Ett keltiskt mynt funnet i svensk jord Arne, Ture J. Fornvännen 1, 49-51 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1906_049 Ingår i: samla.raa.se ETT KELTISKT MYNT FUNNET I SVENSK JORD AF TURE ARNE. (Cnom tillmötesgående af bataljonsveterinären E. E. Arenander i Stockholm, förut bosatt å Gotland, har Statens Historiska Museum satts i tillfälle att taga en afgjutning och teckning af ett i dennes ägo befintligt litet mynt (fig. 1), som enligt uppgift hittats i jorden af en bonde, i Hejde socken på Gotland. Myntet är gjutet af potin, en bronsliknande legering af omkr. 80 " 0 koppar och 20 " 0 tenn med spår af silfver eller bly, ' samt nära ena kanten genomborrad! af ett litet hål. Spåren af gjutsömmarna i kanten äro ej afputsade. Dess diameter är 1,8 cm., vikten 3,75 gram. Åtsidan framställer ett till vänster vändt människohufvud med en hufvudbetäckning, som möjligen skall Fig, 1 föreställa en hjälm med hänKeltiskt bronsmynt, Gotland. gande buske. Det triangelformade partiet återger förmodligen håret. Frånsidan framställer ett zoologiskt obestämbart djur i profil med hufvudet åt vänster, ett under buken böjdt framben och ett bakben samt en svans, som är böjd tillbaka utefter ryggen och når fram till den kam, som utgår från hufvudet. På båda sidor finnas lämningar af järnrost. Mynt af denna art synas vara tämligen allmänt utbredda i norra och östra Frankrike, men äfven förekomma i Schweiz, Elsass och Sydtyskland, ja t. o. m. Böhmen (R. Forrer, Kel1 J. Déchclette, Inventaire general des monnaies antiques, recueillies an Mont-Beuvray de 1867 å 1898. (Revue numismatique, Paris 1899, 2:e trimestre). Fornvännen 1906. 4 ,50 T. Arne. fische Numismatik der Rhein- und Donaulande i Jahrbuch der Gesellschaft fur lothringische Geschichte und Altertumskunde. 1902, sid. 207 ff.) Dessa mynt utgöra enligt Forrer en efterbildning af små i Marseille (Massilia) präglade bronsmynt med ett Dianahufvud på åtsidan och bilden af en tjur på frånsidan (fig. 2), i bruk under det sista förkristna århundradet. Rätt liknande det gotländska myntet äro tre af Forrer afbildade potinmynt, ett från la Téne vid Neuchätelsjön i Schweiz (fig. 3), ett från Frankrike och ett af okänd proveniens, alla Fig- 2. Fig. 3- Bronsmynt prägladt i Massilia. Keltiskt bronsmynt, la Téne, Schweiz. genomborrade med ett hål (Forrer, Kelt. Numism. i Jahrbuch etc. 1901, sid. 10). ' Forrer kallar här djuret "häst", men sannolikt går äfven denna tillbaka på tjuren från Marseille. Myntet från la Téne har pä åtsidan ett hufvud, hvilket synes bära en hjälm liksom vårt mynt. Dianahufvudet på Marseillemynten är emellertid icke hjälmprydt, hvaremot samtida bronsmynt från samma stad bära ett hjälmsiradt Athenahufvud på ätsiden (fig. 4) och på frånsidan ett lejon, en trefot, en uggla eller något annat Fig. 4. tecken. (Se L. de la Saussay i Numismatique Bronsmynt prägladt i Massilia. de la Gaule narbonnaise, 1842. sid. 85 ff; tyvärr har jag ej haft tillgäng till de modärna arbetena af de La Tour och Blanchet). - Det kan då tänkas, att de barbariska efterbildningarna med hjälmprydt 1 Jfr äfven fig. 7 -12 å pl. XI i Gross: La Téne, un oppidum helvete. Paris 1886. Fleta af dessa äro fullkomligt lika myntet från Hcjde. 2 De La Tour: Atlas des monnaies gauloises, 1892 och A. Blanchet: Traité des monnaies gauloises, 1905, Ett keltiskt mynt funnet i svensk jord. 51 hufvud på åtsidan och tjur eller "häst" på frånsidan utgöra ett slags bastard af de massiliotiska Minerva- och Dianamynten — om nu "hjälmen" verkligen skall föreställa en sådan. Myntet från Hejde har tydligen liksom sina genomborrade motsvarigheter i Västeuropa tjänat som amulett och har väl framemot Kr. f. hamnat på Gotland, som, efter hvad fornsakerna gifva vid handen, under denna tid stod i förbindelse med västra delen af Nordtyskland. Dit kan myntet ha kommit från Rhentrakterna men kanhända också från Böhmen. Det är det första keltiska mynt, som blifvit funnet i svensk jord. NOTISER. Förhistoriska flintgrufvor i Skåne. Vid Svenska Sällskapets för antropologi och geografi sammanträde den 16 mars lämnade statsgeologen dr N. O. Holst meddelande om en högst intressant upptäckt, som han gjort under en resa i Skåne 1904. I närheten af Kvarnby järnvägsstation, några kilometer Ö. om Malmö, bcdrifvas åtskilliga kritbrott. I dessas väggar framträda nu i genomskärning gamla igenfyllda schakt af omkring 4 m:s djup, hvilka man en gäng drifvit ned genom jord- och kritlagrcn för att åtkomma ett pä denna nivå befintligt flintlager. I schaktens fyllning, som bl. a. innehåller rikligt affall efter flintans tillslagning, hafva arbetarne vid kritbrotten äfven hittat åtskilliga fragmenter af de hackor, gjorda af hjorthorn, med hvilka man brutit sig igenom kritan. Invid ett par af kritbrotten finnas därjämte mäktiga kulturlager eftei gamla boplatser, hvilka innehålla kol, skörbrända stenar, ben af alla de större husdjuren (äfven hästen) samt flintaffall och lerkärlsskärfvor. De sistnämnda ha dock vid närmare jämförelse befunnits härröra icke frän stenåldern, utan frän den yngre bronsåldern och den äldre järnåldern. Man har ej häller bland flintaffallet hittat några typiska stenäldersrcdskap. Det ser alltså ut, som om man först under en jämförelsevis framskriden del af vär förhistoriska tid drifvit dessa flintgrufvor — väl då närmast för att skaffa flinta till eldslagning. Såvida nu grufvor och boplatser verkligen äro samtida! Om dessa frågor torde de mera ingående undersökningar, som i sommar skola g anställas, komma att ge närmare besked. o>-— o'==