Svenska Fornminnesföreningens årsmöte Arne, Ture J. Fornvännen 1906(1), s. 52 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1906_052 Ingår i: samla.raa.se

52

Notiser.

bland fornforskarnc väckt dess större uppseende, som det är första gången man iakttagit förhistoriska flintgrufvor här i Norden, under det att man i Västeuropa länge kännt sädana, hvilka med säkerhet härröra frän stenåldern.
O. A.

Svenska Fornminnesföreningens årsmöte hölls tisdagen den 13 mars i Nationalmuseum. Härvid meddelade professor Fritz Läffler ett par nya tolkningar af lönnrunorna på dopfunten från Noruin i Bohuslän och pä den lilla runstenen frän Kingikto'rsoak pä Grönland Inskriften å den förra lyder i sin helhet öfversatt: Sven gjorde mig och ä den senare Elling, Sigvads son, Bianne Tordson och Enride Olsson uppstaplade dessa stenhögar och röjde isen. Sista ordet i hvardcra runinskriften är skrifvet med lönnrunor, tillhörande det system, i hvilket man, i stället för att pä vanligt sätt utskrifva en runa för hvarje ljud, ätcrgaf ifrågavarande runas nummer i ordningen inom den af runfutharkens "ätter", till hvilken den hörde. Därpå lämnade dr. Emil Ekhoff en redogörelse för tvä nyupptäckta ärkebiskopscpitaficr i det gamla dominikanerklostrets kyrka i Sigtuna. En uppsats härom återfinnes på annat ställe i föreliggande häfte. Slutligen meddelade amanuensen Sune Ambrosiani några sicbenbiirgiska paralleller till de nordiska befästa kyrkorna under medeltiden. Sedan föredraganden erinrat om, att de fackmän på kontinenten, som särskildt cgnat sig ät monumentstudier, såsom Piper i sin Burgenkunde och Enlart i sin Manuel d Archéologie, numera betraktade som själfklart, att ett stort antal kyrkor och kyrkogårdar varit befästa, lämnade han en öfversikt af de anordningar vid de nordiska medeltida kyrkorna, som dr E. Ekhoff först tolkat såsom anläggningar i försvarssyfte: kyrkogårdsmurar, "kastaler", kyrktorn oeh spär af hourdagc pä skepp och kor. Ett antal planscher ur Siebenbiirgisch - sächsische Burgen und Burgenkastelle utg. af konservator Emil Ligerius i Hcrmannstadt, 3 uppl. 1901, åskådliggjorde i detalj, huru dessa försvarsanordningar sett ut i Norden, ty dessa fotografiska reproduktioner visade ej blott orubbade minnesmärken utan jämväl raserade, där spåren efter det gamla voro analoga med de nordiska resterna. Till denna del af Siebenbiirgen hade nämligen under den tidigare medeltiden utvandrat sachsare, som för att skydda sig utrustade kyrkogärdarnc som bygdeborgar. I dessa trakter måste man hela medeltiden igenom följa med sin tid och tillämpa förbättringar, hämtade från profanarkitekturen, därför att de olika folkslag t. ex. tartarer och turkar, som sökte sig in i Centraleuropa, hade sin stråkväg här förbi. T. J. A. & S. A.