En svensk runinskrift i Sydryssland Arne, Ture J. Fornvännen 2, 204 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1907_204a Ingår i: samla.raa.se

204

Notiser.

NOTISER.
En svensk runinskrift i Sydryssland. I Band XXI, häftet 2 af Jahrbuch des kaiserlich deutschen archäologischen Instituts, Berlin 1906, förekommer i bihanget om de arkeologiska fynden 1905 pä spalterna 117—118 ett intressant meddelande af B. Pharmakowsky rörande ett fynd, som gjorts af professor E. v. Stern på ön Berezanj (Svarta hafvet). "Professor v. Stern undersökte en stor hög nära den nuvarande landningsplatsen. Mänga senare grafvar anträffades i högens jordmassor; i en af dessa hittades (dock icke in situ) en mycket viktig fornsvensk inskrift frän 11—12 århundradet efter Kr., hvilken i öfversättning af professor Th. A. Braun (St. Petersburg) lyder sälunda: Qrani reste detta minnesmärke till minne af sin kamrat Karl. Det är den första svenska inskrift, som funnits i Ryssland och som lämnar ett dokumentärt vittnesbörd om Varjagernas färder frän Östersjön till Byzanz". I ett privatbref meddelar professor E. von Stern (Museum, Odessa) ytterligare följande: "Den runsten, som jag sommaren 1905 uppgräfde pä ön Beresan, kommer att offentliggöras af professor Braun i St. Petersburg i kejserliga arkeologiska kommissionens "Izvestija". Materialet är musselkalksten, stenen halfrund, inskriftsbandet går längs hela stenens rundning. Professor Braun läser: Garui (?) setzt diese Runen seinem Qenosscn Karl. Af detta meddelande att döma tyckes stenen till sitt yttre överensstämma närmast med de gotländska runstenarna. Någon anledning att betvifla stenens autenticitet föreligger knappast.
i . J. / i .

Vallentuna Kalendariet. Sedan läng tid tillbaka har Statens Historiska Museum haft i sina samlingar en pergamentshandskrift, som fordom tillhört Vallentuna kyrka i Uppland och på grund häraf i litteraturen fått namn: Iiber ecclesis wallentunensis. I slutet af den nu fragmentariska handskriften finnes ett kalendarium eller ett slags medeltida almanack, hvilket i analogi med handskriftens namn kallats kalendarium vallentunense. Kalendariet har å sista sidan årtalet MCXCVIII el. 1198. De i kalendariet förekommande talrika specifikt engelska helgonnamnen såsom Edward, Dunstan Ealfegi o. s. v. gifva vid handen, att kalendariet skrifvits under starkt engelskt inflytande, sannolikt efter ett engelskt original; pä samma gäng som de samtidigt nedskrifna svenska helgonnamnen Hericus (Erik) vid den 18 maj och Botwidus vid den 28 juli visa, att kalendariet måste vara skrifvet för svenska förhållanden och än mera för förhållandena i östra Sverige vid Mälaren, där dessa helgon dyrkades vid denna tid. Kalendariets uppgifter om dessa personers helgonrykte äro de äldsta med säkerhet kända, under de följande århundradena har en del viktigare tilldragelser antecknats i kalendariet. Sä omnämnes t. ex. dagen för konung Magnus (Ladulås) död och dagen för slaget vid Hofva. Det mesta rör dock, helt naturligt, Vallentuna kyrka. Vi få sä t. ex. veta, att den l.sta okt. (året namnes ej) invigdes Sänts Marie och St. Johannes Döparens och St. Silvesters kyrka i "Walandathunum", vidare hvilka dagar som voro processionsdagar (circumire) i kyrkan och då vigilia hölls i Vallentuna och annexkyrkan. Slutligen återspegla en del anteckningar frän 1500 och 1600-talen, gjorda å lösa pappersblad, pä ett intressant sätt handskriftens skiftande öden efter katolicismens fall i Sverige. Det har länge varit ett önskemål, att fä det särskildt för den svenska helgonhistorien intressanta kalendariet med dess anteckningar publiceradt. För att hedra den