Om anmeldelser : et svar til Stig Welinder Blankholm, H. P http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_062 Fornvännen 1997, s. 62-63 Ingår i: samla.raa.se

62

Debatt — 1996. Vikingar mot strömmen. Några synpunkter pä möjliga och omöjliga skepp vid färder i hemmavattnen och i österled. Fornvännen 91. Westerdahl, Ch. 1994. Synpunkter på nybyggen av gamla fartyg. Fornvännen 89. — 1996. Martitim arkeologi - båtarkeologi - i gungning? Kommentar till Rune Edbergs artikel »Låt det gunga om båtarkeologin» i Fornvännen 1995. Fornvännen 91. Rune Edberg Sigtuna Museum, Box 13, 193 21 Sigtuna sim-re@nordm.se

förandet av Expedition Holmgård. Som den epistemologiskt starkt engagerade Westerdahl säkert också kan tänkas medge, kan en falsifiering av en hypotes ur vetenskapens synpunkt vara minst lika intressant som en verifiering.

Referenser Edberg, R. 1995. Låt det gunga om båtarkeologin. Några erfarenheter från Expedition Holmgård. Fornvännen 90.

Om anmeldelser. Et svar til Stig Welinder
Når jeg nå ber om å få plass til å skrive i Fornvännen er det for å k o m m e n t e r e en type anm d d d s e som forhåpendig ikke k o m m e r til å sette standard for ettertiden. Det dreier seg om Stig Welinders a n m d d d s e i vol. 1996/3 av min bok On the Track of a Prehistoric Economy. Magkmosian Subsistence in Early Postglacial South Seandinavia (Aarhus Universitetsförlag 1996). I titgangspunktet må alle b0ker, inklusive mine egne, nattniigvis vaere å p n e for debatt. Det er en del av den faglige prosess og det skulle bare mangle a n n e t Problemet i d e n n e s a m m e n h e n g er imidlertid at Stig Welinder r a m m e r långt förbi målet samtidig som han omtaler en rekke av sine fagfeller på en rett så diskriminerende mate. F0rst og fremst har man her et klassisk tilfelle hvor anmelderen ikke har fokusen på den tekst som faktisk er skrevet, m e n på det han selv m e n e r ikke er skrevet. Det tinnes intet konsist om hvordan boka er innholdsmessig og tematisk organisert og i alle fall virker a n m e l d d sen ikke som noen veloverveid kritikk basert på grundig lesing. Jeg finner det i det hele tätt vanskelig å bruke en så overfladisk og useri0s a n m d d d s e som utgångspunkt for en förnuftig debatt. Siden Stig Welinder i j a n u a r 1995 ble tilsatt på åremål for 5 år som Professor II ved a r k e o
Fornvännen 92(1997)

logiseksjonen her i Troms0 har han på intet tidspunkt selv henvendt seg til meg for å diskutere hverken samler-jeger arkeologi generell eller sor-skandinavisk mesolitikum spesifikt og han har på intet tidspunkt s0kt å drofte de aspektene ved min bok som han tar för seg i anmeldelsen. Han har ikke heller omtalt eller vist d e n n e a n m d d d s e til meg på noe tidspunkt. Flere av hans misforstådser kunne formodentlig vaere unngått hvis han h a d d e kontaktet meg. Helt på siden av a l m i n n d i g etikette er folgende utsagn (s. 180): ... även om det inte alltid är lätt att inse vid anblicken av de år för år litel mera flintskalliga och knlmagade personer, som år efter år dominerer de mesolitiska kongresserna och publikationarna. Ungdomen söker sig på annat håll, eller strävar själv efter att bli flintskallig och knlmagad. Jeg må på det skarpeste ta avstånd fra d e n n e diskriminasjon av meg selv og flere av mine naere kolleger og personlige venner. Utseende som i m a n g e tilfdler skyldes arvelighet eller sykdom har selvsagt intet med folks faglighet eller kompetanse å gJ0re og fi0rer ingen steder hjemme - verken i anmeldelser eller annetsteds! Meget tyder ganske enkelt på at Stig Welinder har inistet peiling på både hva som er

Debatt »comme il faut» i a l m i n n d i g h e t og hva som rorer seg i samler-jeger forskningen i S0r-Skandinavia og Nordvesteuropa i saerddeshet I Troms0 finnes det et bra, gjensidig stimulerende og respekterende arkeologmilj0, heriblandt noen av Nordens tyngste teoretikere. H e r er det skikkdig romslighet og takhoyde. Personlig foler jeg dette milj0et veldig inspirerende. Dialog er en vesentlig ting i et sådant

63

milj0. Selv tror j e g på dialogen. Stig Welinder har ikkewVx dialogen og hans fremferd i d e n n e saken i 0vrig k u n n e gjerne ha vaert annerledes. Hvis Stig Welinder virkdig 0nsker å fremme sine rent faglige synspunkter må det nok en annen pedagogikk til. H. P. Blankholm Institutt for arkeologi, Universitetet i Tromsö

Dendrokronologin och Gotlands kyrkor
Dendrokronologin (årsringsdatering) är inte någon ny metod för att datera byggnader eller andra byggnadsverk av trä. Den var i bruk redan vid sekelskiftet i Nordamerika, men slog igenom i Europa först på 1940-talet Nu tillämpas metoden i ett stort antal länder. I vårt land finns nu årsringskronologier på ek och tall av ca 1 500 års längd. Det har inneburit att dendrokronologin fått en allt större betydelse vid dateringen av äldre byggnader; eftersom skriftliga källor i stort sett saknas från förhistorisk tid och tidig medeltid är d e n n a dateringsmetod av mycket stort värde. På Gotland har vi länge väntat på de dendrokronologiska dateringar, som skulle hjälpa oss att tidsfästa de många bevarade medeltida byggnaderna i Visby och på landsbygden, främst här kyrkorna. Hittills har kyrkobyggnad e r n a med stenskulptur, kalkmålningar, glasmålningar och inventarier daterats på stilhistoriska grunder. Vi har visserligen haft några invigningsår att stödja oss på, men dessa är alltför få och heller inte helt säkra eftersom det kan vara svårt att fastställa vilken etapp i kyrkans byggnadshistoria som invigningsåret avser. Johnny Roosval, Gotlandskyrkornas store utforskare, lämnade redan 1911 i sin bok Die Kirchen Gotlands en väl genomtänkt kronologi för kyrkorna och d e n n a har vi sentida efterföljare i stort sett kunnat följa. Men det har känts mycket angeläget att med dendrokronologins hjälp få exaktare besked om kyrkornas tillkomsthistoria. Den bok som här anmäls, Dated wood from Golland and the diocese of Skara, förlaget Hikuin 1995, författad av lektor Alf Bråthen, har alltså länge emotsetts med stor förväntan. Nu äntligen skulle vi inte längre behöva tveka om de gotländska kyrkornas datering. Fler än ett tusen prover har tagits i kyrkornas takstolar, i bjälkar i tornen och i kvarlämnat ställningsvirke från byggnadstiden. Trots de många proven, har Bråthen insett att det gotländska materialet är svårt att datera dendrokronologiskt eftersom träden har olikartad tillväxt, vilket beror på markens beskaffenhet, närheten till andra träd, deras olika utsatthet för väder och vind etc. Dessa reservationer är uppenbarligen berättigade, vilket man snart inser när man tar del av översikten av de dateringar som nu erhållits. Bråthen inleder sin översikt med t o r n e n . Här finner man till sin häpnad att de romanska tornen i Hörsne, När och Norrlanda dateras till gotisk tid: Hörsne 1289, När 1301 och Norrlanda 1324. Dessa tornbyggnader har alla tidigare förts till 1200-talets förra hälft. Norrlandatornet har t.ex. tidigare på goda g r u n d e r daterats till 1200-talets början, alltså 100 år tidigare än vad Bråthen anger. I dessa fall kan det naturligtvis inte vara fråga om trädens olika tillväxt eller dylikt. Det virke som givit dateringen 1324 för Norrlandatornet, har troligen lagts in i den översta delen av t o r n m u r e n när
Fornvännen 92 (1997)