KULTURMINNESLAGEN Bidrag och ersättning vid arkeologiska undersökningar • 3C Riksantikvarieämbetet Bidrag och ersättning vid arkeologiska undersökningar m.m. Allmänna råd till 2 kap. Lagen om kulturminnen m.m. • sg Riksantikvarieämbetet Underrättelser från Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 1994:2 Riksantikvarieämbetet Box 5405 114 84 Stockholm Förkortningar FML KML RAÄ SHMM Lagen om fornminnen (1942:350) Lagen om kulturminnen m.m. (1988:950) Riksantikvarieämbetet Statens historiska museer Projektansvarig: Lars Jacobzon Teckningar: Lena Forsberg Omslagsbild: 16 bronssköldar påträffades 1985 på KåUandshalvön i Västergötland. Se exempel 20, sid. 24. Sköldarna finns utställda på Skaraborgs länsmuseum. Foto: Ulf Nordh, Skaraborgs länsmuseum, 1986. © 1994 Riksantikvarieämbetet 1:1 ISBN 91-7192-941-X Tryck: Bratts Tryckeri AB, Jkpg 1994 Innehåll Inledning Ärendegrupper och anslag Bidrag till arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag (Fa 1) Bakgrund Mindre arbetsföretag RAÄ:s praxis Myndighets beslut eller någon annan tvingande omständighet Arbetsföretag av begränsad omfattning Bidragsmottagare och annan finansiering Bidragets storlek Hänsynsrelaterad prövning Länsstyrelsens handläggning Exempel Ersättning till ägare eller annan, med stöd av KML 2:7 eller 2:8 (Fa 2) Vård eller undersökning av fast fornlämning Exempel Bärgning av skeppsvrak som är fast fornlämning Undersökning av fyndplats Arkeologiska utredningar och undersökningar (Fa 3, länsstyrelsens egenverksamhet} Arkeologisk utredning av begränsat markområde Besiktning m.m. av skeppsvrak Prioritering av oförutsedda arkeologiska undersökningar Efterundersökning av fyndplats Gräns bestämning Exempel Bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande (Fa 4) Bakgrund Krav och villkor för bidrag Bidragets omfattning och storlek Länsstyrelsens handläggning Kostnadsbefrielse enligt KML 2:14 Fornlämning söm inte varit känd Kostnad som väsentligt överstiger vad som angivits i länsstyrelsens beslut 5 5 7 7 8 8 9 11 12 13 14 14 15 18 18 19 19 19 20 20 21 21 23 23 23 25 25 27 31 32 34 34 37 Kostnad för förundersökning när länsstyrelsen inte beviljar tillstånd till ingreppet Kostnad för förundersökning eller särskild undersökning som visar att ingen fornlämning berörs Något om principen för förundersökningar Exempel Bilaga Underlag för länsstyrelsens beslut enl. KML 2:7 eller 2:8 38 39 40 41 44 44 Förteckning över författningar och förarbeten m.m. Allmänna råd för delegering av beslut om och anslag för kulturmiljö­ vård, 1993: 1 Allmänna råd för länsstyrelsernas administrativa handläggning av enskilda ärenden inom anslagen Kulturmiljövård och Kulrursröd vid ombyggnad m.m, 1993:2 Bidrag ~h lån vid arkeologiska undersökningar. Underrättelser från RAA och SHMM 1987:2 Fornlämningar och exploatering. SOU 1985:13 Från Fornminnesavdclningen för kännedom 1991:3 Förordning om bidrag till kostnader för undersökning m.m. av fast fornlämning. SFS 1988:1189 Förordning om bidrag till kulturmiljövård. SFS 1993:379 Förordning om kulturminnen m.m. SFS 1988:1188 Förslag av en arbetsgrupp inom utbildningsdeparremenret: DsU 1987:9 Förvaltningslag. SFS 1986:223 Kulturmiljövård. Prop. 1987/88:104 Kultursröd vid ombyggnad. SOU 1992:107 Lag om kulturminnen m.m. SFS 1988:950 Prop. 1986/87:100 Prop. 1990/91 :100 Prop. 1992/93: 100 RAÄ:s remissyttrande 1985-10-15 över arkeologiutredningens be­ tänkande. SOU 1985:13 Skeppsvrak. Underrättelse från RAÄ och SHMM 1990:1 Särskild utredning. Underrättelse från RAÄ och SHMM 1994:1 4 Inledning Dessa Allmänna råd behandlar länsstyrelsens möjlighet att med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård (i fortsätt­ ningen benämnd bidragsförordningen) lämna bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande och vid mindre arbetsföretag. Här redovisas även principerna för ersättning till markägare eller brukare enligt 2 kap. 7 och 8 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., i fortsättningen kallad KML 2:7, 2:8 etc. Vidare ges riktlinjer för länsstyrelsens användning av statliga anslagsmedel till vissa arkeolo­ giska utredningar, bl.a. när KML 2:11 inte är tillämpbar, och till oförutsedda arkeologiska undersökningar, t.ex. i samband med återstäl­ landet av vissa typer av skador på fornlämning. Det avslutande kapitlet innehåller råd beträffande handläggning av ärenden som rör kostnads­ befrielse enligt KML 2:14. Ärendegrupper och anslag De anslag som berörs är B 28, Kulturminnesvård och B 30, Kulturstöd vid ombyggnad m.m. För vissa grupper av ärenden disponeras anslags­ medlen numera av länsstyrelsen. För andra ärendegrupper disponerar RAÄ fortfarande anslagsmedlen. Länsstyrelsen beslutar dock i samtliga ärenden. Anslagsmedel som disponeras av länsstyrelserna Riksantikvarieämbetet (RAÄ) överlät den 1 juli 1993 beslutsrätten i bidragsärenden och dispositionsrätten till anslagsmedel för dessa och vissa andra ärenden till länsstyrelserna. Åtgärden har sammanfattnings­ vis benämnts "delegeringen". De Allmänna råd, som presenteras här, beskriver hur de delegerade anslagsmedlen får användas för fornminnes­ ärenden (Fa 1-Fa 4), med undantag av åtgärder för vård och informa­ tion samt inlösen av fornfynd. Följande fyra ärendegrupper är aktuella: B 28, Kulturmiljövård Fa 1. Bidrag till arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag. Fa 2. Ersättning till ägare eller annan för kostnad eller skada i samband med vård eller undersökning (KML 2:7 eller 2:8}. Fa 3. Kostnader för arkeologiska utredningar av mindre markområden och vissa arkeologiska undersökningar m.m. B 30, Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Fa 4. Bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande. 5 Medel under Fa 1 är ämnade att användas när det är fråga om ett begränsat arbetsföretag. Medel under Fa 2 avser ersättning för kostna­ der eller skada som en markägare eller brukare kan drabbas av till följd av ett länsstyrelsebeslut enligt KML 2: 7 eller 2:8, om vård eller under­ sökning av en fornlämning. Fa 3 omfattar främst medel för utredning inför ett arbetsföretag som avses ta ett begränsat markområde i anspråk och som inte skall betalas av arbetsföretaget. Antikvariska åtgärder som länsstyrelsen finner nödvändiga till följd av skada på fornlämning, som inte kan relateras till någon gärningsman, kan också bekostas med dessa medel. En nyhet i bidragssammanhang är omvandlingen av "tilläggs­ lånen för vissa arkeologiska undersökningskostnader" till "bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande", Fa 4, även benämnt "ku1 turstöd". Anmärkning: Beteckningarna Fa 1-4 förväntas efter RAÄ:s planerade omorganisation den 1juli1995 bytas ut mot F 1-4, varvid bokstaven F står för Fornminne. Anslagsmedel som disponeras av RAÄ RAÄ har behållit anslagsmedel för ett par ärendegrupper, nämligen medel för kostnads befrielse enligt KML 2: 14 och ersättning enligt KML 2:15 (anslaget B 28, Kulturmiljövård). Handläggningsprinciper för dessa grupper framgår av det särskilda avsnittet om kostnadsbefrielse, sist i dessa Allmänna råd. Kopior på beslut till RAÄ RAÄ följer upp länsstyrelsernas tillämpning av bidragshanteringen. Detta görs bl.a. för att ta fram underlag för de årliga besluten om delegation av medel. Länsstyrelsen skall enligt andra bestämmelser sända kopia av beslut till RAÄ avseende Fa 1, 2 och 4. När det gäller Fa 3-beslut är dessa inte alltid direkt samordnade med ett beslut enligt KML, t.ex. när länsstyrelsen köper ett expertutlåtande eller en utredning där endast ett begränsat arbetsföretag berörs. Det är angeläget att länsstyrelsen ändå dokumenterar ett sådant beslut i någon form och överlämnar en kopia av denna handling till RAÄ. För en närmare redovisning av delegeringen, och länsstyrelsens admi­ nistrativa och formella handläggning av enskilda ärenden som omfattas av denna, hänvisas till RAÄ:s Allmänna råd 1993:1 för delegering av beslut om och anslag för kulturmiljövård samt Allmänna råd 1993:2 för länsstyrelsernas administrativa handläggning av enskilda ärenden inom anslagen Kulturmiljövård och Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Anmärlqiing: Dessa Allmänna råd ersätter "Bidrag och lån till arkeologiska undersökningar" (Under­ rärtelser från Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 1987:2). 6 Bidrag till arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag (Fa 1) Bestämmelserna om bidrag till arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag återfinns i 10 och 11 § § bidragsförordningen. 10§. Bidrag får lämnas till undersökning och övriga åtgärder enligt 2 kap. 13§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. som enligt lagen skall betalas av företagaren, om arbetsföretaget 1. föranleds av en myndighets beslut eller någon annan tvingande omständighet, eller 2. är av begränsad omfattning och det med hänsyn till omständighe­ terna framstår som skäligt att företagaren avlastas kostnaderna för de arkeologiska åtgärderna. Som arbetsföretag av begränsad omfattning får anses bl.a. företag som innebär mindre förändringar i nyttjandet av en byggnad, en anläggning eller ett markområde. 11 §. Bidrag får inte lämnas till ett statligt, landstingskommunalt eller kommunalt organ. Bakgrund Enligt huvudregeln i KML 2:14 skall det arbetsföretag som fö ranleder en förundersökning, en särskild undersökning eller en särskild åtgärd för att bevara en fornlämning, stå för därmed sammanhängande kostnader. Kostnadsansvaret är således generellt. Lagtexten nämner ingenting om arbetsföretagets storlek. Istället finns i bidragsförordningen regler för bidrag till mindre arbetsföretag. Detta innebär en ändring i förhållande till fornminneslagen, i vilken kostnadsansvaret begränsades till all­ männa och större arbetsföretag. De överväganden som låg till grund för denna ändring preciserades i förarbetena till KML (prop. 1987/88:104, s. 41, 115 f.). I propositionen konstaterades att gränsdragningen mellan sådana arbetsföretag som hade kostnadsansvar och sådana som inte hade detta, de s.k. mindre enskilda arbetsföretagen, grundade sig på "en tillämpningspraxis" som innebar att mindre enskilda företag gavs "en snävare avgränsning än vad som motsvarår normalt språkbruk". Kostnadsbefrielse, baserad på denna regel, ansågs ske "i former som reellt har karaktären av bidrags­ givning från RAÄ". Enligt departementschefens mening "borde denna 7 ordning konfirmeras". Mindre arbetsföretag borde därför "inte i lagen befrias från kostnadsansvar". De borde istället "få bidrag till sina kostnader". Lagrådet anförde emellertid viss kritik mot förslaget och ansåg att det borde göras "åtskillnad mellan större och mindre arbetsföretag" samt att de mindre skulle befrias från kostnadsansvar direkt i lagen. Mot detta invände föredraganden att det med hänsyn till att lagförslaget "ingår i en förstärkning av kulturmiljövården" var viktigt att, beträf­ fande kostnadsansvaret, "ha som princip, att den som vill utföra ett arbetsföretag som föranleder kostnader för undersökning m.m. också måste vara beredd att stå för dessa kostnader". Vidare menade departementschefen att det förelåg svårigheter "att i lagen få en till­ fredsställande gränsdragning mellan större och mindre företag". "För att undvika materiellt otillfredsställande resultat i enskilda fall" bedömde statsrådet att det var bättre om den kostnadsansvarige "i vissa fall" kunde erhålla bidrag med statliga medel. Bidragsbetämmel­ serna skulle därvid utformas för sig och inte inbegripas i lagtexten. Mindre arbetsföretag Bestämmelserna i 10 och 11 § § bidragsförordningen samordnas under rubriken Arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag. Som framgått ovan var det ursprungliga syftet med bidraget att täcka kostnader för vissa mindre arbetsföretag. Reglerna i 10 §,första stycket, första punkten - myndighets beslut eller annan tvingande omständighet - innehåller emellertid inte någon begränsning till mindre arbetsföre­ tag. Begränsningen återfinns först i andra punkten. Förordningen till­ låter sålunda bidrag också til Istörre arbetsföretag vid tvingande omstän­ digheter enligt första punkten. Beroende på uttalanden i förarbetena har RAÄ emellertid utvecklat en praxis att endast ge bidrag till mindre arbetsföretag, oavsett vilken punkt som tillämpas. RAÄ rekommende­ rar länsstyrelserna att följa denna praxis. Vad som bör anses utgöra mindre arbetsföretag utvecklas nedan under avsnittet Arbetsföretag av begränsad om(attning. RAÄ:s praxis RAÄ:s bidragsgivning har grundats på en successivt utvecklad praxis, framsprungen ur erfarenheterna av handläggning enligt (numera upp­ hävda} 9 § FML och 3 § förordningen (1988:1189) om bidrag till kostnader för undersökning m.m. av fast fornlämning. En genomgående • princip har härvid varit att arkeologiska undersökningar som föranleds av mindre arbetsföretag i huvudsak endast kan vara av begränsad omfattning. Ett ingrepp som kräver en större undersökning vore oför­ 8 enlig med motiven till KML 2:12 andra stycket; dvs. att tillstånd till borttagande av en fornlämning av större betydelse inte får lämnas om det motstående intresset är ett mindre arbetsföretag. Kostnaderna för de skäliga krav som länsstyrelsen kan ställa som villkor enligt KML 2:13 i ett tillståndsbeslut bör således även uppfattas som ett mått på fornlämningens betydelse. Relationen mellan en planerad åtgärd och ett undersökningsbehov uttryckt i kronor bör därför alltid beaktas. I fråga om mindre arbets­ företag bör således de arkeologiska kostnader som är förenade med ett tillstånd till borttagande oftast stanna på en låg nivå. Ingrepp i medeltida kulturlager i städer utgör dock ett undantag eftersom kost­ naden för en sådan undersökning ibland kan vara svår att hålla nere på grund av mäktiga kulturlager, komplicerad stratigrafi med många anläggningar etc., samtidigt som kulturmiljövårdens policy varit att som regel medge tillstånd, utom i vissa utpekade bevarandeområden. T remissyttrande den 15 oktober 1985 över arkeologiutredningens betänkande (SOU 1985:13) Fornlämningar och exploatering, anförde RAÄ bl.a. följande: "Generellt vill RAÄ slå fast att arkeologiska undersökningar som föranleds av mindre enskilda arbetsföretag i huvudsak endast kan vara av begränsad omfattning eftersom tillstånd till bort­ tagande av en större fornlämning, tex en bronsåldershög eller ett gravfält, inte bör komma ifråga om det motstående intresset är ett mindre arbetsföretag. En grundprincip för RAÄ:s bedömning av ett mindre arbetsföretag är att detta ska innebära ett pågående förhållande, d. v.s. ett fortsatt nyttjande/brukande i normal omfatt­ ning, t ex uppförande av kompletteringsbyggnader eller vissa förbättringsarbeten. Det förutsätts härvid som regel att företaget inte är affärsdrivande. Undantag kan dock förekomma, t ex mindre jordbruksföretag och liknande rörelser. Till ett "normalt utnyttjande" har RAÄ bl a räknat om- och tillbyggnader för primära boendeändamål. Tillbyggnader som mer än fördubblar befintlig boendeyta har dock i bidragshänseende jämställts med nybyggnad och därför behandlats som större arbetsföretag. Kom­ pletteringar av bebyggelsen med garage, uthus och liknande bygg­ nader betraktas som mindre enskilda arbetsföretag. Detsamma gäller schaktningar som beror på myndigheters beslut, t ex grävningar som föranleds av anslutning till kommunalt VA-sys­ tem." Myndighets beslut eller någon annan tvingande omständighet innebörden a; "myndighets beslut eller någon annan tvingande om­ ständighet", har inte utvecklats närmare i förarbetena till KML. Rekvi­ sitens räckvidd får därför bedömas mot bakgrund av departements­ 9 chefens uttalande avseende RAÄ:s hittillsvarande tillämpning (prop. 1987/88:104, s. 41), vilken, som citatet ovan visar, genomgående har baserats på grund principen om ett "pågående förhållande". Av ovanstående följer att det är ett myndighetsbeslut när t.ex. en kommun bestämmer att fastigheterna i ett område skall anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnä tet. Det är även ett myndighetsbeslut om en kommun eller en länsstyrelse beslutar att ett mindre jordbruk måste vidta åtgärder för säker lagring av gödsel (t.ex. anlägga en gödselbrunn). Bidrag till följd av annan tvingande omständighet kan det bli fråga om i de fall ett fortsatt normalt nyttjande är beroende av en nödvändig åtgärd som företaget inte rår över. Det kant.ex. gälla ett läckage på den egna fastighetens VA-system eller att husgrunden behöver dräneras, isoleras eller grundförstärkas. I sådant fall föreligger annan tvingande omständighet. Skälet kan också vara att befintlig gödselanläggning inte längre uppfyller gällande krav och att detta inte är orsakat av bristfälligt underhåll eller otillräcklig kapacitet genom för många djur. Vid mindre arbetsföretag som föranleds av myndighets beslut... . . . eller någon annan tvingande omständighet får bidrag lämnas enligt 10§ bidragsför­ ordningen. • 10 Det får generellt anses vara svårt att bedöma i vilken utsträckning en åtgärd beror på bristfälligt underhåll. I de fall det av en myndighets beslut framgår att åtgärden är föranledd av eftersatt underhåll eller på annat sätt är uppenbart att ingreppet föranleds av eftersatt skötsel kan detta dock vara ett skäl för nedsättning av bidragsbeloppet. Arbetsföretag av begränsad omfattning Bidrag får lämnas till ett arbetsföretag av begränsad omfattning om det med hänsyn till omständigheterna bedöms skäligt. Enligt 10 § sista stycket bidragsförordningen anses bl.a. företag som innebär mindre förändringar i nyttjandet av en byggnad, en anläggning eller ett mark­ område vara av begränsad omfattning. Varje bidragsärende måste prövas utifrån sina speciella förutsättningar och i förhållande till den praxis som det hänvisas till i förarbetena till KML. Avvägningen mot reglerna i KML 2:12, första stycket bör vara nogsam. Till "normalt nyttjande", när det gäller mindre förändring, räknar RAÄ kompletteringar och förbättringsarbeten av o lika slag, t.ex. om­ och tillbyggnader för primära boendeändamål. En mindre tillbyggnad av ett enbostadshus (både permanent- och fritidshus) är exempel på arbetsföretag av begränsad omfattning. En tillbyggnad som mer än fördubblar befintlig boendeyta eller uppgår till mer än 50 m2 brukar dock endast i enstaka fall betraktas som ett mindre arbetsföretag. Ett undantag, då nybyggnad kan komma ifråga för bidrag, är om huset byggs på den gamla grunden och därmed inte medför att någon nämnvärt större markyta än tidigare kommer att tas i anspråk. En mindre tillbyggnad av en· bostadshus eller fritidshus är exempel på arbetsföretag av begränsad omfattning. 11 Andra mindre förändringar inom det ordinarie nyttjandet kan vara nybyggnad av uthus, garage, anläggande av VA, trekammarbrunn, in­ filtrationsbädd med tillhörande utrustning eller dylikt för enbostads­ bruk. Till kategorien arbetsföretag av begränsad omfattning kan också hänföras ingrepp i fornlämning som föranleds av kompletteringar eller förbättringsåtgärder inom mindre jordbruksföretag (se anm. nedan). Ett bibehållet småskaligt och öppet jordbrukslaridskap är ofta ett väsentligt kulturhistoriskt intresse. RAÄ har därför ansett att enstaka mindre betydande fornlämningar inte ska utgöra hinder för att tillgodose rimliga rationaliseringskrav. Ett bidrag kan i dessa fall även vara avgörande för företagets fortlevnad; något som många gånger också är en förutsättning för att den regionala kulturmiljövården skall uppnå andra mer övergripande mål, t.ex. säkerställandet av riksintressen med agrarhistoriskt innehåll. Till yttermera visso kan det vara så att länssty­ relsen redan genom avtal kommit överens med företaget om att detta mot ersättning, t.ex. landskapsvårdsmedel, skall utföra vissa tjänster, vilket i så fall måste vägas in i bedömningen av ärendets betydenhet (jfr nedan "Hänsynsrelaterad prövning"). Anmärkning: En noterbar förändring i förhållande till tidigare allmänna råd är att RAÄ i sina tillämpningsrekonunendationer inte längre väger in typ av boende, dvs. om ett hus är avsett för permanent bruk eller fritidsändamål. Med "mindre jordbruksföretag" menas i detta sammanhang en-till tvåfamiljsföretag med en maximal arbetsförbrukning om ca 3 500 timmar per år. Företaget drivs vanligen utan fast anställd personal och har en tydlig inriktning mot djur- och spannmåls­ produktion. Skogsfastigheter och/eller s.k. hästgårdar ingår i princip inte. En gård på 50- 70 ha åker och bete som har 40 mjölkkor med tillhörande rekrytering kan ses som riktvärde för vad som avses. I tveksamma fall bör länsantikvarien diskutera företagets storlek och bärkraft med länsstyrelsens lantbruksenhet (motsvarande). Bidragsmottagare och annan finansiering Enligt 11 § bidragsförordningen kan denna typ av bidrag inte lämnas till ett statligt, landstingskommunalt eller kommunalt organ. Bestäm­ melserna hindrar dock inte att bidrag utgår till arbetsföretag av allmän karaktär, t.ex. kyrkliga församlingar, ideella föreningar och liknande. Bidrag bör inte utgå till arbetsföretag som helt eller delvis finansieras genom allmänna medel; t.ex. ett villaskyddsrum för kringboende eller vägar som anläggs för medel som anvisas av Arbetsmarknadsverket. I sådana fall bör arkeologikostnaden uppfattas som en del av arbetsföretagets totala omkostnader. Den bör därvid lämpligen tas upp i den· kostnadsberäkning som ligger till grund för den anslagsbeviljande myndighetens beslut. Länsstyrelsen får således noga observera vilka finansieringsformer som är aktuella i varje enskilt fall. 12 Anmärkning: Det kan noteras att även s.k. glesbygdsstöd emellanåt avser årgärdcr, exempelvis uppförander av en affärslokal, som i princip bör omfartas av nyssnämnda regel. Med de nu förekommande bidragen till jordbruket förhåller det sig annorlunda eftersom de är arealbaserade; dvs. jordbruksföreraget erhåller bidrag som beräknas i förhållande till planerar utnyttjande av en viss areal. Behov av ny ladugård etc. får därför urgöra underlag vid fasrsrällandet av bidragsbeslur enligr bidragsförordningen. Bidragets storlek Bidragsförordningen ger länsstyrelsen möjlighet att lämna bidrag med hela eller del av kostnaden (13 §).Bedömningen kan r.ex. grunda sig på om det i arbetsföretager till någon del även ingår en rörelse med egna intäkter. Brist på medel kan i enstaka fall innebära att länsstyrelsen endast har möjlighet att lämna ett begränsat bidrag eller får avslå ansökan. Tillgången på bidragsmedel har enligt hittillsvarande praxis lett fram till att RAÄ som regel har begränsat bidraget till arkeologkostnaden. Maskin- och/eller grovarbetskostnader har företagaren själv fått stå för i flertalet ärenden. Schakrningsarbetena hade ju sannolikt utförts under alla förhållanden. Det är således i huvudsak den strikt arkeolo­ giska merkostnaden som enligt RAÄ:s uppfattning är bidragsberättigad. Med några få undantag anser RAÄ att bidrag för maskin- och grov­ arberskostnad bör beviljas endast när ingreppet uteslutande föranleds av arkeologiska krav. För att det inte skall råda någon tvekan om beslutets innebörd bör det uttryckligen framgå när maskin- och gr ovarbets­ kostnader inte räcks av bidraget. Beslutet bör motiveras särskilt i de fa ll länsstyrelsen beslutar att endast bevilja viss del av err sökt bidrag. Bidragsförordningen ger läns­ styrelsen möjlighet att lämna bidrag med hela eller del av kostnaden. Bes/uret börmotiveras särskilt i de fall länsstyrelsen beslutar att endast bevilja viss del av ett sökt bidrag. 13 Hänsynsrelaterad prövning Beviljandet av anslagsmedel för arkeologiska undersökningar bör alltid ske med hänsyn tagen till kulturmiljövårdens övriga intressen. Statliga medel bör inte utnyttjas om ingreppet i fornlämningen eller den plane­ rade exploateringen kan förväntas skada ett annat - enskilt eller övergripande - kulturmiljöintresse (t.ex. fornlämningar, bebyggelse, odlingslandskap, ängs- och hagmark etc.). Skadan behöver inte vara omedelbart iakttagbar utan kan också vara mer långsiktigt framträ ­ dande. Ett tillstånd till ingrepp eller borttagande av en fornlämning kan i särskilda fall vara en förutsättning för att uppnå ett i annat samman­ hang uppställt mål för kulturmiljövården; t.ex. genom att tillåta ingrepp för en ladugård som är en förutsättning för att bibehålla ett öppet jordbrukslandskap (jfr exempel 10). Det finns ingen allmän regel för hur ärenden som avser just bidrag till mindre arbetsföretag skall hanteras när ingreppet hotar andra antikvariska intressen. Bidragsförordningen upplyser inte om det i sådana fall är skäligt att medge bidrag till arkeologisk undersökning. En jämförelse med bidragen till arkeologisk undersökning vid bostadsbyg­ gande kan emellertid ge viss vägledning ( 7-9 §§ bidragsförordningen; RAÄ:s ärendegrupp Fa 4). I förordningens 8 § 5 p. sägs uttryckligen att bidrag (s.k. kultu rstöd) endast får lämnas om "särskilda antikvariska värden inte skadas av arbetsföretaget". RAÄ anser det rimligt att ett sådant synsätt i allt väsentligt bör gälla även vid beviljande av bidrag till mindre arbetsföretag. Länsstyrelsens handläggning Hur länsstyrelsens administrativa handläggning av enskilda ärenden bör gå till redovisas i RAÄ:s Allmänna råd 1993:2. Följande synpunkter avser främst bedömningar vid ärendeberedningen: • En viktig förutsättning för att bidrag skall komma ifråga är givetvis att länsstyrelsen efter noggrann prövning funnit att det saknas möjlighe­ ter till en alternativ lokalisering av företaget. I synnerhet gäller detta om den arkeologiska kostnaden är relativt hög. • När länsstyrelsen konstaterat att ärendet är bidragsberättigat blir dess nästa åtgärd att bestämma bidragsnivån. Det är därvid viktigt att varje enskilt fall bedöms för sig. Ingen sökande kan åberopa rätt till bidrag. Länsstyrelsen har dessutom alltid möjlighet att endast ge bidrag till en del av kostnaden. • I samband med länsstyrelsens överläggningar med sökanden före ett beslut bör denne informeras om möjligheten till bidrag samt erhålla ansökningsblankett. Det kan vara praktiskt om bidragsärendet prö­ vas samtidigt med tillståndsfrågan. Bidragsbeslutet behöver då inte dokumenteras i separat handling utan kan med fördel inarbetas i 14 länsstyrelsens beslut enligt 2 kap. KML. Väljer länsstyrelsen att fatta två fristående beslut bör det av tillståndet framgå att man även avser att besluta om bidrag. I det fall tillståndet enligt KML 2:12 måste föregås av en förundersökning bör denna behandlas som ett separat bidragsärende. Sökanden bör således uppmanas att snarast inkomma med ansökan om bidrag för förundersökningen så att ett bidrag kan beviljas samtidigt med beslutet om förundersökning. Att vänta med bidragsdelen till dess det är dags att ta slutlig ställning i tillstånds­ frågan innebär ingen rationaliseringsvinst. Följande punkter kan utgöra en komprimerad vägledning till stöd för länsstyrelsens arbete: 1. Avgör om undersökning är oundviklig - försök minimera ingreppet genom att endast ge tillstånd till en lösning som innebär så litet intrång som möjligt. 2. Ta ställning till om företaget uppfyller kriterierna för bidrag enligt bidragsförordningen. 3. Ange skälen för länsstyrelsens ställningstagande i beslutet. Motive­ ringen av beslutet blir särskilt viktig vid avslag. Anmärkning: Skyldigheten att motivera ett bidragsbeslut styrs av reglerna i 20 § förvaltningslagen. RAÄ rekommenderar länsstyrelserna att vara särskilt uppmärksamma på denna punkt. För ytterligare upplysningar om bidragsbeslutets utformning hänvisas till RAÄ:s All­ männa råd 1993:2, kap. 3.2. Exempel 1. Myndighets beslut En kommun anmodade ägaren till en fastighet att förbättra befintlig avloppsanläggning. För detta fordrades ingrepp inom en del av ett område med klosterlämningar varför fastighetsägaren ansökte om läns­ styrelsens tillstånd. I syfte att minska effekterna av ingreppet kallade länsstyrelsen till samråd på plats med berörda parter jämte länsmuseet. Det visade sig möjligt att ändra ursprungsplanerna i en antikva riskt fördelaktigare riktning. Arkeologkostnaden för antikvarisk schakt­ ningsövervakning uppgick till 8 400 kronor. RAÄ lämnade bidrag till hela kostnaden (RAÄ dnr 4404/91). 2. Myndighets beslut Kommunen ansåg att avloppsanläggningen till en fastighet inom ett område med kulturlager inte längre uppfyllde gällande krav och att förbättringar behövde vidtas, i första hand anslutning till kommunalt avloppsnät. Vid kontakt med länsantikvarien framkom att en sådan lösning också var att föredra ur arkeologisk synvinkel. Inför prövningen av fornlämningsärendet beslutade länsstyrelsen om förundersökning i 15 form av schaktningsövervakning. Arkeologkostnaden för för­ undersökningen uppgick till 4 600 kronor. RAÄ lämnade bidrag till hela kostnaden (RAÄ dnr 6069/90). 3. Annan tvingande omständighet En läckande kallvattenledning inom en fastighet med medeltida kultur­ lager behövde bytas. Länsstyrelsen krävde i sitt tillstånd att schaktningen skulle ske under antikvarisk kontroll. RAÄ lämnade bidrag till hela kostnaden, 2 200 kronor (RAÄ dnr 7744/90). 4. Annan tvingande omständighet En fastighetsägare konstaterade fuktgenomträngning i grundmurarna till sitt hus som var uppfört 1942 och önskade därför förbättra grund­ isolering och dränering. Fastigheten var belägen inom ett område med medeltida kulturlager. Efter att ha inhämtat det kommunala museets synpunkter beslutade länsstyrelsen om arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. Kostnaden för denna uppgick till 15 000 kronor. RAÄ beslutade att lämna bidrag till hela kostnaden (RAÄ dnr 5470/90). 5. Mindre förändring Ägarna av ett fritidshus från 1930-talet, som placerats i omedelbar anslutning till ett gravfält från yngre järnålder, ville bygga till 6 m2 samt en förstukvist. Ägarna sökte bidrag till förundersökningskostnaden, som beräknades till 2 500 kronor samt för kostnader genom "förse­ ningar i grävningsarbetet" med 2 500- 5 000 kronor. RAÄ beviljade bidrag med 2 500 kronor, dvs. den arkeologiska kostnaden, och avslog i övrigt ansökan (RAÄ dnr 5580/80). 6. Nybyggnation av hus på gammal grund En markägare ville riva sitt gamla hus och bygga ett nytt en liten bit bort. Tomten gränsade mot ett stort bygravfält av yngre järnålderstyp. Länsstyrelsen avslog den nya placeringen av huset, men godtog att den gamla grunden utnyttjades för ett nytt hus. En förundersökning i samband med dragningen av nya VA-ledningar ansågs vara bidrags­ berättigad (RAÄ dnr 7890/90). 7. Mindre förändring i nyttjandet av ett markområde En person bosatt i en äldre fastighet behövde förbättra sitt VA-system. Norr om tomten fanns ett gravfält och strax sydväst om tomten några enstaka gravar. När boningshuset uppfördes hade troligen gravar för­ störts. Mot öster gränsade tomten till åkermark och en dragning av ledningen åt detta håll skulle inte beröra någon fornlämning. Åker­ marken utgjordes dock av lera som kommunens miljönämnd inte godkände som lämplig jordart för en tillfredsställande avloppsan­ 16 läggning med infiltrationsbädd. Förutsättningar för detta fanns däremot västerut, förutsatt att man fick dra en ledning genom fornlämnings­ området. Länsstyrelsen beviljade det begärda ingreppet med villkoret att schaktningen skulle ske under antikvarisk kontroll. RAÄ gav bidrag till hela arkeologkostnaden, 2 400 kronor (RAÄ dnr 2959/90). 8. Mindre förändring En bygdegårdsförening ville bygga till en ramp för handikappade. Bygdegården låg på ett gravfält från yngre järnålder. Förundersök­ ningen skulle kosta 6 000 kronor. Föreningen ansågs bidragsberättigad och ersattes för hela arkeologkostnaden (RAÄ dnr 5390/90). 9. Mindre förändring i förening med jordbruk En lantbrukare önskade bredda en brukningsväg, belägen strax väster om en ladugårdsbyggnad, med ca 5 meter. Anledningen till ingreppet, som skulle ske på en sträcka av 10-15 meter, var problem att ta sig in och ut från en uppställningsplats för maskiner nor r om ladugården. Vägbreddningen innebar intrång i ett fornlämningsornråde med forn­ tida husgrunder och anslutande stensträngssystem. Länsstyrelsen ansåg att arbetsföretaget skulle föregås av en förundersökning, som beräkna­ des kosta 10 000 kronor. RAÄ beslutade att lämna bidrag till hela kostnaden (RAÄ dnr 1698/91). 10. Begränsad förbättringsåtgärd inom familjejordbruk Ett mindre familjejordbruk, beläget inom område av riksintresse för kulturminnesvården, behövde utöka sin djurbesättning för att förbli bärkraftigt . För detta ändamål erfordrades ett nytt djurstall i anslutning till befintliga ekonomibyggnader, vilka på samtliga sidor omgavs av fornlämningar i form av gravar och boplatslämningar. Länsstyrelsen ansåg att berörda fornlämningar kunde tas bort med hänsyn till tidigare ingrepp samt till att något alternativt läge inte fanns. Länsstyrelsen hade tidigare tecknat kontrakt med lantbrukaren om fortsatt betesdrift på fastighetens strandängar. Ett nytt lösdriftsstall var emellertid nödvän­ digt för att uppnå detta syfte. Kostnaden för förundersökning och slutundersökning uppgick till 32 350 kronor. RAÄ lämnade bidrag till hela kostnaden. Dessutom gjordes ett undantag från huvudregeln att endast bevilja bidrag för arkeologkostnaden. Med hänsyn till ärendets betydelse för kulturmiljövården erhöll lantbrukaren även bidrag till viss del av den arkeologiskt betingade merkostnaden för grovarbets- och maskinkostnaden (RAÄ dnr 3884/92) . • 17 Ersättning till ägare eller annan, med stöd av KML 2:7 eller 2:8 (Fa 2) Om åtgärd enligt KML 2: 7 eller 2:8 medför kostnad eller skada för ägare eller någon annan, har han rätt till skälig ersättning av allmänna medel. Anmärkning: Kt'vlL 2:7 och 2:8 behandlar länsstyrelsens och RAÄ:s rätt att: • vidta åtgärder för att skydda och vå rda en fast fornlämning, • undersöka en fast fornlämning, • bärga ett skeppsvrak som är en fast fornlämning samt • undersöka en plats där fornfynd på träffats. Vård eller undersökning av fast fornlämning Medför ovan nämnda åtgärder kostnad eller skada för markägaren eller någon annan, har denne rätt till skälig ersättning av allmänna medel. Länsstyrelsen fattar beslut om sådan ersättning. Om markägaren eller den som har särskild rätt till marken inte är nöjd med ersättnings­ beloppet kan denne väcka talan mot staten vid fastighetsdomstol. I samband med tillsråndsprövning bör länsstyrelsen ta ställning till eventuella ersärtningsanspråk. Sökanden (verkställande institution) bör utreda förutsättningar och vid behov överenskomma om lämplig nivå. Kostnaderna räknas fram i samråd med markägaren och vid behov med underlag från länsstyrelsens lantbrukskompetens eller skogsvårds­ sryrelsen. Ersättning kan antingen rymmas inom sökandens anslags­ budget eller så kan länsstyrelsen bevilja ersättning (jfr Från Forn­ minnesavdelningen för kännedom 1991:3). För att minimera den här typen av kostnader bör den verkställande institutionen främst sträva efter att nå en uppgörelse med markägaren/ brukaren om lämplig tidpunkt att utföra åtgärderna och om hur marken skall återställas. Bestämmelserna medger så ledes att länsstyrelsen får betala ut ersätt­ ning till markägare eller någon annan för kostnader eller skada som kan uppstå i samband med vård av fornlämningar eller arkeologiska utgrävningar. Ersättningen kan avse bl.a. fört ida avverkning av skog, skördeskador eller annan form av intrångsersättning, t.ex. för att någon upplåter mark för parkering eller gångstig till ett fornvårdsobjekt. Ruinvårdsåtgärder kan medföra behov av att ta mark i anspråk för t.ex. uppställning av arbetsbaracker, byggställningar m.m. Markägare, eller annan, har i detta sammanhang rätt till skälig ersättning för uppkomna skador, t.ex. sönderkörd mark, förstörda planteringar och borttagna träd. 18 Anmärkning: Lagtexten föreskriver att innan någon åtgärd vidtas med stöd av KML2:7 eller 2:8 "skall den som äger eller har särskild rätt till marken eller byggnadsverket underrättas genom delgivning. Detsamma skall gälla i fråga om vattenområde". Det är länsstyrelsen som ansvarar för att markägaren/brukaren delges beslutet. Motsvarande gäller vid reglering av eventuella ersättningskrav. Den verkställande institutionen bör ge länsstyrelsen underlag för ett sådant beslut, men saken kan inre delegeras till institutionen i form av villkor till beslutet. Blanketten "Underlag för länsstyrelsernas beslut enligt KML 2:7 eller 2:8" (bilaga 1) kan hjälpa länsstyrelsen att erhålla relevanta uppgifter före beslut. Exempel 11. Ersättning för skördeskador En universitetsinstitution undersökte, som ett led i ett större forsknings­ projekt, två stenåldersboplatser, belägna i åkermark. Markägarna an­ sågs ha förlorat inkomster på grund av intrånget och beviljades ersätt­ ning av RAÄ (RAÄ dnr 3754/88). Bärgning av skeppsvrak som är fast fornlämning Allmänna råd avseende skeppsvrak (Underrättelser från riksantikvarie­ ämbetet och statens historiska museer 1990:1, s. 11 f.) behandlar kortfattat denna typ av ersättningsfrågor. Bestämmelsen innebär kon­ kret att ägaren till vattenområdet, eller den som disponerar det, kan få ersättning - enligt samma princip som gäller för fornlämningar på land - om en bärgning medför kostnader eller skada för honom. Undersökning av fyndplats Behov av att efterundersöka en plats där det påträffats fornfynd kan föreligga dels för att tillvarata ytterligare fynd, dels för att fastställa om fyndet kan knytas till en fornlämning. Ersättning kan betalas om en efterundersökning exempelvis kräver att mark med växande gröda tas i anspråk eller om skog måste avverkas. På vissa skattfyndplatser sker årligt återkommande kontroller med metallsökare. Eftersom dessa planeras i förväg bör det som regel vara möjligt att undvika växande gröda etc. Därför skall kontrollerna inte behöva leda till ersättningskrav. Det kan i vissa fall ändå vara lämpligt att utbetala ett mindre belopp som ersättning för intrånget, t.ex. om markägaren/brukaren inte är samma person som upphittaren. Upp­ hittaren är ju den som erhåller eventuell ersättning vid fyndinlösen . • 19 Arkeologiska utredningar och undersökningar (Fa 3, länsstyrelsens egenverksamhet) De medel som behandlas i detta avsnitt avser länsstyrelsens egen­ verksamhet, dvs. medel som inte är bidrag enligt bidragsförordningen eller ersättning med stöd av KML. I länsstyrelsens verksamhet kan de användas till att svara för kostnaden i bl.a. följande fall: • Utredning inför ett arbetsföretag som inte avses ta ett större mark­ område i anspråk och som ej skall betalas av arbetsföretagaren (särskild utredning som inte omfattas av KML 2:11 ). • Besiktning m.m. av skeppsvrak. • Antikvariska åtgärder avs~ende sådan skada på fornlämning som inte kan relateras till någon gärningsman och som länsstyrelsen anser behöver åtgärdas, oftast benämnt "oförutsedd arkeologisk undersökning" (KML 2:7 eller 2:8). • Antikvariska åtgärder på en plats där fornfynd påträffats (KML 2:8). Anmärkning: Bidrag till "oförutsedda arkeologiska undersökningar" kan vid behov kombineras med ersättning enligt Fa 2. Arkeologisk utredning av begränsat markområde Om det behövs får länsstyrelsen besluta om utredning enligt KML 2:11 om företaget berör ett större markområde. Även i andra fall kan länsstyrelsen behöva förbättra sitt beslutsunderlag, t.ex. vid uppförande av ett eller två enbostadshus. Förhållandet har uppmärksammats redan i propositionstexten där departemencschefen anförde följande (prop. 1987/88:104, s. 39): "Inför mindre exploateringar som berör avgränsade markområden kan länsstyrelsen, vid behov med biträde av länsmuseet, oftast genom besiktningar eller andra åtgärder komplettera inventering­ ens uppgifter så att besked kan lämnas om tillstånd enligt kulcurminneslagen erfordras." Enkel provtagning, t.ex. med sond, i samband med besiktning kan ofta klarlägga om det finns skäl att misstänka ytterligare fornlämningar under mark. I vissa fall kan det bli nödvändigt med en mindre ut­ redn ingsgrävning i form av schaktning eller avbaning. Utredning inför ett I _ _ ____, (~) .. ITJ ill m [] E3 ~ 09 m m rn rn rn m 29 Inom förtätningso1flfråden kan fornlämningar ligga kvar mellan befintlig bebyggelse. Sådana friytor mellan fastigheterna kan i vissa fall vara möjliga att nybebygga. Bidrag till undersökningskostnaden kan bli aktuell om ti/Jgången på lämpligt lokaliserad och byggbar mark är begränsad och behovet av bostäder är stort. berör fornlämningar som varit dolda under marken och vars förekomst kunnat klarläggas först i samband med särskild utredning enligt KML 2: 11. Behovet av hänsyn till kända fornlämningar bör vara tillgodosett redan i detaljplaneskedet och eventuellt erforderliga undersökningar är inte bidragsberättigade. b) Fornlämningen bör sakna synligt märke ovan jord. Av propositionstexten (prop. 1992/93:100, bil. 12) framgår att bidra­ get bör begränsas till att avse fornlämningar som är dolda under marken. För ett företag kan det vara svårare att alltid förutse konsekven­ serna av dessa, jämfört med fornlämningar som är tydligt upplevelse­ bara. Det finns dock vissa gränsfall, där det kan vara svårt att helt uppfylla detta kriterium, t.ex. om ett gravfält förekommer i kombina­ tion med en stor boplatslämning. c) Det skall kunna fastställas ett större allmänt intresse av att bebyg­ gelsen kommer till stånd. Detta kriterium är inte närmare redovisat i förarbetena. RAÄ har tolkat att allmänintresset i första hand grundar sig på kommunala bostadsförsörjningsintressen, vilka framgår av bl.a. kommunala bostadsförsörjningsprogram. Bostadspolitiska, så väl som miljömässiga, hänsynstaganden kan ligga bakom kommunens önskemål. Kommunens prioritering bör tillmätas stor betydelse. d) Det saknas möjligheter att anpassa bebyggelsen så att fornläm­ ningar inte berörs. Planering av nybebyggelse bör ske på sådant sätt att fornlämningar kan bevaras. Detta kan vara svårt om fornlämningar framkommer först vid utredning. Även i andra fall kan en anpassning i realiteten vara ogörlig, t.ex. om sökanden avser att uppföra ett hus med källare inom ett område med medeltida kulturlager. e) Den arkeologiska undersökningskostnaden skall vara stor. I sitt yttrande till hovrätten i det s.k. Kransenmålet redovisade RAÄ de svårigheter som föreligger när det gäller att jämföra olika kostnads­ nivåer: "Varje undersökning måste bedömas utifrån sina speciella förut­ sättningar såsom vilket år grävningen skedde, den allmänna kost­ nadsutvecklingen, hur stor mäkt:ghet kulturlagren hade, kultur­ lagrens natur, den utgrävda ytan, de tekniska förutsättningarna och undersökningens vetenskapliga betydelse." RA.Ä anser att höga kostnader i sig inte alltid behöver krävas för att ett företag kan anses kvalificerat för bidrag, utan kostnaderna bör ses i förhållande till fornlämningstypen. Ingreppets art, fornlämningens 30 omfattning och den vetenskapligt grundade ambitionsnivån styr undersökningskostnaderna. Detta blir särskilt påfallande vid undersök­ ning av kulturlager. Vidare bör undersökningskostnaden i viss mån kunna ställas i relation till undersökningens omfattning. Mot bakgrund av det förda resonemanget bör bidrag kunna tillstyr­ kas utifrån behovet av en sorts allmän utjämningsmöjlighet i de fall där finansieringen av bostadsbyggandet avsevärt försvåras av kostnaderna för arkeologisk undersökning. Bidrag av denna art skall enligt RAÄ:s tolkning medges främst till slutundersökningar. När det gäller kostnader för utredning och förun­ dersökning som erfordras för att pröva tillstånd och bedöma erforder­ liga villkor uppgår dessa som regel inte till sådan storlek att det är aktuellt att överväga bidrag. I de fall bidrag medges för slutundersökningen är det dock lämpligt att även räkna in övriga arkeologkostnader i det bidragsgrundande underlaget. Av förarbetena (prop. 1992/93:100, bil. 12, s. 146) framgår att stödet även får avse kostnader till skydd för fornlämningen, t.ex. överkostnader för s.k. skonsam grundläggning enligt av RAÄ godkänd metod. Anmärkning: Enligt RAÄ:s mening kant.ex. arkeologkostnader i samband med förundersökning och/ eller antikvarisk kontroll räknas som överkostnad i detta sammanhang. f) Särskilda antikvariska värden får inte skadas av arbetsföretaget. Ett bidrag till kostnad för arkeologisk undersökning bör inte strida mot andra kulturmiljövårdsintressen. Om en planerad nybyggnad krä­ ver rivning av en byggnad med stort kulturhistoriskt värde, vilken sedd ur antikvarisk synvinkel borde ha bevarats, vore det oriktigt att ge stöd till undersökningen. Värdena kan också vara knutna direkt till forn ­ lämningen, t.ex. att vissa delar av kulturlagren i en äldre stadsbildning av kulturmiljövården utpekats som, utifrån vetenskapliga motiv, särskilt värda att bevara. Till ett bidrag kan det även knytas villkor för att styra nybebyggelsen mot en antikvariskt gynnsam lösning. Villkoren kant.ex. avse krav på anpassning till en kulturhistoriskt värdefull stadsbild genom t.ex. be­ gränsning av våningsantal på planerad nybebyggelse. Bidragets omfattning och storlek Bidragsförordningens 9 § reglerar storleken av bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande. Endast arkeologkostnaden enligt KML 2:14 är bid;agsgrundande. Kostnader för maskintid och grov­ arbetskraft skall således inte räknas in i underlaget. Enligt 9 § bidragsförordningen skall bidraget motsvara den kostnad 31 som åvilar arbetsföretaget enligt KML 2: 14, dvs. fullt bidrag skall lämnas i den mån bidrag alls skall medges. Bestämmelsen i 9 § utgör därmed ett undantag från huvudregeln i 13 § - att bidrag får lämnas till antingen hela eller en del av det belopp kostnaderna uppgår till. Av 1 § bidragsförordningen framgår emellertid att bidrag får lämnas i mån av tillgång_på medel. De olika bestämmelserna fffer tolkas~å _ a_g_ denna typ av bidrag normalt skall lämnas enli_ g t 9 § till hela den kostnad som å_ vilar ~rbetsföretaget enligt KML 2:14.:_ 0_m det föreligger brist på anslagsmedel bör dock 9 §inte hindra at_ t bidrag lämnas i den utsträck­ ning anslagsmedlen medger, dvs. till endast del av kostnaden._ Länsbostadsnämndernas inordning i länsstyrelserna fr.o.m. årsskiftet 1993/94 innebär att handläggningen av ärenden rörande bidrag till arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande är en ren länsstyrelse­ angelägenhet. Länsstyrelseorganisationen innefattar därmed den byggnadstekniska och ekonomiska kompetens som länsantikvarien behöver ha hjälp av för att kunna beräkna hur stor andel av en byggnation som utgör bostadsdel och därmed berättigar till bidrag. Här kan uppkomma avsevärda skillnader mellan ansökan, som för­ modligen avser hela arkeologkostnaden, och den del av undersöknings­ kostnaden som kan hänföras till bostadsbyggandet. I sådana fall är det av särskilt stor vikt att beslutet har en tydlig motivering som förklarar varför länsstyrelsen valt att bevilja ett lägre belopp än det ansökan avsåg. Anmärkning: RAÄ har beträffande tilläggslånen inte tillstyrkt lån för ränteutgifter eller diverse merkostnader som exploatören tagit upp som fördyrande utgifter som är föranledda av undersökningen. Länsstyrelsens handläggning Länsstyrelsens administrativa handläggning av enskilda bidragsärenden behandlas särskilt i RAÄ :s Allmänna råd 1993:2. Allmänt gäller samma förfarande som för bidrag till arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag, dvs. att länsstyrelsen redan vid handläggningen av ett tillståndsärende kan initiera frågan om bidrag. Sökanden, som kan vara såväl kommun som enskild, bör uppmanas att inkomma med en ansökan på den särskilda blankett som länsstyrelsen tillhandahåller. Eventuellt samråd med RAÄ bör äga rum i detta skede. Från handläggningssynpunkt är det fördelaktigt om bidragsärendet kan prövas samtidigt med tillståndsfrågan. Bidragsbeslutet behöver då inte dokumenteras i särskild handling utan kan inarbetas i länsstyrelsens beslut enligt 2 kap. KML. Om detta inte är möjligt, men länsstyrelsen ändå är beredd att bevilja bidrag, bör en hänvisning till bidragsbeslutet göras i tillståndsbeslutet. 32 Följande punkter kan utgöra en komprimerad vägledning till stöd för länsstyrelsens arbete: 1. Avgör om det planerade bostadsbyggandet uppfyller kraven i 7 § bidragsförordningen. 2. Ta ställning till om arbetsföretaget uppfyller kriterierna i 8 § bidrags­ förordningen. 3. Beräkna hur stor andel av byggnationen som utgör bostadsdel och därmed är berättigad till bidrag (utförs med hjälp av länsstyrelsens bostadsfunktion). 4. Avgör om ett beslut om bidrag skall förenas med några villkor som gynnar en "antikvarisk lösning". 5. Ange skälen för länsstyrelsens ställningstagande i beslutet. Motive­ ringen av beslutet blir särskilt viktig vid avslag . • 33 Kostnads befrielse enligt KML 2: 14 Beslut om kostnadsbefrielse enligt bestämmelserna i KML 2:14 fattas av länsstyrelsen. Anslagsmedlen omfattas dock inte av delegeringen. Läns­ styrelserna måste före beslut reservera medel hos RAÄ. För budgetåret 1994/95 disponerar RAÄ 3 miljoner kronor för hela landet. RAÄ har för avsikt att utreda förutsättningarna för en delegation till länsstyrelserna även av dessa medel. Huvudregeln i KML 2:14 är att det arbetsföretag som enligt KML 2:13 föranleder en undersökning av en fornl ämning eller en särskild åtgärd för att bevara den skall stå för kostnaderna. Arbetsföretaget kan dock befrias från denna kostnad om: 1. fornlä mningen inte förut varit känd, 2. kostnaden väsentligt överskrider vad som angivits i länsstyrelsens beslut enligt KML 2:13 första stycket, 3. länsstyrelsen efter utförd förundersökning inte lämnar tillstånd till ingreppet enligt KML 2:12, eller 4. förundersökning eller särskild undersökning visar att någon fornläm­ ning inte berörs. Om arbetsföretaget är statligt, kommunalt, landstingskommunalt eller enskilt är utan betydelse vid tillämpningen av KML 2: 14. Arbetsföretagets omfattning är också utan vikt för bedömningen. Länsstyrelsen skall samråda med RAÄ före ett beslut om befrielse från kostnadsansvar. Detta följer dels av att RAÄ disponerar anslagsmedel för detta ändamål, dels av 1 § förordningen (1988:1188) om kultur­ minnen m.m. enligt vilken länsstyrelsen har skyldighet att samråda inför beslut enligt KML som kan föranleda ersättningsskyldighet eller som på annat sätt är av stor vikt. Fornlämning som inte varit känd Vilka förutsättningar som ska gälla för att en fornlämning ska anses vara "inte förut känd" måste ses mot bakgrund av företagets möjlighet att ta reda på om arbetsföretaget direkt berör en fornlämning. För­ arbetena till KML 2:10 behandlar företagens ansvar i detta avseende (prop. 1987/88:104, s. 77): "Ansvaret för att ta reda på om någon fast fornlämning berörs vilar •på den som planerar ett markingrepp. Det får emellertid förutsät­ tas att såväl länsstyrelser som kommuner kan tillhandahålla doku­ mentation till hjälp för företagen. 34 Som exempel på fall då en företagare under alla omständigheter bör närmare efterforska förekomsten av fasta fornlämningar bör framhållas det fall att en fast fornlämning finns redovisad på den ekonomiska kartan nära det område där arbetsföretaget skall utföras. Av olika skäl kan den ekonomiska kartans fornlämnings­ redovisning vara ofullständig. Åtgärder för att ta reda på om en fast fornlämning berörs av företaget bör därför alltid ske om - platsen ligger inom ett område med täta fornlämningsförekomster som finns redovisat i ett planeringsunderlag från RAÄ , länssty­ relsen eller länsmuseet, såsom t.ex. rapportserien Medeltids­ staden där städernas fornlämningar i form av kulturlager finns publicerade, - platsen för arbetsföretaget ligger inom ett område som av kommunen utpekas som ett område med täta fornlämnings­ förekomster ( t.ex. i ett kulturmi nnesvårdsprogram eller mot­ svarande handling), - fasta fornlämningar i anslutning till platsen för arbetsföretaget kan anses vara allmänt kända i bygden. I praktiken torde de uppgifter som finns dokumenterade hos kommunen ofta vara en viktig informationskälla för den enskilde företagaren. Kommunen får också till följd av sitt allmänna ansvar för kulturminnesvården anses skyldig att vägleda den enskilde som vänder sig till kommunen för att utröna om hans arbetsföretag berör en fast fornlämning." Företagen svarar inte för kostnad som hänför sig till en fornlämning som inte förut varit känd. 35 Vidare anförs i propositionen (s. 81 ) beträffande kostnadsansvaret: "För att kunna anses okänd bör fornlämningen ha varit okänd såväl för antikvariska myndigheter som för allmänheten på orten. Däremot är en fornlämning vid ållämpning av denna punkt inte att anse som okänd om den, före beslutet i tillståndsfrågan, har upptäckts t.ex. vid en sådan särskild utredning som avses i 11 § första stycket." Huruvida en fornlämning, i lagens anda, kan anses som inte förut känd beror således i stor utsträckning på vilka åtgärder som företaget vidtagit för att ta reda på detta. Grundläggande i detta avseende är om företaget genom att fråga länsstyrelsen förvissat sig om förhållandena men det kan ändå förekomma omständigheter som gör att detta inte är nog, t.ex. om fornlämningen endast är känd på orten. Innan länsstyrelsen kontaktar RAÄ för samråd bör den klarlägga ärendets tidigare hantering, t.ex. kontrollera eventuella uppgifter om fornlämningen i arkiv och litteratur, fastställa hur och när företaget samrått med antikvarisk expertis, inhämta om det krävs tillstånd enligt annan lagstiftning etc. Dessutom bör platsen ha besiktigats och åtminstone en översiktlig kostnadsberäkning finnas tillgänglig. Berör exploateringen en fornlämning som medför betydande undersöknings­ kostnader bör länsstyrelsen också ha övervägt ett bevarande och därför också diskuterat alternativa lägen. I diskussionen om staten skall åta sig kostnaderna för undersökning ingår också ett ställningstagande till vilken ambitionsnivå som är motiverad i det aktuella fallet, beroende på fornlämningens vetenskap­ liga värde, bevarandegrad m.m. Under vissa omständigheter har det förekommit att förhandlingar upptagits med företaget om ett frivilligt åtagande för att täcka viss dd av kostnaden. För täckande av ofrånkomliga kostnader kan olika alternativ utredas. När det gäller mindre arkeologiska undersökningar har ofta länsmuseet utfört dem inom sin statsbidragsram. Anmärkning: Beträffande små arbetsföretag som endast berör ett mindre markområde, t. ex. byggande av ett till två hus, uthus, komplementbyggnader och smärre tillfartsvägar kan läns­ styrelsen med statliga medel h\ta genomföra en egen utredning (se ovan Arkeologisk utredning av begränsat markområde). Den fornlämning som framkommer vid en sådan utredning, alltså innan länsstyrelsen gett klartecken till arbetsföretaget, är an betrakta som känd helt analogt med fornlämning som framkommer vid utredning beslutad enligt KML 2: 11. Motsvarande gäller om en grävande institution utför en förundersökning inför en exploatering och det påträffas fornlämningar. I det fall länsstyrelsen utan att tillräckligt utreda ett ärende har givit en exploatör ett po~ivt förhandsbesked och det vid grävning framkommer fornlämninga r, bör kostna­ den för nödvändig undersökning ej belasta denne. Det är emellertid inte heller givet att RAÄ skall stå för sådan kostnad som kan härledas till bristande handläggnings­ rutiner eller liknande omständigheter. 36 Kostnad som väsentligt överstiger vad som angivits i läns­ styrelsens beslut Undantags bestämmelserna i KML 2: 14 kan ses som en konsekvens av KML:s regler om företagens kostnadsansvar för att ta fram ett bättre underlagsmaterial för länsstyrelsens beslut. För att undantagsreglerna ska kunna tillämpas är det viktigt att den beräknade kostnaden för undersökningen redovisas. Länsstyrelsen skall därför "såvitt möjligt" ange kostnaderna för nödvändiga åtgärder i tillståndsbeslutet. Det kan vara lämpligt att redovisa kostnaderna för det arkeologiska arbetet och övriga kostnader var för sig eftersom det kan vara svårt att avgöra hur stor del av kostnaden för grovarbetskraft och maskintimmar som direkt kan hänföras till den arkeologiska undersökningen och vad som ändå skulle ha utförts som en följd av exploateringen. Det bör klart framgå av beslutet vad den angivna kostnaden avser. Motivskrivningen i proposi­ tionen innehåller följande förtydligande (prop. 1987/88:104, s. 80): "En nyhet är stadgandet att länsstyrelsen såvitt möjligt skall ange den beräknade kostnaden för åtgärden i sitt tillståndsbeslut. Denna föreskrift fyller flera syften. För den företagare som har begärt tillståndet ger det ett någorlunda fast underlag för att bedöma om ingreppet i fornlämningen är värt priset. Den kostnad som läns­ styrelsen anger i beslutet indikerar nämligen en ungefärlig gräns för hans kostnadsansvar." Frågan om när det kan bli aktuellt med kostnadsbefrielse enligt KML 2:14, 2 p., dvs. till följd av att kostnaden väsentligt överstiger vad länsstyrelsen angett i sitt beslut, utvecklas närmare i specialmotiveringen till lagtexten (prop. 1987/88:104, s. 81): "12 p befrias företagaren från den del av kostnaden som väsentligt överstiger vad länsstyrelsen har angivit i sitt tillståndsbeslut. Normalt torde denna gräns få anses nådd när överskridandet uppgår till bortåt 15 procent. Det säger sig självt att om kostnaden skulle bli lägre än den beräknade, svarar företagaren för de faktiska kostnaderna." Det är länsstyrelsen som har det yttersta ansvaret för att bestämma den ambitionsnivå kostnadsberäkningen avspeglar. När det gäller möjlighe­ ten att undvika kostnadsöverdrag vilar dock ett stort ansvar på den grävande institutionen, som tidigt måste påtala om beräknade kostna­ der är otillräckliga. Det är viktigt att den i ett sådant läge omgående kontaktar länsstyrelsen för överläggningar om hur det fortsatta arbetet skall bedrivas. Det är länsstyrelsens ansvar att besluta om lämpliga åtgärder och ambitionsnivå för den fortsatta undersökningen, t.ex. omprioritering e1ler ökning av erforderliga resurser. Det är också läns­ styrelsens ansvar att ta upp diskussion om eventuell ändring av arbctföretaget för att uppnå att någon del av fornlämningen kan sparas. 37 Innan länsstyrelsen tar upp förhandling med företaget om ytterligare kostnadsåtaganden eller överväger att skjuta till statliga medel är det viktigt att som första åtgärd fastställa orsaken till att den beräknade kostnaden inte har kunnat hållas. Har företagets egen planering av arbetet medfört försvårande omständigheter? Är fornlämningsbilden påtagligt förändrad jämfört med den som låg till grund för kostnads­ beräkningen? Har undersökningen bedrivits med erforderlig kvalitet och kompetens? Det sista bör därvid grundas på iakttagelser i samband med utövandet av länsstyrelsens tillsynsfunktion. Om det inte råder några tvivel om beräkningsunderlagets kvalitet och de fördyrade kost­ naderna helt kan tillskrivas oförutsedda förhållanden har staten att gå in och täcka nödvändiga kostnader för ett bibehållande av ambitions­ nivån. Det vetenskapliga värdet bör härvidlag alltid vara ett avgörande motiv. Det är viktigt för den grävande institutionen att den så snart som möjligt får klart fö r sig vad undersökningskostnaden får uppgå till för att sedan kunna genomföra undersökningen därefter. Mot den bakgrun­ den är det väsentligt att länsstyrelsen kontaktar RAÄ, som ansvarar för de medel staten avsatt för denna typ av åtgärder, redan under fältarbetsskedet innan kostnadsramen överskridits. Först därefter bör länsstyrelsen fatta beslut om befrielse av tillkommande kostnadsansvar. Anmärkning: För att inte någon part senare skall påstå sig vara missledd är det viktigt att diskussioner med uppdragsgivare, samråd med RAÄ etc. sker medan fä ltarbetet pågår. RAÄ har nämligen inte tillräckliga medel för att i efterhand alltid påta sig ansvaret för väsentligt överskridna kostnader. Kostnad för förundersökning när länsstyrelsen inte beviljar tillstånd till ingreppet Med kulturminneslagen infördes bestämmelser om förundersökning. Syftet med en sådan är att visa fornlämningens art, karaktär och omfattning så att det blir möjligt för länsstyrelsen att bedöma om tillstånd kan lämnas och i så fall vilka villkor som behövs. "Förundersökningen skall normalt inte innebära någon ökning av de sammanlagda undersökningskostnaderna. Tvärtom bör för­ undersökningen ge möjligheter för den undersökande institutio­ nen att planera och genomföra den kommande huvudundersök­ ningen så rationellt som möjligt. Ett beslut om förundersökning förutsätter givetvis att länsstyrel­ sen gjort bedömn ingen att en fast fornlämnin g berörs av arbets­ företaget i fråga." (Prop. 1987/88:104, s. 81.) Om en fornlämning - efter en förundersökning - visar sig vara så betydelsefu ll att länsstyrelsen anser att den bör bevaras och således 38 avslår ansökan om ingrepp, skall kostnaderna för förundersökningen inte betalas av sökanden. Specialmotiveringen har följande lydelse (prop. 1987/88:104, s. 81): "I 3 p anges att om förundersökningen leder till att länsstyrelsen inte meddelar något tillstånd till ingrepp i fornlämningen svarar företaga ren inte för kostnaden för förundersökningen. Om däre­ mot något arbetsföretag inte kommer till stånd på grund av att företagaren avstår från detta av t.ex. kostnadsskäl kommer befri­ else inte ifråga." Kostnadsbefrielse till följd av KML 2:14 , 3 p. har sedan lagens tillkomst endast förekommit i något enstaka fall. Länsstyrelsens motiv till att avslå en ansökan om borttagande bör grundas på en bedömning av fornlämningens art och betydelse i förhållande till exploateringens angelägenhetsgrad sedd ur samh ällets eller den enskildes synvinkel. För att ärenden av detta slag skall få en korrekt handläggning är det viktigt att länsstyrelsen, t.ex. i beslut, klart anger orsaken till uteblivet tillstånd. Kostnadsbefrielse kan nämligen inte bli aktuellt om det är exploatören som av kostnadsskäl avstår från en dyr slutundersökning. Otydlighet på den här punkten kan leda till att exploatören felaktigt bibringas uppfattningen att det alltid är staten som skall ta för­ undersökningskostnaderna om slutundersökningen inte blir av. Kostnad för förundersökning eller särskild undersökning som visar att ingen fornlämning berörs Förutsättningarna för kostnadsansvar vid förundersökningar som visar att någon fornlämning inte berörs av arbetsföretaget redovisas i förar­ betena till KML 2:14 (prop. 1987/88:104, s. 82): "I 4 p anges slutligen att om det visar att länsstyrelsen gjort ett felaktigt antagande om en fornlämningsförekomst har företagaren inre kostnadsansvar för den förundersökn ing eller särskilda under­ sökning som länsstyrelsen beslutat om. Regeln i 4 p är en spärr mot att länsstyrelsen beslutar om förundersökning i onödan. Förundersökningsinstitutet skall inte användas '-~ör att utröna om det finns tidigare okända forn­ lämningar som berörs av ett arbetsföretag, utan för att ge underlag för att fastställa villkoren för tillstånd till ingrepp i en fornl ämning som när tillståndsfrågan anhängiggjordes var känd." Något om principen för förundersökningar I de fall länsstyrelsen anser att den behöver veta innehåll och utbredning hos en känd fornlämning är det möjligt att besluta om förundersökning enligt KML 2:13. Länsstyrelsen måste dock alltid noga överväga beho­ 39 vet av en förundersökning och i varje enskilt fall ifrågasätta om det finns sannolika skäl för antagandet att arbetsföretaget kommer att beröra en fornlämning. Frågan bör t.ex. ställas när schaktningsarbeten endast berör perifera delar av ett fornlämningsområde. Förundersökning "för säkerhets skull" bör undvikas. När förundersökning ändå bedöms nödvändig, trots att den synliga fornlämningen inte direkt berörs, får omfattningen inte beräknas större än nödvändigt. Den grävande institutionen måste också vara mycket medveten om att arbetet skall avbrytas så snart det står klart att företager inte fysiskt påverkar fornlämningen. Om länsstyrelsens beslut endast avser fornlämningsområdet och inte själva fornlämningen bör ett tillstånd enligt KML 2:12 kunna villkoras med antikvarisk kontroll, som bekostas av exploatören oavsett om fornlämning påträffas eller inte. Avsikten är då att fornlämningen inte skall beröras utan exploateringen istället hällas undan från denna. Den antikvariska kontrollen skall garantera detta. Om det senare visar sig vara omöjligt att helt undgå fornlämningen kan länsstyrelsen pröva ärendet på nytt. Beträffande vissa typer av förundersökningar finns det skäl att peka på några generella bedömningsprinciper. Gäller ärendet exempelvis en längre vägsträcka eller ett större sammanhängande exploateringsom­ råde med en rad olika känsliga fornlämningslägen bör området bedömas som en helhet. För kostnadsbefrielse enligt KML 2:14, 4 p. bör förunder­ sökningen inte ha berört någon fornlämning på hela sträckan eller i området. När kulturlager i städer berörs av exploatering är det mycket vanligt att länsstyrelsen anser att beslut enligt KML 2:12 skall föregås av förundersökning. Visar det sig därvid att exploateringsytan är fyndtom, dvs. egentliga kulturlager saknas eller är förstörda genom sentida ingrepp, kan det ha flera orsaker. Där kan t.ex. ha funnits ett torg eller varit en odlingsyta, som - trots att det utgjort en del av stadens bebyggelsestruktur - ej avsatt dokumenterbara spår. Sådana områden förekom regelmässigt i de äldre städerna och utgjorde således en del av dem. Fyndtomheten torde ofta vara skenbar och snarare bero på vilka arkeologiska metoder som tillämpats vid undersökningen. "Fyndlöshet" i dessa fall kan därför inte tas till intäkt för ersättning enligt 4 p. Motsvarande gäller om kulturlagren är så skadade till följd av sentida ingrepp att någon ytterligare dokumentation, utöver den som sker vid förundersökningen, anses obehövlig. Är kulturlagren däremot helt bortschaktade i samband med sentida exploatering och länsstyrelsen på grund av bristande underlagsmaterial ändå förordnar om förunder­ sökning bör kostnaden inte bäras av företaget. Undersökning av kulturlager i en registrerad medeltida bytomt be­ handlas i princip på samma sätt som kulturlager i städerna. Länsstyrelsen ansvarar för bedömningen av hur kulturlagerspåren 40 skall uppfattas i förhållande till KML 2:2. Ställningstagandet får grun­ das på tillgänglig kunskap och forskningsläge. För att det i efterhand inte skall uppstå tveksamhet beträffande länsstyrelsens villkor är det särskilt viktigt med en tydlig beslutsmotivering. Inte sällan förekommer att länsstyrelsen beslutar om förundersök­ ning eller särskild undersökning inom en ej avlyst kyrkogård. Orsaken kan vara behov av VA-ledningar till kyrkan, dräneringsgrävningar runt kyrkobyggnaden etc. Skälet till att ta beslut enligt KML 2: 13 måste alltid vara förekomsten av en fast fornlämning. Kyrkogården i sig, med gravlagda individer från olika tider, utgör inte någon fornlämning. Däremot kan grunden till en tidigare kyrka omfattas av 2 kap. KML. Vissa äldregravar kan också utgöra fast fornlämning. Länsstyrelsen bör noga följa upp resultaten från kyrkogårdsundersökningar samt bevaka sökandens rätt till kostnadsbefrielse enligt KML 2:14, 4 p. En kategori lämningar som länsstyrelsen bör behandla restriktivt avseende förundersökning utgörs av de fornlämningsliknande bild­ ningar och lämningar som inte redovisas med R, enligt förteckn ingen i RAÄ:s fornminnesregister. Registreringen av dem har skett för att undvika förväxling med lagskyddade fasta fornlämningar. RAÄ:s upp­ fattning om "osäkra fornlämningars" art och karaktär redovisas i fornminnesregistret. Förundersökning bör endast komma i fråga om sådana rekommendationer eller liknande förbehåll anges i registret, eller om det eljest finns starka skäl. Exempel 21. Nyupptäckt stenåldersboplats Ägaren till en jordbruksfastighet upptäckte en stenåldersboplats i sam­ band med schaktningsarbeten på tomten. Detta anmäldes till länsstyrel­ sen och en mindre efterundersökning utfördes. Denna kostnad bestreds av RAÄ (RAÄ dnr 4073/90). 22. Offermosse Ett större område skulle bebyggas inom ett område där flera boplatser av bronsålderskaraktär var kända. En förundersökning gjordes inom delar av området varvid under mark dolda fornlämningar upptäcktes. Senare gjordes en geologisk bottenundersökning varvid det i en dödis­ håla framkom en genom överlagring helt dold offermosse. Den var täckt med ett kraftigt matjordslager och någon markering av den fanns inte i nu varande terrän$. K?,stnaden för undersökning uppgick till 2,5 miljo­ ner kronor varav RAA tog ena hälften och företaget frivilligt åtog sig att betala den andra. RAÄ fördelade summan över två budgetår (RAÄ dnr 3801/90). 41 23. Boplats och gravar, skadade vid grustäkt En länsstyrelse gav tillstånd till grustäkt utan några restriktioner eller villkor enligt KML. Grusföretaget utvidgade senare täkten utan att inhämta nytt tillstånd från länsstyrelsen. Länsmuseet besiktigade om­ rådet varvid framkom att en boplats och gravar skadats allvarligt av både den av länsstyrelsen tillåtna täkten och den nya täkten inom utvidgningsornrådet. Länsstyrelsen tog upp förhandlingar med bolaget som fick stå för kostnaden för en efterundersökning inom utvidg­ ningsområdet. RAÄ tog kostnaden för en mindre undersökning inom den del av täkten som hade tillstånd (RAÄ dnr 2609/90). 24. Övertäckta kulturlager Ett äldre villaområde skulle förtätas. Bebyggelsen låg på en bytomt, känd från historisk tid. Länsmuseet gjorde en förundersökning och hittade omfattande bebyggelselämningar från yngre järnålder/medeltid samt bylämningar från 1600-talet. En slutundersökning påbörjades med utgångspunkt i den mängd anläggningar som framkommit vid förundersökningen. Under pågående fältarbete visade det sig att lager­ förskjutningar på vissa ställen täckt över fyndförande lager med steril mjäla och att bebyggelseresterna var betydligt mer omfattande än vad man rimligen kunnat förutse. För att kunna slutundersöka området på ett acceptabelt sätt, särskilt som området bedömdes ha ett stort veten­ skapligt värde, måste den ursprungliga kostnaden överskridas med 60 procent. RAÄ tog denna kostnad (RAÄ dnr 6511/90). 25. Övertäckta mesolitiska kulturlager Inför nybyggnationen av en väg undersöktes lämningar av boplatser från mesolitikum respektive bronsålder. Vid slutundersökningen framgick att de mesolitiska lämningarna, vilka även omfattade en kökkenmöd­ ding, var betydligt mer omfattande och komplexa än vad som varit möjligt att bedöma med stöd av förundersökningen. I samband med att det togs upp geologiska schakt hade bl.a. upptäckts ett lager med rikliga och välbevarade organiska lämningar från mesolitisk tid. Liknande fyndförande lager hade aldrig tidigare påträffats i anslutning till en marin kustboplats. Det vetenskapliga värdet bedömdes vara mycket högt. Boplatslämningarna var de äldsta med bevarat organiskt material från denna typ av bosättning. Ett rikligt djurbensmaterial, med bl.a. rester av den utdöda garfågeln, antogs kunna ge stora möjligheter att beskriva de faunahistoriska förhållandena. Kostnaden för undersökningen var ursprungligen beräknad till drygt 4 miljoner. De komplicerade fornlämningsförhålladena samt andra omständigheter innebar emellertid att kostnaden kraftigt överskreds. Arbetsföretaget accepterade en fördyring med c:a 15 procent och RAÄ beviljade ytterligare 500 000 kronor (RAÄ dnr 2711/93). 42 26. Ej upptäckta hospitalslämningar En större byggnad för allmänna ändamål skulle uppföras i anslutning till ett medeltida hospitalsområde. Byggnadens läge bestämdes utifrån tidigare dokumenterade data. Dessutom genomfördes en förunder­ sökning i form av provschaktsgrävning. Inga spår av anläggningar eller fynd kunde noteras. Arkeologisk kontroll skedde även i samband med geotekniska undersökningar och vid schaktningen för byggnaden. Vid sistnämnda tillfälle framkom resterna av tre medeltida byggnader. Upptäckten anmäldes till länsstyrelsen som i sin tur samrådde med RAÄ. Med hänsyn till lämningarnas vetenskapliga värde beviljade RAÄ medel för att täcka kostnaderna för det utökade undersökningsbehovet, totalt 178 000 kronor (RAÄ dnr 9601/92). 27. Gravfält En fastighetsägare ville riva ett äldre bostadshus och bygga ett nytt. På ena sidan av tomten fanns ett större gravfält och på den andra en ensamliggande stensättning. Länsstyrelsen bedömde att det fanns stor risk för att gravar utan synlig markering ovan mark kunde finnas inom tomten. Förundersökningen gav dock inget resultat och RAÄ betalade kostnaden (RAÄ dnr 2353/90). 28. Bytomt Ett nytt hus skulle byggas inom det område som var utmärkt som byns tomtmark på äldsta kartan från 1600-talet. Länsstyrelsen beslutade om förundersökning. Ingen fornlämning påträffades. Länsstyrelsen beslu­ tade, efter samråd med RAÄ, att exploatören inte skulle betala (RAÄ dnr 7580/91). 29. Undersökning av hög och stensättningsliknande lämning Ett område i utkanten av en större stad skulle bebyggas med villor. Inom området var en högst osäker hög och en stensättningsliknande lämning kända. Lämningarna, som inte var inprickade på ekonomiska kartan, låg på gammal tomtmark och var tätt överväxta med busksnår. En förundersökning av lämningarna beräknades till 24 000 kronor varav 20 000 åtgick för att konstatera att det inte var fornlämningar. Med hänsyn till de komplicerade undersökningsförhållandena på platsen accepterade RAÄ kostnaden (RAÄ dnr 7583/89) . • 43 Bilaga 1 UNDERLAG FÖR LÄNSSTYRELSENS BESLUT ENLIGT KML 2:7 ELLER 2:8 Markägaren eller den som har särskild rätt till marken skall underrättas om de planerade åtgärderna genom delgivning och har också rätt att inom 3 veckor överklaga beslutet hos regeringen. Länsstyrelsen behöver följande uppgifter för att kunna fatta beslut: Kommun ................... Socken ...... .. .. .......... Fastighet .................... . Fornl.nr ........................... Forn I.typ ....................... . .... .... ........ .. Projektbeskrivning enligt bilaga samt kortfattad beskrivning av åt­ gärdens omfattning etc. Karta bifogas 0 Markägare, eller den som har särskild rätt till marken, t.ex. arrendator: Namn.......................................... Adress .......................................... . Undertecknad har den .......... år ......... samrått med ovan nämnda person muntligt D skriftligt 0 Markägaren, eller motsvar ande, har/har inte något att erinra mot be­ slutet. Denne har/har inte anspråk på ersättning för kostnad eller skada i samband med åtgärden. Ersättning yrkas för skada på .............................. till en summa av ..................... kr enligt bifogade beräkningsunderlag. Kostnaderna betalas av ....................................................................... . Ersättning för kostnad för antikvarisk åtgärd yrkas med .............. kr Marken kommer att återstä llas genom ............................................. . Åtgärderna beräknas vara avslutade inom år .................................... . För......................................... ..................... den ................ 19 ......... . (verkställande institution) Underskrift 44 Underrättelser från Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 1988: I 1988:2 1989: I 1990:1 1991 : I Byggnadsarkeologisk undersökning. Det murade huset Fornlämningar och skogsbruk Beslut om fornlämningar Skeppsvrak Länsvisa program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden (Tillsammans med Naturvårdsverket.} 1991 :2 Medel för bevarande av odlingslandskapet. (Tillsammans med Naturvårdsverket.) 1991 :3 Byggnadsminnesförklaring 1993: I Allmänna råd för delegering av beslut om och anslag för kulturmiljövård. (Stencil.) 1993:2 Allmänna råd för länsstyrelsernas administrativa hand­ läggning av enskilda ärenden inom anslagen Kulturmiljö­ vård och Kulturstöd vid ombyggnad m.m. (Stencil.) 1993:3 Metallsökare 1994: I Särskild utredning • ISBN 91-7192-941-X