Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs FoU -publikation från Riksantikvarieämbetet Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs Redaktörer: Ulrika Mebus och Kristin Balksten Riksantikvarieämbetet Box 5405 114 84 Stockholm Tel 08-5191 8000 www.raa.se registrator@raa.se Riksantikvarieämbetet 2015 Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs Redaktörer: Ulrika Mebus och Kristin Balksten. Omslag: Raset på Visby ringmur under återuppbyggnad 2014. Foto Helena Duveborg. Rapporten Visby ringmur – kulturarv som rasar och återuppbyggs är finansierad av Riksantikvarieämbetets sektorsforskningsanslag FoU. Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se ISBN 978-91-7209-706-3 (PDF) ISBN 978-91-7209-705-6 (Tryck) Innehåll Förord ................................................................................................. 8 Abstract ............................................................................................. 9 1. IntRodUKtIon och BAKgRUnd ..........................11 1.1 Bakgrund .................................................................................13 Fastighetsuppgifter .............................................................. 13 1.2 Visby ringmur – kort historik ............................................14 Förändringar genom århundradena ............................... 15 Förvaltning och ägande genom tiderna och idag ....................................................................................17 1.3 Raset 24 februari 2012..........................................................18 1.3 Efter raset ............................................................................... 20 Rasets orsaker ........................................................................ 20 Åtgärder närmast efter raset ..............................................21 1.4 Kunskapsuppbyggnad och forskning ..........................23 Kunskapsinsamling .............................................................. 24 Forsknings- och utvecklingsprojektet etableras ...........25 Säkerhet ................................................................................... 29 1.5 Kommunikation och information.................................. 30 1.6 Finansiering och ekonomi ............................................... 32 1.7 Antikvariska ställningstaganden och alternativ för åtgärder.........................................................33 Första diskussionen 2012 ......................................................33 2013 års arbeten och ändringar i antikvarisk inriktning ................................................................................. 36 1.8 Ringar på vattnet .................................................................40 1.9 definitioner för murverk ...................................................40 Den postmoderna eran ........................................................51 1990–2000-talen.................................................................... 52 2.2 senare tiders förvaltningsdiskussion........................... 54 Rekonstruktioner? ................................................................. 54 2.3 Vad kan vi lära? ..................................................................... 54 3. RAsEt 2012 och ByggnAdsARKEologIn – Ett FAll FRAMåt ..........................................................57 3.1 Inledning .................................................................................57 3.2 Forskningshistorik och kunskapsläge ......................... 58 Förundersökningen .............................................................. 59 Tidigare dokumentation, beskrivningar och underhåll ......................................................................... 62 Mur 38 .......................................................................................64 Skrivna källor..........................................................................66 Kartor, teckningar och målningar....................................66 3.3 teoretiska utgångspunkter ............................................. 67 3.4 syfte och problemformulering ......................................69 3.5 genomförande ......................................................................71 3.6 Visby stadsmur – ett komplext byggnadsverk .........73 Grundläggningen ..................................................................73 Den äldre muren.....................................................................75 Murens stabilitet .....................................................................81 Projektet Visby stadsmur..................................................... 83 Utan tillstånd att krenelera ................................................84 4. RIngMUREns UppByggnAd och 2. FöRVAltnIng och REstAURERIngAR UndER M odERn tId ....................................................... 43 2.1 Ringmurens moderna restaureringshistoria............. 43 Privat donation ......................................................................44 1920-talet ................................................................................. 45 Hur var det med cementen? ...............................................46 1930-talet .................................................................................48 1940-talet.................................................................................48 1950–1960-talen.....................................................................48 1970–1980-talen, AMS .......................................................... 50 stAtIsKA VERKnIngssätt ..........................................88 4.1 Byggprojekt och forskningsprojekt .............................88 Insamling av bakgrundsinformation ..............................88 Analyser av murens konstruktion och projektering av åtgärder .....................................................89 4.2 Ringmurens uppbyggnad ................................................89 Den första muren ..................................................................89 Den förhöjda muren............................................................. 92 Murens grundläggning ....................................................... 93 Murens material .................................................................... 93 4.3 Ringmurens verkningssätt ............................................... 93 Fuktens påverkan .................................................................. 95 4.4 Exempel på tidigare skador, ras och åtgärder på ringmuren ...................................................... 95 5. AnAlys AV M UR- och FogBRUK ...........................100 5.1 Kalkbruk i nedre murskalen...........................................100 5.2 lerbruk i nedre murkärnan ............................................ 102 5.3 Kalkbruk i övre murskalen och fullmuren ................ 102 5.4 summering av murbrukens beskaffenhet ............... 103 6. tEKnIsK AnAlys AV KollAps.................................. 105 6.1 Kalkbrukens nedbrytning i fuktig miljö .................... 105 6.2 Förutsättningar vid mur 38 och platsen för raset .................................................................................108 Marken och grundläggning .............................................108 Konstruktionen ....................................................................108 Fuktbelastning i muren ......................................................110 6.3 teori om orsak till kollaps ................................................110 7. AUtEntIsKA MAtERIAl I MUR- och FogBRUK ................................................................... 113 7.1 Kalktillverkning på gotland............................................114 Kalkbränning.........................................................................114 Släckning och lagring av kalk.......................................... 120 7.2 lokala material ....................................................................125 7.3 Mur- och fogbruk till Visby ringmur ........................... 128 Murbruk till nedre murkärnan......................................... 128 Murbruk till skal- och fullmur .......................................... 128 Fogbruk till vertikala ytor ................................................. 130 Fogbruk till flaskhalsens fuktutsatta partier ................132 8. KonstRUKtIVA AspEKtER på nEdplocKnIng och UppMURnIng .....................133 8.1 Rasets geometri ..................................................................133 Murens nedre delar ..............................................................133 Murens mittersta delar .......................................................134 Murens övre delar ................................................................134 8.2 tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningar ....................................................................138 Förutsättningar för uppmurning och risk för ytterligare ras ..................................................................138 Identifierade risker för arbetsmiljön vid nedplockning och återuppbyggnad ............................. 140 8.3 nedplockning och säker arbetsplats ......................... 140 Tillfällig stabiliserande konstruktion ............................. 140 Arbetsgång för stabiliserande konstruktion och nedplockning ................................................................141 8.4 återuppbyggnad av raserat och nedplockat murparti .................................................................................145 Brister i murens befintliga konstruktion ........................145 Målsättning med den nya murens konstruktion ....... 146 Principer för konstruktion och uppmurning. .............. 146 Geotekniska förutsättningar ........................................... 146 Löpande tekniska kontroller under uppbyggnad .......147 Dimensionering av antal bindstenar .............................147 8.5 Krönavtäckning .................................................................. 148 8.6 säkring av intilliggande murpartier ............................ 151 Kramling, dragstag med ankarjärn och injekterade ankarstag......................................................... 151 9. pRAKtIsKA ERFAREnhEtER FRån nEdplocKnIng och UppMURnIng AV VIsBy RIngMUR .........................................................154 9.1 provmurning för fastställande av murbruk ..............155 9.2 provfogning för fastställande av fogbruk .................158 9.3 lera från nyplings i lokrume .........................................163 9.4 nedplockning av muren ................................................. 164 9.5 Uppmurning........................................................................166 9.6 Krönavtäckning ...................................................................173 10. VIsBy RIngMURs FRAMtIdA B EhoV .....................174 10.1 Inledning ...............................................................................174 10.2 Förvaltning och finansiering ..........................................175 10.3 Vårdprogram – ett samlat kunskapsdokument för praktisk förvaltning ....................................................176 10.4 Vård- och underhållsplan ................................................177 10.5 positionering för framtiden ............................................178 10.6 Besiktningar och tekniska analyser .............................179 Tillvägagångssätt ...............................................................180 10.7 Kommunikation och aktörer ......................................... 182 10.8 samverkan och möjligheter ...........................................183 Engagerade boende och besökare .................................183 Världsarvet .............................................................................183 Besöksnäringen ................................................................... 184 Perspektiv och omvärldsanalys ...................................... 184 11. REFEREnsER ....................................................................... 185 BIlAgA 1 construction and materials of Visby medieval city wall – risk of damage........................................................ 189 BIlAgA 2 collapse and rebuilding of a medieval city wall – an assessment of the structure and material............... 199 BIlAgA 3 Valorization and management of the built heritage of fortified towns: the cases of the unesco world heritage sites of sabbioneta, Italy, and Visby, sweden ........................................................................................... 211 BIlAgA 4 Från ståtlig befästning till vittrande världsarv – En jämförelse av byggnadstekniska metoder för sammanbindning av skalmurar......................................221 BIlAgA 5 Världsarvet rasar – Visby ringmur och liknande försvarsanläggningar ............................................................... 222 BIlAgA 6 Visby vallgravar – del av ett rikt kulturarv eller bara en kuliss? ............................................................................. 223 BIlAgA 7 Visby ringmur – Restaureringar och förändringar – 1800-talet och 1900-talets första hälft............................224 plankarta ur Visby stadsmur av Eckhoff .............................. 225 6 | Introduktion och bakgrund Introduktion och bakgrund | 7 östermur. den del av Visby ringmur som är bäst bevarad. Foto: helena duveborg. 8 | Förord Förord V ärldsarvet Hansestaden Visby är en levande stad med lång historia. Sta­ dens unika värden i form av bebyggelse, ringmur och ruiner ska bevaras, användas och utvecklas för att vara angelägna för de människor som lever i och besöker staden idag och i framtiden. Forsknings- och utvecklingsprojektet Visby ringmur har utvecklat kunskap för hur murkonstruktioner kan förvaltas och bevaras för framtiden. Kunskap om metoder och material har praktiskt prövats i samband med återuppbygg­ naden av det parti av ringmuren som rasade i februari 2012. Ras har skett återkommande genom historien och kommer att ske igen eftersom den för­ sta etappen av ringmuren inte var konstruerad för det påbyggda krön och de sadeltorn som senare tillkom. I mötet mellan praktik och teori har ny kunskap uppstått. Kunskap som har varit en förutsättning för återuppbyggnaden men även för den långsiktiga förvaltningen av ringmuren vars konstruktion vi tidi­ gare haft begränsad kännedom om. Skalet har varit möjligt att studera, men raset har gett tillfälle att närmare förstå murens kärna. Samverkan har varit en ledstjärna i projektet. Komplexiteten i ringmu­ rens konstruktion och behovet av metod- och materialutveckling har varit en utmaning för projektet och samverkan mellan olika kompetenser och organisationer en framgångsfaktor. Gotlands Museum, Riksantikvarieämbe­ tet, Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland, Tyréns och Uppsala universitet –Campus Gotland har ingått som samarbetspartners i projektet och än fler organisationer har varit med och delat sin kunskap. Utbytet mellan de med­ verkande har gett goda resultat. Engagemanget har varit stort både från en bred allmänhet och specialin­ tresserade, lokalt, nationellt och internationellt. Det visar att kulturmiljön är angelägen för människor och ger ett mervärde till deras livsmiljö. Visby ringmur och kyrkoruiner sätter Visby på kartan och är viktiga för Visbybor, gotlänningar och besökare. Staden är ett levande världsarv, bevarat, använt och utvecklat – nu och för kommande generationer. Rapporten är ett resultat från FoU-projektet Visby ringmur som finansie­ rats av Riksantikvarieämbetets FoU-anslag. För framförda åsikter och sak­ upplysningar svarar författarna. Lars Amréus Riksantikvarie Riksantikvarieämbetets forskningsanslag, FoU, syftar till att utveckla kunskapsuppbyggnad och stimulera till forskning om kulturarvet och kulturmiljön. FoU-anslaget används för att stödja forskningsprojekt som befinner sig i mötet mellan kulturpolitik, kunskapsuppbyggnad om kulturmiljöer samt de vetenskapliga disciplinerna. Abstract | 9 Abstract I n February 2012, a part of the medieval city wall of Visby collapsed. The wall was originally constructed in several stages in the 13th and 14th cen­ turies. It was decided that the collapsed part of the wall should be rebuilt. To determine a procedure for the rebuilding and to secure a safe work site, it was necessary to determine the construction and structural behaviour of the wall. Furthermore, the cause of the collapse needed to be identified in order to assess and predict the risk of future damage to other parts of the wall. An investigation into the construction of the wall was carried out through archival research and on-site examination. Structural analysis was carried out using laser scanning to describe and study both the geometry of the wall and the damage in detail. The results showed that the wall was built in two stages, making its construction complicated. The structural analysis also indicated that there is a concentration of forces to the outer masonry leaf of the lower part of the wall. The collapse was most likely triggered by freezing of the water contained in the masonry. The combination of high stress levels in the outer masonry leaf due to the construction of the wall, having a loose core, thin outer masonry leaf and insufficient binding stones as well as weak adhesion in the bedding lime mortar in the lower part of the wall, resulted in a domino effect that explains the vast extent of the collapse. To secure the wall during dismantling, a temporary steel structure was con­ structed. The medieval types of construction and material in a two-leaf masonry wall have proven to be durable if correctly implemented with sufficient binding stones and an ordered construction of the core. These medieval materials and techniques have therefore been used in such a way for the rebuilding. For more complete information in English, we refer to appendixes 1–3 at the end of this report. Visby, February 2015 Kristin Balksten and Ulrika Mebus Editors 10 | Introduktion och bakgrund Introduktion och bakgrund | 11 1. Introduktion och bakgrund Ulrika Mebus redagskvällen den 24 februari 2012 rasade cirka 70 kvadratmeter av det yttre skalet på Visby ringmur, strax norr om Österport eller, som benäm­ ningen lyder på fackspråk (efter Eckhoff), i murparti 38. Krönet hängde kvar och med formen av en valvbåge vilade det på muren runt rasområdet. Kärnan var rösig och ytterligare några stenar föll innan raset upphörde. Det var dock långt ifrån en stabil situation man ställdes inför; på sina tunnaste ställen var muren inte mer än 25 centimeter i sitt raserade skick. Det fanns inga givna lösningar för hur man skulle hantera den uppkomna situationen. För återuppbyggandet av Visby ringmur beslöt Riksantikvarie­ ämbetet, som är förvaltare av muren, att arbetet skulle ske i form av ett forsk­ ningsprojekt. Det unika tillfället att bygga upp kunskap, parallellt med att muren återuppbyggdes, sågs som mycket värdefullt. I den här rapporten beskriver de aktörer som deltog i projektering, kun­ skapsuppbyggnad och muruppbyggnad olika aspekter på arbetet med åter­ uppbyggnaden av Visby ringmur. Vi hoppas att rapporten skall bli till nytta och glädje för antikvarier, ingenjörer, murare och arkeologer. Dessutom riktar vi oss till en bredare allmänhet som vill få en inblick i Visby ringmurs historik, konstruktion, reparation och framtid. Rapporten avslutas med en framåtblick som belyser de utmaningar och möjligheter som Visby ringmur står inför. F Figur 1.1. den rasade muren två dagar efter kollapsen. Man ser tydligt den rösiga kärnan och den horisontella linjen som utvisar nivån för den gamla skyttegången. Foto: helen simonsson/RAä. Motstående sida: Insidan på ett av murtornen i nordermur. Foto: helena duveborg. 12 | Introduktion och bakgrund Respektive författare svarar för sina egna texter. Källförteckning finns i kapitel elva och refererar till samtliga kapitel. Eftersom varje kapitel även är tänkt att fungera som fristående text avseende respektive disciplin, förekommer vissa upprepningar, men alltid ur ett ämnesspecifikt perspektiv. Den uppmärksamme läsaren kommer att upptäcka att det kan förekomma motstridiga uppgifter, speciellt angående murens kronologi. Detta pekar på ett högst väsentligt faktum: att det finns ytterst få absoluta källor till vare sig murens ålder eller de olika byggetapperna. Inte heller vet vi med säkerhet vilka förändringar som skett genom århundradena, speciellt före 1800-talet då de säkra skriftliga källorna är i det närmaste obefintliga. Dessutom har varje del av den 3,4 kilometer långa muren sin egen historia, liksom varje torn och port. Kanske är det så att vi får se denna komplexitet som en outsinlig källa till ständigt ny forskning och nya tolkningar. De numrerade beteckningarna för olika delar av muren härrör från Eckhoffs stora planschverk Visby stadsmur från 1922. Plankartan med numreringar återfinns på s. 225. Om inget annat anges är det författaren som är upphovsperson till bilderna i respektive artikel. Figur 1.2. situationsplan från Eckhoffs stora arbete Visby stadsmur från 1922. Raset i mur 38 är markerat med en röd pil. Montage Ulrika Mebus. Introduktion och bakgrund | 13 1.1 Bakgrund Fastighetsuppgifter Status Visby ringmur är en fast fornlämning med beteckning RAÄ Visby 105:1 och regleras enligt Kulturmiljölagen, KML (1988:950), 2 kap och skyddas även enligt Förordning (1998:950) om kulturminnen, vilket innebär att alla arbeten och ingrepp är tillståndspliktiga. Tillståndsgivande myndighet är Länsstyrel­ sen. Vid arbeten på och med Visby ringmur ska särskilda antikvariska hänsyn tas. Fastighetsbeteckning Visby Innerstaden 1:1. Ägare Region Gotland. Förvaltare Staten genom Riksantikvarieämbetet. Gotlands Museum har under ett antal år handhaft tillsyn, rapportering, projektering/utförande och dokumentation på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Figur 1.3. södermur i snö. Ett av de nio kvarvarande sadeltornen syns här intill ett marktorn av en mera ålderdomlig typ än tornen med avfasade hörn som uppträder i östermur. Foto: helen simonsson/RAä. 14 | Introduktion och bakgrund 1.2 Visby ringmur – kort historik Ringmuren är Nordeuropas äldsta bevarade stadsmur och den enda kvar­ varande i Norden. Muren började troligen byggas omkring 1250 med början i väster, mot havet (Janse 1936, Falck 1994). Man byggde då ihop den unge­ fär hundra år äldre kastalen på stranden med den nya muren (kastalen kom långt senare, på 1700-talet, att få namnet Kruttornet). Runtom på Gotland finns ännu rester av omkring tolv kastaler, flera av dem har legat i anslut­ ning till en vikingatida hamn. Hamnarna, som låg utspridda längs med hela den gotländska kusten, var i många fall också handelsplatser. Så också Visby. Under 1200-talet blev Visby den dominerande hamnen på Gotland, inte minst genom den ökande tyska bosättningen där. Stenhus ersatte de tidigare trähusen i bulhusteknik, och vid 1200-talets mitt byggdes alltså en mur i sten för att skydda stad och borgare. Muren fungerade dessutom som tullmur, eftersom landsbygdsbefolkningen var tvungna att betala skatt för varor som de transporterade in i staden. Material till muren fanns det gott om i närområdet. Kalksten av god kva­ litet hämtades i lättbrutna dagbrott på klinterna ovanför hamnläget. Fortfa­ rande kan man se spår efter kalkbrytning i Östergravar och även lite längre bort, norrut vid Galgberget. Man får anta att kalk till bruket brändes i kalk­ milor i anslutning till bygget. Sand och lera transporterades från omkringlig­ gande socknar. Den första etappen som byggdes, strandmuren, är ungefär 1 400 meter lång. Därpå slogs en omkring 3,44 kilometer lång ringmur runt hela staden. I det Figur 1.4. Kruttornet (namnet härstammar från 1700-talet) i Almedalen var ursprungligen ett fristående försvarstorn; en kastal. I mit­ ten av 1200-talet byggdes den då nya sjömuren ihop med kastalen så att denna kom att bli ett element i ringmuren. Foto: daniel langhammer Introduktion och bakgrund | 15 första byggskedet var muren fem till sex meter hög. År 1288 ledde befästandet av Visby till inbördeskrig, ur vilket Visbyborgarna gick segrande. Efter detta höjdes och förstärktes muren. Höjden blev nu åtta till tio meter med en tjocklek vid basen på 1,3–2,3 meter. Flera av tornen byggdes också vid den här tiden. Förmodligen konstruerades porttornen vid Norder-, Öster- och Söderport först, sedan tillkom de övriga marktornen med jämna avstånd runt hela landmuren. I en sista etapp byggdes sadeltornen, som vilar på konsoler och krön i den förhöjda muren. Omkring 1360 var ringmuren troligen färdigbyggd till nuvarande höjd. De flesta av sadeltornen har genom tiderna rasat. Från början fanns 29 marktorn och 22 sadeltorn. Idag finns 27 marktorn och nio sadeltorn bevarade. I kapitel 3 och 4 finns en mer utförlig beskrivning av murens historik och byggnadsetapper. Förändringar genom århundradena Under 1400-talet tillkom några torn längs med strandmuren, bland annat Jungfrutornet. 1500-talets tillägg blev de två kaponniärerna Sparbössan och Smörasken i Östergravar. Då dessa byggdes revs de intilliggande marktor­ nen för att leverera sten till de nya byggena. Under tidigt 1700-tal togs stora öppningar för kanoner upp i de tre porttornen och Silverhättan. År 1712 byggdes skansen ”Havsfrun” i anslutning till Södermur (Falck 1994). Då var muren ännu ansedd som en fungerande försvarsanläggning. Figur 1.5. gammalt stenbrott i östergravar. En ansenlig del av byggnadsstenen till Visbys kyrkor, stenhus och stadsmur bröts i områ­ det närmast ringmuren, uppe på klinten. på så vis skapades även ringen av trenne vallgravar som på medeltiden omgav Visby. Under århundradenas lopp har vallgravarna fyllts igen avsiktligt eller på grund av kulturlager. Bäst bevarade är de i nordergravar. Foto: Ulrika Mebus. 16 | Introduktion och bakgrund Figur 1.7. Kaponniären smörasken i östergravar uppfördes på 1500-talet. Ursprungligen var den högre och hade troligen två batteridäck. Foto: Ulrika Mebus. Nya portar har tillkommit i takt med att behoven föränd­ rats, medan andra har satts igen. Sjömuren hade ursprungligen ett tiotal portar. Dessa förband staden med hamnområdet, som ju var stadens livsnerv. Den medeltida hamnen låg där Almedalen finns idag. Då hamnen med tiden flyttades sattes dessa portar igen och nya portar öppnades i landmuren. Kajsarporten tillkom på 1600­ talet då handelsidkerskan Maria Bönderby fick tillstånd att öppna muren här för att underlätta inoch utpassage för sina kreatur. På 1800-talet tillkom Brunnsporten så att de boende på Klinten skulle få enkel tillgång till den brunn som då borrats i Östergravar. Samma århundrade togs Skolporten söder om Kvarntornet upp så att skolbarnen skulle ha smidig passage till den nybyggda Solbergaskolan. De senast tillkomna portarna är från 1940-talet och finns på ömse sidor om Söderport. Bilismens intåg hade gjort det så farligt för fotgängare i den trånga passagen att det ansågs nödvändigt med trafikseparering (Mebus 2012). År 1805 fick muren skydd som fornminne. År 1995 blev den, tillsammans med resten av Visby innerstad, upptagen på Unescos världsarvslista. Figur 1.6. norderport i vinter­ sol. Ursprungligen fanns inte så många portar i landmu­ ren. de tre huvudportarna norderport, österport och söderport är ursprungliga och förband staden med omlandet via de tre huvudleder­ na i varje väderstreck (leden västerut var havet). Utöver dessa fanns odeporten, göransporten och dalmans­ porten i den äldsta landmu­ ren, samtliga i murens norra eller nordöstra delar. Foto: Ulrika Mebus. Introduktion och bakgrund | 17 Figur 1.8. Mur 36 strax norr om murraset 2012. I det här partiet skedde 1871 ett av de större rasen. partiet återuppbyggdes som kall­ mur utan fog och är tydligt urskiljbart både på grund av annan murningsmetod och för att det inte är uppmurat i fulhöjd. sadeltonet närmast bortom raset stöttades under 1800-talet med två gjutjärnsstöttor. Foto: helen simonsson/RAä. Muren har även genomgått ett antal ofrivilliga förändringar genom åren. Ett antal kända ras har inträffat. Redan under medeltiden förekom ras. En av de mest kända skadorna (om än inte helt säkerställd) sägs vara den öppning som bröts upp av danskarna strax öster om Söderport 1361, då Valdemar Atterdag intog staden (Falk 1994). Vi kan även i muren läsa av att flera odaterade ras har förekommit. Bland de mer kända rasen är Lübeckerbräschen på Nordermur som enligt uppgift raserades av Lübeckarna då de intog staden 1525 (Falck 1994). Visborgs slott som låg ovanför hamnen sprängdes 1679 när danskarna slutligen förlorade Gotland. Eftersom slottet var sammanbyggt med ringmuren, förstördes också en del av Södermur. Efter sprängningen brändes mycket sten från såväl Visborgs slott som från ringmuren mot hamnen till packsten för export, innan det stoppades 1711 (Steffen 1940). Under 1800-talet inträffade minst fem större ras och under 1900-talet skedde ett stort ras 1961 (Falck 1994). I kapitel 3 finns mer att läsa om de förändringar som ringmuren genomgått. Förvaltning och ägande genom tiderna och idag Visby ringmur byggdes av borgarna för att skydda deras stad. Sedan dess har muren alltid varit i Visbybornas ägo. Genom kommunsammanslagningar och regionbildning är det därför Region Gotland som äger muren idag. Det statliga ansvaret för vården av muren kom under 1800-talet att bli allt tydligare, även om de äganderättsliga förhållandena inte förefaller ha varit helt klargjorda. År 1880 ställdes ringmuren och ruinerna i Visby formellt under Kungl. Vitterhetsakademiens beskydd. I samband med detta tilldelades de ett ordinarie statligt anslag för vården. På 1900-talet har ringmurens underhåll 18 | Introduktion och bakgrund finansierats via medel från Kungl. Vitterhetsakademien, från Visby stad samt med hjälp av privata donationer, inte minst bör Tage Cervin nämnas. Han instiftade en fond ur vilken en årlig summa fortfarande används till Visby­ monumentens vård och underhåll. Sedan 1980 är det Riksantikvarieämbetet som har förvaltningsansvaret. Omfattande konservering och restaurering genomfördes under stora delar av 1900-talet. Tyvärr utfördes 1900-talets restaureringar fram till 1980-talet med ett olämpligt hårt och tätt kalkcementbruk (KC-bruk), vilket idag orsakar stora problem. År 1989 startades kampanjen ”Rädda Visby ringmur” av Riksantikvarie­ ämbetet. Initiativet syftade till att informera om Visby ringmur och få sponsor­ medverkan i restaureringsarbetet. Insatserna fram till 1995 var omfattande och cirka tio miljoner kronor satsades på restaureringen från olika håll. Inte minst bidrog Cementa med betydande summor till kampanjen; nära nog hälften av resurserna kom från deras sida. Efter kampanjens slut minskade medlen för underhåll kraftigt. Sedan dess har vårdinsatserna utförts punktvis och vid akuta tillbud utan någon större budget. En mer ingående förvaltningshistorik finns i kapitel 2. 1.3 Raset 24 februari 2012 – Vi gick förbi och hörde ett förskräckligt dån. Vi trodde inte våra ögon när vi såg hur stora stenar rasade ner, säger Britt Silvergren till Gotlands Tidningar på fredagskvällen den 24 februari 2012. Vid åttatiden, då hon och hennes man Arne var på väg hem efter en after work, blev de vittne till hur ett stort stycke av ringmuren rasade strax norr om Österport. Sedan följde flera ras med några minuters mellanrum så att flera ton sten snart låg på marken intill muren. Gotlands Tidningar, som var först på platsen, fortsätter sin rapportering av händelsen: ”När GT kom till platsen fortsatte stenar att ramla ner och ett område av muren som var cirka 25 meter brett och sex meter högt hade lossnat. I delar av stenblocken fanns isblock som höll ihop stenarna.” Räddningstjänsten larmades. De var snabbt på plats och spärrade av ett område närmast muren, därefter kontaktade de tjänstemän på Region Gotland. Även Riksantikvarieämbetet och Gotlands Museum kontaktades samma kväll. Jörgen Renström från Gotlands Museum var på plats vid murraset senare under kvällen. Pia och Jan Nihlert, som bodde innanför det rasade murpartiet, informera­ des omedelbart och en del av deras trädgård spärrades av. De hade inte märkt att muren rasat. Däremot hade Jan tidigare under dagen hört att det smällde till i muren. Raset blottade en synnerligen komplex problembild. Murens olika bygg­ nadsskeden visade upp en stor variation vad gäller såväl murbruk som kon­ Introduktion och bakgrund | 19 Figur 1.9. 24 februari 2012, minuterna efter att raset inträffat. Arne och Britt silvergren gick förbi då det small till och stenar började rasa från muren. på en kort stund hade omkring 70 kvadratmeter av det yttre skalet fallit till marken. Krister nordin från gotlands Allehanda var snabbt på plats och dokumenterade den unika händelsen. Foto: Krister nordin/ gotlands tidningar ©. . Figur 1.10. Bild från rasets överkant. Man ser tydligt hur cementen släppt från stenen och hur växtlighet etablerat sig i murverket. den färska rasytan var genomkorsad av rötter. En indikator på cementfog eller cement­ kärna är även den alg- och lavpåväxt som utvecklas på fog och sten. på de par­ tier som har sin medeltida kalkfog i behåll finns sådan påväxt inte alls eller ytterst sparsamt. observera också den rösiga kärnan. Foto: helen simonsson/RAä. 20 | Introduktion och bakgrund struktion. Därtill kom att muren i det här partiet har lagats på båda sidor med starkt cementbruk under 1900-talet. Bakom cementfogarna syntes på flera ställen ett gammalt fogbruk av kalk som tagit skada genom urlakning och frost. I det rasade partiet såg man tydligt en horisontell linje; det var golvet till den skyttegång som fanns på den äldre, lägre murens insida. Rasets orsaker Varför rasade muren? Det var flera orsaker som samverkat, med frostspräng­ ning som trolig utlösande faktor. Bakomliggande anledningar var murens konstruktion i det aktuella partiet, som var uppbyggd som en skalmur med dålig bindning mellan skal och kärna. Vidare fanns här en spricka från mark och upp till 2/3 murhöjd som kom att bilda den södra gränsen för de rasade massorna. Skiftande markförhållanden och en marknivå som är 2,5 meter högre på insidan har sannolikt också haft betydelse. Ständigt fuktig kärna med vattentransport som lakar ur bindemedlet i kärnan till följd av omfog­ ningar från 1900-talet gjorda med cementhaltigt bruk, spelade också in. Dessa hårda och täta fogar är generellt ett stort problem. I den vårdplan för Visby stadsmur som togs fram 2002 poängteras att de stora ytor av cement­ baserat fogbruk som använts fram till 1980-talet på sikt sannolikt kommer att äventyra murens stabilitet (Renström 2002). Partier av muren där både ut- och insidan fogats med KC-bruk ansågs som särskilt utsatta. Raset på den aktuella platsen hade i vårdprogrammet markerats som en sådan plats. En mer utförlig beskrivning av raset och dess orsaker återfinns i kapitel 6. 1.3 Efter raset Redan tre dagar efter raset, måndagen den 27 februari, träffades intressen­ terna kring ringmuren för ett första möte på Gotlands Museum i Visby. Då var Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen, Räddningstjänsten, Högskolan på Gotland (nuv. Uppsala universitet – Campus Gotland), Region Gotland och Gotlands Museum på plats. Rasområdet besöktes. Punkter som diskuterades var säkerhet och behov av avspärrningar på plat­ sen, hur situationen skulle kommuniceras både akut och framöver liksom publik verksamhet. Riksantikvarieämbetet meddelade att man kommer att bekosta lagningen. En första analys av raset gjordes; dess karaktär och möj­ liga orsaker. Inriktning och lagningsprinciper för kommande åtgärder var en av diskussionspunkterna. Vikten av en omsorgsfull utredning framhölls sär­ skilt liksom värdet av ordentlig dokumentation och rapportering. Mer gene­ rellt framhöll Länsstyrelsen att förvaltningsfrågan för Visby ringmur måste lösas på lång sikt. En projektgrupp bildades. Den bestod av Anna Klint-Habbe och Lars Brandt från Riksantikvarieämbetet, Tor Sundberg från Länsstyrelsen, Ulrika Introduktion och bakgrund | 21 Figur 1.11. Byggnadshyttan röjer och sorterar den sten som rasat längre ut från raset. Rashögen som låg direkt mot muren under raset lämnades av säkerhetsskäl kvar. Foto: Ulrika Mebus. Mebus och Jörgen Renström från Gotlands Museum samt Sonia Landin och Gunnar Gustafsson från Region Gotland. Under 2012 hade projektgruppen regelbundna avstämningar, dock med svag medverkan från Region Gotlands sida. åtgärder närmast efter raset Som en första åtgärd inhägnades ett större område omkring raset med högt byggstängsel. Under vintern och våren utfördes sedan en hel del åtgärder av undersökande natur. Byggnadshyttan på Gotland fick i uppdrag att röja och sortera den sten som fallit. Närmast raset beslöts att det var klokast att låta rasmassorna ligga, eftersom rashögen fungerade som kontrefor för den mur som stod kvar. En ytterligare komplikation var att det på murens insida fanns ett hus byggt endast 20–30 centimeter från ringmuren. Huset hade nyligen renoverats och inhyste en fönsterverkstad. Tack och lov visade de inledande undersökningarna att eventuella ytter­ ligare ras med all säkerhet skulle ske utåt, inte inåt staden mot verkstads­ byggnad och trädgård. Det gjorde att Pia och Jan Nihlert, som bodde och verkade i fastigheten, kunde vistas och arbeta i trädgård och verkstad under murarbetenas gång. Endast när vissa säkringsmoment skulle genomföras var tillgängligheten till verkstaden begränsad. Provtagningar för tunnslipsprover och saltanalyser gjordes av Kristin Balk­ sten, Högskolan på Gotland (numera Uppsala universitet – Campus Got­ land), i samarbete med Bo Nitz, St Gobain i Visby. 22 | Introduktion och bakgrund Figur 1.12. samråd vid muren. Forskningsledare Kristin Balksten och forskare carl thelin funderar tillsammans med arkeolog håkan thorén, murare Jonny Eriksson från hantverkslaboratoriet och Mats larsson och curth Klasén från Byggnadshyt­ tan. Mycket tid ägnades åt gemensam analys och diskussion vilket gav goda, tvärdisciplinära resultat. Foto: helen simonsson/RAä. Arkivstudier utfördes under vintern av Jörgen Renström på Gotlands Museum för att klargöra tidigare ras och deras eventuella orsaker samt vilka restaureringsåtgärder som muren genomgått. Under vårvintern gjordes en okulärbesiktning av hela muren av Jörgen Renström och Lars Brandt, fastighetsförvaltare på Riksantikvarieämbetet och Kristin Balksten, Högskolan på Gotland, för att definiera riskabla partier samt murens status. Sju platser bedömdes som viktiga att undersöka ur ett säkerhetsperspektiv. Byggnadsarkeologerna Håkan Thorén och Mats Anglert från Riksantikva­ rieämbetets Arkeologiska Uppdragsverksamhet dokumenterade muren genom såväl laserscanning som fotogrammetri. Resultaten kom att bli viktiga för förstå­ elsen av murraset, murens konstruktion samt det fortsatta projekteringsarbetet. Säkerhetsbesiktning av muren vid det rasade partier utfördes av Carl Thelin på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Under hösten byggdes ett stort tält med invändiga ställningar för att skydda raset från fukt och ytterligare frostsprängningar under vintern. I det här läget var man inne på att laga muren på entreprenad som ett gängse byggprojekt. Riksantikvarieämbetet inledde arbetet med att ta fram ett förfrågningsunderlag för en offentlig upphandling. Ju längre arbetet fort­ skred, desto svårare befanns det vara att utforma ett tydligt förfrågnings­ underlag. Hur skulle man kunna beskriva ett jobb där man inte visste exakt vad som skulle göras och hur? Där förutsättningarna var så oklara, helt enkelt därför att nödvändig kunskap om raset saknades. En kunskap som endast processuellt kunde utvinnas under arbetets gång. Kraven på utförarens kom­ petens i fråga om lokala, traditionella material och metoder liksom vana att jobba med historiska murverk var obestridliga. Hur skulle detta utvärderas i en upphandling? Introduktion och bakgrund | 23 Figur 1.13. Under hösten 2012 monterades ett stort väderskydd med invändig ställning vid raset för att skapa en torr miljö vilket möjliggjorde besiktning och undersökningar. Många diskussioner och funderingar omkring muren och vad som skulle göras avhandlades i detta tält! Foto: henrik löwenhamn/ RAä. 1.4 Kunskapsuppbyggnad och forskning Raset 2012 ställde ansvariga inför en delikat situation. Inte sedan 1961 hade ett ras av den här omfattningen skett, och aldrig tidigare ett ras av den här fasonen. Inte heller kunde liknade exempel identifieras från annat håll, vilket innebar att erfarenheter från liknande situationer inte fanns att tillgå. Läget var problematiskt, inga givna lösningar fanns. Det mest problematiska var säkerhetsaspekterna. Det var lite av en moment 22 situation; för att kunna bygga upp raset behövde rashögen, som dolde den nedre delen av det skadade partiet, plockas bort så att man kunde börja mura nerifrån. Men det var inte att tänka på eftersom den nerfallna stenen samtidigt fungerade som motkraft till det tryck som den 2,5 meter högre marknivån på insidan av muren utövade. Dessutom var jämvikten som raset skapat i murpartiet bräcklig. Där muren var som tunnast var den inte mer än 20 cm tjock. Det fanns inga garantier för att det inte när som helst skulle kunna rasa ytterligare sten. Ja, risken fanns att hela murpartiet utan förvarning skulle rasa. Det här medförde också att det var uteslutet att utföra något som helst arbete under rasbågen, på vilket krönet vilade, eftersom detta var för farligt. 24 | Introduktion och bakgrund Kunskapsinsamling För att samla kunskap angående skalmurar, deras material och konstruktioner, beslöts att bjuda in till ett seminarium på temat ”Kärna och skal. Om skalmurar i allmänhet och Visby ringmur i synnerhet” i augusti 2012. Seminariets syfte var att ge en kunskapsöversikt och vara ett forum för att diskutera olika anti­ kvariska och tekniska teorier och möjligheter. Föreläsarna valdes så att frågan skulle belysas ur olika perspektiv. Ett sextiotal deltagare diskuterade frågeställ­ ningen. Ett besök på plats vid raset ingick och Byggnadshyttan hade tagit dit en skylift så att den som önskade kunde komma i närkontakt med raset. Inbjudan gick ut både nationellt och internationellt. Gotlands Museum, Hantverkslaboratoriet och Riksantikvarieämbetet var arrangörer. Program­ met var som följer: Figur 1.14. I samband med kunskapsseminariet i augusti 2012 fick deltagarna tillfälle att inspektera raset från skylift. Foto: Ulrika Mebus. Introduktion och bakgrund | 25 Murare och material - den viktiga kunskapen. Gunnar Almevik, Hantverkslaboratoriet Visby medeltida murar och andra liknande murar. Internationell utblick. ICOMOS. Visby ringmur – monument, förvaltning och restaureringsideologi genom tiderna. Jörgen Renström, Gotlands Museum. Lime over time, a technical overview of a building material. Bo Nitz, Saint Gobain Byggprodukter AB. Restaureringer på festningsmurer og georadarundersøkelser. Håvard Christiansen, Forsvarsbygg, Norge. Murverkskonstruktioner och statik. Statiska evalueringsmetoder för äldre murverk. Carl Thelin, Tyréns. UK and European clay cored walls. Rosamond Artis, The Scottish Lime Centre Trust. A mason’s perspective on bonding, using lime mortars and the importance of sand size. Christopher Ross Pennock, Nidaros Domkirkes Restaureringsarbeider. Restaurering av murverk inom SFV. Gillis Åström, Statens fastighetsverk. Skal + kærne = massiv? Hvordan historisk bygningsteknologi anvendes i restaure­ ringspraksis. Svend Jacobsen, Eduard Troelsgårds Rådgivande ingeniører. En stor mängd intressant kunskap presenterades på seminariet, vilket kom att utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet med att åtgärda murraset. Sam­ tidigt konstaterades att det inte finns några dokumenterade exempel på den här typen av skada och hur den ska åtgärdas. Föreläsningen från Skottland om lerkärnor i murverk var särskilt intressant, eftersom man i samband med ringmursraset ställts inför en sådan konstruktion. Det finns ingen modern erfarenhet av att jobba med lerbruk i kalkstensmurverk på Gotland i dagsläget, i varje fall inte av den här omfattningen. Seminariet visade också att det finns några jämförbara projekt att hämta kunskap och erfarenheter från. Samtidigt framkom det att inget av de tänk­ bara referensobjekten är lika komplexa i sin konstruktion och till sin raskarak­ tär som Visby ringmur. Anledningen till detta är murens olika byggnadsfaser och tekniker, men även dess ålder och storlek. Forsknings- och utvecklingsprojektet etableras På grund av otillräcklig kunskap om omständigheterna kring det raserade murpartiet och hur det skulle hanteras blev det svårt, för att inte säga omöjligt, att formulera ett förfrågningsunderlag för att genomföra en offentlig upp­ 26 | Introduktion och bakgrund handling av utförarentreprenad. Kunskapsluckorna avseende såväl mur, ska­ debild, skadeorsaker och lämpliga åtgärder för säkring och återuppbyggnad var uppenbara. Därför beslöt Riksantikvarieämbetet under senhösten 2012 att etablera ett forsknings- och utvecklingsprojekt där forskare och entreprenörer i samverkan skulle arbeta fram metoder för lagning av raset på ett processuellt vis. På det sättet skulle även all kunskap som lagningen genererade kunna tas till vara och förmedlas. I januari 2013 formerades projektet som fick den formella titeln Forsk­ nings- och utvecklingsprojekt Visby ringmur (RAÄ Visby 105:1). Tillämpad forsk­ ning och experimentell utveckling av arbetsmetod för återuppbyggnad av parti­ ellt skadad mur. Målsättningen var att förbättra kunskapen om medeltida murverksstrukturer samt att utveckla metoder för analys av skalmurar och återuppbyggnad av sådana skadade murverk. Uppdraget innebar att det raserade partiet av Visby ringmur skulle vara återuppbyggt vid projektets slut. Under projektet skulle händelser och resultat löpande kommuniceras till allmänhet och professionella inom kulturmiljövård. Projektorganisation Beställare: Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för fastigheter och besöks­ mål, avdelningschef Anna Klint-Habbe, t. f. Per-Magnus Nilsson juli 2013 – juli 2014. Projektledare: Ulrika Mebus, Riksantikvarieämbetet. Forskningsledare: Kristin Balksten, Uppsala universitet – Campus Gotland. Projektgrupp: forskare, sakkunniga byggare, antikvarier, arkeologer, fast­ ighetsförvaltare och fastighetsägare. (Dessa bidrog med egen tid och fråge­ ställningar som direkt rörde den tillämpade forskningen och experimentella utvecklingen.) Forskare (statik): Tekn. Dr. Carl Thelin, Tyréns. Forskare (arkeologi): Fil. Dr. Mats Anglert, Riksantikvarieämbetets arkeo­ logiska uppdragsverksamhet. Sakkunniga byggare: Oskar Klintberg (byggprojektledare), Kjell Jacobsson (arbetsledare), Mats Larsson, Curth Klasén, Thomas Andersson, Daniel Sjöberg (murare), Byggnadshyttan på Gotland. Antikvarier: Jörgen Renström, Gotlands Museum, Tor Sundberg, Läns­ styrelsen i Gotlands Län. Arkeologer: Håkan Thorén, Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Uppdragsverksamhet och Per Widerström, Gotlands Museum. Fastighetsförvaltare: Ulf Hofstedt, Riksantikvarieämbetet. Fastighetsägare: Ann-Louise Mårtensson, Region Gotland. Introduktion och bakgrund | 27 Expertgrupp (rådgivande till beställare och projektledning som kunde kopplas till projektet vid behov): Gunnar Almevik och Jonny Eriksson, Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet. Christopher Pencock, Byggnadshyttan Nidarosdomen. Malin Myrin och Helene Hanes, Statens Fastighetsverk. Lena Calderon och Henrik Löwenhamn, kommunikatörer, Riksantikvarieämbetet. Erik Andersson, murare, Öhmans bygg. Tidigare forskningsprojekt i urval Flera tidigare studier och forskningsarbeten hade relevans för arbetet. De två som närmast kan nämnas är ruinprojektet Ökat brukande av ruiner genom säk­ rade murverk och komfortabelt klimat, vilket var ett forskningsprojekt (finansierat av KK-stiftelsen) i samverkan mellan Högskolan på Gotland (nuv. Uppsala uni­ versitet – Campus Gotland), Gotlands Museum och näringslivet åren 2010–11. Projektet hade tre forskningsfokus; statik, mur och material samt komfort. Resultaten från delprojekten statik och mur är värdefulla för den långsiktiga förvaltningen av Visby ringmur och utgjorde en solid grund för diskussionerna för åtgärder av det raserade partiet (Balksten & Mebus 2013). Dessutom var forskargruppen väl fungerande och relevant för fortsatt arbete med Visby ring­ mur och i en fortsatt fördjupning avseende kunskap om medeltida murverk. Ett annat viktigt arbete var rapporten och dokumentationen från Rädda Ringmurskampanjen 1989–1995 (Cnattingius 1996). Figur 1.15. Under projektets gång blev det åtskilliga möten och studiebesök vid raset. här redogör Kristin Balksten för raset och nerplockningen för projektgruppen som denna dag fått celebert besök av kulturarvsenheten från statens fastighetsverk och kollegor från förvaltnings­ avdelningen på Riksantik­ varieämbetet. Foto: Ulrika Mebus. 28 | Introduktion och bakgrund Mål och syfte med projektet Målsättningen var att genom tillämpad forskning och experimentell utveck­ ling förbättra kunskapen om medeltida murverksstrukturer samt att utveckla metoder för evaluering av icke homogena skalmurar, både vad gäller kon­ struktion, verkningssätt, ålder och material, och för återuppbyggnad av sådana skadade murverk. Som fallstudie skulle den rasade delen av Visby ringmur återuppbyggas. Vidare var det viktigt att identifiera fortsatta forsknings- och utvecklingsfrågor inom området. Frågeställningar Hur kan arbetet med att säkra och återuppbygga skadat parti av Visby ringmur bedrivas på ett säkert och effektivt vis? Hur ska återuppbyggnaden ske på ett sätt som är i paritet med det historiska materialet och så att det blir långsiktigt hållbart? Hur ser det rasade partiets uppbyggnad ut innan åtgärd och vilka svagheter finns? Kan slutsatser dras om murens skick i övriga partier? Går det att diagnostisera mur och skador? Metodik I samverkan mellan disputerade forskare inom områdena mur och statik, hantverkare / murare, arkeologer och antikvarier togs en arbetsbeskrivning för säkrings- och restaureringsarbetet fram. Arbetsbeskrivningen prövades och utvecklades genom en fallstudie: Återuppbyggnad av partiellt ras på Visby ringmur. Fortlöpande dokumentation och rapportering var självklara moment i arbetet. Eftersom återuppbyggnaden bestod av flera moment som kunskapsmäs­ sigt byggde på varandra togs metod- och arbetsbeskrivningar fortlöpande fram med utgångspunkt i den kunskap om muren och raset som klargjorts i föregående moment. Projektet omfattade ett flertal praktiska moment, vilka delvis gick in i varandra. Processen byggde till stor del på att hämta kunskap ur det tillämpade byggarbetet i vilket såväl hantverkare, arkeologer som forskare var delaktiga. Projektet bedrevs till stora delar på plats vid muren, eftersom dess främsta kunskapsbärare är ringmuren och raset. Samverkan Samverkan var ett ledord i projektet. För att den tillämpade forskningen och experimentella utvecklingen skulle nå goda resultat skedde samarbete mellan universitet, offentlig och privat sektor. De samverkande parterna hade alla ett uppdrag att utveckla kunskaper och metoder och alla hade tidigare erfarenhet av tillämpad forskning och experimentell utveckling. Samtliga parter bidrog Introduktion och bakgrund | 29 med egen ekonomisk insats (arbetstid eller annan) och forskningsfrågor in i projektet. Projektet samverkade även med Riksantikvarieämbetets arkeologiska upp­ dragsverksamhet i ett arbete med att definiera och utveckla den byggnads­ arkeologiska forskningsmiljön. Projektnytta Kunskapen om medeltida skalmurar i allmänhet och Visby ringmur i synner­ het behöver fördjupas och metoder för långsiktig vård och förvaltning utveck­ las. Vidare finns ett stort behov att finna metoder som gör det möjligt att evaluera murens skick. Det finns ett stort behov av att utvärdera 1900-talets cementlagningar och analysera riskerna med dem för att kunna planera för långsiktiga vård- och räddningsinsatser innan murverken bryts ner och kol­ lapsar. Under återuppbyggnaden hämtades kunskap och metodutveckling in löpande, eftersom alla problemställningar inte kunde förutses. Kunskapen och dokumentationen av arbetet kommer att ha stor betydelse för förståelsen av ringmurens konstruktion och den framtida förvaltningen, både av ringmu­ ren och av liknande objekt. Projektets omfattning Projektet pågick januari 2013 – juni 2015 och innehöll följande delmoment: Arkivstudier och bakgrundsinformation Uppmätning och dokumentation Antikvariska analyser och ställningstaganden Framtagande av arbetsbeskrivning/metodutveckling Säkring av arbetsplats och säkring och nerplockning av muren Byggnadsarkeologiska och arkeologiska undersökningar Beskrivning och utprövning av material och metoder Framställning av material (kalk, smide) Återuppbyggnad av muren Kommunikation, kunskapsspridning, evenemang Dokumentation och forskningsrapport säkerhet Projektets hösta prioritet, som gick före allt annat, var arbetsmiljö och säker­ het på platsen. På grund av detta skedde revideringar i det ursprungliga anti­ kvariska inriktningsbeslutet om val av åtgärd, det vill säga att muren behövde plockas ner. 30 | Introduktion och bakgrund Figur 1.16. projektmöte vid muren, denna gång på insidan. Många fotografier blev det, här förevigar Kristin Balksten forskningskollegan carl thelin medan fastig­ hetsförvaltare Ulf hofstedt, murare Mats larsson och arbetsledare Kjell Jacobsson ser på. observera marknivån på insidan, som ligger 2,5 meter över utsidans och där endast övre spetsen på arkadbågen är synlig. här syns även tydligt hur nära muren verkstadshuset befinner sig och att det blev nödvändigt att riva delar av det. Foto: Ulrika Mebus. På plats vid raset rådde tydliga rutiner för alla som vistades på den inhäg­ nade och låsta arbetsplatsen. Detta gällde också för samtliga besökare. Hjälm och skyddsväst bars av alla, utan undantag. En besökscontainer med sådan utrustning fanns på platsen. 1.5 Kommunikation och information Riksantikvarieämbetet informerade omedelbart UNESCO om raset och därefter om planerade åtgärder och tidplan. UNESCOs bedömning var att murraset, under förutsättning att det åtgärdades, inte utgjorde något hot mot världsarvets status. Tidigt insåg Riksantikvarieämbetet att ringmursraset var en händelse och ett projekt som skulle komma att uppmärksammas under längre tid. En kom­ munikationsplan upprättades därför av kommunikationsenheten på myndig­ heten. FAQ sammanställdes och reviderades fortlöpande. En särskild sida på www.raa.se skapades för att samla och förmedla information om raset och hur det hanterades. Sidan uppdaterades kontinuerligt under projektets gång. Vid speciella tillfällen skickades pressinformation ut. Under Almedals­ veckan 2013 träffade riksantikvarie Lars Amréus och projektledare Ulrika Mebus pressen vid muren för att informera om arbetet. Under Almedals­ veckan 2014 gjordes en större satsning, då ett samtal på temat ”Ditt kultur­ arv rasar – än sen?” genomfördes i Bildstenshallen på Gotlands Museum. Moderator var journalist Eva Sjöstrand och i panelen återfanns överantikvarie Knut Weibull, kulturarvschef Cortina Lange, professor Owe Ronström och Introduktion och bakgrund | 31 Figur 1.17. Första stenen läggs på plats av riksantik­ varie lars Amréus den 9 maj 2014 under överinseende av forskare, hantverkare och journalister. Foto: Ulrika Mebus. Figur 1.18. Klass 5A från solbergaskolan i Visby hade förberett en hälsning till framtiden som murades in i muren. här visar de upp sitt diplom de fick som tack och minne. Foto: henrik löwenhamn/ RAä. byggnadsantikvarie Vicki Wenander. Med tanke på Almedalsveckans tusentals evenemang får man nog anse det som en framgång att kulturarvssamtalet blev refererat av TT och lokaltidningarna. Några gånger arrangerades speciella evenemang i samband med rasuppbygg­ naden. Det viktigaste var Första Stenen den 9 maj 2014. Vid tillfället murade riksantikvarie Lars Amréus dit återuppbyggnadens första sten, ivrigt påhejad av publik och press. Bakom stenen lade klass 5A från Solbergaskolan in en hälsning till framtiden i en förseglad glasburk. Enligt uppgift kommer någon i framtiden att i den hitta brev och föremål som berättar om vår tid. Bland annat en bandy­ boll, ett nagellack, en mobiltelefon och ett kreditkort. Som kronan på verket spelade och sjöng de en sång tillsammans med sin lärare Bengt Lingström. 32 | Introduktion och bakgrund Kommunikation om raset och läget gjordes i ett flertal forum, bland annat till världsarvsrådet för Visby, vilka även gjorde ett studiebesök vid den rase­ rade muren. Publika visningar samt kontakt med media skedde regelbundet. Sommartid visades murraset en gång i veckan för intresserade. Vid en kultur­ arvsfrukost hos Tyréns AB i Stockholm under hösten 2014 berättade Carl The­ lin och Ulrika Mebus om säkringen och återuppbyggnaden av muren. Projekt­ ledaren har föreläst om raset och återuppbyggnaden i ett flertal sammanhang. Internationellt har projektet presenterats av projektledare och forskare vid konferenser i Mexiko, Portugal, Italien, Estland, Danmark och Finland (se papers i bilagor 1–3). 1.6 Finansiering och ekonomi Riksantikvarieämbetet meddelade genast efter raset att myndigheten kom­ mer att finansiera lagningen av det rasade murpartiet. Medel för lagningen har kommit från olika håll. Den största delen utgörs av Riksantikvarieämbetets ramanslag. Medel har även beviljats ur Gustav­ Adolfs-fonden av Kungl. Vitterhetsakademien. Bidrag från den privata sektorn har utgjort en viktig del. Cementa lämnade ett generöst bidrag på 800 000 kronor till lagningen. Det ekonomiska stödet sågs som en fortsättning på det goda samarbete som byggdes upp under Ringmurskampanjen 1989–95, då företaget sponsrade arbetena med halva kostnaden (Cnattingius 1996). Rädda Ringmurs-kampanjens konto har under 1995–2012 stått öppet och har förvaltats av Gotlands Museum, men bortsett från sporadiska gåvor under åren efter 1995 har ingen aktiv kampanj bedrivits och inga större medel influtit. Efter raset aktiverades kampanjen och Gotlands Museum ställde tid i form av marknadsföring, visningar, föreläsningar och administration till förfogande. En sida skapades på museets hemsida där information om raset och hur man kunde bidra till ringmuren fanns. En sms-kampanj genomfördes så att var och en enkelt via sms kunde skänka pengar till kampanjen. Gotlands Allehanda hörde av sig med ett erbjudande att under ett års tid ställa annonsplats till förfogande för den nya Rädda Ringmurs-kampanjen, något som tacksamt accepterades. Helsidesannonser i dagspressen hjälpte till att sprida budskapet. Många företag och privatpersoner bidrog och flera kreativa sätt att samla in pengar såg dagens ljus. Visby simsällskap simmade för muren, Kränku sålde te och Visbymäklarna donerade en summa pengar för varje fastighet de sålde i innerstaden. Skolklasser bakade bullar och moderatkvinnor samlade in pengar på Öster. Sammanlagt bidrog kampanjen med 200 000 kronor till ringmursuppbyggnaden och programverksamheten i samband med den. Introduktion och bakgrund | 33 Forskningsdelarna har delvis finansierats genom de FoU-medel som Riksantikvarieämbetet förfogar över. Analyser av bruk har bekostats av Cem­ enta Research genom de initiala bruksprover som genomfördes av Bo Nitz. Tyréns AB har bidragit med georadarundersökningar på muren. Byggnads­ hyttan på Gotland har lagt in egen kunskaps- och kompetensutvecklingstid i projektet. Total budget för genomförandet var ungefär 9 miljoner kronor. Av dessa ut­ gjorde cirka 6,5 miljoner entreprenad/byggkostnader, 1,4 miljoner forsknings­ insatser, 800 000 kronor projekteringskostnader och 300 000 kronor projekt­ ledning och övriga expenser. 1.7 Antikvariska ställningstaganden och alternativ för åtgärder Första diskussionen 2012 I maj diskuterades förslag till alternativa restaureringsåtgärder och -principer utifrån ett antikvariskt och bevarandeideologiskt perspektiv. Diskussionen fördes mellan Riksantikvarieämbetet, Uppsala universitet, Länsstyrelsen och Gotlands Museum. I detta skede utgick diskussionen från ett rent antikvariskt perspektiv. Teknisk och ekonomisk bedömning skulle göras i ett senare skede. Man var överens om att göra minsta möjliga åverkan på de kvarvarande partierna av muren. Nedanstående alternativ för hur murraset skulle hanteras diskuterades 2012. Under varje alternativ finns för- och nackdelar angivna. 1. Ingen åtgärd, raset lämnas som det är Fördel: Att på ett pedagogiskt sätt kunna belysa murens villkor som ruin. Nackdel: Ett intressant antikvariskt resonemang men som sannolikt inte röner någon förståelse bland allmänheten. Dessutom komplicerat och dyrbart att stabilisera och konservera den uppkomna rasytan/den frilagda kärnan. Stor risk för ytterligare ras. 2. Plocka ner muren till grunden och återuppbygga Fördel: En kontrollerad och säker process där kontroll över murens stabilitet blir god. Kunskap om konstruktion och material kan fördjupas. Nackdel: Rivningen kommer att beröra originalmaterial. Resultatet blir en helt ny mur. Ur antikvarisk synpunkt det minst eftersträvansvärda alternativet. 3. Återuppbygga rasat parti som kallmur utan fogar Fördel: Arbetet blir årstidsobundet och inte beroende av den begränsning i tid som kalkbrukshanteringen innebär. Ur ett antikvariskt perspektiv kan den tydliga skillnaden i murstrukturen gentemot den befintliga vara en fördel. Utluftningen av inträngande fukt i muren underlättas. 34 | Introduktion och bakgrund Nackdel: Kan bedömas vara estetiskt felaktigt och ”ohistoriskt” i samman­ hanget (möjligen är murens nedre skift ursprungligen kallmurade och ofogade). Säkerheten på arbetsplatsen blir svår att garantera med bevarat murkrön. 4. Betongkärna och mur satt i bruk och fogad Fördel: Metoden är prövad i skadade partier av mindre omfattning under 1960-talet. Möjliggör stabilisering av murkärnan och klamring av ytterskal mot betongkärna. Nackdel: Mycket tveksamt att arbeta med betong i kalkmurverket. Betong har bevisligen gett förändringar av murens fuktstatus med ökad biologisk påväxt som följd. Betongen åldras, hållbarhet över lång tid kan inte garante­ ras. Olämpligt ur ett restaureringsideologiskt perspektiv; ursprungliga mate­ rial påbjuds både av antikvariska och tekniska skäl (originalmaterial bör ersät­ tas med nya material med samma egenskaper). Osäkerheten kring hur cement över tid fungerar i historiska murverk är stor, och erfarenheter har snarare visat på dess nackdelar. 5. Lerbruks kärna alternativt kärna i hydrauliskt kalkbruk och fogad mur Fördel: Att kunna bygga en kärna av hydrauliskt material där härdningen sker hela vägen in i muren. Varianten med lerbruk i kärnan torde vara den som ligger närmast den ursprungliga konstruktionen. Nackdel: Hydrauliskt bruk motsvarar inte originalmaterialet, dålig kunskap hur det fungerar i ringmuren. Bruk till kärna och mur Luftkalk- alternativt lerbruk. Släckningsmetod utprovas, ett alternativ är stu­ kasläckning eftersom det troligen motsvarar originalmetoden bäst, samtidigt ger det ett starkt bruk med god vidhäftning. Materialen väljs då de har egen­ skaper som överensstämmer med kalkstenens vilket gör att materialen rör sig på liknande vis. Bindstenar Förbindelse mellan yttre och inre murskal ska utföras på traditionellt sätt med bindstenar. I vilken omfattning får projektet utvisa. Vattenavrinnig och evakuering av fukt och vatten Dränering och fuktvandring i mark och mur skall beaktas och lösas för att eliminera riskerna för framtida ras. Ställningstagande Riksantikvarieämbetet, Gotlands Museum och Länsstyrelsen på Gotland förespråkade en inriktning för återuppbyggnaden som gör minsta möjliga Introduktion och bakgrund | 35 Figur 1.19. Kjell Jacobsson förevisar stukasläckning av packsten i liten skala vid kalkugnen vid Rings i hejnum, där kalken till ringmursuppbyggnaden brändes. stukasläckning kom att bli den metod som valdes för återuppbyggna­ den av ringmuren. Foto: helen simonsson/ RAä. påverkan på de kvarvarande partierna av muren. Likaså att laga med material och metoder som låg så nära originalet som möjligt. En nerplockning av den medeltida originalmuren sågs ur antikvarisk synpunkt som en ytterst negativ lösning. Påpekas bör att man var medveten om att det var ett rent antikvariskt resonemang som skulle kunna komma att revideras utifrån tekniska förut­ sättningar. Den partiella återuppbyggnaden skulle vara synlig för ett tränat öga, men inte iögonfallande. Man insåg att vidare antikvariska resonemang skulle behöva föras under projektets gång i takt med att ny teknisk-antikvarisk kunskap utvinns. 36 | Introduktion och bakgrund 2013 års arbeten och ändringar i antikvarisk inriktning Under 2013 stod det klart att det av säkerhetsmässiga och tekniska skäl blev tvunget att plocka ner muren till rasbotten, något som av antikvariska skäl initialt inte förespråkats. Arbetet med återuppbyggnaden kom av denna anledning att flyttas fram ett år eftersom projektering och genomförande av säkringsåtgärder samt nerplockning av det skadade murpartiet tog tid i anspråk. Fördelen med nerplockningen blev att projektet genom byggnadsarkeolo­ giska undersökningar och tekniska iakttagelse berikades med stor ny kunskap om Visby ringmur; material, konstruktion och historiska skikt. Diskussionen om återuppbyggnaden kom nu i delvis annat läge och kom att handla om principerna för återuppmurningen. Även Carl Thelin, Kristin Balksten och Mats Anglert deltog i samtalen. Liksom vid tidigare samtal var enigheten närmast total, vilket nästan var lite trist eftersom inga vilda diskus­ sioner utbröt där de olika sidorna fick stånga sina argument mot varandra. Nej, skämt åsido så har projektet på det stora hela karaktäriserats av stor sam­ syn och konstruktivt samarbete. Något som definitivt varit en fördel! Efter att nedanstående alternativ diskuterats var man enig om att alternativ 3 skulle väljas för återuppbyggnaden. Krönavtäckning av betong valdes även. Allmän diskussion Riksantikvarieämbetets principer för åtgärder på historiska monu­ ment är att varje situation är unik och måste hanteras efter sina för­ utsättningar. En bred samverkan mellan expertis från olika håll är önskvärd. För övrigt följer man internationella dokument, till exem­ pel Venedig-dokumentet från 1964. Det är viktigt att se aktuellt parti i sin kontext. Visby ringmur som helhet är allt annat än homogen. Det har hänt mycket under dess 750-åriga historia. Flera partier är rasade och återuppbyggda, lik­ som reparerade på olika sätt. Den är dessutom byggd i minst två etapper (själva murpartierna). Tidigare lagningar är utförda på varie­ rande sätt. De är oftast tydligt avläsbara utan att sticka ut markant. I ytterskiktet har alltid kalksten använts. En tydlighet i lagningar och ändringar bidrar till läsbarhet av murens biografi, vilket är positivt. Det vi gör nu tillför ytterligare ett skikt som det är viktigt att kunna urskilja även om 500 år. Inför aktuell lagning är stenkvaliteten mycket viktig, att den såväl estetiskt som tekniskt samspelar med befintlig mur samt att den är bruten lokalt. Någon form av märkning av det nya murpartiet skall ske. De synliga ankarsluten blir en tydlig markör. Frågan om märkning av ny sten diskuterades. Introduktion och bakgrund | 37 Kärnan skall, till skillnad från i originalkonstruktionen, läggas mer ordnat, i bruk. Eftersom skalen är tunna, ibland bara 25 centimeter, är det gynnsamt för stabiliteten att kärnan läggs ordentligt. Sammanfattningsvis kan sägas att muruppbyggnaden sker med samma respektive samma typ av material som originalet, men delvis på ett för murpartiet förbättrat sätt. Alternativ 1: Rekonstruktion av rasat parti En så visuellt trogen rekonstruktion av muren, så som den såg ut innan raset, eftersträvas. Det innebär att kreneleringar och andra spår i det rasade partiet rekonstrueras. Fördelar: – Murens utseende återställs och raset blir om några år i princip osynligt. Nackdelar: – Eftersom muren rasat utan föregående noggrann dokumentation är det omöjligt att rekonstruera den som den var innan, kunskapsunderlaget är för dåligt. Dessutom är viss sten så dålig att den behöver bytas ut. – Förbättrad murteknik med användning av bindstenar omöjliggör en ori­ ginaltrogen rekonstruktion, även om exakt dokumentation hade funnits. – En rekonstruktion som efter viss tid smälter in i den äldre muren ger stor risk för att partiet i framtiden missuppfattas som medeltida. Murens auten­ ticitet blir förvanskad. Det som ovan hänförs som fördel kan med detta synsätt snarare ses som en nackdel. – Metoden är tidskrävande. – Den tekniska hållfastheten blir troligen sämre då man i alternativ 1 prio­ riterar rekonstruktion före tekniskt förbättrad murteknik (förband, bind­ stenar etc.). Diskussion: – Den typen av rekonstruktion hör till en tidigare syn på monumentvård. – Det finns stora partier av muren som uppvisar originalmur med krenele­ ring och äldre nivå tydligt urskiljbara, bland annat i samma murparti. Det pedagogiska värdet av en rekonstruktion är därför obefintligt. – Möjligen skulle ett sådant scenario vara intressant ur forskningssynpunkt, genom att på ett systematiskt sätt undersöka hur de olika stadierna av ring­ muren ursprungligen utfördes. – I ett längre perspektiv blir risken för feltolkningar stor, att man tar muren från 2014 för en medeltida mur. 38 | Introduktion och bakgrund Alternativ 2: Återuppbyggnad med tydlig markering av nytt murparti En återuppbyggnad som tydligt redovisar var det gamla murverket slutar och det nya börjar. Detta kan ske både genom tekniskt korrekt skiftläggning (mur i förband och med bindstenar, något den gamla muren inte alltid uppvisar) och kontrasten kan förstärkas genom att de nya partierna antingen förhöjs eller försänks något i relation till den kvarstående muren. Fördelar: – Tydligt redovisad lagning som även många hundra år senare tydligt kom­ mer att tala om att här har något hänt. Nackdelar: – En alltför markant övergång (konvex eller konkav) kommer att tillfoga en ny profil till muren. – I en lång framtid finns viss risk för feltolkningar, att fördjupningen/för­ höjningen är tecken på att den i sig betyder något, en synbart konstruktiv detalj som kan vara svårtolkad. Diskussion: – Det finns partier i Visby ringmur där man uppfört rasade partier på avvi­ kande sätt, som kallmur och även i lite förskjutet liv med omkringliggande mur. Dock aldrig i fullhöjd. – Att överdriva kontrasten mellan nytt och gammalt genom en förhöjning/ försänkning känns långsökt, det blir en övertydlighet som stör rytmen i muren. – En sådan markering behövs inte för läsbarheten eftersom det nya murpar­ tiet kommer att avvika från det omkringliggande genom skiftesläggning och att spåren efter den gamla kreneleringen inte finns. Alternativ 3: Återuppbyggnad med ny skiftläggning i liv med muren Det rasade och nerplockade partiet återuppbyggs på ett tekniskt och hant­ verksmässigt hållbart sätt. Den nya muren avviker från den omkringliggande genom annan skiftgång och typ av förband, men faller för övrigt in i murens liv utan markerade skarvar mellan nytt och gammalt murverk. Fördelar: – Tydlig redovisning av att muren här lagats. – Profilmässigt faller den nya muren in i den gamla muren och skapar inga skuggeffekter på murlivet. Introduktion och bakgrund | 39 Nackdelar: – Förbindelsen mellan gammalt och nytt murverk kanske kan bli svår att få till snyggt. Diskussion: – Det bästa alternativet. Ärligt redovisad lagning som anknyter till murens estetik, material och konstruktion utan att bli en rekonstruktion. – De justeringar som görs vad gäller konstruktionen ger en hållbar mur som konstruktionsmässigt nära anknyter till den befintliga vad gäller skalmursprincipen. Tack vare justeringarna (som går tillbaka på medeltida byggteknik, dock inte i detta murparti där man uppenbart inte byggt ”enligt regelboken”, det vill säga med bindstenar) skapas en betydligt mer hållbar konstruktion än hos originalet som rasat. Materialen är delvis desamma (det mesta av stenen) eller så nära originalmaterialet vi kan komma (ny sten, lerbruk, stukasläckt kalkbruk av gotlandskalk). – De synliga ankarsluten, 5–6 stycken på ömse sidor om raset, markerar tydligt var muren är åtgärdad. Krönavtäckning Krönet är i rätt gott skick, fuktigt cirka en halv meter ner. Alternativa avtäck­ ningar som diskuterats är cement, bentonitlera och blyplåt. Utifrån nedanstå­ ende resonemang blev betong det alternativ som förespråkades. – Bentonitlera är inte utprövad hos oss. Läget högt upp gör det svårt att besiktiga och underhålla. – Blyplåt är inget bra material miljömässigt. Risken finns att det blåser av (så som skett på Drottens ruin). – Betongavtäckning är väl beprövat. Äldre lagningar har hållit väl. Kräver i princip inget underhåll om de är väl utförda. För att slippa stark vidhäftning vid stenen och förbättra reversibiliteten kan eventuellt läggas ett lager kalk eller en fuktspärr i form av en duk under betongen. Anslutning mot spricka i söder En fortsatt rak fog förordades, vilket ger en tydlighet och bevarar spår av hur muren såg ut före raset. Raskanten bevaras. Eftersom muren fram till sprickan står på berggrund kan det rent konstruktivt vara en fördel också. Mur i bruk eller kallmur? Originalmuren är satt i bruk, men med så lite bruk att sten ändå vilar mot sten. Återuppbyggnaden utförs på samma sätt, eftersom det är såväl kon­ struktivt som antikvariskt korrekt. 40 | Introduktion och bakgrund Figur 1.19. Under Visbyda­ gen i oktober 2014 bjöds allmänheten in till sista stenen, då hantverkarna daniel sjöberg och thomas Andersson från Byggnads­ hyttan berättade om hur det hade gått till att bygga upp muren igen. christian Britse från cementa berättade om varför företaget tycker det är viktigt att stödja kulturarvet och projektledare Ulrika Mebus tackade alla för goda in­ satser. I bakgrunden bakom ställningen kan man se den proffsigt nyuppförda muren. publikstillströmningen var som synes god. Foto: henrik löwenhamn/RAä. 1.8 Ringar på vattnet Intresset för projektet har varit stort från såväl massmedia som allmänhet, studenter som forskarkollegor, hantverkare som projektörer, antikvarier som arkeologer med flera. Projektet har publicerats på många olika sätt; nyhets­ inslag i TV, radio och dagstidningar, artiklar i facktidskrifter, vetenskapliga paper, arbetsrapporter och examensarbeten. Det material som projektet gene­ rerat kommer att finnas tillgängligt för framtida behov via Fornsalens arkiv och ATA. De vetenskapliga paper som projektet hittills har genererat finns presenterade i bilaga 1–3 och abstract för examensarbetena finns presenterade i bilaga 4–7. 1.9 Definitioner för murverk Bindsten Mursten som ligger i förband i en skalmurs yttre skal, men sticker in i kär­ nan och ligger förankrad med murförband med kärnans stenar och bruk. På så sätt binder en bindsten ihop murens yttre skal med kärnan, vilket skapar en samverkan mellan murens kärna och skal. Detta ökar i sin tur murens bärförmåga, stabilitet och hållbarhet. Bruksmur En mur där stenarna är lagda i murbruk och där bruket har en viktig samman­ bindande uppgift. Fogbruk Det bruk som används till att foga ett murverk. Det kan vara samma som murbruket men kan även vara av annan karaktär, i synnerhet om det är tillfört Introduktion och bakgrund | 41 senare. Det äldre fogbruket på ringmuren är ofta utstruket på muren medan lagningsbruk från 1900-talet är indraget i murverket. Fullmur En mur som har en homogen karaktär genom hela dess tjocklek. Samtliga stenar ligger i förband och med samma typ av bruk genom hela murens tjocklek. Översta delen av Visby ringmur är murad som fullmur, liksom även bröstningen i den äldre muren. Genomgående bindsten (skalsammanbindande sten) Mursten som är genomgående från yttre skal till yttre skal i en skalmur, och ligger i förband med båda skalen. Genomgående bindstenar håller ihop en skalmurs skal på ett effektivt sätt och ökar därför murens bärförmåga, stabi­ litet och hållbarhet. Jordsläckt kalk När släckt kalk grävs ner i en brädklädd markgrav, och där får släckas lång­ samt av markens fuktighet under minst 5 år, benämns kalken som jordsläckt. Den behöver piskas för att få bra konsistens till bruk. En ovanlig släcknings­ metod som bevarats på Gotland sedan gammalt. Kalkbruk Ett mur- eller fogbruk som består av sand och bindemedel benämns kalkbruk när bindemedlet består av släckt kalk. Har använts på Gotland sedan tidig medeltid. Kallmur Till skillnad mot bruksmur innebär kallmur att stenarna läggs i förband utan något murbruk som binder dem samman. KC-bruk Kalk-cement bruk där såväl kalk som cement i varierande proportioner före­ kommer som bindemedel. Kontrefort Ett utvändigt strukturellt element avsett att uppta horisontellt tryck inifrån konstruktionen. Härigenom avlastas muren och ges ökad stabilitet. Kärna (Murkärna) Den inre dolda delen av en skalmur som saknar eller har ett annat förband än de omslutande skalen. Förmodligen finns det många olika varianter av mer eller mindre ordnade kärnor. I regel är kärnan beroende av de omgivande skalen för att fungera. Försvinner de omslutande skalen saknar kärnan egen förmåga att vara stabil och den är känslig för erosion. 42 | Introduktion och bakgrund Lerbruk Ett mur- eller putsbruk där bindemedlet utgörs av lera från marken. Om leran är ren och fet behöver den drygas ut med sand för att bli ett bra bruk. Murbruk Ett bruk bestående av bindemedel och sand som läggs mellan stenarna vid uppmurning. Murbruket skapar vidhäftning och stabilitet mellan stenarna samt förhindrar skjuvning genom sin bindande kraft. Murförband Stenar som är murade med förband som är ordnade så att de låser varandra. Det åstadkommes genom att undvika vertikala fogar (stötfogar) som fortsät­ ter genom flera skift. Stenarna i ett skift läggs så att de täcker stötfogarna i underliggande skift. Murförband inåt muren är också avgörande för murens stabilitet och innebär att fogarna även inåt ska läggas omlott. Detta görs i en fullmur. I en skalmur används murförband för att låsa bindstenar och genom­ gående bindstenar till kärnan eller till motsatta skalet. Packsten Packsten är benämningen på den brända kalkstenen när den kommer ut ur ugnen. Dess kemiska beteckning är CaO och den låter sig villigt släckas till Ca(OH)2 i reaktion med vatten. Skal (Murskal) De yttre synliga delarna av en skalmur som är murade i ordnade förband så stenarna binder varandra inom skalet. Skalmur En mur som består av två yttre skal som är murade i förband och som har en mellanliggande kärna av annan karaktär. Skalen kan också ha förband med kärnan genom bindstenar. I fallet Visby ringmur finns det två olika kärnor. I den nedre äldre delen av muren består kärnan av staplad sten i olika storlekar blandat med lerbruk. Denna kärna är mer eller mindre lös eller rösig och har en tendens att röra på sig om det yttre skalet saknas. I den påbyggda delen består kärnan av stenar i blandad storlek, men i huvudsak av mindre stenar utan förband, blandat med kalkbruk. Skolsten (pinnsten) Mindre stenar som används för att stabilisera större stenar och murar genom att de kilas in mellan större stenar där fogarna är ojämna. Stukasläckt kalk När bränd kalk läggs inuti sand och släcks med vatten bildar den nysläckta kalken tillsammans med sanden ett färdigt bruk. Sand och kalk får där en stark bindning till varandra. Metoden är känd sedan gammalt på Gotland. Förvaltning och restaureringar under modern tid | 43 2. Förvaltning och restaureringar under modern tid Jörgen Renström 2.1 Ringmurens moderna restaureringshistoria Att följa ringmuren och ruinernas snart 200-åriga restaureringshistoria inne­ bär en resa i svensk kulturmiljövårds uppgång och administrativa utveckling samt insikter i att beslut långt tillbaka i tiden kan ge upphov till vardagliga problem idag. Ruinerna och ringmuren1 är de första utpekade byggnadsverk som uttryck­ ligen och mot bötesstraff skulle skyddas från skadegörelse enligt ett kungligt brev 9 april år 1805. Lite tillspetsat går det att tolka som att de blir de första ”byggnadsminnena” i Sverige. Detta statliga beslut kom att få ekonomisk och förvaltningsmässig betydelse för ringmuren i en utsträckning som gör det svårt att skilja ringmurens restaureringshistoria från dess förvaltningshistoria. Den moderna historien i ett förvaltningsperspektiv kan sägas börja då ett riksdagsbeslut 18802 lägger ansvaret för ruinernas vård och underhåll på Kungl. Vitterhets Historie- och Antikvitets Akademien (Kungl. Vitterhets­ akademien) och samtidigt beslutar om årlig utdelning på 450 kronor, vilket Figur 2.1. den tidigaste tagna bilden av ringmuren i gotlands Museums arkiv är fotograferad vid Kvarntornet före 1891. det går att få en relativt god uppfattning av murverkens tillstånd. Krönet på muren några stenskift ner från toppen är helt urlakat på bruk liksom murarna på Kvarntornet där västvinden kommer åt murytan. på murens läsida mot öster är murverket så bra skyddat att det ännu finns puts bevarat. som en ögonblicksbild av murens generella status vid denna tid fattas kanske endast lokala skador av mer akut karaktär. Foto: gotlands Museums arkiv. 1. Under murens administrativt funktionella tid fram till 1810 benämndes den alltid ”stadsmur”. därefter har begreppet ”ringmur” vunnit alltmer gehör och kan nog sägas vara allmänt vedertaget idag. på engelska är det dock ”town wall” som ska användas och inte som dykt upp i vissa sammanhang ”ring wall”, eftersom det begrep­ pet inte existerar. 2. Utdrag af protokoll övfver ecklesiastik-ärenden, hållet inför hans Maj:t Konungen i statsrådet å stockholms slott den 9 januari 1880. Bil no 7 till Kongl. Majt:s nåd. prop om statsverket 1880. Riksdagens arkiv. 44 | Förvaltning och restaureringar under modern tid Figur 2.2. Muren längs stu­ dentallén tillhör de partier av muren där krönstenen tidigt jämnades till och lades om i Kc-bruk. Fotot, av okänt datum, visar muren innan den första restaureringsin­ satsen. Foto: gotlands Museums arkiv. var första gången kulturhistoriskt värdefull bebyggelse fick ett ordinarie stats­ anslag. Även i ett restaureringsperspektiv kan ringmurens moderna historia sägas börja detta år eftersom det är då cementbaserade bruk används för första gången vid restaurering. Kungl. Vitterhetsakademien agerade snabbt och gav riksantikvarien Hans Hildebrandt i uppdrag att utföra besiktning av ruinerna. I samband med detta 3 uppmärksammades akut rasrisk i ett parti väster om Söderport och redan samma år lät Hildebrand ”återförsätta muren i dess förra skick” för en summa motsvarade ungefär 300 dagsverken, räknat på lönen för en hantverkare. Statens anslag fördubblades 1904 men blev därefter oförändrat till mitten av 1920-talet. Inledningsvis agiterade kulturmiljövårdens företrädare inte aktivt för att öka tilldelningen av medel. Detta blev dock en viktig del av riksantik­ variens arbetsuppgifter, från början på 1920-talet och fram till andra världs­ krigets slut. privat donation År 1898 erbjöds Kungl. Vitterhetsakademien en donation från professor Hjal­ mar Sjögren som ett bidrag till uppmätning av och forskning om ringmuren. Detta arbete, utfört under ledning av Emil Eckhoff, kom att innebära mycket 3. hildebrand h 1880. Förvaltning och restaureringar under modern tid | 45 för vården av ringmuren genom den uppmärksamhet som det nästan 30 år långa projektet kom att få. Eckhoff var naturvetare, arkeolog och antikvarie vid Kungl. Vitterhetsakademien mellan 1878 och 1915. På begäran av Kungl. Vitterhetsakademien, som nu hade börjat vara mer aktiv i kulturminnesarbetet, erhölls 1899 ett villkorat bidrag från riksdagen på 18 050 kronor för vården av ringmuren. Villkoret var att Visby stad samtidigt skulle skjuta till 2 500 kronor, vilket måste tolkas som att staten inte ansåg sig ha tagit hela ansvaret för ringmurens vård. Från staden Visbys sida framto­ nar en annan tolkning. Riksdagsmannen Carl Johan Bergman skriver 1901, utifrån ett lokalpolitiskt perspektiv, att ”Visby ruiner från den dagen blivit erkända som svenska statens egendom” och syftar då på beslutet i riksdagen 28 maj 1880. Kungl. Vitterhetsakademien fick då uttryckligen i uppdrag att ta hand om vården för ringmuren (Bergman 1901). Oklarheten om var statens ekonomiska ansvar slutar har därefter levt vidare under hela 1900-talet, liksom en treenighet av kommunala, statliga och pri­ vata insatser för ringmurens vård. Trots statsmaktens tvetydiga hållning i ansvarsfrågan kom omfattande extraanslag från riksdagen vid några tillfällen kring sekelskiftet 1900. Det första från 1899 motsvarade omkring 10 000 dagsverken och användes för att utföra de restaureringsförslag omfattande 69 olika avsnitt av muren som Emil Eckhoff utarbetat 1897. Arbetet under de första 20 åren av 1900-talet inriktades på akuta åtgärder som att bygga strävpelare, uppmurning där rasrisk förelåg samt avtäckning av krön med cementbaserat bruk. 1920-talet Riksantikvarien Oscar Montelius riktar klagomål mot riksdagen för otillräck­ liga anslag för ruinvården i Visby. Han når framgång på det lokala planet när han genom ”tiggarbrev” får Visby stad att bidra till restaureringen av S:t Görans ruin. Enligt referat i en av de lokala tidningarna diskuterade stadsfullmäktige ärendet4. Här hävdades att Visby stad ”avhänt sig äganderätten” och att staten ”erkänt” sin skyldighet att underhålla ”våra” ruiner. Fullmäktigedebatten var behäftad med flera konstigheter. Dels förefaller det finnas en – oriktig – upp­ fattning att staden tidigare ägt kyrkoruinerna. Dels förefaller man ovillig att sluta se på ruinerna som stadens egendom, trots att man avhänt sig äganderät­ ten. Med hänsyn till ruinernas ”stora betydelse för turismen” enades fullmäk­ tige slutligen om att ge ett bidrag till S:t Görans ruin. Detta är givetvis ett beslut som ytterligare förvirrar bilden kring underhållsansvaret för ruinerna. Montelius efterföljare på posten som riksantikvarie, Sigurd Curman, var mycket aktiv i restaureringssammanhang. Han fortsätter företrädarens arbete 4. Konservering av s:t görans ruin. gotlands Allehanda 9/11 1921. 46 | Förvaltning och restaureringar under modern tid att bearbeta både Visby stad och riksdagen för att utöka penningtillgången. Från 1923 betalar riksdagen ett ordinarie reservationsanslag på 5 000 kronor, 5 samtidigt som Visby stad levererar 3 000 kronor. Fram till 1932 fortsätter detta samarbete mellan stad och stat på ungefär samma nivå, motsvarade ungefär 1 500 dagsverken per år för hantverkare. I ett tiggarbrev som Curman ställde till Visby stad 1923 finns ur ett förvalt­ ningsperspektiv intressanta aspekter, då riksantikvariens förhållande till och syn på Visby ruiner tydligt framgår. Curmans skriver ”Att vidmakthållandet och klarläggandet av dessa viktiga minnesmärken måste vara en hela landets angelägenhet har sedan länge erkänts och även i praktiken bevisats genom de betydande summor, som av statsmakten vid olika tillfällen beviljats för att underhålla och konservera Visby ruiner”. Det faktum att Curman i det två sidor långa brevet inte noterar åtskillnad i ekonomiskt eller förvaltningsmässigt åtagande mellan kyrkoruinerna och ringmuren tyder på att de ur Riksantikvarieämbetets statliga förvaltningsper­ spektiv hanteras som likvärdiga. Under 1920-talet var restaureringsaktiviteten på ringmuren av samma omfattning som den varit under 2000-talet, alltså i princip obefintlig. Kanske inte för att ringmuren inte behövde restaureringar, utan troligen för att beho­ ven ansågs större vid kyrkoruinerna. hur var det med cementen? Det förefaller som om man i samband med restaureringar tidigt föredrog att använda bruksblandningar med cement. Riksantikvarien Hans Hildebrandt klagade på 1890-talet över att inte kunna förespråka cement i den utsträck­ ning han önskade på grund av det höga priset. Den första noterade cementbaserade restaureringen utfördes på ett parti väster om Söderport år 1880, vilket var tre år innan cement började produce­ ras på Gotland. Då användes något som benämns som ”svartarbetad cement” för fogstrykning 6. Cementen användes dock inte okritiskt och vid samma restaurering förespråkades ett ”välarbetat kalkbruk” för uppmurningsarbetet. Det hade varit intressant att kunna följa hur materialsammansättningarna var tänkta att fungera tekniskt, men tyvärr framgår detta inte i skrivelsen. De första större restaureringsinsatserna fram till 1930-talet, efter att ha åtgärdat de akuta rassituationerna, utfördes till stor del genom att krönen jämnades till och täcktes med ett nytt lager kalkstensflis lagda i eller endast fogade med ett KC-bruk. Ibland toppades dessa med en torvläggning. Längs sjömuren förefaller denna metod ha använts redan under 1890-talet. 5. Ur riksantikvariens årsrapport. Fornvännen 1924. 6. offert 1880 Mur 58 AtA. Förvaltning och restaureringar under modern tid | 47 Figur 2.3. svartcement i fogar på torn 39. detta fogbruk användes flitigt i första hand på kyrkoruinerna från 1880-talet. Brukets samman­ sättning och materialinne­ håll finns det ingen kunskap om idag. Foto: Jörgen Renström. Figur 2.4. Metoden under 1930-talets restaureringar av krön gick ut på att plocka ner de tre övre stenskiften för att återuppmura dessa med originalsten lagt i ”gott kalkbruk” med iblandning av 10 procent cement. Foto: Jörgen Renström. På 1930-talet har de tidigt utförda krönrestaureringarna vittrat sönder och förslag på nya lösningar ges. Nu överger man också det hårda ”svartbruket” och experimenterar med nya hydrauliska bruksblandningar som Rödbruk (alunskiffer) och Ofalinbruk (vattenglas). Så småningom vinner användandet av cement i olika former mer och mer utrymme vid ruinrestaureringar och från 1940-talet används det rutinmässigt vid fogning och injektering i muren, men även vid murning. Metoden under 1930-talets restaureringar av krön gick ut på att plocka ner de tre övre stenskiften för att återuppmura dessa med originalsten lagt i ”gott kalkbruk” (slagen) med iblandning av 10 procent cement (sannolikt volymprocent). Det övre murskiftet skulle dock läggas i en bädd med ”ofalinbruk” (vattenglas). Hela den norra och delar av den östra muren restaurerades med denna metod, som kom att bli allmänt rekommenderad även på andra håll i Sverige. 48 | Förvaltning och restaureringar under modern tid 1930-talet Från början av 1930-talet och ett drygt decennium framåt gavs Riksantikva­ rieämbetet möjlighet att använda vapenfria värnpliktiga samt statliga anslag för ”statskommunalt reservarbete” för kulturvårdande insatser. Detta kom att betyda ökade restaureringsinsatser på kulturhistorisk värdefull bebyggelse i Visby, liksom i hela landet. Med hjälp av dessa arbetsmarknadsåtgärder utfördes från 1935 omfattande restaureringar av i första hand krönen på ringmuren och ringmurstornen. Till skillnad från de beredskapsarbeten som utfördes från slutet av 1960-talet finns från denna tid ett omfattande foto- och textmaterial bevarat.7 Dessa restaureringar berörde mursträckor längs hela ringmuren, utom vid Södermur och en sträcka på ungefär 200 meter norr om Österport. År 1932 beslutade stadsfullmäktige i Visby också att en del av de statskom­ munala reservarbetena skulle utföras vid arkeologiska utgrävningar av S:t Per och S:t Hans ruiner. Detta utgjorde dock endast 1,5 procent av de statsbidrag för ”hjälparbeten” staden omsatte detta år. Visby stad lät istället dessa ”nöd­ hjälpsarbeten” fokusera på grävning av diken för vattenledningar i staden och på bygget av en stenmur runt den nya idrottsarenan Gutavallen.8 1940-talet Under krigsåren minskade anslagen till Riksantikvarieämbetet 9. Statsmak­ tens principiella strävanden var dock att bibehålla den, som man menade, väl utvecklade kulturminnesvård, syftande på den organisation för beredskapsar­ bete och civila värnpliktiga, som vuxit upp under 1930-talet. På Riksantikvarieämbetet arbetade tjänstemännen aktivt för att få myn­ digheter, institutioner, företagare och enskilda att samarbeta för insatser i den praktiska kulturminnesvården. Restaureringsinsatserna på ringmuren förblev dock mycket blygsamma under dessa år. En skadad arkadbåde murades upp norr om murtorn 31 och underhållsarbeten utfördes på mur 52 och 63. De statliga arbetena med civila värnpliktiga utförde istället stora insatser på andra håll i Visby genom att bygga flygplatsen, anlägga vägar och stensätta gator. 1950–1960-talen Genom bankir Tage Cervin riktades från år 1952 en period av omfattande pri­ vat filantropi mot ruinerna och ringmuren. Cervin kom att stödja ruinvården, fram till ett par år före sin död 1971, med sammanlagt ungefär tio miljoner kronor. Donationerna inspirerade bland andra Gullhögens bruk som började skänka cement (Gullex) från 1955. Detta pågick under några år, och var i sin 7. AtA stadsmuren mapparna 5–8. 8. Visbys stadsfullmäktiges protokoll 1932, §128 och handling nr. 20. 9. Berthelson 1941 sid 107. Förvaltning och restaureringar under modern tid | 49 omfattning, i cement räknat, ganska stor. 1958 anlände 9 ton till Visby för att användas på ringmuren. Sporadiska bidrag kom också från Cementa som tog upp konkurrensen med Gullhögen via cementdonationer men också i form av pengar från Lotterimedelsfonden och från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Restaureringsarbetet under denna 20-årsperiod var den mest intensiva under 1900-talet och omfattade i stort sett hela murens sträckning. De åtgärder som utfördes kan sammanfattas som restaurering av vertikala murytor och fogar, där komplettering med nytt stenmaterial var relativt omfattande och där relativt hårda cementhaltigt material användes för uppmurning och fogning. Ett murras 1962 strax söder om S:t Göransporten åtföljdes av ett omfattande restaureringsarbete, eftersom studier av muren i samband med raset blottade stora tekniska och strukturella svagheter i murens uppbyggnad. En metod för att ersätta den svaga lerbrukskärnan med en kärna av gjutna cementblock som band samman de två skalmurarna via armeringsjärn utarbetades. Dessa förstärkningar, som utfördes på minst tre platser, kan sägas utgöra cementan­ vändningens höjdpunkt under 1900-talet. Det långsiktiga resultatet av dessa arbeten kan ännu inte bedömas. Figur 2.5: Fotografi taget 1964 under restaurering av insidan av mur 26 vid norra Murgatan. Bilden beskriver ganska väl den generella statusen för stora partier av muren. Man förstår genom jämförelse med murpartiets utseende idag att det tillförts en hel del ny sten i muren och att fogarna med Kc-bruk kunde bli ganska djupa, då den kunde vara eroderad upp till en halvmeters djup. Foto: gotlands Museums arkiv. Figur 2.6. Fotografi från 1969, det sista året med donation från cervin, från insidan av sjömuren vid fastigheten Fregatten 11 i Almedalen. Muren är i uppseendeväckande dåligt skick vilket indikerar hur stort och akut behoven varit på andra håll tidigare under 1900-talet. Efter restaureringen av detta muravsnitt hade alla de mest skadade delarna av muren åtgärdats. Foto: gotlands Museums arkiv. 50 | Förvaltning och restaureringar under modern tid Figur 2.7. Raset vid s:t göransporten 1962 kom, liksom raset vid mur 38 år 2012, utan förvarning för de antikvariska myndigheterna. orsaken vid de båda rasen är delvis desamma. En urlakad försvagad kärna utan bind­ ning till skalmurarna, samt en medeltida påbyggnad utan åtgärder för att förstärka den underliggande muren, gjorde muren instabil. Foto: gotlands Museums arkiv. 1970–1980-talen, AMs I samband med den stora bostadsbyggnadsboomen i Sverige från mitten av 1960-talet skapades motsägelsefullt också en ”stor” arbetslöshet. I själva verket låg arbetslösheten nästan aldrig på mer än 3 procent och bland byggnadsar­ betare var det äldre ”utarbetad” arbetskraft och arbetare som ställdes utan försörjning vintertid som utgjorde de arbetslösa. Som en lösning på detta, med den tidens ögon stora samhällsproblem, utvecklade Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) olika strategier. Bland annat inleddes ett nära samarbete med Riksantikvarieämbetet, som föreslog åtgärder på kulturbyggnader och fornminnen som kunde utföras som beredskapsarbete helt och hållet bekostat av AMS. På Gotland fanns ett stort antal lämpliga objekt i form av ruiner och gotländska kyrkor. Det nya samarbetet mellan de statliga organisationerna kom att bli långvarigt, och fick vartefter en allt fastare organisation. Den lokala organisation för ruinvård som Riksantikvarieämbetet upprättat under namnet ”Vårdsektion” i Visby (avvecklad 1972) övertogs och utvecklades av AMS. Myndigheten blev under ett tjugotal år huvudaktör för restaureringar, inte bara för Visbys ruiner och Förvaltning och restaureringar under modern tid | 51 ringmur utan även för medeltidskyrkorna över hela Gotland. Detta AMSkontor utgjorde senare utgångspunkten för den Byggnadshytta som startades i Visby med uppdraget att bedriva restaureringsverksamhet och bidra med kunskapsutveckling inom byggnadsvården. Dokumentationen av restaureringar under denna tid är fragmentarisk. Tidrapporter och arbetsledarnas dagböcker ger dock möjlighet att följa arbetet. Om man under 1950- och 1960-talen ägnat sig åt akuta problem, så blev insatsen under 1970–1980-talen generellt en översyn av murytorna, vilka tidigare ansetts stå lägre på angelägenhetsskalan. Fogningsarbetet fortsatte, ofta vintertid, över stora ytor. Den största sammanhängande arbetsinsatsen gjordes över i princip hela den inre ytan av den östra muren, från Norderport till Österport. När denna epok gick mot sitt slut hade användningen av KC-baserade fogbruk nått sin höjdpunkt och täckte ungefär 40 procent av den totala murytan. den postmoderna eran Riksantikvarieämbetet hade sedan 1972 inte haft någon fast representant på ön för den antikvariska bevakningen av ruinerna. För att underlätta över­ synen påbörjades därför 1980 ett avtalsreglerat samarbete med landsantik­ varien på Gotlands Fornsal (som sedermera blev Länsmuseet på Gotland, nu Gotlands Museum) som sedan 1940-talet med skiftande intensitet utfört uppdrag åt Riksantikvarieämbetet. Gotlands Museum gavs ansvaret för den löpande tillsynen och underhållet. Arrangemanget underlättade tillsynen för Riksantikvarieämbetet och blev en arbetsfördelning som ännu idag fungerar på ett liknande sätt. 1980-talet blev relativt händelsefattigt beträffande restaureringsinsatser. Rent generellt hade AMS-insatserna minskat sedan 1984, och 1989 hade läns­ arbetsnämnden (som hanterade AMS-bidraget) inte avsatt några pengar för ruinvården. Orsaken var bättre konjunkturer med färre arbetslösa, men också en förändrad arbetsmarknadspolitik. Utbildning och praktikplatser på företag ansågs vara en bättre arbetsmarknadsåtgärd för de drabbade individerna än de relativt okvalificerade byggarbeten som de flesta restaureringsarbeten erbjöd. Ganska omgående efter dessa förändringar uppmärksammades finansie­ ringsproblemen för vården av kulturmiljöer av oroliga tjänstemän på Riks­ antikvarieämbetet. I samarbete med stora bidragsgivare som Cementa och Gotlandslinjen (det bolag som bedrev båttrafiken till fastlandet) startades kampanjen ”Rädda Visby ringmur”, vars syfte var att få igång en omfattande informations- och restaureringsinsats. 52 | Förvaltning och restaureringar under modern tid 1990–2000-talen ”Rädda Visby ringmur” blev en framgångsrik kampanj, med en omsättning på nästan 10 miljoner kronor fram till 1996. Informationsarbete och propaganda för kulturmiljövårens behov bedrevs intensivt. Restaureringar på alla avsnitt av muren utfördes, men med högst intensitet på den östra muren söder om Österport. Parallellt med restaureringsarbetet skedde forskning och utveck­ lingsarbete kring kalkbruk och dess användning. I och med detta bröts den ohämmade och okritiska användningen av KC-bruk, som varit rådande sedan 1940-talet. Efter ringmurskampanjen var ringmuren i sin kanske bästa kondition någonsin. Direkta restaureringsinsatser efterfrågades inte de närmaste åren från Gotlands Museum eller Riksantikvarieämbetet. Samtidigt pågick en omstrukturering av Riksantikvarieämbetet under ledning av riksantikvarie Erik Wegraeus, som tillträtt ämbetet 1993. Myndighetsrollen stärktes och moderna informationsplattformar byggdes ut. Samtidigt breddades ansvars­ området i utbyte mot den expertkunskap som tjänstemännen haft på till exempel restaureringsområdet. Gotlands Museum, som fortsatt hade ansvaret för det normala underhållet, efterfrågade därför en utvecklad strategi för vården. År 2002 fick de uppdraget från Riksantikvarieämbetet att upprätta en vårdplan. Utgångsperspektivet i vårdplanen blev ”underhåll med minsta möjliga ingrepp för att bevara den tekniska statusen” och byggde på erfarenheterna från ”Rädda Ringmuren-kampanjen”. Här uttalades inte någon tydlig åsikt kring murverkens status, men däremot oro för att cementfogarna som applicerats på nästa 40 procent av murens drygt 50 000 kvadratmeter under 1950–1970-talen på sikt hotade murens interna klimat och därmed dess stabilitet. Partier av muren där både ut- och insida fogats med KC-bruk ansågs som särskilt utsatta. Bakom denna beskrivning låg empiriska kunskaper inom restaureringsbranschen, men inga specifika undersökningar av ringmuren. Vårdplanen förordade ett kontinuerligt underhåll, inkluderande utbyte av all cementbaserad fog. I ett hundraårigt tidsperspektiv kunde detta utföras till en årlig kostnad av 855 000 kronor i dagens penningvärde. Önskemålen om kontinuitet och långsiktighet fick dock litet utrymme. Dokumentet blev en hyllvärmare som det refererades till i äskanden för åtgär­ der, men blev aldrig utgångspunkt för ett reellt vårdarbete. Efter ”Rädda Ringmuren”-kampanjens avslut var ringmuren i gott skick varför kyrkoruinerna prioriterades. Förvaltningsupplägget har varit att Got­ lands Museum föreslagit årliga åtgärder till Riksantikvarieämbetet som han­ terats av tjänstemännen, vilka oftast anslagit de begärda pengarna. Medlen hämtades till största delen från fondmedel. Stadsmuren och kyrkoruinerna har i dessa sammanhang hanterats utan hänsyn till ägarförhållandet. Det har Förvaltning och restaureringar under modern tid | 53 Figur 2.8. Rekonstruktioner av väktargångar har disku­ terats sedan 1980-talet. det har presenterats flera förslag, men de antikvariska myn­ digheterna har alltid avstyrkt byggnadsplanerna, med motivation att det föreligger osäkerhet om förslagens historiska korrekthet. då ”brukarambitionerna” blivit viktigare under 2000-talet har möjligheten att använda sig av miljön ansetts vara viktigare, och tillstånd gavs för att uppföra denna inte helt historiskt korrekta ”väktargång”. Initiativet var politiskt och pengarna kom via EU-bidrag. Foto: Jörgen Renström. varit självklart att behoven har styrt bidragens riktning. De årliga insatserna har riktats mot säkerhets- och tillgänglighetsanpassningar så som växtröjning, återläggning av nedfallna tegel från tornen och för mindre fogningsarbeten främst i samband med skador efter växtröjning. Vid ett tillfälle har fogning utförts för att förhindra möjligheter till klättring på muren. Under denna tid förändrades kulturmiljövårdens roll i samhället. Kultur­ miljöarbetet fick alltmer en inriktning som svängde från vård och underhåll till att arbeta mer för att bruka och utveckla objekten. För kulturmiljövården generellt har det i praktiken inneburit mindre resurser för vård och underhåll från statliga kulturmiljöbidrag, men större möjligheter att få andra typer av bidrag för kulturmiljöer, exempelvis EU-bidrag för att utveckla turism. Denna utveckling har varit tydlig även när det gäller kyrkoruinerna, trots att dessa inte tilldelas det statliga kulturmiljövårdsbidraget, där många insatser under senare tid syftat att göra dem tillgängliga för bredare grupper. Det har framförallt gällt kompletteringen av S:t Nicolai ruin i Visby till en kulturarena, men också mindre insatser såsom räcken på Helge Ands ruin och kalkstensflis till golv i S:ta Katarina ruin. För ringmurens räkning har fasadbelysning installerats med bidrag från privata sponsorer och kommunen. 2001 invigde Gotlands Museum en utställning i Kajsartornet efter en större ombyggnad. Dalmanstornet och Kajsartornet har fått nya entrétrappor och en väktargång invigdes vid Silverhättan 2010. 54 | Förvaltning och restaureringar under modern tid 2.2 Senare tiders förvaltningsdiskussion Under 2000-talet har Region Gotland och Riksantikvarieämbetet fört dis­ kussioner om den framtida förvaltningen och det ekonomiska ansvaret för underhållet av ringmuren. Staten har sedan 1880-talet tagit ett förvaltnings­ ansvar för ringmuren och det ansvaret kvarstår, men förslaget från staten är att kulturmiljövårdsbidraget finansiera vård och underhåll av ringmuren i framtiden. Förvaltningsfrågan bör lösas under kommande år. Då Riksantik­ varieämbetets kulturfastigheter 2015 övergått till Statens Fastighetsverk har Riksantikvarieämbetet inte kvar någon avdelning eller personal för fastig­ hetsförvaltning. Samtal om en framtida lösning mellan Region Gotland och Riksantikvarieämbetet har påbörjats. Rekonstruktioner? Rekonstruktioner av kulturmiljöer, och då främst ruiner, var en viktig del i det europeiska nationsbyggandet under 1800-talet. På Gotland skedde detta nationella uppvaknande genom en våg av rekonstruktioner av landsbygdens ruiner under 1920–1930-talen. När det gäller ringmuren har det dock sedan 1860-talet funnits en stark antikvariskt återhållsam syn på rekonstruktioner. Därför kan vi idag, med en ganska stolt antikvarisk gest, hävda att ring­ muren är ”äkta vara” och att det inte utförts några rekonstruktioner här, till skillnad från på så många uppmärksammade stadsmurar. Detta är dock en sanning som kan diskuteras! Hur mycket av rasade murpartier kan återuppbyggas utan att det måste betecknas som rekonstruktion? Var går gränsen för ”äkta vara” om man pro­ blematiserar restaureringarna vid Sjömuren i kvarteret Fregatten på 1960­ talet? Kan byggandet av trappor vid murtornen och väktargången vid Silver­ hättan anses störa murens ursprunglighet? En tydlig ambition att omgestalta muren till ett äldre tillstånd, alltså en uppenbar rekonstruktion, har bara utförts, författaren veterligt, på Norder­ mur vid Rackarbacken. Motstående sida: Figur 2.9. det kanske tydligast genomförda rekon­ struktionsarbetet gjordes i början av 1900-talet vid nordermur. Vid Rackarback­ en återuppbyggdes stöd­ murens arkader samtidigt som delar av muren revs ner till den första murens krenelerade utförande. Före återuppbyggnaden (överst). Foto: Waldemar Falcks arkiv. Efter återuppbyggnaden (nederst). Foto: gotlands Museums arkiv. 2.3 Vad kan vi lära? I samband med en tillbakablick som denna ställer det sig naturligt att fråga om vi lärt något av vårdarbetet som gjorts under 1900-talet. Vi kan noterat att 1930-talets krönavtäckningar med KC-bruk har varit framgångsrika, räknat på åtgärdernas livslängd. De antikvariskt motiverade försöken med svagare täckningsbruk, som gjordes då materialmedvetenheten börjar utvecklas på 1990-talet, slog däremot inte alltid väl ut. Idag, med utgångspunkt i de små förvaltningsresurser som finns och kan förväntas finnas i framtiden, är det naturligt att bygga vidare på tidigare empiri och avsluta drömmen om ett naturligt hydrauliskt bruk som klarar krönavtäckningens utmaningar i mer Förvaltning och restaureringar under modern tid | 55 56 | Förvaltning och restaureringar under modern tid än ett fåtal år. Från antikvariskt håll fanns därför inga invändningar, då ett cementavtäckt krön förordades av konstruktören vid restaureringen av det senaste raset vid mur 38. En annan reflektion berör de utmärkta initiativen till material- och metod­ forskning som gjordes under restaureringen på 1990-talet. Dock gick en stor del av dokumentationen förlorad i enskilda tjänsterum eller har blivit oanvändbar i brist på bearbetning. Som en lärdom av detta är det viktigt att dagens forskning, med bas i Uppsala universitets konstvetenskapliga institution, stöds från förvaltarens sida. Detta för att garantera långsiktighet och kontinuitet och att erfarenheterna arbetas in i en kommande förvaltares organisation. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 57 3. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Mats Anglert med bidrag av Håkan Thorén och Per Widerström Kunskapen om världsarvet är viktig Världsarvet Hansestaden Visby inför 2000-talet – ett handlingsprogram med åtgärdsplan 3.1 Inledning Visby är en mycket välbevarad historisk stad som fortfarande förmedlar en stark medeltida känsla. Denna vilar på det ålderdomliga gatunätet, de många kyrkoruinerna och stenhusen från tiden, men kanske framför allt på den mycket välbevarade stadsmuren kring staden. Muren, som har en längd av 3,4 kilometer, är en av norra Europas bäst bevarade stadsmurar från medeltiden. Mot denna bakgrund upptogs 1995 Visby på UNESCO:s världsarvslista över de kultur- och naturobjekt som har särskilt stort universellt värde. Idag skyddas stadsmuren och kyrkoruinerna av Kulturmiljölagen, då de är fornlämningar, medan omkring 270 av stadens äldre byggnader är skyd­ dade som byggnadsminnen. Äldre stadslager, från tiden före 1850, är också fornlämningar. För Visbys del inkluderar detta även stora områden utanför stadsmuren. Artikel 5 i Världsarvskonventionen tar upp säkerställandet av effektiva och aktiva åtgärder för skydd, bevarande och levandegörande av kultur- och naturarvet. För denna rapport är det av särskild betydelse att nämna ett par punkter under denna artikel. Det gäller strävan att från det aktuella landets sida: utveckla vetenskapliga och tekniska studier och forskning samt utarbeta sådana arbetsmetoder som gör det möjligt för staten att motverka de faror som hotar dess kultur- och naturarv, vidta lämpliga rättsliga, vetenskapliga, tekniska, administrativa och ekonomiska åtgärder som är nödvändiga för identifiering, skydd, bevarande, presentation och återställande av detta arv, främja upprättande eller utveckling av nationella eller regionala centra för utbildning i skydd, bevarande och levandegörande av kultur- och naturarvet samt uppmuntra vetenskaplig forskning på detta område. I kommunens handlingsprogram för världsarvet utpekas ett antal strategiska utvecklingsområden. Enligt Världsarvskonventionen är delaktighet som grundar sig på kunskap viktig för en ökad förståelse av kultur- och naturarvet. 58 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt För att uppnå detta har tre mål presenterats: Öka kunskapen om världsarvet hansestaden Visby. Bättre utnyttja världsarvet i marknadsföringen av Visby och Gotland. Uppfylla åtagandena i enlighet med UNESCO:s världsarvskonvention. Murraset i februari 2012 genererade en omfattande diskussion kring återstäl­ landet av det skadade murpartiet, möjligheterna att förutse och förebygga framtida ras samt bristen på forskning kring det aktuella byggnadsverket. I för­ längningen utkristalliserades ett större och mer generellt behov av ökad kun­ skap om historiska byggnader och deras material, och då i synnerhet utifrån ett byggnadsarkeologiskt perspektiv. I ett sådant sammanhang framstår det rasade partiet av Visby stadsmur som en god utgångspunkt för att identifiera forsknings- och utvecklingsfrågor inom byggnadsarkeologin och att formulera en vetenskaplig problematisering av de medeltida städernas befästningar. Vad är då byggnadsarkeologi? Enligt Nationalencyklopin är det en rikt­ ning inom den arkeologiska vetenskapen där historia skapas utifrån under­ sökningar av materiella lämningar efter mänskligt liv. Byggnadsarkeologin etablerades under 1960-talet mot bakgrund av att historiska byggnader i allt högre grad kom att studeras utifrån ett arkeologiskt synsätt (Cinthio 1963:198; Eriksdotter 2005:14ff). Tidigare hade äldre byggnader framför allt dokumen­ terats och analyserats med en tydlig förankring i ett konsthistoriskt eller este­ tiskt synsätt. Under senare tid har byggnadsarkeologin utvecklats i samklang med den allmänna arkeologins teoretiska och metodiska utveckling. Det kan handla såväl om ett kontextuellt förhållningssätt som om en utvecklad digital dokumentation och 3D-modellering. 3.2 Forskningshistorik och kunskapsläge Ett stort intresse har under lång tid riktats mot Visby stadsmur och dess his­ toria, som sträcker sig ifrån det att den byggdes fram till idag. Intresset för muren kommer naturligtvis även att finnas i framtiden. Detta beror på att stadsmuren ur ett nordiskt perspektiv kan betraktas som både unik, den enda stående av ett begränsat antal, och dessutom mycket välbevarad. Den omta­ las första gången 1288 och dess framtid kan bli mycket lång då muren ingår i världsarvet Hansestaden Visby. Källmaterialet består även av få medeltida skriftliga dokument, men antalet beskrivningar av muren tilltar under senare tider, inte minst under 1800- och 1900-talet i samband med restaureringar av muren. Det finns ett mycket stort kartmaterial och teckningar över Visby stad från slutet av 1500-talet som även återger muren med dess vallar och gravar. Men det viktigaste källmaterialet utgör naturligtvis själva stadsmuren samt de undersökningar och iakttagelser som gjorts av denna. Kunskapen om stadsmurens byggnadshistoria framstår idag som tämligen begränsad, trots en omfattande forskning. Den framstår som splittrad och Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 59 fragmenterad då sammanställningar saknas. Det finns många påståenden kring stadsmurens kronologi, men det är sällan det framgår vad dateringarna grundas på. Förutom omnämnandet 1288 har stadsmurens kronologi utgått från de dendrokronologiska dateringarna som gjorts på bjälkar i muren (Bråt­ hen 1995; Bartholin 1998). Den dendrokronologiska provtagningen har emel­ lertid sällan någon stratigrafisk eller byggnadsarkeologisk analys att vila mot, varför det finns en osäkerhet kring vad som daterats. I grova drag kan dock murens kronologi fastställas. Tillkomsten kan förläggas till den senare halvan av 1200-talet och viktiga förändringar till strax efter mitten av 1300-talet. Murens äldre historia har ägnats störst intresse. Städers försvar, utifrån förekomsten av stadsmurar, har genererat en mycket begränsad forskning i Sverige och övriga Norden. Detta beror sannolikt på att det inte funnits så många och att ytterst få har bevarats. I Sverige är det endast Visby stadsmur som har bevarats och kunskapsläget i övrigt, framför allt baserat på skriftliga dokument och arkeologi, är tämligen skralt. I större översiktsverk kring borgar och befästningar i Sverige intar stadsbefästning­ arna i form av stadsmurar från medeltiden en mycket blygsam roll (exempelvis Lovén 1996). Även stadsmurarnas roll i urbaniseringen har ägnats knapphän­ digt intresse på ett övergripande plan (exempelvis Andrén 1985, Andersson 1990, 2003). Detta visar på, och är en följd av, ett mycket begränsat källmate­ rial. I studier av enskilda städer behandlas dock olika typer av begränsningar av staden, allt från diken (gravar) med vallar till murade stadsmurar. Försvar och avgränsning av stadsområdet har betraktats som starkt bidra­ gande till att stadsmuren i Visby byggdes, men även till att den påbyggdes och förhöjdes under 1300-talet. Innanför murarna gällde speciella regler, både juridiska och administrativa, liksom för handeln. Stadsmurens tillkomst har satts i samband med schismer och en splittring mellan gotlänningarna på landsbygden och borgarna i staden. Muren har betraktats som ett viktigt steg i Visbys frigörande från det övriga gotländska samhället. Funktionella motiv bakom stadsmurarnas tillkomst var under lång tid den dominerande synen inom forskningen. Under senare tid har emellertid andra perspektiv av mer social och symbolisk karaktär tillfogats förståelsen av dessa lämningar. Stads­ murar antas även i hög grad ha signalerat status och identitet för staden och dess invånare (Coulson 1978, 1982, 2003; Johnson 2002; Creighton & Higham 2005; Hansson 2006; Larsson 2006). Förundersökningen Vid undersökningstillfället i mars 2013 hade ingen säkring av det skadade partiet av muren gjorts, varför risken för ytterligare ras var överhängande. Något närgående studium av den rasade muren gick inte att göra, utan iakt­ tagelser fick ske på avstånd och utifrån en omfattande fotodokumentation. 60 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt 0 5 10 15 20 m All dokumentation begränsades även av det väderskydd, i form av ett tält, som placerats kring det skadade murpartiet. Förundersökningen genomför­ des under två dagar i fält och vilade på en begränsad förförståelse av det aktuella murpartiet. Arkivmaterial och tidigare iakttagelser inhämtades först efter dokumentationen i fält. Den allmänna uppfattningen av denna del av stadsmuren var att den bestod av två huvudsakliga faser, den äldre muren och den påbyggda muren. Den äldre muren avtecknas genom en tydlig, krenele­ rad bröstvärnsmur på murens utsida. En skytte- eller väktargång har hört till denna fas. Den senare fasen av muren innebar att den förhöjdes och att skyt­ tegången murades igen med en ”flaskformig” påbyggnad. Syftet med förundersökningen var att ge ett digitalt underlag i 3D och att beskriva läget innan återställningsarbetet av muren påbörjades. Eftersom det förelåg stor rasrisk var detta den enda möjligheten att göra en noggrann doku­ mentation av rasets effekter. Samtidigt gav det ett nödvändigt underlag till vilka partier av muren som måste plockas ner och vilka säkerhetsanordningar detta i så fall krävde. Genom foto- och laserskanning av det aktuella murpar­ Figur 3.1. teckning från början av 1900-talet av det aktuella murpartiet (Eckhoff 1922 Bl 57). Uppmätning av arkitekt K. A. Berlin och renritning av amanuens E. sörling under ledning av arkeolog E. Eckhoff. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 61 tiet skapades ett punktmoln (Appetecchia m.fl. 2013). En 3D-bild togs fram över den aktuella delen av Visby stadsmur med en teknik som heter ”Structure from motion”. Tekniken kallas också populärt ”fotoskanning” och bygger på att man tar en serie överlappande fotografier som därefter behandlas i ett datorprogram och efter olika beräkningar omtolkas till en tredimensionell bild. Dokumentationen och bearbetningen av skanningen utfördes av Håkan Thorén vid Statens historiska museers arkeologiska uppdragsverksamhet. Någon sentida dokumentation eller fotografier av det aktuella murpartiet innan raset har inte framkommit i de arkiv som genomgicks översiktligt i samband med undersökningen. För att få en uppfattning om murens utse­ ende före raset har den av Emil Eckhoff publicerade ritningen av murpartiet använts i denna undersökning, även om den till vissa delar är källkritiskt problematisk. På ritningen syns en tydlig sprickbildning eller förtagning som sammanfaller med den södra raskanten och murpartiet (figur 3.1 och 3.2). Sprickan ansluter precis till en förändring i grundläggningen av muren. Söder om sprickan vilar muren, och det närliggande marktornet, på det idag synliga berget. Norr om går det inte att säga något om grundläggningen, för­ utom att den ligger lägre och under dagens markyta. Längst ned och precis höger om sprickbildningen har även en trolig lagning markerats. Den vaga markeringen av skytteöppningen i övre högra kanten av raset kan tyda på ommurningar eller lagningar av murverket. Vid uppmätningen har inte den södra begränsningen av öppningen kunnat ses, varför den har streckats där den borde ha varit. Vid förundersökningen konstaterades att det yttre skalet av den nedre delen av muren och bröstvärnsmuren hade släppt från den nedre murens kärna och den senare påbyggda förstärkningen. Det rasade partiet av murens utsida hade en oval form och mätte cirka 11 x 7 meter. Raset har förmodligen börjat i den nedre delen, varvid bröstvärnsmuren och en del av den senare påbyggnaden har följt med i fallet. Mellan bröstvärnsmuren och den senare förstärkningen ovan skyttegången har ingen förankring funnits, varför den fallit lätt. Den södra raskanten sammanföll med sprickbildningen som redan dokumenterats i början av 1900-talet, medan den norra raskanten gick vid den på ritningen streckade skytteöppningen. Inom rasytan kunde flera, mer eller mindre tydliga, horisontella skiften eller förändringar i murverket ses (figur 2). Tydligast var en distinkt föränd­ ring av murverket, vilken tolkades ha ett samband med skyttegången till den äldre muren. Den bestod av ett kalklager som överlagrades av ett humöst lager och i lagren avtecknade sig två tydliga bjälk- eller bomhål. Det var en stor nivåskillnad mellan markytan innanför och utanför muren, cirka 2,5 meter, vilken bedömdes ha avtecknat sig även i murverket genom en färg­ skiftning till följd av högre fuktighet i den nedre delen. Slutligen kunde även 62 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Figur 3.2. det rasade murpartiet. Foto: Jörgen Renström. höjden på den äldre muren avläsas utifrån ett negativt avtryck efter den rasade bröstvärnsmuren, vilken låg i nivå med de synliga tinnarnas övre kant i den krenelerade muren. Några utskjutande stenar mitt emellan de båda skytte­ öppningarna i kanten på den rasade ytan var avtryck efter den mellanliggande skytteöppningen. På insidan av muren var de båda bjälkhålen eller bomhålen synliga, var­ för de efter raset gick genom hela den kvarstående muren. De har även här indikerat nivån för skyttegången, men någon tydlig förändring i murverket kunde inte iakttas här. Murverket på insidan föreföll tämligen homogent, varför det inte kunde fastställas från vilken nivå det inre skalet till den senare påbyggnaden hade påbörjats. En knapp meter under krönet på murens insida fanns också en rad med tätt sittande, kraftiga bomhål som anses ha burit en skyttegång eller skyttegalleri av trä. Förundersökningen av muren visade på en tämligen homogen stadsmur. I den norra delen av rasytan fanns det dock stora håligheter i muren, och bitvis framstod den som mycket ”rösig”. På murens utsida fanns indikationer på reparationer och spår efter ommurningar. Den inre skalmuren mot staden gav emellertid ett enhetligt intryck, men föreföll att till stora delar ha fogats om. tidigare dokumentation, beskrivningar och underhåll I början av 1900-talet gjordes en omfattande dokumentation i samband med restaurering av stadsmuren. Restaureringen eller konserveringen gjordes under ledning av arkeologen Emil Eckhoff, som har utfört ett flertal bygg­ nadsrestaureringar, inte minst av kyrkor, och som beskrivits vara motståndare till stilhistoriska restaureringar. Arbetet med Visby stadsmur har enligt det Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 63 bevarade arkivmaterialet förmodligen påbörjats i slutet av 1800-talet. Besikt­ ningar med skaderedogörelse och åtgärdsförslag upprättades 1897 i samarbete med byggmästare Nils Pettersson. Konserveringen, dokumentationen och byggnadsundersökningen pågick under de följande två decennierna. De 1922 publicerade renritningarna av uppmätningen omfattade hela muren, både inoch utsida, och bestod av 90 planscher (Eckhoff 1922). Uppmätningen utför­ des av arkitekt Karl Berlin och renritning gjordes av amanuens Erik Sörling vid Statens historiska museum. Mursträckningar och marktorn gavs vid detta tillfälle en numrering som fortfarande används. Dokumentationen förefaller dock ge en bild av muren efter den delvis omfattande restaureringen, vilket framgår tydligt av ritningen över den aktuella muren 38. Det framgår inte med vilken detaljeringsgrad uppmätningarna har skett; det förefaller som om att vissa detaljer har ägnats större omsorg medan andra större murpartier har ritats mer schablonmässigt. Efter Eckhoffs död 1923 fick Otto Janse uppdra­ get att sammanställa och slutföra dokumentationen genom publiceringen av det planerade textbandet (Eckhoff & Janse 1936). Förekomsten av ett eventu­ ellt originalmaterial i form av anteckningar, skisser eller konceptritningar till planscherna och beskrivningarna framgår inte av det publicerade materialet, men kan möjligen finnas i Emil Eckhoffs arkiv eller i Otto Janses arbets­ papper i Antikvariska-topografiska arkivet (SE/ATA/ENSK/47-1; SE/ATA/ ENSK/58-1). Undersökningen har fått ett stort genomslag och senare mur­ verksundersökningar och underhållsarbete har i stor utsträckning relaterat till denna omfattande undersökning. Sedan bygget under medeltiden påbörjades har förbättringar och ett omfat­ tande underhållsarbete samt flera reparationer och restaureringar gjorts på Visby stadsmur. Redan under medeltiden har murar rasat med reparationer som följd, men muren har även utvecklats utifrån samtidens idéer och ambi­ tioner. Av störst omfattning har säkerligen påbyggnaden och förhöjningen av muren varit, vilket sannolikt skedde omkring 1360. Underhåll och reparationer är nödvändiga för alla byggnadsverks fortlevnad, i annat fall tenderar de att snart falla samman. Hur omfattande underhållet av Visby stadsmur har varit går inte att utläsa eller uppskatta, men det bör ha varit tämligen omfattande. Carl Georg Brunius skriver i sin Gotlands Konsthistoria att landshövdingen A. Sparrfelt 1710 åter stärkte stadsmurens försvar genom att framför allt för­ bättra marktornen (Brunius 1864:296ff; se även ATA). Han beskriver även återuppbyggnaden av muren efter erövringen 1361 och pekar på de ställen som raserats 1509 och 1525 av soldater från Lübeck. Dessa tidiga uppgifter går inte att verifiera, utan kan ha sitt ursprung i traditionsberättelser. Brunius nämner även att större ras hade inträffat 1822, 1846, 1849 och 1863. Ett flertal restau­ reringar eller konserveringar har därefter genomförts under den senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet (ATA). Den östra muren tycks ha varit 64 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt i stort behov av reparationer och förstärkningar. Under benämningen Kon­ serveringen 1872 omtalas raset året innan vid Jägargillets skjutbana tillsam­ mans med en kortare beskrivning av murens tillstånd av byggnadsinspektören Fredrik Beckman. Ett annat exempel är konserveringen 1885 av den kungliga arkitekten Emil V. Langlet, som åren innan hade restaurerat kyrkoruinerna i staden. Troligtvis var det i samband med konserveringen av ruinerna som cement först togs i bruk i Visby. Langlet hade under sin karriär utfört ett antal ”stilrestaureringar”, exempelvis av Uppsala domkyrka. En undersökning av Visby stadsmurs stabilitet och bevarandestatus gjordes på 1980-talet av Sven-Olof Lindquist (Lindquist 1987). Efter en genomgång och beskrivning av muren sammanfattar han resultaten kvantitativt, vilket ur flera perspektiv är intressant att reflektera över. Antalet bevarade murpartier med full höjd är 17 stycken med en sammanlagd längd av 1 170 meter, vilket motsvarar en tredjedel av stadsmurens totala längd. Av sammanlagt 34 olika säkert belagda raspartier är sju från 1800-talet och ett från 1900-talet. På flera andra ställen har muren försetts med olika försträvningar. På 15 ställen har murpartier rasat och återuppbyggts redan under medeltiden. Den samman­ lagda längden av dessa ras är 460 meter. Brist på grundläggning, tryck från insidans jordmassor, frånvaron av förband i muren och den instabila påbygg­ naden ses som starkt bidragande orsaker till rasen. Lindquist avslutar med att det troligtvis är tack vare de stabilt byggda marktornen som muren har bevarats i den utsträckning den har i dag. Mur 38 Flera av de ovan nämnda insatserna och förbättringsförslagen var riktade mot Östermur, som tidvis och bitvis föreföll ha varit i dåligt skick. Raset 2012 på mursträckan 38 omges av de två marktornen 37 och 39, och mitt på denna mur finns ett sadeltorn som sedan 1860-talet har stöttats upp av två gjutjärnsstöt­ tor, då det riskerade att rasa. Muren norr om sadeltornet förefaller ha varit i mycket dåligt skick redan i slutet av 1800-talet, vilket framgår av Petterssons och Eckhoffs beskrivning (ATA, Go. Visby stadsmuren 1890–1913). Muren mellan marktornet (39) och sadeltornet norr om (mur 38 södra delen) plane­ rades att ”undermuras” och en ”kloak” skulle muras igen. Dessutom skulle murens insida ”skärfvas” och fogas, samt murens krön cementeras. På andra sidan sadeltornet planerades tillmurning av fyra ”kloaker”. Denna del av muren var i mycket dåligt skick: Muren närmast norr om 3:e sadeltornet är å insidan rent af under­ minerad. Murkärnan är bortplockad så att öppningar finnes i murens inre så stora att en person kan transportera sig fram rätt långa stycken, på andra ställen är bågarne bortbrutna för att lemna större utrymme o. på andra ställen åter stå bågarna fallfärdiga o. stycken Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 65 af den inre murbeklädnaden sväfva fritt i luften. Härtill kommer att för att kunna reparera denna del av muren måste en del små hus, såsom svinhus, vedbodar etc. bortrivas eller bortflyttas, samt största delen av dessa små gårdar, med rätt vackra planteringar, där man i allmänhet knappast kan komma körande in, disponeras. Nödvändiga insatser innebar att muren delvis måste rivas och muras upp igen samt att delar var i behov av att undermuras. Murverket ansågs även vara i behov av att ”skärfvas” och fogstrykas. Stadsmurens mycket dåliga skick framgår överhuvud taget inte av de ovan nämnda uppmätningarna, avbildningarna och beskrivningarna som Eckhoff gjorde i början av 1900-talet. De publicerade renritningarna (figur 3.1) visar inget av detta och beskrivningen av mur 38 anger framför allt måttuppgifter och huruvida muren vilar på berget eller inte (Eckhoff 1922; Eckhoff & Janse 1936:121f). Sprickbildningen vid övergången mellan berg och lösare material anges särskilt. Restaureringen förefaller ha varit inriktad på att återställa muren till ett enhetligt utseende och att murens senare öde har varit av mindre intresse. Den ovan beskrivna skadan på mur 38 återkom vid besiktningen av muren 1961 (ATA Go Visby. 5620/61). De föreslagna åtgärderna vid slutet av 1800­ talet, i den utsträckning de utfördes, hade ingen långsiktig verkan utan nu var problemen, minst sagt, lika akuta. Besiktningen av muren sammanfatta­ des på följande sätt: ”Tillståndet i murens innandöme kan inte beskrivas, det skall ses”. Förstärkningsarbetet innebar nu att den tidigare utförda ”bakmur­ ningen” i arkadbågaranas nischer togs bort. Fyllnadskroppen (kärnan, min anm) i muren beskrevs som ”en hopsjunken massa av hällar, flis och lera, i vilken hade kastats in skräp som konservburkar, tunnband, skor, flaskor, skridskor och t.o.m. en leksaksspis…”. Från insidan har det funnits stora hål i muren där skräpet kastats in. Besiktningen 1961 nämner även att sadeltornet är i ett mycket dåligt skick. Skadorna, som påtalades redan vid mitten av 1800-talet på mur 38 och dess sadeltorn, ansågs då ha förorsakats av schaktningsarbeten i samband med anläggandet av skyttebanan 1830 utanför mur 38 och 36. Omkring 1870 fick sadeltornen på dessa murar sina stöttor och mur 38 ”blev då väl undermurad och pliggad”. Vid besiktningen 1961 bedömdes risken som stor att sadeltornets sköldbåge och östmur skulle falla, att snara åtgärder föreslogs. Den norra delen av mur 38, som var i sämst skick, fick 1961 en ny kärna av betong och den inre skalmuren framstår idag som till stora delar ommurad. Detta visar att restaureringen i början av 1900-talet inte gav en långsiktig hållbarhet. Uppenbarligen har ingen ny kärna tillkommit för att hålla ihop murskalen i muren. Sprickan i muren strax norr om marktornet nr 39, och dess samband med att berget upphör som fundament till muren, uppmärksammades även 1961. 66 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Samtidigt nämns det att utsidan förefaller ha lagats vid något tillfälle (se även ovan Förundersökningen). Muren beskrivs som ”rösig” invändigt mot bak­ grund av en undersökning, som inte beskrivs närmare. Markytan på murens insida bedömdes som förhöjd då höjdskillnaden på markytan mellan in- och utsida uppskattas till cirka 2,5 meter. skrivna källor Visby omtalas första gången 1203 i det skriftliga materialet (Engeström 1988:11f). De skriftliga dokumenten är framför allt av övergripande organi­ satorisk och administrativ karaktär och uppgifter kring stadens struktur är sparsamma. Stadsmuren omtalas i stort sett en enda gång 1288 i samband med att den svenske kungen Magnus Ladulås kräver in stora böter från borgarna i Visby för att de omgärdat sin stad med en mur utan hans medgivande och tillstånd (SDHK-nr:1414 och nedan). Några kronologiska hållpunkter kopp­ lade till muren, utöver denna, ges inte i det skriftliga källmaterialet förrän på 1400-talet. Då började borgen Visborg byggas i den södra delen av staden. Äldre historieskrivare, som författarna till Guta Saga och Visbyfranciskaner­ nas bok samt Saxo Grammaticus och Olaus Magnus (Holmbäck & Wessén (red.) 1979; Melefors & Odelman (red.) 2008; Saxo Grammaticus 1985–86; Olaus Magnus 1925), har efterlämnat berättelser om Gotland och Visby, vilka är nertecknade under perioder nära murens medeltida utveckling. Intresset för öns och stadens historia har, med utgångspunkt i det skriftliga källma­ terialet, varit stort och följaktligen föreligger en omfattande forskning som resulterat i avhandlingar och större arbeten (för en översikt se exempelvis litteraturlistan till Yrving 1978). Frågeställningar kring Visbys tillkomst och utveckling har dominerat, men åsikterna har gått isär både vad gäller stadens etablering och vilka aktörerna varit. Arkeologin har varit ett viktigt komple­ ment, då de skrivna källorna är mycket sparsamma under den äldsta medel­ tiden. Under senare tid har större vikt lagts vid det arkeologiska källmateria­ let, vilket inte minst framkom i projektet Medeltidsstaden (Visby: staden och omlandet II. 1989). Men även här går meningarna isär avseende betydelsen av de gotländska respektive de utifrån kommande intressena. Till viss del kan detta förklaras med förändrade teoretiska utgångspunkter och då inte minst utvecklingen mot en urbanarkeologi inom stadsforskningen som nedtonar det linjära betraktelsesättet (exempelvis Larsson [red.] 2006; Andersson, Hansen & Øye [red.] 2008). Kartor, teckningar och målningar Redan vid 1800-talets början riktades ett intresse mot ruinerna i Visby, vil­ ket resulterade i ett antal böcker om stadens speciella karaktär (Svahnström 1984:227ff). En av de mer kända var P.A. Säve, som vid mitten av 1800-talet Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 67 tillsammans med lärarkollegan C.J. Bergman beskrev Visby och stadsmuren i teckningar och texter (Gotland och Wisby i taflor, 1858). Utvecklingen har sin grund i tidens allmänna romantiska strömningar som följdes av ett ökat resande. För Visby och Gotland innebar detta att fasta förbindelser upprät­ tades med fastlandet. Redan under denna period insåg man den ekonomiska potential som ett ökat resande innebar. Ett stort antal äldre Visbykartor har bevarats från slutet av 1500-talet fram till idag. Den äldsta kartan är från slutet av 1500-talet ur G. Braun och F. Hogen­ bergs Civitates Orbis Terracum (1579–94). Den ger en tämligen förenklad bild av staden med vattenfylld grav utanför stadsmuren i de synliga västra delarna av staden. Detta är inte helt i överensstämmelse med topografin. Från 1646 finns fyra varianter av en och samma karta där mur och vallar är återgivna. På en av kartvarianterna har på flera ställen i Östergravar markerats ”steengrufft”, det vill säga stenbrott (Selin 2011:75). Från omkring 1700 finns tre olika kartor upprättade av tre olika personer: Mathias Schilder 1697, Erik Dahlberg (gravyr Aveleen) 1702 och Johan Burmeister 1710. Kartorna har helt olika karaktär och förmodligen olika syften. Vad gäller stadsmuren och vallgravar ges en tydlig bild av dessa år 1710, med stor överensstämmelse med kartorna från 1646. Kar­ tan från 1697 ger en något förenklad bild av gravar med vallar och 1702 finns inte en tillstymmelse till varken gravar eller vallar utanför muren. Detta är märkligt då den förra betraktas som en förlaga till den senare. Äldre kartor måste alltså behandlas källkritiskt som tidsdokument med olika syften, ambi­ tioner och kronologiska färgningar. De har i olika grad varit samtidsdoku­ ment, en ögonblicksbild av tillståndet när de upprättades, och haft historiska ambitioner, med andra ord varit präglade av samtidens uppfattningar om det förflutna, eller varit plandokument med sikte på framtida förändringar. 3.3 Teoretiska utgångspunkter Visby stadsmur har oftast presenterats som ett tämligen okomplicerat bygg­ nadsverk. Muren indelades tidigt i ett antal olika, men tydliga delar. Utifrån lokalisering, utseende och förmodad funktion har det gjorts skillnad mellan sjömuren och landmuren. Respektive mur har i sin tur ansetts bestå av två huvudsakliga faser, förutom tillkomsten av portar och torn. Denna indelning ger en ofta alltför förenklad och statisk bild av murens tillkomst och historia. Stadsmurens byggnadsförlopp har varit en i tid utdragen historia där muren har anpassats till förändrade förutsättningar. Idag framstår muren ha haft en tämligen komplex byggnadshistoria utifrån olika faser av konstruktion, bruk och förfall eller destruktion. Stadsmuren kan alltså betraktas som en i tid utsträckt process, från dess tillkomst fram till idag. En process, som har präglats av förändring, där funktionella förklaringar till de iakttagna förändringarna ofta har sökts. 68 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt 1. Silverhättan 2. Snäckgärdsporten 3. S:t Göransporten 4. Norderport 5. Mynthuset 6. Dalmansporten 7. Österport 8. Kajsarn 16. Drotten 17. S:t Olof 18. S:t Clemens 19. Helgeandskyrkan 20. S:ta Gertrud 21. S:t Nikolaus 22. Kruttornet 1 2 3 4 5 21 17 18 19 20 Figur 3.3. Under 1200- och 1300-talet var Visby en planerad, internationell stor­ stad. på kartan har bevarade stenbyggnader markerats. Karta petter lönegård. Underlag Anders Andrèn (Andrén 2011:69). 9. Huset med målningarna 10. Platsen för Visborg 11. S:t Per 12. S:t Hans 13. S:ta Karin 14. S:ta Maria 15. S:t Lars 22 16 14 15 6 13 12 11 7 10 9 8 Omfattningen av 1100-talets trähus­ bebyggelse Men funktions- och betydelseförändringar kan ha skett utan att den fysiska gestaltningen har förändrats nämnvärt (Larsson 2006). Dagens stadsmur har till det yttre sannolikt stora likheter med den medeltida, åtminstone på ett övergripande plan. Stadsmurens funktion och betydelseinnehåll har emeller­ tid skiftat i relation till stadens förändringar. Att vara en del av en medeltida internationell handelsstad innebär andra förutsättningar än att vara en del av nutidens världsarv, även om det finns likheter. Stadsmuren kan alltså inte betraktas som ett isolat, utan ingår som en del i ett antal större sammanhang. Både staden, det gotländska landskapet, Öst­ Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 69 ersjöområdet och de internationella handelsnätverken har varit kontexter på olika skalnivåer som utvecklats i olika tempon (jfr Braudel 1980). Staden har utgjort en social arena som skapats och upprätthållits i en dialog mellan struktur och aktör (Hansen 2000:12). Stadsmuren är kanske det mest struktu­ rerande monumentet eller byggnadsverket i Visby, åtminstone i den medeltida staden, men hade kunnat utformas på många olika sätt. Relationen mellan den praktiska utformningen och den iögonfallande gestaltningen kan förmo­ das ha varit av stor betydelse. Gestaltningen har varit ett tydligt uttryck för invånarnas ambitioner. På samma sätt kan staden relateras till större tidsliga och rumsliga sammanhang. Växelspelet mellan helheten och dess delar utgör grunden för tolkningen, och det är utifrån dessa relationer som man kan nå förståelse för olika situationer och strukturer. Detta hermaneutiska betraktel­ sesättet medför en tolkningsprocess som aktiverar betydelsen och sambanden mellan del och helhet (Hodder 1991:121ff). För tolkningen och förståelsen av Visby stadsmur är naturligtvis omfattningen och betydelsen av de olika kontexter som den utgjort en del av av största vikt. Under 1200- och 1300-talet har Visby varit en tydligt planerad storstad med en befolkningsmängd jämförbar med nordeuropas större handelsstäder (Andrén 2011; figur 3). Inför skapandet av den tätbebyggda stenstaden har ett avancerat avloppsnät lagts ut under bebyggelsen (Westholm 1998:33f, 2001:256f). Omvand­ lingen till stenstad kan antas ha gått tämlingen fort och följt en i förväg utlagd stadsplan. I denna planläggning har säkerligen stadsmuren varit ett viktigt element. Det internationella handelsnätverk som Visby ingick i var en mycket betydelsefull maktfaktor i nordvästeuropa, och denna tillhörighet var naturligt­ vis viktig att signalera på flera olika sätt. Stenstaden med de stenlagda gatorna, stadsmuren, stenkyrkorna, packhusen och hamnen var alla viktiga signaler. Sta­ den som idé materialiserades mycket tydligt i Visby under denna period. En analys som kan ligga till grund för en förståelse och tolkning av Visby stadsmur måste ta utgångspunkt i ett teoretiskt förhållningssätt. Dagens bygg­ nadsarkeologi har slagit in på samma väg som arkeologin, vilken bygger på forskningsinriktningar och metoder utvecklade inom andra discipliner, men som anpassats till det arkeologiska, och det byggnadsarkeologiska, forsknings­ fältet. Tiden, rummet och aktörerna är tre gränsöverskridande begrepp som kan knytas till aktuella problemställningar till byggnadsarkeologin i allmänhet, och i detta fall till Visby stadsmur i synnerhet (se även Eriksdotter 2005:17ff). 3.4 Syfte och problemformulering Ett övergripande syfte var att stärka och utveckla byggnadsarkeologin och det byggningsarkeologiska fältet inom kulturmiljövården. Under senare tid har historiska byggnader i allt högre grad betraktats som förvaltningsobjekt, vilket har medfört att kunskapsuppbyggnaden kring byggnadernas historia 70 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt och sammanhang har fått stå tillbaka. Förhållandet mellan byggnaderna som förvaltningsobjekt och som kunskapsobjekt har även karakteriserats av olika vetenskapliga infallsvinklar. En ökad samverkan eftersträvades i projektet med avsikten att skapa bättre förutsättningar för det byggda kulturarvet i ett längre tidsperspektiv. I The ICOMOS Charter for the Interpretation and presentation of Cultural Heritage Sites (2008) understryks vikten av en källmaterialproduktion utifrån vetenskapliga metoder, som genererar tolkningar och presentationer som relaterar till vidare sociala, kulturella, historiska och naturliga kontexter och landskap. Målen är att öka tillgängligheten och förståelsen, autenticiteten, hållbarheten och samhällsrelevansen. Forskningens betydelse betonas även i Världsarvskonventionen, inte minst för att kunna möta olika hot mot kultur­ arvet och därmed stärka skyddet (The Convention concerning Protection of the World Cultural and Natural Heritage [1972]). Båda dessa dokument understry­ ker vikten av att föra en ständig dialog mellan kulturarvet som kunskapsob­ jekt och som förvaltningsobjekt, där förvaltningen stärks av den vetenskap­ liga kunskapsuppbyggnaden. Dokumenten är också mycket tydliga med att kunskapen måste förmedlas och tillgängliggöras för en bredare publik för att öka förståelsen av kulturarvet och kommunicera dess betydelse. Det ovan beskrivna kunskapsläget pekade på en tämligen omfattande forskning som emellertid har gett en splittrad bild av murens tillkomst och utveckling. Samtidigt har murens äldsta historia ägnats störst intresse. En av de teoretiska utgångspunkterna för den byggnadsarkeologiska undersök­ ningen var att Visby stadsmur har varit en i tid utdragen byggnadsprocess och att den har haft en komplex byggnadshistoria. Byggnadsprocessen började på 1200-talet och kommer att fortsätta in i framtiden. Varje murparti eller del av muren kan förenklat sägas ha haft en egen byggnadshistoria beroende av byggnadsförlopp, ras, reparationer, förändringar, konserveringar eller lik­ nande. Den aktuella undersökningen kommer därmed framför allt att bidra med ny kunskap kring det kollapsade murpartiet. Men genom att sätta in stadsmuren i större sammanhang kan även övergripande frågor formuleras, inte minst med tanke på den framtida forskningen. Utifrån ett byggnadsarkeologiskt perspektiv föreligger det ett stort behov av att upprätta en aktuell kunskapssammanställning för Visby stadsmur. Det hand­ lar om grundläggande arkeologiska kunskaper som kronologi, funktion och för­ ändring. Det gäller även att försöka förstå varför muren uppfördes, påbyggdes och fortfarande står kvar. Vem eller vilka kan tänkas ha varit aktörerna bakom detta? Detta är frågeställningar som även är viktiga att fundera över i ett långt tidsperspektiv, vilket även inkluderar nutid. Inför återuppbyggnaden av ett rasat parti av stadsmuren är det viktigt att förstå murens kronologiska utveckling och betydelsen av alla reparationer, restaureringar och allmänt underhåll. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 71 De byggnadsarkeologiska objekten kan emellertid inte betraktas isolerat utan måste sättas in i ett sammanhang. Stadsmuren har ingått och varit en viktig aktör i olika rumsliga och kronologiska sammanhang, och förmodli­ gen även i flera nätverkssammanhang. Tillsammans med staden har muren utgjort en tämligen unik företeelse i denna del av norra Europa, och dess förståelsehorisont har sträckt sig långt utanför stadens gränser. Någon omfat­ tande forskning har emellertid inte gjorts under senare tid utifrån ett kontex­ tuellt sammanhang. Det är naturligtvis inte möjligt inom detta projekt, men det ska förhoppningsvis genom en inblick i aktuell forskning kunna visa på den potential som ryms i ett sådant betraktelsesätt. Det aktuella raset i mur 38 har som sådant aktualiserat problematiken kring framtida murkollapser. Vilka möjligheter finns det att förutspå eventuella ras i framtiden och hur ska en framtida förvaltning av muren utformas med tanke på en långsiktig hållbarhet? 3.5 Genomförande I samband med ansökan om FoU-anslag från Riksantikvarieämbetet i juni 2013, där det byggnadsarkeologiska perspektivet gjordes tydligt, lyftes bygg­ nadsarkeologin in i projektet kring återuppbyggnaden av Visby stadsmur. Ett positivt svar på ansökan kom från FoU-beredningen på Riksantikvarieämbetet i oktober 2013, och därefter har byggnadsarkeologin haft en plats i projektet. Trots byggnadsarkeologins sena inträde i projektet utvecklades en tydlig vilja till samarbete inom projektet. Samarbetet försvårades dock av att flera i projektgruppen, inte minst forskargruppen, var utspridda i landet. Projektet har även framskridit i en varierande takt över tid, med mer intensiva perioder varvade med perioder av mindre aktivitet. Eftersom projektet formaliserades tämligen sent har inga gemensamma frågor eller problemställningar formu­ lerats. Förundersökningen av det rasade murpartiet visade att det förelåg en bety­ dande risk för ytterligare ras av stenar eller delar av muren. Laserskanningen visade bland annat att stabiliteten i de övre delarna av muren hade reducerats kraftigt genom att de övre stenarna i muren hade mycket begränsade anläggs­ ytor och skulle kunna falla när som helst. Muren behövde alltså stabiliseras och säkras innan stenar kunde påbörja plockas ner. Nerplockningen av muren pågick från oktober 2013 och året ut. Kompletterande nerplockning av sten gjordes även under våren 2014 och återuppbyggnaden av muren påbörjades i maj samma år. Möjligheten att följa nerplockningen av murverket försvårades naturligt­ vis av de nödvändiga skyddsåtgärderna. Under själva nerplockningen kunde muren endast studeras ovanifrån på grund av säkringen av murens sidor. Nerplockningen av muren sträckte sig dessutom över en tämligen lång tid 72 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt och det har inte varit möjligt att följa arbetet kontinuerligt utifrån ett bygg­ nadsarkeologiskt perspektiv. Ett större fokus ägnades åt relationen mellan den äldre muren och den påbyggda, och då framför allt i anslutning till den äldre murens skyttegång. Det var först när nerplockningen av murverket hade nått till denna nivå som den byggnadsarkeologiska undersökningen kunde påbör­ jas. Därför föreligger inga byggnadsarkeologiska iakttagelser från nerplock­ ningen av större delen av den påbyggda förhöjningen av muren. Att undersöka ett murverk under nerplockning får betraktas som tämli­ gen unikt, då det förekommer ytterst sällan. Undersökningen komplicera­ des dessutom av att murens sidor var täckta och oåtkomliga. Någon direkt erfarenhet eller kunskap fanns därför inte att falla tillbaka på. Normalt till­ lämpas idag en stratigrafisk metod som hämtats från den grävande arkeologin och Edward Harris (Eriksdotter 2005:58ff). Tillämpad på byggnader, eller mycket tjocka skalmurar som Visby stadsmur, bjuder emellertid metoden på stora svårigheter. Visby stadsmur är uppbyggd som en skalmur med en inre kärna och två oberoende skalmurar. I princip kan de tre olika murelementen ha tillkommit vid tre olika tillfällen och därmed representera tre separata stratigrafiska sekvenser (jfr figur 3.4). Kärnan kan exempelvis ha varit en rest i en äldre mur som fått två nya skalmurar, där en skalmur rasat eller rivits och ersatts av en ny. Dessutom behöver inte murverk längst ned på en mur vara äldst, det kan vara ett resultat av reparation. Muren har alltså en tredimen­ sionell uppbyggnad där vertikala stratigrafier blandas med horisontella, vilket innebär att relationerna mellan de stratigrafiska enheterna kan framstå som mycket komplexa. Mot bakgrund av de rådande omständigheterna kring återuppbyggnaden av muren, liksom att den byggnadsarkeologiska undersökningen inte kunde följa hela demonteringen av muren, valdes ett förenklat fältarbete. De byggnads­ arkeologiska iakttagelserna dokumenterades framför allt genom en omfat­ tande fotodokumentation. Iakttagelser av intresse nedtecknades. Ett större fokus riktades dock mot skyttegången det vill säga övergången mellan den äldre muren och påbyggnaden. En viktig del av dokumentationen bestod även i att muren skannades vid två olika tillfällen. Laser- och fotoskanningen av muren vid rastillfället har beskrivits tidigare, medan den senare fotoskan­ ningen utfördes inför återuppmurningen. Skanningen kom därmed att doku­ mentera den maximala effekten som raset medförde. Samtidigt ger den en möjlighet att studera muren ur olika synvinklar. Upplägget av den byggnadsarkeologiska undersökningen medförde ett tämligen omfattande efterarbete. Resultaten från dokumentationen i fält skulle problematiseras och tolkas i relation till muren i sin helhet och de sam­ manhang som denna var en del av. Resultaten skulle även förhålla sig till nya teoretiska infallsvinklar och en internationell forskning. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 73 Figur 3.4. den norra profilen efter nerplockningen visade tydligt på murens uppbygg­ nad och olika delar. längst ner ses den äldre murens kärna lagd i lerbruk med omgivande murskal med kalkbruk. skyttegången till den äldre muren har legat ovan lerbrukskärnan i an­ slutning till att bröstvärnet ovan det yttre skalet. Foto: håkan thorén, minihelikopter. 3.6 Visby stadsmur – ett komplext byggnadsverk grundläggningen Redan tidigt hade det konstaterats att landmuren föreföll vara lagd utan någon grundläggning direkt på berget eller på ”singeln” (Eckhoff & Janse 1936:100). Vid undersökningar på 1960-talet av mur 38 bedömdes muren vila direkt på ett lager av ”packad jord med kalkstensflis” (ATA: Go Visby 5620/61). Vid den aktuella undersökningen av det rasade partiet av muren gjordes en ytlig bedömning av underlaget på utsidan av muren, vilket tolkades som ett kom­ pakt, något humöst lager av lera, eller silt, med mycket kalkstensflis. Lag­ rets tjocklek är okänd, då inga arkeologiska undersökningar under mark har 74 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt gjorts. En geoteknisk undersökning av markförhållandena på både in- och utsidan utfördes dock. På utsidan, den östra sidan, konstaterades en fyllnads­ jord bestående av sand och grus med inslag av lera och organiskt material (Projekteringsunderlag geoteknik). Fyllnadsjorden bedömdes vara utlagd på kalkberget och tjockleken var cirka 0,5–0,9 meter. Innanför stadsmuren ligger markytan avsevärt högre, cirka 2,1–2,3 meter. På insidan uppmättes fyllnads­ jorden till omkring 2,4–2,9 meter och innehållet beskrevs på samma sätt som utanför muren. Även denna jord ansågs utlagd på kalkberget. Från ett arkeologiskt perspektiv väcker de tjocka fyllnadslagren innanför muren flera frågor. I vilken utsträckning förekommer det naturliga lager och hur stor del utgörs av kulturlager? Andra frågor relaterar till när och var­ för. Var markhöjningen en del av områdets planering på grund av varierande topografi eller ingick den som en del i stadsmursprojektet? På vilken nivå är det inre skalet av stadsmuren grundlagt? Då endast en mindre del av arkad­ bågarnas övre del är synliga ovan mark ges en indikation om att muren kan vara grundlagd på ett avsevärt djup, men detta vet vi ingenting om. Endast arkeologiska undersökningar kan ge svar på dessa frågor, och därmed bidra till tolkningen av muren. Mur 38 har på utsidan saknat någon påtaglig grundläggning utom längst i söder där berget går i dagen. Marktornet 39, som är yngre än den äldsta muren, har byggts i anslutning till en kraftig förändring av marknivån (figur 3.1). Söder om tornet utgör en huggen kant av kalkberget den nedersta delen av stadsmurens utsida, som troligen är kanten av ett stenbrott. Vid under­ sökningen i början av 1900-talet har spår efter stenbrottet tolkats som att brytningen av sten har föregått den äldre muren (Eckhoff & Janse 1936:248). Här ligger kalkberget cirka 2,5 meter högre än vid närmaste geotekniska borrpunkt på andra sidan tornet. Övergången där muren upphör att vila på kalkmuren har påverkat murens stabilitet då Eckhoffs ritning har en tydlig spricka i muren vid denna övergång. Förekomsten av en idag igenmurad kloak (avlopp) intill sprickan har även påverkat murens stabilitet. På en lång sträcka av Östermur mot norr är inte berggrunden synlig, varför en betydande del av denna mur tycks sakna grundläggning. I området alldeles öster om mur 38 finns tydliga spår av stenbrott (Hedström 1936:285; Zerpe 2011). När sten­ brotten tagits i bruk är inte känt och går inte att fastställa arkeologiskt, men stenhus och stenkyrkor har byggts i staden under 1200-talets början (Bråthen 1995; Westerholm 2000; Andrén 2011). Det är mycket troligt att byggnadsma­ terialet till husen har hämtats så nära byggplatsen som möjligt. Stenbrotten utanför stadsmuren kan därmed ha funnits innan muren byggdes. Längs den nordöstra muren har stenbrotten säkerligen kommit att fungera och ingå i de förmodade vallgravarna. Frågan är dock om de äldsta stenbrotten även bitvis har sträckt sig in under stadsmuren? De stora nivåskillnaderna vid mur 38 Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 75 skulle kunna tala för att sten brutits där kalkberget ligger djupare. Den kalk­ stensflis som ligger i ler-/jordlagret under muren skulle även kunna vara avfall från stenhuggning. Förekomsten av stenbrott i området finns även angett på en av de äldsta kartorna över staden från 1646 (Selin 2011:75). Kartor över sta­ den måste dock användas utifrån ett källkritiskt förhållningssätt. den äldre muren Inom den rasade ytan framträdde två tydliga och mycket distinkta lager som löpte vågrätt över hela ytan. Det undre lagret bestod av ett mycket distinkt kalklager som överlagrades av ett humöst lager som innehöll en del kalkstens­ flis. Lagren bedömdes redan från början vara ett tydligt stratigrafiskt skilje som markerade den äldre murens skyttegång. Från stadens utsida framträder Visby stadsmurs båda övergripande faser tydligt genom konturen av en äldre krenele­ rad bröstvärnsmur, som fungerat ihop med skyttegången. Från insidan har det inte varit möjligt att se denna skillnad som borde avtecknat sig vid mötet mellan den äldre skyttegången och den yngre påbyggnaden. Emil Eckhoff och Otto Janse skriver att det inte någonstans går att ”upptäcka ett jämnt horisontellt skift av stenar ovanpå arkadbågarna, som skulle ha kunnat utgöra en skytte­ gång av sten, utom i södermur” (Eckhoff & Janse 1936:101ff). De är dock av den åsikten att bågarna i blindarkaden ligger i förband med resten av muren och därmed är samtida med den äldre muren. Detta ställningstagande förankrar de i ett flertal exempel på där förband föreligger. En okulär undersökning av murverket på insidan av det aktuella murpartiet visar inte heller idag på någon skillnad i murverket vid övergången mellan äldre och påbyggd mur. Överhuvud taget uppvisar muren ett homogent murverk inåt staden. Stora delar hade emel­ lertid cementfog, varför den antingen hade fogats eller murats om någon gång under slutet av 1800-talet eller senare. Denna bild av murens uppbyggnad förstärktes allt eftersom muren plock­ ades ner. I skalmuren inåt staden fanns överhuvud taget inga synliga spår efter skyttegången. Den i raskanterna bevarade bröstvärnsmurens nedersta skift visade på nivån för skyttegången i murens inre kärna. Endast begrän­ sade delar av vad som tolkades vara skyttegångens plana yta fanns bevarade i murens inre (figur 3.5). Den stenlagda ytan låg ovanpå kalklagret och det humösa lagret. Dessa båda lager, som även framträdde tydligt vid rastillfället längs hela rasytan, låg alltså stratigrafiskt direkt under den stenlagda skytte­ gången. De båda lagren hade en större utbredning, men fanns bara i murens inre delar, med andra ord innanför skalmurarna och ovan murkärnan. I söder upphörde lagren vid raskanten, vilken även överensstämmer med den tidigare registrerade sprickbildningen. I norr upphörde lagren strax utanför raskanten, vilket framkom när den luftiga muren norr om raset plockades ner (figur 3.6). 76 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Figur 3.5. I den södra delen av raspartiet framkom en mindre rest av vad som tolkades vara en stenlagd skyttegång. lägg märke till kalklagret och jordlagret under denna yta. Foto: Mats Anglert. Figur 3.6. nivån för skytte­ gången i den luftiga muren vid raskanten i norr. centralt i fotot syns kalkbrukslagret och ovanliggande jordlager som sträckte sig längs hela rasytan. träet som syns ovan lagren är resterna efter en förmodad bjälke. den översta stenen till höger är första stenen i bröstvärnet. Foto: per Widerström. Figur 3.7. skalmuren mot sta­ den saknade bindstenar mot kärnan. lägg även märke till all jord som fanns i muren. Foto: per Widerström. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 77 Figur 3.8. Kärnmuren med kalkbrukslager och lerbruks­ lager varvade. Minst två ”lager” med sten hade lagts i kalkbruk. Foto: Mats Anglert. Figur 3.9. Murprofil med kärnmur med lerbruk och påbyggnad med kalkbruk. längst ner syns toppen av kärnan med lerbruk och till höger framträder bröstvär­ nets insida tydligt. Foto: håkan thorén, minihelikopter. 78 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Under de båda lagren har det legat bjälkar. Utsparningarna i muren efter dessa var kvadratiska i genomskärning med måtten cirka 10 x 10 centimeter och låg i stort sett vinkelrät mot murens längdriktning. Det var endast lite trä bevarat, men det fanns antydningar till att bjälkarna varit rundade. Det fanns spår efter flera bjälkar på ungefär samma nivå inom det undersökta murpartiet. Bjälken längst i norr föreföll emellertid ha legat ovan kalkbrukslagret och det humösa lagret (figur 3.6). Det bevarade träet av bjälken såg inte så gammalt ut, men kan vara svårbedömt beroende på miljön. På murens insida mot staden fanns två synliga bomhål som korresponderar med bjälkar, varför dessa har sträckt sig från insidan av det yttre murskalet och genom hela muren. Denna typ av bjälkar har även konstaterats i andra delar av muren längs i stort sett hela Nordermur och Östermur (Eckhoff & Janse 1936:101 och fig. 160). Eckhoff och Janse anser att bjälkarna bör ha ingått i någon konstruktion kopplad till skyt­ tegången, som en barriär med tak. De menar även att bjälkarna förekommer regelbundet på ett avstånd av omkring 1,8 meter. Detta stämmer emellertid inte på det nu undersökta murpartiet där avståndet tycks ha varierat. Kalkbrukslagret har täckt kärnan till skalmuren och bedömdes ha haft en täckande funktion. Undersökningen visade med all tydlighet att det sakna­ des bindstenar mellan skalmurarna och kärnan. Detta framgick särskilt väl i skalmuren mot staden där murytan mot kärnmuren bestod av väl tuktade kalkstenar som bildade en i det närmaste slät vägg (figur 3.7). I delar av kärnan har kalkbruk och lerbruk, som bindemedel för skrotstenen, varvats i horison­ tella lager (figur 3.8). Att på detta sätt blanda olika bindemedel i en kärnmur framstår som tämligen oförklarligt. Norr om rasytan har kärnmuren enbart haft lerbruk som bindemedel (figur 3.4 och 3.9). Det inre av muren gav alltså en tämligen komplex bild av murens konstruk­ tion och uppbyggnad. Analysen av de byggnadsarkeologiska iakttagelserna avsåg i första hand att belysa relationen mellan de båda sedan tidigare antagna huvudfaserna i stadsmurens historia. Redan vid besiktningen av muren i sam­ band med förundersökningen gjordes bedömningen att de båda horisontella lagren av kalkbruk respektive jord markerade den äldre murens skyttegång. De båda lagren markerar tydliga stratigrafiska enheter, men någon entydig tolkning är inte självklar. Överensstämmelsen mellan lagrens och rasytans utbredning i murens längdriktning är slående, men inte lätt att förstå. Till­ komsten av kalkbruks- och jordlagret, men även blandningen av ler- och kalkbruk i kärnan, tyder på att murytan har varit exponerad. De äldre, ovan presenterade, besiktningarna av mur 38 beskriver muren på andra sidan sadel­ tornet som mycket ihålig med en kärna bestående av ”en hopsjunken massa av hällar, flis och lera”. Om situationen har varit likartad i det nu aktuella murpartiet ges en förklaring till att den ”ursprungliga” kärnan med lerbruk har förstärkts med kalkbrukslager. En viktig problemställning i samman­ Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 79 Figur 3.10. planritning över ytan under kalklagret med avtrycken efter de tvär­ gående bjälkarna. Uppmätt av per Widerström. hanget är i vilken omfattning den inre skalmuren har murats om. Någon tyd­ lig gräns mellan den äldre muren och den påbyggda har inte kunnat beläggas från stadssidan. I det inre av muren framstod gränsen som komplex utifrån förekomsten av bjälkarna. En första tanke var att de utgjort en stabiliserande förstärkning. En alternativ tolkning är att bjälkarna har ingått i en träbro­ läggning till en skyttegång (figur 3.10 och 3.11). Bjälkarna har lagts i ett stabi­ liserande lager av kalk och täckts av en broläggning av trä. Jord och smuts har trängt ner genom springorna i broläggningen och bildat det humösa lagret ovan kalklagret. Träbroläggningen har sedan ersatts av en stenbroläggning av tunnare kalkstensflis i kalkbruk, vilken var mycket sporadiskt bevarad. I samband med att muren förhöjdes har det mesta av stenbroläggningen tagits bort, då ingen väktargångsyta går att utläsa av profilen genom muren (figur 3.12). Ingen av broläggningarna, varken kalklagret och det humösa lagret eller stenbroläggningen, sträckte sig in i den inre skalmuren. Detta innebär att påbyggnaden av den inre skalmuren har börjat längre ner på muren. Av någon anledning har några av bjälkarna eller hålen efter dem återanvänts, förslagsvis kan de ha använts för byggnadsställningar. I de båda murskalen framkom en hel del föremål från olika tider, från med­ eltid och framåt. På grund av murens rösiga tillstånd är det nödvändigt att förhålla sig källkritisk till fynden. Föremål kan ha stuckits in i muren genom hål och lösa fogar i murverket samt rubbats i olika grad vid nerplockningen av muren. Några av föremålen, även från 1700- till 1900-talet, förekom dock i vad som föreföll vara låsta lägen, vilket även kan tyda på senare reperationer av muren. Undersökningen aktualiserade åter frågan om blindarkaden tillhör den äldre muren eller hör samman med påbyggnaden av muren. Uppenbarligen har arkadbågarna legat i förband med arkadbotten och någon äldre skalmur till en smalare, äldre stadsmur fanns det inga spår efter. Men då kvarstår frå­ gan varför övergången mellan den äldre stadsmurens inre skal och skalet till den senare påbyggnaden inte avtecknar sig. Murverket i den nuvarande fasa­ den av stadsmuren inåt staden förefaller mycket homogen och avslöjar inga Yttre murskal Hålighet Påbyggnad över väktargång Inre murskal Trä Kalk Valv Yttre mur, nedrasad Fyllnad mellan skalen Valv Yttre murskal Påbyggnad över väktargång Murskal mot innerstaden Gråstenar 0 1 2 3 4 5 meter 80 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Figur 3.11. Avtrycken efter bjälkarna kunde vara mycket tydliga och låg inbäddade i kalkbruk. Foto: per Widerström. Figur 3.12. profilen av den övre delen av den ned­ brutna muren i söder. den raka och jämna muren till vänster visar bröstvärnet med skytteöppning. dess nedre avslut visar läget för en tillhörande skyttegång, vilket dock inte avtecknar sig som något tydligt skilje mel­ lan den påbyggda muren och den äldre kärnan med inre skalmur. den övre delen av kärnan låg inte i lerbruk. överhuvud taget är det svårt att urskilja något skifte i stadsmurens inre skalmur mellan den äldre muren och den senare påbyggnaden. Foto: håkan thorén. Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 81 Figur 3.13. den inre sidan av stadsmuren mot den medeltida staden. Foto: carl thelin. byggnadsfaser (figur 3.13), vilket i så fall talar för att hela den inre skalmuren, inklusive arkadbågar, har murats om i samband med påbyggnaden. Hypote­ tiskt har påbyggnaden av muren inneburit att hela den inre skalmuren är en nyskapelse som ersatt den äldre stadsmurens skalmur. Murens stabilitet Tillståndet i murens innandöme kan inte beskrivas, det skall ses. Rapport över besiktning 1961 Visby stadsmur har vilat på en varierad grund. I huvudsak har muren vilat på berggrunden, där den har gått idagen, eller på packade jordmassor. Konstrue­ rade grundmurar har bara förekommit högst begränsat. Avsaknaden av en stabil grund har ansetts varit bidragande till att flera murpartier har rasat. För raset i mur 38 finns ett tydligt samband mellan den södra raskanten och övergången från fast berg till packad jord. Murens stabilitet har även varit avhängig murens vikt i relation till grundens förmåga att ta upp trycket från muren. Troligtvis har den ökade vikten genom påbyggnaden av muren inneburit en förhöjd risk för sättningar. Påbyggnaden av muren tycks dessutom ha skapat en större obalans i muren, och då inte minst genom sadeltornen. Av totalt 22 sadeltorn är endast nio bevarade idag, och några av dessa har räddats genom stödjande insatser. Det inre av mur 38 avslöjade en murkonstruktion i mycket dåligt skick. Avsaknaden av förband eller andra typer av bindningar mellan murverkets olika delar var slående och det fanns gott om hålrum mellan kärnan och skal­ 82 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Figur 3.14. profil vid den norra raskanten. Avsaknad av bindningar mellan kärna och skal har ökat trycket på murens yttre skal. lägg märke till kärnan med ler­ bruk. Foto: håkan thoren. murarna. Inte minst påbyggnaden av muren har bidragit till att göra muren instabil. Avsaknaden av en stabiliserande kärnmur som håller skalen på plats genom bindningar har ökat trycket på skalen. Detta framgick med all tydlig­ het i den norra raskanten (figur 3.14). Tillståndet i de närliggande mursträckningarna har inte varit bättre, vilket framgick av lägesbeskrivningen ovan. I den norra delen av mur 38 framställ­ des läget som obeskrivbart och idag är muren fylld av betong och det inre skalet till stor del ommurat. Det mellanliggande sadeltornet stöttades upp redan på 1860-talet. Mur 36 rasade 1871 och orsaken till raset ansågs vara jägaregillets skjutbana och aktiviteter utanför muren. Att anse en skjutbana förorsakat raset av en försvarsmur får väl betraktas som tämligen paradoxalt, Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 83 och raset bör nog istället relateras till murens dåliga skick och konstruktion. Murpartiet är inte återuppbyggt till full höjd. Söder om mur 38 och strax norr om söderport finns ytterligare ett rasparti av mur och sadeltorn. Denna del av Östermur framstår som mycket rasbenägen, men kan nog betraktas som representativ för hela Visby stadsmur, där endast en tredjedel av murens totala längd är bevarad i sin fulla höjd (Lindqvist 1987). Marktornen framstår som de mest stabila elementen i stadsmuren. De är yngre än den äldre muren och anses vara byggda 1289–1299 (Eckhoff & Janse 1936:280f). De förefaller vara byggda på stabil grund och inga omfattande ras på grund av sättningar har konstaterats. Tornen är intimt förknippade med sinnebilden av stadsmuren även idag. Stadsmurens svagaste del tycks den påbyggda förhöjningen med sadeltornen ha varit. Flera av de kända rasen har framför allt drabbat denna del av muren. Den främsta orsaken till detta är den obalans som uppstod mellan grundlägg­ ning och ett ökat tryck genom murens ökade vikt. Ofta kan en obalans konsta­ teras och där kan sadeltornen ha varit tungan på vågen. Av mer än 20 sadeltorn är mindre än hälften bevarade och några av dem med hjälp av stöd. projektet Visby stadsmur Tillkomsten av ett så stort byggnadsverk som Visby stadsmur har varit ett i tid utdraget projekt och det föreligger också en stor variation mellan olika delar av muren. Forskningen kring stadsmuren i Visby har indelat muren i olika delar. De mest framträdande är uppdelningen i en sjömur och en land­ mur, och indelningen av landmuren i den gamla muren och den förhöjda muren med sadeltorn. Porttorn och marktorn framstår också som egna grup­ per. Uppdelningen mellan sjömur och landmur ligger i lokaliseringen, som benämningen anger, men framför allt i murarnas olika utseende. Den så kallade sjömuren är en smalare mur, omkring 1,00–1,30 meter ned­ till, och saknar blindarkad. Bröstvärnsmuren är cirka 0,80 meter tjock, vilket motsvarar bröstvärnet på lantmuren. Eckhoff och Janse menar att det i prin­ cip finns två huvudtyper eller huvudformer (I och II) av denna mur (Eckhoff & Janse 1936:66ff). Båda har haft skyttegång av trä som vilat på ett smalt språng i muren. Stratigrafiskt är form I äldre än form II, då de förekommer i samma murpartier. Form I saknar egentlig krenelering, men har skytteöpp­ ningar med långa mellanrum. Däremot kan form II ha en krenelering som har stora likheter med den på landmuren. Landmurens uppdelning i olika faser baseras på den synliga stratigrafin på utsidan av muren och relationen till de olika tornen. En indelning av detta slag ger uttryck för en syn där en mycket strukturerad tillblivelse av muren förut­ sätts. Visby stadsmur är förmodligen det största bevarade byggnadsprojektet från medeltiden i Norden och bör ha formats och utvecklats under en mycket 84 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt lång tidsperiod, och gör så än idag. Den stora byggperioden inföll under 1200­ och 1300-talet, därefter har det handlat om begränsade tillägg, underhåll, reperationer, rekonstruktioner och konserveringar. Under denna period kan mycket ha hänt, och har också hänt. Människorna involverade i bygget, från borgmästare till murare, har kommit och gått. Kunskapen om och idéerna kring murbyggande och monument av detta slag har säkerligen förändrats. Olika byggnadstekniska idéer har utvecklats parallellt med att byggnadshyt­ tan knuten till stadsmuren och staden har utvecklats, vilket påverkat utform­ ningen. Men även idéer från stadens olika aktörer kring försvar, urban identi­ tet och status har påverkat murens utseende. Olika delar av staden har kanske haft ansvaret för byggande och underhåll av olika murpartier. Genom stads­ befolkningens omfattande kontaktnät inom handeln har inte bara inflödet av varor varit stort, utan även ett omfattande tankegods kring stadsliv och städers gestaltning. Vi får inte heller glömma bort olika yttre omständigheter som kan ha påverkat muren. Krig, ekonomi, politik och samhällsutveckling kunde också innebära häftiga svängningar som avspeglades i muren. Dessutom har man inte slutat att intressera sig för muren efter att den påbyggda och förhöjda lantmuren stod klar. Vad innebar byggandet av Visborgs slott, dansktidens förstärkningar av muren och senare tiders reparationer och underhåll? Vad menas med att muren åter sattes i försvarsdugligt skick i början av 1700-talet? Allt detta vet vi mycket lite om, då det inte har satt några avtryck i det begrän­ sade skriftliga källmaterialet som har bevarats. Från och med 1800-talet ökar emellertid källorna med flera omnämnanden av murras med reparationer och restaureringar som följd. Vad har nationalismens restaureringsideal inneburit för stadsmurens gestaltning? Har stilhistoriska restaureringar genomförts? Utan tillstånd att krenelera Konstruktionen av ett monument som Visby stadsmur måste betraktas som mycket komplex. Varje del av muren består idag ofta av en mängd händelser som är mycket svåra att urskilja. Parallellt med stadsmuren har även staden som helhet omvandlats till en för tiden modern stad av internationell bety­ delse och utformning genom tillkomsten av en omfattande stenhusbebyg­ gelse. Det är kanske utifrån denna utgångspunkt som en förståelse för Visby stadsmur måste ta sin början. En grov dateringsram för denna omvandling och expansion ges av de dendrokronologiska analyser som gjorts av beva­ rat trä i stenhusen, stenkyrkorna och stadsmuren. Dateringarna sträcker sig mellan 1220-talet och 1380-talet (Bråthen 1995, vars dateringar är nio år för gamla, se Bartholin 1998; Andrén 2011:81). De dendrokronologiska analyserna som utförts på Visby stadsmur grupperar sig dock till framför allt två perio­ der, 1280-1290-talet och 1350-1360-talet (Westholm 2000:93). Problemen med dessa dateringar är att det oftast inte har gjorts någon byggnadsarkeologisk Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 85 undersökning i samband med provtagningarna. Därmed föreligger det en osäkerhet kring vad som har daterats. Samtliga dateringarna från stadsmuren har gjorts på landmuren, men inga prover kommer från den äldre, krenelerade muren. De äldsta dateringarna till 1286 och 1287 kommer från de sekundära porttornen till Öster- och Norderport. Visby stadsmur omnämns emellertid i svarsbrevet från stadens borgare till kung Magnus Ladulås 1288 angående att staden utan tillstånd från kungen byggt en mur kring staden (SDHK-nr 1414). Den äldre landmuren är alltså äldre än båda dessa typer av dateringar, men hur mycket är oklart. Den viktigaste frågan inför den byggnadsarkeologiska undersökningen var varför stadsmuren byggdes. Forskningen hade hittills betonat murens bety­ delse som försvarsanläggning och den ansågs tillkommen i en konfliktsitua­ tion. Murens administrativa funktion som gräns mellan stad och land har även lyfts fram. Intresset för stadsmurens symboliska och sociala funktion har dock varit marginellt. Under senare tid har emellertid även status och urban identitet i hög grad förknippats med dessa byggnadsverk (Coulson 1979, 1982, 2003; Johnson 2002; Creighton & Higham 2005). På de brittiska öarna var det vanligtvis nödvändigt att söka tillstånd för att befästa städer och bygga borgar. Under 1100–1500-talen utställdes doku­ ment som beviljade den sökande tillstånd att bygga specifika befästningar. I stadssammanhang refererades ofta till krenelerade murar (eng. battlements) varför uttrycket ”license to crenellate” formulerades på 1800-talet. För studiet av stadsmurar är speciella dokument från 1220-talet och framåt av speciellt intresse, ”the murage grants” (Creighton & Higham 2005:84). Dessa doku­ ment gav det urbana samhället rättigheter att ta upp tullavgifter på varor och gods som infördes till försäljning i staden, där inkomsten fick användas till konstruktion eller underhåll av murar. Finansieringen av stadsmurarna kom alltså från handeln. Även om Visby stadsmur byggdes utan tillstånd, så har säkerligen finansieringen av projektet kommit från handeln. Med en krenelerad stadsmur kunde stadssamhället på ett påtagligt sätt visa att staden var en betydelsfull köp- och handelsstad. Städers status kunde emellertid uttryckas på många olika sätt. Krenelerade stadsportar förekom­ mer på flera stadssigill, exempelvis på sigill från Kalmar och från Trelleborg, där den senare varken hade stadsmur eller borg. Det handlade naturligtvis både om status och identitet. Den enskilde borgaren kunde genom att kre­ nelera gavlarna på sitt packhus i Visby visa sin ställning och sina ambitioner. Allt detta vilade på att det fanns en föreställning eller idé om vad en stad var och hur gott stadsbyggnadsskick skulle se ut (Lefebvre 1991). Under början av 1200-talet har det existerat en idé om staden och dess liv och i Visby framträ­ der den med största tydlighet genom en strikt stadsplanering som innefattade avlopp, gator, stenhus, stenkyrkor och en stadsmur. 86 | Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt Innehållet i det ovan omtalade brevet från borgarna i Visby, adresserat i Nyköping 1288, som var ett svarsbrev på ett förkommet brev från den svenske kungen, är enligt Riksarkivets översättning: ”Gutars och tyskars borgmästare och rådmän samt menigheten i Visby med löfte till Sveriges kung om erläggande till kungens eller hans arvingars fogde i Kalmar av en bot om 2.000 mark lödigt silver i gutnisk vikt och 500 mark silver i gängse mynt enligt bifogad betalningsplan för vidare befordran, eftersom de begått en oförätt mot kungen i det att de omgivit sin stad med murar och angripit lantbefolkningen på Gotland utan att ha rådgjort med honom. Vidare lovar de att bilägga alla sina tvister med Gotlands befolkning i godo, om så är möjligt, och i annat fall inte tillgripa våld, förrän de rådfrågat kungen, försåvitt de inte oförhappandes blir angripna; att inte hindra gutarna från att skicka sändebud till kungen; att, om gutarna väljer sig en annan fur­ ste och herre än kungen, bistå kungen och hans ombud vid fördrivandet av denne, och att även i övrigt lämna sitt bistånd mot upproriska gutar; att inom en månad, efter det att de fått ett kungligt brev rörande detta, från sin stad fördriva från Sverige landsflyktiga majestätsbrottslingar; att skaffa intyg från städerna Lübeck, Wismar, Rostock, Greifswald, Stralsund och Riga på att dessa städer skall hjälpa kungen att krossa dem själva, om de skulle ta sig en annan furste än denne eller bryta något av ovanstående löften; att skaffa ett intyg från påvestolen på att de kommer att drabbas av bannlysningsdom, om de förbryter sig mot kungen i något av det förutnämnda och lagligen fälls för detta, varvid de underkastar sig linköpingsbiskopens jurisdiktion, eftersom han är den som har att utfärda domen; att på bästa sätt ta emot och såsom det anstår ett kungligt majestät behandla kungen, om han kommer på besök till deras stad och landskapet Gotland; och slutligen att till kungen efter dennes gottfinnande betala en bot om 10.000 mark lödigt silver, om de befinnes ha förbrutit sig mot honom i något av ovanstående avseenden.” Staden Visby accepterade tydligen utan några protester att betala bety­ dande böter till den svenske kungen för att ha byggt en mur kring staden. Detta visar att samma regler som tillämpades på kontinenten och de brit­ tiska öarna även gällt i Sverige, samtidigt som Visbys och Gotlands relation till den svenska kungamakten klargörs. Det är troligen först vid denna tid som det svenska riket blir någorlunda stabilt i sin konstruktion. Stockholm framträder som en tydlig huvudstad och en gemensam nationell valuta för riket införs också omkring 1290. Tidigare hade den gotländska valutan gällt i östra Götaland (Jonsson 2000). År 1285 hade banden mellan Gotland och den svenske kungen Magnus Ladulås stärkts genom en ny ledungsöverenskom­ melse. Överenskommelsen innebar att gotlänningarna fick samma skatteplikt som övriga riket och därmed erkände sig vara en del av det svenska riket med samma skyldigheter som övriga invånare (Yrving 1978:23f). Raset 2012 och byggnadsarkeologin – ett fall framåt | 87 Handelsnätverken i Östersjön utvecklades starkt under 1200-talet. Redan under 1100-talet samlades köpmän från flera olika länder i Visby och ganska snart blev tyskarna en dominant grupp i staden. Visby var under perioden ett centrum för handeln i Östersjön och under 1280-talet blev Visby medlem i det äldre tyska stadsförbundet (Yrving 1978:19ff). Byggandet av stadsmuren kan ses som ett led i dessa ambitioner och kanske var stadsmuren symbolen för tillhörighet och medlemskap i detta förbund eller nätverk av städer. Dendro­ kronologiska dateringar från Österport och Norreport antyder att byggnads­ aktiviteter pågick vid muren under denna tid (Bråthen 1995). En betydande handel förefaller ha utgjort den viktigaste förutsättningen för städernas möjligheter att bygga stadsmurar. I Sverige finns det bara två kända stadsmurar från 1200- och 1300-talet förutom Visby, nämligen Stock­ holm och Kalmar. Dessa båda städer har tillsammans med Visby varit de mest betydande köpstäderna i riket med en omfattande internationell handel. Vad som skiljer städerna från Visby är att Stockholm och Kalmar hade betydande kungliga borgar i anslutning till stadsområdet. Kungliga borgar har det fun­ nits i ett tjugotal svenska medeltidsstäder, och merparten av dessa har alltså med största sannolikhet aldrig haft någon stadsmur. Detta visar på handelns och handelsnätverkens betydelse för förekomsten av stadsmurar, och att det var borgarna och stadens invånare som var aktörerna bakom tillkomsten. I Visby är detta uppenbart då staden saknade en kunglig representation på plats. Den tidigare forskningen har kopplat tillkomsten av stadsmuren till de lokala förhållandena på ön. Det har handlat om Visbys önskan att frigöra sig från resten av ön, införandet av tullar på varor som infördes i staden och stri­ digheterna mellan staden och landet. Allt detta kan emellertid betraktas som en begränsad del av ett större sammanhang eller kontext under senare delen av 1200-talet. 1280-talet tycks ha varit ett tydligt förändringsskede där Visby och Gotland fick en tydlig koppling till det svenska riket som formaliserades vid denna tid. Visby kom även att ingå i ett större handelsnätverk med andra betydelsefulla städer runt Östersjön. Det är snarare i denna kontext som till­ komsten av stadsmuren och staden hör hemma. Stadsmuren har tillsammans med den övriga stadens stenkyrkor och stenhus varit ett tydligt sätt att med­ dela borgarnas status, identitet och tillhörighet till en internationell omvärld. För att uppta tull av gotlänningarna har det knappast behövts en monumental stadsmur. Stadsgränser kan ha markerats med ett enklare dike eller vall, vil­ ket var fullt tillräckligt i de flesta städer. Tillkomsten av stadsmuren kan alltså ses i ett sammanhang som för Visby sannolikt innebar en annan roll och en förändrad status. På samma sätt är det därför mycket rimligt att se att förhöjningen av stadsmuren med sadeltornen skedde i samband med att Visby blev medlem i Hansan när den grundades på 1350-talet. De dendrokronologiska dateringarna från 1350- och 1360-talet kommer just från denna påbyggnad av muren. 88 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt 4. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt Carl Thelin, Folke Höst och Laine Montelin D etta kapitel ger en beskrivning av ringmurens uppbyggnad och sta­ tiska verkningssätt. Det som presenteras i kapitlet är ett resultat av den kunskap som kommit fram i undersökningar och förarbeten. Dessa har genomförts parallellt för att möjliggöra projektering av byggprojektet att åter­ uppbygga ringmuren och för att ge ny kunskap om konstruktionen av Visby ringmur och därmed medeltida stadsmurar inom ramen för forskningsprojek­ tet. Den första delen av kapitlet ger en bakgrund till de undersökningar som genomförts och metoder som använts i projektet. 4.1 Byggprojekt och forskningsprojekt I projektet genomfördes det praktiska arbetet med att säkra, plocka ner och återuppbygga muren parallellt med forsknings- och utvecklingsarbetet. På många sätt gick forskningsarbetet ihop med undersöknings- och projekte­ ringsarbetet. Utredningsarbetet inför projekteringen genomgick följande steg. Insamling av bakgrundsinformation Undersökningen av konstruktionen krävde ett tvärvetenskapligt tillvägagångs­ sätt, där både tekniska undersökningar av konstruktionen och dess material genomfördes parallellt med historiska efterforskningar i arkiven. Detta för att samla in kunskap om murens uppbyggnad, uppförande, konstruktionsteknik och förändringar över tiden, faktorer som alla spelar roll för hur den ser ut och fungerar idag. Framför allt har Eckhoffs och Janses Visby stadsmur (Eckhoff och Janse 1936) och Eckhoffs planschverk (Eckhoff 1922) tillsammans med de utredningar och projekteringar som gjordes av ingenjör G. Hammarlund (1961) under 1960-talet använts. En byggnadsundersökning av konstruktionen vid platsen för raset genom­ fördes och resultatet av den finns med i flera delar av denna rapport. Under­ sökningarna strävade efter att, tillsammans med arkivmaterialet, ge underlag till att beskriva murens konstruktion och verkningssätt samt att definiera skador och nedbrytning. Likaså att bestämma om skadorna stabiliserats eller om det fanns risker för fortsatta ras och vilka åtgärder som i så fall behövde vidtas för att säkra konstruktionen. Sammanställningen av bakgrundsmate­ rialet och byggnadsundersökningen ger en beskrivning av ringmurens förut­ sättningar och ger i sin tur möjliga förklaringar till raset som inträffade 2012. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 89 Analyser av murens konstruktion och projektering av åtgärder I samband med undersökningsarbetet genomfördes en laserskanning av kon­ struktionen som möjliggjorde noggrannare analyser av konstruktionens sta­ tiska beteende, både före och efter raset (Thelin, Höst och Rosenberg 2012). En geoteknisk undersökning för att fastställa murens grundläggning genom­ fördes. Analyser av rasområdets förutsättningar och risker gjordes också, för att projektera de säkringskonstruktioner som krävdes för att möjliggöra en säker arbetsplats och nedplockning av muren, liksom för att projektera den återuppbyggda murens konstruktion. Efter analyserna följde projektering och framtagande av ritningar av den stålkonstruktion som säkrade rasområdet och omgivande murar, den nya murens uppbyggnad och säkringar av kvar­ stående murar på vardera sidan om raset. 4.2 Ringmurens uppbyggnad Här beskrivs resultatet av undersökningarna av ringmurens uppbyggnad. Beskrivningen gäller för muren vid området där raset inträffade. Dock är det troligt att muren har en liknande uppbyggnad i stora delar av sin sträckning. Hur de olika tornen är konstruerade behandlas inte. Vad man vet är muren i den här delen byggd i två steg (Falck 1994, Eckhoff och Janse 1936) som här benämns ”den första muren” respektive ”den påbyggda muren”. den första muren Den första muren som uppfördes under 1200-talet var lägre och hade en annan form än den mur vi ser idag. På flera ställen går det dock att se kontu­ rer av den första muren och dess krenelering, se figurer 4.1 och 4.2, och på ett område strax öster om norderport har den ursprungliga formen återskapats, se figurer 4.3 och 4.4. På murens insida fanns en väktargång som troligen bars upp av arkadbågarna på murens insida. Muren var då cirka sex meter hög med viss variation. I figur 4.5 visas ett snitt av hur den första muren förmodligen såg ut och var uppbyggd. Muren är uppförd som en skalmur där stenarna på utsidan är murade i för­ band och arkadbågarna och deras svicklar på insidan är murade i förband. Det yttre murskalet, upp till väktargångens nivå, verkar i regel vara mellan 25 och 50 cm tjockt med vissa djupare stenar. Insidan, som utgörs av arkadbågarna, har normalt en tjocklek mellan 70 cm och 1 meter. Arkadbågarnas bakmu­ rar är i regel murade i förband med relativt små stenar. Vid basen är muren totalt cirka 2 meter bred med viss variation. Utrymmet mellan murskalen under väktargångens nivå, murens kärna, är fyllt med sten i varierande storlek och lerbruk (se kap. 5 för närmare beskrivning av bruken i muren). Tidigare genomförda undersökningar har visat att fyllnadsmaterialet i kärnan kan vara mycket rösig och utan bruk eller med bruk av dålig kvalitet. Vid området för 90 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt Figur 4.1. Exempel på områ­ de (mur 40) där konturerna av den första muren tydligt går att se i dagens mur. Kon­ turen har fyllts i med ett rött streck. Foto: carl thelin. Figur 4.2. Exempel från Eckhofs planschverk (Eckhof 1922) som visar konturen av den första muren inritad på den nuvarande. platsen för raset 2012 i mur 38 har markerats med den röda pilen. notera också den vertikalt markerade sprickan där raset inträffade. Illustration: carl thelin efter Eckhoff. Figur 4.3. Mur 24 strax öster om norderport, sedd från utsidan, där den första mu­ rens form återskapats med krenelering. Foto: carl thelin. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 91 Figur 4.4. Mur 22 strax öster om norderport, sedd från insidan, där väktargången ovanför arkadbågarna har återskapats. I mitten finns också en förstärkning i form av en strävpelare. Foto: carl thelin. Figur 4.5. sektion som visar hur den första muren såg ut. pilen anger att belastningen från bröstningsmuren belastar det yttre skalet excentriskt och därmed också belastar kärnan. I) Väktargångens översida. II) Bröstvärn med krenelering/tinnar som är murad som fullmur. 75–80 cm bred. III) den yttre skalmuren. 25–50 cm bred. IV) Kärnan som inte är murad i förband. V) öppningarna i arkadbågarna. VI) överdelen av arkadbågarnas valv. Valven är murade som fullmurar. Arkadbågarna är 70–100 cm djupa. VII) Arkadbågarnas bakmurning. Figur 4.6. sektion som visar hur muren ser ut efter förhöjningen. den vertikala pilen anger att belastningen från murens övre delar ökat och att dess excentricitet i förhållande till den yttre skalmuren i murens nedre delar också ökat. den sneda pilen illustrerar den flaskfor­ miga påbyggnadens uttryckningskraft mot arkadbågarna. 1) 2) Markerar den första murens höjd. Förhöjningen av muren som är murad i fullmur. 3) Kärnan mellan det gamla bröstvärnet och den flaskformiga påbyggnaden. Består av mindre stenar och kalkbruk. 4) det yttre skalet av den flaskformiga påbyggnaden. Illustration: carl thelin. 92 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt Figur 4.7. två fotografier som visar samma del av muren fast i olika nivåer under nedplockningen av det raserade området. 1) nedre kärnan med lerbruk och utan förband mellan stenarna. 2) det tunna yttre murskalet i nedre delen. 3) det tidigare bröstvärnet som nu fungerar som yttre skal i murens mittersta del. 4) den övre kärnan innanför bröstvärnet. 5) den översta delen murad som fullmur. Foto: carl thelin. raset var kärnan i den nedre muren mycket rösig och var murad med ler­ bruk. Tidigare undersökningar har också visat att där avståndet mellan skalmurarna varit mindre har kär­ nan varit bättre sammanbunden av bruk och förband mellan stenar. Ovanför väktargångens nivå och i liv med det yttre murskalet hade den första muren ett bröstvärn med kre­ nelering. Bröstvärnet och tinnarna är murat som fullmur med en tjocklek mellan 75 och 80 centimeter. Efter­ som bröstvärnets mur är tjockare än murskalet under väktargångens nivå vilar det dels på kärnan, dels på det yttre murskalet, se figurer 4.5, 4.7 och 4.8. den förhöjda muren Under sent 1200-tal eller under 1300-talet höjdes muren cirka 2–4 meter genom påmurning på bröstvärnet och genom ett ”flaskformigt” pålägg på murens insida från väktargången till krönet, se figurer 4.6 och 4.9. Murhöj­ ningen är delvis murad som skalmur genom den på insidan murade flaskfor­ miga påbyggnaden ovanpå väktargången som utgör det inre skalet av muren, se markering 4 i figur 4.6 och fotografi i figur 4.9. Murens översta del är murad som fullmur. Vid krönet är muren cirka 70 centimeter bred. Figur 4.8. Fotografi från raset som visar hur murens ytterskal blir tjockare i bröstningsmuren ovanför skyttgången (nivå markerat med pilen). Foto: carl thelin. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 93 Figur 4.9. Murens insida strax söder om österport (mur 42). ovanför arkadbågarna finns den så kallade flaskformiga påbyggnaden. Foto: carl thelin. Murens grundläggning Murens grundläggning varierar längs dess sträckning och uppgifterna i käl­ lorna går isär. Enligt Eckhoff och Janse (1936) ska den största delen stå direkt på berget medan den enligt Hammarlund (1961) ska stå på ett cirka 20 centi­ meter tjockt jordlager med kalkflisinblandning. Troligen råder olika förhållan­ den på olika platser och därmed förekommer olika former av grundläggning. De geotekniska undersökningar som genomfördes 2014, inför återupp­ byggnaden av muren vid raset, visar att muren vid platsen för raset inte står på berget (som ligger cirka en halvmeter under marknivån på murens utsida). Jordmaterialet är på båda sidor om muren fyllnadsjord bestående av sand och grus med inslag av lera och organiskt material. Provgropar visade också att det under muren finns fyllnadsjord med inblandning av kalkstenflis som beskrivits i tidigare undersökningar. Murens material Muren är byggd av gotländsk kalksten som förmodligen till övervägande del hämtats i Visbys närhet. Stenen som använts är av både skiftande storlek och kvalitet. Olika typer av murbruk har använts i murens olika delar. Se kap. 5 för närmare genomgång av de murbruk som finns i muren. 4.3 Ringmurens verkningssätt Ringmuren utgjorde bland annat försvarsmur för Visby stad och gräns för staden i förhållande till omgivningen. Som försvarsmur var den till för att hålla fiender ute ifrån staden och skapa goda förutsättningar att försvara 94 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt staden. Som konstruktion är ringmuren därmed i huvudsak till för att bära sin egenvikt, hålla för fientliga angrepp och bära upp en väktargång. På den påbyggda muren bestod väktargången förmodligen av trä vars vikt därmed troligen var försumbar i förhållande till murens övriga vikt. Det generella verkningssättet hos skalmurar har beskrivits av Heyman (1995, 83–85) och Beckman och Bowles (2004, 99–105). Liknande verknings­ sätt och strukturella problem som de beskriver gäller även för Visby ringmur. Den första murens nedre delar består av en kärna med en lös sammansätt­ ning av sten, som verkar ha dåligt eller obefintligt förband, och ett lerbruk. På utsidan finns ett tunt skal av sten murat i förband och på insidan finns arkad­ bågarna. Kärnan i nedre delen (se markering IV i figur 4.5) av muren är därför relativt vek och riskerar att ge efter och deformeras vid belastning. Det innebär att lasten från den första murens övre delar (bröstvärn och krenelering, marke­ rade med II i figur 4.5) som ska föras ner till marken koncentreras till det yttre skalet, som är noggrant murat i förband. Arkadbågarna på murens insida bär upp sig själva och skyttegången, samtidigt som de ger ett inre stöd åt murens kärna. Observera att bröstvärnets mur är tjockare än skalmuren nedanför, vil­ ket gör att den ger en excentrisk belastning på den nedre skalmuren. När ringmuren höjdes verkar helt enkelt den befintliga muren ha fyllts på genom att ett inre skal och en övre kärna murades på skyttegången mot det befintliga bröstvärnets mur. Detta gjorde att det inte tycks finnas några som helst bindande stenar mellan de båda skalen i den gamla bröstningsmu­ rens höjd. Ovanför det gamla bröstvärnet går förhöjningen så småningom över till att bli en fullmur. Höjningen innebar att betydligt mer last skulle föras ner huvudsakligen via den första murens tunna yttre skal i nedre delen. Förhöjningen innebär dessutom ytterligare excentricitet hos lasten som ska föras ner genom murskalet. På insidan innebär det flaskformiga inre murska­ let att muren under den gamla väktargången och arkadbågarna, utöver den ökade vertikala belastningen, även blir belastade med en horisontell uttryck­ ningskraft. Resultatet av denna uttryckning tycks gå att se på flera håll längs murens insida genom att arkadbågarnas övre delar spruckit ifrån muren. Åldrande och urlakning av murbruket i murens kärna i dess nedre delar har förmodligen med åren inneburit att kärnans bärande förmåga försämrats ytterligare, från att vara dålig till i vissa fall vara obefintlig. Kärnans försäm­ rade styvhet och bärförmåga har efterhand inneburit en ökande spännings­ koncentration till murens yttre skal. Att ringmuren under 1900-talet till stora delar fogats med ett styvt, hårt och tätt cementbaserat bruk har troligen förvärrat situationen ytterligare på två sätt: Dels innebär den täta fogen att det äldre murbruket innanför åldras och urlakas i betydligt högre grad och i snabbare takt genom att fukt stängs in Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 95 och ansamlas i murverket. Detta leder till att tjockleken på fungerande mur minskar ytterligare och lasten koncentreras ännu mer i murens yttre. Dels är cementfogen styvare än originalmurbruket som finns innanför, vil­ ket ger en styvare lastväg som koncentrerar kraften till murskalets utsida. Följden blir ökad spänning i materialet. Sammantaget målar detta upp en bild av en ringmur med många konstruk­ tiva brister, som till stora delar beror på dess uppbyggnad i två steg. Visserli­ gen har muren i stort bestått i över 750 år, vilket får betraktas som bra för ett byggnadsverk. Samtidigt ska vi komma ihåg att det också har skett många ras under årens lopp. Slutsatsen blir att ringmurens uppbyggnad och verkningssätt gör att den i kritiska delar är försatt i ett spänningstillstånd som innebär att det inte finns så stora marginaler för ytterligare belastning, exempelvis orsakad av hög fukt­ belastning som i sin tur ger upphov till frostsprängningar. Fuktens påverkan Ringmuren utsätts för regn och snö. Genom bristande avtäckning, dåliga fogar, sprickor, hål och växtlighet tränger vatten in i muren. Speciellt utsatt är murens insida med den flaskformiga påbyggnaden. Fukt som har trängt in i murverket ska sedan torka ut genom diffusion. Detta tar lång tid och vid återkommande regn är det därför troligt att stora mängder vatten ansamlas i muren. Där muren fogats med tät cementfog ökar risken ytterligare för att fukt stängs in i murverket. Cementfogen förmår inte hålla vatten som tränger in genom sprickor och håligheter ute, men hindrar däremot en effektiv uttork­ ning av muren. Detta gör att områden av muren med mycket cementfog för­ modligen är fuktigare (Nilsson 2000). Stor mängd fukt i murverket har flera negativa effekter. Det innebär att murbruket inne i muren luckras upp och lakas ur. Fukten kan också ge upphov till frostskador i murbruket och i riktigt kritiska situationer kan det ge upphov till frostsprängningar i muren (Balk­ sten 2007, Carlsson 1995, Fagerlund 1972). 4.4 Exempel på tidigare skador, ras och åtgärder på ringmuren En vandring runt ringmuren visar att den rasat på flera ställen under årens lopp. Flera av rasen hänger samman med sadeltornen. Dessa belastar muren excentriskt med en stor ytterligare tyngd som därmed gjort de partierna av muren känsligare. Före 2012 inträffade det förra raset i februari månad 1961 i mur 16 i norder­ muren, se figur 4.10. Raset av mur 16 har en annan karaktär än det senaste då hela krönet rasat och muren inte har samma höjd som vid mur 38. Ett tidigare ras, som också inträffat i mur 16, skedde den 10 februari 1847. Intressant att notera är att rasen skett i februari månad. 96 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt Figur 4.10. gammal bild på raset i mur 16. Foto: gotlands Museums arkiv. Figur 4.11. Utdrag ur en av ingenjör hammarlunds ritningar som visar exempel på förstärkningar av mur 14 som genomfördes på 1960-talet. samma typ av lösning tillämpades på mur 38. Ritning från gotlands Museums arkiv. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 97 Figur 4.12. Förstärkning med försträvande mur på mur 44. Foto: carl thelin. Figur 4.13. strävpelare på mur 40. Foto: carl thelin. Figur 4.14. stöttor av gjutjärn på sadeltornet på mur 36. Foto: carl thelin. 98 | Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt Figur 4.16. Järnstag som stöt­ tar upp övre delen av muren på insidan av mur 14. på utsidan har muren förstärkts. Foto: carl thelin. Figur 4.15. del av mur 36 där det yttre skalet murats upp som kallmur. Foto: carl thelin. Figur 4.17. strävpelare under sadeltornet på mur 14. Mot torn 15 syns också för­ stärkningar av muren. Foto: carl thelin. Efter raset 1961 sattes en omfattande undersökning av ringmurens upp­ byggnad och besiktning av dess skick igång, under ledning av ingenjör G Hammarlund. I arkivet finns åtskilligt ovärderligt material efter hans under­ sökningar, besiktningar och projekteringar av förstärkningar. Hammarlunds beskrivningar av murens uppbyggnad, konstruktion och problem stämmer mycket bra överens med det som går att se i samband med raset i mur 38. Vid besiktningarna på 1960-talet noterades områden på muren (mur 14 och 38) med stora utbuktningar av utsidans skal och vid mur 20 fanns andra defor­ mationer. Vid dessa tre murpartier genomfördes omfattande förstärknings­ arbeten, projekterade av Hammarlund. Ringmurens uppbyggnad och statiska verkningssätt | 99 Samma lösning användes vid mur 14 och 38. Vid mur 38 gjordes förstärk­ ningarna mellan torn 37 och sadeltornet, där muren buktar kraftigt. En mur­ kärna av betong gjöts och dragjärn monterades för att knyta ihop det yttre murskalet med den inre arkaddelen. Tanken var att dragjärnen ska hålla ihop murskalen och att betongkärnan ska avlasta det yttre murskalet genom att bära upp delar av lasten från murens övre delar, det vill säga den gamla bröst­ ningsmuren, murförhöjningen och den flaskformiga påbyggnaden på murens insida. Se figur 4.11 för ett exempel på ritningar av förstärkningsåtgärderna. Nedan följer några exempel på andra mer synliga förstärkningar och repa­ rationer från olika tider som förekommer runt ringmuren: Mur 44. Stora delar av muren har murats om och på utsidan finns på ett parti en avsträvande förstärkning, se figur 4.12. Mur 40. Murpartiet är till stora delar rasat och försett med en sträv­ pelare på utsidan, se figur 4.13. Sadeltornen på mur 36 och 38 är försedda med gjutjärnstöttor, se figur 4.14. Mur 36. En stor del muren har rasat och delar har murats upp som kallmur, Se figur 4.15. Mur 22. På insidan av muren finns en del av den ursprungliga väktar­ gången rekonstruerad och den delas av med en kraftig strävpelare, se figur 4.4. Mur 14. Den östra delen av muren är förstärkt på utsidan och på insidan saknas delvis det inre skalet och övre delen av muren hålls på plats med hjälp av järnstag, se figur 4.16. Mur 14. Sadeltornet är försett med en strävpelare, se figur 4.17. 100 | Analys av mur- och fogbruk 5. Analys av mur- och fogbruk Kristin Balksten samband med raset blev det lätt att komma åt murbruket inuti muren, bruk som vi vet härstammar från byggnadstiden för Visby ringmur. Detta bruk har analyserats med hjälp av okulärbeskrivningar och polarisationsmi­ kroskop på tunnslipspreparat. Tunnslipsanalyser har utförts såväl på de gamla brukstyperna som förekommer i muren som på nygjorda bruk som tillverkats i samband med provmurning och provfogning under 2013, se vidare under kapitel 7. Bo Nitz, Saint Gobain i Visby har bidragit med att utföra analyser och även sponsrat projektet med flertalet analyser. Ur gamla bruk på Visby ringmur kan vissa tydliga skillnader utläsas. I det raserade murpartiet finns tre typer av ursprungliga bruk; ett fett kalk­ bruk i nedre murens bärande delar, ett lerbruk i nedre murens kärna samt ett kalkbruk i den påbyggda muren. Av fogbruk finns en del kalkbruk bevarat, framför allt på murens utsida, och detta motsvarar till stor del det kalkbruk som finns i den påbyggda muren. På murens insida, i synnerhet på flaskhalsen och över denna, har omfogning med cementbruk skett under 1900-talet. Dokumentation från arbetena under 1930 – 1960-talen anger inte precis när vilka partier fogades, men vi kan förvänta oss att det har skett under den här tiden (Cnattingius 1996). På flaskhalsen kan cementbruket gå så djupt som cirka en decimeter in i muren. På murens utsida finns framför allt ytligt cementbruk med ett par tre centimeters tjocklek. Undantaget är främst nertill på utsidan av muren, under nivån med marknivåskillnad, där det förekommer djupare cementfogar om drygt fem centimeter. Cementfogarna har inte samma goda vidhäftning till kalkstenen som kalkbruket. Därmed förekommer ofta tunna sprickor mellan cementbruk och kalksten, och i flera fall har växtlighet och insekter etablerat sig bakom cementbruket (Balksten & Mebus 2013). Cementfogarna skiljer sig också i utförande gentemot bevarade äldre kalkfogar, såtillvida att cementfogarna ligger indragna i murverket medan kalkfogarna ligger utdragna utanpå murverket. I 5.1 Kalkbruk i nedre murskalen I den första byggnadsfasen av muren synes en typ av kalkbruk (a) ha använts som sättbruk till murskalen, valvbågarna och fullmuren upp till krenele­ ringen. Detta kalkbruk är ett vitt fett kalkbruk, typiskt för medeltida bruk på Gotland (Balksten 2007, 2008, 2009, 2010). Det är ett relativt homogent bruk där kalkmängden är rikligare än sandmängden. Tunnslip visar att bland­ Analys av mur- och fogbruk | 101 Figur 5.1. översiktsbilder över raset där cementfo­ gar och kalkfogar existerar parallellt. det feta kalkbruket finns i hela yttre skalet. Foto: Kristin Balksten. Figur 5.2. cementfogens tek­ niska egenskaper gällande styvhet, fukt- och tempe­ raturutvidgningsförmåga och permeabilitet är inte lämpliga på ringmuren vilket yttrar sig genom sprickbild­ ning, ökad växtlighet och urlakade kalkbruk. Foto: Kristin Balksten. 102 | Analys av mur- och fogbruk Figur 5.3. de gamla kalkfogar som finns på muren skiljer sig tydligt till karaktär mot de sentida cementfogarna, vilket även blir en tydlig estetisk påverkan på muren. Foto: Kristin Balksten. ningsförhållandet motsvarar ungefär 2:1 – 1,5:1 mellan kalk och sand (figur 5.11). Kalkbruket uppvisar en seghet och vid demonteringen av muren har det fortfarande haft god vidhäftning till kalkstenen. I det understa skiftet mot mark kan inga rester av kalkbruk hittas i stöt­ fogarna. Det kan tyda på att nedersta skiftet är murat med bara sättbruk, utan murbruk i stötfogen. Figur 5.4. Under cement­ krönet syns samma typ av inhomogent och fett kalkbruk som förekommer i hela den påbyggda muren. I den övre halvmetern är det dock påverkat av fuktbelast­ ningen. det håller ännu ihop men det har mist sin seghet och vill gärna smula sig. Foto: Kristin Balksten. 5.2 Lerbruk i nedre murkärnan I nedre murkärnan, under nivån av den gamla skyttegången och ända ner mot marken, förekommer ett löst brunt bruk där bindemedlet i huvudsak utgörs av lera (b). Det kan beskrivas som en lerjord med visst naturligt sandinnehåll (figur 5.10). Lerbruket beter sig så att det är stabilt när det är fuktigt, men då det torkat ut kan det pulverisera och dess bärighet förutsätter ett visst fuktinnehåll. Det är det huvudsakliga bindemedlet som förekommer i kärnan, och det fyller snarare tillsammans med kalkstensflis och kalkstensskärvor ut än binder murskalen samman (Rothstein 1875). Vid okulära studier av lerbruket påträffas ibland kalkklumpar i lerbruket. I och med marknivåskillnaden på detta murparti kan vi förvänta oss att lerbruket kontinuerligt har varit utsatt för en riklig mängd fukt. 5.3 Kalkbruk i övre murskalen och fullmuren I den påbyggda muren med flaskhalsens murskal och kärna samt den övre fullmuren har en annan typ av kalkbruk (c) påträffats. Det är ett fett kalkbruk om än mindre fett än kalkbruket (a) i första byggnadsfasen. Tunnslipen visar på blandningsförhållande om cirka 1:1,5 mellan kalk och fingraderad sand. Kulören drar åt gulbrun snarare än vit och det är något mindre homogent än det äldre kalkbruket. Kalkpastan upplevs inhomogen med rikliga mängder Analys av mur- och fogbruk | 103 Figur 5.5 a – c. de tre typerna av murbruk; a. kalkbruk i gamla muren, b. lerbruk i kärnan och c. kalkbruk i påbyggda muren. Foto: Kristin Balksten. kalkklumpar. Se figur 5.7 – 5.9 som visar exempel på den här typen av bruk från den påbyggda muren. Bruket har i samband med att muren har demonte­ rats visat sig ha mycket god vidhäftning till kalkstenen. Det har varit segt att lyfta upp stenarna och bruket har oftast varit i prima skick några centimeter in i muren. 5.4 Summering av murbrukens beskaffenhet De kalkbruk som finns bevarade består sannolikt enbart av gotländsk kalk som bindemedel. Enstaka kalkklumpar visar att det kan ha varit vissa oren­ heter i kalken som gett upphov till så kallade hydrauliska partiklar (figur 5.8), men bindemedelsmassan är som regel luftkalkbruk och samtliga analyserade bruk räknas som luftkalkbruk om än mer eller mindre rena sådana (Henström 1869). Där förekommer även helt rena kalkklumpar av opiskad kalk (figur 5.7). Murbruk av alla tre sorter har använts i tjocka lager och varje sten vilar på en bädd av kalkbruk som sammanbinder den med underlaget. Användandet av pinnsten förekommer inte utan fogarna är utfyllda av ett fett kalkbruk. Likaså är kärnan till stor del utfylld med bruk, i den nedre delen med lerbruket och i den övre med kalkbruk. Här har dock inte murningen varit så noggrann, utan hålrum förekommer frekvent. I den nedre kärnan behövde man vid demonteringen 2013 inte spätta loss stenen, som i övriga muren, utan där har det bara varit att plocka då lerbrukets bindande kraft varit ringa. 104 | Analys av mur- och fogbruk Figur 5.6 a–c. tunnslipsfotografier som visar a. kalkbruk från gamla muren, b. lerbruk från kärnan samt c. kalkbruk från påbyggda muren, i 20 ggr förstoring vilket ger att underkant bild motsvarar 4,5 mm. Figur 5.7. Invändigt murbruk uttaget ca två meter från krönet och ca fem meter från södra raskanten. Kalkpastan visar på ett luftkalkbruk som innehåller bl.a. opiskade kalkpartiklar av helt ren kalk. Uttagsdjup ca femtio centimeter. 50 ggr förstoring ger att nederkant bild motsvarar 2,6 mm. Figur 5.8. Invändigt murbruk uttaget ca två meter från krönet och ca fem meter från södra kanten. Kalkpastan är något inhomogen och här syns bland annat en kalkklump med svagt hydrauliska egen­ skaper. Uttagsdjup ca trettio centimeter. 50 ggr förstoring ger att nederkant bild motsvarar 2,6 mm. Figur 5.9. Fogbruk från yttersta fog­ ningen två meter från toppen till vänster om södra raskanten. de svagt gulfärgade partierna visar håligheter och här syns exempel på kalkkristaller som har avsatts inuti en luftpor. 50 ggr förstoring ger att nederkant bild motsvarar 2,6 mm. Figur 5.10. Fogmassa från nedre delen muren strax under första påbyggnads­ gränsen. Exempel på lerbruket som inte har samma bindande förmåga eller hållfasthet som kalkbruken. lerbruket innehåller rikligt med fin sand. 50 ggr förstoring ger att nederkant bild motsva­ rar 2,6 mm. Figur 5.11. Murbruk uttaget under nedre påbyggnadsgräns. här syns ett betydligt fetare och homogenare kalkbruk där kalkmängen överstiger sandmängden. det liknar bruk med blandningsförhål­ lande 2:1 – 1,5:1. Märk väl den ringa mängden kapillär- och luftporer som kan ta upp vatten vilket i sin tur leder till nedbrytning beroende på bland annat frost. 50 ggr förstoring ger att nederkant bild motsvarar 2,6 mm. 5. 7 5. 8 5.6 a 5. 6 b 5. 6 c 5. 7 5. 8 5. 9 5. 10 5. 11 Teknisk analys av kollaps | 105 6. Teknisk analys av kollaps Carl Thelin och Kristin Balksten är Visby ringmur rasade i februari 2012 var det cirka 70 kvadratmeter av det yttre murskalet som föll ner. Den övre delen av muren var murad som fullmur, vilken efter fallet hängde kvar i formen av en valvbåge och bars upp av kvarvarande murar på vardera sidan om raset. Se kapitel 8 för en när­ mare beskrivning av rasets geometri och förutsättningar för nedplockning och återuppbyggnad. Varför rasade ringmuren vid mur 38? Varför rasade det just där och vilka var förutsättningarna vid platsen för raset? Dessa frågor ska vi försöka besvara i detta kapitel. Raset inträffade fredagen den 24 februari 2012. Det ska enligt uppgift ha varit blött under veckorna före raset och frusit de närmaste dygnen före raset. Platsen för raset ska rutinmässigt ha inspekterats under det senaste året, och det ska då inte har gått att se några tecken på att muren där var i dåligt skick. Det har skett många ras genom åren på Visby ringmur. Före 2012 inträffade det senaste 1961 och dessförinnan skedde flera ras under 1800-talet. Vad som kan ha orsakat dessa murras är inte tidigare sammanställt, men det är känt att flera av de tidigare rasen har skett i anslutning till sadeltornen som ger en extra belastning på muren (Janse 1949, Falck 1995). Flera ras har skett i sam­ band med tjällossning, men inte samtliga. Så länge muren var en fungerande försvarsanläggning har den vid ett flertal tillfällen både byggts om och underhållits för att fylla sin funktion. Sedan den blev skyddad 1805 (Cnattingius 1996) har ett antal restaurerings- och för­ stärkningsåtgärder vidtagits, men det tycks som om pengabrist har genom­ syrat hela perioden sedan 1805. Majoriteten av de åtgärder som vidtagits efter 1800-talets mitt har varit omfogning av murverket med cementbaserat bruk samt pågjutning av murkrön med en täckande betong. Undantaget är kam­ panjen ”Rädda Visby ringmur” (Cnattingius 1996) mellan 1989–1995, då man i stället valde olika sorters kalkbruk för omfogning. N 6.1 Kalkbrukens nedbrytning i fuktig miljö I murverkskonstruktioner med ständigt pågående förfall har ofta vatten och fukt en avgörande roll på nedbrytningsförloppet. Flera nedbrytningsprocesser är fuktberoende: 106 | Teknisk analys av kollaps frostskador i sten och murbruk, urlakning av kalk i murbruk, sprickbildning och rörelser som en följd av olika fuktutvidgnings­ förmågor hos material, växtlighet både på murverket och inuti fogarna, insekter såsom exempelvis gråsuggor som bygger bo (Balksten & Mebus 2013). Tillgången till fritt vatten kan innebära att frostskador uppkommer i sam­ band med att vattnet expanderar när det bildar iskristaller inuti ett poröst material. Ofta är det upprepade frostcykler som till slut leder till brott i mate­ rialen (Balksten 2007, Carlsson 1995, Fagerlund 1972). Beroende på framför allt murbrukets porsystem kan vatten transporteras inuti murverket på olika sätt. Om murbruket är mycket poröst och det innehåller vad som kallas för ett kollapsat porsystem (Carlsson 1995) blir skadorna ofta omfattande, eftersom murbruket sprängs sönder om det fryser när det är vattenmättat. Om mur­ bruket är kompakt och endast innehåller några få väl avgränsade luftporer samt tunna kapillärporer kan det inte innehålla så mycket vatten att det kan sprängas sönder när det fryser. Luftporerna fungerar då som en buffert i och med att luften komprimeras när vattnet fryser (Balksten 2007, Carlsson 1995, Fagerlund 1972). Kalkbruken som förekommer i Visby ringmur är av typen feta luftkalk­ bruk, vilket innebär att de har en hög andel rent kalkbindemedel i förhållande till sandmängd (2:1 – 1:1,5 i volym kalk/sand). De är generellt sett mycket kom­ pakta, vilket ger dem god frostbeständighet och låg kapillärsugningsförmåga. Tack vare deras kompakta struktur har de hållit emot nedbrytning mycket bra under flera hundra år. Fortfarande finns det partier som har vad som antas vara ursprunglig fog kvar i gott skick. Kalken i murbruken kan i princip beskrivas som ett lösligt salt med mycket låg löslighet; 0,014 g/l vid kritisk relativ fuktighet RF~100 % (Grahn Anders­ son 2008). I praktiken innebär det att om kalken befinner sig i en vatten­ mättad miljö under en lång exponeringstid så kommer den så småningom att lösa upp sig och lakas ur (Forster 2007). Om det dessutom förekommer andra salter i murverket som har förmågan att sänka pH så ökar löslighe­ ten i kalken till följd av syra-basreaktioner. Detta är ett vanligt fenomen i äldre murverk och kan ofta beskådas genom avsättningar av kalk på utsidan murverket i form av droppstenar, såsom stalaktiter och ”floatstone”. Under 1800- och 1900-talen har rikligt med cementbruk använts för omfogning av Visby ringmur. Cementbruket har en betydligt lägre ånggenomsläpplighet än kalkbruket (Balksten 2007, Burström 2001), vilket innebär att vatten som har trängt in bakom cementfogen stannar kvar under en längre tid och utsätter bakomliggande murbruk för högre fuktbelastning än vad som var fallet före Teknisk analys av kollaps | 107 Figur 6.1. Växtlighet utanpå och i muren. Rötterna har trängt långt in i muren även om växten är till synes liten på ytan. Foto: Kristin Balksten. cementfogens tillkomst (Nilsson 2000). Fenomenet med urlakat kalkbruk finns på flera ställen på Visby ringmur. Det är kopplat till en förhöjd fuktbe­ lastning (exempelvis nära mark eller i anslutning till flaskhalsen), tillika till omfogningen med cementbruk. Porösa material såsom kalksten, cementbruk, lerbruk och kalkbruk har alla olika egenskaper när det gäller fukt- och värmeutvidgningskoefficienter (Burström 2001). Värmeutvidgningskoefficienten kan variera och för cement­ bruk kan den vara två till tre gånger högre än för kalksten, samt två gånger högre än för kalkbruk (Burström 2001, Illston 1994) vid normala temperatu­ rer. Effekten av detta syns ofta på gamla murverk som har omfogats med styva cementbruk. Dessa cementfogar har inte sällan arbetat sig loss från angräns­ ande sten. Det yttrar sig i form av sprickor mellan fog och sten eller som löst sittande fogar. När dessa sprickor är smala fungerar de som en väg för vatten att ta sig in i murverket genom kapillärtransport. Vattnet har sedan svårt att diffundera ut genom de täta fogarna, vilket resulterar i en ökad fuktbelastning inuti murverket. Bakom den här typen av spruckna cementfogar, där kalken löser upp sig i den fuktiga miljön, trivs såväl växter som gråsuggor utmärkt. Gråsuggorna behöver leva i hög fuktighet då de andas med gälar och de behöver kalk för att bygga sina skal (Hanström 1964). De äter gärna nedbrutna plantor och löv, med följden att det bildas näringsrik humus bakom fogen. Gråsuggorna lever gärna i symbios med flera växter och det blir en utmärkt miljö för ett litet frö att gro bakom cementfogen. I takt med att plantorna växer sig stora etableras djupa rotsystem inuti muren. Vid raset kunde rötterna följas långt in i mur­ verket, även för små plantor. Ofta växer rötterna mellan stenen och bruket 108 | Teknisk analys av kollaps och på så sätt orsakas en svagare bindning mellan stenen och fogen och skjuvning kan därmed lättare ske. På de murpartier av Visby ringmur som fortfarande har gammal kalkbruksfog kvar förekommer inte den här typen av växtlighet i fogarna (Balksten & Mebus 2013). Figur 6.2. snitt genom ringmuren precis norr om raset i mur 38 med mått i millimeter. den prick-streckade vertikala linjen visar hur mycket muren buktar på utsidan. Illustraton carl thelin. 6.2 Förutsättningar vid mur 38 och platsen för raset Marken och grundläggning Vid platsen för raset genomfördes en laser­ skanning av ringmuren, vilket gav en exakt beskrivning av dess geometri, se figur 6.2. Muren är där cirka 9,5 – 10 meter hög på utsidan och 7,5 meter hög på insidan. Skill­ naden i markhöjd beror på att murens insida har fyllts upp vilket gör att endast arkadbågarnas övre del är synliga ovanför markytan. Skillnaden i markhöjd varierar från cirka 1,9 till 2,5 meter vid raset. Enligt Hammarlund (1961) ska markytan på murens utsida på 1830-talet, när det anlades en skyttebana utanför mur 36 och 38, ha sänkts genom schakt­ ning. Skador som observerades på mur 38 vid mitten av 1800-talet ansågs då vara orsakade av schaktningen och ledde till stöttning av sadeltornet med gjutjärnsstagen och att muren blev ”undermurad och pliggad”. Vad detta innebär och utbredningen av dessa åtgärder är oklart. Murens grundläggning förändras också precis där raset skedde. Söder om raset är muren med stor sannolikhet grundlagd direkt på berget, medan det vid raset är grundlagt på ett lager jord. Konstruktionen I kapitel 4 ges en beskrivning av ringmurens konstruktion som visar att muren har många konstruktiva brister. Till exempel finns få bindstenar som kny­ ter ihop murskalen med kärnan och med varandra. Man kan konstatera att muren inte var anpassad för den påbyggda förhöjningen som ledde till ökad belastning av murens tunna yttre skal. I Eckhoffs planschverk (Eckhoff 1922) finns en markering av en spricka i muren precis där raset inträffat, se figurer 4.2 och 6.3. Den beskrivs som en ”stor sättspricka” i Eckhoff och Janse (1936 122). Hammarlund beskriver också Teknisk analys av kollaps | 109 Figur 6.3. Utdrag från Eckhoff och Janses planschverk som visar mur 38 intill torn 39. pilen markerar den spricka och den eventuella ommur­ ning som fanns precis vid gränsen för raset 2012. sprickan i sin besiktning från 1961 och han påpekar även att murens utsida ver­ kar ha lagats vid något tillfälle (Hammarlund 1961). Möjligen är det denna lag­ ning som kan anas med annorlunda markerade stenar intill sprickan i figur 6.3. Hammarlund anger också att en undersökning av muren på platsen där den nu rasat visat att den är ”rösig invändigt” och att insidan är svåråtkomlig beroende på att den är motbyggd med en skjulbyggnad. Att muren verkligen var rösig bekräftades av raset och vid nedplockningen av de raserade delarna. Vid området där raset inträffade förekom också mycket cementfog på båda sidor av muren, se figur 6.4. Cementfogen påverkar både uttorkningen av fukt i muren och därmed kalkbrukets nedbrytning (se ovan) och kraftspelet i muren (se kapitel 4). Figur 6.4. Exempel på cementfog som tydligt spruckit ifrån stenen och bildar kapillärsugande kana­ ler där vattnet kan tränga in i murverket. Foto: carl thelin. 110 | Teknisk analys av kollaps Fuktbelastning i muren På mur 38 vid platsen för raset finns flera faktorer som påverkar fuktbelast­ ningen i muren. Ringmuren utsätts generellt för regn och snö som tränger in i muren genom dåliga fogar, hål och sprickor. Speciellt utsatt är murens insida med den flaskformiga påbyggnaden som här dessutom är vänd mot väster och därmed oftare är utsatt för slagregn. Att marknivån är drygt två meter högre på insidan innebär att murens nedre delar kontinuerligt står i anslutning till markfukten. Dessutom har det på olika sätt letts in dagvatten i och igenom muren under årens lopp. På senare tid har vatten från intilliggande hus runnit in i muren. 6.3 Teori om orsak till kollaps Det går inte att utläsa en enskild faktor som har orsakat kollapsen, utan allt tyder på att det är ett antal faktorer som har samverkat: Murens konstruktion där den första byggnadsfasen består av tunna skalmurar nederst och med en lös kärna under skyttegångens nivå. Det saknas bindstenar som förbinder de båda yttre skalen med kär­ nan och med varandra. Påbyggnaden från 1300-talet med flaskhalsen och ytterligare en full­ mur på toppen av 1200-talets skyttevärn, vilken ökat belastningen och spänningsnivån i det yttre murskalet. Grundläggningens variation på mursträckan. Muren intill raset står direkt på berg, men vid platsen för raset står den på jordlager. Olika marknivå på insidan och utsidan av muren. Marken har höjts betydligt på insidan så att skillnaden nu är cirka två och en halv meter. Urlakning av kalkbruket i murverket på grund av hög fuktbelastning, vilket har lett till att kalken har lösts upp och dess bär- och bindkraft har försämrats. Bakom täta cementfogar syns extra stor inverkan och då i synnerhet i de områden där muren är extra fuktbelastad. Lastkoncentrationen till det yttre murskalet som accentueras av omfogningen med styvt cementbruk som samtidigt ger en ökad ned­ brytning av kalkbruket innanför. Hög fuktbelastning inuti muren på grund av hög marknivå och avsaknad av dränering från trädgårdarna innanför som inneburit att dagvatten trängt in i muren. Muren har närmast fungerat som en stenkista och flera gamla kloaksystem har tidigare påträffats i muren på den här sträckan (mur 38). Ett av dessa kunde tydligt utläsas i själva rasområdet. Hög fuktbelastning på grund av väderleken och upprepade frostcykler veckorna före kollapsen. Teknisk analys av kollaps | 111 Analyser och studier av såväl byggnadsmaterialet och konstruktionen har genomförts för att skapa en förståelse för murens verkningssätt och de ned­ brytningsprocesser som påverkat den. Resultaten visar att det är en komplex situation med ett antal kombinationer av risker som kan bidragit till raset 2012. Troligen har raset triggats igång av frostsprängning. Muren har en kon­ struktion som gör att det yttre murskalet kan vara hårt belastat och att mar­ ginalerna till brott på vissa ställen därför kan vara små. Murskalet är tunt nedtill, cirka 20–25 centimeter. Cementfogen fyller de yttre 5–7 centimeter, kalkbruket är urlakat ytterligare 5–7 centimeter, vilket tillsammans ger en försvagning av muren. När muren är i ett mycket fuktigt tillstånd kan en relativt lokal frostsprängning av stenar i det hårt belastade yttre skalet leda till att ett så stort ras som det som skedde 2012 inträffar. Figur 6.5 a–c. när rasmas­ sorna är undanröjda och nedre murskalet bortrensat så framträder ett parti där murskalet varit cirka en fot i djup vilket syns i det rödmarkerade området. som tunnast var murskalet bara 20 centimeter och bind­ stenar förekom inte. Foto: Ulrika Mebus (a) och Kristin Balksten (b och c). 112 | Analys av mur- och fogbruk Figur 6.6. cementbruket syns här påverka muren på olika sätt, genom vatten­ inträngning, urlakning och växtetablering. Foto: Kristin Balksten. Autentiska material i mur- och fogbruk | 113 7. Autentiska material i mur- och fogbruk Kristin Balksten nder de 700 år som har gått sedan ringmuren uppfördes har man på Got­ land behärskat kunskapen att bränna och tillverka egen kalk ur kalk­ stensberget, liksom att bygga murar med kalksten. Såväl när muren byggdes som när den har förändrats genom de århundraden fram till 1700-talet då den har fungerat som försvarsanläggning, är det alltid kalksten och kalkbruk som varit det dominerande byggnadsmaterialet. Kalkbrukets beskaffenhet har för­ ändrats sedan 1200-talet såtillvida att det har varit mer eller mindre fett, det vill säga kalkrikt. Av vad man kan utläsa i ringmuren återfinns originalbruk såväl som murbruk som fogbruk. Vid återuppbyggnaden föll det sig naturligt att ta murens ursprungsmaterial som utgångspunkt. Detta innebar gotländsk kalksten från Visbys omnejd som kompletteringssten, traditionsenligt tillverkad bränd kalk, lokal sand och lera från marken. Hidemark har skrivit att det förekommit viss export av kalksten från Öland till Gotland under medeltiden (Hidemark & Holmström 1985) och vid återuppbyggnaden har även ölandskalk, bränd på Gotland, utprovats för fogning på utsatta partier. Under arbetes gång har vi lärt oss att det som är självklar kunskap på Gotland är sällsynt kunskap på andra håll och att de förutsättningar som funnits här inte har funnits för liknande projekt som pågått parallellt. Inom detta projekt har vi haft en tydlig strävan att återuppbygga muren så autentiskt som vi har förmått, utan att för den delen göra en exakt rekonstruktion. Byggnadsteknik och byggnadsmaterial har valts för att möjliggöra att denna nya del av muren ska kunna stå lika länge som den övriga muren har stått hittills. Likaså att den ska vara kompatibel med omkringliggande murverk i funktion såväl som i utseende över tiden. Här har kunskap funnits att hämta i murens konstruktion, material och traditionella murningsteknik vad gäller fullmurar och skalmurar med bindstenar. Men även i hög grad i de lokala hantverkarnas specialkompetens inom restaurering, som både genom tradition och eget intresse har bevarat och utvecklat kunskap om den lokala kalken. Då detta har varit ett unikt projekt, där kunskapsuppbyggnaden varit lika viktig som muruppbyggnaden, är det av intresse att närmare beskriva de lokala förutsättningarna och kunskaperna som i dagsläget är mycket personbundna. Visby ringmur är ett väldsarv, upptaget på UNESCO:s lista sedan 1995, och är en av norra Europas bäst bevarade medeltida stadsmur. Visst har ringmu­ ren genomgått många förändringar genom tiden såsom påbyggnader, tillägg U 114 | Autentiska material i mur- och fogbruk i form av torn, sadeltorn, kaponniärer och en skans, ras i större eller mindre omfattning, upptagning av nya portar och genomgångar, Visborgs slotts upp­ gång och fall samt 1800- och 1900-talets restaureringsåtgärder med viss upp­ murning, förstärkningar, omfogning och krönavtäckning. De flesta av dessa åtgärder har gjorts utifrån att Visby ringmur är ett fungerande byggnadsverk, med bevarad funktion som skyddande stadsmur. Trots alla förändringar och åtgärder har ringmuren nästan helt klarat sig från stora stilrestaureringar som ämnat tillrättalägga historien och skapa ett utseende som skiljer sig från ori­ ginalet. Många av de tidigare raserade partierna har återuppbyggts, men det har skett med olika lösningar vilket gör dessa partier tydligt utläsbara, se exempel i figur 7.1. Gällande merparten av de förändringar som har skett genom årens lopp är det tydligt att ringmuren har förändrats med stadsbornas förändrade behov, men den har ändå behållit sin funktion som skyddande stadsmur. Figur 7.1. här syns exempel på ett par tidigare ras där återuppbyggnaden har skett på olika sätt. Foto: Kristin Balksten. 7.1 Kalktillverkning på Gotland Kalkbränning Som förutsättning för underhåll av det gotländska byggnadsarvet löper kunskapen om lokala material som en röd tråd. Munthe (1945) ger en bra överblick över den gotländska kalktillverkningens utveckling fram till andra världskriget, då bränslebrist ledde till en kraftig nedgång i antalet kalkugnar. När AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) lät återuppta kalktillverkningen 1968 i Hejnum hade inte kunskapen om traditionell kalkbränning hunnit gå förlorad. Enligt hörsägen ska kalkugnarna vid Själsö ha bränts så sent som 1965 (Cederlund 2014) och kalkugnen i Hejnum hade bara hållit upp några få år. Från Hejnum finns film som visar hur man brände kalk 1957 (Ahlby 2014/1957). Likaså ska kalkmilor ha bränts i sen tid (Munthe et al 1945), enligt hörsägen på bland annat Fårö under 1940-talet (Cederlund 2014). Autentiska material i mur- och fogbruk | 115 7.2 p.A. säves kalkmila som hittades på 1800-talet på norderbackar med troligt medeltida ursprung. Kunskaperna var ännu levande och de äldre kunde förmedla hur man skulle välja ut bästa stenen för att få vit och fet kalk, hur stenen skulle staplas i ugnen, hur bränningsförloppet skulle styras i kalkugnen liksom hur kalken kunde släckas och lagras på olika sätt. Däremot tycks kunskapen om hur man hanterar kalkbruk av medeltida karaktär ha gått förlorad sedan lång tid, möj­ ligen i samband med 1600-talets bränslebrist och dyrare bindemedel. Kalkbränning startade på Gotland i samband med att ön kristnades och de tidigaste bevarade kalkbruken återfinns i byggnader från 1000- och 1100-talet (Munthe et al 1945). P.A. Säve tecknade av en kalkmila som man 1877 fann på Norderbackar i Visby efter att man schaktat bort en del mark (Munthe et al 1945). Milan var full av bränt kalkgrus och den beskrivs härstamma från troligen avlägsna tider då stadens murar byggdes. I övrigt finns det en mila beskriven från Norrlanda som kan stamma från medeltiden, även den har murat valv över eldningsgången. Från Gotland exporterades mycket kalksten tillika ved under den danska tiden, vilken brändes på destinationsorten. Tidigaste kända uppgiften om export av bränd kalk är daterad först 1460 (Munthe et al 1945). Att göra en kalkmila beskrivs av Way-Matthiesen (Munthe et al 1945) som något som ännu på 1940-talet gjordes av den som behövde kalk men som inte var så noga med kalkens kvalitet eller bränsletillgång. Kalkmilan byggs genom att man först gräver en grop med ett spadtags djup och cirka två meter i diameter. På botten reses kalkstensblock i två rader, över dem läggs flata hällar för att ge en långsträckt eldhärd. Kalksten läggs därefter upp i en rund 116 | Autentiska material i mur- och fogbruk 7.3. Bild på fältugnar visar en gammal fältugn från Jämtland (ovan t.v.) samt två milor som har bränns på se­ nare år, den ena i utbildning vid högskolan på gotland i Ahr på norra gotland (ovan t.h.) och den andra i oviken Jämtland (t.v.). Foto: Kristin Balksten. kulle på eldhärden. Runt sluttningen kastas jord och mull för att fungera som värmeisolering. Därefter eldas milan i några dygn och åtminstone kal­ ken i mitten brukar ha blivit fullt användbar (Munthe et al 1945). Milan kan även byggas som en mindre ugn med en krans av kalksten ytterst. Den kan då snarare betraktas som en liten fältugn. Den här typen av små kalkugnar användes av bönderna för att fylla kalkbehovet i den närmaste trakten. Under 1600-talet växte kalkindustrin fram. Den äldsta större periodiska ugnen som är säkert daterad uppfördes 1621 vid S:t Olofsholm. Efter att Got­ land hade blivit svenskt kom man 1649 att införa en förhöjd tull på obränd kalk, vilken gjorde det lönsamt att istället försöka exportera bränd eller släckt kalk. Då bränd kalk är reaktiv var det den släckta kalken som dominerade Autentiska material i mur- och fogbruk | 117 Figur 7.4. Kalkugnarna vid själsö som brändes på 1940- till 60-talen. Foto: Kristin Balksten. kalkexporten under 1600- och 1700-talet (Munthe et al 1945, Sjöberg 1972). År 1665 fanns det till exempel 21 ugnar som var drivna med kronans privilegium. Under 1600-talet kom kalkexporten att gå till många svenska och utländ­ ska hamnar och man beskriver i Bohuslän hur man reser till Gotland efter ”kronans kalk” (Sandklef 1973). Redan under slutet på 1600-talet och bör­ jan på 1700-talet tvingades man att utveckla mer bränsleeffektiva kalkugnar eftersom vedbristen blev kännbar. 1697 beskrev dåvarande landshövdingen ugnarnas kapacitet till 40–60 läster (en läst motsvarar tolv tunnor à 1,1 hl vid denna tid), men att de som var större än 50 läster var svåra att få väl brända. Vedåtgången vid den här tiden var ungefär dubbelt så stor som för en ugn med samma kapacitet från 1800-talets mitt. Redan under 1600-talet tycks den gotländska ugnstypen ha utvecklats till den typ som under 1700-talet dominerade som exportugn (Munthe et al 1945). Det var en periodisk ugn som krävde en van man för att stapla kalkstenen så att man fick rätt drag i ugnen och därmed bästa möjliga bränsleeffektivitet och kvalitet på kalken. Det är den typ av ugn som i olika varianter ännu kan studeras i form av den äldsta ugnen vid Barläst som brändes fram till cirka 1907, vid Rings i Hejnum vilken ännu är i drift genom Byggnadshyttans Kalk AB, i Buttle som är i drift genom Buttle Kalk AB och längs med landsvägen ovanför Själsö som brändes senast på 1960-talet, för att bara nämna några. Under 1700-talet försökte bland annat Vitterhetsakademien att få gotlän­ ningarna att bygga andra typer av ugnar som man kunde studera utomlands. Men gotlänningarna höll sig till sin fungerande tradition (Munthe et al 1945), som utvecklats på ön sedan medeltiden. År 1804 skrevs två beskrivningar om hur den gotländska kalkbränningen skulle gå till. Landskamreren Billberg beskrev följande om hur en sådan ugn skulle byggas och brännas (Steffen 118 | Autentiska material i mur- och fogbruk Autentiska material i mur- och fogbruk | 119 Figur 7.5. (motstående sida). Kalkugnen i hejnum med traditionell stapling av kalk­ sten. Metoden utvecklades redan under 1600-talet utifrån principen att få bra drag i ugnen. Foto: Kristin Balksten. 1940); först utses en lämplig plats, helst direkt nedanför en klintkant. Där skulle man uppföra en cylindrisk mur med en utbyggnad över eldsgången där veden skulle brännas. En bit upp på sidan skulle man göra en port för ilastning av kalksten, för en större ugn kunde fler än en port behövas på olika höjder. Ugnens proportioner var viktiga och trämallar användes för att man skulle få den rätta krökningen på ugnsmurarnas profil i den bakre delen från botten till mitten. Övre hälften av ugnen skall uppföras lodrät. Storleken kunde anpas­ sas efter behovet men eldgången skulle alltid vara minst 7 alnar lång och 1,5 aln bred för att minimera vedåtgången. Därtill var det viktigt hur kalkstenens insättning utfördes. Denna kunskap finns ännu bevarad vid ugnarna i Hej­ num och Buttle (Lisinski 1987, McVeigh 2013). Själva bränningen förväntades ta två till fyra dygn utifrån väder och vind och hur eldningen skulle ske var också en tämligen viktigt process som krävde sin kunskap (Munthe et al 1945). Det poängteras att det krävs duktiga kalkbrännare om resultatet ska kunna bli bra, vilket också har kunnat iakttagas vid kalkugnen i Hejnum de senaste åren. En av de främsta förbättringar som har gjorts på dessa typer av ugnar är införandes av eldfast tegel som innersta lager. Detta behöver ommuras och utbytas efter cirka 20 bränningar, vilket är betydligt bättre än om man använder kalksten som långsamt blir bränt och måste ommuras efter cirka fem ugnar. En annan förbättring har inneburit att ett isolerande lager har till­ förts mellan den inre och den yttre muren. Redan under 1600- och 1700-talen kunde enstaka riktigt skickliga kalkbrännare pressa ner vedåtgången avsevärt ,medan en vårdslös brännare kunde både förbruka för mycket ved och skapa dåligt bränd kalk (Munthe et al 1945). Först under 1800-talets mitt gick den gotländska kalktillverkningen mot tillverkning av kalk i kontinuerliga ugnar, efter att en engelsman 1851 byggt en ugn strax söder om Visby. Vid Galgberget norr om Visby finns ännu en av de tidiga koleldade schaktkalkugnarna från 1858 bevarad. Fler schaktugnar för stenkol följde under 1860- och 70-talen. Nackdelen var dock en viss oundviklig mängd kol och aska i den färdiga kalken. Därför utvecklades i stället generatoreldade flamugnar, av vilka vi idag kan beskåda en i Kyllaj. En av de stora kontinuerliga ugnarna var kalkugnen i Bläse, vilken lades i malpåse 1946 då bränsletillgången var knapp. Sedan 1985 visas den genom Bläse kalkbruksmuseum (www.blase.se, 2015-01-20). En stor del av kalken som tillverkades för export gick till industriella ändamål under 1800och 1900-talet (Thorslund 1936). Av de 525 kalkugnar som Munthe et al (1945) lyckades lokalisera är en stor majoritet placerad inom kalkstensbältena på norra Gotland. De stora exportugnarna återfinns nära hamnar, medan milor och mindre ugnar åter­ finns även inne på ön. Munthe har tydligt återgivit detta på en karta. 120 | Autentiska material i mur- och fogbruk Figur 7.6. Wisbybergs kalk­ ugn som uppfördes nära galgberget i Visby. I putsen på ugnen syns kolbitar. dessa var en problematisk förorening vid den här typen av kalkbränning. Foto: Kristin Balksten. När den traditionellt tillverkade gotländska kalken kom att efterfrågas för restaureringsändamål under 1960-talet var den periodiska ugnen, som kan brännas efter behov, ett utmärkt alternativ. Man letade då efter en befintlig ugn med tillhörande gott kalkstensbrott nära intill och fann Rings i Hejnum (Lisinski 1989), som nu drivs av Byggnadshyttans kalk AB. Här bärs ännu kunskapen av ett fåtal personer om hur denna kalkugn ska staplas och brännas för att uppnå god kvalitet på kalken. Detta är kunskap som har utvecklats och befästs sedan 1600-talet och ingen annanstans i Sverige kan vi finna denna obrutna tradition. Tack vare detta kunde kalksten brännas på traditionellt vis inför restaureringen av Visby ringmur år 2014. Vid utbildningen i Kulturvård har studenter på Gotland fått vara med och bränna kalk i mila nästan årligen sedan år 2000, för att möjliggöra ett bevarande och utvecklande av denna kunskap. Det gör det även möjligt att göra provbränningar med olika typer av kalksten, vilket kan bidra till ökade kunskaper. släckning och lagring av kalk Inga skriftliga källor har kunnat återfinnas om hur kalken ska ha släckts och lagrats under medeltiden på Gotland, men däremot talas det sedan gammalt1 om att okända kalkgravar ibland påträffats både på gårdar och nära kyrkor. Vitruvius (1989[ca 15 f.Kr.]) anger att kalken måste ligga länge i marken för att bli fullständigt släckt. På Gotland är det känt sedan gammalt att kalken skulle ligga fem till sex år nedgrävd i kalkgravar i marken för att släckas av 1. Uttrycket ”sedan gammalt” kan man träffa på bland gotlänningar som har hört något om hur det tidigare har varit. Med tanke på att kalkbränningen pågick till fram på 1960-talet finns det ännu dem som har hört berättas om hur det en gång var och även dem som själva kommer ihåg. när uttrycket ”sedan gammalt” används så är det hörsägen som ej kan verifieras men som ändå kommer från trovärdiga gamla gotlänningar. Autentiska material i mur- och fogbruk | 121 Figur 7.7. till vänster ses en gammal kalkpiska från sven­ neby gamla kyrka i Bohuslän till höger används en gam­ mal gotländska kalkpiska i undervisningen vid kalkkurs i Väskinde. Foto: Kristin Balksten. Figur 7.8. gamla och nya jordsläckta kalkklumpar syns här i 20 gångers förstoring i tunnslip. Från ett medeltida putsbruk från Fole kyrka och från ett nutida (2006) puts­ bruk på othems kyrka 1:1,5. Figur 7.9. Jordsläckt kalk som lagrats i marken sedan 1700-talet. Foto: Kristin Balksten. 122 | Autentiska material i mur- och fogbruk Figur 7.10. Våtsläckning av kalk i lave är kunskap som bevarats sedan gammalt på gotland. här visar murare sivert cederlund hur man gör. Foto: Kristin Balksten. markfukten och bli till prima jordsläckt kalk. Därefter måste den piskas för att kunna användas. På Gotland kan man även påträffa våtsläckt, torrsläckt, luftsläckt och stukasläckt kalk, metoder med olika för- och nackdelar. Att jordsläcka kalk är en metod som i våra dagar påträffas framför allt på Gotland. Det går till på följande sätt; en markgrav kläds med brädfodring, såväl vid sidorna som i botten. Om marken är lös krävs tätare bräder än om den är fast, då kalken annars kan komma att blanda sig med jorden. I graven läggs bränd packsten, det är viktigt att bara lägga dit genombränd sten av god kvalitet då det inte ges någon möjlighet att sålla bort större stenar under släckningen. Därefter täcks graven över med brädor som sedan täcks över av jord. Ett känt knep för att hålla frosten borta från kalken var att lägga obränd hästgödsel i ett av lagren ovanpå kalkgraven. Sedan får markfukten långsamt släcka kalken. Sedan gammalt anges att den ska släckas under fem till sex år, men analyser har visat att det inte skiljer mycket på kalk som har legat i två år eller över 200 år (Balksten & Steenari 2010). År 2005 återfanns resterna av en kalkgrav i Visby, kv. Museet 1. Där syntes såväl brädklädseln som rester av kalkpasta av typen jordsläckt kalk (Zerpe 2013). Det som sker i den här processen är att kalken släcks så långsamt att kalkkristallerna som bildas blir stora, cirka 20 gånger större än för vanlig våtsläckt kalk. Kalken är, när den tas upp ur markgraven, grynig och ganska fast i sin konsistens. Den behöver aktiveras genom piskning (Siöbladh 1750, Hidemark & Holmström 1985) och traditionellt sker detta med en speciell kalkpiska, se bild 7.7. Genom bearbetningen blir kalken smidig och krämig. Autentiska material i mur- och fogbruk | 123 Det bildas lätt kalkklumpar i den här typen av släckning och huruvida de finns kvar eller ej är beroende på hur väl kalken piskas. Den typ av kalkklump som bildas i just jordsläckningsprocessen är mycket lätt att känna igen i mikroskopering och den påträffas nästan alltid i de medeltida feta gotländska kalkbruken, se bild 7.8 (Balksten & Steenari 2010, Balksten 2010). Det går tydligt att se skillnad på dessa jämfört med hydrauliska partiklar samt underbränd eller överbränd kalksten. Den jordsläckta kalkens främsta egenskaper är dess smidighet och dess goda förmåga att blanda sig väl med sand. På grund av dess stora kristaller är den relativt luftig och den är förhållandevis lätt att blanda för hand. Detta gör också att den har mindre krympningsbenägenhet än motsvarande bruk av våtsläckt kalk (Balksten 2008, Balksten 2009). Att inte behöva tillföra något vatten till den släckta kalken bör också ha varit positivt i tider då vatten var mera svårhanterligt. Sammantaget kan dessa egenskaper ha gjort jordsläckning till en lämplig släckningsmetod under medeltiden, men dess goda egenskaper tycks ha gjort att metoden har överlevt ända fram till våra dagar för framför allt inhemskt bruk på Gotland. När export av kalk från Gotland beskrivs så är det framför allt våt- eller torr­ släckt kalk som förekommer (Munthe et al 1945, Siöbladh 1750) samt osläckt packsten. Det var uppenbarligen lämpliga släckningsmetoder för transport och lagring. Men för att få den bästa kalken anses det som viktigt att den antingen har släckts på byggarbetsplatsen, där den gärna bör mogna, eller att den har släckts innan och mognat i markgravar (Siöbladh 1750, Hidemark & Holmström 1985). För våtsläckning av gotlandskalk kan flera varianter utläsas ur litteratu­ ren (e.g. Hidemark & Holmström 1985, Lisinski 1989). Siöbladh beskriver (1750) hur den brända kalken släcks i en trälave med ett visst överskott av vatten, under kraftig omrörning för att sedan hällas tunnflytande ner i en markgrav, som sedan täcks över för att skyddas mot frost. Ju längre tid kal­ ken fick ligga i markgrav desto bättre, fetare och starkare angavs den bli om det så var tio år eller mer. Henström (1869) beskriver våtsläckning, där den brända kalken läggs i till exempel en lave med bestämd mängd vatten. Han anger att kalken sedan kan lagras i kärlet så länge det skyddas från luftens tillträde. Våtsläckning är den traditionella metod som framför allt har använts sedan 1960-talets återgång till traditionell kalk (Lisinski 1989, Hidemark & Holmström 1985). Våtsläckt Gotlandskalk är utmärkt kalk till kalkfärg och fungerar även bra som bindemedel i bruk. I anslutning till de kalkugnar som främst brände för export fanns i regel en kalklada. Till dessa kalklador kärrades packstenen och placerades i ett hörn. Därefter forslades en lagom mängd sten till ladans mitt där arbetarna hade tillgång till en pump och ämbar med vatten. Vattnet stänktes först på kalken, 124 | Autentiska material i mur- och fogbruk varefter den varsamt övergjöts (Munthe et al 1945). Därefter bearbetades kal­ ken med hackor och rakor. Släckningen fick inte ske för hastigt då det kunde ge kalk som blev grynig som grovt grus. Därefter förvarades den släckta kal­ ken i läskladan i väntan på utskeppning. Vid de mindre kalkugnarna inne på ön saknas ofta kalklador. När kalken sedan anlände till sin destination fick den på platsen förvaras i kalkgravar för att mogna (Sörensson 2015-01-12). Att torrsläcka kalk tycks vara en metod som utvecklades i samband med att kalktillverkningen blev allt mer industrialiserad (Lisinski 1989). Torr­ släckningen innebär att kalken släcks med en bestämd mängd vatten så att den sönderfaller till ett torrt pulver. Det är den metod som än idag används mest för industritillverkad kalk. Henström (1869) beskriver torrsläckning där kalken slås sönder till ett hönsäggs storlek. Därefter läggs den i ett såll som sänks ner i vatten till dess att kalken slutat bubbla. Den tas därefter upp ur vattnet och töms i ett tomt kärl. Kärlet ska sedan täckas med bastmattor för att undvika att vattenångan går bort. Såväl den öländska hydrauliska som den gotländska svagt hydrauliska kalken (vilken har utprovats för återuppbygg­ naden av Visby ringmur 2014) har släckts på liknande sätt, utifrån en metod som Eriksson (2012, 2015) utvecklat där kalken släcks inuti en tunna med visst tryck, se figur 7.11. På svenska fastlandet, i samband med att man tillverkade så kallat vattenmurbruk till Göta kanal, beskrivs en annan typ av torrsläckning, så kallad luftsläckning, som vanlig metod (Pasch 1826). Kalken fick då själv falla sönder i kontakt med luft. Den fick inte ligga för länge eftersom det kunde försvaga dess godhet (Henström 1869) (eftersom släckt kalk börjar härda i kontakt med luftens koldioxid, författarens anm.). Figur 7.11. Våtsläckning under tryck har utvecklats för Kinnekullekalken. Foto: Kristin Balksten. Autentiska material i mur- och fogbruk | 125 Torrsläckningens allra främsta fördel är att den är lätt att frakta och använda i färdiga bruk. För oren kalksten som ger hydraulisk kalk är torrsläckningen en förutsättning för att kalken ska kunna lagras släckt, eftersom dess hydrau­ liska reaktioner sker i närvaro av vatten. Henström (1869) angav ett sätt att lagra och transportera osläckt kalk under längre tid; den måste då först malas för att sedan kunna packas mycket tätt i tunnor. Dessa tunnor behövde sedan tätas med kitt för att sedan kläs invändigt och utvändigt med tjockt olje­ indränkt papper. År 1855 angav Munthe et al (1945) att det uteslutande var osläckt kalk i halvtunnor som fraktades från Gotland, varför man kan tro att den här metoden kan ha varit tillämpbar. År 1750 skriver däremot Siöbladh att osläckt kalk inte gärna ville låta sig transporteras över sjön, varför man då fick hålla till godo med mjölkalk. Siöbladh skriver att mjölkalk kunde lagras i markgrav om den skulle bli bättre och starkare men då behövde den ytterli­ gare vatten och den behövde arbetas väl innan. Om mjölkalken som Siöbladh beskriver är luft- eller torrsläck framgår inte. Ytterligare ett släckningssätt kallas stukasläckning och är även det omtalat sedan gammalt på ön. Då lägger man bränd kalk inuti sand och begjuter högen med vatten så att kalken blir släckt ihop med sanden. Metoden finns knappordigt beskrivet i såväl Henström (1869) som Hidemark och Holm­ ström (1985), i den sistnämnda endast i en bild tagen på en gammal skriftlig källa från 1741. Stukasläckt bruk är varmt när det blandas och det behöver svalna och mogna minst ett dygn innan det används till murning, så att all kalk hinner släcka sig. Stukasläckning kan ge feta och mycket smidiga bruk av såväl luftkalk som svagt hydrauliska kalk. Genom att bruket används inom några dagar kan de hydrauliska bindningarna tillgodoses i bruket. I mikro­ skopering kan man se att det bildas god vidhäftning mellan kalk och sand genom stukasläckning. Kalkklumpar som kommer i stukasläckt bruk uppstår framför allt genom de klumpar som släcks långsammast, och om det sker nära ytan kan denna släckning ge upphov till kalkskott i ytan. 7.2 lokala material Vid underhålls- och restaureringsarbeten som utförs på medeltida murverk på Gotland har det länge funnits en självklar strävan att använda traditionellt tillverkad lokal kalk. Utvecklingen av den traditionella kalktillverkningen och kalkhanteringen har gått från småskalig och lokal mot storskalig indu­ striell tillverkning, med hela världen som exportmarknad. Tack vare lyckliga omständigheter har dock gotlänningarna hela tiden haft den småskaliga till­ verkningen igång och såväl mindre kalkugnar som kalkmilor har bränts regel­ bundet. Kunskapen har flera gånger fått lov att användas på andra håll, till exempel på Öland och i Jämtland då en kalkugn respektive en kalkmila skulle byggas (även om deras lokala förutsättningar har skiljt sig från Gotlands). Det 126 | Autentiska material i mur- och fogbruk kan självklart ses som beklagligt att den här typen av kunskap inte har bevarats på fler ställen i Sverige, i synnerhet där kalkens beskaffenhet väsentligt skiljer sig från den gotländska, men det gör inte kunskapen på Gotland mindre värd. Det gör snarare att vi på alla sätt måste sträva efter att bevara och utveckla den här typen av kunskap. Vid arbetet med Visby ringmur har det varit självklart att utgå från de lokala förutsättningarna liksom från vad muren har kunnat berätta. Framför allt har man använt lokal kalk under föregående århundraden, i synnerhet om den varit av god beskaffenhet och i riklig mängd, men det finns även uppgifter om att man under medeltiden exporterat kalk till exempelvis Stegeborg och Öland (Munthe et al 1945), liksom att man har transporterat kalk från Öland till Gotland och Livland (Hidemark & Holmström 1985). I Visby ringmur har lokala material dominerat och hittills har inga tydliga tecken i de analyser som har gjorts visat på kalk från annat håll (e.g. kapitel 5 samt Nitz 1992). De material som vi har bäst erfarenhet av på Gotland, vad gäller livslängd, måste sägas vara de medeltida materialen, med tanke på hur stor mängd av dessa som ändå finns bevarade i ruiner, packhus och kyrkor. På samma sätt som Hidemark uttryckte att man måste våga lita på något som har hållit i 300 år (Balksten 2014:1, Hidemark 2010-06-21), har projektgruppen som arbetat med Visby ringmur haft i åtanke att det vi gör bör hålla i 700 år. Detta har medfört att vi har behövt använda material, såväl kalkbruk som lerbruk, vilka inte självklart omfattas av en tvåårig materialleverantörsgaranti enl. ABM 07. Eftersom hela Visby ringmur är i behov av underhållsarbete inom den närmaste tiden, har det varit en viktig ledstjärna i projektet att denna del av muren bör vara sist ut att på nytt behöva underhållas. Sett ur det tidsintervallet är två år för kort tid för att vara vägledande i materialvalet. I stället har det funnit en strävan att så långt som det någonsin är möjligt göra återuppbyggnaden så autentiskt och kompatibel som möjligt i förhållande till den medeltida muren. Det har inte handlat om att göra en rekonstruktion. Stenarna hade redan i raset fallit ur sin ursprungliga position och vi insåg tidigt att en hel del kompletterande sten kommer att behövas för att bygga upp muren på ett säkert sätt. Därmed blev det aldrig aktuellt att försöka rekonstruera murpartiet, även om arbetsgruppen förde diskussioner om detta. Däremot enades gruppen tidigt om att vi med dagens kunskap om medeltida gotländsk brukstradition (Balksten 2007, 2009) och kunskapen om murning av skal- och fullmurar skulle göra återuppbyggnaden utifrån murens befintliga byggteknik och byggmaterial, med såväl kalksten som lerbruk och kalkbruk. Om murens ursprungliga byggmaterial troligen kom ifrån Visbytrakten, så gjorde vi det avsteget att vi valde material utifrån vad som fanns tillgängligt på Gotland i form av stenbrott, kalktillverkning och lertäkt. Autentiska material i mur- och fogbruk | 127 Figur 7.12. Urknackad fog på flaskhalsen visar hur djupt det är till kalkbruket. Bakom cementfogen hade kalk­ bruket löst upp sig en bra bit in i muren. Foto: Kristin Balksten. Arbetet med att ta fram bruk till muren har skiljt sig mot de flesta byggprojekt idag. Här har Byggnadshyttans murare och kalktillverkare varit med från allra första början (Mats Larsson och Curth Klasén) för att tillsammans med kalkforskare (Kristin Balksten) systematiskt arbeta sig fram till lösningar och material för uppmurningen. Murare med kunskap om lerbruk (Erik Andersson från Delsbo i Hälsingland) liksom med kunskap om kalksläckning (Jonny Eriksson från Vargön i Västergötland) har även knutits till projektet. Gruppen eftersträvade att få fram bruk som var: lämpliga för sitt användningsområde i fråga om arbetsbarhet, vidhäftning och krympningsegenskaper, lika originalbrukens ingredienser i form av kalk, lera och sand, lika originalbruken i blandningsförhållande, kulör och struktur tåliga på lång sikt till vart och ett användningsområde. Fogen på flaskhalsen är generellt sett hårdare åtgången på hela murens sträck­ ning än vad den är på vertikala partier. Det gjorde att vi inte kunde hitta originalfog att utgå från. I anslutning till det rasade partiet finns en 1700-tals­ byggnad på insidan vilken har gjort att detta parti undkommit cementfog under 1900-talet. Här kan man se hur kalkbruket är helt borta till ett djup på cirka tio centimeter. På det murparti där vi gjorde provytor för omfogning (på mur 44, precis norr om tornet Stor Christin) syntes att kalkbruket bakom cementbruket var i ett mycket urlakat skick. Den stora belastning som fogen på detta murparti utsätts för gjorde att vi började söka efter ett mer vatten­ tåligt bruk (Pasch 1826). Bland de utprovade återfinns kalk från Öland och kalk från Bro på Gotland, vilka båda visat sig ge hydrauliskt kalkbruk med större motståndskraft mot nedbrytning än det rena kalkbruket. Då det finns 128 | Autentiska material i mur- och fogbruk en tidig koppling mellan Öland och Gotland med ett utbyte av kalksten kan båda materialen ses som autentiska på Gotland. De har båda bränts på Got­ land och först efter maj 2015 kommer det visa sig vad som har använts. 7.3 Mur- och fogbruk till Visby Ringmur Här följer en sammanställning av de bruk som har använts till murning och fogning av rasat parti på mur 38 under återuppbyggnaden 2014. Brukssam­ mansättningen är vald utifrån hur originalbruken är sammansatta, men även utifrån brukens funktion vid uppmurning och på lång sikt. Målsättningen är att de bruk som nu byggs in i muren ska ha samma långa livslängd som origi­ nalmurbruken, liksom att de skall vara kompatibla med kalkstenen och kon­ struktionen. Provmurningar utfördes redan under våren 2013. Dessa murar fick stå ute under vintern och har utgjort grund för val av material. Murbruk till nedre murkärnan Lerbruket i kärnan ansluter till mark, då muren är högre på insidan än utsidan. Det innebär att murkärnan kommer att utsättas för mycket fukt och att bruket inte får urlakas eller förlora sin funktion på grund av detta. Bruket skall foga samman stenarna så att muren blir väl packad inuti och så att stenarna ligger stabilt an mot varandra. Det lerbruk som bäst motsvarade såväl det ursprungliga lerbrukets sam­ mansättning som önskvärda egenskaper vid murningen tillreddes av lera innehållandes sand samt en mindre mängd packsten av Gotlandskalk. För att få ett lerbruk som är mindre benäget att smula sig eller lösa upp sig i vatten är det känt sedan gammalt att det går att stukasläcka lite kalk i lerbruket. Ett litet kalkinnehåll ger förändrade mekaniska egenskaper till leran vilket gör den mer stabil (Al-Mukhtar et al 2012). För att få ett smidigt lerbruk av den lera som kom från Nyplings i Lokrume behövdes ingen tillsats av sand då den var lagom mager. Snarare behövdes en viss mängd kalk (25 %) för att ge ett klistrigt lerbruk: 3 delar lera innehållandes sand 1/2 del packsten Lerans karaktär var blandad, det fanns både sandinnehållande och helt ren fet lera av gråbrun och mörkbrun kulör samt en liten mängd vanlig blålera i det lass vi fick. Uppblandat liknande det lerbruket i muren. Murbruk till skal- och fullmur Murbruket behövde vara klistrigt och relativt styvt för att tillföra ytterligare stabilitet och sammanbindning när stenarna lades ovanpå varandra. Bruket behövde vara av en sådan konsistens att stenarna sögs fast i det. Murbruket behöver motverka skjuvning i murverket, men bärlasten ska främst gå genom Autentiska material i mur- och fogbruk | 129 Figur 7.13 tunnslip av lerbruk med kalk, 50 gångers förstoring. Figur 7.14 tunnslip av mur­ bruk med stukasläckt kalk 2:1, 50 gångers förstoring sten mot sten där stabiliteten erhålls genom tillförsel av bindstenar. Bruket ska inte, i härdat tillstånd, suga in för mycket vatten i murverket och behöver därför vara fett, kompakt och lätt fuktavvisande i ytan. Pinnstenar för ökad stabilitet finns inte tidigare i ringmuren och har heller inte nu använts . För att erhålla den här typen av klistrigt, styvt bruk som suger sig fast i kalk­ stenen och kan kompakteras krävdes ett fett kalkbruk. Bruket behöver även ha egenskapen att det på sikt härdar en bit in i murverket, där lufttillförseln är dålig. Kalken får därigenom inte vara släckt med ett alltför stort överskott av vatten utan bruket ska sätta sig utan att behöva utsättas för sugande sten eller torkande sol och vind. Genom att stukasläcka kalken i sanden kunde samtliga dessa egenskaper erhållas, samtidigt som det i sammansättning motsvarade originalbruket i den äldre murens skalmurar och fullmur: 1 del packsten av gotlandskalksten 1 del putssand 0-3 mm Det var önskvärt att låta murbruket börja härda i de nedre delarna av muren innan det belastades med murens fulla tyngd. Det innebar att det behövdes ett inplanerat stopp i uppmurning efter ungefär halva höjden för att uppmur­ ningen skulle kunna utföras med erforderliga säkerhetsmarginaler. Den här typen av murbruk har traditionellt använts i murverk som har uppförts under flera år, vilket har inneburit att de nedre delarna har hunnit börja härdat innan de har belastats fullt. Snabb uppmurning innebar att muren hela tiden tillfördes mera vatten i form av nytt murbruk. Det har gjort att uttorkningen skett betydligt långsammare än för en liten provmur. Där sol och vind har kommit åt på ringmuren har uttorkningen varit bäst. 130 | Autentiska material i mur- och fogbruk Figur 7.15. Jordsläckt kalk­ bruk till vertikala fogar. Foto: Kristin Balksten. Motstående sida: Figur 7.16. överst och mitten: provfogning pågår med bruk av ölandskalk och gotlands­ kalk med mer bindemedel än sand 2:1. Foto: Kristin Balksten. Figur 7.17. nederst: tunnsli­ pen visar fogbruk av respek­ tive provbruk. A. ölandskalk 2:1, b. ölandskalk/gotlands­ kalk 1:1:1, c. ölandskalk 1:1, i 20 gångers förstoring. Fogbruk till vertikala ytor Det vanliga fogbruket täcker alla vertikala ytor, det vill säga fogarna på samt­ liga murpartier utom flaskhalsen. Fogbruket har gjorts fett och därigenom fuktavvisande och frosttåligt. Det behöver god vidhäftning till kalkstenen och bakomliggande murbruk, men det fick inte vara så bindemedelsrikt att det ville krympa ifrån angränsande ytor. Den kalk som ger minst krympningsbenäget bruk är den jordsläckta väl piskade gotlandskalken. För att få den så fet som möjligt utan att bli krymp­ ningsbenägen handlar det om 1 del kalk till 1,5 delar sand. Här används en något grövre mursand, 0-5 millimeter (jämfört med putssanden 0-3 milli­ meter som används i murbruket), då den visade sig ge ett smidigt bruk med mindre krympningsbenägenhet. De krympsprickor som ändå uppkom på grund av tjocka påslag har arbetats igen vid bearbetningen av fogen. Fogen har gjorts utstruken mot stenytan utifrån utseendet på originalfogen på det intilliggande tornet. Blandningsförhållandet var: 1 del väl piskad jordsläckt kalk 1,5 delar mursand 0–5 millimeter Fogningen kunde inte utföras i direkt solsken, då det var svårt att hinna få till bearbetningen utan att få krympsprickor. Den jordsläckta kalken har piskats i en så kallad Aktivator, vilket är en sällsynt maskin i dessa dagar. Det är en snabblandare som har använts för ändamålet sedan 1950-talet och som har fått vårdas ömt då den inte längre tillverkas. Autentiska material i mur- och fogbruk | 131 132 | Autentiska material i mur- och fogbruk Fogbruk till flaskhalsens fuktutsatta partier Fogbruket till falskhalsen behöver vara tåligt mot fukt och får inte heller vara benäget att urlakas vid fuktbelastning. Det ska vara frosttåligt och bör ha en yta som innebär att det inte suger alltför mycket vatten. Det får inte vara så tätt att det stänger in vatten i murkärnan utan det måste ha viss ånggenom­ släpplighet för att inte skada murbruket i murkärnan. För ett fogbruk som både ska kunna stå emot vatten och samtidigt vara genomsläpplig är det lämpligt att använda en kalk som har svagt hydrauliska egenskaper. På Gotland finns inte någon känd produktion av svagt hydraulisk kalk sedan gammalt, men även öländsk kalksten bränns i Hejnum sedan några år varför denna har använts i provning av fogbruk. Prov har även gjorts av en lokal röd kalksten från Bro. Det yttre skiktet bör kompakteras så att det får en kompakt och lätt fuktavvisande yta genom bearbetningen av fogen. Det bruk som vid provfogningen visat sig smidigast, lagom klistrigt och minst krymp­ ningsbenäget tillreds genom att packstenen stukasläcks i putssand: 0,75 del packsten av Ölandskalksten 1 del putssand 0–3 millimeter alternativt 0,75 del packsten av röd Brokalksten 1 del putssand 0–3 millimeter Receptet kan komma att justeras i samband med att fogning av flaskhalsen ska påbörjas. Flaskhalsen bör inte fogas i direkt anslutning till dess uppmur­ ning då fogbruket är tätare än murbruket. Murbruket ska ha hunnit vittorka innan fogningen kan utföras. Fogningen är planerad att äga rum under maj 2015. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 133 8. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Carl Thelin, Folke Höst och Laine Montelin R iksantikvarieämbetet beslutade att det raserade murpartiet skulle åter­ uppbyggas och till skadan anslutande murverk skulle säkras mot fortsatt och framtida ras. En återuppbyggnad innebar flera svåra utmaningar, såväl tekniska som antikvariska och säkerhetsmässiga. De antikvariska ställnings­ taganden och motiveringarna tas upp i kapitel 1. De tekniska och säkerhets­ mässiga aspekterna beskrivs i detta kapitel. Platsen där raset inträffade och det speciella sätt som raset skedde på inne­ bar flera komplicerade tekniska förutsättningar som behövde hanteras. Detta för att möjliggöra att en återuppbyggnad skulle kunna ske på ett säkert sätt och med en fullgod arbetsmiljö. 8.1 Rasets geometri Raset omfattade ett område som är cirka 12,5 meter brett och 7,5 meter högt, se figur 8.1. De delar som rasade omfattade den gamla murens yttre skal (III i figur 4.5), delar av den gamla murens kärna (IV i figur 4.5), den gamla murens bröstvärn (II i figur 4.5) och delar av den påbyggda muren (2 i figur 4.6). Raset exponerade den gamla murens kärna (III i figur 8.1), den gamla väktargång­ ens nivå (II i figur 8.1) och kärnan mellan den gamla murens bröstvärn och den flaskformiga påbyggnaden (IV i figur 8.1). Figurer 8.3 och 8.4 visar rasets form i elevation och i fyra sektioner uppritat efter laserskanningen. Sektionerna visar att rasmassorna som låg på marken framför det rasade partiet nådde upp till ungefär marknivå på murens insida. Sektionerna visade också att det endast kvarstod cirka 25 centimeter mur i övre delen där det är som tunnast vid den övre delen av den flaskformiga påbyggnaden. Murens nedre delar Muren rasade i princip hela vägen ner till marken. Den första murens kärna, markerad med III i figur 8.1, blev exponerad och följde delvis med i raset. Kär­ nan visade sig vara bitvis mycket löst sammansatt, precis som det beskrivits i tidigare undersökningar. Murbruket i kärnan som stenarna ligger i består av ett lerbruk som inte verkar ha haft någon större bindande effekt mellan stenarna. Områdena mellan arkadbågarna bestod av bättre murar, det vill säga stenen låg mer i förband, än områdena mitt för arkadbågarna. Jämför till exempel sektion 2 som ligger igenom en arkadbåge och sektion 3 som inte ligger för en arkadbåge i figur 8.4. 134 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Stora delar av murens kärna i nedre delen hade troligen mycket begränsad förmåga att bära någon last på grund av bristande förband som beskrivits ovan. Risken för ytterligare ras i denna del av muren bedömdes som stor om rasmassorna framför muren skulle tas bort, eller om stenar i kärnan skulle avlägsnas eller flyttas. Murens mittersta delar Området (markerat med IV i figur 8.1) ovanför den gamla skyttegången (II i figur 8.1) bestod på utsidan av den exponerade kärnan mellan bröstvärnet som rasat och det inre murskalet på den flaskformiga påbyggnaden (markerat med 3 och 4 i figur 4.6). Kärnan var där rak och jämn (förutom där det varit krenelering) eftersom stenen fylldes emot en befintlig bröstningsmur. Kärnan bestod av relativt små stenar och i den nedre delen var det lite bruk i förhål­ lande till stenen. Bruksmängden ökade i den övre delen, även om det där också är mycket sten i förhållande till bruk. Bruket var här ett kalkbruk. Den övre kärnan var förvånansvärt intakt, vilket visar att det inte fanns någon bindning mellan det yttre skalet (som i denna nivå bestod av den första murens bröstvärn) och kärnan. Dock bestod kärnan av relativt små stenar och det var svårt att bedöma hur förbanden såg ut och därmed hur dess hållfast­ het var. Området markerat med V i figur 8.1 är de delar av den påbyggda muren som rasade. Utifrån raset var det svårt att bedöma hur mycket av det som var kärna respektive fullmur. Den övre delen var i princip murad som fullmur med förband mellan stenarna genom hela murens tjocklek. De nedre stenarna förlorade sitt underliggande stöd och drogs med i raset när den gamla bröst­ ningsmuren föll. På murens insida fanns den flaskformiga påbyggnaden (se figur 8.2) som stod kvar intakt. Tjockleken på denna var svår att bedöma men sektionerna från laserskanningen antyder att den är ungefär 25–35 centimeter. Denna del bildade efter raset en halv båge som i sin övre del stöttades av det kvarva­ rande murkrönet och i sin nedre del stod mot muren ovanför arkadbågarna, se figur 8.5 för principskiss. I nivån ovanför arkadbågarna fanns på insidan horisontella sprickor som enligt uppgift ska ha funnits redan innan raset. I så fall antyder det att kraftspelet redan innan raset var att den flaskformiga påbyggnaden trycker ut arkadbågarna. Murens övre delar Området markerat med VI i figur 8.1 är delar av murens förhöjning och var murat som fullmur. Denna kvarvarande del av muren ovanför raset vägde som minst ungefär 2000 kg per meter. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 135 Figur 8.1. översiktsfoton över murraset. Förklaring: – dubbelpilarna i mitten anger nivåer som ligger på samma höjd (skytte­ gången på den gamla muren). – gula markeringar visar områden med dålig fog eller enstaka dåliga fogar. – Röda markeringar visar sprickor. – den vita streckade linjen visar den gamla murens höjd. I) Markerar vad arkadbågarna finns på murens insida. II) Markerar nivån på skyttegången i den gamla muren. III) Kärnan i den gamla murens nedre delar. IV)Kärnan mellan den gamla murens bröstvärn och det flaskformiga pålägget på insidan. V) område där delar av den påbyggda fullmuren följt med ner i raset. VI) Kvarvarande fullmur vid murens krön som bär som en båge över raset. Foto: carl thelin. Figur 8.2. Murens insida. Foto: carl thelin. 136 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 137 Motstående sida: Figur 8.3. Elevation över rasets form och med place­ ringen av sektionerna i figur 8.4 markerade. Figur 8.4. sektioner av muren genom rasområdet. sektionernas placering är markerade i figur 8.3. överst: Figur 8.5. schematisk bild över de krafter den flaskformiga påbyggnaden verkar med mot rasbågen i överkant och arkadbågarna i underkant. det röda strecket illustrerar den ”halva båge” som påbyggnaden bildar. se figur 8.7 hur de horisontella reaktionskrafterna troligen belastar rasbågen i plan. Figur 8.6. Rasbågen, som består av det kvarvarande krönet, bär som en båge över raset, illustrerat av de mörkgrå linjerna i figuren. de röda pilarna illustrerar uttryckningskrafterna som rasbågen genererar mot de omgivande murarna. Figur 8.7. Muren sedd ovanifrån vid raset. de röda pilarna illustrerar hur den flaskformiga påbyggnaden belastar rasbågen och att den måste bära denna last genom en bågform i planet illustrerat med den mörkgrå linjen. även den bågen ger upphov till uttryckningskraf­ ter som belastar de omgi­ vande murarnas yttre skal. Illustrationer s. 136–137: carl thelin. 138 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Laserskanningen och de sektioner som gick att få ut från laserskanningen avslöjar tydligt att den båge (nedan benämnd som ”rasbågen”) som bildades av det kvarvarande murkrönet ovanför raset också bar som en båge. Det innebär att den troligen inte belastade de kvarvarande murdelarna under den i någon större omfattning. Samtidigt gav bågen en uttryckningskraft mot muren på var sida om raset, se figur 8.6 för illustration av verkningssätt. Det är också denna båge som troligen till stor del bar den flaskformiga påbyggnaden, vilket gav ytterligare laster som förs över till muren på var sida om raset, se figur 8.7. Rasbågen var kraftigt sprucken (se figur 8.1) och delar av den hade rasat under det första året efter det stora raset, jämför med figur 8.8. 8.2 Tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningar I tidigt skede diskuterades olika metoder att hantera det raserade området. Ett alternativ som lades fram var att framkalla ytterligare ras för att skapa förutsättningar för en säker arbetsplats, men lösningen befanns alltför ris­ kabel av flera anledningar. Dels finns det en byggnad stående mot muren på insidan och dels ansågs risken för fortskridande ras i sidled alltför stor, och det skulle därför krävas omfattande säkerhetsanordningar för att säkerhetsställa att raset inte skulle fortskrida. Det beslutades att det inte var önskvärt att ytterligare ras, kontrollerade eller okontrollerade, skulle inträffa. Därför utgick sökandet efter metoder för återuppbyggnaden från att nödvändig nedplockning och bortforsling av ras­ massor skulle ske kontrollerat och utan risker genom hela processen. Förutsättningar för uppmurning och risk för ytterligare ras Sättet som muren rasade på innebar flera problem med avseende på risk för ytterligare ras. En grundförutsättning vid murning är att det måste ske nerifrån och uppåt. Stenskift läggs på stenskift som kontinuerligt skapar en stabil yta ifrån vilken man kan mura vidare uppåt. För att kunna påbörja återuppmurning behövde rasmassorna framför raset avlägsnas, se figur 8.8. Rasmassorna fungerade dock som en mothållande kraft mot risken för ytterligare ras av murens kärna och risk för stjälpning av den kvarvarande muren. Att ta bort rasmassorna skulle innebära en stor risk för ytterligare ras. Högst upp fanns muren bevarad i sin helhet och spände som en båge över rasets yta. Stenen i denna båge vägde ungefär 2000 kg per meter. Denna rasbåge var kraftigt sprucken och delar av den hade rasat under tiden som gick från det ursprungliga raset till byggpro­ jektet påbörjades. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 139 Eftersom de delar av muren som fanns kvar under rasbågen var så tunna är det troligt att bågen i huvudsak verkligen bar som en båge och därmed belastade de kvarvarande murarna på var sida med en uttryckningskraft. Om bågen plockades ner eller rasade fanns en risk att kraftspelet förändrades i de intilliggande kvarvarande mur­ delarna med risk för ytterligare ras som följd. Vid raset hade kärnan exponerats och den var inte murad i för­ band. Murens övre delar höll sig intakta men eftersom murens övre påbyggda del är flaskformig var kvarvarande delar så tunna som 20–30 centimeter. Dessutom lutade strukturen och gav därmed en horisontell belastning på den kvarvarande bågen över raset. Den nedre delen av kärnan som tillhörde den första muren var mycket rösig och riskerade att röra på sig om rasmassorna framför avlägsnades eller om stenar i kärnan flyttades. Skulle rörelser uppstå i nedre delen var risken överhängande för ytterligare ras av de övre delarna. Vid platsen för raset är nivåskillnaden på marken på murens insida och utsida ovanligt stor, cirka två meter. Detta innebär att marken ger ett jordtryck på muren som bidrog till att öka risken för ytterligare ras. Det var ytterligare en anledning till att rasmassorna framför muren inte kunde avlägsnas utan att muren ovanför delvis plockats ner. På insidan av muren, vid rasets södra del, står en byggnad precis intill muren vilket förvårade tillgängligheten till murens baksida. Dessutom innebar byggnadens placering en ytterligare risk för skada om mer ras skulle inträffa. En förutsättning var att byggnaden skulle få stå kvar. Efter nedplockning och borttagning av rasmassorna visade det sig att murens yttre skal rasat ända ner till marknivå. Figur 8.8. Rasmassorna fram­ för muren fungerade som ett mothållande stöd. Foto: Ulrika Mebus. 140 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Identifierade risker för arbetsmiljön vid nedplockning och återuppbyggnad Att hantera ringmuren vid raset innebär att ett antal risker måste beaktas och åtgärder för att eliminera dem vidtas. Nedan följer en lista över de risker som identifierats i projektet och sammanställts i arbetsmiljöplanen. Att befinna sig inom rasområdet och arbeta på grund av risk för nya ras. Stora vikter i stenen att hantera vid nedplockning och uppmurning. Risk för arbete med ergonomiskt felaktiga arbetsmoment. Lansering, montering och nedmontering av tunga byggelement eller tunga formbyggnadselement. Risk för fall från högre höjder än två meter. Risk med arbetstransporter och fordon inom arbetsområdet. 8.3 Nedplockning och säker arbetsplats De tekniska förutsättningarna angivna ovan visade att enda möjligheten att skapa säkra förutsättningar för uppmurning var att plocka ner de övre delarna av muren. Dock innebar även nedplockningen i sig en stor utmaning. Utgångsläget var att säkra så ytterligare ras inte inträffar, varken i det befintliga rasområdet eller i intilliggande murar, under arbetets gång. Samti­ digt behövdes förutsättningar att komma åt stenen skapas, liksom att muren kunde plockas ner sten för sten utan att skyddsåtgärder var i vägen. Olika alternativ undersöktes och utreddes. Två huvudalternativ utkristalliserades: att konstruera en ställning som säkert skulle hålla ihop muren om ett ras skulle inträffa under arbetets gång eller att motfylla på utsidan med grus. Alternativet att motfylla med grus, som förvisso var tilltalande i sin enkel­ het, innebar dock att en mothållande kraft behövdes på murens insida för att inte ras skulle inträffa inåt. För att åstadkomma det skulle en stor och tung konstruktion behövas på murens insida vilket dels skulle innebära ett stort ingrepp i trädgården där och dels medföra att byggnaden på murens insida skulle behöva rivas. Därför valde vi att skapa en konstruktion som skulle hålla ihop muren och murresterna under arbetets gång. tillfällig stabiliserande konstruktion Den tillfälliga stabiliserande konstruktionen under nedplockning av muren bygger på idén att muren hindras från kollaps genom motfyllnad i form som hålls av stålkonstruktion på murens utsida och genom kilning mellan mur och stålkonstruktion på murens insida. Eftersom rasets yta var ojämn var det inte möjligt att kila eller skapa en form som gav ett jämnt mothåll på utsidan utan lösningen blev att skapa en rak form som kunde fyllas med ett material som jämnt anpassade sig efter murens form. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 141 Dimensioneringsprincipen var att motfyllningen i formen på utsidan skulle kunna mobilisera ett passivt jordtryck som är minst lika stort som det aktiva jordtryck som muren i värsta fall kunde ge upphov till om ett ras skulle inträffa (Craig 1997 181-243). Som motfyllningsmaterial valdes hasopor skumglas (Haso­ por 2015) då det både är lätt och har hög hållfasthet. Konstruktionen skulle också kunna motstå stjälpning av hela murens tvärsnitt och beräknades med antagande på säkra sidan att muren stjälper kring insidans kontakt med mark. Principen för den stabiliserande stålkonstruktionen var att den hölls ihop i toppen med stag och genom fyra stag monterade genom muren i nederkant. Stålkonstruktionen dimensionerades för att klara det värsta fallet som motsva­ rar aktivt jordtryck från muren som skulle kunna uppkomma vid ett ras. Defor­ mationskapaciteten i stålkonstruktionen behövde också vara tillräckligt stor för att aktivt jordtryck skulle kunna bildas. Vid en kollaps är jordtrycket högre innan rasmassorna hunnit deformeras, och en konstruktion med liten defor­ mationskapacitet riskerar att brista innan jordtrycket minskat. För att motstå risken för stjälpning monterades fyra snedstag på konstruktionen utsida. Ytterligare en funktion som eftersträvades var att den tillfälliga konstruk­ tionen även skulle stabilisera murpartierna på vardera sida om raset för att säkerhetsställa att raset inte skulle fortskrida åt något håll när arbetena med nedplockning påbörjades och även när säkringsåtgärder för de kvarvarande murarna vidtagits, se nedan. Den cirka två meter högre marknivån på murens insida och det faktum att en stor mängd rasmassor låg kvar och inte kunde flyttas på utsidan medförde att en ny arbetsnivå behövde etableras ovanför rasmassorna och i nivå med marknivån på insidan. Två betongstöd gjöts på vardera sida om raset och mar­ ken emellan och ovan rasmassorna fylldes upp med grus som gav en platå att montera stålkonstruktionen på, se figur 8.9. Ytterligare en svårighet att hantera var byggnaden intill muren på insidan av södra delen av raset. Hänsyn till detta togs genom anpassning av konstruk­ tionens dimensioner, utformning och monteringsmetod, se figur 8.10. En förutsättning var att den stabiliserande konstruktionen inte skulle vara i vägen för arbetena med att plocka ner muren och att den skulle gå att montera ner efterhand som arbetena fortskred. Detta löstes på utsidan genom att mot­ fyllnadsmaterialet (skumglaset) och formkassetterna kunde tas bort efterhand som arbetet fortskred neråt. På samma sätt kunde kilningen på murens insida monteras ner löpande. Arbetsgång för stabiliserande konstruktion och nedplockning Arbetsgången för montering av den stabiliserande stålkonstruktionen och nedplockningen av muren analyserades noga för att fungera i alla steg och för att kontinuerligt ge en säker arbetsmiljö. Den redovisas steg för steg på ritning i figur 8.11. Här följer en kortfattad sammanfattning: 142 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning 1. Fyra håltagningar med borrning genom arkadbågarna från murens insida. 2. Platsgjutna betongstöd som begränsningar i sidled för uppfyllnad av grus på rasmassorna och fundament till snedstag. 3. Fiberduk lades på rasmassorna och grus fylldes upp till jämn nivå. 4. Tillverkning av stålkonstruktionen gjordes så långt som möjligt klar för att lyftas på plats. Tillverkning av formkassetter som höll mot­ fyllnadsmaterialet på plats. 5. Konstruktionsdelarna på utsidan av muren lyftes på plats och sned­ stagen monterades. 6. Konstruktionsdelarna på insidan av muren, utom delarna som skulle in bakom byggnaden, lyftes på plats och förankrades i toppen till konstruktionsdelarna på utsidan. 7. Dragstagen som håller ihop konstruktionsdelarna nedtill montera­ des utan att dras åt. 8. Konstruktionsdelar (pelare och balkar) bakom byggnaden montera­ des på plats med bultförband och försågs med dragstag upptill och nedtill genom mur. 9. Formkassetter sänktes ned mellan pelarna på utsidan och staplades på varandra. 10. Arbetsställning byggdes på murens insida. 11. De yttersta pelarna på var sida om raset kilades mot muren för att utgöra stöd för murdelarna på vardera sida om raset både på insidan och på utsidan. 12. Fiberduk hängdes över rasytan. 13. Formen fylldes med hasopor skumglas på utsidan samtidigt som det kilades mellan ställning och mur på insidan. 14. Nedplockning av rasbågen påbörjades och skumglas på utsidan och kilning på insidan plockades ner efterhand som muren plockades ner. 15. Nivån för nedplockning bestämdes av skicket på muren utifrån att det skulle vara möjligt att påbörja en återuppmurning på ett säkert sätt. Sidorna intill raset gavs en vinkel som innebar att kärnan inte riskerade att röra sig. 16. Murarna på var sida om raset försågs med både dold kramling medan den stabiliserande konstruktionen var på plats. 17. När nedplockning nått en sådan nivå att det inte längre fanns någon risk för ras och då sidorna stabiliserats monterades stålkon struk­ tionen ner, betongfundamenten och gruset togs bort, liksom även rasmassorna framför muren. Motstående sida: Figur 8.11. Ritning som visar arbetsgången för montering av den tillfälliga stabilise­ rande stålkonstruktionen. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 143 144 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Figur 8.9. på murens fram­ sida behövde marknivån fyllas upp till över rasmas­ sorna för att möjliggöra placering av den stabilise­ rande stålkonstruktionen. stålkonstruktionen har börjat monteras på plats. Foto: carl thelin. Figur 8.10. på insidan fick den stabiliserande stålkon­ struktionen anpassas för att kunna monteras innanför huset som stod mot muren utan att huset skulle behöva rivas. Foto: carl thelin. Figur 8.12. nedplockning av muren har påbörjats efter färdig montering av stål­ konstruktionen. Foto: carl thelin. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 145 Figur 8.13. nedplockning pågår efter att arbetsplatsen gjorts säker med den tillfäl­ liga stålkonstruktionen. Foto: carl thelin. 8.4 Återuppbyggnad av raserat och nedplockat murparti Redan tidigt beslutades att uppmurningen ska ske med traditionella mate­ rial och metoder som så långt som möjligt efterliknar de som användes vid murens uppbyggnad på medeltiden, utan att återskapa de svagheter som fanns i muren. Dessa val av teknik och metoder görs i minst lika hög grad av tek­ niska som av antikvariska skäl. Brister i murens befintliga konstruktion Ringmurens konstruktion har ett antal brister som var olämpliga att återupp­ repa vid återuppbyggnad av det nedrasade partiet, se figur 8.14. 1) Nedre delens yttre murskal är bitvis tunt, i många fall endast en sten tjockt 25–30 centimeter. 2) Få eller inga bindstenar mellan murens yttre skal och kärnan. 3) Bristfälligt eller inget förband mellan stenar i kärnan. 4) Bristfälligt förband i kärnan gör att kärnan är rösig och rör på sig om utrymme finns, till exempel då murens yttre skal buktar ut och skapar hålrum. 5) Excentrisk belastning på murens yttre skal i förhållande till kär­ nan av den tidigare bröstningsmuren och påbyggnaden. 6) Åldrat och urlakat bruk i murens skal. 7) Cementfogar i murens skal som är för styva. 146 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Målsättning med den nya murens konstruktion Undersökningarna av murens uppbyggnad, konstruktiva verkningssätt och material har visat att det inte är de medeltida materialen och konstruktions­ metoderna i sig som varit bristfälliga och orsakat raset utan att det varit andra problem som redovisats tidigare, till exempel murens uppbyggnad i två steg, brist på bindstenar, felaktiga underhållsmetoder och höga fukthalter i muren som orsakade raset. De medeltida metoderna och materialen har tvärtom visat sig var mycket hållbara och gjort att muren till stora delar kunnat stå i mer än 700 år, trots bristerna i dess uppbyggnad och konstruktion. Den nya muren har fått en långsiktig stabilitet och hållbarhet genom att skal och kärna binds samman med bindstenar som låser till kärnan och i vissa fall låser genom hela murens bredd i dess övre delar. Den nya muren får en form som överensstämmer med formen den hade innan raset och kvarvarande mur på vardera sida om raset. Muren avslutades dock cirka tio centimeter lägre än befintlig mur för att för framtiden markera vilken del som är återuppbyggd. principer för konstruktion och uppmurning. Två till tre stycken bindstenar per kvadratmeter murades in. Där det var möj­ ligt användes genomgående bindstenar på den övre delen, där muren inte är så tjock. Den övre delen av muren, från cirka 2,5 meter från toppen, murades som fullmur med stenar som ligger i förband både längs med och inåt i muren. En bindsten ska vara tillräckligt djup för att passera skalets tjocklek och binda in till kärnan genom förband med stenar i kärnan, se figur 8.15. Bind­ sten murades in i kärnan. Från nivå ovanför bevarad mur där muren murades upp i helhet placerades bindstenar i respektive skal så de kunde muras ihop i förband genom murens tjocklek. Stenen i kärnan lades på ett ordnat och strukturerat sätt även om det inte, som för stenarna i skalen och för bindstenarna, fanns något krav på förband. Stenen valdes med varierande fraktion så det blev en bra gradering som till­ sammans med bruket fyller ut håligheter väl och skapar fullgott stöd för bind­ stenar och genomgående bindstenar som därmed får förband in i kärnan. Se figur 8.16 för ritning över principer för återuppbyggnad. geotekniska förutsättningar Inför återuppbyggnaden behövdes kännedom om markförhållanden för ring­ muren på platsen, av flera anledningar. Precis intill raset står muren förmodli­ gen direkt på berget, men vid det rasade området sjunker berget och muren står på jord. Som underlag för projektering av murens återuppbyggnad behövde de geotekniska förhållandena fastställas. Vidare behövdes en kontroll av säker­ heten för de kvarvarande murdelarna göras i förhållande till jordtrycket, på Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 147 grund av skillnaden i marknivå, innan murarbetena kunde påbörjas. En geo­ teknisk undersökning genomfördes under 2014. Undersökningen användes också till att bekräfta tidigare undersökningar av murens grundläggning och ger därmed ytterligare kunskap om ringmurens grundläggning. Resultatet av den geotekniska undersökningen visar att det är lite mindre än en halv meter till berget på murens utsida och därmed lite mindre än tre meter på insidan där marknivån ligger högre. Jorden är fyllnadsjord bestående av sand och grus med inslag av lera och organiskt material på båda sidor om muren. Provgropar som gjorts intill muren visar att materialet under murens grundläggning har ett litet djup och består av fyllnadsjord med iblandning av kalkstensflisor. Detta stämmer med tidigare undersökningar och beskriv­ ningar av murens grundläggning när den inte står på berg. Jämviktsberäkning utfördes där de kvarvarande delarna av muren antogs vara belastade med ett vilojordtryck orsakat av jorden på murens insida (Craig 1997 181-243). Vilojordtrycket ger upphov till ett stjälpande moment. Mur­ delarnas tyngd ger upphov till ett mothållande moment som jämförs med det stjälpande momentet. Beräkningen visade att murdelen inte riskerade att stjälpa utåt. löpande tekniska kontroller under uppbyggnad Under hela uppbyggnadsskedet har tekniska kontroller av återuppbyggnaden genomförts, dels för att säkerställa att föreskrivna metoder efterföljs, dels för att lösa eventuella problem snabbt och för att fånga hantverkarnas synpunkter på arbetsmetodik och tekniska lösningar. Följande tekniska kontroller gjordes: Rivning och rensning av kvarvarande mur för att skapa förutsättning för återuppbyggnad och säker arbetsplats. Antal och placering av bindstenar. Kärnans uppbyggnad och förband mellan bindstenar och kärna. Montering av dragstag och ankarstag ovan marknivån på murens insida. Ankarjärnen monteras under 2015. Montering av dragstag med Cintecs lösning under marknivån på murens utsida. Totalt har sex tekniska kontroller genomförts och en slutkontroll kvarstår efter att allt färdigställts under 2015. dimensionering av antal bindstenar För att avgöra hur tätt bindstenarna skulle placeras har de krafter som bind­ stenarna kan utsättas för beräknats. Dessutom har förmågan att hålla emot dessa krafter beräknats för bindstenarna och deras förband i murkärnan. 148 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Beräkning av de krafter som kan belasta bindstenarna utgick från murens utseende innan raset, med lokala utbuktningar och lös kärna som ger upphov till krafter som vill separera murskalen från kärnan (Craig 1997 181-243). Den återuppförda delen av muren får en betydligt bättre uppbyggnad än de äldre delarna med avseende på murskalens förbindning till kärnan samt kärnans uppbyggnad. Eftersom målsättningen är att den återuppförda muren skall bestå under lång tid bedöms det som rimligt att dimensionera bindstenar uti­ från sämre förutsättningar än vad som kommer att råda i den nyuppförda muren. Storleken av krafterna som orsakas av lokal utbuktning och lös kärna är beroende av tyngden av muren ovan. Krafterna är därmed större i murens nedre delar och mindre i de övre. Vid beräkning av bindstenarnas kapacitet gjordes antagandet att kraftöver­ föring från bindsten till kärna sker genom friktion. Friktionen är beroende av det vertikala tryck som belastar den horisontella kontaktytan mellan bindsten och kärna. Eventuella friktionskrafter till följd av tryck mot bindstenarnas sidor har beräkningarna bortsett ifrån. Eftersom det vertikala trycket orsakas av tyngden av muren ovan så är friktionen störst i murens nedre del och minst i den övre. De beräknade krafterna har jämförts med bindstenarnas kapacitet. Efter­ som både krafter och kapacitet är störst i murens nedre del och minst i den övre delen valdes en jämn fördelning med 2-3 bindstenar per kvadratmeter. 8.5 Krönavtäckning På samma sätt som ett tak är avgörande för en byggnads fortlevnad är en fung­ erande krönavtäckning avgörande för en murs fortlevnad. Krönavtäckningen ska hindra att vatten tränger in direkt i murverket ovanifrån. Välgjorda krön av betong eller cementbaserade bruk har visat sig fungera över långt tid (Got­ lands Museum 2009). Det är dock avgörande att bra materialkvalitet används. På den återuppmurade muren gavs krönet en svag lutning utåt för att und­ vika att regn- och smältvatten rinner ner på insidans flaskhals, som redan är hårt belastad av nederbörd, utan istället rinner mot murens utsida. Bruket på krönet avsmalnades också mot kanterna för att synas så lite som möjligt från marken. De översta skiften under krönet murades med ett B-bruk för att fukt som eventuellt tränger igenom krönet inte ska bryta ner bruket där. Cementbruket till krönet består av lågalkalisk cement (anläggningscement) och natursand (0-4 mm) och har ett lågt vattencementtal (0,35–0,4) vilket borgar för hög täthet och hållfasthet. Slutligen stålades ytan för att få god vattenavrinning, se figur 8.17. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 149 Figur 8.14. Exempel på brister i ring­ murens uppbyggnad. 1) nedre delens tunna yttre murskal. 2) Få eller inga bindstenar mellan skal och kärna. 3) Bristfälligt eller inget förband mellan stenar i kärnan. 4) Kärnan är rösig och lös i de nedre delarna. 5) Excentrisk belastning på murens yttre skal i förhållande till kärnan av den tidigare bröstningsmuren och påbyggnaden. Foto: carl thelin. Figur 8.15. (t. v.) Muren under uppbygg­ nad med rejäl bindsten och en väl utfylld kärna. Foto: carl thelin. Figur 8.17. (t. h.) den färdiga krön­ avtäckningen. Foto: Ulrika Mebus. 150 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 151 Motstående sida. Figur 8.16. Ritning som visar murningsprinciper för åter­ uppbyggnad av ringmuren placering av kramlor och dragstag på var sida om raset. 8.6 Säkring av intilliggande murpartier Raset har på ett tydligt sätt exponerat flera svagheter i murens konstruktion. Ett återkommande problem som beskrivits i arkivhandlingar är att det finns hålrum i kärnan och mellan kärnan och det yttre skalet. På flera ställen har detta lett till buktningar av det yttre skalet. Problemen visades mycket tyd­ ligt på norra sidan om raset, där stora hålrum innanför det yttre skalet blev synliga, se figur 8.18. Beslutet att förstärka muren på var sida om raset motiveras av flera skäl: Raset kan ha påverkat de intilliggande murpartierna och nedplock­ ningen av rasbågen innebar att kraftspelet påverkades. Raset exponerade tydliga svagheter i muren, speciellt på norra sidan, i form av separation mellan det yttre skalet och kärnan. De delar som murades upp vid raset ansluter till och murades ihop med de kvarvarande murarna och belastar därmed delvis de kvarvarande murarna. Hur samverkan mellan de uppmurade delarna och den befintliga muren kommer att te sig är svårbedömt. Tillsammans motiverar dessa omständigheter att de intilliggande murarna förstärktes för att säkra att ytterligare ras eller deformationer inte uppkommer i anslutning till de uppmurade delarna. Detta skapade samtidigt goda förut­ sättningar för anslutning mellan uppmurade och befintliga delar. Kramling, dragstag med ankarjärn och injekterade ankarstag Olika metoder för att säkra skalmurar undersöktes inom projektet i ett exa­ mensarbete av Gustafsson och Silvermark (2013). Tre metoder för att säkra murpartierna intill raset tillämpades. Ovanför den inre markytan, där det är möjligt att borra igenom muren och komma åt båda sidorna, användes dels dold kramling och dels dragstag med synliga ankarjärn. För delarna under den invändiga markytan användes en metod att förankra det yttre murskalet som inte kräver tillgång till båda sidor av muren. Se figur 8.16 för schematisk placering av kramling, dragstag och injekterade ankarstag. För att kunna välja rätt dimensioner och antal kramlor och dragstag studera­ des de krafter som förstärkningarna kan utsättas för. En lokal utbuktning av det ena murskalet kan ge upphov till krafter som kan separera skalet från muren. Den lösa fyllningen kan ge ett jordtryck mot murskalen som pressas utåt (Craig 1997 181-243). Inträngande vatten kan frysa i murens inre, vilket kan ge upphov till tryckkrafter, eftersom isen har större volym än vattnet. 152 | Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning Figur 8.18. norr om raset gick det tydligt att se stora hålrum mellan det yttre murskalet och murens kärna. Foto: carl thelin. Figur 8.19. de synliga ankar­ järnen före montering. Foto: carl thelin. Konstruktiva aspekter på nedplockning och uppmurning | 153 Beräkningar visade att krafterna som orsakas av lokal utbuktning och lös kärna var av samma storleksordning, medan krafter som orsakas av att en vattenmättad murkärna som fryser blir extremt stora (Young och Freed­ man 1996, Schulson 1999). Med cirka två kramlor respektive ett dragstag per kvadratmeter hålls krafter av utbuktning och lös kärna tillbaka. För att und­ vika skador orsakade av frysning bör fokus istället riktas mot att förhindra stora mängder vatten att tränga in i murverket, liksom att möjliggöra uttork­ ning av det vatten som tränger in. Relativt klena dimensioner eftersträvades för att kramlor och dragstag ska kunna följa med i murens naturliga rörelser. Samtidigt gjorde murens tjocklek att alltför klena borrdimensioner inte kunde användas. För den dolda kramlingen borrades 14 millimeters hål och 10 millimeters armeringsjärn av rostfritt syrafast stål användes som fixerades i murens båda skal med injekteringsmassa. För dragstagen med synliga ankarjärn borrades 20 mm hål. Gängstång M12 av rostfritt syrafast stål med tillhörande brickor och muttrar användes. Ankarjärnen tillverkades i form av ett kryss, se figur 8.19. På ytorna under marknivå på insidan används Cintecs (Cintec 2015) lös­ ning för murankare. Lösningen bygger på att ett hål borras genom muren till erforderligt djup, i detta fall till det inre murskalet. I hålet placeras Cintecs dragstag som består av ett 16 millimeters stålstag omgivet av en strumpa. När staget placerats i hålet injekteras specialanpassat bruk i strumpan som formas efter håligheter i murverket och förankrar ankarstaget. Tre meter närmast raset på vardera sidan försågs med dolda kramlor och dragstag med synliga ankarjärn. De dolda ankarstagen sattes på en något större yta, se figur 8.16. Två stycken dolda kramlor och ett dragstag med synligt ankarjärn per kvadratmeter monterades jämt fördelade över ytan på vardera sidan om raset. Totalt monterades fem stycken synliga ankarjärn på vardera sidan om raset jämt fördelade över ytan. Två till tre Cintecs ankarstag per kvadratmeter monterades jämt fördelade på ytan under den inre marky­ tans nivå. 154 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur 9. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Kristin Balksten med bidrag från Mats Larsson och Curth Klasén m.fl. F ör att praktiskt kunna genomföra en reparation efter raset 2012 var det självklart att involvera hantverkare med stor erfarenhet av Got­ lands medeltida bebyggelse och byggnadstekniker i hela processen. Stiftel­ sen Byggnadshyttan på Gotland startade 1986 med tydlig inriktning mot restaurering, byggnadsvård och kunskapsuppbyggnad. De medverkande har fått vara med och bygga upp kunskap som under projektets gång visat sig vara unik för Gotland, kunskap om traditionella material och metoder. Det är ytterst få förunnat att idag ha kunskap om hela processen, från val av råmaterial, bearbetning och framställning av lokala byggnadsmaterial till hantering av handverktyg. Att involvera Byggnadshyttan på Gotland som samarbetspartner var därför viktigt. De av hyttans murare som först blev involverade i forskningsprojektet var Curth Klasén och Mats Larsson. Dessa har varit med i utvecklingsarbetet kring provmurning och provfogning. Bland murare som deltagit i nedplockning och uppmurning kan särskilt nämnas Daniel Sjöberg och Tomas Andersson samt kranförare Inge Nilsson, vilka har visat stort engagemang för projektet. Fler murare har kommit och gått i projektet och allas engagemang och kunskaper har varit lika värdefulla. Projektet har krävt en annorlunda arbetsprocess då ingenting har varit för­ utbestämt. Vi har gemensamt behövt lösa många saker efterhand, då det inte har gått att tillämpa några standardlösningar. Projektet som inkluderade såväl kunskaps- som muruppbyggnad startade formellt i februari 2013. Omgående började vi då tillsammans att fundera över material och metoder för återupp­ byggnaden, samt vilka ytterligare kompetenser som vi kunde ha behov och nytta av. Detta kapitel ämnar ge en inblick i den praktiska arbetsprocessen för att om möjligt inspirera andra projekt att arbeta på liknande sätt. Här görs även ett försök att fånga reflektioner som har gjorts i det praktiska arbetet. Redan 2011 hade vi tillsammans haft en workshop för att fundera över fogbruk och murbruk i ruinerna i Visby, inom ramen för ett tidigare forsk­ ningsprojekt om ruiner (Balksten & Mebus 2013). Deltagarna då var Erik Andersson från Delsbo i Hälsingland och Jonny Eriksson från Vargön i Västergötland tillsammans med Curth Klasén, Mats Larsson och Daniel Sjöberg från Gotland samt undertecknad Kristin Balksten. Under de dagarna diskuterades olika kalksorters beskaffenhet utifrån råvara och släckningspro­ cess, om blandningsförhållandets betydelse och sandens struktur samt om Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 155 fogens utformning. Att vi nu fick möjlighet att åter arbeta tillsammans med dessa frågor var oerhört givande och nyttigt, också för att vi redan hunnit bilda oss en uppfattning om, och respekt för, varandras kunskaper och stånd­ punkter. Detta är inte oviktigt när man skall resonera och pröva sig fram till fungerande lösningar som alla kan vara tillfreds med. Utifrån vilka typer av bruk som man som murare är van att arbeta med så har man ofta olika önsk­ ningar beträffande brukets egenskaper. 9.1 Provmurning för fastställande av murbruk Redan 2012 gjordes analyser av de murbruk som kunde påträffas i muren, se kapitel 5. Analyserna kunde ge en fingervisning om vilka bindemedel som hade använts, men även ungefärliga proportioner. När vi skulle prova ut murbruk för såväl murskalen och fullmuren som murkärnan diskuterades tidigt tre olika alternativ; kalk från Gotland, kalk från Öland och lera. Med kalken från Gotland vet vi sedan gammalt att vi får olika arbetsbarhet i kalken utifrån dess släcknings- och lagringsprocess. För Gotlandskalk blev det intressant att prova våtsläckning, jordsläckning och stukasläckning. Den gotländska kalken är en luftkalk, vilket innebär att den är ren och behöver utbyte med luftens koldioxid för att karbonatisera. För ölandskalk blev det intressant att prova torrsläckning och våtsläckning. Den öländska kalken är en svagt hydraulisk kalk, det vill säga att den hårdnar även i vatten genom hydratisering, förutom att den härdar i reaktion med luftens koldioxid. För provmurning användes även lera, köpt som ren lera på säck då det inte funnits någon tid att hitta lokal lera. Kunskaper om lerbruk har inte förvaltats på Gotland (utom för keramiktill­ verkning), vilket gjorde det viktigt att få ta del av Erik Anderssons kunskaper om lerbruk. Han har sedan gammalt lärt sig hur man känner på en lera och ser att den, med rätt sandinblandning, blir ett bra bruk utifrån hur fet eller mager den är, det vill säga hur ren eller sandig den är. Han har också lärt sig av äldre murare att lerbruket blir stabilare mot vatten om man släcker lite kalk i lerbruket (vilket använts till exempel på skorstenar ovan taknock). Om kalksläckning och dess inverkan på hur kalken sätter sig och härdar har Jonny Eriksson studerat de senaste åren (Eriksson 2012, 2015). Det gjorde att också han var en värdefull resurs i projektet då olika släckningssätt skulle utvärderas, för att ge en gotländsk kalk med så bra egenskaper som möjligt. Då analyserna visade på kalkbruk i skal- och fullmur och lerbruk i kärnan och då det visat sig hålla i flera hundra år, fann gruppen att det skulle vara intressant att försöka komma så nära originalet som möjligt. Men det var även mycket viktigt att försöka fastställa vilka egenskaper ett bruk skulle behöva ha för respektive användningsområde. Ett flertal små provmurar byggdes på pall (cirka 1 kvadratmeter) för att vara mobila. För bruk i kärnan provades 156 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur ölandskalk, lerbruk samt lerbruk med stukasläckt kalk i. För murbruk prova­ des stukasläckt gotlandskalk, opiskad liksom piskad jordsläckt gotlandskalk, våtsläckt gotlandskalk som släckts under tryck i tunna, torrsläckt ölandskalk/ jordsläckt piskad gotlandskalk. Bruken gjordes generellt feta; mellan 2:1–1:1 vilket tunnslipen visat att de gamla bruken var. Provningen gav följande reflektioner: Ett stukasläckt bruk med en sådan riklig mängd som 2:1, det vill säga 1 packsten och 1 sand, gav ett mycket klistrigt bruk som sög fast stenarna. Bruket blev mycket kompakt och det vittorkade och hårdnade även en bit in i muren efter ett par dagar. Då ett bruk med sådan fethet blir mycket krympningsbenäget lämpade det sig inte som fogbruk. Detta bruk var efter att det vittorkat svårt att skilja från murens originalbruk i de nedre skalmurarna. Med opiskad jordsläckt kalk 1,5:1 upplevdes bruket närmast som magert. Troligen beror det på att all kalk inte kommer att fungera som aktivt bindemedel, vilket innebär att det blir kvar många kalk­ klumpar som närmast är att betrakta som ballastkorn. Den jord­ släckta kalken som legat i markgrav i många år ger inte ett särskilt klistrigt bruk och inte heller vill det vittorka och sätta sig så snabbt, varför dess egenskaper inte gav önskvärd effekt. Med våtsläckt kalk som släckts under visst tryck i tunna skapades ett mycket fett bruk med förhållandevis låg krympningsbenägenhet, god homogenitet och utan kalkklumpar. Dock är det inte en metod som är känd sedan gammalt på Gotland, vilket var något som dis­ kuterades utifrån antikvariska aspekter. Att blanda ölandskalk och gotlandskalk i lika delar ger en intressant kombination av styrka och smidighet. Det sätter sig något snabbare än ren gotlandskalk och det blir hårdare när det har härdat. Även om bruket blir stående under vatten efter några dagar, så har det blivit mycket hårt efter ett par månader. Mursand 0–5 millimeter är grövre än putssand 0–3 millimeter. Med mursanden blev bruket mindre rörligt och det var svårare att få sten­ yta mot stenyta vid murningen. Pinnstenar provades, men befanns inte vara nödvändiga för stabil­ iteten. Bruket i sig är så kompakt och bärande att pinnstenarna är svåra att få på plats. Inte heller står de att finna i den gamla muren. Klistrigheten och egenskapen att bruket suger sig fast mellan stenarna upplevs som mycket positiv när stora ojämna kalkstenar skall läggas på varandra. Stukasläckningen, som gör att sanden och kalken binder samman under släckningsprocessen, ger det överläg­ set klistrigaste bruket utifrån samma blandningsförhållande jämfört med de andra släckningssätten. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 157 Figur 9.1. (ovan t. v.) Utprovning av murbruk för återuppbyggna­ den av Visby ringmur. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.2. (ovan t. h.) stukasläck­ ning av kalk för provmurning. genom att stukasläcka direkt i blandaren undviks onödig hantering av bränd kalk. Bruket får stå i blandaren till dess att det har svalnat. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.3. (t. h.) Jordsläckt kalk i markgrav som skall piskas innan det används till kalkbruk. Foto: Kristin Balksten. 158 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Provmurningen syftade till att finna vilka önskvärda egenskaper ett bruk bör ha och att finna ett bruk som har dessa egenskaper. Den har även syftat till att se hur nära de välbevarade originalbruken vi har kunnat komma i samman­ sättning, beteende och utseende utifrån en önskan att de skall vara kompa­ tibla och åldras på liknande sätt under kommande århundraden. Utan grup­ pens samlade kunskaper, långvarigt goda samarbete och en generell lyhördhet hade det inte varit möjligt att komma fram till dessa resultat. 9.2 Provfogning för fastställande av fogbruk Gällande fogning på Visby ringmur så finns flertalet ytor med gammalt kalk­ bruk bevarat, i synnerhet i nordliga väderstreck och på vertikala ytor. På väder­ utsatta och i synnerhet fuktutsatta ytor, exempelvis på flaskhalsen mot söder och väster, har kalkbruket helt dolts bakom ett tjockt lager av cementbruk från 1950–70-tal (se kap. 2). Vid en rundvandring tillsammans gjordes många iakttagelser av fogningen på ringmuren. Det kalkbruk som finns kvar i riklig mängd är generellt fett, innehållandes såväl kalkklumpar som krympsprickor och det är utstruket över stenarna för att ge en slät muryta. När omfogning har skett med cementbruk så ligger fogarna generellt innanför stenens yta vilket gör att muren får en annorlunda ytstruktur, men det gör också att det bildas fickor i och på muren där såväl växlighet som snö kan avsättas. I anslutning till det rasade partiet finns en del av falskhalsen som varit skyddad av en byggnad sedan 1700-talet. Här kan man iaktta hur djupt kalk­ bruket saknas i ytan. Där man väl träffar på det är det dock i fungerande skick. Däremot är det gamla kalkbruket upplöst på de delar av flaskhalsen där man på 1970-talet rengjorde och fogade om med cementbruk och ser till karaktären ut att vara blöt sand bakom cementbruket. Det torn som är närmast det raserade partiet har rikliga mängder kalk­ bruksfog kvar i mycket gott skick. Utifrån dessa fogar bestämdes utform­ ningen på det återuppbyggda partiet, det vill säga att fogen skall vara utstru­ ken och i liv med murytan. För att kunna få ett nytt fogbruk som kan fungera på flaskhalsen behövde vi fastställa önskvärda egenskaper och sedan finna ett bruk som kan leva upp till detta. Samtidigt måste fogbruket skydda murbruket innanför, utan att hindra koldioxiden från att tränga in och bidra till karbonatiseringen. Det behöver klara fuktbelastning, det bör inte leda vatten in i muren, det behöver vara likt kalkstenen i fukt- och temperaturrörelser och det får inte vara för tätt. Utifrån dessa krav valde vi att prova några svagt hydrauliska fogbruk. Till att börja med användes ölandskalk och gotlandskalk i form av stuka­ släckta bruk. De stukasläcktes en-två dagar före användning för att undvika att kalkskott skulle kunna uppkomma i ytan. Den gotländska kalken kan Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 159 Figur 9.4. (överst t. v.) provytorna är placerad intill tornet stor-christin och här syns gammal fog som överensstämmer med de nygjorda till form och kulör. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.5. (överst t. h.) Fogbruket behöver byggas upp i ett par lager när det är så djupa håligheter i fogarna. här behöver man vara extra noggrann med är vidhäftning till stenen. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.6 a–c. (ovan) Fogning av flaskhalsen med ölandskalk 2:1, gotlands- och ölandskalk 1:1:1 samt ölandskalk 1:1. Foto: Kristin Balksten. 160 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Figur 9.7 a–c. Fog på svagt hydraulisk gotlandskalk som daniel sjöberg provat ut; 1:1 samt 1:1,5. nertill syns jämfö­ rande prov med ölands­ kalk 1,5:1. den gotländska hydrauliska kalkens kulör stämmer bättre överens med de gamla bruken som finns på muren. Foto: Kristin Balksten. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 161 Figur 9.8. Fogning av de vertikala murpartierna sker med jordsläckt gotlandskalk och mursand 1:1,5. Foto: Kristin Balksten. 162 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur sparas som murbruk väl skyddat från luft under lång tid medan den öländska kalken bör användas inom 3–4 dagar, eftersom det sedan vill börja härda i reaktionen med vatten. Tre varianter provades ut på ett murparti på östra muren intill tornet Stor-Christin; ölandskalk 2:1, ölands- och gotlandskalk 1:1:1 samt ölandskalk 1:1. På tornet finns gammal kalkfog bevarad som har varit vägledande i ytstruktur. Även kulören kan jämföras med dessa fogar. Ölandskalken är vad man i äldre tider benämnde som en mager kalk, vilket känns mycket tydligt när det jämförs med gotlandskalken som är fet. Provfogningen utfördes av Mats Larsson, Tomas Andersson, Curth Klasén och Kristin Balksten. Vi provade konsistens, klistrighet, krympningsbenä­ genhet och bearbetbarhet. Uppbyggnad i flera lager var nödvändig utifrån att fogarna är drygt 10 centimeter djupa när cementfogarna är bortknackade och de sandiga kalkbruksresterna bortsopade. För varje lager har det varit viktigt att kunna kompaktera bruket och samtidigt få en grov yta med god vidhäft­ ning till såväl underliggande som nästkommande lager. För det yttre lagret har snutbrädan använts efter att bruket satt sig för att trycka till och släta ut ytan. Vid en utvärdering syns att de båda fetaste bruken ser bäst ut, då de inte suger åt sig så mycket vatten. Båda de fetaste bruken ser också ut att överens­ stämma bäst med de omgivande fogbruk som finns bevarade utifrån just sin fethet, men även utifrån kulör. Efter två vintrar är de helt oförändrade, och det var till och med svårt att knacka loss fogbruk för analys. Ölandskalken ger ett betydligt gulare fogbruk än den vita gotlandskalken gör. När de båda blandas lika erhåller de en kulör som liknar det åldrade kalkbruket på tornet intill. Efter att svagt hydraulisk kalk från Gotland har bränts under 2014 har även provfogning på det återuppbyggda partiet utförts med detta kalkbruk. Det är kulörmässigt mycket likt den variant av gammalt fogbruk i gulaktig ton som finns på flera ställen på muren. Denna kalk provades som 1:1 samt 1:1,5, med stukasläckning. Även denna kalk är märkbart magrare än den vanliga luft­ kalken från Gotland, varför ett fetare bruk blir mindre krympningsbenäget och mera vattenavvisande. För fogning på de vertikala murytorna behöver inte bruket vara lika tåligt i fråga om att stå i vatten, då det inte tenderar att bli lika fuktbelastat. Här tänkte vi från början att det borde vara rimligt att ta med sig fogen i anslutning till att murningen gjordes och då använda samma bruk som till murningen. Det stod dock mycket tidigt klart att detta bruk inte hade de önskvärda egenska­ perna för fogning då det var för klistrigt och krympningsbenäget. Istället föll valet på den välpiskade jordsläckta kalken ihop med den grövre mursanden för att få ett smidigt bruk som kan läggas på i hela fogens tjocklek och bear­ betas utan att vilja spricka för mycket. Blandningsförhållandet valdes till 1:1,5 och bruket påminner därmed mycket om den påbyggda murens originalbruk. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 163 Figur 9.9. Under Erik Anderssons vägledning blandas lerbruket till önskad konsistens. Foto: Björn Balksten Regnér. Figur 9.10. leran blandas med packstenen i planblan­ dare där en stukasläckning av kalken utförs. Foto: Kristin Balksten. 9.3 Lera från Nyplings i Lokrume Att finna en lertäkt som används idag visade sig inte helt självklart. Säkert kunde vi finna bra ställen för lertäkter i äldre geologiska kartblad (e.g. Lund­ kvist et al 1940) men det visade sig att vi inte behövde krångla till det så mycket. För att finna lera funderade Byggnadshyttans killar över vilka de kände till som hade haft lertäkter på sina marker. Den aktuella leran fick vi kännedom om då Daniel Sjöberg på Byggnadshyttan fick information om att man just nu grävde för en bevattningsdamm på Nyplings i Lokrume. Det visade sig att markägare Pär-Rune Nypelius gärna skänkte bort leran till ringmuren om den visade sig duglig till ändamålet. Hantverkarna på Byggnadshyttan gjorde en bedömning av lerans kvalitet under vägledning av murare Erik Andersson i Delsbo, och fann att den liknade det lerbruk som fanns i muren och att den med sin sandmängd var en lagom fet lera för ändamålet. Valet av lera gjordes efter devisen ”man tager vad man haver”. Leran fick ligga utspridd i en hög vid muren under vintern för att frysa. Det är känt sedan gammalt att leran blir lättare att blanda till om den först får frysa. Det blev tydligt att det var så även här. Vintern 2013–2014 var inte sär­ skilt bister varför bara det yttre av leran hade frusit och den var också betydligt mera benägen att låta sig blandas. Med moderna maskinblandare typ plan­ blandare är det dock inget egentligt krav då den klarar av att blanda bra ändå. Leran innehöll blandade kvaliteter av brun, gråbrun och blågrå lera samt sand i olika stor mängd. Leran upplevdes i magraste laget för att ge ett riktigt gott murbruk. Då vi beslutat att följa den gamla traditionen att blanda i lite osläckt kalk i leran blev lerbruket lite fetare och den fick en riktigt bra konsistens. 164 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Figur 9.11. lerbruket fyller upp bakom yttre skalet och möter kalkbruket. det har tydlig skillnad i såväl kulör som klistrighet. stenar och stövlar sugs väl fast i ler­ bruket. Foto: Kristin Balksten. Lerbruket blandades till i planblandare. Tre spann lerblandning till ett halvt spann packsten av vanlig gotlandskalk från Hejnum blandades sam­ man. Då detta bruk skulle användas inuti muren var det inte så viktigt att stukasläckningen skedde flera dagar innan, då kalkskott som kan uppkomma inuti en sådan tjock mur inte kan orsaka skada. Lerbruket blandades normalt dagen före eller samma dag som det skulle användas. Det hade underlättat arbetet högst väsentligt att ha två blandare som kunde användas parallellt, vilket vi sänder med som ett tips för framtiden. Genom kalkinblandningen blev det tydligt att lerbruket stabiliserade sig efter ett par dagar. Utan kalken hade det varit helt oförändrat, men nu gick det till och med att kliva på bruket efter en tid. 9.4 Nedplockning av muren Vid nedmonteringen av muren handlade det om att lossa på varje sten med spett. Större stenar fick lyftas ner med hjälp av kran, men flertalet mindre ste­ nar gick att lyfta manuellt till en väntande back. Bästa materialkännedomen får man många gånger just när man ger sig på att riva i någonting. I det här fallet fick vi lärdom om hur bruket beter sig mellan kalkstenen i den påbyggda såväl som i den gamla muren, inunder krönet av muren, bakom cementfogar och nära marken. Det visade det sig vara viss skillnad på seghet i den påbyggda murens och i den gamla murens kalkbruk. Även om det var lätt att lyfta på stenarna så framstod det ändå tydligt att vidhäftningen varit intakt till våra dagar och att kalkbruket mycket väl hade fyllt sin funktion i 700 år. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 165 Figur 9.12. nedplockningen sker med spett och kran. här håller Mats och Urban i spetten medan Inge sköter kranen. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.13. så här långt ner har muren plockats. nedersta skiftet visar sig vara tomt på kalkbruk i stående fogar, men däremot är det fyllt med rikliga mängder med cementbruk. Foto: Kristin Balksten. 166 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Den övre halvmetern av muren, under krönavtäckningen i cement, var bru­ ket märkbart påverkat. Det var blött, sprött och hade mist sin seghet. Bruket i den påbyggda muren var sandfärgat med stora kalkklumpar och det ser ut att ha flutit ut väl mellan stenarna. Här har bruket generellt fyllt ut hela muren väl, förutom mellan den gamla murens övre fullmur och flaskhalsens kärna. Kalkbruket i den gamla muren var fetare och vitare än i den påbyggda muren. De hade olika seghet, såtillvida att det var segare att lyfta på stenarna i den påbyggda muren än i den gamla muren. Många av de stenar som var placerade på flaskhalsen visade sig vara i gan­ ska dåligt skick. Dessa kalkstenar hade placerats med svag lutning inåt muren vilket innebar att de tagit in vatten i kloven och därmed frusit sönder. Detta gjorde också att det oundvikligen skulle behövas en del ny sten vid uppmur­ ningen. Stenarna sorterades generellt efter var i muren de hade suttit för att om möjligt kunna återplaceras till samma del av muren, om än inte i ursprunglig position. Det blev också tydligt i och med nedplockningen att bindstenar var något som generellt saknats och att murens kärna fyllts utan noggrann murnings­ teknik. Vid nedplockningen blev det också märkbart hur växter hade kunnat eta­ blera sig inuti muren med sina djupa rötter. De trivs i ett bra växtklimat bakom cementfogen och rötterna söker sig främst in på djupet mellan fog och sten. Där cementfogen är helt intakt och sprickor mellan fog och sten saknas är inte heller växtlighet etablerad eller fogen bakom upplöst. Först när det har bildats mikrosprickor mellan fog och sten kan man se cementfogens negativa inver­ kan på murverket. Bruket bakom cementfogen kan sägas ha varit i varierande skick. På alla de partier där det varit en hög fuktbelastning och muren delvis varit blöt också vid nedmonteringen så har kalkbruket varit mera urlakat än på helt torra partier då det varit oskadat. Den lärdom vi kan dra av detta är att vi kommer att behöva lokalisera de partier på resten av muren som är utsatta för hög fuktbelastning och som är omfogade med cement. I det allra understa skiftet som ligger mot marken upptäckte vi att det sak­ nades bruk i de vertikala fogarna. Först mellan första och andra skiftet före­ kom kalkbruk. Däremot hade cementbruket vid senaste omfogningen fyllts i även i de nedre stående fogarna. 9.5 Uppmurning Vid uppmurningen av muren har vi begränsat oss till två typer av murbruk; lerbruket med stukasläckt kalk till kärnan samt stukasläckt kalkbruk gjort av 1 tunna packsten till 1 tunna putssand, 0–3 millimeter. Det stukasläckta kalk­ bruket blandades till i en extra stor planblandare där hela tunnor kunde lyftas Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 167 Figur 9.14. stukasläckning i stor planblandare som fylls på med hela tunnor av kalk, sand och vatten. Foto: Kristin Balksten. och fyllas i blandaren för att minimera tungt arbete. Stukasläckningen plane­ rades att ske dagen före användning för att undvika kalkskott men bruksåt­ gången medgav inte riktigt detta. Då hade ytterligare blandare behövt använ­ das. Eftersom det stukasläckta bruket valdes bort som fogbruk gjorde det att eventuella kalkskott inte skulle kunna skada murens yta (då det förväntas ske långt in i muren där det finns ett visst tryck på bruket och kalkskotten bara bildar kalkklumpar) och därmed var det mindre viktigt att släcka någon dag i förväg. Daniel, en av murarna, provade att lägga färskt murbruk i frysen innan det hade vittorkat. En intressant iakttagelse var att det inte hade ändrat sin karaktär alls utan det fortsatte att torka och härda efter att det hade tinat upp. När bruket väl har härdat suger det minimalt med vatten och det blir mycket kompakt, hårt och starkt. Under det att muren uppfördes i snabb takt tillfördes hela tiden vatten. På partier där sol och vind har kommit åt har murbruket kunnat vittorka i ytan men till exempel bakom huset på murens insida är bruket ännu efter många veckor fortfarande färskt och mjukt. Fogningen av flaskhalsen har därför spa­ rats till år 2015, eftersom murbruket innanför bör ha börjat härda innan det stängs in bakom en fog av hydrauliskt kalkbruk. Första skiftet är återigen murat utan bruk i de stående fogarna för att und­ vika kapillärsugande bruk mot mark. På varje kvadratmeter har två till tre bindstenar använts för att binda samman skalmuren med kärnan. Till detta behövdes ganska mycket ny sten. Det närmast tillgängliga brottet för kalk­ sten var i Bro socken. Där finns kalksten av varierande kulör och flera kulö­ rer har kommit med som ersättningssten. Ny och gammal sten har fördelats jämnt. En av de största utmaningarna med återuppmurningen har murarna 168 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur tyckt vara att försöka få något som är nytt att se gammalt ut. Det har krävts eftertänksamhet för att lägga ett bra pussel. Man inte får vara för noggrann och det krävs att man väljer rätt sten på rätt plats och att det inte bildas allt­ för jämna skift för att lagningen ska smälta in harmoniskt med omkringlig­ gande originalmurverk. Stenarna har lyfts på plats med hjälp av kran. Det har behövts stora ytor för att man ska kunna ha ett bra urval av lämpliga stenar som ska kunna passa in i muren. Att få en blick för vad som passar bra härnäst är en färdighet några av murarna har utvecklat under tiden. Det återuppbyggda partiet har markerats på flera sätt. Årtalet 2014 är inhug­ get av Kristin Balksten i den första sten som Riksantikvarie Lars Amréus har lagt dit liksom av Curth Klasén i en av de övre stenarna som markerar gräns i toppen. Det har även markerats genom en något nedsänkt gräns för krönet samt av synliga dragstag på sidorna. (Bakom den nedre huggna stenen har femteklassare lagt in sin skatt till framtiden.) Under arbetets gång har vi många gånger frågat oss hur de bar sig åt när de byggde muren under 1200- och 1300-talen. Vi har ju bara gjort en liten del av muren, vi har inte behövt bryta en enda sten manuellt och vi har dessutom haft tillgång till maskiner och andra hjälpmedel. Figur 9.15. Med kranens hjälp lyft de stora stenarna på plats. här provar Erik och daniel ut att det blir en lämplig storlek på stenen. Foto: Kristin Balksten. Motstående sida: Figur 9.16. Uppmurningen har startat. Inget kalkbruk placeras i de nedre stående fogarna men väl i de lig­ gande. Foto: Kristin Balksten. Figur 9.17. Först läggs det yttre skiftet på plats i kalkbruk, därefter läggs lerbruket och kärnan dit. Kärnan innehåller ofta min­ dre stenar men denna gång läggs de i förband och med lerbruk som väl fyller ut mel­ lan. Foto: Kristin Balksten. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 169 170 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Figur 9.18. Bindstenar anno 2014 är stora och går långt in i muren. det gäller att styra dem helt rätt eftersom kalk­ bruket suger fast dem när de väl läggs på plats. Foto: curth Klasén. Figur 9.19. Flaskhalsen får nu horisontalt lagda stenar för att undvika onödig vatteninträngning. Foto: curth Klasén. Motstående sida: Figur 9.20. Muren under uppbyggnad. hantverkare är Inge nilsson, curth Klasén, Mats larsson, thomas Andersson, daniel sjöberg, Roger lindberg och Bernt de Jonge. Foto: Kristin Balksten (överst t.v.) och helena duveborg. Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 171 172 | Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur Praktiska erfarenheter från nedplockning och uppmurning av Visby ringmur | 173 9.6 Krönavtäckning För krönavtäckningen valdes att återigen göra en ny krönavtäckning i betong, i enlighet med den som legat där sedan 1930-talet. Det är vad som täcker när­ liggande ytor och det är också det vi ser har längst underhållsintervall av de alternativ som diskuterades. Vi förde en dialog med Skanskas betongexpert tekn.lic. Pål Skoglund för att försöka förstå vilka egenskaper som betongen behöver ha i denna funktion; vattentålig, lågalkalisk, tät (lågt vct) och med bra arbetsbarhet som innebär att den fyller ut bra mellan stenarna och att den går att ståla till en blank och slät yta. Vi valde ett färdigt betongbruk från Weber av lågalkalisk anläggningsce­ ment, vct cirka 0,35 och med en relativt fin ballast. Armering undveks då det inte förekommer några dragpåkänningar och då vi ville undvika järn som kan rosta med tiden. Översta skiftet ses som en del av murkrönet och det murades med ett B-bruk, det vill säga ett starkt KC-bruk från Weber som övergång mellan kalkbruksskiften och krönavtäckningen. Metoden och materialet provades ut av de vana murare som arbetade i projektet och resultatet blev ett glänsande blankt betongkrön, med en svag lutning utåt. Figur 9.23. Betongkrönet har en stålad yta som gör att vatten lätt kan rinna av istället för att rinna ner i murkrönet. övre skiftet är lagt i B-bruk och utgör en del av kröntäckningen. Foto: Kristin Balksten. Motstående sida: t.v.: Figur 9.21. Inhuggning av årtalet 2014 har utförts av Kristin Balksten och curth Klasén. Foto: curth Klasén. nederst: Figur 9.22. Borrning av stag med sintecs metod. Foto: Kristin Balksten. 174 | Visby ringmurs framtida behov 10. Visby ringmurs framtida behov Ulrika Mebus, Carl Thelin, Jörgen Renström, Mats Anglert och Kristin Balksten 10.1 Inledning Uppfattningen om huruvida Visby ringmur är att betrakta som en ruin eller ej är något varierande. Ringmuren är fortfarande en fungerande stadsmur med flertalet hela torn och byggnader som en integrerad del. Delar av den är i ett raserat skick sedan gammalt, men traditionen att underhålla och utveckla den utifrån stadens behov har hållits vid liv. Som statusmarkör för staden Visby kan den nog inte någonsin sägas ha förlorat sin funktion, även om intresset för den har varierat. Redan medan den ännu hade en försvarsfunktion omtalades dess kulturhistoriska värde. Tydliga hot som ringmuren har ställts inför, förutom ett naturligt förfall, är att den till viss del användes som stenbrott under 1600-talets slut. Från 1712 – då stenbrytningen förbjöds – till 1805, då muren fick sitt skydd, förskonades den från en medveten rivning. Portar har tillåtits uppkomma utifrån stadens aktu­ ella behov och det har kanske snarare befrämjat än hotat dess bevarande. Under de senaste 200 åren har ringmuren varit en viktig attraktion för en ökande turism och idag kan man i den marknadsföring som gotländska företag sprider se att ringmuren är ett omåttligt populärt fotoobjekt och dragplåster. Ringmurens förvaltnings- och vårdhistoria har visat sig vara en mycket intres­ sant parallell och föregångare till framväxten av den svenska kulturminnespoli- Myller vid muren under Medeltidsveckan. Foto: helena duveborg. Visby ringmurs framtida behov | 175 tiken. En fördjupad studie avseende förvaltningen genom århundradena skulle ge ett värdefullt bidrag till beskrivningen av 1900-talets kulturmiljöpolitik. Som ett led i bevarandet av Visby ringmur har vi under projektets gång upptäckt många kunskapsluckor. Vi har ett kollektivt ansvar att långsiktigt och kontinuerligt bygga upp och utveckla dessa kunskaper. Vi påminner gärna om Kulturmiljölagens inledande paragraf: Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmil­ jön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. KML 1988:950 1 kap. 10.2 Förvaltning och finansiering Förvaltning och ägande av ringmuren har sedan 1880 varit uppdelat på två parter, nämligen ägaren Visby Stad, numera Region Gotland, och förvalta­ ren Kungl. Vitterhetsakademien, numera Riksantikvarieämbetet. Detta har egentligen aldrig varit en optimal lösning. Penga- och ansvarsfrågan har varit en återkommande diskussion genom tiderna, som vi kunnat se i den historiska resumén i kapitel 2. Gotlands stoltaste monument, för att inte säga Sveriges, har tyvärr sällan setts som den stora tillgång det är. För att kunna fortsätta vara en stolthet för land och region behöver en långsiktig investering i vårdoch underhållsinsatser göras vilket förutsätter bred samverkan mellan alla mur-intressenter. Några som redan ser potentialen är de företag som gärna profilerar sig med ringmuren i sin marknadsföring. De har insett något väsentligt, nämligen att kulturarv säljer! Kanske är det dags att en del av dessa intäkter återförs till muren så att den också framöver fortsätter vara ett av Gotlands starkaste varumärken. 176 | Visby ringmurs framtida behov Från och med 2015 har Riksantik­ varieämbetet inte längre någon fast­ ighetsförvaltning. Det beror på att de kulturfastigheter man tidigare förvaltat övertagits av Statens Fast­ ighetsverk. Eftersom staten endast förvaltar av staten ägd egendom har förvaltningen av Visby ringmur inte överförts till Fastighetsverket, utan ligger temporärt kvar hos Riksan­ tikvarieämbetet. Situationen är alltså av sådan art att den måste få en snar lösning. I praktiken finns inte många andra alternativa scenarion än att ägaren, det vill säga Region Gotland, övertar förvaltningen av sin fastighet. Former för detta, liksom hur kompe­ tens angående ringmuren skall överföras, är en framtidsfråga av största vikt och aktualitet. Utmaningen blir att hitta långsiktigt konstruktiva vägar, såväl förvaltningsmässigt som ekonomiskt, för murens fortsatta vård och underhåll. Aspekter som brukande och användning behöver också fördjupas. De resurser som har avsatts för murens kontinuerliga underhåll under de senaste 200 åren har av samtiden alltid ansetts som bristfälliga och där har ingen förändring setts i vår tid. Hur ringmuren skall förvaltas och inte minst hur underhållet långsiktigt skall bekostas är ännu en fråga för framtiden. Helt klart är att muren behöver ett kontinuerligt underhåll för att, som det världs­ arv den är, kunna bevaras och överlämnas till kommande generationer. Troligen behöver flera olika finansieringsmodeller samverka. Man kan tänka sig en kombination av offentlig (statlig och regional) och privat (”fundraising”, bidrag från turismen, fonder etc.) finansiering. Modeller för detta behöver utar­ betas så att frågan kan få en långsiktig lösning och inte, som hittills, vila på projekt, kampanjer och ad hoc lösningar. En stabil, långsiktig finansiering är den enskilt viktigaste faktorn för att garantera ringmuren en framtida god för­ valtning. En fördjupad utredning/studie behöver göras på den här punkten. Vildvinsomslingrat torn vid tjärkokeriet, det vill säga i östermurs södra del. Växtlig­ heten kan förvisso upplevas som pittoresk, men är inte bra för murverket. Foto: helena duveborg. 10.3 Vårdprogram – ett samlat kunskapsdokument för praktisk förvaltning Ett första steg för den långsiktiga förvaltningen är att utarbeta ett aktuellt vård­ program som kompletteras med vård- och underhållsplaner. Arbetet behöver göras i nära samverkan mellan förvaltare/ägare, brukare och antikvarisk exper­ tis. Inom ramen för vårdprogrammet beskrivs sådana centrala aspekter som: Visby ringmurs framtida behov | 177 södermur med rester efter Visborgs slott och med en äldre trädplantering i förgrunden på utsidan av muren. Foto: helena duveborg. Fastighetsuppgifter, skyddsföreskrifter etc. Kulturhistorisk värdeanalys och värdebeskrivning Antikvarisk målsättning (innefattar aspekter på tillgänglighet, brukande, bevarande, levandegörande och information, säkerhet, material och metoder, samspel med omgivning och världsarv, forskning och kunskapsuppbyggnad etc.). Historik, även förvaltningshistorik samt källförteckning. Principer för skötsel, vård och underhåll. Arkivgenomgång, sammanställning av tidigare åtgärder (bygger vidare på genomgången från 2002). Beskrivning av byggnadsverket med bilder, kartor och uppmätningar. Aktörer och ansvariga. Plan för hur programmet skall hållas uppdaterat. 10.4 Vård- och underhållsplan En arbetsgrupp, med liknande sammansättning som ovan, behöver så snart förvaltningsfrågan (se punkt 10.2) är löst och vårdprogrammet upprättat, till­ sättas för att ta fram praktiska vård- och underhållsplaner för ringmuren. Inte minst är formerna för arbetet liksom de årliga insatserna och den långsiktiga, systematiska planeringen viktig. Huvudspåren är två: 1. Det systematiska, återkommande underhållsarbetet inklusive den årliga besiktningen. 2. Långsiktig projektering och planering för större insatser. 178 | Visby ringmurs framtida behov En första åtgärd, som har identifierats inom detta projekt, innebär att göra kontroller av murverkets status genom undersökningar av murens fogar på utvalda platser. Växtröjning behöver ske kontinuerligt då träd som etableras snabbt sprider sitt rotsystem på djupet. Dock hänger mycket av växtligheten med gräs och örter i fogarna ihop med cementfogningen och en åtgärd för detta bör arbetas fram samtidigt som omfogning planeras. 10.5 Positionering för framtiden Den byggnadsarkeologiska undersökningen har utifrån nya teoretiska infalls­ vinklar på Visby stadsmur pekat på alternativa tolkningar, kunskapsluckor och möjliga framtida förhållningssätt. Ringmuren är en del av världsarvet Visby, vilket ställer höga krav på forskning och kunskapsuppbyggnad för en ökad förståelse av muren, då som nu. Skapa en forsknings- och kunskapsplattform. Mycket forskning har gjorts kring Visby stadsmur, men den spretar åt olika håll varför frå­ gan kring vad vi egentligen vet om muren inställer sig. Plattformen måste vara förankrad i internationell forskning. En digital dokumentation med 3D-modellering av hela muren. Idag saknas en aktuell dokumentation av muren vilket är basalt för ett hållbart tänkande i kulturmiljöarbetet. Dokumentation är det ytter­ sta sättet att säkra ett källmaterial för framtiden. Upprepade digitala uppmätning av samma ställe kan även visa på förändringar i murver­ ket. Att skapa 3D-modeller innebär ytterligare möjligheter att öka hållbarheten, men framför allt kommer det att öka tillgängligheten. Med den digitala tillgången kan vem som helst och var som helst ”besöka” Visby stadsmur. Att betrakta Visby stadsmur och andra historiska byggnader och byggnadsverk som en process. Ett biografiskt perspektiv betonar föränderligheten, varför tiden är en viktig faktor. Varje del av Visby stadsmur är resultatet av ett otal händelser. Öka tvärvetenskapliga arbetssätt och kontaktytorna mellan Visby ringmur som kunskapsobjekt och som förvaltningsobjekt. Det är mycket lättare att förvalta ett historiskt byggnadsverk när man har en förståelse av och en god kunskap om objektet. Stärka murens samhällsrelevans genom att samverka över sektors­ gränser. Producera de intressanta och angelägna berättelserna för en gemensam förståelse. Ju större kunskap det finns om Visby stadsmur, desto större chans att förebygga eventuella framtida ras. De flesta ras är resultatet av flera samverkande faktorer och kan vara svåra att förutse. Historien har visat att nya ras kommer att inträffa, Visby ringmurs framtida behov | 179 snäckgärdsporten i norder­ mur, en av de äldre portarna i landmuren. längst till höger i bild skymtar den sedan gammalt raserade delen av muren som går under benämningen lübeckerbräschen. Foto: helena duveborg. men förhoppningsvis kan en aktiv forskning minska riskerna. Grundläggande för detta är en aktuell och tillförlitlig dokumentation av hela muren. En digital uppmätning och 3D-modellering ger möjligheter till kontroll av murens status, fördjupad forskning, ökad hållbarhet och tillgänglighet. 10.6 Besiktningar och tekniska analyser För att så långt som möjligt undvika att nya ras, liknande det som inträffade 2012, sker igen och för att motverka nedbrytning och förfall av Visby ringmur behöver flera åtgärder vidtagas både inom en nära framtid och på längre sikt. Den lastsituation som uppstått i Visby ringmur på grund av förhöjningen av muren redan på 1300-talet och omfogningen med cementbruk med dess följ­ der har gett en ökad koncentration av lasten till yttre murskalets yttersta del i murens nedre delar. Detta gör att säkerhetsmarginalerna kan förväntas vara lägre än önskvärt på många ställen i muren. Om lastsituationen förändras ytterligare, med ökade koncentrationer av last eller att situationer med frostsprängning alternativt sprängning av växtlighet uppstår, kan nya ras uppkomma. Genom att murbruket förlorar en del av sin bindande effekt på grund av urlakning och växtlighet så ökar risken för att brott i materialet ska uppkomma, och när då murskalet är tunt och redan hårt belastat finns det risk att det sker en knäckning i det yttre murskalet. Omfog­ ningen med tätt och starkt cementbruk som genomförts under 1900-talet har den negativa effekten att fukten har svårare att torka ut, samtidigt som det blir styvare i murens yttersta skal än innanför. Även om nedbrytningsproces­ serna i muren är relativt långsamma är det nödvändigt att de minskar eller avstannar om nya ras på sikt ska kunna förhindras. 180 | Visby ringmurs framtida behov Rester av Visborgs slott i södermur. längst till höger anas lantporten som är en av de ursprungliga portarna. Foto: helena duveborg. För de återstående 3,4 kilometrarna av muren behövs ett antal fördjupade analyser utföras för att det skall gå att finna kritiska områden utifrån svaghe­ ter i konstruktionens verkningssätt och ökade risker för nedbrytningsproces­ ser. Ett konstant underhåll och en tillsyn krävs för att muren ska kunna finnas kvar under ytterligare flera århundraden. Det innebär bland annat ett ständigt borttagande av växtlighet i och på muren. Men också att eliminera förutsätt­ ningarna för växtlighet och undvika urlakning av kalkbruk, vilket kräver att stora delar av cementfogen byts ut. Så länge cementfog täcker stora delar av murverket där det är hög fuktbelastning så kommer fortsatt nedbrytning att vara ett faktum. De åtgärder som behöver göras kan delas in i tre kategorier: Eventuella akuta åtgärder för att undvika risk för förfall och ras. Övriga åtgärder för att säkerställa murens långsiktiga bevarande. Åtgärder av underhållskaraktär. För att kunna definiera vilka dessa åtgärder är och fastställa underhållsbeho­ ven för ringmuren behöver tekniska besiktningar och inventeringar genom­ föras, en åtgärdsplanering med prioriteringar tas fram och kunskapsuppbygg­ naden kring lämpliga metoder och material fortsätta. tillvägagångssätt 1. Sammanställning av arkivstudier och tidigare genomförda utred­ ningar, av vilket delar är utfört. 2. Tekniska besiktningar och dokumentation av muren. En viktig kom­ ponent är att följa upp de besiktningar som gjordes av ingenjör Ham­ marlund på 1960-talet, för att avgöra vad som har förändrats sedan Visby ringmurs framtida behov | 181 dess. Det kan ge en bild av hur snabbt förändringar sker och därmed vara värdefullt för vård- och underhållsplanering. Det är också vik­ tigt att besiktiga de förstärkningsåtgärder med stål och betong som gjorts under 1800- och 1900-talet för att se deras skick och fortsatta långsiktiga hållbarhet. Besiktningen av muren är ett omfattande arbete som kräver en noggrann systematik och teknisk kompetens. Målsättningen är att kunna identifiera och kvantifiera eventuella risker, både akuta och långsiktiga, och underhållsbehov och också att definiera deras typ och lokalisering. Flera olika metoder behöver användas och samverka i besiktningsarbetet. Arbetet planeras och systematiseras utifrån den kunskap som finns genom tidigare studier och arkivmaterial. Okulär besiktning, fotodokumentation, uppmät­ ning och laserskanning, tekniska mätningar, statiska analyser och beräkningar är exempel på metodik som behöver användas. 3. Sammanställningar av besiktningarnas resultat för att dels utgöra underlag till beslut om vilka åtgärder som ska vidtas och dels utgöra ett viktigt underlag för framtida uppföljningar av murens skick och underhållsbehov. 4.Vidta eventuella akuta åtgärder. 5. Identifiering och genomförande av övriga åtgärdsbehov. 6.Långsiktig mätning och övervakning av områden eller delar där det råder en osäkerhet om och när förstärkningsåtgärder behöver vid­ tas. Behovet beror på vilka övriga underhållsåtgärder som vidtas. Vid muren intill Kajsarporten ska ett arbete med systematisk mät­ ning av sprickor i muren påbörjas. Detta är ett exempel på sätt att få kontroll över hur muren eventuellt deformeras och hur snabba förlopp det kan röra sig om vid denna sprickbildning. Mätningarna vid Kajsarportsmuren kommer att ge ytterligare kunskap kring hur muren beter sig som kan vara till nytta för förståelse av hela murens verkningssätt. 7. Borttagning av cementfogar och omfogning med bättre anpassade material. 8. Övriga åtgärder, till exempel reparationer eller underhåll av äldre förstärkningar. 9.Identifiering och planering av underhållsåtgärder som underhåll av fogar, krönavtäckningar och kontinuerligt borttagande av all växt­ lighet. Besiktnings-, mätnings- och analysarbetet av ringmuren är ett mycket omfattande arbete och det behövs en vidareutveckling av metodik för detta arbete. Det är samtidigt helt avgörande för att på ett effektivt och säkert 182 | Visby ringmurs framtida behov östermur med kaponniären sparbössan i förgrunden. Bakom den ses dalmans­ tornet med takresning från 1700-talet. Foto: helena duveborg. sätt kunna säkra och underhålla muren. Även eventuella åtgärder i form av förstärkningar, underhåll av tidigare åtgärder och övriga underhållsåtgärder behöver vidareutvecklas. Här finns behov av ytterligare forskning och utveckling. 10.7 Kommunikation och aktörer Hur kommunikation och information om ringmuren förmedlas är viktigt. Informationskanaler är skyltar, trycksaker, guider, appar och web men också press, pedagogiska program och turistinformation. En kommunikationsplatt­ form behöver utarbetas i samverkan med en bred referensgrupp. Den kan sedan utgöra en bra grund för en sammanhållen och kvalitetssäkrad kom­ munikation. Att arbetet genomförs i vid samverkan är viktigt så att ett brett spektra av aspekter beaktas. Centralt är även att ansvarsområden tydligt definieras. Det gäller kanske främst i relation till dem vars fastigheter gränsar till muren eller för dem som bedriver verksamheter som direkt påverkar muren. Ett exempel på en sådan fråga är växtröjning på och invid muren. Tydliga riktlinjer är viktiga att ta fram, liksom klara kanaler för kommunikation. Att identifiera vilka aktörer som ansvarar för vad, liksom att utarbeta goda arbetsformer för dessa, underlättar och kvalitetssäkrar arbetet med ringmuren. I detta ligger också att upprätthålla en positiv anda som vilar på ömsesidig respekt och har som övergripande syfte att verka för ringmurens bästa. Visby ringmurs framtida behov | 183 det betongklädda krönet på södermur lockar till vandring med sin hänförande utsikt över havet. det är dock inte tillåtet att gå på muren, då det innebär rasrisk både för mur och människa. Foto: helena duveborg. 10.8 Samverkan och möjligheter Engagerade boende och besökare Visby ringmur är ett av Sveriges bäst kända monument. Utöver det har många människor en stark egen rela­ tion till ringmuren, där den sceniskt innesluter den medeltida staden med havet i fonden. Personliga minnen och upplevelser är nära kopplade till Visby och ringmuren hos åtskilliga. Därför väcker det också stor upp­ rördhet när den enskilde upplever att ansvariga inte tar god vård om detta enastående världsarvsmonument, denna unika plats som delas av så många från hela världen; bofasta och besö­ kare. Samma engagemang som kan upplevas som besvärande för en förval­ tare, när klagomålen blir för påträngande, kan likväl vara en möjlighet att ta vara på. För flera vore det en glädje och ynnest att på olika sätt få hjälpa till med skötseln av muren. Engagemanget och intresset kan i själva verket bli till en positiv resurs och bidra med sysslor såsom växtröjning, ”fundraising”, till­ syn (bli ”murfadder” för ett visst parti), kunskapsuppbyggnad etc. Självklart kan det inte ersätta den professionella förvaltningen, men bli ett inspirerande och effektivt komplement som stärker det gemensamma ansvarstagandet och kunskapandet om kulturmiljön. Då konkretiseras verkligen kulturmiljöla­ gens första paragraf! Metoder (varför inte en innovativ ”Gotlandsmodell”) för att fånga upp och utveckla engagemanget i en konstruktiv riktning vore verkligt värdefullt att utveckla. Världsarvet Ringmuren är det enskilt viktigaste och mest karaktäristiska elementet i världsarvet Visby. En nära, ja integrerad, samverkan med organisationen omkring världsarvet är fundamentalt för murens framtida utveckling och för­ valtning. Att hitta arbetsformerna för detta är en angelägen uppgift. I sam­ band med att förvaltningen av ringmuren högst troligt återförs till ägaren Region Gotland inom en snar framtid, finns det stor potential för ett smidigt och effektivt samarbete med världsarvsorganisationen till vilken representan­ ter från organisationer såsom Unesco, ICOMOS, Riksantikvarieämbete, läns­ styrelse, museum, akademi, näringsliv, boende, turismsektor, utbildning med flera är mer eller mindre nära knutna. 184 | Visby ringmurs framtida behov Besöksnäringen På samma sätt är ringmuren av cen­ tral betydelse för besöksnäringen. En angelägen uppgift är att bygga upp en struktur där besöksnäringen, från att som idag bara vara tärande, också kan bli en närande resurs för ringmuren. ”Ruintian”, en frivillig upprundning med en tia i samband med resebokning till ön, kunde gene­ rera ett ansenligt bidrag till förvalt­ ningen av muren. Aktiv medverkan från öns reseanordnare, hotell och kryssningstrafik är en förutsättning som skulle stärka deras egna varu­ märken. Redan nu utnyttjar många företag friskt ringmuren i sina mark­ nadsföringskampanjer, men de bidrar inte med ett öre till murens vård och förvaltning. Gotlandslinjens generösa bidrag till Rädda Ringmurskampan­ jen på 1990-talet är idag ett fjärran minne blott. En gemensam utveckling av former för hur besökare till ön enkelt kan lämna frivilliga bidrag borde vara en viktig – och rolig! – utmaning förvaltare och turismnäring emellan. Goda chanser för företagen att framstå som ”good citizens” utan att egentli­ gen behöva investera mer än en del egen tid i det hela är säkerligen intressant. En sådan modell skulle också kunna vara ett inspirerande case både nationellt och internationellt och ge goodwill och publicitet i ett vidare sammanhang. perspektiv och omvärldsanalys Men kanske är ett av de stora problemen att vi som bor och verkar på ön eller i dess närhet har så lätt att bli hemmablinda. Ser och förstår vi till fullo hur unik ringmuren och den miljö den befinner sig i är i ett internationellt sammanhang? Kontinuerlig utblick i världen och jämförande studier skulle bredda perspektiven och sätta in Visby med sin ringmur i ett större samman­ hang. En nyckel till verkligt framgångsrik långsiktig förvaltning vilar däri; att förstå storheten och möjligheten som Visby ringmur rymmer. Att förstå att den är en guldgruva som väntar på att bli upptäckt och respektfullt använd som resurs för god livsmiljö, förankring i tid och rum, arbetstillfällen, själs­ liga upplevelser, rekreation, samhörighet, delaktighet och konstruktiv eko­ nomi. Framtiden har en lång historia! gammalt möter nytt. genom dalmansporten ser man de nya bostäderna på gamla slakteritomten. gångvägen är flitigt använd av bofasta och besökare. Foto: helena duveborg. Referenser | 185 11. Referenser Al-Mukhtar, M. et al (2012) Microstructure and geotechnical properties of lime-treated expansive clayey soil. Engineer­ ing Geology 139–140 (2012) 17–27. Andersson, H. (1990). Sjuttiosex medeltidsstäder: aspekter på stadsarkeologi och medeltida urbaniseringsprocess i Sverige och Finland. Stockholm: Riksantikvarieämbetet Andersson, H. 2003. Urbanisation. The Cambridge History of Scandinavia red. Helle, K. Cambridge Univerity Press. s. 312–342. Andersson, H., Hansen, G. & Øye, I. (red.) (2008). De første 200 årene: nytt blikk på 27 skandinaviske middelalderbyer. Bergen: Arkeologisk institutt, Universitet i Bergen. Andrén, A. (1985). Den urbana scenen: städer och samhälle i det medeltida Danmark = [The urban scene] : [towns and society in mediaeval Denmark]. Diss. Lund: Univ. Andrén, Anders (2011). Det medeltida Gotland: en arkeologisk guidebok. Lund: Historiska Media. Appetecchia, A., Brandt, O., Gardelin, G., Menander, H. & Thorén, H. (2013). New methods for building archaeo­ logical documentation and analysis process. UV Rapport 2013:106, Riksantikvarieämbetet. Balksten, K. (2007) Traditional lime mortar and plaster: reconstruction with emphasis on durability, Chalmers University of Technology, Diss. Göteborg: Chalmers Tekniska Högskola. Balksten, K. (2008) ”Det gotländska bruket av kalk” Från Gutabygd 2008, s. 125–140. Gotland: Gotlands Hem­ bygdsförbunds förlag. ISSN 0349-9278. Balksten, K. (2009) ”Norrlanda, Othem och Fardhem kyr­ kor: utvärdering av putsarbeten på tornen” Byggnadshyttan på Gotland 2007–2008. Sid. 91–112. Visby: Byggnadshyt­ tan på Gotland. ISBN 91-974679-3-6. Balksten, K., Steenari, B-M. (2010) The influence of par­ ticle size and structure in hydrated lime on the properties of the lime putty and lime mortar. International Journal of Architectural Heritage Conservation, Analysis, and Restoration, Volume 4 Issue 2 2010. Balksten, K. (2010) Understanding historic mortar and their variations – a condition for performing restorations with traditional materials. Historical Mortar Conference HMC-2010, Praha. Balksten, K., Mebus, U. (red) (2013) Bruk av ruiner – Kulturarv, konstruktion, kalkbruk, komfort och kalsonger. Visby: Gotlands Museum. ISBN 978-91-88036-84-1. Balksten, K. (2014:1) Putsat för framtiden. Byggnadskul­ tur. 2014:3, s. 38–40. Balksten, K. (2014:2) Apropå puts. Byggnadskultur. 2014:4, s. 4–5. Beckman, P. och Bowles R. (2004) Structural Aspects of Building Conservation, Second edition, Elsevier Ltd, Oxford. Bergman C.J. (1901) Gotländska skildringar och minnen. Visby. Braudel, F. (1980). On history. London: Weidenfeld & Nicholson. Bråthen, A. (1995). Dated wood from Gotland and the diocese of Skara. Højbjerg: Hikuin. Brunius, C. G. (1864). Gotlands konsthistoria. D. 1. Lund: Berlingska. Burström, P.G. (2001) Byggnadsmaterial: uppbyggnad, tillverkning och egenskaper, Lund: Studentlitteratur. Carlsson, T. (1995) Luftporstrukturens inverkan på egens­ kaperna hos puts- och murbruk, Lic.-avh. Lund: LTH. Cnattingius, N. (red.) (1996) Rädda Visby ringmur! Rap­ port från en kampanj 1989–1995, Danderyd: Cementa. Coulson, C. (1978). Structural Symbolism in Medieval Castle Architecture. Journal of the British Archaeological Association Vol. CXXXII. London. Coulson, C. L. H. (1982). Hierarchism in Conventual Crenellation. An Essay in the Sociology and Meta­ physics of Medieval Fortification. Medieval Archaeology Vol. XXVI. Leeds. Coulson, C. L. H. (2003). Castles in medieval society: fortresses in England, France, and Ireland in the central Middle Ages. Oxford: Oxford University Press. Craig, R.F. (1997) Soil Mechanics 6th edition, E&FN Spon, London. Creighton, O. & Higham, R. (2005). Medieval town walls: an archaeology and social history of urban defence. Stroud: Tempus. Eckhoff, E. (1922). Visby stadsmur. D. 2, Planscher. Stock­ holm: Wahlström & Widstrand. Eckhoff, E. & Janse, O. (1936). Visby stadsmur. D. 1, Text. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 186 | Referenser Engeström, R. (1988). Visby. Historisk bakgrund Arkeolo­ giska dokumentationer. Medeltidsstaden 71, Rapport. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Statens histo­ riska museer. Eriksdotter, G. (2005). Bakom fasaderna: byggnadsarkeolo­ giska sätt att fånga tid, rum och bruk. Diss. Lund: Lunds universitet, 2005. Fagerlund, G. (1972) Kritiska vattenmättnadsgrader i sam­ band med frysning av porösa och spröda material., Lund: LTH. Falck, W. (1995) Visbys stadsmur: en kulturhistorisk van­ dring. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Forster, A. (2007) Binder loss in traditional mass masonry: a cause for concern? Structural Survey. Vol 25 Iss: 2, pp 148–170. Grahn Andersson, A. (2008) Salter i porösa oorganiska byggnadsmaterial, Skademekanismer och förebygande åt­ gärder, Högskolan på Gotland: Examensarbete, Visby. Gustafsson, J. och Silvermark, J. (2013) Från ståtlig befäst­ ning till vittrande världsarv, En jämförelse av byggnad­ stekniska metoder för sammanbindning av skalmurar, KTH: Examensarbete Byggteknik och Design, Stockholm. Hansen, G. (2000) Bydannelse og forklaring af sociale fænomener: Individualisme, kollektivisme og Giddens strukturationsteori. META. 2000:4, s. 2–16. Hansson, M. 2006. Aristocratic landscape. The spatial ideo­ logy of the medieval aristocracy. Lund Studies in Histori­ cal Archaeology 2. Stockholm. Hanström, B. (1964) Djurens värld, band 2, Förlagshuset Norden, Malmö. Hammarlund, G. (1961) Utredningar och projekterings­ handlingar, Gotlands Museums arkiv, Visby. Hedström, H. 1936. Materialet i Visby stadsmur. Visby stadsmur. D. 1, Text. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Henström, A. (1869) Praktisk handbok i lantbyggnads­ konsten. Örebro: Beijer. Heyman, J. (1995) The Stone Skeleton: Structural Engineer­ ing of Masonry, Cambridge University Press, Cambridge. Hidemark, O. & Holmström, I. (1984) Kalkputs. 2, His­ toria och teknik: redovisning av kunskaper och forsknings­ behov. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Hildebrand, B. E. (1889) Berättelser om de under året vid Visby ruiner utförda åtgärder. Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad 1884–1885. Stockholm. Hodder, I. (1991). Reading the past: current approaches to in­ terpretation in archaeology. 2. ed. Cambridge: Cambridge Univ. Press. Holmbäck, Å. & Wessén, E. (red.) (1979). Svenska lands­ kapslagar: tolkade och förklarade för nutidens svenskar. Ser. 4, Skånelagen och Gutalagen. Stockholm: AWE/Geber. Illston, J.M. (1994) Construction materials: their nature and behavior. London: E & FN Spon. Ingham, J.P. (2011) Geomaterials under the microscope. Lon­ don: Manson Publishing Ltd. ISBN 978-1-84076-132-0. Janse, O. (1936) Visby stadsmur., 2. omarb. uppl., Wahlström & Widstrand, Stockholm. Johnson, M. (2002). Behind the castle gate: from the medieval to Renaissance. London: Routledge. Jonsson, K. (2000). Coin circulation and the pattern of hoarding in the Viking Age and Middle Ages. XII. Internationaler Numismatischer Kongress Berlin 1997. Acten – Proceedings – Actes. Larsson, S. (2006). Gestaltningen av några skånska städer. Centraliteter : människor, strategier och landskap. s. [167]–292. Larsson, S. (red.) (2006). Nya stadsarkeologiska horisonter. 1. [uppl.] Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Lefebvre, H. (1991). The production of space. Oxford: Basil Blackwell. Linander, B. & Rådberg, Å. (2008) Kommentarer till ABM 07. Stockholm: Svensk byggtjänst. Lindquist, S.-O. (1987). Visby ringmur: ett monumen­ talt fuskbygge. Skepp och smide / [redaktionsgrupp: A. Björklund (red), S. Haasum, L.-Å. Kvarning], s. 27–44. Lisinski, J. (1987) Gotlandskalk: beskrivning av traditio­ nell kalktillverkning i Hejnum-Djupqvior. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Lovén, C. (1996). Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Diss. Uppsala: Univ. Lundqvist, Gösta, Sundius, Nils & Hede, J. Ernhold (1940). Beskrivning till kartbladen Visby och Lummelunda. Stockholm. Mebus, U. (2012) Visby Stadsmur och dess roll mellan staden och omlandet. Gotländskt Arkiv [red. Ann-Marie Pettersson]. Visby: Gotlands Museum. Melefors, E. & Odelman, E. (red.) (2008). Visbyfrancis­ kanernas bok: Handskriften B 99 i Kungliga biblioteket. Visby: Landsarkivet. Munthe, H., Way-Matthiesen, L. & Hansson, H. (1945) Om kalkindustrien på Gotland. Stockholm: Slite Cement och Aktiebolag. Nilsson, L-O et al (2000) Material och transportprocesser. Göteborg: CTH. Inst. för byggnadsmaterial: Kurskompendium. Olaus Magnus (1925). Historia om de nordiska folken. D. 4, (Sjuttonde-tjuguandra boken). Uppsala: Michaelisgillet. Pasch, G. (1826) Jernkontorets Annaler. Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, afgifne af kongl. Vetenskaps­ academiens embetsmän d.31 mars 1827. Stockholm: P.A. Norstedt & söner. Referenser | 187 Platt, C. (2007). Revisionism in Castle Studies: A Caution. Medieval Archaeology, 51, s. 83–102. Renström, J. (2009) Regnskyddsåtgärder på ruiner, Rapport 2009, Dnr 2007-1038, Gotlands Museum, Visby. Rothstein, E. E. von (1875) Handledning i allmänna byggnadsläran med hufvudsakligt afseende på hus­ byggnadskonsten samt kostnadsförslagers uppgörande, 2. öfversedda, tillökta och delvis omarb. uppl., Stockholm: Beijer. Sandklef, A. (1973) Allmogesjöfart på Sveriges västkust 1575–1850. Lund: Gleerup Saxo Grammaticus (1985–1986). Danmarks riges krønike. København: Lademann. Schulson (1999) The Structure and Mechanical Behavior of Ice, JOM, 51 (2), pp 21–27. Selin, E. (2011). Vallgravarna i Visby. Gotländskt Arkiv. 2011, s. 73–86. Siöbladh, C.G., Engeström, J (1750) Beskrifning, huru kalk skal tilredas ifrån thes första Bränning och til then warder färdig til sitt bruk. Original ur Calle Brobäcks Gotlandicasamling, Maj 2007. Sjöberg, Å. G. (1972). Den gotländska kalkbränningens genombrott – gamla synpunkter och nya. Gotländskt Arkiv: meddelanden från Föreningen Gotlands fornvänner. Visby: Gotlands fornsal. Steffen, R. (1940). Personer och händelser i den gotländska kalkindustriens historia. Visby: J. Ridelius. Svahnström, G. (1984). Visby under tusen år. Stockholm: AWE/Geber. Säve, P. A. (1975). Gotland och Wisby i taflor. Visby: B. Press. Statens offentliga utredningar 2013:55 Statens kultur­ fastigheter, – urval och förvaltning för framtiden). Thelin, C., Höst, F. och Rosenberg, C. (2012) Analysis of historic masonry structures supported by 3D laser scan­ ning. I Proceedings of the 8th International Conference on Structural Analysis of Historic Construction, Jasiénko, J. (red). SAHC-2012, 15–17 October 2012, Poland. The Convention concerning Protection of the World Cultural and Natural Heritage (1972). The ICOMOS Charter for the Interpretation and presentation of Cultural Heritage Sites (2008). Thorslund, P. (1936) Siljansområdets brännkalkstenar och kalkindustri. Stockholm: P.A. Norstedt & söner. Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv (u.å.). Westholm, G. (1998). Stenstadens ålder: kan Visbys medeltida stadsdelar äntligen dateras? Gotländskt Arkiv. 1998 (70), s. 33–48. Westholm, G. (2000). Visby och Gotland – medeltida byggnadsutveckling. Gotländskt Arkiv. 2000 (72), s. 85–104. Westholm, G. (2001). Två städer: sanitär infrastruktur i Visby och Tallinn under medeltid. Från stad till land. Redaktörer: A. Andrén, L. Ersgård och J. Wienberg, s. 253–262. Visby: staden och omlandet II. (1989). Stockholm: Riksantikvarieämbetet. Vitruvius (1989) Om arkitektur: tio böcker. Stockholm: Byggförlaget. Widerström, P. (2014) Rapport efter en särskild arkeologisk undersökning i kvarteret Släggan i Visby stad, ARÄ 107, Gotlands län och region. Gotlands Museum: Rapport. Young och Freedman (1996) University Physics. 9th ed. Addison-Wesley publishing Vompany, Inc. Yrving, H. (1978). Gotlands medeltid. Visby: Gotlands­ konst. Zerpe, L. (2011). En stad från grunden – om Visbys me­ deltida stenbrott. Gotländskt Arkiv. 2011(83), s. 45–54. Zerpe. L. (2013) Arkeologisk förundersökning. Kvarteret Museet 1–2. Visby Gotland. Gotlands Museum: Rapport. Muntliga källor Hidemark, O. (2010-06-21) Professor Emeritus i Restau­ reringskonst. Intervju om restaureringen av Skokloster, utförd av Kristin Balksten. Internet Cintec (2015) Cintec International Ltd, http://www.cintec.com, Wales. Hasopor (2015) Hasopor skumglas, http://www.hasopor.se, Hammar. Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SDHK), http://sok.se Sörensson, G. (2015-01-12) Om nedgrävda kalktunnor i närheten av Uddevalla kyrka, http://uddevallare.blogspot.se/2015/01/notiser-om-fler­ nedgravda-kalktunnor-i.html Filmer Ahlby, M. & Olsson, G. (red.) (2014) Kalkbränning vid Rings i Hejnum 1957. Viklau: Mats Ahlby (film). McVeigh, A. (2013) Traditionell kalkbränning på Gotland. Hantverkslaboratoriet (film). Foto: helena duveborg. BILAGA 1 | 189 Bilaga 1 190 | BILAGA 1 BILAGA 1 | 191 192 | BILAGA 1 BILAGA 1 | 193 194 | BILAGA 1 BILAGA 1 | 195 196 | BILAGA 1 BILAGA 1 | 197 198 | BIlAgA 1 BILAGA 2 | 199 Bilaga 2 200 | BILAGA 2 BILAGA 2 | 201 202 | BILAGA 2 BILAGA 2 | 203 204 | BILAGA 2 BILAGA 2 | 205 206 | BILAGA 2 BILAGA 2 | 207 208 | BILAGA 2 BILAGA 2 | 209 210 | BIlAgA 2 BILAGA 3 | 211 Bilaga 3 212 | BILAGA 3 BILAGA 3 | 213 214 | BILAGA 3 BILAGA 3 | 215 216 | BILAGA 3 BILAGA 3 | 217 218 | BILAGA 3 BILAGA 3 | 219 220 | BIlAgA 3 BILAGA 4 | 221 Bilaga 4 Från ståtlig befästning till vittrande världsarv – En jämförelse av byggnadstekniska metoder för sammanbindning av skalmurar Julia gustafsson och Johanna silvemark Examensarbete hs105X, 15 hp inom Byggteknik och design, Kth, 2013:58 Sammanfattning detta examensarbete behandlar byggnadstekniska metoder med syftet att samman­ binda skalmurar. Arbetet utförs i samband med ett pågående forsknings- och utveck­ lingsprojekt rörande restaureringen av Visby ringmur på gotland. Forskningsprojektet startades på uppdrag av Riksantikvarieämbetet efter ett murras i februari 2012. Visby ringmur är en medeltida befästning av gotländsk kalksten som till huvudsak­ lig del uppfördes under åren 1250-1288. Muren är konstruerad som en skalmur vilket innebär en icke homogen mur bestående av två murskal med mellanliggande kärna. senare på 1300-talet förhöjdes muren vilket bidrog till en överbelastning av främst det yttre murskalet. detta i kombination med upprepad frostsprängning är sannolikt två av orsakerna till murraset 2012. Metoderna som undersökts är ommurning med bindstenar, sammanbindning med kramlor och dragjärn samt uppstöttning med kontreforter. dessa metoder studeras i fråga om verkningssätt samt lämplighet för Visby ringmur. Murning med bindstenar innebär att stenar med regelbundet mellanrum i ett murskift placeras tvärgående med kortsidan utåt, detta för att skapa en sammanbindning mellan murskalen i en skalmur. Kramlor och dragjärn ska även de verka som förbindare mellan murskalen, de kan exempelvis utgöras av ett rundstål som infästs i vardera murskal. I rapporten undersöks dessa utifrån dragkraft i kombination med dess böjmoment. önskvärt är att såväl kramlor som dragjärn ska kunna följa murens naturliga rörelser samtidigt som de ska sammanbinda murskalen. slutligen undersöks kontreforter vilka muras mot skalmuren med syftet att ge stöd och uppta horisontala krafter. Kontreforter kan variera i utseende, i detta fall studeras kontreforter som muras av kalksten i vinkel mot murväggen. Med hjälp av ett jämviktsförhållande undersöks lämpliga dimensioner för kontreforterna. Alla beräkningar i denna rapport baseras på ett antal antaganden om lastförhål­ landen för muren i samverkan med vald byggnadsteknisk metod. teorier enligt Euro­ koderna inte är utformade för äldre murverkskonstruktioner och därav inte alltid till­ lämpbara. Resultaten visar att alla nämnda metoder skulle kunna tillämpas på muren om de utförs med lämpliga dimensioner i kombination med andra förebyggande åtgärder mot fukt- och frostproblemen. dock skiljer sig lämpligheten för de olika metoderna åt med tanke på bevarandet av ringmurens kulturhistoriska värde. 222 | BILAGA 5 Bilaga 5 Världsarvet rasar – Visby ringmur och liknande försvarsanläggningar Andreas Emilsson, daniel Johnsson, paul thuvesson Examensarbete 15 hp i byggnadsvård och byggteknik, linnéuniversitetet, 2013 Sammanfattning En del av Visby ringmur rasade i februari 2012. tyréns som är ett konsultföretag inom samhällsbyggnad fick uppdraget ett år senare av Riksantikvarieämbetet att hitta lös­ ningar för att åtgärda problemet. detta examensarbete är gjort efter beställning från tyréns och tar upp ringmurens konstruktion och förslag på hur man skall återupp­ bygga muren på ett kulturhistoriskt korrekt sätt. hansestaden Visby och ringmuren är med på Unescos världsarvslista. de skyddas av kulturminneslagen därför ställs speci­ ella krav på hur den ska vårdas och restaureras. Rapporten tar även upp andra murkonstruktioner och lösningar som man har använt sig av på liknande murar runt om i Europa. För att ge inspiration till lösningar till uppbyggnaden av Visby ringmur. liknande konstruktioner och murverk som har studerats närmare är fornborgarna Eketorp, gråborg, torsburgen, Roms stadsmur, tallinns stadsmur och Kronobergs slottsruin. Möjligheten av att använda sig av timmer som förbindare i Visby ringmur har stu­ derats och jämförts med andra murkonstruktioner där man använt denna teknik. till­ vägagångssättet för att samla in det material som krävts har varit sökning i arkiv (AtA), fältstudier, böcker, internet samt mailkorrespondens med sakkunniga. En bidragande orsak till raset är att man under 1900-talet använde cementbaserat fogbruk till Visby ringmur. det fogbruket är starkare än originalmaterialet kalksten och kalkbruk som ringmuren är byggd av, detta har lett till att murkärnan har urlakats. BILAGA 6 | 223 Bilaga 6 Visby vallgravar – del av ett rikt kulturarv eller bara en kuliss? daniel hofling Examensarbete 15 hp i Kulturvård, Uppsala universitet – campus gotland, 2014 Sammanfattning Kulturmiljövårdens hantering av de gröna miljöerna har länge varit bristfällig, vilket Visby vallgravar utgör exempel på. parkområdet som sträcker sig utmed ringmuren från norr till söder ger idag ett till viss del naturpräglat intryck trots att det under slu­ tet av 1800-talet genomgick omfattande planteringar och därmed i hög grad är med­ vetet gestaltat. detta har medfört att kunskapen om varför vallgravarna ser ut som de gör är otillräcklig. när Visby togs upp på UnEsco:s världsarvslista 1995 pekades vall­ gravarna ut som buffertzon. på ett kontrasterande sätt har man från kommunal sida på senare år utvecklat planer för exploatering både i och nära inpå vallgravsområdet. Undersökningen har syftat till att med Visby som exempel belysa hur gröna kul­ turmiljöer kan komma att tolkas på olika sätt när vi väljer att tillskriva dem särskilda tidslager och därmed bortse från andra. dessutom har syftet varit att syna hur buffert­ zonskonceptet applicerats i den kommunala planeringen och på detta sätt lyfta fallet till ett internationellt perspektiv. Undersökningen har visat på att planteringsgillets verksamhet till stor del format dagens vallgravsområde. samtidigt har historiens bristande förvaltning tillsammans med senare års ”medeltidifiering” lett till att fokus riktats bort från senare historia och snarare koncentrerats till medeltiden. I relation till den medeltida världsarvsstaden och ringmuren har vallgravarna kommit att mer utgöra en kuliss än en del av kultur­ arvet. Buffertzonskonceptet har visats möta problem i implementering i nationell lagstiftning vilket är ett av skälen till ett avvaktande förhållningssätt till området i världsarvsfrågan. paradoxala motsättningar i form av exploateringsplaner och en vilja att utöka och tydliggöra världsarvet är ett av resultaten som uppvisat ett behov av att öka kunskapen och på ett tydligare sätt säkra världsarvets och vallgravarnas fort­ levnad. 224 | BILAGA7 Bilaga 7 Visby Ringmur – Restaureringar och förändringar – 1800-talet och 1900-talets första hälft louise danielsson Examensarbete 15 hp i Kulturvård, campus gotland/Uppsala universitet, 2014 Sammanfattning sedan raset som skedde på Visby ringmurs östra sida i februari 2012, så framgår det med tydlighet att ringmuren är i behov av att genomgå underhålls- och restaurerings­ arbeten. Arbetet med att återställa raset är i full gång, men den nuvarande situationen påkallar ändå information om tidigare utförda underhållsarbeten som gjorts på ring­ muren. detta arbete är en sammanställning på hur arbetet med ringmuren såg ut under 1800-talet och delar av 1900-talets början. Arbetet redovisar ringmurens olika hän­ delseförlopp i kronologisk ordning, var och när större ras har skett, åtgärder och åtgärdsförslag har gjorts, spekulationer och undersökningar som genomförts på var­ för ringmuren har rasat och vilka delar som under denna period var i akut behov av underhållsarbete. Arbetet visar också på vikten av noggrann dokumentation under hela händelseför­ loppet, från det att planering av åtgärder påbörjas, vilka förslag som finns vilket som väljs och varför, vad för typ av byggnadsmaterial och teknik som används, och slutli­ gen en slutrapport på hur resultatet blev. detta för att i framtiden kunna gå tillbaka i den dokumentation som gjorts och se vad som kan tänkas vara mer eller mindre bra att använda i framtida restaureringsåtgärder. plankarta ur Visby stadsmur av Eckhoff PLANKAR TA | 225 Riksantikvarieämbetet | Telefon: 08-5191 8000 | E-post: registrator@raa.se | www.raa.se