skiffertak Anna Blomberg och Kristina Linscott ~g Riksantikvarieämbetet Förord Vården av äldre byggnader kräver inträngande kunskap om traditionella material och äldre byggnadshantverk Riksantikvarieämbetet har under åren sökt fYlla detta kunskapsbehov bland annat genom att ge ut skrifter om olika takmateriaL När det gäller skiffertak har kunnandet om den äldre tekniken hittills varit fragmentariskt och det har saknats en sammanfattande studie, som tar upp såväl historia som teknik. Ett stort antal skiffertak är i dag i behov av omläggning och många fastighetsägare, förvaltare, projektörer och antikva­ rier efterfrågar därför information. Syftet med denna skrift är att ta fram kunskap om äldre skiffertak och att ge råd och vägledning vid reparationer och underhåll. Det handlar både om förhållningssätt och om hur man utför arbetet. Kunskapsinhämtandet har framför allt skett genom inventering och uppmätning av icke omlagda äldre skiffertak. Författarna, Anna Blomberg och Kristina Linscott, är arkitekter med restaurering som huvudsakligt arbetsområde. På Riksantikvarieämbetet har arkitekt Hans Ponnert ansvarat för projek­ tet. Arkitekt Cecilia Granström har sammanställt litteratur och intervjuat skifferläggare. Arkitekt, tekn. doktor Peter Sjömar har medverkat vid arbetets uppläggning och även granskat manus. Ett stort antal personer och institutioner har bidragit till denna skrifts tillkomst genom att visa sina hus, förmedla minnen och hantverkskunnande samt genom att ställa fotografier eller andra handlingar till förfogande. Vi tackar alla dessa. September 1997 Marianne Lundberg Avd. chef Antikvarisk-tekniska avdelningen Innehåll KAPITEL l. HISTORISK ÖVERSIKT Skiffer till tak Läggningsteknik Brytning och huggning av skiffer skifferbrotten expanderar skifferläggaren skiffertakens storhetstid KAPITEL 2. SVENSKA SKIFFERTAK - 8 13 18 22 23 24 13 EXEMPEL Odensrad herrgård Nasrugan, Skasås Öst i stuga, Finserud Gunnarsnäs kyrka Hönshuset, södra Bäckebol Tingshuset Mellerud Grythyttans kyrka Olaus Petri kyrka, Örebro Hunnebastrands kyrka Kvarnbergsskolan, Falun Västra Sönnarslöv kyrka Prostgården, Falun Norgefarargården, Klimpfjäll KAPITEL 32 36 38 40 44 46 48 50 52 54 56 60 62 3· RESTAURERING OCH REPARATION Förundersökning Falu Kristinekyrka- en forundersökning Historisk beskrivning Skadeinventering Projektering 66 68 69 70 71 73 Skiffer Underlagstak ~~ 75 n 78 Plåtarbeten Upphandling och genomförande Besiktning och kvalitetskontroll Underhåll Takskiffer idag Litteratur 82 85 86 87 88 6 SKIFFERTAK KAPITEL l Historisk översikt Hiss och linbana vid skifferbrottet i Grythyttan kring sekelskiftet 1900. 7 Skiffer till tak Takskiffer är tunna skivor av sten som används till taktäckning. De tillverkas huvudsakligen av lerskiffer eller glimmerskiffer, men även andra bergarter förekommer. I Norge, Tyskland, Frankrike, England och Medelhavsområ­ det, som har stora skifferfyndigheter, har skiffer använts som takmaterial åtminstone sedan medeltiden. I Sverige har skiffer aldrigvarit ett dominerande takmateriaL Här började man lägga skiffertak förhållandevis sent, först i slutet av 1700-talet och i mycket begränsad omfattning jämfört med i andra europeiska länder. En av de första att förorda skiffertak i Sverige var Bergmästaren Baron Samuel Gustaf Hermelin, som omkring år 1770 erhöll statligt stöd för att upprätta geologiska kartor över Sverige. Han skrev en uppsats om takskiffer, publicerad 1771 i Kungl. Vetenskapsakademiens handlingar med titeln "Beskrifning om Takskiffers egenskaper och brytningssätt". Den är i stora delar en översättning från franska och ett sammandrag av två uppsatser utgivna av den franska vetenskapsakademien. Hermelin beskriver skifferns egenskaper och, mycket ingående, hur man bryter, klyver och hugger skiffer. "Tak-skiffer nyttjas på åtskilliga utrikes orter til täckning, och eftersökes for dess varaktighet, dess släthet och färg, dess säkerhetfor eldsvådor, och i synnerhet dess större lätthet, än Tak tegels, hvarigenom den gör mindre tyngd på res-verke och murar. ( ..) I Frankrike brytes den vid Staden Angers, ( ..) I England, Tyskland och Norrige äro Skiffer-brott, hvilka löna sig for enskilde ägare, och Skiffertäckta hus i Eisfeld i Thuringen, Tyskland 1991. Här har skiffer använts i stor omfattning sedan medeltiden. 8 SKIFFERTAK tiLLika gagnar det aLLmänna. I Sverige, ( ..) har ej ännu någon ordenteLig brytning och tiLLhuggning bLifvit börjad. " Hermelin skall också år 1771 ha uppträtt inför Kungl. Bergskollegium och där visat upp prov på glimmerskiffer från Bråneberget i G lava socken, där bönderna i trakten bröt skiffer för eget bruk. I sin uppsats skriver Hermelin att han just fått veta "at Herr FäLt­ Läggning av skiffertak. skifferplattorna spikas på tätt sittande läkt eller brädor. Tekniken är densamma som vid spåntäckning. Ur Description des arts et metiers 1761. Secreteraren Aberg i AmåLs Stad nyttjat, vid en byggnadforLedet år (dvs. 1770) Svensk skiffer tiL täckning. " Denna byggnad från 1703, som numera kallas Vågmästaregården, är Åmåls äldsta bevarade byggnad. Den har sitt skiffertak kvar, även om det med stor sannolikhet är omlagt. Detta tak är det äldsta kända bevarade skiffertaket i Sverige. Ägaren, Fredrik Åberg, var tillsammans med sin Vågmästaregården i Amål1995. Huvudbyggnaden är uppförd 1704 och skiffertaket är lagt 1770. HISTORISK ÖVERSIKT 9 brorson en av de första att skaffa sig inmutningar i Bråneberget för att bedriva kommersiell brytning av skiffer, som enligt Hermelin bl. a. expor­ terades till England. Hermelin avslutar sin uppsats med att beskriva hur man lägger skiffertak: ''På utländska orter nyttjas ribbor, attJästas på taket, så nära at de nästan T v.: På Zionskyrkan i Dovre ligger ett av de äldsta norska skiffertaken, troligen lagt 1736. T h.: Kartan visar områden i Sverige och Norge där skiffer­ täckning är kändfore indu­ strialiseringen. Skiffe1· är tungt och ömtåligt att transportera, vilket har begränsat sprid­ ningen till områden i skiffer­ brottens närhet och efter vatten­ transportvägarna. Först efter järnvägsnätets utbyggnad och fordigstä/landet av Göta kanal spreds skiffer till andra delar av landet. röra hvarandre ochderpåspikas skiffien, och täckes på samma sätt som Spåntak, hvilka hos oss äro brukelige vid Kyrkobyggnader. Det skulle formode/igen vara bättre hos oss at lägga tunna bräder enkelt, hvilka afskiffien beständigtfor röta bevaras; men ej ordentligt bräd-tak, hvartil for mycket bräder skulle åtgå, til onödig kostnad ( ..) Skiffien fästes antingen med spik eller tränubbar, ( ..) På en del ställen brukas at stryka litet murbruk eller klister imellan skiffer-kanterne. ( .. ) då jämnforelse med Taktegelgöres, lindrigare kostnad och mera beständighet gifoa skiffienforeträde, ( ..)Det vore därfore önskeligt, tillika for skogames besparing, at Svenske skifferbrott kunde uppfinnas och behörigen arbetas. " När de första, ännu enstaka, svenska skifferraken läggs, är tekniken alltså redan väl utvecklad- den har hämtats hit utifrån. Under slutet av 1700-talet kommer brytning och läggning av skiffer igång på allvar, om än i liten skala. Brytning av takskiffer i större omfattning har förekommit i tre geogra­ fiska/ geologiska områden i Sverige, alla omnämnda från slutet av 1700-talet. Bråneberget i G lava socken i Värmland, som nämns på föregående sida, ger en glimmerskiffer, en blandning av kvarts och glimmer som får olika färg på grund av att färgen på glimmern varierar: vit, grå, gul eller grönskim­ rande. I Dalsland förekommer lerskiffer i Kroppefjällsmassivet, där Hällans skifferbrott är det mest kända. Denna skiffer varierar från grågrön till mörkgrå. GUDBRANDSD EN voss VALDRES HARDANGER 10 SKIFFERTAK Skijfertaket på Dahlgrens­ gården i Amål. Gården är byggd 1788. Glavaskijferns i !ivrigt raka plattor har fitt en rundad dekorkant under takkupan. 1994. I Gryrhytteområdet i Bergslagen finns lerskiffer från mörkgrå till svart kulör. Alllerskiffer är finkornig. Skiffern från dessa tre områden är av hög kvalitet och lämpar sig väl för taktäckning, medan andra skifferf)rndigheter, t. ex. i Offerdal i Jämtland, ej gör der. I de områden där skiffern varit lättåtkomlig, har den säkert använts tidigt, men då till annat än tak: grindstolpar, trappstenar och kvarnstenar. I dessa områden kan det också ha funnits enstaka skiffertak före 1700-talet, men inga spår av dem finns kvar i dag. Även om skifferrak började läggas under senare delen av 1700-talet, var de traditionella taken av torv, trä och strå helt dominerande ända fram till mitten av 1800-talet. I Norge är taktäckning med skiffer känt sedan medeltiden, från början antagligen med vildheller, d. v. s. oregelbundna, icke formathuggna plattor. Rester av ett medelrida skiffertak, som störtat in under en brand, har återfunnits vid utgrävningar i Håkonshalla i Bergen. Skiffern hade varit fäst med järnspik, som satt kvar i vissa plattor. Rester av smält bly låg i en sträng under nocklinjen, vilket tyder på att nocken har varit avtäckt med blyplåt. Zionskyrkan i Dovre har ett av de äldsta norska skiffertaken som ännu ligger kvar, och det är möjligen lagt så tidigt som 1736. HISTORISK ÖVERSIKT Il Järns kyrkas klockstapel1993, skifferklädd 1882 med skiffer från Halängen i Dalsland. ,, . l ,.~\ l f Ekholmens säteri 1994, huvud­ byggnaden uppjord 1799. Skiffer på det valmade taket och helt skifferklädd fasad från tidigt 1800-tal. 12 SKIFFERT AK När skiffern på 1800-raler också i Sverige började användas i liter större skala, i områdena kring skifferbrotten, lade man den på de nybyggda bostadshusen; särskilt herrgårdarnas huvudbyggnader fick tidigt skiffertak. Ett skifferrak på ett bosradshus kräver - liksom ert regelrak- en bygg­ nadstyp med kallvind och isolering i vindsbjälklaget för att ge bästa resultat. På en ryggåsstuga, där isoleringen måste ligga i själva takfallet, var torvtak bättre. Man lade också skiffer på de ouppvärmda uthusen och på kyrkorna. Dessa typer av byggnader får vid denna tid spåntak i övriga delar av landet. Genom den stora nyetablering av gårdar som folkökningen under 1800­ taler gav upphov till, fanns god avsättning för takskiffer i skifferbrottens närhet. Periodvis var sekunda takskiffer mycket billigt och hävdade sig väl i konkurrensen med takspån. Rektangulära plattor med rak kant lagda i dubbeltäckning Över spik och hak ligger plat­ torna i tre lager. Läggningsteknik Det ligger nära till hands att tro, att ett skifferrak skulle vara mycket tungt och därför kräva extra starka takkonstruktioner, men så är inte fallet - ett skiffertak väger inte mer än ett tegeltak. Skiffer ligger både på åstak och på konstruktioner med takstolar. I Sverige förekommer huvudsakligen två olika sätt att lägga skiffer, dubbeltäckning (eller trelagstäckning) med rektangulära plattor samt enkel­ täckning med kvadratiska plattor. Dessa två typer av täckning kom antag­ ligen samtidigt till Sverige- inget tyder på att den ena är äldre än den andra. Den vanligaste skifferplattan är den rektangulära, där nederkanten oftast är rak, men nederkanten kan också vara huggen med rundad kant eller i en spets, som på taket bildar ett sexkantigt bikakemönster. Fyrkantsskiffer kallas den kvadratiska platta som läggs diagonalt. Siclo­ hörnen är avkapade för att man skall få överlapp. Rektangulära plattor med spets­ huggen nederkant som bildar ett bikakemönster. Rektangulä1·a plattor med run­ dad nederkant, ofta använda tillsammans med raka kanter i olika mönsterläggningar. Kvadratiska plattor som läggs diagonalt, JYrkantsskiffir. Över spik och hak ligger plattorna i två lager. Missionshuset, Loka brunn. Grythytteskiffir i bikake­ mönster. 1994. HI ST ORI S K Ö V ER S IKT 13 Tysk läggning i sneda rader. Man skiljer på tysk, engelsk och fransk läggning. De senare liknar svensk rak läggning. Fransk skiljer sigfrån engelsk endast genom att krokar an­ vänds i stället för spikar. Tysk läggning kan ses på en del svenska tak från omkring sekel­ skiftet 1900. Rastaheller kallas denna typ av läggning. Här på en stuga från 1500-talet. Selgjerd, Eldfjord i Norge 1993. Detaljbild tagen vid omläggning av taket på ovanstående bild. 14 SKIFFERTAK Det finns ett litet antal små byggnader som är täckta med stora oregel­ bundna skifferplattor. Dessa plattor är kluvna men ej huggna och kallas skråskiffer (norska vildheller). På små tak med flack takvinkel är skiffer­ plattorna inte spikade i takpanelen utan hålls på plats av sin egen tyngd. skifferplattorna är traditionellt fästade i en underliggande panel, eller i vissa fall på läkt, med eller utan ett tätskikt som kan vara av näver, spån eller papp. Det finns också enstaka exempel där skiffern lagts på öppen läkt och understrukits med lerklining och/eller kalkbruk. Generellt gäller att både Glavaskiffer och Dalslandsskiffer spikas i hak, medan Grythytteskiffer spikas i hål. Skifferns egenskaper bestämmer detta. "Solhem" i Käl/sviken 1993, egnahem uppfort 1917 Taket är täckt med Dalslandsskiffer i diagonaltäckning med kvadra­ tiska skifferplattor. Mitt på takfallet byts plattstorlek. Smedja med oregelbundna skifferplattor, skråskiffel; nära byn Tegen i Dalsland. Skiffern är lagd ovanpå en spåntäck­ ning. 1994. Skråskiffer. Observera att plat­ torna lutar både med takfallet och åt sidan. Efter Arne Berg. HI ST O RI S K Ö V ERSIKT 15 Grythytteskiffer spikad i hål. Nordiska museet Stockholm 1993. Dalslandsskiffer spikad i hak. Fasadbeklädnad på ett timmer­ hus i Flathult, Dalsland. I vissa fall kan både hål och hak användas i samma platta. Vid läggning av takskiffer förbrukas mycket spik. När Örs kyrkas tak skulle täckas 1838, gjordes en beställning på 33 500 skifferspik hos nubbsmeden Johannes Jansson, vilket utgjorde en stor del av kostnaden för taket. Smidd spik håller länge. Om skiffern lagts väl och spikens kvalitet är god kan ett sådant tak ligga minst 150 år utan att det behöver läggas om. Man skulle kunna tro att skifferplattorna i allmogebebyggelsen varit fästade med träplugg, eftersom smidd spik var en så dyr vara. Men endast 16 SK!FFERTAK Skorsten och taklucka av skiffer, Dalsland. En något ljusare skiffer kallad Lianeskiffer eller Dalskogssten användes till bl. a. skorstenar och kvarnstenar. 1994. Avtäckningar av skiffer på gavel i Flathult, Dalsland. 1994. enstaka exempel är kända, bl. a. ett hus från 1850-talet i Stömne i Värmland. (Se kapitel 2.) Förtennad och galvaniserad spik har använts med varierande framgång under senare delen av 1800-talet. Från slutet av århundradet användes också kopparspik, som ansågs bättre, till större och mer påkostade byggnader. I skifferdistrikten, där man i det närmaste haft fri tillgång till skiffer, har materialet använts till alla avtäckningar utom ränndalar. Raka och sluttande nockar, takfot, gavelsprång, skorsten och taklucka - allt har gjorts med skifferplattor. HISTORISK ÖVERSIKT 17 li0l v Huggning och klyvning av skiffer. Description des arts et metiers 1761. skifferhuggarens verktyg: hammare och kilar. 1994. Brytning och huggning av skiffer Skiffer bryts såväl i dagbrott som i gruvor, i Sverige nästan bara i dagbrott. Den metod för skifferbrytning som Hermelin beskriver 1771 går ut på att man kilar loss block ur berget. Kilarna är långa och flata och slås in efter varandra allteftersom sprickan vidgas. skifferhuggaren Anders Jonsson i Vissie i Värmland berättar i Glasfors­ Hillringsbergs bruks historia att man sköt ut stora block som man kallade galtar. Härvid använde man sig av bergkrut. Blocken klövs sedan i tunna skivor med järnkilar och "väcktes" genom små lätta slag av en mindre mejsel · till rutor av den storlek skiffern skulle ha. Anders Jonsson skildrar sannolikt förhållandena under sent 1800-tal. 18 SKIFFERTAK Baron Hermelins prov på glimmerskiffer, som presenterades i Stockholm 1770, visar att det då förekom beabetning av skiffer i Glava. Man vet att det vid Vissle fanns en allmänning där bönderna tidigt bröt skiffer gemensamt. Genom Glava socken i Värmland sträcker sig Amålsformationen i ett stråk mellan stora G la och Glafsfjorden. Där träder skifferlagren i dagen och kan brytas lätt. På 1770-talet förvärvades inmutningar vid Bråneberget i G lava och mer organiserad brytning startade. Skiffern transporterades vattenvägen via Säffle kanal ut i Vänern och till kusten via Göta älv. Sedan lågvärlden öppen. Kommersiell skifferbrytning kom igång även i Dalsland i slutet av 1700­ talet. Man har belägg från 1780-talet för brytning vid Hällan i Kroppe­ fjällsområdet. Ar 1808 nämns för första gången i skrift en skifferhuggare i Dalsland- Jan Persson i N. Bäckebol. Flera brott upptogs under 1800-talet, t. ex. vid Källsviken och Halängen. Ar 1862 hade sammanlagt ca l 00 personer arbete på dessa tre platser under längre eller kortare perioder. Även Dalslandsskiffern nådde via vattentransport långt från brytningsorten. Hermelin nämner inte Dalsland i sin rapport 1771, men förekomsten av skiffer i Grythytte bergslag känner han till och skriver om. Från år 1800 finns det första belägget för taktäckning med Grythytteskiffer på Saxåns Herr­ gård. På grund av avsaknaden av vattentransportled kom brytning i större skala igång senare i Grythyttan i Västmanland än i Dalsland och Värmland. Genombrottet kom först med järnvägen. Bearbetning av takskiffer i Dalsland 1929. Skifferhuggar­ na visar hur de arbetat med skifferframställningen i sin ungdom. Blocken kilas till tunna skivor, ämnen, med hjälp av en kil kallad "speta". Man­ nen till vänster i bilden hugger till en skifferplatta av ämnet med skifferkniven. skifferbryt­ ning och huggning blev en för­ sörjningskälla och var en viktig binäring under hela 1800-talet. HIS T ORI S K ÖV E RSIK T 19 Skifferbrottet i Grythyttan, Millionbrottet, vid sekelskiftet. Fyrvaktarbostäderna vid Pater NosterfYren 1972. Taken täcktes med Grythytteskiffer 1896. Fyrvaktarbostäder längs Sveri­ ges kuster fick ofta skiffertak. Skifferplattor är tåliga mot stark vind samtidigt som skiffern ej gav smak åt det regn­ vatten som samlades upp. I Tidskriften Norden 1904 beskriver E. Carlsson, disponent i Stadra AB i Grythyttan, ingående hur skifferbrytning och bearbetning gick till: "De olika arbetslagen utgöres av 3 d 4 man, som ha sig anvisade platser i skiffirbrottet. Först verkställes nedsprängning med dynamit av botten i dag­ 20 SKIFFERTAK ...._ ........... :· ... .- --..:.:::.-o:·. ­ -.....;;....:- _...:::... brottet, tills en släppa anträ./fos, som om dessa äro närbelägna, tagas flera i nedskjutningen hvarefter skiffirämnena uttagas med kilning å sidorna samt uppspelas och i dagen fraktas ( ..) till de olika platserna for ämnenas apterande till takskiffir ( ..) De sålunda utfraktade ämnena klyftas ytterligare, till den tjocklek erhålles som önskas å skiffirn, hvarefter defraktas vidare, om vintern till s k huggarstugor afolika storlekar for 3 till l O man, som uppvärmes med sk jernkakelugnar, och om sommaren till små tält ute på marken, där arbetslaget vanligen delar ämnena mellan sig genom lottning. Här användas tolkar eller mallar avjernplåtfor uppritande av de dimensioner, hvartill ämnet passar. Om detta är så stort, att flera stenar erhålles ur samma ämne, skiijes de åt med en spetsig hacka, hvarefter kanthuggning sker med en s k huggarknif Försök har äfoen gjorts att använda en från Amerika inforskrifoen huggningsmaskin med en fast knifoch en roterande, hvilken maskin( ..) användes allmänt i England ( ..)men arbetarna viija ej begagna sigdärafutanforedraga detäldre huggnings­ sättet." Förutom en representativ bild av svensk skifferbrytningen vid sekelskif­ tet 1900 ger detta citat bakgrunden till den konkurrenssituation, som uppstod då engelsmännen industrialiserade sin skifferproduktion och där­ med kunde sälja till ett fördelaktigt pris. Engelsmännen hade den fördelen att deras skiffer kunde klyvas mycket tunt och förmodligen därmed var enklare att maskinhugga. Även norrmännen uppfann 1884 ett hjälpmedel, skiffersaxen, varmed produktionen kunde ökas. Uppstaplade skifferplattor vid skifferbrottet i Grythyttan. Tidigt 1900-tal. HISTORISK ÖVERSIKT 21 skifferbrotten expanderar Runt om i landet har det funnits små lokala skifferbrott; i Skåne, Bohuslän, Småland, Östergötland och Västerbotten. Vissa skifferbrott bar vari t så små, att skifferplattorna därifrån bara lagts på enstaka rak, medan r. ex. Smålands­ skiffern fmns på ett antal större byggnader. SäY'jö "ation, Hyby kyrka och Lunds rådhus är täckta med skiffer från Småland. skifferbrytningen i Dalsland, Värmland och vid Grythyttan ökade under hela 1800-talet. Försäljningen utökades efterhand till alla delar av lander i rakt med de förbättrade kommunikationerna- järnvägsnätet och Göta kanal. Ägarna till brotten annonserade i pressen under 1800-ralets senare hälft. N 186 2 fmns annonser införda i ridningar i Vänersborg, Amål, Göteborg, Lidköping, Varberg, Gävle, Västervik, Ystad, Örebro samt flera småländska tidningar. Den ökade brytningen och försäljningen av prima rakskiffer medförde också en ökad produktion av sekunda skiffer. Den fick man liksom på köpet vid brytningen och den fick stor avsättning i Reklamblad utgivna av AB Glava skifferberg. närområdet genom sitt låga pris. STOCKHOLM 1891 HÖGSTA UTMÄRKELSE PRISKURANT fiLlUVA ~~ -r:~I(SI(IFt=l"~ AKTIEBOLAGET GLAFYA SKIFFERBERG, GLAFVA. 110 84 57 30 105 76 62 56 42 u• 90 60 94 110 80 66 60 45 28 32 22 SKJFF ERTA K Från och med mitten av 1800-talet sprids skiffer över hela landet. Kyrkorna och järnvägarna var storkunder. Det verkliga genombrottet för Grythytteskiffern kom med Bergslagsbanan Falun-Göteborg och stationen Grythyttehed, som öppnades 1878. Samma år levererades Grythytteskiffer till kyrkorna i Söderbärke och Nykroppa. Brottet expanderade snabbt till det största i landet, och så småningom kom hela 500 kyrkor och kapell i Sverige att täckas av skiffer från Grythyttan. I Dalsland ökade produktionen fram till och med 1880-talet men minskade därefter kraftigt och hade vid sekelskiftet helt upphört. Brotten vid Kroppefjäll vattenfylldes och måste varje år tömmas genom pumpning inför säsongen, vilket gjorde brytningen olönsam. Brytningen i Glava och Grythyttan fortsatte dock. Efterfrågan var stor trots konkurrens från importerad utländsk skiffer, taktegel och plåt. År 1888 bildades Stadra AB, som köpte eller arrenderade alla brott i Grythytteom­ rådet. I dag ägs skifferbrottet i Gryrhyttan av Icopal AB, som producerar skifferflingor för beläggning av takpapp. År 1897 bildades Aktiebolager Glava skifferbrott, som köpte skiffer­ brottet i Bråneberget av den tidigare ägaren Hjalmar Nisbeth. Detta företag lever vidare i dag som AB G lava Skifferbrott med huvudsaklig produktion . av trädgårdssten och sten till markbeläggning. I både G lava och Grythyttan finns arkiv med uppgifter om beställningar och takläggningar från slutet av 1800-talet och framåt. Även från Hällan och Kjällsvikens skifferbrott finns några äldre räkenskapsböcker bevarade. Skiffirläggaren skifferläggare eller skiffertäckare kom från trakten kring brotten och hade som säsongsarbetare att resa runt och lägga tak. De var anställda av skifferbrotten och följde i äldre tid med den skura som levererade skiffern till mer avlägsna platser. I Grythyttan började man på 1880-talet att föra register över sina leveranser av takskiffer och sina entreprenader. Där kan man följa de enskilda skifferläggarnas olika uppdrag och även vad de fick betalt. Tur e Wikström återger i sin artikel "Skifferbrytningen i Grythyttan" taktäckare C. F. Nilssons arbetsplatser 1908-09: Stockholm, Borlänge, Filipstad, Snyten, Gällivare, Karlskoga, Nässjö, Grängesberg, Filipstad, Spånga, Eskilstuna, Frövi, Grythyttan, Mariefred, Kjervingeborn . Ännu i slutet av 1960-talet åtog sig skifferbrotten i både Glava och Grythyttan entreprenader. Denna verksamhet hade störst omfattning i Grythyttan. I början av 1970-talet bildade skifferläggarna egna företag och fortsatte att arbeta med Grythytteområdet som bas och bostadsort. Dessa företag existerar än i dag och står för de flesta skifferomläggningar som utförs i landet. HI STO RI SK ÖVE R S IKT 23 Kartan visar orter eller om­ råden med takskifferbrytning enligt Nordisk Familjeho k, 1919. Dessa skiffersorter kan med stor sannolikhet finnas på tak lagda under senare delen av 1800-talet och de forsta årtion­ dena på 1900-talet. Efter 1920-talet är det ovanligt med utländsk takskiffer i Sverige. Grythytteskiffern är helt domi­ nerande. skiffertakens storhetstid Nygotiken blev under senare hälften av 1800-talet framförallt kyrkans arkitekturstiL I England och Frankrike fick nygotiken stort genomslag vid byggandet av nya kyrkor och den spreds sedan till Sverige, bl.a. genom arkitekternas studieresor och genom den franska arkitekten Viollet-le-Ducs skrifter. Eftersom både England och Frankrike har gamla skifferområden med bevarade medeltida tak och väggtäckningar, finns dessa inslag givervis med i den nygotik vi fick från dessa länder och som togs upp av svenska arkitekter, trots att skiffertak inte har något med den svenska gotiken att göra. Det är också i samband med dessa inlån som plåtavtäckningar av nock och takfot blir vanliga. I Konsthögskolans undersökning av nygotiska kyrkor i Skåne 1981-82 har 12 av 27 undersöktakyrkor skiffertak. Av dessa är hälften belagda med svensk skiffer främst från Grythyttan, ibland med mönsterläggning av Glavaskiffer. Övriga har olika sorters utländsk skiffer, främst engelsk men även tysk. I Danmark, där skiffertak införts från England under denna period, är engelsk/walesisk skiffer helt dominerande. Att användningen av skiffer på nygotiska kyrkor fick så stor genomslags­ kraft kan också bero på att nygotiken efterhand kombinerades med en strävan att använda äkta och nationella material. Från slutet av 1800-talet finns svensk skiffer lätt tillgänglig i hela landet, som ett både äkta och inhemskt material. 24 S KIFFERTAK ,t l Lejondals slott i Uppland med tak av Grythytteskiffor och avtäckningar i plåt, byggt 1889-1891. Lysekils kyrka uppförd 1899- 1901 efter ritningar av Adrian Pettersson med exteriören helt i granit. Taket är belagt med Grythytteskijfor med mönster i Glavaskiffor. -- HISTORISK ÖVERSIKT 25 26 SKIFFERTAK Ovan: järnvägsstationen i skinnskatteberg med mönster­ lagt tak i Grythytte- och Glava­ skifferfrån 1901. Tv.: Helsingborgs rådhus, uppfort 1897 efter ritningar av arkitekt A. Hellerströ m. På motstående sida: Bunsowska huset, Strandvägen 29-33, Stockholm, uppfort 1886-88 efter ritningar av I. G. Claesson. Taket är belagt med skiffer i mönsterläggning. Takfot och nock är avtäckta medplåt. HI STOR ISK ÖVERSIKT 27 På Grythyttans skifferverk förstod man att utnyttja entusiasmen för äkta material i en aktiv marknadsföring, och arkitekten Isak Gustaf Claesson, som var en av förespråkarna för dessa ideer, användes i reklamen. Importen av utländsk skiffer upphörde i stort sett några år efter sekelskiftet, och Grythytteskiffern dominerar under resten av l 900-talet. Storhetstiden för skiffertak under det sena 1800-talet och kring sekelskif­ tet sammanfaller med framväxten av det moderna industrialiserade samhäl­ let och dess nya offentliga byggnader. Järnvägsstationer, skolor, posthus, museer, sjukhus och industribyggnader får ofta skiffertak, liksom hyreshus i storstäderna och enstaka villor ritade av arkitekter. Före detta Prim urarbarnhuset i Blackeberg ritat av Hakan Ahlberg 1928-30, i dag del av Blackebergs sjukhus. Parallellt med nystilar - nationalromantik, jugend, nyklassicism och funktionalism - fortsätter denna det äkta materialets, hantverkets och enkelhetens strömfåra i arkitekturen. Arkitekter ritar skiffertak åt beställare med långsiktiga mål för sin fastighetsförvaltning ända till 1950-talets slut. 28 S KJFFERTAK Ovan: I övre raden skiffer­ plattorFån olika svenska skif ftrbrott. Från vänster Glava i Värmland, Grythyttan i Närke, Dalsland och Småland. I nedre raden två skiffrar Fån Penrhyn i Wflles samt en grön­ skimrande platta, troligen av tyskt ursprung. T. v.: Sprängning i Glava skif for brott. HISTORISK ÖVERSIKT 29 KAPITEL 2 13 exempel Stugtak i Dalsland. 31 Odenstad herrgård Nedan t. v.: Sektion genom hu­ vudbyggnaden. Uppmätning i Nordiska museets arkiv. Nedan t.h.: Detaljsnitt genom italianen. Läkten på takfallet är spikad med 15-18 cm mel­ lanrum. De stora lodräta skif­ ferplattorna är fastade med järnkramlor. Uppmätning 1994. Skala 1:20. Strax norr om Gillberga kyrka i Värmland ligger Odenstad herrgård. Där uppfördes år 1758 en ny manbyggnad av timmer i två våningar under ett säteritak. Takkonstruktionen, som med stor sannolikhet är ursprunglig, täcks med skiffer i mönsterläggning från det närbelägna brottet i Glava. Man vet ej om taket redan vid uppförandet fått beläggning av skiffer, det kan ha funnits ett spåntak tidigare. Från 181 O är dock skiffertaket belagt i ett brandsyneprotokolL skifferplattorna i takfallen är spikade i hak med 2,5 tums smidda spikar och ligger på grov ramsågad läkt. skiffern är understruken med både lerklining och kalkbruk - vilket som ursprungligen använts är osäkert. Även kompletterande fogning med cementbruk har gjorts i sen tid. Plattorna är rektangulära och lagda i trelagstäckning. De på den nedre delen av taket är bredare än de på den övre, vilket ger intryck av att taket är utsvängt vid takfoten. En del plattor har rundad nederkant och är lagda i mönster: tre rombiska fält i det nedre takfallet och ett i det övre på långsidorna. Gavlarna har ett mönsterlagt fält på det nedre takfallet. Takets lodräta mellandel, italianen, är liksom övre taklisten uppbyggd av stora skifferplattor, ca 80 x 70 cm, fästade med järnkramlor. /;:;11() lmrtmrt-:::::r·~--:r=:-r-·-·· 1 ·-·--, --. ·-1-·1 ·--·-·:r-::l f o . ~ 10 }f 32 SK IFFERTAK Enligt en beskrivning i boken 'Minnen från förra hälften av 1800-talet", utgiven 1865 av Henrik Lilljebjörn, var "man­ byggnaden, som ännu finnes till det huvudsakligaste i det yttre oförändrad, i en gammalmodig stil med högt tak afhvitt skiffer, i två avsatser". Foto fore omläggning 1994. Takkonstruktionen inifrån med understruken läkt, samt italianen med ett uthugget runt flinster i en av de stora lodräta skifferplattorna. 1994. EXEMPEL 33 Skiffern läggs tillbaka på den gamla läkten. Ingen plåt har använts för avtäckning, vid varken nockar, italian eller takfot. Att lägga skiffer understruket på öppen läkt är ovanligt i Sverige, men det liknar den franska läggningsteknik som Baron Hermelin beskriver 1771 i Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar. I en fotnot i denna uppsats säger Hermelin att den Åberghska gården i Åmål fått skiffertak 1770, men han nämner inte Odenstad herrgård, trots att den ligger så nära. Dessa båda skiffertak, som hör till de äldsta bevarade skiffertaken i Sverige, är mycket lika beträffande skifferläggningen på de branta och valmade takfallen med de bredare plattorna nedtill och de smalare upptill samt med likadan mönsterläggning. Det skulle vara intressant att mera detaljerat jämföra takens konstruktion och läggning. Under senhösten 1994 genomfördes en omläggning av skiffertaket på Odenstad herrgård. Skiffern har lagts tillbaka på den gamla läkten, som har kompletterats. Vid takfoten har man lagt papp för att ge extra skydd. Som kompletteringssten har använts Glavaskiffer. I stället för med den gamla smidda spiken är skifferplattorna nu omspikade med syrafast skifferspik 34 SKIFFERTAK !talianen efter omläggning 1994. Ett utsnitt av Odenstads karak­ täristiska skijferläggning. Ned­ tillligger bredare plattor, upp­ till smalare och plattor rundade i nederkanten bildar rombiska folt. Vågmästaregården i Amål har mycket lika läggning, man frestas att tro att taken lagts av samma skijferläggare. 1994. EXEMPEL 35 Nastugan, Skasås •'ft--- ---- ~-- - ---- - ·- ·Sektionen visar de många åsarna. Uppmätning 1994. -""*~~=-""'-"' ~~-==-"" /~-~_;-= ::_~~~~~ -­ ­ '---..--------' + 15-1 (, 01-1 ----'----t­ l Skasås by ligger i Värmland söder om Stavnäs vid Byälven. Vi befinner oss mitt i skifferbygden kring Glava skifferbrott och Byälven är en del av Glavaskifferns vattenled. I Skasås, som är en by av riksintresse, finns byggnader från 1700-talet och framåt och nästan alla har skiffertak. Nastugan, som troligen är byggd vid mitten av 1800-talet, är nio meter bred och har åstak med ett åspar på varje stock i gavelröstet. På dessa ligger sparrar och en takpaneL Ovanpå den okamade panelen ligger näver och på den är skiffern spikad med smidd spik. Det ligger nära till hands att tro, att de många åsarna från början var avsedda att bära ett tyngre torvtak, men antagligen är skiffertaket den ursprungliga taktäckningen. Nastugans skiffertak har vackra detaljer, t.ex. utformningen av gavel­ språnget, där den utkragade takpanelen är underspikad med två brädor, vinkelrätt avslutade med en bräda, som sågats taggig i kanten med urtag för varje skifferplatta. BI\A DA VID &-AVeL \FR ,-i N Gr "'1E D URTAG.- Fof'­ Vi\Rjf. SKIFF t.f\ Takets uppbyggnad med okantad panel och näver under skiffern. 31-<- I F FfR._ ~ hJA VE. R. SPAP-1\f. ~ ~ TAKJAN E L-----.._\ . Detaljsnitt av takfot, nock och gavelsprång. Utformningen av gavelsprånget ger ett ele­ gant uttryck åt hela taket. uppmätning 1994. Skala 1:10. 36 SKIFFERTAK Nastugan i Skasås ligger på en hojd ovanfor Byälven. Skiffirtaket ger ett lätt och gracilt intryck, alla kanter är avslutade med skiffir. Takets anslutning mot skorstenen har i senare tid avtäckts medplåt. 1994. EX E MPEL 37 Öst i Stuga, Finserud I Finser ud, nära byn Stömne i skifferbygden kring G lava, ligger en gammal gård, Öst i Stuga, där Johannes Eriksson 1852 byggde en stor enkelstuga i två våningar. Taket av glimmerskiffer är lagt helt enligt traditionen, utan plåtavtäckningar. På det gamla fotot från 1911 eller 1912 ser man, att huset från början hade skorsten av skiffer, som senare ersatts av en tegelskorsten. På baksidan av den nya skorstenen finns fortfarande den ursprungliga takluckan, bestå­ ende av en stor skifferplatta. skifferplattorna är fästade i takpanelen med täljda dymlingar av torrfura, utom plattorna vid nock, gavelsprång och takfot som är spikade. Detta är ett mycket ovanligt, men väl fungerande sätt att fästa skiffern på. Taket är inte omlagt sedan 1852, men repareras fortlöpande. Detaljsnitt genom takfot och nock. Skiffem ligger direkt på en ramsågad, okantad panel och är fostad med dymlingar. Nock­ pannor, gavelplattor och plattor i takfoten är dock spikade. Skifferplattorna är 7 x 13 verktum med hak, nock­ plattorna 13 x 16 verktum. Uppmätning 1994. Skala 1:10. S ~tfF~I'- ~ Fl\ 11" "l E o TRÄ PLVCr& AV fVRV SPIK­ VID TI\K ­ fOTE.N l r~ -l ru... ·1'' ~ 1 i ~ ~ "' l ~ : i l \'<') <--J ' ~ l J L SK t PF [:<'. rLA!fA l ® L N O<-K PU\1\A _j 38 SKIFF ERT AK T. v. : Gavelsprånget underifrån 1994. Utforandetär mycket likt Nastugans och andra byggnader i byn Skasås på andra sidan Byälven. Gården Öst i Stuga med manbyggnaden från 1852. På bildenfrån 1911 eller 1912 ser vi Johannes Erikssons son, Erik Johannesson, hans syster Lisa och deras systerdotter med man och barn. Lägg märke till skorstenen av skiffor. Takpanelen sedd från vinden där trädymlingarna sticker fram. 1994. EXEMPEL 39 Gunnarsnäs kyrka Motstående sida: Gunnarsnäs klockstapel vars stalpkonstruk­ tion från 1811 är helt klädd med skifferplattor i ett något mindre format än de på kyr­ kans tak. Klockstapeln har troligen forst varit spånklädd. Mitt i det dalsländska skifferområdet några kilometer väster om Mellerud ligger Gunnarsnäs sockenkyrka på en höjd i ett öppet odlingslandskap. Alldeles i närheten ligger Ekholmens herrgård. Sockenkyrkan är medeltida, uppförd av gråsten med vitputsade väggar och skiffertäckta tak. Sakristia och vapenhus byggdes till1882. Gavelspetsen mot väster har ljusmålad träpanel med locklist. Ett litet lunettefönster ger ljus till vinden. Långhusets takkonstruktion förnyades 1777 och täcktes först med spån, som på 1840-talet ersattes med skiffer - säkert från ett näraliggande skifferbrott. skifferplattorna är rektangulära, 12 x 7 verktum och en knapp cm tjocka. De har hak i bägge sidor och ligger med trelagstäckning. Skifferläggningen, som är av mycket hög kvalitet, är utförd helt på traditionellt vis, d.v.s. alla nockar och kanter har täckts med skifferplattor utan användande av plåtar. Takpanelen som är ramsågad med huggna, Detaljsnitt genom nock och takfot visar skiffertakets kon­ struktion med snedhuggen, ramsågad panel, nävertäckning och större plattor som täcker taknocken. Uppmätning 1994. --+--· o 1 · - -j 10 ---t­ 304\'V lO 40 SKIFFERTAK fasade kanter är klädd med näver, därefter är skifferplattorna fästade med smidd järnspik Taken är ej omlagda. Takets kondition är trots den höga åldern förhållandevis god och 150 års livslängd är fina vitsord för konstruktionssättet; panel, näver, smidd spik, ingen plåt. Det finns varken tekniska eller antikvariska argument för att göra på annat sätt vid en omläggning. Kanske är det här lämpligt att också hålla fast vid att använda smidd spik i stället för att som brukligt byta mot modern, syrafast spik. Kanske kan man till och med avstå från hel omläggning och tillsvidare nöja sig med försiktiga reparationer. Detaljsnitt som visar vapen­ husets anslutning mot lång­ husets putsfasad utan plåt­ avtäckning. Uppmätning 1994. T. h. : Snedhuggen takpane~ näver och skiffer spikade i hak med smidd spik. Denna kon­ struktion har hållit i 150 år. Gunnarsnäs kyrka och klockstapel. Tidigt 1900-tal. 42 SK I FFERTAK Hönshuset, Södra Bäckeho l Vid gården S. Bäckebol l: 11, Gunnarsnäs socken i Dalsland, ligger detta lilla knuttimrade hönshus på ca 2 x 5 meter. Takkonstruktionen består av sparrar på en kroppås. På en okantad, grov panel ligger oregelbundna skifferplattor, skråskiffer, d. v. s. stora obearbetade flak. Vissa skifferplattor är spikade i panelen, andra ligger kvar genom sin tyngd. skiffertypen är inte den vanliga Dalslandsskiffern utan lianeskiffer, som är något ljusare och som mest användes till skorstenar, kvarnstenar och grindstolpar. Endast ett fåtal tak av detta slag finns bevarade i skiffertrakterna Dalsland och Värmland på små uthus, smedjor, källare m.m. Hönshusets gavel avslöjar gra­ den av foifall, även om taket inte har större skador. En snar räddningsinsats behövs! 1994. 44 S KIFFER TA K Hönshusets baksida. I nocken ligger ena takfallet överskju­ tande. T. v.: Hönshusets framsida. Uppmätning 1994. En gles, okantad panel bildar underlagfor skiffern, i takfoten är den uppkilad och i gavel­ språnget vilar den på en bräda. Uppmätning 1994. .---- 5 l< l P F { R._ PAN E L De ojämna skifferstyckena vilar på en glest lagd, grov panel. o lO zo +~ Jo EXEMPEL 45 Tingshuset, Mellerud Tingshuset i Mellerud med valmat skiffertak lagt i bikake­ mönster. Plåtavtäckningarna har på bilden fortfarande den ursprungliga mörkare grå kulören. 1970. Tingshuset för Nordals och Sundals härader i Mellerud är uppfört 1908­ 1909. Sedan 1985 är det kulturhistoriskt museum med samlingar från Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund. Tingshuset är en murad byggnad med fasader i rödgult tegel och ett stort brutet och valmat tak belagt med Dalslandsskiffer i format 7 x 14 tum och cirka l cm tjock. Skiffern är huggen i spets och lagd i s. k. bikakemönster på en entums spontad panel. Troligen ligger det papp på panelen. Nock och de valmade takfallens lutande nockar och ränndalar är täckta med målad galvplåt i skivtäckning. Trots det i övrigt konsekventa användan­ det av plåt för kanter och avtäckningar har man valt att låta skifferplattorna täcka takfoten och inte använt takfotsplåt. I taket sitter också några eleganta takkupor och en liren taklucka av plåt. Plåtarbetena är från byggnadstiden och har från början varit målade i en mörkt grå kulör mycket nära skifferns egen. Tyvärr har plåten i senare rid målars om i en avvikande, ganska ljus, blågrå kulör, vilket gör att plåt­ detaljerna visuellt träder fram i stället för att vara diskreta. 46 S KIFFERT AK l X] l l l l k--------------J O 10 lD JO~ T. v.: Plåtintäckt tak­ kupa som smälter natur­ ligt in i takytan. 1994. Taklucka av plåt medföredöm­ liga avtäckningar mot skijfor­ taket. Lägg märke till att skif forplattorna har specialhuggits på bägge sidor om luckan. Foto och uppmätning 1994. EXEMPEL 47 Grythyttans kyrka Grythyttans kyrka invigdes 1633 och byggdes till med korsarmar redan 1680. Den utvidgades ytterligare under 1770-talet då den också fick sitt torn. Fram till 1903 hade taken tjärad spåntäckning, trots att kyrkan ligger på någon kilometers avstånd från skifferbrottet. Åren 1903- 04 renoverades kyrkan och fick en förstärkt takresning som täcktes med skiffer från Grythyttans skifferbrott. skifferplattorna på kyrkans tak är rundade i nederkanten och ligger med trelagstäckning på näver, spikade i en ramsågad takpand. Tornet är täckt med skifferplattor av litet format och med rak nederkant. Takpanelen består av ramsågade brädor och återanvänd, bilad plank. På takpanelen ligger här papp i stället för näver. Nockarna, både de horisontella och de sluttande, täcks av med koppar­ plåt som omsluter en rundstav. Denna kopparplåt från sekelskiftet är nu vackert ärggrön. Ursprungligen har skifferplattorna nått ut över takfoten. På 1950-talet Det nuvarande utseendet på takfoten medfult randad kop­ parplåt. Märk den tättslutande ränndalen, tillkommen vid en omläggningpå 1950-talet. ersattes den nedersta skifferraden med en takfotsplåt av ikoppar, som nu svartnat och har de typiska, fula ränderna som bildas av v~tten som runnit ner i rännan. Ränndalarna, både vid korsarmarna och vid takkuporna som också är skifferklädda, är lagda mycket tätt utan synlig plåt. Fotot från 1900-talets början visar dock ett annat utförande med bredare plåtar. Det nuvarande utförandet, som påminner om spånläggning, stämmer med vad byggnads­ handböckerna på 1950-talet ansåg vara en god teknisk lösning; ränndalar skulle ha tättslutande skiffer och inskottsplåt. Tornet, som ej omfattades av renoveringen på 1950-talet, har en lägg­ ning i relativt komplicerade former med plattor av litet format. De släta, böjda ytorna har stora skönhetsvärden. Utformningen av nocken med kopparplåt över en rundstav är typiskt for tidigt 1900-tal. Takkuporna är helt intäckta med skiffir som är rundhuggen i nederkant. 48 SKIFFERTAK Grythyttans kyrka från tidigt 1900-tal då skiffern var nylagd. Jämfor ränndal och takfot medfotot på motstående sida. Tornets skiffertäckningfoljer elegant de runda formerna och de avskurna hörnen. skiffertaket är från 1903 och fortfarande i gott skick. Foto och uppmätning 1994. Skala 1:10. .;W,IF" PE:R~­ ~"- " ÅTE I\ANV-\" IJ A "·· '·, PA f P - BILAPIO rL.~NK, ' · i / l f.:OPPA f\ .- PA~' 5 "-. PLÅI BULACxfN / l / Detalj av takfot samt perspektivskiss som visar hur skiffern ligger i trelagstäckning på en dubbel panel i takfallets riktning. Uppmätning 1994. Skala 1:20. EXE MPEL 51 Hunnehostrands kyrka Hunnehostrands kyrka i Bohuslän invigdes 1911 och är uppförd efter ritningar av Göteborgsarkitekten Sigfrid Eriksson. Ytterväggarna utgörs av en panelklädd stalpkonstruktion på stengrund. Den utvändiga panelen var från början rödfärgad, men har senare målats om i ljusgrå oljefärg. skiffertaket dominerar kyrkans yttre genom sin storlek- betraktaren står inför en byggnad som till största delen består av tak. Karaktäristisk är också den rundade övergången mellan det övre väggpartiet och sidoskeppens tak, som gör att skiffern verkar flyta ner över takytan. Alla nockar, både raka och sluttande, är skifferklädda och på långhusets takfot bildar skiffern kant. skifferplattorna är rektangulära cirka 22 x 13cm, d. v.s. 9 x 5 verktum. De är 8-1 Omm tjocka och av mörkgrå Grythytteskiffer. Nedersta plattan i både övre och nedre takfoten har huggits till en spets. De fl ränndalar som finns på taket är täckta med ganska smala plåtar. 1994. Underlagstaket är som till ett tegeltak: spontad panel, papp, strö- och bärläkt samt plåt i ränndalarna. Skiffern är lagd i trelagstäckning och spikad i hål. Taket är inte omlagt. 0KIFFE.R, ./"---.__ ---------LA K T PAPP PANEL S l< l F F e r\ LÄkT PL A T------­ FANE.L ­ 52 SKIFFERTAK o Detaljsnitt i takfot och ränndal. Lägg märke till utj'drandet med läggning på panel och läkt. På samma vis läggs nya skifj'ertak i dag i Norge. Uppmätning 1994. Skala 1:5. Ovan: Hunnehostrands kyrka just fordigställd medytter­ väggarna klädda med rödfor­ gad panel och vitmålade fons ­ ter. Mot arkitektens vilja må­ lade man senare om kyrkan i ljusgrå oljeforg med mörka fdnster. 1910-tal. T. v. : Hunnehostrands kyrka under uppforande. Taken är pappklädda och !äktade, for­ diga for skiffirläggning. skorstenen revs 191 o. Den omvända forgsättningen påverkar upplevelsen av byggna­ den. Panelen är nu ljusgrå och fonstren mörkt grågröna. 1994. EX E M PEL 53 Kvarnbergsskolan, Falun Kvarnbergsskolan ligger vid sjön Tisken vid Slussen i Falun och är en av mångaoffentliga byggnader i Sverige från omkring 1950 som fick skiffertak. Arkitekturen är spartansk och byggnaden uttrycker med sin murade tegel­ fasad och sitt skiffertak en gedigen kvalitet. Man förstår genast att den här byggnaden är tänkt att hålla länge. Fasaderna är murade i 11/2 stens gult tegel i munkförband. Vid takfoten möter väggen taket genom utkragning av de översta skiften och ett rullskift. T ill taket beställdes 1955 skiffer från Grythyttan i formatet 12 x 7 tum. Skiffern är mörkt grå, nästan svart. Plåtavtäckningar, hängrännor och stuprör har från början varit svartmålade. Skiffertaket är uppbyggt helt enligt anvisningarna i handboken "Bygg", vars första upplaga kom 1950. Taklutningen är 30°, och överskrider med god marginal handbokens rekommenderade minsta lutning på 22°. Taken är valmade och alla nockar, även de lutande, är täckta med skiffer. Skiffern ligger på en spontad entums panel med papp. Takfoten med minimalt utsprång är kompletterad med en målad galvplåt under skiffern som leder vattnet ner i hängrännan samt med en plåt som täcker skarven mellan träpanelen och teglet. Denna plåt var ritad nättare än den blev utförd; hade man byggt enligt ritningen, så hade den knappast varit synlig. Plåtarbetena var 1995 i behov av ommålning men skiffern, liksom spiken, var i god kondition. Kvarnbergsskolan är ritad på stadens byggnadskontor. Skijfirtaket är enkelt i sin form, inga ränndalar och inga takkupor, endast skorstenar brötfrån början takytan. 1995. 54 SKIFFERTAK Västra Sönnarslövs kyrka Västra Sönnarslövs kyrka i Klippans församling i Skåne byggdes 1892-94, efter ritningar av arkitekten Gustaf Pettersson. Kyrkan är till stor del byggd av gråsten från trakten med dekorerande band av rött tegel. Skiffertaket är lagt med en grönskimrande tunn sten, sannolikt av tyskt ursprung, och med mönster av röd Penrhynsten. Redan 1898, efter fYra år, sakristians anslutning mot långhuset. Tyvärr har plåten målats i en alltfor ljus kulör som framhävs mot skiffer­ ytorna. måste 500 skifferplattor bytas ut och även i fortsättningen under kyrkans första tio år redovisas i kyrkorådsprotokoll flera gånger problem med vattenläckage och nedblåst skiffer. Kyrkan ligger mycket utsatt för storm på slätten. Det har också varit problem med sönderblåsta fönsterrutor. Dessa Fasad mot väster. Den fattiga forsam­ lingens strävan att hålla nere kostnaden ligger säkert bakom valet av fasadmate­ rial: gråsten från trakten med litet dekor av rött tegel. Men var skiffern dyr eller billig? Kanske var den av en sämre kvalitet och detta var anledning till de omedelbara problem man fick. Ritning av Gustaf Pettersson i ATA:s arkiv. 56 SKIFFERTAK sektionen visar en takstol. Dessa står med ca 120 cm mellanrum. Skala 1:400. Uppmätning 1995. Den ursprungliga mönster­ läggningen på takytorna har delvis forsvunnit genom utbyten i en annan kulör än den ursprungliga, och de stora grågrö'na ytorna har fått mörka fläckar. EXEMPEL 57 tidiga problem tyder på att skiffern från början har varit av dålig kvalitet. I dag är mycket av den gröna skiffern bytt mot mörkare grå plattor. Taket har fortfarande många skador, felande eller trasiga skifferplattor. Taket är provisoriskt lagat med plåt. Här krävs en fullständig omläggning och troligen behöver man köpa ny skiffer till hela taket. Såsom skiffern nu ser ut efter l 00 års nedsmutsning och algpåväxt verkar den ganska grå, men det vackra glitter som naturligt finns i stenen har inte smutsen lyckats förstöra. Den röda och gröna mönsterverkan som taket ursprungligen hade, är något man vill se återskapat vid en omläggning. Västra Sönnarslövs kyrka är ett förebildligt exempel när det gäller plåtdetaljer. Anslutningar och avtäckningar är nätta och underordnar sig skiffern och de anslutande stenväggarna. De utbytta stuprören borde återställas till ursprungligt utförande med speciellt utformade vattkupor. Utsikt från tornet över den plåtklädda nocken. ( il ii.otc IYN LI&T) ._ I)T SKIF TAl<· PAN t. L l'l1 ' oj ArviNA BI\'\ NP E. E1 nLl NDt l( ':"lk' oJ N DA.RI\ ' 5 T5o•o:: t. ~Hk f(,' ) f At\ R f ':l_ (l, -l( .;:.- l ~-~ ~ '5.•• j Z } . hr~- -t ·' l ~ -j· :;'; i. VII R itM·N P ~ . ~~ fW{f(rN I N(x ~ l P Å M~l~ N (avdrag för fönster ca 50 st) Antal 4 4 "L'J ,l\ M T/ ~ (!:_ NY FFNH NY Ungefärligt läge 16,58-59 26,33 38,62 3,54-59 7,26 2,-7 78,63 1,65 68,64 74,64 1 5 l l NH 77,64 -4,19 -3,4 Typ av fel Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Plåtar med synlig spik Lagning med synlig spik Lagning med synlig spik Lagning med synlig spik Lagning med synlig spik Saknas Saknas Saknas \\ \\ \\ ______\_____ ~----" NY 43,63 6,32 Övriga fel: Åskledare delvis felaktigt infästad. Spricka i plåt vid fönster. Sparre ung mitt emellan fönster och korsarm rötskadad Dubbla bjälkar strax innanför korsarmen bör kontrolleras. Kristine kyrka, uppmätning av takfot i det övre takfoliet 1995. Skala 1:20. ~ - - - -- ·~ - -~ -l ' : - ,-- - ---, l--- ~-----~ 14 113 L_ _ ~ -_j l i 1 i o 1 - - - - - - -- - - - ·- - - ·- -­ 5 ---, 2 6 _t 7 3 4 L Exempelpå takbesiktning, Kristine kyrka. Utdrag ur Sig­ vard Nyströms rapport 1995. Projekteringen bör resultera i både ett antal ritningar och en beskrivning. Ett minimum av ritningar som krävs är en takplan och en eller flera sektionsritningar. Man behöver också fasadritningar-alternativt översikt­ liga fotografier- samt ett antal detaljritningar i större skala som visar hur avslutningar, anslutningar och infästningar skall göras - takfot, nock, eventuella lutande nockar, ränndalar, takkupor och takfönster, stegar, nockräcken och ventilationsöppningar. Arbets- och materialbeskrivningen bör klarlägga skadebilden samt be­ skriva mängder och kvaliteter: antal kvadratmeter skiffertak som skallläggas om, antalet enstaka plattor som skall bytas, vidare vilken sorts skiffer man skall komplettera med, vilken sorts papp som skall läggas, eller, om skiffern ligger på näver, eventuell komplettering av nävern. Vilken typ av panel ­ eller plywood- skall det vara i underlagstaket? Skall det vara bilat virke vid ilagningar i takstolar? Materialåtgången får man försöka uppskatta och därefter begära prisuppgifter på tillkommande och avgående mängder. 72 SKIFFERTAK Skiffer Vid omläggning av ett gammalt skiffertak är det nödvändigt att skaffa kompletteringssten eller i enstaka fall nytt skiffer till hela taket. Man får räkna med att skaffa minst 25 procent ny sten utöver vad som är beräknat, eftersom plattor går sönder i hanteringen. Generellt rekommenderas kom­ plettering och omläggning med samma sorts skiffer som den befintliga. Det är stora skillnader i kvalitet både utseendemässigt och tekniskt mellan lerskiffer och glimmerskiffer och mellan skiffer från olika brott. Men kvaliteten kan även vara skiftande hos skiffer av samma sort från samma skifferbrott. De olika förekommande typerna av svensk skiffer är dock jämförelsevis av mycket jämn och god kvalitet. Det förekommer också, främst i skifferdistrikten, tak av sekunda skiffer som under perioder med stor takskiffertillverkning varit m ycket billig. Denna var ofta huggen tjockare än den prima skiffern för att få tillräcklig hållfasthet. Man får räkna med att det går sönder betydligt mer sten vid nedtagning och omläggning av sekunda skifferplattor. På Olaus Petri kyrka i Örebro (se kapitel2), föreskrev arkitekten sekunda skiffer från Grythyttan, troligtvis för att den grovt huggna, tjockare skiffern passade bättre till de mycket artikulerade stenfasaderna. Svensk skiffer köps i dag nästan undantagslöst begagnad genom Glava skifferbrott, kopal i Grythyttan eller från en skifferläggarfirma. I skiffer- 18 X 18 16X16 15X15 14X14 12 x 12 10X10 8X8 20 x 1 verkt. ~ 445 X 445'" 395X395 • , 371X371 348X348 • , • ~ " 290 x 2(1ti 247X247 , HH~X198 .. • o • .. ,. 4g5 x 24 7 17 x9 4 21 x 22:i • • 16 1 /:~ X 8 408 X lUR 371X2~7 15X10 13X8 321X11l8' 11 x7 272 x 173 • 217X1·18 2:23 x t:,:1 • 10X6 9x5 • l 8 x 4 1/l 1\:!8 x 112 Utdrag ur prislista från 1903 som visar de vanligaste måtten på skifferplattor, angivna i verktum. NOCI