NATURSTEN I BYGGNADER Stenen i tiden N AT U RST EN I BYGG NA D E R Stenen i tiden Från 1000-talet till1940 Q(.) Riksantikvarieämbetet (11) Statens historiska museer lNSTITUTIONEN FÖR KONSERVERING Riksantikvarieämbetet Box 5405, 114 84 Stockholm Omslagsbild och vinjettbild Fasadrelief vid entretrappan till Kg l. Akademien för De Fria Konsterna, Stockholm Foto Bengt A. Lundberg 1992 Fafade relief at the stairway leading to the Royal Academy ofFine Arts, Stockholm Kartor Stig Englund, Fornsalen Data, Visby Öt·ersäuning till engelska Alan Crozier, Södra Sandby Redaktör Gunnel Friberg/Barbro Sundner © 1996 Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer 1: 1 ISBN 91 -7209-035-9 Tryck Wallin & Dahlholm Boktr. AB, Lund 1996 Förord Natursten i byggnader är ett delprojekt inom Riksantikvarieämbetets program Luftförore­ ningar och kulturmiljö. Tillkomsten av pro­ jektet var ett resultat av en förändrad syn på miljöns inverkan. Stenen i kulturbyggnader­ na visar ökande skador - ett samband med industrisamhällets luftföroreningar var en naturlig utgångspunkt. En annan var att lyfta fram stenen som byggnadsmaterial vars vari­ ationer i tid och rum också kan ses som resultat av föränd rade synsätt. Projektet har dock inte haft som avsikt att utreda skadecr­ sakerna e ller stenens historiska betydelse utan är i första hand en inventering där endast vissa samband är synliga. Däremot är för­ hoppningen au materialet och dess presenta­ tion skall kunna användas såväl i den dagliga kullurmj)jövården som i fördjupad forskning på skilda områden. Tack vare Karin Anderssons, Riksantik­ varieämbetet, engagerade stöd och den eko­ nomiska satsning Riksantikvarieämbetetgjor­ de genom UlfLindborg vid institutionen för konservering, kunde arbetet påbörjas 1991. Fältinventeringen var avslutad 1993. Utöver två inledande publikationer har resultatet av inventeringen publicerats i regionala rappor­ logiska Undersökning, Lund, tog sig an Skå­ ne. Benno Kathol, Geologiska institutionen, Stockholms universitet, har bearbetat övriga områden och är därmed den som sett flest byggnader med sten. Projektet förutsatte dataregistrering. Ut­ vecklingen av ett program som passade de sökkombinationer som var nödvändiga lik­ som överföringen till digitala kartor påbörja­ des av RolfNäslund och Anders Säfström vid Riksantikvarieämbetetoch fullföljdes av Stig Englund, Fornsalen Data i Visby. En stor arbetsinsats var den manuella överföringen från de handskrivna blanketterna till databa­ sen. Genom Stig Englund och hans medarbe­ tare Ingvar Karlsson, PeterOlofsson och Gun­ britt Ringqvist kunde deua arbete genomfö­ ras på kort tid. De stadsplaner, som ingår i de regionala rapporterna, har renritats av Agneta Hildebrand och Kerttu Palmgren, båda vid Riksantikvarieämbetet. Mats Johansson, Dalby Stenhuggeri, har delat med sig av sina kunskaper om sten bear­ betning. Lars Bengtsson, Stockholms stads­ museum, Åke Nisbeth, Lidingö, Lars Redin, Statens Historiska Museum samt Jan Gull­ man och Erik Österlund, båda Riksantikva­ rieämbetet, har läst manus och lämnat värde­ fulla synpunkter. Alan Crozier, Södra Sand­ by, har översatt till engelska och David Wai­ te, Ravlunda, har bidragit med engelska be­ nämningar på stenhuggartermer. Bengt A. Lundberg, Riksantikvarieämbetet, har tagit de flesta bilderna och tillsammans med Lars Kennerstedt vid samma ämbete granskat alla färgbilder. Arbetskamraterna på stenenbeten vid institutionen för konservering har under hela arbetet varit viktiga diskussionspartners. Under professionell handledning av Gun­ nel Friberg, Riksantikvarieämbetet, har jag lärt mig en hel del om layout och det svenska språkets fallgropar. Genom det nära samar­ betet med Wallin & Dahlholms tryckeri i Lund har tryckningen förflutit smärtfritt. Under arbetets gång har många andra, här ej nämnda, bidragit på olika sätt Tack alla för att detta projekt nu är genomfört! Lund i september 1996 Barbro Sundner ter av vilka ytterligare några återstår. Denna skrift utgör slutrapporten av hela invente­ ringen. Malmöhus län, följt av Kristianstads län, blev testområclen. Det gällde att finna en metod för både inventering och rapportering som kunde användas för hela landet. Samti­ digt påbörjade Urban Nilsson och Hedvig Schönbäck vid Stockholms stadsmuseum en motsvarande inventering av byggnaderna i Stockholm på uppdrag av Stockholms stad. För att materialet skulle vara jämförbart an­ vändes i stora drag samma inventeringsme­ tod. Övriga områden har inventerats av anti­ kvarier från respektive län. Denna totala upp­ slutning och det engagemang alla har visat har varit en förutsättning för projektets ge­ nomförande. Parallellt inventerades stenbrott och ste­ nen i byggnaderna bergartsbestämdes. sten­ brottsinventeringen planerades av Runo Löf­ vendahl, Riksantikvarieämbetet. Han inven­ terade också stenbrotten på Gotland och i Norrbotten medan UlfSivhed, Sveriges Geo­ Innehåll Inledning 9 10 Barbro Sundner Inventeringsmetoden Byggnader och natursten Barbro Sundner Geografisk översikt 13 Kronologisk översikt 20 Skadeförhållanden 76 Prioritering och värdering 81 13 stenbrott och byggnadssten Runo Löfvendahl stenbrytning 88 Sandstenar 91 Kalkstenar l 02 Andra bergarter 114 88 Skador och orsaker Runo Löfvendahl Skadetyper 117 Vittringsfaktorer 127 116 Planering av åtgärder Karna Jönsson 132 132 Uppföljning av inventeringen Underlag för åtgärder 133 Bidrag till konservering 135 Påbyggnad av inventeringen 135 Databas Stig Englund 136 139 Forskning och problemområden Runo Löfvendahl och Barbro Sundner Inventeringsresultat 139 Vittringsskador och orsaker 140 Forskningsinriktning- mål 140 Nuvarande forskningsområden 141 Framtida forskningsom råden 141 Källor och litteratur Medarbetare Summary Register 150 145 152 158 Runo Löfvendahl och Barbro Sundner Inledning BARBRO SuNDNER Skador på natursten i byggnader har upp­ märksammats alltmer under de senaste årti­ ondena i takt med en allt större medvetenhet om luftföroreningarnas påverkan på olika företeelser i samhället. För att få en uppskatt­ ning om behovet av åtgärder och vilka åt­ gärder som behövs samt vilka byggnader och vilka områden som är mest utsatta har en landsomfattande inventering genomförts inom projektet Natursten i byggnader. Inventeringen är översiktlig och omfattar enbart den bearbetade naturstenen som är exponerad i exteriören. Arbetet har utförts i samarbete mellan RIK (Institutionen för konservering) vid Riks­ antikvarieämbetet, länsmuseerna och läns­ styrelsernas kulturmiljöavdelningar. Resul­ tatet sammanställs i regionala rapporter med länsv is presentation. I Teknik och Historia (1993) har projektets bakgrund behandlats med tyngdpunkt på stenbyggande, stenbear­ betning och stenkonservering i kulturhisto­ risk och teknisk belysning. Den geologiska förutsättningen med beskrivning av bergar­ ter och skador har givits i Svensk byggnads­ sten och Skadebilder (1994). Här skall en översikt över hela materialet presenteras. Naturstenen i byggnaderna är i sig ett kulturhistoriskt källmaterial som tidigare of­ tast inte beaktats i samband med restaure­ ringar. Skadade stendetaljer kunde ersättas med nya utan någon dokumentation och ori­ ginalen bevarades ej. Till stor del berodde detta på bristande kunskap om stenen som ett potentiellt historiskt källmaterial . Bearbetad natursten har alltid varit ett exklusivt bygg­ nadsmaterial förbehållet samhällets översta skikt, vilket dock har förändrats från medel­ tidens till industrialismens byggande. Även stenens brytniJ1gsteknik, behuggning, mål­ ning m. m. har förändrats under århundraden liksom valet av bergarter. Dessa förändringar av naturstenen i ett historiskt perspektiv har vi endast en ytlig kunskap om. Fördjupade undersökningar kan t.ex. ge oss en inblick i hantverkarnas bakgrund, beställarnas önske­ mål och bakomliggande ekonomiska och so­ ciala förhållanden. Utökad kunskap om sten­ teknik och stenens kulturhistoriska bakgrund har också avgörande betydelse för förståelse av skadornas uppkomst, vilka åtgärder som skall väljas och vad som skall dokumenteras i samband med restaurering. Det har därför varit ett av inventeringens viktigaste mål att fastställa stendetaljernas ålder, vilken inte alltid överensstämmer med byggnadens. Ål­ dern kan också vara avgörande för stenens tillstånd. Natursten består av en mångfald oLika bergartstyper där var och en varierar avseen­ de vittringsbenägenhet Det har därför i pro­ jektet varit självklart att naturstenen i bygg­ naderna bergartsbestämts. Samtidigt har en inventering av stenbrott genomförts. I Sverige finns en stor variation av framför allt sand­ och kalkstenar som har använts som bygg­ nads- och omamentsten. Men vi har inte haft kunskap om vilka stentyper som finns i bygg­ naderna förutom de som använts under sena­ re perioder. Flera stentyper upphörde att an­ vändas redan under medeltiden, andra till­ kom först under industrialismen på 1800­ talet. De flesta stenbrotten är idag nedlagda och många kan inte exakt identifieras och lokaliseras. Vid behov av ersättningssten är det inte självklart att vi kan återfinna exakt den sten som tidigare använts. Det är inte hetler säkert att vi bör använda exakt samma sten då vissa typer är alltför vittrings känsliga. Dateringen av stenobjekten ger därmed ock­ så information om tidsmässiga förändringar av olika stentypers användning och kan i vissa fall omvänt vara ett dateringskriterium för stendetaljema. l nventeringen har inte haft för avsikt att fastställa orsakerna till skadornas uppkomst. Däremot kan sambanden mellan vissa se­ dan tidigare kända förhållanden prövas: olika bergarters vittringskänslighet, tidsfaktorn och förhållandet mellan byggnaderna i städerna och på landsbygden, dvs. om närheten till de direkta luftföroreningarna, som bör varastör­ re i städerna än på landsbygden, ger något tydligt utslag. En annan faktor är klimatför­ 9 hållanden, som ytligt beskrivs i de regionala rapporterna. Dessa relationsundersökningar kan vara vägledande för fortsatta fördjupade undersökningar av orsakerna till skadorna. Några sädana faktorer kan t.ex. vara stenens kvalitet, dvs. var i stenbrottet stenen tagits, behuggningsteknik, tidigare ytbehandling, byggnadsteknik, tidigare restaure1ing eller rengöring, dålig vattenavrinning, den yttre miljön som växtlighet, stenens placering i förhållande till väderstreck m.m. Och även tidigare luftföroreningar som koleldade bo­ städer kan ha haft betydelse. Förattkunna välja rätt åtgärdsmetod krävs, förutom kunskap om stentypen, tidigare be­ arbetningsteknik och ytbehandlingar, även utvärdering av tidigare åtgärder. Det är egent­ ligen inte förrän frän slutet av 1980-talet, sedan speciella medel ställdes till Riksantik­ varieämbetets förfogande, som stenkonser­ vering har bedrivits mera konsekvent i Sverige. Tidigare har det i bästa fall varit stenhuggare som har lagat skadad sten eller ibland bytt ut densamma mot nyhuggen, men oftast har lagning och rengöring av sten inte utförts av stenspecialister. Idag finns det inte mänga stenhuggare som behärskar den hant­ verksmässiga bearbetningen a v natmsten, vi 1­ ket är mycket olyckligt. Det är inte alltid vi kan eller skall konservera naturstenen i bygg­ naderna, däremot är det viktigt att vi doku­ menterar den på ett sådant sätt att vi kan mentation (Sundner). Bergarterna och sten­ brotten behandlas därefter utförligare ur geo­ logisk synpunkt (Löfvendahl). Kända och tänkbara orsaker till skador redovisas (Löf­ vendahl). Hur inventeringen används i det antikvariska arbetet för närvarande och de metoder som just nu är under utveckling förplanering av åtgärder och dokumentation beskrivs (Jönsson). Vidare redogörs för data­ registret och dess uppläggning (Englund). Avslutningsvis diskuteras framtida forskning­ sområden grundade på utförda inventeringar och forskningsarbeten (Löfvendahl och Sund­ ner). Inventeringsmetoden För att få ett grepp om vilka byggnadstyper som ingår i inventeringen har det varit viktigt att kunna särskilja kyrkor, slott och herrgår­ dar samt andra profana byggnader. Likaså är det viktigt att fastslå vilken ålder dessa bygg­ nader har och i förekommande fall arkitekt. Sådana uppgifter har dä.Jför relaterats till byggnaden. Samtidigt har inventeringens syfte varit att undersöka sambandet mellan stendetaljernas ålder, bergart och skador. Därför har dessa beskrivits individuellt som objekt. Inventeringen omfattar alla byggnader med bearbetad och exteriört exponerad na­ tursten i de första stenkyrkorna frän l 000­ talet fram till den mera industriella bearbet­ ningen av natursten 1940. Det vill säga kyr­ kor, slott och herrgårdar samt andra profana byggnader av kulturhistoriskt värde på lands­ bygden och alla byggnader i städerna. Un­ dantag har gjorts för byggnader där endast sockeln eller enstaka inskriftstavlor är av bearbetad natursten vilket är mycket vanligt i byggnader och ombyggnader från 1800­ talets slut. Det skulle kräva alltför omfattan­ de arbete och kostnad att inventera också dessa. Byggnaderna och skadorna har inven­ terats av länsmuseerna- i något falllänssty ­ relsen - medan identifiering av bergarterna har utförts av geologer, som också har inven­ terat de stenbrott eller platser där byggnads­ sten har brutits eller kan ha brutits. Inventeringen av byggnaderna och sten­ objekten är mycket översiktlig och brister finns. Varje län har i princip fått en månad till sitt förfogande för inventering av länets be­ stånd samt för rapportredogörelse. Vissa utnyttjaden informationsom stenenger. Detta kräver ett hantverksmässigt kunnande och förståelse för tekniska möjligheter samt bak­ grund i en äldre hantverkstradition, något som förutsätter ett nära samarbete med sten­ huggare som bär med sig en tradition frän tidigare generationer. F ör att rätt kunna bedöma resultatet av denna översiktliga inventering är det många olika aspekter som man måste ta hänsyn till. Tabeller är ofta övertydliga och ger bara en förenkladbild av verkligheten. Vi har härvalt att presentera några aspekter i hopp om att detta skall stimulera till ytterligare fråge­ ställningar och iförekommande fall komplet­ terande analyser och utredningar. Sammanställningen av inventeringen pre­ senteras först i en översikt av samtliga bygg­ nader, bergarter och skador. Därefter beskrivs inventeringsresultaten ur kronologisk syn­ punkt. Avsikten med en sådan beskrivning är att ge en ide om stenen som en kulturhistorisk exponent, vilken bör Jigga till grund för pri­ oritering inför kommande åtgärder och doku­ 10 "stenrika" län har fått dubbelt så lång tid. Några har själva bekostat ytterligare tid fö r att få en så korrekt bild som möjligt. Det kan därför finnas en del ojämnheter i materialets insamling. En de l byggnader har säkert mis­ sats vid inventeringen och det kan finnas en del felaktigheter beträffande dateringar. In­ venteringen omfattar t.ex. inte arkivaliskt material utöver byggnadsinventeringar där sådana finns. Skadebedömningen har skett utifrån en mycket översiktlig skala: O= inga påtagliga skador, l = begränsade skador där endast mindre ytor eller delar av objektet är skadat, 2 = omfattande skador där stora delar av objektet är skadat. Vidare används beteck­ ningen akut i de fall skadan uppfattas som aktivt pågående. Skadeinventcringen är av sådant slag att den endast bör användas som en anvisning till vilka objekt som kan vara mest hotade. För att göra en rättvis bedöm­ ning krävs noggranna kompletterande under­ sökningar av konservator. En ej oväsentlig felkälla är den mänskliga faktorn. Skadorna har bedömts av 27 o lika personer (en, ibland två, från varje län samt två för Stockholms stad och en för Göteborg) med olika bak­ grund. Detta innebär också att det inte har funni ts utrymme för närmare eftertanke vid inventeringen, bl. a. harskadenivån inte alltid varit självklar. Inventeringen av Stockholms stad skiljer sig från den övriga inventeringen. Denna utfördes av Stockholms Stadsmuse­ um på uppdrag av Stockholms stad under två år (Nilsson och Schönbäck 1993). D e skador som i stockholmsinventeringen benämnts akuta har mera bedömts utifrån konserve­ ringsbehovet och inte som i övriga landet enbart utifrån pågående vittring. Bortsett från Skåne och Gotland har en geolog, Benno Kathol, Institutionen för geologi och geoke­ mi vid Stockholms universitet, bergartsbe­ stämt samtliga sedimentära bergarter sedan skadebedömningen har gjorts. Vid de tillfäl­ len Kathol haft avv ikande uppfattning om bedömningen i förhållande till byggnadsin­ venteraren har han gjort korrigeringar vilket ger skadebedömningen en någorlunda j ärn­ förlig nivå. I Skåne har Ulf Sivhed, Sveriges Geologiska Undersökning, Lund, utfört berg­ artsbestämningen. På Gotland har däremot ingen geologisk expertis ansetts nödvändig då det här endast finns gotl ändsk kalk- e ller sandsten (den gotländska kalkstenen varierar beroende på härkomst men att närmare klar­ göra detta har inte ansetts praktiskt i denna inventering). Däremot har de gotländska sten­ brotten inventerats av geolog, Runo Löfven­ dahl, Riksantikvarieämbetet. Bergartsbestämningen har inriktats på att fastställa varifrån de olika stenarna har häm­ tats. Ibland kräver en sådan identifiering nog­ grannare undersökningar än vad som varit möjligt i den här inve nteringen . Därför finns det en hel del stenar som rubricerats som obestämda, men som förhoppningsvis när­ mare kan identifieras vid en komplettering, framför allt i samband med eventuella åtgär­ der. Vittrad och smutsig sten är ibland mycket svår att identifiera i fålt. Förstörande prov­ tagning kan då vara nödvänd ig, men har ej varit aktuell vid denna inventering. Även ett stenbrottsregister har samman­ ställts. I san1band med bergartsbestämning­ arna av länens byggnader har även viktigare stenbrott lokaliserats, frä mst av Benno Kat­ hoL Det slutliga stenbrottsregistret omfattar 911 Lokaler, där förutom äldre stenbrott även nu öppna brott ingår. Dessa har hämtats från tidskriften STEN. Registret har sammanställts av Löfvendahl och Kathol. Trots sina brister kan det insamlade mate­ rialet användas som en första översikt över naturstenen i byggnaderna och vilka bergar­ ter och objekt som är mest hotade. Hela materialet finns på en databas och är avsett att användas för såväl det fortsatta hanlerandet av naturstenen som för fortsatt forskn ing och utveckling. stenbyggnadsegistret skall även fortlöpande uppdateras. Originalblanketter­ na förvaras på den institution som utfört inventeringen. Överföringen till dataregister har utförts av Fornsalen Data, Gotlands Forn­ sal i Visby, med Stig Englund som ansvarig ledare. 11 Resultatet av inventeringen får inte uppfattas som en heltäckande bild av stenbyggandet i landet. Den omfattar inte: - byggnader och stendetaljer som är putsade eller målade. - interiöra utsmyckningar, gravmonument och kyrkliga inventarier. - rivna byggnader eller stendetaljer. - alla stenbrott. De registrerade är endast en bråkdel av alla stenbrott, speciellt vad gäl­ ler urberg. Även skadebilden har en del felkällor som påverkar resultatet: - flera skadebedömare. skadornas omfattning är relaterat till objekt som varierar avsevärt i storlek. inventeringen avser den aktuella situatio­ nen, inte tidigare åtgärder. åldern är inte alltid densamma som den tid stenen varit blottad. inventeringen klargör inte skadeorsakerna. 12 Byggnader och natursten BARBRO S UNDNER Geografisk översikt I inventeringen ingår 4756 byggnader med bearbetad och exteriört synlig natursten från perioden 1000-1940. Byggnaderna har delats upp i tre grupper: kyrkor (K), slott och herrgårdar (S) samt övriga profanhus (P). Kyrkor innefattar ock­ så klosteranläggningar. Till slott och herrgår­ dar räknas även borgar och befästningsan­ läggningar. Profanhus , är de byggnader som inte kan inordnas under de föregående grup­ perna, ofta offentliga byggnader (skolor, ban­ ker, hotell) eller bostadshus. Ä ven ruiner ingår i inventeringen och kan tillhöra endera av de tre grupperna. Materialet presenteras länsvis. Stockholms stad redovisas dock separat, dels för att in­ venteringen inte är helt jämförbarmed övriga landets och dels för att det dominerande anta­ let byggnader finns här, tabell l. De flesta byggnaderna ligger i landets södra del med koncentration i ett bälte från Mälarområdet mot Göteborg samt i Skåne och på Gotland och Öland, figur l. Byggna­ dernas läge överensstämmer i stora drag med stenbrottens, figur 2. Flest byggnader finns i Stockholms stad, som har 1515 byggnader Tabell l. Samtliga byggnader fördelade på byggnadsgrupper i stad och på landsbygd. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.). K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The total number of investigated buildings distributed per type of building, urban or rural environment. (County symbolArepresents the city ofStockholm;for others seefigure 1.) Län=County, Stad=Urban area, Landsbygd=Rural area; K=Churches, P=Secular buildings, S =Castles and manors. Län A AB AC BD Stad K p s l l S:a stad Landsbygd K p s 55 15 36 13 6 2 3 3 18 34 4 2 7 26 8 12 4 248 S:a land Totalt c D E F G H l K L M N p o s T R u w x y z Totalt 24 1482 17 104 2 16 7 73 3 61 6 14 270 75 5 2 12 6 78 12 26 43 4 27 2 6 264 43 3 15 306 4 97 7 141 4 49 8 122 3 39 3 25 7 73 J 34 l 32 159 3499 9 1515 132 18 7 l 77 69 2 3 287 80 14 2 86 38 48 l 29 270 l 47 2 323 101 148 53 l 131 43 J 28 l 81 35 33 35 3693 39 l 29 8 4 11 123 l 25 26 55 33 6 62 96 6 46 51 6 18 31 71 l 2 2 14 25 l 48 66 79 41 LO 79 121 lO 4 5 2 4 7 17 5 17 40 8 4 13 l l 3 4 lO l 68 90 12 24 45 114 6 65 23 8 27 l 640 175 2 1063 1515 255 19 7 125 135 366 121 24 165 159 58 97 360 59 347 146 262 59 196 66 36 108 36 35 4756 13 o LÄN (COUNTY) AB•Stockholm AG•Västerbotten BD-Norrbotten C•Uppsala D•Södermanland E• Östergööand F-Jönköping G•Kronoberg H•Kalmar !•Gotland K•Biekinge l,.Kristianstad M•Malmöhus N"'Halland Q-Göteborg/Bohus P•Älvsborg R•Skaraborg SaVärmland T•Örebro U•Västmanland W•Kopparberg X•Gävleborg Y• Västernorrtand Z•Jämtland + Kyrka " Slott e Prolan byggnad O Stad O 50 100KM e Stockholms stad Figur l . Geografisk fördelning av registrerade byggnader. Endast städer med registrerade byggnader är markerade. Geographical distribution. ofregiseered buildin.gs. On./y cities with registered building s are marked. Län.=County; Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town.. 14 O 50 100KM Figur 2. Geografisk fördelning av lokaliserade byggnadsstenbrott Geographical distribution of localized quarries . Sandsten=Sandstone, Kalksten= Limeston e, Urberg=Crystalline basement, Annan bergart=Other rocktype. 15 (32%) och minst antal finns i Norrbottens län som endast har sju, se tabell l. De allra flesta byggnaderna, 3693 (78%), ligger i städerna (dvs. sådana orter som be­ tecknades som städer före 1971); här finns fr tabell också de flesta profanhusen, figur 3 U 1). Byggnadsgruppernas geografiskafördel­ ning framgår av figur 4. Kyrkor med natur­ sten finns i alla län utom i Norrbottens, sam­ manlagt 799. Gotlands län har flest kyrkor, hela l 08 stycken. Övriga kyrktäta län är Ska­ raborgs, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Stockholms, Kristianstads och Örebro län. Slott och herrgårdar har inte lika stor sprid­ ning och är inte heller så många, 283 byggna­ der. De förekommer endast i 17 län samt Stockholms stad och saknas i de nordligaste länen samt på Gotland. Flest slott och herr­ gårdar har Stockholms län (utom Stockholms stad) där 66 byggnader ingår i inventeringen. I övrigt ligger de flesta slotten i Söderman­ lands (38 st.) och Malmöhus län (34 st.). Naturstenen i byggnaderna Bergarterna har indelats i huvudgrupperna urberg, sandsten, kalksten samt annan berg­ art. Bergartsbestämningen har utgått från att identifiera bergartstyperna samt, om möjligt, fr kapitlet hänföra dem till brytningslokaler U Stenbrott och byggnadssten). De benämningar som använts är så långt det varit möjligt de allmänt vedertagna. Ibland har nya benäm­ ningar bildats, t.ex. kalksten Västergötland, när stenen inte med säkerhet kunnat härledas till något bestämt område men ändå till ett visst landskap. Kompletterande kommenta­ rer ger ytterligare detaljinformation. När det inte varit möjligt att närmare identifiera ste­ nen mer än som kalksten eller sandsten har den fått tillägget obestämd. Urberg, som van­ ligen är granit - eller ibland gnejs - har ej bergartsbestämts av geolog. Av kalkstenen har 22 olika typer identifierats, däribland sex marmortyper och av sandstenen 18 typer, tabell 2. Under annan bergart finns skiffer och täljsten samt obestämd, dvs. bergarter som av olika skäl inte blivit identifierade. stenbrotten är koncentrerade till vissa områden, se figur 2. De nordligaste stenbrot­ ten i sedimentära bergarter av betydelse som byggnadssten finns i Jämtlands län, s.k. Brun­ flokalksten. I nordvästra Dalarna, i Koppar­ bergs län, har Älvdalssandsten brutits och vid Orsatrakten har man brutit en silurisk sand­ 16 sten, Orsasandstenen. Vid Siljan finns kalk­ stensförekomster, både ortocerkalksten och revkalksten, s.k. Bodakalksten (ingår under kalksten, Annan i tabell 2). Täljsten har bru­ tits i Uppsala län men kan även komma från Norge. I Västergötland (Skaraborgs län) har stora mängder sten brutits i Kinnekulle vid Vänerns östra strand och Billingen vid Sköv­ de. Även i Falbygden har det funnits en del mindre stenbrott. I alla tre områdena har man både brutit ortocerkalksten och Lingulid­ sandsten. I Södermanlands län f inns marmor av Kolmårdstyp och vid Marmorbyn nord­ väst om Katrineholm har marmor av liknande typ brutits. Mindre förekomster av annan typ av marmor, marmor Södermanland, finns i Södertörnsområdet och på Mörkö. I Stock­ holms län finns Mölnbomarmor. En sandsten som finns på flera håll i Mälarområdet, Ros­ lagen och vid Gävletrakten förekommer i såvällösa block som i fast klyft. Sandstenen i dessa områden är likåldrig, likartad och mycket svår att särskilja och benämns här Mälar/Roslags/Gävlesandsten. Yxhultskalk­ sten har brutits i stora mängder i Närke, Örebro län. Ekebergsmarmor har brutits och bryts fortfarande i ett flertal brott i Närke. I Vätternområdethar s.k. Vätternsandsten bru­ tits både på Visingsö och i Grännatrakten samt vid Vätterns östra strand norr om Mo­ tala. Ortocerkalksten finns på flera ställen i Östergötland, som Borghamnskalksten, och Vretaområdet (kalksten, Östergötland). l lä­ nets östra delar har marmor brutits, dels i området norr om Bråviken, Kolmårdsmar­ mor, och dels vid sjön Glans sydvästra strand, annan marmor. Gotland är det län som rikli­ gast levererat sten till byggnader. Största delen av ön består av gotländsk kalksten. I söder har stora mängder sandsten brutits, gotländsk sandsten. Vid Kalmarkusten finns Kalmarsundssandsten. På Öland finns rikliga förekomster av ortocerkalksten, Ölandskalk­ sten. I Skåne finns talrika förekomster av olika typer av sand- och kalkstenar, som Höörsandsten, Nordvästskånsk sandsten, dan­ kalksten, skrivkrita, kalktuff, Övedssandsten, Komstadskalksten, Ignabergakalksten och Hardebergasandsten. Många bergarter har endast använts lokalt medan andra har fått större spridning. Got­ ländsk sandsten och Yxhultskalksten från Närke finns i alla län utom ett, se tabell 2. Dessa är också tillsammans med öländsk kalksten de vanligast förekommande stenty­ perna av sand- och kalksten. Öländsk kalk­ 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% lO% 0% 3693 Stad Landsbygd • Kyrkor o Profanhus o Slott och herrgårdru Figur 3. Samtliga inventerade byggnader fördelade på stad och landsbygd. Urban and rural distribution of all investigated buildings. Stad=Urban areas, Landsbygd=Rural areas; Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott och herrgårdar=Castles and manors. A AB AC BD C D E F G H l K L M N O P R S T U W X Y Z • Kyrkor o Profanhus o SJott Figur 4. Samtliga registrerade byggnader fördelade på län. (Läns beteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l). County distribution ofall regisiered buildings. (County symbolA re presents the city ofStockholm;for others seefigure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slou och herrgårdar=Castles and ma nors. 17 00 - Tabell 2. Samtliga bergarter fördelade på antal objekt länsvis. (Länsbetcckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l .) Rocksand rock types, m1mber of objects p er county. (Counry symbol A represerils the cityofStockholm ;for others seefigure J .) Län=County; Bergart=Rock, Benämning=Rock type; Annan=Other rock, Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandsrone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd=Unclassified. Skijfer=Schist, Täljsten=Soapstone, Kalktuff=Tufa, Skrivkrita =Cha/k. Berjtan Annan BenämninR Obestämd Skiffer Täljsten Annan Totalt Kalksten Annan Bill ingen, Yl! Borghamn, Ög Brunflo. Jä Dan,Sk·Dk G ot land lgnabcr!la . Sk Kalktuff. Sk Kinnekulle. Vfl. Ko mstad Sk Marmor. annan Mam10r. Eke. NU Marm or, Ko lm Marm or. Mö ln bo Marmor, Sö Marmor. Va tth. Vo Obestämd skrivkri ta. Sk Travertin. lt Väste rRötla nd Yxbultsomr. Nä Öland Österjtötland Kalks ten Totalt Sandsten Annan En ~tland Gotländsk. Go Hardebema. Skåne Höör. Sk Kalmarsund, Sm Köoin~te, Sk Lingulid, Nä Linfl,u lid, V~t Lin ~tul id, Öl! Mäl/R osl/Gliv ie NV s kånsk, Sk Obestämd O rsa, Dr Skottland Tyskland Vä tte rn Älvdale n, Dr Öved,Sk Sand sten Tota lt Urber~ Län A AB AC BD c 2 6 8 D E F G H l K L M l N l o 2 3 7 12 3 lO p R l s l T l u w x 4 y z 3 3 Tota lt S:a IHn 76 5 6 6 l l l 2 4 4 4 18 53 l l l l 5 3 l 4 85 Il l 91 31 22 144 9 9 6 6 8 5 lO l l ? 4 15 2 2 l s l 4 l 4 4 2 l 20 4 7 23 1 156 143 l 19 87 20 2 2 3 12 l l 6 22 18 l l l 2 l s l l 53 7 l 2 4 4 6 l 4 67 1 2 2 8 8 Il 13 23 5 l l 14 l 2 3 86 206 5 l 4 l l 22 159 154 78 13 1004 216 l 17 15 l 5 Il l l 2 4 l l l l 150 2 5 8 l 22 46 28 104 25 55 2 l l 3 l l 42 2 39 4 618 83 64 Il 4 17 l l l 2 2 2 l 4 2 l l 3 8 9 l 6 3 4 7 6 15 5 lO 5 l 22 4 80 2 231 l 5 2 2 33 l 73 93 129 lO l 12 13 8 l 23 2 43 26 6 32 18 20 43 3 41 8 4 21 41 3 7 2 4 8 l 2 8 1081 198 50 64 8 l Il l 3 43 21 76 23 190 42 7 6 l 12 252 17 50 96 2 9 7 3 3 8 2132 217 5 4 101 276 708 156 38 8 15 42 2 4 6 7 14 119 21 l l l 23 314 3 40 346 l 55 lO 6 41 4 57 12 45 64 l 16 306 671 36 14 84 93 180 19 8 17 l 20 284 168 475 4 5 80 29 28 l ss 2 34 485 3 2 150 2167 659 282 6499 3 Il 5 21 l 2 4 24 18 4 2 2 24 l 537 187 3 9 403 17 67 8 l 3 65 107 l 32 67 Il 4 l 15 Il 2 196 Il 3 2 38 4 3 l l 38 2 l l 17 37 5 Il l l l 20 158 23 6 3 7 l 62 5 5 3 5 3 5 3 22 22 67 7 1216 8 88 14 12 56 197 2 776 27 92 4 l 2 8 4 l Il 6 l l l 5 l 88 Il 3 4 9 l 81 5 25 70 4 l l 4 2 l 2 3 l Totalt 11 6 14 4 4 6 8 79 4 2 2 4 1246 424 3 3 116 152 83 83 8 51 84 19 65 308 8 34 31 173 3 60 60 15 86 17 2220 216 23 4 83 78 279 129 28 86 56 40 21 1 98 485 196 IJS 66 58 44 53 94 33 5683 923 37 Il 308 421 1074 372 53 445 755 171 198 701 127 815 400 764 113 465 184 97 241 117 71 2 11 8 243 2 3134 18 4773 75 14550 2 1 4 6 2 2 1 3 5 Il 24 25 sten har påträffats i 18 län medan gotländsk kalksten och annan marmor ftnns i 17 län. FörhåJiandevis stor spridning harockså Igna­ bergakalksten från Skåne, Kolmårdsmarmor, Vätternsandsten, Ekebergsmarmor från När­ ke, Mälar/Roslags/Gävlesandsten, Öveds­ sandsten från Skåne, Kinnekullekalksten från Västergötland och Brunflokalksten från Jämt­ land. Några sandstenstyper har importerats från England, Skottland och Tyskland. Skador En hel del skador har åtgärdats sedan inven­ teringen påbörjades varför presentationen nedan inte är helt rättvisande, se tabell 32, s. 133. De flesta stenobjekt, 63%, har någon form av skada, (om skadebedömningen se s. Il ). Vanligast är begränsade skador, 48%, medan omfattande skador utgör 15%, tabell3 A. En del av dessa har pågående vittringsska­ dor, här kallade akuta. Totalt omfattar dessa 23% (3409) av samtliga objekt, några är omfattande, 9% ( 1330), medan andra är be­ gränsade, l4% (2079). stendetaljer utan på­ tagliga skador finns på 38% av samtliga ob­ jekt. Eftersom Stockholms stad har haft en något annorlunda skadebedöm ni ng än övriga landet blirden genomsnittliga procenten akuta skador 30% om man tar bort Stockholm, tabell 3 B, jfr figur 5. Det procentuella antalet akut skadade o b- Tabell 3A-B. Objektens skadefrekvens. O=inga påtagliga skador, !=begränsade skador, 2=omfattande skador. Frequency ofdamage to objects. A) Allobjects. B) The city ofStockholm excluded. O=No noticeable damage, l =Limited damage, 2=Extensive damage. Skadetyp=Type ofdamage; A kwa skador=Acute damage. A) Samtliga objekt Skadetyp Totalt B) Alla utom Stockllolms stad % Akuta skador % Skadetyp Totalt % o J 2 T otalt 5519 38% 6921 48% 2110 15% 14550 100% 2079 14% 1330 9% 3409 23% o l 2 Totalt 2900 33% 4267 48% 1699 19% 8866 100% Akuta % skador 1615 18% 1021 12% 2636 30% 50% 4267 40% 2900 30% t699 20% JO% Oo/o o 2 • Akuta skadoro Övriga skador Figur 5. Procentuell fördelning av olika skadetyper. (Stockholms stad ingår ej.) O=inga påtagliga skador, l =begränsades skador, 2=omfattande skador. Percenrage of different degrees of damage. (The city of Srockholm excluded.) O=no noticeable damage, l =limited da mage, 2=extensive damage. Akuta skador=Acute damage, Övriga skador=Others. 19 jekt varierar från 9% till49% inom varje län, tabell4. I de flesta länen (U län) är 20-35% av objekten akut skadade. Mindre än 20% akut skadade objekt finns i åtta län (Blekinge, Kronobergs, Kopparbergs, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Non·bot­ tens län samtStockholms stad) medan sex län har mer än 35% akut skadade objekt (Söder­ manlands, Jämtlands, Kristianstads, Örebro, Värmlands samt Göteborgs- och Bohus län) . Sku lp turer och ornament har stöne skade­ frekvens än de släta fasadstenarna. Av det totala antalet profilerade objekt (typ B) har 38% akuta skador mot 22% av de oprofilera­ de (typ A), figur 6. 80% 70% 3485 2746 60% 50% 40% 30% 20% 10% 1645 0% A B • Akuta skadoro Övriga skador Tabell 4. Samtliga objekt och frekvens akuta skador, länsvis. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) The total number of objects and frequency of acute damage, countywise. (County symbol A represenes the city of Stockholm; for others see figure l.) Län Figur 6. Procentuell fördelning av oprofilerade (A) och profilerade (B) objekt med akuta eller andra skador. Stockholms stad ingår ej. Per-centage of acute and other damage to non­ profiled, A, and profiled, B, objects. (The city of Stockholm excluded.) Akuta skador=A cute damage, Övriga skador=Oth.ers Total Akuta % A AB AC BD c D E F G H I K L M N p o R s T y u w x z 20 skador 5683 773 14% 923 215 23% 37 4 11 % 11 l 9% 101 33% 308 42 1 205 49% 1074 244 23% 372 78 21% 53 8 15% 445 J 12 25% 755 232 31% 171 25 15% 198 86 43% 701 220 31% 1.27 44 35% 815 305 37% 400 86 22% 764 263 34% 43 38% 113 465 196 42% 184 32 17% 13 13% 97 241 71 29% 117 18 15% 34 45% 75 Kronologisk översikt Byggnaders kulturhistoriska värde bedöms utifrån en rad o]ika aspekter (Unnerbäck och Nordin 1995). Åldern har varit en av de viktigaste värdekriterierna - ju äldre desto mer värdefullt. Hög ålder hör också i regel ihop med graden av sällsynthet -ju sällsynta­ re desto värdefullare. Detta kan dessutom sättas i relation till regionala eller lokala förhållanden. Ålder och sällsynthet är dock relativa be­ grepp. För att t.ex. förstå naturstenens an­ vändning i byggnaderna är det nödvändigt att se vad dessa byggnader- och stenen - repre­ senterar i olika tider och vad de representerar i olika områden. Vad kan dessa stenar säga oss om såväl den nationella som den regiona­ la kulturhistorien? Och, inte minst, vad skall vi koncentrera oss på när det gäller val av åtgärderoch vilken dokumentationsnivå skall eftersträvas? 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-!860 1860-1910 1910-1940 •A DB oC Figur 7. Procentuell fördelning av antalet byggnader och objekt för de olika tidsperioderna, beräknad på A) antal byggnader efter byggnadsår, B) antal objekt efter deras ålder, C) antal byggnader efter objektens ålder. Percentage ofbuilding s and objects from different periods, estimatedas A) m1mber ofbuildings according to age, 8) number of objects according to ag e, C) number of building s accm·ding to ag e ofthe objects. I detta sammanhang kan endast en över­ siktlig kronologisk beskrivning av naturste­ nen i byggnaderna presenteras. För att när­ mare kunna utnyttja den information, som en sådan ger, krävs fördjupade studier. I ett så långt historiskt perspektiv som inventering­ en behandlar (1.000-1940) framträder dock vissa frågor speciellt tydligt. Vid inventeringen har såväl byggnaderna som stenobjekten daterats i den mån det varit möjligt. I andra fall har avsikten varit att försöka placera dem inom de sju tidsperioder, som bygger på tidigare kunskap om natur­ stenens användning i byggnader (se Anders­ son, K. 1993). Ibland har det varit svårt att med säkerhet avgöra om byggnaden eller objektet tillhör den ena eller andra perioden, vilket medfört en felkälla i åldersbestäm­ ningen. Inventeringen innehåller inte uppgifter om olika typer av bearbetning av stenen något som kan vara en orsak till skadebilden och som dessutom är en viktig kulturhistorisk information (se Svanberg 1983 och Anders­ son 1993). I flera byggnader har naturstensdetaljer tillkommit vid ombyggnader och restaure­ ringar. Detta innebär att stendetaljerna och byggnaderna inte alltid är av samma ålder. Exempelvis kan ett slott, som är byggt på 1550-ta1et ha fått fem olika stenobjekt på 1670-talet, en vapentavla 1785 och tre in­ skriftstavlor på 1860-talet. Vid en jämförelse mellan byggnadernas ålder, figur 7, stapel A, och objektens ålder, stapel B, blir variatio­ nerna särskilt tydliga i de sista tidsperioder­ na. Därför har jag valt att presentera antalet byggnader som har fått stendetaljer i olika perioder. Då utgår jag från varje objekts ålder men relaterat till en byggnad, figur 7, stapel C. I slottsexemplet innebär detta att slottet återkommer tre gånger i tre olika perioder. Under de äldsta perioderna är det förhållan­ devis få byggnader som har bearbetad natur­ sten. En viss nedgång finner man dock under perioden 1300-1550. Därefter sker en sakta ökning fram till 1860-191 O, då naturstenen får ett kraftigt uppsving. Ytterligare ökning av stenanvändningen i byggnader sker under perioden 1910-1940 (per år). Den periodiska förändringen kan delvis skyllas på bevarandegraden -det finns inte så många äldre byggnader bevarade som yngre. Om alla byggnader vore bevarade skulle vis­ serligen staplarna för de äldre perioderna vara högre, men de skulle med all sannolikhet aldrig nå upp till ens hälften av vad som finns i de yngsta. Resultatet av inventeringen presenteras utifrån de perioder som valts. För ytterligare bakgrund hänvisas till övriga rapporter i se­ rien Natursten i byggnader. 21 Figur 8. Portal och kvadermurverk av Höörsandsten, Il 00-tal. Lunds domkyrka. Foto B. Sundner 1995. Portal and ashlars ofHöör sandstone, 12th century. Lund Cathedra/. Perioden 1000-1300 Bearbetning av natursten för byggnadsända­ mål påbötjades vid byggandet av de första stenkyrkorna v.id mitten av l 000-talet. Dater­ ingen av dessa äldsta kyrkor är dock ännu mycket osäkra. Under 1100- och 1200-talen utvecklades stenbearbetningen alltmer. Por­ talerna blev de främsta bärarna av rik oma­ mentik och skulpturdetaljer. Men också själ­ va mw-arna kunde vara helt och hållet byggda av huggen sten, figur 8. I deras mest utveck­ lade form, kvadertekniken, där stenarna skul­ le passas så väl mot varandra att någon mel­ lanliggande fog knappt var synlig, krävdes specialister både för stenhuggning och mur­ ning, se figur 11. Det var vid denna tid endast kyrkor och deras byggherrars (kungar, biskopar och stor­ män) bostäder, palats och borgar som mura­ des med sten. Få profanhus är bevarade. I några områden finns fristående torn, kastaler, som i vissa fall kan ha fungerat som bostad, ofta i nära anslutning till kyrkorna. 22 Vid tiden omkring 1300 var den första byggnadsomgången med huggen natursten i de flesta områden avslutad. Därefter ersatte teglet naturstenen som omfattnings- och or­ namentsten både i kyrkorna och i profanhu­ sen. Här finns dock regionala variationer av vilka de gotländska kyrkorna är de allra tyd­ ligaste och mest speciella. Från 1280-talet och fram till ca 1350 förstorades många kyr­ kor på Gotland och den gotländska stenen utnyttjades i riklig omfattning (Natursten i byggnader. Gotlands län 1995, s. 35). Byggnader Tidigmedeltida kvader- och ornamentsten finns i 368 byggnader fördelade på 18 län. Byggnaderna, frä mst kyrkor, är koncentrera­ de till vissa områden, figur 9. Gotland domi­ nerar med 131 byggnader, dvs. 36% av samt­ liga, tabell 5 och figur lO. Skaraborgs och Malmöhus län har omkring 40 byggnader vardera, Kristianstads och Östergötlands län omkring 30 byggnader och Kalmar län 24 x + e • KYRKA SLOTI PROFAN BYGGNAD STAD 0 O ====--­ 50 100 KM Figur 9. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från l 000-1300. (En byggnad i Jämtlands län är inte synlig på kartan.) Geographical distribution o.fregistered buildings with objects dated to 1000-1300. (One building in the counl)• of Jämtland is not visible on the map.) Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town . 23 ABCDE FGH IKLMOPRTUXZ • Kyrkor o Profanhus oSlott Figur 10. Byggnader med naturstensobjekt från perioden 1000- 1300; procentuell fördelning av byggnads­ grupper länsvis. (Länsbeteckningar, se figur l.) Buildings with objects of natural stone from the period 1000- 1300; pet-centage of building categories countywise. (Countysymbols, seefigure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings,Slott=Castles andmanors. Tabell 5. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1000-1300. (Länsbeteckningar, se figur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och hen-gårdar. byggnader- de flesta på Öland- är dämäst de mest företrädda länen med bearbetad natur­ sten från perioden. Stockholms län har 14 byggnader medan Älvs borgs, Örebro och Jön­ The number of buildings with objects of natural stone from the period 1000-1300. (County symbols, seefigure 1.) Län=County,K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manars, l städer=!n cities. Län K p köpings län har ca 10 byggnader vardera. I övriga län finns endast ett fåtal byggnader med huggen natursten från perioden. Nordli­ gast ligger Brunflo kyrka i Jämtland och Hedesunda, Ovansjö och Söderala kyrkor i Gävleborgs län. Det finns endast 39 byggna­ dermed natursten i städerna, representerande nio län. Kyrkliga byggnader överväger, 332 st. (90% ). De enda borgama ärAranäs slottsruin i Skaraborgs län och borgen vid Näs på Vi­ singsö i Jönköpings län. Två slott i Skåne är båda tidigare klosteranläggningar, Bosjöklos­ ter i Malmöhus län och Bäckaskog i Kristian­ stads län. Därutöver finns stendetaljer på Tommarps kungsgård i Kristianstads län , (i Solliden på Öland, Kalmar län, finns återan­ vända antika marmordetaljer, som egentli­ gen inte tillhör perioden). Andra profana bygg­ nader, totalt 29 stycken, fin ns på Gotland. En del är prästgårdar och andra är bostadshus för de välbesuttna storbönderna och köpmän­ nen, både i Visby och på landsbygden. Vid några gotländska kyrkor finns dessutom fri­ s Totalt I städe c AB 14 2 14 2 l l l 4 l D E F G H I K L M 4 30 9 5 4 31 10 5 24 2 1 o p 23 102 2 32 39 4 11 29 2 l 131 2 34 24 l l 40 4 Il 2 3 R T z 24 u x 40 JO l l 41 10 l 3 l 3 l Totalt 332 30 6 368 39 stående tom, som vid inventeringen hardefi­ nierats som profanhus. Tkategorin profanhus ingår även Visby ringmur, som dock är ett befästningsverk. Samtliga profanhus från denna tid på Gotland kan dock antas vara byggda av storbönder, som kanjämföras med stormännen på fastlandetoch därmed de bygg­ nader som i övrigt kategoriserats som slott och borgar. Endast 39 byggnader finns i städerna, de flesta i Visby där alla kyrkorna utom domkyr­ kan är ruiner. Ä ven i Sigtuna finns bearbetade stendetaljer i två kyrkoruiner från 11 00-talet liksom i Mariakyrkan från 1200-talets mitt. I övriga städer - Simri shamn, Helsingborg, Enköping, Ronneby, Norrtälje, Falköping, och Skövde samt domkyrkorna i Lund, Lin­ köping, Skara och Växjö - har endast en kyrkai respektive stad stendetaljer från peri­ oden. I vissa byggnader har naturstenen ut­ nyttjats enbart i mindre detaljer medan den i andra finns i riklig omfattning. I många kyrkor har runstenar murats in i väggarna. Dessa har dock undantagits från dennainventering liksom allasenareinmura­ de gravstenar. Stenen bearbetades även till gravvårdar och dopfuntar under perioden. Den geografiska fördelningen av natur­ stensdetaljer visar en klar koncentration till Gotland, sefigur9och 10. Bilden är dock inte helt rättvisande för det ursprungliga förhål­ landet. Under framför allt 1800-talet föränd­ rades kyrkastrukturen radikalt i de flesta län utom på Gotland. Kyrkorna byggdes om eller revs, fönster och portaler murades igen eller togs bort. I de skånska länen finns t.ex. endast 42 portaler bevarade (exteriört) varav endast 23 är intakta medan det finns ca 200 bevarade långhus som ursprungligen haft två portaler. I Skåne är således endast l 0% av de roman­ ska portalerna idag synliga i exteriören. Någ­ ra är dock bevarade i vapenhus, som tillkom­ mit under senare delen av medeltiden. På Gotland är situationen annorlunda. H är har alla de medeltida kyrkorna bevarats och om­ byggnaderna ägde rum redan under medelti­ den. I de gotländska kyrkorna är det vanligt med tre, ibland fy ra portaler. Här är ca 390 medeltida portaler bevarade från perioden 1150-1300. Bortsett från Gotland ger dock spridningsbilden en antydan om situationen under tidig medeltid då de flesta stenkyrkor­ na byggdes i Skåne, Västergötland, Östergöt­ land, Södermanland samt på Öland och längs Kalmarkusten. Dessa områden representerar centrala jordbruksområden där ägandet av marken koncentrerats till större gårdar och där man kan anta att de äldsta kyrkorna ut­ gjorde ett stormannabygge. I de norra land­ skapen kom stenkyrkabyggandet i allmänhet inte igång förrän mot slutet av 1200-talet då dekorativa detaljer oftast saknades och då teglet alltmer ersatte naturstenen. l de medeltida städerna fanns ofta många kyrkor men de flesta revs redan vid reforma­ tionen. Lund hade t.ex. 29 kyrkor, idag finns endast en klosterkyrka (av tegel) och dom­ kyrkan (av natursten) bevarad. Även här är Gotland rikt lottad. Trots att de flesta kyrkor­ na i Visby endast återstår som ruiner är de förh ållandevis välbevarade. Här finns idag e lva kyrkoruiner, alla med bearbetad natur­ sten. De flesta städerna fick nya kyrkobygg­ nader under senare delen av medeltiden. F örutom skulpturer och profilerade om­ fattningar har stenen bearbetats till kvader­ sten, figur 11, som i allmänhet använts som hörnmarkeringar. Det var endast vissa bygg­ nader som uppfördes he l.t och hållet av väl­ huggnakvaderstenar. Sammanlagt harett sjut­ tiotal medeltida byggnader med oputsade fa­ sader av kvadersten i exteriören påträffats vid inventeringen. I vissa fa ll kan kvadermurver­ ket ha putsats över vid senare restaureringar. Det kan ibland vara svårt att avgöra om Figur 11. Sicrädhuggen kvader av Höörsandsten, Il 00-tal. Lunds domkyrka, Skåne. Foto Bengt A. Lundberg 1993. Boasted ash/ar ofHöör sandstone, 12th century. Lund Cathedra/. 25 Figur 12. Vreta klosterkyrka, Östergötland, byggd av lokal kalksten under olika perioder. De äldsta murarna från tidigt Il 00-tal är av grovhuggen kalksten. På 1160-talet byggde cistercienserna en nytt kor med tvärskepp av finhuggna kvaderstenar. Från 1600-talet härrördet åttkantiga gTavkoret. Foto B. Sundner 1994. The abbey ofVreta, Östergötland, built of!ocallimestone during different periods. The oldest wallsfrom the ear/y J2th century are bui/t ofroughly dressed stones, whi/e the chancel andtransepts ofwe/l dressed ashlars were added in the Il 60s by the Cistercians. avsikten varit en he lt utförd kvaderteknik eller grövre bearbetade stenar eftersom ytbe­ handlingen i mänga fall vimat bort och fogar­ na förstorats genom vittring. De flesta bygg­ naderna uppförda av kvadersten är kyrkor, ofta dock enbart sekundärt tillfogade torn. Cistercienserna har i allmänhet ansetts vara de som introducerade kvadertekniken. Av de mer eller mindre bevarade klosterkyrkorna och ruinerna (totalt 15; Bonnier och Rittsel­ Ullen 1994, s.73) hardock endastsex bevarat kvaderstensmurverk: Varnhem och Gudhem i Skaraborgs län, Nydala i l önköpings län, Riseber~a i Örebro län samt Alvastra och Yreta i Ostergötlands län, figur 12. Utöver kyrkor och kloster finns endast ett slott, Aranäs slottsruin i Skaraborgs län, som till största delen är byggt av k vadersten. På Gotland finn s visserligen inte några slott el­ ler borgar, däremot tornbyggnader som har kvadermurverk, som kastalen vid Sundre kyrka, och Fredorne "s lott" . EndastGotland och Skaraborgs län harett större antal oputsade kvaderstensbyggnader, ett tjugotal vardera. Därefter kommer Öster­ götlands län med ca l Ooputsade kvaderstens­ kyrkor. I övriga län, Örebro, Malmöhus, Kris­ tianstads, Kalmar, Jönköpings, Älvsborgs samt Jämtlands län finns endast enstaka kyr­ kor med synligt kvaderstensmurverk. Byggnadssten Den sten som bröts för byggnadsändamäl var i regel lokal , dvs. förekom i den närliggande regionen, ofta i anslutning till byggnaden. Mänga stenar bröts inte heller regelrätt utan fanns tillgängliga som lösa block. Totalt 30 o lika bergartstyper har identifierats under denna period, tabell 6. Vissa förekommer endast i enstaka objekt. Nästan hälften av alla stenobjekt är av gotländsk kalksten, figur 13. Gotländsk kalksten är den enda bergarten som visar större spridning. I Malmöhus län har tre romanska kyrkaportaler delar av got­ ländsk kalksten. Pä samma sätt har denna kalksten använts i ett par portaler i Kalmar län, bl.a. på Öland och slutligen har stenen 26 Tabell 6. Använda bergarter under perioden L000-1300. (Länsbeteckningar, se figur l.) Rocktypes used in. the periodJOOO- JJOO. (County symbols,seeflgure J.) Län.=County; Bergart=Rock, Benämning= Rock rype, Akuta skador=acute damage; Annan=Other rock , Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd= Unclassijied, Täljsten=Soapstone, Kalktuff=Tufa, Marmor=Marble, Skrivkrita=Chalk. L AN BERGART BENAMNING AB c Annan Obestämd Täljsten Kalksten Borghamn, Ög Brunflo, Jä Dan.Sk-Dk Got land 3 lgnaberga, Sk Kalktuff, Sk Kinnekulle. Vg Komstad, Sk Marmor. annan Mannor, Sö Mannor. Vatth. Up Obestämd J Skrivkrita, Sk Västergötland Yxhultsomr, Nä Öland Östcrl(ötland Sandsren Gotländsk, Go Hardeberga. Skåne Höör. Sk Kalmarsund, Sm Köpinge, Sk Lingulid, Nä Lingulid , Vg Lingulid, Ög Mäl/ Rosl/Gävle 23 NV skånsk, Sk Obestämd Vättern Öved, Sk Urberg 6 Totalt 33 Akuta skador 5 D l E F G l H I K L M o 3 p R l T u x z 13 J l Akuta To talt skador l l 5 13 4 3 485 8 2 3 l 2 2 494 8 J 5 J 129 6 2 17 3 3 2 5 lO 5 16 l l 18 3 2 4 2 2 J l l 2 13 14 33 46 58 2 14 9 l Il 31 9 14 74 34 5 4 2 8 2 13 14 33 46 58 2 45 9 6 1 8 42 16 15 3 4 2 2 12 7 9 5 324 12 9 88 l l l l 4 4 l Il 2 20 4 4 l 5 l J 25 15 8 25 5 l 2 68 23 8 lO 28 3 Il 2 l 49 543 9 167 4 4 12 58 25 86 44 4 8 2 19 l 2 97 22 l l 24 17 2 4 2 2 4 52 1045 påträffats i Mariakyrkan i Sigtuna. Enligt arkivaliska uppgifter från bl.a. England var transporten av sten mera kostsam än själva stenen (Pounds 1990, s. 232 ff.). Naturligast var att frakta stenen vattenvägen , vilket har varit en självklarhet för den gotländska ste­ nen. Dock är det anmärkningsvärt att man ansträngt sig att införskaffa gotländsk sten till områden där det redan finns lokala berg­ arter som används parallellt med den impor­ terade, som i Skåne och på Öland. I de faJI man hade behov av en speciell typ av sten kunde stenen transporteras längre sträckor. Till de äldsta kvadermurarna (från 1080-tal) i Lunds domkyrka använde man t.ex. lättbearbetad sten både från sydöstra och nordvästra Skåne för att senare under 1100-talet helt övergå till den mera svårbear- betade Höörsandsten. I Skåne finner man också attHöörsandstenen använts som skulp­ tur- och ornamentsten över stora delar av landskapet trots att det finns mera närliggan­ de stenbrott, vilket kan höra samman med ägandet av ste nbrotten men också organisa­ tioneo av ste nhuggarna (Sundner, manus). I lönköpings län ligger de flesta kyrkorna med sten från Vätternområdet i länets södra del, se figur 9, s. 23. Från 1200-ta lets mitt uppträder de första stenhuggarmärkena i Lunds domkyrka (Cin­ thio 1957. s. 82 ff.). stenhuggarna högg in sina bomärken i den fårdighuggna stenen vilket kan höra samman med ett nytt betal­ ningssystem , figur 14. Det kan också tyda på att det först är nu som stenhuggarna kom att fungera som en specialiserad hantverksgrupp. 27 "Q ..:::: c "Q o ö ..:::: :Ö ~ c .Y. "Q Vl -ö E ... " ö c: t:O "' :O ::.:: ö ~ :; > :'.2 c: C4 o o J> .Y. Vl C4 ""' c: "' o ~ :<3 x ;g > ;(;; ~ c ~ --;;; ''" o ~ :> :5 .D ~ .., :J o ~ ;; c Kalksten • Sandsten • U rberg Figur 13. Procentuell förde lning av bergarter i ob­ jekt använda under perioden 1000-1300. Endast bergarter med fler än 20 objekt visas. Percentage ofrock types (>20 objects) used in the period 1000-1300. Ka/ksten=Limesrone, Sand­ sten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement. Figur 14. Tandmejselhuggen kvader med sten­ huggarmärken, lokal kalksten, 1300-tal. Linkö­ pings domkyrka. Foto Sveriges Kyrkor 1986. Clawtooled ashlar with masons marks,/ocal lime­ stone, 14th century. Linköping Cathedra/. Den vanligaste ytbearbetningen var den s.k. skrädhuggningen där stenen slutgiltigt finhöggs med bredmejsel vilket resulterade i diagonala buggspär, se figur Il . Från mitten av 1200-talet uppträder tandad behuggning i Östergötland, figu r 14, och på Gotland (Cnattingius 1987, s. 3 16). Rester av poly­ krom bernålning har påträffats på en del ro­ mansk stenskulptur, t.ex. 1100-tals portalen i Habl ing bo kyrka på Gotland (EJiasson 1993). Skador Akuta skador finns på 3 1% av samtliga ob­ jekt, figur 15. De län som har aktiva vittrings­ skador, s.k. akuta, på mer än hälften av objek­ tenärÖrebro(71 %)och Malmöhus län (S l %). Detta kanjämföras med de o lika bergarternas vittringsbenägenhet Y xhultskalksteoen, som under perioden endast finns i Örebro län Uämför tabell6) är den mest skadade stenty­ pen under perioden. Av de 17 akut skadade 28 objekten i Örebro län är LO av Yxhultskalk­ sten medan övriga är av Lingulidsandsten. I Malmöhus län har mer än hälften av alla objekt av Köpingesandsten, Nordvästskånsk sandsten och Komstadskalksten akuta ska­ dor. Ä ven gotländsk sandsten har en hög skadefrekvens. Underdenna period förekom­ mer stenen enbart på Gotland, där dock den mera motståndskraft iga kalkstenen domine­ rar. Av de stentyper som representerar mer än 20 objekt är den gotländska sandstenen mest skadad, figur 16. Nästan 50% (163 st.) av samtliga kyrkor med stendetaljer från tidigmedeltid har pågä­ ende vittringsskador, tabe ll 7. På Gotland finns dessutom ett antal profanhus med akut skadad natursten. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% t»' o AB E F H L M P R T Alla Figur 15. Akut skadade objekt från 1000-1300. Procentuell fördelning länsvis (>20 objekt). (Läns beteck­ ningar, se figur 1.) Percentage of acute damage countywise to objects from the period 1000-1300 (>20 objects). (County symbols, see figure 1.) 80% 70% 60% 50% 40% Tabell 7. Antal byggnader med akut skadade naturstensobjektfrån perioden l 000-1300. (Läns­ 30% 20% JO% 0% (/) 4 "" -o ;c; g ~ -"" "O c "O "" "' :Q -g C) c "O c: "' E o "' :Q tll :;; ... .>l :o ,o :i "O "' "5 c: ::c oll 3 C) C) o -"' Cl) > oll ~ l "' :s ~ beteckningar, sefigur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objects of natural stone from the period 1000­ 1300. (County symbols, see figure 1.) Län= County; K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors. Län AB K 4 l l p > :ro oll ... s C) ..._ -;;; o c D E F ö :J c:. g; '"' :E Totalt 4 l l 17 3 l 17 3 l o Kalksten • Sandsten •Urberg Figur 16. Bergarternas skadefrekvens. Procentu­ ell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1000­ 1300. Percentage of acute damage to different rock types (>20 objects) from the period 1000- 1300. Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone , Ur­ berg=Crystalline basement. G H I L M 8 64 8 ll l 19 24 75 19 25 p o R T l l l l 12 6 l Il J 12 6 l Totalt 163 x 175 29 Figur 17. Vapentavla från 1534 huggen i Dan kalksten, även kallad kritsten. Rosenvingehuset, Malmö. Foto M. Asp 1994. Armorial tabiet ofDania limestone from 1534. The Rosenvinge house, Malmö. Perioden 1300- 1550 Under medeltidens slutskede förändrades inriktningen på byggandet. Det kyrkliga byg­ gandet avtog medan borgar och slott ökade i antal. Från 1300-talets andra hälft byggdes en del slott som administrativa centra. Flera av de äldre slotten och borgarna byggdes om, huvudsakligen under slutet av perioden. Ett trettiotal orter fick stadsrättigheter och nya stadskyrkor byggdes. Fler bostadshus av sten bötjade uppföras i städerna, men de inneha­ des fortfarande av kyrkans män eller den nya köpmannaklass som alltmer etablerades un­ der periodens senare del. Efter hand blev tegelproduktionen mer omfattande och teglet kom att ersätta den bearbetade naturstenen. Skulpturala utsmyck­ ningar blev inte längre så vanliga. Efter 1350­ talet, då den stora ombyggnadsperioden av kyrkor på Gotland upphörde användes natur­ stenen huvudsakligen till masverksfönster och enklare omfattningar. Vid slutet av 1400­ talet dyker de första vapen- och inskriftstav­ lorna upp, figm 17. Byggnader Perioden 1300-1550 visar en nedgång i an­ vändandet av natursten i byggnader, figur 18. Totalt har 126 byggnader påträffats i 12län, tabell 8. Ännu tydligare än tidigare domine­ rar Gotland, som har hälften av alla invente­ rade byggnader, figm 19. Av övriga län är det endast Östergötland och Malmöhus som har fler än l O byggnader med stendetaljer från perioden. Kyrkorna dominerar fortfarande, 88 stycken, medan slotten har ökat till 17 byggnader på bekostnad av övriga profan­ hus. Endast ett fåtal städer är representerade med sammanlagt28 byggnader. Underdenna 250-års period finns dock stora skillnader. Ä ven om dateringen av byggnader och objekt inte är helt preciserad kan man ändå ana vissa förändringar under perioden. 1300-tal. stendetaljer från 1300-talet har registrerats i 82 byggnader, varav 73 är kyr­ kor, 7 profanhus och 2 slott. De gotländska kyrkor (55 st.) från perioden tillhör om- och tillbyggnadsskedet från slutet av 1200-talet och fram till1350-talet. Lik nande byggverk­ samhet fin ns inte i någon annan del av landet vid denna tid. Stenhuggarkonsten utveckla­ 30 w~ s + e • KYRKA SLOTT PROFAN BYGGNAD 0 STAO o ===--­ 50 100 KM Figur 18. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1300-1550 Geographical distribution ofregistered buildings with objects dat ed to J300- 1550. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town. 31 Tabell 8. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1300- 1550. (Länsbeteckningar, se figur l.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of building s with objects ofnatural stone from the period 1300- 1550. (County symbols, seefigure 1.) Län=County, K =Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manars, l städer=fn cilies. Län AB K 6 2 l 6 4 p 50% 45% 40% 35% s 2 1 c D E H I L M Totalt I städer 6 4 2 14 l 30% 25% 6 7 2 l l 4 l 4 l lO 2 20% 5 62 55 l l 2 1 3 o R T 8 9 2 l J 5 2 9 5 2 126 15% 4 2 u Totalt 88 2 l 28 JO% 21 17 5% ~ des på ön till en högt driven teknik, skulptu­ rerna var synnerligen rikt utformade, vilket särskilt uttrycks i den s.k. Egypticusverksta­ dens portaler (Lagerlöf 1975), figur 20. Vid samma tid exporterades en mängd gotländs­ ka dopfuntar runt hela Östersjöområdet (Lan­ den 1993). Därmed var Gotlands storhetstid över beträffande det storslagna byggandet. Tegelproduktionen tog till stora delar över naturstenen på fastlandet med undantag för de stora ombyggnaderna av domkyrkorna i Skara och Linköping där hela byggnaderna uppfördes av kvadersten. En del städer ­ Malmö, Marstrand, Skänninge och Örebro­ fick stadskyrkor med naturstensdetaljer. En­ dast ett par borgar - Borgeby i Skåne och Bohus fästning i Bohuslän - har detaljer av huggennatursten medan profanhus med sten­ detaljer endast finns på Gotland. 1400-tal. 1400-talets stenhantverk blev mycket måttligt. Endast 26 byggnader har stendetaljer daterade till detta århundrade, 16 kyrkor, 5 profanhus och 5 slott. Stenen har oftast använts i portaler, fönster och socklar, ibland från ombyggnader som i Västerås och Uppsala domkyrka. Ett par stora stenbyggen i astergötland var dock igång: den fattsatta tillbyggnaden av Linköpings domkyrka ( 1408- 1500) samt Vadstena klosterkyrka (in­ vigd 1430). I båda dessa kyrkor har välhug­ 32 AB c D E H L M O R T U • Kyrkor o Profanhus oSlott Figur 19. Byggnader med naturstensobjekt från perioden 1300-1550; procentuell fördelning av byggnadsgrupper länsvis. (Läns beteckningar, se figur 1.) Buildings with objects of natural stone from the period 1300-1550; percentage o.fbuilding categories countywise. (County symbols, see figw, ·e J.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles and manars. gen kvader använts för hela m w-verket, något som i övrigt är unikt vid denna tid. stenpro­ duktion i större skala tycks därmed vara kon­ centrerad till Östergötland. Huggen natur­ sten i borgar och slott är däremot koncentre­ rad till Västergötland: Husaby, Läckö, och Gammalstorp. I Skåne byggdes Glimminge­ hus med bl.a. sten från Gotland. Många slott och borgar är dock antingen radikalt om­ byggda e11er rivna under senare perioder. Utsmyckningar var ännu inte så vanliga i dessa byggnadsverk, som i första hand var försvarsanläggningar. Bland övriga byggna­ der finns endast ett par hus i Vadstena, ett i Linköping och ett i Y stad. De representerar alla bostäder tillhörande medeltida stormän. Figur 20. Kapitälband av gotländsk kalksten, 1300-tal, Egypticusverkstaden. Lye kyrka, Gotland. Foto R. Hejdström 1995, Gotlands fornsal. Capitalfrieze of Gotland limestone, 14th century. Lye Church, Gotland. 1500-1550. Ännu i början av 1500-talet användes den huggna naturstenen sparsamt i byggnaderna. Endast 24 byggnader i åtta län har registrerats med natursten från perioden, 3 kyrkor, 10 profanhus och 11 slott och bor­ gar, se figur 17. De flesta byggnaderna ligger i Malmöhus län där flertalet är bostadshus i städerna, dvs. i Malmö och Lund. Utöver dessa städer är det endast Vadstena som har bostadshus med detaljer av natursten, vanli­ gen som kvaderband eller enklare dekorer i kombination med tegelmurverk. En del slott försågs med mindre detaljer av natursten som gesimser och enkla friser samt i några fall vapen- och inskriftstavlor. Den mesta bear­ betade naturstenen har använts vid byggan­ det av riksborgarna i Vadstena och Örebro. Endast tre kyrkor har enstaka stendetaljer som solur och inskriftstavlor. Under hela perioden var större mängd bearbetad sten begränsad till de gotländska kyrkorna, dornkyrkorna i Linköping och Skara samt Vadstena klosterkyrka. I andra områden dominerade teglet. Produktion av såväl tegel som kvadersten i större mängd krävde väl organiserade byggnadsföretag och kan där­ för jämföras med varandra avseende bygg­ herrarnas ekonomiska och organisatoriska möjligheter.StenhuggarehämtadesfrånTysk­ Jand i början av 1400-talet t.ex. mäster Gier­ lac från Köln i Linköpings domkyrka. Vid slutet av århundradet och början av 1500­ talet var Adam van Dilren, också från Köln, verksam både på Glimmingehus och vid dom­ kyrkorna i Linköping och Lund. Utöver kva­ derhuggning och skulpturtill verkning har ste­ nen också använts till gravhällar och epitafi­ er, om än i måttlig omfattning. De medeltida stenhuggarna kunde vara specialiserade på olika områden som skulptur, kvaderhugg­ ning eller brytning (Kimpel1985). I Linkö­ ping framgår dock genom stenhuggarmärke­ na att samma stenhuggare kan ha huggit så­ väl kvadersten som kolonner och kapitäl (Cnattingius m.fl. 1987, s. 100 ff.), figur 21. Byggnadssten Flera av de tidigare använda bergarterna, totalt 9 typer, utnyttjas inte längre, tabell 9. Av de skånska bergarterna saknas t.ex. Igna­ bergakalksten, Nordvästskånsk sandsten, kalktuff, Köpingesandsten och Övedssand­ sten. Övriga stentyper som inte längre före­ kommer i de inventerade byggnaderna är 33 Figur 21. Bredmejselbehuggning från 1400-ta­ Jets slut med stenhuggarmärke. Lokal kalksten. Linköpings domkyrka. Foto R. Hintze, Sveriges Kyrkor 1986. Dressed stone of local limestone with mason's marks, late 15th century. Linköping Cathedra/. Vättemsandsten, Lingulidsandsten från Öst­ ergötland, Kalmarsundssandsten samt Brun­ flokalksten från Jämtland. Framför allt är det flera av de mjukare sandstenstyperna som försvunnit. Den enda bergarten som har ökat i användning, om än måttligt, under senare delen av medeltiden är dankalksten. Den vita stenen har använts som dekorativa kvader­ band i de skånska tegelhusen. Gotländsk kalk­ sten intar ännu den Jedande rollen som den vanligaste bergarten, figur 22. Fortfarande är dock användningen av de olika bergarterna mycket lokal. Den gotländs­ ka sandstenen har dock börjat an vändas utan­ för Gotland i enstaka detaljer i Stockholms och Uppsala län (Uppsala domkyrka). Got­ ländska kalksten finns nu även i Uppsala, Västmanlands, Kristianstads, Malmöhus, Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län, i regel som masverksfönster, vapentavloroch dylikt. På Gotland har kalkstenen använts i stor utsträckning till kvadersten i de tillbygg­ da koren men också i de skulpturala portalut­ smyckningarna. Under 1300-talet har man främst brutit gotländsk kalksten och för byg­ gandet av Skara dornkyrka Lingulidsands ten från Västergötland. Kalkstenen frän Öster- Tabell 9. Använda bergarter under perioden 1300-1550. (Länsbeteckningar, se figur 1.) Rock types used in the period 1300-1550. (County symbols, see figure 1.) Län=County; Bergart=Rock, Benämning=Rock types; Akuta skador=acute damage; Annan=Other rock, Kalksten=Limestone, Sand­ sten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd=Unclassifiecl, Täljsten=Soapstone, Mar­ mor=Marble, Skrivkrita=Chalk. LÄN BERGART BENÄMNING AB D Annan Obestämd Tä listen 2 Kalksten Borghamn, Ög Dan, Sk-Dk Gotland l 3 Kinnekulle, Vg Komstad, Sk Marmor, annan Marmor, Sö l Marmor, Vanh. Up 3 Obestämd l l Skrivkrita, Sk Västergötland Yxhultsomr, Nä Öland Österl(ötland Sandsten Gotländsk, Go 2 l Höör, Sk Lingulid, Nä Lingul id, Vg Mäl/Rosl/Gäv le 7 Obestämd Urberg 2 Tota lt 11 11 2 Akuta skador 4 2 l c E H I l L M o 2 R T u Akuta Total skador l l 4 l l JO JO l 160 1 3 l 2 5 4 175 4 l l l 3 49 l l 2 l l l 2 3 6 l 2 8 3 30 16 3 J l 8 4 30 19 3 l l 2 l l 9 12 l l l 8 l l 8 7 l J 34 9 6 176 2 52 4 l 1 7 6 3 l 15 3 4 13 l ] 9 8 2 300 84 34 c; c "' "' "' .!:: o o o ö :Ö ;;; :0 "' e!! "' ,"' a o .:.i 5 o Kalksten • Sandsten Figur 22. Procentuell fördelning av bergarter i objekt använda under perioden 1300-1550. En­ dast bergarter med t1er än 20 objekt visas. Percentageofrock types (>20 objects) used in the period 1300-1550. Ka/ksren=Limestone, Sand­ sten=Sandsrone. E Alla Figur 23. Akut skadade objekt från 1300-1550. Procentuellfördelning länsvis (>20 objekt). (Läns­ beteckningar, se figur 1.) Percentage occurence of acti ve damage county­ wise to objects from the period J300-1550 (>20 objects). (County symbols, see ftgure 1.) götland har däremot haft omfattande produk­ tion under såväl 1300-tal som 1400-tal vid byggandet av Linköpings domkyrka och Vad­ stena klosterkyrka (Andersson, I. 1991). Ste­ nen finns på flera håll i områdena från Vreta kloster i öster till Borghamn vid Omberg i väster. Behuggningstekniken är i stort sett den­ samma som under föregående period. Vid 1400-talets slut är en grövre behuggning med bredmejsel och i det närmaste lodräta spär synlig i Linköpings domkyrka, (Cnattingius m.fl. 1987, s. 102) och i Lunds domkyrka (Löfvendahl och Sundner, manus), se figur 2 1. Ibland slipades också den färdighuggna stenen (Cnattingius m.fl. l.987, s. 349; Lager­ löf 1975, s. 54). Flera av de gotländska stenskulpturerna och ornamenten har färgspår, vilket tyder på att de skulpturala stenarna varit målade, nå­ got som generel1t kan antas ha varit fal1et med ornamentsten under hela perioden. Det är dock ytterst lite bevarat, men i samband med konservering och rengöring finns det möjlig­ heter att upptäcka färgspåren. Stenens färg kan också ha varit avgörande för valet av bergarter. Således fram står den vita dankalk- stenen och skrivkritan i de skånska tegelhu­ sen som en medvetet vald färgeffekt och på Gotland finner man ofta en systematisk väx­ ling av röd och grå kalksten i kolonner och kvaderband. Skador Den procentuella andelen akuta skador på stenobjekten är ungefär densamma som un­ der föregående period, 28%, figur 23. Endast Gotland och Östergötland har fl er än 20 ob­ jekt med ungefår lika stor andel akuta skador, jfr tabell 9. Dessa motsvaras av de två kalk­ stenstyperna från de båda länen, figur 24. Dock har 12 av 19 objekt av gotländsk sand­ sten akuta skador, vilket är en förhåJJandevis hög andel, 63%, se tabell9. Ä ven om det inte finns så många objekt av Lingulidsandsten frän Västergötland finns stenen i stor mängd i Skara dornkyrka där den både på kvaderste­ nen och den profilerade stenen har akuta skador. Däremot finner man inte så många objekt med akuta skador av Yxhultskalksten, ett av åtta objekt. Att det är de gotländska bergarterna som sammantaget har flest objekt och flest skador 35 30% r­ r- Perioden 1550-1650 Medan de fl esta slotten uppfördes under 1500­ talet i det då danska Skåne, figur 25, där ett fåtal adelssläkter innehade stora jordegendo­ mar, ägde det största slottsbyggandet i Mälar­ landskapen rum under 1600-talet. I Skåne anlade den danske kungen nya städer som riksfåsten , bl.a. Kristianstad. Under 1600­ talets första hälft utvidgades Sverige till en betydande stormakt med Stockholm som huvudstad. Staden fick 1636 ett permanent organ för byggnadsfrågor och från samma år en stadsingenjör. Dessutom var det här det första och länge enda tillåtna stenhuggaräm­ betet bildades 1639. Landets styrning över­ gick ti ll godsägararistrokratin med Axel Ox­ enstierna som rikskansler. Högadeln blev oerhört rik bl.a. genom att krongods överför­ ~.es till adeln för att skaffa pengar till krigen. Overskottet användes i stor utsträckning till s1ottsbyggande, fig ur 26, och till storståtliga gravkapell vid kyrkorna. stenbyggandetkon­ centre rades till Stockholm där högadeln manifesterade sig i uppförandet av stora bo­ stadspalats och pampiga förvaltningsbygg­ nader liksom i slotten i Mälarområdet Ut­ nyttjandet av naturresurser ökade och en eko­ nomisk välbärgad borgarklass och inflyttade utländska köpmän kunde markera sin rike­ dom i utsmyckning bl. a. av de gamla stenhu­ sen i Gamla Stan i StockhoJm, figur 27. Under såväl denna period som den följande blev det också allt vanligare med natursten i interiörerna, särskilt i kyrkorna. Stenen an­ vändes fliti gt till gravmonument, dopfuntar, altaruppsatser och andra inredningsdetaljer, se t.ex. Uppsala domkyrka (Åhman 1975). Med reformationen drogs kyrkagodsen in till kronan och många kloster revs eller för­ föll medan andra byggdes om till adelsslott, t.ex. Bäckaskog, Bosjökloster och Börringe­ kloster i Skåne. Renässansens stilideal med intryck från Holland, Tyskland och Frankrike kom att dominera perioden. Utländska byggare och stenhuggare - tyskar, holländare, italienare och fran smän - inkallades. 1500-talets och det tidiga 1600-talets arkitekturdominerades av tegelarkitekturen med dekorativ utsmyck­ ning av natursten i gavlar, portaler och fön s­ terom fattningar. Fasaden blev en yta som var till för att dekoreras. Från t 630-talet domine­ rar den s.k. broskverksstilen. 20% 10% Figur 24. Procentuell fördelning av akuta skador på gotländsk kalksten och kalksten Östergötland, använda under perioden 1300- 1550. Percenrage of acute damage to Gotland lime­ srone and Östergötland limestone used in the period 1550- 1650. syns också i den länsvisa fördel ningen av skadefrekvensen på byggnaderna, tabell 10. De flesta skadade byggnaderna fi nns på Got­ land, 36 stycken. I övrigt är det endast ett fåtal byggnader i varje län som har pågående vitt­ ringsskador. Tabell l O. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1300-1550. (Länsbeteck­ ningar, se figur J.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objectsfrom the period 1300- 1550. Län=County, K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors. Län c r AB K 3 2 p s l Totalt 3 2 l D E H L M 2 l 3 2 l 34 2 l 7 2 36 l 3 3 l 6 l R T l l l l u To1a11 46 o 2 l l 8 9 63 36 Figur 25. Svenstorps slott, Skåne. Detalj av portal från 1596 av gotländsk sandsten. Tillverkad av Hans von Steenwinkel. Riklig kolonisering av grönalger och lavar. Foto B. Sundner 1995. Svenstorp Castle, Skåne. D etail ofportal of Gotland sandstone from 1596. Cut by Hans von Steenwinkel. Stenhuggarämbetet Hantverkarna var sedan mitten av 1400-talet grund av trettioåriga krigets misär i hemlan­ det. De svenska stenhuggama var oftast knut­ organiserade i skräsammanslutningar. Bland byggnadshantverkarna dominerade timmer­ männen men även mUlmästarna omfattade förhållandevis många hantverkare. Från l 500­ talets andra hälft hämtades stenhuggare allt­ mer från utlandet, framför allt från Italien, Frankrike och Nederländerna, för att utföra speciella byggen för kungamakten (Axel­ Nilsson 1950, s. 28). Detsamma gällde de danska landskapen. Vid Sundre kyrka på Gotland finns t. ex. en gravsten över stenhug­ garen Peter Liftänder som dog 1565 (Ceder­ gren 1991, s. 32 f.) stenbuggarämbetet instiftades i Stock­ holm 1639 motiverat av ökningen av dessa hantverkare och bristen på organisation. De sex första mästarna var alla från Tyskland: Jost Henne, Henrik Damer, Henrik, Gert och Didrik Blume samt Hans Fritz. I bestämmel­ serna framgår att man skilde på bildhuggare och stenhuggare. Ä ven under fortsättningen av 1600-talet var de flesta mästarna och alla åldermännenutlänningar,främsttyskar(Axel­ Nilsson 1950, s. 95 ff.). Många kom hit på na till stenbrotten och hade hand om bryt~ ningen och befann sig därmed i en lägre social ställning visavi tyskarna. På Öland fanns en del stenhuggare som högg stenen färdig på ön varifrån den trans­ porterades vidare. Detta ansågs dock inte lämpligt av myndigheterna som ville att Kal­ mar skulle ha del av denna näringsgren. Där­ för uppmanades de öländska stenhuggarna att flytta till Kalmar och där etablera ett stenhuggarämbete. Ett sådant kom dock inte till stånd förrän 1665. Man gick även så långt att stenhuggarna förbjöds att bearbeta stenen på Öland. Stenen skulle fraktas till Kalmar där stenhuggare från Stockholm skulle hugga den färdig. Men så småningom etablerades stenhuggeriet alltmer i Kalmar och stadgar för stenhandeln utformades. Trots detta före­ kom fortfarande en del handel direkt med bönderna på Öland (Axel-Nilsson 1950, s. 133 ff.). Det fanns också bild- och stenhuggare som stod utanför ämbetet. Några var knutna direkt till kungen och kunde verka som s.k. 37 fri huggare, andra arbetade illegalt, s.k. bön­ hasar. Denna ansamling av stenhuggare till Stockholm innebar också att det var här de skulpturala stendetaljerna färdigställdes. Här fann s då flera verkstäder även om arbetet ibland utfördes på byggarbetsplatsen. Många skulpturdetaljer som sattes upp på slotten runt om i landet transporterades därför får­ dighuggna från Stockholm . Ett sådant exem­ pel är den portal som 1649 kom från Stock­ holm till Göteborg där den skulle sättas upp på Torstenssonska palatset (Axel-Nilsson 1950, s. l 08). Stenhuggarmärkena, som vi under medeltiden ser på de färdighuggna stenarna i byggnaderna, användes under 1600­ talet till att märka råvaran som förvarades gemensamt för flera stenhuggare (Axel-Nils­ son 1950,s. 105). Detärdockmöjligtattdetta endast gällde för Stockholm. På Hovrätten i Jönköping finns stenhuggarmärken, ofta som initialer, inhuggna i de färdiga kvaderstenar­ na som kronan förband sig att transportera från stenbrottet i Trånghalla utanför staden "när stenacne till fyllest väl huggne, slipade och förfärdigade äre" (Björkman 1907, s. 104). Efter hand krävdes mer kunskap om bygg­ nade rnas formgivning, något som utveckla­ des av olika typer av hantverkare. De ledande mästarna i Stockholm var t.ex. bildhuggare Caspar Panten, timmerman Hans Jakob Krist­ ler och murmästare Hans Fester (Hall m.fl. 1987, s. 49). Då allt fler böckerkunde tryckas Figur 26. Omfa ttningen till trädgårdsportalen på Yenngarns slott, Stockholms län, med ornament­ huggen troligen importerad, kalksten från 1590­ eller 1630-talet. Foto L. Kem1erstedt 1990. Venngarn Castle, the county of Stockholm. Chiselled limestone, probably imported, J590s or 1630s. blev de också tillgängliga för aJltfler. Böcker om arkitektur och arkitekturteori studerades även av hantverkarna. Dessutom fanns ett stort anta l mönste rböcker med olika dekora­ tiva deta ljer som kunde kopieras eller inspi­ rera till nya varianter. Innan själva arbetet påbörjades skulle ritningar förfärdigas, åt­ gången på sten beräknas och kontrakt upprät­ tas med beställaren. Som den förste egentlige arkitekten har man betecknat Simon de la Yallee, som utnämndes till kunglig arkitekt 1638. Därmed etablerades i högre grad en specialisering inom byggandet. Arkitekterna fjärmade sig alltmer från det egentliga prak­ tiska byggandet. Murmästarna måste kunna bygga e fter ritningar och kunna leda och organ isera stora byggnadsföretag. Inom mur­ rnästarämbetet krävdes kunskap i att utföra byggnadsritningar (Hall m.fl. 1987, s. 50 ff.). Bild- och stenhuggarna blev skolade i skulp­ tural utsmyckning, proportionslära och teck­ ning (Axel-Ni lsson 1950, s. 93). 38 Figur 27. Petersenska huset, Stockholm, med portaler från 1645-49 av goländsk sandsten tillverkade av Christian Julius Dö te ber från Leipzig. Skulpturen Minerva är nyhuggen på 1930-talet. Portalerna konserve­ rades 1989- 90 och 1994. Foto J.E. Olsson. Petersenska huset, Stockholm with portals of Gotland sandstone from 1645-49 cut by Christian Julius Döteberfrom Leipzig. The sculpture ofMinerva was recut in the 1930s. The portals were conserved 1989­ 90 and 1994. 39 w o + e • KYRKA SLOTT PROFAN BYGGNAD STAD STOCKHOLMS STAD 0 O '====--­ 50 100 KM • Figur 28. Geografisk fördel ning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1550-1650. Geographical distribution of registered building s with obj ects dated to 1550-1650. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town. 40 Byggnader En tydlig geografi sk förändring har inträffat då utbredningen av naturstensbyggnader har förskjutits från Gotland till Mälardalen och Skåne, figur 28. Fortfarande är det förhållan­ devis få byggnader men en viss ökning kan skönjas. Sammanlagt har 178 byggnadermed bevarad natursten från 1550-1650 registre­ rats med förhållandevis j ämn fördelning mel­ lan de olika byggnadsgrupperna, tabell 11. Spridningen är något större än under föregå­ ende period och omfattar 16län samt Stock­ holms stad, som nu gör entre och har de flesta stendekorerade byggnaderna, figur 29. Det nordligaste länet är Kopparberg. Till skillnad från föregående period är slotten den största gruppen. Profanhusens antal har mer än för­ dubblats, vilket är en direkt följd av tillkom­ sten av Stockholm. Skaraborgs och Söder­ manlands län har flest kyrkor medan Malmö­ hus län har de flesta slotten. Bortsett från Stockholm ligger de flesta byggnaderna på landsbygden. Endast 87 byggnader (varav 51 i Stockholm ) hör ti ll stadsbebyggelse. Den stora ökni ngen av narursten i byggnaderna inträder dock inte förrän med 1600-talets början. Tabell l l. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1550-1 650. (Länsbeteckning A re­ presenterar Stockholms stad, övriga se figur !.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slotl och herrgårdar. The number of building s with objects of natural stone from the period 1550- 1650. (County symbols, seefigure l .) Län=County, K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors, l städer=!n cities. Län A AB K p s 3 5 7 2 9 4 c E F H I L D 43 l l 2 l 7 3 Il Totalt I städer 51 51 15 4 6 22 12 3 3 3 Il l 7 4 l 7 l 2 l l 2 2 l L l 2 3 8 15 l l l 3 M N o p 19 2 l 4 14 3 2 2 l 3 2 lO l 2 3 l 3 R T 2 2 2 4 l 87 3 l Totalt 54 u w 8 l 56 68 178 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% AABCDEF H LMNOPRTUW • Kyrkor o Profanhus oS lott Figur 29. Byggnader med naturstensobjekt från perioden 1550-1650; procentuell fördelning av byggnads­ grupper länsvis. (Läns beteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l). Bu i/dings with objects of natural stone from the period J550-1650; percentage of building categories countywise. (County symbol Arepresents the city ofStockholm;for others seefigure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles and ma nors. 41 1550-1600. stendetaljerfrån 1500-talets andra hälft har endast registrerats i 24 bygg­ nader fördelade på 7 län samt Stockholms stad. Underdenna period dominerardetdans­ ka Skåne, särs kilt Malmöhus län, där bl.a. den danske kungens byggmästare, Hans van Steenwinke l d.ä., försåg Svenstorps slott med en rikt skulpterad portal, se figur25, s. 37. De kung ligas lotten i Vadstena, Kalmaroch Borg­ holm på Öl and , blir exempel på den s tenhug­ garverksamhet som tar ny fa rt efter nedgång­ en under senmedeltiden. Utsmyckn ingen på slotten blir allt rikare, vilket främs t är synligt i portalerna, t. ex. Venngarn i Stockholms län, se fi gur 26, s. 38. Få kyrkor förses med rikare stenornament, Genarps kyrka i Malmöhus län och den nya domkyrkan i Mariestad, Skaraborgs län, är några få undantag. 1600-1650. U nder 1600-talets första hälft ökar användningen av sten som dekorativt element i byggnaderna markant. Enligt den översiktliga dateringen har 157 byggnader fått stendetaljer under denna period , fördela­ de på 16 län samt Stockholm, som nu tar ledningen över landets s te nbyggande. I öv­ rigt är ökningen koncentrerad till slotten. Axel Oxenstierna och Jacob de la Gardie var några av de främ sta stenbyggarna. Tidö slott i Västmanland och Yenngarn i Stockholms län, se fi gur 26, s. 38, är några exempel. Det är framfö r a llt runt Stockho lmsornrådet som de stora palatsen med naturs tensdekorer lig­ ger, t.ex. Ulriksda l (Stockho lms län), Ströms­ holm (Yästmanlands län), Sundbyholm (Sö­ dermanlands län) och Bjärka Säby (Östergöt­ lands län). Adeln byggde också ståtliga palats iStockholm som Baners, Stenbocks och Louis de Geers palats. G ustav II Adolfs gravkor, s.k . G ustavianska gravkoret, på Riddarholms­ kyrkan blev stilbildande för många adliga gravkor. Flera av de äldre slotten fick nya stenportaler, t.ex. Läckö slott i Skaraborgs län . Den nyanlagda danska staden Kristian­ stad fick en ny stadskyrka av tegel med kon­ trasterande natursten i p ortaler och masverks­ fönster, se fi gur 94, s. 11 9. Den mest tydliga Tabell 12. Använda bergarter under perioden 1550-1650. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Rock types used in the period 1550-1650. (County symbols, see ftgure 1.) Län=-County; Bergart=Rock, Be­ nämning=Rock types; Akuta skador=-acute dam ag e; Annan=Other rock, Ka/ksten= Limestone, Sandsten=Sandszone, Urberg=C1ystalline base-ment; Obestämd=Unclassified, Tä/jsten=Soapstone, Marmor=Marbfe. LAN BERGART BENÅMNING A AB Annan Obestiimd 1 5 Tiilis ten Kalksten Annan Borghamn, Ög Dru1, Sk-Dk Got land Kinnekulle, Vg Komstad, Sk Marmor, Kolm l Mam10r, Vauh. Up Obestämd 2 2 Västergötland Ylthultsomr, 1 ä 2 Öland 20 3 Öster~ötland c D E l F H l L M N o l p R T u w l Akuta Totalt skador 15 l l l l l 3 l l 3 Il 2 l 2 2 4 6 2 2 l l l 1 9 2 3 2 2 15 14 9 2 2 2 l 3 2 2 19 3 3 2 8 l Sandsten Annan Gotländsk. Go Höör. Sk Kalmarsund, Sm Lingulid, Nä Lingulid, Vg Miii/Rosl/Gävle NV skånsk, Sk Obestämd Vällern Övcd.Sk 65 2 25 l 6 3 13 14 5 3 l 3 45 l 2 2 2 4 l 2 16 168 48 2 6 l l JO l 2 4 2 22 15 3 37 18 2 5 5 7 25 4 l 2 16 3 lO 45 14 l 167 7 2 2 3 53 2 Il 2 L 6 2 5 lO 7 l 101 l 12 l 6 1 l 8 l l 9 17 Urberg Totalt Akuta skador 5 39 21 2 13 36 tO 27 l 27 lO 4 2 2 2 29 12 6 4 15 3 2 2 l 36 440 4 1 79 42 förändringen underperioden bördock Gotland ha genomgått. Härifrån exporterades den mesta stenen, både till de danska byggnads­ verken och till den svenska huvudstaden där den gotländska stenen bearbetades av sten­ huggare knutna till stenhuggarämbetet. Trots detta är det i stort sett enbart Visbys Maria­ kyrkas södra stig!ueka som representerar den­ na period på ön. Behovet av skulpterad sten på Gotland tycks huvudsakligen ha avsett kyrklig inredning vid denna tid. Här finns såväl altaruppsatser som dopfuntar huggna av främ st invandrade stenhuggare (Ceder­ gren 1991 , s. 49 ff.). Även om stenen användes till stora och rikt dekorerade portaler och andra ornament är den i flera byggnader enbart representerad som vapen- och inskriftstavlor. Dessa finns såväl på bostadshus i städerna som på kyrkor och slott. De rikare dekorationerna är kon­ centrerade till Stockholm med omgivning. Den släthuggna kvaderstenen finns nu hu­ vudsakligen i sockelpartier. Byggnadssten De flesta bergarterna användes fortfarande lokalt men den allt mera spridda gotländska sandstenen har fått större betydelse, tabell 12. Anledningen kan vara ägandeförhållan­ den, stenens kvalitet, dvs. dess lämplighet för de ändamål som avsågs och kanske inte minst de utländska stenhuggarnas vana vid bergar­ ter av liknande typer. Av de 24 bergartstyper som identifierats, är den gotländska sandstenen klart domine­ ms i 42% av samtliga objekt, rande och fi1 figur 30. Den har också störst geografisk spridning och förekommer i Il län, från Skå­ nelänen i söder till Uppsala län i norr. Ej oväntat finn s de flesta stendetaljer av got­ ländsk sandsten i Stockholm (39%), därnäst i Stockholms län (15%) och i Södermanlands län (Il %). Trots tillgänglig lokal sten i Skå­ nelänen dominerar den gotländska sandste­ nen även där. I övriga län fin ns sandstenen endast representerad i enstaka objekt, bl.a. endast i tre objekt på Gotland . Förutom den gotländska sandstenen har den röda Mälar/Roslags/Gävlesandstenen varit den van ligaste stentypen i byggnaderna i Stockho lm. I övrigt förekommer den spar­ samt, se figur 30 samt tabell 12. Förhållande­ vis stor stenbrytning pågick också på Öland. Bland de största byggnadsverken av öländsk kalkste n är Kalmar och Borgholms slott från 1550-talet. Den öländska stenen finns repre­ senterad i sex län samt Stockholm, de flesta vid östkusten (i Älvsborgs län har en gravhäll inmurad i Broddarps kyrka av misstag kom­ mit med i registreringen). De fl esta kalk­ stenarna från Öland finns i Stockholm och Kalmar län. Som tidigare nämnts förbjöds så småningom ö länningarna att transportera ste­ nen direkt till mottagaren utan detta skulle ske via Kalmar. Både den öländska och den gotländska kalkstenen användes också i stor utsträckning till golvplattor och trappstenar och förmodl igen också till gravhällar, som dock inte ingår i denna inventering. Andra stenar som användes mer än lokalt är gotländsk kalksten, som finns i Kristian­ stads län (vapentavlor på Vittskövle slott) och i Malmöhus län (vapentavlor i Bjersjö­ holms, Trolienäs och Knutstorps slott), men bara i en byggnad på Gotland (sockel och hörnkedjor i ett bostadshus i Visby). De ob­ jekt av Höörsandsten som enligt tabell 12 fi nns i Stockholm har visat sig tillkomna vid nutida restaureringar. Mera naturlig sprid­ ning har Yxhultskalkstenen, som finns i de län som gränsar till stenbrotten. ö "' ~ > c c e<) o o ~ .i ~ ., "' "' "' ~ ~ o :::::o "' ~ :; :~ > :5 .8 00 ::2 o ö :ä o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 30. Procentuell fördelning av bergarter i objekt använda under perioden 1550-1650. En­ dast bergarter med fler än 20 objekt visas. Percentage ofrocktypes(>20 objects) used in the period 1550- 7650. Kalksten=Limestone, Sand­ sten=Sandstone, Urberg=Crysralline basement. 43 Liksom tidigare bör transporter vattenvä­ gen ha varit de lämpligaste och mest använ­ da. Även detta kan vara skäl till att den gotländska stenen fått en så stor spridning och bearbetats i Stockholm. Av den skånska stenen tycks Nordvästskånsk sandsten i Hel­ singborgsområdet vara den mest eftertrakta­ de för den danske kungen. Det största bygg­ nadsverket var Kronborgs slott, där hela den fyrlängade byggnaden kläddes med kvader­ huggen Nordvästskånsk sandsten, som var lätt att frakta över det trånga sundet mellan Helsingborg och Helsingör. Färdiga skulp­ turdetaljer och hela portaler kan i vissa fall ha transporterats på land. Många slott ligger dock vid vattenvägar eller i närheten av dessa. Åtminstone de stora och attraktiva sten­ fyndigheterna ägdes av kungen. På Gotland hade den danske kungen monopol på sand­ stensbrytningen i B urgsvik på 1500-talet (Ce­ dergren 1991, s. 36 och 52). Även den Nord­ västskånska stenen var förbehållen kungen. Här fick kungens bönder inte bryta sten till andra förrän kungen fått det han behövde (Kanc. Brevb. l 898, 155 1- 1555). Detta fram­ går även av stenens användning i Danmark (Kirkeby 1995, s. 258). Kalkstenen användes inte enbart som byggnadssten utan i hög grad även till kalkbränning. Både kalksten från Gotland, Komstads- och Jgnabergakalksten från Skåne samt kritstenen på Saltholm brän­ des till kalk av den danske kungen (Kanc. Brevb. 1898; Carlie 1985). Det kungliga monopolet på stenen hindrade inte att även andra kunde få tillgång till den. 1552 fick t.ex. " Hans Albert af Meckilborg" tillstånd att bryta sten i Kullen (vid Helsingborg) på egen bekostnad och 1575 fick hertig Carl av Sverige tillstånd att få gotländsk sten (Kanc. Brevb. 1898). Liknande förhållanden fanns förmodligen även i de svenska landskapen. Vid Horns udde på Öland fanns t.ex. ett stenbrott med tillhörande stenhuggarverk­ städer som tillhörde Kronan (Göransson 1955). När Gotland blev svenskt 1645 fick dock alla som ägde sandsten på sin mark fritt utnyttja den (Cedergren 1991, s. 66). I omfattningar, som inte är skulpturala, höggs kvadersten (främst gotländsk sand­ sten) med en för tiden typisk behuggnings­ teknik, lågerhuggning, dvs. genomgående spår, figur 31. Denna teknik kanske har inspi­ rerats från antikens krenelerade kolonner och kan ses som en ytterligare dekoration av de enklare profilerade stenarna. Till skillnad från det medeltida byggandet 44 Figur 3 1. Detalj av portal på Wiks slott, Uppsala län. Lägerhuggen gotländsk sandsten troligen utformad av stenmästare Christian Pfundt, vars gesäll Simon Larsson var verksam vid Wiks slott 1659-77. Notera de kraftiga exfolieringsskador­ na. Foto L. Kennerstedt 1990. Detail of portal at Wik Castle, Uppsala county. Chiselled Gotland sandstone probob/y designed by the stonemoson Christian Pfimdt. Hisjourney­ man Simon Larsson wo rked at Wik Castle J659­ 77. Note the extensive ex.foliation swfaces. 80% 70% 50% 20% JO% A D E L M R Alla Figur 32. Akut skadade objekt från 1550-1650. Procentuell fördelning länsvis(>20 objekt). (Läns­ beteckning A representerar Stockholms stad, öv­ riga se figur l ). Percentage of acute damage countywise to objectsfi·om the period J550- J650 (>20 objects}. (Coun.ty symbol A represents the city of Stock­ holm;for others seefigure 1.) 70% 60% användes vanligen fasadstenen som bekläd­ nad av en tegelstomme. Därvid förankrades ofta stenarna med järnkramlor (Andersson, K. 1993, s. 30 ff.). Det var förmodligen snarare regel än un­ dantag att den skulpterade stenen bemålades. Vapentavloma fick sina heraldiska färger och andra detaljer kunde vara polykroma. I övrigt tycks stenen ha målats med grå oljefärg. Ännu saknas dock djupare kunskap om mål­ ning på natursten. Den mesta originalfårgen är numera borttagen (stendetaljer som täcks av färg ingår inte i inventeringen). 50% 40% 30% 20% 10% Skador Andelen objekt med akuta skador, 41 %, har procentuellt ökat något i förhållande till före­ gående period. De län som har störst andel akuta skador är Södermanlands och Kristian­ stads län, figur 32. Detta kan förmodligen förklaras av att det mest är gotländsk sand­ sten i dessa områden. Denna bergart visar störst skadefrekvens - 60% av samtliga de­ taljer har akuta skador, figur 33. Ä ven Kinne­ kullekalksten visar hög andel akut skadade objekt, 44%. Bättre bevarad är den öländska kalkstenen och Mälar/Roslags/Gäv lesandste­ nen (den senare huvudsakligen i Stockholms stad). Men även Yxhultskalksten och kalk­ sten Östergötland, som inte finns i så många objekt, har hög andel skador, se tabell 12. > ] Oll '"O <: G) :2 ., c ,;ä o '::l o ez:: :; -­ -­ ::E -;;; J:> ., .... Oll '-< :::> o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 33. Bergarternas skadefrekvens. Procentu­ ell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1550­ 1650. Per-centage of acute damage to different rock types (>20 objects)from the period 1550-1650. Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Ur­ berg=Crystalline basement. Stockholms stad har flest byggnader med akut skadade objekt från perioden 1550­ 1650, tabelll3. I övrigt finns de mest skadade objekten på slott och kyrkor i Södermanlands och Stockholms län samt på slotten i Malmö­ hus län. Tabell 13. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1550-1650. (Länsbeteck­ ning A representerar Stockhohns stad, övriga se figur l.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objects from the period 1550-1650. (County symbols,seefigure l.)Län=County,K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors. Län A K 5 p 15 s 3 5 3 Totalt 23 c F AB 6 2 8 l 11 5 18 5 l D E l L M N p 9 5 l l 2 1 l 2 6 lO l l 2 l 9 ll 2 2 7 3 2 l 102 l l l 4 2 l l R T u l Totalt 32 l 48 w 22 45 Figur 34. Kavaljersporten i Kalmar stadsmur från 1697, byggd av öländsk kalksten. Foto R. Lind 1996 ' Kalmar läns museum. The Cavalier Gate in the city wall ofKalmarfrom 1697, built ofÖland limestone. Perioden 1650-1750 Flera städer fick nya stadsplaner med rät­ v.inkliga gator och byggandetkoncentrerades alltmer till allmännyttiga byggnadsverk. Karlskrona med sin nya örlogsbas från 1680 blev rikets andra stad. Fästningsverk och institutionella byggnader blev de nya stenhu­ sen, figur 34-36. Högadeln fortsatte sitt intensiva byggan­ de på s lotten. Riksmarskalk Magnus Gabriel de la Gardie lät bygga om alla sina slott och förläningar och Hedvig Eleonora utökade byggandet. Med Karl XI:s reduktion minska­ de högadelns ekonomiska makt vilket med­ förde en viss nedgång av slottsbyggandet underperioden l680-1720 (Edenheim 1994, s. 98). Däremot såg adeln till att försäkra sig om värdiga minnemärken genom an bygga storslagna gravkapell vid kyrkorna, i synner­ het i Mälarområdet Borgarklassen, köpmän­ nen och hantverkarna övertog till viss del adelns livsstil i städerna, som, framför allt i 46 Stockholm, markerades med rikt skulpterade stenportaler i bostadshusen. Stockholm var fortfarande centrum för byggandet där byggnadsverksamheten kul­ minerade under 1660- och 70-talen. Kungli­ ga arkitekter som holländaren Philip Ving­ boons ledde det fortsatta byggandet av Rid­ darhuset, se figur 36. Denne ersattes 1656 av Jean de la Yallee. Sedan slottet brunnjt 1697 påbörjades det stora byggandet av Kungliga Slottct med Nieodemus Tessin d.y. och sena­ re Carl Hårleman som slottsarkjtekter. Dessa utökade senare sin verksamhet till övriga delar av landet. Kolonner och pilastrar markerade fasa­ derna och bottenvåningarna blev ofta rustice­ rade. Den rika stendekorationen minskade efterhand, vilket kan ses som ett allt mindre behov av yttre manifestering. Byggnadernas praktiska funktion blev avgörande. För skulpturutsmyckningar användes nu oftare inkallade konstnärer och skulptörer. Figur 35. Göta Hovrätt, Jönköping. Fasad av släthuggen kvader av Vätternsandsten med må­ lad vapenravla. Uppförd av Simon de la Vallee 1639-65, ombyggd 1781. Foto A. Franzen, lön­ köpings läns museum 1996. Göta High Court, Jönköping, the county ofJön ­ köping. Fa~ade offine-dressed ashlars ofVättern sandstone with painted armaria l ta bier. Built by Simon de la Vallee 1639-65, rebuiltl781. Figur36. RiddarhusetiStockholm. Uppfört 1641­ 74 efter ritningar av Simon de la Valh~e. H. Wilhelm, J. Vingboons och Jacob de la Vallee. Byggd av tegel med rik dekor av gotländsk sand­ sten och sockelparti av Mälar/Roslags/Gävle­ sandsten. Foto R. Löfvendahl 1996. The House ofthe Nobility in Stockholm, erected in 1641- 74 and designed by Simon de la Vallee , H. Wilhelm, J. Vingboans and Jacob de la Vallee. l t is built of brick richly dec01·ared with Gotland sandstone and a soc/e of Mälar/Roslags/Gävle sandstone. stenmästarna tillhörande stenhuggarämbetet fick alltmer direkt hantverksmässiga uppgif­ ter (Axel-Nilsson 1950, s. 349). Nu ville man dock utveckla det inhemska hantverket och nya institutioner som skulle svara för utbild­ ning och handläggning av byggnadsfrågor inrättades: Kungl. Ritareakademien 1735, Överintendentämbetetoch Kungl. Byggnads­ styrelsen, 1752. Alla ritningar till offentliga byggnader skulle granskas av överintenden­ ten, dvs. chefen för slottsbygget Byggnader Koncentrationen av byggnader till Mellan­ sverige, särskilt området runt Stockholm är påtaglig, figur 37. Efter 1650 sker en kraftig ökning av byggnader med naturstensdetaljer. Fördelningen mellan de olika byggnadsgrup­ perna är fortfarande förhållandevis jämn men det har bli vit något fler kyrkor och profanhus i fö rhållande till slott och herrgårdar, tabell 14. 47 s + e Q • KYRKA SLOTT STAD STOCKHOLMS STAD O C::===--­ 50 100 KM Figur 37. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1650- 1750. Geographical distribution ofregistered building s with objects dated to 1650- 1750. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town. 48 Tabell 14. Antal byggnader med naturstensobjekt frän perioden 1650-1750. (Länsbeteckning A re­ presenterar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number ofbuilding s with objects ofnatural stone from the period 1650-1750. (County symbol A represe11tS the city of Stockholm; for others see jigure / .) Län=County, K =Churches, P=Secular buildings, S=Casrles and manors, l städer=ln cities. Län K p s 5 Totalt I städe c F A AB D E H l K L M 4 15 9 17 14 6 4 3 l l 74 l l l 27 Il 5 3 12 l 15 6 2 l l 83 43 21 33 25 Il 83 5 l 17 l 6 4 8 4 13 l 2 2 2 4 l 3 lO l 4 Il 5 o T R 2 15 11 5 8 3 l 25 Il 3 2 1 x w u 5 2 l Totalt 110 104 94 8 2 2 308 135 Naturstenen är representerad i 308 bygg­ nader fördelade på 16 län samt Stockholms stad, fig ur 38. Den största koncentrationen ligger fortfarande i Stockholm som har 27% av samtliga byggnader med natursten, dvs. 83 stycken, följt av Stockholms län med 14%, dvs. 43 byggnader. Södermanlands, Östergötlands, S karaborgs och Uppsala län har mellan 20-30 byggnader med natursten. I Kalmar län har naturstenen i byggnaderna blivit betydligt vanligare än tidigare. Ble­ kinge och Gävleborgs län har tillkommit. Trots att stenens funktion i byggnaderna för­ ändrades under perioden 1650- 1750 finner man ingen märkbar förändring av antalet byggnader inom denna hundraårsperiod. I ännu högre grad än tidigare har byggna­ derna försetts med ornament och portaler. Dessutom har inskriftstavlornas antal ökat. I Mälarområdet fick mänga kyrkor grav­ kor med naturstensdetaljer, vanligen vapen­ tavlor men också portaler och ornament. Sär­ ski lt i Södermanland försäg många ur militär­ adeln kyrkorna med imponerande gravkor, som t.ex. riksmarsken och generalfältherren Lars Kagg i Floda kyrka. Endast ett fåtal kyrkor ny byggdes under perioden, bland dessa kan nämnas Askersunds landsförsamlings kyrka i Örebro län. Den nya staden Karlskro­ na fick två stora nya kyrkor, Fredrikskyrkan 30% 25% 20% 15% 10% 5% ~ A AB c D E F H K L M O R T U W X •Kyrkor o Profanhus oSlott Figur 38. Byggnader med naturstensobjekt från perioden 1650-1750; procentuell fördelning av byggnads­ grupper länsvis. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Buildings with objects of natural stone from the period 1650- 1750; percentage of building categories countywise. (County syrnbol A represents the city ofStockholm;for others seejlgure ./.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles and manors. 49 och Heliga Trefaldighetskyrkan, båda ritade av Nieodemus Tessin d.y. I flera städer bygg­ des fåstningsanläggningar, som dock inte så ofta har bearbetad natursten, t.ex. Skansen Kronan i Göteborg, Carlstens fästning i Mar­ strand och Drottningsskärs kastell i Karls­ krona. I Kalmar blev dock de nya stadsportar­ na dekorerade med huggen sten, se figur 34, s. 46. Till skillnad från kyrkabyggandet var det stor aktivitet på nya slottsbyggen, de flesta i Stockholms och Södermanlands län, t.ex. Tullgarn (Stockholrns län) och Mälsåker (Sö­ dermanlands län). I Uppsala län nybyggdes bl.a. slotten Salsta och Sjöö och i Västrnan­ lands län Strömsholrn. De flesta nybyggda slotten var uppförda efter ritningar av Nieo­ demus Tessin d.ä. Mariedals slott i Skara­ borgs län är ett exempel på Jean de la Vallees skapelser. I städerna dekorerades en del bostadshus med stendetaljer men framför allt byggdes administrativa byggnader som rådhus, t.ex. i de nya städerna Göteborg, Kalmar och Falun. I Jönköping byggdes Göta Hovrätt, förmod­ ligen landets äldsta ännu fungerande institu­ tionsbyggnad, se figur 35, s. 47 (Björkman 1907; Karlsson, 1984). Västervik fick ett fattighus , Cederflychtska, ritat av Jean de la Vallee och i Uppsala byggdes Botaniska hu­ set, nu Linnemuseum. En viss ökning av naturstensförsedda byggnader i städerna även utanför Stockholm har inträffat, se tabell 14. Förutom nybyggnader av Kungliga Slot­ tet fortsatte palatsbyggandet i stockholmmed bland andra Bondeska och Wrangelska palat­ sen. Som exempel på de nya institutions­ byggnaderna kan Riddarhuset och Gamla riksbanken nämnas. Riksbanken är en av de första bankbyggnaderna i norra Europa. Tabelll5. Använda bergarter under perioden 1650-1750. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Rock types used in the period 1650-1750. (County symbol A rep resents the city ofStockholm;for others see figure 1.) Län=County; Bergart=Rock, Ben.ämning=Rock types; Akuta skador=acute damage; Annan=Other rock, Kalk­ sten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd= Unclassified, Täljsten=Soapstone, Marmor=Marble. BERG ART BENÄMNING Annan Obestämd Täljsten Kalksten Annan Borghamn, Ög Gotland lgnaberga, Sk Kinnekulle, Vg Komstad, Sk Mannor, annan Marmor, Kolm Marmor, Sö Marmor, Vatth. Up Obestämd Västergötland Yxhultsomr, Nä Öland Östergötland Sandsten Gotländsk, Go Höör, Sk Kalmarsw1d, Sm Lingulid, Nä Lingulid, Vg Mäl/Rosl/Gävle Obestämd Tyskland Vättern Öved,Sk Urberg Tota lt Akuta skador LÄN A AB c 2 D E F H I K L M o R T u w 4 x 22 l Akuta Tota l skador l 22 5 l 2 4 7 lO l 4 4 20 2 J 4 4 l l J J l 2 2 l 44 l 5 l 2 2 l 47 2 2 7 2 l 3 l l l l l l 6 2 5 l l 7 l 5 5 2 13 2 2 lO 5 40 5 26 130 14 83 l 7 23 2 J3 52 2 20 5 2 24 3 l l 13 3 J 3 3 3 2 16 102 20 323 J l 4 16 3 8 38 7 151 3 2 48 2 l 2 2 6 7 l 66 l 73 4 12 l 23 4 3 l 3 2 l 3 8 187 15 l 2 13 17 J l 1 7 7 269 195 67 78 4 2 51 101 39 18 58 13 l 24 6 34 15 l l 2 1 9 4 l 3 ll 4 4 2 17 8 67 25 6 2 24 21 9 2 9 6 5 l 43 891 3 3J9 50 Kalmar är den stad som, förutom Stock­ holm, harflest profanhus med naturstenspor­ taler vilket tilJ stor del hör samman med det stenbuggarämbete som etablerades där 1655 med de dominerande stenhuggarfamiljema Goldtsmidt och Bergsten. Trots stenhuggar­ ämbetets monopol uppträder även lokala sten­ huggare som Simon Hack i Dalarna, vars portaler i Leksands och R ättviks kyrkor är unika för regionen. Byggnadssten Mängden använda bergarter är densamma som föregående period. Det fi nns totalt 23 identifierade sand- och ka lkstenstyper samt täljsten och urberg, tabell 15. Samma berg­ artstyper som dominerade föregående period fortsälter att vara mest representerade under denna hundraårsperiod. De fmns nu i långt fler antal objekt. Liksom tidigare är got­ ländsk sandsten den mest använda bergarten och finns i 40% av alla objekt, figur 39. Mälar/Ros lags/Gä vlesandstenen har fått stör­ re användn ing och förekommer i drygt 20% c " "' :Ö > 3 c eJ) .., c ~ o ö ~ :Ö ~ ..>( ::!l :2 "' c "' c " "::l .:l > '"' S2 v; o .e ::::> to :Q "' ö "" o e! ;; ~ o o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 39. Procentuell fördelning av bergarter i objekt använda under perioden 1650-1750. En­ dast bergarter med fler än 20 objekt visas. Percentage ofrocktypes (>20 objects) used in the period 1650-1750. Kalksten=Limesrone, Sand­ sten=Sandstone, Urberg=Crystalline basemenl. av alla objekt från perioden. Gotländsk sand­ sten har spritt sig till ytterligare två län, Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs län. Utanför Stockholms, Uppsala och Sö­ dennanlands län förekommer dock stenen sparsamt, bl.a. endast i ett fåtal objekt i det nu svenska Skåne. I Stockholms stad är däremot nästan hälften av alla stendetaljer av denna sandsten. Öländsk kalksten har fåll något större spridning än tidigare. I Blekinge bar tillkomsten av Karlskrona medfört ett behov av den närbelägna öländska stenen. Gotländsk kalksten, som inte längre finns i byggnader på Gotland, har använts i Stockholm samt i Stockholms och Malmöhus län. Några av de tidigare användasten typerna, dankalksten och Nordvästskånsk sandsten, förekommer inte längre, medan andra som Ignabergakalksten och marmor från Södermanland, har åter­ kommit. Den enda helt nyti llkomna bergar­ ten är tysk sandsten, som dock endast finns i en vapentavla j Kvidinge kyrka, Kristian­ stads län. Bergartsbestämningen ärdock tvek­ sam. Det var förmodligen inte längre självklart att Kronan ägde stenbrotten. På Gotland fick ju så snart ön blev svensk bönderna själva utnyttja stenen. Och på Öland var förhållan­ det likartat. I vissa fall kunde ägandet vara knutet till ett adelsgods, som på så sätt kunde utnyttja den egna stenen. En del stenbrott var dock fortfarande i Kronans ägo. Så t.ex. låg stenbrotten i Yxhultsområdet på kronoall­ männing (Yxhult 1963). Detsamma gällde marmorfyndigheterna i Kolmårdsområdet 1673 fick Nicolaus Mi Il ich, Henrik Cletscher och David Kläcker ensamrätt att för 25 år framåt köpa och sälja marmor i främmande land, samt frihet från stadstull m.m. samt söka mannor på alla orter "som cronan imrni­ diate tillhörer'' (Elgeskog och Asklund 1955, s. 25). Den ökade spridningen av ö ländsk kalk­ sten hör delvis samman med den i Kalmar verksamma stenbuggarfamiljen Goldtsmidt. Ett tvistemål rörande en leverans av portaler till Bondeska palatset i Stockholm avslöjar bl.a. s läktförhållandet mellan stenmästarna och stenhuggarna på Öland (Axel-Nilsson 1950, s. 355). Lägerhuggningen var fortfarande under hela perioden den vanligaste ytbehuggning­ en, framför på allt gotländsk sandsten. Den numera förekommande marmorn slipades och polerades oftast så att stenens färg och struk­ tur framträdde tyd Iigare (A ndersson, T. 1993, 51 50% 60% 40% 50% 40% 30% 30% 20% 20% 10% 10% 0% 0% A AB C D E F H R T U AJia ~ Figur 40. Akut skadade objekt från 1650-1750. Procentuell fördelning länsvis (>20 objekt). (Länsbeteckning A represen­ terar Stockholms stad, övriga se figur l.) Percentage of acute damage countywise to objects from the periodl650-1750 (>20 objects). (County symbolArepresents the city ofStockho/m; for others see figure 1.) "' g :Ö :l O) -o c :o o; .:l -o c C) o ~ .s :><: ~ "' :O 8 ... .;,; -o V> > :o; 0.0 ... O) '-i 0.0 $2 v; o ~ :5 .D s c o ö §; "" o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 41. Bergarternas skadefrekvens. Procentu­ ell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1650­ 1750. Percentage occurrence of active damage in dzf­ ferent rock types (>20 objects) from the period 1650-1750. Kalksten=Limestone , Sandsten= Sandstone, Urberg=Crystalline basement. Tabell 16. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1650-1750. (Länsbeteck­ ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objects from the period 1650- 1750. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Län=County, K =Churches, P= Secular buildings, S=Castles and manors. s. 51). Dock var förmodligen fortfarande den mesta ornamentstenen bemålad, men kanske ännu mera än tidigare med grå oljefärg. Län A K p s l l 2 Skador En viss minskning av andelen akuta skador, 36% av samtliga objekt, är skönjbar, figur40. Fortfarande är Södermanlands län det områ­ de som procentuellt har flest akut skadade objekt, 57%. Den tydligaste förändringen finner man på den gotländska sandstenen där andelen akut skadade objekt har minskat till 47%, figur 41. Däremot ser man en ökad skade­ frekvens på öländsk kalksten där 37% av objekten är akut skadade. Övriga bergarter har en likartad skadefrekvens som tidigare. Totalt sett är det flest skador på kyrkorna, främst i Södermanlands och Skaraborgs län, tabell 16. Men även ett flertal slott i Stock­ h olms län har akuta skador. De flesta skadade profanhusen ligger ej oväntat i Stockholm. c D E AB 2 6 4 31 5 20 8 Totalt 38 27 12 22 10 5 10 1 12 5 5 3 l 9 3 F H l K L M 7 l J l 2 l l 12 o R T 6 2 l 4 x 52 w u 7 l 2 l 3 2 7 3 17 7 l 2 Totalt 63 47 58 l 168 Figur 42. Övedskloster, Skåne, byggt efter ritningar av Carl Hårleman och Jean Eric Rehn 1756 med ~.ottenvåning av kvaderhuggen röd Övedssandsten. Foto B. A. Lundberg 1992. r?,vedskloster, Skåne, built after plans by CarlHårleman and Jean Eric Reh n in 1756 with hasement ofred Oved sandstone. Perioden 1750-1860 Under 1700-talets andra hälft var det kungli­ ga hovet centrum för kulturlivet. En rad olika kulturella institutioner skapades, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akade­ mien ( 1786), MusikaliskaAkademien (1771) och Kungliga Målar- och bildhuggarakade­ mien (1773). saklighet och stringens, inga fantasieg­ gande utvidgningar kan sägas känneteckna de nya byggnaderna. Fasaderna putsades och stendetaljernas ornamentik var måttlig, of­ tast pilastrar och kolonner och enklare pro­ fileringar i portalomfattningar, med undan­ tag för vissa publika byggnader som Gustav III:s Kungl. Opera i Stockholm. Det offentliga byggandet blev reglerat 1759. Alla ritningar skulle granskas av Över­ intendentämbetet, som också kunde utföra ritningar, och godkännas av Kungl. Maj :t. Detta kom att uttryckas särskilt tydligt i det kyrkliga byggandet som fick en ny renässans under perioden. Den medeltida sockenkyr­ kan ersattes av stora ljusa kyrkorum där pre­ dikan skulle stå i centrum. Dessutom ville man försäkra sig om brandsäkerhet och kräv­ de brandsäkra stentorn. Behovet av nybygg­ da kyrkor förknippas i allmänhet med ett praktiskt krav på ökat utrymme i samband med befolkningsökning men kan även ses i samband med den kyrkliga myndighetens krav på kontroll där biskoparna spelade en viktig roll (Fernlund 1982, s. 136 f.) . Exteri­ ört blev dessa kyrkor putsade och endast ibland försedda med enkel stendekor. Däre­ mot fick de nästan alltid inskriftstavlor som angav ombyggnadsåret Utöver kyrkabyggandet kom det offentli­ ga byggandet att koncentreras ti ll städernas rådhus, skolor och sjukhus, många dock utan stendekor. Adeln fortsatte sitt slottsbyggande och byggde till de gamla, figur 42. Nya krav på bekvämlighet i inredningen innebar större eller mindre ombyggnader. stenbyggandet i större skala utvecklades under 1770-talet av de militära ingenjörerna med Karlskronasom centrum. Härifrån vida­ rebefordrade de s.itt kunnande till andra om­ råden i Sverige, figur 43. Den första detalje­ rade handboken i byggnadskonstruktion 53 Tabell l?. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1750-1860. (Länsbeteckning A re­ presenterar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of building s with objects of natural stone from the period 1750- 1860. (County symbol A represents the city of Stockholm; for otiters seefigure J.) Län=County, K=Churches, P=Secular buildings. S=Castles and manors, l städer=ln cities. Län K p s 59 6 10 3 13 Totalt I städer c A AB 3 16 12 JO Figur43. Karlsborgs fästning vid Vätterns västra strand i Västergötland, byggd 1832-1845 av bl.a. armekapten Johan af Kleen. Byggnaden är upp­ förd av Borghamnskalksten, som bröts i stora mängder på andra sidan Vättern. Notera den ny­ huggna fönsterbågen. Foto M. Johnson J995. Karlsborg fortress on the western shore ofLake Väuern in Västergötland, built 1832- 1845 by the fortification officer J o han afKleen. The building was erected ofBorghamn lim.estone on the oppo­ sile side of the lake. NO/e the new window are h. D E F G H I K L M N 27 JO l 2 28 8 11 6 l 2 2 13 38 5 7 15 12 10 2 3 2 20 2 2 4 7 6 6 2 112 64 50 30 24 46 13 3 53 Il 64 15 12 17 3 3 10 3 11 6 lO 5 LO 10 3 10 5 9 6 I 1 o p s R 6 22 24 T w x y u 20 22 42 2 22 13 39 5 39 15 6 ll l 18 3 8 4 JO 3 3 7 ] z 2 186 4 10 2 l 6 2 4 2 213 Totalt 232 530 skrevs av en militärofficer, Carl Stål, 1834. Med det stora byggnadsprojektet Trollhätte och Göta kanal (1800-1832) skapades ett stort behov av utbildade stenhuggare och ingenjörer, som kunde hantera stora kvantite­ ter sten. Göta kanal fick 1816 monopol på kalkstensbrytningen i Borghamn. Ombyg­ gaodet av Carlstens fästning på Marstrand ( 1834-57) markerar början på en omfattande industriell utveckling av granitindustrin på MalmöniBohuslän(Ringbom 1987, s. 28 f.). Byggnader En påtagligökning av antaletbyggnadermed natursten har inträffat, figur 44. Totalt finns 530 byggnader med den största ökningen bland kyrkor och städem as profanhus, tabell 17. Stockholms stad har visserligen fortfa­ rande flest byggnader men färre än under föregående period. Skillnaden i förhållande till andra områden är inte heller så stor, figur 54 45. Dessutom har det skett en förändring i den geografiska fördelningen. Kalmar län har efter Stockholm flest byggnader medan Södermanlands län har fått färre och bytt plats med Malmöhus län. Ännu fler kyrkor, har fått stendetaljer på bekostnad av slott och herrgårdar. Fler län har fått profanhus, vilket hör samman med att det nu är allt fler städer som är representerade. Stockho1m svarar nu endast för 12% av samtliga byggnader. Någon större kronologisk förändring av det totala antalet byggnader med natursten är inte synlig under den aktuella perioden. Där­ emot finns det vissa regionala skillnader. Ä ven under 1700-talets andra hälft fort­ satte adeln att bygga slott och herrgårdar samt gravkor på kyrkorna. I Stockholm fort­ satte byggandet av Kungliga Slottet. Slotts­ arkitektema från Stockholm reste runt i lan­ det och ritade nya bostäder till adeln. Som exempel kan nämnas Carl Hårlemans slott i w + o + e • KYRKA SLOTI PROFAN BYGGNAD STAD STOCKHOLMS STAD 0 o 50 100 KM • Figur 44. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1750-1860. Geographical distribution of registered building s with objects dated to 1750- .1860. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stacl=Town. 55 AABC DEFGH K L M N O P R S T U W X Y Z • Kyrkor oProfanhus oS lott Figur 45. Byggnader med naru.rstensobjekt från perioden 1750-1860; procentuell fördelning av byggnadsgrup­ per länsvis. (Läns beteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) Buildings with objects of natural stone from the period 1750-1860; percentage of building categories countywise. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles and manors. Övedskloster, Malmöhus län, se figur 42. Andra slott och herrgårdar med rik stendekor är Drottningholm som byggdes om av Hårle­ man liksom Erstaviks heiTgård i Stockholms län, Thorönsbergs heiTgård i Östergötlands län samtombyggnaden av Fiholm i Västman­ lands län. Fästnings- och kasernbyggandet fortsatte i några städer, framför allt Karlskro­ na, men även Kristianstad och Marstrand kan nämnas. I städerna byggdes många nya admi­ nistrationsbyggnader som rådhus och länsre­ sidens med stendetaljer, t.ex. rådhusen i Fa­ lun, Sala, Gävle och länsresidenset i Härnö­ sand. I Göteborg grundades Ostindiska kom­ paniet, som lät bygga ett stort kontorshus mitt i staden. I Stockholm kan offentliga byggna­ der som Börshuset (1778) och Nationalmu­ seum (1850-tal) nämnas. Under 1800-talets första hälft upphörde i stort sett byggandet med natursten i Stock­ holm; endast sex byggnader med stendetaljer från perioden har registrerats. Bland dessa kan nämnas Nationalmuseum, vars bygg­ nadsledare armekaptenen Johan af Kleen, hade lärt sig att hantera kalksten vid byggan­ det av Karlsborgs fästning i Skaraborgs län, se figur 43. Även om många städer är repre­ senterade i inventeringen är antalet byggna­ der mycket begränsat. Till skillnad från Stock­ holm finner man dock en viss ökning under 1800-talets början i de flesta städerna. Mera allmännyttiga byggnader blir vanligare, som skolor, fattighus och fängelser. Exempel på några är Carolina Rediviva i Uppsala, Rud­ beckiaoska skolan i Västerås, cellfängelser­ na i Karlskrona och Växjö samt Frimurarlo­ gen och Chalmerska huset i Göteborg. 56 Kyrkabyggandet innebar nya kyrkor, främst i Kalmar län. I Östergötlands län finns också många kyrkor med stendetaljer från perioden , de flesta tillhör ombyggnader. Även andra områden fick nya kyrkor Ufr Kyrko­ byggnader 1760-1860, del l och 2), men det är främst i dessa två län stenen har använts som dekorativa element, dock i ringa omfatt­ ning. Här finns också lättillgänglig kalksten, vilket kan vara en förklaring till varför just dessa områden dominerar i antalet registrera­ de kyrkor. I Kalmar län ligger t.ex. de flesta kyrkorna med stendetaljer från perioden på Öland, se figur 44. Det byggdes inte längre så många nya slottoch herrgårdar under 1800-talets början, däremot genomgick många omfattande om­ byggnader. Ettnytt intresse för den medeltida byggnadstraditionen väcktes till liv vilket tydligast kom till uttryck i ombyggnader av slott och kyrkor. Periodens slutskede förebå­ dar en ny inriktning på byggandet, framför allt nya byggherrar och nya användare. Byggnadssten Nya bergartstyper har tillkommit under peri­ oden: skiffer, kalksten från Billingen, sand­ sten från England, Orsasandsten och Älv­ dalskvartsit från Dalarna. Andra har åter­ kommit efter ett uppehåll: Brunflokalksten från Jämtland och Nordvästskånsk sandsten från Skåne. Alla finns dock endast i enstaka objekt i regel lokalt, tabelll8. Den engelska sandstenen förekommer endast i Göteborg. Öländsk kalksten, Mälar/Roslags/Gävle­ sandsten och gotländsk sandsten är de mest använda bergarterna liksom under föregåen­ Tabell 18. Använda be rgarter under perioden 1750-1860. (Länsbctcckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Rock types used in the period 1750- 1860. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see ftgure 1.) Län=County; Bergarr=Rock, Benämning=Rock types; Akuta skador=acure damage; Annan=Other rock, Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd=Unclassifted, Skiffer=Schist, Täljsten=Soapstone, Marmor=Marble. LÅN BERG ART BEN ÄMNING A AB Annan O bestämd 25 2 S kiffer J Tä listen Kalksten Bill ingen, Vg Borghamn, Ög 4 Brunflo, Jä 2 Gotland 6 2 lgnaberga, Sk l l Kinnekulle, Vg l Komstad, S k Mannor, annan 3 6 Mannor, Eke. Nä l Marmor, Kolm 6 Mannor, Sö Marmor, Vatth. Up Obestämd 2 9 Västergötland Yxhultsornr, Nä 3 2 Öland 13 31 Öster~ötland Sandsten Annan England Gotländsk, Go 48 38 Höör,Sk l Kalmarsund, Sm Lingulid, Nä Lingulid, Vg Lingulid , Ög 53 64 Mäl/Ros l/Gäv le NV skånsk, Sk Obestämd 2 Orsa, Dr Tyskland Vättern l 2 Älvdalen, Dr Öved. Sk Urberl! 20 26 T o ta lt 188 188 Akuta skador 35 50 c l D l E F G H l K L M l N o 2 p R s l T 1 u w x y z Akuta Tota lt skador 4 l l 30 7 l 3 l 9 l 4 7 2 l 12 2 8 l l l l l l 2 29 3 19 lO 17 l 6 18 4 3 3 33 8 36 51 9 l 2 3 14 13 25 l l 6 59 14 JO l l l lO 5 Il l l 24 3 l 3 2 2 lO 12 6 5 3 l 7 80 9 29 2 8 7 l 2 8 14 2 3 49 l 2 3 35 3 2 3 6 3 4 16 12 8 l 2 2 5 2 4 lO 6 16 7 2 2 1 2 Il l 24 14 l lO 88 14 67 180 35 2 6 166 13 2 16 35 l 6 87 6 17 22 7 20 l 9 6 J l l l 2 8 2 8 2 6 l 11 l 178 9 lO l 2 2 4 90 43 3 6 3 l l lO 2 3 2 JO 5 2 18 77 2 5 63 29 JO l -...) Vl 20 6 94 27 16 3 l 4 3 95 21 1 2 4 7 50 9 2 30 71 18 32 l 3 2 50 22 l 26 4 Il 90 39 4 32 2 3 6 J 3 17 4 2 l l 6 19 2 13 1 41 121 7 36 1 "' :Q -o c; :«l z ...; E :O 0/) -o c :; .J:: !!l )( o >- al ~ o ~ :Ö f_() "' E ö ::..:: ..>< m "' :O ~ ... o ,:: -ö ::..:: t: ~ ~ E o g ::::, ;:G :.: "' > o "' o o > Of) f_() "' ~ ~ o o ::s .>l -o "' c; ] S'[J "' :5 .a :J o Kalksten • Sandsten • U r berg Figur 46. Procentuell fördelning av bergarter i objekt använda under perioden 1750-1860. Endast bergarter med fler än 20 objekt visas. Percentage of rock types (>20 objects) used in the period 1750-1860. Kalksten=Limestone, Sandsten= Sandstone, Urberg=Crystalline basement. de period, figur 46, även om de procentuellt sett inte är lika dominerande, jfr figur 39, s. 51 . Urbergsmaterial förekommer i nästan lika stor utsträckning. Fortfarande är den got­ ländska sandstenen mest spridd och finns nu i 16 län, nordligast i Västernorrlands län, se tabell18 . Mälar/Roslags/Gävlesandstenen har spritt sig till Blekinge i söder och den öländs­ ka kalkstenen finns nu även i Malmöhus län. Den omfattande brytningen av Borghamns­ kalksten till Göta kanal framgår inte här, eftersom detta byggnadsverk inte ingår i in­ venteringen. Däremot användes kalksten på 1840-talet i stor omfattning till byggandet av Karlsborgs fästning på andra sidan Vättern i Skaraborgs län, se figur 43, s. 54. Då hade också staten återtagit ägandet från Götaka­ nalföretaget (Ringbom 1987, s. 29). Även gotländsk kalksten, Ignabergakalksten från Skåne, Kinnekullekalksten från Västergöt­ land, Kolmårdsmarmor, Yxhultskalksten från Närke och Vätternsandsten har fått större spridning än tidigare. Samtliga fi nns före­ trädda i Mälarområdet Mot slutet av perioden började även ur­ bergsmaterialet användas i större omfattning och finns i stora delar av landet. I Bohuslän startade Carl August Kullgren 1842 en av de 60% 50% 40% 30% 20% JO% 0% 4-4 A AB C D E F H K L M O P R T LL~ U Alla Figur 47. Akut skadade objekt från 1750-1860. Procentuell fördelning länsvis (>20 objekt). (Länsbeteck­ ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) Percentage of acute damage countywise to objects from the period 1750- 1860 (>20 objects). (County symbol A represents the city ofStockholm; for others see figure 1.) 58 största stenfirmorna i Sverige genom bryt­ ning av granit på Malmön utanför Lysekil. Stenen bröts främst för export till Tyskland, därettomfattande byggande samt utvidgning av hamnarna var på gång. Stenen kom så småningom att användas i stor skala även till byggnader, av vilka Carlstens fästning i Mar­ strand är ett tidigt exempel. Ä ven graniten i Blekinge blev attraktiv förde nordtyskahamn­ projekten där "Bauinspektor" F. H. Wolff, fick tillstånd att bryta sten från 1853. Han importerade ny teknik och även utbildad ar­ betskraft, bl.a. hundra bayerska stenhuggare som bosatte sig med sina familjer i Blekinge. Stenen exporterades mest som gatsten (Ring­ bom 1987, s. 28 ff.). Granit hade dock redan tidigare brutits för kronans byggnader, men endast som tuktad sten (Frykman 1969, s. 48). Sand- och kalkstenen målades, men kun­ de ibland få framträda i sin ursprung] iga fårg, som Övedssandstenen på Övedskloster, se figur42, s. 53. Den röda sandstenen, som var mode i Frankrike, eftersträvades även här (Edenheim 1994, s. 100). Ett exempel på hur stenen kunde behandlas 1789 visar anvis­ ningarna till Sophia Al bertinas palats (seder­ mera Arvfurstens palats och nuvarande Utri­ kesdepartementet) i Stockholm: "alt af sten 4 gånger med ljus oljefärg struken" (ATA). Här framgår också att engelskt bly användes för an gjuta fast järnkrampor i sockelstenarna. Något senare, 1831, behandlades sandstenen på samma byggnad med oljedränkning tre gånger samt oljemålning 5 a 6 gånger "allt efter behof med aldeles enahanda färger som å Operahusets Pelare, listverk och Soubase­ ment är anbragte" (Överintendentämbetets handlingar, Riksarkivet). 60% 40% 20% JO% 0% :O Cl) z '"' .<: ~ ~ o co .<: ~ E o :J >( e o .>( Il) -ö "" .. ö 'O c:: c:: .§ !! o :Ö ::..: ;;; :0 Q 'O o c o + Cl) ~ ::..: E ., ~ o .... 'O :~ ,:,; ., :9 :; c > , > Cl) .. g O) l .J:) .... .., Cl) :5 >- o s :J ~ ;~ o "' ~ oKa lksten•Sandsten •Urberg Figur 48. Bergarternas skadefrekvens. Procentu­ ell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1750­ 1860. Percenrage of acute damage to different rock types (>20 objects)from the period 1750- 1860. Kalksten=Limestone, Sandsten.=Sandstone, Urberg=Crystalline basement. Skador Ytterligare en svag minskning av antalet akut skadade objekt kan skönjas- 30% av samtli­ ga objekt från perioden har pågående vitt­ ringsskador, figur 47. Kristianstads län top­ par nu skadefrekvensen med 60% akut ska­ dade objekt. Övriga län med förhållandevis hög skadeprocent är Göteborgs och Bohus län (52%), Skaraborgs (48%), Söderman­ lands (46%), Malmöhus (45%) och Örebro län (43%). Den skånska Övedssandstenen har störst andel akut skadade objekt, l O av 13 liksom kalkstenen från Västergötland, 8 av 14, se tabelll8. Övriga bergarter som är represen te­ rade i fler objekt där omkring hälften har akutaskador är Borghamnskalks ten, Yxhults­ kalksten, gotländsk sandsten och Lingu­ lidsandsten från Västergötland, figur 48. Den akut skadade naturstenen finns fram­ för allt på kyrkor, tabell 19. Flest skadade kyrkor finn s i Skaraborgs och Örebro län. Skadade profanhus dominerar i Stockholms stad medan Malmöhus län har flest slott med akuta skador. 59 Tabell 19. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1750-1860. (Länsbeteck­ ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objects ji·om the period 1750- 1860. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Län=County, K=Churches, P-=Secular buildings, S-=Castles and manors. Län K l c A AB p 16 s l 6 3 Totalt 18 13 5 4 2 J 3 3 8 7 D E F H I 3 6 4 9 2 7 l 2 l 2 3 4 5 l Il l l l K L M N 11 3 3 7 4 5 l 11 12 20 l 14 3 o p 8 l s T R 7 2 3 l 2 12 J 5 20 2 20 l l 3 l 172 u w Figur 49. Sundsvalls sparbank, Sundsvall, byggd 1891- 92. Fasad och portal av Yxhultskalksten från Närke samt mindre detaljer av gotländsk sandsten . Foto 1966 av P. Lindgren, Sundsvalls museum. Sundsvall Sparbank, Sundsvall, built in 1891-92. Faqade and portal ofYxhult limestone and some details of Gotland sandstone. z x 2 l l Totalt 73 63 36 Perioden 1860-1910 Industrialismens stora förändringar återver­ kade även på utnyttjandet av naturstenen. August Wilhelm Hoffstedt vid Svedges Geo­ logiska Undersökning (SGU), framhöll de nya möjligheter en förändling av verktyg, maskiner och arbetsmetoder kunde innebära för stenhandeln. Han startade Teknisk Tid­ skrift 1872, där han bl. a. presenterade maski­ ner för stenbearbetning från världsutställ­ ningen i Philadelphia 1876. I Bohuslän ersat­ tes den manuella granithanteringen av nya maskiner mot slutet av 1880-talet hos stenfir­ man C. A. Kullgrens Enka och i Yxhult ut­ vecklades en industriell hantering av kalk­ sten 1879, Yxhults Stenhuggeri Aktiebolag (Ringbom 1987, s. 30 f.; Yxhult 1963). Medjärnvägarnas utbyggnad under 1850­ 1860-talen förenklades stentransporterna. Ä ven Göta kanal fick stor betydelse för frakt av sten. I städerna byggdes mer än någonsin 60 och även i områden där träbebyggelse domi­ nerade byggde man åtminstone något sten­ hus med naturstensdetaljer. Tidens arkitekturideal förändrades. Nu ville man på nytt återuppta de gamla medel­ tidsstilarna. Många medeltidsbyggnader res­ taurerades, bl.a. domkyrkor, där man inte bara ville efterhärma stilen utan också bygg­ nadstekniken och stenhantverket Ruiner åter­ skapades,ja, t.o.m. konstruerades, i romanti­ kens anda. För att skaffa sig kunskap om det medeltida byggandetskickades restaurerings­ arkitekter utomlands för att hämta kunskap. Så sändes t.ex. Helgo Zettervall ut på en långvarig resa, som bekostades av Lunds domkyrka, innan han påbörjade domkyrkans ombyggnad - vilken arkitekt får en sådan möjlighet idag (Zettervall 1806-190l)? Mot slutet av 1800-talet, då de stora för­ ändringarna i städerna ägde rum, blev fasa­ dernas utformning det väsentligaste, figur 49. Städerna, som ofta fick nya stadsplaner, blev i ännu högre grad än tidigare hela arki­ tektoniska skapelser. Paris stora förändring blev en viktig inspirationskälla också för de svenska stadsplanerarna och arkitekterna, bl.a. Figur 50. skånebanken i Stockholm uppförd 1897- 1900 av Övedssandsten, ritad av arkitekt G. Wickman. Observera figurer med häradsdräkter, skulpterade av Christian Ericsson. Ytan på de grovt huggna kvadrama är delvis bortv.ittrad. Foto B. A. Lundberg 1996. Skånebanken in Stockholm ofÖved sandstone, built in 1897-1900 and designed by the architect G. Wickman. Notice thefigures in local attire, sculpted by Christian Ericsson. The surface ofthe coarse/y cut as h/ars is part/y delaminated. efterbildades esplanadsystemet med parad­ byggnader. Arkitekturteoretiska diskussioner fördes i tidskrifter och tidningar och arkitekt­ tävlingar utlystes och debatterades. Det äkta byggnadsmaterialet, dvs. natur­ stenen, eftersträvades. SamarbetemeJlan geo­ loger, ingenjörer och arkitekter utvecklades. Geologerna vid SGU intresserade sig särskilt för att finna lämplig svensk byggnadssten. Nya stenbrott togs upp och gamla utvidga­ des. Regionala samband mellan sten och ar­ kitektur förespråkades av bl.a. arkitekt Gus­ taf Wickman, som använde den skånska Övedssandstenen i Skånebanken, figu r 50, och Ekebergsmarmor från Närke i Örebro Enskilda Bank, båda i Stockholm. Den regi­ onala byggnadsstenen fann också sina före­ språkare bland geologer, särskilt Hjalmar Lundbohm, som blev inspirerad av den brit­ tiska byggnadstraditionen (Ringbom 1987, s. 57). Från sekelskiftet kom graniten i allt större omfattning att ersätta sand- och kalk­ stenen, se figur 54, s. 67. Den industriella utvecklingen tillät massproduktion av den hårda stenen, som också bättre motstod den ökande luftföroreningen (Ring bom 1987, s. 52). Arkitekten Gustaf Sjöberg beklagade t.ex. attNationalmuseum intehade byggts av granit i stället för kalksten, som redan 1886 hade bö1ja vittra- tjugo år efter det att bygg­ naden varfärdig (Ringbom 1987, s. 53). Till stor del kom impulserna till granitarkitektu­ ren från Skottland, främstAberdeen. Hit åkte både arkitekter och geologer på studieresor, vilka bl.a. resulterade i Lundbohms artikel Skotska byggnadssättför naturlig sten (Lund­ bohm 1891). Tekniska handböcker beskrev alltmer in­ gående stenhantverket, vilket kan följas i de olika utgåvorna av E. E. von Rothstein, H and­ ledning i Allmänna byggnadsläran (Roths­ tein 1865, 1875, 1890). 61 Byggnader TiJI denna period, som endast omfattar 50 år, hör nästan 40% av alla byggnader med sten­ detaljer, totalt 2051 byggnader. Den största förändringen av kartbilden visar de allt fler städerna, figur 51. Alla län är nu represente­ rade. Norrbottens, Västerbottens, Kronobergs och Gotlands län har mindre än l O byggna­ der, tabell20. På Gotland, som levererar sten till övriga landet, skedde aldrig någon större industrialisering (Jonsson m.fl . 1987, s.7 ff.) . Det ända sedan medeltiden avstannade sten­ byggandet återupptogs endast i ett fåtal bygg­ nader, t.ex. fyren på Stora Karlsö. Av samtli­ ga byggnader som fått stendetaljer under ~ed oden är 85% profanhus varav 37% ligger 1 Stockholm, som har återtagit sin ledande roll. Flertalet profanhus finns i städerna, men en del finns även i mindre tätorter, ofta järn­ vägsorter samt kraftanläggningar och andra industribyggnader på landsbygden. Kyrkor­ na utgör endast 12%, men har totalt sett ökat, 247 stycken, medan slott och herrgårdar i långt mindre utsträckning är representerade. Endast3% av alla byggnaderna, dvs. 52 styck­ en, är slott och herrgårdar. Totalt ligger 1762 byggnader, dvs. 86% av samtliga med sten från perioden, i städerna. Förutom Stockholm etablerades Göteborg, Malmö och Norrköping som de stora indu­ stristäderna. Det är också i dessa län natur­ stensbyggnaderna dominerar, figur 52. Ä ven i Skaraborgs och Örebro län har många bygg­ nader fått natursten i fasaderna. Bland de första byggnaderna som fårrik stensutsmyck­ ning i städerna är bankerna, se figur 49 och 50. I stort sett har alla städer minst en bank med stendetaljer. Skolor, brandstationer, stadshotell, apotek, saluhallar, post, elverk och nya rådhus är några av de offentliga byggnader som representerar staden. Nya orter får stadsrättigheter, andra blir kvar som tätorter. Hallsberg, i Örebro län, får alla de stadsindikerande byggnaderna och blir en viktig järnvägsknut men dock aldrig stad. Många lantkyrkor utvidgades och flera medeltidskyrkor revs. Ä ven många kyrkor nybyggdes och flera uppfördes av natursten, framför allt i norra Bohuslän, där arkitekten Adrian Peterson ritade flera nya granitkyr­ kor. Graniten hämtades dock inte från de stora industriella stenbrotten utan bröts och bearbetades lokalt (Ring bom 1987, s. 191 f.). I övrigt var detvanligare med putsade fasader eller tegel. Naturstenen förbehölls portaler, inskriftstavlor, fönsterhänkaJ och socklar. 62 I Tjolöholm i norra Halland byggde den skotske redaren James Dickson ett privatpa­ lats inspirerad av den skotska granitarkitek­ turen och ritat av Lars I. Wahlman. I övrigt var det endast ett fåtal slott och hengårdar som ny byggdes med naturstensdetaljer. Där­ emot byggdes många om och försågs liksom kyrkorna med nya portaler, fönsteromfatt­ ningar och inskrifts- eller vapentavlor i natur­ sten. Nu blev det också vanligt med hela fasa­ der i natursten, som kunde ta sig olika ut­ tryck. Den rustikt huggna kvaderstenen upp­ träder såväl i granitarkitekturen som i kalk­ stens- och sandstensbyggnader, se figur 50. Men också släthuggen kvader förekommer, ibland meddekorativa detaljer som i det från spansk gotik inspirerade Holmbergska huset i Lund, ritat av Nils Arwidius. I Stockholm Tabell20. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1860-191O. (Länsbeteckning A re­ presenterar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K= kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of building s with objects ofnatural stone ji·om the period 1860-1910. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others seefigure 1.) Län=County, K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors, J städer=ln cilies. Län K p s 14 2 6 Tota lt J städer c A AB AC BD 7 Il 5 8 D E F G H I K L M N 22 20 19 5 4 11 749 39 7 6 29 31 1 40 36 4 34 4 1 9 10 756 64 7 6 36 45 162 56 6 2 l 5 8 o p 17 9 13 158 20 147 44 3 l s R T x y u w 19 38 2 15 4 4 2 z 11 2 l Totalt 247 62 21 82 17 13 42 28 10 1752 6 2 53 9 24 26 183 32 161 65 106 23 99 21 17 53 30 Il 756 41 7 6 29 32 141 40 2 33 5 20 9 157 22 148 45 58 22 74 19 12 52 2051 45 29 10 1762 AC f/ + + + KYRKA • SLOTT • PROFAN BYGGNAD o STAD e STOCKHOLMS STAD O 50 100 KM Figur 51. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1860-1910. Geographical distribution ofregiseered building s with objects dated to l 860-191O. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town. 63 A AB AC BD C D E F G H K LMNOPR STUWXYZ •Kyrkor o Profanhus oSlott Figur 52. Byggnader med naturstensobjekt från perioden 1860-1910; procentueU fördelning av byggnadsgrupper länsvis. (Läns beteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) Building s with objects ofnatural stone from the period 1860- 1910; percentage of building categories countywise. (County symbol A represents the city ofStockholm; for others see figure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles and manors. byggdes många av de stora monumental­ byggnaderna helt och hållet i natursten, t.ex. Nordiska museet (I. G. Ciason 1892-1907), Operan (Axel Anderberg 1891-98), Riks­ dagshuset och Riksbanken (Aron Andersson 1894-1906) samt Dramaten (Fredrik Litje­ kvist 1901). Naturstenen användes särskilt som rustikt huggen kvader i bottenvåningar­ nas fasader men var även vanlig i omfattning­ ar runt fönster och portaler liksom lister, socklar och friser. Vissa byggnader försågs dessutom med reliefer och skulpturer fonn­ givna av konstnärer som t. ex. skånebankens figurer av skulptören Christian Ericsson, se figur 50, s. 61. Byggnadssten Ä ven om brytningen koncentrerades till vis­ sa stenbrott finns det lika många bergartsty­ per som tidigare, vilket delvis kan bero på behovet av att exponera det regionala bygg­ nadsmaterialet, tabell 21. Mest företrätt är nu urbergsmaterial, i regel granit, som också finns i samtliga län utom Gotlands och repre­ senteras i 31% av samtliga objekt, figur 53. Av övriga bergarter dominerar Yxhultskalk­ sten med 24% som endast saknas på Gotland och i Skaraborgs län. Alla övriga bergarter finns i mindre än 10% av samtliga objekt. Den gotländska sandstenen förekommer nu i alla län utom Värmlands och Norrbottens län. Mer än hälften av alla objekt av gotländsk sandsten finns dock i Stockholm. Övriga mera spridda bergarter är kalksten från Billingen och Kinnekulle i Västergötland samt från Öland liksom sandsten från Vätternområdet och Övedssandsten från Skåne. Mälar/Ros­ lags/Gäv lesandsten har framför allt använts i många Stockholmsbyggnader. I stockholms­ området blev marmor nu mera vanlig och en ny typ, Mölnbomarmor, dyker upp. Till sam­ ma område importerades en del sandstensde­ taljerfrån England och Skottland medan tysk sandsten blev tämligen flitigt använd i Skåne. Flera bergarter som även tidigare utnytt­ jats som byggnadsten fick nu en renässans. Tidigare nedlagda stenbrott eller nya i an­ gränsande områden togs upp. Ny brytnings­ 64 Tabell21. Använda bergarter under perioden 1860- 1910. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Rock types used in the period 1860- 1910. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Län=County; Bergart=Rock, Benämning=Rock types; Akuta skador=acute damage; Annan=Other rock, Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd=Unclassified, Skiffer=Schist, Täljsten=Soapstone , Marmor=Marble. LÄN BERGART BENÄMNING A AB AC BD Annan Obestämd 10 Skiffer l Täl isten 4 Kalksten Annan Il l Billingen, Vg 20 l Borghamn, Ög Brunflo, J ä l l Gotland lO 185 14 lgnaberga, Sk 3 Kinnekulle, Vg 138 Komstad, Sk Marmor, annan 4 13 Marmor, Eke. Nä 35 l Marmor, Kolm 4 l Marmor, Mölnbo 77 8 Marmor, Vatth. Up 25 Obestämd 32 6 Västergötland Yxhultsomr, Nä 940 29 l 6 Öland 126 8 3 Östergötland Sandsten s England Gotländsk, Go 223 24 3 Hardeberga, Skåne Höör, Sk Lingulid, Nä 9 Lingulid, Vg Mäl/Rosl/Gävle 216 15 NY skånsk, Sk Obestämd lO 2 Orsa, Dr 65 3 Skott1and 8 3 Tyskland Vättern 74 7 Älvdalen, Dr l 106 12 Öved,Sk Urberg 946 95 6 3 Totalt 3298 232 15 JO Akuta skador 555 _37 ___ 4 ._1 c D E l F G H l I K L M N o l 3 p R l s T u w x y z 3 l l 43 l 3 l J 3 l 2 3 23 l l 3 18 54 l 15 42 l l 2 l 12 l 2 l 12 l 4 l 10 l Il 45 8 l l l 2 4 3 2 l 2 11 l 12 99 49 65 1 11 5 l 4 J l l 6 3 l J l 2 5 4 37 2 133 76 l 14 Il 16 14 40 l l 20 27 6 3 12 9 54 s 13 6 6 l 15 36 4 4 2 7 29 14 40 l 4 J l 38 2 2 26 4 8 8 l 162 44 16 21 15 2 l 24 l 4 2 2 3 s 15 l 3 s 4 l l 6 9 l 4 2 l 2 l 2 l l 4 5 43 2 3 l l 6 l l l 9 38 2 4 5 l 3 2 4 25 84 41 9 4 35 145 J38 486 71 11 4 12 4 l 6 24 60 JO 53 7 4 2 l l 0\ Vo 56 184 53 5 42 19 145 4 48 13 4 58 99 45 324 14 102 Il 55 178 95 55 75 402 206 278 32 195 62 96 2 28 17 50 205 25 89 l 4 16 62 19 l 3 25 43 5 l 48 30 135 106 47 18 Akuta Total skador Il 3 9 2 17 5 46 104 40 93 16 22 JO 246 48 22 2 374 184 19 12 28 4 42 4 17 2 97 11 25 234 93 31 67 l 1614 652 215 59 81 26 s 2 2 374 163 2 18 2 17 7 22 53 277 25 l l 30 3 83 Il Il 2 18 56 120 14 6 202 76 3 2042 79 22 6637 LO 1656 40% 30% 20% 10% "5 .Q l!? :o: E o > .J:> c: ~ "' ;o :Ö c" ö .i g, ~ "5 o ..><: c c: oj) -o c: -o c: eJ) o ., >< :>-< ~ = iii c ~ a -= c ;o ;;; E .., to .., to m "' > o ... ... "' :;; :;; o o § ..: ~ o o =O > E '"' ~ ~ ... lll "' § ~ :O eJ) -o c -o ~ :Ö z :<: ~ ::::> o. .; ...... "" c:: c:: ~ ö C/) ~ ,.; 2 "' .§ l!l to t; "' ~ c: ~ "" '" c -ö <( C/) c: ~ o o .;I E o "' ::E ::E o s o c: -o "' c ~ .., '"' o -... > 0::: ';;; C/) ~ o :O 1 > :~ ~ E eJ) > c -o ~ eJ) -ö :;;; to ., fl >, "' o ::5 E­ J:) a o .; ö :; -... :J '" ::E ::E o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 53. Procentuell fördelning av bergarter i objekt använda under perioden 1860-191 O. Endast bergarter med fler än 20 objekt visas. Percentage of rock types (>20 objects) used in the period 1860- 1910. Kalksten=Limestone, Sandsten= Sandstone, Urberg=Crystalline basement. teknik gav också andra möjligheter. sten­ brytningen var inte längre förbehållen de lokala ägarna utan nu kunde andra och större stenfirmor ta över brytning på nya platser. Som exempel kan nämnas Övedssandstenen, som bö1jade brytas i regelbundna stenbrott på 1750-talet men fick inte någon stön e an­ vändning än under en kort period kring 1700­ talets mitt. Först 1896 öppnades ett nytt sten­ brott i Övedsområdet med brytning i gruv­ gångar. Men även i angränsande områden där stenen gick i dagen tog man upp nya sten­ brott. Vid Ringsjön t.ex. bröt ett Göteborgs­ företag Övedssandsten i några få år runt se­ kelskiftet(Sivhed ochErlström 1991 , s. 27f.). För bearbetning av sten i stöne skala användes ångdrivna sågar och hy v!ar. I kalk­ stensbrottet i Borghamn var två hyvelmaski­ ner igång dag och natt under sex år för pro­ duktion av byggnadssten till Nationalmuse­ um i Stockholm (Hesselman 1945, s. 56). Tryckluftstekniken underlättade brytningen och i vissa fall även behuggningen av stenen. Men även manuell behuggning var vanlig ända fram till 1950-talet (Johansson 1995). Ytbearbetningen av stenen var i stort sett 66 densamma som tidigare. Gradhammaren (även kallad krysshammare och stockharo­ mare) var fö rmodligen det enda nya verktyg som tillkom under perioden. Liknande verk­ tyg kan dock ha använts tidigare. Gradham­ maren ägnade sig särskilt väl för behuggning av graniten men användes även på andra bergarter, figur 54. Den stora skillnaden mel­ lan tidigare perioder var snarare att olika tekniker blandades och utnyttjades i dekora­ tivt syfte Ufr Andersson, T. 1993, s. 51). Stenens egen karaktär skulle nu vara synlig. Detta blev ödesdigert för många av de äldre stenornamenten och skulpturerna vars mål­ ning avlägsnades. Skador Andelen akut skadade objekt är 25%, dvs. en minskning i förhållande till föregående peri­ od, figur 55. N u har en viss förändring i den geografiska spridningen av skadorna inträf­ fat. Värmlands, Hallands och Jämtlands län sällar sig till de mest skadefrekventa område­ na dit fortfarande Södermanlands, Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Örebro län hör, alla med 40-50% akuta skador. Detta visar inte något entydigt samband med storstads­ länen, vilket ur luftföroreningssynpunktkun­ de ha varit naturligt. Fler bergartstyper har större procent akuta skador än tidigare, figur 56. Endast Kom­ stadskalkstenen har mer än 50% akut skada­ de stendetaljer, men förekommer blott i 19 objekt, se tabell21. De mest skadade stenty­ perna, Kinnekullekalksten, kalksten Väster­ götland, Brunflokalksten, Billingenkalksten, Borghamnskalksten och Yxhultskalksten samt gotländsk sandsten och Lingulidsand­ sten från Västergötland, har en skadefrek­ vens mellan 40-50%. De allra flesta byggnader med natursten som har akuta skador är profanhus, tabell 22. Göteborgs och Bohus län har näst efter Stock­ holms stad flest skadade profanhus. Men även Malmöhus, Östergötlands och Örebro län har många skadade profanhus, vilka före­ trädesvis ligger i städerna. Skaraborgs län toppar listan på skadade kyrkor. Figur 54. Narvavägen 8, Stockholm, detalj av gradhuggen (kryss hamrad) granit med ornament, 1904-09. Foto Bengt A. Lundberg. Narvavägen 8, Srockholm, detail of granite tooled with a bouchard hammerand with earved ornaments, 1904-09. 60% 50% 40% 30% 20% 10% 4-+++4-+ A AB C D E F H K L M N O P R S T U W X Y Z Alla Figur 55. Akut skadade objekt från 1860-1910. Procentuell fördelning länsvis (>20 objekt). (Länsbeteck­ ning A representerar Stockbolms stad, övriga se figur 1.) Percentage of acute damage countywise to objects from the period 1860-1910 (>20 objects). (County symbol Arepresents the city ofStockholm; for others see figure l.) 67 50% 30% 1 0% > J "'l "O .0:: :Ö V> c: ~ :l '"' :.2 > e.o ., "' 2:! ""' c: c c ö c "'l "'l > :O z ::n "O .c ., jX) 2 Oj) § jX) :; ~ o .::. >< CX) >- ~ E o ~ ..!:. :Ö c '"O :Q :;; :0 "' e.o c a '::l "' o "O o .. .. .: c c c o .o :0 c o ~ ~ ::E .: o ::E .. E .... '" ""' o > z a o ,.,· .>i -ö 1f :;;: e 11 e.o >. >U ..8 "' ,a '3 :Q !-< o ..: o '::l "' o :J E E> o "' ~ o "'l .:.< V> > .., "'l > ... "" .e g ::> l Oj) Q g; ~ o V> '"' o Kalksten • Sandsten • Urberg Figur 56. Bergarternas skadefrekvens. Procentuell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1860- 19 1O. Percentage of acute damage in different rock types (>20 objects) from the period 1860-1910. Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone; Marmor=Marble, Urberg=Crystalline basement. Tabell 22. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1860-1920. (Länsbeteck­ ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) K=kyrkor, P:::profanhus, S=slott och herrgårdar. The mtmber of buildings with active damaged objects from the period 1860-1910. (County symbol A represen/s the city of Stockholm; for others see figure J.) Län=Counr.y, K =Churches, P =Secular bu i/dings, S=Castles and manors. Län A K AB AC BD 3 4 3 7 p 30S 13 2 l s Totalt 308 8 2S 2 l c 22 25 l D E F G H 4 s 3 7 l 69 23 3 24 26 36 74 26 r K L M N s 9 9 3 8 20 l 2 8 4 64 lO II I 3 31 3 8 2 3 l 11 s p o R s T 22 36 15 54 Il 4 4 l u w x y 7 2 4 2 z 68 Totalt 103 21 12 6 867 78 22 114 31 60 16 62 13 4 2S 14 6 29 999 Figur 57. Gas- och elektricitetsverket i Örebro från 1911. Bottenvåningen och omfattningar av Yxhultskalk­ sten. Foto M. Modin Örebro Länsmuseum 1992. The gas and electricity worksin Örebro from 1911 , partly built ofYxhultlimestone. Perioden 1910-1940 I städerna var nu bostadsbyggandet viktigast. Hyreshus byggdes först i städernas centrala delar men mot slutet av perioden i ytterområ­ dena. Banker, skolor, sjukhus, järnvägssta­ tioner, el- och vattenverk samt andra offent­ liga byggnader blev de monumentala bygg­ nadsverken, figur 57. Men också den rika överklassens storslagna villor i städernas yt­ terområden kunde få monumental utform­ ning. Kyrkogårdar utvidgades och framför allt i städerna uppfördes gravkapell. På landsbygden byggdes i vissa områden nya kyrkor, ofta som kapell till de gamla socken­ kyrkorna. Många slott och herrgårdar restau­ rerades eller fick nya tillbyggnader. Däremot var det inte så många som nyuppfördes. Med 1910-talet inträder en ny stenbygg­ nadsarkitektur där ornamentik och skulptur­ utsmyckningar alltmer försvinner, figur 58. Strävan efter det äkta materialet kolliderar med tekniska problem. Byggnader helt upp­ förda av granit visar stora fuktskador. Man förespråkar alltmer naturstenen som bekläd­ nad. Putsarkitekturen får på nytt en renässans och när natursten används behandlas den som släthuggna kvadrar för att uppnå en jämn, lät yta (Ring bom 1987, s. 232ff.). Dekorationer­ na kan bestå av mindre figurer med årtal, Figur 58. Tersgården i Skara, litad av Ingvar Lindberg med portal från 1911 av Kinnekulle­ kalksten. Foto UlfNordh Skaraborgs Länsmuse­ um 1996. Torsgården , Skara, designed by Ingvar Lindberg with portalfrom J9JJ of Kinnekulle limestone. 69 medaljonger och liknande. Efter hand för­ passas stenen till skivbeklädnad. Hantverks­ mässigt huggen sten blir allt sällsyntare un­ der me llankrigstiden för att i det närmaste upphöra under 1940-50-talen. Byggnader Ti Il denna period, som endast omfattar 30 år, hör 17 17 byggnader, dvs. fl est byggnader per år j ämfört med tidigare perioder, tabell 23. Som framgår av kartan är den största föränd­ ringen en minskning av antalet byggnader på landsbygden i förhållande till föregående fr figur 51 , s. 63). Geo­ period, figur 59 U grafiskt förekommer naturstenen i samma områden som tidigare och fördelningen är i stora drag densamma. Göteborg har dock fått Tabell23. Antal byggnader med naturstensobjekt från perioden 1910- 1940. (LänsbeteckningAre­ presenterar Stockholms stad, övriga se figur l.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of building s with objects ofnatw·al stone from the period 1910-1940. (County symbol A represe111s the city of Stockholm; for orh ers see figure 1.) Län=County, K=Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manors, I städer=! n cities. Län A AB AC BD K p s 11 5 13 3 l 560 89 9 l Totalt l städer 565 565 113 12 l 44 34 76 Il l c D 3 Il E F G H l K L M 4 3 4 2 2 3 7 IN o p s T R u y x w 6 6 3 4 2 2 2 z 70 l Totalt 87 43 28 122 40 9 38 4 17 16 94 24 158 61 87 29 49 1 7 1 6 43 6 25 1585 3 4 2 l l l 5 2 9 l 3 2 45 137 46 12 43 4 20 19 102 24 165 69 102 32 54 22 18 47 6 26 171 7 36 27 122 39 lO 34 3 19 13 94 23 161 57 81 28 47 17 16 35 6 25 1546 fler byggnader med stendetaljer medan Mal­ mö har gått tillbaka, figur 60. I Malmö använ­ des i högre grad konststen, kanske beroende på närheten till Limhamns cementfabrik. Sta­ den blev dessutom en utpräglad arbetarstad där bostadshusen inte blev så påkostade. I Göteborg härskade nu de stora redarna, som byggde stora kontorshus, t.ex. Transatlantic. Nästan alla svenska städer har någon eller några byggnader med natursten, sammanlagt 99 städer med 1546 byggnader. En del av dessa var nyblivna städer oftast utvecklade vid järnvägsknutar som Eslöv, Nässjö och Katrineholm . Naturstenen används sparsamt i byggna­ derna, vars murar ofta är av oputsat tegeL Socklar och bottenvåningarna är i regel av sten, vanligen av råhuggen kvader och allt oftare av granit. Nya stadshus och rådhus byggdes i flera städer?.t.ex. Stockholm, Göte­ borg, Strömstad och Ostersund. Förutom bo­ stadshus, skolor, banker, telegrafstationer och liknande fick också en del av de nya fabriks­ byggnaderna stendekorer, t.ex. Gamlestadens fabrik i Göteborg, liksom de första stora varuhusen som Nordiska Kompaniet i Stock­ holm. l utkanten av städerna byggde den förmögna borgarklassen arkitektritade villor. Som exempel kan nämnas Tillbergska villan (nu Dansmuseet) vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm , ritad av Ivar Tengbom. Det nya kyrkabyggandet var i städerna vanJigengrav­ kapell på de utvidgade kyrkogårdarna, som Backens gravkapell i Umeå men också helt nya kyrkobyggnader som stadskyrkan i ~kel­ lefteå, vilken försågs med stendetaljer. Aven på landsbygden uppfördes en del nya sten­ kyrkor som i Bohuslän där de expandenmde fiske lägena fick nya kyrkor, oftast helt och hållet av granit, exempelvis Havstenssunds kapell. Slottsbyggandet var nu på nedgång men några nya slott och herrgårdar blev ändå byggda: Nådhammar i Stockholms län, Stjärneborg i Jönköpings län och Bjertorp i Skaraborgs län. I övrigt var det mest om­ byggnader av de redan existerande slotten liksom av kyrkorna som innebar tillskott av naturstensdetaljer. Byggnadssten Några av de tidigare använda bergarterna förekommer inte längre i inventeringsmate­ rialet Nu finns 27 olika bergarter represente­ rade, tabel l 24. U rbergsmaterial har relativt t> + KYRKA • SLOTT • PROFAN BYGGNAD O STAD e O 50 100KM STOCKHOLMS STAO Figur 59. Geografisk fördelning av registrerade byggnader med naturstensobjekt från 1910-1940. Geographical distribution of regis te red buildings with objects dated to 1910- 1940. Kyrka=Church, Slott=Castle, Profan byggnad=Secular building, Stad=Town. 71 35% 30% 25% 20% 15% 10% A AB AC BD C D E P G H • Kyrkor o Profanhus oSlott Figur 60. Byggnader med naturstensobjekt frän perioden 191 0-1940; procentuell fördelning av byggnadsgrupper länsvis. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) . . . . Building s with objects ofnatural stone from the period 19J0-1940; percentage ofbutldmg categorzes counf)'WlSe . (~ounty symbol A represents the city of Stockholm; f or others see figure 1.) Kyrkor=Churches, Profanhus=Secular butldmgs, Slott=Castles and manors. sett ökat och finns nu i drygt 60% av samtliga objekt, figur 61. Ökningen har särskilt skett på bekostnad av sandsten som inte längre fin ns i så många variationer som tidigare. Av de sedimentära bergarterna är Yxhultskalk­ stenen mest använd följd av lgnabergakalk­ sten, gotländsk sandsten och Kinnekullekalk­ sten. Utöver urbergsmaterialet ärYxhultskalk­ stenen mest spridd och finns i nästan hela landet. Den skånska lgnabergakalkstenen finns främst i Stockholms stad och län medan den västgötska Kinnekullekalkstenen är mera lokalt koncentrerad till Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs och Älvsborgs län. De flesta bergarterna är företrädda i Stockholm med undantag för bl.a. kalksten från Billing­ en i Västergötland och Borghamnskalksten. Av marmorbergarterna har Kolmårdsmar­ morn ökat i betydelse. Fortfarande importe­ rades en del tysk sandsten till skånska bygg­ nadsdetaljer. Kalkstenen är nu oftare maskinellt tand­ huggen eller slipad, se figur 87, s. 105 (An­ dersson, T. 1993, s. 53). 72 Skador Andelen akuta skador har sjunkit markant till endast 12%, vilket till stor del hör samman med den alltmer använda motståndskraftiga graniten, figur 62. Ä ven om skadefrekvensen generellt är mycket lägre än tidigare har någ­ ra län större skadefrekvens än andra. Jämt­ lands län har procentuellt flest aJ<:~t skadade objekt (46%) därnäst kommer Orebro län (36%), Skaraborgs län (33%) och Kristian­ stads län (31 % ). D e bergartstyper som tidigare har haft stor andel akuta skador visar inte längre lika om­ fattande skadefrekvens, figur 63, jfr figur 56, s. 68. Stor procent akuta skador, 40- 50%, finns hos Billingenkalksten, Brunflokalksten och kalksten Västergötland. Störst föränd­ ring finner man hos den gotländska sandste­ nen vars andel akut skadade objekt har sjun­ kit till 28 %. Yxhultskalkstenen och Kinne­ kullekalksten har dock förhållandevis hög skadefrekvens, drygt 35%. Återigen är sam­ bandet mellan bergart och akuta skador i viss mån tydligt- Brunflokalkstenen i Jämtlands Tabell 24. Använda bergarte r under perioden 1910-1940. (Länsbeteck.ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur 1.) Rock types used in the period 1910-1940. (County symbol A represenrs the city of Stockholm; for others see figure /.) Län=County; Bergart=Rock, Benämning=Rock types; Akuta skador=acute damage; Annan=Other rock, Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement; Obestämd=Unclassified, Skijfer=Schist, Täljsten=Soapstone, Marmor=Marb/e. BERGART BENAMNING Annan Obestämd Skiffer Kalksten Bi llingen. Vg Borghamn, Ög Brunno, Jii Gotland Ignaberga, Sk Kinnekulle, Vg Komstad,Sk Mam1or. annan Marmor, Eke. Nä Marmor, Kolm Marmor, Mölnbo Obestlimd T ravert in, h Västergötl and Yxhultsomr, Nä Öland Öster~ötland LAN A AB AC BD c 2 D E F G H l K L M N l o 2 l p R 4 3 6 36 1 41 4 l 4 3 8 3 2 1 3 l s l T u w x 4 l y z Akuta Total skador Il l 4 3 l 3 8 41 2 l l l l l l 2 6 3 2 7 l 2 l l 35 4 2 6 l l l l l 2 l 35 l l Il 2 3 18 44 l l l 6 Il l 18 27 17 135 13 71 l l l J l 4 J J 3 19 8 15 l 6 4 2 8 12 2 3 l l l 2 l 2 2 2 l l l l 4 3 4 2 2 6 Il 20 95 l l 5 3 l 2 l l 5 3 5 12 42 l l l 2 l 18 l 14 4 3 3 43 7 4 l l l 2 l 15 l 65 l l 14 l 4 15 2 l 55 3 l Sandsten Gotländsk, Go Hardeberga, Skåne Höör, Sk Lingulid, Nä Lingulid, Vg Mäl/Rosl/Gävle Obestämd Orsa, Dr Tyskland Vättern Öved,Sk 2 4 l l 21 53 9 51 53 1 75 104 9 18 30 44 32 93 2 46 438 80 56 109 4 l 3 26 l 23 4 17 37 2 4 6 6 2 33 19 159 15 17 30 s 2 2 Il l 23 6 2 5 lO 12 3 l 7 2 49 17 3 6 17 22 l J 2 l l l l 2 2 l 8 Il Urberg To talt Akuta skador --·­ 2 122 1 137 1760 225 68 20 32 68 9 34 121 76 326 18 59 58 99 12 12 19 2 39 99 17 6 2 19 38 2 5 5 14 106 40 289 98 47 35 149 45 340 144 188 Il JO 6 75 17 62 35 26 57 103 15 37 21 23 44 37 4 43 80 17 3 9 4 8 22 22 1 4 2450 50 4020 23 3 2 5 66 486 w -.....} 60% 50% 40% 30% 20% lO% 0% z o !t'\S :; .c ~ e "' t'> "' .8 >< -"' >- c" ., -"' § c: "' "' c: .§ CQ :l ,g > o.O > o.O :ce ..., 01) ö c:: c ::::> ,_ CQ -o c .!:! ;c; t'> O) :;;; -o c .!:! :Ö "" z ~ Q > : ~ ::.:: ,_ o ö E -o c .!:! .&> o c o ö :0 ~ ~ c3 § E "' "' -o ..; :O c o V> ~ E ~ > :(; "" S2 <;; > :5 .&> "' t'> ,_ '­ ~ :;;: :20 objects) used in the period 1910-1940. Kalksten=Limestone, Sandsten= Sandstone, Urberg=Crystalline basement. 50% 40% 30% 20% 10% l A AB C D E F G H K L Ll:.-r4-4-+4­ M N O P R S T U W X Z Alla Figur 62. Akut skadade objekt från 1910-1940. Procentuell fördelning länsvis (>20 objekt). (LänsbeteckningA representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) Percentage ofacute damage countywise to objects from the period 1910-1940 (>20 objects). (County symbol A represents the city ofStockholm; for others see figure 1.) 74 50% 30% 20% lO% n > el) -. :.o :§ iii <> 00 c" ID ö c c 2 c "" z "' "' :Ö "' ..: UJ ~ .... B o o ~ : c "' "' E E .r. o "" > "' ·= ~ >- ~ "' ~ f.O e o >( > el) .;I ] c "' "' '" z § "' :Ö ~ :Ö c :~ ~ c E -" ö C/) ~ "' ~ c .; el) .... o E ... "' ~ .8 c ,!!' .. f.O o ö :0 ~ o _g o c -" C/) .... o c c: ~ ! "' , ~ ~ "' c c <> ... ,., ~ > :( ; o > ...... .1.1 e:. :c; ~ u; o .e :::> .... f.O ._ ~ C/) ~ "' o ö o Kalksten • Sandsten • Urberg o Annan Figur 63. Bergarternas skadefrekvens. Procentuell fördelning av akuta skador på bergart med minst 20 objekt använd under perioden 1860-1910. Percenrage of acute damage to different rock types (>20 objects) from the period 1860- 1910. Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone, Urberg=Crystalline basement. län, Yxhultskalkstenen i Örebro län och de lokala kalkstenarna i Västergötland visar all­ varliga skador. l ännu högre grad än tidigare är det pro­ fanhusen som dominerar skadebilden, tabell 25. Göteborgs och Bohus län har nu fler skadade profanhus än Stockholm, vilketäven Östergötlands län har. Endast ett fåtal kyrkor och slott är representerade. Län K l p s 2 l Totalt c A AB 45 11 45 14 8 8 D E F G 12 47 lO H I K L M N 2 14 l 13 47 10 2 14 l Tabell 25. Antal byggnader med akut skadade objekt från perioden 1910-1940. {Länsbeteck­ ning A representerar Stockholms stad, övriga se figur J.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slott och herrgårdar. The number of buildings with acutely damaged objects from the period 1910-1940. (County symbol A represents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Län-::::.County, K=Churches, P=Secu/ar buildings, S=Castles and manors. l l 2 6 7 6 54 2 7 l 9 6 54 Il o p R l s T 2 2 9 40 JO l 2 u x z 22 3 lO 44 lO 24 l 4 lO 16 Totalt 8 16 335 8 351 75 Skadeförhållanden Att vissa bergarter är mera vittringskänsliga än andra har stenbyggare förmodligen alltid känt till. Var det en av anledningarna till att man bytte ut känsligare bergarter mot den mera motståndskraftiga när Knut den heliges kyrka i Lund byggdes ut till den nuvarande domkyrkan omkring år l 100? Och vad be­ tydde målningen på den skulpterade stenen? Ännu finns inte någon systematisk undersök­ ning av målning på natursten. Fram tilll700­ talet målades den skulpterade stenen i flera färger, något som kan ses som ett rent deko­ rativt och estetiskt uttryck. Men färgen kan­ ske också gav ett visst skydd. Under 1700­ talet tycks polykromin alltmer ersättas av gråa färgtoner, dvs. stenens egen färg- ett till synes onödigt arbete om inte färgen var till för att skydda den vittringskänsliga got­ ländska sandstenen? När man på nytt efter ett uppehåll började använda natursten i bygg­ nader i riklig omfattning vid sekelskiftet 1900 målades den inte längre - det äkta materialet skulle synas. Man blev dock även då medve­ ten om sand- och kalkstenarnas vittrings­ känslighet. Granit användes t. ex. ofta i sock­ elpartier och efter hand blev den det vanligas­ te stenmateria]et. Skador - bergart Man kan inte genereJJt påstå att kalksten är mera vittringsbenägen än sandsten utan det varierar för varje enskild bergarts typ. Inven­ teringsresultatet visar t.ex. att de mest käns­ liga stentyperna ärNordvästskånsk sandsten, gotländsk sandsten och Övedssandsten följd av Yxhultskalksten, figur 64. (I redovisning­ en av skadade objekt harmateriaJet från Stock- 70% 60% 50% 40% 30% 20% JO% Oo/ o co z > =~ -" Cll -o ;... ..e >< 3 ~ ö ., E o co ·= ~ ~ ~ -ö :Ö s co V> .... E ;;; .:s :~ c = ., ~ :::> ...... "" ö <;:; > .i ö "5 ~ .t: ~ c: c: co co -o c: :O ~ -o c: ., :Ö :Ö ~ ~ -o c: > Q !:l ~ "' o :O cc o "' .... o ö "' c: c: c: .><: Cll .. '"' z .><: .; ö ~ E; -" Cll "' ~ 2: E "' 1S .... o ~ Ul "' :E e "' :E .:.i .:.i ..: "' -o "' o .a e -" :~ E .... "' 5 o o ~ o -g ~ "3 = o .Et ..J Cll .><: z '"' :;;! V> -o ~ > co .x Cll -o· E-- >. ::i ~ e ;I: "" .. :8 g o r; ~ ...... ., > o o' " :<; :~ > ;:::, ~ c: .... J ., ~ .D .... ~ .... Cll :!2 :E o Kalksten • Sandsten • Urberg o Annan Figur 64. Akuta skador i procent (>20 objekt) på samtliga bergarter. (Stockholms stad ingår ej.) Percentages ofall rock types with acute damage (>20 objects). (The city ofStockholm excluded.) Kalksten=Limestone, Sandsten=San.dstone,Urberg=Crystalline basement, Annan=Other rock type (shist) . 76 50% 30% 20% IOo/o :; "" .., c:: > z ..: :Ö "' 2 el) ö E el) K i2 >- ""' c:: c: Q) E o ~ ~ > c: :; .::: E "' ::E. ..: o ~ ~ ö < w f!l o _g o ""' ... o ::E. "" c: z "' c: d c:: .., c: .n Cl'l ~ ""' d i:ö .... E a § "' .... c:: o ... ~ f!l tl'l o > o ""' ~ ~ ;o :.i åf ~ :~ g '"' :l > ~ "O J:> o c: VI .!:P ~ c: "' ö E o ~ c: o o ;:::. 0.: o "' "" ::E. "" ::E. o Kalksten • Sandsten • Ur berg Figur 65. Akuta skador i procent (>20 objekt) på bergarter i Stockholms stad. . Percentages ofrock rypes with acute danzage (>20 objects) in t/re city ofStockholm. Kalksten=L1mestone, Sandsten=Sandstone,Urberg=Crystalline basenzent. holmsstad tagits bort eftersom skadebedöm­ ningen inte är helt jämförbar med övriga landets, se Inledning s. Il ). Mer än hälften av byggnads- och ornamentstenen av dessa berg­ arter har aktivt pågående vittring. De stenty­ per som har mellan 40 och 50% akuta skador är främstolikakalkstenar: Billingenkalksten, Komstadskalksten, kalksten Västergötland, Brunflokalksten, Kinnekullekalksten, Borg­ hamnskalksten samt Lingulidsandsten från Närke. De sand- och kalkstenar som är mest motståndskraftiga ( dvs. har mindre än 20% akut skadade objekt), är Ekebergsmarmor, Kolmårdsmarmor, Orsasandsten och Vät­ ternsandsten. Allra bäst har urbergsmaterial, i regel granit, klarat sig med bara 7% akut skadade objekt. Vid jämförelse med resulta­ tet från Stockholm finner man här en gene­ rellt lägre skadefrekvens. Mellan bergarterna är förhållandet i stora drag detsamma, figur 65. stockholmsmaterialet är även på annat sätt inte jämförbart med helhetsbilden över landet. De flesta byggnadsdetaljerna är från sekelskiftet och samtliga ligger i mera luft­ föroreningsutsatt stadsmiljö. Skador - ålder Det är rimligt att anta att de äldre stenobjek­ ten, som längre varit utsatta för klimat och luftföroreningar, är mera skadade än de yng­ re. Eftersom endast några bergarter har an­ vänts under hela perioden i sådan omfattning att det finns tillräckligt statistiskt underlag (minst 20 objekt) är detta en osäkerhetsfak­ tor. Andra bergarter förekommer rikligt en­ dast i några perioder. Vid jämförelse av ska­ defrekvensen per tidsperiod för sex olika bergarter: gotländsk sandsten, Yxhultskalk­ sten, gotländsk kalksten, Kinne~~llekalksten, öländsk kalksten och kalksten Ostergötland, figur 66 A-F, ser man endast ett tydligt sam­ band mellan skador och ålder för de två förstnämnda bergarterna. Här kan dock andra faktorer störa bilden. De äldre stenarna, åt­ minstone de skulpterade, har sannolikt varit målade. Så länge fårgen underhölls har den troligen skyddat stenen. När man senare tog bort färg från stenskulpturer kan själva bort­ tagningen bidragit till skador. Likaså kan den förändrade behuggningstekniken ha haft viss betydelse för skadebilden. Och inte minst­ valet av stenen i stenbrottet- hur noggrann 77 A) Gotländsk sandsten 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 8) Yxhultskalksten C) Gotländsk kalksten 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% lO% 0% 8 M o ..,., ,., o .,., ~ 60% 50% 40% 30% 20% 10% ~ ~ 6 .,., ~ ~ o .,., 0% QO !:: 6 .,., ~ ~ 2: .,., !:: ~ ~ ~ ~ ~ 6 ~ 8 M o .,., "' ~ .6 ,., ~ ~ o .,., -1 ~ !:: 6 V) ~ 6 .,., !:: ~ "' ~ ~ ~ ~ ~ 8 o V) ~ ~ g 00 o 6 ~ .6 ,., § 8 !:: ~ ö: 'D g o 6 ~ "' ~ D) Kinnekullekalksten 60% 50% 40% 30% 20% 10% o V) ~ ~ E) Öländsk kalksten 60% 50% 40% 30% 20% lO% o .,., o V) o o o F) Kalksten Östergötland 0% o o 0% 0% 48 ~ 2: V) t- ~ .6 ,., !:: "' ~ ~ 6 ~ "' 8 M 'D t- 'D 00 ~ § 2: .,.., ~ 2: , ~ 2: .,., !:: "' ~ ~ ~ "' g o .,., ~ o .,., § 8 ~ !:: 6 .,., ~ ""' ~ "' 6 .,.., !:: o -+~ -1 ~ ~ ~ 6 ~ ~ Figur 66. Skadefrekvens av olika bergartstyper i förhållande till objektens ålder. (Stockholms stad ingår ej.) Darnagefrequency ofdifferent rock types related to the ages ofthe objects. (The city ofStockholm excluded.) A) Gotland sandstone, 8) Yxhult limestone, C) Gotland limestone, D) Kinnekulle limestone, E) Öland limestone , F) Östergötland limestone. var man? Det finns anledning att misstänka att man under vissa perioder var mindre nog­ räknad än under andra och likaså att vissa byggnader inte gavs san1ma noggranna urval av sten. Som exempel kan nämnas Fuglie kyrka i Malmöhus län. Vid sekelskiftet var man angelägen om att riva den gamla medel­ tidskyrkan och ersätta den med den ny. 1901 beslöt man att sätta igång eftersom bygg­ nadsmaterialet justdå var billigt. Redan efter ett par år började både teglet i väggarna och den nya portalen av Övedssandsten att vittra sönder (Frostin 1959). Valet av lämpligaste sten kan också bero på tillgången till, dvs. ägandet av, den bästa stenen. Höörsandste­ nens kvalitet varierar t.ex. avsevärt i sten­ brotten. Vid byggandet av Lunds domkyrka på 1100-talet valdes en förhållandevis jämn och tät sten medan den samtida kyrkan i Vä till stora delar har fått nöja sig med en grövre och mera vittringsbenägen Höörsandsten (Sundner m.fl. 1990). Utöver stenen i sig själv och dess ålder kan även hanteringen av stenen vara avgörandeför skadebilden. Bland annat har tidigare underhåll och åtgärder va­ rit viktiga faktorer, något som vi inte har någon större kunskap om U fr kapitlet Skador och orsaker). 78 Skador - stad/landsbygd I städerna har sedan industrialismen luftut­ släpp förorenat miljön. Många byggnader blev svarta av smuts. Men smutsen fästeolika på olika sten. På grund av sina granitbyggna­ der beskrevs 1872 Aberdeen i Skottland som en av de renaste och fräschaste städerna i Storbritannien (Ringbom 1987, s. 56). Höör­ sandstenen i Lunds domkyrka var svart redan 1809 då man började renhugga vissa partier innan man insåg att det var meningslöstefter­ som stenen svartnade omedelbart igen (Bru­ nius 1854, s. 408). De mest skadade stende­ taljerna borde därför finnas i stadsmiljö. Re­ sultatet av inventeringen visar dock inte ett sådant entydigt samband, även om man jäm­ förde olika bergarterna individuellt, figur 67. Visa bergarter är t.o.m. bättre bevarade i städerna än på landsbygden, t.ex. Lingulid­ sandsten från Närke, Borgharnnskalksten, l g­ nabergakalksten, Kolmårdsmarmor och tysk sandsten. Andra visar ingen påtaglig skill­ nad, t.ex. gotländsk sandsten, Övedssand­ sten, Mälar/Raslags/Gävlesandsten och Vät­ ternsandsten. $ törstaskillnaderna finnerman hos Lingulidsand sten från Närke med närma­ re 40% fler akut skadade objekt på lands­ bygden än i städerna samt hos Lingulidsand­ sten från Västergötland och gotländsk kalk­ sten som har 30-40% fler akut skadade ob­ jekt i städerna i än på landsbygden. Denna jämförelse tar dock inte hänsyn till stendetal­ jernas ålder, vi lket också bör ingå i bedöm­ ningen. 70% r 50% 40% 30% 20% 10% o Cl) .., c ~ ... V) .c Q:) E ... o c: o ö f.O .8 "' ~ ~ > ~ -"' Cl) " .., c c ::..: ..: o ~ E ö "C ,o ~ ;;; ~ c z :~ .., c ~ E .., E E .c >( o o . .., c "' ,o o ~ ;;; o o "" z ~ > c Cl) .., t !2 "' > :t"' " = ö o .., "' c ~ :; c Cll :; ~ Cl) :J o "" ::::o "' > <> .., c ~ :>:i !­ >. "' > ~ ;t; E ... V) Il 5 J::> <> ~ :J >< e:. :; ~ o i Kalksten t • Stad aLanelsbygd Sandsten t Figur 67. Jämförelse mellan akut skadade objekt pä olika bergarter på landsbygden och i städerna (>20 objekt; Stockholms stad ingår ej.) Comparison of acure damage ro different rock types in urban and rural areas (>20 objects; the city of Stockholm excluded.) Kalksten=Limestone, Sandsten=Sandstone; Urberg=Crystalline basement; Landsbygd=Rural area, Städer=Urban area. 79 Skador - bergart - ålder ­ stad/landsbygd För att få en mera nyanserad bild vid jäm­ förelse av skadorna mellan stad och lands­ bygd måste man jämföra samma bergart av samma ålder, figur 68 A-D. Eftersom de flesta bergarterna endast är representerade i vissa perioder i båda miljöerna kan inte alla perioder jämföras. Den gotländska sandste­ nen, figur 68 A, visar inte någon skillnad i skadebild i sten från 1550-1650, däremot är den betydligt bättre i stadsmiljö under de två efterföljande perioderna för att bli avsevärt sämre i stadsmi ljö under perioden 1860­ 1910. Yxhultskalkstenen, däremot, har ge- nomgående högre skadefrekvens i stadsmilj ö än på landsbygden, figur 68 B. Samma för­ hållande gäJler också Kinnekullekalkstenen, dock inte i perioden 1650-1750, figur 68 C. Öländsk kalksten är något bättre i städerna under perioden 1650-1750, men yngre ste­ nar är mera s kadade i städerna än på landsbygden, figur 68 D. Det är såJedes svårt att dra några generella slutsatser kring skadefrekvensen mellan stads­ miljö och landsbygd. Det tycks finnas en tendens till att de yngre naturstensdetaljerna, dvs. från tiden kring sekelskiftet 1900, har större skadefrekvens i städerna. Det är dock nödvändigt att påpeka att det statistiska un­ derlaget inte är helt jämförbart då det finns A) Gotländsk sandsten 70% B) Yxlwltska/ksten 70"~ 50% 40% 20% 10% 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860·1910 20% 10% 175(). 1860 1860-19 1 0 1910-1940 •Stad DLandsbygd C) Kinnekullekalksten • Stad DLandsbygd D) Öländsk kalksten 60% 50% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 20% 10% 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1650-1750 1750-1860 1860-1910 • Stad DLandsbygd • St.ad DLandsbygd Figur 68. Några vanliga bergarters skadefrekvens i förhållande till objektens ålder och stad-landsbygd. (Stockholms stad ingår ej.) Damageji·equency ofdifferem rock types re lated to the ag e ofthe objects, whether urban or rural. (Th.~ city ofStockholm excluded.) A= Gotland sandstone, B=Yxhult limestone, C=Kinnekulle limestone, D=Oland limeston e. 80 betydligt fler objekt i städerna från dessa senare perioder - och omvänt fler objekt på landsbygden i de äldre. Dessutom visar ska­ debilden situationen vid inventeringens ge­ nomförande. Det framgår därför inte i hur hög grad stenen tidigare underhållits eller åtgärdats . I vissa fa ll kan ursprunglig sten ha ersatts av nyhuggen, något som inte alltid har varit lätt att upptäcka vid denna översiktliga inventering. Inventeri ngen har visat att det inte finn s några entydiga förk laringar till skadebilden. Tidsaspekten, brytning, behuggning, målning, val av bra eller dålig sten i stenbrotten och luftföroreningar (både tidigare och senare) är alla viktiga faktorer att ta hänsyn till. Det är synnerligen viktigt vid fortsatta åtgärder att noggrant reda ut de olika skadefaktorerna innan man bestämmer vad som skall göras. Vi har ännu endast fragmentarisk kunskap om hur naturstenen behandlats under äldre perioder. Prioritering och värdering Naturstensdetaljer som har pågående vitt­ ringsskador finns i 1950 byggnader(425 kyr­ kor, 1356 profanhus och 169 slott och herr­ gårdar), dvs. 41 % av alla inventerade, figur 69 och tabell 26. De fle sta skadade byggna­ der finn s i de län som har flest byggnader. Flest skadade kyrkor har Gotland, Stock­ holms län har tlest skadade slott och Stock­ holms stad fl est skadade profanhus. Alla akut skadade objekt behöver inte omedelbart åt­ gärdas. Åtgärderna kan dessutom vara av vitt skilda slag - från enke l lagning av sprickor till mera avancerad konservering. För att kun­ na bedöma vi lka åtgärder som är nödvändiga måste en stenko nservator anlitas. Det finns dock ingen möj lighet att göra detta på alla de byggnader som har akut skadade objekt. Först Tabell 26. Dettotala antalet byggnader med akut skadad natursten. (Länsbeteckning A represente­ rar Stockholms stad, övriga se figur l.) K=kyrkor, P=profanhus, S=slolt och herrgårdar. The total mtmber ofbuilding s with acute/y dam­ aged objects of natural stone. (County symbol A represen/s the city of Stockholm; for others see figure J.) Län =County, K =Churches, P=Secular buildings, S=Castles and manars. 70% 60% 1356 Län A AB AC K Il 27 p 415 27 2 l s 9 Totalt 39 13 26 8 l 435 93 2 l c E BD D 50% 40% 30% 425 F G H l K L M 15 32 24 41 3 1 125 Il 32 l 60 91 164 44 5 28 78 l 20% JO% 0% K yrkor Profanhus Slon 169 IN o 29 36 9 Il p s T R 12 49 l Figur 69. Kyrkor, profanhus och slott med akut skadade objekt i procent. Churches, seeular buildings and eastles with per­ cemage ofacutely damaged objects. Kyrkor=Chur­ ches, Profanhus=Secular buildings, Slott=Castles. x y w u 32 5 z Totalt 3 8 2 l 425 47 20 13 14 80 17 174 32 85 28 82 15 4 31 12 22 1356 3 l Il 28 5 l 4 13 4 3 6 78 98 15 54 144 31 186 48 147 29 l18 23 7 39 14 169 23 1950 81 måste ett urval av vi lka skadade byggnader och objekt som anses ha störst kulturhisto­ riskt värde göras. Vilka värden skall priorite­ ras? Är det de äldsta byggnaderna och objek­ ten, e ller är det slotten hellre än profanhusen i städerna eller... ? På Gotland finns de flesta medeltida och rikast utformade kyrkaporta­ lerna - skall dessa prioriteras framför de enstaka stenornamenten i Norrlandslänen? Eller är mångfalden på Gotland speciellt vik­ tig att bevara just på grund av sin mångfald­ eller på grund av att de är de enda i sitt slag från perioden i hela landet? Detta är ett till­ spetsat synsätt som kan synas vara irrelevant. l verkligheten kommer prioriteringen att gö­ ras utifrån de länsvisa bedömningarna. Men dessa kan och bör också kunna utgå från byggnadernas/objektens specifika värde i relation till deras representativitet i hela lan­ det. Bedömningen av det kulturhistoriska vär­ det grundar sig på vi lken kunskap man har om de enskilda objektens historiska betydel­ se. Med inventeringen som grund har vi kun­ nat visa några aspekter på naturstenens bety­ delse i olika perioder och i olika områden. Vissa förhållanden var kanske tidigare kän­ da, andra kunde lyftas fram genom den hel­ hetsbild som skapats. Utgångspunkten för detkulturhistoriska värdet förändrasnärkun­ skapen ökar och när tidsaspekten förändras. Skadorna på stenen kan i regel lagas. Ibland kan man också bromsa vittringsför­ loppet genom ol ika slags behandlingar. Vi lagar och konserverar för att bevara vårt kulturarv. Men vad är det vi bevarar när vi tillsätter olika medel, kanske tar bort senare lagningar för att kunna komma åt att konser­ vera den vittrade stenen e Her när vi behandlar stenen med nya medel eller kanske byter ut större eller mindre partier? Varje tid har sin syn på bevarandet- restaurerandet. För när­ varande har vi i Sverige en ide om att endast göra det allra nödvändigaste för att säkerstäl­ la byggnaden eller målningen, stenen eller vad det kan vara så att den bevaras. Autenti­ citet har blivit ett viktigt kriterium i den kulturhistoriska bedömningen. Med detta förstås i regel det ursprungliga - detaljen, behandlingen eller ytan. Men det är kanske inte alltid detta som är det viktigaste att ta hänsyn till. Byggnader har ändrats utifrån olika tiders såväl estetiska som tekniska och ideologiska utgångspunkter. Varjeförändring har därför också ett h istariskt innehåll, som vi måste ta ställning ti ll. Dessutom har byggna­ der också en funktion och ett symboliskt innehåll. I vissa fall är symbolinnehållet av särskild betydelse och kan ha blivit otydligt eller gått förlorat på grund av uppkomna skador. En rekonstruktion kan vara nödvän­ dig för au återföra det symboliska värdet Varje ingrepp måste således värderas utifrån medvetna ställ ningstaganden Ufr Unnerbäck och Nordin 1995). Vi prioriterar också vad vi lagar och kon­ serverar. Skulpturer är viktiga, de är tydliga, de syns, försvinner de förändras helhetsin­ trycket. De innehåller också en konstnärlig kvalitet U fr N~rgaard 1995). Men kvaderste­ nen i muren, där ytan spjälkas av, behandlas inte med samma omsorg. Konservering blir sällan aktuell, däremot kan stenen lagas eller huggas om och få ny ytbehuggning så att helhetsi ntrycket bevaras, se figur 77, s. 95 . Bevarandet innebär inte bara det fysiska bevarandet. Det kan också innebära ett kun­ skapsbevarande, en dokumentation av infor­ mation (se t.ex. Gardelin 1995). Vi vet egent­ ligen väldigt lite om naturstenen i byggnader­ na, dess historiska betydelse, hur den har hanterats, brutits, huggits m.m. Genom in­ venteringen har vi kunnat visa hur stenen i ett Jångt historiskt och ett stort geografiskt per­ spektiv varierar både avseende frekvens, byggnadsgrupper och sten typer. Variationer­ na är inte tillfälliga, de betyder någonting. Finns det t.ex. kontinuitet i stenhantverket ­ det finns det inte alltid när det gäller bergart­ erna. Och det beror inte på att stenen tagit slut utan brytningen upphör ibland utan märkbar orsak. Varför tog man in tyskar vid byggandet av L inköpings domkyrka på 1400-talet eller till 1600-talets Stockholm eller 1800-talets granitindustri? Sverige är rikt på sten, men för att råvaran finns behöver inte kunskapen att använda den vara inhemsk. Den stora distributionen av den gotländs­ ka sandstensskulpturen på 1600-talet skedde från Stockholm, inte från Gotland, där den i huvudsak endast användes till gravstenar och kyrklig inredning. Och graniten började bry­ tas på J840-talet som gatsten för export till Tyskland. Impulser till användningen av gra­ nit i byggnaderna gick via Skottland, inte via det egna granitområdet De skriftliga uppgifterna vi finner från dessa senare perioder ger tydliga exempel på att stenen inte används bara för att den finns naturJ igt. Det måste först fi nnas ett behov. De kan också tyda på att det kanske intealls finns någon inhemsk kontinuitet i stenhantverket 82 från medeltiden (dvs. för byggnadssten). Ste­ nen i sig, behuggningen , brytningen, ytbe­ handlingen, sammanfogningen m.m. inne­ håller information som kan ge oss mera kun­ skap om stenens historiska samband. Denna information finns främst i den huggna ste­ nens yta, den yta som först försvinner och som inte alltid kan räddas. Detta gäller både kvadersten som skulptur. Men eftersom kva­ derstenen med all sannolikhet aldrig varit målad, kan behuggningen här ha tillkommit i annat syfte än på den målade skulpturstenen. Också stenbrotten är viktiga informations­ källor. Endast ett fåta l har lämningar från stenbrytning föreindustrialismens stora bygg­ boom. Flera kan ha varit stora hantverkscent­ ra med lämningar som kan säga oss något om stenhuggarnas livsvillkor, smedjor för verk­ tygens vidmakthållande, bostäder eller enkla övernattningsplatser. Vi saknar också kun­ skap om vilken brytningsteknik man tiLläm­ pade på olika bergarter under olika tider. För att kunna fmna dessa spår måste vi veta vad vi skall iaktta. Fortfarande finn s det stenhug­ gare som bär med sig generationers kunskap om den hantverksmässiga stenhanteringen och den tidiga industrie lla brytningen. Det är deras kunskap vi måste ta vara på. Återigen börjar naturstenen i byggnader bli aktuell, gamla stenbrott återupptas och nya brytnings­ tekniker används. Man schaktar bort de övers­ ta lagren, de lager som kanske innehåller spår efter de tidigare stenhuggarna. Inventeringen av stenbrott omfattar totalt 911 brott. De flesta är övergivna, många svåra att identifie­ ra och de flesta har använts för brytning under nyare tid. Endast två stenbrott är idag skydda­ de som fornlämningar, ett medeltida kalk­ stensbrott på Gotland och ett kalkstensbrott i Komstadsområdet, Kristianstads län. l det senare länet har dock ingångarna till det un­ derjordiska stenbrottet i Ignaberga klassats som fornlämning. I Malmöhus län planeras stenbrotten i Höör-Vittserödsornrådet att forn­ mi nnesförklaras. Den kunskap vi kan få fram genom doku­ mentation kan också användas för utveckling av konserveringsmetoder och för bedömning av vad som skall göras och hur. Att detta inte tidigare har gjorts beror på att man endast har sett stenens betydelse som ett konsthjstoriskt och arkitekturhistoriskt uttryck- inte som en historisk källa. En dokumentation kan inte göras utan att man vet vad man skall doku­ mentera och varför. Vid konservering av natursten används olika metoder som delvis väljs utifrån sten­ typ. Sandsten behandlas med andra metoder än kalksten och med andra kemiska tillsatser som anses nödvändiga för vissa ingrepp. När vi nu vet vilka bergarter som är mest vitt­ ringsbenägna och den stora variation som dessa visar är det kanske för de mest hotade bergarterna konserveringsmetoder skall ut­ vecklas. De byggnadsstensbergarter som är mest vittringsbenägna är svåra att bevara. De som har högsta frekvensen geografiskt och krono­ logiskt utgör ett centralt problem. Är det på dessa bergarter vi skall koncentrera utveck­ lingen av konserveringsmetoder? I tabell27, har de bergarter som har hög skadefrekvens (mer än 40% akuta skador beräknat på minst 20 objekt undantaget Stockholms stad) sär­ skilt markerats. Vissa av dessa har dessutom stor geografisk spridning och fmns i flera perioder. Endast gotländsk sandsten och Yx­ hultskalksten finn s i 24 län (Stockholms stad räknas här som ett län). Dessa två bergartsty­ per finns dessutom i samtliga perioder, dock med övervikt för tiden 1860-1940 för Yx­ hultskalksten och för tiden 1550-191 O för gotländsk sandsten. Kinnekullekalkstenen har också stor kronologisk och geografisk sprid­ ning. Ä ven Övedssandstenen och Brunflo­ kalkstenen förekommer i flera län men mer sparsamt i äldre objekt. Om man t.ex. satsar på Yxhultskalkstenen och den gotländska sandstenen skulle resul­ tatet ändå bli en prioritering av vissa bygg­ nadsgrupper och vissa regioner, figur 70 och 7 J. Yxhultskalkstenen finns i städernas se­ ke lskiftesbyggnader samt i de medeltida kyr­ korna och slotten i Örebro län , tabell 28. Den gotländska sandstenen är mera allmänt före­ kommande från 1600-talet slut och fram till det senaste sekelskiftet, dvs. slott och grav­ kapell i de tidigare perioderna och sekelkif­ tesbyggnader i städerna, tabell 29. Men de­ taljer från medeltiden finns bara på Gotland. Eller skall man prioritera det mest unika? Som exempel kan nämnas Köpingesands ten, en vittringskänslig bergart där alla objekt har akuta skador. Den finns endast i ett fåta l tidigmedeltida kyrkor i Skåne som mjndre skulpturala detaljer och som kvadersten i enstaka kyrkor (se figur 84, s. l Ol). Stenen är egentligen en kalkmärgel, som kanskekräver en annan konserveringsmetod än den vi nu använder. Den skadade stenen i byggnaderna kräver att en mångfald aspekter uppmärk­ sammas vid prioritering och värdering. 83 Tabell27. Byggnadsstenens kronologi. Kolumnen längst till höger anger hur många län de förekommer i. Stockholms stad räknas som ett län. Obestämda bergarter ingår inte i tabellen. The chronology of building srone. Limestones are underlined, sandstones in roman, crystalline basement in bo/d lettering and other types in italics. *=>40% objects with acute damage to >20 objects (Except the city ojStockholm). **=>40% objects with acme damage including >lO counties. Benämning=Rock types,Anta//än=Number ofcounties;Annan=Other, Urberg=Crystalline basement, Skiffer=Scltist, Täljsten=Soapstone, Marmor=Marble. BENÄMN ING 1000-1300 1 300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 Tota lt Antal län * •• * ** * * Kalktuff, SK Kö12ing!<,Sk Skrjvkri ta, Sk Dan,S!s-Dk Kalmarsund, Sm M 40% akut skadade obJekt pli> 20 obJekt (utom Stockholms stad) ** = > 40% akut skadade ObJekt omfattande> lO lan Kursiv = annan bergart; Fet = urberg; Understruken = kalksten; Övriga = sandsten 15 5 2 5 34 13 13 14 33 46 494 45 58 9 88 25 52 5 25 4 8 2 2 4 3 4 l 2 l 8 4 30 175 3 19 l 2 l 2 25 4 3 2 lO 45 14 7 7 167 2 3 53 36 47 2 5 7 16 102 20 JO l 323 4 8 187 43 2 17 2 3 l 9 l l 59 14 14 29 67 180 35 19 13 166 16 35 178 141 1 9 25 374 19 67 93 1614 215 81 246 18 374 17 104 9 46 9 438 80 56 53 12 3 13 14 JO 2 27 22 34 618 83 150 154 2167 659 282 1004 88 1216 56 197 776 4773 64 211 243 216 78 8 22 93 3 71 88 8 73 31 159 2 l l ] l 2 2 6 4 lO 3 4 5 24 18 4 17 4 24 8 4 Il 24 84 • 250bjekt O 50 100KM O 50 100KM Figur 70. Geografisk fördelning av objekt med Yxhuhskalksten Geographical distribution ofobjects with Yxhult limestone. Figur 7 L Geografisk fördelning av objekt med gotländsk sandsten. Geographical distribution ofobjects with Gotland sandstone. 85 Tabell28. Yxhultskalksten, länsvis fördelning på objektens ålder. (Länsbeteckning A representerar Stock­ holms stad, övriga se figur l.) Yxhult limestone, countywise distribution by the ages ofthe objects. (County symbol Arepresents the city of Stockholm; for others see figure 1.) Län A AB AC BD D E 1000-1300 1300-1550 1550­1 650 2 1650-1750 l 1750-1860 3 2 2 6 3 l 1860-1910 940 29 6 l 1910-1940 135 19 2 18 12 95 14 3 3 4 6 4 l Totalt 1081 50 8 l c F 23 54 2 2 G H K L 133 27 3 9 13 l 43 76 231 42 6 12 17 7 41 M N l o p 36 2 40 16 8 162 38 2 26 44 l 2 5 l 3 42 21 l s T R 14 u w x y 8 3 3 13 49 15 65 14 4 15 l 23 314 55 6 41 45 l z Totalt 14 8 lO 16 67 1614 438 2167 86 Tabell 29. Gotländsk sandsten, länsvis fördelning på objektens ålder. (Länsbeteckning A representerar Stockholms stad, övriga se figur l.) Gotland sandstone, countywise distribution by the ages ofthe objects. (County symbol A represents the city ofStockholm; for others see figure 1.) Län A AB AC 1000-1300 1300-1550 2 l 1550-1650 65 25 1650-1750 130 83 23 52 5 1750-1860 48 38 16 12 8 l 2 c D E 6 19 9 F G H 2 3 58 16 3 13 14 3 l 1860-1910 223 24 3 16 21 15 2 l 1910-1940 71 15 3 3 l Totalt 537 187 3 65 107 3 7 38 8 l 24 l r K L M N l 5 36 84 9 3 3 3 2 4 10 3 4 2 5 l l p o R l 3 5 19 32 4 7 4 s s l l 2 l T u y x w 8 3 lO 2 6 7 2 2 166 4 l l 15 28 l 6 9 2 1 09 12 11 z Totalt 58 1 9 167 323 2 374 2 1216 87 stenbrott och byggnadssten Ru o LöFVE DAHL stenbrytning Brytning av sten ur fast berg har sken i Sverige åtminstone sedan 1000-talet, men påbörjades förmodligen tidigare. Behuggen gotländsk sandsten i ekerhjulsgravar på Barshaldarfältet på södra Gotland kan vara från 300-talet e.Kr. och är troligen bruten ur fasta berget. Gravfältet ligger nämligen vid det viktigaste nutida sandstensbrottet på Got­ land. De gotländska bildstenarna, figur72, av viJka de äldre typerna härrör från åtminstone 400-talet e .Kr. är vanligen utförda i kalksten; endast ett fåtal bildstenar i sandsten är kända. Manneke har dock påträffat en trolig bild­ stensrot i sandsten på Barshaldarfältet som han åtminstone vi ll hänföra till300-talete.Kr. (Manneke 1984). Generellt anses dock bild­ stenarna tillvaratagits som block som huggits och formats. Fornborgar på Öland och Got­ land är uppbyggda av lokal kalksten som brutits loss från närliggande klintar. Mark­ sten, främst granit, som transporterats till ön infrusen i in landsisen och sedan dumpats när isen smält har även utnyttjats för detta ända­ mål. Vid Hällabrottet i Närke utnyttjades ortocerkalkstensplattor i gånggrifter och häll­ kistor under sen stenålder (Lindström och Sylwan l 989). Denna byggnadsinventering klargör inte vilka stentyper som bröts tidigast, eftersom den enbart omfattar exteriört synlig och bear­ betad sten. Den tidigast utnyttjade stenen är råbruten och föga bearbetad. Runstenarna från vikingatid har troligen insamlats som större lämpliga flyttblock som formats av inlandsisen. En del, som Lex. Garnsviken U Figur72. Fem bildstenar i grågotländskkalksten på Bunge friluftsmuseum, norra Gotland. Foto R.Löfvendahl 1993. Fi ve picttu·e stones ofgrey Gotland limestone at the Bunge Open-air Museum, northern Gotland. 88 459 (beteckning enl. Sveriges Rurunskrif­ ter), torde dock brutits loss ur fasta berget. I fl era fall har runstenarna också isslipade och isräfflade ytor, t.ex. sten U 455 i Näsby, Uppland samt en av stenarna (Dr 345) vid Simris kyrka i Skåne. Mera omfattande stenbrytning började i och med att de första stenkyrkorna byggdes på 1000-talet eller början av 1100-talet i södra Sverige. De stentyper som då bröts var ol ika sand- och kalkstenar. Den genomförda inventeringen visar att nästan enbart rent lokal sten utnyttjades under tidig medeltid. Mindre objekt, som dopfuntar av t.ex. got­ ländsk sandsten och kalksten (Landen 1993) samt täljsten från 0stfold och Västsverige (HaUbäck 1978) kunde dock transporteras längre sträckor. Allmänt sett är det lärt att hitta spår av stenbrytning. Att datera brytningen är betyd­ ligt svårare då bryttekniken för byggnadssten förblev i stort sett likartad fram till 1800­ talet. Bearbetningstekniken skiftade däremot, så det fordras att man hittar spår av bearbet­ ning i brotten. Spåren efter gamla brott döljs snabbt i vårt land. De växer igen och täcks av vegetation. Fortsatt drift förintar dessutom ofta spåren efter tidigare brytning. Indicierna på gamla stenbrott är hand borrhål, spår efter flatkilsmärken, figur 73, och låga brytnings­ fronter samt kvarlämnade skulpturdetaljer. I samband med industrialismens genom­ bron omkring 1850 övergick man till maski­ nell brytrung och bearbetning. Härmed kun­ de man också utnyttja hårda bergarter som granit och diabas. I denna inventering har vi emellertid främst intresserat oss för sand­ och kalks tenar. Även marmor, som är en metamorf kalksten, ingår i inventeringen. Det skapade registret med förmodade och säkra byggnadsstenbrott omfattar 9 11 loka­ ler, tabell 30. Detta är långt från alla bygg­ nadsstenbrott som utnyttjats. Vi redovisar bara de brott som är lokaliserade och kända genom sktiftliga geologiska källor eller har besökts. Inom vissa områden, t.ex. Brunflo­ trakten i Jämtland och på Kinnekulle, är de flesta brotten registrerade. På Gotland å an­ dra sidan är bara 66 brott registrerade, se figur 2, s. 15, medan geologiska kartor över Gotland från förra hälften av detta århundra­ de redovisar ca 540 brott. Många av dessa brott har emellertid utnyttjats för att tillvarata kalksten för kalkbränn i ng, som jordbrukskalk e ller annat syfte. Förde redan utgivna delarna om Skåne och Gotland har registret komplet­ terats. Registret är uppdaterat ti Il våren 1995, å i stort sett alla nu öppna brotl (Sten 1995) finns medtagna. Alla stenbrott är också koor­ dinatsatta. Dessa torde i allmänhet vara loka­ liserade med en noggrannhet bättre än ±100 meter i både x- och y-led. Vissa brott vi ej besökt kan dock vara helt och hållet igenväx­ ta e ller felin lagda. Det är ej heller självklart att alla de upptagna brotten utnyttjats som byggnadssten, speciellt inte kalkstensbrot­ ten. Vidare är många äldre brott i urberg, främst granit, ej upptagna i registret. (Utför­ lig beskrivning av stenbrotten presenteras i de regionala rapporterna, Natursten i bygg­ nader.) Vissa län, som Gotlands, Kalmar och Öst­ ergötlands är rikligt försedda med sedimen­ tära byggnadsstenar, medan andra, som Ble­ kinge, Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus endast har urbergsmaterial , figur 74. Figur 73. Stenbrott i grå kalksten med spår av flatkilar, möjligen medeltida, Dacker vid Bro, Gotland. Foto R. Hejdström Gotlands fornsal 1995. Quarryofgrey Got.!and limestone with imprints ofwedges, possibly medieval, Dacker in Bro, Gotland. 89 Tabell 30. Samtliga stenbrott fördelade på bergart och bergarts typ. All the quarries in the survey, classified by rock and type. Bergart Annan Benämning Skiffer, glimmer Skiffer, ler Täljsten Öppna Övri2a Totalt 2 2 l Annan Totalt Kalksten Annan Billingen, Vg Brunflo, Jä Dan, Sk-Dk Gotland Ignaberga, Sk Kalktuff, Sk Ki nnekulle, V g Komstad, Sk Mannor, Annan Marmor, Eke. Nä Marmor, Kolm Marmor, Mölnbo Marmor, Sö Marmor, Vatth. Up Skrivkrita, Sk Västergötland Yxhultsomr, Nä Öland Östergötland Kalksten Totalt Sandsten Annan Gotländsk Hardeberga, Sk Höör, Sk Kalmarsund, Sm Köpinge, Sk Lingulid, Vg Lingu]jd, Nä Lingulid, Vg Mäl/Rosl/Gävle NY skånsk, Sk Orsa, Dr Vättern Älvdalen, Dr Öved Sk Sandsten Totalt Charnockit Urberg Diabas Diorit Gabbro Gnejs Granit No ri t Porfyr Ultramafit Urberg Totalt Totalt 5 30 8 18 56 l 32 lO 1 9 61 l 9 5 l 6 3 l 11 2 38 l 6 25 3 54 3 2 81 7 15 17 64 9 15 6 2 13 19 20 21 383 4 3 11 2 6 34 3 59 3 2 82 7 15 23 67 9 15 6 2 14 19 3! 23 421 l 6 3 11 2 5 l l 2 5 l 2 l l 7 21 7 5 19 17 14 5 8 21 7 5 21 18 15 5 8 6 121 l 129 l 50 lO 56 10 6 34 2 28 154 l 2 34 188 l 7 l 7 J 46 97 254 814 300 911 90 130 120 110 100 l • )) 20 lO • R E H I T Z D • l O AB W K M D F L P G Y o IDA·~N S C X BD AC U Kalksten • Sandsten • Urberg D Annan Figur 74. Byggnadsstenbrott-de fyra bergartsgrupperna fördelade länsvis. Antalet medräknade brott är 911 st. Distribution of the 911 quan·ies with building stone. The f our major stone rypes distributed countywise. Kalksten=limestone, Sandsten=sandsr.one, Urberg=Crystalline basement, Annan=Other rock type . Sandstenar Sandsten är som namnet antyder förhårdnad sand, som bildats kustnära på grunt havsvat­ ten eller i sötvatten. Sandstenar varierar starkt i sammansättning. Mycket mogna, rena sand­ stenar består av rundade kvartskorn som hålls ihop av sekundärt bildad kvarts. Dessa rena kvartssandstenar är mycket motståndskrafti­ ga mot kemisk vittring. De är så hårda att de ej bearbetades av medeltidens stenhuggare. Dessa använde istället mjukare, lokala typer, som gotländsk sandsten och Köpingesand­ sten. Rena sandstenar som utsätts för ökat tryck och ökad temperatur under jordytan övergår till kvartsiter, som är mycket hårda, täta och kompakta. K vartsiter är dock meka­ niskt spröda och spricker därför lätt. Den sandsten som brutits i Lemunda norr om Motala är en mycket ren kvartssandsten, lik­ som t.ex. Hardebergastenen utanför Lund och på Österlen i Skåne, som närmar sig kvartsit i omvandlingsgrad (se Hadding 1929, s. 78- 85). Många sandstenar är emellertid betydligt orenare, och innehåller en mängd olika mine­ ral. Vanliga är olika fältspater, glimrar och lermineraL Sandstenarna kan vara hopkitta­ de med sekundär kvarts, men andra mjukare mineral som lermineral och kalcit förekom­ mer också som bindemedel mellan kvarts­ kornen. Specielltkalcit ärkänsligt för kemisk vittring. Exempel på sådana orena sandstenar är gotländsk sandsten och Övedssandsten. En del sandstenar är så kalkrika att de kan kallas kalksandstenar. En sådan sandsten är Köpingesandstenen. Generellt kan man säga att svenska sandstenar är relativt unga berg­ arter bildade fr.o.m. kambriumperioden, fi­ gur 75 , medan kvartsiterna i Sverige är äldre. Det är flera egenskaper än hårdhet som skiljer sandsten och kvartsit. En av de vikti­ gaste i detta sammanhang är porositeten, po­ rernas storlek samt om porerna hänger ihop eller är isolerade. Sandstenar kan vara myck­ et porösa och ha parasiteter mellan 10-25%. K varts iter är däremot mycket täta och kom­ pakta och kan ha parasiteter på under en procent. Det är emellertid inte bara porosite­ ten utan även porernas storlek som är viktig för kapillariteten och därmed vattnets stig­ höjd i stenen. Bergarter med små porer fylJs lätt med vatten, som sedan spränger stenen när vattnet fryser. Bergarter med stora porer däremot suger vatten sämre och porerna fy Jls 91 Milj. år Period Tertiär Kalksten -~alktuffl Sandsten o - Dan] 100­ Krita - ~kri vkritaj - gnabergal --JKöpinge l Jura 200­ ~~ö~kånsk l Trias Perm 300­ Karbon Devon 400­ Silur Gotland, rev. Gotland, lagra Ö ved :tJ - Gotländsk Orsa Ordovicium -i Brunfiol Ortocerkalksten: 500 Kambrium Komstad Öland Kinnekulle/ Billingen Borghamn Yxhult - 600 Lingulid Kalmarsund Hardeberga Figur 75. Schema över de olika Postkambriska byggstenarnas ålder. Ages ofPostcambrian building stones used in Sweden. Milj. år=Million years. aldrig helt med vatten. De fryser därför inte sönder vid frost. Gränsstorleken för detta fenomen ligger under tio f..IIl1 (Fagerlund 1991). Konserveringen utförd eller finansierad av RIK har främst varit inriktad på olika sandstenar men även kalkstenar, tabell 31. Rengöringen är vanligen det mest tidsödande steget. Den kan utföras kemiskt genom in­ packning med fuktig lera, med eller utan kemikalier, mekaniskt genom slipning eller blästring eller som en kombination av dessa, 92 typ våtblästring. Lagning av lossnade partier görs med stenlagningsbruk med akrylatdis­ persion som bindemedel. Lösa partier lim­ mas med epoxy- eller polyesterlim. Objekt med svaga ytor konsolideras med kiselsyra­ ester. Numera diskuteras alltmer möjlighe­ terna att använda traditionella metoder för att skydda stenen, som målning av sandsten med linoljefärg (se Andersson, T. 1991). Tabell 31. Konserverade naturstensobjekt som finansierats och/eller utförts av Riksantikvarieämbetet perioden 1980-1995. * Under början av femtonårsperioden kunde den åtgärdade stenen ibland ej identifie­ ras. Conservatian work to objects ofnatural stone,financed by the Central Board ofNational Antiquities in the period 1980-1995. *At the start ofthe 15-year period it was somelimes not possible to identify the stone that was treated. Antal objekt BerJ?,art 100 Gotländsk sandsten 54 Gotländsk kalksten lO Kalksten Öland 10 Obestämd kalksten* lO Kalksten Yxhull Lingulidsandsten, Vg 8 8 Övedssandsten Mälar/Roslags/Gäv lesandsten 7 7 Kalksten Komstad 4 Kritsten 3 Kalksten Kinnekulle 3 Kalksten Borghamn, Ög 3 Obestämd marmor* 3 Köpingesandsten Obestämd sandsten* 3 2 Dankalksten 2 Urberg l Kalksten Västergötland l Kalksten Siljan l Marmor Södermanland l earraramarmor NV skänsk sandsten l l Vätternsandsten 243 Omkonserverade Antal bVI!I!.nader under perioden 60 32 lO 7 8 6 6 3 7 3 3 3 3 3 3 3 2 2 l l l l l l l 164 lO Gotländsk sandsten Denna sandsten, även kallad Burgsvikssand­ sten, har varit en av de viktigaste byggnads­ stenarna i Sverige från tidig medeltid och in på 1900-talet, se tabell 27, s. 84. Den har utnyttjats för flerfaldiga ändamål som skulp­ turer, byggnadssten, inomhusspisar, dopfun­ tar, altaruppsatser, slipstenar, takflis och bry­ nen. Sandstenen går i dagen i en 35 km lång zon på södra Gotland och har en maximal mäktighet av 7 meter. Den är av silurisk ålder och har bildats relativt strandnära i havsmiljö (Stel och de Coo 1977), närmare bestämt som en sandrygg utanför kusten på knappt tio meters djup (Long 1993). Den är en finkornig mosten med i genomsnitt knappt O, l mm stora kantiga mineralkorn av kvarts, fältspa­ ter och glimrar. Kalcit förekommer som dis­ kreta korn i sandstenen men även som binde­ medel. Förutom kalcit binder även kvarts ihop denna sandsten (Kumpulainen 1995). Den är föga kompakterad och har en porositet på ca 20% (Wessman 1995). Sandstenen är ganska homogen, men kalcithalten ökar åt nordost. Det är de me llersta bankarna i sand­ stenen, max. 5 m tjocka, som har brutits. Det finns 100-tals stenbrott utefter nästan hela horisonten; de flesta ligger i sydvästra delen, från Hoburgen och efter västkusten upp mot Burgsvik (Munthe 1921). Under tidig medeltid utnyttjades stenen för dopfuntstillverkning samt byggande av kyrkor i närområdet (se Natursten i byggna­ der. Gotlands län 1995, figur3). Under 1300­ och 1400-talet var stenbrytningen obetydUg, men tog fart igen vid mitten av 1500-taJet, då den danske kungen sände stenhuggare till Gotland (Cedergren 1991). Från första hälf­ ten av 1600-talet var brytningen intensiv. Sten sändes i stor omfattning till Mälarornrå­ det, där adel n lät bygga åtskilliga slott i slutet av och efter det trettioåriga kriget. Brytning­ en trappades successivt ned, men pågick i relativt stor omfattning ännu vid början av 93 1900-talet, då huvudsakligen för slipstens­ tillverkning. Ännu under andra världskriget var ett flertal brott öppna. För närvarande bryts sten för restaureringsändamål i Uddvi­ de söder om Grötlingbo kyrka samt i ett annat mindre brott i Botvide vid Burgsvik för till­ verkning av brynen och andra mindre före­ mål. Den gotländska sandstenen är mjuk, och kan vittra ned ganska snabbt. Kvaliten varie­ rar i olika delar av sandstensområdet Dess­ utom är variationen mellan de olika lagren betydande; de kvalitativt bästa anses bankar­ na nummer två och tre i lagerföljdens mitt vara. I praktiken testade stenhuggarna den brutna stenens kvalitet genom att låta den ligga ute över vintern. Klarade stenen denna test var den lämplig för skulpturala ändamål och som byggnadssten. Generellt sett bör mjuka stenar, som gotländsk sandsten få hård­ na och torka i luft innan de bearbetas (Johans­ son 1995). Man bör hålla i minnet ett antal faktorer när det gäller användningen av den gotländs­ ka sandstenen som byggnadssten. Stenen är både porös och ganska näringsrik, vilket inne­ bär att lavar, alger och mikroorganismer trivs på/i stenen i de flesta miljöer. Speciellt på södra Gotland kan stenen helt täckas av skorp­ lavar, främst släktena Aspieilia, Caloplaea, Dirina, Leeanaelis och Tephromela. Detta är speciellt påtagligt på nordsidan av byggna­ der, där även alger av släktet Trentepohlia samt andra blågrönalger är mycket vanliga. Lavarna tycks generellt sett ej speciellt skad­ liga för stenytan. Undantag är dock arterna Tephromela atra och Dirina massiliensis, som luckrar upp stenens yta. Andra svagheter hos stenen är dess starka kapillära vattenupptag och den låga teoretis­ kafrostbeständigheten (Fagerlund och Wess­ man 1992; Wessman 1995). Stenen har för­ mågan att suga upp nederbörds- och mark­ vatten flera meter över markytan. I gotländsk sandsten är de flesta porerna runt 10 I1J1l i diameter (Wessman 1993), vilka nästan helt kan fyllas med vatten vid slagregn. Om ste­ nen fryser när den är vattenmättad sprängs den sönder. Dessutom innebåller vattnet ofta föroreningar och saltkomponenter, som kan ge omfattande exfolieringsskador vid vatten­ indunstning med åtföljande sa1tkristallisa­ tion. I Gamla Stan i Stockholm ser man flerfaldiga exempel på saltkristallisation med åtföljande vittring. Det i stenen cirkulerande syreförande vattnet oxiderar de kismineral, främst järnsulfiden pyrit (FeS 2), som finns naturligt i stenen. Vid oxidation fälls järnet ut som rost och missfärgar stenen medan svav­ let oxideras till sulfat under frigörande av försurande vätejoner. Detta ger en sur mikro­ miljö, som ökar upplösningen av mineralen i stenen. Sulfatet förenas med från kalciten frigjord kalcium och bildar i regnskugga mi­ neralet gips. Gipsen tar betydligt större plats än den upplösta kalciten, varför stenytan ris­ kerar att sprängas sönder vid gipsbildningen. På regnexponerade partier löses gipsen lätt, eftersom den är ganska lättlöslig i vatten (ca 2,4 g/len!. Weast 1976, s. B 101). I regnskyd­ dade partier bildas en permanent gipskrusta som ofta blir svart då biologiska pigment fälls ut samtidigt som smutspartiklar och sot tas upp från atmosfären. Gipskrustan är van­ ligen vårtig och oregelbunden och förvan­ skar ytan. De flesta orena sandstenarna vittrar främst på regnexponerad yta, varvid denna kan bli ojämn med håligheter. Denna vittringstyp kallas selektiv vittring och övergår i extrem­ fall i s.k. alveol vittring, figur76. Denna är ett naturligt fenomen och påträffas i sandstens­ branter världen över. Desutom skalas tunna blad och skal av stenytan, man säger att stenen exfolierar. Liknande skador har åstad­ kommits i laboratoriet genom frysning av stenen i koksaltrikt vatten (Wessman 1995). Kvarvarande skadade partier är ofta mycket lösa och sandkornen faller bort när stenytan vidröres- man säger att stenen sandar. Ovan­ stående visar att det är viktigt att skydda den Figur 76. Alveolvittring av gotländsk sandsten. sten­ gärdsgård vid Kättelviken på södra Gotland. Foto R. Löfvendahl 1992. Alveolar weathering ofGotland sandstone. Stone wall at Kätte/viken in southern Gotland. 94 gotländska sandstenen från regn/snö och vat­ ten generellt. Det är mycket viktigt att vatten av leds via takrännor och stuprör ned till mar­ ken. Stenen bör också skärmas från uppsti­ gande vatten underifrån. Den omgivande miljön bör hållas ren och öppen. Svavelhalt­ erna bör hållas låga, eftersom svaveldioxid e ller sulfat i vattenlösning reagerar med i stenen ingåendekalcit och bildar gipskrustor. Den allmänna skadebedömning som gjorts vid inventeringen visar att andelen akuta ska­ dor ökar med ökande ålder, se figur 66 A, s. 78. Däremot ser man inga signifikanta skill­ nader mellan land och stad utom för de två senaste tidsperioderna, se figur 68 A, s. 80. Man måste vara medveten om de många okända faktorer som spelar in. Vi vet t.ex. inte alls om stenen bytts ut eller vilka underhålls­ åtgärder som utförts tidigare, eftersom doku­ mentation generellt saknas. Först in på 1980­ talet har rengöring och konservering doku­ menterats regelbundet. Tota lt har 100 objekt på 60 byggnader med gotländsk sandsten, finansierade av Riksantikvarieämbetet åtgär­ dats, se tabell31, s. 93. Av dessa har dessutom 8 objekt konserverats om under perioden J980-95 . I en del fall tyder allt på att hela eller delar av portaler bytts ut eller varit målade under en del av sin historia. I flera fall där äldre dokumentation spårats, t.ex. bygg­ naden vid Lantmäteribacken i Stockbolm, visar det sig att stenen i 1600-talsportalen bytts ut under 1900-talct. Dessa och andra faktorer måste naturligtvis vägas in i nuva­ rande skadebild. Denna översiktliga invente­ ring kan emellertid inte ge direkt svar på dessa spörsmål. Övedssandsten Övedssandstenen, fig ur 77, utgör en 5-10 meter tjock, röd och lös sandstensbank högt uppe i en ca 200m mäktig översilurisk sedi­ mentpacke i centrala Skåne. Sandstenen har huvudsakl igen brutits i Övedsområdet Två andra områden där man tagit byggnadssten är Ramsåsa och Klinta (Sivhed och Erlström 1991 ). Stenen är vackert ljusröd till fårgen p.g.a. fmfördelade oxiderade järnföreningar, främ st hämatit. EnJigt Radding ( 1929, s. 193) är horisonten som använts till byggnadssten en tjockbankad jämnkornig kvartscemente­ rad sten med en genomsnittlig kornstorlek av 0,05 mm. Förutom kvarts förekommer fält­ spater, glimrar och kalcit. Byggnadsstenen Figur 77. Övedskloster, Skåne; detalj i slottets loggia i Övedssandsten med i lusade och orohugg­ na ytor. De utskjutande partierna har kantslag och är gradhuggna, de infällda är lågerhuggna. Note­ ra att den ursprungliga stenytan mörknat betyd­ ligt efteröver200års exponering i luft. Foto B.A. Lundberg 1992. Övedskloster; county ofMalmöhus. Det a il ofÖ ved sandstone with replaced and recarved stone sur­ faces. The prou·uding ashlars with cut rims are chiselled with a bouchard hammel~ the inset ones furrowed. Note t hat the exposedsurface hasdark­ ened after over 200 years' exposure. har kvarts och kalcit samt mycket finkornig hämatit som bindemedeL Underordnat före­ kommer även brun goethit (S ivhed och Erl­ ström 1990). Fältspaterna är delvis omvand­ lade till lermineralet kaolinit. Bergarten är hårdare att bearbeta än gotländsk sandsten. När stenen togs upp ur brotten var den fuktig men hårdnade något vid torkning i luft. Stenen bröts i liten skala på 1700-talet, då slottet Övedskloster uppfördes, se figur42, s. 53. Några objekt från tidig medeltid har Övedssandsten, där stenen dock troligen var marksten som transporterats och deponerats 95 av inlandsisen. År 1896 öppnades ett nytt u~derjordsbrott, kallat Nya Helvetesgraven, i Ovedsområdet, vilket bröts fram till ca 1914. Stenen användes under det senaste sekelskif­ tet i ett stort antal praktbyggnader, främst banker, posthus och privatpalats i södra Sverige och Stockholm, men även i Köpen­ hamn. Byggnader med denna sten förekom­ mer främst i Stockholmsområdet samt i Skå­ ne, se tabell 2, s. 18. Den uppvisar skadefrek­ vens av samma omfattning som gotländsk sandsten, se figur 64, s. 76. Övedssandstenen var uppenbarligen av ganska ojämn kvalitet. Vissa byggnader bör­ jade redan efter kort tid vittra; ett exempel på detta är portalen på Fuglie kyrka i Skåne (se s. 78). Några andra byggnader uppvisar grava exfolieringsskador och sandning samt miss­ färgning och svärtning. Andra, som de stora bankpalatsen på Drottninggatan i Stockholm är i betydligt bättre skick, även om också här skador kan noteras. Ett antal byggnader har rengjorts och konserverats det senaste decen­ niet, se tabell 3 1, t.ex. Skånska banken i Malmö, Övedsklosters slott, se figur 77, och Postens huvudkontor i Stockholm. Det är för närvarande omöjligt att ersätta förstörd sten med originalsten. Orsasandstenen, som fort­ far ande bryts, är eme llertid mycket lik Övedssandstenen och kan därför ersätta den­ na vid behov. Figur 78. Orsasandsten med linsformade hålighe­ ter efter urvittrade lerfragment Hande lsbanke n vid Gustav Adolfs torg 16 i Stockholm. Foto R. Orsasandsten J?enna lätt röda sandsten liknar mycket Ovedssandstenen och är liksom denna av lag­ rad under övre Silur. Trots likheten har sand­ stenarna vissa särskiljande drag. Den Orsa­ sandsten som använts som byggnadssten är genere llt något ljusare samt varierar något mera i färg. Stenen har vanligen vindlande millimetertunna helt läkta ljusa sprickor. Dessutom innehåller den ofta runda några mm stora lerkulor, som lätt vittrar ut och bildar små gropar i ytan. Orsasandstenen förekommer tillsammans med kalksten i den s.k. sitjansringen norr om Siljan. Den har dels brutits för slipstenstill­ verkning men även som byggnadssten, främst i trakten av Kallmora nära Orsa (Hjelmqvist 1966, s. 177). Orsasandstenen är ganska fin­ kornig och innehåller förutom kvarts även fältspat, glimmeroch lermineraL Sandstenen har kvarts eller kalcit som bindemedel. Som byggnadssten har bergarten utnytt­ jats sedan 1850-talet, se tabell 27, s. 84, 96 Löfvendahl J996. Orsa sandstone with lens-shaped cavities after c/ayfragments. Handelsbanken at Gustav Adolfs Torg 16 in Stockholm. företrädesv is i Stockholm och Norrlandslä­ nen, se tabell 2, s. 18. Ibland har Öveds- och Orsasandsten blandats i byggnader, förmod­ ligen när man tvingats ersätta skadad sten. Exempel på detta är Skånska banken i Malmö och flera byggnader i Stockholm. I Storbri­ tannien förekommer en liknande röd sand­ sten, kallad "Old red sandstone". Orsasand­ stenen har dock främst använts som slipsten (Hadding 1929, s. 194). Stenen bryts fortfa­ rande i Orsatrakten och är alltså tillgänglig vid utbyte av Orsasandsten. Den är relativt motståndskraftig mot vittring. De skador som uppkommer är selektiv vittring av lerkulor­ na, figur 78, samt exfoliering och viss miss­ färgning. Sandsten i fast berg Sandsten i block i morän o 50 Figur 79. Utbredningen av jotnisk sandsten med numrering: l. Mälar-, 2. Roslags- och 3. Gävlesandsten samt 4. Älvdalskvartsit (Dalasandsten). Krysset markerar läget för Mäl arsandsten i fast klyft på öarna Ekerö och Midsommar. Trianglarna markerar utbredningen av större istransporterade block som använts som byggnadssten m.m. The distribution offotnian sandstone, i.e. l. Mälaren, 2. Roslagen, 3. Gävle sandstone and 4. Älvdalen quartzite in Sweden. The cross indicates outcropping Mälaren sandstoneon the istands ofEkerö and Midsommar in Lake Mälaren. The t riangles represen t glacial boulders which wereformerly usedas building stone. Sandsten ,fast berg=Outcropping sandstone; Sandsten, block i morän=Glacial boulders ofsandstone. Älvdalskvartsit Älvdalskvartsiten kallas också Dalasandsten. Den täcker stora delar av nordvästra Dalarna, figur 79. Den tillhör samma geologiska for­ mation som Mälar/Raslags/Gävlesandstenen och är ca 1300 miljoner är gammal. Dessa sandstenar kallas ibland Jotniska sandstenar. Som byggnadssten har Älvdalskvartsiten huvudsakligen brutits i undre delen av for­ mationen näraMängsbodarna öster om Tran­ strand. Här bryts byggnadssten fortfarande. Den brutna byggnadsstenen är en rödlätt, medel-grovkornig kvartsitisk sandsten med kvarts och fältspater samt bergartsfragment av porfyr m.m. Sandstenen har kvarts, fält­ spat och i vissa lager kalcit som bindemedel. Den röda färgen orsakas av finfördelad bä­ matit. Porositeten är ganska låg. Ofta före­ kommer sedimentationsstrukturer som kors­ skiktning och böljeslagsmärken. Stenen ä ej sällan vitfläckig p.g.a. sfåriska gårdar med reducerat järn, figur 80. Älvdalskvartsiten har haft liten betydelse som byggnadssten före vårt sekel. De senaste decennierna har den dock utnyttjats i ett fler­ tal större byggnader, bl.a. i Göteborg och Stockholm. Vi har inte så stor erfarenhet av denna stens motständskraft mot vittring, ef­ tersom den använts som byggnadssten rela­ tivt kort tid. Utgående från dess egenskaper, främst höga kvartshalt och låga porositet, torde den vara mycket motståndskraftig mot vittring. 97 de, ofta något avlånga med komstorlek på O, 1-0,5 mm. De är tydligt parallellskiktade med övergångar till korsskiktning. Ofta är stenen relativt välsorterad och jämnkornig. Kvarts- och kalifältspatkornen binds vanli­ gen samman av hämatit och le rmineraL K vartskornen är ofta polykristallina, berg­ artsfragment förekommer. Dessa sandstenar har en porositet under 3% och är föga kapiJ­ lärsugande. Mycket av den sten som använts i byggnation har troHgen tagits tillvara som lösa block. Marksten har varit det viktigaste utgångsmaterialet från vikingatid (dvs. run­ stenar; se Hagenfeldt och Palm manus) fram till industrialismens genombrott. Först under 1800-talet och framåt har stenbrott haft bety­ delse. I byggnader fö rekommer stenen främst i östra Mälarområdet samt Gästrikland med omgivningar, se tabell2, s. 18. I Stockholm är stenen mycket vanlig som fasadsten i sekel­ skiftets Östermalm och angränsade stadsde­ lar (Kathol 1992b). Ofta har man utnyttjat stenens naturliga färgvariation frän röd till grå i fasaderna i råkoppstruktur. 1 äldre bygg­ nader före 1860 förekommer den främst som sockelsten, t.ex. i Gamla Stan i Stockholm, figur 81 , men även som skulptural utsmyck­ ning. De äldsta sockelstenarna uppvisar exfo­ liering, sandning, missfärgning i fonn av svärtning och jämutfåJlning (slottets nordfa­ Figur 80. Älvdalskvartsit (Dalasandsten) med reduktionsgårdar, Smålandsgatan 24, Stockholm. S tenen är vanligen rödfärgad av oxiderat järn. I de grå gårdarna är järnet reducerat, tvåvärt Foto R. Löfvendahl 1996. Älvdalen quartzite (Dala sandstoneJ with reduc­ tion halos, Smålandsgatan 24 in Stockholm. The sTOne is generally red-col01~red because ofoxidi­ zed iron. In the grey halos the iron is reduced to the divalent state. Mälar/Roslags/Gävlesandsten Dessa sandstenar har tillsammans med Älv­ dalskvartsiten (Dalasandstenen) bildat ett mer eller m inde sammanhängande täcke över cen­ trala och östra Sverige, inkJusive angränsade delar av Bottenhavet. Formationen är nu be­ varad i insjunkna partier, där den skyddats från erosion. Den förekommerdessutom som blocksamlingar i anslutning till dessa före­ komster, se figur 79. De sandstenar som an­ vänts som byggnadssten och t.ex. som run­ stenar (se Hagenfeldt och Palm manus) är främst röda kvartsiriska sandstenar som an­ tingen brutits i fast häll (främ st Gävlesand­ sten) eller tillvaratagits som block (Raslags­ sandsten). Bergarterna från de tre olika områ­ dena kan inte särskiljas utom möjligen efter fördjupade paleontologiska, petrologiska och geokemiska undersökningar. Älvdalskvart­ siten är däremot vanligen rödare med en rikedom av sedimentära strukturer och s.k. reduktionsgårdar, se figur 80. Sandstenarna växlar starkt i utseende från ljust grå via gula till mättat röda fårger bero­ ende på järninnehåll och j ärnets oxidations­ tal; reducerat tvåvärtjärn ger ljusgrå, oxide­ rat trevärt röd sten. Vitfläckig röd sten är vanligt förekomm ande. Sandstenarna är väl kompakterade och innehåller främst kvarts och fälts pater. K vartskornen är kantavrunda­ 98 sad; Stortorgsbrunnen). I vissa fall förekom­ mer också salter som ger exfolieringsskador. Inga brott är öppna i dessa stentyper även om det finns reserver kvar i t.ex. Storvikstrakten. Det är därför svårt att hitta ersättningssten. Man bör dock kunna använda Älvdalskvart­ sit, även om denna avviker något i utseende, om stenbyte är nödvändigt. Lingulidsandsten Denna sandsten förekommer i basen av de kambrosiluriska sedimentbergarterna i Väs­ tergötland, Östergötland och Närke. Lingu­ lidsandstenen har i Västergötland (Kinnekul­ le) en mäktighet av cirka 20 meter. I Kinne­ kulle ärLinguHdsandstenen en fin- och jämn­ kornig, vit till gulaktig re lativt ren kvarts­ sandsten, som bildar upp till metertjocka ban­ kar. Bindemedlet består av kvarts (Kathol m.fl. 1990). Kemiska analyser visar att kisel­ diox idhalten är ca 95%. Järn förekommer i stenen i form av finkorni g pyr it, som när den Figur 81. Svärtning och kalkrinningar från fogar på Kungl. Slottets nordvägg mot Slottskajen. Bergart Roslagssandsten. Foto B.A. Lundberg Figur 82. Sydportalen på Österplana kyrka, Kin­ nekulle, Västergötland i Lingulidsandsten med spridd fläckig svart missfärgning. Foto R. Löf­ 1991. Black staining and calcite crustsformed by lea­ kingfromjoints on the northern wall ofthe Royal Palace inStockholm. The as h tars are ofRoslagen sandstone. vendahll996. The southern doorway of Österplana Church on Kinnekulle, county ofSkaraborg. Ungu/id sand­ stone with patchy black staining. oxideras ger stenen gul till brun fårg. Fossil är sällsynta men den lilla brakiopoden Lingula har givit stenen dess namn. Sandstenen har ett likartat utseende i Närke och Östergötland (Hadding 1929, s. 132) och det är svårt att direkt särskilja de olika regionala Lingulids­ andstenarna. Identifiering av de olika Lin­ gulidsandstenarna har främst skett indirekt. Under tidig medeltid användes främst lokal sten. I t.ex. byggnader i Närke från tidig medeltid antar vi därför att använd Lingul­ idsandsten är av lokalt ursprung. I Västergötland har Lingulidsandstenen använts flitigt redan från tidig medeltid vid kyrkobyggnation, figur 82. Åtskilliga kyrkor vid Kinnekulle och även Billingenområdet är helt ellerdelvis uppförda i denna sten. Den ha också i viss utsträckning använts i västra Sverige söder och sydost om Vänern, se ta­ bell2, s. 18. Den har brutits under alla tidspe­ rioder, med dominans under tidig medeltid, se tabell 27, s. 84. Sten finns fortfarande ti.llgänglig, men alla brott är nu nedlagda. l Östergötland har stenen bara använts lokalt, medan Närkestenen förutom i Örebrotrakten även utnyttjats i Stockholm. Närkestenen har brutits under alla sju tidsperioderna, se tabell 27. Lingulidsandstenen borde vara relativt vittringsbeständig. Detta tycks dock ej stäm­ ma, då inventeringen, se figur 64, s. 76 och figur 67, s. 79, indikerar att såväl Närke- som Västgötastenen är ganska vittringsbenägen. Den har en klar tendens att svartna med tiden. 99 Orsaken till detta tycks vara stenens järn­ innehåll- ju större järninnehåll desto svarta­ re blir stenen vid exponering i luften. Denna svarta beläggning är alltid anrikad påjärnoch svavel (Nord och Tronner 1991, s. 35; Kathol m.fl. 1990) Försök att hugga bort den svarta ytan kan vara framgångsrik, men ofta åter­ kommer den svarta beläggningen efter några år. Ä ven selektiv vittring i form av mineral­ vittring samt exfol iering förekommer. Vätternsandsten Denna sandsten avlagrades före Kambrium­ perioden och torde vara drygt 900 miljoner år, dvs. äldre än Lingulidsandstenen. Sand­ stenen ingår i den s.k. Visingsöformationen och förekommer i södra delen av Vättern på Visingsö samt i trakten av Gränna-Jönkö­ ping. De sandstenar som brutits i dessa områ­ den kallas ofta Gränna- eller Visingsösand­ sten. Den har några mindre isolerade före­ komster, bl. a. i Lemundatrakten norr om Mo­ tala, och kallas då Lemundasandsten. Sandstenen skjljer sig betydligt åt i det södra området jämfört med Lemundaområ­ det i norr. På Visingsö och i Gränna-Jönkö­ pingstrakten har stenen främ st utnyttjats före 1800-talet. Stenen i södra området är en pa­ raJlellskiktad, gul, ibland rödaktig fältspat­ förande och relativt okonsoliderad sandsten, som dock i vissa horisonter är en ganska ren kvartssandsten (Hadding 1929, s. 144). Den består av rundade ca 0,4 mm stora kom av kvarts med en betydande porositet. Stenen har brutits sedan tidig medeltid och även använts för viss skulptural utsmyckning. Den vittrar påtagligt med selektiv vittring, exfo­ liering, ren materialförlust samt även miss­ färgning som typiska skador. stenenharprak­ tiskt taget uteslutande använts lokalt Lemundastenen har främst brutits sedan mitten av 1800-talet, se tabell 27, s. 84. Den är en ställvis ren kvartssandsten med rundade kvartskom sammanbundna med sekundär kvarts, figur 83. Porositeten är relativt låg, ca 10%. Stenen är i ovittrat tillstånd ljusgrå men brukar gulna med tiden och uppvisar då vind­ lande gula ränder av oxiderade järnförening­ ar. Stenen har det senaste seklet använts gans­ ka flitigtsom byggnadssten, inte minst i Stock­ holm; flera av de byggnader i vilken stenen använts är yngre än det tidsintervall denna inventering omfattar, dvs. 1940-tal eller yng­ re. En he.l del har också exporterats till främst 100 Figur 83. Mikroskopbild av Lemundasandsten (Vättern­ sandsten) i 25 gångers förstoring och korsade nicoller. Kvartskornen är väl rundade och av varierande storlek i denna rena sandsten. Foto R. Löfvendahl 1996. Microscopic pictw·e o[Lemunda (Vättern) sandstone, 25 times magniflcation. This pure sandstone has rounded quartz grains with /arge variation in size. Tyskland. Ett stenbrott är fortfarande öppet i Lemunda, men enda t obetydliga kvantiteter bryts nu som byggnadssten. Lemundasandstenen är betydligt vittrings­ beständigare än övrig Yätternsandsten. Den genomgår viss färgförändring och tenderar att svärtas. Eftersom byggnader med Lem­ undasten är ganska nya har andra skadetyper inte hunnit framträda. Höörsandsten Höörsandstenen förekommer i centrala Skå­ ne och är av jurassisk ålder, dvs. knappt 200 miljoner år, se figur 75, s. 92. Två olika stratigrafiska nivåer har brutits; en undre som kvarnsten och en övre som byggnadssten. Den senare kallas även skellningstenen. Av denna skiljer man på två typer, en hårdare Yittserödstyp och en mjukare Höörtyp (Siv­ hed och Erlström 1991, s. 15). Byggnadsste­ nen som brutits är en ljus ren kvartssandsten med delvis rundade, O, l mm stora kvarts­ kom. Stenen innehåller fläckvis små pyrit­ kom, som g ulfå rgas vid oxidation. Byggnadsstenen har brutits i två områ­ den, nämligen sydväst om Höör samtnorrom Stockamöllan längre åt nordväst. Stenen har sedan tidig medeltid utnyttjats mer eller mind­ re kontinue rligt fram till vår tid. Den har i stort sett bara använts lokalt i Skåne, se tabell 2, s. 18. Inga brott är nu öppna men ersätt­ Figur 84. Bjäresjös Il 00-talskyrka i Skåne med gulaktig Köpi ngeSandsten och spridda kvadrar av mörkgrå kalktuff. Foto B. Sundner 1988. The 12th century Bjäresjö Church in southern Skåne. The ashlars consist ofyellowish Köpinge sandstone and dispersed dark grey tuja. ningssten kan erhållas från Dal by stenhugge­ ri. Stenen är generellt vittringsbeständig, även om selektiv vittring och missfärgning före­ kommer. Speciellt den senare typen, i form av svarta hinnor har varit besvärande, t. ex. på fr Lingulidsandsten). För­ Lunds domkyrka U sök att avlägsna den svarta hinnan medelst nedhuggning på domkyrkan har misslyckats (Löfvendahl och Sundner, manus). Hinnan återkom efter några år och är troligen bunden till järninnehållet i sten på samma sätt som hos Lingulidsandstenen. Andra svenska sandstenar En handfull andra sandstenar har främst haft heltlokal betydelse. Dessa ärNordvästskånsk sandsten, Köp ingesandsten och Hardeberga­ sandsten alla i Skåne samt Kalmarsundsand­ sten från Kalrnarsund, Småland. Nordvästskånsk sandsten har varit den viktigaste av dessa. Den har brutits i Helsing­ borgsområdet (Sivhed och Erlström 1991) och kallas även Helsingborgssandsten. Ste­ nen är en Uusgrå oren relativt svagt konsoli­ de rad sandsten med kvarts och fältspater del­ vis bundna med kalcit och siderit. Det senare järnförande mineralet gör stenen gulaktig när stenen vittrar. Denna sandsten har, liksom Höörsandstenen, en ålder av ca 180 miljoner år. Stenen har använts sedan tidig medeltid fram till det senaste sekelskiftet, se tabel127, s. 84, i kyrkor m.m. i västra Skåne samt även i Kronborgs slott utanför He lsingör i Dan­ mark. Stenen verkar föga vittringsbeständig och uppvisar omfattande vittringsskador. Köpingesandstenen är en ca 75 miljoner år gammal oren sandsten som även kallas .Lyckåsmärgel p.g.a. sitt höga kalcitinnehåll. Den är också rik på lerminera l och fossil samt det gröna mineralet g laukonit. Stenen bröts bara under tidig medeltid, se tabell 27, för byggnadsändamål och förekommer främst i kyrkor i Y stadområdet. De gam la blottningar som finns utefter Nybroån nordost om Ystad, där stenen troligen bröts, är igenrasade (Siv­ hed och Erlström 1991 , s. 9). Stenen uppvisar kraftiga vittringsskador med påtagliga mate­ rial förluster, figur 84. Hardebergasandstenen förekommer hu­ 101 vudsakligen på Österlen i Simrishamnstrak­ ten samt i Hardeberga öster om Lund. Den är en underkambrisk rent vit kvartsirisk sand­ sten, som påträffas som tuktad byggnadssten i många medeltidskyrkor i Lundaområdet, men ofta dold av puts. Den har även använts lokalt som byggnadssten i Simrishamnstrak­ ten. Det är en mycket hård och kemiskt mot­ ståndskraftig sten, som dock kan spricka sön­ der. Stenen bryts fortfarande öster om Lund, men för andra ändamål än byggnadssten. Likåldrig med Hardebergasandstenen ä~ Kalmarsundssandstenen, som förekommer 1 en smal zon på fastlandssidan utefter Kal­ marsund. Det är en kvartsitisk ljus sandsten, där en karakteristisk horisont har spår i form av vertikalstående cylindrar efter grävande organismer, s.k. Scolithus (Hadding 1929 s. 114). De rena kvartsitiska horisonterna är vittringsbeständiga. Stenen har främ st an­ vänts i kyrkor under tidig medeltid. Det är inte helt klarlagt om den brutits i fast häll, t.ex. på Runnö, eller om den tiUvaratagits som block. D en har även använts som kvarn­ sten. Annan sandsten Till denna kategori räknas totalt tre objekt med svenska sandstena r, som ej med säkerhet kunnat identifierats. En tillhör gruppen Lin­ gulidsandstenar medan två är underkambrisk sandsten av okänt ursprung. Obestämd sandsten Obestämd sandsten är sandstensobjekt som ej kunnat identifieras överhuvudtaget. Totalt utgör dessa cirka tre procent av alla sand­ stensobjekt Man kan förutsätta att de flesta av dessa, som ofta ej kunnat studeras på närhå ll p.g.a. placering uppe på fasader eller liknande är av mer eller mindre lokalt ur­ s prung. Kalkstenar Kalkstenar är sedimentära bergarter, som huvudsakligen består av kalciumkarbonat, CaC03 . Kalciumkarbonatet har antingen bil ­ dats kemiskt och fällts ut i vatten eller biolo­ giskt som organismer med kalkskal i havet. När dessa dör och faller till botten bildar de kalkiga sediment, som med tiden hårdnar till bergart. De flesta kalkstenar har bildats i havsvatten. De kan också bildas i sötvatten eller fällas ut från ur marken uppträngande grundvatten. I det senare fa llet kallas de tra­ vertin eller kalktuff. Innan de hårdnat till en bergart kallas sedimenten bleke eller kalk­ bleke och är vanliga i Sveriges kalkstensom­ råden. De flesta kalkstenar har bildats efter Kambriumtiden, dvs. är yngre än 500 miljo­ ner år. När kalksten genomgår metamorfos, dvs. utsätts för ökat tryck och temperatur i jord­ skorpan, kompakteras den och blir hård och tät. Den kommerdå att kallas marmor. Svensk marmor kan vara kalcitisk eller mer eller mindre dolomitisk, dvs. bestå av mineralet kalcit eller dolomit CaMg(C03) 2• Kalkstenar är sällan helt rena utan innehåller ofta lermi­ neral, kiseldioxid av olika typ (kvarts, flinta, agat), fålts pater, svavelkis och andra fören­ ingar. Medan ren kalcit är helt genomskinlig, är kalksten ofta vit. M ed ökad förorenings­ g rad blir kalkstenen fårgad, ofta grå eller röd av järn i olika oxidationstillstånd. Porosite­ ten i kalkstenar kan variera kraftigt. M edan okonsoliderade typer kan ha porositeter över Utländska sandstenar En del utländska sandstenar har importerats från Skottland, England och framför alltTysk­ land. Det är främst i Malmö man hittar tysk sten i byggnader frän 1800-talet. Den vikti­ gaste av dessa är ljusgrå Obernkirchnersand­ sten (Bremersandsten) från Hannovertrakten i Niedersachsen. Den är en välsorterad, me­ delkomig ljusgråkvartsrik sandsten med små bergartsfragment och en porositet på ca 20%. Den karakteriseras av gula vindlande rost­ skikt (Grimm 1990, sten nr. 120; Suenson 1942). I Danmark har den använts flitigt i Köpenhamn, även som ersättningssten för vittrad gotländsk sandsten (N~rregaard 1911, s. 571f.; Kirkeby 1995). Stenen anses vara vittringsbeständig. En annan tysk sandsten som förekommer i Skåne är Cottasandsten (Saxisk sandsten), som bryts i Elbes dalgång i Sachsen och är av kretaceisk ålder. Den varierar mera i fårg än Obemkirchnersandstenen och innehåller ler­ mineral och även svavelkis. Den är betydligt mjukare och något mindre motståndskraftig än Obemkirchnersandstenen (Suenson 1942, s. 120). L02 l0%, har många av de som används som byggnadssten 1-5% porositet. Ortocerkalk­ stenar och gotländsk kalksten ligger inom detta porositetsintervaL Kalksten ha brutits av en mängd olika orsaker. Förutom som byggnadssten användes och används den för kalkning av åkerjord, kalkning av försurade vatten, kalkbränning, murbruk samt bl.a. inom stål-, cement- och pappersindustrin. Det är därförofta svårtatt i fålt (i brotten) avgöraför vilket ändamål en kaJksten brutits. Bank­ tjockleken är dock ofta ett bra indicium. Tunn­ bankade kalkstenar har näppeligen använts som byggnadssten. För att användas som byggnadssten bör de kompakta bankarna vara en decimeter eller mera. I vissa områden, som t.ex. östra Skåne, har man dock använt tunnare flis, som kan vara 3-10 centimeter tjock. De svenska kaJkstensförekomstema har utnyttjats i s törre skala sedan folkvandrings­ tid. Det första användningsområde somkräv­ de större mängder fast sten torde vru·a bildste­ nar på Gotland från 400-talet e.Kr. Under samma period har också kalksten använts för att uppföra stenborgar, t.ex. de öländska och gotländska. På 1000-talct utnyttjades kalk­ sten även för runstenar på Öland, men det är inte troligt att regelrätta brott redan då togs upp. Snarare bröt man loss lämpliga stenar på markytan eller bergytan mer e ller mindre på den plats stenen restes. Först in på l l 00-talet blev behovet så stort att verkliga stenbrott togs upp. Dessa kunde förse det närmaste omlandet med sten till byggnation av kyrkor och deras utsmyckning samt inte minst för kalkbruksframställning. De bergarter som då utnyttjades var olika typer av kalkstenar i södra och sydöstra Sverige. Viktiga var ortocerkalksten i Skåne, Västergötland, Östergötland och Närke samt på Öland, den siluris ka kalkstenen på Got­ land, samt skrivkrita och dankalks ten i syd­ västra Skåne. Marmor har utnyttjats sedan tidig medeltid men blev v iktig först på 1700­ talet. Ortocerkalkstenar Den ordoviciska kalkstenen är den vanligaste svenska byggnadsstenen och utgör ungefär 30%, se tabell 2, s. 18, av alla objekt. Den har brutits i flera områden i Sverige från Skåne i söder till Jämtland i norr, figur 85. Skenbart är stenen från de olika områdena likartad och svår att särskilja, men special ister kan genom att studera färg och struktur särskilja stenen från olika områden och stratigrafiska nivåer. Lindström (1991) har utarbetat ett examina­ tionsschema för kalkstenar med tyngdpunk­ ten lagd på identifikation av de olika ortocer­ kalkstenar som använts i byggnader. Ortocerkalkstenen är av ordovicisk ålder, dvs. knappt 500 miljoner år, se figur75 , s. 92, och har avsatts i havsmiljö på intermediärt djup. Den är en mer eller mindre tätbankad kalksten av varierande fårg, som känneteck­ nas av förekomsten av upp till halvmeter­ långa raka koner, som utgjorl skalet av ett utdött bläckfisksläkte, Ortoceras. Även and­ ra fossilrester som trilobiter och conodonter är vanliga i vissa lager. Det viktigaste för bergartens användning som byggnadssten är dess banktjocklek. Bergarten består nämli­ gen av lager av relativt ren kalksten avbruten av lerrikare mjukare skikt, figur 86. För an vara användbar som byggnadssten måste kalk­ skikten ha en mäktighet av minst en decime­ ter. De ur byggstenssynpunkt viktigaste orto­ cerkalkstenru-na har varit Yxhultsstenen från Närke, sten från Östergötland, speciellt från Borghamn vid Omberg, sten från Kinnekulle och Billingen i Västergötland, Ölandssten, sten från Komstadsområdet i östra Skåne samt sten från Brunflotrakten i Jämtland, se figur 85. En kalksten i kontakt med vatten och nederbörd bryts med tiden ner. Kalciumkar­ bonat har nämligen en löslighet av ca 14mg/l i rent kallt vatten (Weast 1976). Lösligheten ökar med ökande halt koldioxid i vattnet, men minskar med ökande temperatur. Den främsta förutsättni ngen för bevarande är där­ för att kalkstenen i s törsta möjliga utsträck­ ning skyddas för vatten och nederbörd. För­ utom ren kemisk upplösning kan kalkstenen drabbas av ett antal andra skador. De lerskikt som finns i stenen bryts undantagslöst ned snabbare än kalken. Resultatet blir att lerlag­ ren framträder som urgröpta fåror på ytan om lagringen placeras horisontellt. Om lagring­ en (och lerlagren) placeras vertikalt riskerar lerytan att flagas av efter lerskiktet Denna framträder då vanligen som en grågrön ore­ gelbunden yta, där fossila vindlande mask­ spår syns tydligt. Stenen är ett utmärkt s ub­ strat för kalkälskande lavar av släktena Ca­ loplaca och Aspicilia. Kalkstenslaven, Aspi­ cilia calcarea, kan täcka kvadratdecimeter­ s tora ytor om den lämnas att växa fritt. I många fall skyddar dessa lavar stenytan från 103 o 1------.--------l Km 100 200 Figur 85. De streckade partierna visar ortocerkalkstenens utbredning i Sverige. l de numrerade områdena - l . Norra Öland, 2. Borghamn, Östergötland, 3. Österplana, Västergötland; 4. Brunflo, Jämtland- bryts stenen fortfarande. The harehed areas show the distribution of Ordavieian limestone in Sweden. In the numbered areas ­ l. Norrhem Öland 2. Borghamn, county of Östergötland J. Österplana, Kinn ekulle, county ofSkaraborg 4. Brunjlo, county ofJämtland - the stoneisstill quarried. 104 Figur 86. Röd ortocerkalksten från Borghamn i Östergöt­ land på Nationalmuseum i Stockholm med urvittrade lerskikt Foto R. Löfvcndahl 1994. Red Ordovician limestone from Borghamn in Östergöt­ land at the Museum Art Gallery in Stockholm withstrong/y weathered clay horizons. Figur 87. Tandhuggen Yxhultskalksten på Vet­ landa kyrkas västportaJ, från 1903, med sprickor, bompartier och ett exfolieringssår. Foto R: Löf­ vendahl 1993. Clawtooled Yxlwltlimestone on the western door­ way ofthe Vetlanda Church,from 1903, county of Jönköping. The swface is fissured, with hollow parts and an exfoliated surface. att vittra ned. Däremot döljer, eller i alla fall försvårar, de tolkningen av inristad text eller relief/behuggning. Kalksten tar lätt upp svaveldioxid från atmosfären. l fuktig miUö och närvaro av lämpliga kataly atorer oxideras svaveldioxi­ den och reagerar med kalcit under bildning av mer eller mindre knottriga gipskrustor. Dessa har en benägenhet att ta upp smutspar­ tiklar eller bli svartfärgade av substanser ut­ söndrade av mikroorganismer. Exfoliering, figur 87, och fjällning av kalkstensytor, inte minst på sådana som är !åger- eller tandhugg­ na är mycket vanlig Vid konservering rengörs stenen ofta ke­ miskt genom lerinpackning med vatten (med eller utan tillsats av kemikalier). Lågtrycks­ blästring med en vatten-/pulverblandning förekommer också, främst på större släta fasad ytor. Något effektivt konsolideringsme­ del för kalksten finns ej . De objekt som ren­ gjorts, se tabell 31, s. 93, har i vissa fall vaxats. Tidigare förekom även bestrykning med kalkvatten, tunn puts eller bemålning. Försök med kiselsyraester har varit föga ef­ fektiva. [ vissa fall är den bästa metoden vid ytavspjälkning eller uppkomst av bomparti nedhuggning av släta ytor till ursprungligt utseende. Denna lösning har bl.a. använts på tornportalen på Vetlanda kyrka. Yxhultsområdet, Närke Sten för byggnadsändamål har brutits i ett dussin brott i området sydost om Kumla. Motsvarande horisonter har också brutits för byggstensindustrin i Lannaområdet väster om Örebro samt i Askerområdet sydost om Öre­ bro. Dessa kalkstenar består av något leriga, fem till tio centimeter tjocka, grönaktigt grå skikt som växellagrar med liktjocka svagt röda skikt. De senare avslutas abrupt uppåt med diskontinuitetsytor, som är knottriga med några millimeter tjocka runda cylindriska grävspår. De grönaktigare skikten innehåller lermineral som glaukonil och är mera vitt­ ringsbenägna än de röda kalkrika skikten. Ortoceratiter och trilobiter är relativt ovanli­ ga. Denna sten med växlande fårg har främ st använts som byggnadssten och finns i en ca fyra meter tjock horisont (Lindström och Sylwan 1989, fig. 3a och b). Kemiska analy­ ser (Shaikh m .fl. 1989, s. 200-211) visar att kalkstenen innehåller 80-90% kalcit. Resten består av kvarts och andra silikater. Sulfider, dvs. svavel, förekommer generellt i låga hal­ ter, men ökar nedåt i lagerföljden. En annan ovanl igare variant som brutits för byggnads­ 105 ändamål är en homogenare ljust gröngrå va­ riant med millimetertjocka grävspår i skikt­ ytorna. Stenen bröts redan på tidig medeltid, se tabell 27, s. 84, och användes då lokalt för områdets kyrkor. Brytningen tog på allvar fart på 1800-talet och sedan Yxhult stenhug­ geri AB bildats 1879 blev denna sten den dominerande byggnadsstenen i hela Sverige. Under perioden 1860-1910 användes den i 24%, se figur 53, s. 66, av alla objekt som byggdes, samt utgjorde 35% av använda se­ dimentbergarter. Huvudorsaken till detta var dels byggandet av stambanan på 1860-talet, vartill Yxhult anslöts via ett stickspår 1883 (Nilsson 1994, s. 5), samt uppenbarligen en mycket effektiv marknadsföring. Speciellt flitigt användes Yxhultsstenen i Stockholm samt naturligtvis i Örebro län, se tabell 2, s. 18. Brytningen av denna sten avslutades år 1966. Flera av stenbrotten är fortfarande till­ gängliga, men ersättningssten tas numera från andra områden i landet. Den stentyp som bäst överensstämmer med Y xhultsstenen är den s.k. godstenen från Gillberga på Öland (Lind­ ström 1991). Yxhultsstenen som bröts från 1860-talet och framåt är vanligen tandhuggen, se figur 87. Huvudproblemet med stenen är exfolie­ ring av upp till kvadratdecimeterstara tunna skal, som börjar med att bomparti uppstår. Det är praktiskt taget ogörligt att fästa dessa lossnade partier på underlaget genom injice­ ring av limmande medel i mellanrummen. En möjlighet är att hugga ned den avflagnande stenytan under omgivningens nivå samt tand­ hugga ytan igen. Detta kan vara acceptabelt på släta ytor men naturligtvis omöjligt på skulpturala partier. En annan möjlighet är att byta ut den exfolierade stenen mot ny sten. En annan vanlig skadetyp är selektiv vittring, där lerigare svagare skikt faller bort och läm­ nar en ränna. Reaktion mellan luftens svavel­ dioxid och stenen som resulterar i gipsbild­ ning, är ett vanligt fenomen på stenytor i regnskugga. Gipsomvandlade partier får ett knottrigt och vårtigt utseende samt svärtas ofta genom upptag av smuts från atmosfären eller biologisk aktivitet på och i stenen . Västergötland Ortocerkalksten har främst brutits i Kinne­ kulle och Billingen, men brytning har före­ kommit även i flera av de andra västgötaberg­ en. Stenenhar använts åtminstone sedan 1000­ 106 talet, t.ex. i runstenen Vg 55 på Källbyås. Regelrätt brytning påbörjades dock troligen först på 1100-talet och stenen användes då lokalt. Det har varit på Kinnekulle som kalk­ stenen brutits kontinuerligt från medeltid. Först på 1800-talet började sten från Billing­ en säkert användas, se tabell 27, s. 84. Ä ven kalkstenen från andra västgötaberg som Mös­ seberg och Ålleberg, här kallad kalksten Väs­ tergötland, har utnyttjats under hela tidsperi­ oden, se tabell 27. De viktigaste stenbrotten har varit Hällekis och Österplana på Kinne­ kulle. På Kinnekulle har man i betydande omfattning brutit den s.k. rödstenen som bil­ dar ett undre och ett övre lager. Det mellan­ liggande grå lagret kallas täljstenen, figur 88. Under medeltiden utnyttjades främst denna sten för byggnation. Rödstenen är i allmänhet relativt homogent röd till brunröd, ofta något fläckig. Ortoceratiter förekommer, vilka ofta är mörka, men i vittrat tillstånd gulockra till färgen. Sandkornstora fossilfragment är mycket vanliga. Kvadratdecimeterstora fläck­ ar förekommer och är starkt flammiga med mörka grävspår. Under dessa fläckar finns s.k. skiktsvackor (se Lindström m.fl. 1989, s. 17). Den s.k. täljstenen är grå till färgen och har skiktstruktur. Kemiskt överensstämmer Västergötlands kalkstenar med de i Yxhults­ området; kalcit utgör 80-90% medan halten av kvarts och aluminiumsilikater är låg. Sva­ velhalten är generellt låg, men vissa horison­ ter, främst i Billingen, för flera procent pyrit. Ortocerkalkstenen från Västergötland har ej använts lika mycket i landet som Y x hults­ stenen. Från Kinnekulle har dock sten distri­ buerats till hela centrala Sverige; Stockholm har varit en viktig avnämare vid sidan av Västergötland och näraliggande län, vilket i mindre utsträckning även gäller sten från Billingen, se tabell 2, s. 18. Sten från övriga ej definieradekalkstensförekomster i Väster­ götland har huvudsakligen använts lokalt. Under medel- och stormaktstiden användes kalkstenen från Västergötland, inklusive Kin­ nekulle och Billingen, huvudsakligen lokalt, men i och med industrialismen blev Stock­ holm en viktig marknad. Det är idag möjligt att hitta ersättningssten från Kinnekulle, ef­ tersom ett brott fortfarande är öppet vid Ös­ terplana. Kalkstenarna från Västergötland visar generellt upp sammaskadetyper som övriga ortocerkalkstenar, t.ex. Närkestenen. Dock syns exfoliering vara ett något mindre pro­ blem än för Närkestenen. Detta kan möjligen Figur 88. Naturlig polykromi med grå och röd ortocerkalksten från Österplana, Kinnekulle på Strandvägen Il i Stockholm. Byggnaden uppfördes 1894-97 efter ritningar av G. Lindgren och K. Sahlin. Foto B.A. Lundberg 1991. Natural polychromy with grey and red Ordavieian limestone from Österplana, Kinnekulle, county of Skaraborg at Strandvägen Il in Stockholm. The building was erected in 1894-97. bero på skillnaderna i ytbearbetning. Medan Närkestenen vanligen är tandhuggen, har lGn­ nekullestenen ofta slät maskinhyvlad yta. Västgötastenen har dessutom vanligen bara använts som slät fasadsten, och är mindre vanlig i skulpturala sammanhang. Gipsbild­ ning, missfärgning och lavpåväxt är vanliga ytförändringar på Västergötlands kalkstena.r. Öland På Öland har kalksten brutits sedan tidig medeltid. Regionalt fick den dock betydelse först på 1500-talet, främst för att den lätt kunde transporteras på båt. Stenen distribue­ rades runt hela södra Östersjöområdet Flera brott är fortfarande öppna på norra delen av ön, som Alböke, Gillberga och Horns udde. Hela Öland är uppbyggt av ett några tiotal meter tjockt kalktäcke som ligger ganska horisontellt med svag stupning åt öster. Den brutna horisonten är fem- sex meter mäktig och består av ett tiotal olika lager som av ste nhuggarna kallats hålögat, sjutumsläget, kvarnstenen, trebladet, bassläget, blodläget, godstenen och blommiga bladet (Lindström 199 L). Dessa lager finns i brotten i Gillberga och Horns udde. Brotten på södra och meller­ sta Öland har huvudsakligen utnyttjats för andra syften än byggnadssten. J u längre norr­ ut man kommer på Öland, desto vanligare bl ir de röda typerna. Godstenen är genomgå­ ende mörkröd och finkornig med fossilfrag­ ment och rotformiga ljusare grävspår. Andra horisonter - blommiga bladet - har spår av borrningar med gulockra färg. Blodläget och hålögat är grå till grundfärgen med gulockra ytor eller mindre röda droppformade fläckar. Den öländska kalkstenen håller vanligen höga halter av kalcit; ofta runt 90%. Övriga beståndsdelar är silikater som kvarts och oli­ ka lermineraL Glaukonit förekommer ojämnt, ju högre halt desto grönare nyans har stenen. Svavelhalterna i stenen är generellt mycket låga. De olika lagren a v Ö landssten skiljer sig påtagligt vad beträffar vittringsresistens. Den mera tjockbankade godstenen är vittringsre­ sistentare än de mera tunnskiktade typerna 107 blommiga bladet och blodläget I dessa an­ grips ofta de gula och röd~ hämatitrika parti­ erna av selektiv vittring. Aven exfoliering är en viktig process. Speciellt destruktiv blir den om stenen monterats med lagringen ver­ tikalt och lerskikt alldeles under ytan. I dessa fall skalas ofta stenen av efter lerskiktet Hörnavrundning är inte heller ovanlig på Ölandssten. I övrigt bildas ofta gipskrusta med åtföljande missfärgning. Även koloni­ sering av lavar är vanlig. Vi har registreratfall där kalkstenslav skyddat stenen från att vitt­ ra. Det bästa exemplet är en gravsten från 1600-talet vid Källa gamla kyrka, där stenens status 1899 (foto av G. Holm) och 1990 är praktiskt taget identisk. Ölandsstenen är ungefär lika frekvent i byggnader i Sverige som stenen från Kinne­ kulle se tabell 2, s. 18, men är betydligt mera spridd även till perifera områden. Ölands­ kalkstenen började utnyttjas tidigare, med proportionellt mera sten från medel- och stor­ maktstid. Ölandsstenen kan alltså i stor ut­ sträckning ersänas med fårsk sten av de flesta i byggnader förekommande typer. Lerskikten är mycket lättvittrade och bru­ karofta falla bort ur stenen. De harengröngrå fårg med rikligt med millimeterbreda gräv­ spår. Skadetypema är desamma som för övri­ ga ortocerkalkstenar. Stenen förekommer huvudsakligen lokalt i byggnader, se tabell2, s. 18, även om Borghamnstenen har något större spridning. Stenen har nyttjats under alla tidsperioderna sedan tidig medeltid, se tabell 27, s. 84. Östra Skåne Ortocerkalkstenen har brutits på ett flertal ställen på Österlen i Skåne, centrerat kring Komstad (Sivhed och Ertström 1991), förut­ om en mindre förekomst i Fågelsångsdalen nordost om Lund. Kalkstenen är upp tilll3 m mäktig i området. I de flesta brotten har stenen utnyttjats för andra ändamål än bygg­ nadssten. Brottet i Komstad är fortfarande tillgängligt och bryts sporadiskt. Kalkstenen i området är mörk, grå till svart, p.g.a. sitt höga innehåJI av organiskt material. Den är relativt homogen och fattig på fossil. Den har huvudsakligen brutits för lokala ändamål, främst som tuktad fasadsten men även skulp­ turdetaljer. De flesta objekten i Skåne med denna sten härrör från tidig medeltid, se ta­ bell 27, s. 84. Stenen på dessa objekt har vittrat påtagligt med ex foliering, materialför­ lust i form av avrundade kanter och gipsbild­ ning/missfärgning som synliga resultat. Östergötland I Östergötland finns ortocerkalkstenen i om­ rådet mellan Roxens östra strand och Vättern mellan Motala och Om berg, se figur 85. Tidi­ gare, under medel- och stormaktstid bröts stenen främst i Vreta klosterområdet i östra delen av kalkstensförekomsten. AIJa dessa brott är nu emellertid igenlagda och täckta med jord. I väster är emellertid två brott öppna i Borghamn vid Vättern. Ett brott i Torn by nordost om Skänninge har brutits till början av J 970-talet. Kalksten har brutits i området åtminstone sedan början av 1100­ talet; den tidigast kända användningen är Herrestads kyrka som dendradaterats ..till 1112 ±5 (Sjömar J990). Kalkstenen från Ost­ ergötland är genomgående grå och ganska homogen. Lerskikt förekommer; de homoge­ na kalkbankarna är maximalt 16 centimeter tjocka. Längst i sydväst i Borghamn före­ kommer ljust rödbrun sten med ungefår sam­ ma banktjocklek som den grå. Kalcithalten är högst i de övre lagren, medan underliggande har ett kalcitinnehåll på 80-90% (Shaikh m.tl. 1990). Övriga ingående mineral är sili­ kater som kvarts samt olika lermineralfaser typ iii it och klorit. Svavelhalterna är generellt låga utom i vissa skikt, där de kan uppgå till en procent. 108 Jämtland Ortocerkalkstenen går i dagen i ett större område i Jämtland , se figur 85, s. 104. Stenen har under lång tid brutits runt Brunflo sydost om Östersund. Här finns en röd variant (Röd­ berget), men den brytbara stenen är huvud­ sakligen grå eller svart (Grå- resp. Svartber­ get). Den mörkröda stenen är finkornig med rörformade spår av grävande organismer. De grå typerna har ljusare noduler och klumpar i en mörkare mellanmassa. De svarta varie­ teterna är något förskiffrade med mörkgrå till svarta skikt med några millimeter tjocka lju­ sa grävspår fyllda med vit kalcit (Lindström m.fl. 1989). Stenen har brutits sedan tidig medeltid; möjligen låg brotten öde under senare medeltid och stormaktstid, se tabell 27, s. 84, för att åter tas upp på 1800­ ta1et. För närvarande är tre brott kontinuerligt öppna i Brunflotrakten; alla färgvarianter är tillgängliga. Den jämtländska ortocerkalkstenen anses vara ganska beständig p.g.a. sin homogeni­ tet. Den uppvisarsamma typer av förändring­ ar och skador som övriga ortocerkalkstenar. Många av de inventerade stenobjekten i Jämt­ lands län utgöres av denna kalksten. Dettalän ligger har också flest skador, men skadorna är ej närmare utvärderade i detta fall. Annan ortocerkalksten Denna rubriceras "kalksten, annan" i tabel­ lerna. Ortocerkalksten förekommer även i den s.k. Siljansringen i centrala Dalarna. Här är dock stenen deformerad och rubbad p.g.a. ett meteoritnedslag. Stenens bankning är där­ för störd, med rikligt med s prickor. Denna lokala ortocerkalksten finns i portalerna till Rättviks och Leksands kyrkor, och har troli­ gen brutits i Bodatrakten. Gotländsk kalksten Gotländsk kalksten har brutits i en mångfald brott över hela ön. Öns kalkstenar är ca 400 miUoner år gamla och alltså yngre än ortocer­ kalkstenen, se figur 75, s. 92. Gotlands berg­ grund kan delas in i 12 olika stratigrafiska enheter. Kalksten för byggnation har brutits i minst fem av dessa och över 400 stenbrott i kalksten är markerade på de geologiska kar­ torna av Munthe m. fl. från första hälften av detta århundrade. Det är generellt svårt att avgöra var stenen i en byggnad med got­ ländsk kalksten tagits, eftersom stenmateria­ let i de olika stenbrotten kan vara ganska likartad. Vi har grovt skiljt ut två typer, rev­ kalksten och lagrad kalksten. All gotländsk kalksten är av organiskt ursprung, dvs. består av lämningar av organismer och deras skal. Dessa organismer har bildat rev - liknande nutidens korallrev - bestående av koraller, alger, musslor, sjöliljor, urdjur och armfo­ tingar som genom vågerosion och andra ned­ brytande processer fragmenterats. Detta ned­ brutna material har bildat lagrade kalkstenar efter kompaktering. Här och var står dock delvis intakta revkroppar kvar. Både de lag­ rade kalkstenarna och revkalkstenarna har utnyttjats till byggnadssten. Vissa av lagren har dock så typiskt utseende att de lätt kan urski ljas, t.ex. den skära revkalkstenen från Hoburgsområdet. De viktigaste brytningsom­ rådena har varit Slitelagret på centrala och nordöstra Gotland och Storsudrets röda kalk­ stenar. Redan under folkvandringstid, från 400­ talet e.Kr. utnyttjades kalkstenen för bild­ stenstill verkning. Denna bröts eventuellt från naturliga burgar eller togs som lösa block. Kalkstenar har brutits åtminstonesedan 1100­ talet för uppförande av kyrkor. Även materi­ alet för dessa är helt loka'lt. Från tidigt 1200­ tal bröts också kalksten för dopfuntstill verk­ ning. Dessa dopfuntar spreds över hela södra Östersjöområdet (Landen 1993). Funtarna fordrade tjocka bankar för sin tillverkning, och togs troligen från brott med sten av spe­ ciellt hög kvalitet och mäktiga homogena bankar på minst några decimeter. Från sam­ ma brott kan också skulptural utsmyckning av kyrkorna som kapitälband och liknande i portaler kommit. Vilka dessa brott var är eme llertid ej närmare utrett. Mycket få kvar­ varande medeltida brott är kända, men på Stora Karlsö, i Brotrakten, fi gur 73, s. 89, samt på Storsudret är troliga sådana lokali­ serade (Natursten i byggnader. Gotlands län 1995, s. 20). Förutom gotländsk sandsten och Y xhults­ kalksten är gotländsk kalksten den van ligaste sedimentära byggnadsstenen i Sverige, se tabell2, s. 18. D en ärnaturligtvis vanligast på Gotland, men finns även i Stockholm med omgivningar. Den förekommer också i de flesta övriga svenska län, se tabell 2. Cirka 50% av alla stenobjekt från medeltid är bygg­ da i gotländsk kalksten, se tabell 27, s. 84. Redan under tidig medeltid finner vi got­ ländsk kalksten på fastlandet, och brytningen pågick kontinuerligt med en sekundär topp under senare delen av förra århundradet. Ste­ nen bryts fortfarande på en handfull platser i Slitelagret och är främst av typen lagrad kalksten. Den röda s.k. Hoburgsmarmorn tycks dock vara mer eller mindre utbruten, men en ljusare typ bryts fortfarande på södra Gotland. Ur vittringssynpunkt ski!jer s ig de lagrade kalkstenarna och revkalkstenarna åt. De lag­ rade innehåller liksom ortocerkalkstenen le­ riga skikt som är vittringsbenägna och förlo ­ rar material. Dessutom uppvisar de samma nedbrytningseffekter som andra kalkstenar med gipsbildning, missfärgning och biolo­ gisk påväxt. Revkalkstenarna påverkas något annorlunda. Fossilresterna är ofta omvandla­ de till mycket kompakt kalcit, vilket innebär att de är motståndskraftigare än den porösare mellanmassan, figur 89. Fossilen på en vitt­ rad stenyta står därför ut som kullar medan mellanmassan bildar dalar. Dessutom är fos­ silen, speciellt på södra Gotland, i den färska 109 Ignabergakalksten I Skåne har ett antal kalkstenar brutits för byggnadsändamål. Den enda av dessa som brutits under senare tid är den kretaceiska lgnabergakalkstenen. I början av 1900-talet användes den ganska flitigt, speciellt i Stock­ holm, se tabell 2, s. 18 och tabell 27, s. 84. Stenen är snarast av typen Litifierat skalgrus och består av mer eller mindre välbevarade skalrester från bläckfiskar och stora musslor (S ivhed och Ertström 1991). Den bröts och bryts fortfarande i Kristianstadsområdet, nu­ mera dock för andra ändamål än byggnads­ sten. Stenen var mjuk och porös när den bröts och förvarades därför ofta exponerad för at­ mosfären någon tid. Den cementerades där­ vid och blev betyd lig t hårdare. Stenen uppvisar skador som selektiv vitt­ ring, gipsutfåilning och missfårgning. Ska­ dorna är dock relativt begränsade, vilket del­ vis kan bero på dess relativt sena användning samt attden sällan använts förrentskulptura­ la ändamål. Andra svenska kalkstenar Dessa benämns "kalksten, annan" i tabeller­ na. Främst i södra och sydvästra Skåne men även på Själland i Danmark finns att antal lokalt användakalkstenar,nämligendankalk­ sten, skrivkrita och kalktuff. De två först­ nämnda förekommer vid Öresund; på svens­ ka sidan kan de studeras i brotten vid Lim­ hamn och Klagshamn, på danska sidan på Saltholm och i Stevns klint (Magnusson m.fl. 1963; Suenson 1942, s. 128-129). Dankalk­ sten och skrivkrita är nästan likåldriga och svåra att särsk ilja. De har därför ibland helt enkelt rubricerats som kritsten. Dankalksten, på danska kaJlad limsten, består av små bryozoer (mossdjur) och är van ligen ljusgul till färgen. Den är ganska finporös och mjuk men hårdnarefterexpone­ ring i luften. Den kan innehålla flintbollar. Stenen bildades för drygt 60 miljoner år se­ dan och underlagras av den s.k. skrivkritan, som alltså är något äldre och tillhör kritperi­ oden. Stenen förekommer i byggnader i väst­ ra Skåne, se figur 17, s. 30, främst i Malmö­ området och är vanlig i medeltida kyrkor på Själland (Jacobsen 1986). Den utnyttjades huvudsakligen under medeltjd, se tabell27, s. 84, i skulptural utsmyckning. På SjälJand har dock dankalksten brutits betydligt senare både på Stevns klint, i Faxe kalkbrott och på Figur 89. Kolonner av röd gotländsk kalksten, s.k. Ho­ burgsmarmor, Konstakademien i Stockholm. Tydlig ur­ vittring efter leriga Jagringsplan samt vittringsbeständiga vita fossilavtryck Foto B.A. Lundberg 1991. Columns with red Gollancl limestone (Hoburg mm·b/e) at the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm. Dislinet material loss from clayey layering swfaces and weath­ ering-resistent whitefossil imprints. bergarten rödare än mellanmassan. Vid expo­ nering bleks dock dessa kraftigt och hela stenytan blir Uusare. På socklama av många Gotlandskyrkor i kalksten ser man ett karak­ teristiskt ådringsmönster. Detta har bildats innan kyrkorna fick takrännor och stuprör, då vattnet rann direkt av taken och träffade och kanaliserades på de utstickande socklarna, figur 90. Vattnet har löst ut kalken och bildat vindlande rinnådror. Många av de medeltida gotländska kyrkorna har utsmyckning i got­ ländsk kalksten. På totalt 54 objekt i 32 bygg­ nader har centralt finansierad konservering utförts sedan 1980, se tabell 31, s. 93. 110 Figur 90. Sockel i grå gotländsk kalksten på Väskindc kyrka, Gotland. Tydligturvittrade sprickor efter de horisontellt lagda lagringsplanen samt vertikala rinnådror orsakade av regnvatten från taket. Foto B.A. Lundberg 1991. Socle of Väskinde Church, Gotland, ofgrey Gotland limestone. Characteristic weathered /ayering planes and vertical trick/e paths eaused by rainwaterfrom the roof Saltholm. Inte minst i Köpenhamn finns sten i byggnader från alla dessa lokaler (Suenson 1942, s. 129-131). Vi vet inre om den skulp­ turala stenen i västra Skåne är lokalt skånsk eller kommer från Danmark. Ren skrivkrita är vit till fårgen och så mjuk att den kan fårgas av vid beröring med fmger. Denna är alltså något äldre än dan­ kalkstenen och bildar en fl era hundra meter mäktig horisont, som bl.a. kunnat studeras i nedre delen av Limhamnsbrottet, vilket dock numera är partiellt vattenfyllt. De fåtal före­ komsterna i byggnader i Malmöområdet är av tidigmedeltida ålder, se tabell 27, s. 84. Stenen är mjuk och ömtålig och tål ej direkt regn exponering. Kalktuff består av kemiskt utfålid kalci­ umkarbonat. Vanligen har den bildats där källvatten tränger upp till markytan. Avgång av koldioxid gör att lösligheten av kalcium­ karbonat minskar, varvid kalk kan fållas ut direkt på vegetationen. Dessa kalkförekom­ ster har främst bildats under och efter den senaste nedisningen och bi ldas i vissa fall fortfarande, t.ex. vid Benestad i sydöstraSkå­ ne. Ä ven i Danmark, där den kallas frådsten, finn s betydande avlagringar, t. ex. vid Magle­ kil de nära Roskilde (Suenson 1942, s. 130). Den skiljer sig från de andra yngre kalksten­ arna genom att ha en viss skiktning, stora hålrum och rikligt förekommande avtryck av landfossil, främst växter. På grund av sin höga porositet är kalktuff mycket lätt och har därför använts i tidigmedeltida valv och lik­ nande i skånska kyrkor. [ Danmark är den betydligt vanUgareoch finns t. ex. i ett l 00-tal kyrkor, främst på Själland och östra Jylland (Jacobsen 1986). Stenen grånar påtagligt vid exponering, men är betydligt motståndskraf­ tigare än t.ex. KöpingeSandstenen mot vitt­ ring, vilket tydligt framgår om man studerar Bjäresjö kyrka, se figur 84, s. 101. I Il Utländska kalkstenar Ä ven dessa sorterar under "kalksten, annan" i tabellerna. Vid sidan av eventuella danska kalkstenar från Danien och Krita förekom­ merett l it et antal utländska kalkstenar i svens­ ka byggnader. Den vanligaste av dessa torde vara travertin, även om bara två objekt note­ rats vid inventeringen, se tabell 27, s. 84. Orsaken är att den främst använts efter 1940 som plattsten på fasader, inte minst i Göte­ borg och Borås. Färsk travertin är mycket lj ust gul, men blir med tiden mörkare, gul­ brun . Den karakteriseras av Centimeterstora hålrum utdragna i lagringsriktningen. Den till Sverige införda stenen kallas Alvianotra­ vertin och bryts utanför Rom. Den har bildats på samma sätt som kalktuff. Stenen är förvå­ nansvärt resistent mot vittring. Färgföränd­ ring är den påtagligaste effekten på stenen utomhus. Savonnierekalksten är en gulvit kompakt fossilförande byggsten från Lonaine i Frank­ rike, som använts även i Sverige. I Stock­ holm finns fyra byggnader med denna, t.ex. Strandvägen 1-3. Enligt Suenson (1942, s. 130) är stenen inte alltid frostbeständig, även om den hårdnar vid exponering i luft. Portlandsten är en ljust gulvit kalksten med fossilifierade musslor. Den bildades under Juratiden och bryts på Englands syd­ kust. Det är en i södra England, inte minst i London, mycket använd byggsten, som även ofta utnyttjas för internationella exponerings­ studier. Den förekommer i Köpenhamn (Su­ enson 1942, s. 133) samt i Konstföreningens hus nära Stureplan i Stockholm. Den anses vara en ganska lättvittrad sten. Marmor Här inkluderar vi marmor under begreppet kalksten. Rent kemiskt är detta korrekt, men egentligen är marmor en metamorf bergart som utsatts för högt tryck och temperatur och därvid omkdstalliserats. Begreppen kalksten och marmor är geologiskt väldefinierat, men inom byggbranschen har begreppen använts betydligt vidare, speciellt i Sydeuropa. Många av de marmortyper som är kända från Medel­ havsområdet är geologiskt sett kalks tenar. Alla svenska marmortyper är gamla och tillhör urberget, dvs. är äldre än 570 miljoner år. De flesta av dem har en ålder av näJmare 2 000 miljoner år. Kalkstenarna däremot är alla yngre än 500 miljoner år. Förutom åldern skiljer sig dessa grupper i ett par avseenden. Marmor är ofta dolomitisk, dvs. hälften av kalciumet i. mineralet kalcit ersätts med mag­ nesium, varvid man får mineralet dolomit, CaMg(C03) 2• J svensk marmor förekommer dessutom inga fossil synliga för blotta ögat medan kalkstenarna i huvudsak är uppbygg­ da av organismer eller deras skal. Den svenska marmor som brutits som byggnadssten finns huvudsakligen i centrala Sverige; främst landskapen Söde1manland, Närke, Östergötland och Uppland, figur 91. Den kan delas in i ett antal grupper efter färg och struktur (Kathol 1992a). Denna indel­ ning med senare modifieringar (Katholl995) följer vi också här. Svensk marmor äJ· ofta grön i olikå nyånser då den innehål ler mine­ ralgrupperna amfibol och pyroxen eller mi­ neralet serpentin. De gröna marmortyperna delas här in i marmor av Kolmårdstyp samt Mölnbomarmor. Marmor av Sötmlandstyp är vanligen ljus liksom marmor från Eke­ bergsområdet i Närke som dock kan ha svagt gul eller grön anstrykning. En annan mer eller mindre rödfärgad marmortyp har brutits i Vattholmaområdet i Uppland. Övriga mar­ mortyper sammanfattar vi under begreppet annan marmor. Till dessa räknas röd Dylta­ marmor, oidentifierade gröna och vita typer samt utländsk vit marmor, främst Can·ara. Över 75% av alla marmorobjekt är yngre än 1860, men marmor förekommer i byggna­ der sedan tidig medeltid, se tabell 27, s. 84. Vittringen av marmor är vanligen av typen homogen vittring, sandning, missfärgning/ färgförändring och biologisk påväxt. Mar­ mor i regnskugga blir svartfärgad genom att gipskrustor tar upp sot och smuts men även befrämjar biologisk kolonisering. Marmor Obestämd kalksten Det finns närmare 500 objekt med obestämda kalkstenar, se tabell 27, s. 84, vilket utgör knappt 8% av al la kalkstensobjekt De flesta av dessa är från 1800-talet eller senare. Ma­ joriteten finns i Östergötland, Stockholms stad, Södermanland, Skåne (Malmöhus län) och Västergötland. De är ofta dolda av färg­ lager eller sitter så avigt till att de ej kan nä1mare studeras utan stege e.dyl. En del har också förblivit obestämda eftersom de ej in­ venterats av geolog. Många av dessa torde vara lokala ortocerkalkstenar, eftersom de flesta obestämda stenarna finns i trakter med förekomster av ordoviciska kalkstenar. 112 o 50 • Marmor, KDJmArdstyp • Marmor, Ekebergstyp • Marmor, Annan v Marmor, Vattholmatyp ~ Marmor, Mölnbo • Marmor, S6rmlandstyp Figur 91. De viktigaste marmorförekomsterna i Sverige som utnyttjats som byggnadssten. The major marble occurrences in Sweden used as building stone. Marmor, Kolmårdstyp=Marble, type Kolmården etc. med starkare färger bleknar generellt med tiden och får ofta ett sockerkornigt utseende, medan ljus marmor ofta gulnar. Marmor är generellt beständigare mot vittring än kalk­ sten p.g.a. si n homogenitet, kompakthet och därmed sammanhängande låga porositet. Marmor av Ekebergstyp Ekebergsmarmorn förekommer i två urkalk­ stensstråk nära Glanshammar öster om Öre­ bro. Den uppvisar en viss färgvariatio n. Den renaste marmorn är ljusgrå till vit, ofta något gråflammig med små gröna linser. Inte sällan innehåller stenen några centimeter långa grå­ gula tremolitk:ristaller (ett amfibolmineral). Stenen är en massformig dolomitmarmor, men ofta bankad med upp till två metertjocka bankar. De gula och blå typerna innehåller sparsamt med amfiboler, främst tremolit (Shaikh m.fl. 1989, s. 176-182). De orenare typerna är ljusgrå-ljusgröna till färgen och kan innehålla 5- 30 cm långa mörka linser (Gamla Lillkyrkabrottet). Ekebergsmarmor började brytas i större skala omkring år 1903 föruppförandet av Dramatiskateatern i Stock­ holm. Numera används stenen främst inom­ hus. Det är främst i Göteborg och Stockholm stenen använts i byggnader. Fortfarande är ett flertal brott i Glanshammarsområdet öppna. Stenen förändras vid exponering i atmos­ fären. Den smutsas och får en svärtad yta. Dolomiten vittrar och ger bergarten ett sock­ erkornigt utseende medan ingående arnfibo­ ler är motståndskraftigare och står ut från ytan efter längre regnexponering. Färgen för­ ändras också och de klara färgnyanserna blir svagare. Denna marmor måste dock betrak­ tas som relativt vitt.ringsbeständig, se figur 64, s. 76 och figu.r 65, s. 77. Marmor av Kolmårdstyp Grön marmor bildar en grupp, som främst kommer från Kolmården på gränsen mellan Södermanland och Östergötland, se figur 91 . Detta är äkta Kolmårdsmarmor. Till denna typ föres också marmor från Grepptorp vid Marmorbyn i Katrineholmstrakten. Dessut­ om räknas marmorn från brotten Brännlyck­ an och Läggesta nära Askersund till Kol­ mårdsgruppen liksom Mårdhyttan norr om Örebro. Dessa marmortyper kan även ha bru­ na och svarta inslag. Om stenen sågas para!­ 113 lellt med lagringen fäs en randig yta, om stenen sägas vinkelrät lagringen blir ytan istället fläck ig eller flammig. Kemiskt är det­ tahuvudsakligen kaJc itmarmor som brotten i Ko lmårdsområdet och Brännlyckan eller blandad kalcit-/dolomitmarmor som i Mar­ morbyn. Ingående mineral förutom kalcit, dolomit och amfibol ärdiopsid, glimmer samt kvarts. Det är amfibolerna som ger den grö­ na, bruna eller svarta färgen. Äkta Kolmårds­ marmor är ofta grönsvartfläckig och påtag­ ligt ådrad. Stenen har brutits åtminstone sedan 1200­ talet. Mera kontinuerligt har stenen brutits från 1600-talet fram till nutid. Den största brytningen skedde efter det senaste sekel­ skiftet. Två brott har på nytt öppnats i Kol­ mården. Främst har stenen utnyttjats i Öster­ götland, Södermanland och stockholmsom­ rådet, se tabell 2, s. 18. Marmor av Kolmårds­ typ förändras påtagligt vid vittring. De ljusa­ re mineralen kalcit och dolomit löses upp av regn, medan de härdare starkare färgade am­ fibolrika skikten står kvar. Dessa bleknar dock tydligt med tiden, så stenen blir ljusare men ofta även smutsigare på reg nskyddade ytor. Marmorn är ej sällan sprickig; både större spricksystem och mindre partier med mikrosprickor framträder så småningom. Hjälmaren, se fi gur 91. Denna marmortyp är vittill grå och blir brunare vid vittring. Redan under medeltid användes den lokalt i kyrkor. Den förekommer även i ett fåtal byggnader från 1600- till 1800-tal, se tabell 27, s. 84. Under senare tid, innan brotten Jades öde utnyttjades denna marmortyp huvudsakligen för industrie lla ändamål på platser som Stora Vika och Oaxen. Marmor av Valtholmatyp Marmor, som även kallas urkalksten, uppträ­ der i ett stråk i Vattholmatrakten norr om Uppsala. Den består av en massformig, me­ delkornig någotdoJornitisk marmor, som även kallades Lenamarmor tidigare. Den är ljus­ grå till svagt grönaktig till färgen med deci­ meterlånga rödlätta flammor. Den uppvisar en betydande variation i fårg; gröna till mör­ ka partier förekommer. Dessa marmorföre­ komster bearbetades från tidig medeltid och fram till början av 1900-talet och har bl.a. använts i Uppsala domkyrka i flera skulptu­ rer från skiftet 1500- till 1600-tal. Alla brot­ ten är nu nedlagda och de flesta är vattenfyll­ da. Annan marmor Under denna rubrik sorterar ett antal mar­ mortyper med avvikande utseende. Flera av dem är röda i olika nyanser. Marmorn frän Dylta i Närke tillhör en ljus typ som har större partier med homogent skär färg, medan mar­ morn från Harbonäs i Uppland är en medel­ kornig marmor med decimeterlånga röda och ljusgröna flammor. En vit, ibland rödlätt marmor har även brutits vid Gistad och nära Lenbergsvik på västra sLranden av sjön Glan i Östergötl and. På Singö norr om Grissle­ hamn har en medelkornig grå dolomitmar­ mor troligen utnyttjats. Alla dessa brott är nu nedlagda. Marmor från Mölnbo I Mölnbo i centrala Södermanland har man brutit en distinkt grön dolomitmarmor i ett flertal brott. Stenen är finkornig med homo­ gent fördelad grön serpentin, som ger stenen ett karakteristiskt utseende. Ställvis är stenen småveckad med grå band samt svagt gula inslag. Den har ofta Centimeterstora vita och ljusbruna fläckar. Brytningen i området på­ börjades 1893 och fortsatte till mitten av J960-talet då den lades ned. Den hade sin storhetstid under de två första decennierna av detta århundrade, se tabell 27, s. 84. Den användes både utomhus i fasader och inom­ hus som trappsten och fönsterbänkar. Stenen uppvisar samma typer av skador och liknan­ de motståndskraft mot vittring som föregåen­ de marmo rtyper. Andra bergarter Under denna rubrik sorterar täljsten och skif­ fer, som båda är metamorfa bergarter. Tälj­ sten är en mjuk grönaktig bergart som består av mineralen talk, klorit och amfiboler. Den är mjuk och därmed lätt att bearbeta. Denna stentyp är mycket vanlig i våra grannländer Norge och Finland som byggnadssten och i skulpturala detaljer. Nidm·osdomen i Trond­ Marmor av Sörmlandstyp Detta omfattar homogent kristallina medel­ till grovkorniga typer från olika områden i östra Södermanland . De brott som lokalise­ rats är Bonneråd A-E, Pumptorp A-F, O axen i Himmerfjärden samt Lännäs söder om 114 heim är helt byggd i täljsten från en stor mängd olika stenbrott. Ä ven i Sverige har täljsten utnyttjats vid skulptural utsmyck­ ning. Under tidig medeltid var denna sten mycket populär förtillverkning av dopfuntar. Råmaterialet till dopfuntar i Skandinavien kommer huvudsakligen från 0stfold i Norge samt angränsande delar av Sverige, främst Dalsland (Hallbäck 1978). Täljsten bröts under medeltiden även vid Lödd by i Uppland samt senare även vid Täcksfors i Värmland. Numera bryts täljsten endast i Handöl i västra Jämtland för tillverkning av eldfasta grytor, kaminer, mortlar och andra smärre husge­ rådsartiklar. Av skiffer finns två huvudtyper av intres­ se för byggnation, nämligen lerskiffer och glimme rskiffer. Skiffrarna är metamorfose­ rade leror, som är mycket täta och finkorniga. De har van ligen en utpräglad skiffrighet, som gör att stenen lätt spricker upp i tunna släta skivor. l Sverige har svart lerskiffer huvud­ sakligen brutits i Grythyttan i Närke och i centrala Dalsland. I ingen av dessa områden bryts skiffer längre, men finns fortfarande tillgänglig för utbyte av söndervittrade skif­ ferplattor. Glimmerskiffer är en grönaktig, silverglänsande bergart med lättondulerande yta som huvudsakligen använts som takplat­ tor, men numera utnyttjas även som träd­ gårdsplattor och inne i byggnader. Glimmer~ skiffer har brutits och bryts fortfarande 1 Glava i västra Värmland, liksom i Offerdals­ trakten i Jämtland. Vi har ej närmare under­ sökt dessa bergarter ur v ittringssynpunkt, men de torde vara relativt motståndskraftiga. Urberg Under denna beteckning hamnar ett flertal olika äldre hårdare bergarter, som huvudsak­ ligen utnyttjats efter industrialismens genom­ brott. De är generellt hårda, kompakta och så svårbearbetade att de endast lämpar sig för maskinell hantering. De viktigaste är graniter av en mångfald typer, diabas, hyperit och gabbro som alla tre kallas svart granit i sten­ arbetskretsar samt metamorfa gnejser, porfy­ rer och amfiboliter. Graniter och gnejser ut­ nyttjades redan underv ikingatid för runstens­ tillverkning, men bearbetades i allmänhet föga. Redan under folkvandringstid samt se­ nare under tidig medeltid användes granit och liknande, men samlades då in som lösa block som isen dumpat i de lösa avlagringar­ na. Mycket vanliga är stenkyrkor i granit på Jylland (Noe-Nygaard 1985; Jacobsen 1986). Urberg, dvs. främst granit, utgör en tredjedel av alla i Sverige inventerade objekt, se tabell 2, s. 18. Av dessa är nästan 95% från tiden efter 1860. Vi har inte närmare studerat och åtgärdat urbergssten. Skadefrekvensen är dock lägre än för alla andra bergartstyper, se figur 64, s. 76, och uppgår bara till drygt 5%. De skadetyper som är vanligast är sel~ktiv vittring, exfoliering och missfärgning. Aven diabas (svart granit) är mycket vittringsbe­ ständig liksom porfyr från Dalarna. 115 Skador och orsaker RUNO LöFVENDAHL Likt levande organismer är också oorganisk materia underordnad förändring. Ett kultur­ föremål i sten, vare sig en byggnad eller en ristning kan sägas ha födelse eller en tillbli­ velsetidpunkt som kulturföremål, nämligen när byggnaden eller ristningen stod färdig. Detta är föremålets opti mum, när det har maximal ordning. Kulturföremålet genom­ går sedan en mer eller mindre kontinuerlig regress, där förändringshastigheten kan va­ riera starkt med tiden. Processer av fysika­ lisk, kemisk och biologisk natur knaprar på föremålet som hela tiden förändras. I den biologiska vittringen ingår också mänskligt inflytande; såväl ökad nedbrytning som bromsning av förändringen kan inräknas i denna antropogena påverkan. Även om vi i allmänhet ej kan tillskriva föremålet en definitiv dödsdag, når det så småningom ett tillstånd där dess ursprung som kulturföremål ej längre framgår. Utökad mänsklig kunskap kan dock göra att föremå­ let återtar något av sin identitet och ej bara betraktas som skapat av naturen. Jag tänker här söka definiera de olika processer som påverkar våra kulturföremål, figur 92, främst i sten. Den viktigaste faktorn är föreningen Hp i alla dess former; is, vatten och vattenånga. Utomhus är den viktigaste faktorn vatten som regn, som faller vertikalt i vindstilla väder eller kan karakteriseras som slagregn vid starkare vind. Det vatten som träffar sten­ ytan tas delvis upp av stenen och kan tränga VITTRING OCH NEDBRYTNING (Vatten, syre, temperatur, föroreningar) lNaturlig process ~ l l Biologisk l ~ lAntropogen processj lFysikalisk l l Kemisk l Aktiv (dålig åtgärd) Passiv (i11direkt) Frys-/töcykling 'Upplösning Fasomvandling Kristallisation Svällning Värmevariation Belastning/rörelser Vind/mek. nötning Vibrationer l Mikroorganismer Alger Lavar Rengöring Ytbehandling Fogning Dåligt material Förorenad luft Bristande underhåll Figur 92. Naturliga och antropogena faktorer som styr vittring och nedbrytning av byggnadssten. Natural and anthropogenic Jaetors governing weathering and destruction of building stone.. 116 in under ytan. När regnet upphört avdunstar vattnet som tagits upp av stenen mer eller mindre snabbt, vi har alltså en växling mellan fuktning och torkning. Regnet som träffar ytan löser delvis upp stenen. Omfattningen beror på regnets kemi och de i stenen ingåen­ de mineralen. Förutom den rentkemiska upp­ lösningsprocessen tillkommer fysikaliska (och biologiska) processer. Farliga episoder är när temperaturen sjunker så lågt under fryspunkten att vattnet i stenen (eller annat material) övergår till is. En vattenmättad sten kan dåfrysa sönder. Om nederbörden dessut­ om innehåller salter, t.ex. klorid eller sulfat penetrerar dessa stenen. När vattnet sedan avdunstar under torrperioder anrikas salterna i avdunstningszonen på eller nära ytan. När saltmättnad uppkommit kristalliserar salt ut med åtföljande skador. Både kemiska och biologiska processer är beroende av vattnets närvaro. Det är huvud­ sakligen fysikaliska processer som kan för­ siggå i torrt tillstånd, nämligen värmeutvidg­ ning vid stigande temperatur, vindpåverkan med åtföljande mekanisk nötning, markrö­ relser samt vibrationer. Ä ven vissa andra, direkt eller indirekt antropogena, processer förekommer. Till dessa kan räknas val av dåligt material och ren vandalism. För flera av skadetyperna är sambandet orsak-verkan klart, i andra fall är skadeorsa­ ken oklar. I många fall är orsaken till skadan säkert flerfaldig. Som utgångspunkt använ­ der vi den indelning av skadetyper som pre­ senterats i Natunten i byggnader. Svensk byggnadssten och skadebilder (1994, s. 54­ 65). Jag diskuterar också de processer som orsakar de olika skadorna. Skadetyper Reliefvittring Reliefvittring är mycket vanlig på byggnader och är primä1t kemisk till sin natur. Med tiden drabbas all sten utomhus av denna vittrings­ form. Den bar ett tidsmässigt förlopp, som börjar omärkligt men med tiden antar marke­ rade former, som dock drabbar olika berg­ artsmaterial med olika hastighet. Mineral lö­ ses olika snabbt i vatten och har alltså mycket varierande kemisk motståndskraft. Eftersom bergarter i allmänhet innehåller flera olika mineral, blir resultatet att en ursprungligen slät yta blir ojämnare med tiden, eftersom de lättlösligare mineralen försvinner snabbare. Upplösningen ökar för de flesta mineral när pH-värdet avviker starkt från neutralt; vid pH-värden underfyraökar den vanligen kraf­ tigt. Den förändras också vid förekomst av andra joner i lösning. Höga halter löst koldi­ oxid ger en kraftigt ökad upplösning av kal­ cit; fältspater påverkas på samma sätt (Suen­ son 1942, s. 77; Sjöberg m.fl. 1995). Närvaro av fosfat däremot minskar påtagligt upplös­ ningen av kalcit. Samma inverkan i mindre omfattning har också sulfat och t.ex . flera metallelement som järn, bly och scandium (Sjöberg 1978; Sjöberg m.fl. 1995). Plagio­ klas vittrar snabbare än kalifältspat under natw-liga förhållanden medan kvarts är prak­ tiskt taget olöslig (Drever 1982). Glimrar är också kemiskt svårlösliga. Emellertid visar studier av bergartsytor att glimrar och "glim­ merpaket" ofta framträder som håligheter. Detta beror uppenbarligen på att glimrar, speciellt biotit, lätt spjälkas upp i bladfOim, då vatten trängt in mellan glimmerbladen, vilka sprängs sönder vid frysning . Få bergar­ ter består av ett enda mineral. Dessutom betyder struktur och kornstorlek en del; små korn eller olika typer av kristalldefekter löses lättare (Berner 1978). Detta gör att även rena kalkstenar med fossilavtryck kan uppvisa stark reliefvittring, då fossilen oftare är tätare och motståndskraftigare än omgivande mel­ lanmassa. I princip lederdenna kinetiska upplösning av mineral tlll ökad ojämnhet av den från början släta stenytan, vare sig denna är natur­ ligt ispolerad eller hy vlad och slipad av män­ niskan. Med mikrokartering av stenfasader kan man numera approximativt definiera ytor­ nas topografi (Swantesson 1992, Simon och Snethlage 1993 ). Ytornas ojämnhet är starkt beroende av bergartsmineralens storlek. Fin­ korniga bergarter får en mycket låg mikrore­ lief, där höjdskillnaden mellan resistenta och lättvittrade mineral maximalt motsvarar kom­ storleken (kornens diameter). Grovkorniga bergarter däremot kan få en yttopografi med höjdskillnader i cm-skala eller mera efter tillräckligtlång tid. Exempel på detta ärkvarts­ ådrade kalkstenar, där kvartsådrorna står upp som dm-höga ryggar. Denna typ av vittring i renodlad form kallas mineralvittring eller reliefvittring. Reliefvittring kan utvecklas vidare till mera avancerade former som kallas hålvitt­ ring och alveolvittring. Hålvittringen karak­ teriseras av att större håligheter utvecklas på 117 sten ytan, när det sammanhållande bindemed­ let i stenen löses upp, varpå motståndskraf­ tigare korn tappar fästet och faller bort. Ska­ detypen påträffas såväl naturligt på orena sandstenar som på bearbetad kulturs ten. Hål­ vittringen kan utvecklas vidare till s.k. alve­ olvittring. Då återstår bara åsar av den ur­ sprungliga ytan, medanresten fall it bort. Ytan får då ett bikakeliknande utseende, se figur 76, s. 94. En annan avancerad typ av reliefvittring är skikt- och suturvittring, som uppträder i orena sandstenar och kalkstenar, inte minst ortocerkalksten. I lagrade kalkstenar växel­ lagrar ofta rena kalkstensbankar med tunna horisonter av lermineral, tunna asklager eller liknande. Dessa lager tar lätt upp vatten, sväller och spricker upp. Om stenen monte­ rats horisontellt(som den avlagrats) och inne­ håller flera lerskikt, vittrar dessa ut och läm­ nar urgröpta ränder i stenen, se figur 86, s. 105. Vi antar att dessa skikt vittrar fysika­ lisktingående lermineral är ofta av i !lit- eller smektittyp. Lermineralen har egenskaper som skiljer dem från de vanliga bergartsbildande mineralen i två avseenden: l. Lermineralen fungerar som jonbytare, dvs. tar upp och byter ut katjoner i kristallstruktu­ ren (beroende på tillgången på joner). Mine­ ralen ändrar därvid volym med åtskilliga procent, vilket gör att dessa lager sväller och faller ut. Resultatet blir en urgröpt ränna. 2. Lermineralen kan ta upp vatten och sväller därvid starkt, smektiten med över tio procent. Denna process ger samma resultat som jon­ bytesreaktionen, dvs. ytavfall. rioder eller frysning de huvudsakliga ned­ brytningsfaktorerna. Stenens porositet (och permeabilitet för vatten) spelar också en vik­ tig roll. Reliefvittring är alltså ett mångfacetterat begrepp. Till en början kru·akteriseras vitt­ ringsformen av ren upplösning, dvs. kemisk vittring. Vid fortsatt reliefvittting spelar ock­ så fysikaliska faktorer stor roll - när den kemiska sammanhållningen eliminerats är frost, saltkristallisation/sprängning och lik­ nande processer betydelsefulla. Stenens po­ rositet har vid vittringen ökat påtagligt i ytzo­ nen, vilket ger vatten och fukt möjlighet att tränga in i och under ytan. Egenskapen att ändra volym vid vatten­ upptag eller jonbyte i vattenlösning skiljer dessa mineral från bergarternas huvudmine­ ral vare sig dessa är fältspater, kalcit eller något annat. Huvudmineralen ändrar nämli­ gen inte volym påtagligt vid denna påverkan. Det är troligen denna starka volymförändring som orsakar att lermineralskikten vittrar ut. Höm- och kantavrundning är ett vanligt vittringsfenomen på många bergarter, både i naturen och på kultursten. Nästan all profile­ rad sedimentsten påverkas av detta. Proces­ sen brukar inledas med avskalning (exfolie­ ring) och bortfall av kanteroch hörn, figur93 . Den uppkomna porösa stenytan fortsätter att sanda; på så sättförloras material. I allmänhet är tillförsel av vatten kombinerat med torrpe­ 118 Figur 93. Nedbrytning i form av kantavrundning samt lagat mörkt parti i Y xhultskalksten påStrandvägen 17, Stockholm. Foto B.A. Lundberg 1991. Extensive loss of edges and dark mending in Yxhult limestone at Strandvägen 17 in Stockholm. Sandning och pulverisering När stenytan tappat så mycket av sin sam­ manhållande kraft att mineralpartiklar faller bort vid minsta beröring säger man att stenen sandar. Detta fenomen är vanligt hos orena sandstenar. I princip samma fenomen före­ kommer på vissa graniter, men i detta fall är mineralkornen större, ofta centimeterstora. Denna vittringsform kallas då vanligen grus­ vittring. Den primära orsaken till fenomenet är kemisk vittring. Bindemedlet som kittar ihop bergarten kan vara kalcit eller andra mineral som är lättlösligare än de silikater bergarten normalt är uppbyggd av. När ce­ merltet försvunnit och korngränserna lösts upp saknar silikatmineralen förankring och faller alltså bort. I extrema fa ll , när nedbryt­ nrogen är snabb, finner man ett lager av mineralkom nedanför den vittrade stenytan. Om man försiktigt berör ytan av en vittrad sandsten med fingret dammar det och kvarts­ komen faller av. Speciellt under exfolierade stenytor och spruckna gipskrustor är materi­ alet ofta pulveriserat och sitter löst, figur 94. Det är framför allt dessa stenytor som är i behov av konsolidering, dvs. att stenen görs fastare och hålJbarare. Ren upplösning av en homogen monami­ neralisk bergart som ren kalksten kan också förekomma. Detta är en rent kemisk process. I en homogen bergart med ett enda mineral borde detta ge en likartad upplösning av hela ytan. I praktiken är emellertid vittringen ofta selektiv även i kalkstenar, då t.ex. fossil är tätare och motståndskraftigare än mellan­ massan och därför bildar uppstickande parti­ er på en vittrad yta. Sandning är alltså en komplex process. Primärt underminerar ke­ misk vittring mineralkomens sammanhåll­ ning. Processen när korn och mineralkorn faller bort är fysikalisk, dvs. frysning samt tyngdkraftens inverkan. Figur 94. Konsol på västportalen, Trefaldighetskyrkan i Kristianstad, Skåne av gotländsk sandsten. Tät svart hinna på ytan där exfolieringen initierats från kanter och ger en ljus sandande yta. Foto B.A. Lundberg 1992. Sero/led brocket, the westerndo01way ofthe Trinity Church, Kristianstad, Skåne, ofGotland sandstone. Oense but t hin blackish veneer 011 the swface, where the exfoliation starts at the edges of the brocket, leoving a whitish sanding swface. Exfoliering Exfoliering eller avbladning är en mycket vanlig process som påtagligt skadar profile­ rad och skulptural sten. Fenomenet är mycket vanligt på de flesta bearbetade sten ytor; såväl sand- och kalkstenar som graniter. Det karak­ teristiska för denna skadet y p är att tunna skal faller av sten ytan. Storleken kan variera från kvadratmillimetersmå fjäll till kvadratdeci­ meterstara runda skal. Skadan börjar med att partier på ytan blir bom, dvs. fläckvis släpper kontakten med underlaget. Diagnosen är att man hör ett ihåligt ljud vid knackning på ytan. Så småningom faller hela eller en del av bomytan bort. En exfolieringsskada har allt­ så uppkommit, se figur 3 1, s. 44. Denna tenderar att växa genom att utvidgas i perife­ rin, se figur 87, s. 105 och figur 94. Skadetypen har troligen flera orsaker. Vik­ tigt är uppenbarligen fukt och frysning samt saJtkristallisation. Skadetypen har åstadkom­ mits i laboratorieförsök (Wessman 1995). Att exfolieringsskador uppkommit genom kris­ taJlisation av alt, inte minst natriumsulfat, har påvisats på flera ställen i Gamla Stan i Stockholm på gotländsk sandsten. Skadan har påträffats på andra sandstenar, kalkstenar 119 som Yx.hultskalksten samt graniter, t.ex. Lunds domkyrkas västportaL I vissa fall sker exfoliering i flera generationer som på Rid­ darhuset i Stockholm (Natmsten i byggna­ der. Svensk byggnadssten och skadebilder 1994, figur 61). Beroende på den bortfallna ytans storlek kan man skilja mellan fjällning, avbladning och avskalning. Det är värt att notera att exfoliering sker helt oberoende av bergartens lagring. Det är alltså en strikt ytprocess. För­ utom fukt, frysning och saltinnehåll kan ock­ så ytbehandling i form av konsolidering för att försegla ytskiktet samt s.k. svart belägg­ ning (se under hinna) underlätta, ja t.o.m. orsaka exfoliering som på granitkolonnerna på Lunds domkyrkas västportal (Löfvendahl och Sundner manus). Vi skiljer alltså på exfo­ liering och klovsprickor, som är mycket van­ liga i kalkstenar (Natursten i byggnader. Svensk byggnadssten och skadebilder 1994, figur 62). Såväl kornstorlek som porositet är viktiga faktorer att ta hänsyn till vid exfolie­ ring. Exfolieringsskiktets tjocklek är beroen­ de av bergartens kornstorlek och vattenupp­ tagande förmåga (Fagerlund och Wessman 1992). Denna typ av skador är mycket svår att laga och åtgärda. De försök som gjorts att permanent fästa bompartier vid underlaget har ej varit speciellt framgångsrika. I Tysk­ land t.ex. har man genom injicering med sprickor eller bankningsplan. De kan också uppstå i byggnaden genom felaktig belast­ ning, rörelser och/eller sättningar eller ge- · nom vibrationer. Sprickorna kan ha olika omfattning. De kan vara tunna och grunda men även djupa, genomgående, jfr figur 90, s. 111. Sprickor kan vara öppna eller slutna med olika sekun­ därmineraL Öppna sprickor kan lätt vidgas genom att löst material ramlar ned och fyller dem kontinuerligt. Inte sällan utgör sprickor­ na en angreppspunkt för fortsatt materialför­ lust Inte minst kan sprickornas kanter falla bort och ge grova ojämna sårytor. Det är naturligtvis mycket viktigt att klar­ göra orsaken till att sprickorna uppkommit. För detta ändamål behöver ibland en statisk modell formuleras (Troelsgård 1990, s. 32­ 33). En korrekt modell skall generera ett sprickmönster som överensstämmer med byggnadens verkliga sp1ickmönster. När det­ ta är fallet kan man få en uppfattning om sprickmönstrets orsaker. Genom mätning av sprickrörelser genom dubbning kan man reda ut rörelsehastigheter och rörelseriktning (se Humble och Westerberg 1990, s. 159-161). Sprickor som utvecklats p.g.a. stenens egna egenskaper, t.ex . lagring, bankning eller an­ dra inre egenskaper faller utanför denna mo­ dell. Sprickor på gamla byggnader orsakas ofta av rostande järndubbar, vilkas utvidg­ ning ger olika, inte sällan radiella sprick­ pastan Ledan B sökt fästa bompartierna (Snethlage 1993). Resultatet är dock mycket diskutabelt. Konventionell injicering med lim­ mande substanser som paraloid har också varit relativt ineffektiva. I fall av tunna fjäll kan det vara möjligt att mjuka upp och fixera dessa mot underlaget med rispapper doppat i vattenlösning med följande impregneringar (Andersson, T. 1983, s.l38). En tredjemöjlig väg är att partiellt hugga ner stenen i jämn­ höjdmedexfolieringens underyta, vilket bl.a. utförts påVetlanda kyrkas västportal somma­ ren 1995. Resultatet verkar acceptabelt. Ex­ foliering är huvudsakligen en fysikalisk pro­ cess. mönster. I dessa fall måste dubben ersättas med ny dubb i rostfritt stål eller annat icke­ oxiderande material. Många sprickor är dock inaktiva och ofar­ liga. Öppna sprickor kan också förvärras ge­ nom att delar av sprickans väggar fa ller bort, varvid sprickan vidgas utan egentlig rörelse. När man eliminerat eller lindrat orsaken till sprickorna bör de lagas och fyllas igen för att förebygga ytterligare materialförlust och es­ tetiska skavanker. Sprickor är generellt av fysi kalisk natur. Hinna och missfärgning Stenens yta förändras med tiden; den ändrar inte bara struktur utan även färg. Dels ger kemiska förändringar, framför a!Jt oxidation olika färgförändringar, som i allmänhet är biologiskt katalyserande. Redoxelement som järn och koppar ändrar färg vid oxidation ­ järn: från grått till brunt/rött; koppar: från metallgult till grönt eller blågrönt Färgför­ Spricka och sprickbildning Sprickor kan ha varierande utseende och helt olika orsaker. Vissa är allvarliga för byggna­ den medan andra är ofarliga och i stort sett bara skönhetsfel. Sprickor kan vara ursprung­ liga svaghetszoner i stenen, t.ex. lagrings­ 120 ändringen kan också utgöras av biologisk påväxt av alger som kan ge röda (Trentepoh­ /ia), gröna (blågrönalger) eller i torrt tillstånd svarta beläggningar, se figur 82, s. 99 och figur 94, s. 119. Dessa svarta hinnor, kallade black staining i England är ofta anrikade på järn och svavel (Nord och Tronner 1991). På kontinenten är hinnorna generellt biologiska till sin natur (Krumbein 1992a). Hansson ( 1995) har påvisat förekom st av svarta jäst­ svampar, vilka avger melaniner och bildar svarta hinnor på kalkstenar i Göteborg. Patina är ett begrepp inom kulturvården som överlappar begreppet hinna och miss­ färgning, figur 95, men se även figur 43, s.54. Antikvariskt sett är det en central ingrediens på äldre byggnader och utgör en viktig och omistlig faktor (Unnerbäck och Nordin 1995) som indikation på ålder. Med patina menar vi dock generellt en föränd ring utan tillförsel av material. Det torde vanligen röra sig om ox­ idationsprocesser som ger patinan. Ofta blir stenytan gulare eller brunare och oxidation av järn från tvåvärd till trevärd form torde vara en av huvudprocessema. Upptag av at­ mosfårgaser som svaveldioxid och kväveox­ idereller löstajoner av sulfatoch nitrathör ej hit. Färgförändringarna kan också vara mer eller mindre biologiska och förändras med tiden p.g.a. miljöförändringar. Exempel på detta är Parthenon i Aten , vars yta ändrat färg genom de senaste seklen (Krumbein 1992b). Gränsdragningen mellan hinna/missfärg­ ning å ena sidan och patina å den andra är något oklar. Svarta, tunna hinnor är mer eller mindre vanliga på stenytor, speciellt på kar­ bonatfria sandstenar och graniter (Kathol m.fl. 1990; Nord och Tronner 1991 ). J vissa fall betraktas dessa hinnor som starkt misspry­ dande. Man har försöktavlägsna dem genom renhugg n ing av sten ytan, t.ex. på Lunds dom­ kyrka, men de återkom ganska snabbt (se s. 79). De svarta hinnorna är kemiskt relativt svåra att karakterisera. De innehåller som nämnts järn och svavel, även om dessa äm­ nen inte är helt korrelerade. När de förekom­ mer tillsammans är det van ligen i fonn av mineralet jarosit (Kathol m.fL 1990; Nord och Tronner 1991). Andra anrikade grund­ ämnen är kol och fosfor. Det svarta pigmentet tolkas vanligen som sot, men har på konti­ nenten främst förknippats med biologiska processer (Krumbein 1992a, s. 446). Att ta bort dessa svarta hinnor kan vara besvärligt. De kemiskametoder som används vid stenkonservering är vanligen olika typer Figur 95. Riksbanken i Vänersborg från sekelskiftet i oskadad Yxhultskalksten med svag patina. Foto L. Ken­ nerstedt 1992. Th e Central Bank of Sweden in Vänersborg, counry of Älvsborg; intact g rey Yxhultlimestone with inconspicuous patination. av s.k. inpackningar. I ren vanenlösning är hinnorna oftast olösliga, så man tillsätter någon komplexbindare som EDTA eller am­ moniumföreningar. Problemet är introduk­ tionen av lättlösliga kemiska ämnen i stenen. Även olika typer av blästring eller våtbläst­ ring har fått ökad användning liksom laserbe­ handling. Traditionellt har också nedhuggning an­ vänts. Generellt måste man noga överväga om de svarta hinnorna verkligen behöver tas bort helt och hållet. Andra utfällningar är lättare an klargöra orsaken till. De två vanligaste är gul- eller brunfärgning genom rostbildning, dvs. ut­ fäll ning av oxiderat järn. Järnet kan komrna från i stenen ingående järnmineral, oftast svavelkis, FeS 2 • Vid oxidation löses detta 121 mineral, som är vanligt i många byggstensty­ per, upp. Medan svavel lansporteras bort, utfälls den svärlösliga järnjonen Fe3+ som rost eller liknande. I mänga fall kommer järnet också från tak, avtäckningar, dubbar eller spikar av järn. Gröna och blågröna kop­ parutfåilningar bestående av mineralen ma­ lakit, azurit och brochantit är också vanliga. Deras ursprung är vanligen bronsstatyer, kop­ partak eller kopparavtäckningar på byggna­ derna. Ä ven en del andra metaller, t.ex. bly, ger sekundära utfållningar. Det intressanta är att många av dessa metallelement hämmar den kemiska nedbrytningen (Sjöberg m.fl. 1995). Dessutom bör man vara medveten om att flera av dessa övergångsmetaller, inte minst koppar och bly, är giftiga för både växter och djur. Måttliga mängder löst i vatten färgar ej stenytan men håller tillbaka beväxning, vil­ ket många gånger är en viktig uppgift. Ett lämpligt forskningsområde är att testa giftig­ heten och dokumentera effektiviteten av oli­ ka övergångsmetaller för att förhindra icke önskvärd biologisk kolonisering. Vissa av dessa minskar också den kemiska vittringen. Alla dessa utfällningar kan mer eller mindre fullständigt avlägsnas med kemiska eller fy­ sikaliska metoder, t.ex. lerinpackning med kemiska tillsatser eller blästring (torr och våt). Krusta Krustor består vanligen av gips eller kalcit. De bi Idas på kalkstenar eller annan karbonat­ förande sten genom reaktion mellan stenen och atmosfårgaser. Gipskrustorna blir ofta grå- eller svartfärgade p.g.a. upptag av sot eller annan smuts. Kalcitutfällningar bildas oftast då vatten med högkoldioxid halt träng­ er fram ur kalkrika fogar. Både gips- och kalcitutfällningar är ofta vårtiga och krusiga och kan växa till centimetertjocka lager, figur 96;jfrfigur83, s. 100. De är ofta missprydan­ de men inte så lätta att avlägsna vare sig kemiskteller mekaniskt. Speciellt gipsutfåil­ ningarna förekommer bara i regnskugga; på regnutsatta partier löses de av regnvatten. Krustor av andra mineral är ovanliga. Utfäll- Figur 96. Svärtad vårtig gipskrusta och kvarvarande fåströtter av murgröna i grå gotländsk kalksten på S:t Nicolai kyrkoruin, Visby. Foto B.A. L undberg 1991. 8/ackish an.d warty gypsum crust and remainin.g roots of ivy on grey Gotland limestone, the ruin of St Nicolaus Church, Visby. 122 ning av kalcit kan i vissa fall vara till fördel för byggnadssten. Vissa typer, t.ex. Öveds­ sandsten och Ignabergakalksten blir betyd­ ligt hårdare efter exponering och torkning i atmosfären. Vi känner ej närmare till orsaken till detta fenomen, men kristallisation och ut­ fyllning av kalcit i porutrymmen när porvat­ ten avdunstar kan vara en förklaring. Notera att detta inte har något med karbonatisering av kalkbruk att göra. Vid karbonatisering är utgångsprodukten släckt kalk, Ca(OH) 2 , som inte fmns närvarande i naturliga bergarter. Saltutfällningar Vita saltutfåilningar är inte ovanliga varken inomhus eller utomhus. Speciellt i porös ka­ pillärsugande sten är fenomenet frekvent, figur 97. Den gotländska sandstenen är ofta utsatt för saltutfällningar med åtföUande ska­ dor (Löfvendahl och Asp 1995). Grunden till saltutfällning är vatten - grund-, mark- eller ytvatten - som innehåller kemiska kompo­ nenter som fålls ut när vattnet avdunstar. De vanligaste lösta anjonkomponenterna är karbonat, sulfat, klorid och nitrat som bildar saltmineral med natrium, kalium, kal­ cium och magnesium. Dessa länlösliga för­ eningar fålls i idealfallet ut i en viss ordning som dock sällan är för handen i Sverige. Salternas skadeverkningar är påtagliga och beskrivna (Arnold och Zehnder 1989) men skademekanismerna är fortfarande något oklara. saltkomponenterna kan ha olika ursprung. De kan komma från marken, från stenen själv eller från fogbruk (karbonat, klorid, natrium, kalcium), från havet (natrium, magnesium, klorid), från gödningsmedel j jordbruket (fos­ fat, nitrat, kalium, kalcium), vägsaltning (klo­ rid, natrium), från Juftföroreningar (sulfat och kväveföreningar), vara restprodukter av nedbrutet organiskt material (nitrat, fosfat) e ller komma frånrengöring/ytbehandling (ni­ trat, fosfat, kalium, natrium). Salterna påverkar också stenmaterialet på andra sätt. Dels är många salter hygroskopis­ ka och tar upp vatten från omgivningen. Vis­ sa saltmineral, som natriumsulfat kan ha oli­ ka mängder bundet kristalivatten, som tas upp och avges beroende på luftfuktigheten. Vid frysning blir skadeverkningarna betyd­ ligt större om salter finns lösta i vattnet än i saltfritt vatten (Wessman 1995). Dessutom är upplösningshastigheten för konsoliderad ki- Figur 97. Lägerhuggen gotländsk sandsten på Tyska kyr­ kan i Gamla Sran, Stockholm med en urvitrrad hålighet orsakad av saltutfållningar. Vit natriumsulfat syns inne i håligheten. Foto R. Löfvendahl 1994. Furrowed Gotland sandstoneon the German Church, Old Town in Stockholm. The caviry is eaused by effiorescence ofsodium sulphate. selsyra betydligt större i koksalthaltigt vatten än rent (Conraclsson 1995; Sjöberg m.fl. 1995). Allt detta innebär att vittring och nedbryt­ ning av byggnadssten går betydligt snabbare i vatten med lösta salter (observera dock att upplösningen av kalcit ej ökar i koksaltrikt vatten; Cooke och Gibbs 1993). Det är därför klart att saltkomponenterna bör avlägsnas ur stenen innan någon konserveringsåtgärd ut­ föres. De metoder som används bygger i allmänhet på inpackning med olika material samt följande intorkning av det fuktiga om­ slaget. Emellertid är denna metod ganska ineffektiv. Verkligt effektiva metoder, som att pressa rent vatten genom stenen, som drar ut saltema eller elektrokemiska metoder där man utnyttjar jonernas laddning (se Friese och Protz 1994) kan normalt ej användas. Problemet med salter är i verkligbeten tvåfal­ digt, nämligen för det första att avlägsna saltet ur stenen (och torka ur densamma) och sedan förhindra att salt på nytt transporteras in i stenen genom konstruktion av fuktspärrar (se Berggren 1990, s. 123-129). Vi går här inte närmare in på problemets lösning men konstaterar bara att avsaltning och att före­ bygga salttillförsel är ett i praktiken mycket svårt problem, där totallösningar vanligen ej finns. Saltbildning är en utpräglat fysikalisk process. 123 Figur 98. Gotländsk sandsten på kyrkogårdsmuren vid Sundre kyrka på Gotland. Döende avflagnande lavar (arten Dirina massiliensis) lämnar en sandande naken yta efter sig. Foto B.A. Lundberg 1991. Gotland sandston e in the cemetery wall ofSundre Church, Gotland. Dying, detaching lichens ofthe species Dirina massil ieosis leave a bare, sanding swface. Biologisk påväxt En stenyta eller huggen sten är aldrig helt steril och fri från biologisk aktivitet. Mikro­ organismer av oljka typ finns alltid närvaran­ de. Utomhus finns dessutom ofta alger, lavar, mossor och högre växter, inklusive träd plan­ tor, figur98,jfrfigur25 , s. 37. Mikroorganis­ merna kan påvisas genom ol ika tester (Warscheid m.fl. 1990; Hansson 1995). Al­ ger ger färgförändringar av stenytan. De fö­ rekommer i skuggigare miljöer, inte minst på nordsidan av byggnader, eftersom de är käns­ liga för ultraviolett ljus. De är ganska okäns­ liga för luftföroreningar. Deras utbredning tycks ha ökat något de senaste decennierna, möjligen på lavarnas bekostnad. De typer som är vanligast är grönalger (blågröna al­ ger). Algsläktet Trentepohlia , som även ut­ gör algkomponenten i flera lavarter, är i torrt tillstånd nästan svart men blir vinröd när den fuktas. Om man gnuggar en torr yta därdenna alg växer färgas fingret saffransgult. Vi vet inte hur skadliga alger är fö r sten, men de är betydligt ofarligare än lavar. Lavar koloniserar så smånjngom sten­ ytan. Det är ej helt klarlagt hur olika lavarter påverkarstenen och dess yta. Generelltsettär antagligen koloniseringsstadietskadligast Då utvecklar laven hyfer som tränger in i stenen, figur 99 och 100. D ärefte r har laven ett lug­ nare livslopp; först när den dör och ev. ersätts av en ny lavindivid utsätts substratet för yt­ terligare påfrestning. I stadsmiljöer har la­ 124 varna saknats de senaste decennierna p.g.a. luftföroreningar. De har nu börjat återkomma med den förbättrade luftmiljön; speciellt minskningen av svavelföreningar är gynn­ sam för lavars trivsel. När nedbrytningen framskridit ytterligare och lämpligt underlag finns , börjar mossor kolonisera stenytan. Dessa fordrar normalt löst vittringsmaterial och fuk t för sin tillväxt och återfinns därför ofta på mer eller mindre horisontella ytor. Övriga växter som koloni­ serar byggnader är både kryptogamer som murruta och springarter men även träd. Det är framför allt rötter och rottrådar som kan för­ störa stenen. Ruiner är ett särskilt kapitel. Av flera skäl anses klättrande växter som mur­ gröna och vildvin som värdefulla prydnader. Dessa haremellertid mycket effektiva kläng­ rötter, som tränger in i sprickor och fogar, se figur 96. Förutom detta ger de också ökad beskuggning av vägg- och murytorna, vilket effektivt båller kvar fukt. Speciellt murgrö­ na, som är åretruntgrön, skyddar också mot atmosfärisk nedsmutsning. Totalt sett utgör emellertid den ökade fuktigheten genom be­ skuggning gynnsam miljö för ke misk (upp­ lösning i vatten) och fys ikalisk (frysning) vittring. Om de positiva eller negativa fakto­ rerna överväger måste avgöras i varje enskilt fal l. Figur 99. Mikroskopbild av fårsk gotländsk sandsten vid l 00 gångers förstoring och korsade nicoller. Bergarten består av små kantiga kvartskom tillsammans med brun biotit och grönskimrande muskovit. Jämför Lemunda­ sandstenen på figur 83. Foto R. Löfvendahl 1996. Microscopic picture offresh Gotland sandstone at JOO times magnification, erossed nico/s. The sandstone is composed ofsmall subangular quartz grains, brown bio· tite and greenish muscovite. Comparefigure 83. Figur 100. Mikroskopbild av gotländsk sandsten med lavbeväxt yta (svart i bilden) vid 25 gångers förstoring. Laven har assimilerat en hel del kvartskorn (ljusa och blå prickar i det svarta partiet) i sin bål. Provet kornmer från Husryggens gamla stenbrott strax norr om Hoburgen. Foto R: LöfvendahJ 1996. Microscopic picture ofGotland sandstone with the surface colonized by lichens (black in the picture) at 25 times magnification. The lichen body has assimilated quartz grains (whitish and bluish spotsin the black area). The sample originates from the old quarry at H usryggen, just nort h ofHoburgen, southern Gotland. stenbortfall I vissa fall har hela eller delar av kvaderstenar och stenplattor fallit bort. I ännu högre grad gäller detta utstickande ornament eller delar av skulpturer, figur 101 och 102. Detbortfall­ na partiet lämnar ett välavgränsat sår efter sig. Orsakerna till materialförlusten kan vara många, som oxidation och sprängning av metallföremål, dålig fastsättning/förankring eller differentialrörelser i byggnaden. I de flesta fall kan orsaken till skadan ganska Lätt avgöras och bör därför också kunna åtgärdas. Om den urfallna stenen eller stenbiten för­ svunnit torde ersättning med liknande sten­ typ eller ilusnjng vara aktuellt. Övriga skador Ett stort antal ovanligare skador definieras ej närmare här. Till denna kategori räknas olika mekaniska skador som skrapnings- och på­ kömingsskador med fordon, smulning och försvagning av stenen genom brand (med eller utan åtföljande snabbsläckning). Bygg­ nader som utsatts för beskjutning och bom­ bardemang samt åsknedslag tillhör denna kategori. Dessutom förekommer ren huliga­ n ism som sprayning med plastfärger och me­ kanisk åverkan. Åtgärder av olika slag kan vara av ondo för stenen. Till dessa kan räknas kemisk be­ handling, varvid främmande aggressiva äm­ nen används för rengöring men sedan ej full­ ständigt avlägsnas. Också mekanisk eller mekanisk-kemisk rengöring med blästring och våtblästring kan felaktigt utförd leda till omfattande följdskador. Lagning av bortfall­ na fogar med cement har i många äldre bygg­ nader lett till sprickbildning och bortfallet fogmaterial samt skador på stenkvadrarnas kanter. Cementen har i många fall fäst alltför dåligt tilJ stenen och av den orsaken fallit bort. Ofta har cementen varit hård och rigid vilket orsakat uppsprickning av fasadstenen. Många skador beror på val av dåligt material, inte minst under högkonjunkturer för sten­ brytningen. Försummat och bristande under­ håll är mycket viktiga faktorer i detta sam­ manhang. Nedbrytningen av våra kulturföremål styrs av klimatet, framför allt nederbörd och väx­ lingar i temperaturen. Regn, som kan vara mer eller mindre förorenat, är den viktigaste faktorn. Om man kan skydda materialet från regn och fukt är mycket vunnet. 125 Figur l OJ . Överstycket på portalen, Rosendals slott i Skåne från 1756, med bemålad och starkt vittrad gotländsk sandsten. Foto B.A. Lundberg 1992. Crowning Lintel on doorway, Rosendal Castle, Skåne, of painted Gotland sandstone, strongly weathered and damaged. Figur l 02. K varstående rest av det vänstra lejo­ net på portalen, Rosendals slott i Skåne-jämför figur 101. Foto B.A. Lundberg 1992. Remaining parts of the western lion on the !inte!, Rosendal Castle in Skåne. Comparefig­ ure 101. 126 Vittringsfaktorer En rimlig modell av hur nedbrytningen av sten går ti Il ser förenklat ut som följer. Gene­ rellt sett har vi en kontinuerlig kemisk upp­ lösning och nedbrytning av i stenen ingående mineral. Denna nedbrytning kan vi med viss säkerhet kvantifiera och arbeten inom detta område pågår. De viktigaste mineralfaserna ur vittringssynpunkt är kalcit (i karbonat­ bergartersamtsom bindelmedel i orena sand­ stenar) plagioklas och glimrar (i graniter). K varts är ofta det dominerande mineralet, men då det är mycket svårlösligt i vatten vittrar det föga. Denna kemiska del av vitt­ ringen är den dominerande nedbrytningsfor­ men i kalksten, men utgör kanske bara l 0­ 20% av den totala vittringen i granit. Vid sidan av den kontinuerliga kemiska vittringen verkar intermittent en biologisk vittring. Den kan vara relativt betydande för näringsrika bergarter men obetydlig i en sili­ katbergart som granit eller kvartsit. Den fysikaliska vittringen är episodisk och slumpmässig till sin karaktär, eller med en matematisk term stokastisk. Den kemiska vittringen skapar hålrum och uppsprickning i stenytan, så att fysikaliska processer som issprängning, kristallisation av sekundära mineral m.m. kan verka. Dessa ger direkt syn- och mätbara materialförluster. Det är Baserat på egna och publicerade under­ sökningar kan man göra kvalitativa och halv­ kvantitativa beräkningar av stenvittringen och dess orsaker. I första hand intresserar vi oss för sand- och kalksten, där vi har mest kun­ skap. Vi använder oss av indelningen kemisk, biologisk och fysikalisk vittring. S.k. antro­ pogena processer räknas till biologisk vitt­ ring. De viktigaste antropogena delproces­ serna är utsläpp av svaveldioxid j luft tillsam­ mans med sot, kväveoxider och ozon för­ utom ett antal organiska föreningar. En sär­ ställning intar gasen koldioxid, som före­ kommer naturligt men även skapas vid för­ bränning av fossila bränslen. Andra antropo­ gena orsaker är åtgärder som felakt ig rengö­ ring, ytbehandling och lagning eller fogning. Regnexponerad sten När man diskuterar nedbrytning måste vi skilja på regnexponerad och regnskyddad sten, vilka uppvisar helt olika skadebild. För en regnexponerad vertikalyta måste man först kvantifiera den nederbördsmängd som träf­ far ytan. En vertikal yta träffas naturligtvis av betydligt mindre mängd regn än en horison­ tell. Cooke och Gibbs (l 993, s.60) påpekar detta och anser att kanske så lite som l O% når vertikal ytan. Detta varierar dock mycket, och beror främst på ytans geometri (Nevander och Elmarsson 1994, s.272). Om vi uppehåller oss vid kemisk vittring, kvantifieras denna lämpligen genom expo­ nering av stenplattor i miljöer med olika klimatologiska förhållanden. Sådana expo­ neringar har utförts i många fall. Vi följer här de arbeten som redovisats av Cooke och Gibbs (1993). Vid dessa engelska undersök­ ningar har man renodlat vittringsfaktorerna som naturlig vittring p.g.a. koldioxid-karbo­ natsystemet i atmosfären och löst j regnvat­ ten, halten svaveldioxid i lufthavet som de­ poneras på stenytor samt nederbördens sur­ het (vätejonkoncentration). Betraktar vi ex­ ponerad kalksten eller kalksandsten är det vittringen av kakiten som är det centrala problemet (om dessa sediment är avlagrade så att sedimentbergarten har stora kemiska variaioner tillkommer ytterligare faktorer). Den första faktorn är halten koJdioxid i atmosfären. En exponerad kalksten i tantmil­ jö vittrar p.g.a. kemisk upplösning genom regn med löst koldioxid. Eftersom koJdioxid­ halten ökat i lufthavet från ca 280 miljondelar 127 aJJtså dessa fysikaliska processer som ger de påtagligaste skadorna, inte minst i hårda berg­ arter som granit. l fallet kultursten har vi dessutom faktorn människan. Hon har visser­ ligen en gång skapat och format kulturföre­ målet och/eller lämnat ett meddelande på materialet. Men människan kan antingen glömma och försumma kulturföremålet eller också utsätta det för sina omsorger. Med bristande kunskap leder det senare förhåll­ ningssättet till skador och åverkan. Vittringsförloppet är alltså mycket kom­ plext och komp l icerat. Man kan dock försöka bena ut huvudfaktorerna och deras betydelse. Mest uppmärksamhet har den kemiska vitt­ ringen rönt och det är också inom detta områ­ de vi har mest kunskap. När man diskuterar byggnadssten måste man hålla isär kalkste­ nar, sandstenar och granitbergarter som är kemiskt och fysikalisktmycket olika. Om vi börjar med kalksten så finns en mängd under­ sökningar. En klargörande sammanfattning, som behandlar byggnader i kalksten i Eng­ land har givits av Cooke och Gibbs (1993). under förindustriell tid till ca 360 miljondelar för närvarande, har den kemiska upplösning­ en (i regn) för en ren karbonatsten ökat. Eftersom lösligheten av kalcit ökar med ku­ bikroten ur koldioxidtrycket (Holland 1978, s. 18-20) skulle denna 30%-iga ökning i koldioxidhalten ge en 9%- ig ökning i kalcit­ upplösningen. I detta fa ll är det bara koldiox­ id löst i (regn)vatten som spelar roll, torrde­ poneringen av koldioxid på stenytor är för­ sumbar. Den nuvarande årliga ökningen av koJdjoxid i atmosfären är ca 0,5%, trots att många industriländer, bl.a. Sverige nu mjos­ kar sina utsläpp (Anonymus 1992). Man kan räkna med att detta av karbonat buffrade regn ger en kalkstensvittring motsvarande en ma­ terialförlust på knappt lO )lm/år (Cooke och G ibbs 1993, s. 34). Rumsmässiga variationer av koldioxidhalten i atmosfären torde före­ komma. Den kan vara betydligt förhöjd i städer med lokal förbränning. Hur höga hal­ terna kan bli är emellertid ej studerat så noga. Nere i jord och sediment kan den dock vara många gånger högre än i atmosfären, speci­ ellt där organiskt material bryts ned (Holland 1978). Den andra kemiska vittringsfaktorn är luf­ tens innehåll av svaveldioxid. Många under­ sökningar, både i laboratorium och som ex­ ponering av stenplattor har kvantifierat sva­ velupptag och vittringshastigheten (som ma­ terial förlust) på olika regnexponerade bygg­ stenstyper Ufr Cooke och Gibbs 1993; VIekova m.fl. 1994; Gullman 1995). Vi har dessutom kunnat följa den kraftiga minsk­ ningen av svaveldiox id i luft sedan slutet av 1960-talet. Cooke och Gibbs (1993, s. 35) beräknar en materialförlust av 0,4 !lffi/år och 11g svaveldioxid1m3 luft. Sulfarisetingen av svaveldioxid på karbonatstenytor, dvs. på kalcit, ökar med relativa luftfuktigheten samt halten ozon och mängden oxiderad järn och mangan på stenytan (Cooke och Gibbs 1993; Elfving 1994). Höga sulfathalter är emeller­ tid inte bara till förfång för stenytan. En positiv effekt är au lavkolonisering förhind­ ras, eftersom de flesta lavarter är känsliga för högre svaveldioxid- och sothal ter. Data tyder på att bladlavar ej tål högre halter än 0,25% (torrvikt) av svaveldioxid (Krog och 0stha­ gen 1980), motsvarande för skorplavar är betydligt högre (Tibell 1995). Svavels påver­ kan av alger tycks däremot ringa, deras opti­ mala miljö motsvarar betydligt lägre pH­ värden än för lavar. Svavelutsläppen har generellt sett varit 128 låga och strängt lokala i Sverige fram t.o.m. 2:a världskriget. Undantag har varit sulfid­ gruvor där malmen rostats: det mest extrema exemplet är Falun, där utsläppen varit otro­ ligt höga sedan 1500-taJet slut (Löfgren och Hansbo J995). Vid torget i centrala Falun torde svaveldioxidhalterna under en 300-års­ period (ca L6 l 0- 191 0) legat över l 000 ~m 3 som vintermedelvärde. Nu är vintermedel­ värdet under 5 ~m 3 . Man tycker därför att en undersökning av stenbyggnader i Faluns centrala delar borde visa grava skador. Detta är inte fallet. De ls är antalet stenbyggnader begränsat, dels finns inga data om och när man bytte sten e ller underhöll byggnaderna på andra sätt. Lokala sotutsläpp och framför allt (stads)bränder har vari t de verkliga hoten inte bara mot byggnader i trä. Vedeldrung ger mindre svavelutsläpp, medan torveldning kan ge betydande mängder svavel. Detta betyder att man för olika byggnader i karbonatsten med känd ålder kan göra överslagsberäk­ ningar av den kemiska nedbrytningen orsa­ kad av luftföroreni ngar (svaveldioxid). Så­ dana beräkningar kan emellertid inte visa oss Juftföroreningarnas del av den totala vittring­ en, eftersom vi inte känner vare sig den totala vittringen eller kvantifierat det biologiska och framför allt fysikaliska vittringsbidraget Den tredje faktorn som påverkar kemisk vittring är nederbördens s urhet (vätejonkon­ centration). Det är emellertid först när pH­ värdet sjunker under 4 som vittringen av mineral som kale i t, plagioklas och bi otit ökar påtagligt. Regnen i sydvästra Sverige har i genomsnitt pH-värden på drygt 4; värdet stiger åt nordost och är över 5 i norra Sverige. I England beräknas vittringen p.g.a. sur ne­ derbörd till i genomsnitt ca 5% av den totala kemiska vittringen (Cooke och Gibbs 1993, s. 57). I Sverige torde den vara av samma storleksordning. Ytterligare en meteorologisk, eller man skall kanske säga geografisk, faktor är av betydelse. Detta är avståndet till havet (eller saltrika omgivningar). Förekornsten av salt ökar nedbrytningen av stenmaterial påtag­ ligt, vilket är väl känt sedan länge (se t.ex. Cooke och Gibbs 1993). Det är dock inte så att den kemiska nedbrytningen av kalksten ökar för att lösligheten av kalcit skulle vara större i salt än sött vatten. Istället torde det förhållandet att salt är hygroskopiskt göra att stenytan hålls fuktig längre perioder. Detta, samt att salt kristalliserar vid torrperioder torde vara de huvudsakliga vittringsorsaker­ na. saltspridning på vägar utgöres främst av vanligt koksalt (NaCI) vilket är en mycket besvärande förorening. Omkring 1980 spred Vägverket 350 000 ton salt per år på våra vintervägar. Kvantiteten salt varierar starkt beroende på vintramas karaktär. Vintern 1993/ 94 spreds hela 420 000 ton och vintern 1994/ 95 spreds 295 000 ton, därav ca 19 000 ton i stockholmsregionen (Axelsson 1995). Kom­ munerna sprider dessutom ca 40 000 ton årligen på gator, runt byggnader samt på gångvägar. Det förekommer också en natur­ lig spridning av saltpartikl.ar från havet. Väst­ liga stormar deponerar stora mängder över land. Klorider är också mycket vanliga salt­ mineral på svenska byggnader (Nord och Tronner 1991; Löfvendahl och Asp 1995). Trafikens inverkan är oklar. Motorfordon sprider flera skadliga föreningar. Av intresse är främst kväveoxider, partiklar och koloxid Ufr Nord 1990), som snabbt oxideras till koldioxid. Trafikens totala bidrag till de glo­ bala utsläppen av koldioxid är procentuellt sett större i Sverige än internationellt (Åtgär­ der mot klimatförändringar, 1992). Den öka­ de koldioxidhalten i luften ger emellertid ett försumbart vittringstil lskolt Det är mera oklart vad som händer med kväveoxider, som huvudsakligen kommer från trafiken. Halten kvävedioxid i luft har legat ungefår stilla i Sverige de senaste åren. Den är högst i trafik­ intensiva områden, och ligger i stadsmHjö ofta på 20-30 Jlg/m3 och är högst vintertid. Engelska undersökningar (Cooke och Gibbs 1993, s. 61) indikerar att kvävedioxidhalten inte har något samband med ökad material­ förlust i sten. Vissa uppgifter, t.ex. från At­ hen, tyder dock på att nitrater kan bidraga till stenvittringen på Akropol is. Svenska under­ sökningar (Nord och Tronner 1991, s. 61) visar att nitratsalter ej är ovanliga i källarut­ rymmen och liknande i stenhus. Analyser av saltlakningskompresser på gotländsk sand­ sten som tagits utomhus (Löfvendahl och Asp 1995) visar också att såväl nitrater som ammonium ej ärovanliga på byggnader, spe­ ciellt i Stockholm. Vi misstänker dock att det mesta kvävet frigöres i olika markprocesser eller kommer från urin och tas upp kapillärt av stenen. Detta problem kan lämpligen vida­ re belysas med isotopundersökningar (kvä­ veisotopema 14 och 15 fraktioneras bl. a. vid olika biologiska processer). Kvävetär ju ock­ så ett av de viktigaste biologiska näringsäm­ nena och kan alltså befrämja biologisk akti­ vitet när det förekommer i högre halter. Återstår de olika partiklar och sot som sprids från eller via trafiken. Det kan röra sig om avgaser, gummipartiklar från bildäck el­ ler uppvirvlade markpartiklar. Dessa fastnar huvudsakligen på lätt fuktade ytor, men bUr kvarenbart på regnskyddade ytor som smuts. Man kan förutsätta att även fårsk sten innehåller mikroorganismer, som snabbt för­ ökar sig när stenen kommer i kontakt med luft och vatten. Regnexponerad sten koloniseras normalt snabbt av makroskopiska alger och lavar. Allt eftersom ytan vittrar och bryts ned kan mera avancerade och krävande organis­ mer som mossor men även kryptogamer och fanerogamer frodas. De senare fordrar nor­ malt långt gånget förfall och en rest av loss­ sprängda mineralkorn där atmosfärpartiklar och jord fastnat. Lämpliga förhållanden upp­ träder främst på mer eller mindre horisontella ytor och i större sprickor. Beträffande mikro­ organismer fmns mycket begränsade data för svenska förhållanden. Hansson ( 1995) har identifierat några aner svarta jästsvampar och mögelsvampar på marmorföremål i främst Göteborg. Undersökningar av vit marmor på Dramatiska teatern i Stockholm visar att fö­ rekomsterna av mikroorganismer är mycket låga i relation till motsvarande bergarter på kontinenten. Vi har betydligt mer data om lavar och deras utbredning. Ett flertal inventeringar har genomförts på svenska stenbyggnader på Got­ lands landsbygd (Tibell 1991) samt domkyr~ korna i Lund (Johansson 1993) och Linkö­ ping (Nordin 1995). I lantmiljö täcks prak­ tiskt taget mer eller mindre alla regnutsatta stenytor med tiden av lavar. På kalkstensytor blir lavfloran ofta ymnig. Speciellt på got­ ländsk sandsten tycks vissa lavarter, framför allt svan kantlav (Tephromela arra) och Di­ rina massiliensis med tiden ge svåra skador, se figur 98, s. 124. När lavarna dör, brukar de centrala delarna släppa från underlaget och samtidigt ta med sig någon eller några milli­ meter av stenytan. Andra lavarter däremot tycks snarast skydda stenen när de väl etable­ rat sig. En sådan art är kalkstenslav (Aspic i lia calcarea). Flera arter, som kalkstenslav, vit­ skivlav (Buelliaalboatra) och skuggklipplav (Lecanactis dilleniana) växer på kalksten och är rika på oxalsyra. När dessa dör, lämnar de stora vita fläckar som till stor del består av kalciumoxalater, främst weddellit (CaCp4 ·2Hp). Stadskärnor däremot var i princip lavöknar från 1950-talet (Skye 1968) och fram mot 1990-talet, vilket främst berod­ 129 de på de höga svavelhalterna i luften. I Gamla Stan i Stockholm påträffades t. ex. inte en lav vid undersökningar· på 1960-talet (Skye 1968). Endast ett fåtal tåliga arter, som stadskantlav (Lecanora conizaeoides) och murkantlav (Le­ canora dispersa) växte då i liknande miljöer. Undersökningar på 1990-talet (Johansson 1993; Nordin 1995) och egna observationer visar att lavar börjat återkolonisera tidigare s.k. lavöknru· i stadskärnor. Exempel på detta är statyerna "Förnuftet" och "Kärleken" i Gamla Stan i Stockholm (Tibell 1994) där olika kantlavar är vanliga, liksom på Riks­ vapnet på Utrikesdepartementets tak; skulp­ turerna utförda i gotländsk sandsten. Den specifika vittringsverkan orsakas troligen av oxalsyra och andra artspecifika syror som löser upp karbonat och andra mineral samt lavarnas sammandragning - utvidgning vid tork-/fuktcykler (Seaward m.fl. 1989). Alger är alltså mindre känsliga för luftfö­ roreningar. Speciellt grönalger tycks vru·a på frammarsch i södra och sydvästra Sverige (Tibell1995). Det är svårt att kvantifiera den biologiska vittringen. Mikroorganismers på­ verkan av svensk byggnadssten vet vi mycket lite om. Det är helt uppenbart att vi behöver identifiera och även kvantifiera deras aktivi­ tet i svenska stenbyggnader bättre. Ä ven al­ gers inverkan är oklar, men troligen ganska begränsad. Generellt sett torde däremot vissa lavar vara en ganska viktigvittringsfaktor för kalkstenar och kalkiga sands tenar. Mänsklig påverkan, både aktivt som fel­ aktiga åtgärder och passivt genom att tillåta igenväxning har orsakat svåra skador. De olika typer av rengöring och även konserve­ ring som utförts har inte sällan varit ytterst destruktiva. Den vanligaste skyddsmetoden har utan tvivel varit linoljebestrykning med eller utan följande bemålning. Den pigmen­ terade linoljefärgen har sedan underhållits och bättrats på när den tenderat att krackele­ ra. Så länge underhållet fortgick skyddades stenytan mot nedbrytning. På 1800-talet och nästan hela 1900-talet blev det sedan kutym attstenytor påbyggnader ochskulpturer sku Ile framträda nakna, vilket inte minst de talrika exemplen på sekelskiftets naturliga sten­ polykromi visar. En annan följd blev också att stenen betraktades som evig och oförstör­ bar, varför underhållet eftersattes. Så små­ ningom noterade man dock växande skador. Genom detta började modemare artificiella lagnings- och konserveringsmedel introdu­ 130 ceras. Skadade stenytor och fogar lagades med hård cement, som orsakade ökad sprick­ bildning av stenen själv. Rengöring genom­ fördes med aggressiva kemikalier som oor­ ganiska syror och baser vilka effektivt angrep mineralen i stenen samt introducerade skad­ liga saltkomponenter. På 1900-talet började man använda vattenglas, ett alkalisilikat, vid konservering av stenytan. Flerkomponent­ lim och silikoner användes vid omfogning och när man fåste lösa partier. Alla dessa metoder har används slentrianmässigt med mycket negativa resultat. På lång sikt (decennier - sekel) spelar emellettid denfysikaliska vittringen den störs­ ta rollen. Dettamanifesteras på stenytan som exfoliering och avskalning av olika typ samt sandning och grusning. Det enda sättet att kvantifiera dessa skador är återkommande dokumentation av reella objekt som byggna­ der och skulpturer. Hämskon har främst varit den totala avsaknaden av tidigare bra doku­ mentation samt att vi saknat metoder att de­ finiera stenytan och dess utseende. Med nya icke-förstörande metoder som fotogramme­ tri och lasermätning kan vi nu hysa visst hopp om att kvantifiera den totala vittringen av delar av eller hela föremål. Speciellt för orena skiktade sand- och kalkstenar liksom mag­ matiska och metamorfa silikatbergarter är fysikalisk vittring den kvantitativt viktigaste skadeorsaken. Man kan nog räkna med att 50-90% av materialförlusterna i dessa berg­ arter är fysikaliska till sin natur. Endast för lättlösligare homogena kalkstenar dominerar den kemiska vittringen. Både kemisk och biologisk vittring bereder vägen för och un­ derlättar de fysikaliska processerna, typ vat­ tenupptag, frysning och saltkristallisation. Regnskyddad sten Regnskyddad sten uppvisar annorlunda re­ aktioner på åldrande och vittringjämfört med regnutsatt sten. Silikatbundna sandstenar och graniter klarar sig generellt mycket bra lik­ som även rena kalkstenari lantmiljöer. Regn­ skyddad gotländsk kalksten är t.ex. ganska intakt och välbevarad på medeltida kyrkor. I dessa fall är ytbearbetningen fortfarande tyd­ lig och färg och ytbehandling har delvis be­ varats. Regnskyddad kalksten och kalkig sand­ sten i tidigare förorenade stadsmiljöer har däremot förändrats starkt. Svaveldioxid har torrdeponerats på stenytan och reagerat med stenens kalcit till gips. Gipsen uppträder som krustor och vårtor och har vanligen antagit en grå till svart färg av sot, smuts och biologisk aktivitet, se figur 96, s. 122. Under lång tid sitter dessa krustor kvar. Man kan skönja ytbearbetning på den ojämna ytan, som dock är förgrovad och förvanskad. Starkt svärtad gips är vanlig på karbonatförande sandstenar typ gotländsk och Öved. Alla typer av svens­ ka kalkstenar visar samma bild. Med tiden blir dessa gipskrustor allt po­ rösare och faller så smån ingom bort. Gips­ krustorna är också problematiska vid rengö­ ring och konservering. Tidigare strävade man efter att avlägsna gipskrustorna och tillhö­ rande svärtning av ytan genom lerinpack­ ningar med kemjkaJier, typ ammoniumväte­ karbonat Numera används allt mildare me­ toder, där gipskrustan och svärtningen, som i viss utsträckning kan ses som patina, delvis får vara kvar på ytan efter konserveringen. I princip har denna inventering bara om­ fattat exteriör sten. Man skall emellertid inte tro att stennedbrytning bara är ett utomhusfe­ nomen. I många fall uppträder skador även inomhus. De kan vanligen re lateras till bris­ ter i tak och väggar som gör att vatten tränger in och påverkar materialet (Berggren 1990; Sandin 1994). Läckande tak, sönderspruckna väggar, fuktiga källare, bristfälliga hängrän­ nor och stuprör samt dålig ventilation och kondensbildning är inte ovanliga. Dåligt ge­ nomtänkta uppvärmningsanordningar, inte minst i kyrkor, har varit och är ett centralt problemområde. Alla dessa brister leder till dålig luft, hussvamp och mögelförekomst samt olika typer av cykliska saltutfällningar vid stora relativa fukti ghetsvariationer (se t.ex. Adamsson m.fl. 1970; Nevander och Elmarsson 1994) med åtföljande skador. 131 Planering av åtgärder l