Riksantikvarieämbetets kulturmiljöövervakning Runinskrifter som kulturmiljöoch miljömålsindikatorer Program för övervakning Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:15 Riksantikvarieämbetets kulturmiljöövervakning Runinskrifter som kulturmiljöoch miljömålsindikatorer Program för övervakning Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:15 Riksantikvarieämbetet Box 5405, 114 84 Stockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08-5191 8083 www.raa.se bocker@raa.se Text Runo Löfwendahl Layout Jonas Skogsberg © 2007 Riksantikvarieämbetet 1:1 ISSN 1651-1298 ISBN 978-91-7209-495-6 Innehåll FÖRORD RUNSTENARS BETYDELSE KRAV PÅ MILJÖINDIKATORER RUNSKRIFT REGISTRERING UTFÖRDA ARBETEN UNDER 2005 KOMMANDE ARBETE 2006 REFERENSER BILAGA 5 6 7 9 10 12 13 14 15 4 Skador på runstenar Förord Riksantikvarieämbetet har ett övergripande ansvar för att utveckla kulturmiljöarbetet mot de nationella miljökvalitetsmålen. Det övergripande ansvaret innebär bland annat att fortlöpande övervaka och följa tillståndet för kulturmiljön, samt att utveckla och driva indikatorer. För detta ändamål har Riksantikvarieämbetet fått i uppdrag att i samråd med länsstyrelser och övriga berörda myndigheter utarbeta en långsiktig och strategisk kulturmiljöövervakning som redovisas i återkommande kulturmiljöbokslut. Syftet med kulturmiljöövervakningen är att långsiktigt och kontinuerligt samla in såväl kvantitativ som kvalitativ information om tillstånd och förändringar för kulturmiljön och kulturhistoriska värden. Enligt miljökvalitetsmålet Frisk luft ska luften vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Riksantikvarieämbetet har valt att redovisa måluppfyllelse med hjälp av runinskrifters vittrings- takt som indikator för att registrera miljöförändringar. Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat ett övervakningsprojekt för att följa hur runinskrifter bryts ner över tiden. Mätningar skall utföras med åttaårsintervaller. I föreliggande rapport beskrivs syftet med projektet, de utvalda runstenarna samt metoder för datainsamling. Vidare redovisas 2006 års arbete och resultat. Metodutvecklingen har pågått i tre år och har möjliggjorts genom utvecklingsmedel från Miljömålsrådet. Denna rapport har utarbetats av Runo Löfvendahl. Stockholm november 2007. Jan-Gunnar Lindgren avdelningschef Skador på runstenar 5 Runstenars betydelse Man kan fråga sig vad runstenar har betytt för vår kunskap om vikingatiden och vår förhistoria. Runinskrifter har tillverkats under minst tre epoker, nämligen under folkvandrings- och vendeltid, 500–800 e.Kr., under vikingatid, 800–1100 e.Kr., och under medeltiden, 1100– 1550 e.Kr. Den tidigaste gruppen är ganska fåtalig, och dess budskap är långt från färdigtolkade. Dessa meddelanden skiljer så mycket från vår nutid, och är så knapphändiga att de delvis trotsar beskrivning. De vikingatida runristningarna utgör majoriteten av runinskrifter. Totalt är över 3 500 kända, i vissa fall blott som fragment. Den vikingatida futharken med sina 16 tecken har varit den viktigaste faktorn för vår kunskap om vikingatiden. Dessa meddelanden har givit oss kunskap om språk, namnskick, släktskap, resor och kontakter, lagar och arvsregler samt kommunikationsväsen. Utan dessa runstenar skulle vi ha mycket mindre kunskap om denna tid. Eftersom skriftspråk och uttryckssätten utvecklats mycket från vendeltid till vikingatid, kan vi väl tillgodogöra oss dessa senare meddelanden. Runskriften levde kvar in i medeltid, men då har vi utförligare skrift- liga källor, som gör dess betydelse mindre. Det är dock intressant att runalfabeten fanns kvar i modifierad form så lång tid. Inskrifterna med runor är en helt skandinavisk specialitet som förekommer i Danmark, Norge och Sverige. Den helt dominerande delen finns i Sverige med tyngdpunkten i Mälarområdet. Från slutet av 1500-talet har forskare studerat och registrerat runinskrifter genom uppteckning och avritning. Perioden fram till dess var dock intresset litet och den stora majoriteten stenar med inskrifter kunde användas ­ för olika ändamål. De lättillgängliga stenarna var som gjorda för upphuggning och användning vid kyrkobyggen, broar, som trappstenar, etc. Denna förstörelse pågick långt fram i tiden och det är först under 1900-talet som medvetenheten satte stopp för denna. Men även nu försämras stenarnas tillstånd kontinuerligt. Att alla material bryts ned är naturligt vilket även gäller mycket motståndskraftigt stenmaterial. Genom att stenarna hålls fria från växtlighet och mer eller mindre kontinuerligt målas i med rött pigment, slits de också hela tiden. 6 Skador på runstenar Krav på miljöindikatorer Inga kulturobjekt återspeglar direkt miljöföroreningar, så att dessas påverkan på kulturmiljön enkelt kan uppskattas. I bästa fall kan man använda kulturobjekt för att registrera miljöförändringar. Runstenindikatorerna har tidigare placerats under miljömål 2 (Frisk luft). Möjligen passar de bättre under miljömål 1 (Begränsad klimatpåverkan). Problemet med de flesta typer av kulturobjekt är deras historiskt sett bristfälliga dokumentation; många har aldrig beskrivits eller avbildats på ett jämförbart sätt tidigare. Detta gäller till exempel hällristningar. Andra tillkortakommanden är att deras ålder är dåligt definierad, att de består av material med varierande motståndskraft eller har dålig geografisk spridning. De krav man bör ställa på objekten man vill utnyttja i detta sammanhang är följande: 1. Objektens ålder bör vara väl definierade 2. Det ska finnas data/registrering som avslöjar hur objekten förändras med tiden 3. Objekten ska befinna sig på ursprunglig plats 4. Objekten ska ha god nationell geografisk spridning 5. Objekten ska bara ha påverkats av naturens nedbrytande krafter (ej förstörts av människor) 6. Objekten ska bestå av liknande material eller ett fåtal grupper av material 7. Objekten ska representera skiljda miljöer med olika, definierad påverkan 8. Historiska kartor bör finnas av objekten och deras närmiljö 9. Objekten bör vara vetenskapligt intressanta Utgångspunkten vid val av indikatorer har varit att man ska kunna registrera förändring, det vill säga vittring och nedbrytning av objektet. När man då ställs inför valet av möjliga indikatorer som ska uppfylla dessa krav, noterar man att det är svårt att uppfylla dem alla samtidigt. Därför tvingas man välja objekt som bara uppfyller en del av dem. Runinskrifter uppfyller generellt många av de uppställda kraven. Huvudanledningen till detta är historisk. När man började intressera sig för fornminnen och historia under 1600-talet, blev runstenar och tydning av runor en central frågeställning. Pionjär inom området var Johannes Bureus (1568–1652), som återupptäckte runskriften och runtecknen och deras värde på en nationell nivå – lokalt behärskades runskriften fortfarande ända in på 1800-talet. Det finns tre olika runrader (runalfabet): urnordiska, vikingatida och medeltida. De flesta runinskrifter gjordes under vikingatid med den 16-ställiga futharken, som består av 16 runtecken. De flesta av dessa inskrifter har skapats under 1000-talet. Detta var en period med mycket snabb förändring med frekventa långväga kontakter, då också kristendomen infördes i Skandinavien. Runinskrifterna tillverkades vanligen till minnet av döda anförvanter. Inskrifterna placerades väl synligt utefter vägar och förbindelseleder samt på olika ceremoniella platser. Seden med runinskrifter på sten dog ganska snabbt ut. Det innebar att runinskrifterna och deras innebörd ganska snabbt glömdes bort i många områden. Många stenar användes därför som byggnadsmaterial i kyrkor, broar eller som trappstenar, varvid de ibland höggs sönder. De stenar som blev kvar på plats föll ofta omkull och doldes på så sätt. I samband med nyodling och byggnation kunde de påträffas på nytt. Totalt känner vi över 4 000 runinskrifter, de flesta i sten. Många runinskrifter finns på resta stenar, men en del har också huggits in på flyttblock eller släta, isslipade berghällar. Registrering påbörjades redan omkring år 1600. Det viktiga med denna registrering var att också ritningar av inskrifterna bifogades, där även skador på stenytan finns markerade. Under följande århundraden har sedan de flesta inskrifter omregistrerats flera gånger. En total registrering påbörjades före sekelskiftet 1 900 med landskapsböckerna om runstenar. Det första bandet, Öland, utkom 1903. Man kan därför i vissa fall följa förändringen upp till 400 år. De flesta runstenar, kanske 80 procent, har skadats genom direkt mänsklig aktivitet. Vid urvalet har vi tvingats göra avsteg från ett eller flera av ovanstående krav. Stenarna består av olika bergarter. Här gör vi en indelning i granit, gnejs, kvartsit, kalksten och övriga. Många stenar har flyttats, men här har vi strävat efter att använda sådana som står kvar på ursprunglig plats, för att kunna följa platsens förändring vid dokumentationstillfällena samt vid studiet av de historiska kartorna. I en del fall har vi dock gjort avsteg från detta för att nå god geografisk spridning. Totalt representerar inskrifterna 19 län (Tabell 1) – steninskrifter saknas i Norr- och Västerbotten samt Dalarna. Vi har strävat efter att välja minst en inskrift per län. I län med många inskrifter har vi dock valt flera. Registrering och uppföljning ska ske i samverkan mellan nationella, regionala och lokala organ. Data av vikt Skador på runstenar 7 för registreringen finns i publicerade landskapsböcker om runinskrifter samt i nationella arkiv som Antikvarisk Topografiska Arkivet (ATA), liksom även på länsmuseer. Även om länen ansvarar för inskrifterna, organiseras skötseln i praktiken av runverket på Riksantikvarieämbetet. Eftersom bara en runansvarig finns kvar på Riksantikvarieämbetet är det oklart hur skötseln kommer att se ut i fortsättningen. På varje länsstyrelse finns minst en ansvarig för fornminnen, under vilka runinskrifterna sorterar. Under senare år har länens ansvar stärkts. De flesta runstenar har också lokalt ansvarig, en så kallad runfadder. Denne kan vara en individ eller hembygdsförening och sköter den årliga tillsynen och håller stenens omgivning ren från sly och annan växtlighet. Tabell 1. Runinskrifter valda som indikatorer för miljömålsregistreringen/kulturmiljöövervakningen. Karta, ruta 1C, 9f 2C, 9h 3F, 6e 4G, 5h 4D, 7f 4H, 8b 4C, 9d 5I, 4j 5D, 8i 6J, 4b 7D, 6d 8B, 1b 8E, 1g 9D, 0g 9I, 8a 10F, 2h 10E, 5a 10H, 6j 10G, 8j 11I, 0e 11H, 1h 11G, 2j 11I, 3b 13H, 5h 13H, 5f 15H, 1c 17H, 1g 19E, 1i Antal ­ unor r ca 73 60, 48 90 185 100 55, 64 51 17 74 48 75 22 70 109 103, 68 67 36 106 75 76 123 66 53, 59 ca 112 139 ca 123 77 ca 116 1:a registrering c 1627 c 1627 1627 1634 c 1876 1634 1670 1799 1620? 1801 1687 1643 c 1675 1622 c 1635 1861 1862 1676 c 1690 1680 1684 1599 1630? 1611 1611 1763 1600 1643 Län L,M K H G H N I F I O,P,R E O,P,R D T S A,B D A,B C U A,B C X X Y Z Run-nr. DR 259 DR 334, 335 DR 360 Öl 001 Sm 037 Öl 039, 040 DR 354 G 008 Sm 064 G 132 Vg 181 Bo 03 Ög 133 Vg 004 Sö 034, 035 Nä 15 Vr 01 U 0011 Sö 101 U 0287 U 0729 Vs 13 U 0459, 460 U 1149 Gs 11 Hs 02 M 01 J1 Plats Fuglie k:a Västra Strö Björketorp Karlevi Rörbro, Nöttja Bägby bro Kvibille kyrka Sigraifs Västhorja Bondarve Olsbro Hoga, Stala Häggestad Nilstorp, Ek Tjuvstigen Åsby, Mellösa Järsberg Hovgården Sigurdristn. Vik Ågersta Anundshög Skråmsta Fleräng Järvsta Norrala kyrka Nolby Frösön Ålder 1000-tal 900-tal 700-tal 800-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1200-tal? 1000-tal 1200-tal 1000-tal 800-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 500-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal 1000-tal Bergart Granit Granit Granit? Porfyr? Granit? Kst Granit Kst Amfib. Kst Granit Gnejs Granit Granit Graniter Granit Gnejsgr. Granit Gnejs Granit Granit Granit Graniter Kvartsit Kvartsit Kvartsit Granit Gnejs Placering Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspra. Flyttad Urspr. Urspr. Ursp. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Näst.urs. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspr. Urspra. Näst.urs. Urspr. Flyttad Näst.urs. Flyttad Anm. Rest sten Resta Rest sten Rest sten Rest sten Resta Kyrkomur Portstolpe Rest sten Ringkors Rest sten Rest sten Rest sten Rest sten Resta Block Rest sten Block Runhäll Rest sten Rest sten Rest sten Resta Rest sten Rest sten Rest sten Rest sten Rest sten 8 Skador på runstenar Runskrift Runskriften genomgick en stegvis utveckling. Ursprungligen, före vikingatid, användes den urnordiska runraden med 24 tecken. Den ersattes fram mot år 700 av den vikingatida runraden med 16 tecken. Denna ersattes i sin tur under medeltiden av en runrad som ansluter till det latinska alfabetet. Här utnyttjar vi huvudsakligen den vikingatida runraden. I allmänhet skiljde man orden åt genom skiljetecken, främst punkt, kolon eller kryss. Läsningen av runmeddelandet sker vanligen i fyra steg, nämligen: • Identifiera och läs runorna • Translitterering – översätt meddelandet till latinska bokstäver (inklusive þ) • Rekonstruera texten till tidpunkten den höggs in • Översätt till nutidssvenska Här kommer vi främst att identifiera runorna, beskriva dem som intakta, skadade men läsbara, skadade och oläsbara samt försvunna (bortvittrade). Vid runologisk beskrivning använder man följande beteckningar: fet stil betecknar intakt runa, normal stil skadad men läsbar runa, osäker runa stryker man under, runa som man tidigare läst men som nu ej kan läsas eller som helt försvunnit omges med hakparantes, oläsbar runa anges med ett bindestreck och en punkt representerar en förmodad men försvunnen runa. Runstenen i Ågersta, Uppland, 1998. Foto: Bengt A. Lundberg. Skador på runstenar 9 Registrering Av det föregående framgår att runinskrifter sedan länge dokumenterats och avbildats. Den stora majoriteten inskrifter på sten är omkring tusen år gamla, och kan dateras med en noggrannhet på ±50 år på grund av egenheter i runtecknens utseende eller textens innehåll. Läsningarna av runtecknen redovisas i detalj, där det framgår om tecknen är intakta eller hur de är skadade. Förändringar i tecknens läsbarhet visar därför på vittring och skador. Utomhus gror normalt stenytan igen med alger, lavar och mossor efter en viss successionsordning. Lavar täcker effektivt alla typer av nederbördsexponerade ytor. En naturlig stenyta koloniseras på tre till fem år, och efter tio år är ytan ofta helt beväxt och runtecknen dolda. Denna igenväxning visar stora lokala variationer. Med pågående miljöförändringar, speciellt ökande temperatur och fuktighet kommer denna igenväxning troligen att öka, främst beroende på vegetationsperiodens ökande längd. Det är även möjligt att artsammansättningen vad gäller lavar och annan växtlighet kan förändras i framtiden. Även snabbheten i koloniseringsförloppet kan tänkas öka. Runinskrifter har sedan mitten av 1900-talet underhållits med ett intervall på cirka 25 år (50–70 stenar/år underhålls). Detta underhåll omfattar rengöring av ytan med runor, följt av imålning med röd färg. Rengöringen handhas vanligen av stenkonservator. Denne lagar också sprickor och dubbar stenen om behövligt. Rengöringen har förändrats och gjorts skonsammare. Tidigare utfördes den med styv borste, till och med stålborste nyttjades, och vatten. Numera packas stenen in i fuktig lera under någon vecka. Denna mjukar upp och frigör lavarna från ytan, vilka kan spolas bort. Imålningen har vanligen skötts av runolog från Riksantikvarieämbetet. De flesta stenar har faddrar, som ser till och sköter stenarnas omgivning. De söker också hålla stenarna fria från sly och ytorna rena med mjuk borste och vatten. Det är av intresse att vidareutveckla rengöringen, så att den blir så skonsam som möjligt. Vittringen kan ta sig olika uttryck. Den vanligaste skadan är exfoliering, då upp till centimetertunna skal faller bort från ytan. Resultatet kan bli att runtecken och slinga försvinner. De flesta ristningsytorna är naturliga sprickytor. Utjämnade, tillhuggna ytor är mycket ovanliga. Runristaren har valt så släta ytor som möjligt för inskriften. Därför har runstenar ofta en slätare framsida (ristningsytan) och en skrovligare baksida. Granitytor kan vara gan10 Skador på runstenar ska grova och ojämna, medan kalkstensytor är slätare, då de spruckit upp efter plana sedimentationsytor. Mer eller mindre djupa sprickor är vanliga. Det händer inte sällan att en tidigare lagad spricka går upp igen. Med tiden kan dåligt uppställda stenar falla omkull. Kolonisering av växter, främst lavar, döljer effektivt runorna. Registrering sker genom att fylla i en registerblankett (Bilaga 1). Bilagan är inte komplett, utan blott preliminär. Den omfattar administrativa uppgifter, geografiskt läge, data om själva inskriften, stenmaterialet och dess förändring, inskriftens historia med dokumentationshistoria. Avsikten med registreringen är att kvantifiera förändring, det vill säga vittring. Vidare att kvantifiera vittringen under olika tidsperioder, det vill säga mellan tidigare registreringstillfällen. Sambanden mellan nedbrytningen, material och klimatvariabler ska sedan uppskattas. Detta ska klargöra samband mellan olika parametrar, och avgöra om inskrifter behöver skyddas på olika sätt. Meningen är dock att det urval stenar som ingår i miljömålsarbetet ska stå kvar ute, och tjänstgöra som vittnen på förändring. (Tabell 2.) De klimatologiska faktorer som bör registreras är temperatur, nederbördsmängd, nederbördens sammansättning och antalet frost-/töcykler. De viktigaste föroreningsparametrarna torde vara halten svavel (SO2) och kväveoxider (NOX) i luft samt nederbördens pH, det vill säga indirekt halterna nitrat och sulfat. Data för dessa parametrar ska därför komplettera insamlade fält- och arkivdata för runstenarna. Eftersom vi arbetar med långa tidsrymder, hundratals år, behövs medelvärden för längre perioder. Sådana finns för temperatur och nederbördsmängd som trettioårsintervall. Data för frost-/töcykler, nederbördens pH och halter av oxiderat svavel och kväve bör därför ingå i projektet. De valda runstenarna är spridda över Sverige (utom i norr), så en förutsättning är data som kan interpoleras mellan väderstationerna, så att man får ett någorlunda korrekt värde för varje runstenslokal. Det är ju inte bara halterna under den värsta föroreningsepisoden under några decennier efter andra världskriget som är intressant utan även bakgrundshalterna före industrialismen. En del stenar står till exempel så att vägtrafiken kan vara en viktig faktor. Därför kan Vägverkets registrering av trafikmängd vara intressant. Dessa omgivningsparametrar är ännu inte inlagda i följande registerblankett, som är ett första utkast. Planerad undersökning kommer att omfatta så myck- et information, att det måste utvärderas med statistiska metoder. Troligen kommer multivariantanalys att vara en lämplig metod för detta ändamål. I registreringen ingår foton, ett foto ska vara utgångspunkt för skadeillustration, som bearbetas med PhotoShop, och utgör sista sidan i följande bilaga. Tabell 2. Använda klimatdata (från Alexandersson & Eggertsson Karlström SMHI rapport 99, 2001 – 30-årsmedelvärden perioden 1961–90. Runlokal Fuglie kyrka Västra Strö (2 st) Björketorp Karlevi Rörbro Bägby bro (2 st) Kvibille k:a Sigraifs Västhorja Bondarve Olsbro Hoga, Stala Häggestad Nilstorp, Ek Tjuvstigen (2 st) Åsby, Mellösa Järsberg Hovgården Sigurdsristn. Vik Ågersta Anundshög Skråmsta (2 st) Fleräng Järvsta Norrala kyrka Nolby Frösön Koordinater 55 27/13 05 55 53/13 15 56 12/15 24 56 36/16 27 56 42/13 47 56 47/16 45 56 47/12 50 56 59/18 15 57 13/14 02 57 26/18 26 58 01/13 33 58 10/11 44 58 15/14 42 58 38/13 50 58 59/17 33 59 12/15 35 59 17/14 09 59 22/17 32 59 27/16 38 59 32/17 56 59 35/17 20 59 37/16 38 59 41/17 43 60 38/17 23 60 43/17 12 61 22/16 59 62 18/17 22 63 11/14 37 *T-lokal Malmö A Stehag Bredåkra Kalmar Ljungby Skede mosse Halmstad Hoburg Hagshult Hemse Falköping Ljungskile Tranås Remningstorp Trosa Örebro Kristinehamn Adelsö Eskilstuna Arlanda Ultuna Västerås Ultuna Gävle A Gävle A Söderhamn Sidsjö Frösö Koordinater 55 34/13 04 55 53/13 27 56 16/15 16 56 41/16 21 56 49/16 44 56 49/16 44 56 40/12 55 56 55/18 09 57 18/14 08 57 15/18 23 58 10/13 32 ? 58 02/14 59 58 27/13 40 ? 59 17/15 09 59 19/14 06 59 21/17 31 59 23/16 28 ? 59 49/17 39 59 36/16 28 59 49/17 39 60 42/17 10 60 42/17 10 61 19/17 06 62 23/17 17 63 12/14 29 *N-lokal Vellinge Stehag Bredåkra Kastlösa Ljungby Skede mosse Havraryd Hoburg Hagshult Hemse Falköping Henån Ödeshög Remningstorp Åda Asker Kristinehamn Adelsö Eskilstuna Sätra gård Skjörby Västerås Sätra gård Gävle-Åbygg. Gävle A Söderhamn Sidsjö Frösö 59 32/17 51 60 44/17 07 59 32/17 51 59 33/17 22 58 56/17 32 59 10/15 28 58 14/11 41 58 15/14 40 56 48/13 08 56 26/16 25 Koordinater 55 28/13 01 *Frys-/Tö Malmö Stehag Bredåkra Kalmar Ljungby Skede mosse Halmstad Hoburg Hagshult Hemse Simonstorp Ljungskile Malexander Remningstorp Trosa Örebro Kristinehamn Adelsö Eskilstuna Arlanda Ultuna Västerås-Hässlö Ultuna Gävle A Gävle A Söderhamn Sidsjö Frösö *T = årsmedeltemp. 1961–90; *N = årsmedelnederbörd 1961–90; *Frys-/Tö = medelantalets årliga frys-/töcykler 1961–90. Skador på runstenar 11 Utförda arbeten under 2005 • Val av ristningsytor. Totalt har 28 lokaler med 32 inskrifter valts ut för programmet. De nio kraven har väglett valet. Tillsammans med Thorgunn Snædal, Riksantikvarieämbetet gjordes ett första urval. Vid telefonkontakt med länsstyrelsernas fornminnesansvariga har valet av objekt sedan diskuterats. Av de 22 länen är 19 representerade med en eller flera inskrifter. Norrbottens, Västerbottens och Dalarnas län saknar bevarade inskrifter i sten. Vi har därför undersökt om det kan finnas lämpliga stenobjekt med något slags inskrift av motsvarande ålder, men inte funnit några sådana. • Datainsamling. Tryckta och otryckta källor, inklusive ritningar och foton har samlats in. På Riksantikvarieämbetet fanns mycket material på runverket samt ATA (Antikvariskt Topografiska arkivet) samt i registret FMIS (fornminnesinformationssystemet). Material har dessutom erhållits från Marit Åhlén, Gustaf Adolfakademien i Uppsala. • Kartmaterial har införskaffats, och topografiska kartor har köpts av Kartverket. Dessutom har de ekonomiska kartorna med markerade fornminnen på ATA kopierats. Inskrifterna har koordinatsatts enligt rikets nät. Historiska kartor hos Lantmäteriverket har också kontrollerats. Runstenar har lagts in på dessa i begränsad omfattning sedan 1700-talet. • Meteorologiska data. Trettio års medelvärden för temperatur och nederbörd för perioden 1961–90 har införskaffats från SMHI (Alexandersson & Eggertsson Karlström 2001). Dessutom har Alexandersson levererat beställda data för antalet fryscykler på den station som ligger närmast respektive inskrift (Tabell 2). De meteorologiska stationerna ligger i allmänhet mindre än 10 kilometer från runinskriptionen. • Foton ur Riksantikvarieämbetets databas kulturmiljöbild har införskaffats. Totalt var 18 av de valda inskrifterna fotograferade i färg. • En ny preliminär registerblankett har formulerats (Bilaga 1). Den baseras på en blankett som tidigare använts vid registrering av runinskrifter, men har byggts ut avsevärt. • Genomgång av existerande avbildningar har påbörjats. Det finns avbildningar från tidigt 1600-tal och senare. Kvalitén på många av de äldre avbildningarna är av så god kvalitet att de kan användas. Registrering av runornas bevarandegrad pågår. Totalt har cirka 400 timmar spenderats på datainsamlingen under 2005, därav har 45 debiterats projektet. 12 Skador på runstenar Kommande arbete 2006 Fältarbetet innebär besök vid alla inskrifterna. I genomsnitt beräknas varje registrering ta en halv dag. Detta innebär att fältarbetet bör vara klart på cirka fyra veckor. Förutom registrering ingår då också fotografering av såväl närmiljön, själva inskriptionen och detaljer i och kring inskriptionen. Arbetet kommer att utföras av undertecknad, delvis i samarbete med stenkonservatorn Ragnhild Claesson, Riksantikvarieämbetet. I mån av tid och intresse kommer också personal från länsorganisationerna att vara med liksom eventuella faddrar. Skador på runstenar 13 Referenser Alexandersson, H. & Eggertsson Karlström, C. 2001. Temperaturen och nederbörden i Sverige 1961–1990. SMHI, nr. 99. Bureus, J. 1599. Runakänslanäs läräsban. Uppsala. Göransson, J. 1750. Bautil. Jacobsen, L. & Moltke, E. 1941–42. Danmarks runeindskrifter. Jansson, S.B.F. 1987 Runes in Sweden. Wessén, E. 1935. Intern rapport till Riksantikvarieämbetet (om Hovgårdenblocket). ATA. Wimmer, L.F.A. 1893–1908. De danske Runemindesmærker, I-IV. von Friesen, O. 1916. Lister- och Listerbystenarna i Blekinge. Uppsala Univ. Årsskrift, 67 s. Worm, O. 1638. Tulshøi sev Monumentum Strøense in Scania. Worm, O. 1643. Danicorum Monumentum libri sex. Lagman, S. 2005. Runfonter på CD-skiva. Löfvendahl, R., Gustavson, H. & Lundberg, B.A. Runstensvittring de senaste 400 åren. Riksantikvarie­ ämbetet. Owe, J. 1995. Svensk runbibliografi 1880–1993. Riksantikvarieämbetet, runverket. Åhlén, M. 1995 Hälsinglands runinskrifter. Bebyggelsehistorisk tidskrift 27, 33–50 14 Skador på runstenar Bilaga 1 REGISTERBLANKETT Runinskrifter som kulturmiljöindikator, och delmål 2, Frisk luft Objekttyp: (1 = rest sten, 2 = block, 3 = hällyta, 4 = i mur, 5 = övriga): …………………………………… .......................................................................................................................................................... Inskriftstyp: (1 = äldre runor, 2 = normalrunor, 3 = stavlösa runor, 4 = svenska, 5 = annat): ................... ……………………………………………………………………………………………………....………...... Objektets namn: ……………………………………………………………………………………………….. Beteckning: ( fornminnesnummer, runnummer, annat): ……………...............…………………………… …………………………………………………………………………………………....…………………….. Läge: Kartblad, ruta, koordinater (x,y,z): …………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………...……………... Administrativ enhet: (län, landskap, kommun, socken/församling): ……………………………………… …………………………………………………………………………………………………....…………... ……………………………………………………………………………………………………....………... Fadder/ansvarig: ……………………………………………………………………………………....…………. …………………………………………………………………………………………………………...……... Skylt/info: …………....…………………………………………………………………………………………… ……………………………………………...…………………………………………………………….…... Storlek i cm: (1 = objekt, 2 = inskrift): …………………………………………………………………….… …………………………………………………..…………………………………………………………....... ………………………………………………..……………………………………………………………..... Ordalydelse inskrift (ursprunglig och transkriberad): …………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………………………... …………………………………………………..……………………………………………………………... …………………………………………………..……………………………………………………………... …………………………………………………..……………………………………………………………... …………………………………………………..……………………………………………………………... …………………………………………………..……………………………………………………………... Inskriftens ålder: ..................................................................................................................................... …………………………………………………...……………………………………………………………... Bergart(er): ………………………………………....…………………………………………………………….. ……………………………………………………...…………………………………………………………... ……………………………………………………...…………………………………………………………... Skador på runstenar 15 Färg ( 1 = färsk, 2 = vittrad): ………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………..… Mineralogi: ....……………………………………………………………………………………………………. ………………………………………………………………………………………………………………... ……………………………………………………………………………………………………………..… Kornstorlek: ……....……………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………………………... Struktur ( 1 = massformig, 2 = gnejsig/skiffrig, 3 = lagrad): ………………………………………………. ………………………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………………………... Inskriftsytans orientering ( i rummet i grader, och lutning): …………………………………………..…… ………………………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………………………... Omgivning/miljö: ……....………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………………………... Solexponering: ……………....…………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………….…………………….. Vindexponering: …………....……………………………………………………………………….…………… ……………………………………………………………………………………………………...………… …………………………………………………………………………………………………...…………… Inskriftsyta ( 1 = naturligt slät, 2 = bearbetad slät, 3 = ojämn, 4 = mycket ojämn, 5 = ursprunglig yta nedvittrad): …………....……………………………………………………………………………...........………… ………………………………………………………………………………………………..……………… ………………………………………………………………………………………..……………………… ………………………………………………………………………………………………..……………… Skador (enl. skadedefinition samt procent av ristningsytan): ( 1 = grusning/sandning, 2 = reliefvittring, 3 = bom/ exfoliering, 4 = materialförlust, 5 = utfällning, 6 = sprickbildning, 7 = mänsklig påverkan/sönderslagen, 8 = biologisk växt): ………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………...…………… ………………………………………………………………………………………………………………... ………………………………………………………………………………………………………………... 16 Skador på runstenar Inskriftens tydbarhet ( 1 = totalt antal tecken, 2 = antal oskadade, 3 = skadade läsbara, 4 =skadade oläsbara och 5 = försvunna ……………………………………………………………….....………………….... .......................................................................................................................................................... …………………………………………………………………………………………..…………………… ……………………………………………………………………………………………………………….. Akuta/aktiva skador: …………………………………………………………….………….....……………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… Beväxning ( 1 = alger, 2 = lavar, 3 = mossor, 4 = gröna växter i % av inskriftsytan): …….....……………. ……………………………………………………………………………………………….....................… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… Inskriftens historia från återupptäckt (första beskrivning) tills nu: ……………………......…………….. …………………………………………………..…………………………………………….……………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… Rengöring (kända tillfällen; medel och metod): …………………………………………..………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… Imålning (tidpunkt och färgtyp): ……………………………………………………………......…………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… Skador på runstenar 17 Lagning (tidpunkt och typ): ……………………………………………………………......………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………………………………………………………... Tidigare dokumentation (text och foto/avritning): …………………………………………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… …...……………………………………………………………………………..……………………………… …………………………………………………………………………………..……………………………… …………………………………………………………………………………..……………………………… Historiska kartor: ……………………………………………………………….....…………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… ………………………………………………………………………………….……………………………… Foton/avbildningar vid denna registrering (numrering och förvaring): ……………………………………... ………………………………………………………………………………………………..………………… ……………………………………………………………………………………………..…………………… …………………………………………………………………………………………..……………………… ………………………………………………………………………………………..………………………… ………………………………………………………………………………………..………………………… ………………………………………………………………………………………..………………………… Kommentarer/synpunkter: …………………………………………………………...………………………… ……………………………………………………………………………………..…………………………… …………………………………………………………………………………..……………………………… ……………………………………………………………………………………..…………………………… ………………………………………………………………………………………..………………………… …………………………………………………………………………………………..……………………… ……………………………………………………………………………………………..…………………… ………………………………………………………………………………………………..………………… …………………………………………………………………………………………………..……………… ……………………………………………………………………………………………………..…………… ………………………………………………………………………………………………………..………… …………………………………………………………………………………………………………..……… Registrering (tidpunkt och person/institution): ……………………………………………………….....…… …………………………………………………………………………………………………………….….… ……………………………………………………………………………………………………….……….… ………………………………………………………………………………………..………………………… 18 Skador på runstenar Skadeavbildning (registrering i A4): Skador på runstenar 19 Enligt miljökvalitetsmålet Frisk luft ska luften vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Inga kulturobjekt återspeglar direkt miljöföroreningar, så att dess påverkan på kulturmiljön enkelt kan uppskattas. I bästa fall kan man använda kulturobjekt för att registrera miljöförändringar. Riksantikvarieämbetet har valt att redovisa måluppfyllelse med hjälp av runinskrifters vittringstakt som indikator för att registrera miljöförändringar. Som en del av kulturmiljö­ övervakningen och miljömålsuppföljningen har Riksantikvarieämbetetet utarbetat ett övervakningsprojekt för att följa hur runinskrifter bryts ner över tiden. Mätningar skall utföras med åttaårsintervaller. I föreliggande rapport beskrivs syftet med projektet, de utvalda runstenarna samt metoder för datainsamling. Riksantikvarieämbetet Box 5405 114 84 Stockholm www.raa.se bocker@raa.se ISSN 1651-1298 ISBN 978-91-7209-495-6