STUDIER TILL KULTURMILJÖPROGRAM FÖR SVERIGE ­

Kön och kulturarv 


~ Riksantikvarieämbetet 


STUDIER TILL KULTURMILJÖPROGRAM FÖR SVERIGE 


Kön och kulturarv 

Bente Magnus och Kersti Morger

ag Riksantikvarieämbetet 


Förord 


$edan 1970-talets slut har i län och kommuner pågått ett omfattande arbete med att utarbeta re­ gionala och kommunala kulturmiljöprogram. År 1987 pekade Riksantikvarieämbetet ut de miljöer som enligt lagen om hushållning med naturresur­ ser m .m. har sådana kulturvärden att de är av riksintresse. Tiden är nu mogen art påbörja ett bredare sammanfattande av den kunskap om lan­ dets ku lturmiljöer som på detta sätt tagits fram, men också att genomlysa miljöerna med veten­ skapligt grundade tematiska kunskapssamman­ ställningar av det slag som denna skrift är ett prov på. Vi siktar på att framställa ett Kulturmiljöpro­ gram för Sverige som skall redovisa den kulturhis­ toriska referensramen till riksintresseurvalet. Mer härom står att läsa i en faktaruta längst bak i boken. Denna skrift ingår i en serie av förstudier: Stu­ dier till Kulturmiljöprogram för Sverige. Kulturmiljövården befrämjar i bästa syfte "det gamla". Denna omständighet gör med jämna mel­ lanrum dess företrädare en smula oroliga för att verksamheten dessutom bidrar till att konservera förstockade värderingar. Vi tror väl inte att den i det stora hela gör det, men en fråga som vi inte kommer ifrån är att vi lätt kan negligera vissa gruppers historia, om de spår de har efterlämnat i den yttre miljön är jämförelsevis svaga, eller om vi inte kan tyda dem. En sådan fråga rör kvinnorna,

med andra ord minst halva befolkningen, vilken tidsperiod vi än avser. Ända sedan det kvinnahistoriska perspektivet började artikuleras på 1960-talet har det känts som ett problem att Sveriges kulturminnen och kulturmiljöer förefaller ge en så otydlig spegling av detta perspektiv. För Kulturmiljöprogram för Sverige är det en uppgift att avslöja eventuella sned vridningar. Inom Riksantikvarieämbetet har vi haft stöd av ett samtidigt pågående jämställdhetsprojekt och dess projektledning, där förutom Nils Blomkvist ingått Lena Nordström, personalutvecklare, och Agneta Sundin Lagerlöf, chef för fornminnesav­ delningens dokumentationsgrupp, samt olika fackliga företrädare. I Kön och Kulturarv öppnas en diskussion om hur könsperspektivet speglas i vårt fysiska kultur­ arv. En sådan diskussion har blivit både möjlig och angelägen till följd av den kvinnahistoriska forskningens landvinningar under senare år. Bo­ ken ger en översikt av kvinnaperspektivets posi­ tion i kulturmiljövården och visar att problemet kan formuleras på flera olika sätt och att lösning­ arna likaså är flera . Slutligen framgår i boken att kvinnans historia visst speglas av kulturmi ljön ­ bara vi lär oss att se på rätt sätt.

Bengt O.H. Johansson

Nils Blomkvist

Innehåll 


GE1\US PERSPEKTIV PÅ DEN FYSISKE 
 KULTURARVE 
 Opplegg til en diskusjon 9 


Två strukturer- den synliga och den osynliga 33 
 Räckhåll/räckvidd 34 
 Öppenher-slutenhet 36 
 Arbetarbostaden 38 
 Arbetslivet 39 
 Arbetsvärdering i det tidiga industriella 
 samhället 40 
 Ej uppnåbarr räckhåll- utbildning Arbetsplatsen 41 
 41 


Bente Magnus
lonledende tanker 9 
 Kulturarven- men nenes eicndom? Genus som strukturerende prinsipp Bilder av en fjern forntid 15 
 Hvordan bruker vi språket? 23 
 Veien videre 26 
 Litteracur 28 
 KULTURM ILJÖN - ETT MANNAMINNE 
 BLOTT? 31 
 12 
 13 


Forskning och utbildning för hemmen 43 
 Kvinnorna och det politiska liver 44 
 Kvinnorna och bosradsplaneringen 45 
 Bosräder och byggnader avsed da för kvin nor Sammanfattning 4 6 
 Litteratur 49 
 Om kulturmiljöprogram för Sverige 50 
 46 


Kersti Morger
Inledning 31 
 Värderingsfrågor inom kulturvården/ 
 kulturmiljövården 32 


Figur 1. Västra Strö-monumenter. Foto Bengr A. Lundberg.

Genusperspektiv på den fysiske 
 kulturarven
Opp/egg til en diskusjon
Beme Magnus
"Den åpne fremtiden hviler på en ny fortid." (Donna Ilaraway 1978)

I nnledende tanker
Kulturmiljövård er ikke en virksomhet som for­ bindes med kj0nn. Den er offentlig,"n0ytral" og objektiv. Et gravfelt med mange runde, fine hau­ ger og en oppadstrebende bautastein, og med vak­ re trrer er et av demange kulturmilj0er som tilh0­ rer alle svenske medborgere og som forklares i t0rre vendinger og tradisjonelle strekeegoinger på et dertil egnet skilt (figur 1). Hva om skiltet hadde inneholdt informasjon om at er slikt gravfelt ikke var et idyllisk landskap dengang det var i bruk, at det derimot avspeiler makt og ideologi som påvir­ ket alle, kvinner som menn, unge som gamle, i da­ tidens lokalsamfunn . Vi lle gravfelter som sådant og ikke f0rsr og fremst det idylliske ku lturland­ skapet bli mer interessant for et moderne publi­ kum hvis det var slike tolkninger de ble tilbudt, tolknioger som gjorde dem i stand til å knytte gravfelter til sentrate probierner i deres egen hver­ dag eller rit mer eksistensielle sp0rsmå l? (Figur 2.) j eg kan ikke gi noe svar, fordi det såvidt jeg vet ikke finnes noe eksempel på en slik informasjons­ tekst. Min påseand er ar: Like lite som fortidens gravfett eller middelalde­ rens kirker var n0ytrale, men symboler for men­ neskers makt og streben etter ud0delighet, like lite er urva lget av hva som gis status av kulturarv og riksinteresse i vår tid n0ytralt. Eksisterende kul­ turmiljövård gir seg ut for å vrere almene i sine vurderinger og avgj0relser, men bakenfor skjuter det seg nokså ensidige vurderinger ofrest utfra det ene kj0nns, nemlig hankj0nnets erfaringer. Spiller det noen rolle? Ja, det gj0r faktisk der hvis kulturmiljeene "skall representera hela landets 10000-åriga historia från stenålder till nutid .... och spegla hela befolkningens historia", som det sies i forordet til fortegnetsen over Riksin teres­ santa kulturmiljöer i Sverige (Riksantikvarieäm­ betet 1990). Kj0nn, GENUS, spiller rolle i all menneskelig sam handling i fortid, nåtid og frcmtid, og den Irerdommen vi kan lwste av en kj0nner forhistorie og historie vii virke direkte utfordrende på det fremherskende paradigmet når det gjelder de mest grunnleggende antagelser og kategoriseringer i
9

DET KRINGBYGGDA GRAVFÄLTET 

Mellan träden här ser du lätt höggravfältens karak­ täristiska små kullar och upphöjningar i marken. Gravfältet här kallas passande nog Småkulla, och det
Gravfältet har hört till en gård eller en by. För­ modligen har bebyggelsen legat på höjden ovan dalgången med Larvaån. Människorna här var självförsörjande och levde i huvudsak av åker­ bruk och boskap~kötsel. På åkrarna odlades vete, korn och havre. Akrarna var inhägnade till skydd mot de fritt sttövande betesdjuren. När någon av invånarna dog begtavde man dem på det närbelägna gtavfåltet. De döda brändes på bål och de brända benen samt askan gtavsa ttes ofta med någon gravgåva. Dräktspännen, knivar, nycklar eller kammar är några exempel på var­ dagliga ting som följde de döda i gravarna. Mäktigare människor hade mer dyrbara ägo­ delar. I deras gravar, som ofta var stön-e än andras, kan man finna dyrbara saker som smycken, vapen och kanske även importerade saker.

är mellan 1000 och 1300 år gammalt, alltså från den yngrejärnåldern (ca 500-1050 e.Kr).
Cou• at th1s t une ltJt" ttUI.cA •ma/kr tMtt t~y orw today ond y~hkd Jeu nu/Jt. A Ut.'tntulla «ntury cow can fl(.<e obout 7,()()() litres of mdk o ymr, w:hrk titt Iron~ C'OW yit.L'kd !lOm~ 500 ltt"•

ltltttteraJ.s h~uk u11d g aben au~h wertigtr Mt/C'h.

Zu dornol~gtr U it waren dtt Ktihc ~nlllrh

/llvr~o •;-ou

v ..., .., .... .1/lf'

Dåtidens kor var mycket mindre än dagens och gav också mindre mängd mjölk. Per år kan dagens ko ge ca 7000 liter. Järnålderns ko gav 500 later.

ltmt Kt~h vem J1tult J uuu1011 die 7()()() Liter Mi/ch ge~n . tine Kuh der Eis'fn:teil gab 11ur C'o. 5()() U ter.

S MÅKULLA BURfAL GROUND Here in between the trees is a small bu riol ground. T he place gels ils name (rom titt "small bumps• ( 5 Smdkullo} which ort tos•ly •isible tockly. TM Cf!mel!!ry'" beiWftll I,(J()() and 1.200 years old, doltrtg (rom IM lAte Iron
Aj,'t.

T t bek>ng<d to o fonn or o vill~ which pN! surnably occup!M IM h fl/h ground -rloolt· •ngtlat volley. When somtbody lruuvr htn diet!. rhey were bur/M m tM ntOTby cemetery. 1t wo s the custom Ilatn for thr deod to be en·
mated, and the ashes wert oflen burud wtth a gra•oe a•fl. Excavatum s SOtm!ll mtS rtueol buck· les, k ni•'ts or combs which m a.v ho !X! b<?longcd to the de«!Ulcd. GRÄBERFELD KLEINf!UGtL 1/ier drinnen zwischen den Bä u men lkgt ein kleiMres Gräber(eld . Die clu!rak reri•llschen kleinen ffiigel des Gruber[eldts silad leicht zu erkennen, dahtr der Nome Kleinhugtl. Ste $ind zwischen 1000 u11d 1200 Jahrt alt. dos httsst aus der J ungeren E""'nze11. Das GruberfeJd hat zu tintm ~iu>/1 odtr t1 ntm Dor(ge}torl, das wrmutl•ch httr ou[dtn Hohtn oberholb <ks Taltsgelegen hot "~n n ~m~r d~r Einwohner storb, wurdt tr n.ufdtm nahebekgtt~en Graber{tld beerdYft. (iemoss der Stttt damaliger ~~~ wurden d k 'TOitn t-erbrcumt und erhielUm oft Gaix!n nu t 'n• Grab. Bei o rcheologischen Au~robu•II{M fineU-t man monch mal Fibeln. Messer()([cr Komme. die dem Tott n g ehdrt haben.
,,,.
~·a,..,l l.._.rtlk""'MI'~J 13 ~1·-'"·*"·~kwrr.(l:.c'l..-n r,j,~or'll.Ot·to~iiM

Under äldre järnålder tanns de sädeslag vi odlar idag, råg, korn. havre och vete. Bröd av vete var dock en del kaless långt in på 1800· talet Säden anvandes till bröd och grot och livenbli öl

TM e«IWJis ..,. cultm;u today - ~. I:KJrky. 0011 and <•Mat·olr<odyuuud mtht &rly Iron Agt. WhMr.n bm:d, though. ,.mauwd a <klwcy ....u mltJ tht tUMl~nth «'llUry. Gram wcu usM for malwcg brtod. porrulg< and.._,.,. b«r.
WoArtnd dtr AlkrtJt Eu;ent;til gob u d~ gltkhvt Cttrttdcorten. die u11r auch htuk onbo.ucn. nilmltch
ROfU:t>n. Kom, Ho.fer und ~uen. 81'01 ouJ Wtiun
l~~~(IIIP\rt

war )«)och eine V..Jtkatem bi~ u-..:it l-lut 19. Jo lir
fw ,Jderl. AuR dem
~irerck u.·urde brol. GrUlu

mul

8 •tr hergcstcllt.

:-~ !

00$$KALA 70001(r

IOOO(Ki

Q

l=ru··
~

s-.rr,..,

l
.,.~

e-o-~

: rw

ci<i' c ,.,
N

"T!

samfunnet (Conkey og Gero 1991:17). Hele lan­ dets befolkning fra slutten av siste istid til nåtid har besrått og besrår av (minst} to kj0nn, og sam­ handlingen mellom dem gjennom vel 9000 år er det som har satt spor i landskapet, som vernes ved lov og som regnes for å vrere en vesendig del av landets fysiske kulturarv. Som et ledd i ALVA-prosjektet påtok jeg rneg et nokså uklart oppdrag å vurdere den fysiske kul­ turarven fra forhistorisk tid og tidlig middelalder ut fra et kj0nnsperspektiv. Jeg var entusiastisk overfor oppgaven og syntes at de tre månedene som jeg hadde til rådighet måtte vrere tid nok. Det fremlagte resultatet, som i h0y grad er et disku­ sjonsgrunnlag, viser at jeg har s0kt meg frem på nokså utydelige stier i en mengde, hovedsakelig engelskspråklig, feministisk litteratur. Mitt ut­ gangspunkt har vrert som kvinne og arkeolog med mangeårig erfaring fra forvaltning, forskning og formidling ut fra et slags latent fem inistisk per­ spektiv som etterhvert er blitt klarere. Når det gjelder likestillingsproblematikken har den hatt swrre tyngde i 80-årenes Norge enn i Sverige ikke minst p.g.a . de mange kvinner som har spilt ledende roller i pol itikk, samfunnsliv og innenfor akademia og som har fungert som forbil­ der. Men det er langt igjen (Holter 1992:82-83). Det er viktig å kunne avdekke hvordan visse skjulte ideologier påvirker syner på kvinners og menns innsats i samfunnsprosessene og som gir nertopp de asymmetriske forhold i menns fav0r som bl. a. likestillingsarbeidet a vdekker. "Dette er en flik av hele den kultur som utgjmes av symbo­ ler, tegn, bilder, språkbruk som gir menn og det mannlige forrang, i organisasjonslivet såvel som i mange andre sammenhenger", sier arbeidslivsfors­ keren Harriet Holter. Det foreligger almen enighet om at forholdene må endres. Men det har vrert n0dvendig med reg­

ler og forordninger som f.eks. om moderat kj0nnskvotering til vitenskapelige stillinger i Sta­ ren for å få til endringer som har gitt kvinner 111uligheter til å konkurrere på like for med menn 0111 h0ye stillinger. Endringsprossessene går uhyre langsomt og med mange til bakeslag. Viktig er det derfor å vrere på vakt og kjenne igjen de ideologi­ er som ligger til grunn for de ubevissre eller be­ visste holdnioger som f0rer til at bl.a. kvinners innsats blir vurdert på mannlige premisser i et mannlig makt- og prestisjesystem og dermed faller ut i kvinners disfav0r. Disse holdninger spiller en vesendig rolle også i tolkningen og vurderingen av den fys iske kulturarven enten denne er en boplass fra steinalderen eller en katedral fra middelalde­ ren. I likestillingsarbeidet m0ter vi begreper som likeverd, likestilling {jämställdhet) og forskfe/l (på kvinner og menn). Bristen på likeverd og jämlik­ her er konkret og åpenbarer en ulikhet, en asym­ metri som kan rettes opp. Men forskjell er et "ab­ strakt" begrep og gir inntrykk av en balanse, en symmetri, som er falsk; nemlig at de ulike vurde­ ringer som gis av kvinners innsats i forhold til menns i samfunnet grunner seg på mer eller mind­ re uttalte oppfatninger 0111 kvinners og menns bio­ logiske forskjeller. Derfor kan en diskurs om kj0nnsforskjeller tjene en ideologi som vil n0ytra­ lisere, rasjonalisere og dekke over ulike maktfor­ hold selv når den tilsynelatende kritiserer disse forhold. "Forskjell er en fl0yelshanske på den h0yeste makts jernhånd", sier Catharine Mae Kinnon (1987). Arbeids- eller funks jonsfordelingen etter kj0nn er på de fleste arbeidsplasser ett av grunnlagene for manusdominansen (Holter 1992:82). En syn­ liggj0ring og godskriving av kvinners innsats til alle tider, også i en fjern fortid, vii kunne h0yne dagens kvinners bevissthet om og positive syn på sin egen verdi og samtidig gi en sannere historie 11

og et mer nyansert og langt mer spennende bilde av utviklingen av menneskelige samfunn fra stein­ alderen og frem mot et nytt årtusen. Men hvordan kan vi anvende et genusperspek­ tiv i arbeidet med den fysiske kulturarven? Spen­ måler er om genus (sosio-kulturelt og biologisk kj0nn) overhode er synlig i kulturminnene fra for­ historisk tid og m iddela lder. Ligger det genussys­ rem bak konstitueringen av kulturarven og valget av riksinteressante kulturmilj0er og kulturmin­ net? Hvordan skal et genusperspektiv på kultur­ arven synliggj0res for p u b lik um?

Kulturarven- mennenes eiendom?
Svante Beckman har i tre rankevekkende artikler ratt for seg begrepet "kulturarv", dets vesen og verdi (Beckman 1991 :116-128, Beckman 1993:25-40, 1993 :61-124). Etter hans definisjon er kulturarv summen av de kulturm0nstre og kul­ turyrtringer (materielle som immaterielle) som er overratt fra tidligere generasjoner og bevarr av mange og u like grunner. Bare en liren del er bevart med hensikt og tilskrever verdier som vi kan for­ stå som karakteristiske for kulturarven (1993:63). Sp0rsmålet er hvilke ideologier som styrer de valg og vurderinger som til enhver rid blir foretatt. Når kulturarven blir gjort til gjensrand for bevisst be­ varing l0fres ende! ku lturmateria le ut og gis en priviligert stilli ng som ku lturarv, den institusjona­ liseres. (Ku lturarven blir et maktens speilbilde.) F0lgelig oppstår en disrinksjon mellom insrirusjo­ naliserr og ikke-insrirusjonalisert kulturarv. En­ hver ny generasjon arver en "ferdig kulturarv" som er blitt til via tidligere generasjoners beva­ ringshensiktet og -praksis. Derfor har det i l0per 12

av de 200 år som arganisert forvattning av kultur­ arv har eksistert i historien hoper seg opp et raskt voksende lager av allerede institusjonalisert kul­ turarv som kommer i konkurranse med den som 0nskes opprettet i samtiden (Beckman 1993:83). Allerede nå er det klart at verdisettingen av kul­ turarven er foretatt i en sosial innramming der kvinner na::rmest var "usynlige", og at den institu­ sjonaliserre kulturarven sannsynligvis er båret frem av det dannere borgerskaps mannlige ideolo­ gter. Beckman hevder a t det er med fremveksten a v en selvbevisst, europeisk, dannet borgerlighet på 1800-tallet som den store b0lgen med insritusjo­ nalisering a v kulturarven kommer. Da styrkes også den patriarkatske kj0nnsideologien der kvin­ ner ikke skulle ha stemmerett, og der de g i fte kvinnene stod under sin manns formynderskap . Historisk og kulturhistorisk dannelse får en enorm betydning for borgerskapet for å kunne skille klinten fra hveten. En priviligert adgang til kulturarven blir et av deres våpen i kampen mot såvel det gamle aristokratier, som den ekspan­ sive, kommersielle middelklassen og de "udannere masser" som ble et resultat av den triumferende in d ustrikulturen. Fra et kvinneperspektiv er det industrialismen som resulterer i privatiseringen av borgerskapets kvinner. Da skapes det arbeidsplasser i byene (stä ­ dene) for store skarer av menn fra bygdene. Det gamle kulturm0nstret med samsp illet mellom kvinner og menn for å skaffe utkomme for famili­ en blir brutt opp i de nye indusrrimilj0ene, og mye av det som var kvinnelig hjemmeproduksJOn, slik som tekstilarbeid, såpekoking og 0lbrygging, ble etterhvert industria lisert. Unge kvinner reiste til byene og tok jobb som tjenestepiker og i fabrikke­ ne. De giftet seg i byene og vendte aldri hjem ti l landsbygden igjen. Det ble "fint" å ha en hustru som ikke hadde arbeid urenfor hjemmet, også in­

nenfor arbeiderklassen; en kvinnetilvrerelse som var uren eradisjon i det gamle landsbysamfunnet ell er i byene fra den tidligsee forh istorien til på slutten av 1700-tallet. Kulturarvens viktigsee funksjon var (og er?) å identifisere innad og avgrense utad sosiale grup­ per, og den fungerer som en viktig, fel les referan­ seramme, sier Beckman. Hvis kulturarv er det da som bevares? Det faktum at det er relevant å stille et slikt sp0rsmål antyder at det fordigger en kl0ft meJlom den institusjonaliserte, fysiske kulturar­ ven som forva ltes av de profesjonelle instirusjone­ ne og derfra tilbys publikum og det publikum 0n­ sker (Beckman 1993:64). Det kan vrere av betyd­ ning å se på hans to grupper av vurderings- og oppfatningstendenser som f0 lger med en profesjo­ nell forvalrni ng av kulturarven. I kolonnen til venstre har Beckman stilt opp de oppfatningene om kulturarvens karakter som er ve! tilpasset den profesjonelle forvaleningen av denne og i kolon­ nen til h0yre de som er mindre vel tilpasset (Beck­ man 1992:121). (For et annet syn på k ulturarven se Johansson, B.O.H. 1993).

Genus som strukturerende prinsipp
Kvinnebevegelsen i 70-årene f0rte med seg at kvin­ ner på universitetene begynte å se med kritiske 0yne på sine fag og fagtradisjoner. Asymmetrien innenfor de fleste disipliner med sterk mann lig slagside ble åpenbar, og det ble etterhvert k lan at også kvinnelige forskere og studenter gjorde bruk av en teoretisk rilnrermingsmåte og vitenskapelige termer som var skapt av menn. Men det tok lang tid f0r arkeologien kom etter. Dette skyldes delvis "den nye arkeologien" med sitt krav på vitenska­ pelig "objektivitet", men også at faget var så sterkt knytter til museene og derved isolene seg fra andre humanistiske og samfunnsvitens kapelige fag der debatten kom igang tidligere (Schanche, K. 1989:17). I 1985 sam ler elve kvinnelige arkeologer fra de fem arkeologiske museene og fra Riksantikvaren i Norge seg til en tenkegruppe på Geilo. M0tet er gått over i den arkeologiske kvinneh istorien som Geilo-m0tet og representerer begynnelsen ti l vikti­ ge endringer i synet på arkeologiens mål og meto­ der i Norge. Men allerede i 1975 hadde Norges al­ menvitenskapelige forskningsråd holdt en konfe­ ranse om kvinneaspekter innen humanistisk forsk­ ning der tre av Geilo-m0tets initiativtagere del­ tok. Geilo-m0tet ga opptakten til organisasjonen K.A.N., Kvinner i arkeologi i Norge, og tidskrifter med samme navn. Gruppens forslag til program­ rerklrering finnes i forordet til tidskrifters f0rste nummer: "Vi 0nsker forskning om mennesker i fortiden, så langt som mulig på disse menneskenes egne premisser. Dette tror vi skal vrere mulig gjen­ nom bl.a . å s0ke å gjenopprette kontakten med den humanistiske side av fagers oppha v. Forståelse og innsikt blir i denne sammenheng viktigere enn forklaring og 'kunnskap'."

"Bärrre anpassar kulrurarv" 	 "Sämre anpassar kulturarv"

Institutionellt Föremålsligt Oberoende av person Partikulärt Ej gruppspecifikt Kognitivt värde Historiskt specifikt Autenticitet central "Skattkammare"

Antropologiskt Idemässigt Personberoende Ho listiskt Gruppspecifikt Emotivt värde Historiskt ospecifikt Autenticitet ej central "Infrastruktur"

Er det muligens slik a t disse to kolonnene gir et genusperspektiv på kulturarven?

13

Tidsskrifter K.A.N. har etter hvert fått en spredning også til andre no rdiske land og publi­ serer nord iske bidrag som har et feministisk per­ spektiv i vid mening. Jeg har ormalt K.A.N.-grup­ pen såpass utf0rlig fordiden var den eneste arga­ nisene innenfor nordisk arkeologi. Det fantes på den tiden flere feministisk bevisste kvinnelige ar­ keologer også i Sverige, men de stod mer alene. Det svenske Kvinnoverenskapelig ridskrift og det norske Nytt om kvinneforskning er eliers blant de viktigsee fora for det som foregår av kvinne­ forskning og genusforskning i Norden, og de er også åpne for anikler fra arkeologer. Både NAVF og NOS-H (Nordisk samarbeidsnemd for forsk­ ning) har spilt en viktig rolle som pådrivere for nordiske kvinneforskere både ved bevilgninger og se m marer. Feministisk forskning har satt s0kelyset på GE­ I US (gender) som analytisk konsept og variabel og som historisk prosess. Begrepet genus omfatter både sosio-kulturelt og biologisk kj0nn (Hird­ mann,Y. 1992:16-18). I l0pet av en 20-års periode er det bygget opp forskningsmilj0er hovedsakelig ved universiteter i Vest-Europa, USA og Canada. En ganske rikholdig litteraturviserat genus er det viktigsee formende element i scsiale retasjoner mellom mennesker, scsia le retasjoner som er ba­ sen på kulturelt betingete forskjeller og likheter mel lom kvirrner og menn, kvinner og kvinner og menn og menn. Genus kan ikke utelukkende for­ stås i termer av kvinnelige og mannlige aktiviteter; det er en prosess bygget opp som en relasjon eller et sett av relasjoner som finnes innbakt i andre kulturelle og scsialt etablerte kategorier som sta­ tus, klasse, etnisitet eller rase med tilh0rende ideo­ logier (Conkey and Gero 1991:9). Det finnes til­ strekkelig antropologisk og historisk materiale somviserat genus ikke er statisk, men at det fore­ ligger store forskjeller i tid og rom med hensyn til hvilke oppgaver som utf0res av kvinner henholds­

vis (respektive) menn. Kvinnenes gjennomgående noe spinklere kroppsbygning og lavere kropps­ h0yde enn menns synes ikke å ha hindret at de of­ test har båret de tyngste bmene og har utf0rt det fysisk tyngste arbeidet. Selv den vanlige oppfat­ ningen at omsorg for barn, gamle og syke skulle vrere en biologisk del a v kvinnelighet, er det med rette sti lt sp0rsmål ved (se f.eks. Bolen 1992). For­ holdet mellum k vinners u g rnenns biologiske og scsiale roller er langt mer subtil. Hvilke roller som tildeles kvinner henho ldsvis menn beh0ver ikke å vrere grunnet på annet enn scsiale konvensjoner som styrer forholdet mellom kj0nnene. En meng­ de dagligdagse småting som f.eks . at kvinners klrer kneppes fra h0yre mot venstre og menns motsatt, eller at pikebarn utstyres med rosa pak­ ker med papirbleier, dukker og kles i rosa, mens guttebarn blir lys blå, får lys blå pakker med pa­ pirbleier og biler er bagateller. Men de fokuserer helt fra f0dselen av på kontrasten mellom kvinner og menn istedenfor å fokusere på det felles men­ neskelige i kulturen. Alt s li kt har en kumulativ virkning som ikke b0r undervurderes fordi det aksentuerer motset­ ningen (bipolariteten) mellom kj0nnene og gir ri­ gide, men tydelige definisjoner av de rollene som tillegges hvert av dem. Det skaper holdninger og ubevisste farestillinger som overf0res på tolkning­ er av menneskelige samfunn som eksisterte i forti­ den og som kun har etterlart svake spor i landska­ pet. Det er helt vesendig for kunnskapsproduksjo­ nen om forriden og levendegj0ringen av denne ar kvinners liv og deres bidrag til samfunnsurvikling­ en synliggj0res på kvinnenes egne premisser, og det er viktig at dette blir en tverrfaglig prosess. Et genussystem er et symbolsk eller meningsbre­ rende system som består av to komplementrere, men gjensidig utelukkende kategorier, kvinner og menn, og som deler menneskeheten i to. Skillekri­ teriet er kj0nnsorganet som helt fra f0dselen av

14

plasserer et menneske i den ene ell er den andre kategorien. En lang rekke holdninger, verdier, handlinger, forventninger, gjenstander og symbo­ ler knytter seg til hver kategori, og variasjonene er utallige og varierer i tid og rom fra ku ltur til kul­ tur. I virkeligheten eksisterer det flere genus eller mellomkj0nn, slik som transvestitter, lesbiske og homofile og som i mange kulturer har spesiell sta­ tus, men som vii v::ere nesten umulig ä pävise ar­ keologisk (Whitehead 1992, Ciaassen 1992). Ge­ nussystemets kulturelle opprinnelse fortaper seg langt tilbake i hominidenes historie (Cucchiari 1992). Den henger åpenbart sammen med men­ neskenes kulturelle oppfatning av sammenhengen mellom genus, seksualitet og reproduksjon. Etter­ som kvinnene har den evne i motsetning til menn at de kan reprodusere liv, blir den kvinnelige sek­ sualitet et middel til å garantere den enkelte grup­ pes, stammes, slekts, rases etc. fortsatte levedyktig og mulighet til å overleve . Seksualiteten blir såle­ des brukt for å gi rett til jord, eiendom, ressurser. F0lgelig er genussystemet ul0selig innvevd i slekt­ skapssystemene og kontroll av kvinnenes seksuali­ tet er viktig. Genus er ingen likevektig motsetning mellom kvinner og menn, men synes i de fleste kjente kul­ turer å ha v::ert ordner hierarkisk med det mannli­ ge vurdert h0yere enn det kvinnelige. Uansett hvor stor variasjon det har eksistert i kvinners sta­ tus og makt, har det v::ert menn som har dominert slektska pssystemene og den politiske, kulturelle og 0konomiske arena som ligger urenfor "hjern­ mer" og dets n::ermeste omgivelser. Enten regelen var at den gifte kvinnen bosatte seg hos mannens familie eller mannen bosatte seg hos hennes, var hun gjenstand for s::erlig oppmerksomhet fordi hun produsene både varer og nye mennesker, og kontrollen over dette dobbelte potensiale har v::ert viktig. Dessuren fungerte kvinnen som viktig bin­ deledd og mekler mellom to slekter, sin egen og

mannens. Slektskap og ekteskap h0rer intimt sam­ men med genussysternet, og dermed utnyttelsen av den ugifte kvinnens (datters, s0sters) rolle i mer omfattende politiske og 0konomiske transaksjo­ ner. Det er hevdet at det er den scsiale organisering­ en av prestisje som mest direkte ber0rer de kultu­ relle ideene om genus og seksua litet. I de fleste samfunn utgj0r kvinner og menn to verdisett som evalueres forskjell ig, menn h0yest. I mindre komp­ lekse samfunn eksisterer det ofte to prinsipper for å differensiere status; et som ski ller meJlom eldre og yngre menn, og ett som skiller mellom kvinne­ 1 ig og mannlig med sistnevnte som h0yest rangert. l mer komp lekse samfunn trer genus mer i bak­ grunnen fordi andre systerner som slektenes rang­ ordning, kaste eller klasse har st0rst betydning for samfunnsstrukturen, men psykologisk forblir ge­ nus det viktigste prinsipp i statusgruppene (Ort­ ner & W hitehead 1992:16).

Bilder av en fjern forntid
Hverken den fjerne eller den n::ere fortid har v::ert noen idyll, men det er oftest det uproblematiske, ufarlige, romantiske og idylliske aspekter som overveier i fremstillinger av fortiden, både i muse­ er, i skrift og i levendegj0ringen av kulturarven. Men i den "heritage industry" som har vokst frem i l0pet av de siste 10 - 15 år gj0r også skrekkvisjo­ nene av fortiden seg gjeldende. Et ferskt eksempel er H istoriska museets versjon av den svenske his­ torien som innledes med blodige, avhugne heste­ hoder på stang og avsluttes med en scenisk frem­ stilling av Stockholms blodbad. Pendelen i for­ midlingsformene svinger mellom idyll og skrekk­ visjoner, men ingeosteds gis publikum en forståel­ se av at det er menneskelige samfunn det dreier

15

seg om. Med et genusaspekt på kulturarven ville historien bli mer kompleks og vanskeligere å for­ midle, men resu ltatet vi lle bl i et mer mangfoldig og et sannere bilde. Derved ville et publikum be­ stående av begge kj0nn og alle aldersgrupper k un­ ne få kunnskap om f.eks . hva som gj0r en gitt his­ torisk periode lik eller forsk jellig fra vår egen brytningstid på slutten av et tusenår. Det er en­ dringene som gj0r det mulig å berette historiene, men det er oftest et statisk og asymmetrisk bi lde som presenteres. Den fysiske delen av kulturarven består av gjenstander og strukturer i landskapet fra et tids­ rom på omkring 9000 år. Arkeologiske utgrav­ ninger srerlig i det 20. århundre har fremskaffet den dokumentasjon som er grunnlaget for kunn­ skapen om samfunn i steinalder, bronsealder og eldre jernalder, vendeltid og vikingtid og middel­ alder. skriftlige kilder kommer til som et supple­ ment fra vendeltid av, og naturvitenskapene har gitt vesentlige bidrag til to lkningene av de enkelte lokalitetene og til kronalogien og frembrakt kunn­ skap om fortidens landskap og kulturmilj0ene. Nye typer strukturer blir fremdeles funnet og er­ kjent som spor etter menneskelig aktivitet. De fysiske spor som er tydeligst i landskapet og lettest å tolke (uten at tolkningen n0dvendigvis medf0rte riktighet), fikk tid lig antikvarisk status i Sverige og ble kl assifisert som oasjonens eiendom, et bevis for svearikets alder og betydning. De som foretok klassifiseringen av hvilke objekter som skulle få status som kulturarv gjorde dette på bak­ grunn av ideologier der kvinners liv og virksom­ het med få unntak var usynlige i en nasjonal sam­ menheng. Men ligger det også et asymmetrisk ge­ nusperspektiv i k u lturm innene fra en tid som går forut for de skriftlige kildene? La oss dele a lle fysiske kulturminner i tre grup­ per uansett a lder, de som er tolket som knytter til sosio-religi0st liv og aktivitet, de som er knytter til

sosio-politiske funksjoner og de som h0rer med til en sosio-0konomisk utnyttelse av (natur)ressurse­ ne. Detteer naturligvis ingen reell oppdeling etter­ som alle funksjoner engang har gått i hverandre. T i l de klart religi0st eller rituellt betinge te kultur­ minnene h0rer helleristninger, gravmonumenter (store gravhauger, kyst- og åsmyser), gravfelt, skipssetninger, bautasteiner, runesteiner, kirker. Det er oftest denne gruppen kulturminner som legges til rette for publikum. Det finnes også and­ re typer kulturminner som h0rer til denne katego­ rien men som ikke på samme måte er syn lige i landskapet som f.eks. offermoser, markfunn (offer og depoter), kilder. Srerlig i fangstlandet og i fjell­ områdene finnes mange naturformasjoner som har lang tradisjon som helligsteder for samene. I tillegg kommer spesieile fjell og sj0er og som ut­ gj0r porensielie konfliktområder mellom urbe­ fo lkninger og det teknokratiske, kapitalistiske samfunn (Sandstr0ln 1990:102-103). Flyttblokker i typiske jordbruksbygder kan der også knytte seg muntlig tradisjon eller navn ti l som peker ritbake på en f0rkristen, kultisk tradisjon nrer knytter til naturmaktene . Kulturminner knytter til menneskers sosiale liv er f.eks. faste boplasser (benyttet over tid), både åpne og i huler og hellere (klippöverhäng), enkelr­ tufter etter hus eller kårer, gårdsanlegg, naust, fornborger, borger, landsbyer, byer, klosteranlegg, pilgrimshus. Gruppen av 0konomisk betingete kulturminner er de som i f0rste rekke er blitt til grunnet utnyttelse av spesielle naturressurser; åkersystemer og stenstrengsysremer, flintgruver, steinbrudd, fangstsystemer med ledegjerder og dy­ regraver, jernvinneanlegg, tufter etter serre (fäbo­ dar) og fiskebuer (tilknyttet f.eks. middelalderens sildefiske), markedsplasser, havneanlegg, broer og veier samt bekkekverner. Sp0rsmålet vi b0r stille er ikke: Hvem har skapt dette eller derte kultur­ minnet, menn eller kvinner. I sted et b"H vår analy­

16

tiske oppmerksomhet vrere rettet mot å s0ke etter klare spor etter de aktiviteter som har foregått i tilknytning til det enkelte kulturminnet eller kul­ turmilj0et og hvilke oppgaver som har vrert ulike p.g.a . genus. S0ker vi slik, vi! vi kunne komme frem til tolknioger som viser at hierarki og like­ verd opptrer samtidig, oftest en asymmetri av menn i forhold til kvinner men med tydelig ut­ trykk for kvinners makt og uavhengighet. De kultisk betingete kulturminnene er blitt til som et resultat av kultiske handlinger som var forbundet med et .emske om en positiv dialog med naturmaktene (også de store kj0ttdyrene som elg og rein), forfedrene, gudene og i middelalderen en treenig guddom. Det var lokaliteter som angikk st0rre enheter enn bare det enkelre "husholdet" og der det ble investert store ressurser. Ideologi, makt og prestisje har vrert vesentlige drivkrefter og, i f0lge det som er sagt tidligere, har det ligger et prestisjestyrt genussystem under. Men lar det seg gj0re å sette et kj0nnsperspekriv på denne ty­ pen kulturminner (bortsett fra middelalderens) når vi vet at det kultiske området er der vi har fjernet oss mest fra fortidens mennesker? La oss ta et eksempel fra en type kulturminner som trekker et stort publikum og som setter folks fantasi i sving, nemtig bronsealderens hellerist­ nioger med figurscener. Bergbilder finnes over hele verden, og de skandinaviske har dessuren stor motivvariasjon. Figurene er lette å kjenne igjen og gir assosiasjoner til kjente og av og til for oss dag­ ligdagse foreteelser. Symboler som hender og f0t­ ter, skålgroper, sirkler, trekanter og siksakfigurer, slanger, en og annen sv0mmefugl, firf0tte dyr en­ keltvis eller i flokker, skipsfigurer og alle scenene med både mennesker og dyr. Her finnes få om noen enkeltstående figur som med sikkerhet kan sies å vrere av hunkj0nn. Materialet er tilsynela­ tende helt enkj0nnet og derfor fra et tolknings­ synspunkt relativt enkelt (figur 3). Failiske menn

strutter om kring med sv erd i siden og hevet 0ks, med spyd og skjold, til hest, til fots, på skip, i pl0yescener, som lurblåsere etc. På de nordlige helleristningene i fangstlandet finnes derimot få falliske figurer, noe som st0tter tolkninger som poengterer de s0rskandinaviske bergbildenes til­ knytning til av lekraft og fruktbarhet. "Här avspe­ glas en sydskandinavisk stormanna- och storbon­ desläkt som äger jorden och behärskar handeln med kontinenten. Det är en manlig värld, vars centrala begrepp är vapen, rikedom och styrka. Det är högst sannolikt att hällristningarna till en del utgör revirmarkering, en demonstration av äganderätten till marken och territoriet." (Ma l­ mer 1989:27.) Hvis vi vii nyansere bildet og sette et genusper­ spektiv på denne typen skandinaviske bergbilder, faller det naturlig å stille sp0rsmålet: Dersom samfunnet i bronsealderen var så ensidig manos­ dominert som den sirerte tolkningen antyder, var det da n0dvendig å understreke dette så kraftig? Tyder ikke nertopp fravreret av erkjennbare kvin­ nelige billedelementer og den utvetydige falliske understrekoingen på at det kan ligge en konflikt bak? En annedecles tolkning av det falliske element i bergbildene er at de gir uttrykk for et behov for mannlig identifikasjon og markering av mannen som seksuell skapning (Ullen 1992: 17). Der ses de s0rskandinaviske helleristningene ikke som en iso­ lert foreteelse men i sammenheng med de mange markfunn (offerfunn) av henholdsvis våpen og kvinnesmykker av bronse. I siste delen av bronse­ alderen (ca 1000-500 f.K .) er det nedieggelsen av kvinnesmykker som 0ker i omfang og antall. Sel­ vom kvinnene er nrermest usynlige på bergbilde­ ne, ofres deres statuspregete smykker til en gud­ dom, sannsynligvis en k\rinnelig regenerasjons- og fruktbarhetsgudinne. Stadig st0rre og flere smyk­ ker som etterhvert antar de mest svulmende, kvin­ 17

Figur 3. Utsnitt av hellerisrningsfelr på Foss um, Tan ums sn, Boh uslän. Foto Bengt A. Lundberg.

Figur 4. Kvinnesmykke r fra sen bronseald er. Foto Gabriel Hild ebrand.

nelige former går ved nedieggelsen i vann, myr el­ ler kilde over i en annen "sfrere" (figur 4) . Berg­ bild emotivet, den falliske mannen, kan ses som en markering av mannens identitet som seksuelt indi­ vid e ller gruppe mot en 0kende kvinnelig domi­ nanse fra midten av bronsealderen av (periode III eller IV). Markfunnene fra slutten av bronseaide­ ren kan tolkes som en markering a v kvinnen som

gruppe mot en endret sosial ordning. I begge til­ feller kan det foreligge en genuskonflikt. Om fal­ loselementet ses bare som et seksuelt uttrykk oro­ fatter det sannsynligvis ikke den biologiske kunn­ skap om mannen som delaktig i menneskelig re­ produksjon. Det kan derimot settes i et regenera­ tivt perspektiv gjerne sammen med andre motiver. Genuskonflikten handler i så fall om kontroll over

19

reproduksjon og regenerasjon, ikke bare av siek­ rens overlevelse, "ud.0d lighet", men også de 0ko­ nomiske verdienes. Dersom den reproduktive og regenerative evne og kraft hadde h.0y verdi i sam­ funnet, ville det forklare kvinnens sterke rolle i åkerbruket med en kultus knytter til behovet for årlige, gode aviinger samt mannens .0nske om (selv)generativ kraft. En slik tolkning gir også et annedecles perspektiv på overgangen fra et tyng­ depunkt på kvegho ld ti l åkerbruk i l0pet av bron­ seaideren (Ullen 1992:21). Men har et varig pik­ togram i stein virket sterkere enn et offer som forsvinner i myren eller kilden? En annen gruppe kultisk betingete risminger er runesteinene. Det finnes en mangfoldig gruppe av disse i Sverige, og de ble tidlig viet stor antikva­ risk oppmerksomhet. Runesteinene har stort sett utgjort en tomleplass fo r språk- og runeforskere, arkeologer og kunsthistorikere uren at publikum er blitt gjort delaktig i annet enn i beste fall en språklig tolkning av innskriften. En liten del av steinene som i f.0lge innskriftene er reist over menn som d0de på reise eller tokt urenfor hjern­ bygden har na turlig nok gitt st0tte til den tradisjo­ nelle oppfatningen om vikingtiden som de mannli­ ge eventyreres epoke fremfor noen. Historikeren Birgit Sawyer har i beste feminis­ tiske tradisjon innsett hvi lket tverrvitenskapelig materiale og kunnskapspotensiale runesteinene utgj.0r sett i et holistisk perspektiv. I denne sam­ men hen g ska l fremheves hennes forskning på ru­ nesteinene fra sein vikingtid utfra et genusper­ spektiv (Sawyer, B. 1992:7-35). H un forlater den vanlige oppfatningen at runesteinene er mi nnestei­ ner i klassisk betydning (fig ur 5). De aller fle ste runesteinene er reist av menn etter menn. I Upp­ land, Södermanland og på Ö land er det derimot ikke uvanlig at kvinner har reist steiner sammen med mannlige slektninger; i resten av Sverige fore­ kommer dette meget sjelden og aldri i Norge.

Hvorfor? Et antall runesteiner, 10-1 s<Yo, er reist av kvinner alene, og vitner om kvin ner som i kraft av en posisjon som eiendomsbesittere har kunnet handie selvstendig; dvs. de dokumenterer en maktkamp om arv og eiendom. Det kunne vrere enker som Iot reise steinene, som er det vanligste, eller mer teoretisk s0stre eller d0tre som manglet mannlige slektninger. Sawyer kommer frem til at skikken med å reise runesteiner ril dels har fyllt et scsialt og religi.0st behov i overgangstiden mellom hedendom og kristendom. Men den ujevne spredniogen av stei­ nene og det faktum at en vesendig del av dem er reist for menn tyder på at de har hatt andre funk­ sjoner enn bare som minnesteiner etter avd0de. Deviser seg å inneholde en stor mengde informa­ sjon om de rådende ansvars-, arv- og eiendoms­ forho ld. Dessuren ser Sawyer på runesteinene ut fra en kriseproblematikk i sammenheng med at kongemakten ble styrker i overgangen sen viking­ tid/tid lig middelalder. Med ensvak kongemakt sy­ nes kvinner i samfunnets 0vre sjikt i Skandinavia å ha hatt st0rre muligheter til å representere seg selv (sosial stilling, utnyttelse av egen eiendom), mens en sterk kongemakt slik som i Norge ville ha innskrenket kvinners muligheter til å delta i of­ fentlig liv. Den nye og veksende maktfaktoren i samfunnet, kirken, ga dessuren jordeiende perso­ ner en mulighet til å styrke sin posisjon i det hinsi­ d ige ved å donere eiendom eller å gjme andre gjerninger til Guds velbehag som å bygge bro. Mange kvinner er nevnt som brobyggere på ru­ nesteinene, og kvinners overdragelse av eiendom til kirken fikk etterhvert relativt store konsekven­ ser for de jordeiende, mannsdom inerte slektene og ble fors.0kt hindret med alle midler (B. Sawyer 1989:162). En konklusjon på eksemplene anf0rt evenfor er ar den typer kulturminner som her er gruppert i en kultisklreligi0s gruppe har et tydelig budskap

20

"Gode bonden Holmgöt lät resa 
 {stenen) efter Odendis, sin hustru. 
 Det kommer icke till Hassmyra 
 en bättre husfru, 
 som råder för gården. 
 Balle den röde ristade 
 dessa runor. 
 Till Sigmund var Odendis 

en god syster." 


Jansson, Sven B. 1964. 
 Västman lands runinskrifter. 
 Sveriges runinskrifter 13. 
 Stockholm. 


Figu r 5. Runestei n fra Hassmyra, Fläckebo sn, Västmanland. Foro Bengt A. Lundberg.

21

om kollektiv eller individuel l streben etter herre­ d0mme over naturens makter, de avd0des ånd og mennesker, over eiendom, territorier og (natur­ )ressurser. Dette er de kraftfulle spor som de til enhver tid ledende slekter i samfunnet har etter­ lart seg; bevissteller ubevisst tolkes de tradisjonelt asymmetrisk i mannlig fav0r. Ved å stille dem i et genusperspektiv synliggj0r vi kvinnene, og kunn­ skapen om både kvinners og menns delrakelse i samfunnsprosessene utvides. Kulturarven omfatter i prinsipp et resultat av skjebnens "random samp ling" (tilfeldige ut­ plukk). Det er h0yst ritfeldig hva som fremdeles finnes og hvor mye av dette vi er i stand til å tolke. Gjennomgående er det slik at den del av den for­ h istariske og middelalderske kulturarven som har en viss monumentalitet også har hatt den beste sjansen for å bli bevart å få status som oasjonalt minnesmerke. l den store gruppen av lite i0ynefal­ lende kulturminner finnes de spor etter fortidens aktiviteter som tradisjonelt er ritskrevet kvinner, her er boplassene og sporene etter gårdene; her burde perspektivet gi et asymmetrisk bilde til for­ del for kvinnene. Men i den arkeologiske og histo­ riske forskningen og kunnskapsproduksjonen sy­ nes det å foreligge en svak interesse for sp0rsmål om hvilke aktiviteter som har vrert n0dvendig for at en husholdning skulle overleve på en gitt lokali­ tet, og dessuren en ennå svakere interesse for hvordan enkelte oppgaver var forde lt. Om den antatre kvinnelige produksjon overhade nevnes, behandies den som et statisk element uren dyna­ mikk, en slags matematisk konstant som erkjen­ nes, men overses i arbeidet med å rekonstruere de prosesser som har f0rt til scsiale endringer. Dette gjelder både for samler- og fangstsamfunn såvel som for agrare samhmn på alle utviklingstrinn. Bosetningsarkeologi er i Norden et tradisjonelt mannlig forskningsfett med vekt på angla-ameri­ kansk teori innen 0kologi, 0konomi og sosial 22

struktur der både arkeologer, kulturgeografer og forskjellige naturvitere har vrert engasjert siden midten av 1960-årene. Som et resultat av denne satsningen finnes mange utmerkete analyser av gårdshusenes antal!, st0rrelse, funksjon og plasse­ ring, beregning av åker- og beitearealer, antall mennesker i hver husholdning osv. Husenes arki­ tektur og byggematerialer er vel kjent for store de­ ler av Nord-Europa i jernalderen, likeså plasse­ ringen av d0råpninger, ildsteder og mulige indre skillevegger. Som en sidegren har det vokst frem en "husholdningsarkeologi" (Ringstedt 1992:35­ 52 m. litt.) med scsiale og 0konomiske analyser på grunnlag a v gårdsanlegg og gra vfel t. Men sel­ vom akkurat denne grenen av arkeologien befar­ ter seg med det sosio-0konomiske om rådet der kvinner har utfoldet sine kunnskaper, terdigheter og fantasi, er genus ingen variabel som blir benyt­ ter til tolkning av prossessene: "As to examples of activities in former times women mainly - accor­ ding to various schalars occupied themselves besi­ des the care of children - with domestic activities like cleaning, milling, baking ... " Konklusjonen som trekkes er at kvinnene i jernalderen bar den tyngste arbeidsbyrden . "I base my opinion on the very Iikely fact that the women in addition to nur­ sing the babies had the whole responsibility for the care and rearing of children in addition to all other tasks which might be considered to have been carried out by women." (Ringstedt 1992:49.) J et forskningsperspektiv har vi lov til å forvente en noe mer nyansert holdning. En gård eller en boplass har vrert et dynamisk minisamtunn der visse aktiviteter har hatt h0yere status enn andre, og der det har eksistert konkur­ ranse basert såvel på genus som alder og erfaring. Utfra funn i jernalderens kvinnegraver som i alt vesendig stammer fra samfunnets frie og jordeien­ de slekter, er det sannsynlig at spinning og veving har hatt h0y status sikkert fordi det hadde 0kono­

misk berydning. At ikke alt reksritt arbeid hadde samme starus kan vi slutte oss ril ved å betrakte forskjellen mellom de arkeo logiske sporene etter små hus gravd inn i den fuktige bakken med knapp plass til en person (kvinne?) og dennes oppstadvev og tilsvarende spor etter vevstol na:r ildstedet inne i det romslige hovedhuser på går­ den. Tekstilarbeid og tilberedelse av spesielie rnae­ retter blir ofte idealisen i mange kulturer fordi disse ferdighetene gis polirisk signifikans. K vinner som var dyktige på disse og andre felter var i stand til å 0ke sin manns prestisje og makt, men 0kte samtidig sin ege n på er annet nivå (Dommas­ nes 1982). "Vad är det viktigaste för en kvinna i samisk mi lj ö? Att kunna mycket; skicklighet i handas lö jd och annan skapande aktivitet, vars produkt har både ett bruksvärde och ett estetiskt värde.... att överhuvud tager inre stå handfallen inför något arbete ." ( Bäckman, L. 1985:200.) Den omslurtende bo- og arbeidsflaten i teltet, hulen, kåren eller husetviser seg å ha va:rt oppfat­ ter like lite enhetlig som i historisk tid. Enkelte områder har hatt st0rre symbolsk verdi og h0yere status enn andre, og det viktigsre har va:rt den gunstigste plassen ved hovedildsredet, husers hjer­ te. (Austin & Thomas 1990:57-61.) De ku lturminnene som er knytter til den sosiale organiseringen av menneskene er naturligvis of­ test flerter inn i den 0konomisk betingetc gruppen av kulturminner, men lokalitetene ligger oftest urenfor boplassområdet og er derfor gruppert for seg. Produktene fra flinrgruvene, sreinbruddet (skifer, kvartsitt), klebersteinsbrud det, jernvinne­ plassen har hatt stor 0konomisk betydning og va:rt sentrate for oppretrelsen og vedlikeholdet av de mannlige prestisjesystemene. Det er forsket lite på bruksrenen til slike goder og hvi lke grupper som stod for arbeidet. I fangstlandet ligger ofte jernvinneplassene na:r fangstboplassene, noe som kan tolkes dithen ar der var grupper med en ikke­

agrar 0konomi som utf0rte de primrere og mest arbeidskrevende prosessene. Ettersom kvi n nene i agrare samfunn tradisjonelr antas ikke å ha beve­ get seg for langr urenfor utmarksgjerdet, kan de heller ikke ha ratt del i jernvinna. \lfuligens ikke kvinner rilh0rende de frie, jordeiende slekt­ ene, men hva vet vi om de andre? (Magnusson 1990:21-25.) Hvilke ideologier kan ha va:rt frem­ herskendc i fangstlandet med hensyn Lil hva sow utelukket eller omfattet fangsrkvinnene i disse ar­ beidsprosessene? Det finnes en gruppe kulturminner i denne ka­ tegorien som tradisjonelr er forbundet med kvin­ ners status og virke, nem lig sporene etter setrene (fäbodarna) som går ritbake til tidlig ruerovinger­ tid (vendeltid) . En nasjonalromanrisk, mannlig idyllisering i ord og toner av sctcrlivet fra 1800­ tal let samt budeienes egen yrkesstolthet og tilsy­ nelatende h0ye starus i den na:re fortid gj0r at en lett griper til rolkninger av serertiver som ligger godr innenfor en mannlig virkelighersforsråelse (Magnus, B. 1986:44-50) .

Hvordan bruker vi språket?
Steinalderen ble tidligere delt inn i en eldre del (eld re srei nalder) som omfattet tiden fra innlands­ isens avsmeltning til menneskene i landet begyn­ ner å produsere sine egne f0devarer (ca 4000 f.K. ) og en yngre del (yngre steina lder) som går frem til tiden da de f0rste bronsegjenstandene viser seg i det arkeologiske materialet (ca 1500 f.K.) . Denne n0ytrale oppdelingen er etterh vert blitt ers ta ttet med betegneJsene fangsr - hen holdsvis bonde­ sreinalder. "Fangst" kan synes å va:re et n0ytralt ord, men det inneholder en mengde forestillinger om jakt på storvilt med spyd eller pil og bue, har­ punering av sel, fiske på dypt vann, rypefangsr ­

23

alle slike aktiviteter som forbindes med den aktive og mandige mann. Motsemingen til fangst er "innsamling" eller "samlervirksomhet", noe som forbindes med et slags passivt tidsfordriv med litt skj ellsanking, brer- og n0tteplukking som kvinne­ ne utf0rer på boplassene mens de venter på at " han far sj0l " ska l komme hjem med m aren. "Bondesteinalder" er like misvisende og enkj0n­ net og henger sammen meJ Lrauisjundl hi&LOI ie­ skrivning og relativt populrere forestillinger om hvordan liver på en storgård a rret seg. Med h ensyn til den såkalte "bondesreina lder" synes innf0ringen av jordbruket å vrere vel så sterkt knytter til kvinnelige aktiviteter. Det er sannsynlig at det eksisten e en sa mmen heng mel­ lom kvinnelig identitet og oppgaver knytter til innsamling av spiselige planrer, tilberedelse av mat og barnepass (Håland 1994). En mer bofast li vs­ form gjorde det mulig for kvinnen e å minske av­ standen ril samlestedene ved å bl.a. å s0rge for ar de viktigsee planresorrene voksre nrer boplassene. Den neolitiske revolusjon {!) er i så fall resultatet av kvinners arbeid, og kvinner har trolig spilt en hovedrolle i utviklingen av de teknologiske nyvin­ ningene som er knytter ril det aller tidligsee jord ­ bruket. Men å knuse eller male korn (sä d) og spi­ selige fw på skubbekvern eller i morter til farni­ liens daglige underhold er en av de mest ridkre­ vende og tyngste oppgaver i alle jordbrukssam­ funn. Det tar ca tre timer pr dag og det er et fak­ tum at dette tunge a rbeider gjennomgående synes å ha vren kvinnenes i urallige generasjoner f0r mekaniske kverner ko mmer i bruk. Da overtar mennene. "Gropkeramikernas kombination av kustfångst och inlandsjakt på fra mför allt vildsvin och älg, insamling av vegeta biliska födoämnen och hållan­ det av tamsvin resulterade i en välba lanserad blandekonomi med ett differensierat resursutnytt­ jande. Kontaktern a med boskapsherdarna i d e

inre delarna av lander har varit intensiva och ett omfattande varuutbyte har förelegat, i vilket sä­ kerligen skinn, pälsverk och kanske sälspäck och torkad fisk ingått som viktiga bestå ndsde lar. På många platser k an vi följa hur trattbägarbönder­ nas säsongbundna fångs tstationer kontinuerligt utveck lades mor en all t högre gropkeramisk spe­ cialisering. Särskilt på Gotla nd fi nns vid sidan av bosättningarna rika gravanläggningar, som beva­ rats väl i den kalkrika jorden. Både män och kvin­ nor har ofta gravlagts iförda praktfulla halskragar av vildsvinsbetar, och i flera fall har flickorna i de gotländska gravarna visar sig vara kl ädda i ele­ ganta bikini ell er skört av hundrara ls genombor­ rade säl tänder. .. " (Burenhult, G. 1989:208.) Fremstillingen er ratt fra en populrervitenska ­ pelig verdenshistorie i flere bind som solgtes i Sverige og Norge. Ved å bruke betegneJser som "herdarna", "bönderna" og moderne nasjonal­ 0konomiske begreper som "välbalanserad bland­ ekonomi ", "differensierar resursutnyttjande", "om­ fattande varuutbyte" skapes ubevisst analogier ril vårt eget mannsdominerte sa mfunn med markeds­ 0 konomi og med läckra små gotländs ka flickor i bikini. Et annericdes bilde skapes av denne beret­ ningen.

24

"Vår mor, den gamla, förhindrad att gå, 
 låg där så oförmögen, 
 ensam i sin gamla gräshydda. 
 Innan vi, hennes söner, 
 tvingades lämna henne kvar, 
 blockerade vi hennes hydda, 
 vi stängde dörröppningarna 
 med hjälp av pålar 
 från de andra hyddorna vi lämnade, 
 men lämnade taket öppet mot himlen 
 så alt hon fick 
 en del värme från solen. 
 Vi gjorde upp en liten eld, 
 Vi samlade så mycket torr ved 
 åt henne som vi kunde finna. 
 Det var inte vårt fel; 
 alla svalt vi. 
 Ingen kunde hjälpa det, 
 vi måste lämna henne kvar. 
 Alla svalt vi, 
 och hon, en gammal kvinna, 
 hon var för svag att gå med oss 
 eta mat på en annan plats." 
 för att L (Stephen Watson 1992)

Beretningen er girr dikrerisk form av en hvir sydafrikaner på grunnlag a v oppregnetser gjort blant en gruppe av San-folket (bush men) som en­ gang levde nrer Kapstaden i Syd-Afrika, og som etterhvert ble fordrevet og utryddet av europeerne (Dagens Nyheter 10 januar 1993:22) . Dikter viser bl.a. hvilkcn avstand det ligger mellom vår vester­ landske virketighet og grupper av samlere og jege­ n: i t:n fjern forrid. Der antyder også hvor vi ber seke når vi arbeider med tolknioger av arkeolo­ gisk materiale fra steinalderen- i sosialanrropolo­ gi og etnologi men også i kunstneriske fremstil­ linger. De holdnioger og forurinmatte antagelser som finnes hos enhver moderne kulturhistorisk forsker og antikvarie kommer til sync srerlig for den delen av forhistOrien som i både tid og virkelighetsopp­ fatning ligger lengst vekk fra vår egen. Tolknioger som publiseres i vitenskapetig eller populrerviten­ skapelig sammen heng danner i ncste omgang ut­ gangspunkt for valg som bl.a. gjeres i forbindelse med riksinteressanta kulturmiljöer, länsvise kul­ turmiljövårdsprogram, til ski ltcr i kulturlandska­ pet og etiketter i utstillingsmontre. Eksemplene ovenfor er både usammenlignbare og spesielle, men selv i mer velbalanserte fremstil­ linger forcligger det rnangtende kunnskaper om samhandling mellom kvinner og menn i andre ty­ per samfunn enn i nåtidens vesteuropeiske og amerikanske og hvilke oppgaver som måtte l0ses for at gruppene skulle overleve. Med den kunn­ skap som finnes i dag om samler-og jaktgrupper i andre verdensdeler vet vi bl.a. at det har vrert kvinnene som stod for innsamlingen av gruppens daglige, vegetabilske basiskost som alle var av­ hengig av. Resultatet av fangst og jakt kom sjeld­ nere og var avhengig av så mange uforutsigbare faktorer. Den daglige innsamlingen kombinene kvinnene med amming og brering av minst ett barn, noe som naturligvis begrenset deres aksjons­ 25

radius og bandt d em til boplassene på en annen måte enn mennene. Det betyr ikke at deres innsats i fellesskapet ble vurdert som mindre verdt. Men den har etterlart mindre synlige spor, som det meste av det tradisjonelle kvinnearbeider. Det vesterlandske mannssamfunnets idealer og verdi­ setting, som er et etterslep fra 1800-tallets danne­ te borgerskap gjennomsyrer fremdeles nesten alt vi skriver og tenker, enten vi er kvinner eller menn, og f0res bevisst eller ubevisst over på tolk­ ningen av menneskers samfunn i en fjern fortid. I andre kulturer i vår verden der menneskene lever av kveghold og/eller et enkelt jordbruk er forståel­ sen av fortid og nåtid ul0selig sammenvevd. Det som var viktig i gruppen i fortiden (det förflutna) er vesendig i nåtiden (Vinsrygg 1989:70). Det ger­ manske krigetsamfunnets ideologier er ikke den eneste måren å strukturere et samfunn på. I et ge­ nusperspektiv blir historien om fortiden asymme­ trisk hvis nåtiden er asymmetrisk, ford i forti den er en del av nåtiden . Men det er sterke tendenser i det moderne, vesterlandske samfunn til se bort fra for­ tiden i struktureringen av nåtiden for fremtiden.

Veien videre
Arkeologer, etnologer, kulturgeografer, arkitekter, historikere og kunsthistorikere er de faggrupper som i hovedsak leder vernet av den fysiske kultur­ arven på alle plan, og som retter oppmerksomhe­ ten mot enkeltobjektet eller milj0er som ubevisst og bevisst får en enkj0nnet dimensjon. Her er spor etter jegere, fiskere, b0nder, ledere, h0vding­ er, konger, prester, biskoper, adelsmenn, a rkitekter og byggmestere. Selv der det finnes kvinnelige le­ dere som Birgitta Birgersdaner eller dronning Kristina vurderes de gjennom et mannlig filter. Kunnskap er makt, og spesialistene innenfor ar­

beidet med den fysiske kulturarven har i kraft av sin kunnskap stor makt over de bilder som skapes av fortiden og derfor et like stort ansvar. Vi må vrere på vakt og kjenne igjen og kritisere den van­ lige diskurs som underrepresenterer det ene kj0nn og vi må synl iggj0re det som er usyn lig. Eliers opprettholder vi ulikhetene og hindrer likestilling; vi er med å kontrollerer, marginaliserer og tyster ned kvinners del av den historiske utvikling. Kj0nnsforskjellens ideologi gis en vitenska pelig basis gjennom f.eks . arkeologisk teori og analyse og det som publiseres både vitenskapdig og kans­ kje i srerlig gra d populrervitenskapelig. Derved omgj0res en scsialt konstruert mangel på li keverd til en vitenskapetig selvf0lgelighet. Men problemet er alvorligere enn som så . Ved at arkeologer, historikere og andre humanister og samfunnsforskere plasserer og vitenskapeliggj0r kj0nnsforskjeller i forhistorisk og historisk tid, gir vi en tidsdybde og en kronologiskrammefor ideo­ logien og får den ril å synes a priori som en av li­ vers konstante og universelle fakta. Det vi publise­ rer er med til å skape og hold e ved like en uendelig serie av analogier til og presedens for en ide som godtar og rasjonaliserer samtidens kj0nnsdiskri­ minering som samfunnets logiske anerkjenne lse av "de naturlige og tidl0se" (og derfor også for ­ historiske) forskjeller mellom kvinner og menn (Handsman 1991:338). N0kkelen til arbeidet mot å utelate og stilltien­ de forbigå kvinner og gj0re dem usynlige er kunn­ skap om at kj0nnlgenus er det området der scsiale forho ld og produksjonsforhold ble skapt, motar­ beid et og utfordret i fortiden. Gen us er inneslutter i og orogir kultur, samfunn og politikk. Derfor skal det ikke teoriseres som kategori eller for­ skjell, men må utforskes som en rekke historiske forho ld som dreier seg om manglende likeverd, makt, ideologi og kontroll, og motstand og mot­ diskurs . Genus er flerter inn i allianser av alle slag,

26

i utveksling av varer og tjenester, i slektskap, i ar­ beidsspesialisering og regulering av det fysiske rommer og samfunnenes sosiale reproduksjon. Sett på denne måten blir genus helt sentralt også for kulturarvens fremtid, for 0nsket om å viljen til kunnskap om men neskenes historie. Fortidens menneskelige retasjoner var ikke statiske el ler for­ stenet, men i stadig forandring. Derfor finnes det alltid mulighet til nye og annerledes tolkninger, til å berene andre historier eon de vedtatte om hva som virketig kan ha hendt. Hvis ikke vi lrerer å kjenne igjen og ta hensyn til at det alltid er mot­ stående tegn tilstede og fi nne ut av hva de betyr, overser vi virkeligheten i materialet og trivialise­ rer kompleksiteten i forholdet mellom kvinner og menn, kvin ner og kvinner og mennog menn. Ved å gj0re fortiden og kvinnene som levde i den usyn­ lige, ber0ver vi oss selv og vårt publikum, a lle andre, muligheten til å oppfatte kj0nn/genus og til å medvirke til å gj0re kj0nn til noe annet enn det det er i dag. Hvordan går vi til verks? Den delen av kultur­ arven som a llerede er institusjonal isert kan vi f0rst gjme noe med når vi har skapt andre tolk­ ningsmodeller og utvelgelseskriterier ut fra et ge­ nusperspektiv på den virksomhet vi driver i dag.

Det vil si selve arbeidsgangen i arkeologisk fe lt­ arbeid med inventering, dokumentasjon, vurde­ ring, beskrivelse, katalogisering, karakterisering og etikettisering som er underlag for forskning og formidling. Ku lturmin nene og kulrurmilj0ene synes ikke umiddelbart å tilkjennegi noen kj0nnstilh0righet. Tilsynelatende er de stumme, men kanskje bare tilsynela tende? For det store p u blik um er hellerist­ n ingsfel ter, gravfelter, fornbo rger, handelsplasser, middelalderkirker osv. fine utfluktsmål i kultur­ m ilj0er annedecles eon det daglige. Ved å proble­ matisere skiltrekster og brosjyrer utfra et genus­ perspektiv har vi muligheter til å k unne fortelie en annedecles og en relativt sannere historie . Men hva slags kunnskap 0nsker vi få frem? Hva er interessant kunnskap? Hva er det viktig å vite noe om (Dommasnes 1992:9)? Hvilke strate­ gier, hvilke metoder vii vi f0lge? Det er viktig å få frem nye data for å gj0re fremskritt in nenfor ge­ nusforskn ing. Et seminar om genus og kulturarv ville kunne gi et bilde av hvilke ideologier som styrer verdisettingen, forvaltningen og levendegj0­ ringen av kulturarven. F0rst da kan vi få en opp­ fatning om veien videre.

TAKK til mag.art. Grete Lillehammer, Arkeolo­ gisk museum i Stavanger som dr0(tet det fmste utkastet med meg og opmuntret meg til å arbeide videre.
27

Litteratur
Austin, D. og T homas, J. 1990: The "proper" stu­ dy of medieval archaeology: a case study. From the Baltic to the Black Sea. Studies in Medieval Archaeology. Eds. D . Austin & L. Alcock. One World Archaeology 18. London. Beckman, S. 1990: Oreda i fornsvängen . Ditt Värmland. Kulturmiljöprogram för Värmland och värm länningar. Red. A. Billgren. Länssty­ relsen i Värmlands län. Beckman, S. 1993: Oreda i fornsvängen . Moder­ nisering och kulturarv. Red . J. Anselm. Sympo­ sion. Beckma n, S. 1993: Om kulturarvets väsen och värde . Modernisering och kultu rarv. Red . J. Anselm. Symposion. Bolen, K.M . 1992: Prehistorie Construcrion of Mothering. Exploring Gender Through Archaeo­ logy. Ed . Cheryl Claassen. 49-62. Madison, Wisconsin. Burenhult, G. 1989: Europeerna från fångstfo lk till bönder. Bra Böckers Världshistoria l. I be­ gynnelsen. 194-211. Höganäs. Bäckman, L. 1985: Kvinnan i tradisjonell samisk miljö. Kvinnenes kulturhistorie, bind 2. 197­ 202. Uoiversitetsforlager. Oslo. Cappeleos kvinnehistorie I og II. Ed. Ida Blom. 1991. Oslo . Claassen, C . 1992: Questiooing Gender: An inrro­ duction. Exploring Gender Through Archaeo­ logy. Ed. C. Claassen. 1-9. Madison, Wiscon­ sin. Cucchiari, S. 1992: The gender revolution and the transition from bisexual horde to patrilocal band : the origi ns of gender hierarchy. Sexual Meanings. The C ultural Construction of Gen­ der and Sexuality. 31-79. Cambridge University Press . Dommasnes, L.H. 1982: Late Tron Age in Western Norway. Female Roles and Ranks as ded uced from an Analysis of Burial Customs. Norw. Arch. Rev. 15, (1 -2). 70-84. Dommasnes, L.H. 1992: Two decades of Women in Prehistory and in Archaeology in Norway. A review. Norw. Arch. Rev. 25, (1). 1-14. Engendering Archaeology. Women and prehisrory. Eds. Joan M . Gero and Margaret W. Conkey. Basil BlackweiL 1991. Oxford. Handsman, R.G. 1991: Whose art was found ar Lipenski Vir? Gender relations and power rela­ tions in archaeology. Engendering Archaeology. Women and Prehistory. Eds. J.M. Gero & M .W. Conkey. 329-365. Oxford . Haraway, D. 1978: Animal Sociology and a Natu­ ral Economy of the Body Politic. Part II. Signs: Journal of Women in Culture and Society 4:37­ 60 . Hirdmann, Y. 1992: Vad är kvinnohistoria? Kvin­ nohistoria. Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar. Utbildningsradion . Holter, H. 1992: Motstand og avverge i sosiale organisasjooer: Fremdeles et aktuelt tema? Nytt om kvinneforskn ing. r 2/90. Håland, R. og G . 1983: I begynnelsen. Bra Böck­ ers Världshistoria l . Höganäs. Håland, R. 1994: Technological development in hearth centred acrivity systems: Evolution of se­ deorism, cultivation and plant domestication in the Middle N ile region during Holocene. J o ur­ na] of Field Archaeology, Vol. 21:4. Boston, Mass. Johansson, 	 B.O .H. 1993: Kul turmiljövård och odlingslandskap. Bebyggelsehistorisk tidskrift (in press) . K.A.N. Kvinner i arkeologi i Norge.

28

Kvinnenes kulturhistorie l og 2. 1985. Eds. Vogt, Lie, Gundersen, Bj0rgum. Oslo. Lagerlöf, A. 1991: Riksantikvarieämbetets forn­ minnesavdelning. Funderingar kring jämställd­ het. K.A.N. Kvinner i Arkeologi i Norge. 12. Troms0. Mae Kinnon, C. 1987: Difference and Domi­ nance: On Sex discrimination. Feminism Un­ modified. Discourses on Life and La w. 32-45 . Cambridge: Harvard University Press. Magnus, B. 1986: Iron Age Exploitation of High Mountain resources in Sogn. Norw. Arch. Rev. 19, (1). 44-50. Magnusson, G. 1991: Kvinnor inom järnhante­ ringen. En kommentar till några äldre bilder. K.A .N. 12. 127-135. Ma lmer, M .P. 1989: Bergkonstens mening och in­ nehåll. Hällristningar och hällmåln ingar i Sve­ rige. Red. S. Jansson, E.B. Lundberg, U. Bertils­ son. Nytt om kvinneforskning. Norges almenvitenska­ pelige forskningsråds sekretariat for kvinne­ forskning . Oslo. Ortner, S. og Whitehead, H: 1992: Jntroduction: Accounting for sexual meanings. Sexual Mea­ nings. The Cultural Construction of Gender and Sexuality. 1-27. Cambridge University Press. Ringstedt, 	N. 1992: Household economy and ar­ chaeology. Stockholm Studies in Archaeology 12. Sandström, U. 1990: Det heliga kulturarvet? Ditt Värmland. Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar. Red. A. Hillgren. Länssty­ relsen i Värmlands län. Sawyer, 	 B. 1989: Women as Landholders and Alienators of Property. Female Power in the Middle Ages. Eds. K. Glente og K.L.Winther­ Jensen. 156-171. K0benhavn.

Sawyer, B. 1991 : Vad runstenar kan berätta. Nytt om kvinneforskning 4/91. 36-46. Sawyer, B. 1992: Kvinnor som brobyggare - om de vikingatida runstenarna som historiska käl­ lor. Kvinnespår i medeltiden. Kvinnovetenska p­ liga studier 1. Red. l. Stjernquist. 17-35. Lund. Schanche, K. 1989: Arkeologi og feminisme. Noen kommentarer sett i lys av utviklingen in­ nenfor andre fagområder. K.A.N. 8. Sexual Meanings. The cultural Construction of Gender and Sexual ity. Eds. S. Ortner and H. Whitehead . Cambridge University Press 1992. Ullen, I. 1992: Den attraktiva makten. Opubl. uppsats i l O p-kursen i etnoarkeologi; Stock­ holms universitet, Arkeologiska institutionen. Vinsrygg, S. 1988: Kvinneperspektiver og forsk­ ningspolitiske utfordringer sett fra ståstedet den 3dje verden. K.A.N . 6. 64-75 . Whitehead, H . 1992: The bow and the burden strap: A new look at institutionalized homosex­ uality in native North America. Sexual Mea­ nings. The Culturat Construction of Gender and Sexuality. Eds. S.B. Ortner & H . White­ head . 80-115. Cambridge University Press.

29

Interiör från Klapphuset på Kvarnholmen i Kalmar. Klapphuset byggdes mellan 1902 och 1906. Det är byggnadsminne sedan 1983. Foro Nils BergendaL

30

Kulturmiljön - ett mannaminne blott? 

Kc rsti Morger
" The ultimate ch allenge, p recio us bur costly, is to develop a truly personal type of knowledge, one that allows for emotion as well as reason, and o ne that lrads to an understanding of the self as weil as to an understanding of the world." (Anne Buttimer)

Inledning
"Man kan inre nog p risa denna tvartmråttning. Vacker var d en och förn uftig .. . Det lu ktade go tt av löddrande vatten och rent linne i huset. Lakan slog, mangeln dundrade, ångan fräste och träskor sprang på de våta trallarna. Klappträna dånade i bassängrummet och kvinnornas röster var som fåglars över larmet. Det var ilska när ett rent la­ kan slog i golvet vid dragningen, ekande gräl när det fattades örngott och långa utredningar över holkarna när tvätt hade blandats i bykgrytorna ... Tvätterskorn a ha ndskades lugne med den heta lu­ ten och gav hjä lp med svå ra fläckar och med du­ kar som dragit sig på mangelstockarna. De hade svampig och uppsvälld hud på händerna, hårda armmuskler och ben med blåa klasar av åder­ bråck." (Kerstin Ekman, Springkällan.) Att formulera hur ett könsperspektiv på kultur­ mi ljövården kan förmed las och att söka konkreta exempel på hur kö nsskill nader på k ult urmilj ön kan urski ljas är inte en lätt uppgift. I vissa fa ll är platsens/mi ljöns särprägel så tydlig att den knap­ past behöver beskrivas, i andra fal l krävs motive­ ringar som är både svåra och kan synas obegripli­ ga . Det har krävts redskap, en metod för att för­ medla innebörden. Det gäller också att övervinna ett traditionellt tänkande och ett förhållningssätt som präglas av yrkesrollen och dess värderingar. Genusteorin eller könsteorin, som jag komm er att kall a den, u tgår från att manliga förestä llning­ ar och handlingar utgör norm och att kvinnl igt beteende är avvikande. K vinn Iig t beteende be­ straffas genom underordning och s ä r behandling (Hirdman 1987). Det är således inte att män och kvinnor har olika egenskaper som t.ex. gör kvin­ nor mer lämpade för speciella uppgifter och att det därmed utvecklats yrken som "passar" bättre fö r kvi n nor. Det är könet som ha r avgjort hur vill­ koren har bestämts för kvinnor och män såväl so­ ciale som ku lturellt. Däremot kan dessa villk or skifta under århundraden och årtionden. Jag kan inte bedöma hur ofta dec är relevant eller intres­ sant arr berona eller anlägga ett könsperspektiv. Däremot tror jag att ovanan i många fall har inne­ burit att ett dylikt inte använts när det kunde varit befogat och viktigt eftersom kvinnors villkor in­ går i a Ila historiska sa mmanhang och det är få traditionella historiska frågor som inte berör d em (Ohlander 1992). Vid tolkningen av utformningen av rummet bör män och kvinnor tillskrivas samma betydelse och därmed också de miljöer som betrakras som vär­ defulla kulturmiljöer. Syftet med denna studie är att peka ut områden, vilka med nämnda utgångspunkt saknas i det nu­

31

varande urvalet av kulturmiljöer. Frågor uppkom­ mer då hur byggnader och miljöer formades av kvinnlig verksamhet och vilken roll olika juridis­ ka, ekonomiska och poliriska maktstrukturer spe­ lade när byggnaderna och miljöerna kom till. Kan man avläsa detta förhållande i den fysiska miljön och behöver detta tyd liggöras? Syftet är också att visa olika kulturmiljöers symbolvärde och repre­ sentativitet och au :.yuliggöra llt:ras källvärde.

skick, arbetsliv och sociala förhållanden skall be­ lysas har fått genomslag i urvalet av byggnads­ minnen i slutet av 1970-raler, r.ex. Starhuser Byg­ geback i Södermanlands län, logen Wasa Minne i Kronobergs län, Härnäsets Folkets Hus i Götc­ borgs län, Drängsmarks vatten- och ängsåg och arbetarbostaden i JJolmsund i Västerborrens län. Dessa byggnadsminnen representerar ett nytt syn­
sätt.

Värderingsfrågor inom kultur­ vården/kulturmiljövården
Kulturminnena har under historiens gång haft en samhällskonserverande uppgift, de har legitimerat makten och tjänat som materiella symboler för den rådande ideologin (Ågren 1988). Dc monu­ ment, byggnader och miljöer som bevarats därför att de ansetts tillhöra kulturarvet, speglar därför inte bara hur synen på kulturarvet växlat utan även vems historia de förmedlar. Vad som anses föråldrat, modernt eller framtidsdugligt är inte en gång för alla givet. Sådana värderingar är ofta tecken på förmågan att hävda sig (Karlsson 1993) . Slorr och herresäten, fästningar och min­ nessrenar förmedlar ett slags historia . De visar även vems intressen som gjort sig gällande. Om vi väljer byggnadsminnen som ett kriteri­ um på vad som under senare rid betraktats som viktigt att bevara, framträder många slott och herrgårdar i urvalet som gjordes efter 1960 års lag om byggnadsminnen. Lagen innehöll restrikriva formuleringar av kriterierna för ert byggnadsmin­ ne. 1960 års lag ersattes 1989 av lagen om kultur­ minnen m.m. där bestämmelser om byggnadsmin­ nen behandlas i kapitel 3. De kulturpoliriska må­ len att en bred och allsidig bild av äldre byggnads­

För att utröna vilka värderingar som funnits hos dem som arbetat med kulrurminnesvård un­ der 1970- och 80-ralen har jag bl.a. studerat Sver­ ker Jansons bok Kulturvård och samhällsbildning som kom ut i början av 1970-talet och som haft betydelse för ett stort antal kulturminnesvårdare. Det synsätt som Sverker Janson redovisar i sitt ar­ bete berör emellertid inte manliga eller kvinnliga frågeställningar. Det var inte vanligt att diskutera kvinnaaspekter i bevarandedebatten vid den tid­ punkt då Sverker Janson skrev sin bok. Der kan förmo dligen förklaras av att det inte fanns någon kvinnoforskning inom ämnet historia som kunde ge underlag för kulturmiljövården. Avsaknaden av ett kvinnligt perspektiv har dock inte varit ro­ tal inom kulturminnesvården. Kvinnors liv och arbete uppmärksammades under efterkrigstiden. Margareta Biörnstad framhåller de kvinnliga et­ nologernas betydelse i det museala arbetet. Moriver för bevarande av en kvinnligt märkt miljö behöver emellertid inte ha utgått just från den kvinnliga aspekten. "Den enda bebyggelsetyp som vi i Sverige har vårdat oss om och som verk li­ gen har en starkt kvinn lig anknytning är fäboden. Det beror knappast på ett kvinnaperspektiv utan på att fäbodarna tack vare sin speciella använd­ ning har kunnat bevaras i mer autentiskt skick än övrig bebyggelse och därför blivit naturliga beva­ randeobjekt." (Biörnstad 1990.) Vid läsningen av Sverker Janson finner man en rad analyser av den antikva riska verksamheten

32

som är synnerligen intressanta. De visar att den sociala betydelsen i samband med värderingsfrå­ gor var viktig för honom. H an framhåller att ide­ erna förskjutits och förändrats i takt med samhäl­ lets utveckling varvid äldre värderingsnormer, i den utsträckning de fanns, inre lä ngre fyllde de krav som ställdes, när kulturminnen sattes in i ett större sammanhang, eller när begreppet kultur­ minnen fick en vidare mening. Traditionellt, me­ nar han, har man fått värderingarna gratis . Vär­ deringsbegreppet måste därför utredas och angri­ pas för att inre värdering och ryckande skall bli samma sak. Han menar att den vetenskapliga vär­ deringens in ne börd och omfa trning borde ägnas mer uppmärksamhet. Idemässiga synpunkter mås­ te ligga t i Il grund för bevarandet. I fråga om byggnader, som inte är arkirektmäs­ sigt utformade, är enhetlig utformning, ursprung­ lighet, tekniskt utförande och sällsynthet inte rele­ vanta begrepp. Kyrkor, slott, borgar och herrgår­ dar samt offentl iga byggnader dominerar klart en sådan generell värdeskala. Därför kan man inte arbeta med en sådan. Om man gör det medför detta också automatiskt ett snävt urval med bygg­ nader av en speciell art. En rad byggnader som han betecknar som allmän bebyggelse har helt formgivits av sitt funktionella innehåll. Som ex­ empel på allmän bebyggelse nämns lanthandeln. Enligt de värderingsnormer som kom till ut­ tryck i Sverker Jansons skrift förelåg det inte någ­ ra hinder att uppmärksamma byggnader eller mil­ jöer med kvinnlig anknytning. Eftersom d et inte fanns någon företrädare för detta synsätt - pro­ blemet var inte formulerat - fick det naturligtvis heller inte någon genomslagskraft. Der är därför heller inte fruktbart att diskurera varför urvalet i dag ser ut som der gör, däremot kan man genom att studera vad som säkerställts få en uppfattning om vad som saknas om hela samhällets historia skall belysas.

Två strukturer - den synliga och den osynliga
"Den mänskliga världens verklighetsprägel och pålitlighet grundar sig framför a ll t på det förhål­ landet att vi är omgivna av ting som är mer varak­ tiga än sina upphovsmäns liv." (Hannah Arendt i The Human Condition 1968.) En del ting, byggnader och miljöer räknas till vårt kulturarv. Åt vem skall dessa sparas? Varför skall de sparas? Skall de skyddas och i så fall från vem och från vad? Och slutligen vem har bestämt eller bestämmer vilka kulturmiljöer som är skydds­ värda? Om man hävdar att rummet inte är neutralt, kan man tillföra att d et heller inte är könsneu­ tra lt. Rummet, den fysiska omgivningen, är mans­ dominerat därför arr der oftast urformars och be­ stämts av män. Undantaget är den inre miljön i bostäderna. Kvinnorna är oftare brukare än ska­ pare av rummet (Friberg 1990). Män har ägt res urserna och i många fall även makten att omforma den fysiska omgivningen. De har brutit mark, malm, kol och omformat natu­ ren. De har byggt slott och borgar, fästningar och hus, fabriker, broar och transportleder. Kvinnor­ nas förhållningssätt till och utnyttjande av natu­ ren har däremot inte satt samma synliga spår som männens. Kvinnorna har ändå inte varit passiva i förhål lande till naturen och kulwrmiljön, men de har oftare forma t och omformat den inre miljön ­ den föränderliga -den närmiljö där barnen växer upp. Att utforma bostädernas inre miljöer hand­ lar inre om att manifestera sig och bli odödlig, utan om att skapa trivsel här och nu (Forsberg 1991). Rummet, platsen har av männen betraktars som ett fysiskt område som kan ge ekonomisk vinst. Lokaliseringsteorierna handlar om att vissa

33

områden kan ge mer vinst än andra. Territoriet blir förhandlingsbart, all t eftersom det ekonomis­ ka utbytet förä ndras. Detta är ett ekonomiskt för­ hållande till rummet. I en könsstrukturellt per­ spekriv sätts fokus på hur och av vem rummer an­ vänds, och hur de sociala mönster som existerar inom rummet har uppstått och fortlever (Forsberg 1991 ). Samhällets strukturomvandling ha r under :;t:ua­ re tid kommit att radera ut många av de sociala och ekonomiska organisationsformer som tidigre funnits i lokalsamhällena och som band dem sam­ man. Ku lturmiljövården har arbetat med att redo­ visa områden där rumsligt förankrade gruppc­ ringar med en viss grad av särprägel och inre sam­ manhållning fortfarande är tydliga och urskilj­ bara.

Räckhåll/räckvidd
I analysen av kvinnors verklighet har jag funnit begreppet "reach" tillämpligt. Torsten Häger­ strand (1991) som hämtat begreppet från geogra­ fen An ne Buttimer (1978) definierar begreppet "reach" på fö ljand e sätt: " ... ett nyckelord, som kan vara till stöd och som skall hjälpa oss att hål­ la fast blicken vid individen, sedd på hennes plats i hela nätverket av inre och yttre sammanhang". "Reach" är hämta t från fenomenologernas och geografernas begreppsvärld . Att något ligger inom räckhåll för en person syftar inte enbart på att hon kan nå det i rent fy­ sisk mening. Också ekonomiska, kunskapsmässi­ ga och emotionella dimensioner hör till saken. Ur­ tryckt i bildspråk kan man säga, att varje person under sitt liv ä r inbädd ad i en räckhå llsrymd so m på varierande sätt sträcker sig utåt sidorna, bakåt mot det förgångna och framåt mot det eftersrrä­

vade. Vad rymden innehåller beror på personens egen kapacitet och biografi, men också på vad omgivn ingen erbjuder i form av tillgångar att ta av och mottagare att ge till. Man kan precisera yt­ terligare och tala om "attainable reach" (uppnå­ barr räckhåll), "manipulable reach" (årgärdsmöj­ ligr räckhåll) och "restorable reach" (räckhä ll möjligt act återskapa). An ne Durtimer (1978) säger följande om plat­ sen. Människors känsla för såväl personlig som kulturell identitet är nära sammanbunden med platsidentirer. Begreppet plats kan ha många inne­ börder: symboliska, känslomässiga, kulturella, politiska och även biologiska. Människor har inte bara intellektuella, imaginära och symboliska uppfattningar om platser utan också personliga och sociala bindningar som samspelar i nätverk, vilka är knutna till platser. Också ideer om plat­ sen är av betydelse. T idsandan som är tydlig i ve­ tenskapliga och ideologiska ideer om rum, tid och natur är närvarande också i varseblivn ingen av platsen. Man måste a lltså lära känna en p lats, man måste kunna identifiera sig. Här gör jag en liten avvikelse eftersom jag upp­ fattar begreppsparet "insider" - "outsider" som en p a ra licIl til l könsperspekrivet. Före an d ra världskriget betraktades p latsen på ett sätt som förmedlade uppfattningen om att den "innehöll" människor och deras verksamheter. Platsen utgjorde politiska beslutfattares eller ad­ min istrationers rumsligt begränsade domäner ("conta iner space") . Platsen uppfattades som tro­ värdig både av dess invånare och av dem som för­ sökte p lanera den. Detta synsätt präglade den mo­ dell för de minoriteter som åter bosatte sig i olika områden och där t.ex. språkgränser inre ifrågasat­ tes. Garden City-ideerna hade samma synsätt. På­ verkan av "Einsteins världsbild" som bö rj ade göra sig märkbar efter andra världskriget fick be­ tydelse för synen på platsen. Nationell och multi­

34

nationell ekonomisk planering blev ett imperativ. Gränserna sprängdes för vad som var möj ligt. När man så småningom gjorde utvärderingar av de nya platser som planerats, där mycket liten hänsyn tagits till det sociala rum som en gång fun ­ nits, beklagade man de förl uster som gjorts. Vad som tydligt framträ dde var den skillnad som fanns mellan "insiderns" erfarenhet av platsen och "outsi derns" konventionell a sätt att beskri va den. Upplevt rum och upplevd tid försvann i de modeller om rum och rid som presenterades. Om man är platslös kan man inte lära känna sin miljö i djupare bemärkelse. Platsen blir då inte heller lärori k och erbj uder inga ti llfäl len til l förkovran . De som insåg svårigheterna beskylldes för att fortsätta myterna om fattigdomens kultur eller att trivialisera "insiderns" perspektiv genom att väg­ ra att artikulera det på ett språk som kunde av­ slöja den grad av strukturell brist på jämvikt som fa nns in byggd i tidens ekonomiska och po litiska liv. Skillnaden i språk för att beskriva invånarnas syn på platsen var att människorna, verksamhe­ terna och tingen fanns inom platsen. Det språk som användes för att planera platsens ekonomis­ ka och teknologiska horisonter handlade om upp­ fattn ingen a v platsen som ett topologiskt rum om tid och om process. Der finns d ärför platser för åskådan och för deltagande. Men Burtimer menar att man bör uppfatta platsen i betydelsen av två ömsesidiga rörelser som kan iakttas inom de flesta levande tillstånd. Såsom när det gäller in- och utandningen behöver de flesta livstillstånd en när­ het (" home" ) men även ett räckhål l. Vila och rö­ relse, av territorium och utsträckning, av säkerhet och äventyr, av samhällsbyggande och social or­ ganisation, dessa tillstånd är gemensamma och universella. För varje individ är närhet och räckhåll/räck­ vidd för tankar och förestä llningar annorlunda än närhet och räckhåll/räckvidd för sociala bindning­

ar som återigen kan vara annorlunda i förhållan­ de till faktisk, fys isk närhet och räckvidd/räckhåll. Om dessa tre nivåer tecknas inom varje individs eller grupps upplevda rums- och ridshorisonter närmar man sig något som kan kallas platsidenti­ tet. "Outsidern" använder begreppen bebyggelse, markanvändning, aktivitetsflöden, politiska grän­ ser m.fl. "Insiderns" språk och uppfattning om bet ydelsen av plats handlar om det dagliga livet och dess verksamheter. j ag har frågat mig om "insiderns" språk krävs för att beskriva kvinnors liv och arbete och har kvinnors liv traditionellt handlat mer om " home" än om "reach" eller annorlunda uttryckt: Är kvin­ nor rumsligt mer föra nkrade? Är kvi nnors verk­ samheter mer lokalt präglade än mäns? Det finns många belägg för att kvinnors räckhåll har be­ gränsats genom en rad olika fa ktorer. Kan man i den fysiska miljön visa att kvinnors verksamheter är mer lokalt präglade än mäns? Vi vet att kvinnors liv och arbete oftast varit knutna till hemmet. Hemmet var den plats där kvinnorna enligt Ellen Key skulle "förränta framtidens kapi­ tal, barnen". Historiskt kan det förk laras av att ju mer frånvarande männen var i hemmen, desto mer närvarande tvingades kvinnorna vara. Under århundradenas gång, under de ofta förekomman­ de krigen när männen var i fä lt, övertog kvinnorna männens arbete, liksom under den period då ar­ betsvandringar var vanliga. Männen däremot övertog aldrig kvinnornas arbete (Ohlander

1992).
K vinnaforskningen har visat hur lagarnas sär­ behandling av kvinnor, samhälleliga organisa­ tionsformer och samhällspla neringens uttrycks­ former varit betydelsefullt begränsande faktorer. Arbetslivets innehåll där tillgång till utbildning och krav på specifik kompetens begränsade hand­ lingsutrymmer eller räckvidden, det sätt på vilket effektiviteten mättes och beslutsfattarnas omg1v­

35

ningsbilder var sådant som avgränsade kvinnorna och begränsade deras räckvidd. Detta har i sin tur medförr att tydliga fysiska spår efter kvinnors liv och arbete är svåra att upptäcka. Var skall vi söka och vad är- mot bakgrund av den kunskap vi har -viktigt att bevara av den fysiska miljön?

Inledningsvis behandlar jag två byggnader, Ver­ ner von Heidenstams Övralid och Eliens Keys Strand, båda byggnadsminnen. Dessa två byggna­ der, båda bostäder för kända personer, får symbo­ lisera hur en man och en kvinna utformat sin kul­ turmiljö. I ett brev till väninnan Kate Bang skriver Hei­ denstam: "Om Du tänker Dig ett strängt gammalt
biskopshus som vandrat upp till en säter bland

Öppenhet - slutenhet
I det följande beskrivs ett antal exempel, vilka be­ lyser begreppet räckhåll. Jag har använt mig av några av de resultat som kvinnoforskningen redo­ visat de senaste åren.

skogar och små stugor och där i en dröm om en italiensk villa avlat ett barn med en svensk herr­ gård, då får Du ett enkelt rätlinjigt hus, ett trähus, men ett förnämt, som ser ut som ett slott både ute och innan. Det huset står på Övralid." Av beskrivningen av huset framgår att det lig-

Övralid stod färdigt 1925. Byggnaden ligger helt fr i med milsvid ursikt över Vättern. Övralid är byggnadsminne sedan 1980. Foro Länsstyrelsen i Ösrergötlands län.

36

ger helt fritt med milsvid utsikt över Vättern. Byggnaden och gravmonumentet snett sydost om bostadshuset utformade Heidenstam själv. Här är också hans första hustru, hans mor och hunden Klumpc begravda. Efter författarens död 1940 är huset museum (BM 1978-1988, RAÄ). Byggnadsminnet Strand beskrivs på följande sätt i BM 1978-88: "Författarinnan och kvinno­ sakskämpe::n Elle::n Ke::y (1849-1926) var en fram­ trädande kulturpersonlighet i Sverige vid sekel­ skiftet. Tankar hon uttryckte i olika ämnen som rösträcrsfrågan, samlevnad, barnundervisning m.m. har fortfarande aktualitet. Hon intresserade sig också för heminredning och hennes kamp för vackrare vardagsvara fick avgörande betydelse för

svenskt konsthantverks utveckling. I sitt hem Strand, där hon bodde från 1911 till sin död, kun­ de hon omsätta sina ideer om heminredning i praktiken.....Till det yme har huset med sina slätputsade fasader och sitt brutna tak karaktär av traditionell svensk herrgård. Med den på ju­ gendvis svängda och indragna solbalkongen och eneren med sin trappa vänder sig huset mot sjön. Innanför eneren finns en svale, som på somrarna kan användas som uterum. Interiören präglas både i inredning och planlösning av Ellen Keys personlighet och den då moderna jugendstilen." Inredningen på Strand visar en öppenhet. Rum­ men används för flera verksamheter samtidigt. Räckhållet på Strand är begränsat men rymmer

Ellen Keys Strand byggdes 1910-1911. Der är byggnadsminne sedan 1980. Även interiören är skyddad. Rummen är Juf. tiga, ljusa och präglade av ägarinnans personlighet. Ellen Key skrev: "Etr vardagsrum bör ej vara något paradrum i vilket den plågsammasee ordning och den mest utpräglade lyx härska." Foto jan Termek.

37

ett stort antal möjligheter till skilda verksamheter. Strand är person ligt och andas hemtrevlighet. Till skillnad från Övralids interiör omfattas Strands också av byggnadsminnesförklaringen. Detta är betydelsefu llt eftersom Strand utan bevarad inred­ ning inte kan förmed la Ellen Keys budskap. Ellen Key donerade Strand till en stiftelse vars syfte är att under somrarna bereda "vila och ve­ derkvickelse ät kvinnor, som sakna egna medel att förskaffa sig sådan" . Strand används numera av kvinnor som önskar bedriva studier eller konst­ närligt arbete i stillhet. Ä ven Strand är museum. Övralid och Strand visar stora skillnader i byggnadernas utformning och placering. Övralid dominerar sin omgivning. Det är stramt och för­ nämt, det ger möjlighet till åskådan där Strand er­ bjuder delaktighet. l dikten Hemmet (Dikter 1895} skriver Heidenstam: "Träd huset ej för nära,/ fast portarna stå låsta,/ fast deras trappsteg bära/ av alla sammanblåstal och torra löv en mat­ ta./ Låt andra röster skratta,! låt nya flöd en sku m­ ma/ i brons förvuxna dike/ och bär mig till de stumma./ Jag sitter dock där inne/ vid fönstret, själv ett minne./ Där är mitt kungarike." De två exemplen visar en mans och en kvinnas utformning av den fysiska omgivningen. Exemp­ len visar skillnader i såväl den yttre som den inre utformningen . De presenterar två skilda person­ ligheters medvetna utformning av sin bostad. Bo­ staden ger i Ellen Keys fall uttryck för en bestämd programmatisk uppfattning om miljöns möjlighet att påverka människan. Den kan också i hennes fall användas som ett bevis på att hon värnade om kärnfami lj en och därmed ger bostaden samtidigt ett uttryck för närhet, en begränsning av räckhål­ let. Skillnaderna mellan Övralids och Strands ut­ formning är tydliga exempel på två skilda synsätt där Strands öppenhet kontrasterar mot Övralids slutenhet. Båda ger prov på begränsat räckhåll.

Arbetarbostaden
Ellen Key kan inlemmas i den diskussion som gäl­ ler den historiska bakgrunden till bostadsmoder­ nismen. Hur har synen på arbetarnas vardagskul­ tur och boendemiljö kommit att påverka efter­ krigstidens stadsmilj ö er och villkoren för det "moderna" vardagslivet? Ellen Key anammade Will iam Morris ideal om en ny estetik som grundades på sociala behov och levande funktion. Hon blev en "mentor och en förmedlande länk mellan 90-talismen och den bo­ stadssociala d iskurs som växte fram bland liberala filantroper inom Cen tralföreningen för socialt ar­ bete efter 1903" (Karlsson 1993). Familjen skulle åter stå i centrum. Bostaden utgör ett traditionellt kvin nligt områ­ de. Samtidigheten av olika verksamheter med v il­ ket avses att göra flera saker på en gång som ock­ så är kännetecknande för kvinnors liv kommer till sitt uttryck i utformningen av ä ldre arbetarbostä­ ders kök. Köket användes som allrum, där um­ gicks man och där arbetade man. T en skildring från landshövdingehusen i Göteborg står det: "När det blev dags att koka mat och potatis läm­ nade kvi nnorna plats åt barnen, vilka ville höra sagor .. . Om kvällarna ... tittade männen in. De kom inte för att prata, nej, de 'resonerade' om sport, politik och om vad de 'stu derat i böcker' och 'sett i tidningarna'. Kom det 'främmande' gick genast grannarna hem till sitt ... De som framförallt bar u p p d enna grannskapskultur var kvinnorna som i sitt dagliga arbete med tvätt, skurni ng, barnpassning och matlagning upprätt­ höll granngemenskapen. Det kvinnliga pratet stod i kontrast till männens resonerande om politik och annat som låg utanför grannskapets omedel­ bara horisont, sådant som tillhörde lönearbetets och klasskampens värld. Politiken borde enligt

38

den kvinnliga vardagsetiken hållas uranför hem­ mets dörrar." (Karlsson 1993.) Kvinnors räckhåll och mäns räckhåll var olika - kvinnorna begrän­ sade enligt denna tolkning medvetet sitt räckhåll. Landshövdingehusen i Göteborg är socialhisto­ riskt intressanta . De har berydelse för arr de åskådliggör hur bosräder uppförda under senare hälften av 1800-taler såg ut. Interiörerna ger prov på kvinnors begränsade fysiska räckhåll, dvs. de verksamheter som det dagliga livet krävde. De vi­ sar vilka möjligheter till matlagning, tvätt, hygien osv. som stod till buds för dc kvinnor som bodde där. Forskningen har visar att arbetarkvinnornas handlingsutrymme var begränsat genom lagstift­ ning, til lgång till utbildning, poliriskt inflytande m.m. Trångboddhet, mörker, bristande möjlighe­ ter till hygien ger bevarandefrågan en annan di­ mension. Vi har fått kunskap om i vilken ringa ut­ sträckning kvinnors räckvidd såväl bildligt som konkret var påverkbar och hur dessa förhållanden inverkade på deras liv och arbete. De flesta av landshövdingehusen är rivna, var­ ken arbetarnas eller kvinnornas kulturarv har an­ setts värda arr spara. "Köket, Gården, Svalen och Kvarteret i landshövdingehusstadsdelen kom näsr­ an ett sekel (1875 -1970) arr utgöra centrala miljö­ element i den göteborgska arbetarfamiljens var­ dag. Genom den närmast tOtala dominansen för denna byggnadstradition standard iserades miljön, vilket ledde till en likriktning också av den inre rekvisitan. Då samma vardagserfarenhet delades av så gott som alla fick den lokala arbetarkultu­ ren en starkt homogen karaktär, vilken förstärktes av den ovanligt tydl iga klassegregarionen. Oavsett hur man värderade denna tradition borde åtmins­ tone de kulturvetenskapliga dokumenteringsvär­ dena varit svåra att ifrågasätta. Man borde kun­ nat vara överens om att denna bebyggelsehistOria inrymde hisroriska lärdomar (negativa och positi­

va) av värde också för ett framtida bostadsbyg­ gande. För även om den fysiska miljön i sig (av sa­ nitära, byggnadstekniska eller andra skäl) inte var möjlig, eller ens önskvärd att bevara, så hade det inom dc givna ramarna utvecklats en social kom­ perens och kulturell strategi som borde kunnat bli värdefulla referenser för kommande stadsplanera­ re ... Den nya arbetarbostaden skulle byggas enligt universella principer och på den objektiva och ve­ tenskapliga sakligherens grund . Alla former av 'kulturarv', fo lkers såväl som elitens, stod snarast i vägen för detta rationella program." (Karlsson 1993 .) Konflikren me llan " insiderns", det kvinnli­ ga? och "outsiderns", der manl iga? synsättet är tydlig .

Arbetslivet
Den arbetsmarknad som srod till buds för de obe­ suttna kvinnorna i 1600- och 1700-ralens stads­ miljöer koncentrerades framför allt till två arbets­ omraden, nämligen huslig tjänst och fabriksarbete i den framväxande manufakturindustrin framför allt textilmanufakruren. Under perioden 1870 till 1910 mer än femdubblades de kvinnliga arbetar­ nas antal vid gruvor, bruk och fabriker enligt Kommerskollegii industristatistik. Det är emeller­ tid enl igt Ca rlsson (1986) svårt att få någon exakt uppfattning om det kvinnliga industria rbetets to­ tala omfattning. En ligt Jörberg ökade den manli­ ga arbetskraften snabbare än den kvinnliga fram till början av 1900-talet, varefter en omkastning skedde a v förhållandet. Av de industriarbetande kvinnorna fanns under perioden 1870 - 1910 mellan 60 och 70 procent i städerna. Av fabriks­ arbetarna i städerna utgjorde kvin norna också i regel en större andel än i landet för övrigt. I orter dominerade av textilindustri kunde kvinnorna ut­ 39

göra 50 procent eller mer av det totala antalet in­ dustriarbetare. Norrköping är ett exempel på den­ na företeelse medan kvinnorna i en stad som Es­ kilstuna som dominerades av tung industri endast utgj orde cirka 15 procent av industrins samlade arbetskraft vid sekelskiftet. Denna skillnad mellan kvinnors sysselsättn ing i lätt respektive tung in­ dustri finns belagd även i internationella studier (Carlsson 1986). Arbetsdelningen mellan män och kvinnor var däremot markant. De flesta av kvinnorna var sp innerskor som utförde spånaden som bisyssla i hemmen. Mästare, gesäller och lärlingar utgjordes enbart av män. Ullkardning och spånadsarbete, som utfördes i hemmen företrädesvis av kvinnor och barn, sysselsatte uppskattningsvis cirka 40.000 personer. Den tidiga textilindustrin var mansdominerad om man bortser från hemarbetet. Vävning för hand i fabrikerna utfördes av män. Mekaniseringen innebar att fler kvinnor började anställas. I de tidigaste fabrikerna var arbets upp­ gifterna könsneutrala menar Göransson (1993) . I de nyare industrierna som grundades under senare hälften av 1800-talet utformades däremot arbets­ uppgifterna för att passa det man tyckte var kvinnligt respektive manligt. "På så sä tt knöts en viss könsprägel-ett visst femi nint eller maskulint genus - från börj an till yrket i fråga . Ju viktigare industriarbetet blev desto mer definierades det som man ligt." Som en fö lj d av den industriella expansionen skedde avgörande förändringar av de industriar­ betande kvinnornas arbetsmarknad. "En tid efter att kvinnor kommit in i ett 'manligt yrke' verkar det ganska automatiskt ha utbildats nya mönster för arbetsdelningen mellan könen . Kvinnorna fanns inom ett begränsat antal branscher och den övervägande majoriteten hade lågt kvalificerade, rutinbetonade och dåligt betalda arbeten." (Carls­ son 1986.) 40

Industrilandskapet i Norrköping, bomullsspin­ neriet i Rydal, Fritsla vid Häggån, Textilmuseet i Borås, Gefle Manufaktur AB:s bomullsspinneri och väveri i Strömsbro utgör representativa exem­ pel på miljöer där en stor del av arbetskraften ut­ gjorts av kvinnor. Men även ett torp borde beva­ ras, vid Häggån eller Viskadalen. Det visar att förutsättningen för att de stora förläggargårdarna skulle kunna uppföras utgjordes av kvinnors hem­ arbete . Därutöver synliggör ett dylikt torp även hur kvinnors räckvidd effektivt begränsades av könsrelatera de värderingar.

Arbetsvärdering i det tidiga industriella samhället
Beslutsfattarnas mentala räckvidd omfattade inte kvinnorna. Tidens syn på fröknar gav kvinnornas arbetsmarknad dess särdrag. En ogift kvinna var inte familjeförsörjare - alltså behövde hon inte försörjarlön. I bondesamhället hade pigan hälften av drängens lön och en syster ärvde hälften av va d hennes bror fick. Tra ditionen hade efterlämnat en måttstock av kulturell arbetsvärdering. Ytterst be­ traktades förvärvsarbete som en nödlösning för kvinnor för vilka det inte förunnats att träda in i den kvinn liga livsrollen som maka och mor och som därför var tvungna att försörja sig själva. Men man investerar inte i osäker arbetskraft. Ef­ tersom man inte i förväg visste om en ung kvinna blev gift, satte man gärna kvinnor i enkla och ru­ tinbetonade uppgifter där de var lätta att ersätta. Man riskerade inte att satsa på kvinnors yrkes­ kunnande medan de var unga. Sedan var det för sent. Defin itionen av kvinnan som billig arbets­ kraft bidrog till att öppna nya yrken för henne . Det allmänna sparade genom att öppna folksko­

lan, sjukvården, post- och kommunalkontor som arbetsplatser för kvinnor (Kyle 1980). Lärarinne­ bostäder, sjukstugor, bibliotek och postkontor på landet vittnar om kvinnors liv.

Ej uppnåbart räckhåll ­

utbildning
Detta exempel ha ndlar om ej uppn åbart räckhåll. Folkskolan införd es i Sverige 1842. Till lärover­ ken i städerna hade endast pojkar tillträde. Flick­ skolorna som kom i städerna på 1850-ralet med­ delade avgiftsbelagd undervisning. Efter folksko­ lan fanns det inga avgiftsfria skolor för flickorna. De högre flickskolorna fick kompetensgivande be­ tyg från 1870-talet även om den s.k. normalskole­ kompetensen infördes först 1909. 1905-1909 fick flickorna tillträde till de då upprättade realskolor­ na och kommunala mellanskolorna. Det fanns en särskild flickskoleorganisation i kommunal regi. År 1928 blev flickorna jämställda med pojkarna inom hela läroverksorganisationen. Flickskolan bestod fram till 1960-talet. Först genom beslutet om enhetsskolan 1950 och grund­ skolan 1962 kom den fullständiga integreringen av de tidigare skolformerna . skolsegregeringen enligt Kyle (1979): " .... var som ett murbruk i uppbyggandet av klassamhä llet genom den bety­ delse den fick för rekryteringen ti ll olika yrkesom­ råden. För högre tjänster inom stat, kommun och näringsliv kunde endast män ur de besuttnas grupper meritera sig. för lägre offentliga tjänster eller privata tjänstemannayrken som blev tillgäng­ liga för kvinnor kunde bara kvinnor ur samma grupper utbilda sig. För majoriteten människor återstod det manuella arbetet, kroppsarbete i jordbruk och fabriker. För dessa kategorier akrua­

liserades frågan om praktisk yrkesutbildning. Det­ ta hängde samman med att industrialismen som produktionsform inte var betjänt av den agrara ti­ dens utbildningsorganisation." Används begreppet "reach" när vi berraktar flickseminariet i Åmal (byggt 1830, byggnadsmin­ ne), flickskolelärarinneseminariet i Umeå (numera Hovrätten, statligt byggnadsminne) eller Svea­ plans gymnasium 1 Stockholm kan de utöver sin märklighet ur arkitektonisk synvinkel även berätta om att kvinnors räckhåll i fråga om utbildning var utomordentligt begränsad. Ski ljer de sig i sin utformning från pojkläroverken på något sätt? Problemet är så ledes inte enbart att välja ut några byggnader för deras symbolvärde. Det intressanta blir också art analysera deras utformning. Har byggnaden som var avsedd för kvinnor i sin ut­ formning anpassats efter manliga normer eller har den ett utseende som visar art den byggts och var ägnad för kvinnor?

Arbetsplatsen
Miljöer som visar kvinnors arbetsplatser är inte svåra att finna. Men om vi skall förstå dem krävs kunskap om hur tillgång/räckhåll till arbetsupp­ gifter begränsades av regleringar och bestämmel­ ser. Den reglerade yrkesutbildningen försvann i och med att skråväsendet upphörde. Frågan upp­ stod då hur den yrkesutbildning som industrisam­ hället behövde sk ulle organiseras. Den förindu­ striella, arbetsplatsbundna yrkesundervisningen var genomgående könssegregerad . Utbildningen som ledde till medlemskap i skråväsendet var i princip förbehållen män. Utanför jordbruks- och hushållsområdena blev kvinnorna hänvisade till okvalificerade arbetsuppgifter som biträden inom handel och hantverk och som en slags tidiga 41

"grovarbetare" eller hantlangare i bruk, gruvor och manufakturer. Textilindustrins mekanisering under 1800-talet medförde en arbetsfördelning mellan könen, som då redan börjat vinna internationell sprid ning: män på tekniskt krävande poster med ansvar för maskinernas drift, vård och reparationer, och kvinnor på rutinjobb vid maskinerna (Kyle 1979). Om kvinnorna skulle kunna delta i det industriel­ la produktionssystemet var det nödvändigt att de k und e få yrkes utbildning. Utbildningen som män­ nen hade monopol på hade hänvisat kvinnorna till de okvalificerade arbetena inom den sektor av det gamla samhället som skulle komma att indu­ strialiseras. Om arbetslivet inte skul le bli könsseg­ regerat var lika möjligheter till yrkesutbildning för män och kvinnor en förutsättning. Den första författningen rörande yrkesunder­ visning utfärdades 1918. Den gällde kommuna la lärlingsskolor och yrkesskolo r, ettåriga handels­ skolor och hushållsskolor. Lärlingsskolan var av­ sedd för pojkar och flickor som avslutat fo lksko­ lans fortsättningskurs och börjat ett yrkesarbete. Undervisningen var tvåårig och avgiftsfri. Yrkes­ skolan byggde på lärlingsskolan. Kyle menar att de första skolorna i det fram­ växande industrisamhället hade såväl klass- som könsprägeL Huvuddelen av u tbildningsplatserna ställdes ti ll pojkarnas förfogande; flickorna ut­ gjorde endast ett litet antal. Den tekniska utbild­ ningen förbehölls pojkarna medan flickorna inrik­ tades på kontors- och hushållsarbete och estetiska uppgifter. Mejeriernas historia utgör ett exempel där kvinnors räckvidd begränsats av deras brist på tillgång till utbildning. Om man väljer en krono­ logisk redovisning av denna livsmedelsindustris arkitektoniska utformning vid olika tidpunkter förmedlar den ingenting om kvinnornas arbete. Men om mejeriernas tekniska utrustning samti­

digt dokumenteras, blir meJenerna intressanta och viktiga dokument för att belysa hur ett ur­ sprungligen kvinnl igt yrke maskuliniseras (Som­ mestad 1992). Traditionellt har livsmedelssek­ torns arbetsplatser betraktats som kvinnodomine­ rade. Lena Sommesrad har undersökt hur mejeri­ yrket från att ha varit ett kvinnligt yrke blivit ett mansyrke. Hon visar hur detta "könsbyte" var re­ laterar till ekonomiska, tekniska, poliriska och kulturella förlopp . Maskuliniseringen skedde när den hantverksmässiga mjölk hanteringen övergick till att bli en industriellt präglad mejeriproduk­ tion. M jölkhanteringen var tidigare ett kvinnligt kunskapsområde men när gårdsproduktionen för­ des över tillmejerier övertog männen ledningsan­ svaret och ägandet av mejerierna. Men även kvin ­ nornas praktiska kunskaper om mjölkens kemis­ ka och fysikaliska egenskaper tog de över. Kvin­ norna hade inte tillträde till den teoretiska utbild­ ningen. Författaren gör även en intressant indel­ ning i olika mejeriregioner som haft olika meka­ niseringsgrad, personaltäthet, tillverkningska p a­ citet och inriktning. Regionerna hade ol ika mas­ kuliniseringsmönster. Mot bakgrund av denna nya kunskap blir moti­ vet till att välja ut och bevara mejerier ett annat, förutsatt att vi betraktar denna kunskap som rele­ vant. Eftersom mejerierna utgjorde ett väsentligt inslag i de agrara miljöerna, bör det vara av stor betydelse att några av dem bevaras också mot bakgrund av det nämnda. Det kräver dock att också den tekniska utrustningen bevaras. Genom­ gående vid valet av könsmärkta miljöer är beho­ vet att kombinera den yttre och den inre miljön. För att urskilja skillnaderna krävs inte enbart ska­ let utan även in nehå llet. Ett integrerat synsätt är således nödvändigt.

42

Barnmorskehuset i Åmsele, Väsrerborrcn, ligger i direkt an­ slutning till genomfarrsvägcn. Byggnadens namn kommer a\' arr 36 byar i Åmsclerrakrcn 1883 gick samman och bil­ dade en barnrno rskcföre ning, byggde ert hus och ansrälide

en barnmorska, allt rned syfrer att göra barnafödandet i 
 trakten säkrare. Huset har klassars som kulturhistoriskt in­
 tressant och befinner sig under upprustning. 
 Foto Hans A. Hedin. 


Forskning och utbildning för hemmen
Hemarbetet förändrades mycket kraftigt i och med industrialismen. Synen och kraven på urbild­ n ing ökade. År 1867 väcktes en motion i riksda­ gen om att det i folkskolan skulle ges "undervis­ ning och utbildning i de arbeten och husliga göro­ mål som ti llhöra kvinnan". Motionen avslogs. Moriveringen var art hemmen skulle sörja för denna undervisning. Undervisning i huslig ekonomi infördes i flick­ sko lorna. Högre lärarinneseminariet som senare kallades Starens skolköksseminarium fick srarsbi­

drag från 1892. Fackskolan i Uppsala startade 1910 sin utbildning av lanrhushållslärarinnor. Se­ nare utbildades där även ekonomiföreståndarin­ nor. Ett lanthushållsseminarium grundades 1907 i Rimforsa i Östergötland. DessutOm fanns två pri­ vata seminarier i Stockholm för utbild ning av handarbetslärarinnor. År 1916 kom en utbildning av barnavårdslärarinnor igång. Hemmets forsk­ ningsinstitut bildades 1944. Synen på barnen och deras vård förändrades . Ellen Key publicerade år 1900 Barners århund­ rade, där hon skrev om barnet och dess rätt. Då barnadödligheten var hög, krävdes det utbildning i barnavård fö r att förbättra barnens levnadsvill­

43

kor. År 1900 grundades Sällskapet Barnavård, där praktisk och teoretisk undervisning i späda barns vård lämnades till unga kvinnor. Barna­ vårdscentraler inrättades i slutet av 1930-talet på in itiativ av barnläkaren professor Siwe i Lund. Socialpedagogiska seminariet började sin verk­ samhet 1936. Männen hade tagit över en del av kontrollen över barnafödandet. Läkarna hade under 1600­ talet börjat angripa barnmorskorna och anklaga dem för okunnighet. "Föraktet för barnmorskor­ na sprang fram ur det parriarkala samhällets vär­ deringar men var också kryddat med experternas förakt för de kloka gummor som utövade fo lklig läkekonst utan att uppfylla de forme lla kraven." (Pehrson 1983.) Fackskolan i Uppsala, barnavårdscentraler, handarbetsseminarier m.fl. förmedlade föränd­ ringen av kvinnors arbetsliv och vardag. Några representativa exempel borde bevaras.

Kvinnorna och det politiska livet
Kvinnoorganisationernas framväxt och verksam­ het visar på klara klasskillnader mellan kvinnor. Den svenska kvinnorörelsen som tog sin början på 1860-talet var engagerad i krav på formella rättigheter som kvinnans myndighet, äganderätt, utbildning, yrke (Eskilsson 1991). När rösträtten genomförts blev en del kvi nnor medlemmar i husmodersföreningarna (Sveriges husmodersför­ eningars riksförbund, bildat 1919, numera Hus­ modersförbundet Hem och samhälle), vilkas mål­ sättning var att samla svenska kvinnor till gemen­ samt arbete för hem och samhälle. Andra kvinnor engagerade sig i de e ta blera de partiernas kvinno­ förbund. Arbetarkvinnorna kände sig tillhöra en rörelse

som kämpade för klassens frigöre lse, vilket inne­ bar politisk makt och förbättring av de enskilda familjernas ekonomiska och sociala förhållanden. På längre sikt hägrade det socialistiska samhället, där dessutom jämställdhet mellan könen skulle råda . Men många kvinnor var missnöjda med männens sätt att ta tillvara deras intressen och or­ ganiserade sig separat redan 1907. Den sakliga sk iljeli njen gällde dels rösträttsfrågan, dels nattar­ betsförbud för kvinnor. Lantbrukskvinnorna hade en stark lojalitet med männen och deras mål. När landsbygdskvin­ norna bildade sitt kvinnoförbund var deras skäl först och främst att de ville "hjälpa till" i arbetet att förbättra jordbrukarnas ekonomiska situa­ tion. De borgerliga kvinnornas - de som vi lle för­ ändra samhället - relation till männen var ofta bitter och besviken. Deras reformförslag beakta­ des inte och männen tycktes glömma att det fanns kvinnor när det behövdes människor till ansvars­ fulla uppgifter i samhället. Nästan alla· kvinnoorganisationer kom under 1930-talet, då det rådde ekonomisk och social kris, att engagera sig i ett reformarbete av nya di­ mensioner och som sannolikt bidrog till att något utjämna skillnaderna kvinnorna emellan. Det var dock ej fråga om någon klassutjämning. Ett vik­ tigt ämne gällde befolkningsfrågan, ett annat var arbetet i hemmet. Kvinnorna försökte sätta in hemarbetet som en del av produktionen av de nödvändiga vardagsvarorna. Elin Wägner skrev bo ken Väckarklocka i vilken hon klarlade kvin­ noarbetets rottrådar i historien. Medan de flesta politiskt engagerade kvinnorna såg samhället som ett samarbete mellan kvinnor och män - där kvinnorna borde tilldelas ett helt an­ nat, större inflytande i den politiska beslutsproces­ sen, fanns det andra som menade att kvinnorna borde skapa ett eget samhälle. Dessa kvinnor sam­

44

lades bl.a. i fredsrörelser. De utbildades på Fogel­ stad, Julita socken i Södermanlands län och deras tidning Tidevarvet spreds till en allt större läsekrets. De två ideologiska motpolerna var Alva Myrdal och Elin Wägner Medborgarskolan på Fogelsrad hade som ut­ gångspunkt: " . ... förestä llningar om ett kvinnligt medborgarskap och förhoppningar att detta skulle kunna förändra det etablerade manliga samhälls­ systemet. Grundläggande var betoningen av indi­ videns betydelse och enskilda ansvar samt nöd­ vändigheten att upphäva dualismen mellan offent­ ligt och privat." (Eskilsson 1991.) I Fogelsrads ut­ bildn ing ansågs ämnena människokunskap och samhällskunskap vara de viktigaste. Samman­ hanget mellan staten, samhället och den enskilde, såväl historiskt som mer närliggande, studerades. Skolan hade en övningskommun, "Komtemåtta ", där den undervisning i praktisk medborgarkun­ skap som före läsn ingarna hade handlat om kon­ kret tränades. Fogelstadskvinnorna ansåg liksom Alva Myrdal att alla vuxna skulle vara självförsörjande och yr­ kesarbetande. Alva Myrdals kollektiva, storskali­ ga lösningar på kvinnors problem överensstämde däremot inte med Fogelstadskvinnornas uppfatt­ ning. Elin Wägner såg det kvinnliga samhä llet, Alva Myrdal den samhälleliga kvinnan (Eskilsson 1991). "Arbetarfrågan och kvinnofrågan var det slutan­ de 1800-talets två stora socia la frågor. .. Utifrån den ökning av kvinnoarbetet utanför hemmet som följde i storindustrins spår drog de socialistiska teoretikerna slutsatsen att det egentligen inte fanns någon kvinnofråga inom arbetarklassen. Män och kvinnor skulle som lönearbetare tillsam­ mans bekämpa kapitalismen. Rätt till arbete, röst­ rätt och organisation var konkreta politiska krav som var gemensamma för arbetarklassens män

och kvinnor. Den socialistiska rörelsen kom att, i sin praktiska politik, inta en vacklande hå ll ning ti ll dessa krav, när det gällde kvinnorna. l stället för att konsekvent verka för likställighet på ar­ betsmarknaden kom man att stödja en utveckling i riktning mot manliga familjeförsörjarlöner och ett hemmafrusystem inom arbetarklassen, och de klassiska kvinnoemancipationskraven kom att få en underordnad roll i den politiska strategin ." (Carlsson 1986.) Socialdemokraterna profilerade sig efterhand starkare gentemot den borgerliga kvinnorörelsen och betonade att det inte fanns någon gemensam, klassöverskridande kvinnofråga . Vilka symbol­ byggnader utöver Fogelsrad kan förmedla kvin­ nors politiska arbete?

Kvinnorna och bostads­ planeringen
Ovanan a t t anlägga ett kvinnaperspektiv före­ kommer i alla sammanhang. En forskare har sagt "men det finns väl inga kvinnoperspektiv på bo­ stadspolitiken?" Bostaden var kvinnans arbetsplats, men i vilken utsträckning kunde hon själv påverka sin arbets­ plats utformning? Det har funnits många kvinnliga initiativ och insatser av vikt på bostadsplanering­ ens område, även om de varit långt färre än män­ nens och dessutom ofta hamnat i skuggan av dessa (Rudberg 1983). Lärarinnan Agnes Lagerstedt sökte förbättra arbetarnas bostadsförhållanden. Hon medverkade till bildandet av AB Stockholms Arbetarhem och inrättade de första sommarkolonierna för barn. Agnes Lagerstedt lyckades få inflytelserika perso­
45

ner att teckna aktier i bolaget, med syfte att låta uppföra sunda och ändamålsenliga arbetarbostä­ der. Stockholms stad upplät en fastighet i kvarte­ ret Storken vid Sibylle- och J ungfruga torna. Huset var inflyttningsklart 1893. De 66 lägenheterna förde lade sig på 30 om ett rum och kök, 14 om ett rum och kokvrå samt 20 rum med kakelugnsspis. Vidare fanns en samlingssal samt en trerumslä­ genhet som beboddes av vicevärden Agnes Lager­ srecit själv. Vid årsskiftet 1893/94 bodde 288 per­ soner i huset, varav 143 var barn under 15 år. Lä­ genheterna var för sin tid helt moderna och välut­ rustade. Kvarteret Srorken 12 är byggnadsminne sedan 1987. Anna Mohr utexaminerades 1919 som den förs­ ta kvinnliga arkitekten i Sverige och Ingeborg Waern Bugge 1922, året efter det att kvinnor fått rätt att bli ordinarie studerande vid Kungliga Tek­ niska Högskolan i Stockholm. Antalet arkitekt­ studerande vid högskolan var vid slutet av 1910­ talet cirka 20 i varje årskurs.

Bostäder och byggnader avsedda för kvinnor
Byggnadsminnet Drottninghuset 6, Johannesga ­ tan 17 i Stockholm uppfördes ursprungligen som hem åt fattiga åldersstigna, men kom så småning­ om att reserveras för kvinnor av kategorin "pauv­ res honteux" . De gamla bodde i fyra öppna salar fram till 1925, då en genomgripande ombyggnad genomfördes. Hemmet för ensamstående, arbetssökande kvinnor på Norrtullsgatan i Stockholm var tänkt för hembiträden under perioder när de var utan anställn ing. Borgerskapets Enkehus, även det på Norrtullsgatan, är ett annat hus avsett endast för kvinnor. Gerda Meyerson inrättade Föreningen 46

hemmet för arbeterskor i Stockholm på Kungs­ holmsgatan 26. Hon bildade tillsammans med andra kvinnor Centralförbundet för Socialt arbete som fick stor betydelse. Agnes Ingelman drev bo­ endefrågor i Husmodersförbundet. Ett bostadshus för ensamma mödrar byggdes 1932, arkitekter var Ingeborg Waern Bugge och Kjerstin Görans­ son Ljungman. Uppdraget förmedlades genom Anna Lindhagcn. Den gifta kvinnans situation där hon skulle för­ ena förvärvsarbete och hemarbete debatterades i det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Dröm­ men om det kollektiva huset, den unga arbetarrö­ relsens utopiska dröm, diskuterades med stor en­ tusiasm av kvinnorna. De hoppades på en lösning av prob lemen. De ambitioner som handlade om att "tillrättalägga" livet och att ändra i vardags­ livets alla oförnuftiga detaljer som man hade i kvinnoförbundets ledning sammanföll enligt Hirdman (1989) med de sociala ingenjörsideerna . Kollektivhuset på John Ericssonsgatan byggdes på 1930-talet. I de många utredningar som initiera­ des under 1930-talet och som berörde kvinnors liv satt mycket få kvinnor. I utredningar som gäll­ de bostaden var de helt utestängda.

Sammanfattning
Redovisningen har inneburit en fokusering på några områden, vilka tydligt visat skillnader i mäns och kvinnors räckvidd. Samhällets omvand­ ling, förändrade värderingar och ny lagstiftning har medfört att kvinnors räckvidd successivt ökat. Omvandlingen av beslutfattamas mentala räck­ håll har däremot skett långsamt. Även om regel­ system och tekniska förändringar påverkat kvin­ nors räckvidd är "strukturerna sega" och föränd ­ ringarna utdragna. Upprepade gånger har jag frå­

Koloniträdgård i Tantolunden, Stockholm. År 1906 bildades för­ eningen Koloniträdgårdar i Stockholm. Anna Lindhagen blev dess ordfö rande. l Srockholm har man beslurat att bevara de älds­ ta koloniträdgårdsområdena i innerstaden, nämligen Barnängen, Tanrolunden, Eriksdalsl unden och Årstalunden. Två kvinnor,

Anna Lindhagen och Anna Åbergsson, måste räknas till de främs­ ta pionjärerna inom den svenska koloniträdgårdsrörelsen. Mål­ sättningen med koloniträdgårdar var art ge de människor som tvingades bo i trånga hyreskaserner möjlighet att under somma r­ månaderna komma ut i en sundare miljö. Foro Solveig Sidblad.

gat mig om det är nödvändigt att söka efter miljö­ er och byggnader som på ett tydligt sätt förmedlar kvinnors liv och arbete. Kvinnorna finns ju över­ allt och har därmed satt sin prägel på de flesta miljöer. Trots detta har kvinnorna i hög grad varit osynliga. Är en byggnad avsedd för kvinnlig verk­ samhet, t.ex. en flickskola, ett lanthushållssemi­ narium m.fl., annorlunda utformad än en bygg­ nad för manligt arbete? Mejeriernas utformning

och maskinutrustning samt textilindustrin anty­ der detta. Analysen borde således även inriktas på att belysa sådana frågeställningar. Några exempel har fått visa vilka värderings­ kriterier som kan användas för arr motivera en byggnads eller miljös bevarandevä rde med ut­ gångspunkt från ett kvinnligt perspektiv. Spänn­ vidden ä r stor, några miljöer ger ett omedelbart upplevelsevärde, r.ex. klappbryggan i Kalmar,

47

andra visar ett historiskt eller symboliskt värde, t.ex. Fogelstad. Det är givetvis av betydelse att även de nämnda miljöerna pekas ut. Underlaget till urvalet kan hämtas från det material som kvinnoforskningen tillhandahåller. På samma sätt som synen på kulturmiljön förändrats är det en självklarhet att kvinnors liv och arbete, som med­ verkat och bidragit till utformningen av de flesta kulturmiljöer, tydliggörs och beskrivs. Det kom­ mer sannolikt att innebära att fler mindre upp­ seendeväckande byggnader och miljöer betraktas som omistliga. Behovet av att göra dem levande kommer också att öka. Kvinnors uppnåbara räckvidd har ökat, liksom även vad som är möjligt att åtgärda. När kultur­

miljöer som visar detta bevaras, blir det kanske möjligt att skapa en förståelse för kvinnornas räckvidder. Man kan inte återvända till händelser och relationer eftersom de oftast inte längre finns, de har också förändrats. Den fysiska miljön där­ emot omvandlas ofta mindre och kan därför ge nödvändiga fästen och replipunkter för minnen och känslor (Törnqvist 1993). Minnesbilder för­ djupas när vi återvänuer till <.len fysiska miljön där händelser och upplevelser vi kommer ihåg och önskar glömma ägt rum. När hela samhällets his­ toria skall skildras och det dagliga livets erfaren­ heter och verksamheter uppmärksammas, koru­ mer sannolikt också vår upplevelse av platsen och därmed vår platsidentitet att öka.

Förvaltarbosraden till Fogelstad, Juli ra socken. Foro Kersti Morger.

TACK till Eva von Krusenstjerna och Ulla Åkersten som givit mig värdefulla synpunkter.

48

Litteratur
Acker, J oan m.fl. Kvinnors och mäns liv och ar­ bete. 1992. Arendt, I Iannah. The human condition . 1968. Biörnstad, Marga reta. Ku lturmi .l jövård 1990:3. Riksantikvarieämbetet. Burrimer, Anne. Knowledge and experience. Opub­ licerad text till seminarieserie. Lund 1976. ibid. Home, Reach and the Sense of Place. Upp­ sala 1978. Carlsson, Christina . Kvinnosyn och kvinnopoli­ tik. En studie av svensk socialdemokrati 1880­ JÄMFO, Rapport nr 21. Könsrelationernas bety­ delse som vetenskaplig kategori . Karlsson , Scen. Det oönskade kulturarvet. I Jonas Anshelm (red). Modernisering och kulturarv.

1993.
Kulrurmiljövård, 1990:3. Riksantikvarieämbetet. Kyle, Gunhild . Gästarbeterska i manssamhället. Studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige. 1979 ibid. "Arbeta r din fru?- Nej, hon är hemma." Sy­ nen på kvinnorna och arbetet. I Arbetets värde och mening. Riksbankens jubileumsfond

1910. 1986.
Es ki lsson, Lena. Drömmen om kamratsarnhället.

1980:1.
Las lett, Peter. The World We Ha ve Lost. Ohlander, Ann-Sofie. Kvinnan - historiens huvud­ person. Kulturråder 1-2, 1992. Qvist, Gunnar. Konsren arr blifva en god flicka.

1991.
Forsberg, Gunnel. Samhällsgeografi och köns­ stru kturella analyser. l Sune Berger (red ). Sam­ hällers geografi. ordisk Samhällsgeografisk Tidskrift. Uppsala 1991. Friberg, Tora. Kvinnors vardag. Om kvinnors ar­ bete och liv. Anpassningsstrategier i tid och rum. 1990. Göransson, Anita . Från hushåll och släkt till marknad och stat. I Äventyret Sverige. Utbild­ ningsradion 1993. Hirdman, Yvonne. Att lägga livet till rätta. Srudier i svensk folkhemspolitik. 1989. Historisk tidskrift 4:1992. Tema kvinnohistoria . Hägerstrand, Torsten. Om tidens vidd och tingens ordning . 1991. Jansso n, Sverker. Kulturvård och sa mhällsbild­ ning. 1974. JÄMFO, Rapport nr 13. Kvinnors identitetsut­ veckling. JÄMFO, Rapport nr 15. Kvinnors makt och infly­ tande. JÄMFO, Rapport nr 20. Mannen som norm i sta­ tistiken?

1978.
Rapporr från kvinnouniversitetet. Vetenskap­ patriarkat och makt. 1983. Sommestad, Lena. F rån mej erska till mejerist. En studie av mejeriyrkets masku lini seringsprocess.

1992.
Törnqvist, Gunnar. Sverige i närverkens Europa.

1993.
Waldcn, Louise. Genom symaskinens nålsöga . Teknik och social förändring i kvinnakultur och manskulrur. 1990. Ågren, Per Uno. Går det att identifiera kultur­ arvet? Forskningsrådsnämnden, ra pport 88:8. Åkerman, Brita m.fl. Den okända vardagen. Om arbetet i hemmen. 1983. ibid . Vi kan, Vi behövs. Kvinnorna går samman i egna föreningar. 1983. ibid. Kunskap för vår vardag, utbildning och forskning för hemmen. 1984.

49

OM KULTURMILJÖPROGRAM FÖR SVERIGE Kulturmiljöprogram för Sverige" är en projekt där Riksamikvarie­ mbetet avser att redovisa den kulturhistoriska referensramen bak­ om der urval av områden i Sverige som utpekats såsom riksintres­ santa för kulturrniljövården. Urvalet har skett med stöd av I aturre­ surslagens regler om hushållning med de resurser som vår fysiska miljö representerar och det ingår som ett led i kulturmiljövårdens
uppdrag arr tillvarata det yttre knltnrarvPt- hic;rnriPn som elen ger

sig till känna i vår yttre miljö- idag och för framtiden. Der är kulturmiljövårdens uppgift att belysa Sveriges historia ­ hela landets och hela folkets- så som den kommer till uttryck i den yttre miljön, i områden och objekt som är tydliga bärare av vårt kulturarv. Till stöd för detta anger Nåturresurslagen att samhället, i planering och beslut om mark och bebyggelse, ska ll skydda kultur­ miljön från åtgärder som kan påtagligt skada den . Särskild upp­ märksamhet skall ägnas sådana områden som är av riksintresse. l 700 områden har 1987 av Riksantikvarieämbetet, efter förslag av länsstyrelserna, utpekats som riksintressanta för kulturmiljövården i Naturresurslagens mening. De finns redovisade i skriften "Riks­ intressanta kulturmiljöer i Sverige" som Riksantikvarieämbetet givit ut 1990. Projektet "Kulrurmiljöprogram för Sverige" avser att fördjupa och förklara den bild av Sveriges kulturhistoria som riksintresseur­ valet syftar till att förmedla. Det skall ge perspektiv på vad den yre­ re miljön, som den ter sig idag, kan uttrycka av tidigare generatio­ ners verksamhet, villkor och strävanden . Det skall undersöka hur Sveriges historia ännu speglar sig i den fysiska miljön och sätta in det vi ser i de sammanhang vi måste veta något om för att uppfatta och förstå vad vi ser. För att kunna förvalta det yttre kulturarvet på ett meningsfullt sätt måste vi ställa miljöurvalet enligt Naturresurslagen i relation ti ll vår teoretiska kunskap om miljön som produkt av mänsklig verksamhet över tiden. Det är en kunskap som är spridd på många händer och som behöver struktureras i nya, tvärvetenskapliga for­ mer för att bli tillämpbar på det miljötänkande som vuxit fram inom kulturmiljövården och som Naturresurslagen ger de formella möjligheterna att tillämpa. I förberedelserna till "Kulturmiljöprogram för Sverige" ingår den här föreliggande skriften i en serie kunskapssammanställningar och förstudier på olika områden, vilka skall bilda bas för det samlade ~rogrammet som avses komma under 1996.

50