(J\) O.f) Riksantikvarieämbetet Äldre papptak Historik och renovering Äldre papptak Historik och renovering d'O Q f) Riksantikvarieämbetet Riksantikvarielmbetets förlag Box 5405, 114 B4 Stockholm Tel. : OB-5191 BOOO Fax: OB-5191 BOB3 www.raa.se bocker@raa.se Denna skrift har utarbetats vid utvecklingssektionen på Riksantikvarieämbetets vårdbyrå av antikvarie Helene Sjunnesson, byggnadshistoriskt sakkunnig. och ingenjör Lars-Göran Löfström, byggnadstekniskt sakkunnig. tillsammans med en arbetsgrupp som har bestått av: Disa Eklund Börie Glamheden Susan Heavey Henrik Kjellberg Margareta Ström Takrådet i Malmö har granskat och lämnat bidrag till skriften. Omslagsbild Listtäckt papptak på byggnad i Visby, fotograf: Disa Eklund, 19B1 . Teckningar Börie Glamheden, Lars-Göran Lötström Redigering Henrik Kjellberg Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Rapport 19B5:7 ISBN 91 -7192-653-4 Faksimiltryck Birger Gustafsson AB 2003 INNEHALL FÖRORD ... . .. . ......................................... . .. .. . . .... s HISTORIK ...... .. . .. .. . . . .... ..... .. ... .. . . . . . . . .. .. . . . .... .. ..... 1 o Tillverkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Läggningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Il Bestrykning och skyddsbeläggning .... . . . .... . .... . . . .... . .... . ... .. .. . . . .. . 14 RENOVERING . ..... .. .. ... . . . . ... . . .. . . .. . ... .. . .. .. . .... . ... . ... ALLMÄNNA PRINCIPER . .............. ... ................. .. . . . .. ..... LÄGGNINGSSÄTT OCH MATERIAL ... . . .. .. .... . . .. .. .. . ...... . ...... . Läggningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tjära och asfalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . skyddsbeläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pappsorter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . UNDERHÅLL OCH REPARATION ........................... . .... . .... . Förberedande åtgärder . . .. . . .. . . . . . . . . . . ... . . . .. . . . . . . . ... .. . . ............ Bestrykning ... . .............. . .. ... ... . ... ............. .. . .. . ......... .. skyddsbeläggning ... . . . ... . . ..... .......... . .. ... . . .. . . . . .. . .... . ..... . .. Lagning . . . . . . .. . ... .. .. ... . . . .. .. . ... ... .......... ...... ... ... .... . .... OMLÄGGNING ... ......... ... . .... . .... . . . .. . . .. . . . . .. .. . .. ... ........ . Förberedande åtgärder . .. .. . ... . . .. .. . . .. ........... .... ... . . . ... .. ...... . slättäckning . .. .. .. .... ..... . .... . ... ..... . . . . . . .................... ... . . Listtäckning .. ........ ..... .. ..... .. . ....... .. .. . ... .. ..... . ...... . . ... . , Takets tillgänglighet . . . . . .. .. ..... . .... . .... . .. .. . . . ... . . ....... . . ... .. ... 11 17 18 18 19 19 19 22 22 22 23 23 24 24 26 28 29 KÄLLOR OCH LITTERATUR ... . ........ ... ............. .... 3-l­ 3 Akvarell av Ferdinand Bobergföreställande den 6 kvadratmeter lilla stuga paret Boberg bebodde vid Svartsund på Lofoten. Användningen av papp till både tak och väggar i detta påfrestande klimat vittnar om materialets tålighet. Ur Bobergiana av Anna och Ferdinand Boberg 1958. 4 FÖRORD Papptak har, historiskt sett, förekommit under jämförelsevis kort tid. Papp till tak­ täckning introducerades och kanske t o m uppfanns i Sverige i slutet av 1700-talet, då man utvecklade metoder att impregnera papp så att den blev tillräckligt mot­ ståndskraftig mot regn och väta för att kunna användas på tak. Papptäckningen slog därefter igenom i mitten av 1800-talet, då man började med maskinell tillverk­ ning av takpapp i långa våder. Sedan dess har papptäckning varit ett etablerat sätt att täcka tak . Papptak har främst lagts på mindre bostadshus, ekonomi- och indust­ ribyggnader. Med papp har dessa byggnader kunnat täckas på ett rationellt och bil­ ligt sätt. Papptäckningstekniken har successivt förändrats . Den äldre tekniken har delvis levt kvar i form av mindre anspråksfulla avtäckningar. Samtidigt har emellertid ut­ vecklats avancerade flerlagstäckningar för flacka tak. Dessa avtäckningar skiljer sig klart från tidigare typer av papptak såväl när det gäller pappen som impregne­ ringen, skyddsbehandlingen och läggningen. De äldre papptaken har intresse som vittnesbörd om papptäckningstekniken i en enkel form. I vissa fall utgör papptaken ett karaktäristiskt inslag i bebyggelsemiljön. Syftet med denna skrift är att visa hur man förr tillverkade takpapp och lade tak samt hur man idag bör underhålla och reparera äldre papptak. Skriften är inriktad på enkeltäckning av papp på träunderlag samt utgår ifrån tidigare vanliga papp­ sorter och läggningssätt. De råd som ges bygger på både tekniska och kulturhistori­ ska bedömningar. Förhoppningen är att skriften skall inspirera till bevarande av en tekniskt utmärkt och relativt billig taktäckningsteknik och vara till nytta för husägare och andra som skall renovera ett gammalt papptak. Roland Pålsson Riksantikvarie Henrik Kjellberg Avdelningsdirektör 5 Takpapp har genom åren förekommit på vitt skilda byggnadstyper. Listtäckning på äldre skåne­ länga, Åhus. Foto 1983, Mag­ nus Lindhagen. Vertikal slättäckning pa In­ dustribyggnad uppförd 1874, Östra Bryggeriet, Halmstad. Foto 1981, Björn Petersen. Horisontell slättäckning på kombinerad teater och dans­ salong uppförd 1936, Folkets Park, Halmstad. Foto 1981, Björn Petersen. 6 HISTORIK Denna historik behandlar i korthet hur man tillver­ kat, lagt, bestrukit och skyddsbehandlat takpapp i Sverige fram till1900-talets första decennier . Uppgif­ terna härrör från arkivhandlingar, bygglitteratur och broschyrer. stenpapperet bestod av lurnppappersrnassa, som blandats med finrnalen släckt kalk, järnhaltig jord, animalisk olja och kopparvitriol. Denna blandning hälldes i låga kvadratiska formar och torkades till sty­ va skivor, som liknade skifferplattor. Läggningssät­ tet med skivorna diagonalt spikade, som Faxe be­ skrev, påminner om skiffertäckning. Tillverkning Takpapp består av en stomme av råpapp som impreg­ neras med något ämne så att den blir vattentät och motståndskraftig mot vädrets inverkan. Under den tidsperiod som denna historik behandlar har till stommen i huvudsak använts lumppapp medan im­ pregnering och teknik har växlat. Trämassa, cellulosa eller slipmassa, som eljest succesivt ersatt lump vid tillverkning av vanlig papp alltsedan 1850-70-talen, har endast använts i begränsad utsträckning som en mindre tillsats i takpapp. Vid 1700-talets slut började man, ungefär samtidigt i några olika länder, tillverka papp speciellt för tak­ täckning. Från den tiden omtalas t. ex. en tysk uppfin­ ning - oljepapp - som bestod av pappersark över­ strukna med en blandning av fernissa och benmjöl. l England tycks man vid samrna tid ha framställt tak­ papp genom att doppa papper i en blandning av tjära och harts. Enligt vissa uppgifter skulle takpapp först ha använts i Arnerika och därifrån kornmit till Skott­ land och sedan vidare till bland annat Sverige. Flera källor uppger emellertid takpapp som en ursprungli­ gen svensk uppfinning. Sannolikt avses då det s k stenpapper, som amiralitetsläkaren Arvid Fax e i Karlskrona först framställde 1784. Faxes uppfinning blev på sin tid mycket uppmärksammad också utan­ för Sverige, bland annat i Ryssland, Tyskland och Frankrike. INTRÅDES .. T.AL, OM STEN ·PAPPER; Hl Ilet, (M KONG!.. PETENSKAPS ACIIDL'.'>T!F:Y, PEN 1 M,\ 11 ·r II l7S7· A •• ARVID FJ\XE, 11. n. Kon1:l. Amirulitct> 1\Jc.:;... ,s viu urJo~s .J-'JottMn f.uac ,\ti,·Ja·ur. ' ------------------·-------------­ STOCKHOLM, Tryckt hos ]OHAN GäOP.Q LANGE, 1700-talets slut. Faxes "Stenpapper" l sitt inträdestal i Vetenskapsakademien redogjorde Faxe för stenpapperet, som han hade experimenterat fram under sin tjänstgöring vid flottan . Hans avsikt var egentligen att uppfinna ett förhydningsmaterial (isoleringsmaterial) mot angrepp från skeppsmask på träfartyg. Uppfinningen visade sig emellertid kunna användas också till annat, eftersom materialet var motståndskraftigt mot eld, kyla och i synnerhet vat­ ten, som t.o.rn gjorde det ännu starkare enligt uppfin­ naren. Förutom som skeppsförhydning passade det därför till bland annat beklädning kring spisar, golv­ täckning, fasadmaterial på byggnader och framför­ allt till taktäckning. Det var tätt, lätt och mycket billi­ gare än både plåt- och tegeltak. l Karlskrona hade två hus redan 1785 belagts med stenpapper, som sades ha hållit sig mycket väl under de två år som då gått efter läggningen. •7S7· Titelsida till Arvid Faxes inträdestal om Sten -Papper. En fabrik för tillverkning av Faxes stenpapper bygg­ des 1787 på Kronans bekostnad i Lyckeby utanför Karlskrona. En rad olyckliga omständigheter gjorde att produktionen upphörde efter en kort tid. Faxe, som hade patent på sin uppfinning, dog 1793. Som taktäckning fick stenpapperet endast ringa an­ vändning i Sverige. På ko.n tinenten däremot, särskilt i Tyskland där tillverkning kommit igång och pågick längre än i Sverige, tycks stenpapper ha blivit ganska vanligt. 7 Ca 1800-1850, handgjorda pappark Från 1700-talets slut användes i enstaka fall förhyd­ ningspapp som taktäckning på uthus och enklare bo­ stadshus. För att bli hållbar ströks den med trätjära. Men eftersom pappen var grov och ojämn blev den inte riktigt impregnerad med tjäran. Ändå berättas att sådana tak kunnat bli nästan 20 år, utan att be­ höva underhållas. Vid tjärimpregnering av pappen värmdes tjäran ge­ nom att heta järnstycken eller stenar lades i en tjär­ balja. Papparken lades på ett bord utomhus och ströks med den heta tjäran på båda sidor med svin­ borstpensel eller murborste, eller så doppades arken i tjärgrytan och fick rinna av. De lades sedan att tor­ ka i staplar om 100-200 st på lutande bräder. Helst skulle man efter 3-4 dagar vända på arken. Efter 8-14 dagar var pappen färdig för påläggning. l Hagelstams broschyr beskrivs hur papparken vid läggningen skulle "falsas ihop" på ett sätt, som på­ minner om läggning av plåttak. Författaren påpekar också att papptak är "lika vackra som järnplåttak och måhända lika varaktiga". Han framhåller en mängd fördelar med dem, bl a att de är mindre eldfarliga än halm- och brädtak, billigare än halm- och tegeltak och lätta att lägga. Grycksbo bruk lade ner tillverkningen av takpapp 1834, i samband med att fabriken nybyggdes helt. Un­ der de följande årtiondena gjordes takpapp. vid någ­ ra få pappersbruk, bl a Lessebo. Det blev nu vanligt att papparken impregnerades med kokt trätjära i fab­ rikerna, men ibland gjordes detta alltjämt i samband med taktäckningen. Genom att man vid en del fabriker använde dåliga råvaror, t ex mossa och torv som tillsats i lumpmas- l början av 1800-talet användes ordinär papp från handpappersbruken som takpapp. Det var handgjor­ da ark av lumppapp. Det första pappersbruk i Sverige, som framställde papp speciellt för taktäckning efter Faxes fabrik, var Grycksbo nära Falun. Tillverkningen startade på 1820-talet på initiativ av brukspatronen J J Munk­ tell. Enligt en broschyr från 1829, skriven av en då känd ekonomisk författare O J Hagelstam, absorbe­ rade denna papp tjära jämnare än annan papp. Där­ igenom skulle tjärstrykningar inte behövas mer än vart tionde år. Papparken, som var gjorda av rålump, levererades otjärade. Takläggarna fick själva impregnera pappen med trätjära före läggningen. Tjärning och läggning kunde endast göras i torrt och varmt väder om sommaren. Denförsta typen av papptak. 1951 upptäcktes vid en omläggning av ett tegeltak på en flygelbyggnad tillAvelsgärde gård vid Lyc­ keby utanför Karlskrona, att Faxes stenpapper från slutet av 1700-ta/et låg kvar under det befintliga tegeltaket. Foto 1951, Sveri­ ges Tekniska Museum. 8 - .• ----o·.q " • ·-- -<<:··· · lo ' • . """ A,."'< '!'.~ '\• ·•'. {. • ~ ,~--' ,'~ r \. - .•_ . . . . . - ., _, ' 4 ' ~ ;y _... . .,-·''('- .. . --~-· r. , -,...p ~ .;Jt' ' ' . .. ·t > ... . ' ; .. (_~-;~·:. > ' ·.· • , r· · ~ - ., .. . .. r:;- ·· ,. ........ ~ ;~:1 ~ , J ; Tillverkning och impregnering av tjärpapp vid Munksjö Bruk på 1860-talet. Tjärindränkningen gick så till, att pappbanorna drogs med tänger genom långa rektangulära plåtcisterner fyllda med het tjära. Pappen passerade därefter mellan ängvärmda val­ sar så att överskottstjära pressades ut. Därefter beströddes pappen med sand och rullades ihop. Rullarna lagradesflera veckor föratt "mogna" innan de levererades l iii kunderna. Bilaga till "Svenska Arbetaren" No 36 den 5 September 1863. Sveriges Tekni­ ska Museums arkiv. san och okokt trätjära vid impregneringen, hade papptaken nu fått rykte om sig att vara mycket eld­ farliga. Ryktet hade tagit fart efter en stor brand i Växjö 1838, som orsakats av att det fattat eld i ett papptak, som höll på att strykas med just okokt tjä­ ra. l Tyskland hade man emellertid under 1840-talet med framgång börjat använda stenkolstjära från de då nyanlagda gasverken som impregnerings- och be­ strykningsmedel för takpapp. Denna tjärsort är mer motståndskraftig mot eld och solljus än trätjära. Så småningom blev det också vanligt vid de större fab­ rikerna i Sverige att impregnera takpappen med sten­ kolstjära, ibland med tillsats av harts. För att arken inte skulle klibba ihop efter tjärdränkningen beströd­ des de i regel med sand eller finmalen kalk. Ännu under 1880-talet fanns det några svenska hand­ pappersbruk, som tillverkade takpapp. Fr o m 1862 - tjärpapp "i långa banor" Pappersmaskinen, som uppfanns på 1790-talet, hade vid 1800-talets början vidareutvecklats så att papper kunde tillverkas i nära nog obegränsade läng­ der. Den första pappermaskinen i Sverige insattes i Klippans pappersbruk 1832. Därefter spreds nyheten snabbt. Maskinell tillverkning av takpapp tycks ha kommit igång något senare. l Tyskland började man på 1850-talet göra takpapp i rullar. Efter en studieresa dit fick fabrikören J E Lundström iden att starta maskinell takpapproduktion vid Munksjö pappers­ bruk i Jönköping. Som första fabrik i Sverige börja­ de man där 1862 tillverka "papp i långa banor", som det hette i brukets broschyrer. Denna papp var gjord av halvyllelump impregnerad med stenkolstjära. Genom att takpappen levererades i rullar var den både lättare att transportera och lägga än papparken. Fabrikör Lundström lyckades så småningom genom en omfattande marknadsföring förbättra takpappens rykte och han fick brandförsäkringsbolagen att änd­ ra sin klassificering av materialet till jämförbart med plåt och skiffer. l brukets första broschyrer om takpapp sägs att de långa våderna gjorde att man kunde lägga papptak på ett nytt sätt, med hjälp av smala trälister och i sam­ manhängande stycken frän taknock till takfot. Metoden att använda trälister vid läggningen hade dock förkommit redan på 1820-talet. 9 Efterfrågan på den nya takpappen ökade ganska snabbt. Från och med 1860-talet blir papp ett allt van­ ligare taktäckningsmateriaL Listtäckning kom att bli det mest använda läggningssättet fram till sekelskif­ tet, då slättäckni ng blev vanligast. Kring sekelskiftet grundades ytterligare några tak­ pappfabriker, bl a Lindåker i Norrköping 1890 och Kloster i Jönköping 1901. Munksjö, Fiskeby och Thimsfors förblev dock de största tillverkarna. För­ utom dessa bruk, som alla var belägna i södra Sveri­ ge, fanns också ett fåtal mindre s k tjärdränkerier, där man endast impregnerade inköpt råpapp. Även om papptak mot slutet av 1800-talet blivit allt vanligare, höll trots allt det dåliga ryktet på sina håll i sig. Enligt broschyrer från Munksjö och Thimsfors berodde detta dels på förekomsten av undermålig ut­ ländsk papp i marknaden och dels på felaktig lägg­ ning. Sandningen av pappen, som gjordes både vid en del fabriker och i samband med tjärstrykningen angavs som en annan orsak. Sandningen gjordes för att pappen skulle bli klibbfri och eldsäker, men med­ förde även att pappen blev svårhanterlig och lätt fick frostsprickor i den hårda skorpa, som med tiden bildades av de upprepade tjärningarna och sandning­ arna. Vid några fabriker hade man därför övergått till andra material än sand, som t ex svavel. Vid Thimsfors uteslöts ytlagret i stället helt och vid Munk­ sjö gjordes papp både med och utan sand. Många andra fabriker fortsatte likvällänge med sandningen . •·r o m 1910-talet, asfaltpapp Impregneringen av tjärpapp på 1870-80-talet. /tjärkitteln A, som var försedd med en eldstad B, nedsänktes papprul­ len i den varma tjäran. Pappret drogssedan mellan valsarna C. som drevs för hand. l sandkaret D beströddes pappen med sand. På bordet E rullades den färdiga pappen ut. Ur P. Ceismar: Tagpappets Historie. Munksjö bruk tillverkade även bestrykningsproduk­ ter för takpapp. "Kalk tjära", bestod av tjära med tillsats av släckt fin kalk och lite harts . "Svärtad sand" var sand kokad i tjära, som fäste bättre i den va rma tjäran. Pappkitt var gjort av starkt inkokt tjära och användes för bestrykning av pappens undersidor. U nder 1870-talet användes också stenkolsbeck för be­ strykning och klistring. Munksjö fick snart konkurrenter. Fiskeby pappers­ bruk i Östergötland började 1872 göra takpapp i rul­ lar och 1896 grundades Thimsfors (senare Lagamills) takpappfabrik i Småland. Regelbundna tjärstrykningar hade hittills varit en för­ utsättning för papptakens hållbarhet. Vid 1900-talets början introducerades den s k lcopalpappen, som inte skulle kräva något underhåll. Den första leopaJ­ fabriken i Sverige anlades 1916 i Malmö. Då hade man i Danmark redan i 12 år tillverkat denna papp, som ursprungligen var en amerikansk uppfinning. leopaJpappen var impregnerad med oljeasfalt, som är renare och bättre tål solljus och vatten än stenkols­ tjära. Tack vare en skyddsbeläggning skulle man slip­ pa underhållet med tjärstrykningar - fabrikanten lämnade länge garanti på 10-15 års underhållsfriheL Pappen levererades också- mest av utseendeskäl ­ med ett ytskikt av sand i olika färger. l slutet av 1920-talet började också andra svenska fab­ riker framställa papp av motsvarande kvalitet, som man benämnde "underhållsfri" eller "tjärfri". l Munksjö startades t ex sådan tillverkning 1930 vid si­ dan av den traditionella tjärpapproduktionen. Sedan bruket sammanslagits med Fiskeby och Thimsfors förlades koncernens takpapptillverkning till Munk­ sjö 1933. Därmed blev Munksjö det enda bruk i lan­ det som både tillverkade och impregnerade råpapp. Däremot fanns det åtskilliga fabriker för enbart imp­ regnering och skyddsbeläggning av takpapp, huvud­ sakligen i södra Sverige, däribland AB Mataki i Malmö, som grundades 1904. Kontinuerlig ji"amställning och impregnering av papp. För all impregneringen skulle bli jämn fördes pappen inte bara genom ettfjärbad utan leddes också genom en stapel av var­ mavalsar E. som gjordeatttjäranjordeladesjämnt. Ur P. Ceisnwr: Tagpappets Historie. l nga större förändringar i tillverkningarna gjordes un­ der de följande årt iondena, men ingenjör A Mi.int­ zing vid Thimsfors kom med en del nya uppslag un­ der 1890-talet. Bland annat sammanfördes tillverk­ ningen och tjärdränkningen av pappen till en konti­ nuerlig process. Mi.intzing skrev också en uppmärk­ sammad broschyr för Thimsforspapp med bl a nog­ granna beskrivningar av läggning, lagning och under­ håll. Han nämner där att idealet vore att impregnera pappen med naturasfalt, men att det skulle bli för dyrt - samma ide som sedan slog igenom med den bil­ li gare oljeasfalten. U n der 1920-30-talet började den skyddsbelagda as­ faltpappen få större användning och i början av 1950-talet beräknades 90% av takpappförsäljningen i Sverige vara av denna sort. Återstående 10 fl/o ut­ gjordes då fortfarande av den traditionella, i regel lO sandade, tjärpappen. Att denna ännu såldes berod­ de antagligen på att den var billigare i inköp och att det visat sig att den, om den lades och underhölls väl, kunde bestå uppemot 50 år, medan den "underhålls­ fria" pappens livslängd ansågs kortare. Läggningssätt Faxes stenpapper Faxe jämförde själv sitt, på 1780-talet uppfunna, sten­ papper med skiffer och hans läggningsanvisningar för också tanken till täckning med skiffer. Formatet på pappskivorna var 24-35 cm x 44,5-57,3 cm och tjock­ leken 2-3 mm. Arken skulle läggas i två Jag på torrt träunderlag. Det första Jaget skivor lades kant mot kant och spikades i varje hörn. Det andra laget ski­ vor Jades diagonalt mot takets längdriktning med viss överlappning. För att få jämn yta skulle de nedre hör­ nen skäras av och varje skiva spikas fast med "tio stycken platthuvudspikar eller blyspikar". Papp i ark I Gryeksbos broschyr från 1820-talet om takpapp be­ skrivs hur pappen läggs på ett tak med horisontellt lagda bräder. Dels nämns listtäckning , varvid smala trälister spikades ovanpå de arkskarvar, som gick Jod­ rätt från taknocken till takfoten, dels nämns slättäck­ ning, som rekommenderas och beskrivs noggrant. Författaren till broschyren framhåller att denna lägg­ ning är lätt att göra. Till detta "behöfwes icke plåt­ slagare utan endast 2: ne begriplige personer, eller en ordentlig karl och en något vuxen gosse, hwilka för­ ses med en lätt stege så lång som takets lutning, med stadiga platta jernkrokar i öfra ändan, så att stegen på krokarna kan hängas öfwer kroppåsen; En alns lång tunn linial; Ett kritsnöre med krita; En liten lå­ da med 2:ne afdelningar för spiken, 2:e små hamrar, hoftång och en vass knif; Dessutom bör på taket fin­ nas utom papperet en tjärburk och en swi nborstpen­ sel eller tjärqwast". Det första papparket lades vid takfoten mot gavelkanten och därefter fortsatte man med nya ark i samma våd tills man kom upp till tak­ nocken. Det var viktigt att med krita markera hur ar­ ken skulle läggas. Formatet på dem var 60 x 74 cm och deras kanter sk ulle överlappa varann och fästas med platthuvudspik, som sedan övertjärades tjockt för att inte rosta. Efter första våden Jade man den andra och följande likadant. De olika våderna falsa­ des och spikades ihop. Över takåsen spikades till sist en "huv" av bräder eller papp. Säkert har metoden influerats av takläggning med plåt. Tjärningen gjor­ de också att papptaken liknande plåttak. ( Detalj av falsning och spikning av takpapp. Ur O.J. Hagel­ stam: Underrälle/ser om taktäckning med papper. Stock­ holm 1829. I en handledning av E E von Rothstein från 1859 be­ skrivs en annan metod för slättäckning. Papparken, som sägs vara 60 cm i kvadrat, sk ulle därvid börja läggas vid taknocken med spetsarna nedåt - d v s samma läggningssätt som Faxe beskrivit. De undre arken skulle stickas in under de övre, så att skarvar bildades . l dessa sku lle sedan spikas med plauhuvud­ spik, som i förväg avb ränts med tjära. Täckning med Faxes stenpap­ per på både tak och fasad. Ur A. Faxes inträ­ destal till Ve­ tenskapsaka­ demien 1787. Il Täckning med Gryeksbos takpapp. Ur 0.1. Hage/stam: Underrälle/ser om taktäckning med papper 1829. Papp i våder När papp började göras i långa våder fr o m 1860-talet blev listläckning vanligast. Den stora för­ delen med denna metod var att pappen inte spikades fast i takpanelen utan endast i listerna. Därigenom slets inte pappen sönder kring spikarna när takbrä­ derna utvidgades vid fukt eller drogs samman vid tor­ ka. I Munksjös broschyr från 1862 ges anvisningar om listtäckning med 104 cm bred papp. Smala tre­ kantlister spikades först, med 94 cm:s mellanrum, i träunderlaget. Längs med pappvåderna skars till 10 cm breda remsor, som användes till täckning av lis­ terna. Den återstående bredden på pappvåderna blev då lagom att passa mellan listerna och vikas upp mot dessa. Sedan detta gjorts tjärströks de tillskurna rem­ sorna på undersidan och spikades fast på listerna. Pappen veks ned om takfoten och spikades på un­ derkanten. Samma principer för listtäckning beskrevs --'Is.' med små variationer i senare broschyrer från fabri­ kanterna. Enligt broschyren från Thimsfors kunde också fyrkantlist användas. Thimsforsbroschyren ger även noggranna anvisningar för listtäckning med papp i rullar. :~~ : :"-" .... . .,_,_'-"-'"'"., "'="-~""~ . .. : i=~'-'-'-'...:..C'J.:: '': '); ~" ~ •.lJ'"-··· rf = ·- -r - tj_ __ __ _ __ __ ____ ):._ __ Lis/läckning. Ur A . Miintzing: Takpapp och Takläggning 1901. T·Il !l Il r l Il il l 75 .... r so. ~o . J .t. __ _L Bredden på pappvåderna var vid 1800-talets slut och 1900-talets början vanligtvis 60-70 cm och längden 10-15 meter. Detalj av lis/läckning medfyrkantlist samt utsågning av tre­ kantlist respfyrkantlist . Ur A . Miintzing: Takpapp och tak­ täckning 1901 . Enkel slättäckning gjordes från 1860-talet och in på 1900-talets början endast med våderna horisontellt lagda på träunderlag. I regel lades pappen med bör­ jan vid takfoten och upp mot nocken med överlap­ pande våder. Skarvarna skulle vara 7 cm eller mer vid låga taklutningar. Pappen ströks med tjära eller papp­ kitt i skarvarna, som sedan spikades med 5-8 cm mellanrum. 12 . . . -- . --- - ---- -- Iii ­ n l -- ------ -·~:~---~-::~~::~-~~:~~~ ~ - : .. - . -· - ·­ ------­ ~ -------- ­ . ­ - - l L .,. - - -~· -~ Il Il ii Il Il lllf Il 'f Il Il Il l , ~ 1 11 ~ Ä ven skivtäckning med "takpappsskiffer" beskrivs i Thimsforsbroschyren. För den användes kvadrat­ iska mindre pappskivor som fanns i marknaden åt­ minstone kring sekelskiftet. Skivorna spikades dia­ gonalt med överlappande skarvar nedifrån takfoten upp mot taknocken. \o l l • J Il Enkel Slättäckning. Ur A. Miintzing: Takpapp och Tak­ täckning 1901. I Thimsforsbroschyren beskrivs också dubbel slät­ täckning, d v s läggning med två lag papp. Denna me­ tod sägs inte ha använts mycket i Sverige, men var vanlig i Tyskland och Amerika. Fyra olika varianter beskrivs. I stort sett gick de alla ut på att man på ta­ ket hade minst två pappvåder över varandra och tre­ dubbelt i skarvarna. Våderna fästes vid varandra med kitt eller tjära. Också listtäckning kunde göras dub­ bel. Fördelen med dubbeltäckning sades bland annat vara att pappen sällan behövde tjäras och att den höll sig smidigare än vid enkeltäckning. Genom att det inte blev några öppna skarvar uppstod inga läckor ens på tak med liten lutning. Skivtäckning . Ur A. Muntzing: Takpapp och Taktäckning 1901. Denna sorts takpapp tycks ha varit vanligast i syd­ sverige, främst på bostadshus, men den har också an­ vänts på bland annat väderkvarnar. Två varianter av dubbel slättäckning. Ur A. Miintzing: Takpapp och Taktäckning 1901. Takläggare med dåtida redskap. Titelsida till broschyr från Munksjö 1879. 13 En senare variant, med kvadratiska eternitskivor lag­ da på samma sätt är en vanlig taktäckning på lands­ bygden i södra Sverige. Enligt broschyrerna var det lätt att lägga papptak. Husägaren kunde själv göra det med en medhjälpa­ re. De redskap som behövdes var stege, hammare, kri­ ta och snöre (för passning), kniv, pappspik och en väska till dem samt oljade sockor, filttofflor eller gummigaloscher för att inte trampa sönder pappen. För tjärstrykningen behövdes en stadig svinborstpen­ seL Några fabriker hade egna takläggare, som åtog sig mer komplicerade täckningar på t ex industribygg­ nader och gav råd och anvisningar till kunderna. Faxe nämner att hans stenpapper skulle strykas med tjära, rödfärg, beckolja, oljefärg, kalk eller gips. I broschyren från 1829 för Grycksbo takpapp sägs att bestrykningen skulle göras omedelbart efter läggning­ en eller senast sommaren därpå. Strävan att efterlik­ na plåttak märks tydligt. Det sägs nämligen att ta­ ket, för att se ut som ett kopparplåttak, skulle stry­ kas med ett hopkok av tjära och rödfärg. Detta gjor­ de också pappen eldsäkrare. Ville man istället efter­ likna järnplåttak skulle pappen strykas med en ihop­ kokad blandning av tjära och finmalen eller slammad blyerts. Denna bestrykning gjorde också ytan hårda­ re. För att den svarta färgen skulle bli hållbarare, kun­ de papparken före tjärimpregneringen strykas med kimröksvatten på den sida, som skulle ligga uppåt. Enligt von Rothsteins bygglära från 1859 skulle pap­ pen strykas från taknocken och nedåt första varma dag efter läggningen. Bestrykningsmedlet skulle ut­ göras av trä- eller stenkolstjära, som kokats samman med finmalen slammad blyerts och harts. Medan tjärblandningen ännu var flytande, skulle den över­ sållas med fin kalk och ovanpå den med ren sand. När detta torkat skulle överflödig sand sopas bort och ta­ ket strykas på samma sätt en gång till. Munksjö takpapp skulle, enligt broschyren från 1862, när pappen torkat helt efter läggningen, strykas med het kalktjära, d v s trä- eller stenkolstjära, blandad med kalk och lite harts och innan denna torkat be­ strös med fin torr sand. För att taken skulle bli rik­ tigt svarta, kunde de strykas med en blandning av tjä­ ra, kreosotolja och kimrök. Dennna metod användes särskilt på kyrktak. Under 1880-talet experimentera­ des också med strykning av tjärolja och rödfärg. I broschyren från Thimsfors 1899 sägs att tjärstryk­ ningen kan göras antingen så fort papptaken torkat eller efter ett halvår. Taket skulle borstas noggrant före tjärningen. Var vädret varmt behövde tjäran in­ te värmas - det var enligt broschyren inte bra att den var för lättflytande. Sedan taket tagit åt sig tillräck­ ligt med tjära efter en eller flera strykningar, kunde det också målas i olika kulörer. Sandning rekommen­ deras däremot inte. Under 1900-talets början användes mest stenkolstjä­ ra för bestrykning av tjärpapp, ibland med efterföl­ jande sandning. I en broschyr från 1920 för ICOPAL asfaltpapp re­ kommenderas att pappen strax efter täckningen stryks med "takpixtjära" eller färgad "takpix", som fa­ brikanten tillhandahöll. Taken kunde dock hålla i tre år utan bestrykning, men med strykning av svart "takpixtjära" kunde takpappen ligga upp till tio år utan att strykas på nytt. ... som underhåll Äldre uppgifter om hur ofta tjärstrykningarna av papptaken skulle göras varierar något. Läggning av takpapp vid 1800-talets slut . Ur P. Geismar: Tagpappets Historie. För as faltpapp finns från 1900-talets början lCOPAL-broschyrer med anvisningar för såväl list­ täckning som enkel slättäckning, vilka inte nämnvärt skiljer sig från beskrivningar för läggning av tjärpapp. Vid listtäckning användes trekantlist och efter 2-3 da­ gar klistrades täckremsorna fast med kitt och spika­ des med galvaniserad pappspik. slättäckning gjordes horisontellt och påbörjades nedifrån takfoten. Efter 2-3 dagar spikades skarvarna fast. Spikningen gjor­ des i sicksack l cm från kanten. Också dubbel slät­ täckning beskrivs i ICOPAL:s broschyrer. Bestrykning och skyddsbeläggning ... vid läggning Alla sorters takpapp utom den ytbelagda asfaltpap­ pen skulle, enligt äldre beskrivningar, bestrykas strax efter läggningen. Det vanligaste bestrykningsmedlet före 1800-talets andra hälft var trätjära och därefter stenkolstjära, ibland med olika tillsatser. stryknin­ gen skulle alltid göras i torrt och varmt väder, i regel med uppvärmd tjära. Den svarta färg, som man av utseendeskäl ofta eftersträvade och som taken fick av tjärningen, gjorde emellertid att taken blev mycket heta soliga sommardagar. För att undvika detta prö­ vades även andra färger, bland annat rödaktiga, men de svarta papptaken förblev de helt dominerande. Ef­ ter strykningen var det ganska vanligt att beströ tak­ pappen med sand. För Faxes stenpapper nämns ingenting om under­ hållsstrykning av taken. Tjärpapptaken däremot kräv­ 14 de ett regelbundet underhåll. Detta gjordes genom tjärning, mestadels med efterföljande sandning. Gryeksbos takpapp skulle enligt beskrivningen 1829 inte behöva tjäras mer än vart tionde år. 1859 säger von Rothstein att ett nytt papptak skulle strykas för t redj e gången efter ett par år, därefter det femte året efter täckningen och sedan vart tionde år. Munksjös tjärpapp skulle strykas sammanlagt tre gånger under takens fyra första år och därefter när sanden börja­ de lossna. För Thimsforspappen anges 1899 ungefär detsamma, d v s att taken i medeltal skulle tjärstry­ kas första, andra och fjärde året och därefter "vid behof". De takfall, som vette åt söder och var mer utsatta för sol, kunde behöva strykas oftare. Tjär­ strykning vart tredje eller fjärde år omnämns också i uppgifter från 1930-talet. Beträffande asfaltpapp sägs däremot ingenting om strykning i underhållssyfte - men den kallades ju också "underhållsfri". 15 Eli liter förgäter lusthus vid Si/lre, Lidens socken i Medel­ pad. Foro 1981, Bengr Häger. 16 RENOVERING ALLMÄNNA PRINCIPER Taket - är byggnadens viktigaste skydd mot regn och vä­ ta samtidigt som det är starkt utsatt för na­ turkrafternas nedbrytning - har ofta stor arkitektonisk betydelse genom att det är en framträdande del av byggnaden kan vara ett värdefullt kulturhistoriskt vittnes­ börd om sin tids byggnadsskick genom sin ut­ formning och sitt tekniska utförande. - Äldre papptäckningar förekommer på träunderlag och kännetecknas av pappsorten, läggningssättet och bestrykningen. Dessa tak representerar en anspråks­ lös form av avtäckning. Just därför har de ett sär­ skilt intresse samtidigt som de löper risken att inte uppmärksammas och få den omvårdnad de förtjänar. För att äldre papptak skall behålla sin skyddsfunk­ tion, sitt kulturhistoriska och arkitektoniska värde bör nedanstående principer för underhåll och reparation uppmärksammas. Utför regelbundet underhåll! Med hänsyn till takets betydelse för byggnadens skydd och dess utsatta läge är det speciellt angeläget att tak tillses och underhålles regelbundet. Det viktigaste un­ derhållet av papptak är bestrykning; på tjärpapp med tjära och på asfaltpapp med asfalt. Begränsa ingreppen! De delar av taket som bevarats sedan takets tillkomst­ tid utgör äkta vittnesbörd om tidigare byggnadsskick. Riktigt gamla papptak torde vara sällsynta. Eftersom de främst förkommit på relativt enkla byggnader har underhållet kanske inte varit det bästa. Listläckning ovanpå ursprunglig stickspånstäckning. Foto 1976, Jan A:son Ulas. behandlar därför i första hand renoveringsarbeten med sådan papp. Planera arbetena väl och dokumentera för framtida arbeten Alla arbeten bör förberedas genom en teknisk under­ sökning av den befintliga avtäckningens utförande och tillstånd. Ibland är det även motiverat att ta re­ da på hur byggnaden tidigare varit täckt. Med led­ ning av dessa förberedelser kan man sedan bedöma vilka åtgärder som skall vidtagas. Vid reparationer bör ingreppen i takets- ursprungliga delar begränsas samtidigt som man skall göra vad som behövs för att sätta taket i gott skick. Man bör strä­ va efter att behålla så mycket som möjligt av det be­ fintliga taket och göra ilagningar i hål och sprickor i stället för att göra stora omtäckningar. Efterlikna det befintliga utförandet! Taket kan också ha kulturhistoriskt intresse genom att en viss typ av utformning har behållits även om den ursprungliga pappen mer eller mindre har bytts vid tidigare reparationer. Då bör man efterlikna det befintliga utförandet, såväl beträffande pappsorten och andra material som detaljutförandeL Detta är viktigt både vid lagningar och omtäckningar. Ibland kan det vara befogat med direkta rekonstruktioner. Med tanke på framtida reparationer är det värdefullt att dokumentera de arbeten som utföres och att spa­ ra relationshandlingar, t ex arbetsbeskrivningen, rit ­ ningar och fotografier, som visar hur arbetena gjorts och vilka material som använts. Dessa handlingar bör finnas tillgängliga hos byggnadens ägare nästa gång taket skall repareras. Gäller det att reparera taket på en byggnad som har ett särskilt kulturhistoriskt intresse bör förhandssam ­ råd ske med länsmuseet eller motsvarande instans. Takpapp med stomme av lumppapp överensstämmer som material bäst med äldre papptyper; denna skrift 17 LÄGGNINGSSÄTT OCH MATERIAL Vid renovering av äldre papptak kan nedanstående läggningssätt och material bli aktuella. Läggningssätt Enkeltäckning Dubbeltäckning Vid enkeltäckning används ett lager papp, som fäs­ tes med spik i underlaget och klistras i överlappande skarvar mellan pappvåderna. l början på 1800-talet förekom också att pappskarvarna falsades och spi­ kades, detta torde dock mycket sällan bli auktuellt vid renoveringsarbeten. Enkeltäckning är det äldsta och förr vanligaste läggningssättet, men det lämpar sig inte på tak med liten lutning. Vid dubbel- eller flerlagstäckning av äldre typ, som förekom kring sekelskiftet, läggs pappen i två eller tre Jag på lutande takfall. Sannolikt finns det idag mycket få bevarade papptak av detta slag. Vid nu­ tida flerlagstäckning av flacka tak fästes pappen en­ bart genom klistring med varmflytande klister och läggningen utföres enbart av specialister. ----··- - -. Slättäckning - Listtäckning Vid slättäckning har pappen för det mesta lagts med våderna horisontellt längs taket, varvid man börjat nedifrån takfoten och fortsatt upp mot taknocken. Det har också förekommit att pappvåderna lagts ver­ tikalt från taknocken ned mot takfoten. Bevarade exempel på äldre läggning med papp i ark istället för i våder är sällsynta. Slättäckning, horisontellt lagd. Foto /980, Disa Eklund. Vid listtäckning läggs pappvåderna från taknocken ned mot takfoten och spikas fast i smala, vanligtvis trekantiga, trälister, som spikats lodrätt på taket med jämna mellanrum. Listerna täcks sedan med smala pappremsor . Skivtäckning Tillskivtäckning av äldre modell, som är ovanlig, an­ vänds fyrkantiga mindre pappskivor. Enligt exempel från sekelskiftet spikades skivorna diagonalt med skarvar, som överlappade varandra och med början nedifrån takfoten. Enligt exempel, som är ungefär 100 år äldre och ändå ovanligare spikades skivorna med kanterna parallellt resp vinkelrätt mot tak foten. Listtäck n ing, förr utfördes den med täckremsorna fast spi· kade, numera kan dessa klistras varvid man undgår pe1jo· rering av pappen. Foto 1981, Disa Eklund. 18 Tjära och asfalt Tjära eller asfalt användes vid framställning av tak­ papp samt som bestrykningsmedel vid läggning och underhåll. skyddsbeläggning För att öka brandsäkerheten och motståndsförmågan mot mekanisk åverkan, solljus och vatten har man sedan gammalt, efter tjärstrykningen av pappen, of­ ta bestrött den med ren sand, fin kalk eller en bland­ ning av sand och kalk. Detta kan också göras när man renoverar äldre tak. För att få en riktigt svart färg kan man som förr använda sand, som kokats i tjära eller en blandning av tjära, kreosotolja och kimrök . Den s k underhållsfria asfaltpappen, som kom i mark­ naden på 191 O-talet, belades redan i fabriken med ett skyddsskikt av talkpulver. Vid hela omtäckningar är det idag också rimligt att använda papp som skydds­ belagts i fabriken om man inte av antikvariska skäl önskar en direkt rekonstruktion av ett annat utförande. På marknaden förekommer skyddsbeläggning av oli­ ka sorter och kulörer. Vanligast är skiffer i olika fär­ ger som svart, grått , grönt, rött och brunt. skiffer­ kross har den bästa täckande förmågan och skyddar bäst mot solljus. Trätjära Trätjära framställdes förr genom bränning i tjärdal men framställes numera främst genom torrdestillering av trä . Den takpapp som tillverkades i Sverige före 1860-talet impregnerades och ströks med trätjära. Idag finns hållbarare produkter varför trätjära ej bör användas till papptak annat än när en rent museal vård eftersträvas. stenkolstjära stenkolstjära är en biprodukt, som erhålls vid torr­ destillation av stenkol för framställning av gas och koks. Om temperaturen är tillräckligt hög vid destil­ lationen utvinns stenkolsbeck som återstod . Samman­ sätts tjäran med beck och antracenolja kallas den pre­ parerad stenkolstjära . stenkolstjära, som tål solljus och vatten bättre än trä­ tjära, började användas för impregnering och under­ hållsstrykning av takpapp på 1860-talet. Produk­ tionen av takpapp impregnerad med stenkolstjära upphörde helt i början av 1970-talet. Vid renoveringar användes stenkolstjära till bestryk­ ning av tjärpappstak samt till specialtillverkning av tjärpapp för lagningsarbeten. Pappsorter Tjärpapp Tjärpapp på tak utgörs normalt av lumppapp imp­ regnerad med trä- eller stenkolstjära. Eftersom tjär­ papp inte längre tillverkas i Sverige kan man vid lag­ ning av ett tjärpapptak behöva tillverka tjärpapp på byggnadsplatsen. Asfaltpapp All takpapp. som tillverkas idag är impregnerad med oljeasfalt. Den takpapp, som materialmässigt närmast överenslämmer med äldre takpapp och i första hand är aktuell vid renovering av äldre tak av asfaltpapp, är gjord av lumpapp. Den finn s i tre kvaliteter, som förekommit på marknaden sedan 191 O-talet. Asfalt och asfaltprodukter Asfalt förekommer dels som naturasfalt , dels som oljeasfalt, som vanligen framställs genom destillation av råolja. Oljeasfalt indelas i två typer: destillerad as­ falt och oxiderad asfalt. Den oxiderade asfalten är den asfalttyp som mest används till bestrykning liksom till asfaltklister och takpapptillverkning m m. Destille­ rad asfalt används till impregnering. Asfalt till takpapp blev alltmer vanlig fr o m 1910-20. Anledningen till att man övergick till asfalt från sten­ kolstjära var att asfalt ä r mer motståndskraftig mot solljus och vatten. För bestrykning av tak belagt med asfaltpapp bör en­ dast asfalt användas. Impregnerad papp, tillverkad av lump och impreg­ nerad med asfalt betecknades tidigare "sva rt tak ­ papp" eller "svart underlagslapp". (Var stommen av cellulosapapp benämndes den "förhydningspapp" el­ ler "asfaltfilt " och användes som vindskydd i väg­ gar och bjälklag .) Ytbelagd impregnerad papp, med ett yt skikt av as­ falt på ena eller båda sidor. Kvaliteten kallades förr "belagd underlagspapp" när stommen var av lump­ papp. skyddsbelagd papp, ytbelagd asfaltimpregnerad lumppapp, som innan asfalten stelnat beströtts med t ex sand, talkpulver, flinta eller skiffer. Denna kva­ litet benämndes tidigare "underhållsfri takpapp". Asfaltkitt är en blandning av asfalt, fyllnadsmaterial och lösningsmedel. Kittet används för skarvklistring av överlägg vid enkeltäckning på trätak, då det spack­ las på pappen. Asfaltklister består av mjuk asfalt blandad med "fil­ ler" och används för skarvklistring vid underlagstäck­ ning och för provisorisk tätning av underliggande papplag i tätskick . 19 Asfaltpapp gjord av moderna material som t ex mi­ neralfiberfilt bör man endast använda vid hela om­ täckningar, där man nöjer sig med att allmänt anslu­ ta till det äldre takets karaktär och utseende. Asfaltpapp tål ej oljor, fettsyror och många lösnings­ medel. Egenskaper Fordringar på byggpapp finns angivna i Svensk Stan­ dard . SS 23 68 03. 'Tjärpapp - Asfaltpapp Eftersom stenkolstjära ibland förr benämn­ des asfalttjära förkom det ofta att papp im­ pregnerad med stenkolstjära kallades för as­ faltspapp. I denna skrift avses dock alltid med tjärpapp papp impregnerad med trä- el­ ler stenkolstjära och med asfaltpapp papp impregnerad med oljeasfalt. Förvaring Papprullar med ytbeläggning av asfalt skall förvaras och transporteras stående. Rullarna skall skyddas mot sol och ställas på en jämn och torr plats. Före använd­ ning bör rullarna förvaras i rumstemperatur. Beständighet mot brand Både papp och asfalt är brännbara. Skyddsbelagd papp, SAL, med minst 600 g/m 2 råpappersvikt skyddar underliggande trätak mot antändning av flygbrand . Prov visar dessutom att den skyddsbelag­ da pappen klarar flygbrand även efter 10-15 års nor­ mal åldring utomhus. Hållbarhet Hållbarheten för ett vällagt tjärpapptak uppgavs av tillverkarna vid 1900-talets början kunna vara uppe­ mot 40 år. Detta förutsatte emellertid regelbundna tjärstrykningar, var 3-5 år. H ur länge ett tak av ej skyddsbelagd asfaltpapp hål­ ler är i hög grad beroende av underhållet i form av strykningar och skyddsbeläggning. Görs detta regel­ bundet bör livslängden vara lika lång som för tjärpapp. För skyddsbelagd asfaltpapp som förut kallades "un­ derhållsfri takpapp", hade fabrikanterna tidigare en garanti på 10-15 års underhållsfrihet, beroende på kvalitet. Denna garanti är nu borttagen . Ett väl lagt tak av denna typ brukar hålla 20-25 år, men också denna papp håller längre om den underhålls genom strykning med asfaltmassa. 20 Pappsorter för renovering av ENKELTÄCKT A tak Användningsområde Pappsort Beteckning, mått i meter Anmärkning Lagning av tak täckt med tjärpapp Omläggning riär "musealt" utförande önskas Oimpregnerad lumppapp, (grålumppapp) L400 30 x 1.05 L 500 30 x 1.05 Se recept sid 23 Lagning av tak täckt med papp, som är impregnerad och belagd med asfalt Omläggning Lumppapp impregnerad och belagd med asfalt ( underlagspapp som här används till ytpapp) YAL2000 (Y AL 1200/325) 15 x O, 7 15x0,125 15 x 0,2 15 x 0,25 15 x 0,33 YAL 2500 (Y AL 800/ 275) 15 x 1,00 Tilllisttäckning passar bredden O, 7 m bäst vilket ger ett lämpligt listavstånd . Pappen stryks med täckmassa för att efterlikna ett äldre tak. Passar till slättäckning . Lagning av tak täckt med papp som är impregnerad och belagd med asfalt samt har ovansidan skyddsbelagd Omläggning Omläggning när endast en allmän likhet i utseendet med ett äldre papptak eftersträvas. Lumppapp som är impregnerad och belagd med asfalt samt har ovansidan skyddsbelagd med skiffer (ytpapp) SAL 4000 (1800/ 600) 15 x 0,7 10x1,05 15 x 0,23 15x0,35 Tilllisttäckning passar bredden O, 7 m bäst, Pappen går att stryka med täckmassa ovanpå skiffer­ beläggningen för att er­ hålla ett utseende som efter­ liknar ett äldre tak. Utöver lumppapp kan i detta fall papp med stom­ me av mineral­ fiberfilt eller polyester användas. Enl respektive tillverkares anvisningar Eventuell bestrykning med täckmassa/s kyddsbeläggning alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. Gängse förkortningar L lumppapp (stomme) C cellulosapapp A asfalt Y ytbelagd med asfalt S ytbelagd med asfalt samt skyddsbelagd med mineral på ena sidan Exempel: Beteckningen SAL 1800/ 600 innebär att det är en asfaltimpregnerad lumppapp ytbelagd med asfalt och skydds­ belagd med något material. Pappen har en asfaltvikt av 1800 g/m 2 och en råpapp­ vikt av 600 g/m 2 • Den nyare beteckningen SAL 4000 avser pappens vikt inklusive skyddsbeläggning g/m 2 • '21 Ett omsorgsfullt, men ej helt korrekt utfört lagningsarbete på elilistläckt tak. l ställetför ovanpåliggande lappar bör våden bytas ut i hela sin bredd och listerna täckas av en täckremsa-se sid 24 och 29. Foto 1983, Magnus Lindhagen. UNDERHÅLL OCH REP ARATION Förberedande åtgärder Vid underhåll och lagning av takpapp bör det befint­ liga takets utförande studeras . För att ansluta till ti­ digare utförande och utseende bör man använda sam­ ma eller liknande material, som tidigare förkommit på taket. Det kan gälla exempelvis när en skyddsbe­ läggning nötts bort och ska förnyas. För takets utse­ ende ä r det då viktigt att typen av beläggning och fär­ gen på den inte skiljer sig från den gamla. Vid om­ läggning är det likaledes väsent ligt inte bara hur papp­ täckningen görs, utan också vilken pappsort och färg man väljer. Anpassningen till äldre utförande får dock ibland modifieras för att inte arbetena skall för­ svåras i alltför hög grad. Det är viktigt att veta om avtäckningen är utförd med tjärpapp eller asfaltpapp eftersom tjäran löser upp as­ falten. Ett tjärpapptak skall därför underhållsstrykas med tjärprodukter och lagas med tjärpapp, medan ett asfaltpapptak skall strykas med asfaltbaserade me­ del och lagas med asfaltpapp. Man kan skära loss en bit papp från taket och skicka den till en takpappfabrikant för bedömning av dels vilken pappsort det är och dels vilken pappkvalitet den kan kompletteras med. Underhållet bör alltid göras i torrt och varmt väder; temperaturen får inte vara lägre än + 5" C. Bestrykning Alla papptak håller längre om de underhålls regelbun­ det med strykning. Detta gäller alltså även tak lagda med vad som förut kallades underhållsfri takpapp. Förarbeten Innan man bestryker ett papptak ska man undersö­ ka om det har några hål, blåsor eller sprickor. I så fall måste dessa först lagas . Spikskallar och plåtan­ slutningar skall justeras och spacklas med tätnings­ massa. För tjärpapp används stenkolstjäreprodukter och för asfaltpapp asfaltprodukter. Taket görs rent från mossor och dylikt och borstas väl med en styv borste. Vid strykningen skall pappen vara helt genom torr. Tjärpapp Ett tjärpapptak bör bestrykas vart 3-5 år beroende på hur starkt utsatt det är för solljus, eller så ofta pap­ pen suger upp tjära. Det kan man ta reda på genom att skrapa på pappen. Är den lös på ytan och luddar sig, behövs troligen en tjärstrykning. Likaså behöver pappen strykas om den suger vatten i fuktigt väder. Ytan på ett äldre tjärpapptak, som strukits med tjä­ ra många gånger och eventuellt också beströtts med sand varje gång, har en tendens att bli hård och spric­ ka. Innan ett sådant tak bestryks, bör det tvättas med ett lösningsmedel, som antracenolja eller fotogen Lagning Ett papptak som fått några hål, sprickor eller blåsor behöver inte alltid bytas helt. Ofta räcker det med en partiell lagning av pappen, såvida träunderlaget inte är rötskadat och behöver åtgärdas. Den papp som används för ilagning bör i regel vara av samma sort som den som ligger på taket. Tillverkning av tjärpapp Tjärpapp att laga med måste man tillverka själv ge­ nom att impregnera grålumppapp. Efter många års bestrykning kan ytan bli så grov och osmi­ dig att sprickor, som kan skada pappen, uppstår. Proble­ met är i regel orsakat av för ymnig påstrykning och klima­ tets skiftningar. Det gällerför både tjära och asfalt och kan avhjälpas genom tvättning med ett lösningsmedel. Foto 1981, Disa Eklund. Man bör välja papp med vikten 500 g/ m ~ , som finns som standardvara i handeln. Den säljs i rullar om 15 x l ,05 m och 30 x l ,05 m och har beteckningen L 500. Ännu bättre är papp med vikten 600 g/ m ~ men den är inte standardvara. Ibland kan man behö­ va skära till pappen för att få samma bredd på vå­ derna so m den befintliga taktäckningen har . blandad med stenkolstjära . Därigenom löses den hår­ da ytan upp och blir tunnare och mer elastisk. Taket ska därefter torka 1-2 dygn innan det st ryks. För underhåll st rykning av tjärpapptak bör stenkols­ tjära användas. Den finns att köpa i välsorterade byggvaruhu s och brädgårdar och i färghandeln un­ der olika firmanamn. Takpappfabrikanternas tjära är sammansatt så att den passar till lutande tak och normala temperaturer. Best rykningen utförs med en borste från taknocken ned mot takfoten. strykningen görs inte ymnigare än vad pappen tar åt sig. Eljest blir tjäröverskottet lig­ gande ovanpå, hårdnar och förhindrar tjäran att trän­ ga in i pappen vid förnyade bestrykningar. Asfaltpapp Asfaltpapp som inte är skyddsbelagd bör i regel stry­ kas vart 3-5 år. Om den är skyddsbelagd behöver den strykas och förses med nytt skyddsskikt när det gamla nötts bort. Impregnering med stenkolstjära görs så här Tjäran värms upp i ett stort kar, men den bör ej koka. Man måste observera att det fö­ religger antändningsrisker. Pappen doppas ned och håll s en stund i tjäran. Man kan också stryka på tjäran med en pensel. Papp­ väderna travas sedan på varann och vänds var 4:e dag. Efter ca 14 dagar är pappen väl genomdränkt och torr. Den ska då vid ge­ nomskärning visa ett fett glänsande inre och vara så mättad med tjära att man knappt ser pappens trådar. För att undvika att pappen klibbar ihop när den är klar för läggning kan den beströs med talkpulver, so m finns att köpa i välsorterade kemikalieaffärer. Det är lättast att använda en asfaltprodukt som stryks på kall, men arbetet bör göras under sommaren och i torrt väder. strykningen görs med borste - ej för ymnigt -enligt takpappfabrikanternas anvisningar. Spikning och klistring För att lagningen skall bli hållbar bör all spikning gö­ ras dold, d v s där pappen är spikad skall alltid papp klistras över. Spiken skall vara varmförzinkad papp­ spik, i regel nr 20/20, eller nr 25 / 28 om träunderla­ get är tjockare än 20 mm. skyddsbeläggning skyddsbeläggning på såväl tjärpapp som asfaltpapp kan utföras genom att taket beströs med finkornig sand, talk- eller skiffergranulat. Detta bör göras in­ nan bestrykningsmedlet torkat på taket. Det är lämp­ ligt att stryka ca 2 meter och därpå beströ med skydds­ materialet och sedan fortsätta en bit i taget. Spikplacering, klistring i överlappande skarv. 23 Spikningen görs i sicksackmönster, 20 mm från pap­ pens kanter och med 120 mm avstånd mellan spikar­ na i varje rad. Spikskallarna bör strykas med tjärbeck på tjärpapptak och med asfalt på asfaltpapptak. För klistringen används stenkolstjära till tjärpapp och as­ faltklister till asfaltpapp. PAFPV.{.l:> l l l l l l l l Iskarvning En pappvåd som är skadad skall bytas ut i hela sin bredd och lagningsbiten skäras till 300 mm längre än den bortskurna så att överlappningen i bägge ändar blir 150 mm, se vidstående figurer . Vid horisontellläggning spikas den gamla våden fast i bägge sidor vid den bortskurna biten och i denne­ danförliggande vådens överkant. Lagningsbitens överkant skjutes in under den ovanförliggande gam­ la våden, men spikas ej utan klistras fast. De tre öv­ riga sidorna lägges över den gamla pappen och klistras likaså och "trampas till" . , l l l ~~r l _J-+--­ Lagning av vertikalt lagd papp. Skrafferingen anger lag­ ningsbitens dolda del efter lagning. OMLÄGGNING ~~ - ~ i Ä ven när man skall täcka om ett papptak bör man i regel sträva efter att efterlikna det gamla pappta­ ket, såväl i fråga om pappsort och läggningssätt som färg och typ av skydclsbeläggning. Ersätter man t ex ett listtäckt svart papptak med ett rött slättäckt, änd­ ras karaktären helt. Däremot kan man givetvis, då läggningsmetoderna förbättrats under senare tid, ut­ nyttja detta i vissa fall. Beträffande fästningen av takpappen har man numera övergått från synlig spikning till dold. Detta medför större hållbarhet, eftersom man undviker hål eller an­ dra skador runt spikskallarna. Lagning av horisontelltlagd papp. Skrafferingen anger lag­ lokala traditioner. Läggningsmetoderna har t ex va­ ningsbitens dolda del efter lagning. rierat något mellan olika delar av landet. Finns det Vid nytäckning med papp bör man uppmärksamma förebilder kan man kopiera dessa, förutsatt att de fun­ gerat bra. Man bör också tänka på att anpassa tak­ material och färg till den omgivande bebyggelsen. Vid vertikal läggning spikas den nedanförliggande gam la vådens överkant och ena sida - den som se­ nare skall överlappas - beroende av läggningsrikt­ ningen. Lagningsbiten skjutes in under den ovanför­ li ggande gamla våden och in under den ospikade si­ dan. Övriga två sidor av lagningsbiten kommer då att överlappa i nederkant och i den sida som tidigare spikats . Alla kanter klistras slutligen och "trampas t iii". Det lagade partiet bestrykes därefter och beströs t uelit med något material. ~!ven­ Är man osäker om vilket material och utförande man skall använda på en kulturhistorisk intressant bygg­ nad bör man samråda med länsmuseet. Förberedande åtgärder Före omläggningen ska man undersöka den under­ liggande takpanelen och om det är tjärpapp eller as­ 24 faltpapp som ligger på taket. Är takpanelen rötska­ dad och behöver bytas delvis eller helt, måste den gamla pappen tas bort. Så är också fallet om den gam­ la pappen är tjärpapp och den nya asfaltpapp, efter­ som dessa material inte passar ihop och inte kan läg­ gas på varandra om man inte gör en särskild mellan­ liggande så kallad migreringsspärr. Är den gamla pap­ pen däremot av samma sort som den nya, kan den behållas under den nya. Det är då viktigt att den gam­ la pappen lagas och jämnas till ,eftersom underlaget för den nya pappen måste vara jämnt. Plåtbeslag­ ningar runt skorstenar, rörstosar m m bör också un­ dersökas. Plåtslagare brukar vara svåra att anlita på kort varsel och bör därför kontaktas i god tid före tak omläggningen. Träunderlag Takpanelen är ofta rötskadad där pappvåderna är spi­ kade och vid takfoten. Takfotsbräderna är lätta att byta, medan det är svårare med takbräderna. Är nå­ gon enstaka bräda dålig behöver man inte byta den, om man inte är rädd för att trampa igenom där vid omläggningen. Behåller man några dåliga bräder får den nya takpappen läggas så att den inte spikas i dessa. Ny takpanel Till takpanel används, om takstols- eller regelavstån­ det är högst l ,2 m, minst 20 mm tjocka råspantade bräder av lägst sortering V, som läggs med godsidan uppåt. Ospontade bräder är olämpliga som underlag för papp, då sådana bräder rör sig ojämnt i förhål­ lande till varandra och redan en springa på några mil­ limeter kan förorsaka skador i pappen. Tjärpapp, som måste specialtillverkas, är motiverat endast om speciella "museala" skäl föreligger. A v de pappsorter som eljest bäst motsvarar äldre papp bör för enkeltäckning ur teknisk synpunkt as­ faltpapp av kvalitet SAL 4000 eller SAL 4800 väljas. Om det inte passar med en synlig skyddsbeläggning kan man stryka pappen med asfalt efter läggningen . Vill man emellertid mer direkt efterlikna utförandet hos t ex ett gammalt tjärpapptak kan man i första hand välja icke skyddsbelagd papp av kvaliteten YAL 2500, som också är lämplig för enklare tak. Om man endast eftersträvar en allmän likhet i utse­ endet med ett tidigare papptak kan papp med stom­ me av t ex mineralfiberfilt eller polyester användas. Som underlagspapp används ofta kvaliteten YAL 2000. Hur lätt pappen kan följa takets utformning i ränn­ dalar m m inverkar även på valet av pappsorL Enkeltäckning eller dubbeltäckning Enkeltäckning används på träunderlag vid lutande tak och kan till skillnad från dubbeltäckning, som an­ vänds vid flackare tak och helklistras, utföras av an­ dra än specialister. Det är inte nödvändigt med un­ derlagspapp även om dubbeltäckning med helklistring ger en extra säkerhet. Är taklutning mindre än 1811 bör underlagspapp generellt användas; behovet av un­ derlagspapp vid en omläggning bör emellertid också bedömas med hänsyn till hur den tidigare avtäckning­ en har varit utförd och fungerat. Taklutning Med taklutning eller takvinkel menas vinkeln mellan takfallet och en tänkt vågrät linje. Taklutning kan ut ­ tryckas på olika sätt: i grader, i procent eller som för­ hållandet mellan stigning och längd. Bräderna skarvas endast över stöd. Spikning skall gö­ ras över alla stöd. Högst två bräder i bredd skarvas på samma stöd. Bräder, som är bredare än 113 mm dubbelspikas. Spikskallarna slås ned ordentligt så att de inte skadar pappen . Justering av den gamla takpappen Hål och sprickor i den gamla pappen lagas med un­ derlagspapp, som fästs med kallklister. Blåsor måste skäras upp och spikas ned. Alla spikar slås ned or­ dentligt i pappen, så att de inte kan göra hål i den nya pappen. Spikskallarna stryks med asfalt eller tjära beroende på pappsort. Vådskarvarna knackas ut lite med en hammare eller spacklas med tätningsmassa. Gamla trälister och täckremsor Om taket är listtäckt bör man inte lägga ny papp över de gamla listerna. De brukar inte tåla en omgång spik­ ning till och dessutom försvagas listmarkeringen, så att takets utseende förändras. Därför bör man ta bort de gamla täckremsorna och lossa pappvåderna från trälisterna, som sedan också tas bort. De gamla papp­ våderna skärs sedan kant i kant och spikas fast i bräd­ taket, varefter spikskallar och skarvar spacklas en­ ligt beskrivningen ovan . Val av pappsort Vilken pappsort som skall väljas vid en omläggning måste bedömas från fall till fall. Olikastitt att ange taklutning. 25 Väderlek och rengöring Innan läggningsarbetena påbörjas ska underlaget­ såväl träpanel som eventuell gammal papptäckning - vara helt torrt, annars är det risk för att det upp­ står blåsor i den nya pappen. Papp kan kännas helt torr på ytan men vara fuktig inuti, vilket man bör kontrollera . I det följande beskrivs endast i stora drag hur tak­ papp läggs. För utförande vid detaljer på taket hän­ visas till takpappfabrikanternas anvisningar. Det vanligaste sättet att göra en slättäckning är att lägga pappvåderna horisontellt längs med taket med början nedifrån takfoten. Då får man den minsta vat­ tenpåkänningen i skarvarna. Skall man lägga en skyddsbelagd papp på ett tak med brant takfall kan det ibland vara bättre att börja läggningen vid tak­ nocken, eftersom skyddsbeläggningen annars lätt kan skadas, när man går på de nylagda pappvåderna. Vid branta tak kan också våderna läggas vertikalt från taknocken ned mot takfoten. Pappen läggs då så att våden spikas i den sida som vetter mot den vanligas­ te vindriktningen för att undvika påfrestning från regn och snö i skarvarna. Horisontell läggning med början vid takfoten Vid tillskärning av pappvåderna skall man tänka på att längderna skall räcka till uppvikning på vindski­ vorna. Där våderna skarvas på tvären, skall man räk­ na med att den överliggande pappvåden skall skäras diagonalt och överlappningen vara minst I 50 mm i nederkanten. När takläggningen görs ska vädret vara varmt och torrt, minst + 511 C. Är temperaturen lägre blir pap­ pen styv och spröd och svår att arbeta med. Om papp­ ru llarna förvaras i ett varmt rum tills de ska använ­ das, blir de lättare att handskas med. En stund innan arbetet påbörjas kan pappvåderna läggas ut på plant underlag för att "ligga till sig" . Hela taket sopas rent med styv borste före läggning­ en. Ligger en äldre papptäckning kvar ska den ha rengjorts från eventuell mossa . Slättäckning Utrustning: papp, papp­ kniv,förzinkad pappspik 20128, hammare, as­ faltklister eller stenkols­ tjära, spackel, pensel och måttband. Utförande vid skarvning. Slättäckning, vertikalt lagd. Foto /980, Disa Eklund. 26 Slättäckning, horisontell läggning. Har taket ränndalar startar man med att täcka dem med långa pappvåder från nock till takfot och spi­ kar fast vådkanterna. Vid komplicerade ränndalar el­ ler anslutningar vid uppbyggnader, som t ex takföns­ ter, är det lättare att lägga två lag tunnare papp än ett tjockt. Det undre laget spikas och det övre klist­ ras fast. När man sedan börjar med själva takytan, lägger man ut den tillkapade pappvåden längs med takfoten så att den skjuter över denna med 30-40 mm . Vådkan­ ten klistras med ett överlapp på minst 150 mm över den pappremsa, som spikats fast över vinkelrännan. Pappvåden fästs lätt med några spikar för att kunna justeras innan den spikas fast ordentligt. Pappen viks ned om takfotsbrädan, som helst bör vara rundad i överkanten och spikas fast på dess kant med 60 mm spikavstånd. Pappen kan också spikas fast på tak­ brädans översida utan att vikas ned. Har takfoten be­ slag av plåt eller plast, ska pappen klistras fast på dessa, men inte längre än kant i kant med takfoten. Därefter spikar man fast vådens överkant med spik­ placering i sicksack. Nästa våd läggs så att den täc­ ker den föregående med ca 80 mm och spikas fast i överkanten som tidigare. Så lyfter man upp neder­ kanten på våden, stryker ut klister i skarven, lägger ned våden och trampar till ordentligt. På så sätt blir spikningen i undre pappvåden dold. Så fortsätter man på samma sätt med övriga våder upp mot nocken. Den översta våden skärs av 10 mm från taknocken, spikas i överkanten och klistras i un­ derkanten . På taknocken avslutas taktäckningen med en halv- ca 350 mm bred- längsgående pappvåd, som viks ned på båda sidor, klistras och trampas till väl. Vid skarvning fastspikas först den undre våden. Där­ efter läggs den övre våden, som tillskurits diagonalt, med minst 150 mm överlappning i nederkanten och klistras. Flera skarvar bör ej läggas över varandra utan förskjutas i sidled. . ; : ·.·.-· :: ' . ,l ·;· ' . ' ·•.: , Exempel på utförande vid takfot . 27 Vindskivor kan täckas med papp på olika sätt bero­ ende på hur vindskivan ser ut. För noggranna beskriv­ ningar hänvisas till anvisningar från tillverkare av takpapp. Exempel på utförande vid ståndranna. Horisontell läggning med början vid taknocken Detta läggningsätt är svårare att göra, eftersom den föregående våden måste lyftas upp för att man ska kunna spika fast nästa våd. Fördelen är att man slipper att gå på den färdiglagda takpappen, som lätt skadas vid branta takfall. Man börjar med de övre våderna, som läggs så att överkanterna hamnar JO mm från nocken. De spikas fast i överkanten som vanligt. Sedan tillskärs en 350 mm bred våd, som läggs över nocken och klistras. Så fortsätter man nedåt med nästkommande pappvåd, som skjuts in 80 mm under den övre och spikas fast. Därefter klistras den övre fast. Skarvar och läggnin­ gen vid takfot görs på samma sätt som när läggnin­ gen påbörjas vid takfoten. Listtäckning Exempel på utförande vid vindskiva. Utrustning: samma som för slättäckning samt dess­ utom 60-70 mm breda trekantlister av god kvalitet och spik till dessa . Listtäckning ställer inte lika stora krav på underla­ get som slättäckning, eftersom pappen spikas fast i trälisterna i stället för i takpanelen. Listtäckning kan också göras på stickspåntak. Om en byggnad har en papptäckning över ett stickspåntak bör man emellertid i regel vid omläggning byta un­ derlag, eftersom ett sådant tak inte brukar hålla att gå på. Olika traditioner för hur listtäckning har utförts före­ kommer i olika delar av landet. I Skåne är det t ex vanligt att listerna går ändå från taknocken ned till takfoten, medan det längre upp i landet är vanligare att listerna lagts 100-200 mm från nocken och ca 60 mm från takfoten. Man bör i regel söka följa dessa lokala traditioner när man lägger ett nytt listtäckt papptak. ListfOckning Holgersson. under utförande. · Foto 1984, Kent 28 ListUickning. Papp med bredden 700 mm passar i regel bäst till listtäckning. Har taket ränndalar, börjar man med att täcka dem på samma sätt som beskrivits för slättäckning. Där­ efter skär man till en 350 mm bred pappvåd, som ska läggas längs takfoten . Den spikas fast och viks runt takfotsbrädan så som beskrivits för slättäckning. Trekantlisterna spikas fast på taket vinkelrätt mot nocken och avfasas i båda ändarna. Det är bäst att börja med en list mitt på taket och fortsätta ut mot kanterna. Avståndet mellan listernas mittsidor skall vara lika långt som pappvådens bredd, d v s 700 mm eller kortare, 620-630 mm, beroende på hur pappen skall läggas över listerna. ~ ,, ··, ' ·.•. . \ \ ~ , ~ ' '- ~ \ . l • ' . .. \ ,\ . \ Exempel på utförande vid papptäckning med list. Är avståndet mellan listerna 700 mm, viks varje papp­ kant bara upp på ena sidan av listen, är avståndet mel­ lan listerna 620-630 mm viks varje pappkant över lis­ tens båda sidor. Sedan alla pappvåder lagts skär man till smala rem­ sor av pappen, som skall läggas över listerna som täckremsor. Dessa skall vara ca 200 mm breda, om trekantslisterna har 60-70 mm breda sidor, och 40 mm längre än trälisterna, eftersom överlappningen skall vara 20 mm upptill respektive nedtill. Täckremsorna viks ut över listerna, klistras fast och trampas till väl. Sist av allt tillskäres en pappremsa för täckning av nocken. Hur bred den ska vara beror på hur högt upp på taket listerna börjar. Avslutning upptill och nertill av trekant/ist. Takets tillgänglighet När listerna är fastspikade mäter man avståndet från taknocken till ca 20 mm nedanför listernas nedre än­ de och skär till passande pappvåder. Varje våd läggs mitt emellan två lister med början vid nocken, där de spikas fast med samma spikningssätt som visas i figur på sid 23. Sidorna på pappvåden viks upp mot listernas snedkanter och klistras eller spikas fast. Tak som erfordrar regelmässigt tillträde för arbete, tillsyn, sotning, skottning mm, skall förses med lämp­ lig förbindelseled antingen utvändigt eller invändigt. skorstensfejare kan tala om vilka krav på förbindel­ ser och vilka skyddsanordningar, som skrävs för oli­ ka takhöjder och taklutningar. 29 Papptak har också varit vanliga i andra länder. En magnifik vy över Helsingforsfrån Nikolaikyrkans torn. l förgrunden bebyg­ gelse med skivpappklädda tak. Foto 1866, E. H offers, Helsingfors Stadsmuseums bildarkiv. 30 KÄLLOR och LITTERATUR Otryckta källor Nordiska museets arkiv Etnologiska undersökningen: svar på frågelista 14 Tak Husbygge IV . 1929-1940. Riksan tik varieäm betet/ dokumentationsbyrån Historik över AB Johan Olssons Tekniska fabrik, s 3 maskinskrivet ex. Industriminnesinventering i Brom­ ma 1977 . Sveriges Tekniska Museums arkiv Annonser för takpappfabrikanter, 1940-talet. Holtman, Han s: Är takpapp en svensk uppfinning? Underlag för artikel i Byggmästaren nr 7, 1933, ma­ skinskri vet ex. Höganäs byggpapp, broschyr 1979. Höganäs takföryngring, broschyr 1979. Höganäs takprodukter. Lägga takpapp, broschyr ca 1979. Höganäs takshingel, broschyr 1980. Icopal , bruksanvisning för taktäckning med papp. Malmö 1920. Aktiebolaget Svenska leopaJ & Takpixfabriken, Mal­ mö. Svensk Industri 1921. Icopal, viktiga anvisningar vid täckning med Icopal. Taktäckaren nr 3 1929. Icopal, broschyr 1947. Litteratur Bjerking, S E : Ombyggnad . Hur bostadshusen bygg­ des 1880-1940 s 139-140. Byggforskningen R 32: 1974. Boethius Bertil: Grycksbo 1832- 1940, s 242-243 . Fa­ lun 1942. Bosaeus, Elis : Munksjö bruks minnen, s 506-517 . Uppsala 1953. Bygg II Handbok för hus- väg- och vattenbyggnad. red. Wåhlin, Ejnar . Stockholm 1948. Bygg 6 Handbok för hus-, väg- och vattenbyggnad. red . Wåhlin, Ejnar. Stockholm 1964. Bygg 2 Handbok för hus- , väg- och vattenbyggnad. red . Wahlström, Bengt. Stockholm 1968. Byggteknik ITK red . Hökerberg. Otar. Stockholm 1959. Faxe, Arvid: Inträdestal om stenpapper hållet för Kong!. Vetenskapsacademien den 7 Mart ii 1787. Stockholm 1787. Geismar , Perben : Tagpappets historie. Hagels tam, O J: Underrättelser om taktäckning med papper. Stockholm 1829. Hesselman, Georg: Från skrå hantverk till byggnads­ industri. Om husbyggen i Stockholm 1840-1940, s 34. Stockholm 1945. HusAMA 72 Allmän material- och arbetsbeskrivning för husbyggnadsarbeten . Byggandets samordning. Stockholm 1972. Kreuger, Henrik : De tekniska vetenskaperna. Bygg­ nadskonst Band l. Byggnadsmaterialier s 448-450 as­ falt väv, asfaltpapp, asfaltplattor mm, s 451-452 konstgjord asfalt. Stockholm 1920. Kreuger, Henrik : De tekniska vetenskaperna . .. Band IV s 518-523 Takbeläggning. Stockholm 1931 . Lennmalm & Co, Norrköping. Priskurant 1877 . Lindskog, Inga: Arvid Fax e och hans stenpapper. Meddelanden, Tekniska museets årsbok Daedalus 1952. Löfroth, Carl: Byggnadsindustrien s 70-71 Papptak, s 616-617 Taktäckning med asfaltpapp . Stockholm 1914. AB Mataki, Malmö, Broschyr 1948 . Om Munsksjö bruks förhydning- och takpapp. Tid­ skrift för Byggnadskonst och Ingenjörsvetenskap 1862. Om Munksjö takpapp och dess användning, broschyr 1879. Munksjö, Priskurant för asfaltpapp 1875 och 1881. Munksjö, broschyr 1897. Muntzing, Alvar : Om Thimfors Takpapp och Tak­ täckning. Stockho1m 190 l. Nordisk Familjebok taktäckning. 2:a upp! 1919, takpapp, Nordisk Papperskalender 1954-55. Ph0nix Posten 1979/4. Tagvedligeholdelse. 31 Reay, S:son, Guy: Johan Ohlssons Tekniska fabrik 1859-1959. En kort historik. Särtryck ur Bromma hembygdsförbund årsbok 1959. Rothstein, von E E: Handledning i allmän byggnads­ lära. Hus byggnadskonst, s 196 papper, s 510-5lf tak­ papper. Stockholm 1856, 1859. Svensk uppslagsbok 1954, takpapp, taktäckning. Sveriges Takpappfabrikanters Förening informerar. Höganäs Tak AB, leopaJ AB, AB Mataki. 1979. Åkerlund, John: Huru allmogehem skola byggas s 185-199. Svenska allmogehem, utg. av Carlsson, Gustaf. Stockholm 1910. 32 Riksantikvarieämbetets förlag ISBN 91-7192-653-4