Slutrapport för FoU-projektet Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Dokumentation, analys och sammanfattning Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:1 Slutrapport för FoU-projektet Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Dokumentation, analys och sammanfattning Rapport från Riksantikvarieämbetet 2006:1 Kate Tronner, Anders G. Nord, Dorrit von Arronet, Einar Mattsson och Anna Brandi Riksantikvarieämbetet Box 5405, 114 84 Stockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08-5191 8083 www.raa.se/bokhandel bocker@raa.se Projektdeltagare Riksantikvarieämbetet Kate Tronner, projektledare, 1:e laboratorieingenjör. Anders G. Nord, docent i kemi. Anna Brandi, målerikonservator. Misa Asp, stenkonservator. Ingrid Hemgren, målerikonservator. Externa deltagare Dorrit von Arronet, Institutet för materialkunskap vid Kungl. Konsthögskolan, lektor i materialkunskap, målerikonservator (Kungl. Konsthögskolan, Box 16 315, SE-103 26 Stockholm). Einar Mattsson, professor emeritus, före detta chef för Korrosionsinstitutet, konsult i frågor rörande nedbrytningsmekanismer (Einar Mattsson Korrosionskonsult, Apelvägen 26, SE-182 75 Stocksund). Kerstin Jonsson, Nordiska museet, konservator (Nordiska Museet, Box 27 820, SE-115 93 Stockholm). Omslagsbilder: Björn Larsson Redaktör: Lena Malmsten-Bäverstam Layout: underhuset.com ISSN 1651-1298 ISBN 13: 978-91-7209-436-9 ISBN 10: 91-7209-436-2 © 2006 Riksantikvarieämbetet 1:1 Tryckeri: Lenanders Grafiska AB Innehåll 1. Sammanfattning 2. Abstract 3. Bakgrund, syfte, uppläggning 4. Terminologi 5. Färgprovsamlingen och dess upphovsmän Nils Månsson Mandelgren Materialteknisk verksamhet vid Kungl. Konsthögskolan Färgprovsamlingarna 5 6 7 8 10 10 14 16 6. Analysmetoder 7.  Pigment och färgämnen i samlingarna på KKH och Nordiska Museet Mandelgrens målarskrin Mandelgrens akvarellskrin Georg von Rosens målarhurts Övriga ”färgstoffer” i samlingen på KKH 19 23 23 29 30 31 8. Bindemedel Översiktlig kemi Analysresultat från samlingen på KKH Problem med åldring av bindemedel 33 33 35 37 9. Övriga kemikalier i samlingen på KKH 10. ”Färgstoffer” i samlingarna 11. Studiebesök 12. Förvaring, hantering och hälsorisker 13. Slutsatser 14. Tillkännagivanden 15. Litteratur Appendix 1. Mandelgrens akvarellfärger Appendix 2. Pigment och färgämnen (exkl. Mandelgrens färger) Appendix 3. Bindemedel i färgprovsamlingarna Appendix 4. Övriga kemikalier 42 43 48 53 55 57 58 61 64 81 97 1. Sammanfattning Kungl. Konsthögskolans unika samling av äldre pigment och bindemedel har väckt stort internationellt intresse. De äldsta proverna, från cirka 1850–1890, härrör från Nils Månsson Mandelgrens målarskrin. I detta finns cirka 100 pigment, några bindemedel samt organiska färgämnen. Dessutom finns en mängd pigment, bindemedel och kemikalier efter Gottfrid Kallstenius, Simon Sörman och Björn Hallström, tidigare lärare och professorer vid Kungl. Konsthögskolan (KKH). På Nordiska museet återfanns nyligen Mandelgrens länge saknade akvarellfärger och Georg von Rosens målarhurts, som också ingår i denna studie. Totalt omfattar dessa samlingar cirka 1500 ämnen. Vårt projekt, som bedrivits under åren 2003–2005, har syftat till att undersöka dessa värdefulla samlingar. Samlingarna har dokumenterats. Ett urval bland alla ämnen har analyserats med svepelektronmikroskop utrustat med en mikroröntgenanalysator (SEM/EDS) och/eller med Fourier-Transform Infrarödspektroskopi (FTIR). I några fall har kompletterande analyser utförts externt med Ramanspektroskop (RS), vätskekromatografi (HPLC) eller gaskromatografi med masspektro- skopi (GC-MS) vid ICN (Amsterdam) och IRPA (Bryssel). Undersökningen har klargjort vilka pigment och bindemedel som konstnärerna i Sverige använde under perioden 1850–1950. Ett annat syfte med studierna var att bygga upp en referensdatabas av infrarödspektra (IR) för bindemedel och organiska färgämnen. Nedbrutna färgämnen och bindemedel medför stora problem vid kemiskt analysarbete, eftersom sådana ämnen inte ingår i kommersiellt tillgängliga referensbibliotek för IR-spektra. Relevant litteratur rörande äldre pigment och bindemedel har sammanställts. I september 2003 färdigställdes en lägesrapport med titeln ”Nils Månsson Mandelgrens färgämnessamling – dokumentation och analysresultat”, och året därpå presenterades en andra delrapport med titeln ”Undersökning av unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan – Lägesrapport september 2004”. Vi har gjort studiebesök såväl inom som utom Sverige. De viktigaste resultaten redovisas i föreliggande rapport. Vi avser också att färdigställa några sammanfattande uppsatser för en svensk och en internationell läsekrets. Förord  2. Abstract At the Royal University College of Fine Arts in Stockholm, there is a unique collection of formerly used artist’s materials (pigments, dyestuffs, and binders) which has caused great international interest. The oldest specimens dating from about 1850-1890 belonged to the Swedish artist Nils Månsson Mandelgren. Also material from the activities of Gottfrid Kallstenius, Simon Sörman and Björn Hallström, all late teachers and professors at the College, was examined. Furthermore, the water-colours used by Mandelgren, which have long been missing, and the painting materials of the artist George von Rosen have recently been found at the “Nordiska Museet” in Stockholm. In total, the collections studied contain more than 1500 pigments, binders and other chemicals. The project, carried out during 2003-2005, is a detailed study of these valuable collections. They have all been documented and a selection of specimens has been analyzed by scanning electron microscope equipped with micro-X-ray-analyzer (SEM/EDS) and/ or by Fourier-transform infrared spectroscopy (FTIR). In some cases additional analyses have been carried out at the ICN (Amsterdam) or IRPA (Brussels) laboratories by means of Raman spectroscopy (RS), liquid chroma- tography (HPLC), or gas- and mass spectrometry (GCMS). The investigations have clarified which pigments, dyestuffs and binders the artists in Sweden used during 1850-1950. Another aim of the project has been to create a reference data base with infrared spectra (IR) for new and aged binders and organic dyestuffs. Degraded compounds are difficult to identify chemically, as they are not included in the commercially available reference libraries. Literature on formerly used pigments, dyestuffs and binders has been compiled. In September 2003 a progress report (in Swedish) was prepared with the following title in translation: ”The painting materials used by Nils Månsson Mandelgren – documentation and results of analysis”. The following year a second report (also in Swedish) ”Investigation of a unique collection of painting materials at the Royal University College of Fine Arts – progress report September 2004” was prepared. Furthermore, visits relating to the subject have been made in Sweden as well as abroad, the main results being presented in this report. In addition, summarizing publications are planned for Swedish and international readers.  Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 3. Bakgrund, syfte, uppläggning Institutet för Materialkunskap (IMK) vid Kungl. Konsthögskolan (KKH) förfogar över en unik samling av äldre pigment och bindemedel, som väckt stort internationellt intresse. De äldsta proverna, omkring 100 färgstoffer samt några fasta bindemedel från 1850–1890, härrör från den kände kulturpersonligheten Nils Månsson Mandelgren. Dessutom finns på KKH cirka. 900 pigment, färgämnen och bindemedel, samt omkring 400 kemikalier, efterlämnade av Gottfrid Kallstenius, Simon Sörman och Björn Hallström, samtliga tidigare lärare och professorer vid skolan. På Nordiska museet återfanns nyligen ett hundratal färgprover, nämligen Mandelgrens länge saknade akvarellskrin samt konstnären Georg von Rosens målarhurts. Totalt omfattar studien omkring 1500 ämnen. Det är av stor vikt att dessa unika samlingar bevaras för eftervärlden. De har nu dokumenterats, och flera hundra prover som ansetts vara intressanta har analyserats. Resultaten klargör vilka pigment och bindemedel som konstnärer i Sverige använde under perioden 1850–1950. Ett annat syfte med studierna har varit att bygga upp en referensdatabas med infrarödspektra (IR). Åldrade pigment och bindemedel medför stora problem vid kemisk analys, eftersom sådana ämnen inte ingår i kommersiellt tillgängliga referensbibliotek för IR-spektra. Det treåriga FoU-projektet, finansierat av Riksantikvarieämbetet, påbörjades i januari 2003 med följande mål och syften: samlingen på Kungl. Konsthögskolan, inklusive målarskrinen på Nordiska Museet. • Sammanställa en referensdatabas innehållande IRspektra för både opåverkade och nedbrutna färgämnen och bindemedel, vilket kommer att underlätta framtida analyser av dessa ämnen. • Utarbeta en rekommendation för hur samlingen ska förvaras och bevaras åt eftervärlden, bland annat med hänsyn till förekomst av giftiga och hälsovådliga kemikalier. • Informera berörda myndigheter och museer om samlingarna och analysresultaten. Etablera kontakter med relevanta internationella • forskningslaboratorier på området. • Utarbeta en slutrapport år 2006, samt vetenskapliga uppsatser för en svensk och en internationell läsekrets. • Vetenskapligt dokumentera och analysera den unika Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan  4. Terminologi Inom färgområdet är språkbruket något varierande. I föreliggande skrift tillämpas följande terminologi, som i huvudsak är baserad på Färg- och Lackteknisk ordlista (TNC 88) och ”Paints and varnishes – Terms and definitions” (ISO 4618). Färg (1), målningsfärg: målningsmaterial utgörande blandning av bindemedel, bindemedelslösning eller bindemedelsemulsion, samt fyllmedel och färgämne i form av dispergerade pigment, avsett att anbringas på en yta och där, efter torkning, bilda ett skikt. Färg (2), kulör: synförnimmelse som kan beskrivas med ord som rött, grönt, grått, brunt etcetera. Pigment: färgande ämne, avsett att blandas med bindemedel; praktiskt taget olösligt i detta. Vanligen bestående av finkorniga partiklar; används för att ge färgen dekorativa, skyddande och/eller optiska egenskaper. Färgämne: ämne som ger viss kulör åt färgnings- eller målningsmaterial, i vilket det är löst. Färgstoff: äldre benämning på pigment eller lösligt färgämne, med förmåga att ge kulör. Bindemedel: flytande, icke-flyktig del av målningsmaterial avsedd att hålla samman skiktet och fästa detta vid underlaget. Oljefärg: färg vars bindemedel huvudsakligen består av en torkande olja. Tempera: snabbtorkande färg i en blandning av olika bindemedel. Den kan till exempel bestå av äggula och/eller äggvita (äggtempera), eventuellt innehållande en olja (äggoljetempera), kasein (kaseintempera) eller gummi arabicum (gummitempera). Akvarellfärg: transparent (icke täckande) konstnärsfärg i vilken pigmentet har dispergerats i vattenlösligt bindemedel, såsom gummi arabicum eller dextrin. Gouachefärg: täckande vattenfärg i vilken pigmentet har dispergerats i ett vattenlösligt bindemedel. Bindemedlet innehåller ofta mjukgörare. Färgen innehåller fyllmedel som ger en opak färgverkan. Pastellfärg: konstnärsfärg med hög halt av krita. Färgstofferna är sammanpressade med små mängder bindemedel, till exempel tapetklister. Freskomålning: målning med kalkfärg på fuktig kalkputs (al fresco). Jämför målning på torr kalkputs (al secco). Limfärg: färg bestående av animaliskt lim och pigment. Pigment och färgämnen, ”färgstoffer” Man kan skilja mellan oorganiska färgstoffer, såsom zinkvitt, ockra etcetera och organiska färgstoffer, såsom indigo, krapplack och indiskt gult. En annan indelningsgrund är naturliga färgstoffer, framställda av i naturen förekommande råmaterial, till exempel äkta ultramarin, ockra, indigo, och syntetiska färgstoffer, framställda på kemisk väg, till exempel zinkvitt, kadmiumgult och berlinerblått. Den tyske färgforskaren Adolf Wilhelm Keim introducerade år 1886 så kallade ”normalfärger”, som skulle uppfylla sju kvalitetskrav (se nedan). Trots att Anton Munkert 1905 upprepade förslaget i skriften ”Die Normalfarben”, hade idén dock inte realiserats. Konstnären Gottfrid Kallstenius bedrev samtidigt studier i materialkunskap vid Konstakademien. Han intresserade sig särskilt för måleriets tekniska sidor och problem med färgernas bevarandegrad. Med vemod iakttog han de förändringar som drabbat Rembrandts målningar ”Nattvarden” och ”Claudius Civilis”. Kallstenius lyckades 1908 intressera färgfirman Wilhelm Becker i Stockholm för att framställa konstnärsfärg av hög kvalitet enligt normalfärgsidén. Som teknisk expertis anlitades Kallstenius och docenten John Köhler. I början av 1912 kunde Beckers Normalfärger föras ut på marknaden med bland annat prins Eugen och Anders Zorn bland kunderna. 1913 utgavs Kallstenius klassiska handbok ”Oljemåleriet – Färgstoff och Bindeämnen” på Wahlström & Widstrands förlag. I sin bok har Kallstenius beskrivit cirka 120 färgstoffer (pigment och färgämnen), av vilka många beskrivits i äldre källor. I förteckningen anges också över 1000 synonymer. Keims kvalitetskrav från år 1886 tillämpas i dag av  Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan alla som tillverkar konstnärsfärger. Med hänsyn till beständigheten hos konstnärsfärger föreslogs följande indelning (Kumlien 1977): • normalfärger, vilka är beständiga och sinsemellan blandbara, respektive • icke-normalfärger, vilka är obeständiga eller vilkas hållbarhet är inskränkt till oblandat tillstånd. På normalfärger ställs följande sju krav (jfr Kallstenius 1913): • Teknisk renhet, färgen ska ha den kemiska sammansättning som dess benämning anger. • Ljusbeständighet, färgen får inte blekas eller i övrigt förändras av dagsljuset. färgen får ej påverkas av luften och i denna förekommande koldioxid, svavelväte, svaveldioxid, ammoniak etcetera. Oljebeständighet, olöslighet i olja (ej att förväxlas • med blandbarhet med olja). • Vattenbeständighet, olöslighet i vatten. (I akvarellfärg är bindemedlet lösligt men ej pigmentpartiklarna.). Blandbarhet, oföränderlighet vid blandning med • andra normalfärger. • Kalkbeständighet (gäller vid målning med kalkfärg eller vid freskomåleri); färgen ska kunna blandas med kalk utan att förändras och ska efter kalkens torkning (karbonatisering) förenas med denna. • Luftbeständighet, Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan  5. Färgprovsamlingen och dess upphovsmän Nils Månsson Mandelgren Konstnären och fornforskaren Nils Månsson Mandelgren (1813–1899) var en bemärkt kulturpersonlighet under 1800-talet. Han intresserade sig för olika kulturföremål såsom bruksföremål, konstföremål, byggnader och fornlämningar. Bland annat var han mycket intresserad av färgämnen och målningar, samtida konstverk såväl som medeltida kalkmålningar. Mandelgren arbetade tidvis med restaurering av gamla målningar. En väsentlig del av Kungl. Konsthögskolans färgprovsamling härrör från Nils Månsson Mandelgren. Nedanstående levnadsbeskrivning baseras på Stavenows biografi (se litteraturförteckningen). Mandelgrens målarskrin har på olika vägar hamnat på Kungl. Konsthögskolan, medan akvarellskrinen nyligen återfunnits på Nordiska Museet. Ett mycket stort antal av hans teckningar, anteckningar, skrifter och texter förvaras på Etnologiska institutionen med Humanekologiska avdelningen och Folklivsarkivet vid Lunds Universitet. Nils Månsson Mandelgren föddes 1813 i Ingelsträde i nordvästra Skåne. Som barn förlorade han båda föräldrarna, som härstammade från relativt välbärgade bondesläkter. Detta blev givetvis ogynnsamt för hans skolgång och uppväxt. Han visade emellertid stor talang för teckning och målning, och som tolvåring började han dekorera böndernas kistor och skåp och ”ritade tillika kistebrev för ortens flickor med vilka de voro särdeles belåtna”. Han levde dock i stort armod. Genom släkten de la Gardie fick Mandelgren kontakt med Konstakademien i Stockholm, där han 1833 antogs som elev och fick undervisning i teckning. Under studietiden vid akademien utvecklades Mandelgren till en skicklig tecknare. En bild av Mandelgren som ung visas i figur 1. Våren 1838 lämnade Mandelgren Stockholm för studier vid Konstakademien i Köpenhamn. Den kände arkeologen och museimannen Christian J. Thomsen väckte Mandelgrens intresse för Nordens forntid och konservering av dess konstverk. Han fick dessutom lära grunderna för restaurering av ”föråldrade målningar” av Jens Peter Möller, konservator vid Konglige Malerisamling. Vistelsen i Köpenhamn varade till 1841. Därpå anträdde Mandelgren en tvåårig, mycket strapatsrik, Figur 1. Mandelgren vid 28 års ålder. Litografi efter teckning av en konstnär vid namn Smit, Köpenhamn 1841. studieresa till Tyskland, Italien och Frankrike (figur 2). Under resan studerade han och arbetade på konserveringsateljéer, samt ägnade särskild uppmärksamhet åt undervisning i ritning vid hantverksskolorna. Tillbaka i huvudstaden och fylld av intryck från sina utländska resor utarbetade han förslag till förskönande av Stockholm, bland annat ett svenskt Museum för Skulptur och Målning, ett nytt större kastell på Kastellholmen, en ny kyrkogård, samt ”Generalplan för det i Frisens park å Kungl. Djurgården tillämnade Tivoli”. Projektförslagen gick emellertid om intet, däremot var han med och grundade en ritskola för hantverkare (nuvarande Konstfack) och Svenska Slöjdföreningen. Dessa skulle kompensera den försämring av arbetarnas hantverksskicklighet som förväntades efter skråväsendets avskaffande och näringsfrihetens införande. År 1846 inledde Mandelgren sina svenska forsknings- 10 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 2. Mandelgrens resor i Europa. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 11 resor för att ”betrakta och uppskatta den bilda(n)de konstens efterlämningar”. Denna verksamhet utfördes med visst stöd från Kungl. Maj:t och med följande instruktioner från riksantikvarien Bror Emil Hildebrand: 1. Att i kyrkorna undersöka, beskriva och, om möjligt, även avteckna vad som i arkitektoniskt hänseende kan äga större märkvärdighet, såsom rundkyrkors konstruktion och plan, ovanliga torn, al frescomålningar på väggar och valv, målningar och skulpturarbeten på gamla altartavlor och andra flyttbara föremål. 2. Att även hos enskilda personer, där sådant tillåtes, anteckna och beskriva konstverk, rustningar och dylikt, som kan äga antikvariskt eller historiskt värde. Dessutom gavs detaljinstruktioner rörande konstverk som möjligtvis kunde komma att införlivas i ett blivande Nationalmuseum (d.v.s. Historiska museet). De fem forskningsresorna (1846–1850) ägnades åt landskapen Södermanland, Uppland, Dalarna, Jämtland, Härjedalen, Närke, Östergötland, Småland, Värmland, Västergötland, Halland, Blekinge, Skåne och Öland (se litteraturförteckningen i slutet av rapporten). I Värmland gjorde Mandelgren en av sitt livs stora upptäckter, nämligen Södra Råda träkyrka med välbevarade målningar från 1323 och 1494, vilka dittills förefaller ha varit okända för vetenskapen. Tack vare Mandelgrens avbildningar har denna klenod, trots en förödande brand 2001, i någon mån räddats åt eftervärlden. I Bjäresjö kyrka utanför Ystad fann han under vitmeningen romanska målningar från 1200-talet, vilka han restaurerade två år senare. Under resorna var det inte bara kyrkorna och deras inventarier som intresserade honom, utan även fornlämningar. På höstarna renritades skisserna med hjälp av akademielever, så kallade ”slynglar”. Resultatet blev tiotusentals teckningar och beskrivningar. Ett annat resultat av Mandelgrens resor var att han gick till rätta med den vanvård och vandalisering av kyrkor och deras inventarier som pågått under många år. Ett stort antal värdefulla föremål lyckades Mandelgren förvärva för att införliva med samlingarna i statens museer. Mandelgrens ambition var att publicera sina skisser och teckningar av kyrkor, inventarier och väggmålningar med mera. Han fick visst bidrag av mecenater i Skåne. Men det var genom att själv utföra den kostsamma litograferingen av färgplanscherna, vilket krävde fem års arbete under torftiga förhållanden i en Paris-ateljé, som Mandelgren år 1855 kunde publicera första häftet av Monuments Scandinaves du Moyen Age, dessinés et publiés par N. M. Mandelgren. Detta häfte, som bland annat innehöll planscher från Södra Råda kyrka i Värmland, togs mycket väl emot i den internationella forskar- och konstvärlden. Mandelgren utsågs till ledamot av Konstakademien i Florens, Akademien S. Luca i Rom, Oldskriftselskabet i Köpenhamn och Konstakademien i Amsterdam. Resterande fyra häften kunde tryckas med visst bidrag från franska staten. Hela verket omfattade, förutom rätt knapphändig text, 40 planscher, varav 15 trycktes i ”originalens färger”. Mandelgrens nästa planschverk ”Samlingar till Svenska Konst- och Odlings-historien” utkom med två häften 1866 och 1868. De innehöll avbildningar av allmogens redskap och husgeråd, samt byggnader och föremål av konsthistoriskt intresse. Av kostnadsskäl publicerades emellertid inga fler häften. År 1877 utkom de första häftena av ett annat verk, som Mandelgren tänkte sig som sitt opus magnum: Atlas till Sveriges odlingshistoria. Alla yttringar av svensk odling, från kyrkor, herrgårdar och bondgårdar till enklaste uthus och redskap skulle här avbildas och nödtorftigt beskrivas. Inte heller detta verk kunde emellertid fullbordas. Efter stor tvekan testamenterade Mandelgren sina akvareller, skisser och anteckningar till Lunds universitet. År 1889 publicerade han en katalog över samlingarna, som omfattade 30 000–40 000 nummer. Merparten av Mandelgrens hopsamlade föremål finns däremot på Nordiska Museet. Även om Mandelgren saknade skapande konstnärlig förmåga, blev han flitigt anlitad som konservator och kopist. Ett exempel är en kopia av en målning föreställande Kristus i Emaus efter original av Adam Müller. Ett annat exempel är en kopia av en målning föreställande Kristi gravläggning, tillskriven van Dyck. Båda kopiorna blev altartavlor i Kullabygden. Restaurering av målningar var tillsammans med teckningsundervisning länge Mandelgrens främsta inkomstkälla. Han ansågs vara sin tids kunnigaste konservator i Sverige. Åren 1844–1846 restaurerade han ett tjugotal oljemålningar för Kongl. Museum (KM), då inrymt i Stockholms slott. Räkningarna förvaras fortfarande på Nationalmuseum (NM). Mandelgrens insatser bestod av lagning av hål och sprickor, borttagning av äldre övermålningar, smuts och fernissa. Bland annat restaurerades målning NMnr 257 med Kejsar Karl V och Kurfursten Johan Fredrik av Sachsen på jakt, målad av okänd tysk konstnär 1546. Detta arbete debiterades med 32 Riksdaler Banco. Vidare konserverade han NMnr 272 föreställande en batalj mellan fransmän och österrikare i slaget vid Pavia, NMnr 297 med Paris dom (H. Schöpfer d.ä. 1534), NMnr 324 föreställande en fiskmarknad (J. Beuckelaer 1570) och NMnr 377, ett landskap av Paul Bril. Mest känd är hans restaurering 1852 av al frescomålningar från 1200- och 1300-talen i Bjäresjö kyrka i närheten av Ystad. Denna kvalificerade restaurering beskrivs i uppsatsen Anteckningar om techniken i våra 12 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan gamla kyrkomålningar samt om sättet att restaurera dessa (Mandelgren 1871-72). I övrigt kan nämnas hans restaurering av två plafonder på Kungl. Slottet och hundratals målningar på skånska slott och herresäten. Till sist något om Mandelgrens personliga relationer. Hans liv präglades av penningbrist och torftiga levnadsvillkor. Till stor del synes detta ha berott på Mandelgrens ”bristande bildning, osmidighet, okultiverade uppträdande, envishet och känslighet för kritik”. Riksantikvarien Bror Emil Hildebrand, som hade att yttra sig över Mandelgrens anslagsäskanden till Kungl. Maj:t, fick med tiden en alltmer negativ inställning till honom. En tvist utvecklades, och dess kulmen nåddes i en provocerande pamflett som Mandelgren publicerade 1876 med följande ironiska titel: Några bidrag till den svenska arkeologiska forskningens historia under den tid Herr Kommendören m.m.m.m. Herr D:r Bror Emil Hildebrand innehaft riksantiqvarie-embetet. Konflikten motverkade givetvis ett samarbete som hade kunnat bli till stor nytta såväl för Mandelgren som för Historiska museet. Mandelgren hade överhuvudtaget få vänner, men 1844 inleddes en livslång vänskap med Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, bibliotekarie, chef för Kungl. Teatern, diplomat och jordbrukare. Mandelgren var enligt denne ”för den ytlige betraktaren en föga tilldragande personlighet, blott en fattig artist, lång, mager, tarvligt klädd, uppfostrad i nödens skola, utan spår av lärd bildning, utan högre talang såsom målare, och med ett trotsigt, föga förfinat umgängessätt”, men ”under den tarvliga ytan gömde sig en varm entusiasm och en okuvlig viljekraft. Han var en man med utomordentlig verksamhetsförmåga, en initiativets man, sådan jag aldrig funnit maken ibland mina samtida.” Hyltén-Cavallius tycks ha varit ett viktigt stöd för Mandelgren, bland annat vid bildandet av Svenska fornminnesföreningen (1869). Denna bildades i direkt opposition mot Hildebrands maktfullkomlighet och strävan att till Vitterhets-akademien och Historiska museet centralisera fornminnesvård och samlingar. Sedan Hildebrand vid årsskiftet 1879/1880 avgått som riksantikvarie, mildrades motsättningarna efter hand. Mandelgren bodde på sin ålderdom ”i en avlägsen vrå på Söder med kalla rum, utan bekvämligheter, under ständig strid och ansträngt arbete från morgon till kväll”. Hyltén-Cavallius erbjöd honom en bekvämare tillvaro på sin gård Sunnanvik i Småland men någon flyttning dit blev inte av. År 1894 lyckades Mandelgren komma in på Ersta diakonianstalt, där han slutade sina dagar. Han begravdes på Sandsborgskyrkogården i Enskede. I Ingelsträde har en minnessten rests med följande inskription: ”ÅT MINNE AV ARTISTEN OCH FORNFORSKAREN NILS MÅNSSON MANDEL- Figur 3. Mandelgrens färgglada avbildning av kormål­ ning från Södra Råda kyrka. Från ”Monuments Scandi­ naves du Moyen Age”. GREN, FÖDD 17.7.1813, DÖD 1.4.1899, BONDESONEN FRÅN INGELSTRÄDE SOM VANN VIDA RYKTE. I HÅGKOMST AV HANS VERK RESTES STENEN 1932”. Mandelgrenska Samfundet Den 23 september 2003 besökte Ulla-Britt Thofelt från Mandelgrenska Samfundet Riksantikvarieämbetet, och höll då ett föredrag om Mandelgren och samfundet. Samfundet bildades 1982 i Skåne på initiativ av K. Arne Blom (även deckarförfattare) samt Bengt Jacobsson. Under det första decenniet var föreningen mycket aktiv med cirka 400 medlemmar. En tidskrift med namnet ”Odlarmödan” utkom med fyra nummer per år, men nu tycks utgivandet ha upphört. Intresset har avtagit, men fortfarande finns ett hundratal medlemmar. Varje år hålls ett årsmöte i Skåne. Ett antal böcker har publicerats med titlar som ”Mandelgren i Dalarna”, ”Mandelgren i Småland” etcetera. Andra landskap som behandlats är Skåne, Blekinge, Öland, Södermanland, Östergötland och Jämtland-Härjedalen (se litteraturförteckningen). Mandelgrens efterlämnade papper är donerade till Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 13 Folklivsarkivet i Lund. Här finns det berömda planschverket ”Monuments Scandinaves du Moyen Age” med bland annat bilder och teckningar av målningarna i den numera nedbrunna kyrkan i Södra Råda. Ett exempel visas i figur 3. Riksantikvarieämbetet ämnar nu fotodokumentera flertalet av de äldre svenska träkyrkorna. Detta är av stor vikt, eftersom man aldrig vet, om och när olyckan kan vara framme igen. Akke Kumlien Materialteknisk verksamhet vid Kungl. Konsthögskolan Vid Kungl. Konsthögskolan (KKH) bedrevs viss undervisning i materialkunskap redan 1903 av Gottfrid Kallstenius. Från 1924 tjänstgjorde Akke Kumlien där som lärare i materialkunskap och måleriteknik. Den 1 juli 1935 grundades Institutet för Materialkunskap (IMK) vid Kungl. Konsthögskolan med anslag beviljat av Riksdagen. Akke Kumlien utsågs till institutets förste föreståndare. Föreståndarskapet har innehafts enligt nedanstående förteckning. (För Kallstenius avses verksamheten som lärare vid Konstakademien). En kort biografi lämnas här nedan för några av personligheterna. Gottfrid Kallstenius Akke Kumlien Simon Sörman Erik Lindholm Björn Hallström Dorrit von Arronet Gottfrid Kallstenius 1903–1934 1935­–1949 1949–1963 1963–1965 1965–1996 1996–­2006 Gottfrid Samuel Nikolaus Kallstenius föddes i Västervik 1861. Han utbildade sig till målare genom studier på Konstakademien, samt i Frankrike och Italien. År 1900 blev han ledamot av Konstakademien. På eget initiativ började han 1903 undervisa där som lärare (1910–1912) och som vice professor (1912-1934). Kallstenius måleri under 1880-talet präglades av realism och ljusa färger. Under 1890-talet övergick han emellertid till romantiskt stämningsmåleri med färgstarka solnedgångar och rödstammiga tallar. Kallstenius målade också altartavlor, till exempel i Västerviks kyrka. Kallstenius intresserade sig mycket för måleriets tekniska sidor, i synnerhet färgernas äkthet och bevarandegrad. Han arbetade med att definiera vad som menas med normalfärger (se Kapitel 4). År 1913 utgavs hans klassiska handbok ”Oljemåleriet – Färgstoff och Bindeämnen”. Han avled 1943. Axel (Akke) Ragnar Kumlien föddes i Stockholm 1881. Efter akademiska studier i Uppsala och Lund blev han 1914 filosofie licentiat på en avhandling om medeltidsborgen ”Kärnan” i Helsingborg. Efter anställning som amanuens vid Nationalmuseum och konstnärlig rådgivare vid P.A. Norstedt & Söner, inledde han 1924 undervisning vid Kungl. Konsthögskolan. Här utnämndes han 1935 till föreståndare för det nyinrättade Institutet för Materialkunskap. Han tjänstgjorde dessutom som föreståndare för Skolan för bok- och reklamkonst (1941–1946) och utnämndes 1946 till intendent för Thielska galleriet. Akke Kumlien gick ur tiden 1949. Kumlien blev känd för sin verksamhet som bokkonstnär. Han var en skicklig kalligraf, vilket även kom till uttryck inom reklamkonsten. Välkända resultat härav är märket för Svenskt Tenn (1924), den eleganta ”R”symbolen som framtogs till Radiotjänsts femårsjubileum 1929, samt det magistrala omslaget till Rikstelefonkatalogen (1938) och Expressens huvud, som utformades i samband med att kvällstidningen grundades (1944). Kumlien tecknade också sedlar samt ett frimärke med porträtt av August Strindberg. Kumliens mest kända sedel, tiokronorssedeln (1941) med porträttet av Gustav Vasa, mönstertrycktes i flera färger och var banktekniskt sett ett avsevärt framsteg. I samarbete med den tyske stilgjutaren Karl Klingspor utformade han ett eget typsnitt, Kumlien Medieval, vilket blev färdigt 1948. Detta år utgavs också tankeboken ”Bokstav och ande”, Kumliens testamente som bokkonstnär. Som konstnär var Kumlien, enligt konservator Sture Åkerström, en näst intill oöverträffad valörmålare i sin generation. ”Han målade soliga, njutbara stadsbilder, fridfulla landskapsbilder, vardagslycka på någon boulevard i Stockholm, lugna skärgårdsbilder, intimt fångade porträtt av familjen och konstnärsvänner men också fräcka, bitska stilleben … Men något genombrott som konstnär fick han egentligen aldrig …”. Mer känd blev han som lärare i materialkunskap. Sina kunskaper på detta område samlade han i tre numera klassiska handböcker: Modern temperamålning (1934), Oljemåleriet – material, metoder och mästare (1946) och Akvarell, gouache, pastell och tempera – teknisk handledning (1948). År 1991 publicerades Oljemåleriet i nyutgåva med kommentarer av professor Björn Hallström, dåvarande föreståndare för Kungl. Konsthögskolans institut för materialkunskap. Kumliens kunskaper i materialteknik fick även spridning genom hans mångåriga samarbete med AB Wilhelm Becker. 14 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Simon Sörman Gustaf Simon Sörman föddes 1905 i Arvika. Han bedrev studier vid Kungl. Konsthögskolan och fick utbildning som konservator och dekorationsmålare. Han intresserade sig bland annat för frescomålning, mosaik, glasmålning, puts, plastfärger, färgning av betong, och olika patineringar. 1949–1963 var han lärare i materialkunskap och föreståndare för Institutet för Materialkunskap vid Kungl. Konsthögskolan. Sörman medverkade vid restaurering av målningar i till exempel Härkeberga kyrka, Wenngarns slott, Dramatiska teatern, Operan och Operakällaren. Bland konstnärliga arbeten kan nämnas al secco-målningar i Överluleås och Gåsborns kyrkor och al fresco-målningar i Sunnes och Hakkas kyrkor. Vidare kan nämnas altartavlor i Vilske-Klevas och Rämens kyrkor, samt glasmosaikfönster i Gärdhems och Baltaks kyrkor. Sörman avled 1963. Erik Lindholm språk och St Petersburgs arkitekturhistoria). Han har bland annat arbetat på Nationalmuseum, Stockholms Stadsmuseum och Byggnadsstyrelsen. Från 1965 till sin pensionering 1996 var Björn Hallström professor och föreståndare vid Kungl. Konsthögskolans Institut för Materialkunskap. Hallström (figur 4) var både konstnär, konsthistoriker, naturvetare och fotograf. Han har gett ut ett stort antal böcker i vitt skilda ämnen, till exempel den klassiska ”Måleriets material” som är en oumbärlig handbok för alla som sysslar med bildkonstnärlig verksamhet. Dessutom olika handböcker i oljemålning, samt böckerna ”Att avslöja konstförfalskningar - Ruffel och båg i guldram”, ”Kandinsky design” med flera. Han efterträddes 1996 av sin hustru Dorrit von Arronet. Erik Lindholm föddes 1919 i Skellefteå. Han utbildades under professor Otte Sköld vid Kungl. Konsthögskolan, och var under några år (1963–1965) föreståndare för IMK, därefter lärare där fram till 1984. Han har utfört många oljemålningar med olika motiv, främst stilleben och landskap. Lindholm har även arbetat med glasmåleri och betong. Bland offentliga arbeten märks glasmålningar i flera kyrkor, fresker med mera. År 1969 utgav Lindholm en bok med titeln ”Kalkmålningstekniker”. Björn Hallström Björn Henrik Hallström föddes i Östersund år 1931. Han skaffade sig en mycket mångsidig utbildning, bland annat vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan, samt universitetsutbildning i konsthistoria, slaviska språk och arkitekturhistoria (fil. kand., fil. lic. i slaviska Figur 5. Dorrit von Arronet. Foto: Kate Tronner. Dorrit von Arronet Figur 4. Professor Björn Hallström. Foto: Kungl Konst­ högskolan Dorrit Elisabet von Arronet (figur 5) föddes i Danzig 1941. Efter studier i konsthistoria vid Stockholms universitet och en internationell sekreterarutbildning utbildade hon sig till målerikonservator vid KKH. Därefter följde praktik vid Nationalmuseum i Florens och vid National Maritime Museum (Greenwich, London). Hon har utfört många avancerade konserveringar av oljemålningar. År 1969 gifte hon sig med professor Björn Hallström (se ovan). Hon har i flera år arbetat vid Kungl. Konsthögskolan som lärare och lektor i mate- Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 15 Figur 6. ”Mediaskåpet” på Kungl. Konsthögskolan. Foto: Björn Larsson. rialkunskap, och under åren 1996–2006 var hon föreståndare vid Institutionen för Materialkunskap. Dorrit von Arronet har medverkat i ett flertal skrifter rörande måleri- och materialkunskap. (figur 6), innehåller i huvudsak flytande organiska bindemedel, men även en del pigment, färgämnen, fasta bindemedel, uppstrukna pannåer och kemikalier. Gottfrid Kallstenius’ material är delvis samlat i ett mindre, grått väggfast skåp med fem hyllor, kallat ”Kallsteniusskåpet” (figur 7). Här finns ett stort antal kemikalier, men även många pigment och bindemedel. I ett tredje stort skåp med glasdörrar, här kallat ”fönsterskåpet” (figur 8), förvaras i huvudsak pigment och organiska färgämnen. Av märkningen på burkarna framgår, att Kallstenius bidragit med ett stort antal pigment till denna samling. För några år sedan återfanns på Nordiska Museet tre träskrin som tillhört Mandelgren. Bland annat fanns en stor, platt låda (N.M. 80.790) innehållande ett femtiotal akvarellfärger. En mindre låda märkt ACKERMANN (N.M. 75.189) innehöll cirka 20 färger. I den tredje lådan (N.M. 75.190) fanns enbart penslar. Förutom dessa skrin förvaras på Nordiska Museet en målarhurts Färgprovsamlingarna På Konsthögskolans Institut för Materialkunskap (IMK) finns samlingar av både äldre och moderna konstnärsmaterial. Vi har i detta projekt huvudsakligen intresserat oss för oorganiska pigment samt organiska färgämnen och bindemedel från perioden 1850–1950. Det äldsta materialet representeras av Nils Månsson Mandelgrens målarskrin, en blecklåda med (framför allt) pigment av olika slag, rena eller blandade, som förvaras på Kungl. Konsthögskolan. De andra samlingarna på Kungl. Konsthögskolan förvaras för närvarande (2006) i tre olika skåp. Ett glasskåp, här kallat ”mediaskåpet” 16 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 7. ”Kallsteniusskåpet” på Kungl. Konsthögskolan. Foto: Björn Larsson. från omkring 1920, som tillhört konstnären Georg von Rosen. I denna finns ett mindre antal pigment, oljor och fernissor. Även ovan nämnda samlingar har dokumenterats och undersökts i projektet. En sammanställning över samlingarnas innehåll inklusive materialen från Nordiska Museet presenteras i tabell 1. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 17 Figur 8. ”Fönster­ skåpet” på Kungl. Konsthögskolan. Foto: Björn Larsson. Tabell 1. Färgprovsamlingen på Kungl. Konsthögskolan (KKH), samt Mandelgrens akvarellfärger och Georg von Rosens målarhurts på Nordiska Museet (N.M.) Samling Mandelgrens målarskrin Förvaras hos: KKH Innehåll Huvud­sakligen oorganiska pigment. Akvarellfärger. Kemikalier, binde­medel, några uppstrukna pannåer med pigment ­ och torkande oljor. Pigment, bindemedel och ett stort antal kemikalier (främst oorganiska). Mest pigment och organiska färgämnen, några bindemedel. Färgtuber, flaskor med bindemedel, pigment. Ungefärligt antal prover 100 pigment An­märkning Ett fåtal fasta binde­ medel och organiska färgämnen. Mandelgrens akvarellskrin ”Media­skåpet” N.M. KKH 80 200 binde­medel, 50 kemikalier. Ca 20 pigment och 20 pannåer. ”Kallstenius skåp” KKH 80 bindemedel, 60 pigment, 350 kemi­ ­ kalier. 500 olika färgstoffer. Ett mindre antal kemikalier och bindemedel. ”Fönsterskåpet” KKH Georg von Rosens målarhurts ­ N.M. 50 olika prover. 18 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 6. Analysmetoder Samtliga ovan nämnda pigment, färgämnen, bindemedel och kemikalier i samlingarna har dokumenterats, och omkring en tredjedel av dessa har även analyserats. Ett vanligt optiskt mikroskop har använts för en preliminär undersökning av pigment och färgämnen. Färg och kristallform räcker någon gång för att identifiera dessa. Man kan även utnyttja UV-ljus, eftersom vissa pigment, till exempel. bariumsulfat, fluorescerar i ultraviolett ljus. Enkla våtkemiska tester är ibland användbara, men de är otillförlitliga om flera ämnen finns i provet. I några fall har en kompletterade undersökning i ett polarisationsmikroskop (PLM) kunnat säkerställa identifieringen. Denna metod är ofta använd vid identifiering av historiska pigment. Anisotropa pigment kan karakteriseras utifrån optiska särdrag, som visar sig när partiklarna betraktas i transmitterat (genomfallande) ljus vid planpolarisering (varvid polarisatorn är inskjuten i ljusgången) eller i korsad polarisering (då även analysatorn är inskjuten). Det är samma metod som används vid optisk mineralogi av tunnslip. Utgångspunkten för att förstå brytningsfenomen i anisotropa partiklar är att planpolariserat ljus (ljus som har passerat genom polarisatorn och enbart rör sig i ett plan) bryts upp i två plan när ljusstrålen rör sig genom partikeln. Brytningsindex är nämligen olika i de två riktningarna. När korspolariserat ljus används (både polarisator och analysator) kommer ljusvågorna in genom det andra polarisationsfiltret, där något filtreras bort eftersom vissa vågor har samma svängningsriktning som gitterstrukturen och därför passerar filtret. Partiklarna ser därför lysande ut i okularet. Det finns långt mer avancerade och moderna metoder, men polarisationsmikroskopi är en förhållandevis pålitlig och inte alltför kostnadskrävande metod för identifiering av pigment. PLM är emellertid inte en lämplig metod i alla sammanhang, utan många organiska färgämnen ger osäkra resultat och kräver andra analysmetoder. PLM har dock visat sig vara ett utmärkt komplement till svepelektronmikoskopet, framför allt vid undersökning av blandningar av många pigment. För en säkrare identifiering har moderna analysinstrument utnyttjats. De oorganiska pigmenten har analyserats med enhetens svepelektronmikroskop LEO 1455VP, utrustat med en LINK-enhet (system Inca-400) för mikroröntgenanalys (s.k. SEM/EDS-analys); se figur 9. EDS-analysatorn identifierar de flesta grundämnen, och en semi-kvantitativ analys kan göras på mycket små korn. SEM/EDS-analysen är snabb och säker för oorganiska färgpigment, men dålig för organiska färgämnen, eftersom de lättaste grundämnena (kol, kväve, syre m.fl.) ej kan kvantifieras. Metoden är oförstörande, det vill säga provet påverkas ej av analysförfarandet. Alla oorganiska pigment kan emellertid inte entydigt identifieras med denna teknik, eftersom endast den totala grundämnessammansättningen erhålls. I sådana fall är PLM eller röntgendiffraktion (XRD) en lämplig kompletterande analysmetod. Vid XRD bestrålas 1-5 mg av provet med röntgenstrålar, som ger ett för varje ämne unikt ”fingeravtryck” i form av ett diffraktionsmönster. Denna tidsödande metod fungerar utmärkt för ett rent kristallint ämne, men för blandningar av flera ämnen är resultaten svårtolkade. Figur 9. Svepelektronmikroskopet LEO 1455V, med mikroröntgenanalysatorn LINK/EDS, på Riksantikva­ rieämbetets Antikvarisk-tekniska avdelning. Foto: Gabriel Hildebrand. För organiska ämnen såsom bindemedel (torkande oljor, limämnen, kolhydrater, vaxer, hartser, lacker, plaster etc.) men även organiska färgämnen, måste andra analysmetoder användas. I sällsynta fall kan enkla tester vara tillräckliga. Ett test på protein, till exempel i ett animaliskt limämne, kan utföras på följande sätt: Några milligram av provet förs försiktigt Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 19 ned i en glaskapillär. I rörets öppna ände placeras ett tunt mjukt papper indränkt med en mättad lösning av para-dimetylaminobenzaldehyd i isättika. Provet värms med hjälp av en bunsenbrännare. Ett protein utvecklar därvid pyrrolångor, som färgar reagenset rosa. Man vet dock inte vilket protein det är. Ett urval av samlingens organiska ämnen (färgämnen eller bindemedel) undersöktes genom infrarödspektroskopi (FTIR) med Antikvarisk-Tekniska avdelningens instrument Perkin-Elmer ”Spectrum One”. Varje erhållet IR-spektrum matchades mot spektra ur PerkinElmers och våra egna referensbibliotek. För flera prover erhölls emellertid ingen säker identifiering. Vi lät därför utföra externa analyser, huvudsakligen vid Instituut Collectie Nederland (ICN) i Amsterdam och Institut Royal du Patrimoine Artistique (IRPA) i Bryssel. Det bör påpekas, att även dessa välrenommerade laboratorier i några fall hade svårigheter att få fram korrekta analysresultat. Detta tycks ha berott på flera saker: många komponenter i samma prov, nedbrutna ämnen, eller mycket ovanliga ämnen för vilka det inte funnits några relevanta referenser. Resultaten från de externa laboratorierna redovisas i samband med våra egna analysresultat (se kapitel 7 och 8). Som ovan nämnts, har alla organiska ämnen som valts Imit. Cinnober ut för analys undersökts med avdelningens IR-spektrometer. Infrarödspektroskopi är en utmärkt metod för snabb analys av fasta eller flytande organiska ämnen. Instrumentets provyta är bara 1 mm2, och absorptionen av IR-ljuset mäts med en så kallad Golden Gate Bridge i ATR-mod (Attenuated Total Reflectance). Absorptionen beror på molekylernas vibrationer (sträckningar och böjningar). Molekylernas funktionella grupper (t.ex. karboxyl-syregrupp, aldehyd, C=O, amin, amid etc.) absorberar IR-ljus vid specifika ”vågtal” (inverterade värdet av ljusets våglängd uttryckt i cm). Den totala absorptionen mäts samtidigt för alla våglängder vid en rad olika inställningar av en Michelson-interferometer, och erhållna intensitetsdata omvandlas sedan till ett absorptionsspektrum med hjälp av en datoriserad Fourier-transform. Med detta spektrum och kännedom om olika funktionella gruppers vågtal, kan man få fram en sannolik ämnesgrupp. Emellertid är de funktionella gruppernas vågtal inte exakta, och för en säkrare analys jämförs erhållet spektrum med motsvarande data från Perkin-Elmers och egna referensbibliotek. Ett ”träffsäkerhetsvärde” mellan noll och 100 procent ger en uppfattning om noggrannheten. Värdet bör vara minst 80–90 procent för en ”godkänd” analys. Starkt nedbrutna och missfärgade ämnen är naturligtvis svåra Kochenill Figur 10. Prov F-125 från ”Fönsterskåpet”, analyserat med avdelningens FTIR-instrument Perkin-Elmer ”Spectrum One”. Burken var märkt ”imit. cinnober”. Erhållet IR-spektrum överensstämmer tämligen väl med ett spektrum för färgämnet kochenill. De angivna värdena motsvarar vågtalen för de funktionella gruppernas absorptioner. 20 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan att identifiera, eftersom motsvarande IR-spektra ej finns med i de kommersiella referensbiblioteken. (Det bör även påpekas, att metoden fungerar mindre bra för oorganiska ämnen, vilka ger otydligare och mindre specifika absorptionslinjer). Ett exempel på ett IR-spektrum för en okänd substans och förslag på sannolikt ämne visas i figur 10. IR-spektroskopi är en utmärkt, snabb så kallad ”förstahandsmetod” för att identifiera vilken grupp ett bindemedel tillhör. Det är således enkelt att avgöra om det är en torkande olja, ett harts eller ett protein det är frågan om. Däremot är det svårt att avgöra exakt vilken olja eller vilket harts det är, och för blandningar är metoden osäker. I de fall vi ej fått tillförlitliga resultat med IR-instrumentet har, som ovan beskrivits, externa laboratorier utnyttjats. Tre olika analysmetoder har därvid använts: Raman-spektroskopi (RS), gaskromatografi med masspektrometer (GC-MS), och vätskekromatografi (HPLC). Exempel lämnas här nedan för dessa analysmetoder. Ramanspektroskopi påminner något om IR-spektroskopi. Provet bestrålas med ett energirikt, monokromatiskt ljus. Tidigare användes strålning från en kvicksilverlampa, men numera utnyttjas laserstrålning. På grund av det undersökta ämnets vibrationer (sträckningar och böjningar) kommer det ingående ljusets våglängd att förändras (minska eller öka). Dessa förändringar används för att karaktärisera provet. Ramanspektroskopi överträffar traditionell IR-spektroskopi, framför allt vad gäller oorganiska ämnen, men anses även överlägset IR för vissa organiska ämnesgrupper. Ett exempel visas nedan i figur 11. De ovan nämnda metoderna medför problem om provet innehåller mer än ett ämne. I dessa fall bör man använda analysinstrument som först separerar och därefter analyserar de ingående komponenterna var för sig. De metoder vi externt utnyttjat är GC-MS respektive HPLC. GC-MS innebär separation med en gaskromatograf (GC) och efterföljande analys med en masspektrometer (MS). Om ämnet är någorlunda flyktigt, förgasas det i den uppvärmda kromatografen. Svårflyktiga ämnen måste först behandlas kemiskt, till exempel genom metylering, för att bli flyktigare. Med hjälp av en inert drivgas pressas provet genom en smal kolonn, varvid de små molekylerna passerar snabbare än de stora och således ger en uppdelning av de olika beståndsdelarna. Vid kolonnens ände matas fraktionen in i en masspektrometer, där molekylerna fragmenteras, separeras och analyseras. Metoden är kostsam och krävande, och utvärderingen ställer stora krav på kemisten. Ett exempel visas i figur 12. Den fjärde instrumentella analysmetoden som vi utnyttjat för organiska ämnen är HPLC, ”High Performance Liquid Chromatography”. Det undersökta ämnet (företrädesvis en blandning) löses i en lämplig vätska, och pressas sedan genom en tunn kapillär med hjälp av en inert gas. På samma sätt som för GC passerar de små molekylerna snabbast och åstadkommer på detta sätt en separation. Efter passage genom kolonnen analyseras fraktionerna var för sig, oftast med IR- eller UV-spektroskopi, men ibland med en masspektrometer. Även denna metod är komplicerad och relativt dyrbar. Ett exempel visas i figur 13. Figur 11. Ramanspektum för prov F-148 från ”fönsterskå­ pet”. Burken var märkt ”Giallo di Palermo”. En analys med Ramanspektroskopi utförd vid IRPA-laboratoriet i Bryssel visade att ämnet var ett syntetiskt azo-färgämne kallat ”Hansa Pig­ ment Yellow No. 1, PY-1”, med bariumsulfat som fyllmedel. Instrumenttyp: InVia multipellaser mikro-Ramanspektrometer med CCD detektor. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 21 Figur 12. Analys av prov K­175 från ”Kallsteniusskåpet”. Enligt den otydliga etiketten är det en fernissa av kauriko­ pal löst i en olja (rosmarinolja?). Analys med GC­MS utförd vid IRPA­laboratoriet i Bryssel visade, att det sannolikt är en sandarakharts löst i någon (svårbestämd) olja. GC-MS-instrument: PolarisQ Interscience Ion Trap GC-MS. Figur 13. Prov 9:14B från Mandelgrens målarskrin analyserat med HPLC vid ICN­laboratoriet i Amster­ dam. Resultat: Provet är en blandning av krapplack, alun och krita, samt ytterligare något oidentifierat ämne. Analyserat med ett HPLC-instrument av fabrikatet Phenomenex (Torrance, CA, USA) med en Luna C18 column and a PDA 996 detector. 22 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 7.  Pigment och färgämnen i samlingarna på KKH och Nordiska museet Mandelgrens målarskrin Mandelgrens målarskrin på Kungl. Konsthögskolan är en blecklåda med måtten 44x35x13 centimeter, innehållande ett antal mindre bleckburkar med totalt cirka 100 prover. Preliminära analysresultat presenterades 2003 i lägesrapporten ”Nils Månsson Mandelgrens färgämnessamling”. I denna betecknas varje prov med numret på bleckburken varifrån provet har tagits, kompletterat med ett internt löpnummer. I föreliggande rapport används samma numrering som tidigare, förtydligad genom figurerna 18 och 19 (se sid 27). De mindre bleckburkarna har lock (i den mån de finns kvar) försedda med svårlästa, och ibland felaktiga, etiketter. De minsta burkarna är placerade tillsammans två och två (den ena över den andra), och har då numrerats som till exempel 34A och 34B. Burkarna innehåller vanligtvis flera små påsar, som inköpts från apotek eller färghandlare, ofta från ”Phoenix Apothek” i Stockholm. Innehållet överensstämmer ej alltid med påsarnas innehåll. Burkarna är fyllda med pigment eller (i ett fåtal fall) bindemedel. I botten finns ibland lösa färgkorn. Mellan pigmenten ligger hopvikt tidningspapper för att åtskilja färgerna. De flesta pigmenten är oorganiska ämnen, i ren form eller i blandningar. Svår­ identifierade organiska färgämnen förekommer, liksom nedbrutna bindemedel (hartser, gummi arabicum). I ett större fack finns lösa påsar och andra föremål. Två bleckflaskor, som sannolikt innehållit flytande bindemedel, visade sig vara tomma. En sammanfattning av analysresultaten presenteras i tabellerna 2 och 3. Ovanstående resultat har framför allt erhållits genom analyser med svepelektronmikroskop (SEM/EDS), röntgendiffraktion (XRD) och infrarödspektroskopi FTIR. Många analyser har dessutom kompletterats med polarisationsmikroskopi (PLM). I de flesta fall bekräftades då analysresultaten erhållna med SEM/EDS. I några fall påvisades med PLM ytterligare pigment i heterogena prov, som ej påvisats med SEM/EDS. Några sådana exempel redovisas här nedan. Tabell 2. En sammanfattning av identifierat material i Mandelgrens målarskrin Färg Vit Gul Oorganiska pigment Blyvitt, zinkvitt, kalk, krita, bariumsulfat, gips, lera, finkornig sand. Blyglete, litharge, blykromat, auripigment, järnvitriol, gulockra. Organiska ämnen Vit bolus. Indiskt gult, “yellow lake”, “italian yellow”, persiska bär (gula dropplika korn; getapel?), ”italienskt gummi”. Orange Röd, skär Violett Brun, rödbrun Svart Grön Blå Bindemedel Blymönja, antimontrisulfid, ockra, neapelgult (blyantimonat). Järn(III)oxid, cinnober (vermilion). Caput mortuum. Umbra, bränd terra di Siena, bränd ockra, bränd umbra. Bensvart,kärnsvart, elfenbenssvart, kimrök, plattnerit (blydioxid). Kopparkarbonat, malakit, koppararsenat, kejsargrönt (cuproacetoarsenit), kromgrönt ( blykromat+berlinerblått), grönjord. Berlinerblått, ultramarin, kopparvitriol, smalt. Gummi arabicum, shellack, nedbruten linolja, diverse åldrade hartser, ”gummilacka”. Saftgrönt. Röd bolus, redwood, krapplack. Krapplack, karmin. Kasselbrunt, van Dyke-brunt, quercitrine (black oak). Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 23 Figur 14 a) Naturligt framställd cinnober (wet-process) i planpolariserat ljus. b) Naturligt framställd cinnober (wet-process) i kors­ polariserat ljus. c) Syntetiskt framställd cinnober (dry-process) i plan­ polariserat ljus. d) Syntetiskt framställd cinnober (dry-process) i kors­ polariserat ljus. Några exempel från PLM-analyserna Cinnober: I Mandelgrens färgsamling har cinnober med säkerhet påträffats i de tre proverna 9:13, 9:15 och 36B:34. Cinnober är en kvicksilversulfid (HgS) som tidigt utvanns ur det naturliga mineralet (wetprocess), men från slutet av 1700-talet framställdes syntetiskt (dry-process). SEM-reslutaten visade endast den kemiska sammansättningen, men inte vilken typ det rör sig om. Med hjälp av PLM kan man med relativ säkerhet skilja mellan den naturligt och syntetiskt framställda cinnobern. Den syntetiskt framställda är långt mer finfördelad. Den naturligt framställda har också en annorlunda ytstruktur med brutna, uppspjälkade ytor. Detta exemplifieras i figur 14. Sfärisk malakit (artificiell basisk kopparkarbonat): Ett mycket intressant prov togs från en påse märkt ”Grön Lacc från Paris – engelskt grönt” (prov 15:18). SEM/EDS- analyserna visade förekomst av följande ämnen: koppararsenat, kopparsulfat, bariumsulfat, blyvitt, spår av kromoxidgrönt, kalk och finsand. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att provet innehåller schweinfurtergrönt, det vill säga kupriacetoarsenit, särskilt som detta enligt Fielder och Bayard (1997) ofta blandades med bariumsulfat och krompigment. När provet undersöktes med PLM, kunde ytterligare ett pigment påvisas. I planpolariserat ljus syntes blekgröna, sfäriska partiklar med låg relief och med en mörk fläck i mitten, vilket i och för sig stämmer väl överens med schweinfurtergrönt. Men när partiklarna studerades under korspolariserat ljus, så förändrades bilden. Ett mycket tydligt stationärt kors visade sig (figur 15). Korset är karaktäristiskt för sfärisk malakit, ett syntetiskt framställt basiskt kopparkarbonat, men inte för schweinfurtergrönt. Provet innehåller således sfärisk malakit. 24 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 15 a) Sfärisk malakit planpolariserat ljus. Figur 15 b) Sfärisk malakit korspolariserat ljus. Figur 16 a) Koppargrönt och ultramarin i planpolarise­ rat ljus. Figur 16 b) Koppargrönt och ultramarin i korspolarise­ rat ljus. Koppargrönt och ultramarinblått: På burk nummer 20 står det: ”kejsargrönt” (prov nr 20:21), vilket är en koppararsenikförening. Detta dödliga gift försvann från marknaden i början av 1900-talet. Pigmentet är också känt under namnet schweinfurtergrönt (jfr ovan). Med SEM/EDS påvisades tydligt koppar och arsenik. När provet studerades med PLM kunde enstaka korn av schweinfurtergrönt identifieras. Flertalet blekgröna partiklar såg dock snarare ut som kopparacetat. Däremot kunde syntetiskt ultramarin med säkerhet identifieras (figur 16). Färgpulvret i burken är med andra ord en blandning av flera pigment. Anmärkning: Ultramarin är mycket lätt att identifiera med PLM. Det är en av de få pigment som får en rosaaktig ton när det studeras under ett så kallat Chelseafilter. Järnoxidrött och pariserblått: Provet är hämtat från burk nummer 7 som är märkt: ”Brunrödt, engelskt” (prov 7:10). Med SEM/EDS påvisades järn(III)oxid. När provet studerades med PLM kunde både järnoxidrött och pariserblått identifieras (figur 17). I planpolariserat ljus ser man det järnoxidröda pigmentet som mycket små partiklar, vilka gärna samlar sig i agglomerat. De kan vara allt från ljusröda och genomskinliga partiklar, till mörkt brunröda med opak karaktär. Med korsade filter visar sig partiklarna med hög dubbelbrytning intensivt ljusa och orangefärgade. Pariserblått syns som blågröna plättar i planpolariserat ljus, vissa är transparenta medan andra är helt opaka. De varierar kraftigt i form. I korspolariserat ljus visar pigmentet ingen som helst dubbelbrytning och ändrar inte färg under Chelseafiltret. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 25 Figur 17 a) Järnoxidrött och pariserblått, planpolarise­ rat ljus. Externa analyser Figur 17 b) Järnoxidrött och pariserblått, korspolarise­ rat ljus. Externa analyser har erfordrats för en del färgprover. Vi har då utnyttjat laboratorierna Instituut Collectie Nederland (ICN) i Amsterdam och Institut Royal du Patrimoine Artistique (IRPA) i Bryssel, som förutom våra egna instrument har tillgång till GC-MS, vätskekromatografi och Ramanspektroskopi. Deras analysresultat redovisas mycket kortfattat här nedan. Provnumren härrör från rapporten ”Nils Månsson Mandelgrens färgämnes-samling”. Prov 8:11B med en svårläslig text ”Aloe rapuhan”. Enligt ICN, resultat från HPLC och UV/VIS: Redwood och något hartsämne. Prov 9:14B, små bruna klumpar. Enligt ICN och IRPA, HPLC-analys och Ramanspektroskopi: krapplack, alun, krita med mera. Prov 19:20E, röd bolus. Enligt IRPA, Raman-analys och GC-MS: järn(III)oxid, finsand, vallmoolja, någon harts och eventuellt kollagen. Prov 23:25A, en svartbrun klump. Enligt ICN och IRPA (Raman, GC-MS, HPLC): en blandning av kasselbrunt, vax, olja med mera. Prov 26:27A, påse märkt ”Italian yellow”. Enligt ICN och IRPA (Raman, GC-MS, HPLC): en blandning av quercitrin (extrakt från persiska bär), alun, gips, krita. Prov 156, beige droppliknande korn. Enligt ICN och IRPA (Raman, HPLC, GC-MS): quercetin, luteolin, rhamnetin, krita, alun och ev. gulockra. De organiska ämnena härrör från extraktion av persiska bär innehållande det gula färgämnet quercitron. 26 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 18. Mandelgrens målarskrin på Kungl. Konsthögskolan. Foto: Björn Hallström. Figur 19. Skiss som visar bleckburkarnas placering i målarskrinet. Burkarna har numrerats enligt figur 18. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 27 Tabell 3. Innehållet i Mandelgrens målarskrin. Burk Burk 1 Burk 2 Burk 3 Burk 4 Burk 5 Burk 6 Burk 7 Burk 8 Burk 9 Burk 10 Burk 11 Burk 12 Burk 13 Burk 14 Burk 15 Burk 16 Burk 17 Burk 18 Burk 19 Burk 20 Analysresultat OCH KOMMENTARER Järn(III)oxid och finkornig sand (2 påsar). Korksvart = kol; en klump av umbra (endast ett svart prov analyserat). Ultramarin; berlinerblått (text: mörkare ultramarin). Endast 2 påsar analyserade. Berlinerblått + bariumsulfat + silikater (blandat); berlinerblått + bariumsulfat (blandat); kopparsulfat + kalk + bariumsulfat (blandat). Ljus Oker Ljusockra; järn(III)sulfat+yellow lake(?). Flera liknande ej undersökta. Bränd Ljus Oker Ljusockra; gulockra. Brunrödt, engelsk Järn(III)oxid med finsand + spår av järnsulfat, kalk, pariserblått. Mörk Oker Kromgult+kalk (blandat); gummi arabicum; ”Aloe rapuhan”=gummi arabicum; redwood. Lacq R. No.7, Paris Cinnober (wet process vermilion); karmin+lintrådar; blyvitt; krapplack+kalk+alun; ev. quercitrin. Text saknas Järn(III)oxid. Text saknas Blyglete med spår av kadmium. Lock saknas Kol; gula ”droppar”: quercitrin m.m.+kalk+alun (blandat). Lock saknas Gula ”droppar”: quercitrin m.m.+kalk+alun. Text saknas Kasselbrunt; blyvitt. Grön Lacc, Paris Schweinfurtergrönt, koppararsenat + kopparsulfat + bariumsulfat + blyvitt + kromoxidgrönt (spår); koppararsenat + kopparsulfat + kopparkarbonat +kalk + finsand, sfärisk malakit. Gul Oker München Järn(III)oxid + kalk. Lacc R. No. 6, Paris Järn(III)oxid + finsand; järn(III)oxid + finsand + kalk. Mörk Oker München (Inget prov taget men sannolikt korrekt etikett.) Ljus Oker München Ljusockra; ”Mengel”= blyglete; vit bolus; röd bolus=järn(III)oxid + finsand + vallmoolja + harts m.m. Kejsargrönt från (?) Kejsargrönt=cuproacetoarsenit + bariumsulfat + finsand + verdigris(spår) + ultramarin(spår); Lind-blomsgrönt (liknar kejsargrön); verdigris + berlinerblått + bariumsulfat; kopparsulfat, koppar­ recinat(?). Lock saknas Auripigment + järn(III)oxid; ”gummilacka”=schellack; gummi arabicum (åldrat). Lacq R. No. 2, Paris Saftgrön(?); gummi arabicum; järn(III)oxid + kaliumsulfat + gips + alun + järnsulfat. Lock saknas ”Antimonsvafla”=antimonsulfid; svartbrun klump=kasselbrunt + kalk + vax(?); annan mörk klump. Terra Italia (Rödjord, inget prov taget.) Töden Kaff (?) Caput mortuum=vinröd järn(III)oxid (trol. ”Töden Kopf”). Terra di Siena Terra di Siena (2 påsar); blyglete (påstext=kromgult); italienskt gult = quercetin+kampferol + gips + alun+olja(?) + kollagen(?), d.v.s. det gula färgämnet quercitrin på ett substrat. Blylacker Blyvitt uppblandat med sot och blymönja. Terra di Siena (Inget prov taget.) Obränd umbra Obränd umbra; bränd(?) umbra (båda med Mn, Fe, Si m.m.). Lock saknas Indiskt gult (innehåller Mg-euxantinat). Boller lack,München Hårda refflade bitar = nedbruten linolja. Oläslig text Krapplack + alun. Oker briljant (?) Små granatliknande kristaller = krapplack (2 prover). Text saknas Italienskt gummi = gummi arabicum (nedbrutet). Neapelgult Kromgrönt(!) = kromgult+berlinerblått+gips (+kromoxidgrönt?). Järn(III)oxid + kiseldioxid (varför gul färg?). Gul lacc, Paris Neapelgult (blyantimonat) + krita(?); zinkvitt. Terra de Cassel Terra (oläsligt) Järn(III)oxid + silikater. Text saknas Cinnober (dry process vermilion) + kalk. Krapplack + alun + oident. rött organiskt ämne. Oläslig text på lock Etikett Svensk rödfärg Svarta, flera Ultramarin Blysocker Burk 21 Burk 22 Burk 23 Burk 24 Burk 25 Burk 26 Burk 27 Burk 28 Burk 29 Burk 30 Burk 31 Burk 32 Burk 33 Burk 34A Burk 34B Burk 35A Burk 35B Burk 36A Burk 36B Burk 37 28 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Lösa påsar som finns i målarskrinets största fack visade sig vid analys innehålla följande: Prov 38: ”Kärnsvart” = kol. Prov 39: ”Grönjord”. Prov 40: ”Mörkockra, Malmö, Björk(?)”, inget prov taget. Prov 41: ”Bränd ljus ockra”. Inget prov taget. Prov 42: Sega blåa flagor. Fibrer av något slag, med mycket kaliumsulfat och (förmodligen) berlinerblått. Prov 43: Gult pulver som vid analys identifierades som auripigment. Prov 44: ”Frangula harts”, mörkblå klump som består av berlinerblått. Prov 45: ”Ockra utfällt ur järnvitriol”. Inget prov taget. Prov 46: ”Gulockra”. Inget prov taget. Prov 47: Fransk guldockra, Ekelöf, Lund” Prov ej taget. Prov 48: ”Terra di Siena”. Inget prov taget. Prov 49: ”Terra” (trasig påse, inget prov). Prov 50: ”Antifengult” (nästan tom påse, inget prov taget). Prov 51: ”Terra di Siena” (ser orent ut, inget prov taget). Prov 52: ”Mörkt chromgult, Granberg”; blykromat, det vill säga kromgult. Prov 53: Blåsvart klump som påminner om prov 42 (inget prov taget). Prov 54: Tegelröd klump, en jordfärg. Prov 55: Hård röd färgbit, i stort sett enbart järn(III)oxid med finsand. Prov 56: Svinblåsa (oanvänd). I ”Kallsteniusskåpet” påträffades ytterligare några provrör med pigment, med en anteckning att de härrör från Mandelgren. Vid analys visade sig dessa provrör innehålla följande: Prov 151: ”Jaune Brillant” ljusgula klumpar): blyglete (PbO). Prov 152: ”Krapplack B” (skär klump): krapplack bekräftades med FTIR. Prov 153: ”Svart” (svart pulver): visade sig vara bensvart. Prov 154: ”Smalt”: FTIR-spektrum och färg överensstämmer med ”Kärner smalt”. Till skillnad från Kärners smalt med 12% kobolt, innehåller prov 154 omkring 6% kobolt och 8% järn. Båda proverna är baserade på kaliumsilikatglas. Prov 155: ”Krapplack” (skärt pulver): krapplack bekräftades med FTIR. Erhållet spektrum överensstämmer väl med spektra för proverna 152 och 159. Prov 156: ”Gul lack” (gula droppliknande bitar). Enligt ICN och IRPA (Raman, HPLC, GC-MS): quercetin, luteolin, rhamnetin, krita, alun och ev. gulockra. Det gula färgämnet quercitron härrör från extraktion av persiska bär. Prov 157: ”Blyvitt” (vitt pulver): blyvitt bekräftades med SEM/EDS. Prov 158: ”Blymönja” (klarröd färg). Pulvret är cinnober, vilket f.ö. stämmer med färgen. Prov 159: ”Krapplack” (violetta kristaller). Pulvret är krapplack, vilket visades med hjälp av FTIR-analys. Prov 160: ”Brunt”: Sannolikt brunkol (kasselbrunt). Mandelgren har ibland publicerat vilka pigment han påträffat eller använt vid restaurering av muralmålningar. Ett exempel är uppsatsen ”Anteckningar om techniken i våra gamla kyrkomålningar samt sättet att restaurera dessa” publicerad i Svensk Fornminnesförenings Tidskrift, vol. 1-2 (1871-1872) pp. 58-63. Följande färgpigment omnämns i denna uppsats: kalk, krita, ljus­ ockra, järnoxid, Caput mortuum (”Todtenkopf”), kol, sot, kimrök, berggrönt (malakit), spanskgrönt (verdi­ gris=kopparacetat), samt bergblått (enl. Mandelgren krossad ultramarin). I artikeln beskrivs även metoder för rengöring och förgyllning. Vid sina restaureringar av gamla kyrkomålningar har Mandelgren funnit att som ”bindningsämne” har använts vax, vaxemulsioner, kalk (al fresco), kalkvatten (al secco), ”något med vattenglas liknande ämne” eller mjölk. Vid målning på väggar och tak av trä användes skummad mjölk och senare lim. Mandelgren framhåller nödvändigheten av att man vid restaurering använder samma ”bindningsämne” som använts i originalet. Mandelgrens akvarellskrin För några år sedan återfanns på Nordiska Museet ytterligare några färgprovssamlingar. Det var bland annat tre träskrin som tillhört Mandelgren. En stor, platt låda (N.M. 80.790) innehöll ett femtiotal akvarellfärger (se figur 20). En mindre låda märkt ACKERMANN (N.M. 75.189) innehöll cirka 20 färger. Den tredje lådan (N.M. 75.190) innehöll bara penslar. Färgkakorna har analyserats med SEM/EDS. Med hjälp av FTIR bekräftades, att bindemedlet i praktiskt taget alla akvarellfärger bestod av gummi arabicum. Detta utgörs av intorkad saft från vissa akaciaarter, och består huvudsakligen av arabinsyra, en förgrenad polysackarid som är uppbyggd av D-galaktos, L-arabinos, L-ramnos och D-glukuronsyra. En sammanställning av analysresultaten presenteras i tabell 4 och appendix 1. Pigmenten i akvarellfärgerna förefaller nästan alltid Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 29 Georg von Rosens målarhurts För några år sedan återfanns den kände konstnären Georg von Rosens målarhurts på Nordiska Museet. Projektgruppens glädje över dess påträffande illustreras av figur 21. Hurtsen innehåller både bindemedel, lösningsmedel och färger. Bland de förra finns exempelvis svensk terpentin, kristall-lack, retuschfernissa från Wilhelm Becker, nötolja, fransk siccativ ”Vernis a tableaux” från Lefranc & Co i Paris, samt från professor Dr Büttner (Düsseldorf) en flaska primärfernissa och en flaska Phöbus ”…zur Auffrischen und Conservierung der Delgemälde”. Samtliga dessa är nu analyserade med FTIR. I några fack förvaras ett femtiotal väl begagnade oljefärgstuber innehållande de för den tiden vanligaste pigmenten: blyvitt, kromgult, kromoxidgrönt, preussiskt blått, cinnoberrött, sotsvart och så vidare. Dessa var helt hoptorkade, varför vi inte tog några prover för analys. Penslar och paletter finns även i hurtsen. Färgtuberna men framför allt flaskorna med dåligt tillslutande korkar alstrade en skarp, genomträngande doft. En fortsatt diskussion rörande hurtsens framtida förvaring är ännu ej avslutad (jämför kap. 12). Figur 20. Mandelgrens akvarellskrin från ACKER­ MANN. Foto: Kerstin Jonsson, Nordiska Museet. vara oorganiska ämnen. De är sådana som var vanligt förekommande vid sekelskiftet 1800/1900. Exempelvis används till röda färger cinnober, järnoxid eller mönja, och till gula blykromat, blyantimonat, auripigment (arseniksulfid), kadmiumgult eller ljusockra (Jfr Appendix 1). Användandet bör ha medfört avsevärda hälsorisker, eftersom akvarellmålare ibland stoppar penseln i munnen för att på så sätt få en bra ”spets”. Ämnen innehållande kvicksilver, bly, kadmium och arsenik är ju mycket giftiga. Tabell 4. Pigment och färgämnen som fanns i Mandel­ grens akvarellskrin. Bindemedlet i färgerna är gummi arabicum. Färg Vit Gul Orange Röd, skär Oorganiska pigment Blyvitt, zinkvitt, kalk, krita, bariumsulfat, silikater (sand?). Kromgult (blykromat), auripigment, blytenngult, gulockra. Blymönja, ockra, realgar. Järn(III)oxid, cinnober (vermilion). Redwood, krapplack Organiska ämnen Brun, Umbra, terra di Sienna, finfördelad rödbrun kopparmetall. Svart Grön Sot (av okänt ursprung). Kromoxidgrönt, koppararsenat, kromgrönt ( blykromat+berliner­ blått). Berlinerblått, azurit. ”Silverbrons” = tennpulver med litet koppar. Figur 21. Karin Björling Olausson, Kerstin Jonsson, Kate Tronner och Anders Nord vid Georg von Rosens målarhurts på Nordiska Museet. Blå Övrigt 30 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 22. Några färgburkar från ”fönsterskåpet”. Foto: Björn Larsson. ­ Övriga ”färgstoffer” i samlingen på KKH Den största pigmentsamlingen på Kungl. Konsthögskolan förvaras i det så kallade ”fönsterskåpet”. Några burkar visas i figur 22. Merparten av burkarna i skåpet har en påklistrad etikett med ett nummer, i appendix 2 kallat ”InternNr”. (Sannolikt är det Gottfrid Kallstenius som har märkt burkarna på detta sätt. Tyvärr har vi inte funnit någon dokumentation knuten till dessa nummer). Ytterligare en del pigment förvaras i det väggfasta lilla ”Kallsteniusskåpet”, och här påträffades även organiska färgämnen som olika krapplacker och ”violrotspulver”. Ett fåtal pigment finns i ”Mediaskåpet”. Alla dessa pigment och färgämnen är sammanställda i appendix 2. De ämnen som i tabellen försetts med ett löpnummer har genomgått kemisk analys. Analysarbetet har utförts med SEM/EDS och (för organiska ämnen) FTIR. Av förklarliga skäl har vi ej analyserat de närmare tusen färgprov­ erna i samlingen, utan försökt göra ett relevant urval. Kostnaden för externa analyser har också satt en gräns för undersökningarna. Samtliga erhållna IR-spektra ingår i det referensbibliotek, som vi nu byggt upp. De olika färgstoffer som påträffats i de ovan nämnda skåpen sammanfattas i tabell 5. De oorganiska pigmenten dominerar. De vanligast förekommande fabrikanterna är W. Becker i Stockholm och M. Hansen i Köpenhamn. Några andra leverantörer som ofta förekommer i samlingen är till exempel Lefranc (Paris), Grave (Stockholm), Siegle & Co, S. Macle (Paris) och Blaufarbenlager (Leipzig). Tabell 5. Sammanställning av pigment och färgämnen i Kungl. Konsthögskolans samling (med undantag av det som finns i Mandelgrens målarskrin). Färg Vit Gul Oorganiska pigment Blyvitt, zinkvitt, kalk, krita, titanvitt, bariumsulfat, gips. Blyglete, litharge, massicot, kromgult (blykromat), neapelgult (blyantimonat), auripigment, kadmiumgult, blytenngult, zinkgult, gulockra, ljusockra, guldockra, terra di Siena, järnvitriol. Indiskt gult, lazurgult, gurkmeja, gul anilin. Organiska färgämnen Orange Blymönja, realgar, ockra. Röd, skär Järn(III)oxid, cinnober (vermilion), terra rossa, kromrött, bränd ockra, (blyoxykromat), kadmiumrött, rödockra, terra di Treviso. Redwood, krapplack, purpur, kochenill (karmin), quercitrin (extrakt av persiska bär). Krapplack, karmin, purpur. Kasselbrunt, van Dyke-brunt, violrotspulver. Violett Brun, rödbrun Svart Grön Caput mortuum, koboltviolett (Co-ortofosfat). Umbra, terra di Siena, mörkockra, terra di Puzzuoli, bränd umbra. Bensvart,kärnsvart, elfenbenssvart, Asfalt. kimrök, kärnsvart, korpsvart. Kopparkarbonat, malakit, kromoxidgrönt, kromgrönt (blykromat + berlinerblått), grönjord, zinkgrön (zinkgul + berlinerblått), koboltgrön (CoZn5O6), kejsargrönt (schweinfurtergrönt, kopparacetoarsenit), ”engelskt grönt”. Berlinerblått, ultramarin, smalt, azurit, koboltblått, coelinblått (Co-Mg-stannat), caeruleum Ftalocyaningrönt, verdigris (kopparacetat), saftgrönt. Blå Ftalocyaninblått, thymol, blå anilin, indigo. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 31 Några av ovanstående resultat har erhållits med hjälp av externa laboratorier (ICN och IRPA). Resultaten sammanfattas här: Prov från ”Kallsteniusskåpet” Prov K-161: Burk med beige pulver och ”violrotspulver” på etiketten. Enligt IRPA: provet innehåller mjöl och en växtfärg från Genistra tinctura (Dyer’s broom). Prover från ”fönsterskåpet” Prov F-31: Grönt pulver. Enligt IRPA (Ramanspektroskopi): verdigris. Prov F-111: Rött pulver. Enligt IRPA (Raman): ett rött organiskt ämne utblandat med bariumsulfat och finsand. Prov F-112: Rött pulver. Enligt IRPA (HPLC): kochenill finns i provet. Prov F-148: ”Giallo di Palermo”. Enligt IRPA (Raman): ett syntetiskt azo-färgämne kallat ”Hansa Pigment Yellow No. 1, PY-1”, med bariumsulfat som fyllmedel. Prov F-157: Rödlila ämne: Enligt IRPA (Raman): dinatrium-5-5’-indigosulfonic acid, även benämnt indigokarmin. Prov F-215: ”Berlinerrött”. Enligt IRPA (Raman): ett icke identifierat organiskt ämne utblandat med bariumsulfat. Av ovanstående resultat ser man, att det mesta som finns i Mandelgrens målarskrin återfinns i den övriga samlingen. En komplikation är att många synonymer använts för pigmenten. I samlingen förekommer flera av dessa namn på burkarna. Detta gäller till exempel berlinerblått, som även benämnes preussiskt blått, sachsiskt blått, pariserblått, miloriblått, cyanblått och turnbullsblått (efter den engelske kemisten Turnbull). Bland andra exempel kan nämnas kromgult (synony- mer: kejsargult, parisergult, citrongult) och kopparacetoarsenit (synonymer: kejsargrönt, schweinfurtergrönt, bremergrönt, koppargrönt, smaragdgrönt, parisergrönt, schwedischgrün, persiskt grönt, wienergrönt, berggrönt, täckgrönt, jasmingrönt, kungsgrönt, patentgrönt, mossgrönt m.fl.). I tabell 5 har dock endast ett, det i Sverige vanligaste, synonymnamn listats, för varje ämne, även om burkarna varit märkta på annat sätt (se appendix 2). Vanliga synonymer har listats i appendix 5. Dess värre var terminologin och analyserna osäkra på 1800-talet, och det finns till exempel i Kallstenius’ bok ”Oljemåleriet – färgstoff och bindeämnen” från 1913 många exempel på detta. Sålunda har smaragdgrönt ibland ansetts vara synonymt med kejsargrönt, det vill säga kopparacetoarsenit, och andra gånger ansetts vara kromoxidhydrat. Berggrönt är oftast synonymt med malakit, i andra fall detsamma som kejsargrönt, bremergrönt, turkiskt grönt, parisergrönt med flera. Många färgprover är blandningar av olika pigment. Detta är vanligt bland de gröna färgstofferna, som kan vara en blandning av blåa och gula pigment. Välkända sådana blandningar är till exempel kromgrönt (berlinerblått och kromgult), och de tre synonymerna ”grön cinnober”, victoriagrönt och zinkgrönt som alla är blandningar av berlinerblått och zinkgult (zinkkromat). Moderna färger medför ytterligare en komplikation. Det är i de flesta fall frågan om ett organiskt färgämne (azofärgämne eller ftalocyanin), som blandats med ett vitt fyllmedel, vanligen bariumsulfat eller krita. Blandningarna har givits mer eller mindre fantasifulla namn som dalablått, moderött, vagnsbrunt, syntetisk cinnober, eller nattgrönt. Det bör även påpekas att en del pigment i ”fönsterskåpet” förekommer i 10–20 olika kulör­ nyanser. Detta gäller alla så kallade jordfärger (ockror, umbror, grönjord), samt pigmenten kadmiumgult, järn(III)oxid, krapplack, kromgrönt och berlinerblått. Framför allt tycks Gottfrid Kallstenius ha intresserat sig för de olika färgnyanserna; merparten burkar med dessa pigment är märkta med hans initialer. 32 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 8. Bindemedel Översiktlig kemi En konstnärsfärg består i huvudsak av följande ämnen: ett eller flera pigment eller färgämnen (oorganiska eller organiska), bindemedel och fyllmedel. Bindemedlets huvudsakliga funktion är att binda ihop pigmenten i färgen och fästa färgen vid underlaget. Med mycket få undantag (kalk, silikatfärg) består bindemedlet av ett eller flera organiska ämnen. Under förhistorisk tid användes olika djurfetter som bindemedel till grottmålningar, hällmålningar, målningar på runstenar etcetera. Under medeltiden introducerades kalkmåleri med kalk som bindemedel, och även torkande vegetabiliska oljor, vax, äggoljetempera, hartsämnen, gummi arabicum med mera. Senare användes limfärger baserade på animaliska proteiner. Från omkring 1950 har man introducerat syntetiska organiska bindemedel såsom akryl och vinyl. Sammanfattningsvis kan sägas, att de flesta binde­ medel är vegetabiliska: torkande och eteriska oljor, hartsämnen, vaxer, polysackarider som gummi arabicum, terpentin med mera. Men olika animaliska ämnen har också förekommit (fasta fetter, bivax, proteinlim, ägg, oljor). Den tredje gruppen utgörs av moderna syntetiska polymerer. Här nedan behandlas de olika ämnesgrupperna, med tonvikt på de bindemedel som vi funnit i Kungl. Konsthögskolans samling. En sammanställning av alla ämnen som vi har undersökt är redovisad i appendix 3. Färsk linolja Spikolja Figur 23. IR-spektra för en torkande olja (linolja, ritad med svart färg) resp. en eterisk olja (spikolja, blå färg). Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 33 Torkande oljor De i konstnärsvärlden använda oljorna är flytande (vanligen vegetabiliska) produkter. I samlingen finns två slag av oljor: torkande oljor respektive eteriska (flyktiga) oljor. Alla torkande oljor är fettsyreestrar av glycerol. Vanligt förekommande är estrar av linolsyra, linolensyra, oljesyra, stearinsyra och palmitinsyra. Den vanligaste torkande oljan inom oljemåleriet är linolja. Data rörande tillverkning och sammansättning för olika tork­ ande oljor redovisas i nästa avsnitt. Skillnaden mellan en torkande och en eterisk olja exemplifieras i figur 23, som visar IR-spektra för linolja respektive spikolja. En FTIR-analys förmår däremot sällan ge ett specifikt svar på frågan vilken olja det är. Normalt krävs för detta analys med HPLC eller GC-MS. Eteriska (flyktiga) oljor merikansk palm, och valrav, ett animaliskt vax från kaskelotvalens huvud. Kinesiskt vax fås från insekten Coccus ceriferus. Naturhartser och terpentin Eteriska (flyktiga) oljor är blandningar av kolväten, aldehyder, ketoner, etrar med mera, som härrör från växtriket. Flera av dessa oljor är hartslösande och kan bland annat lösa i målerisammanhang vanligt förekommande naturhartser såsom mastix och damar. Dessa används i stor utsträckning för beredning av fernissor. Terpentinolja (terpentin) används som förtunning inom måleriet. Den framställs genom ångdestillation av kåda (balsam) från olika barrträd. Särskilt uppskattad var fransk terpentin som framställdes av Pinus pinaster eller Pinus maritima. Den är ett utmärkt förtunningsmedel för torkande oljor, och påskyndar i viss mån torkningen. Den eteriska oljan spikolja utvinns ur en lavendelart, Lavendula spica. Den har använts som förtunningsmedel och som tillsats för att fördröja oljefärgens torkning, men användningen har av flera skäl upphört. Nejlikolja erhålls ur outslagna blommor från nejlikträdet (kryddnejlikor), men används ej numera i målerisammanhang. Andra eteriska oljor är till exempel. kopalolja, elemiolja, rosenolja, valerianolja, rosmarinolja och lavendelolja. Vaxer Hartser består av organiska föreningar med hög molekylvikt. De är sammansatta av makromolekyler baserade på isopren, det vill säga besläktade med gummi, samt organiska hartssyror, oljor, färgämnen med mera. Hartserna härrör från växtriket, och utgörs av kådaliknande utsöndringar från träd och buskar. Många har spännande namn som sandarak, kopal, jalappa, drakblod etcetera. Hartserna löses i regel i organiska lösningsmedel, till exempel. oljor, och används bland annat som fernissa eller andra ytskyddsmedel. Bland naturhartserna är damar och mastix de vanligast förekommande inom måleriet; de är mjuka och löses lätt i olika lösningsmedel såsom terpentin. De fossila hartserna bärnsten och kopal är hårda och kräver en speciell teknik för att lösas. Till så kallade balsamämnen räknas perubalsam, myrrha, kopaivabalsam med flera. Några olika hartser behandlas nedan. Vanliga vegetabiliska produkter med kådaliknande doft är de så kallade. terpentinerna som är utmärkta förtunnings- och lösningsmedel, till exempel balsam­olja, balsamterpentin, fransk terpentin och terpentinolja. De framställs genom destillation av flyktiga kådaprodukter, besläktade med hartserna. Några av namnen är olyckligt valda, eftersom det inte rör sig om oljor utan om lösningsmedel. Venetiansk terpentin är ett trögflytande balsamextrakt. Det bör undvikas eftersom det vid målning gör färgen spröd och missfärgad. Anmärkning: Lacknafta är ett lösningsmedel som hör till gruppen mineralterpentiner. Damar (dammar) utvinns ur olika lövträd på Sumatra, Java och andra öar i Sydostasien. Damar kan lösas i terpentin och ger en svagt färgad fernissa, som tyvärr gulnar. Mastix utgörs av kådaavsöndringar från Pistaciaarter som växer i den grekiska arkipelagen, Ostindien, Nordafrika och Mexico. Den blir sprödare och gulnar mer än damar vid åldring, och undviks därför numera vid framställning av fernissor. Sandarak består till större delen av hartssyror och utvinns av ett i Nordafrika växande barrträd (Calitis quadrivalvis). Det är lösligt i till exempel eter, spikolja, alkohol och terpentin. Under medeltiden användes sandarak från enbusken (Juniperus communis) upplöst i uppvärmd torkande olja som fernissa för temperamåleriet. Schellack bildas under medverkan av sköldlöss på de unga skotten hos vissa växter i Sydostasien, Sri Lanka och Antillerna. I detta naturharts ingår inte hartssyror utan fettsyror bundna till alkoholer, förutom vax och Vax av olika slag användes redan under antiken inom måleriet, både som bindemedel och som ytskydd för statyer och bemålade ytor. I vaxmåleriet under antiken användes smält vax och pigment, som applicerades med pensel eller något metallverktyg. Det vanligast förekommande vaxet är bivax, vars huvudbeståndsdel är myricin, en ester av myricylalkohol och palmitinsyra. Vax användes även som tillsats till oljefärg för att göra färgen smidig och ge den en behaglig glans. En emulsion av bivax och vatten kallad ”vaxtempera” används i temperamåleri. Andra vaxer som förekom inom måleriet är karnaubavax, ett vegetabiliskt vax från en syda- 34 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 24. Några vanliga ämnen som används i måleriet. Foto: Björn Hallström. färgämnen. Schellack, som ofta säljs i form av flingor, löses i alkohol eller i kokande lösningar av alkalier eller borax. Andra naturhartser som har förekommit inom måleriet är kopal och bärnsten. Kolofonium är en hartsprodukt som framställs ur kåda, men på grund av sin höga halt av hartssyror har den en benägenhet att reagera med basiska färgämnen och påverka kulören. Övriga bindemedel i samlingen Polysackarider förekommer ibland som bindemedel. Vanligast är stärkelse, dextrin, och framför allt gummi arabicum, som utgör bindemedlet i akvarellfärger. Någorlunda vanligt förekommande är de animaliska limprodukterna, till exempel harlim, hudlim och pärllim, som i huvudsak består av proteiner. Allmänt använd var och är olika temperor (”blandningar”), som kan bestå av äggula och/eller äggvita, blandad med linolja (äggoljetempera) eller kasein (kaseintempera). Även vax kan ingå som beståndsdel. Under 1900-talet introducerades nya syntetiska bindemedel som silikat, akryl och vinyl. i kolumnen ”ProvNR” längst till vänster av tabellen indikerar att en FTIR-analys utförts. Namnet under vilket detta IR-spektrum är lagrat i databasen återfinns i kolumnen ”IR-spektrum”. I några fall har analysen kompletterats med en extern analys med Ramanspektroskopi, HPLC eller GC-MS (jfr analysavsnittet), vilket i så fall indikeras i kolumnen längst till höger i tabellen (”Anm”). I första hand har någorlunda rena ämnen i daterade flaskor undersökts. Blandningar av tre eller flera ämnen i okända proportioner har ej analyserats, då ett bidrag till referensdatabasen bedömts vara av mindre värde. Eventuella likheter mellan provets IR-spektrum och spektra i våra referensbibliotek indikeras i kolumnen ”Liknar”. Bland bindemedlen har vi funnit representanter för samtliga ämnesgrupper som presenterades i förra avsnittet. Ämnesgrupperna behandlas här nedan helt kortfattat och i samma ordning som i översikten. Några exempel från Kungl. Konsthögskolans samling visas i figurerna 24 och 25. Oljor Mycket vanligt förekommande i samlingen är de tre torkande oljorna linolja, valnötsolja och vallmoolja. De förekommer i många olika former, till exempel rå linolja, kokt linolja, soltorkad linolja, standolja, oljor med sickativ eller oorganiska pigment, moderna eller sekelgamla, i flaskor eller uppstrukna på pannåer. Bland- Analysresultat från samlingen på KKH De olika bindemedel som vi påträffat i samlingen är sammanställda i appendix 3. Ett provnummer infört Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 35 Figur 25. Ett litet urval från ”mediaskåpet”. Foto: Björn Larsson. ningar av olika oljor är vanliga. Oljorna är tillverkade bland annat i Sverige, England, Tyskland, Frankrike och Italien. Eteriska oljor förekommer också frekvent, rena eller i blandning med andra oljor, hartser eller andra ämnen. I samlingen har vi funnit följande eteriska oljor: eucalyptusolja, nejlikolja, rosmarinolja, spikolja, enbärsolja, lavendelolja, humleolja, kopaivaolja, terpentinolja, fänkålsolja, kalinaolja, kopalolja och träolja. Vaxer Vaxer förekommer sparsamt i de olika skåpen. I samlingen påvisades i stort sett bara animaliskt bivax, vegetabiliskt karnaubavax, och icke specificerade blandningar med olika vaxer. Ett prov med beteckningen ”japanvax” visade sig vid analys vara identiskt med bivax. Detsamma gällde ett prov kallat ”vax-såpa”. Blandningar innehållande bl.a. bivax förekommer i burkar märkta ”vaxharts” och ”vaxemulsion”. En av de mer komplexa blandningarna i samlingen utgjordes av vax, ägg och hjorthornssalt löst i en mix av vallmoolja och terpentin. Hartser, balsam, fernissor Följande naturhartser påträffades i samlingen: schellack, damar, mastix, kolofonium, elemiharts, bärnsten, sandarak, kaurikopal, columbiakopal, zanzibarkopal, kongokopal, angolakopal, Sierra Leone-kopal, manillakopal och pontianakkopal. Inom den närbesläktade balsamgruppen fann vi dessutom följande ämnen: balsamterpentin, perubalsam, kanadabalsam, kopaivabalsam, gummigutta och myrrha. Bland de olika balsamdestillaten var terpentinerna vanligast, exempelvis svensk, fransk och venetiansk terpentin; balsamterpentin, terpentinolja, terpinol och så vidare. Hartsämnena förekom i enstaka fall i ren form, men oftast lösta i en blandning innehållande linolja, eteriska oljor och så vidare. Även alkohol kan användas i lösningarna. Ett otal varianter förekommer i appendix 3. Som exempel kan nämnas angolakopal och mastix löst i eucalyptusolja, eller Sierra Leone-kopal, sandarak och mastix löst i en blandning av spikolja och etanol. Vid analysarbetet har vi med tanke på framtida användning av vår referensdatabas inriktat oss på rena ämnen eller tvåkomponentblandningar, för att i någon mån kunna tolka och dra nytta av resultaten. 36 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Andra ämnesgrupper Den vanligaste polysackariden i samlingen är gummi arabicum. Den förekommer under namn som italienskt gummi, aloe rapuhan, eller dragant. ”Gummilacka” består av platta, orangefärgade flingor som visade sig vara ett slags shellack. Även dextrin har använts som bindemedel. Limmer baserade på cellulosaderivat finns också. Proteinerna är representerade av olika äggoljeblandningar, äggtempera eller äggoljeemulsion, samt animaliska limmer såsom kasein, harlim, störlim, pärllim, gelatin samt det mer prosaiska ”snickarlim”. En burk med asfalt finns i ”mediaskåpet”. Det finns slutligen många flaskor med mer eller mindre egendomligt innehåll, till exempel ”Feigenmilch”, ”Galbarum(?)”, och ”Fixalba”. Modernare bindemedel i samlingen representeras av akryl- och vinylderivat, moderna fernissor, polyvinylacetat, modocoll, polysiloxan, glutolin, glanslösning med mera. Här nedan sammanfattas resultat erhållna från de externa laboratorierna ICN och IRPA. Prover från ”mediaskåpet” Prov M-88, någon tempera. Enligt IRPA (GC-MS): äggprotein, eventuellt kasein, samt linolja. Enligt ICN: (FTIR, GC-MS): äggula, kolesterol, fettsyror, natriumbenzoat, damar, monoterpener. Prov M-114, flaska med texten ”spansk humleolja”. Enligt IRPA (GC-MS): en olja, sannolikt timjanolja. Enligt ICN (GC-MS): monoterpener, timjanolja. Prov M-116, flaska med etikett ”fänkålsolja”. Enligt IRPA (GC-MS): möjligen anisolja. Enligt ICN (GCMS): sannolikt anisolja, monoterpener, mandelsyra. Prov M-120 (flaska märkt terpinol). Enligt IRPA (GCMS): en icke identifierbar torkande olja samt harts från barrträd. Enligt ICN (GC-MS): en blandning av olika oljor med spikolja och lavendelolja som sannolika ingredienser. Prover från ”Kallsteniusskåpet” Prov K-133 (bärnsten m.m.). Enligt ICN (GC-MS): kamfer, borneol, eucalyptol, rosmarin- och/eller lavendelolja, kolofonium(?). Prov K-135 (etikett: bärnsten och kalina). Enligt IRPA (GC-MS, Raman): calamusolja och en harts, eventuellt bärnsten. Prov K-150A (harts m.m.). Enligt ICN (GC-MS): kamfer, copal, borneal, eucalyptol, eventuellt rosmarin- och/ eller lavendelolja. Prov K-175 (en fernissa). Enligt IRPA (GC-MS): sandarak-harts och någon icke identifierbar olja. Enligt ICN (GC-MS): kamfer, eucalyptol, copal (?), rosmarinoch/eller lavendelolja. Prov K-188 (en harts). Enligt IRPA (GC-MS): peru­ balsam. Prov K-195 (terpentin och olja). Enligt IRPA (GC-MS): venetiansk terpentin och någon olja. Enligt ICN (GCMS): venetiansk terpentin, kamfer, borneol, eucalyptol, cumen, rosmarin- och/eller lavendelolja. Problem med åldring av bindemedel Praktiskt taget alla bindemedel som används inom måleriet är organiska ämnen. Liksom alla andra organiska och biologiska ämnen kommer de att brytas ned, mer eller mindre snabbt, beroende av olika yttre faktorer: luftsyre, ozon, fukt, solljus, elektromagnetisk strålning, luftföroreningar, mikroorganismer etcetera. Denna nedbrytning (åldring) kan resultera i förändringar i färg, hållfasthet, ytstruktur med mera. Analysmetoder som gaskromatografi (GC, GC-MS), tunnskiktskromatografi (TLC) och termiska undersökningar (DTA, DSC) har enligt litteraturen använts för att studera åldrandet. Eftersom även molekylstrukturen förändras, kan man enklast kvantifiera nedbrytningen genom spektroskopiska undersökningar, till exempel IR-, eller Ramanspektroskopi. De aktuella ämnesgrupperna är olika känsliga för nedbrytning. Proteiner är trots sina oerhört komplexa strukturer förvånansvärt stabila. Exempelvis kan proteiner, som är tusentals år gamla, i många fall användas för DNA-analyser även om molekylkedjorna spruckit sönder. Inom måleriet har framför allt proteiner i form av kasein och äggoljetempera använts; de anses ha en någorlunda god hållbarhet. Även hartser är förhållandevis stabila. Våra analysresultat tyder på att under hundra år oftast bara en obetydlig nedbrytning ägt rum. Efter längre tidsrymder blir emellertid förändringen markant. Ett exempel på effekten av nedbrytning med tiden visas i figur 26, där vi jämför IR-spektra för färsk kåda och en flera tusen år gammal bärnsten. Kolhydrater tycks vara förhållandevis stabila. Det är väl känt att vanligt rörsocker (saccharos) bevaras i hundratals år, och kan användas som konserveringsmedel. Gummi arabicum är ett utmärkt bindemedel i akvarellfärger. Akvarellfärgerna i Mandelgrens skrin är mer än hundra år gamla. I Kungl. Konsthögskolans samling finns prover av ren gummi arabicum från 1911 och framåt. En jämförelse mellan färsk och åldrad gummi arabicum visas i figur 27. Man ser att åldringen medfört att absorptionstopparna i det åldrade ämnets IRspektrum blivit mindre distinkta. Även för färsk gummi arabicum är dock topparna breda i jämförelse med topp­ arna för en mer väldefinierad kemisk förening. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 37 Kåda Bärnsten Figur 26. IR-spektra för färsk kåda och fossiliserad kåda, d.v.s. bärnsten. Åldrad gummi arabicum Färsk gummi arabicum Figur 27. IR-spektra för färsk och nedbruten gummi arabicum. 38 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Valnötsolja Färsk linolja Figur 28. IR-spektra för färsk linolja och färskpressad valnötsolja. Tabell 6. Fettsyrainnehåll i några oljor och fetter enligt Mills & White (1987). Alla halter anges i viktprocent. Förkortningen C17:1 står för C17H35COOH med en dubbelbindning, d.v.s. oljesyra. ­ Fettämne C7:0 C9:0 C11:0 C13:0 Laurinsyra Olivolja Solrosolja Vallmoolja Valnötsolja Linolja Ricinolja Kokosfett 5-9 6-10 44-52 13-19 spår spår spår C15:0 Palmitinsyra 8-18 5-6 10 3-7 6-7 1-2 8-11 C17:0 Stearinsyra 2-5 4-6 2 0.5-3 3-6 1-2 1-3 C17:1 Oljesyra 56-82 17-51 11 9-30 14-24 3-6 5-8 C17:2 Linolsyra 4-19 38-74 72 57-76 14-19 4-7 1-2 C17:3 Linolensyra 0.3-1 spår 5 2-16 48-60 Ricinolein 83-89 Övrigt Svinfett Oxtalg Fårtalg Komjölk Hönsägg 1-2 2-3 2-3 1-2 2-3 6 9-11 spår 20-28 23-30 26 22-30 27 12-16 14-29 30 11-15 9 42-45 40-50 30 25-31 44 8-10 1-3 1.5 1-3 14 0.5-2 0-1 1 1-2 0.5 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 39 Den bindemedelsgrupp som uppvisar störst benägenhet att åldras är föreningar som innehåller fettämnen. Kemiskt sett är dessa så kallade triglycerider, det vill säga estrar mellan glycerol och olika fettsyror, mättade eller omättade. Djurfetter innehåller generellt högre andel mättade fettsyror, och är av denna anledning trögflytande vätskor eller fasta ämnen. Sedan medeltiden har man inom måleriet använt torkande, halvtorkande eller icke torkande oljor. De vanligaste torkande oljorna är linolja, valnötsolja och vallmoolja, som framställs genom pressning. Linolja erhålls från mogna frön av oljelin. Den bästa kvaliteten är kallpressad linolja, som i stort sett är ofärgad, luktfri och lättflytande, men kan innehålla föroreningar som slemämnen, äggviteämnen och fett, vilka försämrar hållbarheten. Genom bakteriell medverkan kan oljan härskna, varvid illaluktande föreningar bildas. Den råa linoljan kan renas från föroreningar genom sedimentering, centrifugering eller filtrering. Oljan kan dessutom tvättas eller soloxideras. Om den upphettas utan lufttillträde får man standolja (tjockolja), det vill säga delvis polymeriserad linolja. Vallmoolja framställs ur vallmofrö, och valnötsolja ur valnötter. De är torkande oljor med liknande sammansättning som linolja, men med längre torktid. De används till ljusa konstnärsfärger (vitt, gult, coelinblått m.fl.) då dessa oljor ej gulnar i samma utsträckning som linolja. I en olja kan uppemot tio olika fettsyror förekomma. Sammansättningen beror på den ursprungliga vegetabilien, men förhållandet mellan de olika komponenterna är även beroende av odlingsplats, växtklimat och framställningsmetod. De vanligaste fettsyrorna är de så kallade C17-syrorna, det vill säga stearinsyra, oljesyra, linolsyra och linolensyra (jfr tabell 6). Det är mycket komplicerat att identifiera en specifik oljesort, även om oljan är färsk. Infrarödspektroskopi (IR) kan sällan användas för en exakt identifiering (jfr figur 28). Den vanligaste metoden är analys med gaskromatograf (GC) efter metylering av provet, varefter de olika komponenterna i oljan ger en god vägledning (se tabell 6). En viktig egenskap hos en torkande olja är att den reagerar med luftens syre och övergår i fast form, den sägs ”torka”. Detta är i och för sig önskvärt för konstnären, men medför stora problem vid analys av äldre oljemåleri. Rå linolja har relativt lång torktid, men redan under medeltiden tillsatte man vissa metallföreningar till oljefärgerna för att påskynda torkningen. År 1885 började så kallade sickativer komma i bruk. Dessa innehåller vanligen bly, mangan eller kobolt i form av salter av organiska syror. Självfallet påverkas också torkning och åldring av vilka pigment färgen innehåller. Det är väl känt att exempelvis blyvitt bildar stabila föreningar med en torkande olja. Dessa så kallade blytvå- lar har visat sig vara synnerligen motståndskraftiga mot åldring. Man bör även beakta att olika pigment kräver olika mängd olja; blyvitt kräver exempelvis endast 12–15 procents olja vid rivning. Åldringsprocesser i form av nedbrytning av oljeskikt har studerats av bland anant Mills (1966) med GC-analys och Meilunas et al. (1990) med FTIR. Torkningen och nedbrytningen är en oxidativ reaktion som kan delas upp i tre steg: (1) initial autooxidation, (2) tvärbindning, och (3) åldring (Mats Johansson, Polymerteknologi KTH, personligt meddelande). I steg (1) oxideras oljan via en autooxidationsmekanism, och peroxider bildas i fettsyrorna. Flera konjugerade dubbelbindningar påskyndar reaktionen. I steg (2) börjar peroxiderna sönderdelas, vilket genererar mycket reaktiva alkoxy-radikaler, som adderar till omättade delar av molekylkedjan (t.ex. – C = C - ) eller andra radikaler. Då bildas en tvärbindning (polymerisering) av strukturen, och oljeskiktet torkar och hårdnar. Tvärbindningen accelereras vid närvaro av ett sickativ (se ovan), som katalyserar nedbrytningen av peroxider och påskyndar både tvärbindning och fortsatt oxidation. Tidigare isolerade dubbelbindningar omlagras till konjugerade dito, vilket kan få till följd att oljan missfärgas. I steg (3) sker fortsatt nedbrytning/åldring av oljeskiktet. En del lågmolekylära ämnen bildas och avgår. Exempelvis kan en alkoxy-radikal omvandlas till en aldehyd. Oxidationen ökar med tiden, vilket leder till torkning och nedbrytning av oljeskiktet. Eftersom en kemisk dubbelbindning (t.ex. – C = C – ) är mycket mer reaktiv än en enkelbindning ( – C – C – ), är det rimligt att anta att oljor med en hög halt av omättade fettsyror bryts ned snabbast. Detta stämmer också med de iakttagelser man gjort under det senaste seklet. Som framgår av tabell 6 innehåller linolja, valnötsolja och vallmo höga halter av de omättade fettsyrorna linoloch linolensyra, vilket påskyndar härdning och åldring. Undersökningar av Mills (1966) har visat, att vid åldring av torkande oljor så ändras kvoten P/S mellan palmitinsyra och stearinsyra relativt litet. De värden för kvoten P/S som redovisas i tabell 7 överensstämmer därför tämligen väl även för nedbrutna torkande oljor. Tabell 7. Kvot P/S mellan palmitinsyra och stearinsyra i tre torkande oljor. Efter Mills (1966). Olja Linolja Vallmoolja Valnötsolja Färsk 1.42 4.56 3.0 Utan pigment 1.39 3.69 2.68 Med blyvitt 1.34 3.74 2.63 Med verdigris 1.24 3.37 1.62 40 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Linolja färsk Lätt nedbruten linolja Kraftigt nedbruten linolja Figur 29. IR-spektra för färsk, något nedbruten och starkt nedbruten linolja. I figur 29 visas IR-spektra för en färsk och två nedbrutna linoljor. Förändringen är slående. Den starkaste absorptionstoppen för färsk linolja (1743 cm-1) härrör från dubbelbindningen C=O i estern. I den starkt nedbrutna oljan är däremot denna topp både lägre och bredare. Banden från C-H vibrationer runt vågtalet 3000 cm-1 är också svagare i den mest åldrade varianten. Många andra exempel på sådana skillnader finns i dessa spektra. För analytiska kemister är det naturligtvis intressant att försöka utröna hur åldringen av en torkande olja avspeglas i ett erhållet IR-spektrum. Ett analysschema för undersökning av åldrade bindemedel har föreslagits av Mats Johansson (figur 30). Figur 30. Analysschema för åldra­ de bindemedel enl. Mats Johans­ son (Polymerteknologi, KTH). Historisk bedömning om vilka bindemedel som är aktuella Organiskt eller Icke-organiskt bindemedel Icke-organiskt Organiskt Atom-abs. el. dyl. för att bestämma sammansättningen Lösligt i organiska lösningsmedel, t.ex. EtOAc, dvs. icke tvärbundet Delvis lösligt i organiska lösningsmedel, t.ex. EtOAc, dvs. delvis tvärbundet Olösligt i organiska lösningsmedel, t.ex. EtOAc, dvs. tvärbundet Strukturkaraktärisering: • Kromotografimetoder • NMR • IR • Elementaranalys Strukturkaraktärisering: Löslig del: • Kromotografimetoder • NMR • IR • Elementaranalys Olöslig del: • IR • Elementaranalys • ESCA Strukturkaraktärisering: • IR • Elementaranalys • ESCA Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 41 9. Övriga kemikalier i samlingen på KKH Flera hundra kemikalier i samlingen på Kungl. Konsthögskolan, främst oorganiska ämnen, förvaras fortfarande i skåpen, framför allt i det så kallade ”Kallsteniusskåpet”. De är i huvudsak metallsalter: karbonater, klorider, sulfater, nitrater med flera. Samtliga kemikalier som förvaras i Kallstenius- och mediaskåpen är listade i appendix 4. Ett detaljfoto från ”Kallsteniusskåpet” visas i figur 31. Kemikalierna har sannolikt införskaffats av två anledningar: Många har använts som basmaterial vid våtkemisk kvalitativ analys. Exempel på dylika reagenser är vattenlösliga silversalter, tiocyanater, sulfider med flera. Andra kan ha köpts in för att användas till syntes av oorganiska pigment. Ett urval av ämnena har analyserats med hjälp av SEM/EDS. Dessa ämnen har i appendix 4 försetts med ett löpnummer. Många av kemikalierna är giftiga eller på andra sätt farliga. Exempelvis är pikrinsyra (trinitrofenol) ett explosivämne, besläktat med trotyl (trinitrotoluen). De många uransalterna (radioaktiva!) har troligtvis använts vid tillverkning av det gula pigmentet urangult. Andra ämnen som sannolikt använts för pigmenttillverkning är vattenlösliga salter innehållande de giftiga metallerna kvicksilver, kadmium, krom, koppar, kobolt, bly med flera. Mycket giftiga är dessutom natriumcyanid, kaliumnickelcyanid och nickelcyanid. De kan ha använts i samband med förgyllningsarbeten. Däremot är det svårt att förklara närvaron av de många vismut- och volframföreningarna. Vad kan de ha använts till? Figur 31. Detaljfoto från ”Kallsteniusskåpet”. Foto: Björn Larsson. 42 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 10. ”Färgstoffer” i samlingarna På normalfärger ställs följande sju krav (jfr kapitel 4): • Teknisk renhet, färgen ska ha den kemiska sammansättning som dess benämning anger. • Ljusbeständighet, färgen får inte blekas eller i övrigt förändras av dagsljuset. • Luftbeständighet, färgen får ej påverkas av luften och i denna förekommande koldioxid, svavelväte, svaveldioxid, ammoniak etcetera. • Oljebeständighet, olöslighet i olja (ej att förväxlas med blandbarhet med olja). • Vattenbeständighet, olöslighet i vatten. (I akvarellfärg är bindemedlet lösligt men ej pigmentpartiklarna.) • Blandbarhet, oföränderlighet vid blandning med andra normalfärger. • Kalkbeständighet (gäller vid målning med kalkfärg eller vid freskomåleri); färgen ska kunna blandas med kalk utan att förändras och ska efter kalkens torkning (karbonatisering) vara förenad med denna. De pigment och färgämnen (”färgstoffer”) som vi funnit i färgprovsamlingarna listas här nedan, tillsammans med de vanligaste synonymerna enligt Kallstenius (1913). Förkortningen NF i texten nedan för ett normalfärgstoff indikerar att det uppgivits uppfylla kraven för att ingå i normalfärger. För en del av dessa ”NFfärgstoffer” är ibland inte alla sju kriterier enligt ovan uppfyllda. Även termerna normalfärgpigment och normalfärgämne förekommer i texten nedan. färg sedan 1700-talet, mer vanligt efter 1840. Zinkvitt är i motsats till blyvitt beständigt mot olja, vatten och kalk men kan gråna vid ljusexponering. Trots detta betecknas zinkvitt av Kallstenius som ett normalfärgpigment. Några synonymer: snövitt, kinesiskt vitt. Bariumsulfat (NF) är ett stabilt vitt pigment. Det började användas omkring 1860, vilket bland annat framgår av innehållet i Mandelgrens målarskrin. synonymer: barytvitt, kremservitt, permanentvitt. Titanvitt (NF), titandioxid; började användas i konstnärsfärg omkring 1930. Den har god täckförmåga och färgbeständighet. I icke-normalfärger kan det ingå blandningar med olika fantasinamn innehållande blyvitt, zinkvitt, krita, kalk (kalciumkarbonat), gips (kalciumsulfat), kiselsyra, finkornig sand med mera. Särskilt kan nämnas litopon, en blandning av zinksulfid, och bariumsulfat med relativt god täckförmåga och beständighet. Nästan alla vita pigment har använts som fyllmedel till färg. Gula färgstoffer Ljusockra (NF), ett naturligt pigment ­ (jordfärg) med många olika färgnyanser. Det består av järn(III)­oxid­ hydroxid och lerjordssilikat. Det används vid pastell-, akvarell-, tempera-, och freskomålning och även vid oljemålning. Synonymer: gulockra, guldockra, kejsargult, oxydgult. Terra di Siena eller terre d´Italie (NF) Järn­(III)oxid­ hydro­xid med lägre halt av lerjord än hos ockrorna men högre halt bundet vatten och kiselsyra. Naturligt förekommande jordfärg som dess värre tagit slut i fyndigheterna i Siena. Kadmiumgult (NF), kadmiumsulfid; infört i måleriet år 1830. Klassat som NF men har något ojämn beständighet mot ljus, luft och vatten. Synonym: jaune brilliant, orientgult, daffodil. Följande gula färgstoffer är icke att betrakta som lämpliga för normalfärger: Kromgult (blykromat), mycket ljuskänslig och uppfyl- Vita normalfärgstoffer Krita (kalciumkarbonat); användes redan under forntiden. Synonymer: pariservitt, wienervitt. Blyvitt (NF), bly(II)hydroxidkarbonat; framställdes syntetiskt redan omkring 100 e.Kr. Blyvitt är mycket giftigt. Enligt Kallstenius är blyvitt ett normalfärgpigment, detta trots svärtning av svavelväte. Det är dessutom obeständigt i alkalisk miljö, till exempel i freskomålningar där det oxideras till svartgrå blydioxid (plattnerit). Synonymer: kremservitt, silvervitt, cerusso (efter det mineralogiska namnet hydrocerussit). Zinkvitt (NF), zinkoxid; sparsamt använt i konstnärs- Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 43 ler inte alla krav på beständighet eller blandbarhet. Synonymer: parisergult, kejsargult, postgult, citrongult. Flera av namnen figurerar dess värre i många sammanhang (jfr nedan). Zinkgult, zinkkromat. Synonymer: citrongult (även för kromgult), gul ultramarin. Blytenngult, med den ungefärliga sammansättningen PbSn2SiO9. Det syntetiserades och användes redan under senmedeltiden som gult färgpigment. Casselgult (blyoxiklorid); har ytterst obeständig kulör. Synonymer: parisergult, mineralgult. Blyglete, blyoxiden PbO. Synonymer: litharge, massicot, blygult, silverglitt, jaune brillant, blyglitt, guldglete. Auripigment (arseniktrisulfid) . Synonymer: aurum, kinagult, kungsgult, mineralgult, orpin, orpigment, persiskt gult. Antimonsvafla, antimontrisulfid (Sb2S3). Indiskt gult, bland annat innehållande magnesiumeuxantat, är ett organiskt färgämne som härstammar från Indien. Det bereds av urin från kor som utfodrats med mangroveblad. Framställningen är förbjuden sedan 1920-talet. Anmärkning: Indiskt gult bör inte förväxlas med gul lack, lacque Robert etcetera, som framställs av råämnen ur växtriket. De är inte ljusäkta och bör därför undvikas. Järnvitriol, järnsulfat. Sannolikt har detta ämne ursprungligen utgjorts av ljusgrönt järn(II)sulfat, som genom oxidation omvandlats till järn(III)sulfat med ljusbeige kulör. Quercitrin, i detta gula färgämne finns många flavenoider som quercetin, kampferol, luteolin och rhamnetin i extrakt från Rhamnus-arterna (t.ex. ”persiska bär”, getapel, black oak, buckthorne m.fl.). I Mandelgrens målarskrin påträffades detta ämne i flera fall, dels i en påse med påskriften ”italienskt gult”, dels i påsar eller burkar innehållande beigegula droppliknande korn som var cirka fem millimeter stora. Gulanilin, i litteraturen okänt färgämne. Den organiska föreningen anilin är i ren form en färglös, illaluktande vätska med den kemiska sammansättningen C6H5NH2. Den användes redan i mitten av 1800-talet som bas för framställning av olika färgämnen. Bland annat framställdes violett mauvein av Perkin år 1856. Tre år senare syntetiserades anilinrött, med många synonymer som fuchsin, magenta, azalein med mera. Anilinblått är mest känt. Däremot har vi i litteraturen inte funnit något om anilingult, och namnet kan ha tillkommit genom ett missförstånd. Gurkmeja, har en starkt klargul färg. Den erhålls från roten av en kryddväxt, och har använts i måleriet både som färgämne och till brytning av oljor, fernissor och vaxer. Orangefärgade färgstoffer Neapelgult eller antimongult (NF), blyortoantimonat. Det har uråldrig användning, och uppges höra till de mest permanenta av alla pigment. Det kan dock svärtas vid beröring med järn, zink, tenn och bly; bör inte förväxlas med blyglete (bly(II)oxid). Synonymer: antimongult, parisergult, terra de Cassel, Oxydgelb. Blymönja, Pb3O4. Synonymer: pariserrött, blyrött. Detta pigment är enligt Kumlien (1974) ohållbart och därför olämpligt för konstnärsbruk. På kalkgrund oxideras det långsamt till gråsvart blydioxid (plattnerit). Kadmiumorange, kadmiumsulfid; en orangefärgad variant av kadmiumgult. Realgar, As2S2, arsenikdisulfid. Mycket giftigt. Synonymer: spanskgult, arseniksvavel, sandarac. Ockra-färger (järnhaltiga jordfärger) kan ibland vara orangefärgade. Röda och rödbruna färgstoffer Röd naturlig ockra och bränd ockra (NF), järn(III)oxid och lerjordssilikater (NF). Naturprodukter är numera sällsynta, och de i handeln förekommande ämnena är vanligen syntetiska produkter. De naturliga jordfärgerna har alltid använts av konstnärer, särskilt till freskomålning. Hållbarheten och användbarheten är så gott som obegränsad. Hit hör till exempel Terra di Puzzuoli och Terra di Treviso. Andra synonyma namn: rödockra, röd bolus, terra rossa, venetianskt rött, persiskt rött, pariserrött, majolica, sinopsis med flera. Röda (syntetiska) järnfärger, engelskt rött (NF), järn(III)oxid. Dessa pigment framställs genom bearbetning av järnglans, blodsten etcetera, eller ur avfallsprodukter från gruvindustri och kemisk industri (Falu rödfärg). Deras historia går tillbaka till antiken, och i fråga om hållbarhet och användbarhet är de konstgjorda färgerna jämställda med de naturliga järnfärgerna. Benämns ibland marsfärger efter alkemisternas namn på järnoxid (”marti”). Järn(III)oxid utblandad med krita, finkorniga lermineral och något organiskt bindemedel kallas ibland ”röd bolus”. Det används bland annat vid förgyllning. På samma sätt används ”vit bolus” vid försilvringsarbeten. Cinnober (NF), kvicksilver(II)sulfid. Det förekommer i naturen, till exempel i Spanien, men framställs vanligen syntetiskt, vilket ger ett renare och för måleriet bättre material. Det användes redan under antiken. Pigmentet har god beständighet, bortsett från dålig ljusbeständighet: cinnober svartnar i ljus, vilket beror på strukturomvandling till metacinnabarit. Synonymer: vermilion, bergcinnober, patentrot, cinabrium, kinesiskt rött. 44 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Kadmiumrött (NF), kadmiumsulfidselenid, är ett av de yngsta av normalfärgstofferna. Kan ej användas till kalk- och freskomåleri. Kromrött, blyoxikromat, är ett syntetiskt pigment. Synonymer: imiterad cinnober, persiskt rött, wienerrött. Krapplack: aluminiumkalciumalizarat, aluminiumkalciumpurpurat. Krapplack framställdes ursprungligen ur krappväxtens rot (Rubia tinctorum), men produceras numera på syntetisk väg. Winsor & Newton (kap. 11) är den enda fabrik som fortfarande framställer krapplack ur krapprot. Genom tillsats av järn-, mangan-, krom, barium-, magnesium-, tenn- eller blyföreningar kan kulören ändras mot violett, brunt eller svart. De bästa krapplackerna är helt ljus-, vatten-, luft- och oljebeständiga samt blandbara med andra ämnen; de kan dock inte användas för fresko- eller kalkmåleri. Synonymer: purpurinlack, pariserrött, madder lake (engelska), alizarinlack, krapprosa, varantia. Karmin, även kallad kochenill. Krapplack bör inte förväxlas med karmin, som framställs ur ett extrakt från kochenillsköldlusen. Karmin är obeständigt. Synonymer: laque pourpre, pariserlack, karminlack. Rotholz (brazil red, redwood); rött organiskt färg­ ämne. från andra sidan Kaspiska havet, huvudsakligen Afganistan). Den ansågs vara den skönaste av alla färger och även den dyraste som stod äldre tiders konstnärer till buds. Syntetisk ultramarin har framställts sedan 1828. Beständigheten mot vatten, olja och kalk är god, medan en viss känslighet för luftens svaveldioxid rapporterats. Synonymer: lapis lazuli, lasurblått, transmarinum. Koboltblått, (NF), en dubbeloxid av kobolt och aluminium (CoAl2O4) som tillverkas syntetiskt. Detta pigment framställdes omkring 1800 av tre kemister oberoende av varandra: svensken Gahn, tysken Wenzel och fransmannen Thenard, som senare gav detta pigment namnet Thenards blått. Pigmentet är nästan helt beständigt mot ljus, vatten, luft, olja och kalk samt har god blandbarhet med andra normalfärgstoffer. Kan användas inom de flesta tekniker. Andra synonyma namn är till exempel. kejsarblått, kungsblått, wienerblått, azurblått. Berlinerblått, (NF) en ferriferrocyanid som framställdes första gången i början av 1700-talet. Det är ett ytterst finkornigt normalfärgstoff med många synonyma namn: pariserblått, preussiskt blått, turnbullsblått, engelskt blått, permanentblått, sachsiskt blått, kinesiskt blått, miloriblått, cyanblått, stålblått med mera. Pigmentet är användbart i olje-, akvarell-, tempera- och pastellmåleri men inte för kalk- och freskomålning; uppgifterna om hållbarhet är något varierande. Azurit, ett naturligt mineral som är ett kopparhydroxykarbonat. Synonymer: bremerblått, himmelsblått, kopparblått. Smalt är ett glas (vanligtvis kaliumsilikatglas) med två till tio procent kobolt och eventuellt även järn. Smalt framställs enligt Kumlien genom upphettning av koboltglaset till en smälta, som hastigt avkyls med kallt vatten. Glaset sprängs då sönder och mals därefter till ett fint pulver. Smalt är inte ljusbeständigt och har uteslutits från listan på pigment för normalfärger. Några synonyma namn: kungsblått, ströblått, kejsarblått, azurblått, sachsiskt blått. Coelinblått, ett syntetiskt koboltmagnesiumstannat med ”himmelsblå” färg. Synonymer: himmelsblått, celestialblått. Caerulium, ett urgammalt syntetiskt ljusblått pigment, som vanligen går under namnet egyptiskt blått. Kemiskt är det ett koppar-natrium-kalcium-silikat. Kopparvitriol, kopparsulfat-pentahydrat. Det blandas ibland med andra färgämnen, till exempel ultramarin. Detta är dock olämpligt då det kan medföra att kulören mörknar eller förändras på annat sätt. Indigo, ett organiskt blått färgämne som finns i glycosiden indikan i den tropiska örten Indigofera tinctura som växer i Indien, Kina och Europa. Det tillverkas numera även syntetiskt. Bruna färgstoffer Umbra, obränd och bränd, (NF), järnoxidhydrat, med lerjordssilikater och mangan-oxidhydrat. Umbran är ej helt oljebeständig. Synonymer: Reh-brunt, terra pulla, mineralbrunt. Kasselbrunt, består i huvudsak av brunkol. Detta färgämne är varken olje- eller ljusbeständigt. Synonym: van Dyke-brunt, spanskbrunt, kölnerjord med mera. Terra di Siena och terra di Puzzuoli (NF), naturliga pigment (jordfärger); som i bränt tillstånd är bruna och även färgäkta. Kopparmetall, finfördelad, påvisades i ett fall som brunt pigment till en akvarellfärg i Mandelgrens skrin. Violrotspulver; vi har ej träffat på detta namn i litteraturen. Trots namnet är färgämnet brunt, men detta kan vara en åldringseffekt. Enligt IRPA är ämnet extraherat från någon växt. Blåa färgstoffer Ultramarin, ett svavelhaltigt natriumaluminiumsilikat (lapis lazuli) med varierande sammansättning, Enligt Kallstenius är ultramarin ett normalfärgstoff. Naturlig eller äkta ultramarin är bekant sedan antiken (ultra = på andra sidan om, mare = hav, det vill säga hämtad Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 45 Blå anilin, ett aldehyd-derivat av anilin (jfr ovan) som används som färgämne. Begränsad hållbarhet. Ftalocyaninblått, blått färgämne inom den stora gruppen ftalocyaninfärgämnen. Redan år 1935 framställdes vid ICI ett kopparhaltigt blått ftalocyaninfärgämne som fick namnet monastralblått. Thymol, blått ämne som inom kemin används som syra-bas-indikator. Koboltgrönt (NF), en dubbeloxid av kobolt(II) och zink, framställs syntetiskt. Genom att variera halterna av kobolt(II)oxid och zinkoxid erhålls olika nyanser. Det syntetiserades 1780 av den svenske kemisten Rinman och kallas även Rinmans grönt. Det har god ljus-, luft, vatten-, olje- och kalkbeständighet och är blandbart med andra normalfärgstoffer; användbart i all måleri, även för keramik. Kejsargrönt är ett giftigt, syntetiskt pigment bestående av kopparacetoarsenit. Det finns ett otal synonyma namn: schweinfurtergrönt, wienergrönt, smaragdgrönt, täckgrönt, berggrönt, jasmingrönt, kungsgrönt, koppargrönt, patentgrönt, bremergrönt, casselgrönt, mossgrönt, papegojgrönt(!), majgrönt, kongogrönt eller svenskgrönt (förmodligen efter Scheeles grönt, ett koppararsenitpigment). Detta giftiga pigment bör bannlysas från paletten. Engelskt grönt är en blandning av kopparsulfat, koppararsenat och kopparkarbonat med tillsats av bariumsulfat, blyvitt, kalk och sand, troligen som fyllmedel eller för att få en ljusare färgton. Liksom kejsargrönt är engelskt grönt mycket giftigt. Zinkgrönt, en blandning av gult zinkkromat och berlinerblått. Synonymer: victoriagrönt, grön cinnober, alexandergrönt, braunschweigergrönt. Grönjord (NF), ett järn(II)silikat blandat med andra lerjordssilikater. Det är ett i naturen förekommande pigment med anor från antiken. Dess sammansättning varierar med fyndorten. De bästa varianterna har god beständighet och är användbara i alla måleritekniker. Synonymer: seladongrönt, terra verde, veronesergrönt, permanentgrön och tyrolergrönt. Malakit är ett naturligt förekommande basiskt kopparkarbonat. Vanliga synonyma namn är till exempel berggrönt, koppargrönt, bremergrönt eller grön verditer. Verdigris, kopparacetat. Ej klassat som ett normalfärgstoff. Synonymer: kopparacetat, spanskgrönt, verdete. Saftgrönt är en växtfärg som framställts ur safter från aloe, lök, fläder etcetera med en ljust olivgrön kulör. Synonymer: lövgrönt, grön lack, mossgrön, ”sap green” med flera. Detta färgämne är ej beständigt mot ljus och alkali, utan vid exponering för ljus kan kulören övergå till brunt. Saftgrönt har använts för akvarellmålning men bör undvikas på en konstnärs palett. Synonymer: grön lack, verditer. Ftalocyaningrönt är ett syntetiskt färgämne som numera används i mycket stor utsträckning till tidningar, planscher, textilier med mera men även som konstnärsfärg. Det förekommer i ett otal nyanser. Violetta färgstoffer Koboltviolett, (NF), ett syntetiskt vattenfritt kobolt(II)ortofosfat som har varit i bruk sedan 1859. Det tillhör de mest beständiga av alla pigment mot ljus, luft, vatten och olja och är blandbart med alla normalfärgstoffer; används i olje- och vattenfärger och särskilt vid keramikmålning, dock ej vid fresko- och kalkmålning. Däremot uppfyller inte den ljusare varianten koboltortoarsenat kraven på normalfärgstoff. Det avger arsenikväte (med lukt av vitlök) vid upphettning och är dessutom mycket giftigt. Caput mortuum (NF), en violett variant av järn(III)oxid. I Mandelgrens samling har den vanligen det tyska namnet ”Todenkopf”. Pigmentet uppfyller enligt Kallstenius kraven på normal-färgstoff. Purpur, ett rödviolett färgämne som utvinns ur purpursnäckan. Det är fortfarande en stor gåta hur denna snäcka lyckas framställa en indigomolekyl med en adderad bromatom! Krapplack kan också anta en violett kulör beroende på vilket metallsalt den blandas med (jämför ovan). Gröna färgstoffer Kromoxidgrönt (NF), krom(III)oxid. Det framställs syntetiskt sedan slutet av 1700-talet och är ett av de mest beständiga bland alla färgämnen och kan användas till allt måleri, särskilt för freskomålning. Kallas ibland (missvisande) för kromgrönt (jfr nedan). Kromgrönt (NF), en blandning av kromgult (blykromat) och berlinerblått. Namnet är illa valt och orsakar ofta förvirring. Synonymer: grön cinnober, mossgrönt, resedagrönt, bronsgrönt, majgrönt. Kromoxidhydrat (NF), framställdes 1838 av Pannetiers. Det har god ljus-, luft-, vatten-, olje- och kalkbeständighet och är blandbart med andra normalfärgstoffer. Det är ett av konstnärens värdefullaste och hållbaraste pigment. Även detta kallas ibland för kromgrönt; andra synonyma namn är viridian eller smaragdgrönt (jfr nedan). 46 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Svarta färgstoffer Elfenbensvart, bensvart (NF), kol som framställts genom förkolning av elfenben eller, numera, andra djurben. Färgämnet innehåller även kalciumfosfat. Det har använts sedan lång tid tillbaka. Kärnsvart (NF) är kol framställt genom förkolning av skal från fruktkärnor av plommon, persikor, mandlar, kokosnötter etcetera. Det har en benägenhet att absorbera organiska färgämnen, till exempel krapplack, varvid ett överskott av krapplack erfordras vid målning med blandningar av de båda färgämnena. Kimrök, detsamma som ”skorstenssvart”. (Jämför Chimney=skorsten). Korksvart (NF); framställs enligt Kallstenius genom förkolning av kork. Plattnerit, blydioxid som framför allt på kalkgrund bildas vid långsam oxidation av blypigment som blyvitt, blyglete eller blymönja. Kan ej betraktas som ett pigment, men påträffades flera gånger i Mandelgrens målarskrin. Grafit är en i naturen förekommande strukturvariant av kol. Det används särskilt vid freskomåleri. Kokssvart är koks tillverkat av brunkol. Asfalt förekommer som brunsvart färgämne och har tidigare använts som grundering. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 47 11. Studiebesök Studiebesöket i Bjäresjö kyrka Den 6 maj 2003 besökte projektdeltagarna Bjäresjö kyrka, cirka en halvmil nordväst om Ystad. Denna kyrka är intressant därför att Mandelgren 1852 genomförde en del restaureringar av muralmålningarna. Enligt arkiverade handlingar har ”Mandelgren verkställt reparationen av al fresco-målningar från 1200- och 1300-talet i kyrkans kor och sakristia, som länge varit överkalkade, till församlingens synnerliga belåtenhet, samt att hans lärare från Köpenhamn, Höyen, vitsordat den skicklighet och noggrannhet, som Mandelgren i detta hänseende ådagalagt” (Å. Stavenow, 1972). Våra ciceroner i kyrkan var konservator Lars Sandberg och antikvarie Petter Jansson, den senare från regionmuseet i Kristianstad. De valde ut de målningar som Mandelgren sannolikt restaurerat, bland annat i vänstra koret, cirka fyra meter upp. Sammanlagt togs sju prover för analys. Besök i Claessons Färghandel på Ringön, Göteborg Juni 2003 gjorde några projektdeltagare ett studiebesök i Claessons Färghandel på Ringön i Göteborg (Järnmalmsgatan 5). Vi visades runt av ägarna, Staffan Claesson och Siv Carlsson. Båda är arkitekter, men de driver nu en firma som handlar med pigment och bindemedel. De importerar material från jordens alla hörn, och bemödar sig om att få tag på naturliga pigment som ockror, umbror, terra rossa, ultramarin (den senare vanligen syntetisk, från Kina), järnoxidbaserade pigment av typen Falu rödfärg och engelskt rött, samt zinkvitt, koboltblått med mera. De saluför även ett otal bindemedel som linoljor av olika kvalitet, alkyder, balsamterpentin, kitt, spackel, fernissa, och sist men inte minst trätjäror. Till och med gammaldags dalbränd trätjära finns i sortimentet. Råvaran till denna är furustubbar som stått i mager, sandig morän. Studiebesök på Etnologiska Institutionen i Lund År 2003 i maj besökte Anders Nord och Kate Tronner Etnologiska institutionen med Humanekologiska avdelningen och Folklivsarkivet i Lund (Finngatan 10) för att studera konstnären, tecknaren och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens samling, som uppgår till flera tusen ark. Han var en mycket aktiv person som hade vandrat genom många av Sveriges landskap och målat flera landskapsbilder, men mest för att avteckna allt som han fann ha ett kulturhistoriskt värde såsom profana byggnader, kyrkor, interiörer, folkdräkter, husgeråd med mera. Vi arbetade två hela dagar i detta enorma arkiv. Tiden var i knappaste laget, men vi fick ändå en överblick av det material som finns där. En mycket god handledning vid genomgång av arkivet erbjöds oss av arkivarie Göran Sjögård. Studiebesök i London, december 2004 Tre av projektdeltagarna gjorde ett besök på färgfabriken Winsor & Newton i Harrow Wealdstone norr om London. Denna fabrik grundades 1832 av William Winsor och Henry Newton. Fabriken ägs numera av den svenska koncernen ColArt som totalt har cirka 1000 anställda. Vår ciceron under besöket var Mrs Joan Joyce, som arbetat i många år hos Winsor & Newton. Fabriken tillverkar bland annat oljefärger, akrylfärger och akvarellfärger. Praktiskt taget alla pigment och bindemedel köps från Italien, Tyskland och Östeuropa, USA, Kina, Indien etcetera. Några är ”äkta” naturfärger (ockror, sienna, umbror, järnoxidpigment med flera), men flertalet är numera syntetiska (azofärgämnen, ftalocyaniner). Pigmenten måste ”rivas” i kvarnar med kulor av zirkoniumsilikat så att kornstorleken reduceras. Den minsta kornstorleken används till akvarellfär- 48 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Figur 33. David Bomford, Kate Tronner och Dorrit von Arronet i konserveringsateljén på National Gallery. Foto: Anders G. Nord. Figur 32. Foto från det lilla museet på färgfabriken Winsor & Newton. Foto: Anders G. Nord ger (1–5 µm), medan större korn (<25 µm) används till oljefärger. Efter rivningen kontrolleras medelkornstorleken med en metallprovare kallad ”Hegmann’s gauge”, som ger ett någorlunda tillförlitligt värde inom området 0–50 µm. Som ett kuriosum kan nämnas att man som enda fabrik fortfarande tillverkar ”madder lake” (krapplack) i tre nyanser efter ett gammalt recept från 1804. Ur krapprot (Rubia Tinctura) utvinner man färgämnet alizarin, som blandas med oorganiska salter, till exempel aluminiumhydroxid, gips, järnsalter. Salterna ger olika kulörer från rosa till svartviolett. Vid tillverkning av oljefärger blandas pigmenten med ett bindemedel, vanligen linolja. För de ljusaste färgerna ersätts linolja, som kan gulna och missfärga produkten, med valnötsolja, vallmoolja eller ”safflore oil”. Blandningen sker i maskiner med en volym av cirka 200 till 500 liter. Den slutliga produkten fylls i tuber av aluminium eller plast. Man tillverkar dessutom snabbtorkande konstnärsfärger baserade på syntetiska bindemedel, till exempel akrylfärg, samt akvarellfärger av olika kvalite- ter. Vid framställningen av akvarellfärg används mycket finkorniga pigment (ca 1 µm) med gummi arabicum som bindemedel. Blandningarna knådas och pressas ut till långa strängar, som torkas och delas till sockerbitsstora bitar. Förutom ovan nämnda produkter tillverkas bläck för vardaglig användning samt bläck och tusch för kalligrafi. Man marknadsför även flaskor och sprayburkar med olika bindemedel, främst torkande oljor, fernissor och terpentin, samt konstnärsmaterial som penslar, paletter, palettknivar, pannåer, dukar, akvarellpapper, pastellkritor, ritkol, stafflier med mera. Vårt besök i fabriken avslutades med ett besök i deras lilla museum, där vi fick ta några fotografier (fig. 32). På eftermiddagen hade vi tillfälle att träffa fabrikens chefskemist, Dr Alan Foster, samt försäljningschefen Gilio Moscardini. Dessa berättade om verksamheten, och besvarade frågor rörande pigment och bindemedel. Sammanlagt finns det fyra kemister som arbetar med kontroll och produktutveckling. Även om pigment som blyvitt och kadmiumgult av förklarliga skäl utgått ur sortimentet, har man fortfarande behov av att kontrollera spårämnen av giftiga metaller med hjälp av atom­ absorptionsspektroskopi (AAS). Dagen därpå besöktes National Gallery. Vi togs emot av Dr David Bomford, som visade oss runt i de imponerande konservatorsateljéerna (figur 33). Här pågick arbeten med konstverk av stora mästare som Velasques, C. J. Vernet, Ribalto och Pietro Orioli. Därefter besöktes museets välutrustade laboratorium där sju kemis- Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 49 ter arbetar. Rundvandringen började i preparations­ rummet, som var utrustat med flera stereomikroskop, polarisationsmikroskop, UV-lampor, sliputrustningar med mera. Samtliga tvärsnitt (cross sections) sparades i ett arkiv. Där finns även utrustning för guldsputtring och kolförångning till museets elektronmikroskop Cambridge Stereoscan 200 med en LINK/EDS mikroröntgenanalysator. Med denna utrustning utförs analys av oorganiska pigment. Man hade även utrustning för röntgendiffraktionsanalys och för accelererade åldringstester. Ett större laboratorium var avsett enbart för analys av organiska ämnen. Den imponerande instrumentparken innehöll en FTIR-spektrometer, två vätske­ kromatografer (HPLC), två gaskromatografer, och ett nytt GC-MS-instument ”VG-Quattro MS” med en så kallad quadrupoldetektor. Dagen avslutades med ett besök i de publika samlingarna, och ett besök på en specialutställning med konst av Rafael. Vi hann även med ett besök på det intilliggande National Portrait Gallery. Studiebesök i Paris oktober 2005 Projektgruppen besökte först färgfabriken Lefranc & Bourgeois i Le Mans, där Monsieur Laurent Dubois (export director) och M. Pierre Ball tog emot oss. Visningen började med en historik samt besök i en liten utställning utanför receptionen. År 1729 grundades det som senare kom att bli ”Lefranc” av pigment- och kryddhandlaren Charles le Clef, då han rev färg åt sin granne, konstnären Jean-Baptist Chardin. Denna blev således en av firmans allra första kunder. 1965 hade sammanslagningen av de två firmorna Lefranc och Bourgeois ägt rum, och det nya företaget flyttade från Paris till Le Mans. Numera ingår detta företag, liksom Winsor & Newton, i ColArt-koncernen. I den lilla utställningen finns gamla fotografier från de äldsta fabrikerna och även gamla pigment. I en speciell monter förvaras brev till företaget från tacksamma konstnärer, bland annat Braque, Cézanne, Dufy, Dubuffet, van Dongen, Kandinsky, Matisse och Picasso. Man har samarbetat med bland andra Raoul Dufy och Victor Vasarely för att utveckla nya färger. Under tre timmar visades fabrikslokalerna. Tyvärr är det förbjudet för besökare att fotografera. I huvudsak tillverkas följande konstnärsfärger: oljefärger, akrylfärger, vinylfärger, akvarellfärger, litografifärger, tusch, särskilda ”barnfärger”. Recepten för färgerna är strängt hemliga, och invägningen av beståndsdelarna sker med ytterst stor noggrannhet. Praktiskt taget alla pigment och bindemedel importeras. Rohm & Haas är en av de största leverantörerna. Självfallet är giftiga metaller som bly eller kadmium bannlysta i fabrikationen, och användning av indiskt gult förbjöds redan på 1920-talet. Pigmenten blandas först med bindemedel i stora blandare. Efterföljande rivning utförs med cylindervalsar som roterar med olika hastigheter och i olika riktningar. En del färger rivs upp till fem gånger. Man får på så sätt högre kvalitet och en snäv kornstorleksfördelning. Om man vid rivning av en färg behåller en heterogen kornstorlek, blir färgen opak; vid en homogen kornstorlek blir den däremot mer transparent. För tillverkning av oljefärger är linolja fortfarande det vanligaste bindemedlet. Den finaste kvaliteten kal�las ”Artist’s oil colour Huile Extra-fin”. Före fyllning lagras färgen i stora kärl under en till tre månader för att kontrollera att inte pigmenten har separerats från bindemedlet. Den slutliga produkten fylls på tuber av en robot. Redan 1937 samarbetade företaget med konstnären Dufy och framställde en snabbtorkande färg genom att blanda linolja med en emulsion av harlim, mastix och vatten. Numera finns fler snabbtorkande färger, till exempel akryl- och vinylfärger. Särskilda litografifärger med mycket harts tillverkas under namnet ”Charbonelles”. Även gouachefärger tillverkas, däremot inte akvarellfärger. En intressant del av produktionen utgörs av färger speciellt framtagna för att användas av barn. Dessa färger måste uppfylla kraven att vara absolut giftfria, lätta att använda, snabbtorkande och lätta att tvätta bort. Förutom ovan nämnda produkter tillverkas i fabriken olika slags bläck och tusch, dels för vardaglig användning, dels för kalligrafi. Man marknadsför även olika bindemedel, främst torkande oljor, fernissor och terpentin. Vi fick se lokalerna där paketeringen äger rum. Till sist träffade vi företagets chefskemist, Dr Jacky Viaud. Han redogjorde för några specifika tillverkningsproblem, samt för produktkontroller på laboratoriet. De inköpta pigmenten testas regelbundet före användning med AAS för kontroll av giftiga metaller som bly, kadmium, kvicksilver eller dylikt. Toleransnivån sätts allt lägre för varje år, och det är nödvändigt att hålla sig inom ramen för de tillåtna gränsvärdena. Detta gäller i högsta grad för de ovan nämnda barnfärgerna. Vi diskuterade problem rörande hållbarheten av pigment och bindemedel. För en seriöst arbetande konstnär är det viktigt att veta, hur länge färgen kan hålla. Av hävd vet man, att de torkande oljorna håller i hundratals år. Enstaka pigment kan dock färgförändras med tiden. Större problem kan förväntas med de nyare färgerna, exempelvis akrylfärger. Dr Viaud ansåg att de bästa kvaliteterna bland dessa färger (Artist’s quality) bör hålla i 40 till 50 år, något beroende på underlaget. Företaget utför ej särskilt många försök med så kal�lad accelererad åldring, vilket kan tyckas egendomligt, men man hade några provningskammare för tester med 50 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan UV-ljus. Innan vi skildes åt, hade Monsieur Dubois den stora vänligheten att skänka oss ett nyligen utgivet samlingsverk av Francois Perego, ”Dictionnaire des matériaux du peintre” (Edition Belin, Paris 2005), samt broschyrer och faktablad från företaget. Under studieresan besöktes även några museer i Paris. Först gjordes ett kort men lärorikt besök på Louvrens välutrustade laboratorium, där mer än 50 kemister arbetar. Vi fick ett unikt tillfälle att ta del av deras rika erfarenhet och oöverträffade kompetens rörande analys av pigment, färgämnen och bindemedel på äldre och yngre konstverk. Självfallet finns all tänkbar instrumentell utrustning för analys av oorganiska och organiska ämnen. Det förnämligaste analysinstrumentet är en så kallad PIXE-analysator (PIXE = Particle-Induced X-ray Energy-dispersive analyzer). I detta instrument används protoner i en linjär accelerator på cirka tio meter. Partiklarnas energi är så hög, att man kan placera en målning på ett staffli framför acceleratorns utgång, och rikta in strålen mot den punkt man vill undersöka. Alla grundämnen utom väte kan påvisas, kvalitativt och semi-kvantitativt. Under ett kortare besök i samlingarna på Louvren och Musée d’Orsay demonstrerade Dorrit von Arronet olika exempel på lagningar och retuscheringar, infärgade underlag, målningar som förminskats eller förstorats och så vidare. Vi såg hur gulnad fernissa ändrat målningens karaktär, och fick veta att det oftast är relativt enkelt att lösa bort de gamla naturhartsfernissorna och eventuellt ersätta dem med nya, syntetiska fernissor. Vi besökte även Musée d’Art Naif nära Sacré Coeurkyrkan. Målningarna på den tillfälliga utställningen var utförda av konstnärer från (främst) Sydamerika och Afrika. Dessa hade troligen själva framställt sina färger. De hade oftast utgått från jordfärger samt från bindemedel som utvunnits ur växter eller animaliska produkter. Färgerna var grovt rivna, och på många målningar och konstföremål kunde man se stora pigmentkorn av varierande storlek, det vill säga en stor kontrast till de noggrant framställda färgerna från Lefranc & Bourgeois. Nästan en hel dag ägnades åt konsthögskolan ”École Nationale Supérieures des Beaux-Arts”. Vi togs emot av professor Abraham Pincas (figur 34), som berättade om skolan och dess undervisning. Utbildningen är femårig, och de tar emot cirka 600 elever från hela världen. Som kontrast kan nämnas att Kungl. Konsthögskolan i Stockholm endast tar emot 20 till 25 nya elever varje år. Abraham Pincas demonstrerade en unik samling pigment och kemikalier efterlämnade av Louis Pasteur, som haft en viss anknytning till skolan. Professor Pincas har författat ett stort antal böcker, till exempel ”Le lustre de la main – Esprit, matière, et techniques de la Figur 34. Professor Abraham Pincas vid École Nationale Supérieures des Beaux-Arts. Foto: Anders G. Nord. peinture (Erec Editeur, Paris 1991) och ”La source de la nuage” (EREDC, Paris 2002). Efteråt visades vi runt av två studenter, Amelie Juillard och Laurent LabadiGadois. École des Beaux-Arts är inrymd i en slottsliknande byggnad från mitten av 1800-talet. Som kontrast till de slitna lokalerna stod elevernas stora entusiasm och intresse. De fräschaste salarna var de som inrymde det imponerande biblioteket med cirka 10 000 böcker och dessutom tidskrifter, avhandlingar, videoband och CD-skivor med information i form av text och bilder. Vi fick även se de olika ateljéerna som används i undervisningen, och några laboratorier. Flera salar var reserverade för arbete med litografi och grafik. Undervisningen syftar inte enbart till kunskap i måleri och materialteknik, utan studenterna har även möjligheter att förkovra Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 51 sig i olika grenar av det vi i Sverige kallar ”konst och nya medier”. Gruppen besökte en av Paris mest välrenommerade affärer för konstnärsmaterial, ”Beaux-Arts Sennelier”. Den är belägen i närheten av konsthögskolan, intill floden Seine (3, Quai Voltaire, F-75007 Paris). Här är det möjligt att inhandla det mesta i materialväg, även via postorder. Innan vi åkte ut till flygplatsen (Paris-CDG), hann vi med ett besök på Picassomuseet, som var oväntat innehållsrikt. Museet har ett stort antal målningar i olja, akvarell och gouache, samt etsningar, litografier, teckningar i färgkrita, skisser, keramik etcetera. Vid vårt besök visades en utställning av Picassos skisser till den stora målningen ”Les demoiselles d’Avignon”, där vi kunde följa hans arbete. Dorrit von Arronet demonstrerade på andra konstverk de många tekniker som Picasso använt under olika perioder av sitt långa liv. Besöket utgjorde en värdig avslutning av en konstruktiv och givande studieresa, som givit oss många värdefulla idéer för fortsatta forskningsprojekt. Under våra studieresor har vi dessutom kunnat knyta flera värdefulla internationella kontakter. 52 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 12. Förvaring, hantering och hälsorisker Skrin med musealt konstnärsmaterial kan innehålla ämnen som är av hälsovådlig karaktär eller på annat sätt skadliga eller otrevliga för sin omgivning (figur 35, 36). Vissa pigment använda inom måleriet är mycket giftiga, till exempel blyföreningar såsom blyvitt, neapelgult (blyantimonat), blykromat och blymönja. Exempel på andra giftiga pigment är kvicksilverföreningar, exempelvis cinnober (kvicksilversulfid), och pigment som innehåller arsenik: kejsargrönt, Scheeles grönt, auripigment eller realgar. Även pigment som innehåller uran, kadmium, koppar, kobolt eller krom är giftiga. Det gula organiska färgämnet pikrinsyra är ett explosivämne. Giftiga pigment ska hanteras med skyddshandskar, och eventuell destruering måste utföras av sakkunnig Figur 35. Arbete med åldrade färgämnen kräver försik­ tighet och god materialkännedom. Foto: Anders G. Nord. personal. I detta sammanhang ska framhållas att det damm som uppkommer vid slipning av färgskikt innehållande giftigt pigment, till exempel en grund med blyvitt, kan ge svåra skador vid inandning. Man bör också undvika inhalering av giftiga ångor, som under ogynnsamma förhållanden (syrabehandling, upphettning etc.) kan avges från färgmaterial, till exempel arsenikväte från arsenikhaltiga pigment. En viss emission av sådana ångor kan ske även vid normal rumstemperatur. Bindemedel och andra organiska ämnen i gamla målarskrin kan utgöra substrat för bakterietillväxt. Bildade reaktionsprodukter kan innehålla myrsyra, ättiksyra eller motsvarande aldehyder (formaldehyd resp. acetaldehyd), vilka förorenar den omgivande atmosfären och ökar dess korrosivitet. Allvarliga skador kan uppkomma på andra material som förvaras i samma monter eller utrymme. Mot bakgrund av nämnda förhållanden bör skrin med museala konstnärsmaterial, eventuellt av okänd natur, hanteras med iakttagande av tillbörlig hygien och förvaras i ett väl ventilerat utrymme. Ett problem som måste lösas snabbt berör den framtida förvaringen av Kungl. Konsthögskolans unika färgprovsamling. Projektgruppen har diskuterat detta vid flera sammanträden, och föreslår följande rekommendationer: Samlingen bör bevaras samlad, företrädesvis även i fortsättningen på Kungl. Konsthögskolan. De ämnen som bevisligen är skadliga eller giftiga ska avskiljas och förvaras på ett betryggande sätt. Exempelvis ska de uranhaltiga kemikalierna förvaras skyddade av fem centimeter tjocka blyplåtar i ett låst utrymme. Övriga mycket giftiga ämnen som cyanider eller ämnen innehållande kvicksilver ska förvaras i ett låst plåtskåp. Bindemedel som avger kraftig och besvärande lukt, omkring 100 flaskor med läckande korkar eller lock, måste förslutas på ett bättre sätt och därefter överföras till ett låst och ventilerat utrymme. Pigment och bindemedel, med undantag för de som är giftiga, kan med fördel placeras i några stora glasskåp och på så sätt bilda en liten utställning för studerande och allmänheten. Materialet kompletteras självfallet med intresseväckande och förklarande texter. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 53 Figur 36. Detalj från Georg von Rosens målarhurts. Foto: Kerstin Jonsson. 54 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 13. Slutsatser När vi under hösten 2002 formulerade vår första ansökan för detta forskningsprojekt, listade vi följande delmål som särskilt betydelsefulla: 1.  Vetenskaplig dokumentation av den unika samlingen på Kungl. Konsthögskolan. 2.  Analys av pigment, färgämnen och bindemedel. 3.  Införliva analysresultaten i den av RAÄ:s kemister påbörjade referensdatabasen för analysdata, vilket underlättar framtida analyser av nedbrutna färgämnen och bindemedel. 4.  Sprida information om samlingen och analysresultaten till målerikonservatorer, antikvarier, museipersonal etcetera. Knyta kontakter med relevanta internationella forskningslaboratorier. 5.  Utarbeta rekommendationer för hur denna samling ska förvaras på bästa sätt. Vi kan nu efter projektets genomförande konstatera, att merparten av ovanstående blivit genomfört. Ovanstående delmål kommenteras här nedan, punkt för punkt. 1) Färgprovsamlingen är nu fullständigt dokumenterad och redovisad (se appendix 1–4). Som komplement till Kungl. Konsthögskolans färgprovsamling har vi dokumenterat och analyserat Mandelgrens akvarellfärger, som nyligen återfanns på Nordiska Museet, samt innehållet i Georg von Rosens målarhurts, vilket även denna förvaras på Nordiska Museet. Vi har nu erhållit en god översikt av vilka pigment och kemikalier som användes under perioden 1850–1950 av svenska konstnärer. Vi vet också vilka bindemedel som var vanligast, och vilka blandningar man använde till sina fernissor. De senare uppvisar en mycket stor variationsrikedom. Ett stort antal vegetabiliska oljor och exotiska hartser har blandats i olika proportioner. 2) Omkring en tredjedel av proverna har valts ut för kemisk analys. Bland pigment och färgämnen har urvalet gjorts med syftet att så många olika sorters färg som möjligt undersökts. Den största gallringen har drabbat stora pigmentgrupper som ockror, umbror, grönjord, berlinerblått med flera. Vad beträffar bindemedlen har undersökningen i första hand inriktats på någorlunda rena (oförskurna) ämnen i daterade flaskor. Blandningar av tre eller flera ämnen, för vilka proportionerna är okända, har lämnats åt sidan, då deras bidrag till databasen bedömts vara av mindre värde. I första hand har FTIR och SEM/EDS använts (se kap. 6). En rangordning av svårighets-graden för de olika ämnesgrupperna med hänsyn till analysinsatserna, framgår av följande lista. Den översta gruppen är således enklast att undersöka: • oorganiska kemikalier och pigment • organiska färgämnen • tämligen opåverkade organiska bindemedel • åldrade bindemedel. De oorganiska ämnena var förhållandevis enkla att analysera, men färgblandningarna med många komponenter var besvärligare. I en del fall erhölls det kompletta resultatet med hjälp av polarisationsmikroskopi. Vad beträffar de organiska ämnena, är det fortfarande några som ej kunnat identifieras, vilket kan bero på en eller flera av följande orsaker: (i) Ämnena återfinns ej i våra referensdatabaser. (ii) Ämnena är nedbrutna. (iii) Provet innehåller en blandning av tre eller flera olika komponenter. (iv) Det är närapå omöjligt att skilja de många oljorna åt utan analys med GC-MS eller HPLC, det vill säga analysinstrument som vi ej förfogar över. Vi har i kapitlen 7 och 8 redovisat resultat som erhållits från två externa laboratorier, ICN i Amsterdam och IRPA i Bryssel. Trots en imponerande instrumentpark, ett stort antal arbetande kemister, flera decenniers erfarenhet och ett synnerligen omfattande referensregister, har dessa laboratorier i några fall ändå misslyckats med en identifiering. Ett annat välrenommerat analyslaboratorium ville över huvud taget inte åta sig att undersöka de prover vi sänt dem. Problemen kan i värsta fall vara olösliga. I flera fall har de rapporterade externa analysresultaten varit osäkra eller tvetydiga. En av våra uppdragstagare, Dr Saverwyns vid IRPA-laboratoriet, skriver i en analysrapport: ”All identifications are based on comparison with data from commercial databases. Compounds identified made us decide that all oils (except one sample) are essential oils, produced by distillation, expression or solvent extraction from different parts of the plant. Moreover, their composition can change as a function of time, and there are many hundreds or more different oils. Nevertheless, by searching the literature Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 55 we have tried to identify the oils. The results, however, must be interpreted as a possibility rather than as an absolute identification”. 3) Analysarbetet har visat att analyser av nedbrutna bindemedel och organiska färgämnen kan vara oerhört svåra att utföra. Som vi tidigare påpekat är det därför av största betydelse att bygga upp ett referensbibliotek med analysdata, att användas för någorlunda tillförlitliga tolkningar av nedbrutna ämnen. Vi har nu samlat ett stort antal IR-spektra för nya och nedbrutna (åldrade) färgämnen och bindemedel, främst torkande oljor. Men i flera fall är kopplingen mellan graden av nedbrytning och erhållet spektrum inte klarlagd. Problemet torde bli ännu större när oljan blandats med ett eller flera pigment, vilket vanligen påskyndar åldrandet. För de senare studierna har vi ett antal pannåer uppmålade med olika oljor och pigment. Mycket av detta kräver fortsatta specialstudier. Projektet är nu avslutat, men vi anser oss ha kommit en bra bit på väg inom detta svårgenomträngliga område. 4) Det är naturligtvis viktigt att sprida den information och kunskap som byggts upp. Två lägesrapporter har redan färdigställts (se litteraturförteckningen), och alla viktiga resultat har sammanfattats i föreliggande slutrapport. Vi planerar två uppsatser för en svensk respektive internationell läsekrets. Kontakt har upprättats med flera internationella forskningslaboratorier inriktade på analys av färgämnen och bindemedel. Bland dessa kan nämnas Instituut Collectie Nederland (ICN) i Amsterdam, Institut Royal du Patrimoine Artistique (IRPA) i Bryssel, Laboratoriet på Nationalmuseets Bevaringsafdeling i Brede utanför Köpenhamn, Louvren i Paris, och National Gallery i London. 5) Förslag på ett framtida säkert bevarande av samlingen har diskuterats i kapitel 11. Vi anser, att det är viktigt att bevara samlingen komplett, företrädesvis på Kungl. Konsthögskolan. Giftiga och radioaktiva ämnen måste dock frånskiljas och förvaras på ett betryggande sätt. Under arbetet har vi stött på ytterligare problem. Många burkar är uppenbarligen felmärkta. Ett annat problem rör terminologin för äldre pigment och färgämnen. Ett flertal av dessa har ett tiotal(!) synonyma namn, och dess värre används de inte bara för ett utan för flera ämnen med samma kulör. Man måste också beakta, att en del pigment kan ändra färg. Detta gäller i hög grad blypigment på kalkgrund (se t.ex. Nord et al. 1996). Men även pigment i oljemålningar kan ändra färg (Jensen 2001), vilket kan orsaka tolkningsproblem. För bindemedlen har man inte lika stora problem med terminologin. Här är det istället åldrade produkter och blandningar innehållande många olika komponenter som medfört stora svårigheter vid analysarbetet. Trots att inte alla problem blivit lösta under projektarbetet, är det vår förhoppning att nästa generations kemister och målerikonservatorer kommer att ha nytta av de resultat som erhållits och av den databas för IR-data som byggts upp. Det är av största vikt att inte bara den fysiska samlingen bevaras, utan även alla resultat som erhållits tack vare detta forskningsprojekt. 56 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 14. Tillkännagivanden Projektgruppen vill tacka övriga projektdeltagare och kollegor, som på olika sätt hjälpt och stöttat oss i vårt arbete. Vi är mycket tacksamma för den värdefulla analyshjälp vi erhållit av Dr Agnes Brokerhof och Dr Matthijs de Keijzer och deras kollegor vid Instituut Collectie Nederland (ICN) i Amsterdam, samt Dr Steven Saverwyns och Dr Jana Sanyova vid KIK/IRPA i Bryssel. Ett stort tack riktas till Philippe Thibault (ColArt Sweden AB), som arrangerat besöken till deras fabriker i London och Paris, samt till arkivarie Göran Sjögård vid Etnologiska institutionen i Lund. Vi vill slutligen framföra ett varmt tack till Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som genom ett generöst anslag möjliggjort inköpet av vårt elektronmikoskop med tillhörande mikro­röntgenanalysator. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 57 15. Litteratur von Arronet, D. Institutionen för materialkunskap, Kungl. Konsthögskolan, Stockholm: Personligt meddelande 2003. Atlantis stora handbok i måleri, teckning och grafik. Tekniker och material. Bearbetad av Björn och Dorrit Hallström. Atlantis 1979, Stockholm. Bendel, E. Accelerated ageing and outdoor exposure of alkyd paints. Dissertation, Royal Institute of Technology, Stockholm (1986). Burmester, A. Investigation of paint media by differential scanning calorimetry (DSC). Studies in Conservation 37, 73–81 (1992). Chen, L. W. & Kumanotani, J. Bull. Chem. Soc. Japan 39, 2085–2094 (1966). Cleve, P. T. Lärobok i organisk kemi. Jos. Seligmans förlag, Stockholm (1874). Eastaugh, Nicholas; et al., Elsevier Butterworh-Einemann, Oxford, 2004 (499p). Ellis, G., Clayborn, M. & Richards, S.E. The application of Fourier Transform Raman spectroscopy to the study of paint systems. Spectrochim. Acta 46A (1990) 227–241. Feller, Robert L (ed.). Artists’ Pigments, A Handbook of Their History and Characteristics, Vol. 1, University Press, New York, Oxford, 1986. FitzHugh, E.W.(ed): Artists’ Pigments, Handbook of their History and Characteristics, vol. 3. National Gallery of Art, Washington & Oxford University Press, 1997. Färg- och lackteknisk ordlista. TNC 88, Tekniska Nomenklaturcentralen, Stockholm (1988), 288 s. Gettens Rutherford, J., and Stout, G, L. Painting materials, A Short Encyclopaedia, Dover Publications, New York, 1942. Gettens, R. J. & Stout, G. L. Painting materials. Dover Publ., New York (1966). Gram, M. Målaren Akke Kumlien gästar Kungl. Biblioteket. Utställningskatalog Nr 143 (2004) 1–48. Hallström, B.: Måleriets material. Wahlström & Widstrand, Stockholm (1986). Hallström, B. Att avslöja konstförfalskningar, Ruffel och båg i guldram. Wahlström & Widstrand, Stockholm (1987). Hansen, F. & Jensen, O. I. Farvekemi. Uorganiske pig- menter. G.E.C. Gad, Köpenhamn (1991), 190 s. Harley, R. D. Artists’ Pigments. Pigments 1600–1835. Archetype Publ., Bicester. 2nd revised Ed. (2001); pp. 1–246. Hey, M. The analysis of paint media by paper chromatography. Studies in Conservation 7 (1958) 183–193. Horie, C.V. Materials for conservation, 2nd Ed. Butterworths, Oxford (1994). van’t Hul-Ehrnreich, E. H. Infrared microspectroscopy for the analysis of old painting materials. Studies in Conservation 15 (1970) 175–182. Hägg, G. Allmän och oorganisk kemi. Almqvist & Wiksell, Uppsala (1963), 760 s. Jacobsson, B. Mandelgren i Dalarna. LT:s förlag, Stockholm 1981. Jacobsson, B. Mandelgren i Småland. LT:s förlag, Stockholm 1982. Jacobsson, B. Mandelgren i Östergötland. LT:s förlag, Stockholm 1985. Jacobsson, B. Nils Månsson Mandelgren: – brev från en resande konstnär i 1800-talets Europa. LT:s förlag, Stockholm 1985. Jenden, C. M. A study of some artificially weathered paints by LASER Raman spectroscopy. Polymer 27 (1986) 217–224. Jensen, O. I. Så målade prins Eugen. Dissertation, Göteborgs Universitet (2001). Johnson, M. & Packard, E. Methods used for the identification of binding media in Italian paintings of the 15th and 16th centuries. Studies in Conservation 16 (1971) 145–164. Jones, P. L. Some observations on methods for identification of proteins in paint media. Studies in Conservation 1 (1962) 10–15. Kallstenius, G. Oljemåleriet. Färgstoff och Bindämnen. Wahlström & Widstrand, Stockholm (1913), 235 s. de Keijser, M., de Groot, S., van Keulen, H., Megens, L., van Bommel, M. & Hallebeek, P. Paint samples in an old colour-box belonging to the artist and art restorer Nils Månsson Mandelgren. ICN Report 2004–141/3151, ICN, Amsterdam 2005. Kumlien, A. Modern temperamålning (1934). 58 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Kumlien, A. Oljemåleriet – material, metoder och mästare (Norstedts, 1946), År 1991 publicerades Oljemåleriet i nyutgåva med kommentarer av professor Björn Hallström, Kumlien, A. Akvarell, gouache, pastell och tempera – teknisk handledning (1948). Kumlien, A. Bokstav och ande (1948). Kühn, H., Roosen-Runge, H., Staub, R. E. & Koller, M. Reclams Handbuch der kunstlerischen Techniken, Band I. Farbmittel, Buchmalerie, Tafel – und Leinwandmalerie. P. Reclam Jun., Stuttgart 1988. Kühn, H. Detection and identification of waxes by IR. Studies in Conservation 5 (1991) 71–80. Larson, L., Shin, K. S. K. & Zink, J.I. Photoluminescence spectroscopy of natural resins and organic binding media of paintings. J. Amer. Inst. Conserv. 30 (1991) 89–104. Lexikon för Konst. Nordiska Uppslagsböcker (1960). Lindholm, E.: Kalkmålningstekniker (1969). Mandelgren, N.M. Monuments Scandinaves des Moyen Age. Paris 1855–1862. Mandelgren, N.M. Samlingar till svenska konst- och odlingshistorien. 1866–1868. Mandelgren, N.M. Anteckningar om techniken i våra gamla kyrkomålningar samt sättet att restaurera dessa. Svensk Fornminnesförenings Tidskrift vol. 1–2 (1871–1872) pp. 58–63. Mandelgren, N.M. Sveriges Odlingshistoria. 1877– 1884. Martin, E. Some improvements in techniques of analysis of paint media. Studies in Conservation 22 (1977) 63–67. Meilunas, R. J., Bentsen, J. G. & Steinberg, M. Analysis of aged paint binders by FTIR spectroscopy. Studies in Conservation 35 (1990) 33–51. Mills, J. S. The gas chromatographic examination of paint media. Part 1. Fatty acid composition and identification of dried oil films. Studies in Conservation 3 (1964) 92–106. Mills, J. S. & White, R. The identification of paint media from the analysis of their sterol composition – a critical review. Studies in Conservation 20 (1975) 176–182. Mills, J. S. & White, R. The organic chemistry of museum objects. Butterworths, London (1994). Morgan, W. M. Outlines of paint technology. London (1982). Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs (1996). Nilson, A. Mandelgren på Öland. Ölands hembygdsförb., 1994. Nord, A. G., Tronner, K, Nisbeth, Å. & Göthberg, L.: Färgundersökningar av senmedeltida kalkmåleri. Konserveringstekniska Studier vol. 12 (1996) 1–96. Nord, A. G. & Tronner, K. Chemical analysis of mediaeval mural paintings in Sweden. Art et Chimie la colour (CNRS Paris), pp. 97–101 (2000). Nord, A. G. & Tronner. K. Chemical analysis of mediaeval mural paintings. In Conservation of Mural paintings (Ed. U. Lindborg), National Heritage Board, Stockholm (2001) pp. 19–24. Nylén, P. Färg- och Lackkemi. Tekniska Högskolans Studentkår, Stockholm (1947), 78 s. Odlarmöda. Tidskrift utgiven 1982–1988 av Mandelgrenska Samfundet. Patton, T. Pigments Handbook. J. Wiley & Sons, New York 1973. Perego, F. Dictionnaire des matériaux du peintre. Edition Belin, Paris 2005. Pettersson, K. Mandelgren i Södermanland. Södermanlands hembygdsförbunds årsbok, Sörmlandsbygden 1993. Pincas, A. Le lustre de la main – Esprit, matière, et techniques de la peinture. Erec Editeur, Paris 1991. Pincas, A. La source de la nuage. EREDC, Paris 2002. Plesters, J. Cross section and chemical analysis of paint samples. Studies in Conservation 2 (1956) 110–157. Rentzhog, S. (Ed.). Brev från en resande konstnär, Nils Månsson Mandelgren – Jämtland-Härjedalen 18681869. Gidlunds förlag, Stockholm 1979. Roy, Ashok (Eds). Artists’ Pigments, A Handbook of Their History and Characteristics, Vol. 2 Oxford University Press, New York, Oxford, 1997. Rånby, B. & Rabek, J. F. Photodegradation, photooxidation and photostabilization of polymers. J. Wiley & Sons, London (1975). Schramm, H. P. & Hering, B. Historische Malmatrialen und Möglichkeiten ihrer identifizierung. Hochschule für bindende Kunste, Dresden (1980). Sloan, A. & Gwynn, K. Traditionella målningstekniker. Forum 1994. Stavenow, Å. Nils Månsson Mandelgren. Nordiska Museets Handlingar 79 (1972), 187 s. Svenskt Konstnärslexikon. Allhems förlag (1992). Thompson, D. V. The materials and techniques of mediaeval painting. Dover Publ. Inc., New York 1994. Tronner, K, Nord, A.G. & Gustavson, H. ”…stenarna dessa, röda av runor… – undersökning av färgrester på bemålad sten från vikingatiden”. Runstenar, Jönköping (Ed. J. Agertz & L. Varenius), (2002) pp. 197–210. Tronner, K., Nord, A. G., von Arronet, D. & Mattsson, E. Nils Månsson Lägesrapport för projektet ”Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan”. Riksantikvarieämbetets Antikvarisk-tekniska Avdelning, Rapport sept. 2003. Tronner, K., Nord, A. G., von Arronet, D. & Mattsson, Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 59 E. Nils Månsson Mandelgrens färgämnessamling. Dokumentation och analysresultat. Riksantikavrieämbetets Antikvarisk-tekniska Avdelning, Rapport sept. 2004. Weber, F. W. Artists’ Pigments. Their Chemical and Physical Properties. D. Van Nostrand Co Ltd, New York (1923), 228 s. Werdenfels, Å. Mandelgren i Blekinge. Vekerums förlag, Södra Sandby, 1991. Werdenfels, Å. Mandelgren i Skåne. Skånes hembygdsförbund, Kristianstad 1992–1993. Wicks Jr, Z. W. Encyclopedia of Polymer Science and Engineering. Drying Oils (pp. 203–214) (1986). White, R. The application of gas-chromatography to the identification of waxes. Studies in Conservation 23 (1978) 57–68. 60 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Appendix 1 Mandelgrens akvarellfärger Låda 2 Prov Färg Ev. Anm. Analysresultat sem (förutom Gummi Arabicum) Sot Sot + cinnober Kromgult FTIR analysresultat Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 NM-1 NM-2 NM-3 NM-4 NM-5 NM-6 NM-7 NM-8 NM-9 Svart Rödbrun Gul Svart Mörkorange Brun Blå Röd flaga (inget prov, nästan slut) van Dyke Sot Mönja + cinnober En umbra (manganrik) Azurit Cinnober (Inget prov) Järnoxider m.m. Mönja m.m. (orent) Koppararsenat Mönja NM-10 Brun NM-11 Brun NM-12 Grön NM-13 Orange NM-14 Mörkblå NM-15 Mörkbrun NM-16 Röd NM-17 Brun flaga NM-18 Vit NM-19 Ockragul NM-20 Svart NM-21 Röd flaga NM-22 Grön NM-23 Musselguld? NM-24 Brun NM-25 Röd NM-26 Brun NM-27 Brungul NM-28 Brunröd NM-29 Brunsvart Missfärgad? Herbert N (?) Vgaden 420, Köpenhamn Preuss. FRANCE Preussiskt blått (berlinerblått) Sot + jordfärger Cinnober Järnoxider m.m. Blyvitt Gulockra + massicot (PbO) Sot + järnoxider Cinnober Kromoxidgrönt (mycket orent) (Nästan slut, ej analyserad) Järnoxider, bariumsulfat, krita Cinnober med litet krita Järnoxider (orent) Någon ockra Järnoxidrött, krita, silikater Sot,umbra, järnoxider, mönja m.m. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 61 Låda 2 Prov Färg Ev. Anm. Analysresultat sem (förutom Gummi Arabicum) FTIR analysresultat Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 Låda, inv.nr. 80790 NM-30 Harts? NM-31 Röd bit NM-32 Gummi arabicum …D REE på etikett Cinnober med litet krita Bivax Åldrat gummi arabicum ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 NM-35 Brunröd NM-36 Ockragul NM-37 Brun NM-38 Svartbrun NM-39 Svartaktig NM-40 Rödbrun NM-41 Orange (organiskt?) NM-42 Brunsvart NM-43 Brunsvart NM-44 Gul NM-45 Gul NM-46 Ljusgul NM-47 “blå cobalt” NM-50 Sienna NM-51 Svartaktig NM-52 Svartaktig NM-53 Brunröd NM-54 Gul NM-55 Ljusockra (fel märkt) NM-56 Umbra NM-57 Svart NM-58 Svart beck? NM-59 Kochenill NM-60 “mörkgrön cinnober” Light red Yellow ochre Raw Sienna Bistre(?) Järnoxidrött med mönja, krita, zinkvitt, silikater Gulockra Sienna jordfärg Sot med jordfärg(er) Sot med jordfärg(er) Spår av Fe2O3 Gummi arabicum + okänt ämne Gummi arabicum och redwood Åldrat gummi arabicum Trasig kaka Trasig kaka Miniflaska m kork Miniflaska m kork Miniflaska m kork Miniflaska m kork (48, 49 finns ej) Järnoxid, mönja, auripigment, silikater (ingen analys) Kromgult=blykromat (orent) Kromgult=blykromat (orent) Blyvitt, krita, järnoxidrött, silikater m.m. Koboltblått CoAl2O4, berlinerblått(?), silikater Sienna jordfärg Sot, järnoxider, blytenngult?, krita, zinkvitt m.m. Hör samman med 51 Sot, järnoxider, blytenngult?, krita, zinkvitt m.m. Järnoxidrött, silikater Tung kaka Blyoxid PbO (massicot?) Neapelgult=blyantimonat, PbO (orent) Umbra (bränd?) Småklumpar i papper Svart klet i gult papper 59-63 i påsar Sot, järnoxid, mönja, krita, silikater m.m. Gummi arabicum, ev. någon torkad olja Icke identifierat Berlinerblått + kromgult, kalk m.m. 62 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Låda 2 Prov Färg Ev. Anm. Analysresultat sem (förutom Gummi Arabicum) Kadmiumgult = CdS Tennpulver med litet koppar Finfördelad koppar med litet zink FTIR analysresultat ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 ACKERMANN, inv. 75189 NM-61 Kadmiumgult NM-62 Silverbrons NM-63 Orangebrun 2 lod à 2.12 lodet Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 Liten träask i 80790 NM-70 Mörkgrön NM-71 Umbra NM-72 Orange NM-73 Light red NM-74 Kadmiumgult (fel märkt) NM-75 Svartaktig NM-76 Bränd umbra (fel märkt) NM-77 Krapp? NM-78 Mörkbrun/svart NM-79 Vit NM-80 Umbrabit NM-81 Grön NM-82 Svartaktig NM-83 Brunsvart NM-84 Vit NM-85 Gulorange NM-86 Tegelröd (70-86 kakor) Berlinerblått + något gult ämne (gulockra?) Umbra Realgar, As2S2 Järnoxidrött, krita, silikater, zinkvitt, cinnober Kromgult, krita, bariumsulfat, silikater Sot med Mg, Al, Si, S, Cl, K, Ca, Cr, Fe, Hg, Pb Auripigment As2S3, krita m.m. Gummi arabicum, rosa krapplack Sot med Mg, Al, Si, S, Cl, K, Ca, Cr, Fe, Hg, Pb Blyvitt Umbra Berlinerblått+något gult ämne (gulockra?) Sot med Mg, Al, Si, S, Cl, K, Ca, Cr, Fe, Hg, Pb Sot, silikater (mycket orent) Zinkvitt Missfärgning? Mönja Gummi arabicum + okänt ämne Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 63 Appendix 2 Pigment och färgämnen (exkl. Mandelgrens färger) Skåp KKH ProvNR Pigment/färgämne Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar Anm. MEDIA Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Hylla 5 Hylla 6 97 Hylla 4 Bränd umbra Gulockra Ftalocyaningrönt Oxidsvart(?) Citrongult Järnoxidrött Ftaloblått Diverse akrylfärger (Flera omärkta prover) Inga färgstoffer Med97-ftalogrönt IR=phtalo­ grönt97 Hylla 2 Hylla 3 72 Cinnober Grön fosforescerande KEBO lysfärg Litharge Blymönja Krita Blyvitt Brunockra Nero(?) kolpulver? Kalk från Lummelundagrottan Cinnober bekräftat ­ (flera omärkta burkar) KALLSTENIUS Kallstenius Kallstenius Hylla 5 Terra Rossa, Rom 1897 64 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius ProvNR Pigment/färgämne Cinnober 11.10.1937 Thymol Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar Anm. 136A Hylla 4 139 Hylla 3 151 152 153 154 155 155B 156 157 158 159 160 161 Indiskt gult Kall136A-ind Gult Giallo di Palermo Kall139-Giallo Palermo Mandelgren “Jaune Brillant” Mandelgren krapplack B Mandelgren svart Mandelgren smalt Mandelgren krapplack, skärt Mandelgren svart b Mandelgren gul lack Mandelgren blyvitt Mandelgren “blymönja” Mandelgren krapplack (violett) Mandelgren brunt Violrotspulver Blyglete PbO Mandel 151 Mandel152 Blyglete PbO Krapplack Bensvart Mandel154 smalt Mandel 155igen Smalt m Co+Fe Krapplack! Svart kol Mandel156 Liknar Ital. gult Blyvitt Cinnober Mandel krapp159 Krapplack Kasselbrunt? violrots­ puder161k IRPA: mjöl+”dyers broom” Hylla 2 Småburkar Chem. Fabrik LIST Hannover 180 181 182 Beckersgrått Beckersrosa Hög-gult W. Becker W. Becker W. Becker Beckersgrått 180k Beckersrosa 181k,lika 180 Beckershöggult 182k, lika 180 Beckerslila 183k, lika 180 Beckersbrunt 184k, Kallstenius 183 Lila W. Becker Kallstenius Kallstenius Kallstenius 184 Hylla 1 203 Brunt W. Becker Beckers Svart W. Becker Kol (enl SEM/ EDS) Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 65 Skåp KKH Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius ProvNR 204 205 206 207 208 Pigment/färgämne Beckers brun Beckers Vitt Carmin de Garance Chromgrün NR 6160 Beckers Ljusblå Mörkbrunt pulver Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker W. Becker Tyskland W. Becker CoZn5O6 m.m. CoZn5O6 Fe2O3, blyvitt, ZnO, silikater Purp 214 (gips i det) Blyvitt, azurit(?) B-brun204, org Blyvitt Org + fyllmedel m. Al, Ti, P Blyvitt, kromoxid Blyvitt, azurit(?) Anm. 209 210 211 212 213 214 Celadon (ljusgrönt) Beckers Mörkröd Koboltgrön “mellangrön” Koboltgrön Mörk Brunröd Mörk purpur Ljusgrön Gult Små pappaskar med ovanst. Små pappaskar med ovanst. Neapelgult Smalt Preussiskt blått Koboltglas Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F105 F106 Hylla 2 F101 F102 F103 F104 Rosa krapplack Normal krapplack Svagt rosa krapplack Rosa krapplack Omärkt krapplack Krapplack Krapplack Lavendel, vinröd Krapplack rosa Krapplack rosa GK 372 366 GK 369 F-105 krappvinröd F-106 krappmörkrosa Rosa krapplack SEM: gips+mönja GK W Becker 676 669 367 368 F-101 rosa­ krapp F-102 normalkrapp F-103 krapprosa F-104 krapprosa Rosa krapplack Mandel29erosa Krita Rosa krapplack Al-purpurin 66 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR F107 Pigment/färgämne Krapplack furfuran, mörklila Krapplack normal, rosa3 Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar W Becker M Hansen 673 W Becker 664 F-108 röda klumpar Mandelgren30B, ital. gummi F-107 krappvinröd karmin från ATk Anm. F108 Krapplack, röda klumpar Krapplack mörk Krapplack Rosa III Krapplack Rosa 3 Al m.m. Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F109 675? GK 370 674 GK 371 F-109 krapprosa Rosa krapplack, mandel 29Erosa Krapplack Rosa III Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F117 F116 F115 F113 F114 F111 F112 F110 Krapplack Normalmörk 2 Laque de garance, rosa antik Krapplack Nr 2 Krapplack rosa (Omärkt rött pulver) Berlinerrött (610) Berlinerrött (611) Berlinerrött (612) Berlinerrött (614) Kochenill Omärkt knallrött pulver Kadmiumrött CdS+CdSe Cinnober (imit.) Florentinerlack, mörk purpur Terra di Pozzuoli, ljus Terra di Pozzuoli, ljus rosa Terra di Pozzuoli, ljus Terra di Pozzuoli, ljus Hematit Florentinerlack (653) Moderött Terra di Puzzuoli (Skärt pulver utan etikett) M Hansen 365 Lefranc GK W Becker 357 379 380 GK GK GK GK 376 362 375 374 F-110 Berlinerrött BaS04 (Rotholz?) 4% Sn F-111 kochenill 31 W Becker GK-716 GK “FE” W Becker 557 W Becker W Becker Hansen 602 556 581 359 GK Hansen 326 758 F-117 moderött F-115 terra di puzz 717 354 363 F-113 syntCinnober F-114 Florentinlack vinröd F-112 knallrött (Ingen likhet) SEM: Al (ingen likhet IR) IRPA: synt.org. + BaSO4 IRPA: kochenill m.m. SEM: mönja Gips, BaSO4, Sn likn 214? SEM: Alun, Fe SEM: Fe, m.m långa brunröda st SEM: BaS04 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 67 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Terra di Puzzuoli Terra di Puzzuoli Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar 555 593 W Becker GK 661 558 358 GK W Becker M.Hansen W Becker 340 677 530 248 733 W Becker 718 F-121 Cinnoberchen F-122 Cd-rött Persiska bär (mandel 16A) Pannå 527(?) F-119 Danmark vinröd F-120 Carmitteröd F113, syntetcinnober F-118 terra di puzzuoli Pannå512 (?) Anm. F118 Terra di Puzzuoli, mörk Terra di Puzzuoli, mörk F119 F120 Vinrött pulver, lake? Carmitterröd Moderött, 666 Normal Cd-rött SEM: BaSO4 F121 F122 Cinnoberchen Kadmiumrött, mörk, 6080 Normalfärg cinnober Rött pulver (utan etikett) Cinnober 353 SEM: Hg, S SEM: Cd,S,Se,Ba F123 Pärlrött 676 bly Cinnober normal Cinnober Rom 1894 Cd-rött från Miewes GK GK GK GK W Becker Hansen 329 350 343 529 322 347 721 F-123 pärlrött F113 syntetcinnober = mönja SEM: 64% Pb F124 Karmin Gismolka(?) Cinnober Cinnober 200 F-124 karmin gismolka Konstigt spektrum SEM: Hg, S F125 F126 F127 F128 718 cinnober imit. Tung burk 688 Permanentrött Cinnober imit. 710 Kochenillrött 645 Cinnober 724 Pärlrött 677 W Becker W Becker GK GK 670 666 352 335 F-125 cinnober imit F-126 permanentrött F-127 cinnobar imit F-128 kochenill kochenill ­ Pannå 527? SEM: BaSO4 SEM: Ba, Pb, SEM: BaSO4, Pb3O4 F111kochenill GK GK GK 328 331 332 F-129 kromrött SEM: Cr, Pb3O4 F129 Kromrött 6731 Kromrött 643 Rött pulver, stor burk papplock Dito Cinnober 710 GK 345 68 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Cinnober 708 Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar GK Hansen GK Hansen W Becker 377 Becker GK 334 GK 325 672 GK Grave AB Sthlm 753 W Becker GK W Becker 716 330 327 323 GK W Becker 324 344 F-134 cennige Pannå 528 341 F-132 karmin F-133 kalkrött karmin från ATk, Mandel-25 ?? 351 355 346 F-131 cinnober Terpinol 108 F-130 bergcinnober ? Anm. F130 Bergcinnober Bergcinnober SEM: Hg, S F131 Beckers cinnober Krapplack rosa IV 665 SEM: HgS F132 F133 Karmin stor burk Kalkrött Cd-rött Permanentrött, mörk K2Cr2O7 Rött (omärkt) Kadmiumorange CdS Permanentrött, ljust F134 Cennige (?) Mönja 669 Blymönja 672 Bergcinnober Rödviolett (omärkt, tom) SEM: Pb3O4 F135 F136 F136B Lila krapplack Gul carminlack (Mandelgrens!) Laque de Gaude, gula klumpar Oxydgelb W 598 Ljusockra + anilin W Becker 667 315 320 F-135 krapp F-136 karminlack F-136B laq de Gaude F-137 Oxydgelb Rosa krapplack Mandel30A, mandel29E, krapp Pannå 501? SEM: Pb, Sb Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F137 M Hansen 607 GK 531 F-138 golden yellow Mandel20E röd bolus F138 Golden yellow Gult, ej nr ej etikett Sittguld 475 GK 512 F-138B sittgult Mandel20C vit bolus SEM: Fe, Al, Si,K F138B Sittgult Cadmium pale Cadmium pale Neapelgult (nästan tom) Gult (oläsl. nära tom) S Macle, Paris Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 69 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR F139 Pigment/färgämne Sittgult 475, ljust Monghir Piusi(?) gulbeige Neapelgult (nästan tom) Normal Cd-orange Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar W Becker 518 511 W Becker Hansen Hansen 702 711 522 509 Fenge Hansen WB W Becker 538 528 F-141 indiskt gult F-142 lichtveker Mandel29C gult Mandel20E röd bolus F-140 gurkmeja “dubbleringsklister” F-139 sittgult Anm. SEM: BaSO4, Al, Ca F140 Gurkmeja Kromgult 428 F141 F142 Äkta indiskt gult Lichtveker Cd-orange Cd-gult juni 1952 Cd-gul + kromgult Cd-gult juni 1952 Gurkmeja Kromgult 406 Kadmiumgult medel M Hansen 708 532 Hansen, GK W Becker W Becker GK W Becker GK 502 703 517 575 GK GK W Becker W Becker GK Hansen 523 505 503 524 525 501 526 515 Stockholm W Becker 506 F-148 Giallo di Palermo IRPA: HansaPigm. Yellow 1 m.m. F-146 indiskt gult F-147 indisk gul Mandel29B, ind.gult Mandel29B, ind.gult SEM: As, S SEM: 5% Mg SEM: 5% Mg F-144 gul anilin ?? F-143 zinkgult SEM: Cr, Zn, K, S 513 712 F143 Zinkgult 378 Cd- gult Ljus CdS F144 Gul anilin (orange?) Cd-orange Kromgult, GK 417 Chromgelb, dunkel CdS-dunkel Deep yellow F145 F146 F147 Lackgult Indiskt gult Indisch gelb Neapelgult (nästan tom) Blykromat F148 Giallo di Palermo Kadmiumgult 18101820 Auripigment Kadmium-gelb 1921 W Becker Siegle&Co 700 706 70 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne 405 Kromgult Äkta indiskt gult Neapelgelb hell Neapelgult Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar W Becker 709 514 W Becker 520 Anm. M Hansen 710 Fenge Hansen 704 W Becker M Hansen M Hansen 713 701 F-150 lazurgult SEM: BaSO4, Al SEM: BaCrO4 F149 Barytgult BaCrO4 Stora gula klumpar Kadmiumgult F150 Normal lazurgult Normal neapelgul Gult pulver (utan etikett) Kadmiumgelb Oxydgelb, 598 Kadmiumgult, ljust Ljusockra + kromgult Kromgult 428 Kromgult citron, 428 Lackgult Barytgult 1971/72 Gul klump (utan etikett) Realgar Blyglete, PbO Normal Cd-gul Cd-gul Neapelgult W Becker 504 Jfr F137 GK W Hansen 613 GK GK Hansen GK 507 508 501 W Becker W Becker Hansen W Becker GK W Becker W Becker GK W Becker 698 707 527 519 586 587 176 590 Fel, är zinkvitt SEM: Zn SEM: Blyvitt SEM: Zn, Pb, C, O F151 Zink-kremserseife Zinkweiss F152 F153 Blygrått Kremserseife Blyvitt (grann etikett!) W Becker Normal titanvitt Stor vit burk (utan etikett) Kremservitt=blyvitt Titanvitt Zinkvitt Zinkvitt 1003 Lättspat (?) Elfenben W Becker W Becker W Becker Hansen GK 618 615 743 588 Hansen 625 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 71 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Grått pulver (oläsl) Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar 429 Lefranc 425 566 GK W Becker GK GK 428 F-156 kinesiskt lacksvart ?? 426 594 F-154 Lacque noire F-155 asfalt Mandel30A = krapplack Paraffinolja Anm. F154 F155 Lacque noire 2150 Asfalt Kärnsvart Bränd umbra Elfenbenssvart SEM: Fe, Ca, S, Al SEM: C, O, S F156 Kinesiskt lack, svart Bruna klumpar (utan etikett) Engelsk lacksvart Svart pulver (oläsl) SEM: Fe, Ca, P, C, O GK 422 427 F157 F158 Indigo-karmin Brun van Dyke, lack 1001 Bensvart Elfenbenssvart Parisersvart 201 Rabenschwarz Svart pulver (utan etikett) W Becker 321 F-157 indigokarmin F-158 van Dyke ?? Mandel25A, cassel earth IRPA: indigocarmin. SEM:NaCl W Becker GK W Becker 564 423 424 431 F159 Kasselbrunt Gas-svart Obränd umbra W Becker GK W Becker W Becker 600 421 665 652 F-159 Kasselbrunt Mandel25A = cassel earth F160 Preussiskt brun Brun umbra Bränd umbra Terra di Siena, obr. SEM: Fe, K, O W Becker W Becker W Becker W Becker 592 F161 Van Dyke-brunt 392 Obränd umbra Brun lack 1049 604 611 312 F-161 van Dykebrunt Mandel25A = cassel earth SEM: Fe,Ca,Si F162 Gurkmeja Van Dyke 373 Reh-brunt 359 Kongorött Umbra, Cyprisk Umbra, Cyprisk Umbra, dunkel Okänd umbra Hansen GK W Becker C.B. GK 561 569 W Becker 576 605 F-162 gurkmeja SEM: 3% K Bränd umbra 72 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Reh-brunt 359 Terra di Sienna, obr. Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar GK W Becker 567 565 Anm. F163 Grönjord Bränd cyprisk umbra 563 GK 571 F-164-red anilin SEM: Fe,Si,K,Al,Mg F164 Röd anilin W Guldockra Chromotrope ? SEM: NaCl, S F165 Mumiin Umbra gebrannt Normal umbra, obr. Mörk ockra Orange pulver (utan etikett) Guldockra Obr. Terra W Becker W Becker Hansen GK 580 562 644 534 F-165 mumiin Rosa krapplack 543 599 572 608 535 SEM: Fe, Si, Al Grüne Erde, gebrannt W Becker Guldocker Guldocker, hell F166 Couleurs pures en Pondre Obränd terra (stor burk) Guldockra F167 Terra di Treviso Bränd ljusockra Gula klumpar (utan etikett) Ljusockra Ljusockra, CdS+ZnO Guldocker Terra di Sienna obr. Mörkockra Normal ljusockra Reh-brunt, ljus 360 Engelskt rött Ljusockra F168 Lacque de Fer Dunkel velser (?) Orange pulver (utan etikett) Preussisk brun Lefranc, GK W Becker Hansen W Becker Hansen Hansen W Becker Hansen W Becker W Becker W Becker W Becker S Macle, Paris W Becker 610 SEM: mycket Fe 729 612 500 606 596 595 537 591 655 536 SEM: Fe, Al, Ca, S 547 653 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 73 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Terra di Siena, bränd Mörkocker Terra di Treviso Guldockra Normal guldockra Bränd ljusockra Reh-brunt 360 Normal mörkocker Grönjord Engelskt rött Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar Anm. Hansen 657 656 Hansen 609 GK Hansen 570 601 764 F169 Bränd grönjord Bränd ljusockra Obränd terra Brunocker 462 Terra di Siena GK 399 660 SEM: Fe, Ca, K, Si GK GK GK W Becker Hansen W Becker 546 550 542 654 574 SEM: Fe, Si, Al F170 Goldveker, dunkel Normal ljusocker Grün Erde Bränd grönjord Eng. rött Mahogny-ocker Eng. rött Bränd terra Cinnober 707 Ital. Ocker gebrannt Terra di Pozzuoli 4283 Terra di Siena, No. 566 Ocker, ljus bränd No 563 Eng. rött W Becker W Becker W Becker W Becker GK W Becker 656 648 643 651 342 549 303 WB GK 730 337 SEM: BaSO4, Fe, Si, Al F171 Vagnsbrunt 391 Caput Mortuum Eng. rött Goldveker gebrannt Eng. rött 658 Guldocker No. 79 Eng. rött No. 542 Eng. rött No. 1056 GK WB GK 400 544 388 310 308 309 662 SEM: Fe F172 Terra di Treviso 74 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Järnmönja 650 Bränd ljusockra Terra di Siena, bränd Licht-ocker, gebr. Dunkelveker (utan etikett) Ljusockra, bränd Caput mortuum 621 Järnmönja 650 Terra di Siena Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar WB Akke Kumlien 650 548 659 WB WB 541 559 Anm. Stockholm 577 GK GK GK WB GK WB 539 394 338 552 339 552 397 GK GK GK WB WB GK WB WB W B, GK Hansen 741 545 396 554 398 390 389 395 553 573 F-176 saffran ? SEM: 2% Pb SEM: Fe, Si, Al, S, K SEM: Fe, Si, Al, K SEM: Fe, Si, Al, Ca, Ti F173 Kejsarrött 660 Terra di Siena, gebr. Venetianer (oläsl) F174 Sammetsocker 472 Caput mortuum 625 Terra di Siena, br. Eng. rött Englisch rot, dunkel Eng. rött F175 Indisch rot Terra di Siena Blodsten F176 Saffran Bränd ljusockra Hylla 1 F177 Koboltgrön Koboltgrön Zinkgrönt Kromoxid F178 Victoriagrönt Kromoxidgrün Dunkel Zinkgrönt F179 F180 Vagusgrönt Permanentgrön Zinkgrönt ETS, G. K. W. Becker W. Becker “597” G.K. G.K. G.K. 497 W. Becker W. Becker G. K. 462 464 491 691 496 467 690 470 BaSO4, Pb grön?? BaSO4, ZnO, Cr-oxid Victoriagrönt BaSO4, ZnO, Cr-oxid CoZn5O6 + ZnO ? Mg-salt Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 75 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Veronesergrün Kromoxidgrön Zinkgrön Medel “598” Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar W.B. W.B. 474 682 695 G.K. 484 Kromgrönt + BaSO4 + CaCO3 Anm. F181 Bronsgrönt Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F185 F184 F183 F182 Kromgrönt “533” Kromgrönt Koboltgrön, ljus Kromgrönt, Medel “534” Grüne Erde Victoriagrönt Pariserblått Zinkgrönt Kromoxidgrön Normal Grönjord Olivieri Spanskgrön Victoriagrönt Kromoxid Smaragdgrön (se t.h.) Grönjord Koboltgrön, Normalfärg Grönjord Italien Nattgrönt Zinkgrönt Koboltgrön, mörk Kromgrönt, mörkt Grönjord Kinesoljegrönt G.K. G.K. G.K. W.B. G.K. G.K. W.B. Normalfärg G.K. M. Hansen G.K. G.K. ETN, G.K. G.K. W.B. W.B. G.K. W.B. 688 490 687 694 473 475 636 498 695 458 486 476 466 684 693 679 468 472 499 460 692 457 488 BaSO4; Pb,Cr,Fe alla 2 at.% Blå Cr-oxid (5% Cr), BaSO4 Blå BaSO4, CaCO3, grön?? Kromoxidhydrat 30% Cu, BaSO4 m.m Blå 14% Fe, silikater Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F186 Spanskgrönt Permanentgrön Koboltgrön, normalljus Permanentgrön G.K. O.T., G.K. M. Hansen G.K. 471 478 683 487 76 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR F187 Pigment/färgämne Brilliantgrön Kromgrön, ljus Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar G.K. G.K. G.K. G.K. HW-UH Akke Kumlien G.K. W.B. 327 G.K. S.Macle Paris; G.K. W. Becker G.K. G.K. 459 481 697 402 499 410 R.E.O.C. G.K. 411 452 BaSO4 m.m grön? 73% Cu (karbonat) 495 477 493 479 447 Ultramarin enl. SEM Ultramarin enl. SEM Anm. Blågrön F188 Ultramaringrönt Ultramarin Malakitgrön Grönjord,klumpar Kromgrönt, medel Koboltgrön (Utan etikett) Koboltgrön, ljus Terre Verte Blågrön F189 F190 Nattgrönt Bergblått Pariserblått Meisenerbb(?) Smalt Pariserblått, stor klump Koboltblå Blått F191 Azurblått (fel märkt) Ultramarin (propp saknas) G.K. 406 433 Ultramarin enl SEM F192 Coelinblått No. 466 Pariserblått Grönjord G.K. G.K. M. Hansen 456 414 448 445 M. Hansen W.B. Blaufarbenlager, Leipzig 413 446 436 F-193 indigo Co&Mg-stannat F193 Indigo Pariserblått. Normal Koboltblau, dunkel F194 Azurblått (fel märkt) Koboltblau. Hell Ultramarin enl. SEM F195 Kobolt V.S. Co-aluminat Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F196 Lackmus Ultramarin Pariserblått W.B. 455 F-196 lackmus(?) Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 77 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Smalt Koboltblått, mörk Ultramarin, hell Smalt, extra fin Ultramarin “äkta” Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar G.K. G.K. W.B. M. Hansen M. Hansen Lefranc, G.K. G.K. M. Hansen W,B. M. Hansen G.K. G.K. G.K. G.K. W.B. G.K. W.B. G.K. 301 W.B. 642 435 W.B. “226B” 311 M. Hansen 582 Ultramarin enl. SEM Co-fosfat, ZnO Ultramarin enl. SEM 585 444 416 405 583 437 407 408 634 632 434 492 578 454 638 419 451 F-202 indigo F-200 blå anilin Berlinerblått med spår av Cr 2% Cr, 3%Fe, 5%Pb, BaSO4 Co-stannat BaSO4, ZnO, pariserblått? Anm. F197 F198 Bleu caeruleum Modeblått Normal koboltblå, mörk Koboltblått, normalfärg Ultramarin, normal Ultramarin F199 F200 F201 F202 Kinesisk oljegrönt Blå anilin Milori-blått Indigo “219” Nattblått Pariserblau Smalt Ultramarin “äkta” Smalt normalfärg Torrt pulver F203 Ultramarinviolett, mörk Violett-ultramarin F204 F205 Hylla 1 Brilliant-violett Koboltviolett Urgammal burk Caput Mortuum dunkel Dito Dito Dito Dito W.B. W.B. M. Hansen G.K. W.B. 206 646 647 383 645 Fe2O3 78 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Dito Dito Dito Dito, ljus Dito, ljus Dito Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar Becker GK 382 W.B. 326 383 G.K. 393 391 G.K. G.K. W.B. “652” G.K. S. Macle, Paris S. Macle, Paris 384 360 663 373 364 361 356 G.K. Sächs. Blaufarbenlager LeFranc W.B. W.B. 442 381 318 W.B. G.K. G.K. 678 440 483 762 F-213 krapplack F-214 karmin F-215 Berlinerrött SEM: alun SEM: alun, kalk ?? 443 Ultramarin F-210 lacque purpre Fe2O3 (caput mortuum) Organiskt, kalk, silikat F-207 purpur- BaSO4, Sn, lack organiskt F-208 florentinerlack BaSO4, organiskt Anm. F207 F208 Purpurlack Florentinerlack Dito Purpur Purpur F209 F210 Violet de mars Laque pourpre (Oläsl. etikett) Purpur Skärt pulver F211 Brilliantlack Koboltviolett Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F212 Violett minéral Koboltblau-violett Vivianit? Mangan m.m. F213 F214 F215 Krapplack Karminlack No. 1196 Berlinerrött Koboltblått ljus Vagusgrönt Pariserblått, blå klump Pariserblått Ultramarinblått IRPA: oident.org. ämne + BaSO4 W.B. G.K. M. Hansen 637 480 463 SEM: ultra­ marin Cr2O3 Turkos F216 F217 Ultramaringrönt Normal smaragdgrön (felmärkt) Ultramarin Ultramarinblått W.B. 631 415 Ultramarin F218 Bremerblått Ultramaringrönt Smalt (lasurfärg) Koboltgrön, normal G.K. W.B. M. Hansen 482 635 680 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 79 Skåp KKH Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet ProvNR Pigment/färgämne Koboltgrün, dunkel (Utan etikett) Pariserblått Kobolt O.V.S. Ursprung InternNr IR-spektrum Liknar 461 494 G.K. Blaufarbenlager Hansen Blaufarbenlager Leipzig W.B. W.B. 438 450 439 SEM: Si, Co dvs smalt Anm. Grönt pulver F219 Ströblått Kobolt FFW Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet Fönsterskåpet F222 F220 F221 Kromoxidgrönt Ultramaringrönt “577” Brilliantblått Nr 1655 Münchener Lack No. 1016 (Utan etikett) Koboltblått imit. “224” Kungsblått Bergblått “208” 465 681 314 317 760 Ultramarin 5% Fe (?) Blå W.B. Hansen W.B. 633 404 640 630 629 441 401 Sem: Co, Fe, As m.m. Normalljus ultramarin Hansen Berlinerblått “209” Koboltblått, medel Normalljus koboltblå W.B. G.K. M. Hansen 80 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Appendix 3 Bindemedel i färgprovsamlingarna Samling ProvNR Innehåll enl.etikett Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar Anm. MANDEL Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel Mandel 8:11A 8:11B 19:20C 19:20E 21:24A 21:24B 21:24C 23:25B 31:29D 34:30B (irrelevant text) Aloe rapuhan Hvit bolus Röd bolus Gummilacka Gummi arabica (hård mörk klump) (hård mörk klump) Boller lack fr. München Italienskt gummi Apot. Phoenix 1871 Mandel11a-redwood Gummi arabicum Mandel11b-gumarab Gummi arabicum Mandel20c-vitbolus Oident. Al-silikater, sand Mandel20e-rödbolus Oident. Mandel24a-shellac Shellack Mandel24b-gumarab Gummi arabicum Mandel24c Mandel25b Mandel29d-boller Mandel30b-italgummi Nedbruten gum.arab. Oident. Starkt nedbr. Linolja Nedbr. Gum. arab. IRPA: innehåller quercitrin. (Kap 8) MEDIA Hylla 1 Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media 64 65 63 61 62 60 Snickarlim 2 omärkta limmer Kinesiskt pärllim Tärningslim Nynäs asfalt (plåtburk) Pc resistall, HowsonAlgraphy 8 fl. Beckers normal­ medium 2 Poppy oil (vallmo) Vallmoolja u.å. Hemmagjord fernissa Brun shellac (pulver) Dragant (pulver) oläsl. USA? Beckers Ulf Leijon 1966 Med60-pärllim Inget prov Med61-kinapärllim Med62-tärningslim Inget prov 1985 Inget prov Inget prov 1963 Med63-vallmoolja Inget prov Inget prov Med64-shellac Med65-dragant Shellac Gum. arab. Linolja Pärllim Harlim Pärllim Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 81 Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR Innehåll enl.etikett Rubinol shellacpolityr Ev. ursprung Ernst P AB ÅR IR-spektrum Inget prov Med66-damar Med67-mastix Med68-gumarab Inget prov Inget prov Liknar Anm. 66 67 68 Damarharts Mastix (gula klumpar) Gummi arabicum Orange harts (?) Lemkes förtunning Naturharts Gum. Arab. 69 Elemi(?)Harts Äggoljeemulsion Zanzibarkopal + eucal.olja Stickers(?)Lasur Klint-olja Kauri + spikolja Kokt linolja Kanadabalsam W. Becker Kumlien Med69-elemiharts Inget prov Inget prov 1948 Inget prov Harts Ägg, harts, linolja, vatten B. Klint, Sthlm Inget prov Inget prov 1937 Inget prov Hansen 1970 1976 Inget prov Med70-gumarab Med71-mastix1976 Inget prov Gum. arab. Mastix 70 71 Gummi arabicum, stor burk Mastix Mastix (omärkt), stor burk Hylla 3 Damar i terpentin, 6 fl. Linseed oil 73 Vita klumpar (omärkt) 12 fl. I brunt schatull 75 Valnötsolja + litharge (PbO) Valnötsolja + litharge (PbO) 78 79 80 81 82 Valnötsolja Kallpressad valnötsolja Damar utan vax (mörkbrun) Damar med vax Rå linolja (stor flaska) Rå linolja (nytt) T-sprit 83 Art masking fluid (stelnad) Winson &Newton Decorima RARE R3445 R6167 1974 1975 1974 Beckers Winson &Newton Inget prov Inget prov? Med73-citronsyra Inget prov Med75-valnötlitharge Valnötsolja Med76-valnötlitharge Valnötsolja Med78-valnötsolja Valnötsolja Valnötsolja Damar Damar Linolja Citronsyra 1960 Med79-valnötkallpress Med80-dammar Med81-dammarvax Med82-linoljarå Inget prov Inget prov Med83-artmaskfluid Kauri, rosmarinolja 82 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR 84 85 Innehåll enl.etikett Soltorkad linolja Damarfernisssa (kladdig) ­ Kauri 20 spikolja (?) (omärkt droppflaska) Snabbtork. Med. F oljelasyrer Ullgarn Svinborst, hår, tagel m.m. Ev. ursprung “FAT OIL” ÅR 1975 1970 IR-spektrum Med84-linoljasoltork Med85-dammarfernissa Inget prov Inget prov Liknar Delvis härdad linolja Damar Anm. 1972 Inget prov 1984 Inget prov Inget prov England Paris 1984 Med86-engelskgelatin 1923 Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov 1974 Inget prov Pärllim 86 Engelsk gelatin Asfalt + drakblod + euc. + kopal mm Eucal., kopal, kolofonium m.m Terpentin + 80% aceton Aceton + pyridin Aw2 + talens slutfernissa (?) Kopal i kokt linolja Pressad valnötsolja 1969 Inget prov WALNUT OIL 1975 Inget prov 87 Kopaivabalsam Balsamterpentin Dekorima Beckers H. Hölbling Beckers Frankrike 1952 Med87-kopaiva1952 Kanada­ balsam 1984 Inget prov Med88-äggtempera 1975 Inget prov Vallmoolja? Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 88 Äggtemperabindemedel Orange sol-ox. Linolja Balsamterpentin 1984 Inget prov Med89-franskvallmo Inget prov Inget prov 1989 Inget prov Inget prov Vallmoolja 89 Hylla 4 St.fl. Vallmoolja 12 fl. Tork. Sickativ + oljor 5 fl. “penseltvätt” 5 burkar ol. “varnish” Enduit, fransk vit grundering Essence de petrole Torkad olja(?) + orange pigment Äggoljetemp. + Nabenzoat Beckers Inget prov Inget prov 1975 Inget prov Med90-bladguldolja Inget prov Rosmarinolja 90 Anläggn.vätska till Bladguld 2 ask. Kinesiskt tusch Kreatima Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 83 Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR Innehåll enl.etikett St.fl. Anläggn.fernissa Retuschfernissa Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Inget prov Liknar Anm. 1970 Inget prov Störlim 91 Störlim (stora sjok) Tolum(?) I kiselgel 1969 Med91-störlim 1980 1977 1978 Med92-vaxsåpa 92 93 94 Vaxsåpa Valnötolja + litarge + mönja Shellack (??) Fernissa m.m. PVA + metylakryl. + vax + terp. Westerudd(?) Bivax, karnaubavax Med93-valnötblyoxid Valnötsolja Med94-EtOH-blyac EtOH + bly­ acetat 1978 1971 Inget prov Inget prov Med95-fernissa1971 Damar, kopaiva Inget prov Inget prov Med96-vax Vax 95 “fernissa 10” Damarmastix (torkad) “madonna-fernissa” F. Makes 1971 1970 F. Makes F. makes 1971 1971 96 “vax special” Oljefern. + dammar + standolja “mixtion clarifiée” (plåtburk) Vernis à tableaux acrylique Vernis à retoucher Vernis à isolant Essence de terepenthine 1984 Inget prov Frankrike Lefranc& Bourgeois Lefranc& Bourgeois Lefranc& Bourgeois Lefranc& Bourgeois Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Med98-marseilletvål Med99-störlim Störlim 98 99 Hylla 2 Marseilles-tvål Störlim Buti(?)Borneo + kopal + rosmarin “anis-turb(?)” mastix Hoptorkat fixativ Copal á l’huile Angolakopal i eucal. /torkat/ 101 102 Cellulosafixativ Vaxharts Sandarak + eucal. /torkat/ Terpentin + eucal. Beckers Duroziez, Paris 1923 Inget prov Inget prov 1934 Inget prov Inget prov Inget prov 1987 Med101-cellulosafix Med102-vaxharts Inget prov Inget prov Lavendelolja Bivax 84 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR Innehåll enl.etikett (oläsl.) + kamfer + eucal. Area turb, mastix Bärnsten + träolja /tork./ (oläsl.) Hoptorkat innehåll Areo turb(?) Mastix Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Inget prov Liknar Anm. Sierra Leone Inget prov 1923 Inget prov Inget prov Sierra Leone 1972 Inget prov Med103-dubbklister Med104-kaseinlimventerp Med105-rosmarinventerp Med106-vaxemulsion Cellulosa Kanadabalsam Harts, cellulosa(?) Karnaubavax 103 104 105 106 Dubbl.klister, fiskmåln(?) Kasein + venet, terpentin Venet.terp. + rosmarinolja Vaxemulsion Spikolja Auroturb myrrha (nästan tom) Kopaivabalsam Degen. Vallmoolja (torkat) Modocoll + olivolja mm Modocoll, vatten, oliv, toluen mm Vax-harts Fixalba R1608 (oläsl.) Essence. Hoptorkat Äggoljeemulsion Ägg, linolja, mastix, vatten Förtunning Kallpr.linolja m vitlök Bärnst. + eucal. + nejlik + sprit Eucal + mastix + bärnst mm Glanslösning Beckers Wilsons Beckers Westerudd(?) Ap. Hv.Björn, Sth. M. Hansen, Sthlm Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov 1973 1973 Inget prov Inget prov 1969 Inget prov 1952 Inget prov Inget prov 1967 Inget prov Inget prov Inget prov 1975 Inget prov 1923 Inget prov Inget prov Inget prov 107 Valnötsolja + vitlök Bärnsten + eucal. Sandarak i aceton Vaxemulsion i terpentin Winson 1974 Med107-valnötgarlic Inget prov Inget prov Inget prov Valnötsolja Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 85 Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR Innehåll enl.etikett Kristall-lack 1098 (stor fl.) Fernissa Äkta kopal Värmd linolja Damar-lack Syn.klarlack + port. terpentin Kauri, spik, sandarak, mastix, sprit, Vaxemulsion (klumpar) Etanol + venet.terp. Venet.terp. + träolja + fransk terp. Kaseinemulsion Kasein, linolja, mastix (oläsl.) Brun skorpa Zanzibarkopal + eucal. Pontianak + kopal + spikolja Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Inget prov Liknar Anm. Wilkinson, H.,C. Beckers Wilsons Dorck& Bäcksin Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov m.m. 1924 Inget prov 1944 Inget prov Inget prov Inget prov 1967 Inget prov A. Kumlien Inget prov Inget prov 1923 Inget prov 1923 Inget prov Med108-terpinol Med109-venetfranskterp Inget prov Inget prov Terpineol mixture Terpentin 108 109 Terpinol,nejlik, dammar Venet. + fransk terp. Terp, vax, ägg, hjorthornssalt, vallm Kokt linolja + siccativ maroger Feigenmilch Trögflyt. sol.ox. linolja Weimarfarbe GmbH Inget prov Inget prov 110 111 Kopaivabalsam Angolakopal, mastix, eucalyptusolja (trögfl) Venet.terp. + eucal. Bärnsten + enbärsolja Kanadabalsam + terpentin Rosmarinolja Ox. Gall. (?) Ap. Fenix, Sthlm Med110-copaiva Med111-angolamaseucal Inget prov Inget prov Inget prov Kanadabalsam Kanadabalsam Beckers Winsor& Newton Inget prov Inget prov 86 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR 112 Innehåll enl.etikett Tjockolja (essence grasse) Nejlikolja Kopalolja Gummi arab + (oläsl) + vallmoolja Ev. ursprung Beckers Beckers Beckers ÅR IR-spektrum Med112-tjockolja Inget prov Inget prov Inget prov Liknar Gammal linolja Anm. 113 Lavendelolja Mont Blanc Valnötsolja + vitlök Venet.terp. 4 fl. Utan etikett Fernissa till madonna(?) Kopaivaolja Beckers Med113-lavendelolja Spikolja, terpinol Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Beckers Beckers Inget prov Med114-spanskhumleolja 1923 Inget prov Inget prov Inget prov (ingen överensstämmelse) Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 114 Spansk humleolja Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Bärnsten + eucal. Venet.terp. Aeroturb Bärnsten, eucal., mastix Eugine(?) Kopal varnish Sandarak, eucal. Spiterejn(?) ­ Sierral-kopal, mastix, eucal, spik (brun, trögflyt, utan etikett) Kauri, rosmarinolja Nejlikolja Kauri + eucalyptusolja 1% linolja + Co-siccativ Angolakopal, eucal. Zanzibarkopal, eucal. Kamfer, eucal.olja Columbiakopal, auro turb, sprit Myrrha, eucal. Kongokopal, eucal. olja Sandarak, eucal. Lavendelolja, trögfl. Columbiakopal, eucal. Beckers Beckers Olof Alberg 1967 Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov 1915 Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov 1923 Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 87 Samling Media Media ProvNR Innehåll enl.etikett Myrrha, spikolja Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Inget prov Med116-fänkålsolja Liknar Anm. 116 Fänkålsolja (Ingen överensstämmelse) Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media 120 118 119 117 Sierral-kopal, rosmarin Sandarak, kopal, mastix, spik m.m. Valnötsolja, PbO, mönja Retanol(?) Rembrandt retouch varnish Kopaivabalsam (trögfl.) Valnötsolja + damar (tjock) Terpentinol (+ formalin?) Äkta spikolja ? Malmittel III fixativ (torkat) Äkta fiollack, eucal. Spikolja, terp., (oläsl.) (svartbrunt utan etikett) SierraL-mastix, eucal. Ceracin(?) Poppy oil (vallmo) Kaurikopal + eucal. Äkta kopallack, bärnsten Sandarak,bärn,mastix, sand,kop. Vallmoolja (oläsl.) Terpinol (oläsl. etikett, gulbrunt) Hoptorkad damarlösning Eau de Portugal, tonique Pontianakkopal, eucal. M. Hansen, Sthlm Ed Pinaud, Paris VITRUM Winsor& Newton Beckers Beckers Krumbacka(?) Talens Beckers Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov 1983 Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Med117-spikolja Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Med118-kaurieucal Med119-kopallack Inget prov Inget prov Med120-terpinolvitrum Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Fernissa Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 Gammal linolja Eucalyptus, vallmoolja 88 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media ProvNR 121 122 123A Hylla 5 Innehåll enl.etikett Soloxiderad linolja Poppy oil purified (vallmo) Ev. ursprung H. Höllbling Talens ÅR 1973 IR-spektrum Med121-soloxiderlinolja Med122-vallmoolja Med123a-oxidlinol1913 Liknar Härdad linolja Linolja Härdad linolja Anm. Ox. linolja (stor burk), Beckers kletig 8 testprov i sko­ kartong Enduit universal blanc Na-EDTA LeFranc& Bourgeois KEBO 1972 Inget prov Inget prov Inget prov “vax special” för rege- F. Makes nerering 2 paté plastique Bourgeois Ainé 1971 Inget prov Inget prov Inget prov Hylla 6 123B Glutolin cellulosalim Shellac i etanol (plastburk) Polysiloxan Aktivator für Knetmasse Richpale ink lining Bronstinktur cb300k Tarväck färgborttagning 124 125 126 Torkad äggvita Resin m52a Japanvax (vita klumpar) Störlim i påse 127A 127B 127C Fransk vallmoolja Beckers vallmoolja Ny vallmoolja Beckers Beckers Beckers F. Makes Laporte, London 1971 Lab.Putty Kalle & Co 1979 inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Med124-torkäggvita Fisklim Paraffinolja Bivax Cellulosa 1968 Med125-resin1968 Med126-japanvax Inget prov Med-127a-frvallmo Med127b-vallmo1963 Med127c-vallmony Vallmoolja Vallmoolja Vallmoolja Kall­ stenius Hylla 5 Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Mastixlösning Kasein, damar, vallmoolja Kopal + (oläsl.) Inget prov Inget prov Inget prov Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 89 Samling Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius ProvNR Innehåll enl.etikett 3% Co-siccativ i linolja Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar Anm. 1944 Inget prov 1926 Kall133-bernaucaspik Inget prov Inget prov Inget prov 1944 Inget prov Beckers 1941 Inget prov 1924 Kall135-bernkalina Inget prov Ap. Lejonet, Sthlm Inget prov Damar Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 Eucalyptusolja Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 133 Bärnsten, eucalyptusolja, spikolja (torkad olja, utan etikett) Damar + fr.terp. (torkat) Bärnsten + eucal. (torkat) Co-siccativ + vallmoolja Kokt valnötsolja 135 Bärnsten + kalinaolja (3 omärkta småflaskor) Nejlikolja Hylla 4 136B 137 Myrrha + spikolja Columbia i aceton Galbarum(?) Eucalyptol Galbarum i aceton Galbarum i spikolja Kauri i petroleum Kauri i spikolja Kauri i rosmarinolja Kauri i eucalyptusolja (omärkta småflaskor) Kopaivaolja Hylla 3 150 Kauriterpinol Bernsten, eucal., rosmarin (tork.) 150A Kaurikopal + spikolja (fl. utan etiketter) Bärnsten + alkohol Kauri + origanum(?)olja Bärnsten, eucal., rosmarin Kauri-terpinol 1920 Inget prov 1924 Inget prov Inget prov 1926 Inget prov 1923 Inget prov 1929 Kall150-kauriterpinol Inget prov Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 Kauri, damar Kall136b-myrraspik Kall137-columbiaaceton Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Inget prov Spikolja Kanadabalsam 90 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius ProvNR Innehåll enl.etikett Bärnsten, eucalyptol, eucalyptusolja Bärnsten, enbärsolja, rosmar. Kauri, nejlikolja Sierral-sandar, mastix, spik, sprit Sandarak, mastix, spikolja Bärnsten, eucalyptol, euc.olja Kauri, spik, terpentin, sprit Bärnsten, thymol(?)olja Bärnsten, sprit, thymol Bärnsten, eucalyptol, spikolja Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar Anm. 1926 Inget prov 1923 Inget prov 1923 Inget prov “Kall­stenius” 1925 Inget prov 1911 Inget prov Inget prov Inget prov 1924 Inget prov 1924 Inget prov 1926 Inget prov Kall172-shellac 1929 Kall174-kaurienträ 1923 Kall175-kaurirosmarin Inget prov 1923 Inget prov Schellack Damar Damar Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 172 174 175 Schellack Kaurikopal + enträolja Kaurikopal + rosmarinolja (orange torrt pulver, utan etikett) Kauri kazefont(?) Hylla 2 188 Perubalsam Ap. Ugglan, Sthlm Kall188-perubalsam Inget prov Inget prov Hylla 1 193 194 Kongokopal, eucal., spikolja Damar, eucal.olja Zanzibarkopal + eucal. (torkat) 195 Venet. Terpentin + rosmarinolja Bärnsten + eucalyptol Bärnsten + eucal-ol + eucal.olja Bärnsten + eucal.olja Mastix, sandarak, rosmarin “Kall­stenius” “Kall­stenius” “Kall­stenius” “Kall­stenius” 1923 Kall193-kongoeucalspik 1923 Kall194-dammeucal 1923 Inget prov 1911 Kall195-venterprosmarin Schellack Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 Eucalyptol Terpinol Benzylbenzoat? Resultat ICN/ IRPA Kap. 8 1926 Inget prov 1926 Inget prov 1926 Inget prov 1911 Inget prov Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 91 Samling Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius Kall­stenius ProvNR Innehåll enl.etikett Damar, terpentinol Pontianak-kopal + spikolja Damar, terp-ol, nejlikolja Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar Anm. 1925 Inget prov 1923 Inget prov “Kall­stenius” “Kall­stenius” 1925 Inget prov 1923 Kall196-zanzeucalspik 1923 Inget prov “Kall­stenius” 1911 Inget prov Eucalyptol 196 Zanzibarkop + eucal. + spikolja Angolakopal, mastix, eucal. Venet. Terp., eucal. olja Pontianac, bärnst, kolofonium, euc 1923 Inget prov 1923 Kall197-kongospik “Kall­stenius” 1923 Inget prov 1924 Inget prov Wilh. Sebardt Inget prov Inget prov “Kall­stenius” 1914 Kall198-sierraeucal Eucalyptol Damar 197 Kongokopal + spikolja Zanzibarkopal, eucal. olja Bärnsten, acetopn, thymol Mastixlösning Sierral-kop, venet. terp, spikolja 198 Sierraleonekopal, eucalyptol Kaurikopal + eucal. olja 1923 Inget prov Prov=?? “Kall­stenius” 1924 Kall200-sierramastixeucal 1923 Kall201-kongorosmarin 1923 Kall202-pontiarosmarin Kall215-lycopodium Eucalyptol Kopal, damar Kanada­ balsam Härdad linolja 199 200 201 202 215 Zanz.kopal, eucal. Sierraleonemastix, eucalyptol Kongokopal + rosmarinolja Pontianakkopal + rosmarin Lycopodium von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen A B C D E Svensk terpentin Kristall-lack Renad terpentin Retuscher-fernissa Blekt nötolja Carl J. Berg Sv Färghandel AB W. Becker Klint, Bernhardt&Co ca Rosa-terpentin 1920 ca Rosb-kristallack 1920 ca Rosc-renadterp 1920 ca Rosd-retuschfernissa 1920 ca Rose-nötolja 1920 Terpentin? Damar Fernissa Liknar prov c=fernissa Nötolja 92 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen von Rosen ProvNR F G H I J K L M N O Innehåll enl.etikett Siccatif de Harlem Primärfernissa dr Büttner Malmittel II fixativ (torkat) Vernis de tableaux (hoptorkad) Sv terpentin Mastix Sugo (?), Schminck & co Vernis a tableaux Nötolja Phöbus zum auffrischen Gemälde Ev. ursprung Duroziez Paris Düsseldorf ÅR IR-spektrum Liknar Fernissa, nötolja Fernissa, terpentin Nötolja Damar, fernissa Olja?? Terpentin, fernissa Nötolja Fernissa, mastix Nötolja Nötolja, fernissa Anm. ca Rosf-siccativ 1920 ca Rosg-fernissa 1920 ca Rosh-malmittel2 1920 Vibert-Lefranc Paris Apt. Ugglan Sthlm Düsseldorf Düsseldorf Lefranc&Co Paris Oscar Bäcksin Büttner Düsseldorf ca Rosi-varnis 1920 ca Rosj-terpentin 1920 ca Rosk-mastix 1920 ca Rosl-sugofett 1920 ca Rosm-vernis 1920 ca Rosn-nötolja 1920 ca Roso-drbüttner 1920 I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren HEM1 HEM2 HEM3 HEM4 Vernis-a-craqueler, flytande Dito torkad Seca-total (?) Vimin ca Hem-vernis-a-cra1930 queler ca Hem-vernis-a-craqu1930 elertorkad 1946 Hem-secatotal 1945 Hem-vimin1945 Terpentin Fernissa, harlim Fernissa, harlim (Ingen överensstämmelse) Fernissa Fernissa Nejlikolja Kokt linolja Damar Kanadabalsam I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren I. Hemgren HEM5 HEM6 HEM7 HEM8 HEM9 HEM10 HEM11 Normalmedium Fernissa Nejlikolja Tjockolja Damar Bick-öl (?) 1980 Hem-normalmedium Hem-fernissa Hem-nejlikolja Hem-tjockolja Hem-dammar Hem-bickolja PannÅerna Pannåerna 501 IV äggoljeemuls. + neapelgult Spikolja (gulnad) 1939 Pannå501 (Ingen överensstämmelse) Härdad linolja Pannåerna 502 1939 Pannå502 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 93 Samling Pannåerna ProvNR 503 Innehåll enl.etikett XIV äggoljemul + linolja + ZnO + TiO2 IXIV ägg + vallmo + ZnO + Ti02 VIII ägg, lim, krapplack VIII ägg + vallmo + krapplack Kasein, ZnO, grundering Lim, krita, ZnO, olivgrönt(?) Lim, krita, ZnO, gråbrunflammigt VII:1a: ägg, lin, rosa krapp VII:1b: ägg, vallmo, rosa krapp VII:2a: ägg, lin, terra di pozzuoli VII:2b: ägg, vallmo, terra di pozzuoli VII:3a: ägg, linolja, CdS VII:3b: ägg, vallmo, CdS XII:1a: ägg, linolja, krom­oxidgrönt XII:1b: ägg, vallmo, kromoxidgrönt XII:2a: ägg, lin, smaragd­grönt XII:2a: ägg, vallmo, smaragdgrönt XII:3a: ägg, lin, koboltblått XII:3a: ägg, vallmo, koboltblått XII:4a: ägg, lin, ultramarinblått XII:4a: ägg, vallmo, ultramarinblått Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar (Ingen överensstämmelse) (Ingen överensstämmelse) Krapplack Krapplack Lermineral(?) (Ingen överensstämmelse) Fernissa Krapplack Krapplack, alun (Ingen överensstämmelse) (Ingen överensstämmelse) Nedbruten linolja Nedbruten linolja 518, 519 (Ingen överensstämmelse) 519 518 518 519, gammal linolja 518, 519, gammal linolja 523 Liknar 522 Anm. 1939 Pannå503 Pannåerna 504 1939 Pannå504 Pannåerna Pannåerna Pannåerna Pannåerna 505 506 507 508 1939 Pannå505 1939 Pannå506 1958 Pannå507 målat på duk ca Pannå508 1930 ca Pannå509 1930 1939 Pannå510 1939 Pannå511 1939 Pannå512 Pannåerna Pannåerna Pannåerna Pannåerna 509 510 511 512 målat på duk Pannåerna 513 1939 Pannå513 Pannåerna Pannåerna Pannåerna Pannåerna 514 515 516 517 1939 Pannå514 1939 Pannå515 1939 Pannå516 1939 Pannå517 Pannåerna Pannåerna Pannåerna 518 519 520 1939 Pannå518 1939 Pannå519 1939 Pannå520 Pannåerna 521 1939 Pannå521 Pannåerna Pannåerna 522 523 1939 Pannå522 1939 Pannå523 94 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Samling Pannåerna Pannåerna Pannåerna Pannåerna Pannåerna ProvNR 524 525 526 527 528 Innehåll enl.etikett III: ägg, linolja, zinkvitt - ljusgult III: ägg, vallmo, zinkvitt - vitt III: ägg, linolja, TiO2 - beige III: ägg, vallmo, TiO2 - vitt III: ägg, linolja, blyvitt - ljusbeige Ev. ursprung ÅR IR-spektrum Liknar Linolja Linolja, 524 527 526 (Ingen överensstämmelse) Anm. 1939 Pannå524 1939 Pannå525 1939 Pannå526 1939 Pannå527 1939 Pannå528 Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet F1 F2 F3 F4 F5 F6 F7 F8 F9 F10 F11 F12 F13 F14 F15 F16 F17 East india copal Gummigutta Dragant Gummi arabicum Dammarharts Pontianackopal Kauri(?)Kopal Dammarharts Schellac Schellac Columbiakopal Resina sandarak Gul areoideskopal Kaurikopal Sierraleone-kopal Bärnsten Dextrin kavi?? F-1 indiakopal F-2 gummigutta F-3 dragant F-4 gummiarabicum F-5 dammarharts F-6 pontianackopal F-7 kavikopal F-8 damarharts F-9 shellac F-10 shellac F-11 kolumbiakopal F-12 resinasandarak F-13 gulareoideskopal F-14 kaurikopal F-15 sierraleonekopal F-16 bärnsten F-17 dextrin Hartsdamar Mandelgren24c Gummiarabicum Gummiarabicum Damarharts Mastix Kopaivabalsam Mastix Schellac Schellac Mastix Mastix Kopaivabalsam Kopaivabalsam Kopaivabalsam, mastix Solox.linolja Vetemjöl liknar GumArab Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 95 Samling Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet ProvNR F18 F19 F20 F21 F22 Innehåll enl.etikett Extraherad kåda Mastix Pontianac-kopal Agar-agar Zanzibarkopal Ev. ursprung ÅR IR-spektrum F-18 extraheradkåda F-19 mastix F-20 pontianackopal F-21 agaragar F-22 zanzibarkopal Liknar Daltjära claesson Mastix Kopaivabalsam Tiodietyl. glycol Kopaivabalsam, Columbia Mandel14a Schellac-kkhs Schellac-kkhs Mastix Mastix Naturharts (okänd typ) Naturharts (okänd typ) Schellac Mandel11b = aloe rapuhan Mandel20c = vit bolus Pannå503 Åldrad gummiarab. Vax Anm. F23 F24 F25 F26 F27 F28 F29 F30 F32 F33 F34 F35 F-223 Husblåss Fiskmage? Ljus schellac Vit schellac Kongokopal Resina mastix Manillakopal Sierraleone-kopal Vit schellac Aloe Kaolin Anilin Alkanna (?) Vaxprov M. Hansen F-23 husblåss F-24 ljusschellac F-25 vitschellac F-26 kongokopal W. Becker F-27 resinamastix F-28 manillakopal F-29 sierraleonekopal F-30 vit shellac prof. Gori? 1968 F-32 aloe F-33 kaolin F-34 anilin M. Hansen F-35 alkanna F-223vax 96 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Appendix 4 Övriga kemikalier SKÅP Kemikalie Kemikalie Kemikalie Kemikalie Media Hylla 1 Hylla 2 Media Hylla 3 Media Media Media Media Media Media Media Media Media Media Hylla 4 Hylla 5 Media Hylla 6 Media Media Silverfolie pH-papper Kopparfolie Lackmuspapper Aluminiumfolie Bladguld Natrium-edta Kaliumklorid Kopparklorid.dihydrat Ammoniumsulfat Magnesiumsulfat Karbolsyra Tennsalt (?) Natriumklorid Litiumklorid Kaliumbikarbonat Nickelsulfat Blyoxid Kalk från Lummelunda Inga kemikalier Polyacetat POCY-101 Ullgarn, hår, tagel mm Kalk Jod Kaliumpermanganat Nikt (lychopodium) Kaliumnitrat Glaspulver Aluminiumklorid Kaliumsulfat Zinkpulver Kaliumdikromat Röd fosfor Antimon Natriumnitroprussid Sublimat (Hg-klorid) Manganklorid Toluen (orent?) Kaliumklorat Oxalsyra Vinsyra Natriumdikromat Zinksulfat Druvsocker (glucos) Järnklorid Korund (Al2O3) Gult blodlutsalt Kolpulver Pyrit (klump) Kvicksilver Kall­ stenius Hylla 5 Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Fosforjodid Koboltoxalat (Omärkt) (131=lödtenn) Cd-ammonium-sulfat Zinksulfid Volframjodid Silveroxalat Nickelcyanid Volframkromat (130) Gult pulver (132=vanadinoxid) Na-nitroprussid Zinkferrocyanid Kopparfosfat Natriumvolframacetat Kopparkromat Litiumsulfat Talliumsesquioxid Volframbromid Vismutklorid Volframcyanid Kopparferrocyanid Nickelkromat Vismutoxid Kopparkromat Hg-ammonium-sulfat Talliumjodid Nickelsulfid Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 97 Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Hylla 4 Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kaliumvolframat Kalciumbromid Jodtriklorid Koppar(I)bromid Volframsyra (oxid?) Nickeldikromat Kadmiumfluorid Magnesiumborat (svårläsl.) Kadmium-ammoniumnitrat Litiumdikromat Vismutkarbonat Vismutylnitratmonohydrat Vismutfosfat Thymol Kaliumvismutsulfid Jodtinktur Ammoniummolybdat Strontiumkromat Uranylacetat Talliumsesquioxid Selensulfid (134) Guldjodid Natriumvanadinat Zinkkromat Natriumbromid Koboltkromat Litiumklorid Kopparnitroprussid Strontiumbromid Silversulfid Strontiumjodid Litiumkromat Strontiumdikromat Uranylkromat Natriummolybdat Uranyldikromat Järnrodanid Natrium-guld-klorid Kvicksilver Järn(II)bromid Volframdikromat Silverfosfat Dikaliumnickel(II)tetracy anid Ammoniumbromid Kaliumkadmiumdikromat Silverarsenoxid Sublimat (Hg2Cl2) Kobolt(II)cyanid Koboltsulfid Kaliumbromid Litiumbenzoat Basiskt vismut-gallat Hg-ammin-klorid 2% tanninlösning Puts fr. Riddarholmskyrkan Ammoniumjodid Natriumtrijodid Kvicksilvernitrat Silverferrocyanid Mangankromat Kopparoxalat Natriumarsenid Bariumdikromat Kvicksilverjodid Koppardikromat Natriumhydrat (hydroxid?) Natriumacetat Natriumformiat Natriumstannat Natriumnitrat Natriumtiosulfat Natriumoxalat Bariumnitrat Guld (pulver) Selen Giallo di Palermo (139) Svavelammonium Tetraborsyra Ferroferricyanid (preuss. blått) Uran-natrium(??) Uranbromid(?) Kaliumnickelcyanid Natriumsulfid Kaliumcyanid (165) Mangandioxid (brunsten) Natriumfluorid Natriumsulfat (glaubersalt) Ammoniumrodanid Kaliumkadmiumdikromat Ammoniumnitrat Natriumklorid Natriumklorat Natriumdisulfat Natriumbromid Natriumoxid (??) Natriumammoniumfosfat Natriumbenzoat Natriumbromid Natriumnitrit Natriumborat (borax) Natriumhydrosulfit Natriumsilikat Guldklorid Magnesium Kromrött (138=PbCrO4?) Nickelklorur(?) Ammoniumklorid (salmiak) Natriumcitrat Kaliumoxalat Kaliumjodid Vismut Kvicksilversulfid Ammoniumsulfat Zinksulfat Ammoniumfluorid Mangan Kadmium-selenidsulfid Smalt Krom-kromat(??) Kadmiumsulfat Uranoxid Magnesiumuranat Urankalium(?) Strontiumoxalat (162) Koboltklorur (klorid?) (omärkt) (164: kol, NaCl m.m.) Bariumkarbonat Kadmiumoxihydrat Zinkuranat Kadmiumnitrat Talliumnitrat Kaliumkarbonat (pottaska) Manganklorid Kopparbromid Tennjodid Uranoxid (pechblände) Uranbarium(?) Litiumkarbonat Vismutkromat Titandioxid Silvermetall (163) Natriumbikarbonat 98 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Hylla 2 Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Blyjodid Kadmiumoxalat Uranyloxalat Kadmiumacetat (167) Blyuranat Uran Nickeloxidulhydrat(?) Koppartannat (168) Silveroxid (170) Kadmiumoxid Silvermetall Vismutkromat Uranylhydrat(?) Strontiumuranat Koppar(I)diamminsulfat Koppar(II)diaminnitrat Grafit Kopparoxid Kadmiumammoniumkromat Vismutnitrat Metaborsyra Ammoniumdikromat Ammoniumuranat Talliumjodid Blyglete, PbO Silverbromid Järnoxalat (171) K-uran(?)-karbonat Uranylacetat (166) Kadmiumbromid Tennuranat Koppararsenit Bas. Kopparsulfat Natriumkarbonat Koppartartrat (169) Silverjodid Vitt: TiO2, kalk, ZnO m.m (173) Selenbly “orgelpips-metall 96% Pb+4% Sn Zinkjodid Aluminiumoxid Antimonbly Selentenn Jod Kalciumoxalat Natriumkromat Natriumdifosfat K-Na-karbonat Blyperoxid (plattnerit?) (190) Svavelantimon (Sb2S3?) Blyglans (PbS) Nickeloxidulhydrat(?) Koboltnitrat Kromoxid Nickelfosfat Pikrinsyra Nickelklorid Volfram-metall Kopparjodid Natriumaluminiumfluorid Ferrihydrat (218, orent) Ferriferrocyanid (Pr. Blått; 219) Selenkadmium Järnvanadinat (185, orent) Woods met.(186) Kiselsyra Blyglans PbS Kadmiumamalgam Aluminiumamalgam Natriumamalgam Kalciumoxid (?) Natriumbisulfit Magnesiumvalerinat Magnesiumfosfid (189) (omärkt; skära kristaller) Platina (90 mg) Kromklorid Bly Strontiumoxid Nickelnitrat Nickelsulfat Kaliumkromat Nickeloxidul(?) Lycopodium (215) Kaliumdikromat Amidokvicksilveroxid(?) Mangansulfat Garvsyra (220; IR finns) Svavelkis, FeS2 Zinkamalgam Queens met. (187 Sn,Pb,Cu) Ametist Selenvismut Tennamalgam Blyamalgam Kiselsyra/agat Kaliumrodanid Svaveljärn Selen Tenn Manganoxid Kopparacetat (191) Kromsulfat Koppar Kopparklorid Kvicksilveroxidul (Hg2O) Kaliumkromat Nickelammoniumsulfat Mangansulfid Blyantimonat Silvernitrat Uranylnitrat Bas. Kvicksilversulfat Antimonsulfid (221 Sb2S3) Vismutamalgam Snäll-lod (Sn+Pb) Selenamalgam(?) Litiumfluorid Zn-Sn-amalgam Lord Rose’s metall (?) Kiselsyra/röktopas Ny agat (3 oläsl., vitt pulver) (Oläsl., svart torkat) Manganoxalat Mangankarbonat Tennklorid Kalciumsulfat Kromoxidhydrat (192) Kalciumklorid Kopparkarbonat Kopparklorur Nickelammoniumsulfat Nickelbenzoat Kromnitrat Kalium-klor(?)Kromat (216) Koboltklorid Tennaska(?) (217 = tenndioxid) Kvicksilverjodid Kadmiumbromid Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan 99 Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Kallstenius Glucos Koboltoxidulnitrat Strontiumnitrat Sublimat (Hg Cl2) Silverdikromat Kopparrodanid Kvicksilveroxidulkromat(?) Borsyra Blysulfat Oxalsyra Nickelammoniumsulfat Talliumcyanid Tallium Koboltsulfat (222) Strontiumkarbonat Strontiumhydrat (?) Bariumsulfat Magnsiumsulfat Natrium-uran-karbonat Tantal Kopparoxidul (Cu2O) Vismutoxid Kadmiumsulfat (2 omärkta, vitt pulver) Vismutsulfid Aluminiumpulver Kadmiumsulfid Na-cupro-hyposulfit Koppar(II)ammoniumklorid FÖNSTERSKÅPET Fönster­ skåpet Fönster­ skåpet K2Cr2O7 CaCO3 Borax Na-acetat Na2HPO4.12H2O W NaBr 100 Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan Kungl. Konsthögskolans unika samling av äldre pigment och bindemedel härrör från Nils Månsson Mandelgren, Gottfrid Kallstenius, Simon Sörman och Björn Hallström. På Nordiska museet förvaras dessutom Mandelgrens tre akvarellskrin samt Georg von Rosens målarhurts. Totalt omfattar samlingarna cirka 800 färgstoffer, 300 fasta eller flytande bindemedel, och 400 kemikalier. Dessa har dokumenterats, och cirka en tredjedel har analyserats, i huvudsak med SEM/EDS eller FTIR. Resultaten i denna rapport visar vilka pigment och bindemedel som konstnärerna i Sverige använde under perioden 1850–1950. Vi redovisar även den något snåriga terminologin för dessa färgämnen, och ett flertal synonyma namn för pigmenten. Nedbrutna färgämnen och bindemedel medför stora problem vid kemiskt analysarbete eftersom sådana ämnen inte ingår i de kommersiellt tillgängliga referensbiblioteken för IR-spektra. Denna studie har dock resulterat i en referensdatabas av infrarödspektra (IR) för bindemedel och organiska färgämnen som bör få stor betydelse för framtida forskning och undersökning av äldre målerimaterial. Riksantikvarieämbetet Box 5405, 114 84 Stockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08-5191 8083 www.raa.se/bokhandel bocker@raa.se ISSN 1651-1298 ISBN 13: 978-91-7209-436-9 ISBN 10: 91-7209-436-2