5VENSKA KULTURMINNEN 7 Glimmingehus Anders Ödman d'O Q f) Riksantikvarieämbetet Omslagets framsida: Foto: Bcngr A. Lundhcrg. Riksanrikvoric,mhcrcr. Omslagets baksida: Rekonstruktion av Glimmingehus vindbrygga med en smal "nattbrygga" och en bred "dagbrygga ". Rekonstruktionen bygger på de timmerdetaljer som påträffades då bryggan hittades vid vallgravsutgrävningen. Tn·kning: jan Antreski. Glimmingehus ingår som nr 7 i serien Svenska kulturminnen, som är en serie vägledningar till några av vårt lands intressantaste kulturminnen. En aktuell förteckning kan beställas från Riksantikvarieämbetet. Författare: Anders Ödman, museichef, Lunds Universitets Historiska Museum Fotograf: Rolf Salomonsson (färg), där ej annat anges Ritningar: Agneta Hildebrand, Riksantikvarieämbetet, där ej annat anges Redaktör och layout: Agneta Modig Första upplagan, fjärde tryckningen ISBN 91-7209-064-2 Utgivare: Riksantikvarieämbetet, Box 5405, 114 84 Stockholm. Tel. 08-5191 8000. Fax 08-5191 8083. www.raa.se e-post:bocker@raa.se Tryck: Åbergs Tryckeri AB, Tornelilla 2004 ISBN 978-91-7209-666-0 (pdf) -.-~. -;r ••r . . l rP .. l ~ :~ • • Vy över slätten. Skånska borgar I Skåne finns ungefär 150 platser där det står en borg eller där sägen och källor sä­ ger att en borg en gång har funnits. De äldsta kända skånska borgarna är ett par fornborgar från folkvandringstiden (om­ kring 500 e. Kr.)- en på Stenshuvud och en som kallas Hälleberga backe i Gumlösa socken i norra Skåne. Nästa borghyggarperiod inföll under Harald Blåtands regeringstid (ca 935-ca 985) då de så kallade Trrelleborgarna byggdes. De är stora cirkulära vallanlägg­ 4 ningar med plats för många krigare som kunde skydda det då enade Danmark mot yttre fiender och inre splittring. Ett exem­ pel på en sådan borg finner man i Trelle­ borg där den har gett hela staden dess namn. Den första medeltida borgbyggnads­ perioden inföll under 11OO-talet då kung­ en, ärkebiskopen och deras närmaste krets byggde borgar av alla de slag. Tornborgar, ringmursborgar och praktfulla palats växte upp i oroliga hörn av det danska ri­ ....&..__ Fornborg Q I Vikingalida borg l Medeltida borg Glimmingehus KB/AÖ 97 I Skåne finns över 150 platser där det ligger eller har legat borgar. I de flesta fall finns endast obetydliga rester kvar att se och ibland är borgplatsen helt uppodlad och plöjd. Databearbetning: Kenneth Behrman/Anders Ödman. 5 ket, i anslutning till handels- och pro­ duktionsområden eller på vackra platser som bjöd på goda jaktmöjligheter. De flesta borgarna i Skåne byggdes un­ der det danska inbördeskriget (1250­ 1360). Under denna period var största delen av Danmark förpantat och Skåne kom att förvaltas av Holsteinska grevar fram till 1332 då den svenske kungen Magnus Eriksson invaderade och köpte landskapet. Strider stod mellan alla upp­ tänkliga grupper i samhället och alla som drogs in i striderna försökte bygga sig en borg. Stora kungliga borgar som Kärnan i Helsingborg och Lindholmen vid Svedala byggdes av tegel och sten, vilket också högadeln kunde kosta på sig, som vid Gladsaxehus eller Turestorps ö i närheten av Lindholmen. Lågadelns väpnare fick däremot hålla sig till billigare lösningar som vi kan finna exempel på i Vittsjöborg eller Härlövsborg där trä och jord varit de huvudsakliga byggnadsmaterialen. År 1360 kom Valdemar Atterdag med en stor här över Öresund till Skåne och befriade landskapet som åter blev danskt. Många av borgarna brändes vid detta till­ fälle och när Valdemar Arterdags dotter Margrete I blev unionsdrottning införde hon ett borgbyggnadsförbud år 1396. För­ budet gällde ända fram till Kung Hans handfästning år 1483 då adeln åter hade blivit stark och kunde få kungen att upp­ häva borgbyggnadsförbudet. Just i denna period hade adelsmän och borgare börjat bygga stora hus av sten el­ ler tegel i stället för trä och korsvirke. Vissa hade råd att bygga mycket stora stenhus på sina lantliga huvudgårdar och dessa byggnader har benämningen fasta hus. Bostadsfunktionen är i de flesta fasta hus prioriterad såsom i Bollerup medan Glim­ mingehus i detta hänseende utgör ett uni­ kum med alla sina dödsfällor från vind­ brygga till vind. Under 1500-talet byggdes de sista pri­ vatborgarna . Adeln hade därefter inte längre någon möjlighet att bygga så starka försvarsanordningar att de kunde skydda sina hus mot artilleriet som vid denna tid hade utvecklats till ett övermäktigt hot. Under Grevefejden (1533-153 6) visade det sig att de fasta husen var svåra att försvara och bland annat på Lillö kompletterades huset med två diagonalställda hörntorn. Endast en privatborg i Skåne, Stjärneholm vid Skurup, byggdes vid 1500-talets bör­ jan så att den kunde motstå artillerield. Utanför vallgravarna har man här uppfört höga jordvallar som har skyddat husen. I övrigt är det vid denna tid kungen som bygger fästningar i och runt städerna. Ännu kan man i Malmö och Kristianstad se resterna a v dessa gigantiska befäst­ ningar där låga kanontorn, tjocka tegel­ murar och mäktiga jordvallar, bakom breda vallgravar i flera linjer, skyddade sta­ den och garnisonen. Adeln byggde vid denna tid i stället herr­ gårdar där komfort och god boendestan­ dard styrde arkitekturen. Ibland var herr­ gården ännu omgiven av den medeltida vallgraven som en symbol och en gräns mellan frälse och bönder. 6 Tillhörde man hög­ adeln så skulle man också helst bo i ett så kallat fast hus. Hög­ adelns släkter gifte sig med varandra och därför kom de fasta husen att ha en "släkt­ relation" till varandra. Uppställningen visar endast ett axplock av de "släktrelaterade" husen. Data bearbetning Anders Ödman. Jens Holgersen Ulvstand Bröder Olof Holgersen Ulvstand Glimmingehus Arvid Trolle Bergkvara Claus Nielsen Sparre Varrås Ivar Axelsen Thott Kusiner Viks hus Lillö Det fasta huset Redan under 1100-talet byggdes stenhus i Skåne men först under 1400-talet började man mera allmänt- bland de förmögnare familjerna- att bygga sina boningshus av sten. De flesta byggdes i städerna och in­ rymde förutom borgarens bostad också verkstäder, magasin och butikslokaler. Borgaren bodde gärna på andra våningen och de övriga våningarna uppläts åt den rörelse som husägaren bedrev. Under 1400-talet började också adel och biskopar att bygga stenhus på sina huvudgårdar ute på landet. Man räknar med att drygt 160 fasta stenhus byggdes i Danmark och Sverige från år 1400 och fram till 1550, men såväl antalet som dateringen är osä­ ker. De ursprungliga fasta husen sitter ofta inmurade och dolda i senare tiders om­ och tillbyggnader, som i Västra Tommarp och Vanås, och är därför svåra att komma åt för uppmätning och datering. Varför de fasta husen började byggas 7 Glimmingehus är känt för alla de lis­ tiga "dödsfällorna" som skulle möta en inkräktare. Teckning Jan Antreski. u nder 1400-talet har forskare funderat över under det senaste seklet. Då man i början av 1900-talet sökte förklaringe n fann man det troligt att de fasta huse n byggts som "kamouflerade" borgar und er borgbyggnadsförbudet men anledninge n är snarare att det hade vuxit fram en ek o­ nomi som medgav att man byggde sten­ hus och att det fanns entreprenörer so m kunde bygga husen. Man hade råd a tt överge ett äldre byggande med trä oc h korsvirke för en stabil stenkonstruktio n. Försvarshänsynen har i de flesta fall var it underordnade komfortbehovet men i denna avvägning utgör Glimmingehus e tt undantag med alla sina "dödsfällor". Be­ söker man "grannborgen" Bollerup finner man här en måttfull murtjocklek, sto ra fönsteröppningar och vackert välvda sa­ lar. Detta är ett bostadspalats liksom de flesta övriga fasta husen. Kanonen had e introducerats hos Nordens härar und er 1400-talet och mot artillerield utgjorde de 8 fasta husen ett dåligt skydd. Borgbyggarna på kontinenten utnyttjade vid denna tid en mängd åtgärder som skydd mot kanon­ eld men i Skandinavien gick utvecklingen sin egen väg. Med sina vallgravar och tjocka murar utgjorde de fasta husen ett skydd mot bondeupplopp men inte mot kungens män. I de nordiska länderna blev det fasta huset högadelns boning. Ivar Axelsson Thott byggde ett av de första fasta husen - Lillö- på en ö ute i Helgeån vid Kristian­ stad och hans kusin Claus Nielsen Sparre byggde Viks hus i Uppland samtidigt som Ivar Axelssons svärson Arvid T r olle byggde Bergkvara vid Växjö. Arvid Trolle var svärfar till Jens Holgersen Ulvstand, vilken som bekant byggde Glimmingehus och vars bror Olov Holgersen byggde Örups stenhus. Alla var de släkt och alla tillhörde de det översta skiktet i samhället och alla ville de ha en bostad värdig deras rang. Glimmingehus- det eviga forskningsobjektet Man har alltid trott sig veta att Glimminge­ hus byggdes år 1499, för på den stora sten­ tavlan över ingången står det ju att Jens Holgersen Ulvstand, dagen efter Sankte Valborgs dag detta år, lät lägga grund­ stenen till huset. Allt sedan 1600-talet har man tagit detta för givet och endast nå­ gon enstaka forskare har tyckt att huset har en märkligt ålderdomlig karaktär för att vara byggt vid denna tid. Huset har i litteratur och forskning blivit en symbol för den "nordiska riddarborgen" och an­ ses vara skaodinaviens bäst bevarade riddarboning. Selma Lagerlöfs berättelse om råttorna i Glimmingehus källare i "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" och byggnadens monumentala intryck i det bördiga skånska landskapet samt icke att förglömma, bilden av Glim­ mingehus på de svenska 20-kronors­ sedlarna, gör platsen till ett av de stora nationella turistmålen. Glimmingehus lockade tidigt till sig forskare Under de senaste åren har ägaren av som undersökte och beskrev huset. På bilden borgen, Riksantikvarieämbetet, rustat upp poserar två lundaforskare vid porten någon anläggningen. Ett entrehus, en nyinredd gång omkring sekelskiftet. Av platsen för trä­ dörren till höger syns idag inga spår. restaurang med cafe samt en ny musei­ Foto: Lunds Universitets Historiska Museum. byggnad har gjort Glimmingehus till en modern, attraktiv turistanläggning. Mycket har blivit förändrat och förbättrat men utifrån undersökningar på Glimmingehus. huset står där lika oförändrat som det har Denna lista med böcker och artiklar skrivna gjort i 500 år. av flera generationer svenska forskare är Huset har en märklig historia - i inte fullständig men nog så diger: knappt 50 år var det en praktboning åt den danska högadeln, i 400 år användes huset C.G. Brunius: 1844. Glirominge faste steenhuus i Christianstad lehn. som magasin och under de senaste 150 Hans Hildebrand: 1903. Glimmingehus. (Sveriges åren har Glimmingehus varit ett favorit­ Medeltid.) objekt för medeltidsforskarna. Mänga är C. G. Weibull: 1906. En tillernad förstöring av Glim­ mingehus. de artiklar och böcker som producerats 9 Otto Rydbeck: 1909. Glimmingehus. (Svenska slott och herresäten. ) Adele Rosenkranz: 1909. Beskrifning öfer Glim­ mingegård. Nils Lithberg: 1910. Glimmingehus. Sten Anjou: 1926. Köksavdelningen å Glimminge­ hus. (Fornvännen.) Nils Lithberg: 1927. Glimmingehus och Gotla nd. (Forn vännen.) Bengt Thordeman: 1927. Omkring trädgå rdsbordet på Glimmingehus. (Forn vännen.) Sten Anjou: 1927. Ett medeltida trädgårdsbord på Glimmingehus. (Fornvännen.) Per Axel Olsson: 1922. Glimmingehus. (Skånska H erre borgar.) Kurt K:son Ljungmo: 1923. Glimmingehus och syd­ östra Skåne. August Hahr: 1930. Glimmingehus. (Nordiska bor­ gar från medeltid och renässans.) Otto Rydbeck: 1932. Glimmingehus . (Svenska fo rnminnesplatser.) Erik Lundberg: 1935. Glimm ingehus. (Svensk bo­ stad.) Erik B. Lundberg: 1935- 36. Arkeologisk undersök­ ningsea p porr. Evert Wrangel: 1938. Glimmingehus. (En bok om borgar.) Gunnar Svahnström: 1939. Arkeologisk undersök­ ning. Alf A berg: 1960. Glimmingehus. (Skånska slott och deras herrar.) Torsten Andersson: 1962. Glimminge, Lill ö och det fasta huset. (Ale.) jan Svahnberg: 1963. Adam van Durens skulpturer i Glimmingehus. (Fornvännen.) Sven T. Kjellberg: 1966. Glimmingehus. (Skånska slott och herresäten.) Egon Thun: 1966. Glimmingehus. Oscar R eutersvärd: 1976. Vildmännen i danska riks­ vapnet och deras halvbroder på Glimmingehus. (Tomelilla hembygdskrets årsbok.) Curt Wallin: 1979. Jens Holgersen Ulvsta nd och Glimmingehus. Sten Ake Nilsson: 1988. Lejonet och vildmannen­ Glimmingehus ikonografi (Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitetsakadedemiens Årsbok). Glimmingehus i de skrivna källorna Att det har blivit så mycket skrivet beror bland annat på att Glimmingehus har sagts vara nordens bäst daterade borg, eftersom plattan över dörren har ett årtal och ett datum. Det är också Nordens bäst beva­ rade borg där i stort sett allting är i ur­ sprungligt skick och inga omfattande reno­ veringar har förvansk at byggnaden. Detta har lockat den långa raden av forskare vars arbetsmaterial var huset med dess sten­ skulpturer och det skrivna källmaterial som nämner Glimmingehus och d ess ägare. Källorna är inte många och de av­ slöjar aldrig något om tankarna bakom borgbygget, tiden för detta eller livet på borgen. Man får en rad av namn och årtal och kan på så sätt se en skymt av det me­ deltida Glimmingehus och dess ägare. Käl­ lorna här nedan är ett urval av de doku­ ment som nämner Gliruminge samt ytter­ ligare några som ger en liten inblick i Jens Holgersens liv. 1435. Hindrik Gertsen riddare till Glx ­ myngx sätter sitt sigill under en dona­ tionshandling, och dör samma år. Hind­ rik var broder till ärkebiskop Jacop. 1435. Holger Hindriksen skriver sig till Glimminge. 1485. Holger Hindriksen Ulvstand till Gliruminge skänker en gård till Tom­ arps Kloster och dör samma år. 1486. Jens Holgersen är länsman på Lind­ holmens borg. 1487. Trädgårdsbordet i borgen är date­ rat till detta år. Holger var då död och änkan Berete Jensdatter Rosensparre har gården. Sonen Jens Holgersen blev lO Over dörren till Glimmingehus sitter den minnestavla som Jens Holgersen Ulfstand satte upp till minne av sig själv, sina två hustrur och grundläggningen av huset i maj månad 1499. länsman på Gotland. I vilken trädgård stod bordet? Glimmingehus var ju inte byggt. 1491. Jens Jude var Jens Holgersens fogde på Glimminge. Jens Holgersen har då ärvt gården. 1492. Jens Holgersen skriver sig till Glimm­ inge. 1494. Jens Holgersen van Glomiinge. 1499. Jens Holgersen lade första grund­ stenen enligt stentavlan. 1504. Jens Holgersen daterar ett brev i 11 1518. Jens Holgersen inbjuder gäster till Stora Glirominge med anledning av sin dotters bröllop i Ystad söndagen näst efter på tjugandag jul. Brevet dateras i Glimminge. Detta är andra och sista gången som Jens bevisligen varit på Glimminge. 1523. Jens Holgersen dog på Hyby gård vid Malmö. 1525. Alla Skånes herrgårdar utom Glimm­ inge och Häckeberga brändes vid ett uppror. 1525. Otte Stisen Ulfeld blev av de skån­ ska Herrarna satt i fängelse på Jens Holgersens borg Glimmingehus. 1535 ca. Ett brev nämner- "en gård uti Glirominge by som Jens Holgersen bodde uti". Bodde han i byn och inte på borgen? Jens Holgersen Ulfstands gravsten i Vallby kyrka. Stenen är uppsatt i kyrkans vapenhus tillsammans med faderns, Holger H enriksen, gravsten. Teckningen är utförd av antiquitets­ tecknaren Hilfeling vid 1700-talets slut. Foto: Lunds Universitets Historiska M use um. Släkterna och heraldiken Heraldik och släktskap har alltid intres­ serat den historiska forskningen. I släkt­ träden får man ett åskådligt mönster av allianser, beroende och fiendskap där man kan sätta in sina nya rön. Adelsätterna började använda sina släktnamn först omkring 1500 men vapensköldarna, vars mönster och bilder ofta gav dem släkt­ namnen, hade varit i bruk under hela med­ eltiden. Omkring 1500 blev det viktigt för adelsmännen att visa att man tillhörde en frälseätt. Man skulle kunna härleda sina anor med 16 vapensköldar från sin mo­ der och fader, bakåt i tiden. I de flesta fall blev det en uppgift för adelns kvinnor· att bedriva släktforskningen. Jens Holgersens dotter Elsebe Jensdatter (död 1540) var en av de första att beskriva sin och sin make Claus Billes släkt i en handskrift med de 16 släktleden. Nästa kvinna som be­ Glimminge. Detta är första gången som vi vet att han bodde där! 1505. Adam van Diiren daterar en sten­ relief i huset. 1509. Jens Holgersen slutar som länsherre på Gotland. 1511. Jens Holgersen blir riddare och är amiral på skeppet Engelen. 1517. Jens Holgersen är länsman på Söl­ vesborg. 12 Vapensköldarna användes redan under tidig medeltid men först under senmedeltiden kom sköldmärket att användas som ,släktnamn. Grundfärgerna .på sköldarna var silver och guld vilket oftast återgavs med vit och gul färg. Teckning: Jan Antreski. skrev släkten var Jens Holgersens fru Holgerds brors sondotter, Tycho Brahes syster, Sophie Brahe (död 1643). Hon för­ fattade "Den Stora Släktboken" på över 900 sidor som låg klar 1626. slutligen skrev den tredje och sista i raden av släk­ tens kvinnliga forskare, Thale Ulvstand, år 1644 en bok som dock till stor del är en avskrift av Sophie Brahes verk. Urfadern till Ulvstandsätten ska enligt dessa kvinnliga hävdatecknare ha varit Martin von Minckwitz som under 1300­ talet invandrade till Skåne från staden Meissen i Sachsen. Hans vapen var likt Ulvstandsvapnet med tre spetsar, utgående från sköldens vänstra sida på ljus botten. När familjenamnet Minckwitz byttes till Ulvstand är det naturligtvis vargtänderna på skölden som har givit namnet. Martins son Gert Minckwitz gifte sig klokt och kom på så sätt in i den danska aristokratins högre skikt. Genom giftermålet fick han Glimminge vilket hans ene son, Hindrik Gertsen ärvde medan en annan son, Jacob Gertsen, blev ärkebiskop i Lund. 13 Ägarlängd till borgen Glimmingehus Redovisningen är i "rakt nedstigande led" där den som har Glimminge med sig i äk­ tenskapet står först och maken/makan därefter. I de flesta fall har personerna i ägarlängden varit gifta upp till tre gånger vilket inte framgår av uppställningen. efter 1350. Christence Jensdatter Urup, gift med Gert Minckwitz. ca 1400. Hindrik Gertsen Ulvstand, gift med Kristine Due. 1439. Holger Hindriksen Ulvstand, gift med Berete Jensdatter Rosensparre. 1485. Jens Holgersen Ulvstand, gift med Margerethe Arvidsdatter Trolle. 1523. Börge Jensen Ulvstand, gift med Magdalene Tygesdatter Krabbe. 1558. Margareta Börgesdatter Ulvstand, gift med Erik Rosenkrantz. tillmätts något större intresse. En intensiv lantbruksverksamhet präglade gården och lyckligtvis kunde det gamla stenhuset stå kvar utan att större ingrepp gjordes. Vall­ gravarna var en olägenhet och därför fyll­ des de igen, gårdshusen byggdes om och byggdes på men inne i husens väggar, i vallgravens djup och under gårdsplanens kullersten fanns hela tiden Jens Holgersen och hans släkts historia bevarad. De skån­ ska adelsätterna bytte av varandra i ägar­ längden fram till 1924 då staren övertog anläggningen och husen fick en helt ny funktion. 1730-talet. Släkten Beck-Friis övertog gården. 1830-talet. Släkten Sylvan övertog gården. 1879. Släktcn Rosenkrantz återfår gården genom gifte. 1924. Glimmingehus donerades till staten och har allt sedan dess förvaltats av Riksantikvarieämbetet. Det var i detta sammanhang som stenhuset skiftade funktion från månghundraårigt maga­ sin till skånesymbol, turistattraktion och tummelplats för den historiska forskningen. Ägarsläkter till storgården Glimmingehus Under Rosenkrantz tid förändrades Glim­ mingehus från borg till storgård och hu­ set förändrades till magasin. Denna del av husets historia har av tidigare forskare inte 14 Fram ti/11924 då Riksantikvarieämbetet övertog Glimmingehus fungerade stenhuset som ekonomibyggnad ptJ en stor lantgård. Foto Lunds Universitctcs Historiska Museum. Rundvandring i huset De första forskarna möttes av en belam­ rad magasinsbyggnad med nyupptagna öppningar och portar till källarrummen. Man kom till ett stort lantbruk där meje­ riet var hopbyggt med de medeltida bygg­ naderna, en smedja lutade sig mot sten­ husets norra vägg och mängder av drängar och pigor rörde sig på den medeltida bor­ gen. Byggnaden imponerade på forskarna, rummen fick namn och fylldes med för­ modade funktioner. Källaren Folkstugan In till borgen kommer man genom en täm­ ligen liten dörröppning som har varit för­ sedd med en kopparbeslagen port vilken kunde reglas med tre grova skjutreglar som löpte · dörrkarmens murhåL Trappan till vänster leder ner i Folkstugan där man föreställer sig att borgens besättning och per­ sonal har haft sitt uppehållsrum. Taket bärs 15 11 ~ e ljlll.i skytteloftet D 11 [Uj Stora salen Glimmingehus i genomskärning. upp av fyra grova ekbjälkar som vilar på en pelare av gotlandssten. Vid pelarens bas finns den brunn där, enligt sägnen, en hemlig gång ska mynna. Gången leder till Bolshögen vid Bolshögs kyrka, om man får tro sägnen. Köket På väg ner mot Folkstugan passerar man köket. Trätrappan som en gång lett ner till källargolvet är försvunnen och besökaren 16 får nu stå i Folkstugan och se in i köket genom det murvalv där de två bakugnarna en gång. fyllde. hela öppningen. Trappan, som har lett upp till fönstersmygens prakt­ fulla utslagsvask av gotlandssten är också försvunnen. Mitt på köksgolvet finns en härdpall för den öppna elden. Här stod grytorna på sina tre ben och kokade. Man grillade på spett över glöden och stekte på järn över elden. I ugnarna har man FOU<.5TUGA --- - - ~~ _:. --- -- V'"\:...7 brunn ~- ­ Plan av källarvåningen . Källarens största rum har döpts till Folkstugan. Mitt i källaren ligger köket och till höger finns två förrådsrum . bakat och stekt. Bakom härden i den mörka muröppningen eldade man för att i en så kallad hypocaust skapa varmluft, som leddes upp till de övre våningarna genom kanaler i väggarna. Röken från eld­ platserna steg mot taket som bildar en väldig kupol, eller tratt. Denna övergår i en skorstensstock som går att följa upp till husets övre loft där den är riven och igenmurad. Detta var husets hjärta:.._ all­ tid var murstocken varm och alltid spreds mer eller mindre värme genom hypocaust­ kanalerna. Den kalla, råa luft som i dag möter oss i borgen spred sig först när man, för kanske 400 år sedan, slutade att elda i källaren. Under Jens Holgersens dagar fyll­ des huset av en dräglig värme med en doft av rök, mat och människor. n ' rr rr Il Il Varm luft togs från köket och leddes upp till salar och bostadsrum. 17 pr ivet Första våningen inrymmer Borgstugan och två bostadskamrar. Kältarförrådet Åter i förstugan kan man gå nerför trap­ pan åt höger. Här finns två rum som troli­ gen har varit förråd fyllda med tunnor, säckar, korgar och kistor. I dag finns ett vackert portalöverstycke av gotlandssten uppställt i det första rummet och några kraftiga bjälkar från den vindbrygga som byggdes omkring 1547 ligger på golvet i det inre rummet. Denna vindbrygga ersatte en äldre brygga vilken enligt dendrokro­ nologisk datering av bryggans rustbädd hade byggts omkring år 1515. Första våningen Borgstugan Trappan leder förbi försåtliga "dödsfällor" upp till den första våningen. Det första rum man kommer till från skorstens­ kammaren är Borgstugan med sitt välvda tak och det rustika stenbordet inbyggt i den kolonn som bär upp det välvda taket. Golvet har troligen varit belagt med plat­ tor av gotlandssten som senare använts någon annanstans. En märklig detalj i detta rum är att fönsteromfattningarna är fel­ vända. Av de 40 fönsteromfattningar som finns i huset har Borgstugans sex fönster troligen varit de första som murades på plats, kanske under det första byggnads­ året. Byggmästaren har uppenbarligen inte förstått fönstrens konstruktion. Troligen har alla omfattningarna kommit prefabri­ serade från ett gotländskt stenhuggeri. I nästa byggnadsomgång, kanske året därpå, har fönstren vänts rätt. Bäst ser man denna märklighet från borggården. Uppvärm­ ningen av Borgstugan har skett med varm­ luft från en kanal som mynnar i väggen vid sidan om dörren. Varmluften kom från bakugnskomplexet i källarens köksavdel­ ning. Rummet kan ha använts som "var­ dagsmatsal" för familjen, med plats för ett rimligt antal gäster och beläget i närheten av köket. 18 Borgstugan har troligen haft flera funktioner -vardagsrum, familjens matsal, arbetsrum är några tänkbara. 19 Borgherrens bostad I förrummet utanför Borgstugan, som kal­ las Skorstenskammaren, ser man den kraf­ tiga skorstensstocken från köket och i ena hörnet står "Vildmannen" med sin klubba och en fångad hare. Troligen stod statyn ursprungligen uppe på den västra gavel­ spetsen som en motsvarighet till det lejon som ännu står på den östra gaveln. Statyn har under 1800-talet haft skiftande place­ ringar på borggården men under de se­ naste 70 åren har den stått på sin nuva­ rande plats. En omfattande sägenflora finns kring "Vildmannen" eller "Jätten" som den lille stenmannen också kallas. Han står i dag på vakt invid den dörr som leder in till den mest privata bostadsdelen i huset. Det första rummet har döpts till Dagligstugan och det har värmts såväl genom en värmekanal som genom en öp­ pen spis som har sin rökstock inne i väst­ gaveln. Invid spisen finns en alkov som kan ha varit en säng- eller viloplats. En vask i fönsternischen mot väster har gjort att man har kunnat tvätta sig och kanske bada i balja utan att vattnet skulle bäras såväl upp som ner för trapporna. Under medel­ tiden badade man gärna - hemma eller i städernas många badhus. Badet var en form av umgänge och det finns åtskilliga bilder av medeltida par som delar samma badbalja. Ett skåp har troligen varit in­ murat i den nisch som finns i södra väg­ gen och i fönstersmygarnas väggar finns urtag för mindre skåp. Från Dagligstugan, som kunde motsvara dagens vardagsrum, kommer man också in i den lilla kammare där portens fällgaller hade sitt vindspel. I denna kammares golv ses ytterligare en försåtlig dödsfälla - ett hål genom vilket man kunde angripa en inkräktare från 20 Vildmannen med sin hare och träklubba har skapat en flora av sägner. ovan. Borgens mest privata rum ligger innanför Dagligstugan, bakom en dörrom­ fattning som är märkt med Ulvstands va­ pen. Här kan man tänka sig att borgherren hade sitt sovrum och sin gardrob och skattkammare. Från detta rum kom man genom yttermuren ut i en så kallad "privet" som var en toalett som hängde likt en fågelholk utanpå borgmuren. Inne i priveten kunde man ställa sitt ljus i en liten nisch och sätta sig på en bräda med ett stort hål i. Man kan tycka att det var en olägenhet att förorena borgholmen på detta sätt men de djur som troligen fanns inom borgen har bidragit till renhåll­ ningen. Privetens dörr gick att stänga med en lång regel som löpte inne i muren. Ingen inkräktare skulle kunna komma in i den privata kammaren denna väg. Även i kam­ maren finns ett par "dödsfällor" i form av två skottspringor i väggen ut mot trapp­ huset. Den öppna spisen i Stora salen är gjord av Adam van Duren. På spisen finns reliefbilder av en sill och en salamander -allegoriska figurer för vatten (kyla) och värme. Andra våningen Stora salen Till den andra våningen för en trappa med besvärligt höga steg, där en skottspringa döljs i ett av stegen. På den övre trapp­ avsatsen möter inkräktaren den sista "fällan" som är en skottspringa i den hög­ ra väggen. På avsatsens golv finns dess­ utom ett hål genom vilket man kunde be­ kämpa inkräktare på våningen nedanför. Till vänster kommer man ut i Stora salen som har varit en praktfull festsal. Rum­ met har från början troligen varit en stor sal som senare delats upp i mindre rum som har bemålats på olika sätt och fått olika golvbeläggning. Takbjälklaget är bytt under 1600-talet men ännu finns ett par ändar till de ursprungliga kvadratiskt bi­ lade ekbjälkarna kvar. 21 STORA SALEN På den andra våningen finns den stora representationssalen som man troligen har nått från ett trapptorn vid husets nordsida. Den södra kammaren verkar inte ha färdigställts m edan den norra innehåller ett stort antal stenreliefer. I rummets nordvästra hörn finns en till hälften igenmurad dörröppning ut mot borggården. Två bomhål för dragreglar finns i karmarna, liksom invid den nedre porten. M an har ursprungligen haft be­ hov av en grov port i denna muröppning. Om vi ser ut genom öppningen, ner mot borggården, finner vi att borgens ytter­ trappa är uppbyggd på en kvadratisk platt­ form. Detta är markeringen för en bygg­ nad som har legat framför borgens nord­ mur - troligen ett trapptorn. I tornets ned­ re våning har en muröppning påträffats och i golvet låg en utslagsvask med av­ lopp genom muren, lik den i Dagligstugan. Golvet innanför den igenmura de öpp­ ningen är hårt slitet vilket tyder på att många fötter vandrat över stenen. Och var kom de från- om inte från en trappa på utsidan av huset? Konstruktionen är känd från många hus från samma tid. 22 Även i detta rum har det funnits en privet, något större än den i andra våning­ ens kammare, vilket kanske beror på att många människor har kunnat samlas i sa­ len när fester har hållits. Vid den östra väggen finns en ännu bevarad öppen spis vid vars sida har stått en nu riven pottugn (enklare form av kakelugn). Spisen är tro­ ligen ett verk av Adam van Diiren som gärna roade sig med allegoriska drolerier som salamandern (eld) och sillen (vatten) vilka syns på det högra sidostycket. Uppe på väggen, till höger om spisen, sitter en vä derbiten stenrelief med Rosensparre­ vapnet och årtalet 1504. Rosensparre var Jens Holgersens mors släkt. Rökstocken från källarens kök är riven i denna våning men har ursprungligen stått mot den väs­ tra väggen. Man kan därför tänka sig att det har funnits en öppen eldstad även i denna ände av rummet. I Frustugan - den andra våningens norra kammare - finns bland annat denna relief av Adam van Duren. Motivet är välkänt under renässansen och föreställer Maria på månskäran. Frustugan Från Stora salen kommer man genom en märkligt dekorerad dörromfattning in i borgens mest förbryllande rum som har kallats både Kyrkan, Frustugan och Prakt­ våningen. Ett antal stenreliefer av Adam van Diiren är inmurade i rummets väggar. Dörromfattningen mot Kammaren innan­ för ser ut som om den vore av tidigmedel­ tida romansk stil men är troligen gjord av van Diiren. Relieferna av korsfästelse­ scenen och Maria med barnet är omiss­ kännliga verk av honom och den först­ nämnda är dessutom signerad av Adam van Diiren 1505. Invid den knäböjande 23 "Trädgårdsbordet", en åttkantig kalkstensskiva, Genom den rikt skulpterade portalen kom­ mer man in i Kammaren. är inmurad i Frustugans fönsternisch. Teckning R. Haglund 1884. Foto N. Lagergren 1967, ATA. mannen står initialerna J .H. som kan an­ tagas betyda Jens Holgersen. Dessa relie­ fer är av gotländsk sandsten och helt opå­ verkade av väder och vind. Men i samma rum finns också en mycket väderbiten re­ lief i det nordvästra hörnet, troligen före­ ställande det ulvstandska vapnet. Var har dessa vindpinade stenar suttit från början? I Frustugan finner man också det märk­ liga "trädgårdsbordet" med dateringen 1487 vil,ket är tolv år tidigare än husbygget ska ha påbörjats. Mitt emot detta, i samma fönstersmyg finns en stor rödaktig kalk­ stenplatta med hål för något okänt ända­ mål och i fönstersmygens golv finns en vask inmurad. Allt verkar oövertänkt och placerat utan djupare mening. Rummet kan sägas vara ett förbryllande senmedel­ tida konstgalleri med hypocaustuppvärm­ ning och öppen spis men utan klar funk­ tion. 24 Kammaren som man når genom den exklusiva romanska dörromfattningen är också märklig eftersom den ger ett halv­ färdigt intryck. Väggarna har aldrig put­ sats eller klätts med träpanel- husets mest exklusiva dörr leder till det simplaste rum­ met. Tredje våningen skytteloftet Det murade trapphuset har nu övergått i en trätrappa som från Stora salen leder upp till nästa våning- Skytteloftet. Rummet sträcker sig över hela byggnaden och har 18 öppningar med träluckor. I öppning­ arna ligger inmurade diverse stendetaljer av fönsteromfattningar som verkar ha bli­ vit över vid bygget. Man hade kanske pla­ nerat att bygga fler våningar vilket är van­ /)// r Skytteloftet. ligt vid de andra fasta husen. Längs väg­ garna i rummet, en bit från golvet, finns små kvadratiska hål. Genom dessa har man kunnat sticka ut bommar på vilka man lagt en utvändig skyttegång. Några av lucköppningarna är ommurade och har nog ursprungligen varit rymligare. Genom dessa större öppningar har en försvars­ styrka i största hast kunnat omgrupperas, beroende på var fienden var mest aktiv. Från denna våning kommer man också ut i den norra väggens karnap eller" blynäsa" som en sådan utbyggnad också kallas, ef­ tersom man därifrån kunde hälla smält bly över angriparen. Karnapen ligger på två klumpiga konsoler som skiljer sig från de välhuggna stendetaljer det ursprungliga huset visar upp. 25 Övre vinden Den övre vinden domineras a v det under­ strukna tegeltaket som ligger på den im­ ponerande takstolen, vilken med sitt kraf­ tiga ekvirke sträcker sig mot takets nock. Delar av takstolen har byggts om bero­ ende på att vinden har använts som ma­ gasin. År 1676 försökte dessutom en svensk häravdelning riva huset. Man bör­ jade med tak och takstol men rivningen avbröts raskt då man såg en dansk eska­ der under segel i Bornholmsgattet. Frågan är om man hann riva något alls? Delar av takstolen är reparerad med virke som är fällt under 1700-talets första årtionden. Det kan knappast vara repara­ tionsvirke för att ersätta det som rivits 40 år tidigare utan det är snarare fråga om en ombyggnad. Golvbjälklaget som man ser som tak i Stora salen har samma date­ ring, medan andra detaljer i takstolen är daterade till1400-talet. Huset kan ha an­ passats till sin funktion som lagerhus. Som kuriosum kan nämnas att takteglet till viss del kommer från hotell Svea i Simrishamn. Den övre vinden med sin imponerande takstol och det understrukna tegel­ taket. 26 Under 1930-talet tömdes de igenfyllda vallgravarna och tusentals föremål påträffades i bottenslammet mellan de välbyggda vallgravssidorna. Foto A. Oldcberg 1936. ATA. Arkeologi och byggnadsundersökningar 1930-talet. Vallgravsundersökningen Fram till1930-talet hade forskarna huset, heraldiken och de skrivna källorna att ar­ beta med. Men då staten hade övertagit Glimmingehus genomfördes åren 193537 ett omfattande byggnadsvårdsprogram för gårdshusen vilket gav möjlighet till murverksundersökningar. Samtidigt gjordes stora arkeologiska undersökningar i vallgravarna då dessa grävdes ur och töm­ des på fyllnadsmassor. Fyndmaterialet blev mycket omfattande och visar på ett exklu­ sivt hushåll med de dyraste föremål som fanns att köpa i Europa vid 1500-talets början. Venetianskt glas, motivpressat sten­ 27 Glimmingehus nordfasad. Uppmätning av Sten Anjou 1925. ATA. gods från Rhenområdet, spansk keramik, Maximilianska rustningsdetaljer - är några exempel på denna lyx. All denna grannlåt upphörde omkring 1520, tydli­ gen i samband med Jens Holgersens död, och det senare fyndmaterialet är av ordi­ när skånsk storgårdskaraktär. Byggnads­ undersökningarna gav en antydan om att borgen varit omgärdad av en mur samt att delar av den norra längan kunde vara från omkring 1500 medan de övriga två längorna var yngre. I källaren grävde man fram köksinredningen med ugnar och härd och hela huset mättes upp och ritades. 1990-talet. Nya metoder och nya frågor Det äldsta Glimmingehus Forskningsarbetena under 1990-talet bör­ jade med att en rad frågor ställdes och svaren söktes genom fältundersökningar, arkivstudier och laboratorieanalyser. En viktig - och kanske lite märklig - fråga 28 lydde: Var stod trädgårdsbordet, som nu är inmurat i Frustugans fönsternisch innan Glimmingehus byggdes? Bordet är daterat genom det inristade årtalet 1487 medan huset började byggas först år 1499. Jens Holgersen, som bevisligen ibland bodde på Glimmingehus och skrev sig till Glimminge, ligger begravd i Vallby kyrka, liksom hans fader Holger Henriksen som också skrev sig till Glimminge. Denne bör följaktligen också ha bott i Vallby socken och inte 1Glimminge by som ligger i Bols­ högs socken. En gång kan släkten kanske ha bott i Glimminge by men i en orolig tid flyttat därifrån, liksom åtskilliga andra adelsmän tvingades göra under det danska Borgarkriget, 1250-1360. Troligt är alltså att ett hus fanns på platsen redan före 1499 och Sophia Brahe nämner också i sin släkt­ bok att Gert Minkwitz fick Glimminge genom sin hustru och att ... "där var icke så byggt eller förbättrat som det är nu." Svaret på frågan om det funnits ett äldre hus på platsen fick man genom arkeolo­ giska undersökningar. I ett par provschakt fann man rester efter det äldre Glimminge. I schakt som togs upp mot sydmurens ut­ sida kunde man tydligt se att det nuva­ rande Glimmingehus står på murarna till ett äldre hus. På andra sidan muren, inne i köket, kan man se att det nu existerande Glimmingehus södra yttermur står på en kullerstensläggning som i sin tur är lagd över det äldre husets mur. Även invid den norra murens utsida, öster om trappan, finns spår a v det äldre huset. Man kunde se att ytan söder om det äldre huset varit partiellt stenlagd ända ut till vallgraven, som anlades om&ring 1500, och att stenläggningen fortsatte även i åkern, söder om vallgaven. Före Jens Holgersens ombyggnad omkring 1500 kan Glimmingehus ha sett ut på detta sätt. Teckni ng J~n Antreski. Jens Holgersens Glimmingehus Under den nuvarande museibyggnaden påträffades den borgmur som har omgi­ vit borgen både i det äldre och yngre ske­ det. Längs den norra borggårdsbegränsningen hittades en kraftig grundmur till ett hus som har tillhört borgens äldre skede. Ett kraftigt stenhus i söder och ett min­ dre i norr är sammanbundna eller om­ slutna av en mur. De.t ta känner vi till om den äldre anläggningen. Trots att åtskil­ liga kvadratmeter av denna äldre nivå har undersökts är det enda fyndet hittills en bennål vilket gör att dateringen är osäker. En annan fråga är vad Jens Holgersen hade lagt grundstenen till år 1499? Den stora grunden norr om stenhuset, framför por­ ten, visar att någon form av trapptorn har funnits, vilket också dörren in till Stora salen på den andra våningen antyder. Detta gör att den stora stentavlan får en omöjlig placering inne i trapptornets mör­ ker. Den bör ha suttit på trapptornets yt­ tervägg från början och har fått sin nuva­ rande placering när trapptornet revs. Hade Jens Holgersen lagt grunden endast till trapptornet med minnestavlan år 1499? . 29 Glimmingehus efter Jens Holgersens ombyggnad. Teckning Jan Antreski. Det visar sig att trapptornet är murat med stötfog (utan förband) mot husets grundmur men i förband med dager­ muren. Detta innebär att tornet har upp­ förts på samma gång som huset och att Jens Holgersen bör vara byggherre till det hela. De väderbitna stenrelieferna som finns inne i huset kan ha haft sin ursprung­ liga placering i tornet, liksom det vackra dörröverstycket av gotlandssten som nu står i den västra källaren. Vid undersök­ ningar av borggården och området mellan 30 husen och vallgraven visar det sig att man har höjt marknivån med massorna från vallgravsgrävningen. Ovanpå utfyllnaden ligger en kullerstensläggning som har kun­ nat dateras till tiden omkring 1500. Sten­ huset mot den norra borggårdsmuren var i bruk under Jens Holgersens tid liksom byggnader längs den östra och västra muren. Anläggningen verkar att ha varit ganska lik sin föregångare med den skill­ nad att ett annorlunda och möjligen större stenhus har byggts söder om borggården. ''"'l Vid 1500-talets slut hade stenhuset förvandlats till ett magasin bakom en stor gård. Teckning Jan Antreski. Glimmingehus efter Jens Holgersen En fråga i forskningsarbetet är hur huset och gården har disponerats och använts efter Jens Holgersens tid. Fynden från vallgravsutgrävningen antyder att det skett en stor förändring i hushållets standard vid tiden för Jens Holgersens död. Det ex­ klusiva importgodset övergick snabbt i in­ hemska bruksvaror. Kan man se denna för­ ändring från lyxliv till bondliv också i borgholmens anvä~dping och disposition? Schakt i borggården har visat att man omkring mitten av 1500-talet byggde en länga just norr om det stora stenhusets porttorn ~ så nära tornets vägg att man kan anta att porttornet har rivits vid denna tid. De oformliga konsollerna för blynäsan i skytteloftets sydvägg kan ha murats in vid denna tidpunkt och de exteriört mon­ terade stenrelieftema har fått nya platser. Infarten till borgen flyttades från söder till öster och Glimmingehus förvandlades till ett bakgårdshus invid en fyrlängad herr­ gård. Man kan tänka sig att dessa föränd­ ringar påbörjades i samband med att Erik Rosenkrantz gifte sig med Jens Holgersens 31 sondotter Margareta Börjesdatter år 1558 och en ny släkt kom att sitta på Glim­ mingehus. Den äldsta avbildningen Omkring 1680, alldeles efter Skånska kri­ get, gjorde den svenske ingenjörs-kaptenen Gerhard Burman en teckning som före­ ställde Glimmingehus i fågelperspektiv. Bilden trycktes som kopparstick först 1756 av Abraham Fischer vid Kungliga Fortifikationen och har publicerats i åt­ skilliga sammanhang. Borgens kök fung­ erade tydligen ännu vid denna tid - skor­ stenen är åtminstone kvar. Men i andra detaljer ger bilden upphov till åtskilliga frå­ gor. Trots att den svenske officeren Hintzke ska ha rivit av delar av taket under skån­ ska kriget ligger detta oskadat. Hur kom­ mer detta sig? En undersökning av tak­ stolen visar att en stor reparation har skett först 1717, 40 år efter Hintzkes förmodade rivning, vilket gör att man får ifrågasätta omfattningen av takdemonteringen. En annan fråga som löstes med hjälp av arkeologi och kvartärgeologi är: Var­ för ligger Glimmingehus, enligt Burmans/ Fischers bild, på en ö i en sjö- var är vall­ graven? Genom utgrävning av en vall ös­ ter om Glimmingehus kunde man visa att vallen hade byggts på 1600-talet för att dämma upp vattnet så att en sjö bildades. Detta skedde troligen för att ge gården ett ökat skydd under Skånska kriget. Glimmingehus på 1680-talet enligt Burman/Fischer. ATA. 32 På 1860-talet var vallgraven igenfylld och mot stenhusets nordmur lutar sig en smedja. Vid det närmaste hörnet finns en nisch i muren och i denna stod Vildmannen på 1920-talet. På bilden skymtar han bortom trappan. Fr. Richard ca 1860. ATA. 33 ~ Kristus på korset av Adam van Duren är signerad och daterad- ADAM 1505. Under den knäböjande mannen står ].H. vilket kan tolkas som ]ens Ho/gersen. ATA. Adam van Diiren Adam van Diiren är nordens mest kända och väldokumenterade medeltida konst­ när. Han har ansetts vara Glimmingehus arkitekt och byggmästare eftersom hans signatur finns på korsfästelse-reliefen och hans maner präglar de flesta övriga konst­ 34 verken. Men hur är det med Adam van Durens roll i byggandet av Glimmingehus? Adam van Diiren kom troligen från sta­ den Diiren i närheten av Köln där han hade fått sin utbildning. Han kallades till Skan­ dinavien år 1487 av biskop Henrik Tide­ Adam van Durens relief föreställer Maria på månskäran, ett mycket uppskattat motiv under renässansen. ATA. På den östra gavelns högsta tinne står ett stenlejon och spejar ut över Bornholmsgattet. På den motsvarande västra gaveltinnen ska Vildmannen ha stått. Båda kan vara verk av Adam van Duren. ATA. mansson i Linköping där domkyrkan var under ombyggnad. Nästa gång Adams verksamhet har avsatt spår är i Laxmand­ salen på Helsingörs karmeliterkloster. Kung Hans rikshovmästare Poul Laxmand donerade en mycket stor summa till klost­ ret och mellan 1493 och 1500 på_J?;ick ar­ betena med den påkostade salen. Ar 1503 daterar Adam en porträttrelief av kung Hans. Porträttet utfördes på en bilagssten och placerades på Köpenhamns slott (bi­ lagsstenar placerades parvis på var sin sida om en dörr). Mellan 1512 och 1527 var Adam verksam i Lunds domkyrka med ett kortare gästspel tillsammans med Chris­ tian II i Stockholm åren 1520-21. År 1532 utfärdade kungens kansli ett pass åt Adam van Diiren, "kunglige majestäts tjänare", för en resa till Tyskland och tillbaks igen. Detta är sista gången som vi hör talas om honom. Kanske stannade han hemma i Tyskland efter 45 års arbete i de nordiska länderna? Han borde vid denna tid ha uppnått en hög ålder och kunde dra sig tillbaka efter väl förättat värv. Troligen kan man finna flera olika entreprenörer bakom byggandet av Glim­ mingehus. Arkitekturdetaljer och kvadrar i gotlandssten har producerats på Gotland. En gotländsk byggmästare kan ha tagit hand om de prefabricerade delarna som efter en lång transport nådde byggnads­ platsen. Byggmästaren förstod sig inte rik­ tigt på fönsteromfattningarna när han murade in de första fönstren i Borgstugan -de vändes bak och fram. Nästa gång gick det bättre - i borgherrens bostad blev de rätt vända. Inga verk av van Diiren finns i den första våningen men på nästa våning har man uppenbarligen haft problem med 35 Stentavlan över ingången mäter 2,5x2 meter och är gjord av gotlandssten. Tavlan är troligen ett verk av Adam vanDuren och utgör ett magnifikt minnesmärke över Jens Holgersen Ulvstand, hans två fruar och hans byggande av Glimmingehus. Foto Ulf Bruxe, ATA. hanteringen av all stenkonst, den har pla­ cerats i ett gytter i ett rum, med undantag för den öppna spisen i Stora salen. Adam van Diiren har otvivelaktigt gjort mycket av Glimmingehus utsmyckning men det är svårt att tänka sig att han hade det övergripande ansvaret för hela bygget eftersom han var engagerad av kung Hans vid Köpenhamns slott under tiden som Glimmingehus byggdes. Hade en och sam­ ma person övervakat hela bygget hade Borgstugans fönster inte vänts fel. Adam van Diirens konstverk är gjorda utifrån den gotländska foten men huset i övrigt lär vara byggt efter den svenska fo­ ten. Slutligen kan man fråga sig om Adam van Diiren, om han själv fått bestämma, hade placerat alla sina konstverk i ett gyt­ ter tillsammans med ett gammalt träd­ gårdsbord, en stor stenskiva med okänd användning och en vindpinad stenrelief? Det finns många frågor kvar att besvara. 36 Glimmingehus från luften. Foto Jan Norrman, RAA. Världen runt Glimmingehus Under Jens Holgersens livstid övergick medeltiden i renässansen. Välkända konst­ närer som Rafael och Michelangelo ver­ kade i Sydeuropa och i Nordeuropa har vi bland andra tysken Albrecht Diirer och holländaren van Eyck. I Stockholrn reste Berndt Notke S:t Göran-statyn och Albertus Pictor målade i Härkeberga kyrka. Man övergav medeltidens askeriska och stränga stilideal för en mer lättsam och lustfylld stil. De övervägande religiösa bilderna byt­ tes mot en i vissa fall dokumentär realism. Leonardo da Vinci representerar univer­ salgeniet som arbetade med allt från konst till kanoner och utforskade elementen och människan. Man upptäckte världen under Jens Holgersens livstid, Columbus korn till Arnerika 1492, Vascoda Gama landsteg i Calcutta några år senare och Fernando Cortez hade i grunden plundrat aztekernas rike år 1521. Luther spikade upp de 95 teser som korn påvemakten i Europa att rämna och Machiavelli spred en ny maktideologi där härskaren tilläts använda vilka medel som 37 helst - svek, mord eller svindel - bara det gagnade riket. I Tysk-Romerska kejsar­ dömet härskade Maximilian I av huset Habsburg. Han såg förändringen och försökte på olika sätt att återuppliva medel­ tidens riddarromantik. Han skrev och ver­ kade för en nostalgisk våg som kanske också den 50-årige Jens Holgersen red på när han ritade Glimmingehus som en otidsenlig borg med en riddarromantisk inredning. De vallgravsfynd som gick att knyta till Jens Holgersens tid var ofta ex­ klusiva importföremål. Bilden visar ett stengodskrus från Rhenområdet. Foto Bengt Almgren, Lunds Universitets Historiska Museum. 38 M('Jeltids(t•stwal på Glmrmingelms_ Foro Bengt Edgren, RAÄ. Sammanfattning av forskningsresultaten Vi har ännu mycket lite kunskap om det äldsta Glimmingehus men vi kan antaga att det byggdes under det danska inbör­ deskriget 1250-1360. Stormannen som bodde på sin gård i Glimminge by flyt­ tade vid denna tid troligen ut i sankmarken och byggde en borg för att skydda sin fa­ milj och rikedom. Denna första borg kan ha byggts av släkten Urup eller kanske av Gert Minckwitz, Jens Holgersens farfars far. Vi vet att en ringmur omgärdade an­ läggningen och att två stenhus uppfördes invid muren. Nästa stora omvälvning skedde när Jens Holgersen Ulfstand lät bygga om anlägg­ ningen omkring 1500. Han uppförde ett praktfullt hus med exklusiva gotländska stenhuggeridetaljer och ett trapptorn på nordsidan. Den stora stentavlan som idag sitter över entren satt troligen på trapp­ 39 tornet tillsammans med de väderbitna stenreliefferna med hans moders och faders vapen som nu sitter inne i borgen. Trots alla försvarsanläggningar och "dödsfällor" var borgen föråldrad redan när den byggdes eftersom den inte gick att försvara mot det nya anfallsvapnet- ka­ nonen. Men tänkbart är att Jens Holgersen efter många år som krigare och länsherre drabbades av samma nostalgiska vurm som kejsar Maximilian och försökte åter­ upprätta den riddartid som flytt. Fynden från vallgravsgrävningen visar att ett hovliv av kontinentala mått har levts på Glimmingehus- med importerade lyx­ föremål, tornerspel och all den prakt som krävdes för ett riktigt riddarliv. Kanske byggdes Glimmingehus som en riddar­ romantisk praktbostad - ett lustslott för fest och nöje- som fylldes av glans under Jens Holgersens dagar men efter hans död stod kvar som ett tomt minnesmärke över "Skånes siste riddare". Efter Jens Holgersens död verkar den överdådiga lyxen ha försvunnit ' helt och ett mera normalt storbondeliv kom att le­ vas på gården. Praktbostaden övergavs som bostad och fick i stället fungera som magasin, vilket också gjorde att huset kunde överlämnas i statlig vård på 1920­ talet, i "renässansskick", utan misspry­ dande ombyggnader och förödande repa­ rationer. Trots att huset står i ursprunglig skep­ nad, och med alla sina detaljer blottade, har forskarna under mer än 100 år pre­ senterat ett otal tolkningar av tankarna bakom huset och dess konstverk. Så kom­ mer det förmodligen att vara även i fram­ tiden- gåtan Glimmingehus får aldrig ett entydigt svar. Nyare litteratur om Glimmingehus Lars Jönsson: 1995. Arkeologiska under­ sökningar 1993-94 (rapport LUHM). fesper Ahlquist, Ingrid Lassen: 1996. Tak­ konstruktionen på Glimmingehus. En historisk och strukturmekanisk analys. Examensarbete Arkitektur II. LTH. Anders Ödman: 1996. Glimmingehus and its predecessor. (Castella rnaris baltici Il.) StenAke Nilsson (red): 1999. Glimmingehus 500 år. 40