TRA 

byggnadsmaterial 

förr och nu 

Byggnadsstyrelsen • Fortif"lkationsförvaltningen • Riksantikvarieämbetet

••

TRA 

byggnadsmaterial 
 förr och nu 


••

RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH STATENS HISTORISKA MUSEER

RAPPORT

RAÄ 1987:6 


THE CENTRAL BOARD OF NATIONAL ANTIQUITIES AND THE NATIONAL HISTORICAL MUSEUMS

.. FORORD 


Syftet med denna skrift är i första hand att redovisa det synsätt och de allmänna krav som bör ställas på trä som byggnadsmaterial vid restaurering av kulturhi­ storiskt värdefulla byggnader. skriften behandlar furu men är till stora delar giltig även för andra träslag. Mellan hanteringen av trä förr och nu finns klara skill­ nader. Vissa av dessa har att göra med om man lägger tonvikten på trä som naturprodukt eller konstpro­ dukt. Förr var man i stort sett hänvisad till det först­ nämnda. I dag finns det emllertid stora tekniska möj­ ligheter att bearbeta och omvandla naturmaterialet. Trä kan t ex malas sönder till en massa av vilken görs skivor, eller trä kan impregneras. En utveckling har skett i riktning mot vad man kan kalla syntetiskt trä. Kvalitetskraven på trä som byggnadsmaterial ställdes förr på naturprodukten och dennas egenskaper. Ville man t ex ha ett beständigt virke såg man till att detta innehöll mycket kärnved. I dag impregnerar man i stället virket. Skogs- och sågverkshanteringen hade förr som mål att producera naturträ som hade önskade kvaliteter. I dag produceras till stor del trä som erhåller vissa av sina

kvaliteter för byggnadsändamål genom artificiella in­ grepp. Även konstruktionstekniken har utvecklats mot en anpassning till en syntetisk trävara. När kulturhistoriskt värdefulla träbyggnader skall re­ staureras måste man anpassa sig till traditionell trä­ hantering, eljest förlorar de sitt värde som vittnesbörd om sin tids byggnadskultur. Detta innebär att man måste utgå från en produktion som är inriktad på ett för ändamålet bra naturträ liksom en konstruktions­ teknik som är anpassad till sådant trä. Den kunskap som vår traditionella träarkitektur vitt­ nar om har också ett vidare intresse. Kanske finns där erfarenheter som kan lösa vissa problem i dagens ny­ byggnation. En anknytning till äldre trähantering sy­ nes också ligga i tiden. Ett tecken på detta är bygg­ nadsstyrelsens rapport nr 158, 1984 05 med konkreta krav på trävara till snickerier. Skriften ingår i en serie med råd om restaurering av äldre byggnader som utarbetas gemensamt av bygg­ nadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen och riksan­ tikvarieämbetet. Förhoppningen är att skriften skall vara till nytta för byggnadsförvaltare, arkitekter och ingenjörer med flera.

Byggnadsstyrelsen Fortirlkationsförvaltningen 
 Riksantikvarieämbetet 


3

INNEHALL 


o

INLEDNING

OOOO

O OOOOO

OOOOOO

OooOooooooOoooOoooOooOOOOOOoOOOOOO

OOOoO

o

Oo

oooooooooo

oo

o

OO

OoO

O OOOOOO

OOOO

OOOOO

OOOO

oo

O OOO

OO

o

OO

o

O OOOOOO

7 8 8 8 8 11
 11
 12
 12
 12
 14
 16
 20

23


TRÄDETS UPPBYGGNAD
Uppbyggnadsprocess Vårved och sommarved Splintved och kärnved
o 0 00000 o ooo oo OOO o

000000

o

00000

00

000000

o

o

0000

00

0

o

0000

o

o

o

OooOO

00

0

0

000

0

o

o

o

o

0000

00

0

00000

o

o

OoOO

00

o

o

00

00

00

000000

o

000000

00

0

00

0

00

o

0000

0

00

0

0000

0

00

000000

o

o

0

000

000

0

0

000

o

o

o

0000000

0

00000

o

o

o

o

00

000

0

00

00

00

o

o

0

0000

0

o

Ooooooooooo

ooo

ooo

ooo

o

oo

o

o

oo

oooooo

o

Oo

o

oooo

ooo

oooOooooooo

oooo

o

o

oo

ooo

ooo

oooooooooo o

o

O

oo

ooo

oo

o

o

oo

oooo

o

o

o

o

o

o

.

o

.

o .. o

o

o

o

o

.. .

o

.

o

.. o

o

o

o

o

o

.. o

o

o

.

.. o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.. .

o

.

o .. o

o

o

o

o

.

o .. .

o

.

o ... o

o

o

o

.. .

o

.

o

o

o .. o

o

o

o

o

o

o .. .

. . o.

o

o

SKOGSBRUK OCH RÅVARVHANTERING ..
Växtplats Trädets mognad Fällningstid Avverkning med handredskap eller stora maskiner .......... Transporter . Sågning Torkning Traditionella krav på råvara och råvaruhantering
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o. o. o o o o o o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o . o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o. o o o o o o o o o o o o o o o . o. o o o o o •• o o o o •• o o o o •••• o o o o o o o o o o o o o o o o ooooooooo o ooo ooooooooooooooooo ooooooooooooooo oooooo o ooooooooooO o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

00 . . . . 00

.

. . . . . 00

o

.. ... o

o

o

o

.... o

o

00

. . . 00

00

00

..

o

o

00 . . . o

00

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

••

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

•

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o.

o

o

o

o

••

o

.

o

.

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o.

o

o

o

o

o

o

oo . . . . . oo . . . . . . 00 . . . . .

000000

00

00000000000

00

000000

00

0000

0

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

OOo

ooooOOo

O

ooo

oOOooooo

ooooo

o

o

... o

.

.. ... o

.

o

OOOoO

oo

oo

Oooooo

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

ATT BEDÖMA TRÄ
Synsätt Bedömningsgrunder
O OoOooooooooooo oooo o o o o o o . o. o o o

OOOoO

ooooo

oo

o

o

oooooooooooo

o

o

o

ooo

ooo

ooooo

oooo

o

ooooooo

o

o

o

o

o

o

oo

ooooo

ooooo

ooo

ooo

ooo

oo

ooo

ooo

o

oo

oooo

o

o

o

o

o

oo

ooooooooooo

o

ooo

oooooo

••ooooooooooo

oooo

o

oooooooooooo

O OOOOoOOOOoooO

oOoO

OO

ooOOOoo

oOo

O oO

O oOo

Oo

Ooo

oO

oO

o

O OoOo

O oOoOO

O O

24
 24

27


o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

.

o

o

o

••

o

o

o

o

o

o

o

.

o

.

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o.

o

o

o

o

o

o

o

LITfERATUR

oo

Ooo

oooo

oo

oo

ooooo

ooo

o

o

oo

oo

o

oooooo

o

oo

o

o

oo

o

o

oo

oo

o

oooooooooooO

o

OoOOOO

o

OOOOOOOOO

OOO

OOOOO

OO

oooooo

Ooo

ooo

O O

oo

oO

OOOO

OOO

31

Omslagsbild, foto: Erik Lundberg

5

Ornässtugan, uppförd omkring år 1500, är kanske vår mest kända äldre träbyggnad. Foto: Ulf Palm , 1985

INLEDNING
Erfarenheterna av trä som byggnadsmaterial är om man ser långt tillbaka i tiden mycket goda. D ärom vitt­ nar flerhundraåriga byggnader som fortfarande finns bevarade i gott skick. De traditionella metoderna att hantera och använda trä har utvecklats under lång tidsrymd och utgör en beprövad teknik . Även om be­ tydelsen av varje led i denna hantering hittills inte har kunnat verifieras av modern vetenskap utgör hante­ ringen som helhet ett system som bevisligen har funge­ rat bra i praktiken. De gamla och beprövade metoderna har ända fram mot mitten av 1900-talet i väsentliga delar varit vägle­ dande vid anskaffning och behandling av trämateria­ let. Senare har hanteringen kommit att i så hög grad bli beroende av moderna produktionstekniska och ekonomiska faktorer att den gamla primärkunskapen till stor del fallit bort. Nutida problem med mögel och rötskador sammanfaller med övergången från tradi­ tionell , erfarenhetsmässig hanteringsteknik till mo­ dern industriell hantering .
7

TRÄDETsUPPBYGGNAD 

Uppbyggnadsprocess
Trämaterialets egenskaper och kvalitet bestäms av uppbyggnadsprocessen hos det växande trädet. Trä­ dets rötter tar ur marken vatten som innehåller växt­ näringsämnen . Vattnet transporteras kapillärt upp ge­ nom stammens ytved, splint, och genom grenarna ut till bladen eller barren. Från omgivande luft tar trädet upp kolsyra som tillsammans med vattnet, med sollju­ set som energikälla, omvandlas till kolhydrater-sock­ er och stärkelse. Klorofyll, det ämne som ger bladen dess gröna färg, är en nödvändig beståndsdel för att omvandlingen skall kunna äga rum . Vid processen av­ går syre. Näringsämnena, socker och stärkelse, transporteras genom innerbarken till kambiet, som ligger under in­ nerbarken , och där tillväxten sker. Genom trädstam­ men går således två vätskeströmmar, en uppåtgående i splintveden och en nedåtgående i innerbarken . Hos det mycket unga trädet finns ännu ingen kärn ved . Denna börjar bildas först när trädet nått en viss ålder. Cellerna börjar då omvandlas varvid de fylls av nya ämnen, garvämnen, gummi, färgämnen m m samtidigt som stärkelsen försvinner. Ledningsbanor för vatten tilltäpps successivt. Kådbildningarna förhartsas vilket bl a bidrager till att fuktuppsugningsförmågan - hy­ groskopiciteten - avsevärt minskar. Kärnveden har därför delvis andra egenskaper än ytveden. Den har, framför allt hos furun, lägre fukthalt och bättre mot­ ståndskraft mot svampar, mögel och insekter. På grund av minskad hygroskopicitet är kärnveden också mera stabil mot fuktrörelser. Hos furan börjar kärnveden bildas när trädet är 30-40 år och utvecklas sedan i takt med tillväxten . När trädet når hög ålder, 120 år eller mera, avtar tillväxten i stam­ mens tjocklek kraftigt genom att nya årsringar blir tunnare och tunnare medan kärnveden fortsätter att bildas . Ett gammalt träd , 150 år och mera, har därför hög kärnvedsandel och tätvuxen splint.

Vårved och sommarved
Trädstammens tjockleksti llväxt sker genom att en ny årsring av ved bildas mellan föregående årsring och kambiet. Årsringarna markerar sig i snittytan av en trädstam som omväxlande ljusa och mörka ringar. De ljusa ringarna utgör tillväxten under våren och för­ sommaren och kallas därför vårved. De består av cel­ ler med tunna väggar och stor cellhåligheL De mörka ringarna som nu kallas sommarved och tidigare höst­ ved eftersom de tillväxer under sensommaren och hös~en . Cellerna i sommarveden har tjockare väggar och mindre hålrum . Vårveden är därför lösare och lät­ tare än sommarveden. Tjockleken hos årsringarna kan variera kraftigt mellan olika arter men också mel­ lan olika individer av samma art. Tillväxtens storlek­ årsringens bredd -påverkas av yttre omständigheter, främst växtplatsens beskaffenhet , jordmånen och kli­ matet. (Numera påskyndar man tillväxten genom gödsling.) År med gynnsam väderlek ger bredare års­ ringar genom att vårveden fått en större tillväxt. And­ ra "magra" år ger mindre tillväxt hos vårveden och to­ talt smalare årsring. Tätvuxet trä , med smala årsring­ ar, har större andel sommarved och är därför starkare än glesvuxet trä.
Fotosyntes

o,

!))!/! 

j~

;/J

-o2

Nedåtriktad ström av näringsämnen socker, stärkelse, fett Märg Kärn ved Ytved, splint

Uppåtriktad ström av uppbyggnadsämnen vatten, kalk, kisel fosfor

Splintved och kärnved
Hos furan och många andra trädslag finns en markant färgskillnad mellan de yttre vedlagren som är ljusa och de inre som är mörkare. I den yttre delen, som kallas ytved eller splint, deltar cellerna i tillväxtprocessen. Efter hand upphör emellertid denna aktivitet hos cel­ lerna varvid de övergår till s k kärnved .

8

Mycket täta årsringar ut mot barken

Kärnved

Hög kärnveds­ andel

Märg

Kärnved

Ytved, splint

Diameter i brösthöjd 350-450 mm

Låg 
 kärnveds­
 andel 


Diameter i brösthöjd 200 mm

J
9

Mittpost till fönsterkarm där ytveden är starkt angripen av 	 röta medan kärnveden är opåverkad. Foto : Rune Rydell 	

En stockända i en timmerkonstruktion med kraftig vädernöt­ ning. De delar av årsringarna som utgöres av vårved är djupt borteroderade och sommarveden, s9m är starkare, sticker ut som tunna ringar. Foto: Uno Söderberg, 1987

Takspån som legat så trångt att virket utsatts för klämkrafter vid svällning. Den svagare vårveden har därvid utmattats och tvättats bort medan sommarveden står k var som tunna blad. Foto : Jan Cassel, 1979

lO

SKOGSBRUK OCH o RAVARVHANTERING 


Skogsmark som producerar bra virke utgöres ofta av rullstensåsar eller andra sandiga markområden som har ett tunt vegetations­ täcke ovanpå sanden. Foto : Peter G rödinger

skogsbruket och råvaruhanteringen - avverkning , transport och sågning - har central betydelse för kvali­ teten på det producerade virket. Traditionell och mo­ dern virkesproduktion uppvisar emellertid klara olik­ heter i hanteringen . Förr inriktades intresset främst på att tillvarataga materialets egna inneboende kvalitets­ egenskaper. Driften var säsongsbetonad och ofta småskalig. Manuell hantering medgav bedömningar och ingrepp var som helst i produktionskedjan. Nu­ mera dominerar en storskalig enhetligt programme­ rad året runt-verksamhet där individuella ingrepp inte tillåts. I nedanstående text redovisas några skillnader mellan skogsbruket och råvaruhanteringen förr och nu som är viktiga för virkets kvalitet. Man bör dock observera att det vid sidan av stordriften alltjämt finns små pro­ duktionsenheter med bra möjligheter att anpassa sig till en traditionell virkesproduktion.

nom gödsling, vilket ger snabbt växande träd med gle­ sa årsringar och stor andel vårved . Trädens växtsätt påverkas också genom gallring. I ur­ skogen skedde detta utan ingrepp av människan. I kul­ turskogen påverkas beståndens tillväxt genom stam­ kvistning och gallring.

Växtplats
Skogens växtsätt påverkas av markens beskaffenhet och av klimatet. Mager skogsmark ger långsam tillväxt och därför täta årsringar. Förr lade man stor vikt vid detta och valde material bl a med utgångspunkt från lämpliga markområden. Magra och torra sluttningar mot norr ansågs allmänt ge det bästa furuvirket . I dag betraktas allt virke som likvärdigt oberoende av växt­ platsen. Man försöker t o m påskynda tillväxten ge­

Gödsling av ungskog ger mycket kraftig effekt. Efter göds­ lingen är årsringarnas bredd mångdubbelt större än före gödslingen. Inom varje årsring är det framför allt den svaga vårveden som ökat. Bilden från SCA:s gödslingsförsök i Grimdalen, södra Jämtland. Foto: SIA

11

Trädets mognad
När trädet nått hög ålder, furu 120-150 år eller mera beroende på region , avtar tjockleksökningen därför att nya årsringar blir allt tunnare . För varje ny årsring som bildas omvandlas också en annan till kärnved . Ef­ tersom dessa ringar är bredare än nybildade ökar kärnvedsdiametern snabbare än den totala diametern. De 30-40 år som splinten omfattar ryms till slut inom 20-30 mm . Ett sådant träd ansågs förr ha uppnått sin mognad och därför lämpat att lämna gott och varaktigt virke. Vid nutida slutavverkning fälls alla träd, mogna såväl som omogna.

Avverkning med handredskap eller stora maskiner
Yxa och såg är verktyg som förr användes vid avverk­ ning av timmer. Arbetet utfördes med insats av en stor personalstyrka varav de flesta hade vana och erfaren­ het av skogsarbete. Motorsågar har under senare tid i hög grad underlättat det manuella arbetet. Utveck­ lingen synes dock allt mera gå mot stora maskiner som kräver liten personalstyrka.

Fällningstid
Långt in i vårt århundrade har skogsarbete varit sä­ songsbundet och i huvudsak bedrivits på vintern. Allt byggnads- och snickerivirke fälldes då. Säkerligen fanns det flera skäl till att man förr alltid avverkade på vintern. En anledning var att man ansåg att virket fick en högre kvalitet om träden fälldes när deras livsakti­ vitet- näringstransport och tillväxt - stod på ett mini­ mum. Andra anledningar var att vintertemperaturen under hela hanteringen, fällning , transport och såg­ ning, minskade risken för uppkomst av blånad , insektsangrepp och andra skador. Transporter var också lättare på frusen och snötäckt mark och marken kom ej till skada. I dag avverkas skog utan åtskillnad året runt.

Avverkningsmetoden och tekniska hjälpmedel kan också ha betydelse för virkets kvalitet. Manuell av­ verkning är skonsam och ger inte sådana stöt-, kläm­ och dubbskador som ofta åsamkas av avverkningsma­ skiner och lastapparater. Vanligen observeras inte så­ dana skador förrän virket förädlats till ett färdigt snickeri. De avslöjar sig då som fläckar där ökad fukt­ upptagning ger blånad och där rörelser och sprickbild­ ning skiljer sig från omgivande ytor.

I jämförelse med dagens storavverkningar var avverk­ ningen förr småskalig, framför allt inom det traditio­ nella bondeskogsbruket , som doiminerade fram till slutet av 1800-talet. Detta gav större möjligheter att välja vilka träd som skulle fällas. För vissa speciella ändamål valdes virket förr också redan på rot.

Timmerstockar från mogna furor m ed hög kärnvedsandel. Foto: Uno Söderberg, 1987

12

Modern avverkning med skördare som inte medger fällning av enskilda träd utan alltid lämnar ett kalhygge efter sig. Foto: SIA, 1977.

(Bild ovan) Moderna maskiner för avverkning och transport åsamkar timret skador från griparmar och dubbar. Foto: Jan Cassel, 1987

(Bild t v) Motorsågen är ett modernt redskap som inte föränd­ rar den traditionella avverkningsmetoden men underlättar det manuella arbetet. Foto: Leif Nordström

13

Transporter
Sedan 1800-talets mitt har timmer transporterats ge­ nom flottning på älvar. Före denna tidpunkt var flott­ ning inte vanlig. Det sammanhänger med den indu­ strialiserade sågverksrörelsen. Numera har detta transportsätt allt mera ersatts med landtransporter främst på lastbilar. Övergången till landtransporter borde vara gynnsam för virkets kvalitet eftersom en långvarig nedfuktning av virket för hindras. Det sista ledet i det gamla transportsättet kvarstår dock i viss omfattning. Detta gäller lagring av timmer vid sågverket som alltjämt sker i vatten. Året-runt­ driften medför att timmer måste lagras, ibland under ganska lång tid. Detta sker antingen i vattenmagasin eller genom vattenbegjutning på land. Anledningen är att blånadsskador och insektsangrepp uppkommer om timret blir liggande ouppsågat utan vatten begjutning. Är timret avverkat på sommaren ökar dessa skador.

I omkring hundra år var älvarna det främsta transportmedlet för timmer. Foto : Sven Berg

Lastbilen har övertagit transporterna från älvarna och flottningskarlarna. Foto : Anders Elghorn, 1984

14

Förr transporterades timmer vanligen med hjälp av häst och kälkar på vinterföre. Hanteringen var skonsam både mot timret och skogsmarken. Foto : SIA

Hästen är ersatt av maskin med griplastare. Maskinen kan forcera svår terräng, åtminstone sommartid. Föraren sköter hantering­ en helt och hållet från sin hytt, lastning, transport och lossning. På bilden syns skador på stockarnas mitt som är åstadkomna av lastapparaten. Foto: S/A

15

Vid det mindre sågverket har personalen direktkontakt med timmer, brädor och plank och blir därigenom tränade att bedöma ma­ terialets kvalitet. Foto : Eric Lundqvist

Sågning
Timmer som förr avverkades under vintern, januari­ mars, sågades upp under den påföljande våren. Enligt äldre praxis skulle sågningen vara avslutad senast un­ der maj månad. Då undveks lång timmerlagring och det uppsågade virket kunde torkas under sommaren och hösten vilket är lämplig tidpunkt för brädgårds­ torkning. I dag sker sågningen av det vattenlagrade timret året runt. Nutida stora datastyrda sågverksanläggningar är en sen företeelse , som i gynnsamma fall kan utvecklas mot traditionell hantering. Sågverken förr motsvara­ de i stort de små sågverk som finns kvar och där det fortfarande förekommer individuell bedömning av hur varje stock skall sågas . Hur en timmerstock sågas upp till bräder och plank har betydelse bl a för virkesstyckenas formstabilitet.

Trä krymper, som alla vet, när det torkar ut och sväller när fukthalten ökar. Rörelsen är dock inte likformig i alla riktningar, utan varierar i storlek i förhållande till årsringarnas riktning. I längsled är en träplanka myck­ et stabil och kan därför användas t ex som pelarstöd i en i övrigt murad konstruktion . Tvärs stockens längd­ riktning är däremot rörelserna stora i de två huvud­ riktningarna parallellt med årsringarna resp vinkelrätt mot årsringarna. I det förra fallet är de dubbelt så stora som i det senare. Formstabiliteten påverkas däri­ genom så att exempelvis en kvadratisk virkessektion med årsringarna diagonalt över snittytan ändrar form från kvadrat till romb åt det ena hållet vid krympning och det andra vid svällning. Om den kvadratiska vir­ kessektionen har årsringarna parallellt med en sida ändrar den också mått men vinklarna förblir räta. Praktiskt har de olikformiga rörelserna stor betydelse i vissa situationer, t ex i ett finsnickeri eller i en valifi­ cerad ytterpanel, mindre i andra fall, t ex i grövre stamkonstruktioner.

16

Vid det stora sågverket lagras stora mängder timmer som, för att undvika uppkomsten av blånadsskador, vattenbesprutas under 
 större delen av lagringsperioden. Foto: Uno Söderberg, 1981 


Ett modernt sågverk kan vara mekaniserat och datoriserat i så hög grad att ingen mänsklig hand kommer i närheten av vare sig timmer eller uppsågat virke. Kunskapsarvet från det mindre och äldre sågverket går då förlorat. Foto: S/A

17

De två sågsätten som är vanliga med ramsåg är genom­ sågning och blocksågning. Det förra används för kle­ nare timmer och det senare för grövre. I båda fallen får man ut material som dels härrör från stockens mitt, dels från stockens yttre delar. De plankor och brädor som innehåller material från stockens mitt brukar kal­ las för centrumutbyte och de som innehåller de yttre delarna för sidoutbyte. De två virkestyperna får i flera avseenden olika egenskaper. Centrumutbytet inne­ håller mera kärnved och har årsringarnas riktning i hu­ vudsak tvärs över snittytan , vinkelrätt mot brädans flatsida. Sidoutbytet innehåller mera ytved och har årsringarna i riktning parallellt med flatsidan. Plankor och brädor som härrör från centrumytbytet är mera form stabila än sådana som utgöres av sidoutbytet. Brädor av den senare sorten brukar kallas för sido­ brädor och kännetecknas av att de till större delen be­ står av ytved , har årsringarna parallellt med brädans flatsida och har dålig formstabilitet , de kupar sig. De två virkestyperna - centrumutbytet och sidoutb.y­ tet - har också andra olikheter. Flatsidan hosvirkenav den förstnämnda typen visar smala , rakt avskurna års­

ringar. Ytan blir därigenom enhetlig i sin struktur med homogen slitstyrka , är bra bearbetningsbar och är vid ytbehandling jämnt sugande. Hos den andra typen blir årsringarna avskurna i mycket sned vinkel- delvis pa­ rallellt- så att vårved och sommarved på virkets flatsi­ da bildar breda stråk som har olika färg , slitstyrka o ich sugningsförmåga . Om man t ex mörkbetsar en sådan yta blir färgbilden omvänd , d v s den ljusa vårveden blir på grund av sin starka sugning mörkare färgad än höstveden. För att få ut så många bra virken som möjligt till snickeriändamål och panelbrädor kvartersågade man förr timret. Numera tar man ytterst sällan hänsyn till detta utan sågar allt timmer som block- eller genom­ sågning. Kvarterssågning kräver en såganordning som skär endast ett snitt åt gången , t ex en klingsåg. Med ramsågar , som i de stora sågverken har varit och fort­ farande är helt dominerande , går det inte att kvarter­ såga. Numera blir emellertid bandsågmaskiner allt mera vanliga vilket åter ger goda möjligheter till kvar­ tersågning.

Träets rörelser, svällning och krympning, är i tangentiellled ungefär dubbelt sd stor som i radiell riktning. Detta medför att virken formförändras när de sväller eller krymper men i olika grad beroende pd hur virket utsdgats i stocken. En k vadratisk sektion en/ A blir som figuren visar en romb när den krymper. En bräda en/ B, fdr ett böjt tvärsnitt vid torkning, alltid med den kon vexa sidan mot stockens centrum . Brädan en/ C krymper ocksd, men utan att den f ormförändras. Bräda C är sdledes bättre än bräda B.

Centrumutbyte 
 Sidoutbyte Sidoutbyte 


r .r._r.,_.,.

Kvarterssågning är en metod att sdga sd att de flesta bräderna fdr samma karaktär som bräda C ovan .

Genomsågning ger ndgra relativt Blocksågning ger maximalt antal brädor som kupar sig. formstabila brädor frdn centrum­ utbytet och ungefär lika mdnga med kupningstendenser frdn si­ doutbytet.

18

sågteknikens utveckling

Att framställa klenare virken, plankor och brädor, av timmerstockar utan omfattande spill blev möjligt först när sågbladet började användas. Tidigare fick man spjälka stockarna med hjälp av yxor och kilar samt tälja bort ojämnheterna. Den första såganordningen för timmer antas vara en s k kransåg som drevs av två man. Sågbladet satt monterat i en ram och det var tämligen lätt att se möjligheter till mekanisering så snart man hade tillgång till någon form av kraftkälla. (Vattendrivna och även vinddrivna sågar kan antas ha byggts samtidigt med att andra mekaniska hjälpmedel uppfanns, t ex kvarnar, vattenuppford­ ringsverk m m.) Den första , mycket enkla sågramen, var byggd helt av trä och försedd med endast ett blad, en mekaniserad kransåg. Tekniken förde emellertid snart fram till ram­ sågar med många blad vilket utom ökad produktions­ takt också medförde bättre möjligheter att såga jämn­ tjocka brädor.

Mekaniserad kransåg

~~
~

Ramsågen utvecklades snabbt under 1800-talets senare del och blev helt dominerande i de större sågverken. Klingsåg har inte utvecklats ur ett handverktyg utan är från början en mekanisk sågmaskin. Sågklingan, en skiva med vassa tänder runt hela periferin, kräver rota­ tion i höga varvtal. Detta kan åstadkommas genom kraftöverföring från vattenhjul, vindturbin eller annan driv källa. Sågning av timmer utföres på en s k sågbänk där stocken vilar på ett bord som över rullar snabbt förs fram och förbi den roterande sågklingan. Endast ett skär kan åstadkommas för varje sågfas. Klingsåg har därför varit och är fortfarande en lämplig sågmaskin för s k kvartersågning. Bandsågen består av ett ändlöst sågblad som roterar över två hjul. Tidigare var bandsågen en mindre ma­ skin för delning och figursågning av klenare virken men har i sen tid utvecklats till sågmaskiner med vilka man kan såga mycket grova stockar, tex importerat ädelträ. Den i svenska sågverk vanliga bandsågsmaski­ nen består av två enheter där den ena är fast och den andra rörlig i sidled. Man kan därigenom snabbt välja tjocklek på det [ramsågade virket och dessutom variera måttet från stock till stock. Maskinen ger därför goda möjligheter till uppsågning efter individuell bedömning av virket. För framsågning av ·kvartersågat virke är en bandsåg med ett blad mycket lämplig, den är snabb och sågar med stor precision.

Ramsåg

Bandsåg

19

Virke som vattenlagrats måste omgående torkas när nedfuktningen upphör, d v s omedelbart efter sågningen. Detta sker i s k såg­ verkstorkar som alla verk med fuktiga timmerlager måste förfoga över. Det händer att mögelanlag, som den nedfuktade veden bär på, utvecklar sig i torkens varma och fuktiga miljö. Foto: Vibeke Mathiesen

Torkning
I äldre tid hade man inga speciell~ anordningar för att påskynda torkning av virket. Senvåren och försomma­ ren med dess torra väderlek var en bra torkperiod för det nysågade fuktiga virket. Vanligen staplades virket upp luftigt med mellanlägg, ströläkt, i anslutning till sågstället. staplarna takades, d v s byggdes över med enkla tak. Fram på hösten då klimatet blev fuktigare togs virket in i ett ouppvärmt utrymme där det likale­ des staplades med ströläkt. Där blev virket liggande ganska länge innan det ansågs lämpligt att använda till snickerier. Flera uppgifter finns om hur länge olika

träslag skulle ligga innan de kunde användas. Lag­ ringstiden varierade också beroende på vad virket skulle användas ti!J. Ek t ex ansågs behöva lagras 7-11 år innan det var användbart . Motsvarande siffror för furu är 2-6 år. Den moderna vattenlagringen av tim­ mer gör att man måste torka virket artificiellt omedel­ bart efter sågningen. Det sista torkningsskedet för snickerivirke i äldre tid utgjordes mycket ofta av en tids lagring på hängande bommar i snickeriverkstadens tak. Där fick virket an­ passa sig till uppvärmd miljö.

20

Torkning av virke var således förr en i tid mycket ut­ dragen process . Denna långsamma behandling ansågs ha en gynnsam inverkan på virkets kvalitet. Under den långa lagringstriden som innebar en slags vård av virket, genomgick träet en viss förändring bl a bestå­ ende i förhartsning av kådämnen som därigenom bätt­ re stannade kvar i veden till skydd mot röta. Virket blev också fast och hårt vilket underlättade precisio­ nen i bearbetningen. Virkestorkning genom lång lagringstid anses inte kun­ na rymmas inom modern ekonomi. Forskning och ut­ veckling av nya metoder för torkning har därför ägnats stor uppmärksamhet. Artificiell torkning påbörjades förhållandevis tidigt och har bedrivits jämsides med de gamla metoderna. Olika system har avlöst varandra varvid man alltid har försökt nedbringa tidsfaktorn. Lufttorkning i brädgård tillämpas fortfarande av många små och medelstora företag. Långsam torkning efter sågningen anses av många vara av stor vikt för att erhålla en god trävara . Omedelbart efter sågningen skall virket då staplas med ströläkt och takas . Tork­ ningen pågår till hösten då staplarna rivs och virket läggs, fortfarande med ströläkt, i virkesmagasin. Tidi­ gast påföljande vår, ett år efter sågningen , kan virket vidareförädlas. Torkning enligt denna metod är emel­ lertid inte möjlig annat än med vinterfällt och vårsågat virke. Sommarfällt eller vattenlagrat timmer kan ge virket omfattande blånadsskador.

Förr omgavs sågverket av gårdar med stora brädstaplar där virket låg strölagt och takat. Metoden att lufttorka träet före­ kommer fortfarande , framför allt vid en del mindre verk som producerar högvärdigt virke av mogna rotstockar. Foto: Uno Söderberg, 1980

Efter sommarens torkperiod i brädgårdsstaplar sker en sortering varefter det felfria virket läggs för ytterligare torkning i förråd som ofta består av hus med gavlar och tak men utan en eller båda långsidorna. Foto: Uno Söderberg

21

Höst

Vinter

Sommar

Vår

Traditionell virkesproduktion är anpassad till drstidernas växlingar sd att fällning utföres pd vintern, sdgning pd vdren, bräd­ gdrdstorkning under sommaren samt därp d under hösten- och beroende pd kvalitet och användning även in pd följande dr- lager­ torkning.

Sommar

Vår

Modem produktion pdgdr dret runt varvid det avverkade timret omedelbart lagras och därefter hdlls fuktigt fram till sdgningen. Efter sdgningen torkas virket omedelbart i en vanligen till sdgverket hörande virkestork. Därifrdn distribueras virket ut till använ­ darna . Tvd skeden kan skönjas i hanteringen, avverkning och uppläggning i lager, vilka tvd moment sker i tid nära varandra, och sdgning, torkning och distribution som ocksd sker i en följd utan tidsspillan. Den mellanliggande tiden, vdtlagringen, däremot, kan omfatta kortare eller längre tid beroende pd olika omständigheter.

22

Traditionella krav på råvara och råvaruhantering
• 	 Skog varur gott virke kan hämtas skall ha vuxit på lämplig växtplats ; mager mark , gärna i sluttning mot norr. • 	 Träden skall vara avverkningsmogna , d v s tillväxten skall ha avtagit , de senaste årsringarna skall vara myck­ et täta och kärnvedsandelen hög. Åldern på furor skall vara 120--150 år . • 	 Träden skall fällas under växtcykelns lågaktiva period , januari-mars. • 	 Timret skall så snart som möjligt efter fällningen frak­ tas från skogen till sågen. • 	 Fällning och transport skall utföras på sådant sätt så att timret inte skadas av slag , klämkrafter eller dubbska­ dor. • 	 Timret får inte flottas eller förvaras i vattenmagasin. Vattenbesprutning på landrullat timmer får inte före­ komma . • 	 Det sågade virket skalllufttorkas i brädgård. • 	 Virke till snickerier skalllagras under några år medan virke till utomhuskonstruktioner kan användas efter

ATT BEDOMA TRA 

Synsätt
En byggnad kan innehålla trädetaljer som är utsatta för helt skilda slag av förstörelsekrafter och också oli­ ka grad av påfrestning. Kraven på materialets kvalitet och på dess specifika egenskaper kan växla i hög grad. En utvändig trädetalj som är utsatt för växelvis väta och stark solstrålning skall göras av ett beständigt vir­ ke. Den utvändiga trädetaljen kan t ex vara en fönster­ båge där framför allt understycket och sidostyckenas nederdelar är utsatta. Hos en invändig detalj i skyddat läge kan i stället t ex kravet på formstabilitet vara vik­ tigt. Vissa kvaliteter som efterfrågas hos trä för byggnads­ ändamål kan betecknas som primära och torde ha va­ rit det genom tiderna . Detta gäller t ex beständighet, styrka, bearbetbarhet, formstabilitet . Förr försökte man emellertid åstadkomma dessa kvaliteter genom att ställa särskilda krav på det naturliga trämaterialets egenskaper- inre uppbyggnad - och på produktionen. Hela råvaruhanteringen- fällning , transport , sågning och torkning- var inriktad på att producera virke med sådana egenskaper. Konstruktionstekniken var an­ passad till det naturliga trämaterialet och dess egen­ skaper. Man var noga med att välja rätt trä till olika byggnadsdelar. I en småskalig verksamhet är detta lätt att göra. I dag försöker man i stället framställa en syn­ tetisk trävara, som har getts viss kvalitet genom t ex impregnering. Om ett trästycke består av kärnved el­ ler splintved beaktas inte, ej heller hur tätt årsringarna ligger och att deras olika riktning ger olika rörelser i träet. Trä bedöms nästan som plast , d v s som ett ho­ mogent material, med alltigenom samma egenskaper beträffande beständighet, styrka, fuktrörelser, bear­ betbarhet m m. Det har blivit vanligt att konstruk­ tionstekniken utgår från ett syntetiskt trämaterial, i vilket träet först sönderdelats, ibland genom sågning och hyvling , ibland genom malning , för att sedan åter limmas ihop eller bakas ut till skivor. De syntetiska materialen där trä är huvudbeståndsdel är mycket användbara men får inte förväx las med na­ turligt trämateriaL Framställning av plywood , t ex, möjliggöres genom limningsteknik under högt tryck. Den färdiga plywoodskivan har nästan ingenting ge­ mensamt med naturligt trä , inte ens utseendet om den har svarvat faner som ytskikt. Den tunna, utfläkta fa­ nerskivan ger med sitt årsringsmönster en vrångbild av

..

..

Exempel på hur man förr valde ut vissa byggnadsdetaljer re­ dan i skogen. Bilden visar takfotskonsoler tillverkade av krokvuxna virken. Foto: Peter Grödinger, 1980

Limträbalkar kan hänföras till begreppet syntetiskt trä, d v s träelement som framställts av trä och andra ämnen, i detta fall lim. Sammansättningen av de olika balkarna på bilden är fö­ ga trämässig. Foto: Bengt Carlen

24

Till fönster måste väljas ett virke som är särskilt motståndskraftigt mot röta och vädernötning. Tungt, tätvuxet och hartsrikt virke är lämpligt. Foto : Jan Cassel, 1980

För en profilerad invändig list kan det vara helt andra virkesegenskaper som är av intresse. Om geringen skall förbli tät är det vik­ tigt att rörelserna i fodrets breddled är så små som möjligt. Foto : Jan Cassel, 1988

25

l lll Ilr·( ll
l

l

l' l

!
~

.
l l

1 l ;
~

\l l .. ;
:
l

1

i' ll i' ll il
jl~ j :
li'
j
l

; Il l l
l

l l

l
l

' !
l

.

l il .
l
l

ll

i
'

l~\
1 :'
l ! .!'

~ '\ i

(

(
'
'

j ' .
l

rl ! i :
i! !
l.
l

l; .·.
..

\

l ·

l
l
i

\

'l

l, :

\
\

()l 
 'l
l /
l
!

i

i
i
~

l

i
l

~
!

:l

l'

'

l'r
!:1
i•

\i

\
l

:l

l

i '.

li
!
l

l \

.

l

\

l

.' l
,l
l


! .

.

l

l,

\j
l

;


ll
l

l

l

l

l

l

. !

l.

Ramverk med fyllning är den konstruktion man traditionellt an vänt när man velat skapa t ex ett dörrblad eller annat, som har konstanta yttermått. Ramverket svarar för sammanhåll­ ningen och formstabiliteten medan fyllningen , som namnet anger, är en utfyllnad i de fack som bildas av ramverket. Fyll­ ningen är rörligt innåtad i ramverket för att kunna svälla och krympa utan att påverka formstabiliteten.

l dag löser man samma problem på ett helt annorlunda sätt. Det förefaller vara obekvämt att handskas med träets naturli­ ga rörelser och man försöker på allt sätt göra konstruktioner som upphäver dem. Fyllningsdörrens utseende behåller man dock gärna med ramverk som består av lamellimmade enhe­ ter överklädda med faner och fyllning bestående av en fane­ rad spånskiva med pålimmade och gerade kantlister. Allt­ sammans är sedan ihoplimmattill en enda enhet.

naturligt trä. I de syntetiska trämaterialen ingår för­ utom trä även andra material , vanligtvis ett limämne. En limträbalk bygger sin styrka på limmets samman­ hållande egenskaper. Men vad händer när limmet i al­ Ja fingerskarvar och längsgående fogar börjar åldras? Alla fogar är ju under ständig belastning. För att illustrera hur olika man tillgodoser kvalitets­ kraven på byggnadsträ i konstruktioner förr och nu kan man jämföra en traditionell och en modern ram­ verks- och fyllningskonstruktion till dörrar. Förr utgick konstruktione n från naturmaterialets egenskaper. Virket skulle vara vinterfällt, ha mycket kärnved , vara tätvuxet, kvartersågat med årsringarna vinkelrätt mot långsidan i virkets tvärsnitt och ha lag­ rats under lång tid. Då ansåg man att man hade fått ett material som var beständigt, starkt även som skruvfäs­ te , bearbetningsbart och formstabi lt eller med materi­ alrörelser huvudsakligen i bara en riktning. Ram­ styckena till en dörr bestod vardera av ett virke och

fyllningen av ett eller ett par breda virken som limma­ des ihop. Anslutnigen gjordes så att rörelser i trämate­ rialet kunde tas upp av konstruktionen. Den moderna dörrkonstruktio ne n utgår från syntetis­ ka träprodukter. Ramvirket är hoplimmat av slumpvis valda träbitar med skilda egenskaper. Fyllningen be­ står av en spånskiva, som försetts med kantlist och lim­ mats ihop med ramverket. För att få ett enhetligt utse­ ende och dölja blandningen av olika konstruktionsele­ ment har sedan ett faner limmats över alltihop. När kulturhistoriskt värdefulla träkonstruktioner skall repareras är det nödvändigt att utgå från det tra­ ditionella synsättet och ställa kvalitetskraven på det naturliga träets egenskaper. Då samverkar konstruk­ tionens gamla och nya delar ur teknisk synpunkt. Sam­ tidigt bevaras konstruktionen som ett vittnesbörd om sin tids byggnadskultur. Uppenbarligen finns det också situationer i nybyggandet där problemen hade varit mindre om högre krav hade ställts på det naturli­ ga träet.

26

Bedömningsgrunder
En kvalitetsbedömning av trä kan ske i flera led under produktionsprocessen fram till den vara som skall an­ vändas för byggnadsändamål. Redan när trädet står på rot kan i någon mån träets kvalitet bedömas. Detta gjordes också förr när man ställde speciella krav på materialet. Man utgick då bland annat från trädets utseende , växtplatsens be­ skaffenhet och jordmån samt trädets klang när man slog på det med baksidan av en yxa. I dag väljs trä på rot endast i ytterst exklusiva sammanhang. Många träkunniga med lång erfarenhet hävdar att det även i dag för speciella ändamål, t ex till fönster, är angeläget med en bedömning redan på rot av vilka skogspartier som kan ge ett lämpligt virke. Den gängse bedömningen av byggnads- och snickeri­ virke har emellertid i huvudsak alltid skett i samband med sorteringen efter att materialet uppsågats i olika dimensioner. Sorteringen sker sedan länge efter anvis­ ningar utarbetade av 1958 års virkessorteringskom­ mitte samlade i "Sortering av sågat virke av furu och

gran" eller "Gröna boken" som är en vanlig benäm­ ning . Bedömningen utföres som en okulärbesiktning av den sågade trävaran . Fel på virket som t ex kvistar av olika storlek och utseende , snedfibrighet, röta och maskangrepp m m sänker allt efter förekomsten kvali­ tetsklassen . Hur råvaran hanterats vid avverkning, sågning, torkning och i vissa fall även hyvling, ägnas inte någon uppmärksamhet i samband med sortering­ en. När de regler för sortering som Gröna boken utgår från antogs vid 1900-talets början förutsattes emeller­ tid , till skillnad mot i dag , att hanteringen fram till det tillfälle då bedömningen ägde rum självklart var ut­ förd enligt traditionella och beprövade metoder. Kva­ litetsbegreppet innefattade dessa förutsättningar. Nu­ mera är till stor del fällning, transport , sågning och torkning utförda enligt helt andra metoder och de tidi­ gare förutsättningarna för bedömningen har gått för­ lorade . Beroende på vad virket skall användas till kan givetvis även dagens sortering ge ett acceptabelt virke . För vissa ändamål är det emellertid viktigt att försöka återgå till de äldre kraven på hur råvaran hanterats före sorteringen. På sina håll är man också medveten om detta. Ett tecken härpå är Byggnadsstyrelsens rap­ port nr 158, 1984-05, "Trävara - furu till snickerier".

Virkesfel av den typ som noteras vid virkessortering; till vänster hornkvist och till höger tjurved. Foto: Jan Cassel, 1988

27

Snitt genom tre stycken träbitar med samma mått men med helt olika egenskaper. Den mycket glesvuxna, 2 årsringar per cm, har en densitet av 0,343, den mycket tätvuxna, 9 årsringar per cm, har densiteten 0,609 och den längsttill höger, 5 årsringar per cm, 0,625. Trästycketlängst till höger är alltså tyngre än dettätvuxna i mitten. Anledningen är att det innehåller mera kåda och hartser vilket gör detlämpligt till fönsterträ o d.

För klassificering av virke och ekonomisk värdering är den använda sorteringsmetoden ett fungerande in­ strument. Ibland behövs emellertid mera ingående be­ dömningar än vad denna sortering ger. Det kan t ex vara bedömning av kärnvedsandel , årsringstäthet, skevningstendenser m m. Varje trästycke måste då värderas för sig eftersom styckena kan ha olika egen­ skaper. Man måste välja bland tillgängligt material och i varje särskilt fall göra det bästa valet. Vilka egen­ skaper bedömningen gäller och hur det går till kan illu­ streras med nedanstående exempel. Kärnvedsandelen har framför allt betydelse för virkets beständighet. Det är lätt att se vad som är kärnved om virket innehåller både kärnved och splintved genom att de har olika färg och struktur. Hartsrik kärnved är också tyngre än splintved. Vid reparation bör kärnve­ dens betydelse i den befintliga konstruktionen analy­ seras innan man väljer lagningsvirke och reparations­ metod .

Årsringarnas täthet som är viktigt för materialets styr­ ka kan både ses och mätas. Speciellt för konstruktio­ ner i klena dimensioner kan det vara viktigt med tät­ vuxet trä såväl när det gäller nytiiiverkning som lag­ ning. Årsringarnas riktning i en träprofil har betydelse för träbitens formstabilitet, de kan i regel bedömas utan större svårighet, ibland även om inte snittytan tvärs över fibrerna är synlig. De två ytterligheterna åskåd­ liggöres i nedanstående figur där exempel A visar en yta som ligger helt parallellt med årsringarna och ex­ empel B en yta som skär över årsringarna vinkelrätt. Att avgöra denna skillnad är lätt. Svårare är det att se vad som är kärnsida respektive ytsida på ett trästycke med fibermönster enligt exempel A. På ett trästycke med små mått kan det vara vanskligt om inte snittytan är synlig. Hos panelbrädor, till exempel en ytterpanel där det är viktigt att kärnsidan vänds utåt, är det vanli­ gen lättare att avgöra. När snickerier skall lagas är det

'i

l l

\

A

B


28

ofta viktigt att välja trä med samma orientering på års­ ringarna som det befintliga träet har. Årsringarnas krökning kan avslöja ur vilken slags tim­ merstock ett virkesstycke är hämtat. Ju större krök­ ning årsringarna har (liten radie) desto närmare cent­ rum av stocken är virket uttaget. Ett virkesstycke som består av kärnved och har kraftigt krökta årsringar kan härröra från en mogen fura. Om det består av en­ dast ytved kommer det däremot från en klen och omo­ gen fura. Finns det både kärnved och ytved kan kärn­ vedsdiametern avläsas och stockens totala tjocklek ganska väl bedömas. En mer kvalificerad bedömning kan behövas både när det gäller mer eller mindre avancerade träarbeten. Vid restaureringar måste det befintliga trämaterialets egenskaper analyseras och lagningsmaterialet väljas med hänsyn härtill. Bedömningen gäller ofta en kom­

plicerad sammanvägning av många materialegenska­ per. Flera av dessa är också svåra att mäta och värdera i siffror. Viss kunskap kan också bara förmedlas i praktiskt arbete och förutsätter en långvarig erfaren­ het. I dag finns ett stort behov av att utveckla och spri­ da kunskaper inom området. Förutsättningen för en bra bedömning är att hantver­ karen har ingående kunskaper om trä och är känslo­ mässigt engagerad i materialet. Det finns många vitt­ nesmål om hur snickare i äldre tid nästan med vördnad behandlade sitt material. Alla sinnen användes, syn, lukt, kanske också hörsel, samt beröring, lätt sådan, och fast i avsikt att avgöra tyngd. Han arbetade ove­ tenskapligt men hade ett mycket stort empirirskt ve­ tande. För bibehållande av en hög hantverksmässig ni­ vå och kompetens på det praktiska planet är det viktigt att de här kunskaperna vinner högsta erkänsla och att alla hjälper till att bevara och utveckla dem.

Att sortera och välja ut virke med speciella egenskaper till ett visst ändamål kan aldrig utföras av maskinen. Endast en människa­ som under lång tid tränat alla sina sinnen härför är mäktig en sådan grannlaga uppgift. Foto Uno Söderberg, 1988.

29

LITTERATUR 

Albertsson, A-C och Banhidi, Z och Land, C J Undersökning av kemisk-biologiska förändringar på byggnadsmaterial med hygieniska och miljöpåverkan­ konsekvenser. BFR anslagsrapport Del I 1981 och Del II 1983 Allmänna bestämmelser angående materialier och arbe­ te vid Kungl Byggnadsstyrelsens husbyggnadsarbeten Stockholm 1933 Att välja trä Träinformation , Drottning Kristinas väg 71, 11428 Stockholm 1972 Bergman, Oscar Träbearbetning. Stockholm 1945 Boutelje, J B och Nilsson, T och Rasmusson, S Inverkan av avverkningstid och plats, våtlagring, trä­ slag och densitet på virkets beständighet. Del l och Del 2. Träteknikrapport. Byggnadskultur, Trä Temanummer 3/87. Svenska föreningen för byggnads­ kultur. Stockholm 1987. Dokumentation från STFI:s temadag "Träråvarans beständighet" STFI-meddelande. Stockholm 1984. Grönlund, Anders och Karlsson, Göran och Karlsson, 
 Leif 
 Furuvirke med . hög kärnandel avsett för fönster­ 
 snickerier. STFI -meddelande 
 Hantverkets bok, Träbyggnadskost 
 Stockholm 1938 Hantverkets bok, Snickeri Stockholm 1943 Kinnman, Gunno Skogsteknologi . Stockholm 1930 Kreöger, Henrik Byggnadskonst. Band l. Byggnadsmaterialier. Stock­ holm 1920. Om fällningstidens inflytande på virkets varaktighet Teknisk tidskrift 1860. Rothstein, E E von Handledning i allmänna byggnadslärans praktiska del. Stockholm 1859. Rydell, R Inverkan av torkmetod på långtidsbeständigheten för fönstervirke. STFI-meddelande Rydell, R Samband mellan årsringsbredd och egenskaper för fönstervirke . Litteraturgenomgång och slutsatser. STFI-meddelande Rydell, R Träfönsters beständighet: Svenska forskningsrappor­ ter 1975-84. Träteknikcentrum. Rapport. Sortering av sågat virke av furu och gran (Den s k "gröna boken") Föreningen Svenska Sågverksmän . Stockholm 1976 Stål, C Utkast till allmän byggnadslära. Falun 1854. Svenska träd Känn Ditt Land . Svenska turistföreningens oriente­ ringsserie om svensk natur och kultur. Stf publikation nr 2333. Södertälje 1980. Thunell, Bertil Trä dess byggnad och felaktigheter. Stockholm 1952. TRÄ, Historia, Teknik, Konst Utställningskatalog Läckö slott. Västergötlands tu­ ristråd . Skövde 1987. Trävara - furu till snickerier Byggnadsstyrelsens rapport 158. Stockholm 1984. Var virket bättre förr? Nordiska Museet och Riksantikvarieämbetet. Stock­ holm 1982. Vedegenskaper och mikrobiella angrepp i och på byggnadsvirke Rapport. Byggforskningsrådet RIO 1987.

Nedanstående textruta om kvalitetskrav på furu för snickerier är tagen ur Byggnadsstyrelsens rapport nr 158. Stockholm 1984: Trävara- furu till snickerier.

TRÄVARA

furu för snickerier Kvalitetsbestämmelser för snickeriträ gällande vid leverans från sågverk till snickerifabrik. Timret 	 Första eller andra stocken av fullmogen fura Toppdiameter > 200 mm Kvalitet RS eller os enligt Virkesmätningsrå­ dets anvisningar Avverkningstid fr o m vinterns början till vårens början Ej skadat vid avverkning , hantering eller trans­ port Ej våtlagrat- lagrat och sorterat på land Sågat fr o m avverkningens början till somma­ ren s början Torkad till cirka 20% fuktkvot -brädgård fr o m sågtiden till vinterns ankomst - artificiellt, dock vid högst + 4o•c torrtempe­ ratur, i övrigt enligt STFis "Handbok i virkes­ torkning ". Lagrat under tak i minst ett år efter sluttork­ ningen Sorterat till snickeriträ - l, Il och III sort- enligt "Gröna boken" med följande kompletteringar Konditionsfel -missfärgningar får förekomma om de försvinner vid hyvling - våtlagringsskador får inte förekomma -mögel får inte förekomma får inte förekomma - kådrinningar - småsprickor får inte förekomma som anhopningar i ytan Snickeriträ enligt ovanstående beskrivning 
 märkes med S inom ram (förslag) 
 Om avsteg från detta regelsystem göres be­
 träffande avverkningstid, våtlagring , sågtid och torkning är det sågverkets skyldighet att bevisa att trävaran inte är behäftad med kondi­ lionsfel enligt ovan.

Trävaran 	

Märkning Avsteg

Deklaration 	 Levererade snickerivaror skall åtföljas av dek­ laration med ovanstående krav uppfyllda. BYGGNADSSTYRELSEN

31

TRA 

byggnadsmaterial förr och nu
Denna skrift redovisar synsätt och krav som bör ställas på trä för restaurering av kulturhistoriskt värdefulla bygg­ nader. Skriften behandlar furu men är till stora delar giltig även för andra träslag. Det finns klara skillnader mellan hanteringen av trä förr och nu. Vissa av dessa har att göra med om man ser trä som ett naturmaterial eller ett syntetiskt material. När kulturhistoriskt värdefulla byggnader skall restaureras måste man utgå från traditionell trähantering, eljest förlorar de sitt värde som vittnesbörd om sin tids byggnadskul­ tur. I skriften anges vilka kvalitetskrav som då 'b ör ställas på trä liksom på skogsbruk och sågverkshantering. Vi hoppas att skriften skall vara till nytta för byggnadsförvaltare, arkitekter och ingenjörer med flera.

••

Detta är en första redovisning i ett projekt om restau­
 rering av äldre träkonstruktioner. Rapporten ingår i 
 en serie skrifter om vård av kulturhistoriskt värdefulla 
 byggnader. Dessa upprättas gemensamt av byggnads­
 styrelsen, fortifikationsförvaltningen och riksantikva­
 rieämbetet. I serien har förut utgivits: 
 JÄRNPLÅT, 
 Anvisningar för underhåll och reparation. 
 Underrättelser Riksantikvarieämbetet 1980:4 
 KALKPUTS l, 
 Inventering av 220 puts- och avfärgningsarbeten utför­
 da 1960-1980. 
 Rapport Riksantikvarieämbetet 1984:1 
 KALKPUTS2, 
 Historia och teknik - redovisning av kunskaper och 
 forskningsbehov. 
 Rapport Riksantikvarieämbetet 1984:4 


Huvudförfattare till skriften och sakkunnig är Uno Söderberg. Medförfattare är Henrik Kjellberg. Projektansvariga inom de deltagande myndigheterna är: Björn Swanberg Byggnadsstyrelsen Ej nar Berg Jonas Gibson Fortifikationsförvaltningen Per Anders Johansson Henrik Kjellberg Riksantikvarieämbetet Lay-out: Jan Cassel Uno Söderberg Arkitektkontor AB

Utgivning och distribution: Riksantikvarieämbetet Informationsenheten Box 5405 , 11404 Stockholm Telefon 08-783 90 00 ISBN 91-7192-712-3

Tryck: Spdngbergs Tryckeri AB Stockholm 1988