Rapport från Riksantikvarieämbetet 2009 Överklaganden av beslut enligt 2–4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. En utvärdering av domar från åren 2000–2008 Överklaganden av beslut enligt 2–4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. En utvärdering av domar från åren 2000 – 2008 Rapport från Riksantikvarieämbetet 2009 Riksantikvarieämbetet Box 5405 114 84 Stockholm www.raa.se riksant@raa.se Omslag: F.d. Generalstabens stalletablissement (Swartlings ridskola), Stockholm. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ. Maglarps nya kyrka, Skåne. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ. Runsten, Vallentuna socken. Foto Rikard Sohlenius, RAÄ. Arkeologisk undersökning av en grav vid Sittersta hage, Nynäshamn. Foto: UV Mitt, RAÄ. ISBN: 978-91-7209-555-7 Innehåll Förord 1. Sammanfattande slutsatser 2. Inledning 2.1. Bakgrund 2.2. Syfte och mål 2.3. Metod 2.4. Avgränsningar 3. Resultat av utvärderingen 3.1. 2 kap. KML Fornminnen 3.2. 3 kap. KML Byggnadsminnen 3.3. 4 kap. KML Kyrkliga kulturminnen 4. Kommenterade domar 4.1. Fornlämningsområde enligt 2 kap. 2 § KML 4.2. ”Uppdragsarkeologi” enligt 2 kap.11–13 §§ KML 4.3. Ersättning enligt 2 kap. 14 och 15 §§ KML 4.4. Metallsökare enligt 2 kap. 18–20 §§ KML 4.5. Villkor vid tillstånd om ändring enligt 3 kap. 14 § KML 4.6. Jämkning av skyddsbestämmelser enligt 3 kap. 15 § KML 4.7. Hävande av byggnadsminne enligt 3 kap. 15 § KML 4.8. Tillstånd till rivning av kyrka enligt 4 kap. 3 § KML 4.9. Ansökan om tillstånd till ändring enligt 4 kap. 3 § KML 5. Referenser 7 8 10 10 10 11 11 13 13 24 31 38 38 43 46 50 52 54 56 59 62 65 för o r d 7 Förord Föreliggande rapport redovisar en utvärdering av domar från landets förvaltningsdomstolar gällande överklaganden av länsstyrelsebeslut åren 2000 – 2008 enligt 2–4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. Utvärderingen innefattar också kommentarer till vissa domar för att sprida kunskap om överklagandeprocessen och rättspraxis. Riksantikvarieämbetet har en nationell överinseenderoll när det gäller lag (1988:950) om kulturminnen m.m. och dess tillämpning. Vi har därför tagit fram ett program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av denna lag. Genom systematisk årlig uppföljning och fördjupade utvärderingsinsatser kan vi uppmärksamma brister i tillämpningen och lagstiftningen och vi kan prioritera bland möjliga åtgärder, exempelvis nya eller förtydligande föreskrifter eller förslag på förändringar i lagstiftningen. Insatser i enlighet med programmet är vidare tänkta att ge länsstyrelserna stöd och ledning i såväl den ordina­ rie handläggningen som i svåra principfrågor. Vår satsning på uppföljning och utvärdering enligt detta program är ett strategiskt val som innebär att vi inte läser och följer inkommande länsstyrelsebeslut. Det får i sin tur till konsekvens att vi blir mer be­ roende av att länsstyrelserna uppmärksammar oss på ärenden som kan vara av principiellt intresse. Enligt 1 § förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m. ska också länsstyrelsen, innan den bland annat fat­ tar beslut som är av större vikt, samråda med Riksantikvarieämbetet. Vidare kan det finnas anledning för länsstyrelserna att ta ställning till när de anser att det är angeläget att domstolarna inhämtar yttranden från Riksantikvarieämbetet. Vår tro är att detta kan leda till en utvecklad dialog om lagtillämp­ ning vilket i sin tur borde kunna ge positiva effekter för kulturmiljön och hur den skyddas och tas till vara. Birgitta Johansen Avdelningschef Samhällsavdelningen 8 samma n fatta n d e slutsatser 1. Sammanfattande slutsatser Föreliggande rapport är en utvärdering av sammanlagt 289 överkla­ ganden av länsstyrelsebeslut enligt 2, 3 och 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) till allmän förvaltningsdomstol under åren 2000 – 2008. Flertalet överklaganden avgörs i länsrätterna. Utvärde­ ringen omfattar endast 41 överklaganden till kammarrätterna. Reger­ ingsrätten har under den aktuella tids­ perioden avgett tre domar gällande 4 kap., men inte någon för 2 eller 3 kap. KML. Ytterligare nio domar överklagades till Regeringsrätten som dock inte gav prövningstillstånd. Utvärderingen omfattar även ett beslut från Kulturdepartementet. Det är generellt sett få länsstyrelsebeslut som överklagas. Detta be­ ror sannolikt på att det endast är ett fåtal länsstyrelsebeslut som inne­ bär avslag på sökta tillstånd, då länsstyrelserna vanligen fattar beslut i samförstånd med den sökande. Överklaganden av beslut enligt 2 kap. KML görs oftast av privatpersoner som fått avslag på sökt tillstånd till nybyggnation inom fornlämning eller fornlämningsområde. Beslut enligt 3 och 4 kap. KML överklagas oftast då besluten berör ändring av byggnadsminne respektive ändring av kyrkobyggnad. Både när det gäller överklaganden av beslut rörande byggnads­ minnen och beslut rörande kyrkliga kulturminnen har Skåne län flest antal överklaganden, följt av Stockholms län. Detta är följdriktigt med tanke på att dessa län också fattar flest beslut avseende 3 och 4  kap. När det gäller överklaganden av beslut rörande fornminnen ligger Västra Götalands län högst, följt av Kalmar län. Länsstyrelsen i ­ ­ Västra Götalands län fattar tillsammans med Skåne län flest beslut enligt ­ 2  kap. För ­ Kalmar län, som inte fattar lika många beslut, kan den för­ hållandevis höga siffran förklaras av ovanligt många överklaganden av nekat tillstånd till användning av metallsökare under perioden. Vissa län har inga eller mycket få överklaganden. För Västerbottens län har inga överklaganden alls kunnat registreras för den aktuella tidsperio­ den, varken avseende 2, 3 eller 4 kap. KML. De flesta domar är till kulturmiljövårdens fördel, vilket innebär att länsstyrelsernas beslut i allmänhet står sig. Det är tydligast i domarna från kammarrätterna. Av domarna framgår att domstolarna mestadels anser att det allmänna intresset är större än den enskildes. När det gäl­ ler kyrkliga kulturminnen handlar det om att sökt tillstånd avsevärt skulle minska det kulturhistoriska värdet. Domstolarna kan begära in yttranden från Riksantikvarieämbetet. Det förekommer oftare i samband med mål rörande kyrkoärenden än för fornminnes- respektive byggnadsminnesärenden. Det är också van­ samma n fatta n d e slutsatser 9 ligare att kammarrätterna begär in yttrande från ­ R iksantikvarieämbetet än att länsrätterna gör det. Materialet visar att domstolarna lägger stor vikt vid Riksantikvarieämbetets yttranden och oftast dömer i linje med dessa. Detta gäller dock inte för de tre målen i Regeringsrätten, där Riksantikvarieämbetet yttrade sig i samtliga och avstyrkte bifall. Regeringsrätten ­ ­ biföll dock i två av sina domar och gick därmed emot kulturmiljö­ vårdens linje. I materialet anas en tendens till minskning av ifrån domstolarna begärda yttranden från Riksantikvarieämbetet när det gäller både fornminnesärenden och byggnadsminnesärenden. I de flesta fall där Riksantikvarieämbetet yttrar sig till domstolarna går Riksantikvarieämbetet på länsstyrelsens linje. Det pekar mot att det finns en grundläggande gemensam praxis eller syn på lagtillämp­ ningen. I ett fåtal fall går Riksantikvarieämbetet emot länsstyrelsen och tillstyrker klagandens linje, vilket vi tolkar som en intäkt för att Riksantikvarieämbetets prövning är substantiell och inte påverkas av kollegialitet. Det kan vara angeläget att länsstyrelserna i samband med överklagandena till domstol för fram behovet av yttranden från Riks­ antikvarieämbetet. Utvärderingen har inte kunnat peka på några speciella skillnader i hur domstolarna hanterar Kulturminneslagen. 10 i n le d n i n g 2. Inledning 2.1. Bakgrund Utvärderingen omfattar överklaganden av länsstyrelsebeslut som får överklagas enligt 2 kap. 24–25 §§ KML, 3 kap. 19 § KML och 4 kap. 18 § KML och som överklagats hos allmän förvaltningsdomstol samt till Kulturdepartementet. Utvärderingen omfattar domslut och beslut fattade från 2000 till 2008. Länsstyrelsernas beslut enligt 2–4 kap. KML, som är överklagbara, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, där länsrätten är första in­ stans. Enligt 22 § Förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan över­ klagas. I princip innebär det att den som berörs av ett beslut enligt 2–4 kap. KML kan överklaga detta. Prövningstillstånd krävs vid över­ klagande till kammarrätten och Regeringsrätten. Överklagandereglerna för 2 kap. KML gjordes om 2000-07-01 på så sätt att regeringens befattning med ärendena då i huvudsak upphörde. Endast Riksantikvarieämbetets beslut om fyndfördelning enligt 2 kap. 17 § KML kan överklagas hos regeringen. Beslut enligt 2 kap. KML som rör ersättning eller befrielse från kostnadsansvar kan inte över­ klagas. Den som är missnöjd med ett sådant beslut får i stället väcka talan vid fastighetsdomstol. Länsstyrelsens beslut att inte förklara en byggnad eller anläggning för byggnadsminne enligt 3 kap. 4 § KML får endast överklagas av Riksantikvarieämbetet. Länsstyrelsens beslut om ersättning och inlö­ sen enligt 3 kap. 10 § KML får inte överklagas, istället kan ägaren väcka talan mot staten vid fastighetsdomstolen. För 4 kap. KML finns inga speciella bestämmelser rörande överkla­ gan utan besluten kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. 2.2. Syfte och mål Utvärderingen syftar till att belysa hur stark KML är vid en rättslig prövning och ge en uppfattning om tillämpningen av KML. En genom­ gång och analys av domar och domskäl bör ge nyttiga erfarenheter för lagtillämpningen. Det övergripande målet är att lagtillämpningen ska vara lika över hela landet. Genom fördjupade studier och analys av överklaganden och domskäl kan eventuella olikheter och brister i lagtillämpningen uppmärksam­ mas. Vilka domslut, dvs. hur många bifall respektive avslag, avges i de olika domstolarna? Lönar det sig att överklaga? Vem är det som överklagar? Vad är det som överklagas? Detta är några av de frågor i n le d n i n g 11 som utvärderingen har försökt att besvara. Syftet med utvärderingen har även varit att se om det finns skillnader mellan länen. Kan man se tendenser till att vissa län har många överklaganden medan andra helt saknar sådana? Utvärderingen har också försökt utreda vilken vikt som kan läggas vid Riksantikvarieämbetets medverkan med yttranden till domstolarna. Resultat från utvärderingen ska återföras till Riksantikvarieämbe­ tets strategiska arbete med tillämpningen av KML och i första hand förmedlas till länsstyrelserna. 2.3. Metod Domslut och beslut gällande 2–4 kap. KML från förvaltnings­ dom­ stolar för åren 2000–2008 har gåtts igenom och registrerats i en data­ bas. Domsluten har granskats med avseende på till vilka instanser över­ klagan skett, vad överklagan gällt, vem som överklagat, varför man överklagat, domslut samt Riksantikvarieämbetets medverkan. Utifrån registreringen har statistik sammanställts och kommenterats. Domar av ­ speciellt intresse för kulturmiljövården har kommenterats särskilt. I vissa fall rör det sig om domar med vägledande avgöranden. När bestämmel­ serna om prövningstillstånd infördes för kammarrätterna medförde det att flera av kammarrätternas domar kan ha en prejudicerande verkan. Det finns en viss osäkerhet om huruvida Riksantikvarieämbetet verkligen har fått kopior på alla domar och beslut som fattats under den aktuella perioden. Därför har Riksantikvarieämbetet vid flera till­ fällen, inte minst i samband med denna utvärdering, eftersökt ­ domar från länsrätterna och länsstyrelserna för att få en komplett bild av situationen. Alla siffror i rapporten redovisas därför med reservation ­ för att Riksantikvarieämbetet eventuellt inte har fått samtliga domar och beslut från domstolarna. 2.4. Avgränsningar Domar som har medtagits i rapporten är alltså domar från länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten. Före 1 juli 2000 överklagades läns­ styrelsernas beslut enligt 2 kap. KML till regeringen (Kulturdepar­ tementet). Dessa beslut från Kulturdepartementet är inte medtagna i denna rapport med undantag för ett beslut om fyndfördelning. Fynd­ fördelningsbeslut överklagas fortfarande till regeringen. Rapporten kommenterar två domar från fastighetsdomstol. Dessa är inte redovisade i diagrammen men har ansetts som principiellt viktiga och behandlas därför i kapitel 4.3. Rapporten behandlar överklaganden till och med år 2008. Men ett mål som avgjordes av Kammarrätten i Stockholm under 2009 var frå­ gan om hävandet av byggnadsminnet f.d. Generalstabens stalletablis­ sement i Stockholm. Även detta mål anses principiellt viktigt och är därför refererat i kapitel 4.7. 12 i n le d n i n g Domar som gäller fornminnesbrott ingår inte i denna utvärdering. För att få rapportens diagram gällande statistiken för 2 kap. så tyd­ liga som möjligt redovisas varken avvisade eller avskrivna överklagan­ den eller överklaganden som inte fått prövningstillstånd i kammarrätt i diagrammen. De målen är dock omnämnda i texten. I diagrammen är domarna sorterade efter datum för domen. Samtliga domar som ingår i utvärderingen är redovisade i en bilaga till ­ rapporten. ­ R esultat av utvä r d er i n g e n 13 3. Resultat av utvärderingen Resultat av utvärderingen redovisas i ett antal diagram som kommen­ teras. De olika kapitlen i KML redovisas var för sig men de uppgifter som redovisas följer i stort sett samma mönster. 3.1. 2 kap. KML Fornminnen Kommentar – figur 1 Figur 1 visar antalet domar i mål som gäller överklaganden av läns­ styrelsebeslut enligt 2 kap. KML till allmän förvaltningsdomstol. Domarna utgörs av 99 länsrättsdomar, 16 kammarrättsdomar samt ett beslut från Kulturdepartementet 1. När det gäller 2 kap. KML har inga domar från högsta instans, Regeringsrätten, förekommit under tidsperioden. ­ Under åren 2000–2008 har antalet avkunnade domar i länsrätterna varierat mellan 5 och 17 per år. Endast ett fåtal har överklagats till kammarrätt. Det är alltså endast en bråkdel av alla länsstyrelsebeslut enligt 2 kap. som överklagas. Exempelvis fattade länsstyrelserna år 2007 sammanlagt 3 065 beslut enligt 2 kap. KML. Endast 17 över­ klagades till länsrätt, dvs. 0,5 procent (se även kommentar till figur 2). 20 17 15 15 12 11 10 11 10 11 7 5 2 1 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 1 5 4 3 2 2 2 Länsrätt Kammarrätt Kulturdepartementet Figur 1. Antal domar från läns- och kammarrätter samt beslut från Kulturdepartementet för 2 kap. KML tiden 2000-07-01– 2008-12-31. Totalt antal domar och beslut: 116. 1. Alla siffror i rapporten redovisas med reservation för att Riksantikvarieämbetet eventuellt inte har fått kopior av samtliga domar och beslut från landets domstolar. 14 R esultat av utvä r d er i n g e n Gävleborgs län Jämtlands län Östergötlands län Blekinge län Gotlands län Uppsala län Jönköpings län Värmlands län Norrbottens län Dalarnas län Hallands län Södermanlands län Skåne län Kronobergs län Stockholms län Kalmar län Västra Götalands län 0 1 2 2 2 3 4 4 4 4 5 6 7 8 8 8 11 20 Skåne län Jämtlands län Södermanlands län Kronobergs län Värmlands län Gotlands län Blekinge län Uppsala län Västra Götalands län Kalmar län 0 1 1 1 1 1 1 1 2 3 4 5 10 15 20 1 2 3 4 Figur 2. Länsvis fördelning av länsrätts­ domar gällande 2 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal länsrättsdomar: 99. Figur 3. Länsvis fördelning av kammarrättsdomar gällande 2 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal kammarrättsdomar: 16. Ett enda överklagande har avgjorts av Kulturdepartementet under perioden. Norrbottens museum överklagade år 2001 ett fyndfördel­ ningsbeslut och yrkade att fynden skulle tillfalla museet. Kulturdepar­ tementets beslut blev avslag. Regeringen ansåg inte att statens rätt till fynden skulle överlåtas eftersom fynden hade ett stort vetenskapligt värde av rikskaraktär. Under perioden avvisades 14 överklaganden och ett avskrevs vid länsrätterna. Tio överklaganden till kammarrätt fick inte prövnings­ tillstånd. Fyra överklaganden till Regeringsrätten fick inte prövnings­ tillstånd. Det var alltså totalt 29 överklaganden som avvisades, avskrevs eller inte fick prövningstillstånd. Kommentar – figur 2 Av figur 2 framgår att Västra Götalands län hade flest överklaganden till länsrätten, följt av Kalmar län. I fyra län ledde inga beslut alls till överklaganden; Västernorrlands, Örebro, Västmanlands och Västerbot­ tens län. Detta kan förklaras av det faktum att länsstyrelserna i allmän­ het inte fattar beslut som innebär avslag på sökta tillstånd. Under åren 2005–2008 (den period vi har statistik för) fattades i Västernorrlands län endast ett beslut som innebar avslag och i Västerbottens län två så­ dana beslut. Länsstyrelserna i Örebro och Västmanland fattade under 2005–2008 inga beslut alls som innebar avslag på tillståndsansökan. Flest beslut fattades under 2005–2008 av Skåne län, följt av Västra Gö­ taland. Kalmar län som hade 11 överklaganden till länsrätt låg i en mel­ lanklass avseende antalet fattade beslut under perioden. Den jämförelsevis höga siffran vad gäller antalet överklagningar kan, åtminstone delvis, för­ klaras av att man hade fem överklaganden av beslut rörande metallsökare, vilket är ovanligt många. I övriga län har man haft tre som mest. R esultat av utvä r d er i n g e n 15 9 § – dispens från dykförbud 1 13 § – skälighetsbedömning 2 8 § – undersökningstillstånd 5 18 och 20 §§ – metallsökare 11-13 §§ – anbudsförfarande inför uppdragsarkeologiska undersökningar 12 § – tillstånd 0 10 16 Avslag och bifall 2 23 Bifall 23 52 Avslag 60 0 10 20 30 40 50 60 70 74 20 30 40 50 80 Figur 4. Paragrafer i 2 kap. KML som berörts av överklaganden till länsrätt åren 2000–2008. Totalt antal länsrättsdomar: 99. Figur 5. Länsrättsdomar gällande 2 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal länsrättsdomar: 99 Om man väljer att titta närmare på ett år, till exempel år 2007, togs det året i Västra Götalands län 414 beslut enligt 2 kap. 12 § KML (skogsbruksärenden ej medräknade). Inte något av dessa beslut innebar avslag. Tre domar från länsrätten i Västra Götaland har ändå regist­ rerats det året. Dessa domar gällde dock överklaganden av beslut som fattades åren 2004 och 2006. Samma år, alltså 2007, togs i Kalmar län 151 beslut enligt 2 kap. 12 §, varav två innebar avslag på sökta tillstånd. Ett av dessa överklagades. En anledning till att så få länsstyrelsebeslut innebär avslag är sannolikt att länsstyrelserna tar initiativ till tidiga samråd med de tillståndssökande och att man vid samråden kommer överens om en för alla godtagbar lösning. Kommentar – figur 3 Kalmar län hade flest överklaganden till kammarrätten, av elva läns­ rättsdomar överklagades fyra till kammarrätten. Materialet är alltför litet att dra några slutsatser av, men noteras kan att Västra Götaland hade relativt få överklaganden till kammarrätten. Av Västra Götalands 20 länsrättsdomar överklagades tre till kammarrätten. Tio överklaganden beviljades inte prövningstillstånd i kammar­ rätten. Prövningstillstånd ges om det är av vikt för ledning av rätts­ tillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, att anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (34 a § andra stycket Förvaltningsprocesslagen). Kammarrätterna har i dessa fall inte funnit skäl att meddela prövningstillstånd. Kommentar – figur 4 och 5 Figur 4 visar vilka paragrafer i 2 kap. KML som överklagandena baserats på. Ibland har prövningen skett enligt mer än ett lagrum, men i diagram­ met har endast ett redovisats. Figur 5 redovisar antalet avslag respektive 16 R esultat av utvä r d er i n g e n 6 6 5 5 4 3 3 3 3 2 2 1 1 0 0 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 6. Antal överklaganden till länsrätt av länsstyrelsebeslut enligt 11 och 13 §§ (anbudsförfarande inför uppdragsarkeologiska under­ sökningar) redovisade årsvis. Totalt antal överklaganden: 23. bifall i länsrätterna. I två domar har länsrätten bifallit ett av yrkandena och avslagit det andra. I tre fall blev domen ”återvisar till länsstyrelsen för nytt beslut”. Dessa har i diagrammet hänförts till bifall. Länsstyrelsernas beslut i tillståndsärenden enligt 12 § är den para­ graf som förekommit mest frekvent i överklagandena. Här återfinns överklagade beslut angående nybyggnation på fornlämning eller inom fornlämningsområde, tillstånd till plantering av energiskog, övertäck­ ning av fornlämning, tillstånd till skogsbruksåtgärder etc. Tre av dessa överklaganden gjordes av Riksantikvarieämbetet, övriga gjordes främst av enskilda personer eller privatföretagare som nekats tillstånd till in­ trång i fornlämning eller i fornlämningsområde. Av de 52 överklagan­ dena av beslut enligt 12 § dömdes till avslag i 35 mål, bifall dömdes i 16 mål och i ett fall dömdes både avslag och bifall. Av de 35 som fick avslag i länsrätten överklagade 13 till kammarrätt, tio av dessa fick prövningstillstånd. I sju fall har den klagande fått avslag hela vägen, alltså från länsstyrelsebeslutet, i länsrätt och i kammarrätt. Av de 16 målen som dömdes bifall överklagades sex till kammarrätten. Riksantikvarieämbetets tre överklaganden gällde länsstyrelsebeslut för tillstånd till nybyggnation i två fall och plantering av energiskog i ett. Länsrätterna biföll Riksantikvarieämbetets överklaganden i alla tre målen. En av dessa domar överklagades till kammarrätt som dock inte gav prövningstillstånd. 23 mål rörde länsstyrelsebeslut enligt 11 och 13 §§ gällande anbuds­ förfaranden inför uppdragsarkeologiska undersökningar där de kla­ gande var olika arkeologiföretag som inte blivit tilldelade de aktuella undersökningarna. Ytterligare två beslut enligt 13 § har överklagats av två privatpersoner. I de båda fallen gällde överklagandet skälighet i att villkora om uppdragsarkeologiska undersökningar. Båda fick avslag. R esultat av utvä r d er i n g e n 17 Av de 16 målen som rörde tillstånd att använda metallsökare, 18 och 20 §§, avslogs 15 medan ett bifölls. Det sistnämnda bifölls med vissa villkor. De fem överklagandena enligt 8 § gjordes av en och samma privat­ person och gällde tillstånd att utföra arkeologisk undersökning. I alla fem målen blev domarna avslag. En privatperson överklagade ett beslut enligt 9 § som inte gav dis­ pens från dykförbud vid två vrak. Länsrättens dom blev avslag. Av 60 privatpersoner som överklagat till länsrätt har 50, drygt 83 procent, fått avslag, 10 fick bifall, alltså drygt 16 procent (varav 2 fall som återvisades till länsstyrelsen för nytt beslut, här har räknats som bifall). Motsvarande siffror för arkeologiföretagens totalt 23 överkla­ ganden är 16 avslag, 5 bifall och 2 mål där domen blivit både avslag och bifall (överklagandena innehöll två olika yrkanden). Av de 52 tillståndsärendena enligt 12 § som överklagats gick alltså läns­ rätternas domar på kulturmiljövårdens linje i cirka 71 procent av målen. Kommentar – figur 6 Under den aktuella perioden har 21 länsstyrelsebeslut som fattats en­ ligt 11 och 13 §§ överklagats till länsrätt. Samtliga överklaganden rör beslut som länsstyrelsen fattat efter att ha genomfört ett anbudsför­ farande inför uppdragsarkeologiska undersökningar. De klagande är uteslutande undersökare som inte blivit tilldelade de aktuella under­ sökningarna. Två beslut har överklagats av flera undersökare efter att länsrätt dömt att länsstyrelsen skulle göra om upphandlingen – därav den totala summan om 23 överklaganden. I fyra fall har någon av parterna valt att efter länsrättens dom över­ klaga vidare till kammarrätten. Tre av dessa fick prövningstillstånd. Det är uteslutande undersökare som deltagit i upphandlingen som överklagat. Av diagrammet figur 6 framgår att antalet överklaganden var ett fåtal fram till år 2005. Under 2006 sker en ökning i antalet överklagan­ den för att därefter minska igen. Under 2008 var antalet överklaganden endast tre. Dessa siffror ska jämföras med de totala antalen genom­ förda anbudsförfaranden under respektive år; 24 st 2006 respektive 30 st 2008. Under 2009 har antalet överklagningar återigen ökat och till och med november har åtta beslut överklagats till länsrätt. De reviderade verkställighetsföreskrifterna, som trädde i kraft 1 januari 2008, kan således inte sägas ha lett till färre överklaganden. Kommentar – figur 7 och 8 Under den aktuella perioden har 26 länsrättsdomar överklagats till kam­ marrätten. 16 av dessa har beviljats prövningstillstånd. Av figur 7 fram­ går vilka paragrafer i 2 kap. KML som överklagats till kammarrätten. Flest överklaganden, tio stycken, rör beslut enligt 12 § KML. Samt­ liga överklaganden gäller önskemål om intrång i fornlämningsområde (som länsstyrelsen sagt nej till) i samband med nybebyggelse, anlägg­ ningsarbeten, plantering av energiskog eller skogsbruksåtgärder. I sex 18 R esultat av utvä r d er i n g e n 18–20 §§ – metallsökare 13 § – anbudsförfarande inför uppdragsarkeologiska undersökningar 12 § – tillstånd 0 2 3 Bifall och avslag 1 3 Bifall 6 10 Avslag 0 2 4 6 8 9 4 6 8 10 10 Figur 7. Paragrafer i 2 kap. KML som överklagats till kammarrätt åren 2000–2008. Totalt antal kammarrättsdomar: 16. Figur 8. Kammarrättsdomar gällande 2 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal kammarrättsdomar: 16. fall är det den sökande som överklagat till kammarrätten efter avslag i länsrätten, i tre fall är det länsstyrelsen och i ett fall både länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet efter att sökanden fått bifall i länsrätten. I sju fall har utfallet i kammarrätten blivit som länsstyrelsen beslutat från början. I två fall dömde kammarrätten till klagandens fördel och i ett fall blev domen i kammarrätten både avslag och bifall. Den ena domen där kammarrätten dömde till klagandens fördel be­ rörde skogsbruksåtgärder i ett röjningsröseområde. Markägaren sökte tillstånd för harvning vid återplanteringen men fick avslag av läns­ styrelsen som menade att endast fläckmarksberedning skulle tillåtas. Sökanden överklagade till länsrätten och fick bifall. Länsstyrelsen överklagade i sin tur till kammarrätten. Efter yttranden från Riks­ antikvarieämbetet och från Skogsstyrelsen, som båda gick på mark­ ägarens linje, avslog kammarrätten länsstyrelsens överklagande. Den andra domen som också var till klagandens fördel berörde till­ stånd att få uppföra ett skjul inom ett fornlämningsområde som läns­ styrelsen sagt nej till. Sökande överklagade till länsrätten och fick avslag varvid sökande överklagade vidare till kammarrätten och fick bifall. Kammarrätten ansåg att skjulet inte skulle påverka fornlämningen an­ nat än ytterst marginellt. Det mål där domen i kammarrätten både blev bifall och avslag hand­ lade om att få uppföra två vindkraftverk som länsstyrelsen sagt nej till. Sökanden överklagade till länsrätten och fick nej även där. Sökanden överklagade vidare till kammarrätten som ansåg att det ena vindkraft­ verket skulle kunna uppföras (det norra) medan det andra (det södra) avslogs. (Målet beskrivs mera utförligt i kapitel 4.1.) Samtliga tre överklaganden enligt 13 § KML berör anbudsförfaran­ den i samband med länsstyrelsebeslut om arkeologisk undersökning. I två fall är det arkeologiföretag som överklagar, i ett fall länsstyrel­ sen. Överklagandena gällde vem som skulle få utföra den arkeologiska undersökningen. Kammarrätten avslog arkeologiföretagens överkla­ ­ gande emedan länsstyrelsens överklagande bifölls genom att länsrät­ tens dom upphävdes. Länsstyrelsen fick alltså rätt i samtliga fall. R esultat av utvä r d er i n g e n 19 Svenska kyrkan 3 Förening 3 Riksantikvarieämbetet 4 Företag, ej arkeologi 7 Arkeologiföretag 22 Privatperson 0 10 20 30 40 50 60 60 Figur 9. Vem har överklagat beslut enligt 2 kap. KML till länsrätt åren 2000–2008? Totalt antal länsrättsdomar: 99. Arkeologiföretag innefattar privata företag, kommunala och regionala museer samt UV. Med Riksantikvarieämbetet m ­ enas myndig­ heten Riksantikvarieämbetet, inte UV. Förening innefattar hembygdsföreningar, golfklubbar och andra föreningar. Med Svenska kyrkan avses här en kyrklig samfällighet och en egendomsförvaltning i ett av stiften. De tre överklagandena enligt 18–20 §§ KML berörde vägrat tillstånd att få använda metallsökare inom fornlämningsområde och vägrat till­ stånd att få använda metallsökare mer än sex månader. De klagande var två privatpersoner och en bostadsrättsförening och samtliga fick avslag. Sammanfattningsvis har nästan alla kammarrättsdomar utom en lett fram till en dom som gått på kulturmiljövårdens linje. I det senare fallet ansåg kammarrätten att fornlämningen skulle påverkas ytterst marginellt. Kommentar – figur 9 Sammanlagt 60 privatpersoner överklagade länsstyrelsebeslut till läns­ rätten under perioden. Av dessa överklaganden berörde 38 beslut enligt 12 §, dvs. olika tillståndsärenden. Samtliga arkeologiföretagens 22 överklaganden gällde anbudsförfa­ randen inför uppdragsarkeologiska undersökningar. Företag, ej arkeologi överklagade sju beslut i tillståndsärenden enligt 12 § samt, i ett fall, nekat tillstånd till användning av metallsökare. Riksantikvarieämbetet överklagade tre länsstyrelsebeslut som gällde tillståndsärenden enligt 12 § samt i ett fall ett beslut rörande anbuds­ förfarande inför uppdragsarkeologisk undersökning. Föreningars överklagande gällde beslut om metallsökare, fiskefräm­ jande åtgärder inom fornlämning och vissa åtgärder på en golfbana. Svenska kyrkan överklagade två vägrade tillstånd till vissa skogs­ bruksåtgärder inom fornlämningsområden samt ett vägrat tillstånd till utvidgning av begravningsplats inom medeltida stadslager. 20 R esultat av utvä r d er i n g e n Övrigt 3 Vind-/vattenkraftverk 2 Jordbruk inkl. energiskog 3 Vägbygge 3 Skogsbruksåtgärder 9 Byggnation av hus/skjul/bodar etc. 0 5 10 15 18 20 Figur 10. Anledning till att privatperson sökt tillstånd enligt 2 kap. 12 § KML. Totalt antal: 38. Kommentar – figur 10 I 38 fall har privatpersoner som nekats tillstånd att rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning överklagat länsstyrelsernas beslut till länsrätt. Vanligaste orsaken till att privatpersoner sökt tillstånd är att man vill uppföra en byggnad på en fornlämning eller inom ett fornlämnings­ område. Av de 18 beslut som berörde byggnation av hus, oftast bostadshus, och som överklagades till länsrätten fick 14 avslag och fyra bifölls. (I ett av dessa fall återvisades ärendet till länsstyrelsen för nytt beslut, här räknat som bifall.) Vad gäller överklagandena som fick bifall kom länsrätterna fram till att de aktuella ingreppen medförde obetydlig eller ingen påverkan på fornlämningsområdet. Två av dessa fyra domar ­ överklagades till kammarrätten av länsstyrelsen, i det ena fallet till­ sammans med Riksantikvarieämbetet. I kammarrätten fick båda dessa överklaganden bifall, länsstyrelsernas ursprungliga beslut fastställdes alltså. De två övriga länsrättsdomarna överklagades inte. I nio fall har privatpersoner överklagat länsstyrelsebeslut i samband med skogsbruksåtgärder – sju fick avslag och två fick bifall (i det ena som här räknas som bifall återvisades ärendet till länsstyrelsen för nytt beslut). I det ena av målen (som tidigare kommenterats under figur 7 och 8) där överklagandet bifölls, överklagade en markägare ett beslut som inte tillåtit harvning inom ett röjningsröseområde i Kronobergs län. Det andra målet där den klagande, en markägare, fick bifall på sin överklagan rörde vissa skogsbruksåtgärder invid en fäbodlämning i Dalarna. I korthet kom länsrätten här fram till att återvisa ärendet till länsstyrelsen för förnyad beredning och en individualiserad bedöm­ ning av arbetsföretagets betydelse både ur enskild och ur allmän syn­ R esultat av utvä r d er i n g e n 21 punkt. Länsstyrelsen överklagade till kammarrätten som i sin dom från år 2009 också återvisade ärendet till länsstyrelsen för förnyat beslut. När det gäller de tre överklagandena angående sökt tillstånd till vägbygge avslogs överklagandena i två fall och bifölls i ett. I det sistnämnda ansåg länsrätten att den planerade vägen visserligen skulle hamna inom fornlämningsområdet men gå över redan plöjd mark och inte ligga i direkt anslutning till de aktuella gravhögarna. Vyn över högarna skulle inte påverkas. Vidare innebar den föreslagna vägen enligt länsrätten ett relativt ringa ingrepp i fornlämningsområdet och vägen betydde att jordbruket kunde skötas mer effektivt. Länsstyrelsen överklagade till kammarrätten som gav länsstyrelsen bifall och upphävde läns­ rättens dom. Länsstyrelsernas ursprungliga beslut stod sig alltså i alla tre f ­ allen. I de tre överklaganden som berörde åtgärder inom jordbruket dömdes till avslag. Ett av dessa gällde en markägare som ville plantera energi­ skog på en åker med två registrerade stenåldersboplatser. Han menade bland annat att denna typ av odling gör mindre skada än vanlig plöj­ ning. Länsstyrelsen vidhöll och åberopade vad Riksantikvarie­ ämbetet anfört till regeringen år 2000 angående plantering av energiskog på en boplats i Fjärås, Kungsbacka kommun. Riksantikvarieämbetet menade att plantering av energiskog inom fast fornlämning inte väger tyngre än betydelsen av att bevara fornlämningen. Grödans rotsystem och påföljande upplöjning bedöms skada fornlämningen, också om mar­ ken tidigare varit brukad. Länsrätten i Halland (dit ärendet sedermera överlämnades från regeringen 2 ) gick på Riksantikvarieämbetets linje och avslog överklagan. Denna dom har gällt som riktmärke för läns­ styrelsernas tillståndsprövning avseende energiskogsplantering sedan dess. Markägaren i det nu aktuella ärendet fick avslag i länsrätten och överklagade till kammarrätten men fick avslag även där. Tillstånd för vind- respektive vattenkraftverk har överklagats i två fall. Länsrätten dömde avslag i ett fall och bifall i ett. Båda dessa över­ klagades till kammarrätten. Målet angående vindkraftverk är refere­ rat i kapitel 4.1. När det gäller målet om anläggande av ett vatten­ kraftverk överklagade en privatperson som ville anlägga kraftverket i Svartå­ hyttans hyttområde i Värmland. Förslaget innebar i korthet en dämning av Svartån så att delar av fornlämningen skulle hamna under vatten. Den klagande menade bland annat att här fanns en lång konti­ nuitet av vattenkraftutnyttjande och fornlämningen har inte varit prio­ riterad för underhåll och vård av länsstyrelsen. Man anförde även att det skett en fastighetsbildning på platsen just för vattenkraft­ sändamål. Efter en intresseavvägning blev länsrättens domslut bifall till överkla­ gan. Länsstyrelsen överklagade till Kammarrätten i Göteborg som bi­ föll länsstyrelsens överklagan och ändrade länsrättens dom. De tre överklagandena som i diagrammet ovan lagts som Övrigt berör utfyllnad av kanal, avstyckning för tomtmark och anläggande av ­ pool. I det sistnämnda målet dömdes bifall av Länsrätten i Kalmar län. 2. Överklagandet gjordes före 1 juli 2000 och gick då till Kulturdepartementet. 22 R esultat av utvä r d er i n g e n Här fann länsrätten att den aktuella poolanläggningen berörde mark som sedan tidigare var kraftigt omrörd och poolen var anlagd allde­ les intill ett befintligt hotell. Ingreppet i fornlämningen ansågs därför inte vara av sådan betydelse att ansökan skulle vägras. Överklagandena angående vägrade tillstånd för utfyllnad av kanal och avstyckning för tomtmark fick båda avslag. Utöver de 38 i figur 10 redovisade överklagandena av ­ privatpersoner gjordes ytterligare fem överklaganden angående tillståndsärenden som avvisades av länsrätterna. Fyra av de fem avvisades därför att den kla­ gande inte hade rätt att överklaga. Den femte avvisades eftersom den klagande överklagat fel sak. Han yrkade att gränserna för en viss forn­ lämning borde ändras. Detta hade han emellertid inte ansökt om hos länsstyrelsen som inte heller fattat beslut om detta. Därför kunde inte länsrätten pröva yrkandet och avvisade överklagandet. Kommentar – figur 11. Riksantikvarieämbetets medverkan Figur 11 visar antalet mål där Riksantikvarieämbetet efter begäran yttrat sig till domstolarna. Ämbetet har avgett sådana yttranden i 23 mål, vilket motsvarar 19 procent av det totala antalet. I 18 procent av länsrättsdomarna och i hälften av målen i kammarrätterna har ­ ämbetet inkommit med yttranden. Materialet är egentligen för litet för att dra några slutsatser av, men tendensen under de senaste åren är att Riksanti­ kvarieämbetet alltmer sällan ombeds att avge yttranden. I 18 av de totalt 23 yttrandena har Riksantikvarieämbetet avstyrkt bifall till överklagan. Domstolarna har därefter dömt avslag i 15 fall i linje med Riksantikvarieämbetets yttrande, bifall i två samt både avslag och bifall i ett. I tre fall har Riksantikvarieämbetet tillstyrkt bifall till överklagan. Domstolarna dömde bifall i de tre målen. I ett fall slutli­ 4 4 4 3 3 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 Länsrätt Kammarrätt 0 2000 2001 2002 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 11. Antal domar i länsrätt och kammarrätt där Riksantikvarieämbetet medverkat med yttranden åren 2000–2008. Totalt antal domar: 23. R esultat av utvä r d er i n g e n 23 gen rekommenderade Riksantikvarieämbetet återvisning till länssty­ relsen eftersom underlaget ansågs otillräckligt för en riktig ­ bedömning inför beslutet. Länsrätten återvisade ärendet till länsstyrelsen för handläggning. ­ I två fall har andra instanser ombetts yttra sig till domstolarna. Statens maritima museer (SMM) har yttrat sig en gång avseende dispens från dykförbud som man motsatte sig. Länsrätten gick på SMM:s linje och avslog överklagandet. Västergötlands museum har yttrat sig till länsrät­ ten i samband med överklagandet om vindkraftverken på Falbygden. Museet avstyrkte bifall till överklagan och överklagandet avslogs. Övriga domar/beslut 2 kap. KML Justitiekanslerns beslut av den 19 april 2001 rörde en ansökan om ska­ destånd från staten. En privatperson hade anspråk på skadestånd på grund av ett länsstyrelsebeslut rörande hänsyn till fornlämningar i samband med skogsavverkning. Den klagande menade att beslutet och KML strider mot det skydd som svensk grundlag och Europakonven­ tionen ger för den privata äganderätten. Justitiekanslern avslog skade­ ståndsanspråken. (Beslut 2001-04-19, Dnr 542-01-40) Fastighetsdomstolen behandlade under tidsperioden tre mål rörande ersättningsanspråk, ett av dessa överklagades till hovrätten (se vidare kapitel 4.3). Slutsatser 2 kap. KML Utvärderingen gällande överklaganden av länsstyrelsebeslut enligt 2  kap. KML grundar sig på totalt 116 domar. Det är 99 länsrätts­ domar, 16 kammarrättsdomar och ett beslut från Kulturdepartementet. Ett fåtal länsstyrelsebeslut enligt 2 kap. KML överklagas till dom­ stol. Att det är så få överklaganden kan sannolikt bero på att endast en mindre del av besluten går sökanden emot och att sökanden därför sällan finner skäl att överklaga. De flesta beslut som fattas på läns­ styrelserna sker i samförstånd mellan sökanden och länsstyrelsen och endast i undantagsfall fattar länsstyrelsen ett beslut som innebär avslag. De beslut som överklagas berör framför allt 12 och 20 §§, dvs. till­ ståndsärenden inom fornlämning eller fornlämningsområde respektive användning av metallsökare. Överklagandena görs främst av privatpersoner. Detta kan bero på att länsstyrelsen i varje tillståndsärende gör en avvägning mellan samhälls­ intresset av att bevara fornlämningen och den enskildes intresse av ett visst arbetsföretag, oftast nybyggnation. I sådana fall väger i ­ allmänhet den enskildes intresse lätt. Under 2006–2008 minskade arkeologiföretagens överklaganden i antal, men under 2009 som egentligen inte ingår i utvärderingen, har vi noterat en ökning igen. De reviderade verkställighetsföreskrifterna trädde i kraft 1 januari 2008 och ökningen kan tolkas som en test av systemet innan det funnit sin slutliga form. 24 R esultat av utvä r d er i n g e n 15 15 12 12 11 10 9 7 7 6 6 4 Länsrätt Kammarrätt Regeringsrätt 3 2 1 1 1 2 1 1 2 3 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 12. Antal domar och beslut 3 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 86. Riksantikvarieämbetet yttrar sig sällan till länsrätt eller kammar­ rätt, sammanlagt under tidsperioden endast 23 gånger. Materialet är litet men det finns en tendens till att det blir allt färre sådana yttranden. Under 2008–2009 har Riksantikvarieämbetet inte yttrat sig en enda gång till länsrätten, däremot förefaller kammarrätterna fortfarande be­ gära in yttranden. I de fall domstolarna begärt och fått ett yttrande från Riksantikvarieämbetet läggs stor vikt vid detta. I flertalet domar går domslutet i linje med Riksantikvarieämbetets yttrande. Generellt sett har en övervägande del av domarna som berört över­ klagningar av beslut enligt 2 kap. KML inneburit att länsstyrelsernas ursprungliga beslut har stått sig. 3.2. 3 kap. KML Byggnadsminnen Kommentar – figur 12 Ett mycket litet antal av länsstyrelsernas beslut överklagas. För åren 2005–2008 var det totala antalet beslut som gällde 3 kap. KML för respektive år 423, 445, 494 och 472. Av det totala antalet domar och beslut har 74 fattats av länsrätter, 11 av kammarrätter och 1 av Regeringsrätten. Att så få överklaganden sker hänger självfallet sam­ ­ man med att de flesta beslut som länsstyrelserna fattar enligt 3 kap. KML är positiva för den som ansöker, dvs. man får oftast tillstånd för de ändringar man vill göra på sina byggnadsminnen. R esultat av utvä r d er i n g e n 25 Uppsala län Östergötlands län Västernorrlands län Västra Götalands län Gävleborgs län Norrbottens län Blekinge län Västmanlands län Jönköpings län Kalmar län Stockholms län Skåne län 0 1 1 2 3 4 4 6 7 7 8 13 30 5 10 15 20 25 30 Figur 13. Länsvis fördelning av domar och beslut gällande 3 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 86. Kommentar – figur 13 Nio län har inga överklaganden alls. Samtliga av dessa förutom Västerbottens län och vissa år Dalarnas län hör till de län som har ­ förhållandevis få beslut enligt 3 kap. KML. Skåne län är det län som har flest överklaganden, men det är också det län som har det största antalet beslut som rör 3 kap. KML varje år. Åren 2005–2008 fattades det 362 beslut enligt 3 kap. KML i Skåne län. Stockholms, Västra Götalands och Kalmar län är de län förutom nämnda Skåne län som annars brukar avge de flesta besluten enligt 3 kap. KML varje år. Det är alltså följdriktigt att de även har fler överklaganden än övriga län. Undantaget är Västra Götalands län som trots många beslut varje år har få överklaganden. Då det rör sig om tämligen få domar går det inte att säga något om den länsvisa fördelningen mellan avslag och bifall. Några speciellt märkbara tendenser eller skillnader i detta avseende finns alltså inte mellan länen. Kommentar – figur 14 De flesta överklagandena gäller 14 § vilket knappast är förvånande, då majoriteten av beslut gällande 3 kap. KML handlar om tillstånd till ändring av byggnadsminnen i strid mot skyddsbestämmelserna. Dessa ärenden utgjorde drygt 80 procent av alla ärenden åren 2005–2008. Överklaganden av 1 och 2 §§ handlar om att fastighetsägare överkla­ gat byggnadsminnesförklaringen och de skyddsbestämmelser som fast­ ställts utom i ett fall då Riksantikvarieämbetet överklagade ett beslut om att inte förklara Scalabiografen i Ystad som byggnadsminne. Länsrätten undan­ röjde länsstyrelsens beslut och återvisade ärendet för förnyad hand­ läggning. Gränna kyrkliga samfällighets överklagande av en ansökan om ändring av skyddsbestämmelserna avseende byggnadsminnets omfattning 26 R esultat av utvä r d er i n g e n Ej angivet 1 och 2 §§ – byggnadsminnesförkl. och skyddsbestämmelser 3 § – samförstånd 6 § – anmälningsplikt 7 § – förklaring 14 och 16 §§ – ändring och föreläggande 5 § – interimistiskt förbud 15 § – hävning 2 § – skyddsbestämmelser 16 § – föreläggande 1 § – byggnadsminnesförklaring 14 § – ändring 0 1 1 1 1 2 2 4 4 5 6 8 51 10 20 30 40 50 60 Figur 14. Paragrafer i 3 kap. KML som överklagats åren 2000–2008. Totalt antal överklaganden: 86. för prästgården i Gränna kommenteras särskilt (se kapitel 4.6). Samtliga övriga överklaganden av denna paragraf avslogs eller avskrevs. De överklaganden av länsstyrelsernas beslut om att inte häva ett byggnadsminne enligt 15 § som förekommit har samtliga lett till avslag i länsrätterna. De fastighetsägare som ansökt om hävning av byggnadsminnet har avslagits av länsstyrelserna och så även av länsrät­ terna. Ingen av dessa domar har överklagats till högre instans. Överklaganden av förelägganden att rätta till gjorda ändringar av byggnadsminnen har i samtliga fall utom ett lett till avslag. Länsrätten biföll en fastighetsägares överklagande och ändrade länsstyrelsens be­ slut om före­ läggande att ta bort tillbyggnader till ett byggnadsminne. Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet överklagade dock länsrättens dom till kammarrätten som ändrade länsrättens dom så att föreläg­ gandet stod fast. Posten ”ej angivet” gäller ett domslut där länsrätten avvisade målet, och där det inte framgick vilken paragraf överklagan gällde. Kommentar – figur 15 Posten övriga åtgärder innehåller installation av värmepump (två domar), ny belysning på fasad och kaj, uppsättning av banderoller på ­ fasad och överbyggnad av gårdar. Förutom de fyra ärenden som gäl­ ler nybyggnader inom befintliga byggnadsminnen är det ganska förvå­ nande att många överklaganden ändå handlar om förhållandevis enkla och enstaka åtgärder på enskilda byggnader och inte några mer genom­ gående ombyggnationer av byggnadsminnena. Vilket också kan vara en förklaring till att de flesta ärendena avgörs i länsrätterna och inte överprövas i kammarrätterna. R esultat av utvä r d er i n g e n 27 Rivning Ombyggnad av vind Markåtgärder Uteplats Byte av fönster Villkor i beslut Nya byggnader Övriga åtgärder Inre åtgärder Yttre åtgärder 0 1 2 2 2 3 3 4 5 12 17 Länsstyrelsen 1 Kommuner 2 Riksantikvarieämbetet 2 Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen 2 Enskilda personer 9 Fastighetsägare 20 70 5 10 15 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Figur 15. Åtgärder enligt 3 kap. 14 § KML som överklagats 2000–2008. Totalt antal överklaganden: 51. Figur 16. Vem har överklagat ärenden enligt 3 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal överklaganden: 86. Kommentar – figur 16 Den största gruppen klagande var fastighetsägare (ca 80 procent) och överklagandet gällde vanligen att sökt tillstånd till ändring av bygg­ nadsminnet inte beviljats. Överklaganden av enskilda personer har även gjorts i några fall då de fått avslag på en väckt fråga om byggnads­ minnesförklaring. De har då överklagat till länsrätten som i samtliga fall avvisat målen, då den klagande inte haft rätt att överklaga beslutet. Dessa beslut kan endast överklagas av Riksantikvarieämbetet. Riksantikvarieämbetet har överklagat fyra länsstyrelsebeslut. Länsstyrelsens beslut att inte byggnadsminnesförklara Scalabiogra­ fen i Ystad överklagades av Riksantikvarieämbetet 2001. Länsrätten undanröjde länsstyrelsens beslut och återvisade det till länsstyrelsen för ­ ny handläggning. Sedan Riksantikvarieämbetet flera år senare ändrat åsikt om byggnadens värde fattade länsstyrelsen ett nytt avslagsbeslut. Riksanti­ k varieämbetet överklagade 2007 länsstyrelsens beslut om att häva byggnadsminnet f.d. Generalstabens stalletablissement i Stock­ holm. Länsrätten biföll överklagandet och upphävde länsstyrelsens beslut. Detta beslut har i sin tur fastighetsägaren överklagat till kam­ ­ marrätten som i en dom 2009 avslog överklagandet. Riksantikvarieämbetet och Västmanlands länsmuseum ­ överklagade var för sig beslutet att häva byggnadsminnet Fryxellska skolan i ­ Västerås. Riksantikvarieämbetet återtog senare överklagandet och ­ målet ­ avskrevs, då länsmuseet inte hade någon rätt att överklaga ­ beslutet. Riksantikvarie­ ämbetet och Länsstyrelsen i Gävleborgs län överklagade den länsrätts­ dom som undanröjde länsstyrelsens beslut om föreläggande att ta bort de vindskydd som en fastighetsägare satt upp. Kammarrätten ändrade länsrättens dom och fastställde länsstyrelsens beslut. 28 R esultat av utvä r d er i n g e n Endast en länsstyrelse har överklagat en länsrättsdom till högre in­ stans. Länsstyrelsen i Stockholms län överklagade en dom angående rivning och nybyggnad av en trappa i Berns salonger i Stockholm där länsrätten hade bifallit den klagande och lämnat tillstånd till ­ åtgärden. I kammarrättens dom 2009 undanröjdes länsrättens dom och målet återvisades till länsrätten för prövning av om det fanns särskilda skäl att lämna tillstånd till aktuell åtgärd enligt KML. Kommuner har i egenskap av fastighetsägare i flera fall överklagat länsstyrelsernas beslut, men i något enstaka fall har kommuner även överklagat beslut där man inte varit sakägare. Ekerö kommun överkla­ gade ett ärende där länsstyrelsen lämnat tillstånd till viss nybyggnation inom ett byggnadsminne. Bodens kommun överklagade länsstyrelsens beslut om skyddsbestämmelser för ett byggnadsminne och ville ha en ändring av skyddsbestämmelserna. Båda kommunerna återtog dock sina överklaganden och målen avskrevs. Kommentar – figur 17 De 24 överklaganden som avvisats eller avskrivits gäller uteslutande fall då den som överklagat ett beslut inte haft rätt att överklaga eller så har den klagande tagit tillbaka överklagandet. Av de 50 återstående ­ domarna har hälften (25 stycken) avslagits. Samtliga gällde fastighetsägares öns­ kan att få länsstyrelsebeslut ändrat. De flesta paragrafer som redovisas i figur 13 har avslagits, och inga speciella tendenser kan skönjas att över­ klaganden av vissa beslut oftare leder till avslag eller vice versa. Den övervägande delen av de överklaganden som bifölls gällde till­ stånd till ändring enligt 3 kap. 14 § (14 st.). Av dessa var det påfallande många kommuner eller kommunala bolag som fick igenom sitt överkla­ gande. Övriga bifall var Riksantikvarieämbetes överklagan av hävning av f.d. Generalstabens stalletablissement i Stockholm och ­ Eslövs kom­ mun överklagan av ett interimistiskt förbud enligt 3 kap. 6 § för Lager­ huset i Eslöv. Med delvis bifall menas domslut där domstolen till viss del bifallit överklagandet, till exempel att den överklagande fått rätt att montera nya takfönster, dock inte i den omfattning som begärdes. De sju överklaganden av beslut som länsrätterna undanröjt, upphävt eller återvisat får också ses som ett bifall till den klagande. Sammanlagt kan man alltså tala om 25 överklaganden som, helt eller delvis, har bi­ fallits av länsrätterna. Exakt samma antal som avslogs med andra ord. Finns det några skillnader i de olika länsrätternas bedömning av lik­ artade överklaganden? Och vad skulle i så fall vara orsaken till detta? Återigen är antalet jämförbara överklaganden för få för att dra några slutsatser. Man kan dock se att bifallen nästan uteslutande gäller över­ klagande av tillståndsärenden enligt 3 kap. 14 §. Avslagen gäller för­ utom tillstånd till ändring enligt 3 kap. 14 § även ärenden som rör föreläggande och hävning av byggnadsminnen. R esultat av utvä r d er i n g e n 29 Återvisar till länsstyrelsen Delvis bifall Upphäver länsstyrelsens beslut Undanröjer länsstyrelsens beslut Avvisar målet Bifall Avskriver målet Avslag 0 1 2 Prövningstillstånd 1 Delvis bifall 3 3 7 16 1 Upphäver länsrättens dom 1 Bifall 2 Ej prövningstillstånd 17 25 3 Avslag 0 1 2 3 3 5 10 15 20 25 Figur 17. Domar och beslut i länsrätter gällande 3 kap. KML åren 2000–2008 Totalt antal domar och beslut: 74. Figur 18. Domar och beslut i kammarrätter 3 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 11. Kommentar – figur 18 I ett av de två ärenden där kammarrätten bifallit ett överklagande av fastighetsägaren gällde frågan om länsstyrelsen kan bestämma vem som ska utföra antikvarisk kontroll (se kapitel 3.8.). I det andra fallet biföll kammarrätten angående Järnvägshotellet i Ljusdal, länsstyrel­ sens överklagan av länsrättens dom. Kammarrätten ansåg att byggna­ den förvanskats av de vindskydd som fastighetsägaren satt upp utan länsstyrelsens tillstånd. I ett annat mål biföll kammarrätten delvis en fastighetsägares önskan att få sätta in takfönster, dock inte i den om­ fattning som fastighetsägaren yrkat på. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd för överklagan gällande ändring av skyddsområde (se kapitel 4.6). Inte heller gavs prövningstillstånd för en överklagan där fastighetsägaren fått nej på ansökan om att sätta upp markiser. Prövningstillstånd har meddelats gällande länsstyrelsens överklagan av länsrättens dom där man biföll fastighetsägarens yrkande att ta bort och ersätta en trappa i Berns salonger i Stockholm. Ärendet avgjordes 2009, se sid. 28. De överklaganden som kammarrätterna avslog avsåg fastighets­ ägares öns­ kan om att få utföra ändringar enligt 3 kap. 14 § KML. Sammantaget kan man säga att avgörandena i kammarrätterna till största delen gått på kultur­ miljövårdens linje på ett mer uttalat sätt än vad som gäller för länsrätterna. En kammarrättsdom har överklagats till Regeringsrätten. Överkla­ gandet gällde den kammarrättsdom där man avslog fastighets­ ägarens överklagan gällande tillstånd till ändring av ett byggnadsminne. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd. ­ 30 R esultat av utvä r d er i n g e n Riksantikvarieämbetets medverkan Riksantikvarieämbetet har avgett yttranden i elva fall till domstolarna (13 procent av det totala antalet). I fem fall har Riksantikvarieämbetet tillstyrkt och i sex fall avstyrkt överklagandena. Samtliga av de över­ klaganden som Riksantikvarieämbetet tillstyrkte har även lett till en bifallande dom för den som överklagat. I de fall Riksantikvarieämbetet avstyrkte blev utfallet; tre avslag, två bifall och ett delvis bifall. Det senare avsåg en dom där kammarrätten delvis ändrade länsrättens dom, då man gav den klagande rätt att få installera vissa fönster, dock inte i den omfattning som begärdes. De överklaganden som bifölls, trots Riksantikvarieämbetets avstyrkan, gällde i två fall uppsättning av tak­ fönster och en ny cafébyggnad på torget i Eksjö. Slutsatsen av Riksantikvarieämbetets medverkan är att det i de allra flesta fall lett fram till en dom som varit i linje med Riksantikvarie­ ämbetets och länsstyrelsernas framförda argument. Slutsatser 3 kap. KML Liksom för överklaganden gällande fornminnen och kyrkliga kultur­ minnen är det få länsstyrelsebeslut gällande byggnadsminnen som över­ klagas. Orsaken till detta är troligtvis att de flesta beslut som länssty­ relserna fattar är positiva för den sökande. Under tidsperioden har det också fattats väldigt få avslagsbeslut. Ett fåtal län har dock förhållande­ vis fler överklaganden än jämförbara län med samma antal ärenden. De beslut som oftast överklagas gäller ändring av byggnadsminnen, då den sökande inte fått tillstånd att göra de ändringar av byggnads­ minnet som efterfrågades. Domsluten är oftast till kulturmiljövårdens fördel, vilket innebär att domstolarna oftast ser att det allmänna intresset är större än den enskildes. Speciellt gäller detta de domar som avkunnats av kammar­ rätterna. Några av dessa har dessutom varit speciellt avgörande, till exempel den dom som kommenteras i kapitlet 4.5. Denna dom har ­ bland annat medfört att rutinerna för antikvarisk medverkan ändrats och att Riksantikvarieämbetet utarbetat en ny vägledning om detta. Riksantikvarieämbetet ombeds sällan yttra sig till domstolarna, sammanlagt under tidsperioden har det skett endast elva gånger och det finns en tendens till att domstolarna i allt mindre utsträckning efter­ frågar yttranden. I de fall domstolarna begärt och fått ett yttrande från Riks­ antikvarieämbetet läggs stor vikt vid detta, i de allra flesta fall går domslutet i linje med Riksantikvarieämbetets yttrande. R esultat av utvä r d er i n g e n 31 15 14 12 9 9 8 8 7 9 6 5 4 4 4 2 1 1 1 2 1 1 2 1 3 3 Länsrätt Kammarrätt Regeringsrätt 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 19. Domar och beslut enligt 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 87. 3.3. 4 kap. KML Kyrkliga kulturminnen Kommentar – figur 19 För åren 2005–2008 var det totala antalet beslut som gällde 4 kap. KML för respektive år 1 676, 1 656, 1 747 och 1 882. Andelen beslut som över­ klagas är alltså procentuellt sett mindre för 4 kap. än för 3 kap. KML. Antalet domar och beslut är fördelat mellan länsrätter 68, kammarrätter 14 och Regeringsrätten fem stycken. Jämfört med 3 kap. KML är det alltså en något högre andel domslut som överprövas i ­ högre instans. Kommentar – figur 20 Två län, Södermanlands och Västerbottens län, saknar helt överklagan­ den. De flesta län har som figur 20 visar enbart några få överklaganden under den undersökta perioden. Skåne, Stockholms, ­ Kalmar och Upp­ sala län hör till de län som har många kyrkoärenden varje år. Västra Götalands län har statistiskt sett flest kyrkoärenden varje år men har, liksom för 3 kap. KML, relativt få överklaganden. Gotlands, ­ Dalarnas och Jönköpings län hör också till de län som under de senare åren har haft många kyrkoärenden men få överklaganden. Kommentar – figur 21 Antalet överklaganden följer i stort sett fördelningen av kyrkoärendena, utom för 9 § som har få överklaganden i förhållande till antalet ärenden. De flesta ärenden som fattas enligt 9 § avser beslut om konserveringsåtgärder. Av 2007 års kyrkoärenden som länsstyrelsen hanterade gällde 59 procent tillstånd till ändring av kyrkobyggnader och kyrkotomter (3 §), 22 procent gällde tillstånd till ändring av ­ begravningsplatser (13 §), 18 procent gällde kyrkliga inventarier (9 §) och 1 procent gällde övriga paragrafer. Överkla­ ganden enligt 3 och 13 §§ kommenteras i de följande figurerna. 32 R esultat av utvä r d er i n g e n Jönköpings län Östergötlands län Örebro län Västernorrlands län Jämtlands län Blekinge län Dalarnas län Gotlands län Hallands län Värmlands län Västra Götalands län Västmanlands län Gävleborgs län Kronobergs län Norrbottens län Kalmar län Uppsala län Stockholms län Skåne län 1 1 1 1 1 2 2 3 3 3 3 4 4 5 5 6 8 11 23 Ej angivet 1 2 § – underhåll 1 9 § – inventarier 2 17 § – rättelse 5 13 § – begravningsplatser 16 3 § – kyrkobyggnader 15 20 25 0 10 20 30 40 50 16 0 5 10 60 Figur 20. Länsvis fördelning av domar och beslut enligt 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 87. Figur 21. Paragrafer i 4 kap. KML som överklagats åren 2000–2008 Totalt antal överklaganden: 87. De fem överklaganden av beslut om rättelse enligt 17 § handlar egentligen bara om två enskilda ärenden. Länsstyrelsens beslut att åter­ ställa en vägg i sakristian i Singö kyrka, där pastoratet utan tillstånd anordnat en utrymningsväg, överklagades till länsrätten som avslog överklagandet. Pastoratet överklagade vidare både till kammarrätten och till Regeringsrätten, vilka inte meddelade prövningstillstånd. Det andra ärendet gällde länsstyrelsens beslut med stöd av 17 § att stoppa pågående omläggning av takplåten på Smedby kyrka. Beslutet överkla­ gades till länsrätten som ansåg att länsstyrelsen hade fog för sitt beslut och avslog överklagandet. Domen överklagades till kammarrätten som inte meddelade prövningstillstånd. Länsstyrelsens beslut enligt 9 § att inte godkänna ommålning av en Kristusfigur på altaruppsatsen i Slätthögs kyrka överklagades till länsrätten som avslog överklagandet. Länsrätten biföll Fränninge och Vollsjö kyrkliga samfällighets begäran att få sätta tillbaka en tidigare uppsatt altaruppsats i Vollsjö kyrka. Överklagandet enligt 2 § gällde Gustav Vasa församlings begäran att få sätta upp två flaggstänger vid Gustav Vasa kyrka som länsrätten biföll. Posten ”ej angivet” gäller en dom där det inte framgår vilken para­ graf som överklagats, och där länsrätten avskrev ärendet. R esultat av utvä r d er i n g e n 33 Ny byggnad Inre installationer Rivning Övrigt Läktare Bänkar Orgel Inre arbeten Yttre arbeten 0 2 2 3 3 5 Utvidgning Församlingshem Staty på kyrkogård Ombyggnad av gravkvarter Armatur Askgravlund 7 7 15 16 1 1 1 1 2 2 2 2 2 4 Minneslund Ta ned träd och buskar Rivning Mur och staket 20 0 1 2 5 10 15 3 4 Figur 22. Vilken typ av åtgärder enligt 4 kap. 3 § KML som överklagats. Totalt antal överklaganden: 60. Figur 23. Vilken typ av åtgärder enligt 4 kap. 13 § KML som överklagats. Totalt antal överklaganden: 18. Kommentar – figur 22 Det är svårt att se några enhetliga eller tydliga tendenser till att en viss typ av åtgärd, till exempel borttagande av bänkar, behandlas olika i domstolarna. Den enda lite mer tydliga tendensen man kan läsa ut är att överklaganden av avslag på ansökan för ändring av tak och fasad på kyrkorna oftare leder till avslag på överklagan än motsvarande över­ klaganden gällande interiöra arbeten. Posten ”övrigt” rör ärenden som borde ha överklagats enligt andra paragrafer i 4 kap. KML, två domar gällde ett ärende för en begrav­ ningsplats och en dom gällde deposition av kyrkliga inventarier. Kommentar – figur 23 Antalet överklaganden som rör begravningsplatser är för få för att dra några slutsatser av angående vilken typ av åtgärder som bifallits respek­ tive avslagits av domstolarna. Den enda tydliga tendens vi kan se här är att i samtliga fall där enskilda personer överklagat beslut eller domar gäl­ lande gravvårdar har domstolarna avskrivit eller avvisat målet. Överkla­ ganden av ärenden enligt begravningslagen (1990:1144) handläggs inte av kulturmiljövården utan av andra enheter på länsstyrelserna. Kommentar – figur 24 Större delen av överklagandena som gäller 4 kap. KML har gjorts av församlingar eller pastorat eller andra delar av Svenska kyrkan. Det som nästan uteslutande överklagats är länsstyrelsernas avslag på fråga om tillstånd till olika åtgärder på kyrkobyggnad eller begravningsplats. De överklaganden som enskilda personer har gjort har i de flesta fall lett fram till att domstolarna konstaterat att den klagande inte har rätt att överklaga och därefter avskrivit målet. 34 R esultat av utvä r d er i n g e n Länsstyrelsen 2 Återvisar till länsstyrelsen Delvis bifall 1 1 2 2 3 5 6 19 27 Riksantikvarieämbetet 2 Upphäver länsstyrelsens beslut Ger tillstånd Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen 3 Ändrar länsstyrelsens beslut Avskriver målet Enskilda personer 12 Avvisar målet Bifall Svenska kyrkan 68 Avslag 0 5 10 15 20 25 0 10 20 30 40 50 60 70 30 Figur 24. Vem har överklagat ärenden enligt 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal överklaganden: 87. Figur 25. Domar och beslut i länsrätter gällande 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 66. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen har till kammarrätten överkla­ gat tre olika länsrättsdomar gällande ändring av orgelfasad, borttagning av bänkinredning och solceller på kyrktak. Utfallet i kammarrätterna har i samtliga fall blivit bifall och att länsrätternas domar har upphävts. Även de överklaganden som två länsstyrelser gjort till kammarrätter bifölls om än inte fullt ut. Det gällde rivning av ekonomibyggnader på Skogskyrkogården i Gävle, där kammarrätten medgav rivning till en yngre byggnad (ett drivmedelsförråd). Länsrätten hade dock medgett rivning av samtliga byggnader. Riksantikvarieämbetets överklagan av länsstyrelsens beslut om depo­ sition av en mitra i Linköpings domkyrka bifölls av länsrätten och läns­ styrelsens beslut upphävdes. Däremot avslog länsrätten Riksantikvarie­ ämbetets överklagan av länsstyrelsens beslut om en stationsuppgång för Citybanan på S:t Johanneskyrkans kyrkotomt i Malmö. Länsantikva­ rien lämnade här avvikande mening till länsstyrelsens beslut. Kommentar – figur 25 23 av de 27 avslagen i länsrätterna gällde överklaganden av länsstyrel­ sebeslut som Svenska kyrkan gjort och där sökande inte fått tillstånd för begärda förändringar. Överklagandena gällde såväl yttre som inre åtgärder i kyrkobyggnader som åtgärder på begravningsplatser och inga särskilda tendenser kan urskiljas utifrån domsluten. De tre övriga gällde i två fall enskilda personers överklagan av länsstyrelsebeslut och den redan nämnda överklagan som Riksantikvarieämbetet gjorde av länsstyrelsens beslut om en stationsuppgång vid S:t Johanneskyrkan. De mål som avvisats gällde överklaganden från enskilda personer. De avskrivna målen var i ett fall en överklagan från enskild person och i övrigt mål där Svenska kyrkan tog tillbaka överklagandet. R esultat av utvä r d er i n g e n 35 Ändrar länsrättens dom 1 Bifall 2 Upphäver länsrättens dom 2 Avslag 1 Ej prövningstillstånd 3 Bifall 2 Avslag 0 1 2 3 4 5 6 6 Ej prövningstillstånd 0 1 2 3 4 4 Figur 26. Domar och beslut i kammarrätter gällande 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 14. Figur 27. Domar och beslut i Regeringsrätten gällande 4 kap. KML åren 2000–2008. Totalt antal domar och beslut: 7. Om man drar bort de elva överklaganden som avskrevs eller avvi­ sades återstår 55 domar eller beslut av länsrätterna. Av dessa blev det i nära hälften (27 st.) av fallen avslag på överklagandena. Bara i ett fall (S:t Johanneskyrkan) gick avslaget inte på kulturmiljövårdens linje. Av de återstående 28 avgörandena i länsrätterna har i de allra flesta fall överklagandena bifallits och Svenska kyrkan har fått möjlighet att göra de förändringar som man begärde. Ett bifall gällde redan nämnda Riksantikvarieämbetets överklagan av deposition av en mitra i Linkö­ pings domkyrka. Med andra ord har antalet domslut i länsrätterna till lika stora delar gått på kulturmiljövårdens linje. Vissa domslut överklagades dock till kammar­ rätten som i vissa fall upphävde domar av länsrätten, se vidare nedan. Kommentar – figur 26 Utslagen i kammarrätterna är mer entydiga. Samtliga domslut kan sägas vara till kulturmiljövårdens fördel. I de fall Svenska kyrkan ­ besvärat sig har överklagandena avslagits eller inte getts prövnings­ ­ tillstånd. De överklaganden som gjorts av Riksantikvarieämbetet och/ eller länsstyrelserna har bifallits eller så har länsrätternas domar ändrats. Kammarrätterna har alltså gjort andra bedömningar än länsrätterna. Kommentar – figur 27 Regeringsrätten har i två fall bifallit Svenska kyrkans överklaganden. Hammarslöv församling fick i Regeringsrätten rätt att riva Maglarps nya kyrka. Likaså fick Björklinge Skuttunge Viksta kyrkliga samfäl­ lighet tillstånd att riva orgelläktaren i Viksta kyrka. Regeringsrättens avslag gällde församlingens önskan att installera solceller på taket på Fläckebo kyrka. Med andra ord är avgörandena i Regeringsrätten inte lika entydigt i linje med kulturmiljövårdens framförda argument som förhållandena var i kammarrätterna. 36 R esultat av utvä r d er i n g e n 8 7 6 5 4 3 2 3 2 1 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2 1 1 1 1 2 1 1 1 7 7 Länsrätt Kammarrätt Regeringsrätt 1 0 Figur 28. Antal domar i länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätt gällande 4 kap. KML där Riksantikvarieämbetet medverkat 2000–2008. Kommentar – figur 28 Riksantikvarieämbetet har avgett yttranden i 31 fall till domstolarna (36 procent av det totala antalet). Det är alltså betydligt vanligare att dom­ stolarna vänder sig till Riksantikvarieämbetet med begäran om ett ytt­ rande i kyrkoärenden än för fornminnes och byggnadsminnes­ ärenden. I 24 fall har Riksantikvarieämbetet avstyrkt och i sju fall tillstyrkt över­ klagandena. Samtliga av de överklaganden som ­ R iksantikvarieämbetet tillstyrkte har även lett till en bifallande dom för den som överklagat. I de fall Riksantikvarieämbetet avstyrkte i sina yttranden blev utfallet; 15 avslag, sex bifall, två delvis bifall och i en kammarrättsdom ändrades länsrättens dom. De överklaganden som bifölls, trots Riksantikvarie­ ämbetets avstyrkan till bifall, gällde förutom de redan nämnda reger­ ingsrättsdomarna, överklaganden rörande nytt uppvärmningssystem i Ore kyrka och anläggande av en askgravlund vid Fröskogs kyrka. Slutsatsen av Riksantikvarieämbetets medverkan är att det i de allra flesta fall lett fram till en dom i enlighet med Riksantikvarieämbetets yttranden. Slutsatser 4 kap. KML Ett fåtal av länsstyrelsernas beslut avseende de kyrkliga ­ kulturminnena överklagas till domstol. Antalet överklagade beslut varierar mellan åren och mellan länen och det är inte alla beslut om att en åtgärd inte får genomföras som överklagas. Under åren 2005– 2008 fattades totalt 6  961 beslut av länsstyrelserna för åtgärder enligt 4 kap. KML. Av 96 länsstyrelsebeslut fattade mellan åren 2005–2008 som innebar avslag på sökt tillstånd enligt 3 och 13 §§ KML, överklagades cirka hälften, 47 beslut. Av besluten, om att inte bevilja tillstånd, berör 70 stycken kyrkobyggnad eller kyrkotomt enligt 3 §. R esultat av utvä r d er i n g e n 37 Av de överklagade besluten angående avslag på sökt åtgärd berör de flesta åtgärder som omfattar byggnaden, men även nekade åtgärder rörande fast inredning överklagas, som t.ex. åtgärder rörande ­ orgel och borttagande av bänkinredning. Det är följdriktigt att de flesta över­ klaganden berör 3 § eftersom de flesta besluten fattas enligt denna paragraf. ­ De beslut enligt 13 § som överklagas omfattar bland annat anläg­ gande av askgravlund och minneslund men även åtgärder avseende murar och staket. ­ Endast två beslut som rör kyrkliga inventarier har överklagats under perioden 2000–2008. Det finns län som har många ärenden men få överklaganden och län med färre beslut som har fler överklaganden. Detta kan vi konstatera vid en jämförelse med den statistik som Riksantikvarieämbetet har sam­ manställt av länsstyrelsernas beslut. (Se Rapport från Riksantikvarie­ ämbetet 2008:6.) Under tidsperioden har prövningstillstånd begärts i Regeringsrätten för sju ärenden. Två av dessa fick bifall, ett fick avslag, övriga fyra ären­ den fick inte prövningstillstånd. Av de två överklaganden som bifölls, dvs. Hammarslövs församlings ärende om rivning av ­ Maglarps nya kyrka och Björklinge Skuttunge Viksta kyrkliga samfällighets tillstånd att riva orgel­ läktaren i Viksta kyrka kommenteras det första ärendet i denna rapport. Riksantikvarieämbetet har avgett yttranden i 31 mål (36 procent av det totala antalet) i domstolarna. Det är betydligt vanligare att dom­ stolarna vänder sig till Riksantikvarieämbetet med begäran om ett ytt­ rande i kyrkoärenden än för fornminnes- och byggnadsminnesärenden. I 24 ärenden gällande 4 kap. har Riksantikvarieämbetet avstyrkt bifall till överklagan och i sju fall yrkat att överklagan ska bifallas, dvs. gått på den klagandes linje. 38 k o mme n tera d e d o mar 4. Kommenterade domar I de följande kapitlen kommenteras ett antal domar av speciellt intresse för kulturmiljövården. I vissa fall rör det sig även om domar med väg­ ledande avgöranden. Urvalet av de kommenterade domarna har gjorts av Riksantikvarieämbetet och får betecknas som subjektivt. Det kan även förekomma andra intressanta domar som inte tagits med här. 4.1. Fornlämningsområde enligt 2 kap. 2 § KML En studie av domar som berör fornlämningsområde enligt 2 kap. 2   § KML visar på att mycket få domstolar tar ställning till fornlämningsområdenas storlek och omfattning, utan domstolarna tycks godta den bedömning som länsstyrelserna har gjort. I stället gör domstolarna en intresseavvägning utifrån 2 kap. 12 § 2 stycket, ”Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd ­ endast om ­ fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.” Nedan följer referat av två ­ domar, varav den första, en kammarrättsdom, faktiskt tar upp fornlämnings­ områdets storlek och kommer fram till en annan bedömning än den som länsstyrelsen gjort, vilket också får en avgörande ­ betydelse för utfallet. Den andra refererade domen får representera flertalet domar i länsrätterna där enskild person har sökt tillstånd, oftast till nybyggnation. Länsstyrelsen har avslagit begäran med hänvisning till att platsen för det sökta tillståndet ­ ligger inom ett fornlämningsområde. Mål i Kammarrätten i Jönköping Mål nr: 3864-05 Klagande: Enskild person Motpart: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Saken: Tillstånd enligt 2 kap. 12 § KML för uppförande av vindkraftverk samt anläggande av väg Berörda typer av fornlämningar: Fornlämningsområde med gånggrifter, stensättningar och hög Klaganden fick avslag hos länsstyrelsen på ansökan om tillstånd till ­ anläggandet av två vindkraftverk och väg till dessa. Länsstyrel­ sens avslag motiverades av att kulturlandskapet på platsen endast i mindre grad är påverkat av senare tiders agrara strukturomvandling och tidsdjupet är fortfarande tydligt i landskapet. I området finns en koncentration av fornlämningar som beskriver perioden yngre sten­ ålder – järnålder. Länsstyrelsen menade att bevarandevärdet är högt. k o mme n tera d e d o mar 39 ­ indkraftverken skulle skada möjligheten att förstå och uppleva det V förhistoriska landskap­ utnyttjandet och de rumsliga relationer som fornlämningarna beskriver. Överklagan i länsrätten gav avslag, dock hade en av rättens ledamöter skiljaktig mening och anförde ”att intres­ set av att exploatera området genom de två planerade vindkraftverken väsentligen över­ stiger intresset av att bevara området i nuvarande skick och bifaller därför … överklagande”. Länsrättens dom överklagades till kammarrätten. Klaganden an­ förde i kammarrätten att intresset av att anlägga vindkraftverken var betydande för honom ur ekonomisk synpunkt, att den miljö som skulle beaktas vid intresseavvägningen var ett storskaligt och modernt livs­ medelsjordbruk samt att anläggandet av vindkraftverk är ett betydande allmänt intresse. Han hävdade vidare att fornlämningsområdet bedöms av länsstyrelsen på ett sätt som inte stöds av KML. Länsstyrelsen förtydligade att den föreslagna åtgärden skulle hamna inom fornlämningsområdet till de aktuella fornlämningarna. Förutom 2 kap. KML citerades också prop. 1987/88:104 s. 35f och Underrät­ telser från Riksantikvarieämbetet 1999:1 s. 20 samt prop. 1987/88:104 s. 73. Vidare framhölls bland annat att områdets omfattning måste Figur 29. En av de i målet berörda gånggrifterna (RAÄ-nummer 19 i Gudhems socken, Falköpings kommun) där kammarrätten menar att fornlämningsområdet inte kan utvidgas förbi det sluttande fältets krön. Foto: Eva Wikström, Riks­ antikvarieämbetet 2005. 40 k o mme n tera d e d o mar bedömas utifrån förhållandena på den enskilda fornlämningsplatsen. Som allmän regel kan sägas att bestämmelserna i 3 § (avser 3 § i ­ lagen om fornminnen, SFS 1942:350) avser att fornlämningar för fram­ tiden ska behålla ett så fritt läge att det i görligaste mån motsvarar de ­ ursprungliga förhållandena. Vid bedömningen av skyddsområdets storlek anses därför de topografiska gränserna avgörande. Det normala förfarandet är att man i första hand söker ansluta till befintliga, natur­ liga gränslinjer i landskapet, såsom ett vattendrag, en höjdrygg eller en siktlinje från fornlämningen. Är fornlämningar spridda över ett större område är det ibland inte tillfyllest att de olika fornlämningsområdena bedöms var för sig. Hänsyn tas då i stället till fornlämningarnas inbör­ des kulturhistoriska sammanhang och deras läge i kulturlandskapet. Det tillhörande området avser principiellt den mark kring lämningarna som i samband med deras tillkomst torde ha nyttjats på visst sätt och som därför bedöms ha betydelse för förståelsen av fornlämningen. Ett ingrepp genom byggande i ett område beläget mellan olika fornläm­ ningar kan därför vara olämpligt även om avståndet till de enskilda fornlämningarna är relativt stort. Länsstyrelsen hävdade vidare att påståendet om att den sökta etableringen inte skulle innebära något ­ fysiskt ingrepp i kända eller okända fornlämningar alltså är felaktigt då det bygger på en tolkning av fornlämningsbegreppet som inte stämmer med lagförarbetena. Riksantikvarieämbetet yttrade sig i målet. I yttrandet framhölls forn­ lämningarnas unicitet och stora upplevelsevärde och Riksantikvarie­ ämbetet menade att fornlämningarnas art och läge i landskapet är av sådan karaktär och dignitet att ett relativt stort fornlämningsområde behövs för att bevara dem i lämplig miljö. En etablering av vindkraft­ verk och ny väg skulle innebära en väsentlig ändring av och skada på fornlämningen. De aktuella fornlämningarna är av mycket stor bety­ delse nationellt sett, tillstånd till etablering bör inte accepteras inom fornlämningsområdet. I kammarrättens bedömning diskuterades kort storleken på fornläm­ ningsområdet och om detta kan ges olika omfattning beroende på typ av åtgärd. Kammarrätten menade att den frågan bör besvaras nekande. Det förhållandet att en fornlämning med tillhörande fornlämnings­ område kan påverkas på olika sätt av olika åtgärder, t.ex. en vattenled­ ning respektive ett vindkraftverk, faller i stället in under prövningen enligt 2 kap. 12 § andra stycket KML. Rätten bedömde att resterna av det historiska odlingslandskapet hade gått förlorade och att trakten har en omisskännlig karaktär av modernt, storskaligt åkerbruk. I det aktuella fallet menade man att fornlämningsområdet inte kan utvidgas ”förbi det sluttande fältets krön eller i annan riktning på så vis att varje synlig förändring från modern tid vore utesluten.” Detta innebar alltså att inga hinder enligt KML föreligger för det norra vindkraftverket, medan däremot det södra vindkraftverket hamnar inom fornlämnings­ området och där krävs tillstånd enligt KML. Vid avvägningen som k o mme n tera d e d o mar 41 ska göras fann rätten att det hinder som bevarandet av miljön inom fornlämningsområdet medför inte var orimligt. Tillstånd ska därför inte ges i det fallet. Kammarrätten förordnade att KML inte utgör hinder mot att det norra vindkraftverket uppförs, men avslog överklagandet beträffande det södra. Angående vägen visades målet åter till länsstyrelsen för an­ givande av vilka åtgärder som fick göras samt vilka villkor som skulle gälla. En ledamot av rätten anmälde skiljaktig mening. Han menade att inget av vindkraftverken skulle hamna inom fornlämningsområde och hänvisade till ett tidigare beslut av länsstyrelsen i samband med en vat­ tenledningsdragning. Riksantikvarieämbetets kommentar: Ett exempel på en av de fåtaliga domar där domstolen diskuterar forn­ lämningsområdets storlek och utbredning. Detta ligger till grund för domen. Kammarrättens uppfattning var att fornlämningsområdets storlek och omfattning inte kan förändras beroende på åtgärd, utan olika föreslagna åtgärder ska i stället prövas enligt 12 § andra stycket, dvs. länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse. Mål i Länsrätten i Uppsala län Mål nr: 174-05 Klagande: Enskild person Motpart: Länsstyrelsen i Uppsala län Saken: Ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 12 § KML till uppförande av bostadshus Berörd typ av fornlämning: Fornlämningsområde med skålgropsförekomster och skärvstensförekomster Länsstyrelsen avslog ansökan om tillstånd till uppförande av bostadshus på den sökta platsen. Beslutet motiverades med att den planerade tom­ ten ligger inom fornlämningsområde för ett stort antal hällristningar samt skärvstensförekomster. Uppförandet av bostadsbebyggelse på den aktuella platsen skulle utgöra ett icke acceptabelt intrång i fornläm­ ningsområdet. Området är också riksintresse för kulturmiljö­ vården, konstituerat av ett ålderdomligt odlingslandskap med en av landets mest koncentrerade fornlämningsmiljöer från bronsåldern. Länsstyrel­ sen strävar efter att landskapets särprägel ska bestå. Ny bebyggelse är inte förenligt med riksintresset. 42 k o mme n tera d e d o mar Den klagande yrkade i sitt överklagande till länsrätten tillstånd till nybyggnation och anförde att det tidigare lämnats tillstånd till att bygga nya hus endast 150 meter från den nu aktuella platsen. På denna ­ plats har också tidigare funnits bebyggelse, grunder finns kvar efter denna bebyggelse och det är nu bara att bygga upp huset igen. Riksantikvarieämbetet yttrade sig i målet efter besiktning på plat­ sen och anförde att länsstyrelsens bedömning av det sammanhängande fornlämningsområdet var befogat i förhållande till fornlämningarnas art, betydelse och läge i odlingslandskapet. Riksantikvarieämbetet me­ nade att området har ett högt upplevelsevärde och är relativt ostört av senare tids bebyggelse. Riksantikvarieämbetet delar länsstyrelsens uppfattning att överklagandet ska avslås. Länsrätten konstaterar att den föreslagna nybyggnationen ska ske i ett område som är klassat som fornlämningsområde av länsstyrelsen. Ett sådant område avser att skydda fasta fornlämningar som endast får rubbas, ändras eller tas bort om de medför hinder eller olägen­ het som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse. Tillstånd kan bara komma ifråga om det vid en noggrann intresse­ avvägning framkommer skäl som är mycket tunga i förhållanden till fornlämningens betydelse. Länsrätten hänvisar till Riksantikvarie­ ämbetets yttrande och finner att intresset för att uppföra bebyggelsen inte ­ väsentligen överstiger intresset av att bevara fornlämningen. Över­ klagandet avslogs därför. Länsrätten var inte enig. En ledamot anförde skiljaktig mening och menade att det inte fanns några synliga fornminnen på den aktuel­ la platsen så upplevelsevärdet för allmänheten kan inte ha varit sär­ skilt högt. Den klagande hade starkt intresse av att disponera marken som gått i arv i släkten i generationer. Ledamoten menade därför att intresset att uppföra byggnaden vägde tyngre än intresset av att bevara ­ fornlämningen. Domen överklagades senare till kammarrätt, även där blev det avslag. Kammarrätten menade att den klagandes intresse av att upp­ föra ett bostadshus på aktuell plats inte väsentligt översteg intresset att bevara fornlämningarna. Kammarrätten menade också att bebyggelsen var möjlig på annan del av fastigheten. Riksantikvarieämbetets kommentar: Ett exempel på domslut där domstolen gör en intresseavvägning enligt 2 kap. 12 § 2 stycket. Fornlämningsområdets storlek eller avgränsning diskuteras inte alls. k o mme n tera d e d o mar 43 4.2. ”Uppdragsarkeologi” enligt 2 kap.11–13 §§ KML Under perioden 2000 till 2008 har 21 länsstyrelsebeslut angående uppdragsarkeologi överklagats till länsrätt och i tre fall har länsrättsdomen överklagats till kammarrätten. Av dessa domar gäller samtliga länsstyrelsens hantering av anbudsförfarandet och den klagande parten i dessa fall är undersökare som inte har blivit tilldelade de aktuella undersökningarna. I ett fall har Riks­ antikvarieämbetet överklagat ett beslut baserat på ett ­ anbudsförfarande. Däremot har företagaren, som får bekosta de arkeologiska ­ undersökningarna, inte i något fall varit den överklagande parten. Mellan åren 2000 till 2005 var antalet överklaganden förhållandevis få och varierade mellan noll till tre per år. År 2006 ökade antalet överklaganden markant till sex för att de senaste två åren vara fem respektive tre stycken. Den 1 januari 2008 trädde nya reviderade föreskrifter för uppdrags­ arkeologin i kraft. Detta gör att flertalet domar till och med 2007 är mindre intressanta att kommentera och de tre länsrättsdomarna från 2008 har inte bedömts som vägledande för lag­ tillämpningen. En framställan som återkommer i flera överklaganden rör frågan om EU:s upphandlingsdirektiv och EG-fördragets regler om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster är tillämpliga vid länsstyrelsens hantering av anbudsförfarande. Ytterst rör detta frågan om att Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) inte enligt KML gäller inom uppdragsarkeologin. Den nedan kommenterade kammarrättsdomen är den senaste i rad av överklaganden baserade på just EU direktivens ordalydelser. Mål i Kammarrätten i Stockholm Mål nr: 7590-06 Klagande: Stiftelsen Societas Archaeologica Upsaliensis Motpart: Länsstyrelsen i Södermanlands län Saken: Upphandlingsliknande förfarande av särskild arkeologisk undersökning enligt 2 kap 13 § KML Berörd typ av fornlämning: Boplats Länsstyrelsen genomförde i mars 2006 ett anbudsförfarande inför en särskild undersökning av en stenåldersboplats (RAÄ 39) i ­ Katrineholms kommun. Undersökningsplaner lämnades in av Stiftelsen Societas A rchaeologica Upsaliensis (SAU) i samarbete med Södermanlands ­ museum, av Riksantikvarieämbetet UV Mitt (UV) samt av Arkeologi­ konsult AB (AK). Länsstyrelsen beslutade, efter att ha begärt in en reviderad undersökningsplan, att den särskilda undersökningen skulle utföras av UV. SAU respektive AK överklagade länsstyrelsens beslut till länsrätten och yrkade att länsrätten skulle undanröja länsstyrelsens beslut rörande val av undersökare. Länsrätten avslog båda överklagan­ dena (Mål nr 1592-06 och 1533-06). 44 k o mme n tera d e d o mar SAU valde att driva frågan vidare och överklagade därför länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm. Liksom i sitt yrkande till läns­ rätten anförde SAU som grund för sitt överklagande bland annat att länsstyrelsen vid val av undersökare ska beakta bestämmelserna i EU:s upphandlingsdirektiv (direktiv 2004/18/EG) och EG-fördragets regler om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Upphandlingsdirektivet reglerar när och hur offentliga myndigheter ska handla upp varor, tjänster och byggentreprenader. För att upphand­ lingsdirektivet ska vara tillämpligt ska det vara fråga om ett ”offentligt kontrakt”, dvs. ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som sluts mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphand­ lande myndigheter (Upphandlingsdirektivet artikel 1.2). EU betonar fri konkurrens mellan företag och betydelsen av att företag kan agera på lika villkor, men EG-fördraget anger också att ­ fördragets bestämmelser inte är tillämpliga på sådan verksamhet som hos medlemsländerna är förenad med offentlig makt (artiklar 45 och 55). I dessa fall ska inte heller upphandlingsdirektivets regler om tjänste­ upphandling tillämpas. SAU ifrågasätter inte att länsstyrelsen beslut om en undersökning är att ses som ”utövande av offentlig makt” som är det EG-rättsliga begreppet som kan jämställas med det svenska ”myndighets­ ­ utövning”. Däremot hävdar SAU att beslutet om vem som ska utföra under­ sökningen inte ska ses som utövande av offentlig makt i och med att undersökaren inte har några befogenheter att utöva sådan offentlig ­ makt. Länsstyrelsen har således genomfört en tjänstupphandling även om länsstyrelsen inte själv sluter avtal med undersökaren, eftersom valet av undersökare helt sker i statens intresse och för statens räkning. ­ Anbudsförfarandet genomförs i statens intresse och därför kan läns­ styrelsen som statens företrädare inte undgå kraven i upphandlings­ direktivet genom att låta en annan part (undersökaren) underteckna kontraktet. Detta strider enligt SAU mot syftet med upphandlings­ direktivet, vilket är att tillgodose gemenskapens krav på fri rörlighet av tjänster m.m. Enligt kammarrättens mening kan genomförandet av en uppdrags­ arkeologisk undersökning inte sägas vara i sig direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt. Artiklarna 45 och 55 i EGfördraget utesluter alltså inte att upphandlingsdirektivet tillämpas vid anbudsförfarandet i det aktuella fallet. Men för att upphandlings­ direktivet ska vara tillämpligt krävs att den upphandlande myndig­ heten, i detta fall länsstyrelsen, är den part som sluter avtal med den leverantör (under­ sökaren) som handlats upp. Inom den uppdrags­ arkeologiska verksamheten är det dock företagaren som sluter avtal med undersökaren. Avtalet innebär ömsesidiga förpliktelser såsom att företagaren ska betala för undersökningen och undersökaren ska leve­ ­ rera tjänster (­ genomföra undersökningen). Däremot torde avtalet inte innebära några förpliktelser för länsstyrelsen. Kammarrätten finner k o mme n tera d e d o mar 45 därför att det inte finns tillräckliga skäl att betrakta länsstyrelsen som undersökarens kontrakts­ part eller av andra skäl bedöma att upphand­ lingsdirektivet är tillämpligt i det aktuella fallet. Kammarrätten fann inget stöd för SAU:s yrkande vare sig i inhemsk svenska lag (LOU) eller i gemenskapsrätten och yrkandet avslogs därför. Riksantikvarieämbetets kommentar: Frågan om EU:s regler för offentlig upphandling är tillämpliga på upp­ dragsarkeologisk verksamhet behandlades redan 2003 i en dom från Kammarrätten i Stockholm (Mål 1455-03). Även då ansåg kammarrätten att det dåvarande upphandlingsdirektivet (92/50) endast var ­ tillämpligt när den upphandlande myndigheten själv var kontraktspart och att läns­ styrelsen inte ingår något sådant ”offentligt upphandlingskontrakt” i samband med genomförandet av en arkeologisk undersökning. De båda kammarrättsdomarna innebär således att länsstyrelsen själv måste vara den part som ingår avtal med undersökaren för att EG:s upphandlingsdirektiv och i förlängningen även LOU ska vara tillämplig. Detta ställningstagande överensstämmer med regeringens bedömning i propositionen Uppdragsarkeologi m.m. (1996/97:99). Dä­ remot avviker kammarrättens dom i ovan refererade mål i sin syn på att genomförandet av en uppdragsarkeologisk undersökning inte ska ses som myndighetsutövning med den som regeringen framförde i pro­ positionen 1996/97:99. Regeringen ansåg då att länsstyrelsens beslut i alla dess delar var att anse som myndighetsutövning, dvs. inklusive angivandet av vem som ska utföra en undersökning. 46 k o mme n tera d e d o mar 4.3. Ersättning enligt 2 kap. 14 och 15 §§ KML Enligt huvudregeln i 2 kap. KML ska den som utför ett arbetsföretag som berör fast fornlämning svara för kostnaden för åtgärder enligt 13 §. Det finns dock situationer då undantag görs från företagarens generella kostnadsansvar vilka anges i 2 kap. 14 § andra stycket KML. Företagaren svarar inte för kostnad som 1. hänför sig till en fornlämning som inte förut varit känd, 2. väsentligt över­ stiger vad länsstyrelsen angett i beslut om tillstånd enligt 13 § första stycket, 3. hänför sig till arkeologisk förundersökning ­ enligt 13  § andra stycket, om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd till ingrepp i fornlämningen enligt 12 § andra stycket, eller 4. hänför sig till arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning enligt 13 §, om det visar sig att någon fornlämning inte berörs av arbetsföretaget. Enligt 2 kap. 25 § får länsstyrelsernas beslut inte överklagas när det gäller beslut om kostnad för förundersökning eller särskild undersökning enligt 14 § andra stycket. Den som är missnöjd med ett sådant beslut kan däremot väcka talan mot staten vid fastighetsdomstolen. Detta har gjorts i ett fall, domen refereras nedan. Mål i Göteborgs tingsrätt (fastighetsdomstolen) Mål nr F 4113-02 Klagande: Enskild person Motpart: Staten genom Riksantikvarieämbetet Saken: Befrielse från kostnadsansvar enligt 2 kap. 14 § andra stycket, punkt 4 KML Berörd typ av fornlämning: stenåldersboplats I samband med att tre tomter skulle avstyckas från en jordbruks­ fastighet beslutade Länsstyrelsen i Västra Götalands län att en arkeo­ logisk förundersökning enligt 13 § KML skulle utföras. På fastig­ heten finns en stenåldersboplats med osäker utbredning. Syftet med förundersökningen var att avgränsa boplatsen och kontrollera att de föreslagna byggnadslägena inte skulle komma att beröras av fornläm­ ningen. Kostnaden skulle betalas av fastighetsägaren enligt 2 kap. 14 § första stycket KML. Vid förundersökningen framkom inga ytterligare fynd. Länsstyrelsen hade därför ingenting att erinra mot den planerade byggnationen. Sedan länsstyrelsen fakturerat fastighetsägaren kostna­ derna för förundersökningen begärde fastighetsägaren befrielse från kostnadsansvar med hänvisning till 2 kap. 14 § andra stycket, punkt 4. Länsstyrelsen avslog begäran om kostnadsbefrielse varvid fastighets­ ägaren väckte talan mot staten genom Riksantikvarieämbetet. I sin utveckling av talan till fastighetsdomstolen anförde klaganden att förundersökningen gav vetskap om att boplatsen var koncentrerad till en intilliggande platå varför de aktuella avstyckningarna hamnade relativt långt ifrån den fasta fornlämningen och att det därmed blev känt att fastighetsbildningsområdet inte utgör ett fornlämningsom­ råde. En betalningsplikt måste bygga på att det genom själva förunder­ k o mme n tera d e d o mar 47 sökningen har framkommit att en fast fornlämning inom fastighets­ bildningsområdet verkligen berörs. Genom förundersökningen har det emellertid framkommit att länsstyrelsen haft fel i sitt antagande och att inget skyddsvärt stod att finna på fastighetsbildningsområdet. Denna oriktiga bedömning ska inte gå ut över den som utför arbetsföretaget i form av betalningsplikt för genomförd förundersökning. Riksantikvarieämbetet avstyrkte överklagandet och anförde att länsstyrelsen prövat frågan om fornlämningsområdets utsträckning och funnit att den planerade exploateringen ligger inom fornlämnings­ området. Hade exploateringen legat utanför detta område hade något tillstånd inte behövts. Av resultatet från förundersökningen kunde den slutsatsen dras att boplatsens fysiska utbredning inte sträckte sig in på det område där förundersökningen genomfördes. Detta betyder emeller­ tid inte att denna plats inte ingår i det område som enligt 2 kap. 2 § KML hör till en fornlämning och som benämns fornlämnings­ område. Syftet med den arkeologiska förundersökningen var att få ett tillfredsställande underlag för prövning av frågan om tillstånd enligt 2 kap. 12 § KML, bland annat syftande till att se hur långt boplatsen sträckte sig. Det är således fråga om en exploatering inom den fasta fornlämningen, varför undantagsbestämmelsen i 2 kap. 14 § andra stycket, punkt 4. KML inte är tillämplig. Bestämmelsen avser de fall då en förundersökning görs utan att någon fornlämning finns eller fall då det vid förundersökningen visar sig att det man trodde var en forn­ lämning i själva verket var någonting annat. Det är då inte fråga om att rubba, ta bort eller ändra en fast fornlämning och den enskilde behöver inte stå för kostnaderna när en förundersökning ändå görs. I detta fall kan konstateras både att fornlämningen finns och att den berörs, varför den åberopade bestämmelsen inte är tillämplig. Fastighetsdomstolen konstaterar i likhet med Riksantikvarieämbetet att de aktuella avstyckningarna ligger inom det område som länssty­ relsen bedömt vara fornlämningsområde eftersom länsstyrelsen fun­ nit skäl att förordna om en arkeologisk förundersökning. Man betonar vikten av att länsstyrelsen noga prövar behovet av en förundersökning. Enbart det förhållandet att ett arbetsföretag berör ett fornlämnings­ område är inte alltid tillräckligt skäl för att besluta om en förunder­ sökning. Beslutet måste grundas på länsstyrelsens bedömning av ­ risken att det kan förekomma fornlämningar utan synligt märke ovan jord. Eftersom boplatsens exakta utsträckning var okänd krävdes en för­ undersökning som underlag för tillståndsprövningen. Klaganden åbe­ ropar befrielse från kostnadsansvar med hänvisning till 2 kap. 14 § andra stycket 4. Regeln i punkt 4 är en spärr mot att länsstyrelsen beslutar om en för­ undersökning i onödan. I detta fall har en förunder­ sökning varit befogad och berör en tidigare känd fornlämning på så sätt att arbetsföretaget ligger inom fornlämningsområdet. Den klagande är då enligt paragrafens lydelse skyldig att svara för kostnaden. 48 k o mme n tera d e d o mar Överklagandet avslogs. Dessutom fick klaganden ersätta Riksantik­ varieämbetet för rättegångskostnader med 9 530 kronor Riksantikvarieämbetets kommentar: Domen är principiellt viktig eftersom många företagare har svårt att acceptera att de är kostnadsansvariga även i de fall inga fysiska läm­ ningar framkommer vid en förundersökning. Vägras någon tillstånd att ta bort en fornlämning enligt 12 § som när den påträffas var helt okänd och utan synligt märke ovan jord, är han enligt 15 § berättigad till skälig ersättning av allmänna medel, om fornlämningen vållar honom betydande hinder eller olägenhet. Två domar berör 15 § varav den ena domen refereras här. Mål i Svea Hovrätt Mål nr: T 7139-05 Klagande: Enskild person Motpart: Staten genom Riksantikvarieämbetet Saken: Ersättning enligt 2 kap.15 § KML Berörd typ av fornlämning: 10 gravar Den aktuella fastigheten bildades genom avstyckning 1970. Vid av­ styckningen noterade fastighetsbildningsmyndigheten inte den regist­ rerade fornlämningen. År 1976 beviljades bygglov för uppförande av bostadshus med garage. Av bygglovshandlingarna framgår inte att det finns en registrerad fornlämning på fastigheten. De nuvarande ägar­ na förvärvade fastigheten 1982. Vid fastighetsförvärvet fanns ingen anteckning om fornlämningen i fastighetsregistret däremot var forn­ ­ lämningen införd på ekonomiska kartan. I samband med en bygglovs­ ansökan 2001, anförde Länsstyrelsen i Södermanlands län i ett ­ y ttrande till byggnadsnämnden att det med hänsyn till bland annat den aktuella fornlämningen inte var lämpligt att bebygga fastigheten. Genom beslut den 21 januari 2002 lämnade länsstyrelsen inte tillstånd till schaktning på fastigheten bland annat med hänvisning till att markarbeten skulle innebära ingrepp i fornlämningen. Beslutet överklagades till Läns­ rätten i Södermanlands län som genom dom den 3 juni 2002 avslog överklagandet. Ägarna ansökte hos länsstyrelsen om ersättning enligt 2 kap. 15 § KML med 541 144 kronor jämte ränta för det att forn­ lämningen vållat dem betydande hinder och olägenhet. Genom beslut den 3 juli 2003 avslogs ansökan, varvid ägarna väckte talan mot staten genom Riksantikvarieämbetet. I yrkandet till fastighetsdomstolen åberopade markägarna att forn­ lämningen var helt okänd när den påträffades och att den saknade synligt märke ovan jord. Fornlämningen var inte känd hos fastig­ k o mme n tera d e d o mar 49 hetsbildningsmyndigheten, inte heller hos mäklare, byggnadsnämnd eller tidigare ägare. Man menade vidare att det inte kan krävas att en ­ fastighetsköpare ska införskaffa den ekonomiska kartan eller efterhöra ­ hos länsstyrelsen huruvida fornlämningar förekommer på fastigheten. Det vägrade schaktningstillståndet har inneburit betydande hinder och olägenheter eftersom fastigheten inte kan bebyggas och i praktiken inte heller säljas. Riksantikvarieämbetet bestred påståendet att fornlämningen var helt okänd när den påträffades eftersom fornlämningen var antecknad i fornminnesregistret och markerad på ekonomiska kartan. Likaså ansåg Riksantikvarieämbetet att fornlämningen inte saknade synligt märke ovan jord vid påträffandet. Fastighetsdomstolen höll syn på platsen. I fastighetsdomstolens dom diskuteras dels frågan om fornlämningen var helt okänd vid påträffan­ det, dels frågan om fornlämningen var utan synligt märke ovan jord. En fornlämning kan inte anses ha varit helt okänd om den tillstånds­ sökande hade kunnat få besked om fornlämningen vid en förfrågan hos länsstyrelsen, dessutom var fornlämningen markerad på ekonomiska kartan. När det däremot gäller frågan om fornlämningen var synlig ovan jord anser domstolen att det bör tas i beaktande att gravarna inte låg typiskt, att marken var bevuxen med kraftig vegetation, vilket inne­ bär att det inte kan anses att förhållandena var sådana att en lekman hade anledning att misstänka att det fanns en fornlämning på platsen. Fastighetsdomstolen ogillade käromålet. Fastighetsdomstolens dom överklagades till Svea hovrätt. I hovrät­ tens dom resonerade man på samma sätt som i fastighetsdomstolen. Fornlämningen kan inte ha ansetts vara okänd eftersom den vid för­ värvet var införd på ekonomiska kartan. Dessutom hade man fått vet­ skap om fornlämningen om man kontaktat länsstyrelsen. I domen jäm­ förs också med bestämmelser om ersättning i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Hovrätten finner dock med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan såväl fastighetsbildningen genomfördes som bygglo­ vet beviljades samt till att detaljplan saknas, att pågående markanvänd­ ning för fastigheten inte innefattar rätt att uppföra ­ bostadsbebyggelse. Någon skada har därmed inte heller uppkommit. Hovrätten fastställde fastighetsdomstolens dom. Riksantikvarieämbetets kommentar: Domen kan anses bekräfta att en fornlämning är att räkna som känd när den är registrerad i fornminnesregistret och markerad på ekono­ miska kartan. Det är således förvånande att den klagande fick pröv­ ningstillstånd i hovrätten eftersom fornlämningen var både synlig och känd. 50 k o mme n tera d e d o mar 4.4. Metallsökare enligt 2 kap. 18–20 §§ KML Ett landsomfattande förbud mot användande av metall­ sökare infördes i KML 1991. Lagändringen kom till mot bakgrund av det ökande antal plundringar av fornlämningar som kunde ­ observeras. Lagskärpningen kom först att beröra Gotland, därefter Öland för att till slut gälla hela landet, såväl till lands som till sjöss. Det ­ generella förbudet gäller alla, undantagna är endast Riksantikvarie­ ämbetet. Metallsökare får också användas i militär verksamhet och i myndigheters verksamhet för att söka efter ­ annat än fornfynd. Under perioden 2000–2008 har 16 överklaganden skett till länsrätter av länsstyrelsebeslut som berör tillstånd att söka med metallsökare. Tre av dessa har överklagats vidare till kammarrätt varav en företagare fick bifall på sin överklagan. En majoritet av överklagandena har gjorts av privatpersoner som ansökt om tillstånd att få använda metallsökare för letning efter borttappade föremål inom vissa angivna områden, främst badstränder och platser för konserter och marknader. Några överklaganden gäller avslag på ansökan om att använda metallsökare under vatten samt för mineralletning. I flera fall har överklagan sin grund i att den givna tiden för tillstånd anses som omotiverat kort eller att den person som fått tillstånd måste anmäla varje enskild användning i förväg. De faktorer som främst beaktas av länsstyrelserna vid tillståndsprövningarna är närhet till fornlämningar, fornlämningsområden eller att området som sådant är beläget i ett fornlämningsrikt område där man kan misstänka att det finns fornlämningar. Mål i Länsrätten i Värmlands län Mål nr: 30608 Klagande: Enskild person Motpart: Länsstyrelsen i Värmlands län Saken: Tillstånd att använda metallsökare En privatperson önskade genomsöka ett 20-tal badplatser med metall­ sökare efter borttappade saker. Han ansökte om tillstånd för detta hos länsstyrelsen som avslog ansökan. Länsstyrelsen angav som skäl att metallsökare enligt 2 kap. 18 § KML inte får användas om inte ­ ­ annat anges i 19 eller 20 §. Länsstyrelsen bedömde att sökning efter före­ mål som hobbyverksamhet inte utgjorde skäl att lämna tillstånd vid de angivna platserna. Länsstyrelsen konstaterade vidare att flera platser låg ­ i anslutning till eller inom områden som utpekats i länets kulturmiljö­ program och att det vid någon av platserna fanns fornlämningar i när­ området. I länsrätten yrkade den klagande att han skulle beviljas tillstånd och anförde som skäl att om det inte finns något av kulturhistoriskt intresse bör det inte finnas några hinder för metallsökning. Han menade att han fått tillstånd av ett tiotal länsstyrelser tidigare utom i de fall där det har funnits något av kulturhistoriskt intresse. k o mme n tera d e d o mar 51 Länsstyrelsen bestred bifall och anförde bland annat att när förbu­ det att använda metallsökare infördes i lagen nämndes i förarbetena att vissa yrkesmässiga tillstånd bör kunna ges, främst i samband med seriös prospektering och mineraljakt samt bland annat att en jordbru­ kare får använda metallsökare på sin egen mark om det finns rimligt skäl. Vidare framhölls att med hänsyn till behovet att värna fasta forn­ lämningar och fornfynd fick intresset för hobbybruk av metallsökare stå tillbaka. Hobbybruk av metallsökare skulle inte längre vara tillåtet (Prop. 1990:123 s. 15). Länsstyrelsen menade också att man dittills hade gett dispens för ansökningar med ett relevant och godtagbart syfte, t.ex. att ett preciserat föremål ska eftersökas och att den sökande kan göra gällande att det är troligt att föremålet kan hittas inom aktu­ ellt område. Att lämna tillstånd i det aktuella fallet skulle vara att gå utöver vad som kan tillåtas enligt 2 kap. 20 § KML, i så fall vore det generella skyddet verkningslöst, eftersom motsvarande skäl kan åbe­ ropas i de flesta sammanhang. Att vägra tillstånd endast i områden med fornlämningar vore enligt länsstyrelsens mening att gå tillbaka till situationen som gällde före lagändringen 1991, ”vilket inte kan ha varit ­ lagstiftarens mening”. Länsrätten angav i sina domskäl att om länsstyrelsen ska ge tillstånd krävs ”att skäl därtill föreligger”. KML är inte utformad så att det krävs något särskilt skyddsvärt kulturhistoriskt intresse för att metallsökare ska kunna förbjudas. Huvudregeln är att metallsökare är förbjudet, och det krävs något särskilt positivt skäl för att bevilja tillstånd. Länsrätten avslog överklagandet. Riksantikvarieämbetets kommentar: I Riksantikvarieämbetets allmänna råd från 1993 framgår följande om hobbybruk (s.17 ff.): ”Det ges möjlighet att använda metallsökare för fritidsbruk. Länsstyrelsens bedömning bör grundas bland annat på vilka arkeologiska skyddsintressen som föreligger inom ett område som tillstånd söks för. Fritidsbruk av metallsökare kan gälla letande efter specifika föremål, pilspetsar, mineral och liknande. De vanligaste ansökningarna gäller dock ren sakletning efter föremål med historisk anknytning, t.ex. mynt eller kulturhistoriska föremål. Hembygdsforsk­ ning och intresse för arkeologi är positiva förtecken i detta samman­ hang. Det kan dock inte uteslutas att sakletning i inte ringa omfattning bedrivs utifrån samlarbegär och vinstintressen.” De allmänna råden är alltså mer generösa i sin syn på att tillåta hob­ byletning än vad länsrätten är i ovan refererade dom. Både länsstyrelsen och länsrätten åberopar lagtexten och inte de allmänna råden. Möjligen kan man ana ett trendbrott här då flera länsstyrelser under innevarande år (2009) har vägrat tillstånd till hobbyletning, just med hänvisning till det generella förbudet. 52 k o mme n tera d e d o mar 4.5. Villkor vid tillstånd om ändring enligt 3 kap. 14 § KML De allra flesta överklaganden av beslut enligt 3 kap. KML avgörs som redan nämnts i länsrätterna. Nedan följer referat av tre ­ domar, varav den första, en kammarrättsdom som behandlar villkor om antikvarisk kontroll, kommer fram till en annan bedömning än den som länsstyrelsen och länsrätten gjort, vilket också kom att få en avgörande betydelse för den fortsatta ­ tillämpningen. Bland annat med anledning av denna dom har ­ Riksantikvarieämbetet tagit fram en ny vägledning för antikvarisk medverkan. Mål i Länsrätten i Skåne län Mål nr: 7842-04 Mål i Kammarrätten i Göteborg Mål nr: 4835-05 Klagande: Fastighetsägare Motpart: Länsstyrelsen i Skåne län Saken: Villkor om antikvarisk kontroll Länsstyrelsen beslutade att fasadarbeten fick utföras på byggnads­ minnet Kärnan i enlighet med handlingar som hörde till ansökan u ­ nder förut­ sättning att vissa villkor uppfylldes. Bland annat att arbetet skulle stå under antikvarisk kontroll av Regionmuseet Kristianstad/Landsantik­ varien i Skåne. Fastighetsägaren Helsingborgs museer/Kulturmagasinet överklagade länsstyrelsens beslut till länsrätten och yrkade att villkoret om att den antikvariska kontrollen skulle utföras av Regionmuseet togs bort. Till stöd för detta anförde man att kontrollanten skulle utses av Kulturmagasinet som också stod för kostnaden för densamma. Man menade även att Riksantikvarieämbetets ­ allmänna råd om antikva­ risk kontroll var motsägelsefulla och otydliga och inte lämnade något stöd för den uppfattningen att kontrollanten skulle utses av länsstyrel­ sen. Kulturmagasinet anförde även att lagen inte ger stöd för att den antikvariska kontrollen ska utföras av viss person eller myndighet. Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde bland annat att den antikvariske kontrollanten upphandlats av länsstyrelsen enligt LOU. Länsrätten bedömde att krav på att arbetet skulle stå under antikvarisk kontroll var ett sådant villkor som länsstyrelsen har rätt att ställa enligt KML. Vem som ska utse kontrollant anges dock inte i lagtexten, men enligt KML:s förarbeten tyder det på att det är länsstyrelsen som ska utse kontrol­ lant. Länsrätten bedömde sammantaget att då kontrollanten bland annat ska se till att länsstyrelsens beslut följs är det länsstyrelsen som har rätt att utse antikvarisk kontrollant. Länsrätten avslog därför överklagandet. Länsrättens dom överklagades till kammarrätten. Klaganden yrkade i första hand att kammarrätten skulle ändra villkoret om antikvarisk kontroll så att det inte anges vem som skulle utföra kontrollen. I andra hand yrkade man att kammarrätten skulle upphäva den överklagade k o mme n tera d e d o mar 53 domen och återvisa målet till länsrätten för ny prövning. Klaganden anförde även att utpekandet av kontrollant strider mot bestämmelserna i LOU och att man tvingas åsidosätta den lagen för att kunna uppfylla villkoren i tillståndsbeslutet. Länsstyrelsen anförde bland annat att det är av största vikt att läns­ styrelsen i sin egenskap av tillsyns- och tillståndsmyndighet får avgöra vem som har erforderlig kompetens att kontrollera att länsstyrelsens beslut följs. Då det först under byggtiden i många fall avgörs hur vissa antikvariska värden ska hanteras är det väsentligt att det arbetet sker under överinseende av en oberoende antikvarisk kontrollant. Länssty­ relsen menade också att då man i många fall fördelat bidragsmedel för antikvariska överkostnader var det naturligt för länsstyrelsen att även utse den antikvariske kontrollanten. Kammarrätten prövade om länsstyrelsens villkor om särskilt angi­ ven kontrollant är förenligt med bestämmelserna i 3 kap. 14 § KML. Man fann att till skillnad från vad som gäller enligt 2 kap. 11 och 13 §§ KML med avseende på utredning beträffande fornlämning och arkeo­ logisk förundersökning, där det uttryckligen anges att länsstyrelsen ska ange vem som ska utföra respektive undersökning och att LOU då inte ska gälla, ger bestämmelsen i 3 kap. 14 § KML inte uttryckligt stöd för att länsstyrelsen ska kunna ange vem som ska utföra den antikvariska kontrollen. Något undantag från tillämpning av LOU finns inte hel­ ler i detta lagrum. Kammarrätten biföll överklagandet med ändring av länsrättens dom att länsstyrelsen i sitt beslut inte ägt rätt att ange vem som ska utföra antikvarisk kontroll och dokumentation. Riksantikvarieämbetets kommentar: Uppdraget att svara för antikvarisk medverkan (kontroll) kan ges till så­ väl ett länsmuseum eller ett kommunalt museum som en privat konsult. Den som väljs bör ha relevant kunskap och erfarenhet samt vara lämplig för uppgiften. Ett grundläggande krav är i de flesta fall att den antikva­ riske experten har en adekvat högskoleutbildning, goda kunskaper om byggnadsvård och erfarenhet av antikvarisk medverkan. Till skillnad från vad som gäller enligt 2 kap. 11 och 13 §§ KML för arkeologisk undersökning, där det uttryckligen anges att länsstyrelsen ska ange vem ska utföra undersökningen, finns det i 3 kap. KML inget uttryckligt stöd för att länsstyrelsen kan ange vem som ska vara antikvarisk expert. Det är byggherrens ansvar att, med beaktande av de krav på kompetens som länsstyrelsen ställt, se till att rätt kompetens anlitas. Bygg­ herren ska normalt stå för kostnaden för antikvarisk medverkan. Kostnaden mås­ te dock vara skälig i sammanhanget. Skäligheten ska bedömas främst utifrån hur angeläget det är med antikvarisk medverkan. Länsstyrelsen kan inte låta fastighetsägaren stå för kostnaderna för länsstyrelsens eget myndighetsarbete, till exempel tillsyn och kontroll av att länsstyrelsens beslut följs. Kostnaden för antikvarisk medverkan kan helt eller delvis täckas av statliga bidrag enligt bidragsförordningen. 54 k o mme n tera d e d o mar 4.6. Jämkning av skyddsbestämmelser enligt 3 kap. 15 § KML Denna dom representerar de flesta domar i länsrätterna där fastighetsägare har sökt tillstånd för ändring av ett byggnadsminne. För att kunna få möjlighet att uppföra ny bebyggelse inom byggnadsminnet har fastighetsägaren i detta fall begärt att få skyddsbestämmelserna ändrade. Länsstyrelsen avslog ägarens begäran med hänvisning till byggnadsminnets höga kulturhistoriska värden och länsrätten avslog fastighetsägarens överklagan. Mål i Länsrätten i Jönköpings län Mål nr: 664-06 Mål i Kammarrätten i Jönköping Mål nr: 3442-06 Klagande: Fastighetsägare Motpart: Länsstyrelsen i Jönköpings län Saken: Jämkning av skyddsbestämmelser Huvudbyggnaden på Gränna prästgård stod färdig 1804. Byggnaden är uppförd i två våningar och har en påkostad och rik panelarkitektur. Denna och ytterligare 14 byggnader på fastigheten förklarades som byggnadsminne 1985, då prästgården är det enda bevarade exemplet på den typiska gårdsbildningen från tidigt 1800-tal i staden. Fastighets­ Figur 30. Plan över byggnadsminnet (den streckade linjen). De många kvarvarande ekonomibyggnaderna och de stora delar som är obebyggda syns tydligt. k o mme n tera d e d o mar 55 ägaren Gränna-Visingsö kyrkliga samfällighet ansökte 2006 att bygg­ nadsminnets skyddsområde skulle ändras (minskas) så att de frigjorda ytorna kunde bebyggas med ny bebyggelse. Motivet till detta var bland annat samfällighetens ansträngda ekonomi. Länsstyrelsen avslog samfällighetens ansökan och detta beslut över­ klagades till länsrätten. Samfälligheten yrkade att skyddsområdet skulle ändras enligt ansökan och att detta inte medförde att prästgår­ ­ dens kulturhistoriska värden skulle minska. Man anförde även att man vid byggnadsminnesförklaringen 1985 planerade att uppföra en ny prästgårdsbyggnad i det aktuella området. Länsstyrelsen uttryckte då att byggnadsminnesförklaringen i princip inte borde utgöra hinder mot nybyggnad av den omfattning som planerades. Någon nybyggnad upp­ fördes inte vid detta tillfälle. Istället planerade man i mitten av 2000talet en avstyckning av byggnadsminnet för att på denna mark uppföra ett nytt bostadshus och skapa en attraktiv miljö med äldreboende, en sedan länge efterfrågad boendeform i staden. Ett bostadshus med sex lägenheter i samma stil som prästgården planerades, samtidigt som en del av prästgårdens park skulle göras om. Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut och anförde bland annat att gården fortfarande var en väl sammanhållen enhet och att den även i nationellt perspektiv var unik, då det inte finns någon sådan anläggning i landet med lantgård bevarad inom en stads gränser. Länsrätten påpekade att länsstyrelsen avslagit ansökan utan angi­ vande av lagrum. Länsrätten fann att omständigheterna i målet innebar att man endast kunde pröva frågan om jämkning av skyddsbestäm­ melserna enligt 3 kap. 15 § KML. Ett äldreboende av den omfatt­ ning som planeras bedömde länsrätten inte som ett företag av större allmän eller enskild nytta. Då jämkning endast kan komma i fråga i undantagsfall och då de planerade åtgärderna inte skulle ske till följd av ändrad ­ detaljplan eller till förmån för företag av större allmän eller enskild nytta bedömde länsrätten att ett bibehållande av byggnadsmin­ net var försvarbart. Det fanns inga hinder, olägenheter eller kostnader som stod i rimligt förhållande till dess betydelse på ett sådant sätt att en jämkning av skyddsbestämmelserna kunde komma i fråga. Länssty­ relsen hade därför fog för att avslå fastighetsägarens ansökan. Länsrätten i Jönköpings län avslog överklagandet. Länsrättens dom överklagades till kammarrätten som inte meddelade prövningstill­ stånd, då man ansåg att det inte fanns anledning att ändra länsrättens avgörande. Riksantikvarieämbetets kommentar: Länsrättens dom visar att det krävs starka skäl för att en jämkning av skyddsbestämmelserna ska komma ifråga. De ekonomiska aspekter som klaganden framförde bedömdes inte väga tyngre än det allmänna bevarandeintresset. 56 k o mme n tera d e d o mar 4.7. Hävande av byggnadsminne enligt 3 kap. 15 § KML Länsstyrelsens i Stockholms län hävning av byggnadsminnet f.d. Generalstabens stalletablissement överklagades av Riksantikvarieämbetet till länsrätten som i sin dom upphävde länsstyrelsens beslut. Denna dom överklagades av fastighetsägaren till kammarrätten som fastställde länsrättens dom. Dessa mål visar att det krävs synnerligen starka skäl för att häva ett byggnadsminne. Båda rättsinstanserna har tagit fastta på att bestämmelserna om hävning ska tillämpas ytterst restriktivt. Mål i Kammarrätten i Stockholm Mål nr: 8558-07 Klagande: Fastighetsägare Motpart: Riksantikvarieämbetet Saken: Hävande av byggnadsminne Regeringen beslutade 1993-06-24 att f.d. Generalstabens stalletablis­ sement skulle förklaras som statligt byggnadsminne. Fastigheten över­ gick senare till en icke-statlig ägare och blev därmed byggnadsminne enligt KML. Länsstyrelsen i Stockholms län utfärdade 1995-04-21 en förklaring om detta. 2006-12-05 ansökte fastighetsägaren om att byggnadsminnesförkla­ ringen skulle hävas. Fastighetsägaren planerade en nybyggnation både på den tomt där byggnadsminnet är beläget och på intilliggande tom­ ter. Huvudsyftet var att uppföra nya större lokaler för Musikhögsko­ lan, men även bostäder planerades. Man anförde även att grunden för byggnadsminnesförklaringen – hästhållningen och ridverksamheten med nära koppling till den tidigare militära verksamheten – inte längre kan vidmakthållas. Man ansåg därmed att byggnadsminnesförklaring­ en framstod som ändamålslös. Vidare menade man att ett behållande av byggnadsminnet utgjorde hinder för en detaljplan som på bästa sätt tillvaratog stadslandskapets samlade kultur- och stadsbildsvärden. De kostnader som en alternativ användning skulle medföra vid ett behål­ lande av byggnadsminnet bedömdes inte vara rimliga i förhållande till dess betydelse. Länsstyrelsen i Stockholm upphävde 2007-06-14 byggnadsminnes­ förklaringen. Länsstyrelsen bedömde att de allmänna intressena av en utveckling av Musikhögskolans verksamhet vägde tyngre än de all­ männa intressena av ett bevarande av byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetet överklagade detta beslut till länsrätten och yrkade att länsrätten skulle upphäva länsstyrelsens beslut. Enligt Riks­ antikvarieämbetets mening fanns det en rad olika kulturhistoriska värden som legat till grund för byggnadsminnesförklaringen och som fortfarande var lika aktuella. Riksantikvarieämbetet ansåg vidare att det inte fanns tillräckliga skäl att häva byggnadsminnesförklaringen, då byggnadsminnet enligt Riksantikvarieämbetets bedömning inte k o mme n tera d e d o mar 57 var ändamålslöst. Riksantikvarieämbetet ansåg inte heller att det före­ låg ett sådant hinder, en sådan olägenhet eller en sådan kostnad att byggnadsminnesförklaringen av f.d. Generalstabens stalletablissement kunde hävas. Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut i yttrande till länsrätten och anförde bland annat att behovet av nya lokaler för Musikhögskolan var av så stort allmänt intresse att de kulturhistoriska värden som stallanlägg­ ningen har måste ge vika. Fastighetsägaren bestred bifall till överkla­ gandet och anförde bland annat, utöver vad man tidigare sagt, att kost­ naden för att behålla byggnadsminnet inte var ändamålsenlig. Länsrätten konstaterade att syftet med en byggnadsminnesförkla­ ring är att bevara kulturhistoriska värden för en avsevärd framtid och att man måste vara särskilt restriktiv vid bedömningen om hävning av ett byggnadsminne. Vid en sammanvägd bedömning fann länsrätten att hindren, olägenheterna och kostnaderna inte kunde anses så stora att de inte stod i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse. Länsrätten biföll överklagandet på så sätt att länsstyrelsens beslut om hävning av byggnadsminnesförklaringen upphävdes. Fastighetsägaren överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm och yrkade i första hand att kammarrätten skulle pröva samtliga grunder som åberopats och med ändring av länsrättens dom fastställa länsstyrelsens beslut. I andra hand yrkade man att målet skull återförvisas till länsrätten för prövning om ­ byggnadsminnesförklaringen kunde hävas på grund av att den framstod som ändamålslös. Man anförde som stöd för sin talan bland annat att stallbyggnaderna och den omkringliggande fastigheten kraftigt förändrats sedan bygg­ nadsminnesförklaringen 1995 och att ett behållande av byggnadsmin­ net utgjorde hinder för en ny detaljplan. Man hävdade också att läns­ styrelsens beslut 1995 fattas på felaktiga grunder, då bland annat delar av den ursprungliga interiören var utriven. Riksantikvarieämbetet bestred bifall till överklagandet och anförde, utöver vad som tidigare sagts i frågan, då f.d. Generalstabens stall­ etablissement är ett byggnadsminne så är det per definition synnerligen märkligt genom sitt kulturhistoriska värde. Bibehållandet av byggnads­ minnet på fastigheten utgjorde inget hinder för olika typer av byggande på grannfastigheten. Stockholm behöver som bekant fler bostäder och sådana planeras också på grannfastigheten. Dessutom hindrar bygg­ nadsminnet inte genomförandet av en detaljplan. Riksantikvarieämbetet ifrågasatte inte att Musikhögskolan behöver nya lokaler. Det finns dock inget som säger att dessa nödvändigt måste ligga inom byggnadsminnet. Kanske finns det inte plats att både bygga bostäder och bygga ut Musikhögskolan på grannfastigheten, men det innebär inte att bibehållandet av byggnadsminnet utgör ett sådant hin­ der eller en sådan olägenhet som avses i KML. 58 k o mme n tera d e d o mar Riksantikvarieämbetet menade att fastighetsägaren inte visat att man haft några antikvariska överkostnader för bibehållandet av bygg­ nadsminnet och än mindre några orimliga sådana. Den eventuella uteblivna vinst som en fastighetsägare drabbas av för att han köpt en fastighet med ett byggnadsminne är förstås inte heller att betrakta som en orimlig kostnad i KML:s mening. Den nya Musikhögskolan kom­ mer att kosta pengar oavsett var den placeras och det finns ingenting som säger att den skulle bli billigare att bygga inom byggnadsminnet än någon annanstans. En byggnadsminnesförklaring kan slutligen hävas när den framstår som ändamålslös. Exempel från praxis visar att detta rekvisit har an­ setts tillämpligt t.ex. när ett byggnadsminne har brunnit ner. Motpar­ ten har inte visat att någon jämförbar omständighet föreligger i det aktuella ärendet. Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten och fann att några hinder, olägenheter eller kostnader inte fanns som kunde vara så stora att de inte stod i rimligt förhållande till byggnadsmin­ nets ­ betydelse. Man fann inte heller några omständigheter som skulle kunna medföra att byggnadsminnesförklaringen framstod som ända­ målslös och kammarrätten avslog därför överklagandet. Riksantikvarieämbetets kommentar: Både länsrätten och kammarrätten konstaterar att bestämmelsen om hävning av byggnadsminnesförklaring ska tillämpas mycket restriktivt och att det bara kan ske i yttersta undantagsfall. De skäl som framfördes för ett hävande av byggnadsminnet ogilla­ des, till exempel eftersatt underhåll och fastighetsägarens intresse av att kunna använda marken på ett mer ekonomiskt lönsamt sätt. Kammarrätten bedömde även att ett bibehållande av byggnadsmin­ net inte utgjorde hinder för en ny detaljplan. Slutligen kan konstateras att bibehållandet av byggnadsminnet inte var en orimlig kostnad för det allmänna. k o mme n tera d e d o mar 59 4.8. Tillstånd till rivning av kyrka enligt 4 kap. 3 § KML Under åren 2000–2008 överklagades 66 beslut fattade av länsstyrelserna till allmän förvaltningsdomstol och av dessa har Svenska kyrkan i sju ärenden begärt att Regeringsrätten ska ta upp dessa till prövning. De flesta överklagade beslut enligt 4 kap. KML avgjordes redan i länsrätten och överklagades inte till högre instans. Jämfört med 3 kap. KML är det en något högre andel som överprövas i högre instans. Prövningstillstånd hos Regerings­ rätten har sökts i sju ärenden och av dessa har fyra inte fått prövningstillstånd, två ärenden har bifallits och ett fick avslag. De två överklaganden som i ­ Regeringsrätten fick bifall var Hammarslövs församlings ärende om rivning av Maglarps nya kyrka. Likaså fick Björklinge Skuttunge Viksta kyrkliga samfällighet tillstånd att riva orgelläktaren i Viksta kyrka. Regeringsrättens avslag gällde församlingens önskan att installera solceller på taket till ­ Fläckebo kyrka. Riksantikvarieämbetet kommenterar nedan de två domarna angående rivning av Maglarps nya kyrka och solceller på taket till Fläckebo kyrka. Mål i Regeringsrätten Mål nr: 2993-00 Klagande: Församling Motpart: Länsstyrelsen i Skåne län Saken: Tillstånd till rivning av kyrkobyggnad Klaganden fick avslag hos länsstyrelsen på ansökan om tillstånd att riva Maglarps nya kyrka. Länsstyrelsens avslag motiverades med att Maglarps nya kyrka besitter ett omistligt kulturhistoriskt värde. Den ­ är i motsatts till flertalet andra kyrkor i allt väsentligt oförändrad sedan byggnadstiden. Den är ett helgjutet arkitektoniskt verk av den kände skånske arkitekten Harald Boklund. Kyrkan är en god representant för den s.k. avklingande gotiken. Kyrkan omges av en välbevarad kyrkogård som även är i bruk. Det finns, som länsstyrelsen visat, möjligheter att finansiera ett bevarande. På angivna grunder kan länsstyrelsen inte läm­ ­ na tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka. Ansökan avslås därför. Beslutet överklagades till länsrätten som avslog överklagandet. Länsrättens dom överklagades till kammarrätten. Klagande fullföljde i kammarrätten sin talan om att få riva kyrkan och tillade följande. ”Eftersom ärendet är unikt är det viktigt att det prövas i högre instans. Det gäller en byggnad som inte har använts på 24 år och som inte behövs för församlingslivet. Det är principiellt viktigt att det klarläggs ­ om samfälligheten ska vara skyldig, trots att den inte har ekonomiska resurser härför, att vårda en byggnad som det inte finns någon använd­ ning för. Även om det finns möjlighet att erhålla bidrag kommer pas­ toratet att få bidra med en del både till renoveringsarbetet och till det löpande underhållet”. Kammarrätten instämde i länsrättens bedömning och ändrade där­ för inte den överklagade domen. 60 k o mme n tera d e d o mar Figur 31. Maglarps nya kyrka 2005. Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljöbild: www.raa. se/kmb Församlingen begärde prövningstillstånd i Regeringsrätten vilket beviljades. Församlingen yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och i första hand bevilja tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka och i andra hand bevilja tillstånd till rivning av delar av kyrkan. Församlingen anförde bland annat följande ”Maglarps nya kyrka är övertalig ur kyrklig synpunkt. År 1976 hölls den sista gudstjänsten i kyrkan”. Församlingen utvecklade här sin talan avse­ ende antalet församlingsmedlemmar, antalet kyrkor som församlingen ansvarar för bland annat sex medeltidskyrkor, de ekonomiska resur­ serna, kostnaderna för upprustningsarbetet, en höjning av kyrkoavgif­ ten och att de även ansåg att Maglarps nya kyrka inte har samma höga kulturhistoriska värde som övriga nygotiska kyrkor i stiftet. Riksantikvarieämbetets avstyrkte bifall till överklagandet i yttrande till Regeringsrätten. Riksantikvarieämbetet anförde bland annat föl­ jande – ”Alternativa användningar bör i första hand prövas för kultur­ historiskt värdefulla kyrkor som är övertaliga ur kyrklig synpunkt, så­ som Maglarps nya kyrka. Från kulturhistorisk synpunkt är en fortsatt k o mme n tera d e d o mar 61 användning som kyrka givetvis det som bör eftersträvas men i de fall detta inte är möjligt är en alternativ användning att föredra framför en rivning. Det är anmärkningsvärt att församlingen medvetet låtit kyrkan förfalla. Den omständigheten att kyrkan nu är förfallen och avstängd på grund av rasrisk bör därför inte tillmätas någon större betydelse vid bedömningen av tillståndsfrågan. Kyrkobyggnadsbidrag och kyrko­ antikvarisk ersättning kan sökas för att finansiera upprustningen”. I Regerringsrättens bedömning diskuterades bland annat kostna­ derna för restaurering av kyrkobyggnaden som ansågs kunna uppgå till betydande belopp. Rätten konstaterade även att kyrkan är övertalig ur kyrklig synpunkt och att någon alternativ användning inte stod till buds. Den till kyrkan hörande kyrkogården ansågs begränsa möjlighe­ ten till alternativ användning. Även med beaktande av kyrkobyggna­ dens kulturhistoriska värde förelåg sådana särskilda skäl att tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka borde ges. Regeringsrätten biföll överklagandet och beviljade med upphävande av underinstansernas avgörande tillstånd till rivning av Maglarps nya kyrka samt visade målet åter till Länsstyrelsen i Skåne län för ny be­ handling. Riksantikvarieämbetets kommentar: Alternativa användningar bör i första hand prövas för kulturhistoriskt värdefulla kyrkor som är övertaliga ur kyrklig synpunkt. Omständighe­ ten som eftersatt underhåll bör inte tillmätas någon större betydelse vid tillståndsfrågan. Driftskostnaderna bör till viss del kunna finansieras genom alternativ användning av kyrkan. Kyrkogården kan inte anses vara ett hinder eller utgöra en begränsning för en alternativ användning av kyrkan. (Se även Länsstyrelsens i Skåne län rapport över rivningen av Maglarps nya kyrka.) 62 k o mme n tera d e d o mar 4.9. Ansökan om tillstånd till ändring enligt 4 kap. 3 § KML Mål i Regeringsrätten Mål nr: 4678-05 Klagande: Kyrkonämnd i pastorat Motpart: Länsstyrelsen i Västmanlands län, Riksantikvarieämbetet Saken: Tillstånd enligt lagen om kulturminnen m.m. 4 kap. 3 § för montering av solcellsanläggning på kyrkans tak. Klaganden fick avslag hos länsstyrelsen på ansökan om tillstånd till installation av ett nätanslutet solelsystem på taket till Fläckebo kyrka. Länsstyrelsens avslag motiverades med att ”ur kulturhistorisk synpunkt skulle en montering av solcellpanelerna på kyrkans tak medföra en väsentlig ändring samt förvanskning av kyrkans exteriöra utseende. … ­ Efter en samlad bedömning ska ansökan avslås.” Ärendet överklagades till länsrätten som biföll överklagandet och beviljade kyrkonämnden tillstånd till installation av nätanslutet solel­ system i enlighet med ansökan. (Utan att återförvisa ärendet till läns­ styrelsen för ny handläggning). Länsrätten höll syn på platsen. Läns­ rätten angav som domskäl att själva installationen inte torde komma att medföra några större ingrepp vare sig på taket eller på byggnaden i övrigt. Dock anges att kyrkans helhetsintryck på avstånd kan komma att störas av den nivåskillnad som uppstår mellan panelen och taket, skillnaden i material och den omständigheten att panelen i vissa dagrar kan avge reflexer. Länsrätten bedömde att dessa förhållanden emel­ lertid inte kan anses medföra att byggnadens kulturhistoriska värde minskar eller att dess karaktär förvanskas. Inte heller torde den syn­ liga anordningen på taket påverka kyrkan utseendemässigt på ett så negativt sätt att det kan jämföras med att kyrkans utseende förvanskas. ­ Länsrätten fann därför att det sökta tillståndet skulle beviljas. Länsrättens dom överklagades till kammarrätten av Länsstyrelsen i Västmanlands län och Riksantikvarieämbetet. Både länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet yrkade att kammarrätten skulle upphäva Länsrättens i Västmanlands län dom. Kyrkonämnden bestred bifall till överklagandena. Kammarrätten höll syn på platsen. I kammarrättens bedömning diskuterades begreppet kulturhistoriskt värde. Kammar­ rätten fann sammanfattningsvis att ”installationen av det solvärme­ system för vilken kyrkonämnden sökt tillstånd skulle minska Fläckebo kyrkas kulturhistoriska värde och att vad som i målet framkommit inte visar att omständigheterna är sådana att tillstånd till installationen bör ges”. Kammarrätten biföll, med upphävande av länsrättens dom, över­ klagandena och fastställde länsstyrelsens beslut. Kammarrättens dom överklagades till Regeringsrätten av kyrko­ nämnden. Kyrkonämnden yrkade att Regeringsrätten, med undan­ röjande av kammarrättens dom, fastställer länsrättens dom. Länssty­ relsen avstyrkte bifall till överklagande liksom Riksantikvarieämbetet. k o mme n tera d e d o mar 63 Figur 32. Fläckebo kyrka 2005. Foto: Wikimedia Commons. Regeringsrätten fann vid en samlad bedömning av de inskränkningar det innebar för kyrkonämnden att inte få placera solcellsanläggningen på kyrkobyggnadens tak att de inte uppväger det allmännas intresse av att kyrkobyggnadens kulturhistoriska värde inte minskas. Överklagan­ det avslogs därför. Riksantikvarieämbetets kommentar: Varför säger länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet nej till solcel­ ler på en kyrka som omfattas av 4 kap. KML? Ärendet handlar om kulturminneslagen och hur vi ska förhålla oss till en kulturmiljö med höga bevarandevärden. En viktig del av det kulturhistoriska värdet är knutet till hur vi upplever miljöer och byggnader. Solcellpanelerna i aluminium och plast, placerade på en stor del av kyrkans sydliga och väl synliga takfall, skulle enligt länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet i allt för hög grad påverka upplevelsen av den rika kulturmiljö vi finner 64 k o mme n tera d e d o mar i Fläckebo – en kulturmiljö som vi idag beskriver som ålderdomlig, tidstypisk och autentisk. Domen kan ses som ett exempel på en dom där domstolen tar upp frågan om kulturhistoriskt värde och hur det på­ verkas och kan minska (se även 3 kap.). Regeringsrättens dom innebär att länsstyrelsens beslut vinner laga kraft. Församlingen har nu placerat solcellerna på taket till en intilliggande ekonomibyggnad. I fortsatta samtal med Svenska kyrkan undersöker Riksantikvarie­ ämbetet vidare möjligheten att genomföra pilotprojekt för att utveckla miljö- och klimatanpassade energisystem. Riksantikvarieämbetet deltar bland annat i Spara och bevara som är ett forsknings- och ut­ vecklingsprogram för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. refere n ser 65 5. Referenser Program för uppföljning och utvärdering av tillämpningen av kulturminneslagen och kulturreservat enligt miljöbalken. Stockholm. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:11 www.raa.se/publicerat/9789172094871.pdf Tillämpning av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Statistik gällande 2005. Stockholm. Rapport från Riksantikvarie­ ämbetet 2006:7. www.raa.se/publicerat/9172094427.pdf Tillämpning av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Statistik gällande 2006. Stockholm. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:9. www.raa.se/publicerat/9789172094833.pdf Tillämpning av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Statistik gällande 2007. Stockholm. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2008:6. www.raa.se/publicerat/978917209529.pdf Vad kostar uppdragsarkeologin egentligen? Uppföljning av de faktiska kostnaderna för uppdragsarkeologin 2005. Stockholm. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2008:4. www.raa.se/publicerat/9789172095182.pdf Bilaga till rapporten Överklaganden av beslut enligt 2–4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. En utvärdering av domar från åren 2000–2008. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2009 Domar 2 kap. KML Rättsinstans Mål nr Datum för dom Blekinge län - K Länsrätt 622-00 2000-12-18 Länsrätt 730-01 2001-10-16 Kammarrätt 3307-01 2003-07-07 Dalarnas län - W Länsrätt 2968-03 2004-05-13 Länsrätt 2558-05 E 2005-11-11 Länsrätt 3000-05 2006-03-10 Länsrätt 3381-05 2006-12-20 Länsrätt 1322-07 2007-07-16 Gävleborgs län - X Länsrätt 581-06 2006-11-20 Gotlands län - I Länsrätt 4-06 2007-01-26 Länsrätt 476-07 2007-09-11 Länsrätt 475-07 2008-03-27 Kammarrätt 3073-08 2008-09-12 Privatperson Gotlands län - I 2 kap. 12 § KML Stensträng Tillstånd jordbruksåtgärder Avslag Arkeologiföretag Gävleborgs län - X 2 kap. 13 § KML Boplats Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Dalarnas län - W 2 kap. 12 § KML Fäbod samt dess fornlämningsområde 2 kap. 12 § KML Järnframställningsplats Tillstånd husbygge Avslag Skogsbruksåtgärder Avslag Företag, ej arkeologi Blekinge län - K 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till hög 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till tomtningar 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till tomtningar Ändring av gräns för fornlämningsområde Avslag Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Blekinge län - K Tillstånd husbygge Avslag Privatperson Blekinge län - K Tillstånd husbygge Bifall Privatperson Dalarnas län - W Privatperson Dalarnas län - W 2 kap. 12 § KML Fångstgropar Skogsbruksåtgärder Avslag Privatperson Dalarnas län - W 2 kap. 12 § KML Fäbod samt fornlämnings -området till denna 2 kap. 12 § KML Stenåldersboplatser Skogsbruksåtgärder Bifall Privatperson Dalarnas län - W Skogsbruksåtgärder Avslag Privatperson Gotlands län - I 2 kap. 12 § KML Stensträng Tillstånd jordbruksåtgärder Avslag Privatperson Gotlands län - I 2 kap. 12 § KML Stenmur Tillstånd vägbygge Avslag Privatperson Gotlands län - I 2 kap. 12 § KML Stenmur Tillstånd vägbygge Avslag 1 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Hallands län - N Länsrätt 709-00 2000-06-29 Länsrätt 1217-00 E 2000-09-08 Länsrätt 1597-00 2000-12-18 Länsrätt 1123-00 E 2001-01-03 Länsrätt 1055-03 2004-01-26 Länsrätt 2425-06 2007-07-05 Jämtlands län - Z Länsrätt 390-07, Rotel 5 2007-06-28 Länsrätt 413-08, Rotel 5 2008-09-01 Kammarrätt 2294-07 2007-11-09 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Hallands län - N 2 kap. 18-20 §§ KML Stadslager Metalldetektor Avslag RAÄ Hallands län - N 2 kap. 12 § KML Boplatser Tillstånd att plantera energiskog Bifall Privatperson Hallands län - N 2 kap. 18-20 §§ KML Fornlämningsområde till fästning 2 kap. 12 § KML Boplats Metalldetektor Avslag Privatperson Hallands län - N Tillstånd (samt avvisning) Husbygge Avslag Avvisar målet Privatperson Hallands län - N 2 kap. 18-20 §§ KML Fornlämningsområde kring stadslager 2 kap. 12 § KML Gravfält Metalldetektor Avslag Privatperson Hallands län - N Skogsbruksåtgärder Avslag Förening Jämtlands län - Z 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Privatperson Jämtlands län - Z 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Förening Jämtlands län - Z 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Jönköpings län - F Länsrätt 1346-01 2002-01-28 Länsrätt 2334-01 2002-05-15 Länsrätt 507-02 E 2002-09-13 Länsrätt 1385-08, Rotel 2 2008-10-29 Arkeologiföretag Jönköpings län - F 2 kap. 13 § KML Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Jönköpings län - F 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Privatperson Jönköpings län - F 2 kap. 13 § KML Fornlämningsområde till gravfält 2 kap. 13 § KML - Skälighetsbedömning Avslag Arkeologiföretag Jönköpings län - F Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning 2 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Kalmar län - H Länsrätt 920-00 2000-11-07 Länsrätt 937-00 2000-11-27 Länsrätt 978-00 2000-12-15 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till skans 2 kap. 13 § KML Fornlämningsområde till röse och stensättning 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till två gravfält och två stensättningar 2 kap. 18-20 §§ KML Stadslager Tillstånd poolbygge Bifall Privatperson Kalmar län - H Skälighetsbedömning Avslag Privatperson Kalmar län - H Tillstånd husbygge Bifall Länsrätt 834-01 2002-01-15 Länsrätt 1387-02 2003-04-23 Länsrätt 1225-03 2004-01-29 Länsrätt 1712-03 2004-04-14 Länsrätt 895-04 E 2004-09-07 Länsrätt 383-05 2005-05-19 Privatperson Kalmar län - H Metalldetektor Avslag Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 18-20 §§ KML Fornlämningsområde till rösen och boplatser 2 kap. 13 § KML Slottsruin Metalldetektor Avslag Arkeologiföretag Kalmar län - H Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 12 § KML Stensättning Tillstånd husbygge Avslag Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Företag, ej arkeologi Kalmar län - H 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till husgrund med hägnader, gravfält och fornborg Tillstånd Avslag Länsrätt 1634-07 2007-12-19 Länsrätt 855-08, Rotel 1 2008-09-17 Kammarrätt 25-2001 2001-06-20 Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 12 § KML Tillstånd husbygge Fornlämningsområde till gravfält och stensättningar 2 kap. 13 § KML - Bifall Arkeologiföretag Kalmar län - H Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning RAÄ, Kalmar län - H Privatperson 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till två gravfält och två stensättningar 2 kap. 18-20 § KML - Tillstånd husbygge Bifall Kammarrätt 1982-03 2005-03-18 Kammarrätt 3042-04 2005-03-18 Kammarrätt 167-08 2008-04-28 Privatperson Kalmar län - H Metalldetektor Avslag Privatperson Kalmar län - H 2 kap. 18-20 § KML - Metalldetektor Avslag Kalmar län - H Privatperson 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till gravfält och stensättningar 3 Tillstånd Bifall Rättsinstans Mål nr Datum för dom Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Kronobergs län - G Länsrätt 845-01 2001-10-31 Länsrätt 326-03 2003-04-24 Länsrätt 277-04 2004-05-11 Länsrätt 1068-05, Rotel 2 2005-11-18 Länsrätt 639-06 2006-07-06 Länsrätt 1001-06 2007-01-30 Privatperson Kronobergs län - G 2 kap. 12 § KML Röjningsröseområde Skogsbruksåtgärder Avslag Privatperson Kronobergs län - G 2 kap. 12 § KML Röjningsröseområde Skogsbruksåtgärder Avslag Arkeologiföretag Kronobergs län - G 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför uppdragsark. undersökning (och inhibition) Skogsbruksåtgärder Avslag Avslag Privatperson Kronobergs län - G 2 kap. 12 § KML Fossil åker (Röjningsröseområde) 2 kap. 13 § KML Boplats Bifall Arkeologiföretag Kronobergs län - G Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning Privatperson Kronobergs län - G 2 kap. 12 § KML Skogsbruksåtgärder Röjningsröseområde, fossil åkermark med stensträng 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till röse 2 kap. 13 § KML - Avslag Länsrätt 48-07 2007-10-03 Länsrätt 1149-07, Rotel 4 2007-12-06 Kammarrätt 4189-05 2006-11-08 Privatperson Kronobergs län - G Fornlämningsområdets Återvisar till lst utbredning borde begränsas. Tillstånd husbygge Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Arkeologiföretag Kronobergs län - G Kronobergs län - G Privatperson 2 kap. 12 § KML Fossil åker (Röjningsröseområde) Skogsbruksåtgärder Avslag Norrbottens län - BD Länsrätt 1275-00 2000-11-14 Länsrätt 1587-04 2004-09-03 Länsrätt 772-05 2005-04-20 Länsrätt 2067-07, Rotel 6 2007-08-14 Kulturdepartementet Ku2001/307/Ka 2001-05-17 Privatperson Norrbottens län - BD 2 kap. 12 § KML Kanal Tillstånd utfyllnad av kanal pga problem Avslag Arkeologiföretag Norrbottens län - BD 2 kap. 11 § KML - Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning Arkeologiföretag Norrbottens län - BD 2 kap. 11 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Norrbottens län - BD 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Museum RAÄ 2 kap. 17 § KML Fynd från stensättning Fyndfördelning Avslag 4 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Östergötlands län - E Länsrätt 2514-06 2006-09-07 Länsrätt 4096-06 E 2007-05-15 Skåne län - M Länsrätt 9283-00 2001-02-14 Länsrätt 7665-00 2001-09-13 Länsrätt 5749-01 2002-03-21 Länsrätt 2715-02 2002-06-20 Förening Skåne län - M 2 kap. 12 § KML Högar, gravfält Tillstånd Avslag Privatperson Östergötlands län - E 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till gravfält 2 kap. 12 § KML Hällristning Tillstånd husbygge Avslag Företag, ej arkeologi Östergötlands län - E Tillstånd Bifall Företag, ej arkeologi Skåne län - M 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till hög Tillstånd Bifall Privatperson Skåne län - M 2 kap. 18-20 §§ KML Metalldetektor Boplatser, marknadsplats, hög, pestkyrkogård m.fl. 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till två högar Tillstånd vägbygge Avslag Privatperson Skåne län - M Avslag Länsrätt 10948-02 2003-05-12 Länsrätt 6073-03 2004-02-24 Länsrätt 1540-05 2005-10-31 Länsrätt 4312-07 2008-01-11 Kammarrätt 4017-03 2005-05-31 Privatperson Skåne län - M 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till högar 2 kap. 12 § KML Fossil åkermark Tillstånd vägbygge Bifall Privatperson Skåne län - M Tillstånd husbygge Avslag Svenska kyrkan Skåne län - M 2 kap. 12 § KML Stadslager Tillstånd Avslag Arkeologiföretag Skåne län - M 2 kap. 13 § KML Boplatser Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning Skåne län - M Privatperson 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till högar Tillstånd vägbygge Bifall Södermanlands län - D Länsrätt 2118-01 2002-01-31 Länsrätt 2181-01 2002-02-08 Länsrätt 393-02 2002-06-03 Företag, ej arkeologi Södermanlands län - D 2 kap. 18-20 §§ KML Metalldetektor Bifall Privatperson Södermanlands län - D 2 kap. 12 § KML Gravfält Tillstånd husbygge Avslag Privatperson Södermanlands län - D 2 kap. 12 § KML Gravfält och dess fornlämningsområde Tillstånd husbygge Avslag 5 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 675-04 2005-08-26 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Företag, ej arkeologi Södermanlands län - D 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde kring stensättning 2 kap. 12 § KML Älvkvarnsförekomst Tillstånd Bifall Länsrätt Privatperson 2865-05E, Rotel 5 Privatperson och 2006-04-13 Södermanlands län - D Länsrätt 1533-06 2006-11-08 Länsrätt 1592-06 2006-11-08 Kammarrätt 7590-06 2007-05-15 Arkeologiföretag Södermanlands län - D Tillstånd husbygge Avslag 2 kap. 13 § KML Boplats Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Arkeologiföretag Södermanlands län - D 2 kap. 13 § KML Boplats Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Arkeologiföretag Södermanlands län - D 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Stockholms län - AB Länsrätt 16665-00 2001-03-08 Länsrätt 9870-01 2001-10-16 Länsrätt 15533-00 2002-03-18 Länsrätt 17869-01 2002-03-28 Länsrätt 19201-01 2002-10-31 Länsrätt 11932-06 2007-03-07 RAÄ Stockholms län - AB och Företag, ej arkeologi 2 kap. 12 § KML Stensträngar samt fornlämningsområde till dessa 2 kap. 9 § KML Vrak Dispens från dykförbud på vrak Avslag Privatperson Stockholms län - AB 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till gravfält 2 kap. 12 § KML Stensträngar Tillstånd Bifall Tillstånd husbygge Avslag RAÄ Stockholms län - AB Privatperson Stockholms län - AB 2 kap. 12 § KML Fynd (vrakdelar) Tillstånd (till bärgning av kanon och stockankare från sjöbotten) Bifall RAÄ Arkeologiföretag 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning (och inhibition) Tillstånd till förundersökning Avslag i avgränsande syfte. Husbygge Tillstånd Återvisar till lst Privatperson Stockholms län - AB 2 kap. 12 § KML Gravfält Länsrätt 11995-06, Rotel 552 2007-11-27 Länsrätt 16361-08 Rotel 552 2008-09-19 Uppsala län - C Länsrätt 214-03 2003-03-10 Privatperson Stockholms län - AB Företag, ej arkeologi Stockholms län - AB 2 kap. 12 § KML Boplats Tillstånd Avslag Arkeologiföretag Uppsala län - C 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning 6 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 2408-02 2003-06-19 Länsrätt 174-05 2005-09-27 Länsrätt 620-07 2007-05-11 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Uppsala län - C 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till gravfält Tillstånd husbygge Avslag Privatperson Uppsala län - C 2 kap. 12 § KML Tillstånd husbygge Fornlämningsområde kring hällristning och boplats 2 kap. 13 § KML - Avslag Arkeologiföretag Uppsala län - C och Företag, ej arkeologi Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Kammarrätt 1455-03 2003-04-29 Kammarrätt 6281-05 2006-05-03 Värmlands län - S Länsrätt 14-01 2001-07-02 Länsrätt 1562-02 2002-11-13 Länsrätt 796-05 E 2005-06-10 Länsrätt 306--08 2008-05-19 Kammarrätt 4112-2001 2002-05-24 Arkeologiföretag Uppsala län - C 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Uppsala län - C 2 kap. 12 § KML Tillstånd husbygge Fornlämningsområde kring hällristning och boplats Avslag Privatperson Värmlands län - S 2 kap. 12 § KML Hyttområde Tillstånd vattenkraftverk Bifall Förening Värmlands län - S 2 kap. 12 § KML Bruksområde Tillstånd fiskvandringsled Avslag Privatperson Värmlands län - S 2 kap. 18-20 §§ KML By/gårdstomt Metalldetektor Avslag Privatperson Värmlands län - S 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Värmlands län - S Privatperson 2 kap. 12 § KML Hyttområde Tillstånd vattenkraftverk Bifall Västra Götalands län - O Länsrätt 2516-00 2000-11-23 Länsrätt 2924-00 2000-11-23 Länsrätt 2371-00 2000-11-23 Länsrätt 1988-00 2001-02-15 Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 8 § KML Fiskeläge Tillstånd att utföra egen arkeologisk undersökning Avslag Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 8 § KML Fiskeläge Tillstånd att utföra egen arkeologisk undersökning Avslag Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 8 § KML Husgrund (tomtning?) Tillstånd att utföra egen arkeologisk undersökning Avslag Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Boplatser Tillstånd jordbruksåtgärder (att plantera energiskog) Avslag 7 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 414-01, 415-01 2001-04-03 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 8 § KML Fiskeläge, trankokeri Tillstånd att utföra egen arkeologisk undersökning Avslag Länsrätt 1518-00 Ab 9 2001-05-16 Länsrätt 1147-02 2002-05-14 Länsrätt 5867-02 E 2002-09-27 Länsrätt 89-04 2004-05-25 Länsrätt 263-04 2004-05-27 Länsrätt 6009-04 2005-06-08 Länsrätt 1505-05 2005-07-22 Länsrätt 503-05 2005-10-17 Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 18-20 §§ KML - Metalldetektor Avslag Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 8 § KML Husgrund Tillstånd till egen arkeologisk Avslag undersökning Arkeologiföretag Västra Götalands län - O 2 kap. 13 § KML Röse Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning (och inhibition) Tillstånd husbygge Bifall Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde till boplats 2 kap. 18-20 §§ KML - Privatperson Västra Götalands län - O Metalldetektor Avslag Svenska kyrkan Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Fossil åker samt fornlämningsområde till 2 kap. 13 § KML Fyndplats, hög, m.m. röse och fossil åker 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde kring gånggrifter 2 kap. 12 § KML Stensättning o fossil åkermark samt fornlämningsområdet 2 kap. 13 § KML - Skogsbruksåtgärder Återvisar till lst Arkeologiföretag Västra Götalands län - O Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Västra Götalands län - O Tillstånd vindkraftverk Avslag Länsrätt Svenska kyrkan 8977-05, Rotel 15 Västra Götalands län - O 2006-05-12 Skogsbruksåtgärder Avslag Länsrätt 5895-06 2006-10-16 Länsrätt 1709-06 2006-10-20 Arkeologiföretag Västra Götalands län - O Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Gravfält Tillstånd husbygge Avslag Länsrätt Arkeologiföretag 2312-06, Enhet 02 Västra Götalands län - O 2006-11-09 Länsrätt 3141-06 2007-02-21 Länsrätt 2296-07 2007-08-28 Länsrätt 2179-07 2007-09-07 Arkeologiföretag Västra Götalands län - O Arkeologiföretag Västra Götalands län - O 2 kap. 13 § KML Boplatser, hög Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning 2 kap. 13 § KML 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning Bifall Anbudsförfarande inför Bifall uppdragsark. undersökning Avslag Arkeologiföretag Västra Götalands län - O 2 kap. 13 § KML - Anbudsförfarande inför Avslag uppdragsark. undersökning 8 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Kammarrätt 1655-2001 2002-06-18 Kammarrätt 3864-05 2008-03-19 Kammarrätt 5246-07 2008-05-08 Klagande Motpart Beslutsparagraf Typ av fornlämning Saken Domslut Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Två boplatser Tillstånd (till plantering av Avslag energiskog på fornlämning) Privatperson Västra Götalands län - O 2 kap. 12 § KML Fornlämningsområde kring gånggrifter 2 kap. 13 § KML - Tillstånd vindkraftverk Avslag Bifall Västra Götalands län - O Arkeologiföretag Anbudsförfarande inför Upphäver länsrättens dom uppdragsark. undersökning 9 Domar 3 kap KML Rättsinstans Mål nr Datum för dom Blekinge län - K Länsrätt 727-00 2000-12-05 Länsrätt 786-05 rotel 3 2005-11-18 Länsrätt 473-06E rotel 1 2006-09-04 Länsrätt 860-07E 2007-09-26 Länsrätt 16-08 2008-09-10 Länsrätt 881-08 2008-11-06 Gävleborgs län - X Länsrätt 1650-00 2001-10-10 Länsrätt 680-01E 2002-02-07 Länsrätt 1122-01 2002-06-17 Kammarrätt 2903-2001 2003-02-20 Jönköpings län - F Länsrätt 664-06 rotel 5 2006-09-08 Länsrätt 1113-07 rotel 1 2007-10-16 Länsrätt 2729-06 rotel 1 2007-02-19 Gränna prästgård Fastighetsägare Jönköpings län - F Ändring av byggnadsminne Avslag Järnvägshotellet Fastighetsägare Gävleborgs län - X Föreläggande att ta bort vindskydd Undanröjer lst beslut Bröd Mårtenssons båtbyggeri Fastighetsägare Blekinge län - K Inlösen, avstyckning eller flyttning av BM Avslag Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Båtsmanskasernen Fastighetsägare Blekinge län - K Återställa interiör, vidta rättelse Avslag Ändrar datum för föreläggandet Portalkran 14 Fastighetsägare Blekinge län - K Byggnadsminnesförklaring Avskriver målet Vattenborgen Fastighetsägare Blekinge län - K Tillstånd till ändring Avskriver målet Vattenborgen Fastighetsägare Blekinge län - K Uppsättande av fontän Bifall Magasin kv Gulin Fastighetsägare Blekinge län - K Förlängning av interimistiskt beslut Avslag fd Mattons garveri Fastighetsägare Gävleborgs län - X Förordnande om anmälningsplikt Avskriver målet Kvarteret Springer Fastighetsägare Gävleborgs län - X Föreläggande att återställa byggnadsminnet Avslag Järnvägshotellet RAÄ och lst Fastighetsägare Föreläggande om att ta bort vindskydd Bifall Villa Lustigkulle Enskilda personer Jönköpings län - F Tillstånd till nybyggnation inom skyddsområde Ändring av skyddsföreskrift Avslag Gränna prästgård Fastighetsägare Jönköpings län - F Avslag 10 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 1735-07 2008-02-12 Länsrätt 1111-07E rotel 2 2008-02-06 Kammarrätt 3442-06 2006-11-23 Kammarrätt 944-07 2008-04-10 Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Stora torget Eksjö Fastighetsägare Jönköpings län - F Bygga cafébyggnad på torget Bifall Medger nybyggnad Återvisar till lst Bifall Upphäver lst beslut Återvisar till lst Upphäver länsrättens dom Återvisar till länsrätt Polishuset Fastighetsägare Jönköpings län - F Tillstånd till säkerhetsgrindar Gränna prästgård Fastighetsägare Jönköpings län - F Ändring av skyddsområde Gränna prästgård Fastighetsägare Jönköpings län – F Ändring av skyddsföreskrift Ej prövningstillstånd Kalmar län - H Länsrätt 1069-01 E 2001-09-25 Länsrätt 88-03E 2003-02-17 Länsrätt 1336-04 2004-11-18 Länsrätt 833-05 2005-06-20 Länsrätt 1754-04 rotel 3 2005-11-02 Länsrätt 1650-05 2006-01-19 Länsrätt 1703-1704-07E 2007-10-29 Kammarrätt 2505-05 2005-09-12 Krögaren 17 Fastighetsägare Kalmar län - H Ändring av byggnadsminne Avslag Ebbetorps gård Enskilda personer Kalmar län - H och fastighetsägare Fastighetsägare Kalmar län - H Rivning av uthus och uppförande av nytt hus Ta upp hål i vägg och använda hiss som garderob Installation av värmepump Avvisar målet Krögaren 17 Avskriver målet Borgholms stadsmuseum Fastighetsägare Kalmar län - H v Bifall Återvisar till lst Smugglaren 1 Fastighetsägare Kalmar län - H Montering av markiser Avslag Ebbetorps gård Fastighetsägare Kalmar län - H Ändring av planlösning, ombyggnad av kök Bifall Beviljar sökt tillstånd Ripan 14 Fastighetsägare Kalmar län - H Ändring av gatu- och gårdshus Avvisar målet Smugglaren 1 Fastighetsägare Kalmar län - H Montering av markiser Ej prövningstillstånd Norrbottens län - BD Länsrätt 1249-03 2003-11-18 Länsrätt 1477-04 2003-10-13 Länsrätt 1257-03E 2003-09-23 Bodens C Fastighetsägare Norrbottens län - BD Förklaring om övergång från SBM Avskriver målet Abisko Östra Fastighetsägare Norrbottens län - BD Byta fönster Avskriver målet Bodens C Kommuner Norrbottens län - BD Förklaring om övergång från SBM Avskriver målet 11 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 1043-05E rotel 6 2005-05-12 Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Sundsbron Enskilda personer Norrbottens län - BD Byggnadsminnesförklaring Avvisar målet Östergötlands län - E Länsrätt 3058-01E 2001-11-22 Lärarhögskolan Enskilda personer Östergötlands län - E Tillstånd till nybyggnation inom byggnadsminne Avvisar målet Skåne län - M Länsrätt 6741-00 2001-06-29 Länsrätt 9-02 2002-01-31 Länsrätt 3928-01 2002-03-22 Scalabiografen RAÄ Skåne län - M Avslag på väckt fråga om byggnadsminne Undanröjer lst beslut Återvisar till lst för handläggning Lagerhuset Fastighetsägare Skåne län - M Interimistiskt förbud mot exteriöra och interiöra åtgärder Ombyggnad av fyra byggnader Bifall F5 Ljungbyhed Fastighetsägare Skåne län - M Upphäver lst beslut Bifaller ombyggnad av 3 tre hus Bifaller ombyggnad av ett hus med villkor Avskriver målet Länsrätt 6759-02E 2003-11-13 Länsrätt 7313-03 2003-12-10 Länsrätt 4110-03 2003-09-16 Länsrätt 3289-02 2003-02-24 Länsrätt 6976-03 2003-09-16 Länsrätt 4059-03 2003-06-11 Länsrätt 8441-03 2004-01-29 Länsrätt 2682-04 2004-03-29 Länsrätt 1926-04E 2004-11-12 Länsrätt 3099-05E 2005-10-26 Observatoriet Fastighetsägare Skåne län - M Skyddsbestämmelser för byggnadsminnet Malmö stadsteater Fastighetsägare Skåne län - M Ombyggnad/ motorisering av scenhuset Bifall Återvisar till lst Posthuset och Gamla Riksbankshuset Kjederqvistska gården Fastighetsägare Skåne län - M Uppförande av avfallsplats Avslag Fastighetsägare Skåne län - M Utvändiga förändringar Delvis bifall Posthuset och Gamla Riksbankshuset Malmö stadsteater Fastighetsägare Skåne län - M Ta bort trätrallar och kravallstaket Upphäver lst beslut Fastighetsägare Skåne län - M Lägga plastmattor i Stora salongens trappor Avslag Wickmanska gården Fastighetsägare Skåne län - M Tillstånd för takfönster Delvis bifall Tyggården Fastighetsägare Skåne län - M Lägga trätrallar inom uteservering Bifall Regionmuseet Fastighetsägare Skåne län - M Uppsättning av banderoller på fasad Bifall Upphäver lst beslut Rosendals slott Fastighetsägare Skåne län - M Byggnadsminnesförklaring Avskriver målet 12 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 7842-04 2005-07-11 Länsrätt 8007-05E rotel 407 2005-12-28 Länsrätt 4893-04 2005-04-29 Länsrätt 7047-03 avd 1 2005-07-15 Länsrätt 8004-05 2006-03-22 Länsrätt 1781-06E 2006-03-30 Länsrätt 6247-06E 2007-04-27 Länsrätt 7604-06E 2007-12-04 Länsrätt 7679-06 2008-10-10 Länsrätt 4339-06, 4490-06 2008-10-10 Länsrätt 12503-07 2008-06-03 Kammarrätt 6833-2001 avd 4 2002-01-21 Kammarrätt 2473-03 2004-06-03 Kammarrätt 735-04 2005-11-14 Kammarrätt 4962-05 2007-06-07 Kammarrätt 4835-05 2007-10-17 Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Kärnan Fastighetsägare Skåne län - M Villkor om antikvarisk kontroll Avslag Tyggården 2 Fastighetsägare Skåne län - M Permanent uteplats Avskriver målet Wickmanska gården Fastighetsägare Skåne län - M Tillstånd för takfönster Bifall Återvisar till lst Fd posthuset Fastighetsägare Skåne län - M Behålla glasparti och inte byta mot trä Avslag Bifall gällande föreläggandet Helsingborgs konserthus Fastighetsägare Skåne län - M Placering av hänganordningar för scenteknik Yttre förändringar av byggnadsminne Bifall Beviljar ansökan Återvisar till lst Avskriver målet Ausås prästgård Fastighetsägare Skåne län - M Helsingborgs konserthus Fastighetsägare Skåne län - M Tillstånd till ändring av byggnadsminne Avslag Rådhuset Fastighetsägare Skåne län - M Tillstånd till ändring av byggnadsminne Avslag Knislinge hembygdsgård Fastighetsägare Skåne län - M Hävning av byggnadsminne Avslag Knislinge hembygdsgård Fastighetsägare Skåne län - M Installation av luftvärmepump Upphäver lst beslut Rosendals slott Fastighetsägare Skåne län - M Hävning av byggnadsminne Avslag Lagerhuset Enskilda personer Eslövs kommun Interimistiskt förbud, nu fråga om talerätt Avslag Kjederqvistska gården Fastighetsägare Skåne län - M Ändring av byggnadsminne, takfönster mm Ändring av byggnadsminne takkupor Behålla glasparti och inte byta mot trä Avslag Delvis bifall Wickmanska gården Fastighetsägare Skåne län - M Delvis bifall Tyggården Fastighetsägare Skåne län - M Avslag Yrkande om syn avslås Kärnan Fastighetsägare Skåne län - M Villkor om antikvarisk kontroll Bifall Upphäver länsrättens dom 13 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Regeringsrätt 4165-04 2005-11-04 Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Kjederqvistska gården Fastighetsägare Skåne län - M Ändring av byggnadsminne Ej prövningstillstånd Stockholms län - AB Länsrätt 2410-00 2000-08-30 Länsrätt 20730-01 2002-10-21 Länsrätt 688-04 2004-05-03 Länsrätt 10894-03 2004-02-17 Länsrätt 8742-05E 2005-05-10 Länsrätt 8641-05 rotel 552 2005-09-19 Länsrätt 20070-04 2005-05-25 Länsrätt 20276-04 2005-05-25 Länsrätt 16191-05E Rotel 551 2005-09-13 Länsrätt 14889-07 2007-11-05 Stockholms C Fastighetsägare Stockholms län - AB Byte av vattrade glas mot klarglas Avslag Nya Sällskapets klubbhus Fastighetsägare Stockholms län - AB Byggnadsminnesförklaring Avslag Vindruvan 10 Fastighetsägare Stockholms län - AB Utbyggnad av vind Avslag Kanslihuset Fastighetsägare Stockholms län - AB Belysning på fasader och längs kaj Undanröjer lst beslut Överlämnar ärendet till RAÄ och SBK Stockholms rådhus Enskilda personer Stockholms län - AB Överbyggnad av gårdar och påbyggnad av vindsvåning Inredning av vindar Avvisar målet Brf Storken 12 Fastighetsägare Stockholms län - AB Avslag Canada-radhusen Fastighetsägare Stockholms län - AB Färgsättning av fasader ska ske i samråd Färgsättning av fasader ska ske i samråd Ändring av huvudbyggnad och nytt växthus Bifall Upphäver lst beslut Canada-radhusen Fastighetsägare Stockholms län - AB Bifall Upphäver lst beslut Lunda Villa Fastighetsägare Stockholms län - AB Avskriver målet fd Generalstabens stalletablissement RAÄ Akademiska hus AB och Stockholms län - AB Kommun Fastighetsägare Hävning av byggnadsminnesförklaring Bifall Upphäver lst beslut Länsrätt 27352-06 2007-05-08 Länsrätt 20123-07 2008-01-16 Kammarrätt 1049-08 2008-09-10 Lunda Villa Ändring- och återställning samt nytt garage Ersätta spiraltrappa med ny trappa Avskriver målet Berns salonger Fastighetsägare Stockholms län - AB Bifall Berns salonger Stockholms län - AB Fastighetsägare Ersätta spiraltrappa med ny trappa Meddelar prövningstillstånd 14 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Uppsala län - C Länsrätt 1689-07E 2007-10-26 Populärnamn Klagande Motpart Saken Domslut Uppsala C Fastighetsägare Uppsala län - C Villkor i tillståndsbeslut Avskriver målet Västernorrlands län - Y Länsrätt 125-05E rotel 3 2005-06-14 Länsrätt 170-06E rotel 4 2006-06-28 Lillgården Enskilda personer Västernorrlands län -Y Enskilda personer Västernorrlands län -Y Återförvisning av tidigare beslut Återvisar till lst Lillgården Byggnadsminnesförklaring Avvisar målet Västmanlands län - U Länsrätt 1986-01 2002-05-22 Länsrätt 309-03 2003-08-21 Länsrätt 2431-06E rotel 1 2007-01-16 Länsrätt 1114-07 rotel 2 2007-10-31 Länsrätt 346-08E rotel 2 2008-06-30 Länsrätt 2034-07 2008-05-27 Kammarrätt 4897-08 2008-11-28 Fryxellska skolan RAÄ och länsmuseet Västmanlands län - U Hävande av byggnadsminnesförklaring Avvisar målet Västerås ångkraftverk Fastighetsägare Västmanlands län - U Hävning av byggnadsminne Avslag Avvisar yrkande 3 kap 14 § Rudbeckianska gymnasiet Fastighetsägare Västmanlands län - U Interimistiskt förbud, fråga om avskrivning Avskriver målet Hedensbergs gård Fastighetsägare Västmanlands län - U Föreläggande att avbryta pågående arbeten Uppförande av hisstorn mm Avslag Biskopsgården Fastighetsägare Västmanlands län - U Avskriver målet Nordanby gård Fastighetsägare Västmanlands län - U Uppsättning av panelskivor Bifall Nordanby gård Fastighetsägare Västmanlands län - U Uppsättning av panelskivor Ej prövningstillstånd Västra Götalands län - O Länsrätt 2041-02 2002-05-07 Länsrätt 7832-02 2003-03-31 Länsrätt 4792-06E rotel 11 2006-08-02 Hagabadet Renströmska Fastighetsägare Västra Götalands län -O Fastighetsägare Västra Götalands län Nedtagning av tegelvägg i interiören Avslag Stigberget 613:16-17 Uppsättande av vägg i trapphus Avslag -O Enskilda personer Västra Götalands län -O Kulturminnen Avskriver målet 15 Domar 4 kap KML Rättsinstans Mål nr Datum för dom Blekinge län - K Länsrätt 775-04 2005-07-11 Kammarrätt 2584-05 2006-07-14 Dalarnas län - W Länsrätt 3166-99 2000-08-17 Länsrätt 1472-07 2007-08-29 Gävleborgs län - X Länsrätt 34-00 2000-06-29 Länsrätt 1134-00 2001-05-25 Länsrätt 338-05 2005-11-16 Kammarrätt 3268-05 2007-03-21 Skogskyrkogården Gävleborgs län - X Svenska kyrkan Avslag på rivning av byggnader på begravningsplats Ändrar länsrättens dom, en byggnad kan rivas Ändrar länsstyrelsens beslut, en byggnad kan rivas Skogskyrkogården Svenska kyrkan Gävleborgs län - X Rivning av ekonomibyggnader Bifall Upphäver lst beslut Jakobs kyrka Hudiksvall Svenska kyrkan Gävleborgs län - X Ta bort fem bänkrader och flytta antependieskåp Avslag Ore Svenska kyrkan Dalarnas län - W Nytt uppvärmningssystem Bifall Ändrar lst beslut Trefaldighetskyrkan i Karlskrona Svenska kyrkan Blekinge län - K Borttagning av fast bänkinredning Avslag Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Trefaldighetskyrkan Svenska kyrkan Blekinge län - K Ta bort fasta bänkar Avslag Floda kyrka Svenska kyrkan Dalarnas län - W Borttagande av två rader kyrkbänkar Bifall Trönö Svenska kyrkan Gävleborgs län - X Rivning av delar av murverk efter brand Bifall Lst ska utfärda tillstånd Gotlands län - I Länsrätt 140-02E 2002-06-11 Länsrätt 741-03 2004-05-12 Länsrätt 935-06E 2007-09-19 Hallands län - N Länsrätt 2161-03 2004-05-19 S:t Nicolai Halmstad Svenska kyrkan Hallands län - N Ändring av orgelfasad Ger tillstånd enligt KML att behålla nya fasaden Avslår begäran att avyttra gamla fasaden Klinte kyrkogård Svenska kyrkan Gotlands län - I Utvidgning av begravningsplats Bifall Ändrar lst beslut om villkor Klinte Svenska kyrkan Dalarnas län - W Försälja orgel samt inköpa ny digital orgel Avvisar målet Hallshuks kapell Enskild person Gotlands län - I och Hall-Hangvar Uppsättning av staket Avvisar målet 16 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 1284-04E 2005-03-10 Kammarrätt 3201-04 2005-11-09 Jämtlands län - Z Länsrätt 467-05 Rotel 4 2006-05-24 Jönköpings län - F Länsrätt 412-02 2002-09-24 Kalmar län - H Länsrätt 448-05 2005-09-22 Länsrätt 1014-08E 2008-07-02 Kammarrätt 1535-2001 2002-10-04 Kammarrätt 3495-05 2005-12-16 Kammarrätt 2471-08 2008-10-14 Regeringsrätt 218-06 avd II 2007-06-18 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Asige Svenska kyrkan Hallands län - N Armatur ovanför huvudentré skall nedmonteras Ändring av orgelfasad Ändrar lst beslut, armatur får sitta kvar S:t Nikolai Halmstad RAÄ och lst Svenska kyrkan Bifall Länsrättens dom upphävs, lst beslut fastställs Hoppets kapell Svenska kyrkan Jämtlands län - Z Tillstånd till ändring av altartavla Avslag Villstad Svenska kyrkan Jönköpings län - F Uppsättande av triumfkrucifix Bifall Överlämnar målet till lst för handläggning Västra Ed kyrka Svenska kyrkan Kalmar län - H Renovering av orgel Avslag Smedby kyrka Svenska kyrkan Kalmar län - H Föreläggande att avbryta arbeten på tak Avslag Mörbylånga RAÄ och lst Svenska kyrkan Ta bort bänkdörrar och skärmar i fast bänkinredning Renovering av orgel Upphäver länsrättens dom Fastställer lst beslut Västra Ed kyrk Svenska kyrkan Kalmar län - H Meddelar inte prövningstillstånd Smedby kyrka Svenska kyrkan Kalmar län - H Föreläggande enligt 4 kap. 17 § KML Meddelar inte prövningstillstånd Västra Ed kyrka Svenska kyrkan Kalmar län - H Renovering av orgel Meddelar inte prövningstillstånd Kronobergs län - G Länsrätt 347-01 2001-10-02 Länsrätt 956-04E 2004-10-01 Länsrätt 590-05 2005-09-26 Slätthög Svenska kyrkan Kronobergs län - G Konservering av kristusfigur Avslag Alvesta kyrkogård Enskild person Kronobergs län - G Borttagande av del av mur Avskriver målet Nottebäcks kyrka Svenska kyrkan Kronobergs län - G Tillstånd till läktarunderbyggnader Avslag 17 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 842-08 2008-12-03 Kammarrätt 3259-04 avd 2 2004-12-17 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Växjö domkyrka Svenska kyrkan Glasa in själakoret Kronobergs län - G Bifall Återvisar till lst Alvesta kyrkogård Enskild person Kronobergs län - G Borttagande av del av mur Avslag Norrbottens län - BD Länsrätt 269-02 2002-05-14 Länsrätt 521-03 2003-07-30 Luleå domkyrka Svenska kyrkan Läktarunderbyggnad Norrbottens län - BD Återvisar målet till lst för utredning Risbergs överklagande prövas inte Luleå domkyrka Enskild person Norrbottens län - BD och Svenska kyrkan Uppföra vägg under läktare i södra korsarmen Avslag Länsrätt 2570-04 2004-12-01 Länsrätt 1655-05 rotel 6 2005-08-01 Länsrätt 84-07 2007-03-14 Örebro län - T Länsrätt 2876-07 2008-04-22 Överkalix kyrka Svenska kyrkan Norrbottens län - BD Montera handledare vid Avslag entrédörr Morjärv Svenska kyrkan Norrbottens län - BD Uppsättning av snörasskydd Medger församlingen att få montera snörasskydd Kiruna Svenska kyrkan Norrbottens län - BD Montera räcken och ramp för tillgänglighet Bifall Medger tillstånd enligt KML Överlåter åt lst att fastställa villkor Järnboås kyrka Svenska kyrkan Örebro län - T Uppföra nytt församlingshem Avslag Östergötlands län - E Länsrätt 191-00E 2000-03-27 Skåne län - M Länsrätt 5524-00 2000-10-31 Länsrätt 11566-01 2002-06-06 Länsrätt 2437-02E 2002-10-24 Länsrätt 9217-01 2002-12-10 Åhus Svenska kyrkan Skåne län - M Inglasning av tornrum Bifall Ger tillstånd Linköpings domkyrka RAÄ Östergötlands län - E Deposition av mitra från 1400-talet Bifall Upphäver lst beslut S:t Johanneskyrkan RAÄ Malmö stad Uppförande av stationsuppgång Avslag Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad Vollsjö Svenska kyrkan Skåne län - M Inreda södra och norra korsarmen Avskriver målet Svenska kyrkan Skåne län - M Sätta upp tidigare altaruppsats Bifall Meddelar tillstånd 18 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 1751-03 2003-08-19 Länsrätt 12002-02E 2004-10-21 Länsrätt 9914-04 2004-12-30 Länsrätt 5975-04 2005-01-27 Länsrätt 14127-04 2005-10-07 Länsrätt 2-05 2005-12-22 Länsrätt 14076-05E 2006-01-12 Länsrätt 9910-04 2006-02-27 Länsrätt 5159-06E 2006-06-01 Länsrätt 7746-06E 2006-08-10 Länsrätt 2871-06 2007-05-10 Länsrätt 9229-05 2007-05-14 Länsrätt 5470-06 2007-06-12 Länsrätt 10587-06 2008-01-25 Kammarrätt 1700-2000 2000-04-06 Kammarrätt 6945-05 2006-02-13 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut S:t Johanneskyrkan Enskild person Malmö Skåne län - M Ny byggnad på kyrkotomt Avslag Stångby kyrka och yttertak Svenska kyrkan Skåne län - M Renovering av fasader Avslag Återvisar inlämnat förslag till lst för handläggning Bifall gällande byte av plåt Avslag att handla upp kontrollant Gustav Adolfs kyrka Svenska kyrkan i Viby Skåne län - M Byte av takbeläggning till koppar Allhelgonakyrkan på Ven Svenska kyrkan Skåne län - M Avförande från förteckningen inventarieförteckning Placera ljusbärare i minneslund 54 av bänkar får avföras från I övrigt inga ändringar av lst beslut Långaröds kyrkogård Svenska kyrkan Skåne län - M Avslag Hyby nya kyrka Svenska kyrkan Skåne län - M Plywood som underlag på tak Avslag Gamla kyrkogården Enskild person Skåne län - M Ny ljussättning på kyrkogård Avvisar målet Kapell Östra kyrkogården Svenska kyrkan Skåne län - M Renovering av förhallstak på kapell Upphäver villkor att stuprör mm ska vara av koppar Avslag i övrigt Avvisar målet Borgeby kyrkogård Enskild person Skåne län - M Ombyggnad av gravkvarter Bergakyrkan i Bjärred Enskild person Skåne län - M Renovering av golv Avvisar målet Reslöv Svenska kyrkan Skåne län - M Byta blyplåt mot kopparplåt Avslag Gudmundtorp Svenska kyrkan Skåne län - M Invändig restaurering Avslag Brönnestads gamla kyrkogård Svenska kyrkan Skåne län - M Tillstånd att lägga betongsten på kyrkogård Bifall Återvisar till lst Harlösa kyrka Svenska kyrkan Skåne län - M Ta bort herrskapsbänkar, läktarunderbyggnad mm Bifall Avslag Maglarps nya kyrka Svenska kyrkan Skåne län - M Rivning av kyrkobyggnad Avslag Svenska kyrkan Skåne län - M Anläggande av asklund Avslag 19 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Kammarrätt 3819-07 2008-11-24 Regeringsrätt 2993-00 2005-05-11 Regeringsrätt 1821-06 2008-02-01 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Brönnestads Skåne län - M Svenska kyrkan Tillstånd att lägga betongsten på kyrkogård Upphäver länsrättens dom Fastställer lst beslut Maglarps nya kyrka Skåne län - M Svenska kyrkan Rivning av kyrkan Bifall Svenska kyrkan Skåne län - M Anläggande av asklund Meddelar inte prövningstillstånd Stockholms län - AB Regeringsrätt 8232-03 2005-11-04 Länsrätt 203-01E 2001-02-02 Länsrätt 20111-00 2001-02-28 Länsrätt 13845-02E 2002-10-15 Singö kyrka Svenska kyrkan Stockholms län - AB Föreläggande enligt KML Meddelar inte prövningstillstånd Kammarrättens dom står fast Högalid Svenska kyrkan Stockholms län - AB Avskriver målet Gustaf Vasa Svenska kyrkan Stockholms län - AB Uppsättning av två flaggstänger Bifall Ger tillstånd till 2 stänger Kungsholms kyrka Svenska kyrkan Stockholms län - AB Uppsättning av skyltskåp Avskriver målet Länsrätt 431-02 2002-10-31 Länsrätt 22767-02 2003-03-24 Länsrätt 2437-03 2003-05-28 Kungsängen Svenska kyrkan Stockholms län - AB Ta upp nödutgång i sakristian Avslag Bro Svenska kyrkan Stockholms län - AB Borttagande av främre bänkpar Avslag Singö kyrka Svenska kyrkan Stockholms län - AB Föreläggande om återställande Avslag Återställande senast 2004-06-30 Länsrätt 3932-05 2005-04-22 Länsrätt 492-05E rotel 553 2005-08-08 Länsrätt 15540-05 2007-08-31 Kammarrätt 4527-03 2003-11-12 Uppsala län - C Länsrätt 1507-01 2001-08-29 Kungsholms kyrka Svenska kyrkan Stockholms län - AB Mur vid begravningsplats Avslag Östra Ryd Svenska kyrkan Stockholms län - AB Nedtagning av träd Avskriver målet Västerhaninge Svenska kyrkan Stockholms län - AB Fasadputs på sakristian Bifall Upphäver lst beslut Singö kyrka Svenska kyrkan Stockholms län - AB Föreläggande om återställande Meddelar inte prövningstillstånd Viksta Svenska kyrkan Uppsala län - C Rivning av orgelläktare Avslag 20 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Länsrätt 1393-01 2001-12-17 Länsrätt 2272-06 2007-06-07 Länsrätt 763-07 2007-12-20 Kammarrätt 5521-2001 2002-10-01 Kammarrätt 72-2000 2002-10-01 Regeringsrätt 6482-02 2004-12-22 Regeringsrätt 8057-03 2005-12-15 Värmlands län - S Länsrätt 794-01 2001-08-16 Länsrätt 1607-04 2005-09-27 Länsrätt 855-05 2005-12-12 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Husby-Långhundra Enskild person Uppsala län - C Uppsättande av epitafium Avslag Uppsala-Näs Svenska kyrkan Uppsala län - C Ersätta befintligt vindfång/vapenhus Bifall Ger pastoratet tillstånd att ta bort befintligt vindfång Avslag Husby-Långhundra Enskild person Uppsala län - C Uppsättning av epitafium Viksta kyrka Svenska kyrkan Uppsala län - C Rivning av orgelläktare Avslag Skogstibble Svenska kyrkan Uppsala län - C och RAÄ Svenska kyrkan Uppsala län - C Byte av takmaterial Avslag Viksta kyrka Demontera läktare Återvisar till lst Bifall Husby-Långhundra Enskild person Uppsala län - C Uppsättning av epitafium Meddelar inte prövningstillstånd Tveta kyrka Svenska kyrkan Värmlands län - S Omläggning av plåttak Avslag Rämmens kyrka Svenska kyrkan Värmlands län - S Ny färgsättning och framtagning av äldre dekormålning Montering av isoler/skyddsglas Ändar lst beslut, dekormålningar ska vara synliga Frågan om färgsättning återvisas till lst Avslag Åmotsfors Svenska kyrkan Värmlands län - S Västernorrlands län - Y Länsrätt 492-02 2002-09-03 Sånga begravningsplats Svenska kyrkan Västernorrlands län - Y Avlägsna granhäck och ersätta med andra buskar Upphäver länsstyrelsens beslut Visar målet åter för handläggning Beslutet får inte överklagas Västmanlands län - U Länsrätt 1413-00 2001-04-18 Länsrätt 2035-04 2004-11-24 Kammarrätt 8100-04 2005-07-14 Köping Svenska kyrkan Västmanlands län - U Anordna ett så kallat tankerum Avslag Fläckebo kyrka Svenska kyrkan Västmanlands län - U Installera nätanslutet solelsystem Bifall Beviljar tillstånd Fläckebo kyrka RAÄ och lst Svenska kyrkan Placering av solceller på kyrktaket Bifall Upphäver länsrättens dom Fastställer lst beslut 21 Rättsinstans Mål nr Datum för dom Regeringsrätt 4678-05 2007-12-20 Kyrka Klagande Motpart Saken Domslut Fläckebo kyrka Svenska kyrkan Västmanlands län - U Tillstånd till uppsättning av solceller Avslag Västra Götalands län - O Länsrätt 2296-00 2000-11-14 Länsrätt 3376-05E rotel 25 2006-01-03 Länsrätt 1574-06 2006-09-22 Fröskogs kyrka Svenska kyrkan Västra Götalands län -O Enskild person Västra Götalands län -O Anläggande av minneslund Bifall Ger tillstånd till minneslund Strandkyrkogården Kristusstaty på kyrkogård Avvisar målet Lyse Svenska kyrkan Västra Götalands län -O Upphängningsanordning för dataprojektion Bifall Beviljar ansökan 22