Statliga byggnads minnen Vägledning för tillämpning av förordningen om statliga byggnadsminnen 2016 RIK SANTIK VARIEÄMBETET Vägledning för tillämpning av förordningen om statliga byggnadsminnen Riksantikvarieämbetet Box 5405 114 84 Stockholm Tel 08-5191 80 00 www.raa.se registrator@raa.se Riksantikvarieämbetet 2016 Vägledning om tillämpning av förordningen om statliga byggnadsminnen. Omslag, stora bilden: Utsikt från taket på Kalmar slott. Foto: Oiva Isola/RAÄ. Infällda bilder: Dramatiska teatern, Stockholm. Foto: Oiva Isola/RAÄ. Torkanordning för tross i Inventariekammare 1, Örlogshamnen i Karlskrona. Foto: Nino Monastra. Bohus fästning, Kungälv. Foto: Oiva Isola/RAÄ. Upphovsrätt enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se ISBN 978-91-7209-757-5 (Tryck) ISBN 978-91-7209-758-2 (PDF) Innehåll INLEDNING ..................................................................................6 FÖRKORTNINGAR ..................................................................... 7 1. INLEDANDE BESTÄMMELSER (1–2 §§) ...........................9 1.1 Reglering i förordning (1 §) ........................................... 9 1.2 Begreppet statligt byggnadsminne (2 §) ............... 9 1.2.1 Byggnad som tillhör staten ................................. 9 1.2.2 Vad kan bli ett statligt by ggnadsminne? ....... 9 1.2.3 Vad kan inte bli ett statligt byggnadsminne? ..............................................................11 1.2.4 Urvalskriteriet synnerligen högt kulturhistoriskt värde .....................................................11 2. BYGGNADSMINNESFÖRKLARING (3–4 §§) .................13 2.1 Förslag till nya statliga byggnadsminnen ............. 13 2.2 Den förvaltande myndighetens uppgifter inför byggnadsminnes förklaring ............... 13 3. HÄVNING AV STATLIGT BYGGNADSMINNE (5 §) ..... 14 3.1 När kan ett statligt byggnadsminne hävas? .........14 3.2 Att häva eller rekonstruera vid katastrof ...............14 3.3 Ansökan om hävning .................................................... 15 3.4 Dokumentation inför och vid hävning .................. 15 4. SKYDDSBESTÄMMELSER (6 §) ........................................17 4.1 Beslut om skyddsbestämmelser ............................... 17 4.1.1 Avgränsning av ett statligt byggnadsminne .............................................................. 17 4.1.2 Vård och underhåll i skyddsbestämmelser ..18 4.2 Vad omfattas vanligen av skyddsbestämmelserna? ...................................................18 4.2.1 Exteriör .....................................................................19 6. 4.2.2 Byggnadsstomme .................................................19 4.2.3 Planlösning ............................................................. 20 4.2.4 Fast inredning ........................................................21 4.2.5 Ytskikt ........................................................................22 4.2.6 Mark och vegetation ...........................................22 5. ÄNDRING AV STATLIGA BYGGNADSMINNEN (7 §) . 25 5.1 Att bevara och ändra .....................................................25 5.1.1 Vad kan utgöra särskilda skäl för ändring? ..............................................................25 5.2 Tillståndsprövningen steg för steg ........................ 26 5.2.1 När behövs tillstånd? ........................................... 26 5.2.2 Samråd ......................................................................27 5.2.3 Antikvarisk förundersökning och konsekvensbedömning ...................................... 29 5.2.4 Anhållan om yttrande ........................................ 29 5.2.5 Ansökningsblankett ............................................ 29 5.2.6 Vem får underteckna enansökan om tillstånd eller anhållan om yttrande? ...................... 29 5.2.7 Vad ska en ansökan om tillstånd innehålla? ......................................................... 30 5.3 Riksantikvarieämbetets beslut .................................. 31 5.3.1 Tillståndsprövning ................................................. 31 5.3.2 Expediering av beslut ..........................................32 5.3.3 Generella tillstånd .................................................32 5.3.4 Villkor för tillståndet .............................................32 5.3.5 Villkor om hur ändring ska utföras ..................32 5.3.6 Villkor om dokumentation av ändring ..........33 5.3.7 Villkor om antikvarisk undersökning ............ 34 5.3.8 Villkor om antikvarisk medverkan ..................35 5.4 Antikvarisk medverkan ............................................... 36 5.4.1 Antikvarisk kompetens .......................................36 5.4.2 Antikvariens uppgifter ........................................37 5.4.3 Antikvarisk slutrapport .......................................37 5.5 När är vård- och underhållsåtgärder tillståndspliktiga? ..................................................................37 5.6 Är konservering tillståndspliktigt? .........................40 5.7 Från antikvarisk eller teknisk synpunkt olämpliga material och metoder ...................................40 5.8 Miljöfarliga kulturhistoriska material......................41 5.9 Prövningar enligt andra lagrum ...............................41 ÄNDRING AV SKYDDSBESTÄMMELSER (8 §) ....................................... 43 6.1 Skälen för att ändra skyddsbestämmelser ........... 43 6.1.1 Restriktivt förhållningssätt till minskat skydd ................................................................. 43 6.1.2 Varför ändras skyddsbestämmelser? ............. 43 6.2 Reglerna för ändring av skyddsbestämmelser ..44 6.2.1 Vem beslutar om ändring? ................................44 6.2.2 Ansökan om ändring av skyddsbestämmelser ....................................................44 6.2.3 Ändring av skyddsnivå ....................................... 45 6.2.4 Beslut om ändrade skyddsbestämmelser .. 45 4 7. ÖVERLÅTELSE AV STATLIGA BYGGNADSMINNEN (9–10 §§) ....................................... 47 7.1 Anhållan om Riksantikvarieämbetets yttrande ...47 7.2 Riksantikvarieämbetets bedömning av överlåtelse ..............................................................................48 7.3 Anmälan om utförd överlåtelse................................ 49 7.4 Kulturhistoriskt skydd efter överlåtelse ................ 49 8. TILLSYN (11 §) ........................................................................51 8.1 Bakgrund och begrepp ................................................ 51 8.1.1 Händelsestyrd tillsyn ............................................. 51 8.1.2 Målstyrd/egeninitierad tillsyn .......................... 51 8.2 Riksantikvarieämbetets tillsyn ................................. 51 av statliga byggnadsminnen ............................................ 51 8.2.1 Syfte med tillsyn av statliga byggnadsminnen ............................................................52 8.2.2 Kontroll av leverans av antikvariska slutrapporter och annan dokumentation .............52 8.2.3 Tillsyn på plats ........................................................52 8.2.4 Åtgärder som har utförts utan tillstånd .......53 8.3 Förteckning över statliga byggnadsminnen .......53 9. SKYLDIGHET ATT LÄMNA KUNSKAPSUNDERLAG(12 §) ........................................... 55 9.1 Vilka myndigheter ska lämna underlag för bedömning av kulturhistoriskt värde? .........................55 9.2 Vad omfattar kunskapsunderlag? ............................55 10. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER ....................................... 57 10.1 F.d. värdefulla byggnader och f.d. värdefulla fastigheter ...................................................57 11. FÖRORDNINGEN OCH ANDRA BESTÄMMELSER OM KULTURMILJÖER ......................59 11.1 Kulturmiljölagen ........................................................... 59 11.1.1 Fornminnen, 2 kap. kulturmiljölagen ............ 59 11.1.2 Byggnadsminnen, 3 kap. kulturmiljölagen ................................................61 11.1.3 Kyrkliga kulturminnen, 4 kap. kulturmiljölagen .................................................61 11.2 Plan- och bygglagen ....................................................61 11.2.1 Plan- och bygglagen och kulturmiljö ............61 11.2.2 Plan- och bygglagen och förordningen om statliga byggnadsminnen ....................................61 11.3 Miljöbalken ..................................................................... 62 11.3.1 Miljöbalken och kulturmiljö ............................. 62 11.4 Världsarvskonventionen ........................................... 62 11.5 Standarder ...................................................................... 63 12 BEGREPP OCH DEFINITIONER........................................64 KORTVERSION, TILLSTÅNDSPRÖVNINGEN STEG FÖR STEG ........................................................................69 LÄNKAR OCH LITTERATUR .......................................................70 Motsatt sida: 1. KARLBERGS SLOTT (Fortifikationsverket). 2. FYREN LÅNGE JAN (Sjöfartsverket) vid Ölands södra udde färdigställdes 1785 och är med sina 41,6 meter Sveriges högsta fyr. 3. TALLBERGSBRON I NORDMALING (Trafikverket) hade vid uppförandet 1919 världens längsta betongspann (90 meter) för järnvägstrafik. 4. TORPET RÅGSKÄR (Naturvårdsverket) i Värmdö återspeglar villkoren för fiskarlivet i skärgården. 5. VETERINÄRINRÄTTNINGEN I SKARA (Sveriges lantbruks­ universitet Ultuna) innehåller landets första veterinär­ skola och lämningar av ett franciskanerkloster. 6. PÅ BECKHOLMEN (Kungl. Djurgårdens förvaltning) i Stockholm pågår intensiv marin verksamhet i kulturhistorisk miljö. 7. KANSLIHUSET (Riksdagens förvaltning) i Stockholm pryds av en dorisk tempelfasad från det i övrigt rivna Myntverket. 8. KUNGLIGA OPERAN (Statens fastighetsverk). 5 1 6 6 2 3 5 87 4 ägledningen vänder sig i första hand till de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen1 (SBM), men den kan även vara till hjälp och informationskälla för anti- kvariska experter, konsulter, entreprenörer, brukare och andra intresserade som söker in- formation om FSBM och dess tillämpning. Kulturarv handlar om de byggstenar i form av kulturminnen, kulturmiljöer, föremål och immateriella företeelser som vi tar med oss från det förgångna in i samtiden och i framti- den. Byggnadsminnen berättar om h istoriska skeenden och hur samhället över tid har för- ändrats. Berättelserna rymmer även s pecifika händelser och enskilda personers historia. Syftet med byggnadsminnen är att bevara spår av historien som har betydelse för förstå- elsen av dagens och morgondagens samhälle och att garantera människors rätt till en viktig del av kulturarvet. Byggnadsminnen ska även användas på ett lämpligt sätt. Hur SBM bäst bevaras, utvecklas och används styrs av deras förutsättningar. Landets drygt 260 SBM tillskrivs synner- ligen höga kulturhistoriska värden och där- igenom utgörs av de kulturhistoriskt mest Inledning I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet (RAÄ) allmänna råd för hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM) bör tillämpas. Syftet är att väg­ ledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna. V värdefulla byggnaderna och anläggning-arna i statens ägo. Kungliga slott, residens, re gerings- och domstolsbyggnader, försvars- anläggningar, teatrar, bibliotek, universitets- byggnader, fyrar, broar, kungsgårdar och an- dra jordbruksegendomar förmedlar berättelser om viktiga delar av Sveriges och den statliga förvaltningens historia. I många fall består ett byggnadsminne av ett flertal byggnader med ibland tillhörande parker och trädgårdar. Avsikten med en byggnadsminnesf örklaring är att garantera ett långsiktigt b evarande och underhåll av hög kvalitet men även att genom information och andra åtgärder tillgänglig- göra byggnader och miljöer så att människor nu och i framtiden ska kunna få ta del av upp- levelser och historiska kunskaper. Regeringen fattar beslut om nya s tatliga byggnadsminnen efter förslag från RAÄ varefter RAÄ fattar beslut om skydds- bestämmelser för dessa. Ändringar i strid med skyddsbestämmelserna måste ibland genomföras för att byggnadsminnet ska kunna användas. Förslag till sådana änd- ringar ska motiveras och noga prövas. Vid till- ståndsprövningen, som görs av RAÄ, vägs 1. Fortifikationsverket, Kungl. Djurgårdens förvaltning, Naturvårdsverket, Riksdagens förvaltning, Statens fastighetsverk, Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna, Sjöfartsverket och Trafikverket. 7 behovet av ändringen mot den eventuella minskning av de kulturhistoriska värden som ändringen kan medföra. Vägledningen utgör RAÄ:s rekommenda- tioner om hur bestämmelserna i FSBM bör tillämpas vilket inte utesluter andra hand- lingssätt. Avsnitten i vägledningen följer in- delningen i förordningens paragrafer. Där- utöver finns ett avsnitt som handlar om Förordningen och andra bestämmelser om kultur­ miljöer och ett som handlar om Begrepp och de­ finitioner. Vägledningen utgår från gällande förord- ning, utfärdad den 19 juni 2013 och som gäl- ler från den 1 januari 2014. Denna vägledning ersätter den tidigare vägledningen Statliga byggnadsminnen. Vägledning. Tillståndsansökan och tillståndsprövning 2010. ISSN 1651 1298. ISBN 91-7209-398-X. förkortningar SBM Förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen JB Jordabalken (1930:994) KML Kulturmiljölagen (1988:950) MB Miljöbalken (1988:808) PBL Plan- och bygglagen (2010:900) RAÄ Riksantikvarieämbetet SBM Statligt byggnadsminne/statliga byggnadsminnen följande ord används synonymt med varandra: Statligt byggnadsminne – byggnadsminne. Antikvarisk medverkande – antikvarisk expert (enligt tidigare praxis benämnt antikvarisk kontrollant, en benämning som saknar stöd i lagstiftning). Antikvarisk medverkan används för den arbetsinsats med antikvarisk kompetens som RAÄ har villkorat i ett beslut om tillstånd till ändring av statligt byggnadsminne. 8 9 1. Inledande bestämmelser (1–2 §§) 1 § I denna förordning finns bestämmelser om statliga byggnadsminnen. 2 § En byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt byggnadsminne, om den har ett synnerligen högt kultur­ historiskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Bestämmelserna om statliga byggnadsminnen i denna förordning får också tillämpas på parker, trädgårdar eller andra anläggningar. 1.1 Reglering i förordning (1 §) Riksdagen har genom bestämmelser i kul- turmiljölagen (1988:950) (KML) beslutat att statens byggnader av byggnadsminnesklass ska regleras i en förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen (FSBM). Bestäm- melserna om byggnadsminnen i enskild ägo finns i KML. Urvalskriteriet synnerligen högt kulturhistoriskt värde är gemensamt för de båda kategorierna av byggnadsminnen. RAÄ är tillsynsmyndighet för SBM och länsstyrel- serna för byggnadsminnen enligt KML. Statliga myndigheter kan genom förvärv ta över förvaltningsansvaret för byggnadsminnen enligt KML. I sådana fall fortsätter bestäm- melserna i KML tillämpas vilket innebär att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet tills reger- ingen har utfärdat en statlig byggnadsminnes- förklaring, efter förslag från RAÄ. Ovan: Innertak, Stockholms slott. Motsatt sida: Gamla riksarkivets monumentala trapphus. 1.2 Begreppet statligt byggnadsminne (2 §) 1.2.1 byggnad som tillhör staten Byggnader, trädgårdar, parker, andra anlägg- ningar eller bebyggelseområden som förval- tas av statliga myndigheter2 kan förklaras för SBM. Byggnader som förvaltas av statliga bolag/affärsverk, till exempel Akademiska hus, Jernhusen, Vattenfall och Swedavia, räknas som privaträttsligt ägda och omfattas inte av FSBM. 1.2.2 vad kan bli ett statligt byggnadsminne? Byggnad, trädgård, park, annan anläggning och ett bebyggelseområde som ägs av staten och förvaltas av statlig myndighet och som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan förklaras för statligt byggnadsminne. Vad som avses med byggnad definieras inte uttryckligen i FSBM eller i dess förarbeten. 2. Affärsverket svenska kraftnät, Exportkreditnämnden, Fortifikationsverket, Kammarkollegiet, Kungl. Djurgårdens förvaltning, Luftfartsverket, Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Riksdagens förvaltning, Sjöfartsverket, Skogsstyrelsen, Statens bostadskreditnämnd, Statens fastighetsverk, Statens jordbruksverk, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges lantbruksuniversitet och Trafikverket. 10 1 2 3 4 1. Stockholms slott, 2. Hagaparken, 3. Läckö slottsträdgård och 4. Roma kungsgård representerar de kategorier – byggnad, trädgård, park eller annan anläggning och bebygelseområde – som kan byggnadsminnesförklaras. Ett byggnadsminne ska ha en fast förankring i marken eller vara en byggnad eller anlägg- ning som är varaktigt placerad på en viss plats i vatten. Enligt jordabalken (1970:994) hör till en fastighet byggnader, ledningar, s tängsel och andra anläggningar som har anlagts inom fastigheten för stadigvarande bruk. Det bör därmed vara möjligt att låta ett byggnads- minne omfatta alla delar inom ett avgränsat område, även om de som inte anses ha synner- ligen högt kulturhistoriskt värde. Skyddsnivån för sådana delar av fastighet regleras genom skyddsbestämmelser, till exempel kan s kyddet för sekundära eller sent tillkomna b yggnader enbart behöva omfattas av en bestämmelse enligt vilket områdets karaktär inte får för- vanskas. Detta kan innebära att byggnadens färgsättning regleras men att det inte är riv- ningsförbud på byggnaden. Park, trädgård eller annan anläggning av synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan också bli SBM även om de inte hör samman med en byggnad eller ingår i ett område kring en byggnad. Avseende tillbehör till fastighet som kan omfattas av byggnadsminnesförkla- ring se avsnitt 4.2.4 Fast inredning och avsnitt 4.2.6 Mark och vegetation. Med anläggningar avses i detta samman- hang vägar, järnvägar, broar, bryggor, k analer, dammar, vallar, vallgravar, gruvor, kranar, master och med vegetation försedda gestal- tade anläggningar såsom alléer. Begreppet bör 11 ges en vid tolkning. Naturmark, ängar, åkrar och planterade skogar som har ett betydande kulturhistoriskt samband med byggnader eller anläggningar kan ingå i ett byggnadsminne. Se avsnitt 4.1.1 Avgränsning av ett statligt bygg nadsminne. Ett bebyggelseområde kan till exempel vara en del av en stad eller tätort med ett starkt inbördes kulturhistoriskt sammanhang och värde. Det kan gälla bebyggelse kring ett torg eller en gata eller bebyggelseområden utan- ­ för tätorter, såsom kungsgårdar och andra jordbruksegendomar som således kan bygg- nadsminnesförklaras. Byggnader eller anlägg- ningar som ingår i ett bebyggelseområde med synnerligen högt kulturhistoriskt värde be- höver var för sig inte ha ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Sådana områden till- skrivs ofta höga miljöskapande värden. 1.2.3 vad kan inte bli ett statligt byggnadsminne? Byggnader, trädgårdar, parker, anläggningar och bebyggelseområden som är i enskild ägo kan inte bli SBM. De kan omfattas av bygg- nadsminnesskydd enligt KML. Fast inred- ning som tillhör annan ägare än staten kan inte heller omfattas av skydd enligt FSBM, se avsnitt 4.2.4 Fast inredning. Fornlämningar såsom ruiner omfattas all- tid av KML. Ett område i anslutning till en fornlämning, till exempel kring en ruin eller lämningar av grunder i en byggnad kan om- fattas också av FSBM, beroende på skydds- bestämmelsernas utformning, se avsnitt 11.1 Kulturmiljölagen. Större landskapsavsnitt med åkrar, skogar, vattenområden och andra landskapselement utan synnerligen höga kulturhistoriska värden bör inte byggnadsminnesförklaras. De bör inte heller ingå i ett byggnadsminne om de inte har höga kulturhistoriska samband med övriga delar av ett byggnadsminne. Om det är önskvärt att skydda sådana områden bör an- dra skyddsformer övervägas som till exempel kultur- eller naturreservat enligt miljöbalken (1988:950) (MB). Byggnader eller anläggningar som inte har en fast förankring i marken eller inte är var- aktigt placerade på en viss plats i vatten kan inte byggnadsminnesförklaras. Till exempel kan inte rullande eller flytande kulturföremål såsom veteranbåtar eller ånglok byggnadsmin- nesförklaras. Kulturhistoriskt värdefulla far- tyg kan dock ”k-märkas” av Statens Maritima museum och på så sätt värnas för sitt kultur- historiska värde. 1.2.4 urvalskriteriet synnerligen högt kulturhistoriskt värde Det är alltid det kulturhistoriska värdet som utgör grunden för en byggnadsminnesför- klaring. Det kulturhistoriska värdet ska vara synnerligen högt vilket indikerar att det ställs mycket omfattande och långtgående krav på det kulturhistoriska värdet. Kulturhistoriskt värde avser de möjligheter materiella och immateriella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper och förståelse av olika skeenden och sammanhang samt däri- genom människors livsvillkor i skilda tider, in- klusive de förhållanden som råder i dag. Vid urval av byggnadsminnen förutsätts att de kulturhistoriska värdena är väl definierade. Dessa värden ska framgå av en motivering till byggnadsminnesbeslutet eftersom det alltid är påverkan på de kulturhistoriska värdena som bedöms vid en eventuell ansökan om ändring av ett byggnadsminne. Som utgångspunkt för arbetet med kulturhistorisk värdering kan RAÄ:s publikation användas: Plattform Kulturhistorisk värdering och urval, Grund- läggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kul- turarvet. 12 13 2. Byggnadsminnesförklaring (3–4 §§) 3 § Frågan om en byggnad ska förklaras för statligt bygg­ nadsminne prövas av regeringen efter en framställning från Riksantikvarieämbetet. 4 § Riksantikvarieämbetets framställning om att en byggnad ska förklaras för statligt byggnadsminne ska innehålla en beskrivning av byggnaden, en bedömning av det kulturhistoriska värdet och ett yttrande från den myndighet som förvaltar byggnaden. 2.1 Förslag till nya statliga byggnadsminnen RAÄ lägger fram förslag till nya SBM för re- geringen att besluta om. Sådana förslag kan också initieras av en myndighet som förvaltar statliga fastigheter. RAÄ inhämtar den för- valtande myndighetens synpunkter på för- slag till nya SBM innan förslaget sänds till re- geringen. I förslaget beskriver och motiverar RAÄ det föreslagna byggnadsminnet, redovi- sar och bedömer de kulturhistoriska värdena. Framställningen innehåller inte i detta skede något förslag till skyddsbestämmelser. RAÄ ser dock fördelar med att redan i detta skede föra en dialog med den förvaltande myndighe- ten om den planerade skyddsnivån i stort. 2.2 Den förvaltande myndighetens uppgifter inför byggnadsminnesförklaring Den förvaltande myndigheten ska tillhanda- hålla delar av underlaget till RAÄ:s förslag Ovan: Riksantikvarieämbetet i Stockholm är lokaliserad i kvarteret Krubban på Östermalm i ombyggda regementsbyggnader. Motsatt sida: Rosenbad har blivit en symbolbyggnad för regeringen. Exempel på uppgifter som förvaltande myndighet kan behöva ta fram inför en byggnadsminnesförklaring: • data om fastigheten • fotografier • kartor • beskrivningar • ritningar • historik till byggnadsminnesförklaring, se avsnitt 9. Skyldighet att lämna kunskapsunderlag (12 §). Den kunskapsnivå som vårdprogram för SBM innehåller bedöms vara ett tillräck- ligt underlag för RAÄ att bedöma det kul- turhistoriska värdet utifrån. En sådan doku- mentation är även värdefull för den fortsatta förvaltningen, till exempel när frågor upp- kommer vid föreslagna ändringar, samt om byggnaderna skulle förstöras genom brand el- ler annan oförutsedd händelse. Den förvaltande myndigheten ska i sitt ytt- rande till RAÄ om förslag till ett nytt statligt byggnadsminne tydligt ta ställning till för- slaget genom att ange om myndigheten till- styrker förslaget, med eller utan synpunkter, alternativt avstyrker förslaget i sin helhet. 14 3. Hävning av statligt byggnadsminne (5 §) 5 § Om bibehållandet av ett statligt byggnadsminne medför hinder, olägenheter eller kostnader som inte står i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse, kan regeringen häva byggnadsminnesförklaringen. Regeringen kan också häva en byggnadsminnes­ förklaring som framstår som ändamålslös. Viby i Sigtuna är en oskiftad klungby. En ansökan om att häva en byggnadsminnes- förklaring görs hos Riksantikvarieämbetet av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetet ska överlämna an- sökan till regeringen med ett eget yttrande. Riksantikvarieämbetet får också på eget ini- tiativ i en framställning till regeringen föreslå att en byggnadsminnesförklaring ska hävas. 3.1 När kan ett statligt byggnadsminne hävas? En anläggning som har förklarats för bygg- nadsminne ska i princip förbli sådan för all framtid som en del av det gemensamma kul- turarvet. Bestämmelserna om hävande bör därför ses som undantagsregler som ska till- lämpas ytterst restriktivt. En byggnadsmin- nesförklaring får endast hävas i rena undan- tagsfall och bara efter en noggrann prövning av att förutsättningarna för ett upphävande är uppfyllda. En följd av den stränga bedöm- ningen vid inrättandet av ett byggnadsminne gör att skälen för att häva ett byggnadsminne också måste vara mycket starka. Exempelvis utgör försummad vård och eftersatt underhåll inte skäl för hävande. Om skyddsbestämmel- Exempel på statliga byggnadsminnen som har hävts • Tomteboda stationshus hindrade ut­ byggnad av Citybanan och togs bort. • Rönö kungsgård som endast hade en ekonomibyggnad kvar ansågs inte vara av byggnadsminnesklass och att slottsruinen med omgivning skyddas som fornlämning av KML. serna anger, vilket oftast är fallet, att bygg- naderna ska vårdas och underhållas så att ”de kulturhistoriska värdena inte minskar”, är de kostnader som uppkommit på grund av efter- satt underhåll inget skäl för att häva en bygg- nadsminnesförklaring. 3.2 Att häva eller rekonstruera vid katastrof När ett statligt byggnadsminne har skadats svårt eller förstörts genom katastrof, till exempel brand, och ett återuppbyggande eller en rekonstruktion av den skadade byggnaden 15 framstår som ändamålslös, kan kriterierna för hävning vara uppfyllda. Vid förlust av en en- skild byggnad eller en mindre del av ett bygg- nadsminne kan skyddsbestämmelserna istället ses över. Den förvaltande myndigheten bör i sam- råd med RAÄ ta ställning till om en åter- uppbyggnad är möjlig eller önskvärd utifrån kulturhistorisk synpunkt. En återuppbyggnad av enbart kulturhistoriska skäl torde komma ifråga i endast mycket speciella fall, till exem- pel om byggnaden anses utgöra en synnerligen viktig del i en helhetsmiljö eller om enbart vissa delar som har skadats utgör en viktig del av en anläggning och är möjliga att återbygga. Ställning behöver tas till vilka kulturhisto- riska och andra värden som kan återskapas vid en återbyggnad. Vid rekonstruktion är det av stor vikt att det finns ett tillräckligt bra kun- skapsunderlag och dokumentation som möj- liggör ett trovärdigt resultat. 3.3 Ansökan om hävning Den förvaltande myndigheten ska i sin ansö- kan till RAÄ om hävning av statligt bygg- nadsminne redovisa i vilka hänseenden bygg- nadsminnet utgör ett hinder, vilka problem eller besvär/olägenheter ett bevarande skulle medföra och varför byggnadsminnet fram- står som ändamålslös samt redovisa de kost- nader ett bevarande skulle medföra jämfört med en hävning. Det ska också redovisas om det blir aktuellt med att riva byggnadsmin- net samt motiveras om dokumentation inte ska utföras. I många fall kräver rivning också lov enligt plan- och bygglagen (2010:900) (PBL). Inför omfattande ändringar som stri- der mot skyddsbestämmelserna är det lämp- ligare att ändra skyddsbestämmelserna än att häva byggnadsminnet, se avsnitt 6. Ändring av skyddsbestämmelser (8 §). Rönö kungsgård hävdes som statligt byggnadsminne år 2008 av regeringen. 3.4 Dokumentation inför och vid hävning Vid en ansökan om hävning kan RAÄ ställa krav på att den förvaltande myndigheten ska dokumentera byggnadsminnet i syfte att RAÄ ska kunna ta ställning till en eventu- ell hävning, se avsnitt 9. Skyldighet att lämna kunskapsunderlag (12 §). Vid brand eller andra plötsliga och oväntade katastrofer kan de kvarvarande delar som omfattas av skyddet behöva dokumenteras i samband med en eventuell restvärdesräddning3. Byggnadsmin- net kan behöva dokumenteras i sin helhet ef- ter en större skada. Samma gäller om avsikten med hävning är att kunna riva byggnadsmin- net. Dokumentationen förutsätts i någon mån föra vidare de kunskaper som går förlorade till följd av hävning. Den förvaltande myndighe- ten bör i ansökan om hävning utförligt ange syftet med dokumentationen, vad som ska do- kumenteras, vilka metoder som ska användas och hur dokumentationen ska redovisas. 3. Med restvärdesräddning avses de åtgärder som utförs i syfte att minska följdskador på kvarvarande delar av egendom efter brand, översvämning eller annan katastrof. Insatser kan t.ex. omfatta evakuering, sortering, dokumentation, packning och torkning – åtgärder som kan medföra att stora värden kan räddas. 16 17 4. Skyddsbestämmelser (6 §) 6 § När en byggnad har förklarats för statligt byggnadsminne ska Riksantikvarieämbetet genom skyddsbestämmelser ange på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseen­ den det inte får ändras. Skyddsbestämmelserna får avse att ett om­ råde kring byggnadsminnet ska hållas i sådant skick att byggnads­ minnets utseende och karaktär inte förvanskas. Om den myndighet som förvaltar ett statligt byggnadsminne mot­ sätter sig de föreslagna skyddsbestämmelserna, ska Riksantikvarie­ ämbetet överlämna ärendet till regeringen för beslut tillsammans med ett yttrande från den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. 4.1 Beslut om skyddsbestämmelser RAÄ fattar beslut om skyddsbestämmelser (kallades för skyddsföreskrifter fram till år 2014) efter det att regeringen har utfört bygg- nadsminnesförklaring. RAÄ kan även på eget initiativ ändra redan beslutade skyddsbestäm- melser, se avsnitt 6. Ändring av skyddsbestäm melser (8 §). I skyddsbestämmelserna anger RAÄ på vilket sätt ett byggnadsminne ska vårdas och underhållas och i vilka hänseenden det inte får ändras. Skyddsbestämmelserna ska återspegla de kulturhistoriska värden som ett byggnadsminne har och ge vägledning i hur dessa värden ska förvaltas och skyddas. Skyddet bör vara av den omfattning som är nödvändigt för att de kulturhistoriska värdena ska kunna behållas. Ovan: Engelskt rött är traditionellt pigment. Motsatt sida: Ekonomibyggnader vid Gripsholm. ­ Skyddsbestämmelserna avser i princip bygg- nadsminnets skick vid beslutstillfället. Det finns inget stöd i förordningen att införa en skyddsbestämmelse som anger att ett bygg- nadsminne eller del av det ska återställas till äldre eller ursprungligt skick. Om sådana åt- gärder är angelägna inför en byggnadsminnes- förklaring bör den förvaltande myndigheten samråda med RAÄ för att komma fram till en lösning som får prövas i normal ordning. 4.1.1 avgränsning av ett statligt byggnadsminne Den geografiska omfattningen av ett bygg- nadsminne framgår normalt av en kartbilaga som hör till beslutet om skyddsbestämmel- ser. Inom det avgränsade området gäller de skyddsbestämmelser som RAÄ har beslutat om. Tillstånd ska inhämtas från lantmäteriet för kartor i större skala än 1:100 000.4 4. Lag (1993:1742) om skydd för landskapsinformation. 18 Detaljerade skyddsbestämmelser kan anges även för området kring byggnadsminnet om så behövs även om det i förordningstexten ut- tryckligen står att ”skyddsbestämmelserna får avse att ett område kring byggnadsminnet ska hållas i sådant skick att byggnadsminnets ut- seende och karaktär inte förvanskas”. Detta område kan utgöra hela fastigheten, delar av den eller flera fastigheter, förutsatt att de är statligt ägda. Ett viktigt syfte med ett sådant områdesskydd är att förhindra åtgärder i ett byggnadsminnes närhet som är direkt olämp- liga för bevarandet av dess karaktär. Området kan också betraktas som en form av skydds- zon som har betydelse för förståelse och upp- levelse av byggnadsminnet. Ordet ”skydds- område” nämns inte i förordningstexten, men har blivit det begrepp som förekommer i äldre skyddsbestämmelser där det används för hela det området som byggnadsminnet omfattar. Utseende och karaktär för det område som ingår i byggnadsminnet och för det kring- liggande området framgår av de nyare bygg- nadsminnesförklaringarna. Hur utseende och karaktär ska vidmakthållas bör framgå av ett vårdprogram eller annat förvaltnings- dokument som tas fram av den förvaltande myndigheten. Det är lämpligt att skyddsbe- stämmelserna ses över i samband med att ett vårdprogram upprättas. I vårdprogram kan skyddsbestämmelserna förklaras och tolkas i samråd med RAÄ. Inom det område som avgränsas kan också finnas byggnader som inte har synnerligen höga kulturhistoriska värden. Även sådana byggnader bör omfattas av skyddsbestämmel- ser, då ändringar av dessa kan göra att bygg- nadsminnets karaktär påverkas negativt, till exempel genom ändrad exteriör färgsättning. Någon bestämmelse med förbud mot rivning behöver dock inte nödvändigtvis finnas för dessa byggnader. När ett statligt byggnadsminne gränsar till en fastighet i enskild ägo kan bestämmelserna inte omfatta denna fastighet även om det finns ett kulturhistoriskt samband. När det gäller förslag till byggnadsminnes- förklaring av en statlig förvaltad byggnad som står på ofri grund, det vill säga att det är olika ägare till byggnad och mark, inhämtar RAÄ synpunkter både från ägaren till byggnaden och ägaren till den fastighet som byggnaden ligger på. 4.1.2 vård och underhåll i skyddsbestämmelser I skyddsbestämmelserna anger RAÄ på vilket sätt ett byggnadsminne ska vårdas och under- hållas. Detta medför att vård- och underhålls- åtgärder som strider mot bestämmelserna är tillståndspliktiga, se avsnitt 5.5 När är vård- och underhållsåtgärder tillståndspliktiga? En vanligt förekommande bestämmelse är att det kulturhistoriska värdet inte får minska, att byggnadsminnet ska hållas i sådant skick att karaktären inte förvanskas och att bygg- nadsminnet inte får förfalla. Andra bestäm- melser om vård och underhåll handlar om vilka typer av material och metoder som ska användas. RAÄ:s publikation Materialguiden utgör en faktabas för material som används i byggnadsvård och konventionell fastighets- förvaltning. En annan vanligt förekommande bestäm- melse avseende vård och underhåll är att det ska ske med ”traditionella material och me- toder” alternativt med ”material och metoder som är anpassade till byggnadsminnets egen- art”. Vad som avses med dessa begrepp fram- går av avsnitt 5.5 När är vård- och underhålls­ åtgärder tillståndspliktiga? 4.2 Vad omfattas vanligen av skyddsbestämmelserna? Syftet med skyddsbestämmelserna är att de kulturhistoriska värdena ska kunna bevaras. De utformas med utgångspunkt från den motivering som finns i byggnadsminnes- 19 beslutet och utgör det viktigaste dokumentet vid tillståndsprövning. Motiveringen tydliggör och gör det lättare att förstå skyddsbestämmel- sernas syfte vid tillämpningen. Motiveringen kan utgöra en del av bedömningsgrunden i framtida prövningar om ändringar av bygg- nadsminnet kan tillåtas utan att de kulturhis- toriska värdena går förlorade. Motiveringen har också den pedagogiska uppgiften att göra det tydligt för den förvaltande myndigheten och andra varför byggnadsminnesförklaringen kommit till stånd och vilka kulturhistoriska värden byggnadsminnet tillskrivs. Flertalet skyddsbestämmelser berör bygg- nadsminnets exteriörer, stomme, planlösning, fast inredning, ytskikt, mark och vegetation samt områdets struktur och karaktär. Dessa egenskaper sammantaget berättar bland annat om arkitektur, konstruktioner, materialval, nivå på hantverk och hur byggnadsminnet har använts och ändrats samt hur fasad- och in- redningsidealen har skiftat genom tiderna. 4.2.1 exteriör Med byggnadens exteriör avses de delar av byggnaden som har kontakt med det fria såsom fasader, tak, skorstenar, föns­ ter, dörrar, sockelar, grunder och trap­ por. Det är möjligt att skyddet omfattar enbart delar av en exteriör. Genomförda nybyggnader, tillbyggnader eller andra ändringar som har godkänts i beslut omfattas av de skyddsbestämmelser som gäl- ler för byggnadsminnet, till exempel avseende deras påverkan på områdets karaktär vid ytterligare ändringar. Om det finns behov av att ytterligare specificera skyddsnivåerna, till exempel mellan den tillbyggda delen och den äldre delen, kan skyddsbestämmelserna änd- ras. Det kan vara aktuellt till exempel när den tillbyggda delen saknar kulturhistoriskt vär- defulla fasadmaterial som den äldre byggna- den har. Om en nybyggnad eller tillbyggnad inte skulle omfattas av skyddsbestämmelserna och senare ändras kan det påverka den kultur- historiska värdefulla helhetsmiljön på ett ne- gativt sätt. Det är lämpligt att byggnadsdelar som till exempel efter en brand har återuppbyggts ska omfattas av skyddsbestämmelser om motsva- rande byggnadsdel gjorde det innan branden. Detta gäller under förutsättning att det kulturhistoriska värdet kan sägas bestå. 4.2.2 byggnadsstomme Med stomme avses byggnadsdelar som tillsammans utgör den bärande kon­ struktionen till en byggnad. Grundkon­ struktioner, bärande väggar, valv av tegel, valv av trä, bjälklag av betong, balkar, träbjälkar, plank, pelare, taksto­ lar och murstockar är exempel på stom­ delar. Material i stommen kan utgöras av till exempel trä, sten, tegel, betong, lättbetong och stål. Till stomme räknas inte de ytskikt som finns på bärande konstruktioner, t.ex. putslager och färg­ skikt som räknas till ytskikt samt icke bärande golvbeläggningar såsom par­ kett och linoleummattor som räknas till fast inredning. Med ingrepp i stomme avses borttag­ ning av stomdelar, genomgående hål­ tagningar, t.ex. för ventilationskana­ ler, ledningar för vatten och avlopp, dörröppningar och borrade hål för upphängningsanordningar i tak och väggar. 20 Väl synlig stomme på logen, Höjentorps kungsgård. Om ingrepp i stomme kräver tillstånd fram- går av skyddsbestämmelserna. I äldre skydds- bestämmelser anges ofta att skyddet omfattar ursprunglig eller äldre stomme. I sådana fall är det lämpligt att den förvaltande myndig- heten inför planerade åtgärder kontaktar RAÄ för råd om åtgärderna är tillståndsplik- tiga. I vissa vårdprogram har frågan om vad stomskyddet omfattar klargjorts i samråd med RAÄ. Stomingrepp ska utföras med hänsyn till att underliggande/dolda och kulturhis- torisk värdefulla ytskikt kan bli påverkade. Stomingrepp kan minska information som materialet i konstruktionen innehåller. Detta gäller särskilt konstruktioner som är samman- satta av olika material och konstruktioner som är tillkomna under olika tidsperioder. Efter- som viktig byggnadshistorisk och byggnads- teknisk information kan komma fram vid in- grepp i stomme är det viktigt att denna typ av åtgärder alltid dokumenteras. Dokumentation är också viktigt att utföra när en konstruktion delvis eller i sin helhet blir dold eller tas bort samt ifall kunskap om äldre metod- och mate- rialval går förlorad vid ingreppet. Dokumen- tation görs före, under och efter åtgärderna. Behov av att dra fram installationer med- för vanligen håltagningar eller inbilningar i stomme. Synliga kanaldragningar påverkar ofta upplevelsevärden negativt medan infällda installationer medför större fysiska ingrepp och förlust av material. De planerade ingrep- pen ska redovisas på ritning i en ansökan. 4.2.3 planlösning Med planlösning avses hur en byggnad indelas i rum/utrymmen med väggar och tak/bjälklag, det vill säga hur de olika rummen/utrymmena i byggna­ den är fördelade och belägna i för­ hållande till varandra. Med ändring av planlösning avses t. ex. rivning av väggar, trappor, upptagning eller igen- sättning av dörröppningar, ändring av kommunikationsvägar, rumsformer och rumsvolymer samt delning av rum med väggar eller bjälklag. 21 Om endast delar av en planlösning omfattas av skydd anges det på en ritning som biläggs beslutet. I äldre skyddsbestämmelser anges vanligen att skyddet omfattar ursprunglig el- ler äldre planlösning/rumsindelning. I sådana fall är det lämpligt att den förvaltande myn- digheten inför planerade ingrepp kontaktar RAÄ för råd om ingreppen är tillståndsplik- tiga. I vissa vårdprogram kan frågan om vad skydd av planlösning innebär ha klargjorts. En planlösning avspeglar de funktioner och verksamheter som en byggnad har haft och hur dessa har varit organiserade i förhållande till varandra. Planlösning i slott och herresäten har ofta ritats med utgångspunkt från genusaspekt – en del av byggnaden var avsedd för herrar och en del för damer eller med utgångspunkt från social ställning – vissa rum var avsedda för herrskapet och andra för tjänstefolket. 4.2.4 fast inredning • Enligt 2 kap 2 § jordabalken (1970:994) (JB) hör till en byggnad fast inredning och annat som byggnaden blivit för­ sedd med, om det är ägnat till stadig­ varande bruk för byggnaden eller del av denna. • Fast inredning måste finnas i eller på byggnadsminnet, dvs. den ska har ett fysiskt samband och den måste vara till nytta för byggnaden, dvs. ägnat till stadigvarande bruk. Fast inredning omfattas vanligen av skydds- bestämmelser. För bostäder, butikslokaler, samlingslokaler, ekonomibyggnader till jord- bruk och fabrikslokaler finns detaljerade be- stämmelser i JB. Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör s.k. industritillbehör som tillförts fastig- heten för att användas i verksamheten huvud- sakligen på denna fastighet. Sådant industri- tillbehör kan alltså utgöra fast inredning. Exempel på fast inredning: • fast avbalkning, hiss, ledstång • ledning för vatten, värme, ljus eller annat, kranar • kontakter och annan sådan utrustning • värmepanna, element till värme­ ledning, eldstad, kamin, kakelugn • innanfönster, markis, brandredskap, civilförsvarsmateriel, nyckel • snickerier såsom dörrar, dörrfoder, fönster, fönsteromfattningar inkl. föns­ terfoder, golvsocklar • golvbeläggningar, taklister, paneler, golvbeläggning, trappor • butikslokaler: diskar, hyllor • industrilokaler: industritillbehör såsom maskiner och annan utrustning. I regel bör man utgå från att den fasta inred- ningen tillhör byggnaden. Ibland finns det olika ägare till inredningen och till byggna- den. Inredningen utgör i ett sådant fall inte tillbehör till byggnaden och kan inte ingå i byggnadsminnet eller omfattas av skydds- bestämmelser. I vissa fall kan även en annan ägare ha rätt att föra bort inredningen. I äldre skyddsbestämmelser anges ofta att skyddet omfattar ursprunglig eller äldre fast inredning. I sådana fall är det lämpligt att den förvaltande myndigheten kontaktar RAÄ för råd om tillståndsplikt. I vissa vårdprogram kan frågan om vad skyddet av fast inredning omfattar ha klargjorts. Fast inredning som RAÄ har lämnat ett tillstånd till att tillfälligt demontera i syfte att den ska återmonteras ska hanteras och förva- ras på ett betryggande sätt. Möbler och inventarier utgör normal inte fast inredning, undantaget är om de kan anses utgöra tillbehör till byggnaden enligt JB. For- don, kontorsutrustning och handverktyg hör 22 Färgpigment. inte i något fall till fastigheten och utgör alltså inte fast inredning. 4.2.5 ytskikt • Med ytskikt avses samtliga lager av färg, tapeter och puts samt obehand­ lade ytor, såväl kända som okända, dolda och synliga, interiört som exteriört. • Ytskiktsskyddet omfattar vanligen konstnärligt utformade ytor eller äldre ytor med inslag av s.k. patina. Det är i regel inte tillåtet att ta bort eller göra ingrepp i ytskikt, måla över eller på annat sätt täcka över skyddade ytskikt. Ytskikt berättar om hur främst interiörerna har gestaltats. Ytskikt har ofta bytts ut med korta mellanrum efter vid tillfället rådande stilideal eller i samband med att stomme eller planlösning har ändrats. 4.2.6 mark och vegetation Enligt 2 kap. 1 § JB är ”på rot stående träd och andra växter” tillbehör till fast­ ighet. Mark och vegetation kan därför också omfattas av skyddsbestämmel­ ser, liksom andra byggnadselement som staket, murar, trappor, broar, belysning, skulpturer, dammar och gångar som kan finnas i en trädgård eller park. 23 Begrepp om mark och vegetation i skyddsbestämmelser: • med mark och vegetation avses den mark som omger byggnaderna med eller utan beläggning och anlagd växtlighet • med vegetativ struktur avses växtlig­ hetetens uppbyggnad, sammansätt­ ning och disposition • med vård av vegetation avses sedvan­ liga vårdåtgärder såsom kontinuer­ ligt utförd trädbeskärning (hamling), kronreducering och annan beskä­ ring av träd samt skötsel av annan växtlighet • med topografi avses terrängens fysiska form med höjdskillnader • med trädgrupper avses medvetet anlagda grupper av träd. Vård och skötsel av vegetation omfattas normalt inte av tillståndsplikt, till exempel kontinuerligt utförd trädbeskärning såsom hamling eller formträdbeskärning. Däremot är restaurerande/återupptagen trädbeskärning efter ett längre uppehåll normalt tillstånds- pliktigt, eftersom sådan trädbeskärning kan ändra områdets karaktär, negativt påverka trädens livslängd och radera spår som visar på tidigare utförd skötsel. Beskärningsyta som är större är 10 cm i diameter betraktas som en tillståndspliktig åtgärd. Det är lämpligt att den förvaltande myn- digheten upprättar trädvårdsplaner som bland annat kan redogöra för processer och princi- per kring hur nertagning av träd ska hante- ras, till exempel om nertagna träd ska ersättas av nya träd av samma sort. Trädvårdsplaner kan ingå som underlag vid hantering av till- ståndsärenden och utgöra ett verktyg för att effektivisera ärendehandläggingen. En check- lista för upprättande av trädvårdsplan finns i RAÄ:s vägledning Fria eller fälla. En vägled­ ning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer. Läs mer i vägledningen här. 24 25 5. Ändring av statliga byggnadsminnen (7 §) 7 § Om det finns särskilda skäl, får ett statligt byggnadsminne e fter tillstånd ändras i strid mot skyddsbestämmelserna. Ett tillstånd till ändring kan förenas med villkor om 1. utförandet av ändringen, 2. dokumentation av ändringen, och 3. antikvarisk undersökning och medverkan. Frågan om tillstånd till ändring prövas av Riksantikvarie ämbetet efter ansökan av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetets beslut får inte överklagas. 5.1 Att bevara och ändra Även om tanken med byggnadsminnen är att de i princip ska bevaras oförändade för all framtid finns det möjlighet att ändra bygg- nadsminnen i strid mot skyddsbestämmel- ser. Det finns även bestämmelser i andra la- gar om till exempel säkerhet, miljö, hälsa och tillgänglighet som kan medföra krav på att byggnadsminnet ändras. I sådana fall tar res- pektive tillsynsmyndighet ställning i frågan med utgångspunkt från den lagstiftning som myndigheteten ansvarar för. Detta kan re- sultera i att tillstånd lämnas av en myndighet men n ekas av en annan vilket medför att den planerade åtgärden inte kan utföras, se avsnitt 11. Förordningen och andra bestämmelser om kulturmiljöer. Ovan: Ny hiss på Kalmar slott. Arkitekt Erik Wikerstål. Motsatt sida: Stenbryggeområdet vid Karlsborgs fästning. 5.1.1 vad kan utgöra särskilda skäl för ändring? Ett byggnadsminne får ändras i strid med skyddsbestämmelserna endast om det finns särskilda skäl för det. Frågan om vad som kan utgöra särskilda skäl bedöms vid varje enskild ansökan om ändring. Vanligt förekommande skäl för ändringar: • arbetsmiljö • personsäkerhet • brandsäkerhet • energieffektivisering • ändrad/ny användning • fysisk tillgänglighet De statliga fastighetsförvaltande myndig- heterna bör särskilt medverka till att kultur- historiska miljöer görs tillgängliga för alla. Tillgänglighet kan tillgodoses genom in- formation eller möjlighet för alla att besöka 26 byggnadsminnet. Vissa verksamheter som bedrivs i SBM är dock av sådan art att till- träde för allmänheten är begränsad. Bris- tande fysisk tillgänglighet kan i vissa fall ut- göra en form av diskriminering. RAÄ anser att tillgängliggörandet av kulturmiljöer utgör ett tungt vägande skäl för ändring som dock prövas i normal ordning. Vid prövningen be- dömer RAÄ hur det föreslagna utförandet på- verkar det kulturhistoriska värdet. RAÄ anser att det är byggnadsminnet som sådant som sätter gränserna för vilka nya an- vändningssätt som kan komma i fråga. Det bör dock betonas att det inte är själva an- vändningen i sig som prövas, utan vilka änd- ringar i byggnaden en viss användning skulle medföra, bland annat utifrån de lagkrav som en viss verksamhet kräver. Användningen av ett byggnadsminne kan inte regleras genom skyddsbestämmelser, däremot i en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL. 5.2 Tillståndsprövningen steg för steg Tillståndsprövningen kan gälla allt från enk- lare ändringar till mera omfattande och kul- turhistoriskt komplexa ombyggnader och res- taureringar. Nedan beskrivna processen i sin helhet gäller för komplexa ändringar. Om an- sökan gäller tillstånd till kulturhistoriskt min- dre komplexa ändringsåtgärder är processen och handläggningen enklare och endast delar av vägledningen nedan behöver tillämpas. 5.2.1 när behövs tillstånd? Tillstånd behövs för ändringar som strider mot skyddsbestämmelserna vilka dock inte nödvändigtvis behöver utgöra ett hinder för mer omfattande ändringar. Det är inte änd- ringens fysiska omfattning som är avgörande, utan dess påverkan på byggnadsminnets kul- turhistoriska värden. Alla ändringar av ett byggnadsminne är inte tillståndspliktiga, utan de kan beröra en del av byggnadsminnet eller bestå av en typ av åtgärd som inte omfattas av skyddsbestämmelserna. En grundläggande re- gel är att alla åtgärder som påverkar skyddade delar av byggnadsminnet är tillståndspliktiga. 27 För vård- och underhållsåtgärder som föl- jer skyddsbestämmelser krävs inte tillstånd. Vård-, underhålls- och konserveringsåtgärder som står i strid med skyddsbestämmelserna är dock tillståndspliktiga, till exempel när material och metoder avviker från kraven i skyddsbestämmelser eller när åtgärderna berör skyddade delar av byggnadsminnet. Se vidare avsnitt 5.5 När är vård- och underhållsåtgärder tillståndspliktiga? och avsnitt 5.6 Är konserve ring tillståndspliktigt? ­ Exempel på tillståndspliktiga åtgärder – byggnader: • riva, flytta, bygga om eller bygga till • göra andra ingrepp i eller ändra exteriören, t.ex. byta tak- och fasad material, dörrar eller fönster, ändra färgsättning • ändra, göra ingrepp i eller komplet tera stommen, dvs. bärande delar och konstruktioner • ändra planlösning/rumsindelning • ändra, göra ingrepp i eller kom plettera fast inredning, t.ex. snicke rier, dörrar, fönster, listverk, trappor, räcken, golvbeläggningar, kakelugnar • ändra eller göra nya tekniska instal lationer, såsom el- och rördragningar samt kanaler för t.ex. ventilation • byta material till annat material • ta bort, ändra, täcka över eller måla över kulturhistoriskt värdefulla ytskikt • ändra färgsättning/kulör, ändra färgtyp • tillfoga utvändiga lösa tillskott/kom pletteringar som påverkar byggnads minnets eller områdets karaktär eller arkitektoniska helhetsverkan, t.ex. skyltar, vepor, markiser och antenner • vårda/underhålla/konservera bygg nadsminnet med material och meto der som inte är anpassade efter bygg nadsminnets egenart. ­ ­ ­ ­ ­ ­ ­ ­ ­ ­ Exempel på tillståndspliktiga åtgärder – markområde, park och trädgård: • uppföra nya byggnader eller ändra befintliga så att helhetskaraktären påverkas • ändra, ta bort eller placera t.ex. hägnader, trappor, dammar, broar, skulpturer, större skyltar, belysning eller andra permanenta eller tillfälliga fasta anordningar • ändra mark, markbeläggning, vegetation, vägar och stigar. 5.2.2 samråd Samråd mellan RAÄ och förvaltande myn- dighet äger rum med olika intervall för olika byggnadsminnen beroende på hur stort för- ändringstrycket och underhållsbehovet är. Den förvaltande myndigheten initierar och sammankallar samrådsmöten. Inför en större renovering, ombyggnad, restaurering eller annan mera svårbedömd åtgärd är det lämp- ligt att den förvaltande myndigheten i god tid kontaktar RAÄ för ett samråd innan ansökan om tillstånd eller anhållan om yttrande skickas in. Dialog och samråd kan vid dessa tillfäl- len utvecklas så att tillståndsprövning och Tidigt samråd mellan Statens fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. 28 förvaltning underlättas. Den förvaltande myn- digheten och RAÄ kan tillsammans gå igenom skyddsbestämmelser, ett eventuellt vårdpro- gram eller motsvarande med kulturhistorisk värdebeskrivning, målsättning och särskilda vårdkrav. Det kan i vissa undantagsfall vara möjligt att hyresgäst e.d. deltar i samråd, sär- skilt i sådana fall då det är hyresgästen som är mest lämpad att beskriva den planerade verk- samheten. Den förvaltande myndigheten redogör vid samråd för mål och syfte med de plane- rade åtgärderna. RAÄ kan informera om till- 21 3 1. Frisen under takfoten på Stockholms slott består av reliefer med olika motiv huggna i sandsten. 2. I Parloiren, samtalsbygg­ naden, på Känsö karantänsanläggning kunde fartygsbesättningar föra samtal och utbyta dokument med smittskyddstjänste­ män över svavelrök. 3. På nedre Norrmalm ligger ett flertal statliga byggnadsminnen, bland annat Sagerska palatset – andra byggnaden från vänster intill Arvfurstens palats till höger, därbakom f.d. Skandinaviska Kreditinstitutet och Kungliga Operan längst ut till höger i bilden. ståndsplikt och vilka handlingar som behöver tas fram för en ansökan. I detta sammanhang bör påpekas att en tillståndspliktig ändring alltid ska prövas formellt och att den enskilde h andläggarens synpunkter eller uttalanden vid samrådet inte ska tolkas som ett tillstånd, ett löfte om tillstånd eller ett avslag från RAÄ. Vad som överenskommits och annat av vikt som framkommit under samrådet bör doku- menteras i minnesanteckningar som upprättas av den förvaltande myndigheten som distri- buerar anteckningarna till de berörda efter en eventuell justering av RAÄ. 29 5.2.3 antikvarisk förundersökning och konsekvensbedömning I vissa fall behöver den förvaltande myndig- heten i ett tidigt skede ta fram ett nytt el- ler utökat kunskapsunderlag om byggnads- minnet. RAÄ kan också ställa krav på ett sådant kunskapsunderlag innan ett beslut fattas. Underlaget kan bestå av en antikva- risk (-teknisk) förundersökning som gör det möjligt att bedöma om projektet överhuvud- taget är genomförbart. I andra fall kan det vara lämpligt att göra en särskild antikva- risk konsekvensbedömning, det vill säga en expertutredning som redovisar på vilket sätt de kulturhistoriska värdena skulle påverkas av ändringen. Vid behov kan utlåtanden från andra experter behöva inhämtas, till exempel från trådvårdsspecialist/arborist eller tillgäng- lighetskonsult. Dessa utredningar kan också visa på att alternativa och för byggnadsminnet mera skonsamma lösningar behöver tas fram. 5.2.4 anhållan om yttrande Den förvaltande myndigheten kan i vissa fall i ett tidigt skede ha behov av att lämna in handlingar, som är översiktliga till sin ka- raktär, för att få ett yttrande från RAÄ med en bedömning av projektets lämplighet och förutsättningar att få tillstånd. En i tillämp- liga delar ifylld ansökningsblankett ska med- följa handlingarna, se avsnitt 5.2.5 Ansöknings­ blankett. Av den ifyllda blanketten ska det framgå att det är ett yttrande som efterfrågas. I ett yttrande lämnar RAÄ synpunkter på förslaget, till exempel att förslaget kan god- tas (tillstyrkas) som grund för vidare bearbet- ning, att förslaget i vissa delar (med undan- tag) eller som helhet inte är lämpligt (avstyrks) utifrån kulturhistorisk synpunkt. RAÄ kan i yttrandet precisera krav och villkor för en kommande tillståndsprövning, till exempel angående utförande och detaljer eller antikva- risk (-teknisk) förundersökning/konsekvens- beskrivning, om sådan inte redan har gjorts. Med utgångspunkt i de krav och villkor som RAÄ ställer i yttrandet kan den förvaltande myndigheten i förekommande fall upprätta ett reviderat förslag eller utarbeta mera detaljerade arbetshandlingar som i en ansökan om till- stånd lämnas till RAÄ för tillståndsprövning. 5.2.5 ansökningsblankett För alla tillståndsansökningar och begäran om yttranden ska en ansökningsblankett som finns på RAÄ:s hemsida fyllas i digitalt och undertecknas manuellt av ansvarig inom den förvaltande myndigheten. Vissa uppgifter på blanketten är obligatoriska att fylla i. Till blanketten hör en sida med anvisningar som inte ska bifogas ansökan. En aktuell ansök- ningsblankett ska alltid användas. Blanketten finns att hämta på RAÄ:s hem- sida, www.raa.se. Klicka sedan på ”Lagar och stöd”. 5.2.6 vem får underteckna en ansökan om tillstånd eller anhållan om yttrande? Det är den för ansökan ansvariga personen hos den förvaltande myndigheten som ska underteckna en ansökan om ändring av stat- ligt byggnadsminne. Underskrift av slotts- el- ler husarkitekt, konsult, hyresgäst, arrendator, brukare eller annan part utanför sökandens organisation godtas endast om den aktuella ansökan innehåller en fullmakt från den för- valtande myndigheten. När det finns två olika förvaltande myn- digheter för ett och samma SBM, till exempel en myndighet förvaltar byggnader och en an- nan mark, ansvarar respektive myndighet för ansökan för sin del av fastigheten. När det inom ett SBM finns en allmän väg, järnväg, bro eller annan infrastrukturanlägg- ning som bildar en egen fastighet som för- valtas av Trafikverket (TRV) och den övriga fastigheten av en annan fastighetsförvaltande myndighet är det lämpligt att myndigheterna 30 De f.d. adelspalatsen på Riddarholmen används av domstolar. samråder om de planerade åtgärderna inför en ansökan till RAÄ. När TRV inom ett SBM ansvarar endast för till exempel väghållning av ett vägområde som inte utgör en egen fastighet är det lämp- ligt att TRV tar fram underlag för en ansökan om ändring av vägområdet. TRV ska över- lämna ansökan till den förvaltande myndig- heten som handlägger, undertecknar och sänder ansökan till RAÄ. Den förvaltande myndigheten kan då lämna in ansökan med sina egna synpunkter på de planerade åtgär- derna i ett yttrande som bifogas ansökan. Detta förfarande förutsätter att myndighe- terna samråder om de föreslagna åtgärderna innan en ansökan skickas in till RAÄ. 5.2.7 vad ska en ansökan om tillstånd innehålla? Ansökningshandlingarna ska vara grund- ligt utförda och tydligt redogöra för historik, nuläget och de förslagna åtgärderna. Ansök- ningsblanketten ska vara fullständigt ifylld. RAÄ börjar behandla ansökan först när den är komplett. Om det i ansökan saknas upp- gifter som behövs för prövningen begär RAÄ in kompletteringar alternativt returnerar den. Om det kan antas att det finns antikvariskt mer skonsamma lösningar kan RAÄ och den förvaltande myndigheten komma överens om att förslaget omarbetas innan RAÄ tar ställ- ning till de ansökta ändringarna. I ansökan ska redovisas de åtgärder som tillstånd söks för, de särskilda skäl som 31 motiverar åtgärderna, på vilket sätt ändringen strider mot skyddsbestämmelserna samt ut- förande och principer för de ändringar som berör skyddade delar. Den övergripande historiken för hela bygg- nadsminnet och den specifika historiken för de delar som berörs av åtgärderna ska redovisas. Det ska också redovisas hur åtgärderna på- verkar de kulturhistoriska värdena. Relevanta avsnitt från vårdprogram/trädvårdsplan ska genom citat anges i klartext på ansöknings- blanketten och relateras till åtgärderna. Det är inte tillräckligt med att enbart hänvisa till vårdprogram/trädvårdsplan eller bifoga kopior från det. Det ska vara utrett och redovisas vilka krav som ställs av andra myndigheter med stöd av andra lagrum, till exempel avseende brand- säkerhet, tillgänglighet, arbetsmiljö m.m. Vidare ska planerad antikvarisk medverkan och planerade dokumentationsinsatser redo- visas. Antikvariskt komplexa åtgärder ställer höga krav på handlingarna. Det är då oftast lämpligt att den som ansvarar för ansökan anlitar perso- ner med andra kompetenser, till exempel bygg- nadsantikvarie, bebyggelseantikvarie, träd- gårdshistoriker, konservator eller annan expert. Exempel på uppgifter och handlingar som behövs för en ansökan: • ansökningsblankett, ifylld och under tecknad av förvaltare eller annan be ­ ­ hörig inom myndigheten • redovisning av skälen för åtgärderna, dvs. ange varför de behöver göras • beskrivning och redovisning av ändringarna och hur de påverkar byggnadsminnet • redogörelse för vilka punkter i skydds bestämmelserna ändringarna strider mot och hur de påverkar de kultur historiska värdena ­ ­ • historik, äldre ritningar och foton som berör och är relevanta för ändrings­ förslaget • sammanställning av uppgifter från relevanta delar av ett vårdprogram • relationsritningar, beskrivningar, skaderedovisning, foton m.m. som visar befintlig situation • ritningar och andra illustrationer som fotomontage, beskrivningar m.m. som redovisar och åskådliggör förslaget • arbets- och materialbeskrivningar • åtgärdsprogram för konservering • antikvarisk förundersökning/ konsekvensbeskrivning. 5.3 Riksantikvarieämbetets beslut 5.3.1 tillståndsprövning RAÄ:s tillståndsprövning omfattar såväl lämpligheten av de föreslagna åtgärderna som sättet på vilket dessa åtgärder ska utföras. RAÄ gör en avvägning mellan de särskilda skäl för ändringsförslaget som sökanden har anfört och åtgärdernas påverkan på det kul- turhistoriska värdet. RAÄ bedömer också det föreslagna utförandet och kan ställa vissa villkor. Ansökan kan bifallas i sin helhet, bifallas med villkor, bifallas delvis eller avslås i sin helhet. RAÄ informerar sökanden underhand om planerade avslagsbeslut som också motive- ras i efterföljande beslut. Beslut om tillstånd meddelas skriftligen och gäller från och med det datum som anges på beslutsskrivelsen. Arbetena får inte påbör- jas innan dess. Beslut kan tidsbegränsas ifråga om när åtgärderna senast ska ha påbörjats el- ler avslutats. Vanligen gäller att beslutet upp- hör att gälla om åtgärderna inte har påbörjats inom två år. Skälen för detta är att rådande förhållanden kan komma att ändras över tid. 32 Beslut kan också gälla för en bestämd tid, till exempel för provisoriska åtgärder under en ombyggnad eller för tidsbegränsade aktiviteter såsom utställningar och sommarserveringar. RAÄ prövar inte i efterhand ändringar som har utförts utan tillstånd, även om åt- gärderna skulle ha utförts på ett från anti- kvarisk synpunkt acceptabelt sätt. I sådana fall ska den förvaltande myndigheten ändå i efterhand lämna in en komplett ansökan och dokumentation av de utförda åtgärderna. Om de genomförda åtgärderna inte bedöms vara förenliga med syftet med byggnadsminnes- förklaringen kan det vara lämpligt att bygg- nadsminnet återställs. Åtgärder som har utförts utan tillstånd kan initiera ett tillsyns- besök med efterföljande tillsynsrapport, se av- snitt 8.2.4 Åtgärder som har utförts utan tillstånd. 5.3.2 expediering av beslut RAÄ sänder beslutsoriginalet och en ko- pia av ansökningsblanketten till den adress som den förvaltande myndigheten har an- gett i ansökan. För Statens fastighetsverk sänds beslutet endast centralt till huvudkon- toret. RAÄ sänder också en kopia för känne- dom till länsstyrelsen, länsmuseet eller mot- svarande och till den berörda kommunen. Den förvaltande myndigheten ansvarar för att övriga berörda parter, till exempel den/de antikvariskt medverkande, entreprenörer och utförande byggföretag, får ta del av beslutet. 5.3.3 generella tillstånd Vissa åtgärder som strider mot skyddsbestäm- melserna påverkar inte nämnvärt kulturhis- toriska värden. Det kan till exempel handla om mindre håltagningar i sentida stomme eller andra byggnadsdelar, tidbegränsade åt- gärder i samband med återkommande evene- mang och vissa mindre underhållsåtgärder. Tillståndsprövning i varje sådant fall belastar i onödan såväl förvaltande myndighet som RAÄ. För den typen av åtgärder kan den för- valtande myndigheten ansöka om ett generellt tillstånd för varje enskilt byggnadsminne. 5.3.4 villkor för tillståndet Villkoren får avse hur ändringen ska utföras, att ändringen ska dokumenteras, vad i/hur byggnadsminnet ska dokumenteras, vad/hur byggnadsminnet ska antikvariskt undersökas och att antikvarisk expert följer upp de till- ståndspliktiga ändringarna samt bidrar till antikvariskt lämpliga lösningar. I beslutsskrivelsen anges att tillståndet gäl- ler endast under de förutsättningar som är kända vid beslutstillfället och att tillståndet kan komma att omprövas om det under arbe- tets gång framkommer nya omständigheter. Exempelvis kan dittills okända byggnadsde- lar eller detaljer, som har betydelse för ställ- ningstagandet till ändringen, bli synliga un- der arbetet. I sådana fall ska den förvaltande myndigheten kontakta RAÄ som meddelar om ärendet behöver prövas på nytt. 5.3.5 villkor om hur ändring ska utföras Den grundläggande principen vid alla åtgär- der är varsamhet, att minimera ingrepp och andra ändringar av byggnadsminnet. Genom att ställa lämpliga villkor i beslut kan RAÄ se till att ändringen utförs på ett sätt som bidrar till att byggnadsminnets kulturhis- toriska värden bevaras så långt som möjligt. Villkoren om hur ändringen ska utföras kan gälla både helhet och detaljer, till exempel hur en ändring, nya tillskott eller tillbyggna- der ska gestaltas, att ett visst material eller en viss metod ska användas eller att färgborttag- ning får omfatta endast det yttersta färgskik- tet. Detaljutförandet till exempel avseende material och metoder ska preciseras i ansökan. Hur förslaget ser ut i helhet ska vara avklarat innan en ansökan sänds in. 33 Tessinska palatset mitt emot Stockholms slott använda som länsresidens. 5.3.6 villkor om dokumentation av ändring Villkor som RAÄ ställer i beslut om doku- mentation avser den dokumentation som äger rum under den tid som de tillståndspliktiga ändringarna genomförs. Det är viktigt att byggnadsminnets utseende/tillstånd/kondi- tion före åtgärd (befintligt), under åtgärd och efter åtgärd (blivande/resultat) dokumenteras på ett sådant sätt att jämförelser före och efter ändring möjliggörs. Byggnadshistoriska spår som kommer fram under ändringsarbeten, till exempel dolda konstruktioner och ytskikt ska dokumenteras. Dokumentationen ska också omfatta de material, kulörer och metoder som används vid ändringen. Exempel på dokumentationsformer: • ritning, karta • teckning • fotografi • 3d-skanning • säkerhetsdatablad • visuell/skriftlig beskrivning Det är oftast lämpligt att dokumentationen utförs av en antikvarie. Vid vissa åtgärder kan det dock vara lämpligt att anlita en specialise- rad yrkesman inom det område som ska doku- menteras, till exempel ingenjör, konstruktör, arkitekt, specialist på digital dokumentation, kulturhistoriskt specialiserad hantverkare eller konservator. 34 Skeppsholmskyrkan är avsakraliserad och används för konserter. Vid enklare ändringsåtgärder som inte medför ingrepp kan villkor ställas till exem- pel om att den förvaltande myndigheten ska skicka in en fotodokumentation till RAÄ inom den tid som anges i beslutet. Sådan do- kumentation omfattar normalt foton av bygg- nadsminnet före och efter åtgärd. Om den förvaltande myndigheten låter dokumentera åtgärder som inte är tillstånds- pliktiga kan dokumentationen sändas till RAÄ för arkivering. Årliga redovisningar av underhåll och andra åtgärder som utförs av slotts- eller husarkitekter hos SFV bör också insändas till RAÄ för kännedom och arkive- ring. Dessa bör upprättas som separata doku- ment för respektive objekt. 5.3.7 villkor om antikvarisk undersökning RAÄ kan ställa villkor i beslut om att bygg- nadsminnet ska undersökas innan arbetena ska påbörjas och under pågående ändrings- process. Undersökning kan bestå av arkiv- studier och inspektion av byggnadsminnet på plats. Ny information och nya upptäckter som kommer fram under ändring kan medföra att förnyade arkivstudier och dokumentation behöver genomföras. För att få ett gott resultat vid ändring av ett byggnadsminne är det angeläget att antikvarisk expertis medverkar under hela planerings- och byggprocessen, från det att projektet aktualiseras till den avslutande be- siktningen, se avsnitt 5.2.5 Ansökningsblankett och avsnitt 5.4.3 Antikvarisk slutrapport. 35 5.3.8 villkor om antikvarisk medverkan Ett vanligt villkor för tillstånd är att arbetena ska utföras under antikvarisk medverkan.5 Följande generella villkor ställer RAÄ på antikvarisk medverkan: Den antikvariska medverkan ska o mfatta: • kontroll av att de arbeten som är tillståndspliktiga enligt FSBM utförs i enlighet med beslutet • iakttagelse och dokumentation av h istoriska spår som kommer fram under arbetets gång och sammanställ ning av dokumentationen i en anti kvarisk slutrapport Sökanden ska: • tilldela antikvariska medverkanden beslutet och beslutsunderlaget • minst två veckor i förväg meddela antikvariska medverkanden tidpunk ten för arbetenas igångsättning och meddela antikvariska medverkanden när arbetena har avslutats • inlämna dokumentationen till R iksantikvarieämbetet senast sex månader efter avslutade arbeten • bekosta antikvarisk medverkan. ­ ­ ­ Det är den förvaltande myndigheten som i ansökan preliminärt ska bedöma och ange om sådan medverkan behövs och också namnge en expert eller institution för uppgiften. RAÄ anger i beslut om medverkan behövs och om den föreslagna experten/institutionen bedöms ha för uppdraget tillräcklig kompetens. Antikvarisk medverkan behövs normalt när ändringar berör: • höga kulturhistoriska värden • kulturhistoriskt känsliga delar • historiskt komplexa objekt • bristfälligt dokumenterade eller b ristfälligt utredda byggnader • byggnader med okänd, dold eller ovanlig byggteknik eller konstruktion • ändringar där det slutliga utföran det är möjligt att avgöra först under byggskedet. ­ Den antikvariske experten ska beredas till- fälle att utföra sitt uppdrag vilket kan omfatta regelbundna besök vid byggnadsminnet. Det är den förvaltande myndigheten som ska an- svara för att antikvarisk medverkan kommer till stånd. Den förvaltande myndigheten ska förse experten med beslutet och beslutsunder- laget, lämna information i god tid om bygg- starten och kalla experten till byggmöten och slutbesiktning. Det kan i vissa fall vara möjligt att visst detaljutförande kan bestämmas först under byggskedet. RAÄ kan i beslut ställa villkor om att delar av den antikvariska medverkan utförs i samråd med den förvaltande myn- digheten. Det kan gälla frågor om färgsätt- ning, detaljutformning av nya tillskott och detaljplacering av håltagningar. Om enighet i samrådet inte kan nås ska den förvaltande myndigheten överlämna frågan till RAÄ för ställningstagande. Den förvaltande myndig- heten ska också informera RAÄ och tillkalla den antikvariska experten så snart något oför- utsett inträffar som kan påverka det tidigare lämnade tillståndet. 5. Se ”Riksantikvarieämbetets vägledning Antikvarisk medverkan, 2009”, http://www.raa.se/lagar-och-stod/kml-kulturminneslagen/byggnadsminnen-3-kap/vagledning-3-kap-kml/ 36 5.4 Antikvarisk medverkan 5.4.1 antikvarisk kompetens För att RAÄ ska kunna godta den till upp- draget föreslagna experten krävs att veder- börande har erforderlig utbildning, kunskap och erfarenhet samt är lämplig för uppgiften. I normala fall uppfyller certifierade sakkun- niga kontrollanter av kulturvärden (enligt BFR 2006:6 KUL 1) med kvalificerad behö- righetsnivå (K) kraven för godkännande. Den förvaltande myndigheten ska i förekommande fall förse RAÄ med det underlag som RAÄ behöver för att bedöma den föreslagna exper- tens kompetens. Det kan omfatta meritför- teckning, arbetsintyg och referenser. Exempel på utbildning och lämplig kompetens vid antikvarisk medverkan: • högskoleutbildning i traditionella museiämnen • byggnads-/bebyggelseantikvarisk utbildning • kompletterande utbildning i restaure ring för t.ex. arkitekter och landskaps arkitekter • utbildning/kompletterande utbild ning i konservering och byggnads­ arkeologi • goda kunskaper i byggnadsvård, byggnadsteknik, material och metoder • processerfarenhet av byggprojekte ring och byggande • erfarenhet av antikvarisk medverkan. ­ ­ ­ ­ Om den antikvariska expert som den förval- tande myndigheten föreslår saknar egen er- forderlig kompetens för hela uppdraget är det lämpligt att fler komptenser anlitas, till exempel konservator, ingenjör, arkitekt eller byggnadsarkeolog. RAÄ kan i beslut ställa villkor på de kompetenser som behövs för uppdraget. Det kan gälla vid konserverings- åtgärder eller vid ingrepp som kräver speciella bedömningar och dokumentationsmetoder. Om någon har medverkat i programskedet är det i regel lämpligt att samma person anlitas för antikvarisk medverkan. Experten får dock inte stå i ett sådant förhållande till den förval- tande myndigheten, byggherren eller entre- prenören att vederbörandes opartiskhet kan ifrågasättas. Vanligt förekommande uppgifter vid antikvarisk medverkan: • bistå den förvaltande myndigheten med råd • delta i byggmöten/andra möten och slutbesiktning • lämna detaljanvisningar, t.ex. den exakta dragningen av en ledning • bevaka och dokumentera det som framkommer under arbetet, t.ex. när ytskikt eller senare tillägg avlägsnas eller murverk friläggs genom om­ byggnader eller andra ändringar • dokumentera iakttagelser av byggnadshistorisk art • dokumentera avvikelser från förvän­ tade konstruktioner och material • uppmärksamma planerade och gjorda avvikelser från tillståndsbeslutet • se till att i skyddsbestämmelser ut­ pekat material som ska återanvändas demonteras varsamt och förvaras på lämpligt sätt tills det återmonteras • dokumentera objektet före och under arbetet samt efter utfört arbete • bifoga produkt-/säkerhetsdatablad antikvarisk slutrapport • ställa samman rapport efter avslutat arbete och levererar den till den för­ valtande myndigheten som ska sända in den till RAÄ. 37 5.4.2 antikvariens uppgifter Den antikvariska expertens uppgift är dels att se till att de tillståndspliktiga arbetena utförs i enlighet med beslutet och de tillhörande hand- lingarna, dels att dokumentera åtgärder och undersöka historiska spår som framkommer under arbetena och avrapportera uppdraget till den förvaltande myndigheten som ska leverera den antikvariska slutrapporten till RAÄ. Det är lämpligt att antikvarisk expert vid byggstarten informerar de medverkande på byggarbetsplatsen om sitt uppdrag och de kul- turhistoriska förutsättningarna. RAÄ:s beslut ger inte den antikvariske experten befogen- het att avbryta pågående (felaktigt utförda) arbeten. Vid oförutsedda upptäckter och an- dra förändrade förutsättningar som inte om- fattas av tillståndet ska dock den förvaltande myndigheten avbryta arbeten för de berörda delarna och kontakta RAÄ för besked. 5.4.3 antikvarisk slutrapport Efter avslutade arbeten och slutbesiktning in- går i antikvarisk medverkan att sammanställa en antikvarisk slutrapport över utförda åt- gärder och nya fakta som framkommit under arbetena. Den förvaltande myndigheten ska lämna in slutrapporten till RAÄ inom den tid som anges i beslutet. Det är sökanden det vill säga den förvaltande myndigheten som bekos- tar antikvarisk medverkan. Inspektion av utbytt sandsten på Stockholms slott. 5.5 När är vård- och underhållsåtgärder tillståndspliktiga? Med vård och underhåll avses de åtgär­ der som behövs för att vidmakthålla tekniska och materiella egenskaper, fysiska uttryck och utseende. I begrep­ pet ingår också konserveringsåtgärder. Vård är åtgärder som är förenade med någon form av behandling. Underhåll är periodiska, regelbundet återkommande förebyggande åtgär­ der som syftar till att bevara ett objekt i ett lämpligt skick för att behålla alla de värden som tillskrivs det. Till underhåll räknas inte åtgärder som tillför en bygg­ nad/anläggning nya egenskaper, som nya kulörer och färgtyper eller andra material än de befintliga, ifall de befint­ liga är kulturhistoriskt lämpliga. Under­ håll ska ske varsamt, med väl beprövade material och metoder och enligt princi­ pen hellre underhålla än reparera, hellre reparera än att byta ut. Vård- och underhållsåtgärder är tillstånds- pliktiga när de strider mot skyddsbestäm- melserna, till exempel om byggnadsminnet tillförs nya egenskaper såsom ny kulör eller färgtyp och nya material. Till vård och under- håll räknas i detta sammanhang också kon- serveringsåtgärder, avseende tillståndsplikt se avsnitt 5.6 Är konservering tillståndspliktigt? Vad som utgör tillståndspliktigt eller inte tillståndspliktigt underhåll kan vara svårt att avgöra enbart med stöd av skyddsbestäm- melserna. Anledningen till detta är att det är svårt att genom detaljerade skyddsbestämmel- ser täcka in allt som är relevant. Det är där- för lämpligt att den förvaltande myndighe- ten inför planerade åtgärder kontaktar RAÄ för samråd. Vid planering av mer omfattande underhållsåtgärder bör därför den förvaltande 38 Konservering av stuckmedaljong på Bondeska palatsets fasad, Stockholm. myndigheten lämna information till RAÄ i god tid innan arbetet påbörjas för att klar- lägga om tillstånd behövs. Om RAÄ bedömer att tillstånd behövs meddelas den förvaltande myndigheten detta. Informationsmaterial om planerat underhåll kan med fördel lämnas vid samrådsmöten. Vanligen anges i skyddsbestämmelserna att byggnadsminnet ska vårdas och underhållas på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet bevaras/inte minskar eller så att byggnadsmin­ net inte förfaller. En annan skyddsbestämmelse berör de material och metoder som ska användas vid vård och underhåll. I äldre skyddsbestäm- melser anges att vård och underhåll ska ske med traditionella material och metoder. Denna formulering används inte längre i nyare skyddsbestämmelser eftersom det även finns byggnadsminnen från modern tid, eller bygg- nadsminnen med delar från olika tidsperioder, för vilka traditionella material och metoder inte är relevanta. Skyddsbestämmelser med den äldre formuleringen traditionella material och metoder bör tolkas enligt den modernare formuleringen anpassas till byggnadsminnets egenart. Med anpassade material och metoder avses i första hand de material och metoder som har använts när en byggnad eller byggnads- del uppfördes och vid senare om- och till- byggnader. Nyare material och metoder kan alltså fortsätta att användas ifall de bedöms vara kulturhistoriskt lämpliga och kompati- bla med de tidigare använda materialen och metoderna. Det kan till exempel gälla lin- oljefärg som sedan tidigare är struken på en ursprungligen limfärgad yta. I de delar av ett byggnadsminne där kul- turhistoriskt lämpliga material fortfarande används får dessa inte ersättas med andra material, till exempel kalkputs får inte ersättas av cement/kalkcementputs. Med metoder avses till exempel hur trä bearbetas, hur fönsterglas framställs samt hur färg och puts appliceras. Grundprincipen är alltså att material och metoder som använts vid byggnadens eller byggnadsdelens uppförande respektive vid om- och tillbyggnader är de mest lämpliga att fortsätta med under förut- sättning att de är kulturhistoriskt lämpliga. Det är tillståndspliktigt att avlägsna el- ler byta ut ett befintligt material i sin helhet från ett byggnadsminne, till exempel genom att alla takytor läggs om eller att hela bygg- naden putsas om. Denna typ av åtgärder kan beröra sällsynt förekommande äldre material såsom järnplåt, tegelpannor/skiffer i udda for- mer/format eller fasadputs i material/utföran- den som inte längre förekommer. I sådana fall är det lämpligt att tillämpa lappa och laga me­ toden istället för att allt material byts ut. Hur sådana material hanteras bör i första hand regleras i vårdprogram. 39 Exempel på tillståndspliktiga vård- och underhållsåtgärder: • ommålning med andra färgtyper, i andra kulörer och med andra typer av pigment än de befintliga, kulturhisto riskt lämpliga materialen • åtgärder på byggnadsdelar med ytskiktsskydd • omputsning av hel byggnad med ny typ av puts • nerknackning av all puts i syfte att ersätta den med ny puts • omläggning av ett helt tak • konserveringsåtgärder med material och metoder som inte är anpassade för byggnadsminnet. ­ Vid planering och genomförande av mer om- fattande vård- och underhållsåtgärder är det lämpligt att den förvaltande myndigheten anlitar antikvarisk expertis även om åtgär- derna inte är tillståndspliktiga. Antikvarien kan lämna råd om vilka material och metoder som är lämpliga för det aktuella objektet samt iaktta och dokumentera spår av byggnads- minnets historia som kan framkomma under arbetets gång, till exempel när underliggande ytskikt och material blottas. Det är också vik- tigt att antikvarien dokumenterar åtgärderna. Exempel på vård- och underhållsåtgärder som oftast inte omfattas av skyddsbestäm­ melser och därför inte kräver tillstånd: • ommålning med befintlig antikvariskt lämpliga färgtyper, i befintliga kulörer och med befintliga typer av pigment • putslagning med befintlig typ av puts • lagning av delar av ett tak • utbyte av skadade delar med samma typ av material och metoder • konserveringsåtgärder med antikva­ riskt lämpliga material och metoder, rengöring. Skulpturgrupp, Stockholms slott. Vård och underhåll kräver tillstånd i de delar av byggnadsminnet, i de rum eller på de par- tier om vilka det i skyddsbestämmelserna anges till exempel att ytskikt inte får över­ täckas, övermålas eller på annat sätt förändras eller att dekorativ utsmyckning är skyddad. Vård och underhåll kan ibland omfatta borttagning av äldre ytskikt som bär på information om byggnadens historia. Sådana åtgärder kräver tillstånd om den aktuella byggnadsdelen, till exempel exteriören eller inredningen, är skyd- dad och inte får ändras. Tillstånd till borttag- ning av ytskikt brukar villkoras med att på- träffade ytskikt ska dokumenteras och inte får övermålas. I vårdprogram anges en inriktning för vård och underhåll. Det förekommer att det i ett vårdprogram föreslås att ett visst underhåll utförs med material och metoder som visser- ligen strider mot skyddsbestämmelserna, det vill säga inte är anpassade till byggnads- minnets egenart, men som ändå anses lämp- liga. Det kan gälla utrymmen där moderna material redan har använts, till exempel i kök och våtrum. RAÄ kan i sådana fall, efter an- sökan från den förvaltande myndigheten, i ett särskilt beslut lämna ett generellt tillstånd 40 till de i vårdprogrammet nämnda underhålls- åtgärderna så att de inte i varje enskilt fall behöver tillståndsprövas. Se avsnitt 5.3.3 Generella tillstånd. Vårda väl-blad ger råd på frågor som rör vården av byggnader. Det finns exempelvis blad om färger/pigment, borttagning av klotter, om skadedjur, ljus, takavvattning, kalkputs, sten och andra material samt om biologiskt kulturarv. Läs mer här i Vårda väl- blad. 5.6 Är konservering tillståndspliktigt? Konservering kan betraktas som avancerade vård- och underhållsåtgär­ der. Begreppet konservering används huvudsakligen om åtgärder som syftar till att stoppa eller fördröja en pågående nedbrytning av en byggnad eller ett föremål. Konservering betyder i strikt mening att bevara i befintligt skick. Behandlingen ska utgå från det aktuella tillståndet och inriktas på att förhindra vidare nedbrytning. Vid konservering kan en konservator ut­ föra rengöring, retuschering, komplet­ tering och rekonstruktioner. Att retuschera är att fylla i bortfall av ma­ terial eller färg. Rekonstruktion är att återskapa/återuppbygga till ursprunglig eller äldre form, det vill säga till något som inte längre finns kvar. Det kan vara en imiterande komplettering där t.ex. en del av en målad dekor eller del av en skulptur har fallit av eller försvunnit. Komplettering kan också innebära att partier av färgbortfall (lakuner) målas i med neutraliserande färg. Konserveringsåtgärder är tillståndspliktiga när åtgärderna inte följer skyddsbestämmel- serna avseende regeln om hur vård och under- håll ska utföras. Den främsta anledningen till att tillstånd krävs är att moderna material och metoder används vid konservering. Många produkter och metoder är framtagna eller ut- vecklade under 1900- eller 2000-talet som moderna lim för fästning av flagnande färg, impregneringsmedel, lagningsbruk, material för konsolidering, hydrofobering och klotter- skydd m.m. Konservering berör ofta ömtåliga delar av byggnadsminnen eller kulturhisto- riskt särskilt värdefulla ytor som inte får änd- ras. Detta sammantaget medför att konser- veringsåtgärder oftast är tillståndspliktiga. Rekonstruktioner och kompletteringar inklu- sive retuscheringar räknas som tillståndsplik- tiga ändringar. Särskilda förundersökningar och konserve- ringsprogram behövs oftast inför ställnings- taganden och beslut om tillstånd. Även om det inte framgår av skyddsbestämmelserna att tillstånd krävs för konserveringsåtgärder kan det vara lämpligt att lämna information om dessa till RAÄ. 5.7 Från antikvarisk eller teknisk synpunkt olämpliga material och metoder Byggnadsminnen kan vid tidigare åtgärder ibland ha försetts med material eller produk- ter, till exempel färgtyper, klotterskydd och kasein som inte anses vara lämpliga från anti- kvarisk, estetisk eller teknisk synpunkt. I vissa fall skadar de byggnaden eller förvanskar byggnadsminnets karaktär. Materialen bör i sådana fall ersättas med material eller pro- dukter som är bättre anpassade till byggnads- minnet. Samma gäller för arbeten som har ut- förts med antikvariskt olämpliga metoder, till exempel rollad färg på tidigare penselstruken yta, maskinellt påförd puts på tidigare hand- påslagen yta, spritputs på tidigare slätputsad 41 yta, cementputs på tidigare kalkputsad yta eller cirkelsågat trä istället för kransågat/ram- sågat trä. Återgång till tidigare, anpassade material och metoder kan åtgärderna ofta utföras utan tillstånd. Undantag är till exempel när aktu- ella byggnadsdelar, ytskikt eller rum har ett särskilt skydd eller att underliggande skyd- dade ytskikt eller material blir påverkade. 5.8 Miljöfarliga kulturhistoriska material Miljöbalken (1988:808) (MB) med under- ordnade regler (förordningar och myndig- hetsföreskrifter) svarar för genomförandet av EU-reglerna om miljöfarliga ämnen. Målet är att begränsa användning av material med negativ miljöpåverkan. Dit hör till exempel bly, som endast får användas för yrkesmässigt bruk. Användning av bly begränsas enligt 15 § 10 kap. i Kemikalieinspektionens föreskrif- ter (KIFS 1988:8). Enligt miljöpropositionen 1997/1998, Miljödepartementet, bör hänsyn tas till kulturmiljövårdens behov av att få an- vända traditionella material och metoder. Det kan alltså i vissa fall vara berättigat från kul- turhistorisk och teknisk synpunkt att fortsätta använda blymönja till exempel på ett äldre järnplåtstak (svartplåt) eller smidesdetaljer i järn i stället för att rostskyddsbehandla järnet med en modern färg. Byte av blymönja mot annan färgtyp är alltså tillståndspliktigt ef- tersom färgtypen inte är anpassad till objek- tets egenart. Vid byte av uttjänt, äldre plåt på tak mot ny plåt finns det däremot inte skäl att använda blymönja. Användning av traditio- nell lösningsmedelsbaserad linoljefärg är till- låten i kulturhistoriska byggnader enligt ett avtal mellan RAÄ (1998-02-26), Målaremäs- tarnas Riksförening (1998-02-26) och Svenska Målareförbundet (1998-03-03). 5.9 prövningar enligt andra lagrum Åtgärder som kräver tillstånd enligt FSBM kan också vara tillståndspliktiga enligt andra lagrum. I sådana fall krävs att samtliga prö- vande myndigheter har godkänt åtgärderna, för att de planerade åtgärderna ska kunna genomföras. Det kan då vara lämpligt att den förvaltande myndigheten anordnar gemen- samma samråd med de tillståndsprövande myndigheterna. Se vidare avsnitt 11. Förord­ ningen och andra bestämmelser om kulturmiljöer. 42 43 6. Ändring av skyddsbestämmelser (8 §) 8 § Om skyddsbestämmelserna för ett statligt byggnadsminne medför hinder, olägenheter eller kostnader som inte står i rimligt förhållande till byggnadsminnets betydelse, kan Riksantikvarieämbetet ändra skyddsbestämmelserna. En ansökan om ändring av skyddsbestämmelser görs hos Riksantikvarieämbetet av den myndighet som förvaltar det statliga byggnadsminnet. Om Riksantikvarieämbetet inte med­ ger ändringen och den myndighet som förvaltar byggnadsminnet begär det, ska Riksantikvarieämbetet överlämna ärendet till regeringen för beslut tillsammans med ett eget yttrande. 6.1 Skälen för att ändra skyddsbestämmelser 6.1.1 restriktivt förhållningssätt till minskat skydd Skälen för att ändra skyddsbestämmelser är lika strikt formulerade som skälen för att häva ett byggnadsminne och ska därför tillämpas ytterst restriktivt, framför allt avseende änd- ringar som syftar till att försvaga det befint- liga skyddet. RAÄ anser att minskning av skyddsnivå endast kan omfatta mindre delar av ett byggnadsminne eftersom väsentliga ändringar av skyddsnivå skulle kunna riskera att de kulturhistoriska värdena går förlorade. I sådana fall skulle en hävning kunna bli aktu- ell istället för ändring av skyddsnivå. Ovan: Blå porten, Djurgården, Stockholm. Motsatt sida: Vadstena slott. 6.1.2 varför ändras skyddsbestämmelser? RAÄ har under senare år arbetat med att revidera felaktiga eller föråldrade skydds- bestämmelser. Många av dessa beslut har fattats av regeringen fram till och med år 2013 enligt den tidigare förordningen. De äldre skyddsbestämmelserna är jämfört med dagens mer generella till sin karaktär och skrevs många gånger utifrån förutsättningar som idag kan vara väsentligt förändrade. Vad skyddsbestämmelserna ska innehålla och hur de ska utformas har därefter utvecklats. De är idag mer detaljerade och i högre grad kopp- lade till byggnadsminnets specifika kultur- historiska värden och motiveringen i beslutet. Behovet av att ändra skyddsbestämmelser bedöms öka i takt med att ny och ökad kun- skap tas fram om byggnadsminnen i samband med att allt fler vårdprogram upprättas och att byggnaderna under pågående ändrings- processer dokumenteras på ett utförligare sätt 44 Mellersta Koppartältet en solig sommardag, Hagaparken, Solna. än tidigare. Allt snabbare samhällsföränd- ringar och en vilja att kulturarvet används och utvecklas ställer också ökade krav på tydligare skyddsbestämmelser. Avstyckningar och andra fastighetsregleringar av SBM kan ändra förutsättningarna för skyddet och med- föra att skyddsbestämmelserna behöver revi- deras med hänsyn till ändrade gränser. Andra orsaker till ändringar är bränder och andra oförutsedda händelser samt rivning av sådana byggnader som inte omfattas av rivningsför- bud i skyddsbestämmelser. Behov av att ändra skyddsbestämmelserna kan också uppstå inför planerade åtgärder i strid med skyddet och efter genomförda ändringar som i högre grad än planerat negativt har påverkat kulturhisto- riska värden. 6.2 Reglerna för ändring av skyddsbestämmelser 6.2.1 vem beslutar om ändring? Regeringen har delegerat rätten att ändra skyddsbestämmelser till RAÄ. En sådan ändring ska enligt 8 § FSBM ansökas av den förvaltande myndigheten. Om RAÄ motsät- ter sig förslaget kan den förvaltande myndig- heten begära att frågan avgörs av regeringen. I sådana fall för RAÄ frågan till regeringen tillsammans med ett eget yttrande. RAÄ beslutar enligt 6 § FSBM om skydds- bestämmelser vilket innebär att RAÄ kan initiera och besluta om ändring av skyddsbe- stämmelser. Även i detta fall samråder RAÄ förslaget med den förvaltande myndigheten. 45 6.2.2 ansökan om ändring av skyddsbestämmelser Den förvaltande myndigheten ska i en ansökan motivera varför skyddsnivå behöver ändras. Det ska framgå i vilka hänseenden de befintliga skyddsbestämmelserna utgör hin- der, problem eller besvär samt vilka kostnader den befintliga skyddsnivån medför jämfört med den önskade skyddsnivån. De ekono- miska konsekvenserna ska redovisas både på kort och lång sikt. Ett förslag till reviderade skyddsbestämmelser kan bifogas ansökan till RAÄ. De risker som det ändrade skyd- det medför för de kulturhistoriska värdena ska också redovisas. 6.2.3 ändring av skyddsnivå Det finns varken uttryckligt stöd eller hinder i FSBM att utöka skyddet av ett byggnads- minne avseende geografisk avgränsning/stor- lek eller skyddsnivå. Enligt 6 § FSBM ska RAÄ fatta beslut om skyddsbestämmelser efter det att regeringen har utfört byggnads- minnesförklaring. RAÄ anser att skyddet bör kunna ökas till exempel när tidigare okända kulturhistoriskt värdefulla interiörer har upp- täckts. Ett annat exempel kan vara ett behov av att bevara en sammanhållen miljö med ekonomibyggnader som inte från början in- gick i byggnadsminnet eftersom många av de tidiga besluten var fokuserade enbart på man- gårdsbebyggelse. Detta medförde att flera andra värdefulla byggnader, som ekonomi- byggnader, lämnades utanför det område som avgränsades som byggnadsminne. 6.2.4 beslut om ändrade skyddsbestämmelser I beslut väger RAÄ skälen för ändring av skyddsbestämmelser mot den nytta för användning av byggnadsminnet som förslaget medför och bedömer konsekvenserna för till- varatagande av de kulturhistoriska värdena. RAÄ:s beslut om ändring av skydds- bestämmelser ersätter helt det gamla beslutet, vilket också framgår av beslutet. Äldre beslut om ändrade skyddsbestämmelser kan dock vara fördelade mellan olika gällande besluts- skrivelser. 46 47 7. Överlåtelse av statliga byggnadsminnen (9–10 §§) 9 § Innan ett statligt byggnadsminne överlåts ska den myndighet som förvaltar byggnadsminnet redovisa skälen för överlåtelsen och inhämta Riksantikvarieämbetets yttrande. Om Riksantikvarieämbetet motsätter sig över­ låtelsen, krävs regeringens medgivande. Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas om det finns risk för att överlåtelsen kan leda till att dess kulturhistoriska värde minskar. 10 § I samband med en överlåtelse av ett statligt byggnadsminne ska den myndighet som för­ valtat byggnadsminnet omedelbart underrätta Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i det län där byggnadsminnet finns. Av kulturmiljölagen (1988:950) framgår att om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten blir det ett byggnads­ minne enligt den lagen. 7.1 Anhållan om Riksantikvarieämbetets yttrande Ett statligt byggnadsminne får inte överlåtas till annan ägare än staten om det finns risk för att överlåtelsen kan leda till att byggnads- minnets kulturhistoriska värde minskar. Den förvaltande myndigheten ska inför en plane- rad överlåtelse anhålla om RAÄ:s yttrande. Ovan: Karl X Gustavs fem kilometer långa mur i kalksten på södra Öland uppfördes 1653. Motsatt sida: Odlingar i köksträdgården på Huseby bruk, Alvesta. Yttrande ska inhämtas även i de fall där över- låtelse berör endast en del av ett byggnads- minne. I de fall RAÄ motsätter sig överlåtel- sen kan den förvaltande myndigheten välja att föra frågan till regeringen för avgörande. För att RAÄ ska kunna göra en välgrundad bedömning av om en föreslagen överföring kan leda till att de kulturhistoriska värdena riskeras, ska den förvaltande myndigheten redovisa skälen för överlåtelsen. Den förval- tande myndigheten kan behöva ta fram ett kunskapsunderlag inför en anhållan om över- låtelse. Kunskapsunderlaget ska motsvara den 48 Staten avyttrade Venngarns slott 1983. nivå som kapitlen om historik och kulturhis- torisk värdebeskrivning håller i vårdprogram som upprättas för SBM. Förslag till att avlägsna delar från ett bygg- nadsminne, till exempel fast inredning, är en tillståndspliktig åtgärd som kräver tillstånd från RAÄ. Ytterligare bestämmelser om överlåtelser finns i förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. 7.2 Riksantikvarieämbetets bedömning av överlåtelse RAÄ gör bedömningen om det finns risk för att de kulturhistoriska värdena minskas eller om de kan förmodas bli långsiktigt tillvara- tagna av en annan ägare än staten. Pröv- ningen handlar alltså om att riskbedöma de långsiktiga konsekvenserna av överlåtelse. Trots att det generellt kan antas att sta- ten borde ha större möjligheter att långsik- tigt hållbart förvalta kulturfastigheter och dessutom borde vara en förebildlig förvaltare går det ändå inte att generellt anta att andra fastighetsägare skulle ha sämre förutsätt- ningar att förvalta kulturfastigheter. Generellt bör staten förvalta byggnads- minnen som berättar om statens och den stat- liga förvaltningens historia varför sådana inte bör överlåtas. Det gäller främst fastigheter som kan knytas till berättelsen om statens egen uppkomst och verksamhet under olika historiska perioder och skeenden.6 6. SOU 2013:55, Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden. 49 Vid bedömning av en överlåtelse väger RAÄ riskerna mot de specifika egenskaper, kulturhistoriska värden och den allmänna kulturmiljönytta som det enskilda byggnads- minnet har. Sådana egenskaper kan vara att ett byggnadsminne har utomordentligt höga kulturhistoriska värden, att det är ytterst känsligt mot ändringar och att det måste tas om hand på ett mycket kvalificerat sätt. Dessa kriterier sammantaget kan innebära att för- valtningen är så resurskrävande att ekonomisk avkastning genom intäktsbringande använd- ning inte förutsätts kunna bekosta förvalt- ningen. Vid sådana omständigheter kan staten framstå som en lämplig förvaltare. Osäkerhet om den tilltänkta förvärvarens förmåga och vilja till kulturhistoriskt lång- siktig hållbar förvaltning och tillgång till kulturhistorisk kompetens kan betraktas som riskfaktorer. Det är dock vanskligt att försöka bedöma eller förutse framtida risker avseende till exempel ekonomi, ändrad verksamhet, det publika tillträdet och eventuella senare ägar- byten. 7.3 anmälan om utförd överlåtelse Den myndighet som har överlåtit ett statligt byggnadsminne ska omedelbart, det vill säga senast det datum som överlåtelsen äger rum, göra en anmälan till RAÄ och berörd länssty- relse. Anmälan till RAÄ ska omfatta uppgif- ter om fastighetsbeteckning, överlåtelse datum, ägandeförhållanden före och e fter överlåtelse samt kopia av överlåtelsehandlingar. 7.4 Kulturhistoriskt skydd efter överlåtelse RAÄ förutsätter att den förvaltande myndig- heten inför en avyttring upplyser presumtiva förvärvare om det nuvarande kulturhistoriska skyddet och att skyddet kommer att k varstå efter förvärvet under tillsyn av l änsstyrelsen, ifall överlåtelsen sker till en icke statlig myn- dighet. Det statliga byggnadsminnet blir då automatiskt byggnadsminne enligt 3 kap. KML. Länsstyrelsen utfärdar en förklaring i administrativt syfte. Överförandet påverkar i sig inte de kulturhistoriska värdena varför det inte finns anledning för länsstyrelsen att i samband med en överlåtelse ifrågasätta bygg- nadsminnesförklaringen. 50 , ( , ( ff[:\_ .. ~ ll 'I .Il 'I L l - , .. I \• ' . ' \ I I ' ! H .H il fl , > t 51 8. Tillsyn (11 §) 11 § Riksantikvarieämbetet har tillsyn över de statliga byggnadsminnena. Riksantikvarieämbetet ska föra en förteckning över dem och förse de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen med förteckningen. 8.1 Bakgrund och begrepp Tillsyn är ett förvaltningspolitiskt styrmedel som syftar till att skapa en god efterlevnad av lagar, förordningar och föreskrifter samt vid behov åstadkomma rättelse av ansvarig för- valtande myndighet. Tillsyn är en självständig verksamhet som RAÄ utövar gentemot ett statligt byggnadsminne. Medborgarna ska genom den offentliga tillsynen kunna vara förvissade om att deras intressen tas tillvara. Följande begrepp används vid tillsyn. 8.1.1 händelsestyrd tillsyn Händelsestyrd tillsyn är sådana granskande åtgärder som sker på grund av en specifik händelse som initierats av någon utanför till- synsmyndighet. Ovan: Intendenturområdet i Boden. Motsatt sida: Örebro slott. 8.1.2 målstyrd/egeninitierad tillsyn Målstyrd tillsyn sker på initiativ av RAÄ och enligt en uppgjord plan. Den har ett större oberoende än händelsestyrd tillsyn genom att tillsynen inte är slumpmässig och inte har initierats av någon annan. Det kan exempelvis gälla besök på plats vid ett objekt eller utgöras av en enkätundersökning som syftar till att ta fram ett kunskapsunderlag som kan ligga till grund för att välja ut ett antal objekt/verksam- heter för tillsyn. Den målstyrda tillsynen av- ser att kontrollera att det generella regelverket efterföljs och att få kunskap om tillståndet hos enskilda objekt/miljöer. Målstyrd tillsyn är inte kopplad till ett enskilt beslut eller ärende. 8.2 Riksantikvarieämbetets tillsyn av statliga byggnadsminnen RAÄ:s operativa tillsyn utgörs av en kontinu- erlig process bestående av planering, genom- förande, uppföljning och utveckling. RAÄ har för avsikt att utföra tillsyn av ett antal SBM varje år. Tillsynsarbetet beskrivs i rap- porten Tillsyn av statliga byggnadsminnen, som nås via länken här. 52 Gustav III:s antikmuseum på Stockhoms slott öppnades 1794 och är Sveriges äldsta konstmuseum. 8.2.1 syfte med tillsyn av statliga byggnadsminnen • kontrollera att intentionerna med SBM efterlevs • kontrollera att förvaltningen upp­ fyller de krav som följer av förordning, skyddsbestämmelser och beslut • identifiera eventuella brister i förvaltningen • bidra till rättssäker tillämpning av FSBM • följa upp att byggnadsminnen är i gott och vårdat skick • följa upp att det långsiktiga underhållet fungerar • kvalitetssäkra hantering av SBM. 8.2.2 kontroll av leverans av antikvariska slutrapporter och annan dokumentation Tillsyn omfattar systematisk kontroll av att den förvaltande myndigheten levererar anti- kvariska slutrapporter och annan dokumenta- tion till RAÄ inom den tid som anges i beslut. 8.2.3 tillsyn på plats RAÄ kallar den förvaltande myndigheten till egeninitierade och händelsestyrda tillsyns- möten på plats, för anteckningar över det som diskuteras och överkoms samt distribuerar anteckningarna till den förvaltande myndigheten. 53 Exempel på frågeställningar vid tillsyn på plats: • Har antikvariska slutrapporter och annan dokumentation levererats? • Är vård och underhåll eftersatt eller rätt utfört? • Har ändringar utförts enligt tillstånd? • Har ändringar utförts utan tillstånd? Inför tillsyn kan den förvaltande myndig- heten behöva ta fram och sammanställa upp- gifter om sitt fastighetsbestånd, exempelvis genomförda ändringar, levererade antikva- riska rapporter och utförda vård- och under- hållsåtgärder. I sådana fall lämnar RAÄ anvisningar vilket underlag som behöver tas fram inför tillsynen. 8.2.4 åtgärder som har utförts utan tillstånd Det kan vid egeninitierad tillsyn eller på annat sätt framkomma att ändringar i strid med skyddsbestämmelser har utförts utan till- stånd eller att beslutsvillkor inte har följts. Detta kan initiera ett tillsynsärende med efterföljande tillsynsrapport. Det är inte möjligt att införa sanktioner mellan statliga myndigheter. Vid olämpliga åtgärder kan återställande övervägas, se avsnitt 5.3.1 Tillståndsprövning, (stycke 4). 8.3 Förteckning över statliga byggnadsminnen RAÄ för en förteckning över SBM i myndig- hetens digitala register Bebyggelseregistret. RAÄ har meddelat respektive förvaltande myndighet att förteckningen finns på RAÄ:s hemsida www.raa.se, klicka sedan på Bebyggelseregistret. 54 55 9. Skyldighet att lämna kunskapsunderlag (12 §) 12 § De statliga myndigheter som förvaltar byggnader ska tillhandahålla Riksantikvarieämbetet det underlag som myndigheten behöver för att bedöma det kulturhistoriska värdet och i övrigt utföra sina uppgifter som rör statliga byggnadsminnen. 9.1 Vilka myndigheter ska lämna underlag för bedömning av kulturhistoriskt värde? Skyldighet att tillhandahålla kunskapsunder- lag gäller för samtliga statliga fastighetsför- valtande myndigheter, alltså även sådana som inte för närvarande förvaltar SBM. Följande myndigheter förvaltar fastigheter 7: • Affärsverket svenska kraftnät • Exportkreditnämnden • Fortifikationsverket • Kammarkollegiet • Luftfartsverket • Länsstyrelserna • Naturvårdsverket • Sjöfartsverket • Skogsstyrelsen • Statens fastighetsverk • Statens bostadskreditnämnd • Statens jordbruksverk • Sveriges geologiska undersökning • Sveriges lantbruksuniversitet • Trafikverket 9.2 Vad omfattar kunskapsunderlag? RAÄ behöver kunskapsunderlag för tillämp- ning av denna förordning, till exempel vid upp- rättande av förslag till nya SBM, vid ändring av skyddsbestämmelser och vid överlåtelser. Den förvaltande myndigheten kan behöva samman- ställa och redovisa befintliga uppgifter, ta fram nya uppgifter samt utföra tillhörande analys- arbete. Den nivå som motsvaras av ett vård- program som upprättas av statliga förvaltande myndigheter bedöms vara ett tillräckligt un- derlag för bedömning av kulturhistoriskt värde. Exempel på kunskapsunderlag som för- valtanden myndighet kan behöva ta fram: • fastighetsuppgifter • kartor • ritningar • fastighets-/byggnadshistorik • kulturhistoriska värdebeskrivningar • underlag inför ansökningar om tillstånd • motiveringar inför överlåtelser och hävningar • uppgifter inför ändring av skydds bestämmelser • uppgifter inför RAÄ:s tillsyn. ­ Ovan: Kinesiska paviljongen i Hagaparken i Solna uppfördes 1787 efter ritningar av Louis Jean Desprez. Motsatt sida: Uppsala universitet uppfördes 1887, arkitekt Herman Holmgren. 7. Regeringsbeslut Fi2010/1838. RAÄ:s fastigheter har den 1 januari 2015 överlåtits till SFV. 56 -I 57 10. Övergångsbestämmelser 2013:558 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014, då förordningen (1988:1229) om statliga byggnads­ minnen m.m. ska upphöra att gälla. 2. Byggnader som vid utgången av 2013 är statliga byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. ska anses som statliga byggnadsminnen enligt denna förordning. Skyddsföreskrifter som har meddelats för sådana byggnader ska anses som skyddsbestämmelser enligt denna förordning. 10.1 F.d. värdefulla byggnader och f.d. värdefulla fastigheter I den tidigare förordningen var det möjligt att med särskilda bestämmelser skydda så kall- lade värdefulla byggnader8 och värdefulla fastigheter9 som kategorier. I den nu gällande förordningen har dessa kategorier avskaffats. Som motiv anges att dessa byggnader och fastigheter kan skyddas enligt 1 § FSBM. RAÄ har sett över skyddet för de tidigare värdefulla byggnaderna och fattat beslut om dem. Ett trettiotal fastigheter har varit på förslag till att bli förklarade som värdefulla fastig- heter, dock fattade regeringen inga beslut. RAÄ avser också att se över skyddet för dessa fastigheter. För detta ändamål behöver den förvaltande myndigheten ta fram ett kun- skapsunderlag som redogör för hela fastig- hetens kulturhistoriska värden och historik. Detta underlag bör följa samma praxis avse- ende innehåll och kvalitet för motsvarande delar av vårdprogram som upprättas för SBM. I avvaktan på RAÄ:s ställningstagande bör de förvaltande myndigheterna samråda med RAÄ om sådana ändringar och andra åt- gärder som kan påverka det kulturhistoriska värdet hos en f.d. föreslagen kulturhistorisk värdefull fastighet. Ovan: Manillaskolan förklarades för statligt byggnadsminne 2015 efter att varit en sk. värdefull fastighet. Motsatt sida: Ny köksbyggnad i svart reflekterande glas och gångbro i cortenstål på Borgholms slott, Öland, ritades av arkitekten Erik Wikerstål. 8. 12, 14 §§ förordningen (1998:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. 9. 16 § förordningen (1998:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. 58 ' ' I. =-- • I f• 59 11. Förordningen och andra bestämmelser om kulturmiljöer Utöver FSBM finns det andra lagar och be- och som är varaktigt övergivna (2 kap. 1§ stämmelser som behandlar kulturhistoriska KML). Med RAÄ:s söktjänst Fornsök kan miljöer och värden. Ändringar av SBM kan information fås om alla registrerade fornläm- vara lovpliktiga enligt andra lagar och förord- ningar och övriga kulturhistoriska lämningar ningar. Vid dessa prövningar kan motstridiga i Sverige. Fornsök nås via www.raa.se. krav framföras av olika myndigheter som den Den som avser att genomföra ett arbets- förvaltande myndigheten måste beakta. Det företag bör i god tid ta reda på om någon forn- kan därför vara lämpligt att den förvaltande lämning kommer att beröras och i så fall sna- myndigheten kontaktar de berörda myndig- rast samråda med länsstyrelsen (2 kap. 10 § heterna och diskuterar förutsättningarna för KML). Innan en åtgärd får göras ska arbetsfö- genomförande av de planerade åtgärderna. En retagaren (den förvaltande myndigheten) an- förutsättning för att de planerade åtgärderna söka om tillstånd hos länsstyrelsen om att få ska få genomföras är att tillstånd lämnas av göra ingrepp i fornlämningen. Länsstyrelsen de samtliga prövande myndigheterna. Rele- får i beslut enligt 2 kap. 12 § KML ställa skäliga vanta delar av KML, PBL, MB, konventionen villkor på arkeologisk undersökning för att do- om skydd för världens kultur- och naturarv kumentera fornlämningen (2 kap. 13§ KML). (världsarvskonventionen) och standarder sam- Innan länsstyrelsen fattar beslut om ingrepp manfattas nedan. Därutöver finns det andra i fornlämning enligt 2 kap. 12 §, kan länsstyrel- lagar10 och konventioner11 som berör kultur- sen besluta om arkeologisk förundersökning miljöer som inte tas upp här. enligt 2 kap. 13 § KML. En förundersökning kan även genomföras för att avgränsa fornläm- ningen och för att bedöma behovet av att ställa11.1 Kulturmiljölagen krav på särskild undersökning i samband med 11.1.1 fornminnen, 2 kap. borttagandet av fornlämningen. kulturmiljölagen Vid ändring av SBM kan i vissa fall även forn- Fornlämningar och statliga byggnadsminnen lämningar komma att beröras. Inför en ändring av ett SBM är det viktigt att den förvaltande myndigheten på ett tidigt Fornlämningar stadium redovisar planerade markarbeten eller Fornlämningar definieras som lämningar efter andra arbeten som kan beröra fornlämning så människors verksamhet under forna tider, att länsstyrelsen kan meddela vilka åtgärder som har tillkommit genom äldre tiders bruk som kräver tillstånd enligt 2 kap. KML. Då Motsatt sida: Läckö slott, Lidköpings kommun. 10. Bl.a. väglagen (1971:948), skogsvårdslagen (1979:429). 11. Bl.a. Haagkonventionen för skydd av kulturegendom i händelse av väpnade konflikter och den Europeiska landskapskonventionen. 60 har länsstyrelsen också möjlighet att avgöra vilken arkeologisk dokumentation som krävs. Påträffas däremot en tidigare okänd fornläm- ning under pågående arbeten måste arbetet omedelbart avbrytas och den som leder arbe- tet ska anmäla förhållandet till länsstyrelsen. I vissa fall kan ett SBM ligga i en äldre stadskärna eller by som är fornlämning. Alla markarbeten inom den äldre stadskärnan är tillståndspliktiga, vilket innebär att mark- arbeten inom byggnadsminnet kräver tillstånd från länsstyrelsen. Markarbeten som berör bytomter kan också vara fornlämningar som behöver tillståndsprövas. Generellt gäller att strukturer som hör till byggnader och ligger ovan jord (byggnads- minnet) omfattas av FSBM medan strukturer under marknivå (fornlämningen) omfattas av 2 kap. KML. Delar av grundkonstruktioner som kan antas vara äldre än 1850 och som inte är en del av den idag stående byggnaden är fornlämningar. Skulle sådana konstruktioner påträffas i eller under en byggnad ska arbetet omedelbart avbrytas och länsstyrelsen kontak- tas. Se 2 kap. 10 § KML. Om ändringen inne- bär ingrepp i fornlämningen fattar länsstyrel- sen beslut enligt 2 kap. KML med villkor om arkeologisk dokumentation. Beroende på skyddsbestämmelsernas om- fattning kan även markarbeten behöva till- ståndsprövas enligt FSBM. RAÄ kan i beslut enligt FSBM ställa villkor om byggnads- arkeologisk medverkan/dokumentation. RAÄ kan dock inte ställa villkor om arkeologisk undersökning. RAÄ informerar i beslut om att sökanden bör ta kontakt med länsstyrelsen vid markarbeten. Åtgärder vid ruiner som är fornlämningar kan behöva tillståndsprövas både av länssty- relsen, och RAÄ, beroende på hur skyddet är utformat i skyddsbestämmelserna. Åtgärder som påverkar områdets karaktär är oftast till- ståndspliktiga enligt FSBM. Skulle tidigare okända runstenar, bildstenar, gravstenar eller delar av sådana påträffas inmurade eller som lösa delar i en byggnad ska länsstyrelsen kontaktas. Fornfynd Fornfynd är föremål som saknar ägare och som hittas i eller vid en fast fornlämning eller kan antas vara äldre än 1850 och som hittas under andra omständigheter. Skulle föremål12 som kan antas vara äldre än 1850 och som är fornfynd påträffas i till exempel golv eller väggar vid ombyggnad eller annan ändrings- åtgärd ska den förvaltande myndigheten kon- takta länsstyrelsen för en bedömning av hur fynden ska hanteras. Om länsstyrelsen finner att samtliga eller delar av fynden ska bevaras ska dessa tillvaratas och förtecknas i en lista som redovisas i den antikvariska slutrappor- ten tillsammans med en redogörelse för var de påträffats. Två exemplar av slutrapporten ska skickas till RAÄ. Den förvaltande myndig- heten bör i följebrevet till rapporten ange att fornfynd har påträffats. RAÄ fattar beslut en- ligt 2 kap. 17 § KML om till vilket museum fynden ska fördelas. Beslutet meddelas den förvaltande myndigheten och den som utfört den antikvariska medverkan varefter fynden överlämnas till det utpekade museet. Länsstyrelsen ansvarar för fynden fram till det att RAÄ har beslutat om fyndfördelning. Eventuell konservering av fynden görs först efter det att RAÄ har bedömt om de ska lösas in eller bli föremål för hittelön. Bidrag kan utgå för konserveringskostnaden. Detta gäller dock inte för SFV. Frågan om att tillgänglig- göra fynden i den miljö där de har påträffats, till exempel genom att ställa ut dem, avgörs av det museum som genom tilldelningsbeslut äger fynden. 12. T.ex. gömda/undanstoppade/förkomna föremål och hela/delar av föremål såsom glas- eller keramikskärvor. 61 11.1.2 byggnadsminnen, 3 kap. kulturmiljölagen När ett SBM övergår i enskild ägo blir det byggnadsminne enligt 3 kap. KML. Länssty- relsen ska utfärda förklaring enligt 3 kap. 7 §, se avsnitt 7.4 Kulturhistoriskt skydd efter över­ låtelse. Förvaltande myndighet ska omedelbart anmäla överlåtelse av SBM till RAÄ och läns- styrelsen. När staten har förvärvat ett byggnadsminne i enskild ägo enligt 3 kap. KML, kvarstår det befintliga kulturhistoriska skyddet med läns- styrelsen som tillsynsmyndighet tills det att regeringen, efter förslag från RAÄ, har fattat ett beslut om statlig byggnadsminnesförkla- ring enligt 3 § FSBM. 11.1.3 kyrkliga kulturminnen, 4 kap. kulturmiljölagen Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begrav- ningsplatser är skyddade enligt bestämmel- serna i 4 kap. KML. Kyrkobyggnader enligt kapitlet är byggnader som före den 1 januari 2000 har invigts för Svenska kyrkans guds- tjänst och den 1 januari 2000 ägdes eller för- valtades av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. För att de ska vara skyddade ska de också ha tillkommit före ut- gången av år 1939. Ett antal SBM innehåller byggnader13 eller kyrksalar som används eller har använts för Svenska kyrkans gudstjänster. Kyrkliga inven- tarier av kulturhistoriskt värde som förvaras i ett SBM och som ägs av Svenska kyrkan kan omfattas av bestämmelserna i 4 kap. KML. Gravanordningar kan i vissa fall räknas till fast inredning och omfattas då av FSBM. Gravanordningar av kulturhistoriskt värde regleras också i begravningslagen (1990:1144). 11.2 Plan- och bygglagen 11.2.1 plan- och bygglagen och kulturmiljö PBL har stor betydelse för möjligheterna att säkerställa och hävda kulturhistoriska värden vid bevarande och förändring av den fysiska miljön. Enligt PBL ska hänsyn tas till kultur- värdena på platsen samt till stads- och land- skapsbilden. Hänvisning görs till miljöbalken och den reglering kring det allmänna intresset kulturmiljö som så långt möjligt skyddas mot påtaglig skada och det skydd mot påtaglig skada som riksintressanspråket kan medföra. Boverket och RAÄ har gemensamt ut- arbetat en handbok, Den digitala handboken, om kulturvärdenas hantering i plan- och bygglagssystemet. Läs mer i Boverket, PBL-kunskapsbanken – en handbok om plan- och bygglagen, Kulturvärden. Länsstyrelsen har en tillsynsroll i plan- och bygglagstiftningens tillämpning och är för- sta överprövningsinstans vid överklaganden av kommunala beslut enligt PBL. 11.2.2 plan- och bygglagen och förordningen om statliga byggnadsminnen En åtgärd som är tillståndspliktig enligt FSBM kan också vara bygglovpliktig enligt PBL och prövas av kommunens byggnadsnämnd. Kom- munen ska vid planläggning och annan pröv- ning av åtgärder, som även kommer att prövas enligt annan författning, sträva efter att på lämpligt sätt samordna arbetet. Vid lovpliktiga ändringar av SBM brukar kommunen inhämta RAÄ:s beslut eller yttrande inför prövning av bygglov. Vid lovprövning ska byggnadsnämn- den också upplysa den sökande om huruvida den tänkta förändringen även kan kräva till- stånd enligt annan lagstiftning. RAÄ sänder kopia av sina tillståndsbeslut och yttranden för kännedom till berörd kommun. 13. T.ex. Amiralitetskyrkan i Karlskrona, Garnisonskyrkorna i Karlsborgs och Nya Älvsborgs fästning, Riddarholmskyrkan, Skeppsholmskyrkan, slottskyrkorna i Drottningholm, Kalmar, Läckö och Stockholm samt slottskapellen i Bogesund, Rosersberg, Salsta, Strömsholm, Ulriksdal och Vadstena. 62 I PBL regleras de tekniska egenskaper som en byggnad ska ha, bland annat säkerhet i händelse av brand, energihushållning och tillgänglighet. I Boverkets byggregler anges i vilken utsträckning dessa krav ska uppfyllas vid ändring av en byggnad. Den förvaltande myndigheten bör inför en ansökan om änd- ring av SBM noga utreda på vilket sätt dessa krav kan uppfyllas med beaktande av kultur- historiska värden. För att tillgodose kraven både enligt PBL och FSBM kan det vara lämpligt att den för- valtande myndigheten samråder både med kommunen och RAÄ om förutsättningarna för genomförande av de planerade åtgärderna. En förutsättning för genomförande är att både bygglov beviljas enligt PBL och att till- stånd lämnas enligt FSBM. I Boverkets handbok PBL kunskapsbanken redogörs för hur PBL och FSBM är samord- nade, se Boverket, PBL-kunskapsbanken, byggnadsminnen. 11.3 Miljöbalken 11.3.1 miljöbalken och kulturmiljö MB är en bred miljölagstiftning som bland annat innehåller generella regler om miljö- hänsyn, samråd, miljökonsekvensbeskriv- ningar och planeringsunderlag vid olika typer av planer och tillståndsbeslut som påverkar den fysiska miljön. I ett antal andra lagar, bland andra PBL och väglagen (1971:948), hänvisas till MB och dess bestämmelser. I MB anges att områden med stora kultur- värden så långt möjligt ska skyddas mot skada och att områden som är av riksintresse för kulturmiljövården ska skyddas mot påtaglig skada. I MB finns krav på att det ska finnas miljö- konsekvensbeskrivningar vid prövning av åtgärder som kan innebära betydande miljö- påverkan. Exempelvis när en större verksam- het planeras i anslutning till ett SBM bör konsekvenserna för det statliga byggnads- minnet redovisas. Det är lämpligt att frågan samråds med RAÄ varvid parterna kan se till att lämpliga åtgärder vidtas som säkerställer att skada inte uppkommer och att nödvändiga villkor ställs vid tillståndsprövningen. 11.3.2 Miljöbalken och förordningen om statliga byggnadsminnen Flertalet SBM ingår i riksintresseområden för kulturmiljövården och kan utgöra väsent- liga delar av områdenas värden. Större exter- iöra ändringar och tillbyggnader av SBM kan medföra risk för påtaglig skada. Det är läns- styrelsen som bevakar frågan om påtaglig skada av riksintresset. För alléer som ingår i ett SBM gäller ett generellt biotopskydd enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt MB. Syf- tet med skydd av biotoper är att långsiktigt bevara och utveckla naturmiljöer med särskilt stort värde för djur- och växtarter. Som en allé räknas minst fem lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad, längs en väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden ska till övervägande del ut- göras av vuxna träd (minst 30 år eller 20 centi- meter i diameter). Biotopskyddet gäller inte för de alléträd som står i omedelbar anslut- ning till bebyggelse. Åtgärder på dessa träd kan dock vara tillståndspliktiga enligt FSBM. Råd för hur träd i offentliga miljöer kan hanteras finns i vägledningen Fria eller fälla. En vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer, läs mer här. 11.4 Världsarvskonventionen RAÄ är regeringens representant för frågor som berör världsarv och ansvarar för kommu- nikationen med Unesco och dess expertor- gan Icomos. Ändringar av SBM som till- hör världsarv ska utföras på ett sådant sätt att världsarvets ”enastående universella värde” (Outstanding Universal Value) inte hotas. I Sverige finns inte särskild lagstiftning som 63 reglerar skyddet av världsarv. Det är istället nationell lagstiftning som ska säkra att ett världsarvs värden inte hotas. Frågor om änd- ringar av SBM som tillhör världsarv bör där- för beredas brett och grundligt. Fem världsarav innehåller SBM enligt följande: Drottningholm • Kina slott • Slottet • Slottsområdet • Parkerna • Teatern Hansestaden Visby • Helgeandshuset • Länsresidenset Laponia • Axel Hambergs forskarhyddor Södra Ölands odlingslandskap • Ottenby kungsgård • Ölands södra uddes fyrplats Örlogstaden Karlskrona • Aspö • Basareholmen • Drottningskärs kastell • Godnatts fästningstorn • Kurrholmens fästningstorn • Kungsholms fort • Länsresidenset • Stora kruthuset på Koholmen • Sydkustens Örlogsbas • Utklippans fyrplats 11.5 Standarder Inom byggbranschen är användning av stan- darder sedan länge vedertagen praxis. Svenska (SIS), europeiska (CEN) och internationella (ISO) standarder definierar gränsvärden, dimensioner av byggdelar och andra krav- specifikationer som underlättar projektering och genomförande av byggarbeten. Standar- der för nybyggnation är sällan lämpliga att använda inom kulturmiljövården. Med anled- ning av detta initierade Italien år 2004 bildan- det av den europeiska standardiseringskom- mittén för bevarande av kulturarv, CEN/346. De standarder som tagits fram inom denna kommitté är specifikt anpassade för kultur- miljövård och omfattar bland annat bygg- nadsvård, samlingsförvaltning, konserve- ringsvetenskapliga metoder, inomhusklimat och uppvärmning. Standarder bidrar till bevarandet av kultur- arv genom generella termer och fastställda de- finitioner, undersökningsmetoder såsom prov- tagningar, dokumentation, specifikationer och rutiner som baseras på internationella över- enskommelser och konventioner. Standarder är gemensamma lösningar på ofta förekom- mande problem och utmaningar. Standardi- seringsdokumenten saluförs av SIS Swedish Standards Institute, läs mer här. Användningsområden för standarder: • redskap vid projektering av kultur­ historiska miljöer • redskap vid antikvarisk tekniska undersökningar • kvalitetssäkring vid anbudsprövning, granskning, tillståndsbedömning och utförande • metodlikare vid upprättande av kon­ serveringsprogram samt vid material­ analyser inom konserveringsområdet • redskap för fastighetsägare, förvalt­ ningspersonal, beställare, byggherre vid beställning av arbete m.m. Mer att läsa om standarder för bevarande av kulturarv finns på Riksantikvarieämbetets hemsida www.raa.se. Klicka sedan på ”Lagar och stöd”. 64 65 12. Begrepp och definitioner Följande begrepp och definitioner används i denna vägledning. Anpassade material och metoder, material och metoder utgår från byggnadsminnets kulturhistoriska värden. Grundprincipen är att material och metoder som använts vid byggnadens uppförande respektive vid om- och tillbyggnader oftast är de mest lämpliga att fortsätta med. Materialen ska vara kompa- tibla med varandra och med de metoder som används. De valda materialen och metoderna ska inte försvåra framtida underhåll och åt- gärderna ska kunna upprepas. Begreppet tra- ditionella material och metoder förekommer i äldre skyddsbestämmelser och tolkas då som anpassade material och metoder. Traditionella material och metoder betecknar byggnads- material/konstruktioner och metoder/teknik som huvudsakligen utvecklades och var allenarådande före industrialiseringen av byggandet, och som kräver hantverksmässiga arbetsmetoder vid underhåll och uppförande. Se också avsnitt 4.1.2 Vård och underhåll i skyddsbestämmelser. Antikvarisk teknisk förundersökning, syftar till att ta fram sådana uppgifter om ett bygg- nadsminne, dess historiska utveckling och dess tekniska tillstånd att det är möjligt att bedöma vilka åtgärder som är rimliga och lämpliga från såväl kulturhistorisk som tek- nisk och ekonomisk synpunkt. En förunder- sökning kan bland annat innehålla en bygg- nadsarkeologisk undersökning, genomgång av relevant litteratur och äldre arkivmaterial, erforderlig uppmätning, byggnadsteknisk ana- lys, rums- och skadeinventering. Kulturhisto- risk analys eller värdering kan också ingå. Antikvarisk konsekvensbeskrivning, analys och beskrivning av hur ett ändringsförslag på- verkar de kulturhistoriska värdena. Den är ett underlag inför beslut och en antikvarisk kvali- tetssäkring inför planerade åtgärder. Beslutsunderlag, de handlingar som RAÄ behöver för att kunna fatta ett beslut om änd- ring av ett SBM. Byggnadsvård, ett samlingsbegrepp för sköt- sel, underhåll och ändringar av byggnader och bebyggelsemiljöer, med beaktande av och med utgångspunkt från deras kulturhistoriska värden. Dokumentation, en sammanställning av in- formation om ett byggnadsminnes historik och tekniska egenskaper och den kan inne- hålla analys och tolkning. Dokumentation kan syfta på dels en uppsättning av hand- lingar som finns i pappersform eller digitalt, dels på själva processen att skapa kunskap, som vetenskapliga artiklar, tillståndsbedöm- ningar/skadekarteringar, konserveringsrap- porter, uppmätningar, teckningar, fotografier, 3d-skanningar eller genom att på olika sätt skapa underlag för till exempel en databas. Fastighet, rättslig enhet, ett mark- el- ler vatten område eller en volym som är fast egendom med tillhörande fastighetstillbe- hör, till exempel byggnader, anläggningar och växtlighet. Motsatt sida: Fängelsetornet i Landskrona citadell visar på äldre tiders villkor på anstalt i en miljö med väl bevarad patina. 66 Förvanskning, inträffar när en ändring av ett byggnadsminne förändrar dess karaktärs- drag eller de egenskaper som konstituerar dess kulturvärden så att dessa minskar eller för- störs helt eller delvis. Förvaltande myndighet, statlig fastighets- förvaltande myndighet. Konservering, åtgärder som syftar till att skydda och bevara kulturarv och som sam- tidigt tar hänsyn till dess betydelse samt dess tillgänglighet för samtida och framtida gene- rationer. Förebyggande konservering, avser åtgärder och insatser som syftar till att undvika eller minimera framtida skador, nedbrytning och förluster, samt påföljande ingrepp. Åtgärderna påverkar ett objekts miljö och/eller omgiv- ning, inte direkt på objektet. Förebyggande konservering handlar ofta om att förbättra miljön eller omgivningen för ett objekt, till exempel genom att se till att det inte utsätts för olämpliga rengörings- eller städmetoder. Ibland har ett objekt eller material drabbats av påskyndat åldrande eller aktiv vittring och då behöver sådana åtgärder utföras som stoppar eller åtminstone minskar hastigheten på ned- brytningen. Aktiv konservering, åtgärder utförs direkt på objektet i syfte att stoppa nedbrytning och/ eller begränsa skador. Aktiv konservering kan förändra vissa egenskaper hos objektet. Syftet är dock att stabilisera befintliga mate- rial och ge objektet bättre förutsättningar att finnas kvar över längre tid. Exempel på aktiv konservering är stabilisering och konsolde- ring samt säkring av både yta och stomme/ konstruktion. Kulturhistoriskt värde, de möjligheter mate- riella och immateriella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper och förståelse av olika skeenden och samman- hang samt därigenom människors livsvillkor i skilda tider, inklusive de förhållanden som råder i dag. Nulägesbeskrivning, se tillståndsbedöm- ning. Objekt, byggnad, anläggning, park, trädgård, bebyggelseområde. Produkt-/säkerhetsdatablad, produktblad är en kort beskrivning av som sammanfat- tar resultat och andra tekniska egenskaper hos produkterna, dess maskiner, komponenter och programvaror. Datasäkerhetsblad innehåller information om bland annat eventuella hälso- och miljörisker samt andra egenskaper hos vissa kemiska produkter och beredningar. Rekonstruktion, återskapande av ett objekt till en antagen tidigare form genom använd- ning av befintligt material eller ersättnings- material. Rekonstruktion tar hänsyn till objektets signifikans/betydelse och baseras på bevis. Rekonstruktion kan vara fysisk eller virtuell. I vissa yrkesmässiga samman- hang används termen restaurering i stället för rekonstruktion enligt ovan nämnda definition. Inom byggnadsvården används begreppet rekonstruktion när ett äldre bygg- nadsverk helt eller delvis nykonstrueras eller återuppförs på vetenskaplig grund så som det tidigare varit. Renovering, åtgärder i syfte att förnya ett objekt utan att nödvändiga hänsyn tas till dess material eller signifikans/betydelse. Renove- ring kan omfatta eller innehålla byggnads- antikvariska, vårdande eller konserverande åtgärder. Restaurering, åtgärder som utförs på ett stabilt eller stabiliserat objekt i syfte att underlätta uppskattningen, förståelsen och/ 67 eller användningen av objektet med hänsyn tagen till dess betydelse samt de material och metoder/tekniker som tidigare använts. Det kan gälla att återställa eller återföra en bygg- nad, miljö eller ett objekt till ett tidigare eller ursprungligt skick eller tillstånd. Restaurering förutsätter att tillräckligt mycket finns bevarat av spår, tidsskikt och originalmaterial för att säkerställa en så hög grad av autenticitet som möjligt. Ingreppen vid restaurering är få, till- lägg eller förändringar är begränsade och arbeten sker med de metoder och material som användes när byggnad, miljö eller objekt uppfördes. Hit hör åtgärder så som rengöring och retuschering. I vissa yrkesmässiga sam- manhang, speciellt inom byggnadsvården, har termen restaurering tidigare använts för aktiv konservering som ofta utförs i samband med restaurering. Reversibilitet, den utsträckning i vilken en åtgärd kan göras ogjord utan skador på objek- tet. Kompatibilitet och återbehandlingsbarhet bidrar till reversibilitet. Skyddsbestämmelse, juridiskt bindande be- stämmelse som anger på vilket sätt ett statligt byggnadsminne ska vårdas och underhållas och i vilket hänseende det inte får ändras. Skötsel, enklare, periodiskt återkommande arbeten inom byggnadsvård såsom rensning av takrännor, golvskötsel och tvättning av fönster. I park- och trädgårdssammanhang an- vänds termen till exempel för följande åtgärder: vattna, rensa, kratta, skörda, klippa gräs och häckar, gallra buskar, beskära fruktträd. Sköt- sel förekommer inte som ett begrepp i förord- ningen. Åtgärder som kan relateras till skötsel är mycket sällan tillståndspliktiga. Sökande, statlig myndighet som ansvarar för förvaltning av SBM och som ska söka till- stånd hos RAÄ till ändring av SBM. Tillbehör till fastighet, byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadig- varande bruk, på rot stående träd och andra växter, naturlig gödsel (2 kap, 1 § JB). Tillstånd, 1) lov, medgivande, godkännande, 2) kondition, status, skick, beskaffenhet hos ett kulturarvsobjekt. Tillståndsbedömning, bedömning av ett objekts fysiska nulägestillstånd.14 Tillstånds- bedömning kan innehålla skadekartering och dokumentation av befintliga ytskikt. Tillståndspliktig ändring, åtgärd som strider mot skyddsbestämmelser, kan avse vård och underhåll samt ändring. Tillståndsprövning, RAÄ:s process om att fatta beslut om ändring av SBM i strid med skyddsbestämmelser. Traditionella material och metoder/teknik, se ovan Anpassade material och metoder. Underhållsplan, dokument som anger de åt- gärdsbehov som behövs för att vidmakthålla över tiden tekniska och materiella egenskaper, fysiska uttryck och utseende hos byggnad, be- byggelsemiljö eller kulturarvsobjekt. Under- hållsplan kompletterar vårdprogram. I planen anges vilka åtgärder och besiktningar som behöver göras, med vilka tidintervall, samt vilka material och metoder som ska använ- das. Förutsättningar och metodbeskrivningar preciseras i vårdprogrammet. 14. SS EN 16096:2012. Denna Europeiska standard tillämpas för att identifiera metoder för bevarande och behov av befrämjande av att undersöka och diagnostisera skador; definiera upphandlingsbehov och behov av detaljerade kravspecifikationer; tillhandahålla enhetliga metoder för att erhålla jämförbara data vid genomförande av nulägesbesiktningar (tillståndsinspektion) för en grupp byggnader eller regioner. 68 Vård och underhåll Vård, åtgärd som är förenad med någon form av behandling. Underhåll, periodiska, regelbundet återkom- mande förebyggande åtgärder som syftar till att bevara ett objekt i ett lämpligt skick för att behålla alla de värden som tillskrivs det.15 Beroende på skyddsbestämmelserna kan vård- och underhållsåtgärder omfattas av tillstånds- plikt, se avsnitt 5.5 När är vård- och underhålls­ åtgärder tillståndspliktiga? Vårdprogram, dokument som beskriver önsk- värt skick och önskvärd vård samt innehåller baskunskap om en bebyggelsemiljö. Vårdpro- gram ska innehålla de uppgifter som behövs för att den som ansvarar och sköter det kon- tinuerliga underhållsarbetet och driften ska veta vad som bör göras i olika situationer. I vårdprogram ingår bland annat beskrivning av målsättning, historik, kulturhistoriskt värde och skyddsbestämmelser. Befintliga konstruk- tioner, byggnadsmaterial och särskilda risker beskrivs också. Skötsel av mark, byggnader, inventarier, besiktningsbehov och lämpliga underhållsmetoder anges. För vissa i areal omfattande SBM har upprättats förvaltnings- program som berör hela området. Ändring, fysisk ändring av byggnad, bebyg- gelsemiljö eller kultturarvsobjekt. Beroende på skyddsbestämmelserna omfattas ändring av statligt byggnadsminne av tillståndsplikt. 15. SS-EN 15898:2011. 69 Kortversion, tillståndsprövningen steg för steg 70 Litteratur och länkar Bebyggelseregistret, BeBR. Ett nationellt informationssystem om det byggda kulturarvet, framtagen och registrerad av regionala museer, Svenska Kyrkan, länsstyrelser, kommuner, universitet och högskolor i samverkan med Riksantikvarieämbetet. http://www.raa.se/hitta-information/bebyggelseregistret/ Fornsök. Riksantikvarieämbetets söktjänst med alla registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige. http://www.raa.se/hitta-information/ fornsok-fmis/ Fria eller fälla. En vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer. http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/7812 Materialguiden. Rapport från Riksantikvarieämbetet. http://samla.raa.se/xmlui/ bitstream/handle/raa/3310/Varia%202013_35.pdf?sequence=1 PBL-kunskapsbanken. En handbok om plan- och bygglagen. http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/ Plattform Kulturhistorisk värdering och urval, Grundläggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet. Rapport från Riksantikvarieämbetet. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/8235/ RA%c3%84%20Plattform%20Kulturhistorisk%20v%c3%a4rdering%20och%20 urval%20version%2020150119.pdf?sequence=1 SIS – Swedish Standards Institute. http://www.sis.se/ Tillsyn av statliga byggnadsminnen. Rapport från Riksantikvarieämbetet. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/8456/Rapp%202015_23. pdf?sequence=1 Vårda väl. Riksantikvarieämbetets digitala rådgivningsblad med praktiska råd om vården av kulturarvet. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/7910/ Varia%202015_2.pdf?sequence=1 Fotografer Johan Ahlbom, Naturvårdsverket: s. 5 (bild 4). Ingela Andersson, Fortifikationsverket: s. 5 (bild 1), 51. Oiva Isola/RAÄ: s. 5 (bild 2, 6, 7, 8), 8, 9, 10 (bild 1, 2 och 3), 12, 13, 14, 16, 17, 20, 22, 24, 25, 30, 33, 34, 37, 38, 39, 42, 43, 44, 46, 47, 48, 50, 52, 54, 55, 56, 58, 64. Bengt A Lundberg/RAÄ: s. 5 (bild 3), 15, 55, 57. Jan Norrman/RAÄ: s. 10 (bild 4). Ingrid Schwanborg/RAÄ: s. 28. Hans Sjöberg, Västergötlands museum: s. 5 (bild 4). Jonas Widhe/RAÄ: s. 27. Riksantikvarieämbetet | 08-5191 80 00 | registrator@raa.se | www.raa.se