~r virket bättre förr?  J ~r virket bättre förr?  EN ORIENTERING OM TRADITIONELLT  SVENSKT VIRKESKUNNANDE  UPPGIFTERNA ÄR HÄMTADE UR NORDISKA MUSEETS FRÅGELISTA "VIRKE OCH VIRKESBEHANDLING" SAMT UR ÄLDRE BYGGNADSLÄROR Denna skrift har gjorts 1 samarbete mellan riksantikvarieämbetet och Nordiska museet . Inom riksantikvarieämbetet har skriften utarbetats vid utvecklings­ sektionen av Peter Grödinger tillsannnans med bl a Einar Brydolf, Disa Eklund, Ingmar Holmström, Uno Söderberg och Henrik Kjellberg . Peter Grödinger har även gått igenom det material från Nordiska museet och de byggnadsläror som skriften utgår från. Inom Nordiska museet har Hans Medelius , Berit Nordin och Annika Österman deltagit i bearbetningen av manuskriptet. Omslagsbild : äldre tallskog , Boo fideikonnniss , Närke Foto G schotte 1915 , Skogshögskolan Där beteckningen Skogshögskolan har angivits vid redovisningen av fotografier avses Sveriges lantbruksuniversitet , skogsveten­ skapliga fakulteten Layout:Peter Grödinger Översättning av sammanfattning till engelska John Hogg Översättning av sammanfattning ti l l tyska Lajla Benedy Copyright 1982, Riksantikvarieämbetet och Nordiska museet Tryckt hos Risbergs Tryckeri AB , Uddevalla 1982 ISBN 91 7108 208 5 ISBN 978-91 -7209-782-7 (PDF) 2016 © Bilderna i publikationen INNEHÅLL FÖRORD 5  FRÄGELISTAN 7  SVARENS FÖRDELNING ÖVER SVERIGE 11  ANVÄNDANDE AV OLIKA TRÄSLAG 13  KRAV OCH KÄNNETECKEN PÅ TRÄD FÖR BYGGNADSÄNDAMÅL 21  FÄLLNINGS TIDER 35  BARKNING PÅ ROT 43  TID MELLAN FÄLLNING OCH BARKNING 47  ANVÄNDANDE AV YTVED 49  FRAMFORSLING AV TIMMER 53  TORKNING 57  REFERAT UR ÄLDRE BYGGNADSLÄROR 59  SLUTORD 71  FÖRTYDLIGANDE AV BEGREPP 73  SUMMARY 74  ZUSAMMENFASSUNG 75  FÖRORD Denna skrift ger en orientering om hur man i Sverige förr hante- rade virke för att erhålla trä av bra kvalitet . Sakinnehållet har i huvudsak hämtats från en av de landsomfattan- de rundfrågningar av etnologisk karaktär , som gjorts vid Nordiska museet genom de sk frågelistorna . Ur svaren på frågelista nr 10 : ''Virke och virkesbehandling'', som skickades ut på 1930- talet, har tagits fram och sammanställts de uppgifter som haft betydelse för virkets kvalitet. Som en jämförelse har också några viktigare äldre svenska byggnadsläror refererats . Syftet med skriften är i första hand att ge ett tekniskt- kultur- historiskt kunskapsunderlag för renoveringar av äldre hus . En byggnads kulturhistoriska värde hör nära samman med det tek- niska utförandet och hantverket. Vid renoveringar bör man försöka tillämpa den teknik och det hantverk som karakteriserar en bygg- nad . Därför är det generellt viktigt med kunskaper om äldre tek- nik. När det gäller träarbeten är det dessutom intressant att studera den traditionella virkeshanteringen med tanke på dess be- tydelse för träkvaliteten. Idag när det användes andra och som vi tror rationellare metoder har det nämligen visat sig svårt att få fram ett fullgott virke till renoveringsarbeten. Uppenbarligen är träkvaliteten också ett problem för nybyggandet. Hur bedömde man byggnadsvirke förr? Hur skulle virket se ut för att vara starkt samt motståndskraftigt mot röta och insekter? Vilka kännetecken hade ett bra träd? När skulle träd fällas? Hur skulle virket hanteras efter fällningen fram till att det skulle användas? Kunskaper i dessa frågor var betydelsefulla när man byggde hus i gammal tid. Idag är det också angeläget att ta reda på dessa kunskaper. De behövs självfallet när äldre byggnader skall renoveras. De behövs dessutom som ett grundvetande när man skall använda trä som byggnadsmaterial, vare sig det gäller reno- vering eller att bygga nytt . Svaren på Nordiska museets frågelista om virke och virkesbehand- ling utgör ett innehållsrikt och omfattande material . Sannolikt ger svaren också en representativ bild av hur man förr såg på kvalitetsfrågorna . Svaren på frågorna stämmer också väl överens med vad de äldre byggnadslärorna anger . Roland PåLsson Sune Zaahrisson Riksantikvarie Styresman för Nordiska museet 5 FRÅGELISTAN Frågelistorna som skickats ut från Nordiska museet sedan 1920- talets slut är av etnologisk karaktär och tar upp ett stort an- tal ämnen tex matvanor, dräktskick och hantverk. Frågelistorna skickas ut till meddelare som är fördelade över hela landet . Des- sa kan sedan svara själva eller ibland intervjua andra sagesmän som är kunniga på respektive område. Svaren sändes sedan till Nordiska museet , där de sarmnanförs . Frågelistan om virkeshantering rör till stor del hantering av timmer eftersom den vanligaste hustypen i landet förr var ligg- timmerhus. De grundläggande dragen är dock desamma för all trä- varuhantering. Svaren på den aktuella frågelistan torde i huvudsak gälla förhål- landen under 1800- talet . Undersökningen gjordes nämligen på 1930- talet och man tillfrågade i första hand äldre människor . De kun- skaper som svaren grundar sig på återspeglar dock sannolikt en långt äldre tradition . Frågorna i frågelistan är mycket utförliga och omfattande. Man har verkligen velat inhämta så mycket som möjligt av de kunskaper om virkeshantering som människor har haft och man har utformat frågorna så att sagesmännen fritt ur minnet skulle ge en fyllig och noggrann redovisning . Svaren är i regel också mycket utförli- ga . På vissa frågor har i och för sig inkommit ganska få svar. Trots detta förefaller emellertid svaren ge en både uttörmnande och enhetlig bild av virkeshanteringen i äldre tid . I denna skrift har sammanställts de svar på frågelistan som visar hur man valt virke och bedömt virkets kvalitet. Svaren har sam- manställts efter i huvudsak samma indelningsgrunder som i fråge- listan. Därtill har gjorts enkla uppställningar över svarens för- delning över Sverige; där kartor förekommer motsvarar en ring el- ler en stjärna ett svar. För att ge en bild av svarens karaktär har också många svar citerats . I anslutning till varje citat har angetts var i Sverige det kommer ifrån och vilket nurmner det har i Nordiska museets etnologiska undersökningar . Svaren har själva e tt kulturhistoriskt intresse som äldre lokala språkbruk. För att und1~rlätta läsningen har dock texten , i den mån det varit möjligt, kompletterats med vissa förklaringar , kursiverade inom parentes . Frågelistan återges här i sin helhet . Sammanställningen gäller i första hand svaren på frågorna nr 1- 4 , 6 , 8- 12, 18 och 21. 1/ Vilken virkessort begagnades vid husbyggen /timring eller annat byggnadssätt/? Tall? Gran? Brukades granvirke endast till vissa slags byggnader? Förekommo hus byggda, av "torrfuru"? Hava även andra trädslag kommit till användning vid husbygge? I så fall vilka och på vad sätt? Har ek använts tex till syllar och stolpar i skiftesverk? Björk? Asp? 7 2/ Vilka kännemärken hade man på växande träd, som man ansåg lämpliga till husbygge? Vilka benämningar funnos på sådana träd, och hur angav man deras egenskaper? Hur grova borde träden vara? Vilka voro kännemärkena och fordringarna på själva veden i hus- byggnadsvirke? Vad kallades de olika lager, gyttringar och sprick- or, som urskiljas i ett träds bark och ved? Ansågs ytveden minder- värdig och skulle tagas bort, eller fick den sitta kvar? Varför så? 3/ När skulle hustimmer fällas? I ny eller nedan? Före eller ef- ter skärstorsdag? Var tiden på året olika för olika träslag? Skul- le tex tall huggas före februari månads utgång , men gran sent på våren? Fälldes gran kanske senare, därför att barken skulle tagas till taktäckningsmaterial? 4/ Förekom det också, att tall fälldes sent på våren, för att man skulle kunna nyttja barken /till kreatursfoder/? Fälldes ek med samma beräkning? Förekom det, att husbyggnadsvirke togs av sådant timmer, som blivit fällt i samband med ringbarkning /syrfällning/ av skog för beredning av slåtter- och betesmark? 5/ Vilka redskap användes vid timmerfällning? Såg, eller enbart yxa? Vad kallas platsen i skogen, där timret fälles? /Helst även bild ! / . 6/ Barkades timret omedelbart efter huggningen helt eller delvis? Eller förekom det, att virket fick ligga i barken någon tid, och varför så? Var det olika för timmer till olika slags hus? Efter- barkning vid bygge? 7/ Beskriv de redskap, som användes vid barkning, och beskriv, hur de användes ! Angiv deras namn! /Helst även bild!/. 8/ Var det brukligt, att nedfällt hustimmer fick ligga kvar 1 skogen någon tid eller till slutet av sommaren? 9/ Timrade man med rått, halvtorrt eller torrt virke? Hur lång torktid erfordrades? Användes virket samma år det fällts? Eller väntade man vissa månader? Hur, var och när torkades virket? Hur upplades det för torkningen? I staplar eller i högar? Fick virket torka i orört skick eller i barkat skick eller blev det bilat, in- nan det lades att torka /i så fall hur mycket?/? Varför byggdes med rått virke? Eller, i motsatt fall, varför med torrt? När blir virket torrt i ett hus? Kallas det då "dött"? Vad menas med att virket lever? Hur länge ansågs ett hus nytt, och när kunde man flytta in? 10/ Hur motarbetades sprickor , röta, fukt, svamp och vittring i virke och i väggar? Spräckte man virket med yxa för att få krymp- sprickorna på ställen, som ej voro utsatta för väta? Var på stock- arna alltså? Meddela iakttagelser och kännemärken angående virkets hållbarhet /hur länge brukade virke stå sig?/ och hållfasthet samt om dess söndervittring /under vilka omständigheter förtärdes det fortare?/! 8 11/ Huruledes f,ramforslades det huggna hustimret? Förekom släp- körning av timret på så sätt att stock kopplades till stock ända mot ända medelst ett vidjebindsle eller att några stockar träddes upp på en kedja som på en nyckelknippa och så släpades? Hur kalla- des en sådan forslingsmetod /"hanka" timret, "hankköra"/ och hur behandlades stockarna för detta ändamål? Genomhöggs stocken i än- darna, "ögades", med en särskild smal yxa /"gluggyxa", "ögyxa", osv/? Eller borrades hål med navare? 12/ Förekom förr flottning av husbyggnadstinnner? 13/ Bistodo bylaget, "bygrannar" eller viss del av byn eller el- jest vissa personer vid timrets framforsling utan att vara särskilt lejda? 14/ Förekom traktering /"körkalas" osv/ efter körningens avslut- ande. 15/ När kapades och avmättes stocken? Hur tillgick det? Skedde det på ett särskilt underlag? Hur var detta beskaffat? Bockar? Hur fasthölls stocken /med hållhakar/? I följande frågor avses behandlingen av timret, innan stockarna upplades på bygget och där bearbetades . 16/ A. Klövs tinnnerstocken med yxa i tvenne hälfter? Hur tillgick detta? För vilka byggnader har detta förfaringssätt konnnit i fråga? På vilket virke /torrfuru?/? Har man klyft somliga träslag från toppen, andra från roten? Vad ville man vinna med klyvningen? 17/ Det yxkluvna virket har ibland efterträtts av det sågkluvna: när kom detta i bruk? Brukade man även såga av en tunn hake på stockhalvans rundsida? Förekom detta före eller efter den tid, då väggtimret mera allmänt började bilas? Hur utfördes sågningen av väggtimret? För hand? Vad kallas det, och hur tillgick det? Eller medelst vattendriven såg? Av vad slag var den? Vem ägde sågen? Var det byns gemensannna egendom? Hur fick den nyttjas? Hur kontrolle- rades nyttjandet? Var anlades sågar? Vilka sågade? 18/ B. Förbehandling av rundvirke /virke som fick bibehålla sin naturliga form/: Kvistades och barkades virket omsorgsfullare, om det inte skulle bilas? Har man hyvlat, täljt eller skavt stockarna med skavjärn /"skave", "skalhake" osv/ eller kniv? Hurudant var redskapet härför, och vad kallades det? Hur hölls det under arbe- tet? Varför behandlade man timret på detta sätt? Var det bra ätt taga bort ytveden? Eftersträvade man att få stockarna jämntjocka? 19/ Har man använt en järn- eller vidjering som mått att tälja efter? Vad kallas en sådan ring /"hark", "tralj" osv/? Hur benämn- des metoden/tex att "harkdraga" timret/? Är det blott en sägen, eller har någon själv sett på detta arbete? Finnes något sådant redskap bevarat? Omtala i detalj, hur man gick till väga, när det användes? Ytbehandlades virket på ovan antytt sätt på en gång och 9 i ett sammanhang, innan det egentliga bygget började , e l ler skedde det i olika stadier av själva timringsarbetet? 20/ C. Förbehandling av virke , som bilas: Vad kallas i orten att bila virke / "flänga", " löta", "filta", "skrä" osv/? Har man olika ord för grovbilning och för fullständig bilning, för bilning på 2 sidor och för bilning på 4? Är denna behandl i ng av virket ett gammalt bruk? Varifrån har det konnnit? 21/ Bilades timret före stockens uppläggande på bygget eller se- dan stocken infogats? I förra fallet : bilades stocken fullständigt eller endast mot ändarna? När skedde denna bilning i förväg? Redan i skogen och före torkningen? Bilade man virket då endas t delvis /tex på 2 sidor/ , så att man vid uppläggningen på bygget efter- bilade det eller avputsade det/tex genom att jämna , "kvala", det på över- och undersidan? 22/ Nyttjade man fyrkantigt bilade eller tunna , plankliknande stockar?Är det sistnämnda ett ungt bruk? Varifrån kom det? 23/ Hur tillgick bilningen? Begagnades en ställning, som stocken placerades på / " täljbockar" osv/ , sedan stocken inriktats med akt- givande på eventuella krökningar och avplanats något i ena ändan för att få liggyta / "hugga ·ståndspån", "tolka" osv/? Hur fasthölls stocken? Beskriv, hur man skaffar sig riktlinje / " slagrit" osv/ genom att "trådslå" med "slagtråd" ! Hur utmärkas de punkter på stocken, där l injen skall gå /lodbräde eller annat sätt/? Grovbi- las sedan stocken med huggyxa / " späntas upp " osv/ eller gör man först inhugg på viss t avstånd från varandra / "hugger spån" osv-/, så att veden emellan dem lätt kan spjälkas ifrån? Hur arbetar man härvid? Slättäljer man sedan med täljyxa? Hur utföres detta arbete? Av en person eller två, arbetande på sannna stock? Eller grovbilades stocken endast för att , sedan den inpassats i väggen, trådslås på nytt och slättäljes? 24/ Förekonnna i orten byggnader, där timret är avfasat så , att en mittås bildas längs varje stock? Gav man alltså det okluvna virket en annan form i tvärsnitt än den cirkelrunda? Sexkantig, oval osv? 25/ D. Behandlades virket som under C., men med såg? Hur tillgick sågningen? Beskriv sågen, sättet att hålla den osv? Hur gannnal är den metoden? 26/ Hur tillyxades eller sågades plank och bräder förr i tiden till husbygge? Vilka sät t hade man a t t jämna en planka·? Med yxa? Har man nyttjat tväryxa / skavyxa/ för dylikt ändamål? Skavjärn? Hyvel? Beskriv redskapen , benämningarna och sättet att använda dem? 27/ Hur gjordes spånt?Med yxa? Hur benämndes de olika gamla typer- na av spåntning? Redogör för dem? 10 SVARENS FÖRDELNING ÖVER SVERIGE Meddelarna , som Nordiska museets frågelista sändes till, valdes ut bl a genom personliga kontakter och annonsering i tidningar . Vissa landskap har därvid blivit över- och andra underrepresen­ terade. Trots detta synes svaren vara representativa och visar på typiska regionala variationer . Svarens fördelning över Sverige : Skåne ... ...... . ... . .. . . . . 6 Blekinge . . . . ............. 5 Öland . .. . . . . . . . . . . . .... . . 5 Gotland .. . ... . .... . ... ... 3 Halland .. .. . . . . . . ........ 8 Bohuslän . ................ 6 Småland . .. ... .. . . . . ..... 23 Östergötland . ..... .... .. 25 Västergötland ........... 25 Södermanland .. ........ .. . 2 Närke . . ... . ... ... . .......5 Dalsland ......... .. .. . ...5 Uppland . . . . . ..... . . . . . .. 16 Värmland ... . .. .. . . . .... 22 Gästrikland .... . .. .. . . .. 2 Västmanland ... .. ... .. .. 12 Hälsingland ... ....... . . 10 Medelpad . . . . .. .. .. . ..... 2 Ångermanland ... . ... . .... 7 Dalarna . . . ... .. ........ 21 Härjedalen . . . . . . ... . . . .. 3 Jämtland ... .. ... . ...... 12 Västerbotten . .. ... . ..... 1 Norrbotten . . . ...... .. ... 4 Lappland . .. . ... . . . . ..... 9 TOTALT .. .... . ..... . ... 239 11 ANVÄNDANDET .. AV OLIKA TRASLAG De träslag som i huvudsak tas upp i frågelistan är furu , gran och ek . Virket har i huvudsak använts till husbyggnad i allmänhet, syl­ lar och stolpar, takstolar och sparrar, golv samt inredning och snickerier. HUSBYGGNAD I ALLMÄNHET I vissa svar gör man ingen kvalitetsjämförelse mellan träslagen utan svarar a tt träslagen används till husbygge , timring, väggar ro ro. Denna typ av svar återfinns främst i södra Sverige. Träslag till husbyggnad i allmänhet (J  55 svar anger att furu ooh gran användes omväxlande Blandskog av furu ooh gran, som växer på ma.ger mark Malingsbo, Dalarna Fotograf okänd troligen 1908 Skogshögskolan 13 I många svar anges också skillnader i användandet av de olika trä- slagen . Den primära skillnaden är att furu främst användes i hus med fuktigt inomhusklimat där det är stor risk för röta. Sådana byggnader kan vara boningshus , ladugårdar, stall mm. Gran användes mer till lador, magasin, skjul mm alltså byggnader med betydligt torrare inomhusklimat. Denna form av uppdelning mellan träslagen återfinns över hela landet men är främst koncentrerad till meller- sta och norra Sverige . Ett landskap som markant skiljer sig från de andra är Bohuslän, där gran är det primära träslaget. Mycket tyder på att det är bristen på furu som är orsaken till detta . Ett svar därifrån säger att man använder furu till fönstersnickerier mm, vilket tyder på att man anser furu vara av högre kvalitet . Träslag till husbyggnad i allmänhet 114 svar anger att 20 svar anger att ~ .....,"' användes uteslutande gran användes uteslutande · första hand eller i första hand 14 8 svar anger att 68 svar anger att furu användes i. gran användes i andra hand andra hand Torrfura kallas fura som döt t på rot och torkat innan den huggits ned. Trädet kan antingen medvetet ha bragts att torka genom ring- barkning (se sid 43) eller torkat på grund av andra skäl. Torrfuru används mest till enkla byggnader tex lador , detta är dock inte helt genomgående . Ibland anses torrfuru vara av högre kvalitet än vanlig furu . Detta gäller i första hand furu som med- vetet torkats på rot genom ringbarkning. Ek användes av naturliga skäl endas t i södra Sverige. Det framgår klart att den står emot röta mycket bra . Trots detta användes den sällan till hela hus. Detta beror delvis _på att ek inte heller i södra Sverige finns i tillräcklig mängd . 13 svar anger att 5 svar anger att torrfuru användes ek användes 15 SYLLAR OCH STOLPAR  Byggnadsdelar som syllar och stolpar är svåra att byta ut och an- grips lätt av röta pga deras nära kontakt med marken. Därför har man höga krav på virke till dessa byggnadsdelar . I cirka 90 % av svaren har man angett ek som bästa träslag. Det finns dock klara regionala skillnader . Användningen av ek slutar ganska plötsligt vid Öster- och Västergötlands norra gräns . Detta beror naturligt- vis på att norr därom blir ek mer ovanligt. Genom att man i norra delen av landet oftast byggde hela husen av furu och inte anger något speciellt syllvirke har den största andelen svar gällt ek . Ek används primärt till syllar> och stolpar. Experimentalfältet i Stockholm Foto T La.gerberg omkring 1923 Skogshögskolan 16 Träslag till stolpar oah syllar It 5 svar anger att V furu användes 58 svar anger att 1 svar(+) anger att ek användes torrfuru användes TAKSTOLAR OCH SPARRAR I över 80 % av svaren anges att man använder gran till takstolar och sparrar . Motivet för detta är att gran är segare än furu och därför lämpar sig bättre till detta ändamål. Träslag tiU takstolar oah sparrai· (/ 2 svar anger att furu användes 14 svar anger att 1 svar(+) anger att gran användes torrfuru användes 17 GOLV Till golv användes gran mest . Upp mot 90 % av de som svarat anger detta träslag. Härtill redovisas bl a följande skäl . Gran har inte så markerad kärna och är vitare än furu, vilket ger eftersträvad jämnhet i färg . Skillnaden i hårdhet mellan vårved och höstved liksom mellan kärn- och ytved är inte så stor , varför slitaget blir betydligt jämnare än hos furu . Träslag till golv 1 svar anger att furu användes 14 svar anger att 1 svar(+) anger att gran användes ek användes INREDNING OCH SNICKERIER Det är inte så många som skrivit om vilket träslag man använt till inredning och snickerier, eftersom detta inte ingick i frågelistan . Emellertid framgår det att man använt både ek , furu , torrfuru och gran. Man har också varit mycket noga när det gällt fönster och dörrsnickerier och då främst använt furu eller torrfuru. UTDRAG UR SVAR HÄLSINGLAND Skogs sn E. U. 3015 Gran användes pä de ställen där rötan var och är minst känbar , furu eller tall däremot där rötan var mäst känbar, torrfuru hava äfven använts , men icke ek eller björk ej Asp , ek skog fins ej här i vårtt samhälle. 18 SMÅLAND Öja sn  E. U. 776  Vid husbygge med timmer , som var vanligast, begagnades mest "fere"  (furu) . Till ängslador använde man nästan endast "grane", "Ike" (eke)  användes " te sällar" både vid boningshus och uthus .  SMÅLAND N Hestra sn  E.U. 3413  Till byggnadstinnner användes vanligen fur till så väl väggar som  bottensyllar , för övra vånengen användes gran till bjälklag , samt  till takstolar : gran ansågs äga bättre bärkraft än furu ; Ek till  bottenbjälkar förekom någongång då tillgång på detta virke fanns :  ek ansågs ju motstå röta och svamp bättre än barrträd .  DALARNA Söderbärke sn  E. U. 913  Wirke för husbygge benämnes byggnadstimmer oavsett hvilket hus  skall byggas derav, till byggnadstimmer användes förr endast  furutinnner till alla husbyggen numer bygges av både Furu och gran.  SMÅLAND Vissefjärda sn  E.U. 36337  Vad virkesslag beträffar, så användes mest gran men därjämte också  fur och ek . Mitt hem i Fåglasjö, Vissefjärda, var på en bondgård.  Mangårdsbyggnaden står ännu kvar och den blev färdig år 1846 . Den  är knutad och alltså av liggande timmer . Utvändigt är den brädfod- rad (spänd) samt rödfärgad. Golvträt var av gran, breda plankor  men inte alla av samma bredd . En gammal byggnad, ännu äldre än  vid min hemgård, revs för ett par år sedan här i orten . Där ut-  gjordes de nedersta väggplankorna av ek , för att väggen skulle  vara motståndskraftig mot röta. Det var en mangårdsbyggnad och  hade mycket låg stenfot . Den var brädfod~ad , men när det regnade  kunde droppet lätt slå mot väggen , därför hade man ekvirke allra  längst ner .  Vid husbyggnader för bostadsändamål tog man ofta fotträna (nedersta  tirrunervarvet) av ek , för att det skulle bli hållbart och stabilt ,  likaså vid ladugårdsbygge, där fotträna i själva fähuset var av det- ta träslag . Jag har även sett i gamla ladugårdar , att man haft några  plankor ekvirke i den vägg , som vätte mot gödselhögen, alltså från  foten räknat. Både fotträt och skiftet närmast efter var alltså av ek.  VÄSTMANLAND Sura sn  E. U. 3138  Till husbygge användes både tall och gran , men där tillgång på  tall fanns, föredrogs detta träslag. Att till en del hus använts  endast granvirke, har jag ej hört något om. Till golv i bonings- rum har granplank haft ett visst företräde på grund av att detta  träslag vid skurning fick ett vitare utseende, men som detta trä- slag är av lösare beskaffenhet , har intet därmed vunnits i varak- 19  tighet . I trakten här saknas nästan ek , och har den därför ej kunnat komma till användning . Har något sådant träd förekommit, har man varit ytterst rädd om detsamma och har det fällts , har det kommit till användning vid tillverkning av hjul . Asp och björk har ej kommit till användning, emedan tillgången på barr- skog fyllt byggnadsbehovet . Exempel på torr oah mager mark där träden växer långsamt Uppland Foto Peter Grödinger 1981 20 KRAV OCH KÄNNETECKEN PÅ TRÄD FÖR BYGGNADSÄNDAMÅL 61  st meddelare har svarat på frågan om vilka krav och kännetecken som finns på träd som är lämpade för byggnadsändamål . Grundläggan- de har varit de krav man ställt på virket . Detta bör vara tätvuxet, dvs avståndet mellan årsringarna bör vara litet . Dessutom bör vir- ket vara rakt och innehålla så få kvistar som möjligt . Träd som ger sådant virke ser ut på ett särskil t sätt samt växer på viss mark och under vissa klimatförhållanden . I svaren har bl a anförts nedanstående kännetecken . o  Träden skall växa på mager mark, vilket ger långsam tillväxt och ett tätvuxet virke. Furu skall tex gärna växa i morik mark. Flera skriver också att furu skall växa på höjder eller åsar . Gran skall däremot växa t ex i kanten av mossar eller i sänkor. o  Träden skall växa i täta bestånd , vilket bidrar till att virket blir tätvuxet samt kvistfritt . o  Norrsluttningar som växtplats anses också ge rakt och tätvuxet virke . o  Trädet skall vara moget . Detta är ett mycket sammansatt begrepp , men en v i ktig förutsättning är att trädets tillväxt nära nog skall ha avstannat, dvs å rsskotten skall vara så små som möjligt . o  Trädet skall ha tjocklek och längd som svarar mot den tänkta an- vändningen . o  Stammen skall vara rak , slät och ha så f.å kvistar som möjligt. För husbyggnadstimmer är detta krav viktigt. o  Trädet får inte vara vridet. Detta är viktigt för såväl timmerbyggnad som för snickeri . o  Trädets krona och bark skall ha ett speciellt utseende. Av detta kan man bl a bedöma om virket är tätvuxet. o  Trädet skall ha hög kärnvedsandel. o  Mask- eller rötangrepp får inte förekomma . De mer specificerade kraven och kännetecknen på bra träd presenteras här genom citat av utvalda de l ar av svaren . De citat som är medtagna representerar alla kännetecken som redovisats i svaren. 21 Kvistfria och raka furor~ täta bestånd Uppfond Foto Peter Grödinger 1981 22 UTDRAG UR SVAR  BLEKINGE Medelstads hd E. U. 624 • . . t ill mtand Fotograf okänd trotigen omkring 1930 Skogshögskotan 47 - ···:JE . . ..., , _; se Rand.barkat t irruner , man har tagi t bor t endast en del av bar ken . Obser vera den omsor gs fulla uppläggningen av t imret Gammalkroppa, Värmland Fotograf okänd 1911 Skogshögskolan UTDRAG UR SVAR SMÅLAND Torsås sn E . U. 1507 Då tall eller gran fäldes för busvirke skalades stockarna ytterst väl, för annars "kväcknade" det mask mellan barken och " träät", det skulle huggas på vintern på "nean" helst första "nean" på ny- året , man hör än i dag vid förfrågni ngar om byggnadsvirke , "ä de vintehugget? . VÄSTMANLAND Gunnilbo sn E. U. 1968 Byggnadstinnner barkades sällan i skogen , detta skede endast då det var mycket långa och tunga träd, dessa går då mycket lättare att släpa hem från skogen , det barkades sedan på våren då det hunn i t lena upp och blir lätt barkat den grövre barken åt rotän- dan täljdes bort med yxa , den tunnare åt lilländan togs med bark- spade . ÖSTERGÖTLAND Ulrika sn E . U. 4694 Spricker motarbetades i timmerstockar på det sättet att man vid barkens avtagande lät barkringarna sitta kvar på stockarna 3 å 4 med Ca 3 alnars mellanrum detta skede då stockarne strax efter trädfällningen för röta och fukt skyddades stockarne medelst att täcka över timmer högen och skiydda stockarne för snö och regn 48 ANVÄNDANDE AV YTVED Ca 100 st har uttalat sig om ytvedens användande . Drygt 50 % har svarat att man tar bort ytveden och knappt 40 % att den får sitta kvar . Det finns här inga större regionala skillnader . Grundmotivet för att ta bort ytveden är att den är av lägre kva- litet än kärnveden . Ytveden är känsligare för röt- och insektsan- grepp mm . Till vissa snickerier och sådana byggnadsdelar som är särskilt utsatta för fukt , tex syllar och stolpar , anses ytveden vara mindre lämplig . Många använder ytveden trots att man anser den vara av lägre kva- litet än kärnveden . Ett motiv till detta , som flera anger, är knapp tillgång på trä, man har inte råd att avvara ytveden . De tta motiv är vanligast i skogfattiga regioner somt ex Öland, Gotland och Västergötland . Ett annat motiv är att stocken vid timmerbygge blir alltför smal om man tar bort ytveden . Virke som sågats till utan hänsyn till fördelningen av kärn och ytved Södermanland Foto Peter Grödinger 1980 49 Användande av ytved svar anger att 39 svar anger att ytveden tas bort ytveden ej tas bort att UTDRAG UR SVAR UPPLAND övergrans sn E.U. 3529 Som trakten är jämförelsevis skogrig och en 1 klassig allmänning finnes inom Håbo Härad har alldrig sekonda virke behöfts använ- das, t.o .m. ved huggas ännu af träd från rot, d . v.s. någon del af trädet frånsågas ej till sågning, utan hela trädet blir famn- ved. Ytveden användes afskrädd (bilad) till vedvirke. 50 BOHUSLÄN Hogdal sn E.U . 1378 Ansågs ytveden mindrevärdig och skulle tagas bort, eller fick den sitta kvar? Ytveden fick sitta kvar utom till fönsterbågar då den kaserades. BLEKINGE Medelstads hd E.U . 624 så kommer vi till fotbossarna (fotträden) dässa bjälkar tog man det grövsta ok kärnfullaste ok rakaste eke man kunde uppbringa , hade man icke sådant verke på sin egen gård så bytte man sig åt sådant för fur eller gran eller okså köpte man sådana eker som vart lämpliga, men eke måste dät vara någott annat träslag vart absolut olämpligt till Z Stål Furu användes till allt slags husbygge. Den går även bra att använda till byggnadsdelar , som är utsatta för fukt . Gran användes till allt slags husbygge . Den är dock betydligt känsligare för röta än furu. Används med fördel till golv och invändiga snickerier . Ek  är bra till vertikala och horisontella stöd, inte lika bra till långa bjälkar. Ek har mycket högt rötmotstånd . E E von Rothstein Furu användes till alla slags byggnader . Den är motståndkraftig mot röta eftersom den innehåller mycket kåda. Kådan är känslig för värme , varför kådrik furu inte lämpar sig till byggnadsdelar som är utsatta för stark värme . Gran användes till byggnadsändamål , men är känsligare för röta än tex furu. Då granvirket är ganska poröst blir det också mot - tagligt för svamp . Ek  är mer lämpad för vertikala och horisontella stöd än för långa bjälkar. Den är mycket motståndskraftig mot röta. Fur>uskog av hög kvaZite . Uppland Foto Peter> Gr>ödinger> 1981 59 Äldre fura med väl utvecklad och regelbunden bark som visar att trädet är av hög kvalitet . Ort okänd Fotograf okänd årtal okänt Skogshögskolan 60 Henrik Kr>euger Furu användes mycket som byggnadsmaterial. Den höga kådhalten gör furu mycket motståndskraftig mot röta, men känslig för vär- me . Då kådhalten ökar minskar också hållfastheten. Gran kan användas tillsammans med furu till byggnadsändamål då rötrisken är liten. Gran är ett mjukt träslag och utsätts lätt för svampangrepp. Ek har förr , i större utsträckning , använts som byggnadsvirke, men har på senare tid pga den minskade tillgången, främst an- vänts till golv , paneler, dörr- och fönstersnicker i er och möb- ler. Det är ett hårt träslag med högre hållfasthet än såväl gran som furu . Ek står emot röta mycket bra. Hantverkets bok Det finns inte många uppgifter i hantverkets bok om hur man använ- der olika träslag . På ett ställe nämns det att furu eller möjli- gen gran används till snickerier. KRAV OCH KÄNNETECKEN PÅ TRÄD Ca-r>Z Stål God jordmån gör att trädet växer fort . Trädet får då för stora årsskott, årsringarna blir breda och veden porös. En konsekvens blir att gran och tall lätt får kärnröta. Alltför mager jordmån gör å andra sidan att trädet förlorar sitt friska utseende . Barr- träd bör växa i norrsluttning för att tillväxten inte ska bli för stor . Träden skall vara friska , raka och välväxta. På unga träd skall barken vara slät och fin . Ett klart ljud skall uppstå om man slår med en klubba på ett avbarkat ställe på trädets södra sida. Tecken på felaktigt träd är att stammen har hartsknölar, upphöj- ningar, vita eller röda fläckar eller långa vertikala tågformade ränder. Andra tecken är att barken är sammantorkad, kluven, knö- lig eller genomskuren av tvärsprickor. E.E. von Rothstein Gran och furu får inte växa i för god jordmån då de får för bre- da årsringar. De får heller inte växa för magert, virket blir visserligen då hårt men träden kan bli sjukliga och dö fort. Gran och furu skall växa i täta bestånd i norrsluttning för att de skall få smala årsringar dvs bli tätvuxna. Ek blir starkare ju fortare den växer . Tecken på bra träd är : 1 .  En fullkomlig livlig grönska i synnerhet i toppen och på  kvistarna samt att bladen faller av sent om hösten.  61 Exempel på träd med gamla brandskador som medfört att veden inte vuxit ut, runt hela stammen tJverst : Västerbotten Foto G Schotte 1922 Skogshögskolan Nederst : Ort okänd Fotograf okänd 1929 Skogshögskolan 62 2.  Ett kraftfullt utseende och en någorlunda regelmässig tät krona utan bladlösa torra kvistar . 3 .  En rak växt, i synnerhet hos barrträden , en sakta avsmal- ning av stammen uppåt , och hos lövträden endast lindriga krökningar . 4 .  På medelålders träd , en slät , frisk, från svampar och mossor befriad bark , och vid äldre utväxta träd , vilkas bark är grövre och tjockare, ett rent och friskt utseende hos sprickorna i barken. 5.  Et t klart ljud när man med yxhammaren hårt slår på ett av- barkat ställe på stammens sydsida. Tecken  på felaktigt träd är: 1.  En knölig form på stam och grenar . 2.  Blad utan livlig frisk grönska, bladens avfallande tidigt om hösten , och en utdöd torr krona. 3.  Mögl iga sköra och murkna rötter . 4.  En hoptorkad , skrynklig, knölig med sprickor och svampar försedd bark, som lätt låter sig avbrytas oc h under bar- ken ett mjölaktigt maskstunget utseende. 5.  Spår til l sprickor mellan grenarna , långa vridna strimmor på stammen l i knande rep, som vanligen utgöres av överväxta vädersprickor samt vita eller röda fläckar på barken. 6.  En ihålig klang vid hammarslagen , vilket ofta tyder på kärnröta , kärnskador eller frostsprickor. Kärnröta som är den vanligaste sjukdomen kan igenkännas av en förtorkad topp . Den kan även upptäckas om man borrar nära roten ända intill kärnan och undersöker borrspånen. 7.  Dubbelt splintlag eller splint som inte går runt hela trä- det . 8.  Virket är blått, vresigt , vridet eller har för mycket kvistar . 9.  Sprickor inuti trädet som verkar försvagande och bidrager till röta . Henrik Kreuger Träd skall växa i täta bestånd på norrsidan och i mager jordmån. Mycket kåda höjer motståndskraften mot röta . Dock kan den också ge sämre hållfasthet. Tecken  på felaktigt träd är : 1.  Röta orsakad av tex för fuktig jord . Röta visar sig ge- nom att bladen är för ljusa i toppen av trädet och att de ramlar av för tidigt , att barken är knölig , att ett vit- aktigt, mjöligt lager uppkommer mellan ytved och bark samt genom att veden får en mörk färg. 63 Tjurved i form av excentriska årsringar . Ort okänd Foto Eklöf årtal, okänt Skogshögskol,an 64 2.  Trädet är krökt, vridet, vresigt eller växer excentriskt . Veden är lös (vilket medför större risk för maskangrepp) . 3 .  Trädet har riklig kvistighet , tork- och frostspr ickor . Förekomst av dubbelsplint e l ler ringar av omoget trä i kärnan. Hantverkets bok I hantverkets bok tar man i första hand upp olika sätt att klas- sificiera virket ex snickerivirke , sågade och hyvlade plank el- ler bräder . När det gäller mer grundläggande krav på virket hän- visar man till "Entreprenadbok för byggnadsarbeten" av Knut Bildmark och säger då följande : 1 .  Byggnadsvirke av furu eller gran skall vara fullmoget , vinterfällt , möjligast rätvuxet samt fullt friskt och får således icke vara angripet av svamp, röta eller trä- gnagande insekter . 2 .  Virket får icke ha större försvagande sprickor eller lösa kvistar och skall vid användningen vara befriat från bark samt vara torrt . Vattenhalten får icke överstiga 15 pro- cent av torra vikten. Man tar inte alls upp hur tätvuxet virket skall vara eller meto- der för att bedöma kvalitet på växande träd. FÄLLNINGSTIDER Carl Stål Efterhöst eller vinter utgör bästa fällningstid eftersom träden  då innehåller minst sav. Detta gör att virket torkar fortare ,  blir fastare och står emot röta bättre. Vinterfällningen passar  också bra in i jordbruket .  Träd som skall användas under vatten skall fällas när det är som  mest sav i det.  E E von Rothstein Vi rket blir fastare och tätare när träden fälls under november - mars . Safterna är tunnare på sommaren varför rötrisken ökar vid sommarfällning. Ingen fällning får förekomma när det är för kallt , då blir virket skört. Träd som skall användas till undervattenskonstruktioner skal l fällas under vår, sommar eller höst. Henrik Kreuger Träd skall fällas när stärkelsen övergått till fett , eftersom det är  stärkelsen som orsakar röta. Detta infaller för gran och furu på vintern och för ek på sommaren . 65 Nutida rationell hantering med systemmaskin Västergötland Foto VE 1974 Domänverket Hantverkets bok Vinterfällning har fördelar genom att virket får en jämnare ut­ torkning och inte spricker så lätt. Sprickor banar annars lätt väg för svamp och röta. Troligen kan fällningstiden ha stor inverkan på rötrisken. Detta beror inte i första hand på direkta egenskaper hos virket utan på att infektionsrisken i allmänhet är större på sommaren än på vintern . 66 I praktiken måste man dock ställa kvalitetskraven mot vad som är praktiskt och ekonomiskt . På grund av den ökade efterfrågan på trämaterial är det inte uteslutet att man måste börja fälla träd året runt. Den artificiella torkningsmetod som börjat användas gör det inte längre lika viktigt att timret fälls på vintern utan att det också kan fällas på sorrunaren utan allt för stora nack- delar . BARKNING PÅ ROT Henrik Kreuge-r- Barkning på rot beskrivs som en metod att få virke hårdare och mer motståndskraftigt mot röta . Man skär då bort en 5 cm bred barkrand runt trädet ca 0,5 m ovanför marken . Man låter sedan trädet stå i 1/2 - 1 år för att därefter fälla det. Stål, Rothstein och Hantve-r-kets bok redovisar inga uppgifter om barkning på rot. TID MELLAN FÄLLNING OCH BARKNING Carl Stål Barrträd bör lämnas obarkade så länge de betraktas som råa. Tar man av barken för tidigt kan hartsämnen tränga fram, vilket ger virket sämre hållbarhet . Om träd användes till väggtinnner skal l de b i las omgående för att påskynda torkningen . Lövträd skall bar- kas vid fäl lningen för att undvika maskangrepp och påskynda tork- ningen . E E von Rothstein Barrträd bör lämnas obarkade så länge de betraktas som råa för att kådämnen inte skall försvinna ur träet. Barken får däremot inte sitta kvar så länge att den lossnar av sig själv. Då trädet inte skall användas som rundtinnner bilas det med detsarruna för att torkningen skall gå snabbt. Lövträd bör barkas så fort som möjligt efter fällningen för att påskynda torkningen och förhindra mask- angrepp . För att ytterligare påskynda torkningen kan man låta top- pen sitta kvar med grenar och blad under torkningen. Det som då händer är att "toppen drar" vatten ur starrunen . Hen-r-ik Kreuger Tinnner får inte läggas upp så att det kommer i kontakt med marken då röta lätt uppkommer . Speciellt viktigt är detta om marken be- står av matjord . Helst skall marken vara stensatt eller grusbe- lagd . Hantverkets bok Om man fäller timret på sommaren är det i och för sig viktigt att man barkar det så tidigt som möjligt för att förhindra mask- angrepp mellan ytved och bark. Om timret barkas för tidigt blir uttorkningen för snabb och timret spricker lätt . 67 ANVÄNDANDE AV YTVED Carl Stål Eftersom kärnvirke rekommenderas för viktigare byggnadsdelar , tex bjälkar, är det underförstått att ytveden är sämre. E E von Rothstein Ytved är omogen , mjuk och saftig. Dessa egenskaper gör att den är sämre än kärnved ex mycket känsligare för röta. Henrik K:l>euger Ytved innehåller mycket växtsaft. Detta gör att den är betydligt mjukare än kärnan. Ytveden är därmed känsligare mot röta. Dess­ utom slits ytveden fortare . Hantverkets bok redovisar inga uppgifter om användande av ytved . FLOTTNING Carl Stål redovisar inga uppgifter om flottning. E E von Rothstein Vid flottning urlakas timret och blir därmed inte så hållbart som om det fraktats på land. De positiva konsekvenserna av flottning är att timret spricker och kastar sig mindre, safterna stockar sig heller inte lika lätt och timret blir mindre maskstunget. Den inträngande fukten gör ingen skada om man låter timret torka omgående . Tar man inte bort barken omedelbart efter flottningen kan dock virket lätt bli blått . Henrik K:l>euger Hållfastheten försämras när timmer blir vått . Om timret inte ligger i blöt alltför länge bibehålls dock den tidigare hållfastheten . Det antyds också , att stärkelsen försvinner ur veden under flott­ ningen, vilket minskar risken för röt- och maskangrepp . Hantverkets bok Flottningen uppges motverka sprickbildning och angrepp av vissa blånadssvampar . 68 TORKNING Carl Stål Bilat och sågat virke måste ligga torrt it ex luftiga skj ul in- nan det används. E E von Rothstein Timret skall så fort som möjligt efter fällningen läggas upp för torkning . Det får då ej komma i kontakt med fuktig jord. Sågat vir ke skall vara upplagt i en luftig byggnad under tak . Mellan lagren av virke skall det ligga trämel lanlägg, vilka ej får lig- ga så glest att torkningsvirket böjer sig . Henrik l<:l'euger Virke som skall användas utomhus kan torkas utomhus . Virke som skall användas inomhus måste däremot torkas artificiellt. Hantverkets bok Vid vanlig lufttorkning tar det upp till 7 månader att torka vir- ket tills det blir skeppningstorrt , fuktkvoten skall då vara 22-25%. Att erhålla lufttorrt virke tar längre tid , kanske både 1 och 2 år för grövre dimensioner . I Hantverkets bok göres den bedömningen att man i framtiden i allt högre grad kommer att torka virket artificiellt. För detta anges bl a följande: 1 .  Torkningen kan utföras när som helst under året . 2 .  Artificiell torkning är ekonomiskt mer fördelaktig än  lufttorkning då torkningstiden förkortas betydligt .  3.  Artificiell torkning motverkar effektivt uppkomsten av  blånadssvampar om torkningen görs med tillräckligt hög  temperatur.  I Hantverkets bok påpekas dock också att artificiell torkning är en komplicerad metod som kräver sakkunnighet och stor noggrannhet . 69 Modern fällar e och läggare Ort okänd Foto Leif Oster 19?9 Domänverket 70 SLUTORD Svaren på Nordiska museets frågelista: "Virke och virkesbehand­ ling" visar hur man för cirka hundra år sedan valde ut och be­ handlade virke för byggnadsändamål. De äldsta byggnadslärorna redovisar samma synsätt som svaren på frågelistan . De senare byggnadslärorna ger däremot bilden av en trähantering stadd i förändring mot moderna produktionsformer. Traditionell och modern virkeshantering skiljer sig på flera sätt. Förr skulle virket bl a vara vinterfällt, tätväxt och luft­ torkat . Sådana krav, som tidigare ansågs helt avgörande för vir­ kets beständighet , har idag frångåtts . Huvuddelen av den nuva­ rande virkesproduktionen uppfyller inte heller. de kvalitetskrav man förut ställde på ett fullgott material . Problemen med träkvaliteten i dagens byggande gör det motiverat att närmare studera den gamla kunskapen . De delar av virkeshante­ ringen, som förr ansågs kvalitetsfrämjande , bör analyseras . Man bör undersöka i vilka sammanhang det är viktigt att använda virke som fyller äldre kvalitetskrav . Den begränsade produktion av så­ dant virke, som trots allt ännu finns kvar, bör tillvaratagas . De praktiska och administrativa frågor , som utgör hinder för en ökad användning av detta virke , bör lösas . Det traditionella kunnandet om hur man väljer trä, när och hur man fäller och torkar det har utvecklats under mycket lång tid . Just nu befinner vi oss i en period då denna kunskap ställts åt sidan . Förr eller senare måste vi återknyta till de äldre meto­ derna för att utvinna en god virkesråvara . Det kommer att för­ bättra vårt träbyggande , inte minst i restaureringssammanhang . Tr>adi t i onel l fä llning Geijersholm, Uddeholm Foto Gunno Kinnman t r oligen omkring 1930 Skogshögs kolan 71 FÖRTYDLIGANDE AV BEGREPP Biånadssvamp, bradgårdsblånad, framka l las av ett stort antal  lägre svampar, vilka icke som rötsvampar och stockblånadssvampar  lever på själva träsubstansen och sönderdelar cellväggarna, utan  pA vedcellernas näringsrika innehåll. Själva blånaden nedsätter  därför icke i nämnvärd grad virkets hållfasthet utan är ett syn- ligt bevis för att virket fått en olämplig hantering .  Kåda är e tt tjockflytande sårsekret fr1n träd, företrädesvis  barrträd . Den består d! i huvudsak av hartssyror upplösta i t er-  pentin .  R~ta innebär att svamp bryter ned trä då beståndsdelar i cell-  väggarna utnyttjas som näringskälla. Symptomen ä r föränd r ingar  i färg, fasthet, täthe t och lukt .  Sav är vatten med däri lösta närsalte r och socker som strölffllar  ledningsbanor , vilka främst finns i ytveden .  Ved är en cellulosa- och l igninhal tig cel lvävnad som utgör huvud- beståndsdelen av stam och grenar hos träd .  Kärnved är den inre de len nv trådstammen, denna del är torrast och  hl rdast .  Ytved är den yttre de len av stannnen, den har högre fukthalt och  är mindre hård än kärnveden . Livsaktiviteten försiggår mest i yt-  veden , som alltef ter trädets tillväxt övergår till kärnved .  Tjä1'Ved, kådved, t~rved , fetved är starkt kådhaltig ved i furu .  Benämningarna användes ofta om vedsorte r som är medvetet torkade  på rot . Vcixtvridenhet innebär , att fibrer na e j följer trädets längdlinje  utan avviker mer el ler mindre . Orsakerna till att vissa trädstam- mar uppvisar en s t ark växtvridenbe t kan vara f l e ra, somt ex in- verkan av solens rörelse elle r genom snedbelastning av vind på en  excentrisk krona .  Araring är den vedmantel som bildas under e tt å r .  Vår veden e l l e r den tidiga veden har vida och tunnväggi ga celle r  som är anlagda under vegetationspe riodens tidiga del . Höstveden  eller den sena veden har trå nga och tjockväggiga celle r som är  anlagda unde r vegetationsperiodens senare del . Vå rveden har låg  densite t och höstveden hög.  Frodvuxen , grovväxt eller kiakv