N ATURSTEN I BYGGNADER N orrlandslänen NATU RSTEN I BYGGNADER Norrlands länen Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävle borgs län Qf) Riksantikvarieämbetet cJ'O Statens historiska museer INSTITUTIONEN FÖR KONSERVERING Digitalisering av redan tidigare utgivna vetenskapliga publikationer Dessa fotografier är offentliggjorda vilket innebär att vi använder oss av en undantagsregel i 23 och 49 a §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Undantaget innebär att offentliggjorda fotografier får återges digitalt i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställs i förvärvssyfte. Undantaget gäller fotografier med både kända och okända upphovsmän. Bilderna märks med ©. Det är upp till var och en att beakta eventuella upphovsrätter. Riksantikvarieämbetet Box 5405. 11 4 84 Stockholm 0111slagshild  Porta l från 190-1 av kalksten. tro I igen från Bruntloområdct. Niitterqv istska stenhuset. Härnösand. Foto Björn Grankvist. Uinsmuseet Y~isternorrland 1996. \li11jeffhild  Fasadrelief vid entrctrappan till Kgl. Akademien för De Fria Konsterna. Stockholm. Foto Bengt A. Lundberg 1992. Konor. taheller och diogro111 St ig Englund. Fornsalen Data. Visby S1ads1>lm1ff Agneia Hi ldebrand och Kerttu Palmgren Nedaktiir Gunnel Friberg/Barbro Sunclncr © 1996 Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer 1: 1 ISBN 91 -7209-050-2 ISBN 978-91-7209-806-0 (PDF) 2017 7iyd Wa l lin och Dalholm 13oktr. AB. Lund 1996 © Bilderna i publikationen Innehåll Inledning 9 Barbro S1111d11h- Byggnads- och ornamentsten. ett mångfaldigt material  9 Översiktlig inventering 9  Material och metod I 0  Materialredovisning 12  Kulturlandskapet 14 Topografi och klimat 14  Andas Fmn:en och Barhro S111u/11er Ku lturhist oria 16  Anders Fran:h, Byggnadssten i orrlandslänen 17  Be11110 K(lf/,o/ L uft föroreningar - en försrn överblick 26  R11110 UHi·endah/ oc/1 Barhm S11nd11er Norrbottens län 33 Anders Fra11:h1 Mater ial och metod 33  Luleå 33  Piteå 34  Boden 35  Haparanda 36  orrbottens län - sammanställning 37  Västerbottens län 40 Ro(lSix1e11.,·so11 Material och metod 40  Kyrkor på landsbygden 41  Skel lefteå 4 1  Umeå 42  Viistcrbottens liin - sammanstiillning 44  Jämtlands län 49 Björn OloJ:rnm Material och metod 49  K yrkor p,, landsbygden 50  Övriga byggnader på landsbygden 51  Östersund 5 1  Jiimtlands Hin - sammanstLillning 54  Västernorrlands län 60 Hjördis Ek Material och metod 60  Kyrkor på landsbygden 61  Sundsvall 61  Örnsköldsv ik 65  Härnösand 66  Västernorrlands län - sammanställning 69  Gävleborgs län 75 Jesper Larsson Material och metod 75  Kyrkor på landsbygden 76  Slott och herrgårdar på landsbygden 79  Övriga byggnader på landsbygden 80  Gäv le 81  Sandviken 86  Bollnäs 86  Hudiksvall 87  Söderhamn 89  Gävleborgs län - samman tällning 9 1  Källor och litteratur 98 Förord Den bearbetade naturstenen i byggnaderna har inte oändlig livslängd. l stället är den ett av de mest hotade materialen i vår kultunnil- jö. Genom en landsomfattande inventering av kulturhistoriskt intressanta byggnader med bearbetad och utvändigt exponerad natursten får vi en samlad bild av vilka bergarter som använts underolika t ider och i ol ika regioner, samt olika stentypers benägenhet för skador. Med stöd av denna inventering kan man undersöka orsakerna ti ll skadorna samt ut- veck la konserveringstekniska åtgärder och vårdprogram för framtiden. Föru tsättningen för all en inventering av detta slag kan göras är att den utförs under en begriinsad tid med samma metod på länsni vå där kunskapen om det regionala byggnadsbe- ståndet finns. Tack vare att alla länsmuseer och/eller länsstyrelser ställt sig positiva till iden och praktiskt medverkar kan invente- ringen genomföras. En annan förut ältning är att det finns geologer som kan bergartsbe- stämma stenen i byggnaderna och medverkar i ett nära samarbete med kulturhistorikerna. Samarbetet mellan geologer och kultur- historiker ger kunskap om vilken byggnads- sten man föredragit under olika perioder. H~irigenom får konservatorerna en bänre underlag för sitt arbete. I denna ser ie, Natursten i byggnader. re- dovisas materialet länsv is i geografiskt sam- manhållna områden. Seriens två första publi- kationer är Teknik & Historia och Svensk byggnadssten &Skadebilder. I den första ges en bakgrund ti ll projektet med tyngdpunkt på stenbyggande, stenbearbetning och stenkon- servering i kulturhistorisk och teknisk belys- ning och i den andra redovisas den geologis- ka bakgrunden med utförligare beskrivning av bergarter och skador. En sammanstäl lning av resultatet för hela landet presenteras i slutrapporten Stenen i tiden. Denna rapport omfattar hela Norr land. dvs. Norrbottens. Västerbouens, Jämt lands, Västernorrlands och Gävleborgs liin. Lund i december 1996 Barbro Sundner Inledning B ARBRO S UNDNER " Der är en narionell cmgelägenhet au skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detra delas av alla. St,väl enskilda som myndigherer skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför e/1 arbete skall se till all skador på kulturmiljön såvift möjligr undviks eller begränsas." (Lag om kulturminnen m.m. 1988, I kap. , I §.) Luftföroreningarnas inverkan på det mångsi- diga svenska kulturarvet har knappast kunnat undgå någon. Från att tidigare varit ett lokalt problem har luftföroreningarna med tiden utvecklats till att bli ett globalt hot. De kulturhistoriska lämningar som hotas av miljöförstöring är av olika typ och materi- al. Inom Riksantikvarieämbetet pågår sedan 1988 såväl inventering av som forskning om skilda typer av objekt inom området Luftför- oreningar och kulturmiljö. A rbetet omfattar även skydds-och restaureringsåtgärder base- rade på dagens kunskapsläge. Det övergri- pande syfleL är att minska miljöns skadliga effekter på kulturminnen och kulturföremål (Lindborg 1990, Gullman 1992). Natursten i byggnader är el! de/projekt inom området Luftföroreningar och kultur- miljö med inriktning pci en riksräckande över- siktlig in ventering av material och skador på kulturhistoriskr värdefulla byggnader med exponerad. bearbetad natursten. Byggnads- och ornaments ten, ett mångfaldigt material Byggnader av eller med natur ten spänner över en stor tidsrymd i en brett kulturhisto- riskt perspektiv. Vissa har funnits i nära I 000 år, andra i bara några decennier. De finns både på landsbygd och i städer. De finns i jordbruksbygder, i industr iområden, i skogs- bygder och i kustområden. De representerar olika typer av byggnader som kyrkor, slott , bankhus, bostadshus m.m. som tillkommit under helt olika förutsätt- ningar och med olika intentioner. Den lokala variationen på byggnadernas uttryck åter- speglar den speci fika kulturmiljön. Till byggnads- och ornamentsten har man använt många olika bergarter. Oftast har man hämtat sten från närliggande områden, men ibland har man transporterat stenen långvä- ga. Valet av stenmaterial har varierat under olika tider, liksom brytningstekniken och bearbetningen av stenen. Att naturstenen i byggnaderna vittrar be- ror på många olika faktorer. Liksom byggna- derna kan ses i ett historiskt och geografiskt perspektiv kan luftangreppen studeras under l iknande förutsättningar. Alt vissa bergarter är mera vittringsbe- nägna än andra har stor betydelse för skade- bi Iden. Denna kompliceras av andr a förhål- landen, som byggnadstekn i ska sammanhang, tekniska utföranden, tidigare restaurer ingar och liknande. Byggnader av eller med natursten är såle- des ett mångfaldigt material , där åtskilliga aspekter måste beaktas både vid undersök- ning av skadebi lden och vid framtida åtgär- der. Översiktlig inventering För närvarande har vi ingen överblick över hur många byggnader som har bearbetad och exponerad natursten, var de finns eller vilka typer av obj ekt de representerar. V i vet där- med inte heller hur många eller vilka som är skadade eller hotade. Projektet syftar till att ge en uppskattning av materialets omfatt- ning, art och skadefrekvens genom en riks- täckande översiktl ig inventer ing. Inventeringen skall ge bakgrund för be- dömningar av konserveringsbehovet och framtida uppföljning och planering, både re- gionalt och centralt. Den kommer dessutom all resultera i en samlad utvärdering av ska- 9 desitutationen. Inventeringen skall också ge en uppfallning om vilka bergarter som är mest vi ttringsbenägna och vi lka objekt som är mest hotade. Materialet skal I kunna använ- das som underlag för utveckling av åtgärds- metoder. Det skall också all ge impulser till fortsall forskning. både inom naturvetenskap- ligt och humanistiskt område. Projektets yt- tersta mål är kunskapsutveck ling inom ku l- turn,iljövårdsområdet och utförs därför i sam- arbete mellan länsstyrelser. länsmuseer och R i ksant i k variciim betet. Informationen från inventeringen läggs in på Riksantikvarieämbetets databas för lag- ring och bearbetning. Däm,ed blir materialet också tillg~ingligt för ol ika användare. För- teckning över de byggnader som ingår i in- venteringen kommer all finnas hos länssty- relserna och länsmuseerna. Material och metod Inventeringen omfattar byggnader (även ru- iner) med bearbetad och utvändigt exponerad na1ursten fram till omkring 1940, dvs. den tid när naturs1enen bearbetats hantverksmässigt. Med bearbetad natursten avses skulp1erad sten. övrig fin huggen sten och kvaderbearbe- tad fasadsten. Många byggnader har enbart sockel av natursten. I de fall denna inle har rn\gon utformad profil tas den inte med i invente- ringen. På samma säll utesluts andra oprofi- lcradeobj ekt. som förekommer i riklig mängd och som inte lir oersällliga. t.ex. föns1erbän- kar och enkla inskri f1stavlor. Sådana är fram- för allt van liga i kyrkor från sekelskiftet och sku lle kräva oriml ig tid och stora resurser all inventera. Det bördock framhållas an en inventering av delta slag. som genomförs inom en be- griinsacl tids- och kos1naclsram. inte kan bli helt fullstiindig. Materialet väljs ut ifrån bygg- nadsinvenleringar och andra sammanställ - ningar samt framför allt utifrån elen kunskap som finns inom den lokala kulturminncsvår- den. Del som försummas är av marginell betydelse för helheten. Vid behov kommer komple11eringar all göms. Inventeringen utförs av antikvarier från Hinsmuseer eller länsstyrelser medan berg- artsbestämningcn görs av geologer. Eftersom materialet omedelbart skall kunna anviindas för all ge svar på vissa frågor har inventering- en anpassats till dataregistrering. För fältar- betet används därför förtryckta blankeuer. figur I. som efterhand överförs ti Il ell ce111ralt dataregister. De frågor som styrt blankeller- nas inne11.,11 och uppläggning gäller stende- taljernas ålder. bearbetningsgrad. bergart och skador samt byggnadernas ålder och typ. Blanketterna innehåller dels uppgifter om byggnaderna och dels uppgifter om objek1en. dvs. nalurstensdetaljerna. Byggnad Uppgifter om byggnaden omfauar län. land- skap. kommun. stad/socken. sockennummer. fastighetsbeteckning. benämning. typ. gatu- adress. ~igare/förvaltare. kulturhistoriskt vär- de, byggnadsår. om byggnadsår och arkitekt. Med typ avses iden1ifiering av byggna- dens huvudfunk1ion K =kyrka. S=slou. hen-- gård, borg. P=profanhus. Byggnadernas kul- 111rliis1oriska 1·ärde anger dels om byggnaden är ell byggnaclsminne eller motsvarande ( B). en fornlämning (F) eller en kyrka (K) och dels om byggnaden ingi,r i områden av speci- ellt kulturhistoriskt regionalt intresse (Reg) eller riksintresse (Riks) . För att få en uppfa11- ning om byggnadens kulturhi storiska sam- band är del viktigt all angehyggnad.,·år. S1ör- re och omfanande ombyggnader redov isas under rubriken 0111hyggnadsår. Dessa upp- gi fter kan vara till hjälp vid datering av v issa objekt som kan antas ha kommit till i sam- band med en ombyggnad. Valet av bergarter har varierat under olika lider. Sannolik t har vissa arkitekter föredragit en bestiimd berg- art. Såviil den arki1ek1 som ritat huset i dess forsla skede som den ark itek1 som svarat för s1örre ombyggnader anges under rubriken arkitekll. I vissa fall , i rege l endast beträffan- de sloll och kyrkor. finns flera byggnader inom samma byggnadskomplex . Dessa be- handlas då som en byggnad i registret. Objekt Uppgif1crom objekten omfa11ardatering. typ. bergan. skador och fotodokumentmion. För all undcrliilla inventeringen har ob- j ekten speci ficerats, såsom portal. i11skrifts- tal'lo. 1·apenwrla. fasad och iil'l"igt. Under övrigt finns det möjlighet all precisera objek- 1c1. t.ex. lister. ornament m.m. 10 FÄLTKORT NATURSTEN I BYGGNADER ÖVERSIKTLIG INVENTERING kaan.c Inventeång utförd av ::===========::::.Datum II I Bergaosbeslämning utförd av .....________, i, Administrativa uppgifter Län/landskap kommun m.nr fastighetsbeteckning benämning .tm gatuadress ~ förvallare I I 3.Ombygw år 4.Arkitekt 5,0bjckt 6.Dateång L:ul2 8,Bcrgart 9.Skador 10.Foto 11 Restaureång  byegnad:  12,Övågt 13,Klllloc och litteratur Fig11r I . /11 ve111eri11gsbla11ke11. 11 Byggnadens tillkomstår överensstämmer inte al ltid med objektens darering. Dessutom kan det finnas flera objekt av olika ålder i en och samma byggnad. Varje objekt dateras därför separat. I de fall dateringen inte är grundad på skriftliga uppgifter utan en upp- ska1tning, markeras detta med ett frågeteck- en efter årtalet på inventeringsblankeuerna. Eftersom de skulpterade och ornerade detaljerna i regel kan anses mera omistliga än de oprofilerade har objekten delats upp i 1vå typer, ryp A oprofilerade och ryp B profilera- de. En annan avsikt med denna uppdelning är att kunna pröva om skadefrekvensen varierar i förhål lande till bearbetningsgrad. Uppgifter om bergarter skall vara rele- vanta för både geologer, stenhuggare, ark i- tekter, antikvar ier samt personer inom sten- industrin. Syftet är att identifiera stenen och au fastställa var den är bruten. Bergarterna delas in i fyra huvudgrupper, sandsten (sst), kalksren (kst), urberg (ub) och annat. Under va,je hu vudgrupp ges stenens gängse benäm- ning och geografiska ursprung, dvs. ort och landskap och för importerade stenar anges ursprungsland. Vid behov görs en komplette- rande geologisk kommentar. Då urbergsma- terial i regel inte har stora skador görs ingen närmare geologisk identifiering av sådana bergarter. Skadorna bedöms mycket översiktligt i tre nivåer: 0= inga påtagliga, I= begränsa- de. 2= omfattande med tillägget akw i före- kommande fal l. Det är sällan natursten är helt utan skador, därför finns bedömningen inga påtagliga skador (0). Detta innebär all man inte ser några skador vid en översik 11 ig gransk- ning. Begränsade skador ( I) avser skador som endast förekommer på mindre ytor eller delar av objektet. Omfattande skador (2) är skador där stora delar av objektet är skadat. Om skadorna är akt ivt pågående. dvs. om material lossnar eller sandar, anges detta med tillägget akut. En akut skada kan således vara både begränsad ( I akut) eller omfattande (2 akut). Skadorna utgår från en antikvaries bedömning, inre en konservators. Bedöm- ningen skall därför inte ses som en åtgärdsbe- dömning. Däremot skall den vara vägledan- de vid en kompletterande undersökning av konservator. Ett objekt omfattar all bearbetad sten som är av samma ålder, bearbetningstyp (profile- rad eller oprofi lerad) och bergart inom elen enskilda byggnaden. Därför kan ett objekt innehålla L ex. flera portaler och fönster i samma byggnad. Inventeringens mål är att få fram vilka bergarter som är mest skadade samt vilken ålder och bearbetningsgrad ob- jekten representerar. Omvänt kan Lex. en portal med olika bergarter behandlas som flera objekt. J vissa faJL framför allt när det gäller större kyrkor och slott med många objekt , har objekten delats upp trots att de överensstämmer i fråga om typ. bergart och ålder. M aterialredovisning Rapporten inleds med en allmän beskrivning över hela områdets kulturlandskap med en översikt av klimatförhållanden. kulturhisto- risk bakgrund och den byggnadssten som brutits i området. Vidare ges en allmän bak- grund till luft föroreningarna samt en översikt över hur situationen såg ut omkring 1920 och hur den ser ut idag. Därefter redovisas resultatet av invente- ringen länsvis. Byggnaderna på landsbygden delas upp i kyrkor, slott och herrgårdar samt övriga profana byggnader. StHderna presen- teras var för sig. Avslutningsvis görs en sam- manställning av materialet från varje län. Redovisningen är en länsvis, kvantitativ sammanställning, som skall ge underlag för kvalitativa bedömningar vid framtida plane- ring. Materialet delas in i sju lidsperioder: 1000-1300. 1300-1550. 1550- 1650. 1650­ 1750, 1750-1860. 1860-19 10 och 1910­ 1940. Dessa perioder har valts uti från de väsentligaste brytpunkterna i tenbyggandet (jfr Andersson, K . L 993, s. 16 ff.). För varj e byggnadskategori - kyrkor på land bygden, slott och herrgårdar på landsbygden, övriga byggnader på landsbygden och byggnader i städerna - redovisas materi alet i text och tabeller under följande rubriker: Arkitektur och byggnadshistorio. Varje bygg- nadskategori inleds med en sammanfattande byggnadshistoria. Byggnader och objekt. Här redovisas antalet byggnader och objekt som ingår i undersök- ningen samt deras ålder och bearbetnings- grad (två tabeller) . 12 Byggnadssren. Här presenteras vil ka bergar- ter som förekommer i de undersökta objekten och de olika bergarternas användning under olika tidsperioder (två tabe ller). Skado,: Här görs en sammanställning av ska- dorna i förhållande till objektens ålder. berg- artstyper, objektens bearbetningsgrad och byggnadernas å lder (fyra tabeller). Fö r de byggnadskategorier som omfattar ett mindre antal byggnader (i regel färre än tio) e ller ett mindre antal objekt presenteras ma- terialet endast i de tabeller som anses re le- vanta för fö rståe lsen. För vissa län kan det vara angeläget att komplettera tabellerna för att visa speciella regionaJa förhållanden. Antalet objekt visar inte hur många olika arkitekturdetaljer som förekommer och inte he lle r hur mycket s ten av o lika bergarter som använts. Däremot visar mängden objekt hur ofta natursten använts i byggnaderna under de ol ika perioderna. Byggnaderna på landsbygden markeras på länskartor. I de städer som har fler än tjugo byggnader presenteras dessa på stadsplaner. Den avslutande sammanställningen av he la materialet för varje län följer i princip samma inde lning som tidigare. Däremot presenteras mate rialet både i tabeller och diagram. Föratt lättare kunna användas vid jämförelse med mate rial från andra län beräknas även sum- morna procentuellt. 13 Kulturlandskapet A DERS FRANZE , B EN O K ATHOL, R UNO L öFVENDAHL OCH B ARBRO S UND ER Topografi och klimat Begreppet Norrland uppträder tämligen sent. tidigast troligen under senmedeltiden som ett folknamn utan administrativ innebörd. Idag består Norrland av Gävleborgs, Västernorr- lands, Jämtlands, Västerbo1tens och Norr- bottens län, figur 2. Denna länsindelning tillkom I 8 10 och är den senaste större änd- ringen av landets länsindelning. Landskaps- och länsgränserna överensstämmer inte helt. Varje län omfattar i regel två landskap eller delar av olika landskap. Till de norrländska landskapen räknas från norr Lappland, Norr- botten, Västerbotten. Å ngermanland, Jämt- land, Medelpad, Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Karakteristiskt för landsdelen är fjällen i väster med ell av Europas bäst bevarade vildmarksområden. Kustlinjen mot Botten- havet och Bottenviken utgör gräns mot öster och i norra Bottenviken finns stora skär- gårdsområden. De högre belägna delarna i väster avvattnas av de stora älvarna från Torne älv i norr till Dalälven i söder. Det norrländska landskapet kan i stora drag delas upp i tre huvudtyper från öster till väster: ett kustområde som till största delen är flackt, en kuperad övergångszon samt fjäll - område med höglandsplatå. Största delen av området är täckt av ban- kog och har st.ora myr- och mossornråden. I Norrland finns idag 19 städer (dvs. såda- na orter som betecknades som städer före 1971 ), fem i vardera Norrbottens, Väster- norrlands och Gävleborgs län, tre i Väster- bottens samt en stad i Jämtlands län. Minst antal invånare har Jämtlands län med ca I 36 000. Övriga län har mellan ca 289 000 invånare, Gävleborgs län. och 254 000 invå- nare. Västerbottens län (uppgifterna avser läget 199 1 , Stat is1 isk årsbok 1993 ). Klimatet är i större delen av Norrland av kontinental typ med kalla vintrar. men milda- re vid kusterna och i söder, i Gästrikland, av mera mellansvensk typ. l tabellerna redovi - sas endast de områden där naturstensbyggna- der finns, dvs. orter som huvudsakligen lig- ger vid kusten. Östersund utgör dock ett un- dantag. Den IUgsta årsmedeltemperaturen under perioden 1961 - 1990 hade Haparanda, +1 ,1°C, och den högsta hade Gävle, +5,2°C Ufr Stockholm +6,6°C) , tabell I. Neder- bördsmängden varierade under samma peri- od mellan 488 mm/år (Luleå) och 662 mm/år (Umeå), tabell 2. Medelvärdet för relati v fuktighet under årens månader fluktuerade mellan 66% och 90% under perioden 1931- 1960 i de redovisade orterna, tabell 3. Lägsta luftfuktigheten var i regel under maj- juni. 66-70%, och den högsta i november- januari. 84-90%. Luftfuktighet och temperaturför- hållanden kan ha viss betydelse på skador på natursten liksom t.ex. den förhärskande vind- riktningen under regnperioder. Tabe ll I. Månadsmedcltcmperatur i "C under perioden 1961 - 1990. (Efter Alexandersson m.n. 199 1.) J. E M A M J. J. A s Q N 12 & Haparanda -12. l - 11 .4 -6.8 -0.5 6.1 12.8 15.4 13,2 8.0 2.5 -4.2 -9.5 I. I Luleå -12.2 - 11.0 -6,0 0.3 6.6 13.0 15,4 13,3 8.0 2,6 -4,5 -9.7 1.3 Skcllcf1cå -10. 1 -8.6 -4. 1 1.3 7.7 13.6 15.7 13.6 8.5 3,2 -3.4 -7.5 2,5 Umeå -8.7 -8.3 -4.0 1.4 7.6 13.3 15.5 13,8 9.0 4.0 -2,3 -6.4 2.9 Örnsköldsvik -8.7 -8.0 -4.1 I. I 7.3 13.2 15.0 13.4 8.5 3,6 -2.7 -6.6 2,7 Ös1crsund -9.0 -7.5 -3.5 1.3 7.6 12.5 13.9 12.7 8.2 3.8 -2.4 -6.3 2.6 Sundsvall -7.6 -6.4 -2.5 2.5 8.3 13.7 15,0 13,7 9.3 4.7 - 1.6 -5.9 3.4 Hudiksvall -5.7 -5. l - 1.4 2.9 8,6 14.0 15.8 14.6 10,3 5.7 0.0 -3.8 4.7 Giivlc -4.8 -4,5 - 1.0 3,4 9.3 14.6 16.3 14.9 10.6 6.0 0.6 -.U 5.2 14 Figur 2. Norrbottens, Västerbottens. Jämtlands . Västemorrland.,·och Gävleborgs län med länsgränser och de städer som iir rt>presenterade i i11 l'e11teri11ge11. 15 Tabell 2. M ånadsnederbörd för perioden 196 1- 1990. (Efter Alexandersson 111.n. 199 1.) ! .E M A M ! ! A s. Q tl. Q År Hapa randa 44 32 35 29 32 4 1 49 65 66 64 59 42 558 Luleå 31 24 29 29 33 35 55 62 56 51 49 35 488 Skcllcftca 38 30 32 30 38 41 58 69 60 56 57 43 552 Umeå 51 38 42 37 42 41 56 79 75 67 77 57 662 Örnsköldsvik 50 41 42 34 36 43 65 66 69 64 69 56 634 Östersund 36 28 30 32 39 58 85 60 63 47 4 1 44 563 Sundsvall 44 33 38 38 41 46 67 75 66 59 63 57 627 Hudiksvall 52 37 40 38 37 49 61 74 72 57 63 53 633 Giivle 48 35 32 40 39 44 69 83 66 54 56 5 1 617 Tabell 3. M ånadsmcdelvärden relativ fuktighet under perioden 193 1- 1960. (Efter Taesler 1972.) l E M A M ! ! A s. Q Q Haparanda 88 86 83 79 70 68 73 79 84 85 90 89 Umeå 85 83 80 76 66 66 72 77 83 86 88 87 Östersund 86 84 80 76 69 70 74 75 82 85 88 87 HHrnös,ind 84 82 80 76 68 70 74 77 81 83 86 85 Gi.iv lc 87 84 80 73 68 67 73 77 83 84 89 90 Kulturhistoria All sammanfalla ett så stort geografiskt om- råde som Norrland är i regel mindre lämpligt eftersom det ofrånkomligen medförstora för- enklingar och generaliseringar. Nedan görs trots detla ett försök att ge en kort inledning till de länsvisa redovisningarna av invente- ringen. Landhöjningen efter inlandsisen är ett fe- nomen som alltid måste beaktas vid den norr- ländska historieskrivningen. L andsändans förhistoria uppvisar stora variationer från söder till norr. och omfattande revideringar av främst den traditi onella nordnorrländska förhistorien har fått göras under senare år då nya undersökningar och ny forskning gene- rerat helt nya teorier om nordkalottens för- historia. De äldsta kända boplatserna i Norrland har påträffats i Jämtland och Västerbotten och de härrör från 7000-6000 f. Kr. då in- landsisen låg kvar i delar av inlandet. Detta tidiga fångst- och j ägarsamhälle bestod av små grupper i det buskbeväxta kustlandska- pet. Efter hand vandrade nya träd, såsom tall , björk och asp in och bildade skogar. Den yngre stenåldern ger sig till känna genom ett rikare fyndmaterial. Fångst vid vatten var betydelsefull , bland annat förekom intensiv säljakt vid den norrländska kusten. Kring Tornedalen i Norrborten har kamkeramiska fynd av östlig typ påträffats vilket tyder på östlig orientering från 4000 f. Kr. Vid tiden kring Kr. f. blev jordbrukaren mer stationär vilket gav en helt ny form av samhäll smönster. I övre Norrland bedrevs näringar som fångst. rennäring och odling parallellt långt fram i tiden. Under j ärnåldern började j ärn att framställas i Norrland. Plat- ser där omfattande j ärnframställning har sken under järnåldern har bl.a. påträffats i södra Jämtland och Gästrikland. Till de äldsta monumenten av sten hör rösen och stensättningar från bronsåldern ( 1500-500 f. Kr.) och j ärnåldern ( 400 f. Kr. - I000 e. Kr.). främst i kustområdena. L ängs Norrlandskusten fi nns också rester av små kallmurade huskonstruktioner, s.k. tomtning- ar, som troligen är lämningar efter en sä- songsartad bosättning. De äldsta tillhör järn- åldern men de har även använts under medel- tiden och fram till 1700-talet. r forntida kust- och skärgårdsmiljöer finns också rikligt med labyrinter, kompassrosor, båtlämningar, gist- gårdsrösen, ugnar och husgrunder från över- givna fiskelägen. I södra Norrl and, Hälsingland, finns flera fornborgar huvudsakligen från järnåldern men ell par kan dateras till medeltid. De nordligas- te kända medeltidsborgarna ligger i Jämt- land, Tidbrandsholm, och M edelpad, Styres- holm. 16 Under medeltiden blev kungamakten och kyrkan a lltmer intresserad av norra Sverige. Jiirnmalmens betyde lse ökade. I centralbyg- 30.000 inv ==c:::::==i Figur 4. Norrhofle11s, Viisrerbofle11s . Jii1111/a11ds. \läsrernorrlands och Gäl'!ehorgs lii11 . .lärnvägw· och hefolk11i11g.1·111ii11gd i s1iiderna ca 1920. (/3ejc,/kningrnnderlager ur Hiswrisk srarisrik för S1-erige /955 . U11derlager fih-jiiml'iigs11ä1e1 ur .läm1·iigsdma / 992.) 29 Tabell 10. Utsläpp av kväveoxid i luften 1990. Uppgifterna avrundade till 100 ton. (Efter Utsläpp till luft ... 1992.) ~Q[[QQ!ls,ns län Vä~1s:rbo11s:as liia Jäm11linds län Väs1s:rnoallm!l~ läa Qävl~b2rgs län Arvidsjaur 400 Nordmaling 600 Ragunda 400 Ånge 900 Ockelbo 300 Arjeplog 200 Bjurholm 100 Bräcke 500 Timrå I 200 Hofors 500 Jokkmokk 400 Vindeln 300 Krokom 700 Härnösand I 300 Ovanåker 600 Överkalix 200 Robertsfors 500 Strömsund 900 Sundsvall 4200 Nordanstig 700 Kalix I 200 Norsjö 300 Åre 500 Kramfors I 600 Ljusdal I 000 Övenomeå 300 Malå 200 Berg 500 Sollefteå I 100 Gävle 5 300 Pajala 400 Storuman 400 Härjedalen 800 Örnsköldsvik 4600 Sandviken I 300 Gällivare I 700 Storsele 200 Östersund 2 600 Söderhamn I 700 Älvsbyn 400 Dorotea 200 Bollnäs I 100 Luleå 3 800 Vännäs 300 Hudiksvall 2600 Piteå 2 900 Vilhelmina 500 Boden J l00 Åsele 200 Haparanda 400 Umeå 4400 Kiruna 2 200 Lycksele 900 Skellefteå 4 400 muner som släppte ut mer än I 000 ton var Gällivare, Luleå, Piteå, Umeå, Sundsvall och Hudiksvall. Bortsett från Kramfors och Sö- derhamns kommuner, som hade utsläpp på 900 respekt i ve 800 ton, låg övriga kommuner lägre än 500 ton, vanligen omkring I 00 ton. Förbränning av eldningsolja, framför allt från industrin, orsakar de största utsläppen av svaveldioxider. Kväveoxid K väveoxidutsläppen låg 1990 också lägre i Jämtlands län än i övriga. Norrbottens län släppte ut 16 LO0 ton, Gävleborgs och Väster- norrlands län vardera 15 000 ton, Västerbott- ens län 12 800 ton och Jämtlands län 6 700 ton. Fördelningen på kommuner framgår av tabe ll LO. Gävle var den kommun som hade störst utsläpp av kväveoxider, 5 300 ton, fö ljd av Örnsköldsviks, Umeå, Skellefteå och  SundsvaJls kommuner som a lla släppte ut  mer än 4 000 ton. Luleå hade också höga  kväveoxidutsläpp, 3 800 ton och Piteå, Öster- sund, HudiksvaJI och Kiruna mellan 2 000  och 3 000 ton vardera. Övriga kommuner låg  under l 000 tons strecket, de flesta lägre.  De största utsläppen av kväveoxid sam- manfaller i stort sett regionalt med utsläppen  av svaveldioxid, figu r 5. Utsläppen av kväveoxider kommer fram- för allt från trafiken (biltrafik, flyg, järnväg, sjöfart och arbetsmaskiner). En sammanstäl 1- ning av de största vägarnas trafikflöden från mätningar 1990 framgår av kartan, fig ur 6. Det största trafikflödet ligger längs he la kus- ten, E4, med starkast koncentration i Gävle- borgs län. Även sträckan Sundsvall- Öster- sund mot Trondheim har ett stort trafikflöde. 30 ' \ \......._ 44  \  ·~ .... 1, . \ ' 0 50 I00Km I. Kiruna 2. Pajala 3. Gällivare 4. Jokkmokk 5. Boden 6. Överkalix 7. Övertorneå 8. Haparanda 9. Kalix 10. Luleå 11. Piteå 12. Älvsbyn 13. Arvidsjaur 14. Arjeplog 15. Sorsele 16. Malå 17. Norsjö 18. Skellefteå 19. Robertsfors 20. Umeå 2 1. Vännäs 22. Vindeln 23. Lycksele 24. Storuman 25. Vilhelmina 26. Åsele 27. Bjurholm OI000Ton 28. Nordmaling 29. Örnsköldsvik 30. Kramfo rs 3 1. Sollefteå 32. Dorotea 33. Strömsund 34. Krokom 35. Östersund 36. Ragunda 37. Härnösand 38. Timrå 39. Sundsvall 40. Ånge 4 1. Bräcke 42. Berg 43. Åre 44. Härjedalen 45. Ljusdal 46. Nordanstig 47. Hudiksvall 48. Söderhamn 49. Bollnäs 50. Ovanåker 5 1. Ockelbo 52. Gävle 53. Hofors 54. Sandviken Figur 5. • s0 1990 ONox 1990c:::::=:::c:::===i 2 Norrbolfens, Västerbotfens. Jämtlands. Västernorrlands och Gävleborgs läns kommuner samt 111släpp av svaveldioxid, SO1, och /...-väveoxid, NO ,. år 1990. (Efter utsläpp til! luft ... 1992.) 31 SCALE : 1000 2000 6000 8000 10000 \. ··~ ., IJINOOIJ: . 924.93/6642.9 2263 . 3/7646 .7 ·::-/·~.. Figur 6. Trafi~17ödet i Norrho11e11s. Väs1erho11e11s, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län 1990. avseende amal fordon per årsmedeldygn. Kartan 11{ford a11 Vägverket. 32 Norrbottens län A NDERS FRANZEN Material och metod Norrbottens län omfattar den nordligaste de- le n av Norrland. Länet består av landskapen Norrbotten och norra de len av Lappland. Bebyggelsen i länet är främst koncentrerad till de fem huvudälvarna. Länet har 5 orter. som var städer före kommunreformen 197 1. Äldst är Luleå och Piteå som båda grundades år 1621. Båda dessa s täder fl yttades dock under 1600-ralet p.g.a. landhöjningen till deras nuvarande plat- ser. Haparanda grundades som en följd av 1809 års nya riksgräns utmed Torneälv och fick sina stadsrättigheter 1842. Bodens ut- veckling är nära sammankopplad med den försvarspolitiska utvecklingen och blev stad 1919. År 1948 erhöll gruvorten Kiruna sina s tadsrättigheter. Kiruna behandlas dock inte i föreliggande rapport eftersom ingen byggnad med exponerad natursten i fasad har påträf- fats där. Inventeringen av byggnader med expone- rad natursten i Norrbottens län har haft sär- sk i Ida förutsättningar dels e ftersom fältin- venteringar i länet kräver stora resurser p.g.a. Hinets s torlek och de ls eftersom inventerings- läget, vad gäller bebyggelsen i allmänhet i länet, har vissa brister. Den aktuella invente- ringen har därför koncentre rats till kända byggnader med natursten samt platser där byggnader med natursten har största sanno- likhet all påträffas. Det dominerande bygg- nadsmaterialet i länet är trä och stenbyggna- der har i regel endast uppförts i de större orterna, se figur 2. Det finns inga kända byggnader med exteriört exponerad och be- arbetad natursten på landsbygden. Mindre felaktigheter kan ha uppstått både i fråga om byggnaderna och o m bergarterna eftersom inven1eringsarbete1 ut förts under en begränsad tid. Samtliga invente rade byggna- der är uppförda under 1900-talet och belägna i s täderna vi lket medför au uppgifter om byggnadsår, ark itekt etc. ofta kan spåra i arkiv. Inventeringen i Norrbottens län har ut- förts under 1992 av Norrbortens museum genom Lennart Falk och Per Moritz. Den geologiska bergartsbestämningen har utförts av Runo Löfvendahl vid Riksantikvarieäm- betet. Luleå Arkitektur och byggnadshistoria Lulebygdens huvudort har varit Gamme lstad åtminstone sedan början av 1400-talet. Kung Gustav LI Adolf bekräftade platsens betydel- se genom att ge Luleå stadsrättigheter på denna plats 1621. Genom den betydande land- höjningen kom stadens läge snart att visa sig vara ogynnsamt. Därför flyttades Luleå 1649 till dess nuvarande läge där hamnplatsen var bällre och markförhållandena goda. Luleås tidiga historia kom au präglas av långsam tillväxt. Stadens s tällning som centralort och förvaltningsstad markerades när landshöv- dingen stationerades här fr.o.m. 1856 och när Luleå s tift inrättades 1904. Trästaden Luleå har härjats av flera stads- bränder, den senaste 1887. Efter denna brand blev det vanligare alt uppföra byggnader av sten. Stadens nya bebygge lse uppfördes i enlighet med den nya rutnätsplan, som stads- ingenjör 0. Fröman i Stockholm upprättat. Järnvägslinjemas dragning till Luleå har haft s tor betydelse för stadens utveckling. Järnvägsförbindelsen mot Gällivare tillkom 1887 och den mot söder var färdig 1894. Detta gav upphov till ökad ekonomisk s tyrka och e11 intensivare byggande i staden. Flera påkostade byggnader tillkom kring seke l- skiftet 1900. t.ex. stadens kyrka, S1adshote l- let, Riksbankens filial. fig ur7, samt sko l- och bankhus. Luleås bebyggelse har förnyats ko ntinu- erlig t under 1900-talet. Därför ger stadsmil- jön idag ett tämligen heterogent intryck med byggnader av olika åldrar och med olika formspråk. 33 Figur 7. Por1al av Orsasa11ds1e11Jr!tn 1902, Riks- banken i l11le!t. Fo10 R. Löfvendahl 1995. Byggnader och objekt Inventeringen omfattar? byggnader med 10 objekt i Luleå, tabell I I. Samlliga tillhör tiden efter l 900 och tigger inom stadens centrala delar. De är alla offentliga byggna- der av olika slag, Östra skolan från 190 I, Riksbankens filial från 1902, stadshotellet från 1903, Bankakliebolaget Stockholm - övre Norrlands bankhus, också det från 1903, Lantmäteribyggnaden från 1920-talet, Hamn- kontoret från 19 17 samt Frimurarlogen från 1930. Arkitekten Fredrik Olaus Lindström har varit helt eller delvis ansvarig för de tre förstnämnda byggnaderna. Naturstenen har använts i fasadpartier, portaler, lister och andra ornament, 7 objekt är profilerade, 3 oprofilerade. Byggnadssten och skador Alla de inventerade stentyperna - urberg, sandsten och kalksten - finns representerade i materialet. Det enda påträffade urbergsob- jektet finns på Riksbankens hus i form av granitkvadrar i bottenvåningens fasad. De tre sandstensobjekten i Luleå har klas- sificerats som Orsasandsten från Dalarna. Dessa objekt finns i fasaden till Bankhuset vid Storgatan och i portalen till Riksbankens byggnad, se figur 7. Kalkstenen representeras av öländsk kalk- sten i 2 objekt tillhörande Stadshotellet och Yxhultskalksten i 3 objekt tillhörande Östra skolan, Hamnkontoret och Frimurarlogen. Vid skadebedömningen har samtliga ob- jekt bedömts ha begränsade skador. Lnget av objekten har dock anseus ha skador av akut karaktär. Piteå Arkitektur och byggnadsbistoria Piteå erhöll stadräuigheter 162 1 och . taden låg då vid sockenkyrkan. I likhet med nera andra av norrlandskustens städer medförde landhöjningen att staden fick flyttas till en gynnsammare läge. Deua skedde 1666 efter del au staden drabbats av en ödeläggande stadsbrand året innan. Stadens verksamhet grundade sig ti ll en början på lappmarkshan- del och sjöfart. 1700-talet innebar en period av tämligen stortillväxt av Piteå. varvid kom- munikationerna i och kring staden förbäura- des. Under det finska kriget omkring 1809 drabbades staden och dess omgivningar av utarmning. Under resten av l 800-talet spela- de lrähanteringen en allt större roll i stadens näringsliv. I vissa områden finns äldre traditionella träbyggnader i två våningar. En stor del av stadsmiljön genomsyras dock av förändring- ar under 1900-talet. Tabell 11 . Byggnader och objekt med exteriör! exponerad och bearbetad natursten: frekvens och ålder. I000-1300 1300: I550 1550-I 650 I650-1750 1750- I860 1860-19 IO I9 JO- I940 S.;n Byggnader Oliekt 4 7 3 3 7 10 34 ---- • . . .-- ·~- Figur 8. Swdshorelle1 i Pil<'U Jiw, 1907 111l'd s1e11dewljer cl\" urhl'rg. riw1<11· \ 1i/.:1or i\s1rii111. Fo10 /;"rn -Le11a Wi /.:muler 1986. Pil('{i M11se11111. Byggnader och objekt I Piteå ing, r cndast det kombinerade stadshu- set och s1adsho1ellet i inventeringen. figur X. Det upp fördes 1907 efter ritningar av bygg- mästaren Viktor ström. Byggnaden har två objekt med natursten - kvadrar i bottenvå- ningen och Iister. tabell 12. Byggnadssten och skador Den påtri ifTadc rrntur~tencn :ir urberg och har vid inventeringen inte uppvisat några skador. Boden Arkitektur och byggnadshistoria Boden genomsyras i många avseenden av traktens militära betydelse och verk samhet. På platsen ligger sedan omkring 1810 sock- enkyrkan i Överluleå församling. Kyrkbyn behöll länge sin lantliga priigel med kyrkstu - gorna n:innast kyrkan. Under 1800-talet öka- de viilståndet successivt p.g.a. näringar så- som skeppsbyggeri och sågverksindustri. I och med att Malmbanan och orm stamba- nan anlades blev Boden en j iirnvägsknut av stor betydelse. Eftersom de nord Iigaste delarna av landet fick ökad ekonomisk betydelse genom malm- hanteringen och skogsavverkningen. fick Tabel l 12. Byggnader och objek1med exteriört exponerad och bearbetad na1urs1en: frekvens och ålder. I000- I100 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1X60 1860- 1910 1910- t9-W S:a Byggnader Oh\:k1 1 35 landsdelen även en starkare strategisk bety- delse. Detta medförde att man beslöt att upp- föra en fästning för Norrbottens försvar vid Boden. Under I900-talets första decennium uppfördes merparten av Bodens försvars- byggnader. Ortens betydande tillväxt med- förde att den fick stadsrättigheter 19 19. Bebyggelsen i Boden präglas idag av ef- terkrigstidens nybyggande samt de stora mi- I itärbyggnadema i stadens ytterområden. Byggnader och objekt Den enda byggnaden i Boden om ingår i inventeringen är det s.k. Kommendanthuset från 19 lO med en portal av natursten. figur 9. Byggnadssten och skador Kommendanthusets portal är av urberg och uppvisar inga påtagliga skador. Haparanda Arkitektur och byggnadshistoria Staden Torneå var under lång tid centralorten vid Torne älvs mynning i Bottenviken, men efter freden 1809. då Finland tillföll Ryss- land, behövde en ny ort byggas upp på älv- mynningens svenska sida. År 1842 fick Hap- aranda sina stadsrättigherer. Staden kom tid- vis au fungera som en port mel Ian öst och väst och därför har trafiken och kontakterna v ia Haparanda tidvis varit intensiva. Under I 910-ralet visade sig stad planen för Haparanda vara otillräcklig och därför anlitades mot decenniets slut stadsingenjö- ren i Göteborg, A lbert Lil ienberg. för att upprätta en utökad stadsplan. Den äldre stads- planens rutnätsplan komplenerades härige- nom med en för det tidiga I 900-talet modem stadsplan, som anpassade sig till topografins förutsättningar. Haparandas bebyggelse präglas av trähus i två våningar, men det finns även e11 få tal stenbyggnader, såsom sradshuset/stadshotel- let, järnvägsstationen och vattentornet. Byggnader och objekt Endast en byggnad med natursten i fasaden har påträffats i Haparanda. Det är det kombi- nerade stadsh u et och tadshotellet. som upp- fördes 1899- 1900 efter ritningar av arkitekt- firman Ullrich & Hallquisth i Stockholm, figur I 0. Detta byggnadsproj ekt hade före- gåtts av omfattande planer ing och nera för- dröjningar. Under planeringsskedet hade väl- kända arkitekter varit inblandade, såsom Jo- han Laurentz och Ernst Stenhammar. Byggnadssten och skador S 1adshuset/stadshotel let har portaler och I is-- ter av Yxhultskalksten från Närke som mot- svarar ett objekt och som har omfattande skador av akut karaktär. Figur 9. Portal fr<111 1910 ar urberg i Ko111111e11- da11thyggnade11 I 19. Bode11. Foto P. Morit: 1993. Norrhotte11s museum. 36 Figur /0. Stadshote!let i Hc1para11da med porti/.: (Il' Yxh11ltskalkste11. Byggt 1899-1900 efter ri111i11gc11· av Ullrich & Hallquisth. Foto R. Löf1•e11do!,/ /995. Norrbottens län - samman- ställning Byggnader och objekt Norrbottens län haren byggnadstradiLion där träet dominerar fullständigt fram till 1900- talets första hälft. Därför är byggnader av sten eller med detaljer av natursten mycket sparsamt fö rekommande. r länet har under inventeringen endast I Obyggnader med be- arbetad och exponerad natursten påträffats. De aktuella byggnaderna omfattar 14 objekt. tabell 13. Ett objekt kan vara av annan ålder än byggnaden och innehålla nera arkitekturde- taljer eller omvänt (se s. 12). 1 Norrbottens län är dock all a objekt samtida med byggna- derna. Samtliga byggnader och objekt härrör från 1900-talets första decennier. Bearbetad natursten omfa11ar både opro- fileracle stenar och profilerade utsmyckning- ar. Oprofilerad natursten förekommer van li- gen i fo rm av kvadrar i fasader och socklar medan de profilerade objekten vanligen ut- göres av ornamenterade lister, portaler och skulpturer. Av de objekt som inventerats i Norrbottens liin är 4 oprofilerade och I 0 profilerade. Flertalet profilerade objekt är portaler eller I ister. Tabell I3. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder. 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-(860 1860-(910 1210:1940 S.;n Byggnader 6 4 10 Ob'ekt 10 4 14 37 Byggnadssten Vid inventeringen har naturstensobjekten in- delats i tre huvudgrupper, urberg, kalksten och sandsten. Fyra objekt är av urberg, där graniten troligen dominerar. Sandsten finns i 3 objekt och kalksten i 7 objekt, tabe ll 14. Sand- och kalkstensobjekten har berg- artsbestämts geolog iskt. Sandsten som på- träffats vid inventeringen har i samtliga tre fall bestämts härrö ra från Orsa i Dalarna, figur Il. Den kalksten som förekommer i materialet är hämtad de ls från Yxhult i När- ke, 4 objekt, och de ls från Öland, 2 objekt, tabell 15. De olika bergartstypema kan ha använts i ol ika perioder. Eftersom antalet objekt är så få är det svårt att dra några slutsatser av detta material. Man kan dock konstatera au YxhultskaJksten och urberg är de enda bergarterna som finns i de yngre objekten, tabell 15. Skador De inventerade objektens skador har bedömts  översiktligt efter en tredelad skala. ses. 12.  Den översiktliga skadebedömningen visar  att 3 objekt var utan påtagl iga skador, I 0  objekt hade begränsade kador och att I ob- jekt var behäftat med omfattande skador som  dessutom bedömdes vara av akut karaktär,  tabe ll 16.  Skadefrekvens - bergart  De flesta urbergsobjekten har inte några på- tagliga skador. Orsasandstenens objekt lik- som de av öländsk kalksten har begränsade  skador. Endast Y xhultskalksten har både  omfattande och akuta skador, förekomman- de i ett enda o bjekt.  Tabell 14. Sandsten, kalksten och urberg fördelade på antal objekt. Bergan Antal .% Sandsten 3 21  Kalksten 7 50  Urberg 4 29  Summa 14 100  4 4 3 co c 2 <( 0 ...t -e 2Q  0 ,;  !(I ö ,., ~ ::i ;;:; .<= z 0 ~X ;;:; >- V) ;;:; ~ Figur 11 . Frekvens av olika sand- och kalkstens- typer fördelad på a111alet objekt . Tabell 15. Bergartstypernas förde ln ing i olika tidsperioder med antal förekommande objekt. Urberg och annan bergart prese Bcrgan nteras separ 1000-l~QQ at neder t i l3QQ- 1~:iQ tabellen. l:iS0-1650 1650-1750 l750-l86Q 1860-12 10 191 Q-194Q S:a Sst Orsa, Dr 3 3 Kst Öland 2 2 Kst Yxhultsomr, Nä 2 2 4 ~-------------- ----- ----------------------------------Urlx:rg 3 I 4 38 Tabe ll 16. Skadefrckvens och objek1en~ ålder. 1000- 1300 1300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750- 1860 1860- 1910 19 10- 19-10 S:a ~ 0. ej p,,iagl iga 2 -~ 21 I . begriinsadc 7 .1 I O 7 I 2 . omfauandc I I 7 Summa 10 -1 1-1 100 '"Aku1a ~kador I I 7 Skade_fi'ekl'ens - ålder Eftersom de inventerade objekten har nästan samma ålde r är det inte möjligt att dra några slutsatser vad gälle r förhå llandet mellan ska- dor och objektens å lder. Byggnader och objekt med akuta skador Av samtliga 10 byggnader i Norrbouens liin har 8 st. naturstensobjekt med någon fo m1 av skada. fi gur 12. Sju av dem ligge r i Luleå och en i Haparanda. I de övri ga städerna finns endast det mera motståndsk raftiga urbergs- mate rialet ibyggnaderna. Endast en byggnad. det kombinerade stadshuset och stadshote llet rn,n 1899- 1900 i Haparanda. har naturstens- detaljer med akuta skador. Land~bygd S1:1d • Byggnader med akuta skador D Alla byggnader med skador Figur 12. S/.:adl'_ji-ehens rl'la1ernd 1il/ h,·gg nader på lo11dshygde11 och i .1'/adshe/Jygiels<'. Pmce11111- ell fi>rde/11i11g a1· a11wle1 h,·ggnader i110111 rn1:jc• grupp. :w  Västerbottens län ROLF SIXTENSSO Material och metod Västerbottens län utgörs av landskapet Väs- terbotten, södra de len av landskapet Lapp- land, och två socknar från landskapet Ånger- manland. Denna geografiska indelning är av ungt datum. Uppdelningen i landskap har här liten e ller ingen förankring i några kulrur- mönster. Hos invånarna står namnet Väster- botten för hela länet. Av de tre s täderna, Umeå, Skellefteå och Lycksele är reside ns- .. - .. ' ' ' I  I  ... ' ..! .. ' l ,, .. , ... .. I,.' ' ' ' ' ' 0 50Km ... ., ' '  ... .... - - "'  ' ' .... o Slott och herrgårdar • Slott och herrgårdar med akuta skador o Kyrkor • Kyrkor med akuta skador <> Övriga byggnader + Övriga byggnader med akuta skador Figur/3. Byggnader medexteriört exponerad och bearbetad natursten på landsbygden i Västerboffens län. 40 staden Umeå äldst. g rundad 1621. Ske lle fteå grundades 1845 och Lycksele 1946. Inventeringen har genomförts genom en kombination av uppg ifter i invente ringar och direkt kännedom om byggnaderna. Det sis t- nämnda möjligt genom att det finns re lativt få hus med bearbetad natursten i länet. Byggna- der med bearbetad natursten har enbart på- träffats i två s täder, Skellefteå och Umeå, figur 13. På landsbygden har det inte byggts i sten med den ålderskategori vi här rö r oss med - bortsett från en de l kyrkor. Endast en kyrka har dock synligt naturstensmaterial, e figur 13. Slott och herrgårdar samt övriga byggnader på landsbygden är alltså inte aktu- ella i delta sammanhang. Inventeringen i Västerbotten har utförts under 1992 av Västerbottens museum genom Jannika Järnankaroch Rol f Sixtensson. Berg- artsbestämn ingen har gjorts av Benno Kathol, Geologiska institutionen. Stockholms Universitet. Kyrkor på landsbygden Byggnader och objekt Av länets ca 60 kyrkor på landsbygden har endast en noterats ha exteriör! exponerade och bearbetade naturstensdetalj er utöver sock- lar. Det är en udda företeelse - dels är det en träkyrka, dels ligger den i utpräglad gles- bygd, Gargnäs i Sorsele församling, och dess- utom är det inte huvudkyrkan utan kyrkan i en kapell församling. Gargnäs kyrka är byggd 19 11 och är ritad av Gustav Ameen. Naturste- nen är koncentrerad till ett förrum med por- talomfattning. Byggnadssten och skador Portalomfattningen är utan profi lering och utförd i granit (urberg). Den har inga synliga skador. Skellefteå Arkitektur och byggnadshistoria Staden grundades 1845. Med sitt läge vid Skellefteälven och med en omgivning av stora jordbruksbygder blev Ske I lefteå en vik- tig handelsplats. Landskommunen har sitt kyrkliga centrum ell stycke uppströms stads- kärnan och där dominerar den år 1800 i nyklassicistisk stil helt förändrade medel- tidskyrkan. I kyrkans närhet finns den gamla kyrkstaden kvar. Den första stads planen för Ske I lefteå upp- rättades J844. Bebyggelsen från 1800-talet är nästan genomgående trähus som förutom i socklar saknar bearbetad natursten. De cen- trala delarna har förnyats i stor utsträckning under I 900-talets senare häl ft men fort faran- de finns vissa stadspartier med ur prunglig träbebyggelse kvar. Byggnader och objekt Bara 2 byggnader med natursten i 2 objekt har påträffats. Den ena är stadskyrkan från 1927, ritad av Knut Nordensköld och den andra är elt affärs- och bostadshus från 1915. På kyrkan finns en portal med skulptur, figur 14, och på affärshuset en portal och kolonner. Både byggnaderna och objekten tillhör såle- des perioden 1910-1940. Byggnadssten och skador Stadskyrkans portal är av urberg och af färs- husets portal är av ej identifierad marmor (som inte bergarrsbestämts av geolog). Inga påtagliga skador har noterats på de två natur- stensobjekten. Figur 14. Skellefteti stadskyrka med portal och skulpturer c11• srcm granit från 1927. ritcul av Knm Nordensköld.FotoS.Zachrisson 1973. Väs- terbo((ens museum. 4 1 Fi1:11r 15. Gamla Riksbanken i Umeå, detalj m • porralomfa1111ing av Y.rh11/tskalkste11. Riksha11ke11 är byggd / 900 efter ritningar a,• F 0. Lindström. Foto S. We11ge/i11 /989, Västerho11e11s museum. Umeå Arkitektur och byggnadshistoria Umeås kyrkplats och huvudort före 1600- talet låg i det nuvarande området Backen, som ligger ca 5 km väster om stadens cen- trum. Här finns den medeltida kyrkan från 1500-talets början och här gjorde biskopen ett besök 1324. Den nuvarande s taden fi ck sina rättigheter av Gustav II Adolf 1622. Den fö rlades längre nedströms där seglationsmöj- ligheterna var bättre. Pl anen som lades till grund för byggandet var ett rutnät av fö rtiden gängse typ. Den bebyggelse som väx te fram var låga träbyggnader av i allmänhet liknande typer som allmogens traditionella. Tätheten, de brännbara take n m.m. gjorde att den brand som uppstod i juni 1988 ödelade strängt taget hela stadskärnan. Efter branden anställdes stadens förste s tadsarkitekt, Fredrik Olaus Lindström, som gjorde en ny stadsplan och som även ritade många viktigare byggnader. Även den nya s tadsplanen var en rutnätsplan. En indelning med fyra trädplanterade espla- nader gjordes för att öka brandsäkerheten. Hu vudparten av den nya bebyggelsen som växte upp efter branden blev fortfarande trä- hus, timrade byggnader med fasader i pane l- arkitektur, ofta renässansinspirerad och med detaljer som efterbildade stenhusens. Några stenhus byggdes också, t.ex . rådhuset, kyr- kan, bankerna och enstaka affärshus, figur 15. Järnvägen kom till Umeå 1896. Under 1900-talets fö rsta årtionden växte staden re- lativt långsamt och fram till 1950-ta let var bebyggelsen i allmänhet småskalig och ho- mogen. Som i många andra städer genomför- des s tora totalsaneringar under 1960- och 1970-talen. Sedan universitet tillkom 1956 har staden växt i snabb takt. Byggnader och objekt Invente ringen omfa11 ar 16 byggnade r med 34 objekt i Umeå, tabell 17. A lla har tillkommit e fter stadsbranden, alltså 1890 och framåt, och de tlesta ligger i det som nu kallas cen- trum - fyrkanten. Objekten är främst portaler och fönste romfattningar. Något mer än hälf- ten är pro filerade, tabell 18. 42 Tabell 19. Sandsten, kalksten och urberg; frekvens och objektens ålder. .!lli&ll!1 tOOQ-I JOO Q00- I550 1550-1650 1650- 1750 I 750- I 8fl,Q 1860-1910 1910-1940 ~ .'le Sandsten Kalksten Urberg Summa 3 6 6 15 4 15 19 3 10 2 1 34 9 29 62 100 Tabell 20. Sand- och kalkstenstyper, frekvens och objektens ålder (Go=Gotland, Nä= Närke). I 000- 1300 IJ00-I550 1550-1650 IGS0-I 750 1750- 1860 1860-1910 1910-1940 Sandstenar Gotländsk, Go 3 ~ 3 .%. 23 Kalkstenar Mannor Kolmårds Yxhultsomr, Nä Östemötland Summa 6 9 I 2 I 4 I 8 8 62 I 8 13 100 Tabell 21. Skadefrekvens och objektens å lder. I 000- J300 I JOQ- 1550 J550- I QSQ 1650- I 750 1750-1860 1860-19 10 1910-1940 ~ .%. 0, ej påtagliga I . begri1nsadc 2. omfattande Summa ...Akuta skador 9 2 4 15 4 16 3 19 25 74  5 15  4 12  34 100  4 I 2  43 Tabell 17. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten: frekvens och å lder. 1000- 1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750- 1860 1860-1910 1910-1940 S;,a Byggnader 7 9 16 Ob.ckt 15 19 34 Tabell 18. Profilerade och oprofi lerade objekt; frekvens och å lder. Ql)jtl! 1000- 1300 IJ00- I550 1550- l (i50 1650-1750 1750- 1860 1860- 19 10 19 10- 1940 ~ .%. Profilerade 9 9 18 53 Qprofilerade 6 10 16 47 Summa 15 19 34 100 Byggnadssten Det är främst kalksten och urberg som har nyttjats, tabell 19. Ka lkstenen är från Yx- hultsområdet i Närke och den finns i 8 objekt medan Kolmårdsmarmor och kalksten från Östergötland finns i vardera 1 objekt, tabell 20. Samtliga 3 sandstensobjekt är gotländsk sandsten. Skador De flesta objekt saknar påtagliga skador, ta- bell 2 1. Begränsade skador finns på 5 objekt och omfattande på 4 objekt. Endast 4 objekt har akuta skador. Gotländsk sandsten och Yxhultskalksten är de stentyper som har akuta skador, tabe ll 22. De flesta urbergsdetaljer uppvisar inga skador. Tabell 22. Skadefrekvens av bergartstyper fördelad på antaJ objekt med akuta e lle r inga påtagliga skador (Go=Gotland. Nä= Närke). Akuta skador Sandstenar GotHindsk. Go I lngi! 12a1;1glig;i skador 2 (Totalt) 3 K illkst~nac M armor KolmArds Y xhultsomr, N ä Östergötland 3 I 2 I I 8 l Urber" Summa 4 19 25 21 34 Tabell 23. Pro filerade och opro filerade objekt med akuta skador; fre kven och å lder (jämför tabell I9). I000-1300 1300- 1550 1550-1650 I650-1750 1750-1860 1860- I 91 O 1910- I940 Profi lcraclc 3 3 Oorofileradc Summa 4 4 Tabell 24. Byggnader med akuta skador (jämför tabell 18). 1000-1300 1300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750-1860 1860-19 10 1910-1940 S.;n ~ B g mader 2 2 13 De akuta skadorna finns främst i de profi- lerade objekten, tabell 23, och är fördelade på två byggnader från 1800-talets slut, tabell 24. l tre byggnader har konservering redan gjorts, nämligen RådhuseL - portik av got- ländsk sandsten ( 1991 ). Gamla Riksbanken - portal av Yxhultskalksten ( L99 I ), se figur 15, samt Handelsbanken ( 1995). Vid Rådhuset har också komplettering/utlagning utförts. Västerbottens län - samman­ ställning Byggnader och objekt Två förhållanden blir särskilt tydliga vid den överblick som denna inventering gett anled- ning ti ll : att länets bebyggelse före 1940 domineras av trähus och att bebyggelsen av bearbetad sten är relativt ung. De byggnader som noterats i denna inventering är från tiden efter 1890. l inventeringen ingår totalt 19 byggnader med 37 objekt, tabell 25. Endast en byggnad med ett objekt finns på landsbygd - övriga Iigger i städerna. Den procentuella fördel- ningen mellan byggnader och objekt över- ensstämmer, figur 16. Över 50% ti Ilhör 1900- Tabell 25. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekven och ålder. 1000-1300 1300- 1550 1550- 1650 1650-1 750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 s.;,a Byggnader 7 12 19 Ob"ckt 15 22 37 44 60°0 Byggnader 11 50% -10% JO% 20% 10% 0% +--------11-------+------+-------+------+ 1000- 1300 I 300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750-1860 1~60-1910 1910-19-10 • Stad byggn D Landsbygd byggn 60% Objekt 21 50% 40% 30% 20% 10% o•. +-------+------+------t-------+-----+ 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650- 1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 • Stad obj D Landsbygd obj Figur I 6. Bygg11ader och objekt - 1,,·oce11111elff6rdef11i11g 111e/fa11 fa11dshygd och stad. heräknadpå det wwfa a111afe1 t,ygg,wd<'r respek1i1•e ohjekt. 45 11 11 1000-1.300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 • Prof obj D Oprofobj Figur 17. Profilerade• ocft oprofilerude vhjek1 - f)J'oce1111u!II fijrde/11i11g i perioda. beräknad pci del 101ala m11ale1 objek1. 1ale1s första ånionden. Umeå stad har det mesta av den natursten som påtriiffats. 16 byggnader och 34 objekt. Något fler objekt är profilerade. 20 st.. medan 17 är oprofileracle. De iildsta objekten visar en liten övervikt av profilerade objek t procentuellt sett. figur 17. De profilerade objekten är främst portaler. 8 X Byggnadssten Den vanligast förekommande bergarten är 7 urberg som finns i 23 objek t, dvs. 62% av samtliga na1urstensobjek1. Därnäst kommer (\ kalksten med I I objekt och sandsten med 3 objekt, tabell 26. 5 Av kalk- och sandstenar har 5 olika typer påtriiffats, figur 18. Yxhultskalksten från När- «i ke dominerar med 8 objek1. Övriga kalkstc- < =4  nar är kalksten Östergötland. Kolmårdsmar- moroch annan. ej bestämd marn1or. al la dock 3  förekommande i enstaka objekt. Gotländsk  sandsten finns i 3 objekt, alla i Umeå stad.  Denna stentyp har endast använts i de äldsta 2  objekten från perioden 1860- 1910 tillsam- mans med Yxhultskalksten. tabell 27.  0 Tabell 26. Sandsten. kalksten och urberg fördelade på antal objekt. Bcrgan Antal :&. Sandsten J 8 Kalksten 11 JO Urbere 23 62 Figw· 18. Frehens m· olika sand- ocft kalks1e11s- Summa 37 100 1ypc•r }t>rdelad på a1110/e1 ohjek1. 46 Tabell 27. Bergartslypernas fördelning i olika tidsperioder med antal förekommande objekt. Urberg och annan bergart presenteras separat nederst i tabellen. Bergart 1000-1300 I J00-1550 1550-1650 I65Q- l75Q 1750-1860 1860-1210 121Q:l240 S;.i\ Sst Gotländsk. Go 3 3 Kst Yxhultsomr. Nä 6 2 8 Mam1or annan I I Mannor Kolmårds I I Kst Östergötland I I ~--------------------- --------------------------------Urberg 6 17 23 Skador Av de 37 objekten har 28 st. inga påtagliga skador, medan 5 st. har begrän ade skador och 4 st. om fattande skador. Akuta skador har endast iakttagits på 4 objekt, tabell 28. Det är al ltså inte mer än 1/4 av objekten som är skadade.  Skadeji·ekvens - bergart Figur 19 visar den procentuella fördelningen av akuta och inga påtagliga skador på olika bergarter. Eftersom det endast finns 3 sand- stensobjekt kan dessa inte användas som jäm- förelse. Av de 11 kalkstensobjekten har 3  akuta skador. ca 25%. Objekten av urberg har  varit mycket beständiga, ca 90% saknar på- tagliga skador. De akut skadade kalkstensob- jekten är alla av Yxhultskalksten.  Skadefrekvens - ålder Inga objekt från den yngsta perioden, 1910- 1940, har några akuta skador, figur 20. De akut skadade objekten tillhör alla perioden 1860-1910. Tabell 28. Skadef'rekvens och objektens ålder. 1000-1300 1300- 1550 1550-1650 !650-I75Q 1750-1860 1860-1210 1910-1240 S:a % 0, ej påtagliga 9 I 9 28 76 I , begr'.insade 2 3 5 14 2. omfauande 4 4 11 Summa 15 22 37 100 -Akuta skador 4 4 - -, I 100% 21 90% 80% 270%  60%  50% 5  40%  30%  20%  10%  0% Sandsten Kalksten Urberg •Akutaskador D Inga påtagliga skador Figur 19. Bergartemas skadefrekvens. Proce11t11e/l förcle/11i11r: av akuta och inga påtagliga skador på sandsten, kalksten och urberg. Anwlet objekt inom varje bergarr redovisat. 47 1990% 80% 70% 9 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0%  1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1 860 1860-1910 1910-1940  •Akuta skador D Inga påtagliga skador Figur 20. Skadefrekvens i förhållande till objektens ålde,: Procentuell fördelning av akuta och inge, påragliga skador inom w,rje period_ Anwlet objekt inom va,je period redol"isat. Skadefrekvens - stad/landsbygd  Strängt taget he la materialet är beläget i s tads- 40%  miljö, varfö r inte j ämfö re lser me llan stad och 6  landsbygd kan göras.  30% 20% 2 10%  0% .___ _____ ....,_  Landsbygd Siad • Byggnader med akuta skador D Alla byggnader med skador Figur 21. Skadefrekl-ens relaterad till byggnader pci landsbygden och i stadsbebyggelse. Procentu- ell fördelning a,• a111alet byggnader inom vcnje grupp. Byggnader och objekt med akuta skador De o bjekt, som är svårast an e rsätta och som i allmänhet är unika. är de mera bearbetade  objekten, de s.k. profilerade. Av de 4 akut skadade objekte n är 3 profilerade, tabell 29 .  Totalt har 6 byggnader. alla i Umeå. någon fo rm av skada. Dessa utgör ca 35% av samt- liga byggnader med exteriö rt exponerad och bearbetad natursten i Västerbottens län. fig ur 2 I . Endast 2 byggnader harobjekt med akuta skador, båda i Umeå: Hande lsbanken och entren till regementsområdet (Handelsban- ken är dock åtgärdad. 1995). Tabell 29. Profi lerade och oprofilerade objekt med akuta skador; frekvens och ålder Uämfö r tabell 25). Objekt 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860- 1910 1910- 1940 ~ Profilerade 3 3 Oorofiler.idc Summa 4 4 48 I I I ' ,, I I l,I I ' ... \ \ ' ' ' ' \ I I ' I I I , - - I \ I ,, 0 50Km ''.\ . " - .... - - J D Slott och herrgårdar • Slott och herrgårdar med akuta skador o Kyrkor • Kyrkor med akuta skador 0 Övriga byggnader + Övriga byggnader med akuta skador Figur 22. By,::1-:11ader 111ed e.rteriörr exponerad och bearbetad 11m11r.we11 p(i /a11dshygde11 i Jii1111/a11ds län. Jämtlands län  BJÖRN O LOFSS0N Material och metod Landskapen Jämtland och Härjedalen bildar tillsammans Jämtlands län . Dessutom ingår två socknar i Hälsing land. Övervägande de- len av byggnaderna som invente rats finns inom länets enda stad, Östersund. Lands- bygden har mycket få exempel på bearbetad natursten, figur 22. Urvalet av byggnaderharutgått från bygg- nadsinventeringar och fotoarkiv i Jämtlands läns museum samt från översiktsverk röran- de Östersunds bebyggelsehistoria. Arkivali - ska källor har ej behandlats. Invente ringen i Jämtlands län har gjorts av Björn Olofsson, Jämtlands läns museum och den geologiska bergartsbestämningen har utförts av Benno Kathol , Geolog iska institu- tionen vid Stockholms universitet. 49 Fig11r 23. Br11nj10 kyrka medf ristående medeltida rom uppfört av lokal kalksten liksom kyrkans västpo rtal från 1895. Foto S. Ros 1979. Jii1111/and.1· läns 11111seu111. Kyrkor på landsbygden Arkitektur och byggnadshistoria I Jämtlands li-in finns idag ca 80 stenkyrkor från perioden 11 00- 1940. Trots att Jämtland är ett skogrikt landskap finns det inte många belägg för medeltida träkyrkor. Däremot har trä använts i stenkyrkornas sakristior och vapenhus. Stenkyrkorna byggdes vanligen av marksten och är ofta put sade. De senare kyrkorna byggdes dock ofta som timmerkyr- kor även om stenkyrkor förekommer. Dessa fick dock säl Ian utsmyckningar av natursten. Vid inventeringen har endast en ky rka påträf- fats med bearbetad. exponerad natursten, Brunflo kyrka och kasta!, figur 23. Det är knappast någon slump att just Brunflo kyrka har denna särställning då den ligger i närhe- ten av bygdens stenbrott. Byggnader och objekt Brunflo kyrka har 4 obj ekt från olika perio- der, tabell 30. Den fristående kasta len, som är uppförd av synliga tuktade och delv is kva- Tabell 30. Byggnader och objekl med cxteriört exponerad och bearbetad natursten: frekvens och ålder. I 000-1300 1'.\(l0- 1550 1550-1650 1650- 1750 1750- 1860 1860- 19 10 19 10-1940 S,;J! Byggnader I I Ob'ekt 2 4 50 >( (I) "' Sandsten 2 3 :.:  Kalksten 55 73  Urbera 18 24 Figur 28. Frekvens Övriga byggnader + Övriga byggnader med akuta skador Fi,~ 111·33. Byggnader ml'd e.rteriiirt exponcrml och lwurhetad 11at1irste11 på la11dshygd,•11 i \'iistN11orrlwuls lii11. 60 Figur 34. Holms kyrka frtin 1904 ritad a,,Gustaf Hermansson. Lister.fönsteromfattningar 111.111 . är u(förda a1•kalksten, troligen Borghamnskalksten. Foto Il . Ek 1993. Uinsmuseet \lästemorrland. Kyrkor på landsbygden Arkitektur och byggnadsbistoria I Västernorrlands län finns 111 kyrkor (inklu- sive stadskyrkor och kapell) . De flesta kyr- korna är uppförda under perioden 1760- 1860, ca 34 Sl. Från medeltiden återstår idag om- kring 18 kyrkobyggnader och från perioden 1520- l 760endast 3 kyrkor. Omkr ing 14 kyr- kor är byggda efter 1860. De flesta kyrkorna på landsbygden är vanligtvis uppförda av putsad sten. Holms kyrka i Medelpad är den enda kyrkan på landsbygden där vi har funnit exteriört exponerad natursten, figur 34. K yr- kan uppfördes i nygotisk stil år 1904 efter ri tning av Gustaf Hermansson. Holms kyrka har stora likheter med Sundsvalls Gustav Adol fskyrka från 189 1- 94, men den är be- tyd ligt mindre. Holms kyrka består av väst- torn, rektangulärt långhus med lägre rakslu- tel kor mellan två tillbyggnader som inrym- mer sakristia respektive arki vrum. Väggarna är byggda av regel och putsade i ljus brungul färg. Fasaden har en rik dekor i huvudsak av utsparat tegel. Byggnader och objekt Naturslensdetaljerna på den enda landsbygds- kyrkan i inventeringen, Holms kyrka, omfat- tar 4 naturstensobjekt. tabell 45. Två av dessa är profilerade detaljer som utgörs av lister, fönsterbänkar och ornament. De oprofi lerade detaljerna består av sockel och en inskrifts- tavla. Byggnadssten och skador Sockeln är av urberg, dvs. granit. Övriga detaljer är av kalksten,som inte med säkerhet kunnat bestämmas men är trol igen från Borg- hamnsområde1 i Östergötl and. Sockeln i granit och inskriftstavlan har inte några påtagliga skador. Ornamentet i kalksten över portalen har endast begränsade skador. Övriga ornament. lister, fön lerbän- kar och andra deraljer i kalksten har emeller- tid akuta och omfanande skador. Sundsvall Arkitektur och byggnadshistoria Sundsvall anlades vid Selångersån där den nord-syd liga Norrstigen mötte handels- och pilgrimsvägen mot Trondheim. r Kungsnäs låg Kungsgården. Stadsprivilegier urfärda- des 1624. Staden fick en traditionell senme- deltida stadsplan med strandgator som löpte parallellt med strandens svängda linje och gränder som delade upp kvarteren. Efter be- slut 1648 flyttades staden österut rill dess nuvarande läge, vilket bl.a. hörde ihop med Selångersåns uppgrundning. Uppbyggandet av staden som i ston sett var klar 1650 gjordes efter en stadsplan av Tabell 45. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten: frekvens och ålder. HlOO- 1300 1300-1550 1550- I650 1650-1750 1750-1860 1860-19 fO 12 IQ-1940 .s__;_;i_ Byggnader Ob'ck1 4 4 61 Nicodemus Tessin den äldre. Planen hade gemensamma drag för med flera av de nyan- lagda städema efter Norrlandskusten. Rut- nätsplanen innehöll nio byggnadskvarter va- rav åtta är lika stora med J6 tomter och ett med endast 8 tomter. Den nya tomten för kyrkan utstakades 1651 och låg ungefär där Stadshuset nu ligger. Under 1700-talet växte kvartersrader med stadsbebyggelsen ut väs- ter om rutnätsstaden. År 1803 inträffade en större brand, men staden byggdes upp på nytt. På l830-talet planerades Norrmalm be- stående av en rad jämna kvarter norr om ån. Från 1860 utvecklades staden dramatiskt genom ångsågsindustrins expansion. Om- kring Sundsvall anlades ett 40-tal sågverk. Sundsvall blev centrum i ett stort industridi- strikt. Folkmängden ökade från 4 432 invå- nare år 1860 till 11 085 år I888. Den småska- liga trähusbebyggelsen ersattes i allt högre grad med flervåningshus och i någon mån stenhus. Stora institutionsbyggnader som stadshus, läroverk och banker byggdes. År 1878 fastställdes en stadsplan med flera es- planadstråk och utbyggnader mot söder. Ar- betar- och hantverkarförstaden Stenhamma- ren anlades på avstånd från staden. Sundsvall brann den 25 juni 1888. Hela staden söder om Selångersån brandhärjades. Staden byggdes upp i huvudsak med samma oatubredder och kvartersindelningar som ti-o digare, men den fick stenhus i minst tre vå- ningaroch tidstypiska breda esplanader. Stor- torget och Vängåvan slogs ihop till en stor torgbilclning. Den breda esplanaden lades ut tvärs igenom staden och torget. Ingen annan- stans i landet finns en hel stadskärna med så enhetlig stenstadsbebyggelse uppförd under så kort tid. l stort sett hela centrala staden återuppbyggdes under 1890-talets första hälft. Detta område kallas numera Stenstaden. Fle- ra av landets ledande arkitekter var engagera- de. Stenstaden fick en enhetlig, storstads- mässig gestaltning, präglad av 1890-talets arkitekturideal, figur 35. De enskilda bygg- naderna är av mycket hög arkitektonisk och hantverksmässig kvalitet såväl utvändigt som invändigt. Stenstaden har också i stor ut- sträckning bevarats intakt. Ett 20-tal byggna- der från t890-talet har dock rivits. Karaktä- ristiskt för stenstaden är även trädplante- ringarna längs gatorna och parkerna. Typiskt för det sena 1800-talets stadsbyggande är de monumentala offentliga byggnaderna som gärna placerades i stråk av parker. En bra exempel på denna typ av område är kvarteren Figur 35. Portal av Yxhultskalksten i bostadshus från J892 vid Storgatan i Sw!dsva/1. Arkitekt Gustaf Herma11sso11. Foto H. Ek 1993, länsmu- seet Västemorrland. i väster vid SkolhusaJlen med kyrka och skolor. Hamnverksamheten har varit av avgöran- de betydelse för Sundsvalls uppkomst och utveckling och är ett mycket viktigt karak- tärsdrag. Ångsågsepokens expansion från 1800-talets mitt var grunden för stadens blomstring och utformning. Hamnmiijön med de storslagna hamnmagasinen i sten, tullhus, kajer och båtar ligger i direkt anslutning till stadsområdet. Järnvägen hade sin äldsta sträckning genom hamnområdet och detäldsta stationshuset finns bevarat. 62 ::::::::--_ D 100 Figur 36. S1111d.1Ttdl. Byggnader med ex1erii,r1 cxp(merad och /Jem·h<'lad 11a111rs1,•11 markerade med cirklar. Fyllda cirklar m·s,•r hygg11ada 111ed ak111a skador. Tabell 46. Byggnader och objl!kt med cx1criört exponerad och hcarbcwd natursten: frekvens och ålder. I (J{XI- U OO U00- 1550 I 5511 -1650 I650- I 7'i0 1750 -1860 1860- 19 IO 19 I0- 19-tO 5.;.;} Byggnader 21 2-l Oh't.:l..1 72 77 Tabell 47. Profilerade och oprofilerade objekt : frekvens och ålder. Obj,;k1 1000- 1300 1300- 1550 1550-1650 Profi lcradc  Oorolilcradc  Su111111,1  Byggnader och objekt Sammanlagt omfattar inventeringen 24 bygg- nader med exponerad natursten, tabe ll 46. Byggnaderna I igger inom Stenstaden. sär- skilt utmed Storgatan och Esplanaden. fi gur 36. I viistra delen ligger Gustav Adolfskyr- kan . de båda skolorna Flickskolan och Gus- tav Adolfsskolan. Samt I iga byggnader Hr al la uppfö rda efte r stadsbranden 1888. De flesta iir byggda i början av 1890-talet. Endast 3 byggnader av de inventerade iir uppförda efter 19 10. Det största }ltltalet byggnader i Stenstaden lir dock putsade och saknar exponerad natursten i fasaderna. De inventerade byggnaderna omfatt ar 77 objekt. som alla lir samtida med byggnaderna. Största delen av objekten består av profilera- 1650- 1750 1750-1820 lll60-19 IO 1910-1940 S:a ~ 46 3 49 64 26 2 28 36 72 5 77 100 de detaljer. 64'½-. tabe ll 47 . De flesta tillhör portaler. men här finns även li ster. vånings- band. fönsteromfattningar, balkonger. orna- ment, kolonner och pelare med kapitäl. En del socklar e ller bottenvåningar består av natursten i kvaderform. dvs. oprofi lerade objekt. Byggnadssten Över hiilften av alla objekt . 57%, är av kalk- sten, tabell 48. Urberg. sannolikt mest granit. förekommer i 29% av stendetaljerna. Sand- sten är däremot inte så vanligt förekomman- de och finns endast i 14% av samtliga objekt. Totalt har 5 olika kalkstcnar identifierats. tabell 49. De llesta kalkstenar kommer från 63 Tabell 49. Sand- och kalkstenstypcr. frekvens och objektens ålder (Dr=Dalarna, Go=Gotland. Nä=Närke . fä=fämt land. Sk=Skånc). I000-1300 IJ00-1~50 l55Q-1650 !650-1750 IZ50-1860 l860- l9IQ l21Q-194Q ~ ~ Si,1111~1~11;1r GotWndsk. Go 7 7 13 Orsa. Dr 3 3 5 V:iucm I I 2 ~i1!~~u:11;1r Brunflo. Jli I I 2 Gotland 4 4 7 lgnabcrga. Sk I I 2 Mam1or Kolm5rd~ I I 2 Yxhuhsomr. u 32 I 33 60 Obcst:imd 4 4 7 Summa 52 3 55 100 Tabell 50. Skadcfrckvens och objektens ålder. 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-IZSQ IZ50-186Q 1860-1210 1910-1940 S,;,i ~ 0. ej p5tagliga 18 4 22 29 I . bcgf.insadc 34 34 44 2. omfauandc 20 21 27 Summa 72 5 77 100 Akuta skador 15 15 19 Tabell 48. Sandsten. kalksten och urberg: frekvens och objektens ålder. ~ 1000-IJOO 1300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 l91Q-1940 S,;,i ~ Sandsten K:ilkstcn Urbcrn Summa 11 41 20 72 3 2 5 11 44 22 77 14 57 29 100 Yxhu ltsområdct i Närke (60%). Kalksten kommer även ifrån Brunflo i Jämtland. Gotland. lgnaberga i Skåne och som marmor från Kolmården. När det gäller sandsten här- stammar den främst från Gotland men även i enstaka fall från Orsa i Dalarna och Yättern- området. Endast Brunflokalksten, Kolmårds- marmor och Y xhultskalksten finns i de yngs- ta objekten från perioden 19 10- 1940. Skador Nära tre fjärdedelar av alla objekt har någon fonn av skada. tabell 50. De flesta har be- gränsade skador. 34 objekt (44%). medan 2 1  objekt (27%) har omfattande skador. Akuta  skador har konstaterats på 15 objekt, dvs.  19% av samtliga objekt. Alla objekt med  akuta skador kan dateras t i Il 1890 - 19 I 0.  Sju objekt med akuta skador utgörs av kalksten från Yxhultsornrådet i Närke. tabell 51. Fyra objekt med akuta skador är sandsten från Gotland. I övrigt finns enstaka objekt med akuta skador på gotländsk kalksten, lg- nabergakalksten samt en obestämd kalkstens- typ. Urbergsrnaterialet har klarat sig bäst, 18 av 22 objekt saknar påtagliga skador. Akuta skador finns endast på mer bearbetat natur- stensrnaterial. dvs. profilerade detaljer. inte på socklar e ller andra oprofilerade objekt. De naturstensdetaljer som har akuta ska- dor finns på 11 byggnader, varav 4 är bygg- nadsminnen. tabell 52. De ligger alla i centra- la Sundsval l. se figur 36.  64 Tabell 51. Skadefrekvens av bergartstyper fördelad pä antal objekt med akuta e ller inga påtagliga skador(Dr-=Dalama. Go=Gotland. Nä=Närke, Jä=Jämtland, Sk=Skäne). Akuta skagor Sandst!,ln;ir Gotländsk. Go 4 Orsa. Dr Vättern Inga nä1ag liga skagor [[Q!ill!} 7 3 1 Kalkst1,nar Bnmflo. Jii Gotland lgnabcrga. Sk Mannor Kolmårds Yxhultsomr. Nä Obestämd 1 I 7 2 I I 1 1 I 4 I I 33 4 Urbern Summa 15 18 22 22 77 Tabell 52. Byggnader med akuta skador (jämför tabe ll 46). 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 u ~ B gnader 11 11 46 putsade byggnader finns ett stort antal panel-Örnsköldsvik Arkitektur och byggnadshistoria Örnsköldsv ik anlades på etl tidigare obe- byggt näs i Lungångersfjärden. 1 den första stadsplanen från 1842 har staden en huvud- gata, Storgatan, ett torg och flera tvärgator. Flera byggnader från denna tid finns bevara- de. Å r 1885 fastställdes en stadsplan som i stort sett bibehöll den gamla köpingen oför- ändrad. Planläggningen är ett exempel på det förhärskande rektangulära stadsplaneidealet med raka, breda gator och esplander. Ham- nen hade redan från början stor betydelse. När järnvägen kom 1892 minskade passage- rartrafiken med båt. Hamnen användes dock i fortsättningen för godstrafik. År 1894 fick köpingen stadsprivilegier, vilket blev inledningen till en expansiv tid . Under de närmaste decennierna tillkom de flesta av stadens stenbyggnader. Hernösands Enskilda Bank lät 1897- 1899 uppföra en pampig bankbyggnad vid Stora Torget. Un- der perioden 1890-19 12 tillkom de flesta av stadens stenbyggnader av vi lka många än idag finns bevarade. Den övervägande delen av byggnaderna är putsade, endast några har exponerad natursten i fasaderna. Förutom klädda byggnader i staden. Örnsköldsviks kyrka stod färdig 1910 och byggdes efter ritningar av G. Ameen från Stockholm. Vid Nytorget uppfördes Rådhuset som stod fär- digt 1909. Arkitekt var Gustaf Hennansson och han gav den lilla byggnaden en monu- mental urfomming. Rådhuset fungerade som förvaltningsbyggnad fram till 1964, då man nyttade in i stadshuset. I Torgparkens fond uppfördes 1908-1909 en samskola efter rit- ningar av arkitekten Thurdin. Den tjänstgjor- de senare som Örnsköldsviks första gymna- sium. Därefter blev den Teknisk skola och idag används byggnaden som museum. Byggnader och objekt I Örnsköldsvik finns endast två byggnader med exteriört exponerad och bearbetad na- tursten, tabell 53. Båda ligger i centrum av staden. Den ena är Rådhuset uppfört 1909 och den andra är samskolan från 1904-05, nu använd som museum. De är alltså från sam- ma tidsperi od. Byggnaderna omfattar till- sammans 6 objekt från amma tidsperiod. Hälften består av profi lerade detaljer och hälften av oprofilerade, dvs. socklar och fa- sadsten i bottenvåningarna. 65 Tabell 53. Byggnader och objekt med extcriört exponerad och bearbetad natursten: frekvens och ålder. I000- I300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750- I860 1860- I 9 I 0 I9 I 0- I940 S;.i.\ 2 2 6 6 8 yggnadssten och skador Fyra av objekten utgörs av kalksten, medan två består av urberg dvs. granit. Kalkstenen kommer från Yxhuhsområdet i Närke. Hälften av objekten har begränsade ska- dor. Endast ett objekt ti llhörande det f.d. rådhuset har akuta skador, en portal av profi- lerad Y xhultskalksten. Härnösand Arkitektur och byggnadshistoria Staden grundades år 1585 på kungl ig befäll- n i ng och förlades till den obebyggda strand- remsan nordväst om den medeltida mark- nadsplatsen Korsmässudden. Bebyggelsen grupperade sig utefter si ingrande gator paral- lella med stranden och korsades av smala tvärgränder. Betydande delar av denna ur- sprungliga planstruktur finns ännu bevarad. Av nuvarande bebyggelse märks främst de sammanhängande miJjöerna Norrstaden och Östanbäcken med småskalig bebyggelse från 1800-talet. Flera bränder drabbade staden i början av 1700-talet, men den värsta katastrofen inträf- fade 172 1 då ryssarna vid härjningstågen utefter den svenska kusten brände ner hela staden. När den byggdes upp igen följde man den gamla formen där kontakten med vattnet var det väsentliga. Vid mitten av 1700-talet hade staden återfått sin gamla storlek. Redan 1768 fanns inte några tomter att b~?ygga, utan srnden var tvungen att utvidgas. An idag präglas staden av rutnätsplanen från 1700- talet. Bland enskilda byggnader kan nämnas domkyrkan (av L. Hawerman år 1846). det nyk lassicistiska landshövdingeresidenset (av 0. Tempelman 1785), gymnasiet (från 1882), rådhuset (av 0. Tempelman 1785) med en pelarrotunda inskjuten i byggnadskroppen, gamla lasarettet - en träbyggnad uppförd eftermönsterritningavseendestenhus-byggt 1788. Från senare tid märks S:t Petri logens snickarglada hus från 1870-7 1. riksbankshu- set i nyrenässans från 1893-95. domkapitel- huset (av C. G. Blom 1832), tobaksfabriken (av Torben Grut 1905-07), länsstyrelsens huvudbyggnad (av Aron Johansson 19 10) och gamla tandsarkivet (av Markelius 1930- talet) . I samband med den omfattande industri- ella utvecklingen i distriktet 1860- 1900 öka- de givetvis invånaranta let i staden starkt. Den gam la stadens gränser från 1700-talet spräng- des nu genom nya stadsplaner. Å r 1870 fast- ställdes en stadsplan som även omfattade nera nya områden. Nu sku lle bebyggelsen ges en stadsmässighet i enl ighet med tidens ideal till skillnad från den gamla bebyggelsen som var småskalig och vi ldvuxen. En monu- mental gata, Nybrogatan, skapades som en mittaxel vinkelrätt mot stranden. Den bröt helt med det äldre mönstret där huvudgatorna gick parallellt med stranden. Nybrogatan började vid ett tkinkt läge fören ny bro mellan Härnön och fastlandet. Den kom att byggas 1894. D en gamla förbindelsen till fastlandet gick via Storgatan över en bro ti l l Mellanhol- men och från Mellanholmen överännu en bro (Långbron) till fastlandet. Redan på 1870-talet utbyggdes stadsde- len Rotudden. På 1890-talet upprättades en plan med rutnätsstaden som ideal. Rotudden var en arbetar- och hantverkarstadsdel. Sena- re förändrades befolkningssarnmansättning- en ti ll en viss del och många köpmän flyttade ti ll stadsdelen. Rotudden behöll dock sinka- raktär av arbetarstadsdel. Kronholmen utgjorde kronoegendom på 1700-talet. Här låg då ett skeppsvarv och en färgerianläggning. Träindustrins expansion på 1800-talet tog sig uttryck i nya kajer för fartygens ut- och inskeppning samt en ång- såg på norra delen av Kronholmen. Vid sekel- ski ftet 1900 var Kronholmen en betydande stadsdel med många invånare och en omfat- tande bebyggelse. Å ren 190I , 19 17 och 1927 fastställdes stadsplaner för större befintl iga och tillkom- mande områden avsedda att bebyggas. T rots stora ingrepp i bebyggelsen under efterkrigs- tiden har dock staden bevarat huvuddragen i sin traditionel la karaktär med skyddsvärda kvali teter. 66 Figur 37. Porwl ochfasadsl(m m· 1äljs1e11. Boswdshus vid Nybrogau111-Swrgma11 i /lämösfmd. riu11 m• Guswf llermc111sso11 Viistenwrrla11d. Byggnader och objekt Sammanlagt finn 9 byggnader och 30 objekt med exteriört exponerad och bearbetad na- tursten i Härnösand, tabell 54. Byggnaderna är belägna i den äldre innerstaden med un- dantag av Kiörningsskolan om ligger vid södra ut farten. T ingshuset ligger i närheten av j ii rnväg. stationen vid en huvudgata om utlades vid sekelski ftet. Den lildsta byggnaden med natur ten är Residen et från 1785- 9 1 med en portal. Från 1878- 81 är Svenska Handel bankens hus med portaler och fönsteromfattningar av na- 1903. Fo10 H. Ek 1993. U i11sm11seet tursten. I övrigt dateras byggnaderna med natursten till ekel kiftet 1900. figur 37 (se även omslag bild). Vid den här tiden ersattes den äldre trästaden med byggnader i puts och sten. Stadens nya huvudgata lades ut och vid vattnet gjordes utfy llnader och den nya Skeppsbron anlades. Uings elen nya gatan och Skeppsbron byggdes hus med mera stads- mässig prägel i sten och puts. Inventeringen omfattar 30 olika obj ekt. De nesta inventerade objekten består av pro- filerade detaljer, 60% av samtliga objekt, tabell 55. De flesta tillhör portaler. men lister, 67 Tabell 54. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder. 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-19 .10 1910-1940 S:a Byggnader I Ob.ek1 2 7 24 4 9 30 Tabell 55. Profilerade och oprofilerade objekt; frekvens och ålder. Objekt 1000-1 300 1300-155Q I55().165Q 1650-1150 1750- 18§() I 8§0-1210 12!0-1240 ~ .% Protilernde 2 Oprofilerade Summa 2 15 9 24 I 3 4 18 12 30 60 40 100 hömked joroch fönsteromfattningar förekom- mer också. En del socklar bestårav natursten.  Byggnadssten De flesta objekten utgörs av kalksten, 43% av samt I iga objekt, tabell 56. Även sandsten och urberg, dvs. granit, förekommer i stor ut- sträckning. Täljsten har använts i 3 objekt ( i tabellen betecknad som ''Annan''), se figur 37. Granit (urberg) förekommer i 8 objekt, särskilt vanligt i socklar. Två olika sandstenar har identifierats och fem olika ka.lkstenar varav en obestämd, ta- bell 57. Sandstenen kommer från Gotland respektive Dalarna (Orsa) medan kalkstenen har hämtats från Västergötland (Kinnekulle- området), Närke (Yxhultsområdet) och mar- mor från Ekeberg resp. Mölnbo i Söderman- land. Skador De 30 objekten uppvisar inte särskilt många omfatt.ande skador, endast 5 objekt, ta be l 158. Begränsade skador har emellertid 13 objekt, medan 12 objekt inte har några påtagliga skador. Akuta skador har endast en objekt, Tabell 56. Sandsten, kalksten, urberg och annan bergart; frekvens och objektens ålder. Bergart 1000-1300 1300- 1550 1550-1650 1650-1750 115Q-1860 18(2Q-1910 19 10-1240 S:a .% Sandsten 2 4 6 20 Kalksten 10 3 13 43 Urberg 7 8 27 Annan 3 3 10 Summa 2 24 4 30 100 Tabell 57. Sand- och kalkstensryper, frekvens och objektens ålder (Go=Gotland, Nä=Närke, Vg=Väster- götland). 1000-1300 1300- 1550 1550-1§50 165Q-1750 1750-186Q 186Q-1910 191Q-194Q S:a .% S11n~s1eoar Gotländsk, Go 2 2 4 2 1 Orsa, Dr 2 2 11 Ki!lksl!,nar Marmor Mölnbo 2 2 11 Mannor Ekeberg 1 1 5 Kinnekullc, Vg 1 1 5 Yxhultsomr, Nii 8 8 42 Obestämd 1 1 5 Summa 2 14 3 19 100 68 3 Tabell 58. Skadefrekvens och objektens ålder. 1000-1 300 1300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750-1860 1860- 19 10 19 10- 1940 S,;J! ~ 0. ej påtagliga I. begränsade 2. omfattande 2 8 I I 5 4 12 13 5 40 43 17 Summa____ ___ ___ _ _ _ ____ _ ___ _ _ __ __ ____ _ 2 _ ___ 24 ____ 4 ___30_ 100 Akuia skador Tabe ll 59. Skadefrekvcns av berganstyper förde lad på antal objekt med akuta e ller inga påtag liga skador (Go=Gotland, Nä=Närke, Vg=Västergötland). Aku1;i skador Inga ~å!agliga ffilli!!tl skador  Sandstenar  Gotländsk. Go 4  Orsa. Dr I 2  Kalkstenar  Mannor Mölnbo 2 2  Mannor Ekebcrg I I  Kinnekulle. Vg I  Yxhultsomr. ä I 8  Obestämd I  .!.!cl2!.rg 8 8 Annat  Tälisten 3  Summa I 12 30  dvs. Frimurarhuset från 1904 med två porta- ler av YxhultskaJksten. Samtliga objekt av urberg och marmor saknar påtagliga skador. Övriga bergarter visar någon form av skada, tabell 59. Västernorrlands län - sam.­ manställning Byggnader och objekt I Västernorrlands län har 36 byggnader med exteriör! exponerad och bearbetad natursten från perioden I 000-1940 påträffats. Antalet objekt som ingår i inventeringen är emeller- tid så högt som 117 stycken, tabell 60. Från de äldre perioderna har inte några byggnader påträffats. Först under perioden I 750-1860 förekommer I byggnad med 2 objekt. De flesta byggnaderna finns under perioden 1860-1910, dvs. 31 byggnader och 106 ob- jekt. Den sista perioden I 910-1940 om fattar endast 4 byggnader och 9 objekt. Figur 38 visar den procentuella fördel- ningen av byggnader respektive objekt i oli- ka perioder. Ibland kan stendetaljerna ha till- kommit senare än byggnaden eller återan- vänts från en äldre byggnad. I Västernorr- lands län överensstämmer dock byggnaderna med objektens ålder. På landsbygden finns endast en byggnad med 4 objekt, Holms kyrka. Diagrammet visar den markanta do- Tabe ll 60. Byggnader och objekt med exteriön exponerad och bearbetad natursten: frekvens och ålder. 1000- 1300 1300-1550 1550-1650 1650- (750 )750- 1860 1860-(910 19l0- 1940 s.;.u Byggnader I 3 1 4 36 Ob'ckt 2 106 9 11 7 69 90% Byggnader 30 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 I 860-1910 19 10-1940 • Stad byggn D Land byggn 90% Objekt 102 80%  7()%  60%  50%  40%  30%  20%  10%  0%  1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1 860 1860- 1910 1910-1940  • Stad obj D Land obj Figur 38. Byggnader och objekt-procemuellfördelning mellan landsbygd och stad. beräknad pci det totala cmraler byggnader respektive objekt. minansen av naturstensanvändning under perioden 1860-1910. Bearbetad natursten omfattar såväl opro- fi lerad kvader som profilerade stenar. orna- ment och utsmyckningar. SockJarna består ofta av rustikt huggen kvader, oftast av granit eller annan urbergstyp. Utsmyckad natursten förekommer i portaleroch fönsteromfattning- ar, listverk och övrig fasadornamentik. De flesta naturstensdetaljer är profilerade. Den procentue lla fördelningen framgår av figur 39. Under perioden 1860- 1910 är 66 objekt profilerade och 40 objekt oprofilerade. För- de lningen är mera jämn under perioden I 910- 1940, då 4 objekt är profilerade och 5 objekt är oprofilerade. Byggnadssten Den vanligaste använda bergarten är kalk- sten, som finns i 55% av samtliga objekt, tabell 61. Urberg, oftast granit, förekommer i 28% av alla objekt och sandsten i J 5%. Tre objekt av annan bergart, här täljsten, före- kommer också. 70 5 60% 66 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 • Prof obj D Oprofobj Figur 39. Profilerade och oprofilerade objekt - proce11111ell fördelning i perioder. beräknad pti det totala t111wle1 objekt. Tabell 6 1. Sandsten, kalksten, urberg och annan De sand- och kalkstenar som identifierats utgörs av 8 olika kalkstenstyper, varav 3 marmortyper och 3 olika sandstenstyper, fi - gur 40. Yxhultskalksten är vanligast före- kommande och finns i 45 objekt. Därnäst kommer gotländsk sandsten i 11 objekt. Kalk- stenar har hämtats från Bruntloområdet i Jämtland, Ignaberga i Skåne och Kinnekulle i Västergötland. Mannor härstammar från bergart (här täljsten) fördelade på antal objekt. .!kmru1 Antal .fe Sandsten 17 15 Kalksten 64 55 Urberg 33 28 Annan 3 3 Summa 117 100 45  45  40 35 30 25 -;  E  < 20  15 10 5 0 -0 ,.,,., .. -0 CIJE ..E ~ .... J:> ..: ~ 0 ..ö ö iö :i=l ,;:: E ... 2E 0 ~ ~ > e> -" 0 0 ... 2 0 ö w = ~ ;;; 0 J:>., .. -";;; ~ <.> C: ~ ~ 2 ~ C ..>- ~ ;;; ., ~ ;;;;;; ~ ~ ~ ~ Fi;:ur 40. Frekvens av olika sand- och kalkstenstyper fördelad på antalet objekt. 7 1 Tabell 62. Bergartstypernas förde lning i olika tidsperioder med antal förekommande objekt. Urberg och annan bergart presenteras separat nederst i tabeUen. Bergart 1000- 1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750- 1860 1860-1 910 1910-1940 S:a Sst Gotländsk. Go 2 9 11 Ss1 Orsa, Dr 5 5 Sst Vättern I I Kst Gotland 4 4 Ks1 fanabcrga, Sk l l Ks1 Kinnekulle. Vg I I Ks1 Yxhullsomr. Nä 44 I 45 Kst Brunflo. Jä I I Mam1or Mölnbo 2 2 Mam1or Kolmårds I I Mam1or Ekeberl! I I .... - - - - - - - - -llibem  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 30- - - - - 3 - - - - ~3J Annan  3 3 Kolmården, Ekeberg och Mölnboområdet. Förutom från Gotland har sandsten hämtats från Orsa i Dalarna och Yätternområdet. Mälar/Roslags/Gäv lesandsten är den enda bergart, förutom urberg, som har brutits i länet men finns inte företrädd i inventering- en, jfr tabell 7. De olika bergarterna har använts under olika perioder. vissa under kortare perioder, andra under längre, tabell 62. Många bergar- ter är inte längre tillgäng liga i öppna brott, i andra fa ll vet man inte exakt var brotten har legat. De flesta objekten fördelar sig på peri- oden 1860-19 10 då både kalksten och sand- sten förekommer. Marmor förekommer emel- lertid endast under perioden 1910-1940 med- an gotländsk sandsten är den enda bergart som använts före 1860. Skador Skadorna har mycket översiktligt bedömts efter e n tregradig skala. Tabell 63 visar ska- dornas frekvens re laterade till objektens ål- der. Den översiktliga skadebedömningen vi- sar att 33% av samtliga objekt saknar påtag- liga skador, 44% har begränsade skador och Tabell 63. Skadcfrekvens och objektens ålder. Skador (000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750- 1860 1860-1 910 1910- 1940 S:.i ~ O. ej påtagliga  31 8 39 33 I, begränsade  2 49 51 44 2 omfauande  26 I 27 23 Summa ________ , ...,________________________ ______2 ______10618 ______9 ___11718 _ _10015 Akuta skador 23% omfattande skador. Över 60% av samt- liga objekt uppvisar således någon form av skada. Akuta skador finns hos 15% av alla objekt. Skadefrekvens - bergart Sed i men tära bergarter är mer vi ttringsbenäg- na än urberg, vi lket framgår av figur 4 1. Av samtliga objekt av sandsten har 24% akuta skador och av kalkstensobjekten 22%, med- an näm1are 90% av urbergsobjekten saknar påtag liga skador. Av de sedimentära bergar- ter med fler än 10 objekt, gotländsk sandsten och Yxhultskalksten, har den förra något högre skadefrekvens, figur 42. Skadefre/.cvens - ålder De flesta objekten hänförs till perioden 1860- 19 1 0 och här finner man också alla de objekt som har akuta skador, figur 43. Den yngre perioden, 1910-1940, har inte några objekt med påtagliga skador. Detta hör snarare sam- man med att de mest vittringsbenägna berg- arterna, gotländsk sandsten och Yxhultskalk- sten, finns i den äldre perioden. 72 90% 29 80% 70% 60% 50% 40% 30% 4 14 20% 10% 0% Sands1cn Kalksten Urberg • Akutaskador D Inga påtagliga skador Figur 41. Bergorremas skadefrehens. Procentu- ellfördelning av akma och inga pcitagliga skador på sandsten. kalksten och urberg. A111alet objekt inom ra,je bergart redovisat. 90% 80% 70% 60¾ 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1000- 1300 1300-1550 1550- 1650 31 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 • Akuta skador D Inga påtagliga skador Figur 43. Skadefrekvens i Jörlu1/lande till objektens cilde,: Proce111uel/ fördelning r11· ak111a och inga påtagliga skador inom \'(lrje period. Amalet objekt inom va,je period redovism . 8 40% 4 30% 20% 10% 0% Sst Kst Go11ändsk, YxJiultsomr, Go Nä •Akutaskador D Inga påtagliga skador Figur 42. Olika bergartstypers skadefrekvens. Prorenwe/1 fördelning av akwa och inga påtag- liga skador av identifierade kalk- och sandstens- typer som representerar merän IOobjekt. A111alet objekt inom 1•a1je bergartstyp redorisat. Skadefi'ekvens - stad/landsbygd En annan fråga är om skadorna är koncentre- rade till stadsmiljö med hänsyn till de di rekta lu ftutsläppen som riml igen bör vara mera koncentrerade där. Eftersom endast en av de inventerade byggnaderna ligger på lands- bygden kan en sådan j ämförelse inte göras för Västernorrlands län. Byggnader och objekt med akuta skador De objekt som är svårast att ersätta och som i allmänhet är unika är de mest bearbetade objekten. Figur 44 visar den procentuel la fördelningenav samt I iga profilerade och opro- filerade obj ekt i olika perioder samt de som har akuta skador. Samtliga objekt med akuta 73 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750- 1860 1860-1910 1910-1940 D Samt! prof D Samtl oprof • Akuta prof • Akuta oprof Figur 44. Skadefrekvens rela1erad till ohjektens hearbetninw;grad oclt c1/de1: Pro<·enwe/1 fördelning tll' samtliga objekt. skador är profilerade och tillhör alla perioden 1860-19 I 0, där också de profilerade obj ek- ten dominerar över oprofilerade. Av samtliga 36 byggnader som ingår i inventeringen har 28 natursten med någon form av skada, dvs. 78% medan 14 byggna- der, däribland den enda på landsbygden. har akut skadade naturstensdetaljer. dvs. 39%. figur 45. Dessa byggnader ligger vanligtvis inom områden av kulturhistoriskt riksintres- se. Även om skadorna har betecknats som akuta betyder inte detta att de kräver omedel- bara konserveringsåtgärder. För detta krävs en konservators bedömning för varje enskilt objekt. D äremot bör man vara särskilt obser- vant på samtliga objekt med akuta skador och dokumentera eventuella förändringar. 100% 90% 80% 27 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Landsbygd Stad • Byggnader med akuta skador D Alla skadade byggnader Figur 45. Skadefrekvens relaterad till byggnader på landsbygden och i stadsbebyggelS<'. Proce11t11- el/ fördelning av rmralet byggnader inom varje byggnadsgrupp. 74 -- -- --- I ., --- I - --- .... ,_, ... '- __ ' ,, 'I ., ., ., , ,, .,, -- ~ I \ \ \ I\ L, II ~ I  I  I  I  !. - - I ,, c,,_ - ...... _ , ', \ \ \ ' \ ' ' \ I I 0 ' \ I I ,I \ I\ ta \ ' ' I• ' 0 -~ I ' 0 50Km \/1-' I o Slott och herrgårdar • Slott och herrgårdar med akuta skador o Kyrkor • Kyrkor med akuta skador O Övriga byggnader + Övriga byggnader med akuta skador Figur 46. Byggnader med exteriör/ exponerad och bearbewd 11at11rste11 pci landsbygden i Gä,·leborgs län. Gävleborgs län  J ESPER L ARSSO kommuner och det finns fem städer, Gävle,Material och metod Gävleborgs län omfattar landskapen Gästrik- land och Hälsingland med undantag av Yuer- hogdals och Ängersjö församlingar, som ti ll- hör Jämtlands län. Till länet hörockså Hamra församling i Dalarna. Länet är indelat i tio Sandviken, Bollnäs, Hudiksvall och Söder- hamn, nämnda i storleksordning. Bland stä- derna är det framförallt Gävle om har ett rikt bestånd av byggnader med exponerad natur- sten. Pä landsbygden är det i stort sett bara kyrkorna och bruksherrgärdarna i Gä trik- land som har exponerad natursten. figur 46 . 75 U rvalet av byggnader för fäl tinventering- en har i första hand inkommit genom en enkät till stadsarkitektkontoren i respektive kom- mun där alla kommuner utom Sandvikens svarade. Tidigare inventeringsmaterial har också använts. Samtliga kyrkor har besökts. Byggnaderna har inventerats av Jesper Larsson, lngela Broström (kyrkor) och A n- ders Holmstedt (Hudiksvalls stad), alla på Länsmuseet i Gävleborgs län. Den geologi - ka bergartsbe lämningen har utförts av Ben- no KathoL Geologiska inst itutionen, Stock- holms universitet. Kyrkor på landsbygden Arkitektur och byggnadshistoria I Gästrikland och Hälsingland fanns under medeltiden 32 kyrkor, i allmänhet lokal isera- de till kusttrakterna . amt till älvdalar och sjösystem. De flesta av dessa kyrkor byggdes under 11 00-talels slut och 1200-talets början, men förändrades ofla starkt i samband med ombyggnader under 1300- och 1400-talel. Bevarade avbildningar av länets medeltids- kyrkor visar all den normala kyrkotypen i regionen vid medeltidens slut l ik som i Svea- land var sal kyrkan med rakslutet kor. Mindre vanliga typer förekommer dock: den märkli- gaste är Söderala kyrka, som är en korskyrka med centraltorn och absid från 11 00-talet. Under 1500- och 1600-talen upphörde kyrkobyggnadsverksamheten i länet nästan helt. Endast i de växande städerna byggdes nya kyrkor. U lrika Eleonora kyrka i Söder- hamn efter ritningar av N icodemus Tessin d.y., är en korskyrka med kupol, medan kyr- korna i Hudiksvall och Gävle är traditionella långhuskyrkor. Joch med 1700-taleis befolkningstill växt bö1jade de medelt ida kyrkorna att byggas om och rivas i stor omfatLning. Vid slULet av århundradet uppkom den kyrkotyp som idag kan anses som karaktäristisk för länet - den tornförsedda salkyrkan i nyklassisk sti I. Dessa kyrkotyper byggdes liksom tidigare normalt i sten och har putsade fasader med sparsam dekor. B earbetade naturstensdetaljersaknas i allmänhet. Isynnerhet i Gästrikland, därjärn- bruken upplevde en högkonjunktur från och med 1700-talets slut, blev denna kyrkotyp helt dominerande. Ett resultat av delta är au Gästrikland är ell av de få landskap i Sverige där klockstaplar helt saknas. Under 1800-talets lopp och några år in på I900-talet skedde en ny sockenbildning i skogstrakterna i länets västra delar. De nya kyrkor, som då tillkom. byggdes i flera fall av trä. Under I 900-talets förra häl ft byggdes också nya kyrkor i expanderande bruksorter somt.ex. Bergvik och Sandviken. Dessa ky r- korär ofta arkitektoniskt mycket genomarbe- tade och kan ibland ha påkostade naturstens- detaljer. Byggnader och objekt På landsbygden i Gävleborgs län finns idag 13 kyrkor med exteriört exponerad och bear- betad natursten, tabell 64. Av dessa är 4 från perioden I000-1300, l från periden I650- 1750, 5 från perioden 1750- 1860, I från perioden 1860- 1910 och 2 från perioden t 910- 1940. De flesta av länets sockenkyrkor byggdes redan på I 200-talel. men merparten revs eller om- och tillbyggdes på 1700- och 1800-talet. Sammanlagt har 17 naturstensob- jekt registrerats. Med undantag för perioden 1860- 19 10 överensstämmer obj ektens för- delning i de olika perioderna med byggnader- nas. De flesta obj ekten utgörs av profilerade portalomfauningar, sammanlagt 14 objekt, tabell 65. Av de oprofilerade detaljerna ingår den äldsta i en portalomfattning från 1200- talet, medan de två övriga utgörs av en in- skriftstav la från I903 och fasadsten i ett trap,parti från 19 15. Aids! är Söderala kyrka från 11 00-talet i Hälsingland. Den genomgick en omfattande restaurering 1903-04 efter ritningar av Carl M öller. Ornamenterad natursten finns på syd- portalen där den vänstra kolonnen är kvar från 1200-talet, medan de övriga delarna av portalen byttes ut vid renoveringen 1964. I Hälsingland finns ytterl iggare två medeltida kyrkor med profi lerad natur. ten, Hamrånges och Hanebos kyrkor. Stenen har dock till- kommit v i d senare res taurer ingar. På Hamrångers kyrka har portalerna av urberg trnkommit 1887- 88 och på Hanebo kyrka är det endast nederdelen av den västra portalen som är av bearbetad natursten (urberg) och den tillkom I876. I Gästrikland finns två kyrkor med porta- ler från 1200-talet, Ovansjö och Hedesunda kyrkor, figur 47. I O vansjö kyrka är sydpor- talen av marmor bevarad medan västportalen av gotländsk sandsten är från 1685. Hedesun- 76 Tabell 64. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder. 1000-IJOO I~00- l ~~Q I ~~0- I Q~0 16;iQ- l7;i0 I1;i0-I 860 1860-12 10 1210-1240 ~ Byggnader 4 5 I 2 13 Ob'ckt 4 4 6 2 17 Tabell 65. Profilerade och oprofilerade objekt; frekvens och ålder. ~ I 000-J~OO l ~00-I 5;iQ J;i~0- l250 l6~0-I 1~0 l l;iQ- I 860 1860-19 10 l9I0- I24Q ,S.;.a Profilerade 3 4 5 14 0 rofilcradc I I 3 Summa 4 4 6 2 17 das medeltida kyrka revs och en ny kyrka uppfördes 1775. 1200-tals porta len av mar- mor fl yttades dock över ti ll den nya kyrkan. Kyrkorna från nyare tid är oftast putsade tegelkyrkor med enstaka naturstensdetaljer. Ofta begränsas naturstenen till nederdelarna av västportalerna. Så är det på Forsa kyrka från 1846 där kolonnfundarnenten är av ur- berg, men där kyrkan i övrigt helt saknar bearbetad natursten. Även Enångers nya kyr- ka har endast profilerad natursten i västpor- talens nedre parti (urberg). Harnrånge och Hille kyrkor i Gästrikland har i de nedre portalpartierna bearbe tad natursten. 1900-tals kyrkorna är mer utsmyckade med natursten än de övriga kyrkorna från tiden e fter 1500. Åmots kyrka ( 19 14-17), ritad av Georg A. Nilsson, har portaler av granit. Byggnadssten Av de 17 objekt som fi nns registre rade är urberg van ligast med 7 objekt, kalksten före- kommer i 6 och sandsten i 4 fa ll , tabe ll 66. Av samtliga kalk- och sandstenar har fem olika typer identifierats, tabell 67. Gotländsk sandsten finns endast i en portal från 1685 i Ovansjö kyrka, Gävlesandsten finns i 3 ob- Tabell 66. Sandsten, kalksten och urberg: frekvens och objektens ålder. ~ 1000-1300 IJOO- l ~~Q l ;i;i0- I Q;iQ l §;iQ-IZ!iQ 17;i0- l 8§Q l860-I2IQ 1910-1240 ~ % Sandsten 2 I 4 24 Kalksten 4 2 6 35 Urber 2 3 2 7 4 1 Summa 4 4 6 2 17 100 77 Figur 47. \läsrporraleu från 1200-raler i Hede- su11cla kyrka är utförd av e11 lokal vit och grågrön marmor/rån Torsåkers socken. Gäsrriklancl. När elen medeltida kyrktw revs på 1770-raler saues porrcden in den i den nyuppförda kyrkan. Foro J. Larsson 1994, Länsmuseer i Gävleborgs län. ~ 82 18 100 Tabell 67. Sand- och kalkstenstyper, frekvens och objektens ålder (Go=Gotland, Jä=Järntland, Nä=Närke). 1000-1300 1300- 155Q l ;i;i0-16~0 Sandstenar Gotländsk, Go M ii l/Rosl/Gävle Kalkstcnar Brunflo, Jä I Marmor annan 3 Yxhultsomr, Nä Summa 4 165Q-17;i0 1750-1860 186Q- 19 10 19J0-1 94Q ~ .% I I 10 2 1 3 30 I 2 20 3 30 l I 10 I 2 3 10 100 jekt daterade till 1845, 1858 och omkr. I 900 och är representerade i Hamrånge och Hille kyrkor samt StorviJcs missionskyrka. (I tabe l- lerna har Gävlesandstenen benämnts Mälar/ Roslags/Gävlesandsten då det är svårt att urskilja varifrån stenen hartagits. Det ~irdock rimligt att den sten som använts i Gävleborgs län har hämtats i Gävletrakten. Därför an- vänds begreppet Gävlesandsten fortsättnings- vis i redovisningen.) Kalksten från Brunflo i Jämtland förekommer i 2 objekt, båda i por- talen i Söderala kyrka, dels i den bevarade medeltida kolonnetten och i de senare till - komna delarna. Till samma period hör också 3 objekt av marmor, sanno likt från Torsåke r- trakten. Dessa förekommer i de mede ltida Tabell 68. Skadefrekvens och objektens ålder. 1000- 1300 1300-15;,0 l ;i;i0- I650 0. ej påtagliga 1, bcgriinsade 3 2. omfattande Summa 4 A kuta skndor 2 1650-17;,0 1750- 1860 1860- 19 10 19 l 0- l 94Q S:a .% 3 5 2 10 59 5 29 1 2 12 I 4 6 2 17 100 I I I -5- -29 portalerna i Ovansjö och Hedesundas kyrkor. Yxhultskalksten från Närke har använts i ett objekt, en inskriftstavla från 1903. Skador De tlesta objekten saknar påtagliga skador, 59%, tabell 68. Begränsade skador finns på 5 objekt och omfattande e ndast på 2 objekt. Akuta skador har konstaterats på 5 objekt. Samtli.ga urbergsobjekt saknar påtagliga skador, tabell 69. De akuta skadorna finns på gotländsk sandsten, Gävlesandsten och mar- mor. Antalet objekt är dock för litet för att visa skillnader i bergarternas skadebild. Tabell 69. Skadefrekvens av bergartstyper fördelad på antal objekt med akuta eller inga påtag liga skador (Go=Gotland. Jä=Jämtland. Nä=Närke). t:\~11u.1 s~i•tlor logi• 12äwgliga (Totalt} skador Sm1{lstcn;1r Gotländsk. Go I I Miil/Rosl/Gävlc 2 I 3 Kql~st!;\aar Bruntlo, fä I 2 M armor annan 2 3 Yxhultsomr, ä I I l l rberll 7 7 Summa 5 10 17 78 Troell 70. Profilerade och oprofilerade objekt med akuta skador: frekvens och å lder (jämför tabell 65). 1Q(Xl-l300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1 940 S;,n Profilerade 4 Oorofilerndc I Summa 2 s Tabell 7 1. Byggnader med akuta skador (jämför tabe ll 64). ((l0{)-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 ~ Je B nadcr 2 4 31 Flerlalet akut skadade objekt är profilera- de, tabell 70. Av samtliga 13 kyrkor är det endast 4 som har objekt med akuta skador, tabell 7 J. Den äldsta kyrkan är Ovansjö kyr- ka, vars portal från 1685 har akuta skador. Övriga kyrkor är Hedesunda från 1775 som har akuta skador på en sekundärt insall me- deltida portal och Hamrånge kyrka från 1845 med skador på en samtida portal liksom Stor- viks missionskyrka från omkring 1900. Slott och herrgårdar på landsbygden Arkitektur och byggnadshistoria I länet finns ett fle11al bruksherrgårdar. De ligger i huvudsak koncentrerade ti ll Gästrik- land där järnhanteringen varit betydande. De flesta uppfördes under slutet av I700-talet och början av I 800-talet och är präglade av klassicismens och empirens formspråk. De är putsade tegelbyggnader eller reveterade timmerhus och de flesta saknar bearbetad natursten. Några få undantag finns. Byggnader och objekt Totalt finns endast 4 herrgårdar med IOob- j ekt av exteriör! exponerad och bearbetad natursten. tabell 72. Tre av dem tillhör I700- talets slut. Forsbacka herrgård, figur 48. Ho- fors bruksherrgård och herrgården i Kungs- gården. Ovansjö socken. Kilafors herrgård är den yngsta, byggd l 936-38. Figur 48. Forsbacka herrgård jrcin 1777 0111ge- sraltades radikalt /801. Grnnden m • Gä,•lesand- sten tillkom 1777 medan portalen a,·gotländsk sandsten tillko111 /801 . Foto Uinsmuseet i Gävle- borgs liin. Tabell 72. Byggnader och objekt med cxteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder. 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-1910 1910-1940 ~ Byggnader 3 4 Ob'ck1 6 4 10 79 Forsbacka herrgård fi ck vid ombyggna- den under 1800-talets första år en portal av gotländsk sandsten. se figur 48. Sockeln är av Gävlesandsten. Det ti I(hörande orangeriet som uppfördes 180 I har en portal av Gävlesand- sten liksom inskriptionstavlan ovan ingång- en, som sattes upp .1840 när orangeriet blev kapell. Herrgården i Kungsgården uppfördes på l780-talet och där är endast socke llis ten och yttertrappan av sandsten, möjligen Gäv- lesandsten. Bruksherrgården i Hofors saknar bearbetad natursten från husets byggnadsår, men vid renoveringen 1939 sattes doriska kolonner av gran it upp vid huvudentnfo. I Hälsingland är det endast Kilafors herr- gård från 1936-38 som har bearbetad natur- s ten. Po rtalen och socke ln är av kalksten från Brunfloområdet. Byggnadssten och skador De äldsta objekten är alla av sandsten, 3 är av Gävlesandsten, I av gotländsk sandsten och 2 ärobestämda, möj ligen Gävlesandsten. Två objekt tir av kalksten från Brunfloområdet i Jämtland och 2 objekt är av urberg. De flesta srendetaljema, 7 s tycken, har begränsade skador medan 3 saknar påtag liga skador. Inga objekt har akuta skador. Övriga byggnader på landsbygden Byggnader och objekt Utöver kyrkor och herrgårdar på landsbygden har endast I O andra byggnader med exteriört exponerad och bearbetad natursten påträf- fats, tabell 73. Av dem ligger praktiskt tai,et alla i mindre tätorter, fyra i Ljusdal, två 1 s rationssamhället Storvik, en i Hofors. en i Torsåker och en i Kungsgården. Den enda byggnaden som ligger utanför tätbebyggt område är disponentvi llan till Carlsunds såg- verk i Hanebo socken. Det är en jugend villa i tegel från 19 16 med portal, slutstenar m.m. av granit. Sammanlagt har 15 objekt invente- rats. de flesta profilerade, tabell 74. l Ljusdal finns det fyra byggnader, alla uppförda me ll an I890och 1925. Samtl iga är, eller har varit, offentliga byggnader. tings- hus, vatte ntorn. sko la och kommunalhus. Vattentornet, ritat av Cyrillus Jo hansson, har en inskriptionstavlan i granit, övriga byggn a- der har po rtaler av samma bergart . .I Storvik är det posthuset och en f.d. skola, från L900- talets första decennier, som har portalomfatt- ningar i nat ursten, här Gävlesandsten. I Kungsgården har sparbanksbyggnaden från 1780 en portal från 19 10 av samma bergart. Även tingshuset i Torsåke r har portal, bal- kong, trappräcke och sockel av Gäv lesand- sten. Brukshote l Jet i Hofors från 19 18 har en po rtal av kalkste n från Yxhultsområdet. Byggnadssten och skador Sandsten av Gävletyp dominerar med 8 ob- jekt medan kalksten från Yxhult i Närke endast förekommer i I objekt. Urberg finns i 6 objekt, tabell 75. Sex objekt har begränsade skador och 9 saknar påtagliga skador. Inga objekt är akut skadade, tabell 76. Tabell 73. Byggnader och objekt med exteriört exponerad och bearbetad natursten; frekvens och ålder. 1000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1750 1750-1860 1860-(910 1910-1940 ~ Byggnader Ob.ekt 2 4 7 11 10 15 Tabell 74. Profilerade och oprofi lerade objekt; frekvens och ålder. I000-1300 1300- I550 I550- I650 I650-1750 I750-1860 1860-1910 19 I 0-1940 S:a Profilerade Oorotilcmde Summa 3 4 9 2 11 12 3 15 80 Tabell 75. Sandsten (Gävlesandsten), kalksten (Yxhultskalksten) och urberg: frekven och objektens ålder. Bergart 1000-1 300 1~00-l~~Q l~~0- 1650 16~Q- IZ~0 1750-1860 l860-l21Q 1210-1240 ~ ~ Sandsten Kalksten Urberg Summa 3 I 4 5 5 11 8 I 6 15 53 7 40 100 Tabell 76. Skadefrekvens och obj ektens ålder. Skador 1000-1~00 1~00- 1:;:;Q l~S0-1650 IQSQ· IZS0 1750-ISQQ 1860-12lQ 12!0-1940 ~ ~ 0, ej påtagliga I , begränsade 2. omfattande Summa ""Akuta skador 2 2 4 7 4 11 9 6 15 60 40 100 Gävle Arkitektur och byggnadshistoria Gävle fick sina stadsprivi legier 1446 och är Norrlands äld. ta stad. Fisket och handeln spelade stor roll för stadens utveckling och vid 1500-talets milt var Gävle en av rikets viktigaste städer. Under I 600-talet blev sta- den en administrativ centralort , men stagne- rade ändå under denna tid på orund av det bottniska handelstvånget 1636. l r 1673 åter- fick Gävle stapelrätten och mot slutet av århundradet började på nytt en till växtperiod som pågick med mindre recessioner ända fram till 1850-ralet, då en närmast explo- sionsartad ut veck Ii ng in leddes. Orsakerna l i 11 detta hör främst samman med utveckling av sjöfarten och rederi näringen samt liberalise- ringarna av skråväsendet och införandet av aktiebolag. Järnvägen till Falun var klar 1859. Stadsbranden 1869, som ödelade stora delar av staden. satte yuerli gare skjuts på den ekonomiska utvecklingen och den förnyelse av staden som man länge hade velat göra, men inte kommit igång med, kunde nu ge- nomföras. Gatunätet reglerades och det rika borgerskapet i Gävle uppförde nya offentliga byggnader, institutioner, affärslokaler och bostäder. De mest påkostade byggnaderna med ex- ponerad natursten i Gävle uppfördes under 1890-talet och 1900-talets första år. Hit räk- nas brandstationen, Borgarskolan, järnvägs- stationen och f.d. Gefle stads sparbankshus vid Stortorget. Brandstationen uppfördes 1890-9 J efter ritningar av Ferdinand Boberg. figur 49. Borgarskolan var tidigare mi litär- skola och byggdes 1894-95 efter ritningar av Erik Josephson. Järnvägsstationen uppför- des 1877 men byggdes om fullständigt 190 I . Gefle stads sparbankshus i florentinsk renäs- sans är ritad av Aron Johansson och uppförd 1897-99. Vidare kan nämnas Centralpalatset från 1889-92 av Ferdinand Boberg, Dalapa- latset, uppfört 1897- 99 för anställda vid Gäv- le-Dala järnvägsbolag, Gamla Grand från 190 I och Televerkets kontors byggnad från I 9 I Ori tad av V. Bod in. Den ekonomiska högkonjunkturen för sta- den varade fram till 1930-talet och ända till dess var staden en av landets sex största. Under denna tid manifisterades stadens rike- dom bl.a. av att man använde sig av bearbetad natursten i byggandet. Staffanskyrkan är den enda byggnad från undersökningsperiodens slutskede som har mer påkostade naturstens- deralj er. K yrkan ritades av Knut Norden- skjöld och uppfördes 1930-32. Byggnader och objekt I Gävle finns 53 byggnader med ex teriört exponerad och bearbetad natursten, iabell 77. Av dem är 49 uppförda efter stadsbranden 1869. Byggnaderna ligger koncentrerade till den centrala staden, företrädesv is till den norra sidan av Gav leån, figur 50. Fyra bygg- naderna har exponerad natursten från tiden före 1860. Ä ldst Urö tra flygeln från 1738 vid GHvle slott. Övriga är två gravkapell på gam- la kyrkorgården samt rådhuset. 8 1 Figur 49. Brandstationen i Gä,•lefr.., z _g C 0 ~ ..C C z 0 V) .,.. ..8 0 C c ..; C e ö i C: ö .. :'2 :Ö ~ ;:; "' ~ ::JE0 0 ;;; ~ "' ~ ;;; 0 2 :,.: C> O(j "C .b.., "' ... ~ ;;; 0) C .::U'l C: ~ C ~ ::, "§ V) ;;; ... ;;; •< !:!! .,E "' >< ~ :ä V) ;;;~ >- V) .,, ::'<: ;;; ;;; ~ V) :,.: Figur 54. Frehens 01• olika sand- och kalks1e11s1yperfördelad på a111a/e1 objekt. Tabell I 02. Bergartstypernas fördelning i olika tidsperioder med antal förekommande objek1. Urberg och annan bergart presenteras separat neder t i tabellen. Annan bergart avser här skiffer. Bergart 1000- IJOO 1~00-12~0 1~~0-!6~0 IQ5Q-12~Q 172Q- l82Q !86Q-1910 1910- l24Q S:a Mam1or annan 3 3 Ks1 Brunno. Jä I 2 2 5 Sst Gotland 2 2 6 2 12 Sst Mäl/Rosl/Gävlc Sst lingulid. Nii Sst Älvdalen. Dr 3 10 38 1 1 11 62 I I Mamior Mölnbo I 1 Kst Öland 4 4 Ss1 Orsa. Dr 4 I 5 Kst Yxhultsomr. NH 26 15 41 Kst ll!nabcrga. Sk 1 I ""u"rt;rg________ 3 48 43 94 Annan 4 4 finns 63% av länets byggnader med expone- rad natursten, medan 37% finns i Hälsing- land. Orsakerna till detta är dels att det finn lokala bergarter Gästrikland, dels att Gävle stad runt sekelskiftet 1900 var en av landets mer betydande städer och därigenom har många byggnader med exponerad natursten. Skador Skadorna har mycket över. iktligt bedömts (se s. 12). Skadebedömningen visar att 39% av alla objekt saknar påtagliga skador och att lika många har begränsade skador medan 22% har omfattande skador. Mer än hälften av samtliga objekt uppvisar således någon form av skada. Akuta skador finns ho 29% av alla objekt, tabell 103. 94 Tabell 103. Skadefrckvens och objekte ns ålder. I 000-1300 1300-1550 1550-1650 1650-1 750 1750-1860 1860- 19 10 1910-1940 ~ fe 0. ej påtagliga  6 42 45 94 39 I. begränsade 3  4 8 54 26 95 39 2. ornfa11andc  3 39 9 52 22 Summa 4  5 17 135 80 241 100 ,..Akula skador 2 I 4 47 17 7 1 - 29 39 6570% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0%  Sandsten Kalksten Urberg  •Akuta skador D Inga påtagliga skador Figur 55. Bergarternas skadej,·ekvens. Procent11- ellfördelning al'akwa och inga påwgliga skador  på sandsten. kalksten och urberg. Amalet objekt  inom l'01je bergart redovisat.  Skadefrekvens - bergart Sedimentära bergarter är mer vittringsbenäg- na än urberg, vilket framgår av figur 55. På samtliga objekt av sandsten har 36% akuta skador och bland kalkstenarna är siffran så hög som 68% medan det endast är I % av urbergsobjekten som har akuta skador. Bland kalkstenen är det endast 10% (6 objekt) som saknar påtagliga skador mot 70% av objekt av urberg. A tt skillnaden i skadcfrekvens mellan kalkstenen och sandstenen är så stor i Gäv le- borgs län beror på att Y xhultskalkstenen som är kl art dominerande är ganska känslig me- dan det är mycket större variationer inom sandstensgruppen, figur 56. Den gotländska sandstenen som fram för allt använts i mer skulpturala sammanhang är mycket känsli- gare än Gävlesandstenen som endast uppvi- sar akuta skador i 30% av objekten. Den gotländska sandstenen har akuta skador på 68% av objekten. 80% 30 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% ..  = .,;, >" -0"' :C'!: ~ :§ 0 =: e-; .:; z öO ~~ )( 0 s>- ;;; ,,., :;; (/) ;'f:.: •Akuta skador D Inga påtagliga skador Figur 56. Olika sand- och kalkstenstypers sfode- J,-ehens. Procemue/1 fördelning m· akma och inga påtagliga skador a,· identifierade S(//U/- och kalkstenstyper som represemerar mer än 10 ob- jekt. Amalet objekt inom ,,a,je bergartstyp redo- 1•ism. Skadefrekvens - ålder Det kan tyckas helt naturligt att de äldsta byggnaderna också uppvisar den högsta frek- vensen av akuta skador då de under längre tid utsatts för vatten , vind och luftföroreningar. Men det är trots allt ett något förenklat sätt att se det på. Andelen scd imentära bergarter är i den tidigaste perioden procentuellt se tt myck- et högre än i de senare då urberg använt i stor omfattning. Eftersom urbergsmaterialet är betydl igt mer motståndskraftigt får man en högre skadefrekvens bland de tidiga objek- ten, figur 57. Eftersom objekten i perioderna I 000-l 300och I 650-l 750endast innehåller 4 respektive 5 objekt är en jämförelse med dessa perioder knappast relevant. Vid jämfö- relse av övriga perioder finner man störst 95 60% 45 2 50% 40% 6 47 30% 20% 10% 0% 1000-1 300 1300-1 550 1550-1650 1650- 1750 1750- 1860 1860-1910 1910-1940 •Akuta skador a Inga påtagliga skador Figur 57. Skadefrekvens i Jörhållcmde till ohjektens ålder. Procentuell fördelning (tv (1k111a och inga påtagliga skador inom varje period. Antalet objekt inom va,je period redovisat. andel akuta skador under perioden 1860- 1910 medan såväl föregående period som efterföljande har ungefär I ika stor andel. Den största avvikelsen är andelen objekt utan på- tagliga skador som dominerar i den yngsta perioden, något som främst hör samman med det då dominerande urbergsmaterialet. Om man endast ser till de sedimentära bergarter- na är skadefreRvensen betydligt lägre (29%) för perioden J650-1750 än i de två följande. 54% respektive 46%. Skadefrekvens - stad/landsbygd Jämför man landsbygdens naturstensobjekt med städernas finner man au det procentuellt sett finns mera skador på samtliga bergarter i städerna än på tandbygden, figur58. Av sand- stenen har endast 15% akuta skador på landet mot 40% i städerna. Ännu större skillnad finner man på kalkstenen, därendast 20% har akuta skador på landet motca 75% i städerna. Här bör man dock observera att den vittrings- känsliga Yxhultskalkstenen endast finns i två Landsbygd Stad 90% 13 90% 80% 80% 37 70% 70% 52 60% 60% 50% 40% 7 50% 40% 30% 20% 2 2 30% 20% 10% 10% 0% +----'---+- Urbcrg Sands1cn Kalksten 0% +------''-+- Urberg Sands1cn Kalks1cn • Ak11ta skador D Inga påtagliga skador •Akuta skador a Inga påtagliga skador Figur 58. Jämförelse av skadefrekvens mellan landsbygd och St(ld. Proce11t11ellfördelni11g av akwa och inga påwgliga skador på olika berg(lrter. 96 Tabell I 04. Profil erade och oprofilerade objekt med akuta skador; frekvens och ålder Uämför tabell 100). Qhlw 1000- 1~00 1300-1~~0 1~;>0-16:,Q 1~:,0-l75Q 1750- 1860 !B60- 12 1Q 12 1Q-l24Q ~ !e Protilcmdc I 2 30 13 47 66 Oorofilcmdc I 2 17 4 24 34 Summa 2 4 47 17 7 1 100 30% 20% 10% 0% 1000-1300 1300-1550 1550- 1650 1650-1750 1750- 1860 1860-1910 1910- 1940 a Samt! prof a Samt I oprof • Akuta prof • Akuta oprof Figur 59. Skadefrekvens relaterad till objektens bearbetningsgrad och tUde,: Procentuell fördelning av samtliga objekt. obj ekt på landsbygden medan den förekom- mer i 39 objekt i städernas byggnader. 70% 55 60% 1350% 35  40%  30% 20% 10% 0%  Landsbygd St:id • Byggnader med akuta skador a Alla skadade byggnader Figur60. Skadefrekvens relaterad till byggnader på landsbygden och i stadsbebyggelse. Procemu- e/1 fördelning av amalet byggnader inom varje byggnadsgrupp. 97 Byggnader och objekt med akuta skador Av de naturstensdetaljer som har akuta ska- dor är 66% mera utarbetade, s.k. profilerade, medan 34% är av enklare utformning, ofta kvadersten, tabell I 04.  Vid jämförelse mellan samtliga profilera- de respektive oprofilerade och de inom res- pektive grupp som har akuta skador, finner man att de profilerade oftare är akut skadade, i synnerhet under period 1860-19 10, figur 59. Av samtliga 108 byggnader i Gävleborgs län har 68 byggnader någon form av skada. Akut skadade stendetaljer finns på 39 bygg- nader. Av landsbygdens 27 byggnader är48%  skadade, varav 15% har akuta skador ( 4 bygg- nader) . I städerna är däremot 68% av samtli- ga 81 byggnader skadade och 43% har objekt med akuta skador, figur 60. i Källor och litteratur Inledning Andersson, K. 1993. Bygga i sten. Teknik & Hisroria. Natursten i byggnader. Riksan- tikvarieämbetet, Statens historiska museer. Stockholm. Andersson, T. 1993. Hugga i sten. Teknik & Hisroria. Natursten i byggnader. Riksan- tikvarieämbetet, Statens historiska museer. Stockholm. Gultman, J. (utg.). 1992. Air Pollution and the Swedish Heritage. Progress 1988- 1991. Rapport. RlK 6. Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer. Stockholm. Lag om kulturminnen m.m. 1988. Lind borg, U. 1992. Luftföroreningaroch kul- rurmin11en. Handli11gspla11 90. Konserve- ringstekniska studier. Rapport. RIK I . Riks- antikvarieämbetet, Statens historiska mu- seer. Stockholm. Löfvendahl , R. ,Andersson, T., Åberg, G. och Lundberg, B. A. 1994. Svensk bygg11ads- sten & Skadebilder. Natursten i byggna- der. Riksantikvarieämbetet, Statens histo- riska museer. Stockholm. Sundner, B. m.fl. 1993. Teknik & Historia. Natursten i byggnader. Riksantikvarieäm- betet, Statens historiska museer. Stock- holm. Österlund, E. (ed.) 1996. Degradation of M ateriols and the Swec/ish H eritage 1992- 1995. Konserveringstek:niska studier. Rap- port. RIK 11 . Riksantikvarieämbetet, Sta- tens historiska museer. Stockholm. Kulturlandskapet Topografi och klimat Alexandersson, H. , Karlström, C. och Lars- son-McCann, S. 199 I. Tempera1ure11 och 11ederbörden i Sverige 1961-90. Referens- normaler. SMH I Meterologi. Nr 8 I , 199 1. Norrköping. Historisk statistik för Sverige. Befolkni11g 1720-1950. 1955. Statistiska centralby- rån. Statistisk årsbok för Sverige 1993 . Stock- holm. Taesler, R. 1972. Klimatdata för Sverige. (Perioden I 93 1-60) SMHl/STB. Väder och Vatten. Väderåret 1989. SMHl. Kulturhistoria Beskow, H. 1969. Slott och herresären Sverige. Dalarna och Norrland. Malmö Nordström, 0. (red.) 1970. Det moderna Sverige. Norr/a11d. Stockholm. Lundquist, M. (red.) 1942. Norrland, natur, befolkning och näringar. Stockholm. Sel inge, K.-G. (red.) 1994.SverigesNcuional- atlas; Kulturminnen och ku/wrmi/jövård. Italien. Byggnadssten Asklund. B. och Sandegren, R. 1934. Be- skrivning till kartbladet Storvik. Sveriges Geologiska Undersökning Aa 176. Blomberg, A. 1895. Praktiskt geologiska undersökningar inom Gefleborgs län. Sve­ riges Geologiska Undersökning C 152. Gavel in,S. och Kulling, 0. 1954. Berggrunds- karta över Västerbottens län. Sveriges Geologiska Undersökning Ca 37. Gavelin, S. och Kulting, 0. J955. Beskriv- ning till berggrundskarta över Västerbott- ens län. Sveriges Geologiska Undersök- ning Ca 37. Gee, D. G., Kumpulainen, R., Roberts, 0., Stephens, M. B. , Thon, A. och Zachrisson, E. 1985. Sca11di11avia11 Caledonides, tec- tonostratigraphic map. Chichester. Gorbatschev, R. 1967. Petrology ofJotnian rocks in the Gävle area. Sveriges Geolo- giska Undersökni ng C 62 1. Hedblom, B. 1991. Stenbuggning och bruks- näring. Bergsarkiv 1991. Hedström, H. 1908. Om Sveriges naturliga byggnads- och omamellfstencu· jämte en förteckning öfver de viktigaste svenska stenindustriidkande firmorna. Sveriges Geologiska Undersökning C 209. Högbom, A. G. och Lundbohm, Hj. 1894. Geologisk beskrifvning öfver Jemtlands län. Sveriges Geologiska Undersökning C 140. Ku lt ing, 0. 1964. Berggrundskarra över Norrbottensfjällens norra del. Sveriges Geologiska Undersökning Ba 19. KuUing, 0., 1972. Berggrundskarta över Norrbottensfjällens södra del. Sveriges Geologiska Undersökning Ba 26. 98 Lindström, M. , Andersson , C. och Sturkell, E. 1989. Byggstensforskning: Projekt Kinnekulle och Brunj7o. Rapport tiJJ Riks- antikvarieämbetet. Lindström, M. , Lundqvist, J. och Lundqvist, Th. 199 l. Sveriges geologi från urtid till nutid. Lund. Loberg, B. 1987. Geologi. Mat.eria/. proces- ser och Sveriges berggrund. Stockholm. Lundbohm, Hj . 189 1. Några upplysningar om Sveriges stenindustri. Sveriges Geolo- giska Undersökning. Lundegårdh , P. H. 1966. Berggrundskarta över Gävleborgs län. Sveriges Geologiska Undersökning Ba 22. Lundegårdh , P. H. J967. Berggrunden i Gäv- leborgs län. Sveriges Geologiska Under- sökning Ba 22. Lundegårdh , P. H. 197 1. Nytrosren i Sverige. Stockholm. Lundqvist, Th. 1987. Berggrundskarta över Västernorrlands län och förutvarande Fjäll sjö K:N. Sveriges Geologiska Under- sökning Ba 3 1. Lundqvist, Th., Gee, D. G., Kumpulainen, R. , Karis, L. och Kresten. P. 1990. Beskriv- ning till berggrundskartan över Väster- norrlands län. Sveriges Geologiska Un- dersökning Ba 31 . Sandegren, R. , Asklund, B. och Westergård, A. H. 1939. Beskrivning till kortbladet Gävle. Sveriges Geologiska Undersökning Aa 178. Shaikh, N.A. och Wik, N.-G., 198 1. lndustri- el/a mineral och bergarter i Väster- norrlands län. Sveriges Geologiska Un- dersökning. Rapport, BRAP 8 1559. Shaikh, N. A. och Wik, N.-G. 1981 . lndustri- el/a mineral och bergarrer i Jämtlands län. Sveriges Geologiska Undersökning. Rapport, BRAP 81560. Shaikh, N. A. m.fl. 1986. Industriella mine- ral och bergarrer i Norrbottens län. Sveri- ges Geologiska Undersökning. Rapport, BRAP 86006. Shaikh, N. A. , Karis, L., Kumpulainen, R., Sundberg, A. och Wik, N.-G. 1989. Kalk- sren och dolomit i Sverige: Del I. Norra Sverige. Sveriges Geologiska Undersök- ning. Rapporter och meddelanden 54. Shaikh, N. A., Karis, L. , Snäll, S. , Sundberg, A. och Wik, N.-G. 1989. Kalksten och dolomir i Sverige: Del 2. Mellersta Sverige. Sveriges Geologiska Undersökning. Rap- porter och meddelanden 55. Srenhandboken. Natursren. 1986. Sveriges Stenindustriförbund. Johanneshov. Stephens, M. B., Stejskal, V. och Anta] , I. 1993. Geologiska och geofysiska under- sökningar i Landögssjöområder,Jämrlands län. Sveriges Geologiska Undersökning. Rapport, BRAP 93017. Strömberg, A. G. B., Karis, L., Zachrisson, E., Sjöstrand, T. och Skoglund, R. 1984. Karta över berggrunden i Jämtlands län uromförurmrande Fjällsjö K:N. Sveriges Geologiska Undersökning Ca 53. Sturkell , E. F. F. och Kathol, B. 1990. Järnr- lands sedimentära bergarter. Rapport till Östersund kommun. Ödman, 0. H. 1957. Beskrivning ri/1 berg- grundskarra över urberget i Norrbottens län. Sveriges Geologiska Undersökning Ca 41. Ödman, 0. H. 1958. Berggrundskarta: Ur- berger inom Norrbouens län. Sveriges Geologiska Undersökning Ca 4 1. Luftföroreningar - en första överblick Industri. Berällelseförår 1920 av Kommers- kollegium. 1922. Sveriges officiella statis- tik. Stockholm. Järnvägsdata. 1992. Svenska järnvägs- klubbens skriftserie nr 57. Malung. Sjöfart. Berällelseför år 1920 av Kommers- kollegium. 1922. Stockholm. Utsläpp till luft i Sverige av svaveldioxid, kväveoxider och koldioxid 1988 och 1990. Länsvis och kommunal redovisning. l992. Statistiska meddelanden. Na 18 SM 9203. Statistiska Centralbyrån. Örebro. Westl ing, 0., Hallgren-Larsson, E., Sjöblad, K. och Lövblad, G. 1992. Deposition och effekter av luftföroreningar i södra och mellersta Sverige. IVL Rapport. B 1079. Institutet fö r vatten- och luftvårdsforsk- ning. Stockholm. Norrbottens län Harnesk, P. (red.) 1949. Svenska stadsmono- grafier. Luleå, Pireå, Haparanda. Boden, Kiruna med omgivninga,: Stockholm. Lundborg, T. J978. Luleå, stad värd vård. Norrbottens museum. Luleå Lundholm, K. 1985. Norrborten. Helsing- borg. Odencrants, R. 1945. Haparanda stad 100 år. Minnesskrift på uppdrag av Hapar- anda stad. Uppsala. 99 Västerbottens län Bebyggelsen i Skellejieci centrum. lnl'ente- ring av kulturhistoriskt 1'ärdef11/I bebyg - gelse 1974-75. Arbetsgruppen för bebyg- gelse- och miljöinventering. Rapport. Kulturhistorisk beskrivning m· bebyggelsen i Umeå centrala del. lm'elllering och hel'ar- andeförslag 1974. Landsantikvarien i Västerbottens län. Rapport. \/ästerhotten genom tidem a. Del I. Kultur- miljöer m' riksi111resse i \/ästerhottens län. 199 1. Länsstyre lsens meddelande nr. 2 199 1. Västerbotten genom tidema. Del 2. Kultur- miUöerm· riksintresse i \lästerhotte11s län. 1994. Västerbottens läns hembygds- förbund. Jämtlands län Almqvist. B. 1984. Jämtlands medeltida kyr- kor. Fornv:\rdaren 19. Östersund. Björklund. J. (red. ) 1986. Östersunds histo- ria, !Il. Östersund. Brome. J. (red.) 1936. Östersunds historia. I- l/ . Östersund. Byggnads111in11e11 1978-1988. 1989. Riksan- tikvarieämbetet. Eivergård, M. och Elfström. B. 199 1. Frösö sjukhus. Förteckning över hyggnadsminnesmärken. 1976. Riksantikvarieämbetet. Hansen, K. 1984. Östersund. hus med histo- ria. Fornvårdaren 20. Östersund. Hus och miljöer med kultwTärde i Ström- sunds kommuns tätorter. 1990. Kulturhis- torisk utredning 33. Jämtlands läns mu- seum. Östersund. Jämtlands kyrkor, 1-38. 1946- 1989. Olika författare och Jämtlands läns museum. Östersund. Schylberg, S. 1979. Kalkstenen som blev en världsart i kel . ./ ämten ! 980. Jämt lands läns museum. Östersund. Västernorrlands län Adlercreutz, M. och Björk, B. 1986. Såsom en stad a,, ncigon he(ydenhet. Uddevalla. Blaclh, C. 1989. Den sista staden. Sundsvall. Byggnader och skulpturer i Härnösand. 1986. Härnösand. Höglund. H. 1971. Hus och människor - en 1·andring genom sekelskiftets Sunds,,a/1. Sundsvall. Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Örn- sköldsl'iks kommun. del I . Centralortens kärna. 1979. Örnsköldsvik. Wik. H. 198 1. Hiimösands historia. del I/I. / 8 /0- 1920. Härnösand. Åman, A. 1988. Stenstoden i Sundsl'(tll . Sundsvall. Sveriges kyrkor. Medelpad. Stockholm 1939. Gävleborgs län Aagård . G.-B. 1984. Giii-le. Medel tidsstaden 62. Göteborg. 8 el'Clrande programför Lj usdals tätort. 1979. Uinsmusee1 i Gäv leborgs län. Rapport. Bollnäs. Förslag till hevarandeprogra111. 1987. Gävle. Andren. E. och Hellner. B. 1936. Gästrik- lands lands/..:-vrkor. Stockholm. Hudiks1•af/. En kommun att le,•a i. ö,·ersikts- plan 90. 1990. Hudiksvall s kommun- planering 1990:0 I. Karl ström, T. 1974. Gä,,fe stadsbild. Gävle. Larsson, J. 199 1. Hofors. Byggnadsim•ente- ringförbel'(lrandeprogram. Stencil. Läns- museet i Gävleborgs län 199 1: 12. Rundturer, i-äg,·isare till kulturhistoriska se- ,,ärdheter i Gästrikland och Hälsingland. 1987. Sundsvall. Stjernberg. A. 1992. Giil'le brandstmion. Ferdinand Bobergs genomhrotts1·erk. 1992. Sundsvall. Svensson, B. Gäl'le sradscent,wn genom 400 år. 1984. Gävle. Söderhamns stadsbebyggelse. Historik och bel'(lrandeplan. 1985. Gävle. 100 .Rapporter i serien Natursten i byggnader !u tkomna Teknik & Historia. I 993.  Svensk byggnadssten & Skadebilder. 1994.  Malmöhus och Kristianstads län. 1994.  Gotlands län. 1995.  Göteborgs och Bohus län samt Hallands län. 1995.  Jönköpings, Kronobergs. Kalmar och Blekinge län. 1996.  Uppsala, Västmanlands och Örebro län. 1996.  Skaraborgs och Älvsborgs län. 1996  Stenen i tiden. Från l 000-talet till 1940. 1996.  Stockholms och Södennanlands län. 1996.  Vännlands och Kopparbergs län. 1996.  Norrlandslänen. 1996.  Planerade Östergötlands län ISBN 91-7209--050-2 ISBN 978-91 -7209-806-0 (PDF) 2017