Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Kan tillämpningsutveckling med hjälp av GIS/IT bredda och fördjupa användningen? Dokumentation av seminarium 9–10 november 2005 Riksantikvarieämbetet Box 5405, 114 84 Stockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08-5191 8083 www.raa.se bocker@raa.se cissela.genetay@raa.se Layout Tina Hedh-Gallant © 2006 Riksantikvarieämbetet ISBN 13 978-91-7209-415-4 ISBN 10 91-7209-415X Innehåll Inledning Geofysisk prospektering i arkeologins tjänst Ny teknik skapar nya perspektiv på vår historia Regalskeppet Vasa i nytt ljus med hjälp av digital dokumentation Satellitbilder och fjärranalys i kulturmiljövårdens tjänst Prediktionsmodellering som metod för att lokalisera försvunna järnåldersgårdar på Gotland Landskapsrekonstruktion som metod för att lokalisera stenåldersboplatser i Lappland Gudrun och fornlämningarna – geografisk analys för bedömning av stormskador på fornlämningar 55 Historisk kartinformation och våtmarksstrategi VisaVäg – visualisering av kulturmiljön i vägplanering Landskapsrekonstruktion, visualisering och animering med hjälp av GIS – exempel från Djurgården i Stockholm Stadsplanering med kulturmiljöhänsyn i Arboga stad GIS Västra Götaland – handläggarstöd för effektivare samverkan myndigheter emellan Hälsingegårdarna blir världsarv? Mölndals digitalguide – ett sätt att delge kunskap och levandegöra kulturmiljöer med hjälp av modern teknik Nordic Handscape – kulturarv i mobiltelefonen Avslutning 4 14 19 25 32 33 38 61 69 73 79 88 99 106 109 112 Inledning rolf källman och sven rentzhog, riksantikvarieämbetet Vårt gemensamma arbete med kulturmiljö och kulturarv har nu definitivt tagit steget in i den digitala världen. I dag finns stora mängder kulturmiljöinformation tillgänglig digitalt. Det finns också kraftfull och avancerad teknik för analys, bearbetning och presentation. Det ger oss möjlighet att bearbeta och kombinera stora mängder av information från många olika områden. Hittills har det mesta av kraften och resurserna satsats på att få ordning på grundinformationen så att den kan lagras och tillhandahållas på ett tillfredsställande sätt. Men för att informationen ska bli användbar behöver vi fokusera mer på utvecklingen av metoder och arbetssätt inom ramen för dagens och framtida tillämpningar. Vid de två dagarnas seminarium presenterades delar av den utvecklingsverksamhet som redan pågår runt om i landet. Med kulturmiljöinformation avses all den information som finns insamlad om våra kulturmiljöer och kulturminnen oavsett om den lagras digitalt eller analogt. Det är när användaren i olika sammanhang gör bruk av informationen och bygger kunskap om kulturmiljön som förutsättningarna för en god kulturmiljövård skapas och möjligheterna förbättras för att kulturarvsfrågorna ska bli en integrerad del i samhällets olika processer. Nästan all kulturmiljöinformation har en relation till en plats i landskapet och därför är geografiska informationssystem ett viktigt verktyg i användandet av den. Informationen som kulturarvssektorn förvaltar är rik men brokig eftersom den är insamlad under en lång tidsperiod i många olika syften och sammanhang. Det är anledningen till att den till stor del har samlats i stuprörslösningar, där begrepp och struktur inte är harmoniserade. I dag utgör den lagringsformen ett problem då verktygen inte stöder möjligheterna till att integrera våra samlade kunskaper. Samtidigt vet vi att det ökade historieintresset, högskolans utveckling och den ökade miljöhänsynen medför att kunskaperna som kulturmiljösektorn förvaltar ökar i relevans. De frågor som förs inom området har kommit att beröra fler målgrupper än tidigare. Dessutom, eller kanske just därför, finns ett behov av att informationen ska bli mer komplex och mer diversifierad. Frågan är hur vi ska tillmötesgå dessa krav från omvärl- den. Att överbrygga organisatoriska gränser för att harmonisera den samlade kunskapen är en förutsättning, men vilka verktyg ska vi använda oss av för förverkliga detta och samtidigt kunna tillgodose så många grupper som möjligt? En lösning kan finnas i användarfokuserad informationsteknik. I dag är det möjligt att skapa system som fokuserar på integrering av information från fler håll, där ingången och paketeringen av tjänsterna utformas utifrån användarnas specifika behov och syften. Ett exempel på detta är utformningen av portaler, där relationen mellan den traditionella avsändaren och mottagaren blir mer komplex. Avsändarperspektivet tonas ned till förmån för ett utbyte av information som går på tvären. Fokus ligger således inte på ett teknikskifte, snarare på ett ändrat förhållningssätt. Det nya förhållningssättet kommer att innebära att man inte har full kontroll över hur informationen används. Men det är kanske nödvändigt för att de frågor som förs inom kulturmiljösektorn ska nå ut till en bredare publik, och det behöver inte per automatik ses som något negativt. De databaser som Riksantikvarieämbetet förfogar över utgörs bland annat av Fornminnesinformationssystemet som innehåller information om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar, Bebyggelseregistret som innehåller information om den kulturhistoriska bebyggelsen och Digitala Historiska kartor, där det äldre kartmaterialet finns samlat. Utvecklingen och tillämpningen av dessa kan med fördel ske inom flera områden och tillsammans med flera organisationer. Analys och uppföljning av miljömålen samt stormskadebedömningar är exempel på hur databaserna kan användas. Samverkan är både nyckelordet och förutsättningen, och nyttan behöver inte stanna vid ett professionellt användande. Genom att utveckla publika tjänster som med hjälp av geografiska informationssystem visualiserar kulturmiljöer kan fler målgrupper nås. Ju fler som har möjlighet att engagera sig, desto fler blir också argumenten för vikten av en god kulturmiljövård i samhället. Riksantikvarieämbetets nya programområde Kulturmiljöportalen tar klivet ut till en bredare publik. Framtidens fornlämningar ska värnas i dialog med allmänheten. Med intresse som drivkraft skapar vi ansvarstagande för vår kulturmiljö. 4 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 1 5 2 6 3 7 4 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 5 9 13 10 14 11 15 12 16 6 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 17 21 18 22 19 23 20 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 7 3 1 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 11 10 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 13 17 14 18 15 19 16 20 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 11 21 25 22 26 23 27 24 28 12 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 29 33 30 34 31 32 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 13 Geofysisk prospektering i arkeologins tjänst lars-inge larsson och immo trinks, riksantikvarieämbetet Vad är arkeologisk prospektering? Det finns många olika metoder för arkeologisk prospektering, metoder som är baserade på geofysiska och geokemiska mätningar men även tekniker förknippat med fjärranalys. Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar (UV) har i sin nya prospekteringsgrupp valt att fokusera på geofysisk magnetisk prospektering och markradarmetoder. I ett internationellt perspektiv ligger Sverige efter inom detta område. En teoretisk bakgrund till magnetiska och markradarmätningar för arkeologisk prospektering presenterades kort och bilder av mätinstrument visades. Magnetisk prospektering kan detektera föremål eller anläggningar med innehåll av järn och bränd lera, men även stolphål på grund av effekten av bakterier som producerar kristaller av magnetit. Vid användning av markradar är det viktigt att inte bara mäta längs 2-dimensionella profiler utan också generera 3dimensionella datavolymer ur vilka man sedan kan extrahera tids- eller djupskivor. En sådan skiva kan sedan läsas som en planritning eller karta. Exempel på magnetisk prospektering visades från en skytisk boplats i Sibirien där Helmut Becker och Jörg Fassbinder från München genomförde omfattande undersökningar. Från ett annat internationellt exempel presenterades magnetiska och markradardata från den romerska staden Carnuntum i Österrike som undersökts med dessa metoder av experter från Wien. Potentialen av arkeologiska prospekteringsmetoder i Sverige visades genom resultat från testmätningar från en järnåldersboplats vid Lövstaholm vid Gamla Uppsala, från Kungsgårdsplatåerna vid Gamla Uppsala kyrka och från S:t Olofs konvent i Skänninge. UV:s nya prospekteringsgrupp siktar på snabba och storskaliga mätningar med mätinstrument med högsta möjliga känslighet, positionering av mätvärdena med centimeternoggrannhet, tolkning av resultaten genom en erfaren arkeolog och en effektiv och intrimmad arbetsprocess. Fördelar med arkeologisk prospektering är att snabbt kunna få en detaljerad överblick över stora områden. Metoden är effektiv för att lokalisera dolda strukturer, den är också icke förstörande och repeterbar och därför av högt vetenskapligt värde. Arkeologisk prospektering är billigt i jämförelse med konventionella utgrävningar. Vid den efterföljande frågestunden fanns intresse för utrustningens kapacitet. Alla miljöer går inte att prospektera, skog är exempelvis en försvårande faktor. Däremot fungerar utrustningen under vatten och på is och i snö. 14 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 1 5 2 6 3 7 4 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 15 9 13 10 14 11 15 12 16 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 17 21 18 22 19 23 20 24 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 17 25 29 26 30 27 31 28 32 18 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Ny teknik skapar nya perspektiv på vår historia sven-olav johansson, metimur Det finns många sätt att dokumentera på, med olika krav på utrustning, teknik och utförare. Att arbeta med digital dokumentation inom kulturarvssektorn har flera fördelar. Slitaget på de föremål som dokumenteras är obetydligt eftersom föremålet aldrig utsätts för beröring. Det är också en exakt och snabb metod. Dessutom spar metoden in på lagerkostnader eftersom informationen lagras i en datafil. Nackdelen är att mätningarna bör utföras av specialister, eftersom utrustningen kräver ett stort kunnande och mycket erfarenhet. Å andra sidan får arkeologen mer tid att analysera och tolka informationen från undersökningen, för utan frågeställningar och syfte blir informationen snabbt värdelös. Beställaren måste ha ett intresse för och mod att våga använda nya tekniker, kompetens att veta hur informationen ska användas samt en vilja att presentera denna på nya sätt. Den digitala dokumentationen skapar underlag som kan användas för olika syften. När Metimur dokumenterade det gamla vikingatida skeppet från Oseberg i Norge utförde man en dokumentation som resulterade i en exakt säkerhetskopia och nya exakta ritningar på skeppet. Härigenom framkom möjligheter att följa skeppets fysiska förändringar under tid och att utföra en skadeberäkning. Förutom att träskäraren nu också fick ett underlag för att göra nya delar kan informationen också användas som en grund för vidare forskning kring skeppet. Den digitala dokumentationens användningsområden behöver dock inte begränsas till en professionell användargrupp, utan skapar också nya möjligheter att nå ut till en bredare publik. Informationen från digital dokumentation kan återskapa föremål som kan visas upp i virtuella museer. Sådana museer ger möjlighet att öka förståelsen av det förflutna genom att presentera föremål som Osebergsskeppet i sin naturliga miljö och inte bara som ett uppvisningsföremål långt bort från havets brus och sin kontext. Här är det bara fantasin – och tillgången på ekonomiska medel – som sätter gränser. Kulturarvssektorn har mycket att lära inom kreativ finansiering genom bland annat sponsring och varumärkeskunnande. Att dokumentera föremål och landskap enligt principen ”se men inte röra” ger oss möjligheter att komma dem närmare och därigenom använda föremålen på ett nytt sätt som tidigare inte har varit möjligt. Frågestunden gav mötesdeltagarna tillfället att diskutera problemet med förvaringen av datafiler, där en viktig del i arbetet är att skapa rutiner för att förflytta data från ett medium till ett annat i takt med utvecklingen. Andra frågor behandlade instrumentens kapacitet och vilka krav som ställs på de objekt som skannas in. Instrumentens känslighet gör det exempelvis fullt möjligt att hitta nya okända hällristningar vid en inskanning av redan tidigare kända. Skanningen resulterar i en ytmodell till vilken det är möjligt att knyta fotografier för att på så sätt också kunna visa färgskiftningar på objekten. Vid dokumentation av föremål under vatten måste speciella ”kalibreringsburar” användas för att kunna tillgodogöra sig undersökningens resultat, eftersom bildinformationen deformeras när man fotograferar genom flera olika medier (luft/vatten). Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 19 1 5 2 6 3 7 4 8 20 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 13 10 14 11 15 12 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 21 17 21 18 22 19 23 20 24 22 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 25 29 26 30 27 31 28 32 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 23 33 37 34 38 35 39 36 40 24 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Regalskeppet Vasa i nytt ljus med hjälp av digital dokumentation fred hocker, statens maritima museer, vasamuseet Vår värld är uppbyggd i flera dimensioner, men vår presentation och tolkning av den har till största del gjorts tvådimensionellt, i skrift eller i form av kartor och tabeller. Dokumentationssättet är inte tillnärmelsevis lika viktigt som de frågor som ställs till materialet, men genom att kombinera olika tekniker som exempelvis laserskanning med geografiska informationssystem (GIS) kan vi äntligen börja tolka vår värld tredimensionellt. Här har vi en möjlighet att överbrygga det tankemässiga hinder som våra tvådimensionella presentationer av världen har utgjort. Det optimala vore att införa en 4D-modell för GIS-användning inom digital dokumentation, där den fjärde faktorn utgörs av en tidsdimension. Arbetet med att digitalt dokumentera Vasaskeppet med 3D-GIS har gett viktig insyn i vilka möjligheter, men även problem, som metoden kan innebära och hur dessa kan hanteras. Under 1960-talet utfördes omfattande manuella undersökningar av Vasaskeppet. Under årens lopp stod det klart att svavelangrepp hade medfört en del förändringar hos skeppet sedan det togs upp ur vattnet. För att undersöka detta vidare laserskannades hela fartyget. Metodens snabbhet var en stor fördel eftersom skeppet till sin storlek är omfattande. Tre veckors arbete resulterade i en datafil på 25 gigabyte. Tyvärr medförde den enorma storleken på filen att det krävs något av en superdator för att kunna läsa den. Den innehöll helt enkelt för mycket irrelevant data. I väntan på teknikutvecklingen läses den bitvis. Ett annat sätt att gå tillväga för att granska svavelangreppen var att genom en manuellt inställbar ledarm välja den information som ansågs relevant för undersökningen. Det är ett relativt snabbt och mycket pålitligt digitalt verktyg. Den stora fördelen är att denna datafil blev avsevärt mindre än den som genererades vid laserskanningen. Nackdelar är bland andra att det går betydligt långsammare än vid laserskanning och att objektet måste vidröras. Kostnaderna för hårdvaran är också märkbara. Faran finns alltid att de metoder som används, analoga såväl som digitala, ger upphov till en kunskapsfiltrering. Därför är det ytterst viktigt att hitta rätt verktyg för rätt undersökning. En kombinerad välsignelse och förbannelse är att arkeologen fortfarande måste tolka föremålen och dokumentationen för att skapa betydelse, och det är egentligen specialistens insamlade kunskap och erfarenhet som är avgörande. Till sist är trots allt en penna och kunskap att föredra framför en dator och okunnighet. De frågor som uppkom efter seminariet rörde den fortsatta utvecklingen av 3D-GIS. Det egentliga behovet är nu ett GIS som även kan klara av att hantera tid, det vill säga ett 4D-GIS, och i dagsläget finns även planer på att koppla den digitala dokumentationen av skeppet med beskrivningar till en databas. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 25 1 5 2 6 3 7 4 8 26 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 13 10 14 11 15 12 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 27 17 21 18 22 19 23 20 24 28 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 25 29 26 30 27 31 28 32 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 29 33 37 34 38 35 39 36 40 30 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 41 43 42 44 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 31 Satellitbilder och fjärranalys i kulturmiljövårdens tjänst anders wästfelt, kulturgeografiska institutionen, stockholms universitet Ur ett naturvetenskapligt perspektiv består en satellitbild av en reflektion av platsens materia och vegetation. Satellitbilden presenterar således en bild av ett absolut och verkligt rum. Ett socialt rum å andra sidan fokuserar på relationer mellan objekten och behöver nödvändigtvis inte bestå av ett enda rum, utan flera parallellt samexisterande. Skillnaden i förhållningssätt till rummet kallas The Great Divide och sällan mötas de två. Kan en satellitbild som är ett uttryck för ett absolut rum också säga något om det sociala rummet? Ja, genom att sammanföra socialt konstruerade begrepp och värderingar med en satellitbild kan även den tillhandahålla subjektiv kunskap. Där kan man avläsa sociala processer såsom markanvändning eller spåra det sociala rum som en by består av. Med detta som utgångspunkt har Anders Wästfelt bland annat arbetat med Fäbodprojektet i Dalarna. Projektets syfte var att identifiera kända men olokaliserade fäbodar, och även att beskriva kända fäbodar som ett led i en strategi för deras bevarande. En statistisk klassificering av ett antal kända fäbodar genomfördes för att sedan med kvalitativa begrepp, som exempelvis luckig skog, omklassas. Olika typer av fäbodsomgivningar gav olika sorters fysiska reflektioner i satellitbilden. Tillsammans med kunskap om fäbodarna som driftform och fastighetsdata kunde liknande reflektioner eftersökas i satellitbilderna för att hitta tänkbara platser för fäbodar. De utpekade platserna kunde sedan inventeras. Arbetet med satellitbilder i projektet Det rika odlingslandskapet syftade till att matcha mening i rumsliga dimensioner, där man utifrån ett lokalt perspektiv använde sig av en koncentrisk modell för att lokalisera sociala processer i odlingslandskapet. Analysmodellens lokala fokus lyfter fram betydelsen av att varje landskap har sina egna lokala brukare och att landskapet därför måste tolkas utifrån detta. Den nya metoden drar fördel av satellitbildens heltäckande men samtidigt detaljrika egenskaper, parallellt med att sociala processer och markanvändning kan länkas till kulturmiljövården, där materia helt plötsligt också ges en mening. Den efterföljande diskussionen berörde länsstyrelsens möjlighet att använda resultaten av en sådan analys. Resultaten från analyserna är ofta svåra att identifiera i källmaterialet och kan kräva specialistkompetens. Om de används så är det framförallt som underlag vid omarronderingar av mark. Det påpekades också att det är viktigt att resultatet verifieras i fält. PowerPoint ingår ej i dokumentationen. 32 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Prediktionsmodellering som metod för att lokalisera försvunna järnåldersgårdar på Gotland gustaf Svedjemo, högskolan på gotland Järnålderns bebyggelse på Gotland har fascinerat människor i århundraden. Ett äldre namn är kämpegravar vilket ger en fingervisning om att de redan för länge sedan väckte människans fantasi. Fantasierna har sedermera ersatts av ett mer vetenskapligt förhållningssätt, och många är de forskare som med olika teoretiska utgångspunkter har ägnat sig åt järnåldersbebyggelsen. Placeringen av bebyggelsen anses vara knuten till olika fenomen i landskapet. Gustaf Svedjemo ville undersöka om några forskares teorier om järnåldersbebyggelsen kunde testas i en prediktionsmodellering med hjälp av geografiska informationssystem för att lokalisera den försvunna järnåldersbebyggelsen på ön. Metoden har sitt ursprung i USA där lagstiftningen utgjorde en försvårande faktor för undersökningar på privat mark. Därför skapades en metod för att kunna förutsäga förekomst av olika företeelser eller för att förklara upphovet till dem. I Sverige, där kulturmiljölagstiftningen är annorlunda, är metoden intressant ur andra perspektiv. Den kan vara till hjälp för att urskilja extra intressanta områden som lämpar sig för vidare undersökningar med andra metoder. Principen för modelleringen är att korrelationen mellan olika sorters variabler undersöks för att kunna skönja mönster och tendenser i ett material. Avstånd till bland annat moränjordar, ängsmark och tomtlägen är faktorer som olika forskare anser vara av betydelse för att lokalisera järnåldersbebyggelsen på Gotland, och dessa fick därför utgöra de oberoende variabler som användes i modelleringen. Oberoende variabler är de faktorer som förutsäger den beroende variabeln, som i detta fall utgjordes av stenhusgrunderna. De oberoende variablerna insamlades från flera olika håll; historiska kartor, den geologiska kartan samt höjddata. Utifrån detta skapades ett modellområde som senare testades mot ett verifikationsområde. Resultatet visade på hög signifikans och prediktionsförmåga hos modellen. Den användes sedan för predicering av troliga platser för järnåldersbebyggelse i ett område av Gotland där det moderna jordbruket utplånat de flesta spår av järnåldersbebyggelsen. Av de kvarvarande sexton fornlämningarna hamnade två utanför prediktionsmodellen, hur många som ursprungligen funnits är inte känt. Vidare bearbetning av modellen kan kanske ge svar på även en sådan fråga. Men varför hamnade två gårdar utanför modellen? Rör det sig om gårdar som tidigt övergavs eller skiljer de sig på annat sätt från de övriga gårdarna? Modelleringen öppnar upp för nya frågor på ett gammalt material, och är ett viktigt bidrag både till forskningen om järnåldersbebyggelsen och till utvecklingen av metoden i Sverige. Frågestundens fokus låg på verifiering av prediktionsmodelleringens resultat i fält, och om fler beroende variabler kunde komplettera studien ytterligare. En sådan hade ännu inte genomförts, och för att inlemma fler kategorier måste en modell för varje lämningstyp utarbetas då olika fornlämningstyper har sina egna förutsättningar. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 33 1 5 2 6 3 7 4 8 34 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 12 10 13 11 14 15 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 35 18 16 36 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 17 19 20 23 21 24 22 25 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 37 Landskapsrekonstruktion som metod för att lokalisera stenåldersboplatser i Lappland ingela bergman, silvermuseet i arjeplog, tore påsse och leif andersson, sveriges geologiska undersökning, göteborg/lund Föredraget behandlade möjligheten att använda paleogeografiska kartor i arkeologiska sammanhang ur ett allmängiltigt perspektiv. Ingela Bergman redogjorde för hur paleogeografiska metoder använts inom det tvärvetenskapliga projektet Människan, elden och landskapet. Syftet var att följa norra Norrlands kolonisationsförlopp med fokus på vegetationens utveckling och de tidiga bosättarnas resursutnyttjande av marken. Man ville bland annat ha svar på när det var möjligt att leva och bo i norra Norrland. Det fanns bara ett smärre problem; förekomsten av äldre stenåldersboplatser i norra Norrland var i det närmaste obefintlig. Misstanken om att källäget hade sin förklaring ett i systemfel bar Ingela Bergman med sig i flera år tills hon träffade Tore Påsse och Leif Andersson från Sveriges geologiska undersökning. Den traditionella metoden för att lokalisera äldre boplatser innebär att hänsyn tas till landhöjningens effekter i inlandet. Landhöjningen och tippningseffekterna i sjöar har dock tidigare ansetts påverka i liten grad i norra Norrland. Kunde detta antagande vara anledningen till källäget? Området kring Arjeplog är rikt på sjöar, och om dessa skulle ha blivit märkbart utsatta för tippningseffekten borde sjöarnas strandlinjer ha förskjutits mot väst, och därför borde stenåldersboplatserna befinna sig i torrlagda områden eller i myrmarker. Genom att rekonstruera de gamla strandlinjerna och det gamla landskapet med bland annat pollenprover och markradar identifierades cirka sextio boplatser, varav tio från mesolitikum (äldre stenålder). De postglaciala strandlinjerna kunde rekonstrueras genom en digital terrängmodell med höjd- och djupdata som applicerades på en karta, där hänsyn hade tagits till landhöjningen och sjöstjälpningen. Med denna karta var det möjligt att utföra bland annat hydrologiska beräkningar och dräneringsmönster. Boplatsernas dateringar har flyttat tillbaka tiden för inlandsisens avsmältning i området kring Arjeplog till cirka 10 000 år före nutid, och deras miljöer har visat sig vara vegetationshistoriskt relevanta. Bland annat har resultaten inneburit en förskjutning av trädgränsen. Resultaten är vassa instrument i argumentationen till makthavare för kulturmiljöernas framtida bevarande, och visualiseringen och animeringen av dessa hjälper till att skapa en större förståelse för landskapets förändringar. Tore Påsse och Leif Andersson redogjorde för de geologiska och matematiska aspekterna inom paleogeografiska metoder. Bland annat redovisades hur landhöjning och tippning påverkat hela Sveriges efteristida landskapsutveckling. Nästan alla sjöar har, på grund av tippningseffekten, förändrats sedan isen smälte undan. Exempel visades från södra Sverige; vid sjöarna Fegen (Halland/Småland) och Bolmen (Småland) har dramatiska förändringar skett i landskapet på grund av detta fenomen. Vidare demonstrerades en sekvens av bilder över Skandinavien och Östersjöområdet som visar isens avsmältning kopplat till en tidsaxel. Avslutningsvis påpekades den enorma resurs som paleogeografiska metoder utgör för arkeologin. Paleogeografiska kartor kan beställas från Sveriges geologiska undersökning. De frågor som ställdes efter seminariet rörde strandlinjeberäkningar. I studien beräknades strandlinjerna enbart vid den östra delen av sjön Gubblijaure. Studien inberäknade inte den västra sidan då den dels låg utanför ramen för undersökningen, dels för att denna sida av sjön var överdämd. Här är sjön 60 meter djup och botten är omöjlig att nå med vanlig dykutrustning. En undersökning av den västra delen skulle således bli en kostsam procedur. Fortsatta diskussioner handlade om Siljan som med sin komplicerade strandlinjeförskjutning skulle vara ett utmärkt objekt för liknande undersökningar. 38 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 3 1 2 4 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 39 7 5 40 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 6 8 9 10 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 41 3 1 42 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 43 11 44 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 45 3 1 46 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 5 6 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 47 7 8 48 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 10 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 49 11 12 50 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 51 52 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 18 17 20 19 1 5 2 6 3 7 4 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 53 9 13 10 14 11 15 12 54 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Gudrun och fornlämningarna – geografisk analys för bedömning av stormskador på fornlämningar Anette Färjare, Riksantikvarieämbetet Den 8 januari 2005 slog stormen Gudrun till med stor kraft i Götaland. Ett snabbt agerande behövdes för att ta fram underlag för återställningsarbeten och kostnadsberäkningar. En förändringsanalys baserad på satellitinformation från två olika tidpunkter gjordes över ett mindre område. På detta sätt kunde den ungefärliga omfattningen av stormskador i skogen fastställas. Utfallet av förändringsanalysen samkördes med data ur fornminnesinformationssystemet (FMIS). Resultaten av analysen inom modellområdet integrerades med flyginventeringar som utfördes av Skogsvårdsorganisationen där volym stormskadad skog skattades över hela det stormdrabbade området. Med hjälp av prediktionsanalys erhölls ett statistiskt underlag för att kunna uppskatta kulturmiljöskadorna i stormområdet. Cirka 6 procent av fornlämningarna uppskattades vara skadade. I Kronobergs län, som drabbades värst av stormen, var i vissa delar så mycket som 80 procent av fornlämningarna inom stormpåverkad skogsmark påverkade. Fossil åkermark är den typ av fornlämning som drabbades mest i de helt kalblåsta områdena. Arbetet med att uppskatta stormens åverkan på olika typer av kulturhistoriska lämningar försvårades genom de olika länens antikvariska bedömning av den fossila åkermarken som delvis klassificerats som fornlämning, delvis som övrig kulturhistorisk lämning. En genomgång av alla typer av påverkad mark gav en mer varierad spridningsbild, där fler typer av kulturhistoriska lämningar hade skadats. Gammal granskog/barrskog drabbades hårdast i stormen och det är också där som många kulturhistoriska lämningar återfinns. Vid en GISanalys före stormen hade redan detta uppmärksammats. Under hösten 2005 har inventeringar utförts i det stormdrabbade området. Detta har skett med handdator med specialprogram och GPS (Global Positioning System). Genom en specialskriven datorapplikation som integrerar existerande information från FMIS kan inventeraren själv komplettera information till FMIS genom att registrera skadorna i fält. Ett sådant verktyg bidrar till att FMIS blir ett levande och uppdaterat register. Under frågestunden förtydligades det uppföljningsarbete som studien har givit upphov till. Inventeringar i fält för att dokumentera de faktiska skadorna pågår just nu, och viss uppföljning har redan genomförts i några områden. Här uppmärksammades också svårigheterna att kunna se fornlämningar efter en vanlig avverkning utan inblandning av naturens krafter. Problemet har uppmärksammats tidigare i en undersökning från 1999 som fokuserar på situationen före och efter avverkning. Vidare är ett projekt på väg att starta i samverkan med Skogsvårdsorganisationen, där en översyn av en större mängd lokaler i flera olika län ska göras. En fråga behandlade hur det nya arbetssättet kan förebygga skador eller riskprojekt genom att peka ut riskområden. Liknande undersökningar kan mycket väl lämpa sig för att peka ut så kallade hot spots. Man reflekterade också över det nya arbetssättets kapacitet vid andra tänkbara katastrofer, exempelvis om kraftverksdammarna i Norrbotten brast. Här finns fler tänkbara scenarier att ta fram för en framtida utveckling av metoden. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 55 3 1 56 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 57 11 58 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 59 19 60 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 18 17 Historisk kartinformation och våtmarksstrategi ulrihca malmberg, metria Att omvandla data till information är lätt. Men för att förstå och tolka den krävs kunskap. Den pilotstudie som genomfördes på uppdrag av Naturvårdsverket har sin bakgrund i den nationella strategin för våtmarkernas skötsel och återställande, vars mål är att cirka 12 000 hektar våtmark och sumpskog ska återställas. Inför studien var det av betydelse att veta vilka metoder och underlag som kunde användas, vilka kostnaderna skulle bli för dessa och vilka tänkbara vidare studier som pilotstudien kunde ge upphov till. Kriterierna för studiens områden var regional tillhörighet, en representation av olika landskapstyper och kunskap om tidigare, av människan utförda landskapförändringar, främst under 1800-talets senare del och början av 1900talet. Som historisk kartkälla användes primärt häradskartor, men för Stora Köpinge nyttjades även storskifteskartor för att få en tidsserie över tre olika perioder. Vidare användes fastighetskartan och terrängkartan för nutida kartbild. Dessa gav information om platsernas vegetation, markanvändning, bebyggelse, kommunikationer, torvtäkter och hydrografi. Åldern på de historiska kartorna varierar, beroende på tidpunkt för kartläggning. De historiska kartorna rektifierades, det vill säga inordnades i det koordinatsystem som används i våra moderna kartor, och digitaliserades. Ur dessa extraherades relevanta marktyper. Förändringsanalysen skedde med hjälp av geografiska informationssystem och utifrån detta kan förändringar presenteras med hjälp av skriftlig analys, tabeller och diagram. För att visuellt identifiera områden som har förändrats togs även förändringskartor fram, då med ett kom- primerat antal marktyper, som visar vilken eller vilka typer av förändringar som skett. Att arbeta med äldre kartmaterial kräver kunskap. Bland annat måste man vara extra noggrann med att kvalitetskontrollera rektifieringen och se till att de klassificeringar som kartorna innehåller är jämförbara med varandra betydelsemässigt. Om de olika marktyper som jämförs definitionsmässigt inte är lika över tiden, måste dessa antingen slås samman till mer övergripande klasser, alternativt måste särskild hänsyn tas till eventuella definitionsproblem vid analys av resultaten. Rektifieringen och digitaliseringen var de moment som tog mest tid och pengar i anspråk, medan förändringsanalys är mycket enkelt och snabbt att genomföra även i enkla GIS-programvaror. En ökad samverkan kring digitaliseringen av de historiska kartorna är en lösning som både innebär en ekonomisk lättnad för intresserade myndigheter och organisationer samtidigt som det tillgängliggör det rika material som de äldre kartorna faktiskt utgör. Vid den efterföljande diskussionen var det många som kunde vittna om den utmaning som det innebär att arbeta med historiskt kartmaterial. Förutom det källkritiska problem som arbetet med äldre kartor medför, så innebär hanteringen av kartor en avsevärd kostnad. Rektifiering och vektorisering av kartmaterialet är ett tungt och kostnadskrävande arbete. Här betonades vikten av samarbete som ett sätt att dels sänka kostnaderna för lagring av data, dels tillgängliggöra materialet så att fler kan dra nytta av grundarbetet. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 61 3 1 62 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 63 11 64 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 65 66 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 18 17 20 19 23 21 22 24 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 67 25 27 68 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 26 VisaVäg – visualisering av kulturmiljön i vägplanering michael frisk, vägverket Ordet visualisering betyder att åskådliggöra med hjälp av bilder. Att tänka bildmässigt redan från början är en klar utgångspunkt i projektet VisaVäg, som drivs i samarbete mellan Vägverket och Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljön är den av människan påverkade fysiska miljön i ett geografiskt och historiskt sammanhang. Det är viktigt att kulturmiljön tas tillvara på ett bra sätt i planering och projektering av vägar och annan infrastruktur. Vägen från åtgärdsplanering till utförande kantas av många intressenter som alla har sitt specifika synsätt på kulturmiljön. Projektets målgrupper har därför varit beställare och utförare, exempelvis konsulter, projektledare och handläggare på länsstyrelser samt beslutsfattare. Tanken är att visualisering dels ska underlätta kommunikationen mellan dessa grupper, dels resultera i en samling exempel som kan inspirera till bättre underlag för tänkbara åtgärder. VisaVäg vill visa exempel på hur landskapets kulturmiljövärden och dess betydelse kan kommuniceras och tas tillvara i planeringen av sådana genomgripande förändringar som ny infrastruktur ofta innebär. Arbetet med exempelsamlingen har utgått från tre pågående vägprojekt, som utgjort fallstudier. Resultatet redovisas i en webbtillämpning (www.exempelbanken.se), en vägledning som visar hur man har gått tillväga samt en projektrapport där gjorda val och ställningstaganden redovisas. I exempelsamlingen visas hur olika tematiska innehåll i en visualisering kan matchas mot de frågeställningar som är aktuella i olika skeden av en planerings- och projekteringsprocess. De teman som projektet har valt att arbeta med är landskapskaraktär, kulturhistoriska teman och effekt och konsekvens. Landskapskaraktären beskriver form, struktur och upplevelsen av dagens landskap. Kulturhistoriska te- man förklarar den historiska bakgrunden till varför landskapet ser ut som det gör i dag. Effekt och konsekvens beskriver den påverkan som föreslagna åtgärdsalternativ har på möjligheten att förstå och uppleva landskapets karaktär och de spår och former som avsatts i det genom historien. En viktig utgångspunkt för projektet har varit att behandla landskapet och kulturmiljön som en helhet. En annan har varit att försöka se kulturmiljön som en planeringsförutsättning, något som ska tas tillvara och byggas vidare på. Det vi uppfattar som kulturmiljö i dag är ju ofta resultatet av en förändringsprocess som ägt rum under lång tid. En förutsättning för att bevara det vi värdesätter är att låta det fortsätta vara en del av en levande miljö som utvecklas och brukas både nu och i framtiden. En reflektion som uppkom under frågestunden rörde kulturmiljösektorns sätt att arbeta med bilder. Traditionellt sett är bilden det som läggs till i sista hand, och arbetet med att sätta bilden i centrum är ett intressant nytt grepp. Den tidspress som projektledare i regel utsätts för upplevdes av mötesdeltagarna som en försvårande faktor för att omsätta projektets idéer i praktiken Här förtydligades att tid för att ta fram underlag redan finns och att det snarare handlar om att skapa ett nytt förhållningssätt, där användningen av visualisering ska finnas med redan på ett tidigt stadium. Tanken med projektet är att arbetssättet bör påbörjas i planeringsprocessens tidiga skeden och fördjupas i takt med att planeringen fortskrider. I tankar om framtiden pekades på behovet av förbättrad kompetens bland både beställare och konsulter som arbetar med att ta fram planeringsunderlag. Detta kan uppnås genom grundutbildningar på högskolor och universitet och genom vidareutbildning för nu yrkesverksamma. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 69 1 5 2 6 3 7 4 70 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 8 9 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 71 12 10 72 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 11 13 Landskapsrekonstruktion, visualisering och animering med hjälp av GIS – exempel från Djurgården i Stockholm Fråga en stockholmare vilka associationer som väcks till liv av ordet Djurgården och de allra flesta kommer troligtvis att referera till ett ganska snävt geografiskt område precis efter Djurgårdsbron där Nordiska museet, Skansen och Gröna Lund återfinns. Få tänker dock på att Djurgården faktiskt sträcker sig ända bort till universitetet och Frescati. Området var bland annat en jaktpark på 1600-talet och under århundradenas gång har det också förekommit en omfattande militär och industriell verksamhet. Tillsammans med Riksantikvarieämbetet startade Kungliga Djurgårdsförvaltningen projektet Djurgårdslandskapet för att vidga synen på området. Eftersom projektet riktar sig till allmänheten ville man visa landskapets tidsdjup och föränderlighet på ett enkelt och intresseväckande sätt utan att någon större kartvana krävdes. Historiska kartor från olika tidsperioder mellan 1696 och 2004 rektifierades och omvandlades till en vektordatabas. Baserat på vektordatabasens information återskapades sedan artificiella ”flygbilder” som draperades på en terrängmodell över Djurgårdsområdet. Resultatet blev en översiktlig illustration som ser ut som en hybrid mellan en bild och en karta. Att omvandla de historiska kartorna till flygbilder kan underlätta jämförelser mellan de olika tidsperioderna för personer som inte har stor vana att läsa och tolka äldre kartor. För att uttrycka landskapets tidsliga och rumsliga Jerker Moström, Riksantikvarieämbetet dimension gjordes två olika sorters animeringar, en rörlig framställning i form av en inflygning över Djurgården parallellt med en tidsaxel samt en uppdelad animering med två olika tidsaxlar där flygstråket är detsamma för båda. Att använda GIS-baserade metoder tillsammans med visualisering och animering av landskapet lämpar sig väl för att öka förståelsen kring historiska processer i rekonstruktionen av det förflutna. Då kan flera förklaringsfaktorer åskådliggöras samtidigt. Ur ett källkritiskt perspektiv är dock denna typ av rekonstruktion kvalificerade antaganden som baserar sig på information i de historiska kartorna och generella kunskaper om landskapets utveckling över tid. Här finns också ett problem. 3D-visualisering och animering uppfattas ofta lite som lekstugeverksamhet och kanske inte helt seriöst. Detta förhållningssätt kombinerat med en rädsla att visualiseringen ska uppfattas som manipulativ är faktorer som kan ha spelat roll för utvecklingen av denna typ av tillämpningar inom kulturarvsområdet. Med projektet Djurgårdslandskapet tar man dock ett steg i rätt riktning för att presentera ett gammalt material på ett nytt och underhållande sätt. De följande diskussionerna gav uttryck åt förhoppningen att visualisering och animering kommer att användas i mer formella handläggningssituationer och i andra typer av underlag än vad det gör i dag. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 73 3 1 74 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 75 11 76 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 77 17 21 18 22 19 23 78 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Stadsplanering med kulturmiljöhänsyn i Arboga stad per granlund, arboga kommun Att Volvo lade ner sin verksamhet i staden var för många Arbogabor lika osannolikt som att vattnet skulle sluta rinna i Arbogaån. När det otänkbara ändå inträffade eftersöktes en ny strategi för att behålla och utveckla stadens identitet. Kulturmiljön fick nu en viktigare och mer framträdande roll. Föredraget presenterade ett kommunalt perspektiv på hur webbaserade GIS-lösningar kan användas för att stärka stadens kulturmiljövärden och samtidigt skapa ett bättre underlag för beslut av stadsplaneringsåtgärder som bevarande och utveckling. Före nedläggningen saknade Arboga ett bevarandeprogram. Lyckligtvis hade inte staden utsatts för det exploateringstryck som har varit vanligt i mindre städer runtom i landet. Med Stockholm som förebild och med hjälp av Bebyggelseregistret skapade man en bebyggelsehistorisk översikt och en byggnadsordning som mynnade ut i boken ”Arboga Stadskärna”. Tillsammans med råd och anvisningar till byggnadsordningen finns den att ladda ner i PDF-format på Internet (se www.arboga.se under Bygga och bo/kulturmiljö). Just tillgängligheten var viktig eftersom viljan att öppna upp materialets folkbildande aspekter för såväl allmänhet som politiker var stark. Utformningen lockar till läsning med många bilder och där Internet tillhandahåller möjligheten till en bra spridning. Stadsplanering i mindre kommuner innebär ofta att samma handläggare följer ett ärende från början till slut. Det ger en viss rörelsefrihet att påverka genom arbetssätt som exempelvis GIS-användning, men det finns likväl en politisk och resursmässig gräns. Det nya arbetssättet inom stadsplaneringen har inneburit en effektivisering inom den offentliga sektorn. Arbetet har resulterat i en helhetsbild av staden och en dokumentation över tid för att förhindra ”de små stegens tyranni”, något som annars gör det svårt att övertyga politiker att satsa resurser på register och liknande. Arbetet har också resulterat i en stärkt lokal identitet och ett bra verktyg för marknadsföring som har kommit näringslivet väl till pass. Just nu pågår framtagandet av en ny översiktsplan för Arboga. I detta arbete eftersträvas ett deltagande av fler aktörer som skola och socialförvaltning. Även möjligheter till kommunal k-märkning diskuteras samt en enklare detaljplan enligt PBL-förslaget. Även utvecklandet av skydd mot hotbilder som brand, översvämning och jordskred är en viktig uppgift. Men oavsett vilket arbete som utförs är det viktigt att det sker under parollen ”informera och inspirera”. Frågestunden fördjupade bilden av hur arbetet med webbgis i Arboga leder till att man kan presentera och tillgängliggöra information, både internt och externt. Vid händelse av en ny handläggare behövs exempelvis ett bra underlag för dokumentation för att denne snabbt ska kunna sätta sig in i materialet. Bebyggelseregistret är ännu inte ett webbgis men med hjälp av ENIRO:s kartverktyg kan byggnaders geografiska lägen visas. Fortsatta diskussioner med Lantmäteriverket kring olika kartlösningar är dock planerade. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 79 3 1 80 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 7 5 6 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 81 11 82 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 83 84 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 18 17 20 19 23 21 22 24 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 85 25 86 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 26 28 27 29 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 87 GIS Västra Götaland – handläggarstöd för effektivare samverkan myndigheter emellan ylva west och mats herklint, länsstyrelsen västra götalands län Syftet med GIS Västra Götaland är att den geografiskt lägesbundna informationen som finns internt i olika organisationer skall kompletteras med varandra för att skapa ett lättarbetat och enhetligt material. Genom att vidareutveckla den redan existerande tjänsten Informationskartan, som bygger på Länsstyrelsens interna karttittskåp OGIS3, krävdes det endast lite arbete för att utforma applikationen bakom handläggarstödet. Tjänsten ger helt nya möjligheter för att tillhandahålla bättre service, till nytta för såväl handläggare, länsstyrelser och utbildningsväsen som för allmänheten. Verkningarna går att spåra både internt och externt. Samordningen leder till ett bättre samarbete inblandade aktörer emellan, samtidigt som kompetensen för informationsteknik och geografiska informationssystem höjs. Det innebär en konkurrensfördel, till gagn för både länet och sektorn. Resurserna får inte vara avgörande för hur man ska kunna ta del av informationen, informationssökningen ska i stället styras av de frågor som önskas svar på. Här medför tjänsten en kostnadslättnad, speciellt för mindre kommuner där resurserna är begränsade, men där behovet av information är obegränsat. Varje aktör slipper utveckla en egen plattform för att inhämta och samordna information, oavsett vilken del av sektorn man tillhör. Den gemensamma strukturen sträcker sig över koordinatstöd och dataformat till mer kvalitativa beskrivningar som metadata. När olika filer slås ihop är det också viktigt att filnamnen är bestämda, exempelvis ”vandringsleder” och att tabellattributen har en gemensam struktur som ”Namn” eller ”Beskrivning”. GIS Västra Götalands datorapplikation är indelad i olika ämnesområden, bland annat infrastruktur, kulturmiljö, naturvård och turism/friluftsliv. Inom området kulturmiljö återfinns bland annat kulturmiljöer i kommunerna, kyrkor, häradskartor, fornminnen med länkar till Fornminnesinformationssystemet (FMIS) och Bebyggelseregistret (BBR). Här finns ett nära samarbete med museer och kommuner för insamling av material. Materialregistreringen sker antingen genom en direkt registrering via en anteckningsfunktion i webbkartan eller genom uppladdning av filer i egen katalog via projektets upp- och nedladdningssida. Startsträckan för att bilda arbetsgrupper med intresse av GIS-lösningar har varit lång. Den nya tekniken och arbetssättet är en utmaning men deltagarna har samtidigt fått tillfälle att få veta mer om andra kommuners arbetssätt. De olika erfarenheterna och problemlösningarna ger idéer i en annars något hemmablind miljö. Andra erfarenheter har varit att det alltid är bäst att ha en personlig kontakt med projektdeltagarna och samarbetet har hittills resulterat i en djupare kunskap om vad som händer inom IT och GIS. I framtiden kan tjänsten utvecklas genom att länka portalbyggen inom samma ämnesområden till webbkartan. Från att ha haft begränsade former för att hantera informationen finns det nu möjligheter till ett gränslöst informationsutbyte. Under frågestunden var det många som var intresserade av finansieringen av GIS Västra Götaland. För närvarande delar alla deltagande organisationer på kostnaderna för kartdata och summan är beroende av organisationens storlek. Än så länge är GIS Västra Götaland ett projekt och de framtida kostnaderna och hur driften av det färdiga verktyget ska se ut är ännu inte klart. Här kommenterades också behovet av en ökad samverkan och ett ökat användande av samma verktyg för att på så sätt få ner kostnaderna. Frågor om underhåll av GIS Västra Götaland var också upp till diskussion. Den tidsåtgång som verktyget normalt sett tar i anspråk är inte lång. Vid komplettering av information medför det dock en något större arbetsinsats och ansvaret för ajourhållningen av informationen finns hos den organisation som också laddar upp den. Diskussionen kom även att handla om den publika lanseringen av Fornminnesinformationssystemet (FMIS), som förhoppningsvis kommer att inträffa under år 2006. 88 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 1 5 2 6 3 7 4 8 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 89 11 90 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 10 9 12 15 13 14 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 91 92 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 18 17 20 19 23 21 22 24 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 93 2 25 94 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 1 3 6 4 5 7 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 95 10 8 96 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 11 14 12 13 15 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 97 8 10 98 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 Hälsingegårdarna blir världsarv? arne stenberg, ovanåkers kommun Från Ovanåkers kommun presenterades ett exempel på hur arbete kan bedrivas med den kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen genom att skapa intresse i stället för att använda stela regleringar. Under 1990-talet togs en ny översiktsplan fram som hade större fokus på den kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen. De generella områdesbestämmelserna var ett verktyg som inte var anpassat till det nya sätt som man ville arbeta på. Detta nya arbetssätt gick ut på att nivåanpassa områdesbestämmelserna utifrån en behovsbedömning och titta på det som upplevdes som mest värdefullt. Här var Bebyggelseregistret till stor hjälp eftersom det möjliggjorde nivåindelningarna. Bebyggelsen delades in i tre fallande nivåer. Principen för indelningen är att de mest tekniskt komplicerade byggnaderna får ett ökat skydd, medan de byggnader som klassificeras enligt den tredje nivån inte kan bevaras med tvång; i dessa fall satsas i stället på att informera fastighetsägarna om byggnadernas värde så att det sporrar fastighetsägarna till att på eget initiativ bevara byggnaderna. Områdesbestämmelserna innehåller beskrivningar, värderingar med motiveringar, en nivåbestämning för varje byggnad samt ett rikt bildmaterial med handritade situationsplaner och flyg- bilder. För allmänheten är det lätt att via Internet få tillgång till situationsplaner, bilder och beskrivningar på byggnader. Dialogen mellan fastighetsägare och de boende är det som har varit viktigast i arbetet. Stolta fastighetsägare med ett genuint intresse är ett bättre verktyg för att uppnå ett öppet landskap och välbehållna byggnader trots att det innebär ökade kostnader för den enskilde fastighetsägaren. Projekten har satt fokus på och synliggjort kulturlandskapet ur turistisk synvinkel. Införande av områdesbestämmelserna ger en tydlig planmässig grund för en bra och långsiktig förvaltning av bebyggelsen. Nästa steg är ett projekt som syftar till att göra bygden till ett biosfärsområde för att representera UNESCO:s mångfaldskonvention. De olika projekten har också resulterat i ett bra underlag för presentation och marknadsföring av hälsingegårdarna vid en världsarvsansökan. Frågestunden kom att handla om hur frågor kring förtätning av bebyggelsen inom gårdar som är riksintressen har hanterats. Eftersom Ovanåkers kommun tar ställning i varje enskilt fall har detta inte medfört några större problem, och fortsatt jordbruksdrift måste vara möjlig. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 99 1 5 2 6 3 7 4 8 100 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 9 13 10 14 11 15 12 16 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 101 17 20 18 21 19 102 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 24 22 23 25 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 103 26 30 27 31 28 32 29 33 104 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 34 35 36 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 105 Mölndals digitalguide – ett sätt att delge kunskap och levandegöra kulturmiljöer med hjälp av modern teknik charlotte hultén, mölndals museum och geson perry, insite incentive ab Det är inte tekniken i sig som är viktig, utan det är vad som ska åstadkommas med den som är avgörande. Visionen är alltjämt det viktigaste, och tekniken är bara ett av många redskap som hjälper till att förverkliga denna. Kunskapsöverföringen kan bland annat ske via Wireless Application Protocol (WAP) eller 3G till användarens mobiltelefon eller med blåtand, Wireless Local Area Network (WLAN) och Global Positioning System (GPS) till handdatorer. Utrustningen kan användas såväl inomhus som utomhus. Tanken bakom samarbetet mellan Mölndals museum och Insite Incentive är att bära ut arkiven på ett attraktivt sätt och på allmänhetens villkor. Det handlar om att tillgodogöra sig kunskap via bilder och ljud på plats och vid behov. Och behoven är lika skiftande som människor är olika. De digitala guiderna är utformade så att de kan anpassas till användarnas egna varierade baskunskaper. Den digitala guiden över hällristningsområdet i Vitlycke är exempelvis en promenad på två timmar där användaren med hjälp av en handdator själv kan välja vilken information som denne vill ta del av. Anpassningen efter det individuella informationsbehovet är inte den enda fördelen som finns med de digitala guiderna. Berättarspelet om Mölndals Kvarnby är en promenad med fjorton stopp, där användaren själv väljer en karaktär och följer denna i arbete och liv genom olika val i den kulturhistoriskt intressanta stadsdelen. Spelet riktar sig till ungdomar i åldern fjorton till arton år. Det är en svårflörtad målgrupp med speciella krav på just formen av kunskapstillgodogörande för att inte snabbt förlora intresset. De digitala guidernas interaktiva aspekter kan vara ett sätt att behålla det. Kostnaderna för att utveckla en digital guide varierar beroende på utformning och storlek. En digital guide behöver inte vara dyr. Inte i förhållande till vad det faktiskt kan generera i form av nöjda museibesökare som erbjuds ett levande alternativ i stället för döda föremål uppradade i montrar. Intresset för kostnaden av en digitalguide färgade den efterföljande diskussionen. Notan för vad en digitalguide kan komma att kosta är beroende av hur mycket innehåll som beställaren själv tar fram. Här förtydligades också att användarna i stor utsträckning är med och påverkar utvecklingen med användargrupper som träffas regelbundet. Man var även intresserad av att höra om mottagandet av de digitala guiderna hos publiken. Här talar statistiken sitt tydliga språk då de digitala guiderna njutit stor popularitet och utgör en tänkbar orsak till fler museibesökare för bland annat Vitlycke museum. 106 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 3 1 2 4 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 107 5 108 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter Nordic Handscape – kulturarv i mobiltelefonen Henrik Summanen, Historiska museet Finansiering, anpassning, paketering är tre dominerande begrepp i konsten att förmedla lägesbestämd kulturarvsinformation med mobiltelefoner och handdatorer. Innehållet och dess koncept är fortfarande avgörande för en produkts framgång. Pilotprojekten inom Nordic Handscape (www. nordichandscape.net/sverige) har varit samarbeten mellan olika aktörer inom kulturarvssektorn och företag i näringslivet. Det tycks vara den rätta vägen för att sänka kostnaderna för den här typen av projekt. Kulturarvsinformationen måste presenteras på ett enkelt sätt och informationsbehovet måste tillgodoses hos flera olika målgrupper med varierande baskunskaper. Projektet med en handdatorguidning i Gamla stan visade sig vara idealisk för individer med olika sorters handikapp, exempelvis människor med autism. Deltagarna kunde gå runt själva i egen takt utan att behöva konfronteras med en guide eller andra åhörare. Utvärderingar av pilotprojekten visar att presentationer måste vara korta, i snitt orkar deltagarna lyssna och titta i två minuter. I den interaktiva berättelsen i Gamla stan, där man med mobiltelefonens hjälp vandrade runt i jakt på känslominnen från äldre tider som deltagaren uppmanades att försöka ta bort, var introduktionen sex minuter lång. Detta upplevdes som allt för långt. Samtidigt var det just den långa introduktionen som skapade spänningen och den goda kontakten med karaktärerna, ansåg många. Projektet med handdatorguidningar i Gamla stan gav upphov till viss förvirring för åtskilliga deltagare. Skulle man titta på själva objektet eller ner i handdatorn när man stannade vid ett av vandringens stopp? Till viss del handlar det om att vänja sig vid ett nytt medieformat, men det krävs också att producenter av lägesbunden kulturarvsinformation är medvetna om detta för att kunna hjälpa människor att orientera blicken på ett nytt sätt. Diskussionen kom att handla om vilka framgångsfaktorer som var avgörande för att fånga en publik. Här talades det om fokus på innehållet. Användarna måste redan från början få en tydlig bild av konceptet och hur lång tid varje berättelse tar för att nå fram. Möjligheter till interaktivitet i spelen var också en punkt som behandlades, där mötesdeltagarna upplystes om att detta hade testats på ett liknande spel i Visby med gott resultat. Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 109 3 1 110 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 2 4 5 6 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter 111 Avslutning rolf källman och sven rentzhog, riksantikvarieämbetet Efter två intensiva dagar med många seminarier var det så dags att avrunda. Seminarierna behandlade frågor ur vitt skilda ämnen, men den gemensamma nämnaren var samverkan av något slag. Samverkan måste vara drivkraften i det fortsatta kulturmiljöarbetet. Samverkan rör sig om ett förhållningssätt snarare än ett enskilt arbetssätt, för inom ordet samverkan ryms många sätt att arbeta på, med många olika intressenter. Inom den fortsatta tillämpnings- och tjänsteutvecklingen är samordningen av den strategiska utvecklingen, dokumentationen och kunskapsspridningen av yttersta betydelse. Behovet av kartor i arbetet är något som flera olika sektorer delar och utgör ett område som skulle gagnas av en ökad samordning. Det nuvarande systemet är synnerligen kostsamt och är en fråga som måste lösas. Även här finns stor potential för en gemensam publicering av kartmaterial, eller utmynnandet i andra gemensamma projekt mellan sektorer vars arbete till stor del bygger på användandet av kartor. Arbetet med bland annat Kulturmiljöportalen är Riksantikvarieämbetets sätt att möta de nya behov av samordning och harmonisering från flera olika håll, riktat till såväl den professionella användaren som en intresserad allmänhet. Det som har presenterats under dessa två dagar är förhoppningsvis bara början av en utveckling där vi tillsammans går mot en ökad samverkan och ett ökat fokus på användaren i centrum. 112 Kulturmiljöinformation och IT – utmaningar och möjligheter