Dnr 319-3662-2011 Rapport från Riksantikvarieämbetet Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne Sammanställning av enkät ställd till ägare och förvaltare av byggnadsminnen i Västra Götalands län Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 2 Riksantikvarieämbetet 2012 Box 5405 114 84 Stockholm www.raa.se riksant@raa.se Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 3 Innehåll Sammanfattning Introduktion Bakgrund Syfte med enkäten Metod och upplägg Enkäten Resultat Analys Resultatens vidare användning 4 5 5 6 6 7 10 11 13 Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 4 Sammanfattning Byggnadsminnena utgör ett starkt allmänt intresse som representanter för vårt gemensamma byggda kulturarv. Den skyddade bebyggelsen och särskilt byggnadsminnena prioriteras vid länsstyrelsernas fördelning av bidrag för byggnadsvårdsåtgärder. Skyddet av kulturhistorisk bebyggelse har i ökande grad kritiserats för att hämma den enskilde ägarens möjligheter att använda och utveckla sin fastighet. I början av 2011 initierade regeringen en översyn av lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet. Finns här en motsättning mellan allmänna och enskilda intressen? Mot denna bakgrund genomförde Riksantikvarieämbetet en attitydundersök­ ning i formen av en enkät ställd till byggnadsminnesägare i Västra Göta­ lands län. Syftet med enkäten har varit att öka kunskaperna om hur ägare, förvaltare och användare av den skyddade bebyggelsen ser på skyddsin­ strumentens möjligheter och begränsningar, sin relation till berörda stöd­ jande offentliga instanser samt sitt ansvar och sin roll i förhållande till all­ mänheten. Förarbetet har utförts med stöd av länsstyrelsen i Västra Göta­ lands län. Resultatet kan användas som utgångspunkt för vidare utredning och utveckling av arbetet med byggnadsminnen och andra skyddsinstrument på kulturmiljöområdet. Sammanställningen av enkäten visar att de flesta svarande har en positiv attityd till såväl skyddsinstrumentet som stödsituationen och allmänhetens delaktighet. Flertalet upplever att byggnadsminnesbestämmelserna innebär betydande begränsningar vad gäller användning och förändring men skyddet mot förändring anges samtidigt som den främsta fördelen med byggnads­ minnet. Höga driftskostnader och svårigheter att få tillstånd till energi och tillgänglighetsanpassning uppges som stora nackdelar. Detta pekar på be­ hovet av information såväl som nya kulturhistoriskt anpassade energi- och tillgänglighetslösningar. Bland ägargrupperna är småföretag de mest positiva och större bolag de mest negativa till byggnadsminnesinstrumentet. I övrigt är de som var ägare till sin fastighet före byggnadsminnesför­ klaringen betydligt mer positiva än de som tagit över en redan skyddad byggnad. Informationsinsatser men även ekonomisk ersättning kan kopplas till en mer positiv attityd till skyddsinstrumentet. Resultaten kan utgöra stöd för utveckling av byggnadsminnesinstrumentets tillämpning, men också som utgångspunkt för vidare undersökningar – dels av attityder bland grupper som förvaltar, bebor eller använder sig av kultur­ arvet i landskapet dels av faktiska förhållanden såsom skyddsbestämmelsers påverkan på marknadsvärde och efterfrågan vid fastighetsförsäljningar. Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 5 Introduktion Bakgrund Det finns idag drygt 2 100 enskilda byggnadsminnen i landet – byggnader, anläggningar eller hela bebyggelsemiljöer. Sammantaget omfattar bygg­ nadsminnena ca 9 500 individuella byggnader. Många har varit skyddade mycket länge och har varit föremål för upprepade ägarbyten. Den skyddade bebyggelsen och då främst byggnadsminnen prioriteras vid länsstyrelsernas fördelning av bidrag för byggnadsvårdsåtgärder. Byggnadsminnena ska tillsammans med bebyggelsen i andra skyddade och särskilt utpekade miljöer såsom kulturreservat och områden av riksintresse för kulturmiljö­ vården representera vårt gemensamma byggda kulturarv. Den skyddade bebyggelsen omfattar äldre och yngre byggnader av olika typer – exempel­ vis bostadshus ekonomibyggnader, industrimiljöer, skolor, parker, idrotts­ platser och broar. Byggnadsminnena utgör på så sätt ett starkt allmänt intresse. Under en period av år har skyddet av kulturhistoriska byggnader och bebyg­ gelsemiljöer i ökande grad ifrågasatts, särskilt i samband med exploatering. Skyddet av kulturmiljöer har även kritiserats för att vara oflexibelt och hämmande för den enskilde fastighetsägarens möjligheter att använda och utveckla sin egendom. I början av 2011 tillsatte regeringen en särskild kulturmiljöutredning (Ku 2011:02) med uppdraget att se över lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet samt ”… bl.a. lämna sådana förslag till förändringar av lagstiftningen inom kulturmiljöområdet som ska syfta till att öka möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer…”. Finns där en motsättning mellan de enskilda och de allmänna intressena? Vari består i så fall denna motsättning, är den till men för bevarandet av vårt byggda kulturarv och kan vi komma tillrätta med den? En fungerande förvaltning är en förutsättning för bevarande, förmedling och kommunikation av dessa miljöer med därtill knutna berättelser. Förvalt­ ningen av kulturmiljön är en nationell angelägenhet och ett gemensamt ansvar (enligt 1 kap, 1 §, Kulturminneslagen). För att byggnadsminnena ska kunna finnas kvar, upplevas och begripas måste de ha en fungerande an­ vändning. De viktigaste aktörerna inom förvaltningen är givetvis de som äger, använder och tar hand om byggnadsminnena. Ägarnas attityd till hur kulturarvet bör tas om hand, förmedlas och utvecklas samt hur styrmedlen på området fungerar har avgörande betydelse för den skyddade Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 6 bebyggelsens långsiktiga förvaltning. Det saknas en samlad bild av hur den skyddade bebyggelsens ägare och användare uppfattar sin roll och situation. Syfte med enkäten Syftet med enkäten har varit att öka kunskaperna om hur ägare, förvaltare och användare av byggnader och miljöer som är skyddade enligt lagstift­ ningen inom kulturmiljöområdet • ser på skyddsinstrumentens möjligheter och begränsningar, • upplever sin relation med berörda stödjande offentliga instanser samt • uppfattar sitt ansvar och sin roll i förhållande till allmänheten. Enkätsvaren kommer att utgöra ett underlag för utvecklingen av arbetet med kulturmiljövårdens skyddsinstrument. Metod och upplägg Det har inte funnits tid och resurser för att genomföra en fullskalig enkät till landets samtliga byggnadsminnesägare. Det bedömdes som en rimlig och tillräckligt givande nivå att låta undersökningen omfatta ungefär en tiondel av dessa. För att befrämja svarens uppriktighet har enkäten hållits anonym, men med kodnumrerade svarsformulär för att vid behov kunna göra komp­ letterande avstämningar samt eventuell framtida fördjupad svarsanalys. Enkäten är en attitydundersökning, vilket innebär att resultatet beskriver hur de svarande upplever och tolkar sin situation. Frågorna är inte primärt ut­ formade för att ge exakta uppgifter om exempelvis ekonomi, användning och tillgänglighet utan snarare för att fånga in och sammanfatta olika synsätt hos målgruppen. Principen för utskicket har varit en enkät per ägare (inte per byggnadsminne). Förarbetet har genomförts med stöd av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, vilka har påverkat utformningen av frågeställningarna samt tillhandahållit adresser för utskicket. Västra Götalands län har 237 byggnadsminnen (ca 11% av landets totala bestånd). Här finns ett brett och representativt urval av olika byggnadstyper och ägarkategorier samt sprid­ ning över storstad, småstad och landsbygd. Några av byggnadsminnena har flera delägare – det kan bland annat gälla dödsbon eller miljöer med flera separat ägda byggnader. Ibland finns en samordnande kontaktperson vilken då fått ta emot enkäten. I några fall är en aktör ägare till flera byggnads­ minnen – detta gäller främst bland kategorin offentlig (exempelvis kommunalt förvaltade hyresfastigheter). För ett av byggnadsminnena var ägarförhållandena oklara vid tidpunkten för utskicket varför det utgick ur undersökningen. Försändelsen innehöll enkätformulär, förklarande missiv samt förfrankerat svarskuvert. Svarstiden sattes till ca 14 dagar (men även senare inkomna svar har accepterats). Ingen belöning erbjöds för svaret och inga påminnelser gjordes. Enkäten skickades ut till totalt 228 byggnads­ Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 7 minnesägare, 15 utskick kom i retur av olika posttekniska skäl. 213 enkäter antas därmed ha nått sina adressater. Från dessa återkom 101 varav en obesvarad med beskedet att man inte kände till att man hade något bygg­ nadsminne. Två av enkäterna var besvarade ungefär till hälften, ytterligare några hade utelämnat enstaka svar vilket ibland motiverats i kommentarer. Svarsfrekvensen uppgår således till drygt 47%, vilket vi bedömer som högt med tanke på avsaknaden av belöning och påminnelser. Enkäten utformades även för och ställdes till ägarna av Västra Götalands läns fem kulturreservat. Inför sammanställningen har beslutats att vid denna rapportering exkludera de totalt fyra svar som rör två av reservaten. Skälet är att de är så få och att förutsättningarna för kulturreservaten är så helt annorlunda jämfört med byggnadsminnena. Dessa svar bör istället komp­ letteras genom att enkäten ställs till landets samtliga övriga kulturreservat som en del i arbetet med uppföljningen kring reservatsinstrumentet. För tydlighetens skull har i denna sammanställning även enkätfrågorna formulerats om så att kulturreservaten strukits från frågeställningarna. Enkäten Enkäten har 13 huvudfrågor, fördelade på två avsnitt varav det första be­ handlar frågor kring skydd, ägande och brukande medan det andra tar upp frågor om stöd och råd. Frågorna är försedda med bedömningsskalor där den svarande kryssar i en ruta under det alternativ som anses stämma bäst. På två ställen i enkätformuläret ges möjlighet att lämna fritextsvar – dels under fråga 2 (2a och 2b) där respondenten ombeds precisera de främsta förrespektive nackdelarna, dels fråga 13 som är en öppen fråga med möjlighet att lämna synpunkter och kommentarer. Det första avsnittet inleds med en övergripande frågeställning om innebörden av att äga och förvalta ett byggnadsminne, vilken delats upp på 10 delfrågor om möjligheter, begräns­ ningar, attraktivitet och ekonomi. Övriga frågor är enkla och har svarsalter­ nativ försedda med kryssrutor. Enkäten uppskattas ta ca 10-15 minuter att besvara. Två av enkätfrågorna är rena sorteringsfrågor – fråga 5 för att möjliggöra en sortering och jämförelser av svaren över sex ägarkategorier och fråga 6 för att kunna jämföra tre förvärvskategorier. De olika kategorigruppernas rubriceringar har för läslighetens skull givits förkortade benämningar i rapporten samt förtydligats i tabellbilagan. Syftet med sorteringen i ägar­ kategorier är att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt olika förutsättningar för förvaltningen påverkar ägarnas attityder till skydd, stöd och ansvar. Då det gäller svaren på sorteringsfrågorna har vissa tolkningar eller justeringar varit nödvändiga inför sammanställningen. Till ägar­ Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 8 kategorin privatperson har hänförts 4 bostadsrättsföreningar, även om alla inte svarat så. Detta för att skapa en tydlig indelning i ägarkategorier och för att bostadsrättsföreningarna bedömts ha mer gemensamt med privatpersoner än med övriga grupper. I gruppen större bolag har inordnats ett bolag som ägs av kommun och region och hade uppgivit sig som offentlig, men som inte är ett bostads- eller fastighetsbolag utan ägnar sig åt annan verksamhet. De kommunalt ägda bostads- och fastighetsbolag som svarat på enkäten har samtliga uppgivit sig som offentliga ägare, utom i ett fall där man uppgivit sig som större bolag. Detta fall har överförts till ägarkategorin offentlig för att behandlas tillsammans med övriga aktörer med liknande förutsättningar. Tre religiösa församlingar har sorterats in i gruppen ideell förening då två av dem hade redovisat sig som sådana och samtidigt bedömdes ha större likhet med denna grupp än med övriga. Ägarkategorierna är följande. Ägarkategorier i enkäten Enskild privat ägare Enskild firma/småföretag Större företag/ bolag/ koncern Offentlig ägare; stat/ landsting/kommun Stiftelse/fond Hembygds-/ annan ideell förening Stiftelse Ideell förening Tre religiösa församlingar Offentlig Benämning i rapporten Privatperson Småföretag Större bolag Bolag ägt av kommun/ Region (ej fastighetsbolag) Kommunalt ägda bostadsoch fastighetsbolag 11 12 21 Fyra Bostadsrättsföreningar Inkluderar även Antal svarande per kategori 39 9 8 De tre olika förvärvskategorierna avgränsas dels med tidpunkten för bygg­ nadsminnesförklaringen, dels med förvärvssättet. Syftet med denna indel­ ning är att pröva hypotesen att man har en mer positiv syn på skyddsbestäm­ melser om man själv varit med om processen fram till beslutet än om man tar över redan gällande bestämmelser. Dessutom förväntas vissa skillnader i attityder till skyddet beroende på om man ärvt eller fått sin redan skyddade fastighet eller om man köpt eller bytt till sig denna. Den uppmärksamme konstaterar att summan av svarande per förvärvskategori är 99 vilket inte stämmer överens med summan av svarande per ägarkategori som är 100. Detta förklaras av ett inre bortfall där en av de svarande underlåtit att svara på fråga 6 om förvärv (se vidare om bortfall nedan). Förvärvskategorierna är följande. Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 9 Förvärvskategorier i enkäten Ägare före byggnadsminnesförklaring Senare förvärv genom arv/gåva Senare förvärv genom köp/byte Antal svarande per kategori 50 8 41 Bortfallsanalys Ingen grundlig analys av yttre och inre bortfall har genomförts. Även om enkäten hållits anonym, finns genom formulärens kodnumrering möjlig­ heten att spåra vika byggnadsminnena är och därigenom geografisk belägen­ het och byggnadstyper för de ägare som svarat respektive inte svarat. Detta kan ge en viss uppfattning även om eventuell över- eller underrepresentation bland ägarkategorier. En översiktlig genomgång av adresslistan för utskicket visar inte på några tydliga tendenser till skillnader avseende ort eller bygg­ nadstyp mellan inkomna och uteblivna svar. Möjligen har ägarkategorierna större bolag och offentlig en något högre representation bland dem som inte svarat på enkäten. En grundlig bortfallsanalys skulle emellertid kräva en kvalitetssäkring genom kontakt med åtminstone ett urval av dem som inte svarat, för att bekräfta (eller dementera) spårade tendenser samt utröna varför man inte svarat (s. k. bortfallsstratumansats). På detta vis skulle även kunna klargöras om och i så fall på vilket sätt exempelvis informations-, tillgänglighets-, och bidragsaspekter påverkat svarsbenägenheten. Detta har dock bedömts som alltför resurskrävande och inte bedömts tillräckligt meningsfullt för resultatet av denna begränsade undersökning. Inför en eventuell fortsatt länsvis eller fullskalig riksomfattande enkät skulle emellertid kännedom om orsaker till uteblivna svar kunna användas för att höja svarsfrekvensen. Det yttre bortfallet är dock inte orimligt stort. Med tanke på förutsättningar­ na är svarsfrekvensen snarare relativt hög. En attitydundersökning som denna kan ses som en slags kundundersökning eftersom den riktar sig till en bestämd målgrupp som berörs av aktuella bestämmelser, information och i de flesta fall ekonomiska bidrag. För en sådan undersökning brukar (enligt flera marknadsanalysföretag) en svarsfrekvens på 35% betraktas som god­ känd och över 55% som mycket bra. Man brukar räkna med att det behövs Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 10 en eller två påminnelser för att uppnå en godtagbar svarsnivå. I undersök­ ningen har inte gjorts någon påminnelse. Den relativt höga svarsfrekvensen om drygt 47% kan förklaras av flera faktorer. • Missivet angav tydligt syftet med enkäten och påpekade betydelsen av svaren för att uppnå detta. • Enkätfrågorna och syftet var relevant för målgruppen. • Enkäten var begränsad till sin omfattning och hade ”självförklarande frågor” istället för förklarande hjälptexter, vilket underrättar förståelsen och minskar tidsåtgången för att svara. • Enkäten skickades ut i pappersform med bifogat förfrankerat och adresserat svarskuvert (vilket ökar svarsbenägenheten jämfört med exempelvis webbaserade enkäter). • Svarsformen var anonym (vilket även främjar svarens ärlighet). • Enkäter från samhällsinstitutioner har som regel högre svarsfrekvens än de från kommersiella organisationer. Mot en ökad kostnad och arbetsinsats kunde en högre svarsfrekvens ha upp­ nåtts genom en eller två påminnelser per post, eventuellt även innehållande ett ytterligare exemplar av svarsformuläret. En gåva bifogad till utskicket eller hellre (men mer resurskrävande) som belöning för inkomna svar i form av exempelvis en trisslott skulle ha höjt svarsbenägenheten ytterligare. Det inre bortfallet (utelämnade svar i inkomna svarsformulär) är lågt – i genomsnitt knappt 1,8%. Den övervägande delen av detta bortfall förklaras av att en respondent skickat tillbaka ett tomt formulär med meddelandet att man inte trodde sig äga något byggnadsminne. Det resterande inre bortfallet utgörs till stor del av en till hälften ifylld enkät som hos mottagaren kopierats enkelsidigt (varvid varannan sida av enkäten gick förlorad) innan den vidarebefordrats till den person som sedan fyllde i och skickade in formuläret. I övrigt rör det sig om ett fåtal utelämnade svar på enstaka frågor eller delfrågor, oftast motiverade med kommentarer. Resultat En mer övergripande redogörelse för svarstendenserna lämnas i bilagan ”Resultatredogörelser med tabeller” i form av kommentarer per respektive frågeställning i den ordning de framställdes i enkätens svarsformulär. Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 11 Analys Sammantaget rymmer svaren vitt skilda uppfattningar kring de olika fråge­ ställningarna, men det finns tydliga tyngdpunkter eller tendenser i svarens fördelning och fritextkommentarer som visar att de flesta har en positiv attityd till såväl skyddsinstrumentet som stödsituationen och allmänhetens delaktighet. Då svaren bryts ned och fördelas på olika ägarkategorier sker vissa förskjutningar av svaren som illustrerar hur olika förutsättningar kan medverka till en mer eller mindre positiv inställning vilken också ibland kan skifta mellan olika frågeställningar. Att det skiljer sig mellan frågorna torde i någon mån, men inte enbart, förklaras av att grupperna är olika stora och bland de mindre får även små avvikelser genomslag. Resultaten i stort kan sägas motsvara förväntningarna, men bland de tendenser som framträder är det också några som överraskar och några som väcker nya frågor. Svaren (på fråga 1) visar tydligt att man genomgående uppfattar möjlig­ heterna till stöd och råd som mycket goda – även om man uttrycker sig något försiktigare vad gäller det ekonomiska stödet. De flesta har (enligt svaren på frågorna 7 och 12) erhållit både råd, information och ekonomisk ersättning. Emellertid anser majoriteten (enligt svaren på fråga 8) att råd och information från offentlig instans borde vara bättre. En kompletterande undersökning bland ett urval av respondenterna med frågor om vari de upp­ levda bristerna består, skulle ge ett tillräckligt underlag för en lösning på problemet. Att byggnadsminnesbestämmelserna innebär begränsningar ligger i själva syftet med skyddet. Majoriteten (52%) anser att begränsningarna är be­ tydande då det gäller användning och förändring, men betydligt färre upp­ lever att de hindrar utveckling av verksamheter. Svaren (på frågorna 1, 2 och 3) visar att man främst ser skyddsinstrumentet som en tillgång och har en positiv inställning sin förvaltande roll. Skyddet mot förändring anges också (under fråga 2a) som den främsta fördelen med byggnadsminnet. De främsta nackdelarna kan exemplifieras med höga driftskostnader samt svårigheter att få tillstånd till energi- och tillgänglighetsanpassning. Här finns ett tydligt behov av information och metodutveckling vad gäller kulturhistoriskt anpassade energi- och tillgänglighetslösningar. Något förvånande är att ägarkategorin småföretag sammantaget så tydligt framträder som den mest positivt inställda gruppen, i synnerhet som alla utom en av dessa respondenter förvärvat fastigheten efter det att länsstyrel­ sen beslutat förklara den som byggnadsminne. Annars är ju tendensen tydligt mer negativ bland denna förvärvskategori. Det är också oväntat att Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 12 ägargruppen större bolag så påtagligt avviker som mer negativa, eller åtminstone långt mindre positiva, än de övriga. Innebär detta att de båda ägarkategorierna skulle vara bättre respektive sämre lämpade att äga och förvalta skyddad bebyggelse? Underlaget är inte tillräckligt stort för att kunna dra några generella slutsatser kring småföretag eller större bolag. För att få svar på de frågor som tendenserna väcker behövs dels ett större underlag dels en närmare belysning av förhållandena bakom resultaten. Ett problem med undersökningens ägarkategorier är att de visserligen säger en hel del men inte tillräckligt mycket om hur byggnaden eller miljön används vilket egentligen är en mer relevant omständighet för hur styrmedlen påverkar förutsättningarna för förvaltning och utveckling. Byggnadsminnet kan vara en resurs eller ett varumärke för en kulturarvsorienterad verksamhet (direkt), vilket ett par svarande också anger som en framträdande fördel med byggnadsminnen (under fråga 2a). För andra verksamheter som är beroende av besökande kunder kan byggnadsminnet vara en tillgång i verksamheten (indirekt) genom att väcka intresse skapa förtroende och trivsel. Det hade stärkt undersökningen att komplettera med en fråga om vilken eller vilka verksamheter som bedrivs i byggnadsminnet – boende/fritidsboende, musei-/besöksverksamhet, hotell-/vandrarhem, verkstad/tillverkning, uthyrning/försäljning, annan kundorienterad affärs­ verksamhet etc. En sortering av svaren utifrån användningen skulle sanno­ likt ha gjort det möjligt att nå längre i slutsatserna. Detta bör beaktas vid en eventuell fortsatt länsvis eller fullskalig riksomfattande undersökning. Resultaten bekräftar antagandet att de som ägde sin fastighet före byggnadsminnesförklaringen och därmed varit med om processen fram till beslutet har en mer positiv syn på skyddsbestämmelserna än de som senare förvärvat sin fastighet med redan gällande bestämmelser. Det är rimligt att de förra är relativt nöjda med sin situation – de har trots allt ingått en överenskommelse och torde vara väl insatta i förutsättningarna. Att de senare (särskilt om man skulle frånräkna småföretagen) har en så påtagligt mer negativ attityd – utom då det gäller synen på livs-/boendekvalitet – är huvudsakligen väntat men inte för den skull mindre problematiskt. En relevant fråga att ställa är: Vet man inte vid köpet vad det innebär att ta över ett byggnadsminne? Alternativt: Har köparna orimliga förväntningar på exempelvis stödet från länsstyrelse/museum? Det bör rimligen ligga i köparens, mäklarens och i någon mån säljarens intresse och ansvar att ta reda på respektive förmedla innebörden av gällande bestämmelser. Dessa problem kan således varken hänföras till skyddsinstrumentet eller dess tillämpning, men det finns ändå anledning att i sammanhanget överväga en utveckling av de informativa styrmedlen. Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 13 Undersökningen visar klart att informationsinsatser har stor betydelse för attityderna till skyddsinstrumentet. Särskilt ägare till byggnadsminnen som har vårdprogram eller skötselplaner har en tydligt mer positiv inställning. Visserligen kan detta i någon mån förklaras av att en positiv inställning ökar intresset och därmed sannolikheten för att ett sådant dokument kommer till stånd, men det är ändå tveklöst att ett program som tydliggör inriktning och förutsättningar för byggnadsminnets förvaltning är en oerhörd tillgång och trygghet för ägaren. Genom att intervjua det tjugotal ägare som uppgett att de har vårdprogram skulle man relativt enkelt kunna klargöra sambandet. Om det då bekräftas att den positiva attityden kan ses som en effekt av vårdprogrammen bör man givetvis rekommendera sådana för samtliga byggnadsminnen. Det finns också ett positivt samband mellan erhållen ekonomisk ersättning och ägarens inställning till byggnadsminnesskyddet. Nästan alla av de svarande som sökt ekonomiskt bidrag har också fått bidrag. En fråga som då uppstår är om detta också gäller för dem som inte besvarat enkäten. Har bidragsmottagare en högre svarsbenägenhet – eller snarare; har de som sökt och inte fått bidrag en lägre benägenhet att svara på enkäten? Detta bör undersökas genom frågor till ett urval av dem som inte svarat, innan man går vidare med en eventuell länsvis eller fullskalig riksomfattande undersökning. Om man fortsätter med undersökningen bör först tydligheten hos frågeställ­ ningarna ses över. Vissa begrepp bör definieras för att öka förståelsen av frågorna och därmed svarens relevans, vilket ytterligare skulle höja resul­ tatens kvalitet. Exempelvis framträder i svaren (på fråga 9) en kluven upp­ fattning om innebörden av begreppet tillgänglig vilket bör förklaras med att det även inkluderar den yttre tillgängligheten. Resultatens vidare användning Ovanstående resultat emanerar från en övergripande tolkning av inkomna svar utan kompletterande inhämtning av uppgifter. Förutom att resultaten kan fungera som stöd för utvecklingen av byggnadsminnesinstrumentets tillämpning, kan de användas som utgångspunkt för vidare attitydundersök­ ningar – bland byggnadsminnesägare såväl som bland andra grupper som förvaltar, bebor eller använder sig av kulturarvet i landskapet. Svarsunder­ laget som sådant ger även utrymme för ytterligare tolkningar av mindre påtagliga tendenser än de som redovisats här, men som skulle kräva en prövning mot ett större underlag för att bekräftas (eller dementeras). Exempelvis finns vissa attitydskillnader inom de olika sorteringskatego­ Att äga, förvalta och använda ett byggnadsminne 14 rierna av svarande som skulle kunna förklaras av andra faktorer såsom tillgänglighets-, informations- eller byggnadstyper. Undersökningens resultat visar tendenser som avser byggnadsminnesägares attityder till eller uppfattningar om de frågeområden som tas upp i enkäten. Attitydtendenserna kan även fungera som indikatorer på och vägledning till studier av faktiska förhållanden. Exempelvis borde attityderna kring bygg­ nadsminnesinstrumentets påverkan på ekonomiska och vissa attraktions­ värden stödjas alternativt bemötas med en jämförande undersökning av marknadsvärde och efterfrågan vid fastighetsförsäljningar.