w U JU . J.-'V /' I RIKSANTIKVARIEÄMBETET PROMEMORIA l985- 09- 23 Bilaga till statens planverks meddelande Dnr 407/85 -·­ -tJversyn av riksintressen ..........,.., '"i.tu''" -:.::.:-.:-· - Ll~' -• tJdnl ­ av områden av· riksintresse för kulturminnesvården Allmänna råd t ~versyn r • - yttre förutsättningar u~valet - riktlinjer och ramar för - avgränsning och skyddsbehov - register över riksobjekt - exempel på registerblad (bilaga) ,.. • -••tJ 1 förutsättningar Inför arbetet med den fysiska riksplanerinqen gjordes en genomgång och ett urval av de från bevarandesynpunkt mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna i vårt land. Kulturminnesvårdens urval redovisades i civildepartementets serie Underlagsmaterial (U 23). I samband med remiss­ behandlingen av detta underlagsmaterial och rapporten Hushål l ning med mark och vatten (SOU 1971:75) gjordes även vissa kompl etterinqar som ett resu l tat av proqramskedet i den fysiska riksplanerinqen . I samband med att denna vägledning remissbehandlades översändes en kopia av denna förteckning över riksin tressena till respektive l äns­ styrelse. Motiven som gällde när kultu1?minnesvårdens riksintressen valdes ut för den fysiska riksplaneringen~ är fortfarande aktuella Beträffande flertalet av dessa områden var stat och kommun överens om värdet och vilka åtgärder som erfordras för att detta värde skall kunna bibehåll as. Det torde således inte finnas anledning att ompröva huvudparten av urvalet. Kommunerna har också genomfört ett mycket om­ fattande och ambiti öst arbete för att tillgodose områdenas skyddsbehov i bl a riktlinjer och bestämmelser i kommun­ översikter och markanvändningsplaner. Dessa bör så l edes i må nqa fall ku nna överföras oförändrade til l de nya översiktsplanerna. Redovisningen av riktsintressena 1969 skedde med starka reservationer för att det fanns brister i materialet. Man hade ju tidigare över huvud taget inte gjort nåqon sådan rikstäckande redovisning av ku l turminnesvårdens i ntressen. Sedan detta första urval företogs 1969 har dock kunskaps l äget förbättrats avsevärt genom inventeringar, utredningar och inte minst vid den systematiska genom­ gång som skett av kulturmiljön i arbetet med att upprätta regionala och korrmunala program för kulturminnesvården. Förutsättningarna förändras också på annat sätt - här fo rmulerade i förslaget till ny pl an- och byggl ag (se sid 440): "Det är givet att motiven för bevarande förändras och att synen på vad som är mer eller mindre värdefullt inte förblir densamma. De senaste decenniernas utvecklinq har också inneburit betydande åsiktsförskjut­ ningar i dessa avseenden . Den har exempelvis fört med sig en ny betoning av de socia l a skälen för att bevara en historisk kontinuitet i m i ljön och att förena för­ llifllli'fliiiifflill~l~ll ~ 18400 000066947 2 nyelsen med en varsam förvaltning av kvaliteterna i den befintliga bebyggelsen. Den har också fört med sig en mycket starkare betoning av det lokala perspektivet på bebyggelsens och kulturlandskapets värden. Samtidigt har tyngdpunkten i pl aneringen för bevarande ytterligare förskjutits från enstaka, särskilt värdefulla kultur­ minnen till samlade kulturmiljöer. I den här utvecklingen har både målet att bevara och formerna för bevarande mer och mer integrerats i kommunernas fysiska pl aneri ng". I några avseenden var inte heller utgångspunkterna för urval et 1969 desamma som gäl ler för urvalet idag. Be­ stämmelserna i förslaget till naturresurslag skall t ex gälla överallt, dvs även inom tätorterna. Beträffande den begränsning av områdena som enligt lagförslaget bör ske i förhållande till tidigare gjo rda bedömningar se de s k större områden av betydelse för kulturminnesvården sid 7 I lagförslaget har vidare en begränsning skett av områden med s k geografiska riktlinjer (vissa älvar, insjöområden m m). Riktlinjer och ramar f ör urvalet Enligt den proposition till naturresurs l aq som nu l äggs på höstriksdagens bord bör kriterierna ses över för vad som är att betrakta som områden av riksintresse . Som skäl anges bl a att de av riksdagen tidigare givna rikt l injerna för den fysiska riksplaner i ngen nu l agregleras som delar i en bred naturresurslag, där det också ingår allmänna hushållningskrav - ett grundskydd - som alltid skal l till­ lämpas. De s k större områdena av betydelse för kultur­ minnesvården nämns där särskilt bland sådana områden, som borde kunna begränsas i förhål l ande till tidigare bedömningar med tanke på det skydd de nu kommer att få . Vad som utgör riksintresse kan knappast definieras en­ tydigt eller fixeras vid en fast punkt på en värdeskala . Många gånger skiljer si9 också områdena åt så mycket till innehåll och karaktär att de över huvud taget inte är direkt jämförbara sinsemellan. Skyddsbehovet och tyngden i de motiv som angivits för urvalet i varje enskilt fall bl i r då utslagsgivande för urvalet. Stora krav måste där­ för ställas på att motivet för urvalet anges på ett ny­ anserat och träffande sätt . Kulturvärdena i de utvalda områdena skall vara så stora att områdena har få motsvarigheter i regionen~ i riket eller internationellt sett Med ku l turvärden avses vetenskapliga och upplevel semässiga värden i den av människan odlade, byggda och påverkade miljön som huvudsakligen har sin grund i histori ska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärl i ga värderingar. Enligt lagförslaget till naturresurs l ag bör urvalet av riks­ objekt särskilt väl belysa olika skeden i natur- och ku l turlandskapets utveckling. Man kan därför dra slut­ satsen att det sammantagna urva l et av områden som väljs ut med utgångspunkt från historiska och kulturh i storiska värderingar också skall ge en god och tämligen full­ ständig bi ld av den historiska och kulturhistor i ska ut­ vecklingen i landet. I beslut om kulturpolitiken har riksdagen tidigare t ex uttalat att kulturminnesvårdens insatser bör gä l la hela samhällets historia . Skall urvalet av skyddsvärda miljöer och objekt spegla hela samhällets historia och kontinuitet i utvecklingen förutsätter detta givetvis att urvalet också för en stor bredd. Områden med olika kulturhistoriskt innehåll kan ju inte ersätta varandra. 4 Målsättningen bör således vara att det sammantagna urvalet skall ge oss ett så komplett åskådningsmaterial som möj l igt o av samhällsutvecklingen i landet - en rättvisande och vä l vä9d helhetsbild av det förflutna. I arbetet med kulturminnesvårdsprogrammen har miljön studerats sektor för sektor från denna utgångspunkt. o i tidsperspektivet av den historiska och ku ltu rhistoriska utvecklinqen samt en så bred och representativ bild som möj li gt av varje fas i denna utveckling. o av de regionala skillnaderna i denna utveckling. Natur­ förustättnin garna har ju exempelvis haft en mycket stor betydelse för människans f örsörjnin g i alla tider och påverkat utvecklingen på olika sätt i olika delar av landet. Som underlag när det t ex gäller detagrara kulturlandskapet kan utnyttjas det tidigare översända försla get till regionin­ delning, som våren 1985 överlämnades till Nordiska ministerrådet. Urvalet är dock sällan så enkelt att det i varje val­ situation bara finns ett område att välja som har denna kvalitet och vetenskapligt - pedagogiska karaktär. Fl era områden kan tex ha likartat eller snarlikt kultur­ historiskt innehåll utan att detta därför är direkt jäm­ förbart. De kulturhistoriska dragen från ett visst tids­ skede framträder kanske inte heller så påtagligt på grund av överlagringar som skett under andra epoker. Skälet varför ett av områdena måste sättas framför de andra brukar då kunna sammanfattas i en värdegrundande egenskap hos området - i allmänhet är det flera sådana egenskaper som pekar åt samma håll - här kallade kriterier. Det kan vara egenskaper hos innehållet och möjlighetePY1.a att upp­ leva detta, det aktuella tillståndet inom området, möjlig­ heten att bibehålla värdet, förekomstfrekvensen i förhål­ lande till li knande områden o s v som särskilt starkt har påverkat urvalet. Sådana beskrivande kriterier består vanligen avmotsatsparav typen : sällsynt (rar , unik) - representativ (karakteristisk ), mångfo'l'TTlig (sammansatt, komp lex ) - enhetlig (homogen), le­ vande - övergiven (relikt, fossil) osv. Ett område som karakteriseras med den ena egenskapen i ett sådant motsats­ par kan i och för sig ha lika stort värde som ett område som karakteriseras med dess motsats, men beskrivningen ger oss en närmare uppfattning om av vad sla gs karaktär värdet är. Givetvis skall då dessa kriterier hänföra si q till om­ rådet som helhet och inte till enskildheter och detaljer i detta. 5 Kriterier beträffande innehållet Från ku lturhistorisk synpunkt måste det i första hand vara avgörande för urvalet att området har något att berätta om sin tid d v s att det genom sitt dokumentvärde för­ medlar kunskaper om äldre tiders förhållanden. Att innehållet är karakter istiskt (typiskt, representativt) för ett visst tidsskede eller för en speciell brukningsform är givetvis av stort värde. Märklig och säregen (sär­ präglad) är egenskaper som talar om att värdet hos ett område består i att dess kulturhistoriska innehåll på ett intressant och markant sätt skiljer si g från vad som är typiskt för regionen. Enhetlighet och homogenitet kan i vissa fall vara av värdet ex för upplevelsen av en speciell epok eller av helheten i en anläggning från ett visst tidsskede. Att det kan vara ett värde att en be­ byggelsemiljö eller annan kulturmiljö är rikt sammansatt (komplex, mångformig) vittnar bl a våra gamla stadskärnor om. Kriterier av upp­ levelsemässig karaktär Det är givetvis också ett värde om det kulturhistoriska innehål l som föranlett urvalet framträder pedagogi skt t ydligt om det t ex kan ge en historisk upplevelse. Det kan också finnas områden som i sig har så stora värden - exempelvis från miljömässig eller konstnärlig syn­ punkt - att det är dessa värden som utgör det egentliga skälet för urvalet och att dessa helt överskuggar de värden av mera vetenskaplig - pedagogisk karaktär som här tidigare nämnts. Kriterier oeträffande tillståndet i området Att helheten i ett område är välbevarad (orörd, ursprunglig, oförvanskad, saknar sentida ingrepp) är givetvis ett värde. Därigenom blir det dokumentariska värdet större, de kulturhistoriska sammanhangen lättare att ut l äsa, ut­ vecklingen l ättare att förstå och kulturvärdena framträder tydligare. Om ett område har så stora kulturvärden att det klart höjer sig över andra områden och det därtill är sällsynt (unik, en raritet, av ovanligt slag, eller kanske det enda kända kvarvarande exemplet från ett speciellt ut­ veckl ingsförlopp) måste urvalet i de flesta fall anses vara sjä lv klart. Under senare år har intresset allt starkare inriktats mot bevarandet av större miljöer. Samtidigt med att miljö­ synpunkterna betonats har intresset också vidgats från de unika företeelserna m ot de karakteristiska, m en ofta m er anspråkslösa delarna av miljön, som kan vara väsentliga för upplevelsen och förståelsen av denna. För urvalet av sådana områden måste gäl la - förutom att det verkligen finns ett innehållsmässigt värde man vill sl å vakt om ­ att just de representativa (karakteristiska, typiska) eryenskaperna är tydligare, lättare att iaktta eller sammanhangen lättare att förs tå i det område som väljs ut än i övriga områden med likartad karaktär . Kriterier beträffande förekomsten (frekvensen} 6 Kulturvärdena skall vara avgörande för urvalet men där­ .utöver måste ställas ytterligare villkor Kriterier beträffande områdets storlek Kulturminnesvården har tidigare till väsentlig del gått ut på att bevara enstaka objekt/kulturminnen.Atskilliga av dessa är det ett nationellt intresse att bevara. Flertalet åtnjuter dock redan lagskydd så till vida att det fordras särskilt tillstånd från länsstyrelsen för att ta bort eller väsentligt förändra dem, i åtskilliga fall också för att förändra deras närmaste omgivning. Enstaka objekt/kulturminnen som kan skyddas tillräckligt med en­ tydig speciallagstiftning bör inte tas med i urvalet ­ oberoende av det kulturhistoriska värdet. Endast när dessa behöver ett betydligt vidare mi l jöskydd än vad special­ lagstiftningen kan erbjuda bör naturresurslagens bestämmelse om riktintresse (2 kap 6 § andra stycket ) utnyttjas. Inför den fysiska riksplaneringen angavs 1969 som urvals­ kriterium att kulturminnesvårdens riksintressen kan innehålla en eller flera kategorier kulturminnen - forn­ lämningar, bebyggelse, industriminnen etc - av allmänt intresse eller karakteristiska för området men att de omr åden var av speciel lt intresse som ger en samlad bild av ett kulturhistoriskt utvecklingsförlopp eller en epok . I inventeringsmaterialet ingick även en kartredovisning över enstaka objekt/kulturminnen. Denna visade sig dock vara alltför detaljerad och kunde därför inte föras vidare i säkerställandearbetet under planeringsskedet. Vid redovisningen på karta av miljöerna skedde vidare en generalisering så till vida att områden på mindre avstånd från varandra än 1000 meter sammanfördes till en miljö ­ och 500 meter om områdena var under 50 hektar. Ned tanke på den funktionel l a aspekt miljöbegreppet har inom kulturminnesvården bör sådana sammanbindningar undvikas mellan miljöer där det kulturhistoriska innehållet är av olika karaktär, Kriterier beträffande skydds behovet Mot bakgrund bl a av det grundskydd kulturvärdena får genom naturresurslagen har man i lagförslaget f örutsatt att en begränsning kommer att ske av riksintressena i för­ hållande till tidigare gjorda bedömningar. Särskilt har då nämnts fri luftslivets riksintressen och de s k större områdena av betydelse för kulturminnesvården. Med tanke på den restriktivitet som måste iakttas bör därför i urvalet ingå endast sådana område n som verkligen har största kulturhistoriska värde. När det gäller kulturmiljön kan detta sägas vara avsett i första hand för samlade miljöer och mönster i större landskapsavsnitt som återspegl ar olika former av mänsklig verksamhet. 7 De s k större om­ rådena av betydelse för kulturminnes­ vården 'B egreppet "mi l jö av riksintresse för kulturmi nnesvå rden" kommer således i princip att ersättas av "områden som är av riksintresse på grund av sina kulturvärden" - här har även ut try cket ri ksobjekt utnyttjats. Begreppet "större område av betydelse för kulturminnesvården " kommer där­ emot inte att få någon motsvarighet i den nya lagstift­ ningen. 11 11 Några enstaka av dessa s k större områden av betydelse för kulturminnesvården t ex innerstaden i Stockholm med Djurgården och Aras l övs farmer i Kristianstads län som är av miljökaraktär, ka n visserligen ha så stort värde från ku l turhistorisk synpunk t och ha sådant behov av skydd att de utgör sjä lvkl ara riksobjekt enl igt lagförslaget. För det stora flertalet gäller dock att kulturvärdena inte har kunnat preciseras tillräckligt för att så omfattande markom råden skall kunna behållas som riksobjekt enligt den nya lagstiftningen. I samband med planeringsskedet av den f ysiska rikspla­ neringen angav riksantik va rieämbetet bl a i plan verkets ra ppo rt 44 del 6 (sid 32 - 37) att flertalet av de större områdena borde kunn a avföras som sådana i planerings­ sammanhang så s nart skyddsbehovet inom dessa preciserats geografiskt och ti ll godosetts inom ramen rör den kommunala planeringen även om dessa större områden givetvis fortfa­ rande utgör särskilt intressanta områden för kulturminnes­ vården och från vetenskaplig synpunkt. I flertalet av de större områdena gjorde man redan inför programskedet en sådan precisering genom att lyfta fram m il jöer av riksintresse för kulturminnesvården inom de s k större områdena. Arbetet med kul turmi nnesvårdsprogrammen, inventer ingar och utredningar bör nu ha givit ti l lräckligt material för att innehållet skall kunna preciseras där man icke gjort detta tidigare ell er där man nu vill ge riksintressestatus åt ett avsnitt av ett sådant större område. Inför de diskussioner som nu skall tas upp med kommunerna om översynen av riksintressena kan det dock vara viktigt att erinra om att det är det tidigare schematiska urvalet med både miljöer och s k större områden som ti ll sammans utgjorde en helhet som nu skall ersättas av de nya, mera preciserade urvalet . De möjligheter som finns till samordning skall givetvis utnyttjas Att naturlandskapet har en mycket stor betydelse för kulturmiljön har berörts tidigare . I flera avseenden har naturvården och kulturminnesvården också en likartad mål­ sättning. Båda sektorerna vill ge ett historiskt och geografisk t perspektiv på dagens natur- och ku l turmi l jö 8 och båda syftar till att sl å vakt om dokument för den framtida forskni ngen, att lyfta fram studieobjekt för utbildningen och för den enski l da människan visa på vad som är sevärt och som kan underlätta för henne att förstå hur natur- och kulturlandskapet uppstått , utveck l ats och alltjämt förändras. De faktorer som ger ett område dess naturvärde eller kulturvärde gör också många gånger området intressant för turism och rekreation . Givetvis förstärks bevarandevärdet om f l era av bevarande­ sektorernas intressen på de t ta sätt sammanfaller inom ett och samma område . Vi d ur valet är därför helhetssynen på natur - och kulturlandskape t viktigt . Givetvis har varje sektor att ta till vara sina specifika intressen i urvalet ­ i synnerhet gäl l er detta om det urva l som sker för den framtida forskningen . Naturvårdsver ket och riksantikvarie­ ämbetet förutsätter att urvalet nu sker i samverkan mellan de båda sektorerna - och att detta l eder till ett bättre urval - inte minst mot bakgrund av den hel hetssyn på natur- och kulturlandskapet som nu håller på att växa fram. 9 AvgPänsning och skydds behov Av planverkets m eddelande Dnr 407/85 framgår att kommuner­ na och länsstyrel serna överväger hur den närmare avgräns­ ningen av områdena och hur bevarandevärdena skall beaktas vid planläggning och tillstånd~beslut. Hur kommunen avser att till godose riksintressena anaes sedan i den kommunala översiktsplanen. Skulle det i något f all råda delade me­ ningar mellan stat och kommun om hur riksintresset skall till godoses framgår även detta av övers i ktsplanen och l äns­ styrelsens gr ansk nin gsyttra nde som fogats till denna. Det är angeläget att det finns en klar och tydlig dokumen­ tation av vad som utgör område av riksintresse m en det är också viktigt att komma ihåg att naturresurslagens s kydd hänför sig till åtgärder . Lagskyddet gäl ler således även utanför det område som avqränsats som r iksintresse - om riksintresset påtagli gt skull e skadas av en viss åtgärd utanför det avgränsade området. I samma meddelande (se sid 4- 5) framgår också att innehål­ let kan different i eras och skyddsbehovet nyanseras inom ett område på det sätt som anges på vidstå e~de fiqur . Som kartunderlag används i första hand topogra f isk karta, ekonomisk karta eller översiktskarta (huvudversionen) beroende på vilkenkartskala som är lämpligast för kart­ redov isni ngen på en A4 -blankett. 10 Register över riksobjekten MALL 1) - - - - - - ­ 2) _ _ _ __ Sid l ( K REGISTERBLAD 3) _ _ _ __ OMRADE (DELOMRADE) AV RIKSINTRESSE FöR KULTURMINNESVARDEN i 4) 5) Nr LÄN KOMMUN(ER) 6) 7) 8) anta l delområden: 9) Ka r ta: 10) Läge: 11) Area 1: ha 12) Kulturgeografisk(a) region(er): 13) Naturgeografisk(a) region(er): 14) Specifikation av naturförutsättningar: 15) Vilka motiv har i första hand styrt urvale t: 16) ~ventuella kompletterande värden: 17) Innehåll (sektorvis, tidsskede, sökord) 18) Föruts~ttni n qar för att kulturvärdena skal l bibehå l l as: 19) Säkerställandeläge: 20) Området berör område av riksintr esse för naturvård nr och område av riksintresse för fr iluftsliv nr 21) Området ingår även i kommun(er) län (land) 11 Sid 2 ( REGISTERB LAD 3) - - -- 22) Områdets huvuddrag Sammanfattande värdetext 23) Anmärkningar 24) Källor: 12 Här föreslås de uppgifter som skall föras in under resp position på mallen till registerblanketten sid 10-11. Med VERSALER anges U TKAST eller FöRSLAG, LÄN, OMRADESNAMN och KOMMUN . Positionsbeteckningar stryks under. Pos l) Namn på den som ställt samman informationen. Exempel : MGårdö J E Tomtlund 2) Under arbetet anges här U TKAST eller FöRSLAG. Detta avlägs­ nas när registerbladet färdigställts. 3) Datum för registreringen: år -månad-daq Även reviderat år-månad-dag LARTEXT) . Länsbokstaven 4) LÄN där området ligger (anges i K anges i pos 5. Sträcker sig området in i något annat län (land) anges detta i pos 21 . 5) Områdets (delområdets) löpnummer inom l änet anges med länsbokstav och siffra. Börja om möjligt numreringen i sydväst på kartan, sluta i nordost . Begreppet delområde används när en miljö av särskilt intresse eller med ett s kyddsbehov av annorlunda karaktär än omgivningen har avgränsats inom riksobjektet. Numrering av delområden sker enligt följande exempel. Om riksobjektet har nummer AC 004 får delområde 2 inom detta nummer AC 004,2. 6) OMRADETS NAMN. En kort karakteristik såsom by, koppargru­ va, bruk, f iskeläge som tilläqq till namnet kan öka in­ formationsvärdet . Försök välja unika namn . I vissa fall behövs någon fo rm av lägesangivelse för att undvika för­ växling med andra områden som har samma namn. 7) KOMMUN(E R) anqer i klartext var området ligger. Kommun­ nummer anges inom parentes. Sträcker sig området in i ett annat län anges detta i pos 21. 8) Förekommer delområden anges här det totala antalet de l­ områden inom riksobjektet. 9) Topografiskt kartblad anges med alfanumerisk beteckning. Exempel: 25 G, 26 G, 20 H NV, 20 H NO. U tnyttjas flera blad av samma storblad skrivs hela kartbeteckningen ut. 10) Finns en ut präglad intressetynqdpunkt anges läget för den­ na i koordinater - annars anges områdets mittpunkt. Koor­ dinaterna anges för närmaste en-kilometerspunkt. 11) Ytberäkning utföres vid behov. Med tanke på kartredovis­ ningen kan det vara av intresse om området är mer eller mindre än 100 ha. 12) Kulturgeografisk reqi on anges med nummer och benämning en­ 1igt det förslag till regionindelning som överlämnades till Nor dis ka ministerrådet våren 1985. Exempel: 12 Mälardalens odlinqsbygder 13 Pos 13) Naturgeoqrafisk region anges med nummer och benämning enligt Naturgeografisk regionindelninq av Norden {Nordiska minister­ rådet 1984) . Exempel: 24 östra Svealands sprickdalsterräng 14) Här kan anges benämningar från ytterligare nedbruten region­ indelning om man arbetar med en sådan på länsnivå. Vidare kan anges fakta rörande naturförutsättninqarna som är av in­ tresse i det aktuella fallet tex beträffande förhållandet till vatten (kust, flod, insjö) och höjden över havet när det gäller områden med förhistoriskt innehåll, brutenhet, land­ skapstyp (slätt, sprickdalsterräng, dalgång etc), uppodlings­ graden kan anges i procent ta 1 ( 10, 30, 50, 70, 90% ), berg­ grundens art kan ha varit utslagsgivande för lokaliseringen, de lösa avlagringarnas art och vegetationsperiodens l ängd likaså, etc. 15) Kulturminnesvårdens riksintressen uppgår f ör närvarande till över tusen områden. Det är därför nödvändigt att databehand­ la materialet för att det skall kunna hanteras vid jämförel­ ser o likn. Under pos 22 beskrivs områdena verbalt. Dä r an qes också ut ­ förligt skälen för urvalet i klartext. Under pos 17 sorteras områdena efter sitt kulturhistoriska innehåll , dels sektorvis, dels med hänsyn till det tidsskede som man vill l yfta fra~ genom urvalet. Avsikten är att pos 15 skall utgöra en ännu grö vre sortering av materialet med utgångspunkt från de motiv som föranlett urvalet. Sorteringen kan illustreras grafiskt på detta sätt: och pedagogiska värden l DD ODOrJD!:lt:lt::l CJOCJOC! tidstypisk urval av tyd ] igare "monumentka raktär" mi l jö exempel på exempel på exempel på fornlämn i ngs - m arkanvänd - bebyggel se ­ miljö ningsmiljö miljö miljö ­ värden gestaltn i ngs- övrigt mässiga värden Här följer en beskrivning i ord av samma sak: Urvalet kan i större eller mindre utsträckning vara betingat av vetenskap liga och pedagogiska skäl eller med hänsyn till de upplevelsemässiga värden som finns i området. Vid urvalet av de områden som särskilt väl belyser de historiska/ku l turhis­ toriska sammanhangen har sannolikt de pedagogiska skälen över­ vägt (till dessa räknas även möjliqheten att leva sig in i ett 14 passerat avsnitt av historien/kulturhistorien. Bland dessa kan man dels urskilja områden som valts ut för att de ger en helhetsbild framför allt av ett tidsskede tex ett bestämt skede i utvecklingen eller ett kontinuerligt utnyttjat område, dels urskil j a områden där det framför al lt är innehållet som belyses inom en särskild sektor av samhället t ex utvecklingen under olika tider inom en och samma näring, kri ng en och samma energi- eller råvarukälla etc eller inom en mera komplex miljö. En stor grupp i det nuvarande urvalet består av områden som valts ut på grund av sitt egenvärde eller för att de innehål­ l er ett kul t urminne av enastående, märklig karaktär - en kle­ nod. Givetvis utgör dessa en samlinq väl valda exempel på den samhällsutveckling som har ägt rum men ofta är det inte möj­ li gt att avgöra om det framför al l t varit den vetenskapliqt/ pedagogiska aspekten som varit avgörande för urvalet eller huvudsakli gen de upplevelsemässiga värdena. V ad det är man vill slå vakt om r åder det då ingen tvekan om. Materialet bör därför kunna delas upp i ex empel på foY'nlärmiingsmiljöer, exem­ pel på bebyggelsemiljöer (e ller andra anläggningar från his­ torisk tid) och exempel på markanvändning eller kombinationer av dessa där detta kanske är lämpligare. I urvalet kan också ingå områden, där urvalet i högre grad skett på grund av områdets upplevelsemässiga värden. Det kan t ex gä l la rikt sammansatta miljöer, där man snarare vill slå vakt om miljövärdena än de strikt vetenskapligt/pedagogiska. Det finns givetvis också områden med ku l turvärden där det inte är den historiska aspekten som i första hand motiverar urvalet. Det kan då t ex vara fråga om områden där de gestaltningsmässiga värdena (arkitektoniska, konstnärliga etc) överväger. Ett exempel som visar att ett område kan avgränsas på olika sätt beroende på vad det är man vill lyfta fram: Ett område längs en forntida vattenled som valts ut därför att man vill visa hur själva vattenleden som kommunikationsled genererat utvecklingen i ett område med bronsåldersboplatser, rösen, hällristningar och andra bronsålderslämningar avgränsas förmodli gen inte på samma sätt som om man hade velat visa en kä nd bronsåldersmiljö av monumen tkaraktär. Är det enbart egen­ värdet hos hällristningsmiljön eller röseområdet som föranlede r urvalet kan det t 0 m vara tillräckligt att avgänsa detta område för sig. Pos 16) Under pos 15 anges det el ler de motiv som i första hand föranlett urvalet. Här kan på motsvarande sätt anges andra värdefulla egenskaper i området,som visserligen kan ha bidragit till men inte utgör det primära motivet för urvalet. 17) För att underlätta jämförelser bör även en ~ rovsorterin g kun­ na ske med hänsyn till innehållets karaktär dvs det inne­ håll som föran l ett urvalet. I synnerhet qä l ler detta när om­ rådena valts ut dä rför att de innehållsmässiga sammanhangen ­ t ex utvecklingen inom en viss näring - belyses särskilt väl i dessa. 15 En sortering efter innehåll bör kunna följa ungefär samma schema som analysen i kulturminnesvårdsprogrammet eller sek­ toruppdelningen i den fysiska riksplaneringen. Bland de are­ ella näringarna bör förutom j ordbr>uk (med boskapsskötsel och eventuellt ytterligare komp l ement av husbehovskaraktär såsom t ex skogsbruk) särskiljas jakt och fångs t (där även husbe­ hovsfiske kan ingå) samt rennäring och fi ske (där fisket sva­ rar för huvuddelen av utkomsten). Att göra en sådan uppspaltning inom handel och samfärdsel är svårare. Samfärdseln (kommunikationerna till lands och vatten) fun gera r ju till stor del som generator för samhäll sutveck­ lingen. I detta fall synes det vara lämpligast bl a med tanke på tätortsanknytningen att föra samman stadsnäringarna handel, hantverk (i den specia liserade form som inte sker i hemmet) och sådan tillverkningsindustri som inte är knuten direkt till råvarukällan eller energiuttaget under en och sam­ ma rubrik - här har använts handel . Härifrån skiljs då såda­ na områden där produktionen (med bostadsbebyqgelse och infra­ struktur) är knuten till råvaru- eller energiuttaget (bergs­ bruk, skogsbruk osv). I vissa fall kan även anläggninqar för försvar, f örvaltning mm av det gemensamma samhället vara av sådan betydelse eller omfattning att de bör behandlas för sig. Dessa kan då här ru­ briceras som politiskt- admini s trati va . Detsamma gäller anlägg­ ningar för medborgarnas utbildning eller deras fysiska och psykiska hälsa. Dessa kan här samlas under rubriken kulturellt­ rekreativa (undervisning, forskning, hälsovård, idrott, fri­ tidsbebyggelse, turism, folkrörelserna etc) . Åtminstone inom vissa av dessa grupper kan kanske behövas en ytterligare nedbrytninq för att ma terialet ska ll bli hanter­ bart för jämförelser. För sökning kan även en grovsortering efter tidsaxeln under­ lätta. Exempelvis stenålder, bronsålder, äldre järnålder, yngre järnålder, medeltid, stormaktstid fram till 1700-tal, 1700-tal fram till c:a 1850, 1850 - 1900, 1900 - 1930, 1930 ­ nutid. Under rubriken sökord kan den som vill ange viktiga och karak­ teristiska detaljer som finns inom området t ex hällristning­ ar . Pos 18) tanke pä hur detta register skall användas avses här i första hand det hot som riktas mot kulturvärdena från sådana åtgärder som regleras i de lagar som samlats under natur­ resurslagens paraply d v s naturvårdslagen, väglagen m fl samt framför allt plan- och bygglagen. Är urvalsmotivet till­ räckligt utförligt preciserat bör detta ge en ganska god upp­ fattning om hotets karaktär så att beskrivningen av hot bilden inte behöver bli så omfattande och detaljerad. När det gäller f örändringar och nyti llskott av bebyggelse och an­ läggningar som regleras enligt plan- och bygqlagen bör dock framgå om kulturvärdet är så stort att det t ex uteslute~ varje form av ny bebyggelse. Enli9t PBL-för­ slaget (se sid 716) bör området. då skyddas m ed detalj­ plan, områdesbestämmelser eller naturreservat. Det bör även r~d 16 observeras att ändrade bruknings f ormer (borttagning av hägnader o dyl, skogsplanterinq, indragning av mjölk­ bilen) kan utgöra hot mot kulturmiljön . Därtill förekommer givetvis också dir ekta markingr epp (vid nybebyqqelse och byggande av vägar, försörjningsledninqar för el, vatten och avlopp liksom vid råvaruuttag, skogsplöjning och mark­ beredning för skogsbruket). Kulturmiljöerna kan givetvis också påverkas av igenväxning och åtgärder i skogsbr>uket (avverkning, omförande av lövskog till barrskog) och av ändringar av vattenni vån (grundvatten, avvattning och t ex vid k raftverksutbyg~nad) . I enstaka fall kan kanske hotet också bestå av ren . mekanisk påver kan i någon form (slitage , nedtrampning) . 19) Om någon del av området redan har fått ett långsiktigt skydd genom förordnande enligt naturvårdslagen , byggnadsminnes­ förklarinq eller liknande anges detta. Under förutsättning att uppgifterna ajourhålles i fortsättningen kan gi vetvis också uppgifter från t ex den kommunala översiktsplanen föras in . 20 Finns andra bevarandeintressen i området anges detta: Riks­ intresse för nat urvård med N, l änsbokstav , löpnummer oc h namn, t ex N AC 25 2 Byske älv från Hobergsforsen vid HK till mynningen, eller riksintresse för friluftslivet med F etc , t ex F AC 01 Vindelfjällen . 21 Sträcker sig området in i annat län anges både kommun och 1än . 22 Koncentrerad beskrivning av området med tyngdpunkten på de kulturvärden som ger området dess riksintresse . Försök att lämna sådana upplysningar som qör det möjligt att för­ stå sammanhangen och de stora dragen i utvecklingen, undvik oväsentliga detaljer. Beskrivningen bör utgå från de natur­ geografiska förutsättninqarna (förhållandet till vatten, landskapstyp etc) och den kulturhistoriska bakgrunden. Sedan bör det kulturhistoriska innehållet beskrivas i t i ds f öljd. Avslutningsvis kan också tillgängligheten tas upp. Varje beskrivning bör innehålla en sammanfattande, koncentrerad motivering för att just detta område valts ut som riksintresse - vad det är som oer det höqa värdet och vad det är i miljön som kulturmin~esvården ~rämst vill sl å vakt om. tterligare 23 Utrymme för att ange t ex kvarstående oklarheter. Y inventeringar och utredningar kan behövas , avgränsningarna är kanske preliminära på grund av att dokumentationen är ofullständi g o s v. 24) Här hänvisas till kartor och litteratur som kan ge ut­ förligare information om områdets natur , historia mm eller om relevanta detaljer i detta. 17 Exempel på registerblad l) J-E Tomtlund 2) UTKAST Sid.l (2) K REGISTERl3LAD 3) i 4) 1985 . 10. 15 OMRADE (DE LOMRADE) AV RIKSINTRESSE FöR KULTURMINNESVARDEN JÖNKÖPINGS LÄN 5} Nr F 304 6) HULTS BY 7) EKSJÖ (86) KOMMUN( ER) ~) antal delområden: 6FNO 9)Karta: 10) -~äcL~: 6382-1485 11) Areal: Mindre än 100 ha 12) Ku l turgeografisk(a) region(er): 5. Sy dsvenska höglandets skogsbygder. 13 . Sydsvenska höglandets centrala och östra 13) Naturgeografisk(a) region~): delar. 14) Spec ifi kation av naturförutsättningar: Kuperad bergkullt e rräng ovan högs ta kust­ linJen. Opp e t landskap med bebygge l s e och stenröjda åkrar på hö jds t räckning . lS) Vilku motiv har i rifrstd hand slyrl ur·vc.J le l :Vetenskapligt/pedagogiska. Bebyggelsemi ljö. Samma tidsskede. 17) Innehåll (scktorvis, tid'.:iskcdc, '.:iökord) Jordbruk . 1850- 1900 . Radby. 18) Fö rutsättninqar för att kulturvärdena skall bibehållas: Ny bostadsbebygge lse bör helt undvikas. Eventuella ny ti llsko tt anpassas väl. 19) Säkerställandeläge: 20) Området berör område av riks'intresse för natu rvård nr och område av riksintresse för friluftsliv nr ing~r 21) Område t även i -konmun (er) län (land) 18 Sid 2 ( 2 ) REGISTERBLAD 3) 1985.10.1 5 (F 304) 22) Områdets huvuddrag Kuperat öppet l andskap med bebyggelsen och st enrö jda åkra r , delvi s med ~t~nmurar i k an terna, be l ägna på en höjdsträckning NV-SÖ. Betesmarken med lövträd och lövträdsdungar är lokali­ serad e till de lägre liggande partierna. NÖ och SV i området rinner två bäckar. Medel tida kolonisationsområde . . Byn är omgiven av stora lövträd som ask, l ind och lönn samt fruktträd. Den består av s ex gårdar i radbyform belägna e ft er en bygata me d mangårdarna på V sidan om vägen och fägårdarna be stående av llnga ladugårds längor på den Ö sidan om väge n. Vid laga ski ft et 190 1-1904 utflyttad e en glrd från den gamla tomt en belägen i ~ delen av byn, varför b eb yggel sen i denna del är något gle­ sare än den i S. Den S del en av byn har e n ålderdomligare och mer enhetlig karaktä r än den N, med tätare bebyggelsebi ld och likartade stora manbyggnader från 1700- och 1800-talen. Sammanfattande värdetext En av reg ionen s bäst bevarade radbyar med av laga skiftet relativt opåver kad bykärna. I södra delen ålderdomlig och enhetlig bebyggelse . 23) Anmärkningar 24) Käl l or: Kulturhistorisk utre dning och bevarandeförslag, Ek sj ö kommun, mars 1985 . 19 1) J-E Tomtlund 2) UTKAST Sid l (2) K REGI STEIWLAO 3) 1985.10.15 OMRADE (DELOMRADE) AV RIKSINTRESSE FöR KULTURMINN ESVARDEN i 4) 5) Nr N 30 HALLANDS 6) TJOLÖHOLMS SLOTT LÄN 7) KUNGSBACKA (84) R) ;1nt,1l clclomdrlcn: 9) Karta: 6B KOMMUN(ER) so 10) LJqc : 6370-1277 - - ·­ 11) Areal:Mer än 100 ha 12) Kulturgeo gra fisk_~) re gion( er) : 7. Bohusläns kustbygder 13) Natur9eografisk(a) re 9J on~): 15 d. Norra Hallands och söd ra Bohusläns kust­ och skärgårdsområden. Halvö med odlingslandskap , strandängar Ges ta ltn ingsmässiga värden, 14) Specifikation av nuturföruts~ttnin9ar : och bevarat skogsbestånd med bl a ek. l '.J) Vi lkJ 1110Liv hilr 1 l"ur·sLu lw11u s Ly1·L bebygge ls emiljö, samma tidsskede . lffVoleL : 16) Eventue.lla komplettera~_9.!__v__5ird en: Fornlämningar, markanvändning . 17) Innehåll ( scktorvis, ticl~skcclc, ~öko rd) Jordbruk. Medeltid, 1850-1 900. Slotts­ -miljö. 18) Förutsättninqar för att kulturvärdena ska l l bibehållas: Bebyggelsen får ej ändras. Skötsel av park och kulturl andskap. 19) Säkerställandeläge: Kommunägt fritids- och rekreationsområde . 20) Område t berör område av riksintre sse för naturvård nr F 2. N 15. och område av riksintres se för fr iluftsli v nr 21 ) Området in9<\r även i ·kommun(er) l än (land) 20 Sid 2 (2) REGISTERBLAD 3) 1985.10.15 (N 30) 22) Områdets huvuddrag Området utgörs av en halvö i Kungsbackafjo r de n. Marken be står omväxl ande av åke rmark oc h l övskogsparti e r . Partiet öster om slottet är ti l lsammans med Sä ro Västerskog det enda bevarade skogsavsnitt et m ed ursprungli g prägel utefter hela Hallandskusten. Sydost om halvön finns strandängar. Väster om halvön ligger n åg ra holmar som använts ti ll betesgång. Nordost om hal vön finns ett skogsklätt hö jdparti. Fornlämningsbeståndet utgörs av röse n och stensättningar i kus tlägen och en hus gr und från historisk tid. På halvön ligger Tjolöholms s l ott. Ett gods är känt p å plats en s edan 1200­ tal et . År 1892 inköpt es godset av st al l mästa re J F Dickson . 1898-1904 upp­ förd es den nuvarande huvudbyggnaden , ri t ad av ark itekt Lars I srae l Wahlman. Byggnaden är uppförd i röd och l jusgrå granit i tudorsti l och omges av en t errasserad trädgård med stenmu rar av granit. Vid infar t en till anläggningen uppfö rdes en grinds t uga och en portanläggn ing med kraftiga murar och "vakttorn" i grå granit. 1903- 04 upp fördes ett stycke från s l ottet en slottskyrka i engelsk go t ik. Sam­ tidigt uppförde s intill kyrkan en bostadsbebygge l se för går de ns anställda. Byggnaderna är goda exempe l på nationalromantik. Förutom bostäderna inrät ta­ des här en sjukstuga , sko la och s aml ingslokal. Mellan slottet och "byn" ligger ekonomib yggnaderna och perifert några arbetar­ bostäde r med ekonomibyggnader och en jägmästarbostad samt arrendatorbostad med ti l lhörande ekonomibyggnader . Slot tsanläggningen ligger i ett väl bevarat kulturlandskap med l övskogspar­ tie r omväx l ande med åkermarker och vid denna finns en s k engels k park. Sammanfattande värdetext Sto r t gods av tidigmedelt ida ursprung me d komplett s lo tt sanläggning från sekelskiftet 1900, uppf örd i en konsekvent genomförd st i l imitation och omgivande bebyggel se i nationa l ­ romantik med trädgårdsanläggning och kul turlandskap med b l a f örhi storiska lämningar . Exempel på hur den framväxande industria l ismens finansmän köpt e upp gods och skapade en ny monumenta l mi l j ö . 23) Anmärkningar 24 ) Käll or: Bygd a tt bevara. Program f ör ku lt urminnesv ård . Kun gsbacka kommun . Del 2 Bevarandeförs l ag. Februari 1985.