N:o 35
SVENSKA
FORNMINNESFÖRENINGENS
TIDSKRIFT.
TOLFTE BANDET.
lia häftet.
INNEHÅLL:
Sid.
MONTELIUS, OSCAR, Östergötland under hednatiden. Med»
33 fig. .......................................................................................................................... 1.
FLENTZBERG, ANT., Våra »stenyxor med skafthål», en hy­
potes angående deras användning. Med 5 fig. . . . 35.
AMBROSIANI, SUNE, De uppländska rundkyrkorna. Ett
rekonstruktionsförslag. Med 6 fig.......................................... 45.
JANSE, OTTO, En dopfunt med framställningar ur legenden
örn den helige Nikolaus? Med 2 fig.................................... 58.
HAMMARSTEDT, EDVARD, Midsommardaggen........................G3.
CEDERSTRÖM, RUDOLF, Uppsala universitets konstsamlingar 73.
HAGSTRÖM, K. A., Örn forntida sockendräkter och bröllops-
ceremonier. Kulturbilder från Västra Vingåker . . . 93.
JANSE, OTTO, Ur litteraturen.....................................................100.
De uppländska rundkyrkorna.
Ett rekonstruktionsförslag
af
Sune Ambrosiani.
Inom den äldre kyrkliga arkitekturen i Norden hafva de s. k. 
rundkyrkorna ådragit sig relativt stor uppmärksamhet, sannolikt 
därför att dessa, som nu tillsammans utgöra ett tjugutal monument, 
troligen representera en förr mera utbredd kyrkotyp. De kvar­
varande förekomma örn ock i enstaka exemplar i Danmarks och 
Sveriges äldsta och mest betydande bygder såsom i Slesvig och 
Holstein, i Jylland, på Fyen, Själland och Bornholm, i Kalmar­
trakten, i Oster- och Västergötland och i södra Uppland.* 1
Af de tvenne rundkyrkor, som finnas i sistnämnda landskap, 
har tidigt och länge omtalats Solna (tig. 1), emedan denna kyrka, 
en gång församlingskyrka för nejden på ömse sidor om Mälarens 
utflöde — i den trakt således, där Stockholm växt upp — legat så 
nära allfarväg, att den ej kunnat undgå att omnämnas. Den till­
1 Litteratur: Hans J. Holm: Bornholms (ridgamle Kirkehygninger;
I. B. L0ffler: Udsigt över Danmarks Kirkehygninger fra den tidligere 
Medelålder och Sorö Akademis Landsbykirker; Seesselberg: Bie friih- 
mittelalterische Kunst der germanischen Völker; H. Hildebrand: Rundkyr- 
koma i Sverige, i denna tidskrift bd 8, sid. 239 ff.; F. Laske: Die vier 
Rundkirchen auf Bornholm, särtryck ur Zeitschrift flir Bauwesen, 1901. 
Referat och delvis nya afbildningar i Trap: Danmark 3:e uppl. under ut­
gifning.
Illustrationerna till närvarande uppsats äro ritade af arkitekten K. A. 
Berlin. För Solna och Munsö ligga mätningar af ing. T. Särnström och 
förf. till grund, för Bromma en i Vitterhets Historie och Antikvitets­
akademiens antikvariskt-topografiska arkiv befintlig plan, på hvilken inlagts 
det runda korpartiet och dörren i rundhusets södra vägg.
46 SUNE AMBROSIANI.
hör administriellt Danderyds skeppslag och Stockholms län. Solnas 
grannkyrka Bromma (flg. 2 och 4) i Sollentuna härad är också till 
sin ursprungliga anläggning en rundkyrka. Den tredje Munsö (fig. 3) 
ligger på den af de stora Mälaröarna, som bär sockens namn, inom 
Färentuna härad och har i äldre tid hört under Svartsjö slottslän. 
På den tid, då kyrkorna anlades — innan ännu Stockholm fanns — 
voro de alla tre sockenkyrkor i Roslagen i närheten af de trånga 
farleder, där sedan gammalt seglaren måste fram för att komma till 
någon af Mälarens handelsplatser. Deras läge gjorde dem således
Fig. 1. Plan af Solna kyrka.
särskildt utsatta, i den händelse vikingar eller sjöröfvare sökte sig 
in åt dessa trakter. Denna kyrktyp har också, långt innan man på 
allvar tog itu med studiet af kyrkornas egenskap af försvarsverk, 
i det allmänna föreställningssättet och af forskare, som annars ställt 
sig nog så skeptiska i denna fråga, ansetts ha kommit till af forti- 
fikatoriska hänsyn.
De tre nu nämnda rundkyrkorna tillhöra emellertid icke alle­
nast en och samma hyggnadshistoriska typ, de äro i det stora hela 
anlagda efter samma plan. Senare förändringar med dem hafva 
visserligen gjort, att de nu icke se så litet olika ut, men dessa om­
daningar kunna vi, som skola sysselsätta oss med rundkyrkorna,
DB UPPLÄNDSKA RUNDKYRKORNA. 47
alldeles se bort ifrån. Genom att jämföra det som är kvar från 
den första anläggningen i de tre kyrkorna inbördes och med några 
af de antingen ännu bevarade, eller före deras omdaning i senare 
hälften af 1800-talet tillräckligt godt beskrifna danska kyrkorna, 
torde man framgångsrikt kunna göra ett försök att ge en tillförlit­
lig bild af dessa tre uppsvenska rundkyrkors ursprungliga utseende.
Se vi då efter huru grundplanen varit, har den sannolikt haft 
det utseende tig. 6 visar. Det har varit en större rundbyggnad
0 5" 10 <LO
1 i l i i I ♦ - i -1 i i I *r
Kig. 2. Plan af Bromma kyrka.
motsvarande den vanliga kyrktypens skepp och en mindre sådan 
motsvarande dennas kor. Örn den senare haft apsis, kan ej afgöras. 
Det är dock ej, som af det följande framgår, antagligt.
Väggen mellan de båda rundhusen är — som man ännu kan 
se i öfre våningen — icke buktig, utan nästan rak såsom vid de 
bornholmska, utom Nylarsker (planer hos Holm anf. arb.). I alla 
de tre uppländska kyrkorna är öppningen mellan kor och skepp 
icke ursprunglig. Den gamla öppningen — örn hvilkens form jag 
ej vågar hafva någon mening — har sannolikt varit låg och smal. 
— Till att ange korets form på det ovanliga sätt som skett har man 
stöd uti Periugskölds uppgift om Bromma:1 »hon var i förstone
1 Hildebrand anf. arb. bd 8, s. 266.
48 SUNE AMBROSIANI.
byggd som en rundel, sedan är en rundel tillbyggd, så att hon består 
af två sammanfogade rundelar», äfvensom uti ännu bevarade lämningar 
af dessa runda korbyggnader såväl i Bromma som i Munsö kyrkor. 
I den förra är en del af gamla korets norra vägg kvar, synlig inuti 
sakristian. Mot det nya koret har den gamla väggens innersida 
fått lämna plats för en tegelmur. I Munsö kan den norra väggen 
af det runda koret iakttagas på korvinden och från sakristian och
do^fv.%0 tor l* fyrtio -2
Fig. 3. Plan af Munsö kyrka.
den södra väggen i muren mellan det nuvarande rätliniga 1600-tals 
koret och familjen Hjertås grafkapell, dock icke på väggens nedre 
del utan först ofvan dörren, där man icke besvärat sig med att 
liksom nedtill jämna af den gamla runda muren. Från Solna 
har jag inga antydningar huruledes det första koret sett ut. Det 
nuvarande tillhör ett mycket yngre byggnadsskede.
Af de öfriga nordiska rundkyrkorna har Hagby rundt kor 
(fig. 10 och 11 anf. arb. bd 8 af denna tidskrift) och ett pär born- 
holmska ovala. Troligen härrör intetdera af dessa senare från
DE UPPLÄNDSKA RUNDKYRKORNA. 49
medeltiden. Om koret vid Nylars kan man säga detta med täm­
ligen stor bestämdhet, ty utom det att formerna tala däremot, syntes 
vid mitt besök 1897 årtalet 1740 med järnbokstäfver nära taket på 
utsidan af korets södra vägg. Dylika årsangifvelser, som förekomma
■ i*6.
Fig. 4. Bromma kyrkas rundhus från söder.
ej så sällan under 1600- och 1700-talet, pläga ange en reparation 
eller mindre ombyggnad och för mili del håller jag för troligt att 
det nuvarande koret uppfördes vid angifna årtal.
De nuvarande korbyggnaderna i alla de tre uppländska kyr­
korna ha ej blott annan form utan också annan plats än de äldsta. 
Detta beror på att orienteringen af kyrkorna varit en annan än nu
4
50 SUNE AMBROSIANI.
och sorn det synes densamma för alla tre kyrkorna. Det gamla 
koret har legat ostsydost under det att det nuvarande ligger rakt 
i öster. Dörröppningens läge mellan skeppets och korets öfver- 
våningar talar för en sådan äldre orientering liksom också vapen­
husets belägenhet (se planerna!). I Solna och Munsö — Bromma 
saknar sådant — ligga vapenhusen mycket snedt emot de nuvarande 
kyrkornas längdaxlar, något, som hade varit önskvärdt att det hade 
synts på de äldre publicerade planerna af Solna kyrka, men däremot 
i god rät vinkel till det ofvan postulerade läget för det gamla koret. 
Denna felaktiga orientering måste bero på en äldre åskådning i 
dessa frågor, ty någon anledning till en dylik förskjutning på grund 
af terrängförhållanden kan ej påvisas.1
Rundhusets väggar äro af märkligt växlande tjocklek äfven i 
en och samma byggnad, dock ingenstädes tunnare än 1,75 m. De 
äro uppförda på vanligt medeltidsvis med skalmurar.2 Materialet 
är rå och klufven gråsten. Endast en monumentalt utarbetad detalj 
af annat material finnes nämligen de gamla dörromfattningarna i 
Bromma och Munsö.3 Väggarna sakna sockel4 och taklist. Att 
denna senare ej finnes beror möjligen på, att väggen ej var slut 
med den nuvarande gråstensmuren utan förhöjd i annat material. 
Icke ett enda gammalt fönster är anträffadt i rundhusens botten­
våningar. Man får dock ej säga, att fönster ej där funnits, efter­
som stora väggytor äro upprifna och aflägsnade.
Rundhusens ursprungliga ingång har säkerligen varit på södra 
sidan, ehuru ej rätt i söder utan något sydsydväst beroende på 
kyrkans orientering. Framför denna finnes i Munsö och Solna ett 
vapenhus i öfverensstämmelse med ett allmänt bruk i dessa trakter.
1 Ingen rundkyrka har emellertid kor i väster såsom man skulle kunna 
tro af några planer, som förekomma i H. Hildebrands uppsats i denna 
tidskrift och i Sveriges medeltid bd III, h. 2, sid. 183—184. Den plan, 
som i denna tidskrift säges tillhöra Nyker, är Olskers, likaså har en om­
kastning ägt rum af namnen under planerna sid. 183 i Sveriges medeltid. 
Därför må för undvikande af missförstånd här betonas att mina hänvis­
ningar rörande Bornholmskyrkorna äro till planscherna i Holms arbete.
2 Jfr denna tidskrift bd XI, s. 144.
3 Solna är så moderniserad att man ej kan säga något bestämdt om 
utsmyckningen af den gamla dörren.
4 Detta må sägas med reservation, eftersom marken kring kyrkorna 
synbarligen höjt sig under årens lopp, och man ej utan gräfning kan få 
veta örn sockel finnes.
DE UPPLÄNDSKA RUNDKYRKORNA. 51
Bromma saknar sådant och dörröppningen där har så omsorgsfullt 
fyllts igen med kyrkans vanliga material, att denna dörr ej finnes 
angifven på äldre planer. På platsen för den gamla dörrens öfver- 
del är insatt ett renässans fönster. Emellertid finnes — tydligen in 
situ — finhuggna karmstenar af sandsten, synliga inifrån kyrkan. 
Dörren är därför inlagd å planen fig. 2.
Munsö kyrkas portal är lyckligtvis rätt bra bevarad, ehuru den 
i början på 1880-talet (sic) blifvit utsatt för en beklaglig åverkan, 
i det en rundstaf borthuggits för att ge plats åt utåtgående dörrar. 
På tvärsnittet fig. 5, har platsen för rundstafven utprickats. Por­
talens profilering visar på hög ålder. Materialet är, såvidt jag minnes 
rätt, sandsten. Förekomsten af denna profilerade dörr är högst märk­
lig i denna trakt, som annars 
totalt saknar arkitektoniska de­
taljer. Orsaken till att Munsö 
fått en sådan kan gissningsvis 
antydas. Munsö är nämligen 
sockenkyrka till ett af ärke­
biskopsstolens äldsta jordagods, 
ännu bärande sitt latinska namn 
Bona, och säkerligen har detta 
grannskap gifvit anledning till 
denna ganska enkla om ock i 
dessa trakter ovanliga utsmyck­
ning af portalen.
Rundhusets diameter i bottenvåningen är i alla tre kyrkorna 
omkring 10 m. således densamma som t. ex. Olskers och Nykers 
på Bornholm. Numera är hos dem alla tre rundhuset betäckt af 
ett kupolhvalf, slaget under 1600-talets senare hälft, hvarom finnas 
skriftliga uppteckningar. Då detta kupolhvalf i Solna och Munsö 
ej hvilar på särskilda stöd framom den gamla grästensmuren, utan 
går upp i flykt med innerväggarna, visar detta, att redan till den 
ursprungliga anläggningen hört en rundtorn gående indragning af 
innerväggen. Detta är den enda bestämda antydan örn, huru rund­
huset varit täckt innan 1600-talets ombyggning, men denna torde 
vara tillräckligt tydlig för att tillåta antagandet, att rundhuset här 
som i de nämnda Bornholmska kyrkorna varit täckt af ett ring- 
formigt tunnhvalf, som hvilat dels på den nämnda afsatsen i rund­
husets vägg och dels på en midtpelare. Denna har sannolikt som
Fig. 5. Tvärsnitt af dörrposten. Munsö kyrka.
52 SUNE AMBROSIANI.
i andra rundkyrkor af samma dimensioner varit massiv. Kanske 
finnes kvar ett stycke af denna pelare i Bromma. Predikstolen är 
nämligen uppställd på ett rundt underlag, som ser ut som örn det 
kunde härröra från en sådan midtpelare. Gräfningar efter grunden 
till dessa midtpelare borde vid någon reparation anställas i golfvet, 
så att detta spörsmål kunde bli utreda
På frågan örn huru de gamla koren varit täckta, finnes ingen 
anledning att ingå, då så obetydliga rester finnas kvar af dessa 
kor, att de ej kunna lämna någon upplysning till sakens bedö­
mande.
Förbindelsen mellan nedre våningen och den öfre sker inuti rund­
husets vägg genom en trappa, som går ut från en låg öfverkragad 
dörr i korets västra vägg söder örn öppningen till rundhuset. Allt 
detta är i oskadadt skick endast i Bromma, men det lider intet 
tvifvel, att förhållandet varit identiskt i de båda andra kyrkorna. 
Trappan är några och tjugu steg lång och stannar i Bromma och 
Munsö nedanför den glugg, som utvändigt synes högt uppe å kyr­
kornas södra sida. I Solna är på motsvarande plats endast en af­
sats, och trappan fortsätter i denna kyrka vidare igenom muren 
upp till dennas krön.
Där trappan slutar och vid den nämnda afsatsen i Solna finnes 
en enkel dörr utan tillhuggna karmstenar och med rak öfverliggare 
in till öfvervåningen. Sedan kupolhvalfvet slogs, bär denna natur­
ligen en mycket förändrad karaktär. I analogi med de mindre 
bornholmska bör denna öfvervåning haft ett flätt stengolf, från 
hvilket en eller annan afloppsränna ledt genom den tjocka muren. 
Nedre våningens midtpelare har sannolikt fortsatt upp genom denna. 
Några fönster utom gluggen midt för dörren vid trappan finnas ej. 
Våningen har således karaktär af ett nästan mörkt förvaringsrum. 
Dess tak torde med stor sannolikhet varit ett träloft på bjälkar.
Till korets öfre våning kommer man från rundhusets genom 
en hvad utrymmet beträffar bekväm dörr. Dess karmstenar äro ej 
tillhuggna och afslutningen upptill är rak. Att koret ej blott haft en 
vind, utan en verklig öfvervåning, synes antagligt. Något afgörande 
bevis för detta kan nog ej företes, men en omständighet, som pekar 
i den riktningen kan anföras. I Bromma och Munsö äro korpar­
tierna på 1600-talet grundligt omdanade, så man ej förrän efter en 
undersökning finner en eller annan rest efter det gamla; i Solna tillhör 
koret däremot ett äldre byggnadsskede. Det har ännu medeltids­
DE UPPLÄNDSKA RUNDKYRKORNA. 53
karaktär, ehuru det, enligt en uppgift, skulle ha byggts under 1500- 
talet. Till detsamma har säkerligen användts material från den 
äldre korbyggnaden, eftersom det nästan helt och hållet är upp- 
fördt af rå och klufven gråsten, och skulle man få anta att allt i 
det nya koret en gång användes i det äldre, bör det senare varit 
en relativt stor byggnad. Detta nya kor är uppfördt i två våningar, 
utan a?t den öfre våningen nu eller då den på 1500-talet uppfördes, 
kunde tjäna ett praktiskt syfte. Den öfre våningen har exempelvis 
på grund af hvalfvens kullriga öfverytor ett golf, som man ej be­
kvämt rör sig på. Därför vågar jag tro, att denna två våningar 
höga korbyggnad återspeglar ett förhållande vid den äldre kor­
byggnaden.
Som ofvan framhållits gör rundhusets öfre våning intryck af 
att ha varit ett mörkt förvaringsrum. Således måste det ha funnits 
en afslutning på detsamma. Det strutformiga taket, som nu finnes 
på de bornholmska och några svenska rundkyrkor, kan man alldeles 
bortse ifrån vid ett försök till rekonstruktion, då det påtagligen hör 
till en tid, då enbart den ekonomiska uppgiften att skaffa ett solidt 
skydd mot väder och vind förelåg till lösning.
Örn man inskränker sig till att söka rekonstruera i öfverensstäm­
melse med utseendet hos tillgängliga monument af samma typ, har 
man två möjligheter att välja på. I ena fallet har man att föreslå 
någon fullt utbildad bland de bornholmska kyrkorna till förebild.1 
Tager man en sådan till förebild, så skulle de uppländska kyrkorna 
varit förhöjda med ännu en våning, säkerligen uppförd med trä som 
material, och i dennas väggar skulle ha funnits talrika öppningar 
genom hvilka man hade tillfälle att öfverblicka nejden och beskjuta 
grannskapet. Hurudan ytterkonturen af taket varit formad får man 
af de bornholmska förebilderna ingen upplysning örn. Det förslag 
till rekonstruktion af Österlarskers tak, Seesselberg och Laske läm­
nat, har, stilistiskt sedt, osannolika detaljer, men det har från den 
andra rundkyrketypen upptagit tanken på, att en lanternin varit 
uppförd på midtpelaren, respektive den cylindriska byggnaden i 
kyrkans midt, ett förslag, som man ej obetingadt bör afvisa.
Har åter Bjernede-Thorsager typen varit förebilden för de upp­
ländska kyrkorna, då skulle rundhuset täckts af ett tak i form af 
en afskuren kägla och från dennas midt skulle ha höjt sig lanternin
1 Ett längdsnitt af Österlarskar, efter Holm, i förminskad skala, ses 
bd 8, s. 249 i denna tidskrift.
54 SUNE AMBROSIANI.
hvars afsilning bestått af en låg pyramidformad spira. Till denna 
grupp har otvifvelaktigt den 1753 så godt som förstörda Vårdsbergs 
rundkyrka i Östergötland hört att döma af de anteckningar, som 
några år senare gjordes örn densamma.1
Fig. 6. Plan af uppländsk rundkyrka och genomskärning 
af dess rundhus i N—8. Rekonstruktion.
För att ytterligare stärka sannolikheten af, att de uppländska 
rundkyrkorna haft en sådan ursprunglig takform, kan hänvisas på 
deras rundhus nuvarande afslutning. Nu bar taket visserligen en
1 Se bd 8, s. 259 i denna tidskrift.
DE UPPLÄNDSKA RUNDKYRKORNA. 55
svängning, sorn otvetydigt visar, att den formats under barocken, 
och en lanterna från samma epok. En svaghet för detta sanno- 
likhetsbevis är, att rundhusens lanterniner äro så närstående dylika 
på traktens fyrkantiga kyrktorn och renässansslottens toureller. 
Emellertid tjäna dessa lanterniner ej i Bromma och Munsö i olikhet 
mot i Solna, där den rymmer kyrkans klockor, något praktiskt 
syfte och det är rent af vanskligt att kunna komma upp i dem. 
Detta sista talar i någon mån för att dessa lanterniner uppsatts för 
att åt rundhuset bibehålla dess gamla kontur i landskapet.
Björnede, Thorsager och Vårdsberg ha eller ha haft detta cen­
traltorn — så viktigt för kyrkans uppgift som försvarskyrka — af 
sten. Här i Uppland ha de säkerligen varit af trä och hvilat på 
bjälklaget, som legat mellan rundhusets yttermur och den ofvan 
postulerade midtpelaren.
Hvad som emellertid gör denna senare form olämplig att ome­
delbart öfverflytta är, att förebildernas öfre våning d. v. s. närmast 
i Thorsager på Jylland, där denna våning finnes fullständigt be­
varad, fyller samma uppgift som trevåningskyrkornas högsta våning 
på Bornholm, i det den har utsikts- och skjutöppningar i andra 
våningens yttervägg. Då de uppländska rundkyrkorna ha den öfre 
våningen mörk, och då en lanternin ofvanpå en sådan ur försvars­
ändamål ej ensam kan vara tillfyllest, får man nog — isynnerhet 
örn man vill fästa afseende vid den nuvarande takkonturen — tänka 
sig en kombination af en tredje våning och en lanternin.
I enlighet med de synpunkter som ofvan gjorts gällande är i 
fig. 6 ett förslag framställdt till en rekonstruerad bild af de upp­
ländska rundkyrkorna.
* *
*
De tre uppländska rundkyrkorna ha sedan sin anläggning i 
likhet med öfriga kyrkor af denna typ i Norden varit sockenkyrkor. 
Det måste hafva funnits en särskild anledning till, att vissa försam­
lingar valt denna framom de olika kyrktyper, som ha rektangulär 
grundplan. Denna orsak kan ej lia varit, att rundkyrkorna lämpa 
sig väl till försvarsändamål, då som det torde vara bekant, det har 
uppvisats, att samma egenskap finnes hos kyrkor af andra slag i 
lika hög grad. Det måste varit andra omständigheter än önskan 
att ha ett godt skyddsvärn, som fått verka afgörande, då man beslöt
56 SUNE AMBROSIANI.
sig för kyrkor af rund typ. Denna omständighet synes mig ha 
varit de byggnadsskyldiges fattigdom. Detta synes frappant fram­
träda på Bornholm. På denna ö, där det under medeltiden fanns 
endast omkring 15 sockenkyrkor, alla byggda ungefär samtidigt, 
reste sig i de flesta fall ett praktexemplar inom tidens landtliga 
kyrkobyggnadskonst med väldiga tornbyggnader och kastaler. I 
förhållande till dessa kräfva rundkyrkorna på ön betydligt mindre 
arbete och råämnen. En församling, som hade mindre tillgångar 
och skulle inom samma tid nå till ett ur försvarsändamål lika godt 
resultat, valde då rundkyrketypen.
På samma sätt ligga de tre uppländska rundkyrkorna till så, 
att man där, när man en gång måste bygga kyrka, kunde önska 
att få en god försvarskyrka inom kort tid färdig. Solna och Bromma 
ligga invid Mälarens utflöde och Munsö invid en af biskopsstolens 
största och äldsta gårdar i Uppland. Dessa kyrkor visade sig också 
vara för senare behof alldeles för litet tilltagna, så att de tillbyggts 
och förändrats vid flera olika tillfällen.
Enligt tradition skulle dessa tre rundkyrkor eller åtminstone 
Solna vara af en ovanligt hög ålder. På de olika gissningarna 
är ej värdt att spilla ord. Rundkyrkorna visa sig uteslutande vara 
uppförda af rå och klufven granit alldeles så som ett stort antal 
kyrkor af andra typer i Uppland och Södermanland.1 Frågan 
ställer sig då, när blefvo kyrkorna af detta material uppförda?, ett 
spörsmål, som jag annorstädes sökt besvara så,2 att kyrkobyggandet 
påbörjats efter det kristendomen här på tinget lagtagits omkring år 
1100, och att rå och klufven gråsten upphörde att användas i och 
med det ett lätthandterligare byggnadsmaterial, teglet, blef kändt 
i Mälardalen i senare hälften af 1100-talet. Hvad beträffar dessa 
tre små kyrkor torde man kanske kunna uttala som en förmodan 
att de uppförts under ett tidigt skede af den här ofvan begränsade 
kyrkobyggnadsperioden. Detta kan sägas därför, att man exem­
pelvis i Bromma hunnit med att väster örn rundhuset uppföra en 
för menigheten afsedd stor rektangulär tillbyggnad liksom rund­
1 Solna kyrkas rundhus är förhöjdt ett par meter med tegel som bygg­
nadsmaterial, men detta ligger i modernt förband. Denna böjning har 
sannolikt skett i sammanhang med den stora omdaningen i senare hälften 
af 1600-talet.
2 Studier öfver den svenska kyrkans organisation etc. i Kyrkohistorisk 
årsskrift 1902 sid. 18—27.
DE UPPLÄNDSKA KUNDKYRKORNA. 57
kyrkan af rå och klåfven gråsten, men med gafvelröste i väster af 
tegel. Genom en sådan fördelning af materialet visar ju denna till­
byggnad likhet med en stor mängd landskyrkor i Uppland, hvilka 
alla till sin af gråsten uppförda del höra till den ofvan angifna 
första kyrkobyggnadsperioden och som senare, då teglet ur skönhets­
synpunkt tagits till användning, fått sina gamla trägafvelrösten 
ombyggda med det nya materialet.1
1 Trefald! ghetsky ricart i Uppsala i denna tidskrift bd XI, sid. 152 noten 
och sid. 154 ff.