SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INv'ENTAiliUM MED .STÖD AVKYIIT.~HIST! O. AN~AKAn UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL .sTOCKHOLMS I®KOD \JTGIVNA MED BIDRAG AV ..5AHF. .l:T ERIK/ BAND Il. HÄFT. Z RIDDARHOLM.SKYRKAN 11. FAST INREDNING, INVENTARIER O. Glt.AVMINNEN J Fast inredning, inventarier. Sid 254-373. RIDDARHOLMSKYRKAN II FAST INREDNING, INVENTARIER OCH GRAVMINNEN AV MARTIN OLSSON 17. Sveriges kyrkor. Stockholm II. FÖRFATTARENs FÖRORD TILL ANDRA DELEN De undersökningar, som ligga till grund för denna andra del av Riddarholmskyrkans beskrivning, utfördes i samband med kyrkans restaurering 1914- 22. Tyngdpunkten i denna del ligger i beskrivningen av kyrkans gravminnen. De undersökningar, som måste utföras för att gravarna och golvet skulle kunna återställas i det skick pietet en fordrade, blottade ett kultur- och konsthistoriskt material, som hittills varit endast föga beaktat i vårt land. Gravminnena ha därför fått en mera detaljerad beskrivning än som varit regel i verket SvERIGEs KYRKOR. Vid denna beskrivning har tillämpats en annan prin­ cip än i övriga delar av verket. Gravstenarna ha icke behandlats i ett sammanhang och epitafierna i ett annat, utan samtliga föremål, som höra samman med en viss person, såsom gravsten, kista, epitafium, m. m. ha sammanförts. Den personhistoriska och icke den konsthistoriska principen har alltså varit ledande vid dispositionen. För vidare upplysningar angående beskrivningen av gravminnena hänvisas till de inledningar, som återfinnas på s. 374 och 631- 634. Till beskrivningarna ha i vissa fall fogats släkt­ tavlor. Namnen på personer, som för sammanhangets skull angivits men som icke äro begravda i kyrkan eller vilkas kistor icke kunnat identifieras, ha i dessa släkttavlor satts inom parentes. Data på föremålen överensstämma i många fall icke med uppgifterna i Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor. Elgenstier­ nas uppgifter äro då i regel angivna i not. Vid beskrivningen av vapnen har sedvanligt heraldiskt betraktelsesätt tillämpats. Då ett vapen överensstämmer med ättens vapen sådant detta åt erfinnes i C. A. Klingspor: Sveriges ridderskaps och adels vapenbok (Stockholm 1890), angives detta i beskrivningen genom att ättens introduk­ tionsnummer satts inom parentes efter namnet. Kistorna, särskilt från 1600-talet, äro försedda med talrika bibelspråk. Den litterära prakten har icke stått den materiella efter, och man får icke ett riktigt begrepp om monumentaliteten hos denna begrav­ ningskonst, om man icke tar hänsyn även till dess litterära sida. A v utrymmesskäl har det icke varit möjligt att in extenso återgiva alla dessa bibelspråk. I stället har på sedvanligt sätt hänvisats till vederbörande bibelställe. Över härvid använda beteck­ ningar jämte övriga förkortningar finnes förteckning på s. VIII f. Ett antal rättelser och tillägg äro införda sist i boken. En översiktlig framställning av begravningskonsten i vårt land har av utrymmes­ skäl icke kunnat medtagas i detta arbete. Dock finnes som bilaga (s. 804) ett typo­ logiskt schema, utvisande kisttypernas förändringar. I övrigt hänvisas till författarens studier i begravningskonst i arbetet >>Riddarholmskyrkan, konsth;storiska studier», Stockholm 1918. 254 STOCKHOLM Såväl vid undersökningen som vid bearbetningen av materialet har författaren haft förmånen att erhålla råd och upplysningar av ett flertal personer. I heraldiska frågor ha upplysningar lämnats av förre riksheraldikern greve Adam Lewenhaupt, riksheral­ dikern frih. Harald Fleetwood och kapten H. J. S. Kleberg. Vid läsningen av de delvis mycket svårtydda medeltida gravstenarna har jag erhållit hjälp av fil. dr Toni Schmid och fil. lic. Sölve Gardell. Dr Schmid har även verkställt översättningen av en stor del av de latinska inskrifterna och granskat de övriga. Fil. lic. Bengt Hildebrand har genomgått korrekturet ur personhistorisk synpunkt och därvid givit författaren många värdefulla upplysningar. Teol. kand. fil. lic. Henrik Alm har hjälpt mig med identifieringen av en del svårtydda bibelspråk. Bland övriga personer, av vilka jag erhållit råd och upplysningar, ber jag särskilt få nämna förste hovmarskalken frih. Reinhold Rudbeck, överintendenten frih. Rudolf Cederström, antikvarien frih. Carl R. af Ugglas, intendenten Sigurd Wallin, överintendenten Gunnar Mascoli Silfver­ stolpe samt amanuensen Torsten Lenk. Fil. kandidaterna Marshall Lagerquist och Nils Lagerholm ha varit författarens medarbetare vid materialets bearbetning samt vid korrekturläsningen. Fil. kand. Lagerquist har självständigt utarbetat det till arbetet hörande registret. Till samtliga ovan nämnda personer och till alla andra, som lämnat mig upplysningar, ber jag härmed att få framföra mitt tack. Stockholm i sept. 1936. Martin Olsson Av de fotografiska bilderna i denna del äro fig. 219- 222, 224-228, 230-233, 235-247, 251 utförda av statens historiska museum, fig. 267-274 av fotografen O. EKBERG, fig. 307, 311- 315 av arkitekten T. SELLMAN, fig. 331-333, 335- 338, 340- 349 av intendenten SIGURD WAT..LIN, fig. 214, 248- 250, 252- 266, 275- 277, 279, 282-283, 288-289, 291,354,366-368,381­ 38:.!, 387, 394, 398, 408, 436, 479- 480, 482, 498, 502, 517, 522, 523--524, 526, 533-534, 536, 542, 545-548, 551- 552, 557, 559- 560, 566, 570, 573-579, 586 av fotografen N. ÅzELIUS, övriga fotografier, med undantag för en del äldre bilder, äro av författaren. TILLÄGG TILL KÄLLFÖRTECKNINGEN TRYCKTA KÄLI,OR: ELGENSTIERNA, G., Den introducerade svenska adelns ättartavlor I-VIII. Stockholm 1925- 34 (cit. ELGENSTIERNA); - JOSEPHSON, R., Tessin l-II. Stockholm 1931; ­ LÖI<'GREN, A., Det svenska tenngjutarehantverkets historia I. Stockholms 1925; - AF UGGLAS, C. R., Kyrkligt gnid- och silversmide. Stockholm 1933;- UPMARK, G., Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850. Stockholm 1925 (cit. UPMARK eller Upk). HANDSKRIVNA KÄLLOR OCH AVBILDNINGSSAMLING AR: I A. T. A. och B. St.: Förteckning över fynd, gjorda vid gravundersökningen i kyrkan. I B. St.: l bl. längdsektion av kyrkan mot söder, visande läktaranordning i södra sidoskeppet, samt tvärsektion av mittskeppets västligaste valvbåge, visande orgelfasaden, osign., odat., troligen av Karl Hårleman, 1730 talet. I K. B.: Antikvitetskol\egii sam l. av teckningar (signum: F. l. 4 b). FAST INREDNING Altaret, murat av tegel, är uppfört intill kyrkans östvägg. L. 270, B. 151, H. ALTARET 157 cm. Fig. 45, 61 och 208. Inuti detsamma finnes ett rektangulärt rum, till vilket man kan komma genom en öppning i dess sydvägg. Altaret täckes av en medeltida altarskiva av kalksten, 285 x 153 cm., vars kant på undersidan är för­ sedd med en kraftig hålkäl. På skivans översida fem inhuggna invigningskors, av vilka ett nu döljes av altaruppsatsen. I altarskivans västra kant finnes ett infällt, rektangulärt hål, 10,5 X 7,5 X 5 cm., troligen en relikgömma, som kunnat stängas med ett nu förkommet lock, fästat med sprintar, för vilka finnas runda, borrade hål. Relikgömman är invändigt målad med grön kalkfärg. Altarskivan har säkerligen tillhört kyrkans medeltida högaltare och är troligen lika gammal som kyrkan, d . v. s. från slutet av 1200-talet. Omedelbart under altarskivan finnes på framsidan ett kvadratiskt hål, 10,5 X 13 X 17 cm., vars användning är obekant. Därunder är fästat ett i trä skuret, förgyllt serafimerkors. Det har tillkommit vid kyrkans restau­ rering 1811-17 och prytt ett då utfört enkelt antemensale av trä, som borttogs vid senaste restaureringen. Framför altaret en plattform, till vilken föra fyra trappsteg av kalksten. Det medeltida högaltaret, som stått fritt i högkoret något väster om det nuvarande, har varit invigt åt Jungfru Maria. 1 Av detsamma finnas rester bevarade under den ovan omtalade plattformen, vars golv delvis är av ek och kan bortlyftas, så att till­ träde erhålles till de under trappan och plattformen bevarade delarna av medeltids­ altaret och korets ursprungliga golv. Altarmurens längd överensstämmer med den beskrivna altarskivans. Enligt uppgift av ROTHLIEB (s. 27 och 35), vilken som källa åberopar kyrkans nu förkomna räkenskaper, byggdes ett nytt högaltare på Johan III:s initiativ 1575, tydligen som ersättning för det medeltida, som måste rivas, därför att det låg för nära och skymdes av de vid samma tid framför altaret uppförda grav­ monumenten över Magnus Ladulås och Karl Knutsson (jfr s. 375). Av allt att döma är det nuvarande altaret detsamma som uppfördes på Johan III:s tid. Altarets plan­ form före den nuvarande altaruppsatsens tillkomst 1678-81 framgår av en bänkplan (fig. 217), utförd mellan åren 1661 och 1679.2 Trappan framför altaret var av trä; 1 S. D. 2582. 2 Denna bänkplan, som är försedd med en påklistrad lapp med en planritning av eastrum doloris vid Ulrika Eleonora d. ä:s begravning 1693, måste vara utförd tidigast 1661, då predik­ stolen flyttades från sydvästligaste pelaren i koret till den å planen angivna platsen (jfr s . 270), senast 1679, då den nuvarande altaruppsatsen tillkom (jfr. s . 256 ff.). 17* 256 STOCKHOLM ALTARUPP· SATS OCH ALTARTAVLA på översta trappsteget stod en fyrkantig altarring (jfr s. 262). Den nuvarande kalk­ stenstrappan härrör från den senaste restaureringen. Altaruppsats av trä, utförd 1678 - 1681 efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä., troligen på grundval av en skiss av Nikodemus Tessin d . y.' Fig. 209 - 212. Oval grundplan; mittpartiet upptages av altartavlan, föreställande Kristus på korRet samt den sörjande Maria, Johannes och Magdalena. Tavlan, av okänd mästare, omgives av en bred skulpterad och förgylld ram. Fondväggen avslntas åt sidorna av tvenne i vinkel ställda, kopplade, kannelerade pilastrar med komposita­ kapitäl, framför vilka på vardera sidan står en slät kolonn, likaledes med kompo­ sitakapitäL Kolonner och pilastrar uppbära ett entablement, på vilket vilar en bruten segmentgaveL På ömse sidor om fondväggen och förbundna med denna genom för­ hoppade entablement står ännu en kolonn, utformad som de ovan beskrivna. De uppbära knäböjande, helt förgyllda änglar. Entablement och segmentgavel bestå av arkitrav, fris, dekorerad med omväxlande akantuspendentiv och S-f01·miga voluter, gjutna i bly och förgyllda, samt kornisch med tandsnitt och däremellan förgyllda, rosetter. Kolonnernas socklar vila på höga plintar, placerade på sandstenspostament. Altaruppsatsen är målad i marmorimitation: en tablement och segmentgavel grå, kolonner och pilastrar grönådriga med förgyllda kapitäl och kanelurer, socklar och plintar rödådriga, de senare med grönådriga ramar och grå över- och understycken . Över mittpartiet en förgylld stråigloria med fem bevingade änglahuvuden i relief. I mitten ett runt fönster med glasmålning: Guds öga, den helige Andes duva och Tre­ enighetens triangel. Altaruppsatsen var från början rikare utformad. Dess ursprungliga utseende fram­ går dels av den utförliga beskrivning av densamma, som återfinnes i de med snic­ karen Hans Herman Steyerwalt och bildhuggaren Peter Schultz upprättade kontrakten om altaruppsatsens tillverkande, dels av tre teckningar i N. M., den ena en av N. Tessin d. ä. utförd planritning (fig. 200) av den ifrågavarande altaruppsatsen, den andra en troligen av samrna hand utförd förslagsritning till altaruppsats (fig . 211) och den tredje en blyertsritning (fig. 212), visande korets utReende vid prins Karl Gustavs begravning 1783. I kontraktet med Hans Herman Steyenvalt (0. 1), som upprättades den 8 oktober 1678 och som bör järnföras med ovannämnda bilder, bestämmes, att snickaren skall »förferdiga Een Altare tafla Uthi Ridderholms kyrckian af sitt eget träwärke, Nernbl: af gått, tårt och reent Eckewärke effter dän Dessein som Arehi­ teeten H: Tessin, där öfwer giordt hafwer, och wydare Underwyssning där öfwer giörandes warder, Nernbl: den Understa Declen blifwer rnedh det:>s piedestaler så högt som sielfwa Altaret är, hwilket Altare ·mädh däss Steen och omgång sampt Trappor blifwa behålldne, på piedestalerne kommer en plint som stiger öfwer Altarebordet, Uthi Een Oval form som Grundbrytningen medh mera Uthwyser, hwar Uppå kom­ mer Fyra Cannalerade Colomner mähd dess pilaster och Baser att stå mädh dess 1 Jfr Josephson, R., Tessin IL Stockholm 1931. S. 151 f. 257 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 208. Plan av högkorets östligaste del med det nuvarande altaret och resterna av det fram­ förvarande, medeltida altaret. A. T. A. (s. 255). Plan des östliebsten Teils des Hocbchors mit dem jetzig•n Plan of the oasternmost Part of the chancel with the exis- Altar und den Hesten des frtiheren, mittelalterlichen Altars . ting altar and the remains of the former, medimval one. Capiteler, som af Bilthuggaren sedhan blifwa Uthskurne, så o~h Rahmen kringh Altare­ taflan, som och sedhan aff Bilthuggaren skiers medh löfwärck. Ornamentet Nembl: Architraven, Frisen och Cornisen löpa öfwer Colomnerne, pilastren så och Altare taflan effter Ovalen rnndt om kringh, så Uthansom innan före, Dess Cornis blifwer medh Modiglianer och Rooser wähl indellt effter sin order, sampt Een Crona som och löper efter ovalen, omkringh, hwilken och af Bilthuggaren så wähl Uth 8om innan blifwer Uthskurin, effter den anledhningh som Architecten derom gifwendes warder. 1 Frontespicen löper öfwer Cronan och ovals wyss, medh sine modiglianer och Rooser, hwar Upå mit Uthi kommer ett km·ss mädh sin footh in Under, sampt twänne pede­ staler på bä~ges sydher mädh dess Zyrater Uppå, af Bilthuggaren Uthskurne, emellan desse kommer een Upsatz medh een rundh båga öfwer sampt knoppar på bägges sydher och Rökelsekahr mit Uthi öfwerst U p på, allt af Bilthuggarenn Utskurit effter Architectens Underwysningh, Rampt och ~ee lister där nödige finnas wara Utskurne.» Arbetet skulle enligt kontraktet vara färdigt till midsommartid 1679 mot en ersättning av 1700 dlr kmt, »och om dett finnes wara giordt till deras goda nöge effter Arehi­ teetens Designa~ion, uthan merkeligit feehl, och af godh reen Eek, belofwas honom Mest: Hans Herman, Ett hundrade dahl: koppermyndt till een äreskiänk. » I kontraktet med bildhuggaren Peter Schultz (0. 1), upprättat samma dag som föregående, fastställes, att denne skall tillverka >Fyra Capiteler, på runda Colomner, Fyra halfwe Capiteler till pilastren, Een Ram omkring Skilleryet, Item den Stora ' Den omtalade kronan kan urskiljas på fig. 211 och 212. Den har haft oval form, varit öppen i bottnen och försedel med den helige Andes duva med strålgloria, utförd av bildhuggaren Burc­ bard Precht, och i dennes kvittens kallacl »een Stråhlande Ande•. Jfr. s . 260. 258 STOCKHOLM Fig. 209. Plan av högkorets östligaste del med altare, altaruppsats och altarring. Ritning av Nikodemus Tessin d. ä. N. M. \S. 256). Grundriss des östlichsten Teils des Hochcbors mit Altar, Plan of the easternmost part of the chancel, with altar, Altaraufsatz und Altargitter. Zeichnung von Nikodemus reredos and altar-rail. Drawing by Nikodemus Tessin, Tessin d. Ä. the elder. Cronan in och Uthan Skuren, Fyra stycken Englar lefwenes storlek, Åtta stycken knoppar eller waser, Een krågsten, Een Båga åfwan öfwer medh Zyrater, så och en dehl små Rooser, och krågstenar i Ornamentet, sampt och någre Lådher derutj skurne, Och altsammans wähl och på bästa sättet Utharbetat, som mögeligit är, och effter den anledhningh som Architecten där öfwer gifwandes warder, Ofwanbemelte Fyra Englar blifwa således stälte att dee betee sigh medh een Devotion och serdeles Ödh­ miukheet, Capitelerne blifwa efter aftahl på bästa sättet giorde, och i godh och bee­ hörligh proportion håldne.» För detta arbete, även det kontrakterat till midsomma­ ren 1679, skulle han erhålla samma betalning som Hans Herman Steyerwalt. Arbetet blev fördröjt långt utöver den bestämda tiden och gav upphov till menings­ skiljaktigheter mellan kyrkaföreståndarna och Peter Schultz. 1 På anklagelserna för Handlingarna i frågan återfinnas i O. 1: 466-469 samt i kyrkorådets protokoll (K. III. 3) den '/12 1681, 28/ 1 1682 och oktober (utan datum) 1685. 1 259 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 210. Altaruppsatsen, utförd 1678-81 av Hans Herman Steyerwalt och Peter Schultz efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. (s. 256). Altaraufsatz , ausgeftlhrt 1678- 81 von Hans Herman Steyer­ Reredos, executed, 1G78-81, by Hans Herman ~teyerwalt walt und Peter l:)chultz nach Entwurf von N. Tessin d. Ä. and Peter Schultz after a design by N. Tessin, the elder. 260 STOCKHOLM ;\LDRE ALTAR­ PRYDNADER dröjsmålet och skulpturarbetets otillfredsställande kvalitet svarar denne, att han ständigt fått vänta på ritningarna till arbetet och aldrig erhållit de i kontraktet ut­ lovade anvisningarna för detsamma. År 1681 synes altaruppsatsen likväl äntligen hava varit färdig, men nu beklagar sig bildhuggaren över, att han fått för litet betalt för sitt arbete, som vida överstigit det i kontraktet bestämda, och anhåller om ytter­ ligare l 200 dir kmt. Kyrkaföreståndarna å sin sida anhålla hos över;;tåthållaren, »att bilthuggeryt på Altaretaftan, som nu giorder är, måtte effter Contractets lydelse af på dhen konsten förfarne Män besiktigas och dher öfr dherass rokrifftel. attestation medhdelas » samt att David Klöcker Ehrenstrahl anmodas utfärda en sådan attest. Ännu 1685 är striden om arbetet ej bilagd. l kyrkorådets protokoll för oktober detta år påpekas, att änglarna på altaruppsatsen äro så illa gjorda, att de »skiämma uth hela Taftan>, och man anser, att Peter Schultz är skyldig antingen Htt göra nya och bättre änglar, om han det kan, eller också att utan rättegång återlämna arvodet för de kasserade änglarna. Att döma av de två ännu bevarade skulpturerna synes påpekandet icke ha varit oberättigat men dock icke medfört någon påföljd. I kyrkans räkenskaper för åren 1681 till 1683 återfinnas kvittenser på ersättning för olika arbeten på altaruppsatsen. Den 21 jan. 1681 har »Architechten Welb: hr Nieodemus Thessin bekommit een Zedell till Wexell Bancquen till een Discretion för Altare Taftans afrytande på 83: 10: 16». Bland övriga märkas följande: »Marmo­ reraren Peter Sabell i Afrächning på dhet Contract som oprättat ähr om Altare taftans marmorerande 50:-:-», >>Förgyllaren Mons': Jeremias Rieger för arbete han öfwer des Contracts Jnneholdh om Altaretufflans förgyllande, giordt 40: - : ->> samt ••Bilt­ huggaren Mester Burchart Precht, för een Stråhlande Ande han till Altaretutlan uth­ huggit, sampt för Jern som den opfästes medh, bekommit 2(i : 21 : 8.>> Vid den 1811 påbörjade restaureringen av kyrkan förändrades altaruppsatsen högst väsentligt. En­ ligt RoTHLIEB (s. 36) blev den >>i möjligaste måtto förenklad. I stället för de dubbla entablementer och frontoner med Englabilder, som förut öfver hvarannan voro trapp­ vis uppställda, har öfver Altarets mittel en gloire blifvit anbragt, genom hvars centre ett lysande sken från det bakom varande fönstret framkommer och i de förgyllda strålarna visa sig åtskilliga Englahufvuden. >> Vidare målades vid detta tillfälle hela uppsatsen vit och entablementets fris pryddes med de ovan beskrivna förgyllda bly­ ornamenten. Efter branden 1835 målade man ånyo om altarprydnaden, denna gång i rödbrunt. Vid den senaste restaureringen framtogs den ursprungliga målningen, som konserverades och delvis kompletterades. Samtidigt insattes i strålglorian över alter­ uppsatsen en glasmålning, utförd av Yngve Lundström. Kyrkan fick redan av siri fundator, konung Magnus Ladulås, en rik altarprydnad. Jfr s. 292 f. Sedan altaret byggts om 1575 skänkte Johan III (enl. RoTHLIEB s. :!.7 och 35) en ny altartavla till detsamma. Den föreställde nattvarden och >>omkring lästes åtskilliga Sluiftens språk och nederst följande: Patribus et veteri q nondam promissus Adamo, l N ascitur ex pura Virgini Ch ristus homo; l Agri et impura peccati RIDDARHOLMsKYRKAN 26 1 f., .. . ·-·r;f: l f Entwurf zum Altaraufsatz von Nikodemus Tessin d. Ä. 1 Design for reredos by Nikodemus Tel"'sin, the elder; poR­ vielleicht nach einer Skizze von Nikodemus Tessin d. J. sibly after a sketch by Nikodemus Tessin, the younger. Fig. 211. Ritning till altaruppsatsen av Nikodemus Tessin d. ä., möjligen efter skiss av Nikodemus Tessin d. y. N. M. (s. 256). l 262 STOCKHOLM mole laborans j Credat et htec adeat fercula, sanus erit. ,,l Denna altartavla ersattes 1679 eller 1680 med den nuvarande altaruppsatsen. ALTARRING Altarring av trä, utförd av ornamentbildhuggaren Ernst Filip Thoman efter rit­ ning av arkitekten Fredrik Blom i samband med den 1811 påbörjade restaureringen. En del av densamma tjänstgör numera såsom barriär på ett podium, uppbyggt på orgel­ läktarens bakre del. Barriären, som liksom den forna altarringen är rak och i än­ darna avslutad med vinkelrätt ställda konsolvoluter, prydes av symmetriska balustrar med förgyllda bladornament och spiralvridna mittknoppar. Altarringen är målad i grå marmorimitation . L. 375, H. 75 em. Denna altarring ersatte en äldre sådan, som enligt RoTHLIEB (s. 36) ))var slät och stående på tredje trappsteget upp till Altaret)). Dess placering och planform framgår tydligt av den i samband med altaruppsatsen omnämnda planritningen (fig. 209). Huruvida denna äldre altarring är samtidig med eller äldre än den Tessinska altar­ uppsatsen kan ej med säkerhet avgöras. A v bänkplanen (fig. 217) att döma synes dock altaret redan före 1680 hava haft en liknande anordning, och eftersom det i kyrkans räkenskaper ingenstädes omtalas utgifter för en ny altarring, torde N. Tessin d. ä. hava begagnat sig av den gamla vid altarets omgestaltning 1678-1681. I räken­ skaperna för åren 1647-1649 återfinnes en kvittens på en utgift för »Ein Panell Von Eben holtz vnne dass Altan. Möjligen avses därmed den äldre altarringen. siDOALTAREN Utom högaltaret har kyrkan under medeltiden haft ett flertal sidoaltaren och kapell, om vilka man emellertid har ganska få uppgifter. Vid undersökningarna under kyrkans golv i samband med senaste restaureringarna ha vissa grundmurar påträffats, som säkerligen utgjort fundament för altaren, och på flera ställen finnas i väggarna nischer för väggskåp, som även torde ha hört samman med sådana altaren. I kyrkans golv finnas för övrigt flera gravstenar, försedda med invigningskors. De ha säkerligen varit medeltida altarskivor för några av kyrkans sidoaltaren. Jfr exempelvis gravsten nr 2 (s. 646) och nr 27 (s. 688). I det följande redogöres för de kor och sidoaltaren, om vilka upplysningar finnas i de medeltida handlingarna. Vårfrualtaret. I Magnus Ladulås' testamente 2 av år 1285 omtalas utom huvud­ altaret även tvenne sidoaltaren, av vilka Jungfru Marite altare var det ena. Till detta donerar konungen en rik kyrklig skrud (jfr s. 292). PossrETH uppger (s. 34), tydligen stödd på gammal tradition, att detta altare ))förmenes haft sitt rum ther nu förtiden Glanvördigast i åminnelse Konung Gustaf Adolphs Graf står», d. v. s. på södra sidan i högkoret. Av allt att döma är denna lokaluppgift riktig (jfr nedan om S. Franciskus' altare). S. FrancisloJ,s' altare är även ihågkommet i Magnus Ladulås' testamente. 1 Översättning : Såsom fordom förfäderna och den gamle Adam utlovats födes Kristus såsom människa av den rena Jungfrun; må människan, som tynges av arbetets och syndens ok, tro och nalkas denna måltid, så skall hon varda frisk. 2 D. S. 802. 263 H I D D A R;H O L M S K Y R K A N , • \l .• Fig. 212. Interiör av högkoret vid prins Karl Gustavs begra\'Iling 1783. Teckningen visar altar­ uppsatsens ursprungliga utseende. N. M. \S. 256). Inneres des Hochchors bei der Bestattung des Prinzen Interior of cbancel at the funeral of Prince Karl Gustav, Karl Gustav ( l7~ö). Die Zeichnung zeigt das ursprUng· 171:)3. 1'he drawing shows the original appearance of the licbe Aussehen des Altarauf•atzes. reredos. 264 STOCKHOLM Konungen donerar till detsamma utom dyrbara textilföremål (jfr s. 292), även den av sina egna altarprydnader, som användes vid de mindre högtiderna. Enligt tradi­ tionen skall detta altare ha varit beläget invid kyrkans norra vägg mitt emot Vår frualtaret. PossEITH (e. 34) uppger, att S. Franciskus' altare >>säjes hafwa haft sitt ställe ther nu then Caroliniska Konunga Grafwen bygges». Om traditionen är riktig, skulle kyrkans båda äldsta sidoaltaren, som varit invigda eller åtminstone planerade redan 1285, då Magnus Ladulås upprättar sitt testamente, ha varit symmetriskt placerade vid norra och södra väggarna något väster om högaltaret, en arkitektoniskt tilltalande placering, som, efter vad Yi veta från ett flertal kyrkor, varit vanlig under medeltiden. Ett par medeltida urkunder bestyrka, att ett altare verkligen funnits på den av PossrETH angivna platsen. Den 15 okt. 1439 skänkte Mats Ödgislesson och hans hustru Ingeborg Gregersdotter av Blå-ätten 1 till klostret sin gård Övra Lidarnö, 2 på nuvarande Kungsholmen, vilken gård hustru Ingeborg ärvt efter sin moder fru Katarina Erengisledotter (av Hammerstaätten) till Tyresö, för två mässor, som skulle läsas varje vecka så länge klostret stod »for alla cristna ~:>irela oc srerdelis for vara sirel oc vara modher 3 sirel som nrempdh rer oc vara relskeligha barna sirel jonfru katarina göstafsdotter oc hustru mreritta gregerssa dotter sirela». Av mässorna skulle den ena hållas på måndagarna och den andra på lördagarna, och vid den senare r;kulle läsas fyra kollekter, varav en till den helige Franciskus. Dessutom skulle hållas ett årsmot »nresta manodaghin reptir sancti jacobs dagh öffuer varom graff swa lrenge clostrith star met krono ok kronolius». Mässorna skulle »sreghias oppa thet altarith som staar i högha korenom nordhan for helgha konungh magnnssa graff». Mats Ödgislesson dog på Åbo slott 1442 och begravdes i gråbrödraklostret i Stock­ holm. 4 Hans änka, vilken, liksom deras son, riddaren och Sveriges rikes råd Greger Matsson, hörde till klostrets främsta gynnare under 1400-talet, har då till konventet 1 Nedanstående släkttavla vi~ar den inbördes s läk tskapen mellan de i det följande omnämnda donatorerna av denna familj. Ödgisle Sunesson till Lagnö. Var död 1384, Grcger Bengtsson av Blå-ätten . g. före 1374 lll. Ramborg Staffansdotter, som g. m. Katarina Erengisledotter av Hammersta­ levde ännu 1412. ""'"· ,'"' K•tnr· , TY"".. .. l Mats Odgislesson, lagm. i Söc.lermanland och Ingeborg Gregersdotter, levde 1455 men trol. ståthållare på Åbo slott, d. 1442. d. samma år. ~----------~------------------·~----~----~-----------------Greger Matsson, riddare och riktlråd, d. 1494. g. m. l:o Anna Johansdotter (Gädda) 2:o Ramborg Gustavsdotter (sparre) 2 R. A. Pergamentsbrev 1439 16/ 10 8 Katarina Erengisledotter. • S. R. S. T, s. 82. 265 RIDDARHOLMsKYRKAN skänkt även sin gård Nedre Lidarnö (riiedra liidarnö), vilket bekräftas av broder Hans, gråbrödernas i Sverige, Danmark och Norge miniRter, samt broder Botvid, gardian i Stockholm och alla konventsbröderna genom ett öppet brev 1 den 5 jan. 1443. I detta brev förbinder sig konventet att hålla alla de i det förut refererade gåvobrevet av den 15 okt. 1439 gjorda bestämmelserna angående mässor och årsmot. Mässorna skola enligt detta brev »ballas widh thet lilla altarit j höga koren nordan for helgha konung magnussa graff». Några ytterligare åtaganden i fråga om mässor utöver vad testamentet föreskrivit göres icke i brevet, men som motprestation till den nya gåvan förklarar sig konventet >> haua vnt och förlänt fore sagdhe ärlige wel­ byrdoge gode quinno hvsfrv ingeborge fornem da mattisse eptherliffuande .... een gardh met tompt och huse liggiande noordan opa waarom holma 2 geen moot sancta clara doster j henne liiffstima vtan hindro och quaal. . . . och hennes barne epther hennes dödh». Fru Ingeborg skaffade sig alltså en bostad för sin ålderdom på klostrets mark omedelbart invid detsamma. Mats Ödgislessons och hans hustrus gåvor omtalas även i klostrets diarium,3 som meddelar följande : År 1443(!) den 2 augusti dog (len ädle herr Mats Ödgislesson, vår ordens store välgörare, god i åminnelse, på Åbo slott, där han varit hövitsman. Han ligger begraven här i kyrkan med sina barn. Han skänkte till vårt konvent Lidarnö med allt, som därtill hör, och instiftade vid pater ministerns altare4 två ständiga mässor, nämligen för måndagen och lördagen med högtidliga exekvier5 dagen efter aposteln Jakobs dag6 för sig och sin älskade maka och alla deras kära. Denna anteckning överensstämmer till fullo med de båda ovan refererade hand­ lingarna. Vid S. Francislms' altare, som låg norr om Magnus Ladulås' grav, lästes alltså mässorna av klostrets gardian. Mellan sistnämnda grav och kyrkans norra vägg är graven nr l a belägen . Den täckes av en medeltida gravsten över den förut nämnde Greger Matsson (jfr s. 643). Stenen låg på 1600-talet på samma plats och ansågs utmärka dennes grav. Troligen har den alltsedan medeltiden legat på samma ställe, där Greger Matssons föräldrar utvalt sin lägerstad intill det altare, till vilket de gjort så stora donationer. H el g a korsaltaret finnes omnämnt i klostrets diarium 7 i samband med en 1424 av riddaren Klaus Fleming till klostret gjord donation. Han skänkte till detsamma l 00 mark svenskt mynt för en evärdelig mässa, som skulle hållas vid det heliga 1 R. A. Pappersbrev 1443 5/,. 2 Gråmunkeholm. 3 S. R. S. I, s. 82. 4 >- - - altare Patris Ministri - - -> Enligt benäget meddelande av fil. dr Toni Schmid var detta altare det, vid vilket klostrets gardian läste mässan. Jfr Stockholms stads tänkebok 23/s 1479. 5 I detta fall = requiem; enligt meddelande av dr Schmid. 6 - - - S. Jacobi mai - - - = ••;,, alltså 26/ 7 • ' S. R. S. I, s. 78. 266 STOCKHOLM Fig. 213. Hester av grunden till ett sidoaltare i norra sidoskeppets nordvästra hörn framför Torstensonska gravkoret. Altaret har troligen tillhört antingen Själakoret eller S. Erasmi kor. Reste des Fundaments eines Seitena1tars in der nordwest­ Remains of the foundation of a side·altar in the north­ lichen Ecke des närdlichen Seitenschiffs vor dem Torsten­ west earner of the north aisle, in front of the Torstenson sonschen Grabgewölbe. Der Altar gehörte wahrscheinlich rnortuary chapel. Tht~ altar has lJelonged either to the zum seelenehor oder zum St.-Erasmus Char. All Son!•' chapel, or to that of St . Erasmus. korsets altare för hans anhörigas själar och särskilt för hans hustru, fru Cecilia, hans fader, Petrus Fleming, och moder, Kristina, samt hans bröder, herr Magnus Fleming och Johannes Fleming. Någon uppgift om läget finnes icke, men troligen har helga korsaltaret, som var kyrkans lekmannaaltare, på vanligt sätt stått i mittskeppets östligaste del omedelbart utanför korskranket, som skilde koret från mittskeppet. SJälakoret. l Mats Ödgislessons och Ingeborg Gregersdotters ovan (s. 264) omtalade gåvobrev,1 i vilket de donerade sin gård Övra Lidarnö till klostret, uppges att donationen omfattar gården i dess helhet »ingo vndan takno vtan thet som vorin älskelighin modher fru katarina . [Erengisledotter) vnthe oc gaff sirele korenom til eth tegilhus». I konventets likaledes ovan behandlade bekräftelsebrev 2 uppges också, att från donationen är »undan tagit thet rwmet som sirela koorsens tigilhws opa s[t)aar 1 15 1R A. Pergamentsbrev 1439 / 10 . - R A. Pappersbrev 1443 5/ 1 . 267 RIDDARHOLMsKYRKAN och then tegen som .... Mattis [Ödgislesson] och hans husfrw gaffuo til sama simla koor wtmerket met raa ok rö ö» . Den 9 okt. 14531 donerade Ingeborg Gregersdotter tillsammans med sin son, den förut nämnde Greger Matsson ytterligare »ith godhz, ortug mindre än VII öris land iordh liggiandis i öffre lidherne mest stokholm », vilket gods Ingeborg Gregersadotter ävenledes ärvt efter fru Katarina i Tyresö, för »ena rewigha mresso som sunngas skal om manadaghin j sirelakarenom reptarst j the kirkio aff allom hrelghom renglom i hwarie wiku swa lrenghe som clostrith staar ffor wara sirel oc wara fforreldhra sirel oc alla crisna sirula skuld». Enligt vad som framgår av detta brev var själakoret beläget »mptarst j the kirkio», d. v. s. längst ned i kyrkan. I norra sidoskeppets nordYästra hörn vid Torstensonska gravkoret har påträffats grunden till ett altare (fig. 213), troligen Själakorets. 2 l norra väggen invid altargrunden finnes en mindre nisch, som säkerligen varit ett väggskåp för föremål som brukats vid detta altare (jfr s. 74). S. Katarinas altare. Den 16 juli 1448 donerade Hela Brerensdotter, änka efter borgmästaren i Stockholm Olaus Norumberg till gråbrödraklostret »eet srelaboda rwm liggiande a sudramalm .... för mins husbonda herra Olanus norumberg fornemda oc hans krera hwsfrua Taala oc telselm sirela skyld. Swa oc for mit oc min förra bonda peter van brinken gud allas thera sirela nade oc allas waara waardnade til rewerdeliga rego met swadana foroordom oc wilkor. At fornernde grabrodra j stockolm sculu plictoge wara ena rewerdelica messo at lmsa hwan fredagh aff them helga frem vndon:t wieler sancte katarine altare j thera kirkio for forscripna sirela oc allom cristnom sirelum til Roo oc nade.»3 Den 38 sept. 147 5 donerade riddaren och lagmannen i U p land Gustaf Karlsson (jfr s. 634) till klostret två gårdar på Lidarnö för t re mässor, som skulle läsas i varje vecka så länge klostret stod. Mässorna skulle läsas bl. a. för hans fader 4 och moder 5 och för hans avlidna hustrurG och skulle hållas vid S. Katarinas altare nordost i kyrkan. 7 I norra sidoskeppets östra vägg finnas tvenne mindre, rakspetsiga nischer för väggskåp (jfr s. 73). De sitta ungefär symmetriskt på vardera sidan om väggens mittlinje och ha troligen tillhört ett altare, som stått mellan dem mitt på norra sidoskeppets östvägg. Troligen har detta varit S. Katarinas altare. S . Ann as lcor . Den 26 maj 1420 skänkte Katarina Erengisledotter till gråbrödra­ klostret i Stockholm »till revinnelika regho . ..... eeth marcklandh jordh liggiande i 1 H. A. Pergamentsbrev 1453 9/ 10 • 2 I kyrkans västligaste del skall även S. Erasmi kor ha varit beläget (jfr s . 26H), och det är därför icke helt uteslutet, att grundresterna i stället kunna ha tillhört altaret i detta kor. 3 R. A. Pergamentsbrev 1448 16/ 7 • 4 Riddaren Karl Ormsson (Gumsehuvud). - 6 lVIärta Gregersdotter (Blå). G lVIärta Karlsdotter och Birgitta stensdotter (Bielke). 7 Peringskiöld, Monumenta Uplandica per Thiundiam . Stockholm 1710. S. 46. Brevet är tryckt i O. J . Gjöding: Kongsholms minne. Stockholm 1754. S. 18 ff. 18. Sve1·igcs kyrkor. Sloclcholm Il. 268 STOCKHOLM Wallom i Wanthöör 1 soken .... för ena messo i hwario viku i sancta Anna koor, swa lenge som clostrit staar. » 2 Om altarets läge finnes inga uppgifter. Köpmanlcoret, Jössa Sköttas kor och Knut Trulles lcor. Dessa tre kor, som varit belägna i närheten av varandra i Ramma del av kyrkan, omtalas alla i ett gåvobrev av borgaren Knut Trulle, daterat 2 nov. 1451, vilket tillhört Stockholms politiekollegiums samling av medeltidsbrev, som nu samtliga äro förkomna (jfr s. 105 not 2). Då brevet, som avskrivits av PossrETH, är av stor betydelse icke endast i detta sammanhang utan även för bedömande av södra sidoskeppets och angränsande byggnadspartiers ålder återgives det i sin helhet som bilaga (s . 803). I detta brev gör borgaren i Stockholm Knut Trulle veterligt, att han och hans hustru Cecilia Jönsdotter , byginnat ith althare oc Koor i förnempda Grabrodhra dosther oppa nyia hwalwena, imellan Köpmanna Korin och Jössa Skötta Koor, til äwärdoghan tiidh ath hallas III mässor i hwario wiku», för vilka mässor han till klostret skänkt ett stenhus. Av ordalydelsen finner man, att Köpmankoret och Jössa Skötta kor måste ha funnits redan före brevets tillkomst 1451, att Knut Trulles kor och altare uppfördes mellan de båda förutnämnda, samt att det var beläget ~oppa», d. v. s. invid, de nya valven. Som tidigare s. 104 f. och 123 uppvisats, finnas inga andra valv i kyrkan, som vid denna tid kunde betecknas som nya än södra sidoskeppets och möjligen Erstaviksgravens (den nuvarande sakristibyggnaden) valv. De tre koren måste därför ha legat i eller invid södra sidoskeppet. Invid den forna sydväggen i mittskeppets andra travee under gravstenarna 104 och 144 (plansch XII) finnas grundrester, som säkerligen härröra från ett altare. Det kan möjligen ha varit det av Knut Trulle byggda. Det tillhörande koret, som endast behöver ha varit en med skrank avstängd del av rummet, har i så fall gränsat till Erstaviksgraven. Som s. 92 ff. uppvisats, har Erstaviksgraven uppförts någon tid före södra sidoskeppet, säkerligen såsom ett med kyrkan sammanbyggt medeltida kapell. A v de tre i detta sammanhang behandlade altarstiftelserna har Köpmankoret troligen varit det rikaste och förnämsta, och det ligger därför nära till hands att antaga, att Erstaviksgraven är samma byggnad som det medeltida Köpmankoret. Knut Trulles och Jössa Sköttas kor böra ha legat väster härom i nämnd ordning, det förra möj­ ligen på den nyss angivna platsen, och det senare längre väster ut i södra sidoskeppets eller vid mittskeppets södra vägg. S . Erasmi kor. År 1505 donerade rådmannen Ingevald Torstensson »til Sacristian i Gråbrödra Closter, til bijstånd och uppehälle med wijn och öfläte3 ett stenhus westan til näst wid Gråbrödra grend». 4 Vid donationen var fästat det villkoret, att »jagh 1 Numera Brännkyrka. 2 D. S. nr 2778. 3 Oblat; >thz wigda öfflätit (hostia consecrata) ». Söderwall, K. F., Ord b. ö. svenska medeltids· språket. • JORDEBOK I, s. 455, nr 126. Originalbrevet är förkommet. RIDDARHOLMSKYRKAN 269 och myn dande quinne, wy begärom Gud til lof, mig och mines hustru siel till een andeligen roo och sidhen beggis ware Föräldre sielar till lise, ene ewinneleghe messe hallendis om Swnnedagen i Sancti Erasmi Kor i Graabrödre Closter, wnder wars Herre Graf, back i Kirckene. » 1 Koret har alltså varit beläget i kyrkans västligaste del, var kan icke närmare bestämmas. Möjligen kan det ha legat på den plats, som (s. 267) antagits ha varit Själakorets. Om »Vår Herres grav» se s. 341. S . Maria Magdalenas kapell omnämnes på ett par ställen i klostrets diarium. Så omtalas, att en broder Henrik, kallad Hmrkin, hade härberge vid vattnet under lekbrödernas rum och S. Maria Magdalenas kapell. 2 Och på ett annat ställe s med­ delas, att konung Karl Knutssons kansler, doktor Nikolaus Ryting, blivit begraven »in ambitu circa Capellam Marie Magdalene», d . v. s. i korsgången i närheten av Maria Magdalenas kapell. Av dessa lokaluppgifter att döma kan kapellet knappast ha legat i eller invid själva kyrkan utan snarare i någon av klosterlängorna, sanno­ likast i västra längans södra del. Korskrank har fordom varit uppsatt i kyrkan på gränsen mellan högkoret och mittskeppet. RoTHLIEB säger (s. 36), att »Choret var skiljt från Kyrkan af ett prydligt skrank af träd, med åtskilliga zirater, som vid sista reparationen (1811] borttogs, att Choret nu är alldeles fritt och öppet» och upplyser vidare (s. 6), att det var »svarfvadt, grönmåladt och med gull utsiradt». Ett korskrank torde ha anskaffats 1647 och då ersatt ett äldre skrank. Kyrkans räkenskaper för detta år upptager nämligen i april en utgiftspost för transport av »pannelwercken och kransame ifrån Snickaren till kyrckian, som op sattes emillan Choret och kyrckian» och i maj utbetalades en summa till »Johan Knutsson och Anders Timbermen som haffwa nedertagit Skrancket emillan Koret och Kyrckian och lagt dynstockar Under det Nye». I 1662 års räken­ Rkaper omtalas, att bildhuggaren Jost (Schultz] »hafwer bekomit för både dörenna till Hög Cören uthi Ryddareholms Kyrckian i arbetz löhn 64: 25: 14 2/ 5 », varmed sanno­ likt avses korskrankets dörrar. På norra sidan i högkoretR västligaste travee påträffades vid den senaste restaureringen hål i murverket, vilka troligen utgjort fäste antingen för korskranket eller en triumfbågsbjälke (trabes). Predikstolen borttogs vid den 1811 påbörjade restaureringen, och var den sedan, jämte övriga då slopade inredningsföremål hamnat, är okänt. Den var utförd 1642 av bildhuggaren Jost Schultz, som i sitt kvitto av den 11 november detta år be­ känner sig »haffwa bekomit aff Klöster Kyrckian Effter Skrefne poster Uty Afbetal­ ningh för een predick Stool med Täcket, som iagh till Kloster Kyrckian giordt haff­ wer aff mitt egitt Trä D. 604: 16: -». (RÄKENSK.). År 1730 blev den ommålad och »mäst öfverallt förgylld». (RoTHLIEB, s. 37, efter RöDLING). Ursprungligen hade 1 PoSSIETH, som sett originalbrevet, meddelar (s . 42) detta citat. I JoRDEBOK I lämnas endast ett referat. 2 S. R. S. I, s. 71. • S. R. S. I, s. 75 . KOilSKRA:IIK PREDrK­ STOLAR 270 STOCKHOLM 0 1W .8J.LÄKT­ AR8 OCH mwm. den haft sin plats invid sydvästra murpelaren i högkoret, men som prästen därifrån icke kunde höras, flyttades den år 1661 till nordöstligaste pelaren i mittskeppet (jfr fig . 21 7), där vid senaste restaureringen tydliga spår efter densamma kunde iakt­ tagas. Arbetet med flyttningen om besörjdes av den ovannämnde J ost Schultz, som då även utförde »den Rundha gången 1 och trappan, såsom och lukan under beml>_ (RAKENSK. ). Då denna predikstol 1642 uppsattes, borttogs en äldre sådan, vilket framgår därav, att Jost Schultz i sin arbetslön även inräknade >> gamble predikestolens nederryff­ wande >> . (RAKENSK. ). Den hade skänkts 1571 till kyrkan av Johan III. (RonrLrEn s. 36). O?~g e llälcta?~e och arg elfasad av trä, den senare utförd 1817- 19 av ornament­ bildhuggaren Emst Filip Thoman efter ritning av arkitekten Fredrik Blom. Fig. 214. Orgelläktaren upptager tornets hela bottenvåning (jfr s. 132 ff .) . Orgelfasaden , som fyller större delen av arkadbågen mellan tornet och kyrkan, uppbäres av sex släta doriska kolonner, en på vardera sidan i öppningen mellan vestibulen och trappan ned till kyrkan, de fyra återstående, ställda parvis och kopplrtde, i samma trappa, vi lande på sandstenspostament i höjd med tredje och fj ärde trappstegen. Orgelläk­ tarens fasad mot kyrkan består av två orgelhus, upptill förenade genom en bred kassetterad och med förgyllda rosetter prydd arkadbåge, nedtill genom läktarens bröst­ värn. I huset intill sydväggen äro orgelpipor och bälg inbyggda. Framför orgel­ husens fasader stå i halvcirkel sju orgelpipor, vilande på konsoler, som utspringa från bröstvärnet. Orgelhusens väggar äro dekorerade med rutverk med rosetter; i hörnen vinkelställda joniska pilastrar, ornerade med empireornament, uppbärande ett cntabl ement, likt altaruppsatsens, men uppåt avslutat med en kamis. På fasaderna bilda en tablementen halvrunda utsprång, s varande mot bröstvärnets konsoler och tjänande som övre fäste åt orgelpiporna. På ömse sidor om dessa samt i fält mellan pilastrarna bevingade änglahuvuden och musikaliska emblem. Bröstvärnet är genom fyra pilastrar indelat i tre fält, svarande mot arkadbågen och de två orgelhusens fasader. Mittfältet prydes av två lejon, hållande det krönta svensk-norska unions­ vapnet med det holstein-gottorpska som hjärtvapen , allt i relief. Sidofälten äro orne­ rade vardera med två spiralformade akantusbladrankor. Bröstvärnets pilastrar äro dekorerade, de båda yttre med lyror, de övriga två med trumpeter och lagerkransar. Alla dekorativa element liksom kolonn- och pilasterkapitäl och entablementens karnis äro förgyllda; i övrigt är orgelläktaren målad i grågrön marmorimitation. I B. St. finnes en av Fredrik Blom signerad ritning (fig. 215) till >> Orgelwärkets förändring uti Kong_ l~iddarholmskyrkan » , som, ehuru den i några avseenden skiljer sig från den nuvarande orgelfasadens utseende, dock legat till grund för dess ut­ formning. På ritningen tänkes bl. a. fasaden uppburen av två kolonner och två halvkolonner med empirekapitäl, och bröstvärnets mittparti är utformat som en rad 1 På planen fig. 217 ses tydligt, hurusom predikstolstrappan svänger omkring pelaren. 271 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 214. Orgelläktaren, utförd 1817-19 av Ernst Filip Thoman efter ritning av Fredrik Blom. Orgelempore, ausgeflihrt 1817--19 von Ernst Filip Thoman Organ-loft, built 1817 -l 0, by Ernst Filip Thoman, after nach Entwurf von Fredrik Blom. a drawing by Fredrik Blom. 18* 272 STOCKHOLM ÄLDRE ORGELVERK OCH LÄK1.'AR8 symmetriska balustrar. Denna ritning godkändes den 22 juli 1817, och samma dag skrevs kontrakt med ornamentbildhuggaren Thoman om orgelfasadens utförande mot en ersättning av l 250 Rdlr (RÄKENSK. 1819 ). Ritningarna förändrades emellertid under arbetets gång och orgelfasaden erhöll i stort sett sitt nuvarande utseende. Kolonnerna vitmålades och gallerverket i guld på grön botten på orgelhusens väggar utfördes av målaron E. Limnell (RÄKENSK. 1819 ). Vid branden 1835 förstördes kyrkans orgel och då en ny skulle byggas 1839-1840 undergick även orgelläktaren en del reparationer och ommålades i vitt. Vid något senare tillfälle ommålades den ånyo, denna gång i rödbrunt i överensstämmelse med altaruppsatsen. Sitt nuvarande utseende erhöll orgelläktaren vid den senaste restaureringen, då den sänktes och dess kolonner förkortades och försågos med sandstenspostament. Orgelverk, byggt 1920 av E. A. Setterquist & Son, Örebro. Orgeln innehåller endast sex stämmor, fördelad på en manual och särskild pedal. Äldre orgelv erk och orgelläktare. Äldsta tillförlitliga uppgift om orgelverk i kyrkan är följande ur POSSEITH (s. 92) hämtade meddelande, att enligt 157 4 års räkenskaper »ett gamalt. Orgelwärck blifwit uplagadt och med en ny messings Pegel förbättradt» . Denna reparation skedde tydligen i samband med övriga av Johan III igångsatta restaureringsarbeten. 1647 anskaffas ett » Posetyf », vilket enligt detta års räkenskaper tillverkades av organisten Ernest Salchow. Mäster Egort snickare och mäster Clas smed utföra olika arbeten till detsamma, och 1650 tillverkar mäster Kort snickare ,et Skranck werche omkring Posetiffuet». (RÄKENSK.). Kyrkan var emellertid i stort behov av ett nytt orgelverk och trots ekonomiska svårigheter skrives 1653 kontrakt med orgelbyggaren Frantz Boll om att tillverka ett sådant. I 1653- 1655 års räkenskaper samt i en redogörelse för orgelbygget i 1675 års rNv. berättas om arbetet, för vilket Boll i olika poster erhåller sammanlagt 4073: 3: 19 1/ 5 dlr kmt samt en gravplats i kyrkan (jfr grav nr 35 A, s. 698). Förutom Frantz Boll arbeta smederna Clas Mattzson och Erich Andersson på orgel­ verket, medan timmermännen Johan Michelisson och Mattz Olufsson tillverka »een windertrappa>> till detsamma och av Frantz Dimoy uppköpes »3 Skotb: Ebbehnholtz», troligen till klaviaturens tangenter. (RÄKENSK. 1653-1654). Av uppgiften om »een windertrappa» att döma synes det vid detta tillfälle hava byggts en orgelläktare ; vindeltrappan var placerad i tornets nordvästra hörn (se fig. 217). Samtidigt med att kyrkan erhåller detta nya orgelverk, bortskänkes »den 10 Decemb: A~ 1654 till S: Chatarinre Kyrkia på Sudermallm l Posetyf halfparten». Den andra hälften säljes för 160:-:- dir kmt (RÄKENSK.) . Orgelverket fungerade emellertid ej tillfreds­ ställande utan måste ständigt repareras, bl. a. 1663 av Frantz Boll själv och 1670 av instrumentmakaren Erik Larsson . (RÄKENSK.) . 1684 anmodas enligt PossrETI-I (s. 92 f.) kapellmästaren Diiben och orgelbyggaren Johan Nette' att besiktiga orgelverket i och 1 PoSSIETH kallar honom Witte, vilket i en rnarginalanm. ändrats till Nette. Kallas stundom i räkenskaperna •M~ Jean Nete•. 273 RIDDARHOLMsKYRKAN ffd'~·Uf". -ft,,~,,~....o.r. 'X.t:: '~Jr IZ,.n~;r,..~-,./.y, l ~ . / ) /!}?-.>. ,,,.,.., Fig. 215. Ritning till orgelläktaren av Fredrik Blom 1817. B. St. (s. 270). Entwurf zur Orgclempore von F redrik Blom (1817). Drawing of organ-loft, by Fredrik Blom, 1817. 274 STOCKHOLM för en grundlig reparation, vilken även året därpå utföres af Nette, samtidigt som »Snickaren mäster Hindrich Meyer skulle förfärdiga altanen framför orgelverket för 140 Dlr km:t.» (RÄKENSK. 1685). Elva år senare beslutar man anskaffa ett nytt orgelverk och den 28 september 1696 skrives kontrakt mellan kyrkaföreståndarna och orgelbyggaren Hans Henrik Cahrnan där­ om (PossmTH, s. 94 ff). Det nya orgelverket skulle vara färdigt till1699, men genom Karl XI:s död 1697 och Cahmans död 1699 fördröjdes arbetet. Brodern Johan Herman och sonen JohanNikla~ Cahman övertaga kontraktet och fullborda orgelverket den 2 juni 1700. (RÄKENSK. 1696- 1700). Det gamla skänktes 1697 till Kungsholms kyrka. Samtidigt bygges ny orgelläktare och »orgelwärckzstructur>> av byggmästaren Hans Konrad Buche· ch er och snickaren Konrad Fölsche. (RÄKENSK. 16 9 8-- 17 oo). Närmare uppgifter om dessas utseende saknas, men av en handling i 0.1. (s. 365) framgår, att dessa arbeten en· dast gällde stommen, ty i handlingen ifråga, som är från tiden omkring 1720, Idagas över, att orgelverket ännu icke är »med målning och behörige Zirater uthprydt>>. Kyr­ kan saknade emellertid medel till orgelläktarens fullbordande ända till år l 7 34, då en­ ligt F. ö. G. (s. 15) bovfröken Emerentia von Diiben donerade 2 100 dlr kmt till orgel­ läktarens prydnad (jfr grav nr 4, s. 652). Arbetet uppdrages åt bildhuggaren Gottlob Rosenberg och snickaren Erik German ; målareåldermannen Amiers Gåttman målar och förgyller den nya orgelläktaren. (RÄKENSK. 1 7 3 4-17 3 5 ). Dess utseende framgår av en ritning i B. St. (fig. 216), troligen utförd efter skiss av Hårleman . Ritningen visar, att orgelläktaren varit placerad i arkadöppningen mellan tornet och kyrkan, ehuru den suttit högre upp än den nuvarande. Orgelverket bestod av tvenne orgelhus, sammanbundna genom läktarens bröstvärn, det senare prytt med två lejon, som hålla en krönt vapensköld, och därunder ett kronprytt vapentäcke. Ytterligare finnes i N. M. (nr 4427) en ritning av Hårlemans hand med förslag till en orgelfasad och påskriften >>orgue it L: de Riddarh.>>, som troligen aldrig godkänts, varför arkitekten sedermera begagnade sig av detsamma vid orgelbygge i Klara kyrka.l På den nya orgelläktaren fanns det troligen en bänkinredning för sångkör, vilket framgår av en kvittens på betalning för »Siungare Bänken» i 1735 års räkenskaper. 1760 tillverkar snickaren Johan Holm »l Skrank a 14 1/~ quarters längd, och 7 quart. bred på Orgeläcktaren». (RÄKENSK.). Orgelverket från år 1700 undergick då och då reparationer, 1714 av Johan Cah1~an, 1741 av Olof Hedlund, 1753 av Jonas Gren och Peter Stråhle, 1791 av Olof Schwan, 1799 av Fried. Rudberg och 1802 ånyo av Olof Schwan. (RÄKENSK.) . 1817-1819 nedtogs orgelverket för grundlig reparation och ombyggnad. Arbetet kontrakterades med orgelbyggaren Zakarias Liljefors och, efter dennes död, med orgelbyggaren P. Strand (RoHTLIEB s. 38), som också utförde detsamma (RÄKENSK. 18 2 o). Efter branden 1835 byggde samme Strand ett nytt orgelverk 1839-40, vilket sedan tjänstgjorde till det nuvarandes tillkomst vid den senaste restaureringen. -- 1 - Jfr STAVENOW, ÅKE, Carl Hårleman. Upsala 1927. S. 277. 275 RIDDARHOLMsKYRKAN , _ -~71.) .r . "Y ., '1 l • ~ " " .. ! ) l ll l L .--1.-_ _L__,__----...:...,. l_jl __ "Fig. 216. Ritning, troligen av Karl Hårleman, visande utseendet av kyrkans äldre orgelläktare, utförd 1734-35 på bekostnad av hovfröken Emerentia von Diiben. B. St. Die ältere Orgelempore der Kirche, ausgefUhrt 1731-Bö Drawing, probably by Karl Bärleman, of the seeond of the :auf Kosten des Hoft'räuleins Emerentia von Dliben. Zeich­ former organ-lofts of the church, erected, li3t-3ö at the nung, wahrscheinlich von Karl Hårleman . cost of Emerentia von Dtibcn, Lady-in-waiting . 276 STOCKHOLM Fig. 217. Bänkplan från 1661-79, försedd med en över västra delen av högkoret klistrad lapp· med ritning av eastrum doloris vid Ulrika Eleonora d. ä:s begravning 1693. B. St. (s . 279). GestUhlplan von 1661-79. Uber den westlichen Teil des Plan of pews , 1661-79; to the drawing there is attach ed Hochchors ist ein Zettel geklebt, auf dem das eastrum a piece of papcr, pasted over tbe plan or the westpart of · doloris beim Begräbnis Ulrika Eleonoras d. Ä. (1693) eln· the chancel, with a drawing of tbe castrmn doloris at tll e · gezeichnet ist . obsequies of Ulrika Eleonora, the eJder, 1693. l'LAI<'OND · Plafondmålning på trä, utförd 1922 av konstnären Yngve Lundström. Mål· M ÅLN.ING ningen, som föreställer tre serafer bland moln och är målad i milda blå och grå färgtoner, dekorerar det runda locket till klackhålet i tornrummets valv över orgel· läktaren. K UNGSSTOLAR Kungsstolar ha fordom funnits i kyrkan. De omnämnas i kyrkorådets proto· koll ännu år 1755 och ha troligen kvarstått i kyrkan till 1811, då de i samband med den detta år påbörjade restaureringen borttogos. På planen fig. 217, utförd någon gång mellan 1661- 79 (jfr s. 255, not 2), f'ynas tvenne slutna bänkar, kungsstolar, betecknade med bokstäverna J och K, framme i högkoret i jämnhöjd med ingången till den dåvarande sakristian (där nu nedgången till Bernadottska gravvalvet är be· lägen). F. ö. G. omnämner några gånger kungsstolarna vid augivandet av gravstenars lägen (jfr gravarna n:ris 12, 14, 19 och 20). Stenen nr 12 säges ligga mellan kungsstolarna (jfr plansch XII), vilket ger vid handen, att desamma omkring 167 5, då gravstensboken upprättades, haft sin plats längre fram i högkoret än vad den ovannämnda planen utvisar. Även uppgiften, att stenarna n:ris 19 och 20, vilka ligga västligare i förhållande till nr 12, befinna sig under Hans Majestäts stol, ger ett annat, östligare läge. Det är därför troligt, att de båda kungsstolarna flyttats till· baka någon gång under 1670-talets senare hälft till den plats, som är angiven på planen. Denna plcering var möjligen endast tillfällig och föranledd av kravet på ökat. 277 RIDDARHOLMsKYRKAN utrymme i koret under begravningshögtidligheten. - I överensstämmelse med kyr­ kans indelning i en manfolks- och en kvinnfolkssida, bör konugens stol ha stått på högra (södra) och drottningens stol på vänstra (norra) sidan om mittgången. PossiETH (s. 101) meddelar, att 1641 års räkenskaper »tahla om twenne stoblar för theras Mayestäter, hwilka med bilder uthsirade warit. Men åhr 1684 blefwo af Hans kongl. May~ the stoblar som tilförene uthi Slots kyrckian stodo, til Riddar­ holmen skiänckte, med nådig befalning at the måtte något mindre giöras, hwilket ock åhr 1695 wärckställes ; Tå ock Bilthuggaren Mäst~ Burchard Prect them med förgylt löfwärck för 370 dr kppmt uthsirade. Til thessa kungsstoblar förährade jemwäl Hans kongl. May!!. then röda sammets beklädningen, med dher til hörande dynor [jfr s. 307]; hwilka än i dag wid alla stora högtids dagar framlagde warda. » Uppgiften om kungs­ stolar i 1641 års räkenskaper har ej kunnat återfinnas. Däremot förekommer i 16-i 7 års räkenskaper ett kvitto av bildhuggaren Jost Schultz, i vilket denna säger sig ha gjort »binnen Jn dass Hauptkuhr Vor Jhre Mayestet zwe Stolle midt bilder geschniten» . 1675 göras åter två kungsstolar till kyrkan och den 9 mars detta år upplysa kyrkoföre­ ståndarna, att de »accorderat medh Bilthuggaren Mäster Petter Skultz, om det bilt­ huggare Arbete som behöfwes till tuenne Kungz Stolar i Ridderholms Kyrckian, efter den dessein som Slåttz Architecten H~ Tessin deröfwer fattat hafwer, hwar effter och Kongl. Stolarne i Slåttz Kyrckian giorde ähre; och hafwer han lofwat att willie strax begynna och medh all möieligh flyt dryfwa och fortsättia arbetet - - - - ­ så att arbetet blifwer aldeles bättre ähn dett i Slåtz Kyrckian giort ähr, och som för­ swarligit kan wara för höga Öfwerheeten, och Hwar Ehrligh man, och proportionaliter i Storlek med sielfwa stohlarne, der öfwer han och lofwar Correspondera med Håff Snidkaren M:r Lukas Meiland, som förfärdigar Snidkare Arbetet.» (RÄKENSK.) . Att arbetet blivit i föreskriven ordning utfört, utvisa räkenskaperna; den 17 mars 1675 mottager Peter Schultz en tredjedel av den kontrakterade summan av 700 dlr kmt, den 22 samma månad 178 dlr kmt och den 3 juli följande år uppbär Lukas Mey­ landt som slutlikvid 200 dlr kmt. Den 5 jan. 1697 skänktes dessa kungsstolar till Kungsholms församling (INV. 1675, mariginalanteckn.)_l Anledningen härtill var, att Karl XI till Riddarholmskyrkan överlämnat slottskyrkans kungsstolar. 2 Dessa, vilka blivit utförda 167 5 eller tidigare efter Tessin d. ä:s ritningar (jfr ovan), bl'evo före överläm­ nandet till Riddarholmskyrkan i vissa avseende förändrade. Arbetet härmed utfördes ' Jfr OLSSON, M., Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka. SVERIGEs KYUKOR, Stockholm, bd . III, h . l. Stockholm 1915. S. 62 f. 2 PoSSIETH uppger, att konungen skänkte dem 1684, vilket emellertid med all sannolikhet är felaktigt. Den gamla slottskyrkans ombyggnad och nyinredning påbörjades nämligen 1689 och nya kungsstolar anskaffades först 1693, utförda av Hans Herman Steyerwalt efter ritningar av Tessin d. y. (BÖTTIGEU, J., En krönika om den TessinRka slottskyrkan 1693-1697. Stockholm 1918. S. 6, 28). Under sådana omständigheter torde det vara uteslutet, att konungen redan 1684 kunnat besluta om bortskänkande av de gamla. Snarare torde det ha skett under något av de första åren på 1690-talet. 278 STOCKHOLl\1 av Hans Herman Steyerwalt och Burchard Precht. 1692 omtalar mäster Hans Herman i sin räkning, att han har »die Königliche gestuhle Jn der Ritter holmss Kirchen ver Endert Kleiner und auch höher gernacht auch vor J eder Stuhl 2 TI·ebben gernacht und durch und durch alless ver besser auch Jn allen pietestalen neye leisten gernacht auch neye bäncke verferdiget vor die heyden oben bemelten Stiihle ver acortiret Zwey hundert und zwantzig thaler Kopper Muntz». (RÄKENSK. ) . Prechts arbete gällde huvud­ sakligen den ornamentala utsmyckningen. Hans räkning, daterad den 20 maj 1695, lyder: »Auffordre fon Wolgebornen hern schloss fogt wi auch semptlichen hern kirchen rech te der Ritterholmisehen kirchen . Verfertiget undt ganss uber arbeitet dih bilt­ hauwer arbeit zu zwei könichliche stihle zum aller genansten aufgesettzet 250 d ob bemelte arbeit gegrundet undt gescheftet wih auch eine fullung ferguldet und bron­ siret 120 d.» (0. 1). 1696 överflyttades kungsstolarna till Riddarholmskyrkan, ty i december månad detta år utbetalades drickspengar till tolv »Gardesbussar, som burit Kongl. Mayesteternes Stolar, hwilcka tillförende stått i Slottz Kyrckian, men nu till denna Kyrckan förährte äro ». (RÄKENSK. ) . Stolarnas utseende i stort framgår av en bild av kyrkan vid Karl XI:s begravning den 24 november 1697, avbildad i sTUDIER, s. 101. Vid den stora slottsbranden 1697 räddades ur slottskyrkan bl. a. den ena av Tessin d. y:s båda kungsstolar (synliga på V. Swiddes gravyr för Sveciaverket av slotts· kyrkans kor) och överfördes till Arsenalen såsom inventarium i Livrustkammaren (Livrustkammarinv. 1708, fol. 926, nr 261 och 17 30, fol. 618, nr 50). 17 36 preten· derade Riddarholmskyrkans föreståndare på densamma, åberopande, att »Höga Öfwer­ heten för par åhr sedan har gifwit Nådigt bijfall, det alla gamla Slåtts-Kyrckio­ bänkarne, Riddarholm s Kyrckan tillkomna skulle, at där inbygda blifwa som skett är. » (Livrustkammarinv. 1748, fol. 681). Kungsstolen blev också omedelbart över­ förd till kyrkan. Troligen har den därefter använts som honnörsbänk; i kyrkans handlingar omtalas redan på 1600-talet »Riks Råds Bänken» och »Riks Råds Fru­ bänken » (jfr grav nr 31, s. 694). Vid kyrkorådets sammanträde den l mars 17 49 anförde kyrkoherden »at uti för­ lidit År här i kyrkian en så kallad Riddare Sollennitte blivit hollen, 1 och trodde han at efwen i År den samma torde hlifwa hollen. » - »Han hade m ed stort missnöye måst se, huru ledes Konunga Bänckarne då blifwit bortflyttade hwilcka sedermera icke åter blifwit insatte. Han hade med mycken olust måst orlofwa, at man welat ned­ bryta de begge Marmor Epitapher som stå på högra siclan i Choret.2 Han äfwen· tyracle, at det ännu kunne försökas, och han hemstälte således om icke man borde hos Herr Baronen och Öfwerståthollaren (Rutger Fuchs] anmäla detta, och genom honom söka förekommat. H err Slottsfogclen åtog sig at det giöra och efwen at skaffa Konunga 1 Högtidligheterna i samband med instiftandet av Serafimerorden 1748. 2 Härmed avses de Oxenstiernska och Gyllenstiernska epitafierna, som numera äro uppsatta på östväggen i nona sidoskeppet (jfr s. 648 och 660). RIDDARHOLMSKYRKAN 279 Stolarne tillbaka.» (K. III. 1). 17 53 hade de emellertid ännu ej kommit tillbaka på sin plats i kyrkan utan förvaradeR i Husgerådskammaren, varför kyrkorådet i juli detta år såg sig föranlåtet att anmoda slottsfogden Holmer »at bewaka denna Kyrckans angelägenhet hos Herr ÖfwerHofintendenten Gref Cronstedt, så at bemälte Kungs Stolar kunde til Kyrckan återföras» på det att ej »bemälte Kungsstolar kunde ifrån kyrckan tagas och til äfwentyrs anwändas til inredningen wid Nya Slotts Kyrckan» . (K. III. 1). I april 1755 äro äntligen kungsstolarna >>på sit ställe komne i Riddar­ holms Kyrckan» . (K. III. 1 ). Bänlcar. Kyrkan saknar numera bänkar. De borttogos jämte sidoläktaren vid n :\J-;K Ait elen 1811 påbörjade restaureringen av kyrkan. Några medeltida uppgifter om bänkar i klosterkyrkan äro icke kända. Den första bänkinredningen, som kan påvisas, utfördes uneler Johan III:s tid. RoTHLIEB uppger (s . 27), åberopande numera försvunna räkenskaper, att kyrkan år 1571 försågs med bänkar jämte åtskilliga andra lösa inventarier (jfr s. 139). Åren 1624-26 omtalas följande arbeten rörande bänkarna : en ej namngiven snickare erhåller 1624 betalning för >> de neclerste Manne Benckiarne » och för »de andra Manne Benckiarne» samt föl­ jande år för »Quinnebenckiarne widh Nordsydan och för Mannebenckiarne widh Funten» . (RÄKENSK.;. Staffan snickare får 1626 betalt för bl. a. »een Dör för Herr Benckiarna medh Panel, för een Döör för Borgmäster Beneken medh Panel och för Kiötmånglar Beneken een Döör medh Panel». (nXKENSK.). PossiETH omtalar (s. 104), att »åhr 1641 finnes wäl 40 tolffter breelen til bänckar upkiöpte, dock förmärkes ingen bänckio-byggnad för än åh r 1647, tå kyrckiowärclarna tillika med kyrkioherden ingå skriffteligit contract med Bilthuggaren Mästo:; Jost [Schultz J, hwilken ock til åhr 1650 häneldarna wäl och färdige ifrå sig lefwererade. Sedermera är ingen besynnerlig Stohlrums bygning förehafder. » Dessa uppgifters riktighet bestyrkes av kyrkans räkenskaper för åren 1647-49. Jost Schultz' räkning utvisar, att han bl. a. utförde » 21 M anness Stolle 945 [dir kmt] a uff der andren Seidt 21 Fruwen stolle 840 [dl r kmt]». Han omnämner, att >>j n anfang habe J ch alles holtz zu den duhren Und Posten gedan n e best elen Snitz[ereien] ».Av en räkning från 1735, vilket ~u· nya bänkar utfördes (jfr nedan), framgår, att de av J ost Schultz snidade bänkdörrarna voro av valnöt. Bänkarna i övrigt synas ha varit målade i brun valnötsfärg. 1702 omtalas, att målaren Erik Bonde strukit reparerade bänkar i Vasaborgska gravkoret med brun oljefärg och 1720, att några bänkar blivit målade i samma färg. (RÄKENSK.). Sistnämnda år talas i räkenskaperna om bänkar, som försetts med grönmålade galler­ verk av trä. Bänkindelningen uneler 1600-talets senare hälft framgår av planen, fig. 217. Denna, vars tillkomst kan fixeras till tiden 1661-1679 (jfr sid. 255, not 2), är försedd med en över västra delen av högkoret klistrad lapp med en plan av east­ rum doloris vid Ulrika Eleonora d. ä:s begravning 1693. Bänkindelningen på rit­ ningen torde därför ej vara tillfälligtvis uppgjord i samband med begravningen utan är med all sannolikhet av permanent karaktär. På båda sidor om en bred mittgång gruppera sig bänkarna i parallella rader, alltifrån västra ingången i tornet fram till 280 STOCKHOLM kungsstolarna i högkoret. De sträcka sig utan avbrott in i sidoskeppen, lämnande en gång av halva mittgångens bredd fri närmast väggen. Smalare tvärgångar äro utmärkta öster om det östligaste och väster om det västligaste pelarparet i mitt· skeppet. Av F. ö. G. framgår, att en tvärgång funnits även i höjd med vapenhuset och »lilla södra dörren» väster om Vasaborgska gravkoret, ehuru den ej är särskilt angiven på planen. Bänkar finnas vidare i Erstaviksgraven, 1 d. v. s. den nuvarande sakristian, i Vasaborgska gravkoret och Strijkska graven. Lewenhauptska, \Vacht­ meisterska och Torstensonska gravkoren saknas på planen, ehuru de funnits vid tiden för dess tillkomst, och denna omständighet talar för, att bänkar ej funnits där vid det tillfället . Senare har emellertid åtminstone det Lewenhauptska gravkoret för­ setts med bänkar (jfr nedan). År 1735 utfördes ny bänkinredning i kyrkan av snickaren Erik German, vilkens räkning av den 25 okt. lyder: »Giordt och förfärdigat 90. Stycken Stohlar el: hänekar med alt der till hörande inrede, bestående dels af gl~ för.färdigade wahl nötz trädz.dörrar dehls och af 'furu giordt nya dörrar, samt de gl~ mycket skadade dörrarna reparerat, utföres till det aldra nogaste a 33. D~ st: 2970: - kmt.» Han gör dess­ utom •3. Stycken genombrutne Gallerier, som kommer uti korss gången på hörn­ bänckar~ samt bak wid wästra dörren, effter ingifwin ritning». (RÄKENSK.). Vid högmässan i Riddarholmskyrkan den 5 juni 1737 meddelades, att bänknumren hade blivit förändrade, eftersom >>nu uti denna kyrkian nya bärrekar giorde blifwit>> . (0. 1). I räkenskaperna för år 1744 omtalas, att målaren Anders Gottman >>anstruckit alla Nyia Bärrekarna Licka med de gambia som wahlnött och inlackt som masur» . Någon fullt tillförlitlig bänkplan från 1700-talets mitt eller senare del finnes ej, men där­ emot en kortfattad redogörelse för bänkfördelningen, av allt att döma författad efter de nya bänkarnas uppsättande (P. 4). Av densamma framgår, att det sammanlagt, utom läktareplatserna, funnos 99 bänkar, därav 38 manfolks- och 61 kvinnfolks­ bänkar. På högra sidan om mittgången funnos 21 hänkar och vid >>lilla södra gången>>, d. v. s. gången i södra sidoskeppet, 17 bänkar, samtliga avsedda för männen . 22 kvinnfolksbänkar stodo till vänster om mittgången och 19 vid >>lilla norra gången>> . Dessutom funnos 5 kvinnfolksbänkar i norra sidoskeppet öster om predikstolen och 7 i Erstaviksgraven, av vilka den sjunde var reserverad för kyrkoherdens fru, samt slutligen 8 i Vasaborgska gravkoret. I Lewenhauptska gravkoret var ingen fördelning av manfolks- och kvinnfolksbänkar genomförd, utan >> herrar och fruentirnber sitta hwarom annan>>. Det västra rummet i detta gravkor har haft en i slutet av 1600­ 1 F. ö. G. (s. 8) förmäler om en tvist på 1680-talet mellan ägarna till Erstaviksgraven och kyrkaföreståndarna angående bänkarna på graven. >På de Stolar som på denne Grafwen bygde äre, wilja fuller Arfwingarne prretendera någon rättighet och ibland frästadt at wilja hafwa dem bordt; men så har man likwäl wist, at de inte hafwa fog därtil, ei heller någon rät at dispo­ nera om bänkarue därpå, utan det kommer Kyrkan til och de som satte äre henne at omwårda. Skiälen därtil äro upsatte A~ 1685. d . 2. Decemb~ och uti en särdeles bok och beskrifning in­ fattade.> RIDDARHOLMsKYRKAN 281 Fig. 218. Längdsektion från 1700-talets förra hälft, visande läktaranordningen i kyrkans södra sidoskepp. B. St. (s. 282). Längsschnitt ans d er ersten Hälfte des 18. Jahrhunderts, Longitudinal section, from the first half of the lS:th century, aus der die Emporenanordnung im sUdlichen Seitenschiff showing the gallery in the south aisle of the church . der Kirche hervorgeht. talet eller början av följande århundrade upptagen ingång direkt från vapenhuset för att underlätta tillträdet till bänkarna (jfr s. 102 och 196). 1763 eller strax dessförinnan göras nya bänkar till detta gravkor; i kyrkorådets protokoll för den 21 juni 1763 är inryckt en paragraf av följande lydelse : » Widare gjordes för­ frågan, om icke de på Lejonhufvudska grafwen nyss uprättade Bänckar skulle målas med samma färg som de öfriga Bänckar i kyrckan? Kyrcko Rådet fruck­ tade för all kostnad för kyrckan denna tiden, då hon ännu stod i skuld, och hänsköt saken til [ställföreträdande kyrkoherden Petrus Wasenius], at tils widare accordera derom med målare ålderman Gottman» . Redan i september samma år anmäldes i kyrkorådet, att arbetet ifråga var utfört. Anders Gottmans specifikation på arbetet lyder: »Den nya läcktaren på grafwen strukit med dess tilbehör först den öfwersta häneken öfwerst up til fenstret med dess paneling ock dörr på bägge sidor, samt walnöt ock masur inlagt med dess numrer ock fönster bogarne i fenstret alt tilsammans 30: - . Nock 5 Bänkarne öfwer på läcktaren, målade på flamma sätt med dess til­ behör 75: ·-. Sielfwa Panelingen frammantil för läcktaren blind dörrar målade på samma sätt lemnat tilsammans 24: -. Sielfwa dören til läcktaren med dess karm och trappan ock stolpar strukit med en lius pärlefärg 12: -. » (RÄKENSK. 1764). Prästbänk omtalas ett par gånger under 1600-talet i kyrkans räkenskaper. 16H PRiiBTllÄN K säger sig bildhuggaren Jost Schultz ha gjort »jn dass hauptkuhr ein Prester stoll Von Meinen holz» och 1661 ånyo »en Benck uthi Kyrkian för Prästerna at stå uthj» . Räkenskaperna för år 1676 förmäla, att snickaren Dirik Martfelt fått betalt för det han »giort i Kyrckian en Bänk åth Presterna» . Troligen är det denna sistnämnda bänk som avses, då det i F. ö. G. (s. 47) talas om, att gravstenen över grav nr 7 4 (jfr s. 735) ligger under prästbänken »mit för Pelaren på lilla södre twär gången», d. v. "· framför nuvarande sakristians norra vägg. Läktare har funnits i södra sidoskeppet, men däremot ej i det norra, enär val- smor.AKTARlc vens ringa höjd över golvet här ej tillåtit uppbyggandet av en sådan. På de många bilder, vilka återge kungliga begravningar, förekomma visserligen läktaranordningar 282 STOCKHOLM även på norra sidan, men de måste vara av tillfällig art och åstadkomna genom ut­ byggnad från mittskeppets vägg. När det i kyrkans handlingar någon gång talas om norra läktaren, avses därmed det Lewenhauptska gravkorets båda kapell, som voro försedda med bänkar (jfr s. 280); även bänkanordningen i Vasaborgska gravkoret på södra sidan benämnes stundom läktare. En längdsektion av kyrkan (fig. 218), från förra hälften av 1700-talet 1 visar läktaranordningen i södra sidoskeppet. Läktar­ bröstningar finnas i de tre västligaste arkadbågarna men ej i öppningen mot Ersta­ viksgraven. Att så verkligen varit förhållandet framgår därav, att inga märken efter bröstning äro synliga på de mot Erstaviksgravens arkadbåge vettande sidorna av de halvrunda väggpelarna, medan däremot dylika märken äro tydligt framträdande på de övriga väggpelarna (jfr plansch V). l INV. 1675 finnes antecknat: »Anno 1661 och 1662 : befinnes Manfolckz lechtaren uthj Riddarholms Kiyrkian wara upbygdh och förfärdigat och hafwer kåstat, medh handtwerkare och annat Arbetz folckz Betall­ ning, sampt Materialers Inkiöp efter Specification, som uthj nedan skrefne (166 1 och 1662] Åhrs Kiyrckioböcker opfördt finnes.» Läktarbröstningarna m. m. utfördes av bildhuggaren Jost Schultz. (RÄKENSK. 1661- 62). 1682 vitlimmades läktaren och snickaren Sten Andersson utförde för densamma »211~ benekar medh galler wercken den ena beneken ähr medh twenne galler både franunan före och iemwel achter på ryggen den andra beneken alenast ett galler framman före.» (RÄKENSK.) . Räkenska­ perna för år 1706 förmäla, att » b)"·ggemästaren Kälterbom hafwer på Lächtaren mitt emot Predikstolen med sitt Fålck, och af egna Materialer giort 6 st. nya Hänekar och een trappa på bem~ Lächtare med uth höfwlade Lister och Dörar, samt en afplanckning imellan Manfålckz och Qwinfålckz Lächtaren» och att målaren Jonas Apelskong anstrukit dessa sex bänkar med brun oljefärg, »såsom och Panehlningen imellan Man- och Qwinfålckz Lächtaren mitt emot Predykestohlen med hwit Ollie färga» . Ar 1731 omtala kyrkoföreståndarna, att kammarherren frih. Johan Gabriel Sack låtit på egen bekostnad förgylla och måla »den Södra Läcktaren gent öfwer Predikstolen», varför de såsom erkänsla förläna honom och hans familj rätten att inneha främsta bänken på densamma. (0.1). 1 Längdsektionen förekommer på salllma blad som den tidigare, Jig. 216, avbildade orgelläk­ taren från iiren 1734-35. LÖSA INVENTARIER Riddarholmskyrkan har haft en synnerligen rik kyrklig skrud, och endast få kyrkor TEX 'l'ILJE I: landet torde under 1600- och 1700-talen ha varit rikare utrustade i detta avseende. A v de talrika textilföremålen finnes numera endast ett fåtal bevarade, men de utför­ liga arkivaliska uppgifterna om kyrkans skrud göra det möjligt att erhålla en god föreställning om textilbeståndet under olika tider. För medeltiden och 1500-talet äro uppgifterna mycket sparsamma, men för 1600 och 1700-talen äro de desto rikare. Kyrkans äldsta bevarade inventarieförteckning finnes i 1635 års räkenskaper; den nästa upprättades 1675, och från tiden 1100 till 1758 finnas icke mindre än sju inventarieförteckningar bevarade. I den följande framställningen beskrivas först de ännu bevarade föremålen, och i samband härmed redogöres full ständigt för deras historia. Efter en undersökning av bevarade uppgifter rörande textilier från medeltiden och 1500-talet lämnas en huvud­ sakligen på inventarieförteckningarna byggd redogörelse för textilbeståndets karaktär och omfattning under 1~00- och 1700-talen. För överskådlighetens skull ha de olika föremålen, såväl de bevarade som de försvunna, försetts med löpande nummer. Annu bevarade, i kyrkans ägo befintliga textilföremål äro följande, vilka, såvida llBVARADl·: 'l'l:::><'.l'JL IERintet annat angives, numera förvara s i 8tat. Hist. lYius., vars inventarienummer finnas angivna i beskrivningarna. l. .An t ependium av svart sammet med brun, det hela överfodrat med svar t krepelin . Fig. 219. Antependiet är hopsytt av åtta våder. 17,5 cm. från överkanten är det 12 cm. breda brunet påsytt, och detta avslutas nedåt med en 13 cm. bred frans av guld- och svarta silkestrådar. På brunet följande inskrift i applikations­ arbetet: GVSTAvvs ADOLPHVS R· s· 1633 . På antependiet är broderat i guld och blått silke i hög relief två svenska riksvapen, hållna av vardem två lejon . Längs nedre kanten en 9 cm. bred frans av svart silke. Baksidan är fodrad med rött ylle. L. 340, H. (utan frans) 101 cm. Förvaras i Livrustkammaren, inv. nr 32/88. Antependiet omnämnes först i 1675 års INV. där det beskrives sålunda: »Ett [altare­ kläde] aff Swart Sammet medh Gustaff Adolphi Nampn, på Kappan ofwan till, gull och Swarta Silckes frantzar, nedan till Swarta Frantzar med Twenne Kong! : wapen Skiänckt effter Konungh Gustaff Adolphz begrafningh under fodrat medh rödt Sarss A~ 1633. ~ 1 I INV. 17 58 meddelas om detsamma, att det »börjar väl nu blifva nog fallande, dock brukas det alla Fastlags och Advents Tider ». ' Antependiet tillverkades troligen av !sak Fogetl1 för sorgehögtidligheterna i Wolgast och skänktes senare till Riddarholmskyrkan..Jfr STAVENOW-SCHÖCK: Katalog över Gustav II Adolfs utställningen 1932, nr 63, s . 35. 19. &erigcs kyrkor, Stocklwlm II. 284 STOCKHOLM 2. Antependium av rött siden med blommönster i guldbrokad. Fig. 220. För­ sett med ett falskt brun, åstadkommet genom att en 12,5 cm. bred remsa av tyget avklippts och upptill iskarvats med ~>. Sannolikt borttogs korset av guldgaloner vid detta tillfälle . Samma källa meddelar vidare, att det användes »alla Apostledagar och alla 3~~ Dagar i hög­ tiderne; o~h har nu ingen til sig svarande Mässhake». 3. Antependium av nu nästan bortnött svart atlassiden, helt överbroderat med täta guldornament, och med brun av tjock gul rips, likaledes guldbroderat. Fig. 221. Antependiet är hopsytt av sex våder och brunet likaledes av sex stycken. Längs antependiets och brunets undre kanter en 9 cm. bred guldfrans, fästad med en l cm. bred guldspets. Mitt på brunet i applikationsarbete initialerna I H S, utförda i guld­ reliefbroderi med kantilj. På själva antependiet de sammanställda bokstäverna H E R S (Hedvig Eleonora Regina Suecia:;), däröver en kunglig krona och därunder två kors­ lagda palmkvistar, hopfästade med en bandrosett, allt i ovannämnda teknile Längs nederkanten står ANNO 1705 med stora bokstäver och siffror av guldlan i hög relief. Såväl kortsidorna som brunets övre långsida och dess kortändar äro kantade med guldspetsar. Foder av två lager grovt linne och därutanpå gul Hidenmoare. Brunet fodrat med skärt linne. L. 360, antependiets H . (utan frans) 87, brunets H . (utan frans) 20 cm. Inv. nr 5049. 1737 års INV. meddelar följande om antependiet: »Ett Altare Kläde Perlestickare Arbete, rikt af Gull och swart båttn, underfodrat med Gult Tubin och en Gull Franss nedan till samt en Kappa ofwantill med Gull Franssar och samma slags tyg, som Mässehaken [nr 4] är utaf, med I : H : S: på borderat af Gull och under en Krantz med en Crona öfwer, och Riksänkiedrottningens inbundne namn H: E: R: S. mit uti, Åhr 1705., alt af Gull borderat, hwartill och är ett millantåg af Slessing [nr 154].» INV. 1758 meddelar, att antependiet då »befans i synnerhet på hörnen och midt uti af tyngden och tiden förfallit, så at många hål deruti voro, och dertill med sjelfva 285 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 219. Antependium samt detalj därav. Svart sammet med applikationsbroderi i guld . . Tro­ ligen utfört 1633 avIsak Fogeth för sorgehögtidligheterna i Wolgast och senare skänkt till kyrkan . Livrustkam. (s. 283). Antependium und Detail dessel ben. Schwarzer Sammt mit Antependium and detail of d:o . Black velvet with appli­ Applikatlonsstickerei in Gold. Wahrscheinlich 1633 von cation-embroidery in gold. Probably executed in 1633 by Isak Fogeth fUr die Trauerfeierlichkeiten in Wolgast aus- Isak Fogeth for the rnourning-solemnities for Gustavus II" geflihrt und später der Kirche geschenkt. Adolphus in Wolgast and, later on, presented to Riddar­ holm Church. 286 STOCKHOLM tyget söndergångit, samt en hop guldsniljor borta, ty blef detta täcket af en Brode­ rare Jungfru orolagat och förbättrat hvartil nu både för broderie lönen, guldragare arbetet och fodret utgafs af Je ofvananförde medel [jfr s. 313] 400 D Jermt. Detta brukas allena 2~ Dagen i stora Högtider.» Det guldbroderade tyget är av samma slag som Karl X Gustavs kröningsdräkt, som förvaras i Livrustkammaren. 4 . M ässhake av tjock gul rips, helt överbroderat med ornament i guld. Fig. 222 . Såväl fram- som bakstycket bestå av två hopsydda våder. Runt kanterna en guld­ spets. Mitt på framsidan initialerna H E R S mellan en krona och palmkvistar, och mitt på nedre hälvten av bakstycket ANNO 1705, allt utfört i samma teknik som på det ovannämnda antependiet, tillsammans med vilket den bildar ett garnityr. Fram­ i:ltyckets H. 99, B. 74 cm. Bakstyckets H. 118, B. 83 cm. Inv. nr 5049. Följande uppgifter lämnas i 1737 års INv.: »En Mässehake med Feriestickare Ar­ bete, rik af Gull med brun botten, underfodrat med Gull moir och Christi Crucifix borderat af Silfwer på Ryggen, och dödskalla ned under, samt en Sol med Hennes Kongl. Maj~ Riks Änkiedrottningens Hedvig Eleonoras inbundne namn fram på Brös­ tet, och af Silfwer borderat, gifwen den l. April A~ 1705., hwartill och är ett millan tåg af gro f Slissing [nr 152]. » Dessa broderier hava vid något tillfälle borttagits och ersatts med nya i överensstämmelse med ovan lämnade beskrivning. I 1758 års INV. meddelas om mässhaken, att »denne är Den Dyrbaraste och brukas allena på första Dagen i Stora Högtider». 5. Antependium av blekskärt, gammalt siden med inslag av silvertrådar, s. k. gyllenduk. Fig. 223. Sytt av fyra hela våder och längs kortsidorna försett med två kantstycken, sammansatta av flera småbitar. Parallellt med underkanten, 30 cm. från denna, en 7 cm. bred silverspets, längs kortsidorna 20 cm. breda spetsar. Längs undre kanten en 10 cm. bred frans av guld- och skära silkestrådar, fästad med en guldspets. Mitt på antependiet Lammet med korsfanan, broderat i hög relief av vitt silke, guld- och silvertrådar. Lammets gloria broderad av gult och två nyanser blått silke, den tretungade korsfanan av vitt och rött silke, stången av guldtråd. Framför lammet Kristi monogram i guld. Foder av blått linne, gleflt strött med treklöver i guldtryck. L. (överkanten) 230, L. (underkanten) 205, H. 106 cm. Hänger framför altaret i kyrkan. Antependiet är komponerat av Oskar Brandtberg och utfört av Licium 1922, enligt uppgift av tyg och spetsar från gamla spanska kyrkliga textil­ föremål. 6. Altarduk (tig. 223) av handvävd, ångermanländsk lärft med urtagningar längs kortsidorna för altaruppsatsens kolonnsocklar. Längs framkanten en 18,5 cm. bred sydd filetspets med knypplad udd, fästad vid den med hålsöm försedda fållen. spetsen ingå som dekorativa element Sveriges 24 landskapsvapen, ordnade i tolv grupper om två i vardera. Kring vapensköldarna inträdda guldtrådar. Däröver föl­ jande Sentens: HONOM l TILL l HÖR / ÄRAN l OCH l VÄLDET l I EVIG l HETER l NAS l EVIG l HETER l AMEN. Innanför fållen en rad i linne broderade spetsrutor med runt om in­ I 287 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 220. Antependium samt detalj därav. Rött siden med granatäpplemönster och två vapen­ sköldar i applikationsbroderi. Skänkt 1636 av fältmarskalken Johan Baner. Kungl. Husgerådskam . (s. 284). Antependium und Detail desselben. Rote Seide mit Gra­ Antependium and detail of d:o. Red silk with pornegra­ natapfelmuster und zwei ·wappenschilden in Applikations~ nate design and two coats-of-arms in application-embroi­ stickerei. Geschenk des Feldmarschal!s J o han Baner (1636). dery. Given, 163G, by Field-marshal Johan Baner. 19• 288 STOCKHOLM trädda silvertrådar. L. (framkanten) 235, L. (bakkanten) 283, B. (utan spets) 86 cm . Förvaras i kyrkan. Duken är komponerad av Agnes Branting och utförd av Licium 1922. 7. Duk av vitt linne, gjord efter altarskivans form och helt täckande denna. Tjä­ nar som underlägg åt föregående altarduk. L. (framkanten) 232, största L. 285, B. 151 cm. 8. Altarduk av vitt linne med urtagningar längs kortsidorna för altaruppsatsens kolonnsocklar. Längs framkanten en 5 cm. bred hålsömsbroderad fåll. Mitt på den över altarskivans kant nedfallande delen en i hålsöm broderad kvadrat med fem i vit tråd broderade kors. L. (framkanten) 230, L. (hakkanten) 247, B. 97 cm. Ligger på altaret i kyrkan. Duken gjord hos Licium 1922. 9. Kalkkläde. Fig. 224-225. Av ljusgrönt, mycket trasigt silkesflor med en 12,5 cm. bred bård i rikt guld- och silverbroderi med i mönstret ifyllt silke i blå, skära och gröna nyanser. Foder av gult siden. L. 87, B. 83 cm. Inv. nr 5049: c. 1737 års INV. omtalar detta kalkkläde på följande sätt: »En fyrkantig Kalkduk af fint Silfwer Flor med l. quart~ högd af Gull, Sölfwer och Silke Orientaliskt bro­ derie kring, underfodrat med hwitt Taftt. Af Fröken von Diiben 1728. förärd. » 10. Duk. Fig. 226-227. Av svagt grönt, dubbellagt silkesflor. I kanten en l, 7 cm. bred guldspets, fästad vid den med ett sicksackformat guldbroderi förstärkta fållen . Över hela dukens yta äro omkring 10 cm. långa broderade blomkvistar utströdda. Mittpartiet omgives av en smal, rund krans och i dennas centrum en rosettformad blomma. Broderierna utförda i guld, silver och silke i blå, skära och gröna nyanser. L. 117, B. 113 cm. Inv. nr 5049: d. Duken omtalas i 1734 års INV. sålunda: »En grön Silkes flors duk at lägga öfwer Funten in under dopfatet, med Gull, Sölfwer, och Silke påkastade blommor orientaliskt broderi e, garnerad omkring med en fingers bred gull udd.» Efter det följande numret, en handduk (nr 144), meddelas om båda dessa föremål följande : »Desse bägge senare, äfwen wäl af högwälbem~ Fröken von Diiben 1728. förärade. » 1911-12 renoverades duken av föreningen Pietas och erhöll då på baksidan ett i kanterna fastsytt, tunt vitt chiffonfoder. 11. Kudde, på framsidan klädd med blommigt brokadsiden med ripsbotten i vitt och silver. På bredden över framsidan löpa fyra 1,4 cm . breda guldspetsar, ordnade två och två, delande framsidan i tre fält. Längs kanterna en 1,5 cm. bred guld­ spets. l hörnen tofsar av guld och blått silke. På kuddens baksida blått siden. L. 56, B. 36 cm. Ligger på altaret i kyrkan. Tillverkad av gammalt siden hos Licium 1922. 12. Altarpall, klädd med ett av sex stycken hopsytt överdrag av sidenbrokad i grått och beige med ett blommönster i två nyanser ljusgrönt. Längs tre sidor en 7 cm. bred frans av guld och blått silke, fästad vid överdraget med en smal guld­ spets. Foder av blått linne. L. 74, B. 36 cm. Står framför altaret i kyrkan. Kläd­ seln utförd hos Licium 1922 av gammalt siden. 289 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 221. Detalj av antependium av svart atlas med guldbroderi, skänkt 1705 av riksänkedrott­ ningen Hedvig Eleonora. Stat. Hist. Mus. (s. 284). Detail eines Antependiums aus sclnvarzem Atlas mit Gold­ Detail of antependium of black atlas with gold embroi­ stickerei. Geschenl! der Königinwitwe Hedvig Eleonora dery, given, 1705, by Hedvig Eleonora, Queen Dowager of (1705). Sweden. 290 STOCKHOLM 13. Kollekthåv. Fig. 228. Av samma stoff som den av Hedvig Eleonora donerade mässhaken (nr 4), med svarvat skaft av mörkbonad furu med ändbeslag av mässing med inskriptionen: ELIAs F\,LT. På beslaget två krokar för mässingspinglor (den ena sak­ nas). Håven är upptill kantad med en guldspets, nedtill försedd med en guldtofs, G cm. lång. Skaftets L. 185, håvens diam. 15, H . 18, 5 cm. Inv. nr 5049. Slmftet till denna håv hör säkerligen till den ena av följande två, i 1675 års INV. omtalade håvar: »Twå håfwor aff Swart borderat Atlask gifne aff Frw Iuliana Fult med förgylta klockor.» Troligt är, att hon lät inrista sin makes och sitt namn på skaftbeslagen. Under årens lopp sletos emellertid håvama ut, och i 1737 års INV. återfinnas de under följande beskrivning: "Twenne stycken [håvar] af Röd t blommerat Tyg med Mässings Hålkar och förgylta Klåckor. >> Att dessa äro iden­ tiska med föregående framgår av 1758 års INV., som meddelar fö ljande: »En Håf af Rödt Blommeradt Tyg med Mässings Holekar och förgylt Mässings Klocka. hvarpå står Iuliana Vult. denna Håf omgjord nu af Svart 8ammet med Silfver galloner och frantsar. Maken til denna Håfven, såsom mäst brukad och utnött blef år 1759. omgjord, så at allena skaftet brukas med beslag och Klockor, men i det stället gjordes en af röd t Sammet med Guld Galoner och Guld Tofs.» Den sistnämnda håvens skaft är tydligen det här ifrågavarande. Detta har vid något tillfälle erhållit den ena av de två i 1737 års INv. omnämnda håvarna: »Twå Håfwor bordm·ade med Gull samt Silfwer hålkar och 2!"' Klåekor i hwardera, af H ennes Maj~ Riks-Änkie­ drottningen 1705. förärte. » Skaften till dessa håvar beskrivas nedan (jfr nr 14). 14. Slcaft till kollekthåvar, ett par, svarvade av mahogny med ändbeslag av förgyllt silver med två pinglor och de sammanflätade initialerna R S 3" (!) under en kunglig krona och ANNO 1705. Det ena är avbrutet och lagat med ett mässings­ beslag. L. 185 cm. Det andras L. 184 cm. Inv. nr 7565: 28 A-B. Slmften höra till de av Hedvig Eleonora skänkta håvarna (jfr ovan nr 13). 15. Slcaft till kollekthåvar, ett par, svarvade av mahogny med ändbetolag av silver med två pinglor. Det ena är spräckt på mitten och lagat med två silver­ ringar. L. 185 cm. Det andra är helt men bär, för överensstämmelsens skull, två silverringar. L. 185 cm. Inv. nr 7565 : 28 C-D. Dessa skaft höra till följande i 1737 års INv. upptagna håvar: »Twänne Håfwor af Silfwerduk, med gull genom brutna Galoner och Gull tåffs eller Frange 3. f-ingers bred under gamerade, Skafterne af Littern(?) Trä med Silwer beslag och 2~ små Silf­ wer Klåckor. A~ 1728. af Högwälborne Baronessan Fröken Emerentia von Dt1ben förärte. » 16. Slcaft till kollekthåvar, ett par, svarvade av ljus, bonad björk med änd­ beElag av silver med två pinglor (det ena saknar dessa) och initialerna I S i spegel­ monogram under en grevlig krona och ANNO 1709. Bådas L. 185,5 cm. Inv. nr 7565: 28 E-F. Skaften höra samman med följande par håvar, upptagna i 1737 års mv.: »Twå 291 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 222. Mässhake a v gul sidenrips med guldbroderi, skänkt 1705 a v riksänke· drottning Hedvig Eleonora. Stat. Rist. Mus. (s. 286). Kasel ans gelbetn Seidenrips mit Goldstickerei. Chasuble of yellow silk repp with gold embroi· Geschenk der Königinwitwe Hedvig El eonora dery, given, 1705, by Hedvig Eleonora., Queen (1705). Dowager of Sweden . 292 STOCKHOLM M E ill; L'rJDA 'l'J•; X'J'ILlE!l 'J'IcX'l'lLlER .F RXN 1500­ 'I'Al,E'l' st~ dito [håvar) af Swart Sammet med Silfwer Galoner och Silfwer Hålkar och Klåckor, af Jungfru Iuliana Scherberg 1709. förärte. » 17. Pingla av silver till kollekthåv. Stämplar saknas. H. 3,5, Diam. 2,2 cm. Inv. nr 7565: 21. Denna pingla hör troligen till det ena av ovanstående skaft, inv. nr 7565: 28 F . Om kyrkans medeltida textilbestånd erhålles en del upplysningar i olika testamen· ten och klostrets diarium. Så bestämmer exempelvis Karl Estridsson i sitt testa­ mente 1 den 23 april 1286, att franciskanerklostret i Stockholm bl. a. skall erhålla ett stycke baldekin. 2 En mycket stor donation, som, utom fast egendom, även om­ fattade en mängd kultföremål, skulle enligt Magnus Ladulås' testamente 3 av den 22 febr. 1285 tillfalla klostret efter konungens död (1290). Den del av dennes testa­ mente, som rör bestämmelserna om lösöregåvor, lyder i översättning: Vidare skänka vi till högaltaret den bästa altarskruden, Fom vi äga, jämte en kalk av guld och två stycken baldekin, av vilka det ena skall brukas som antependium framför altaret, det andra som förhänge framför altartavlan under de tider, då det icke är tillåtet att visa denna; vidare en pyxis av silver för den heliga evkaristien, som brukar förvaras i ciboriet. Vidare silverkaren, silverfiaskorna och det större rökelsekaret av silver från vårt eget kapell jämte elfenbenskorset, som sättes på ciboriets överdel; ytterligare en mässhake av guldbrokad i s. k . »sänkt» arbete, 4 och övriga till den prästerliga skruden hörande föremål; vidare en dalmatika och subtile med bilder av den heliga jungfrun samt övriga tillbehör, som erfordras till diakonens och subdiakonens skrud vid mässan ; vidare till den heligaste jungfrun Marias altare ett antependium av blyald 5 jämte mässhake, dalmatika och subtile av baldekin, fodrade med rött siden, och övriga präs­ terliga prydnader till detta altare, vilka skola begagnas vid större festlighAter för den heligaste jungfrun. Slutligen skänka vi till den helige Franciskus' altare den altar­ skrud, som vi begagna vid mindre högtider, jämte mässhaken med bilder av den heliga jungfrun och övrig prästerlig skrud . Bland donationer av textilier från 1400-talet böra nämnas tvenne, som finnas an­ tecknade i klostrets diarium. Klosterbrodern Franciskus Henrici skänkte vid sin död på 1430-talet flera utmärkta bonader till sakristian G och broder Nikolaus Laurentii, som dog den 23 maj 1479, donerade två korkåpor och två tunikor till högaltaret. 7 Från 1500-talet finnas inga samtida upplysningar bevarade angående kyrkans tex­ tilbestånd, men PossrETH uppräknar (s. 44) följande textilier, som 1560 befunno sig i kyrkans ägo och då överlämnades till Storkyrkan: »l. Ett altarekläde af askefärgad t Flogeld s sänckt med guld och pärlor. 2. En altar lista med 51 forgylta bookstäfwer 1 D. S. nr 910. - 2 Baldekinus, ett med linne eller bomull blandat sidentyg. - 8 D. S. nr 802 4 > • • • casulam aurifrigiatam factam opere plumario, quod wlgo dicitur, sa;nkth, ... " 5 Blyald el. bliant, ett slags oftast med guld genomdraget sidentyg. 6 S. R. S. I, s. 74. 7 S. R. S. I, s. 77. 8 Floghel, ett slags luddig sammet. 293RIDDARHOLMsKYRKAN af koppar. 3. Ett skiönt Mässe-rede, hakelen af grön flogelL 4. Än ett Mässe-rede, hakelen af hwitt damask. 5. Twenne skiöna altare flanckor . 6. Ett godt handkläde. 7. En lång bordeduk med hedensöm. » 1 18. Om ett enda föremål bland 1500-talstextilierna, ett antependium, är det möjligt att bilda sig en närmare föreställning, tack vare ett av Erik Geringius 1726 utfört kopparstick av detsamma (fig. 229). Det finnes i två exemplar i K. B., det ena sig­ nerat: »Eric Geringius Holmia Sculpsit 1726 », det andra osignerat och del vis målat med vattenfärg i gult och rött. Antependiet prydes av 22 vapensköldar och lika många hjälmprydnader. Enligt uppgift i 1675 års INV. voro de sydda i guld och silke. De flesta vapnen i denna säkerligen genealogiska vapensammanställning likna mer eller mindre olika svenska medeltida frälsesläkters; ett par äro utländska. Att vapenbilderna avvika från sedvanliga bilder på sigill och andra handlingar kan möj­ ligen delvis bero på feluppfattning av kopparstickaren. Hjälmprydnaderna, som sitta omväxlande över och under vapnen, överensstämma än mindre med sedvanligt sigill­ material. Räknat i lodräta rader på kopparsticket från vänster till höger äro vapen­ bilderna : l) ros (Roos av Ervalla?); 2) lilja, 3) gädda, 4) tre sjöblad (troligen äldre Stureätten), 5) troligen riJdaren och lagmannen i Östm·götland Svantepolk Knutsson, 6) Folkungaätten, 7) en vinge, 8) tre rosor, balkvis ställda, 9) en av kantskuror bildad bjälke, 10) tjurhuvud, 11) två lejon, stolpvis ställda, 12) lejonörn (Blå), 13) tre lejon (danska riksvapnet), 2 14) ett lejon, 15 o. 16) tre lejon (danska riksvapnet), 17) två färlor, 18) lejonörn (Blå), 19) »stengavel», 20) »nässelblad», 21) tre lejo~ (danska rik sv a p n et). Antependiet finnes kvar i 1710 års INV. och avbildades, som redan nämnts, 1726, men saknas i 1737 års INV. Enligt inventarieförteckning 1635' års räkenskaper ägde kyrkan då följande tex- Tt·iXTI LIIm tilier: ENl.. l N V. 16 B 5 Antependier. 18. (Jfr ovan). 19. »l Guult Blommerat Kaaff Altare Kledhe.:. Det skänktes 1654 till Katarina 'kyrka (RÄKENSK.) . 20. »l Altare Kledhe af guult dammrsk och medh Rödh sammetz list.» Saknas i 1675 års INV. 1 Hedensöm, broderi av bysantinskt ursprung. 2 Danska riksvapnet fördes även i Sverige av konung Valdemars sliiktgren av Folkungaätten. 294 STOCKHOLM • Fig. 223. Detalj av antependium och altarduk, det förra av gyllenduk med applikationsbroderi , den senare av lärft med filetspets, utförda 1922 (s. 286). Detail eines Antependiums aus Goldstoff mit App!ikations­ Detail of antependium and altar-e1oth; the former of yel­ litickerei. Altardecke aus Leinwand Init Filetspitze. Beide low cloth with application-embroidery; the latter of linen, aus dem Jahre 1922. with fillet-lace. Executed 1922. 295 RIDDARHOLMsKYRKAN 21. »l Gammelt Söndher Slytet blåt taafft till Altare Kledhe.» Skänktes jämte andra textilier 1639 eller 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior.» (RÄKENSK.) . 22. »l Gammelt grönt Silkes Altare Kledhe. » Saknas i 1675 års INv. 23. »l Gammelt Grön achtigt Silkes Altare Kledhe.» Saknas i 1675 års INV. 24. »l Altare Kledhe af Lärfft medh Knytning. >> Skänktes 1642 eller 1643 »till barnhuns Kyrckian [i StockholmJ.» (RÄKENSK.). 25. »l Grönt Altare Kledhe af Taafft.» Saknas i 1675 års INv. 26. »1 Gammelt Brochot Altare Kledhe.» Saknas i 1675 års INV. 27. »1 Gammelt Rööt bondhe Kledhe.» Saknas i 1675 års INV. 28. »1 Gammel Altar dysk medh förgylte Messingz Spenger», vanned sannolikt avses ett antependium (jfr INV. l 675, nr 59, s. 299). Altarbntn . 29. »l Altare Lyst af in Sprengt yllen tygh och gröna franssar.» Skänktes 1639 €Iler 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior.» 30. »l Gammel Lyst medh guldh Uppå.» Skänktes 1639 eller 1640 >till fattighe bondh. Kyrckior. » Altardttkar . 31. »7 Uth Slitne Altare dukar av Lärfft.» Skänktes 1639 eller 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior. » Mässhakar. 32. »l N}' grön Mäss Haka af grönt Sammet.» Saknas i 1675 års INV. 33. »l Gammel Mässe Haka af Rööt Sammet medh bandh.» Saknas i 1675 års INV. 34. »l Gammel Mässe Haka söndher Sl}Tteen af Rööt Kamlaat. $ Saknas i 1675 års INV. 35. »l Guul dammrsk Mässe Haka.» Skänktes 1654- till Katarina kyrka (RÄKENSK.). 36. »1 Mässe Haka medh tågen guldh och Lyst dhertilb Skänktes 1!339 eller l 640 »till fattighe bondh. Kyrckior. » 37. »l Mässe Haka af Hwit Ahrm sin(?) och blåt Km·ss af duelk.>> Saknas i 1675 års INV. 38. »l Mässe Haka medh - 2 Handha Slagz Atlask i snöre w}Tss. » Skänktes 1654 till Katarina kyrka (RÄKENSK.). 39. »1 Gammel Mässe Haka af yllen dammrsk.» Skänktes 1642 eller 1643 »till barnhuns Kyrckian [i StockholmJ.>> (RÄKENSK.). Mässlej oTtor. 40 . »l Ny Mässe Särk medh bandh.» Skänktes 16-!2 eller 1643 till Jakobs kyrka (RÄKENSK.). 41. »l Ny Mässe Särk.» Skänktes 1654 till Katarina kyrka (RÄKENSK.). 42 . »4 Gamble Mässe Särkier af Lärfft.>> Skänktes 1639 eller 16±0 »till fattighe bondh. K}Trckior. » 296 STOCKHOLM Fig. 224. Kalkkläde av ljusgrönt silkesflor med guld-, silver- och silkebroderi, skänkt 1728 av hovfröken Ernerentia von Diiben. Stat. Hist. Mus. (s. 288). Kelchtuch aus hellgrlinem Seidenllor mit Gold-. Bil­ Corporal of light-green silk-veiling, with embroidery ber- und Seidenstickerei. Geschenk des Ho:trrauleins in gold, silver and silk, given, 1728, by Emerentia von. Emerentia von Dllben (1728) . Dliben, Lady-in-waiting . 297 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 225. Detalj av fig. 224. Detail von Fig. 22-L Detail of Fig. 221. 298 STOCKHOLM Kalkkläden. 43. »l Nyt Kaleke Kledhe.» Salmas i 1675 års INV. 44. »3 Gamble Kaleke Kledhen.~ Skänktes 1639 eller 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior.» Diverse textilier. 45. »2 Gammle små Hyendeen.» Saknas i 1675 års INV. 46 . »3 Al'. blåt Sammet.» Saknas i 1675 års INv. 47. »2 Palle dukar af Lärfft.» Skänktes 1639 eller 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior.» 48. »3 Obrukerlighe baisse Lyster Gammla.» Skänktes 1639 eller 1640 »till fattige bondh. Kyrckior.» 49. »2 Hyte bandh.» Salmas i 1675 år INV. 50. »2 Gammle hufwu dukar af Lärfft.» Skänktes 1639 eller 1640 »till fattighe bondh. Kyrckior. » 51. »Swart fodher boy Öfwer begge Konungarnas Begraffningar», troligen till skydd för Magnus Ladulås' och Karl Knutssons gravmonument (jfr s. 390). Saknas i 1675 års INV. Håvar. 52. »l Hååff medh Pärle stickare Ahrbete.» l 1675 års INV. återfinnes den un­ der följande beskrivning: »Een gammal Håff borderat på Swart Sammet med Sölfwer kläcka, gifwin af Hans Nielson borgmestare Anno 1626. » Saknas i 1700 års INV. TI·;xTILTER År 1675, då nästa inventarieförteckning upprättades, har textilbeståndet undergått BNL. I :-.~v. r 675 mycket stora förändringar. Endast två nummer från 1635 års INV. kunna med säker· het identifieras, nämligen nr 18 och 52. Troligen är nr 28 detsamma, som nedan beskrives under nr 59. Övriga föremål, som ej bortgivits, hava antingen kasserats såsom oanvändbara eller i något enstaka fall möjligen ej kunnat igenkännas i den nya beskrivningen i 1675 års INV., vilket upptager följande textilier: Antependier . l. (Jfr s. 283). 2. (Jfr s. 284). 18. (Jfr s. 293). 53. •Ett Swart Athlask, borderat med gull och Sölf~ blommor, Underfodrat med Swart lerufft, gifwit af Fru Iuliana Fult Anno 1680 (!). » INv. 1737 meddelar, att det då är »aldeles söndrigt och odugligt, undantagne sielfwa blommorne, hwilka kunna tiäna till att utzira ett nytt Täcke med». Saknas i 1758 års INV. 54. »Ett af hwitt Sölfwer Moer medh gullfranzar på Kappan, och gullgalonerne sampt een borderat Rooss fram på.» INV. 1737 meddelar om detsamma : »Detta tagitE' jemte Chor Kåpan [nr 68] af samma slags tyg och en gl. Mässehake [nr 70J, samt wästen eH Ki01·teln [nr 69] till Chor Kåpan, jemwäl ett Altare Kläde af hwit Moir, oächta [nr 55], och giorts till ett Altar-täcke [jfr INV. 1737, nr l 21 s. 308] och 299 RIDDARHOLMsKYRKAN Mässehake [jfr rNv. 1737, nr 132 s. 309], samt Pulpet lapp [jfr rNv. 1737, nr 148 s. 311], sydt öfwer alt med Rutor af Gull Trå inom en ny Gull Udd, samt omkring Kanten en gl: Gull Galon.» 55. »Ett af hwitt Moer medh Sö!fr och gullspetzar.» I rNv. 1700 benämnes det »oächta» och uppgives vara fodrat med lärft. 1737 års rNv. omtalar, att »detta ä intagit med i Åfwannämde omgiorde Altare Täcke och Mässhake» (jfr ovan nr 54). 56. »Ett gammalt blomera t af gult tygh och gula Frantzar kan intet mehra brukas.» 1700 års rNv. upplyser dock, att det ännu vid denna tid är » brukeligit på altaret dageligen,. 17 3 7 anses det återigen odugligt, men samtidigt meddelas, att det >>sitter fast på Altaret». I 1738 års rNv. omtalas, att det »har blifwit wid Högst Sal. Drottnings Ulr. Eleon. Bisättning aftagit, at [det] är aldeles obrukel!.., men fönvaras i Kistan uti Sacristian ». En mariginalanmärkning förklarar det kasserat. Ännu l 7 58 finnes det dock kvar men är »aldeles obrukeligt och sönderslitit. Ligger nu i Kist­ bottnen under de andra Kyrkans Kläder.» 57. »Ett gammalt Altarekläde medh Kappa, dher på Christi Crusifix och Apost­ lerne sydde medh gull och Silcke odugeligh. » Saknas i l 7 3 7 års rNv. 58. »Een mycket gammal Altare Kappa odugeligh.» I 1700 års INV. angives den vara blå. Salmas i 1737 års rNv. 59. »Een Altare Kappa medh några Koppar förgylt beslag uthgammal och aldeles obrukeligt. » (Är troligen detsamma som nr 28 i rNv. 1635. Jfr s. 295). Saknas i 1737 års INV. 60. »Ett Swart Sammetz altarkläde med twå Rador swarta franssar som brukas widh begrafningar. » I 1737 års rNv. uppgives det vara »ganska mycket förslitit»; 1758 kasseras det. Tillägg till 1675 års rNv.: »A~ 1688: ähr tillgiortt af Nyo. Nembl~» 61. »l Altartäche af Swart Kläde nyt tillgiordt; medh franssar ofwantill under­ fodrat medh Swart lerufft. » 1737 uppges det vara »gammalt och nog förslitit» men användes ännu 1758, clå det blev »efter HögstsaL Drottning Ulrica Eleonorre begraf­ ning, då det med olja befläckades, någorlunda lagadt i Husgeråds Cammaren, så at det kan vara ännu brukeligt». Det användes »i Bönestunderne i Passions Tiden» . Altardukar. 62. ~Twå st•; drälss duckar på Altare af 2~ bredder giorde af een stoor, och ähre nu lnvardera 4 1/ 2 alln långa.» Den ena av dessa finnes kvar ännu i 1758 års rNv.; den andra är kasserad. 63. »Een klöster lärfftz altareduck med Knyttning frampå.» 64. »Een dito med Spetzar kring och med 3 Ringar der uthj desse bookstäfwer I: N: R: I: och H~ Johan Baners wapen, medh Åhrtale 1636.» 65. »Een dito gammal med några lappar på och gammal hwitt Spettz hwilcken är omlaga t till pallduck. » Denna och nr 63 och 64 uppgivas i 1700 års INV. vara gamla, söndriga och förslitna. I fortsättningen äro de svåra att identifiera, men nr 63 20. Sveriges kyrkor. Stockholm II. 300 STOCKHOLM Fig. 226. Duk av ljusgrönt silkesflor med guld-, silver- och silkebroderi, skänkt 1728 av hov­ fröken Emerentia von Duben. Stat. Hist. Mus. (s. 288). •ruch aus hellgrUnem Seidenflor mit Gold·, SilbPr· und Cloth of light-green silk-veiling, with embroidery in gold , Seidenstickerei. Gesellenk des Hoffräuleins Einerentia von Rilver and sill!::, given, 17:!8, by Emerentia von DUben, DUben (1728). Lady-in-waiting. 301 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 227. Detalj av fig. 226. Detail von Fig. 226 . Detail of Fig. 226. 302 STOCKHOLM iir möjligen samma som den nedan i 1737 års INV. upptagna nr 122 (jfr s. 308). De två andra saknas i detta inventarium. 66. »Een Dito af Kloster lerufft medh Spettzar fram på gifwin af Frw Juliana Fult.» Denna är möjligen samma som den nedan i 1737 års INV. upptagna nr 124 (jfr s. 308). Ko1·kåpor. 67. »Een Kuurkåpa borderat med Sölf~ beslag, underfordrat medh gult Tafft, och een Kappa på Ryggen med ächta Pärlor och een förgylt Sölfwer Knapp gifwen aff Greef Bengt Oxenstierna 1638. » I 1737 års INV. meddelas, att den är »för par Åhr sedan med grönt Tafft fram till fodrat och utbättrat » samt att den »förwaras i Par· koms foden. I INV. 17 58 finnes en senare införd anmärkning, som meddelar, att »Kappan med perloma och den förgylta silfver Knappen såldes d: 5. Dec: 1777. för 750 D Kopprmt» . 68. Een Kuurkåpa af hwitt Sölf~ Moer, med Gullgaloner kring och Sölfwer Haka medh een Kappa på Ryggen medh Gullfranssar kring och » 68 a »een biskopmyssa Skänckter aff Kong!: May',t ifrån Kläde Cammaren på Slåt­ tet. » INV. 1737 meddelar, att korkåpan är trasig och »sedermera anwänd blefwen till en Mässehake [jfr INV. 1737, nr 132 s. 309] och Altar-täcke [jfr INV. 1737, nr 121 s. 308], som såwäl här ofwanföre, som effter åt förmäles, jemte de flera saker af samll}a slags tyg [nr 54, 55, 69 och 70]». I samma INV. upptages biskopsmössan som särskilt nummer. Den återfinnes i 1758 års INV. Mässhakar. 69. »Een Mässekiortill af Sölfwerduck med gullsnören samt een rundh hwit SöW Pening medh Twenne wapen; underfodrat medh gult Tafft A~ 1638. » I 1700 års INV. uppgives den vara skänkt av greve Bengt Oxenstierna; en mariginalanmärkning meddelar, att »Silfwer plåten fönvaras lös i Skåpet jemte annat smått Silfer tillsam­ man 6 1/ 8 lod». Jfr s. 335. 1734 göres mässhaken om (jfr nästa nummer). 70. »Een Mässehaka af Söln Moer medh Gull galoner på, och ett wapen under af Kongl: Mayg: Kläde Cammar.» Både denna och föregående äro 1734 trasiga, och ·om båda meddelas följande i 1737 års INV.: »Desse bägge med Charkåpan af SiW moir [nr 68] 1734 omgiorde till En Mässehake [jfr INV. 1737. nr 132 s. 309] samt Altartäcke [jfr INV. 1737. nr 121 s. 308]. » 71. »Een Mässehaka af Rödh blomerat Gyllendunk med Christi beläte och Crusifix på Ryggen, medh nytt rödt tafft nyss underfodrat, gifwen af H~ Johan Baner Anno 1636. » I 1758 års INV. meddelas, att den då kasseras och användes till reparation av antependiet nr 2 (jfr s. 284). Till mässhaken fanns ett fodral (jfr nr 103 s. 306). 72. »Een Swart Sammetz Mässellaeka med Christj Crusifix på Ryggen och 4 : Ewangelister nyss uplagadt, med Swart tafft under effter Sahl: Konung Gustaff Adolphs begrafning.» I 1737 års INV. uppges den vara »söndrig och gammal» och 1758 kasseras den. Denna mässhake har troligen tillhört samma garnityr som antepen­ diet nr l (s. 283). 303 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 228. Kollekthåv; skaft av furu, påse av gul sidenrips med guldbroderi, det förra från 1600­ talets slut, den senare från 1700-talets början. Stat. Hist. Mus. (s. 290). Klingelbeutel. Scbaft (Ende des 17. Jabrbunderts) aus Kie­ Offertory bag ; stall' of pinewood deal; the bag of yellow fernbolz, Beutel (Anfang des 18. Jahrbunderts) aus gelhem silk repp with gold embroidery. The first-named part. Seidenrips mit Goldstickerei. from close of 17:tb cent.; the bag from beginning of 18:th cent. 73. »Een Mässehacka aff grönt blomerat Kaff medh Christi Crusifix på Ryggen, och Gull galoner kring, gammal underfodrat med hwitt parcum, ähr tagen till Bromma Kyrckja. » I 1700 års INv. finnes den fortfarande upptagen som lån till Bromma, men saknas i INV. 1737. Mässhalceband. 7 4. »Fem b stycken Mässehackebandh till Mässhakarne. » I 1700 års INV. omtalas, att ett av dem är •utj Bråmma, till Ofwanbemälte Mässe Hacke [nr 73], dee andre mestedels uthsletne» . De saknas i 1737 års INV. 75. oEtt slingatt bandh af Swart Silcke med Twå Silckeswippor.» Även detta uppges i 1700 års INV. vara utslitet. Senare kasseras det men användes delvis till ett nytt mässhakeband (jfr INv. 1737, nr 133 s. 310) . .1J!fässlcjortor. 76. »Een Messeski01·ta heel ferdig och fyn . » INV. 1700 uppger, att den är av oHollandz Läruft»; i fortsättningen är den svår att identifiera, men är sannolikt samma som en i 1737 års INv. som »lappad och söndrig>> betecknad mässkjorta. l 1758 års INV. kallas den »gammal och stoppad>>. 7 7. »Een Messeskiorta gamall med swarta Sametz Lappar.» 78. »Een dito gammal, med röda blomerade lappar med Knyttning neder kring.>> Till denna och föregående, nr 77, anmärkes i 1700 års INV. att deras •lappar doch lågo särskillt i kistan». Båda saknas i 1737 års INV. Tillägg tilll675 års INV.: >>A'; 1688: ähr tillgiortt af Nyo. Nembl~'» 79. »l St. M esse skiortta aff fin d t hållandz leruff t.>> Denna är sannolikt samma mässkjorta, som i 1737 års INv. uppgives vara av »Hållands lärfft med stickning omkring halsen>>. I 17 58 års INv. betecknas den som gammal. 80 . »l St. Messeskiortta af findt klösterlerufft. » Saknas i 1737 års INv. K alle le läden. 81. >>Ett Kalckkläde af gammal Cammarduuk medh dubbla Spettzar och Crantz mitt uthj. » INv. l 7 3 7 betecknar det som »helt gammal». Saknas i 17 58 års INv. 82. >>Ett dito med Hwit Söm och Knyttning kringh.» Saknas i 1758 års INV. 20* 304 STOCKHOLM 83. »Ett dito med Hwit Söm och Spetzar på gifwit aff Sahl: Håff Predikantens Baskens Enckja A~ 1683» (!). Saknas i 1737 års INV. 84. »Ett dito af Klösterlerufft, sydtalt omkring med sileke och bookstäfwer St: K.• Detta är sannolikt identiskt med följande kalkkläde i 1737 års INV: »Ett d~ af Klöster lärfft, syd t alt omkring, söndrigt. obrukligt.» Saknas i 17 68 års INV. Dopfuntskläden . 86. »Een Rundh duuck af Hållans lerufft med Spetzar kring.» Saknas i 1737 års INV. 86. »Ett litet drällzhandhkläde 2 all': långt att Tåreka Händerne effter Christ· ningen.» Saknas i 1737 års INV. Pulpetkläden . 8 7. >> Twenne Swarta Sammetz stycken dherpå aff gull och Silcke borderad e Rö­ kelsse Kaar medh 2~ Englar, blå stenar uthj och twå stiernor dhet ena af detta brukas på ett litet hyende på altaret att läggia emoth Psalm boken.» Saknas i 17 58 års INV. Predilcsto l s k läden. 88. »Ett Prädickstools kläde aff Swart Sammet Nye aW långt, gamalt, doch kan än brukass.» Saknas i l 7 58 års INv. Tillägg till 1675 års rNv.: »A~ 1688: ähr tillgiortt af Nyo. Nembl':» 89 . »l St~'cke nytt Predickstohls Kläde, bestående i Twenne stycken af findt Swart Klädhe, underfodrat medh Swart Lerufft, medh höga Silkes Crepiner rundt om kring predickstohlen alt intill dörren, Item Silckes franssar rundt omkring nedan till.» Enligt INV. 1758 blev det då »förbättradt och lagadt. Crepinerne finnes icke, och öfversta fransen är flyttad på Bårtäcket [jfr INV. 1758, nr 181 s. 315].» 90. »A~ 1698 den 16 Decemb : har hans Kongl May\1 allernådigst förährat till Kiyrckian eet prädickstohls täche Hwaruthj ähr 46 7/ 8 alnar Swart Sammet sampt der tillhörige Swärta Silkes·Crepiner 13 3/ 4 alnar.» I 1700 års INV. säges det bestå av två stycken. 1737 anses det »utgammalt, obrukligt» . Enligt rNv. 1758 blev det då »så mycket som det kunde låta sig göra förbättrad t och lagad t». Pulpetkläden på predikstolen. Tillägg till 1675 års INv.: »A~ 1688: ähr tillgiortt af Nyo. Nemb','>> 91. »l Stycke af samma Kläde [som nr 89] medh franssar att hafwa Kringom Pulpeten. » Kasseras 17 58. Bårkläden. 92. »Ett Sammetz Bårtäcken Underfordrat medh Tafft gifwit af Frw Sigridh Horn effter sin Sohns begrafningh. » I 1700 års INV. meddelas, att fodret är utnött. Sak­ nas i 173 7 års INV. 93. »Ett Dito Sammetz Båår Täckie, uplagat med Frantzar omkring och Swart d welsk underfodra t.» Saknas i l 7 3 7 års INV. 305 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 229. Kopparstick av Erik Geringius 1726, återgivande ett nu förkommet antependium från 1500-talet, broderat med guld och silke. K. B. (s. 293). Kupferstich von Erik Geringius ans de1n Jahre 1726, der Copperplate engraving. by Erik Geringius, 1726. It re­ ein (jetzt verlorengegangenes) gold- und seidengesticktes presents a now lost antependium, embroidered in gold and Antependium wiedergibt . 16. Jahrh . silk . 1G:th Century . 94. »Twenne Sammetz kläden under lykkystorne på Båhren att brucka.» Saknas 1737 års INV. 95. »Ett gammalt Sammetz Båhr Täcke med gull och Swarta Silckes franssar kringh och gullgaloner, stort kors aff Åhrtaal 1635: effter Sahl: Konungh Gustaff Adolph gifwitt. » Kasseras 1758. 96 . »Ett Swart Klädes Båhr Täcke med.h Frantzar kring tillgiordt Anno 1641 och Twå bredder kläde af 1641 åhrs book Fol: 51.» l 17 3 7 års INV. betecknas det son1 »gammalt och mycket söndrigt, nu obrukligt» . ~(asseras 1758. 97 . Ett Dito af Swart Kläde medh Twå bredder i uthan franssar, tillgiordt A'; 1659 Salmas i 1737 års INV. 98. »Ett Dito gamalt medh Twå bredder i.» 99. •Ett Dito gamalt medh Twå bredder i.» l 1737 års INV. avses sannolikt detta och föregående, nr 98, med följande: »Twenne stycken gamla Kläden utan Franssar, det ena bruk]!_ det andra söndrigt och aldeles odugeligt; Men under stundom i lik­ hwalfwet och Grafwarne brukas.» Båda kasseras 17 58 100. »Ett Dito gamalt, som brukas till underkläde mehrendels Odugeligit.» Saknas 1737 års INV. Tillägg till 1675 års INV.: •A~ 1688: ähr tillgiortt af Nyo. Nembl'> l O l. »l St. N y t Kläde at hafwa på båhren om 2~ bredder, 5 alnar långt.» Saknas 1700 års INV. 102. »l St. Nytt Sembre Dito 2~ bredder, 3 al~· långt.» Saknas i 1700 års INV. 306 STOCKHOLlVI Diverse textilier. 103. »Ett lerufft foder öfwer lVIessehakarne med H~ Johan Baners wapen på A-" 1636.» I 1737 års INV. upptages det i samband med mässhaken nr 71 som »ett millantåg af hwitt lerfft» . INV. 1758 omnämner det ej, men det är dock säkerligen ej kasserat. Altarsleran le- och pall dukar. 65. (Jfr s. 299). 104. »Een dugelig Palldunk uthj 3 stycken effter dörarne. » I 1700 års INV. uppges den »gammal, söndrig och förslyten». Saknas i 1737 års INV. 105. »Een gammal och lappat dito .» Denna är sannolikt identisk med följande, i 1737 års INV. omnämnda pallduk: •En gammal Pallduk, nog söndrig ja odugeb Saknas i l 7 58 års INV. S to l sk läden. 106. »Ett Stycke medh P/2 all'~ bredd 8 al~ långt.» 107. »Ett stycke boy medh twå bredder 10 al~ långt gl~ .» 108. »15 st'! Swarta Kläden bestående i brukeg och obrukeg Stufwar. » l 09. »7 st~ alldeles odugelige Stufwar. » Tillägg till 1675 års INv.: »A~ 1698 den 18 .July är till kiöph 110. »ett Kläde som brukas på Kongl: May~ Stohlar.» Nr 106-110 ingå sanno­ likt i 1700 års INV. bland ett antal under rubriken »Swart och Rödt Kläde Till Bänckarna» upptagna klädesstycken, vilka där samlats under ett nytt gemensamt nummer, 116 (jfr detta nr i INV. 1700 s. 307). Håvar. 13. (Jfr. s. 290). 52. (Jfr. INV. 1635 S. 298). 111. »Een Håff med SöW och sileke sydt, gifwin aff Anders lVIatzson 1673 med Sölwer Kläcka.» I 1758 INV. meddelas om densamma: »War obrukelig, och Skaftet jämte Holeken och Klockan blef skänkt åt Bromma Kyrka, för hvilken en ny håf deraf gjordes; så at den samma nu går utur inventario. » 112. ,Een Håff bårderat på Swart Sammet med Sölfi klåeka gamall.» I 1758 års INV. angives klockan vara av mässing, och håven »utgammal». TKX'l'ILlBR Textilbeståndet förändras obetydligt under tiden fram till år 1700, då ny inven- ENL. IK\' ·17 00 tarieförteckning upprättas. I denna återfinnas alla i 1675 års INV. upptagna föremål med undantag av nr 52, 90, 101 och 102. Nytillkomna föremål äro: 113. En mässkjorta »af Nytt Bomulls Lärefft nu i åhr 1700 förärder» . Denna är sannolikt identisk med den ena av de två i 1737 års INV. under nr 138 upptagna mässkjortorna (jfr nr 138 s. 310). Nr 113 saknas i 1758 års INV. 114. Ett kalkkläde »af Blått Atlask, med blått tafftfoder gifwit af Cammereraren Sahl. Anders Rockmans Enkia, Hustru Sigrid Diik. » Detta är möjligen identiskt med det ena av två i 1737 års INV. under nr 143 upptagna kalkklädena (jfr s. 310) Saknas i 175R års INV. 307RIDDARHOLMSKYRKAN 115. •Ett fyrkantigt Kalck Kläde af hwit flor med SiW blommor.» Detta står ej upptaget bland textilier i inventariet utan omnämnes i samband med det av grevinnan Maria Eufrosyna De la Gardie 1686 skänkta silvret (jfr s. 324). I 1737 års INV. återfinnes kalkklädet under följande beskrivning: :>Ett Kalk Kläde af skir Silwerduk och Silwer Spetsar i kring fordrat med rött lerfft. » Saknas i 17 58 års INV. 116. Ett antal under rubriken »Swart och Rödt Kläde Till Bänckarna» upptagna klädesstycken, vilka i INV. beskrivas på följande sätt : 24 bitar användas till bän­ karna och äro försedda med anmärkningen ~hwilcket Kläde är utgammalt och all­ deles odugeligt». De återstående styckena äro A. »Ett stycke swart Nytt Kläde Enkellt 20 all!' långt.» B. »Ett Stycke Dito 12 alP: långt.» C. »Rödt Nytt Kläde i åtskillige Stycken Skuret till Stolarne tillsammans 481/ 4 all".» D. »Halfwa wåder 4 St,ycken = 16 1/ 2 aW gammalt.» E. »Omkring wäggarne i Sacerstigan rödt Kläde 24 1/ 2 all':.» F. »Ett St.fcke röd t Kläde som ligger i Stora Kistan i Sacerstigan. » G. »Ett Stycke Dito på en Bruudstohl gammallt.» H. »Twå Stycken utgambla Röda Kläden Kring Kistbänckarna.» Av dessa klädes­ stycken upptagas E, G och H i oförändrat skick i 1737 års INV., medan de andra bitarna sannolikt ingå bland de där under nr 162-166 upptagna klädesstyckena (jfr dessa nr i INV. 1737). 117. »2 st~ Rödt Sammet med gullfrantzar, och galoner uppå till Kongl. Maye­ stäternes Stolar, samt Sex dynor, af Sammet uppstoppade, iembwäl med galloner på, der af Tree stycken långa med Toffzar i Hörnen.)) 1700 års INV. meddelar, att de då äro starkt slitna och »på Hennes Kl Mayt.ts Nådige befalning afhemtade utaf hus­ geråds Skredd'~ Dam at förbättrade blifwe» . Vidare omtalas, att »Gullfransarne äro på många ställen dels förslitne och dels afgångne» . Efter denna reparation kunna de åter användas och finnas upptagna i oförändrat skick ännu i 1758 års INV. Nästa inventarieförteckning är upprättad år 1710, men denna är endast en ofull­ INV . 1110, 1i30 OCII ständig avskrift av föregående och medtager ej en hel del textilier, som donerades l 7 3 6 till kyrkan under den mellanliggande tiden. Bland dessa märkes en hel altarut­ styrsel, skänkt den l april 1705 av drottning Hedvig Eleonora och bestående av antependium (nr 3}, altarduk (nr 126), mässhake (nr 4), mässhakeband (nr 137), mäss­ skjorta (nr 139), kalkkläde (nr 142), pallduk (nr 161) samt ett par håvar (nr 14). Dessa föremål finnas upptagna i ett tillägg till 1700 års INv., vilket dock tydligen ej observerats, då 1710 års inventarieförteckning skrevs. Först 1730 äro alla nyför­ värven under de förflutna 30 åren medtagna. 1736, 1737 och 1738 upprättades nya inventarieförteckningar, vilka i allt väsentligt överensstämma med 1730 års vad tex­ tilierna beträffar. TJ::XTIL H: R Till grund för följande ligger 1737 års INV. Först uppräknas under respektive ENL. tNv. !7:!7 308 STOCKHOLM rubriker de föremål, som återstå från 1700 års inventarieförteckning, därefter redo­ göres för nytillkomna textilier. Antependier. Nr l, 2, 53 56, 60 och 61 återfinnas från 1700 års INV. Nyförvärv äro nr 3 (jfr s. 284) samt 118. »Ett Rödt Altare Kläde af Persianskt Tyg, blommor med blått Silke och Silfwer uti, Silmt L H. S. af Silwerduk påsydt. 1704, av dåwarande Cammar Jung­ frun \Välborne Emerentia von Duben förärt. >> I 17 58 års INV. meddelas om det­ samma följande: »Detta täcke brukas nu icke, och Kunde icke hjelpas med den gl. försletne Mässhaken [jfr nr 129 s. 309] som 1704. gafs af Sal. Fröken Dliben, ty den var ej allena af annat slags tyg, utan ock aldeles til alt bruk odugeligt. >> 119. >>Ett Altare Täcke af Swart Sammet underfordrat med swart lärfft och en rad Silkes Franssar både åfwan och nedan. af Jungfru luliana Scherberg förärt. » INY. 1758 meddelar, att det är »det nu warande bästa utaf de svarta och brukas det alla Fastlags och Advents Tider» . 120. >>Ett Altare Täcke af Silfwerduk, mit uppå med en Sol och Iehova-namnet af Gull derutj broderat, samt med fyra fingers bred genombrutna Gull Galoner omkring garnerad, hela Täcket med fint Canfas fodrat, skiänkt af Högwälborne Baronessan Fröken von Diiben A? 1728.» I INV. 1758 anmärkes: >>Detta Altarkläde brukas allena 4.~ Dagarne i Högtiderne, samt andra helgedagar» samman med mässhaken nr 131. 121. >>Altare täcke af Silfwer moir, med Gull Franssar ofwantill, samt Spetzar mitt uppå och Galoner nedan till, af den gl'~ Chorkåpan rnr 68], samt Mässekiorteln rnr 69], Mässehaken [nr 70], och Altare Klädet [nr 55], av samma Tyg som förut förmält är.>> (Jfr nr 54 s. 298). 1758 kasseras det; en del av galonerna användas till ett nytt antependium (jfr INV. 1758 nr 169 s. 313). Altardulcar. Nr 62 återfinnes med säkerhet från 1700 års INV. Nyförvärv äro nr 122. »En utgammal med helt söndrig Spitz kring, som nu mera brukas på bordet Sacristian.» (Jfr nr 63 s. 2H9). Kasseras 1758. 123. »Twå Altar-dukar af Hållands lärfft, gl" Spetsar i kring. Ey till annat bruk­ lige, än wid Communion i Sacristian.>> De användas ännu 1758. 124. >>En Altare duk af Hållands lärfft med en bred pont de paris spets omkring. >> (.Jfr nr 66 s. 302). Kasserad 1758. 125. »Twå st•; Altare dukar af dammask dräll, lappade och oplagade, med breda spetsar omkring>>, enligt en anteckning efter 1700 års INv. skänkta av fröken E m e­ rentia von Diiben den 23 mars 1704. De finnas kvar ännu 1758. 126. >>En Hållands lärffts d~ med fina Spitsar, 1705>>, skänkt av drottning Hedvig Eleonora. Finnes kvar l 7 58. 127. »En Altare duk af fint HållandRk lärfft med en twär hands bred Gull spits frammanföre garnerad. Skiänkt af Fröken von Diiben jemte det övriga [nr 9, 10, 309 RIDDARHOLMsKYRKAN 15, 120, 128, 131, 135, 141, 144, 147, 153, 155 och 186] Åhr 1728.» Finnes kvar 1758. 128. »En Altare Diskduk af samma Hållands lerfft, med äfwen lika bred gull s pits garnerad. af dito [E. von D iibenJ förärad.» Denna är sannolikt identisk med en i 17 58 års INV. sålunda beskriven duk : »En Bord Duk af fint Hollands Lärft med 3 fingers bred Spets.» Korkåpor. Nr 67 och 68 a återfinnas från 1700 års INV. Inga nyförvärv. JJ!fässhalcar. Nr 71 och 72 återfinnas från 1700 års INV. Nyförvärv äro nr 4 (jfr s. 286) samt 129. »En Mässehacka af Rödt Tyg med Gull-blommor, underfordrat med Grönt Siclen Sars, och ett hwitt Korss på Ryggen af Sölfwer Duk med en smal Gull Galon Kring Korsset, såsom och en smal Silfwer Galon rundt omkring Mässehaken och Kring Ifalssen, samt I· H · S. af Silfwerduk på Bröstet, d: 23 Martii 1704., förärt af då warande Kammar Jungfrun Wälborne Emerentia von Duben.» Enligt INV. 1758 var den då oanvändbar och kasserades (jfr nr 118 s. 308), varefter silvret utbrändes. 130. »En Mässehake af Swart Sammet underfodrat med hwit Atlask och ett Korss på Ryggen af hwit Atlask, hwaruti är sydt med Silfwer och swart Silke, samt Silf:': Uddar runt omkring Korsset jämwäl en hålig och genom bruten Silfwer spets runt omkring Mässehaken, och en smal dito omkring halssen, jämte I · H · S. sytt af Sölfwer på bröstet, förärat av Jungfru Juliana Scherberg. Åhretal 1709. » En anmärkning i 1758 års INV. meddelar: »Denna Mässhake brukas i fastlagstiden, samt på stora Bönedagar.» 131. »En Mässehake af Silfwerduk, frampå med I. H. S. och bakpå med Christus på Korsset, altsammans af Gull broderat runt omkring, med Tre fingers breda genom­ brutna Gull Galoner garnerat, och med Grönt Gull moir fodrat, af Högwälborne Fröken Emerentia von Duben 1728. förärt. >> 1758 blev denna mässhake »reparerad och förbättrad med den Pulpet Lappen [jfr nr 147 s. 311] som var af samma slags tyg, och den broderade stjernan som förut var på den gamla casserade moirs Mäss­ haken [jfr nedan nr 132] samt fodret och något annat som söndrigt vardt» . Vidare meddelas, att »denna Mä8shaken, hvilken förut blifvit brukad hvar Gudstjenstdag, blef nu tilordnad at brukas allena på annan och fjerde dagar i högtiderne, samt andra stora belgedagar» samman med antependiet nr 120. 132. »En Mässehake af Silfwer moir, med Gull Galoner kring giord Åhr 1735 in Jan: af gl obrukbare Chor Kåpan [nr 68] som här ofwan före förmäles, jemte flere andra saker [nr 54, 55, 69 och 70].» (Jfr nr 54 s. 298). 1758 kasserades den och silvret utbrändes, undantagandes en stjärna, som användes till mässhaken nr 131 (jfr ovan). Mässhalceband. Från 1700 års INV. återfinnas inga mässhakeban d. Nyförvärv äro följande: 310 STOCKHOLM 1;;. •Ett blått band Snörmakar Arbete, Kiöpt af Kyrkans medel i stället för det gl:l utslitne (jfr nr 7 5 s. 303), doch de gl~ Swarta silkes Tofsarne i Ändarne wid· satt.» Användes samman med mässhaken nr 72 och finnes kvar ännu 1758. 134. »Ett Mässeband af Swart Silke med Läder under och Mässings Spänne, Kiöpt 1728.» Användes samman med mässhaken nr 130 och finnes kvar ännu 1758. 135. »Ett mässeband af Gult Silke med Sölfwer Tåfsar på ändarne 1728. af hög­ hem~ Fröken [von Diiben] förärd.» Användes samman med mässhaken nr 131 och finnes kvar ännu 1 7 58. 136. »Et swart med silfwerudd, och silfwer-ränder inwäfwit, fordrat med hwitt atlas.» Finnes kvar ännu 1758. 137. »Et gult silkes blomtyg fodrat med gull moir och smal gull galon omkring och gullfransar på ändarue en twär hand», skänkt 1705 av drottning Hedvig Eleo­ nora. Finnes kvar ännu 1758. Mässkjortor. Nr 76, 79 och 113 från 1700 års INV. kunna med någorlunda säkerhet identi­ fieras här. Nyförvärv äro nr 138. »Twenne d~ af grant Bomulls lärfft, den ena [nr 113] gammal, söndrig och mycket ståppad, men den andra god och wäl behållen.» Den senare återfinnes i 1758 års INV. 139. »En Mässe Skiorta af fint Hållans lärfft, med fina Spetsar i kring», skänkt 1705 av drottning Hedvig Eleonora. Aterfinnes i 1758 års INV. 140. »2~ st: Mässe Skiortor af Hamplärfft, Kiöpte af Kyrkans Medel Ahr 1728.>> Båda återfinnas i 1758 års INV. 141. >>En Mässe Skiorta af fint Hållans lärfft, med en tum bred gull udd framför händerna garnerad, af Högwälborne Baronessan, Fröken von D ii ben A~ 1728. förärd. >> Aterfinnes i 1758 års INV. K alkkklä den. Nr 81, 82, 84, 114 och 115 från 1700 års INV. kunna med säkerhet identifieras här. Nyförvärv äro nr 9 (jfr s. 288) samt 142. »Ett d~ af Cammarduk 3. twär fingers breda spetsar kring, med namn H: E: R: S. och Crona öfwer, samt Jehovah mitt uti», skänkt 1705 av drottning Hedvig Eleonora. Såväl detta som andra här upptagna kalkkläden saknas i 1758 års INV., vilket sannolikt beror på ett förbiseende vid inventariets upprättande. Ett av dem, nr 9, finnes ännu bevarat. 143. »Twenne stycken d~ påsydda med Silke, utgamla», av vilka det ena möjligen är identiskt med nr 114 (jfr s. 306), det andra anskaffat efter år 1700. Dopfunts kläden. Från 1700 års INV. återfinnas inga dopfuntskläden. Nyförvärv äro nr 10 (jfr s. 288) samt 144. »En hwit Hand duk, af orientalisk wäf, broderad med Gull, Silfwer och rödt RIDDARHOLMSKYRKAN 3 ll Silke, en handsbredd högt på både ändarne>>, skänkt 1728 av fröken von Duben. Finnes ännu 1758. Pulpetkläden. Nr 87 återfinnes från 1700 års INV. Nyförvärv äro nr 145. »En Pulpet af Trä att lägga Böckerna uppå wid Altaret, med swart list rundt­ omkring, inlagt med oliweträ som en Stierna, skiänkt af Jungfru Iuliana Schierberg. Åhretalet 1709. » 1758 reparerades denna pulpet. 146. »Ett litet stycke Sammet med hwitt Atlask underfodrat, och en påsydd Sölfwer Spets omkring, som brukas at läggas på Pullpeten på Altaret, skiänkt af Jungfru Iuliana Scherberg» tillsammans med antependiet nr 119. INV. 1758 meddelar, att pulpetklädet då blev »förbättrat med nytt taft» samt att det »brukas i fastlags och Advents Tiden, samt vid begrafningar». 147 . »En liten Pulpets duk till Altaret af samma slags Sölfwer duk [som ante­ pendiet nr 120 och mässhaken nr 131] med twå små fingers breda genombrutna Gull Galoner kring garnerad och med grönt Gull Moir fordrat, äfwen samma gång [l 728] af Fröken von Dliben förärt. » 17 58 användes detta kläde till reparationen av mässhaken nr 131 (jfr s. 309). 148. »En Pulpet lapp. som jemte Mässehaken [nr 132], etc., och förenämde Altar täcke [nr 121] nu tillika giord blifwit.» (Jfr nr 54 s. 298). 1758 förses den med nytt foder; vidare meddelas i detta inventarium att den »brukas på 2. och 4 .c:Ii.<: Dagarne Stora Högtider samt Stora Helgedagar» . Predikstol s kläd en. Nr 88, 89 och 90 återfinnas från 1700 års INV. Inga nyförvärv. Pulpetkläden på predikstolen. Nr 91 återfinnas från 1700 års INV. Inga nyförvärv. Bårkläden. Nr 95, 96, 98 och 99 återfinnas från 1700 års INV. Nyförvärvade äro följande: 149. »Ett sammets Bår Kläde med gamla franssar omkring och foder under, up­ kiöpt 1718. af Kyrkans medel på några ställen lappat.» Kasseras 1758. 150 »Ett Bårkläde med aldeles utslitne fransar A~ 1701. upkiöpt, mycket för­ slitit.» Kasseras 1758. 151. »2~ st~ swarta Bårkläden af fint swart Kläde med Silkes Franssar och s wart lerfft foder, tillgiorde 1723. af en stor Himmel som kiöptes för Kyrkans medel af Gref Torstensson. » Kasseras 17 58. Diverse textilier. Nr 103 återfinnes från 1700 års INV. Nyförvärv äro nr 152. »Ett millan tåg af grof Slissing» till mässhaken nr 4. 153. »Ett mellantåg af grof Slessing till Mässehaken [nr 131] af dito [fröken K von Dliben] förärat.» 154. »Ett millantåg af Slessing• till antependiet nr 3. 312 STOCKHOLM 155. »Ett millantåg till fören~ Altare Täcke [nr 120] af Slessing.» Dessa finnas ej omnämnda i 1758 års mv. men äro trots detta troligen ej kasserade. 156. » 3 st. små dräls handdukar at brukas i Sacristian. » Kasserade 17 68 . A l t a r s k r a n le- o c h p a l l d u le a r. Nr 105 kan identifieras från 1700 års INV. Nyförvärv äro: 157. »l Diskduk med Spets omkring.» Saknas i 1758 års INV. 158. »1 Dito omgiord till2Il> 163. •l Dito om Tio alnar. » 164. »l D~ om Tre 1/ 2 al.» 165. »1. st: på Kistan därsammastädes [i sakristian] Fyra aF.» 166. »4 st. dynor tillgiorde af gamla röda Klädes stycken.» Av dessa nummer äro 116 G och en av de fyra dynorna under nr 166 kasserade i 17 58 års INV. Om övriga stolskläden meddelar samma källa följande : »Ofwanstående kläden, undantagne det sista [nr 164], som består af 31/ 2 aln äro efter Salige Herr Doctor Petterssons omordning, omwände til 10. stycken dynors förfärdigande, som brukas omkring Sacristian.» Håvar. Nr B, 111 och 112 återfinnas från 1700 års INV. Nyförvärv äro: 14. (Jfr R. 290). 15. (Jfr s. 290). 16. (.Jfr s. 290). 167. »En Håf af Swart Sammet med Gull Galoner, mässings hålk och Kläcka, ifrån Politiet gifwen.» I 1758 års INV. betecknas den som »den efterste eller fatti g Håfven.» 168. »En gl swart borderat håf med Jernhålk och Silfer kläcka.>> 1758 kasseras den, och »den lilla Klockan af 2. lods vigt» användes »til den ofvanbem-1 nya Håfvens 313RIDDARHOLMsKYRKAN förfärdigande» d. v. s. till håven nr 13, som reparerades detta år och i inventariet betecknas som ny. Inventarieförteckningen för år 1738 visar ingen förändring av betydelse vad TEX'l'Iwm textilierna beträffar. Nästa inventarieförteckning förskriver sig från 1758, då >>på ENL. TNV. IH 8 Kyrcko Rådets Beslut en början blef gjord til en allmän Revision på Kyrckoskruden, så at det odugeliga wardt casserat och af det utbrända Silfret samt det som kunde wara dugeligt användt til De Mässekläden som tarfvade förbättring; och Emedan Hans Kongl. Maj~ genom et Extractum af Kongl. Råds Protocollet tillåtit Kyrko Rådet at af de gamla slarfvor som fordom warit Epitaphie-Fanor i Sal. Konung Gustaf Adolphs Graf-Chor, men då lågo förmultnade på Kyrkohvalfvet, utbränna Silfret och använda Summan til Kyrkoskrudens Reparation samt andra Kyrkans förnöden· heter.» Jfr s. 174. Inventariet meddelar ytterligare noggranna instruktioner för textiliernas användning och angiver de dagar, då olika antependier, mässhakar etc. skola begagnas. Dessa bestämmelser finnas angivna i samband med beskrivningarna av de olika föremålen. Textilbeståndets sammansättning efter den ovannämnda revisionen, som avslutades år 1759, framgår av nedanstående framställning, som under respektive rubriker först uppräknar de från år 1737 bevarade föremålen och därefter angiver nytillkomna textilier. Antep endie1·. Nr 1, 2, 3, 56, 61, 119 och 120 återstå från 1737 års INV. Nyförvärv äro: 169. »Et Altare Kläde af rödt Tryckt roseradt sammets Schag rundt ikring med guldgaloner; på hörnen garneradt med Silfver Gramaner; midt på et stort kors af Silfver graman, och ofvanföre en i wågen gående Silfverspets. Detta Altarkläde blef år 1758 gjord t ock köpt af de ofvananförde genom det utbrändt Silfret samlade medel, och blefvo några få dugel. guld galoner (från nr 121; jfr s. 308) dertil använde. Detta brukas nu alla Söndagar >> , samman med mässhaken nr 174 (jfr nedan). 170. »Et Altare kläde af Uarmosin Rödt Sammet, öfveralt rundt omkring samt i hörnen med breda Guldgaloner garnerad t, ofvantil en bred Guldfrans; midt uppå Broderade bokstäfver I. H. S. samt Ag, 1759. fordradt med rödt Lärft. Detta Altare­ täcke behagade Hennes Kongl. Maj!. Drottningen Lovisa Ulrica, nådigst skärreka til Kongl. Riddarholms kyrkan år 1759. Detta brukas nu allena den första Dagen i de Stora Högtiderne, och emot detta täcket är den röde Sammets Mässhaken [nr 173; jfr nedan) som Hans Excellence Gref [Ture Gabriel) Bjelcke skänkte år 1754. >> Altardukar. Från 1737 års INV. återstår den ena av altardukarna nr 62 samt nr 123, 125, 126, 127 och 128. Nyförvärv äro: 171. »En Bord Duk af Hollans Lärft med bred Guld Graman gifven af Hennes Kongl. Maj _ Drottning Lovisa Ulrica år 1759 . Brukas l.ste Dagen i Högtiderne.» 314 STOCKHOLM 172. »Twenne Drälls Dukar af en bredd hvardera at ligga under de andra. Desse köptes för Kyrkans medel 1756.» Korkåpor. Nr 67 och 68 a finnas ännu kvar men ingen ny har förvärvats . Mässhakar. Nr 4, 130 och 131 återfinnas från 1737 års INV. Nyförvärvade äro: 173. »En Mässhake af rödt Sannnet med breda Guld Galoner omkring samt på ryggen et Kors af breda Guldgaloner och frampå Bröstet med I. H . S. märkt ned vid kanten med följande Bokstäfver T. G. B. A. M. O. 1754. förärad år 1754 af Hans Excellence Riks Rådet och Commendeuren af Kong!. Maj!! Orden Högvälborne Herr Grefve Thure Gabriel Bjelcke och dess Grefvinna Fru Anna Margreta Oxen­ stierna. Denna Mässhake brukas allena på första Dagen i stora Högtider » samman med antependiet nr 170. 174. »En Mässhake af röd t tryckt roserad t Sammets Schagg, med Kors på ryggen af genombrutna Guld och Silfver Galoner, samt uddiga Galoner i Kanterne och om­ kring halsen; förfärdigad utaf de genom ofvananförde urbrände Silfver samlade Medel år 1758. Denna Mässhake är den som nu brukas alla Söndagar> samman med antependiet nr 169. Mässhakeband. Nr 133-137 återfinnas från 1737 års INV. Inga nyförvärv. Mässkjortor. Nr 76, 79, 138, 139, 140 och 141 från 1737 års INV. finnas ännu kvar, men några nya ha icke förvärvats. En senare införd uppgift meddelar däremot: » 1794. fants 9. Mässkjortor; 2~ däraf äro nya och märkte med en Crona och R. H. K. » K a l k k l äd en. Denna avdelning har helt förbigåtts vid inventarieförteckningens upprättande, ty inga kalkkläden finnas upptagna i densamma. I INV. 1737 funnos åtta stycken och alla dessa torde knappast ha blivit kasserade före 1758 då ett av dem (nr 9) ännu finnes bevarat. Dopfuntskläd en. Nr 10 och 144 återstå från 1737 års INV. Inga nyförvärv. Pulpetkläden. Nr 145, 146 och 148 återfinnas från 1737 års INv. Nyförvärv äro: 175. »Et Pulpet Täcke af rödt tryckt Sammet Schagg med Silfver galon i kring och kors på. gjordt år 1758. af de ofvanförde samlade medeL Detta brukas alla Söndagar. >> 176. Et Pulpet Täcke af Drap Dargent med wiolett Botten och Silfver galoner. Skänckt af Sal. Banco Commiss: Gahns fru. Detta brukas allena pte Dagen i Stora Högtider.» 316 RID DARHOLMSKYRKAN Pr ed ile st o l s kl ä d en. Nr 89 och 90 återfinnas från 1737 års INV. Inga nyförvärv. Pulpetkläden på predikstolen. Av de i 1737 års INV. upptagna återfinnes intet. Nyförvärvade äro: 177. Ett pulpetkläde »af blått Sammet, blef år 1759. med ny guldfrans och galoner samt nytt Skin förbättrad och omgjord genom ofvanbemte medel. » 178. »En D_ af Svart Sammet med svart Silkes Frans gjord ock köpt år 1759 genom ofvanbemälte medel.» 17~1 . »En D _ af Rödt Sammet med guld frans och guld galoner gjord samma år 1759. genom ofvanbemt Samlade Medeb Bårkläd en »De gamle äro aldeles obrukelige>> och kaf'seras. Nyförvärvade äro: 180. >Et Stort Sammets Bårkläde med silkesfransar; blef skänkt af nu warande Hans Kongl. Majestät wår Allernådigste Konung Adolph Friedrich. år 1758.» 181. »Et Bårkläde af fint Svart Kläde med fransar blef förfärdigat ock köpt af Kyrkans Egna Medel år 17 56.» Till detta begagnades fransen från predikstolsklädet nr 89 (jfr s. 304). Diverse te x tili er . Nr 103 och 152- -155 finnas ej upptagna i inventariet, men äro trots detta säker­ ligen ej kasserade. Nyförvärv: 182. >)Et mellantåg af fint Lärfb till antependiet nr 171. Senare har i inventariet införts följande : 183. ))4. stycken hand Dukar af Ryss Dräll Köpte år 17 58. förslitne. >> 184. >Till köpte äro 6 nya handdukar af fin -rutig dräll. omkr. 1780. )) A l tars krank- och p all duka?- . Nr 15tl, 159 och 161 återfinnas från 1737 års INV. Ej upptagna i nämnda INV., ehuru skänkta till kyrkan långt tidigare, äro följande två palldukar, som först nu redovisas: 185. >>En Pall Duk af Hollands Lärft med bred spets omkring gifven 1709 af J ungfru Juliana Scherberg. >) 18Li . >En Pall Duk af Hollands Lärft med hand bred guldspets ikring, gifven af Sal. Hof Fröken v. Diiben år 1728.» Nyförvärvad är: 187. ))En Pall Duk gifven af nu warande Hennes Kongl. Maj_ Drottning Lowisa Ulrica år 17 59. af Hollands lärft. ingen spets.>) St o ls kl ä d en. Nr 117 och 164 återfinnas från 1737 års INV. Inga nyförvärv. Av klädesstyckena nr 116 E och H samt nr 162, 163 och 165 tillverkades tio dynor till sakristian . Håvar. Nr 13- 16, 112 och 167 återfinnas från 1737 års INv. Inga nyförvärv. Vid Riddarholmsförsamlingens upplösning 1807 skingrades en del av kyrkans textilier 21. Sveriges kyrkor. Slackholm II. 316 STOCKHOLl\f Fig. 230. Kalk och paten av förgyllt silver från 1500-talets början, skänkta 1597 av Erik Gregersson. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 318). Kelch und Hostientelle r aus vergoldet em Silber (Anfang Cbalice and paten , of silver-gilt, from beginning of lli: tb des 16. Jahrhundert9). Gescbenk von Erik Gregersson 1597. cent. Given, 1597, by Erik Gregersson. troligen på så sätt, att de slitna och mindre värdefulla utrangerades. Endast de i det föregående under nr 1-17 beskrivna föremålen finnas numera bevarade. l\;!EDEL'l']IJA Klosterkyrkan tillförsäkrades redan i Magnus Ladulås' testamente en kalk av guld SILVJ.:R samt i övrigt en rik uppsättning av altarkärl av silver från konungens eget kapell (jfr s. 292). Under den följande medeltiden förökades kyrkans bestånd av altarkärl och klenoder av guld och silver högst väsentligt. I samband med reformationen be­ rövades kyrkan huvudparten av dessa skatter. Omedelbart efter riksdagen i Västerås, som hölls vid midsommartid 1527, fingo gråbröderna i Stockholm lämna ifrån sig prydnader och altarkärl av silver, bl. a. 10 kalkar , allt tillsammans vägande 88 lödiga mark och l lod. Årets räntekammarbok 1 meddelar härom, att >> fredaghen nest effter sancti Jacob [den 25 juli] annarnades i Gråmunka closter i Stockholm i Gudmund scriffueres H erman fossers Mester Olaffs och Mester dirick myntamestares närwaru thetta effterscriffna Sy lff : 1 K. A. Räntekammarebok 1527, s. 377. 317 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 231. Kalk och paten av förgyllt silver. Kalkens fot senmedeltida, nod och cuppa samt patenen utförda 1751 av Gustav Stafhell d. ä. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 318). Kelch und Hostienteller aus vergoldetem Silber. Der Fuss Chalice and paten of silver·gilt. The foot of the chalice des Kelchs ist spätmittelalterlich; Knauf, Cuppa und Pa­ medireval work; the node and cup and the paten executed , tene wurden 1751 von Gustav Stafhell d. Ä . ausgeflihrt. 1751, by Gustav Stafilell, the eJder . Först jtt monstrancie wogh 27 lödughe rnarek 3 lodh ther vthi war jtt Cristalla glasz wogh P / 2 löd. rnarek l lodh szå war sylffuet ey meer än 251/ 2 löd. marc. 2 lodh . Jtem jtt förgyltt kors 2 ampla 10 löd. rnarek 7 lodh. Jtem 7 kalka med paterror 7 szmå skedhar och en sylfftrådh 31 1/ 2 löd. marck. Jtem 2 kronor 4 kedbior 2 Agrrus dei jtt korala band wogh 9 löd. rnarek 11 lodh . Jtem Strörringar szom woro på worfru beletes mantell 1 och andra szmå mantlar 4 löd . rnarek 3 lodh. Jtern annamadh szedhan om sancte Katerine tidh [25 nov.] 3 förgylta kalka wogho löd. rnarek 2 lodh . 61/ 2 Under 1600- och 1700·talen erhöll kyrkan efter hand en rik skatt av altarkärl och prydnader av silver, oftast såsom votivgåvor. Många av dessa föremål blevo 1734 1 Ströningar, dekorationer av ädel metall på helgonbilden. Mariabilden har även haft krona av ädel metall. Den hade emellertid blivit stulen år 1506, enligt uppgift i Stockholms stads tänkebok IV, s. 133. 318 STOCKHOLM nedsmälta och omgjorda till en uppsättning ljusstakar för altaret och predikstolen, men allt det silver, som kyrkan ägde 1635 och därefter erhållit, befinner sig ännu i dess ägo om än i förändrad form. I det följande beskrives kyrkans nuvarande silverbestånd och i samband härmed redogöres för de äldre föremål, vilkas metall ingår i de nu­ varande. - Sedan 1865 är silvret, med undantag för kyrkans stora ljuskrona, depo­ nerat i Stat. Rist. Mus. under i det följande angivna inventarienummer. l. Kalle och Paten av förgyllt silver. Fig. 230. Kalkens fot sexpassformad med profilerad nederkant, skaftet med rund, tillplattad nod med sex rombiska knappar, cuppan med raka sidor. Längs fotens yttre kant följande punsade inskrift : SKÄNCHT AF l ERICH GRE GERSON l ANNO 15 9 7 l FORBANNAT WARI l THENN MIGH RÖFVAR. Noden i drivet arbete. På de sex knapparna står bok­ stäverna I H E S V S. Kring skaftet, över och under noden, lister av korsblommor i pålagt arbete. På cuppan en refflad stav och däröver en blomkrans, likaledes i på­ lagt arbete. Kalken saknar stämplar; troligen svenskt arbete från 1500-talets början.1 H. 20,2, Fotens diam. 16,1, cuppans 10,9 cm. Inv. nr 3348: 20 a. Paten med ett i en cirkel inskrivet kors på brädden, och i bottnen Kristus på regnbågen, omgiven av de fyra evangelisternas symboler samt bladverk, allt i graverat arbete. Stämplar saknas. Diam. 14,8 cm. Inv. nr 3348: 20 b. Detta garnityr omnämnes alltid i INV. tillsammans med kalken nr2. Efter beskrivningen av denna följer den för båda numren gemensamma historiska utredningen. 2. Kalk och Paten av förgyllt silver, kalken omgjord och patenen tillverkad av Gustav Stafhell d . ä. 1751. Fig. 231. Kalkens fot rund med profilerad nederkant, urnformig, kannelerad nod samt bägar­ formad cuppa, invändigt förgylld . På foten, som är medeltida, en korsfäst Kristus, utan kors, i pålödd rundskulptur, och runt kanten följande inskrift i minuskler: TEA · KALKIN •LATAR · SISTR · TALA · TIDHIMAS • DOTT · GORA · l • KLARA • KLOSTAR · FOR· SIC • OC • FOR· SINA. FORALDRA · SIALA. 2 Cuppan och noden äro tillverkade av Gustav Stafhell d. ä. {jfr nedan). Stämplar saknas. I bottnen står ingraverat: »XXVII» (lod) . H . 16,4. Fotens diam. 11, cuppans 7,8 cm. Inv. nr 3348: 20 c. Paten utan ornering. Stämplar: Stockholms stadsstämpel (Upk 68)- årsbokstav P (1751) - mästarstämpel (närmast lik Upk 480) - åldermansranka. Diam. 11,2 cm. Inv. nr 3348: 20 d. N:ris l och 2 upptagas i rNv. i 1635 års räkenskaper sålunda: »2 förgylda kalkar wäga tilhopa 66 lod h. 2 förgy Ide patener om 16 lodh. » I 16 7 5 års INV. återfinnas de som »2 St1: förgylta små Kalekar wäga 66 lodh» samt strax därefter »Två st~; Patener förgylda om 16 lodh», med följande marginalanmärkning »till ofwanb~· 2~ kalckar» och med viktsiffran ändrad till 153Js lod. 1700 års INV. upptager: »Een förgylld Kallek med Paten Een mindre Dito med Paten, Tilsammans 763Js lodh», ------·­ 1 O. R. af Ugglas, Kyrkligt guld- och silversmide, Stockholm 1933. S. 17 f. 2 Jfr SvJmrmss KYH KOR, Stockholm, bd VI, Klara kyrka, s. 193. 319 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 232. Kalk och paten av förgyllt silver, skänkta 1636 av fältmarskalken Johan Baner. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 320). Ketch und Hostienteller aus vergoldetem Silber. Chalice and paten of silver gilt ; given, 1636, by E" ieltl­ Geschenk des FeJdmarschalls Johan Baner (1636). marshal Johan Baner. vilket dock måste gälla här ifrågavarande föremål. Att viktsiffran, som ju borde vara 81 Sfs, nu angives till 76% kan möjligen bero därpå, att något av föremålen under mellantiden blivit förändrat på sådant sätt, att dess vikt minskats. I 1738 års INV. finnes följande efter år 1751 tillskrivna mariginalanmärkning till nr 1: »med inscription I. H. E. S. V. S. på förgylta knappar på Handtaget», och till nr 2: »den mindre är Socken buds Kalkn, med Munkebokstefwer omkring foten, Har blefwit omgjorder af Gulds m Stafhell D!:. Hauswolfs tid 1 brukas til Socnebud. » Vid vilket tillfälle den av Stafhell tillverkade patenen fått ersätta den ursprungliga kan ej av· göras. l INV. från och med 1736 uppgivas båda kalkarna vara skänkta av Bengt 1 J USTUS KmsTm' E'ER HAUSWOLl'F, kyrkoherde i Riddarholmsförsaml. 1745..:...1752. Jfr s . 352. 21* 320 STOCKHOLM Oxenstierna, ett misstag, uppkommet genom felaktig avskrift av föregående INV. Miss­ taget har uppstått därigenom, att de av Bengt Oxenstierna skänkta föremålen, som 1734 nedsmältes, i inventariet stått upptagna omedtJlbart före ifrågavarande kalkar. Vid nedsmältningen har donators namn icke strukits och därför, då 1736 års inven­ tarium upprättades, kommit att tillföras de närmast under detsamma stående före­ rnålen (jfr. s. 328). 3. Oblataslc för sockenbud, av förgyllt silver. Rund, saknar stämplar. Omkr. 1800. H. 1,8, Diam. 4,3 cm. Inv. nr 7565: 19. Denna ask omnämnes första gången i 1806 års rNv. samband med föregående kalk och paten. 4. Kalk och Paten av förgyllt silver. Fig. 232. Kalkens fot trepassformad med raka partier insatta mellan loberna, profilerad, tresidig nod och bägarformig cuppa, även invändigt förgylld. Foten prydes av tre änglahuvuden i rundskulptur med gyllene hår. Mellan dessa broskornerade kartuscher med srnå pånitade silvertavlor med graverade scener: Abrahams offer, Jakobs dröm samt Eleasar och Rebecka vid brunnen. Ovanför änglahuvudena tre voluter med bladknippen, omväxlande med fruktfestoner, nedanför dem blad- och broskorna· ment. All ornering i gjutet, ciselerat och pålagt arbete.' På noden tre be­ vingade änglahuvuden samt tre pånitade sköldar av silver med Baners och von Pfuels vapen OCh följande inskrift: JOHAN BANER j CATRINA ELISBET j VON PFVL 16 3 6. Cuppans nedre del omgives av en holk i delvis genombrutet silverarbete, med tre änglar med Kristi pinoredskap, omväxlande med kartuscher och graverade scener: Adam, Eva och ormen, Nattvarden samt Korsbärningen, allt omgivet av brosk­ ornament. Stämpel (på fotens undersida): fig. 234 b (Upk 6705), två gånger upprepad. I bottnen ingraverat: »111 LOT». H . 28,5, Fotens diam. 16,5, cuppans 12,5 cm. lnv. nr 7565: 7. Paten, i bottnen ornerad med Lammet med segerfanan inom en cirkelrund lager­ krans, allt i graverat arbete. Saknar stämplar. Diam. 19,2 cm. lnv. nr 7565: 8. I 1675 års rNv. meddelas: »Een förgylclh Kalck medh förgylt Paten skiänckt aff H~ Johan Baner A~ 1636 in December wäger 111 loclh.» Även en oblatask ingick i donationen, men den nedsmältes 1734 {jfr nedan). Kalken och efterföljande vinkanna samt ett liknande garnityr i Storkyrkan äro enligt UPMARK kopior av de i Tyska kyrkan befintliga, vilka tillverkats av en gulelsmed i Augsburg med initialerna B W och skänkts 1632 av Johan Baner. Alla kopiorna bära samma stämpeJ.l 5. Vinkanna av förgyllt silver. Fig. 233 . Formen nästan cylindrisk med profilerad fot och lock, det senare med en krönfigur i silver, Lammet med korsfanan, och ett volutliknande tumtryck samt handtag med karyatid och broskornament. På själva kannan tre ovala fält, omgivna av broskornament, och med scener i drivet ~rb~!~ = Moses med kopparormen, Jonas kastas i havet och Simson, bärande Gazas 1 Jfr. SVERIGES KYRKOR, Stockholm, bd. !, Storkyrkan, ss. 454 och 465 321 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 233. Vinkanna av förgyllt silver, skänkt 1636 av fältmarskalken Johan Baner. Dep. i Stat. Hist. Mus. 'Veinkanne aus vergoldetem Silber. Geschenk Wine-cup of silver-gill; given, 1636, by Field· des F eldruarscha!ls Johan Baner (1636). marshal Johan Baner. 322 STOCKHOLM a b c Fig. 234. Silverstämplar: a. okänd mästare. på kannan fig. 235; b. okänd mästare, på vinkannan fig. 233; c. Andreas Wickert d. ä., på ljuskronan fig. 248. Silberstempel: a, unhekannter Mei­ Silversmith's marks: a, nnlmown ster, auf der Kanne Fig. 235; b, un­ master, on cnp, Fig:2RR; b, unknown hekannter Me-ister, auf der Wein­ master, on cup, Fig. 233; c, Andreas kanne Fig. 2B3; c, Andreas Wickert 'Vickert, the elder, on chandclier, el . Ä., auf dem Kronleuchter Fig. 248. Fig. 248. portar. Mellan fälten bevingade änglahuvuden och fruktknippen, vilken dekorering återkommer på locket, som invändigt bär släkterna Baners och von Pfuels vapen in­ graverade jämte följande inskrift; IOHAN BANER· CATRINA : ELISBET: VON : PFUL. l 6 3 6. Stämpel: fig. 234 b (Upk 6705). I bottnen står inristat: » 187 LOT» (siffran 7 senare ändrad till 6). H. 38, B. 26, Fotens diam. 17,7 cm. Inv. nr 7665: l. 16 7 5 års INV. meddelar: » Een förgy l t Sölfwer Kanna med Låck på förährt aff H~" J ohan Baner in Decemb: Anno 1640 wäger 186 lodh.» 6. Kanna av delvis förgyllt silver. Fig. 235. Cylindrisk, med profilerad fotring, runt, nedtill vinkelböjt handtag samt profilerat lock med en likaledes profilerad knopp och ett tumtryck, upprullat i två flikar. Fotring och övre kant, lockets kant, hand­ taget, knoppen och tumtrycket äro förgyllda. På kannan ingraverat initialerna M·~· A·?· S ·?·G·?· E· •! ·D (Mats Andersson och hans hustru). Stämplar: Ålder­ mansrankar i bottnen och på undersidan av lockets fals. På översidan av samma 'fals: Augsburgs stadsstämpel - mästarstämpel E B (fig. 234 a). I kannans botten står inristat: >>48 LOD 3 PYNT.» H. 16,5, B. 16,5, Bottnens diam. 12,7 cm. Inv. nr 7565: 4. Omnämnes i 1675 års rNv. sålunda: »Een liten Sölfwer Kanna förgyldt innan och uthan på Listerne förährd af Sahl: Mathias Andersons arfwingar d 30 Decemb: Anno l 656 wäger 483/ 4 lodh. » 7. Vinkanna av silver av Michel Beck. Fig. 236. Formen nästan cylindrisk med fot, handtag, snås och lock, det sistnämnda med ett päronformat förgyllt tum­ tryck vid gångjärnet. Foten består av en utskjutande förgylld kant. Runt kannan fyra förgyllda band och på ömse sidor om snåset de ingraverade Gyllenstieruska och Yxkullska vapnen, samt bokstäverna E. G. S. och B. Y. (Erik Gyllen Stierna och Beata Yxkull). Under det senare vapnet på en bandvimpel årtalet 1658. På locket graverat bokstäverna I H S inom en förgylld lagerkrans. Stämplar: Stockholms stads­ stämpel (Upk 27) - mästarstämp~l M B (Upk 155). H. 25,6, B. 26,5, Bottnens diam. 19 cm. Inv. nr 7565: 2. 1675 års rNv. läses: >)Een Sölfwer Kanna med förgylte lister och twänne wapn~ på Skiänckt efter Sahl: I-P; Erich Gyllenstiemas begrafning d l O Octob: Anno 1658 w äger 150 lod h." I 323 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 235 och 236. Kanna av silver, skänkt 1656 av Mats Andersson. Vinkanna av silver, utförd av Michel Beck och skänkt 1658 av Beata Yxknll. Dep. i Stat. Hist. Mus. Kanne aus Silber, geschenkt Hi56 und Weinkaune aus Sil- Silver cup, given 1656. Wine·cup of Rilver, executed by ber, ausgeflihrt von Michel Beck, geschenkt 1Gö8. Michel Beck and ginn 1658. 8. Kalk, Paten och Oblatask av förgyllt silver. Kalken (fig. 237) har profilerad fot i sexpass, kulformad nod med tre pålödda, bevingade änglahuvuden samt även invändigt förgylld cuppa i bägarform med föl­ jande inskrift : HIC EST SANGVIS MEUS HIC CALIX EST NOV! TESTAMENTI och en graverad blomranka. Stämplar saknas. I fotens botten står inristat: »53 3/ 4 » (lod). H. 25,5, Fotens diam. 17,3, cuppans 11,1 cm. Inv. nr 7565: 5. Paten (fig. 237), ornerad med ett kors inom en cirkel, graverat på brädden, och följande inskrift i en cirkel i bottnen: Hoc EST conPus MEUS. Saknar stämplar. På undre sidan står inristat: »14 lod» . Diam. 17,8 cm. Inv. nr 7565: 6. Oblatask av in- och utvändigt förgyllt silver. Rund, med fotring och lock med en utskjutande kant. På locket graverat en cirkelrund ram med följande inskrift : PANIS QVEM MANDUCAMUS EST NE COMMUNIO CORPORIS CHRISTI. StämpJar saknas. I bottnen inristat: »20 lodh». H. 5, Diam . 12,7 cm. Inv. nr 7565: 15. I 1675 års INV. finnes följande senare införda meddelande: »Anno 1686 d 1 December förährade Hennes Furstel: Durch Li.euchtigheet Maria Efrusi.na effter fordom Kongl: Rådet och Drotzet Högwällbll(> Grefwe Gabriel Delagardie fölljande Silfwer till Riddar­ holms Kyrki.an som wäger Nembl!' 1 Datum aldrig insatt. 324 STOCKHOLJVI Fig. 237. Kalk och paten av förgyllt silver, skänkta 1686 av grevinnan Maria Eufrosyna De la Gardie. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 323). Kelch und Hosticnteller au s vergoldetem Silber. Geschenk Chalice and paten, of silver-gilt; given, 1686, b y Countess der Gräfin Maria Eufrosyna De la Gardie (1686). Maria Eufrosyna De la Gardie. Een SöW Kanna förgyldt inuti och Wapner uthom 100 1/ 4 lod Een förg_ylt Kalck ...... ..... . .. ....... ... ....... .... .. ......... ... . 53 3/ 4 » Een förgylt ask. .. .. ... .... .... ... .. .. .. .. .. ...... .. .. ..... ...... .. .... . 20 )) Een förgylt Paten ......... .. .... .... .................. .. .... ... ... .. 14 Ett fyrkantigt Kalck Kläde af H wit flor med SiW Blommor.» 1 Kannan nedsmältes 1734 (jfr s. 328.) 9. Oblatask av ut- och invändigt förgyllt silver, av Kristian Henning (Gläser, 1709. Fig. 238. Rektangulär, på fyra plattade kulfötter, lock med lås , som öppnas genom en tryckknapp på främre långsidan. Ornering av våglister längs lockets och askens kanter. På bakre långsirlan ingraverat initialerna -: C. H : G. L. ;. f 1710. Stämplar: Åldermansranka - årsbokstav W (1709) - Stockholms stadsstämpel (Upk 59) ­ ' Jfr s . 307, nr 115. 325 RIDDARHOLMsKYRKAN mästarstämpel C H (Upk 378). Under stämplarna ingraverat: »26 114 lo.» L. 13, B. 10,5, H . 5,5 cm. Inv. nr 7565: 16. 1710 års INV. meddelar : »Een fyrkantig uthan och innan förgylld oblatz ask förärt 1710 af gullsmed, l\1:'; Christiani Henning.» 10. Flaska för sockenbud, av förgyllt silver, av Gustav Stafhell d. ä. 1718. Fig. 239. Cylindrisk, med rundad över- och underkant, profilerat lock samt bärbygeL Flaskan har ett inre lock, bestående av en korkplatta mellan tvenne förgyllda silver­ skivor, den övre med ögla och två ringar. stämplar: Åldermansranka - årsbokstav F (1718) - Stockhohm; stadsstämpel (Upk 64) - mästarstämpel G S (Upk 477). H. 9,5, Diam. 6 cm. Inv. nr 7565: 18. I 1675 års INV. omnämnes: »Een liten förgyldh SöW flaska af Sahl: w· Jöran Ulf Sparre d 30. Decemb: 1656 wäger 25 lodh.» Om denna flaska meddelas följande i 1737 års INV.: »En förgylt Silfwer Flaska av w· Jöran Ulfsparre A~ 1656 gifwen, wägit 25. lod, enligt förra Inventarierne, och omgiorder till Sochnebods flaska, Rund med grep, innan och utan förgyld, och Beslag och Spännen A'? 1718 till en Sammets Handbok, giordt af åfwannemde SiW flaska.» (Om kyrkohandboken jfr s. 331). 11. Dopjat av silver, av Gustav Stavhell d. ä . 1727. Fig. 240. Musselformigt, med ett i rundskulptur utfört, bevingat änglahuvud på den upprullade smala ändan. Loberna, 15 stycken, äro invändigt försedda med bevingade änglahuvuden med akantus­ pendentiv i gjutet, ciselerat och pålött arbete, utvändigt skrafferade och med blanka ramar. Den mittersta loben bär på utsidan följande inskrift: HANe DIVINI LAVACRI PATERAJ\f l BAPTIZANDIS IN TEllfPLO RIDDAR- j HOLl\fENSI DEDIT ET SACRAVIT l . E. V. D. l A"'= 1 7 2 8 D: 2 8 JANUARI!. Invändigt i bottnen Kristi dop i drivet och ciselerat arbete. Stämplar : Årsbokstav P (1727) - Stockholms stadsstämpel (närmast lik Upk 64) - mästarstämpel G S (Upk 477) - åldermansranka. L. 52, B. 45 cm. lnv. nr 7565: 22. Omnämnes i 1730 års INV. sålunda: »Ett Dopfat af Sölfwer formerat som en Mussla, i Bottn drifwit med Christi döpelse historia, af högwälborne Fröken Emerentia von Diiben, A~ 1728, efter Herrar Föreståndames quittence, förährat, väger 257 314 lod. Där till ett foder med swart läder öfverdraget och med röd t sämsk fordrat.» 12. Kandelabrar, ett par, fempipiga, av silver, av Gustav Stafhell d. ä. 1734. Fig. 241. Avlång fot med bågformigt avslutade kortändar och intagningar på lång­ sidorna, profilerad och försedd med ramverklister med musslor. Från foten stiger ett postamensliknande ,;kaft, starkt insvängt och prytt med ett par kvinnahuvuden och ett par bevingade änglahuvuden, förbundna med blomfestoner, allt i gjutet och cise­ lerat arbete . På skaftet ett hopbundet akantusknippe, förgrenade sig i fem ljusarmar med bladornerade pipor och sexpassformade manchetter. Stämplar : Åldermansranka -- årsbokstav X (1734)- Stockholms stadsstämpel (närmast lik Upk 64) ·- mästar­ stämpel G S (Upk 477). H. 54,5 B. 65 cm. Inv. nr 7565: 23-24. Den för alla kandelabrarna gemensamma historiska utredningen följer efter nr 14. 326 STOCKHOLM .Fig. 238 och 239. Oblatask av förgyllt silver, utförd 1709 av Kristian Henning (Ghiser) och skänkt av denne. Flaska av förgyllt silver för sockenbud, utfört 1718 av Gustav Stafhell d. ä. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 324; 325). Hostienbehälter aus vergoldetem Silber, ansgefiihrt und \Vafer-box of silver-gilt; executed, 1709, by Kristian Hen­ ge.scbenkt von KriHtian Henning (Glässr) 1709. Flasche ning (Gläser), and given by him. Can, of silver-gilt, for ans vergoldetem Bilber fUr den Krankenbesuch des Geist- sick-calls in the parish, execnted, 1718, by Gustav Staf­ liche n, ausgefilhrt 1718 von Gustav Slafhell d . ii.. hell, the eldcr. 13. Kandelabrar, ett par, trepipiga, av silver, av Gustav Stafhell d. ä. 1735. Fig. 242. Svängd och profilerad fot med ramverklister med blombuketter och musslor, indelad i fyra breda och fyra smala fält med ramverk i ciselering. Skaftet, förbundet med foten genom en rund, tillplattad mellanled, är svängt, fyrsidigt och kannelerat, prytt med blombuketter och slutar i en bladornerad ljuspipa med sexpassformad manchett. Vid skaftet äro de två S-formigt svängda, med akantusblad prydda ljus­ armarna fästade. Stämplar: Åldermansranka-årsbokstav Y (1735) -- Stockholms stads­ stämpel (Upk 64) - mästarstämpel G S (Upk 4 77). I bottnarna står inristat: »189 3/ 4 », respektive »188 3/ 4 l». H. 39,5, B. 38 cm. Inv. nr 7565:25-26. Den för alla kandelabrarna gemensamma historiska utredningen följer efter nr 14 . 14. Xandelaber, fyrpipig, av silver, av Gustav Stafhell d. ä. 1735 . Fig. 243. Foten är profilerad, indelad i fyra breda och fyra smala fält och ornerad med en ciselerad bladlist, ramverk, akantuspendentiv m. m . Balusterformat skaft med samma ornering. På skaftet en knopp, vid vilken fyra ljusarmar äro fastsatta så, att de tYå mellersta korsa varandra. Ljusarmarna äro ornerade med akantusblad och sluta med 327 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 240. Dopfat av silver, utfört 1727 av Gustav Stafhell d. ä. Gåva av hovfröken Emerentia von Dliben. Dep. i Dtat. Rist. Mus. (s. 325). 'l'aufschiissel aus Silber, am:.;gpfUhrt 1727 von Gnstav Chrh;tening-dish, of silver; executed, 1727, by Gustav Stafhell d. X. Geschenk des Hoffränleins Emerentia von Sta!hell, the eJder. Gift of Emet·entia von DU ben, Lady­ DUben. in-waiting. 328 STOCKHOLM bladornerade ljuspipor med runda manchetter. Stämplar: Åldermansranka - års· bokstav Y (1735) - Stockholms stadsstämpel (Upk 64) - mästarstämpel G S (Upk 477). I bottnen står ytterligare inristat: •108 3/ 4 lo». H . 35, B. 34 cm. Inv. nr 7565: 27 . Sjutton föremål av Riddarholmskyrkans silverförråd utrangerades år 1734 och ned­ smältes, vilket framgår av nedan återgivna utdrag ur 1736 års INV. Av detta silver tillverkades ovan beskrivna fem kandelabrar på bekostnad av drottning Ulrika Eleonora d. y.1 Nämnda INV. meddelar följande: »Efterföljande Kyrkans Inventarii Silfwer, såsom dels obrukel1:, dels mindre nödigt, är med Öfwer Ståthållarens Högwälb~ Herr Grefwe Michael Törnflychts bewiljande, blifwit åhr 1734 d. 30 Maii utgifwit till Gullsmeden Mest'; Gustaf Stafhäll, och i Kyrko Föreständarenas närwaro då tillika afwägit at hos honom omarbetas så långt som kunnat förslå till nya Predikestols- och Altare Lius-scakar, samt en Handstake, effter de Modeller som Hennes Kongl: Maij1 sielf allernådigst anbefalt, NämL Nu ut-GJa In­ wägit ventarii till Mr wigten Stafhäll Twå stycken Linsstakar med trekantiga fötter af Högwälbgg Fru Grefwinnan Anna Maria Kruus A~ 1681. skiänckte, till fyllnad på den nua Leijonhufwudska Graf""' Kiöp, med utstuckit A~ 1677 .. . 262 260 Twå stycken drefne Linsstakar effter fordom Högwälborne Fru Beata Yxkull A~ 1668 el: 10. Junii gifne ... ............... .... ...... ... ........ ........ . 227 3fs 224 3/ .; Twå stycken förgylta Stakar med Fuglar uneler piporna, af fordom Kl. Rådet Högwäl borne Gref Magnus Gabriel De La Garclie A~ 1648. förärde .. ............ .. ....................... ........... . ...... ...... .... ... ......... . 183 181 lfz Twå st": förgylta stakar med clrifwit arbete af Fru Maria Cabeliau för dess Mans wapns opsättjande A~ 1682. el: 30. Junii gifne ..... . l 00 1/2 99 lfz En Silfwer Kanna inuti förgylt och wapnar utanpå, af Hennes Furstl. Durchl. Maria Euphrosina efter dess Herres, framl. Kongl. Rådets och Drottzens Högwälb~ Grefwe Magnus De la Gardies begrafning, A~ 1686. förärd ... .. ......... ....... ... .......... .... .. ... ...... .... ....... ............... . 103 1/4 10~ 3/ 4 En förgylt Oblatask af Hb Johan Baner A~ 1636 skiänckt ..... ...... . 41 40 En förgylt Kalk innan och utan, med Låck och Pateen af drifwit arbete A~ 1643. förärd af H~ Bengt Oxenstierna ........ .... ... ... .... .... . 83 83 5/s En Oblats Ask med Ked oförgyld 2 .. . .. . ... . .. . ..... . .. ... . . ...... . .. .. . . . . . ... . .... . 5 7/s 6 En hwit drefwen Silfwer Ask efter Sal. Jungfru Karin Gyllenstierna A~ 1663 förärd .... .... ... .... ..... .... ........ ... ... ..... ...... .. .. ...... ... ..... ..... .... . 16 1/4 17 1 LODSTRÖM s . 79 uppgiver dem felaktigt vara skänkta av hovfröken E. von Döben. 2 I 1675 års lNV. finnes följande uppgift om denna ask : >Een st'~ Dito (Oblatz ask) af Sölf•· med Kiedh A•~ 1597 5 7/ 8 (lodh).>> . 329 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 241. Kandelaber av silver; av Gustav Stafhell d. ä. 1734. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 325). Silb•rner Kandelaber, ansgefilhrt 1734 von Gustav Staf- Cand!estick, of silver; execnted, 1734, by Gustav Stafhell, hell d. Ä. the eJder. En Sex kantig Oblate Ask förgyld med söndrigt gångjärn ........ ....... 11 1/ 8 11 En hwit slät Sölfwer ask, af fru Grefwinnan Anna Maria Kruus A~ 1681 förärd .. ... ... .. .... ..... .... .. ..... ... ...... .. ....... .. ... ... ... .. ........... ..... ... .. .. 40 3/ 4 En dop skåhl hel förgyld med Knappar under A~ 1658. Kiöpt för Kyrkans egna medell ... ...... ..... .......... .. ..... ...... .... .... ..... ........ .. ... ...... 144 141 7/ 8 lod l 218 1/ 2 l 208 3/ 4 Och emedan detta Silfwer ej gjort tillfyllest, så har Hennes Kongl: Maj1 Aller­ nådigst täckts bestå all den öfrige Silfwer-Bekåstnaden samt Arbetslönen för alt samman, och wäge desse nya Stakar som följer, Näml!!, 330 STOCKHOLM Twänne Stakar till Predikestolen, med 3. Pipor i hwardera, den ena wäger 189 3/4 den andra w äger .. .... ....... ... .... .... .... ......... .. .... ... .. ..... ...... ....... .. ..... .. ............ . .. 188% Twenne St: nya Stakar till Altaret, med fem Pipor i hwardera, den ena wäger 488 den andra .... ..... ... ... .... .... .... .. .... ..... ... .. .. ... ....... .... ....... .. .... .. .... .. .......... ....... . . 480 1/2 En ny Handstake d'~ med fyra Pipor, wäger 108 3/ 4 16 . Kalle, Paten, Vinkanna och Oblatask av silver, av Gustav Stafhell d. ä . 1736 och 1737. Kalken (fig. 244), delvis förgylld, har en sexpassformad, profilerad fot, nod, indelacl i sex fält samt en bägarformig cuppa, invändigt och delvis utvändigt förgylld. På fotens profilerade del en bladlist och däröver ramverk. Noden prydes med ramverk och blomkorgar. Cuppan omgives av en holk, ornerad med en bladlist, beslagsorna­ ment, utväxande i voluter och bladrankor, musslor m. m. Över holken är cuppan förgylld, och där är ingraverat släkterna Lewenhaupts, stenbocks, Sparres och Dohnas vapen samt initialerna G. M. L. H. (Gustav Maurits Lewenhaupt, d. 1700), M. C. S. - G. S. - C. E. D., avseende dennes tre gemåler: Magdalena Katarina Stenbock, d. 1676, Görvel Sparre, d. 1691 och Charlotta Eleonora Dohna, d. 1735. stämplar: Åldersmansranka - årsbokstav Z (1736) - Stockholms stadsstämpel (Upk 64) ­ mästarstämpel G S (Upk 477). Över stämplarna står inristat: »64 lo». H. 26,s , Fotens diam. 14,9, cuppans 13,5 cm. Inv. nr 7565: 13. P a ten (fig. 245), helt förgylld, ornerad med samma vapen och initialer som kalken ,. och försedd med samma stämplar, undantagandes årsbokstaven, som är A (1737). Bredvid stämplarna inristat : »213/ 4 lo». Diam. 16,8 cm. lnv. nr 756fi: 14. Vinkanna (fig. 246), invändigt förgylld, päronformad, på utsvängd, rund, profilerall fot och med handtag, snås och lock. På locket ett liggande Lamm med korsfana (avbruten) samt ett volutliknande tumtryck. Foten prydd med en bladlist, kannans övre och nedre del med ramverk med blommor och blad; på locket en bladlist och blomguirland samt, över snåset, en fruktkorg, allt i ciselerat arbete. Mitt på kannan samma vapen och initialer, som på föregående. Stämplar samma som på kalken. l bottnen står : »109 lo>>. H . 32, B. 20, Bottnens diam. 13,5 cm. lnv. nr 7565 : 3. Oblatask (fig. 244), invändigt förgylld. Rektangulär, med avskurna, svängda hörn, fyra utplattade kulfötter och lock. Ciselerad och graverad ornering av bladlister och ramverk med akantus m. m. På locket samma vapen och i bottnen samma stämplar som på ovannämnda kalle Över stämplarna inristat: »42 3/ 4 lo» . L . 14,6, B. 12, H . 8 cm. Inv. nr 7565: 17 . Om dessa fyra altarkärl meddelas följande i 1737 års rNv. : »1737 i Julij . Öfwer· ståthållaren Högwälborne H~ Grefwe Michael Törnfiycht hafwer å framl"" Grefwinnan& Högwälborna Fru Charlotta Eleonora von Dohnas wägnar till kyrkan förärt det Silfwer 331 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 242 och 243. Kandelabrar av silver, utförda 1735 av Gustav Stafhell d. ä . Dep. i Stat. Rist. Mus. (s. 326). Silbernc Kandelaber, ausgeflihrt 173ö von Gustav Stafhell Candiesticks, of silver; executed, 1735, by Gustav Stafhell, d. Ä . the eJder. quantum som hon i lifstiden förordnat, hwilket doch blifwit till följande stycken för­ arbetat med Högwälbemelte H~· Grefwens egen bekåstnad Nembl. l Kanna innan förgyld ... ..... .... ....... .. .. .. .. ....... .... .... ..... 109. 1: l Kalk sammaledes.... .. ... ....... .. ..... ......... .. .. .......... ...... .. :64:­ Paten . Hel förgyld ... ............. .. ...... ................. .. ....... . :21 3j 4 l Ask innan förgyld ....... .. . .. .... ... .. ... .... .. ....... .... .. ... .. .... . 42 3/ 4 » 16. ](ommunionslced av silver utan dekorering och stämplar. L. 16,8 cm. lnv. 7465: 20 . Omnämnes i 1737 års INV. sålunda: »Änn en liten sked med ett qwarters långt rundt skaftt brukas at uttaga smålk eller annat som råkar komma i vinet el. Kalken.» 17. Kyrkohandbok, (fig. 247) tryckt i Stockholm 1693; »Uti thet af Kongl. Maj :t Privilegerte Burchardi tryckieri•; pärmar av brunt läder med kvadratiska silverbeslag i hörnen prydda med initialen C i spegelmonogram under en kunglig krona. Mitt på vardera pärmen en oval silverplåt, ramad av en blomranka och med följande in­ skrifter; på den främre: KONG1 e l RIDDERHOLMs l KYRKIAS, på den bakre: HANDBOK l ANNO l 1718 . Bokspännen, likaledes av silver, med ciselerade voluter och blommor. Silverarbetet utfört av Gustav Stafhell d. ä . Inv. nr 7565: 29. Jfr utdraget ur 1675 års INV. under nr 10, s. 325. Boken var då bunden i sammet. Enligt i 1738 års INV. var den då ombundån i chagrin. 22. St-cr·iges kyrkor . Stockholrn II. 332 STOCKHOLM Fig. 244. Kalk och oblatask av silver, utförda 1736 av Gustav Stafhell d. ä . Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 330). Kelch und Hostienbehälter aus Silber, ausgeflihrt 1736 Chalice and wafer~box, of silver; executed, 1736, von Gustav Stafhell d . Ä. by Gustav Stafhell, the eJder. 18. Ljuskrona av delvis förgyllt silver, av Andreas Wickert d . ä.1 Fig. 248. Kring en ej ursprunglig cylinder av mässing tre stora genombrutna glober, sammansatta av blommor och akantusblad i drivet och ciselerat arbete. Den understa globen störst, den översta minst. På var och en av dem sitta med ryggarna mot centrum sex figurer i rundskulptur, på den översta barn, på den mellersta kvinnor (fig. 250) och på den understa män (fig. 249). Dessa figurer hålla de S-formigt böjda och med utspringande bladornament och ax prydda ljusarmarna, vilka sluta i ljuspipor med dubbla, blad­ form ade manschetter med uppvikta bräddar. Vid varje manschett en ängel. I de båda övre raderna sitta änglarna under manschetterna och stödja dessa med sina huvuden, i den undre framför manschetterna. Vid den undre globen svävar en ängel, som bär en plåt, på ena sidan graverad me~ Sveriges och Holstein-Gottorps förenade vapen under en krona samt initialerna HERS/GEV (Hedvig Eleonora Regina Suecorum Go­ thorum Et Vandalorum), allt inom en lagerkrans; på den andra sidan följande in· skrift : DEO l ET j .iETERNITATI l SACRUM, j IN MEMORIAM OPTIMI CONIUGIS, j AUGUSTISSIMI 1 Rosenberg, Marc, Der Goldschmiede Merkzeichen I . S. 102. 333 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 245. Paten av förgyllt silver; av Gustav Stafhell d. ä. 1737. Dep. i Stat. Hist. Mus . (s. 330). Hostienteller aus vergoldetem Silber, ausgeflihrt 1737 von Paten, of silver-gilt; executed, 1737, by Gustav Stafhell , Gustav Stafhell d . .:i.. the elder . SUECORUM QUONDAM REGIS, l CAROL! GUSTAVI, l TEMPLO RIDDERHOLMENSI l MONUMENTUM 1HOCCE CONSECRAVIT j HEDWIG ELEONORA, REGINA VIDVA l ANNO DOMINI l MDCLXIII. Stämplar : Augsburgs stadsvapen- mästarstämpel A W (tig. 234 c). Alla blommotiv, ljusarmarnas bladholkar och ax, figurernas hår och änglarnas vingar, hår och höft · kläden förgyllda. 1 Översättning: Änkedrottning Hedvig Eleonora skänkte åt Riddarholmskyrkan denna votiv· gåva, helgad åt Gud och evigheten, till minne av den bäste bland makar, svearnas stormäktigaste konung, Karl Gustav, år 1663. 334 STOCKI-IOL1U Fig. 246. Vinkanna av silver, utförd 1736 av Gustav Stafhell d. ä. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 330). Silberne Weinkanne, ausge fiihrt l i 36 von Gustav Win c cup , of ~ilver; executed, 173G, by Gustav stalhell d . Ä. Stafhell, the elder. 335 RIDDARHOLMSKYRKAN Om ljuskronan meddelas följande i 1675 års INv.: ,Een Lius Crona af Sölf'" Anno 1663 in,l Skiänckt af Hennes Maij~1 Rijkz Enckiedråtningen Hedvig Eleonora efter D hes Sahl: Herres Konung Carl Gustaffz begrafning, Höglåfl: i åminnelse, och wäger 4812 lodh. » I marginalen är senare anmärkt: »Denna Linserona renoveratz och om lagat A~ 1693 och så [mycket] Silfr tillagt at Cronan nu [wäger] effter assessor Ströro­ ners Attest 4979 lodh. » I 1737 års INV. tilläggas: »Men när dennaLins Crona3~~­ gången repareras skulle, blef den med alla sine stycken d: 22. April 1731 wägd på Kongl. Myntet - pag: 143. i 1733. Åhrs Kyrkio Räkning 4875 L:, och rlå gafs till reparation åt gullsmeden M': Gottfried du Bois, från hwilken han på Kl. Myntet åter­ wägdes, enligt Myntmäs~ ledriks attest af d: 18. Decemb: 1731. pag: 144. i 1733 Åhrs Kyrko Räkning 4888. » En anmärkning i 1737 års INV. meddelar slutligen: » ... i löst smått silfer 6 1/ 8 lod i Skåpet liggande h waribland 2 stycken med dess skruf, hörande till Silfwerliuskronan. » Kronan hängde under 1800-talets slut och 1900-talets början i Konungens våning i slottet men återfördes till kyrkan efter den senaste restaureringen 1922 och upphängdes på sin tidigare plats i koret. 19. Ljusstaka1·, ett par, av koppar och mässing, förgyllda och försilvrade, från 1600-talets mitt. Fig. 251. Foten, som på mitten är insnörd, vilar på tre kulfötter och är på nedre delen ornerad med tre bevingade änglahuvuden och fruktknippen, på övre delen med tre änglahuvuden och broskornament. Änglahuvudena i rundskulptur, det övriga i relief. Skaftet består av en päronformad och en balusterformad del, skilda från varandra och från foten av smala profilerade mellanleder, ornerade med vardera tre utspringande, vingliknande, genombrutna ornament med drakhuvuden. Den päron­ formade delen av skaftet prydes av tre nakna, manliga halvfi.gurer med korslagda armar, nedtill utlöpande i akantusblad. .Mellan dessa figurer, såväl upptill som nedtill, ett änglahuvud, liksom föregående i rundskulptur. Den balusterformade delen av skaftet omslutes av en holk, bildad av tre akantusblad med nerver av pärlstavar. Upptill bevingade huvuden i relief. Droppskålen är också ornerad med tre ängla­ huvuden i rundskulptur och tre blad- och fruktknippen. Från droppskålen reser sig en hög ljuspipa i form av en fyrdelad lilja, vilande på en smalare, profilerad fot. Förgyllningen omfattar hela staken utom ornamenten, vilka med några få undantag äro försilvrade. H. 141 cm. Inv. nr 5049: 1-2. Stakarna omnämnas i 1675 års INV. omedelbart efter den ovan beskrivna ljuskronan som dhe och samma gång med Liuus Cronan af Hennes Kongl: May ~ Richz Encki­ sålunda: »Item Twå stoora Liuusstackar på altaret, som fuller äro av Koppar och Messing, Men förgylt och för-Sö lfrade, dherföre dhe och här tillika upsättes, effter 1 drottningen Skiänckte ähre. » Sedan Riddarholmsförsamlingen upplösts 1807 och kyrkan kort tid därefter upp· hört att tjäna som gudstjänstlokal (jfr s. 19), förordnades genom kungl. brev av den 6 april 1824, att kyrkans nattvardskärl och andra silverföremål skulle överlämnas till Datum saknas. 22* 1 336 STOCKHOLM Fig. 247. Kyrkohandbok med beslag och spännen av silver, utförda 1718 av Gustav Stafhell d. ä. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 331). Kirchenhandbuch mit silbernen Beschiagen und Church Handbook, with silver mounts and clasps; K rampen, ausge!Uhrt 1718 YOU Gustav stalhell d. Ä. executed, 1718, by Gustav Stafhell, the eJder. 337 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 248. Ljuskrona av silver, utförd av Andreas Wickert d. ä. i Augsburg och skänkt 1663 av riksänkedrottningen Hedvig Eleonora (s. 332). Silbener Kronleuchter, ausgeflihrt von Andreas Chandelier, of silver ; exeeuted by Andreas 'Vickert, 'Vickert d . Ä., in Augsburg. Geschenk der Königin­ the elder, of Augsburg, and given, 1661:1, by Hedvig witwe Hedvig Elconora (16G3). Eleonora, Queen Dowager of Sweden . 338 STOCKHOLM Fig. 249. Ljusarm, detalj av ljuskronan fig. 248. Detail des Kronleuchters Fig. 248. Arru of chandelier, Fig. 248. Kungl. Kammarkollegium att förvaras i Skattkammaren. 1865 överflyttades allt silvret därifrån till Stat. I-list. Mus. där det fortfarande är deponerat. FÖrrKmr:-;A Kyrkan ägde år 1635 enligt rNv. i detta års räkenskaper fem ljuskronor, vilka be· m~:;,~~~~~~s- skrivas på följande sätt: »2 . Mäsingz Liuss Kronor medh - 10 pyper Hwar ... 30:-:­ 1 Liuss Krona medh - 6 Pyper .... ... ..... ... . .. ..... .... 7·-·­ 1 Lyten Liuss Krona medh - 4 Pyper ... ... ..... .. ... .. 5·-·­ 1 Lyteen Järn Krona med Rödh Färgha . . .... ...... ..... . 1:-:- » Den sistnämnda av des8a, som troligen var en medeltida järnkrona, överläts enligt följande anteckning i 1637 års räkenskaper till Maria Magdalena kyrka: 1 »Till Suder· malms kyrkia ähr leffwererat effter kyrkioherdens anhållande een liten Järn krona medh Rödh färga .» Ehuru de övriga ljuskronorna ej omnämnas i 1675 års INV. synas de dock ännu befinna sig i kyrkans ägo. Följande uppgift i 1683 års räkenskaper torde nämligen gälla just dessa: >>Den 12 Septemb, försåldt till en Russe Kyrckians Messing Liuus Cronor och wogo som fölljer. Nembl: 1 Att Maria Magdalena kyrka är identisk med >Sudermalms kyrka>> framgår av utredning i: E . LUNDMARK, Maria Magdalena kyrka, s. 73 ff. (SvERIGEs KYRKOR, Stockholm, bd VIII, h. 1). 339 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 250. Ljusarm, detalj av ljuskronan fig. 248. Detail des Kronleuchters Fig. 248 . Arm of chandelicr, Fig. 2±8. Dhen 2g<; störste 23 L~ lO mkr som försåldes effter betingan med H'".r Directeurerne för 11/ 4 d. km~ p~· marken, giör ... ... . .. ....... .. .. ... ...... .... ... .... ... ...................... .... 587: - Dhen minste 5 L Cffi försåldt effter ordre för 1 d. pr~· mkr ... ........ ... ... ......... . 100: - Noch Jernstengerne som Gronorna hengde på wogo 19 mkr som och försåldes för l d. p1: mkr .. ... ........ ....... .... ... ... .... ........ ..... ....... .. .. ..... ... ... ........ ............ . 19: ­ Samtidigt med ovannämnda försäljning gjordes en beställning på nya kronor hos mäster I-lans Jakob Birman.1 Därom meddelas följande i 1684 års räkenskaper : April. »Staakmakaren Mester Hans Jacob Birman i Afrächning på Mes­ sing Cronorne han förfärdigar bekommet effter ordre och quittens den 4 Aprill 1683 ... .. . .. . .. . ....... .......... .. ..... .. .... .... ..... 166: 211/3 » Augusti. »Messingslagaren Mester Johan Zinell för 30 st: Mässing Muss­ lor till Nya Liuus Cronan som wogo 41 mkr iL 3 d. eftter ordre och quitttns af ofwanmälte Dato ... ... ... .. ...... ..... ... .. ... ... 41: ­ September. »Klockgiutaren Mester Bierman i Afrächning på den Nya liuus Cronan bekom m et moot quittens den sidste Semptembris ... 221: 142/ 3 » HA~S JAKOB EmMAN, styckgjutare, d. 1697. Jfr SvERIGEs KYRKOR Stockholm, bd l, Stor­ kyrkan, s. 597 och fig. 326 samt om sonen KRisTOFFER BIRMAN, s. 482 och fig. 245. 1 340 STOCKHOL.M December. »Staakmakaren Mester Hans Jacob Bierman bekommet resten för den Nya liuus-Cronans förfärdigande eftter quitterat ordre vltimo Decembris 1684.... .. .... .. .... ........ .. .. .... .... .. ..... ........ .. ... 211: 17 1/ 3 » I 1700 års INV. omnämnas dessa kronor sålunda : »Een stoor Liuuss Crona med 30 armar aff Messing. Een Dito med Trettyo armar.» Samma års INV. omtalar dessutem en tredje krona: »Een Dito Finske Församblingen tillhörigh med 24 armar. " Enligt RoTHLIEB (s. 40) skulle denna krona ha återlämnats 1726 och samtidigt en ny inköpts. Detta års räkenskaper meddelar också mycket riktigt : •1726 Januarj Stycke­ giuterskan Madame Catharina Meijer för en Lius Crona eftter räkning ordres och Qvittence 185.16. - . » Men trots detta upptages såväl i 1737 Hom 1758 års inv. en 24-armad ljuskrona, tillhörig Finska församlingen, medan å andra sidan den av fru Meijer inköpta aldrig nämnes . 1731 (enl. uppgift i 1737 års INv.) donerar kyrkoherde CroeF en ljuskrona till kyrkan, om vilket 1736 års INV. meddelar : >En liten lius Crona med 16 pipor af H~ Kyrkoherden Johan Croel förärt till Kyrkan . >> Dessa ljuskronors liksom den övriga belysningsarmaturens öden efter 1758 äro okända. Förutom ljuskronor användes i stor utsträckning ljusstakar och väggarmar för ett eller flera ljus till kyrkans belysning. I INV. i 1635 års räkenskaper finnas upptagna följande : »l Mäsingz Liuss staka medh - 2 Pyper .. .... ... ...... 3· - · ­ 4 stora Mäsingz Liuss Ftakar medh een Pypa ... ... 12: ­ : -· 1 Liuss Rtaka medh - l Pypa ......... ...... .... ...... .. .. . l : ­ : -­ 4 Små Mäsingz Liuss stakar medh eet Liuss .. .. .. .. . 6: -- : ­ l l\1:äsingz Ahrm medh - 3 Pjiper.. ... ...... .. ........ ... 3:- : ~ l Mäsingz Ahrm - 3 Pyper Ofärdigh .. .. .. .. .. ... .. ... 4· ­ · ­ 5 Gamble Mäsingz Pyper ...... .. .... .. .. .......... ..... .. .... .. 2: lG : ­ » DeRsa föremål utgå emellertid ur inventarierna under årens lopp utan att närmare uppgifter lämnas om vart de taga vägen. Endast de två mässingsljusarmarna med tre pipor vardera kunna möjligen identifieras med följande i 1675 års INV. : >>2 st',' Messing Liuus Armar med tree stora pippor. >> Detta är senare överstruket och för ­ sett med marginalanmärkningen >finska församblingenss». I 1700 års INV. finnas de ej längre upptagna och hava tydligen återlämnats till Finska kyrkan. I stället för de utrangerade belysningsredskapen anskaffas nya. 1675 års INV. upp­ tager följ ande: »lO st~ Messing Liuus Armar medh een pippa 2 sV~ Dito medh 2111' pippor l Liuusstacka aff Messing medh Tre pippor l st dito med Fyra Pipor.» 1 Magister JOHANNEs CnotL, kyrkoherde i Riddarholmsförsaml. 1728-1737. Jfr s. 351. RIDDARHOLMSKYRKAN 341 En senare införd anteckning omtalar följ ande dona tio n : »A~ 1696 d 3 Juny. Hans Kongl. May'' allernådigst förährat till Riddarholmen. som för har warit brukat widh Slåtz Kiyrckian Enkla Messing Liussarmar 7 styckn. Twenne Messing Liusarmar med 3 pypor. Twå store gl Messingstakar med l pypa Hwar. Twenne Gutna Malm stakar med tree pypor.» Av dessa föremål äro den fyrpipiga och de två gamla en pipiga mässingsstakarna försvunna i 1730 års inv. Den trepipiga mässings­ staken finnes kvar, men omnämnes däremot ej i 1736 års inv. då den tycks vara borta. Sistnämnda källa meddelar, att ljusarmarna äro uppsatta »på ömse wäggarne nedre i Kyrkan» . Slutligen omtalas en ny malm- ljusstake. Denna och de två tidigare nämnda malmstakarna »brukas med Talg-liusen i Sacerstian, på Predikestolen och altaret» . På läktarna har nu anordnats belysning, och därom meddelas följande: »På qu[inn­ folks ]läktaren 2"." Mässingsplåtar med l pipa hwar samt en mässingsarm med 3 pipor. Manfolksläktaren 4do med en pipa hwar.~ Kristusbild, tillhörande en »Kristi grav$, skulpterad i ek och ursprungligen krederad och målad. Fig. 252. Vänstra hälften av huvudet, hela högra armen, vänstra underarmen' och fötterna saknas. Håret faller ned i en ornamentalt behandlad slinga över högra axeln; kring höfterna ett ländkläde. L. 187, B. (över axlarna) 47 cm. 1400-talets förra del. I samband med en donation av rådman­ nen Ingevald Thorstensson år 1505 omtalas en »Kristi grav» i Riddarholmskyrkan . Donatorn begär nämligen, att det för honom »måtte hållas ena Siälo mässo om Söndagen ­ i S. Erasmi chor wid wårs herres graf bak KRIST USB U:.D Leuchter ans vergold. n. ver­ Chandlestick, of gilt- and silb . Kupfer n. Messing silv. copper and brass. (16G3) . ltiG3. Fig. 251. Ljusstake av förgylld och försilvrad koppar och mässing, skänkt 1663 av Hedvig Eleonora. Dep. i Stat. Hist. Mus. (s. 335). STOCKHOLM342 JJOPSKÅLS­ SOCKEL Fig. 252. Kristusbild, del av en >Kristi grav>>. 1400-talets förra hälft (s. 341). Christusbild von einem A figure of Christ, from ,Grab Christi}), Erste an »Easter sepulchre• . Hälfte des 15. Jahrh. First half of the lö:th century. i Closterkyrkian>. (JoRDEBOK I s. 455.) Av allt att döma fanns Kristusbilden till denna »wårs herres graf» kvar i kyrkan ännu vid 1700-talets början . PossiETH omnämner näm­ ligen (s. 43) bland bevarade medeltida altar­ prydnader i kyrkan även »Jesus ett liggande lik». Den här ifrågavarande Kristusbilden, vilken enligt uppgift av överintendenten frih. Rudolf Cederström förvarades i Arsenalen under 1700­ talets senare del, kan möjligen vara identisk med den av PossiETH omnämnda skulpturen. Mot detta antagande talar emellertid följande uppgift från år 1768: >>Et Crucifix, jämte en bild af en I{iddare, som warit Landsförrädare och blifwit nedgrafwen lewande, fundne i huset, 3 Kronor kalladt.» 1 Med »Et Crucifix» avses den här ifrågavarande Kristusbilden; fyndupp ­ giften måste däremot anses mera tvivelaktig. Från Arsenalen kom det s. k. krucifixet och riddaren jämte andra historiska föremål till Livrustkammaren, där de återfinnas i INV. för år 1803 under nr 978: »l Trädbild af en gl. Riddare, l Crusifix af Träd.» En senare till ­ lagd anmärkning meddelar, att dessa föremål äro » Aflemnade till kongl: Riddare h olms kyrkan d: l Sept: 1804». Dopskålssockel av gulvit, svagt grönådrig marmor. H. 99, B. (vid basen) 78 cm. Fig. 254. Uppställd vid östra väggen i norra sidoskeppet. 1 Beskrifning på de uti Arsenalen i Stockholm befintliga förnämsta märkvärdiga Saker. Den Svenska Fatburen, Fjerde Öpningen den 16 sept. Det om­ nämnda huset revs i början av 1770-talet för att lämna plats för det s. k. Lilla bankohuset, Järn· torget 53 - Skeppsbron. I registret till Samfundet S:t Eriks årsböcker 1903-- 22 står genom en tillfällig felskrivning hänvisat till Gustav Baners hus p[t Riddarholmen (nuv. Birger Jarls torg 7), under 1700­ taletRiddarholmsförsamlingens kyrkoherdehus. Skall vara Johan Baners hus, även kallat Tre kronor. RIDDARHOLMsKYRKAN 343 På en rakt uppstigande, låg fot en insvängd skaftdel, liksom foten åttasidig med varannan sida konkav och varannan rak; de senare äro försedda med var sin pilaster. På skaftde~ens plana ovansida en av fyra liggande, kannelerade voluter stödd, profilerad platta, varpå dopekålen har stått. Stod före den senaste restaureringen i koret till vänster om altaret. Till densamma har troligen hört det av hovfröken Emerentia von Diiben år 1728 till kyrkan skänkta dop· fatet (s . 325, f1g. 240). RoTHLIEB (s . 36) uppger efter RtiDLING, att en dopfunt, troligen den ovannämnda dopskåls­ sockeln, skänktes till kyrkan av hovfröken Emerentia von Diiben den 24 dec. 1734, vilken dopfunt »ställdes öfver hennes redan inköpta graf i Choret nedanför Konungarne Magnus Laduli\s och Carl VIII KnutMsons Cenotapher» (grav nr 4, jfr s. 650). En medeltida dopfunt av vanlig kalk­ formig typ synes av RoTBLIEns beskrivning (s. 36) att döma tidigare hava funnits i kyrkan . H an omtalar, att den stod vid början av kvinn­ folksbänkarna och var av huggen sten, »till skapnaden nästan som en Kalk, omgifven af ett Trägaller, på en från golfvet upphöjd fot­ ställning» . Om själva funten är ingenting ut­ över detta kiint, men det omgivande skranket omtalas ofta i kyrkans räkenskaper. 1723 ut­ betalas transportkostnader »för det gambl'; Skrancket, som togs wjd Kungens Stall att giöra skranck ikring Funten af» och följande år debiteras kyrkan en Rumma av 24 dir kop­ parmynt för »ett skranck omkring Funten med Swart och wyt marmorfärg samt förgylta lister» . Dessutom utbetalas sistnämnda år ett flertal småsummor för diverse utförda arbeten på dop­ funtsskranket. Nummertav lor, ett par, av svartmålat, marmorerat och förgyllt trä. Fig. 253 . Upp­ DUl'Fu:\'1' Fig. 253. Nummertavla av svartmålat, marmorerat och förgyllt trä. 1730-talet. Verstafel aus schwarz. Nu m ber· board of wood, bemaltem, marmoriertem painted black, marbled ]'(t;MM l·:Jn'AV­ und vergoldetmn Bolz . and d~~~deed .173~~ro. the LOJtUm 1730-40. 344 STOCKHOLM Fig. 254. Dopskålssockel av grönådrig marmor, tro­ ligen skänkt till kyrkan 1734 av hovfröken Emerentia von Ditben (s. 342) . Taufschalensockcl aus grlinge­ Pedestal and base of baptismal ädertem Marmor, wahrschein­ f ont; green-vaned marble. Pro­ lich Geschenk des Hotl'räuleins hably gi,· en to the chnrcb, 173.1-. Emerentia von Dtiben (173±). by Emerentia von DUben, Lady­ in-waiting. ställda invid vardera av korets två västligaste väggpelare; de stod o före sista restau­ reringen på ömse sidor om altaret. Tavlorna bestå av ett stativ, vilande på en trefot och uppåt avslutat med en förgylld knopp med ett block. Stativet uppbär den av en förgylld stråigloria ramade, runda nummertavlan, som är lös och kan höjas och sänkas med hjälp av ett rep, som löper över blocket i stativets knopp. H. 265 , tavlornas diam. 57 cm. På etativet sitta fästade två hållare av järn, avsedda för ljusarmar. De sistnämnda äro nu förkomna. Om nummertavlornas tillkomst meddelar RoTHLIEB följande (s. 43): »År 1727 [skänktes] af Mjölnaren vid Strömqvarnen, Anders Lundell, tvenne prydliga Stoder för Nummer-taftorne med sina ljusarmar af malm, hvilka han sjelf förfärdigat.» Siffer­ RIDDARHOLMsKYRKAN 345 tavlorna utbytas senare mot nya enl. följande uppgift i 1736 års INV: »Sammaledes åhr 1736 opkiöpt 2~ taflor fram wid altaret i Choret i de gl taflornas ställen, på derföre stående trästoder hängiande, i form af Solen, förgylte . med 36 st. swarta bläck Zipfror. » Om dessa nya siffertavlors och siffrors tillkomst meddelas i 1734 och 1736 års räkem;kaper följande : •1734. Maii 6 (erhåller] Bildthuggaren Gottlob Rosenberg för 2ne Numer taflor med bildthuggararbete och äkta guldförgylte 28: -», den 24 juli 1736 mottager »Bildthuggaren Gottlob Rosenberg för 2ne till Kyrkan för­ färdigade och lefwererade Siffer tavlor 10: -» och den 3 jan. 1737 betalas »Bleck­ slagaren Joachim Rör för (36] swarta bleck Numror 3: -.» Om ljusarmarna meddelas följande i 1736 års INV : »2~ p>:_ mässingsarmar med 4 pipor, på de 2~ stoderna fram i Choret, på ömse sidor om Zipfer taftorne i form af Solen.» I INv. för år 1730 finnas de ej omnämnda och kunna följaktligen antagas vara tillverkade under den mellan­ liggande tiden. I kyrkan funnos redan före 1727 tre nummertavlor, om vilka 1702 års räkenskaper meddela följande : »Snickaren Mest'; Jonas Geting, som i Kyrckian har å nyo giort 3: st: taflor att hängia Zifrorne på, h war effter Psalmerne igen tagas, be kommet 3:-:- », »Målaren Anders Udde, som samma taflor med swart färga anstruket och L}'storne Omkring förg_ylt, bekomit 2: 16: -» samt »Bleckslagaren M~ Börge Kruse som har förfärdigat 138 st Zifror af Bleck, att bruka på desse Taflor 20: 24: -» . Dessa tavlor med tillhörande siffror äro nu förkomna. Gueridoner, fyra stycken, av kl·ederat och förgyllt trä, utförda i början av 1800- GUERIDONER talet, troligen efter ritning av arkitekten Fredrik Blom. H. 205 cm. Uppställda i Bernadotteska gravkoret. På en cylindrisk sockel, vilande på tre fötter i form av lejontassar, stå tre egyptiserande hermer omkring en kannelerad kolonn med blad­ kapitäl, uppbärande en skål med sex ljushållare; en elektrisk lampa är senare in­ monterad i skålens mitt. 1'imglas. År 1689 anskaffades ett timglas till kyrkan, varom räkenskaperna TIMGLAs meddela : »Handelsman Clas Dybricken for ett Messing timeglas med 4 rum och hwyt sand, som skal brukas i Kyrckjan.» Ett nytt timglas inköptes 1719, då man enligt kvittens i detta års räkenskaper betalade » bilthuggaren Buchard Precht för 1: Timmeglas på Predikestohlen 100: -» . Dess utseende framgår av Prechts egen­ händigt skrivna räkning (RÄKENSK. 1719), enligt vilken han tillverkat ett timglas »mit einen pedestal undt an dren ziraten nebenst könichlichen nahmen und krohne wi auch dises alles mit feinen golde glas gult Verguldet nebenst den dar zu gelegten eisen werek kostet zu sammen 100 D Silber. » Båda dessa timglas äro förkomna. Spets till tornspira . Av trä. Uppställd i nischen väster om ingången till SPETs TILL Banerska gravkoret. Består av en fyrkantig bjälke, vars ena ände är huggen till en TORNSPIRA lång smal spets. Den andra änden, som på tre sidor är försedd med urhuggningar och hål för fästande av beslag, är brandskadad. L. 130, B. 20 cm. Kyrktornets spets, som vid branden 1835 föll ned, tillvaratogs och uppställdes sedermera i kyrkan. 346 STOCKHOLM Fig. 255. Johannes Elavi Terserus, kyrkoherde vid Riddarhalms­ församlingen 1665- 68. Porträttet målat 1668 av okänd mästare. Tillhör numera Storkyrkan. Malerei aus 1668 von unbekanntem Painting from 1668 by unknown master. Meister. KYRKO­ Kyrkan har haft en samling prästporträtt, som säkerligen på vanligt sätt varit upp­ HERDE­ satta i sakristian. Då församlingen år 1807 upplöstes, blevo porträtten överflyttade PORTRÄTT till Storkyrkan. De befinna sig nu jämte porträtten av pastores primarii i kyrksalen i storkyrkans församlingshus, stortorget l. Serien är ej fullständig. Samtliga äro målade med olja på duk, och de nedan angivna måtten avse spännramen. Johann es El avi Terserus (Dalekarlus), f. 1605, kyrkoh . v. Riddarh.-församl. 1665-68, d . 1678. Fig. 255. Porträttet målat 1668 (jfr inskriften nedan). Bröst­ bild, halft en face åt höger, brunt hår och skägg, vänstra handen framför bröstet. 347 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 256. Markus Simming, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam­ lingen 1669- 74. Porträttet målat 1674 av okänd mästare. Tillhör numera Storkyrkan (s. 348). Maleric ans 1674 von unbekannte1n Painting from 1674 by unknown master. llteister. I övre vänstra hörnet inskriften: JOHAN: ELAI TERSERus. j A~ JETATIS 6 3. På duken. baksida står N'.'c 1. 72 x 60 cm . Enkelt profilerad, förgylld ram. storkyrkans inv. nr E 56 . I Bromma församlings äldsta inventarieförteckning, från år 1715, är bl. a . upp­ taget ett porträtt av Terserus, vilket i en senare inventarieförteckning säges ha blivit den 21 aug. 1738 jämte ett nu förkommet porträtt av kyrkoherden Zakarias Laurentii Klingins överfört till Riddarholmskyrkan. Troligen är det ovan beskrivna porträttet detsamma, som där omnämnes. 23. Sveriges kyl'kor. S/oclcholm II. 348 STOCKHOLJ\I Fig. 257. Johannes Vultejus, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam­ lingen 1678- 1700. Porträttet målat 1698 av okänd mästare. Till· hör numera Storkyrkan. l\ialerei aus 1G98 von unbekanntem Painting from 1698 by unknown master. :Meister. Markus Simming, f. 1621, kyrkoh. v. Ricldarh.-församl. 1669- 74, d. 1690. Fig. 256. Porträttet målat 1674. Micljebild halvt åt höger, brunt hår och skägg, högra hanelen stödd mot en bok, i den vänstra handskar. På duken inskriften: lETATIS suJE 53 ." / ANNO 1674. På baksidan står N~ 2. 102 x 81 cm . Förgylld, gustaviansk ram. storkyrkans inv. nr E 57. Johannes Vultejus (Stockholmensis), f. 1639, kyrkoh. v. Riddarh.-församl. från 1678 till sin död 1700. Fig. 257. Porträttet målat 1698. Bröstbild, halvt en face åt höger, grått hår och skägg, vänstra handens fingrar utom tummen instuckna i rocken, bakgrunden utgöres av en kvaderstensvägg med utblick. På duken inskriften: 349 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 258. Zakarias Esberg, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam· lingen 1700- 08. Okänd mästare . Tillhör numera Storkyrkan. Malerei von unbekanntem Meister. Painting by unknown master. NATUS DIE 22 JUNI.T A~ 16:19 jnEPICTUS A~ 1698. På baksidan står N~ 3. 78 x 64 cm. Förgylld rokokoram. storkyrkans inv. nr E 53. Zakarias Esberg (Nericius), f. 1666, kyrkoh. v. Riddarh .-församl. 1700-08, d. 1708. Fig. 258. Bröstbild, kroppen något åt höger, huvudet något åt vänster, ljus· brunt hår och skägg. Bilden inom en målad, rektangulär, profilerad ram (fönster­ omfattning). På duken inskriften : DOCT. ZACH. ESBERG. j NAT: 1666. DENAT: 1708. EODEM. A~ DESIGN. EPisc: wExioN: På baksidan står N~ 4. 81 x 65 cm. Förgylld rokokoram. storkyrkans inv. nr E 52. Johannes Ekendahl (Fjerdhundrensis), f. 1668, kyrkoh. v. Riddarh.-församl. från 350 STOCKHOLM Fig. 259. Johannes Ekendahl, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam­ lingen 1715- 22. Okänd mästare. Tillhör numera Storkyrkan. 1\:Ialerie von unbekanntem :Meister. Painting by unknown 1\iaster. 1715 till sin död 1722. Fig. 259 . Bröstbild något åt höger, mörkbrunt hår och något gråsprängt skägg. På dukens baksida står Ng 10. 86 x 72 cm. Slät, förgylld ram. storkyrkans inv. nr E 50. Johan Possieth (Roslagus), f. 1667, kyrkoh. v. Riddarh ..församl. från 1722 till sin död 1728 . . Fig. 260. Bröstbild, halvt en face åt vänster, mörkt här och svart kalott, vänstra handen vilar på en igem!Iagen bok på ett med en röd duk övertäckt bord. Upptill på duken inskriften: JOHAN POSSIETH. PAST: RIDDARHOLM ET BROM. / AB. ANNO. l 7 2 2. AD. ANNUM. l 7 2 8. / NAT. D: 31 DECEMB 16 6 7. D ENAT D: 2 i JULI. 11 2s. På baksidan står Ng 6. 81 x 65 cm. Enkelt profilerad, förgylld ram . stor­ kyrkans inv. nr E 55. 351 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 260. Johan Possieth, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam· lingen 1722-28. Okänd mästare. Tillhör numera Storkyrkan . Malerei von unbelmnnt em Meister. Painting by unknown master . Johann es Cro el, f. 1076, kyrkoh . v. Riddarh .-församl. från 1728 till sin död 1737 . Fig. 261. Porträttet målat 1735. Bröstbild en face, grå lockperuk och svart kalott, högra handen framför bröstet, skjortlinningen synlig. På dukens baksida står Ng 5 samt NATus A~ 1676 1 PICTus. A~ 1735. 82 x 64 cm. Förgylld rokokoram . storkyrkans inv. nr E 58. J o han Kristian Törning (Vestmannus), f. 1701, kyrkoh. v. Riddarh.-församl. från 1737 till sin död 17 41. Fig. 262 . Bröstbild något åt vänster, grå lockperuk. 82 x 65 cm . Förgylld rokokoram. storkyrkans inv. nr E 59. ROTHLIEB uppger 1678. 33* 1 352 STOCKHOLM Fig. 261. Johannes Croel, kyrkoherde vid Riddarholmsförsamlingen 1728- 37. Porträttet målat 1735. Tillhör numera Storkyrkan (s . 351). Malerei von unbekanntem Meister (1735). Painting from 1735 by unknown master. Sam u el Troilius, f. 1706, kyrkoh. v. Riddarh.-församl. 1741- 45, d. 1764-. Fig. 263 . Porträttet målat 1752 av Lorents Pasch d. ä . Bröstbild, huvudet något åt höger, grå peruk, om halsen en av kappen dold länkkedja med Serafimerordens kors, bak­ grunden utgöres av en bokhylla med böcker. På dukens baksida står Ng 7 samt HERR BISKOP TROILIUS GAMMAL 4 6 ÅR. AFTAGIT ÅHR l 7 52. MÅLAT AF LORENTZ PASCH. 81 x 64 cm. Förgylld rokokoram. storkyrkans inv. nr E 54. Justus Kristoffer Hauswolff,1 f.1708, kyrkoh. v. Riddarh.-församl. 1745-1752, d. 1773. Fig. 264. Bröstbild något åt höger, grå peruk och svart kalott, bakgrunden storkyrkans inv. uppger bilden föreställa kyrkoh. Gabriel Rosen, d. 1784. Jfr SVER!GES KYRKOR, Stockholm, bd VI, Klara kyrka, s. 167 och fig. 18. l RIDDARHOLMSKYRKAN 353 Fig. 262. Johan Kristian Törning, kyrkoherde vid Hiddarholms· församlingen 1737-41. Okänd mästare. Tillhör numera Stor­ kyrkan (s. 351). Malerei von unbekanntem Meister. Painting by unknown master. utgöres av himmel med moln. På dukens baksida står N~ 8. 79 X 61 cm. Förgylld rokokoram. Kopia. storkyrkans inv. nr E 51 . Serafimerklocka. Då kyrkans klockor vid branden 1835 smälte ned, måste en KLOCKOR ny klocka anskaffas, för att statuternas föreskrifter om serafimerringning1 skulle kunna Jöljas . Den göts och uppsattes 1839. Klockan är kring övre kanten dekorerad med serafimerkedjan OCh inskriften: GLORIA ALTISSIMO SUORUM REFUG!O; därunder löper en bård av bladornament och palmetter. En liknande bård löper längs klockans nederkant; Under bården följande inskrift: FRED. SEIPEL & J. G. LILIENDAHL; .ffiRE Jfr s. 366. 1 354 STOCKHOLM Fig . 263. Samuel Troilius, kyrkoherde vid Riddarholmsförsam­ lingen 1741- 45. Porträttet målat 1752 av LorPnts Pasch d. ä. Tillhör numera Storkyrkan (s. 352). Malerei von Lo rents Pasch d. Ä. 1752. Painting by LorentsPasch, the eJder 1752, CAMPANARUM ET INCENDIO TURRIS RIDDERHOLMENSIS RESIDUO ME FUNDEBAT HOLMilE ANNO MDcccxxxix. Mellan bårderna äro två olika stora fält med inskrifter. I det större fältet läses: MAGNI IN MEMORIAM l GUSTAVI II ADOLPH! l FILIA JUBENTE REGINA l A. C. MDCXXXIV l PRIMUM FUSA l PER INTEGRA DUO SlECULA l NUNC LlETOS NUNC FERALES l EDITI SONOS l PIIS FESTOS ANIMIS l DONEC / CONFLATA FLUMINE l A. C. MDCCCXXXV l ET SUBLIM! CUM TURRE IN CINERES COLLAPSA l TANDEM NUTU l CAROL! XIV JOHANNIS l POTENTISSIMI ET OPTIMI l SVECORUM NORVEGORUMQUE REGIS l POST QUADRIENNIUM RESURGENS j PLANCTUM !BO CELEBRATUMQUE l UT PER XVII ANTEHAC­ LUSTRA lITA PER VICES l\IORTALIUM FUTURAS l V. D. l REGUM FUNERA l REGNIQUE PRIMO­ RUM. I det mindre fältet, som krönes av en stråigloria med cirkel och triangel, 355 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 264. Justus Kristoffer Hauswolff, kyrkoherde vid Riddarholms­ församlingen 1745-1752. Kopia. Tillhör numera Storkyrkan (s. 352). l\'lalerie von unbekanntem Meister. Painting by unknown master. kors, tallkvistar OCh björklöv, läses: ACCIPITE TERR~ PROCERES / IN TERRAM CADIVI j VANITAS VANITATUM l ET OMNIA VANITAS l UNA VIRTUS l CLARA ~TERNAQUE l HABETOR (::>:HABETUR).l Klockans diameter 160 cm. 1 Översättning: Ära åt den Högste , de sinas tillflykt. Fred. Seipel och J. G. Liliendahl gjöto mig i Stockholm år 1839 av klockmalm och återstoden från Riddarholmstornets brand. Först gjuten år 1634 till minne av den store Gustav II Adolf på befallning av hans dotter, drottningen, ljöd jag, än glatt, än sorgset under hela två århundraden för fromma själar, tills jag år 1835 smälte och tillsammans med det höga tornet föll ned och blev till aska. Men tack vare Karl XIV J ohan, svearnas och norrmännens mäktige och gode konung, återuppstod jag efter fem år -och, liksom under de 17 förgångna lustren, skall jag gå mot klagan och fest och även i fram­ 356 STOCKHOLM Dekoreringen på klockan är utförd efter modeller av A. M. Fahlcrantz,1 vilket framgår av en kvittens, daterad den 22 februari 1839, i räkenskaperna för kyrkans iståndsättande efter branden. ÄL DRE KYRK­ Äldre lcyrklclockor. Enligt PossiETH (s. 70 ff) funnas vid 1700-talets början i tornet J> Klåcke Jutaren Gerhard Meijer, arbetzlön för twenne gutne Klåckor, till Urvärcket 760: 26: 16.» (RÄKENSK.). PossiETH meddelar om dessa klockor, att »af then malm, som fans igen efter timklockan och metalstyckerna på [tornet] tre Kronor, sedan then olyckeliga wådelden åhr 1697 thet kongl. Slottet öfwergick, giöts uppå Kongl. Maytts befalning then timklockan, som nu hänger uthi Riddarholmstornet, på hwilken thenna eftertänckeliga och sinnrika Inscription läses : LECTORES. MIREMINI./ EX. QVA. EGO. NATA. l TOTI. CIVITATI. ERAT. NOTA. l NUNC. IGNOTA. l MATER. l EHEU. CECIDIT. /AULA. INCENSA. INCENDIO. PERIBAT. l EGO. UT. FILIA. l EX. LIBERALITATE. REGlA . l RESTITUTA. ET. EVECTA./ SONO. ET. MONEO. l AUDITE. l HORA. AUDITA. DUODECIMA. l QVOTIDIE. VELIM. AUDIATIS. l CAROLUM. DUODECIMUM. ESSE. SALVUM. l PRIMA. ILLIUS. FELICITATIS. l SIT. INITIUM. l ULTIMA. XII'::.". REGIJE. SALUTIS. NON QV AM. l FINIS./ ANNO. DOMINI. MDCXCVIII. På klockan, som slår fierdedelar läses kring widelen thessa Personnotis s. 339. 1 358 STOCKHOLM Fig. 265. Riksbaneret, utfört i Paris till Adolf Fredriks kröning den 26 november 1751. Av ljusblå sidenrips med broderi i guld, silver_o~h silke (s. 361). Reichsbanner, ans hellbianem Seidenrips standard of Sweden; cxecuted in Paris for mit Gold-, Silber· und Seidenstickerei, the coronation of Adolf Fredrik, 26 No· ausgeflihrt in Paris zur Krönung Adolf vember, 1751. It is of light blue silk·repp, Fredriks am 26. November 1101. with embroidery in gold, silver:and silk. 359 1 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 266. Detalj av fig. 2\i5, visande det opersonliga svenska stora riksvapnet . Detail v on Fig. 265 mit dem unpersönlichen Detail of Fig. 2G5, showing the non-personal grossen schw odischen Reichswappen . full arms of Sweden . ord: ME FECIT HOLMlr'E GERHARD MEIJER, ANNO 1698. GLORIA IN EXEL­ SIS DEO. »1 Dessa klockor hängde uppe i tornspiran, som hade s. k. »durchsichter» Översättning : Läsare, I undren, varifrån jag kommer. Känd var min moder, okänd är hon nu för hela staden; o, ,-e, då borgen (slottet Tre kronor) brann, föll hon ned och förintades genom elden. Men jag, dottern, återuppstånden och upphöjd genom kunglig frikostighet, ljuder och manar. Hören! Den tolfte timmen är slagen. Dagligen skulle jag vilja, att I hören, att Karl XII är välbehållen. Det första (timslaget) må vara början till dennes lycka, det sista, det tolfte, må aldrig vara slutet på den kungliga välfärden . I Herrens år 1698. Gerhard Meijer göt mig i Stockholm, år 1698. Ära vare Gud i höjden. 360 STOCKHOL]\'f (jfr tig. 102). KopparslagarEm Lorentz Palm erhöll år 1700 600 dlr kmt »uthi Ar­ bettzlöhn för Tornettz betäckningh, på de stellen, derest den gambia Taak kopparen blef borttagen, och Säijarne kommo att sittia, samt och att förfärdiga durchsichterne, der slag h klåckorne hängia. » (RÄKENSK. ). Tornuret fordrade ständiga reparationer, varom talrika uppgifter finnas i handlin­ garna. Kyrkorådets prot. för den 30 maj 1722 meddelar att »Uhrmakaren Mest•; Drejer berättar at uhret uti Tornet skall wara så nött och förlohrat, at där ej sielfwa wärcket blefwe nu med det första lagat och förbättradt wore till befabra at det toge så anseenlig skada, at det sedan ej utan anEeenlig bekåstnad står till hielpa, ty resol­ verades, at Mest•; Drejer nu straxt drager behörig försårg om uhrwärcketz fullkomme­ lige förbättring.>> 1737 kvitterar han · »för tornurets reparation 100: - .» Tio år senare är tornuret återigen i behov av reparation. Enligt kyrkorådets prot. den 9 september 1747 »Bes w ärade sig kyrkioherden där"öfwer at Urmakaren fredman 1 icke hölle Uret uti jemn gång, och at stundom slaguret stundom flerdels uret sloge mer för mindre. Han hade af deras kongl Högheter måst förmärcka, det de tilräkna kyrkiobetienterna skulden at Uret går så ojämnt. Han bad derföre at antingen Ur­ makar fredman motte upkallas til nästa sammanträde eller ock af H. Slottsfogden förekallas, och få tienl. skrapa för sin försummelse.>> 1749 utkvitterar »Smeden Adam Krögert för Torn Urets förbättrande 85: 10 2/ 3 • och fyra år senare, 17fi3, er­ håller »Catharina Hamn för Torn Urets förbätrande 116: 21 1/ 3 ». Trots den tidigare tillrättavisningen missköter Fredman sitt arbete. Kyrkorådets prot~ den 17 april 1755 meddelar, att »KyrckoHerden föredrog huru Urwärcket, oacktadt den i för l: år skjedda stora reparation, så wårdslösas af Urmakaren Fredman, hwilcken för dess wårdande likwäl äger af Cronan 12 famnar wed årligen, så at han lämnat dess skötsel i en usel och fattig persons åtgärd, i stället för ricktiga kistor til lod, woro sten samman­ bundne med tågstumpar, och sjelfwa linan nog förnött, samt dess ordentetiga updra­ gande som tidast försummas; då likwäl detta ur bör wara det h warefter alla Collegier sig rätta. Rs: Herr Slottsfogden Holmer förklarade at han för detta mål haft Fred­ man förut för SlottsCancelliet, men han oacktat all åtwarning ännu framfar i sin wårdslöshet, så wille Herr Slotsfogden ej allenast honom än en gång upkalla, utan ok tala härom med Hans Excellence Öfwerste Marskaleken Gref Ekeblad, under hwilkens commando Fredman såsom Håf Urmakare stode; samt emedan Kyrkorådet ej stort kunde trygga sig wid Fredman, beslöts at Kyrkoskrifwaren skulle tal a med en annan Urmakare som ginge up i tornet, besicktigade uret och kunde wid nästa Kyrkoråd lämna tilförlitelig underrättelse om dess tilstånd och nödwändiga repara­ tion.>> Samma källa meddelar den 12 september 1755 att »Urmakare Nyberg in­ kallades och honom föreständigades at med första skynda på Urwärckets fulkomliga istånd sättjande, hwilcket han lofwade, och sade han sig endast wänta på wigternas ellr Lodens hitkomst från Bruket. • Efter denna reparation synes urverket hava fun- Den från .C. lVI . Bellmans diktning välkände hovurmakaren JEAN FREDMAN, f. 1712, d. 1767. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 3fl1 gerat tillfredsställande en längre tid. Först 1820 behövde det återigen lagas, då enligt kvittens utbetalades ,till Urmakaren Kihl­ berg för reparation å Torn-Uret 170 (dr kmt). » Detta urverk förstördes vid kyrkans brand 1835. Solur . I samband med tornuret talas i räkenskaperna även om ett solur. I 1700 års räkenskaper meddelas, att ,Såsom Uhr­ makaren Mest. Hindrich Rycken till Tornet en Sohl vysare har förfärdigat, att när klart wäder är, Uhrwärket der efter rätta, och han derföre bör hafwa 6 dlr 2:--: -. >> :Solvisaren satt sannolikt i samma tornrum, där tornuret var uppställt och fördärvades liksom detta vid branden 1835. Rilcsbaner av ljusblå sidenrips. Fig. 265 . Ban(n·et är tvåtungat och på båda sidor försett med broderier i guld och silver. I mitten det opersonliga stora svenska riks­ vapnet med serafimerordenskedja men utan mantel och med lagerfestoner och korslagda flädermusvingar nedtill (fig. 266). Kronan är delvis broderad med rött silke, serafi­ merkedjans patriarkalkors med gråblått silke. Duken är strödd med öppna kronor, placerade tre och tre . Längs kanten löper ·en bård, sammansatt av liggande ovaler med strålande nordstjärnor, de förra i guld, ·de senare i silver ; vid kanten är fästad en guldfrans. Förgylld, kannelerad fanstång med handfäste, klätt med blå sarrnnet och JJrytt med silverfransar. Fanstångens spets av förgylld mässing av brett lancettlik form med en större, sluten, och tre små, öppna kronor, allt i genombrutet arbete. Ban{)ret är slaget om stången och fastsytt med guld­ tråd. Vid fanstångens spets äro fästade två grova guldsnodder med stora tofsar i snörmakeriarbete. Baneret förvaras upp- Fig. 267. Serafimerbaneret, skänkt till orden 1809 av Karl XIII. Av grå sidenrips med bro­ deri i guld (s. 366). SOLUJ{ RIKSJ3ANBR Serafimerbanner aus gran~ The Banner of the Order em Seidenrips mit Gold­ of the Seraphim, of gray stickerei (1809). silk-repp. 1809. 362 STOCKHOLM Fig. 268. Förvaringskista av järn, innehållande statuterna för alla Kungl. Maj:ts Onlen. Ornamenten äro dels drivna i koppar och förgyllda, dels målade. 1700 talets mitt (s. 370). Eiserner Behälter, in welchem die Statnten aller könig· Iron chest containin~ the statutes of all the Ho ya! Orders . lichen Orden aufbewahrt werden. Die Ornamente sind The ornamentation is, in part, ehasert in copper and tcils in Kupfer getri oben und vergoldet, teils gemalt. gilt, and partly painted . ~licldle of 18:th century. Mitte des 1.8. Jahrh . 363 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 269. Baksidan av den på föregående bild återgivna förvaringskistan för alla Kungl. Maj:ts Orden. Hinterseite des auf varigem Bild wiedergegebenen Back of chest, shown in the foregoing plate .. Behälters. 2J. Sveriges kyrkor. Stocklwlm II. 364 STOCKHOLl\1 Fig. 270. Statuter för serafimer-, svärds- och nordstjärneordnarna, givna av Fredrik I och date­ rade den 23 februari 1748 med tillägg av den 3 maj samma år. Sigilldosan av silver, tillverkad 1747 av Gustav Stafhell d . ä. (s. 371). Statuten des Serafimer·, Schwert­ und Nordsternorden~, erlassen von Fredrik I unter dem 23. Febrnar 1748 mit Supplement vom 3. Mai desselben Jahres . Die Siegeldose aus Bilber wurde 1747 von Gustav Slafhell d. Ä. angefertigt. Statutes of the Seraphim, Sword, and Northern Star Orders, presenled by Fredrik I and dated 23 February, 1748, with additions of lVIay 3, the same year. The silver box was made in 1747 hy Gustav Stafhell, th e eJder. rullat kring stången och är försett med dubbla fodral, ett äldre av ursprungligen ljusblått och grått, nu gröngrått, randigt siden med toppskoning av läder samt ett av blått siden, utfört 1922. Baneret är uppställt till vänster om altaret och fastlåst i ett enkelt, gråmålat stativ av trä. Banerets L. 344, B. 162 cm. Fanstångens L. 428 cm. SERAFIMER­ ORDENSTILI·· HÖRICHETER Riksbaneret utfördes till Adolf Fredriks kröning den 26 november 1751 i Paris.l Riddarholmskyrkan är ordenskyrka för serafimerorden, i vars ursprungliga statuter bl. a. följande stadgas: »Riddare skal dubbas uti Riddareholms Kyrkan här i stock- l St. Eriks årsbok 1918. s. 98. 365 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 271. Statuter för serafimer·, svärds- och nordstjärneordnarna, givna av Adolf Fredrik och daterade den 25 november 1751. Sigilldosan av silver, av Gustav Stafhell d . y. 1755 (s. 371). statuten des Serafimer~, Schwert· und Nordsternorclens, Statutes of the Seraphim, Sword, and Nortbern Star Orders, erlassen von Adolf Fredrik u n tAr dem 25. N o vem ber 1751. presented by Adolf Fredrik and dated 25 November, 1751. Die silberne Siegeldose wnrde 1755 von Gustav Stavhell d. J. The silver box was made in 1755 by Gustav Stafhell, the angelertigt. younger. holm, ther någre Swea och Götha Konungar begrafne äro, hwilke ofta til Swea Rikets förswar och heder med blod färgat sine Wapn och kläder. 1 Nu är någor til Riddare efter thenna stadga giord, warde tå hans sköldemärke uppå en kopparplåt satt i Riddarholms Kyrkas Chor, ther Riddame sit säte hafwa, och må wapnet prydas med Riddarens walspråk, samt therunder teknas hans Namn, så och dag och år, tå han til Riddare dubbad är. 2 Nu blifwer Riddare i Stockholm död, warde tå bisatt eller 1 Kongl. Maj :ts Nådiga Förordning angående Trenne Riddare-Orden. Gifwen Stockholm then 23 Februarii 1748. Stockholm 1748. Kap. I, § 11. 2 Ibid. Kap. I, § 27. Nnmera uppsättes vapnet i kyrkan först efter riddarens död. 366 STOCKHOLl\1 Fig. 272. Bottnen av den på fig. 271 förekommande Aigilldosan. Boden der auf Fig. 271 abgobildeten Bottom of the seal-box shown in Fig. Siegeldose. 271. begrafwen i Riddarholms Kyrkan. Framför Liket skal Ordens telmet med thes til­ hörigheter bäras, och förgylte Sporrar uppå locket af Lik-kistan läggas.1 Blifwer in­ ländsk Riddare död å andra orter här i Riket, tå skal jemväl uti Riddareholms Kyr­ kan för honom ringas, samt ett kort åminnelse Tal af Öfwer-Hofpredikanten, på en ther til utsatt dag hållas. 2 Twenne Pärma-böcker förfärdigas, h waruti thenne Ordens lagar skrifwas. Then ene fönvaras i Ordens Cancelliet, then andre i Riddareholms Choret i et uti wäggen med kedja häftat skrin. »3 Sedan serafimerorden 1809 erhållit ett eget baner (jfr nedan), förvaras även detta i kyrkan . Serafimerordens tillhörigheter i Riddarholmskyrkan äro följande: Serafimerbaner, en processionsfana, av grå sidenrips. Fig. 267. Fanan är två­ ' Ibid . Kap I, § 40. Jfr gravarna nr 11 och 12, s- 666 ff. 2 Ibid. Kap . I, § 42. Numera ringes även för utländska serafimerriddare. " Ibid. Kap. II, § 11. 367 RIDDARHOLMSKYRKAN Fig. 273. Vasaordens insignier. Akvarell, utförd 1772 av Friedrich De"Derichs och till hö· rande de av Gustav III den 29 maj 1772 givna statuterna för vasaorden (s. 372). Insignien des Vasaordens . Aquarell, ausgeflihrt 1772 von Insignia of the Vasa Order. "\Vater-colour, executed Friedrich De'Derichs fiir die von Gustav III. am 29. in 1772 by Friedrich De'Derichs, and belonging to the Mai 1772 erlassenen Statuten des Vasaordens . statutes of the Order issued by Gustavus III on the· 29 May, 17n. 2!* 368 STOCKHOLM Fig. 274. Statuter för alla Kungl. Maj:ts Orden, givna av Oskar II och date­ rade den 24 november 1902. Band av brunt kalvskinn, utfört av hovbokbin­ dare G. Hedberg (s. 372). statuten fUr alle königlichen Orden, erlassen Statute• of all the Royal Orders, prcsented by von Oskar II. unter dem 24 . November 1902. O•kar II and dated ~! November, 1902. The Einhand aus braunem Kalbleder von Hofbuch· binding, in brown calf, is by G. Hedberg, binder G. Hedberg. Bookbinder to the Court of Sweden. 369 RIDDARHOLMsKYRKAN Fig. 275. Serafimersköldar för två ordensmästare, Fredrik I och Oskar I (s. 372). Schilde zweier Serafimer-Ordensmeister. Arms of two Grand-Masters of the Order of the Seraphim. tungad och på båda sidor försedd med delvis mycket höga guldreliefbroderier. I vart och ett av de övre hörnen en öppen krona och däremellan ordens »härskri» : msvs j HOMINVM SA;LVATOR; därunder sju serafer i cirkel, omgivande de av ett kors krönta initialerna I H S. I vart och ett av de nedre hörnen ett patriarkalkors och däremellan en öppen krona. Längs fanans kant en bård av svart sammet med guldspets samt fransar av snodda guldtrådar; i hörnen tofsar av samma material. Dukens övre kortsida är slagen kring en stång, som i ändarna är avslutad med förgyllda pinjekottar. Denna är med en gul silkessnodd upphängd på en kannelerad fanstång, som upptill är försedd med en tvärslå, ävenledes avslutad med pinjekottar. Fanstångens spets av förgylld mässing, be­ stående av riksäpplet, krönt av ett patriarkalkors och omgivet av tre serafer. Baneret, som är försett med ett fodral av lJusblått siden, tillverkat 1922, är uppställt till höger om altaret i ett trefotliknande stativ av empireform, prytt med bladornament och »löpande hunden». Banerets L. 169, B. 105 cm. Fanstångens L. 350 cm. Baneret skänktes till serafimerorden sommaren 1809 av Karl XIII .l Förvaringskista av gjutjärn, svartmålad. Till grundformen rektangulär med avrundade hörn, platt lock, fyra fötter i form av lejontassar; utan handtag. På Ordensprot. 3 juli 1809. Enligt benäget meddelande av greve Sten Lewenhaupt. 1 370 STOCKHOL:M Fig. 276. Serafimersköldar för en adlig och en furstlig Eiddare, frih. Gustav Maurits Armfel t och ärkehertig Frans Ferdinand av Osterrike (s. 372). Schilde adliger und fUrstlicher Seraftmerritter. Arms of Knights of the Seraphim who belonged to the nobility or royal families . kistans framsida initialerna B. S. Locket är försett med två grova gångJam och prydes av serafimerkedjan, som omramar en lyftring, nyckelhålet och de av ett kors krönta initialerna I H S. I hörnen fleuroner. Ornamentala detaljer ut­ förda i relief och målade i guld och blått. Locket låses med ett konstlås med fyra kolvar, en vid vardera av sidorna. Kistan, som är tom, är invändigt klädd med kork. L. 59, B. 46, H. 44 cm. Uppställd på en plint av kolmårdsmarmor till höger om altaret. Förvaringskista av järn, blåmålad, innehållande serafimer-, svärds-, nordstjärne­ och vasaordnarnas statuter. Fig. 268-269. Till grundformen rektangulär med av­ fasade hörn, plant lock, fyra volutformigt böjda fötter av fyrkantjärn samt på var­ dera kortsidan ett handtag, likaledes av järn. Kistan är dekorerad med dels i koppar drivna och förgyllda, dels målade beslag och vapen. På kistans framsida en krönt kartusch med det svenska lilla riksvapnet, omgiven av två lejon. Under kartuschen en mussla samt rocailler. Kistans hörn försedda med beslag i form av uppåtväxande stiliserade träd; längs kanterna en bladlist. Locket prydes av rocaille- och mussel­ ornament; över nyckelhålet en plåt i form av ett tillbakaseende lejon; längs kan­ 371 RIDDARHOLMsKYRKA N Fig. 277. Serafimersköldar för t vå icke adliga riddare, ärkebiskopen Johan August Ekman och hovrättspresidenten Johan Fredrik Ivar Afzelius (s. 372). Schilde z;weier nichtadliger Serafimerritter. Arms of the Knights of the Seraphim who were n ot nobles . terna spetsverk. Locket låses med ett konstlås med 26 kolvar. Tidigare fann s ytter­ ligare en tillfällig låsanordning för hänglås, som borttogs 1915.1 Kistan är invändigt mönjefärgad. L. 66, B. 48, H . 60 cm. Står på golvet till vänster om alt.aret. Statuter för alla Kungl. Maj:ts Orden (serafimer-, svärds- och nordstjärneordnarna), givna av Fredrik I och daterade den 23 februari 1748, med ett tillägg den 3 maj samma år. Fig. 270. Statuterna äro skrivna på 16 blad av pergament, infästade med snodder av guld- och silvertråd i en pärm (45, 5 x 31 ,ö cm.), klädd m ed blå sammet, invändigt fodrad med gul sidenrips och försedd med blå och gula knyt­ band. Vid fästsnodderna hänger ett sigill, svenska stora riksvapnet, i en invändigt och delvis utvändigt förgylld dosa av silver med lock (diam. 18,5 cm.), tillverkad av Gustav Stafhell d. ä. 1747. Stämplar: Stockholms stadsstämpel (Upk 479) - års ­ bokstav L (1747) - mästarstämpel G S (närmast lik Upk 483) - åldermansranka. Fästsnodderna äro knutna i korsformigt mönster och avslutade med två tofsar a,­ guld- och silvertrått Statuter för alla Kungl. Maj:ts Orden, givna av Adolf Fredrik och daterade den 25 no vem ber 17 51. Fig. 271. Skrivn a på l 7 blad av pergament, bundna på samma Den förvaras nu i elen ovan beskrivna, i övrigt tomma kistan. 1 372 STOCKHOLM sätt som föregående. Pärmen 43,3 x 31,5 cm. Vid fästsnodderna hänger serafirner­ ordens sigill i en silverdosa (diam. 9 cm.), liknande den ovan beskrivna och tillverkad av Gustav Stafhell d. y. 1755 (fig. 272). Stämplar: kontrollstämpel (Upk 798) ­ Stockholms stadsstämpel (Upk 791) - årsbokstav T (17 55) - mästarstämpel (Upk 792)- viktstämpel 13 L(od] 2 1/ 8 g(rän] - åldermansranka. Bredvid stämplarna står inristat »ll 3/ 8 lo[d]». Fästsnodderna knutna som föregående och avslutade med tofsar. Statuter för vasaorden, givna av Gustav III och daterade den 29 maj 1772. Skrivna på 6 blad av pergament. På ett sjunde blad en i akvarell utförd bild av de tre ordensinsignierna, signerad: FRIED: DE 'DERICHS. DEL: HOLMLIE. Ag l 7 7 2 (fig. 273). Bundna som föregående i en lika stor pärm och med samma sigill i en silverdosa av samma utReende, tillverkad av Gustav Stafhell d. y. 1772. Stämplar: Kontroll­ stämpel (Upk 802) - Stockholms stadsstämpel (Upk 81) - årsbokstav O (1772) -mästarstämpel (otydlig, men säkerligen samma som föregående, U pk 792). Bredvid stämplarna står inristat »11 lo(d]». Fästsnoddarna knutna som föregående och7/ 8 avslutade med tofsar. Stadgar för serafimer-, svärds-, nordstjärne-och vasaordnarna, givna av Oskar II och daterade den 24 november 1902, försedda med seratimerordens sigill i pressat papper. Tryckta på 21 textsidor hos P. A. Norstedt & Söner samt med fyra blad med de fyra riddarordnarnas insignier i ljustryck. Band (fig. 274), utfört av hovbokbindaren G. Hedberg, i brunt kalvskinn med marmorerad mittspegel, omgiven av dubbla bordyrer och med Oskar II:s krönta namnchiffer i mitten, allt utfört i guldtryck; skydds- och försättspapper överklätt med grön sidenmoare. Bokbandet förvaras i en skyddskartong, invändigt fodrad med flanell. P o r tjö"lj av rött läder, i vilken ovan beskrivna handlingar förvaras. Försedd med bordyrer i guldtryck och läderremmar för hopknytning. Serafimerski;'ldar. Serafimerriddarnas sköldar äro sedan den sista restaureringen av kyrkan uppsatta på en panel, som löper utefter korets och norra sidoskeppets väggar. Den är i koret indelad i tre horisontella rader av fack och i norra sidoskeppet i två rader. I koret äro i varje fack uppsatta tre sköldar över varandra på sådant sätt, att narrmen på de två bakomvarande sköldarna äro synliga. Före restau­ reringen voro sköldarna anbragta direkt på väggarna och gingo i koret upp till, och ställ vis ovanför val v konsolerna (j fr fig. 142); ä ven i södra sidoskeppet vor o sköldar uppsatta. Sköldarna utgöras av svarta1 metallplåtar, varpå serafimerriddarnas vapen äro målade i heraldiska färger jämte namn, titlar, data för utnämning och död, samt, i regel, valspråk. Fig. 275- 277 visa några exempel på sköldar från olika tider. Sköldarnas storlek är något varierande, c:a 50 x 70 cm. Sköldarna för ordens herrar och mäs­ tare, de regerande konungarna av Sverige, samt för de båda svenska drottningarna Sofia och Victoria äro något större, c:a 70 x 90 cm. Fig. 275. Dessa äro uppsatta Ett undantag utgör kejsar Frans Josefs av Österrike-Ungern sköld, som är vit. 1 373 RIDDARHOLMSKYRKAN ~~--~--~--------------~--------- ~1 l l Fig. 278. Sektion mot norr av kyrkans kor, visande förslag till placering av serafimersköldar av oval form. 1700-talets mitt. Fullerö arkiv. Schnitt gegen Norden dm·ch den Chor der Kirche mit Ent­ Seetiun, towards the north, of cbancel, showing proposed wurf fiir die Aubringung von Ovalen Seraphimerschilden. placing of the arms, on oval shields, of the Knights of :Mitte des 18. Jahrh . the Order of the Seraphim. :Middle of lS:t,h century. i öppningarna till de tre kungliga gravkoren. I november 1935 var sköldarnas antal 583 st. Från början har man tydligen haft för avsikt att göra sköldarna ovala i likhet med den danska elefantordens sköldar. Detta framgår av en i Fullerö arkiv befintlig rit· ning av kyrkans kor (fig. 278), på vilken sköldarnas form och placering angivits.