SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDR. AV K. VITT. HIST.O. ANT. AKAD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCHARMIN TUULSE SÖDERMANLAND BAND I. HÄFTE 1. STRÄNGNÄS DOMKYRKA MEDELTIDA BYGGNADS- HISTORIA TEXT Del B. Tillbyggnader av kärnkyrkan samt påbyggnader och andra ändringar under medeltiden. Sid188-364. STRÄNGNÄS DOMKYRKA I MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA AV ERIK BOHRN, SIGURD CuRMAN OCH ARMIN TUULSE TEXT nr 100 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. INVENTARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CU RMAN OCH ARM IN TUULSE Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1964 INNEHÅLL sid. FÖRORD. ..... .... . ........................... .. .... . ... . ... ... .... . .. . V FÖRKORTNINGAR. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . XII INLEDNING............. . . ........... . .... .. . . ... .. .... . . . . .. . .. .. 3 Missionstiden och perioden före 1250.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 I texten använda lokalbestämningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 A. DEN ÄLDSTA BEVARADE KYRKAN, »KÄRNKYRKAN».... . ..... . 17 I. BYGGNADSBESKRIVNING....... .. ....... .. ....... .. .... .. ... 18 1. Byggnadsmaterialet och dess behandling.. . ....... . .. ............ 18 2. Bevarade delar av exteriören . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 a. Östra fasaden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . 23 b. Södra fasaden... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 c. Västra fasaden . ... .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 d. Norra fasaden ... .. . . : . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 e. Sakristia I. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 f. Sakristia Il. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 g. Högmurarna. . .. .. ... ...... ... .... .... . ........ . ........ . 68 h. Fönster i fasaderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 i. Yttertaken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 3. Bevarade delar av interiören . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 a. Ytterväggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 b. Pelare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 c. Valv............ . . ...... .. . . ................ .. .... ... ... 120 d. Sakristia I. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 e. Sakristia Il. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 IL KÄRNKYRKANS BYGGNADSHISTORIA. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 1. Första etappen... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 2. Växlande byggnadsprojekt under första etappen. . . . . . . . . . . . . . . . . . 158 3. Raset . ..... . ........ .. ... .. ...... .. ......... . .............. 161 4. Andra etappen.......................... .. ......... . ....... . 162 5. Tredje etappen. Kärnkyrkans fullbordande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 III. KÄRNKYRKANS DATERING OCH KONSTHISTORISKA STÄLL- NING.... . ....... .. ........ .. ..... ..... ... ... .. . ... .. ...... . .. 172 I*-20254 2 IV sid. B. TILLBYGGNADER TILL KÄRNKYRKAN SAMT PÅBYGGNADER OCH ANDRA ÄNDRINGAR UNDER MEDELTIDEN. . . . . . . . . . . . . . . . . 188 I. KAPELL PÅ SÖDRA SIDAN..... ... ..... .. .. ..... ..... . .. .. .. . 188 1. Sturekoret (domprosten Nils Magnussons kor, Stenbockska koret) . 190 2. Nya fönster på kyrkans östfasad. . .... . .. . . .. . . ........ .. .. ... . 196 3. Djäknekoret och Gyllenhielmska koret (Petri och Pauli kor) . . . . . . . . 198 4. Vårfrukoret och kamrarna väster därom (Frescokapellet och Rogge- anum») . .. . ...... .. ..... .. .......... .. . .................... 205 5. Tynnelsö- och Sparrekoren (Helga Lekamens och S. Annas kor) . . . 219 IL SAKRISTIORNA I OCH Il UNDER GEMENSAMT TAK.......... 229 III. DET ÄLDSTA VÄSTTORNET. ... . .. ... . ....... .. ... .. .......... 232 IV. HÖGKORET......... .. ... ...... ... .... . ... .. . ... . ... . .. .. .. . . 247 1. Exteriör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 2. Interiör............ . . ... .. ......... ........ .. ...... .... .. . . 256 V. NEDRE SAKRISTIAN OCH SILVERKAMMAREN. . . . . . . . . . . . . . . 266 1. Exteriör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266 2. Interiör.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 VI. H ÖGMURAR OCH TAKFALL HÖJAS FÖRSTA GÅNGEN . ........ 275 VII. VÄSTTORNET HÖJES. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 VIII. HÖGMURAR HÖJAS, TAKFALL ÄNDRAS ANDRA GÅNGEN.... 288 1. Högmurarna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 2. Sturekoret, Djäknekoret och Gyllenhielmska koret . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 3. Södra vapenhuset.... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292 4. V årfrukoret. Pulpettak över hela sydsidan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298 IX. KAPELL UTMED KÄRNKYRKANS NORRA OCH VÄSTRA FASADER.......... . . ............ .. ........... . ... . .... . ...... 300 1. Kapellen väster om Kärnkyrkans nordportal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 Bibliotekskoret, Dopkapellet, Cedercantzska och Olivekransska gravkoren samt Predikotornet (s. 308) 2. Bondkoret (Själakoret) ... .... . ........ . ................. . .. . . 314 3. Norra vapenhuset. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 322 4. Sakristiorna I och 11 ombyggas. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329 5. Silverkammaren påbygges. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 6. Enhetligt tak över hela norra sidan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 X . ÖVRE SAKRISTIAN.. .. ............. . .... . . . .... ... . ... . . . ... . 334 EPILOG.. . . .. ...... . .... . . .. ... .. ........ ... ....... . .. . ................ 340 SAMMANFATTNING.... .. .... ... .. . . . ...... . ... . . ... .. .... .. ... . ....... 345 ZUSAMMENFASSUNG..... . .... ..... .................................... 351 SUlVIMARY .. .. . .. ..... ................................... .. ....... . .... 358 189 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA B. TILLBYGGNADER TILL KÄRNKYRKAN SAMT PÅBYGGNADER OCH ANDRA ÄNDRINGAR UNDER MEDELTIDEN I. KAPELL PÅ SÖDRA SIDAN Knappt hade Kärnkyrkan hunnit fullbordas, förrän man började kring- och påbygga densamma, så att den slutligen kom att bli helt inbyggd i en stor kyrka, som, i varje fall utåt, tedde sig som ett helt nytt byggnadsverk, i vars yttermurar endast nordväggarna till Sakristia I och Il vittnade om dess ursprungliga kärna. Den direkta praktiska anledningen till en stor del av denna successivt pågående bygg- nadsverksamhet var behovet av lokaler till de allt talrikare altarstiftelserna1 av olika slag. Kapell för dessa byggdes till en början på kyrkans södra sida. Ett närmare studium av de i olika riktningar framspringande strävpelarna i den nuvarande södra yttermuren tillåter oss att avgränsa en östlig och en västlig grupp av kapell, den förra omfattande de s. k. Sture-, Djäkne- och Gyllenhielmskoren, 2 den senare Vårfrukoret, Sparre- och Tynnelsökoren (pi. IV o. V). Strävpelarnas ställning visar, att de äldsta koren inom de båda grupperna äro Sturckoret och Vårfrukoret, samt att de båda övriga koren inom respektive grupp äro enhetliga tillbyggnader ( dubbelkapell) från något senare tidpunk- ter. Sist hava Södra vapenhuset och det s. k. Bondkoret uppförts, ehuru icke nödvän- digtvis samtidigt. Strävpelarnas ställning kan givetvis icke visa oss, vilket av koren som är äldst. Stilis- tiska förhållanden anvisar dock klart Sturekoret såsom det först utförda på kyrkans södra sida. 1 Dessa altarstiftelser, för vilka sammanfattande uppgifter lämnas i 0. NORBERG s. 37~40, behandlas här enbart i samband med byggnadshistoriska uppgifter och problem. 2 Så gott som samtliga sidokor hava under nyare tid, framför allt under 1600-talet, tagits i anspråk såsom gravkor, varvid de undergått mer eller mindre ingripande ·förändringar. Sidokorens uppgifter såsom gravkor skola behandlas i en senare del av detta arbete. Här beröras de endast i den mån de hava betydelse för den medeltida byggnadshistorien och byggnadsbeskrivningen. STRÄNGNÄS DOMKYRKA190 l.STUREKORET DOMPROSTEN NILS MAGNUSSONS KOR Sturekoret1 är uppfört mot Kärnkyrkans södra yttermur längst i öster (fig. 157). Det har en närmast kvadratisk grundplan. Av dess omslutande murar behövde endast tre nyuppföras. Koret har snedställda strävpelare i de båda södra hörnen (fig. 160). Materia- let är tegel i munkförband med ganska väl strukna fogar. Sockeln putsad och gråmålad; under strävpelarna består sockeln av tuktad och oputsad gråsten (sannolikt insatt under senare tid). EXTE RIÖR Sturekorets östra mur avslutas nu av en pulpetgavel (pl. VIII A), utförd med ganska slarvig fogstrykning och annat tegelmaterial än de lägre liggande murytorna. Tvärs över östmuren går strax ovanför högsta punkten av strävpelaren i det sydöstra hörnet ett utkragat skift av på högkant ställda tegel med snedfasad underkant (fig. 158). Ett en- samt sådant tegel synes också i sydmuren (på samma höjdläge) i skarven mellan Stureko- rets och Djäknekorets murverk (fig. 160). Denna skarv är synlig från den sydvästra sträv- pelarens högsta punkt upp till det ifrågavarande teglet (se pl. V). Förekomsten av detta tegel på denna plats visar, att ett skift av sådant tegel funnits även på Sturekorets västra mur. Ett dylikt skift plägar ofta användas som taklist (på Strängnäs domkyrka även å byggnadspartier av senare datum). Det finns all anledning antaga, att detta skift även på Sturekoret fyllt denna funktion. Då taklist funnits på östra och västra sidan, men ej på den södra, måste därav dragas slutsatsen , att koret från början haft ett sadeltak med alfl åt öster och väster och att dess södra mur uppåt avslutats med ett tri- angulärt gavelröste. Rester av ett sådant skulle kunnat bevaras i murens övre parti, men några säkra spår därav kunna nu icke iakttagas. Västra muren, vilken såsom ovan s. 34 framhållits, är byggd mot och delvis omkring en strävpelare å Kärnkyrkans södra yttermur (se pl. Il), har längst mot norr en 117 cm bred förkroppning, som skjuter 1/ 4 sten utanför muren i övrigt, d. v. s. lika mycket som det utkragade taklistskiftet. Tvärs över skarven mellan Kärnkyrkans strävpelare och korets förkroppade västmur äro på fyra ställen inlagda ca 10 cm tjocka bindare av kalksten (pl. X B). INTE RIÖR Koret, som under medeltiden helt var inrättat såsom mässkor, apterades under 1500-talet till Stureättens gravkor, varvid golvnivån höjdes för att sedan omkring år 1700 än ytterligare höj as i den södra delen. Den ursprungliga golvnivån i koret kan ej nu med säkerhet bestämmas. Den nuvarande lägre norra delen av golvet ligger emellertid i jämnhöjd med den översta kanten av den nordvästra hörnknektens kalkstensbas, som i övrigt är dold under golvet. 1 I detta kor begrovos redan vid mitten av 1400-talet medlemmar av Stureätten, och hit flyttades 1578 Sten Sture d. ä:s och hans gemåls kistor från Kärnbo kyrka. Därav dess namn Sturekoret. - 1698 såldes gravplatsen t ill riksamiralen Gustaf Otto Stenbocks (t 1685) änka Kristina Katarina De la Gardie (t 1704). Graven togs därefter i besittning av den Stenbock ska släkten. - Se i övrigt s.; 189, not 2. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 191 F ig. 158. Södra kapell raden från sydöst. Foto B. Ha llström 1963. S Knpellen reihe von SO. S row of chapels from SE. Väggarna äro invändigt t unt vitslammade. Den omsorgsfull a tegelfogn ingen, som tyd ligt urskiljes under slamningen, antyder snarast, att t eglet från början stått bart och rött. Härför talar också behandlingen av de genombrutna sidorna av el en mycket omsorgs- fullt upphuggna bågöppningen mot det södra sidoskeppet. Den ursprungliga yttermurens genombrottsytor hava där belagts med fin puts, som rödm ålats och försetts med vit fogin- clelning, alltså imiterande en röd tegelvägg. Öppningens ark ivolt är 1 sten t jock och byggd i kryssförband . Den är noga inpassad i södra sidoskeppets skölclbåge och sitter som fö ljd 192 STRÄNGNÄSDOMKYRKA härav betydligt förskjuten mot väster i förhållande till kapellets mittaxel. - På kapellets norra vägg synes närmast nordöstra hörnet en 15 cm framspringande förkroppning, som går rakt upp till och vidare igenom valvet. Det är Kärnkyrkans sydöstra hörntorn, mot vilket korets östmur stöter stumt. FÖNSTER I korets östra och södra vägg finnes ett stort spetsbågigt fönster med masverk av Fig. 159. Fönster med masverk av kalksten i Sturekorets sydmur, 1 : 75. Uppm. M. W ernstedt 1908-1910. Fenst er mit Masswerk aus Window with limestone tra- K alkstein in der S Mauer der cery in S wall of Sture chapel. Sturekapelle. kalksten (fig. 159 o. 160). Fönstrens yttre oi;nramning är av fasade tegel; i vart 6:e skift är inlagt ett hugget kalkstensstycke av ungefär ett tegelskifts höjd och med samma profil som de omgivande teglen. Det nedersta är hugget i samma stycke som fönstrets solbänk. Fig. 160. Sturekorels sydfasad. Foto Iwar Anderson 1948. S Fassacle cler S tu reka pcll c. S front of Sture Chape l. 1 3-2 0~51 2 STRÄNGNÄS DOMKYRKA194 Fönstrets indelning med ståndare och masverk av profilerad, huggen kalk- sten framgår av fig. 159. De nuvaran- de horisontala tvärspröjsar av järn, som staga fönstrens ståndare på jämna avstånd, äro fästade i (sannolikt ur- sprungliga) hål i de nämnda kalkstens- styckena i fönsternischens sidor. De in- Sfure-koref Sfure-koref vändiga skrånande smygarnas kanter SÖ hörn NV hörn äro utförda av särskilt formade (ej CM10 S 0 I 2 4 SDM mejslade) tegel med smygens vinkel. L1111! 1111\ _=:::t= VALV Valvet vilar på hörnknektar av F ig. 161. Sturekorets hörnknektar av kalksten. huggen kalksten med baser och ka- Profiler 1: 10. Uppm. S. Curman 1963. Eckdienste aus Kalk- Profiles of limestone cor- pitäl av samma material. Skaftens stein in der Sturekapelle. ner boltels in Sture Profile. Chapel. profiler framgå av fig. 161. De bestå av trummor av varierande höjd. Alla kapitälen äro rikt skulpterade med ornering av blad och rankor, å vilka ganska bety- dande rester av förgyllning ännu finnas bevarade (se vidare nedan). Valvet har i öster, söder och väster särskilda halvcirkelformade sköldbågar av samma trubbvinkliga formtegel, som använts kring fönstren och i korets yttre taklister. På norra sidan saknas sköldbåge och valvkappans stenar gå där in i en i mure1' upphuggen ränna. Valvet har diagonalbågar av putsade formtegel med rund sektion. - I diagonalbågarnas skärningspunkt hänger en av ek utförd, målad hjässprydnad, bestående av en 7-uddig stjärna1 inom ett 7-pass (fig. 162). - Valvets kappor äro slagna på stick (pl. III), alltså av en helt annan konstruktion än i Kärnkyrkans valv (s. 134). Kapporna äro av en hel stens tjocklek. I svicklarna sitta inmurade kopparrör för avledande av vatten, som kunnat tränga in ovanpå valvet t. ex. genom någon läcka i yttertaket. Rören sticka ut omkring 10 cm utanför valvytan. I sydvästra svickeln har röret fall it bort, men hålet är väl synligt. Troligen i samband med koret s byggande uthöggs en nisch för ett väggskåp i det parti av korets norra vägg, som utgör nederdelen av Kärnkyrkans sydöstra hörntorn. Skåpets underkant ligger i nivå med nuvarande golv i denna del av koret. Detta läge är givetvis avpassat efter det ursprungliga, ca 70 cm lägre liggande golvet i detta kor. Skåpets in- redning och dörr är av trä, den senare med vackra järnbeslag, allt säkerligen från bygg- nadstiden. Skåpet har tjänat till förvaring av föremål, som brukats vid altartjänsten i koret. 1 Jfr en nästan exakt likformad målad dekor i yttersmygen till ett nordfönster på salbyggnaden i Vadstena kloster. - IwAR ANDERSON, Gården Vastenis och klostret i Watzstena, i: Fornvännen 1958, s. 263, fig. 4. MEDELTIDE S BYGGNADSHISTORIA Fig. 162. Sturekoret. Hjässprydnad av snidad och målad ek. Foto S. Curman 1909. Schlusslc inscheibe im Gewölbe cler Sturclrnpcll e, a us Eiche gcschnitzt und ben1alt. Dccorntive boss in Sture Clrnpel, ca rvccl and paintecl oak. 195 Kan detta kor närmare dateras? - Det är icke troligt, att någon tillbyggnad utförts, DATERIKG innan Kärnkyrkan stod fullt färd ig. Detta inträffade, såsom ovan (s. 186 f) visats, först omkring år 1335. Det äldsta kortillbygge, som vi dokumentariskt känna, är det, som 01nnämnes i den förmögne domprosten Nils Magnussons (domprost i Strängnäs 1323- 50) testamente,1 daterat den 3 juni 1346. Av dokumentet framgår, att domprosten låtit bygga ett kor vid domkyrkan, men däremot icke tidpunkten, när detta skett. Troligt är emeller- tid, att koret stått färdigt eller åtminstone i det närmaste färdigt 1344, då konung Magnus Eriksson genom trenne olika brev, 2 alla daterade Tynnelsö den 30 juni samma år, tager i sitt särskilda beskydd de jordegendomar, som av domprosten Nils Magnusson själv och dennes bröder kaniken vid Strängnäs domkyrka Ingevald Magnusson och riddaren Birger Magnusson skänkts till grundande av en prebenda, antagligen i anslut- ning till det av domprosten byggda koret. Vid Strängnäs domkyrka har sålunda, antagligen omkring 1340, byggts ett kor, som stått färd igt senast 1346. Vilket av kyrkans kor åsyftas nu i de ovan angivna dokumen- ten? För att besvara denna fråga måste vi göra en stilkritisk granskning av de relativt rikt skulpterade kapitälen i Sturekoret (fig. 163). De naturalistiska vinrankorna på två av dem (fig. 163 b och c) överensstämma mycket nära med dekoren på vissa kapitäl i Uppsala domkyrka av en art, som anses ha införts eller inspirerats av franska stenmästare, som sedan 1315 varit verksamma vid nämnda 1 DS nr 4082. - Nr 4083 utgör ett senare, odaterat t es t amente, där Nils Magnusson stadfäster sitt tidigare testamente, som utökas med flera gårdar. - Närmare om NrLs MAGNUSSON se G. CARLSSON, s. 467 f. 2 DS nr 3799- 3801. 196 STRÄNGNÄS DOMKYRKA bygge. 1 Besläktad naturalistisk bladdekor förekommer även i Visby domkyrka på Swertingska kapellet, till vars uppförande påven å r .1349 lämnat sitt tillstånd. 2 På ett av Strängnäskapitälen (fig. 163 d) förekommer emellertid stiliserade rankor, som icke ha motsvarigheter i Uppsala. Däremot finnas liknande rankor i vissa kyrkor på Gotland, t.ex. i Ekeby, Hejde och Lokrume (SvK, Go I, s. 336, 438,och 111, s. 256). Erik Lundberg3 har tillskrivit dessa arbeten den s. k. Follingbomastaren, som tycks ha varit verksam även flerstäd es på fastlandet under 1300-talets förra hälft, sannolikt även i Nils Mag- nussons korbygge i Strängnäs. Tydligen rör det sig där om en gotländsk stenmästare, som under 1300-talets första fjärdedel någon tid varit verksam vid Uppsala domkyrka. Därifrån har han hämtat sina höggotiska naturalistiska motiv, vilka han sedan blandat med genuint gotländska romaniserande former. En datering av Strängnäs-kapitälen på grund av deras stilistiska hållning till 1300- talets andra fjärdedel synes väl motiverad. Och då kapitälen äro ursprungliga i kapell- byggnaden, blir dateringen densamma även för denna. Under sådana förhållanden måste Sturekoret rimligtvis vara identiskt med det kor, vars uppförande bekostades av dom- prosten Nils Magnusson och som tillkom omkring 1340 och i varje fall stod färdigt före 1346. Årtalet 1342, som flera författare, bland dem Lars Hallman,4 dock utan angivan- de av källa, uppgiva såsom byggnadsår, kan mycket väl vara den riktiga tidpunkten för korets tillkomst. Med sin väl avvägda interiör kan Sturekoret jämföras med sådana framstående kapell- byggnader som Briefkapelle vid Mariakyrkan i Liibeck och det Swertingska kapellet vid Visby domkyrka, båda t illkomna under 1300-talets förra hälft (se fig. 189). Slutligen förtjänar framhållas, att Sturekoret uppvisar några karakteristiska bygg- nadstekniska nyheter: kalksten, som i Kärnkyrkan endast förekommer såsom material i socklar och några få pelares kapitällister, har i Sturekoret använts till hörnknektarnas baser, skaft och kapitäl, de sistnämnda rikt skulpterade, samt dessutom i fönstrens mas- verk och omfattningar. Formslaget specialtegel (ej mejselhugget efter bränningen) före- kommer här för första gången i stor utsträckning (i taklister, fönsteromfattningar och sköldbågar för valven). Vidare uppträda här för första gången valvkupor ·slagna »på stick». 2. NYA FÖNSTER PÅ KÄRNKYRKANS ÖSTFASAD Ungefär samtidigt med Sturekorets byggande utfördes troligen nya förstorade fönster i Kärnkyrkans östfasad. . Av dessa fönster finnas ganska tydliga spår i sidoskeppen. I norra sidan av det södra 1 GERDA BoE:THIUS o. AXEL L. RoMDAHL, Uppsala domkyrka 1258- 1435, Uppsala 1935, s. 73; fig. 75 0. 92. 2 DS nr 4429. - JoHN NY RoosvAL, Die Kirchen GotUands, Sthlm 1911, s. 123. 3 LUNDBERG I, s. 549; DENSAMME, Gottlands folkliga gotik, i: Rig 1934, s. 90. •LARS HALLMAN, D et gamla och nya Strengnäs, Strengnäs 1853, s . 24. MEDELTIDENS BYGG ADSHISTORIA 197 a b c d Fig. 163. Sturekoret. Kapitäl av kalksten på hörnknektarna. Foto S. Curman 1909. a nordvästra; h nordöstra ; c sydöstra; d sydvästra hörnet. Kalksteinkapitelle auf den Eckdiensten der Sture- Limestone capital s of corner bottels in Sture Chapel kapellc: a in dcr N\V Ecke, b im NO, c im SO, tl im S'vV. a N \V corner; b NE; c SE; tl S\V. sidoskeppets bågöppning in till högkoret finns bevarat ett stycke av en fönsterbänk av huggen kalksten vid @ å pi. IX B . Ovanför denna synes fönstrets norra sida med smyg både utåt och inåt. Smygens trubbvinkliga hörn äro utförda av mejselhuggna tegel. På insidan (mot väster) kan iakttagas, att fönstrets lodräta sida sträckt sig genom 29 skift över fönsterbänken, d. v. s. upp till jämnhöjd med överkanten av väggpelarens (9D) kapitäl. Fönstret har säkerligen varit placerat mitt i väggfältet, och dess bredd kan be- räknas med hänsyn härtill. Arkivolten över fönstret har sannolikt gjorts koncentrisk med sköldbågen över väggfältet. Fogarna i fönstrets omfattning och smyg äro tämligen väl strukna och smygen torde ursprungligen stått röd med vita fogar såsom väggen i övrigt. 198 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fönsterbänken ligger djupare ned än murens löpgång, och denna har sålunda i samband med fönstrets utförande brutits bort inom det ifrågavarande väggfältet. Fönstret kan alltså icke vara ursprungligt i Kärnkyrkan. Ett likadant fönster har upptagits även i norra sidoskeppets östra mur; såsom framgår av ett där bevarat stycke av en fönsterbänk av samma slag som i södra sidoskeppet. - I mittskeppet kunna givetvis inga spår av fönster giva oss vägledning, men det måste anses mycket sannolikt, att ett större gotiskt fönster utförts även där - och framför allt där - då man ville förläna kyrkans korparti både ut- och invändigt en mera tidsenlig prägel. När detta skett, kan i brist på arkivaliska uppgifter härom icke med visshet avgöras, men det förhållandet; att de bevarade resterna av fönsterbänkarna nära överensstämma med motsvarande partier inom Sturekoret, ger dock en antydan om, att omdaningen av den östra fasaden kunnat äga rum ungefär samtidigt med nämnda kors tillkomst. Sanno- likt bör man tänka sig de nya fönstren i östfasaden försedda med masverk av huggen kalksten i former, besläktade med Sturekorets. 3. DJ ÄKNEKORET OCH GYLLENHIELMSKA KORET PETRI OCH PAULI KOR Dessa bägge (pl. Il o. IV) samtidigt byggda kor1 utgöra den tillbyggnad på sydsidan, som följde närmast efter Sturekoret (fig. 164) och genom vilken kyrkan fick det utseende, som illustreras med rekonstruktionen fig. 166. Bägge ha invändigt kvadratisk grundplan. Beläget i vinkeln mellan Kärnkyrkans södra yttermur och Sturekoret hade tillhygget blott två nya yttermurar, i söder och väster. Dessa äro uppförda av tegel i munkförband med ganska omsorgsfullt strukna fogar. Sockeln på södra väggen är nu av grov puts och gråmålad . Under dess översta lager skymtar ytterligare ett lager med grå färg och därunder ett med röd. På västra väggen finnes skråkantsockel av huggen kalksten, utan tvekan ursprunglig. Mitt på södra muren en mot denna vinkelrätt framskjutande strävpelare; i sydvästra hörnet en sned- ställd sådan, båda på sockel av tuktad gråsten. Sydmurens ytterliv ligger Yz sten innanför Sturekorets motsvarande mur; de 7 översta skiften gå dock i liv med Sturekorets mur. Skillnaden förmedlas av 2 utkragade skift (fig. 164). Västra muren har längst i norr en ca 130 cm bred förkroppning, som springer 10 cm framom det övriga väggpartiet (pl. XII A; fig. 168). Detta avslutas uppåt av ett skift med fasade tegel, som skjuter något längre ut än förkroppningen. Detta skift ingick 1 Såsom ä s. 204 skall visas, h ava dessa båda kor sannolikt ursprungligen varit h elgade åt apostlarna Petrus och Paulus, domkyrkans titelhelgon. Fördelningen av koren dem emellan kan nu icke avgöras. Under nyare tid har det östra koret utgjort platsen under gudstjänsterna för djäknarna vid Strängnäs gymnasium, varför det fått namnet Dj äknekoret. Det västra koret inreddes vid mitten av 1600-talet till gravkor för riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm (t 1650) och har därefter gått under namnet Gyllenh i e lmska koret. Dessa benämningar användas i denna beskrivning. - Se i övrigt s. 189 not 2. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 199 F ig. 164. Dj ä kne- och Gyll enhielmska korens sydfasad. Fo to Iwar Anderso n 1948. S Mauer d cr Schtilcrkape ll e uncl clcr Gy llenhielrnsc he n S front o f Sch olars' a nd Gyll enhi elrn Chapels. G ra bka pclle . förmodligen i taklisten på västra muren. Förkroppningen är bevarad till sin övre del, men den nedre äi; bortbilad i samband med ett senare upptaga nde av en trappöppning i muren (se s. 296). De båda koren ligga nu und er södra sidoskeppets och kapellradens gemensamma tak- fall. Detta var säkerligen icke fallet från början. Sannolikheten talar för, att de båda kapellen varit täckta på samma sätt som Sturekoret, cl . v . s. med var sitt sadeltak (se fig. 166). Av de båda gavelröstena är intet bevarat, ty, såsom nedan (s. 292) skall visas, äro de delar av södra muren, som ligga ovanför de två kragade skiften, tillkomna vid en senare tidpunkt. Att gavelrösten funnits är sannolikt, men kan ej genom befintliga spår bevisas. I södra muren finnas två fönster, ett i vartdera koret; dessutom finnas rest er av ett fönster i västra yttermuren. Av dessa fönster är end ast Djäknekorets bevarat i ursprung- ligt skick. Det omramas av fasade tegel, som fortsätta även i den starkt spetsiga bågen. - ------ 200 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Huruvida dessa fasade tegel äro tillformade med mejselhuggning eller formats före bränningen (formtegel), kan icke med säkerhet avgöras. På de raka fönstersidorna äro de snarast mejselhuggna, i spetsbågens arkivolter sannolikt av formsten. Fönstret har masverk av huggen kalksten. Av tre poster uppdelas fönstret i fyra delar, var och en uppåt avslutad av en trepassformad spetsbåge; fönstrets översta del fylles av ett stort trepass (fig. 165). De ursprungliga, horisontala järnspröjsarna synas ha suttit i samma hål som de nuvarande. Fönsterbänken av huggen kalksten skjuter ut över murlivet och har utbildad droppnäsa. Fönstret i Gyllenhielmska korets sydvägg har ursprungligen sannolikt haft samma --~ -ey-~-• Fig. 165. Fönster med masverk av kalksten i Djäknekorets sydmur, 1: 75. Uppm. M. Wernstedt 1908- 10. Maaswerkfenster in drr Window with limestone S Mauer der SchUJer- tracerv in S wall of lrnpelle Sch"oim·s' Chapel. Fig. 166. Kärnkyrkan från sydväst efter tillbyggande av Sturekoret, Djäknekoret och Gyllenhielmska koret. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Rekonstruktion des Kernbaues mit den Anbauten Original church after addition of the Sture, Scholars' der Sturckapelle, der Schlilerkapelle und der Gyllen- and Gyllenhielm Chapels. Reconstruction. hielmschen Grabkapelle. 202 STRÄNGNÄS DOMKYRKA F ig. 167. Djäk nekoret. I-Ijässpryclnad av snidat trä. Foto S. Hall- gren 1963. Schlllcrkapcll c. Sch\ussl·c inschcibe Sch olnrs ' Ch npel. Decorali ,·c boss aus gcschnitzte111 1-Lolz. in carvcd wood. utseende som det nyss beskrivna, men det har förändrats i samband med korets inredning t ill gravkor på 1600-talet. Sålund a är masverket avlägsnat och fönstrets båge nästan halvcirkelformad. Fönstret inramas av fasade tegel, men smygen har vit puts, som ej är ursprunglig. Fönstret i Gyllenhielmska korets västra mur är igensatt mot korets insid a, där 1600- talets stuckdekoration dölj er det helt och hållet. Mot Södra vapenhuset är det delvis bevarade fö nstret synligt t ill sina övre delar (pi. XII A; fig. 168). Det har i ytterlivet haft en bredd av 180 cm samt spetsbågig övertäckning. Det har liksom övriga fönster i detta tillhygge inramats av fasade tegel. Bågens omfattning är bortbruten. Huruvida även detta fönster haft masverk i huggen kalksten kan icke avgöras. Inga synliga rester eller spår därav finnas bevarade. Den ursprungliga interiören i korbygget kan nu studeras endast i Djäknekoret. Dess väggar äro tunt v itslammade, så att tegelmaterialet tyd ligt skönjes igenom. Fogarna äro omsorgsfullt strukna, v ilket antyder att väggarna ursprungligen stått med teglet bart. Valvets sköldbågar över östra och västra väggen äro däremot putsade. Valven i bägge koren äro kryssvalv med diagonalbågar; i Djäknekoret äro dessa t jockt putsade och ha formen av en svagt spetsad v ulst. Under deras skärningspunkt är upp- hängd en hj ässprydnad av skuret trä . Denna består av en cirkelrund skiva, som i kanten F ig. 168. I fo nden t. h. Söd ra vapen hu sets östra vägg, ursprungli gen Gyllenhiclmska korets västra ytlermur. l fö rgrunden t . v. res t av Kärnkyrkans sydporta l. Jm J-lintcqirun--<: ~~~ "" ~ ~- - ~ -----; ~ --i i=_ _ _ _ __ _l_ ' ~ 11 ~ 1f ~ - ~ '" "' a b Fig. 177. a. Längdsektion mot väster genom kamrarna vid Kärnkyrkans sydvästra hörntorn. b . Tvärsektion mot söder genom sydvästra hörntornet. 1: 100. Uppm. M. Wernstedt 1908. Jfr fig. 179. a . Längsschnitt gegen W durch die Kammern am a. Longitudinal section looking W of closets near SW Eckturm des Kernbaues. - b. Querschnitt SW corner tower of original church. - b. Cross gegen S durch den SW Eckturm. Vgl. Abb. 179. section of SW corner tower, looking S. Cf. fi g . 179. vilka icke ägde tillträde till kyrkorummet. De ovan beskrivna gluggarna i kamrarnas östra väggar utgöras. k. hagioskop,1 genom vilka man kunde se Vårfrualtaret och den 1 Ett h a gioskop (av grek. hagios = h elig och s kopein = se) består av en mindre öppning i muren till en kyrklig byggnad, genom vilken man kan se och tillbedja en h elgonbild, ett altare eller annat heligt föremål i kyrkan utan att beträda dess rum. - Två dylika finnas bl. a. i Stcdum kyrka, Groningen (meddelat av Prof. Dr. Hans Thiimmler, Miinster in Westf.). Jfr De Nederlandsche Monumenten van Geschiedenis en Kumt VI: De Provincie Groningen av M. D. Ozinga, S'Gravenhage 1940, s. 154. ­ Möjligen kunna även flera i Gotlands kyrkor befintliga s. k. inclusorier tolkas som dylika bönekammare för sjuka och exkommunicerade, med titthål in mot altaret. Ett sådant finns bl. a. i Atlingbo kyrka (SvK, Gotland III, s . 110; se där angiven litteratur). 218 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig. 178. Bönegluggar (hagioskop) mot Vårfrukoret i övre kammarens östra vägg. Den södra gluggen (t. h.) igenmurad. Foto S. Hallgren 1963. Gcbetluckcn (I-fogioskop) zur Frnu- enkapellc in der 0 i\'lauer dcr oberen Kammer. Die S Luckc (rechts) zugemauert. Squints in E wall of upper closet lowards Lady Chapel. S opening (right) closed. Mariabild, som säkerligen var uppsatt i väggnischen ovanför altaret, och därifrån rikta sina böner till Jungfru Maria, den lidande mänsklighetens milda förebedjerska. - De från kyrkan utestängda kunde nå dessa bönekamrar direkt från kyrkogården utan att beträda kyrkorummet, med vilket kamrarna saknade all annan förbindelse än de små gallerförsedda gluggarna. Dessa kamrar voro ständigt tillgängliga för de utestängda. Kanske saknades t. o. m. dörrar i ingångarna, vilket synes framgå av att den i övrigt välbevarade övre ingångsöppningen saknar varje spår av ursprungliga dörrhakar eller stängningsanordning (jfr s. 212). Vårfrukoret får helt visst anses framsprunget ur senmedeltidens rikt utvecklade Maria- kult och den allmänt människovänliga karitativa tendens, som hörde samman med Jung- fru Marias förhärligande. Det är sålunda karakteristiskt, att man nu också tänker på exkommunicerade och sjuka, vilket tog sig uttryck i de här ovan beskrivna, stort an- lagda bönekamrarna, i sitt slag ensamstående i Nordeuropa. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 219 ~~m<>I*''I I SKÅRNlNG B 1!B : : t1 I r t I' ' t.! ____ J ___r---li'1- - -··---,' I.. -i__, ' ' -· ,_ I B 0 2 Fig. 179. Sydvästra hörntornet, 1: 100. Uppm. J. Söderberg 1963. Efter avslut- ning av uppmätningarna 1908 (fig. 175-177) har golvet höjts i hörntornets lilla kammare och dess dörröppning mot väster har igenmurats. Å ovanstående bild är den äldre uppmätningens linjer inlagda med streckade linjer. SW Eckturm. Aufmessung 1963. - Nach SW corner tower. Scale drawing 1963. dem Abschlnss der Aufmessnngen von Since the measurements were made in 1908 (Abb. 175- 177) ist der Fussboden 1908 (figs: 175- 177) the floor of the in der kleinen Kammer des Eckturmes little chamber has been raised and the erhöht und seine W Tiiröffnung zuge- W door opening closed. The broken mauert worden . In der obigen Abbildung lines represent the old measurement Jines. ist die ältere Aufmessung mit gestrichelten Linien eingetragen. 5. TYNNELSÖ- OCH SPARREKOREN HELGA LEKAMENS OCH S. ANNAS KOR Nästa tillbyggnad på Kärnkyrkans södra sida var det dubbelkapell, som omfattar de s. k. Tynnelsö- och Sparrekoren1 (se pl. IV). Att denna tillbyggnad är senare uppförd än Vårfrukoret framgår omedelbart av ställ- EXTERIÖR 1 Dessa namn återgå på de i kapellets nedre delar år 1655 inbyggda gravvalven, av vilka det östra uppfördes för dåvarande ägaren av Tynnelsö, landshövdingen i Sthlms län Axel Turesson Natt och Dag (t 1647), det västra för landshövdingen över Uppland Svante Sparre (t 1652). - Se i övrigt s. 189, not 2. 220 STRÄNGNÄS DOMKYRKA ningen på strävpelaren i dettas sydöstra hörn (fig. 171, 180). Det nya kapellets östra mur utgår i norr från den västra framspringande imposten till den stora omfattningsbågen kring Kärnkyrkans sydportal (pl. Il); södra muren stöter i väster samman med Vårfru­ korets östra, snedställda strävpelare. Dess murliv ligger cirka 10 cm längre söderut än Vårfrukorets. De nya murarna äro 120 cm tjocka, sålunda betydligt tjockare än någon av kyrkans tidigare uppförda murar. Detta byggnadsparti har numera på sydmuren en sockel av gråsten, som skjuter ut 20 cm; hela sockeln är grovt putsad och gråmålad. Strävpelarens sockel är av tuktad, oputsad gråsten. Varken sydmurens eller strävpelarens nuvarande sockelpartier äro från byggnadstiden. Om östra muren haft sockel kan numera ej avgöras (jfr s. 298). Murarna äro uppförda av fogstruket tegel i munkförband. Tegelmaterialet är påfallande hård­ bränt. Många stenar (ej blott koppändarna) äro svartbrända i ytan. Materialet har stor likhet med det i västtornets nedre delar använda teglet (s. 232). Strävpelarens ursprung­ liga tegelmaterial är till stora delar ersatt med nyare, tunnare tegel. Strax under nu­ varande taklist prydes sydmuren med en rad av 12 cirkelrunda, 6 cm djupa bländen, omgivna av Y2 stens tegelringar (fig. 180). Eländena äro vitputsade i botten och på ringens insida. Ovanför bländeraden har muren ett obetydligt insänkt, vitputsat band om 3 skifts höjd; mitten av tillbyggnaden markeras av att bandet på en kort sträcka är 1 skift högre. Tredje skiftet ovan bandet skjuter ut något och utgöres av ett stående koppskift med snedfasad underkant. I södra muren sitta tvenne stora, trubbigt spetsbågiga fönster med ensprångiga, rät­ vinkliga smygar, ända ut i murlivet vitputsade. Över spetsen på det östra fönstret sitter ett tegel med ett litet människoansikte (fig. 181), modellerat i den våta leran, innan teglet brändes. Varje fönster delas i tre delar genom två vertikala kalkstensposter, som gå rakt upp i fönstrets båge (fig. 180). Det omgivande murverkets beskaffenhet visar, att fönstren i sin helhet äro ursprungliga till sin form. Det nya tillhyggets västra mur utgjordes till största delen av Vårfrukorets östmur. Denna var emellertid lägre än nybyggets planerade höjd och avslutades uppåt av en sluttande pulpetgavel, vars kontur för övrigt kan skönjas från det nya kapellets inre (fig. 172; jfr s. 206). Denna pulpetgavel var åtskilligt tunnare än Vårfrukorets under­ liggande östmur. Pulpetgaveln måste emellertid påbyggas till den för nybygget erforder­ liga höjden. Därvid skulle ett över Vårfrukorets lägre pulpettak uppskjutande murhörn komma att skapas, vars västsida ju skulle bildas av den tunna pulpetgavelns påbyggnad. Denna skulle dock blivit för klen för detta ändamål. - Det uppkomna byggnadsproble­ met löstes emellertid på följande sätt. Den tunna pulpetgaveln »fodrades» på västsidan till erforderlig tjocklek och påbyggdes med denna tjocklek till samma höjd som Kärn­ kyrkans södra mur. Därvid doldes den ursprungliga insidan av Vårfrukorets östra pulpet­ gavel med dess lilla rombiska glugg (jfr s. 206). - Kapellbyggets östra mur har till sina översta delar blivit spolierad i samband med byggandet av Södra vapenhusets höga valv (s. 298). MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 221 Fi g. 180. Sparre- och T y nnclsö ko l'Cns syd fasad (S. Annas och H elga Lekamens kor). Foto S. I-lall - grcn 1963. S parrc- und Tynnelsökap cll c, S Fassadr: (S t. Annen - S [ron t or Sparrc and Tynnclsö Chapels (St. .-\nnc's nnd uncl Fronleichna m-Ka pcll e) . Co rpus Chri s t.i Cha pcls). Man borde ha anledning vänta, att det ovan omtalade uppförand et av kapellbyggets övre sydvästra hörn skulle röja sig genom en i den nuvarande fasaden synlig skarv i murverket ovanför Vårfrukorets sydöstra strävpelare . Någon sådan finnes emellertid icke, men man k an tydligt urskilja en lodrät förtagning från taklisten ned till sträv- pelaren mitt und er det murparti, där det vita bandet saknas (se fig. 171). Förtagningen går rakt utanför det nyss omtalade hörnets läge. Det förefaller därför, som om man redan vid tidpunkten för det här ifrågavarande kapellets byggande planerat den förhöjning av Vårfrukoret, som först betydligt senare korn till utförande (jfr s. 298 f) . Det är icke möjligt att med någon större grad av visshet avgöra, vilken form det ur- sprungliga yttertaket över det nya dubbelkapellet fick. Av pulpetgavlar finnas nu inga som helst spår, liksom inte heller av några gavelrösten. I brist på objektiva grunder vågar man måhända dock såsom en arbetshypotes antaga, att dubbelkapellet varit täckt med dubbla sadeltak och t ett sig på samma sätt som de tre östra kapellen vid kyrkans södra sid a (jfr fig. 192). STRÄNGNÄS DOMKYRKA222 Fig. 181. Modellerad slutsten av tegel i om- fattningsbågen över det östra fönstret fig. · 180. Uppm. T. Sellman 1912. Modellierter Schluss- Moulded brick key- stein aus Backstein im stone in arch, forming Umfassungsbogen iiber surround of E wiudow, dem 0 Fenster Abb. fig. 180. 180. INTERIÖR I kapellets inre (fig. 182, 191) ligger golvet 130 cm över golvnivån i kyrkans västra delar, vilket beror på de här i senare tid inbyggda gravvalven (ses. 219, not 1). I övrigt är inte- riören väl bevarad. Väggarna äro vitputsade och ha antagligen så varit från början. Endast västväggen (Vårfrukorets östra yttermur), som ju ursprungligen stod med bart tegel, har vid restaureringen 1907- 10 befriats från överputsningen för att blotta den ursprungliga ytterfasadens murdetaljer. Väggen har dock slammats vit för att passa till den i övrigt vita interiören. I södra innerväggens östra hälft finnas två skåpnischer, vilka fortsätta 75 cm under nuvarande golvnivå (pl. XVIII A). De båda fönstren ha skrånande smygar, som uppåt avslutas av rundbågar av något ojämn form. Fönstren sakna sidoposter. Dageröppningens båge har annan form än smygens, varför ett språng bildats mellan dem. Rummet är täckt med två stjärnvalv (pl. Il; fig. 183), vilkas ribbor äro Y2 sten breda med avfasade hörn (5-kantig profil). Strålarnas skärningspunkter äro utformade som ringar med samma profil.1 Strålarna äro synliga även på valvens översida. Valvkapporna 1 De prydnader av snidad, målad och förgylld ek, som äro uppsatta i alla strålringarna (fig. 183) äro utförda år 1879 (Str. dkas arkiv, Räk. 1879). Huruvida några medeltida förebilder till dessa förelegat i kyrkan är icke bekant, men ej osannolikt. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 223 Fig. 182. Interiör mot sydöst av Tynnelsökoret. Foto N. Åzelius 1933. Inneres der Tynnelsö-l{apelle Interim· of Tyllllelsö Chapel, gegen SO. looking SE. äro Y2 st en tjocka med st enarna lagda i koncentriska ringar (ej på stick). Valvkonstruk- tionen är därigenom mera kupolartad (pl. III; jfr s. 134 f). Valvanfangen vila på egenartade, ganska otympligt utformade konsoler av tjockt putsat tegel. De ha överst ett klumpigt, kalkformat parti, underbyggt med grova ringar samt halv- eller kvartcylindrar av växlande storlek (fig. 184-185). Dessa konsoler fort- sättas nedåt av till synes ganska omaka formationer, som i de båda ytterhörnen utgöras av smala, runda knektar, nedåt avslutade i fönsterbänkshöjd med en spets. De två konsoler- na, som bära gördelbågen mellan de båda valven, fortsättas nedåt av tämligen breda vulster med halvcirkelformad genomskärning. Även dessa löpa ut i en spets ett stycke ovan nuvarande golv (se pl. XVIII A o. B). DATERING OCH IDEN- TIFIERING 224 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Endast invid den västra väggen, där valvet skulle slås mot en redan befintlig äldre mur, byggdes en sköldbåge. Den har halvcirkelform. För symmetriens skulle lade man på östra muren en basstråle med rundad genomskärning mellan väggfältet och valvkap- pan.Även denna basstråle bildar en halvcirkel. Samma form ha begränsningslinj erna mella valvkapporna och fönsterväggen, där alltså halvrunda sköldfält bildas . - Bågöppningar- na från dubbelkapellet in mot Kärnkyrkan sammanfalla med de partier av yttermurarna, som begränsas av södra sidoskeppets väggpelare och sköldbågar i valvkvadraterna S VI och S VII. Åt denna (norra) sida äro kapellets valvkappor slagna mot bågar, vilka fått samma form som Kärnkyrkans sköldbågar. De båda ganska klumpiga bågarna ha något olika profil; den östra har avrundade kanter, den västra har denna form endast ned mot anfangen, i övrigt har den rätvinklig profil. De båda stjärnvalven skilj as åt av en gördel- båge med halvrund profil. Trots sitt rikare stjärnvalv gör hela detta byggnadsparti ett klumpigare och hantverks- mässigt sett mindre omsorgsfullt intryck än de tidigare utförda delarna av kyrkan. Vid försöken att datera den ovan behandlade tillbyggnaden har man att närmast utgå från två byggnadsmotiv, som här för första gången uppträda inom domkyrkan. Det ena är den verkningsfulla frisen av runda bländen på fasaden, det andra är användandet av stjärnvalv. Det förstnämnda motivet förekommer även på västtornets äldsta parti, som började uppföras 1424 (s. 246). Det andra motivet, stjärnvalvet, pekar mot samma tids- period, även om vi tills vidare icke kunna anvisa några direkt daterade svenska stjärn- valv från denna tid (jfr här nedan). I varj e fall känna vi inga daterade sådana från tiden före 1425. Söka vi i de bevarade medeltida dokumenten eft er uppgifter, som skulle kunna gälla detta korbygge, stanna vi inför tvenne donationsbrev1 av år 1425, i vilka ett Helga Lekamens kor i Strängnäs omtalas såsom nybyggt. Dessa båda gåvobrev äro utfärdade i Strängnäs i mars månad. Samma år den 7 september utfärdades i Vadstena 2 ett gåvobrev av »Birgitta magnussa porsa dotthern, 3 genom vilket vissa gårdar av henne gåvos »wnd(e)r waars h(er)ra(s) waara frw ok sankte anne koor som nw bygges wrest- rerst i strengenes doomkyrkio und(e)r klokko staplenom». Samma dag sände givarinnan ett särskilt brev till landborna på de donerade gårdarna för att underrätta dem, att dessa 1 RA Perg. br. 1425 4/3 (St rängnäs), där 60 mark p enningar skänkas »til Gudz H ::elga likama koor j Strengn(es) (som) ny bygdh(e)r ::er». - RA Perg. br. 1425 26/3 (Strängnäs), gn vilket jord skänkes »til gudz h ::elga licama koor j streng(nes) domkyrkio som ny byghdhr ::er». 2 RA Perg. br. 1425 7/9 (Vadstena), r esp. RA P pr br. 1425 7/9 . 3 BIRGITTA MAGNUSDOTTER (PoRsE) till F ållnäs, f. fö re 1389 t 1450; g.1.m. ARVID BENGTSSON (OXENSTIER NA) t 1402; 2. m. ERIK STENSSON (BIELKE) t 1410. Hon hade omfattande godsbesittningar , de flesta i Östergötland. Hon ha de blivit m edlem av H elga Lekamens Gille i Sthlm före 1421 (enl. Gil- lesboken 1393-1487, utg. av lsAK CoLLIJN, Uppsala 1921, s . 14). Om henne se övrigt H. GILLINGSTAit Ätterna Oxenstierna och Vasa under m edeltiden. Sthlm 1952, s. 81-102. - Hennes andre make, Erik Stensson, var son till den Sten Bengtsson, som tidigare lämnat gåvor till Vårfrukorets byggande (ses. 214, not 1). MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 225 Fig. 183. Stjärnvalv i T ynnelsö- och Sparre-koren. Foto N. Åzelius 1933. Sterngewölben in den T y nnelsö- und Sparre-K apcllen. Sfar vaullings in 1he Tynnelsö and Sparre Ch apcls. skänkts »til s(ank)tre anne koor, som nw rer i bygni(n)gh i stregenes doomkyrkio». Dessa uppgifter kunna knappast ha gällt någon annan byggnadsdel än det närmast här ovan behandlade dubbelkoret, som senare kom att innesluta Tynnelsö- och Sparregravvalven.1 Detta skulle i så fall hava börjat byggas kort före 1425 och varit invigt åt H elga Leka men och S. Anna. Denna slutledning kräver givetvis en ytterligare motivering. Det sist angivna clona- tionsbrevet avser en gåva under Vår H erres, Vår Frus och S. Annas kor Om el en nyss gjorda attributionen av dubbelkoret är riktig, så bildar detta tillsammans med det intilliggande Vårtrukoret en samlad kapellgrupp (se pi. Il o. IV), som just omsluter altarena för den heliga trilogien Vår H erre, Vår Fru och S. Anna (Vår Herres J esu Kristi Helga Lekamens kor, Vårfrukoret och S. Annas kor). Det bör observeras, att det 20 år tidigare uppförda Vårfrukoret direkt berördes och delvis förändrades vid byggandet av det nya dubbelkoret (jfr s. 220), varför det år 1425 pågående byggnadsarbetet helt 1 När dessa gravvalv i augusti 1655 börj ade byggas, betalades bl. a. 13 öre för borthuggning av mm- r en, som belätet stod uppå» (RA, Sävstaholmssaml. vol. F. 8~) . Uppgiften torde åsyfta ett ännu v id 1600- talets mitt kvarstående medeltida altare med dess kultbild , om vars utseende tyvärr intet a ngives. 1 5-202542 Fig. 184. Valvkonsol i Tynnelsökorets nordöstra hörn. Foto S. Hall- gren 1963. Gcwölbekonsole in der NO Ecke der Tynnelsö-Kapellc. Vaulling corbel in NE corner of Tynnclsö Chapel. Fig. 185. Valvkonsol i T ynnelsökorets sydöstra hörn . Fo to S. H all gren 1963. Gcwölbckonsolc in dcr SO Ecke d cr Tyn- n clsö-K apellc. Vau l ling corbcl in SE co rner of T y nnclsö Cha pcl. 228 STRÄNGNÄS DOMKYRKA naturligt måste hava uppfattats såsom något, som rörde hela det längst i väster belägna tillbyggnadspartiet. Att denna korgrupp vid ifrågavarande tidpunkt låg längst västerut framgår av den ås. 214 lämnade redogörelsen för Vårfrukorets belägenhet. Uppgiften, att det under byggnad varande koret låg »wnd(e)r klokko staplenom», är däremot svår2re att förklara. Att en stapel för Kärnkyrkans klockor funnits, innan dess västtorn tillkommit (s. 232), måste förutsättas, även om vi tyvärr sakna alla andra vittnesbörd härom än den här citerade uppgiften i 1425 års gåvobrev. Av denna vill det synas, som om stapeln legat söder om kärnkyrkans västra del.1 Om den ovan gjorda attributionen av dubbelkapellet är riktig, kan dess byggnadstid också med säkerhet fastställas till 1425 i enlighet med de klara uppgifterna i breven om S. Annas kor. 2 Stjärnvalven i Helga Lekamens och S. Annas kor kunna då anses vara bland de äldsta av dylika valv i Sverige. Denna valvtyp har sin upprinnelse i Tys- ka ordens byggnadskonst. Utom på själva ribbsystemet och valvkappornas utform- ning bör uppmärksamheten riktas på de kraftiga, bärande konsolerna, sammansatta av halv- eller kvartcylindrar och ringar. Dessa karakteristiska konsoler påminna direkt om dylika byggnadsdelar i Marienburgs högmästarpalats från 1300-talets slutskede. 3 Mycket närbesläktade konsoler återfinnas på ömse sidor om triumfbågen i S. Karins kyrkoruin i Visby, där de tillkommit under 1400-talets början. Såsom Sten Karling har visat, torde konsolerna i Visby vara direkt inspirerade från Marienburg.4 Måhända byggdes de ifrågavarande Strängnäsvalven av någon gotländsk mästare. Konsolernas upplösta form visar, att det rör sig om en sista utlöpare av Tyska ordens stramt geomet- riska former. I och med tillkomsten av Helga Lekamens kor avslutades en nästan hundraårig (1340- 1425) linje i domkyrkans utvecklingshistoria, nämligen den, som avsåg att kanta kyrkans sydsida med en rad utåt självständigt framträdande kapell med spetsiga gavel- rösten och tvärställda sadeltak. En liknande utvecklingslinje har förekommit på flera andra håll i landet. Det mest typiska exemplet är Storkyrkan i Stockholm (SvK, Sthlm I, s. 279), där utvecklingen inledes med Vårfrukoret, uppfört vid ungefär samma tid- punkt som domprosten Nils Magnussons kor i Strängnäs. 1 Detta antagande gäller givetvis endast, om den här ovan föreslagna attributionen av dubbelkoret är riktig. - Möjligen skulle det. kunna tänkas, att man med klockstapeln i gåvobrevet avsett en på Kärnkyrkans mittskeppstak uppförd takryttare (se s. 87). 2 Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att ett flerstädes citerat pergamentsbrev SD nr 482 rörande donationer till S. Annas kor och prebende, som i SD felaktigt daterats till den 23/8 1404, i verkligheten avser den 23/8 1484. - Vidare kan erinras om att i Martyriologiets Kalendarium vid uppgiften om biskop Arends (s. 246, not 3) död den 9/12 1428 finnes ett av senare hand gjort tillägg »qui fundavit chorum S:t Annae et animarum». Om det sistnämnda (Själakoret) ses. 322. 3 K. H. GLASEN, Deutsche Gewölbe der Spätgotik, Berlin 1958, fig. 121. • S. KARLING, Tyska Orden och den svenska kyrkobyggnadskonsten omkring år 1400, i: RIG 1936, s. 268 f. /\ Fig. 186. Kärnkyrkan frän nordöst efter förändring av taken på Sakristiorna I och Il. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Kernbau von NO nach der Anderung der Dächer auf Original church from NE after alterations of roofs of den Sakristeien I und Il. Rekonstruktion. Vestries I and Il. Reconstruction. Il. SAKRISTIORNA I OCH Il UNDER GEMENSAMT TAK I det parti av domkyrkans nuvarande nordfasad, som ligger mellan nordöstra hörnet av Sakristia I och Nedre Sakristian (pl. VII; fig. 187) ligger på ca 6 Yz m höjd över marken ett skift av stående koppstenar. Detta skift markerar krönet på Silverkammarens (pl. IV; s. 266) ursprungliga norra yttermur. Vid detta skifts västra ända iakttages en tydlig, nedåtgående vertikalskarv. Den bevarade delen av östra gavellinjen på Sakristia I slutar uppåt i jämnhöjd med det nämnda koppskiftet (se pl. VII). Mellan vertikalskarven och den sneda gavellinj en bildas ett triangulärt murparti, som varken kan ha tillhört Sakristia I i des s ursprungliga form eller murpartiet öster därom. Den bevarade delen av västra gavellinjen på Sakristia I är avbruten på samma höjd som den östra begränsningslinjen för det triangulära murpartiet. På samma nivå ligger också den övre gränsen för det mönstermurade fältet i gaveln på Sakristia Il. De här redovisade för- hållandena väcka misstanken, att man vid något tillfälle kapat de övre delarna av de bägge sakristiornas gavelrösten och murat på vid sidorna och mellan röstena för att erhålla en hel mur med rak avslutning uppåt. Åtgärden kan hava vidtagits för att göra det möjligt att täcka bägge sakristiorna med ett gemensamt pulpettak, en takform, som otvivelaktigt var mera praktisk än två intill varandra lagda sadeltak med en besvärande mellanliggande ränndal. För en sådan förändring var det emellertid nödvändigt att påmura såväl den östra sidomurcn i Sakristia I som den västra i Sakristia Il med ett triangulärt gavelfält (en pulpetgavel). I västra väggen av det lilla rummet ovanpå Silverkammaren (s. 333) är den övre sneda begränsningslinjen för den östra pulpetgaveln alltjämt bevarad, synlig å väggens östra sida strax under valvet (pl. IX A). Utdrages denna linj e nedåt, träffar den sakristians norra fasad just vid krönet av den efter röstenas kapande uppkomna muren. Utdrages denna linje uppåt, träffar den Kärnkyrkans norra högmur på samma höjd som norra sidoskeppets pulpettak. Där linj en går fram över Kärnkyrkans norra yttermur, tangerar den murkrönets yttre kant. Det nya taket har sålunda bildat en direkt fortsätt- ning nedåt av norra sidoskeppstaket. Några spår av en motsvarande pulpetgavel på västmuren av Sakristia Il ha icke be- varats. Visserligen är en tydlig begränsningslinj e för en pulpetgavel synlig å Norra vapen- husets östvägg (se pl. XII A, längst t . v. under valvet), men denna linje ligger högre än den östra gavellinjen. Den bör sättas i samband med ett senare byggnadsskede (s. 278 f) . Mycket talar dock för att sakristiorna verkligen förändrats på ovan angivet sätt, varför den västra pulpetgaveln säkerligen utförts. Spåren av denna ha kunnat utplånas, då den yngre gaveln på samma plats byggdes. Den ovan beskrivna ändringen av de båda sakristiorna rörde tydligen enbart deras yttertak, medan interiörerna förblevo oförändrade. Kyrkans yttre bör då, sett från nordöst, ha t ett sig såsom rekonstruktionen fig. 186 visar. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTOHIA 231 Fig. 187. Parti av norra fasaden mellan Nedre sakristian och Sakristia J. 1-oto S. Hallgren 1963. Parlie von d er Nordfassade zwischen d er U nteren Part or N front bctween Lowcr Ves try and Vcstry I. Snkristei und Sakristci I. Att bestämma tidpunkten för denna förändring är nu icke möjligt. Den bör dock ha utförts före uppförandet av Silverkammaren i dess äldsta skick, alltså före 1450-talet (s. 266 f). I annat fall hade det icke varit nödvändigt att uppföra elen pulpetgavel, vars rest er ovan kunnat påvisas. 111. DET ÄLDSTA VÄSTTORNET Ungefär samtidigt med att den sista självständiga kapellutbyggnaden på Kärnkyrkans sydsida slutfördes, påbörjades på västra sidan uppförandet av en för kyrkans yttre framträdande mycket betydelsefull tillbyggnad, nämligen tornet. Strängnäs domkyrko- torn är i sin nuvarande skepnad måhända det ståtligaste kyrktornet i landet (fig. 188), där det, högt och mäktigt, enkelt, lugnt och fast reser sig på domkyrkohöjden, domine- rande icke blott den stora kyrkobyggnaden, utan hela staden och dess omnejd. Detta stolta torn med sitt enhetliga utseende döljer emellertid inom sina murar en ganska väx- lande utvecklingshistoria, för vars medeltida del här skall redogöras. Till att börja med kan konstateras att den murade tornkroppen tillkommit i två omgångar, den första omfattande dess nedre del upp till det vita band, som går runt tornet på något över två tredjedelar av dess höjd, den andra omfattande delen ovanför detta band (pl. VI; fig. 188). MATERIAL Tornkroppen är helt uppförd av tegel. Första omgångens murverk är utfört i vendiskt förband, den andra omgångens i vanligt munkförband (fig. 13). Tornets västfasad, som i likhet med domkyrkans samtliga yttermurar under de senaste århundradena varit täckt av rödfärgad puts med målad, vit fogimitation, blev tillsammans med kyrkans samtliga övriga fasader i samband med 1907- 10 års restaurering befriad från detta putshölje upp till en linje i jämnhöjd med högsta punkten på de anslutande sidokapellens pulpetgavlar (fig. 246, 247). Ovanför denna linje kvarsitterputsen, numera nästan skär ge- nom solens blekning. Tornet var helt visst ursprungligen i sin helhet oputsat. - Tegelmate- rialet i de undre, synliga delarna är till stora delar ganska hårdbränt. Kopparna i det ven- diska förbandet bestå regelbundet av svartbrända tegel, men även löpare av mörkbränt tegel förekomma, särskilt i de högre liggande murytorna. Denna färgväxling hos materia- let ger murytan en särskild livlighet och karaktär. EXTERIÖR Tornets ytterfasader resa sig utan indragningar, språng eller strävpelare till den imponerande nuvarande höjden av 44 m över marken (pl. VI). Den äldre delens höjd är 31,5 m. Innan kapellen på dess södra och norra sidor byggdes, var tornet helt fritt ända från marken även på dessa sidor (fig. 192). Tornet har kvadratisk grundplan (pl. Il). I dess nedersta del tjänstgör Kärnkyrkans västra mittskeppsfasad såsom tornets östra vägg. Dess norra och södra murar äro byggda stumt emot Kärnkyrkans sidoskepps- murar, mot vilka de ansluta omedelbart utanför västfasadens strävpelare (se pl. Il o. III). Till sina övre delar byggdes tornets östra mur på Kärnkyrkans västra gavel; därvid bortrevs gavelröstets översta spets för att lämna bättre fäste för påbyggnaden. Skarven iakttages utan svårighet både från mittskeppets vind och inifrån tornet (pl. XV A o. B). Eftersom tornet är bredare än Kärnkyrkans mittskepp, går tornets påbyggda östmur ned på ömse sidor om högmurarna på vinden ovanför väggpelarna lC och lD (pl. III o. XV A). Fig. 188. Väs ttornet fn~n väsler. Fo to S. Hall gren 1963. \~' Tunn von \ V hcr gcsehcn. \Vcs l T o wcr from \ V. F ig. 189. Sturekoret (do mpros ten Nil s l\lagnu sso ns kor) med Gustaf Ot to Stenbocks grav monumcnl. Interiör mot sö de r. Fo to A. Lun cl h 1955 . S tureka pell e (Ka pell e d es Domprops les N il s :'llagnus- son ) mil d e m Gra hmal Gus ta f Ollo S tenboc ks. Jnneres gegen S . S ture Cha pc l (Dea n ='i ils :'l lagnusso n "s Cha pel) wilh rn e m ori a l Lo G us ta f Ollo S tenbock . ln ler ior loo ldng S. Fi g. 190. Dj ä knckore l (cl el av P e l ri och P a uli kor). l nleri ör mot sy cl - väs l. Folo A. Lunclh 1955. SchUl crk:ipc ll c (T c il d c r Pc lri - un d Paulik:ipcll c). Jnn crcs gcgcn S\V. Scholars' Chapel (part or Ch:ip e l o f St. Pe te r aml Sl. Pa ul ) . lnter io r loo k- in g S\o'l. Fig. 191. T y nn elsö- och Spa rrekoren (Helga Lekamens och S. An nas kor). In- ter iör mot sydöst. Foto A. L undil 1955. Tynn clsö- 11ncl Spa rrelrnpcll e ( Fronleich- n:irns- und St. r\nnenkapell c) . lnncrcs gcgcn SO. Tynn clsö an d Spa rrc Ch::ipcls (Corpus Chri sli a nd Sl. A nnc's Chapcls) . lnlc- r ior look ing SE. Fig. 192. Kyrkan efter tillfogande av Sparre-, och Tynnelsökoren (S. Annas och Helga Lekamens kor) samt ett torn i väster. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Die Kirche nach dem Anbau der Sparre- und Tynnelsö- Church after addition of the Sparre and Tynnelsö kapellen (St. Annen- und Fronleichnam-Kapellen) sowie Chapels (St. Anne's and Corpus Christi Chapels), and a eines W Turmes. Rekonstruktion. W tower. Reconstruction. 234 STRÄNGNÄSDOMKYRKA 1 0 1 2 3 4 m, !W] ÄLDHA !Ml:KAN~ MVl!VEl!K ~ ' TOONrn Fig. 193. Västtornets ursprungliga plan, 1: 250. R ekonstruktion av E. Bohrn 1944. Ursprung! icher Original plan of 'N Grundriss des W tower, reconstruc- Turmes. H ekon- tion. struktion. SENARE Innan vi gå vidare med tornbeskrivningen bör här redogöras för några betydelsefulla .:\NoRI N GAR förändringar i tornets inre, förändringar, som höra till ett senare skede av tornbygget (s. 282 f), men som i hög grad påverka vår möjlighet att studera den äldre torndelens ur- sprungliga utseende1 och som därför böra vara kända för läsaren för att underlätta för- ståelsen av dess beskrivning. Undersökningar hava visat, att man vid den förhöjning av tornet, som utfördes under slutet av 1400-talet (se s. 282), ansåg sig böra förstärka det ursprungliga tornets murar genom att »fodra» dem på insidorna med nytt murverk av växlande tjocklek ända upp till det äldre tornets krön (se fig. 195; jfr även pl. XVI). Dessa fod ermurar, vilka nedan närmare skola beskrivas, äro uppförda i två skilda partier mellan vilka finnes en avsats (vid a på fig. 195). Denna beror därpå, att en liknande avsats finnes på den bakomliggande ursprungliga tornmurens södra, västra och norra insidor (se fig. 194, 195). - I »foder- murarna» har man sparat ut öppningar kring vissa av den äldre murens gluggar, förändrat andra och slutligen byggt för vissa av dem, vilket allt gör det vanskligt, delvis omöjligt 1 I detta sammanhang bör också uppmärksammas, at t tornets innerväggar ovanför nedersta tom- rummets kryssvalv blivit starkt skadade av de eldsvådor, som vid olika tillfällen drabbat domkyrkan och alldeles särskilt tornet. För dessa kommer att redogöras i samband med de byggnadsskeden, under vilka de inträffat. - Av den starka hetta, som utvecklats vid bränderna inom den skorstensliknande tom- kroppen , hava innerväggarnas t egelytor till stora delar smält och sintrat till en svart, glasyrartad yta, å vilken säkra iakttagelser givetvis äro svåra att utföra. I I I I I I I I I I I :, I 1' 11 ,1L ________________________________ _ J Fig. 194. Inre uppdelning av västtornets äldsta del. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944 Innere Anfteilung des äl- Division of oldest part of testen Teiles des W Tnr- W tower. Reconstruction. mes. Rekonstruktion. 236 STRÄNGNÄSDOMKYRKA att med utgångspunkt från de nu synliga innermurarnas förhållanden draga säkra slut- satser rörande de av yttre puts och inre fodermurar dolda äldre murarnas detaljer. Åven inom tornets nedersta del, i Tomrummet (pi. Il), hava väggarna i söder, väster och norr till vissa delar »fodrats» i efterhand. Vid 1907-10 års restaurering konstaterades, att Tomrummets 4 hörnklackar, som uppbära tornvalvets sköldbågar utmed dess norra och södra väggar, sakna förband med dessa väggar. Däremot ligga de båda västra hörnklackarna i förband med rummets nuvarande västra innervägg. Härav kan man draga den slutsatsen, att nyssnämnda murdelar jämte det på dem vilande kryssvalvet äro senare inbyggda i tornets bottenvåning (se planens periodbeteckningar för tornet å pi. 11). Tornets ursprungliga plan bör därför hava haft det utseende, som visas av fig. 193. Det torde här vara mest ändamålsenligt att först behandla tornets bottenparti, för att därefter redogöra för dess övre delar såväl ut- som invändigt. BOTTEN- Tornportalen mitt på västmuren är i sin nuvarande form resultatet av en fullständig V1NINGEN ombyggnad1 år 1646. Av dess medeltida föregångare finnas nu inga spår. Denna portals plats markeras emellertid av tvenne ursprungliga, på ömse sidor om nuvarande portal befintliga, strax ovan marken placerade stora, cirkelrunda bländen, infattade av tegel- ringar; innerst en halvstens ring, omgiven av ett följeskift av löpare (fig. 246, 247). Omedelbart över portalen sitter ett stort, högt spetsbågigt fönster. Omfattningen i murlivet är rätvinklig med Yz stens arkivolt. Innanför denna omfattning två rätvinkliga språng, det inre med en rundstav i den utåtgående vinkeln. Fönstrets översta del är igensatt med ett murparti, som nedåt avslutas med en spetsbåge. Igensättningen och sprången äro vitputsade (fig. 198). - Fönstrets fulla höjd passar till läget av ett tidigare befintligt bjälklag, vars upplagshål finnas bevarade i det ursprungliga tornets norra och södra väggar alldeles i höjd med det nuvarande tornrumsvalvets högsta delar (se pi. XVII A o. XIX A). Ursprungligen har tydligen tornets bottenvåning täckts av ett plant bjälktak (fig. 194). Västfönstrets innersmyg har nu en ovanlig utformning. Närmast innan- för den förminskade dageröppningen är smygen till ca 1 meters djup rätvinklig mot ytter- väggen för att därefter övergå till skrånande form. De skrånande smygsidorna följa ej fönstrets bågform utan gå lodrätt upp mot den täckande bågen, vars undersida är vinkel- rät mot murlivet. Därigenom uppstår en egendomlig sned skärningslinje mellan smygens lodräta sidor och dess täckande båge (fig. 196). Fönsterbottnen lutar starkt nedåt. Fönstrets nuvarande utformning har uppkommit, då den västra tornmuren förtjockades inåt i samband med rummets välvning (ses. 287). Även i södra tornmuren finnes ett fönster. Huruvida detta verkligen hör till den äldsta t9rnbyggnadsperioden synes tveksamt, ty dess placering i muren är tydligt avpassad efter det senare inslagna valvets södra sköldbåge. Det sitter däremot ej i det ursprungliga tomrummets mittaxel (jfr fig. 193). Det har skrånande smyg med avrundade hörn på 1 Denna portal skall närmare behandlas i en följande del av detta verk, som skall innehålla domkyr- kans byggnadshistoria efter 1523. 237 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA T - - b - - t !l nr +J[ + -a-II - c I 1s V 5 0 5 10 15 20 25 m. KÄRNKYRKANS VÄSTGAVEL 1 2 ÄLDSTA TORNET FÖRSTÄRKNINGSMANTEL INOM ÄLDSTA TORNET SAMT TORNETS3 PÅBYGGNAD Fig. 195. Sektioner av det ovanför c i fig. 194 påbyggda västtornet med olika byggnadsperioder mar- kerade 1: 300. E. Bohrn 1944. Schnitte durch den W Turm iiber c in Abb. 194 mit Sections of W tower after additions, showing different Markierung der verschiedenen Bauperioden. - 1. periods (cf. fig. 194). - 1. W gable of original church W Giebel des Kernbaues. - 2. Åltester Teil des W - 2. Oidest tower. - 3. Reinforcement within oldest Turmes. - 3 . Verstärkung innerhalb des ältesten part of tower and elevation of tower. Turmes sowie Aufbau desselben. 238 STRÄNGNÄS DOMKYRKA både ut- och insida. Dageröppninge~1 spetsbågig, smygbågarna rundbågiga. Smygarna avslutas uppåt såsom i västfönstret. Tornets bottenvåning är nu förenad med Kärnkyrkans mittskepp genom en bred och hög, spetsbågig öppning, som upptagits i Kärnkyrkans västra fasadmur (pi. XV B; fig. 33). Denna öppning har av allt att döma upptagits i direkt samband med Tom- rummets övervälvning och tillhör sålunda icke tornets äldsta byggnadsskede, då man i stället får tänka sig Kärnkyrkans ursprungliga västfasad med dess rika portal bevarad såsom Tomrummets östra vägg. Tomrummet fungerade då såsom ett rymligt vapenhus i väster (se fig. 194). Det senare inslagna valvet, för vars underbyggnad ovan (s. 236) redogjorts, är ett kryssvalv, vars diagonalbågar och basstrålar vila på snedställda konsolskivor av huggen kalksten. Dessas mot rummet vända, svagt svängda kant har en profil, sammansatt av rundstav, hålkäl och platta. Valvkapporna skiljas från sköldbågarna av basstrålar med rätvinklig profil. Diagonalbågarna äro Yz sten breda och putsade. Profilen är längst ned rundad (teglet har sannolikt klöverbladsprofil under den tjocka putsen), på mittpartiet 5-kantig och högre upp rätvinklig. Bågarnas allra översta stycke är av helstens bredd. I valvhjässan samlas bågarna kring en cirkelskiva med en pålagd, framspringande puts- ring. Valvkapporna äro slagna på stick. - Diagonalbågarna visa efter ungefär 1/ 3 av längden en tydlig knyck, som ligger i gränsen mellan den rundade och den 5-kantiga profilen. Ovanför knycken stiger diagonalbågen brantare mot höjden. Detta antyder, att valvet ursprungligen varit lägre än nu. Av detta lägre valv kvarsitta svicklarna av olika storlek i rummets alla fyra hörn. I tre av dem finnas små rektangulära avloppshål (s. k. skvallerhål). Det sannolika är, att detta äldre valv till sina centrala delar rasat eller grundligt skadats i samband med någon av de stora tornbränderna1 och därefter åter- inslagits med en viss förhöjning av valvhjässan. Några detaljer i Tomrummets murverk böra även antecknas. I de nordvästra och nordöstra hörnen finnas nu låga murklackar av tegel, som kunna utgöra rester av altare på dessa platser. Sådana hava även funnits i de båda södra hörnen. Invid de östra altar- platserna finnes i både södra och norra muren (den ursprungliga tornmuren) en rektangu- lär insänkning av Yz stens djup (de äro synliga å pi. XVII A o. XIX A). Deras övre och västra begränsningslinjer bestå av rundade tegel, medan insänkningarna åt öster stöta stumt mot där inbyggda murklackar Det synes sannolikt, att de insänkta fälten fortsätta vidare österut bakom hörnklackarna. - I den norra väggen finnes dessutom en rektangulär nisch (H 118, B 53, Dj 45) med överliggare av trä (fig. 193). 1 Den tidigaste av de bränder, som här kunna komma ifråga, var en stor brand i maj på Trefaldig- hetssöndagen 1473, omtalad i domkyrkokalendariet, då tornvalvet med stor sannolikhet skadades svårt (jfr s. 275). Men även senare bränder kunna hava förorsakat nya valvreparationer, särskilt den sista stora branden 1723, vars förlopp dramatiskt beskrivits av ögonvittnet LARS HALLMAN i D e t gamla och nya Strengnäs, tryckt i Strängnäs först 1853. Vilken av dessa stora olyckor, som föranlett ut- förandet av det nu befintliga mittpartiet av tomrummets valv, kan icke med säkerhet avgöras. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 239 Fig. 196. Tornets västra fönster. Innersmygens konstruktion. J. Nömmik del. 1963. W Fenster des Turmes. Konstruk- W window of tower. Construction tion der inneren Laibung. of interior splay. Vi vända oss nu till de övre delarna av tornet. - Något ovanför mitten av det ur- ÖVRE DELARNAsprungliga tornets höjd prydas de fria sidorna av en tät rad cirkelrunda bländen, 9 AV TORNET stycken på varje sida (pl. VI, XVIII B o. XX B; fig. 188). Eländena äro vitputsade. De omgivas av 1 / 2-stens tegelringar. I övrigt hava inga dekorativa anordningar funnits på det ursprungliga tornets fasader (fig. 198). I tornets övre delar finns ett antal gluggar, som samtliga nu äro ganska små och obetydliga. Strax under raden av bländen sitta i södra och västra muren vardera 2 gluggar symmetriskt kring tornets mittlinje (pl. VI o. XVIII B), i norra muren 1 sådan glugg (pl. XX B). De ha samtliga rätvinkliga smygar och täckas av halvstens stickbågar med följeskift av växlande liggande koppar och löpare (fig. 197). Gluggarna i västmuren ha solbänk av kalksten. Dessa solbänkar äro här liksom i övriga tornöppningar sekun- dära. De saknas i syd- och nordmurens gluggar, vilka tidigt blevo dolda under sido- kapellens tak. De sistnämnda gluggarna äro utåt igenmurade (fig. 197) och på tornets insida dolda av den omtalade »fodermuren». 240 STRÄNGNÄSDOMKYRKA Högre upp, ovanför bländeraden, finns en omgång med liknande gluggar, 2 på väst- sidan och 1 på vardera syd- och nordsidan. Ovanför dessa, av vilka några blivit förbyggda eller ändrade i form genom fodermuren, finnas på västra sidan (men ej på de övriga) 2 gluggar av samma form, men betydligt mindre. De sitta längre från varandra än de övriga och äro utsparade i fodermuren (fig. 198). Inom det äldsta tornet finnes ännu högre upp ytterligare en omgång gluggar, även dessa av ungefär samma form och storlek, som de förut beskrivna (pl. VI) . Av dessa finnas 2 på varje sida utom på den östra, som saknar öppning. Dessa gluggar äro emellertid icke ursprungliga i den äldsta tornmuren. De ha haft föregångare, vilkas konturer nu tydligt skymta genom murarnas yttre puts runt omkring de nyssnämnda gluggarna. Dessa ursprungliga muröppningar hava varit avsevärt större än alla övriga tomgluggar i det äldsta tornet. Deras storlek och utseende hava efter ögonmått in prickats i fig. 198. De ha utvändigt icke kunnat uppmätas på grund av sitt höga läge; och deras insidor döljas av fodermuren. Deras yttre omfattning hade raka sidor och rundbåge eller möjligen korg- båge. Huruvida öppningen inom omfattningen varit odelad eller uppdelad av en mitt- post, kan numera ej avgöras. Det senare synes sannolikast. Av dessa öppningars storlek och läge inom det äldsta tornet framgår utan vidare, att de varit avsedda som ljud- gl uggar i en klockvåning. Man kan tydligt iakttaga, att två ljudgluggar funnits på varje tomsida. De hava blivit igenmurade i samband med tornets höjning och den övre fodermurens utförande (s. 234; fig. 195). Därvid utsparades i det utfyllande mur- verket de smärre gluggar, som nu framträda i tomfasaderna några meter under det horisontala vita bandet. I tornets innermurar strax ovan bottenvåningens valv iakttagas i södra, västra och norra muren vardera två nischer, 1 Yz sten djupa, övertäckta av 1 sten tjocka stickbågar (pl. XVI A- C). Dessa vila på pilastrar insatta i hörnen och mitt på varje tomsida. Dessa åter stödja sig på bottenvåningens hörnklackar och sköldbågar. Mellan pilastrarna och de av dem burna bågarna å ena sidan och väggarnas murverk i nischernas botten å den andra finnes icke något förband. Sådant finnes däremot mellan de tre ifrågavarande tomsidornas murverk ovanför nischbågarna i de sydvästra och nordvästra hörnen. I norra väggens nisch synes tydligt, hur bågarna skära över två igenmurade öppningar i den ursprungliga tomväggen. Dessa förhållanden måste innebära, att man vid något tillfälle förstärkt tre av tornets murar genom att på deras insidor bygga en på pilastrar och bågar vilande murmantel d. v. s. den »fodermur», som ovan omtalats. Denna del av fodret sträcker sig upp till en avsats, som fanns i den ursprungliga tornmuren (vid a på pl. XVI o. fig. 195). Förstärkningen har fortsatt uppåt från den nämnda avsatsen vid a ända upp till det äldsta tornets krön vid b. Denna övre del av förstärkningsmanteln är utförd på tornets alla fyra innerväggar. Strax ovan frisen av höga bländen tvärs över Kärnkyrkans väst- gavel finnas fyra nischer av ungefär samma slag som de nyss omtalade. Dessa nischer omgivas av breda, framspringande pilastrar, som nedtill vila på fästen, inbilade i Kärn- MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 241 F ig. 1 97. ~Västlornets sydsida från vinden över Bondkoret. Foto M. Bratt-Gustafsson 1961. S Seite des \V Turmes vorn Boden Ober der Ilnu ern- S side of vV t owcr from altic ab ove t h e Peasants' kapelle. Chnpel. kyrkans västgavel. Den mellersta pilastern går avsevärt djupare ned än de övriga. Pilast- rarna förenas genom stickbågar, bestående av dubbla Y2-stensbågar (pl. XVI D), vilka uppbära östra innersidans övre fodermur Även här konstateras, att bågarna och de övre delarna av pilastrarna sakna förband med murverket i nischernas botten. I alla innerhörn ovan den omtalade avsatsen vid a finnes däremot förband, varför förstärk- ningsmuren måste hava utförts samtidigt innanför tornets alla fyra murar Skarvar mellan det ursprungliga tornets murverk och den övre förstärkningsmanteln kunna även konstateras i flera av tornets gluggar Av det ovan sagda torde ha framgått, att det äldsta tornets inre undergått betydande förändringar i samband med tornets höjande. Här nedan skall ett försök göras att giva en föreställning om de ursprungliga anordnil).garna i tornets inre, så långt detta nu är möjligt. 16-20 2 54 2 242 STRÄNGNÄS DOMKYRKA ÄLDSTA Ovan (s. 236) har konstaterats, att tornets bottenvåning i sitt ursprungliga skick hade BE;~=~::r~a den plan, som fig. 193 visar, och att den var täckt av ett plant bjälktak, vars bjälkhål äro bevarade i de norra och södra tommurarna vid c (pi. XVI A o. C; fig. 194 o. 195). Ovanför denna bottenvåning (vån. I) har tornet genom bjälklag uppdelats i 4 våningar (fig. 194). I nästa våning (Il) äro hålen för rummets takbjälkar nu dolda av den nedre förstärk- ningsmanteln, men takets läge torde dock kunna säkert bestämmas. Dess bjälkar böra rimligen ha haft sina upplag i norr och söder på den avsats, som fanns i det äldsta tornets väggar vid a (fig. 194, 195). Tillträdet till denna tomvåning och därmed även till samtliga ovanför liggande våningar förmedlades av en genom östra tornmuren alldeles invid hörnet mot den norra anbringad gång, som från tornrumme t förde ned till en redan tidigare befintlig öppning i högmuren mellan Kärnkyrkans mittskeppsvind och norra sidoskeppsvinden. Därifrån nådde man vindstrappan i Kärnkyrkans nordvästra hörntorn (s. 50). För att vinna plats för denna ingångsöppning i tornmuren måste man riva den översta delen av den norra strävpelaren å Kärnkyrkans västfasad (se fig. 194, där man i tomrummets sydöstra hörn ser den södra strävpelaren sticka upp). - För att inte förlora den nämnda ingången, då den nedre förstärkningsmanteln uppmurades, utsparades en öppning i denna (= den nuvarande anordni~gen, fig. 227). Rummet hade i södra och västra muren 2, i den norra 1 ljusöppning. De södra döljas nu av den nedre förstärkningsmanteln. Kring de västra äro i denna mantelmur byggda stora fönsternischer, vilkas utseende framgår av pi. XVI B (vån. Il). Ljus- öppningen i norra muren är nu på insidan igenmurad. Den döljes upptill av mantelmuren. Tydliga skarvar under rriantelmurens östra båge ange fönsternischens läge (pi. XVI C, vån. Il). Denna har gått ned till golvet. En rekonstruktion återges i fig. 194. I rummets norra mur finnes under förstärkningsmurens västra valvbåge en tydlig vertikal skarv, som slutar 3 skift ovanför rummets ursprungliga golvnivå (pi. XVI C; fig. 195 vid x). Skarven utgör den östra begränsningslinjen för en ursprunglig öppning in i det äldsta tornets murverk. Vid restaureringen 1907- 10 bröts denna öppning delvis upp och undersöktes närmare. Det visade sig vara en i den ursprungliga muren anlagd större eldstad, vars konstruktion framgår av fig. 199. Den av en 1/ 2-stens stickbåge med följeskift övervälvda eldstadsöppningens botten ligger 3 skift över golvet. Dess bredd är 172 m, dess höjd 1 m. Eldstaden har två olika rökgångar (50 X 60), av vilka den ena mynnar i den norra ytterväggen, den andra i den västra, båda helt nära tornets nordvästra hörn. Båda mynningarna äro försedda med ett slags galler i form av ett diagonalkors, utfört av snedställda tegelstenar. Att man gjort 2 olika rökgångar, berodde säkerligen på att man ville vara säker på att erhålla gott drag oberoende av olika vindriktningar. I nästa våning (111) är det ursprungliga tornets samtliga innerväggar så gott som helt dolda av den övre förstärkningsmanteln. Endast i de två yttersta nischerna på östra 243 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA ~-- ,·-:.. I .. ··{1 -'}9 ., . ~- . I JI I •II 0 II ..ID'.: I o ' .........~. ·---· I • • r . • '. .. ·. ·. o·· 0. . il· ' I. J • . • Fig. 198. Västtornets äldsta del. Västra fasaden med inritade, nu igenmurade ljudgluggar i dess översta våning (V å fig . 195). Ältester Bauteil d es W Turmes. W Fassade mit eingezeichneten, jetzt v ermauerten Schallöffnungen im obersten Geschoss (V in der Abb. 195) . Oldest part of W tower. W front with original sound h oles (now closed) shown in top storey (V in fig. 195). 10 väggen äro på ömse sidor om Kärnkyrkans gavelröste mindre partier av den ursprungliga tornmuren synliga (pl. XVI D). I den sydligaste nischen synes på nå- got mera än 1 m höjd över våningens ursprungliga golvnivå en 1/ 2-stens stickbåge med följeskift av enbart löpare. Nedanför bågens norra ände väntar man sig en nedåtgående skarv utvisande sidan av den öppning, som täckts av bågen. Just denna sida har emellertid blivit bortbruten vid inbilning för för- stärkningsmantelns bredvidliggande konsol. Den ifrågavarande stickbågen är påfallande lik eldstads- bågen i våning Il (fig. 199) och dess läge i rummet är analogt. Det synes knappast. behöva råda något tvivel om, att vi här hava rester av en liknande eldstadsanordning även i denna våning. Om rök- gångarna från denna eldstad veta vi intet. Deras mynningar kunna ha blivit igensatta och dolda, då tornet putsades utvändigt. Om övriga anordningar i rummets ursprungliga väggar kan givetvis ingenting sägas. Det är ej heller möjligt att med säkerhet av- göra, var våningens takbjälklag legat. Det finns i mantelmuren på norra och södra sidan korresponde- rande rader av bjälkhål, där givetvis ett bjälklag legat eft e r förstärkningsmantelns uppförande. En undersökning av dessa har icke givit något bestämt svar på frågan, huruvida dessa hål fortsätta in i det äldsta tornets murverk. Om det ursprungliga tillståndet i nästa tomvå- ning (IV) kan ej heller mycket sägas. Mantelmuren täcker alla väggarna. För de små gluggarna i väst- muren hava utsparningar gjorts i den inre manteln. Taket låg sannolikt där nu nästa bjälklag har sin plats med upplag i mantelmuren. Ej heller här kan nu avgöras, om dessa bjälkhål ha motsvarigheter i de äldsta tommurarna. Översta våningen (V) var tornets klockvåning. Dess golv har legat obetydligt lägre än de stora, ursprungliga ljudgluggarnas underkant. Om väggarnas utseende kan endast sägas, att de genombrutits av de breda och höga ljudöppningar, som ovan konstaterats (s. 240; fig. 198). Invändigt äro klockvåningens väggar helt inklädda av mantelmuren. I samband med dess uppförande igenmurades också de stora ljudgluggarna. I deras 244 STRÄNGNÄS DOMKYRKA igensättningsmurar byggdes omfattningar till de gluggar, som nu sitta närmast under tornets vita skiljeband (se ovan s. 239; fig. 188). - Spår av ursprungliga anordningar för klockornas upphängning eller för fästande av det äldsta tornets huv hava icke iakttagits. Om huvens utseende är ingenting bekant. Den å rekonstruktionsritningen fig. 192 tecknade formen av en tornspira är enbart att betrakta som en konventionell sengo- tisk spirform. Av ovanstående beskrivning av det äldsta tornets inre torde framgå, att detta t ett sig helt annorlunda än vad motsvarande delar av det nuvarande tornet vid ett första betraktande låter förmoda. Vi har sålunda funnit, att förutom bottenvåningen och klockvåningen ytterligare tre våningar funnits, skilda av träbjälklag. De tre mellan- liggande våningarna ha varit försedda med muröppningar, vilka, särskilt i den nedersta, voro av relativt betydande mått. Dessutom funnos i åtminstone två av dem omsorgsfullt gjorda eldstäder. Av vad ovan meddelats torde tydligt framgå, att den beskrivna tombyggnaden vid sitt uppförande avsetts att fylla även andra funktioner än att hysa kyrkklockorna. Särskilt förefintligheten av omsorgsfullt planlagda eldstäder i åtminstone två av mellan- våningarna vittna tydligt om att tornet avsetts att kunna härbärgera människor under längre perioder. Tornets byggande inföll (se nedan s. 247) under den orosfyllda period, då biskop Tomas Simonsson,1 den ryktbare frihetsskalden och aktive statsmannen, styrde stift och domkyrka i Strängnäs, och då Engelbrekt med sina upprorsskaror drog land och rike omkring för att genomföra den politiska befrielsekamp, till vilken han sökte samla det svenska folket och i vilken biskop Tomas tog en betydelsefull aktiv del. Det ligger då nära till hands att antaga, att tornets ganska svårtillgängliga mellanvåningar varit avsedda att vid behov användas so·m förläggningslokaler för vaktmanskap 2 och - 1 TOMAS SIMONSSON, biskop i Strängnäs 1429- 1443, blev kanik i Strängnäs 1405, domprost därstädes 1417. - Om honom se G. CARLSSON, s. 488- 501. - DENSAMME, Biskop Thomas av Strängnäs, Strängnäs 1955. - H. WrcKMAN, Biskop Thomas av Strängnäs och h ans politiska verksamhet före E ngelbrekts död, i: Kyrkohist. Årsskr. 1937, s. 197- 237. 2 Att kyrkorna fingo mottaga och härbärgera krigsfolk under oroliga tider, därom hava vi åtskilliga samtida arkivaliska vittnesbörd. Under den stora striden (SD nr 1335) mellan Gjurd Petersson och Anders Jönsson om biskopsstolen i Strängnäs (1408- 1410) nödgades Gjurd Petersson försvara sig mot Anders Jönsson, som innehade den befästa biskopsborgen vid Tynnelsö, där han samlat en garnison. Gjurd som satt i Strängnäs samman- drog trupper, som garnisonerades »på domkyrkan», vilken därvid utrustades som en fästning med vapen och livsmedelsförråd (SD nr 1336; se vidare G. CARLSSON, s. 481- 485). En annan m ålande samtida uppgift om en med fortifikatoriska anordningar försedd kyrkas användning just under Engelbrekts oroliga kamptid finnes i Karlskrönikan i samband med dess skildring av Arboga möte 1435. I redogörelsen för de på mötet beslutade försvarsförberedelserna mot danskarna meddelas: i>j hwert landzscap the en höfwitzman göra/Vm nokon wille mot riket fara/ at huar wista huar han toge warai>. Vidare omtalas, att »Niclis stensson senile smalandh första [ = förestå] /uppo klekkabergs kirkia lagde h an sich tha / han loth henne byggia swa/för konungen frukthadha han litet tha i> . - Kläcke- berga kyrka strax utanför Kalmar är en av de ganska talrika försvarskyrkorna i denna landsdel. Om denna märkliga kyrka se: H . ÅKERLUND, Kläckeberga. Kyrkan med källare och salvåning, i: Kalmar FODER MUR t SEKTION A-B SEKTION C-D F PLAN IGENMURAD ELD- STADSÖPPNING GOLV LINJE SEKTION E-F DM 10 0 2 3 4 5 6 7 8 9 10M Fig. 199. Eldstad i det äldsta tornets norra yttermur. 1: 100. Uppm. M. Wernstedt 1908- 1910. Krysstreckning markerar tornets äldsta murverk, snedstreckning mar- kerar den senare fodermuren. Feuerstelle in der N Aussenmauer des ältesten Turmes. Fireplace in N externa! wall of oldest tower. Oldest Urspriingliches Mauerwerk mit Kreuzlinie, spätere brickwork cross-hatched; later wall lining hatched. Vermauerung mit einfachen Strichlinien gekenn- zeichnet. 246 STRÄNGNÄS DOMKYRKA i nödens stund - som en fast tillflyktsort för domkyrkans och kapitlets präst erskap och tjänare.1 I detta sammanhang bör erinras om, att genomgående bjälkhål i en kyrkas tornmurar ofta ha tytts såsom bevis för att det utanpå murarna funnits skyttebalkonger av trä. I Strängnäs domkyrkas äldsta torn finnas dylika genomgående bjälkhål i norra och södra murarna i jämnhöjd med det nedersta bjälklaget. Huruvida sådana hål funnits även i den västra muren, kan nu icke avgöras, emedan den nedre förstärkningsmanteln täcker dennas insida. Bjälkhålen torde i detta fall icke vara anlagda såsom förberedelser till skyttebalkonger eller dylikt. De hava sannolikt i stället avsetts att tjäna vissa rent praktiska syften: att u~Q.erlätta byggande av utvändiga byggnadsställningar kring tornets övre delar vid reparationsarbeten o. dyl. Naturligtvis hava de kunnat användas även till försvarsanordningar i särskilt kritiska situationer. DATERING Åt Strängnäs domkyrka efterlämnade biskop Tomas vid sin död den 25 januari 1443 en för biskopssätets och domkyrkans medeltida historia oskattbar källskrift, ett kalen- darium med tillhörande martyriologium.2 I kalendariet hava antecknats viktigare tilldragelser i domkyrkans historia. Enligt kalendariet började tornet uppföras den 1 juni 1424. Samma källa meddelar, att tornets spira restes den 29augusti1444. Och följande år, den 5 juli 1445, flyttades klockorna till det nya tornet, som samtidigt invigdes. Tornbyggnaden påbörjades alltså under biskop Tomas företrädares Arend Johans- sons3 episkopat och invigdes vid sin fullbordan av Tomas efterträdare biskop Erik Birgersson.4 Tomas hade emellertid varit domprost i Strängnäs ända från 1417, och då han gick bort året innan tornspiran restes, var säkerligen tornet nära sin fullbordan, Han har sålunda sett det äldsta tornet växa upp inför sina ögon och har väl därunder också haft anledning att inverka på dess planläggning och utrustning. Eftersom domkyrkotornet, såsom av ovanstående skildring framgått, icke är ett enhetligt byggnadsverk, gäller det att avgöra, vilka delar av tornet, som uppfördes under läns fmför :s meddelanden XXXIII (1945), s. 25- 104. - A. TuuLSE, Hossmo, en försvarskyrka med östtorn. VHAA:s hand!. antikv. ser. nr 2, s. 140- 143. Om Karlskrönikans b eh andling av Arboga möte se G. CARLSSON, Engelbrekt, Sturarna, Gustav Vasa. Undersökningar och studier. Lund 1962, s. 16- 23. 1 Under fredliga förhållanden hava tomkamrarna också kunnat tjäna såsom pilgrimshärbärgen, en ganska vanlig företeelse i Nordeuropa. 2 KB Cod. Holm. A 28: Martyriologium Strengnense (fol. lr- 6 v Kalendarium). - Pergamentcodex, liten folio, inneh ållande martyrlegender för varje dag av året. De föregås av ett kalendarium, där på m ånga ställen införts anteckningar om dödsfall, mässor och märkligare händelser. Dessa äro införda med olika stilar. Den äldsta notisen gäller för 1276, då den förste dekanen dog. Den yngsta handlar om Kort Rogges död den 5 april 1501 (s. 339). 3 AREND .JOHANSSON, biskop i Strängnäs 1420- 1428. - G. CARLSSON, s. 487-488 och där anförd litteratur. • ERIK BIRGERSSON, biskop i Strängnäs 1443- 1449. - G. CARLSSON, s. 501- 503. - J. LIEDGREN i SBL IV, s. 319. 247 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA den nämnda byggnadsperioden 1424-45. Enligt nedan ås. 282 f lämnad redogörelse för det nuvarande tornets översta delar, som hittills endast i förbigående berörts, hava dessa tillkommit under biskop Konrad Rogges tid, varvid de här ovan omtalade inre för- stärkningsmantlarna sannolikt också utförts. Det torn, som byggdes under åren 1424-45, bör därför vara det, som ovan kallats det ursprungliga (fig. 198) och som omfattat nedre delen av den nuvarande tornkroppen upp till det horisontala vita bandet. Detta torq var genom bjälklag uppdelat i fem våningar, av vilka .den understa tjänstgjorde som vapen- hus, den översta rymde klockorna, och de tre mellanvåningarna tjänade försvarsändamåL Tornet skulle på goda grunder kunna kallas för biskop Tomas torn. Strängnäs domkyrkas torn i sitt äldsta skick (fig. 194 o. 198) är mycket typi~kt för sin tid. Under 1400-talets förra hälft uppfördes i Norden en hel rad tornbyggnader1, vilka _alla liksom domkyrkotornet i Strängnäs utåt hava en strängt sluten, i viss mån avvisande karaktär, som klart antyder deras ändamåL De hava säkerligen icke så sällan fått tjäna som försvarsverk i oroliga tider. 2 Strängnästornet ansluter sig som en sista länk till de mäktiga tornbyggnaderna från samma skede vid domkyrkorna i Uppsala, Västerås och Åbo samt vid Örebro Nicolai- kyrka och Storkyrkan i Stockholm. Dessa torn kunna anses såsom sena efterföljare till tornbyggnaderna från 1300-talet vid många av huvudkyrkorna i Nordtysklands hanse- städer. IV. HÖGKORET Det dröjde inte många år efter avslutandet av det stora tornbygget vid domkyrkan, förrän ett nytt stort byggnadsföretag började planeras, ett byggnadsföretag, som i omfattning och betydelse för domkyrkan såsom gudstjänstrum utan tvivel var det största och betydelsefullaste i dess utvecklingshistoria näst efter Kärnkyrkans ursprung- liga planering. Vid det nya högkorets byggande infördes också en ny byggnadsstil, helt olika den, som präglat Kärnkyrkan och dess dittills utförda tillbyggnader. Det var den högtsträvande, vidrummiga, ljusa och luftiga sengotiken, som med detta bygge gjorde sitt inträde i Strängnäs domkyrka. För domkapitlet i Strängnäs hade det helt visst länge stått som ett önskemål att få se sin ganska gammalmodiga domkyrka försedd med ett nytt rymligt och ljust kor av den art, på vilken dess vittberesta domkapitularer sett så många ståtliga och berömda 1 En förteckning över ett antal likartade västtorn i Norden från 1400-talets förra hälft finnes i J. RoosvAL, Den baltiska nordens kyrkor, Uppsala 1924, s. 170. - LUNDBERG II, s. 107 f. 2 Strängnäs domkyrk a fick en mycket påtaglig känning av tidens oroligheter i samband med den strid, som den 9 februari 1457 utkämpades i och invid Strängnäs mellan en av ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna) ledd upprorshär och konung Karl Knutssons t rupper. I denna strid deltog på ärkebiskopens sida även Strängnäsbiskopen Sigge Ulfssons väpnade svenne~kara. Striden slutade med ett svårt nederlag för kungen, som själv blev sårad och måste fly. Av hans krigsmän tillfångatogos åtskilliga i och om- kring domkyrkan. - Se vidare G. CARLSSON, s. 505- 506; H. G1LLINGSTAM, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden . Sthlm 1952, s. 368 f. 248 STRÅNGNÅS DOMKYRKA prov i utlandet. Strängnäs domkapitel hyste under större delen av 1400-talet i sin krets en rad av ovanligt kringsynta män med stora kunskaper och hög humanistisk bildning, förvärvad under långvariga studievistelser vid olika utländska universitet såväl i Tysk- land som i Frankrike och Italien. Ja, t. o. m. i England, i Cambridge, hade en av ka- nikerna i Strängnäs vid denna tid studerat.1 Under dessa ofta mångåriga studievistelser i främmande land och kanske icke minst under de långväga färderna till och från de uppsökta universitetsstäderna hade dessa svenska klerker icke kunnat undgå att se ganska mycket av resultaten av den livliga, ofta storslagna byggnadsverksamhet som pågått och pågick i sengotikens Europa, en byggnadsverksamhet, som givetvis tagit sig olika former i skilda trakter, men ~om dock överallt uppvisade en bestämd strävan efter rymd och höjd. Det är helt visst mot denna bakgrund vi ha att se det stora korbygge, som i juli 1448 påbörjades och som här skall närmare beskrivas. PLAN Högkorets totala planfigur (pi. Il) utgöres först, i väster, av en stor kvadrat, direkt ansluten till Kärnkyrkans östra gavelsida och med samma bredd som denna. Till kva- draten ansluter sig mot öster ett lika brett polygont parti, som utgöres av 5 sidor av en 12-hörning. Inom denna ytterkontur är koret genom två rader smäckra pelare indelat i ett brett mittskepp och två smalare sidoskepp. Indelningen är emellertid gestaltad på ett mindre vanligt sätt. Det vida mittskeppet är inom den kvadratiska delen av plan- figuren uppdelat i två valvkvadrater, men fortsätter sedan österut ända fram till den brutna östmuren med ett polygont format slutparti. De smala sidoskeppen åter avslutas åt öster av triangelformade planpartier, som sluta an mot den polygona östmurens ytters- ta sidostycken. Det för rumsintrycket bestämmande är i detta fall valvsystemets ut- formning, icke grundplanens. Se vidare härom ås. 261 f. Koret är uppfört på ett bergigt terrängparti, som sluttar ganska starkt nedåt från söder mot norr, men även mot öster. Vid högkorets sydöstliga parti går berggrunden upp i dagen och dess sluttning kan sedan skönjas utefter östsidans olika delar. Undergrunden har sålunda här liksom under Kärnkyrkan varit den fasta klippan, men själva grund- murningsarbetet under korets norra yttermurar och pelare har krävt ett stort och om- sorgsfullt arbete på grund av terrängens starka lutning. 1. EXTERIÖR MURAR Koret (fig. 205 o. 206) är helt uppfört av tegel i munkförband med snett avstrukna fogar (typ 111 å fig. 17). Koppändarna äro ofta mörkbrända. Ställningshål sitta i jämna rader, både vågräta och lodräta, vilket bidrager att giva murverket en särskild karaktär 1 Se h ärom hos G. CARLSSON i de mycket innehållsrika p ersonskildringarna s. 488-524, samt hos C. I. STÅHLE, Ett medeltida företal till Magnus Erikssons landslag, i: Lychnos 1952, s. 115- 129. Fig. 200. Högkorcls södra sidos kepp, sclt mot öster frå n l<ärnky rka ns södra sidoskepp. Foto A. Lunclh l 955. S Sc itcn schiff dcs l-lo chc horcs gcgcn 0, vom S Scilc r: • schiff dcs Kc rnbaucs hcr gcsehcn . S aislc of I ligh Chnn ccl lookin g E, [rom S :i islc or ori- ginnl church. F ig. 201. H ögkore t. Interiör mot väster. Fo ndväggen utgjord e I<ärnky rka ns ös Lfasad. Foto S. H allgren 1963. 1 lochchor . lnncrcs gegen \ ·V. D ic rl'l ckw~i rti gc \Va nd war cli e Os lfassa dc des Kernbaucs. High Clrnnccl, int erim· looldng \ ·V. The w::i ll in lhc hackground form cd lh c E fro nt of lh c orig inal c hurch. Fi g. 202. Högko rel. In teriör mol öslcr. Folo S. H a ll gren 1963. I lochchor . lnncrcs gl•gcn 0 . I ligh Ch;ince l, inlerioi· looking E. F ig. 203. Högkoret. Interi ör mol syclösL. Foto A. Lunclh 1955. I lochchor. l nncrcs gcgen SO. I ligh C. hancc l, in l cri or loo ld ng SE. Fig. 204. Kyrkan från sydöst efter tillfogande av högkoret. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Die Kirche von SO nach dem Anbau Church from SE after addition of High des Hochchores. Rekonstruktion; Chancel. Reconstruction. 250 STRÄNG ÄS DOMKYRKA Fig. 205. H ögk oret från öster. T h. invid kore t synes Övre sa kris tian ; i förgrunden längs t t. h . R ogges bi skopspala ts. Fo to S. Hallgren 1962. Os tn nsir ht d cs 1-Ioch chores. Recht s ist die Oberc l-ligh Cha n cel from E . U pper Ves ir~" right; in right Sakri s lei sichtbar; in1 Vordcrgrund ganz rech ts Roggcs foregrund B isho p H.ogge's pn lace . B isch ofspnlast. (pl. V, VII o. VIII A) . I regel finnas ställningshål i vart t ionde skift. Sockel markeras med ett bälte av grov, gråmålad puts utanpå teglet. I samtliga murhörn finn as sträv- pelare. Mitt på den rak a sydfasaden får ett t rapptorn övertaga strävpelarens roll. Sträv- pelarna nå icke ända upp till den nuvarande profilerade putstaklist en, som är från 1700- MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA F ig. 206. Högkoret från sydöst. Foto lwar Anderson 1948. 251 / _, _ _, -L . 1 ......... SO Ansicht d cs Hochchores. High Clw ncel from SE. talet. Under denna taklist avslutas kormurarna uppåt av ett insänkt, vitt band om 3 skifts höjd, som löper runt hela koret, dock med korta avbrott vid hörnen. Sannolikt har ovan detta band ursprungligen funnits en särskild taklist av ett utskju"tande och på något sätt profilerat tegelskift. 252 STRÄNGNÄSDOMKYRKA FÖNSTER Korets fönster äro, frånsett masverket, varandra alldeles lika. De äro mycket höga i förhållande till bredden. Upptill avslutas de med svagt spetsiga bågar, Y2 sten tjocka med omväxlande röda och svartbrända stenar. Utanför denna båge ett följeskift av liggande koppar med samma färgväxling. Fönstrens yttersmygar äro 2-språngiga, med yttersta språnget avfasat. De fasade hörnen fortsätta nästan upp till bågarna, som däremot ha skarpa kanter. Det inre språnget är rätvinkligt. Smygen är vitputsad ut till och medden fasade kanten. Genom två poster av särskilt format tegel uppdelas de raka delarna av fönstren i 3 smala fack, som upptill i bågfälten avslutas i ett masverk av växlande mönster (se pl. V, VII o. VIII A; fig. 207). Samtliga korfönster synas ursprungligen ha gått något djupare ned än nu (8-10 skift) såsom framgår av tydliga fogar i murverket. ARBETsPoRT I korets södra mur finnes nedtill vid marken strax ·väster om trapptornet en bred, igenmurad öppning, som tydligen är utsprunglig i murverket (pl. V; fig. 209). Den täckes av en Y2 stens stickbåge med följeskift av liggande koppar. Öppningen har varit 230 cm bred, och bågens högsta punkt ligger 150 cm över nuvarande marknivå. Genom grävning har konstaterats, att öppningens skarvar fortsätta under marknivån ned till ett sådant djup, att höjden från bottnen upp till bågens hjässa blir 207 cm. Igenmurningen av öppningen synes ha skett i två omgångar, att döma av två lodräta skarvar inom igen- sättningen (fig. 210). Avståndet mellan dessa skarvar är 122 cm. Även på murens insida synes igenmurningen av denna muröppning. Den är där av alldeles samma form, som utvändigt (pl. XVII A). Den breda öppningen i murverket kan med största sannolikhet tydas såsom en »arbets- port», avsedd att under korets byggnadsperiod användas för transport av byggnads- materialier av olika slag in i korbygget. Kärnkyrkans östgavel genombröts givetvis icke, förrän det nya koret var färdigbyggt, och materialtransporter genom den i bruk varande Kärnkyrkan måste av naturliga skäl undvikas. Arbetsporten är förlagd till den punkt, där marken kring korbyggnaden låg lagom högt för att materialtransporterna utan svårighet skulle kunna införas i det växande bygget. Då detta nått så långt, att större materialtransporter icke längre voro nödvändiga, förminskades den breda öppningen till en gångport för arbetsfolket genom den å fig. 209 o. 210 synliga partiella igenmurningen, som på insidan fick en anslagsnisch för en dörr, som kunde låsas. När hela arbetet var avslutat, igenmurades även gångporten, i vilken endast en liten murnisch inåt kyrkan utsparades (pl. XVII A). I kormurens rakt åt öster vända sida finnes mitt under fönstret och strax ovan sockeln en grund rektangulär nisch med vitputsad botten (pl. VIII A). De lodräta sidorna ut- göras av jämna hörnkedjor i gott förband med omgivande murverk. Översidan består av ett skift liggande koppar ovanför ett av stående, fasade koppar. I nedre delen av nischens fondvägg finnes en liten kvadratisk gråsten inmurad. Vilket ändamål nischen och stenplattan tjänat, har icke kunnat avgöras. YTTERTAK Koret täckes i våra dagar av ett enda stort tak, som åt öster är 5-sidigt valmat (pl. VIII A). Takets översta del har något brantare lutning (densamma som långhusets övre 253 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 7 2 3 DM10==oc±rrrr:Oi======="'======~2======~3======~4======~5M Fig. 207. Masverk av putsat tegel i Högkorets fönster, sedda utifrån. Nr 1- 2 i södra fasaden, nr 3- 7 i den brutna östfasaden. Uppm. M. Vvernstedt 1908-1910. l\fasswerk aus verputztem Backstein in den Tracery of brick and plasterwork in windows of Fenstern des Hochchores, von aussen gesehen. High Chancel from outside. Nos. 1- 2 in S front, Nr. 1-2 in der Siidfassade, Nr. 3- 7 in der po- Nos. 3-7 in braken E front. lygonalen Ostfassade. 254 STRÄNGNÄS DOMKYRKA murens takfall) än den nedre, varigenom en brytning i taketsyttre sida profillinje uppstår (se pl. VIII B) . Den nuvarande tak- formen är emellertid icke den ursprungliga. Vi äga dock möjlighet att göra oss en tydlig bild av det äldsta till- ståndet. Över korets arkadbågar äro uppförda högmurar av tegel, som uppdela även vinden i mittskepp och sido- 0 5 fO!JM skepp (pl. VII B). De sträcka sig från Kärnkyrkans Fig. 208. Tvärsnitt av krö- östgavel fram till en punkt rakt ovanför korets östliga net på Högkorets södra hög- pelarpar, 12C och 12D. Här sluta de stumt (pl. XVII A; mur. 1: 40. Uppm. 1963. Querschnitt durch die Mauer- XIX A). Att de icke förenats med varandra i öster krone des S Obergadens des Hochchores. beror på den säregna utformning, som givits åt valvet Cross section of topmost part över det polygona östpartiet, där förbindande gördel- of S high wall of High Chancel. bågar saknas (jfr nedan). - Högst upp ha de nyss nämnda högmurarna en indragning, som bildat upplag för sidoskeppens takfall, samt några skift högre upp en taklist (fig. 208). Korets begränsning åt väster utgöres av Kärnkyrkans östra gavel och den påbyggnad ovanpå denna, som nödvändiggjorts av att koret byggdes avsevärt högre än Kärnkyrkan (pl. IX A o. B). Skarven utefter Kärnkyrkans östgavel, vars spets rivits för att ge bättre fäste för påmurningen, synes med all önskvärd tydlighet både från korets och långhusets mittskeppsvindar samt nedifrån kyrkan i korets sidoskepp (fig. 19). Korets västgavel framträder emellertid numera icke i sitt ursprungliga skick. Ifrån korets sidoskeppsvindar synes tydligt, att de översta delarna av korets nuvarande väst- gavel, i den mån de falla inom sidoskeppen, äro resultaten av en senare påmurning. Teglet i dem är av annan sort och murningstekniken ofantligt mycket sämre än i de ursprungliga delarna. Korsidoskeppens ursprungliga gavellinjer hava både på norra och södra sidan utplånats till följd av rivningar, som företagits i det äldre murverket för att ge fäste åt det nya. Det synes emellertid vara klart, att de nämnda gavellinjerna gått från yttermurarnas krön, nuvarande taklist frånräknad, och upp till nedre kanten av den ovan omtalade indragningen i högmurarna (fig. 208). Såsom framgår av spår inom mitt- skeppsdelen av korets västgavel (pl. IX A), sammanföll dess ursprungliga takfall med övre delen av det nuvarande, men fortsatte utan brytning ned till kanten av högmurarnas krön. Vi få sålunda tänka oss, att koret ursprungligen, liksom Kärnkyrkan, haft särskilda pulpettak över sidoskeppen och sadeltak Över mittskeppet, skilda åt av en utifrån synlig remsa av högmurarnas översta delar, såsom rekonstruktionen fig. 204 v isar. Takets av- slutning åt öster kan förmodas ha varit gestaltad såsom å rekonstruktionen angives. Eftersom högmurarna icke varit förenade i öster, måste stycket mellan det övre och undre takpartiet inom de östra delarna ha varit utfört av trä, alldeles som ännu är fallet i S. Nicolai kyrka i Nyköping,1 vars koravslutning överensstämmer med den i Strängnäs 1 E. LUNDBERG, S:t Nikolai kyrka, Sörmländska kyrkor, 97. Eskilstuna 1947. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA Fig. 209. Igenmurad öppning i Högkorets sydmur. Under korets upp- förande använd såsom arbetsport. Foto E . Bohrn 1942. Zugemauertc Öffning in p och koret måste göras osymmetriska. De yttre (närmast yttermurarna belägna) båghalvorna följa således de gamla sköldbågar- nas form, medan de inre i huvudsak följa de lodräta smygsidorna på de fönster, som sutto i respektive sköldmurar (jfr s. 196 f). Resultatet av dessa operationer framgår av pl. IX A o. B. Högkorets golv består nu, förutom av gravstenar av olika slag, såväl i mittskepp som i sidoskepp, av kvadratiska plattor av grå och röd kalksten; blott vissa partier av omgång- ens golv äro av tegel (pl. I). Korets innerväggar äro nu vitputsade och hava säkerligen varit behandlade på detta sätt alltifrån början . Murarna domineras även i det inre helt av de stora fönstren (fig. 202). Dessa ha skrånande smygar med 2 språng närmast dageröppningen. Av dessa språng har det ena fasat hörn ända upp till båganfangen. Smygens skråning föres icke runt fönstrens avslutande bågar. De skrånande sidorna föras i stället lodrätt upp mot undersidan av fönstrets täckande båge (se fig. 200). Denna undersida ligger i hela sin utsträckning vinkelrätt mot murens ytor (jfr fönstren i Tomrummet, fig. 196). Fönstren torde även på insidan ursprungligen gått lika djupt ned som på utsidan (jfr s. 252); härav synas emellertid nu inga spår. - Ett fönster i norra korväggen igenmu- rades (pl. XIX), då Övre sakristian byggdes (s. 334 f). Vid restaureringen 1907- 10 togs detta åter upp, men försågs med en tunn igenmurning, i vilken ett masverk av oput- sat tegel är insatt. Glasfönstren bestå av fyrkantiga, blyinfattade rutor med klart glas, sammanställda i fack om fyra rutor i bredd och tre i höjd. Facken äro fästade vid vågräta järnspröjsar, som gå från fönstersida till fönstersida igenom tegelposterna. Dessa sistnämnda stödjas dessutom av ett antal kraftiga järnstag, fästade vid fönstersmygens hörn in mot koret. Ungefär mitt på korets södra yttervägg finns ingången till det tidigare (s. 250) omtalade trapptornet på korets yttersida (pl. V). Ingången, som har en rektangulär anslagsnisch för en enkel furudörr, täckes av en Yz stens stickbåge. Omkring 5 m högre upp på väggen finns en liknande dörröppning (nu igenmurad) av mindre mått. I östra dörrposten sitta in mot koret de ursprungliga dörrhakarna, liksom på den västra två öglor för låsnings- 257 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA I Il 'FASADER. Il 11D 12D PLA N E R. . ~o 0 3 4 M,. 5Tl2ANG1'1A5 DOMKYRKA. KORPELAR!: Fig. 211. Detaljuppmätning av Högkorets södra pelare, 1: 80. Uppm. J . Söderberg 1963. Detailaufmessun~ der S Pfeiler dcs Hochchores. Det ails of S pillars of High Chancel. anordning (pl. XVII B). I nivå med öppningens nedre kant finnas i muren tre stora bjälk- hål (H 25, B 22, Dj 93) på 180, respektive 135 cm avstånd från varandra. Ett kort stycke öster om dörren finns ett mindre hål (H 12, B 6,5, Dj 16) på en höjd av 68 cm över dörr- öppningens botten. Ett liknande hål sitter intill sydmurens västra fönster. Det framstår fullt klart, att den övre dörröppningen lett ut till en mindre läktare eller balkong, som burits av bjälkar, som suttit i de tre större hålen. Dess räcke har varit fästat i de två mindre. Den övre dörröppningen har nåtts genom trappan i tornet (fig. 214). Denna trappa är en synnerligen välbyggd spiraltrappa, helt av tegel. Den runda spin- delns stenar äro väl formade och sakna helt spår av mejselhuggning. Stenarna äro alltså formade före bränningen. Trappan för vidare upp till korvinden, där den mynnar i en stickbågig öppning, i vilken finnas ursprungliga gångjärnshakar och låsögla. Trappan belyses av tre små rektangulära öppningar i tornets sydmur, 2 skift höga. Nära krönet finnes dessutom en öppning i västra muren; över denna sitter en hissbom. Varken hiss- bom eller öppning äro ursprungliga. I korets norra mur (pl. XIX B) finnas tvenne dörröppningar. Den västra, som leder in till Nedre sakristian, är spetsbågig. Omfattningen består av omsorgsfullt fogstruket, rödmålat tegel och har 5-språngig profil med fasade hörn på samtliga språng (fig. 220). Från den andra dörröppningen leder, efter restaureringen 1907-10, en trappa av kalksten upp till en orgelläktare i korets norra sidoskepp. Tidigare förde den in till en 17- 20 25 42 258 STRÄNGNÄS DOMKYRKA F ig. 212. Högkorets pelare 10 C med bas av hug- gen kalksten. T v. sockelstycke på Kärnkyrkans östfasad. Foto Iwa r Anderson 1945. I-Iochchor: Pfciler 10 C mit B asis aus geha uenc1n Kalkstcin. Links Soc kel- s tllck in der 0 Fassadc des Kcrnbnucs . Pi Il nr 10 C in High Chuncel wilh base of carved Jime- s ton c. Lcft , piccc of socle in E front of origina l church. Fig. 213. Högkorets södra sidoskepp mot sydöst med nischer i ytterväggen. Foto Iwar Anderson 1945. S Scilcnschiff d es Hoch- S a isle of High Chancel chores gegen SO n1i t looking SE wi th niclws in Nischen in der Aussen- cxtcrior wall . wand . rakt genom muren gåend e trappa upp till Övre sakristian . Dörröppningen är alltså se- kundär i kormuren och upptogs i samband med Övre sakristians uppförande (s . 330) . Inom en grund, rektangulär anslagsnisch med gångjärnshakar och låsögla för en inåt koret gående dörr finnes en tryckt rundbågig muröppning. Denna tillslutes nu av en grind, sammansatt av korsade järnband . Ursprungligen låg dörröppningens botten 66 cm över golvnivån, varför det måste ha funnits minst 3 i koret utskjutande, nu bort- tagna trappsteg. I korets södra och norra murar finnes ett antal öppna nischer (pl. XVII B o. XIX B; fig. 213). De ha alla samma storlek (B 65, H 73, Dj 49) och täckas av Y2-stens stickbågar. Av den omsorgsfulla fogstrykningen inuti nischerna att döma ha de möjligen invändigt stått med teglet bart; nu äro de tunt vitslammade. Spår av skåpinredning finnas ejl . Nischernas antal är i sydväggen 9, i nordväggen 7 En av nischerna i sydväggen är emellertid av annan karaktär än de övriga, nämligen den, som utförts i samband med igensättning av den s. k . arbetsporten (s . 252). Antagligen har en åttonde nisch funnits i nordväggen på den plats, där ingången till Övre sakristian blev uppbruten. Nischerna i norra muren och de fyra östliga i södra muren sitta alla på samma höjd över golvet - 80 cm; de fyra västliga i södra muren sitta däremot lägre - 59 cm över golvet. Möjligen kan detta antyda, att golvet i denna del av koret ursprungligen legat lägre än i övriga delar Koret är, såsom ovan (s. 248) nämnts, genom två rader smäckra pelare indelat i ett brett mittskepp (B 10, 25 m) och två smalare sidoskepp (B 3, 7 5 m) . Det är egentligen 1 Nischerna hava sannolikt använts för tillfällig förvaring av böcker, kärl och redskap, som användes vid de många mässorna i kyrkan. Nischerna tjänstgjorde därvid närmast som ett slags avlastningsbord. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 259 Fig. 214. Spiraltrappa vid Högkorets sydmur, sedd uppifrån . Foto A. Lundh 1955 . 'Vencleltreppe a n cler S Mauer des Hochchores, von Spiral staircase, S wa ll of High Chancel, scen from oben. above. endast mittskeppets valv, som bäras av pelarna, ty sidoskeppens strävbågsliknande valv uppbäras så gott som helt av yttermurarna (pl. VIII B), under det att sidoskepps- valven stöd j a mittskeppets högmurar mot de stora mittskeppsvalvens påfrestande sidotryck. Mittskeppets valv uppbäras alltså av två par fristående pelare (l lC- llD, 12C- 12D) och två par väggpelare, varav ett par (lOC-lOD) är byggt mot Kärnkyrkans östra fasadmur, medan det andra (13C- 13D) är inbyggt i tvenne vinklar på korets östra polygonala mur Dessa valvstöd äro förenade genom arkadbågar av brett spetsig form (pi. XVII A o. XIX A). De tre västra valvstödsparen (10- 12C och 10- 12D) stå i två parallella rader och omsluta två regelbundna valvkvadrater De båda östra väggpelarna (13C och 13D) 260 STRÄNGNÅS DOMKYRKA stå längre ut åt sidorna, varigenom de båda östra arkadbågarna brytas i vinkel mot övriga arkadbågar. De hava även mindre spännvidd än dessa. Mittskeppets östligaste valvparti har därigenom fått en säregen polygonal planform, som fordrar en särskild utformning av detta valv (se pl. Il). De 11 m höga pelarna äro ovanligt slanka i jämförelse med Kärnkyrkans. Deras planformer framgå av fig. 211 . De ha skråkantade socklar av kalksten (fig. 212). Redan en flyktig granskning visar, att dessa icke äro huggna för sin nuvarande funktion. Skrå- kantens bredd och vinkel stämma med Kärnkyrkans yttersockel. Det är alldeles tydligt, att korpelarnas socklar bestå av stycken, som härröra från utrivna partier av Kärnkyrkans sockelrnurar. - Samtliga pelare äro i övrigt byggda av oputsat tegel med vackra, väl strukna fogar. De fasade hörnen äro utförda av forrntegel. Pelarnas profiler fortsätta utan kapitäl eller annan markering upp i arkadbågarna. Av dessa hava de två västliga paren en spännvidd av 8, 60 m, medan det östligaste parets blott är ca 4, 25 m. Den plana undersidan på samtliga arkadbågar är vitputsad ända ut till den kant, där första fasen vidtager. Mittskeppet täckes av tre stjärnvalv med ribbor. De båda västliga regelbundna valv- kvadraterna ha enkla vanliga stjärnvalv, medan det östligaste med 6-kantig planform har en efter denna avpassad indelning (se pl. Il). I de två förstnämnda uppstiga från varje hörn tre ribbor, de mellersta (diagonalbågarna) mötas i valvhjässan kring en rund ring med rätvinklig profil, de yttre ribborna mötas två och två, och från deras förenings- punkter gå korta ribbor upp till hjässringen. Valvkvadraterna skiljas åt av en enkel ribba, helt av samma sia~ som de övriga. - Det östligaste valvet, som är slaget över 6-sidig oregelbunden plan, har sitt ribbsystern utformat i nära anslutning till de andra kor- valvens, dock utan diagonalbågar. Från konsoler i rnurhörnen uppstiga ribbor, två och två, vilka mötas uppe i valvet parvis, från rnötespunkterna utgå nya ribbor till en ring i valvets hjässa. Mittskeppsvalvens ribbor äro samtliga tjockt putsade och i likhet med valvkapporna försedda med dekorativ kalkrnålning. Profilen framgår av fig. 217. Den ganska grova putsprofilen är lagd på en betydligt finare profilerad tegelribba av forrntegel, som äro skurna ur den våta leran före bränningen (se fig. 217). Den rätvinkliga listen på form- teglets spetsiga ända är avsedd att giva bättre fäste för putsen. Ribbteglens svansar äro synliga på valvens översida. Valvstrålarna utgå från enkla, putsade, skråkantade kon- soler, som skjuta ut från pelarnas släta, in mot koret vända sidor. Valvkapporna uppstiga omedelbart från arkadbågarnas översta fasade tegelrad. Blott vid korets västvägg - Kärhkyrkans östfasad - finnes en särskild sköldbåge, 1 sten bred. Kapporna äro av Yz stens tjocklek och slagna på stick (pi. 111). I samtliga valvsvicklar finnes nödigt antal fyrkantiga avloppshål från vinden (s. k. skvallerhål). Sidoskeppens valv hava en säregen, i svensk rnedeltidsarkitektur mycket sällan före- kommande konstruktion. I sin helhet kunna de närmast karakteriseras som halva tunnvalv med anfanget i ytterrnuren ·och hjässan stödande mot högrnuren ovan de stora 261 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA arkadbågarna (se pl. VIII B). Dessa valv indelas i 6 rektangulära fält genom 7 gördel- bågar, vilka från konsoler på ytterväggarna stiga i kvartcirkelform upp mot mittskeppets arkadmur, som de träffa på en linje strax ovanför arkadbågarnas hjässor (pl. IX A). Mellan hörnen i de valvfack, som avskiljas av gördelbågarna, gå diagonalribbor med samma profil som mittskeppsvalvens, och mellan dem äro slagna ett slags snedställda tillplattade kryssvalv, som i stort sett anpassats efter gördelbågarnas form (pl. VIII B; XVII B; XIX B). Åt öster avslutas sidoskeppens valv med ett triangulärt valvfack, i vilket från varje hörn uppstiga ribbor, som mötas i mitten. Valvkapporna äro % sten tjocka. De kappor, som ligga an mot yttermurarna, sakna sköldbågar; deras upplag i muren bilda spetsbågiga sköldfält. Då valvkappan ligger över ett fönster, är dess begränsningslinje koncentrisk med fönstrets båge och valvfackets bredd avpassad efter fönstrets; dessa valvfack äro bredare än de övriga (pl. XVII B). Den översta valvkappan, som ligger an mot arkadmuren, är svagt kupig och dess begräns- ningslinje mot nämnda mur är därför flackt bågformig. Skiftgången i valvkapporna är på grund av det säregna valvläget ganska växlande och anpassad efter de olika kappornas lägen. Skiftgången kan sålunda växla inom samma kappa. Den är antydd å pl. III; den kan i vissa kappor skönjas genom putsen (fig. 215, 216). Sedvanliga avloppshål (skval- lerhål) genom valvkupornas lägst belägna delar äro på de flesta ställen bevarade. Den ovan beskrivna konstruktionen1 av sidoskeppens valv spelar utan tvivel en viktig roll för att stabilisera mittskeppets vida och luftiga uppbyggnad med dess smäckra pelare, höga och breda arkadbågar samt vidspända valv. Sidoskeppsvalven verka såsom kontinuerliga strävkonstruktioner, som lämna ett fast sidostöd utefter hela högmurs- sträckorna över arkadbågarna, ej blott på vissa viktiga punkter, såsom fallet är med de vanliga strävbågskonstruktionerna. Detta har i föreliggande fall varit av stor vikt, särskilt med hänsyn till frånvaron av sammanbindning mellan de båda arkadlängorna (jfr s. 254). Lösningen är genial, även om den måhända icke kan kallas elegant. Den har säkerligen icke uppfunnits av någon bland gotikens rutinerade byggmästare. Men den är utan varje tvivel mycket ändamålsenlig ur rent konstruktiv synpunkt. Och även ur rent estetisk synpunkt samarbeta dessa sidoskeppsvalv ganska lyckligt med det övriga något »ogotiska» byggnadsverket till skapande av ett både vackert och särpräglat kyrkorum med en ganska betagande rymd- och ljusverkan (fig. 202). Därtill bidrager också den ovanligt luftiga dekorativa målningsutsmyckning av samtliga valv, varmed det stora korbygget avslutades (se s. 206, not 1). Även den ovanliga avslutningen av mittskeppet mot öster bidrager, i varje fall här, till att öka intrycket av vidrummighet och luftighet. Genom de östligaste arkadbågarnas utvikning åt sidorna, försvinna dessa sidobegränsande partier ur åskådarens perspektiv, vilket i hög grav vidgar det östligaste mittskeppspartiets rymdverkan, samtidigt som 1 En likartad konstruktion finnes i Stora Tuna kyrka i Dalarna, där sidoskeppens valv stiga stöd- jande upp mot mittskeppets högmurar, ehuru mindre brant än i Strängnäs domkyrka. Se SvK, Da I, fig. 341. 262 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Fig. 21 5. Högkoret s norra sidoskepp , v alv NN5. Bilden visar den sti gande kappans tegelförband. Foto S. Hallgren 1963 . N Seitenschiff des Hochchores , Gewölbe N a isle of H igh Cha ncel , v ault NN5 . NN5. D as B ild zeig t den Backsteinver- T he illustration shows t he brickwork b a nd in der a ufsteigenden Gewölbe- bond of the cell. ka ppe. korets längd ökas. De smäckra pelarna och de höga, breda arkadbågarna göra det möjligt för åskådaren att överallt med blicken nå ut till yttermurarna, som i sin tur upplösas av de väldiga, ljusflödande fönstren (fig. 202). Därigenom uppfattas hela koret som ett enda stort, högt och ljust rum, som utgör en mycket starkt verkande kontrast mot den äldre Kärnkyrkan med dess bastanta, starkt rumsuppdelande pelare, dess mörka kupol- liknande valv och kraftiga, röda tegelmurar Kärnkyrkan och Högkoret utgöra båda, var och en i sitt slag, karakteristiska exempel på två olika tidsåldrars skilda arkitekto- niska ideal, här i Strängnäs förenade till god samverkan under ett tak. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA Fig. 216. Högkorets norra sidoskepp, valv NN2. B ilden v isar de olika kappornas tegelförband. Foto S. Hallgren 1963 . N Seitenschiff des 1-Iochchores, Gewöl.be NN2. Das B ild zeigt den Backs teinver- band der versc hiedenen Gewölbekappen. N a islc of J-I igh Cha ncel, vault NN2. The illustration shows t he different bond;; in the d ifferent cell s. 263 Enligt uppgifter i domkyrkokalendariet började Högkoret i Strängnäs domkyrka DATERING uppföras den 30 juli 1448 och enligt samma källa invigdes högaltaret i >mya koret» den 23 juni 1462 av biskop Sigge Ulfsson (Sparre).1 Planläggningsarbetet för det nya stora korbygget hade alltså utförts under Erik Birgerssons episkopat (s . 246, not 4). Det var under samma, tydligen mycket byggnads- lustiga period, som det äldsta västtornet fullbordades (jfr s. 247). Både biskop Erik och hans broder, domprosten i Strängnäs Birger Birgersson voro lärda och beresta män, systersöner till ärkebiskop Nils Ragvaldsson i Uppsala. Tyvärr äga vi inga som helst 1 S1GGE ULFSSON (Sparre), biskop i Strängnäs 1449- 1463. G. CARLSSON, s. 504- 507 . 264 STRÄNGNÄSDOMKYRKA uppgifter om de byggnadsfackmän, som bi- stått domkapitlet vid planläggningen av det blivande arbetet. Biskop Erik dog redan i bör- jan av 1449 och efterträddes av ärkedjäknen i Strängnäs Sigge Ulfsson (Sparre), även han en av dessa vittberesta teologer, som studerat vid utländska universitet och som sålunda under sina resor sett många prov på samtida europeisk kyrkobyggnadskioch wil iach nw scriffwe til then werdighe herra biskop Cort i Strengnes om thetta breff wnder rigesens clämme>i. Det gällde ett öppet brev, som ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala begärt av riksföreståndaren och som' denne måste låta förse med rikssigillet. 276 STRÄNGNÄS DOMKYRKA inventarier.1 Det framgår icke av kalendariets uppgifter, huru stora delar av taket, som brandskadades. Det förefaller sannolikt att Högkorets tak skonats, ty denna byggnadsdel bär inga spår efter en dylik brand. Däremot visar tornet och Kärnkyrkans murar på vinden, särskilt västra delen av norra sidoskeppets yttermur, tydliga brandspår. ttöGMURARNA Det var därför en självklar sak, att i första hand taket över kärnkyrkan och tornet måste återuppföras. Därvid yppade sig ett osökt tillfälle att samtidigt söka realisera det nyss anförda önskemålet att bättre sammankomponera Kärnkyrkan med Högkoret. Den åtgärd, som man i detta syfte vidtog, var att påbygga Kärnkyrkans högmurar och höja mittskeppstaket, så att dess taknock kom i jämnhöjd med Högkorets (fig. 225). Att de nya delarna av högmurarna icke tillkommit samtidigt med korets uppförande framgår därav, att de ligga stumt an emot korets västmur, liksom givetvis också mot tornets östmur. Omfattningen av den höjning av högmurarna, som härrör från denna period, studeras bäst inifrån mittskeppets vind (pl. XVII A). Den övre gränsen för den ursprungliga Kärnkyrkans högmurar har tidigare (s. 70) påvisats. Ovanför denna gräns har teglet genomgående ett helt annat utseende: det är ljusare och icke brandskadat, dessutom ligger murverket på ömse sidor om denna horisontala gräns på många ställen ej i samma liv, varigenom en visserligen obetydlig, men i skarp belysning underifrån dock tydligt skönjbar avsats bildas. Även påbyggnadens övre gräns markeras av en obetydlig avsats. Denna ligger på södra högmuren i nivå med krönet på korets södra högmur (se pl. XVII A). Takfallen över korets och långhusets mittskepp slutade sålunda nedåt på samma höjd. P å norra sidan (pl. XIX A) synes påbyggnadens krön egendomligt nog ha legat avsevärt (över 1 m) lägre än på den södra och alltså lika mycket lägre än krönet på korets norra högmur. Om icke skillnaden i högmurarnas höjd beror därpå, att de översta delarna av påbyggnaden på norra sidan avrivits en hel meter, innan en senare förhöjning (s. 288) utfördes, så måste det norra takfallet ha gjorts avsevärt brantare än det södra. Detta förefaller onekligen egendomligt, men är kanske ej ens av estetiska skäl otänkbart, eftersom man ingenstädes hade möjlighet att direkt jämföra de bägge tak- fallen. I södra högmuren ovan trave V (pl. XVII A) finns en förtagningsskarv, som går från den nedre upp till den övre gränsen för påbyggnaden. Även i norra högmuren finns en sådan förtagning rakt ovanför få pl. XXI B, i gränsen mellan trave IV och V. Dessa skarvar visa, att höjningen av högmurarna icke tillkommit i ett sammanhang utan i flera etapper, men någon större skillnad i tid mellan de olika delarna torde dock knappast föreligga. I de påbyggda delarna av högmurarna finnas ljusöppningar mot mittskeppets vind. Såväl i södra som norra högmuren finnas fyra öppningar, alla nu igenmurade. De båda östligaste i södra högmuren hava både på utsidan och insidan rätvinklig omfattning med Yz stens stickbågig avtäckning samt en dageröppning av samma form. Den västligaste • Enligt kalendariet i Martyriologium Strengnense (s . 246, not 2). 277 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA Fig. 225. Kyrkan från nordväst efter högmurarnas första höjning. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. NW Ansicht der Kirche nach der ersten Erhöhung Clrnrch from NW after high walls h ad been raised der Mauern des Obergadens. Rekonstruktion. t he first time. Reconstruction. 278 STRÄNGNÄS DOMKYRKA synes vara av samma utseende. Det andra fönstret från väster är en liten fyrkantig glugg, som åtminstone på insidan har ett rätvinkligt språng. Norra högmurens fyra gluggar äro alla stickbågiga; de två östra ha på insidan 2 rät- vinkliga språng, på utsidan 1; de västra ha 1 språng på insidan, men sakna sådant på utsidan. De bägge sistnämnda gluggarna ha på insidan bevarade gångjärnshakar och haspar för luckor. i-;oRRA Samtidigt som man vid takomläggningen efter den omtalade branden höjde hög- srnz~~:~·P ET murarna OCh mittskeppets tak i syfte att giva långhuset Större Volym OCh bättre Samband med högkoret, torde också motsvarande åtgärder hava planerats för sidoskeppen. Dessa planer ha dock, så vitt vi nu kunna se, kommit till utförande enbart vid omtäckningen av det norra sidoskeppet. Det är möj ligt, att det södra sidoskeppstaket hade undgått större brandskador. Ovan (s. 53) har meddelats, att de översta delarna av Kärnkyrkans norra yttermur väster om den stora norra portalen icke äro ursprungliga, utan utgöra resultat av en senare ommurning, som nödvändiggjorts på grund av svåra brandskador på det ur- sprungliga murkrönet. Dessa hava med största sannolikhet förorsakats just av den ovan- nämnda branden 1473. Vid denna ommurning höjdes muren sannolikt några skift. Både beträffande tegelmaterial och fogning skilj er ommurningen sig från det underliggande äldre murverket. Påmurningen ligger i förband med översta delen av den pulpetgavel, som avslutade Sakristia Il mot väster (se fig. 225) och vars gavellinje tydligt kan urskiljas på östra väggen i nuvarande Norra vapenhuset (pl. XII A) alldeles under valvet. Utdrages gavel- linjen uppåt träffar den högmuren på en nivå, där utefter hela muren en insänkt ränna går fram ovanför en rad bjälkhål alldeles i gränsen mellan högmurens äldsta och dess påbyggda delar (pl. XX B; pl. XXI B visar rännan vid nivån 1-1 samt de därunder lig- gande hålen för taksparrar). Rännan anger, att övre kanten av pulpettaket här varit inskjuten. Tegelmaterialets mått och fogning äro desamma inom hela den påbyggda delen av norra yttermuren, liksom även inom pulpetgaveln över västmuren till Sakristia IL Dessa förhållanden visa, att höjningen utförts samtidigt på hela norra yttermuren och att den ägt rum först efter eller snarare i samband med den beskrivna höjningen av högmurarna. sAKRrsnon:-i A Dessa arbeten drogo också med sig vissa andra, mindre betydande ändringar i nord- stLvEn- sidans exteriör. Utdrages den nämnda gavellinJ·en på västra sidan av Sakristia Il nedåt, KA~B1AHEN så skär den sakristiornas norra fasad på en nivå, som ligger exakt i höjd med underkanten på en utkragning i murverket, synlig kring de stora gotiska fönstren i denna fasad (fig. 56). Utdrages åter denna horisontallinje österut till Silverkammarens yttermur träffar den överkanten av ett skift, som består av enbart liggande koppar. Detta skift är det tredje ovanför det skift av enbart stående koppar, som utgjorde denna murs ursprung- liga krön (fig. 187). Härav framgår, att norra yttermuren på Silverkammaren och Sak- 279MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA ID " 2S JO )Sm. Fig. 226. Tvärsektion mot öster genom trave I. Linj en a- h anger takfallet över norra sidoskeppet. Silverkammaren och Sakristiorna I och Il före högmurarnas första påbygg- nad. Linj en c- d visar samma takfall efl er denna påbyggnad. Querschnitt gegen () durch Joch I. Linie Cross section of church through bay I, a - b zeigt die Dachneigung tiber d em N Seiten- looking E. The line a - b illustrates the pitch schiff, der Silberkammer und d en Sakristeien of the roof over N a isle, Silver Chamber a nd I und Il vor der ersten E rhölnmg d er Oberga- Vestri es I a nd Il before the high walls were den. Linie e-d zeigt die g leiche Dachneigung elevated the first time. The line c- d the nach diesem Aufba u. same pitc h afler this elevation .. ristiorna I och Il höjts 3 skift i samband med norra sidoskeppstakets höjning för att dessa utrymmen skulle kunna läggas under samma stora pulpettak som sidoskeppet (fig. 225). Å fig. 226 visar den heldragna linjen a- b takfallet över norra sidoskeppet, Silver- kammaren och Sakristiorna I och Il före högmurens påmurning. Punkten a ligger vid det stående koppskiftets överkant, punkten c vid det liggande koppskiftets (fig. 187). Punkten b angiver det höjdläge, där det ursprungliga sidoskeppstaket anslöt till nor- ra högmuren (vid k-k på pi. XXI B). Punkten d anger nedre gränslinjen för högmu- rens första påmurning (vid 1- 1 på pi. XXI B). - Den streckade linjen anger sålunda läget för det efter 1473 förhöjda taket över norra sidoskeppet, Sakristiorna I och Il samt Silverkammaren. Även på västgaveln till norra sidoskeppet blevo vissa ändringar nödvändiga i samband vXsTGAYELN 280 STRÄNGNÄS DOMKYRKA med ovan beskrivna ombyggnader. Såsom tidigare (s. 45) visats, finnas vissa rester av norra sidoskeppets ursprungliga västgavel ännu i behåll, synliga från Bibliotekskorets vind (pl. XV B). Gränsen mellan dessa ursprungliga delar och det i samband med norra sidoskeppstakets höjning nyuppförda murverket anges med en svart linje å fig. 37. På pl. XV B synes tydligt den vertikala skarven mellan påbyggnaden på den ursprungliga sidoskeppsgaveln och Kärnkyrkans ursprungliga nordvästra hörntorn, som i samband med en senare förändring blev rivet och ersatt med en norr om nämnda skarv uppförd trappgång (fig. 227 B). Vid det nu ifrågavarande arbetet på norra sidoskeppet kvarstod1 det nordvästra hörntornet (åtminstone till sin nedre del) för att med sin spiraltrappa fortfarande tjänstgöra såsom uppgång till långhusvindarna och västtornet. Man uppförde emellertid nu en ny trappförbindelse mellan hörntornstrappans mynning och ingångsöppningarna till mittskeppsvind och västtorn (se fig. 227 A). Denna trappa gjordes helt innesluten inom tegelmurverk på det sättet, att en friliggande, stigande valvbåge slogs ovan sidoskeppets västligaste valv utmed dess västra pulpetgavel för att bära själva trappan, som sålunda ej belastade det underliggande sidoskeppsvalvet. På denna valvbåges östra kant upp- fördes en tegelmur, som sträckte sig från hörntornet och upp till mittskeppets högmur. Mellan denna mur och den påmurade västgaveln slogs ett stickbågigt tunnvalv över trappgången (se pl. XV A). Det var säkerligen de obehagliga erfarenheterna från 1473 års eldsvåda, som föranledde anläggandet av denna »brandfria» trappa, som kunde av- stängas både mot kyrkorummet, vindarna och västtornet. Genom mätningar på de noggranna uppmätningsritningarna kan man fastställa, att lutningen på den sydliga delen av den nuvarande trappgångens väggar och tak svarar mot den beräknade lutningen av norra sidoskeppets vid denna byggnadsetapp förhöjda tak, under vilket sålunda trappgången fick plats. N ORDÖSTRA Slutligen kan förtjäna hänvisas till ytterligare en åtgärd, som sannolikt vidtogs med HÖRNTORNE T anledning av takhöjningen över norra sidoskeppet. Såsom ovan nämnts (s. 28), mar- keras hörnen på Kärnkyrkans nordöstra hörntorn av kraftiga rundstavar. Dessa äro borthuggna upp till en viss punkt, som ligger högre på tornets sydvästra än på dess nord- västra hörn (pl. XXIII). Dessa punkter ligga alldeles ovanför det höjda takfallets linje. Det är därför i hög grad sannolikt, att en bit av hörnstavarna huggits bort för det nya taket. DATERIN G Det har här ovan (s. 278) framhållits, att de i detta kapitel beskrivna arbetena med allra största sannolikhet utförts för att reparera skadorna efter den stora brand, som 1 Huruvida det nordvästra hörntornets översta del efter eldsvådan 1473 kvarstod ovanför det nya sidoskeppstaket, såsom rekonstruktionsbilden å fig. 225 utvisar, kan icke avgöras, emedan detta hörn- torn h elt bortrevs ända ned till sidoskeppets taklisthöjd i samband m ed det senare uppförandet av den nordvästra kapellgruppen (s. 305). Det är möjligt, att hörntornets övre delar blivit så skadade vid 1473 års brand, att de måste bortrivas så långt ned, att återstoden av hörntornet kunde läggas in under det nya, förhöjda sidoskeppstaket. Upp till denna nivå bevarades hörntornet under alla omständigheter vid det här ifrågavarande byggnadsskedet (jfr fig. 227 A). 281 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA DfrlfO 0 2 3 4 5 10 !5,# Fig. 227. Kärnkyrkans nordvästra hörn. Planer av trappa upp till mittskeppets vind och till västtornet. A visar tillståndet efter 1473 års brand, men före Bibliotekskorets och Dop- kapellets uppförande under 1480-talet. - B visar tillståndet efter dessa kors uppförande. N'W Ecke des K ernbaues.Grund- NW corner of original church. risse der Treppe, die zum Boden Plans of staircase to attic of des Mittelschiffes und zum W nave and to W tower. A shows Turm hinaufftihrt. A zeigt den situation after fire in 1473, hut Zustand nach einem Brand von before erection of Library Chapel 1473, jedoch vor der Errichtung and Baptistery , som redan tidigare här utförligt beskrivits (s. 234f). Sedan dessa arbeten fullbordats, kunde man våga att såsom en direkt fortsätt- ning på det gamla västtornet uppföra en 12,5 m hög påbyggnad. Denna påbyggnad är från och med det vita bandet uppförd av tegel i munkförband . Murytorna äro nu utvändigt putsade, rödmålade och försedda med fogindelning i vit färg. Det behöver dock icke råda någon tvekan om, att även den påbyggda delen av tornet från början liksom den nedre har stått med teglet bart eller rödmålat. Övergången mellan den äldre och den påbyggda delen markeras alltså av ett svagt insänkt, vitputsat, 4 skift högt band (pl. VI); detta går icke runt hörnen, utan slutar på 172 stens avstånd från dessa. Avslutningen uppåt utgöres av ett ännu bevarat, ut- skjutande skift av stående koppar, i nederkanten fasade. Detta skift kan ännu iakttagas under den nuvarande stora putsade 1700-talslisten. Närmast under krönet orneras 1 Korn (KoNRAD) RoGGE, biskop i Strängnäs 1479- 1501. - Se G. CARLSSON, s. 511- 524 och där a nförd rikhaltig litteratur. 283 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 0STER. SÖDER. NORR. Fig. 228. Västtornets blinderingar vid murkrönen på norra, södra och östra sidorna. 1 : 200. Uppm. M. W ernstedt 1908- 1910. B lendarchitektur an der Ornamenta l brickwork on lVlaucrbekrönung der N, S W tower at capping on N, nnd 0 Seite des W Turmes. S a nd E sides. tornmuren av insänkta blinderingar med vitputsad botten och av olika form på de fyra sidorna (pl. VI o. fig. 228). I tornets påbyggda del finnas inga andra öppningar än de nu fungerande ljudgluggarna. I södra, västra och norra muren finnas fyra gluggar, sammanställda parvis och inom paren skilda av en fyrkantig pelare av 1 Yz stens bredd (pl. XVI); i östra muren finnas blott två ensamt sittande gluggar (pl. XV B). Gluggarna ha något olika form: dels finnas gluggar med var sin stickbågiga övertäckning, dels täckas två närstående gluggar av en gemensam stickbåge, som går fram över pelaren mellan gluggarna. På det senare sättet äro västsidans södra och nordsidans västra gluggar utformade. Alla övriga gluggar hava var sin stickbåge. I samtliga gluggar ligga numera starkt utåtlutande solbänkar av huggen kalksten. De äro icke ursprungliga. Strax ovanför det vita bandet på utsidan finns mitt på västfasaden ett kraftigt bjälk- hål. Med detta som centrum sitta järnkrampor i muren i en ganska vid krets. Kramporna ha tjänat som fästen för en urtavla, och genom hålet har visaraxeln stuckit ut. Liknande kretsar av järnkrampor finnas även på tornets övriga sidor, men däremot ej hål för visar- axlarna. På Erik Dahlberghs originalteckning till bilden av Strängnäs stad i Suecia 284 STRÄNG ÄS DOMKYRKA Antiqua (fig. 229) synes på östra och södra tornsidorna en stor urtavla ungefär på den plats, där kretsen av krampor sitter; en teckning i Peringskiölds Monumenta (fig. 230) visar motsvarande urtavla på södra sidan. På insidan av de påbyggda tornmurarna iakttagas nedtill i murverket två breda stick- bågar å var sida. Arkivolterna äro 1 sten tjocka (pl. XV B o. XVI). I östra murens södra I , 0 I', ' ..... -- ' ~ ' 'l' '·' • I i, ... : ' •• • ~ ... . \ j I · ' ,• I I l'' ! " Fig. 229. Detalj ur Erik Dahlberghs originalritning till Strängnäsbilden i Suecia Antiqua. KB. Detail a us der Originalzichnung Erik Dahlberghs zum D et a il from Erik Dal1lbergh's original drawing for the Strängnäsbild in der Suecia Anliqua (17. Jahrh.). Strängnäs engraving in Suecia Antiqua (17th cent.). båge kan konstateras, att bågen icke går igenom muren ända till utsidan. Bågarnas upp- gift synes vara att avlasta tornpåbyggnadens tryck på det äldsta tornets under- liggande, igensatta ljudgluggar. Inom tornets påbyggda del ligger klockvåningen. Dess golv är lagt på kraftiga trä- konstruktioner, som uppbära klockbockarna. Troligen låg det ursprungliga golvet på samma nivå. Spår av ursprungliga tak- eller tornhuvskonstruktioner saknas dock helt och hållet. 285 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA ·)OOO~Onnn (10 l\O Fig. 230. Domkyrkan från söder omkring 1680. Tuschkalkering eft er blyertsteckning i J. Pering- skiölds Monumenta VI. KB. Zeichnung d er Domkirche um 1680. Drawing of the ca thedral, about 1680. Ljudgluggarna omgivas på murens insida av grunda nischer med rätvinklig smyg och stickbågig övertäckning. Gluggarna nå icke ända ned till nischens botten. Härigenom bildas låga bröstningar av 8-11 skifts höjd. I västra murens södra nisch kan nu göras följande iakttagelse: pelaren mellan gluggar- na, ett stycke av posten på södra sidan, hela bröstvärnet och ytterligare ett stycke av muren nedanför äro icke, såsom muren i övrigt, av brandskadat t egel, utan av ljust, nytt tegel, murat med slarvig fogning. Dessa partier tillkommo, då den öppning igensattes, 286 STRÄNGNÄS DOMKYRKA som tagits upp för att kunna införa söndagsklockan i tornet efter dess senaste omgjutning: år 1924. Vad som här relaterats, utgör en tydlig förklaring till att två ljudgluggspar för- setts med en för bägge gemensam stickbåge. Härigenom blev det möjligt att på dessa ställen utan svårighet riva bort pelaren mellan gluggarna och sålunda på ett bekvämt sätt erhålla öppningar av sådana mått att större klockor kunde införas genom dem. Överst i norra muren går uppgången till tornhuven på ett litet stycke via en kort trappa inne i muren (pl. XVI C). Denna trappa är emellertid icke ursprunglig. Strax ovanför det vita bandet runt tornet finns en rad ganska kraftiga bjälkhål, som gå genom hela murtjockleken. I hörnen äro de radiellt riktade. Även strax ovanför de nuvarande ljudgluggarna finns en krans av på samma sätt anordnade bjälkhål (pl. VI). Det kunde ligga nära till hands att i dessa kransar av större genomgående bjälkhål se tecken på förekomsten av skyttebalkonger av trä (jfr s. 246). Att giva dem denna tydning: är emellertid knappast riktigt. Till den undre balkongen fanns nämligen ingen utgång från tornet och den övre skulle ha legat synnerligen opraktiskt, betydligt ovanför klock- våningens golv. Det är troligare, att kransarna av bjälkar, som legat i dessa hål, först tjänat till att uppbära de byggnadsställningar, som användes, då tornet påbyggdes, och senare använts vid reparationer och ombyggnader av tornspiran. Vid dessa tillfällen kunde man genom att skjuta ut bjälkar genom hålen på ett enkelt sätt skaffa sig ett säkert underlag för vidare ställningsbygge. Att hålen använts på detta sätt även efter den sista stora eldsvådan 1723, då tornspiran senast avbrändes, framgår därav, att de brandskadade murarnas skal av sintrat tegel, som överallt täcker tornets innermurar. flerstädes slagits bort runt bjälkhålen, så att det underliggande oskadade röda teglet lyser fram. Detta har rimligen skett i samband med utskjutande av bjälkar genom hålen. Över våning Il I och våning IV i det äldre tornet finr:as bjälkhål för två lager av varand- ra korsande bjälkar, så placerade, att det ena ligger alldeles ovanför det andra (alltså ett förstärkt bjälklag). Samtliga bjälkar äro givetvis nu försvunna. I hålen sitta järn- ankare, vilkas slutar äro synliga på murarnas utsidor. Bjälkhålen synas vara ursprungliga i förstärkningsmantlarna; vid ena sidan av två motstående hål finnes regelbundet en upphuggen ränna, vars uppgift varit att möjliggöra inskjutandet av nya bjälkar. Upp- huggningarna äro icke svärtade av eld, vilket visar, att de tillkommit för att möjliggöra inläggande av nya bjälkar efter 1723 års brand. Systemet har emellertid tillkommit samtidigt med förstärkningsmantlarna, eftersom hålen äro ursprungliga i dessas murverk. Även järnankarna ha förmodligen tillkommit samtidigt, eftersom de synas ligga i medeltida murbruk. Av intresse äro också de hål eller lägen för snett uppåt gående virken, som strax under hålen för förankringsbjälkarna mellan våning IV och V (i äldre tornet) finnas i murarna, tre i varje. Vartill dessa snedsträvor tjänat är nu svårt att avgöra. Man kan möjligen antaga, att de ingått i träkonstruktioner, som uppburit en väldig tornspiras hjärtstock och förankrat denna i tornets nedre delar. Tidigare (s. 236) har påvisats, att valvet över tornets bottenvåning jämte de inre mur- MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 287 partier vid dennas södra, västra och norra väggar (se pl. Il, per. H), vilka uppbära det- samma, icke tillhöra tornets ursprungliga byggnad (se fig. 194), liksom ej heller de båda inre förstärkningsmantlarna ovanför tornvalvet. All sannolikhet talar dock för att botten- våningens valv och därmed sammanhörande murpartier äro äldre än mantelmurarna, kanske redan från tiden omkring 1460, då triumfbågen mot högkoret blev upptagen, ty det bör ha legat nära till hands att samtidigt genom upptagande av en liknande båg- öppning åt väster ytterligare förstora dom~yrkans gudstjänstrum. På samma gång skulle då tomrummets valv i sin äldre, något lägre form hava inslagits (jfr s. 238). Av de omtalade inre murmantlarna sträcker sig den nedre upp till avsatsen a å fig. 195, den övre omfattar partiet mellan a och b på samma figur. Att dessa mantlars upp- förande motiverades av skadorna genom 1473 års brand synes vara ställt utom allt tvivel. Av sektionerna å fig. 195 framgår omedelbart, att tornets tillagda översta parti icke kan ha byggts före förstärkningsmantlarnas uppförande, eftersom den påbyggda tornmuren i så fall skulle ha kommit att hänga ut över det inre murlivet ganska betydligt. Förstärk- ningsmantlarna inuti tornets nedre delar böra sålunda ha utförts före höjningen av tornet; troligast är väl, att de tillkommit just för att möjliggöra denna. En närmare analys av tegelmaterial och murningssätt ger emellertid vid handen, att mantlar och förhöjning icke utförts i samma etapp. I de bägge förstärkningsmantlarna konstateras nämligen samma tegelformat (genom- snittligt 31 x 14,6 X 9, 5) samt vendiskt murningsförband; alltså samma förband som i tornets ursprungliga murverk. Men tornets översta del är däremot byggd av något mindre tegel (genomsnittligt 29, 9 x 14, 2 x 8, 7) samt med användande av vanligt munkförband. Detta synes visa, att ett uppehåll i byggnadsarbetet förekommit mellan förstärkningsmantlarnas uppförande och tornets påbyggande. I domkyrkokalendariets ovan omtalade uppgifter om 1473 års stora brandkatastrof DAT ER1xG (jfr s. 275 f) meddelas särskilt, att domkyrkans klockor därvid förstördes, varav givetvis även kan slutas, att tornet eldhärjats. Måhända var det vid klockornas nedstörtande, som valvet över tomrummet skadades i sina centrala delar, vilka därför måste undergå den restaurering, som tidigare (s. 238) beskrivits. Om så är fallet, vilket synes sannolikt, får den här ovan föreslagna dateringen av tomvalvets byggande omkring 1460 ett klart stöd. - Att tornets inre förstärkningsmantlar uppförts ganska snart efter brandkata- strofen synes sannolikt, varför deras tillkomst torde kunna förläggas till mitten av 1470- talet. Först efter en tids avbrott vidtog arbetet på tornets förhöjning, som måhända ut- fördes av en annan byggmästare än den, som ledde mantelmurningen. Den nye bygg- mästaren använde annat tegelmaterial och annan murningsteknik än den föregående. Om man daterar detta arbetes påbörjande till något år före 1480, så passar detta även väl samman med en annan av kalendariets uppgifter, nämligen att biskop Kort Rogge · låtit förhöja tornmuren samt att han den 20 juli 1481 invigde den nya stora klocka, som då blivit upphängd i tornet. Kort Rogge tillträdde sitt biskopsämbete i början av år 1480, men redan 1475 hade 288 STRÄNGNÄS DOMKYRKA han vid ett besök i Rom av påven förordnats till koadjutor åt företrädaren, biskop Hans Magnusson. Han har sålunda haft tillfälle att även före sin biskopsutnämning sysselsätta sig med de många och trängande byggnadsfrågor, som på grund av 1473 års brand hopat sig hos domkyrkostyrelsen i Strängnäs. Och att syssla med byggenskap var tydligen en lust för Kort Rogge. Om formen på den spira, som småningom krönte den förhöjda tomkroppen, saknas tyvärr varje underrättelse. Den å rekons.truktionsbilden fig. 231 ritade spiran återger sålunda endast en sengotisk spirtyp, som möjligen kan ha förekommit. VIII. HÖGMURAR HÖJAS. TAKFAVL ÄNDRAS I ANDRA GÅNGEN Den kraftfulle och byggnadslustige biskop Kort Rogges (s. 282, not 1) ämbetstid (1479- 1501) utgjorde en period av livlig och omfattande byggnadsverksamhet vid Strängnäs domkyrka. Det var under denna tid, som domkyrkan slutligt växte ut och samlades till det mäktiga, utvärtes enhetliga byggp.adsverk, som ännu i dag står kvar i stort sett oförändrat. De iståndsättningsarbeten, som varit en omedelbar följd av eldsvådan 1473 och som påbörjats strax efter olyckans inträffande, fortsattes under Kort Rogges ledning och blevo därvid utgångspunkten för nya, mera omfattande byggnadsarbeten, som syftade till att utåt föra samman domkyrkans många olikformade, vid skilda tidpunkter upp- förda delar till en samlad arkitektonisk enhet. Det torde knappast råda riågot tvivel om, att det var biskop Kort, som låg bakom dessa planer och som också såg till, att de planerade byggnadsföretagen successivt bragtes till utförande. De nya planerna avsågo främst att sammankomponera långhuset med högkoret och västtornet på ett bättre sätt, än den i hast efter eldsvådan tillkomna första takomlägg- ningen lyckats åstadkomma (jfr s. 276). Detta mål sökte man nå genom att ännu en gång höja Kärnkyrkans högmurar, genom att fylla luckorna i kransen av kapell runt den- samma samt genom att lägga kapellkransar och sidoskepp under gemensamma pulpettak, som sträckte sig högt upp på högmurarnas sista påbyggnad (fig. 233). 1. HÖGMURARNA Högmurarna påmurades denna gång till sådan höjd, att deras ytterliv nådde upp strax under takfallet på Högkorets västgavel (se pi. IX B). Därigenom kunde Kärn- kyrkans nya mittskeppstak helt sammanföras med Högkorstakets övre hälft så att gemensamma takfall under en och samma taknock täckte hela den centrala bygg- nadskroppen öster om tornet. Påmurningen utfördes på sydmuren till en höjd av ca 1,5 m, på nordmuren till ca2,3m, Fig. 231. K yrkan från sydväst med förhöjt västtorn och de tre östra sidokoren p å södra sidan lagda under ett gemensamt pulpettak. R ekonstruktion av E. Bohrn 1944. Die Kirche von SW mit erhöhtem W estturm, nach- Church from SW , with elev a ted W t ower, showing dem die d rei ö Seitenkapellen der S Seite unter the three east ernmost cha pels on S side covered ein gemeinsames Pnltdach gelegt worden sind. b y a common Jean-to roof 19 -20 2542 290 STRÄNGNÄS DOMKYRKA så att deras överkanter denna gång skulle komma på samma höjd (jfr s. 276). Nymur- ningens nedre gräns markeras, särskilt i de östra delarna, av en mindre avsats på hög- murarna, klart synlig å pl. IX B. Mot Högkorets västmur och tornets östmur stöta dessa påmurningar givetvis stumt. De äro utförda av tegel i munkförband. Yttersidorna äro nu putsade, rödmålade och försedda med vit fogimitation. Ursprungligen stodo de oputsade. Närmast under krönet, som nu utgöres av en på 1700-talet tillkommen profilerad, vit putslist, dekoreras påmurningens fasadsida av en insänkt trappstegsbård med vitputsad botten. Under denna löper ett rakt, försänkt, vitputsat band (pl. V o. VII) . På högmu- rarnas insidor finnas stora upphuggna bjälkhål med kvarsittande järnankare för numera försvunna förankringsbjälkar. 2. STUREKORET, DJÄKNEKORET OCH GYLLENHIELMSKA KORET Sedan mittskeppet fått sin enhetliga form, fortsattes unifieringsarbetet i ett flertal etapper närmast genom sammanförandet av Kärnkyrkans sidoskepp och kapellkrans. Början gjordes i de sydöstra partierna. Tidigare (s. 190- 228) har visats, hur kapellen vid Kärnkyrkans södra sida byggdes det ena efter det andra, så att slutligen hela sydsidan var kantad med kapell utom framför dess sydportal (fig. 192). De tvärställda sadeltaken över dessa kapell inneburo säkerligen en ur praktisk synpunkt föga tillfredsställande konstruktion. Huruvida dessa tak blivit förstörda vid 1473 års brand, vet man icke genom direkta uppgifter härom, men sannolik- heten talar för att så varit fallet. Vid deras ersättande valde man pulpettakets form dels på grund av dess praktiska fördelar, men dels också - och kanske inte minst - emedan ett samlande av de tidigare på mindre enheter splittrade byggnadspartierna under stora gemensamma pulpettak utgjorde ett medel att åstadkomma den arkitektoniska helhets- verkan, som Kort Rogge och hans byggmästare ur estetisk synpunkt eftersträvade. Man avsåg tydligen att täcka de båda kapellgrupperna öster och väster om sydportalen med var sitt pulpettak. Denna plan synes emellertid icke hunnit bliva utförd på mera än de tre kapellen öster om portalen, innan man beslöt sig för en ändring av planen. För att kunna lägga ett gemensamt pulpettak över de tre östra koren, måste man bygga triangulära pulpetgavlar dels på Sturekorets östra mur, dels på Gyllenhielmska korets västmur och vidare över södra sidoskeppet en mycket stor snedgavel, som måste räcka ända upp till högmuren. Dessutom blev det nödvändigt att höja södra yttermuren för att Sturekorets valv skulle rymmas under det nya pulpettaket. Bägge pulpetgavlarna äro bevarade i tämligen orört skick. Den östra, över Sturekoret (pl. IX A o. B), höjdes något, då den nuvarande taklisten på södra yttermuren under 1700-talet tillkom. På murens insida är den gamla gavellinjen emellertid särdeles tydlig. Det äldre murverket skiljer sig avsevärt från påbyggnaden genom mörkare färg på teglet MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA F ig. 232. Jnsiclan av elen östra pulpetgaveln på Sturekoret sedel från v inden. Foto E. Bohrn 1941. Innenseite des 0 P ullgiebels der Slure- Jnside o[ Jean- lo gable o[ E wall o[ Sture kapelle, vorn Boden a us gesehen. Chapel, fro111 nttic. 291 och omsorgsfullare murning (fig. 232). Pulpetgaveln ligger givetvis icke på insidan i förband med Högkorets västligaste strävpelare; så är do ck fallet på utsidan, vilket emel- lertid beror därpå, att man vid gavelns höjning i samband med taklistens tillkomst drog ned en snibb av nytt murverk i hörnet mellan strävpelaren och gaveln, antagligen för att ersätta trasiga och vittrade tegelstenar I snedgaveln sitter en liten rektangulär glugg, som är ursprunglig i murverket. Den stora gaveln på västra sidan (pi. XI B o. XII A) saknar numera varje praktisk funktion, men står dock kvar nästan orörd under det nuvarande taket. Den vilar på Gyllenhielmska korets västmur och på en stor, I-stens rundbåge över södra sidoskeppet. Denna båges uppgift är att avlasta det tryck, som gaveln elj est skulle ha utövat på sido- skeppets gördelbåge S III- S IV Fogarna på hågens undersida äro mycket grova och visa avtryck av skålbräderna på elen form, över vilken bågen slagits. Fogstrykningen på gavelmurens västsida är omsorgsfullare utförd än på dess östsida. Teglet på sist- nämnda sida är svärtat av eld , vilket däremot icke är fa llet på västsidan. Den övre gavelkonturen är icke intakt; men så mycket finnes dock i behåll, att dess ursprungliga sträckning kan fastställas. Den sammanfaller med elen linj e, som spåren på Sturekorets östgavel ange. I gavelmuren finns en rektangulär glugg, som sitter mitt över det igensatta fönstret i Gyllenhielmska korets västvägg (pi. XI B). 292 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Såsom ovan nämnts, nödvändiggjorde höjden på Sturekorets valv, att de tre korens yttermurar påbyggdes. Då emellertid Djäkne- och Gyllenhielmskorens sydmur ligger något indragen i förhållande till Sturekorets, blev det nödvändigt för att ernå en jämn takfot för det planerade gemensamma pulpettaket att kraga ut de förstnämnda korens påmurning till Sturekorets murliv, vilket tydligt kan iakttagas på fig. 164. Att det översta partiet över de tre korens sydmurar verkligen är en samtidigt utförd påbyggnad, framgår klart därav, att den vertikala skarven mellan Sturekoret och Djäknekoret icke fortsätter upp genom påbyggnaden. Resultatet av den ovan beskrivna byggnadsetappen framgår av fig. 231. Om de ovan antydda planerna nu hade kommit till utförande i ursprungligen avsett skick, skulle en gavel av det nyss beskrivna utseendet hava byggts även på Tynnelsö- korets östra mur för att möjliggöra ett gemensamt pulpettak över de västra sidokoren, medan utrymmet utanför den stora södra portalen skulle ha lämnats öppet. Man har säkerligen, förklarligt nog, i det längsta dragit sig för att bygga för och dölja de båda stora och ståtliga portalanläggningarna på Kärnkyrkans södra och norra långsidor. Man har i varje fall varit inställd på att söka olika lösningar på detta svåra problem. Måhända har man en antydan om, huru man möjligen tänkt sig att gestalta taket ovanför syd- portalen och de stora omgivande pulpetgavlarna i följande omständigheter. Man har tydligen tänkt sig ett pulpettak, som skulle gå från södra sidoskeppets murkrön upp till samma linje på högmuren, som de bägge omgivande pulpettaken. I västra sidan på pulpet- gaveln över Gyllenhielmskorets västvägg finnes ett ganska stort ursprungligt bjälkhål, som icke går igenom muren (synligt å pl. XII A). Det förefaller icke osannolikt, att man haft för avsikt att från detta hål till ett liknande i den planerade pulpetgaveln på Tyn- nelsökorets östmur lägga en kraftig bjälke som skulle stödja de långa sparrarna över sidoskeppet. En sådan bjälke skulle kommit att ligga ungefär under mitten på sparrarna. Hålet ligger alldeles under en linje, som svarar mot det avsedda takfallet över detta parti. Gavelns avlastningsbåge skulle ha kommit att ligga helt under detta takfall. Av ett sådant takfall finnes på gavelns västsida inga som helst spår, vilket innebär, att det planerade taket aldrig kom till utförande. Anledningen härtill var, såsom nedan närma- re skall utvecklas, att byggnadsplanerna ändrats, innan man börjat med arbetena på den västra kapellgruppen. 3. SÖDRA VAPENHUSET Det är alldeles tydligt, att byggnadsledningen småningom blivit alltmera betänksam inför en sådan lösning av området kring sydportalen som den nyss skildrade. Och sedan den första byggnadsetappen avslutats med den stora pulpetgavelns utförande närmast öster om portalen, har man sannolikt klart insett omöjligheten av att förena de båda önskemålen att å ena sidan samla sydsidans kapell och sidoskepp till en arkitektonisk enhet under likartade pulpettak och att å andra sidan bevara den monumentala syd- Fig. 233. Kyrkan från sydväst med sidoskepp och kapell utefter hela sydsidan lagda under samma tak. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Die Kirche mit Seitenschiff und K ap ellen, die a uf Churc h from SW with S aisle nncl chapels along der ganzen S Seite ein gemeinsames Dach bek01n- whole of S side under same roof. Heconstruction. m en h a ben. Hekonstruktion. 294 STRÄNGNÄS DOMKYRKA portalen som en utifrån synlig entre till kyrkan. Man uppgav tydligen nu definitivt det senare önskemålet. I stället beslöt man sig för att utfylla det ännu fria utrymmet framför sydportalen mellan kapell- grupperna med en ny byggnadsdel, innehållande ett vapenhus framför kyrkingången samt ett där- bredvid liggande kapell. Denna nybyggnads ytter- A mur i söder uppfördes till samma höjd som den södra kapellradens övriga murar. Det blev härigenom möj- ligt att lägga hela sydsidan under ett enda stort pul- pettak (fig. 233), varigenom ett stort steg blev taget mot det arkitektoniska mål, som hägrade för domkyr- kans byggnadsledning under den Roggeska bygg- nadsperioden. B Den omtalade nya yttermuren (fig. 235) är upp- DM 10 5 0 1M förd av tegel i munkförband . Utskjutande sockel saknas; nederst på muren ett bälte av tjock, gråmå-Fig. 234. Profiler på södra (A) och norra (B) ytterportalerna. lad puts. Muren avslutas nu upptill av den på 1700- Profil e a m siidlichen (A) und a m nördlichen (B) Aussenportal. talet utförda stora putstaklisten. Under denna ligger Profiles of south (A) and north ett utskjutande skift av stående koppar med fasad (B) externa! doorways . underkant. Detta har säkerligen utgjort den ur- sprungliga taklisten. Under listen vidtog en blinderingsdekoration av samma slag som på Tynnelsö- och Sparrekoren (fig. 180). Denna har genom senare förändringar av muren (se nedan s. 298) till stor del spolierats, så att endast mindre delar av densamma nu äro bevarade (se fig. 235). Blinderingsfrisen har ursprungligen haft följande utseende: 2 skift under den ursprungliga taklisten löpte ett 3 skift brett, insänkt, vitputsat band, som med jämna mellanrum haft korta, med 1 skift uppåt utvidgade mellan- stycken. Strax under bandet fanns en tät rad runda, insänkta bländen med vitputsade bottnar, omgivna av 1/ 2-stens tegelringar. Av dessa bländen finnas 5 i behåll jämte 2 smärre stycken av bandet. Denna fasad, liksom hela interiören närmast bakom den- samma, framträder nu i ett helt och hållet annat skick än den kombinerade vapenhus- och kapellbyggnad, som uppfördes här under den Roggeska byggnadsperioden och av vilken nu endast den södra yttermurens stomme kvarstår, även denna dock med många förändringar av de ursprungliga muröppningarna i densamma. Det nuvarande s. k. Södra vapenhuset är nämligen i sitt befintliga skick resultatet av ett flertal ändringsarbeten under senare århundraden. För att göra en redogörelse för det ifrågavarande byggnadspartiets utvecklingshistoria lättare begriplig, torde det vara mest ändamålsenligt att börja med en beskrivning av dess nuvarande utseende för att sedan därur deducera fram dess ursprungliga anläggning och dess successiva förvandling. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 295 Fig. 235. Sydfasaden med Södra vapenhusets yttermur. Foto Iwar Anderson 1945. Siidfassade. Ausscnmauer de r S Vorhall c. S front of S porch. Södra vapenhusets yttermur genombrytes nu av en portal och tre fönster (pi. V o. XVIII A; fig. 235) . Den förstnämnda, som sitter mitt på muren, är spetsbågig; dess yttrn vitputsade smyg är rikt profilerad (fig. 234 A) och profilerna fortsätta oförändrade i arki- volten utan mellanliggand e anfangslist eller kapitäl. Portarna, från 1600-talet, best å av två lager plankor, det inre med stående plankor av väldig bredd, sammanhållna av naror med profilerade kanter; det yttre lagret är av snedställd a plankor med påspikad romhin- delning, fästad vid underlaget medelst järnnitar med stora profi lerade huvud. Stort stocklås . Av de tre fönstren är det mellersta, som sitter mitt över portalen, högt och smalt, med %-stens stickbåge samt något skränande, vitputsad smyg. På sidorna därom sitta två stora fönster med %-stens spetsbågar och utvändigt rätvinkliga, invändigt skränande, putsade smygar Talrika kapade tegel i omfattningarna visa, att alla dessa fönster huggits upp sekundärt i det ursprungliga murverket. Södra vapenhuset täckes av två kryssvalv av något större höjd än de övriga kapell- 296 STRÄNGNÄS DOMKYRKA valvens (pi. XVIII A). Åt söder är mellan de båda kryssvalven inskjuten en extra kappa ovanför det höga smala mittfönstret. Med södra sidoskeppet förenas vapenhusrummet genom tvenne i Kärnkyrkans södra yttermur upphuggna bågöppningar av samma slag, som äro upptagna mot de övriga sidokapellen. Genom upphuggningen av den västra av dessa bågar har den gamla ståtliga sydportalen till sin största del förstörts. 1 Ett studium av vapenhusets östra och västra väggar leder oss på spåren till den ursprungliga dispositionen och utformningen av detta rum. Å såväl den östra som den västra väggen äro bevarade mycket tydligt begränsade, tjockt putsade skölrlfält, av vilka det östra är spetsbågigt (pi. XII A; fig. 168), det västra närmast rundbågigt (pi. XIII A; fig. 24). Sköldfältet på östra väggen sträcker sig ej över dennas hela bredd utan blott fram till en hög och smal nisch, som sitter mitt under en pilaster på Gyllenhielmskorets västsida. Nischen har stickbågig, avtrappad övertäckning; omfattningens norra hörn är avrundat. Nischen utgör tydligt den delvis igenmurade nedersta delen av en trappa, som från Gyllenhielmskoret lett uppåt. Granska vi närmare sydsidan av pelaren 5E, se vi snett ovanför resterna av portalarkivolten ett bälte av senare insatt tegel (fig. 25). Det ligger på lagom höjd för att kunna vara ett igenmurat spår eft er ett valvanfang, sammanhöran- de med de bevarade sköldmurarna. Vid undersökningar 1907- 10 av nedre delen av vapenhusets södra yttermur fann man i dess västra del otydliga spår, som kunnat härstamma från en igenmurad portal, och i dess östra del spår av ett lågt sittande fönster . Dessa av själva monumentet givna antydningar kompletteras lyckligt av en i BSt förvarad planritning, utförd år 1810 av H. Måsbeck (pi. XXIX). Denna visar, att Södra vapenhusets portal vid denna tid låg i yttermurens västra del snett utanför den ursprungliga sydportalen och att i den östra delen fanns ett litet fönster, som även är synligt på P eringskiölds teckning (fig. 230). Med utgångspunkt från de ovan anförda uppgifterna har ett försök t ill rekonstruktion av den äldsta anordningen av Södra vapenhuset gjorts i fig. 236 . Innanför den till full fasadhöjd uppförd a södra muren har endast den nedre hälften av rummet utnyttjats för ett vapenhus och ett vid sidan av detta lagt kapell. Vapenhusets portal ligger obetydligt snett framför den gamla sydportalen, som fortfarande gör tjänst såsom en huvudingång till kyrkorummet. Inga ingrepp äro gjorda i muren mot södra sidoskeppet. Det lilla kapellet öster om vapenhuset får sin belysning från ett lämpligt beläget fönster i södra muren. Upp till det stora ut rymmet ovan valven leder en väl inkomponerad trappa, som utgår från Gyllenhielmskorets nordvästra hörn genom en nyupptagen öppning i . dess mur. - Kapellets kryssvalv har mot östra väggen (gammal mur) vilat på en sköldbåge, slagen mellan de nya murarna, men mot övriga väggar (nya) har det ej behövt sköld- bågar utan kunnat byggas in i särskilda för valvslagningen gjorda utsparningar (jfr fig. 237). Vapenhusets valv har mot den gamla nordväggen haft en sköldbåge, som fick D e h är ovan mera summariskt gjorda beskrivni ngarna av åtgärder, som utför ts under 1500- och 1800-talet, komma att bliva föremål för närmare behandling i en kommande fortsättning av Strängnäs domkyrkas beskrivning, där kyrkans byggnadshistoria under tiden eft er 1523 skall behandlas . 1 297 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA STKTION A - B ~I - II A L DM10 0 2 3 5 10 M ftttt+ttttk= Fig. 236. Södra vapenhusets ursprungliga anläggn ing. Rekonstruktion av S. Curman 1963. Ursprlingliche Anlage d er S Vorhalle. Origina l disposition of S porch. Rekonstruktion. Reconstru ction 298 STRÄNGNÄS DOMKYRKA sitt östra anfang just på den plats, där vi nyss konstaterat lagningar å pelaren 5E. Vid den västra väggen har man förfarit annorlunda. Där har man lagt ett 1/ 2-stens tegelskal utanpå Tynnelsökorets östra yttermur och slagit valvkappan mot detta murskal (fig. 237 A). På detta sätt torde - i varje fall i sina väsentliga drag - det byggnadsparti ha v~,rit gestaltat, vilket under 1480-talet uppfördes utanför den gamla sydportalen, och vars huvudsyfte måhända dock var att på ett lämpligt sätt fylla ut klyftan mellan de båda kapellgrupperna på domkyrkans sydsida. Det var först på 1570-talet, som detta parti inkorporerades med det inre kyrkorummet. Det var vid denna tidpunkt (se s. 296, 328) som de låga valven nedrevos och ersattes med de nuvarande höga, varjämte de stora bågöppningarna mot södra sidoskeppet upp- böggos. Efter de låga valvens rivning murade man igen de därvid uppkomna svickelsåren på ömse sidor om sköldfälten, så att man fick en jämn avslutning uppåt (fig. 237 B); härvid uppstod den avsats på västra muren, som ännu finns kvar. På samma sätt torde avsatsen på den södra fönsterväggen kunna förklaras. Vid samma byggnadstillfälle upp- togos även i yttermuren tre höga, smala fönster (fig. 230), varav ett ännu sitter kvar mitt i rummet. Det lilla kapellfönstret och portalen lämnades vid detta tillfälle orörda. Det var först vid en restaurering år 1818, som de två stora spetsbågiga fönstren upptogos. Samti- digt igenmurades det lilla kapellfönstret och portalen flyttades till sin nuvarande plats. Därvid använde man det gamla profilteglet och återuppförde portalen utan förändring av dess former. Det har synts nödvändigt att föra fram beskrivningen av detta byggnadsparti långt utanför den medeltida period, inom vilken denna beskrivning i övrigt rör sig. Det har skett för att förebygga eljest lätt uppkommande och ganska förklarliga missuppfatt- ningar av detta till hela sitt utseende så förrädiskt medeltidsaktiga parti. 4. VÅRFRUKORET PULPETTAK ÖVER HELA SYDSIDAN En nödvändig förutsättning för genomförande av planen att lägga ett gemensamt pulpettak över hela den södra sidan var givetvis uppförande längst i väster av en pulpet- gavel av samma höjd som de i öster redan utförda samt skapande av en jämn takfots- linje även över den västra kapellgruppen. För vinnande av båda dessa mål måste Vår- frukorets murar påbyggas både i söder och väster. SYDSIDAN För den ursprungliga höjden av Vårfrukorets sydmur och pulpetgaveln på dess västra sida har ovan redogjorts (s. 206). Den nu erforderliga förhöjningen av sydmuren avgrän- sas från Sparrekoret genom en tidigare (s. 221) omtalad förtagningsskarv och från det yngre Bondkoret genom en rak vertikalskarv mitt ovanför den sydvästra strävpelaren (pl. V; fig. 171). Denna påbyggnad avslutades uppåt av ett utkragat skift av fasade koppar och under detta av samma blinderingsdekoration med insänkt horisontalband MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 299 ii Jfyllda svicke/parfier Kvarstående putsad sköldmur A 8 DM!O 0 2 3 SM Fig. 237. Schematisk framställning av tillvägagångssättet vid byggande av de lägre valven och vid lagning av murarna efter valvens rivning i Södra vapenhnset (jfr fig. 236). S. Curman 1963. Schematische Darstellung des Verfahrens beim Bau Diagram illustrating construction of lower vaults and der unteren Gewölbe und bei der Instandsetzung repairs to walls after demolition of vaults in the der Mauern nach dem Abbruch dieser Gewölbe in der S porch (cf. fig. 236). S Vorhalle (vgl. Abb. 236). och cirkelrunda bländen, som redan fanns på korets östra grannar. I vart tredje cirkel- blände har man senare upptagit en rund fönsterglugg in till korets vindsutrymme. Den på Vårfrukorets västsida påbyggda stora pulpetgaveln ligger i förband med syd- PULPET• GAVELNsidans påmurning (synligt på insidan) och stöter med sin nordända stumt mot väst- tornets sydöstra hörn. I samband med pulpetgavelns uppförande revs den övre delen a.v Kärnkyrkans sydvästra hörntorn (jfr s. 47) ned till överkanten av södra sidoskeppets taklist (pl. XVIII B; fig. 41). Pulpetgavelns murverk sluter an mot hörntornets syd- västra hörn och dess ytterliv följer därefter dess västsida fram till detta torns nordvästra hörn, för att sedan, efter två vinkelbrytningar, följa södra sidoskeppets västra gavelröste norrut mot västtornet. Den nya pulpetgaveln var v betydande omfattning, och för att vinna erforderligt fast underlag för dess murverk nödgades man göra ganska stora riv- ningar i det äldre murverket (se pl. XV A o. B). I den nymurade pulpetgaveln finnas tre gluggar (en av dem synlig å fig. 170) av 1Y2 stens bredd, täckta av utkragade stenar. De äro placerade på jämn,a avstånd och på sådant sätt, att en rak linje genom motsvarande hörn på alla tre gluggarna är parallell med taklinjen. Denna har sammanfallit med den taklinje, som angives av den stora pulpetgaveln över Gyllenhielmskorets västmur (s. 291). 300 STRÄNGNÄS DOMKYRKA Om gavelrösten funnits över Tynnelsö- och Sparrekoren, vilket ju icke är troligt (jfr s. 221), hava dessa nedrivits senast i samband med utförandet av det stora gemen- samma pulpettak över södersidans västra parti, för vilket de närmast ovan skildrade byggnadsarbetena varit en nödvändig förberedelse (fig. 233). DATERI~G Uppgifter av arkivalisk art, som kunde möjliggöra en precisare datering av dessa arbetens utförande, föreligga veterligen icke. Det är emellertid tydligt, att det var med den sista höjningen av högmurarna och med tillbyggnaderna och omdaningarna på domkyrkans sydsida, som realiserandet av biskop Kort Rogges byggnadsplaner begyntes. Det är väl därför sannolikt, att den nu behandlade byggnadsperioden infallit under början av dennes biskopstid, d. v. s. under 1480-talet, måhända under dess förra del. IX. KAPELL UTMED KÄRNKYRKANS NORRA OCH VÄSTRA FASADER Sedan det arkitektoniska unifieringsarbetet fullbordats på kyrkans södra sida, måste nu turen komma till den norra, som onekligen företedde en från den södra i hög grad avvikande anblick. På norra sidan saknades dittills kapellbyggnader av samma art, som länge funnits på sydsidan (jfr fig. 225). Endast längst i öster fanns den under gemensamt tak med sidoskeppet liggande låga gruppen av stympade sakristifasader jämte den lilla Silverkammaren. Vid uppgörande av arbetsplaner för omdaningsprojektets fullföljande på kyrkans nordsida hade man sannolikt icke enbart rent arkitektoniskt-estetiska mål för ögonen, såsom fallet ju egentligen varit, då det gällde de senaste arbetena på sydsidan. Rent praktiska, gudstjänstliga behov gjorde sig troligen samtidigt starkt gällande. Det stora och alltjämt växande antalet av altare- och prebendestiftelser vid domkyrkan krävde ökat utrymme av olika slag. Icke minst hade biskop Kort själv genom ett flertal egna prebendestiftelser bidragit till detta ökade platsbehov i domkyrkan. 1 - Det måste därvid ha tett sig naturligast att begynna den norra sidans omformande genom att bygga nytt utefter norra sidoskeppsfasadens västra del. Vid planeringen av nya kor- byggnader utefter detta parti visade sig emellertid utrymmesbehovet så stort, att man såg sig föranlåten att taga i anspråk även utrymmet utanför västtornets norra sida. Man kan säkert utgå ifrån, att detta steg icke togs utan tvingande nödvändighet. Ty ur arkitektonisk synpunkt hade det givetvis varit önskvärt, att det ståtliga västtornet på alla tre sidorna fått behålla sin fria resning ända från marken såsom dittills varit fallet. Därmed hade man ju också räknat vid uppförandet av den stora västra pulpetgaveln på Vårfrukorets västmur. Då beslutet senare fattades att bygga vid tornets nordsida, l Se härom G. CARLSSON i Kort Rogges biografi, särskilts. 514, 521- 523. - 0. NORBERG, s. 37- 40, lämnar en förteckning över kända preb enden vid domkyrkan; av dessa äro nr 26- 29 stiftade av biskop Kort. Fig. 238. Kyrkan från nordväst med samtliga sidokor på norra sidan, väster om Predikotornet uppförda. Rekonstruktion av E. Bohrn 1944. Rekonstruktion der Kirche von NW nach Erbauung Reconstruction of church from NW, showing all sämtlicher Seitenkapellen der N Seite von W bis zum chapels completed on N side, from extreme W to the Predigerturm . Sermon Tower. STRÄNGNÄS DOMKYRKA302 låg nog den tanken nära till hands att fortsätta med bebyggande även av området söder om tornet (jfr fig . 233 o. 238). Det är för övrigt icke möjligt att på rent byggnadsarkeologiska grunder avgöra, huru- vida de båda byggnaderna norr och söder om tornet äro utförda samtidigt eller succes- sivt och, i senare fallet, vilkendera, som först kom till utförande. Med hänsyn till vad ovan sagts, förefaller det antagandet dock rimligast, att man började med det norra bygget. 1. KAPELLEN VÄSTER OM KÄRNKYRKANS NORDPORTAL Då arbetena upptogos för att på domkyrkans norra sida skapa behövliga utrymmen för ytterligare ett antal altare- och kapellstiftelser, gick man till väga på ett annat sätt än det, som tidigare tillämpats på den södra sidan, där kapellen hade byggts successivt, det ena efter det andra såsom individuella enheter. Den norra tillbyggnaden utfördes såsom ett sammanhängande utrymme utefter Kärnkyrkans tre västligaste traveer samt tornets nordmur, omfattande de partier, som på signaturplanen pi. IV äro beteck- nade med de nuvarande benämningarna Olivekransska och Cedercrantzska gravkoren, Dopkapellet och Bibliotekskoret. Då kapellens medeltida benäm- ningar icke med någon som helst säkerhet kunnat utrönas, komma kapellen av praktiska skäl i denna beskrivning att omnämnas med sina angivna nutida namn. Att de nämnda fyra kapellen utgöra ett enhetligt uppfört, från övriga delar skilt byggnadsparti framgår klart därav, att ingen skarv kan konstateras på dess yttermur mellan den ena ändskarven mot tornets nordvästra hörn och den andra mot Norra vapen- huset öster om det s. k . Predikotornet, som avslutade det nya kapellbygget mot öster (pi. Il o. VII; fig . 238). Ursprungligen uppfördes heller inga skiljemurar mellan de olika kapellen inom detta byggnadsparti. Det är sannolikt, att denna anordning genomförts med syfte att möjliggöra en friare disposition av det samlade utrymmet. Önskvärda ändringar av dess indelning kunde ju på detta sätt lätt åstadkommas alltefter uppkom- mande behov. KAPELLENS Kapellens gemensamma nordmur går icke parallellt med Kärnkyrkans norra fasadmur. EXTERIÖR Kapellen avtaga i djup mot väster. Dopkapellet är sålunda betydligt grundare än det motsvarande Vårfrukoret på sydsidan. Detta förhållande förlänar domkyrkans västfasad en viss asymmetri. Att kapellens nordmur fått denna sneda sträckning beror säkerligen därpå, att man icke velat avvika alltför mycket från den riktning, som angavs av den befintliga norra fasadmuren på Sakristiorna I och Il och som betydligt skiljer sig från Kärnkyrkans huvudaxel. Bibliotekskorets västmur är inriktad efter tornets västsida. Korets västmur fortsätter ett stycke förbi dess nordvästra hörn och bildar där en sti;äv- pelare. Att denna ej såsom alla andra hörnsträvpelare i kyrkan ställts snett över hörnet, utan så att den förlänger västfasaden mot norr är säkert att uppfatta såsom ett konst- 303 MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA grepp för att genom murens förlängning något mildra västfasadens nyss nämnda asym- metri . På norra fasaden finnas tvenne med denna samtidiga, tornartade utsprång (pl. VII); det ena ligger utanför gränsen mellan Bibliotekskoret1 och Dopkapellet och inrymmer en trappa upp till kyrkvinden; det andra, det s. k. Predikotornet, finns vid kapellbygg- nadens nordöstra hörn (fig. 238). Till dessa torn skola vi återkomma längre fram . Dess- utom avbrytes det medeltida murverket helt av det Cedercrantzska gravkorets2 i slutet av 1600-talet uppförda barockfasad, som till hela sin bredd och tjocklek ligger utanför det bortrivna medeltida murlivets linje (pl. Il o. VII). Det här ifrågavarande byggnadspartiets murar äro utförda av tegel i munkförband. Fogarna äro delvis urfallna, men hava från början varit väl strukna . Teglet har ganska skiftande färg, vilket förlänar ytorna en omväxlande karaktär. Sockel saknas på Biblio- tekskorets västsida, där endast ett grovt putsat och gråmålat bälte närmast marken markerar en sockel. I denna sockel är en runsten (Sö 277) inmurad nära marken.3 Strävpelaren i nordvästra hörnet, trapptornet och Predikotornet ha socklar av tuktad gråsten utan språng. Nordmuren i övrigt har en utskjutande, skråkantad sockel, där det översta skränande skiftet är av grovt huggen gråsten, som ligger på en illa murad, putsad och gråmålad t egelgrund. Norra muren avslutas uppåt av den stora, vitputsade 1700-talslist, som går runt kyr- kan; under denna finnas inga spår av en medeltida taklist. Denna har sannolikt legat i eller strax ovan gränsen mellan tegelmuren och nuvarande taklist. Västfasadens nu- varande lutande taklinje har tillkommit vid den höjning av pulpetgaveln, som blev nödvändig, då den nyssnämnda stora putstaklisten byggdes efter 1723 års brand . De påbyggda delarna framträda tydligt genom avvikande färg och sämre murningsteknik. Takfallets ursprungliga medeltida sträckning gick från gränslinjen mellan nordmurens tegelpartier och putstaklistens underkant upp till samma linje, där det nuvarande taket ligger an mot norra högmuren och tornet (se fig. 246). Fönstren hava alla samma form. Denna framgår av pl. VI och VII samt av fig. 242. Omfattningarna ligga överallt i gott förband med omgivande murverk, vilket visar, att fönstren äro bevarade i ursprunglig form. Såväl smygar som masverk av tegel äro vit- putsade. Ett fönster av samma form fanns säkerligen i den ursprungliga fasadmuren på 1 Under detta kor anordnades vid senare hälften av 1600-talet ett gravvalv för den bekante Sträng- näsbiskopen JOHANNES MATTHIAE (biskop 1643- 1664, t 1670), vilken till domkyrkan skänkte sitt storartade bibliotek. Detta fick sin plats i gravkoret och förvaras där fortfarande. Därav namnet Bi bli o- t eks koret. Se i övrigt s. 189, not 2. 2 Detta kor förvärvades år 1686 av lagmannen i Gotlands lagsaga JoHAN CEDERCRANTZ (t 1699), som helt ombyggde det medeltida koret och i dess nedersta del inredde ett gravvalv åt sig och sina efterkom- mande. Se i övrigt s. 189, not 2. 3 Runstenen Sö 277 har sannolikt inmurats i väggen vid dennas uppförande. Peringskiöld h ar en anteckning om denna sten: »I Strängnäs domkyrkemur på wäster gafvelen vid Doct. Joh. Mathiae graf». - Se i övrigt s. 205, not 3. 304 STRÄNGNÄS DOMKYRKA det kapell, som senare förändrades till det Cedercrantzska gravkoret. - Vinden över Bibliotekskoret har belysts av en liten rektangulär glugg i västra pulpetgaveln, nu igenmurad på insidan. KAPELLENS Ursprungligen funnos inga skiljeväggar mellan de fyra här behandlade kapellen. Den INTERIÖR nuvarande väggen mellan Bibliotekskoret och Dopkapellet tillkom vid restaureringen 1907-10 (fig. 239, där mellanväggen synes under uppförande). Att väggarna mellan Dopkapellet och Cedercrantzska koret samt mellan detta och Olivekransska koret1 äro senare uppförda, framgår bland annat därav, att de murats omkring vissa delar av kapellens valv, som därigenom döljas (pl. XX A). Kapellen bildade sålunda från början ett enda sammanhängande rum, som hade karaktären av ett yttre sidoskepp, som öpp- nade sig mot det norra sidoskeppet genom stora bågöppningar, vilka uppbrutits i Kärn- kyrkans norra och västra yttermurar. Golvet ligger nu i samtliga kor avsevärt högre än norra sidoskeppets nuvarande sänkta golv (jfr s. 117, not 1 ), och ingenstädes synes den ursprungliga nivån vara bevarad. Golven Cedercrantzska och Olivekransska koren tillkommo på 1600-talet, då gravkällare in- byggdes i korens nedre delar. I Bibliotekskoret och Dopkapellet kan den ursprungliga golvnivån någorlunda bestämmas genom läget av trenne väggnischer (pl. XX A). Dessa äro varandra alldeles lika till form och mått (H 110, B 52, Dj 50). De täckas av gråstensflisor. Två av dem (i Bibliotekskorets norra vägg) ligga 15 cm över golvet; den tredje (i Dopkapellet) ligger 60 cm över dess golv.2 Med ledning av väggnischers normala höjd över golv på andra ställen i kyrkan (ca 80 cm) är det tydligt, att det ursprungliga golvet i de bägge kapellen legat avsevärt lägre än nu. Samtliga fönster äro varandra lika, sitta lika högt och nå samma höjd; fönstren i Bibliotekskoret äro obetydligt bredare än övriga (pl. VII) . De ha alla skränande smyg och brant sluttande solbänk; alldeles innanför det tegelmurade spröjsverket, som på grund av falsen för glasfönstren är grövre på insidan än på utsidan, finns ett rätvinkligt hörn, som även går utefter bågen. Tvärgående järnspröjsar gå tvärs igenom tegelståndarna från fönstersida till fönstersida. I de sålunda bildade facken sitta fönsterdelar, var och en bestående av nio blyinfattade rutor av klart, ofärgat glas. I nordmuren, vid gränsen mellan nuvarande Dopkapellet och Bibliotekskoret, fanns den ursprungliga ingången till trapptornet (pl. Il; fig. 239), senare igenmurad och nu delvis dold av skiljemuren mellan kapellen, men delvis synlig i Dopkapellet. Den synliga öpp- ningen täckes av en 1/ 2-stens stickbåge. Den utgör dörrnisch till den smalare trapp- ingången (jfr s. 306). De bågöppningar, genom vilka kapellen stå i förbindelse med kyrkorummet, äro 1 År 1675 uppläts detta kor åt generalguvenören JoHAN PAULIN 0LIVEKRANS (t 1707), son till ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus, som varit biskop i Strängnäs 1609- 1637. Se i övrigt s. 189, not 2. 2 Uppmätningen å pi. XX A visar golvnivän före Bibliotekskorets och Dopkapellets inredning för sina nuvarande ändamål. Måtten i texten här ovan äro tagna frän nuvarande golvniväer. MEDELTIDENS BYGGNADSHISTORIA 305 uppbrut na i Kärnkyrkans yttermurar ungefär på samma sätt, som öppningarna mellan sydsidans kapell och det södra sidoskeppet. Dock har man här haft en särskild svårighet att bemästra. Mitt i gränsen mellan Bibliotekskoret och Dop- kapellet stod Kärnkyrkans ganska volu- minösa nordvästra hörntorn hindrande i vägen för en förening av de båda rum- men. Man löste dock denna svårighet ge- nom en förvånansvärt djärv operation, som lyckades (jfr s. 49 f). Såsom fig. 40 närmare visar, rev man bort mer än hälften av hörntornet (åt norr och väster) ända nedifrån grunden och upp till gamla fasad ens taklist, sedan man först om- sorgsfullt murat igen spiraltrappan i tor- net samt löpgångens vinkelformade ge- nomgång under tornets sydöstra hörn. Vidare bortrevs hela återstoden av hörn- tornet ovanför taklistens nivå. Därige- nom omformades den nedre delen av hörntornet till en måttligt stor pelare med rektangulär plan. På dennas norra sida synes ännu (högt uppe på väggen nära Dopkapellet s sydvästra hörn) den gamla igenmurade hörntornstrappans F ig. 239. Ursprungliga ingången från k yrkans inre t ill trapp tornet på norra fasaden. Foto S. Curman 1908. U rsprlinglicher E ingang vom Innern dom'