SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM MED.STÖDAVKYITf.sHfSI! O.NrnAKAD UTGIVET AVSIGURD CURMA.N OCH JOHNNYROOSVAL SfOCKHOLMS KYRKO!l \JTGJVNA MED BIDRAG AV .SAMF'. ..s:T EUIK/ BAND l • HÄFT 2. S.NIKOlAI EL. .STOUKYRKAN D. BYGGNADSHISTOJ!JA S. NIKOLAI ELLER Il. STORKYRKAN B Y GGNADSHISTORIA UTARBETAD AV J O H NN Y R O O's V A L s. NII(OLAI ELLER STORKYRKAN I STOCKHOLM BYGGNADSHISTORIA KÄLLFÖRTECKNING gällande för byggnadens och inventariernas historia samt del vis även för försam l i ng sh i s to r i e n TRYCKTA KALLOR -- A. S j~RSKIVl' .~'ÖR :FÖRSAMLINGSHIS'l'OltiEN UNDER NYARE TID VIKTIGA KALLOR, meddelade av arkivarien Ivar Simonsson (d:r de Bruns och pastor Welindm·s källor äro anförda vid respektive kapitel, s. 2 och 96): REUTEIWAHL, Svenska kyrkans historia, Lund och Stockholm 1838-66. - WANNINGHOFF, Verfassungsgeschichte (Grundriss der Geschichtswissenschaft 2: 6) Berlin 1913. - J. B. 8AGM0LLEH, Lehrbuch des katholischen Kirchen­ rechts I - IL 3. Aufl. Freiborg i. Br. 1914. - VILHELM HEDQUIST, Den kristna kärleksverksam­ heten i Sverige under medeltiden. Strengnäs 1893. - Au·nED SCHULTZE, Stadtgemeinde und Kirche im Mittelalter (ur Festschrift fi.ir Dr. Rudolph Sohm), Mtinchen u. Lpg. 1914; Stadt· gemeinde und Reformation (Recht und Staat in Geschichte und Gegenwart II), Tubingen 1918. ­ (ERIK EKHOLM), Svenska Kyrko-Handlingar, Första Samlingen N:o l. Sthlm 1771. - DAVID NYLUND, Begravningsritualet och Begravningsseder i den svensk-lutherska kyrkan. Akad. avh. Eskilstuna 1917. - NY'l"l'A OCH NÖJE, Sthlm 1793. - Nrr.s TÖRNELL, Ecclesiastike Handlingar, utgifne i Stockholm. Första häftet. Sthlm 1R03. - G. TH ULIN, Ordinarie prästerliga tjänster i privilegierade o. territoriela församlingar. Sthlm 1916. - A. J. GRUNDEL, De Stockholmia urbe sviogothorum principe. Diss. Ups. 1726. - HA::-iDLINUAR visande tomtkartor för Storkyrkoför· samlingens lagfart i fastigheten n:r l i kvarteret Phaeton (etc.) Sthlm 1910. - J. C. STRICHER, Fata lempli Riddarholmensis, diss. Ups. 1748. - L OrmKE, Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Stockholm. Sthlm 1823; Dissertatio historica de ecclesia tentonica et Templo S:tae Gertrudis stockholmensis. Diss. Ups. 1791. - - B. SARSKIL'l' .FÖR BYGGNADSHIS'l'O· RIEN VIK'l'IGA: J. MESSENIUS, En lustigh och trowärdig Chrönika om Stockholm, i Silfverstolpe, Historiskt Bibliotek I s. 73. - ADOLPHUS JOHANNEs GnUNDEL, De Stockholmia, Diss. pres. Laur. Arrhenii, U ps . 1724, s. 10. - LILJENWALLDH, De Templo urbis stockholmensis primario, S. Nicolai dicto, I-III. Diss. pres. Eric Fant Ups. 1787-99. - ROTfiLIJm, - - Stockholm-- Kyrkor, i Stockholms Tidning 1824. - C. G. BRUNIUs, Konstanteckningar under en resa år 1849, Lund 1851, s. 534 ff. - 0CTAVIA CARLEN, Stockholms Kyrkor, Sthlm 1864. - E . A. JACOBSSON, Stock­ holms kyrkor, i Stockholm, Sveriges hufvudstad, utg. af E . W. Dahlgren, Stockholm 1897, II, 95. - F.UANS DE BRUN, diverse skrifter redan anförda s. 3. - storkyrkans Restaurering. Stock­ holms Tidningen 27 / 5 1902. - OTTO RYDm:cK, Ålen och lejonen i Storkyrkan, i Fataburen 1906. Signaturen -SK, Gamla hvalfmålningar i Storkyrkan funna. Stockholms Tidningen 8/ 2 1906. - ANDE.US ROJ,AND, Utgräfningarne vid Storkyrkan, i Teknisk Tidskrift, Arkitektur. 1909 s. l. - OTTO JANSE, Några erinringar om Stockholms uppkomst, samt utgräfningarne i Slottsbacken hösten 1908, i Samfundet Sankt Eriks Årsb. 1910. - Vägledning vid besök i Storkyrkan, Sthlm 1912. - lMJII[ANUEL KIELLMAN·GÖRANSON, I., Kort beskrifning öfver Storkyrkan, Sthlm 1914. ­ C. 8ÄHSKIL'l' FÖR INREDNING OCH INVENTARIER VIKTIGA KÄLLOR: LUDVIG LOOS'l'.UÖM, 212 STOCKHOLM Om de äldre silfverföremålen i Stockholms kyrkor, Svenska Slöjdföreningens tidskrift 1884. -­ J. RoosvAL, Hofbildhuggaren Burchardt Precht, Sthlm 1905 ; Silfveraltaret i Stockholms Storkyrka, i Samfundet Sankt Eriks Årsbok 1907, s. 76; Storkyrkans skrud- och silfverkammare, kortfattad förteckn., redig. af J . Roosval, utarb. Upmark, Branting, Roosval, Sthlm 1916; Riddar Sankt Göran i Stockholms Stora eller Sanct Nicolai kyrka, Sthlm 1919; Nya Sankt Göransstudier, Sthlm 1924. I dessa två arbeten är den övriga S. Göranslitteraturen anförd. I-IAN DSKRIVN A KÄLJ, OR OCH AVBII,DNINGSSAMLINGAR. Angående i R A. förvarade dokument se Urkundpublikationer (s . 2, 3) samt noterna till s. 126- 129 här ovan i Simonssons Storkyrkoförsamlingens historia. I K . B.: GJÖRWELL: Graf-Stenar i Stockholms storkyrka 1854, afritade af m:ll Giörwell. Peringsköld, Stockholms Stads Stora Kyrkia, se Kyrkans arkivalier. I U. B.: Palmsköldska samlingen, 261, 262, s. 371 (såväl konst- som församlingshisto­ riska notiser). - Westins samling : Vol. 1066. Nordinska samlingen: Vol. 46 a, 78, 80, 286, med kort öfversikt af kyrkans historia, explika­ tion af Ehrenstrahls taflor, bref fr. Pering,.kiöld 1709, bänkförteckningar af ]668 och 1703. I A. T. A.: Förteckning av adliga gravar och adliga familjers gravstenar efter gravbokens nummerordning, undertecknad Stockholm den 5. nov. 1753. J . von Bergen. - Div. skrivelser, mest från de sista årtiondena, ang. förfarandet med S. Görans gruppen, ang. kyrkans restaurering och beskrivning, förfarandet med omgjutning av en klocka m . fl. inventarier samt avskrifter av brev. - Inventering till följd af ... förordning 17 / 4 1820, dat. 16/ 11 1830. - J . G. LILJEGREN, Stock­ holms Storkyrka, ms. in folio, pbd. skrivet omkr. 1816- 1837 (cit. Liljegren). I Råa: Stockholms StadR Räkenskaper 1431- 41; innehåller även kyrkans inventarium för 1440. - 8e vidare i dr de Bruns källförteckning, s. 2! Horns tegelbruks och Storkyrkans räken­ skaper 1546-48, 1560- 61, 1564, 1581 - 99; för vissa räkenskapsår saknas uppgifter för kyrkan. - storkyrkans räkenskaper på 1560-talet, en bunt avskrifter samlade av F . U. Wrangel, efter diverse i Kammararkivet förvarade original, som nu övergått i storkyrkans ägo. - Justitiicollegii arkiv. Ky1·korevisionsacta. Storkyrkan 1627-1759; här ha några notiser funnits ur Storkyrkans förlorade räkenskaper 1686 ang. förgyllning och klädsel av de kungliga stolarna. I Stadens arkiv: N:o 21 a, innehållande kopior av ritningar i kyrkans arkiv av Carlberg.­ N:o 21 b, diverse handlingar, rörande tornbygge m. m . vid S:t Nicolai kyrka, kostnadsförslag till Hårlemans tornprojekt. - Handlingar ang. S:t Nicolai kyrkogård. Diverse ritningar av Palm­ stedt, särskilt projekt till likvagns- och gravhus 1767, intention till kyrkobyggnad av Eric Palm­ stedt, project till trappuppgångens förändring från norra Sacristian uti St. Nicolai kyrka upp till öfvervarande arkivrum, jämte insättning af särskild trappa och förmak för stadsconsistorii­ rummet öfver södra sacristian, 9 maj 1777, special desein till trappgång och förmak i stadens Consistorii Rum på södra sidan af St Nicolai kyrka 1777. Handlingar, ang. borttagandet av sten­ muren och kyrkogården framför Storkyrkans västra sida vid Trångsund, 1816. - N:o 21 c, pro­ ject till en Bodlinea emellan pelarna å norre sidan utom St. Nicolay Kyrka af Palmstedt med påskrift: Approberat Drottningholms Slot den 22 augusti 1777 (fig. 103). N. M., Gravyrsalen: Nieodemus Tessin d. y: s skisser till kungsstolarna. - - Diverse skisser till begravnings- och kröningsceremonier, bl. a. till Gustaf III:s kröning. KYRKA Ns ARKIV ALlER förvaras i kyrkans arkiv, utom Helga Lekamens gilles handlinga r , som deponerats i K. B. (Se Collijn och Murberg i källförteckningen s. 2 o. 3) samt vissa räkenskaper m. m., vilka jämlikt kyrkans forna förhållande till Stockholms stad förvaras dels i Stadens arkiv, dels i rådhusarkivet. I kyrkans arkiv finnas kyrkorådets protokoll från 1696 och räkenskaperna från 1627 med vissa luckor till nu, från och med år 1644 finnas verifikationer. Konsthistoriskt vik­ tiga äro dessutom följande dokumentsamlingar och anteckningar: PERINGSKIÖLD, JOHAN, Stock­ holms Stads Stora Kyrka till sitt forna tillstånd, m~;. in folio, läderband med rester av gröna STORKYRKAN 213 siden-knytband, 1709. Detta synnerligen viktiga arbete innehåller avskrifter av nu förlorade medeltida handlingar ang. altarstiftelser samt Peringskiölds uppfattning av kyrkans byggnads­ historia. Storkyrkan bidrog till bekostande av detta arbete genom en av brukspatronen Adam Jacobsson Leyell skänkt summa av 600 D. K. (Räk. 1724 f o!. 76). Handskriften i 2 ex. i kyrkan; avskr. i K. B. samt U. B. (W. 1066), tryckt i tid sk r. Nytta och Nöje 1793. - CARLBERG, J. E., En kort berättelse om hvad som förelupit är wijd Tornbyggnaden på S:te Nicolai kyrkia, i Stockholm med dess bijfogade desseiner ; pärmtitel: Desseiner till Nicolai Kyrkia A:o 1737, ms. i stor folio, läderband. Text. och akvareller, nämligen 10 st. blad över Carlbergs och Hårlemans olika tornprojekt, numrerade 1-10 (fig. 75-84); 3 blad över kyrkans väst-, öst- och nordfasader före 1736, numrerade 9, 10, 11 (tig. l, 142, 143); 6 blad. ombyggnadsförslag till fasaderna och inredning av förhallen, de 2 första numrerade 12, 13, de övriga 4 onumrerade (fig. 87--89). Sist äro in­ klistrade 2 gravyrer: plan av platsanordninga r i kyrkan vid Gustaf III:s kröning 1772 (fig. 68) och marschordning för kröningsprocessionen. - I nyare tid ha genom registrator Vilhelm Gyllensvärd samlingar och referat gjorts av vissa lösa handlingar i historiskt intresse, nämligen serie O l med titel Kyrkoreparationer: innehåller bL a. en 1702 upplagd Collectbok till samling för nya fönster, in 8:o, vackert helt läder med guldprässning och bärband av siden; »Yttre repa­ ration er å Storkyrkan under 1800 -ta l et. Anteckningar och afskrifter gjorda och samlade vin ter n 1900-01 af Vilh. Gy llensvärd, kyrkonotarie•, ett värdefullt referat av det genom sin myckenhet svåröverskådliga 1800-talsmaterialet, klotband in folio ; s torkyr­ kans yttre reparationer 1901-03, kostnadsförslag, brev, tidningsurklipp m. m., samlade av Gyllensvärd, l band folio läderrygg; storkyrkans reparationskommittes protokoll 1906 -09 m . m., l band som föreg., samlat och fö rsett med register av Gy llensv ärd. - · Diverse osigner ade ! ö sa h and l ingar inlagda i olika kartonger·: »8 to r kyrkobyggnaden», »G a ­ torna och gatubodarna», »Sankt Göra n• , »E pitafier» o. s. v. - GnAVS'l'ENAR. Pappers­ portfölj i kyrkans arkiv, inneh. avritningar efter gravstenar i blyerts, tro!. efter m:lle Giörwell, samt fotografier tagna under restaureringen 1908 efter de då blottade gravstenarna. - htMANUEL KIELLMAN-GÖRANSON, Anteckningar rörande Storkyrkan, pappersportfölj i kyrkans arkiv, inne­ håller bl. a. excerpt av Liljegren (se A. T. A.) samt ett album fotografier från utgrävningen av korutsprångets grund valar 1908. I NVEN 'l'ARIEFÖR 'l'J<)CKN I NGAR befinna sig dels som lösa handlingar i arkivet, dels inbundna i räkenskaps- och protokollsböckerna, del s i Råa. De .sammanföras här i kronologisk ordning: Helga Lekamens Gilles inventarium af 1393 ; Om gillets handlingar se vidare de Brun bär ovan s. 21 Detta inventar gäller visserligen blott det nämnda gillet, icke själ va kyrkan. In­ ventarium av 1440, överskrift Ornamenta ecclesie, omfattar huvudsakligen altarkärl, böcker och textilier. Förvaras i rådhusarkivet i räk. 1435- 41. - Odaterat inventarium, möjl. från början av 1500-talet, ett lägg om 4 blad, i kyrkans arkiv serie N. Omfattar järn och andra materialier, fiskeredskap, lärft, åkredskap, hö o. s. v. samt " messekläder. - År l G7 4, bunden i 1G74 års räkenskaper, i början. I titeln säges, att man intet äldre inventarium funnit varken i räkenskapsböckerna eller någon annanstädes i kyrkan. Inventariet omfattar en beskrivning över hela kyrkans yttre och inre, men särskilt skildringar av arbeten, som utförts »nyligen på för­ flutne ån. Viktigt dokument. - År 1684, i »Sancte Nicolai inventariebook pro. anno. 1694. et anno. 1689 >, i pergament bunden volym , i serie N. Synnerligen utförligt. Innehåller utom de lösa inventarierna beskrivning av silveraltaret, mässingskoret, orgelverket, fönsterna, sakristian (varmed menas nuvarande museets ·Jokal) och det därovanför befintliga kyrkans biblio­ tek, föreståndarekammaren (varmed avses nuvarande arkivet) , konsistoriet, tornets och takens kopparklädsel, urverket, skolstugan, prästernas och klockarens bostäder (värdefulla för känne­ dom om äldre stockholmska bostäder); förteckning över bibehållna årgångars räkenskaper, gående tillbaka till 1627 (1633, 34, 35, 36, 38, 39, 40 fattas) ; en särskild förtecknin g över de persedlar, l* 214 STOCKHOLM som klockaren har om händer, varvid beskrivningarna från generalinventariet upprepas, skriven ävenledes 1684 (såsom framgår av sista raderna å s. 92). Pärmtiteln låter förmoda, att här även ett inventarium av 1689 skulle vara inbundet, vilket dock icke är fallet. Titeln skulle då avse; att inventering skett 1689 och att tillståndet då vore detsamma. - År 169f>. Bunden i 1695 års kyrkoräkning, s. 325. Mindre utförligt. Läktarna och S. Görans-bilden nämnas. ­ År 1697. Bunden i 1697 års kyrkoräkning, s. 311. Här specificeras det silver, som uttogs för nedsmältning till restaurering av silveraltaret. Är f. ö. nästan så utförligt som 1684 års inventarium. Ett löst trasigt ark ur ett annat ex. av 1697 års inventarium förvaras i serie N. - År 169 9. Bunden i slutet av 1699 års kyrkoräkning med egen paginering. Här är det . nya orgelverkets beskrivning tillkommen. - År 1700. Bunden i slutet av 1700 års räkning med egen paginering. Utförligt. Här övergår »Föreståndarekammaren> till att kallas »Lilla sakristian». Kyrkans nya bänkar beskrivas. -- År 1702. Komplettering till silverinventariet. I volymen >Sancte Nicolaii inventariebook pro . anno . 1684 . et . anno . 1. 6. 8. 9." är s. 100 införd »Specifikation uppå Det silfwer som är tillkommit sedan A:o 1701 och af gammalt Silf­ wer blifwit upparbetadt till nytt - » samt en avräkning å allt silver, som guldsmeden Peter Hen­ ning ·bekommit för att göra nya silverpjäser samt reparera altartavlan, f. o. m. år 1694- t . o. m. år 1702, och vad han i dess ställe levererat. - Å r l 712. Denna inventering är av misstag bunden tillsammans med 1719 års räkenskaper, väl på grund av felläsning av siffran 2. At t inventariet måste vara uppsatt. 1712, framgår av besintet om att en guldring om 3 3/ 4 lod , pant­ satt i kyrkan, skall användas till nytt guldsmedsarbete motsvaras av ett erkännande från guld­ smeden Starin i 1712 års räk. verifikation 82, där en guldring om 3 3/ 4 lod erkännes mottagen. Detta inventarium hänvisar till föregående med smärre tillägg och avser endast att bestämma, vilka saker som skulle •förbättras och lagas•. Ett löst exemplar av detta inventarium, ett lägg, ligger i serie N. - Å r l 716. Som tillägg till föregående är skrivet en uppgift om diverse linnepersedlar, som anskaffats sagda år. Infört i båda exemplaren. - Å r l 7 2 4. En häftad volym i serie N. med yngre påskrift å yttersta bladet: »Detta Inventarium är af år 1724 och är vid begagnande på 1730 talet försedt med a nmärkningar». Mycket utförligt, även med avseende på bostadshus för kyrkans personal.- Å r 1731. I 9 lösa numrerade, opagine­ rade lägg, i serie N, Lika utförligt som föregående. - Å r l 7 3 6, ehuru märkt 1731. Ett lägg, i serie N, opaginerat, med titel : »Inventarium ...... som klåckaren .... .. om hender haf­ wer> . Innefattar alltså icke redskap, kyrkans hus m . m . Påskrift med senare stil å första sidan: »Lärer vara af år 1736. Jmf. Inv. 1752> (riktigt). - År 1736. Klockare-inventarium, utförligt. Ett löst lägg i serie N . Ett löEInventering ...... Tillfölje af Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående forntida Minnes­ märkens fredande och bevarande.» Löst lägg i serie N. - Å r 18 55. >...... lösa egendom för h vilken Runström (klockaren) answarar ...... » Upptar även arkivet. Senare anteckningar om utförda åtgärder t . o. m. 1882. 2 ex. Lösa lägg i serie N. Å det ena ex:s omslag äro an­ tecknade dessutom årtalen >1856> och >1870••, vid vilka år alltså inventariet synes ha reviderats. -År 1859. Likartat. Förvaras s. o. i serie N. - År 1885. Inbunden, förvarad i silverskå­ pet i museet. Omfattar •lösegendom> . Ar 1917. Inbunden, förvarad s. o. Omfattar lösegendom. RITNINGAR I KYRKANS ARKIV: CARLBERG, Desseiner, se ovan.- Project till Altareskrank... 1795, l blad ppr, grå lavering, visande utom altarring en del av km·skranket, kor- och skrift­ bänkar, tro!. av Palmstedt. - Projekt till förnyande af Orgelwärket utj St Nicolai eller Stor­ kyrkan i Stockholm 1789. Vacker lavering sign. P . Seren deL Utgör Palmstedts förslag. Imning till >Större Wäggfast Skåp jemwäl innefattande Dörr till Sacristian». l blad ppr, brun lavering, sign. Å 1859 (- J. F . Åbom), gillad 'ö/ 7 1859. - Detaljritning af windfånget till norra kyrkoporten vid Storkyrkan l blad ppr, blyerts, sign. J. F. Åbom 1882, visar utom det gotice­ rande vindfånget läget av »Presternas cabinet» d. v. s. nuvarande sakristian. - Projekt till fönsterbågar af gjutjärn, 2 bl. ppr, blå lavering sign. A. Moberg 1859. - Annat förslag av annan hand, rikare, mera likt de nuvarande, med påskrift »Kaserad C. E. Forsberg•, grå lavel'ing ­ liknande förslag, l påbörjat blad, blyerts och tusch - arbetsritningar till glasrutor för dylika fönster i naturlig storlek, 4 blad . -- Väggen vid huvudingången till Storkyrkan. Nuvarande utseendet jämte förslag till trägrindar, l bl. blyerts, osignerat, säkert av Isaens omkr. 1875. Större delen av ritningen torde visa träväggens utseende mellan vestibul och kyrka från 1700­ talets slut. Utkast till förändring av väggen vid huvudingången till Storkyrkan, l bl. ppr. blyerts och lätt lavering, sign. Magnus Isaens Stockholm 1875. Visar nykomponering av hela väggen i sengotik med kilbågigt krön på mitteldörren. - Ritning till ornerad glasvägg (samma som ovannänmda) 2 bl. ppr. lavering sign. J . F. Åbom 1877, goticerande men något enklare än Isaeus, upptar även goticerande vindfång vid västra porten och glasrutor i denna. - Plan av vestibulen m. m., vävkopia av ovannämnda. - Diverse hithörande detaljer och skisser på papper och väv, 5 bL - Hitning till förändring av Chorgallret; l blad ppr. lavering sign. J. F. Åbom 1882, visar två alternativ a) med nygjorda träbalustrar b) med bibehållande av »gamla bronz­ pelarne», avbrutna av breda träpelare med skurna, förgyllda kandelaberfonniga linjeornament i fyllningen. Det senare kom till utförande . - >Gascandelaben, detalj till ovannämnda ritning. l blad ppr arbetsritning i naturlig storlek. - Arbetsritning till balustradens pelare m. m. l bl. ppr. - Nya uppgången till norra Läktaren, 1 bl. ppr. tro!. av J . F. Åbom, visande läktarens norra fasad med ingångsdörr och plan av trappan. - Project till ändring av nuvarande bänkarna i Storkyrkan samt Project till nya öppna Bänkar : l blad, brun lavering, tro!. av Åbom; 2 blad diverse rör. biinkändringen, väv och ppr. - Plan av kyrkan med förslag till ny inredning med öppna bänkar, l bl. p pr. (av Åbo m?); dito, väv sign. • T. F. Åbo m 1882. Plan för elektriska ledningar, blåkopior 3 bl., tillhör kyrkorådets underdån. skrivelse 23 / 2 1905. - Diverse blad rörande kyrkans yttre restaurering 1902 o. följ. år m. m. - Plan över gravstenar som blotta­ des under den inre restaureringen, av E. Stenhammar. - Bunt av 5 ritningar på väv av E . Stenhammar, utg. bilagor A, B, D, E, F, till kyrkorådets skrivelse till Kungl. Maj:t d. 11 juni 1906 med försla g ang. ändringar i kyrkans inre. Planen visar alla trappanordningar, sådana de voro före restaureringen. Ett 6:e blad, C, har funnits, men är utlånat och icke återbe­ kommet. Förslaget avser f. ö. korskranket samt skrank till projekterat minneskor med plats för S. Göran vid sydöstra dörren. - Ritningar till korskranksdörrar, 3 bl. ppr. på kartong av Stenhammar. - Hitning till kollektbössa av Stenhammar, omkr. 1906. (Utförd.) - Diverse inre restaureringsritningar av E. Stenhammar, 15 bl. blyerts ppr. på kartong samt andra skisser och blåkopior. 216 STOCKHOLM FO'l'OGRAE'IER I KYl~KA NS AHKIV. Västfasad och torn blottade från puts 1902, 4 fotogra­ fier i kyrkans arkiv, viktiga för kännedomen om de båda tornkapellens material och muröpp· ningar. Nu förvarat tillsammans med arkivets samling av fotografier tagna för föreliggande beskrivning 1914- 21. - Interiör-detaljer fotograferade under restaureringen 190:3 av Otto Janse. Plåtar i A. T. A. För denna bok ha begagnats kopior i intendenten Anders Roiands repro­ duktionssamling, som välvilligt ställts till förfogande. Fotografierna synnerligen viktiga som vittnesbörd om pelarnas och murars tillstånd under putslagret, vilket avlägsnades vid restaure­ ringen, och före den utsläta nde och vilseförande regelmässiga iståndsättningen, som efter foto­ graferingen vidtogs. ­ AVBILD NI NGAR AV KY RKANS ARKITEKTUR OCH I NRED NI NG I KRO NO J, OGISK ORD· NING. De flesta äro förtecknade och avbildade i Nils Östmans, Förteckning över Stockholms· bilder, Samt S. Eriks årsbok 1911 och signeras här med Östmans ordningsnummer. Öst· man nr 2. Exteriör från sydost av 1520 å kopparsti ck av Dionysius Padt Brugge fram­ ställande Kristian II:s intåg i Stockholm d . 7 sept. 1520 samt Stockholms blodbad. Enligt Beskrivningen i Östmans Förteckning är gravyren utförd efter ett träsnitt, som Gustaf I 1524 beställde i Antwerpen av Kurt Steinkamp och Hans Kruze. Själva intåget, alltså även Stock· holmsvyn, återgår do ck snarare på någon tidigare, väl av Kristian II beställd teckning, mål­ ning eller grafisk framställning; här framställes ju kung Kristians triumf. Storkyrkan avviker i så många fall från de genom övriga källor säkra uppgifterna om dess utseende, att bilden i dess helhet måste bliva misstrodd. - Exteriör frän sydväs t av 1535 på den s. k . vädersolstavlan i kyrkan = Östman n:r 9 (fig. 22). En spetsig spira krönt av ett kors med tupp på rakt avskuret torn, på spirans sydsida en r ingklocka under litet, utskjutande sadel­ tak. 'fornets sidakapell ha ljusgrått lutt.ak, symmetriskt sluttande upp mot tornets nord· o. sydsidor, å västfasaden flera gluggar samt ett stort fön ster, rundbågigt med buteljrutor, in­ fattat av två ljusa konturer, mellan vilka runda ljusa fläckar. Tornets övre våning åt väster 3 ljudgluggar, rundb ågiga med mittstöd, åt söder 2 dylika, otydliga, därunder en vit lineal­ formig blindering(?) . Därund. e r 3 vita fönsterformiga fläckar. Därunder 3 rundbågi ga gluggar, allt på vänstersidan, sydsidan otydlig. Långhusets tak i två avsatser, ett för mittskeppet, ett gemensamt för det övriga utrymmet. Närmast södra tornkapellet en skugga å sydmuren sam t ljus färg på vattentaket, troligen en följd af missförstående restaurering (restaurering 1635). Här har väl avsetts att f ramställa ett avbrott i takytan, på grund av ett visst partis lägre betäck­ ning eller olika taktäckningsmateriaL Märk att lägre långhustakets ås ligger något lägre än torn­ kapellets tak ås. Ett e nda rundbågigt fön ster synes å sydfasaden, övriga dolda av framförlig­ gande hus eller för större tydlighets skull supprimerade; 3 otydligt målade små gluggar bilda en våning ovan fönstret. Murarna skära, takbeklädnaden grönsvart. Tavlan är målad på initia­ tiv av Olaus Petri och myntmästaren Anders Hansson, säkert i Stockholm, 1535 eller kort där­ efter. Detaljer, som kunnat kontrolleras, giva gott betyg åt målningens trofärdighet. Se Öst­ man a. a. s. 15. - Exteriör från sydsydost av omkring 15ti5. På kopparstick a v Franz Hagenberg framställande Stockholrn från sydost = Östman n:r 22. Långhuset visar här alltjämt två takfall, och det nedre fortgår oavbrutet ända fram till södra tornkapellet Dettas luttak synes vara något lägre än nämnda långhustak i synnerhet vid taklisten. Åsen befinner sig i underkant av tornets ljudgluggar. Sydfasaden visar flera högt upp sittande fönsterartade öpp­ ningar, möjligen föreställande vi ndsgl uggar. Den i stark förkortning synliga östgaveln saknar tornsprång. På spiran kors med tupp, på östra taknocken ett kors. I Östmans a. a. är dateringen bevisad vara före 1573 och antagen ligga omkring 1565. Det är icke omöjligt, att elen är några år äldre. - Exteriör från nordnordväst av 1 581-88, på stick av Franz Hagenberg fram­ ställande staden från norr ~-= Ös tman n:r 21. Nordfasaden visar ljusa, pilasterartade, med horison­ talt listverk avslutade strävpelare samt en portal infattad i vit muryta med litet luttak. Lång­ STORKYRKAN 217 hustaket är nu delat i 3 takfall. Denna delning synes möjliggjord därigenom, att nedersta lut­ takets ås förlagts lägre än å föregående bild, sydmurens övre kontur synes också sänkt. Torn­ kapellets luttak synes därigenom betydligt högre än de båda närliggande långhustakfallen . Ang. stickets datering se ovan. Exteriör från söder av 1637, på träsn itt av Henrik Keyser, tillhörigt Calendarium biblicum perpetuum, väggkalender av 1637 = Östman n:r 94. strävpelarna ha nu spetsiga höga spiror, långhustaket 3 fall, tornkapellets . tak högre än närliggande långhus ­ tak, ett tornur synes högst å tornets nordfasad, ringklockan på tornspiran är antydd, på östra taknocken en smal spetsig spira. - Exteriör från sydväst av 1647, å stick av Sigismund Vogel framställande Stockholm = Östman n:r 99. Utom de förut observerade spirorna synes en dylik å östgaveln vid övergången mellan översta och näst översta takfallet; tornurtavla synes å västra tornmuren . - Exteriör från sydsydost av 1650, på stick av vVolffgang Hartman = Östman n :r 111. Tornuret framträder tydligt p å tornets sydmur. Att översta takåsen går ända upp i tornmurens överkant, är väl felteckning, tornkapellets tak och spirorna oredigt, följ­ aktligen opålitligt. - Exteriör från nordväst av 1650, på stick av Johan Sasse framstäl­ lande Drottning Kristinas kröningsprocession m . m . = Östman n:r 113 o. 114. Mycket schema­ tisk. Tornuret synes å tornets västsida, nordfasadens fönster rundbågiga. Tornkapellets luttak går i ett med nedersta långhustakfallet - visserligen oredigt tecknat. - E x t e r i ör fr å n n o r d­ väst av 1652, å stick av Johan Sasse framställande Stockholm = Östman n :r 115. Den utför­ liga och rediga kyrkbilden visar, förutom vad vi ovan anmärkt, spiror vid östgavelns båda tak­ avsatser; norra tornkapellets tak synes ligga något lägre än mellersta långhustakfallet, men i ett och samma plan som nedersta långhustakfallet. Tornurtavla synes å både norra och västra sidan av tornet. Det rundbågiga, stora västfönstret synes infattat av huggn a kvadrar, större delen a v fönstret tillmurad, upptill blot. t ett rundfönster lämnat (tig. 156). - Interiör mot öster från 1654, tavla i olja av Jurian Ovens framställande Drottning Hedvig Eleonoras krö­ ning. Omnämnd av Östman s. 98. - Detsamma, stick av Cornelius Viseher efter Ovens = Östman n :r 120 (tig. 27). - Detsamma, stick av le Pautre efter Erik Dahlberg = Östman n :r 122. - - En av kyrkans strävpelare å r 1660, på stick av Le Pautre efter Dahlberg f ramställande Karl X Gustafs likfärd m. m . = Östman n :r 127 och 128. strävpelaren avsmal­ nar uppåt med två avsatser. Tegelfogar synas. - Plan eller planprojekt 1713, Tessins stora slottsomgivningsprojekt, en!. R. Josephson bevarat i kopior i B. S. och U. B. avb. i Joseph­ son fig. 63, Staden i original. - Situationen 1723, karta över Stockholm i U. B. avb. i Josephson fig. 16.; visar bl. a. kyrkogårdens gränslinjer och två trappor. - Kyrkogården 1729-60. Flera förslag till nytt börshus, upptagande nygestaltning av kyrkogårdens gränser av J. C. Carlberg. Å ritningarna synas delvis kyrkogårdens verkliga gränser, jämte de pro­ jekterade. Flera blad, behandlade och avb. av Josepson s. 183- 87. - Fredrik I :s kröning i Storkyrkan d. 3 maj 1720, akvarell av Johan Henrik Schildt, i Uppsala universitets sam­ ling. - Gustav III:s kröning i Storkyrkan d. 28 maj 1772, målning av Pilo, National­ museum, Stockholm (tig. 28). - Skisser till dekoration vid Gustav III :s kröning, i Nationalmusei gravyrsal, Stockholm. Se även noterna s . 197. -- Interiör-detaljer skisserade under restaureringen 1903 av Anders Roland. Tillhöra intendenten i K. Byggna dsstyrelsen Anders Roland, som välvilligt utlånat dem till förf. URK UNDSPUHLI KA 'l'ION ER (som icke anförts ovan s. 2 och 3). Johan III:s byggn. brev, i Silfverstolpe, Historiskt Bibliotek II, s. 215. Konung Johan III:s byggnads- och befästnings­ företag, av Victor Granlund, Sthlm 1876. - Barbara-breven, se de Bruns förteckning öveT egna arbeten, här ovan s. 3. -- WuAN GEL F. U., S:t Nicolai kyrkas i Stockholm vigselbok, Sthlm 1897. - CLASON, S. Ang. handlingar i vatikanska arkivet om S. Göransbilden, i Historisk Tid­ skrift 1903. Handlingar tillhörande ärenden vid Storkyrkoförsamlingens Kyrkostämma ­ 29 nov. 1905. Sthlm 1905. Innehåller Wrangels, Agi Lindegrens och Janses restaureringsprogram Fig. 30. Storkyrkobrinken med en del av stor­ kyrkans västfasad. >Storkyrkobrinken• street with a part of the .west front of the church. Die Strasse »Storkyrkobrin­ ken» mit einem Teil der Westfassade der Kirche . STORKYRKANS BYGGNADSHISTORIA FRÅN 1700-TALETS BÖRJAN TILL V ÅRA DAGAR A. BELÄGENHETEN OCH KYRKOGÅRDEN Kyrkan ligger på högsta platån av den gamla stadsholmen. Handel och trafik, BELÄGENHET som ursprungligen voro samlade häruppe, ha sjunkit undan ned till öns lägre delar, utmed stränderna, där f. n. kommunikationslederna mellan det moderna Stockholms huvuddelar gå. Platån ligger nu höjd över bullret i fridsam avskildhet. Kyrkoom ­ rådet är klämt mellan Börshuset och Slottet, åt viister vettande mot en smal gränd med det betecknande namnet Trångsund, åt öster mot Slottsbacken. I Börsens ställe låg vid stortorget ursprungligen Stockholms rådhus söder om kyrkan, och gruppen av dessa fyra lokaler : torg, rådhus, stadskyrka och konungaborg utgjorde i ordets egentligaste mening stadens hj ärta (fig. 31).1 Området närmast söder om kyrkobyggnaden är den gamla kyrkogårdens huvud- BöRsPLANEN ' d e, aven .. o d t . som en st ensat t , d el.v1s . as . f alt erad p l an, 1nnes . lu t en KYRKOGÅRELLER omra om omra ·e nu t er s1g DEN av börsbyggnaden samt kyrkans begravningskapell och vagnbod, vilka arkitektoniskt taget utgöra flyglar till börsbyggnaden. Mot Slottsbacken och Trångsund begränsas kyrkogården av murar, klädda med röd upplandssandsten (restaur. 1903) och avtäckta med järnplåt. Åt vardera sidan öppna sig ingångar, slutna av två par lika smidda järngrindar (1700-talet), vilkas pelare klädas av gotländsk räffelhuggen sandsten och bära statyer (se s. 223). Grindarna, nu svarta, målades 1773 gröna (räk. fol. 120), 1777 stålgrå (räk. fol. 62). Begravningskapell och vagnbod äro byggda av arkitekten E. Palmstedt i anslutning BEGRAv.llB" , . h"•J ' lwrnen " lmn- NINGSKAPELL t1 . m·sen 1767 . U nge f" ar l(Vadt'] ra 1s m, av envanmgs @JCL, me d d e f na ocH kavt skurna, putsade, med taklist och hörn i grått, de senare i Palmstedts karaktä- VAGNBOD ristiska långa, liggand e kvaderteckning. Ytorna däremellan gula, sock eln klädd med uppländsk sandsten, järnplåtstak. Begravningskapellet h ar ingång åt norr med dörrar från 1800-talets senare hälft, glas i övre fyllningarna, järngallrade fön ster åt öster och väster, med gångjärnstappar efter de ursprungliga fönsterluckoma. Det inre är oljemålat i ljus marmorering, vitmenat tak, golv av grå och vita marmorrutor. l nischer på ömse sidor om altaret stå av sten huggna umor i gustaviansk form (nu målade i mörk marmorering), troligen ursprungliga. Altare i enkelt snickeriarbete, vitt och guld med medeltida krucifix, enkla vita väggbänkar, svartklädd katafalk mitt på golvet. Belysning elektrisk, i taket, modern montering, å väggarna 1700-tals· armar (uppmätning av kapellet: fig. 98). l Jfr JOSEPHSON, RAGNAR, stadsbyggnadskonst, Uppsala 1918, s. 61. 220 STOCKHOLM Vagnboden har en större port åt öster n:wd enkelt snidade fyllningar, en mindre åt norr, båda möjligen ursprungliga, samt ett m ed anledning av bodens uthyrande till garage nyupptaget fönster åt väster. Allt yttre trävirke å de båda paviljongerna mörkbrunt oljemålat. Vagnbodens inre är nu delat i två rum. Från det norra stiger LIK·K;\LIJARB man å en murad trappa, längre ned på jämspiraltrappa, ned till lik-källaren, av vilkEm en halv travöc jämte vagnbodens källare nu upptages av kyrkan s Yärmeled­ ning med tillhörande kolbox (uppmätning : fig . 99). Lik-källaren byggdes i samband med de nu beskrivna paviljongerna av Palm stedt 1767 och sträcker sig å h ela utrymmet m ellan dessa, under den något upphöjda asfalterade delen av kyrkogården, omfattande sju romerska kryssvalv . Material: grå­ sten, tegel och rått tuktad sn,ndsten med oputsade ytor. I valven äro upptagn a tre lufttrumtnor, som täckas av fyrlm: n tiga plåthuvar. Ursprungligen avsett till mass­ förvaring av lik, inbjuder det storslaget teckn ade utrymm et i våra dagar till en an­ vändning, som skulle låta dc vackra proportionerna komma till sin rätt. En för detta ändamål nödvändig monumental nedgång salmas dock (se fig. 97 ). KYRKOGÅRDen iHdsta kyrkogården har utan tvivel omgivit kyrkobyggnaden på alla sidor, DENS ÄI~DRE ehuru vi nu endast ha underrättelser om södra och västra områdena. År 1438 om­ TILLSTAND talas en egendom nordan för By kyrkogården, 1 som alltså då sträckte sig även norr om kyrkan . Stängslet har ursprungligen troligen varit av trä, eftersom vi först 157 6 höra talas om mur. 2 Vid 1600-talets slut utbredde sig kyrkogården endast åt söder och v ~ister. På Jean le Pautre's stick över Karl X Gustafs begravning av 1660 synes gatan gå intill öst- och nordfasaderna. I väster upptogs halva Trångsund av den terra!3slikt höjda begravningsplatsen. En trappa med grind vette åt norr, mot Brinken, en mot söder, åt stortorget till, en tredj e kyrkogårdsingång vette mot öster, troligen den plats, där ännu i dag en grind befinner sig. Södra området var åt söder begränsat av det söDRA kvarter, där stadens rådhus låg, såsom framgår av kartdetaljen fig. 31. Enligt KYRK,?GÅUDS-1674 års inv. blev 1674 i~1 >ljunii nederrivet och borttaget den gamle svärdfäJ'areINGANGEN • boden samt den tegelhvälfde porten, som var på södersidan om kyrkogården i Trångsund, och istället nygjordes med stor bekostnad sandstenstrappor, sammangjutna med bly och järn, ny mur med sandstensväggar, pelare av gottlandssten med lister över och und er, på samma stora pelare skall vill Gud, tillkommande år göras stora be­ läten.)) Ä ven blev o två stora järnportar gjorda med hakar, gångjärn, sirat galler ovanför. Kyrkogårdsmuren till Trångsund var gjord av grå- och tegelsten med bräd­ tak. Sviirdfäjareboden invid kyrkogårdsgrinden fick emellertid småningom till efter­ trädare en bagarebutik Bevarat är ett hyreskontrakt av 1708 med bagaremästarn Christian Hansen ang. en avplankad bod med hyllor, gjord på kyrkan s bekostnad. 1 JJE BRUN i S. Eriks årsbok 1910, s. 109. 14 / 6 Ristor. Bibl. . II, s. 215. Borgare och .råd anbefalles att låta uppfö ra kyrkogårdsmur. • SrLYJ<:RS'l'OLPE, 1576 av konnngen STORKYRKAN 221 r-- -­ 0 : ,­ 1 l l { { l '> l { l l l \ \ \ Fig. 31. Storkyrkan med omgivning. Den prickade linjen väster om kyrkan betecknar gamla kyrkogårdens gräns mot Trång­ sund. De prickade linjerna vid slottet beteckna graven och slottsmurarna på 1500- och 1600 talen. Lageplan der Kirche. Die punktierte Linie westlieb (oberhalb) der Kirche bezeichnet die alte Grenze des Kirch­ hofs. Die punktiorten Lin i en am königl. Schlosse bezeichnen die Kon­ turen des Schlossgrabens im 16. und 17 . Jhd . Plan of the church and its surroun­ dings. The dotted Iine west of the church is the boundary of the church­ yard. The dotted Iines at the Royal Castle mark the castle moat in the 16:th and 17:th centuries. .Ar 1778 är boden byggd av nyo av sten med kakelugn, 1 samt tvenne fönster, av vilka det ena var med en i bleck driven kringla till skylt i rutan inrättat. Nyssnämnda år 1674 säger inventariet, att på västra sidan till kyrkogården funnits vÄSTRA stentrappor och ~ stycken trägallerportar, mycket ofärdiga därpå är J'ärngaller överst KYRK?GÅRDS­ ' INGANGEN samt en rigel med lås och gångjärn till. Detta avser väl den mot Brinken vettande trappan. I inv. 1684 s. 44 nämnes samma kyrkogårdsportal såsom en gammal odugelig grind vid norra kyrkotrappan. V ad östra kyrkogårdsingången beträffar, beösTRA skrives den 167 4 sålunda : på östre sidan till kyrkogården en gammal stenhuggare- KYRK?GÅimsINGANGEN portal mycket ofärdig därtill portame av ek med lås och jäm till, vilket 1684 mot­ svarats av en träport å östra sidan med lås och tillbehör. 1 Samlingskartong i kyrkans arkiv »Gatorna och gatubodarna» . 222 STOCKHOLM Fig. 32. Kyrkogården mot väster. Der Kirchhof gegen 'Vesten . 'l'h e churchyard, facing west. Under tiden 1684-1702 fö rbättras och förskönas kyrkogård ens utgångar. Den östra och norm omgivas, liksom redan skett m ed den södra, av stenpiedeAtaler m ed statyer, av vilka i våra dagar 2 par återstå. Kyrkogården var överfylld av gravar. Om plantering höra vi först 1701, då sju stycken unga träd förs es med skyddsstaket (»foder »). År 1764 kallas fodren »kiättar» och målas gröna med vit a knoppar. Sedan år 1924 är kyrkogården å ter planterad. med åtta popplar. År 1816 bortschaktas, av hi.insyn till trafikens fordri ngar, kyrko­ gårdsterrassen i Trångsund . Detta skedde efter långa förberedelser. 1780 h ade kyrko­ rådet gjort undersökningar om torngrundens bärighet, 1795 fordrar överståthållaren »den tjocke och obekvämeliga » murens borttagande. Först 1815 beslutas arbetet, som ledes av Fredrik Blom, arkitekt, dåvarande m ajor vid flottans m ekaniska kår . Snart därefter upphörde all begravning å det återstående området av kyrkogården. År 1808/ 12 utfärdades ett kungl. brev om begravningars inställande å f::ltorkyrkans, lika­ som ock å Jakobs församlings, kyrkogård. Kungl. förordning med villkorligt förbud mot begravning i kyrkor och stadskyrkogårdar utkom 1815, och 1826 invigdes för 3tockholms stads behov »Nya Kyrkogården » uta nför NorrtulL Jfr ovan s. 159, 160. STORKYRKAN 223 Fig. 33. Östra kyrkogårdsingången med allegoriska statyer av Daniel Kortz: Försiktigheten och Hoppet, 1702. östlicher Kirchhofseingang mit Statuen von Daniel Kortz: Die Vorsicht und die Hoffnung, 1702. Eastern gates of the churchyard with statues by Daniel Kortz : Prndeuce and H ope, 1702. B. SKULPTUR VID KYRKOGÅBDSINGÅNGARNA. S'J'A'l'Y~JR Av de nyss närnnda två statyparen är det viistra skulpterat av Peter Schultz och framställ er draperad e kvinnliga allegoriska gestalter (fig. 34, 35), troligen Förnuftet och Den Gudomliga Kärleken 1 . Den södra, Förnuftet, bär som attribut i vänstra h anden ett betsel (starkt vittrat), medan den norra, Kiirleken, utrnärkes af en strå­ lande sol på lJröstet. Materialet är gotländsk sandsten. Den ursprungligen olj e­ målade ytan renhöggs vid restaureringen 1903, varigenom den ömtåliga. sand3tenen småningom tog skada., så att statyerna år 1920 åter måste strykas med grå oljefärg, enligt K. Byggnadsstyrelsens anvisning 2 . Piedestalerna, ::;orn också ursprungligen voro oljem ålade, äro även av sandsten likasom mittelbandsfrisen och rarnverken å kyrkan samt i likhet rned dessa oeh slottsfasademas omfattningar senast (1915) behandlade :-:_v italie_12_~~e stuckatören Augusto Conte med jorclolj efärg. 1 AV PE'l'ER SC'HIJLZ .Tfr BAVPOIN I. Iconologie ou explication nouvelle de plusieurs images. Paris 1637, p. 16, 208. ' År 1773 voro statyerna vitmålade (räk. fol. 120), deras piedestaler och kyrkogårdsmuren grå. 224 STOCKHOLM Fig. 34. Kärleken, staty av P. Schulz vid västra kyrko­ gårdsingången, 1675. Charity statu e of P. Schulz at the west entrance of the churchyard, 1675. Die Liebe, Statue von P. Schulz am westlichen Kirchhofseingang 1675. Kontrakt uppgjordes 10 apr. 1675 med Schultz, som själv skulle anskaffa stenen och få 100 d. k. i avräkning, då stenen ankommit till Stockholms brygga. Emellertid fick kyrkan för arbetets påskyndande låna stenar av riksrådet Bengt Horn. Schultz' stenar skulle sedermera användas att därmed ersätta riksrådet. Detta stenlån är för­ klaringen på att Sehultz blev så raskt färdig, redan den 13 oktober samma år har han kvitterat sin hela lön, 300 d. k. stycket, omedelbart därefter strökos statyerna med oljefärg. Kontraktet är av intresse: » Så skall bildhuggaren Mr. Petter Sehultz uthugga de twenne statuer av gottländz sten hwardera 3 alns höjd av den modell som han förleden höst till föreståndaren wist hafwer så att de skola wara swarsgoda STORKYRKAN 225 Fig. 35. Förnuftet, staty av P. Schulz vid västi·a kyrko­ gårdsingången, Hi75. Reas on, allegorical statuc by P. Schulz at t.he western entrance of the churchyarcl, 1675. Die Vernunft, Statue von P. Schulz am westlichen Kirchhofseingang 1675. för lnvar och en redelig konstfahren av samma konst oeh androm hwilka därom nå­ gon erfarenhet hafwa». statyerna fingo sin nuvarande plats efter ell~i· vic( .lS16, då Trångsundsterrassen på stadens bekostnad avlägsnades och (södra) kyrkogårdsingången förl ades till nuvarande plats där den vetter mot väster. Det östra statyparet, skulpterat av Daniel Kortz 1702, framställer Försiktigheten och Hoppet (fig. 33). Den förras attribut är spegel och orm, den senares ett ankare. Båda ha under de si~:>ta åren haft samma öden som Schultz' statyer med avseende på vittring och målning. Båda stå på sin a ursprungliga platser vid östra kyrkogårds­ ingången. Kortz' överenskommelse med kyrkan lyder: »År 1701 den 29 aug. haver 2. S1ier·iges kyrko>-. Stockholm Il. 226 STOCKHOLM herr kyrkavärden om de tvenne store bildernas förfärdigande till östre kyrkaporten av hel och icke söndrig gottlandssten, vilken jag med min egen onikostnad har an­ skaffat demsamma efter de tvenne uppviste modellerna söm stå i sakristian nämligen Hoppet och Försiktigheten efter mitt bästa förstånd och vetskap utarbetat som de och nu för ögonen stå i sina rum uppsatta med all annan bekostnad som jag därpå använt haver tillsammans med mig noga ackorderat för d. k. 720 : ->> . (Räk. 1702 ver. 49). Samtidigt kvitterar Kortz ersättning för restaurering av 4 andra bilder. >>De tvänne bilderna åt Trångsund och de tvänne bilderna åt Stora Kyrkatrappan på det bästa och görligaste sättet att överarbeta, renskura och upp-putsa, så att de nu kunna med olj efärga anstrykas 72: ->>. Bildparet i Stora trappan var väl det av Schultz 1675 huggna, som nu alltså fick sin första restaurering. Men bilderna åt Trångsund? Vi ha icke hört av dylika förut i kyrkans handlingar. De äro visser­ ligen, så vitt vi veta, förlorade, men en av dem existerar i avbildning, nämligen på Hillerströms tavla över festtåget i Stockholm efter segern vid Svensksund 1790, på Rosersbergs slott. Bilden förefaller att äga samma mått och hållning som de be­ varade Schulz'ska statyerna, men målningens framställningssätt är allt för fritt för att tillåta några slutsatser om den avbildade skulpturen. Med kyrkans östfasad (fig. 63) som fond står en bronsstaty av reformatorn 0LAUS PETRI 1, arbete av K. statybildhuggaren Professor Theodor Lundberg 2 , rest 1898. Statyn tillhör icke kyrkan, men nämnes här, emedan den ansluter sig till kyrkans arkitektur och är ägnad minnet åt församlingens m est berömde herde och emedan en annan av denna kyrkas främste, Pastor Primarius .Fredrik Fehr, hörde till dess ivrige tillskyndare. Församlingen har också bidragit med 2,000 kronor till sockeln C. ALLMÄN BESKRIVNING AV KYRKOBYGGNADEN PLAN M . M . Storkyrkan är en oregelbundet rektangulär femskeppig hall, 63 m . lång, 37,2 m. bred, yttre mått, med västtorn av mittskeppets bredd, 60,4 m. högt till och med toppen (pl. I, II). Tornet omgives av tillbyggnader, som vi i det följande benämna södra och norra tornkapellet. Det förra innehåller nu l tr. upp konsistorium och i bottenvåningen arkiv, det norra i bottenvåningen museum och l tr. upp musikrum 3 . Kyrkans interiör gör nu ett senmedeltida intryck, vilket för den uppmärksamme betraktaren ytterligare bekräftas genom de i stenläggningen öster om kyrkan marke­ rade resultaten av en 1908 gjord utgrävning, som blottade grundvalarna av ett polygont korutsprång, utskjutande i de 3 mellersta skeppens förlängning. Men den yttre anblicken av kyrkan erbjuder idel sjuttonhundratalsfasader, harmoniskt in­ fogade i omgivningens arkitektur: Slottet, Oxenstiernska palatset, Börsen, Överståt­ ' Om Olavus Petri, se s. 96 . Theodor Lundberg, f. i Stockholm 1852, t i Rom 1926. 3 D. v. s. det användes som samlingsrum för kyrkokören. · 2 STORKYRKAN 227 +t~-'~ .6$ •&2 l&' • +c~ •eJ' c .2.. fl c' ·d~ · .d 3 0d2 .. +e+- 9e5 -,~ •;' ·~ l .,2 'j .,.{2 e !l ile/ ~ Il {' J s-l,.z:+' +_z:3 .2. 'j • l Fig. 36. Storkyrkan, schematisk plan med bokstavsbeteck· ningar för lokalisering av beskrivningarna. Schematic plan with Jettors for localizing the descriptions. Schematischer Grundriss mit Buchstaben zur Lokalisierung der Beschreibungen. hållarhuset och slottsbacken med dess obelisk - denna trakt av det gamla Stock­ holm, där den tessinska smakens romerska böjelser blivit starkast förverkligade . Kyrkans yttre skal av barockformer är resultatet av stadsarkitekten J ohan Eberhard Carlbergs verksamhet åren 1736-42. Ur exteriörens enhetlighet bryter sig i någon mån ett i sydväst anlagt trapphus med uppgång och förmak till Stockholms kon­ sistorium. Detta trapphus iir också en senare tillsats av arkitekten Erik Palmsted t, 177 7. Huvudmaterialet är tegel med gulgrå puts på fasaderna. . För teglets beskaffenhet liiA'l'ERIAL 228 STOCKHOLM socKLAR OCH STODMURAR YT'l'ER­ MURAR SOLVISARE INSKRU"l'­ TAVLA och murningssätt redogöra fig. 39-52. Runt hela kyrkans fot löper en stödmur klädd med gevlesandsten. Ova11för stödmuren en enkel, tunn, skråkantad sockel-list o .. l arna sva ··11 er u t t"Jl l oc h t"ll av go t]·· an d s k san d st en, som a s t ravpe 1 s t·· orre t• JOC l<. l e<. 1 karnisprofil (fig. 55). På västfasaden, där sockeln genom terrängens lägre nivå ser högre ut, är hela området nedanför densamma stärkt genom förmurning med sandstenskvadrar; själva stödmuren ligger lägre och är framtill granitklädd. Denna sockel- och stödmur härstammar från den sista restaureringen (av arkitekten Stenhammar 1906-1908) och utgör en förbättring av under hela 1800-talet befintliga stärkningar, som i sin tur ersatte den här ovan (s. 220) omtalade kyrkogårdsterrassen, vilken före 1816 upptog halva Trångsundgatans bredd. Även norra och södra fasaderna ha i äldre tid (före 1825) haft förbyggnader i större skala, av vilka de nuvarande stödmurarna utgöra en sorts rudiment. l'å norra sidan fanns en serie stenbodar, byggda 1777 av Palmstedt, uthyrda till allehanda försäljare. På södra sidan funnos träbodar till kyrkans egen tjänst. Sandstenssockeln är nyhuggen, men en inuti konsistoriums trapphus synlig del av den däri inbyggda strävpelaren visar, att profilen fanns redan före 1777. En av­ bildning i Jean lYiarot's 1667 signerade stick över slottet från väster i Suecia antiqua visar sockelns dåtida utseende, vilket förefaller överensstämma med ovan beskrivna, som alltså skulle vara äldre än Carlbergs restaurering 1736-42, om man får lita på en dylik detalj i Suecia (fig. 55 c och 37). En uti nuvarande museet synlig rest av gamla norra tornfasaden visar en medeltida sockelprofil i gotländsk kalksten (fig. 55 a). Längsmurarna artikuleras av pilasterartat behandlade strävpelare, vilka genom Carlbergs kraftigt profilerade taklist (puts, delvis - i hörnen - huggen kalksten) bindes in i kyrkans överv}igande horisontala linjesystem. Som fig . 141 visar, hade strävorna likartad vågrät avslutning redan 1582 (s. 352), ehuru de något senare (fig. 155) er­ höllo goticerande spetsar. Gavlarna och tornet äro rikt klädda i pilastrar och list­ verk. Den vackert brungrått skiftande tonen på putsen (som vid en reparation 1922 på ett förtjänstfullt sätt konserverats) återgår på 1700-talet, vilket bevisas av den fasadyta, som sedan 1777 är skyddad under konsistorietrapphusets tak. Före Carl­ berg var exteriören röd (så på Carlbergs egna akvareller t. ex. fig. 1), dock icke naturlig tegelfärg, utan rödmålning (inv. 1671). År 1573 skriver Johan III sig icke hava något behag i att borgama gjort stadskyrkan vit och befaller Anders Målare »att beställa så kyrkan blifver all röd gjord. l\len kyrketaken blifve såsom de tillförene är -». 1 Medeltiden har troligen överallt visat naturlig tegelfärg med för olika tider något växlande fogbehandling och med vissa insänkta nischer o. d. vitputsade, varom niirmare s. 275 f. På sydfasaden invid östra hörnet är ett solur av sten infällt, hugget av mäster Arenn stenhuggare (räk. 1588, 1589). Mitt på östfasaden anbragtes vid Carlbergs om byggnad en monumental inskription i förgyllda bokstäver å oljemålad botten av plåt, inom huggen sandstensfattning. Den latinska texten lyder i översättning, enligt Ferlin, Stockholms stad II, 1152: -~ - ~~- 1 SILFVEHS'l'OLl'E, Historiskt bibliotek l, Sthlm 1875, s. 209. STORKYRKAN Detta Heliga Hus, hvars byggnad blifvit påbörjad af Riksföreståndaren Birger Jarl År efter Christi börd 1264. Skonad af de lågor, hvilka ofta härjat Staden, Blef det åren 1567 och 1595 af åskan träffadt, Till Folkets stora förskräckelse, men ingen eller föga skada. Af Konung Gustaf l:s, glorvördigst i åminnelse, fromma nit År 1527 från Papistisk vidskepelse renad Och på samma Konungs och Statens Upprätthållares befallning, Att icke den med sin för stora närhet till Slottet måtte skada På denna östra sida afskuren. Men på det hvad som i längden förloras, måtte genom bredden ersättas, Har Choret på båda sidor blifvit utsträckt till Templets vidd. Slutligen enligt den milderikaste Konung Fredrics Bud och Befallning Har ett Torn af förvånande höjd, som af ålder blifvit bräckligt, nedrifvits Och sjelfva byggnaden med taket förbättradt, Hvartill början gjordes 1736 och fullbordades 1743. Du, hvilken Du är, Vörda Verldens Upprätthållares så uppenbarade Försyn Och bed med brinnande ifver Att Han måtte vidare skydda sin Helgedom, Och att Hans Ord här må oupphörligen dåna Och upptända Åhörares hjertan, Men derifrån afvända all annan eld och thordön. 229 Av kyrkans 28 fönster (häri äro icke konsistm·ii trapphus-fönster inräknade) är ett, ovanför altaret, cirkelrunt, de övriga av vanlig, rundbågigt avslutad form, med skrå­ nande smygar, solbänkarna belagda med järnplåt. Järnspröjsverket i konventionellt gotiskt mönster anskaffades 1860, innerfönster med träbågar i likartat mönster insattes senare, men ersättas nu av fönster med små, blyinfattade rutor av katedralglas.1 Sedan 1857 finnes glasmålning i det runda altarfönstret. För alla övriga fönster avsågs genom ett testamente av 187 4 glasmålningar, men detta förslag avböjdes med en utförlig, väl grundad motivering av Överintendentsämbetet. De nuvarande fönsteröppningarna hade efter Carlbergs ombygge smärre rutor i den teckning, såsom arkitektens fasad-desseiner angiva (fig. 88, 89): i allmänhet 32 fyr1 Hela detta arbete utfördes genom donatione1·. Början gjordes med fönstret norr om altaret som bekostades av S. N i c o l a i G i l l e, en inom församlingen bildad förening med antikvariska intressen. röNsTER 230 STOCKHOLM kantiga rutor i stället för 1800-talets 24. Jämförelse med Carlbergs uppmätningar av 1736 (före ombyggnaden) visar, att öppningarna även då hade samma ut­ seende i stort sett. Dock fanns på den tiden även ett mycket stort rundbågigt altarfönster (vars inre smygar ännu äro bevarade) i stället för det nu befintliga lilla cirkelfönstret Enligt 16 74 års inv. funnas runtomkring kyrkan 28 styc­ ken stora lufter fönster, som alla måste »lagas och bebyggas» . Ur 1684 års inventarium fås följande uppgifter: österut fanns l fönster med 66 rutor (stora s1tarfönstret), samt 4 med 32 rutor i varje (i de 4 sidoskeppens fond); söderut funnos 7 med 32 rutor, l med 20 (troligen ett mindre ovanför den s. k. Vårfrudörren i 6:e traveen från öster) och l med 22 rutor (som avviker från de andra genom att järnen sägas stå korsvis) och som synes haft sin plats i södra tornkapellet; v ä s ter u t funnas 3 fönster med 24 rutor (med järngaller korsvis) och l med 22, som kallas litet och som säges ha järngaller korsvis och l med 20 rutor »Över orgorna»; det är klart, att det sist­ nämnda avser ~et i tornet ovanför portalen sittande fönstret, de övriga till­ höra tornkapellen; ett av dem är mindre, endast 22-rutigt och motsvarar alltså det intill en ingång i södra tomkapellet befintliga, vilket på fig. l också ter sig som mindre. N o r r u t fanns för det första 7 lufter ~t 32 rutor - detta var alltså den ordinarie typen - dessutom l med järngaller korsvis, vilket givet­ vis tillhörde norra tornkapellet, samt l litet med 20 rutor. Detta, liksom mot Fig. 37. Kyrkans norra fasad, del av ett stick i Suecia antiqua av Jean Marot. 1600-talets slut. Nordfassade der Kirche, ans einem Sticbe von Jean Marat in Suecia antiqua, Ende des 17. Jhds . Part of the north front from an engraving by Jean Marot in »Suecia antiqua'>, End of l7:th century. S'l'ORKYR KA N 231 Fi g. 38. St. Nikolai-Kirclle von Sildosten . Storkyrkan från sydost. St. Niellolas Churcll from tlle soutlleast. 232 S'l'OCKHOLM Jfig. 40. Genom­ skärning av en fog å kyrkans västfasad (1306). Schnitt durch eine Manerfuga in der ursprUng­ lichen West­ fassade. Section of a joint in the original west front. Fig. 41. Från Vårfrukorets ursprungliga fasad, ett å nu­ varande vinden till det södra yttre sidoskeppet iakttaget murkrön. Omkr. 1340. Von der ursprUnglichen Fas­ sade der Liebfrauenkapelle. Um 1310. From the original front of the Lady chapel. C. 1340. Fig. 43. Profil av fog i fig. 42. Schnitt durch die Mauerfuge in Fig . 42. Section of a joint in fig . 42. ,; Fig. 39. Från den ur­ sprungliga vH.stfasa­ den, sedd från södra tornkapellets vind (1306). Von der ursprUng· lichen We stfassade (1306). From the original west front (1306). Fig. 42 . Vendiskt förband å den forna norra tornfasaden. Muren nu synlig från norra tornk,.pellets vind . Omkr. 1420. »Wendischer Verband'l in der urspriinglichen Nordfassade »Wendish bond}> in the original north front of the tower. des Turmes. Um 1420. C. 1420. Fig. 4!. Munkförband ä den ursprungliga västra fasadmuren av norra sidoskeppet, innan den doldes av norra tornkapellets förhöjning . Muren nu synlig från kapellvlnden . 1400talets slut. •Mönchsverband» in der Westfassade des närd­ "Monks' bond» (a kind of leader- and s tretcher­ lichen Seitenschiffes vom Ende des 1ö. Jhds. b ond) in the West front of the north aisle from the end of lö. century. Fig. 4ö. Profil av fog i vidstående fig. 41. Schnitt der Mauerfuge in fi g. 44. Section of the joint in fig. 44. Delin. Bertil Wester. Fig. 39- 45. Tegelförband å Storkyrkan från 1300- 1400-talen. Godsidor. Skala l : 10. Backsteinverbände in der St. Nikolai-Kirche vom 14. u. 15. Jhcl. Fassadenseite. llrick b onels in St. Nicholas Church from the 14:th anc115:th centuries . Front surface. STORKYRKAN 233 Fig. 46 . Kryssförband med grovt nedätstrukna fogar ä en blindsida frän 1700-talet å norra tornkapellets vind. Brick wall in cross bond with the Kreuzverband 1nit rauh nach mortar of the joints coarsely bread unten gestriohenen Fugen. 16. Jhd. downwards. 16:th century. Fig. 47. Profil av fog i vidstäende fig . Schnitt einer Fuge von Fig.46. Section of ajoint in fig . 46. Fig. 48. Munkförband å kyrkans östra mur; blindsida, vettande inät stora kyrkvinden, 1555 . Mönchsverbaud in der östlichen Ma»Monks' bond)> in the east wall, ner, 1555. 1555. Fig. 49 . Renässansförband med huvudsakligen uppåt av­ strukna fogar ä en tryckmur i nordöstra delen av kyrkan, nybyggd på Johan III:s tid. Renaissance-Verband im öst­ Renaissance bond in the lichen Teile der Kirche. 16. eastern part of the Church, 16:th ccntary. Jhd. Fig. 50. Profil av Fig. 49. Profil von fig. 49. Section of the joints in fig. 49. Munkförband med grovt nedlitstrukna fogar, il blindsida pä mur­ ning frän slutet av 1400-talet il norra tornkapellets vind. Möncbsverband mit rauh nach uuten 1>Monks' bond», end of the 15:th gestricheneo Fngen . Ende des 15. centary. Jhcls . ll'ig. 51. Fig. 52. Unge­ färlig profil av vidstående . Delin . Bertil Wester. Fig. 46-52. Tegelförband i Storkyrkan, från 1400- 1700-talen. Blindsidor. Skala l : 10. Backstcinverbäncle des st. Nikolai-Kirche vom 15.-18. Jhd. Blinde, nach innen gekehrte Seite . Brick Bonds in St. NiehotaR Chm·ch of the 15:th-18:th Centuries. :.Blind» sides, facing the garette. 234 STOCKHOLM Fig. 53. St. Nikolai-IUrche von Osten . Storkyrkun från öster, fasad a v 173G-42. St. Nicholas (:Lurch, f rom the east. svarande på södra sidan måste ha befunnit sig över eh dörr, såsom f. ö. synes på Carl­ bergs uppmätning fig. 143. Lufterna med korsvis lagda järn tillhöra tidigast 1400­ talet (partierna å ömse sidor out tornet äro nämligen icke äldre, jfr s. 307). Vissa i kyrkan befintliga, till S. Göransgruppen hörande målningar (tig. 59) från omkring 1500, återgiva det sannolika utseendet av kyrkans dåtida fönster, vilka siikerligen alla voro indelade med på hörn ställda rutor. Fönstret ovan tornportalen, vilket som vi längre fram skola se, troligen byggdes år 1478-87, hade dock cirkelrunda rutor, åtminstone giver oss »Vädersolstavla.n» (av år 1528) denna upplysning (fig. 22). Av medeltida i kalksten hugget spröjsverk äro fragment funna, avb. fig. 61 (se vidare s. 288). För vinds- och torngluggars lägen hänvisas till mätningarna (pl. I I -V). De h a alla erhållit sin fonn genom Carlbm-g. På östra gaveln stå tre fönsterformade vinds­ gluggar med hnggen fattning och ursprungligt spröjsverk av trii. På västra gaveln ha sidobyggnaderna var Fin dörrartade glugg i huggen omfattning, stängd med röd­ rnålade dörrpar av järn, och vardera även två runda gluggar med glasfönster i järn­ Fpröjsar (ursprungliga). Dylika gluggar - alla utan huggen omfattning - finnas även å långsidorna, 9 å vardera sidans takavsats, samt 1 å tornets vardera norra och STORKYRKAN 235 Fig. 54. storkyrkans norra fasad (1736--42) och slottets kommendantflygeL North front of the church a~d »Governor's wing» of th e Royal Castle. Nordfassade der Kirche und >) Kommnndantenfli..lgeh des könig!. Schlosses . j~irndörrpar, Tornet har dessutom ljudgluggar med huggen omfattning och rödmålade 2 åt norr och åt söder, l åt väster och åt öster. Huvudingången, som leder genom tornet, är rundbågig och tillika med ett ovanför sittande fön ster inkomponerad i ett tvåvåningssystem av pilastrar, entablement och nischer, vilket krönes av en segm entgaveL Den andra större ingången vetter åt norr, med enklare rektangulär infattning. Båda portalerna ha dubbeldörrar av ek. Norra dörren fanns på samma plats före Carlbergs om bygge; enligt hans uppmätning hade den då en rundbågig infattning. 1674 års inventarium säger: »uppå norrsidan är en gammal dubbeldörr med koppar överdragem. Söclra sidan har två smärre rektangulära ingångar med enkel huggen omfattning och kopparklädda dubbeldörrar. Den lilla sydöstra ingången kan spåras bort till 1674 års inv., som säger: »vid östergaveln är en trädörr som vetter in på kyrko­ gården». 1684 : »en liten dörr av trä med järnplåtar överklädd, något mindre ». Den västra av de båda södra ingångarna är därei> Vårfrudörren» (jfr s. 280). Alla tre nuvarande sidoingångarna äro försedda med inre vind­ g. 55. Snitt" fång, under sista restaureringen dekorerade i samrna stil smn läk­ · socklar. tarna (s. 108). Mellan tornets bottenrum och kyrkan är en trävägg Sclmitte durch Sockeln. Sections of socles . med glasdörrar, vilkens nuvarande enkla former härstamma från a. medeltida på tor net, sista restaureringen, men som motsvaras av liknande anordning redan b, å kyrkan f. ö., c. å strävpelarna. i slutet av 1700-talet. Det inre golvet består av kalksten i rutmönster, bänkkvarteren och yttersta sido­ skeppen av oljade bräder, liggande i samma nivå som kalkstensgolv8t (under dessa golv finnas gamla gravstenar). I kyrkans östra och nordvästra del utgöres dock golv­ klädseln av synliga gravstenar. Kyrkan är överallt välvd med tegelvalv. I mittskeppet och i norra tornkapellet stjärnvalv, eljes kryssvalv med ribboi·, vilkas profiler framställas i fig . 60. Pelarna äro helt av oputsat tegel, med undantag av sandstensbeklädnad å pelarföttema (ny) samt sandstenskapitäl å de 2 pelare, som stödja södra läktarens hörn (huggna 1687). A flertalet knektar i mittskeppet o. a. finnas ursprungliga, medeltida, enkla kalkstenskapitäL Hela interiören var under 1800-talet och så långt bakåt, man kan följa, vitputsad, delvis med dekorering i färg. Genom restaureringen har teglet blottats å pelarebågar och valvribbor, men putsen f. ö. bibehållits. Endast valvet i den från kyrkan helt skilda konsistorielokalen har bibehållit sin äldre, fullständiga överputsning. Å pelarna ha i stor omfattning ursprungliga tegel ersatts med nya maskinslagna. På andra ställen ha under sista restaureringen 46• - ~~ I!!J!)J00~-1\illl gamla oregelbundenheter i teglens läge liiil--~~­ ~-~~ ~ram fllB flfl och fogamas fördelning blivit dolda genom ~~~~ .ra 18l'll!IBJ ll!l1iim.!i il!!!!. överputsning, rödmålning och falska fo­ Delin, Bertil Wester. gars påmålande. Delin. Bertil Wester. Fig. 57. Munkför­ Fig. 56. Vendiskt för­ band i storkyrkans Angående dekorering på putsen under band i storkyrkans 1400 tals fassader. tornfassad . :tl\1önchsverband:t in den nyare tid veta vi, att denna så gott som Faesaden des 15. Jhds. »WendischerVerband:t des »Monl{s' bondo in the uteslutande utförts i blå färg. Turmes . facades of the 15:th cen»Wendish bond» of the tury. Att kyrkan varit försedd med blå pa­ tower. nelmålning på 1500--1700-talen framgår av flera poster i räkenskaperna. · 1671 (inv.) blev kyrkan innantill uppmålad med Delin.' Bertil Wester. Fig. 58. Renässansförband i storkyrkans 1700­ blå vattenfärg »på alla pelarna och väg­ tals-murar. garna runtomkring, alla bänkarna med ek- Kreuzverband v. 18. Jhcl. Cross bond of the lS:th century. L ( STORKYRKAN 237 Fig. 59. Kyrkomur med parti av fönster, målning å S. Görans-monumentets piedestal från omkr. 1503, troligen återgivande dåtida kyrkofönstrens rutindelning. Detail of painting on the pedestal of the St. George's mo­ nument showing the design of winclows c . 1500. Gomä.lde am Piedestal der' St. Georgsgruppe, Fenstcreinteilung um 1500 darstellcnd. oljefärg». Blå »gardinmi\Jningan kring altare och predikstol utföras 1732 av Anders Gåttman och förnyas 1778 (»en skugga>> och »gardiner med gula fran:oar"). Ar 1743 målades >>inuti kyrkan vid stora dönen å ömse sidor» med blå oljefärg. Ar 1772 sker anstrykning med blå limfärg flerstädes i kyrkan. Fönster och pelare betecknas då som ljusblå, vanned väl menas fönsternischer eller fönsteromfattningar och pelarytoma upp till panelhöjd. Andra spår av äldre målning, vari liksom här blått ingår, finnas dels i väggnischerna norr om högaltaret, vilkas inre blottades vid sista restaureringen (fragment av blå färg), dels till vänster om krönet av Adl er Salvins' monument, där en grått i grått målad putto hanterar ett blått ch-aperi. Ett sådant synes från början omramat hela monumentet. Den ännu bevarade delen har konserverats därigenom att Ehrenstrahls korsfästelsetavla med sitt utskjutande överparti skylt den från 1695, då tavl an uppsattes, till sista restameringen, då elen flyttades. Putto och draperi måste ha målats i samband med uppbyggandet av Adler Salvius epita­ fium 1652. En inskriftsmålning av 1594 beskrives s. 247, bibehållna medeltida målningar s. 283. Tak et har två svagt sluttande fall åt varje långsida, skilda av ett murat väggparti med runda gluggar, som föra lju s till kyrkovinden. Yttersta sidoskeppstaken äro åt öster och väster valmade ned mot gavelmurarnas horisontella avslutningar. Här till­ komma smidda. järngaller och på den krönande östra. segmentgaveln ett förgyllt kop­ parkors, på västgaveln i sten huggna. urnor. Det nämnda. murpartiet mellan takfallen utgör översta. delen a.v ett par hjärtmurar som belasta pelarna mellan sidosk eppen. Dylika belastningsmurar fin nas också ovan mittskeppets pela.na.der, men dessa synas icke i exteriören. ]J;nligt ett i svenska gotiska tegelkyrkor ofta iakttaget bruk balansera dessa n1urar genolll sin tyngd va.lvtrycket, däri und erstödda. a\' strävpelarna. De tjäna också som stöd för ta.kstolskonstruktionen. Taket är i sin helhet kopparklätt, och även före Carlbergs tid var det då i tre fall Y 'l"l'BRTAK 238 STOCKHOLM på varj e sida delade taket så behandlat. Mittskeppets tryckmurar voro då högre och framträdde i exteriören. _TVHNET O UJI Tornkroppen är vågrätt avslutad med en kopparklädel balustrad, innanför vilken en väk­ ovmuA TJ.LL- t o l"" 0 o st ar o en l ant ermn . 1 . t va o vamngar. o . D en necl re, s l u t na, av t egel liYGGXADgR aregang oper. l-' a p l a t an och sandsten (voluterna), den övre, öppna, av kopparklätt trä med kupolformigt t ak, varur ett förgyllt kors med tupp reser sig. stenpartiet har tidigare varit målat rödbrunt och därigenom bildat en helhet. med kopparn, vid restaureringen 1903 bröts med denna tradi­ a Fig. 60. Protiler av formtegeL et,. Kn ektur och gördelbä.gar i m itts keppet och nordvästra trakten , inre si doskeppe t; b. Valvritbor i nordöstra trak­ ten och (delvis ) i den syr! väs tra. ; c. Valvribbor i s törre de­ l en av kyrkan ; d. Valv1·ibbor i Vårfrukoret och F:jälakoret; e. Gö rdelLågar i nordöstra tr akten samt delvis i sydvästra. Backstein-Profile . Sections of bricks . Fig. 61. Fragment av medeltida fönstermas­ verk av kalksten. F en s termasswerk v. Kalkstein Carwed work in limestone . F'i g. 62. Profil av arka­ den mellan Själa-koret och södra inre sidoskeppet (i l - i 2). Backs tein-Profil des Bogens zwi sch en Aller seelenkapelle uucl Seitenschiff. Section of the en trance are to the All souls ' cllapel. Fig. 63. Anfang å pelare h• vid ingån­ gen till ursprungliga S:t Henriks kor. Anfang zum Eingangs­ bogen der S . Benriks­ kapene ; Backstein. Springer of the en trance are to the St. Henry's chapel. CPPVÄRM­ NI NG tion, i det att elen naturliga stenytan framhöggs. Tornets nuvarande utseende beror på Carlbergs ombyggnad 1737 . Tidigare framträdde mera tornets karaktär av tillbyggnad. Av tillbyggnader f. ö. ha vi redan nämnt tornkapellen, konsistm·ii trapphus och de nu rivna bodarna. Kyrkans centraluppvärmning anlades i sin första form av BolinJerl, som 1852 själv demonstrerade sitt proj ekt till ångrörsanläggning. Pannorna befinna sig i gamla gravvalvet. Systemet byggdes 1854, men har sederm era moderniserats. 1 JEA N B. BOUN JJB H , en banbrytare i stor skala för svensk industri, stod då ännu i början av sin verksamhet med den 1845 inrättade mekaniska verkstaden på Kungsholmen. STORKYRKAN 239 D. SÖDRA TORNKAPELLET ELLER S.JÄLAKORET Sedan storkyrkans nuvarande gestalt sålunda i stora drag skildrats, gå vi till en något utförligare granskning först av vissa byggnadsdelar och sedan av vissa byggnads­ skeden, som äro särskilt viktiga för uppfattningen av storkyrkans konsthistoria i dess helhet. Vi vända oss till Södra tornkapellet. Detta utgjorde på katolsk tid Själakoret. Vid dess studium eliminera vi först och främst det Palmstedtlm trapphuset (fig. 102). Inom det återstående, oregelbundet rektangulära utrymmet, är att observera: botten upptages av ett större arkivrum och ett mindre förvarings­ rum, övre våningen av Stockholms Stads Konsistoriums lokal, i äldre tid kallat Consistorium Regni eller Rikskapitlet. Detta vackra rum (tig. 6-l) täckes av två kryssvalv med spetsigt profilerade ribbor) tig. 60); det södra valvet, som är något smalare, utmärkes genom rundstaviga sköldbågar; gördelbågsribban utgår från murade tegelkonsoler i avrundad klumpform, allt vitputsat. Väggarna äro ljusgrönt olje­ målade med furupanel av manshöjd, indelad av kanellerade pilastrar, nu målad i brun ådring. Norra väggens panel är förhöjd och utbyggd till bokskåp med mittnisch för en Kristusbyst (fig. 64). Rummet upplyses av två rundbågiga fönster åt Trångsund, vilka fortsättas nedåt och även belysa bottenvåningen; i fasaden framträda de som stora kyrkafönster av samma form som kyrkans övriga. Konsistoriums dörr ligger nu i södra väggen, där Palmstedts trapphus ansluter (jfr planen fig. 102), men en nisch i östmuren innanför panelen antyder platsen för den tidigare utgången. På motsvarande plats å murens mot kyrkans yttre södra sidoskepp vettande sida fanns före 1908 ännu dörrkarmen kvar med trädörr av 1600-talstyp, (fig. 66). Dörren finns ännu, ehuru på en annan plats, mellan förvaringsvalvet i bygg­ nadspartiets bottenvåning och yttre sidoskeppet. Den är klädd med snedlagda bräder, ett arbete av Hans Zabel (räk. 1651 ver. 64); det stora låset är antagligen arbetat av smeden Erich Erichson, som den 22 dec . 1651 kvitterade för två ytterlås till sakristia och kapitel. Upp till dörren ledde fordom en trappa. 1674 års inventarium säger: »En trappa är av byggd med dörr och lås, men för själva kapitelsalen är två . stycken dörrar, den ena med starkt lås, den andra med klinka, därinnanför är några stycken skåp i muren med låsta dörrar»; 1684 säges trappan vara av trä; inuti konsistorium har då tillkommit ett skrank innanför dörren och en stor grön kakelugn. Trappan finnes ännu på 1772 års plan (tig. 68), men ersattes 1777 av det ovan be­ skrivna Palmstedtska yttre trapphuset. År 17 36 anskaffades rött kläde till klädsel av bord och bänkar samt grön »rask» till fönstergardiner. Bakom konsistoriets panel finnes en annan murfördjupning av ännu större historisk betydelse (nu använd som skåp och så även 167 4, jfr. sista satsen i nyss anförda del av inv. 167 4). Denna murfördjupning visar, att muren mot inre södra sidoskeppet varit genombruten av en i rätvinkliga avsatser profilerad arkad (profil fig. 62). Övre delen är å sin västra sida rätt väl bibehållen. Den har uppenbarligen haft samma KONSISTO­ RlUM 240 S TOCKHOLJVI Fig. 64. Stockholms Konsistorium 1924, blick mot norr. The consistory hall of Stockholm, in th e upper story of the sonthern tower chapel. Saal des Stockhohner Konsisto · riums , in der Stage der sUdlichen Turmkapelle. ARKIV bredel som hela inre sidoskeppet och nått ned till kyrkogolvet. Arkaden är nu igen­ murad m ed en tunn tegelvägg. I nedre delen av tillmurningen befinner sig under­ våningens dörröppning utåt kyrkan, övre delen är å putsen (utåt kyrkan till) ornerad med en målning daterad 1592 (se s. 247!). Arkivrummet i bottenvåningen kallades tidigare »Lilla Sakristian» eller »Förestån­ darens Kammare» (fig. 65, 71). Dörren är nygjord 1908 m ed förgylld, genombruten skulptur i :Eyllningarna, imiterande läktaretrappdön-arnc. Taket är plant, vitlimmat, golvet av trä med linoleumm atta. Väggarna, nu till större delen upptagna av i ljusbrun ådring målade arkivskåp, iiro f. ö. vitmålade med panelmålning i skåpens färg. Bakom skitpen samt å södra väggens fria del invid fönstret är verklig träpanel, å fönsterv~iggens DOlT a del finnas fasta bänkar med väggpanel som ryggstöd; under södra fönstret är ett väggskåp, framför vilket är anbragt en uppfällbar bänk, allt ljusbrunt målat. Enligt 1684 års inventarium funnos bänkar utmed väggama (för- . rnodligen väggfasta, de nuvarande å fönsterväggens norra del skulle då stamma från denna tid), däribland en kistbänk (alltså inneslöto de övriga ingen kista, vilket icke heller är förhållandet å elen nuvarande bänken). Väggarna v oro till halva delen klädda med >>randigt tyg gement». Halva delen var alltså ordnad på annat sätt, troligen klädd med träpanel = den ännu till största delen bevarade. En del uneler norra fönstret visar olika storlek i fyllningarna, vilket måste bero på senare ändring. Panelen synes ursprungligen nått lika höjd runt hela rummet. Då fönstren fingo sin nuvarande form, 1736, måste panelen uneler dessa delvis bortbrytas. Detta förklarar oregelbundenheterna å fönsterväggen. Ett större skåp omtalas (se inv. 1684). Förmod­ ligen stod det mot östväggen invid nu varande utgången, eftersom muren saknar panel STORKYRKAN 241 Fig. 65. storkyrkans arkiv 1924. 'l'be cburch muniment room 1924. Archlvraum der Kircbe 1924. därstädes. Väggskåpet under sydvästra fönstret synes vara rudiment av nischen för en åt Trångsundkyrkogården vettande rektangulär dörr, vilken också med största tydlighet framträder på Carlbergs akvarell fig. l. Troligen var det denna dörr, som på 1400-talet vette ut till kyrkogården, och genom vilken då en tjuv undkom, sedan han berövat en i Själakoret stående lVIariabild dess smycken (Samf. S. Eriks års­ bok 1912, s. 168). En annan nu tillmurad öppning ledde ut österåt. Dörrtapparna synas ännu på insidan, och öppningens läge har genom sista restaureringens försorg markerats utåt kyrkan medelst skåror i putsen. Att vi här se en äldre kom­ munikation med kyrkan, förmodar jag av följande skäl. Arkivets nu fungerande dörr är ovanligt låg (192 cm.) och dörrkarmen ligger så tätt intill murmålningen av 1594 därovan, att dörröppning och målning omöjligt kunnat vara samtidiga (fig". 70). År 1594 bör alltså en annan förbindelse funnits mellan själaleoret och kyrkan, givetvis just den omtalade nu igenmurade öppningen. Att denna skulle vara av medeltida ursprung, är härmed icke sagt. På fotografierna från restaureringen 1902 ser tegel­ förbandet däromkring icke medeltidsartat ut (fig. 66 .) Tillmurningen av dörren och upptagandet <~v den nuvarande ingången torde skett 1651 (jfr här nedan). Det 111la området söder om arkivet upptages av en tunnvälvd förvaringskammare med utgång åt södra yttre sidoskeppet. Den överraskande höga tröskeln beror antag­ ligen på, att utgången anpassats till den här förut befintliga konsistorietrappan. Som dörr fungerar den ovannämnda 1600-talsdörren, som flyttats ned från sin höga plats under sista restaureringen. Skrubben visar i söder mur i munkförband med spår av putsbeläggning, en större samt två smärre, igenmurade fördjupningar (fig. 128). Nord­ muren är nyare, lagd i kryssförband, så ock västmuren; samtidigt med dem synes välvningen ha gjorts. Förvaringsrummet ligger delvis framför arkivets sydligare 3. FÖRVARINGS­ KAMMAREN Sve1·igcs kyrkor. Stockholm II. 242 STOCKHOLM Fig. 66. Storkyrkan, del av muren vid i' under restaure· ringen 1902­ 09. Överst synes Konsistoriets dörr. Teil der Mauer bei it wä.hrencl der Itestaurierung. Part of th e wa1l near i 1 during the restoratiun. fönster, men lämnar dock dettas glasrutor fria. Tidigare var här en ljusglugg in till skrubben, nu igenmurad. Murningen omkring utgången åt kyrkan är sekundär. Skrubbens ursprungliga dörr vette, som spår i murverket visa, inåt nuvarande arkivet. Det lilla rummet användes då som kassavalv, vilket naturligen var tillgängligt från vad man då kallade »Föreståndarens kammare». Golvets beskaffenhet är av betydelse för kännedomen om Själakorets urtillstånd, och vi återkomma därtilllängre fram. År 1788 var skrubben uthyrd åt enskild person som magasin för glas; 1798 åt en tapet­ serare (hyreskontrakt i kyrkans arkiv, kuvert, märkt »Storkyrkobyggnaden»). vANINGSINDen nu beskrivna våningsindelningen tillkom först 1651. Rydling säger, att stadens DELNINGENS BYGGNADs· Consistorium, där också prästerskapet sammanträdde under riksdagarna, byggdes 1651 HISTORIA och invigdes 24 okt. d. å., »därunder gamla eller lilla sacristian». (Rydling, suppl. STORKYRKAN 243 Fig. 67. Storkyrkan, del av muren vid i under restaure­ ringen. Part of the wall near i during the restoration. Teil der 1\iauer bei i während der Restaurierung. 58, citerande Peringskiöld och Grundel). Uppgiften bekräftas av 1651 års räkenska­ per: 9/ 5 betalas arbetskarlar, som burit ut ur sakristian några kistor och bänkar, när man därinne skulle bygga. Vidare köpes kalk samt 7,000 murtegeL Under som­ maren arbetar murrnästar Hans Ferster med sina gesäller omkr. 150 dagsverken. Därpå anskaffas (27 / 7 ) näver och mull »till trössbottn i det nya kapitlet.» I augusti läggas nya bjälkar och bräder å taket och täckes detta med ny koppar, i oktober är en vit kakelugn uppsatt av David Krukmakare (Davidt Ungerman, ver. 87), säkerligen i rummets sydöstra hörn och m ed begagnande av den skorstensstock, som funnits - eller, troligare, samtidigt bygges - för en eldstad i sakristian. I dennas - nuvarande arkivets - sydöstra hörn angiver nämligen ännu en stenbeläggning platsen för en eldstad. Nu står där ett värmeelement. Detta faktum skänker oss en ytterligare upplysning; den . I .•. ·.·· I I I· •.. ~ .' · .·· . ' I I ! I. i I ! 1~ Plan av Storkyrkan vid Gustav III:s kröning, gravyr från omkr. 1772. Plan of the arrangernents for the coronation ceremo· nies 177~. Fig. 68. Grunclriss mit den zuflUligen Anordnungen bei der Krönung Gustavs III. Fig. 69 . Storkyrkan, planritning av J . F . Åbom 1882 med förs lag till ny bänkinredning. Grundriss mit Vorschlag zu neucm G-estUbl 1882 . Plan of inojected n ew b enches, 1882. 246 STOCKHOLM Fig_ 70- Målning från 1594 å muren ovanför dörren till nuvarande arkivrummet. Mural painting over the door of the muniment room. Wandmalerei oberhalb der TUr zum Archiv. äldre sakristidörren blev ju tilltäppt genom eldstaden och kunde alltså ej göra tjänst, följaktligen har senast detta år 1651 den ännu fungerande nyare dörröppningen upptagits. Vad har Ferster murat, och vartill åtgingo 7,000 tegel, förutom de som kyrkan kanske förut ägde? Inget avsevärt arbete på murarna kan ha ifrågakommit. Carl­ bergs akvarell visar nämligen, jämförd med äldre avbildningar, att det yttre utseendet, väsentligen var detsamma under hela 1600-talet. Murandet har alltså gällt det inre och avsåg utan tvivel anläggningen av kassavalvet, den nuvarande förvaringsskrubben, som ungefär motsvarar den omnämnda tegelmängden. 1 Fig. 69 ger en inblick i själa­ koret, såsom det tedde sig på högsommaren 1651, då Fersters murare fullbordat kassavalvet, men den nya trossbotten ännu icke blivit inlagd. Vinden, numera tillgänglig endast från tornet, är delad genom golv i två avdel­ SÖDRA TFöreståndarens kammare", schematisk rekon­ struldion av södra tornkapellets nedre våning, nuvarande arkivrummet, i slutet av 1600-talet. - -· ___ _ _ _ Kontor des Kirchenvorstehers am Ende des 17. Jhds. in der sUdlichen l'urmkapelle, Rekonstruktion. The vestry in the southern towcr chapel at t.he end of the 17:th een­ tury, schematic roconstruction. ' Rekonstruktionen är verkställd av professorn vid Åbo Akademi Johannes Lindblom, för vars vänliga hjälp förf. hjärtligt tackar. 248 STOCKHOLM Fig. 72. Storkyrkan, museumsrummet mot norr. Church Museum in the northern tower chapel. Kirchenmuseum in dernördlichent"rnrmkapelle gegen Norden . E. NORRA TORNKAPELLET ELLER TIOTUSEN HIDDARES OCH ELVA TUSEN JUNGFRURs KOR Norra tornkapellet utgör en oregelbunden fyrkant, ansluten till tornets norra sida. I nordöstra hörnet är ett trapphus inlagt m ed ingång från gatan, vari en spiraltrappa av tegel leder upp mot vinden. Kapellet h ar tre fönster, som utåt framträda i sam m a form som kyrkans övriga, två åt väster, ett åt norr. På norra sidan h ar förmocl­ ligtvis alltid funnits ett stort fönster, åt väster funnos två stycken åtminstone före 1684 (de beskrivas nämligen i 1684 års fönsterinvent arium). Här var tidigare endast ett, vars övre spetsbågiga anslutning syntes, då putsen vid yttre restameringen 1902-03 avlägsnades (fig. 133). Vid samma tillfälle kunde materialet iakttagas, tegel i munk­ förband, samt igenmurade fönsterlika blender, vilka ännu tydligare, om än icke i fullt korrekta m ått, framträda på Carlbergs uppmätning (fig. 1). Fasadernas övre avslut­ ning i · äldre tid kan här icke iakttagas så klart som på själakoret. Öst-mmen giver, liksom i det nämnda koret, de flesta upplysningarna, men innebär också särdeles invecklade frågor, som längre fram skola betraktas (s. 317). Norra tornkapellet är numer liksom södra indelat i två våningar, skilda av trägolv. Den nedre kallades fordom stora sakristian, numera museet (fig. 72). Inträdet )IUSEET STORKYRKAN 249 Fig. 73. Kirchenmuseum gegen SUden. Storkyrkan, museumsrummet mot söder. The museum, looking south. sker genom en intill tornet löpande korridor, vars åt kyrkan vett ande dörr är modernt (1908) ornerad (lik arkivdörren). Museirummet, upplyst av de båda västfönstrens nedre del - det norra är till sin nedre del förmurat 1860 - har vitt tak och väggar och är inrett med glasskåp och hyllor till förvaring av skrudar m. m. (färdigt 1916 genom Kyrkavärden Eklunds försorg, fig. 72, 73). Ett murskåp m ed järndörrar för kyrkans sil v er finnes i nordöstra hörnet. Före restaureringen fungerade rum met ännu som sakristia. Om dess äldre skick ge inv. och räk. 1684 upplysning. Neder vid väggarna runtom var stark panelning av bräder, m ålad i ekfärg. Taket hade en skön list av snickare utarbetad runt om­ kring, målad m ed fyra evangelister och andra bilder. Mitt i taket var en stor rund tavla med en rund list omkring uti vilken yttersta domens process var avkonter­ fe j ad, så väl att ingen ann an mästare skulle kunna hava något att betadla eller lasta däruppå. Spisen, i nordöst, var klädd med kalksten. Bänkar och bord voro klädda m ed rött kläde. Utifrån kyrkan ledde en dubbeldörr m ed järnstång. Från sakristian var ingång till bibliotekstrappan (d. v. s. trappan till övre våningen); uneler trappan fanns en »bräd-kammare ». Nuvarande korridoren synes icke h ava funnits 1684. 1772 års plan (fig. 68) torde återgiva även 1600-talstillståndet, ehuru trappan icke blivit intecknad. På planen av 1882 (fig. 69) ses ytindelningen närmast före restaureringen. 250 STOCKHOLM Fig. 74 . Musikrummet mot väster. »Musikzimmer~ in der nördlichen Turmkapelle, gegen Westen. >>Music room>> in the northern Tower chapel, looking west. MUStKRUMMI-;T En trappa upp är nu ett högt ljust rum, kallat musikrummet och avsett till samlingsplats för körpersonal m. m. Det upplyses av tre fönster och täckes av ett stjärnvalv; härifrån leder en muröppning ut till orgelläktaren. En 1905-06 byggd trätrappa leder hit direkt från kyrkan, tillgänglig genom en dörr, som ornerats lik museumsingången. Före 1905-06 års restaurering var kyrkans och konsistoriets arkiv här förvarat, numer överlämnat till R. A. I äldre tid kallas rummet biblioteket. Enl. 1684 års inventarium ledde en trappa med dubbeldörr med järnstång ditupp. I biblioteket fanns ett »avbyggt skrankverk med snickarearbete» och en vit kakelugn. Då fanns ingen genombrytning av muren mot orgelläktaren. Som kyrkans ena sakristia har denna avdelning antagligen tjänat sedan Johan III:s tid. Då han, som vi skola se, 1581-82 ombyggde kyrkans nordöstra del till en enhetlig öppen pelarehall, slopades därvarande sakristia och torde då fått denna ersätt­ ning. Direkta uppgifter finnas icke om saken, men då 1587 talas om 7 mark för STORKYRKAN 251 fönsterna nordan på Storkyrkan inne i sakristian, kan näppeligen annat avses än en i norra tornkapellet inbyggd sakristia, vilken alltså gjordes färdig mellan 1581 och 1587. Senare ordnade Johan III om ännu en sakristia, men då gällde det, som vi redan sett, själakorets ändring. Huruvida våningsindelningen i norra tornkapellet ut­ fördes redan på Johan III:s tid är ovisst. I varje fall före 1684. Tidigare sågs här ett enhetligt mot kyrkan öppet kapell, helgat åt »10,000 riddare och 11,000 jungfrun, byggt 1485 eller kort därefter. Se vidare s. 314 ff.! F. DET CAHLBEHGSKA SKEDETS BYGGNADSHISTOHIA Den första anledningen till den medeltida storkyrkans totala yttre omgestaltning var A"Ll"DXING TILL KYR­ skenbart en tillfällighet. Som ofta förut skola kopparplåtar utväxlas på tornspiran. KANS OMGE­ Någon påpekar, att träet inuti är ruttet, en annan tillägger, att tornet lutar, slottsarki­ STALTNIJ\G tekten Hårleman stryker under, att tornet är synnerligen illa däran och högst eldfarligt, samt att det utgör en risk för slottet, staelsarkitekten Carlberg säger detsamma, och att det utgör en risk för staden. Samtidigt m ed sitt yttrande har Hårleman en rit­ ning färdig till ett lägre torn. Icke nog härmed. Hårleman bombarderade kyrkan med tornförslag. Icke mindre än fyra elylika äro bevarade i kyrkans arkiv. Detta visar, att planen varit i säck innan den kom i påse och att det för slottsarkitekten nu gällde ett starkt konstnärligt intresse: att modellera slottets närmaste granne tilllyd­ nad efter Tessins verk eller bokstavligen att åstadkomma en lämplig utsikt för el en från slottet utträdande. 2 Att Hårlemans arbete här är att betrakta som rent av en detalj i slottsbygget, är desto tydligare, som han samtidigt höll på att uppföra den nu s. k. kommenclantsfiygeln. Var gång han granskade dess påbörjade murar, såg han det gotiska storkyrkatornet där bakom, vad under, att han ville ordna om dess i hans ögon barbariska linjer? Hårlemans konstnärliga iver att få bestämma tornets utseende är uppenbart väl motiverad. Kanske hade han också ett personligt intresse. Båda de­ larna gällde också Carlberg, som sysslade med planer på rådhuskvarterets ombyggnad och för övrigt som staelsbyggmästare ansåg kyrkans byggnadsfråga som ett ämbetsåliggancle. Han är alltså icke sen, han heller, att slunga in tornritningar. Redan 1736 av kyrkan anställd för tornreparation, som det då blygsamt kallades, betraktade den nitiske fortifikationskaptenen som en hederssak att icke låta Hårleman inkräkta. Hårlemans första projekt låter det gamla stentornet, vars krön betecknas av den seelan århundra­ den där befintliga, ofta förnyade urtavlan, täckas av en stenbyggd lanternin med konvext buktande takkontur, som en tung hatt utan organiskt samband med tornet. Ritningen är något befryndad med Karolinska gravkoret vid Riddarholmskyrkan, vars fullbordande pågick uneler 17 30-talet och avslöts 17 43, och vars för sitt ändamål så utomordentligt passande kupolform Hårleman alltså just i dessa år torde ha fixerat. 1 2 DE BRUN: »Österåkersskåpet» 1918, s;; 92, 93. Jfr RAGNAR JOSEPHSON, Tessins slottsomgivning, Sthlm 1925, s. 109 ff. Jfr ock fig. 26 härovan l 252 STOCKHOLM '!lim ,on till' rli' Fig. 76. Carlbergs l:a skiss. Fig. 75. Hårlemans l:a skiss. 1/ltll li'r Fig. 77. Hårlemans 2:a skiss. Fig. 78. Carlbergs 2:a skiss. Fig. 79. Hårlemans 3:e skiss. Fig. 75-79. Skisser till ombyggnad av storkyrkans tornkrön. Lanterns, sketched in competition by Carlberg and by Hårleman. Skizzen zur Bekrönung des Kirchenturmes von Carl· berg und Härleman STORKYRKAN 253 Fig. 80. Carlbergs 3:e skiss. Fig. 81. Hä rlemans 4:e skiss. Fig. 82. Onumreracl skiss av Carlberg. Fig. 83 . Onumrerad skiss av Carlberg. Fig. 84. Carlbergs 4:e skiss . Fig. 80- 84. Skisser till ombyggnad av storkyrkans tornkrön. Skizzen zur Bekrönung des Kirchenturmes von Carl­ b erg und Hårleman . Lanterns, sketched as in figs . 'iö och 19. 254 STOCKHOLM Fig. 85. Skiss till ombyggnad av Storkyrka11s östfasad, av Nie. Tessin d. y. N. lVL Projected new east front by NiC. Tessin jnn. Skizze zum Umbau von Nie . Tessin d. J. För samtliga tornhuvförslag redogör den samlingsvolym i kyrkans arkiv, som betitlas »CARLBERG, En kort berättelse» (fig. 75 - 84). Å dennas folio 5 finna vi »Carlbergs egen dessein til ett Torn af trä». Det avser en högre, lättare tvåvånings · lanternin­ byggnad av kopparklätt trä, vars sockelvåning utgör en naturlig övergång mellan tegelstenstornet och de lätta, avsmalnande, övre våningarna. Tornet$ massivare undre del och den övre genombrutna sammanbindas genom urtavlorna, som höja sig in i det övre partiet, täckta av ett ovan dem som en arkivolt sig böjande listverk (fig. 76). Denna eleganta lösning går tydligtvis tillbaka på italienska mönster, nära be­ släktad är en så färsk anläggning som La Superga vid Turin av Juvara, vars båda fasadtorn äro behandlade som kampaniler med två öppna översta våningar och där t. o. m. urtavlans rundgavelmotiv återfinnes. I sina huvuddrag finnes detta tornkrön redan i Berninis förslag till S. Pietros fasadtorn. 1 Under denna tävlan beskylla de båda arkitekterna varandra för tekniska fel. Hårle­ man säges fela genom att tilltro det gamla tornet att bära en tung påbyggnad av sten, Carlberg genom att göra ett eldfarligt träbygge, en beskyllning, som alldeles särskilt retar honom, emedan han i egenskap av stadsarkitekt har skyldighet att hålla på stenbygge t. Hårlemans nästa dessein (f ol. 2, fig . 77) krymper ihop lanterninen till en bråkdel av den förra tyngden, men har för övrigt accepterat detaljer ur Carlbergs ritning : de inåtsvängda bukterna på takhuven och urtavlans inpassning under en list 1 Jfr C. GuRLITT, Geschichte des Barockstiles in Italien, Stuttg. 1887, s. 351, 513- 515. STORKYRKAN 255 som höjer sig halvcirkelformigt. Parallellt med detta går Carlbergs dessein »allenast till murens täckning utan torn» (fol. 3, fig. 78), som alltså överbjuder Hårleman i påbyg· gets blygsamhet och ringa frestning i tornkroppen, m en för resten är mera kuriöst än vackert. Här är Hårleman överlägsen, den avslutande horisontalen finns markerad, ett lätt smalt krön står därå - man känner nu, att man närmar sig slottsflygelfasadens krav. I Hårlemans nästa dessein (fig. 79) står en stenbyggd paviljong med stora ljudfönster på gamla tornkrönet, krönt med karm, som erinrar om huven på Carlbergs första förslag; ge­ nom lämpligt listverk och stora konsoler föras de nya for- ~~~~~~~~!!!i:!!#=~~ merna ned ett stycke på tornmuren, som därigenom blir m era organiskt - så långt ögat behövde se från slottet. Carlbergs tredj e (tänkt i sten fig. 81) utgör egen­ domligt nog en kopia av huven och attikan i Hårlemans första dessein, men placerade direkt på tornkroppen. Fig. 86 . Skiss till ombyggnad av Bådadera synas onödigt mycket stympa det gamla tornets storkyrkans längdfasader av Nie. Tessin d . y . N. M. stolthet, också återgå de båda duellanterna i det fjärde Sldzzc zum Umhau der LängsfassaO cn paret desseiner till den ursprungliga öppna kampanilens der S. Nicolai-Kirchc von Nie Tessin d. J. ide, med den modifikation, som Hårleman redan i rroj ccted new front s lJ y Nie. Tessin dessein 2 gjort: krönets mindre vidd. I Hårlemans jun. fjärde repeterar han sin andra, men sätter en ännu lättare lanternin i lätt gotiserande stil - tänkt i järn (fig. 81). Förslaget är märkvärdigt torrt. Dock använde Hårleman likartad form på Uppsala domkyrka. Med t anke på detta och på andra mera lyckade bekröningar, som Hårleman utförde i Sträng­ näs och Linköping, framstå dessa hans studier vid St01·kyrkan som särskilt in­ tressanta och av allmän betydelse för svensk konsthistoria. Man blir glad åt, att i Carlbergs sista och slutligen gill ade samt med några modifikationer utförda förslag iinna de föregåendes förmåner genom en skicklig kompromiss förenade. Underdelen är av sten, överdelen av trä, i stort sett äro egenskaperna i det fjärde förslaget kvar. Carlberg har segrat: han s torn ett vårdtecken för Stockholm, men Hårlemans ideer, gagneliga för den es tetiska samverkan med slottet, ingå också häri (fig. 24).1 1 Sedan denna storkyrkabeskrivning i manuskript fu llbordats har en specialskrildring av Carl­ bergs och Hårlemans tornritningstävlan utförts och publicerats av fil. lic. Åke Stavenow i Sam­ fundet Sankt Eriks årsbok 1926 s. 21, vari här givna uppgifter erhålla den intressanta komplette­ ring, att storkyrkaförsamlingens eget första förslag yar ritat av byggmästaren Gerdes och avsåg att tämligen noga kopiera den gam la gotiska spiran. Vidare har Stavenow upptäckt, att till grund för Hårlemans l:a skiss ligger en i Stockholms Nationalmuseum bevarad originalritning av Ju vara till >Supergas» tornhm·. Det ser alltså ut, som om båda konkurrenterna betjänat sig av Juvara. Carl­ bergs källa måtte dock stått närmare den italienska tornhuven, sådan denna i verk li gheten utfördes. 256 STOCKHOLM Fig. 87. Förslag till ombyf!gnad av s torkyrkans väst­ fasad av J. E. Carlberg omkr. 1736, i k yrkans arkiv. Vorschlag zum Umbau der Westfassade von J. E. Carlberg u m 1736. Projected n ew westfront by J. E. Carlberg c. 17i:!6. STORKYRKAN 257 Fig. 88. storkyrkans norra fasad, förslag av J . E. Carlberg, såsom fig. 87. Projected n ew north front, by J. E. Carlberg. Vorschlag zum Umbau der närdlichen F assade von J. E. Carlberg. J:i,,(ll. ' l loJ ,•rf11/( Fig. 89. s torkyrkans östfasad, förslag av J. E. Cadberg, såsom fig. 87. Vorschlag zum Umbau der Ostfassade von J. E . Carlberg. Project ed new east front, by J. E. Carl· berg. 4. Sve,·iges ky,./co,-. Stockholrn II. 258 STOCKHOLl\1 Storkyrkan har därmed gått i teten för alla de byggnadsföretag, vari gotiska spiror eller av i kvarlevande gotik på 1600-talet byggda höga tornspetsar ersättas av lägre lanternin, t. ex . i Uppsala, Linköping, Strängnäs. Annu Tessin d. ä. byggde spet­ siga spiror, ja t. o. m. även Tessin d. y. Hans Västerås-spira från 1690-talet är vis­ serligen inspirerad av den berniniska obelisken, men beh åller just genom detta val bland romerska förebilder något av den traditionella svenska gotiska silhuetten. Den samtidigt skeende maskeringen av storkyrkans alla fasader och tak i moderna former var redan av Tessin pla­ nerad, såsom framgår av två i N. M. bevarade croquiser, avse­ ende en längsfasad samt fasaden åt öster. De horisontala gesimserna äro här tungt betonade, de räta vinklarna ävenså. Det h ela romersk barock (fig. 85, 86). Carlberg ämnade fylla vartannat intercolumnium m ed rustik och uppliva mittpartiet med en låg fronton, ett försök att giva denna utpräglade långhuskyrka ett drag av tidens älsklingsform, korskyrkan (fig. 88). Nieodemus Tessin d . y. hade med större framgång i samma syfte behandlat Maria Magdalena kyrka, där dock verkligen ett tvärskepp fanns, som motiverade gavelanord­ ningarna. På Storkyrkan kom frontonförslaget på nordfasaden aldrig att realiseras, och Carlbergs avsikter blevo även i öv­ rigt högst förenklade, endast öst- och västfasader motsvara något så när hans ritningar. Av dem är den västra rikast och m est em anciperad från den gotiska stommen . Urföre· bilden är tydligt den berömda Ges u i Rom; elem ent såväl från Vignolas ritning till denna kyrka som från Giacomo della Portas omarbetade utförande av densam ma ingå däri. Ur väst­ fasaelen stiger det m edeltida tornet, tyngt av hörnpilastrar och gavlar samt krönt m ed det redan omtalade vakttornet. Aven för detta parti kunna vi peka på ett föregående arbete av Tessin. Hans tvärskeppsgavel till Maria Magdalena h ade re­ ~l dan i Stockholm infört GesMasadens motiv. Lyckligt eller F ig. 90-92. L åsbeslag å västra portalen av Gottlieb icke blir Storkyrkan härigenom typen för svenska långhus­ W urster 17 41. kyrkor efter 1700, m ed lanternin på torntaket, klassicistisk Bronzene Beachläge am West­ västentre, längsfasaderna entonigt bibehållande en svensk eingange. Bronze mountings of the west medeltida enkelhet, men utan dess uppåtsträvande tendens_ doors. Q ) STORKYRKAN 259 Tornbygget började 1736 m ed arbeten å den gamla tornkroppen: klockhåis upp­ huggande i större former m. m. 1737 ar­ betas å den nya bekröningens stendel, med stenhuggaremästaren O. Fristedt som leve­ rantör av konsoler och listverk. 1738 bedrives takets nybyggnad så långt, att de smidda järnbalustraderna ansk affas, smederna h ette Mårten Triewaldt och Dawid Hamm . Östra gaveln klädes. 1739 bearbetades västfasaden, där också Fristedt är sten­ mästare. All huggen sten målas 17 41, ekdörrar snickras då, och deras vackra beslag lever eras av gördelmakaren Gottlieb Wurster (fig. 90-94). 17 42 avslutas västfasaden och tornets översta parti. In i det sista vackla Carlbergs tornplaner, han har 2 alternativ och låter rådet välja. Slutligen författas en inskrift och lägges i torn­ knappen, där alla funktionärers namn sammanknytas med elen stora repareringen, enelast elen strävsamme stadsarkitektens eget namn är utelämnat. En prydlig nygestaltning av Trångsunclsterrassen, innefattande breeldning av gränden och borttagande av elen höga muren före­ ligger i ritning av Carlberg, m en kom aldrig till utförande· Denna ritning visar, hur Carlberg t änkt sig de 4 nischerna vid västportalen använda: h an ämnade flytta dit Schulz' och Kortz' båda statypar (fig. 87). l 743 skriver Carlberg till kyrkorådet med begäran om ökad cliscretion, 1,200 el. om året var förut bestämt. Svårare tider, Fig. 93, 94. Beslag av hans höga ålder, »min möda, många trötta timmar och omsorg brons å norra portalen. vid et så krassligit Byggwärck - - - icke allenast som archiBronzene Besehläge am Nordeiugange. tekt förorsakat mig bes wär med desseinerna utan ock wid wärck- Bronze fu rniture of the north stäHigheten som handt\värckare intill det minsta anckare och doors. minsta clehl at lembna mina modeller samt efter Reglor dess förbindning, säkerhet och skickeliga proportion att observera hvarwid den högste guden är bekant, at jag tilbragt mången sömnlös natt - - -->>. 17 45 upprepas h ans begäran, och sätter han i detta brev upp en fordran på en än~ ­ skänk av 14,000 d. k. (båda breven i kyrkans arkiv, kuvert »Kyrkobyggnaden »Y 260 STOCKHOLM Fig. 95. Storkyrkan och Börshuset samt östra ingången till kyrkogården och vagnboden. St. Nicholas Church and the Exch ange. Die St. Nikolai-Kirche und die Bör se . G. PALMSTI'm'l' ARKI'l'E KT DET PALMSTEDTSKA SKEDETS BYGGNADSHISTORIA BÖRSBYGG­ NADSPLA­ NERNA OCH KYRKO­ GÅRDEN Erik Palmstedt blev efter Carlberg kJI·k ans ledande arkitekt. Som lä rjunge av Adelcrantz och samarbetande med Cronstedt gör h an till att börja med icke intryck av nyhetsmakare. Genom sin italiensk-fransk a studieresa 1778-80 samt under tryck av Gustaf III:s alltmera klassicistiska smak utveckl as han dock under 80- och 90­ talen i en ny stilriktning, vars manifesteringsbegär är så stort, att det hotar att spränga hela den gamla kyrkans existens, planer som genom Gustaf III:s död dock för­ hindrades (se s. 265). Det är genom sin verksamhet på börsbygget omedelbart söder om Stor·kyrkan, som Palmstedt tränger in i den senares tjänst. Vi ha sett, hur kyrkans yttre omgestalt­ ning under Carlberg var en följd av slottsbyggets oundvikliga inverkan. Kyrkan ­ alltid sliten m ellan konungamakt och stadsm akt - under 1700-talets förra hälft omskapad efter kungaborgens beläte, blir nu i seklets senare hälft på södra sidan omskapad efter stadens nya börshusbygges karaktär. I kvarteret söder om kyrko­ gården låg förut som bek ant stadens rådhus, men dessutom andra byggnader, vilka STORKYRKAN 261 Fig. !!6. Storkyrkan från sydväst med konsistorietrapphuset. The chnrch from the south-west with the steps of the consistory. Die Kircbe von SUdwesten mit de1u Treppenhause des Konsistorituns . oregelbundet begränsade kyrkans område, bl. a. franska prästens bostad, vars trapphus sköt in på storkyrkogården. Det kallas i protokollen »huken ( = udden) där trappan till franska kyrkoherdehuset går upp". Hukens läge ävenså hela kyrkogårdens södra begränsningslinje framgår av Carlbergs ritningar (reprod. i JoSEPHSSON, stadsbyggnads­ konst). Det var redan Tessins avsikt att lägga börshus vid stortorget. Carlberg brottas som stadsarkitekt hela sitt liv med problemet att lägga en monumental reguliär bygg­ nad vid »detta lilla oformliga torg». Ett av Carlbergs många förslag är daterat 1757, och det tör hava varit denna dessein, som 1758 gav byggnadsdeputerade för börsen anledning att begära av Storkyrlmn borttagandet av det stenhus, som tjänade henne till materialbod m. m., på det att desseinen till börshuset må kunna realiseras. Kyrkan skulle som ersättning få en ny bod uppförd, samt erhålla den franska kyrkoherdens »huk»-område sig till ägo. Man förstår visserligen icke, huru börsarkitekten skall placera elen nya boden: i Carlbergs plan av 1757 visas nämligen ingen appendix­ byggnad till börsens slutna oval - så var förslaget nämligen då gestaltat - hela förhållandet" till Storkyrkan är f. ö. fullkomligt olöst. Men redan 1729 hade Carlberg 4* 262 STOCKHOLM ~ l Fig. 97. Längdsnitt och plan under jorden av storkyrkans vagn bod, likkällare och begravningskapell . Längsschnitt und unterirdischer Grundrisa des Leichenwagenhauses, des Leichenkellers und der Begräbniska.pelle, Kompos. v. Palmstedt 1768. Sectiun and underground plan of the hearse garage, the mortuary vault and the funeral chapel. gjort ett förslag med två flyglar - det var måhända inom ramen av ett dylikt för­ slag som börsdeputerade tänkte sig, att kyrkan skulle återfå sina nödvändiga utrymmen. Det är alltså rätt naturligt, att kyrkorådet förhåller sig kyligt till förslaget - de medgiva sitt materialhus' rivning, men endast under förutsättning, att börsbyggnads­ deputerade bygga ett nytt färdigt åt dem. 1 Först nio år senare hör man av saken, börsdeputerade taga sig då av elensamma med stor kraft, begära stenbodens avlägsnande och uppvisa en ritning med kostnads­ förslag av Palmsteclt. Medan uneler år 1768 en rätt temperamentsfull tvist om börsens ersättningsskyldighet till kyrkan fortgår, erfar man, att grunden redan håller på att läggas till börsen. Kyrkan måste plocka i hop benkotor, som ligga i vägen för grund­ grävningen. Det omtvistade stenhuset börjar falla av sig självt på grund av grundgrävningen tätt intill detsamma, det artar sig till en process, som 11tan tvivel skulle realiserats, om icke kyrko­ 1 Till belysning av den konstnärliga homo­ geniteten i stockhalm på 1700-talet må tjäna, att facklitteraturen låter tre ledande mästa­ res namn tävla om äran av börshuset,; for­ mer, Köni g, Palmstedt och Cronstedt. stu­ diet av storkyrkans papper visa, a tt Palm­ steclt åtm instone var byggnadsledare av de delar, som hade med Storkyrkan att göra, men visa också, att iden med de två flyg­ larna fanns redan hos Carlberg, vars ritning av 1729 dock ännu mera stänger in platsen. Fig. 98. storkyrkans gravkapell, skala 1 : 300. Funeral chapel of St. Nicholas. Begräbniskapel!e der St. Nikolai-Kirche. STORKYRKAN 263 Fig. 99-101. Snitt av vagnboden och likkällaren, plan av vagnboden, skala ungefär 1: 200. Section of the hearse garage and of the 1nortuary vault; plan of the hearse garage. Schnitt des 'V agenhanses und des Leichenkellers, Grundriss des Wagenhauses . rådsledamoten herr In de Betou, tillika ledamot av börsbyggnadsdeputationen lyckats VAGKHUS, . t a ol' o o H ans b'' 't d en f u11 s t'' . LIKKALLAR E, gJU Ja pa vagorna. as t a me d el synes l1a van an d' 1ga n. t mng, GitAVKAP.ELL som elen 29 nov. 1768 visas, upptagande ett likvagnshus, där förut »huken» stått, ett gravkor å korresponderande plats längst västerut samt däremellan under jorden ett valv att sätta lik uti. Rådet förespeglades av kyrkavärden Björck, som i fre­ dens intresse unelerstöder herr In de Betou, att kyrkan härigenom skulle få gratis sydmurarna i de tre byggnaderna. Så går kyrkan slutligen in på förslaget, ehuru utan en dalers ersättning för sitt nedbrutna hus. Vad som besegrade rådet var i verkligheten säkerligen förslagets konstnärliga värde. De sågo sin förut planlöst be­ gränsade kyrkogård ramad av en värdig fas ad, vars två flyglar ytterligare stängde in rummet och gjorde det till en sluten, regelbunden plats. Det ligger en märklig konstnärlig och finansiell skicklighet i arkitektens och byggnadsdeputerades be­ handling av denna fråga. Och på samma gång icke så litet av 1700-talets märk­ värdiga okänslighet för det kyrkligt an­ ständiga. Här sammanbyggs Storkyrkan med Börsen, deltager så att säga i den senares byggnadsomkostnad, »Templet» och »växlarena>> h a enats (fig. 95). Fig. 102. Plan till tl:apphus för Stockholms stads Den genom börsbygget till Storkyrkan Konsistorium. Kom ponerat a v Palmstedt 1777. attacherade Palmstedt uppvaktar kyrko­ Grundrisa des ersten stocks Plan of the upper storey of the staircase of the Town · des Troppenhanses zum städt. rådet den 9 maj 1777 med ett långt Consistory. Konsistori nm. 264 STOCKHOLM Fig. 103. Ritning till butikslägenheter å Storkyrkans norra sida av Palrnstedt, lavering i Stockholms Stads arkiv. Shops on the northern side of the church. Drawing by Palmstedt, 1717. Kaufläden an der Nordseite der Kircbe, Zeichnung von Palmstedt 1777. T.RAPPHUS FÖR KONS!STORIUJII memorial. Dess viktigaste punkt står i tydligt samband med börsflyglarna och består i ett nytt byggnadsförslag: en från Storkyrkan utskjutande, i moderna fasadformer klädd anläggning. Han påvisar det alltför oregelbundna och obekväma i trätrappan upp till konsistorium och förordar ett ordnat trapphus av sten med förstu och för­ mak och egen ingång till lokalen (fig. 102). Bygget beslöts enligt Palmstedts av ritning beledsagade förslag (ritningen återfinnes icke i kyrkans arkiv) i kyrkoråd den 9 maj 1777 under den formen, att »den nu vid sydvästra kyrkomuren stående stenbod varder utdragen i lika linea med de mellan kyrkiopelarene varande bräde bodar, - - - härigenom kunde -passagen genom kyr­ kian samt trapporne till Consistoriirummet aldeles försvinna och i dess ställe en liten läktare med 2 a 3 bänkar om så nödvändigt pröfwat blifwer inrättad, samt Consi­ storium få ett eget, hittills saknat slutit förmak ... » Angående den tidigare inne i kyrkan befintliga trätrappan, se s. 309. Dess plan synlig å fig. 68 samt 69. Den l O sept. 1778 anmäles detta konsistorii trapphusbygge som färdigt. Det är en tvåvåningsbyggnad med runelade hörn, som ansluter sig till södra muren av södra tornkapellet (vars övervåning nu är konsistorielokal). Väggarna äro putsade som kyrkan för övrigt, taket är kopparklätt. Sockeln består av oprofileracle plattor av uppländsk STORKYRKAN 265 sandsten på ett starkt framspringande underlag av huggen granit, det senare av nyare datum . Dörrens infattning är huggen i gotländsk sandsten, endast tröskel och nedre delar uppländsk sandsten. Övriga listverk äro dragna i puts. Fönstren, 2 i bottenvåningen, 3 i l:sta våningen, i träinfattning, som ligger dikt i fasadlivet. De små fyrkantiga rutornas ramverk är i sydöMra hörnrundningens fönster ursprungligt. Bottenvåningen upptar två förvaringsrum å ömse sidor om stentrappan, sorn upptill utmynnar i konsistoriums förstuga. I det inre äro f. ö. inga ursprungliga detaljer bibehållna. Kyrkan spänns så småningom in i ett pansar av ämbetslokaler och butiker. Under samma år medhanns nämligen en annan åtgärd, salubodarna på norra siclan (fig. l 03). Att kyrkan, som hade börs på kyrkogården, strax efter dennas anläggande bygger STENBODAR salubutiker på andra sidan, förvånar icke. Som första orsak anger kyrkoråclsproto­ VID NORD­ FASADBN kollet, att nordfasaden blev så förorenad av urin mellan pelarna, att någon åtgärd måste göras, och så beställes av Palmstedt en ritning på låga stenbodar utmed hela fasaden, avsedda för uthyrning »på samma sätt som vid Tyska kyrkan emot Kin­ stufvugatan>) (9 maj 1777). De byggdes genast. Deras rivning beslöts redan 1824, då de icke längre visade sig räntabla, 1 men deras utseende är oss känt genom de i stadens arkiv bibehållna ritningarna. Hyresgäster voro bl. a. en bokbindarmästare, en strumpestickerska, en nipperhandel, en kammakare, en judinna, en kofferdikaptens­ änka och en skomakare. 2 storkyrkans inramning och fasta infogande i den nya stadsbilden var 1778 full­ bordad, och de uppenbarligen redan av Tessin planerade tillrättaläggningarna av slottets norra omgivning voro härmed realiserade. storkyrkans arkitekturhistoria är i detta hänseende en parallell till många andra större stadskyrkors under 1700-talet. Man erinras om Metz-katedralens inbyggande i låga bodräckor och ordnandet av det när­ belägna torget (omkring 1750) av elen franske arkitekten Bloncle]S och på Hårlemans verksamhet i Uppsala, som omgav domen med en gördel av byggnader i likartad fasadbehandling (också omkring 1750). 4 Tidens staclsplanesmak, som fick mer och mer böjelse för stora, av likartade monu­ GUS'rAv nr mentalbyggnader ramade öppna platser och långa perspektiv, var emellertid icke till­ VILL RIVA STORKYRKAN fredsställd med allt detta. Den moderna smakens främste och dådkraftigaste repre­ sentant i landet, kungen själv, ville m era. I samband med ordnandet av slottsbacken stodo planer på att riva hela Storkyrkan och ersätta henne med en ny staelskyrka å In de Betou'ska tomten eller ock med ett rundtempel på Riddarholmen, för vilken Pantheon-dröm alltså Stockholms båda äldsta, vördnadsvärda kyrkor skulle offras. Man tänke icke, att detta var en caprice för stunden! Palmstedt gjorde utförliga förslag Handlingar rörande yttre reparationer, samlingskuvert i kyrkans arkiv. Samlingskuvert i kyrkans arkiv: >Gatorna och gatubodarna>. " Jfr GunMAN i Kult och Konst 1906, s. 249. 4 Jfr en uppsats av CARL MÖRNER, i festskrift till J. Roosval 29/ 8 1919, ms. 2 1 266 STOCKHOLM å flera alternativ och kostnadsförslag infordrades från fl era arkitekter. 1 På ett sam­ m anträde å Stockholms slott d. 12/ 4 1791 hos Kungl. Maj:t 2 , varvid närvoro baron Ruuth, Schröderheim, biskop W ahlqwisth, underståthållaren Ahlman, lagman Håkan s­ son, behandlades storkyrkans och Riddarholmskyrkans tilltänkta rivning samt byggan­ det av en ny kyrka, lika gestaltad och lika stor som Pantheon i Rom. Först skulle kostnadsberäkningar göras och infordras av \Vin blad, Tempelman och Palmstedt. Ett annat outfört, men - om man bortser från den beklagliga bristen på tradi­ tionssinne -- plausibelt förslag, innebar att lägga den existerande byggnadens huvud­ ingång i öster och koret i väster. 3 H. UR 1800- OCH 1900-TALENS BYGGNADSHISTORIA RESTAUHE­ TII:SGS'l'.E:\ DE:-ISE H Det under 1800-talet överallt i Europa uppflammande intresset för medeltiden m ed­ förde ofta ödesdigra effekter för de äldre kyrkorna, nämligen restaureringar. Restau­ reringsrörelsen är i Sverige huvudsakligen samlad omkring professor Brunius 4 och överintendenten Zetterwalls 5 namn. Den förre har icke och icke heller h ans tid vid­ gjort kyrkan någon avsevärd vare sig gagnelig eller skadelig gärning. Brunius såg visserligen kyrk an 1849 och skrev då bl. a.: »Den behandling, som ifrågavarande h elgedom rönt under sednaste sekel bär det sorgligaste vittnesbörd om konstens låga ståndpunkt i N orden », m en han uppmanade icke till några r estaureringsåtgärder. Till hans skede bör m an emellertid kanske räkna det neogotiska järnspröjverket i fönsterna (projekt av 1859 i kyrkans arkiv). Den Zetterwallska r estaureringsrörelsen vidrörde däremot kyrkan, men på ett jäm­ förelsevis lindrigt sätt och icke genom H elgo Zetterwall själv. I början av 1881 uppkom frågan om kyrkans inre bristfälligheter, särskilt å golv och bänkar och uppdrogs då åt kyrkvärden körsnär Bergström att förb ereda frågan. Detta ledde till ett av arkitekten Magnus I sreusG uppsatt program, som h ar sitt intresse som tidssymptom och som tecken på restaureringstidens hänsynslösa företagsamhet och bristande kännedom om de föremål s historia, som skulle bli restaureringens offer, och därför här anföres : »P. M. rörande det ifrågasatta reparations· och restaurationsarbetet i Stockholms Storkyrka. mötande svårigheten torde vara att välja den bäst passande stilarten. Visserligen ligge r det nära till hands söka återställa densamma i sitt ursprungliga skick, som ett romanskt tempel (kyrkan omnämnd redan 1280). -- Dock, utom betydliga kostnader, träffar man stötestenar af 1 s·;,~~~~:~n~~~<;- Första PROGRAM CuRMAN, i Rom dal-Roosval, Svensk konsthistoria, s. 586. Westinska sam!. N:o 1066. 3 ELERS I , 130, BRUNIVS Resa, 1849, s. 536. 4 BIWNIVS, K ARL GEORG, f. 1792, d . 1869, professor i grekiska vid Lunds universitet, arkitekt, konsthistoriker. ö ZE'l"l'ERWALJ-, HELGO NIKOLAUS, f. 1831, d. 1907 , arkitekt, professor i byggnadskonst i Konst­ akademien, överintendent. " ISJEUS, PER MAGNUS REINHOLD, f. 1841, d. 1890, arkitekt, professor vid Tekniska Högskolan . 2 STORKYRKAN 267 många slag; dels är byggnaden i flere afseend en ganska slarfvigt och inkorrekt utförd; dels är af de ursprungliga romanska elementen högst obetydligt, om ens något qvar till ledning för en blifvande restauration, om det ock icke. i likhet med det yttre, är alldeles slopadt, samt ersatt med barockrenaissence. Dessutom är kyrkan flere gånger på mångfaldiga sätt stympad och misshandlad (koret afhöggs ett godt stycke år 1555). Kyrkans invändiga karaktär för närvarande torde vara halft gotisk med åtskilliga inflikade renaissencemotiver. Om !{yrkans yttre fortgent skall bibehållas, och då man gerna skulle önska enhet uti byggnadsverket, talar dess närvarande yttre, renaissencen, äfven för det inre; möjligen likasom uti kyrkan St. Pierre i Caen, samman­ smältande såväl gotiska som romanska och renaissence motiv; St. Enstache i Paris lemnar ock h ä rpå exempel. Om kyrkan skulle restaureras uti någon strängare romansk eller gotisk stil, är fara värdt att det skulle blifva en helt ny kyrka. Utan att vidare orda härom, synes mig 3ne sätt för arbetets utförande i afseende på det inre vara att välja emellan: ro att återföra kyrkan till ett gotiskt tempel (Romanskt, hvaraf knappast finnes spår qvar, torde ej ifrågakomma) samt äfven göra inredningen derefter. Il 0 att utföra allt murverk i gotisk stil, under det allt löst istånd- eller nygöres i harmoni, t. ex. med den af Adler Salvius skänkta, dyrbara altartaflan. JIIo att göra den till en fullständig renaissencekyrka. Efter af Herr Riksantiqvarien m. m. H . Hildebrand benäget lemnadt utlåtande angående denna sak, skulle det i punkten II angifna sättet för restaurationsarbetet förordas, då man dervid iakttoge pietet, såväl för ena som för andra tidsskedet. Kyrkans i många afseenelen skröpliga skick fordrar, ju förr dess heldre, en grundlig reparation, h varvid således önskligt vore, att nyss nämnda punkt fick tjena som rättesnöre. Först och främst måste göras något att bevara altar­ taflan. - Trävirket bör renoveras, silfret rengöras och fernissas, för att icke vidare svartna, lösa delar hoplödas och fastsättas etc. Det för kyrkan vanprydliga golfvet, bestående dels af mer eller mindre slitna grafstenar eller delar deraf, dels af trä, ersättes på alla gångar och dermed jemförliga utrymmen med svart och hvit marmor. Vid gångarnas sidor inläggas jerngaller för värmens utsläppande. De grafstenar, hvilka anses kunna ega något värde, uppresas på en sockel utanför kyrkans södra sida, samt beläggas med en kalkstensplatta i cement, som betäckning. Nya öppna bänkar tillverkas i den stilart, som för kyrkans blifvande restauration kan komma att bestämmas . - Midtelgången göres något smalare, men öppen och belamras ej som nu med bänkar. Dessutom föreslås: att: såväl pelare, väggar som hvalfstrålar belä~~:gas med någon billig stuck, indelad i fogar, samt hållen i någon varm färgton, h vad de förra beträffar, förses de med kapitäler af samma slag men annan färg, samt baser af marmor eller kalksten. Mellan hvalf· strålarna lägges en mild blå ton med enklare gyldene ornament; korets hvalfkappor förses med praktmålningar på guldgrund. - Af de vanprydande läktarna borttages så stor del som möjligt är. Ersättning kunde kanske vinnas genom att något öka orgelläktaren. - De här och der placerade gamla i sten huggna oljemålade taflorna inmuras så, att de i sin mon komma att pryda templet. - Från korskranket borttages de, om våra sommarnöjen påminnande, utskurna bräderna, samt försättes i ett skick, sin plats värdig. Den sjuarmade ljusstaken uppsättes på en plint, samt på en framstående plats. - Korets fönster förses med måladt glas och såväl dessa som öfriga, om möjligt, med nya indelningar. Kyrkans entree förändras så ·att det öfverens­ stämmer med det inre. Skulle på grund af ofvanstående något uppdrag lemnas mig i afseende på uppgörande af förslagsritningar, förklarar jag mig villig, genast gripa verket an. Stockholm den l :ste Juni 1881. MAGNUS lS1EUS, Malms killnadsgatan No 26. • Skisser av I sams i arkivet (fig. 104) belysa hans böj else för en gotisk restaurering. Både hans teoretiska planer och hans rikt utformade ritningar måtte dock förefallit 268 STOCKHOLJ\1 Fig. 104. Isams' förslag till vindfång mellan västra förhallen och långhuset. Wand zwischen Vorballe und Langhaus, Vorschlag von Ismus 1881. Wall b etwecn vestibule and nave, proj ect ed by I smu s, 1881. DIVERSE INREDNIKG 1882 rådet för vicllyftiga, ty det blir ÅBOM, 1 kyrkans arkitektoniska faktotum sedan tjugu år tillbaka, som mottar uppdraget. I diverse ändringar av läktareuppgäng, korskrank m . m. följer han elen dominerande Carl XII:s-barocken eller åtminstone en slags allmän »renaissance-stil». Men för vestibulväggen och vindfången ritar han, enligt I smus' fingervisning, gotiskt (fig. 105) ehuru i enklare former med brunådrad oljemål­ ning (fig. 105). Utförandet blev ännu enklare (jfr fig. 108). En översikt av punkterna i elen Åbom ska restaureringen visar, huru grunt ingri­ pande elen var, och att de enda nya former, som inkommo, voro de ytterst på Ismus återgående verstibulerna. Enligt rådsprotokoll av 11 / 3 1882 skulle följande åtgärder ske: yttertrappans ändring i stora porten, ytterportarnas ändring (glas i fyllningarna), 1 ÅBOM, JOHAN F REDIUK, f. 1817, d. 1900, arkitekt. STORKYRKAN 269 Fig. 105. Åboms förslag till vindfång mellan västra förhallen och långhuset: Wall between vestibule and rave, projected by Åbom 1882. Wan d zwischen Vorballe und Langhaus, Vorschlag von Åbom 1882. stengolv i vestibulen och längst västerut i kyrkan (ölandssten i rutor), ny trappa till norra läktaren vid dennas västgavel, ett »cabinet» för prästerna under samma läktare, att begagna som sakristia, ny koppar å vissa delar av taken, nya lösa bänkar i koret, sänkning och ändring å trägolvet, reparatur av silveraltaret. Åbom hade även före­ slagit nya öppna bänkar överallt, :rpen detta avböjdes, trots hovpredikanten Ruus ' energiska påpekande av den tidsenliga åtgärdens gagn, uti vilken Clara och Maria församlingar redan »föregått m ed vackert exempel». När, som det sades, av praktiska skäl, en ny restaurering skulle gå av stapeln RESTAURE­ 1902 under ledning av arkitekten Stenhammarl, levde ännu mycket av de i Isreus' mN~{~ 0~902 program uttalade ideerna kvar och kommo nu verkligen till utförande. Det inres 1 8TENHAMMAR, ERNS'l' VILHELM EJ\'IANUEL, f. 1859, arkitekt, 270 STOCKHOLM Fig. 106. s torkyrkans inre mot öster efter restaureringen 1902--09. Das Innere der St. Nikolai-Kirche nach der Restanric. rung 1902-U9 . Interi or of St. Nicholas Cbnrch after the restora­ t ion 1902-09. STORKYRKAN 271 Fig. 107. storkyrkans inre mot öster kort före 1892. Das Innere der St. Nikolai-Kirche kurz vor 1892. Fotografi i kyrkans arkiv. Interior of the St. Nicholas Church shortly before 1892. 272 STOCKHOLM arkitektur skulle återföras till det medel­ tida tillståndet! Detta hade, menade man, bestått framför allt i den röda tegelfärgens nakna framträdande. Denna genomgripande förändring stöddes icke på någon historisk undersökning, och har icke heller någon historisk hemul. Kyrkans vackra epidermis från den Tessinska tiden försvann nu med dess milda, brungrått vita huvudton i putsen, till vilken bakgrund hela inredningen ska­ pats. På grund av de stridiga meningarna, som, särskilt i pressen, gjorde sig gällande angående elen nya röda färgen, beslöt för­ samlingen att tills vidare icke bestämma sig för puts eller tegel, men att låta byggnaden, till dess definitivt beslut gjordes, stå oputsad. Frågan har dock senare icke tagits upp, och teglet är kvar. 1 J ag har betonat detta förhållande så starkt, Fig. 108. Vindfång för sydvästra ingången, ehuru det i programmet för 1900-talsrestau­ utförd under restaureringen 1902-09. rm·ingen spelar en mycket liten roll, ja i Wind~scre e n of the south Windfang des sUdwest­ lichen Einganges, aus­ west en trance:; built början icke ens existerar. Men i själva ver­ 19(12-09. gefUhrt 1902- 09. ket blev det den konstnärligt taget allt an­ nat överröstande tonen i företaget och bör därför här särskilt understrykas. Sten­ hammars restaurering omfattade eljest en del yttre, smärre ändringar och reparaturer (1902-04) samt diverse mestadels s. k. praktiska ändringar i det inre (1906 - 09), varom vidare meddelas i elen åt inredningen ägnade volymen. Vid restaureringen hade en kommitte av tre personer tillsatts för tillvaratagande av de kulturhistoriska intressena (slottsarkitekten Agi Lindegren, greve F. U. Wrangel, fil. dr Otto Janse). Tyvärr ordnades icke en kontinuerlig kontroll i förening med fortgående byggnadshistorisk undersökning, varför de historiska intressena mången gång ledo men, såsom bl. a. framgår av dr Janses anmälningar till riksantikvarien. Å andra sidan gjordes flera viktiga iakttagelser, varöver anteckningar och avbildningar föreligga av dr Janse, arkitekt Stenhammar samt av arkitekten Roland. Bland de för kyrkans utseende direkt betydelsefulla fynden voro de i Vårfrukapellet upptäckta, medeltida målningarna, vilka, tyvärr »uppfriskade», bibehöllos. J., storkyrkans nyrestaurerade inre i St D. 8 /, o. 10/2 1908. (WILHELM GYLLEN­ osignerad) Den röda färgen i Storkyrkan, Sv. D. 23/ 3 1910. RooSVAL, För den h vita färgen i Storkyrkan, Sv. D. 26 / 2 1910. AxEL L . RoMDAHL, Storkyrkan röd eller vit? Sv. D. 27 / 2 1910. 1 UNMAN, SVÄRD, S TORKYRKANS BYG GNAD SH IST ORIA FÖRE 1700-TALET A. KYHKANS HUVUDDELAH Sådan byggnaden stod, innan Carlberg 173G började den i föregående avdelning skildrade omdaningen, gjorde hon ett r ent medeltidsmässigt intryck (fig. 123). Mur­ ytorna voro tegelröda, vitputsade blinderingar dekorerade tornkroppen, :>om kröntes av en hög, spetsig spira med kors och tupp; strävpelarna buro fialer med för­ gyllda flöjlar och knoppar; på taknocken reste sig, längst österut ett litet fial ­ liknande torn med kors. Fönster som nu, ehuru med mindre rutindelning; ingångar belägna som nu, dock olika på sydsidan, som hade tre : en större if-g (jfr fig. 109), en mindre i a- b och en annan mindre i h-i. För ingångarnas form äro Carlbergs akvareller vår huvudkälla (fig. 1). Interiören var, vad själva byggnaden angår, i huvudsak som nu, dock med vitmenade, ställvis i blått och grått dekorerade m urar. Detta tillstånd hade Storkyrkan, däri lik våra flesta medeltida kyrkor, ernått s{t småningom, genom en lång följd av tillökningar, rivningar, ombyggnader och slut· l igen restaurering. A t t påvisa alla utvecklingssteg är av flera skäl en synnerligen omfattande och svårlöst uppgift. Skriftkällorna giva ett svagt stöd och genom bristen på ornerade detaljer talar kyrkans eget äldre material ett otydligt språk. Analysen måste därför göras desto utförligare och måste genomgå byggnaden bit för bit, mur för mur, trakt efter trakt. Som en inledning gives här en summarisk klyvning av byggnadskroppen varigenom den följande fram ställningen göres överskådligare och varigenom vissa benämningar, som vi sedermera ha nytta av, bliva fastslagna . . Kyrkan kan delas enligt sex enkla, iögonfallande gränssystem. l) Det första gränssystemet skär kyrkan tvärsöver i fyra partier. En delningslinj e går i höjd med predikstolen (linjen e-e 5 å planen, fig. 109). De båda där stående mittskeppspelarna äro så breda, att de snarare ge intryck av mm·stumpar. Det egent· liga kyrkorummet förefaller alltså hopsatt av två intill varandra lagda hälfter, en »Ös terkyrka» och en »väRterkyrka ». På det sättet uppfattades hon också av sin första historiker, Johan Peringskiöld. Även om hans m ening icke fullt överensstämmer med verkliga förhåll andet, är det dock gagneligt att behålla denna skärningslinje i minne. Härtill kommer utanför nuvarande korgaveln det rivna •korutsprång et» och, i väster, det tillbyggda »tornet » med dess ytterligare tillbyggda »norra» och »södra tornkapellet» . . Se utviksplanschen I! 2) Peringskiöld säger dessutom i sin 1709 daterade skildring av kyrkans historia, att hon fordom haft blott tre skepp och att de båda yttersta äro skapade av en serie 5. Sveriges kyrkor . Stoekholm II. 274 STOCKHOLM . 67' .63 •P~ • l &' +c .y •c 3' c .2. fl c' +d+' .d3 0d2 e -~ •e+- 9e3 Be/ ~ 5 B .y :J s- .,{+' .3 .2. l . 'j •;J .-i3 •.t~ +,.tz Fig. 109. Schematisk plan av Storkyrkan med bokstavs· beteckningar för lokalisering av beskrivningarna. Schematischer Grundriss der St. Nikolai Kirche mit Buchstabenbezeichnun gen zur Lokalisierung der Be­ schrei bungen . Sch e1natic plan , with l etters for localizing the descriptions. smamngom tillkomna kapell, vilkas mellanväggar avlägsnats. Denna åsikt är åtmin· stone i någon mån riktig, och redan en blick på planen röjer, att flera av de pelare, som skilj a inre och yttre sidoskepp, ha karaktären av fy rkantiga, kvarstående mur­ stumpar, alltså rester av de forna längsfasaderna. Härvid är att m ärka, att de båda västligaste kapellartade utrymmena utmed tornet (» norra » och »s ödra tornk a p e ll et» inta en särställning, de äro numer icke införlivade med kyrkan s övriga utrymme.) STORKYRKAN 275 Kapellraderna f. ö. benämnas h är nedan i regel »sö dra » eller >> norra yttre s ido ­ skeppet» . 3) Här må påpekas ännu en iakttagell:oe, som Peringskiöld gjorde, i det han upp­ fattade hela nordöstra partiet som en enhetligt byggd avdelning på grund av dess likartade pelare. Också detta är värt att taga vara på, även om vi i olikhet mot Peringskiöld icke längre vilja giva Gustav Vasa h edern av bygget i fråga. Utan hänsyn till historisk samhörighet komma vi f. ö. att begagna uttrycken: >>nordöstra , sy dö s tra, nordvä s tra och sy dvä st ra trakterna » och mena därmed alltid en vi ss del av två invid varandra liggande sidoskepp. 4) Delningssystemet n:o 4 vinnes genom observering av triumfbågens västra sida (fig. 124). I södra delen av denna (pelaren e 2 ) synes anfanget till ett rivet valv. Rn kalkstenskonsol å pelaren mitt emot, åt norr (pelaren e3) kompletterar intrycket. Här har en gång funnits en lägre välvning och en närmare undersökning skall visa, att vi ha att räkna med en dylik för hela kyrkan. Alltså en uppdelning i »den lägre välvningens >> och >> den högre välvningens kyrka». 5) För d e t 5 :e finnes ju, som vi redan beskrivit, en i ögonen fallande kontrast m ellan den yttre förklädn ad som 1700-talet gav kyrkan, »s juttonhundra-t a l s ­ s k a l et>>, och dennas egentliga >> medeltida byggnad s kropp >> . 6) s lutligen, för d e t 6:e, ha vid restaureringen genom renhuggning av vissa pe­ lare blottats förhållanden, som tyda på en äldre anläggning, en »k ä rna», omkring vilken alla senare perioder i skikt efter skikt vuxit och för vilken alla nu synliga pelare­ och valvformer voro främmande. Vad som omgiver kärnan kan sammanfattas under benämningen >> det sengotiska s k a let>>. >>Kärnkyrkan» motsvaras närmast av väster­ kyrkans 3 m ellersta skepp. Därmed är nomenklaturen för den byggnadshistoriska indelningen i stora drag given. B. KÄRNKYRKAN Den äldsta gestalt, i vilken vi söka föreställa oss St01·kyrkan, är den hon hade vid ALLMÄK KA­ en invigning 1306. Vi kunna dock icke med någon visshet rekonstruera denna »kärn- RAl,TiiJUS'L 'TK kyrka», ej heller avgöra, om någon del därav återgår till ännu äldre tid. Kärn­ kyrkan synes ha utgjorts av en treskeppig rektangel med basiiikalt tvärsnitt, med tre pelarepar och med inre trätak (fig. 110). Västgaveln , som nn iakttages inifrån tornet, har bibehållit en stor del av kärnkyrko- vÄsTGAVEL röstet med cirkelformig insänkning i spetsen (pl. XIII, fig. 110) och därunder rester av ~n:;:~:C~~~DE ­ vertikala, långsmala blenden. Detta murparti ingår nu i tornets östmur och är ho­ mogent sammanhängande m ed denna. Den tekniska förklaringen häröver gives vid 276 STOCKHOLM beskrivningen av tornet (s. 302 ff.). Söder om tornet är kärnkyrkans sidoskeppsröste till en del bevarat med överdelarna av två blinderingar i form av halva, spets­ bågiga fönster, vilket upptäcktes under nuvarande konsistoriums nedre vindsgolv, mellan detta och kon­ sistorievalvets fot. Materialet framträder här i väl­ bevarat skick. Teglet är (fig. 39) fint fogstruket. Blinderingarna infattas av formtegel med enkelt fasad kant, deras botten är putsad. Av norra sidoskepps­ röstet är mindre bibehållet : på norra tornkapellets nuvarande inre östmur ha vi iakttagit nedre delen av en blindering, motsvarande södra gavelfältets blinde­ ringars toppfragment och alltså på ett välkommet sätt kompletterande måtten. Dessutom är strax ovan norra kapellets val vfot en flik av äldsta gavelfältet synlig med 2 intill varandra i sned riktning lagda stenar, om­ sorgsfullt anslutande sig till undre, för ändamålet l genom avslagning tillpassade tegel. Detta synes an­ giva linjen för röstets övre avslutning. Här ovanför Fig. 110. Rekonstruktionsskisser av storkyrkans utseende 1306, per­ har sedan »den lägre välvningens» västerkyrkas norra spektiv från sydväst och plan. sidoskeppsgavel blivit påbyggd. Schematische Rekon· Schematic reconI 1 " k yr1 " t gavel synes mi'tts k ep pspartiet · struktion der st. Ni- stmc tion of st. Nimrn mns vas kolai-Kircheum 1306. eholas Chm·ch, 1306. sprungit fram en h elsten framför sidoskeppspartierna, • • • • vilket tydligt kan iakttagas såväl strax under de sagda snedlagda tegelstenarna, som på södra sidan invid de där bibehållna blinderingarna. Det är emellertid osäkert, om vi ha att föreställa oss hela mittskepps-västfasaden ända ned till marken och över hela dess bredd såsom fra mspringande. Härvid är även att märka, att de övre delarna av m ittskeppsgavelns lodräta kanter visa, ovanför sidoskeppens ursprungliga taknock-nivå, tecken till utsvällning åt norr respektive åt söder. Utsvällningen är delvis intakt bibehållen på norra sidan därigenom att den bakats in i lägre välvningens gavelmur. Man ser där, att förkroppningen hade en halv stens tjocklek åt norr. I samma hörn är även, österifrån sett, ett tydligt sår skönjbart efter kärnkyrkans härifrån utgående norra mittskeppshögmur, vars höjdmått härigenom blir bestämt (jfr uppmätningen pl. XIII, övre). Dessutom blir här klargjort, att denna lderistoriemur samt den densamma uppbärande norra pelarraden endast delvis sammanfaller med den nuvarande norra pelarraden och kleristoriemuren. Den ursprungliga pelarraden har i sin västra del legat något nordligare. Helt säkert har utsvällningen fortsatt längs hela kärnkyrkans långfasader, förmod­ ligen i form av en bågfris. Under sådana förhållanden synes det troligt att även västra gaveln haft sin bågfris, förmodligen löpande utmed takfallen . STORKYRKAN 277 I NGÅKGAU­ KAS P L ATS Att döma av många äldre tegelkyrkor i Mälardalen skulle huvudingången legat å västgaveln, kanske snarlik Skokloster kyrka eller S. Marias i Sigtuna. Kanske fun· nos samtidigt två sidaportaler mitt emot varandra, såsom i Strängnäs? Kanske endast en sydportal? I varje fall har man för en mycket tidig period av kyrkans tillvaro skäl att antaga existensen av en sydportal i traven g- h samt att en nordportal troligen varit belägen i linjen g 4- h 4 (jfr s. 289, 292). Av fönster är visserligen intet bevarat. Formen på sidoskeppsröstenas bienden tyder på att fön stren varit spetsbågiga, men bevisar det icke. Murbruksspår efter kärnkyrkans mittskeppsvattentak äro iakttagna (pl. XIII övre ritningen, det södra av de där intecknade äldre takfallen) och stämma väl med det förut observerade kleristoriemurkrönet. Genom de snedlagda tegelstenarna vid norra tornkape Hets valvfot äga vi också, sorn sagt, ungefärliga läget samt riktningen för sidoskeppens tak, Rom lågo betydligt lägre än mittskeppets. Kyrkan hade alltså basiiikalt tvärsnitt. För uppfattningen av det inre äro vi i huvudsak hänvisade till de fotografier, som togos under sista restaureringen, varvid utomordentligt viktiga parti er av kärnkyrkans inre ytor blottades. Tyvärr äro fotografierna icke tillfredsställande, varjämte mät­ ningar och beskrivningar så gott som saknas. Vårfrukoret öppnar sig nu med två arkader mot mittskeppet. Den mellan dem stående pelaren, mittskeppets f. n. smalaste, synes på en av nämnda fotografier till sin nedre del vara kvadratisk, med ursprungliga, osårade ytor - åtminstone åt öster. Elva skift från golvet blir pelarens sydöstra hörn fasat eller möjligen försett med rätvinklig inskärning - fotografi en är i detta hänseende tyvärr otydlig. En mot­ svarande avskärning börjar i nordöstra hörnet nitton skift från golvet. Pelarens nu beskrivna tillstånd framkom, tycks det, utan vidare, då man vid sista restaureringen avlägsnade den panelning omkring pelarna, vilken funnits sedan 1805. Något högre upp - 20 å 22 skift från golvet - - visar sig den gotiska profileringen, väsentligt förtjockande pelaren. Man har vid sista restaureringen ansett sig böra insätta nya formtegel och har därvid, naturligt nog, fört de gotiska profilerna ända ned till golvet. Kanske har det funnits dylika under de senare gotiska perioderna, men det är icke säkert, och fotografien tyder icke därpå. Det är möjligt att pelaren under senmedel­ tiden var kringbyggd med bänkrum, som onödiggjorde och hindrade ett fullföljande av den (naturligtvis sekundära) gotiska profileringen nedåt. Som antaglig rekonstruktion av pelarsystemet föreslås samma fyrkantiga och fasade (möjligen korsformiga) pelarplan överallt. stödraderna hade regelbundna intervaller, södra raden motsvaras av kärnorna i ännu befintliga pelare, men den nu varande norra raden är belägen något innanför den ursprungliga och har endast delvis be­ gagnat dess pelarstammar som kärnor vid uppbyggnaden (jfr s. 27G). Mellan pelarna voro bågar med anfangen c. 28 skift från golvet. Kyrkan har icke varit helt välvd från början. I så fall hade nämligen den med Y A'l"l'EKTAK l'J::LAR E I KK EUTAK 278 STOCKHOLM · ÖS'l'LH: AVSLU 'l'NJ NG SAKRIS'J'lA H!STOR!SK STi\LLNING­ DA'l'ERI::--~ •• -~·"' ~Aw .... ,__,. .• :x. { l ~ ., )( ,. ,r ,j' x ........ r-· ....1 '" .. ,....,.,_,_ _,_..., t' ,. JfJ < > ((~;' ' f( ~ ~1T .. ,.,. .,, .·;~,~•• ...,.,...,_..,.,-:; .... t: ,,,.t/$...: .,......)'.". . .;.·igcs kyrka>". Stocklwlm II. 290 ST OCKHOLl\1. Fig. 120. Pelaren h'' under restaureringen, östra sidan, visande anfanget till kryss­ valvet i S. Henriks kor. The piller h4 during thr restoration with the springer of the vaulting of St. H enry's chapel. Ostseite des Pfeilers 11;4 wällTend der Rcstaurierung mit dem Anfimärre väggytor av det ursprungliga kapellet, allt vitputsat (fig. 120). Kapellradens västra avslutningsmur under den nuvarande välvningen är till sin nedre del tjockare. Detta parti är uppenbart den egentliga kapellväggen, det därovanför befintliga tunnare murpartiet är skalet till en vindeltrappa, byggd i samband med. norra tornkapellet (se s. 317). Dock kan man genom säjarverkets historia för­ moda, att nuvarande nivån på avsatsen mellan tjockare och tunnare mur beror på en vid urtavlans uppsättning i slutet av 1400-talet gjord modifiering. Kapellets ur­ STORKYRKAN 291 Fig. 121. Som fig. 120, men fotograferad högre upp, visande murens förtjockning och höjning. Similar to fig. 120, bnt photographed a little higher, showing the thickcning and the hcightening of the wall. Wie Fig. 120, aber etwas höher, die Verstärkung und Erhöhnng der 1\iauer zeigend. sprungliga västra murhöjd kan m. a. o. ha varit något annorlunda. Höjden och for­ men å kapellens ursprungliga nordväggar bestämmas genom att tänka arkadanfangen kompletterade till hela bågar; då uppnås approximativt ett höjdmått av högst 6,5 m. Kapellens inre hade alltså drygt denna höjd å sköldmurarnas mitt. På fotografien (fig. 121) framträder också nuvarande pelaren h 4 :s inre sammansättning: den består av två skikt bredvid och utan förband med varandra. Vid kapellets byggnad har alltså den tunna norra kyrkyttermuren (kärnkyrkans) påmurats å sin yttersidtt till nästan fördubblad tjocklek. Härifrån byggdes en mur om 75 cm :s tjocklek vinkelrätt norrut. 292 STOCKHOLM Å varje kapells nordmur äro nischer bevarade, ursprungligen sakramentskäp för altarena (pl. XI). Den kyrkomur, mot vilken kapellen byggdes, var enl. fotografien, fig. 121, icke högre än omkr. 6,50 meter (den äldsta muren måste ju anses sluta, där den yttre påmurningen, den nyss omtalade förtjockningen, slutar att ligga stumt emot den inre, äldre massan). Ovanför en Yiss linje ses nämligen hela murtvärsnittet såsom en homo­ gen massa, vilken torde vara sekundär i förhållande till allt det nedanför varande mur­ verket). Omkring 6,5 m. var ju också höjelen å arkaderna och nordmurarna. Om kapellen tillkommo, utan att kyrkan i övrigt förhöjdes (vi ha all anledning förmoda, att kapellen ligga betydligt tidigare än förhöjningen; se längre fram s. 314) så måste de för att i sina ytterbetäckningar kunna ansluta sig till det låga sidoskeppet ha haft sadeltak med åsen vinkelrät mot kyrkans längdriktning. Kapellens gavelrösten torde med sina spetsar ha nått åtminstone 12 it 15 m eter ovanför nuvarande kyrkogolvet, då vi under gotisk tid böra räkna med en rätt spetsig takvinkeL Härmed var kyrkans yttersta nordmur åtminstone i vissa punkter hunnen upp till samma höjd som den har i våra dagar. (Se schematiska rekonstruktioner av traktens in- och exteriörer, fig. 122.) Kapellens tillkomsttid och namn bevisas av följande. S. Christoffers kor var stiftat senast 1423 och nämnes som existerande 1440: »\Vestrast i enelen - i nörra hyrnet -- - » (se s. 37, 38). Detta uttryck skulle möjligen kunna förstås så, att Christoffers kor vore = norra tornkapellet. Men detta tillkom, som vi skola se, först 1486 och var helgat åt 10 000 riddare och 11 000 jungfrur (s. 42). Att nästa kor kallades S. Henriks eller S. Eriks och det därpå följande S. Petri, framgår av det s. 35 citerade uttrycket av 1485: »-- S:te Henriks - koor -- på n orre siclhone j millom S: te Peclhrs koor och S:te Cristoffers koor - -». S. Henriks prebende omtalas redan 14~6 (s. 35) men icke som nystiftat, det kan alltså vara be­ tydligt äldre. På grund av elen naturliga byggnadsföljden kapellen emellan måste det åtminstone vara äldre än Christofferskorets nämnda instiftelsedatum 1423. 1486 kallas koret S. Henriks. 1493 talas om S. Erib kor mellan Peders och Christoffers; S. Eriks kor var alltså 1493 identiskt med S. Henriks. 1494 flyttas Eriks-altaret undan, varom vidare talas s. 356. Om Andreas altare säges 1370, att det ligger nära norra dörren (se ovan s. 27). Stiftelsen kallas dock redan 1361 ett kor, vadan väl redan då ett utbyggt kapell exi­ sterade invid norra dörren. Med »norra dörren » kan icke avses elen nuvarande. Dess läge i höjd med altaret är onaturligt för en ordinarie ingång, som i stället, enligt vanligt bruk torde legat mitt emot syclportalen. Andreaskorets blir emellertid, även med denna tolkning av nordportalens läge, detsamma. Genom processen angående badstugan vid Norrström (se s. 28, 32, 33) synes, att S. Andreas' kor i början av 1500-talet var identiskt med Petri et Pauli kor, även kallat S. Petri kor, vars läge år 1485 ju bestiimtR till närmast öster om S. Henriks. STORKYRKAN 293 Petri och Pauli kapell omtalas redan 1408, då ett nytt prebende stiftades av Hans von Horn inom detsamma (s. 31), men det hade då sin lokal i en helt anna11 trakt. Se vidare s. 353. År 1493 stiftades ytterligare ett altare i dåvarande Petri-Pauli och Andreas kapell, åt Jungfru Marie tider (s. 32). De hittills iakttagna byggnadsperioderna i nordvästra trakten äro alltså: l ) Kärnkyrkan trol. 1306 . 2) Utbygge av S. Andreas kor vid f4-g4, före 1361. 3) Utbygge av S. Henriks kor vid g 4 -h\ fö.r e 1423 . 4) Utbygge av S. Christoffers kor vid h 4- i 4 , senast 1423. E. VASTERKYRKAN I LÄGRE VÄLVNINGENS STADIUM. Under 1300- och 1400-talen ersättas smamngom alla trätak i de mellansvenska kyrkorna genom tegelvalv. I Stockholms bykyrka gå de enskilda kapellstiftelserna i spetsen, kyrkan själv följer småningom exemplet. Sålunda välves nu kyrkan med kryssvalv överallt. Pelarna omklädas med förstärkande mantlar, med ny planbildning. De nybyggas delvis, varvid norra pelarradens och norra kleristoriemurens läge för­ skjutes åt söder. Ehuru mittskeppet hålles högre än sidoskeppen, får Ideristoriet inga fönster, och alla tre skeppen erhålla gemensamt sadel­ tak med takåsen i ungefär samma höjd som den ur­ sprungliga kärnkyrkans. IJ\'LEDAKDE KAHAK'l'EIU­ S'lTK * Mittskeppsvalven kunna rekonstmeras genom de vid pelaren e2 befintliga resterna (pl. XII). Kryssvalven: ha fotat på huggna kalkstenskapitäl av nästan exakt samma form som Vårfrukapellets: ett av dessa kapitälblock sitter in situ å pelaren / 2 (pl. VII), ehuru avbilat, andra synas ha flyttats uppåt, då "högre välvningen» av detta område skedde. Då valven i mittskeppen byggdes i alldeles samma höjd som Vårfrukapellets, kom detta Fig. 122. Rekonstruktionsskiss av storkyrkans » Västerkyrka, i lägre att samverka med den nya anordningen av kärnkyr­ välvningens stadium. kan, bildande ett slags tvåskeppigt, endast åt söder of utskjutande transept. Sidoskeppsvalvens läge har fun­ Rekonstruktion der Heconstruction westlichen Hälfteder the west part of the St. Nikolai-Kirche im church in the state nits omedelbart ovan Själakorets ursprungliga utgångs Zustande der niede­ of the earlier, lower arkad (s. 311). vaulting. ren erston Wölbung. ;',Södervändningen)) ännu mer än förr. En äkta baltisk bred-kyrka, mera erinrande om en gatulänga av borgarhus, ansluten till ett stadsmurstorn än om de gotiska mönsterkyrkorna från Mellan-Europa (fig. 127). * För en närmare granskning av Själakorets medeltida tillstånd, är det nödvändigt att eliminera de på nyare tid gjorda ändringar och tillsatser, som skildrats här ovan s. 239 ff. Från det Palmstedtska konsistorietrapphusets vind kan övre delen av Själakorets igenmurade, spetsbågiga sydfönster iakttagas. Dess nedre gräns kan med tämlig säker­ het bestämmas. Inne i den tunnvälvda förvaringsskrubben är sydmuren i ursprung­ ligt munkförband bibehållen (fig. 128). Här synes intet spår av fönstret, vilket hade varit att vänta, om det följt samma mått, som långsfasadernas fönster i övrigt. I stället finns just i fönstrets axel en igenmurad nisch, vars övre avslutning döljes av eller förstörts vid tunnvälvandet. Fönstrets nedre smyg måste alltså begynt åtminstone ett par skift över tunnvalvsansatsen, tidigast c. 3,8 m. över kyrkans golv, varför dess höjd i dageröppningen över samma O-punkt bleve c. 4,5 m. Dageröppningens totalhöjd 308 STOCKHOLM bleve då blott c. 3 m. Detta överensstämmer fullkomligt med det mindre västra fönstrets mått hos Carlberg (tig. 142). Denna likhet bekräftas genom elen granskning vi företagit å 1684 års fönsterinventarium (s. 230) : Själakorets fönster visade sig där alla försedda med »järngaller korsvis», och ett väster- samt ett syd-fönster i samma kor voro då 22 rutor stora, de övriga kyrkfönsterna i regel 32 rutor. Övre avslutningen av sydfasaden kan bestämmas genom det å tornet från nuvarande konsistorievinden synliga, svaga murbruksmärket efter kapellets sadeltak. Vi få vis­ serligen ingen upplysning om röste-konturens utsmyckning, huruvida den varit av­ trappad eller haft vindskebräclcr, men byggnadskroppens totalform är uppenbar. Själakorets västfasad kan i dess tillstånd före 1736 studeras å Carlbergs uppmät­ ning (fig. l) under jämförelse med en vid restaureringen 1902 tagen fotografi (tig. 129), då putsen på västfasaden var bortknackad. Det ursprungliga materialet träder här tydligt fram som tegel i munkförband. På Carlbergs akvarell (tig. l ) angives kapellet genom en linje såsom ett från tornet särskilt parti. Om här funnits en avsats, är nu svårt att avgöra, men det är säkert, att koret icke är uppfört i förband med tornet, och att det all t så är yngre än tornet. Hos Carlberg synes en redan nämnd dörröppning (vars vänstra smyg även framträder å fotografien) . Den ringa höjden på det ovanför befintliga fönstret kan med fog antagas som ursprunglig (därmed stämmer också fönsterrutindelning i inventariet se s. 230) och den kan motiveras av kapellets golvförhållanden (jfr skissen tig. 130), vartill vi återkomma. Dessutom visar fotografien, att fönstrets övre smyg har rester av medeltida profilering ~ tyvärr icke uppmätt vid restaureringen ~ den nedre delen av smygen är däremot murad i nyare tegel. Fönstrets ursprungliga mått och läge stämmer med det nyss rekonstruerade söder­ fönstret. Har det nordliga västerfönstret sin medeltida solbänkshöjd? Ja, de nu­ varande förhållandena överensstämma tämligen med Carlbergs ritning med undantag av att fönsterbänken på inre sidan är c. 38 cm. djupare neddragen, såsom vår ovan meddelade undersökning av panelresterna ådagalade (s. 230). Carlbergs ritning måste vi anse som med sannolikhet återgivande medeltida förhållanden å denna punkt. Fotografien är i denna punkt otydlig, men visar dock snarast på att smygen i hela dess längd ursprungligen haft medeltida profilering. För övrigt ser man, huru en pilaster murats tätt intill det sydligare fönstret (Carlbergska ombyggnadens verk). Slut­ ligen framträder till höger och delvis dold av pilastern en mindre, igensatt muröpp­ ning (nisch för helgonbild?). Högre upp visar Carlbergs ritning tre vindsgluggar i rad och ännu högre upp en större dylik, vilken senare ungefärligen motsvaras av den nuvarande, av Carlberg själY byggda stora, dörrlika gluggen. Att döma av läget för kapellets gavelröstespår har västfasadens murkrön legat i överkant av de tre smärre gluggarna. Förhållandena på östra sidan skola visa oss, att här har funnits en kraftig ta~list. storgluggen med hela övre triangulära murpartiet å 1736 års ritning är alltså sekundär. Nedre glugg­ raden kan däremot vara ursprunglig, enär de falla under linjen för gamla taklisten. STORKYRKAN 309 Gluggarna synas ha legat i samma linje, där nu rundfönster sitta, tillkomna vid Carl­ bergs ombyggnad. Se fotografien fig. 129. Vi övergå till själakorets östra yttersida, som kan iakttagas inifrån kyrkans båda södra sidoskepp och som ännu bättre kunde stu­ deras under sista restaureringen, då väggen delvis var befriad från puts (fig. 66, 67, 135). Man ser en horisontell taklist, åt yttre sidoskep­ pet till avrundad genom bruks påslagning, åt inre sidoskeppet till profilerad genom två Fig. 127. Rekonstruktionsskiss av Storkyr­ kan från sydväst efter Själakorets tillkomst. svagt framkragade tegelskift; korets sydöstra Rekonstruktion der St. NiReconstruction of the kolai-Kirche nach dem Bau church after the building hörn framträder till sin övre del ännu tyd­ sttmtlicher Kapelle. of all chapels. ligt, dt>n undre delen syns på fotografien (fig. 66), och mot densamma är en tegelmur stumt uppförd, vilken tillhör närmaste trave av sidoskeppet (S. Annekor, jfr s. 324, 326, 327), vilken alltså är senare än själakoret, den skjuter fram litet längre åt söder än detta. Högt upp, genombrytande den nämnda taklisten, synes spår efter en till själaleors­ vinden ledande öppning, vars läge motsvarar nedre mynningen av en trappa inne i själakorsvinden, som från vindens nedersta nivå leder upp till övre vinden. Denna anord­ ning förutsätter en yttertrappa. Vi veta redan, att en trappa fanns i denna trakt, vilken trappa ända till 1777 ledde upp till konsistoriedörren. På 1772 års plan är trappan - som sagt - ännu inritad (fig. 68). Den låg mellan murpelaren i 1 och kyrkans sydvästra hörn och själakorsmuren. Enligt den nämnda planen synes det ha funnits en tegelbyggd östlig infattningsmur till trappan. Ingången till trapphuset låg invid murpelaren. Denna trappa har tydligtvis på 1700-talet fört först till konsistoriedörren, sedan upp till vindsingången. Angående läktare i samband med trappanordningen få vi längre fram upplys­ ning. Vad trappanläggningens ålder beträffar, så måste en dylik funnits redan i medel­ tiden, åtminstone fr. o. m. 1488 - var­ för skall strax sägas. Då våningsindelning under Själakorets valv icke under medel­ tiden funnits, har trappan endast avsett kommunikation med själakorsvinden; den Delin. Sten Anjon. nuvarande trätrappan och övriga inbyggna­ Fig. 128. Själakorets södra innermur, nedre der på vinden, som skulle utgjort inre delen, nu synlig från förvaringsskrubb. fortsättningen till yttertrappan, har visser­ Stidliche Innenwand der South inner wall of All souls' Allerseelenkapelle , unlet·er Chapel ; lower part. ligen 1600-1700-talskaraktär och bevisar Teil . 7';' 310 STOCKHOLM Fig. 129. Själakorets västra fasad under restaureringen, med spår av medeltida fönsterinfattningar m. m. Wes t front of All Souls' chapel with marks of Gothic winclow b orders. Photographed during the restoration. WestHelle Fassade der Allerseelenkapelle mit Spuren mittelalterlicher Fen!"tereinfassungen, aufgenon:tmen während cler Restaurierung. STORKYRKAN 311 därmed endast, att denna vindsingång begagnats sen tid, men andra upplysningar bekräfta anordningens äldre karaktär. Torbiörn Thidemansons dikt om storkyrkans tillstånd på 1500-talet säger: om Sankt Görans bild rider ifrån trakten av Vårfrudörren genom S. Anne chor längre väster uppå, så skall den komma att möta >>själakorens hårda höga stenar», ett ord, som diktaren för rimmets skull insatt i stället för det överstrukna >>trappan. Trappa fanns således under reformationstiden. Ar 1488 få vi t. o. m. ett namn på föremålet i fråga, >>själakorstrappan», i närheten av vilken en viss Staffan Västgöte säges inne­ hava ett altare (DE BRuN, s. 39). I inv. 1684 säges trappan vara byggd av trä, 1651 kvitterar snickarmästare Zabel betalning för avslutning av »dass kreitzwerk fiir die treppe». Har trappan funnits före 1488? Kanske från Själakorets tillkomsttid? Det är mindre troligt. Då Själakoret synes ha ingått i tornets förBvarssystem var en yttertrappa ohimplig. Förmodligen kom man hit genom dåvarande torntrappan ­ via dåvarande lägre välvda mittskeppets och södra sidoskeppets vind. Något längre fram c. 1430 byggdes (som s. 324 skall berättas), ett kapell åt S. Anna utanför Själa­ korets östra mur. Själakorstrappan skulle, om den då funnits, till hälften befunnit sig under, till hälften över detta kapells valv och troligen även skurit igenom dess vattentak, en osannolik konstruktion . Först omkr. 1488 höjdes Anna kapell så mycket, att trappan helt kunde byggas inom detsamma. Då fanns också ett skäl för dess bygge. Då tornets valv, som vi skola se, byggts c. 1486, så blev torntrappan till­ stoppad och det fanns ingen möjlighet att komma upp på tornvinden . En ny väg hit upp måste anläggas nämligen »själakorstrappan>>. Vi nämnde, att taklisten å Själakorets östfa~:>ad även kan iakttagas från inre södra sidoskeppet. Även här måste koret alltså visat godsida - åtminstone kan murens övre del med dess taklist förmodas hava varit synlig. Detta förmodande bekräftas genom undersökning av murens innersida, som visserligen är överputsad, men just å det viktigaste stället, vid och under ursprungliga taklistnivån, är den blottad och väl­ bevarad under vindsgolvet. H är finnes en tydlig rest av 1200-talskärnans västgavel med å västra sidan synliga, vitputsade blinderingar. Själva toppen av detta (sido­ skepps-)röste är avnupen till förmån för det rullskift, som inåt motsvarar den yttre sidans taklist, och det ser ut som om sidoskeppets luttak blivit sänkt något litet för att Själakorets sadeltak skulle få en fast anslutning till sin mur. Det murparti, som synes vidtaga ovanför själakorets gamla taklist, är givetvis sekundärt och står i samband med kyrkans »högre välvning». Här kan också iakttagas, omedelbart ovanför den tidigare nämnda utgångsarkaden från Själakoret in i sidoskeppet, en avsats, som synes angiva läget för ett äldre, lågt valv i inre södra sidoskeppet. Valvomfånget och arkaden äro så överensstämmande med varandra, att de måste t änkas tillkomna beroende av varandra. Jag förmodar, att arkaden är beroende av valvet och icke tvärtom. Om arkaden fått bestämma sig själv, hade den förmodligen gjorts högre. Nu stannar den mycket djupt ner i för­ 312 STOCKHOLJVI D eli11. Sten Anjou. Fig. 130. Rekonstruktionsskiss av Själakorets inre mot söder. Skizzierte Rekonstruktion der Allerseelenkapelle , gegen Siiden geseh cn. R.econstru ction of All souls' chapel, towards the South. hållande till Själakorets valv. Vidare rättar icke själakorsarkaden sin axel efter korets sköldbåge, utan placerar sig abnormt nordligt om dennas hjässlinje, abnormt ur själa­ korets synpunkt, men normalt ur sidoskeppets. En blick på planen visar, att det senare på naturliga grunder ligger något nordligare än själakorets motsvarande traves. Antag, att sidoskeppens lägre välvning är till sitt läge fixerad, då måste kapellarkaden för att på rymligaste sätt kunna öppna sig in mot kapellet tecknas i just den form den nu har. Själakoret har alltså anlagts under det att kyrkan befann sig i »lägre välvningen s» tillstånd. Om Själakorets ursprungliga golv kan upplysning vinnas i den omtalade förvarings­ skrubben. Kalkstensflisbeläggningen är här ytterst oregelbunden och kan icke vara ett ursprungligt kapellgolv. Den ligger c. 45 cm. högre än kyrkogolvet. Men den STORKYRKAN 313 l ~ aQ1 l .· Fig. 131. Schematisk skiss av Själakorets inre mot öster efter "skrubbens" byggande, men före inläggningen av konsistoriets golv. Schematische Skizze des In­ nern der Allerseelenka.pelle nach dem Einbau der gewölb~ ten Seitenkammer> aber vor de1n Einbau des öberen Stockwerkes . Schematic sketch of the in­ terior of All souls' chapel, looking east after the build­ ing of the little vaulted chamber but before the building of the upper story. södra muren, som är ursprunglig (fig. 128), består till c. 70 cm. över nuvarande mark­ nivån av kullersten och därmed anges läget för den ursprungliga golvnivån. På gränsen mellan kullerstenen och teglet synas också flera negativ efter golvflisor. Här, omkring 115 cm. över kyrkogolvet, låg alltså själakorets botten - åtminstone i södra delen av koret - och de slarvigt lagda flisorna i förvaringsskrubben utgöra de ned­ sänkta resterna av kapellgolvet. Skrubbens norra mur består också till sin nedre zon av kullersten, men mindre och ojämnare och utan några märken av golvflisor i zo­ nens övre del. Vid skrubbens anläggning har man alltså schaktat bort flisor och fyllning till något mer än 70 cm. djup å det område, som var bestämt för skrubben. 314 STOCKHOLM I räkningarna föt 1651 års byggnadsarbeten ingår verkligen bortkörandet av grus. Skrubbens norra mur har byggts på en del av fyllningen, som man för ändamålet lät stå kvar. Denna utgrävning är förklarlig, för ökandet av kubikinnehållet i skrub­ ben, vars takhöjd genom välvningen var tämligen reducerad . Men det stora rummet norr därom? Är det tänkbart, att också dess golv schaktats undan i samma ut­ sträckning? Takets nivå kan icke sägas ha nödiggjort en dylik handling, rummet är försvarligt högt nog ändå. Den naturliga förklaringen på skrubbens golvförhållande är väl, att kapellets södra del hade särskilt högt golv. Här var väl platsen för dess första altare, vilket, enligt vanligt bruk i kyrkor, markerades genom högre terräng. Troligen sänkte sig detta ungefär i den linje, där arkivets södra skåprad nu står, med två eller tre trappsteg ned mot den övriga delen av kapellet, vars botten torde ha varit ungefär densamma som kyrkans i övrigt. Visserligen ligger arkivgolvet n u 20 cm. över kyrkogolvet, men det förra är uppenbart höjt. Den 1600-tals panel, som skymtar bakom arkivskåpen, är till sina nedre delar tydligt avskuren av golvet, till minst 20 cm. höjd. Härtill är att märka, att även valvbetäckningen har en särskild karaktär i södra delen av Själakoret, vars kryssvalv är smalare och utmärkt genom sköldbågar. Golv och tak bidrogo alltså med skenperspektiviska medel till att giva kapellet en bestämd riktning i nord-syd. Det hade alltså karaktären av en långhuskyrka i smått, med ingångarna enligt vanligt svenskt bruk på långsidorna. Altarets plats är svår att fixera. Nischerna i skrubbens sydmur stå väl i samband med detta. (Väggskåp ? Piscina? Sittnisch ?) Framtida undersökningar vid eventuella ändringar av golv eller skåp i arkivet etc. komma säkert att bidraga till en ytterligare genomförd bild av detta märkliga kapells ursprungliga skick. En schematisk rekonstruktion gives i fig. 130. Själakorets datum är känt. Det är (s. 8) instiftat 1421. Bygget skedde alltså tidigast under 1420-talet. Enligt en 1700-tals anteckning i Engeströmska samlingen KB byggdes kapellet 1430, vilket låter möjligt, men ju icke kan tagas som säkert, då vi ej kunna kontrollera antecknarens källa. I. TIOTUSEN RIDDARES OCH ELVATUSEN JUNGFRURS KOR ELLER NORRA TORNKAPELLET OCH DESS FÖRHÅLLANDE TILL DEN HÖGRE VÄLVNINGEN I STEN STURE D. Ä:S KYRKA storkyrkans största byggnadsföretag skedde på Sten Sture d. ä:s tid . Om kyrkan TANDE KA- på drottning Margaretas tid fördubblats på längden, så fördubblas nu snart sagt RAK'l'ERISTIK AV STEN hela anläggningen på höjden. Kapellen, vilkas mellanväggar rivas, erhålla sam­ STu:~~R~;, Ä:s tidigt karaktären av yttre sidoskepp, valven höjas och tornet höjes i passande pro­ portion . En västportal bygges och västfasaden hetonas genom en symmetrisk torn ­ SAMMANl'AT- STORKYRKAN 315 i__ _ Delin. Sten Anjou. i l<'ig. 132. Schematisk interiör av nordvästra trakten i lägre välvningens stadium med ingångsarkader till (från vänster räknat) norra . tornkapellet, S. Kristoffer kapell, S. Henriks kapell och S. Andreas'. Schematisehe Wiederherstel­ Iung des Innern der 'nord­ westlichen Partie mit den Eingangsbögen zur (von !inks gerechnet) nördlichen Turm­ kapelle, zur St. Kristoffer-Ka­ pe1le1 zur St. Heinrichs-Kapell e und z ur St. Andreas-Kapelle. SChematic reconstruction of the north west portion of the church, with entrance arehes to the north tower-chapel and and (counting from the left) the chapels of St. Christopher, St. Henry and St. Andreas. kapellanordning. Endast en, helt ny enskild korbyggnad tillhör denna livaktiga byggnadsperiod, nämligen det stora, norra tornkapellet eller »de tiotusen jungfrurs och elvatusen riddares kapell», och en annan byggnadsdel, den nya västportalen å tornet, är även betecknad som enskild stiftelse. Över allt eljest ser man, icke blott bygg­ nadsverksamheten, utan själva initiativet samlat i en hand, stadens egen, som under kraftig tillskyndan av riksföreståndaren Sten Sture d. ä. med sig förenar enskilda kapellstiftares försköningsintressen och offervillighet och lyckas realisera den här nyss karakteriserade totala omgestaltningen av den gamla bykyrkan. Vi betrakta först det nämnda enskilda kor·bygget, som genom dokument är känt till namn och datum. Tiotusen riddares och elvatusen jungfrurs kor tillhörde en år 1485 inrättad prebenda, som doneratR av den tyske rådmannen i Stockholm Staffan störbecks änka, Kristina Jacobsdotter (jfr. s. 42). Själva byggandet bör, då dokumentets datum är 4/10 1485, ha börjat tidigast 1486 . Kapellet byggdes då norr om tornet som pendant till själakoret, men kortare än detta i nord-syd-riktning på grund av det mindre tomtutrymmet (jfr s. 289) och med lut-tak, icke sadeltak, samt inuti täckt med TIOTUBEN lUDDAREB OCH ELVATUBEN JUNG­ FRURS KOR 316 STOCKHOL1\I Fig. 133. Norra tornkapellets västfasad under restaureringen med spår av det medeltida tillståndet. Foto i kyrkans arkiv. \Yest front of the north tower chapel, during re­ storation, 'vith traces of tb.e 1nediaeval condition. Photograph in church archives . Westfassade der nörellichen Turmkapelle währencl der Restaurierung mit blossgelegten Spuren d es mittelalterlichen Zustandes. STORKYRKAN 317 endast ett valv, ett stjärnvalv med ringar i ribbornas korsningar. Här funnos två stora, spetsbågiga fönster åt väster och ett i norr. I nordöstra hörnet ledde och leder ännu en inbyggd spiraltrappa av tegel med ingång från gatan upp till ka­ pellets vind. Västmurens ursprungliga former ha vi funnit å en fotografi från restaureringen 1902-09, då putsen var bortknackad (fig. 133) samt på Carlbergs akvarell (fig. 1). De å båda dessa dokument synliga blinderingarna tillhöra likväl en senare (dock medeltida) förhöjning. Analysen av den otarkt förändrade östmuren visar inåt musik­ rummet nära tornet en blindering (pi. XIV). Det är tydligt, att vi här liksom å mot­ svarande plats i söder (s. 276) se ett stycke av kärnkyrkans gavel. Något lägre ned å samma murs ö s t r a yta synes, nu dold inuti orgelhuset, en horisontell avsats, nedanför vilken muren är tjockare (pi. VIII). Här ha vi (som sagt s. 278) kanske läget för kärnkyrkans siclosk0pps platta trätale Något nedanför är en oregelbunden mur­ förtjockning, som häst förklarar sig som rest utav en valvansats. Här förmoda vi spåret av den »lägre välvningens» sidoskeppsvalv. Hela de nu betraktade partierna av kärnkyrkans mur ha tydligtvis icke tagit skada av den genombrytning, som skedde då kapellflt byggdes, utan har denna genombrytning haft sin hjässpunkt nedanför det nämnda sidoskeppsvalvet, och alltså haft ungefär samma höjd som Själakorets mot­ svarande arkad: omkring G meter. Troligen ha vi i båda fallen samma förklaring till kapell-arkadens ringa höjd: tvånget att hålla sig uneler »den lägre välvningens» sidoskeppsvalv, en hänsyn som naturligtvis endast verkade, då dessa valv ännu existerade. Riddarnas och jungfrurnas kapell är alltså byggt innan »den högre välv­ ningen» skedde i närliggande trakt av kyrkan. Från norra sidoskeppsvinden ses på den omtalade muren mellan kapellet och sidoskeppen diverse sömmar. Den nedersta triangulära ytan tillhör själva kyrkan, i det skede som vi kalla »den lägre välv­ ningens» - tegelformat 30 x 8 x 12 - 13,5 . Mot öster är denna yta icke fasaclmässigt behandlad - den vette ju in mot en vind - fogarna ha den grovt nedåtstrukna typen som illustreras i fig. 48, 51. Däremot är den fogstruken på sin västra yta, enligt typen fig. 43, 44, där den bildade fasad, innan kapellet byggdes. Den här näst ovanpå byggda murtriangeln tillhör kapellet och är följaktligen åt öster, men icke åt väster behandlad som godsida (tegelformat 29,5 X 8--- 8,5 X 14 -- 14,5 ) denna triangel synlig å fig. 134. Triangelspetsen når upp till 18 meters höjd från golvet, d. v. s. just till den linje, där tornets medeltida blinderingar börja. Sålunda se vi, att kapellet i förstone var täckt med ett lut-tak, anslutande sig till tornets gamla dekorering. Om den nu på östsidan vunna gavellinjen projiceras mot väster, så befinnes västra kapell­ fasadens prydliga blindering till stor del falla utanför; blenderna tillhöra alltså icke kapellets ursprungliga fasad. Vi återgå till östra muren. Ovanpå kapellets gamla röste är ytterligare en hög mur lagd, vilken, antingen den ses från sidoskeppsvinden eller från kapellvinden, visar munkförhand med grovt nedåtstrukna fogar (se fig. 48), alltså icke godsida. lVIuren är i förhand med övriga tryckmurar å långhuset. Här är alltså en VAS'I'M IJREN OCH ÖS'l'Ml'HI::K 3 18 STO CKHO LM Delin . Sten Anjou. Fig. 134. Schematisk skiss a v nordvästra trakten efter välvningen; t. v. mittskeppets arkader och h ögmur, t. h. norra tornkapellets båg, S. Kristoffers- kap ellet mitt i. Sch cmatisch e Skizze der nord­ westlichen Partie n ach der h öh eren Wölbun g. Li nks die B ögen und die Hochmauer des Mittel scb iffes, r ccbts die St. Kristofferk apelle, in d er l\iitte die nörclliche 'l'nrm kapelle. Sch ematic sketch of th e n örth­ west section after the vaulting; to the l eft the al'Cades and hi gh wall t h e navc ; to the left the arch of the n orth tower chapel. St. Chris toph er ' s ch apel in t he m idd le . LU'l'-TAK P.t B.:).DA 'l'ORN­ KAPELLEN senare förhöjning, utförd m ed samtidig hänsyn både till kapellet och sidoskeppet, vilken alltså m åste h a skett i samband m ed kyrkans övriga höjning i denna trakt, vilket, som vi skola se (s. 340), försiggått först omkring 1494. Vad västfasaelen an­ går, gick motsvarande .förhöjning uppenbarligen så till, att övre snibben av kapellets ursprungliga västfasad r evs - en rest därav synes från kapellvinelen i fo rm av mur­ förtjockning i h öj d m ed nuvarande vinelsgluggens nedre del - och det nya röstet prydeles rikligt m ed blinderingar. Det förvånar, att icke kapellet i första anläggningen följde elen södra pendantens exempel, sadeltak vinkelrätt mot tornväggen . E mellertid ändrade ju (jfr s. 325), det äldre (södra) tornkapellet omkring 1490 s i t t sadelt ak till pulpettak och därmed in­ trädde en tämm elig likhet m ellan båda, vilken likhet ytterligare fö rstärktes, då norra STORKYRKAN 319 tornkapellet förhöjdes. Därigenom erhölls en imposant västfasad med tornet flankerat av två likformade anläggningar, verkande som väldiga kontreforter. Då De elvatusen jungfrurs kapell först anlades, byggdes alltså dess östmur ovanpå den »lägre välvningens» kyrkas norra sidoskeppsröste (samt på murkrönet av det snett utskjutande närbelägna lilla Kristofferskapellet (s. 287). Ingångsöppningen till kyrkan från kapellet formade sig efter de befintliga sidoskeppsvalvens sköldhöjd. Kapellet, täckt med luttak, höjde sig något över kyrkans vattentak. Då »högre välvningen» - påbörjad i andra delar av kyrkan långt före detta kapells grundande - utsträcktes till denna trakt (troligen 1494, jfr s. 287), höjdes även kapellets vatten· tak (men icke dess valv). Det är så vi se det på »vädersolstavlan» (fig. 22) av 1535. På Hagenbergs stick av kyrkans nordsida framträder kapelltaket en smula högre än närmaste delar av långhustaket, beroende på att dettas båda nedre fall blivit betydligt sänkta (omkring 1585, jfr s. 326 och fig. 140). Så ännu på Keysers stockholmsbild av 1637. Längre fram sänkes kapelltaket något i anslutning till nedersie fallet av långhustaket och dess västra hörn prydes med en fial lik den övriga längsfasadens. Denna anordning illustreras av Vogels stick av 1647 (fig. 155), Sasses av 1652 (fig. 156) och Carlbergs akvarell av omkring 1736 (fig. 1). Därmed äro dessa nyanseringar av kapellets exteriör daterade. FÖRÄND-: RINGAR AV 'l'AKFALLE'r J. SYDVÄSTRA TRAKTEN OCH HÖGRE VÄLVNINGEN En allmän inledande karakteristik lämnas kapitlet I. Sydvästra traktens högvälvning förefaller nu vid första blicken som en homogen an­ läggning, men visar sig vid närmare betraktande som ett komplicerat resultat av många ombyggen. De båda västra valven i inre sidoskeppet äro mycket höga, det västra högre än det östra. Ribborna äro av olika modell: i inre sidoskeppet är tvärsnittet grunt klöverblads-format med mellersta flik en skarpåsad (fig. 60 c). Yttersidoskeppets valvribbor ha däremot mellersta fliken rundad (fig. 60 b) med undantag av ett par skift nederst med skarp-åsad form. Ribborna korsa varandra utan någon dekorativ omformning av sin profil, gördelbågarna h 2- h1 och h 1-h överraska genom sitt sneda lopp. Jfr pl. I samt fig. 136. Valven utgå direkt från murarna, utom mot i 2 - i 1 och i 1 -i, där särskilda sköldbågar slagits. Pelarnas knektar ha växlande form. Åt söder och norr på den fristående pelaren h1 halvcirkelformigt tvärsnitt såsom fig. 60 e. Märk likväl, att formteglen endast å de övre delarna äro gamla. De nedre äro nyslagna vid sista restaureringen. Även i arkaderna in mot mittskeppet å öst- och västsidorna av stöden g 2 , h2 , i 2 är denna knektform använd, dock kan också här gammalt material endast iakttagas å de övre delarna. De nedre visa nyslagna tegel av samma form, utom å pilastern i 2 där upp till 280 cm:s höjd synes en treflikig form (snitt fig. RIBBOR ocH KNEKTAR 320 S TOCKHOLM Nordwes tliche Ecke des St. Annnen-chores ( =- Punl\ t i' in dem Grundriss Fig. 36). Rechts v om Sttitzba.lken ist dieFläche derursprUnglic he n Siidfassade mit fP.in er Fugen­ b eh andlung blossgelegt war­ den. Die dnrchbrechung der Fassade fUr die Eingangsar ­ kade des Annenebores ist auch s ichtbar. North west rorner of S. Anne'::.: c llape l ( = point i 1 of the plan ti g . 36) . To the right of the supporting bean1 the surface of the ori ginal south front oJ: the oldest chnrch is un coverccl. 'l'he brea1dng throu gh this front for the arcad c of S. Annes chapel is also appearent. Fig. 135. Nordvästra hörn et av S. Anne kor (sydligaste sidoskeppet) under restaurerings­ arbetet. Vid bjälken framträder kyrkans ur­ sprungliga sydfasad med omsorgsfull fogs tryk­ ning samt denna fasads genombrytnig för den första, låga arkaden in till S. Anne kor. HÖCDmrr.m 60 a) - dock av nytt tegel även den. Troligen har här vid restameringen upptäckts rester av dylika formtegel, som »kompletterats» , eljest vore anordningen obegriplig. Å de övriga motsvarande platserna i arkadernrt ut mot mittskeppet ha antagligen icke alls några spår av de nedre delarnas äldre knektprofiler hittats, då dessa, ifall de överhuvudtaget någonsin existerat, med stor omsorg bilats bort, när nya bänkar och panelning omkring pelarna c. år 1805 utfördes. Ovanvalvs se vi på linjen g 2 -i 2 en hög, av bugöppningar genombruten mur av samma sort som de arkader, vilka belasta h ela västerkyrkans mittskepp och vilka synas utgöra en homogen anläggning. Från tornmuren vid i 2 utgår åt söder ett mur­ parti, som följ er traktens yttre gränser över i 2- i 1- i vidare norrut - h-g och där stöter stumt emot V:lrfrukorets mm. Mmen ligger till största delen i munkförband med ovårdad fogb eh anclling, måhända något ment ovårdad ii.n de övriga tryckmurarna i trakten. Den har gott förband i hörnet i . Överst synes en zon kryssförband (på långsiclan c. 9 skift), tillkommen, s[tsom fogb ehandlingen visar, vid Carlbergs ombygge. Munkförbandet visar ingen söm, och det har varken på sin östra eller västra yta godsida. Se fig. 36 och pl. VIII, IX! Tryckmmen g 1- i 1 är till sin västra del massiv ; h1 - g 1 är riven och ersatt m ed en spetsbåge i kryssförband och tunnare mur, uppenbart i stycke med Vårfrukorets STORKYRKAN 321 tryckbågar vilka, såsom s. 281 visas, uppfördes 1686-87. Tryckmuren och väster­ muren i 2 - i äro med konstgjort förband fästade vid varandra. Sömmen har sedermera ytterligare tätats med bruk och tegelstycken. Till större delen är tryck­ muren lagd i munkförband med fogar == fig. 51. Omkring de i murens övre del på 1700-talet upptagna rundfönstren ha vi naturligtvis den tidens kryssförband med grötiga fogar (såsom fig. 46). Men dessutom finnes en s1or enklav av kryssförband med uppåtstrukna fogar (såsom fogarna i fig. 49) börjande vid punkt hl, vidgande sig n p påt. En av de här beskrivna oregelbundenheterna kan principiellt förklaras: gördelbågarnas li.N~JUNG AY 0 sneda förlopp. Skiljelinjen h 2- -hl visar sig, nedifrån sedd, snett riktad, ovanifrån JJ 1fo ~~~E~~;n sedd t. o. m . tydligt bruten: den börjar vid h 2 sitt lopp mera rakt åt söder, men VALV bryter sedan snett åt sydsydväst. Om en sådan riktningsändring har vidtagits se­ kundärt, måste också angränsande delar av två valvkappor ha rivits och murats om, och därvid måste också rubbningar ha skett i muren vid punkten h 1 . Mycket rik­ tigt synes också, som vi ovan anmärkt, i tryckmuren här ett stort område i kryss­ förband, under det att muren förresten är lagd i munkförband. Kryssförband är ju i regel yngre, varför det omtalade partiet bör vara senare än ovanför liggande, m. a. o. en partiell ändring. Märk dock, att förbandet är mycket j ~imnare än elen orediga 1600-tals-muren i närbelägna tryckarkaden, e 1- gl, (1686-168 7) och alltså tidigare, förmodligen en ändring från 1500-talet, i varje fall före 1686. Nedifrån sett visar, som sagt, skiljelinjen mellan valven ingen skarp brytning utan en nästan rak linj e mellan h2 och h1 . Gördelbågen är nämligen en tjock vulst, tillräckligt bred för att maskera riktningsförändringen, förmodligen tillkommen just i detta syfte. Ar det möjligt att precisera tiden för riktningsändringen och anledningen till elensamma? Finnas eljest i kyrkan gördelbågar av denna profil (fig. 60 e)? Ja, både gördel- och längsbågar i kyrkans nordö stra trakt, vilken (s. 347) skall visas vara byggd under sent 1500-tal. Hur såg gördelbågen ut i inre södra sidoskeppets båda valv ur­ sprungligen? Därom ger knekten på h2 , från vilken gördelbågen utgår, bäst upplys­ ning. Den är treflikig (snitt fig. 60 c), och d e n n a profil har väl från början fortsatts i valvens skiljelinje, alldeles som ännu synes å motsvarande parti i norra ime sido­ skeppet. Aven gördelbågen h 1 -h är snett dragen, men icke direkt bruten ·som i mre sido­ skeppet. Orsaken till ändringen av sidoskeppsvalven blir klar genom obsm·vering av valvan­ fangens läge å kyrkans yttermur. Punkten h ligger c. 2 meter väster om punkten h 2 :s latitud i kyrkans normala gradnät. Detta framträder tydligt på generalplanen pl. I, men även på valvplansdetaljen, fig. 136. Punkten h1 förmedlar mellan de !:låda ytterligheterna, så att oregelbundenheten icke framträder nedifrån kyrkogolvet. Förskjutningen förklaras genom den nänmda uppfattningen av yttre sidoskeppet som en serie av kapell tillkomna efterhand och alltså med ett valvsystem oberoende 8. Sveriges kyrkor. Stockholm II. 3~2 STOCKHOLM Dclin. Sien Aujon. l' ig. J 3G. Detalj plan a v syd västra traktens v alv efter J ohan III:s valvreglering. 'Jcilaufn ahme der Gewölbc der s Ud wes tlichen P artio nach der Gewö lberrcgn liernng in cl~n l öSli:cr Jah rcu. Part o f the vanltings in the sonthwcst seetian a.fter its regulation, 1 580-- ~0. \ 'A l'E N lll li:lE '.I.' Delin. S/cn AnJon. l'ig. 137. Sydvästra tra kte n vid 1400·talets mitt i lägre vii lvningens stadium; t. v. utgång till vapenhuset, i mitten An nakorets ingångs· arkad, t . h. Själakorets båge. Slidwcs tliche Partic in d er Mil tc d es 15 Jllcls . i m Znstandc der n iedrigen Wöl­ bnnu, hypotlH·ti s chc Relwn­ strul;:t ionsski zzc: l inks An s­ ga11g zn r Yorhallf' (-.. va]Wl! hn~ ~ ) . 'rh e southwest seetian of th e church in t h e middle of th e lö: th centn r.v in th e s tate of the »lowc r vault­ in gs». 'l'o the l oft , ex it to tl w porch; thcn the arcade o t: the St. Anna cbapel ; to tlH' right t.h o arrade nf All Rnn l s' (' ll:1,pc·L av inre sidoskeppets. De båda här ifråga­ kommande kapellen ha, som planen, tig. 157 illustrerar från början varit något förskjutna åt väster. När de vid en annan tidpunkt kommit att utgöra en del i den nuvarande hallkyrkan, så trädde förskjutningen mera i ögonen, den blev t. o. m . konstruktivt riskabel, varför man sammanknöt valven till en enhetligt nät genom att delvis bygga om dem och genom anläggning av en sned gördelbågslinje. Detta är den principiella förklaringen . Det faktiska förloppet skall visas genom yttel'ligare iakttagelser. Vi vända oss till förhållandena nere i kyrkan . Nedre delen av väggen g-i är tjockare, antydande, att utbyggena först varit lägre och sedan påbyggts med tunnare mur. Den tjockare muren räcker i östra delen (vapenhuset) högre upp än i den västra (Annakoret), och gränsen mellan de olika nivåerna gtu· något väster om punkten h. Utbygget är alltså tillkommet i två om­ gångar, och det östra och största partiet är givetvis det äldsta enligt regeln, att den som kommer först, t ager åt sig det största · utrymmet. Annakorets litenhet vore eljest oförklarlig. Vi tänka oss det östra partiets västra begränsningsmur med sin västra yta, just där den högre avsatsen slutar, alltså något väster om punkt h. Utbyggena i deras första lägre gestalt kunna som sagt tänkas som kapell. Men med avseende på östra och större avdel­ ningen var kapellet av särskilt art. Här fann s, så långt man känner tillbaka, en dörr utåt kyrkogården, vilken först 1825 igenmurades (och då ersattes med den nu­ varande västligare belägna). »8. Görans­ dörren » kallades elen på grund av s. nö­ RTOltKYl\KAN ransbildens långvariga uppställning därbred­ vid. Denna dörr kan synas onödig, eftersom Vårfrukorets stora port fanns alldeles intill. S. Göransdörren hade alltså kanske äldre anor. Den måste stå i samband med kyrkans idel s t a eg na sydportal och utgöra ingång för det till denna anslutna v ape nhu s et. Under sådana fö rhållanden blir det dub­ belt begripligt, att utbygget g-h 1 fått lov att sträcka ut sig så långt åt väster. I en typisk medeltidskyrkas sydfasad, så­ c lana som gotlandskyrkorna i mängd erbjuda oss, äro fönstren placerade regelbundet i byggnadens axlar. Om en dörr finn es i när­ heten av ett fönster, placeras den gärna snett till vänster uneler detsamma. För va­ penhus är det i Sverige regel, att de anläg­ gas med samma mittaxel som kyrkans in­ gång. Detta förklarar den planutsträckning vapenhuset Jick i Storkyrkan och som ännu i dag angivas av strävorna vid g och h sam t från dem dragna perpendiklar mot kärnkyr· kans sydfasacl. Härmed är denna rutas ur­ sprungliga utseende klart, om vi tilhigga, att yttertaket i analogi med Själakorets o. a. bör tänkas som sadeltak i nordsydlig riktning. Om bygget skedde före eller efter Vårfru­ korets är svårt att avgöra, i varje fall för· moda vi 1300-talets förra hälft eller mitt. Om ett antagande, som vi på annat ställe behandla, är riktigt, nämligen att vapenhuset ursprungligen samtidigt var ett S. Martins kapell, så fanns det redan 133 7 (jfr s. 360). Vinkeln m ellan vapenhusets västmur och kyrkans sydfasad låg då något väster om nuvarande pelaren h 1 . Nästa stadium i denna trakts byggna(lshistoria är västerkyrkan s »lägre välvning », varvid södra sidoskeppet får en regelbunden indelning i valvkvadrater (omkring 1400, av grunder som. nämnas s. 323 Dclin . Slcn ~ l njo u . Fig. 138. Sydvästra trakten efter högre Yiih-· u ingen. The southwcst se c tion ju th e state of. ,, the bigil c r raultings ». c. Ll70. SUclwcstlich c Pa rtio n<1c h d er h öhcr cn \ Völbn ng. L;iJ: Ja ; y j\ J.Vl\[ NG-.EN Dcliu, Stcn A 11jozt.,. Fig. 139. Sydvästm trakten efter J ohan III: s valvreglerin g och pelaren h 2 :s beskäring. Sndwcstlic ho P artie na.ch >; muren m ellan S. Anna och vapenhuset skulle da förändras till en fripelare, men där stod nu apostlaaltarets skrankomgivna om­ riide förargligt i vägen. När det då beslutaf:i , att altaret får stå kvar, om det in­ hiignas biittre, så betyd er det, att höjningen av valven samt murens förvandlande_till fripelare skall genomföras, ehmu apostlaaltaret därvid komm e att förlora en del av sin forna fon dn mr; genom tindring å altareskranket skulle då tillses, att de luckor, ::;om uppstodo i altareområdets begrtinsning bleve fyllda . Mot denna förkl aring talar, att S. Annakorets första kända donation först 1479 (ovan s. 48), då 12 Tnark bestämrnas »till uppbyggande av ett S. Annas kon. Men Annakoret mäste vara äldre. I annat fall skulle vi stå inför det egna förhållande, att Rådet ttr 14 79, då sannolikt en plan för hela kyrkans ombildning till femskeppig hall förelåg och delvis redan utförts, skulle tillåtit en enskild person att sabotera denna plan genom inbyggning av ett lågt garnmaldags kapell. Tidpunkten för ett dy lik t kapellbygge måste ligga. längre bakåt, om än naturligtvis hitom Själakors­ bygget, mot vilket kapellets nmr stum sluter sig. Annakoret är m. a. o. grundat mellan c. 1430 och c. 1470. Detta förhandlades 1476; år 1479 uppträder en testamentsbesttimruelse till S. }cnna­ korets förmån. Den lybske köpmannen H. Dunkelgod, i begrepp att företaga en pilgrimsfärd till Sant lago da Compostella, gör sitt testam ente och däri bl. a. bestäm­ m er: St. Annen Chor :m Stockholm zu banen 12 Mark. På så enkelt sätt kunde icke en kapellstiftelse göras . Tolv mark är också en mycket för liten summa för s[tdant änclmuål. En naturlig förklaring är den, att kapellet med altare och prebende redan existerade och att lybeckaren, som synes vara bekant i Stockholm och som hade S. Anna till skyeldshelgon jämte Birgitta och S. Jacobus major, önskade att visa en uppmärksamhet mot den förstnämnda i sitt t estam.ente. H elt visst har han uneler sina affärsresor till Stockholm knäböjt vid S. Anna.s altare. A t t testam entet nämner byggandet, beror på att ryktet om de pågående »högre välvnings »·planerna kommit till Hinrich Dunkelgods öron, helt visst på för anstaltande av kyrkavärdarna i Stockholm, tiOm letade efter byggnadsbidrag hos de fromma. Vi förmoda alltså att Annakorets och angränsande valv höjdes e:a 1479. B28 STOCKJIOL.M Sydvästra traktens byggnadsperioder äro alltså i korthet sammanfattade följande: l) Kämkyrkan med portal mellan g och h. 1306. 2) Vårfrukoret, färrligt omkring 1346. 3) Vapenhuset kanske 1337. 4) Kyrkans liigre välming omkring 1400. 5) Själakorct omkring 1430. 6) S. Anne kor 100111 lågt kapell 1400-talets mitt. 7) Högre välvning av vapenhus, S. Annekor och bakomliggande sidoskcppstraveer, rivning av muren h-h 1 och g 1 -hl, c. 1479. 8) Rivning av murarna g-g 1 och e-e 1 omkring Vår Fru kor, c. 1555-60, upp­ byggning av tryekmur å linjen e1- i 1 ovanvalvs. 9) Hegularisering av valven, omkring pelaren hl, 1583-86. K. HERR PÅLS I SKÅNELA DONATION TILL STORKYRKANS VÄSTRA FÖRHALL SAMT TORNETS HÖJNING l'OJ:•L\J, FU:\STEil v .\LI. För en sammanfattande karaktäristik hänvisas till kap. I, s. 314. Portalen var före 1736, enligt Carlbergs avbildning (fig. l) spetsbågig, med 4 språng smygar och arkivolt innanför murhörnen. Den ljusgrå färgen hos Carlberg kan be­ tyda huggen sten, men också puts på tegel. Måhända var här, såsom i kyrkans inre, kapitäl och baser av natursten, sprången av putsad tegel. Närmare upplysning ger oss 1674 års inventarium, som berättar om en stor järndörr på västra gaveln, var­ uppå ett skönt lås med dubbla reglar, och en skön kopparskiva med gamla bokstäver på samt förgylld. Skivan är bibehållen och förvaras i museet, den på kopparn i förgyllning framträdande, på skrafferad grund svagt höjda frakturinskriften säger: ~Tnno: biti 1478 conjumatii : eft: ~o c : ~oftium : in : ~onorem : bei : et : fanctorii : ciu~ : i : memo= riam: bni·an·bree: pauii: beffanal: (B. 89, !8. 13) = Herrans år 1478 fullbordades denna ingång till Guds och Hans helgons heder till åminnelse av kyrkoherden Andreas Paulsson från Skånela. Fönstret ovanför dörren är hos Carlberg utmärkt som spetsbågigt. Dess medeltida smygar äro, ehuru skadade, bibehållna i den nuvarande inre fönsternischen; rutorna sitta nämligen numer närmare murens ytterliv, och i detta bakom orgeln gömda fönster vårdade sig 1700-talsrestauratom icke om att bila bort restema av det gotiska tillståndet; däremot påmurades fönsternischens botten, vilken ursprungligen sänkte sig mycket djupare ned mot dörren. Västportal och västfönster bildade här, som vanligt i gotiska tornfasader, en grupp. Omedelbart ov-anför fönstret ansiitter valvet. Tornvalvet är i norr och söder på ett egendomligt sätt stöttat av tre sköldbågar, som uppbäras genom avlånga, halvcylindriska utkragningar. Tornmurarna äro här betydligt tjockare iin {t sina övre delar, men valven fota i ck c som eljcEt naturligt STOH,KYRKAN 329 vore på förtjockningens avsats, utan sköldbågarna utgå från de på förtjockningarnas inre yta fastklängande utkragningarna. På östra sidan utgår valvet direkt ur muren, som på detta ställe tydligt är nymurad vid valvansatsen. Man kan betrakta den västra arkivalten i tornbågen som en sköldbåge för valvet. På västra sidan blir torn­ muren tunnare, samtidigt som valvet springer ut från densamma. Muren närmast under västra valvkappan är alltså ordnad just för valvet. Ursprungligen torde av­ satsen varit horisontell och legat endast c. 12 meter ·över golvnivån (jfr s. 305), men då stjärnvalvet byggdes, påmurades antagligen avsatsen för att utgöra sköldmur åt detta. Valvet måste vara tidigare än närliggande mittskepps »högre välvning », dess höjd är nämligen = dettas »lägre välning ». Dess sammanhang med portalanläggning synes så klart, att man gärna vill datera valvet till samma tid. Dess ribbformer närma sig till dem som vi nyss betraktat i 10 000 riddares och 11 000 jungfrurs kor av 1486. Årtalen 1478 och 1486 äro alltså våra hållpunkter för tornvalvens datering. Nu synes genom valvanläggningen det egendomliga förhållande uppstått, att tornets UPPGÅNG trappuppgång gick förlorad. Det måste förut efter alla analogier att döma existerat 'l'IJ'L 'l'OnNm' en inuti tornmuren liggande trappa, som mynnat i tornets första våning omedelbart ovanför det ursprungliga brädgolvet. Då denna passage nu blev tilltäppt och man icke gärna kan antaga, att stadens fäder liksom sagans Telge tokar glömt bort att bygga trappa, så måste trappfrågan på annat sätt i förväg ha ordnats. Man erinre sig, att den nuvarande uppgången över norra tornkapellets vind tillkom tidigast 1486 och f. ö. icke kunde leda in till tornet. Det finns nämligen ingen genombrytning av tornets nordmur under det nämnda kapellets ursprungliga tak. Den dörr, var · igenom man nu från kapellvinden träder in i tornets klackvåning ligger ovanför den gamla taklinjen och_har först genom kapellets senare höjning blivit tillgänglig, alltså först omkring 149G. Denna trappa står i intet samband m ed tornvalvet. Det hade dock varit jämförelsevis lätt att bryta upp en dörr till tornet här. Att man icke gjorde det, bevisar att uppgångsfrågan redan var löst c. 1486, m. a. o. att tornvalvet var byggt tidigare. Den sökta trappan är den s. k. själakorstrappan (jfr s. 311). Så extraordinärt som denna är anlagd, så skrymmande i ett redan förut litet kor, bär denna verkligen prägeln av en framtvungen nödfallsåtgärd. Hade norra torn­ kapellets bygge med dess möjlighet till en arkitektoniskt förnuftigare lösning varit påtänkt och säkerställt, när behovet av en ny trappa uppstod, så hade själakors­ trappan väl icke tillkommit. Det bör alltså ligga något tidsrum mellan 1486 och själakorstrappan. Om S. Anne-korets valv, . såsom vi förmodat höjdes c. 1479, så kan trappan tillkommit samma år och alltså vid samma tid även tornvalvet, vilket då skulle erhålla det tidsgrannskap till portalens » 1478 consummatum » som vi här ovan av andra skäl funnit sannolikt. Märk att 1479 även det ursprungliga vapenhuset - enligt vår framställning s. 325 330 STOCKHOLM .. Fig. 142. storkyrkans södra fasad, akvarell av J . E. Carlberg 1732 i Stadeus ark i v. South front of the church, watcr eolour draw iltg by J. E. Carlber g 1.732. SUdfassadc d01·St. Nilwla..i-Kirche, a.quarcllierte Aufnalnnc von J. E. C"r!berg 1732 im Arclliv d er Stadt Stockholm. '1'0 1(.,\i]•;'.l'tl HÖJNJ NU - förlorat två av sina väggar och därmed sin karaktär av sluten förhall och att ungefär samtidigt tornets bottenvåning genom portalbygget omdanas till förhall och alltså er:;ätta det förlorade. Sålunda står herr Pauls i Skånela donation dock i samband 1ued hela den >> högre välvningen>> , ehuru tornvalvets höjd är bestämt av »lägre välvningell ». I tydligaste direkt sam band med denna står den andra stora förändringen som tornet nu genomgick, nämligen dess höjning. Det urt>prungliga ;jämförelsevis låga försvarstornet blev ansenligt påbyggt. Den munkförband murade förhöjningen sluter an till gamla tornets krönkontur, vars förmodade krenelage och hörntoureller till större delen raserades eller avjäm­ nades för påbyggets skull. I de nya fasaderna dekorerades med ett vågrätt banel­ blende och cliiröver med en rad små fönsterblenden. Om elen Carlbergska akvarellens rundbågebienden (tig. l ) hän·icllag äro riktiga, är visserligen osäkert. Men formen är ingalunda Yid denna tidpunkt omöjlig, själva kyrkafönstren byggdes ju samtidigt STOI:tKY RKAN ·v r 11 11 /l.'f(lf '., 1 Il 331 /f ' l lllll'CIII~•· Fig. 143. St. NiJ.:o lai~Kirchc Storkyrkan f rån norr, akvarell av J. E. Carlberg 1732, i kyrkans arkiv. \·on Norden, Aq narolle von J. E. Carlberg 1732. N orth front of the church, wa.ter colour dra.wing by J. Ca.rlberg 173:3. 1~. rundbågiga (jfr s. 229). Vi kunna i det nuvarande mm,·erket ännu skönja, att det :U öster funnits två medeltida gluggar, de undre delama ses från nuvarande långhusvind och rester nx betäckningsbågarna äro bevarade i murens inre yta, synliga å ömse sidor om den nuvarande, enstaka, något högre la.gda gluggen från Carlbergs tid (se pl. XIV). Strax ovanför den linj e där det vendiska förbandet slutar, ligger nu ett starkt SLO'l''l'SAHTA'l' bjälkgolv, eldfast, belagt med tegel. Trätrappan, som för hit npp, infattas i sin ·roJtN.IUDI mynning av en tegelkupa med jämdörr. Teglet i kupan visar renässans-förband, varför vi anse hela denna eldsäkerhetsklädsel såsom tillkommen i nyare tid. lVIurarna äro eljest, som sagt, i donna våning lagda i munkförband. Rummet är till propor­ tioner och belysning ansenligt, ehuru tillkommet utan konstnärliga avsikter (pl. VI, VII, XIV, XV). Till intrycket av medeltida slottsrum bidraga en murad, öppen spisel, eller rättare ässja, och taket med synliga bjälkar. ]~åda delarna dock Jam­ fiirolsevis unga. Assjan i.ir murad i renässansförband, saknar dock nu R korsten. Den 332 ( STOCKHOLM f l ;;,bli 1 ~i !l rdi a;; • Fig. 144. Storkyrkan från väster, akvarell av ,J. E. Carlberg 1732 i kyrkans arkiv. St. Nikolai-Kirchc von Wcsten, Aqu ar ellc von J . E. Carlberg 1732. West front of the church water colour drawing by J . E. Carlberg 1132. SPIHAN TORNHÖJ­ NI NGENS DA'l'UM har antagligen uppförts vid 1736 års restaurering för takläggares och smeders brnk. En motsvarande anläggning finnes i Ll.i.becks Petri-kyrka. 1 Genom sviten av avbildningar, som föreligga från vädersolstavlan 1535 till Carlbergs akvareller av 17 32 veta vi att tornet i stort sett bibehöll sin spira ända till Carl­ bergs ombyggnad och att denna alltså kan studeras efter dessa avbildningar. Hög, spetsig, »stupendae altitudinis» (säger inskriften på östra kyrkogaveln, jfr s. 229) och kopparklädd visar den en vindskupartad utbyggnad åt söder, plats för klocka, som stod i förbindelse med kyrkans urverk och angav timmarna. Tornets förhöjning står som sagt i samband med h ela kyrkans och särkilt mitt­ skeppets i västerkyrkan höjning, vars takås hade så hög nivå att den skulle svävat i luften ovanför det ursprungliga tornmurkrönet, om icke en påmurnin g av detta skett. Tornförhöjningen måste alltså skett före västerkyrkans mittskeppstaks höjning. 1 .Jfr Bau- und Kunstdenkmäler der Freien und Hansastadt Lubeck, Bd. I. STORKYRKAN 3B3 Vi ha emellertid ett dokument för tornförhöjningens färdigställande: År 1493 är den stora klocka daterad, som Sten Sture d. ä. skänkte och som förutsätter att tornet var färdigt. Tornets byggnadsperioder under Sten Sture d. y:s tid äro: l) Västportal, fönster och valv ( = förhall) 1478-79. 2) Höjning c. 1490-1493. L. KYHKANS HÖGHE VALVNING. FOHTSATTNING OCH Ml'l"l'SKEP­ l'ETS VALV SLUT Mittskeppets nuvarande valv i österkyrkan såväl som i västerkyrkan visa en ovanlig gotisk stjärntyp, skiljande sig från den eljest i Mellan-Sverige vanliga genom de tre ribbor, som i varje väderstreck gripa ned emot sköldmurar och gördelbågar och som f. n., då de genom tegelfärgen särskilt framhävas emot kappornas vita puts, ge strål­ systemet en likhet med ofantliga röda spindlar. Med den över både ribbor och kappor nående ursprungliga p'u tsbeklädn4d, som vi här måste tänka oss i analogi med alla kända svenska gotiska stjärnvalv, gjorde den rika indelningen säkert ett annat intryck: som en enda kontinuerligt böljande betäckning. Vi återkomma längre fram till betydelsen av detta tecken på kyrkans stilhistoriska ställning. Trots den sönderskärandA tegelfärgen verkar emellertid även nu valvraden någorlunda en­ hetlig genom samtliga valvs likartade form . Visserligen är valvet närmast öster om triumfbågen snett och förkrympt, men detta maskeras lyckligt av elen breda triumf­ bågens ridå. Aven övriga snedheter i närliggande valv mildras genom det finmaskiga ribbnätet, i vilket gördelbågama rned sitt smiirta tvärmått (trebladsform) ingå som likartade element. Vi försökte s. 295 en förklaring till valvsystemets sneddragning. ­ ( ;ördelbågarna fortsättas nedåt av med dem likformigt profilerade knektar (tig. 60 a). Ställvis är övergången förmedlad av kalkstenskapitäl, ställvis går den vertikala lern­ men oförmedlat över i kurvan, på vanligt sengotiskt sätt. Förklaringen till inkon­ sekvensen är den att kapitälen förut tillhört den äldre »lägre välvningen" (och om­ talats s. 295) och att de vid valvens höjning fått följa med uppåt och brukas på nytt i den mån de voro användbara. Ett på en lägre nivå kvarsittande enstaka kalkstensblock å pelaren j2 visar, att den »lägre välvningen» haft huggna naturstens ­ kapitäl och var de suttit. I murhömet norr om triumfbågen, nu alldeles ovan predik­ stolen, sitter en - nu utan funktion - koniskt formad konsol av kalksten, som natur­ ligtvis också tillhört elen lägre välvningens system . Från denna har en valvribba utgått; kalkstenskapitälen å pelarna, som skulle tjäna till språngbräda för två ribbor samt en gördelbåge böra haft formen av tre dylika konsoler, d. v. s. just den hugg­ ning, som de nu fungerande, högre upp sittande kapitälen visa. Dessa, som skull e passat förträffligt till de äldre kryssvalven, lämpa s1g egentligen ganska illa för de 334 S TO CKHOLM Dl-: INHE SlDOSKEPPE;>\ Fig. 145. Schematiskt tvärsniLt vio;ande första etappen av h ögre Yäl vnin gen : nord· östra traktens. Schematiscb cr Qn crscbuitt År 1474 beviljas avlat för dem som knäböja inför kyrkans bilder eller bi- D~LSER ~'ILLdraga till kyrkans byggning (jfr ovan s. 127). 1474 tar kyrkan upp tegeltillverk­ HOGRE VALV­ NINGEN ning. 1476 väljes Renholt Lenhusen till kyrkavärd och kvarstår till 1496, under hela denna tid avlönad genom skattefrihet: »så länge kyrkan stod uneler byggnad» (jfr ovan s. 82). Enligt stadens tänkebok göres 1476, 28 aug. kontrakt med Jens murmästare om att >>täkkia kyrkione». Företaget innebär risk för kyrkan, som Jens och hans kompanjoner skola ansvara för. Det behövs stor arbetsstyrka. Jens skall »sända de andra bud att oförtövadt komma hem, som nu borta äro>> . 1477 den 14 STORKYRKA N 337 Fig. 149. Rekonstruktionsskiss av Sten Sture d. ä:s kyrka från sydost. Reconstruction of the church in th e state of »the high er vaulting• from the south east in the t ime of Sten Sture the E lder (close of lö:th cent .). Rekonstrukti on der Kirche von SUdosten im Zustande der »höheren Wöl bung • , z. Sten Stures d. Ä. juli har arbetet hunnit så långt, att slutterminen kan preciseras. Mellan dessa båda protokoll ligger beslutet om ny plats för Karlagillets altare, beläget söderut å öster ­ kyrkan (jfr s. 359) samt ett avlatsbrev av 11 jan. 1476 med förmåner för dem som bidraga till H elga Lekarnens altares vidmakthållande med byggnad o. s. v. Detta J ens m urmästares uppdrag innefatta alltså österkyrkans södra del. Vi lära alltså, att ·en hög-välvning (»at täkkia kyrkione » betyder väl både välvning och yttertaks anläggning, båda delarna måste ju gå hand i hand) skedde i åtminstone en viss del av sydosttrakten 1476-77, och vi lära känna murmästarens namn. Detta synes varit högre välvningens andra etapp (fig. 146). Vari den första bestod skall senare visas. År 1478 får tornet ny portal och nytt valv (s. 328). Då detta, som vi s. 329 sett, ansluter till lägre välvningens mått i västerkyrkans mittskepp, så bör detta vid denna tidpunkt ännu icke fått sin högvälvning. Däremot sker c. 1479 högre välvningen i sydvästra trakten (s. 319 ff.). Det är tredje etappen.l År 1482 d. 9 mars beslutar menigheten att begära av borgmästare och råd att kyrkan skall börja muras till sommaren, men först 1483 bli styresmän och menighet ense om Med avseende på tredje etappen bö r anmärkas, att då mittskeppets vattentak ännu icke kunde vara h öjt 1479, (det tillhör nämligen sjunde tappen omkr. 1494- 95, se s. 340) så tyckes man tills vidare h a anlagt vattentaket över den nyvälvda delen av sydvästra trakten med m ycket låg lutning, och med uteslutande av de sedvanliga höga tryckmurarna. Måhända bibehölls denna provisoriska anordning ännu 1528, då vädersolstavlan målades, och m åhända är det denna lucka i den elj est regelbundna takanordningen som på vädersolstavlan angives genom särskild färg. 1 ANDRA ETAPPEK T mm JE ETAPPEN FJ ji. HDE l:~'l'APPEl\ 9. Svm·iges ky>·kor. Stoekholm II. 338 STOCKHOLM Fig. 150. Das Norra inre tvärskeppet mot öster. The inner north ai.sle towards the east. innere nördlichc Querschiff gegen Osten. att sätta i gång. Vidare höres intet av bygget. Denna byggnadskampanj torde ha gällt det av österkyrkan, som icke gjorts färdig 1477. Vilken? Och vad skedde eljest 1483? Då ankom mäster Bernt Notke från Lli.beck på Sten Sture d. ä:s an­ modan för att bygga, skulptera och måla S. Görans monument (se del III). Detta, som invigdes 1489, måste redan avsevärd tid dessförinnan ha börjat hopsättas på sin plats, som enligt vår uppfattning var korutsprångets mittskepp. Dettas högvälvning måste alltså varit avslutad flera år före 1489. Vi sluta härav, att hela österkyrkans mittskepp höjdes omkring 1485 samt att då även nordöstra trakten var höjd. Mitt­ skeppsvälvningen vore fjärde etappen i det stora arbetets gång (tig. 147). År 1486 bygges norra tornkapellet vilket som vi förut antagit lämpar sin arkad­ form efter lägre välvningen, vadan vi se, att den högre ännu icke börjat i kyrkans nordvästra trakt. STORKYRKAN 339 Fig. 151. Södra inre tvärskeppet mot öster. ' l 'he inner south aislc towards the east. Das s Udliche innere Querschiff gegen Osten . År 14 91 avgöres rådet den fordran, som Hanis Otto's arvingar kunde hava på kyrkan. Harris Otto var kyrkvärd 1472-81. 1474 nämnas dessutom två andra hjälpkyrkovärdar, Jenis Olsson och Gerd Vderman. Enligt tänkeboken 1491 , s. 557- -559 hade Otto under 7 år fört räkenskapsbok och blivit skyldig för murtegel och ut s kar es ten och kalk. Otto tycks ha svarat för Horns t egelbruks utgifter och gjort sig betald genom tegel till sig själv. Men någon ökuld var dock över till kyrkans förm ån. Under de 7 åren kommo till kyrkan mursten, ut&koresten och kalk till ett värde av 1,526 1/ 2 mark, vilket bekräftar, att ett stort arbete pågått under en längre tid vartill bl. a. formtegel (utskoresten) behövts för knektar och ribbor. Arbetets storlek begripes av tegelleveransens höga värde, h alvtannat tusen mark, då man härmed j ämför en uppgift av F. de Brun här ovan s. 45, nämligen att köpeskillingen vid denna tid för ett medelstort stenhus i huvudstaden var 300 till 500 mark penningar 340 FEMTE ETAPPB.:-< SJkl'TE ETAPPE.:-< STOCKHOLM SJ lJ ~Dn ETAPPEN FÖRSTA ETAPP E ~ STE.:-< ST URE· KYRKANS KONST­ HISTORISK A STÄLLNING År 1493 är tornets höjning färdig, ty detta år är Sten Stures stora klocka daterad. Detta är femte etappen. År 1494 ske nyvälvningarna i norra delen av västerkyrkan (enL det ur S. Eriksaltarets flyttning härledda beviset, jfr s. 356, 35 7). Alltjämt ledes bygget av Renholt Leuhusen . Under denna tid bör även norra tornkapellet fått sitt lut-tak. Detta är sjätte etappen. År 149 6 slutar Lenhusen att vara kyrkovärd, därmed är bygget avslutat. Före hans ämbetstids slut böra även de två ännu icke tidsatta avsnitten fullbordats . Dels västerkyrkans mittskepp, vilket dock måst avvakta tornets höjning (1493) och alltså skett omkring 1494- 95. D e ls nordöstra trakten. (Detta är sjunde etappen). I anledning av att dess ursprungliga högmur har samma massiva form som an­ vändes i österkyrkans mittre murar, men som eljest övergivits för arkadmurar, kan förmodas att .man börjat här: år 1474 eller 75. Samtidigt måste tryckmmama över österkyrkans mittskepp höjts för att få en bas för vattentaket, vilket av natur­ liga. skäl genast måste läggas om åtminstone över mittskeppet. Detta var då första etappen och härmed äro alla 7 etapperna daterade. Då sidakapellen ändrades i anslutning till kyrkan f. ö., uppstodo många tvistiga frågor. BL a. : Var skulle altarna få plats, som förut stått stödda mot sitt kapells ostmur? Det visar sig (jfr s. 359), att de privata stiftelserna anmodades att deltaga i det stora ombyggets kostnader samt att de efteråt till att börja med blevo skyldiga att reparera de fönster och takdelar som lågo inom deras område, men att det senare befanns mera praktiskt att kyrkan själv ombesörjde detta. Däruppå tyder följande bestämmelse i Tänkeboken 23/ 3 1507: )) Sades thz helge treefolligheetz altar scal inge lyws sälie i kyrchia utan all enasth kyrkian sielff som offuer alt tecker och thakit holler ferdhoght. >> Det nämnda altaret miste ett gammalt privilegium, men befriades i stället från underhållsskyldighet i fråga. Altarena slutligen tvingades genom rådsbeslut (jfr s. 356 och s. 327), att över­ giva förut innehavda platser och i stället skocka sig omkring de nyuppkomna pelare, som voro tjocka nog för att bereda rätt tillfredsställande plats. Vissa gamla altare­ platser blevo dock skonade, t. ex. Själakorets, De elvatusen jungfrurs och Vårfru­ korets. LikasiL kvarstod förmodligen i nordväst en av väggar innesluten sakristia och i mitten av norra yttre sidoskeppet åtminstone en av de murar som omgivit norra vapenhuset, av vilken mur än i dag ett stycke under läktaren är bibehållen. I Sten Stures kyrka äro yttermurarnas läge, korets planbildning och mittskepps­ pelarnas tvärsnitt ett arv. från Margaretas tid. Det nykomna elementet är 5-skeppig­ heten, de stora rundbågiga fömtren och den större valvhöjden, med två ord: rym­ lighet och ljus. I sin rums- och belysningsverkan gav kyrkan särskilt före restaure­ ringen, då pelarna voro vitmenade, ett holländskt intryck. Söka vi efter dylika intryck på andra håll, visa de sig verkligen vara sällsynta utom i Holland. Dehio STORKYRKAN 341 och Bezold karakterisera den holländska gotiken såsom i första hand rumsverkande »behaglich, weit und leicht von malerisch-lässlicher Haltung ». - De flesta anlägg­ ningarna äro, fortsätta de båda . arkitekturhistorikerna, 1 basilikala, men hallkyrkor förekomma även. Emellertid inverka markförhållandena dämpande på höjdutveck­ lingen. Den redan härigenom relativt förstärkta bredden blir genom den ofta inträ­ dande fördubblingen av sidoskeppen ytterligare stegrad - exempel i Utrecht, Goes, Hertogenbosch, Veere, Amsterdam, Leyden, Kampen, Bergen op Zoom, Harderwijk, Hulst; i katedralen i Antwerpen, som överhuvudtaget till sin allmänna karaktär lutar mera åt de nordliga än de sydliga provinserna, t. o. m. sju skepp. Hallkyrkor finnas även, mest i de nordöstra delarna. Detta nederländska drag kunna vi ej undgå att sammanställa med det nederländska namn som möter oss i storkyrkans historia vid denna tid, Renholt Leuhusen. Han är kyrkavärd under hela den tid som bygget · pågår. Han är vidare, något som vi eljest aldrig hört talas om hos en kyrkvärd, skattefri gentemot staden under den tid hans kyrkavärdskap pågår. Tyder icke denna belöning på särskilda tjänster, utöver kyrkavärdens vanliga ekonomiska omsorg? Är det kanske rent av arkitektarvode ? Det är omöjligt att bevisa, men vi ha full rätt att förmoda Lenhusen som arkitekt för Sten Stures Storkyrka. Att Lenhusen uppgives vara från Brabant förminskar knappast sannolikheten, då Antwerpens katedral ju visats vara det mest typiska exemplet på nederländsk rumsverkan av den nordligare typen. Men det bör påpekas att den holländska karaktären stannar .vid interiören. Det yttre bar traditionell svensk prägeL Höga tryckmurar och ett av dem buret högåsat tak fanns ju redan i Margaretas kyrka. Nu blir det endast ännu högre som naturlig konsekvens av kyrkorummets höjning. Den lilla avtrappningen mellan mitt- och sidoskeppstaken har också gamla svenska tradition er, såRom domkyrkan och S. Nicolaus i Visby, Rom a sockenkyrka m. fl _ gotländska landskyrkor, katedralen i Linköping m. fl_ hallkyrkor visa. I en i svensk tradition eljest så fast vidhållen princip, södervändningen, har dock en ändring skett: Västra sidan har blivit huvudfasad. Detta är ett allmänt europeiskt drag, icke ett särskilt holländskt. Emellertid böra vi, då andra väsentliga drag i bygget visas stamma från Nederländerna, förmoda, att även detta drag kommit när­ mast därifrån. I kort sammanfattning har alltså högre välvningen och därmed sammanhängande byggnadsföretag framgått i följande skeden: l ) Nordöstra traktens 8 valv, nytt, högt vattentak och tryckmurar även över mitt­ skeppet, 1474-75. 2) sydöstra traktens 8 valv med vattentak, 1476 - 77. 3) Västra tornhallen med portal, 1478-79. 1 Dehio u. v. Bezold, Die kircbli che Eaukunst des Abendlandes II, 387. Taf. 498-503. D* 342 STOCKHOL.M 4) sydvästra traktens 4 västra valv med vattentak, c. 1479. 5) Österkyrkans mittskepp och k01·utsprånget, c. 1483. 6) 10,000 Riddares och 11,000 Jungfrurs kor, c. 1486. 7) Tornets höjning, c. 1493. 8) Nordvästra trakten med vattentak och tryckmurar, detta även över mittskeppet, c. 1493-94. 9) Västerkyrkans mittskepp, valven c. 1495--96. M. KRISTIERN TYRANN ALLfll~N KAHA KTARISTIK I det för Stockholm så elyeksdigra året 1521 tager kung Kristie1·n tyrannen byk yrk an 1 . anspra • k som ln·omngs ·- - lryrk :fi nner ock , a tt l~yrl{ans l1oga .. -­ 'a. H an · murar aro tjänliga till förstärkning av slottets försvar, och låter sin arkitekt, Adam van Diiren, i sådant syfte inreda sydöstra delen av kyrkovinden. l sammanhang härmed för­ stärkas hithörande p elare, och nere i kyrkan anbringas en inskrift m ed skulptur, som i symbolisk och humoristisk form omtalar syftet m ed ändringen: g e n o m d e nna fäst­ ning skulle d e s v e n s ka fångas liks om f e ta ålar i e n ålki s ta. VALV OCH 1\ NEICl'A Il ;\ ] .PELAREN Sydöstra tr a kt e n har ett fullt hom ogent valvsystem, kryssvalv m ed ribbor av genom­ skärningen, fig. 60 c, gördelbågar av alldeles samma form, allt detta härstammande från Sten Sture d . ä: s »högre välvning». I yttre sidoskeppet saknas alla knekt ar. I inre sidoskeppet finnas knektar m ed treflikigt snitt, som harmoniskt överg[• i valvens ribbor och gördelbågar (fi g. 60 c). A den yttre pelareraden äro dock de treflikiga knektarna i större eller mindre grad ersatta av tjocka prismatiska förstärkningar. (Sådana utmärka alla tre pelarna bl, c\ d1 . Visserligen synes nu ingen prisma på bl, där nu Arweds­ sonska epitafiet skymmer, men fanns även där, enligt planen av 1772, s. 244). En pelare c1 avviker genom särskild sockel av kalksten m ed inhuggna reliefer, föreställande ett lejon, en lejoninna och en ål; ovanför är en inskrifttavla av kalksten m ed inskrift: brr : oe( : i~ : fet : of : en : ftnrf : fift : mit : lrbrgcn : genbem : i~ : lje : nit{)t : got : to : fallgen : bot : is : Iuis : 1521 : tudr : e11 : wi! : uor : tunren : be : mot : me : scfe : ebblur : fiflen : an : em : nid)t : jparen = ålen är en fet och stark fisk, m ed bara händer är han icke god att fånga, det är visst 1521, den som vill förvara honom behöver nya säckar och kistor och får icke spara. Skulptur och inskrift äro så egenartade, att man m ed säkerhet kunnat bestämma denn a pelares dekorering som ett verk av den från Lunds domkyrkas restaurering och m ånga andra verk väl kände arkitekten och bildhuggaren i Kristian Tyranns tjänst, Adam van Diiren 1 . 1 RYDBECK, Ålen och lejonen i Stockholms Storkyrka, i Fataburen 1906, h. 3. samt Två märk­ liga konstnärer, Sthlm. 1918, s. 51. STORKYRKAN 343 Fig. 152. •Ålpelaren>, d. v. s. pelaren c1 med in­ skrift och skulptur av Adam van Diiren 1521. •Der Aalpfciler>, d. h . derPfeiler c1 mit Schrilt und Skulptur von Adam van Dlircn. The • eel-pillar• i. e. the pillar c1 with ins cripti on and sculpture by Adam van Dtiren. Vissa delar av den omgivande arkitekturen knyta sig säkert till skulpturen: den huggna k alkstenssockeln på pelaren c1 hör sålunda i sin h elhet till Adam s arbete. Den prismaformade knekten på pelarens nordsida, förebildad i sockeln, hör också hit, m en den utgör icke en organisk h elhet ihop m ed valvens ribbformer. Upprepnin­ garna av prisman på närgränsande två pelare böra också rälmas hit. Här är ännu tydligare, att prismorna icke äro en enh et m ed valven. De fina, ursprungliga tre­ fliksknektarna, direkta fortsättningar till valvribborna, finn as ju ännu kvar, nående ett gott stycke ned på pelarna. Dessa ha alltså ursprungligen varit försedda med en smärt, treflikig knekt, och denna har i senare tid, h elt ell er delvis, ersatts med grova, fö rstärkande prismor. Adams verk måste alltså uppfattas som sekundära, prydligt med skulptur sirade förstärkningar av år 1521. Själva välvningen tillhör som sagt ett äldre skede. Val­ ven likna de redan beskrivna, m ed samm a ribbor förseelda Yalven från »högre välv­ ningen » i vä stpartiet. Vid denna stora sengotiska ombyggnad, höjdes c. 14 7 6, såsom vi s. 33 7 daterat, sydöstra trakten och välvdes de nuvarande yalyen. Kapellens tvärmurar ADAM \'A l\ DU Jmx BEFÄSTJ-:R S'l 'OJUO ' UKAK 344 STOCKHOLM Fig. 153. Storkyrkan från sydost. c. 1520 i fri framställning, detalj ur stick av Dionysius Padt Brugge. The church from the south east c. 1520. Fantastic representation in an engraving by Dionysius Padt Brugge. Die St. Nikolai-Kirche von Blidosten um 1520, in freier Darstellnng, Detail ei!les Stiches von Dionysius Brugge . revos, och deras nuvarande valv inmurades. Därvid påbyggdes också ovanvalvs tryck­ muren a 1- e1 till en betydande höjd. F. n. se vi en nästan massiv tryckmur med smärre fönster- och dörrartade genombrytningar. De runda fönstren högst upp med omgivande murverk i kryssförband och med grötartat slarvigt behandlade fogar äro STORKY RKAN 345 uppenbart från 1700-talet och behöva icke här sysselsätta oss. De dön artade öpp­ ningarna omgivas av tegel i munkförband med fogbruk et smörgåsartat utstruket över stora oregelbundna ytor av teglet, vilket f. ö. är mera rosafärgat än de andra, brunare stenarna. Dessa, vilka också ligga i munkförband, men med mera vårdade fogar av »gardin-typ» (s. fig. 45-47) äro i sin förekomst sålunda begränsade, att man tydligt ser, huru de ursprungligen bildat en arkadräcka av samma art som elj est flerstädes på kyrkovinclen. Samma sorts t egel-läggning - regelbundna, brunröda munkskift med fogar = fig. 51 - fortsätter i förband i östra gaveln åt söder samt i yttermuren till yttre södra sidoskeppet, ehuru överkanten är ojämn och inmängd med det till färgen rosigare, i murningen slarvigare behandlade teglet, som vi redan sett omkring de dönartade muröppningarna. Den uppenbarligen från Sten Sture d. ä:s tid stammande tryckmuren med arkader har alltså förändrats till massiv mur. I samband hänned böra väl de prismatiska förstärkningarna på pelarna betraktas. Det hela är en förstärkningsbyggnad, utförd dels å pelarna, dels å tryckmuren, och förmodligen även å de andra murarna ovan­ valvs, vilkas övre delar seelermera rivits. Det rosiga teglet, vilket iakttagits å vinds­ murarna, återfinnes elj est i kyrkan i elen stora östgaveln, som måste ha tillkommit, då Gustav Vasa avskar kyrkans östutsprång, varom s. 346 berättas. Detta bekräftar att vi i tryckmurarna omkring »dörröppningen >> ha 1500-talsmaterial för oss - en senare tid är icke möjlig, då murningen skett i munkförband. Hela företaget torde alltså härstamma från det i reliefen angivna året 1521. De egendomliga r ektangulära genom­ gångarna och de invid dem befintliga bjälkhålen och nischerna i tryckmuren, tyda avgjort på ett praktiskt syfte. J ag förmodar en befästningsanordning med logem ent, i kyrkans sydöstra vindshörn, mycket lämplig plats för ett utanverk till slottet. En­ dast ett dylikt syfte skulle förklara, att danskarna under sin korta stockholmsvistelse läto bygga på Stm·kyrkan. För religiös byggnadsverksamhet hade de knappast tid, m en de ville stärka sin militära position. Härigenom får också mäster Adams in­ skrift en betydelse: »Ålen är en fet ii sk, jag vill gärna fånga honom, men trots min makt, symboliserad av det dan ska riksvapnets lejon, kan jag icke fånga ålen med blotta händerna, det behövs ett fångstinstrument, m. a. o. en å lki sta ; den ålkistan har jag i Stockholms slott vid strömmen, förstärkt m ed elen nybyggda bastion en på storkyrkans tak.>> Vi känna från Lunds domkyrka Adams smak för dylika inskrif­ ter, som förena lapidär korthet, orakelmässig svårtydighet och omfattande innehåll. Att beteckna svenska nationen med en ål låg nära till hands genom huvudstadens läge vid strömmens fiskrika vatten. Att storkyrkans östparti var en för slottet mili­ täriskt viktig punkt, känna vi genom Gustav I: s önskningar och åtgärder. Han rev ju för den skull hela korutsprånget (se s. 346). Därigenom blev kanske den del av slottets omgivning, som eljest legat i skydd av korutsprånget, bestrykbar från vissa av slottets artillerigluggar, varigenom kastellet ovanpå Helga Lekamens kor - Kri­ stiern Tyranns ålkista - blev obehövligt. På Hagenbergs äldre stick är det möj ­ 346 STOCKHOLM ligen kvar; de högt sittande fönstren där kunna tydas som skottgluggar utmed hela syd­ sidan av kyrkovinden (fig. 140). Om denna tolkning är riktig, så har kanske Tyrannens befästningsåtgärder sträckt sig över hela sydsidan. Detta är f. n . svårt att kontrollera, enär förhållandena ovan Vårfrukor och sydvästligaste trakten förändrats i senare tid. N. GUSTAV I:S TID. STORKYRKAN I FARA ATT RIVAS ALLM i\ N KARAK'l'AI!JSTIK t1 Den gamla åsikten, att mellanväggarna mellan kapellen brötos under reformations'd en, ar .. som Vl . sett, sa gott som a lld el es f a l s lc D enna nygesta ltnmg . sk e dd e u n d er Sten Sture d . ä., icke under Gustav I, vars handlingar gentemot Storkyrkan äro på det stora hela negativa. Det var han, som föraDi3taltade korutsprångets borttagande. Syd- och nordmurarna omkring Vårfrukoret borttagas också under hans tid, och däri­ genom vinner kyrkan visserligen något i utrymme, dock icke jämförbart med det för­ lorade. o Den 3 nov. 1544 tillsades menige man på rådstugan, att konungen aktade bygga en ny kyrka, eftersom den gamla bykyrkan vore förfall en. Konungen begärde, att årligen en summa skulle anslås till byggnaclskassa. Efter överläggning beslöt man att anslå en tredjedel av all stadens ränta f. o. m. nästa år. Det står »55» i Tän­ keboken, men detta måste vara felskrivning för »45». Några dagar därefter inhäm­ tades h ertig Eriks mening, och anslogs då ölaccisen till kyrkobyggnaden (Tänke­ boken 3/ 11 1544). Konungen s plan blev lyckligtvis icke förverkligad. Enligt Messe­ nius var det på elen inflytelserike Skeppar Olofs råd, som konungen avstod från att helt riva kyrkan 1 . Han nöjde sig med att offra korutsprånget. Då Peringskiöld menar, att han i dess ställe vidgade kyrkan genom att tillägga ett yttre sidoskepp i nordöstra trakten, är detta säkert ett misstag. Kyrkans östra del hade samma breeld redan på Sten Sture d. ä:s, ja på Margaretas tid (jfr s. 298 o. s. 335). Peringskiölcls uppgift synes dock ha en kärna av sanning. Murarna, som skilde Vårfmkor från omgivande k apell, synas verkligen, som sagt, ha rivits under Gustavs tid (jfr s. 325). Kungens avsikt att riva h ela kyrkan kan icke ha berott på att denna var förfallen, vilket var ett svepskäl, utan på militäriska gmnder. Försvaret av Stockholms slott var i denna nya tid, eldvapnens, enligt konungens fullt riktiga uppfattning i hög grad försvagat genom förefintligh eten av elen stora kyrkan m ed dess mäktiga tom om edel­ bart invid slottsgraven, som just nyanlagts tillika m ed bakomvarande mndel m. m . Då oppositionen blev för stark från staelsbefolkningens sida, som ju genom alla Olof Eriksson, kallad Skeppar Olof. var Gustaf J:s köpman och organisator både a v han­ dels- och örlogsflotta. Han var råuman 1544 och kyrkavärd i Storkyrkan 1554 och 1555, dog sistnämnda år (Stockholms Rådhus och Råd 2, s. 134). 1 STORKYRKAN 347 pietetens rötter, förfädernas gravar och århundradens religionsutövning, voro fästade vid kyrkan, så gav konungen visserligen efter, men nekade sig icke att avskära kor­ utsprånget, vars läge omedelbart intill slottsgraven utan fråga var särskilt militärt komprometterande. Själva byggnadsarbetet var fullt färdigt senast 1560, ty detta år bygger kyrkan nytt korskrank men påbörjades förmodligen genom korutsprångets rivning 1555.1 Härmed fullbordade Gustav I en annan åtgärd, nämligen utplånande av Stme­ släktens förnämsta monument, Sankt Görans kor. Redan 1526 hade genom ett enhetligt rådsbeslut Sankt Görans-monumentet, d. v. s. Sten Stures ryttarestay, lämnat sin plats i korutsprånget och flyttats till en dön·vrå. Det sägs: för utrymmes skull i kyrkan. Men det är svårt att förstå, att detta ut­ rymme bakom högaltaret kunde vara av så stor vikt 1526, när det sedermera gick an att slopa samma utrymme helt och hållet. Huvudskälet, som icke uttal ades, torde väl för konungen ha varit, att det icke ginge an att ha Sten Stures staty som högkorsprydnad. Minnet av Stmemonumentet levde väl dock kvar i korutsprångets vackra rum, och grundligt blev det utplånat först genom rivningen. Kungen gör som faraonerna, som revo föregångarnas tempelbyggnader eller åtminstone utplånade deras bilder och inskrifter. O. JOHAN III:S BYGGNADsVERKSAMHET Å STORKYRKAN ALL~J;\.)1 KA­ HAJ(T:\nrsTrK Under Johan III ombygges nordöstra trakten efter ett ras , med bibehållande av murarna, till två regelbundna sidoskepp . Den härigenom förlorade sakristian ersättes därigenom att gam la Själakoret upplåtes till sakri stia. Dess arkad mot inre södra sidoskeppet blir tillmurad. Kyrkans tak ändras till tre fall på varj e sida. sträv­ pelare tillkomm a och förses med höga spiror. Nordöstra trakten bildar, såsom redan nämnts, genom sina likartade, omsorgsfullt och regelbundet utförda valv och stödkonstruktioner ett helt för sig. Valvribborna (fig. flO b) sakna den eljest vanliga eggen. Valven ha genomgående större höjd än 1 Jfr arkivarien NILS ÖSTMANS i Tidskrift för Stockholms stads tjänstemäns förening 1913 n:is 7 och 8 publicerade »Bidrag till storkyrkans historia•. Här påvisas det oriktiga i den äldre åsikten om 1548 som datum för Gustaf Vasas åtgärd och föreslås i stället 1560. Detta är möj­ ligt, ehuru jag snarare tror man bör hålla sig till den punkt i Gustaf I:s registratur som Östman själv anför : den 7 mars 1555 befaller konungen stadsfogden att storkyrkans remnade mur skulle nedbrytas. Detta var helt säkert just korutsprånget. Det av klockaren Torbiörn 1560 nämnd a >omkullbrutna högkoret>, som skulle kunna indicera, att först då utsprånget revs, är säkert inget annat än det gamla korskranket som bröts ned för att ersättas av ett nytt. 348 STOCKHOLl\1 Fig. 154. Högmur i nordöstra trakten. J>Buttress-wall» i. e. wall strongthening tho vaults through its gravity. »Druckmauer» oborhalb der Gcwölbe in der nordöstlichen Parti e der Kirch e .! elj est, och yttre sidoskeppets kappor äro nästan lika höga som det inres. Gördelbå­ garna äro halvkretsformiga i tvärsnitt. De vulstformiga kapitäl- och baslisterna och pelarnas planform m ed en halvkolonnformig knekt åt varje sida avvika från förh ål­ landena i h ela elen övriga kyrkan. Valvtypen omfattar de 5 östligaste valven i yttre och de 4 östligaste i inre norra sidoskeppet. Vi anse, att h ela trakten erhållit sitt nuvarande pelare- och valvsystem i huvudsak under Johan III:s tid och gå nu till bevisen härför. Att de båda sidoskeppen dock redan tidigare haft samma plan som nu, och samma valvhöjd som å södra sidan, ha vi s. 337 omtalat. Ävenså är s. 295 ff. omtalat, att båda sidoskeppen vid en tidigare gotisk period varit hetydligt lägre. Yttersta norra sidoskeppet torde då i huvudsak utgjorts av en kapellänga, vilket vi enligt analogi m ed övriga trakter antagit. Väggen a5-a 4 är till sin nedre del, upp till c. 5 m. från golvet tjockare. En motsvar ande avsats finnes något högre upp på murpelaren a4 . I avdelningen c5-d 5 är en murnisch, som nu skäres av Stenbockska epitafiet, m en som ursprungligen synes haft formen av en halvcirkel och kanske utgjort en arcosolie-grav. Det finn es dock iriget säkert tecken på att nischen är av medel­ tida ursprung. Längre · västerut finnas inga som h elst nu synliga positiva bevis för STORKYRKAN 349 existensen av äldre, lägre kapell. Överhuvudtaget är västmuren här lika tjock ned­ ifrån och ända upp till valven. Analogien för som sagt dock till den förmodan, att låga kapell funnits och särskilt talar härför det faktum, att motliggande kapellrad anlagts samtidigt med hela österkyrkan. Säkert skedde här å nordsidan på samma sätt. Ovan valven befinnes linjen a 4- j4 (mellan sidoskeppen) påbyggd med en tryck­ mur såsom vanligt, vilken till sin större del är öppnad i stora spetsbågiga arkader och murad i renässansförband, med bruket oregelbundet, platt utstruket utöver fogar­ nas gränser (såsom fig. 49). De små rundfönstren äro oss ju redan bekanta såsom 1700-talsverk och omgivas av 1700-talstegel med ännu vårdslösare, grötig bruksbe­ handling (såsom fig. 46). Längst åt öster ansluter sig arkadmuren till en äldre, del­ vis riven eller rasad mur i munkförband (av samma murningstyp som mittskepptryck­ murarnas övre delar med fogbruket horisontalt avskuret mot den övre tegelstenen och kvällande nedåt (såsom fig. 51), vilken synes fortsätta ut åt öster. Gavelmuren (av 1550-talet) stöter nämligen stumt emot denna och har f. ö. en helt annan yta: i munk­ förband men med utstrukna fogar, lika det nyss beskrivna renässansförbandet. Det är Gustav Vasas s. 3-i 7 omtalade mur. Tryckarkaderna ansluta sig även västerut till en äldre mur i munkförband, med liknande fogar, som nyss nämnts för partiet över a4, den omedelbara fortsättningen av arkaderna över västra delarna av norra sidoskeppen. Även över j4-e 4 har en arkad i munkförband existerat; dess västra anfang är ännu bevarat, men det har rasat eller rivits, och i brottet r-;ätta sig renässansskiften fast intill den nuvarande arkadräckan. Munkförbandet återfinnes å yttre sidoskeppets östgavel och utmed hela dess nord­ sida utom, ungefär, de två övre skiften, vilka hava oregelbundet renässansförband. Det synes alltså, som om i sam band med kyrkans övriga höjning stått en uppmur­ ning av båda sträckmurarna nära nog till deras nuvarande höjd. De kvarvarande resterna göra troligt, att den höga tryckmuren mellan sidoskeppen varit massiv i sin östra del (4 traveer), arkadformig i sin västra, alltså precis motsvarande förhållandena i mittskeppet. Detta stärker vår uttalade förmodan, att inre sidoskeppen höjts nästan till nuvarande höjd ungefär samtidigt med mittskeppet (c. 1474-75). Att valven i kapellraden ha höjts samtidigt, är säkert, ävenså ha omgivningsmurarna höjts för att tjäna till tryckmurar och för att möjliggöra sidoskepps och kapellrads läggande under ett tak. Vid detta tillfälle var det fråga om att från a 4 draga en tvärmur ovan valvet åt söder, förtagningsstenar anbragtes och sitta " ännu kvar. De ha dock icke använts. Munkförbandsmuren torde ha fortsatt österut såsom korutsprångets grundvalar på slottsbacken antyda. Vid Gustav Vasas ombyggnad avklipptes detta och så kom östra gavelmuren i slar­ vigt munkförband med utstrukna fogar till. Rivningslinjen i tryckmuren samt de nya tryckarkaderna i kryssförband måste stå i samband med, att samtliga pelare och åtminstone delar av valven rivits och ombyggts. Traktens omgivningsmurar, inklusive valvfästen, synas dock ha förblivit orubbade och använts ånyo. 360 STOCKHOLM Fig. 155. Storkyrkan från sydyäst, detalj ur stick av Sigismund Vogel 1647. The chnrch from t he sou thwest, Part of an engraving by S. Vogel l647. Die St. Nikolai-Kirch o von Sllcl· westen, Detail cines Stiches von Sigisinuncl Vogel 16!7. En så stor ombyggnad, varvid ingenting nytt av utrymme eller ljus vunnits, utom vad själva sakristian angår, är gåtfull. Visserligen kunde man nu bygga fritt och otvunget nytt i rena pelareformer av smärtare tvärsnitt, men vinsten iir praktiskt taget så ringa, att m an lockas antaga ett ras som orsak till elen kostbara nybyggnaden. STORKYRKAN -1 3OL Fig. 156. Storkyrkan från nordväst, detalj ur slick av Johan Sasse 1652. 'l'he church from the n orthwest. Part of an engraving by Johan Basse 1Gö2. Die St. Nikolai~Kirch e von Nordwesteu, aus einem Stiche von Johan Sas'e 1652. När skedde denna ? Enligt den gamla på Peringskiöld fotade uppfattningen skulle den vara Gustav V asas verk. Detta är dock av flera skäl omöjligt. Gustav I:s be­ kanta åtgärd, korets amputering, betecknas i t egeltekniken genom munkförband med utstrukna fogar, under det att de nya valvens tryckmur härstädes är lagd i kryssför­ band. Å andra sidan finnes en bestämd uppgift, som pekar på, att Johan III är 352 STOCKHOLM nordöstra traktens siste byggherre. Det är nämligen han, som synes ha skulden för gamla sakristians förintande, när, enligt Stadens tänkebok d. 20 augusti 1593 Mäster Abraham och Mäster Erich begära att en (ny) sakristia måtte bli byggd norr om hög­ koret1. Detta skedde visserligen icke, men i stället inreddes två nya sakristior i de båda tornkapellen. Ar 1593 var alltså ombygget av nordöstra trakten ett faktum . Räkenskaperna från 1500-talet äro ju till stor del förlorade, men i de bevarade om­ talas stora murnings- och taktäckningsarbeten, 1582, 1583 och 1584. Det torde vara dessa arbeten, som avses, då kungen redan i januari 1581 beslutat sig för byggnads­ åtgärder, vilka skulle utföras å Storkyrkan av Olof Gudmundson på konungens be­ kostnad. Reparationsarbetet uppträder dock även i kyrkans räkenskaper, där Hemich van der Huffwe nämnes som murmästare. Vi ha förmodandevis förklarat bygget genom ett ras. Det var kanske den händelse, varigenom en viss grav i kyrkmuren kom att blottas, en uppgift ur Messenius krönika, som redan Nils Östman (i Förteckning över Stockholmsbilder, S. Eriks årsbok 1911, s. 124) satt i samband med 1582 års bygge. Kanske var det den nyss påpekade, förmodade arcosoliegraven? Hagenbergs senare stick visar (fig. 141) takfallens gestaltning på norra sidan e~ter om­ byggnaden: varje skepp motsvaras av ett takfall. Detta bör ha åstadkommits genom sänkning av längsfasadmuren. Härvid försvann alltså den tryckmur, som belastat yttre sidoskeppets nordliga valvanfang och som alltså helt logiskt måste ersättas av strävpelare, vilka vi nu också se plötsligt framträda på Storkyrkoexteriören. Märk att de saknas på alla tidigare bilder! Norra tornkapellets nordmur är högre än nordmuren för övrigt, och samma kapells pulpettak ligger högre än de båda huvudtakfallen. Jfr Hagenbergs tidigare stick från c. 1565 (fig. 140). Det avbildar visserligen kyrkan från söder, men det är troligt, att den norra sidan var symmetriskt lika. Den översta delen av längsfasaden, med 8 (därav 2 dolda bakom ett krenelerat torn) gluggar, är, såsom vi i analysen av sydöstra trakten s. 345 skildrat, en befästad vindsvåning. Dennas med skyttegluggar försedda mur, som vi med tanke på dess betydelse för valvkonstruktionen kallat »tryckmur», borttogs således på Johan III:s tid. Det bör tilläggas att vi visserligen icke kunna uttala oss om skyttegluggar på nordsidan. Det kan väl hända att befästningen endast omfattade sydsidor, icke den mot slottet vettande nordsidan. 2 Vid kung Johans bygge 1581-82 tillkomma icke de strävpelarebekröningar eller »fialer», som längre fram satte en särskild prägel på kyrkan. På Hagenbergs senare stick, fig. 141, synas de icke. De byggdes först 1586-89. Ar 1586 talas i räken­ skaperna om det nya östra tornet, d . v. s. den större spira som reser sig längst Elers, Stockholm I, s. 121. På Bogenbergs senare stick synas också en rad fönster ovanför de egentliga fönstren, men detta måste vara, såsom jämförelse med fig. 156 visar, ett misstag, föranlett av det äldre Hogen­ bergssticket. Fassadens starka sänkning framgår i alla fall tydligt om tornkapellets takskägg an­ vändes som jämförelsepunkt. Detta tyckes nämligen haft konstant höjd under hela 1500-talet. 2 1 STORKYRKAN 353 österut på mittskeppets takås; 1588 upptogs en frivillig hjälp till taktäckningen, varvid kungen lämnade bidrag, 1589 nämnas »småtornen» på nor;ra sidan, som samtidigt färgas röd 1 . P. ÖVERSIKT AV STORKYRKANS ALTAREN OCH KOR Ett Petrus et Paulus kapell stiftades 1408 av Hans von Horn, därför ock kallat Hans von Horns kor, men benämndes sedermera S. Barbaras kor (s. 34); Så­ lunda böra väl de s. 31, 32 meddelade uppgifterna fattas, nämligen: att Hans von Horn stiftat sin prebenda 1408 i ett Petrus- och Paulus-kapell, och alltså troligen till apastiafurstarnas ära. Märk vidare att i Barbara-korets stiftelsebrev av Herman Rem­ beke år 1428, en kapellbyggnad omtalas såsom redan byggd, och ·att dess altare är helgat åt Trefaldigheten, Vår Fru, Petrus och Paulus samt åt Barbara. 2 Uppen­ barligen har en allians mellan de båda stiftelserna skett. Vi se häri ett spår av den på Margaretas tid skickligt ledda byggnadsorganisationen och finansieringen av ny­ bygget med hjälp av enskilda kapellstiftelser. Ännu då Wolmar von Lundens stif­ telsebrev skrevs, en tidpunkt omkr. 1480-85, bestod denna allians (Barbara-breven, s. 91). Barbarakoret låg längst österut i södra kapellraden (s. 301). Ett S. Andreas kor, f. o. m. 1485 också kallat »S. Pers» eller Petri et Pauli stiftades 1370 (s. 27, 292). Dess plats är säkert i f 4- g 5• Omkr. 1485 förflyttades till detta kor en S. Petrus et Paulus prebende, nämligen den ursprungligen av Hans von Horn i sitt egna kor förlagda Petrus- och Paulus-stiftelsen. Vi ha förut sett att denna prebenda under Margareta-kyrkans tid varit lokaliserad i Barbara-koret (a-b 1). Men 1485 säges S. Per beläget på norra sidan, så att S. Henrik komme emellan S. Kristoffer och S. Per, med andra ord det sistnämnd~ skulle vara precis detsamma som S. Andreas kor. Är då »S. Per» ...: »Petrus och Paulus»? Ja, a~ följande skäl: Biskop Kurt Rogge stiftar år 1493 en prebenda »Marie tidegärd» i Petrus och Paulus kor (ovan s. 42), lokaliseringen bekräftas 1500 och 1513 (s. 33) och 1515 nämnes Marie tidegärd igen i ordalag, som tyda på full identitet, men nu kallas lokalen »S. Peders kor» . Alltså är »Petrus och Paulus» = »S. Per,, = »S. Andreas» nota bene under ett visst begränsat skede av storkyrkans tillvaro: från 1485 till re­ formationen. 1 Av detta framgår, att Hogenbergs senare stick bör dateras till tidigast 1584, senast 1586. ·Öst­ mans datering i »Stockholmsbilder», 73- 75, beror på en förmodan att slottets nordvästra runda torn, som syns p å sticket, redan 1575 börjat mnbyggas till fyrkant. Enligt UPJV!ARK d. ä. Valda skrifter, s. SH är året 75 likväl endast det förmodade begynnelseåret för ert omfattande bygg­ nadskampanj, i vilken nämnda tornändring var en del. En tydlig uppgift om f~rkanttornets existens föreligger enligt Upmark först 1586, vilket just är samma år som strävpelarnas små­ torn började sättas upp på kyr1~an och som vi Clärför 'anse som hitre tidsgräns för Hogen[\ergs­ sticket. z Barbara-breven i St. E riks årsbok 1917, s . 80 ff. 10. Sveriges kyrkor. Stocklwlm II. H 54 STOCKHOLM Förklaringen till apastiafurstarnas flyttning från södra sidans Barbara till norra sidans Andreas giver en uppgift av 1516 om att biskop Kurt inköpt »Petri et Pauli kor» (s. 33), vilket köp enligt en annan uppgift synes skett 1480 (s. 32). Därmed hade biskopen lösgjort apastiafurstarnas kult från Barbarakoret och förlagt den till en plats, där han kunde ha friare händer till nya anordningar, liturgiska eller konstnärliga, som ensam ägare. En sådan ställning kunde han icke vinna i det Barbaras kor, som just på 80-talet var föremål för Härskilt varma omsorger från den dåvarande herren till S. Barbaras prebenda Volmer van Lunden, men däremot underlättades biskopens besittningstagande av Andreaskoret genom dettas osjälvständighet. Andreas-prebendan hade nämligen 1.475 upphört att vara egen institution och subordinerats under H. Lekamens gille (s. 28). Då man betänker H. Lekamens-gillets intima förhållande till staden och drager i minnet att Rogges köp skedde 1480, då just »högre välvningen» förbereddes i västerkyrkan, så blir transaktionens mening klarare. För det stora ny­ bygget behövdes medeL Genom att åt den prebenda, vilken biskop Rogge genom arv från Rornarna (jfr alltjämt s. 32) behärskade - Petrus et Paulus - erbjuda det gamla Andreaskoret till salu, erhöll man en förmögen byggherre, som kunde åta sig »högre välvningens» omkostnader på denna punkt av byggnaden, där man just nu beredde sig att sätta arbetet i gång. Vårfrukorets namn och belägenhet är uppenbar (s. 279 och s. 286). Det stiftades omkr. 1340. Med avseende på »den högre välvningens» bygge behövde staden här icke hava några bekymmer, enär Vårfrukoret redan från sin första tillkomst innehade den valvhöjd, som man under Sten Stures tid ville genomdriva för samtliga kor och sidoskepp. Här fordrades endast att förmå korets herrar, Vårfrugillet, att lägga om yttertaket till samma pulpetform, vilket dock ej skedde förrän på Gustaf Vasas tid. S. Annas kor; namn och belägenhet äro bevisade s. 324-327. Det är först byggt med lågt valv i mitten av 1400-talet. Omkr. 1479 är det höjt liksom andra kapell. Rådets intresse för korets utgestaltning framgår av bestämmelserna om apastiaaltaret av 1.476 (s. 327). Sj älakoret är utförligt skildrat s. 239 och 307. Det stiftades 1421.. Omkr. 1488 måste dess tak ha ändrats till luttak. Att staden hade att bestämma vid korets bygg­ nadsfrågor är tydligt, enär korets »föreståndare tillsattes av Stockholms stads råd och äro upptagna i stadens ämbetsbok» (se ovan s. 7 ff. även »8. Gregorius», s. 363). S. Kristoffers kor. Lokal och namn äro tydliga enl. s. 37, 38, 292. Båda bibehållas oförändrade från ticlen vid 1440 eller tidigare, då kapellet byggdes och allt framgent. Men det synes genom uppgiften hos De Brun härovan s. 38, att staden förvärvat vissa rättigheter över prebendan vid det betydelsefulla året 1485. Det före­ faller alltså som om staden fr. o. m. detta år i någon mån kontrollerade två kapell på västerkyrkans norrsida och därigenom väl både kunde fastställa ny byggnadsplan och finansiera densamma för denna trakt. Tiotusen riddares och elvatusen jungfrurs kor är, s. 42, 314 ff., bevisat STORKYRKAN Tidigare S. Erik, S. Göran från 1489 355 S. Olof och S. Nieclaus före 1489, senare kanske 1 > Jöns Anderss ons altare ) > S. Crispinus et S. Crispininus H. Gertrud m. fl. från 1486 äv en S. Knu ts och »Hustru Elins altare» S. Nikolaus från 1489 S. Petrus, S . Paulus och S. Barbara Bakri stian S. Blasius S. Elignis Helga Lekamen Karlagillets al tarc Rådets kor m ed Helga kors' altare Borgmästare · altare (S. Birgitta och S. Karin) S. Katharina av Alex­ andria S. Martin Norra vap enhuset Vår Fru S . Andreas , efter 1485 även S , P etrus och S . Paulus S. Henrik S . Eriks altare efter 149! S. Kristoffer SBdra vapenhuset, före 1409 även S. Martin Apastiaaltaret S. Anna 1.'iotusen riddare och elvatusen jungfrur Själakorct Västra förhallen Fig. 157 . Plan över storkyrkans kapell och altare, altareplatserna betecknade med kors. . Kors i cirkel angiver de altaren som uppställdes invid de under Sten Sture d. ä:s bygge uppkomna fripelarna och vilka i regel bära bredvidliggande vid en mur angivna, vid detta tillfälle jämte muren rivna altares namn. På planen äro södra vapenhuset och sakristian öppna mot sido­ skeppen, de voro i ett tidigare tillstånd slutna genom en mur med dörr. Tvärväggarna mellan kapellen måste tänkas borttagna, då de med cirkelkors betecknade altaren uppstå. 10* 356 STOCKHOLM vara = norra tornkapellet och stiftat 14R~. Märk årtalet. Det är ingen tillfällighet, att denna ansenliga stiftelse - tre egendomar i Stockholm - göres samma år 1485 som staden gör sig gällande vis a vis Kristoffers och andra kor. S. Eriks kor. Något särskilt dylikt är icke känt genom dokumenten. Men vi erfara s. 36 att ett gille, S. Eriks bröder, existerade, som väl ekonomiskt svarade för det kungliga helgonets kult. Vid invigningen 1306 är det antagligt, att en särdeles hedersplats bereddes S. Erik, som då kreerades till svenskt nationalhelgon och att en dylik plats bibehölls åt honom även i Margaretas bygge, jag menar utrymmet bakom högaltaret. Jag tror, stt S. Eriks kor intill c. 1487-88 har varit beläget i högkorets mitt, i traveen bakom högaltaret, senare 1488-94 i S. Henriks kor och från 1494 till reformationen inskränkts till ett altare vid en pelare. Skälen följa, hämtade från s. 35-37. S. Henriks kor fr. o. m. 1488--94 kallat S. Erik s och S. Hen riks kor eller endast S. Eriks. Att S. Erik, en av kyrkans skyddspatroner sedan gammalt hade en förnäm altareplats i kyrkan är som ovan sagt naturligt. Det dröjer dock länge, innan man möter något uttryck i dokumenten, som direkt röjer hans bostad. Däremot nämnes hans biskop Henrik ofta, och dennes kor och prebenda sägas ligga på norra sidan mellan S. Per och S. Kristoffer (ovan s. 35), alltså fullt klart läge. Det citerade belägget är av 1485. Nästa år nämnes igen >>S. Henriks altare» (s. 36), men 1488 omtalas »S. Eriks och S. Henriks>> prebenda och 1493 kallas det gamla Henrikskoret för Eriks kor,, och 1494 preciseras Eriksaltarets belägenhet därstädes. S. Eriks och hans biskops prebendor ha alltså tidigast 1486, senast 1488 sammanförts och konungen har 1493 skänkt sitt förnämare namn åt det kor, som han då innehade tillsammans med sin biskop. Vad har förorsakat en så märklig förflyttning av Stockholms skydds­ patron ned till ett av kyrkans oansenligaste hörn? Årtalen visa på Sankt Görans­ korets tillkomst. Nyårsaftonen 1489 invigdes Göransbilden, endast detta mäktiga helgons uppträdande och den väldiga plats, som dess staty fordrade (jfr nästa sida) kan förklara att en kung Erik måste flytta till nedre delen av kyrkan. På denna tanke­ gång är grundad den ovan meddelade uppfattningen att S. Erik före S. Görans tid innehade valvet bakom högaltaret. Då den stora ryttarestatyn krävt en rundlig tid för montering m. m. torde Erikskulten tänkas flyttad till Henrikskoret så tidigt som de ovan lämnade dokumentsdata tillåta, troligen år 1486 eller åtminstone 1487. Märk att staden genom ett dylikt flyttningsbeslut också flyttar ett kapital - S. Eriks prebenda - över till västerkyrkan, som just nu trädde in i »högre välvningens>> byggnadsskede (jfr s. 337 »tredje etappen» ). staden tillförsäkrade sig alltså nu åt­ minstone en del av byggnadskostnaderna för det gamla Henrikskorets höjning o. s. v. Förmodligen lästes S. Eriks mässor inför en bild eller ett altarskåp , som från hög· korets ErikskapeJl flyttats in till S. Henriks-korets östvägg och där trängdes med S. Henriks gamla altare. Därigenom förklaras, att det kungliga namnet 1493 kommit att gälla för koret ensamt. Men 1494 är en självständig ny plats bestämd för S. Eriks altare, nämligen vid västraste pelaren söder om S. Kristoffers kor och det på­ STORKYRKAN 357 pekas därvid, att andra altaren också stå uppmurade omkring pelaren. (Ovan s. 37.) Detta är pelaren h4, vars västsida måste varit upptagen av Kristoffersaltaret (efter högre välvningens genomförande) och där Erik alltså upptagit någon · av de övriga faserna, förmodligen den södra. Uttrycket »västraste pelaren» o. s. v. är visserligen mångtydigt. Säväl h 3 som h 4 kunna tänkas avsedda. Då vi emellertid känna S. Eriks tidigare lokala samband med S. Henrik och förstå, att S. Erik år 1493 ägde ett altare inom S. Henriks kor, så måste sannolikt nu den pelare avses, som tangerar Henrikskoret, nämligen h 4 . Varför skulle nu i rådsbeslutet tillerkännas viss noggrant stipulerad plats för S. Erik, som förut besatt en dylik? Väl av samma skäl, som vi antagit föranleda en parallell diskussion angående ett altare i kyrkans sydvästra trakt 1476: den stora ombyggnaden »den högre välvningen», som överallt tvang till ändringar i altarenas placering. Den måste i denna - nordvästra - trakt skett efter 1486, såsom vi s. 338 visat, så­ ledes gärna 1494. I inre sidoskeppet försiggick då valvens höjande. I kapellen raserades mellanmurarna och bortföll alltså större delen av de väggytor, mot vilka ursprungligen altareborden stöttats. I stället för de forna tämligen låga, smala och med flera språng profilerade murdelarna mellan kapellarkadema uppstodo höga, voluminösa, fristående pelare med breda, så när som på en knekt, oartikulerade sidor, ägnade att ersätta det förlorade väggutrymmet, även om de icke erbjöde fullt lika lång cimaise. Altarena, som förut stått inne i koren, måste med andra ord nu grupperas runt pelarna. Rummet för vart och ett blev trångt, och det är klart, att det måste mätas ut med noggrannhet av vederbörande myndighet. I alla tre koren förlorades sammanlagt omkr. 16 meters cimaise, därav ·s för S. Eriks kor. Men 12 meter vunnos runt om pelarna genom dessas nymurning. Denna generella byggnadsändring är orsaken till att S. ]~riks altare, som givetvis tidigare stod stött mot en mur, 1494 måste få sig en ny plats anvisad vid en pelare. För ändringens genomförande i denna trakt samlar alltså rådet 1485 makt och kapital och genomför bygget 1493-94. S. Gertruds kor var 1494 det främsta av koren på södra sidan. Sti.ftelsen om­ talas redan 1394 och patronatet över prebendan överlåtes 1409 från donatorerna till drottning Margareta. Det är nu som drottningen samlar makt i sin hand för diri­ gering av ett enhetligt nybygge. Vi förstå lokaluppgiften (s. 34) så, att Gertrudskoret i hennes nybygge erhöll det södra av de 3 korutsprångsområdena. År 1409 är hithörande altaret helgat icke endast åt S. Gm·tl·ud, utan även det helga blodet, det helga korset, Vårfru, S. Göran och alla Guds helgon. S. Göran får emellertid i och med Sten Sture d. ä:s bekanta stora donation ett eget altare. I hans ställe taga andra helgon sin tillflykt till S. Gertr·uds altare. Dit höra 1486 alltså S. Nicolaus och S. Knut (s. 34). Det synes som om det egna Görans­ altaret senast detta år börjat iordningställas. Detta S. Görans altare stiftades samtidigt med den stora S. Göransstatyn och var 358 STOCKHOLM alltså färdigt 1489 nyårsafton. Denna S. Göransstiftelse skulle möjligen kunna tänkas identiskt med det 1394 instiftade Georgs och Gertruds-prebendet. Men då 1494 det kapell, där Gertl·ud dyrkades, benämnes »S. Gertruds» ensamt, så kan detta näppe­ ligen tänkas vara den väldiga statyns uppställningsplats - denna borde i så fall givit namnet åt kapellet. Å andra sidan hopas på Gertruds-altaret 1486- 94, alltså under och strax efter Göransbildens tillverkning, en rad andra helgonkulter: Nicolai, Knuts och »Peder Michelsons» helgon (s. 34). Då Göranskulten alltså klarligen eman­ ciperats från den förnäma plats, som Gertrudskoret ägde, kan knappast tänkas, att detta helgon, nu uppenbarligen rikets förnämsta, nöjt sig med en ringare plats än den han tidigare haft rätt till. Den enda möjliga bättre lokalen är mittrakten av korut­ språnget och detta är också den yta i kyrkan, som bäst passar för uppställning av den med rätta anspråksfulla- statyn. 1 Detta var alltså S. Görans kor. J öns Anderssons altare med okänt titelhelgon . En prebenda med altare stif­ tades av honom 1490 och skulle ha sin plats »på valvet». Något senare samma år beslutar fogde och råd att hans fundationsbrev icke skulle förses med stadens sigill förrän »wor herre och höffvitzman komber och tz hört haver». Vad skulle Riksföre­ ståndaren ha för orsak att invända något mot en ny altarinstiftelse? Jag förmodar följande skäl. »På valvet>> betyder kanske valvet i eminentaste mening, d. v. s. det största välvda utrymmet i kyrkan, bakom högaltaret. Här var S. Görans-monumentet sedan Sylvester-aftonen 1489 uppställt, och det är begripligt att herr Sten ogärna såg en privat anläggning med altare, kanske stor altarebild, kanske grav också, uppträda invid det nya monumentet, utan hans tillstånd. En annan tänkbar tydning av »valvet» såsom betydande den förmodligen bakom högaltaret befintliga kanske välvda stureska gravkryptan leder till samma förklaring . S. Olof och S. Nikolaus, vilka 1401 sägas hava gemensamt altare och gemensamt kapell. För besökare i kapellet utlovas avlat, vilket tyder på, att kyrkan själv nu har denna stiftelse om hand och använder de inflytande medlen till byggnadsverk­ samhet. Om detta gemensamma kapell, uti vilket kyrkans namnhelgon skulle bo, kunna vi förmoda, att det innehade en förnäm plats, och av de 3 östra kapellen i Marga­ retas kyrka återstår endast det norra. Enligt en uppgift av 1494 (s. 42) är Nicolai altare i Gertruds kor. Även från 1495 finnes en dylik uppgift. En hustru Ryckmod, Sander Leyxens änka, tillförsäkras rätt att behålla sin präst vid Sankt Nicolaus »gilles altare>> i främsta koret som kallas S. Gertruds kor på södra sidan bykyrkan (tb 1495, s. 423 18/ 10 ). Därmed är icke sagt, att detta är Nicolai-altarets ursprungliga plats. S. Olof omtalas icke i samband med Gertruds-altaret. Helt säkert har Nicolaus altaret på grund av S. Görans an språk måst flytta från sin gamla plats i korutsprångets nordöstra trave till den södra, liksom S. Erik fick lov att flytta från den mellersta traven ned till S. Henriks kor. Helga Lekamens kor låg (s. 296) å södra sidan väster om S. Barbaras, som i 1 Se vidare RoosvAL, Nya Sankt Görans-studier, Sthlm 1924, s. 172. STORKYRKAN 359 sin ordning låg väster om S. Gertruds. Pelaren c1 :s form tyder på att kapellet från början varit ett dubbelkapell, liksom Vårfru-koret. H. Lelramens-kapellets byggande är ingenstädes dokumenterat, men gillet är känt sedan 1300-talet. Dess anseende, omfattning och rikedom passa väl ihop med korets magnifika vidd, vilket är jäm­ förligt med det konkurrerande Vårfrugillets stora kor. Ingenting hindrar, att Lekamens­ gillet deltog i ett c. 1400 skeende kyrkautvidgningsbygge genom anläggning av eget stort kapell. Då S. Gertruds var det allra östligaste, således låg i korutsprånget, måste S. Barbaras och H. Lekamens haft de platser som på planen fig. 157 angivas. Vid pelaren >>jämth til helge licame koon beslöts som sagt 1476 att Karlagillet skulle ha sitt altare (de Brun ovan s. 40), men fick icke bygga omkring det. Här upprepas historien om S. Erik från nordvästra trakten: kapellmellanväggars ytor komma att genom kyrkans förvandling till femskeppighet gå förlorade; för den förlorade ci­ maisen måste plats upplåtas och fastställas runtom de nyformade nya pelarna. Det var ont om plats, och Karlagillet fick därför icke bygga skrank omkring sin pelare. Härmed vinnes året 147 6 som begynnelsedatum för sydosttraktens sengotiska höjning. Denna slutledning stärkes av uppmaningen till Karlagillet att bidraga till kyrkans byggnadsomkostnader (» beteckia the helga kyrkio», se s. 40). S. Katarina kor omtalas 1479 (s. 41) som lokal för en uppenbarligen sedan länge bestående prebenda. Det finns icke någon plats för det i västerkyrkan, enligt vad vi sett. Grunden för min förmodan, att S. Karins kor skulle ligga strax väster om H. Lekamens kor, är rätt osäker: i Torbiörn Tidemansons verskrönika säges S. Göran -­ då han stod i Vårfru kor - strida för fruar och jungfrur. Därav en förmodan, att andra kvinnliga helgons kor befunnit sig i närheten av Vårfru kor. Vi veta säkert, att S. Gertrud, S. Barbara, S. Birgitta, S. Karin av Vadstena, Vår fru och S. Anna funnos i södra kapellraden och våga då i överensstämmelse med den gamla klockarens rim reservera det enda onamuade kapellet på sydsidan åt S. Karin av Alexandria. För S. Katarinas av Alexandria kor finns ingen anledning antaga någon förändring i namn och läge. Märk att år 1479, alltså då »högre välvningen» pågår, en ny prebenda stiftas i koret, varifrån medel till ombyggnad kunna ha vunnits (ovan s. 41). S. BlaBius kor fanns före 1485. Det omtalas då i ordalag, som visa att det å en av dess väggar var plats för två altaren bredvid varandra (ovan s. 43). Man ger nämligen S. Eligins altare plats bredvid det gamla. Väggen måste vara den östliga, då det är kapellets titelhelgon, som det ena av de båda altarena är helgat åt. Vilket av kyrkans kapell, som vi ännu icke namnat, ägde 1485 en östermur? Minns att vid denna tidpunkt murarna mellan österkyrkans kapell redan fallit. Dock måste sakristian haft kvar sina båda tvärmurar och därigenom kom traveen väster om sakristian att äga en östervägg. Här var alltså S. Blasii kor. S. Eligi u s altare. Då guldsmederna, S. Eligius' barn, 1485 fingo rätt att bygga altare bredvid S. Blasius, blevo de förpliktigade att uppehålla hälften »af all kostnad för byggning, murning och glasfönster så ofta behof skulle göras» (ofvan s. 43). Märk 360 STOCKHOLM att härigenom halva ekonomiska bekymret för detta korets »högre välvning» var hävt. Platsen för Eligius' altare är alltså säker. S. Martins kor, stiftat 1337 (s. 24) måste under 1400-talet, då alla korutrym­ m en i västerkyrkan äro upptagna på annat sätt, legat inom östpartiet. Efter ovan gjorda lokaliseringar återstår endast området väster om S. Blasius' kor. Om S. Blasius' kor såsom Helga Lekamens upptog två traveer, skulle härmed alla före »högre välvningens» tid existerande korutrymmen vara namnbelagda. Om däremot Blasius-koret varit av normal storlek, står en trave kvar till vår disposition. Granskas alla dokumentariskt kända kortitlar, visar det sig att, utom Martin, en dylik åter­ står, vilken icke hittills lokaliserats, nämligen Rådets kor. Vi förlägga detta för­ söksvis till det nämnde disponibla området och välja, rent försöksvis, tredje traven i nuvarande nordliga yttre sidoskeppet från öster räknat. Rådets kor har av de Brun satts i samband med Helga kors altare (Österåkerskåpet s. 94; däremot bör man icke som dr de Brun samrnastädes gjort identifiera rådets kor med Borgmäs­ tarekoret, vilket är en helt annan sak, till vilken vi strax återkomma) troligen med rätta. Helga kors var jämte Borgmästarealtaret och högaltaret försörjt direkt av staden (jfr SIMONssoN härovan s. 132). Borgmästarealtarets plats skall strax fastslås, det var vid nuvarande »ålpelaren» . Helga kors säges 1521 beläget vid sakristian (Österåker­ skåpet, s. 93) och sakristian låg säkert i kyrkans nordöstra hörn. Om nu Helga kors var rådskorets altare, bör det år 1521, då det kor vi fön~slagit ju icke hade någon östmur, ha stött sig emot den pelare, som erbjöd plats närmast intill den ideala öst­ mursplatsen, alltså pelaren c4:s västyta. Altaret skulle alltså ligga vid pelaren c4 och det är just den av kyrkans alla som stöd för altaren ifrågakommande fripelare, som ligger närmast sakristian. Rådsbeslutet av 1521 bekräftar alltså vår försöksplacering. Rådets kor var den nuvarande tredje traven från öster i norra sido­ skeppet, S. Blasius' kapell har aldrig omfattat mer än ett valv, närmast öster om Rådskoret, och väster om Rådskoret återr:;tår då en trave för S. Martin. Men denna redan 1337 befintliga prebenda måste på 1300-talet haft en annan lokal. Då fanns ju icke österkyrkan. Nu ha vi förut sett (s . 292) att alla egentliga kapell, som ut­ byggdes på 1300-talet, behärskades av andra helgon. Den enda tänkbara platsen är det rum, som på 1400-talet benämnes »vapenhuset», men som troligen existerat un­ der ett tidigt skede av 1300-talet. Detta kan, då, varit byggt som Martinskapell och samtidigt som vapenhus. Vi äga flera exempel på att förhallar samtidigt utgjorde lokal för en altarskiftelse. Vi förmoda alltså, att »vapenhuseb c. 1337 byggdes för Martins prebendans medel och att det till c. 1409 hyste Martinsaltaret. Då Helga kors altare 1478 säges nyligen upptaget (Österåkerskåpet s. 94), må detta uttryck: icke förstås såsom = nyinstiftat, ty Helga kors altare nämndes redan 1471 (Österåkerskåpet s. 93), vilket knappast är »nyligen» i förhållande till 1478. Nyligen upptaget bör begripas som placerat på ny plats. Året 1478 är ju det tredje eller kanske andra i den >>högre välvningens» byggnadsperiod i österkyrkan. Helga STORKYRKAN 361 kors-altaret, som säkerligen funnits eeclan länge och stått stött mot östväggen i sitt eget slutna kor förlorar nu sin mur och måste upptagas å en ny plats vid en fri­ pelare. Troligaste åldern för korsaltarets och hela rådskorets stiftelse är tiden omkring 1409, Margaretabyggets tid. Följande underrättelse styrker lokaliseringen. Ar 1521 säges att första mässan, som eljest brukade firas i H. Lekamens kor, tillfälligt skulle firas vid Helga kors altare. Orsaken till detta av Simonsson anförda förhållande (s. 133) är att sydöstra trakten då ombyggdes av Adam v. Di.i.ren (jfr ovan s. 342). Helga kors-altaret måste då legat i en av Adams bygge ostörd trakt. Borgmästarekoret nämnes 1491 (Österåkerskåpet s. 94) och bör väl avse det kor vari b or gm ästareal t aret stod. »Borgmästarealtaret» nämnes 1521 (a. a. s. 93). Titeln på detta altare kan slutas ur tänkebokens uppgift av 1507 - jag citerar alltjämt ur de Bruns Österåkerskåpet och nu ordagrant: »Den 19 juli 1507 står i tänkeboken under rubrik: Om S:ta Birgitta och Sancta Katherina altar, att samma präst, som hade att sköta h err (borgmästaren) Bengt smålännings mässor, också skulle hålla två mässor vid samma altare åt rådet mot årlig lön därefter av 10 mark. Den prästen måste varit prebendans huvudpräst och, då altaret vid vilken han genom såväl herr Bengts som genom rådets nya stiftelse är fästad heter S. Birgittas och S. Karins, så bör väl borgmästare-altaret anses identiskt med dessa två svenska helgons altare. Om ett altarskåp på detta altare finns en uppgift av 14/ 2 1491 (a. a. s. 94), nämligen att den tavlan, som stod i Borgmästarekoret och förut stått på borgmästarealtaret skulle ned till klostret i Vexiö biskopsdöme. Vi få genom den i nästa del givna undersökningen över Boglösa kyrkas altarskåp en vink om vad det betyder att ett altarskåp vid denna tid avhände::; från Storkyrkan. Det var nu som tvärmurarna mellan kapellen föllo och alltså de flesta altaren förlorad e sina gamla uppställnings­ platser mot murar och istället fingo nöja sig med smalare ryggstöd mot de nyskapade fripelarna. De breda altarskåpen av vanlig typ måste därför ersättas med smala helgonskåp. Då Bengt smålänning först 1475 blev borgmästare, har väl den prebenda, som kommit att kallas »borgmästarealtaret», icke tillkommit förrän tidigast detta år. Mycket äldre kan heller icke altarskåpet varit. Att det redan 1491, sedan en obestämd tid tillbaka, säges vara nedflyttat från altaret kan alltså icke bero på att det som konstverk blivit omodernt, utan på grund av alltför stora dimensioner. Borgmästarens tillnamn för­ klarar, varför det skulle skickas så långt från huvudstaden som till Småland. Platsen för Borgmästare-Birgitta-Karin-altarets uppställning i Storkyrkan kan be­ stämmas. Uppgiften av 1521 säger, att första mässan nu skulle sägas vid Helga kors altare i väntan på att borgmästarealtaret bleve färdigt. Detta sistnämnda var alltså den ordinarie platsen för »första mässan». Vad skedde 1521? Hade rådet eller eljest någon stockholmare särskild anledning att bygga nya altaren? Knappast frivilligt, eftersom detta icke var någon tidpunkt för tackoffer, Rtockholms blodbads år. 362 STOCKHOLM Men det var nu som Kristian Tyrann företog det (s. 342 ff.) skildrade ombygget i H. Lekamens kor. Samtliga tre pelare, som tangera koret, förstärktes av hans byggmästare Adam van Duren, i all synnerhet blev den mellersta pelaren grundligt behandlad. Den får en sockel av huggen sten med reliefframställningar och inskrift. Den vanliga platsen för altaren vid denna tid måste ju varit vid fripelarna, men denna fina sockel synes knappast medgiva vidare uppställning av altare eller altaren, i varje fall måste ett eventuellt förut befintligt altare under Adams arbete måst avlägsnats. Borgmästarealtaret har alltså förmodligen stått vid denna eller någon av de båda närliggande pelarna, b1 eller d 1 , men vid vilken? Vid den östligaste? Atminstone icke mot dess västsida, ty detta måste anses som H. Lekamens-altarets egen legitima plats. Vid den västligaste? Atminstone icke mot dess västsida som är S. Catharinas av Alexandria legitima belägenhet. Vid den mellersta? Men ha vi icke tidigare (s. 359) observerat Karlagillets altares plats just här. Ja, vid pelarens norra sida. Den goda platsen på västsidan är alltså disponibel för borgmästare-altaret. Nu äro ju också tänkbara andra sidor av de båda förut nämnda pelarna, men det finns särskilda skäl att stanna vid mittpelaren. Denna placering skulle nämligen förklara de båda rådsbesluten av 1476, som eljest förefalla som en meningslös upprepning av beslutet d. 27 / 11 - nio dagar senare. I detta säges nämligen, att Karla-altaret icke allenast skall stanna vid pelaren, utan just precis där det förut stått, jag förmodar utmed norra ytan av pelaren. Och sålunda blir den för K arlagillet givna tillåtelsen förklarlig, ty borgmästaren måste kommit att tänka på att han s altare genom tvärmurarnas planerade rivning skulle behöva en pelareplats och då han naturligen valde den goda västsidan av den enda pelare, som kunde komma i fråga kunde Karlagillet gärna få disponera nordsidan, endast det tog bort det alltför stora skranket. Stod Borgmästare-altaret från början inne i själva H. lekamens kor, kanske vid östmuren jämsides med titel-altaret själv och sedermera (efter 1478 åtminstone) väster om H . lekamenskorets mittpelare, så är det förklarligt att koret kommit att nämnas Borgmästarekoret, utan att därför förlora sitt ursprungliga namn. Det kan också tänkas att benämningen borgmästarekor kommit att fastna vid det ursprungliga dubbelkorets västra del, vars huvudprydnad efter c. 1478 vore borgmästare-altarskåpet. Efter denna tidpunkt framträdde ju icke H. Lekamenskorets karaktär av dubbelkapell, eftersom nästan alla kapell i kyrkan nu hade fripelare. Borgmästarealtarets sammanhang med H . Lekamens kor bekräftas av förut anförda meddelanden ur Simonsons församlings­ historia (s. 133). Borgmästarekoret skulle alltså vara ett först från och med »högre välvningens» tid gripbart begrepp, identiskt med västra traven av det tidigare dubbelkapellet »H. Lekamens kon. Det är egendomligt att borgmästaren skulle stifta ett altare åt Bir­ gitta och Karin av Vadstena fö re dennas translation 1489 (jfr s. 41) men saken kan S'l'ORKYRKAN 363 förklaras så att stiftelsen ursprungligen gällt endast Birgitta och sedermera vidgats till att omfatta de båda helgonen (kanske 1491, jfr beslutet om altarskåpets flyttning av Borgmästarekoret). Apo s tla-altaret stiftat å 1460-talet, läget klarlagt genom belägg av 1476 och 88 (se ovan s. 39 och s. 326, 327). Kri s ti h elga fem s år, mässa i S. Henriks kor (se s. 35) enl. brev av 1485, 86 och 98 . Mässan lästes vid S. Henrik s altare enl. 1486 års brev. Jungfru Marie bedrövel se, mässa i S. Henriks kor (se s. 35) enl. brev av 1485. Intet altare nämnes. Förmodligen S. Henriks altare. Helga tre konungars prebenda i S. Henriks kor (se s. 36) enl. brev av 1486 . Intet altare nämnes. Förmodligen S. Henriks altare. Jungfru Marie tidegärd, en prebenda stiftad före 1493 i Petri et Pauli kapell av Kurt Rogge (ovan s. 32). G uds änglars altare, stiftad 1479, eller något tidigare, kapitalet ökat 1481. Pa­ tronus' grav bredvid altaret. Plats okänd (s. 41). Hu s tru Elin s altare, stiftat 1481, men ännu icke färdigt - ehuru prebendet fann s - 1486. Det gästade då i Gertl·uds-koret (s. 42). Maria Magdalenas prebenda omnämndes 1492, stiftat av borgmästaren Nils Pe­ derson tidigast 1489, lokal okänd (jfr s. 44). Skomakar e äm betets al tar e fanns 1501 å norra valvet, varmed torde avses det norra av de tre traveerna i korutsprånget (jfr s. 4 7 och 48). Det var helgat åt sko- . makarnas skyddspatroner, S. Ma rcus, S. Grispinus och S. Cri s pinianus. S. H a lvarels prebenda fanns före 1504, möjligen vid S. Cat arinas av Alexandria altare (jfr s. 41 och 48). Helg a Tr ef a ldigheten s a lt a re omtalas 1507 (jfr s. 48). Läget är ovisst, men då ljusförsäljning omnämnes, torde altaret stått vid någon av kyrkans ingångar, vårfrudörren, vapenhusets dörr, norra dörren eller den västra. S. Gregorius. En av Karl Knutsson stiftad mässa å S. Gregorius' dag i Själakoret giver anledning till den förmodan att Själakorets altare var h elgat åt S. Gregorius (jfr s. 13 och 49). Påven S. Gregorius den store brukade på 1400-talet gärna fram­ ställas celebrerande en mässa, varvid oblat och vin förvandlas till en kroppsligen synbar Kristus, omgiven av passionens attribut. Invid påven ser man å flera fram­ ställningar kyrkagolvet öppna sig och människors själar höja sig ur skärselden. S. Gregorius har alltså ett samband med bönerna för själarnas frälsning ur skärselden, vilket måste anses som just Själakorets speciella liturgiska program . PLANSCH I. !li}t;r o J ~l l /0 l l l l r l ;ii!o l ! Il l l r ::;u..d{_ek2r l l l Storkyrkans p lan, nuvarand e tillstånd, med de viktigaste byggnadsperioderna utmärkta. Grundriss, gegenwä.rtiger Zustand, mit Angabe d er wichtigsten Bauperioden. Plan, present condition, showing the most important periods of .building. Delin. Sten Anjou . PLANSCH Il. o storkyrkans vä~tra fasad, uppmätning 1919. Delin. Sten Anjo". PLANSCH fiL Storkyrkam; ös tra fasad, uppmätning 1919. Ostseite d~r DcIi n. Sten A njO>< . Kirr h e, Anfnahme 19W. East front o! the chnrch , 1910. PLANSCH IV. -. •,­ Ou § l ~ ! ~rr\1'! ' ~:._ /_ _ ,_n l 1; l ! Il ! l ! l : :' ' l l l l ! l ll ,@ il i ,® l 1 storkyrkans södra fasad, uppmätning 1919. Delln, Sten AnjiYU. F l 1111 1 l l l @ j J~l @ @ l l ll l l~ storkyrkans norra fasad, uppmätning 1919. Nordseite der liir cbe, Aufnabme 1919. ~ ortb front of the church, 1919. PL ANSCH VI. Storkyrkan, längdsni tt genom mittskeppsvalvens hjässor mot norr, uppmätning 1919. Uingsschnitt durch die Sch eitel der Mittel schilfsgewölbe gegen Norden, 4ufnahme 1919. De!in. Sten Anjou. St. Nicholas ; longitudin al sectlon through vaulting of nave tuwards the n orth, 1919 PLANSCH VII. Storkyrkan, lä ngdsnitt genom mittskeppet in vid södra pelarraden mot söder, uppmätn ing 1919. Längsschnitt du re h das Mittelschi tf be i der sUdlichen Stiulenreihe gegen SUclen , A ufnahme 19 10. 191~. Delin . Sten A11jou.. St. Nicholas; longitudinal seetian through nav e, close t o soutbern arcade, towards the south, PLANSCH VIII. l 00 Delin . Sten Anjou. Storkyrkan, längdsnitt genom södra inre sidoskeppet mot norr (övre ritningen) och mot söder (nedre ritningen), uppmätningar 1919.L ängsschnitt dm·ch das siidliche inner e Seitenschiff gegen Norden (ohere Zeichnnngl nnd gegen Siiden (unter e Zelchnuilg), Aufnahmen 191\l. St. Nichol as ; longitudinal section thr ough south inner aisle, towards th e n orth (upper drawing) and towards th e south (lowe r drawing), 1919. PLANSCH IX. l(lD l ! l -­ -- - - - ­- - ­ - - - - - ­ · ·- ­· - ­- - - - - ­ • • • - - - - - - - - - ­- - ­ - - - ­- ­ - ­- - - - - ­- - - ­- - - - ­- - - - - - - - - - ­ ___ __ L _ __,_, ! Delin. Slen Anjou. Storkyrkan, längdsnitt genom södra yttre sidoskeppet mot norr (övre ritningen) och mot söder (nedre ritningen), uppmätningar 1919. Liingsschnitt durch das slldliche äussere Seit enschiff gegen Norden (obere Ze!chnung) und gegen Bliden (untere Zeichnung), Aufnahmen • 1919. St. Nicholas ; longitudinal section through southern outer a!sle, t owards the north (upper drawing) and towards the south (lower drawing), 1919. PLANSCH X. Storkyrkan , längdsnitt genom norra inre sidoskeppet mot norr (övre ritningen) och mot söder (nedre ritningen). Längsschnitt durch das n ördliche innere Seitenschiff gegen Norden (ober e Zeichnung) und gegen SUden {untere Zeichmmg) . · Delin. Sten .A.njou. St. · Nicholas; longitudinal section through north inner aisle, towards the north (upper .drawinl!) and towards the south (lower drawing). PLANSCH XI. Delin. Sten Anjou. Storkyrkan, längdsnitt genom norra yttre sidoskeppet mot söder (övre ritningen) och mot norr (nedre ritningen). Längsschnitt durch das nördliche äussere Seitenschiff gegen Siiden (obCre Zeichnung) und gegen Norden (untere Zeichnung) . St. Nicholas; longitudinal section through north outer aisle, towards the south (upper drawing) and towards the north (lower drawing). PLANSCH XII. Delin. Sten .Anjou. Storkyrkan, tvärsnitt mot öster (övre ritningen) och mot väster (nedre ritningen), tagna å ömse sidor om gamla triumfbågen. Querschnitt gegen Osten (obere Zeichnung) und gegen Westen (untere Zeichnung), beiderseits des alten Triumphbogen s. St. INieholas; cr oss-seetia n towards the east (upper drawing) and towards the west (lower drawing). PLANSCH XIII. Storkyrkan, tvärsnitt mot väster, skuret tätt fr amför västra tornmuren. Querschnitt gegcn " resten , dicht vor der westlichen Turmmauer. St. Nicholas ; cross-section towards the west, imm ediatel y in front of the "·estern tower-wall. Storkyrkan tvärsnitt mot öster, skuret tvärs genom östligaste traveen. Querschnitt gegen Osten, q uer dm·ch die östlich e Travee. Delin . Sten · Anjo~t. St. Nicholas ; cross-section toward s the east, through the es sternmost traYee. PLANSCH XIV. Delin. Sten Anjou. Storkyrkan, tvärsnitt genom tornet och tornkapellen mot öster. Querschnitt durch den Turm und die Turmkapene gegen Osten. St. Nicholas; cross-section through the tower and tower-chapel, towards the east. PJ.. ANSCH XV. Delin. Sten .Anjou. Storkyrkan, tvärsnitt genom tornet och tornkapellen mot väster. Querschnitt durch d en Turm und die Turrukapelle gegen Westen. St. Nicholas ; cross-seetian through tower and tower· chapel , t owards the west. Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: I, II, III, IV, IV, GOTTLAND. Band I, Band I, UPPLAND. Band Band Band Band Band h. h. h. h. h. l. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6:60. l. Häverö och Väddö skeppslag. Pris 4: 40. 1. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. 2. Semiughundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. h. l. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. h. 2. Lummelunda ting. (Tingstäde.) Pris 5: 50. I, I, I, I, I. h. 1. Kållands h. 2. Kållands h. 3. Kållands h. 4. Kållands Pris 10 kr. härad, härad, härad, härad, norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4:50. sydvästra delen. I. Pris 10 kr. sydvästra delen. Il. Med register till VÅSTERGOTLAND. Band Band Band Band Bd STOCKHOLMS KYRKOR. Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. DALARNE. Band I, h. l. Leksands och Gagnefs tingslag. Pris 4: 50. Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. OSTERGOTLAND. Band I, h. l. Rankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. Band I, h. 2. Rankekinds härad. 2. (Vårdsberg, Ortomta). Pris 13 kr. VÅRMLAND. Band I, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. Band I, h. 1. Östra härad. Pris 13 kr. Under utgivning äro: STOCKHOLMS KYRKOR. Band Band Band Band I, h. 3. Slorkyrkan. 3. Inredning och inventarier. II, h. l. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. IV. Jakobs kyrka. VI, h. 2. Klara kyrka. 2. DALARNE. Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. 1. (Stora Tuna.) MEDELPAD. Band I, h. 1. Njarunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Utdrag ur recensioner : Arbetet är, kan man säga, ett led i del väldiga verk som påbörjades av Arthur Hazelius. August Brunius i Svenska Dagbl. Det stora företaget är att anse som en allmän nationell kulturangelägenhel av vittomfattande betydelse. Axel M. Romdahl i Göteb. Handelstidn . Ett betydelsefullt arbete och en viktig insats i svenska kyrkans gärning just nu har tagit sin början i och med utgivandet av det stora verket •Sveriges kyrkor•. Svensk kyrkotidn. Sådant det första hilftet över Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium nu föreligger, är det ett ilmne till både stolthet och tacksamhet ur såvill kyrklig som nationell synpunkt. Ny. tidn . f. kyrka och skola . - - - Det är antagligt, att verket för att nå sin fulländning är beroende av allmänhetens intresse. Troligt är också, att •Sveriges Kyrkor• skall, då det en gång föreligger filrdigt, vara ytterst svårt att komma över och betinga ett fruktansvärt antikvariskt pris . - - Birger Mörner i Södermanlands Ldns Tidning. CENTI.ALTRYCKERlET, STOCJCHOLM liJ27