SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVEN'TARIUM MED.STÖDAVKYITI)HIS'I* O.NrnAKAD UTGIVET AV31GURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL ÖSTERGÖTIAND BAND Il VRETA KLOSTERS KYRKA AV .SIGURD CURHAN o. ERIK LUNDBERG SVERIGEs KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM MED3TÖDAYK:vnT.~ HISI! O.AN~AKAil UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYR.OOSVAL OSTERGOTLAND BAND II •• •• VRETA KLOSTERS KYRKA AV SIGURD CURMAN o. ERIK :LUNDBERG UTGIVET MED BIDRAG AV HUMANISTISKA FONDEN 2-74. - HANS TOLL, Kungagravarna i Vreta Kloster, Sthlm 1922. HANDSICRIVNA KÄLLOR: K. B.: Collectio et conneczio, MARTINI L_TIJ ASCHANEI 1629. Innehåller en samling olika förslag till gravskrifter på kungarnon u menten m. m. av Rasmus Lud­ vigssons hand. - PERINGSKIÖLD, Manumenta Sveogothorum. Tom I och VII. Tom VII inne­ håller bl. a. ett blad med Rasmus Ludvigssons handstil (?) om de i Vreta begravda konungarna, s. 59. - Gravstenar ritade av LEIZ och BRENNER 1669 och 1670, s. 146-149. Konungagravarna.­ JOANNIS SCHEFFERI Observationes et Collectionee varia in antiquitatibus Sveo-Gothicis, s. 14. Konungagravarna. - Sweriges Regenters, samt Deras Höga Anhörigas Minnes-Märken; samlade och Beskrefne af JOHAN PEIUNGSKIÖLD tillökte och fortsatte af DAN: GEORG NESCHER, s. 29- 32 a. - Originalteckningar till V retabilderna i Svecia antiqua et hodierna: Två blad med ytterst summa­ riska skisser. Fyra laverade renritningar efter dessa. - I ett sammelband benämnt: >En del af originale-Ritningarne til Svecia Antiqua et Hodierna, samlade av S. L. Gahm Persson och se­ nare inköpta av D. G. Nescher», finnes en noggrannare exteriörskiss av kyrkan samt renrit­ ningen därav. R. A.: Genealogia nr 62. Innehåller förslag till gravskrifter på kungarnanumenten m. m . av RASi\WS LUDVIGSSON. - Gen. 41, PER MÅNSSON UT'l'ER, Collectanea genealogica, s. 5. Innehåller förteckning över de i Vreta begravna märkliga personerna. - Gen. 54:3, Anna Maria Posses släktbok, 1655. Innehåller samma gravförteckning som föregående. - Gen. 121:10, TILAS. Värde­ full beskrivning av kyrkan. U. B.: Palmschiöldska samlingen nr 293, Topographica 40 Östergötland, pars 2. s. 1105 ff, Innehåller bl. a. förteckning på gravar i V reta ( = Utters lista). - Coli. NORDIN 248, 23 Samel­ Surium Historicum, Begynt 1753 af NrLS WeSSMAN, s. l. Klockinskrift.- G. STALHOFF, Itinerarium Sueticum s. 16-17, Kungagravarna. - Kyrkornas Antiquariska Märkvärdigheter, Linköpings stift I. 1861. A. T. A: B. E. HILDEBRANDs reseminnen 1828 - 29. - N. M. MANDELGRENs Resebeskrivning 1846. - E. InRFORS, Ostrogothia sacra. - 6 blad originalritningar till restaurering av kyrkan, uppgjorda av G. PE'l.rERSSON 1900. - S. CumiAN, Redogörelse för undersökningsarbete i Vreta Klosters kyrka 1907. Förberedande undersökning för 1915-17 års restaurering, med fotografier och ritningar. Koncept för uppmätningsritningar av kyrkan av S. CuRMAN och A. ROLAND 1907 - 263 st. fotografier från restaureringen 1915- 17. - Diverse äldt·e fotografier. - Äldre teck­ ningar av BRUNIUs, ERIK JoNSSON, C. S. HALLBECK, OLOF SöRLING. - C. M. FORS'l' och EmK LUNDBERG, Rapporter över undersökningarna av konungagravarna 1919- 22. - LARS SJÖDIN, Till frågan om kungagravarna i Vreta Kloster. B. ST. Di v. handlingar rörande förberedelserna till 1916- 17 års restaurering.- 29 blad upp­ mätningsritningar i original, uppgjorda av S. CURMAN och A. ROLAND 1907. - 6 blad ritningar i original. Restaureringsförslag uppgjort av S. CumiAN 1908. - 21 blad detaljritningar m. m. från restaureringen 1915-17. - E. FANT, Fynd och iakttagelser som gjorts vid restaureringen av Vreta Klosters kyrka 1915-17. Maskinskr. redogörelse jämte fotografier. - En omgång kopior av uppmätningsritningar kompletterade med under restaureringen gjorda iakttagelser. Lantmäteristyrelsens arkiv: Kartor från 1696, 1774 och 1812. KYRKANs ARKIV ALlER. ILandsarkivet i Vadstena : Sockenstämmoprotokoll1647, 1649­ 66 (C I), 1686-93 (C 2), 1697--1708, 1713-1745 (C 4), 1745-1767 (E 1), 1754-1765(C 3), 1766­ 1830 (K 1:1) ; Kyrkräkenskaper 1650-68 (C l), 1669-1714 (C 2), 1697-1707 (C 4), 1714-1746 (C 3), 1746- 1809 (E 1), 1746~1765 (L 1:1), 1765-1805 (L I : 2), 1787-1799 (L 1:3), 1799-1811 M : VRET A KLOSTERS KYRKA 5 (LI:4), 1809-1828 (LI:5), 1828- 1884 (L I:6), 1843-1878 (LI:7J; Visitationsprotokoll: 1658 (C 2), 1695 (C 4), 1722 (I 1;, 1740, 67, 87 (E l ); Inventarieförteckningar: 1658-86 (C 2), 1708 - 1735 (C 4), 1746, 88 (E l); Om gravstenar i kyrkan (C 4), Avskrifter av brev 1687-1713 (I 1). I Domkapitlet : Inventarieförteckning 1591-99 (F III a); brev ang. orgelläktare och altar­ prydnad m. m.; - Acta visitationis. I kyrkan: Sockenstämmoprot. från o. m. år 1830, Kyrkokassans räkenskap fr. o. m. år 1829; Inventariebok 1806-1879 innehåller även •Historiska underrättelser om kyrkans ålder, öden, reparationer, Kong!. Besök - - • m. m. Äldsta anteckningar fr. 1747; Donglaska gravkassans bok 1730-1894: Diverse kontrakt., m. m. KLOSTRETS OCH FÖRSAMLINGENs HISTORIA Ett kloster instiftades i Vreta år 1162 av konung Karl Sverkersson, därom äro våra äldre historieskrivare eniga1 . Några samtida dokumentariska vittnesbörd finnas dock ej bevarade. Men när biskop Hans Brask år 1525 försvarar klostr-ens egendom mot Gustaf Vasa, 2 säger han bl. a.: »N y dala fwnderede vor förfader biscop Gitzsle mest aff biscopbordzins godz oc renthe. Vreeta aff gamble K: karl suerchesons aff hans egit godz nw iijc oc lx (360) aar oc ey aff cronones som vel b evisligit aer - - ». Därjämte finnes i Linköpings domkyrkas registratur en samling anteckningar 3 från medeltidens sista tid angående märkliga data i Vreta Klosters historia. Början lyder: »Anno dornini 1162 fundaturn est monasterium Vretis. (I Herrens år 1162 grun­ dades Klostret i Vreta). Anno domini 1167 obiit Karolus rex dicti monasterii fundator. (I Herrens år 1167 dog kung Karl, sagda klosters grundläggare). Anno dornini 1204 domina Ingigerdis priorissa germana predicti regis obiit, que per annos XL idem monasterium strenue gubernaret. » (I Herrens år 1204 dog Prio­ rinnan Fru Ingegerd, förutnämnde konupgs syster, hvilken under 40 år med kraft styrt detsamma klostret). Man torde på grund av dessa uppgifter utan tvekan kunna taga för givet, att Konung Karl Sverkersson år 1162 grundade ett cisterciensiskt nunnekloster i Vreta 4 • MESSENIUS har ensam bland våra äldsta historieskrivare andra uppgifter om klostrets 1 Emcus OLAI: Historia Svearum Gothorumque III: 97; JOHANNEs MAGNI, Gothorum Sveo­ numque Hist. XIX:c VII. PETRUs OLAI, Annales Rer. Danicarum. LANGEBEK, Scriptares Rer. Danicarum I s. 171. 2 Riksregistraturet 1525, tr. i Hand. rör. Sv. Hist l: 2. s. 273, bilaga l. • Tryckta i Scriptares rerum Suecicarum II :2 s. 296- 297. Dessa anteckningar utgöra måhända utdrag ur klostrets annaler, gjorda för biskop Brasks räk­ ning vid nyssnämnda tillfälle, då han försvarade klostrets egendom mot Gustaf Vasa. • Jfr även en anteckning i ett medeltida manuskript av S. Eriks legend i Vatikanen: •lste Karalus fundavit monasterium anno Domini millesimo centesimo sexagesima secundo sub titulo ordinis Cisterciensis•. (Denne Ka.rl grundade i Herrens år 1162 klostret av cisterciensernas orden). Hand!. rör. Skand. Hist. VI: 4. OCI! STIF'l'ARB GRUND­ LAGGNING 6 GULLBERGs HÄRAD grund.läggande. 1 Enligt honom grundade konung Inge d. y. ett benediktinsid nunne­ kloster i Vreta, medan Karl Sverkersson endast utvidgade detta samt gjorde detsamma till cisterciensiskt. MESSENIUS uppgifter ha dock ej vunnit tilltro hos vår tids forskare. l kyrkan finnes ett monument över konung Inge d. y., som konung Johan DI låtit uppställa. Dess inskrift anger liksom MESSENIUS, att konung Inge d. y. instiftat klostret. Man kan dock icke godtaga denna uppgift utan stöd av mera tillförlitliga vittnesbörd. Inskriften på detta monument innehåller nämligen liksom de övriga på Johan III:s tid i kyrkan uppställda konungamonumenten betydande genealogiska och historiska misstag (Jfr kap . Konungagravarna). Om man alltså måste tvivla på att ett kloster fanns i Vreta före år 1162, så kan man däremot med visshet påstå, att där fanns en kyrka långt före detta år. Vissa delar av kyrkan äga nämligen av deras byggnadsformer att döm a en högre ålder (se s. 22). Därjämte ha under de senaste årens utgrävningar i kyrkan och klostret an­ träffats en mängd fragment av kristna gravmonument från l 000-talet. 2 Redan under detta århundrade torde sålunda ha funnits en kyrkogård och säkerligen även en kyrka i Vreta. Även om denna kyrka icke var förenad med ett kloster, synes den dock ha varit en av de mera betydande i landet. Dess storlek och dess rikt utbildade grundplan ange redan dess särställning. Högättade män sökte därjämte i kyrkan sina grav­ platser. Enligt de av konung Johan III i kyrkan uppställda minnesvårdarnas in­ skrifter vila konung Inge d. y. och hans gemål, konung Ragvald Knaphöfde, konung Magnus Nilsson samt hertig Sune Syk i kyrkan och dess gravkor. Nyare forskningar ha starkt betvivlat dessa uppgifters riktighet, men det syn es vara ofrån­ komligt, att kyrkan i Vreta under 1100-talet varit gravplats åt kungliga personer. 3 Åtskilliga skäl tala för, att denna kyrka var en konungens stiftelse. 4 Möjligt är iiven, att kyrkan äldst byggdes Råsom stiftets domkyrka. 5 Det 1162 grundade klostret var av cisterciensernas orden.G Dess kyrka var helgad åt Jungfru Maria. 7 Ursprungligen omfattade cistercienserorden ej nunnekloster, ehuru naturligtvis ingen­ ting hindrarle, att ett enskilt nunnekloster följde den helige Bernbards regel. Först år 1212 gavs tillåtelse till upptagande i orden av nunnekloster. Det stadgades då, MESSENIUS, Scondia illustra!a, Tom l: 95; Tom XII: 86, 95, 100, 102. Se härom S. CuRMAN, Kristna gravmonument från 1000-talet funna i Vreta Kloster, i Arkeo· logiska studier, tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf, Sthlm 1932, s. 141 ff. 3 Se nedan kap. Konungagravarna. 4 Se vidare E. LUNDBERG, Östergötlands romanska landskyrkor, i Meddelanden från Östergöt­ lands Fornminnes- och l\'Iuseiförening år 1927. 6 Se härom E. LUNDBERG, Lunds äldsta domkyrka och kyrkobyggnadskonsten i Linköpings stift. Fornvännen 1930. Jfr S. CUIU{AN ovan a. a. samt Biskop Gisles domkyrka i A. L. ROMDAHL, Linköpings domkyrka 1232- 1498, Gtbg 1932. 6 Se perg. i R. A.: 8 / 9 1449 och 21 / 11 1515. 7 Se klostrets sigill samt brev i R. A. av den 2 % 1383 (Biskop Nils till klostret). 2 1 VllETA KLOSTERS KYRKA 7 att varje nunnekloster skulle stå under uppsikt av ett munkkloster, vilket i fråga om Vreta borde ha varit Alvastra. Men Vreta kloster synes aldrig ha blivit på allvar införlivat i sin ordens samhälle. Snarare tyckes Linköpingsbiskopen ha varit den när­ maste beskyddaren.l Mot medeltidens slut var man t. o. m. osäker om vilken orden Vreta Kloster tillhörde, ty år 1446 gör Alvastraabboten en förfrågan i Lunds bene­ diktinerkloster, huruvida det var till benediktinerorden Vretanunnorna hörde. På denna fråga kunde man i Lund inte lämna bestämt svar. 2 Klostret har dock åtminstone i äldre tid haft förbindelser med sin orden, ty kyr­ kans arkitektur visar utpräglat cisterciensiska former. Vreta Kloster var, framför allt innan Vadstena Kloster stiftats, ett av landets allra förnämsta nunnekloster. Såväl abbedissor som systrar tillhörde ofta de förnämsta ätter. Konung Karl Sverkerssons syster Ingegerd var sålunda abbedissa (se s. 5). Svantepolk Knutssons båda döttrar, Katarina och Ingrid, v oro efter varandra abbedissor.:; Katarina invigdes till sitt ämbete i samband med en stor högtidlighet år 1289, då kyrkan återinvigdes efter en ombyggnad. Den högtidliga akten finnes utförligt be­ skriven i Linköpings domkyrkas registratur (i den här förut omnämnda senmedeltida samlingen av annotationer om Vreta Kloster). Invigningen förrättades av biskop Bengt närvaro av Konung Magnus Ladulås och drottning Helvig. 4 Klostrets blomstringstid inföll under 1200-talet. Senare kunde andra nunnekloster i riket, framför allt Vadstena Kloster, framgångsrikt tävla med Vreta i fråga om makt och rikedom. Vreta Klosters rikedomar voro betydande. Huvudsakligen utgjordes de av jord­ egendomar. De flesta av dessa voro belägna i Östergötland, men även i Söderman­ land, Västergötland, Värmland, Småland och på Öland ägde klostret jord. 5 Gustav Va,a började utnyttjandet av klostrets tillgångar med att förlägga borgläger, rl. v. s. inkvartera krigsknektar där. Efter Västerås riksdag gjorde han överenskom­ melse med abbedissan om att klostret ;,kulle få behålla sina gods, utom de efter konung Karls räfst tillkomna, samt slippa borgläger mot en årlig avgift av l 00 mark I Cisterciensernas nunnekloster var en sådan närmare förbindelse med biskopen i stället för memonasterium sanctimonialium ordinis sancti beneclicti>. Brev i R. A. av elen 20/ 5 1383. 3 Svantepolk Knutsson, riddare och rikets råd, var son till Hertig Knut av Reva!. Inflyttade till Sverige och i~tog en framstående plats bland rikets stormän. G. m. Benedikta, dotter till Sune Folkesson och syster till drottning Katarina, konung Erik Erikssons gemål. Riddar Svante­ pol k gav klostret betydande egendomar såsom ingift för sina döttrar. 4 Script. rer. Suec. III:2, s. 296, se nedan, Korets valv, s. 64. " Klosterlivets organisation, ekonomiska förhållanden m. m. kunna ej upptagas till behandling detta verk, som huvudsakligen ägnas åt konsthistoriska förhållanden. Goda och utförliga ar­ beten om klostrets inre och yttre förhållanden äro H. HALJ,, Vreta Kloster, tr. i Redogörelse för Allmänna Läroverken i Gävle och Söderhamn 1901-1902, samt O. VÅGMAN, Vreta Kloster, Sthlm 1904. 1 8 GULLBERGs HÄRAD örtug för Vreta och Askeby (1527). Summan mångdubblas under de närmast föl­ jande åren. Kungen h ade också tillsatt en »provisor» vid klostret. År 1530 befaller han dessutom, att fogden Enevald Hansson skall ha bostad där och 1533 förlänas slutligen h ela klostret till Axel Eriksson Bielke. 1 Några år senare, 1 536, gäller tydligen icke längre denna förläning, utan Vreta Kloster överlämnas nu till fru Ebba \ iVase, 2 som för sitt eget och nunnornas behov fick inkomsterna av 100 klostrets gårdar. 3 Efter fru Ebbas död 1549 få nunnorna sin nödtorftiga bärgning, men klostergodsen förvaltas helt och hållet för konungens räkning av hans >>rättare». Vreta ingick i hertig Magnus' förläning (1560-95) och ännu vid denna tid funnos nunnor kvar . När klosterinstitutionen fqllständigt nedlades är obekant. Före klostrets instiftande måste, såsom ovan påpekats, ha funnits en kyrka i Vreta. Den var tydligen närmast en kungsgårdskyrka eller möjligen stiftets äldsta domkyrka, men utgjorde säkerligen också sockenkyrka för den omgivande trakten. Även socknen var alltså äldre än klostret, och dess gudstjänster ha alltjämt hållits i kyrkan, som sålunda var både kloster- och sockenkyrka. Detta var också regel i de cisterciensiska nunneklostren, medan samma ordens munkkloster uteslutande voro avsedda för klost­ rets innevånare. Ett dokumentariskt belägg för Vreta Klosters förhållande i detta av· seende u t gör ett biskopsbrev, vari talas om nunnornas »egen församling». 4 Från år 1788 till år 1869 var Vreta Kloster Linköpingsbiskopens prebendepastorat. Genom Kungl. Maj:ts beslut avskildes år 1810 en del av socknen till annexförsam­ ling med namnet Stjärnarp och med gudstjänstlokal i Stjärnorps slottskapell. KYRKOGÅHD OCH KLOCKSTAPEL. KLOSTRETS FORNA OMRÅDE Vreta Klosters kyrka ligger på en höjd invid Roxen, synlig milsvitt över Östgöta­ slätten (fig. 1), som i denna trakt övergår i norra Östergötlands skogsbygd. KYRKANs oM- Norr om och intill kyrkan låg fordorn klo s tret, vars ruiner nu till stor del äro GIVNING framgrävda (jfr situationsplanen fig. 9). ' Axel Eriksson Bielke, riksråd, lagman över Östergötland, död 1559. Girt l:a gången med Anna Leijonhufvud, som ligger begraven i kyrkan och som var syster till Gustav Vasas gemål, Margareta Leijonhufvud. Johan III:s gemål Gunilla Bielke var sondotter till Axel B. och Anna Leijonhufvud. • Ebba Wase, g. m. E rik Abrahamsson Leijonhufvud samt moder till drottning Margareta Leijonhufvud och i fö regående not omtalade Anna L. Konungen förmälde s ig med Margareta Leijonhufvud 1536. • Kammararkivet, Ög. hand!. 1549: l. Framställniugen av klostrets upplösning i övr. enligt Gustav Vasas registratur. 4 Av biskop Carl i Linköping, som åt nunnorna upplät biskopstionden >de parochia ipsarum ». D. S. 1631. VRETA KLOSTERS KYRKA 9 F oto N. Azelius 1D27 . Fig. 2. Kyrkans södra fasad . The s outh fa~iad c Die Slidfa!'ls a.dc dPr Kirchc. o f the church. På kyrkans södra sida utbreder sig kyrkogården beväxt med stora askar (fig. 3 och 4). En ny kyrkogård är anlagd omedelbart öster om den gamla. Klosterruinen omgives av präst- och klockaregårdarnas mark. Dessa båda boställen begränsas utåt av resterna efter den ringmur, som under medeltiden omgav klost ­ rets trädgård och ekonomiområde. Kyrkans omgivningar ha fått sin nuvarande prägel väsentligen under den tid biskop J. A. Lindblom innehade pastoratet såsom prebende (1787-1805). Kyrkogården fick då sin regelbundna form samt de nuvarande ingång a rna . Framför två av desRa anordnades förplatser, den södra i förening med nya fattig - och sockenstugu ­ byggnader, den västra även med tanke på symmetriaxeln till den nya prästg å rd, som samtidigt anlades (1788-1791). Biskop Lindblom lät bryta bort det mesta av de då ännu kvarstående klostermurarna. Han lät även fylla på jord över ruinområ­ det. slutligen anlade han också prästgårdens trädgård.! Prosten Tiburtius (krykoherde l 744-87) hade redan förut börjat trädgårdsodling i V reta. Han skriver därom, att 1752 planterades i Vreta >de första Siberiska ärteträd och sattes för mera säkerhets skull i Pastoris Trägård, hwilken ock då utvidgades alt intil den Iskiällare Pastor Tiburtius låtit uppbygga. Förut hade här wed gården allenast en liten kryddtäppa emellan Ladu­ gården och stenkiällaren.> 1 lO G ULLBERG S J-LUtA D Foto E. Fant 191/ . Fig. 3. K yrkan sedd från nya kyrkogården . l förgrunden gamla kyrkogårdsmuren med >Bergsluckan>. Th e ehnreh, viu w from the u ow <·hnrehyar2 borttogas på samma sida »de gamla askträden utom de när­ mast östra grinden». Prosten Tiburtius antecknar i kyrkans minnesbok: »1751 planterades här vid kyr­ kian den första Tysk eller korgpijl, samt första poppelpijl hwilka pastor Tiburtr. Ti­ burtius förskrifwit ifrån Skåne. Sådana trä hade förr ingen sed t här på orten. » På en litografi från 1800-talets mitt synas också stora popplar söder om kyrkan. År , 1752 planterar T. »de första Siberiska ärteträd» (jfr anm. s. 9), 1753 »de första Almträd, Oxlar, Runnar, Lindar och andra träd, rundtom Bogårdsmuren. Förut stodo allenast några gamla asketräd mit för Westra kyrkiogafweln. » Askar tyckas i äldre tid liksom nu ha varit kyrkogårdens förhärskande trädslag. År 1736 fick klockaren fälla och nyttja 4 stora askar på kyrkogården, tätt invid ringmuren. År 1703 fällas stora träd på kyrkans södra sida. På kyrkogården ligger en bod av gråsten. Porten är stickbågig samt har tegelom­ fattning. På sydsidan sitta två smala gluggar. Omfattningen är i den ena av kalk­ sten, i den andra av tegel. Taket är belagt med tegel sedan 1917 (förut stickspån). På gavlarnas vindsskyddsbräder är i toppen inskuret årtalet 1800. Detta avser endast taket. År 1799 beslutas »kyrkabodens täckande och inredande till magasinrum ». Troligen härstammar byggnaden från medeltidens slut eller 1500-talet. 1773 och 1736 omtalas den gamla kyrkboden. Å DAHLBERGs teckning synes på bodens plats en timmerstuga. Troligen är väl timmerkonstruktionen inritad efteråt genom misstag, ur noD VRET A KLOSTERS KYRKA ~~i c: !i [/. 19 z.J ;d~ f~''" .-'~a flo o/ < Joi "i /)!d.!fd.. ..5/TIUT!OA'SPLIIV W/ft~T/1 KLOSTEJtS KYffJr/1 Väs t~ir jfl,.nu~,.t.,(nti•'l· Fig. 9. Situationsplan över kyrk ogårdarna, klosterruinen samt präst- och klockare­ gårdarna. Uppmätning av E. Lundberg 1922. Plan of the sitution of the churcbyard s, the convent ruin, the rcctory and the residence of the sacristian. Lageplan der Friedhöfe , der Klosternline und des Pfarr~ und Ki.isterhauses. minnet(?). År 1929 har i bodens östra del ett bisättningsrum inretts, m~d nyuppta­ gen ingång i östra gaveln. Å DAHLBERGs teckning synes bakom boden en öppen klockstap e l med hög spira.KLOCKSTAPgL Den byggdes under kyrkoherden Nicolaus Magni tid (1608 -1650) och revs, då kyr­ kans nuvarande torn uppfördes ( 1764). Klockstapelns grundstenar kvarligga ännu del­ vis öster om boden. KYRKOBYGGNADEN Kyrkan är ett tämligen oregelbundet byggnadsverk, vars olika delar härstamma från skilda tidevarv. Dess huvuddelar äro kor et med tvärarm ar, västkyrkan med tvärskepp samt tornet med s ido byggnader. Intill sydsidan ligga tre utbyggda gravkor (jfr tig. 2). GULLBER__GS HÄRAD Tornets övre del och det största av gravkoren, tillhörande grevliga ätten Douglas, härstamma från nyare tid, medan huvudparten av kyrkan tillkommit redan under den äldre medeltiden. De medeltida delarna utgöra dock ingen enhet­ lig byggnad. Vissa delar äro äldre än klosteran­ läggningen, andra tillhöra klostertiden. Klostrets byggnader ha slutit sig intill kyr­ kans norra sida. I den bestående kyrkan ingår även Fig. 10. Den äldsta kyrkogården. Rekonstruktion. en välvd trave av klostrets korsgång, belägen mellan Der iilteste Friedhof. R ekonstruktion. norra korarmen och norra tvärskeppet samt benämnd The oldest churchyard. Reconstruction. »norra förhallen». Materialet är kalksten, bruten i kyrkans närhet.! Stenen är i de olika byggnadspartierna mycket skiljaktigt behandlad. Kyrkans västra del är till större delen uppförd av tuktad kalksten, som i tornmurarna är över­ putsad, liksom även i Douglaska gravkoret. Vissa av muröppningarnas omfattningar äro dock av huggen sten. Koret är i sin helhet uppfört av huggen sten. Tegel har kommit till användning i västra ingångens vindfång (1846), i vissa fön­ steromfattningar från nyare tid samt delyis även i Douglaska gravkoret. Alla av tegel uppförda murdelar äro överputsade. Invändigt äro alla väggar av tuktad sten, som överputsats och avfärgats i grågul färgton. Pilastrar, konsoler, kapitäl, valvbågar, diagonalribbor samt muröppningarnas omfattningar äro utförda av huggen sten. Triumfbågen samt några fönsteromfa'tt­ ningar äro dock utförda av tuktad sten, som putsats. Ytt e rtaket är belagt med tjärad, handkluven ekspån pålagd 1915-1916. Kyrkans uppvärmning sker sedan 1917 med elektricitet. Transformatorn ar m ­ rymd i sakristibyggnadens bottenvåning. Fotelement i bänkarna, i övrigt radiatorer. Kyrkan genomgick åren 1914-1917 en grundlig restaurering, varvid den erhöll sitt nuvarande utseende. I samband med förarbetena till samt under utförandet av denna restaurering hava ingående undersökningar av kyrkans och klostrets byggnadshistoria kunnat företagas, på vilkas resultat nedanstående beskrivning är grundad. Kyrkans plan (fig. 15) sönderfaller, såsom tydligt framgår redan vid ett flyktigt betraktande, i två huvuddelar, mellan vilka gränsen går tvärs över byggnaden i tri­ År 1306 giva domprosten och domkapitlet i Linköping tillkänna, att de endast genom klost­ rets särskilda välvilja få bryta sten ur Vreta stenbrott. - Dipl. Suec. nr. 1507. De medeltida, nu övergivna kalkbrotten ligga dels i den s. k. Limmingsängen norr om Bergs by, dels å Ekbacken väster om kyrkan, medan däremot de nu i bruk varande stenbrotten här­ stamma från Göta Kanals byggnadstid. 1 Y'l'TERTAK UPPVÄRM­ NING RESTAURE­ RING 1914-1917 PLAN VRETA KLOSTERS KYRKA 21 ---·r·-·-·-·-·-·-·-·-·-·- ·-·-·-·-· -y····- ·,.. l . _____ .---·-'\ \ i l i i l \ \ \ i i i i i i \ \ l l i i i i· :JaiJ".slY-et-s &koiUJ11f-~o~~trd-rle- \ i \ \ i i i i .J/:,.f,;,.je­ i \ i L._,____ _ . ~. !!J i ~,;/w,.,kw,.r jjj. __ l i \ i i i i ·- ·-·-·-·i ..:1­ ~M~II$1' ·-·-·-·-·- ·- ·­ o Fig. 11. Kyrkogården under klostrets tid. Der Friedhof zur Zeit des Klost ers. Vor 1432. Rekonstruktion. Före 1432. Rekonstruktion. The churchyard during the time of the convent. Beforc 1-1Opus Spicatum• i den ursprungliga kyrkogårdsmuren. »Opus spicatum » in der ursprUnglichen Friedhofsmauer. • Opus spicatum» in the original churchyard wall. i det närmaste så) av motsvarande i Lund. Detta i förening därmed, att den äldsta domkyrkan i Linköping, varav rester bevarats, i många avseenden är av yngre typ än Yretakyrkan (S. Curn1an anf. arb.) har jämte andra förhållanden lett till antagandet, att Yretakyrkan ursprungligen byggts såsom landskapets förnämsta kyrka, d. v. s. såsom biskopskyrka, domkyrka. 1 Ma te ria l et är tuktad kalksten, som såväl in- som utvändigt överdragits med tunt, fint MATERIAL bruk, varav tydliga spår finnas på flera ställen. Ä ven fönster och d.örromfattningar ha varit putsade. Finhuggning av stenytorna synes endast ytterst sparsamt ha förekommit. Materialet har genomgående litet format. Detta kan i viss mån tänkas samman­ hänga med att de övre skiften i kalkstensbergen i Vreta äro mycket tunna, delvis emedan de på grund av sitt läge fått mindre motståndskraftiga mellanlager förstörda genom vittring. Djupare ned bli lagren däremot betydligt tjockare. Då den äldsta kyr­ kan byggdes, har man nöjt sig med det lättast tillgängliga materialet. Då koret bygg­ des, har man däremot noga valt ut större sten. Dock är denna olikhet mellan äldre och yngre delar utmärkande icke endast för Yretakyrkan, utan är genomgående inom den romanska byggnadskonsten 2 såsom motsättning mellan äldre och yngre. Jfr E. LUNDBERG, anf. arb samt S. CURMAN, anf. arb. • Jfr E. LUNDBERG, Iakttagelser angående murningstekniken under 1100-talet, Fornvännen 1929. Jfr även ERNST FISCHER, Västergötlands kyrkliga konst under medeltiden, Uppsala 1920, s. 19, 26, 30-36 samt EMIL ECKHOF~', S. Olemens kyrka i Visby, Stockholm 1912, s. 39. 1 26 G U LLBERGS HÄRAD Mellan de tunna skiftenförekommamed tämligenjämna mellanrum enstaka tjockare skift. Långhusets sektion kan rekonstrueras med lika stor säkerhet som planen (fig. 28) I den över triumfbågen belägna gavelmuren ingår som nämnt hela östgavelns röste (tig. 23), och i de bevarade delarna av västgaveln kunna sidoskeppens takfall avläsas. Såsom framgår av rekonstruktionsbilderna, har kyrkan varit en basilika, som sä­ kerligen haft fönster i mittskeppets övermur. I:\'NERT .-IK Murarnas och arkadpelarnas ringa tjocklek antyda, att kyrkan ej varit välvd, utan haft t r ä t a le <;o L v A v det uröprungliga go l v e t äro rester anträffade på flera ställen. Det bestod av obearbetade kalkstenshällar lagda i bruk. I absiderna samt i korkvadraten har gol vet legat något högre än i kyrkan i övrigt. Av den äldsta kyrkans fönster och dörrar återstå endast få rester. FÖNSTER ocii I norra sidoskeppet finnes en delvis bevarad, nu igenmurad fönsteromfattning. Dimen­ nöim.IR sionerna äro mycket obetydliga. Detta fönster sitter mitt för den ursprungliga anlägg­ ningens mellersta långhusarkad. Av tvärskeppets och korets fönster finnes endast ett fragment bevarat, en valvbåges hjässa högt upp i norra tvärskeppsgaveln. Rundfönstret i södra gaveln tillhör valvslagningsperioden; nordfasadens tre stora fönster äro upptagna i nyare tid. Norra tvärskeppets gavelröste (fig. 32) har en blinderingselekora tio n, bestående av tvenne rundbågiga, grunda insättningar i murytan. Dessa blinderingar äro ursprungliga, ehuru vissa delar av omgivande murverk äro omgjorda under valvslagningsperioden. Den äldsta kyrkan hade sannolikt en i n g å n g i den förstörda västfasad en. S y d· portalen är rekonstruerad, rundbågig med tympanon. I inre bågens hjässa ingå rester n,v en medeltida rundbåge, utgörande rester av en portal, vilken dock ej kan ha till­ hört den ursprungliga kyrkan, utan härstammar från en något yngre tid. Säkerligen fanns dock på denna plats redan från början en portal. I det ursprungiiga korets södra mur fanns en portal, varav delar äro bevarade i nuvarande triumfbågsmurens södra, nedre genomgång. Portalen har saknat all huggen utsmyckning. Den är uppförd av tuktad sten, som varit putsad. I norra tvärskeppets västra mur finnes en rundbågig portal, vilken lett ut till klostrets södra korsgång. Den är ej ursprunglig, utan härstammar från klostrets tid. Invid det stora, från nyare tid härstammande fönstret i norra tvärskeppsgaveln finnas rester av ett litet fyrsidigt fönster samt utanför dettas omfattning rester av en ännu äldre, i murverket uppbruten muröppning, tillhörande en dörr, som suttit högt uppe på muren, ca 1,5 m över kyrkans golv. Dörröppningen har tydligen lett till något utrymme i klostret. Den hänger dock ej samman med den anläggning, vars ruiner ännu finnas kvar, utan har, av vissa förhållanden att döma, fört till dormitoriet i en något äldre, senare spolierad och mindre omfattande klosteranläggning, sannolikt en provisorisk träbyggnad. A B _ n rrmm c ~ - noo 1100-TALE.T -5 .BÖRJAN E F EJ] • 2.00-TALE.TS M I T T OCH SENARE HÄLFT. SENME.IJ'[;LT!QI>. F'ÖRANDRi NGAR . 1100-TAL.ETS FOR H A HALIT. EJ ~ 1100-TALIT8 f'ORl?A HÄLf'T. G [illill I-l SYGGN~PART I ER ffiAN NYARE. Tl D . TAL ET-' SLUT. RE KONSTi?UKTIONE.R lTTFORDA UN DER R E:.ST.P.UR'E:RI N GE.N 1'lt5-l7. \/RETA t\LOSTERS KYRKA Fig. 15. Plan av kyrkan 1: 300. Efter uppmätning av S. Curman o. A. Roland 1907, kompletterad av H. S undberg 1927. - ­ A den äldsta kyrkan, 1100-talets början ; B dess tillbyggnader, torn och gravkapell, föga yngre; C koret, 1100-talets slut; D valven m. m. i kyrkans västra del, 1200-talets mitt; E val ven m. m. i koret, >Magnus Nilssons • gra vkor, 1200-talets senare hälft; F sE>nmedeltida förändringar (ingång till äldsta gravkoret, fönster i koret); G tillsatser från nyare tid (Douglas' gravkor, vindfång, fönsteromfattningar m. m.); H partier rekonstruerade 1916-H. Grundriss d er Kirchc. - A die ältcste Kirch e. Anfang des 12 . Jahr­ hundcrts ; B Anbauten, Turm u nd Grabkapelle, etwas jlinger ; C Chor, Ende d es 12. Jahrhunderts; D Gewöl b e etc. im westli ch en T eil d er Rirche; E Gewölbe etc. im Chor. »Magnus Nilssons, Grabgewölbe; F' spätmittel alterlicb e Vor änderungen (Eingan g zur iiltesten Begräbnis· kapelle, F enster im Ch or ); G ZusH.tzc au s neuerer Zeit (Dougl as' Begräb­ niskape11 c, Windfang, Sakristei, F cn stereinfassungcn etc.) ; H 191G- 17 erneu crte Tt>ile. Plan of th e church. - A the oldest cburch, e arly 12th centmy , B t h e enlargem ents, tower and m ortuary chapel , n ot much younger; choir, end of the 12th century ; D v aults etc . in the western part of the church ; E vault.s etc . in the ch oir, the mortuary chapel of »Magnus Nilsson» ; F alterations in late middle age (entrance to the ol dest mortuary chapel, window in the ch oir); G enl argcments from modern times (Dou gl as' mortnary cha.pel : air·holc , sacristy, window-cases et c.) ; fl }JOrtions r Prmistructe:J > o t"' ~ 00 >-3 >-3 t:>:J ~ 00 :;;::; :;;::; ~ ~ > l Die Nordfassade. l Efter uppmätning av S. Curman och A. Roland 1907, kompletterad av H. Sundberg 1927. Th e 11 0rtb ern fa9ad e. Fig. 17. Kyrkans norra fasad. ao GULLBERGs HÄRAD TORNPARTIETs MEDELTIDA DELAR De sekundära delarna av kyrkans västra hälft utgöras av tvenne olika partier, näm­ ligen val ven och vad därmed sammanhör å ena sidan, å den andra västligaste traveens murverk, vilket utgör resterna av ett romanskt torn. Detta torn hade emellertid under medeltiden berövats sina övre delar, eller också hade dessa aldrig kommit till utförande utan lämnats i ofullbordat skick. På medeltid'3tornets befint­ liga nedre delar uppfördes emellertid senare, på 1760-talet, det nuvarande tornet. De bevarade delarna av det romanska tornet (fig. 31) utgöras av ett i plan kvadra­ tiskt mittparti med tjockare murar samt tvenne i l}Orr och söder utbyggda sidapar­ tier med tunnare murar. Hur mittpartiet varit avtäckt vet man ej med bestämdhet, men mycket talar för att detsamma haft tunnvalv med vederlag i norr och söder, liksom sidapartierna ännu i dag hava. Utrymmena nedanför valven i dessa tre delar av tornpartiet hava genom bjälklag varit delade i tvenne våningar, varav den undre var låg, den övre hög och ståtlig I vardera våningsplanet förenades de olika rummen genom rundbågiga dörr­ öppningar, vilka ännu äro bevarade (fig. 20 och 22). Detta tornparti är uppbyggt i alldeles samma karakteristiska teknik som den ur­ sprungliga kyrkan, och dess byggnadstid kan givetvis ej infalla så synnerligen mycket senare än dennas. Utvändigt siras murytorna å sidapartierna av enkla _ blinderingsarkader, lika de å kyrkans tvärskeppsgavel, och vilbs bågfält i norr och söder omsluta små ursprungliga fönster, vilka i söder delvis äro rekonstruerade under restaureringen 1914-17. Fönsteromfattningarna äro murade av tuktad sten. Karmen har varit av ek samt har inmurats samtidigt som omfattningen byggdes. Rester av en karm anträffades under restaureringen. Även mittelpartiets frontsida i väster siras av en blinderingsarkad, vars mellersta fält omsluter ett fönster, som år 1790 blivit utvidgat till sin nuvarande storlek och form. Sidoblinderingarna överskäras delvis av 1700-talstornets strävpelare. En västportal har ~äkerligen funnits i denna tornfasad. Rester av en sådan portal finnas - grunderna till två framspringande pilastrar samt märken efter ett bortbrutet gavelröste ovan portalens plats. Det är dock ovisst, om dessa rester äro att hänföra till tornbyggets tid, eller om de äro yngre. Vissa egendomligheter i tornpartiets utbildning, framförallt avsaknaden av ursprung­ lig trappförbindelse mellan dess båda våningar, jämförda med bevarade rester i andra östgötakyrkor, göra troligt, att detta byggnadsparti varit anordnat såsom konungens del av kyrkan, ansluten till en i kyrkan i.nbyggd (och där ursprunglig) läktare, varest konungen hade sin plats under gudstjänsten och till vilken fritrappor förde upp från kyrkans långhus.! Byggnadspartiets nedre våning synes däremot hava utgjort förhall till kyrkan. 1 Se härom vidare E. LUNDBERG, Östergötlands romanska landskyrkor, s. 7. VRETA KLOSTERS KYRKA 31 Dm ID O l 2 J_ 4 \ 6 ]J 9 lO 1\ 20Meter Fig. 18. Kyrkans östra fasad. Efter uppmätning av S. Curman o. A. Roland 1907, kompletterad av H. Sundberg 1927. 'rh c oastern fayade. Die Ostfas sade . Tornet torde hava utgjort en efterbildning av tornet å den äldsta domkyrkan Linköping. 1 Å ERIK DAHLDl~ RGS avbildningar av kyrkans exteriör (fig. 61 ) reser sig över södra tornsidorummet ett smalt torn, vars former tala om medeltidens yngre delar. Rester av detta torn, troligtvis ett klocktorn, finnas ovan tornsidorummets valv. En av kalk­ sten byggd mur är här lagd tvärs över tunnvalvet, på ett sätt som ovedersägligt talar om att muren ej hör samman med anläggningen i dess ursprungliga skick, ~åsom ju även formerna å avbildningen gav vid handen (se närmare s. 72). »RAGVALD KNAPHÖVDEs GRAVKOR» Innan den typiska cistercienserarkitekturen med den nya korbyggnaden uppträdde Vret gravkor. Efter uppmätning av S. Curman o. A. Roland 1907, kom­ pletterad av H. Sundberg 1927. Querschnitt durch das Qnerschiff und »Ragvald Knaphövdes» Begräbniskapelle. Transversal seetian of the church, laid through the transept and the mortuary chapel of )>Ragvatd Knaphövde,,. Absidens yttre murliv är till stor del förnyat under sista restaureringen. Kapellet har sockel i form av ett utanför murlivet framspringande skift. (Ej huggen sten.) Invändigt äro murarna putsade. Stora delar av putsytan äro ursprungliga. l kupolen samt i S.V. nischvalvet finnas starkt skadade rorna nska målningar. De ornamentala partierna äro kompletterade. (se s. 94). I absidens rundning är ett al t are inmurat. Skivan av slipad kalksten har i främre kanten hålkälsprofiL På överytan finnas grunda inristningar, bl. a. OLAUS. Stilen er­ inrar om minusklerna å gravmonumenten från Johan III: s tid. ABSIDTAK AV Un der restaureringen 1915-191 7 ha på olika ställen i kyrkan, bl. a. i grunden till S'l'EN »Magnus Nilssons gravkor», anträffats huggna stenar, vilkas former framgå av rit­ ningen fig. 36. De kunna knappast förklaras på annat sätt än såsom delar av yttertak till en absid. Detta tak passar i måtten bättre till gravkorets än till tvärskeppens absider. FÖNSTER I absiden samt i södra väggen sitta små rundbågiga fönster. Yttersmygarna klädas av stående kalkstensskivor, solbänkarna utgöras av dylika, inmurade i lutande ställning. Sådana smygbeklädnader visa sig i koret härstamma från 1840-talets restau­ rering. Även frånsett dessa sena lagningar kunna fönstren dock ej vara ursprungliga. I murverket omkring dem synes nämligen, att de äro senare uppbrutna. På ERIK DAHLBERGs avbildningar (fig. 35) har absiden ett rundfönster. VRET A KLOSTERS KYRKA 37 Dm lO O l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1~ . Eft.er uppmätning av S. Curman o. A. Roland 1907, kompletterad av H. Sundberg 1927. Querschnitt dm·ch das westlicile Gc­ wölbe des Chors mit )>Magnus Nils ~ sons» Grabgewölbc und der ~~Nördlichen Vorhall c)) . Transversal section through the wes­ tern vault of the choir, the mor­ tuary chapel of ))Magnus Nilsson » and the »N orthorn hall>>. Dm 1::_ O l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 15 20Meter Fig. 27. Tvärsektion genom korets östra valv. Efter uppmätning av S. Curman o. A. Roland 1907, kompletterar! av H. Sundberg 1927. Querschnitt durch das östlichc des Chors. Gewölbe Transversal scction through the oastern vault of the choir. 40 GUL LBERGS HÄRAD huggen ornering förekommer, är det endast den egenartade murningstekniken som erbjuder några karaktäristiska detaljer. Sådana äro framför allt axmurningen (opus spicatum) i kyrkogårdsmuren (fig. 14) samt de såväl där som i gravkoret styckevis förekommande rullskiften, de med vissa mellanrum återkommande tjockare skiften (fig. 32), men även vissa mindre fram­ trädande egendomligheter. Såväl i gravkoret som i tornpartiet finnas stenar, som äro inmurade på flatan i inurytan. Därjämte har man ofta stoppat in, emellan de i vanlig ordning liggande stenarna, dylika, som stå på kant (tornpartiet, gravkoret). Det vill synas, som om man, med hänsyn till dessa egendomligheters förekomst i den ursprungliga kyrkan, västpartiet, grHvkoret och kyrkogårdsmuren, vore berättigad att sammanföra dessa byggnadsdelar till en gemensam period i kyrkans historia. Da­ teringen följer av gravkorets ej före 1100 - (själva kyrkan dock något äldre, möjligen 1000-talets slut) -samt av klosterinstiftelsen - ej efter 1162. En särskild fråga är, vem kyrkans grundläggare kan hava varit. Då klosterstiftelsen utgår från Sverkersätten vore det ju naturligt om iiven kyrkabyggaren vore att söka i denna ätt. Det lilla gravkoret kan dock knappast vara uppfört för någon av Sver­ kerska dynastien, då densammas gravställe låg i Alvastra. 1 Krönikorna uppge, att konung Inge d. y. dött i Vreta. Det ligger då nära till hands att han fått sin grav i kyrkan. Professor C. M. FuRsT har i samband med sina undersökningar av kapellets gravar närmare utvecklat denna teori (se nedan). Är detta riktigt, borde Vreta tydligen h ava varit en stenkilsättens stiftelse. Att kyrka och gård kommit i Sverkersättens ägo, förklaras då naturligt därigenom, att Sverker d. ä. gifte sig med Ulfhild, Inge d. y:s änka. KORET Sedan klostret instiftats, kan det, av byggnadsformerna att döma, ej ha dröjt mycket länge, innan man skred till att bygga den nya stora koranläggning, med vilken man avsåg att bereda lämpligare utrymme åt nunnorna i kyrkan. Detta kor (fig. 37) består av ett rektangulärt, tämligen långt rum, som på norra och södra sidorna har korta utbyggnader, vilkas bredd är ungefär lika med korets egen. Utbyggnaderna, här nedan benämnda korarmar, stå genom var sina två låga, rundbågiga öppningar i förbindels e med huvudrummet. Det nya korets murar uppfördes omedelbart utanför det gamlas. Detta senare kunde därför stå orört och begagnas, ända tills det nya blivit åtminstone i det när­ maste färdigt, varigenom gudstjänsten ej behövde störas för längre tid. Att detta verkligen varit åsyftat, tyckes framgå därav, att man för denna placering av de nya murarna nödgats delvis kringbygga de små tvärskeppsabsidernas yttersidor. Dessa 1 PLAN Se O. FRÖDIN, Alvastrabygden under medeltiden. Slhlm 1919. VRET A KLOSTERS KYRKA 41 o Fig. 28 a-b. Interiörperspektiv av den äldsta kyrkan och längdsektion av densamma med tillbyggt torn . Rekonstruktion. a-b. Interior p erspective of the oldest church and longitudinal seetian with the tower added . Reconstruction . a- b. Innenansicht der ältesten Kirche und Längsschnitt mit angeb antern rrurm. Rekonstruktion. 42 G ULLBJJ;RG S HÄRAD l<'ig. 29 a - b. Plan och perspektiv av den äldsta kyrkan. Rekonstruktion. a-b. Grundriss und P erspektive der ältestcn Kirche. Rek onstruktion . a- b . Plan and perspcctivc of the ol dest church. Rcconstruction. absider hava nämligen bibehållits en tid framåt. Först då •Magnus Nilssons grav­ kor» respektive norra förhallen uppfördes, blevo de rivna, m en lämnade då efter sig en motsvarande urhålkning i kormuren. Den na kan ännu iakttagas på vindarna över gravkoret och förhallen. Nere i kyrkan är urhålkningen igenmurad och i gravkoret den avbrutna sockeln fullständigad med en på kant ställd kalkstenshälL .. KORETs Det nya koret (fig. 57) hade emellertid icke alltigenom sin nuvarande gestalt. Mur· os Ar.mm :FORM ver k et var avsevar .. t l" ..1 1 .. t muren som 1 · k orarmarnas norra och so "d ra y tteragre. So ava murar finnas tydliga skarvar mellan en lägre, ursprunglig gavel och den nuvarandes övre del, som är påbyggd. Alla dessa skarvar synas utmärkt väl från vinden. På den östra och den södra gaveln kunna de även iakttagas utifrån (fig. 39). Rekonstruerar man gavlarna med ledning av dessa spår, så får m an dem alla tre med lika nockhöjd och lika takfotshöjd (se fig. 57). Takets lutning blir ungefär 45°. Även den ursprungliga kyrkans· i något ombyggt skick bevarade östgavel h ar samma nockhöjd samt en taklutning på ca 45°. Man har tydligen vid uppförandet av det nya koret lagt sig vinn om att få ett enhetligt tak över hela kyrkan. Korets nuvarande v a l v kunna ej få rum under ett yttertak, svarande mot de rekonstru­ erade lägre gavlarna, och korbyggnaden måst e sålunda ursprungligen ha uppförts utan de nuvarande valven . Först då dessa byggdes, blev det nödvändigt att höja gavlarna. ÄLDRE VALV Koret har dock av allt att döma redan från början varit avsett att väl vas. Fön­ stergruppen i östgaveln skulle nämligen ej ha kommit till sin rätt, om koret icke varit välvt. En platt trätakskonstruktion skulle ha dolt det korsformiga fönstret i gavelns övre del (jfr tig. 27). Åtskilligt talar för att betäckningen planerats huvudrumme t såsom ett enda stort tunnv a lv med vederlagen i norr och söder, i korarmarna med samma slags valv, ehuru med vederlagen i öster och väster (fig. 57). H ela byggnaden synes ut­ märkt väl avpassad för ett sådant val vsystem. Kyrkor välvda på liknande sätt. som här antagits för koret i Vreta, äro utmär­ kande för äldre cisterciensisk byggnadskonst. Och då i den nya korbyggnaden såväl plan som stenhuggeriarbete och detaljformer visa utpräglat cisterciensiska stildrag, VRETA KLOSTERS KYRKA 43 Fig. 30 a- c. Plan och perspektiv av den äldsta kyrkan med tillbyggt torn och gravkapell. Rekonstruktion. a-c. Plan and perspectivc of the oldest church with the tower and mortuary chapels adclc d. Ueconstruction. a- c. Grundriss und Pcrspektive der ältestPu Kirche mit angebantern Turm und Grabkapellen. R t konstruktion. styrkes härigenom antagandet, att nämnda valvsystem här . tillämpats. Den närmaste förebilden var Alvastra klosterkyrka, med vilken korbyggnaden visar åtskilliga överens­ stämmelser. Vid gynnsam belysning av långmurarna kan man även i de nuvarande valvens anfangshöjd tydligt iakttaga tvenne murskift, som springa något litet fram ur mur­ livet. Detta kan möjligen vara tunnvalvets anfangsskift. I södra korarmen finnas även sådana, vilka framträda särskilt tydligt. Det måste dock framhållas, att inga som helst spår av tunnvalvets konturer kunnat upptäckas i korarmens norra och södra murar. I huvudrummet äro de eventuella motsvarande spåren dolda av de nuvarande valven. Man kan förklara saknaden av märken efter valvkonturen genom att antaga, att valven varit avsedda, men ej blivit utförda. Detta antagande stödes därav, att den samtidigt med koret utförda delen av klosteranläggningen synes hava blivit lämnad i ett långt ifrån fullbordat skick. Byggnadshyttan har kanske av någon anledning fått avbryta sitt arbete, och man har sedan endast nödtorftigt fullbordat, vad som påbörjats. stenhuggarna synas även ha lämnat efter sig en del ofullbordade profile­ 44 GULLBERGs HÄRAD rade omfattningar m. m., ty fragment av sådana ha i något yngre partier av klostret begagnats såsom simpelt murningsmateriaL Korbyggnaden har blivit mycket illa skadad av eld, såsom synes på åtskilliga ställen i murverket, även ända nere vid golvet. Särskilt illa skadade äro partierna kring bågöppningarna mot korarmarna. På södra sidan har man här måst förnya åtskilliga delar. De med nuvarande valven sammanhängande murpartierna vi!"a däremot alls inga brandskador. 1 Branden måste därför a·ntagas hava inträffat, innan dessa valv byggdes. Det förefaller, som skulle denna eldsvåda ha varit an ledningen till det ovan om­ talade avbrottet i byggnadsarbetet. De oerhört starka brandspåren å murarnas ne­ dersta delar skulle då ha uppkommit genom byggnadsställningarnas nedstörtande under eldsvådan. Den nya tillbyggnadens huvudrum var avsett till högkor och utrustades med där­ till nödiga anordningar. Altaret stod strax framför den östra väggen. I dess baksida fanns ett med dörrar tillslutet skåp. vÄGGSKXP I norra och södra murarna, invidöstra hörnen, finnas nischer, som haft nära sam­ band med kortjänsten. På södra sidan äro två rundbågiga nischer (fig. 55 a), helt utförda av huggen kalksten, av vilka den ena troligen tjänat såsom skåp för de heliga altar­ kärlen. Gångjärnsfragment visa nämligen, att denna nisch haft en dörr. Den andra nischen innehåller en s. k. piscina eller uttömningssten, varigenom det vid guds­ tjänsten använda vattnet utslogs. Från en skålformig fö rdjupning i bottenstenen går ett hål ned genom muren till grunden. En sådan piscina brukar finnas bredvid varje altare i kyrkor från denna tid och cistercienserna iakttogo särskilt noga detta bruk. På norra sidan finnes en bred, rundbågig nisch, som tillslutits med dubbeldörrar, av vilkas gångjärn rester finnas kvar. Måhända tjänade denna nisch till förvaring av mässkläder, korkåpor o. dyl. för de officierande prästerna. I dess sidor finnas nämligen märken efter tvenne järnstänger, som synas ha gått tvärs över nischen, tjänstgörande såsom upphängningsanordning. I södra korarm ens östra vägg finns en vid, grund nisch, bredvid vilken en liten piscina är anbragt. Vid denna nif'ch, som omsluter ett fönster, har således ursprung­ ligen ett altare haft sin plats (tig. 45 ). På motsvarande vägg i norra korarmen finnas tvenne små nischer, av vilka den ena innehåller en piscina, vars bottensten skjutit utanför murlivet, men blivit avslagen. Även här måste således ha funnits ett altare (fig. 54 a). De båda utbyggnaderna voro med all sannolikhet ämnade till platser för nun­ norna under gudstjänsterna. Därtill voro de ju särdeles väl ägnade. De låga båg­ På vinden finnas över hela kyrkan mindre betydande brandskador. Dessa måste härstamma från en senare eld~vådn, som endast härjHt ovanför val ven, ty nere i kyrkan finnas inga genom­ gående brandskador. Se nedan s. 72. 1 VRETA KLOSTERS KYRKA 45 F oto E. Lundberg 1932. l