S.. N I K O L A I .ELLER STORKYRKAN I STOCKHOLM KONSTHISTORISKTINVENTARIUM redigerat av JonxNY RoosvAL På uppdrag av STORKYRKOFÖRSAMLINGEN samt med stöd av KUNGL. VITT., HIST. OCH AN'J'. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocn JOHNNY ROOSVAL A.-B. G u n n a r T i s e Il s T e k n i s k a F ö r l a g STOCKHOLlVI sl (J c/; h''' "" r.:no l .u: \ " I ('TO H I ' ETTEI1: SOXS BO Kr:\"DCS"I'H J..\ KTI l .? 2 4 ~ 1. -:::/!t la r , ~i !Jidltt:; r; ( Fig. l. SLorkyrkan. Exteriör frun väsler före 173G. Akvarell av J. E. Carlborg i kyrkans arkiv. \, V cst·ansicht der S. Nicolai Kirche vor 173G. \Vcstcrn front of the S. Nicolai Church !Jcforc li3G. F Ö R O R D. Detta arbete har tillkomrnit på Storkyrkoförsamlingens initiativ och är, vad själva manuskriptets framställande angår, helt bekostat av dess medeL Församlingens kyrkoråd tillsatte 1911 en kommitte för beredande av frågan om utgivande av en beskrivning över Storkyrkan. Efter åtskilliga förberedande undersök­ ningar av denna ·koxnmitte träffades slutligen år 1918 överenskommelse med utgivarna av verket >>SVERIGES KYRKOR>> om den av församlingen önskade beskrivningens ut­ förande och utgivande såsom en del av nämnda verk. Härigenom har Storkyrkoför­ lV samlingen givit verket SVERIGES KYRKOR ett stort och förtroendefullt stöd, för vilket utgivarna vilja uttrycka sin vördsamma tacksamhet. Arbetet började 1918 under J. Roosvals redaktion och är nu i allt väsentligt fär­ digt att framläggas. Till medarbetare har redaktören sökt att bland konsthistoriska författare vinna dem, som genom tidigare forskningar varit speciellt förberedda på storkyrkans problem: Nordiska Museets styresman fil. dr G. Upmark för kyrkans silver, fröken Agnes Branting för dess textilier, dr Frans de Brun och arkivarien Ivar Simonsson för kyrkans ekonomiska och personalhistoria m. m., sistnämnda område delvis även behandlat av pastor N. J. Welinder. För den byggnadshistoriska avdel­ ningen och större delen av inredningen svarar redaktören själv, men har att tacka fil. dr fröken G. Boethius och amanuensen G. S. Hedlund för värdefullt bistårid, sär­ skilt beträffande gravstensbeskrivningen. I ett hänseende avviker storkyrkans beskrivning från >>SVERIGES KYRKORS >> hit­ tills följda program: kyrkans ekonomiska och personalhistoria m. m., som vi kunna sammanfatta under rubriken dörsamlingshistoria >>, tager en osedvanligt stor del av utrymmet, så vitt nu kan beräknas, omkring en tredjedel. Detta beror på alldeles särskilda, av församlingen genom dess kommitterade vid överenskommelsens träffande starkt framhävda förhållanden och utgör ett undantag, icke avsett att upprepas i övriga kyrkabeskrivningar inom verket, vars huvudögonmärke måste vara behand­ lingen av de konBthistoriska frågorna. Bokens medarbetare svara var och en för sin avdelning, en hävdvunnen god prin­ cip, . som icke utesluter, att redaktören i största möjliga mån sökt sammanhålla ar­ betet till en helhet. För stavningen svara icke författarna utan förlaget. Redaktören tackar för den vänliga kollegialitet, som i allmänhet präglat medarbetarnas samarbete. Det bör emellertid påpekas, att, i olikhet med det regelmässiga förfarandet i >>SVERIGES KYRKOR>>, dr de Bruns bidrag på hans egen bestämda fordran uppträder som ett h~lt för sig med särskilt företal. Det bör också påpekas, att dr de Brun icke tillåtit någon annan än huvudredaktören att före tryckningen taga del av hans manuskript. Uppmätningarna äro samtliga utförda av arkitekten Sten Anjon, som tidigare genom sina mästerliga teckningar till >>Die Steinmeister Gotlands>> av J. Roosval visat sitt djupa grepp på medeltida kons.t . .Diskussionen med honom under loppet av den bygg­ nadshistoriska undersökningen har varit fruktbringande för arbetet. Redaktören uttryc­ ker till honom sitt hjärtliga tack för gott samarbete. Under allt arbete i kyrkan ha dess ämbetsmän och tjänare visat den vänligaste hjälpsamhet. Redaktören anhåller särskilt att till pastor N. J. Welinder, som under större delen av arbetstiden varit t. f. kyrkoherde, samt till kyrkovärden herr J. Martin Eklund få uttrycka sin erkänsla för allt visat tillmötesgående. :Förutom till beskriv­ ningskommittens ledamöter tillåter sig redaktören också att med uttryck av tacksamhet vända sig till kyrkans arkivarie, f. registratorn hos stadsfullmäktige V. Gyllensvärd, som v icke blott på bästa sätt gjort arkivet til lgängligt, utan även ställt sina grundliga kun­ skaper om dess innehåll till förfogande. Fotografierna i hela arbetet äro, där icke annat angives, utförda av fotografen Erik Holmen, Stockholm. En del synnerligen viktigt bildmaterial, bl. a. egna uppmätningsskisser, har på det mest älskvärda sätt ställts till red:s förfogande av intendenten i K. Byggnadsstyrelsen Anders Roland. Det först utkommande häftet ägnas åt de bidrag av dr de Brun, pastor Welinder, arkivarien Simonsson och J . Roosval, som gemensamt kunna benämnas >>Församlings­ historia>>, och som, närmare karaktäriserat, behandla de materiella grundvalarna för den kyrkliga konstutövningen i församlingen samt d~t gudstjänstliga liv och andra församlingens högtider, till vars gagn konsten i Storkyrkan verkat. Nästa häfte ägnas åt byggnadshistorien och sluthäftet åt inventarierna. Beskrivningens tre häften komma att tillsammans utgöra första bandet av STOOK­ HOLMS KYRKOR inom samlingsverket SVERIGES KYRKOR. Stockholm i December l 022. N. J. WELINDER HENRIK AXELSON J. MARTIN EKLUND ~n Störkyrkoförsamlingens representanter i kommitten för förlJcrcdandc av över Storkyrkan. beskrivning SwuRD CuRMAN JoHNNY RoasvAL Utg-ivare av SVIClUGES KYRKOH. BILDEN Å MOTSTÅENDE SIDA FRAMSTÄLLEH HELGA LEKAMENS GILLES SIGILL, SENARE HÄLFTEN AV 1400-TALET. DET PÅ FÖHSTA TITELSIDAN ÅTERGIVNA SIGILLET ÄR STORKYRKANS NU I BRUK V,\R ANDE. s. NIKOLAI ELLER T. STORKYRKAN FÖRSAMLINGSHISTORIA UTAHBETAD AV F. D l~' B Il U N, N. J. IVE L J N D E R, J VA R S J M O N S SON, J. R O O SVA L 2 Storkyrkan väsLportal cfL cr 1736. ' Vestlicher E inga ng der S. Nicola i Kirchc nach 1736. We estern Doorway of t h e S. N icolai Church aftcr 1736. STORKYRKANS EGENDOMAH, STIFT'ELSEH OCH PEHSONAL UNDER MEDELTIDEN AV FRANS DE BRUN FÖRFATTARENs FÖRETAL. Då jag för nugra ur sedan av professo r J. Hoasval blev lillfritgad, om jag ville medverlw vid ut­ arbetande av boken om SLorkyrkan, var det med stor tvekan , jag tog emot uppdraget. Visserligen hade jag under ett tiotal av [11· samlat excerpter rörande kyrkan alJLifrån äldsta tid och fram till fu· l 675 i förhoppning att någon gimg i framticlen få använda dem för en beskrivning av det ga mla templ et, men det var en del omständigheter, som gjorde, alt jag ställde mig unclranclc och spörjande. Jag hade nyligen varit med om ett gcmensamhelsa rbctc, >>fyra män om en bok•>, som slagit mindre vä l ut. Och det bedrövligaste var, att läsaren ej kunde veta, från vem elen eller elen felaktiga notisen härstammade. Emellertid gick professor Roosval med på, alt jag skulle få ha min avdelning i fred för mig och icke behöva vi sa mitt manuskript för övriga medarbetare. Nå, dft var den saken ldareracl. i'vlcn andra ålerstodo. Min sjukdom gjorde det nuslan omöjligt för mig aLL annal än undantagsvis göru nya besök ft arkiv. A andra sidan voro mina samlingar ingalunda fullständiga - · jag hade måst i hög grad begränsa mig för att Mminstone kunna uträf.la något - utan behövde ytterligare lwmplelteras. Jag visste därföt· inte, om jag med gott samvete skulle kunna åtaga mig det ansvarsfulla värvet. Men så fick jag löfte orn hjälp med en del avskrifter, företrädesvis uppgifter ur ärnbetsboken, som jag saknade. Vidare fann jag mig mindre tillLalad av planen för arbetet , och att jag ej skulle få behandla de partier, jag helst önskat. Men trots alla betänkligheter gick jag slutligen med på att deltaga i arbetet, ehuru jag redan från början hade klart för mig, att min del skulle bli svag och endast vara att bct1·akta som ett provisorium. At den forskare, so m framdeles vill taga upp ämnet till behandling, anser jag mig böra meddela, att SLockholms stads tänkeböcker för tiden 1483- 1520 nog skulle vara förtjänta av ett ytterligare genomgående. Örnhjelmska samlingarna i Historiska museet och en del urkunder, som salmas här nedan i källförteckningen, hava antingen ej alls, eller också i otillräcklig grad, blivit av mig genomgångna. Några haYa dock visat sig icke innehålla något nytt (t. ex. Dipl. Norvegicurn). A sidorna 2- 4 här nedan upptagas dc källor, jag brukat. Dc mest givande hava varit Stockholms medeltida s tadsböckcr, Hiksarkivsbrevcn och Helga Lekamens gilles handlingar. Riksbibliotekarien I. Collijn har redigerat första volymen av sistnämnda urkund, omfattande 1400-talet, vilken han kompletterat med utdrag rörande sarruna gille och tid samt försett med ett register, som mustc betraktas öOrn något nästan cnastl\encle, i det att han för nfira nog alla förekommande personer angivit andra mkundsställen, där de uppträda. Av delta arbete har jag haft den allra största nytta. Även begagnar jag här tillfället att. till riksbibliotekarien Collijn frambära min stora tacksamhet för de vänliga r11d och upplysningar, han litet emellanåt givit mig, bestående dels i anvisningar på för mig obekanta .käll­ skrifter, deb vid nögra tillfäll en tolkning av mer än vanligt svårtydda ord i Helga Lekamens hand­ lingar vol. 2-6. Vidare har han låtit mig vid Hisandel av mitt sista korrektur laga del av de 10 första arken av elen följande volymen sa mt godhetsfullt granskat den del av min prästlängd, som rör ticlen intill 1480, och därvid hflde rättat rena fclaktigh et 9r och kompletterat ofullständiga uppgifter. 1. S 'ver'iars kyrkor. Sfn('khohn I. 2 f)TOUKHOLM Även ber jag alt till honom och Kungl. Bibliotekels övriga Lji\nslcmän uttala mitt vördsamma Luck för allt visat intresse vid hemlån uv böcker cliirifrön. Vid dc besök, jug gjort i övriga arkiv, Hiks­ arkivet, Hådhusarkivet m,. fL, lH\1' jag ocks:l blivit utmiir·l\t -vt\1 be hnncllud, för vilket likalecles frum­ hiires min slol'a ' tncksmnhel. 1\:1'\LLOH OCII FÖHI- 89. - rb =" Stockholms stads räkenskapsbok för 1430- och 40-talen (i H:'Hlhmarkivct). -­ tb = Stockholms stads tänkebok, av vilken första volymen (tiden 1474- 83) utgivits av E. BILDE­ nnAND 1917 och i\H\stcr· Olofs (för liden 1521- 29) av G. S.rönEnG som bilaga lill Samf. S. Eriks :"1rsböcker 1908-- 15, rosten i Hådhusarkivet. --- Ft!J ·= elen förlorade tänkeboken för 1533- 38, till vill>som arlica skyldar tiwhu (20) marker pänniga>> och var belägen i hörnet söder om Korntorget ( = Järntorget), näst norr om Hans Horns hus, tvärs över gatan,som gick nedåt sjön; förmodligen samma tomt, som omtalas 1444 30/10 under namn av kyrkans tomt. - 1440 1413 upplåta Magnus murmästare och hans hustru Kristina till kyrkan ett halvt stenhus med tomt och hälften av tomten därnäst. (Se även brevet av 1439 13/12.) - 1443 25/1 giva Hans Nilsson och hans hustru Cecilia Hansdotter till kyrkan tomt, gård, stekarhus med bryggredskap, med rätt för dem att bo kvar under sin livstid. (Se även brevet av 144.0, publicerat i N. o. N., nr 25 .) - Nils W"ibbamagher gav 1443 25/5, med samtycke av sin h . Margit, för J:ådas föräldrars själarylet till Stockholms Bykyrka en gård med källare och grund nordan Fiskastrand sunnan för herr Stures hus. (Fiskastranden motsvarade våra dagars Brunnsgränd jämte kvarteret och gränden närmast norr därom.) - 1447 14/6 omtala" s en kyrkans gård överst i en gränd östan mur, · 1449 8/10 en kyrkans tomt. - 1450 4/11 donerade Olof Andersson och hans hustru Ingrid till Bykyrkan , till mässors hållande en gång i veckan om den heliga trefaldighet för sina och sina föräldrars själar, ett l antgods, Stafsberg i Osterhaninge, j ämte torJ?et Djupabäck - 1454 27/2 bestyrka Klaus vårdskrivares änka, h. Ingefridh , och dotter, h. Gertrud, en gåva åt Bykyrkan av ett stenhus med två rum , beläget västanmur i Håkan kopparslaga­ res gränd på norra sidan, som Klau~ givit i sitt yttersta. - 1454 23/3 är i jb antecknat STORKYRKAN 5 (själva försäljningen har skett tidigare, kanske 1451 eller 1452), att Bykyrkan upplät åt Hans Rodehose en gård med stenhus och källare under samt träbyggning och tomt, belägen innan mur mellan Själagården och Berndt Osenbrygge.samt tvärs över S. Katarinas gillestuga. - 1455 27/1 och 1456 2/8 förekommer ett Bykyrkans hus överst i den gränd i Våmba-fjärdingen, där Mattes Dän bodde. - 1455 19/3 omtalas Bykyrkans tomt i Träbogränden västan mur. - 1456 4/8 erkände kyrkovärden mäster Lanrens på kyrkans ,;ägriar, att han av Götke van Bommein fått 150 mark för den ränta, som Bykyrkan haft i tomten under hans egendom vid södra sidan av Korntorget, varefter tomten tillhörde Götkc van Bommeln. - 1457 31/10 meddelade h. Greta Raffwenhorst, borgerska i Stockholm och änka efter Peder Raffwenhorst, att ena hälften i det hus, som hon och hennes man byggt på kyrkans tomt, var given till Bykyrkan och andra hälften till Söndagsallmosan, efter bådas död. - 1459 30/7 såldes för 200m. en egendom vid Bykyrkans stenhus på Stortorgets västra sida, vilken förut tillhört Bykyrkan och Fredagsallmosan gemensamt. 1463 (?) omtalas Bykyrkans tomt i Henrik målares gränd västan mur. - 1467 mottager kyrkan en tomt på Norrmalm av h. Margareta, Magnus Björnssons änka. - 1469 17/4 omtalaslantgodset Gribba på Alsnö såsom givet till Bykyrkan. - 1472 22/8 (29/8) nämnes Bykyrkans hus västan Stora torget, och 1473 20/6 sålde Bykyrkan för 350m. sitt stenhus västan före Stora torget. - 1473 8/11 mottog Bykyrkan en tomt västan mur i Nils Stenssons gränd. - 1474 9/5 ger skeppar Tomas 8m. 6 örei till kyrkan. - 1474 8/6 är antecknat, huru h. Anna Lasse Moors, 2 som då var död, och hennes man för sina egna och sina avlidna föräldrars själar givit till Storkyrkan hälften i ett stenhus nedanför Köpmangatan, ovanför Fiskastrandsbrinken, 3 vilken hälft Bykyrkan redan 1474 27/8 sålde för 100m.; men samtidigt förband sig kyrkan att fortfarande fredagen näst före långfredagen hålla begängelse med 12 >>klercke vigilias 4 om aptonen til Horende ok messoner om morghonen offorsumath vthan alla ghensegn til tidh som forserinat staar>>. - 1474 7/12 säljer Bykyrkan för 7 m. en tomt på Norrmalm, - 1475 27/5 upplåter Laurens skinnare en byggning på en Bykyrkans tomt till kyrkan. _:_ 1475 20/9 ges av 3m. sakören l m. till kyrkan. - 1475 19/12 är antecknat i tb, att Hans Lanrensson givit ett silverbälte om 2 lödiga mark och l lod5 till Bykyrkan i Stockholm och Gråbrödraklostret i Uppsala, vilket borgmästarna och rådet mottogo denna dag. Den hälft i bältet, som tillhörde Gråbrödraklostret, bytte rådet till sig mot ·den >>gamla tafflan, som her staar i Byakirkione>>. Samtidigt anammade borgmästarna ochrådet av herr (d. v. s. borgmästaren) Ludvig Vessman på Bykyrkans vägmir ett silverbälte, som rådmannen i Berwen (Bergen) Anders Nilsson gav till kyrkans byggning, vilket vägde 3 lödiga marker, 5 lod mindre. Detta belopp, liksom det ovannämnda Man räknade 8 öre på l mark. I stället för att vi nu skulle skriva Lasse Moors hu stru Anna skrev mun under medelLiden först hustruns namn och tillfogade seela n mannens i genitivform. 8 Fiskastrandsbrinken var nuvarande Köpmanbrinkcn. • Vakor. 6 Man räknade l G lod reat silv er på l lödi g mark . . Obs. ullrycket ,f ullödi g» l 2 ·1 STOCKHOLM om 2löd. m. och l lod i Hans Lamenssons bälte, gick till avlöning åt murmästarna. - 1476 22/1 upplåter Mickel Svarte åt Hans Holmgersson på Bykyrkans och Själakorets vägnar, för sin hustru Katarinas själ och bägges föräldrars själar, ett stenhus i S. Laurentii gränd med trägården näst nedanför. -~ 1476 23/3 upplåter Torsten Andersson åt Olof Systerson på Bykyrkans vägnar sin gård, vilken hans hustru Margit, dotter till Jeppe Röd, gav i sin livstid till kyrkan, för sig och sina föräldrar. - 1476 12/8 omtalas en tomt nedanför Vattu­ brinken intill Bykyrkans tomt. - 1477 2/3 enades rådet och fogden om att testamentarii efter h . Eline Koks skulle ge till kyrkan för hennes själ en liten tomt vid fru Katarinas hus. - - 1477 9/5 mottog Bykyrkans föreståndare, Hans Holmgersson, 14 öre 22 penningar1 samt en liten silversked å kyrkans vägnar. - 1477 1/9 anammade borgmästare Ludvig Vessman de 42 m. , som erhållits för kyrkans gods. - - 1477 29/9 såldes (den 1476 22/1 givna) gården i S. Laurentii gränd till ett pris av 180m. - 1477 17/12 omtalas Bykyrkans del i en egendom nedanför Köpmangatan. - 1480 10/6 beslöts, att Hans Otte på kyrkans vägnar skulle behålla de 40 m., som han lovat broder Findvid, broder till J ens i Horn, för godset på Alnsö; broder Findvid skulle få sälja godset till vem han ville. - 1480 22/11 sålde Hans Stub på sin svärmors, h . Agdas, vägnar två källare under hennes hus nedanför Arvid TroHes hus i geret gentemot Fiskastrand; priset 100 m. - 1481 10/12 avvisades h . Kristinas , Olof målares änkas, från Söderköping anspråk på ett stenhus, som kyrkavär­ darna Magnus Otte och Jakob van der Hawen sålt på Bykyrkans vägnar. - 1482 22/4 döm­ des, att Bykyrkan skulle behålla hälften i den gård, som Torsten (Andersson) hade givit (1476 23/3). - 1483 14/4 värderades Bykyrkans del i Mattis Bredholts hus tillJOO m. ­ 1483 9/6 uppläto h. Botildas Köttmånglares testamentarii åt Bykyrkan hennes gård. -­ 1484 17/5 sålde kyrkan för 20m. en källare under Nils Brasks hus, vilken h. Margit Pickans givit till Bykyrkan. - 1489 1/4 sålde kyrkan för 30 m. en uppbyggd trägård västan mur i nordligaste gränden vid N orreport på södra sidan mot stadsmuren, av vilken gård store Mickel köttmånglare och hans hustru givit en del till kyrkan. - 1491 11 /4 sålde kyr­ kan en tomt vid gatan från norra kyrkogården in mot bödelshuset. - 1492 4/6 sålde Olof Andersson, Nils Stures fogde i Roden, och hans syster till Nils skrivare en tomt intill kyr­ kans tomt. - 1492 26/11 sålde kyrkan en våning under Ingevald Torstenssons hus vid Svartmangatan. - i496 2/5 omtalas Bykyrkans gård i gränden närmast intill Gråbrödra­ grärrd. -- 1496 1/6 donation av Lasse skräddare Straaseck från landsbygden, bestyrkt 1498 12/3. -- 1496 26/9 donation av Sven Laurensson i Ethersta i Frötuna s:n. - 1498 21 /3 och 1499 8/4 upplät kyrkan åt Per Månsson kanugjutaremågen en tomt västan Stora torget, näst väster i gränden om hans egen gård, som han själv bebodde med sin käre svär­ fader Lasse kanngjutare. --- 1504 9/12 upplät rådmannen Peder Slatte på Klarasystern Könnes, Ludvig kocks dotters, vägnar åt Bykyrkan all hennes del i tomt och byggning nordan det hus, som hennes fader och moder besutta på Svartmangatans västra sida; pri­ set 16m. - l 506 27/4 sålde kyrkan en tomt i Halabers gränd, på vilken en gammal, rutten 1 Det gick 8 penniagar pet vai"je örL11g oc h 3 örlugar pet va1·j c öre. STORKYRKAN 7 byggning stod, som en man några år tidigare testamenterat till kyrkan. - 1507 19/7 om­ talas två stenhus norr om kyrkögården; i det ena bodde herr Henrik sacrista, i det andra klockaren. Det sistnämnda betecknas 1528 10/6 sorri det hus, vari herr Laurens argolekare bodde. -- 1507 24/11 bytte kyrkavärdarna Tyle Hampe och Henrik Eriksson bort en tomt på Norrmalm mot en annan mi?dre närmare Sandbron. - 1512 15/3 uppläto kyrkavär­ darna för 140 m. en kyrkans gård och tomt, som varit givna under Vårfrukor vid södra in­ gången; försäljningen skedde å kyrkans och korets vägnar. - 1513 29/8 upplät kyrkari för 30 m. en tomt på norra sidan i Gregersone gränd, av vilken h. Ragnhild Gregas testa­ menterat hälften till kyrkan - andra hälften hade kyrkan köpt. ~ 1514 29/4 upplät råd­ mannen Laurens Nilsson åt kyrkan ett halvt stenhus med grund, som h. Katarina Sysslo­ mans testamenterat för sin fattiga själ. - 1514 30/10 är ett stadens brev utfärdat för S. Nikolai kyrka i Stockholm på ett halvt stenhus västan mur vid Långegatan mellan Sven Moises gränd och Mattes Mårtenssons gränd, vilket hus fr'amlidna h. Karin Sysslo­ mans givit i testamente. - 1517 7/12 omtalas kyrkans hus på södra sidan av S. Nikolai port. - 1519 12/3 köpebrev för vårdskrivaren AndersJonsson Ralam på Storkyrkans hälft i det 1514 30/10 omskrivna huset. (Angående detta hus hänvisas till Gränder och Brinkar.) - 1519 20/6 omtalas, huru Olof Nilsson Toke från Finla~d ~-fl. godkände ett testamente, varigenom fast egendom gavs till Gripsholm, Bylqrkan och S. Johannes. Bland testa­ r~entarierna märkes herr Nils Fadersson sacellanus. - 1524 20/7 tilläts h, Katarina >>Tö­ messe>> (d. v. s. Tomas' hustru) att få köpa hal,;.a gården av kyrkan. -- 1526 2/6 upplät h. Margit, Jöns Olssons änka, till HansOlsson skräddare för 45 in; en trägård, so~ ho~ köpt av Anders stadsskrivare; tomten tillhörde dock kyrkan. - 1~29 11/9 tillsade_rådet Hans Bökman om de penningar, som Gerleck var skyldig kyrkan, nämligen 45 m. för den tomt, som hån köpt av kyrkan. Detta skulle Hans ha som likvid för ~in fordran, och erhöll han nu en trägård belägen västantill i Breda gränden mellan Själagårdens och Anders~ Hans­ sons gårdar. ---: I Ftb 210 omtalas, att kyrkans tomt i Q-råmunkegränd försäljes. SJÄLAKORET I sitt arbete Den kristna kärleksverksamheten i Sverige redogödörfattaren, Heåqvist; även något för sjukhusen i Stockholm. Han påpekar, att under medeltiden funnos ett hospital för spetälska, som dock tidigt upphävdes, ett helgeandshus, ett S. Görans hos­ pital, också avsett för spetälska, en själagård samt ett dårhus. Vad det sistnämnda be­ träffar, påpekar han, att i skotteboken för 1502 upptagas >>för dårahuset utgivna 4 mark och 4 penningar>>. I själva verket omtalas redan 1440 9/7 i rb, huru staden då betalade 1/2 mark till >>littla magnus oc the bygda op daara kistoiui>>. ­ I en supplik till påven (Vatikanen) av 1492 17/11 sägas. Sten Sture och hans hustru Inge" borg, >>antända av ett brinnande nit, grundat och uppbyggt eller låtit grunda och uppbygga ett hospital under S. Elisabeths namn inom murarna av staden Stockholm, Uppsala ärkestift, jämte ett kapell att vårdas av två kaplaner därstädes, och skänkt åtskilliga me­ 8 STOCKHOLM del som gåva till dess hospitium med bibehållande av rätten att utse lämpliga förvaltare 1> , o. s. v., vilket beviljas av påven, Alexander VI. Detta ärförsta och sista gången, som jag påträffat hospital och kapell i Stockholm med detta nainn; förmodligen kom aldrig stif­ telsen till stånd. Sjukstugor funnos nog eljest utom de av Hedqvist omtalade. Så förekomma i hlg för 1518 sjukstugan vid Gråmunkebron och sjukstugan vid köttboden, 1522 nämnes sjuk­ stugan vid Munkbron. I tb för 1529 3/7·är antecknat, huru Hans Garps hustru, Elin, då sålde till Peder hopare en trägård med grund för 40 mark, belägen i Våmbafjärdingen >>hart vid siukastuguna näst ther nidhen fore, och haffuer gården 14 alna 1 i längden och lO alna i bredden>>. Av de olika sjukvårdsinrättningarna vill jag här endast syssla med de tre, som hörde hemma i Storkyrkan, nämligen Själagården och de båda Allmosegillena, rörande vilka urkunderna lämna en mångfald upplysningar. År 1421 tycks Själakoret, eller Själaaltaret, som det till en början merendels kallades, ha blivit instiftat vid S. Nikolai kyrka; dei'\S föreståndare tillsattes av Stockholms stads råd och äro upptagna i stadens ämbetsbok. Själakoret var kapellet närmast söder om tornet. I intimt samband med denna institution var Själagården förenad, såsom framgår av ärke­ biskop Johannes' brev av 1430 13/4, stadfäst av ärkebiskop Nicolaus 1439 11 /6, eller rät­ tare sagt bekräftelsen (från 1480 20/12) av samma, ty det ursprungliga brevet finns ej i behåll. Brevet är förut publicerat av Fant i Specimen I-III de Templo urbis stockholmen­ sis Primario S.· Nicolai dicto, Upsalim 1788. Vi få här lära känna , huru gudstjänsten och välgörenhetsarbetet voro ordnade 2 . Fyra kaplaner skulle ombestyra 4 mässor var i varje vecka för Alla kristna själar på följande sätt. Den första klerken skulle hålla två sjungna mässor arla, den ena på mån­ dagen, den andra på tisdagen; de två följande dagarna skulle han >>läsa uppa daghim>. Den andra klerken, som kom efter honom, skulle hålla två sjungna mässor arla, den första på onsdagen, den andra på torsdagen; på fredag och lördag skulle han läsa uppå dagen. Den tredje klerken, som kom efter honom, skulle sjunga två mässor arla, nämligen på fre­ dag och lördag, samt. läsa mässor på söndag och måndag på dagen. Den fjärde klerken slut­ ligen skulle hålla en sjungen mässa på söndagen om den helga trefaldighet och en annan på måndagen under högmässan; vidare skulle han läsa mässor på tisdag och onsdag på · dagen. Dessa mässor fingo ej hållas annorstädes än i Själakapellet. Vidare skulle klerken, innan han klädde om sig,. sjunga >>Subvenite Sancti Dei och Clementissime Domine Mäd­ her thessom collecta Satisfaciat tibi Domine Omnipotens sempiterne Deus cui numquam sine spe etc>>. Efter andra lästa mässor skulle detsamma läsas juldag, påskdag, helga tors­ dag, pingstdag, helga trefaldighetsdag, heiga lekarna dag, alla vårfru dagar, S. J ohannes Baptiste dag, S. Peders dag , S. Laurentii dag, S. Eriks dag , S. Olofs dag, S. Nikolai 1 Om längden av en sådan aln , under 1400-t.alet ka llad d en nya, se Alnama. "Rörande betydelsen av dr.·. hii1· hrnkad e Ol'llrn col ll•cl , vigilin , lii:o;n , o. "· v. l>ill1YiS'I S till lian s lfildcbrand, s,·crigcs m cdelt.ir.l. STORKYRKAN \) dag, 1 och då skulle de läsa eller sjunga om högtiderna med >>collectis fidelium omnipotens sempiterne Deus moesterum consolatio, Omnipotens sempiterne Deus qui vivorum>>, som också skulle användas dagligen i mässorna. Före avidädandet skulle klerken läsa officium pro defunctis; skärdag, långa fredagen och påskaftonen skulle vara fria från mässor men ej från vigilier. In anniversaria skulle sägas >>collectre Deus veriim oc Omnipotens sempiterne Deus qui vivorum>>. Den första mässan skulle alltid börjas i Själakoret, då sanctus ringdes till första mässan inne i kyrkan, och när hon ej sades, också vid samma timme. Vidare skulle var och en av de fyra prästerna varje dag hålla vigilias, måndag, onsdag och fre­ dag med nio läxor, och de andra dagarna med >>threm i Sjålakorim utom juldag och påsk­ dag. Vidare skulle dessa fyra klerker >>hwart anamadha mot>> hålla en begängelse för Alla kristna själar i Själakoret, om söndagen på kvällen sjunga vigilias med nio läxor och på måndagen mässa som föreskrivet står. Föreståndarna förpliktigades att >>skipa ther lins och hielp thil mz flerom Klärkom äpther thy som ämpnin tilsäghia>>. Vidare skulle före­ ståndarna hålla de fyra klerkerna fritt husrum, som dem hövdes, och fri kost - alla vid ett bord - med fyra rätter om middagen och två om kvällen och >>änga longa bordsäthio göra oc hawa frijt badh ath sin i hwarju wiku oc ther thil hwarjom thera atta marker redha pänningha i fyrom terminis, 'som äro Circumcisionis, Ambrosii, Visitationis oc Calixti>>. 2 Vidare skulle föreståndarna giva 60 allmosor varje söndag, i varje månad hålla fritt bad åt 60 fattiga samt hålla en begängelse vart årsmot. Rådet i Stockholm skulle ha jus patro­ natus över kaplanerna med ärkebiskopens samtycke. Själagården höll till i nuv. nr 13 Skärgårdsgatan, vilket gatunamn just erhållits genom förvrängning av Själagårdsgatan. Om ordningen i Själagården lämnar nyss citerade brev detaljerade föni'skrifter. - Aven torde beaktas ett avlatsbrev av 1472 och ett brev till kaplanerna i Själagården av 1479 10/2 att fullgöra bestämmelserna i fundationsbrevet. Kaplanerna tillsattes, som vi sågo, av rådet med samtycke av ärkebiskopen. Att man ej alltid gjorde ett gott val, synes av t änkeboken för 1490 18/12, där skrivaren antecknat följande. Herr Klaus Danssicke skulle tillsägas, att han skulle reda sig upp annat bröd, eftersom han ej ville ligga i Själagården om nätterna utan hyrt sig bostad annorstädes i byn, regerar om nätterna med sina grannar och slår sönder dörrar. Desslikes dikterar han oriktiga brev av fru Sigrids mun under eget insigel, försummar sina mässor i Själakoret och vill ej iakttaga, vad gårdens privilegier och statuter innehålla, varför är honom Alla kristna själars bröd förbjudet. - Aven något tidigare, 1483 20/1, talar tänkeboken litet om livet i Själagården: >>tha gik Pedher skynnare hustru i Själagården ok trwgade och ' H elga Ie ktuna dag va r tor,;dagen nii s L efter Lrinil aLbi (Lrefa ldighetssöndugcn), S . Pedcrs dag den Z!l jm1i , S. Laurcnlii dag d en 10 a ugu sti, S. E rik s dag den 18 maj, S. Olofs dag den 29 juli och s. Nikulai dag den G december. V:"n·l'rud aga rna voro: Na LiuiLalis Marie den 8 sep t em ber, l'urifi ca t.i onis Marie den Z februari , Annunciationis Marie elen Z5 mars, Assumplionh Marie den 15 augusti och Co n ccp lioni s Marie d en 8 decemhcr. (G n OTEFEND, Tasc hcn bu c h der Zeilrcclmung.) 'Circumcisioni s var den d"n 14 oktober. l janll tll'i, Arnhro sii tlen 4 ap1·il , Visitalioni s Marie den Z juli , Cr\li :xL i JO STOCKHOLM wntsagde her Peder Fadersson offwer bordet i maaltidene. Eodem die bödz annan tiidh her Peder ok Peder skinnare friidh widh liff och gotz bade for oordh ok gerning>>. Denne herr Peder Fadersson altari3ta i Själakoret nämnes 1519 20/6 och var då ännu i livet. Borgmästare och råd ingrepo stundom direkt i Själagårdens angelägenheter; så beslöto de t. ex. 1486 17/4, att 8 dagar efter nästkommande onsdag allmos~män och allmosekvin­ nor skulle komma till själabadet, varvid tillades, att de, som voro friska , skulle visas ur sta­ den. - Den 6 juni 1524 bestämdes, att föreståndarna skulle sälja >>innedöme, kläder, silver och annat, de kunde umbära, och lägga det på byggnaden>>. - Genom brev av 1531 21 /1 sammanslog·konungen de olika sjukstugorna och välgörenhetsstiftelserna och förlade dem till Gråbrödraklostret. - Slutligen stadfäste Gustav Vasa 1537 10/7 rådets beslut om lokalens upplåtande ~ill tryckeri, och därmed var Själagårdens saga slut. SJÄLAKORETS EGENDOMAR 1422 10/9. Föreståndarens vid Själaaltaret i Stockholms Bykyrka skrift angående en gård eller 3 stenhus i staden på södra orden (orden = hörn) , som kyrkoherden i Luleå herr Jöns Karlsson köpt och givit under bem:ta altare till en prebenda (jb I: sid. 446). - Den 17 dec. 1422 giva Margit Laurensadotter, änka efter Lanrens Björnsson, och hennes barn, Sigfrid Petersson, Magnus Petersson och Ingrid Petersdotter, 15 örtugland1 jord i For­ karlaby i Bälinge socken till det själaprebende, som herr Hans i Råtuna funderade i Stock­ holms kyrka, med skyldighet för prebendans kaplan att hålla en sjungen mässa om Vår Fru medvigilieren gång i varje månad årligen för donatorernas, deras föräldrars och Alla kristnas själar. - På baksidan av originalet, som förvaras i Riksarkivet, står: >>På Siälekoren p a f o r karl e b y i b ad i n g e s o g n 14 2 2 siäla prebende i Stockholm, breff>>, varvid endas.t det spärrade är skrivet med 1400-tals stiL Ehuru säkert bevis för att donationen avser Själakoret således ej finnes, har jag dock ansett mig böra upptaga den här på grund av påskriften på baksidan. Är denna pålitlig, vilket väl är troligt och bestyrkes av benäm­ ningen Själaprebendet, skulle kyrkoherden Hans i Råtuna ha varitstiftaren av Själaalta­ ret, äldsta altaret i vad som sedermera kallades Själakoret. - 1425 21 /3. Köpebrev för Själakoret i S. Nikolai kyrka på en gård vid Remslagaregatan ( = norra delen av Svart­ mangatan) mellan Herman Rymbekes arv och Gise guldsmeds. Givet i Stockholm av Henrik guldsmeds änka, h. Kristin Mattisdotter, samt sonen, Erik Henriksson, en svartmunk (j b I: sid. 447). - 1425 6/10. Köpebrev för Själakoret på 7 öresland jord i Ostberga, Brännkyrka s:n, givet av köttmånglaren .Jöns Lang, förseglat å Svartlösa ting av häradshövdingen Karl Gädda (j b I: sid. 447). -- 1427 10/5. Fastebrev för Själakoret på 5 öres- och 2 örtugland jord i Ostberga, Brännkyrka s :n, vilken jord Oijer Jakobsson och h. Gertrud upplåtit och sålt (jb I: sid. 447). - 1427 10/5. Fastebrev för Själakoret på l örtugland jord i Ostberga, För markland, öresland, örtugland och penningland använde man samma reduktionstal som för mark, öre, örtug och penning. storleken av ett markland i nuvarande ytmått är obekant, men var sannolikt 8 tunnland ocllacl .jorcl, :"ttminsto nc rl\lmaclc man s1t i hörjan av 1600-ta let (enl. Falkman ). 1 STORKYRKAN 11 som var borgaren Karl murmästares själagift (jb I: sid. 447). -- 1427 1/10. Fullmakt för två borgare att lagligen upplåta och antvarda bem:te Själakor en arvegård, belägen innalf mur mellan Henrik van Husens arv tvärs över gatan och gamla stadsmuren (jb I: sid. 447 och 448). ~ 1427 5/11. Kvitto för Själakoretpå 400marksvenska, vilkafruSigrid Udorms­ dotter uppburit för sin halva gård (jb I: sid. 448). -- 1430 30/9. Häradsbrev eller bevis ang. de laga uppbud och stånd på Bägärsta och Ostberga, Själakorets i Stockholm gods , belägna i Brännkyrka socken (jb I: sid. 446; jfr ovan och 1530 7/5). ~ 1430 30/9. Härads­ brev om laga uppbud och stånd på Säby i Slem socken, i vilket Yz markland jord var givet till Själakoret i Stockholm, Yz markland till Uppsala domkyrka och Yz markland till Vad­ stena kloster (jb I: sid. 447). ~ 1430 30/9. Häraisbevis om förlikning och järnkan mellan Själakorets föreståndare å Bägersta vägnar samt andra ägande i Sjubolstad angående den östersta allmänna vägens bredgörande samt brobyggning vid Skarpa (jb I: sid. 447). -- 1431 1/8. Huic Capelie donavit quoque Brigitta Magni , uxor D:ni Erici Stenonis, vicu­ lum Tompta Parcecia-3 Kniffsta. ~ 1431 4/9. Magnus Grams och h . Kristina Olofsdotters donationsbrev eller själagift till Själakoret på en tomt på Södermalm östan vägen till Ma­ ria Magdalena och den vägen, som ligger till det helga kors1 på hörnet under berget (jb I: sid. 448). ~ 1434 2/4. Borgaren Klawus Niklissons och hustru Ingeborgs donationsbrev eller själagift till Själakoret till vax, vin och öfläte (oblat), på 12 öre ränta i deras källare, som ligger mellan Dan Olofssons och Hans Nagelsärven (jb I: sid. 449, se även perg.-br. 1433 13/3). ~ 1434 25/4. Gerdt Sorbekes och h. Talas själagift till Själakoret på ett hus västan till i Stockholm eller250mark stockholmskt mynt till en evig ränta, varför mässa skall hållas om Den helige ande, en kollekt för Alla kristna själar, Hans van Herkens hustru Gerdekens, samt bem:te Gerdts och Talas, så ock alla söndagar allmosa utdelas (j b I: sid. 449). ~ 1435 25/3 . Katarina Äringilzsdotter, änka efter herr Götstaff Lekson, giver till Själakoret i Stockholm och dess föreståndare, Ävert Thorn och Gotskalk van der Hoffua, en dal på Lidharnom ovanför Stockholm mellan 2 berg på båda sidor om en >>halh västan före >>sydhersta ordhim>, i längd från sjön och rätt norr upp i ängen 100 famnar och i bred­ den, som båda bergen i öster och väster utvisa (br. i Riksarkivet, tryckt i N. o. N., s. 151 f., stadfästat 1440 30/7, se nedan) . ~ 1435 20/9. Köpe-och gåvobrev för Själakoret på den delen av tomten, som ligger nederst näst muren och sunnan vidher den gränd, som for­ dom hette Klavus Rymelands gränd, och östan den tomt, som rådet gav till Själakoret, jämte alla husen, som stå på denna tomt, och dem, som rådet gav (jb I: sid. 449). ~ 1437 7/2. Köpebrev för Själakoret på borgmästaren Broder Jönssons gård , mellan Själagården och Hans myntares arv, mellan bägge gator östan och västan (jb I: sid. 449). ~ 1437 8/5. Godzskalk van der Haven i Själagården i Stockholm gör veterligt, att han >nvarith offver ena met herra Jacob j Siälagardenom i Vpsalum om ena tompth, som i Stockholm liggiar H elga Kors' kapell befann sig i nätbeten av nuvarande 1\:apellgrl\nd, som just fått siLl namn uärav. När sedan Johan III p:l platsen för nuvarande Katarina kyrka uppförde sitt kapell , skildes detta fr å n (Helga Kors' och) andra genom benämningen Slora kap ell et (icke Sturckapcllrt, >orn det oriktigt brukar k allas i JiLtcralmcn ). S~ HOLMI ;I N A ET !\!.JA, B .I':SLurck~IWll ~ l, ,, 1 12 STOCKHOLM och for: da Siälakorin i Vpsalum til hötr&, huilkin tompt liggiar i thöm ordeno (hörnet) aa sudra sidone, tha man til grabrödra gaD>; brevutfärdaren >>skulle for:de tompt byggia til Siäla korsins bestandh j Vpsalom met twem käldarom>>, etc., för vilken byggning >>for: da Jacob Siälakorsins forstandare j Vpsalom skal giffue thw hundradha mark redhä penningha, j läst kornn, j läst myöl, ij skippund fläsk och en hest >> etc . Härav kvitterade brevutfärda­ ren 100 m. reda penningar (papp~rsbrev i Riksark.). - 143!) 25/ l. Godskalk van der Rowe, Själakorets i Stockholm föreståndare, kvitterar 230 m. såsom mottagna av herr Jakob i Själakoret i Uppsala, för vilka penningar brevutfärdaren skall bebygga en tomt, som till­ hör Själakoret i Uppsala, liggandes vid den gata, som man går till gråbröderna (pappersbr. i Riksark.). - 143!) 14/4. Omtalas Gize .guldsmeds nya stenhus på Svartmangatan på öst~a sidan mellan Själakorets arv på norra sidan och Gizes andra arv på södra sidan (jb nr 213). --- 1439 15/ lO. Mattis Odgislasson och hans hustru Ingeborg Gregersdotter ge till Gråbrödraklostret i Stockholm Ovre Ledherne, som var den närmast Stockholm lig­ gande byn i Solna socken, vilken Ingeborg Gregersdotter ärvt efter sin moder, fru Kata­ rina i Tyresö, med undantag av vad fru Katarina förut givit till Själakoret till ett t egel­ hus (br. i Riksark.). - 1439 4/ll . Hustru Tala, Herman guldsmeds änka, upplät åt Olof Nildisson sin del i den gård, hon och hennes man ägde innan mur näst västan före Peter Diälms gård och näst utmed allmänningen, som går mellan gården och gamla stadsmuren i Alla kristna själars gård, på södra sidan nedtill (jb nr 162). - 1440 9/5. Själakorets föreståndare Klaus Gere sålde till Gregers Laurensson för 34m. en tomt med hus och jord västan mur nedanför Albrekt skomakare; tomtens längd var 23 % aln, bredd 12 % (jb nr 170). -- 1440. Donationsbrev till Själakoret i Stockholm av Gerdt Sorbekes änka, hustru Tala, på en altartavla samt en förgylld kalk, på vilken tavla äro uthuggne 5 apost­ lars bilder (jb I: sid. 450). -- 1440. Själagården erlade ränta till Stockholms stad med 2 m. (rb.). - 1440 30/7. Väpnaren Mattis Odhgislasson, lagman i Södermanland, och hans hustru, Ingeborg Gregersdotter, stadfästa en gåva av fru Ingeborgs moder, fru Katarina Ärengisladotter i Thöresödhe (Tyresö), fordom riddaren herr Götzstaff Leelessons hustru, till Själakoret vid S. Nikolai kyrka i Stockholm, bestående av en tomt på Liderne på södra sidan, samt ge till samma kor ett ökat område oc[t därtill hörande fiskvatten , som avskilts från Gråbrödraklostret (Stockh:s stads perg.-br. , utgör stadfästelse av gåvobre­ vet 1435 25/3, tryckt i N. o. N., s. 151 f.). ---- 1443 5/ l. Förbindelse av broder Hans, grå­ brödraminister och förman i Sverige, Danmark och Norge, samt broder Botved, garden i Stockholm, att hålla mässor för Mattis Odgislasson m. fl. för en gåva av ett gods, som kallas Nedre Lidarne, beläget väster ut från Sankt Klara kloster i Solna socken, undan­ taget det rum, ,där Själakorets t egelhus står, och den teg, som Mattis och hans fru givit >(br. i Riksark.). - - 1443 15/6 . Missa de till samma Själakor, utmärkt med »raa ok röö> trinitate in choro animarum ex parte Johannis Angerman sverdsliper. Klaus Gere och herr Henrik Surbeke erkänna på Själakorets i Bykyrkan vägnar, att Hans Anger­ man svärdslipare betalat 45 m. för en evig mässa i Själakoret varje onsdag om den >>hälgha thräfaldigheet>>. Råd et ii.gde jus patronatus (jb nr '214-). - · ] 4-48 17/6. Herr · STORKYRKAN 18 Henrik Surbeke präst och Mattis Bredholt kungöra, att h. Margit, herr Johan Hoppeners hustru, som nu är död, testamenterat till Själakoret i S. Nikolai kyrka stenhuset, där man går ned för brinken, under herr Johan Hoppeners stenhus, som han nu besitter tvärs över h. Katarina Engelkes under och ovan så, som Olof Niklisson besatt det, och stenhuset nordan Fiskastra·n d ovan gatan näst sunnan Niklis logokarl och tomten upp till gamla mu­ ren med hus och jord; hälften giver hon till Söndagsallmosan i Själakoret och hälften till Söndags- och Fredagsallmosan, som gives i Bykyrkan till evig tid. Styckets överskrift är: Chorus animarum et elemosina ecclesia parrochim (jb nr 215). - 1443 9/7. Klaus Gere och H eine Frome, borgare och rådmän samt föreståndare för Själakoret i Stockholm, er­ känna sig ha mottagit_ av herr JaJmb Eriksson, föreståndare för Själakoret i Uppsala, 70 m. utöver de 230 m. , som Gotskalk van Hofwen tillförne uppbar av samme herr Jakob för stenhuset i södra orden på Gråbrödragatan i Stockholm in. m. (pappersbr. i Riksark.) . - 1443 2/10. Nils Jönsson kvitterar herr Johan Hoppener ledig och lös för arvet efter hust­ run, Margit, varpå herr Johan H oppener upplät åt Nils Jönsson det hus, vari han satt, undantagandes det huset, som tillhörde Sj älakoret (jb nr 222). -- 1445 25j7. Köpe- och gåvobrev för Själakoret på en tomt på Södermalm näst sunnan Sven åkares tomt; givet av Lanrens Lanrensson i Mörby . - 144.5 5/10. Wlff Smälingh och hans son Ägärdh över­ låta till Själakorets i Stockholm föreståndare Klaus Gere och Heine Frome en tomt på Norra Malm näst nordan för Korth Trugga tomt, räckande till gränden, som går ned till sjön, och näst den breda gatan, som går till S. Japs (Jakobs) kyrka, som betalningförde BO mark pengar, de lånat av Lasse Haraldson, och han givit till Själakoret (br. i Riksark , tryckt i N. o. N. , sid. 301) . --- 1447 3lj7. Omtalas Själagårdens hus näst sunnan om ett hus, som Servas skinnare då upplåter till Herman Siliakus bagare väster om Bykyrka­ gården (jb nr 96 b). - - 1448 9/10. Vittnesmål om arvskifte efter Jakob van Damen, var­ vid yngre sonen, Hans v. D. , efter sin fader fick de båda källarna näst gatan, södra gatu­ boden samt tomten näst nedanför Herman bagares stuva västan Bykyrkogården, nordan Själagården (j b nr 388). -- J 449 21 /4. Henning Henningsson på Köpmangatan gav sig in i Själagården med alla sina ägodelar, fast och löst; hustrun och hennes fränder skulle få rätt att lösa till sig enl. goda mäns värdering (jb nr 8'19). - 1449 23/4. Omtalas ånyo Själakorets tomt i S. Nikolai port (jb nr 350). - - 1449 2/5. ))Karl mädh gudz naadh Sweriges ok Götha konungh>> gör >>een stadga met forstandaren til Siälakoren i Stocholm vti sancti Nicholai kirlcio om Beeierste oc Ostbärghe oc thet som brukas under for:na siäla­ koor i Töör, i saa matto at han scal giffua konungen aarliga ther aff, eller hans ämbetzman paa Stocholm, si w Stocholms mark til affgäldh, Hwilka for:na si w marlo> konungen giver åt >>alla Capellanane uti for :na sielalmor til therris eget behoff oc ophelle aarliga op at bära, togh swa at the scola hwart aar paa sancti Gregers dag holla ·eth anniuersarium met vigi­ liis och siälamässor for konungens käre faders oc modhers sich (perg.-br. i Riksark.). - 1449 B/ 5. >>Karll met gudz naadh Sweriges ok Göta konung>> tager och >>undfår forstander til siela choret i sancti Nicholai kirlcio i Stocholm, sieJakoret oc alt thet gootz ther vnder ligger>>, i sitt »lwnungli~a wärn, friidh , hägn oc beskärmmingh>> (perg. -br. i Riksark). - 1450 13/4. S'l'OCKHOLM Tideke Tärnevitz och Påvel krögar~s stadfästelsebrev för Själakoret på % markland jord i Säby i Slem s :n (j b I: sid. 451 ). - 1-453 28j 5. Mickel Pederson upplåter till Gudolf Moor en tomt innan mur mellan Själagårdstomten och den gård, J ap guldsmed förut ägde, innan­ för gamla muren (jb nr 463). -· 1454 23/3. Bykyrkans föreståndare uppläto till Hans Rodehoso en gård med stenhus och källare därunder, med träbyggning och tomt, innan mur mellan Själagården och Berndt Osenbrygge; bredden västantill gent emot S. Kata­ rinas gillestuga var 15 % gammal aln (se Alnarna), på andra sidan mot gamla muren 11 % gammal aln och på längden räckte tomten från den ena gatan till den andra (jb nr 471). - 1454 20/8. Konung Karl köper bl. a. Själakorets gård för 12m., 2 dess ödestomter för 8 m., en vret för 18 m. , en liten tomt för 4 m., kålgår1 för 8m., en annan kålgård för 20 m., samtliga belägna å Norremalm (jb nr 483). - 1454 16/10 omtalas Själakorets hus i S. Nikolai port (jb nr 490). ~· 1454 13/11. Mickel Pedersson upplåter till Gudolf Moor en tomt innan mur mellan Själagårdens och Magnus Olssons egendomar; längden utmed gatan var 20 gamla alnar, bredden på båda sidor 14 (jb nr 509). - 1455 19/3. Konung Karl tillsatte en nämnd för att döma rörande ett stenhus, varom tvistades mellan Klaus Gere på Själakorets vägnar och hustru Tala Surbekes arvingar (jb nr 496). - 1459 21/7. Omtalas Själakorets källan~ västan Bykyrkcgården. -- 1459 7/12. S. Barbaras gille upp­ lät åt J on Svensson ett stenhus med grund, källare o. s. v. västan mur, vilket Hans van Herken fordom ägde vid Västerlånggatan, näst ovanför Själakorets tomt (jb nr 618). - 1462 10/5. Per Jute och hans hustru Karin gåvo sig med fast och löst till Själakoret; deras egen­ dom skulle evärdeliga bliva vid Själakoret för bägges deras själars »rycht epter beggis thera döth>>. Om de skulle bli sjuka, skulle de >>fare in i siäll gardh>> (jb nr 602). - 1465 25/3. Anders i Hamarby, Jon i Smahamra, Symon i Komleby, Peder i Komleby upplåta till Henrik Zodde för Själakoret en tomt på Södermalm (j b nr647). - 147316/8. Ingvar Nilssons och hans h. Margaretas donationsbrev till Själakoret på deras stenhus med förordning om en >>sungen Lofmässo i hwarje weka hwar Thorsdag, af wars herra welsignade Licama tha atta slar um dagen etc.>> (jb I: sid. 453). - 1473 13/9. Ingvar Nilsson och hans h. Mar­ gareta upplåta till Själakoret stenhus och trädgård >>gudhi jomffru Marie och alth hymme­ rikes herskap til loff oc äro och gudz tieniste til fforbetringh i fforscrifna koon>, o. s. v. (jb nr 793, jämför nedan 1474 14/2). - 1473 11/10. Niklis Dobbin rådman och Ingvar Nilsson upplåta såsom föreståndare för Själakoret till Gotskalk Hake skomakare 12 öres årlig ränta, som Själakoret ägde i G. H :s gatubod, för 30m. reda pengar. Läget var på Svart­ mangatan mellan Gerdh Werddhermans och Laurens Japssons hus (jb nr 796). - 1474 14/2. Fru Katarina Eriksdotter på Lindholm, herr Sten Pederssons änka, gav till Själa­ koret all sin grund och stenhus med tomten sunnan från stenhuset >igudi jomffru Maria och alth hymmerikes herskap tilloff och äro och gudz tiänisten til fforbätring i fforscrifna koor>>, intet annat undantaget än fataburen och hennes gångkläder samt tjänarnas till­ hörigheter (jb nr 793 a, jämför ovan 147313/9). - 1476 22/1. Mickel Svarte upplät sten~us i S. Laurentii gr. nedanför S. Laurentii gilles hus jämte trägården med hus och jord näst nedom M. S:s hus för sitt (M. S :s), sin hustru Katarina,s och bägge deras föräldrars själa­ S'l'ORK YRKAN IG gagn; hälften gick till Bykyrkan och andra hälften till Själakoret (j b nr 830). - -1476 29/4. Peder Svin upplåter till Själakoret sin gård för sina framlidna föräldrars och efterkom­ mandes själar, men förbehöll sig under sin livstid att sköta och äga gården (tb). - 1476 16/9. Joan Haquonsson grovsmed upplåter med sin hustrus, E lin, samtycke åt sin svå­ ger Henrik grovsmed sitt stenhus, som han själv besitter, en trägård tvärs över gatan jämte alla smedjeredskap och allt lösöre och med grund , källare och bodar, som tillhöra den lilla gården, undantagandes silvret och de reda pengarna, som J. H. och h. Elin f!kola göra sitt själagagn med, och den lilla stuvan, som är i trägården, vinden och kokastenen, >moger höginde, 1 en vpredh sängh, ena grita, en tenkanna, en ständeka, som the skulo sik til gagns ok nytta haffva, mädhan the liffua, vndantaget ok tomptin, som stenhuset staar vppa~ Swa lenge som Henrick besitter huset, tha skal han aarliga giffua Siälakoorens for­ standarorne lega aff tomptenä>>, o. s. v. (tb). - 1477 29/11. Bykyrkan och Själakoret upp­ låta genom Hans Holmgersson för 180 m. till Henrik Mulle köttmangere den i jordeboken (nr 830) omtalade gården (j b nr 863). -- ] 478 20/4. Föreståndarna för Själakoret, Sön­ dagsallmosan och Fredagsallmosan uppläto åt Hemming Olsson all den del, som Joan Skalme rådman med sin hustru Ingeborgs ja och samtycke givit i smedjan och grunden, en tredjedel till vardera parten, o. s. v. (tb). - -- 1481 6/6. Ingvar Dieckn upplät å Själa­ gårdens vägnar för 12 m. till Nils skrivare en stenbod i Lybbenhus' gränd under Nils skri­ vares gård, vilken stenbod var förpantad till Själagården för 14 m. (jb nr 944). - - 1482 13/3. Hans Holmgersson upplät å Själagårdens vägnar för 80 m. till Jakob Lanrensson ett stekarhus på Strand ( = Fiskastrand, Brunnsgränd) näst bredvid den gård, som h. Adaliza besatt (jb nr 967). - 1482 5/8. Omtalas ett Själakorets hus på östra sidan av Svartmangatan intill h. Annas, Laurens Olssons på Lindö änka, hus, vilket hon då sålde till Knut guldsmed; på andra sidan om det sålda huset låg Hemming Olssons (jb nr 981) : - · 1483 14/4. Omtalas Själakorets hus i S. Nikolai port (jb nr 994) . -- 1483 9j 6. Testa­ mentarii efter h. Botilda Köttmangers uppläto till Själagården ett stenhus med en källare (tb). - 1484 23/2. Vittnesmål, att h. Katarina Erik murares gav Själagården hälften i den gård, hon hade. Erik murare, som var närvarande, intygades ha sagt: »Tha jak döör tha will jak giffva ther til myn halffva deeh (tb). - 1485 4/1. Biskop Kort Rogge i Sträng­ näs gav till Själakoret i Stockholms kyrka en tomt nedanför skomakarebrinken i den gränd, där Lydeke skräddare bor, näst hans stall (brev inskrivet i tb för 1485 22/1, jfr 1498 16/7). - 1485 1/8. Peder Skytte uppbjöd 3:e gången Skymblepennings hus på Själa­ gårdens vägnar, vilket var beläget gentemot bagareboden (tb) . - 1485 24/10. Peder Skytte bjöd upp 3:e gången det hus, som Skymblepenning pantsatt till Själagården (tb). -1487 15/1. Hr Anders Tör bo och Jakob Mangsson, föreståndare för Själagården, kungjorde en stadga om den bara tomten, som tillhörde Själagården och låg nedanför Bykyrkan, innehållande, att hr Anders skulle låta bebygga samma tomt och bruka henne utan avgift eller lego, så länge som hans livstid tillsäger, men sedan skulle allt, även bygg­ 1 Hyend e (kufldal' , holslel'). 16 S'J'OCKHOLM ningen, fritt och kvitt återgå till Själagården (tb). - 1487 29/10. Omtalas Själakorets egendom i S. Nikolai port (jb nr 1009). - 1488 20/12. Föreståndarna för Själagården och Jakob Mansson uppläto till Olof Lang en gård innan mur nast östan Jöns Grottes arv, i bakgränden näst nordan h. Katarinas, Lasse Bagges hustru , brygghus, etc. för 160 m. stockh. Den lilla hörngården ovanpå källaren, som tillhörde Erik Andersson, ingick i köpet mot det' att denne i stället fick en annan gård av Själagården, belägen östan mur i Herr Martin Lindorms gränd, på norra sidan nederst, ovanför brygghuset, som Lasse t unnbindare bebott (j b nr 1057 och 1059). -- J 490 24/5. Omtalas en gård, som Erik Andersson bytte till sig av Själagården, belägen nederst på södra sidan i Herr Martin Lindorms gränd (jb nr 1127). - · 14\JO i juli. Själagårdens föreståndare Ingevald Torstensson och Knut guldsmed och redesven Anders Mansson uppläto till Henrik köttmånglare en stenbod med en källare västan mur i den nordligaste gränden näst Norreport, på. södra sidan i gränden, näst öster om Henriks egen gård och byggning; priset var 73 m. stockh. (jb nr 1138). ~ 1493 11/2. Omtalas en Alla kristna själars tomt på Södermalm (jb nr 1256). - 1493 23/2. Omtalas en Alla kristna själars gård på norra sidan av Herr Morten Lindorms gränd (j b nr 1269). -- 1496 21 /3. Rådmannen Martin Ulfsson och hans hustru uppläto egendom till Själagården (jb nr 1410). --- 1496 l/8. Rag­ med 2 bodar, 3 källare under samma hus , 2 vald Kamp upplät till Själagården sitt hus _ träbodar i samma gränd nedanför Själagårdens trägård, som Olof Nilsson och dennes hus­ tru gåvo i själarykt, och näst ovanför h. Birgittas Muggels stenhus, vilken egendom Rag­ vald Kamp ingav med sig och sin hustru i Själagården för deras livs bärgning med >>ene pigm>. Själagården skulle i mellangift betala 200 i11 . och ett stycke ( = 40 alnar) leyskt (kläde) (jb nr 1440, jfr nedan 1507 15/3). -- 1497 10/5. Jens Persson och hans hustru uppläto till Själagården sitt hus västan mur i gamla muren bakom Svartbrödraklostret nordan före gången, etc., >>gudi tilloff heder och äre til ewärdeligen tiidh oklandradt fför alles thera effterkomande arffua ffödda och offödda aatalare>> (jb nr 1472). -- 1408 16/7. Rådet enades om att. biskop Kort skulle ha sin tidegärd i Själakoret, Corenom och Alla cristna siela utan all skade (tb, jfr 1485 4/1, se också nästa). -- 1498 3/9. Biskop Kort gav uppgift om tiden, han ville ha i Själakoret (tb, se föreg.). - - 1500 27/4. Omtalas en tomt vid kyrkogården sunnan Själagårdens hus (jb nr 1268). -- 1502 20/5 (tidigast). Staden hade mottagit 140 m. av kämnären Jöns Nilsson till ett lån för stadens behov; pengarna skulle lämnas Själagården för huset, som han köpt av Alla kristna själar. Han skulle be­ tala 550 m. för huset, varav 10m. skulle gå till kyrkan (skb). -- -1505 3/3 . Borgaren Peder Olssons handskrift på Alla kristna själars hospitals pengar 200m. (som borgmästaren Nils skrivare haft hos sig och betalt ränta av årligen) att betala till Själagården, vilket han försäkrar med sitt hus i Gråmunkegränden (j b I: sid. 455, jfr 1515 11/6). -- 1505 7/7. Om­ talas syn mellan Själagårdens och Knut guldsmeds tomter, som lågo näst nordan Inge­ vald Torstenssons tomt, östan stenhuset på Svartmangatan (tb). - - 1505 22/9. Olof An-­ derssons testamentarii uppläto till Själagården ett hus uppsides Olof Anderssons hus på södra sidan, vilket O. A. själv givit till Själagården i sitt yttersta. Huset hade han köpt STORKYRKAN 17 av S. Barbaras gille, då Nils skrivare var dess ålderman (tb) . - 1506 20/4. Jöns skräd­ dare i Porten upplät till Själagården sitt stenhus i S. Nikolai port (tb). - 1507 15/3. Själagården upplät genom sin föreståndare , rådmannen Peder Björnsson, till Jöns Nilsson för 550 m. ett Själagårdens stenhus östan mur, som fordom Ragvald Kampägde och be­ satt med sin hustru och >>thöm met samma hws jngaffuo i sielagarden>> (tb, jfr 1496 1/8). - 1511 21 /5. Föreståndarna för Själagården sålde till Kort Ruth en tomt för 203 Yz m. stockh. (tb) . - 1511 30/6. Rådet beslöt, att Erik Balke skulle anses närmast till att >>le­ gia> > Själagårdens tomt, som låg intill E. B :s hus (tb). - 1511 22/9. Hemming Jonsson , föreståndare för Själagården, upplät, förmodligen på Själagårdens vägnar, till Olof Ols­ son en gård och tomt i Lindvids gränd sunnan gatan; priset var 100m. (tb). - 1512 2j8. Rådet beslöt, att Hans Burmester skulle få köpa den tomt, som tillhörde Själagården och låg straxt nordan före hans stenhus, nordan Fiskastrand; priset 60 m. stockh. (tb). ­ 151 4 9/10. Själagården sålde för 670 m. stockh. till Nils Mattsson ett stenhus på södra sidan av Köpmangatan, där Olof Kuses änka, h. Karin, bodde. I köpet ingingo en gatu­ bod, 2 t räbodar inne i gården med 3 stugor uppepå, 2 källare under stenhuset, 2 vindar högt med fri port och ingång, vilket fordom varit ett gammalt fort (tb). - 1515 26/3. Döm­ des, att Sj älagården skulle ha igen sin bod, som Per Björnsson haft och Långe Niklas nu ägde, och därtill skulle huslejan utgå, etc. (tb, jfr 1516 26/4). - 151511/6. BestyrktesPer Olssons i Gråmunkegränd gåvobrev å de 200m.; 60 m. voro betalda, och för resten skulle en bod under P. O:s stenhus stå i pant (tb, jfr 1505 3/3). - 1516 26/4. SadesdenSjäla­ gårdsboden till Själagården igen, som långe Niklas och hans forfader ( = hustruns före­ gående man) 1 Per Björnsson haft (tb, jfr 1515 26/3). - 1517 21 /l. Herr Kads i Willeberga dej a Elin sålde för 40 m. till Själagården en halv trägård med en halv källare, liggande under Uppsalaborgaren Erik Mickelssons hus i Krokfots gränd i Stockholm; andra hälften var fÖrut given till Själagården (tb). - 1517 6/6. Erik Helsing gjorde anspråk på den tomt, som h. Mad'elin ville giva till Själagården (tb). - 1525 20/3. Själagården upplät till rådmannen Mattes Lanrensson en trägård med lO alnars grund, som Sj älagården låtit bygga östan mur, etc. Mattes skulle få lösa gården för 140 m., som han prutade ned till 130 m. , varefter han betalade 30 m. och blev skyldig 100 m. (tb). - 1526 12/2. Omtalas Sjä lagårdens hus i S. Nikolai port (tb). - 1526 5/11. Omtalas Själagårdens tomt på Sö­ dermalm (tb). - 1527 20/7. Mäster Olof Petri bytte till sig Själagårdens hus i S. Niko­ lai port mot sitt hus på Västerlånggatan, överst i Mattes Martinssons gränd (tb, om lä­ gena av dessa båda hänvisas till Gränder och Brinkar). - 1527 25/8. Omtalas, att h. Bir­ gittas (Hans Nagels hustru) förre man, Anders Helsing, givit tre hus under Själagården alla belägna på Skarpenoord. Bestyrktes nu, dock så att husen i stället skulle·tillhöra >>de fat tige > >( = Danviks hospital) (tb). - 1527 i dec. Mäster Olof Bröms fick av konungen besittningsrätt till ett stenhus, som förut hört under Själagården, västan före Bykyrka­ gården samt nordan före Olof J-t:anssons hus , med träbyggning och t omt nedanför (Gustav 1 Se Forfader I, II, II I. 2. Svaiges kyrkor. Slockholm I . 18 STOCKHOLM I:s reg., jfr nedan 1528 20/4). -:-- 1528 9/3. Medgav rådet Mattes Larensson att slippa be­ tala de 100m., som han var skyldig för det hus, han köpt av Själagården 1525 20/3, eme­ dan det gått förlorat i den stora branden (tb, jfr ovan). - 1528 20/4. Sålde Mäster Olof Bröms för 500 m. det stenhus, som förut legat under Själagården och konung Gösta givit honom (tb, jfr 1527 i dec.). ----:---' 1528 27/4. Omtalas hus på Svartmangatan näst sunnan Själagårdens hus västan före gatan (tb). - 1530 7j5. Borgmästare Herman F oss' brev och försäkring ang. 220 m. för Själagårdens och Helgeandshusets gods Bägirsta i Brännkyrka socken, som han köpt, etc. (jb I: sid. 457, jfr ovan 1430 30/9 och föreg .). - 1533- 38. >>De fattige>> försälja en tomt vid Själagården till Jakob Bagge (Ftb). - 1537 10/7. Konung Göstas brev, varigenom han stadfäster den av borgmästare och råd i Stockholm gjorda ordinantz, huru >>de fattige>> måtte bliva försörjda, samt befaller, att >>Tryckeriet som är up­ taget här i riket förthet menige bästa, skal blifva ståndande i Siälagården>> (jb 1: sid.457). ­ SÖNDAGS- OCH FREDAGSALLMOSAN OCH DERAS EGENDOMAR Föreståndare för Söndagsallmosan nämnas alltifrån 1419. De voroförsta årettvå och sedermera tre, av vilka den 3:e är antecknad >>ad lumen>>. Den 26 nov. 1428 utfärdar bor­ garen Hans Bocholt ett brev ang. 12 öres ränta till Söndagsallmosan och Helga Lekama­ ljuset för Tomas harneskmakarens själ. Sammanställningen av Söndagsallmosan och Helga Lekarnaljuset förekommer även 1471' 28/9, då Andreas Pauli altarista (se s. 62) i Stock­ holm donerar ett hus till Söndagsallmosan och det evärdeliga ljus, som brinner för ( = fram­ för) Helga Lekamens kor. Man kunde tänka sig, att Söndagsallmosegillet ägde ett altare i Storkyrkan vid någon pelare i närheten av Helga Lekamens kor, och att det omtalade ljuset framför Helga Lekamens kor således varit placerat på detta altare. Den 17 juni 1443 är i j b inskrivet, huru h. Margit, borgmästare Johan (Hans) Hoppeners hustru, testamen­ terat ett stenhus till Själakoret i S. Nikolai kyrka, varvid säges, att hon gav hälften till Söndagsallmosan, >>som gifs i fornempda siälakoon>, och andra hälften till Söndagsallmo­ san och Fredagsallmosan, >>som gifs i bykirkione>>. Den 2 sept. 1454 talas om Söndagsall­ mosan, >>som arliga gifs i bykirkionne i Stockholm>>. Ett donationsbrev av 1434 25/4 talar om att allmosa utdelades alla söndagar. Rörande platsen för ett allmosealtare har man en uppgift av 1476 27/11 i tb, vari, under rubrik: >>Radet om karllagillet>>, meddelas, att rådet då tillät, att allmosealtaret, som hörde till Karlagillet, skulle få bli ståndande, som det var uppmurat. Det är naturligtvis mycket möjligt, att detta altare, som sorterade under Karlagillet, salmade samband med Söndags­ och Fredagsallmosegillena, men troligare är väl, att Karlagillet var identiskt med Sön­ dagsallmosegillet, se nedan sid. 40. Söndagsallmosan ägde m4nga fastigheter i olika delar av staden och likaså inteckningar i dylika. . . Hans Bocholts inteckning av 1428 26/11 har redan nämnts. STORKYRKAN 19 Ar 1436 sålde gillet genom sin föreståndare Hans Lang för 60 mark till herr Olof Svarte en källare under köparens stenhus östan mur. Den 20 februari samma år omtalas en ränta på Yz mark om året, som Söndagsallmo­ san hade i en källare, tillhörig Lasse Gregersson, vilken källare denne då sålde till Helga Kors' och S. Olofs gillen; räntan skulle sedermera utgå ur en annan av Lasse Gregerssons källare . . En annan inteckning hade Sönqagsallmosan 1438 11/8 i den norra gatuboden under ett hus västan mur mellan det stenhus, som Anders Diäkn fordom hade på norra sidan, och det stenhus, som Henrik Westfal hade på den södra sidan. Jfr jb nr 75 och 141. Den20mars 1441 gick Hans Lang, föreståndare för Allmosan i Bykyrkan, jämte 5 andra män ed ang. 2 marks ränta i en tomt nederst vid muren i Jöns Birgerssons gränd, som Lasse Nordman 1434 13/8 för 100m. svenska hade sålt till Jöns Birgersson, ochsom förut tillhört Lasse Jönsson. Jöns Birgersson fi~k rådets tillstånd att inlösa räntan och förestån­ darna för Allmosan, Hans Lang och Jöns i Porten, erkände sig ha fått likvid. Den 28 april 1441 skedde förlikning mellan personer, utsedda av borgmästare och råd angående en marks ränta, som Söndagsallmosan hade i det hus, vari rådmannen Pether Olofsson satt. Huru hälften av ett ·par egendomar 1443 17/6 tillföll Söndagsallmosan på grund av testa­ mente av h. Margit, herr Johan Hoppeners hustru , har jag ovan meddelat. Den 27 april1444 kvittera Söndagsallmosans föreståndare, Hans Lang och Jöns Niclis­ son, åt Kort Geismar en ränta , som han löst in ur sitt stenhus och grund vid Söderport på östra sidan vid gatan hart näst ovan vid det stenhus, som Hans Kölner hade under sin livstid. Samma år den 16 dec. omtalas Söndagsallmosans tomt i Tröbo gränd västan mur näst ovanför den gård, som J önis länsman då sålde till J on guldsmed. Peter T rö bos tomt låg näst den sålda gården ytterst. Den 18 april 1450 vittnades om 2 lödiga ören, som h . Katrin Munks1 fordom givit till Söndagsallmosan i S. Nikolai kyrka i Stockholm, i den översta källaren vid gatan under stenhuset västan mur, som sedan Hans van Herken ägt och 1450 18/4 hade kommit till Jakob van Haffuen; vilken med 30 mark reda penningar löst ut räntan av de 2 lödiga örena. Den 2 sept. 1454 talade Klaus Swedher till Söndagsallmosans föreståndare, Klaus Mor och Herman Kamp, om 20mark reda pengar, som han uppgav återstå i likvid för det sten­ hus, som han förut sålt till Allmosan. Då föreståndarna, som vid ifrågavarande tillfälle ej voro föreståndare, ej kände något om saken, uppgjordes tvisten genom förlikningsmän, som dömde Allmosan att lämna Klaus Swedher lO m. och sedan bliva vid huset. Köpe­ brevet är daterat 1455 9/7 och innehåller, att Klaus Swedher erkänner sig ha upplåtit sitt stenhus västan mur nedanför skomakarebrinken ovan gatan näst sunnan det stenhus, 1 Fö1·modligen h. Katl'in, Klau s illunks hu stru, som blev H 14,17. 20 STOCKHOLlYI som står i hörnet, med två källare under samma hus, den ena liten, den andra stor. Priset var 60 m. stockholmska. Huset var tydligen det andra i ordningen söderut från hörnet på östra sidan om gatan. Se Gränder och Brinkar. Som vi ovan sågo, ägde gillet tomt i Tröbogränden 1444 16/12. Densamma omtalas åter 1455 19/3, då J on guldsmed till La urens Mor för 45 m. reda pengar sålde en tomt i Tröbo­ gränden, där Henrik målare sitter i samma gränd, på norra sidan mellan Bykyrkans tomt och ~öndagsallmosans tomt, så att kyrkans tomt låg nedanför och Söndagsallmosans ovanför. Hustru Greta, borgerska i Stockholm och änka efter Peder Raffwenhorst, omtalade 1457 31/10, att den ena hälften av det hus, som byggts på kyrkans tomt, var given till Bykyrkan, och den andra hälften till Söndagsallmosan. Hon gjorde samtidigt uppenbart , att hon testamenterade allt lösöre till kyrkor och kloster och annorstädes etc. Nigels Libbenhusen och Henrik van W esten representerade Söndagsallmosan vid för­ säljning 1460 15/12 av det välvda stenhuset i S. Nikolai port mellan Jakob bagare och Anders Persson knivsmed, östligaste boden under Anders Jonssons hus. Priset, 50 m., dela­ des mellan S. Katarinas gille och Söndagsallmosan. Huset, som också kallades > >stenbodhen>> och >>bodhe>>, var tydligen endast en bod. Den 22 sept. 1462 kvitterade Nigels Lybbenhusen såsom föreståndare för Söndagsall­ mosan 35 m. såsom betalning av Jakob Jonsson för den egendom, som Klaus målare for­ dom ägt på norra sidan av Albrekt Tykassons gränd. Den 23 sept. 1471 upplåter herr Anders i Skanold (kyrkoherde i Skånela) till Söndags­ allmosans föreståndare Nils Libbenhusen en stenstuva med källare tvärs överstuvan och därtill en vind ovanpå stuvan med tre kammare, som herr Anders gav för sin själ och alla kristna själar till ro och lisa. Möjligen var det samma donation, som var daterad 1471 28/9 och ovan omtalats. Borgmästaren Magnus .Eriksson sålde .1475 22/5 till Bengt Kogh ett stenhus västan mur mellan Söndagsallmosans hus och Helgeands stenhus. H. Birgitta Meyenborgs sade 1475 26/8, att Söndagsallmosan hade en årlig ränta av 2m. pengar i Hanis Ottes hus; 1476 26/6 kvitterade Olof Valdemarsson på Söndagsallmosans vägnar 40 m. penningar till Hanis Otte, som han då uppburit. Enligt tb uppläto föreståndarna för Själakoret, Söndagsallmosan och Fredagsallmosan 1478 20/4 at Hemming Olsson och hans hustru Margareta, förut gift med Jenis Japson , den kopparsmedja, som Joan Skalme rådman och hans hustru Ingeborg givit till dessa tre institutioner; läget var mellan J enis Ervastessons hus och Mattis kopparslagares. Se j b nr 874 samt Forfader I, II. Den 12 mars 1483 sålde J enis Ervastesson såsom föreståndare för Söndagsallmosan för 30m. till Anders Finne en stenbod jämte Y4 i en källare under den gård, som framlidna l\hrgit Picka besatt, liggande i gränden närmast norr om Fiskastrand. Borgmästare och råd beslöto 1484 5/4, att h. Kristinas arvinge, Martin Pedersson, skulle ge Söndagsallmosan 40 m. och behålla gården, emedan hans hustru Marta förut ägde 50 m. i samma gård och desslikes bodarna. - Se även tb 1484 17/11. STORKYRKAN 21 Den ll okt. 1490 är antecknat i jb, huru Anders Svensson Helsing då bl. a. upplät åt sin svärfader Ingevald Torstensson en trägård i den trånga gränden näst sunnan Gråmunke­ gränden, vilken var belägen näst nedanför det stenhus, som Ingevald och hans framlidna hustru hade givit till Söndags- och Fredagsallmosan. Den 9 (?) nov. 1493 godkände fogde och råd det köp och skifte, som Mattis guldsmed gjort med E?öndagsallmosan ang. stenhuset på Kindstugatan näst östan Jakob guldsmeds byggning och sunnan Fredagsallmosans tomt, med fritt vindöga in i samma tomt, vilket hus fritt tillhörde Söndagsallmosan, ovan och nedan inom 4 fria murar, med en källare vid gatan, undantagandes en källare norr under huset, till vilken ingången befann sig i Fredagsallmosetomten och tillhörde denna. Detta hus skulle nu Mattis guldsmed ha till evig tid för den ränta, som han inköpt åt Allmosan i sin broder Alexanders hus på Köp­ mangatan allra nederst i valvet på södra sidan näst nordan Isaac Jonssons hus, av vilket hus Alexander och hans arvingar evigt och årligen skulle betala Söndagsallmosans före­ ståndare 6 m.; räntan skulle få inlösas med 120 m. I tb för 1498 20/8 är antecknat, att Tomas smed enl. rådets beslut skulle få köpa en Sön­ dagsallmosans tomt. Att Söndagsallmosan denna tid hade god ekonomisk ställning, framgår av att Stock­ holms stad 1502 18/5 fick låna 300 mark; ränta härpå betalades i maj 1503 med ll mark . och likaså i ma j 1504. Den 18 aug. 1505 upplät föreståndaren Per Eest å Söndagsallmosans vägnar och med samtycke av borgmästare och råd till Peder Staffansson köttmanger all den del, :som Sön­ dagsallmosan hade i den gård och tomt, som h. Birgitta Ol. Michelssons bebodde i Grå­ brödragränden, vilken del uppskattats till 50 m. och nu av Peder ~taffansson betalades. Den 4 maj 1510 betalade Stockholms stad Baggans Björn ( = Björn Bagge) å Söndags­ allmosans vägnar 50 mark, varefter endast 100 m. återstodo på det qvan omtalade lånet. Borgmästare och råd medgåvo 1514 20/9 Bertil Hitman och hans hustru att lösa Sön­ dagsallmosans hus till sig; läget var västan mur mellan Henrik Bisterfelz, Henrik och Niklas gryteres hus och villkoret, att han skulle köpa så mycken ränta igen i fast grund och lika gott läge som förut. Rådmannen Olof Hansson sålde 1517 25/5 för 60 m. stockh. till Lasse murare en upp­ byggd trägård med grunden i Herr Larens Niklissons gränd, på södra sidan näst nedanför Söndagsailmosans hus. Den 2 april 1526 erkä~des rådmannen Nils guldsmed ha förnöjt alla parter, som voro ägare i det hus, vari h. Margit Pansarmakares suttit, såsom det uppmurat stod med en gård bakom huset, så bred som huset· var in till Söndagsallmosehuset, och var huset beläget på Svartmangatan näst sunnan Hans guldsmeds hus. (I tb för 1524 22/8 omtalas, att huset var pantsatt till Nils guldsmed av J ohan Mattesson, som enl. sid. 87, Samf. S. E riks edi­ tion , ägde Y4 i huset.) Jag övergår nu till Fredagsallmosans egendomar. De båda föreståndarna nämnas från 1434. 22 S'rOCKHOLM Som förut omtalats, fick denna 1443 17/6 en donation tillsammans med Söndagsallmosan. Redan 1440 11/12 är ett donationsbrev till Fredagsallmosan daterat, utfärdat av borga­ ren Hans Kruse och hans hustru Margit på Yz marks årlig ränta i deras stenhus västan mur i 5:e gränden sunnan för Gråbrödragatan i Hans van Ständels gränd nedanför hr Olof Svarts gränd och ovanför Klaus guldsmeds egendom. Vanligen betecknades Mattis Mar­ tinssons gränd, förmodligen våra dagars Gåsgränd, såsom 4:e gränden från Gråbrödra­ gatan; och då borde den 5:e gränden ha varit nuv. Overskäraregränden. Se Gränder och Brinkar. Den 8 dec. 1446 får Fredagsallmosan i S. Nikolai kyrka en ny donation, i det att borga­ ren Anders van Ralen då lämnar % lödig (mark) silver stockholmsvikt i sitt stenhus och liggande grund östan det stenhus, som Henrik Döring fordom ägde, och nordan: det sten­ : hus, som sal. Peder Ålänning ägde, vilka 3 lödiga fjärdingar silver h. Bela, fo~dom herr Klau,s Lörenbergs hustru, och Hans van der Asche givit till Fredagsallmosan. Anders van Ralen lovade nu att betala hälften vid påsktiden och den andra hälften den 29 sept. Den 30 juli 1459 är antecknat, att borgaren Ludeke hade köpt ett stenhus, som Hans Hermansson byggt upp mellan kyrkans stenhus och Algot guldsmeds och Evert guldsmeds stenhus innan mur )>widher stora torget westantilh, och tomten där bakom. Säljarna voro kyrkans föreståndare )>mäster Lanrens aff Clavus Gera och aff Fredax almosonna forsten­ darom som är fornempde Algot och Marguard goldsmid for200mark holmescha swa dana mynt som nw gar och gieldher öffuer alt Vpland)>. Tomtens bredd 14 3j 8 aln, längd 24 3 ( 8 . Den l aug. 1468 säljes en kålgård vid Kindstugatan mellan Fredagsallmosan och Erik Pedersson, bakom Heyne myntamästares gård. Den 5 april 1478 donerar Erik skräddare Yz marks ränta av sitt stenhus västa1l.mur. Den 20 april samma år upplåta föreståndarna för Själakoret, Söndagsallmosan och Fre­ dagsallmosan åt Hemming Olsson och hans hustru Margareta en kopparsmedja, varom se ovan under Söncfagsallmosan. Den 14 juli 1483 beslöto fogde, borgmästare och råd, att Simon bagare skulle ge Fre­ dagsallmosans föreståndare 24 mark mot det att han finge välva sig till nytta ovan ga­ tan mellan sitt hus och Fredagsallmosans hus. Den 11 okt. 1490 omtalas, att Ingevald Torstensson och hans då avlidna maka tidigare givit ett stenhus till Söndags- och Fredagsallmosan; se ovan under Söndagsallmosan. Den 21 mars 1491 är antecknat vittnesmål om en syn mellan Fredagsallmosans hus ·Och Joan Styngs prebendehus. Rannsakades om de 150 m. , som Joan Styng under sin livstid uppburit av Fredagsallmosans föreståndare Botvid grytgjutare, död 1491 21 /3, och Jakob guldsmed. Allmosan skulle ha den översta hörnboden under huset, Joan Styng besatt, och stenboden allra nederst under samma hus i gränden jämte den nedersta källa­ ren under samma sten·bod. Densamma källaren var )>innan weggia)> lO 'l4 aln. Prebendan skulle behålla källaren mellan de båda allmosekällarna. Med de 15 m., som Per .skytte påtalade, skulle föreståndarna åtskilja källarna med ett standelverk, prebendan utan skada. Den 9 nov. 1493 omtalas Fredagsallmosetomten vid Kindstugatan ; se ovan under Sön­ STORKYRKAN 23 dagsallmosan. Ingevald Torstensson bespråkade tomten samma dag. Till den bara tomten hörde dessutom källare och portrum, beläget näst sunnan Ingevalds stegerhus och mälta­ bodar. Värdet skulle fixeras av dandemärr å Allmosans vägnar, och Ingevald erbjöd sig att utan lösen efter sin och hustruns död återställa tomten till Allmosan med den bygg­ ning, som därpå kunde finnas, för deras föräldrars och efterkommandes själar. Borgmäs­ taren anmodade honom att ta bort sin språkpenning, men lovade honom företräde vid eventuell försäljning. Denna tomt tycks han gärna velat åt. Den10mars 1494 erbjöd han en läst järn för Fre­ dagsallmosans tomt för att med sin hustru få bruka och bebygga den i deras livstid mot att den efter deras död med all byggning utan lösen skulle gå tillbaka till Fredagsallmosan. Utan tvivel var här fråga om samma tomt. Den 9 dec. 1504 beslöts, att Lasse Niklisson skulle enl. uppskattning ge 16 mark åt Fre­ dagsallmosan för dess mur och för att få bruka valvet. Stockholms stad, som i början av 1500-talet hade stort behov av penningar i och för befästningsarbetena, lånade även av Fredagsallmosan. I skb är antecknat för 1509 1/6, att rådmannen Anders Olsson av staden fick de 19 marken i skåpet av S. Olofs gilles pengar och l mark av stadens pengar till >>met som fredax almossen skulle haffua, ther met är staden almossen intet skyllogher.. .>> . Trettio mark hade återbetalats 1506 29/5 . Den 25 aug. 1311 sålde Stockholms stad ett stenhus västan till i gamla muren ovan Långgatan mot Breda gränden, beläget mellan J on Helsings hus och Fredagsallmose­ huset. Den 26 april 1314 sålde Lasse Niklisson till Kort Ruth en trägård västan till sunnan för det hus, där Lasse Niklisson fordom bodde, vilket kallades J on Styngs hus, och näst nedanför Fredagsallmosans hus. Den 21 aprill516 upplät Staffan Korts barns förmyndare till Staffan Olsson köttmanger och hans matskap Lars J ensson, vilka voro Fredagsallmosans föreståndare , en uppbyggd trägård östan till i Lisle Mons gränd på norra sidan, nedersta gården i gränden; längden var 15 alnar, bredden 10. Stundom förek;omma Allmosans egendomar utan angivande av om Söndags- eller Fre­ dagsallmosan a vs es. · Den 11 maj 1446 omtalas Allmosans källare i Gråbrödragränd öster om en gård, som då såldes av Peter Törbo till Peder Halvidsson. Den 18 jan.l490 sålde Martin Knwlle till Olof Tavast stenhus och liggande grund i gamla muren näst sunnan Joan skräddares hus och nordan Allmosehuset. Då Svartbrödraklostret 1492 3/9 sålde Västerlånggatan 55 till Måns Tolk, uppgavs egendomen ligga sunnan Allmosehuset, som alltså skulle ha motsvarat nr 53. Den 3 mars 1494 sålde Nils Hansson till Jakob Larensson och Sigge Persson öst;1n mur ett stenhus västan mur näst sunnan Allmosehuset och nordan J on skräddares hus i gamla muren tvärs över Mickel J ensson sartoris (skräddares) hus, i vilket hus David Esbjörns­ i n h. Karin Björnsdotter, död före 1494 3/3. (Här av­ son satt (och sig själv hängde) med s_ 24 STOCKHOLM ses kanske det hus, som Söndagsallmosan fick sig upplåtet av herr Anders i Skanold 1471; se ovan.) Den 6 maj 1504 medgavs Olof Galle att lösa till sig Allmosehuset vid Nya kyrkan , S. Johannes' kyrka vid Osterlånggatan, efter dandemärrs uppskattning. Den 5 juli 1507 upplät rådmannen Per Björnsson fullmäktig , i närvaro av broderOlof gardjekne i Nyköping, broder Erik Symonsson och hans syster och å deras broders vägnar, en tomt till Nils Matsson på Strand på Allmosegillets vägnar. Den 3 april 1508 förrättades arvskifte mellan Sven Moise och hans broder, svartbroder Hans Moise, varvid Hans fick ett stenhus närmast Allmosehuset västan till vid Långa. allmänna Kopparslagaregatan i gamla muren; Yz mur gemensam med Allmosehuset. ÖVRIGA KOR OCH ALT ARE S. MARTINS ALTARE Förre borgaren i Stockholm Johan Gismar,1 som flyttat till Lybeck, får 1337 ll /1 till­ låtelse av ärkebiskop Peter att stifta ett altare i S. Nikolai kyrka i Stockholm till Guds och Marias lov, alla helgons, hans föräldrars och anförvanters själar på följande villkor. Han skulle tillika med altaret låta bygga upp ett kapell till detsamma och giva all nödig skrud därtill, så att prästen dagligen kunde göra gudstjänst, varför han i årlig lön skulle åtnjuta 8 mark lödigt silver stockholmsvikt eller dess värde i gångbart mynt. J ohan Gis­ mar eller hans efterkommande allt intill 4:e led skulle ha rätt att välja till prebendan en duglig präst och presentera honom för ärkebiskopen till stadfästelse. - Kapellet omnäm­ nes 1347 17/2, då kyrkoherden Ingevald i Widbo för 10m. penningar säljer ett örtugland i Kymlinge i Spåriga socken till avlidne Johan Geysmars och Lybecksborgaren Tideman Giistrows ombud för ett kapell, som den förstnämnde stiftat i S. Nikolai kyrka; vidare 1347 2/4, då alla de i Uppsala stift belägna gods angiva~&, som tillhöra S. Martins pre­ bende, vilket Johan Geismar stiftat (de voro sammanlagt inemot 3 markland jord). I ett annat brev av samma år uppräknas också altarets lantgods, ungefär desamma som ovan, inalles något över 2 Yz markland, avkastande inalles l läst korn 6 pund korn 54 spänn korn 3 >>modios>>, eller (eftersom l läst korn var lika med 12 pund korn och ett pund korn lika med 8 spänn samt modios och spai:m betecknade samma mått) 2 läster \) spänn, samt i kontanter 8 mark l örtug pengar. Den 5 aprill347 bestyrker ärkebiskop Hemming sin företrädares tillståndsbrev av 1337 ll/1, och den 18 april s. å. lämnas vidi­ mation härå. - En systerdotter till Johan Geysmar var h. Margit, Hans Stäkemäs hustru, som upplät sin rätt till prebendan på ärkebiskop Hemming, vilket intygades 1401 25/3. Emellertid överlämnade Hemming Holmstensson, präst vid Helgeandshuset, och hans 1 Rörande honom och hans närmaste släkt hänvi sas t ill min Nya Rådsmatrik eL Han hade redan 1330 6 / 4 flyttat över till Lybeck. Utom denna prebenda vid Bykyrkan i Stocld1olm insti ftad e han två vikari er vid Marien-Kirche i Lybeck, omtalade 1407 31 / 12 • STORKYRKAN 25 moder Könne Hansdotter 1409 22/ll S. Martinsaltare i >>war frwe oc sancta Niclavsm kirke i Stockholm>> till drottning Margareta. - Den 31 aug. 1409 omtalas, att S:t Martins kor ägde Yz markland jord i Nockeby. - I tb för 1506 6/6 är antecknat under rubriken : >>Sancte Marthens preben>>, att mäster Olof Nicolai Urväder för prebendans räkning köpte en tomt med pengar, som Jakob Lumpe förut lämnat till rätten för en källare. - Gustav Vasa utfärdade 1528 30/5 (registr., bnd 5, sid. 92) brev för herr Nils på S. Martins pre­ bende i Stockholm i hans livstid, på det att han skulle förestå Helgeandshuset i Stock­ holm. Detta tyder på något samband mellan S. Martins prebende och Helgeandshuset. - Den 15 okt. 1540 är i tb antecknat (gåvobrevet finns i riksregistraturet för 1540 l /lO) , huru konungens trotjänare Sven Västgöte då får ett kronans stenhus västan till i Matts Mårtenssons gränd, vilket fordom legat under S. Mortens prebende i Bykyrkan. VÅRFRU (JUNGFRU MARIAS) ALTARE fanns red~n i förra hälften av 1300-talet, ty 1346 1/5 donera konung Magnus och drott­ ning Blanka bl. a. ett par >>mässucläpä som presten scal ·hawa .til varra fru altära i Stock­ holms kirkier viper supro dyrnä>>. Altaret hörde samman med Vårfrugillet, omtalat från 1353. Samma år die Cosmi & Damiani, alltså den 27 sept., lovade konung Magnus Eriks­ son gillebröderna att bygga dem ett hus på den grund, som de därtill köpt. Den 30 maj 1375 uppgöres en tvist mellan gillet och Hans sildomangare (sillmånglare) rörande en sten­ vägg, som gillet tillåtit den senare att bygga på sin tomt; parterna skulle hava halva väg­ gen var, men trumman, som skulle ligga utefter samma vägg, skulle Hans sildomangare uppehålla både å egna och gillets vägnar. Förmodligen var gillestugan då ännu ej färdig­ byggd. Beträffande läget för denna ävensom andra uppgifter, som röra gillet, ber jag få hänvisa till Gillena. Något kan ju dock här nämnas. Den 12 juni 1405 var säkert gille­ huset färdigt, ty i detta är denna dag daterad en stadga för de 15 personer, som hörde till Frästagillet ( = Helga Lekamens gille) under Stockholms Bykyrka. S. Bartolomei dag 1436, alltså den 24 aug., begärde åldermannen i S. Michaelisgillet, som kallades Lilla Karlagillet, att få sammanslå detta med och under Vårfrugillet på det villkor, att en ål­ derman, bisittare och stallbröder av Karlagillet, skulle sitta tillsammans med desamma i Vårfrugillet, vilket borgmästare och råd medgåvo. - På samma sätt uppgick 1454 20/8 Vårfrugillet i Helga Lekamens gille; trots detta existerade faktiskt Vårfrugillet alltjämt. - Det kan förtjäna nämnas, att både systrar och bröder intogos i såväl Karlagillet som Vårfrugillet, oaktat det sistnämnda även kallades >>Svenska manna gille>>. Några belägg rörande detta kor och gillet kunna anföras. Den 27 nov. 1480 omtalade herr Lanrens Matei, att han lämnat herr Erik van Lipen herr Bengts testamentsbrev på Vårfru­ gillets hus och aldrig återfått det. - Den 20 okt. 1494 dömdes angående en gård, som h. Elin, Laurens tunnbindares änka, hade givit till Vårfru kor, att hälften blivit olagligen given, och att arvingarna hade rätt lösa den andra hälften före andra. ­ Den 17 nov. 1494 medgavs Per Jönsson eller också Vårfru kor att få lösa till sig 26 STOCKHOLM andra hälften i denna gård. - Den 20 juli 1495 omtalas en gård, vari Vårfru kor hade hälften, möjligen samma som föregående. - Den 15 mars 1512 uppläto kyrkavärdarna vid Bykyrkan en kyrkans gård och tomt, som varit givna under Vårfru kor vid södra dörren. Priset var 140 m. stockh., som kyrkavärdarna (Tile Hampe och Karl guldsmed) erkände sig ha uppburit på kyrkans och korets vägnar. - Konung Gustav Vasa lämnade 1531 19/1 till Hans skeppsbyggare ett till 250 m. örtugar uppskattat stenhus med två välvda källare, som lytt under Vårfrugillet. - I början av juni 1540 omtalas även i riks­ reg. ett stenhus, som hört under Vårfruprebendet i Stockholms Bykyrka. - Utom dessa egendomsbelägg kunna följande förtjäna anföras. 1507 19/7 omtalas ringning med Vår­ fruklocka, som möjligen tillhörde detta kor. - 1507 30/10 förekomma S. Annas och Stora Vårfru kor i tänkeboken, då ärkebiskopens brev om ljusförsäljningen i kyrkan åberopas. ­ Att rådet 1528 16/3 beslöt låta flytta S. Görans staty till Vårfrudörr, ty han tog bort allt rummet av kyrkan, samt att Vårfru kor sedan skulle vara i S. Annas kor, synes av mäster Olofs tänkebok. På grund av att]ag trodde mig kunna lita på den plan över kyrkan, som dr ·O. Janse publicerat i Samf. S. Eri~s årsbok för 1911 och aldrig återtagit, vilken emellertid sedermera - tack vare prof. Roosvals undersökningar - visat sig i väsentlig grad felaktig, har jag beklagligtvis i föregående uppsatser rörande koren längs den södra väggen i Stor­ kyrkan kommit att göra mig skyldig till grova misstag, som jag nu vill söka rätta. Ord­ ningen mellan koren sinsemellan är nog riktig, men från och med Vårfrukor måste en för­ skjutning äga rum i östlig riktning. Enligt vad prof. Roosval i detta arbete på annat ställe visar, omfattade Vårfrukapellet den 4:e och 5:e traveen (räknat från sydvästra hörnet i kyrkan) jämte därintillliggande lika_stora rum på norra sidan. Den omtalade södra dörren har enl. samma forskare for­ dom funnits i den 4:e traveen; och i närheten av denna var det alltså S. Görans staty ställ­ des 1528. Närmast väster om Vårfrukoret låg vapenhuset, omtalat 1488, som naturligtvis också hade dörr åt kyrkogården. S. OLOFS PREBENDA Borgaren Konrad Arxö hade för sig och sina barns själar ämnat stifta denna prebenda och därtill inköpt 13 öresland jord med några >>vhrfiällaD> i Hammarby gods och socken samt 7 örtugland jord i hemmanet Wijk och samma socken och härad, samt 13 örtug­ land i hemmanet Bögh, Solundatuna socken och Solundahundare härad, till prästens un­ derhåll vid prebendan. Då han icke levde tillräckligt länge. för att ordna detta, ansökte hans son Folqviner Arxö och Simon Schelhorn hos ärkebiskop Hemming, att denne ville stadfästa Konrad Arxös uppsåt och upprätta en prebenda av dessa gods, varpå ärkebisko­ pen gav sin stadfästelse med det förbehåll, att alla Konrad Arxös arvingar skulle ha makt att, när någon först undanfölle, sätta tre i valet, av vilka ärkebiskopen skulle taga en till föreståndare. Samma präst skulle varje vecka säga två själamässor för samma fundatori­ bus och hålla en vigilia nattetid, som allt finnes i originalbreven, båda daterade Arnö 1350 STORKYRKAN 27 den 26 okt. - Till första innehavare av prebendan utnämnde ärkebiskopen på stiftarens f-örslag samtidigt Johan Ludolfsson skrivare (sedermera kyrkoherde i Bykyrkan). (Sv. Dipl. nr 4631 och 4632.) Ehuru icke någonstädes i dessa handlingar nämnes, att prebendans namn är S. Olof, torde detta dock få anses klart av att just de tre godsen Hammarby, Vik och Bök (jämte ett 4:e, Berg) i Helga Lekamens gilles handlingar upptagas såsom S. Olofs prebende­ gods. Det är riksbibliotekarien L Collijn, jag har att tacka för denna viktiga anmärkning. Se hlg I , sid. 89. I en bulla av 1401 16/3 utlovas avlat till dem, som på vissa dagar göra besök i konung Olofs och biskop Nikolai kapell och bidraga till dess underhåll (Capella altaris beatorum Olaui regis et martiris ac Nicolai episcopi et confessaris in parrochiali ecclesia Stokholm vpsalensis diocesis sita). Rörande S. Olofs prebende hänvisas för övrigt till Gillena. Huru­ vida S. Nikolai prebende, omtalat på 1480-talet och senare, varit identiskt n:ed detta S. Olofs och S. Nikolai, har ej kunnat med visshet avgöras. Då i bullan av 1401 16/3 tala.s om konung Olofs och biskop Nikolai kapell, skulle man även kunna tänka sig, . att därmed avsäges den öster om predikstolspelaren befintliga delen av kyrkan·, vilken uppbyggdes i början av 1400-talet; kyrkan var som bekant helgad åt de nämnda två helgonen. S. ANDREAS' ALTARE Gertrud Envastadotter Kansteen1 i Stockholm, änka efter borgmästaren därst. Folke Brachel, grundar 1370 8/10 en prebenda för ett altare i S. Nikolai kyrka och anslår där­ för % markland jord i Uthbriste, 12 öresland i Wigby och Yz markland i Krogesta, allt i Norrsunda socken, samt Yz markland i Olastum i Odensala socken. Fru Kristina, dotter till Tidekin Petersson och änka efter Everhard Kansteen, skänker därjämte som aug­ ment till den nystiftade preb(mdan en bakom prästhemmanet vid S. Nikolai i Västerås belägen jordlott. Dessutom ges räntan från åtskilliga .gårdar och tomter i Stockholm. Till förste innehavare av prästämbetet vid prebendan presenterar Gertrud sin systerson Verner Henriksson Svart och överlämnar åt sina släktingar rätten att efter dennes död presentera vid tre påföljande ledigheter, varefter denna rättighet skall tillkomma Upp­ sala ärkebiskopar. Den 14 okt. s. å. avsänder ärkebiskop Birger i Uppsala en skrivelse till prebendaten vid S. Nikolai kyrka i Stockholm Verner Henriksson Svart, vari han stadfäster såväl Gertrud Kansteens stiftelse av prebendan, kallat S. Andre::e, vars altare var beläget invid dörren på norra väggen i Bykyrkan, som ock Verners kail!)lse att vara prebendat. Den 30 juni 1374 blev VernerSvart av påven Gregorius XI utnämnd till inne­ havare av kanonikat och prebenda vid Västerås' domkyrka. I ett brev av 1361 13/8, ut­ färdat av konung Magnus, säges, att Herman skräddare grundat ett kapell i Stockholms kyrka och därför lämnat Yz markland jord i >>Krokistom parochi::e Norsunda et provinci::e Angående henne och hennes närmaste släkt hänvisas till min Nya RådsmatrikeL 28 STOCKHOLM Arlengningehundare>>, varför väl Gertrud Kansteens donation blott är ett tillägg. Hon grundade sedermera ett S. Andreas' altare i Uppsala domkyrka och fick ärkebiskop. Bir­ gers stadfästelse därpå 1381 14/2. - Herman skräddare, Herman Svarte och Henrik Svarte donera 1366 17/l jord i Järna i Solnö socken som medgift för Herman skräddares dotter Elisabet, då hon ingick i S. Klaras kloster; förmodligen voro de på något sätt besläktade med varandra. I en skrivelse av 1409 23/6 förbinda sig borgmästaren i Stockholm H er­ man Svarte, rådmannen därst. Klaes Brasche, borgarna Lodewich Durschede och P eter van deme Brincke såsom länsherrar för S. Andreas' prebende i Stockholms stadskyrka och med förotd av herr Simon, vilkens fullständiga namn var S. van Radhen , och som då inne­ hade prebendan, att årligen till Helga Lekamens gille utbetala 6 mark svenska penningar, utgörande ränta å den summa, som upplånats till prebendans förbättring och underhåll. Verner Svarte, som 1408 22/2 kallades prebendat i Stockholm samt kanik i Uppsala och Västerås, tycks således ha dött före 1409 23/6, i varje fall säkert avgått från kaplanska pet. Den 20 sept. 1409 omtalas S. Andreas' kor i Stockholm ånyo, då kronan tilldömdes skatt från dess halva markland jord i Wigby. - Den 23 maj 1444 tar konung Kristoffer S. An­ dreas' kor och prebende i S. Nikolai kyrka i Stockholm i sitt beskydd. - Den 21 juli 1475 (perg.-br. i Riksark.) sammanträffade . Martirrus Frome, präst och prebendat i Stockholm , Hans Skimmelpenning och Herman Lintorp, borgare därst. , i sakristian i S. Nikolai kyrka i Stockholm med herr Germund, ålderman i Helga Lekamens gille, hans bisit tare herr Tideke och herr Alf samt andra gillebröder, och gjorde en överenskommelse rörande badstugan vid Norrström, som var uppbränd och legat obegagnad för den trätas skull, som var mellan Heyne Frome, rådman i Stockholm, Gud hans själ nåde, och Helga Le­ kamens bröder. I denna badstuga hade de sistnämnda köpt in 100 mark penningar, som tilldömdes gillet. Brevutfärdarna, som med sina förfäder av urminnes hävd hade jus patronatus och av förenämnda badstuga hade ränta till S. Andreas' prebende med klerk m. m. för att uppehålla gudstjänsten med, giva badstugan och allt därtill hörer till Helga Lekamens gille i Stockholm i själarykt och testamente. Härmed upphörde pre­ bendet att vara självständig ins~itution och subordinerade under Helga Lekamens gille, vilket dock ej hindrar, att S. Andreas' kor omtalas även efteråt, t . ex. i Helga Leka­ mens gilles räkenskaper. I hlg för 1513 förekomma bland erogata (utgifter): >>Item feria 5:a infra octaua patrono­ rum ( = 14/7) x x march til then tafflan, som standher in choro sancti andree in ecclesia sancti niclaui.>> Vidare nämnas en mängd prebendater,l som fingo rätt att säga mässa vid detta altare. Då man vet, att Axel Oxenstierna köpte in gravplats, där S. Andreas' kor for­ dom varit, och därefter överförde till Jäders kyrka ett altarskåp från Storkyrkan, vilket enligt påskrift på själva skåpet härrörde från 1514, torde man kunna antaga, att J äder­ De voro herr Marten Johanni s och herr Jön s Fi nne, clominus Olaus Johannis Upsalensis. do­ minus Niclaus Johannis de Näs , dominu s Udh, dominus Thomas 1 -Ienrici, clominus Petrus Erici, dominu s Nicolaus Bcnedicti , ~lominu s Bero Laurenlii , dominu s Anthonius ~Jathei, dominu s (;corgius Tilc. 1 STORKYRKAN skåpet just var det, som stod i S. Andreas' kor. Professor Roosval anser, att altare­ skåpet, vars framställningar till större delen ägnas åt madonnans historia och icke innehåller någon hänsyftning på S. Andreas, i stället bör ha stått i Vårfrukoret, som låg på kyrkans södra sida, vilket kors stora utrymme också erbjuder möjlighet för / placering av ett konstverk av så stora dimensioner som Jäder-altarskåpet. -- Härpå svaras: flera altare, vid vilka olika helgon anropades, ha kunnat stå här likaväl som i andra kyrkans kor. Att å Jäderskåpet intet syftar på S. Andreas, talar för att det kunnat stå här , ty inte hade väl samma helgon två altare intill varandra. Tavlan i hlg kallas icke S. Andreas', säges blott ha stått i hans kor. Att utrymmet skulle vara större i Vårfrukoret, är omöjligt att säga, då man intet känner om de där befintliga altarna. Mot medeltidens slut var kyrkans utrymme anlitat till det yttersta, och det är därför ej troligt, att Jäderskåpets dörrar varit helt uppslagna , förmodligen bil­ dade de rät vinkel med mittpartiet, då de ej voro igenslagna. Skåpets corpus är 2 1/ 2 meter. Bristande utrymme förhindrar vidare diskussion. HELGA LEKAMENS ALTARE Gillets stadga förnyades och undertecknades 1405 12/6. J f!,g vill vidare fästa uppmärksamheten på en påvlig bulla av 1476 1/2, ställd till ärke­ biskopen i Uppsala samt biskoparna i Strängnäs och Västerås. Påven påpekar, att några lekmän, som gillet s präster och klerker tagit in i samfundet, gjort intrång på gillets stadga beträffande dess styrelse och därigenom ådragit sig icke ringa fara för sina själars fräls­ ni!lg samt tillfogat dess präster och klerker betydande skada. På dessas bönfallan, att påven skulle av apostolisk mildhet värdigas uppdraga åt några kyrkans högre tjänare att anhängiggöra rättegångar mot dessa myndighetspersoner, förklarar han sig gynn­ samt stämd mot denna böneskrift och uppdrager åt de tre biskoparna att instämma dessa myndighetspersoner och lekmän samt andra, som måste inkallas, etc. I tb för 1475 19/6 är antecknat, att borgmästarna och rådet i fogdens närvaro beslöto, att två lekmän skulle ha lås och nycklar med åldermannen, bisittarna och klerkeriet i Helga Lekamens gille för gillets penningar, silver och andra klenodier. - Den 19 aug. 1476 utsågo borgmästarna och rådet fem borgare i staden att granska gillets räkenskaper. Den 2:3 sept. 1476 utsågos ånyo lekmän att ha gillets nycklar. Den 9 juni 1477 omtalas, huru dess ålderman, herr Mattis Petri, då erkände att borgmästaren och rådet återbetalat en lånfången summa av 200 m. pengar. - Som en följd av den påvliga bullan får man kan­ ske anse , att ärkebiskop Jakob 1477 19/11 bjöd herr Germund, åldermannen, att göra Helga Lekamens bröder räkenskap av sitt åldermansdöme inom 8 dagar. Helga Lekamens kor befann sig på kyrkans södra sida näst väster om S. Barbaras kor, som återigen sannolikt omfattade den 2 :a och 3 :e traveen, räknat från kyrkans sydöstra hörn , således i den 4:e traveen, räknat från samma hörn. Professor Roosval för­ 30 . STOCKHOLM lägger i stället koret till de båda traveer, där jag vill ha S. Barbaras kor , och hänvisas läsaren till hans utredning i den konsthistoriska avdelningen. De skäl, jag har för min åsikt, äro följande. Från öster räknat hade man tre kor i rad på södra sidan: S. Gertruds, S. Barbaras och Helga Lekamens. Professor Roosval har funnit , att det mellersta koret omfattade två traveer, och om man ej vill placera Helga Lekamens altare i 4:e traveen (räknat från öster), finns det ingen annan utväg än att låta S. Gertruds kor (om vilket det dock heter, att det befann sig på kyrkans södra sida) åka upp till högkoret. Helga Lekamens kor och S. Gertruds vorotidigast uppförda av de tre , och S. Barbaras tillkom först ett 20-tal år senare än det sistnämnda. Det var då mycket lätt att bygga det : man behövde egentligen endast en enda yttervägg. Att S. Barbaras kor funderades av två . borgare, kan möjligen tänkas stå i samband med att fråga var om två traveer. Slut­ ligen var S. Barbaras gille mycket rikt och kunde därför tillåta sig lyxen av större ut­ rymme. Att räkna upp donationerna till detta altare skulle vara detsamma som att göra det för motsvarande gille, och jag ber därför få hänvisa till Gillena, vars framställning jag dock vill något komplettera för 1400-talet, i främsta rummet med hjaJp av det diplom a­ tarium, som riksbibliotekarien Collijn publicerat i hlg I. Till förmån för elen heliga Anders' prebenda i Bykyrkan uppläto 1409 23/6 dess läns­ herrar 6 mark svenska penningar i årlig ränta till Helga Lekamens gille att utgå ur bad­ stugan vid Norreport, och den 18 okt. s. å. säljer borgmästaren J ohan W estfal till Lekama­ g;llet Yz mark löd. silver i ränta att utgå ur sitt stenhus vid Söderport, bekräftat geno m brev av 1425 10/5. - - Den lO nov. 1413 säljer råcl~annen Henrik Dingstede i Stockholm till gillet en inteckning i sitt stenhus vid n uv. Köpmantorget mot 7 mark sv. penningar årligen. - I skb för 1466 omtalas, hur herr Nigels Persson och Hans Holmgersson fingo 150 mark, som de hade lånat av Helga Lekamabröcler, därmed var staden dem intet skyldig. - Den 12 jan. 1467 erkänner sig borgaren i Stockholm Hans Westfal år 1465 ha sålt ett stenhus vid Fiskastrand jämte tre tomter till borgmästaren i Stockholm Henning Pinnow för 510 mark stockholmska, varjämte köparen förbinder sig att årligen erlägga 4 mark till var och en av Helga Lekamens gille. i Stockholm <;~ch S. Barbaras kor i Bykyrkan sam t fy ra pund sältran till dominikanerna i Västerås. - Den 20 april 1472 sålde herr H enning Pynnov till Helga Lekamens gille sin egendom vid Fiska torget, varur gillet sedan 1467 J 2/ l hade 4 marks årlig ränta, för 700 m. stockh. penningar. - 1475 11 /3 bespråkade Inge­ vald Torstensson en källare under sitt hus och tomten nedan i gränden, som Helga Leka­ mens gille ägde. - Den 21 juli 1475 överlåtes till Helga Lekamens gille bads t ugngrunden vidNorrström till uppehållande av S. Andreas' preben da (se S. Andreas' kor) .-- Den 9 sept. 1475 säljer prebendaten Germundus Laurencii, ålderman i Helga Lekamens gille, till gillet för80mark stockholmska ett sitt hus i 4:e gränden söder om Gråbrödragränden. - Den 11 mars 1476 talar rådman Ingevald Torstensson på en Helga Lekamens källare. - 1478 9/3 uppläts en byggning på en gillets tomt. - Den 19 juni 1482 tilldömer rådet Helga Lekamens gille och S. P eders och S. Pauls prebenda i Bykyrkan badstugan vid N orrström, STORKYRKAN 31 se nedan sid. 32 - 1482 26/8 bjöd herr Bengt Jacobi, som var ålderman för Helga Lekamens gille, upp Magnus Halstinssons gård för 3 :e gången'. - 1483 17/2 upplät nyssnämnda Bengt Jacobi å gillets vägnar Magnus Halstinssons gård, vilken det fått för 80m. , tillvälborne Olof Jonsson a vapen med villkor, att gården efter dennes död skulle återgå till gillet för en evig mässa. OlofJonsson ägde gården 1491 26/5, men 1495 20/7 var den åter i gillets ägo. - Den 25 aprill488 upplåterskomakaren Olof Mickelsson i Stockholm till Helga Lekamens gille ett hus på Skomakaregatan, vilket han sålt 1481 28/4 för130mark sv. penningar. - Den JO nov. 1488 fråndömes rätten till en källare under Mattis Lanrensson smeds hus. - Magnus Pedersson, borgare i Stockholm, ger 1489 9/4 med samtycke av sin h. Anna, Jimis mur­ mästares dotter, till gillet sitt övre hus med källare. - 1496 25/G köpte gillet för 30 m. stockh. en halv mur stuguhög. - 1496 29/2 omtalas ett gillets stenhus intill ett, som skep­ par Olof Mickelsson då köpte (se S. Nikolai port). - 1507 28/6 köpte åldermannen, herr Henrik, för gillets räkning en 20 alnars tomt i Hans bagares gränd. -- Helga Lekamens egendom i Mattes Mårtenssons gränd omtalas 1508 4/3. - 1520 13/6 förekommer i tb ett · Helga Lekamens hus i det kvarter, som bar namnet Helvetet (se S. Nikolai port). - Då Anders J oansson vårdskrivares hustru, Katarina J oansdotter, blev H år 1520, uppgavs, att bådas avgifter kvitterades i den av gillet inköpta tomten. - 1526 5/11 omtalas Helga Le­ kamens gård i herr Bengt Smålännings gränd. - Den 15 juli 1528 lä~nade konungen till Nils åkare ett Helga Lekamens gilles hus i Matts Mårtenssons gränd, vilket Nils fick på sin hustrus vägnar i enlighet med Västerås' recess. - På samma sätt gick ett gillets sten­ hus i Helga Lekamens gränd till konungen, som sålde det för 35m. strax före 1529 8/11. När Helga Lekamens gilles lilla kor i Bykyrkan tillkom, var nog ej gillet något vidare betydande, men genom sammanslagningar med andra gillen och donationer av enskilda tillväxte det under 1400-talet och början av 1500-talet till att bliva ett av stadens för­ nämsta och rikaste. Att många altare sorterade under gillet, synes bäst av handlingarna i Kungl. Biblioteket. Ar 1518 den 6 juni finner man upprälmade utom åldermannen 29 stycken avlönade prebendater, den lO januari 1519 kan man räkna ända till 32; den 10 juni 1520 finner man 33. Sedan minskas dock antalet. Den 25 november 1521 är det blott 14. Bland kaplanerna finner man t. ex. 1519 11 /9 Laurentius ad Sa~ctum Georgium, var­ med väl menas kapellet på Norrmalm, vidare Martinus in curia animarum (Själagården). Men gillet hade även att övervaka andra saker, som man tycker borde tillkomma staden , såsom då t. ex. 1516 Mårten målare fick betalt av gillet för stakar i högkoret, som han förgyllde, eller då gillet bekostade tillverkningen och uppsättningen av en primklocka i tornet. De omnämnda föremålen voro väl gillets egendom . HANSVAN HORNS KOR i Bykyrkan i Stockholm uppger Peringskiöld ha av köpmannen Hans van Horn blivit stiftat 1408 17/3 med alla tillbehör i mässkläder, kalk, böcker och annan skrud. Till pre­ 32 STOCKHOLlVI bendans underhåll hade lämnats 2 lödiga mark silver stockholmsvikt och ett lispund vax i ränta till evig tid. Likaledes hade en annan borgare, Alf Greuerode (se Rådsmatrikeln och Nya Rådsmatrikeln), till samma kor givit en årlig ränta av en lödig mark silver stock­ holmsvikt samt 1 lispund vax. Därvid uppges, att detta kor blivit funderat i apostlarna Petrus' och Paulus' kapell. - Detta Hans· van Horns kor omtalas i j b nr 32 och 33. Hans Winkil förband sig 1425 19/6 genom öppet brev att lämna till Werner Gest en evig ränta av l lödig mark av sitt hus östan mur till prästen vid Hans I{orns kor till nästkommande påsk och alla följande påskar samt Yz lispund vax årligen för ljus till koret nästkommande jul och alla följande jular. Vidare utbetalade Hans Winkil denna ränta som ersättning för den ränta, som Alf Greuerode hade givit till samma kor >>vnde schal dat zo holden alzo Alff saliger dechnisse dat helt de wile he leuede vnde sine eruen na em bet to der tijt ik desse vorserenen rente wedder vt kopen wil, so schal ik ofte desse rente vtkopen in so wisse eneme erue alzo dat myne is vppe dat de rente ewich bliwe>>. - Kort Rogge, Lub- . bert Cortenhorst och deras arvingar uppläto 1425 13/8 åt Werner Gest och hans arvingar en lödig mark i ränta samt Yz lispund vax, som Alf Greuerode >>saliger dechnisse gemaket hadde to Hans Horns prebende>> och utgick av en egendom vid Korntorget näst Anders Dekens hus, etc. Se föreg. brev. - Av arvskifte, antecknat i jb för 1423 18/10, framgår , att Kort Rogge, som för resten var fader till biskopen i Strängnäs med sannna namn, var gift med Hans Horns dotter Dorothea, samt att Lubbert Cortenhorst var gift med Hans Horns änka Heleko (vilken även ärvde en död son). - Den 26 okt. 1480 är ett kvitte­ ringsbrev utfärdat av rådmannen i Stockholm, Peder Jönsson, som däri erkänner sig på befallning av biskop Kort i Strängnäs ha mottagit av h. Ragnhild, Berend Osenbrygges änka, 200 mark pengar för en lödig mark silver i årlig ränta, som var inköpt i hennes hus på >>hans nades prebende weghna i sancte Peders oc Pawels chor j bykirken j Stockholm, mot swa dhane wilkor, at, swa länghe>> brevutfärdaren >>the samma penninga haffuer, beplichthar>> han sig att årligen ge biskopens kaplan, herr Nils, åt vilken denna prebenda förlänats, 20 mark. I Riksarkivet finnes ett pergamentbrev av 1482 19/G, varigenom ärkebiskop Jakob i Uppsala, biskop Kort i Strängnäs, Sten och Nils Sture, m. fl. göra veterligt, att de den dagen >>för rätto satho j grabröder j Stockhohm. Då talade åldermannen, bisittare och präster i Helga Lekamens gille i Stockholm till råd och borgmästare i samma stad angående badstugan vid N orrstöm, som genom urminnes hävd tillhörde ovannämnda gille och S. Peders och Pawels prebende, varvid brevutfärdarna dömde badstuga och grund >>till ok vndher for:de gilde ok prebende>>. - I ett annat pergamentbrev i Riksarkivet, utfärdat 1493 (datum saknas) av stockholmsborgaren Erik Praall, erkänner denne, att han med samtycke av sin hustru Appollonia >>sääll werdogom fader i gud, herra biscop Kort i Strenge­ nes fämpton mark Stockholms mynth aarliga ränto til J omfrw Marie tidegärdh, H uilken han (biskopen) stiktadh ok fwndhereth haffuer i Sancte Peders ok Pawals choor i byge­ kerken i Stockholm, fore huilka ränto>> brevutfärdaren >>opburit haffver aff fornempda werdugom fader tryhwndrada mark Stockholms mynth i gamblom ortugom, ortugen rek­ STORKYRKAN 33 nath fore tighio penninga,l som hon nw gaar. Theuna forscriffne ränte skall aarliga ghaa wtaff>> brevutfärdarens >>stenhwss, som belägit är nästh>> hans >>käre stiwffader Pholmar fhan Lwndin swnnan till, ok är ordhwsith (hörnhuset) wiiä.h Skomakarabrincken>>, etc. ---,-­ Brevet bestyrkes genom ett nytt (N. o N. sid. 353) av 1494 7/9 av samme man, Erik Praall, vari han säger sig ha mottagit ytterligare 100 mark i gamla örtugar och vara pliktig att årligen betala 20 m~ inalles till omskrivna Vårfru tidegärd. (Se Gränder och Brinkar.) - Den 14 sept. 1500 upplåta Klaus Boije och hans hustru Dorothea till biskop Kort i Strängnäs 15mark stockholmsmynt i årlig ränta till >>jomfrw Marie tidehegerdh>>, som Kort stiftat och funderat i S. Peders och Pawals kor i Bykyrkan, mot 300 m. stockholms­ mynt i gamla örtugar, varje örtug räknad för lO penningar. Räntan skulle utgå ur brev­ utfärdarnas stenhus vid· Västerlånggatan >>in moth bredhe grenden wedh Korntorg~it>> (Perg.-brev i Riksark.). - Den 21 mars 1513 är ett annat Riksarkivsbrev på pergament daterat, som utfärdats av borgaren i Stockholm Hans Brabender (N. o. N. sid. 299). Han anammar och intager 400 m. stockholmsmynt på en årlig ränta i sitt hus, liggande vid Västerlånggatan mellan Heyne Skultes och Heming Gires hus, >>Hulke swmo peninga werdugh ffader j gudh her biscop Corth, Hordom i Strengnes, gudh hans siel nadhe, stik-· tadh hadhe till worffrw tiders oppehellilse i sancti Peders och Paffwals koor her i Stos~­ holms bykirkio paa norre sidone, och Henrik Bryningh, gud hans siel naade, samme swmo peninga j sin liffs tidh intaghet hadhe j sith besitiande grwnd och hussz>>, etc. Räntan skulle utgå med 20 m. årligen. - Herman Rogge bekände sig 1515 23/7 ha mottagit 150 m. av rådmannen Olof Hansson, som stodo i Evert Dyrings hus och varav ränta, 7 1;2 m., gick till Vårfru tider i S. Peders kor, som nu skulle utgå ur Herman Rogges egendom., Didrik Westfal erkänner 1516 24/5, att han med samtycke av sin >>svåger>> Kort Druve­ nagel samt dennes hustru, Didrik W estfals dotter, sålt till ärkebiskop Jakob 30 m. ränta till dennes prebende i Uppsala domkyrka, vilket kallas Helga 5 unders prebende, och där­ för uppburit av ärkebiskop Jakob 600 m. stockholmsmynt. Ränta skulle utgå av bad­ stugan vid Söderström, så att ingen annan ränta skulle utgå utom till S. Petrus' och Paulus' kor i Bykyrkan, som värdig biskop Kort i Strängnäs inköpte. - Då borgaren i Vadstena .Mårten Nilsson till borgaren i Västerås Anders Hansson 1532 6/2 säljer sitt stenhus i Stock­ holm för 2900 m. örtugar, uppges, att välbördig Joan Jönsson (se Rådsmatrikeln), Gud hans själ nåde, gav en gatubod till Jungfru Marire tider i S. Peders och S. Påvels kor i Stockholms Bykyrka (en annan gavs till S. Johannes' kyrka vid Österlånggatan i Stock­ holm). Upplåtelsen bestyrkes av Sven Skute 1534 24/1, varvid samma uppgift lämnas om boden till Jungfru Marire tider i S. Peders och S. Påwels kor. Det torde bemärkas, att detta S. P eders och S. Påvels kor befann sig på norra sidan av kyrkan och, efter vad jag visat i Osteråkersskåpet, sannolikt var identiskt med S. An­ dreas' kor. Det kan således icke vara samma som S. Barbaras, vilket visserligen var in­ vigt till ära för samma helgon men låg på södra sidan. 1 Den vanliga räkningen var 8 penningar 3. Sveriges kyrlcor. Slackholm I •. 34 STQCKHOLM S. GERTRUDS PREBENDE hörde und~r S. Gertl·uds gille, ett av stadens äldre. Helt säkert var det detta altare, som 1394. I Mecklenburgisches Urkundenbuch, band 22, nr 12669, finns avtryckt en s~rivelse, daterad Stockholm den 24 juni 1394, genom vilken vitaliebräderna (de båda i 'i ådarna Ramhold Saneiwitze och Bosse van deme Kalende samt Arnd Stuke, Clavus Mylges, Marguard Preen m. fl.) göra uppenbart, att de stiftat en evig mässa >>gode to loue, in de ere des hylghen crucis, des hylgen blodes, sunte Jurygen, sunte Gertrud unde alle godes hylghen in de buykerken to deme Stokholme>>. Som prebendans första präst näm­ nes samtidigt herr Johannes Osterburghe (vilken även var med vid undertecknandet av Helga Lekamens gilles stadga 1405 12/6, se hlg l). Denna stiftelse bör ses i samband med en skrivelse av 1397 30j3, varigenom påven Boni­ facius IX befullmäktigar ärkebiskop Henrik av Uppsala att upphäva interdiktet över Stockholms stad och slott samt över hertig Johan den yngre av Mecklenburg, knapen v. Pechatel, Arnold Stuke, Nicolaus Milies, vari dessa befunno sig på grund av fängslandet .av biskop Tord i Strängnäs (Meckl. Urk; Bd 23, nr 13092). Måhända var instiftandet av prebendan medlet, varigenom försoning vanns. Dock bör nämnas ett påvligt brev fr . Rom 1399 24/11, vari uppdrages åt biskoparna i Lund och Lybeck att undersöka biskop Tords klagomål mot Arnold Stuke, Klaus Mylius, Hartig Seedorp, Klaus Blok, Martin dietus Preen och skeppar Bulle rörande överfallet och eventuellt lysa i bann. Altaret förekommer ånyo 1409 25/11 , då Arnd Stuke m. fl. överlåta till drottning lVIar­ gareta patronatsrätten till en prebenda i Stockholms stadskyrka >> .... dat se dor Got vnd des hilgen blodis, des hilgen crutzis, vnd vnsir leuen vrouwen, sunte J urien, sunte Gerd­ rude vnd alle Godis hilgen, in welkir ere de vorbenomede prebende begrepen vnd gestich­ tet is ....>>. Enl. en uppgift i tänkeboken för 1494 20/10 var S. Gertruds kor då det främ­ sta, d. v. s. närmast högaltaret belägna, av koren på den södra sidan och befann sig alltså i l :a traveen, räknat från kyrkans sydöstliga hörn. - I donationsbrevet av år 1409 säges altaret vara helgat åt det heliga blodet, varför man har anledning misstänka, att det är samma, som förekommer 1432 11/1 i jb. Då omtalas, att räntorna från en fas­ tighet skulle gå till hälgha blodz altara. År 1498 d. 5 och 19 nov. omtalas i tb en kålgårds­ t omt, som tillhörde Helga Blods altare. - Se vidare s. 42 och 43, av vilka framgår, att fyra olika prebenden (S. Nicolai, S. Gertruds, S. Knuts och Peder lVIickelssons) an­ vände altaret i kyrkans främsta kor på södra sidan. Den 13 juni 1485 beslöts, att Hemming Olsson skulle bliva ålderman för S. Gertruds gille och stå för byggningen med Peder Michaelis, så att gillestugan snart bleve uppbyggd. s~iftades S. BARBARAS KOR Rörande detta finnas fundationsbrev av år 1428 och 1480-85, i svensk översättning av fröken Martha Voss (se Barbarabreven). Även ber jag få hänvisa till mina uppgifter i Gillena. I Herman R embekes brev heter det (Barbarabreven s. 85); att altaret var .· STORKYRKAN· 35 in;vigt till den Heliga Trefaldighets ära och till den Heliga Guds Moders ära och till Sankte .Peters och Sankte Pauls ära och till den heliga jungfru .Sankta Barbaras ära. I F olmar van ;Lundens brev fr. 1480-talet (ibid. s. 87 ff.) säges altaret vara instiftat tilllov och ära för Gud och hans värdiga moder Maria, Sankte Peter, Sankte Paul och Sankta Barbara. Kapellet var byggt mellan Heliga Lekamens altare och S. Gertruds kor på södra sidan av kyrkan. Se ovan s. 29 och 30. Den första donationen till koret gjordes 1420 29/7. Klaus Sedhlar (Zedler), som var föreståndare för S. Barbaras kor 1462 15/11, blev H 1452. - 1487 24/11 omtalas en gård i Hans Holmgerssons gränd östan mur, vilken, bestå:­ ende av tomt, hus och en stenkällare, S. Barbaras förmyndare då uppläto (Hardt, Peri­ culum antiquitatum, Holmire, 1707- 09, . pars 2, som dock har annan titel, ark c) . . S. HENRIKS OCH S. ERIKS KOR Den 27 maj 1426 avgöres en tvist mellan S. Henriks prebende och S. Orians (hospital), varvid det förstnämnda representeras av herr Farabjörn, likaså 1428. Tvisten gällde deras egendomar, som gränsade intill varandra och antagligen lågo vid Järntorget, den ena bakom den andra. De båda huse11omtalas ånyo 1443 7/10. S. Henriks prebende ägde huset kvar ännu vid Vä1?teråsbeslutets fattande, varefter det gick till konung Gustav Vasa. -- Huruvida, och i sådant fall på vilket sätt; Storkyrkoprebendet sammanhängde med S. Henriks prebende i Uppsala domkyrka, framgår ej av de urkunder, jag påträffat. En upplåtelse, antecknad i jordeboken 1454 4/11 , rör säkert Uppsalaprebendet, vilket stif­ tats av rådmannen i Stockholm Peder Ålänning1 och hans hustru Kristina Pedersdotter, som 1400 5/9 skänkte 2 lödiga marks ränta ur stockholmsfastigheter dit. -- Den 17 juni 1478 upplät skeppar Bengts änka, h. Katarina, åt herr Erik Andree för S. Henriks pre­ benda en gård med tomt på Kindstugatan på villkor, att hon skulle besitta den under sin livstid, och att den sedan skulle gå till S. Henriks prebenda och altare >>til prydelsse före henne och hennis framlidna foraldra sielar>>. Gården omtalas såsom prebendans 1479, 24/5. -- Den 12 nov. 1485 förbinder sig Joan Lindorm att till samme herr Erik Andree lämna en ränta ur sitt hus överst i södra hörnet av Botvid grytgjutares gränd, utgörande . 5 proc. per halvår, med följande föreskrift: >>Them ena klerckenom eptir them andra, som S :te Henrij_{s prebenda och koor haffvir her j byakirkione pa n orre sidhone j millom S :te Pedhrs koor och S:te Cristoffers koor. Ther j moth skal for:ne .her Erik Andreeokhans epte kororoanda kläreka j sama koor aarligan pliktoge wara ok j huaria wiku til ewig tiidh ath sigha twa messor, The ena swngna om fredagin aff the helga fäm wndher (= sår) met the collectis som breffuet jnneholder ok wtuisar somther vppa giffuet Är, jtem the andra messona läsna om lögherdagin ; aff jomffrw Maria bedröffuilssom allom cristnom siälom til pyna mynskelse>>. Mickel Svarte, borgare i Stockholm, tillkännagav 1486 1/2, att. han med samtycke av 1 R örande honom hänvi sas till R ådsmatrikeln och Nya Rådsmatrikeln. 36 STOCKHOLM sin hustru Elin Pedersdotter >>gudii til heders, Jumfrv Maria ok the hälga tree konwngha ok alla gudz hälgon tilloff, häder ok ära>> stiftat en prebenda i Stockholms Bykyrka i S. Henriks kor och härför lämnat 60 mark penningar till herr Erik Andree ävensom åtskilliga dyrbarheter >>ok haffver her jn sath klärk, som skal halda 4 mässer hwaria wikw; ok thänne klärken skal gangha tih brevutfärdarens bord, så länge som makarna leva. Efter deras död skall klerken.anamma och uppbära prebendan sig till uppehälle. Räntan skulle utgå ur två stenhus och träbyggning m. m. i en välvd gränd, den 4 :e från Norreport, vidare årligen ett pund vax av ett stenhus nedanför Kåkbrinken samt slutligen ränta ur egen­ domar på Norrmalm. Mickel Svarte hade förut varit gift med en h . Kadrin och tillsam­ mans med henne betalat 200 m. till sin syster Rikmod, Sander Leksons hustru, för hälften i stenhuset nedanför Kåkbrinken samt ytterligarelagt ned 205m. på valv och murar där. På brevets baksida står: >>Thetta breff hörer til the hälga trekonunga prebenda i Stock­ holm, hwilken Mickel Swarte ok hans hustru Elin Pädhers dotter styktat haffwa>>. (N. o. N. sid. 98 ff.) - Mickel Svartes prebendehus omtalas även 1489 9/12. Den 27 febr. 1486 upplät Hans Priwalk1 med sin hustru Margaretas tillåtelse åt herr Erik Andree, kyrkaherre i Solna och prebendat i Stockholm, en årlig ränta i det hus, som Hans Priwalk besatt näst ovanför borgmästare Niklas Perssons hus östan mur; Hans Pri­ walk och hans arvingar skulle årligen ge 5 mark pengar till S. Henriks altare till >>the helge fäm vndher>>, för vilken ränta skulle sägas en mässa för alla kristna själar i varje .vecka. Den 7 juli 1488 omtalas en S. Eriks och S. Henriks prebendegård västan mur i Magnus Olssons gränd. Den 31 aug. 1491 förekommer i jordeboken, huru h. Margit, Gödert pärlstickares änka, stad.fäste sin mans gåva åt ham moders ·systerson (svärmors systerson) av en egendom på Kindstugatan, egendomen bredvid hade han givit till Helga fem unders prebende i By­ kyrkan. Vid arvskifte 1493 18/12 mellan hustru Elin, Mickel Svartes änka, och h. Rikmod, Zan­ der Leksons änka, undantages den prebenda, som Mickel Svarte och hans hustru Elin stiftat i S. Eriks kor på norra sidan i Bykyrkan mellan S. Peders kor och S. Kristof­ fers prebenda. Over halva prebendan skulle h. Rikmod och hennes efterkommande ar­ vingar råda och över den andra hälften h. Elin och hennes efterkommande. - Härav, likasom av andra belägg, framgår, att S. Eriks och S. Henriks kor voro identiska. Egendomar tillhöriga S. Erik, omtalas ofta, stundom står uttryckligen, att S. Erik i Uppsala avses, stundom är omöjligt att avgöra, vilket kor det är fråga om, om det nu var någon väsentlig skillnad. Den 10 maj 1490 uppläto Pedher Joansson och Sven Joans­ son, fullmäktige för S. Eriks gilles bröder, tillika med åldermannen :1\-~ans Tolk en tomt med källare på Norrmalm för 45 m. Den 12 maj 1494 enades fogden , Per Slatte, och rådet om att S. Eriks bröder skulle 1 Om honom se Råds matrikeln. STORKYRKAN 37 få ha S. Eriks altare i Bykyrkan vid den >>westerste pelaren söder aff sancti Cristoffers koor och prebende och inthe ytermere byggiä om kringh altarit en som andra altare stonde om kringh wed pelaren opmurade, hulkit rwm the aff mene stadzins wegna friit och qwith haffva skolä Gudi til loff J omfru Marie oc Sancte Eric konung)>. Läget av detta altare är lätt att precisera med hjälp av förestående belägg; det låg vid pelaren mellan S. Kri­ stoffers och S. Eriks kor. Den 18 juni 1498 stod herr Otto Muggel inför rätten och förbjöd 100m. inne med Hans Privalk, som herr Erik Andree hade lämnat Privalk som inteckningslån på hans hus mot 5 marks ränta årligen, vilka 100 m. herr Erik hade uppburit av herr Ottos moder, h. Bir­ gitta Muggels, under förutsättning att räntan (5 m.) skulle gå till de helga fem wunders mässa, som >>fore nagre Aar>> hölls i S. Henriks kor, varje fredag sjungen under ottesången. Eftersom mässan nu varit så länge nederlagd, hade herr Otto Muggel förbjudit räntans utbetalande å egna, sin moders och broders vägnar. Herr Erik skulle efter denna dag var­ ken få ränta eller kapital. S. Henriks hus intill ett, som Henrik Hillchrand upplät till Brand skrivare, omtalas 1524 ·11/7. Likaså nämnes S. Henriks prebende i Stockholms kyrka som ägare till ett stenhus 1527 7/12. Den 15 mars 1529 upplyste Frans Jönsson, att han levererat ifrån sig S. Eriks krona och annat, som altaret tillydde, och den 10 maj s. å. kvitterade herr Hans Rekbo 140 m. på konungens vägnar, vilka han uppburit av Hans i Valvet, som lånat dem på inteckning i sitt hus av S. Henriks prebende. · Borgmästaren Magnus Eriksson stiftade ett prebende i Bykyrkan, i det att han den l augusti 1474 gjorde testamente med sin hustru Elsebe på det villkor, att om de icke finge barn, den överlevande skulle utgiva och stifta det stenhus, de bebodde i Fru Gunil­ las gränd, som den sedermera kallades, till en prebenda i Bykyrkan med evig gudstjänst för dem, deras avlidna föräldrar och efterkommande med så många mässor i veckan, >>som the eens wordha om swa behoff görs som forserinat staar athe ecke bliffva barnabwn­ dem>. 1562 6/10 återfår nämligen Per Hansson, protonotarius regis Judicii, ett stenhus i Fru Gunillas gränd, som hans släkt givit till en prebenda i Stockholms kyrka, benämnd >>Quinque vulnerum)>. Av tänkeboken för 1569 16/3 framgår släktskapen; då talade kyrko­ herden, mäster Olof, om de~ hus i Fru Gunillas gränd, som sal. Per Hansson ägt, vilket varit ett prebendegods och förut borgmästare Måns Erikssons lagliga egendom. Måns Eriksson var Hans Perssons faders morbror. S. Eriks och S. Henriks kor låg , som synes av belägget av 1485 12/11, närmast väster om S. Pers och S. Pauls kor. S. KRISTOFFERS KOR OCH ALT ARE Den 26 mars 1440 utfärdar h. Bela, änka efter borgmästaren Klaus Lörenberg, ett stiftelsebrev för >>een koor met et altara> >, som hon byggt upp >nvestrarst i enden innan 38 STOCKHOLM Sancte Niclawosa kirkio i Stokholm i nörra hyrnit gudhi J omfro S:te Marie ok S:to Cristofero til loff ok rero>>. Hon anslår 24 marks årlig ränta att utgå ur sina tre hus som lön åt kaplanen. Vidare skulle 2 pund vax utgå tillljus i koret mot en mark penningar till vin och oblat. Rörande gudstjänsten fastställdes följande ordning. På söndagen hålles mässa om den heliga trefaldighet, ·på måndagen mässa om Alla kristna själar och läsning därtill av vi­ gilier om kvällen med 9 läxor, på fredagen mässa om det heliga korset samt på lördagen om vår fru och S. Kristoffer. Vid alla· dessa mässor skulle klerken hålla åminnelse och collectas för Belas husbondes själ och alla kristna själar. I själva verket fanns prebendan långt tidigare. Reqan den 25 maj 1432 föi·ekommer i j b ett vittnesmål om arvskifte mellan Göbel Verner och h. Bela, varvid bestämdes, att den senare skulle få det stora huset (här menades norra hörnhuset av Svartmangatan och nuv. Tyska Skolgränden), ·varur 2 mark lödiga i evig ränta skulle gå till den pre­ benda, som stiftats på herr Klaus Lörenbergs vägnar. Vidare skulle hon få huset på Sko­ makaregatan, ur vilket % lödig mark skulle gå till samma prebenda. Göbel skulle där­ emot få på sin lott det halva huset vid rådstugan, ur vilket på Göbels vägnar % lödig mark skulle gå till samma prebenda; Göbel var arvinge på sin hustrus vägnar. - Genom nytt brev av 1458 29/8 bestyrkte h. Belas arvingar, Heyne Frome och Hans Helmholtz, donationen; det finnes publicerat i N. o. N. (nr 45) under titeln: Heyne Fromes och Hanis Helmholtz överenskommelse om 2:ne prebenden i Storkyrkan efter h. Bela. An­ gående Heyne Frome hänvisas till mina uppgifter i Rådsmatrikeln, av vilka synes, att en av hans döttrar, Mettha, var gift med Hans Skymmelpenning, som på grund därav tog hand om prebendan. Då denne 1482 4/12 till fru Elin, Erik Axelssons (Totts) änka, sålde sitt hörnhus vid Svartmangatan jämte tomten tvärs över gatan, överflyttades rän­ tan till S. Kristoffers kor och altare ur huset till huset bredvid, som Hans Skymmel­ penning även ägde. Den 2 juli 1485 är hans donationsbrev (R. o. N. nr 12) daterat; ge­ nom detta ber han; >>som j welde haffwer Sancte Cristoffers prebende meth reth arffs weghna epter sin hwstrw fadhers dödh>>, ärkebiskop Jakob i Uppsala och hans capitulares taga S. Kristoffers prebenda i hägn och beskärmelse med all den rätt, som brevutfär­ daren har, vilken kallas jus patronatus, dock så, att efter honom hans arvingar skulle förestå prebendan och tillsätta klerk med ärkebiskopens råd och goda vilja. Lönen fas t­ ställdes även nu till 24 m. Samma egendomar soni i h. Belas brev upprälmas nu med un­ dantag för hörnhuset på Svartmangatan, som är utbytt mot huset mellan fru El~ns gård ·och Gödert pärlstickares. --'- Trots här uttryckligen säges, att Hans Skimmelpfeng .för­ behållit sig jus patronatus, är i tänkeboken av skrivaren antecknat för 1485 1/8: >>Item. haffua wij breff och bewisning swa at wij haffua then rettogheet til S:te Cristoffers pre­ ibenda j wora byakirkio ~om kallas jus patronatus at wij magha ok thet bliffua niwtandes>>. Möjligen grundade staden sina anspråk på annan .skrivelse, möjligen hade Skimmelpening gjort ett nytt brev, o. s. v. Att staden verkligen begagnat sig av sin rätt att utse pre­ • bendat, torde vara säkert, enär föreståndarna eljest nog ej skulle omtalats i ämbetsboken. STORKYRKAN 3. 9 Utom de av h. Bela donerade räntorna ur husen vid Svartmangatan, skomakarebrin­ ken och norra sidan av stortorget, ägde prebendet hus söder om stortorget, omtalat i jb 1489 12/10 (se Stortorget). Gustav Vasa skänkte huset 1533 17/12 till stockholms­ borgaren Ulf taskemakare. Som föreståndare för prebendan omtalas för 1493 rådmannen Nils lVIagnusson; för tiden 1504-22 hänvisas till sid. 94. Beträffande läget av S. Kristoffers kor ber jag få hänvisa till stiftelsebrevet av 1440 26/3. Efter vad prOf.essor Roosval funnit vid den arkeologiska undersökningen, blev kå­ pellet närmast norr om tornet uppbyggt först på 1480-talet, och därav följer, att såsom jag framhållit i Österåkersskåpet, S. Kristoffers kor låg närmast öster om kapellet norr om tornet, vilket ju också stämmer med att S. Eriks kor låg mellan S. Kristoffers och S. P ers kor. APOSTLAALTARET E skil Hoppeners hustru Ramfrid lät, förmodligen strax efter mannens död, som in­ träffade vid något tillfälle på 1460-talet, uppföra ett altare i Storkyrkan. Rörande Eskil Hoppener, som var föreståndare för Helgeandshuset och 1452 eller 53 blev H, hänvisas till hlg I och Rådsmatrikeln. Han omtalas som husägare i Stockhol~ redan 1437 17/6. En broder till honom var Klaus Hoppener. - Den 11 dec. 1476 beslöto borgmästarna ooh rådet, a.t t hennes altar"e skulle bliva ståndande i det rum, där det då stod, under för­ utsättning, att byggningen omkring murades in bättre. - I tänkeboken omtalas för 1488 13/10, att Staffan Västgöte lade ifrån sig de lO mark, som återstodo av de 20 mark, vilka h. Ramfrid skulle ha som betalning på altaret i Bykyrkan vid den västligaste pelaren' på södra sidan framför Själakorets trappa vid vapenhuset. H. Ramfrid hade sålt altaret för 20 m. med rätt för köparen att bruka egen präst, egna mässkläder och ljus med allt tillbehör; de 10 m. kvitterade då h. Ramfrids dotterdotters förmyndare. H. Ramfrids dotter E lin var gift med rådmannen Joan Styng och hade med ho.nom dottern Anna, som i sin ordning blev hustru till Nils J ensson Styng. (angående släkten för övrigt hän­ visas till Vandringen, sid. 167). Ramfrid hade den 21 mars 1468 överlämnat till sin, måg ett stenhus som hemgift. Antingen var det till detta eller något annat hus den källare hörde, som ägdes av denna prebenda och omtalas i jb 1491 21/3, då syn förrättades mel­ lan Fredagsallmosans och Joan Styngs ·prebendehus (nr 1159). Den 23 april1498 upp­ trädde Staffan Västgöte inför rätten och sporde om altaret, som han hade köpt av fnini­ lidne Jon Styng, huruvida han skulle hålla ochha sin kaplan där evigt. Rätten dömde, att Staffan skulle ha sin kaplan, mässorede, kalk, vax, vin och >>öffläte>> (oblat) och un­ derhålla altareklädseln lika väl som Joan Stynges arvingar och patroner å sin sida; ingen skulle ha makt fördriva Staffan från samma altare. - I Gustav I:s bekanta brev för pre­ dikant och skolmästare i Stockholm omnämnas även de hus, som lydde under Apostla­ prebendan. - Rådmannen Joan Styng hade en broder Helge P edersson i Rorestorp i V ärna mo socken. En dotter till Joan Styngs sambroder Peder Styng, Cecilia, blev gift 40 STOCKHOLM med borgmästaren i Stockholm Laurens Nilsson, som gjorde testamente med henne 1515 17/12; den 20 juni 1524 nämnes h. Cecilia som änka efter honom, medan h. Karin Stynges ännu finnes i skotteboken för 1522, skriven på Köpmangatai:l, där hon köpt gård 1504 9/10. - Den 12 juli 1544 blev Urban målare uppsagd från de avbrända tomter och det stenhus, som Joan Sting givit till Apostlaaltaret vid Själakoret i S: Nikolai kyrka i 'Stock­ holm, och sades, att h. Cecilia var närmaste arvingen till den egendom, som Joan Styng och hans hustrus moder givit till samma prebende. H. Cecilia nämnes i tänkeboken 1545 17/1 och levde ännu 1547 5/12. Hennes dotter, h. Gertrud, var gift l :o med Per Grön­ skalle och 2:o med Anders Olsson Grönskalle; nämnas i tänkeboken 1589 3/3. Läget av altaret är fullt bestämt av uppgiften från 1488 13/10. KARLAG IL LETS ALT ARE I fogdens , Per Ragvaldssons, närvaro beslöto borgmästarna och rådet 1476 18/11, att Karlagillet skulle ha sitt altare vid pelaren '>jämth til helge licame kooD>, och att ingen byggning finge uppföras omkring detsamma. Nio dagar senare blevo borgmästarna och rådet ense om att Allmosealtaret, som tillhörde Karlagillet, skulle bli ståndande så, som det då var uppmurat, '>ty swa ath theres aaldeman skal beteckia the .helga kyrkio mz swa myk:t som gudh skiuther honom och bröderna j hog til hielp ok bygning•>. ­ 1486 10/5 sades inför rätta, att Peder bergsman och hans medbröder i Karlagillet icke mera skulle tala på ett brev, som lydde på Jenis Japsson och dennes hustru. Då en Olof Larsson upprättar sitt testamente 1502 (originalbrev i Riksark.) , ihågkommet· han också Karlagillet med 5 m. - Förmodligen var Karlagillet identiskt med Söndagsallmosan (se ovan sid. 18). Läget var, som synes, vid pelaren mellan Helga Lekamens kor och S. Barbaras. - Se även sid. 25, vad som säges om S. Michaelisgillet. HELGA KORS' ALTARE Den 3 aprii 1478 överenskomma borgmästarna och rådet, att herr Jenis Griis skulle bli prebendat för det nyligen upptagna Helga Kors' altare i Bykyrkan och där på rå­ dets vägnar hålla två mässor i varje vecka, den första på fredagen om det heliga korset med en kollekt '>pro defunctis,>, den andra mässan på torsdagen om jungfru Maria, lika­ ledes med kollekt '>pro defunctis,>. Härför skulle prebendaten åtnjuta en lön av 8 m. Rådet beslöt också, att om främmande klerker ville mässa, herr Jenis skulle unna dem mässarede och ej hindra dem att mässa. Om däremot klerker, '>som her hema är~'>, mässa för altaret, skulle de hålla sig själva med mässorede, vin och oblat. - Då herr Olof kap­ lan antages till prebendat för samma altare 148111/8, likaledes med skyldighet att mässa två gånger i veckan, säges, att därest han ej fullgjorde detta sitt åliggande, skulle han ej vara kaplan mera än ett år, varför är att antaga, att den föregående försummat mässorna. Rörande Helga Kors' altare hänvisas .till Osteråkersskåpet. STORKYRKAN GUDS ÄNGLARS ALTARE 41 Den 21 maj 1479 säljer Peder Mansson i Nypsta av vapen, med samtycke av sin hustru Ingeborg, Synderstaa i Osby socken i Vallentuna härad till rådmannen i Stockholm Mag­ nus Utter för 200 m. sv.. peng. stockholmsmynt, och skulle godset bliva under den pre­ benda, som köparen funderåt i Stockholms kyrka. - Den 19 maj 1481 ger prebendaten i Stockholm, Mattias Petri, sin gård och tomt på N orrmalrn till sitt altare, som Magnus Utter, hans nu avlidna hustru Ing~gerd, moster till Mattias Petri, funderat )>Gudi tillof, jornfru Mariro och allom Gudz änglom til ähra och werdighet) > . Den kaplan, åt vilken pre­ bendan förlänad varder, skall hålla en årsmässa för Alla kristna själar om torsdagen med tre calleeter (pro parentibus, pro sacerdote och pro fidelibus), och då Evangelium Jo;­ hannis är sjunget, skall kaplanen utgå till patroni grav bredvid altaret och läsa ))clemen­ tissime cum eisdem collectis etc.)> Därför skall han ha 5 .m. från denna gård och tomt; vad mera kan falla, skall användas till vin och oblater. Om kaplanen ej håller de givna före­ skrifterna, befullmäktigas åldermannen i Helga Lekamens gille att skicka en av detta gilles bröder att uppehålla samma ränta och tjänst. S. KATARIN AS KOR Tänkeboken omtalar för 1479 7j8, att Joan Lyndorm och Olof Stensson skulle båda lika mycket råda över den prebenda, som h. Sigrid, herr Martin Lindorms änka, stiftade i S. K atarinas kor. Förmodligen var det denna prebenda, som omtalas i Gustav Vasas brev av 1529 4/3 och då kallas Martin Lindorms. Ungefär samtidigt, 1479 16/6, upplät I~aurens Mickelsson i Frösunda till Peder Bagge kopparslagare sin del ( Yz) i en tomt med därpå stående byggning vid Svartmangatan bredvid fru Katarinas (av Lindholm) hus för 60 m. penningar på det villkor, att egendomen skulle bliva till en prebenda vid S. Katarinas gille. - 1480 3/7 sålde Nils Jute skomakare till åldermannen för S. Katarinas gille, Peder kopparslagare, på S. ·K atarinas gilles och prebendas vägnar andra hälften i ovannämnda gård för 50 m. - 1486 29/5 upplät Katarinas gille ett stenhus i sten­ badstuegränden till Nils Urweder. - 1505 22/9 uppläto Olof Anderssons testamentarii ett stenhus till Katarinas prebendegille, som Olof Andersson själv givit dit. - 1507 5/7 står i t b (under rubriken: Om S. Birgitta och S. Katherina altar): Samma dack wort alt Radet swå ens ath then samma prest her Benet Smaleninges mess haffuer skal haffue twa messer och wijdh samma altar aat Radet for 10 marck hans lön arlighe her epter. - 1511 20j8 omtalas i tb ett S. Katarinas prebendehus; likaså 27/8 s. å. - 1512 18/2 gav h. Gertrud, Erland skräddares hustru, hälften av en kålgård med byggningar till S. Katarinas prebende. Den 24 juli 1514 omtalas en egendom väster om Stortorget vid Mellanmursgatan, som h. Gertrud Erland skräddares givit till Katarinas gille. Att i varje fall avgöra, om den heliga Katarina från Alexandria eller Vadstena avsetts, har ej varit möjligt; för dem, som förekomma före translationen 1489, kan man dock vara fullt säker, att de röra det egyptiska helgonet. Se för övrigt Gillena, där en del andra egendomsaffärer meddelats. 42 STOCKHOLM I tänkeboken för 1515 5/11 (uppsl. 143) talas om Olof Anderssons ochPer Jenssons kor, varmed på grund av beläggen ovan för 1505 22/9 och 1511 20/8 sannolikt torde menas antingen S. Karins prebende eller S. Halvards prebende (sid. 48) , såvida icke dessa voro identiska. Se även sid. 87. HUSTRU ELINS, HANS OTTES HUSTRU, ALTARE Den 22 okt. 1481 medgåvo borgmästarna och rå~et h. Elin, Hans Ottes hustru, att >>sättia eth altare>>. Hennes måg var rådmannen Peder Mickelsson, till vilken hon som änka upplät hus 1482 4/11, utgörande medgift för dottern. Det omnämnda altaret var tydligen icke upp­ byggt ännu 1486 18/1 2, emedan Peder Mickelssons kaplan då erhöll rätt att få mässa vid annat altare (se nedan under S. Knuts altare). S. NIKOLAI PREBENDE S. Nikolai altare befann sig enl. uppgift i tb för 1494 20/10 i S. Gertruds kor. S. Nikolai gille, som innehade prebendan, ~~nämi~es 1483 26/2 och 14/4. För övrigthänvisastill sid. 43 (S. Knuts altare) och Gillena; uppgifterna där kunna dock i någon mån kompletteras. Den 22 juni 1528 förkunnade Nils Jönsson för rådet, att han antvardat herr Hans Rekbo slottsskrivare S. Nikolai gilles räkenskap och allt, han haft av samma gille. Nils Jönsson var tydligen gillets sista ålderman. Av övriga har jag endast kommit att anteckna Erik Jonsson, som valdes av borgmästarna och rådet 1483 19/3. Utom förut omtalade prebendehus ägde gillet också det södra, övre hörnhuset till Kåkbrinken och Västerlånggatan, son1 genom Västerås' recess kom till konungen, vilken 1528 18/11 skänkte det till sin troman, befallningsmannen på Stockholms slott Gudmund Persson. · Förmodligen var det flera altare, som voro invigda till helige Nikolai ära. Så kallades ett kor 1401 16/3 konung Olofs och biskop Nicolai kapell (se ovan sid. 27). 10000 RIDDARES OCH 11000 JUNGFRURS ALTARE 1485 4/10. Hustru Kristina Jakobsdotter, änka efter borgaren i Stockholm Staffan Stör­ beck, grundar 10000 Riddares och 11000 Jungfrurs altare i Stockholm ·med samtycke av herr Olof Svarte, fordom borgmästare i Stockholm, och hans hustru Valborg, syster till ovannämnda h. Kristina. För prebendans uppehälle skänkte hon samtidigt egendomar på olika ställen: vidVästerlånggatan, FiskastrandenochpåSödermalm. (Tryckt iN. o, N.) Donationen och prebendanstadfästes av ärkebiskop Jakob redan den 19 okt. s. å. (N, o. N. sid. 302). Altarets läge var ytterst i Bykyrkan på norra sidan närmast dörren. Utom nämnda egendomar hade Hindrich Hildebrand donerat 140 m. stockholmsmynt att år­ ligen utgå med 7 m. ur sitt hus i gamla muren västan Svartbrödraklostret vid Västerlång­ gatan och för den skull låtit inteckna summan i sitt hus 1503 21 /6. Av bestämningen (ytterst i Bykyrkan på norra sidan närmast dörren) torde framgå., STORKYRKAN 43 at t altaret befann sig i det stora kor, som låg norr om tornet och var pendant till Själa­ koret.; med dörren skulle då menas antingen en sådan i norra väggen eller den nuv. hu­ vudingången genom tornet. S. BLASll KOR I Svenska Fornskriftsällskapets samlingar, band 8,_finnes in extenso publicerat fun­ dationsbrevet för guldsmedernas altare i S. Blasii kor. Det är daterat 1485 in profesto sanctj Andree apostoli, d. v. s. den 29 november. Genom ifrågavarande brev medgiva de båda stockholmspreberidaterna Tydeman Priwalk och Olof Hiesse samt borgaren Hanis Priv~alk i samma stad, att de tillåta guldsmederna i Stockholm och deras efter­ kommande i samma ämbete att till evig tid obehindrat njuta och behålla det altare, som de stiftat i S. Blasii kor i Bykyrkan i Stockholm bredvid och vid sidan om det altare, till vilket brevutfärdarna hava jus patronatus, för vilken >>wnnielse> >guldsmederna ha >>Gudi allznotdogom J omffrw Maria oc Sancto Blasio till loff och ärm> givit brevutfärdarnas altare till prydnad ett stycke till ett mässorede. Guldsmederna och deras efterkommande skulle vara pliktiga att uppehålla hälften av all kostnad för byggning, murning och glas­ fönster, så ofta behov skulle göras, och vidare skulle ej den ena klerken få göra den andra hi4der i hans ))l'ätfärdoge saker>>. I ett avlatsbrev av 1487, publicerat på samma ställe, för guldsmedernas altare, får man veta, att det vat invigt åt S. Elogius, som var deras pat ron. - Den l dec. 1494 och 26 jan. 1495 omtalas herr Henrik slottsskrivare som pre­ benflat i S. Blasii kor. -- Guldsmederna hade sitt prebendehus på Skomakaregatan, _ utan tvivel samma, som deras ämbete köpte 1496 30/5 av Knut Nilsson guldsmed. Genom Västerås' recess kom det till konungen, som donerade det 1529 4/3 jämte andra egendo­ mar tjll underhåll av predikant och skolmästare i Stockholm. S. KNUTS ALTARE ) omniimnes 1486 18/12, då borgmästarna och rådet medgåvo Peder Mickelsson, att hans ka.plan skulle få mässa vid S. Nikolai, S. Gertruds och S. Knuts altare r;:amt bruka det vin , och de oblater m. m. , som tillhörde altaret; detta befann sig i S. Gertruds kor. Rörande S. Knuts gille och dess sammanslagning med S. Katarinas gille hänvisas till Gillena. Se även ovan under Hustru Elins, Hans Ottes hustru, altare. .JÖNS ANDERSSONS KOR Den il okt. 1490 fick Jöns Andersson tilllåtelse att ha sitt kor på valvet i kyrkan. Jöns Andersson var en mycket förmöge11. man, som ågde fa,stigheter på olika ställen i staden; hans. hustru Marina efterlämnade icke mindre än 4000 m. Jöns Andersson var härberge­ rare 1474-76, föreståndare för Helgeandshuset 1486-89. Gift två gånger, nämligen l:o före 1-!70 10/12 med h. Marina, 2:o före 1473 9/8 med h. Kristina (som i ett föregående 44 STOCKHOLM äktenskap hade sonen Erik Tolk). Han förekommer ofta i tänkeboken och jordeboken, både såsom köpare av fastigheter och som innehavare av en mängd förtroendeuppdrag: den 4 juli 1475 i nämnden över Otte Torbjörnsson, den 4 dec. 1475, d. 19 juni 1477, d. 26 febr. 1481 stadsfullmäktig, den 25 maj 1476 mantalsskrivare, utsågs 1476 17/6 till en av hävidsmännen för folket, som tillsammans med herr Sten Sture skulle resa till Kal"­ mar o. s. v. BORGMÄSTAREKORET Rådet beslöt 1491 14/2, att den tavla, som stod i Borgmästarekoret och tillförne stått på Borgmästarealtaret, skulle till klostret ned i Småland i Växjö biskopsdöme. Se Oster­ åkersskåpet. S. MARIA MAG DALEN AS PREBENDE stiftades av borgmästaren Nils Persson. Tiden för stiftandet är obekant; vid arvskiftet efter honom 1492 12/5 säges blott, att han grundat prebendan >>i sin velmagt>>, och att det skett >>gudi til loff och äre fore sich alla sina foräldra och venne siela medh alla cristna sielar>>. Den gård, varifrån räntan skulle utgå , var den, som Nils Persson erhöll vid arv­ skiftet efter h. Lycka 1489 30/3 och då uppgavs ligga ovanför den nedersta egendomen på södra sidan av Simon bagares gränd. (Ang. hans släktskapsförbindelser hänvisas till Rådsmatrikeln). - Själva namnet på prebendan har jag ej påträffat förrän 1511 18/10, då Olof lekare med sin hustru Elin sålde till Lasse Björnsson guldsmed såsom >>förmyndare>> för S. Maria Magdalena en uppbyggd trägård för 20m. stockholmska och ett lod silver; läget var i Simon bagares gränd på södra sidan uppsides näst nedanför S. Maria Mag­ dalenas prebendestenhus i samma gränd, och tillades, att det då sålda trähuset befann sig på prebendets tomt och grund. I tb för 1518 13/2 (eller 1517 14/2) är protokollfört, huru Mattes Björnsson i Tuna socken på Neffua berg gav Lasse Björnsson guldsmed fri och lös för tilltal och hinder, som han gjort på Matts' hustrus, Elin, vägnar för ett hus , som var givet till S. Maria Magdalenas prebende i Bykyrkan. Huset påstods ha varit hennes rätta fäderne och möderne och olagligen blivit givet till samma prebende. H ärom rannsakades, men ingen kunde minnas annat, än att huset tillhörde borgmästaren Nils Persson. Som prebendat i herr Nils Perssons prebende nämnes 1499 2/12 herr Martin Johannis, varvid han kallas Olof Mickelssons kaplan, som väl får tolkas som att Olof Mickelsson hade jus patronatus. - S. Maria Magdalenas prebende nämnes även 1523 16/3. S. GEORGS KAPELL Detta omnämnes i tre skrivelser. I den första, daterad den 3 nov. 1492, skrives : > >Heligaste fader! Emedan Eders Helighets fromme son Sten, Sveriges vicekonung, och hans furstinna Ingeborg Akesdotter av riket Sverige ämna till fromhetens och guds­ t jänstens ökande, till ära för den helige riddaren och martyren Georgins och dennes dra­ banter och sankt Gereon samt de elva. tusen martyrerna uppbygga ett visst kapell och STORKYRKAN 45 · altare med all prakt och dekoration i S. Nikolai kyrka och måhända utanför murarna av staden Stockholm, Uppsala ärkestift, och då de erhållit den högvördige herren S. Georgius kardinals tillstånd för erhållande av några reliken> (här uppräknas reliker av en rad olika helgon: Georg, Birgitta, Panicratius, de 11000 jungfrurna, Laurentius). Vi­ dare avslutas brevet sålunda: )>Härvid må Eders Helighet uppmärksamma, att nämnde vicekonung och hans undersåtar för tillverkandet av en bild av S. Georgius utbetalat mera än tusen mark i silver, och att årligen på S. Gereons dag högtidliga processioner med hela prästerskapet, sakrament och alla stadens reliker pläga föret~gas till berget Brunke­ berg. Må begäran om S. Anastasii reliker uppfyllas. Givet i Rom hos S. Petrus, den tredje november, första åreb I nästa skrivelse, av 1492 17/11, heter det: )>Då de fromma petitionärerna, den ädle · Sten Sture, Sveriges rikes styresman, och Ingeborg, hans hustru, upptända av brinnande nit grundat ett kapell vid S. Georgius' altare i S. Nikolai kyrka i staden Stockholm, Uppsala ärkestift, och donerat åtskilliga medel som gåva till detta med bibehållande av patronatsrätten och rätten att utse lämpliga förvaltare för sig och sina arvtagare. ~ .)) , så har den vördnadsvärde herren, nuvarande ärkebiskopen i Uppsala, under sagda n~mn upprest och invigt nämnda kapell. Huvudinnehållet i det tredje brevet, av 1493 6/2, är: Sten Sture och hans gemål ämna uppbygga ett praktfullt kapell till S. Georgs ära vid dennes altare och hava till detta ändamål donerat 4000 mark och bedja i detta brev, att påven måtte tilldela dem några reliker av de heliga Cosmas och Darnianus genom deras ombud Hemming Gad, som av överflödet skulle i små mängder dela ut dem åt )>fromma platser eller trovärdiga personen>. Som man genast finner, står den andra skrivelsen i uppenbar strid med den därpå föl­ jande, i det att nämligen kapellet 1492 omtalas som fullt färdigt men år 1493 såsom en­ dast påtänkt, och jag tror, att man utan vidare kan betrakta brevet av 1492 17/Il som en mystifikation. Det kan härvid erinras, att samma dag utfärdats ett brev rörande ett S. Elisabets hospital, som nog inte heller kommit till stånd, emedan det icke eljest om­ talas. Vad beträffar kostnaden för statyn, är den i första brevet uppgivna summan·, 1000 lödiga mark, förmodligen överdriven, vare sig det berott på en avsikt hos Hemming Gad att vilja imponera på påven eller rent misstag. Det i sista brevet omtalade beloppet 4000 mark för hela kapellet med tillbehör förefaller däremot ej absolut orimligt, om man nämligen får antaga, att fråga var om mark pengar, av vilka man denna tid räknade minst lO på varje lödig mark. Något sätt att ange värdet av en mark i nuv. . mynt finnes icke redan av det skäl, att vi nu ha guldmyntf~t. En silverkrona har ett metallvärde av icke ens 50 öre, och, om man vill evalvera mark i nuv. mynt, beror det ytterst på när man tänker sig inväxlingen i guldmynt gjord. Därtill kommer, att köpkraften hos myn­ tet ändrat sig. För att läsaren skall få en ungefärlig föreställning om vad 1000 mark lö­ diga, d. v. s. 10000 mark pengar skulle motsvara, kan nämnas, att på 1480-talet köpe­ skillingen för ett medelstort stenhus höll sig vid pass 300 a 500 mark pengar. För 10000 46 STOCKHOLM mark pengar borde man alltså kunnat köpa i:n samtliga hus vid stadens förnämsta gata, · Köpmangatan, och kanske ändå litet till. S. GEORGS ALTARE Om vi återgå till breven av 1492 3/11 och 1493 6/2, märka vi, att båda· överensstänuna däri, att intet S. Örians kapell fanns, men skilja sig däri, att enl. det första icke heller fanns något sådant altare, som däremot existerade enl. det andra brevet. Förklaringen skulle kunna vara, att S. Örians altare, som icke fanns 1492 3/11, blev byggt efter nämnda dag men före 1493 6j2. Det omtalas icke ånyo förrän 1495, då på detsamma placerades S. Eriks baner, som riksrådet hade fått låna frånUppsala i och för kriget mot ryssalina . I en skrivelse av 1495 20/ll förbundo sig riksrådets medlemmar att vid krigets sltit åter­ ställa baneret till Uppsala domkyrka (Script. ter. suec. II, l, sid. 329 f.). Vidare förmä­ ler rimkrönikan, att Sten Stures lik uppställdes vid S. Örians altare. .. . , Då man vet, att S. Gertruds prebencia i Storkyrkan bl. a. var instiftad till ära för S. Örian, förefaller det vid första påseenda som sannolikt, att S. Örians altare befann sig i S. Gertruds kor. Men detta hör till kyrkans äldre kor (stiftades 1394), och .ya.r ken S. Örians altare eller kor existerade ännu 1492 3/11. Man kan således vara fullt säkert på att det Göransaltare, som vid stiftandet 1394 omtalas i S. Gertruds kor, omöjligt kan ha varit det 1492 och 1493 omtalade. Att ett helgon kunde ha flera altare eller kor i en och sarrun a kyrka, se vi redan därav, att det i Bykyrkan fanns ett S. Pers och S. Pauls kor på norra sidan samt ett S. Pers och S. Pauls altare på dmi södra. Att en hel del kor, t . ex. Vår­ frukoret, S. Barbaras, S. Gertruds, S. Kristoffers m. fl. voro invigda till den heliga Guds moders ära, känna vi av det föregående. Nikolaus hade ett altare i S. Gertruds kor, men det talas också om Olofs och Nikolai lcapelll401, tidigare endast om Olofs pre­ benda. S. Gertruds prebencia fr. 1394 var bl. a. stiftad till ära för >>det heliga korset>>, och år 1478 omtalas Helga Kors' nyligen upptagna altare, således ett helt annat. Den he­ lige Örian hörde till de mera populära, och det vore nästan underligt, om han ej skulle ha anropats vid mera än ett enda altare i denna på sådana så rika kyrka. Enl. rimkrönikan infördes den stora Örian en i kyrkan år 1489, men enligt ett a v riks­ bibliotekarien I. Collijn påträffat dokument (se Fornvännen 1919) skulle det ha skett på det 1490:de året och på S. Silvesters dag. Grotefend omtalar i sin Taschenbuch derZeit­ rechnung, 3:e Aufl. p. 13 & 14, att det påvliga kansliet på denna tid använde floren­ tinsk Mariat~d, d. v. s. år 1490 räknades från och med den 25 mars kalenderåret 1490 till samma datum 1491. Om denna tideräkning lägges till grund för dateringen, skulle statyn således hava första gången ställts upp i kyrkan den 31 dec. 1490. Räknar mail åter­ igen med det år, som brukades i Tyskland och Norditalien, d. v. s. från 25 dec. föreg. år, skulle införandet ha skett den 31 dec. 1489. Grotefend säger, att i Sverige året officiellt räknades från den l januari, men: att samtidigt dock sannolikt brukades ett år med jul­ dagen som nyårsdag. Detta sistnämnda sammanhänger kanske med att den 24 april och STORKYRKAN ~4 47 oktober äro flyttningsdagar, och att rötmånaden börjar med den 25 juli. Ä ven torde beaktas de gamla versraderna: >>Urban,' Viihelmina och Beda, de skola sommaren leda.>/ Urban, den 25 maj, var följaktligen första sommarmånadens första dag. Det fiu'ns ,alltså ingen säker anledning att förkasta den gamla krönikeuppgiften om bildens uppställande 1489. Genom sitt värdefulla fynd och dess tolkning har riksbibliotekarien Collijn lyckats precisera dagen till den 31 december. Om konstverket vill jag ej yttra mig utan överlämnar den saken till en mera kompe­ tent person. Mästaren, Berndt Notilm (eller N otke, som namnet sammandragits till), härstammade från en ansedd släkt i Reval: År 1467 hade han överflyttat till Lybeck och upptogs den 14 april i målareämbetet där. Under medeltiden var skillnMen mellan kollstnärer och ha,ntverkare mycket liten, ty även de förra mår'!te tillhöra sitt >>ämqete>>~ Ax~m var skillnaden mellan målare och snickare eller stenhuggare oväsentlig. I Stock­ hofms skottebok för början av 1500~talet finner man t. ex. en person, som uppträder omväxlande som målare, snickare och stenhuggare. SI;lidaren målade tydligen själv sina b~lder. Den store Albrekt pictor, som levde i Stockholm kring sekelskiftet 1500, kallas också pärlstickare. Notke var således målaremästare i Lybeck alltsedan 1467. Därvid utförde han även a~·beten för stadens räkning. Så fick han t. ex. 1470 29/12 17 mark 17 sch. för för­ gyllning av tuppen samt kulan på det lilla tornet (förgyllning ansågs tillhöra måleri­ arbetet) . . Den 23 aug. 1468 klagade målaren Berndt Notike hos Revals råd över, att han av prästen D iderik N otken i Reval hindrades ifrån att förfoga över sin egendom till sin egen och , sina anförvanters salighet. Bland andra personer med samma släktnamn i Reval må nämnas Jasper, borgare där 1468, 1471, måhända identisk med svågern till ärkebis­ kopen av Riga, vilken J as per N otike omtalas 1496-1503. Av den sistnämndes söner näm­ nas Jasper (prost vid Riga kyrka 1491- 1500), Jacobus (prost vid Riga kyrka 1505), Hans och Michael 1505. En Bernhard N. var köpman och omtalas 1497. Personer med namnet Mickel Noteke förekomma i Reval 1412-43 och 1469. Vidare var Johannes Notike >>geschworner Diener zu Stralsund>> 1443 27/6. I Stockholm förekommer under 1400-talet släktnamnet Nothake, som möjligen är samma, t y man var ej så noga med stavningen. Så skrev man i stället för Notke: Noti­ ken, Notken, Noeteke, Notteken o. s. v . .,För övrigt hänvisas till den konsthistoriska avdelningen. Anser mig dock böra 1'tänma, att jag beträffande den ursprungliga platsen för Göransstatyn icke kommit till samma resultat som Göranskommitten (herrar S. Curman, E. Eckhoff, O. Janse m. fl.). SKOMAKAREÄMBETETS ALTARE finnes omnämnt i ett brev från omkr. 16.01, publicerat i Svenska Fornskriftsällskapets Saml., band 8. Simmakarna stiftade då ett altare, vartill rum beretts på norra valvet 4;8 STOCKHOLM i Bykyrkan för att där till evig tid hålla sina mässor. Kostnaden härför _gick till 10 ör­ tugar penningar årligen >>Gudj tilloff J omfrv Maria Sancto Marche ewangelista och Sanc­ tis Crisp~nj ok Crispiniani til ära ock verduchet>>.- I tb är infört för 1516 23/6, huru J ap Olsson i Rydby då erkänner sig ha fått mottaga arvet efter sin hustrus faster, h. Kri­ stin Per Prysses, varpå han levererade en gård i herr Bengts gränd till skomakarealta­ ret jämte en källare i andra gränden, vilken egendom h . Kristin förut givit till samma altare. S. H A L V A R D S P R E B E N D E Den 28 aug. 1504 erkände sig Ragvald Jönsson ha fått 100 mark av rådmannen Olof Andersson i sitt hus mot årlig ränta av 5 mark till S. Halvards prebende. --- Den 22 sept. 1505 var ovannämnde Olof Andersson död, och hans testamentarii uppläto då till S. Halvards prebendes föreståndare, Lasse Kuse, på prebendets vägnar ett hus, beläget i S. Nikolai port, söder om det hus, som Olof Andersson hade köpt av h. Elin Bagares. - Den 19 mars 1515 omtalas S. Halvards prebendegård i Mattes Mårtenssons gränd. -- Den 7 dec. 1517 beslöt rätten, att Per Olsson i Gråmunkegränd skulle betala S. Hal­ vards prebende inom 14 dagar och deponera 100 ni., om han ej ville betala räntan. ­ Den 15 mars 1518 upplät prebendets föreståndare, Peder Birgersson, åt Jakob Eriks­ son en S. Halvards prebendegård för 45 mark. Måhända var det denna prebenda, som kallades Olof Anderssons och Per Jenssons kor. Se även S. Katarinas prebende, sid. 41 , samt sid. 87. S. ANNAS KOR omnämnes i tänkeboken 1505 29/10' tillsammans med >>störe wor frwa koor>>; likaså 1507 30/10. Den 16 mars 1528 beslöto borgmästarna och rådet , att den stora Orianen skulle flyttas till Vårfru dörr och Vårfru kor vara i S. Annas kor. Koret befann sig på södra si­ dan och i den västra delen av kyrkan väster om Vårfrukoret och vapenhuset samt närmast öster om Själakoret. Till uppbyggande av ett S. Annas kor i Stockholm testamenterar Lybeckerkrämaren Hindrich Dunkelgod år 1479 ·(up Lychtmissen, 2 febr. [?]) 12 mark, förmodligen lyb­ ska. Mannen levde emellertid ännu 1517, under det att S. Armas kor, som ovan nämnts, förekommer redan år 1505, varför är tydligt, att han antingen lämnat beloppet senast detta år som gåva med varm hand eller bliv:it förbigången av någon annan donator. I Vandringen (sid. 168) påpekade jag, att Själakoret 1520 22/1 omtalas såsom be­ läget vid kyrkogårdsdörren, vilket väl knappast kan tolkas på annat sätt, än som om den nuv. sydvästra ingången skulle ha varit upptagen på denna tid. HELGA TREFALDIGHETs ALTARE 1507 22/3 bestämde rådet, att detta altare ej finge sälja ljus i kyrkan. Möjligen var det namnet på ett altare i Själakoret; möjligen också i S. Barbaras kor (se ovan sid. ::15); se även S. Kristoffers . kor. Trefaldighets gille omtalas i tb 1483 24/5. STORKYRKAN S. BIRGITTAs PREBENDE 49 Huruvida några, och i sådant fall vilka, av nedanstående gårdar hört till S. Birgittas altare i Storkyrkan, omtalat i tb 1507 19/7, (S. Birgittas och S. Katarinas altare) eller till Vadstena eller annat Birgittakloster, har ej säkert kunnat utrönas. - Den 8 nov. 1473 omtalas S. Birgittas tomt västan mur i Nils Stenssons gränd, likaså 1476 12/8. Ett S. Birgittas hus nämnes i tb 1481 21 /ll. Å ven torde böra nämnas, att ett S. Birgittas kapell var påtänkt och skulle uppföras vid Ledstången ( = Norra Köpman brinken); det kom aldrig till stånd, ty reformationen kom emellan. Se Osteråkersskåpet. RÅDETS KOR Den 26 nov. 1481 vittnades inför rätta, att ett sammanträde ägt rum i »radzsins koor>>. Se för övrigt Osteråkersskåpet. S. G REGORIUS' PREBENDE omtalas 1512 12/5, då en ränta på 10 m. årligen bestämdes skola utgå ur ett hus på Köp­ mangatan härtill. Då det ej uttryckligen säges, att prebendet hörde hemma i Bykyrkan, och jag ej för övrigt påträffat det i de genomgångna urkunderna för Stockholm, är möj­ ligt, att det var ett altare i någon annan kyrka . S. .JOHANNES' PREBENDE Den 8 februari 1528 lämnar Gustav Vasa till Didrik Rost två hus på norra sidan av Köpmangatan jämte en liten tomt tvärs över gatan som ersättning för ett lån på 600 mark, varvid säges, att de båda husen tillförne legat under S. Johannes' prebende i Stockholm. Då detta emellertid eljest icke omtalas, frånsett ett med samma namn i an­ nan kyrka, kan sättas ifråga, om icke ordet prebende kommit att av misstag användas i stället för kloster eller kyrka. Men det kan naturligtvis också tänkas, att här avsågs ett altare invigt åt den helige Johannes, vare sig nu att det på andra ~tällen uppträder under annat namn eller icke alls förekommer. Som synes av det föregående, har det icke alltid varit möjligt att ens närmelsevis an­ giva lägena för de olika altarna. Dem, som icke kunnat placeras, får man väl tänka sig på norra sidan, väster om Rådets kor (se Osteråkersskåpet), eller i de båda kapellen norr och söder om tornet, några stodo kanske även på valvet. En del altare funuos vid pe­ lare, stundom till och med flera vid samma (se sid. 37). - Detta om de prebenden, som tillkommo under 1400-talet; vad de äldre beträffar, t. ex. S. Martins, finns det ingen möjlighet att här veta något med säkerhet. J. Sverige!> l.:yrkm·. Slocl.:holm I . 50 S'l'OCKHOLM PERSONER, ANST ÄLLDA VID S. NIKOLAI KYRKA ELLER DESS INSTITUTIONER UNDER MEDELTIDEN KYRKOHERDAR För nedanstående kyrkoherdar i Stockholm upptagas inga längre biografier, emedan sådana visat sig svåra att erhålla ifråga om den äldsta tiden och för den sista tiden kunna fås ur de vanliga uppslagsböckerna. Rörande de äldsta kyrkoherdarna känner man föga eller intet. Om tre biskopar i Åbo uppgives hos Porthan, att de blivit invigda i Stock­ holm, varför ligger nära till hands att förmoda, att de förut varit präster här. De voro RAGVALDUS, ålänning, förut kanik i Åbo, invigd till biskop av ärkebiskop Nicolaus KCBtilli Albus år 1312 (enl. Messenius), död 1321 (Porthan, sid. 170 ff.). En Ragvaldus (se nedan) var vikarie här 1315 och skulle möjligen kunnat vara samme man, nämligen om Messenius' årtal vore felaktigt. - Den andre Åbobiskopen, som vigdes i Stockholm, var BENE­ DICTUs, kanik i Uppsala, invigd 1322 (enl. Messenius), död 1340 die Beatorum Crispini et Crispiani (Porthan, sid. 178 f.) . - slutligen blev HEMMINGUS, född i Bälinge socken av Uppsala ärkestift, även vigd i Storkyrkan. Han dog år 1367, 12 Calendas Junii, i sitt 27 :e biskopsår och 77 :e levnadsår, och begrovs i Åbo domkyrka. En del av hans ben över­ fördes till Stockholms Storkyrka år 1514 efter beatifikationen, varom hänvisas till tb och de gamla krönikorna·. Att reliker av honom fördes till Storkyrkan, talar ytterligare for att han tj änstgjort här. Den förste med full visshet kände kyrkoherden är P;EDER LAURENTII (vapen: åt höger gående fyrfotadjur), nämnes kyrkoherde här 1356 21 /3, 1358 4/5, 1360 23/2 och 4/12; var sannolikt död före 1365 18/11. Hans broder, Jöns Larsson i Ekeby, omtalad 1357 12/9, levde ännu 1380 14/10, var fogde i Söder­ manland. En syster var Cecilia Larsdotter, även omtalad sistnämnda dag, vilken hade dottern Kristina Olofsdotter. JOHAN LUDOLPHI (RUDOLPH!) SKRIVARE, nämnes kyrkoherde 1366 28/8, 1369 30/6, 1371 28/1, 1375 6/10, 1376 24/2, 1378 25/2 o. 14/8. Vid de fem sista tillfällena kallas han även kanik i Uppsala, vilket han också tituleras 1368 30/7. Den 17 juni 1360 (enl. R. Hausen, Finlands medeltidsurkunder) hemställde påvlige kollektorn i de nordiska länderna om be­ sättandet av en stor del kurian hemfallna beneficier i Norden, däribland Jornala socken i Finland, som föreslogs att lämnas åt en Johan Rudolfsson, utan att detta skulle hindra honom från att inneha kapell i S. Nikolai kyrka i Stockholm, tydligen samme man. - I de mecklenburgska urkunderna (nr 9809) nämnes herr Johan, präst vid kyrkan i Stock­ holm, 1368 27/7. Enl. Murberg dog han 1379. Han föreslogs till förste innehavare av det prebende, som, på anhållan av Folkvin Arxö och Simon Skelhorn, upprättades vid By­ kyrkan 1350 26/10 (se ovan). Nämnes st ändig vikarie vid denna kyrka 1354 23/1, då han fick löfte· om Österhaninge kyrka samt tillst ånd att välja biktfader att avlösa sig i dödsstunden, och innehade altare där ännu 1363 9/6, då han ånyo fick löfte om Oster­ haninge söckenkyrka. I Riksarkivsbrev fÖrekommer han ännu 1398 27 /l. - Benz. upp­ S 'l' 0 R K YR K A N 51 ger, att Johan Ludolfsson, kyrkoherde i Stockholm, var andre kaniken Yid Uppsala dom­ kyrkas 13:e kanonikat (alltså efter Magnus Thyrgilsson och före Ingemundus Jarleri), Enl. samma källa hade han som kanik i Uppsala stiftat en prebenda vid domkyrkan. Enl. P. U. var han samma domkyrkas syssloman 1369, 75, 76, 77, 78 och tillika kanik i Uppsa.la samt kyrkoherde i Stockholm. Han hade skänkt Ramshammars gård i Kiula socken till Strängnäs' domkyrka, på grund varav biskop Tyrgils 1369 förordnade, att ett anniversarium skulle hållas för bemälte Johannes' själ. JoHANNEs WARDENBERG, nämnes kyrkoherde 1381 4/7, 1405 12/6; var död före 1409 3/8; underskrev Helga Lekamens gilles stadga 1405 12/6 och var gillets ålderman samma år. Levde 1408, då han pantförskrev en gård i Kalmar (enl. N. I. Löfgren, Clerus Cal­ mariensis, Kalmar 1836-41). LAURENTlus 0LAI, död långt före 1419 19/8. På grund av namnets vanlighet svår att identifiera. En L. O. inskrevs som kanik i Uppsala vid Prags univ~rsitet år 1406; en annan L. O. var decanus arosiensis, då han inskrevs vid samma universitet år 1408. Förmodligen är här fråga om kaniken i Uppsala, vilken 1405 12/6 skrev under Helga Lekamens gilles stadga och omtalas i Sv. Dipl. 1412 17/8. Ordningen mellan denne och följande är tvivelaktig. BENEDICTUs ToRSTANI SKROMPIIS, omtalad som kyrkoherde här 1409 22/11, död före 1415 6/10. Benz. meddelar, att Benedictus Torstani de Wikinaker efterträdde dominus Johannes de Vermdö som innehavare av det 13 :e kanonikatet vid Uppsala domkyrka och sedan erhöll den nya prebendan Uknö. I Sv. Dipl. förekommer han 1403.8/4 somlm­ nik i Strängnäs, 1406 22/7 som kyrkoherde i Vingåker, 1408 24/3 som kanik i Uppsala. JoHANNEs JuNG, kallas i det notariatsintyg, som utfärdades för honom 1417 4/5 (att varken domprosten eller domkapitlet i Uppsala förmått honom att i Rom eller Konstanz appellera mot ärkebiskop Johannes J erechini i Uppsala) för prebendat i Uppsala. I hlg I, där han förekommer både som bisittare ~ch ålderman, tituleras han ingenstädes kyrko­ herde eller fordom kyrkoherde. I en urkund av 1417 16/5 benämnes han först presbiter Vpsalensis Dyocesis, men litet längre ned talas det om en hustru Elizabeth, >>soror ipsius domini J ohannis nostri curati in nostro consistario constituti>>. Då brevet är utfärdat av borgmästare och råd i Stockholm, kan det knappast tolkas annorlunda, än som om J ohail­ nes J ung varit kyrkoherde eller vice pastor i Stockholm; det senare förefaller tröligast. - I ett brev av 1419 3/11 (se nedan) säges kyrkoherden vara Johannes Petri, som i den vid slutet av århundradet gjorda svenska översättningenblivit kallad HANIS Petri i stället för, som man skulle ha väntat, JENS Petri; men förmodligen avses i alla fall efterträda­ ren J ens Pedersen och icke Hans J ung (som naturligtvis också har kunnat heta Hans Petri); man hade kanske i slutet av 1400-talet icke längre reda på att Johannes Petri Jernskceg kallades JENs P. J. Bland levande medlemmar av Helga Lekamens gille före år 1421 (se hlg I, sid. 13) förekommo samtidigt dominus Johannes curatus Stocholm­ ensis och do minus Johannes J ung, som således voro skilda personer. J OHANNES J UNG dog 1429. För övrigt hänvisas till Djurklous uppsats i Historisk Tidskrift 1894. 52 S'l'OCKHÖLM JoHANNEs PETRI (JERNSKCEG). Vid universitetet i Erfurt inskrevs i febr. 1412 en J. P. de Dacia. Johannes Petri de Stockholm kallas 1416 kanik i Roskilde. Om han då varit ordinarie kyrkoherde i Stockholm, är ovisst; troligen var han vikarie (prebendat) år 1415. Nämnes kyrkoherde här 1419 3111 och 1422 22/1. I Acta. Pontificum Danica omtalas, huru JENs PEDERSEN 1401 21/3 får påvens tillåtelse att låta promovera sig till alla and­ liga grader samt mottaga och behålla ämbete, oaktat han skrivit, dikterat och beseglat brev, som vållat strid. - Den 26 mars 1401 befaller påven biskopen i Roskilde att re­ servera kanonikat och prebende i Lund för klerken Jöns Pedersen från Lunds stift.- Den 17 juli 1420 beviljas åt konung Erik, att hans sekreterare, Roskildekaniken J ens Pe­ dersen, må få det lediga prosteriet därst.; och 1422 22/1 får denne prosteriet i Roskilde, oaktat han förut innehade kanonikater och prebendar i Roskilde och Lund samt en kyrka i Stockholrn. Den 20 maj 1423 säges, att J ens Pedersen blott erhållit prosteriet i Roskilde av biskopen, ej av påven, som först 1424 4/1 uppdrog det åt honom. Den 7 sept. 1427 fick J ens Pedersen, som hade fört process med den påvlige skrivaren Johannes de Bort­ zow om prosteriet i Roskilde, prosteriet i Rom efter dennes död. Den 23 dec. 1431 om­ talas Johannes Petri electus Roskildensis, och den 7 januari 1432 utnämner påven pros­ ten J ens Pedersen J ernskmg i Roskilde, som förut valts av kapitlet där, att bliva bis­ kop i samma stad. Han dog 1448 13/9. - Han var H före 1421. I en supplik av 1434 15/3 (Eugenius IV) säges, att den hädangångne påven MARTIN V (1417 1/11-1431 20/2) medgivit den fromme mannen Johannes Petri, styresman för S. Nikolai kyrka i Stockholm, att själv (och styresmännen efter honom), efter inhäm­ tande av stadsmyndigheternas råd, utse lekmannapräster och tilldela dem viss provi­ sion för deras underhåll; de skulle bistå styresmännen i göromålens skötande, assistera vid de heliga handlingarna i nämnda kyrka samt förkunna Herrens ord för folket vid tillbörliga tillfällen. Vidare skulle dessa lekmannapräster för varje särskild dag, iklädda vita dräkter, n~rvara vid morgorigudstjänsten, högmässan och aftonsången i samma kyrka och då genomgå de förekommande horre canonicre etc. samt kunna antagas till kapla­ ner, predikanter och kyrkotjänare därst. Nicolaus Krok, som ägnade ett kärleksfullt in­ tresse åt nämnda kyrka, bad att få påvens bekräftelse å brevet till företrädaren, som också erhölls (Vatikanen). För övrigt hänvisas till Martin V:s brev av 1419 16/6 (Vatikanen). NrcoLAUS KAROLI KRoK (vapen: obelagd snedbjälke), förekommer som kyrkoherde 1426 (enl. Murberg), 1429 17/4 och 1432 1/6. Av ovan citerade brev av 1434 15/3 synes, att N. K. K. var kyrkoherde även då. Enl. P. U. dog han 1444 trefaldighetssöndagen och ligger begraven i Uppsala domkyrka. Peringskiöld har en avbildning av grav­ stenen; enl. samma källa var han däken där från år 1432 till sin död. Kallas i urkunderna kanik i Roskilde och Strängnäs 1426 (?) 5/4 (perg.-brev i Riksarkiv.), kanik i Uppsala och kyrkapräst i Stockholm 1432 1/4, samt 1436 11/10 och 1438 21/10 (rb) däkin i Upp­ sala. Var H före 1421. Förmodligen stod han kvar som kyrkoherde till sin död och skötte befattningen de sista åren genom vikarie, åtminstone från år 1442, nästföljande. STORKYRKAN 53 NICOLAUS HINZEKINI, kallas vice pastor 1442 1/3. Var H före 1421, bisittare 1427 samt ålderman 1431-33, bisittare ånyo 1442; omtalas ännu 1444 l'5j7. ERrcus JoHANNIS KRÖPELIN, kyrkoherde 1446 26/7 (enl. brev i Riksark.). Ericus Kre­ pelin blev bacc. vid Leipzigs universitet 1443 9/3. Ehuru ej här uttryckligen säges, att han var svensk, torde intet tvivel råda om identiteten. Den Ericus de Svecia, som blev magister i Leipzig 1446 1/1, var väl samme man. Det sannolika är, att Erik Johansson Kröpelin var kyrkoherde i Stockholm åren 1444-46 samt möjligen en dei av år 1447. KANUTUs 0LAI APRILIS (sTENBOCK), magister, var kyrkoherde här 1447 och ännu 1450, då han blev H; kallas 1475 28/8 fordom kyrkoherde i Stockholm. År 1447 blev mäster Knut Olofsson G. - En broder till honom var Jösse Olofsson, som blev H 1453 3/6. Se för övrigt hlg I, registret. SvENO PETRI [vapen : två trappgavlar, har av professor Tunberg "blivit identifierat såsom Possevapnet; mannen återfinnes också (såsom Collijn påpekar i hlg.I, registret) hos Anrep, III, s. 225, som son till Peder Lagesson], nämnes kyrkoherde i Stockholm 1469 18/9 (då även kanik i Skara), 1475 29/5, 77 22/9, 78 9/10 (även kanik i Uppsala), 79 18/9 samt 80 31/1,83 17/2,83 19/4 (vid de tre .sista tillfällena titulerad kanik i Upp­ sala och Skara), köpte 1482 18/12 en tomt östantill vid Brunleeberg för 8 mark och 1483 3/2 för 36 mark en gård i S. Laurentii gränd; var sigillvittne 1483 17/2. Dog strax före 1485 1/10. På listan över nyblivna bröder i S. Gertruds gille för 1453 återfinnes även herr Sven kyrkoherre; anteckningen är dock gjord med annan hand, varför kan sättas ifråga, om den är fullt pålitlig, ehuru den passar bra ihop med vad vi veta om företräda­ rens sannolika avgångstid. Man får således antaga, att Sven Petri Posse var kyrkoherde här åren 1453- 85. Om han, såsom riksbibliotekarien Collijn påstår i registret till hlg I, varit identisk med den herr Sven i Själakoret, som blev H 1442, har jag ej kunnat av­ göra. Man tycker, attt den herr Sven i Själakoret, som förekommer i brevet av 1483 17/2 på samma gång som kyrkoherden Sven Petri, lika väl kunnat vara Själakorsprebendaten år 1842, för så vitt han ej var samme man som Sven Laurentii från 1482 2/12, se nedan .. Det är ju inte alls säkert, att Sven Petri förut varit kaplan i Stockholm; alldenstund han var kanik i Skara, ligger det väl närmare till hands att tro, att han tjänstgjort i denna stad och sedan, kanske i främsta rummet tack vare sin börd, blivit förflyttad till huvud­ staden. Måhända var han identisk med konungens kaplan herr Sven, som blev H 1455; måhända togs han in i Helga Lekamens gille under tiden 1457- 64, för vilken tid anteck­ ningar saknas. Jämförelsevis kan erinras, att (närmaste?) företrädaren Knut Olofsson blev kyrkoherde senast 1447 men icke H förrän 1450. OLOF ANDRE~E, tillförordnad kyrkoherde, omtalad som sådan 1486 19/4 . MARTINUS JoHANNIS, betecknas som kyrkoherde 1488 25/4, 94 8/11, 96 1/6. I skotte­ boken nämnes herr Martin Johannis 1502 26/9; enl. Ferlin levde han ännu 1510. Troligen var han endast vice pastor och identisk med den ena prebendaten med samma namn, se sid. 67 och 72. INGEMAlms JOHANNIS , förekommer som kyrkoherde l p04 2j10, dog 1510 10/2 (ent . 54 STOCKHOLM Peringskiöld, som samtidigt uppger, att han blivit begraven mellan de båda södra dörr­ arna i Storkyrkan, se Vandringen, sid. 175). I tb för 1483 9/6 förekommer herr Ingemar, kanik i Skara och kyrkoherde i Skövde, som hade köpt en gård i Stockholm. Måhända var han identisk med Ingemar J ohannis och även kyrkoherde i Stockholm, vilken sist­ nämnda befattning han uppehöll genom vikarie. PEDER JACOBI SuNNANVÄDER, kyrkoherde 1510-20, kallar sig >>humilis capel­ lanus>> 1510 16/2 i brev till rikshövitsmannen Svante Sture (se Styffes historia); denne, vilkens trotjänare han förut varit, begärde av ärkebiskop Jakob Ulfsson att få honom till kyrkohm;de nämnda dag. Härvid uppgavs, att >>the gode men i Stockholm äre honom alle begärende>>. Fick 1514 30/10 rätt att samtidigt inneha Ulfsby sockenkyrka i Åbo stift (Vatikanen) samt 1515 26/1 Västerås' dekanat. Se Nya Källor 1516 23/5. Enl. Acta Pontificum Danica kallas Peder J acobi Sunnanväder för dekan (i Västerås) 1519 1/9. Den 13 maj 1520 befaller påven ärkebiskopen i Lund och biskopen i Roskilde att lägga beslag på de klenoder, som Peder Jakobsson, Sten Stures kansler och dekan i Västerås, bemäktigat sig av Uppsala kyrkas gods, och återställa dem till kyrkan. Han omtalas ånyo 1520 27/12 såsom >>magister Petrus Cancellarius quondam Stenonis olim gubernatori Svecie>>, då Viborgsklerken Kristiern Pedersen får dekanatet och pre­ bendan i Västerås efter honom. Han var möjligen identisk med den prebendat Peder här, som omtalas 1504 3/6 och var broder till h. Ramfrid. Peder Sunnanväder skall ha varit kaplan i Storkyrkan 1505. Undertecknade Helga Lekamens gilles räkenskaper 1526 17/8 (alltså 8 dagar efter domen över mäster Knut Erici), varvid han kallar sig mäster Peder cancellarius. Avrättades 1527 21 /2. Se för övrigt Gottfrid Carlsson, Hem­ ming Gadh, sid. 332- 34, 351. 0LAUS MAGNUs, magister, nämnes i hlg 1521 2/6, 15/9 ... kyrkoherde här 1521 (kallas så t. ex. 22/11, 27/11), kvarstod säkert 1522 (då han blev H, varvid han kallas kanik i Linköping och kyrkoherde i Stockholm) och sannolikt till 1523. Kom till Rostocks universitet i juni 1513 och blev baccalaureus där vintern 1513- 14. ÖVRIGA PRÄSTER Att åstadkomma en fullständig och i allo pålitlig förteckning över dessa torde få an­ ses omöjligt. I allmänhet förekomnia de endast med titeln >>her>>, vilken titel jämväl bru­ kas om präster utom Stockholm. Vidare är att märka, att kyrkoherdar på landsbygden, isynnerhet för detta sådana, ofta uppträda som prebendater i Stockholm. Då det lyckats identifiera en präst från landet, och han icke särskilt nämnes som prebendat vid Bykyrkan, har han .i regel uteslutits. Så har t. ex. ej tagits med kyrkoherden i Luleå: JöNs KARLs­ flON, omtalad ] 422 10/9. Övriga med titeln herr har jag ansett mig böra taga upp, med undantag för dem i Helga Lekamens gille, därifrån i regel blott medtagits ålderman, bi­ sittare, skaffare och andra, som ofta omtalas i urkunderna och därför kunna antagas ha haft sin hemvist i Stockholm; likaså har var och en medtagits, som titulerats capella­ STORKYRKAN 55 nus. Att på grund härav även präster, som varit anställda vid Jakobs, Maria Magda­ lenas, etc., råkat komma med, har ej kunnat undvikas, och är nog ej heller så farligt, eme­ dan de i många fall sannolikt dessutom varit prebendater i Storkyrkan. Då riksbiblio­ tekarien I. Collijn har ett register till hlg I med uppgifter för nästan varje där omtalad person, har jag ansett onödigt att taga med alltför många detaljer. Detsamma gäller om vad jag förut under årens lopp meddelat på annat håll. RAGVALDUS, vicarius ecclesie 1315 15/2. På grund av att namnet är mindre vanligt, kan sättas ifråga, om icke mannen är identisk med antingen kyrkoherden i Värmdö fr. år 1323 eller biskopen i Åbo, se ovan sid. 50. 0LAUS, vicarius eeclessie 1315 l-5/2. ARvmus, scolasticus stokholmensis 1315 15/2, har måhända även varit kaplan eller kyrkoherde här. JACOBUS ToRSTANI de Stockholm, blev prebendat i Uppsala omkr. 1350 (se Benz. sid. 61 och P. U. sid. 258), har niåhända förut tjänstgjort i Stockholm. JoHANNEs LunoLPHI sKRIVARE, förste kaplanen vid Arxös och Schelhorns prebende av 1350 26/10. Omtalas som kaplan i Storkyrkan ännu 1360 17/ 6. Se för övrigt Kyrko­ herdarna. VERNER HENRICI SVARTE, prebertdat 1370, 1408. (kallas då också kanik i Uppsala och Västerås), 1409 23/6, död före 1421, H. Var förste innehavaren av S. Andreas' prebenda (se ovan). Utnämndes officiellt av påven Gregorius XI 1374 30/6 till kanik och preben­ dat vid Västerås' domkyrka. - Innehade det 6:e kanonikatet (Trinitatis) vid Uppsala domkyrka, varvid han efterträdde Olaus de Tyllinge (kansleren hos ärkebiskoparna Pe­ ter, Birger och Henricus), vilken strax förut dött. Hans efterträdare blev Petrus Hem­ mingi (enl. Benz. sid. 51). Erhöll sedan på egen begäran IO:e kanonikatet (i Tierp) vid Uppsala domkyrka, varvid han efterträdde Johannes, prost i Strängnäs. Dog där, varpå Johannes Pauli Dacus utnämndes (Benz. sid. 54). - Var (enl. P. U. sid. 233) kanik och kyrkoherde i Trefaldighetskyrkan i Uppsala 1389. Upptages hos Benz. även som innehavare av det 13:e kanonikatet vid domkyrkan, som stiftats år 1357. Han var den 3 :e kaniken där och är placerad mellan Ingemundus J arleri och magister Henricus Magni, archidiachonus i Åbo (Benz. sid. 55 och 56). JoHANNEs OsTERBURGH, var förste prebendaten vid vitaliebrödernas altare (se S. Gertruds kor ovan) från 1394 26/6; underskrev stadgan för Helga Lekamens gille . 1405 12/6. NICOLAUS 0LAI från Stockholm, klerk från Uppsala stift, omtalas 1401 14/11. Påven Bonifacius IX stadfäster då sitt 1400 25/6 givna löfte, att N. O. skulle få andlig befatt­ ning inom stiftet, oaktat i den därom utfärdade skrivelsen intet nämnes om att han för­ fört trenne kvinnor. Var möjligen samme man, som 1405 .12/6 kallas rector ecclesie in Solnö. AssERUS, nämnes 1405 12/G . ANDREAS PETRI, 1405 12/6. 56 STOCKHOL:M BERNHARDUs PRESBlTER 0ANIYENSIS DIOCESIS (st. Kammin i Pommern), 1405 12/G, enl. Collijn i hlg I förmodligen identisk med B. Schegenhorn, död senast 1421. FoLRADUS (VOLRADUS) WARDENBERG, död H 1421 , var förmodligen identisk med den präst med samma förnamn , som 1405 skrev under gillestadgan. Däremot var nog Pholradus capellanus domini regis, död H 1421 , en annan person. HoLNISTANUS, 1405 12/6, död H 1421 (se Benz. sid. 52). JACOBUS GREFFRODE, 1405 12/6, död H 1421. JACOBUS LOEN, 1405 12/6, död H 1421. JoHANNEs BooLT, 1405 12/G, död H 1421. JOHANNES FROMARKET (VRONIAI>dooken» i Uppsala 1444 4/5, blev student i Leipzig vintern 1432-33, varvid han kallas kanik, blev magister där 1437; examinator för magisterexamen 1441 31/12 samt för baccalaureusgraden 1442 23/5. Se för övrigt Barbarabreven samt Rådsmatrikeln. HENRICUS ÅNGLICUS, blev H 1430, bisittare 1436-38. HENRICUS STEPHANI, kallas herr 1430 3- 4/4. Staffan Klemetsson kallar Mattis Maker­ land för sin morbror och Henrik Stephani för sin morbrors son. lVfAGNUS, scolasticus, blev H 1430, möjligen även klerk vid kyrkan. I jb omtalas 1441 5/8 (nr 192), 1474 13/6 (nr 777 c) och såsom död 1494 1/12 (nr 1340) en mäster Magnus fr. Uppsala, som möjligen kan vara identisk med denne. - -Magnus de Holmis skrev in sig som student vid Leipzigs universitet sommaren 1434, blev baccalaureus där 1436 25/2 och magister 1438 18/10. Åven omtalas en student Magnus fr. Sverige som in­ skrevs vid Leipzigs univ. vintern 1422- 23 och där blev fil. mgr 1426 8/1. JoHANNEs KYLE, blev H 1430, var ålderman 1434 och 35. Nämnes konungEriks kap­ lan 1422, 1436 3/6 prästmunk i Vadstena, död 1454 24/4 som prior i Nådendal, blev G 1442, se hlg I, reg. KATILLUS MATHEI, blev H 1430, bisittare 1438- 40, kallas prebendat i Stockholm 1442 1/3. HARTVIK. Herr Hart~ik prediker blev G 1431. INGOLFUS, blev H 1432, omtalas i gillet ännu 1439 i maj. SvEN kaplan blev H 1432, bisittare 1442, sannolikt samme man, som omtalas i gillet 1438 och 39, möjligen även samme som Sven från 1421. LAURENTrus 0LAI, scolasticus stockholmensis, H, bet. avgiften 1435. ERICUS DuNCONIS, H 1437- 48, dog 1448. JoHANNEs ToRKILLI, H 1437- 39. NICOLAUS MAGNI, präst 1437 25j8, blev H . 1437. JENrs 0LAI, präst och kaplan i Stockholms kyrka 1438 21 /10, blev H 1444. Han levde ännu 1452. En J. O. de Lincopia inskrevs som student vid Rostacks universitet i sept. 1426. På grund av namnens vanlighet omöjlig att med visshet identifiera. Jfr nedan år 1473. JoHANNEs PASKADAGH, blev H 1438. Möjligen av finsk börd, emedan en Henrik P . förekommer som sigillvittne i Ulfsby 1355. PETRUs JoHANNIS , prokurator i Helga Lekamens gille 1439- 41 , ålderman 1447--50. Möjligen var dock åldermannen en annan, som är antecknad i444. Se nedan. PETRUs PETRI, ålderman för Helga Lekamens gille 1454 och 55, utan tvivel identisk med den P . P . scolasticus, som blev H 1439. I Arvidssons H andlingar till upplysning av Finlands hävder (III, nr 42) kallas P . P . 1445 17/10 för prebendat i Stockholm.. En P .. P. de Svecia blev i nov. 1434 inskriven som student vid Rostacks universitet. 60 STOCKHOLM PETRUs SILVASTI, blev H 1439, omtalad i hlg I 1440 och 42. En P. S. v.ar. kh i Luleå år 1447 (enl. Bibergs herdaminne). PETRUs ANDREE, son till Anders Persson kopparslagare, gift 1:o före 1448 20/4 med Gertrud Hansdotter van Belmen, och 2 :o med h. Sigrid (som hade sonen Petrus Stephani, se nedan sid. 64); P. A. blev H 1440. Han dog omkr. den 21 december 1454, då han om­ talas i hlg I såsom >)dominus Petrus Andree capellanus in Gyristha filius Andree cupri­ fabrj)), Frågan är, om ordet capellanus skallläsas ihop med de följande, d. v. s. om man skall antaga, att mannen var kaplan i Giresta. För min del finner jag minst lika troligt, att han var kaplan i Storkyrkan och kyrkopräst i Giresta. Den omständigheten, att vi­ gilier höllos efter honom i Helga Lekamens gille den 30 dec., och att han samma år omtalas på tre ställen, tyder knappast på att han endast varit kaplan vid en liten landskyrka. JoHANNEs I vARI, magister i rb 1440; . möjligen samme man, som 1449 30/4 i jb kallas mäster Hans, se nedan. MATHIAs TÖLNER, herr, G 1441. SvEN i Själakoret, omtalad 1442, då han betalade inträdesavgiften i Helga Leka­ mens gille. GuDMUNDUs ToRSTANI, blev H 1443, var ålderman gillesåren1451- 53, 55. Om detvar denne eller G. de cancellaria domini regis, som kallas kaplan på Helgeandsholmen 1449 17/3 och 1455 9/7, torde vara ovisst, då endast förnamnet förekommer. Se för övrigt Collijns register till hlg I. SIURD, tituleras herr 1443, då han blev G och H. PETRUs J OHANNIS, blev H 1444, åtminstone betalade han avgiften då. Antingen var det denne eller P. J. ovan, som var ålderman 1447- 50. PETRUs KAROLI, präst och prebendat i Stockholm 1447 14/8, 48 27/9. Sålde vid sist­ nämnda tillfälle till _ Eskilstuna kloster Yz markland jord i Ostra Myldiinge i Tillberga socken i Seondagorondha hundare (Siende härad) i Västerås' biskopsdöme; priset var 60 mark stockholmsmynt, av vilket 8 Yz mark gällde lika med en lödig mark. Blev H 1443. SIMON NICOLAI, prebendat i Stockholm 1444 15/7 samt 45 17flO (i Makerlands testa­ mente i Arvidssons Handlingar till upplysning av Finlands hävder, III, nr 42). Förmod­ ligen identisk med den Simon, som blev H 1442. PER ÖNDONIS, kallas herr 1445 24/2 och 46 16/3. Var kyrkoherde i Luleå omkr. 1460 (enl. Collijn i hlg I, registret, vill(en åberopar Bibergs herdaminne s. 270); förekommer i tb 1477 19/11 såsom herr Peder i Luleå och var då ännu i livet_. BERNDT, herr 1445 8j5. ALBREKT ALBERT!, bie~ H 1448, omtalas i gillet 1454, 55, blev G 1450, var kaplan vid S. Orians gård 14Ml 17/3. PETRUs MARTIN! i Själakoret, blev H 1448. LAURENTJUs VAN WATER, son till borgmästaren i Stockholm Peder v. W. och hans hustru Lysabet, hade studerat vid Leipzigs universitet, där han blev inskriven so:rp­ S'fORKYHKAN 61 ·maren 1441, baccalaurens 1443 9/3 och magister 1446 31 /12. Med tanke på att han var son till en borgmästare i Stockholm och bevisligen vistades här 1447 14/8 (j b nr 311, 312) och 1449, då han blev H, torde få anses troligt, att han varit kaplaniStorkyrkanpå1440­ talet. År 1464 27/10 låter han representera sig genom ombud vid en försäljning i Stockholm, vilket tyder på att han då befann sig å annan ort, förmodligen Uppsala, där han sam­ tidigt nämnes som kanik. I skb för 1465 säges, att herr mäster Laurens de Waterden27 mars fick130mark av stadens borgmästare Nils Persson och Klaus Wise. Då vidare om­ talas, att herr Nils Persson och Hans Holgersson fingo 150 mark, som de hade lånat av Helga Lekamens bröder, som staden därefter ingenting var skyldig, får man väl antaga, att Laurens de W ater haft hand om gillets affärer på denna tid, innan Olavus Pauli blev ålderman. När penningarna överlämnades 1465, talades ej om någon resa till annan plats härför, varför torde få anses troligt, att Laurens de W ater nu befann sig i Stockholm; sannolikt var han på en gång prebendat i Storkyrkan och kanik i Uppsala samt vistades omväxlande i dessa båda närbelägna städer. Möjligen var Laurens de W ater identisk med herr Laurens i Helga Lekamens kor 1466 (skb) eller med herr Laurens Petri (jb nr 781) från 1466 29/5. Även fanns en kaplan Laurentius, som blev G 1449, samt en ~akristan, nämnd 1463 8J6. Frågan om eventuell identitet med någon av dessa torde få anses omöjlig att med visshet avgöra. För övrigt hänvisas till jb nr 311,312,315,637 samt Rådsmatrikeln. PETRUS NICOLAI,· blev H 1448, omtalas i jb 1449 11/8. ERIK FRÅN (r) RYDH, prebendat i Bykyrkan 1454 4/11, 59 29/6, 70 29/10, 71 13/5, blev H 1449. MATHIAs REFF, blev H 1449, mottog 1462 30/4 penningar för apostlamässa, likaså 1462 20/12 samt 1463 23/12, son till h. Rikissa Ragvald Pampes (som blev H 1456). LAURENTIUS, kaplan, G 1449, måhända identisk med L. sakristan av 1463 8/6. Jfr öv­ riga präster med samma vanliga förnamn . . HANs, mäster, nämnd i jb 1449 30/4. Senedan mäster Johan från år 1460 och ovan J ohannes I vari år 1440. ERICUS, kaplan, blev H 1449. MATHIAS LAURENTII, blev H 1450, omtalas i jb 1450 9/11 (nr 395). HOLUAST, präst 1450 31/10 (jb nr 391). NICOLAUS PETRI, kaplan, blev H 1450, måhända samme N. P., som nämnes 1482 5/6 (Se Osteråkersskåpet) . . HARALD BENEDICTI, prebendat i Storkyrkan 1461 1/7, 62 15/12, dog före 1476 11/10. Hade en brorson, kyrkaprästen Bengt i Sunga. Sannolikt var H. B. identisk med herr Harald i Själakoret, vilken blev H 1451. En broder, Nighils Bengtsson, till herr Harald förekommer in extremis i hlg I år 1455. LAURENTIUS, scolaris, i Själakoret, blev H 1451. JAconus NICOLAI, kaplan, blev H 1451. PAuLUs i Själakoret, blev H 1451. En herr Paual nämne,s i tb 1484 17/5 . PETRUs FINNE, kaplan, blev H 1451. ()2 S'l'OCKHOLM JO HANNEs i hospitalet, blev H 1451; ovisst, om han var anställd i Storkyrkan. TIDEKE i hospitalet, blev H 1451; ovisst, om han var kaplan i Storkyrkan. PETRUs PAuLI, scolaris, blev H 1451. ANDREAs i Själakoret, blev H 1453 3/6. Nämnes då samtidigt med ÅNDREAS PAULI DE SKANOLDE (Skånela), med vilken han därför ej kan vara iden­ tisk. A. P.altarista omtalas1471 1/7,28/9,73. Sestorkyrkan sid. 140 och Gillena sid. 53. MATTEs MooR, blev H 1453 3/6, förmodligen identisk med Mattes Mör de Holmis, som skrev in sig som student vid Rostocks universitet 1447 24/10 och vid Leipzigs vintern 1448- 49. KNUT KAROLI, skolmästare, magister, blev H 1453 3/6, .omtalas i j b såsom broder till Peder Karlsson i Brunna (i Vänge socken) 1453 19/2 (nr 450), om vilken se P. T. sid. 129 och P. H. sid. 3. Hans vapen var enl. sistnämnda källa två 6-uddiga stjärnor, ställda i bredd. Benz. uppger, att dominus magister Kanutus Karoli var andre innehavaren av l :a vikarian vid Uppsala domkyrka (alltså efter Olaus Holstani och före magister J aco­ bus Ulphonis, som blev ärkebiskop). Se hlg I, registret. ÅNDREAS, kaplan, blev H 1454 23/6. Emcus NICOLAI, omtalas 1454 4/11 (jb) såsom innehavaren av S. Henriks prebende i Uppsala domkyrka, men i Riksarkivsbrev av 1455 1/11 kallas han >>prester ok prebenda­ tus · j Sancti Niclawsa kirkio j Stokholm>>, då han till S. Henriks prebende i Uppsala säljer en ränta ur sitt fäderne stenhus västan mur. JoHANNEs TYDSKE, kaplan i Själakoret, dog 1454 9/11. ToMAs HERMANNI, blev H 1455, kallas prebendat 1464, var likasom prebendaten Cyria­ cus Herrnauni son till Herman bagare Siliacus och dennes hustru Kadrin. En annan bro­ der var Mårten Hermansson. Hustru Kadrin blev sedan omgift med Hans Laurensson. Se Gillena, sid. 43 och 77. Var död före 1483 19/4. OLAus MATHEI, prebendat vid Bykyrkan 1456 7/4. En O. Mathei de Upsalia blev stu­ dent i Leipzig vintern 1439 - 40. Även nämnes Olaus Mathei ad Sanctum Georgium in extremis 1474 i Hclga Lekamens gilles handlingar, sannolikt identisk med prebendaten vid Bykyrkan. Prebendaten O. M. från 1421 kan mycket väl tänkas identisk med ovan­ stående från 1456. KRISTIERN, omtalas i skb 1460. En präst med samma namn blev H vid gillesdrick­ ning 1474. JoHAN, mäster, prebendat i Storkyrkan i Stockholm och till S. Maria Magdalena på Malmen 1460, efter 29/9, förmodligen identisk med mäster Hans, nämnd i jb 1449 30/4. Se även följande. JoHANNEs LAURENTII, kaplan 1460 21/10, måhända samme man som föregående. KoRT LöcKESSON, präst 1460 20/12, förmodligen identisk med den prebendat Kort, som 1478 16/5 sålde en tomt västan mur. OLOF. En mäster Olof förekommer i skb 1462; han mottog Yz mark ur stadens kassa torsdagen före juldagen; ovisst, om han var präst. STORKYRKAN GJ ERIK I VALBY, prebendat 1463 9/5, då han köpte en källare västan mur. JOHANNES MAGNI, 1463 8j6. LAURENTIUS, sakristan 1463 8j6. Måhända identisk med den kaplan, som blev G 1449. Se ovan. 0LAUS PAUL! DE HELSINGIA, prebendat i Stockholm 1465, 74. Ålderman för Helga Lekamens gille 1465 - 74, dog sistnämnda år. LAURENTIDs PETRI, prebendat i Stockholm 1466 29/5, 73 22/3. Måhända samme man, som 1466 betecknas som herr Laurentius i Helga Lekamens kor och då fick l mark för apostlamässa. En herr Laurentius förekommer även 1482 20/4. Se L. van Water sid. 60 o. 61. AL:B' HENNING! BRUNSVIK, prebendat i Stockholm i S. Barbaras kor, nämnes 1469 1/6, 72 28/5, 83 17/2 och 14/4, 85, 88 25/4, 93 11/3 (då han säkert levde), 95 9/3. Var död före 1496 27/2. Nämnes som bisittare i Helga Lekamens gille 1475 9/9. Var son till Hen­ ning Brunsvik omtalad 1440 och 1452 (?) (se jb nr 447), vilken står antecknad för kyrko­ tornet 1449 - 51. Henning Brunsviks hustru Margit finns i hlg I år 1470 under rubrik: >>lsti effecti sunt fratres in extremis>>, varvid hol'l. betalade l nobel, sannolikt ej för mannen utan för sig själv. - Peter Kruse kallar borgmästare Lambert W estfal för sin onkel och Hinze Brunsvik för sin svåger i brev av 1382 25/11. BARTOLOMÄUS KYK, blev H 1469, sannolikt samme man som herr Bartolomeus av 1482 20/4. Finnes i skb 1461, 1465. Emcus ANDREE, blev H 1468 19/6 eller 1474; kallas kyrkoherde i Solna och S. Jakob 1478 27/5 , 88 31/5, 7/7; 96 29/8; prebendat för S. Henriks prebenda 1478 17/6, 79 24/5, 86 1/2 (vid Helga Tre konungars prebende i S. Henriks kor), 88 31/5, 7j7; syssloman för Sim kloster 1482 21 /1,98 22/1, 17/12. Förmodligen identisk med den 1486 avträdande åldermannen i Helga Lekamens gille. Se för övrigt hlg I och mina uppsatser i Samf. S. Eriks årsböc~er, ävensom ovan sid. 35--37. Emcus LAURENTII, capellanus curati, blev H 1468 19/6, möjligen identisk med den E. L . capellanus, som blev H år 1472. TIDEMAN PETRI PRIVALK, blev H 1469, förekommer i övriga urkunder 1477 30/4, 80 24/4, 85 29/1. 1. Se även S. Blasii kor ovan. Kan möjligen vara identisk med herrTideke, bisittare i Helga Lekamens gille 1475 9/9, då inte alltid åtskillnad brukade göras mellan namnen Tideke och Tideman. ERICUS J OHANNIS, kallas 1469 6/5 (Riksarkivets perg.-brev) scholemestern i Stockholm och var således sannolikt präst vid kyrkan. Vid Rostocks universitet inskrevs en stu­ dent med samma namn (som visserligen ej uttryckligen säges vara svensk, varpå dock namnet Erik tyder) 1444 i sept., en annan med samma namn 1445 i mars samt en E. J. upsaliensis 1461 13/7. Den ene av dem var måhända skolmästaren. En Erik Jo­ hannis omtalas som död 1482 27/4; han var son till h. Anna, i sin ·ordning d~tter till h. Metta; h. Anna var även gift med Mickel Witte, broder till Olof Jönsson. · Se för övrigt Collijn i registret till hlg I. MARTIN FROME, blev H 1470, G 1472, omtalas som prebendat 1475 21/7, var son till 64 S'l'OCKH OLM rådmannen Heyne Frome (se Rådsmatrikeln). Förekommer flerstädes i tb, jb och breven, t. ex. 1476 11 /5, 83 19/4, 85 2/7, 008/3, 0224/0,05 27/7, 150816/3 samt även 1524 6/6 . GERMUND LAURENTII, blev H 1470, ålderman 74 och närrmes som sådan 75 9/0 . Då han avgick från sin befattning som ålderman för Helga Lekamens gille 147719/11, ålades han av ärkebiskopen att inom8 dagar göra räkning för åldermannaska pet. Han nämnes prebendat i Stockholm och förekommer mycket ofta i urkunderna: 1474 (omkr. 1/6); 75 2/9, 9/9; 76 31/8; 77 19/11; 83 17/2, 19/4 (då han kallas fordom kyrkoherre i Biskopskulla); 88 25/4. MATHIAs PETRI, blev H 1470, nämnes skaffare 75 9/9, ålderman 76, 77, prebendat 76 25/5, 77 28/4, 79 18/9, 80 31/1 (notarius publicus), 21 /8 och 81 19/5. En M. P. de Holmis blev student i Greifswald 1465 omkr. 26/7. MATTEs ERICI r RYDH, blev H 1471 16/6, var skaffare 75 9/9. Nämnes ofta: 73 21/8; 75 22/5, 9/9; 76 8/4; 78 6/4; 81 7/7; 83 19/4, 94 22/10 (prebendat i Vårfrukoret); 05 6/6. Se hlg I, reg. ERrcus ERicr, blev H under titeln skolmästare 1471, kallas prebendat 1474, då han förekommer in extremis där. ANDERs LuDOLPHI (RuDOLPH!), prebendat, blev H 1471, nämnes 85 28/9, 88 12/3, 89 20/6, 91 16/10 96 27/6, 98 (?) 5/11 (?). ERrcus LAURENTII, kaplan, blev H 1472, möjligen samma som blev H 1468 19/6. HENRICUS LYDECHINI, herr 1472 29/8 , son till den· bekante stockholmsborgaren Ly­ deke bagare. Den lO mars 1494 gjordes arvskifte efter Lydeke, varvid sonen Nicolaus Lydechini subdiachonus upplät arvet åt sin moder h. Ingeborg, Klaus Kruses hustru och änka efter Lydeke bagare. Henrik Lydechini, som alltså dog före sistnämnda dag, levde ännu omkr. 1491. PETRUS STEPHANI, blev H 1472, omtalas 1480 17/1, 20/3, 25/10; 82 23/10, 26/10, 4/11; 83 26j2. Var broder till Mattis Staffansson och son till h. Sigrid, änka efter Anders Pers­ son kopparslagare, spm hade sonen Peder Andree i Giresta; se ovan sid. 60. JENIS 0LAI, blev H 1473 20/6, nämnes prebendat vid gillets altare 76 1/9. Jenis Olai scolasticus omtalas 1477 27jl, J. O. levde ännu 1483 19/4. OLAus ÅNDREE, blev H 1473 20/6, var prebendat 78 21/1, 28/1 och efter 85 2j7. Den 23 okt. 1482 vittnade tre personer, att de hört herr Olof Andree kalla Tomas Laurensson för en skalk och en >>drauffuels man och slog på hans döör medh en yxe hammar>>. Blev 1486 27/7 ålderman för Helga Lekamens gille och mottog dess dyrbarheter, kvarstod som sådan ännu 1493 15/7. Var bisittare där 1481 28/4 ... 83 17/2. Dog antagligen före 1496 29/2, säkert före 97 24/7. Förmodligen vik. kyrkoherden 1486 19/4 . OTTO MuGGEL, blev H 1473 20/6, nämnes även 78 21/1, 28/1; 98 18/6, var jämte Ernst Muggel son till Gotschalk Muggel och h. Birgitta (omg. med Henrik Pedersson). Blev stud. i Rostock 1469 5/5. Se ovan sid. 37. OLOF HESSE (HmssE), blev H 1473 20/6, kallas prebendat i Stockholm 1483 17/2, likaså 85 29/11, då han tillsammans med Tideman Petri Privalk och med dennes broders, Hans Privalks, medgivande utfärdar tillstånd för guldsmederna för ett altare i S. Blasii S'l'ORKYRKAN 65 kor i Storkyrkan intill det altare, för vilket de själva hade jus patronatus. Nämnes ålder­ man för Helga Lekamens gille 1496 25/6 och ännu 99 10/4. BENGT (BENEDICTus) PAULI, rector scolarium, som blev H 1· 1:73 20/6, tituleras icke dominus, varför är ovisst, om han var präst. Var enligt Collijn (hlg I, reg.) magister och kanik i Uppsala samt dog 1497 29/8. En B. P. upsal. blev stud. i Rostock 1465 9/l. EDVARDUS, capellanus, blev H 1474, möjligen identisk med herr Evert i Brumma, nämnd 1480 31 /7 och 81 7/4. ERLAND, nämnes i hlg I 1474, se nedan 1483. BENGT (BENEDICTUs) JAcom, curatus domui sancti spiritus, blev H 1474, nämnes 1481 28/4, 83 17/2 såsom ålderman där; 89 9/4 som bisittare. Förekommer vidare 86 26/7 och 88 25/4. Ovisst, om han var identisk med B. J. från 1503, se nedan. PETRUs GuDMUNDI, blev H 1474, nämnes prebendat i Stockholm 82 2/12. HAQUON BIRGERI, präst 1475, 89 27/5, broder till Udd Birgersson, omtalad som kyrko­ herde i Åker 1478 22/7 och 89 27/5, båda söner till Birger Uddson. FRANs, kaplan, blev H 1474, kallas prebendat i Stockholm 1483 17/2, 19/4. LAURENS HEMINGI, 147513/5 och 17/7. En herr Lanrens nämnes såväll466 som82. Se ovan. AREND, prebendat i Stockholm 1475 13/5, 83 17/2, 19/4, 88 23/1. 0LAUS JoHANNIS, stadens kaplan från 1475 19/6, kallas 1481 11/8 kaplan vid Helga Kors' nya altare (se Osteråkersskåpet). Kan möjligen vara identisk med prebendaten från 1512 med samma namn, men sannolikare är, att han var det med prebendaten Olof, nämnd 1485 2/7 och död före 1496 29/8. Två svenska studenter med detta vanliga nainn inskrevos vid Rostocks universitet på 1460-talet, den ene >>de Upsalia>>1461 i juli, den andre >>de Nicopia> > 1466 i juni. HANS JOI-IANSSON, f. d. kyrkoherde i Håtuna 1475 21 /7 (>>Hans i H åtuna> >) , var säkert prebendat i Storkyrkan 1483; nämnes 1485 2/7, 95 26/ll. Möjligen en annan än den herr Hans, son till Jöns bältare, som nämnes 1476 19/6 och 1494 1/12. Även förekommer en herr Hans 1480 7J4 som präst vid S. J akob. TIDEKE, bisittare i Helga Lekamens gille 1475 21 /7, 9j9, omtalas i gillet ännu 1486. Kan vara identisk med herr Tideman från 1469, se ovan. HANS, JöNs n.i\LTARES soN, kallas herr 147619/6,941 /12. Se även HansJohansson 1475. JENIS GRns, t1lldelades av borgmästarna och rådet 1478 3/4 Helga Kors' altare attdär på rådets vägnar årligen hålla två mässor i varje vecka, den första på fredagen om det heliga korset med en kollekt pro defunctis, den andra mässan på lördagen om jungfru Maria, likaledes med en kollekt pro defunctis. Som lön härför skulle han av rådet åtnjuta 8 mark från fataburen, o. s. v. KoRT, kallas prebendat 1478 16/5, då han till Olof Biur sålde en tomt västan mur, för­ modligen samme man som Kört Läckesson fr. 1460, se ovan. PEDER LAURENTII, död före 1479 18/9, se Emil Hildebrands edition av tb sid. 208-­ 210, 226. 5. Sve r1ges k urko1' . Blockholm I . 6G STOCKHOLM ANDERs PERssoN TöRBO, prebendat i Stockholm 1480 25/9, 88 23/1, 95 6/.G. LAURENTIUS MATHEI, nämnes i tb 1480 27/11, var H 1486. NILs, Kort Rogges kaplan vid en prebenda i S. Peders och Pawels kor 1480 26/10. Se Nils å sid. 76. PEDER FADERI, prebendat i Stockholm 1481 28/4; altarista i Själagården 83 18/1, 20/1, 14/4; kallas 1488 7/7 >>herr Peder i Själagårdem> och 1499 Per i Själakoret. Hans gård blev uppbuden 1498 23/7 på domkyrkans vägnar enl. ärkebiskopens befallning. Levde ännu, såsom vi ovan sett (sid. 10), 1519 20/6. SvEN LAURENTII, prebendat i Stockholm 1482 2/12; .möjligen samme man som 1491 10/10 kallades Sven Västgöte. Se även Sven i Själakoret fr. 1483. ERLAND, H, bisittare i gillet och prebendat i Stockholm 1483 17/2, nämnes även 83 19/4. I hlg I förekommer dominus Årlandus 1474, men namnet är överstruket, om det nu kan ha någon betydelse för avgörandet av när han blev prebendat i Stockholm. ALGOT, 1483 19/4, 84 31 /1, 85 25/6. CIRIACUS HERMANN!, prebendat i Stockholm 14.83 19/4, 87 29/10, 88 18/8, 93 18/12, broder till prebendaten Tomas Hermanni, se denne. JENIS ERICI, 1483 19/4. SvEN', prebendat i Själakoret 14.83 17/2, troligen identisk med Sven Laurentii 14.82 2/12, se ovan. INGEMAR, herr 1483 17 /5, se Kyrkoherdarna, INGEMAR JoHANNIS. HANs DonBIN (DuniN), präst och prebendat efter 1485 2/7, d:o i S. Barbaras kor och död före 1496 29/8, då hans arvinge Joan Jönsson nämnes. Johannes Dubbyn upsalien­ sis blev student vid Greifswalds universitet 1467 29/l. Av samma släkt förekomma Nils, D., Remer D., m. fl. i Stockholmsurkunder. PETRUs 0LAI, prebendat och prost i Stockholm vid något tillfälle efter 14.85 2/7; möj­ ligen samme man, som 1516 kallas prebendaten P . O. En präst med samma namn var (se jb . II, sid. 154) 1476 2/12 kyrkoherde i Skå, son till h. Kristina Nils skomakares änka. Denne eller någon annan P. O. var kaplan vid S. Orian 1477 19/11 och 81 29/8. JoHANNEs !vARI, var H 1486, sannolikt präst i Storkyrkan. AMUNDUS, H 1486. En präst med detta namn finns i skb 1510 och i hlg sammaården2 juni. ANTONIUS, Helga Lekamens gilles prebendat 1486 27j7. Se även Antonius Kellete 1494 och Antonius Andree 1495. MAGNUs ERICI, bisittare i Helga Lekamens gille 1489 9/4 och 1491 26/5, där han även omtalas 1486 27/7. HAKON MARTINI; prebendaten H. M:s gård västan mur omtalas 1488 30/4. En herr Hakon nämnes även 1499 10/4. KLAUS DANSSICHE, prebendat i Själakoret 1490 18/12. Ehuru han skulle bo i Själa­ gården, hyrde han i stället på annat håll i staden, där han störde sin granne om nätterna och slog sönder dörrar. Då han därjämte försummade sina mässor i Själakoret, blev han åtalad av kämnären. STORKYRKAN ()7 SvEN VÄsTGÖTE, prebendat 1491 10/JO. Se ovan Sven Laurentii fr. 1482 2/12. MARTINUS JoHANNIS, omtalas ofta i urkunderna, nämnes som prebendat 1492 25/6, 99 2/12 ()>Herr Morten Johannis om prebengarden. Samma dack stode Olof Michels­ son - - -- - och antvardade her Martin sin kaplan till herr Nielas Perssons prebende en gard)>), 1514 4/4 och 12/7 (vid vilket sistnämnda tillfälle den helige Hemmings ben infördes i Bykyrkan och M. J. ministrerade vid högmässan), 1514 2/8, 1516 14/4. Näm­ nes vidare 1504 2/11 & 13/12, 05 26/2, 06 6/6 & 23/9, Hi 7/7, 19, 20 17/9 (då han låg på sin sotsäng). Nämnes bisittare i Helga Lekamens gille 1510 22/7, ll 4/4, 1614/4 och kallas i hlg år 1519 för )>min herres caplam. Förekommer i hlg som gillets kaplan litet emellan; sista gången, han mottog lön, var 1520 S/1. Han fick 1513 13/7 rätt att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. Han var son till borgmästaren Jöns Magnusson och dennes h. Kristina samt styvson till Matts Lutke. Den 28 sept. 9 och 26 okt. 1504 (enl. brev · av d. 24 sept. s. å.) ärvde han sin systerdotter Apollonia Hinzedotter, Martin Ryaners hustru; hade en syster, fru Kadrin i Slm kloster1 (1507 19/4). Docenten G. Carls::;on om­ talar honom i sin stora avhandling (Hemming Gadh, sid. 32), varvid han uppges som prebendat redan försommaren 1490, då han kom ned till Rom på uppdrag av riksföre­ stån" daren (supplik av 1490 5/6, däri herr Mårten kallas )>vice regis regni Suecie orator>>). Huru hans lik blev uppgrävt vid Stockholms blodbad och bränt, är bekant av Olaus Pet­ ris Svenska krönika. Vid arvskiftet efter fadern 1481 17/11 & 26/11, 82 23/2 benämnes han icke herr och var alltså ännu ej prebendat. Möjligen var han identisk med kyrkoher­ den med samma namn från 1488. Utom Jöns Mangssons son fanns ännu en prebendat med namnet Martin Johannis, se sid. 72, och det kan hända, att ett eller annat av ovanstående belägg i stället avser honom. ANTONIUS KELLERE, prebendat 1494 8}11, 95 9/3, 9() '29/2 och 25/4. l sin Chrönika om Stocholm säger J. Mesenius (r. 1577 och följ.) Magdalena kyrkio thet åhr hwilken på södre malmen står, af Innocentio påwe fick hon en fast annan gåfue, nemligen aflat eij ringa. Honom monne i Rom tijnga Anton Keller en prestman lärdh, tå höls han ty vara lof werdh. Han dog 1505 (enl. Collijn i hlg I, som åberopar sturearkivet i Riksarkivet). 1 l-Ians övriga syskon voro Antonius Jön ss on och Ingeb org, g. m. I-Iinze J önsson. Den sis t­ nämnde hade sonen Jöns · (t före 1504 28/9, efterlämn ande änka n Margit ' GudmundsdoLter), dottern Birgitta (gift med l-Ia ns lVla rkvardsson), so nen Stig, dottern Barbara (g. m. borgmästaren R avald .Jönsson sederm era g. m . h. Ann a, som överlevde och trä dde i äktenskap med Anders H enrik sso n, död ,som borgmäs tare även Lan ) sa mt ova nnämnda dottern Appollonia (t för e 1504 28/9, efterläm­ nande änklingen Matlis Rya ner); d essutom i annat äktensk a p so nen Axel Andersson . M. .J:s sys t er Katarina Jön sdot t er var d en av F. H all i uppsa tsen om Sko klost er i Fomv>innen 1909 omlalarle abbedissan . G8 STOCKHOLM Huruvida han varit identisk med herr f\.ntonius fr. 1486, med hr Antonius Andree fr. 1495, eller kanske alla tre varit identiska, har jag ej kunnat utröna. HENRIK SLOTTSSKRIVARE, prebendat i S. Blasii kor i Bykyrkan 1494 1/12, 1495 26/1 . Jfr Henrik Andersson fr. 1507. ANTONlUs ANDREE, omtalas 1495 16/3 såsom nybliven kyrkoherde i Veslanda. Han var son till rådmannen i Stockholm Anders Jonsson och broder till h. Katarina Staffan Skalmes hustru. Huruvida han varit anställd vid Storkyrkan, har ej kunnat avgöras, ej heller eventuell identitet med vare sig herr Antonius från 1486 eller herr Antonius Kellere från 1494. OLOF CusTE, omtalad som död 1495 15/6 och 1507 11/10, var sori till rådmannen i Stock­ holm Jakob Custe och hans hustru Valborg samt broder till Hans Brabenders hustru, Kristina Kustansdotter. ANDERs JuLL, kallas herr 1495 14/9, uppträdde då som vittne. JOAN BIILDH, prebendat 1497 10/5 . . MÅRTEN BYLDH, prebendat 1497 6/5. Denne och närmast föregående voro kanske be­ släktade med ärkebiskopen i Lund Nils Jonsson Bild. JoHANNEs NICOLAI RÄÄF, hade i sin ungdom studerat i Skara och Uppsala samt fort­ satt i Rom, altarpräst i Stockholm, invigd till diakon i Vadstena 1498 28/5, vistades vå­ ren 1505 i Stockholm, prost i Ribe, t före 1514 17/4 (Acta Pontificum Danica). Se även Silfverstolpe, Klosterfolket i Vadstena, samt G. Carlsson, Hemming Gadh (sid. 168, 169, 179). ARVID. Herr A. omtalas i brev från Stockholm av 1499 6/3. En herr Arvid i Råtuna förekommer i tb 1479 14/7. JoHAN RYTTER, son till Per Rytter och hans h. Barbara, kallas herr 1499 6f5 . Han omtalas ånyo i tänkeboken för 1500-talet såsom broder till h. Birgitta, Klaus Verdemans hustru, och systerson till herr Mattes, kyrkapräst i Frötuna. J ohan R ytter låg på sitt yttersta 1501 2/10. LAURENS. Bleke herr Laurens nämnes 1500 27/4, var död före 1506 23/4, broder till kyrkoherden Olof i Alnsnö. NILS. Lille herr Nils nämnes 1502 6/7 som prebendat för S. Birgittas altare, då han fick 7 mark som lön för en sjungen mässa, som han hållit det gångna året. På grund av namnets vanlighet är eventuell identitet med t . ex. närmast följande omöjlig att avgöra. NILs JoHANNIS LENCK, prebendat i Stoclfholm 1503 6/7, 07 19/7, 09 (testamenterade en bild av S. Katarina med relik, se Hildebrand; Sveriges Medeltid III: 640 & 641), Helga Lekama-prebendat, omtalad i hlg 1510 22/7, 11 31/7, 12 25/l, 13 14/7, vid vilket sistnämnda. tillfälle han fick tillåtelse att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor; han kallas då N. J. de Nääsliksom s. å. 30/7. BENGT J ACOBI, prebendat i Stockholm 1503 6/7; herr Bengt prästen nämnes 1505 28/4. ERICUS NICOLAI I SKARPELÖSA, herr 1503 6j7; hade i testamente lämnat % mark till Helga Lekamens gille, vilket omtalas år 1528, förmodligen mannens dödsår. STORKYRKAN 69 PEDER, herr; hans gård i Herman Rogges gränd omtalas 1504 3/6. Han var broder till h. Ramfride. En ·herr Peder sacristanus förekommer 1514 9/4; vidare herr (kaplan) Peder 1524- 26 samt i Ftb 23. Kaplanen från 1504 torde sannolikt vara samme man som kyrkoherden P. Sunnanväder. Se för övrigt Petrus Erici (1509), P. I,aurencii (1509), P . Olaui (1510), P. Petri (1510). 0RIAN. En herr O. förekommer i skb 1504. Se även Georg Tile fr. 1510 nedan. HENRIK 0LAI, argamästare (organista), mottog 1505 7/4 av sin moder h. Amut två gårdar i Randiseehes gränd östan mur, vilka han ärvt efter sin fader rådmannen Olof Andersson. H. O. omtalas i hlg 1512 14/11 samt 21/12, då han av gillet fick 5 mark för arbete. Möjligen var det denne mäster Henrik, som 1515 22/8 (ev. 23/8 l. 1514 23/8) omtalas som Hans Fosserts styvson. Efter Stockholms blodbad bespråkades hans hus 1520 17/11 av ärkebiskop Gödstaff. Se nedan sid. 78. BENGT PETRI, präst 1505 9/6. En herr Bengt prästen nämnes 1505 28/4. Förekom­ mer 1509 såsom Helga Lekamens gilles kaplan och ännu 1510 7/1, då han tjänstgjorde i S. Andreas' kor. ToMAs HENRICI, prebendat i Stockholm 1505 21/6, 24/11, styvson till Martin Ulfsson som efterlämnade änkan Elzebe. Han var en av Helga Lekamens gilles prebendater och nämnes mycket ofta i hlg; 1521 2/6 erhöll han lön av gillet. Omnämnes 1513 bland dem, som fingo rätt att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. Var även bisittare i samma gille 1520 & 1521. En herr Tomas, som undertecknade gillets räkenskaper 1526 17 j8, var kanske samme man. - Se även Tomas 1510 30/4. 0LAUS NICOLAI . URWEDER, magister, prebendat för S. Martins prebenda 1506 6/6. Han var son till Nils Magnsson U., som dog i början av 1500-talet, efterlämnande änkan h. Gertrud. I hlg förekommer han 1510 30/5 ... 1520 9/9; var bisittare i gillet 1511 och ålder­ man 1513 30/7 ... Torde ej förväxlas med O. N. fr. 1516, som ingenstädes tituleras mäster. Emcus JoHANNIS, prebendat 1506, 14. MAGNUs INGEMAR!, magister, prebendatus stockholmensis, enl. egen uppgift i bok (tryckt omkr. 1494) med hand från början av 1500-talet (se riksbibliotekarien I. Collijns uppsats i Samlaren, 25 årg. sid. 212, där också uppges, att Magnus Ingemari författat en latinsk lärobok av år 1519. Han kallar sig där magister och rector scolarium necnon canonicus upsaliensis et arosiensis). HENRIK ANDREE, ålderman för Helga Lekamens gille 1507, 08. Jfr Henrik slottsskri­ vare år 1495. JöNs (JoHANNEs) HENRICI, omtalas i hlg som prebendat 1509 15/5 ... 20 10/6, som bisittare 1511 4/4. Tituleras prost fr. 1513. Betalade hyror till gillet 1516- 20, dog gilles­ året 1520, då han omnämnes i hlg som frater prins. RAGVALD, Helga Lekamens gilles prebendat, omtalad i hlg 1509 15/5 ... 21/12 . Kan möjligen vara identisk med herr Ragvald från år 1516. HENRIK ANDREE, omtalas i hlg 1509 25/5, 5/6, 10 25/6, torde ej förväxlas med ålder­ mannen fr. 1507. 70 STOCKHOLM NICOLAUS BENEDICTI, Helga Lekamakaplan 1509- 26, skaffare i gillet 1509, nämnes ofta i hlg, ännu 1526 2/ll. Var en av de prebendater, som 1513 fingo tillåtelse att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. Kallas prost i Stockholm 1521 27/3. 0LAUS ERICI, magister, föreståndare för Helga Lekamens gille 1509- 13. Var gillets kap­ lan ännu 1522 12/l. Mäster Olofs moder Margit, som omtalas i hlg 1518, torde ha varit moder till denne magister Olaus Erici. GREGORIUS LAURENTII, omtalas som skaffare i Helga Lekamens gille 1509, 10 30/5 och Il 31/7. JöNs FINNE, omtalas i hlg 1509 9/7 ... 13 30/7, var bisittare 1510 och ll. Var bland dem, som 1513 fingo rätt att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. ANDREAs (fordom kyrkoherde) ILISLENA, Helga Lekamens gilles kaplan 1509 20/7,18/11, lO. Han övergav gilletsmässa 1510 omkring S. Eskil biskops fest, d. v. s. omkring den 12 juni. HANs JuTE, herr, argolekare 1509 5/10. EsKIL, nämnes i hlg 1509 9/10, troligen identisk med Eskillus Philippi fr. 1515. HANS SIGURDI, Helga Lekamens gilles kaplan 1509 28/8 .. . 28. Betalade hyror till samma gille åren 1516- 28. Hans >>villica>>, h. Martha Olsdotter, blev H 1519. MATTEs (fordom kyrkoherde) I SPANGA , Helga Lekamens gilles prebendat 1509 30/11... Il 31/7. PETRUs Emci, Helga Lekamakaplan 1509 30/11 ... 21) vilket sistnämnda gillesår han dog, ty han förekommer då i hlg som frater prius. Omtalas som procurator i gillet 1510 30/5. Hörde till dem, som 1513 14/7 fingo tillåtelse att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. PETRUs I~AURENTII, omtalas i hlg 1509 21 /12. GEORG (JöRGEN, ÖRIAN) TILE, utfärdade 1510 21 /3. en notariatattest, var prebendat i Helga Lekamens gille åtminstone från 1510 10/2 och till sin död, som inträffade mellan den . 10 januari och 6 juni 1518. Skötte gillets mässor i S. Andreas' kor 1510, och uppräk­ nas 1514 14/7 bland dem, som då fingo rätt att säga mässa framför altaret i detta kor. Den 5 juni 1511 omtalas i hlg, att gillet utgivit 10 mark på det guldet, som kom till en kalk, som hörde till Helga Lekamens gille och herr Orian Tile hade. Georgins 'ryle blev 1470 5/9 inskriven vid Greifswalds univ. och promoverades där till baccalaureus vintern 1472- 1473. ToMAs, Helga Lekamens gilles kaplan, omtalad i hlg 1510 30/4 ... 1511 31/7. Hade veckan efter 1510 11/6 p:r:immässan efter ottesången och fick s. å. 13/6 l öre för högmässan, som han hade efter herr Andreas' avgång. Hustru Ingeborg J onsdotter, herr Thomas' forsia , blev H 1517 1~/6. - - Torde ha varit identisk med antingen T. Henrici eller T. Johannis. PETRUs PETRI, Helga Lekamens gilles prebendat, omtalad i hlg 1510 30/4 ... 1522. Var ålderman i gillet fr. 1515 till sin död, som inträffade under gillesåret 1522. Hustru Karin Olsdotter, villica sena to ris, blev H 1517. Petrus Petri lämnade vid sitt inträde i Helga Lekamens gille 1510 30/4 ett manuale till gillets bruk. LAURENTIDs SALOl\iONIS, Helga Lekamaprebendat 1510--12, vilket sistnämnda år han dog före 8/4. Han fick l 511 3/7 av gillet 5 mark, emedan han· spelade >>in organis in missis STORKYRKAN 71 et discubuit>> varje fredag under det gångna året. Han var således organist; han >>recitavit in ambone nomina defunctorunw. 0LAUS ERICI, omtalas som kaplan i H.elga Lekamens gille 1510 12/6 ... 21 CJjl. Beta­ lade hyror till gillet 1517 och första halvåret 1518. År 1517 uppgives, att han bodde i det >>Nya huset>>. Såsom ålderman för Relga Lekamens gille sammankallade han 151131/7 gillebröderna till sin prebendegård på Kindstugatan. Var ålderman ännu i slutet a v 151 2. Den 29 maj 1513 omtalas han som skaffare i gillet. Han är varken identisk med magister Olaus Erici eller med Olaus Erici Bagge. PETRUs 0LAI (f. d. kyrkoherde) r ALSIKE, Helga Lekamens gilles prebendat 1510 22/7 .. . 1516, nämnes i hlg ännu 1517 14/6. Gillesåret 1516 upptages dominus Petrus Olai pre­ bendatus holmensis som frater in vita, och likaså finns där en herr Per Olai 1526 17/8. Huruvida alla tre eller två av dem varit identiska, har ej kunnat avgöras. ToMAS JoHANNIS , nämnes i hlg 1510 22/7. Unno BIRGERI, Helga Lekamaprebendat 1511... 1520 9/9. Förstnämnda år är bland utgifterna antecknad följande utgiftspost: >>her Uddhe sermocianti unam scopam vini 4 solidos>>. Var en av de kaplaner, som 1513 14/7 fingo rätt att säga mässa vid >>tavlam> i S. Andreas' kor. Om han var identisk med den i Riksarkivsbrev av 1478 22/7 och 89 27/5 såsom kyrkoherde i Aker omtalade (vilken var broder till prästen Hakon Birgeri, se ovan sid. 65), måtte han ha uppnått en mindre vanlig ålder. ANTONrus MATHEI, Helga Lekamens gilles prebendat, omtalad i hlg 1511 31/7 ... 19. Fick 1513 14/7 tillåtelse att säga mäs~a vid altaret i S. Andreas' kor. Var broder till Hans Mattsson guldsmed och Orian Hansson. Då . biskop Hemmings ben infördes i Stor­ kyrkan 1514 12/7, ministrerade han vid högmässan. Han ägde hus i Stockholm, omtalat i tb 1515 5/11. Han dog mellan den 10 januari och 11 april 1519. Se för övrigt Guld­ smeds- och Rådsmatrildarna. En hustru Elin villica domini Anthonii förekommer i hlg. 0LAUS JoHANNIS, Helga Lekamakaplan 1511 31/7 ... 26. Levde ännu 17 aug. sistnämnda år, då han undertecknade gillets räkenskaper. Kallas, åtminstone den första tiden, up­ salensis. Möjligen var det denne, som 1525 9/3 benämnes fru Märtas kaplan - den före­ gående, herr Erik, hade dött år 1525 - och förmodligen var morbror till mäster Olof Petris hustru Kristina. Dr Ivar Simonsson har visat, att hennes morbror var präst och hette Olof J ohannis. LAURENTIUS, magister, uppträder i hlg 1512 25/1 på kyrkoherdens vägnar. Nämnes som gill~ts kaplan 1519 26/6, 11/9 och 13/11. MATIAS LAURENTII, 'o mtalad i hlg 1512 25/1, var måhända identisk med den dominus Mathias cappellanus castri, som förekommer i hlg 1515. Ä ven nämnes i t b 1520 17/9 en herr Mattes som ombud för mäster Hans Pauli, kanik i Uppsala, och i tb för 1528 6/6 och 10/6 talas det om en herr Mattes. Det förefaller troligt, att alla dessa varit identiska. Däremot är mera tvivelaktigt, om skolmästaren mäster Matts, som utförde högmässan .1514 12/7, då den helige Hemmings ben fördes in i Storkyrkan, var samma person. I tb för 1527 18/9 72 STOCKHOLM finns inskrivet ett kungl. brev av 1525 26/2, vari talas om ett hus, som förut tillhört rotts­ ter Mattes, kanik i Uppsala. JACOBUS KANUTI. I hlg heter det 1512 28/12, att denne fick betalt, för att han efter Laurentius Salmonis' död under året spelat orgel. Nämnes vidare i hlg 1513 14/7. BERO (BJÖRN) LAURENTII, Helga Lekamens gilles kaplan 1513 29/5... 28, nämnes mycket ofta i hlg och i tb. Kallas 1513 29 /5 procurator, som betyder skaffare, och fick s. å. 14/7 till­ låtelse att säga mässa vid altaret i S. Andreas' kor. Betalade hyror till gillet för ett stall 151G ~28. Kallades 1521 27/3 för herr Biörn Laurentii sacristanus prost i Värmdö (hlg). Nämnes i tb 1525 9/10, 2G 2/12, 27 1/4, var bisittare i gillet 1523, kallas prost 1525 25/2, 2G 17 j8. I 1527-års räntekammarbok (Sandbergska samlingen nr 474 i Kammararkivet) · omtalas, hur herr Biörn lämnade från Stockholms Bykyrka ett S. Katarina-beläte av silver, som vägde 4 mark 6 lod. Vidare lämnade han och herr Hans i Skå från Helga Lekamens gille 4 skålar med en vikt av l Yz mark G lod. STEPHANUS LAURENTII, Helga Lekamens gilles kaplan 1513 30/7... 1518, vilket sist­ nämnda år han blev H in vita. RAGVALD, doktor, gjorde sermonem 1514 12/7, då S. Hemmings ben fördes in i By­ > gamle>>, varför är troligt, att han var samme man som ärkedjäk­ kyrkan. Han kallas då > nen, doktor R., omtalad 1485 2/7 och 88 25/4. Huruvida han varit fast bunden vid Stor­ kyrkan , är ovisst. JoHANNEs ERICI PRAALL, 1514 G j ll , blev H 151G och nämnes detta och följande året i hlg. Var sambroder till Martin P. och Pauel P. , söner till Erik P. och h. Appollonia. EsKILLUs PHILIPPI, blev H in vita 1515 och förekommer ofta i hlg som gillets kaplan: 1516 1G/11... 20 9/3. Eventuell identitet med herr Eskil fr. 1509 har ej kunnat avgöras. En herr Eskil finns i hlg 1524 19/l. J OHANNES BENEDICTI, capellanus domini curati, blev H in vita 1515 och nämnes som en av gillets prebendater 1518 14/11... 20 8/l. JoENS NICOLAI, scolaris, som blev H 1515, har väl också haft någon hefattning i kyrkan. MARTINUS JoHANNIS i Själagården, Helga Lekamens gilles kaplan, nämnes i hlg 1515, 16 13/1... 21 15/9 . Dog under gillesåret 1521. Torde ej förväxlas med den 1520 avlidne prebendaten med samma namn; se sid. 67 f. MATIAS FYNNO (FINNO) , cappellanus castri, nämnes fr. 1515 i hlg. Var gillets preben­ dat 1517 14/6... 20 10/6. Tycks ha dött gillesåret 1520, emedan han detta år omtalas som frater prins. MATHIAs ToME, blev H 1515, omtalas 1522 som frater i gillet. ToRsTANUs JoHANNIS, blev H 1515, varvid han skänkte en bordduk, omtalas i samma gille ånyo som frater in vita 1518, var gillets kaplan ännu 1524. ERICUS LAURENTII, herr ]5]5 5/ll (tb) , var död gillesåret 1521, då hans gård gavs till Ftelga Lekamens gille. . BARTOLLUS ARNERI, Helga Lekamens gilles prebendatus, omtalas ofta i hlg: L5 1G 13/ l... l 521 2/G, erlade hyror till gillet åren l 517 ~-24. STORKYRKAN 73 EsBERNUS PETRI, Helga Lekamakaplan, som ofta förekommer i hlg: 1516 13/1. .. 1522 12/1. Finns som frater . prius i hlg 1524, vilket alltså är hans dödsår. HENRieDs CoNRAD!, Helga Lekamens gilles prebendatus, omtalas i hlg 1516- 21. Han nämnes som skaffare i gillet 1516 25/5. Modern, h. Kristin, blev H 1514; förmodligen var det hon, som 1524--26 kallades l].err Hindrichs moder och då erlade hyror till gillet. År 1516 betalade herr Henrik Conradis >>måg>> sådan hyra. JoHANNEs CRISTOFERI, Helga Lekamakaplan, ofta omtalad i hlg: 1516 25/5 ... 1516 16/11, blev H in vita år 1518, då han kallas prebendatus holmensis; dog före 1518 14/7. JoHANNEs 0LAI, Helga Lekamakaplan: 1516 13/L. 1517 12/l. Herr Hans Olai nämnes skaffare i gillet 1516 25/5. NICOLAUS 0LAI, Helga Lekamaka plan, omtalad i hlg 1516 13/l... 1522 12/l. 0LAUS JoHANNIS GESTRING, Helga Lekamakaplan 1516 13/l... 1521 15/9. Förmodligen identisk med den herr Olof Gestriken, som förekommer i tb för 1519 11 /5 (uppsl. 67) så­ som hustru Margittes, J esper Broderssons hustru, testamentarius. Däremot är det omöj­ ligt att avgöra, om det var denn.e eller O. J. från 1512, som omtalas i hlg 1525 25/2 och 1526 17/8 samt 1525 9/3 kallas fru Märtas kaplan. 0LAUS NICOLAI, Helga J_,ekamakaplan 1516 13/l.. . 1522 12/l. År 1519 blev h. Elseby, herr Olof Nicolais moder, H in vita. Hon var dotter till rådmannen Lars Nilsson. PETRUs MATHEI, Helga Lekamakaplan 1516 13/l... 1522 15/9. Hyrde av gillet vid Mel­ lanmursgatan 1517- 21. Herr P. M. på Helgeandsholmen var död gillesåret 1522, efter­ lämnande åt gillet 6 m., som åldermannen uppbar. Testamenterade pengar till S. Bar­ bara, S. Olofs och S. Trinitatis gillen m. fl. , t före 1523 19/1. RAGVALDUS PETRI, Helga Lekamakaplan 1516 25/5 .. , 17 12/1, möjligen identisk med herr Ragvald, omnämnd i hlg 1509 14/5, 18/5, 19/11, 21/12. Under åren 1510- 13 har jag ej träffat någon prebendat med namnet Ragvald i hlg, vilket kanske får tolkas som stöd för att fråga ej var om samma präst. SIGFRIDUS PETRI, Helga Lekamakaplan 1516 13/l ... 26 17/8. Betalade hyror till gil­ let åren 1516- 28. Hans syster var gift med Birger Moyse. Se för övrigt Mäster Olofs tän­ kebok. SIMON LAURENTII, Helga Lekamakaplan 1516 25/5 ... 1524 '1/11. Han dog jan. eller febr. 1525. Förmodligen är det samme man, som nämnes ännu 1525 8/1 och 1525 29/5 samt blev H 1516. VASTO MAGNI, Helga Lekamakaplan 1516 13/l... 1519 13/11. HANS STIGH, herr 1516 21/6, då arvskifte gjordes mellan honom och hans samborna syster h. Birgitta, hustru till rådmannen Måns Budde (och sedan gift med Nils Jöns­ son, rådman och borgmästare), efter deras moder h. Ragnhild i (Köpman-) V al vet. Av skb (östra kvarteret) framgår, att den sistnämndas fullst. namn var Ragnhild Zanders, förmodligen änka efter Hans Sandersson (se skb, södra kv. 1501- -3). Mäster Oloftalar i sin t b för 1524 17/lO om en herr H ans, som sannolikt är identisk med denne, likaså 1525 74 S'fOCKHOLM 5/4 och 1526 11/6, därvid uttryckligen säges, att han var broder till rådmannen Nils Jöns­ sons hustru. Varken här eller för 1528 16/3, då han också nämnes, angives son-namnet. GEORG 0LAI, Helga Lekamakaplan 15212/6 ... 24 3/4, vilken sistnämnda dag han dog (enl. hlg). Omtalas 1519 som Stockholms kyrkoherdes kaplan. En dominus Georgins, som be­ talade hyror till gillet åren 1523--25 (sista året blott för l :sta halvåret), kan vara iden­ tisk med denne, vilken 1516 hade att erlägga hyra till gillet, men det kan även hända, att i stället avses herr Jörgen, nämnd 1525 25/2. JoHANNEs JoHANNIS I SOLNA, prebendatus holmiensis, blev H in vita 1516, samt 1521 frater prius. Han dog i Helgeandshuset. Han kan vara identisk med J. J . Pistor, vilken förekommer som Helga Lekamakaplan 1521 2/6 ... 1522 12/1. Men troligare är , att han var identisk med den J. J., som var gillets 2:dra kaplan 1516 14/9. En herr Hans i Solna omtalas i hlg även 1512 28/12 och i skb 1509. HANS PETRI, blev H 1516 27 /5, då kallad Hans skolmästare, och förekommer i hlg såsom herr Hans Petri 1524 27/11 , 21 /12 och 1525 8/1, vid vilka tillfällen han fick arvode för primmässa; möjligen var det också han, s~m kalla 'l do minus J ohannes Petri ca pel­ lamls, då han under okt. och nov. 1524 fick betalt för primmässa. Hans Petri erlade hyra till gillet för 2 :a halvåret 1524. Kan svårligen vara identisk med följande, soin hette Jöns; se denne. JoHANNEs PETRI, rector scolarium holmensium, blev H 1517 14/6. En Johannes Petri nämnes som gillets kaplan 1519 26/6 ... 152419/ll. Herr JöNs skolmästaren fick 152212/l 7 1 / 2 mark av gillet för primmässa. Se även föregående, som kallas Hans, och därför svårligen imn vara identisk med denne. En J ohannes Petri studens förekommer i hlg år 1517. STEPHANUS 0LAI, dominus 1516, då han blev H in vita; ovisst , om han var präst i Stockholm. En dominus Stephanus nämnes i hlg 1512. SuENO JOI-IANNIS, Helga Lekamakaplan 1517 14/6 ... 1521 2/6 . Kallas 1516 prebenda­ tus holmiensis, då han blev H. Hans moder Birgitta blev H 1517 (in vita) och nämnes i gillet 1521 (post mortem) . JoHANNEs JoHANNIS, Helga Lekamakaplan 1516 14/9. Denne, som då upptages som den 2:dre i ordningen, kan ej vara identisk med J. J. Pistor från 1521 2/6, vilken 1521 25/11 upptages som nr 15 och 1522 12/l som nr 12. Däremot kan han möjligen vara samme som antingen J . J. i Solna eller J. J. i Skå, ålderman 1522. SuENO PETRI, Helga Lekamakaplan, omtalas i hlg 1516 16/11 och 1517 11/1, förmod­ ligen identisk med den S. P. baccalaureus rector scol. holm., som blev H 1516 25j5. CRISTOFERUS 0LAI, Helga Lekamakaplan 1516 14/9 ... 23, då han dog, ty i hlg för detta år upptages herr Cristoffer prebendatus in holmis frater prins. ERICUS ToME, blev H in vita 1517, betalade hyror till samma gille 1523 ~27. Herr Erik Tomes moder blev H 1522, >>soror prins>>, och dog alltså detta gillesår. Då denne herr Erik ingenstädes kallas mäster, kan han knappast ha varit identisk med vare sig mäster Erik, som nämnes i skb 1518 S. Anders' afton, eller kanslern mäster Erik 1523 die septem fratrum. STORKYRKAN 75 LAURENTrus PETRI, herr 1517 14/10, son av rådmannen i Stockholm Litzle Peder Björnsson Röda, om vilken se Rådsmatrikeln. LAURENTTus MAGNI. Helga 'Lekamakaplan 1518 10/l... 1526 18/10. LAURENTIUS , organista, Helga Lekamakaplan 1518 6/6 ... 1526 14/10. Se Organister. CRISTOFERUS, betalade hyror till Helga Lekamens gille 1518- 20. Namnet efter förnam­ net är svårläst, ser ut som Nichil, knappast Michel och än mindre Olaui; även förekom­ mer på ett par ställen ännu ett. ord, som förefaller vara slites eller något ditåt. JoHANNEs MARTINI, Helga Lekamakaplan i Själagården 1519, möjligen samme man, som i skb för södra kvarteret 1518 kallas skolmästaren J ens Mortensson. ' 0LAUS HELSING, Helga Lekamakaplan 1518 17/8 ... 20 9/9. Blev H 1520, betalade hyra till gillet 2:dra halvåret 1520. LAURENTrus JoHANNIS ad Banetum Georgiun1, Helga Lekamak~plan 1518 14/l l... · 1527 7/10. Han kallas även L. J. upsaliensis. Betalade hyror till gillet 1523 ~25. Hurn­ vida denne var identisk med herr Lars Hansson Privalk, har ej kunna~ avgöras. HANS EuERARDI, herr 1518, död före 11 /12 d. å., var son till Euert pansarmakare och kusin till priorn för Svartbrödraklostret i Stockholm Henrik Hansson Degner. Se för öv­ rigt Svartbrödra och Rådsmatrikeln. ERICUS OLAr, Helga Lekamakaplan 1519 26/6... 1525 2/5. Kallas vanligen dominus Ericus (quondam) in Sunga, köpte egendom 1520 13/6. OLAus ERrcr BAGGE, Helga Lekamakaplan 1519 26/6... 1524. 0LAUS GuTo, capellanus castri 1519, då han blev H. Var gillets kaplan åtminstone 1519 26/6 & 11/9. Annerstedt omtalar i sin universitetshistoria (se I : 38, not. 6) en Olaus Gutho, som enl. brev av den l januari (förmodligen år 1501) var Svante Stures kaplan. Eventuell identitet omöjlig att avgöra. ANDREAs 0LAI, Helga Lekamakaplan 1520 10/6... 1521 2/6. AUGUSTINUS GEORGII, kallas dominus, då han blev H 1520. Ovisst, om han var p1;äst i Stockholm. KNUT ERICI, magister, den bekante mäster Knut, som blev rannsakad och fängslad 1526 9/8 samt avrättad 1527 21 /2; blev H 1527, frater prius, har således tidigare tillhört gillet, varför är möjligt, att han någon tid tjänstgjort söm prebendat vid Storkyrkan. NrLs SIGFRIDI, fru Kristinas kaplan 1520 17/11 (tb); ovisst, om han var anställd vid Storkyrkan. MAGNUs PETRI, Helga Lekamakaplan 1521 13/1... 1525 25/2, blev H in vita 1521. PETRUs HAQUINI, Helga Lekamakaplan 1521 13/1 , blev H in vita 1521. JoHANNEs JoHANNIS PrsToR, Helga Lekamakaplan 1521 2/6 ... 1522 12/1. Kan vara identisk med J. J. i Solna, preb. i Stockholm 15Hi, död gillesåret 1522. Vidare omtalas en J. J . de Upsalia, som skrev in sig som student vid Rostocks universitet i juli 1516. NrcoLAUS 0LAI r SJÄLAKORET, Helga Lekamakaplan 1521 2/6. 0LAUS 0LAI, doctor, finns i skb 1524 i östra kvarteret (och till och med redan 1521, ehuru det andra namnet då är utelämnat). Var kanske ej präst. o o 76 STOCKHOLM BENEDICTUs BIRGER!, kaplan, nämnes i hlg 1521 . ERicus JACOBI, Helga Lekamakaplan 1520 nov . .. . 24 14/10, betalade hyra till gillet 2:dra halvåret 1521. I tb för 1527 4/2 omtalas herr Ericus Jacobi i Onunge och hans bro­ der Peder J apsson. NILs, Blinde, som sjunger i S:te Pederskor 1521 och omtalas sålundaihlg, varvälockså prebendat. Se även Nils sid. 66 och 68. JoHANNEs JoHANNIS FR. SKÅ, prebendat i S. Andreas' kor 1523,24, valdes till ålderman för Helga Lekamens gille 1522 19/6 (eller 20/6) och kvarstod som sådan till 1528 25/5, då han blev förest åndare för· Helgeandshuset. Förekommer mycket ofta i hlg ävensom i tb. I sistnämnda urkund påträffas han redan 1505 30/6, 12 20/9, 16 29/5 (eller 5/6) o. s. v., då kallad herr Hans i Skå kyrkoherren. Var broder till Frans skrivare. Se sid. 72, Björn Laurentii. CLEMET, prebendatus, blev H i~ vita 1522 och förekommer som frater prius året därpå. ERICUS ANDREE, curatus quondam in Ballesta, prebendatus in Holmia, blev H med denna beteckning 1522. Fick betalt för primmässa 1524 2/12. En E. A. de Upsalia skrev in sig som student vid Rostocks universitet i april 1512. JöRGEN, herr 1525 25/2, omtalas som dominus Georgins även 1526 14/10. JoHANNEs (HANs) FR. VETHA, omtalas ofta i hlg, där han blev H in vita. omkr. 1523. Nämnes för övrigt där 1525 12/3, 30/4, 21/10, 1526 23/4, 17/8, 18/10, 1527 7/10 etc. MATTEs 0LAI, prebendatus holmensis, blev H in vita 1523. Omtalas ännu 1526 17/8, då han undertecknade Helga Lekamens gilles räkenskaper, samt i tb 1528 10/6. ERICUS MATHEI, 1524. 0LAUS, klerk 1524 17/9; kan ej identifieras. Möjligen ha vi här att göra med Olof Petri P has e. FRANs, son till Sven Moyse och broder till Birger Perssons hustru, omtalad i tb 1524 5/11, förmodligen identisk med i Ftb 94 upptagna styvsonen till sal. Mickel Hillepart, vilkens änka h. Anna även nämnes. JöRGEN, magister, Helga Lekamens gilles kaplan 1523 26/10. Måhända identisk med ÖRIAN PEDERSSON, magister, som ägde hus på Köpmangatan, vilket h an ärvt efter sin fader Peder Mickelsson och upplät 1525 9/8; modern var h. Dorothea, Claes Boyes änka, omtalad 1528 6/6. ERIK, herr, fru Märtas kaplan, blev H post mortem 1525. Ovisst, om han hade någon anställning i Storkyrkan. PEDER, mäster, skolmästare i Stockholm 1525 13/3, var förmodligen även prebendat i Storkyrkan. HANS EKÄN (på annat ställe står EKIN eller EKIUS), doktor, vilkens namn står först under Helga Lekamens gilles åldermans räkenskaper 1526 17/8. SIGFRID, herr, undertecknade Helga Lekamens gilles räkenskaper 1526 17/8. NILs, herr 1526 29/8. Herr Nils fick 1528 30/5 av Gustav Vasa ett öppet brev, att han skulle behålla S. Martins prebenda i Stockholm under sin livstid, på det att han skulle STORKYRKAN 77 förestå Helgeandshuset i Stockholm. Möjligen är denne N. identisk med Nils i Sko, se nedan. Även nämnes kyrkoherden Nils i Värmdö församling ofta i Stockholms urkun­ der. Se också Nicolaus Benedicti sid. 70. HANS DITMARSK, prebendat i Stockholm, nämnes 1526 22/10, 1527 23/2, 17/4 & 6/5. LAURENTlUs BERONIS, herr 1517 14/10, son till skeppare Björn och hans hustru Mar~ git sa1nt broder till h. Anna (gift med Hans vävare och Ditteric Rost); L. B. :s mormor var Alguts i Köping hustru , död före 1526 5/12. L. B. förekommer i tb ännu 1526 13/12. Blev kyrkopräst i Årnäs socken i Ångermanland (se tb 1576 7/3). L. B. fr. Uppsala, blev stud. i Rostock 1516 10/7. ERICUS SuENONIS, prebendat 1528 16/3, kallas predikant i Stockholm 1529 7/4. MAGNUS, 1528 10/6. TILEMAN, 1529 7j4. WILLAM, 1534 9f7, kaplan vid S. Olofs prebende i Storicyrkan. NILS 1 SKo, kallas prebendat omkr. 1535 (Ftb 124). Möjligen samme, som 1526 29/8 kallas herr Nils eller 1527 13/5 kyrkoherren herr Nicolaus. KRISTIERN, blinde herr, präst, tillåtes komma i sjukstugan (Ftb 235). KLOCKARE Icke heller för dessa göres anspråk på fullständighet; å andra sidan kan också hända, att andra klockare än storkyrkans råkat korrima med. MATTEUS, död senast 1421 , H. HENRICUB KRYTZOW, död senast 1421 , H. HENRICUB RoDHE, död senast 1421, H , nämnes i jb nr 35. JoHANNEs , död senast 1421 , H. NICOLAUS THEGELEER, var levande H 1421 och nämnes som sådan ofta i gillets hand­ lingar under de båda närmaste decennierna, ännu 1440 18/11. Möjligen var h. Elin Klaus klockares, som 1452- 53 blev H , hans änka. KLAUs KLOCKARE , vilkens hustru Elin blev H gillesåret 1452, kan möjligen ha varit identisk med Nicolaus Thegeleer. MATTIS KLOCKARE , dömdes 1476 24/7 till 6 mark som vådabot för sin son efter Tomas Laurenssons död. Var själv död före 1477 7/6, efterlämnande barn och änkan, h. Katarina, sedan gift med Gregers skinnare (vilken 1476 8/4 hade gjort inbördes testamente med sin hustru Birgitta). Mattis klockares syster finns på stämningslista år 1478. MAGNUs KLOCKARE , 1477 27 j l. ANDERS KLOCKARE , död före 1483 14/5, då änkan h . Elin omtalas. ERIK ÅKARE, utsågs 1482 30/4 till klockare i Storkyrkan, nämnes i tb 1479 29/5. H. BERTIL MÅLARE , utsågs 1484 15/3 till klockare, se Gillena. 1485 12/3 varnades Bertil klockare , att om han eft er den dagen gjorde nattabnller, han skulle mista klockare­ ämbetet. 78 S'l'OOKHOLlVI ToMAs KLOCKARE , sade 1486 19/4 trotjänst till herr Olof Andree, som stod i kyrko­ herdens stad. SIGFRID KLOCKARE , omtalas 1497 22/5, 99 6/5. Han dog strax efteråt, ty i skb 1501 upptages hans hustru, som enl. tb 1505 10/3 några år tidigare hade gift sig med Lars An­ dersson. Mycket riktigt står också den sistnämndes namn i skb för 1503 på hennes plats. OLOF; LAURENSSON KLOCKARE , upptages i skb 1501 utan .skatt, men åren därpå, 1502-07' erlägger han 3 a 4 öre, varefter han försvinner. MARKUS KLOCKARE, finns i skb 1505- 07, i västra kv. PER NILSSON KLOCKARE, i skb 1504, 07 & 08. PAUL KLOCKARE, omtalas i hlg 1509. JoN KLOCKARE, 1515 10/12, hade sonen Peder, omtalad 1529 11 /10. Var bosatt i Grå­ munleegränd och kallas därför J. klockare i Gråmunkegränd, under vilken benämning han förekommer 1519 i hlg; upptages där ånyo 1520 som frater prius (dog antagligen då). Hans hustru Margit, som blev H 1515, står där antecknad för restantier år 1524. TÖNIES GULDSMED , blev klockare vid påsktiden 1517 (eller 18). Hustru Karin Klocka­ res blev H efter döden år 1522. HENRIK KLOCKARE, i hlg 1522 21/12. ENGELBREKT KLOCKARE , fick 1526 14/5 betalt av Helga Lekamens gille. OLOF JöNsSON KLOCKARE, var gift med h. Gertrud, död före 1529 27 flO. Olof levde ännu 1533, då han gjorde borgared (Ftb 27). ORGANISTER LAURENS ORGAMÄSTARE, mäster, nämnes litet emellan under tiden 1433 3/6 ... 1477 14/4. Han och hans hustru Kristina gingo in i Helga Lekamens gille 1453 3/6, hans dotter Anna in extremis 1474. Se Kyrkavärdarna samt Gränder och Brinkar. HENRIK 0LAI ORGANisT, 1505 7j4. Modern, h . Anna, var änka efter rådmannen Olof Andersson. (Se Rådsmatrikeln, där jag dock varken kommit att nämna änkan eller so­ nen). I Ftb 160 & 121 omtalas, huru en Henrik orgellekare sålde hus västantill; förmod­ ligen avses en annan man. Se ovan sid. 69. HANs JUTHE, fick arvode av Helga Lekamens gille 1509 5/10 för att han spelat orgel. LAURENS SALOMONIB ORGANISTA, 1510, t 1512, har varit anställd vid Helga Lekam­ ens gilles orgel. Ä ven flera andra prebendater tyckas ha haft hand om musiken, såsom JACOBUS KANUTI (1512 o. 13). Före Lanrens Salomonis omtalas 1509 11 /6, huru den bekante ALBREKT M ÅLAHE då fick 4 solidi av Helga Lekamens gille för att han lekte i gillets begängelsemässa. , I hlg nämnas som lusares civitatis ERIK och OLoF 1509 31/5 ... 13 29 /5. Den 19 juni 1517 omtalas Erik lekare och ANDERs STADSLEKARE; båda förekomma i hlg ännu 1519. ÖRIAN LEKARE nämnes 1513 29/5 och 1519. . LAURENS ORGOLEKARE, 1519 ... 1526 14/10, bodde 1528 10/6 i hörnhuset vid kyrkogår­ S'l'OHKYRKAN 79 den, där gatan löpte in till bödelshuset, nämnes 1542, 44 25/8, 53 lHJG, 54 15/12, Ftb 49 & 220, om det nu är samme man, som avses vid alla dessa tillfällen . Se F. G. S. Lau­ rentius organista var prebendat i hlg 1518 6/6... 152614/10. TORNVÄKTARE I tb 1515 12/2 läses, att rådet beslöt, att tornväktarna skulle klappa två resor varje timma om natten, ene reso då klockan slår, annan då klockan är halvgången. Ämbets­ bokens förteckning på dessa förtroendemän börjar ·år 1449 och går fram till och med 1513. H är och i det följande beteckna årtfl,len ämbetsåren, som började omkr. l maj och slu­ tade samma tid följande kalenderår. HENNING BRUNSVIK, 1449- 51, fader till prebendaten Alf B., se denne. KLAUS V ÅRDSKRIVARE, 1452---54; han var enl. jb död före 1454 27j2, då änkan, h. Ingefridh, och dottern, h. Gertrud, till Bykyrkan uppläto en tomt i Hakon koppar­ slagares gränd västan mur; uppgifterna strida således med varandra. LAssE JöNssoN, 1455- 57; är på grund av namnets vanlighet omöjlig att med visshet identifiera. I skb för 1460 finns en Lasse Jönsson i västra kv. PEDER ERIKSSON, 1458--60. PER JENSSON, 1461 OLOF HENNEKESSON, 1462- -64. SvARTE LAURENS, 1462- 64. LAURENS PEDERSSON, 1466. MAGNus ToRsTENssoN, 1466__:_69. PEDER BERGSMAN, 1467- 74; levde likasom hustrun ännu 1482. LAURENS TEGELSLAGARE , 1470--:75; levde 1483. KLAus BoNG, 1475. ANDERs RAGVALDSSON, 1476- 82; nämnes i tb 1477 5j7 och andra ställen, då han kal­ las lille Anders tornväktare, samt 1482 14/8. Vid sistnämnda tillfälle benämnes han gamle Anders tornväktare; då vittnades, att Peder kanugjutares och Laurens kanugjutares drängar >>kastade wordhin medh sten ok drogo for:na Anders tornwektare innan porten i Peder kannegiwtares hws ok togho fra honom hans arborste och löngh kniff ok slogo honom med grislar (brödspadar) ok stänghen>. Jfr nästa. · ANDERs HANssoN, 1476; är knappast identisk med nyssnämnde gamle A. tornväktare. ERIK MANGSSON, 1477- 85, gjorde ed som tornväktare 1477 30/6 och 79 29/5. JENIS OLssoN, 1483---88, 92- 95, 1498- 1503. I skb finns Jenis Olsson tornvaktare ännu 1509. Hans änka, .h. Lucia, och hennes styvson sålde tomt västan mur 1512 29/11. JENIS SNARE, 1487 & 88, nämnes i jb 1475 23/9, då han för 20 m. köpte en källare i Mattis Martinssons gränd. lVIAGNUS HEMINGSSON, 1489. JoAN OLssoN, 1489, 96. Joan tornväktares gård omtalas i jb 1493 14/ JO. Ett 3:e upp­ o 80 S'l'OCKHOLM bud på den är antecknat 1505 10/3. I ämbetsboken är antecknat för 1496, att han ej för­ summat någon timme vare sig natt eller dag. Finns i skb 1501- 03. HANS JAPSSON, 1490 & 91. JENIS PEDERSSON, 1490 & 91. JAKOB ToRSTENSSON, 1492- 95. Hans dotter, jungfru Gertrud, var besläktad med Bengt Karlsson a vapen och Erik Gislasson, omtalas 1491 14/11; hennes moder var då död, men mormodern levde, hon var dock död före 1494 7/4. Jakob Torstensson var omgift vid sistnämnda tillfälle. PAUAL RINGARE, 1496 & 97, 1503 & 04, förekommer i skb 1501 & 02; 1504 står hustrun i stället; och hon förekommer sedan till och med 1509, kallad Margit. OLOF, 1497. MAGNus LAURENSSON, 1498--1501. ERIK JoNssoN, 1505--07. Denne, som även kallas SKR~\DDARE, finns i skb för 1505, 07, 09. NlAGNUS ERIKSSON, 1505, u'pptages i skb 1507 och 09. OLOF PERSSON, 1507. En Olof 't ornväktare finns i skb 1509. ANDERs NILssoN, 1511- 13. JAKOB, 1511- 13. Anrn. I skb för 1505- 07 upptages en JöNs tornväktare och för åren 1502-08 MARTIN tornväktare. Martins namn är 1509 utbytt mot h. Birgitta Martin tornväktares. Må­ hända var han identisk med den man, som 1501 upptages här i skb under namn av Mar­ tin Laurensson. Båda saknas i ämbetsboken, vad det nu kan bero på. - En h . E lin 'l' om­ väktares, förekommer i tänkeboken 1517 (uppsl. 383) soni. svärmod; r till en Lasse Hansson. Dessutom nämner Ekdahl MAGNUs och LASSE tornväktare år 1521 samt JENS och LAssE tornväktare på kyrkatornet år 1522. KYRKOVÄRDAR HANS (JOHAN) VAN BAEKEN (VAN DER BEKE) var kyrkovärd 1419- 30; omtalas som mälisman 1422 20/4, ombud för Engelke Lörenbergs hustru 1422 26/8. Han kallas 1421 22/9 för herr Johan van Beken, vilket måtte bero på ett misstag; åtminstone upptages han varken i ämbetsboken eller annorstädes som borgmästare eller ens rådman. H, an­ tagligen död senast 1433 (se hlg I). - Släktnamnet vanligt i tyska urkunder från 1300­ och 1400-talen. En Henrik van der Beke var på 1340-talet rådmån och sedan borgmäs­ tare i Reval, Bernhard van der Beke nämnes 1403 24/5 som borgare i Lybeck, Heinrich van der Beke var borgare i samma stad 1423 14/9, o. s. v. HANs NAGEL, kyrkovärd 1419- 33, föreståndare för Helgeandshuset t. ex. 1412 13/2, då han för dettas räkning mottog en halv marks ränta av h . Greta Nagels i hennes hus vid Korntorget. Hans Nagels egendom omtalas 14~4 2/4. Var föreståndare för Söndags­ allmosan 1437. -- Se min Nya RådsmatrikeL STORKYRKAN 81 GOTSCHALK VAN DER HAWEN, kyrkovärd l 43 J , 32 samt >>til hielp>> 1434 & 35: näm­ nes som föreståndare för Själagården 1437- 43; upptages i ämbetsboken som sådan 1421- 40, tegelmästare 1422. HANS HoRsT, kyrkovärd 1433- 50, ägde 14;-)7 hus vid Skärgårdsgatan. En styvdotter, Kristina, omtalas 1447 6/3 . Gav sig med sin hustru in i Helgeandshuset 1453 16/4 med allt lösöre och all fast egendom. Änkan, h. Cecilia Pedersdotter, upplät 1456 för 105 m. sin gård vid Skärgårdsgatan till Hans Helsing. Ännu så sent som 1458 11/3 omtalas Hans Horsts stenhus på Kindstugatan. H in extremis mellan 1452 25/7 och 1453 10/6. Änkan h. Cecilia H 1453. OLOF SvARTE, kyrkavärd 1434- 36. Blev G 1419, ålderman 1426; H in extremis mellan 1452 25/7 och 53 10/6. Änkan h. Valborg, blev H år 1453. Olof Svarte var borg­ mästare, varför hänvisas rörande honom till Rådsmatrikeln. Olof Svartes gränd östan till var identisk med den sedermera som Slmltans gränd omtalade (nuv. Stora Ropare­ gränden). NIKLAs TORSKARE, kyrkovärd 1435 & 36, köpte egendomar östan mur 1427 19/7, 1434 27/10 och 1436 29/2. Tegelmästare 1428. Se för övrigt Rådsmatrikeln. PEDER VAN BERKEN (P . BIRKE), kyrkovärd 1437- 46, satt i nämnd angående brunnen vid nuv. Trädgårdsgatan 1441, ägde 1444 stenhus öster om Söderport. JoN BASSE, kyrkovärd 1447- 50, G 1438, fråndömdes 1447 en kålgård och sålde samma år en gård norr om Stortorget för 240 m. Köpte ett stenhus östantill i gamla muren 1450 och gjorde samma år den 12 sept. testamente med sin hustru Margit Olofsdotter. H. Mar­ git Joan Basses blev H 1448. lVIAGNUS UTTER (OTTER) , kyrkovärd 1451, 52. G 1440 och bisittare där 1451. H 1445. Se för övrigt Rådsmatrikeln. JAKOB VAN HAWEN, kyrkovärd 1451 --53. Blev H 1456. Se Rådsmatrikeln och hlg I, reg. LAURENS, MÄSTER, kyrkovärd 1453--67. Se hlg I samt Gränder och Brinkar. HERMAN SILIACUS BAKARE, kyrkovärd 1454 (27/2)-60. Var gift med Katarina, dotter till Inge bältare. Hos Bång finns å sid. 70 och 71 publicerat Herman bagares änkas, hustru Katarina Ingesdotters, inköpsbrev i >>San et J orans spe tal» för 190 mark penningar, daterat Stockholm torsdagen näst efter S. Eriks dag år 1488, varigenom hon anamma­ des för en >>fullkommen Sancte Oriens Conventz Sösten> med en piga. Hermans dotter jungfru Cecilia blev H in extremis 1451. Se för övrigt Gillena. TIDEKE PEcrcow, kyrkovärd 1461-67. Se Rådsmatrikeln. JöNs OLssoN FOR SönER PoRT, kyrkovärd 1468, 69 och till hjälp 1474. På grund av namnens vanlighet svår att säkert identifiera, då ej de tre orden >>for Suder Port>> följa. En Jöns Olsson nämnes som G 1451. Denne eller en annan J. O. blev H 1451. Hans hustru var Birgitta Laurensdotter, som 1473 5/6 genom ombud gav Jöns Olsson kvitt, ledig och lös för vidare tilltal i löst och fast, som tillfallit henne i det skifte och byte, som var G. Sre,.;yes lcyl'lcor. Stocl:hol>n I. 82 STOCKHOLM gjort mellan dem. -:------ Utsågs att granska det emyska ölet 1475 17j7. Sitt hus vid Söder­ port hade han köpt år 1469 av svartbrodern Henrik Marquardi och sålde det sedermera till Hans Eckerhold. Åren 1457 och 58 innehade han nyckeln till Söderport. Ännu 1482 30/10 var Jöns Olsson vid Söderport i livet. HANS EcKERHOLD, kyrkovärd 1468- 71, köpte 1453 30/7 en tomt på Södermalm. Var gift med h. Elin, som överlevde, och med vilken han hade två döttrar: Gertrud och Könne. Den förra var gift 1:a gången före 1471 30/3 med Hans mjölnare (t före 1476 30/3), 2:a gången med rådman Erik Gislesson (förmodligen samme man som 1480 18/9 kallas borg­ are i Danzig). Gertrud dog före 1506 13/6, då systern, g. m. Henrik van deme Busken, ärvde henne. - Hans Eckerhold hade företagit en pilgrimsfärd till S. Jakob (i Compo­ stella) och dessförinnan, sin hustru oåtspord, gjort testamente ·i Lybeck efter Lybecklag, vilket han sedermera ångrade (han hade givit det ena barnet mera än det andra, som stred mot Stockholms lag, där han bodde och arvet utföll) . Änkan tog undantag 1490 29/5 och var död omkr. ett år senare. Se för övrigt Rådsmatrikeln. OLoF INGEVALDssoN SYSTERSON, kyrkovärd 1470- 75. Hans stenhus västan mur om­ talas 1448 29/4. Han var måg till Laurens stadsskrivare och dennes hustru Lucia, som båda vor o döda 1450 17/8, då han fick lösa till sig deras egendom östan mur i herr Olof Svartes gränd. Var mälisman 1459, 1469. Köpte 1480 och 1481 fastigheter i geret nedan­ för Arvid TroHes hus mot Fiskatorget. Han och hans hustru Margit vunno 1454 inträde i Helga Lekamens gille. Se för övrigt Rådsmatrikeln, sid. 288. HANS 0TTE, kyrkovärd 1472-- - 8~, var gift med h. Elin, som levde änka 1482 4/11. Hen­ nes >~svåger>> var Peder Michaelis rådman, vilken fick ett stenhus m. m. i hemgift. Peder Michelssons änka var h. Dorotea, som alltså möjligen var dotter till Hans Otte eller hans hustru. Han levde 1479 13/12 och omtalas som vittne 1482 17/7, utsågs 1479 7/6 att resa till herredagen i Tälje, satt i nämnd 1475 4J7. Den 22 okt. 1481 enades borgmästarna och rådet om att h. Elin, Hans Ottes hustru, skulle sätta ett altare. Kallas köpsven, då han blev H 1453 3/6. Se för övrigt Rådsmatrikeln. GERD VERDEMAN, till hjälp 1474. Den 4 nov. 1471 vittnades om hans testamente med hustrun Sigrid. Han ägde hus på Svartmangatan, som han sålde 1474 9j5. REINHOLD I.JEUHUSEN, kyrkovärd 1476- 96, g. m. Bela Lydekesdptter (omg. medråd­ mannen Herman Lytting), med villren han som hemgift av svärfadern, Lydeke skräddare, 1469 6/11 fick ett stenhus med tomt nedanför. Hans svärmoder h. Margit, änka efter Lydeke skräddare - utom denne Lydeke skräddare, som dog på 1480-talet före 148814/4 och redan 1469 kallas gamle, fanns en annan Lydeke skriiddare, villeens hustru Katarina förekommer som H in extremis år 1473 - upplät 1488 14/4 åt sin måg R. L. och dennes hustru Bela, hennes dotter, det stenhus västan mur i Skomakarebrinken, som hon for­ dom besatt med sin avlidne man. - Enl. rådets beslut av 1483 19/3 skulle R. L. vara fri från stadens tunga, så länge kyrkan stod under byggnad, - Sonen Vinricus Leuhusen de Stockholmia blev sommaren 1487 inskriven vid Leipzigs universitet, där han avlade baccal. examen 1489 7J3. - Se för övrigt Rådsmatrikeln. . STORKYRKAN 83 MICKEL SvARTE, kyrkovärd1 148l 4/6- 86, knappast identisk med den M. S., vilken 1447 omtalas som G. Var gift l :o med Katarina, 2 :o med E lin Pedersdotter. Nämnes som vittne 1474 7j5, mälisman 1475 2/9, 76 23/3 , sylsättare 1477 15/11, 77 3/12, stadsfull­ mäktig 1475 4/12, 77 19/6, 81 26/2, satt i nämnd 1475 4/7, utsedd tillmantalsskrivare 1477 10/11, d:o 1479 21/4 till att >>leggia rotetalet epter middagin, som till Wyborg skal moth Ryssener>>. Att Mickel Svarte verkligen var kyrkovärd redan i juni 1481, bestyrkes därav, att Olof tegelslagare den 6 i denna månad sade Mickel Svarte trotjänst. - Ägde tomter i Peder Ståls gränd. - Den 2 mars 1476 mottog M. S. arvet efter sin hustru Katarina, vil­ ket uppläts av hennes syster, h. Margareta i Edehammar i Leenbo socken (jb nr 833); hustrun var i själva verket död redan 1476 22/1, ty då upplät Mickel Svarte åt Bykyr­ kan och Själakoret ett stenhus i S. Laurentii gränd för sin h. Katarinas och bägges för­ äldrars själar. I tänkeboken är antecknat, huru h. Margit i Engiaby i Leenbo socken vid Salsta 1477 24/5 upplät åt M. S. allt arv efter sitt syskonbarn, h. Katarina, Mickel Svar­ tes hustru. Hustru Elin Pedersdotter överlevde mannen. Mickel Svartes hustru utsågs 1482 26/8 >>att mwlka pighoner som sik haffva locke>>. En dotter till h. Elin hette Lucia (levde 1506) g. m. Sigurd Röreksson, och hennes (h. Elin) svägerska var h. Richmod, Sander Leksons hustru. Den 18 dec. 1493 lät Engleke Sandersson h. Elin på sin moders, h. Richmod, vägnar fri från arvet efter hennes (h. Richmod) framlidne broder Mickel Svarte, med undantag för prebendan, som Mickel Svarte och hans h. Elin stiftat i S. Eriks kor på norra sidan i kyrkan mellan S. Peders kor och S. Kristoffers prebenda. Se ovan sid. 35 f. Med tanke på att egendomen nr 2 Skärgårdsgatan tillhörde Mattis Bretholt, som dog 1474, efterlämnande änkan Elin, och Mickel Svarte även rått om samma hus, skulle man kunna tänka sig, att h . Elin Ma~tis Bretholts och h. Elin Mickel Svartes voro en och samma person. Mickel Svartes första hustru var, som nämnts, död redan i januari 1476, möjligen avsevärt tidigare, och han var omgift senast 1482. Något avgörande bevis för hypotesen har jag dock ej påträffat. Efter Mickel Svartes död kom ovannämnda · egendom till Anders Jönsson vinman, vilkens hustru, som överlevde honom, också hette Elin. Det skulle även kunna sättas ifråga, om inte även hon vore identisk med Mattis Bretholts änka eller åtminstone med Mickel Svartes. Säkert är att Anders vinmans änka, frånsett ovannämnda äktenskap, varit gift 3 gånger. Se sid. 88. MAGNUs MÅRTENssoN ToLCH, kyrkovärd i492- 95. Det tredje namnet är bildat av Tolcheby i Helsinaa socken. Ägde fastigheter i Mattis Martinssons gränd västan mur och Hans Rollingerssons gränd östan mur, ävensom på Västerlånggatan (nuv. nr 55) och Södermalm. Var ålderman för S. Eriks gille 1490. Med sin hustru Birgitta gjorde han testamente, varom vittnades 1495 19/9, då han förmodligen var död eller döende. Arv­ 1 Ämb etsboken har 1482 som begynnclscår, vilket strider mot tänkebokens bestämda uppgift, att han blev kyrkovärd 1481 4/6. · s'l'OCKHOLM skifte efter honom förrättades 1496 17/8, då brodern Henrik Tolch i Tolcheby i Helsinaa socken upplät arvet åt änkan och uppbar 36 m. stockh. för sig, sin broder J ens Mårtens­ son och syster Kirstin Mårtensdotter i Tolkaby. Utom som säljare och köpare av fastig­ heter, förekommer han i tänkeboken 1480 1/3, då han dömdes till 20m. böter , >>ty han talade olofflika till (borgmästaren) her Benet Smaalenninge>>. OLOF LAURENSSON, kyrkovärd 1496- 1502. Se Rådsmatrikeln, ävensom ovan. TILE HAMPE, kyrkovärd 1497- 1515. Köpte egendomar 1493, 94, 95 på Södermalm, i Staffan Västgötes gränd och h. Kristina Staffan Störbekes gränd. Han efterlämnade änkan Vendel, som levde 1526 2/4, då arvskifte gjordes efter mannen. Barnen voro Tile Hampe, Jakob Hampe och dottern Vendel, gift med Hans H vit. - Eftersom tomten på Södermalm 1516 13/10 kallas för hustru Vendels tomt, är troligt, att Tile då var död. Huset vid Järntorget hade Tile . fått genom sin h. Vendel, som ärvt det efter sin moder. HENRIK ERIKSSON, kyrkovärd 1503- 08. Var föreståndare för Helgeandshuset 1492, 93, härbergerare 1495- -99 . Dog 1508, efterlämnade änkan Telseka, skriven i skb 1508,09 (Telsa), 16- 19, 21. Anteckningen i skb för år 1506, att han var borgmästare, beror på ett misstag, skall vara kyrkovärd. Hustru Telseka på Köpmangatan finns som soror prins i Helga Lekamens gille gillesåret 1521, som såle>på Strand>> bifogas. LILLE MÅNs, kyrkovärd 1515- 18. Hans gränd omtalas litet emellan 1516--1563. HEYNE SKULTE, kyrkovärd 1516 31/5- 21, t före 1525 21 /2, sannolikt gillesåret 1522, då han upptages i hlg som frater prins. Hans hustru blev H 1514. Se för övrigt Rådsma­ trikeln. LÅNGE NILS, kyrkovärd 1519, 20, halshuggen sistnämnda år, varefter konung Kristi­ ern tog aU egendom i hans hus. Som hans >>forfader>> nämnes Per Björnsson, d: v. s. Långe Nils var gift med P. B. :s änka, Ingrid Eriksdotter, syster till Hans Eriksson. Hennes sista äktenskap var ingånget före 1515 26/3. Hans fullständiga namn var NILS HENRIKSSON. Den 25 sept. 1529 gjordes arvskifte efter honom, varvid arvingarna (Anders Henriksson och Mickel Simonsson) gjorde Hans Eriksson på hans systerdotters vägnar fri för arvet. Se Forfader I och II. STORKYRKAN 85 UNGE NILS PERSSON GULDSMED, kyrkavärd 1521--25. Se Guldsmedsmatrikeln. LAMBERT ALERS, kyrkavärd 1522-25, därav det första året >>til hielp>>. Angående arvskiftet mellan honom, modern och svågern se tb för 1549 7/10. PEDER NILSSON, kyrkavärd 1524; avgick från åldermannaskapet för Karlagillet 1524 okt. Dog mellan 1525 29/3 och 26 18/6, efterlämnande änkan Anna. MARTIN LEUHUSEN, kyrkavärd 1524. Se Rådsmatrikeln. OLOF GRöM, kyrkavärd 1525, 26. Se Rådsmatrikeln. HANS BöKMAN, kyrkavärd 1526- 29. Han gjorde räkenskap för >>thet han hade varit kyrkioverende>> 1529 16/8, varvid vittnades, att >>thet var en godh redeligh reginskap, såå at honom ingen redelig man straffa kunde>>. Tomas i Valvet och Hans Nagellovade att betala honom det, han var >>till achters>> på kyrkans vägnar. Hans >>farfader>> var råd­ mannen Erik Helsing, vilkens änka, h. Katarina Persdotter, alltså blev gift med Hans Bökman. Se för övrigt Rådsmatrikeln och Forfader III. ToMAS I VALVET, kyrkavärd 1527-30. Se Rådsmatrikeln. HANS NAGEL, kyrkavärd enl. ärohetsboken 1530, 31, men enl. tänkeboken redan från 1529 16/8. Var före 1527 27/2, då testamente gjordes, gift med Birgitta, dotter till Inge­ vald Torstensson, i hennes 3:e äktenskap (hon var förut gift med Anders Svensson Hel­ sing och Gerdt Bryning). En broder, Henrik ·Nagel, ärvde honom före 1546 22/2, vilken dag han upplät det då erhållna stenhuset med tomt intill. Se för övrigt Rådsmatrikeln och Forfader III. ANDERs BoTTNEKARL, kyrkavärd 1531. Se Rådsmatrikeln. FINVED GULDSMED, kyrkavärd 1533. Se Guldsmedsmatrikeln och Rådsmatrikeln. Upphörde med kyrkavärdsskapet samtidigt med nästföljande. KLEMET RENTZIEL, kyrkavärd 1533; inblandad i krutkonspirationen, ägde hus vid Svartbrödraklostret. I Ftb 131 (alltså omkr. 1535) avhandlas >>Olemet Rentzill som up­ sagt sitt kyrkiowärde Embete inlefwererar kyrkiones räckenskaps böcker>>. ERIK (OLssoN) sKINNARE, kyrkavärd 1536, 37. Se Rådsmatrikeln. HENRIK (0LSSON) VAN YTRECHT, kyrkavärd 1536-44, gift sedan år 1521 med h. Elzebe, änka efter borgmästaren Anders Olsson på Strand. Var föreståndare för S. Hal­ vards gille och tillsades 1526 5/3 att giva ifrån sig dess pengar. 1 Änkan, h. Elzebe, och sonen, Påval v. Y., gjorde arvskifte 1548 23/4. Möjligen var det Påvals änka, som 1554 30/4 omtalas såsom h. Ingegerd i Strängnäs. Se Rådsmatrikeln och Forfader III. MÅNs GULDSMED, kyrkavärd 1538, 39. Se Guldsmedsmatrikeln och Rådsmatrikeln. PEDER sKRÄDDARE, kyrkavärd 1540, 41. I tänkeboken för 1545 23/3 omtalas, huru Severin Juttes avlidna hustrus arv delades mellan fadern Rawal i Kornhamn, dennes son, Tomas Rawalsson, och måg, Peder skräddare. Klaus Johansson, son till h. Anna E tt och annat i tb tyder pil att möjligen Anders Ol sson på Strand varit son till Olo.f An­ dersson rådman. Om sil varit förhilllanclct, L\r . det helt naturligt, att Andors Olsson blivit förestån­ dare för S. Halvarels prebenda ef ter faderns död , och att änkans nya m an seelan blivit det. Se sid. 87 nedan. 1509 13/'J omtalas Anders Olsson v id F iskas trand såsom gift medMarten Ulfssons hu st ru. 1 86 STOCKHOLM Hans kanngjutares, upplät 1547 20/5 till mågen, Peder Olsson skräddare, sin del i det stora stenhuset vid stortorget, som han ärvt efter sina föräldrar. Sedan upplät P. s. vid Stora torget till Erik Johansson ett halvt stenhus för 400 m., den andra hälften hade Erik Jo­ hansson ärvt efter sina föräldrar. Peder skräddare, förut g. m. sal. Joan kanugjutares dotter, hade med henne avvittrat mödernet 1554 7/5 med 138m. Sal. h. E lins Peder skräd­ dares arvingar omtalas 1567 18/8; - om alla här nämnda Peder skräddare äro identiska, ovisst. FÖRESTÅNDARE FÖR SJÄLAKORET REMAR DoBIN (DUBIN), 1421, H, dog 1421. GoTsKALK VAN DER HAWEN, 1421-40, var även kyrkovärd, se ovan. EvERT ToRN, 1422-37; G 1420, H 14:31, t 1437. Se Rådsmatrikeln. KLAus GERE, 1438- 64 (hade dock avgått före 1465 25/3); se Rådsmatrikeln. HEYNE FROME, 1441-61. Nämnes som H in extremis år 1468, hustrun Elsebe året därpå. Se Rådsmatrikeln. HANS SKIMMELPENNING, 1463- 71; se Rådsmatrikeln. Om denne och närmast föreg. se även Värmdö. HENRIK INGEMARssoN ZUDDE, 1465 25/3- 67 (möjligen något tidigare). Av samma släkt omtalas Gerdt Z. (Sodde) och Hans Z (Sodde), se Rådsmatrikeln rörande dessa. Till samma släkt torde även ha hört den Ulfard Sodde från Stockholm, som 1468 i okt. på S. Pauls dag skrev in sig som student vid Greifswalds universitet. INGVAR DIÄGN, 1468- 81, blev H 1456, G 1460. NILS DuBIN, 1472- 75; se Rådsmatrikeln. HANIS HoLIVIGERSSON, 1476-82; se Rådsmatrikeln. Enligt tänkeboken blev han kiest till föreståndare för Själagården redan 1475 19/6 tillsammans med Ingvar Diekn. JAKOB MANGSSON, 1482-88 ; gjorde 1478 7/12 testamente med sin hustru Ingrid. Han utsågs att skriva mantalet 1480 25/10. PEDER SKYTTE, 1483-87; han och hans hustru Katarina gingo 1474 in i Helga Le­ kamens gille. Se Rådsmatrikeln. KNUT GULDsMED, 1488-1500; se Råds- och Guldsmedsmatriklarna. INGEVALD ToRSTENSSON, 1489 & 90. Han blev H 1473. Utsågs 1477 19/6 att resa till herredagen i Strängnäs, 1481 13/8 att resa till herredagen i Täljesamt 1482 1/7 att resa till herredagen i Kalmar, då tillsammans med Bengt Smålänning. Utsågs 1481 15/12 att granska räkenskapen över Gästrikland och omtalas i tb 1477 ll/8 såsom en av gran­ skarna av räkenskaperna från S. Birgittas kloster i NådendaL Hade även andra liknande förtroendeuppdrag: 1480 1/9 granskade han J enis Mangssons räkenskap, och 1480 7/6 utsågs han att tillsammans med herr Sten Sture, herr Gregers Mattson, stadens fyra borg­ mästare, sju rådmän m. fl. rannsaka rörande biskop Kort Rogges hus och Joan Svens­ sons hus. Han levde ännu 1504 2/12, men var död under år 1505. --- Se för övrigt Råds­ matrikeln. STORKYRKAN 87 LASSE LoRENSSON, 1491-93; se · Rådsmatrikeln. PEDER TIMMERMAN, 1494 & 95. Hans fullständiga namn tycks ha varit LÅNGE PEDER LAURENSSON TIMMERMAN; hans hustru Martha, änka efter Anders Nilsson, var död töre 1507 3j5. Själv blev Peder avrättad' 1520; han förekommer flerstädes i tänkeboken. NILs MÅNssoN, 14.96 & 97. Rådmannen Nils Magnsson var död före 1496 24/10 och kan således icke här avses, för såvitt uppgiften om att han levde ännu i maj 149/ är på­ litlig. En h. Kristina N. M:s före~ommer utan skattebelopp i skb för 1501 inre kv. I ur­ kunderna förekommer även N. M. Urväder i nuv. Urvädersgränd i skb för 1501; året därpå står hustrun, som hette Gertrud. Vilken N. M. här är fråga om, kan ej avgöras på grund av namnets vanlighet. ANDERs PERSSON, 1498; se Rådsmatrikeln. ANDERS HELSING, 1499- 1502; se Rådsmatrikeln. JöNs JoNssoN, 1501; se Rådsmatrikeln. PEDER SvENSSON, 1502- 09; förmodligen avses Anders Svensson Bjurs broder, båda söner till Sven Biursson i Bensaby (se Nordlander, Norrländska samlingar, s. 348 & Råds­ matrikeln). I jb och tb förekommer en h. Gunhild Ondisdotter, gift l :o med OlofMickels- . son grytgjutare (broder till Jöns Mickelsson), 2:o före 1452 28/6 med Botvid Persson grytgjutare. Denna Gunhilds syskonbarn voro Anders Svensson kärnnär och Peder Svens­ son. En dotterson till Botvid och Gunhild var Laurens Mattson skräddare Bottnekarl g. m. Kristina Månsdotter (dotter till Magnus Olsson skräddare). Peder Svenssons änka Katarina levde ännu 1528 15/7. Utom ovannämnda syskon till Peder Svensson omtalas i tänkeboken för 1486 ll/10 Laurens S., för så vitt här avses samme P. S.; 1486 18/12 nämnes Peder Svensson svåger till h. Sigrid, Mickel klensmeds änka. Ha)1 levde 1511, 4/4, då han bevittnade ett brev. En Peder Svensson, skriven östan mur, som blev av­ rättad 1520, är förmodligen samme man. OLOF ANDERSSON, 1503 & 04; se Rådsmatrikeln och stortorget. Hans broder hette Per Andersson, och måhända var en syster gift med borgaren Per Jensson. En son till Per Andersson hette Anders Persson och nämnes i tb 1516 3/3. Se sid. 85 ovan. Om O. . A:s donationer till S. Katarinas och S. Halvards prebenda: se ovan sid. 41 och48. JöNs NILssoN, 1505; se Rådsmatrikeln. PEDER BJÖRNSSON, kallad UNGE eller LÅNGE, 1506-08; se Rådsmatrikeln. HENNING JoANSSON GRÖNSKALLE, 1509- 14; se Rådsmatrikeln. Hustrun blev H 1517 efter döden. HANs FossER, 1510- 14; se Rådsmatrikeln. PER MoNSON vm ToRGET, 1515; se Rådsmatrikeln. (>>Bbenderem> upptages för 1515; möjligen Brebenderen d. v. s. HANS BRABENDER, se Rådsmatrikeln, sid. 313.) BJÖRN PERSSON BAGGE, 1516- 18; se Rådsmatrikeln. ÖRIAN HoPPENER, 1516- 18. Han var >>forfader>> till mäster Hans mönsterskrivare., d. v. s. den senare var gift med Orians änka. Se Forfader I. I Ftb sid. 44 omtalas Hans 88 STOCKHOLM mönsterskrivares styvson, och å sid. 215 förekommer mål mellan Hans och hans hustru Magdalena, vilken sistnämnda dock ej behöver ha varit Orians änka. Hans mönster­ skrivare nämnes i tänkeboken ännu 1546. JAKOB LARSSON, 1519 & 20, blev avrättad sistnämnda år. Se Rådsmatrikeln J. Laurensson. SIMON sKRÄDDARE, 1519 & 20, avrättad 1520; se Kyrkovärdarna. LASSE BJÖRNssoN GULDSMED, 1521- 23; se Guldsmedsmatrikeln. Föreståndare för Helgeandshuset 1523. PER GULDSMED, 1521; se Guldsmedsmatrikeln. KoRT RUTH, 1522; se Rådsmatrikeln. ToMAS KuLEMAN (GULDSMED?), 1523- 25, tycks år 1521 ha blivit gift med änkan efter Lambrekt Baading, vilken sistnämnde avrättades 1520. Härbergerare i inre kvarteret 1528- 35; möjligen även 1525- 27, om han nämligen var identisk med guldsmeden. Den 7 aug. 1525 omtalas såsom levande Tomas Kulemanz hustru Aleta (tb). I tb omtalas (fol. 212) år 1551 hustru Anna Kulemanz, som väl var hans änka; från 1538 28/8 finns ett stadens brev, vari forekoromer Anna, Thomas guldsmeds hustru (sid. 458, jb I). Se Guld­ smeds- och Rådsmatriklarna. HERMAN FossER, 1524-26; han var gift med Dordi, dotter till rådman Anders Jöns­ son vinman och hustru Elin. Hustru Elin var förut gift med Jöns Andersson Svinhufvud, med vilken hon hade dottern Anna, hustru till Jakob Bagge d. ä. Anders vinman dog 1505, och h. Elin blev ett par år senare omgift med borgmästare Erik Jönsson. Se även sid. 83. Se för övrigt Rådsmatrikeln. HARTVIKs 1 \URTEN, 1526. Var gift med h. Margit. Borgmästare och råd utfärdade 1525 13/3 ett fastebrev för Martin Hartvik å ett hus i Södra Köpmanbrinken. Han nämnes i tb 1527 11 /5 & 29 23/8. FÖRESTÅNDARE FÖR SÖNDAGSALLMOSAN KLAUs GULDSMED, 1419- 27; se Guldsmedsmatrikeln. Nämnes i hlg I. GERDT SORBEKE (ZURBEKE) , 1419- 36, därav 34- 36 >)ad lumen»; se prebendaten Hen­ rik Zurbeke. HANSLANG (-E), 1420- 38, 45. Att han ej upptages för 1425, torde bero på slarv av skri­ varen, däremot är tvivelaktigt, om han skolat vara med 1419. År 1438 är han antecknad vid >>lumen>> (ljuset). I strid med ämbetsbokens uppgift säges i j b 1444 27 j4, att han då var föreståndare. Var ålderman för S. Gertruds gille 1420. Han och hans hustru vunno inträde i Helga Lekamens gille 1431, blev skaffare där 1438 21/G . Se för övrigt R ådsma­ trikeln. NILs PitAALL, 1428 & 29; H före 1421. I processionen vid hans död deltogo 18 bröder av gillet; han tycks ha dött omkr. 1437 2/2. Var föreståndare för H elgeandshuset 1408-­ 27, 35. Sonen Martin inskrevs vid Leipzigs universitet sommaren 1453, avlade baec. ex. STORKYRKAN 89 sommaren 1455 och blev magister 1460--61; dog enl. P. U. 149428J4.SeförövrigtRåds­ matrikeln. OLOF PETERssoN, 1430-33; kan möjligen vara den O. P. nedanför Svartmunkebrunn, som nämnes i jb 1428 27J5. O. P. och hans hustru blevo medlemmar av Helga Lekamens gille 1430. Han dog 1434 eller 35. MARTIN GULDSMED, 1434- 36; sylsättare 1423, 24. Se för övrigt Guldsmedsmatrikeln. - Änkan, h. Elena, H 1440. ELIFF NICLISSON KOPPARSLAGARE, 1437 & 38; nämnes i jb 1426 27/52 , 82 6j11, 40 9/5 (mälisman) och såsom död 62 1/3. Eleaus cuprifaber och hans hustru Birgitta vunno 1429 inträde i Helga Lekamens gille, där mannen 1436 och 37 hade förtroendet att vara skaffare. Hans andra hustru, Gertrud, blev H 1442. Var föreståndare för S. Orians gård l·i25- 27. Hade nycklarna till Norreport 1429; var sylsättare 1431- 34. Nämnes även i rh år 1440. HANS NAGEL, ad lumen 1437. Hans egendom omtalas 1434 2/4; antagligen samme man, som 1412 13/2 förekommer som föreståndare för Helgeandshuset och som kyrkavärd 1419-33. JöNs LAURENSSON SKYTTE REMSLAGARE, 1439- 44; nämnes i jb 1433 9j2, upplåter arvet efter sin broder, Peder Laurensson, åt dennes änka, h. Katarina, 1441 5/4, J. Skytte ägde hus i gamla muren östantilL Förestod tegelhuset 1433- 36. Jöns Skytte och hans hustru Gertrud blevo syskon i Helga Lekamens gille 1453. Ar 1454 omtalas Jösse Skytte dietus remaslagare (remslagare) in extremis: >>dedit unum eratherem argenteum, habet lilium ad intra in campo blauem>. JöNs NILssoN I PoRTEN, 1439- 52; var, som synes, bosatt i S. Nikolai port, där han finns skriven t. ex. 1460 & 61; hustrun står i stället 1467, vilket år han således troligen dött. Ägde dessutom fastigheter i Nils Libbenhusens gränd (fr. 1452 18/12) och vid Fiska­ strand (1447). Kan därför möjligen vara identisk med Jöns Nilsson på Strand. Se hlg I. ANDERS MEJARE (MEYER), 1446; köpte hus västantill 1444 23j9. MARKYARD EGGERDZ, 1447; ägde fastigheter vid Söderport 1444- 46; hustrun hette Vendela. JAKOB ZEGENHORN, 1448- 53; gjorde testamente med sin hustru Greta 1440 11/5, bi­ sittare i S. Knuts gille 1446 11/4. Köpte fastigheter 1443 18/9, 50 7/11, mälisman 1452, o. s. v. Jakob Zegenhorn var död före 1457 9/4. Hans änka, h. Greta Wilkensdotter, och måg, Hans Elichman bagare, överlevde. En dominus Berndhardus Schegenhorn var död H före 1421, måhända en släkting. KLAUs MooR, 1453 - 56; sålde 1455 28/4 tillsammans med Lanrens Moor ett stenhus nordost om gamla Köpmanporten. Hustrun H 1454. PEDER JuTE, 1454, skriven i västra kv. 1460. En P. J. var före 1437 15/4 g. m. Ingeborg, dotter till Olof Finvedsson och h. Ragnild. Den 2 sept. 1448 gjorde P. Jönsson Jute testamente med sin hustru Katarina, och den 10 maj 1462 gåvo P. Jute och hans hustru Karin fast och löst till Själakoret som >>siäla­ 90 STOCKHOLM rycht>> efter döden med villkor, att de i händelse av sjukdom eller annan vansklighet finge komma in i Själagården. Hans hustru Katarina blev H, år 1453. - Pedher Ketilsson i Bolsta i Pargasa socken i Finland, som 1477 11/10 kallar Pedher Jute sin >>svåger>> (här i betydelsen av måg), upplät då åt honom en gård sommedgift mot det att han gav hust­ runs syster Lucia 50 mark stockh. Som mantalsskrivare förvästra kv. står P. J. anteck­ nad 1476 26/10. __:_ Huruvida alla dessa Peder Jute voro sinsemellan identiska, vill jag dock lämna därhän. HERMAN KAMP, 1455 & 56, tycks ha blivit föreståndare redan 1454. Var 1445 bom­ slutare vid Fiskastrand. Gift med Adeliza, med vilken testamente 1450 31/1; dog före 1460; hustrun, Adeliza på Strand, mellan 1468 och 82 13/2 . H 1451. HERMAN WrsE, 1457; var skomakare, köpte 1448 29/5 en gård på skomakaregatan (Se Gillena); H 1453. HANS WARDBERG, 1457 & 58, var skräddare. Den29mars 1451 gjorde hans hustrus syster, Lycka, honom ledig och lös för bådas arv efter herr Henrik Kortsson, f. d. kyrko­ herde i Mustasara. Hans skräddare Wardberg levde ännu 1477 4/6, då Kort Olsson i Skiälby i Herede socken gjorde honom fri för det arv, som tillföll honom efter Hans skräddares hustru Cecilia. I hlg I anser Collijn, att h. Cecilia var änka efter Hans Capella skräddare, som blev H in extremis mellan 1452 25/7 och 1453 10/6. Då emellertid 1454 23/6 >>h., Ce­ cilia Hans skräddares ok nu köpman är>> blev H, måste mannen ha levat då och alltså icke varit Hans Capella. För min del tvekar jag ej att i stället betrakta h. Cecilia som gift med Hans skräddare W ardberg. Om Hans W ardberg skräddares gränd västan mur, se D. M. S. GunoLF MooR, 1459; köpte tomt 1453 28/5; nämnes i jb 1454 13/11 & 55 3- 8/3, levde ännu 1468, var på 60-talet skriven i östra kv. G 1434 och H 1449. Föreståndare för Helge­ andshuset 1457- 67, dog sistnämnda år, efterlämnande änka, förmodligen den Anna Gudolfs, som upptages å stämningslista år 1478. HENRIK VAN WESTER, 1458- 60, 66; H 1452. NrLs LIBBENHUSEN, 1460- 74; se Rådsmatrikeln, blev G 1449, H 1474, t s. å . HANs F oss, 1461- 64, omtalas i j b 1468 20/6, 71 26/5 (mälisman); 82 20/7, 92 14/5 m. fl. Likaså förekommer han ofta i tb. Blev 1482 3/7 utsedd till roteskrivare. JAKOB SKRÄDDARE, 1465, ägde hus söder om kyrkogården (se Rådstugan), var mälis­ man 1471 26/5. Kan möjligen också vara identisk med den J. s., som på sin tid var gift med h. Bea:ta (omgift med Bengt bältare) och ägde hus på Köpmangatan. JAKOB BAGARE, 1467; ägde hus i S. Nikolai port (se S. Nikolai Port), 'gjorde 1475 19/8 testamente med sin h. Elena, vilken 77 20/12 tillerkändes arvet efter mannen. MICKEL SvARTE, 1468 & 69; se Kyrkovärdarna. OLoF MICKELssoN (sKEPPARE) I PoRTEN, 1470. Satt 1475 4/7 i nämnd över Otte Tor­ björnsson, blev stadsfullmäktig 1477 19/8, fick samma år 22/12 förtroendet att tillsam­ mans med Joan Styng taga hand om nycklarna till norra tornen, medan folket var i mark­ naden. Mälisman 1473 20/12 och 76 22/1. Med hustru Margareta var han gift f?re 1497 STORKYRKAN 91 24/7. Hon överlevde honom och omtalas vid arvskifte 1507 22/3, gav sig in i Eskilstuna­ klostret med sitt hus i S. Nikolai port, enl. intyg 1512 9/10 av herr Hans prior i klostret. Se Rådsmatrikeln. LILLE OLOF MrcKELSSON, 1471, var identisk med O. M. i Gråbrödragränd. Mantals­ skrivare 1476 25J5, roteskrivare 76 29/5. Han och hans hustru Birgitta Göstafsdotter omtalas 1482 11/8. Hennes syster Anna Göstafsdotter var g. m. Erik Jonsson, borgmäs­ tare i Uppsala, och hennes faster med Olof Bergsman, rådman i Uppsala. H Birgitta Olof Mickelssons omtalas ännu 1505 18/8. LAURENS HÖPPENER, 1472- 80. H 1472. Med detta namn funnos två borgareiStock­ holm; den ene, som var död 1474, efterlämnade änkan Lucia och kan ej vara ovanstå­ ende, åtminstone ej för den senare tiden. Den andra levde 1480 20/3, då han köpte sten­ hus vid Gråbrödragatan. Blev mantalsskrivare 1480 3/6 & 82 4/11, stadsfullmäktig 8126/2. OLOF VALDEMARSSON, 1475- 77; se Gillena, sid. 50. JAKOB KAMP, 1478- 88, ägde fastighet östan mur, som han köpt 1466 27/10, samt västan mur vid Norrström, omtalad 1473 13/12; se även jb 1489 31/8. E'n gränd östan mur bar hans namn. JENIS ERVASTESSON, 1481- 85. Tycks ha gift sig minst tre gånger: 1:o före 1469 8j7 · med Karin Andersdotter, då hennes helbroder, dominikanermunken Erik Andree, kvit­ terade arvet efter föräldrarna. Inbördes testamente gjorde J. E. och h. Karin 1476 5/2; då var hon så illa sjuk, att hon ej personligen kunde infinna sig å rådstugan för testamen­ tet. H. Karin Jöns Ervastessons blev H 1472. Andra hustrun, Margareta, var död före 1485 5/12. Testamente med den tredje hustrun, även hon med namnet Margareta, an­ tecknat 1488 21/l. J. E. ägde fastigheter på olika håll i staden. BENGT KoGH, 1487- 89, utsedd till mantalsskrivare 1477 10/5 & 79 25/10; köpte bl. ;:t. hus västan mur 1475 22/5. PEDER J OANSSON, 1489---1504; mantalsskrivare 1480 3j(5" & 25 flO, roteskrivare 82 3/7 , arvinge till h. Adeliza på Strand. LAURENS BJÖRNSSON, 1490, ägde hus i gränd västan mur, som bar hans namn. Hans änka, h. Elin, omtalas 1496 29/2. Kan möjligen vara identisk med L. B. kopparslagare, gift med en dotter till Anders Finne laxakarl och hans h. Ragnild Ingemundsdotter, om­ talade i jb 1459 28/5, 23/6. PEDER JöNssoN, 1491- 94; se Rådsmatrikeln (borgmästare). Utsågs till mimtalsskri­ vare 1477 19/5, 81 29/10, 82 4/11 samt till att rannsaka om pigor 1480 7J6. OLOF HoPPENER, 1495--1502; ägde fastighet västan mur; sista gången i skb 1504. Gick in i Helgeandshuset och skänkte därvid ett hus i S. Laurentii gränd, vilket sedan såldes för 200 m. PEDER SwART JöNsSON EsT, 1503- 05, köpte hus östan mur 1491; skriven i östra kvar­ teret ännu 1509. Svår att identifiera, då stundom blott benämningen Peder Jönsson an­ vändes. En h. Ingeborg, Per Jönssons änka, omtalas 1515 29/8. JAKOB LuMPE, 1505-08, se Rådsmatrikeln. 92 STOCKHOLM BJÖRN PERssoN, 1506- 10, se Rådsmatrikeln. 'rRuGELS NIKLASSON, 1509- 18; stadens sylsättare, nämnes ofta i mäster Olofs tb. LASS'E MICKELSSON, 1511--15, tycks ha blivit avrättad 1520, efterlämnande änkan Anna, vilken var död före 1525 10/6, då arvskifte förrättades efter henne. PER ERIKSSON, 1516, se Rådsmatrikeln. NILS HELSING, 1519--22; nämnes flerstädes i mäster Olofs tb. Nils Helsings (nuv. Göran H:s) gränd bar hans namn. Köpte hus i 3:e gränden fr. Gråmunkegr. 1507 15/11. Var härbergerare 1524- 30. Han levde ännu 1538; hustrun Anna nämnes i Ftb 211 & 214. PÅVAL (JENSSON) I PoRTEN, 1519- 22; skriven i skb ännu 1525. Föreståndare för Helgeandshuset 1525, 28. Granskare av räkenskap 1529 16/8. Den 2 juli 1538 omtalas, att han förlikt sin saliga hustru Britas arvingar. Se S. Nikolai port. Han var säkert död 1563 3/11, då hans arvingar omtalas i tb. JAKOB NYLÄNNING, 1524. Hans hustru hette Elin, och han var styvfader till rådman­ nen Simon Andersson skrivare. Var död före 1547 24/10. CoFARTS HÅKAN, 15~4. Cofarts Håkon nämnes i Ftb 207 och hust. Ursila Cofatth i Ftb 71. Även i tb för 1540-talet förekommer C. H. upprepade gånger. En gränd hade namn efter honom. JöNs BALK, 1525 & 26, bosatt i S. Nikolai port. RAUME JöNs, 1525 & 26, g. m. h. Anna, med vilken han hade en dotter, som var hustru till rådman skeppar Peder Belle; se Rådsmatrikeln, ävensom mäster Olofs tb, där han nämnes vid flera tillfällen. Som härbergerare upptages R. J. 1528- 30. FÖRESTÅNDARE FÖR FREDAGSALLMOSAN BERNDT SKEWING, 1434 & 35. Hans hustru Kristina blev H 1425, sålde stenhus västan mur 1437 10/4, han innehade nycklarna till Norreport 1431 , ·32. KLAus WITTE , 1434 & 35; dog under sista året; gjorde 1427 15/9 testamente med sin hustru Helevi. ­ HENNING, under slutet av ämbetsåret 1435. HANS VAN BELMEN, 1436--40; se Rådsmatrikeln. INGE BÄLTARE , 1436- 45, ägde tomt påNorrmalm. Köpte 1444 23/3 del i ett stenhus i S. Nikolai port. At sin dotter Katarina hade han upplåtit kålgård på Norrmalm, som 1447 31/7, efter hans död, tilldömdes hennes man, Herman bagare. Han var vårdsättare 1430- 31, blev H 1430, omnämnes i gillets handlingar gillesåren 1439 och 40. ALBREKT VAN LYNEN, 1441- 44. Hans egendom vid Svartmangatan omtalas 1456 7/4. AwoT GULDSMED, 1445- 74, t 1474; se Guldsmedsmatrikeln. Han och hans h. Birgitta syskon i Helga Lekamens gille 1449. PER TIERP, 1446- 54; Blev G 1439. Han ochhansiL TalasyskoniHelgaLekamensgille 1449; hustrun nämnes där även 1472. Mannen dog före 1468 28/11 . Se Guldsmedsma­ trikeln. STORKYRKAN 93 lVLA.RKVARD GULDSMED, L 455- 59; se Guldsmedsmatrikeln. Han oeh hans h. Sigrid sys­ kon i Helga Lekamens gille 1-153 3/6. EDVARD (EvERT) BRANDENBURa GULDSMED; 1460--73; se Guldsmedsmatrikeln. H in extremis 1473. Dottern Birgitta syster där 1474. HANS GULDSMED, 1474~ se Guldsmedsmatrikeln. BOTVID GRYTGJUTARE, ] 475- 88; se ovan under Själakoret (Peder Svensson), även­ som Gillena. JAKOB GULDSMED, 1475--89; se Guldsmedsmatrikeln, blev H 1473 26/6. PEDER KANNGJUTARE, 1489- 99; köpte hus vid stortorget, i hörnet av Kåkbrinken, 1479 8/11. Per Olsson kanugjutare vid Stora torget, nämnd 1493 20/12, är helt säkert samme man. Se stortorget. PEDER JuTE, 1490--1500; se Söndagsallmosan, samma namn (1454). LASSE KusE, 1500, förmodligen identisk med rådmannen L. Persson Kuse, se Råds­ matrikeln. Ankan, h. Karin Kuses, finns i skb i inre kvarteret åren 1516- 19, men namnet är åren 1521- 25 utbytt mot Henrik Kuses. SUNE STENSSON, 1501--04; se Rådsmatrikeln. NILs RoGGE, 1501- 12. Hans stenhus i Herman Rogges gränd västan mur förekommer J 512 9/8. Den 23 dee. 1528 omtalas, att hans änka, Geseka, hade givit en egendom till Gråbrödraklostret, säkerligen denna. Jfr även Ftb 60. JENS MICKELSSON, 1505. PEDER OLssoN I GRÅBRÖDRAGRXND, 1506. P. O. i Gråmunkegr. var härbergerare 1509--20. PEDER 0LSSON PÅ KöPMANGATAN, 1507- 10. Med den sistnämnde avses tydligen LÅNGE P. O. RöDNACKE, vilken var härbergerare 1503 & 04 samt finnes i skb ännu 1519 och därefter ersatts med hustrun, Birgitta, vil­ ·ken levde ännu 1526. LASSE JöNssoN I LINDORMSGRÄND, 1511. På grund av båda namnens vanlighet svar att med visshet identifiera; jfr Lasse Jensson här nedan. JENs JENssoN I PoRTEN, 1512. Var föreståndare för Helgeandshuset 1513. Huruvida den J. J. , borgare i Stockholm, som 1494 9/6 mottog arvet efter sin i S. Orians hospital ingivna, avlidna hustru, är identisk med J. J. i Porten, har ej varit möjligt avgöra. Där­ emot omtalas Jens Jensson i Porten oeh hans hustru Kristine 1520 21 /7, då de uppläto hus. Han kan möjligen vara identisk med J enis J ensson, som blev avrättad i nov. 1520, möjligen också i stället med den J. J., som var överman 1527 23/9, men icke med borgmästaren med samma namn. STAFFAN OLssoN KÖTTMANGER, 1513- 16. Omtalas i Ftb 49, då han sålde hus i Fal­ kenstensgr. LAssE JENSSON, 1513--21; son-namnet skrives överallt sålunda, och tillägg om bostad saknas, varför knappt är troligt, att han är identisk med L. Jönsson i Lindormsgränd fr. 1511. På grund av namnets vanlighet omöjlig att med visshet identifiera. En L. J. 94 STOCKHOLM var föreståndare för S. Orians hospital 1525, 26. En omtalas i tb 1528 13/6 såsom bro­ der till h. Kristin, Tomas skräddares hustru. - Den 15 juni 1528 gjorde h. Katarina Erik timmermans sin måg Lasse Jönsson fri, ledig och lös för arvet, som hon borde ärva efter sin döda dotter, h. Birgitta, samme Lasse Jönssons hustru. -- En L. J. ~örekommer som överman 1529 9/6. OLOF GRÖM 1518- 22, 24; ägde hus i gränden närmast söder om Gråmunkegränden. Levde ännu 1549; se Rådsmatrikeln. HANS ERICssoN, 1522; se Rådsmatrikeln. HERMAN FossERT, 1523; se Rådsmatrikeln och sid. 88 ovan. HENRIK KusE, 1523; se Rådsmatrikeln. LUDVIG BAGARE 1524- 26; tycks ha dött mellan 1548 12/ll och 49 16/12, då änkan, h. Anna, omtalas. Rasmus Ludvigsson synes ha varit hans son. ToMAS 1 VALVET 1525 & 26; levde ännu l 538. FÖRESTÅNDARE FÖR S. KRISTOFFERS PREBENDE NILs MAGNUSSON, 1493; se Rådsmatrikeln. KNUT NILSSON GULDSMED, 1504--06; se Råds- & Guldsmedsmatriklarna. KARL GULDSMED, 1504--10, 20; se Kyrkavärdarna sid. 84. MAGNUs (ERIKssoN) BuDDE, 1507; se Rådsmatrikeln. KLAUs BoiJE, 1508--14; se Rådsmatrikeln. LASSE ToRDSSON (GULDSMED), 1511- 15; se Guldsmedsmatrikeln. KRISTOFFER GULDSMED, 1515- 22; se Guldsmedsmatri1{eln. HANS GUL:pSMED, 1521 , & 22; se Guldsmedsmatrikeln. KYRKOGÅRDEN Såväl på den södra som även på den norra sidan om kyrkan befann sig stadens kyrkOr gård. Rörande den norra hänvisas till S. Nikolai port, rörande den södra till Rådstugan. - Fig. 3. S lorkyrk:ms imc före 189 2. Foto i kyrkans ark i v. ·Das In nere der S. Nicolui Kirchc vor 1892. - Interior• of the S. Nicolai Chnrch prior to 1892. SERIES PASTOHUM EFTER REFORMATIONEN AV N. J. WELINDER l<ÄLLOn: Sc den stora källförteckningen s. 209 ff. Utom i tryck tillgängliga arbeten ha hu v udsa ldi­ gen följande ha ndskrifter utgjort källor för denna series pastorum: ALBIN HILDEBRAND: Clerus Hol­ mi ensis (å Kungl. Biblioteket förvarade anteckningar om prestorskapet i Stockholm). - PALMSKIÖLDS sam lin gar Vol. 261 och 262 (i Universitetsb iblioteke t i Uppsala). --· Stockholms stads kon sistorii pro­ tokoll. -· S. Nikol ai församlings l< y rkoruds protokoll. -- Brev till J. C. Strickcr (i Kungl. Biblioteket). NICOLAUS STECHER 1524- 27, var enl. I. Simonsons meddelande kyrkans förste evan­ geliske kyrkoherde, se vidare sid. 139. J OHANNEs (HANs) NICOLAI KöKEMÄSTER, som tillförene varit munk i dominikanerklost­ ret i Skara, men efter dess förstöring jämte andra begivit sig till Sigtuna\ nämnes 1529, då han bevistade Orebromötet, som kyrkoherde, men blev först 17 dec. 1530 med Borg­ mästare och Råds råde därtill utnämnd. År 1528 feria 2:da ante J oh. Bapt, då fråga var om S. Nicolai Gilles räkenskaper, var hr Hans närvarande 2• Även under dennes äm­ betstid synes M~\.STER OLOF icke desto mindre förblivit förnämste lärare i Stockholm >>Och således efter dhe tijders bruuk hafft både en andlig och verldslig beställning>>. 3 Han blev efter helt kort tjänstetid avsatt och fick till efterträdare en likaledes från Skara kommande BENGT eller BENEDICTUs 0LAVI (1539- 40). 4 Hans efterträdare var Mag. 0LAvus PETRI, som utnämndes 1543. >>Det van>, skriver denne märklige mans senaste minnestecknare, >>vid flamman i Luthers själ, som lågan tändes i hans egen>>. 5 Hemkom­ men till Sverige 1518 blev han kansler hos biskop Mathias i Strängnäs och av honom i sept. 1520 vigd till diakon. Såsom sådan hade han att predika i Strängnäs domkyrka och väckte genom sitt frimodiga vittnesbörd stor uppmärksamhet, som föranledde anmälan hos bi­ skop Hans Brask. Efter valriksdagen i Strängnäs juni 1523 blev han konungens sekrete­ rare, men utbytte följande år detta uppdrag mot sekreteraresysslan hos Stockholms Stad. 1 PALMSKIÖLD, vol. 262, pag. 185, ävenså GRUNDEL dc Stock h. Ups. 17Z< J. Olai Petri tänkebok. Palmskiöld, som har denna notis, åbero par Fab. vVestenhielm, Hist. Gust. I. 4 En anteckning hos Palmskiöld ·meddela r a tt B., utvald predikant i Stockholm, avlade 1540 d. 4 juni ed och förplikt else på dess beställning. Vol. 261, pag. 17. G Hour, Olavus Petri, sid. 17. 2 3 STORKYRKAN 97 Under denna sin verksamhet åstadkom han Nya Testamentets översättning till svenska, tryckt 1526, och gav genom sitt flitiga skriftställeri i övrigt Sveriges folk dess dåvarande egentliga litteratur. Hans handbok på svenska var den evangeliska kristenhetens första reformerade kyrkohandbok. Han är >>andelivets förnyare i vårt folk, den frimodige guds­ kämpen, den innerliga trosmänniskan, den ärlige sanningssägaren, vars röst alltjämt har makt att tala som ett samvete till vårt folk>>. (Holm.) Han vann också sin församlings hjärta, och det torde icke ligga någon överdrift i det omdömet, att S. Nicolai församlings mest berömde kyrkoherde också varit den mest älskade. Han dog 19 april1552 och begrovs i kyrkan, där hans gravsten nu återfinnes under predikstolen. Hans efterträdare var, såsom Simonsson visat, SIGFRID NICOLAI (1552) ­ jfr s. 140. - Efter hans korta ämbetstid nämnes 1553 Mag. JoHANNEs (HANs), som i sin ungdom studerat medicin och innehade titeln Ordinarius Stockholmiensis1 samt var tillika konung Gustafs hovpredikant. Sannolikt voro kyrkoherdarna vid denna tid och långt därefter ett slags överhovpredikanter.2 Johannes betjänade konungen på hans döds- · bädd både såsom läkare och präst. Enligt hittills gängse uppfattning blev Johannes år 1562 avsatt och förklarad all heders­ besittning ovärdig. 3 Emellertid visar det sig, att denne Johannes är identisk med den bekante J ohannes Nicolai Ofeeg med vedernamnet Liquorista, biskop i Västerås f. o. m. 1563. I Munktells Herdaminne uppgives om denne, att han 1560 var >>tjänstgörande vid någon församling i Stockholm>> och förmodas, att han för sin befordran hade att tacka före­ gående uppvaktning vid hovet. Hos Palmskiöld förekomma emellertid flera anteckningar, som bestyrka vårt påstående. I vol. 262, pag. 193, heter det : >>Hans Ofeeg kallas ordina­ rius och pastor civit. Holmiensis>> såväl året 1556 som 1558, och hänvisas i båda fallen till Tänkeboken. I Vol. 261 i sammanhang med berättelsen om den till K. Maj :t år 1700 ingivna ansökningen om biskopssäte i Stockholm - se härom här nedan under Mathias Iser- heter det på följande sätt: >>Uti konung Gustaf den I:s tid, sedan de forna biskops­ dömena voro avskaffade och vissa ordinarii tillsatte, som skulle vara tillsyningsmän över församlingarne uti hvart stift, så har ock Stockholms Stad haft sin egen orcl.inarium, M. Johannem Ofeeg (sedermera biskop i Västerås); han kallas ock uti en berättelse om konung Gustaf I:s begravningsceremonier biskop uti Stockholm och uti andra exemplar Ordina­ rius Stockholrniensis>>. På riksdagen 1569 undertecknade ban den skrift, som då uppsattes om de mördade Stu­ rarnes oskuld. Han avled 2 januari 1574 och begrovs i Västerås domkyrka. Mag. LAURENTlus 0LAI (Gestricius), nämnes 1563 4 som pastor här och i Solna. Av den Hos Peringsköld Monumenta Ullerak. t . o. m. Episcopus Stockholmiensis. Så uppgiver J oh. Murb erg, lektor vid storseholan i Stockholm, jfr 'VESTEN , Sv. Hofcleresiets hi­ storia I, sid. 46 . 3 Denna uppgift förekomm er hos Riidling, som oriktigt åberopar Grunde!, och har sedan upptagits av Westen, Fant och alla övriga författare. 4 Hos Palmskiöld 1562. 2 1 7. Sver-iges kyrkor. Slackholm I . 98 S'rOCKHOL.M instruktion, som konung Erik lät för honom författa, framgår, att han jämväl skulle vara ordinarius. Visade mycket nit för den lutherska läran. Död 1565. Efter Laurentius skulle enligt en uppgift1 Dr JoNAS ERICI en helt kort tid hava varit pastor (1566). Mag. 0LAvus PETRI (Medelpadius) var kyrkoherde i Rasbo 1563, rektor i Stockholm 1564, kyrkoherde och k. hovpredikant 1567, bevistade konciliet i Uppsala 1572 och under­ tecknade dess beslut, blev domprost i Uppsala 1576, men avsattes för sitt motstånd mot liturgien 7 / 9 1576. Måste 1572 på grund av konung Johans befallning lämna sitt pastorshus av sten, eme­ dan det behövdes för att förlänga den Finska (Tyska) kyrkan2• Blev av Uppsala möte 1593 utvald till en av de assessorer, som skulle vara mötets prao­ ses till hjälp. Hans dödsår uppgives vara 1595 eller 1596. Mag. SALOMON BIRGER!, rektor i Västerås 1571, domprost där 1574, herredagsman s. å. i Stockholm, orator på prästmötet 1576 .och kort därefter kyrkoherde i S. Nicolai och Solna. Antog nya handboken, men bl~v sedan dess häftigaste motståndare. Avsattes från sin tjänst redan 1577 och hölls fången på Wentholmen, men tillbragte sina senare år utan syssla i Västerås, där han dog 4 juni 1585. Mag. JoNAs BIRGER! DALEKARLUS, son av kyrkoherden i Mora Birger Johannis och kallas därför både Vallensis och Moraous, blev kyrkoherde 1578. Antog också till en hör­ jan liturgien, men återkallade sitt samtycke samt led svåra samvetskval över sin ostadig­ het. Dog i pesten 6 nov. 1580, 39 år gammal. Dennes efterträdare, JoNAs DE ARBOGA3, synes ävenledes hava ändrat åsikt ifråga om liturgien. . LAURENTJUs ERIC! FoRSSIUS (Forserus), med vedernamnet Råcke-Lasse, blev hov­ predikant hos konung Johan 1576 samt kyrkoherde i S. Nicolai och Solna 1582, men år 1585 avsatt i Västerås såsom en uppenbar papist. Mag. PETRUs PAUL! (Pauli~us), född 1550 i Söderköping, son av borgmästaren och smeden Påwel Pederson och Karin Pedersdotter, brorson till ärkebiskop Laurentius Petri Gothus och broder till ärkebiskop Laurentius Paulinus, student i Uppsala 1571, rektor vid Enköpings skola, hovpredikant hos konung Johan och som belöning för sitt förhållande tillliturgien kyrkoherde här. Han har fått det eftermälet, att han st~llde till mycken oro i såväl andliga som världsliga ting. Ericus Skepperus, då rektor vid Stockholms storskola, sedermera hans efterträdare, kom för hans skull i fängelse. Stockholms borgerskap upp­ satte mot honom en skrift, i vilken han nämnes >>then orolige, högfärdige, hetzske man, som (i otid) vår kyrkoherde warit hafwer>>4, och han blev år 1590 avsatt från sin församGRUNDEL, a. a. sid. 39. LDDEKE, Denkmal der Vifi cdereröffnung der deutschen Kirche sid. 139- 142. 3 Grunde! nämner honom J aco bus, men Baazius, T erserus och Palmskiöld hava del här upptagna n a mnet. 4 BERGius, Förråd av äldre och nyare Hand!., sid. ZO. l 2 STORKYRKAN 99 lingstjänst och vid Uppsala möte 1593 från prästämbetet. Han dog s. å. hos klockaren på Munsö. Mag. ERICUS 0LAI SKEPPERUS, född 1555, son av den förmögne borgaren och rådman­ nen i Stockholm Olof Eriksson1 och Anna Gerlachsdotter van Emden, kaplan i S. Nicolai omkring 1577, hovpredikant och slutligen biktfader hos konung Johan, rektor schohe i Stockholm 1583 och hade 1584 Brännkyrka till prebende. Erhöll konungens uppdrag att skriva ett försvar för liturgien men ångrade sig och blev en ivrig motståndare, varigenom han ådrog sig konung Johans hat ända därhän att denne personligen misshandlade honom och lät kasta honom i fängelse, därifrån han be­ friades först efter konungens död. År 1593 kyrkoherde i S. Nicolai deltog han i Uppsala möte s. å. och var en av de i2 assessorerna vid mötet, där han predikade den 6 mars och uppträdde emot sin företrädare. Skepperus förstörde en mängd bilder och andra minnesmärken i Storkyrkan. >>S :t Gö­ r ans beläte med dess häst och hvad mer dertill höre lämnades dock orubbade>>, skriver en författare.2 I sina predikningar politis.erade han my~ket och klandrade konungens och rådets åtgöranden. Det förmäles, att han från predikstolen ivrigt upphöjde konungen, då han trodde, att denne vunnit slaget vid Stångebro, men tog, sedan han fick veta san­ ningen, tillbaka och prisade hertig Carl. · Han blev ånyo avsatt, av en kommission fÖrklarad skyldig, och kom i fängelse 1598 men blev på förnäma mäns förbön frigiven 1600 och kort därefter ~yrkoherde i Uppsala samt 1609 förflyttad till Euköping, där han fick i frid och ro sluta sina dagar14mars 1620. Mag. CAROLUS PETRI (Hedemorensis), född på Vikmanshyttan vid Hedemora och son till Per Bergsman, studerade i Uppsala och Wittenberg, blev hovpredikant hos hertig Carl 1590, rector scholm i Stockholm trolige!l 1597, poenitentiarius vid S. Nicolai 1598, den siste innehavaren av denna syssla, som avskaffades 1604 vid Norrköpings riksdag, och kyrkoherde 1600. Död 11 juli 1603 i pesten samt begraven i kyrkan. Dr J OHANNES SvENONIS RAUMANNUS, född i Finland, i eller nära staden Raumo, var magister primus i Wittenberg 1597, professor i matematik i Uppsala 1598, pastor här 1604, teol. d:r i Marburg s. å. och ensam i Sverige om denna värdighet. Återflyttade till Upp­ sala, 1610 ~tnämnd till tillsyningsman och överste-läsemästare vid universitetet. 3 Mag. 0LAUS ELIMJEUS, liksom företrädaren till börden finländare, rector scholm triv. i Stockholm 1609 och kyrkoherde här 21 mars 1611, biskop i Viborg 1618, utnämndes föl­ jande år till biskop i Åbo men stannade i Viborg, död 1627. · Berömd för lärdom, arbetsamhet och allvar och stod därför i synnerlig gunst hos konung Gustaf Adolf. Dr LAURENTrus 0LAI WALLIUS, född i Walla by, Tysslinge, 24 aug. 1588, son av Olof Svensson, förmögen bonde, och Brita Nilsdotter, prästvigd i Strängnäs, teol. lektor 1610, 1 2 WERFWING, 3 Som ligger begraven i s torkyrkan och efter vilken Skeppar Olofs gränd fått sitt namn. Carl IX:s Hist. X : 295. I somliga källor Pro-Cancellarius. 100 STOCKHOLM magister i Wittenberg 1614, hovpredikant hos änkedrottningen 1618, teol. dr i Tubingen 1619, kyrkoherde i S. Nicolai och Solna 1620. W., vars grundliga lärdom var konung Gustaf Adolf väl bekant, blev 1621 överste pro­ fessor i Uppsala och kyrkoherde i båda församlingarna där, rector magnificus 1622, 23 och 33, biskop i Strängnäs 1637, me_1 dog före tillträdet i Uppsala 23 juni 1638. Att han utan att avbida änkedrottningens svar på sin ansökan om tillstånd emottog den kallelse till Stockholm, varmed magistraten och samtliga borgerskapet hedrat honom, inbragte honom på befallning av den förtörnade änkedrottningen ett åtal av hovfiskalen, som i 18 punkter skulle uppvisa, att han icke förhållit sig som en infödd undersåte och en trogen, rätthjärtad tjänare hade ägnat och bort emot ~in gunstiga överhet och landets furste. Onåden ökades genom hans försvarsskrift, så att fara var å färde, att han skulle gå miste om både ämbete och syssla. Genom ärkebiskop Laurentius Paulini mellankomst hjälptes saken till rätta sålunda, att W allius fick göra avbön. BENEDICTUs PETRI LEucuovrus, född 1583, son av kyrkoherden i VeckholmPetrus Bene­ dicti, rector scholffi i Uppsala 1614, teol. professor 1616 och rector magnificus 1620. Kyrko­ herde i S. Nicolai och Solna 24mars 1621, dog i pesten 16 aug. 1623. År jämte hustrun och 3 barn begraven i kyrkan. Under hans ämbetstid, närmare bestämt 25 maj 1622, förekommer för första gången i konsistorii protokoll benämningen pastor primarius. 1 Mag. JACOBUS ZEBROSYNTHIUS (kallade sig även Zebråcynthus, Cebrocyntus, Bur:Eus), född i Själevads prästgård 17 nov. 1572, son av kyrkoherden, sedermera i Säbrå, Hans Laurentii och Kerstin Zynthia Buhre. Hemkom från utländska akademier som phil. mag. 1611, logices professor i Uppsala 1612, eloquentiffi professor 1613, tillika kyrkoherde i Wen­ dell616. År 1621 hovpredikant hos konung Gustaf Adolf, vilken han åtföljde under hans fälttåg, kyrkoherde i S. Nicolai lO aprill624 2 och erhöll 1634 Lofö till prebende i stället för Solna, dock endast personellt. Biskop i Strängnäs 21 aprill639, död 9 juli 1642. Den 12 dec. 1632 inkallades kyrkoherden M. Jacob i Senaten och fick befallning att be­ ställa om ringning >>för sahl. K. M:tz lijk>> såsom ock nästkommande fredag förkunna från predikstolen om konungens död genom någon särdeles dertill accomoderad klagotext. 3 Underrättelse om den store konungens död hade nämligen icke anlänt till senaten i Stock­ holm förrän den 8 december. Z. hade rykte att vara en av sin samtids yppersta predi­ kanter. Dr 0LAVUS LAURELIUS, född i Lyrestad i aug. 1585, son av bonden Lars Svensson och Ingeborg Ambjörnsdotter, stud. i Uppsala 1609, mag. primus i Wittenberg 1617, logices professor i Uppsala 1621, prästvigd 1623, 4:e teol. professor och kyrkoherde i Näs 13 juni 1625, pastor prim. 26 mars 1640, promoverad till teol. dr i Uppsala 4 juni 1640, den andra tyska församlingens förnämste pastor bar under lång tid denna titel, liksom primarius-be­ nämningen ofta förekommer i kombination med såväl professors- som lektorssysslor. 2 Enligt Palmskiöld 21 april av Borgmästare och Råd antagen till stadens kyrkoh erde. 3 Enligt konsistorii protokoll. 1 Ä ven STORKYRKAN 101 i Sverige verkställda teologie doktorspromotionen. Utnämnd13mars till biskop i Västerås blev han invigd till biskop i Storkyrkan samtidigt som Lenams vigdes till ärkebiskop, Prytz till biskop i Linköping och Baazius i Växjö. Stod s. å. på ärkebiskopsförslag, något som upprepades 1670, då han var nära 85 år gammal. Död 5 april 1670. · Laurelius har fått eftermälet att hava varit en ädel, gudfruktig, arbetsam och fridsam man. Han har inlagt en ovansklig förtjänst som författare till flera av de kyrkoordnings­ förslag, som föregingo 1686 års kyrkolag och på vilka denna i många hänseenden är byggd. Han har även avfattat Prästeståndets privilegier av år 1650. Bevistade samtliga riks­ dagar 1635- 1664, år 1655 i ärkebiskopens ställe. Denna riksdag öppnade L. i storkyr­ kans sakristia, där man denna riksdag någon tid höll consistorium comitiale. Det i för­ samlingens ägo varande porträttet av L. är en gåva 1816 av rektorn i Skara C. J . Knös. Mag. SIMON BENEDiCT! (Arosiensis, Montanus), född i Arboga 1601, son av pistol­ makare-åldermannen Bengt Nilsson och Malin Jöransdotter. Stud. i Uppsala 1625, promo­ verad 1629, året därpå kallad tilllärare i hebreiska vid Västerås gymnasium, reste 1631 till Tyskland, varifrån han återvände 1632 och blev förordnad till lector physices vid Västerås gymnasium. Teol. professor 1638, kyrkoherde i St. Tuna 1639, kyrkoherde här 1648, död 21 mars 1649. Beskrives som en god och hjälpsam, saktmodig och vänlig man. Dr ERIK EMPORAGRIUS, född 1606 i Torsåker, son av kyrkoherden i Fittja Gabriel E. Stud. i Uppsala 1619, mag. primus 1632. Efter studier vid utländska akademier physices professor i Uppsala 1637, teol. professor 1641, överhovpredikant 1645, teol. dr 1648, past. prim. 1649, biskop i Strängnäs 1664, död 14 mars 1674. _ Lärd och vältalig predikant samt strängt ortodox. Angrep biskopen i Strängnäs Johan Matthi::e såsom icke renlärig. Denne nödgades även avsäga sig sitt biskopsämbete, som övertogs av Emporagrius. J ämte Laurelius var E. ledamot av kommissionen för åstadkommandet av en ny kyrko­ ordning och utarbetade liksom denne eget förslag till kyrkoordning, i betydelse dock icke jämförligt med Laurelii. E . utgav 1669 en katekes, däri han besvarade: Vad är det? i lO budet sålunda: >>Ens nästas hustru, oxe etc. thet är hans lösören eller rörlige egendom, ehwad helst han hafver, aff hwilken hustrun är thet förnämsta stycket.>> Änkedrottning Hedvig Eleonora gick i författning därom, att denna katekes blev offentligen förbjuden. Hos Karl X Gustaf stod Emporagrius i stor ynnest, fick handleda kronprinsens under­ visning i kristendom och var närvarande vid konungens dödsbädd. Redan 1647 var ban av Göteborgs magistrat uppförd i första rummet till superinten­ dent därstädes. Dr ERIK 0DHELIUS, född i Od 21 april 1620, son av kyrkoherde Haqvinus Laurentii och Tullia Thoresdotter. Stud. i Uppsala 1636, prästvigd 1639, legationspredikant i Paris 1645, magister 1646, teol. adjunkt 1648, teol. professor 1652, teol. dr 1656, utn. pastor prim. 15mars 1665, men tillträdde aldrig detta ämbete. Redan 1664 hade hanför hälso­ vård begivit sig utomlands och dog i Hamburg samt ligger begraven i Uppsala domkyrka. 102 STOCKHOLM Dödsdagen angives överallt vara 31 juli 1666 - hos Rtidling 30 juni- men detta kan icke vara riktigt, då efterträdaren uppgives vara utnänmd 21 maj 1666 och i varje fall gjorde sitt inträde i konsistorium 15 aug. s. å. O. skildras såsom en av Sveriges lärdaste teologer men hatare av all tankefrihet. Han var jämväl en utmärkt orientalist och latinsk poet. Dr NICOLAUS J(mANNIS RuDBECKIUS, född i Västerås 2 jan. 1622 och son av den be­ römde biskop Johannes Rudbeckius och dennes maka i 2:a giftet Christina Hysing. Stud . i Uppsala 1640, varefter han begav sig till tyska universitet och förvärvade sig magister­ graden samt blev efter hemkomsten 1643 e. o. eloqu. leetar och conrector samt tillika kon­ sistorienotarie i Västerås, senare först logices sedan teol. lektor, kyrkoherde i Hedemora 1658, i St. Tuna 1662, pastor prim. 1666, teol. dr ~· å., biskop i Västerås efter sin svär­ fader Laurelius 1670, död 2 sept. 1676. Vid sitt avsked av Stockholms konsistorium klagade han, att den allmänna gudstjän­ sten försummades och tillrådde >>att försöka om hovprästerna kunna intalas att styrka sitt herrskap att besöka den allmänna gudstjänsten såsom ock att draga hövlige och sitt stånd tjänlige kläder>>. Försvagad hälsa gjorde att han icke kunde infria de stora förhoppningar, man särskilt i Västerås stift ställde på honom. . Dr 0LAUS SvEBILIUS, född i Ljungby, Kalmar län, l jan. 1624, son av häradsfogden i Södra Möre Jöran Eriksson och Ingeborg Larsdotter. Stud. i Uppsala 1638, i. Königsberg 1640, mag. i Uppsala 1649, utrikes resor 1651-56, rektor ochphilos . lektoriKalmarl656, prästvigd 16~8, teol. lektor och slottspastor s. å., erhölll663 regeringens brev på Ljungby pastorat, när detta åter skulle komma under kronan, avböjde en kallelse till professor i Lund 1666, ord. hovpredikant 1668, samtidigt Carl XI:s lärare, pastor prim. i Stockholm och kyrkoherde i Solna 23 maj 1671, teol. dr i Uppsala 1675, biskop i Linköping 1678, ärke­ biskop 1681, död 29 juni 1700. Konsistorii protokoll från Svebilii liksom företrädarens tid vittna om de många ären­ den, som föranleddes av främmande religionsbekännare. Mot slutet av sin ämbetstid i Stockholm kom S. i konflikt med stadens magistrat i anledning av ett kaplansvaL Borg­ mästare och Råd åsidosatte hans anspråk och valde sig en kaplan på rådstugan och gick honom förbi, >>vilket icke var ett ringa ingrepp uti hans rättighet, som han borde åtnjuta>>. Ny kyrkoordning, ehuru icke i den form Svebilius och andra kyrkomän önskat, utkom liksom ny handbok och psalmbok under den tid S. var Svea Rikes ärkebiskop. Åt ho­ nom erbjöds ordförandeskapet i den 1691 tillsatta kommitten för revision av kyrko­ bibeln. Mest bekant är emellertid hans namn på grund av hans insats rörande en annan av kyrkans böcker: hans förklaring över Martin Luthers lilla katekes var för sin tid ett mästerverk och användes tilll810, men även den Lindblomska katekesen var en omarbet­ ning av Svebilii. Dr CARL CARLssoN, född i Kalmar 24 nov. 1642, son av handl. och rådmannen Carl Johansson och Catharina Gertsdotter von Glaen. Stud. i Uppsala 1659, disp. för graden STORKYRKAN 103 1664, företog under sju år resor i Europa och fick därunder företräde .hos bl. a. kejsaren, påven och drottning Kristina i Rom. Teol. licentiat i Jena 1667 men försakade den ho­ nom erbjudna doktorsvärdigheten. Sökte vid hemkomsten akademisk lärareverksamhet, men då ingen passande lägenhet stod till buds, ingick han i kyrkans tjänst och vann snabb och lysande befordran. Konungens ord. hovpredikant 1672 fick han påfölj~nde år >>till förbättring på lönen>> Danderyds och Lidingö pastorat, blev 1674 kyrkoherde i Maria Mag­ dalena och utnämndes 22 aug. 1678 till sin lärares och svärfaders O. Svebilii efterträdare som pastor primarius. Blev 1680 biskop i Västerås, teol. dr vid jubelfesten 1693 och dog natten mellan den 13 och 14 april' 1708. Carlsson skildras som en lärd, särdeles språkkunnig man, nitisk för ordning och laglyd­ nad. Fick 1681 uppdrag att biträda ärkebiskopen vid kyrkoordningens förbättrande, men har lika ·litet som övriga kyrkomän kunnat utöva något väsentligt inflytande på detta verk, åtminstone i de avseenden, där konungens handgångna män fällde det slutliga av­ görandet . Sin praktiska duglighet hade C. tillfälle att lägga i dagen vid uppsättandet av den lönekonvention mellan församlingarna och prästerskapet i Västerås stift, vilken länge hade gällande kraft. Eljes fick han pröva på många vedermödor, och han, som en gång stått i mycket hög gunst hos konung Carl XI, fick även erfara motsatsen. Barnen adlades Cederström. · Dr MATHIAs IsER, född i Alster 5 okt. 1645, son av komministern ·Johannes Iser och l'viärta Ekeblad. Student i Uppsala 1665, magister 1672, prästvigd i Karlstad 1673, pastor vid livregementet till häst 1674, var med regementet i danska kriget, ord. hovpredikant 1676, utn. till domprost i Göteborg 1678, men efter hans egen begäran eller på grund av domkyrkoförsamlingens åberopande av dess privilegier gick utnämningen om intet och Iser erhöll s. å. fullmakt å kyrkoherdebeställningen i Maria Magdalena, ett likaledes privi­ legierat pastorat. Ehuru man icke hade något emot den utnämnde beslöt likväl kyrko­ rådet ingå med en supplik till K . M:t under erinran om församlingens privilegier angå­ ende fritt val, vill{en dock icke åstadkom någon ändring. Den 29 juni 1681 förordnades han till pastor primarius och fick 1686 jämväl Lofö till prebende, blev teol. dr vid jubel­ festen 1693 och biskop i Västerås 1711, död 19 febr. 1725. Inom Storkyrkoförsamlingen åtnjöt Iser stort anseende. Församlingen ingick år 1700 till K. M:t med en supplik, att pastor primarius skulle få biskops namn och värdighet. Vid valet av hans efte~trädare 1711, vill{et han i likhet med många andra pastores pri­ marii själv ledde, betygade en av de tongivande i församlingen, att denna >>fast ogärna en så god lärare mista velat men måste nu vara nöjd med Guds skickelse och konungens behag>>. Även inom konsistoriet synes han hava utövat ett betydande inflytande och er­ höll vid ärkebiskopsvalet 1710 inom Consistorium Holroiense 7 röster (Steuchius erhöll 6 och Spegel, som utnämndes, 5 röster). 1 1 Grunde! skri ve~ om I ser: E i immortales debet Ecclcsia S: t i Nicolai gr ales a c laucles ob singularem & indefessa m cura m in ea gubcrnanda ornandaquc. 104 STOOKHOLM Under hans jämförelsevis långa ämbetstid inom Storkyrkoförsam­ lingen inträffade mång~,~o stora händelser: Carl XI:s död, slot­ tets brand o. s. v. I en samtida relation säges det, )>att isynner­ het stadens stora kyrka vid denna förskräckliga eldsvåda var i stor fara, ity branden gav sådan heta ifrån sig, att kopparen på taket var hel varm, dock bevarade Gud detta sitt hus, så att dit inburos mest alle de saker och böcker, som utur branden kunde salve­ ras, varav skedde att ingen guds­ tjänst skedde i samma kyrka i några dagar, ibland vilka jämväl var Dom. Rog., ty kyrkan var intagen av allehanda saker, som ur branden hemtade vorm>. I anledning av denna brand resol­ verade konsistorium 13 okt. 1697, att med kloekeställning och rinFig. 4. Dr Olavus Laurclius, t 1670, av okänd mästare. gande skola härefter alla kyrkor rätta sig efter stora kyrkan. Det var Iser, som i egenskap av prreses hade det föga angenäma uppdraget att avkläda den beryktade moraprästen Jacob Boethius prästämbetet. Med all rätt förklarade Boe­ thius, att detta konsistorium icke kunde avkläda honom hans prästerliga ämbete, då han subordinerade under biskopen i Västerås. Sin avskedspredikan i Storkyrkan höll Iser den 18 maj 1712, och den påföljande l juni blev han i samma kyrk~ av ärkebiskop Spegel invigd till sitt biskopsämbete. Mag. SAMUEL MAGNI TÖRLING, född i Törnevalla 20 dec. 1662, son av komministern Magnus Axelsson och Rachel Jonasdotter Planander. Student i Uppsala 1684, prästvigd i Linköping 1693, pastorsadj. i Riddarholmen, magister i Uppsala 1694, pastor vid livgardet 1698, gick i fält 1700, ho"vpredikant 1702, kyrkoherde i Maria Magdalena 1705, pastor primarius 1712, död 4 febr. 1718. Flertalet av församlingens ledamöter liksom magistraten röstade pä superintendenten Esberg ensam, men de övriga uppsatte jämväl kyrkoherdarna i Maria och Katarina, Tör­ ling och Oameen. Törling var en nitisk herde. Med mycket allvar uppträdde han emot vilodagens ohelgande och de lustresor till Djurgården och andra platser, som började bliva STORKYRKAN 105 vanliga på helgdagarna. H an ligger begraven under stora gången i Storkyrkan. Porträttet är en gåva .1783 av dottern Brita Catharina T :s sterbhus. Dr SVEN CAMEEN, född i Kö­ lens (Käla) prästgård 11 juli 1667, son· av kyrkoherden, seder­ mera superintendenten i Karl~ stad mag. Benedictus Camoenius och Christina Carlberg. Student i Uppsala 1685, mag. 1691, före­ tog 1695 en treårig resa till ut­ rikes akademier och studerade isynnerhet de orientaliska språ­ ken. Prästvigd 1698 till pastors­ adj. i Nicolai, e. o. hovpredikant 1700, pastor vid livdrabant­ corpsen 1701, gick ut i fält, där han slutligen gjorde tjänst som överhovpredikant och fältsuper­ intendent. Kyrkoherde i Kata­ rina 1704 och pastor prim. 30 april 1718, ledamot av ecklesiaFig. 5. Magistor Samuel Törling, t 171 8, av okänd mCtstarc . stika deputationen, teol. dr i Uppsala 1719, blev 1723 uppförd på förslag till superintendent i Karlstad, utnämndes 1725 till biskop i Västerås - innehade på förslag et endast 18 röster, under~det hans efter­ trädare här hade 118 - död 6 juli 1729. Åtta dagar efter Törlings död föreslogs i konsistorium, att man samtidigt med notifi­ cerandet av dödsfallet skulle fördrista sig att yttra konsistorii förslag på mag. Sven Ca­ meen till successi~nen. 1 Ärkebiskop Steuchius fann väl ej detta tillrådligt, men både han . och övriga consistoriales önskade C. lycka och nådigt utslag hos K. M:t. Utnämningen ~älsades även med glädje av konsistoriet. Det uppstod icke ringa tveksamhet, huru för­ faras skulle med presidiet i konsistorium. Man saknade prejudikat, då företrädarna efter vunnen befordran till andra ämbeten kvarstannat, tills den nya innehavaren hunnit in­ träda. Frågan löstes så, att Cameen intog presidiet f. o. m. 6 aug. 1718, ehuru han först senare tillträdde pastoratet. Sedermera blev det en !(mg ti d vanligt att konsistorium, ehuru sa knande lagligt stöd för im dylik åtgärd, gav förord åt n ågon av de föreslagna . 1 106 STOCKHOLM Efter C:s utnämning till bi­ skop i Västerås lyckönskade con­ sistariales honom till hans be­ fordran, men beklagade å andra sidan mistningen av en så mo­ gen, foglig och kär prmses. Ä ven avskedet från försam­ lingen beskrives såsom rörande. Kort före avresan överlämnades till honom av församlingens leda­ möter till åminnelse en ansenlig och dyrbar skänk av arbetat silver. Dr NICOLAUS BARCHIUS, född i Västerås 25 nov. 1676, son av d. v. lektorn, sedermera kyrko­ herden i Söderbärke mag. Lau­ rentius Barchius och Anna Rud­ beck, dotter av förutnämnde Ni­ colaus R., stud. i Uppsala 1687, mag. 1700, då han befann sig på utrikes resa, prästvigd 1702, e. o. hovpredikant 1703, ord. hovpre­ Fig. 6. Dr Andreas K alsenius, t 1750, av okänd mästare. dikant hos änkedrottningen 1706, domprost i Västerås 1709, över­ • hovpredikant hos Ulrika E leonor a 1719 och prmses i hovkonsistorium, teol. dr s. å., pastor prim. 11 maj 1725, biskop i Västerås 1729, tilltr. 1731, död 16 febr. 1733. Av församlingen erhöll han vid valet högsta röstetalet och. även konsistorium utbad sig att till prmses erhålla denne förtjänte man. Av samma konsistorium uppfördes han 1730 på ärkebiskopsförslag. Barchius är författare till det förslag, som ligger till grund för K. M :ts interimsregle­ mente för prästval i Stockholm av år 1730, vilket i sin ordning givit upphov till1739 års prästvalslag. Ett kaplansval i Katarina 1727 hade berett honom åtskillig otrevnad. Ä ven med anledning av den pietistiska rörelsen hade Barchius under sin ämbetstid här många besvärligheter. Valet av efterträdare fick han själv leda och därvid tillämpades de regler han föreslagit. Han kunde, heter det i valprotokollet, icke uppräkna någons namn, på vilken det kom­ mer att voteras, emedan sig ingen anmält och inga provpredikningar vid detta tillfället blivit hållna, vilket icke heller skulle skicka sig och vara nödigt, emedan det kan ej annars vara, än att församlingen eljes måtte hava sig sådana män bekanta, åt vilka hon med all • STORKYRKAN 107 trygghet kan förtro sin själavård. Därjämte gavs ock orsaken till­ känna, varför detta valet nu kommer att hållas, nämligen därföre att H. K. M:t i nåder befallt, att där med icke längre måtte dröjas och det nu med större bekvämlighet kan förrät­ tas än på sena hösten, då det handlande borgerskapet hem­ kommer från marknaden, dit det nu snart tänker att resa. Vid valet erhöllos de flesta rö­ sterna av prof. dr Jakob Benze­ lius, kyrkoherden i Klara mag. JöranNordberg och överhovpred. mag. Andr. Kalsenius. Konsisto­ rium, åberopande sina föregående förord, ingår med en varm sup­ plik för mag. N ordberg, men K. M:t utnämnde den i 3:e rummet uppförde Dr ANDREAs KALSENIUS, född i Söderbärke l nov. 1688, son av Fig. 7. Dr Erik Alstrin, t 1762, av Lorenz Pasch d. ä.(?). J\falerei v. Loren z P asch d. l\. ( 1). - Picture by Lorcnz P asch the E , (! ). kyrkoherden mag. Olof K. och Anna Rudbeck i hennes andra gifte, alltså halvbroder till företrädaren. Inskrevs vid Uppsala akademi 1697, mag. 1713, prästvigd 1716, pastor vid Dalregementet s. å., var med i 1718 års fälttåg i Norge, 2:e pastor vid livdrabanterna 1720, ord. hovpredikant 1722, prreses i hovkonsistoriet 1725, överhovpredikant 1728, pastor prim. 15 sept. 1730, teol. dr i Greifswalcl s. å., efterträdde Barchius även såsom biskop i Västerås, därtill utn. 8 nov. 1733, död 24 dec. 1750. Kalsenius har under sin verksamhet i Stockholm gjort uppslag till flera praktiska åt­ gärder, och även under sin biskopstid var han mycket verksam men ganska oiika bedömd. Han har fått det eftermälet, att han var mer sträng än i stånd att förvärva sig kärlek. Även ådrog han sig ovilja på elen grund, att han med eller utan skäl misstänktes hava i hem­ lighet vigt kung Fredrik och fröken Taube. Han donerade till Uppsala universitet såväl Sätra brunn som penningemeclel, bl. a. till upprättandet av en professur, som fortfarande bär hans namn. Porträttet är en gåva 1790 av kyrkovärclen, handelsmannen Sv. Callersteclt. Dr ERIK ALSTRIN, född i Stockholm 3 febr. 1683, son av kyrkoh. i Leksand mag. Lau­ rentius Alstrin och Christina Ångerman, kom till Uppsala 1691, begav sig 1706 till tyska 108 STOCKHOLM universitet, blev mag. primus i Greifswald 1708, vice bibliotekarie i Uppsala 1716, akad. sekr. 1719, logices et metaphys. professor 1723, prästvigd 1727, kyrkoherde i Leksand 1731, teol. dr 1732, pa­ stor prim. 24 dec. 1734, hade vid 1733 års biskopsval i Västerås 141 röster, uppförd i 2:a rummet till superintendent i Karlstad 1740, biskop i Växjö 1742, i Strängnäs 1748, innehade förslagsrum till biskop i Västerås 1751 och till ärkebiskop 1757, död 11 nov. 1762. Vid valet, som föregicks av åtskiUiga strider, erhöll Alstrin högsta röstetalet. Han ägde re­ dan då . ett stort anseende som både teolog och filosof samt an­ sågs vara en utmärkt predikant. Jämväl skildras han såsom en foglig , tillika allvarsam man, liv­ Fig. 8. Dr Jöran Schröder, t 1773, av Fred. Brander. ligt verksam i sitt ämbete. Av Malerei v. Fred. Brander. - Picture by Fred. Brander. Stockho1ms konsistorium uppfördes han på ärkebiskopsförslag vid ej mindre än fyra val - 1742, 1743, 1747 och 1757. Ä ven Alstrin ledde det val, varvid efterträdaren skulle presenteras. Han synes därvid hava dikterat församlingens av K. 1\-i:t bifallna supplik att få vidbliva interimsregle­ mentet av år 1730 i st. f. att tillämpa lagen av 5 juni 1739. Han erhöll t. o. m. för­ samlingens uppdrag att anmoda framstående män, vilkas förtjänster församlingen icke hade sig bekanta, att ställa . sig till förfogande. Detta val blev förenat med allehanda besvärligheter. De tvenne, som hos konsistorium anmält sig, domprosten i Åbo A. Bergins och biskopen i Borgå D. Juslenius, nådde ingen­ dera förslagsrum, utan församlingen uppsatte tre kandidater, som förklarades diskvali­ ficerade för pnesesskapet i konsistorium. K. M:t föreskrev nytt val. Sådant kom emel­ lertid icke till stånd trots därför utsatt dag. Alstrins porträtt kom till församlingen 1790 såsom gåva av aktuarien i Svea Hovrätt Mathias Alstrins sterbhus. Dr AND:ims (ANDREAS) BERGIUS, född i Töfsala, Finland, och son av kyrkoherden, mag. STORKYRKAN 109 Andreas Bergius, blev till konsi­ storii fägnad utnämnd. Mag. i Upp­ sala 1719 studerade han sedan vid Rostocks och andra akademier 41/ 2 år, blev teol. adjunkt i Åbo 1724, 3:e teol. professor 1728, teol. ·dr 1733, stod 1734 på förslag till bi­ skop i Åbo och blev d. å. prima­ rius professor theologi::e och dom­ prost i Åbo, utn. här 1744, död 1750. Då han såsom utnämnd prreses i konsistorium hälsades välkommen - samtidigt gjorde ärkebiskop J a­ kob Benzelius sitt inträde - fann sig konsistorium isynnerhet genom hans solida studier försäkrat att finna det, som konsistoriet hos sina förra pr::esides haft att fägna 'sig utav. Med stadens övriga kyrkoherdar kom Bergius i konflikt rörande till­ sättningen av läraretjänsterna vid församlingarnas skolor. Många stri- Fig. 9. Dr Daniel Hcrwcghr, t 1787, av okänd mästare. digheter utkämpades ock med Rid­ darholms och Tyska församlingarna i anledning av den tvistiga frågan om gemensamhet ifråga om fattighus. Dr JöRAN CLAS ScHRÖDER, född i Göteborg 9 aug. 1713 och son av d. v. teol. lektorn, sedermera biskopen i Kalmar Herman Schröder och Anna Catharina Schröder. Stud. i Uppsala 1723, mag. i Lund 1738, gr::ec::e lingu::e lector i K almar 1739, prästvigd 1740. hovpredikant 1741, överhovpredikant 1748, fick 1751 uppdrag att undervisa kronprinsen i teologi, past. prim. 1751, teol. dr 1752, åtog sig 1753 hertig Carls undervisning i teologi, behöll intill 1756 överhovpredikantsysslan och presidiet i hovkonsistorium samt fortfor även därefter att vara deras Maj :ers biktfader och kronprinsens handledare. Blev under sin tjänstgöringstid i Storkyrkan uppförd på biskopsförslag i Västerås, Göteborg och Lin­ köping, utnänmdes 9 juli 1770 till superintendent i Karlstad, fick 1772 biskops fullmakt och dog 12 jan. 1773. Om Schröder personligen heter det i Adlerbeths levnadsteckning över sonen, den bekante Elis Schröderheim, uppläst i Vitt. Hist. och Ant. Akademien 27 febr. 1796: >>Fadern, lika vördnadsvärd genom seder och lärdom, genom sällsynta gåvor och en oföränderlig dygd, 110 STOCKHOLM var en prydnad för svenska kyrkan både vid hovet, där han blev konungens överhovpredi­ kant, biktfader och de kungliga barnens handledare i religionens sanningar, och i huvudstaden, där han sedermera länge såsom dess förste pastor bestridde själa­ vården i Nicolai församling.>> Dr DANIEL HERWEGHR, född 28 april 1720 i Nedre Ullerud och son av lektorn i Karlstad Gustaf Herweghr och Sara Elisa­ bet Tilas, student 1734, magister 1746, kollega vid Falu skola 1748, adjunkt vid Västerås gymnasium 1750, prästvigd 5 okt. 1755, lek­ tor i grekiska 1758, domprost i Västerås 6 febr. 1765, teol. dr i Lund vid jubelfesten 1768, pa­ stor primarius 24 jan. 1771, leda­ mot av bibelkommissionen 1773, av musikaliska akademien s. å., Fig. 10. Dr Olof Celsius, t I 794, av Lorcnz Pasch d. y. (?). biskop i Karlstad 22 nov. 1773, Malerei v. Lorenz Pasch d. j. (1). - Picturo by LoronzPasch the Y. (1). tillträdde 1775, död 28 sept. 1787. H. gällde som en av sin tids förnämste lärde män och predikanter. Valet av Schröders efterträdare var ett av de stridigaste, som någonsin förekommit. Olof Celsius var hatt­ partiets kandidat, men mössorna segrade vid valet. Dock blev icke heller Herweghr upp­ förd på förslaget utan kom först i 4:e rummet. Genom att tolka uttahinden av de i första och andra rummet uppförda som avsägelser, av vilka den ena godkändes, togs förevänd­ ning att nämna H. Saken togs upp vid 1771 års riksdag, och justitiedeputationen resol­ verade, att H. skulle återlämna sin fullmakt. Samtida vittnesbörd gå därpå ut, att om ej revolutionen kommit emellan, skulle Herweghr förlorat både detta och föregående ämbete. Konungen lär vid hans utnämning till biskop i rådet hava yttrat: >>Det fägnar mig, jag får nu tillfälle att skilja en man från Storkyrkan, som de tillförene föridarat så mycket missnöje med.>> Själv skrev Herweghr 1773, att hans förra fiender uti Storkyrkoförsam­ lingen nu äro hans bästa vänner. H. var två ' gånger uppförd på ärkebiskopsförslag, sista gången 1786, då Uno v. Troil blev utnämnd. Dr OLOF 0ELSIUS, född i Uppsala 15 dec. 1716, son av domprosten, teol. prof. OlofCel- STORKYRKAN l11 sms d. ä. och Margareta Insu­ lander. Student 1724, mag. 1740, His t . Lit ter. Docens 1742, v. bi­ bliotekarie 1744, histor. professor 1747,prästvigd23 jan.1751, teol. dr 1752, kyrkoherde i Kungshol­ men 26 febr. 1753, erhöll 1755 Solna till prebende, adlades 1756 men transporterade adelskapet på sina barn, kyrkoherde i J a­ ko b 21 -jan. 1760, fullmäktig i banken och manufakturkontoret 1762, pastor primarius 5 juli 1774, biskop i Lund 12 aug. 1777, en av de 18 i svenska aka­ demien 5 april1786, död 15 febr.· 1794. Celsius utövade en betydande skriftställareverksamhet, främst på historiens och kyrkohistoriens områden. Även som ·politiker spelade han en betydande roll på grund av sitt anseende och Fig. 11. Dr Uno v on Troil, t 1803, av Ulrika Pasch (?) . sin talarebegåvning. Maler e i v. U lrika Pasch (1). - Pictm·e by Ulrika Pasch (1). Biskop i Lund blev han på ett egendomligt vis. Han hade icke uppnått förslagsrum utan stod som 4:e man\ och på liknande sätt som skedde vid Herweghrs utnämning till pastor primarius uppfördes Cel­ sius på biskopsförslaget därigenom, att den i första rummet föreslagne biskop Benzelius i Strängnäs förmåddes att avsäga sig. Ett samtida vittnesbörd om Celsii ställning inom församlingen lyder så : >>det är verk­ ligen visst, att så kallsinniga som många av Storkyrkoförsamlingen voro vid hans första tillträde, så mycket mer yttra de nu sin saknad och förlust i Consistorio och kyrka.>> 2 Celsius fick uppbära mycken smälek och. mycket lidande i anledning av prästerskapets änkekassas fall. Man skyllde ho~om allmänt, heter det i ett samtida brev 3, att vara huvud­ orsaken till det lidande, som övergår så många änkor och faderlösa barn genom präste­ kassans omstörtande. Ä ven från hans bisittares sida i Lunds domkapitel bereddes honom många bekymmer. En hans efterträdare på Lunds biskopsstol, V. Faxe, skriver: >>den l Bcnzelius ha de 208, Munck 185, I-I esslin 173 och Celsius blolt 71 r ösler. Aron Westens brev till Slricker av 25 maj 1779. 3 Av G. Gezelius i Arboga till Stricker 1784. 2 112 STOCKHOLM biskop är att beklaga, som varit omgiven av sådana consistoriales, som biskop O. Celsius hade uti d. v. domprosten P. Munck och teol. prof. J. J. Hellman, av vilka man ser den förstnämnde isynner­ het hava på det bittraste sätt ut­ spritt vanhedrande omdömen om denne hedersman, vars rättvisa och nit för god ordning och grund­ liga kunskaper bort tjäna hellre till efterföljd än till klander.>> Celsii porträtt i Storkyrkoförsamlingens samling skänktes av honom själv 1789. Dr UNo v. TROIL, född i Stock­ holm 24 febr. 1746, son av ärke­ biskop Samuel Troilius och Anna Elisabet Angerstein. Stud. i Upp­ sala 1757, mag. primus 1770, e. o. adjunkt vid Västerås gymnasium s. å., företog en utländsk resa 1770 - 73, prästvigd 20 maj 1773, reg.­ Fig. 12. Friherre· CaTl Edvard Taube, t 1785, av Loronz pastor vid Livreg. s. å., ord. hov­ Pasc h d. y. predikant 1775, överhovpredikant Malerei v. Lorenz Pasch d. j. - Plcturc by Lorenz Pasch the Y. 1777, pastor primarius 14 jan.1778, teol. dr 1779, biskop i Linköping 1780, ärkebiskop 1786, ledamot av bibelkommissionen s. å., död vid Sätra brunn 27 juli 1803. För sin lysande befordran hade han Gustaf III mycket att tacka. Denne lär hava till­ talat honom med dessa ord: >mu har jag gjort Celsius till biskop i Lund, jag önskade få Er till Storkyrkan.>> 1 Vid det tillfälle, då näronandet av kandidater ägde rum- 14 blevo kallade - höll Celsius ett tal, däri han framhöll vikten av att till detta ämbete icke en yngling utan en till lärdom oeh ålder stadgad man borde väljas. För detta yttrande fick han förebråelse av kungen. V'id valet erhöll v. Troil · stor pluralitet, men synes denna icke hava vilat på fullt naturlig grund, ty det berättas, att >>de betydligaste av församlingens invånare gått över till Riddarholmen, sedan de vid sen\'tste kyrko­ herdevalet ej fingo äga sin frihet utan blevo tvungna att antaga överhovpredikant v. Troil. >> 1 M. G. '1Vallenstr1tle, då lektor i Göteborg, i ett brev 1777. STORKYRKAN 113 Troil bibehöll jämväl som pa­ stor primarius och pneses i stadens konsistorium prresidiet i hovkonsistorium. Genom ett tillägg i riksdagskallelsen 1778 skulle pastor primarius liksom biskoparna vara självskriven ledamot av prästeståndet. Porträttet, det i serien först tillkomna, är en gåva av T. själv år 1783. Frih. CARL EDvARD TAUBE, född i Nor, Värmland, 26 dec. 1746, son av kaptenen frih. Carl Didrik Taube och Maria Eleo­ nora Roos. Stud. i Uppsala 1756, utländska resor 1763- 65, hov­ junicare 1766, e. o. kanslist i kanslikollegii expedition s. å., fänrik vid Närkes och Värm­ lands reg. 1775, löjtnant vid Dalreg, 1776- 79. Ord. hovpre­ dikant och assessor i hovkon­ Fig. 13. Dr J ohan GusLaf Flodin, t 1808, av C. F. v. Breda sistorium 22 febr. 1780, då icke 1805. prästvigd, vilket skedde i Vä­ Malercl v. C. F . Y. Breda. - Plcture by C. F. v. Breda. sterås 28 juli s. å., överhovpre­ dikant och prreses i hovkonsistorium 24 okt. s. å., tillika kyrkoherde i Lofö 29 juni 1781, pastor primarius 28 juli s. å., ordensbiskop 26 sept. 1783 - den förste inne­ havaren av denna värdighet, förut hade funnits ordenspredikanter - invigd i Uppsala 7 dec. s. å., erhöll 1785 Bromma pastorat i st ället för Lofö, död 28 maj 1785. Denna underliga befordran väckte på sin tid, naturligt nog, mycket uppseende. En samtida skildring av hans första predikan i Slottskyrkan ger vid handen, att tillström­ ningen av folk var oerhörd .. Den åsyftade berättaren 1 sammanfattar sitt omdöme så­ lunda: )>han predikade kort, nätt, snyggt, men tillika så utförligt och grlfndligt, som tiden kunde tillåta, och är all anledning att hoppas, det vi i honom få en snäll och Gud give! nyttig hovpredikantJ> För den av konungen önskade utnämningen till pastor primarius gjordes starka ansträng­ ningar att få honom på förslaget. En sa:n:ttida berättare säger härom: Storkyrkoborna 1 El"ik Forsscn, hovpredikant, i ett brev till Stricker 1781. 8. Sve>"iaes lcyrlc01·. Stoclchohn I . 114 S1'0CKHOLM hade satt sig fast före att gå Tauben förbi vid valet, men det var dem förgäves att spjärna mot udden. Överståthållaren, som fått befallning att på vad sätt det ske · kunde skaffa ho­ nom förslag, måste utskicka po­ lisbetjänter med sedlar, varpå Taubes namn stod först. Ut­ nämningen är även så till vida anmärkningsvärd, som överhov­ predikanten, kyrkoherden i Rid­ darhalms församling , Gabriel Rosen vid detta val för fjärde gången var uppförd å förslaget. Konungen gav särskild fullmakt på pnesessysslan i stadskonsi­ storium och på pastorsbefatt­ ningen i Storkyrkan. Liksom de trenne närmaste företrädarna blev Taube endast en kort tid innehavare av sitt ämbete i Storkyrkan. Efter Fig. 14. Dr GusLaf)VIurray, t 1825, av C. F. v. Drcda 18 13. blott några få dagars sjukdom Malcrei v'. C. F. v. Breda. - P icturc by C. F. v. Brecht. dog han, endast 38 år gammal. Kyrkorådet ingick 20 dec. 1785 till K. Maj :t, efter församlingens enhälliga åstundan, och begärde - efter som Taube >>förtjänt och vunnit församlingens uppriktigaste kärlek och högaktning och efter sin dödliga avgång med ömmaste saknad ihågkommes>> - ett 3:dje nådår för Taubes änka och barn. Ansökningen bifölls av K. M:t 9 jan. 1786. Dr JoHAN GusTAF FLODIN, född i Tarshälla 18 jan. 1741, son av handlanden Peter Flo­ din och Kristina Hedberg. Stud. i Uppsala 1759, mag. 1764, docent i grekiska litteraturen 1766, prästvigd i Strängnäs till pastorsadj. i Storkyrkoförsaml. 1767, e. o. hovpredikant 1768, ord. 1771, kyrkoherde i Adolf Fredrik 3 dec. 1773, förste innehavare av denna be­ fattning, teol. dr 1779, erhöll Solna pastorat som annex 1782, pastor primarius 19 jan. 1786, överhovpredikant 5 april 1792, ordensbiskop 24 nov. 1794, biskop i Västerås 3 sept. 1800, död 4 febr. 1808. Flodin hade även vid de tvenne närmast föregående valen varit kandidat till pastor primariusvärdigheten. Åren 1786- 94 var han Gustaf Adolfs kristendomslärare och anses på honom hava utövat ett starkt inflytande, icke i allo lyckligt. Han beskrives såsom en man av >>stark tro, alltid lugn själ och med behag blandad värdighet>>. STORKYRKAN 115 F. innehade många förtroendeupp­ drag, såsom bankofullmäktig, direk­ tor vid prästståndets änke- och pu­ pillkassa, ordförande i prästestån­ dets kanslidirektion o. s. v. Dr GusTAF MuRRAY, föddiStock­ holm 28 mars 1747, son av pastor prim. vid Tyska förs. Anders Murray . och J ohanna Christina Golitz. Stud. i Uppsala 1760, i Göttingen 1766, mag. där 1768, prästvigd 20 april 1769, vice pastor under sin faders sjukdom och efter hans död i Tyska förs. i 4 år, ord. hovpredikant hos hertig Carl 1774, teol. dr 1778, kyrkoherde i Jakob och Johannes 2 okt. 1780, pastor primarius 16 juli 1801, tillika kyrkoherde i Sånga och Skå 1805, överhovpredikant och pneses i hovkons. 1809, ordens­ biskop s. å., biskop i Västerås 11 sept. 1811, död 4 maj 1825. Murray var en av stiftarna av och förste sekreterare i Samfundet Pro Fig. 15. Dr Peter Samuel Drysen, t 18 18, av okänd mästare. Fide et Christianismo. Redan under sin ämbetstid i Jakob verkade han mycket för en förbättrad fattigvård, och i Storkyrko­ förs. upprättade han den ännu befintliga kyrl~ofattigkassan. Ännu ett minnesmärke av Murrays verksamhet äger församlingen i Kraftska skolan, som utan tvivel genom hans åtgörande kom att förläggas i Storkyrkoförsamlingen, ehuru donator bodde i Jakob. Under M:s ämbetstid utkom K. M:ts förbud mot begravning å storkyrkans kyrkogård. 1 När han förärade sitt porträtt, heter det i kyrkorådets protokoll - den 22 nov. 1816 ­ att >>för kyrkorådet eller församlingen i övrigt icke erfordrats denna påminnelse för att för alltid befästa hågkomsten av den utmärkta förtjänst, varigenom han under förvalt­ ningen av denna församlings styrelse tillvunnit sig allmän högaktning och erkänsla, men anser likväl denna gåva som ett dyrbart vedermäle av hans uppmärksamhet mot en för­ samling, som alltid skall anse sig smickrad av Herr Doktorns och Biskopens åtanke.>> Sitt nanm har M. även förbundet med de under hans tid aktuella frågorna rörande för­ bättrande av kyrkohandboken, psalmboken och katekesen. På hans lott kommo i övrigt 1 Kyrkorl\clets protokoll 28 dec . 1808. llG STOCKHOLM en mängd förtroendeuppdrag. Han var sålunda bl. a. full­ mäktig i riksbanken, ledamot av ecklesiastika beredningen 1792, ledamot av statsutskot~ tet vid 1809, 1812 och 1815 års riksdagar. Murray blev - sedan nu uppvisats att även Johannes Ofeeg kom från Storkyrkan - ­ den lO:e av denna församlings kyrkoherdar och pastores pri­ marii, som från sagda värdig­ het flyttade över till Yästerås biskopsstoL Dr PETER SAMUEL DRYSEN, född på Visingsö 9 febr. 1760, son av d. v. filos.lektorn, seder­ mera kyrkoh. i Algutsboda mag. Johan Drysen och Margareta Krok. Stud. i Uppsala 1777, prästvigd 1783, e. o. bat. pred. vid Västerbottens ·reg. 1785, Fig. 16. Dr Johan 01o.f Wallin, t 1839, av Fredr. vVc stin 187M. v. pastor vid Drottninghuset i Malcrci v. Frcdr. vVcstin. - P icturc by Frcdr. Wcstin. Stockholm s. å., notarie r hov­ kons. och hovpredikant 1787, kyrkoh. i Adolf Fredrik 1788, teol. dr 1809, pastor primarius 4 nov. 1812, död 10 maj 1818. D. deltog även i flera riksdagar och var ledamot av statsutskottet samma riksdagar som företrädaren. >>Med ett skarpt förstånd och djupt omdöme förenade han en fast och ståndaktig vilja; rried outtröttlig verksamhet och omtanke en utmärkt försiktighet och urskillning; med grundliga och vidsträckta kunskaper en säker blick och bestämda avsikter.>> 1 Vid likpredikan i Storkyrkan 22 maj 1818 hade den blivande efterträdaren J. O, Wallin till ämne: >>Den gode tjänarens vandring till Gud: Fridsam, Redlig, Uppbygglig.>> Dr J ORAN OLOF WALLIN, född i St. Tnna 15 okt. 1779, son av fältväbeln vid Dalrege­ mentet, sedermera kaptenen Johan Abraham Wallin och Beata Charlotta Harkman. Stud. i Uppsala 1797, fil. magister 1803, prästvigd 18 juni 1806, teol. adjunkt vid Carlberg s. å., teol. lektor och slottspastor på Carlberg samt kyrkoh. i Solna 1809, teol. dr s. å., en av 1 Ur den av överhovpredikanten J. J. H edren författ a de tacksägelsen . STORKYRKAN 117 de 18 i Sv. Akad. 1810, kyrkoh. i Adolf Fredrik 1812, domprost i Västerås 1816, pastor primarius ­ uppförd nästan enhälligt i första rummet å församlmgens förslag ­ 3 dec. 1818, tillträdde 1821, or­ densbiskop 1825, överhovpredikant och prmses i hovkons. 1830, leda­ mot i bibelkommissionen 1834, ärkebiskop - å förslaget i första rummet med alla huvudröster och främst i röstetalet även inom ärke­ stiftet - den 17 mars 1837, död vid tillfälligt besök i Uppsala 30 juni 1839. Detta är i sammanträngd form den yttre ramen för denne märk­ lige mans levnad. Otaliga äro de hedersuppdrag, som i övrigt kom­ mo honom till del. Under sin Stor­ kyrkotid uppfördes han dessutom på biskopsförslag tre gånger men föredrogsin tjänst vid denna helge­ Fig. 17. Dr Carl Petter Hagberg, t 1841, av J. G. Sandberg. dom. Malerei v . J. G. Sandberg. - Picture by J . G. Sandberg. Som predikant stod W~llin av sin samtid erkänd som den främste utan jämförelse. >>Då han>>, säger Palmblad, >>höjde sin väldiga stämma och lät sin vältalighets strömmar falla som Dalälvens majestätiskt dånande cascader, trodde man sig ej allenast höra utan även se en Esaias eller Paulus.>> När han, 40-årig, övertog det förnämsta kyrkaämbetet i huvudstaden, var hans största och ovanskliga verk fullbordat, den svenska psalmboken av år 1819. Hans håg hade länge varit att få medverka även till en ny bibelöversättning åt den svenska kyrkan, men däri­ från blev han förhindrad av de många uppgifter, som lades på hans skuldror. Ehuru icke så ofta eller så starkt betonat var Wallinsarbete för församlingen, skolväsendet och fattig~ vården av genomgripande betydelse. Under koleraepidemien 1834 >>gick Storkyrkans herde främst på farans bana och gav de yngre föredöme>>. En högtidsstund i hans liv var, då han inför en tallös människoskara, till vilken varje ord trängde fram, Trefaldighetsaftonen 1827 invigde Nya Kyrkogården. Han stod då på den plats, där hans stoft nu vilar. Efter professor Fryxells inträdestal i Sv. Akademien yttrade biskop Agardh: >>Wallin var en folkets man i ordets ädlaste mening. Han offrade sina krafter, han ägnade sitt liv, 118 STOCKHOLM han sparade sitt snilles blixtar för den stora mängdens upplysning, bildning, förädling och förbättrade yttre tillstånd. Vad han verkat därför, det lever under människo­ åldrar i folkets minne, det ljuder på dess läppar, det tränger sig in i familjernas slutna krets med läs­ ningen av hans tal, det stiger vid varje offentlig gudstjänst i heliga toner upp från jorden till himlen.>> Dr CARL PETTER HAGBERG, född i Rasbo 23 nov. 1778, son av mjöl­ naren Carl Petter Hagberg och Bar­ bara Catharina Hallström. Stud. i Uppsala 1795, fil. mag. 1803, präst­ vigd . s. å., past.adj. i Storkyrko­ förs. 1805, e. o. hovpredikant hos änkedrottningen 1806, seminarie­ prefekt i Lund och kyrkoherde i S. Peters kloster 1809, teol. dr s. å., teol. professor 1811, kyrkoh. i S:ta Clara 1815, överhovpredikant Fig. 18. Dr Abraham Zacharias P e tterss on , t 1857, a v C. hos änkedrottningen 1818, led. av Staaff 1858. · psalmbokskommitten 1818, s. å. Malerci v . C. Staaff. - Pictu re b y C. St aaff. jämte Wallin och i 2:a rummet uppförd å förslaget till past. prim., en av de 18 i Svenska Akad. 1821, kyrkoherde i Rasbo 1823, pastor primarius 13 dec. 1837, död 15 sept. 1841. Ä ven Hagberg var en vältalare av rang. Han erhöll 1808 Sv. Akademiens högsta pris för vältalighet. Till Wallin hade han ända från ungdomsåren stått i ett varmt vänskaps­ förbund, och det berättas, att Wallin önskade honom till sin efterträdare i Storkyrkan. >>Öppet och flärdfritt var hela hans leverne - hans intagande mildhet var ett återsken av troget uppfyllda plikter>>, yttrades det vid hans jordfästning i Storkyrkan 25 sept. 1841. Församlingens kyrkoråd beslöt 1846, >>då församlingen äger i oavbruten följd1 sina före­ gående pastorers minne genom deras porträtters förvarande>>, att låta måla Hagbergs.bild. Dr ABRAHAM ZACHARIAS PETTERssoN, född i Karlshamn 17 nov. 1792, son av magi­ stratssekr. Abraham Pett2rsson och Ingrid Margareta Steenhoff samt sonson till den be­ römde kyrkoherden i Riddarholmsförsamlingen Abraham Pettersson. Stud. i Lund 1808, 1 Som b ek ant icke rikLigt. STORKYRKAN l Hl fil. mag. 1811, seminarii do­ cens 1814, prästvigd 9 dec. 1815, teol. docent 1817, dom­ kyrkoadj. och notarie i dom­ kyrkorådet s. å., seminarie­ prefekt och kyrkoherde i V. Kärrstorp 1819, kyrkoh. i Landskrona 1826, i Jakob och Johannes 1830, teol. dr 1831, pastor primarius 23 jan. 1S43, uppförd i 3 :e rummet - l :a rummet innehades av Reuter­ dahl, det 2:a av Thomander - till biskop i Lund 1854, död 16 aug. 1857. Redan vid näst föregående val var P. påtänkt som pastor primarius och kom med 1509 8 / 4 röster närmast de trenne å förslaget uppförda. Det var som riksdagsman vid det lång­ variga riksmötet 1828- 1830 han blev så bekant för huvud­ Jlig. 19. Dr Carl Magnus Fallenius, t 1879, av Amalia Linde­ stadens invånare, att han er­ gren 1879. höil kallelse till Jakob och J oMa1m·ei v . Amalia Lindegren. - Picture by Amalia Lindegren. hannes. Under P:s ämbetstid, närmare bestämt l7 april 1852, var frågan om kyrkans uppvärm­ ning första gången på tal. S. å. skänktes till kyrkan av kyrkorådsledamoten J. Schön det runda fönstret över altaret. Som andlig talare var P. högt skattad och i särskilt hög grad anlitad vid likpredik­ ningar och minnestal. Dr CARL MAGNUs FALLENIUs, född i Västervik 15 jan. 1815, son av rådmannen, hand­ landen Carl Magnus Fallenius och Margareta J ohanna Berg. Stud. i Uppsala 1832, fil. mag. 1839, prästvigd 12 maj s. å. , teol. kand. 1842, teol. docent 1844, lektor i Linköping 1847, rektor där 50- 58, pastor primarius 16 aprill858, tilltr. 1860, teol. dr s. å., följ[l.nde året uppförd i 3:e rummet å förslag till biskop i Linköping, död 27 juni 1879. Av sina lärjungar vid Linköpings läroverk har F. fått det vackraste eftermäle som lä­ r.are, rektor och faderlig vän. På sin bemärkta plats inom kyrkan verkade han med fram­ gång, och_hela hans livsgärning karakteriseras av en ärlig strävan, en varm nitälskan samt ett troget och träget arbete. 120 STOCKHOLM Med självskrivenhetens rätt d-:Jltog F. icke blott i alla riks­ dagar 1859- 1865 utau även i de tre första kyrkomötena 1868, 1873 och 1878. Dr ADAM THEODOR STRÖM­ BERG, född i Strängnäs 5 juni 1820, son av mathes. lektorn, prosten Johan Erik Strömberg och Kristina J ohanna Broling. Stud. i Uppsala 1839, fil. mag. 1848, kollega vid Strängnäs .läroverk 1853, prästvigd 24 maj 1863, domprost i Strängnäs 1864, teol. dr 1868, pastor pri­ marius 13 aug. 1880 med till­ trädesrätt l maj 1882; biskop i Strängnäs 13 april 1881, död 3 maj 1889. Vitter författare, prisbelönad av Sv. Akademien. En förträff­ lig lärare, sträng men sympa­ tisk, för vilken lärjungarna hy­ Fig. ZO. Dr Adam Theodor Strömberg, t 1889, av Clara Löfgren ste en med största respekt blan­ 1883. dad varm tillgivenhet. Å ven Malerei v . Clara Löfgren. - Picturc by Clara Löfgren. som andlig talare framstående har han gjort betydande insatser på många områden. I Strängnäs stift och icke minst i stiftsstaden hälsades hans beslut att .m ottaga biskopsämbetet hellre än pastor pri­ mariusbefattningen, som ansågs ekonomiskt förmånligare, med glädje. Också var kär­ leicen till hembygden liksom till hemmet och fäderneslandet underströmmen i hans liv. >>En mycket sympatisk och rikt begåvad personlighet>> inom Strängnäs biskopsserie, säger senaste utg. av stiftets herdaminne. Det enda år han innehade kyrkoherde- och pastor primariibefattningen bodde han kvar i Strängnäs och gjorde allenast några få tjänsteresor till Stockholm. Dr FREDRIK AuGusT FEHR, född i Stockholm 25 aprill849, son av kammarrådet Carl August Fehr och Hilda Lovisa Kristina Hildebrand. Student i Uppsala 1868, fil. dr 1872, docent i hebreiska språket s. å. Efter avlagd dimissionsex. och prästvigning 8 juni 1873 började han sin prästerliga bana som pastorsadj. i Storkyrkoförs. och var jämväl v . t. 1874 vik. lektor i teologi och hebreiska vid Stockholms Gymnasium. studerade, med statsanslag, vid tyska universitet 1874- 75, efter hemkomsten ånyo docent i Uppsala STORKYRKAN 121 och där jämväl rektor vid Nis­ bethska flickskolan, vik. 76-77, ordinarie 77-78, past. ex. 1879, komminister i Maria s. å., teol. kand. ex. 1883, pastor primarius, uppförd i första förslagsrummet, 30 jan. 1884: vid således icke fyllda 35 år, teol. dr i Giessen 1892, död 14: maj 1895. Denne rikt utrustade man, som intager ett av hedersrummen i se­ rien av pastores primarii, skulle säkerligen, om en längre levnad förunnats honom, hava gjort en ännu större insats i svenska kyr­ kan än den, som med all rätt till­ skrives honom. Hans vän och min­ nestecknare, dr S. A. Fries, nämner i sin år 1896 utgivna minnesskrift denna insats såsom av >>hart när oöverskådligt värde i vår kyrka>>. Fehrs hela livs strävan leddes av de ädlaste motiv och gick ut på Fig. 2 1. Dr Fredrik Fehr, t 1895, av Georg v. Rosen 1896. den äkta och oförfalskade luther­ Malerei v. Georg v. Rosen. - Picture~by Georg v. Rosen. domens bevarande åt vår kyrka. Redan i en 1879 utgiven samling Predikningar förklarar han, att han gjort till sin upp­ gift att med undvikande av alla skolastiska formler, alla mystiskt-teosofiska spekula­ tioner enkelt och flärdfritt på vår tids språk frambära det evangeliska budskapet om syn­ dares frälsning. Detta blev det program han fullföljde i sin mäktiga förkunnelse, och det var samma tankegång, som gav färg åt hans teologiska skriftställareskap och hans re­ formsträvanden i fråga om kristendomsundervisningen, varigenom så mycken strid kom att stå kring hans namn. Omkring sin predikstol samlade Fehr väldiga, andäktigt lyssnande skaror, och Stor­ kyrkoförs-amlingen skall säkert länge i tacksamt minne bevara hans gärning i försam~ lingens tjänst både som ordets förkunnare · och vad gäller de övriga ämbetsgöromål, som han fick handlägga. Jubelåret 1893 väckte Fehr förslag om den minnestavla över Olaus Petri, som har sin plats mitt emot predikstolen, och han var även en av initiativtagarna till den efter hans död tillkomna Olaus Petri-statyn vid kyrkans östra gavel. Om hans person gav en ännu levande vän och åhörare ett lika skönt som träffande vitt- 122 STOCKHOLM nesbörd vid avtäckandet av den monumentala gravvården över hans viloplats på Nya kyrkogården, då han yttrade: Fredrik Fehr var en man, som ödmjukt böjde sina knän för Gud men aldrig för människor eller avgudar. Dr JoHAN FREDRIK HÅHL, född i Linköping 26 nov. 1835, son av kyrkoherden i V. Ving­ åker Johan I sak Håhl och Augusta Albertina Åhmansson. Student i Uppsala 1854, fil. dr 1860, teol. kand. 1865, prästvigd 7 april1867, past. ex. s. å., pastorsadjunkt i Kungsholms förs. från ordinationsdagen, kyrkoherde i St. Malm 1868, hovpredikant s. å., kyrkoherde i St. Åby och Odeshög 1877, kontraktsprost i Lysings kontrakt 1890, teol. dr vid jubel­ festen i Upsala 1893, orator vid prästmötet i Linköping 1895, kyrkoherde i Storkyrkoförs. och pastor primarius 21 maj 1897, död 14 maj 1918. Efter avslutade akademiska st11dier erbjöds H. docentur i kyrkohistoria, men av flera skäl föredrog han praktisk prästerlig verksamhet. I de båda landspastorat, där han ned­ lade sin mannaålders kraft, gjorde ban sig i en sällsynt för att icke säga enastående grad älskad och värderad av höga och låga, rika och fattiga. Så inväxt blev han icke med Storkyrkoförsamlingen. Också var han nära 62 år gammal, när han tillträdde sin sista befattning i kyrkans tjänst. Även i flera andra avseenden än i fråga om ålder var han sin företrädare olik: hade Fehr varit en stridens man blev Håhl en fridens. Av alla, som lärde närmare känna denne klassiskt bildade man med nobless icke blott över sin yttre habitus utan o<;kså i själen, var han högt skattad. Blid och öd­ mjuk som han var, offrade han dock icke sin övertygelse. Att han de sista åren av sjuklighet var dömd till overksamhet, var för honom en stor sorg, men han hade lärt sig konsten att underordna sin vilja under den som var högre än hans egen. Därför kunde solen lysa även över hans levnads afton. Dr NILs WIDNER, född i Vä, Kristianstads län, 30 sept. 1870, son av lantbrukaren Nils Nilsson och Elsa Ljungqvist. Student i Lund 1891, teol. fil. ex. 1892, fil. kand. 1894, teor. teol. ex. 1895, teol. kand. 1899, prästvigd 11 jan. 1900, svensk pastor i Köpenhamn s. å., kyrkoherde i Baltsjöbaden 1913, teol. dr vid jubelfesten i Lund 1918, kyrkoherde i Storkyrkoförs. och pastor primarius 11 mars 1921. Var 1913-1914 ledare vid teol. fakultetens prakt. a·vdelning i Lund och 1918-v. t. 1921 direktor vid Uppsala univ:s praktiskt teol. institut. STORKYRKOFÖRSAMLINGENS HISTORIA EN ÖVERSIKT 1 AV IVAR SIMONSSON Fig. 22. Del av >>Vädersols-tavlan>> med framställning av Storkyrkan 1528. Ausschnitt aus einem Gemälde von 1528 mit Darstellung der S. Nicolai Kirche. Dctail of a picture from 1528 showing t h e S. Nicolai Church. 1 Källor : Se den s tora källförteckningen s. 209 ff. Skrivcn före publiceringen av H andlingar rörande helga lel(amens gille i Stockholm, I, utgiven av Isak Collijn, där skildringen av det m edeltida kyrko­ li ve t e'r håller ett rikt lw mplement. 124 STOCKHOLM I Inledning. Den äldsta församlingsbildningen. Den äldsta kyrkan, dess invigning och namn. FOr­ samlingens omfång. Dess ställning inom ärkestiftet. Betydelsen av läget invid Stockholms slott. Kyr­ kan som kröningskyrka. Kyrkoherdevalet, kyrkoherden och övriga ·prästerliga tjänstemän under me­ deltiden. Kyrkan och den kommunala förvaltningen. Kyrkvärdar, välgörenhetsstiftelser, orgel och organist, kyrkotjänare under medeltiden. Kyrkans centrala ställning i den medeltida stade~l. . storkyrkans historia sträcker sig lika långt tillbaka i tiden som Stockholms stads egen och har genom århundradena på det närmaste varit knuten till denna. Under nära fyra århundraden stadens enda församlingskyrka och därefter alltjämt betraktad som dess förnämsta helgedom kan den som intet annat byggningsverk vittna om stadens förgångna liv och står alltjämt full a.v minnen från de obrutna led av stadsinvånare, som inom dess murar funnit andakt och vila. Församlingens historia blir därför i vidsträckt mån hela sta­ dens, och ju längre man går tillbaka i tiden, ju närmre tyckas de förknippade med varandra. Men inom församlingen, omedelbart gränsande till kyrkan, har legat och ligger allt­ jämt den kungliga borgen, och detta grannskap har satt djupa märken i församlingens liv. Kyrkan har oupphörligen fått ställa sig i kunglig tjänst och som i en sannskyldig riks­ kyrka ha inom dess murar de stora religiösa ceremonierna i svenskt statsliv vanligen fått utveckla sin ståt. Även händelser av avgörande betydelse ha där inträffat. Här sökte 1536 de tyska borgarna bringa Gustaf Vasa om livet, och här gav sig 1568 den övergivne konung Erik XIV fången till sin broder Karl vid det altare, där han några veckor tidigare låtit viga sig vid Karin Månsdotter. l Inom Storkyrkan har prästeståndet vid riks­ dagarna vanligen haft sina sammanträden. De kungliga intressena ha många gånger varit övermäktiga och stundom ödesdigra, men Storkyrkan har dock alltid genom tiderna för­ mått bevara sin ställning som stadens förnämsta församlingskyrka. En sluten grupp av fornfynd från tiden omkring år 1000 utvisar, att området kring Norrström då varit livligt besökt av kringresande köpmän. · Ett gynnat handelsläge och ett givande fiske skapade där möjligheter för ett förblivande stadssamhälle, men först från mitten av 1200-talet ha vi säkra underrättelser om tillvaron av ett sådant, och 1252 nämnes i diplom första gången Stockholms namn. Från samma tid är Stockholm erkänd som stad, och därmed har följt, att den beklätts med egen kyrka, en s. k. ecclesia fo­ rensis, varigenom staden brutit sig ut från den landsförsamling, under vilken den tidigare legat. Denna har troligen varit Vanthörs socken, som under den senare medeltiden fick namnet Brännkyrka, och staden har sålunda ursprungligen lytt under Strängnäs' stift. Någon äldre kyrka på platsen än den äldsta stadskyrkan känner man icke, men väl kunna de resande köpmännen redan före stadens tillva:r:o ha haft en egen gudstjänstlokal i an­ språkslösare skepnad, som kan ha legat på den senare stadskyrkans plats. Om den äldsta stadskyrkan, som man får tänka sig som en enkel träkyrka, stått på samma plats som den nuvarande, kan icke med visshet uppgivas, men troligen har så varit fallet. Dennas namn, Sankt Nikolai kyrka, anger den som ett stadsinvånarnas eget verk. Den helige Ni­ 1 Se ex. Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika etc. utg. av BENGT BERG!US. Sthlm 1759, s. 36. STORKYRKAN 125 kolaus, biskopen av Myra (t omkr. 350), åt vilken d~n äldst invigts, var köpmännens och sjömännens skyddspatron, särskilt anropad i storm och sjönöd, då han från skeppets fram­ stam ledde detta i hamn genom de vreda böljorna, och hans namn är knutet till en hel rad kyrkor inom östersjöområdet från tiden omkring 1200. Hans reliker hade år 1081 från Mindre Asien förts över till den italienska hamnstaden Bari, och från denna tid växte över hela kristenheten förtroendet för detta särdeles välvilliga och hjälpsamma helgon, och särskilt kom han att dyrkas överallt, där hansans skepp gingo fram. Från en präst i Storkyrkan, äldste kaplanen Petrus Kellingius, som på 1670-talet i sina onsdagspredik­ ningar utlade Psaltaren, har man upplysning om hur en långt senare generation inom för­ samlingen tänkte sig honom: >>Hedningarna hafwa åthskillige Nödhielpare. I Påwedöme tilbidia the mästedeles S. Nicolaum om Hielp vthi Siönödh: som ock en sådan grufwe­ lig wilfarelse hafwer warit här i Stockholm, ty här hade the giort ett stoort Afguda Be­ läte och satt här i Kyrckiobrincken, hwilket dhe tilbidia och offra skulle, när dhe droge till Siös och kommo heem igen. Aff hwilket Nicolai Belätethenna kyrckia hafwer fåt sitt nampn at hon heter Templum Nicolai, sammaledes ock Kyrckiobrincken. >>l I Ryssland var Nikolaus även särskilt hedrad, och när ryska; köpmän på 1600-talet började besöka staden, visade de alltid stor vördnad för Storkyrkan och tyckte sig överst på koppartornet ·kunna skönja helgonets guldglänsande bild.2 Under frihetstiden uppfattades därför stor­ kyrkans patronus som ett slags symbol för det ryska inflytandet, och i en visa, som ofta finnes avskriven i 1700-talets visböcker och som ursprungligen i form av ett brev till kyr­ kan inkastats i denna, hotar Sankt Nikolaus med en rysk ockupation till straff för sven­ skarnas hårdhet och högfärd: Ach! Gudh tröst' Ehr, svenske män. Innan kort hit kommer den, som Sanct Nielas sielf plär dyrka . och inrymmer denne kyrkia. 3 I en av sina patr~otiska dikter svär också Carl Michael Bellman vid Storkyrkans Sankt Niklas, att kung Karl skall komma tillbaka och dänga ryssarna sönder och samman.4 Hos en av de äldre, men mera trovärdiga forskarna i Stockholms historia, A. J. Grundel, finnes en notis om ett invigningsår för kyrkan. 5 I en numera förlorad handskrift av biskop KELLINGrus, Öfwer Konung Davidz Psaltare, En kort Uthlägning (etc.) . Sthlm 1679-81, II, s. 304 . Jfr raderna i Johannes Messenius' rimkrönika om Stockholm (Hist. Bibliotek, I, s. 136): sanchte Nielas belät medh skägg stogh wedh hans brinck i en hws wäggh. Tydligt är, att denna bild är ·senare än själva kyrkan. Den råkade ut för vederdöparnas raseri och torde senare under 1500-talet helt ha förstörts. 2 PALMSKIÖLD, VOJ. 262, f. 257. U. B. 3 NORDIN 104, f. 79. u. B. 4 Sam!. skrifter av C. M. BELLMAN, utg. av J. G. CARLEN, IV, s. 130. 5 GRUNDEL, De Stockholmia urbe svio-gothorum principe. I. Diss. Ups. 1726, s. 13. 1 126 STOCKHOLM Andreas Rhyzelius, Hypomnematis circa Stockholmiam, säger han sig ha läst, att ärke­ biskopen Nicolaus Kretilli år 1306 invigt Storkyrkan åt de tre helgonen Nikolaus, Olof och Erik. Uppgiften bestyrkes av det förhållandet, att dessa tre också senare kallades Storkyrkans patroner, så t. ex. i en supplik till påven från 1419.1 Av dessa hade de båda första ett gemensamt altare, för vars besökare påven 1401 16/ 3 utfärdade ett indulgens­ brev2, under det att Erik hade ett eget altare. Det är ingalunda omöjligt, att dessa, som tillhöra kyrkans äldsta stiftelser, grundats i samband med denna invigning. Dennas främsta betydelse ligger i det förhållandet, att därigenom markeras Stockholms övergång till ärkestiftet, en händelse, som inträffat omkring år 1300 och som varit anledningen till att Erik den helige, Uppsala domkyrkas patronus, blev en av kyrkans och därigenom också stadens skyddshelgon. 3 I någon urkund träffar man Storkyrkan första gången år 1279. Riddaren Johannes Karlsson av Fanö ihågkommer då i sitt på latin avfattade testamente (1279 20 / 12 ) kyrkan med en mark silver och den kallas där ecclesia San eti Nicolai in Stoclwlm, den helige Niko­ lai kyrka i Stockholm. 4 I latinska dokument från medeltiden är detta namn det vanli­ gaste. Andra former äro >>ecclesia stockholmensis>> (1306) eller >>ecclesia villanarum in Stok­ holm>> (1296).5 Den oftast förekommande svenska benämningen är bykyrkan, en över­ sättning av det lågtyska bukerke, ett namn som karaktäriserar kyrkan som stadens soc­ kenkyrka. Ännu under 1500-talet är detta namn det oftast förekommande och först med 1600-talet, då andra församlingskyrkor växa upp i staden, får beteckningen Storkyrkan burskap och anger också kyrkans värdighet i förhållande till de övriga kyrkorna. Någon gång under medeltiden finner man även benämningen >>Vår fru och sankt Nikolaikyrka>>6, ett namn, som säkerligen har sin grund i det av drottning Blanka byggda stora Vårfru­ koret, som i en annan drottning, Margareta, även hade en frikostig donator. Ofta nöjer man sig rätt och slätt med att kalla den för >>kyrkan>>, i testamenten gärna med en eller annan from omskrivning såsom >>then helga kirkio her innan Stockholme>> (jordeboken 1469 17/4)· Under hela medeltiden och ända fram till1590-talet utgjorde staden·blott en enda för­ samling, Stockholms församling (parochia stockholmensis, tidigast 1306). Härvid får man dock göra ett undantag för Norrmalm, som på grund av särskilda omständigheter intog en till den övriga staden i viss mån självständig ställning. Åtminstone tidvis under medeltiden funnos särskilda kyrkoherdar i S. Jakob. 7 En prebendat i Storkyrkan, K. H. KARLssoNs avskrifter ur vatikanarkivet: Supplik 1419 16/o RA. Ibidem. Bulla. 3 SIMONssoN, Erik den helige som Stockholms skyddspatron . Sankt Eriks årsbok 1920. s. l. 4 S. D., I, s. 568. 5 A. a. s. 628 och 686. 6 >War frwre oc sancta Nyclaosre kirke >> (1409 22 / 11 ), >>war frwre oc sancta Niclaessre kirke i Sloc­ holm• (1410 121.). 7 Se ex. BniLIOTH, Den påfliga beskattningen, s. 329. 1 2 STORKYRKAN 127 Gerekin Benekini, var 1426 samtidigt kyrkoherde i Jakobs och Solna församlingar. l I en bulla från 1432 säges uttryckligen, att S. Nikolai kyrka är den enda socken­ kyrkan i Stockholm. 2 Alla andra kyrkor med undantag av S. Jakob och det 1514 in­ vigda kapellet på Södermalm stodo under medeltiden i förbindelse med någon kloster­ eller välgörenhetsstiftelse. Med starka band var Storkyrkan under medeltiden knuten till Uppsala domkyrka, dess kapitel och till ärkebiskoparna, vilkas intresse för Stockholms församling var större, ju mer denna var rik och betydande. Vanligen brukade dessa bland det förmögna borger­ skapet hava sina köpmän. Ärkebiskopens representant i staden, en s. k. officialis fora­ neus eller iudex deputatus, utövade i kyrkliga mål under hans frånvaro hans domsrätt. År 1345 dömde konung Magnus Eriksson i en kompetenstvist mellan stadens råd och ärkebiskop Hemmingus rörande domsrätteJ?. i andliga mål, och hans dom utföll i det hela till ärkebiskopens fördel. Sålunda skulle mål rörande trolovning och äktenskap avgöras genom hans eller hans vikaries dom, och borgmästare och råd fingo ej anklaga präster för fordringar eller brott, utan hade endast rätt att tillsvidare gripa dem inom stadens om­ råde och överlämna dem till ärkebiskopen. 3 Möjligen har ärkebiskopen på grund av den schism, som sålunda tyckes uppstått mellan honom och staden, ansett sig endast tillfälligt­ vis behöva hålla ombud för mindre viktiga mål, varför man vanligen därefter måst fara till Uppsala för att komma i åtnjutande av ärkebiskopens dom. 4 Under de stridigheter, som på 1410-talet uppstodo mellan staden och den danskfödde ärkebiskopen Johannes Gerechini, kom denna fråga åter upp, och på borgmästare och råds klagomål förklarade påven Martin V 1419, att eftersom staden på grund av invånarnas talrikhet och rikedom redan vunnit stort anseende och ofta härbärgerade Sveriges, Norges och Danmarks konungar, och vägen till Uppsala, som drog en och en halv dagsresa, var lång och besvär­ lig, skulle ärkebiskopen, såsom skett hundra år tidigare, insätta en officialis foraneus till en beständig andlig domstol i Stockholm. 5 På en mångfald olika sätt ingrep ärkebiskopen i kyrkans förvaltning, och hans inflytande ökades även därigenom, att han ofta blev be­ gåvad med patronatsrätt till stiftelser inom denna. Han meddelade även indulgens på kortare tid för dem, som vid vissa tider· besökte kyrkan. Från .t\rboga utfärdade ärkebiskop Jacob Ulfsson jämte fem andra biskopar den 6 januari 1474 ett brev om 40 dagars avlat för dem, som knäböjde inför kyrkans bilder och för dem läste Fader vår, Ave Maria eller andra böner, eller på något sätt bidrogo till kyrkans byggning. 6 Mycket ofta besökte ärkebiskoparna staden och blevo då vanligen under stora fest­ ligheter mottagna i Storkyrkan, som redan tidigt blev platsen för de mest betydande 1 2 3 4 6 6 Perga mentsbrev 1426 11 / 4 , RA. 1432 1 5/ 2 , K. H. KARLSSONS avskrifter. RA. S. D., V, s. 393 (1345 '/1 ) . BÅÅTH, Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, s. 222. s. D., V, s. 393 (1345 2ft). BÅÅTH, a. a ., s. 222. K. H. KARLssoNs avskrifter. Bulla 1419 2 0/ 9 • RA. Pergamentsbrev, RA. 128 S'l'OCKHOLM kyrkliga ceremonier. Redan från 1338 hör man talas om en biskopsinvigning, som ägt rum där. l I fråga om ceremonier och kyrkobruk har man vanligen rättat sig efter förhållandena inom domkyrkan, och dess festdagar ha i allmänhet också varit Storkyrkans. Även relik­ festen, då kyrkans alla reliker utställdes för tillbedjan, har varit gemensam för de båda kyrkorna. I ett kalendarium, som inleder en laghandskrift från tiden omkr. 1450 och som tyckes vara skriven för Stockholm, kallas dagen den 23 september Festum reliquia­ rum ecclesie upsalensis et holmensis. 2 storkyrkans nära belägenhet till Stockholms slott blev anledningen till, att den också kom att tjänstgöra som kröningskyrka. Det första svenska konungapar, som blev krönt i kyrkan, var konung Magnus Eriksson och hans drottning Blanche av Namurs. Det skedde i juli 1336. Själv lär kungen helst velat bli krönt i Gråbrödrakyrkan. Biskop , Engelbertus från Dorpat, som i sitt stifts angelägenheter besökte staden, sjöng mässan och utförde kröningen i närvaro av landets övriga biskopar. 3 Den näste konung, som lät kröna sig i Storkyrkan, var konung_ Hans (14~7 26 / 11 ). skickelsedigrast av alla de händel­ ser, som någonsin ägt rum inom Storkyrkan, var måhända konung Kristian II :s kröning, som ägde rum den 4 november 1520. Olavus Petri, som var ögonvittne till ceremonien, ger en dramatisk skildring därav i sin krönika. 4 Framför Storkyrkans högaltare gjorde Kristian sin konungaförsäkran och tog därpå sakramentet. Där slog han tyska och danska män till riddare, och stödd mot altaret mottog han den gyllene halskedja, somkejsar Karl V hade skickat honom. Det var icke underligt, att biskop Hans Brask varnade den yngre Gustaf Eriksson från att låta kröna sig i Storkyrkan >>för obestondelige aende ther haffuer altiid epter fölgdt>>5, och det dröjde ända till drottning Kristina (1650 20/ 10 ), innan någon ny kröning ägde rum inom Storkyrkan. 6 Karl XII blev likaledes här krönt, och från Fred-. rik I alla Sveriges monarker, intill dess denna ceremoni med Gustaf V blivit avskaffad ur svenskt statsliv, med undantag av Gustaf IV Adolf, som kröntes i Norrköping år 1~00. Kunglig begravningskyrka har Storkyrkan däremot aldrig blivit, men väl hava kungliga lik där blivit bisatta för längre och kortare tid. De första furstar, som man vet blivit be­ gravna i Storkyrkan, voro hertigarna Erik och Valdemar Magnusson, som 1319 begrovos Finlands tolvte biskop Hemmingus (1338-66). NEovws, Akter och undersökningar rörande Fin­ lands historia intill 1401, s. 149. 2 · Cod. holrri. B. 23. KB. - BECKMAN, studier i outgivna handskrifter (Saml. utg: av Sv. Fornskrifts­ sällska pet, 151), s. 124. B. anser, att >>et holmensis>> skulle vara av skrivaren senare tillsatta. En gransk­ ning av handskriften ger vid handen, att de båda orden, som stå ytterst vid kanten, endast varit ut­ satta för starkare nötning vid bläddringen och onekligen äro samtidiga med skriften i övrigt. Ytter­ ligare skäl än de av B. uppgivna kunna framföras för att kalendariet varit stockholmskt. 3 Detrnarus Kocks lybska krönika. S. R. S. III, s. 184 . 4 . Samlade skrifter av 0LAVUS PETRI, utg. av B. - l-IESSELMAN, IV, s. 291 ff. 5 Konung Gustaf del). förstes registratur I, s. 299 (1523 10/ 7 ). 6 En icke regerande drottning, Maria Eleonora, kröntes dock i Storkyrkan 1628 28/ 11 • Drottningarna Hedvig Eleonora d. ä. (1654 26/ 10 ) och Ulrika Eleonora d. ä. (1680 25/ 11 ) äro likaledes krönta där. 1 STORKYRKAN 129 under högaltaret. Den förres kvarlevor fördes dock snart därefter till Uppsala domkyrka. Enligt Palmskiölds uppgift skulle man, då Karl IX:s slottsfogde Sven Månsson bröt upp graven för att där jorda ett barn, funnit >>wisse tecken och monument effter fu~stlige lijk såsom örngåt af gyllene duuk, skööne skoor och flere stycker medh ädle steenar, perlor och gull besatte>>. l En utveckling till självständig ställning gentemot Uppsala har troligen ägt rum un­ der den senare medeltiden. I sin ofta så gåtfulla rimkrönika om Stockholm säger Mes­ senius, att stadskyrkan var >>prydd med half dom>> och att kyrkoherden var stiftets ärke­ djäkne.2 Denna uppgift, som för övrigt är obestyrkt, hänför sig dock troligen till Gustaf Vasas första regeringsår. Kyrkoherden skulle därigenom kommit i åtnjutande av bety­ dande kyrklig myndighet. Till denna tradition hänför sig måhända det förhållandet, att den äldste komffiinistern ofta i senare tid tillagt sig titeln archidiaconus. De maktfaktorer, som hade inflytande på kyrkans styrelse, borde särskilt komma till synes vid kyrkoherdevalet. När vi hava några bestämda upplysningar om hur detta till­ gått, visar det sig, att det var en affär mellan kronans innehavare och stadens myndig­ beter. I riksrådets privilegiebrev för Stockholm den l maj 1436, som är beseglat bl. a. av ärkebiskopen och sex andra biskopar, säges det, att eftersom Stockholm är rikets hu­ vudstad, har >>herrskapet>> icke rätt att presentera till stadskyrkan någon klerk, som icke är infödd i staden, eller om icke sådan finnes, åtminstone i landet. Vidare skall han vara boklärd och >>bekväm> för sitt ämbete. Skulle han icke inom sex månader anmäla sig hos borgmästare och råd, så vida han icke haft förfall på grund av studier eller annat uppen­ bart lagligt skäl, hade dessa rätt att i stället utse en annan, och honom skulle kyrkan givas utan gensaga. 3 Kronan hade sålunda onekligen patronatsrätt, men denna måste inom viss tid utnyttjas, i annat fall tillföll denna stadens myndigheter. Denna rätt har kungen säkerligen förvärvat sig genom skänker till och byggnad på kyrkan. Framförallt konung Magnus Eriksson och hans drottning och drottning Margareta hava genom sina stora kapellbyggnader gjort sig förtjänta om kyrkan, och ännu mera ökades kyrkans skuld till kronan genom Sten Sture d. ä~ Men även staden hade, som nedan skall visas, en motsva­ rande fordran. Säkerligen ha också kronans innehavare använt sig av denna sin rätt. Då Gustaf I 1529 utfärdade sitt första stora privilegiebrev, gav han som en särskild för­ mån åt borgmästare och råd >>fri röst med konunge om then som til kyrke herra annammas skal i stadhem> 4, och i sin rimkrönika utlägger Messenius denna bestämmelse så, att de >>wtan bispens låf wällia må>> stadens kyrkoherde. 5 Ärkebiskopen har säkerligen under medeltiden haft ett mycket stort inflytande på valet, helst som kyrkoherden mycket tidigt tyckes ha varit bunden vid domkyrkan. Kyrkoherden Johannes Ludolphi var 1 2 3 4 ö Acta ecclesiastica, RA . Om kröningar och andra kungliga ceremonier i Storkyrkan, se s. 185 ff. I-list. Bibi. I, s. 142. Stockho1ms stads privilegiebrev 1423- 1700, s. 5. Ibidem s. 43. I-list. bibl. I, s. 142. D. Sveriacs kyrkor. Stocklwlm I. 130 STOCKHOLM under flera år domkyrkans reconomus. l Vanligen var kyrkoherden prebendat vid dom­ kyrkan. Kyrkoherden (kirkioherren, curatus, pastor ecclesie) var kyrkans viktigaste ämbets­ man, och tidigast var han också dess ende. Han bar ansvaret för själavården, cura ani­ marum, inom församlingen. En präst i Storkyrkan är första gången nämnd i sigtuna­ dominikanernas anklagelseakt mot sina medbröder i Strängnäs 1305 17 / 7 (S. D., II, s. 453, >>sacerdos stockholmensis ecclesie>>), och denne omtalas då som handhavande församlings­ vården. Följande år omtalas likaledes prästen (sacerdos) i Stockholms kyrka i marsken Tyrgils Knutssons testamente (1306 9/ 2 ), i vilket han ihågkommes med en skänk på tre mark silver. Men snart nog har kyrkans personal ansenligt vuxit, allteftersom kyrkan ut­ vidgats med altar- och kapellbyggnader. Det brev, i vilket prästen Hemming Holmstens­ son vid Helgeandshuset 1409 22 / 11 till drottning Margareta överlämnar all sin och sin mo­ ders rätt till Martini altare i Storkyrkan, är förutom av domprosten i Uppsala beseglat av sju präster, som tydligen utgjorde storkyrkans dåvarande prästerskap. Av dessa hade endast kyrkoherden herr Beynt Thorstensson någop. särskild titel (kirkeherrm i Stoc­ holm). 2 Utan kyrkoherde eller vikarie för honom 3 kunde inga viktigare kyrkliga förrättningar företagas. Under (ln sådan vakans 1485 beslöto borgmästare och råd att >>alle liikstolar skulo bliHua standandes till thes ath en kirkio herre komber, som therfore sigher messor och vigilier>>.4 Kyrkoherden hade att själv skaffa sig de medhjälpare, som han behövde för ut­ övningen av sitt ämbete, han skulle >>halda capellanos, som vidhirbör>>, heter det i 1436 års privilegiebrev (Priv. brev s. 5). Han hade själv att utse dessa, men s~ulle därvid in­ hämta borgmästare och råds samtycke. Även denna rätt hade Johannes Gerechini sökt överflytta på ärkebiskopen. Stadens kyrkoherde hette vid denna tid Johannes Petri och var ärkebiskopens personliga fiende och särskilt motståndare mot honom i en egendomlig strid om ett äktenskap, där Johannes Gerechini var starkt komprometterad.5 Ärkebisko­ pen hade till och med låtit överfalla kyrkoherden, då han helt fredligt satt till bords i pre­ dikarbrödernas refektorium, och genom sitt beväpnade följe tiilfogat honom flera bles­ syrer. Genom en rad suppliker, som borgmästare och råd inlämnade till påven, lyckades dessa emellertid erhålla påvens hjälp i kampen mot ärkebiskopen 6, och i en bulla av den 3 nov. 1419 erhöll Johannes. Petri för sig och sina efterträdare rätt att med samtycke av stadens råd utse de sekulära präster, som han hade behov av för att kunna ombesörja gudstjänsten och själavården. 7 Bidrag till kännedomen om de svenska domkapitl en under mcdcllidcn, s. 29. S. D. f. o. m. 1401, II, s. 229. 3 1315 omtalas första gången wicarii ecclesie>>. S. D. III, s. 202. 4 Stockholms stads tänkeböcker 1483 - ·1492, s. 110. o Se härom DJURKLO U, Jöns Gereksson, ärkebiskop i Uppsala 1408- 21. His t. Tidskrift 1894, s. 189 16 6 K. H. KARLSSONS avskrifter. Supplik 1419 /o. 7 S. D. f. o. m. 1401, III, s. 515 . 2 1 LuNDQUisT, rr. S1'0RKYRKAN 131 En framstående tysk kyrkohistoriker, Karll.\hiller, har träffande liknat organisationen i en medeltida församlingskyrka med den, som var rådande i en skråverkstad. l Kyrko­ herden var mästaren, de medhjälpare, socii, som han höll sig med, voro gesällerna, och lär­ lingarna voro skolgossarna, och dessa senare spelade en stor roll för gudstjänsten och voro nödvändiga för kyrkosången. Simlans främsta uppgift under medeltiden var att skaffa sångare till gudstjänsten. Mycket tidigt har därför i anslutning till Storkyrkan grundats en skola, och redan 1315 omtalas en skollärare, scholasticus (S. D. III, s. 202) .. Stadens skola hade under medeltiden högt anseende. Skolhuset brann upp i den eldsvåda, som 1407 övergick staden, och ärkebiskopen Johannes Gerechini sökte då tillvälla sig rätten att utse lärare, en förmån, som tidigare tillhört stadens myndigheter. Genom en påvlig bulla av den16 juni 1419 blevode emellertid tryggade vid sina gamla rättigheter. 2 . Vid denna skola hava säkerligen de flesta av storkyrkans medeltida präster erhållit sin första bokliga uppfostran. Vad som särskilt under den senare delen av medeltiden gav det kyrkliga livet inom Stor­ kyrkan dess prägel och som var ett särdeles karaktäristiskt moment i varje stor medeltida stadskyrkas organisation, var det stora antal av prebendater, som.tjänstgjorde vid de på världsliga initiativ - ' genom privatpersoner, gillen eller kommunen själv - grundade prebendeinstitutioner, villms kor och altaren till sist alldeles uppfyllde Storkyrkan och beklädde dess pelare och väggar, och där dessa präster genom själamässor, tidegärder och anniversarier verkade för stiftarnas själagagn. För medeltidens människor, >>ivriga att samla skatter i himmelen», gällde det, att >>själen är för mer än kroppen», som det hette i ett gammalt italienskt testamentsformulär, och hade den döde i livstiden icke givit sjä­ len sitt, så var det en bjudande plikt för hans maka eller arvingar att gottgöra denna för­ summelse. Från tiden omkring år 1300 började på kontinenten förmögna borgare att grunda prästprebenden för hållandet av vid vissa dagar och tider beständigt återkom­ mande mässor antingen vid redan befintliga eller nygrundade altaren och kapell, och däri­ genom uppkom småningom vid sidan av kyrkans ordinarie personal ett väldigt antal andra prästerliga beställningar. Det var en på sätt och vis storartad rörelse för andlig självhjälp. Man litade icke längre på, att de ordinarie kyrkliga förrättningarna skulle kunna räcka till för frälsningen. Sådana prebendeinstitutioner ha i rikt mått florerat inom Storkyrkan, i sin mån vitt­ nande om, att det var ett välmående borgerskap, som hade sin församlingskyrka i S. N'iko­ lai, och att denna varit uppburen och omhuldad med mycken omtanke och kärlek. Den första prebendeinstitution, vars fundationsbrev är oss bekant, är det altare med tillhö­ rande prebende, som grundats av den lybske borgaren Johan Gismar, och på vilket han den 11 januari l337 erhöll ärkebiskopens konfirmation. 3 Till Guds, vår frus och alla hel­ 1 K. MuLLEn, Die Esslinger Pfarrkirchc im l\1ittelalter. Stuttgart 1907 (Wilrtt Vj Hcfte NF. XVI, s. 237 ff). 2 S. D. fr. o. m. 1401, III, s. 458. 3 S. D. IV, s. 541. 132 STOCKHOLM gons ära och till själagagn för sina föräldrar och närmaste anhöriga lät han, som tidigare varit borgare i Stockholm, bygga ett altare i kyrkan och försåg den vid detta anställda prästen med ett årligt underhåll av åtta mark silver. Själv hade han och efter honom hans arvingar intill fjärde led rätt att tillsätta präst, blott de utsågo en duglig. Utom denna känna vi från 1300-talet blott ett fåtal prebendeinstitutioner, och det är egentligen först efter år 1419, då påven Martinus V genom en bulla av den 20 sept. s. å. stadfäster de av stockholmsborgarna i kyrkan gjorda stiftelserna och medgiver dem patronatsrätten till dessa, även denna riktad mot ärkebiskop Johannes Gerechini, som denna rörelse når sin stora omfattning (S. D. f. o. m. 1401, III, s. 502).1 På detta sätt uppstod ett talrikt prästerskap i Storkyrkan, som kom i närmaste bero­ ende från världsligt håll. Detta var också egentligen den enda väg, på vilken församlings­ medlemmarna kunde vinna något inflytande på gudstjänsten och i vården av sin kyrka. Någon särskilt organiserad beslutande församlingsmenighet fanns icke. Från kyrklig stånd­ punkt var församlingen blott >>en lyssnande och lydande hjord>>. Men genom det politiska inflytande, som stadsinvånarna hade över kyrkan, kommo de även att få inflytande vid förvaltningen av denna. Man torde nämligen kunna säga, att Storkyrkan, framför­ allt under medeltidens sista århundrade, framstår som en kommuna1 institution, där fogde, borgmästare och råd uppträda som de verkliga styresmännen. Denna egendomliga före­ teelse, som har sin motsvarighet på många andra håll och som säkerligen icke varit utan betydelse för reformationsverket, har sin förklaring i flera samverkande omständigheter. Genom att ärkebiskopen hade sitt residens på annat håll, borteliminerades till en del hans inflytande. Församlingens område sammanföllmed stadens, och den världsliga myn­ digheten i denna stod sålunda samlad gentemot kyrkan. Det var den, som stod för kyr­ kans byggnad och underhåll och skötte dess ekonomi. Och dessutom var det genom den patronatsrätt över prebenden, som borgmästare och råd antingen som korporation eller geno~ sina medlemmar småningom förvärvade sig och samlade i sin hand, som deras in­ flytande befästades, och de talrika sekulära prästerna kommo i närmaste beroende av dem. Ett altare kunde icke byggas utan tillstånd av dem. De medeltida tänkeböckerna erbjuda en mångfald notiser om, hur de tillåta uppsättandet av nya altaren eller flyttande och ombyggande av gamla. Rådet har även självt på stadens vägnar grundat altaren och kor och betalat kostnaderna för hållandet av vissa mässor. I början av 1470-talet byggde de Helga kors altare och tillsatte där präst att två gånger i veckan hålla själamässor, och där fingo även främmande klerker, som kommo till staden, sjunga mässan. 2 Från åren 1461­ 70 har man i kämnärernas räkenskaper notiser om utgifter, som staden gjort för hållande av >>apostlamässa>>. 3 1501 betalade borgmästarna med kommunalskattemedel prästerna, som uppehållit Birgittas mässa vid det av borgmästaren Bengt Smålänning grundade Birgitta- och Katarinaaltaret, och på rådstugan beslöts 1507, att prästen vid detta altare 1 2 3 Prebendestiftelserna i Storkyrkan behandlas utförligare av F. dc Brun, s. 7 ff. Stockholms stads tänkeböcker 1474-1483, s. 150 jämte flera ställen. Durspråksbokcn. J3åa. STORKYRKAN 133 för 10 mark om året skullehålla mässor åt rådet.l Borgmästare och råd tillsatte likaledes en särskild >>stadsens capellan>> att hålla första mässan. z Denna förrättades under den se­ nare medeltiden i helga lekamens kor, endast tillfälligtvis 1521 vid helga kors altare.3 Borgmästare och råd hade även 1421 av påven utverkat rätt att hava ett s. k. altare por­ tatile, ett flyttbart altare, en förmån , som 1455 bekräftades.4 I tänkebokenomtalas också vid ett tillfälle, att stadens >>altaresten» utlånats ur stadens fatbur till en borgmästare. 5 Ävenledes hade de 1455 av påven erhållit tillstånd att i Storkyrkan.få hålla mässa före daggryningen. Såsom innehavare av den förvaltande myndigheten inom staden se vi sålunda under medeltidens sista århundrade, från vilken tid vi ha säkrare och bättre kännedom om livet i staden än förut, fogde , borgmästare och råd som de som egentligen styra och ställa inom Storkyrkan, antingen själva eller genom sina förtroendemän. De uppträdde härvidlag >>på mene stadsens vägnar>>. G Flera gånger hava vi redan sett, huru de på kyrkans vägnar med sina suppliker vänt sig direkt till påven för att förvärva särskilda förmåner åt denna. Sålunda utverkade de för kyrkans byggning vid olika tillfällen inkomst av avlat för dem, som vid kyrkans stora högtidsdaga~ b.esökte denna eller något dess altare. 7 När det gällde kyrkans byggning, tordes man dock icke alltid handla på egen hand utan att först ha frågat konung eller riksföreståndare. Sålunda vågade man 1490 icke sätta stadens sigill under J ens Anderssons prebende brev, förrän man inhämtat riksföre­ ståndarens samtyc"ke, möjligen beroende på att Jens' altare kanske kunde stå i vägen för Sten Stures stora byggen i Sankt Orjans kor. s Vid betydelsefulla tillfällen deltog även menigheten i fattande av beslut rörande kyrkan, särskilt vid stora byggnadsföretag, då man måste begagna sig av borgarnas dagsverken.9 Rådets förnämsta medhjälpare i vården om kyrkan voro kyrkvärdarna. Dessa utsågas på samma sätt som stadens övriga tjänste~än vid valborgsmässan för ett år i sänder, men i olikhet mot dessa brukade samma personer år efter år behålla detta ämbete. I stadens äldsta s. k. ämbetsbok to, som är en liggare över stadens ämbetsmän, upplagd år 1419, om­ talas från detta år tvenne >>tutores ecclesie>>, och denna latinska titulatur ändrades 1461 till den medeltida svenska översättningen >>kirkiowarendher>>. Under tiden, då arbetet Stockholms stads skottebok 1501- 1510, s. 37. Tänkeboken 1507 '"/ 7 , Råa. Stockholms stads tänkeböcker 14 74- 1483, s. 5. 3 PALMSKIÖLD, vol. 262, f. 291. UB. 4 K . H. KARLssoNs avskrifter. Suppl. 1421 '"/n och 1455 25 / 7 HA. 5 Stockholms sta ds tänkeböcker 1474-83, s. 355. Den utlånades även till den svenska expedi­ tionen till Riga 1485. Tänkeboken 1485 2 af,o. 6 Tänkeboken 1493 '"/o. Håa. 7 K. H. KARLssoNs avskrifter. Suppl. 1401 10 / 3 , 1419 '%, 1432 16 /z, 1455 1 0/ 7 • HA. 8 Tänkeboken 1490 13/4, Råa. Rörande byggandet av Sankt Örjans kor, se längre frami Roosvals behandling av Byggnadshistoricn. 9 Stockholms stads tänkeböcker 1474-83, s. 412. 10 Håa. 2 1 134 STOCKHOLM på kyrkan bedrevs i större omfattning och kyrkvärdarnas värv blev mera fordrande, kunde deras antal utökas. Sålunda gåvas 1434 de ordinarie kyrkvärdarna >>till hj älp>> ytter­ ligare en man, 1435~36 två stycken, likaledes år 1474, och åren 1522~24 hade de även en man till biträde. Däremot kunde man, när man hade en särskild byggnadskunnig man att tillgå, nöja sig' med denne ende. Under de i storkyrkans byggning så viktiga åren 1488~91 var Renholt Lehusen ensam kyrkvärd.l Denne fungerade för övrigt längre än någon annan, hela 21 år, och hans verksamhet har säkerligen varit av stor betydelse för kyrkan.2 Enligt beslut av borgmästare och råd (Tänkeboken 1483 19/ 3 ) var han fri från skatt eller annan stadens tunga, så länge kyrkan stod under byggnad. Kyrkvärdskapet var ett hedersamt och mycket respekterat kommunalt förtroende~ uppdrag. Kyrkvärdarna voro kyrkans räkenskapsförare och handhavare av dess eko~ nomi. För sin förvaltning skulle de svara på rådhuset. Helst borde de väljas bland de förmögna borgarna, ty de fingo ofta göra stora utlägg för kyrkan, som de sedan hade svårt att få ut. Såsom kyrkvärdar voro de även föreståndare för stadens t egelbruk vid Horn, som säkerligen redan under 1300-talet blivit anlagt just för kyrkans byggnad. Ännu 1615 fortfor detta förhållande, men därefter lät staden arrendera ut tegelbruket. Kyrkvärdarna förde räkenskapsbok både för kyrkan och tegelbruket. Från medeltiden finnes dock icke någon sådan bevarad3, och: ännu under 1500-talet skilde man i stadens räkenskapsböcker icke utgifterför kyrkan från övriga kommunala utgifter. I den äldsta räkenskapsbok för staden, som finnes i behåll, borgmästaren Broder Jönssons räkning för åren 1431- 404, äro poster för staden och kyrkan om varandra. Borgmästaren köper sålunda >>ett skrin till helgedomen», betalar utgiften för en kyrkklockas montering, ombestyr, att 19 mark överlämnas till abbedissan i Sankta Klara av de offerpenningar, som influtit under Vår­ frumässan i pesttiden 1438, och vilka penningar staden tydligen lånat av Mariakoret, ty staden sades vara dem skyldiga Vårfru, låter _ förgylla kyrkans stora silverkors, beställer hos Gize guldsmed ett helgedornakar för Helga lekamens altare och överlämnar kyr­ kans dyrbarheter, en högst betydande samling, i Claus patinamakares vård. Där om­ talas även en annan transaktion, som han utför å kyrkans vägnar. För det allmänna kon~ ciliet i Basel, som sammanträdde 1431 ~49, hade insamlats penningar i kyrkans offer­ kistor, och den 21 oktober 1438 överlämnade de två tjänstgörande borgmästarna med hjälp av en kaplan 534 lätta gyllen till ärkebiskopens ombud, men återstoden 436 mark örtugar lånade med ärkebiskopens samtycke marsken Karl Knutsson. På -konci­ liets uppmaning betalade marsken 1441 dessa pengar åt dess ombud magister Johan­ nes Iwari. Om vi icke från medeltiden äga i behåll någon räkenskapsbok, förd av en kyrkvärd, finnes i t änkeboken 1491 (5 / 12 , s. 557~9 , Råa) inskriven en redovisning efter en avliden 1 2 3 4 Se härom lä ngre fram i Byggnadshi s lori en. Eilligt ämbetsboken var han k yrkvärd 1476- 96. Den älds ta , k yrkv ärden .II enrik van YLtrcchts, börjar 1546. R ita. R å a. STORKYRKAN 135 kyrkvärd, som klarlägger hur räkenskapen gått till. Han hette Hans Otte och hade fungerat 1472- 81 enligt ämbetsboken. · Enligt den räkenskapsbok, som nu uppvisades i tio gode mäns närvaro och som sträckte sig över sju år, visade sig kyrkan vara honom skyldig 117 mark för murtegel, >mtskorestem> och kalle På tegelladan vid Horn hade han kostat 164 mark 2 öre, och under de sju åren hade ·därifrån till kyrkan levererats sten och kalk för 1526 Yz mark. Själv hade han gjort sig betalad i tegel. Kyrkvärdarna mottogo även de fromma gåvor, som kommo kyrkan till del. Så beslöto borgmästare och råd 1479 3 % (T. B. 1474- 83, s. 207), att de levande djur, som skank­ tes till helga kors altare, såsom lamm, höns o. d., skulle mottagas av kyrkvärdarna och icke lämnas till prästerna. Till förmån för kyrkans byggning hade kyrkvärdarna hos ärkebiskop Jakob Ulfsson utverkat monopol för kyrkan att sälja vaxljus till alla kor och altaren i denna, men då föreståndarna för Vårfru och San~ta Annas kor icke rättat sig härefter, förnyade ärkebiskopen detta privilegium för kyrkan 1507 10/ 10 , vilket borgmästare och råd stadfäste den 30 okt. s. å.l Redan tidigare hade de för­ bjudit föreståndarna för Helga trefaldighets altare att sälja ljus i kyrkan, vilket en­ dast tillkom kyrkan, >>som offuer alt tecker och thakit holler ferdhogt>> (tänkeboken 1507 23 / 3 • Råa). För att ombesörja den välgörenhet, som utövades av institutioner i stadens ägo, som voro bundna till Storkyrkan, utsågos även vid valborgsmässan årligen förtroendeäm­ betsmän bland borgerskapet. Bland ~essa märkas frä~st föreståndarna för de båda >>all­ mosorna>>. På vissa dagar utdelades genom dessa i Storkyrkan gåvor till de fattiga. Äldst av dessa stiftelser är söndagsallmosan, som åtminstone fanns 1419. 2 Den hade, som nam­ net anger, utdelning av allmosor varje söndag. Ar 1434 tillkom ännu en dylik stiftelse, fredagsallmosan. 3 Vardera förvaltades av tvenne, årligen ombytta borgare. A v ännu . större betydelse blev den välgörenhet, som utövades genom själakoret, vilket småningom utvecklade sig till medeltidens största filantropiska anstalt i Stockholm. Ursprungligen tyckes det blott ha varit ett altare, och till detta, altare animarum, utsågos bland bor­ garna 1421 första gången två föreståndare,4 men icke långt därefter tyckes detta ha ut­ vidgats till en väldig korstiftelse. I behåll finnes en avskrift av ett av ärkebiskopen Jöns Bengtsson 1430 13/ 4 utfärdat brev, som ger borgmästaren och råd patronatsrätt och lägger hela vården av koret i deras och de av dem utsedda föreståndarnas händer.5 l samband med koret stod den stora själagården, och från 1478 kallas föreståndarna icke längre i ämbetsboken föreståndare för koret, utan för själagården. Under åren 1504-­ 1524 utsågo borgmästare och råd en liknande föreståndare för det 1485 2 / 7 av borgaren RA. Tryckt i tidskriften Nytta och Nöj e, 1793, s. 131. Ämb etsboken . R åa. 3 Ibidem. 4 Ibidem. 5 RA. E n la tinsk översä ttning finn es i en avskrift från 1480 av den supplik om konfirmation, som iirkebiskop cn d å sände påven. RA. 2 1 136 STOCKHOLM Hans Skymblepenning återupprättade S. Christophers prebende.l I tänkeboken 1524 1 n/12 omtalas, att de även tillsätta präst vid detta. Av borgmästare och råd tillsattes även kyrkans fasta stab av världsliga tjänstemän och betjänte. Högst i rang bland dessa stod organisten. När Storkyrkan tidigast blivit försedd med orgel är icke bekant. I jordeboken omtalas vid flera tillfällen under 1450­ och 1460-talen mäster Laurens orgelmakare, sålunda en orgelbyggare. Han ägde hus i staden. Orgelbyggare var väl troligen också Matthias orgelmestere, vilken finnes in­ skriven i 1461 års skottebok (Råa). Han. bodde då i stadens västra kvarter. Som intet skattebelopp är upptaget för honom, kan man antaga, att han varit fri från utlagor på grund av sin ställning som stadens tjänsteman. 1469 och följande år har man uppgifter om, att ett orgelbygge ägt rum inom Storkyrkan, men detta behöver icke ha varit kyr­ kans äldsta orgel. ,. Den Il november 1469 avfärdar borgmästare och råd en varm rekom­ mendation för en mäster Cort, som >>hauer giord oss her i Stokholm et w::erk tesliges är eche i tesse 3 righe subtile giord, welludende och wel formetz, som thet staar her for öga>>. Det kan icke gärna vara fråga om något annat än en orgel. Denne mäster Cort tyckes ha gjort ett mycket djupt intryck i staden. Man är ytterst angelägen om att han, innan han far ur landet, också kan göra domkapitlet sin tjänst. Allt vad han utlovat staden, hade han hållit som >>en dandeman». Särskilt tyckes han ha varit en angenäm man. >>Han hauer her omgat bode mz vnga oc gamble, thz wij oc alle andre hanum kerlige thacke.>> 2 I sina räkenskaper för 1470 redovisa även kämnärerna några omkostnader för ett orgel­ bygge.3 Troligen är det nu, som den >>stora organ» byggts. Den bör åtminstone ha varit färdig 1478, ty detta år beslöto borgmästare och råd, att gillessvenner och kopparvräkare skulle blåsa bälgarna om högtidsdagarna på denna.4 Enligt Olavus Petris uppgift blev . stora orgeln, ))lnagna organa>>, fullständigt ombyggd 1498 5, och samma år omtalas den första organisten, som med säkerhet kan uppges som anställd vid Storkyrka.n, Peder lekare, åt vilken orgeln överlämnats (tänkeboken 1498 27 / 11 • Råa). De, somför bröllopellerandra fester ville använda orgeln, hade att för varje tillfälle betala sex öre, som delades lika mel­ lan kyrkan, organisten och blåsarna. Gillessvenner och lekare, som icke gjorde staden något dagsverke, skulle hantera blåsbälgarna. Den viktigaste av kyrkans betjänte var klockaren. I tänkeboken 1499 18/ 3 (Råa) om­ talas, att borgmästare och råd utse Markus skrivare >>til kirkiones klockare>>. Klockaren hade till uppgift att sköta om ringningen med kyrkans klockor samt skulle se till, att det var rent och snyggt i kyrkan och dess inventarier voro i god ordning. Ringningen utfördes dels genom hans pigor, dels genom särskilda ringare eller ringerskor i växlande antal. :För ringningen utfärdade borgmästare och råd 1507 19/ 7 en särskild taxa (tänkeboken s. d. att 1 2 3 4 · 5 Jfr Stockholms s lads Ll\nkeböckcr 1483 - 92, s. 103. Pappersbrev. RA. Burspråksboken. Råa. , s. 260. Stockholms stads tänkeböcker 14 74- 83, s. 189. Samlade skrifter av 0LAV US PETRI, utg. av B. HESSELMAN, IV, s. 561. STORKYRKAN 137 Råa).l Själaringning med kyrkans alla klockor, Sankt Laurens', Vårfru och de mindre kloc­ korna, kostade tre mark, av vilka kyrkan skulle ha tolv öre och resten delades mellan klocka­ ren och ringarna av Sankt Laurens' och Vårfru klockor. Ringning med endast Vårfruklockan och >>twa smaa clockor>>, s. k. >>sleth sielaringningh>>, kostade en och en halv mark. Peng­ arna delades mellan kyrkan, Idoekaren och ringarna. Begängelseringning, som ägde rum under själva begravningen, kunde likaledes utföras dels med alla klockor, dels endast med vårfruklockan och de båda mindre. I det förra fallet hade man att betala kyrkan 12 öre, i det senare en halv mark, men klockaren och ringarna fingo icke mottaga annan ersätt­ ·ning än förtäring i mat och öl. Till att förrätta ringningen kommenderades även olika grupper av stadsinvånare. Sålunda säges i tänkeboken 1478, att gillessvenner och koppar­ vräkare skulle ringa stora klockorna om högtidsdagarna. 2 Som ett tillägg till klockar­ ordningen bestämdes vidare på Tome afton ( 20/12) 1507, att för prästaringning vid första mässan om morgonen och för ringning vid nunneinvigning skulle betalas 12 öre, att tre­ delas mellan kyrkan, klockaren och tornväktaren. Vid skötseln. av klockorna skulle prä­ sterna icke hava någon befattning och 1476 förbjödos de att ringa till Helga lekamens mässa. 3 Varje afton klockan å t ta ringdes under den senare medeltiden >>samning>> med storkyrkans klockor, och då skulle stadsportarna låsas.4 En ny stor klocka blev färdig . 1514 och invigdes den 2 augusti s. å. under ärkebiskopsvakansen av biskop Matthias i Strängnäs (Tänkeboken s. d. Råa). Klockaren hade vidare att sköta kyrkans urverk och låta föda två kyrkohundar, vilka troligen uträttade någon vakthållning. Dessutom skulle han hålla rent och snyggt i kyr­ kan och hade därvid till hjälp åtskilliga fruntimmer. I den äldsta skotteboken 1460- 68 (Råa) omtalas flera utgifter till hustrur, som med löv och annat grönt till högtiderna smyc­ kade rådets kor. På annat ställe nämnas också >>the godhe quinner, som i the korar eller annorstadis i kirken anskötningh hafue>>. 5 Till kyrkansbetjäntekan man i viss mån räkna de båda tornväktarna, men dessas egent­ liga uppgift var att vakta över staden för eld och fiender. Då Kristian Tyrann innehade staden, beslöts det, att de skulle vara danska efter Kyndelsmässan 1522.6 Stockholms rådhus förblev under hela medeltiden lågt och oansenligt och råkade ofta ut för eldsvådor. Aven gillestugorna torde icke haft utrymme att på en gång härbärgera någon större skara människor. Storkyrkan ensam stod upprätt genom alla förödelserna, och den blev en vanlig samlingsplats för möten och överläggningar av skilda slag, även av ganska världslig art. I >>rådsens kor>> sammanträdde borgmästare och råd ofta, där lagfästes husköp och skiftades arv. 1 DE BRuN, Det medeltida Stockholm, s. 6. 2 3 4 5 6 Stockholms stads tänkeböcker 14 74- 83, s. 189. Ibidem "S. 68. Ibidem 1474-83, s. 58. Tidskriften Nytta och Nöje. EKDAHL, Christian II :s archiv, II, s. 40. 138 STOCKHOLM ) C & 'l , L· ~· . ~ :::/ :· ·dt l (l'Ull , lt_ljl'( l>högh och ny>>, från vilken >>Oluf i korgen» under buller och spe stred för sin nya tro.5 Tryckt 153 1. \VESTM AN, Reformationens genombrottsår i Sverige, s. 148. 3 Han. inskrevs i .\Vittenbergs universitet 1520 1 / ;,. Album academire Vitebergensis, ed. Forster­ mann, s. 92. 4 I-lansereccsse 147 7 - -1530, VIII, s. 677, 825. " I-list. Bibi. I, s. 135. 2 1 140 STOOKHOLM Ha dessa händelser sålunda varit av avgörande betydelse för hela den svenska kyrkan, blir det närmaste resultatet för Stockholms församling ett nedbrytande och en tillbaka­ gång. Först av landets kyrkor berövas Storkyrkan sina skatter och sin yttre glans i kyrka­ reduktionen, sedan förut vederdöparnas bildstormar hårt gått fram över den. Men refor­ matii:men betydde också en koncentrering av det kyrkliga livet inom staden. Storkyrkan blev stadens enda offentliga gudstjänstlokal. Enligt beslut på Västerås riksdag 1527 revos kyrkorna på malmarue i fruktan för att de skulle användas till utgångspunkter för anfall mot staden, och de spirande församlingsbildningar, som där ägt rum, blevo häm­ made. Till yttermera visso bestämdes på Örebro möte '1'529, att i varje stad icke skulle finnas mer än en' kyrkoherde. l Klostren tillslötos, stadens samtliga välgörenhetsinrätt­ ningar, även de till Storkyrkan knutna, ställdes 1528 under en gemensam ledning, präs­ ten herr Nils Benedicti, 2 men även de togos under de följande åren till bruk för statliga ändamål, och en ytterligare koncentrering och inskränkning av stadens fattig- och sjuk­ vårdsförhållanden inträffade 1531, då konungen bestämde, att gråmunkekyrkan skulle överta helgeandshusets hittillsvarande verksamhet. Å ven den till kyrkan knutna sta­ dens skola drabbades av de hårda tiderna. Väl skänkte kungen den 4 mars I529 några indragna prebendegods till avlöning åt en gemensam predikant och skolmästare Yid kyrkan för >>att skolan bliffuer ther ved magt både för att holla ther sången vppe i kyrkione, så och att ther måge the. personer opfödhas som cristendomen fram­ delis medt uppehollas skall», men det klagades allmänt över skolans förfall, och man har i behåll ett brev från en stockholmsrådman Lasse Månsson, som i slutet av 1530­ talet skriver till biskop Sveno J acobi i Skara och frågar, om han icke kan få skicka sina söner till hans skola, då Stockholms skola ligger öde liksom de flesta andra skolor i landet.3 Efter Nicolaus Stechers försvinnande tillsatte konungen 1530 ( 17 / 12 ) till kyrkoherde på Olavus Petris rekommendation Johannes Nicolai med tillnamnet Kökemester, en svart­ munk från Skara, som konverterat och även ingått äktenskap.4 Som >>pastor holmensis>> hade han dock redan 1529 C/ 2 ) undertecknat Örebro mötes beslut.5 Från Skara togs även hans efterträdare, sedan han i slutet av 1530-talet blivit avsatt för äktenskapsbrott. Denne, herr Bengt, fick som storkyrkans kyrkoherde alltjämt behålla sitt prebende som kyrko­ herde i Skara, prebenda Helene 6, och ett ytterligare bevis på de livliga andliga förbindel­ serna mellan Stockholm och Skara är, att Olavus Petris efterträdare som kyrkoherde Sig­ Svenska riksdagsakter, l, s. l 20. Ämbetsboken, Råa. 3 Sveno Jacobis samling, RA. 4 Konung Gustaf den förstes registratur, VII, s. 216. " Sv. riksdagsakter, I, s. 11 8. Han kallas doek i förteckningen på det vid mötet närvarande präster­ skapet >>kyrkioprest». Med samma titel (kirkiop_ resth i Stockholm) skriver sig Olavus Petri i sin krö­ nika fr. 1544. 6 Konung Gustaf den förstes registratur, XIII, s. 181. 2 1 STORKYRKAN 141 frid Nicolai likaledes var från sistnämnda stad, vilkens skola, som nyss omtalats, alltjämt hade gott anseende.l Kyrkoherdarnas förnämsta inkomster utgjordes av dem från kronan tilldelade kyrka­ härbärgen eller kyrkotionden, och härpå grundade denna helt naturligt också sin utnäm­ ningsrätt. Salomon Birgeri hade sålunda som Stockholms kyrkoherde kyrkationde av 'fillinge och Svinnegarn, Schepperus av Järfälla, Ed, Solna, Spånga, Sollentuna, Frustad, Hammarby och Bromma. 2 Inkomsten blev härigenom mycket ojämn, varöver ofta kla­ gades. För ungdomens undervisning i sina kristendomsstycken betalade staden under 1600-talet kyrkoherden och kaplimerna en särskild summa. I sitt utnämningsbrev erhöll Johannes Nicolai Solna kyrka till annex. I Erik XIV :s, Johan III :s och Sigismunds privilegier bekräftas storkyrkans kyrkoherde i besittningen av Solna, och i en supplik till konungen begärde staden 1613 C%), >>att Solna kyrkia och socken altiidh må liggia till Stockholms kyrkia sossom tillföreune skee plägar, och stad­ zens kyrkioherde hålle thär een capellan, som tiidhegärden och kyrchietiensten uppe­ håller>> 3, och i Gustaf II Adolfs aldrig utfärdade förslag till privilegier 1619 var detta också beviljat. I riksrådets privilegiebrev 1636 utbyttes denna kyrka mot Lovön med all kyrko­ herderänta och rättighet, under det att Solna kyrka skulle återgå >>under oss och kronan igen», och stadens kyrkoherde bekräftades i besittningen av Lovön genom ett kungligt brev d. 5 mars 1640. Då kyrkoherden Ericus Emporagrius 1664 kallades till biskop i Sträng­ näs, förlorade storkyrkoherden åter Lovön, men då Solna ett par år därefter blev vakant, begärde Stockholms magistrat, att Solna åter skulle läggas till Storkyrkan, vilket också beviljades genom kungligt brev av d. 6 mars 1668. Förbindelsen med Solna löstes åter genom kungl. brev d. 30 oktober 1671, då Solna anslogs som annex åt kyrkoherden i den nya församlingen på Kungsholmen. Olof Celsius och flera andra hade sedermera Solna till prebende. Det stora antalet prebendater, som underhållits av de olika kor- och altarstiftelserna, blev med reformationens genomförande avskaffat. Men menigheten var van vid talrika gudstjänster, och för att kunna uppehålla dessa räckte kyrkoherden icke ensam till. In­ komsten av en del av de indragna prebendena användes till att börja med till avlöning åt lutherska präster, >>predikanter>> eller >>predikare>>. Man har antagit, att Olavus Petri inne­ hade en predikantsyssla likartad med de predikantprebenden, som man från den senare medeltiden finner i flera tyska städer.4 Under 1520- och 30-talen omtalas dylika predikan­ ter i växlande antal, som antingen avlönades genom avkastningen av genom konungen eller staden dem tilldelade forna prebenden eller också direkt betalades ur stadens kassa. Under 1540-talet blev emellertid deras antal fixerat till tre, och dessa, stadens kapellaner, som de med en från den medeltida kyrkan ärvd titel kallades, finnas alltjämt kvar i Storkyr­ 1 2 3 4 Tänkeboken 1553 17/ 7 , Håa. Sandbergska saml., Kammararkivet. Stockholms skrivelser och besvär, RA. \V ESTMAN, a. a. S. 191. 142 STOCKHOL :M kans tre komministrar. Först från mitten av 1600-talet började de emellertid att kallas comministri l, men kaplanstiteln bibehöll sig länge vid sidan härav. De avlönades av stadens kassa, och staden hade dessutom skyldighet att hålla dem liksom kyrko­ herden med bostad. Det var också borgmästare och råd, som antogo dein. Ofta erhöllo de likväl av konungen tillskott i sin lön genom tilldelande av olika räntor. Deras väsent­ liga uppgift var att predika. Liksom stadens övriga tjänstemän erhöllo de sin lön två gånger om året, vid valborgsmässan och vid julen. I stadens räkenskapsbok 1548 (Råa) säges sålunda, att >>alla capellanerna>> vid valborgsmässan fingo »för theris halffue åårss predikan the höllo i bykyrkan hwar dagh>> 25 mark. En liknande post återkom vid julen och sedan vart år under 1500-talet med växlande belopp. Dessutom brukade staden giva dem oxepenningar vid mickelsmässan, och församlingsmedlemmarna ihågkommo dem med frivilliga gåvor, framförallt påskepenningar. Under 1600-talet brukadede av staden till julen erhålla salt sill och lax i present. Den som av magistraten vanligen efter inhämtad mening hos församlingen utsetts till kaplan, behövde emellertid, åtminstone efter 1600-talets inbrott, ärkebiskopens konfir­ mation, och troligen har kyrkoherdens bifall även varit nödvändigt. Vid kaplansvalet lade man i äldre tider särskilt vikt vid den sökandes predikogåvor. När magistraten 1642 kallade en av 1600-talets mest populära stockholmspredikanter, Johan Gammal, till kaplan, motiverade den sitt val med, att han >>medh härliga gåfuor uthi sin predijkestool begåfuat är både uthi sin disposition och elliest realiter som ock uthtalande>>.z Under 1600-talet hölls vanligen gudstjänst i Storkyrkan varje dag, och varje kaplan hade sin bestämda ständigt återkommande predikodag. Den äldste kaplanen ('senior') brukade sålunda sedan gammalt hålla aftonsångspredilmingarna. Häröver klagade man i senare tid, och i kyrkorådet framfördes 1752 (14/ 4 ) en önskan från församlingen, att prästerna mera skulle alternera, så att man kunde få höra dem alla utan att behöva gå i veckogudstjänsterna · eller ottesången. I många avseenden levde de medeltida förhållandena efter reformationen ännu kvar vid kyrkan. Framför allt gällde detta i avseende på kyrkans förvaltning. Borgmästare och råd bibehöllo sin centrala ställning som kyrkans egentliga föreståndare med kyrko ~ värdarna som sina förtroendemän, och församlingsmedlemmarna hade inga andra organ för sin medverkan vid denna. I den av Olavus Petri förda tänkeboken3 kan man se, huru de upptriida som styresmän både för den katolska och den lutherska kyrkan. D. 19 dec. 1524 tillsätta de prebendat vid S. Kristoffers prebende, och två år därefter 0526 16/7) till­ döma de åt en >>hovman>> tvenne parter i S. Laurentii prebende. Ännu 1528 (1 "/s) tilldela de ett prebende åt prästen Ericus Svenonis, dock villkorligt, ifall det skulle visa sig, att prästen Hans hade bördsrätt till det, vilket konungen finge avgöra. Troligen voro do.ck 1 2 3 I kyrkans räkenskaper tidigast 1663. Magistratens enskilda protokoll 1642 17 / 5 , Råa. Stockholms stads tänkebok under Vasatiden, I, utg. av N. SJÖBETIG. STORKYRKAN 143 båda dessa präster lutherska. Om det äldsta beslutet om införandet av svenska mässan finnes ingen notis i Olavus Petris protokoll, men Messenius berättar i sin rimkrönika (Hist. Bibi. I, s. '138), att en av borgmästarna, Jöns Carlsson l, och hans broder Nils motsatt sig detta och blivit halshuggna. Det första antecknade bestämt protestantiska beslutet är det, som angick den stora Orjanens bortflyttande från sin plats i högkoret till vårfrudör­ ren (1528 16/ 3 ). Det definitiva beslutet >>i then evangeliske sakenne>>, som fattades den 10 maj 1529, skedde uttryckligen >>innan rådz aleena>>. Då >>samtychte alle at euangelium skulle reent och clart predikas såå her epter som her til. Och vardtröstat om then sven­ ska messona, om hon skulle bliHua stondandes eller ey. Thå gaff hela rådetther sine röster til, at hon skulle ha.llas, undantaghandes Peder Moenson, Lasse Biörnsson och Hans Eskil­ son, the ville icke giffua theres rösterther til. Men såå vardt thet dock beleeffvat, att then svenska messan skulle hallas, och skulle man doch likaväl icke läggia plattnidh then lati­ niska messan.>> Messenius känner även ännu ett beslut, som den lutherska majoriteten av rådet jämte >>fyrotijo män>> av borgerskapet 2 fattat, att endast den svenska mässan skulle förekomma. Detta under icke kända former tillkomna beslut förelades präster­ skapet i staden, som efter två dygns betänketid lovade att ställa sig det till efterrättelse. (Hist. Bibi. I, s. 143.) Därmed hade Stockholms kyrka helt vunnits för reformationen. Den kyrkliga enhet, som Stockholms församling genom reformationen kommit att bilda, skulle emellertid ganska snart från olika håll råka ut för försök till splittring. J a, kyrkan blev till och med hotad till sitt bestånd. I Stockholms befästningssystem hade kyrkan alltid spelat en viktig roll. Redan dess utsatta läge vid slottet, m?t vilket staden även var befäst, inbjöd att anlita den höga kyrkobyggnaden även som ett försvarsverk, och senast hade Kristian II låtit påbygga kyrkan i detta syfte. (Jfr Byggnadshistorien!). Enligt Messe­ nius' uppgift (Rist. Bibl. I, s. 152) lät sig Gustaf Vasa intala >>af satans och eij af Gudz nådh>>, att stadskyrkan i krigstid låg slottet för nära, och kungen beslöt därför, att storkyrkanskulle rivas och en ny kyrka byggas på Gråmunkeholmen. Den 3 nov. 1554 meddelades menig­ heten på rådstugan detta konungens beslut och uppmanades av fogden Erik Håkansson att samla pengar till det nya bygget, vartill kungen även ville bidraga. I tiinkebokens om undersåtlig vördnad vittnande ord lyser dock igenom borgerskapets ovilja mot detta beslut, som man visserligen underkastade sig, men vars verkställande man sökte förhala. Storkyrkan räddades denna gång av rådmannen skeppar Olof Eriksson, >>en förneindt man>>, som var kyrkvärd 1554-55. Denne övertalade kungen, att låta kyrkan stå kvar och i stället låta nöja sig med högkorets rivande.3 Som ett minne över denna händelse bevarar Storkyrkan ännu Skeppar Olofsmed ett skepp skulpterade gravsten, et~ av kyrkans allra vackraste monument. Rörande namnet måste ett misstag av Messenius för eligga. Troligen avser han borgerskapets 48 äldste. 3 Stockholms rådhus och råd, II, s. 134. ÖSTMA N, Bidrag till storkyrkans historia. (Tidskrift för Stockholms stads tjänstemä ns förening, årg. 1913, h. 7-8). 2 1 144 STOCKHOLM Sjukhuset på Helgeandsholmen hade 1531 flyttats till det forna gråmunkeldastrets lokaler och franciskanernas kyrka har väl troligen använts som gudstjänstlokal för det nya helgeandshuset. Men 1551 beslöt kungen, att sjukhuset skulle flyttas ut till Danviken, och stadens skola flyttade i stället in i lokalerna, dock troligen icke omedelbart. Kyrkan överlämnades som uteslutande gudstjänstlokal åt staden, som av konungen beordrades att låta iståndsätta denna, vilket den motvilligt underkastade sig, och staden tillsatte för predikningarna där en särskild kaplan. I tänkeboken 1554 9 ), omtalas, huru borg­ mästare och råd göra upp om ersättningen till den nya kaplanen i )>klostret)>, herr Sven. För att han predikade där varje lielgdag, skulle han hava30mark i årslön )>Och thom skall staden giffua honom)>. Kaplanen erhöll bostad i klostret med bodar och kryddgård. En stor del av församlingen , framförallt naturligtvis de närmast boende, började småningom att i sin gudstjänst uteslutande hålla sig till klosterkyrkan. Denna och dess kyrkogård började även användas som en begravningsplats för borgerskapet, och från 1578 tillsatte borgmästare och råd särskilda kyrkvärdar för denna för att där uppbära avgifterna för begravning och ringning.l Det låg under sådana förhållanden nära tillhands för )>kaplanen på holmen>> att söka göra sin kyrka till en självständig församlingskyrka och samla sina åhörare till en särskild församling. Här mötte honom flera svårigheter. Sålunda var han mycket nära bunden till Storkyrkan genom sin skyldighet att där varje vecka hålla en veckopredikan, och de, som besökte klosterkyrkan, voro visserligen vanligen de på holmen eller eljest i närheten boende, men de voro icke på något sätt lokalt avgränsade, utan det stod fritt för vem som helst i församlingen att besöka den ena eller den andra kyrkan. I ett förslag till ordnande av Stockholms ecklesiastika förhållanden 1598 2 säges, att kaplanen på Gråmunkeholmen också skall vara Stockholms församlings pcenitentiarius. Men 1617 erhöllmagister Håkan Haquini kunglig fullmakt på att vara kyrkoherde i klostret.3 Varken han eller hans kyrka var dock därigenom skild från Storkyrkan. Själv skulle han alltjämt fortsätta med vecko­ predikningarna i Storkyrkan, kyrkoherden i Storkyrkan hade fortfarande inkomst av likstolarna i klostret jämte andra avgifter, och om något avgränsande av en särskild för­ samling kring klostret hade icke blivit stipulerat. Härifrån började emellertid en skarp strid mellan kyrkoherdarna i Storkyrkan och i klostret, som icke upphörde förrän Riddar­ holmsförsamlingen med full självständighet ryckts loss från moderförsamlingen. Sam­ tidigt hade en tendens gjort sig märkbar att göra Riddarholmskyrkan till en adelns kyrka, och 1627 förbjödos alla borgerliga begravningar därstädes.4 Därmed upphörde också borgmästare och råd att vara kyrkans föreståndare.. Särskilt blev striden tillspetsad, sedan Johannes Sigfridi, en i hög grad stridbar man, 1634 (31 / 3 ) blivit kyrkoherde i klostret. Genom den stora gaturegleringens genomförande e' / · 1 2 3 4 Ämbetsboken. Råa. Acta ecclesiastica . RA. Riksr egistraturet 1617 26/ 3 • RA. Koncepttänkeboken 1627 10 / 11 • R åa . STORKYRKAN 145 hade man i· den Stora Konungsgatans (nu Stora Nygatans) framdragande trott sig fått en lämplig gräns mellan de båda kyrkornas områden. Han inlämnade till förmyndare­ regeringen, sedan han först erhållit ärkebiskopens medgivande, en supplikation, där han begärde, att >>hans pastoratus motte medh konungsligit bref blifua confirmerat>>.l Jo­ hannes Sigfridi ville icke en gång låta nöja sig med gränslinjen i St. Konungsgatan, utan begärde, att kronotjänare, som icke hade egna hus, samt främlingar och gäster i staden, var de än bodde, skulle ha rättighet att vända sig till honom. Förmyndareregeringen resolverade också d. 8 juli 1637,.2 att >>Closteret skulle blifva ett vist pastorat och der under lyda Gråmunkeholm och allt hvadh ligger vestan om Kungzgatam, varjämte pastor där­ städes borde bliva teologie lektor i det projekterade gymnasiet. J ohannes Sigfridi hade tidigare endast kallat sig >>verbi ·divini minister på Riddarholmen>>. Icke heller detta be­ slut blev definitivt avgörande, och kyrkoherden i Storkyrkan betraktade alltjämt kloster­ kyrkan som sitt annex. Så hände det sig, att 1642 en förnäm änka hade bedrivit hor med en ogift man inom Storkyrkoförsamlingen, och på några framstående personers bön hade storkyrkoherden Olaus Laurelins skickat henne att stå sitt kyrkastraff i den mera avsides liggande Riddarholmskyrkan, i stället för att hon skulle behöva stå och skämmas i Stor­ kyrkan för sina fina vänner. Häröver blev J ohannes Sigfridi ytterst upprörd och ställde till med ett häftigt uppträde i konsistoriet. >>Hon må stå i helffwetet, om der gemingen ähr giord och icke i Clostret>>, där >>någre konungar sigh hwila och största delen aff nobili­ tate hafwer der sine graffwer>>.3 Johannes Sigfrid\ blev efter detta kraftiga utbrott utvisad ur konsistoriet, men han lät därför icke tysta sig. Upprepade gånger var saken också på tal i riksrådet, men man hade även där mycket svårt att ena parterna. stridsfrågan gällde egentligen, om området väster om Stora Nygatan på stadsholmen skulle höra till Riddarholmsförsamlingen eller icke, eller som det hette i riksrådet d. 7 juli 1645: >>Kiörkioherden ville haffva heela staden och läta Her Johan få holmen, män Her Johan dedh som är neder om Kongzgatam. Kyrko­ herden i Storkyrkan ville icke förlora de inkomster i frivilliga gåvor, som han brukade erhålla även av dem, som bodde väster om Stora Nygatan. Äntligen kom det definitiva beslutet i riksrådet den 21 maj 1666, som bestämde. gränsen mellan de båda församling­ arna sålunda, att >)den deelen af staden som ifrån Riddarehuset och sal. h. Erich Ryningz huus 4 Konungzgatan uthföre på wästre sij dan och åth siön ligger, här effter lyda under Riddareholms kyrckian, så att de der boendes äre, des pastorem för deres rätte siälesöriare erkänna skole, warandes intet skyldige till någon annan än honom sine påskepenningar och huad eliest till kyrchioheerdarne erläggias plägar at gifwa'>.5 Emellertid hade många, som bodde i Riddarholmsförsamlingen, bänkrum och gravplatser i Storkyrkan, och höllo 1 2 3 4 5 Suppliken är odat. Acta ecclesiastica. RA. Det tryckta rådsprotokollet, VII, s. 87. Hand!. ang. s torkyrkan 1630 -1777 (E V 174), Uppsala dömkapitels arkiv, Uppsala landsarkiv. Nu det s. k. Bergstrahlska huset, St. Nygatan 2 A och B. Rådsprotokollet (Bergenhielm), RA. St·eriges kyrkor. Slackholm I. 10. 146 STOCKHOLM sig därför fortfarande till denna. Så länge Riddarholmsförsamlingen levde kvar som själv­ ständig församling, fortsatte tvisterna. Det hände sålunda; att prästerskapet i båda för­ samlingarna kallat de boende i ett och samma hus samtidigt till förhör i sina kyrkor.l På begäran av kyrkoherden Johan Croel konfirmerade Fredrik I den 10 dec. 1731 riksrådets beslut av 1666, och han klagade då över, att en del av hansförsamlingsbor fortfarande höll sig till Storkyrkan. Hans efterträdare Zackarias Pettersson åberopade i konsistorium ett privilegium för Riddarholmskyrkan, att dennas präster kunde till husförhör kalla alla besökare i kyrkan, var de än bodde i staden. 2 Riddarholmsförsamlingen, som redan 1645 sades kunna räknas > >näpligen till t i ugu fa­ milien,3 var och förblev en liten församling, vars s)älvständighet berodde på konungen, dess patronus, och dennes intresse av den kungliga begravningskyrkan. Då denna i bör­ jan av 1800-talet ansågs behövlig som gudstjänstlokal .för garnisonen och då man sam­ tidigt ville ha bort den finska kyrkan, som ansågs vanprydande för Slottsbacken, och man icke hade någon annan lokal att erbjuda finnarna för deras gudstjänst, offrades Riddar­ holmsförsamlingen och återförenades enligt kungligt beslut den 27 okt. 1806 på riksmar­ skalken Axel von Fersens förslag med sin moderförsamling.4 Med upphävande för Stockholms del av det förut omtalade beslutet på Örebro möte, att i varje stad icke skulle finnas mer än en kyrkoherde, hade staqgats i 1575 års kyrko­ ordning, att på varje malm skulle byggas en kyrka, så att den myckna menigheten icke skulle behöva trängas i huvudkyrkorna i staden.5 Samtidigt började man också uppföra Klara kyrka, som omkring tio år senare torde ha stått färdig för gudstj änstbruk Där till­ sattes en särskild präst att uppehålla kyrkotjänsten, och förordnades särskilda kyrkvär­ dar ur borgerskapet på malmen. Men ännu 1593, då Ericus Schepperus utsågs till kyrko­ herde, talades det blott om en Stockholms församling, som uttryckligen sades omfatta både staden och malmarna. 6 På ett sammanträde med malmborgarna inför ärkebiskopen i konsistoriet 1596 utsågs emellertid i all endräkt en särskild kyrkoherde för malmen, 7 och för dennas ecklesiastika självständighet inträffade några år därefter en gynnsam kon­ junktur genom hertigens åtgärd att. 1598 avsätta den då sittande magistraten, > >rickzens oproriske, orettrådige och otrogne män och fädernezlands förderfvare> >, som han kallade dess medlemmar på grund av deras tillgivenhet för Sigismund. Det visade sig emellertid svårt att ersätta dem med nya män, och hertigens ovilja mot staden föranledde honom 1 2 3 4 6 6 7 Stockholms konsistoriums protokoll 1753 °/11 • RA. Ibidem, 1753 19 / 11 . . Magistratens registratur, 1645 10/ 7 , Råa . Kungshuskommittens hand!. RA. Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686, I, s. 348. Hertig Karls registratur, 1593 15/ 3 • RA. Konsistoriets pro t. 1596 24/ 7 • RA. S'J'ORKYRKAN 147 att 1602 utskilja Norrmalm till egen stad, varigenom den också helt löstes från den gamla Stockholms församling.l Med byggandet av ett kapell på Södermalm gick det långsammare, och först i början av 1600-talet torde detta ha stått någorlunda färdigt. Genom Gustaf II Adolfs privilegium för Söderm~lms kyrka 1626 fingo malmens >>inbyggare och barn» rätt att utse sin egen predikant, och 1633 valde de sin första kyrkoherde. z Ännu 1645 tvistade likväl storkyrko­ herden med malmen om inkomsten av begravningarna därstädes.3 Av allra största betydelse för församlingen och en anledning till stridigheter, som varade under flera århundraden, var den talrika och betydande del av menigheten, som utgjor­ des av de inflyttade främlingar, som icke talade landets språk. Av dessa betydde de finsk­ talande mindre, ehuru de säkert i äldre tider utgjort ett icke ringa antal, men de tillhörde i vanliga fall de allra lägsta samhällsklasserna och hade icke råd att göra sig gällande, utan fingo nöja sig med, vad ml}n bjöd dem. Tidvis var under 1500-talet Storkyrkan upplåten åt dem, men oftast fingo de hålla sig till betydligt oansenligare lokaler. Herr Morten ca­ pellan fick sålunda 1550 i valborgsmässolön 30 mark >>för then finske predikan han holler i bykyrkian huar helge dagh om året'>.4 Den finske predikanten räknades under 1500­ talet vanligen bland församlingens ordinarie prästerskap och avlönades då också av staden. Ännu 1645 sades de hava >>fast ringa och otijdiga gudztiensten.5 Var den finskspråkiga delen av menigheten sålunda av mindre betydelse för Stock­ holms församling, kom åter den tyska att spela en så mycket större roll. Redan under 1520-talet iakttar man de begynnande separationssträvandena från det tyska borger­ skapets sida. Hos detta var motståndet mot reformationen starkast och hos detta v~r­ kade 1529 en särskild predikant Tileman, som öppet predikade mot den evangeliska saken och vilkens verksamhet därför förbjöds.6 Ett utslag av samma rörelse var den samman­ svärjning mot konungen, som 1536 upptäcktes och som även gick ut på att söka bringa honom om livet genom att låta en kru~durk explodera under, hans stol i Storkyrkan. Upp­ hovsmännen avrättades, och Olavus Petri, som under bikten fått kännedom om den utan att yppa något härom för konungen, råkade i onåd och dömdes till döden. Snart började tyskarna åter växa sig starka i staden, och framförallt ägde de stora ma­ teriella resurser. Någon särskild tysk predikant höll staden icke åt dem, liksom icke heller Storkyrkan blev upplåten för tysk gudstjänst. Den tyska församlingen brukar räkna sin Den sep.aste regleringen av Storkyrkoförsamlingens gräns mot norr inträffade genom kungl. brev · av 1906 16 / 3 , genom vilket H elgeandsholmen, som tidigare mitt genom riksdagshuset varit delad mellan Klara och Jakobs församlingar, lades till Storkyrkoförsamlingen. Dennas område utgöres därefter av · öarna i Norrström (Stads-, Riddar- och Helgcandsholmarna). 2 TnuLIN, Ordinarie prästerliga tjänster i privilegierade t erritoriella församlingar, s. 150. 3 Riksrådsprot. 1645 7/ 7 • 4 stadens räkenskapsbok 1550. Städers acta: Stockholm. KA. 5 Magistratens registratur, 1645 10/ 7 , Råa. 6 Stockholms studs tänkebok under Vasatiden, I, utg. av N. SJÖDEnG, s. 226. 1 148 STOCKHOLM uppkomst i ett privilegium av Gustaf Vasa den 3 maj 1558 (på franska) för främlingar, >>vrais et fidelles chretiens>>, att hålla sig med egna präster, om de icke kunde förstå svenska. l Härav begagnade sig tyskarna, och samlade sig kring egna predikanter och gudstjänst­ lokaler. De kastade även sina blickar på Storkyrkan i avsikt att där få. hålla sin guds­ tjänst. I 1575 års kyrkoordinantia säges det, att tyskarna icke skulle få hava någon kyrka för sig, om de icke själva på egen bekostnad ville bygga den, >>at the suensko icke blifua trengde ifrå sin kyrkio; som theras föräldrar upbygdt haffua>>. 2 Man var sålunda rent av rädd för att tyskarna skulle tränga ut den svenska befolkningen från dess egen kyrka. Från nu kan man också spåra en rivalitet mellan de båda nationaliteterna inom försam­ lingen, som. ofta under de följande hundra åren tog sig handgripliga uttryck, och som för övrigt varade mycket längre. Samma ordinantia stadgade även, att den tyske prästen skulle i alla stycken vara kyrkoherden undergiven, och om han i något avseende handlade honom oåtspord, skulle han genast avskedas. Man var även rädd för att främlingarna samlades till möten utan kontroll. I ett förut citerat förslag till kyrkaväsendets ordnande i Stock­ holm från 1598 3 säges det, att en svensk predikant borde förordnas för tyskarna, och skulle de ha en landsman, skulle han i allt sitt förehavande göra reda för kyrkoherden och kon­ sistoriet, >>eliest varda många synder fördålde och underslaglma, som här til ofta skeedt är>>. Redan nu kan man på det hela taget anse, att tyskarna skilt ut sig i en särskild icke territoriell församling, och de sökte därför på allt sätt undandraga sig sina plikter mot. Storkyrkan. Något bestämt datum för den tyska församlingens utbrytande kan icke upp­ givas. I .ett memorial till överståthållaren från magistraten från omkr. 1635 4 klagas över, att tyskarna vägra gå :med håven vid gudstjänsterna i Storkyrkan och över huvud söka undandraga sig sina plikter mot den svenska församlingen. Axel Oxenstierna, som livligt in­ tresserade sig för att skapa ordning i Stockholms kyrkliga förhållanden, >>klagade i sitt hierta>> (riksrådsprot. 1641 27 / 1 ) över den småaktighet, som härskade bland de svenska prästerna, och som han ansåg vara anledning till att tyskarna drogos bort från dessa. I ett förslag till kyrkaväsendets ordnande, som tillhört honom, s finner man, hur han tänkt sig uppdelningen mellan de båda församlingarna. >>Alle så wäl ogiffte personer födde aff tyske uthländske föräldrar som gifte och deras barn, så frampt thee taga sig hustrur af tyske föräldrar (doch inthet widare än till den förste graden) höra till den tyske församlingen>>, men >>alle thee tyske mans personer, som taga sigh hustrur aff den swänske nation, höra dertill (d. v. s. den svenska förs.) till alla kyrkio acter, allenast att dem fritt ståår gåå annorstädes i kyr­ kian och bruka der Herrans nattvard.>> Tjänstefolk hörde till samma församling som sina husbönder. På detta sätt ordnades också saken i realiteten, men någon bestäind stadga Dcnkmal etc. s. 63. Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686, I. s. 348. 3 Acta ecclesiastica. RA . 4 Magistratens registratur. Råa. Memorialet är odaterat. 5 Ett kort förslag h, huruledes beqwemligast wore att afskaffa och r ätta th e feel som finne s u L hi kyrkioståndet i Stockholm. (odat.) Acta ecclesiastica. RA. LDDEKE, 2 1 STORKYRKAN 149 blev aldrig utfärdad. 1642 blev den tyska kyrkan färdigbyggd, och det rika gudstjänst­ liv, som där utvecklades, blev mycket tilldragande även för den svenska menigheten.l Förgäves klagade storkyrkans pastor i riksrådet (1645 12/ 8 ), att den tyska kyrkan >>tagher myckit till som intet borde> >. Men detta blomstrande kyrkoliv blev å andra sidan även en sporre för det svenska prästerskapet att söka reformera församlingslivet, och under de föijande åren sökte man överbjuda varandra i åstadkommande av praktfulla kyrka­ ceremonier, en rivalitet, där Tyska kyrkan länge låg över. Härom skall ytterligare längre fram förtäljas. Den tyska menigheten · trodde sig dock alltjämt ha rättighet till de för­ måner, som Storkyrkoförsamlingen erbjöd, och vid varje prästval uppstod vanligen tvist med tyskarna inom församlingen, som ansågo sig i besittning av rösträtt vid val av stor­ kyrkoherdar och komministrar. Genom utslag av d. 20 nia j 1801 förordnade Kungl. Maj :t, att medlemmar av tyska församlingen, som ägde hus inom Storkyrkoförsamlingen, fingo . rösta vid prästval inom denna senare. 2 För den förlust i område, som Storkyrkoförsamlingen hade lidit genom de nya försam­ lingarnas utbrytande, kompenserades kyrkoll3rden genom sin ledande ställning i Stock­ holms konsistorium. Redan Gustaf Vasa hade berett honom en särställning genom att göra honom till ordinarie i det stift, som enligt konungens och Georg N ormans nya kyrka­ program skulle bestå av Stockholm o'ch omgivande härader, och kyrkoherden Johannes Nicolai Ofeegh kallas från 1557 ordinarius.3 Även hans efterträdare I,aurentius Olavi Gestricins går någon gång under samma titel, men med Gustaf Vasas död få de gamla epi­ skopala krafterna, mot vilka förslaget var riktat, åter vind i seglen. Äldst är Stockholms konsistorium eller kapitel, som det tidigaste namnet torde ha varit, en sammanslutning mellan prästerna vid Storkyrkan. Till skolmästaren och kaplanerna tillkom i slutet av 1560-talet en ny prästerlig beställning, pcenitentiarius, en ämbetsman, som brukar vara knuten till ett domkapitel, och som närmast hade att handhava kyrkodisciplinen. 1570 omtalas den förste, Petrus Arvidi (Tänkeboken 1570 17 /7, Råa). Den siste, som torde ha burit titeln, var Carolus Petri, som blev kyrkoherde efter Schepperus. Till detta kapitel vid Storkyrkan rälmade sig också prästerna vid de nya kyrkorna, och av konsistoriets bevarade protokoll, som börjar med år 1595, framgår, attunder 1500- och ett gott stycke in på 1600-talet här även avgjorts mål från stadens omgivande socknar. För att utmärka sin ställning som den förnämste i detta prästkollegium började därför Ericus Schepperus kalla sig pasto1' p1'imarius, veterligen skrivet som hans titel första gången under konung Gustaf II Adolfs födelseattest den 9 dec. 1594. 4 Denna titel har sedan alltjämt bibehållits Axel Oxer~s tierna klagade i riksr ådet (1641 15/ 4 ), att en av borgmästarna, J acob Grundell, som visser­ ligen var född av t yska föräldrar, höll sig till Tyska kyrkan, varigenom han > >dishonorerar Svenske kyrkian». 2 TöRN ELL, E cclesiastika handlingar, s. 115. 3 ANJOU, Svenska kyrkareformationens historia, III, s. l. SIMONSSON, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen i landet (I-Iolmia , bd l, korr.) . LrNDERHOLM, Stockholms först e biskop (Dagens Nyhet er 1921) . 4 Bankir G. Kassmans samling. RA. 1 150 ST'OCKHOLM av kyrkoherdarna i Storkyrkoförsamlingen, och Storkyrkan har likaledes genom århund­ radena fortfarit att vara lokal för konsistoriet. Ännu under 1700-talet betalade Storkyrko­ församlingen de för konsistoriet nödiga utgifterna. storkyrkans kaplaner fortforo länge även efter tillkomsten av kyrkoherdar i de nya församlingarna att vara bisittare i kon­ sistoriet, och förstiden av drottning Kristina på Ericus Empo~agrius' ini~iativ1651 2/ 5 ) utfärdade instruktionen för konsistoriet och de,ss prreses gjordes detta definitivt till en kollegial sammanslutning mellan stadens kyrkoherdar, där storkyrkeförsamlingens kyrko­ herde som stadens pastor primarius i ärkebiskopens frånvaro är ordinarie prreses. Eri ny instruktion utfärdades 1668 eG/12), närmast avsedd för den då tillträdande pastor prima­ rius Nicolaus Rudbeckius, och denna är alltjämt i det väsentliga normerande för konsisto­ riets arbete.l e Om den betydelse, som kyrkoherden i den medeltida församlingen hade för denna och staden även utom sin rena ämbetsförvaltning, kan man endast göra sig ovissa föreställ­ ningar, men från den protestantiska tidens början framstår kyrkoherden som den cen­ trala gestalten inom staden, en borgerskapets förtroendeman, till vilken man blickade upp med tillgivenhet och vördnad, och vilkens inflytande sträckte sig långt utanför själva församlingsvården. Om de första lutherska kyrkoherdarna känner man icke mycket. De tyckas heller icke ha varit några särskilt betydande präster, men från den dag Olavu,s Petri blev kyrkoherde i församlingen efter sin försoning med Gustaf Vasa, d. 7 april1543,2 kan man säga, att det varit en rad framstående personligheter, som beklätt kyrkoherde­ befattningen. 'Denna blev även en mycket eftersträvad beställning och kyrkoherdevalet en av stadens viktigaste angelägenheter. Som förut omtalats hade Gustaf Vasa i sitt pri~ vilegiebrev år l 529 medgivit borgmästare och råd >>fri röst•> nied honom om kyrkoherde­ valet. Detta har nogi realiteten icke betytt annat, än att man haft rätt att för konungen göra sitt förslag på den man önskade, och denne har av konungen utsetts, ~om han accep­ terade honom. Till att börja med betraktades den fria rösträtten icke som så särskilt värdefull, utan det väsentliga var, att staden fick >>en god kyrkoherde>>. Detta kunde sta­ den icke alltid själv åstadkomma, och skedde detta genom konungens maktspråk, utan att menigheten kände den utsedde, betraktades detta likväl som ett utslag av konungslig ynnest. En långvarig vakans uppfattades som en stor olycka. 3 Konungarna betraktade sig oftast som församlingens främsta medlemmar, och de bevistade gudstjänsterna i Stor­ kyrkan. Redan Gustaf I hade där sin egen stol, som 1684 efterträddes av 'l'essins praktfulla Tryckt hos WILSKMAN, Swea Rikes Ecclesiaslique Wärk, Sthlm 1760, s. 150. I tänkeböckerna under 1540-talet är hans titulatur mycket -svävande. Han kallas där-kyrkoherde första gången 1544 12 / 7 (i tänkebokssviten föreligger en lucka tn·en 1530- 43), ·men flera gånger senare också predikant, ex. 1545 7/ 3 och 26 /s. 3 Den, som uppehöll tjänsten uneler vakansen, antogs vanligen på äldre tid av staden . •Bleff her J o han annamat i sta:clzens tiens t in till dess här warder en stadig kyrkiehcrre förordnat, så lenge lofua­ /ll (Staa}. cles honom munedzpenningar till sin kost>>, heter det i stadens räkenskapsbok 1592 3 2 1 STORKYRKAN 151 kungsstolar, och kyrkoherden måste ofta uppträda på slottet. Från en senare tid har man ett uttalande av Axel Oxenstierna om drottning Kristina, som icke var så kyrksam som sina förfäder, att det vore >>nödigt och wäl giort, om Kongl. Mai j :tt någre gongor hwartt quartal reste neder i store kyrckian om söndagarne eller store högtidz dagar, som förre konungar giort hafua>>.l Under 1500-talet torde kyrkoherdarna i allmänhet ha utsetts direkt av konungen utan några valhandlingar från magistratens eller menighetens sida. I privilegiebreven under 1500-talet efter 1529 förekomma inga stadganden om kyrko­ herdevalet. När kyrkoherden hade dött eller avgått, nöjde man sig med att hos konungen begära en ny. Under de liturgiska stridernas förvecklingar av- och tillsatte Johan III kyrkoherdarna efter sitt behag. Då han 1576 insatte en provisorisk efterträdare åt den motspänstige Olaus Petri Medelpadius, skrev han sålunda blott, att >>wij för synnerlige orsaker skuldh icke lenger wele }J_afue mester Oluff till pastor i StoCholm, uthen haffue nu alrede sat honom utaf samme embethe. 2,> Från slutet av 1500-talet finnas bevarade några suppliker till konungen från borgmästare, råd och menighet i Stockholm, i vilka de bönfalla om att konungen måtte åt dem utse en ny kyrkoherde.3 I en av dessa, antag­ ligen från 1580-talet, anhålla de om >>en tienligh man, uppå thet at stadsens inbyggere så wäl som andre måge wethe, thil huem the söka och för sin sielesörgere hålle·skole, then ock sedan kunde förordne sine wisse och stadige capellaner til kyrkietiensten, opå thet at åhörerne och andre, som theras tiensth på theras sothsängh och i andra måtto behöffue, måge wette, hwart the sökie skulle och them på wisse rum (ther til förordnede) finne, för­ thy folket haffuer på nogon tidh gått willoråde och icke rättelige wettet, hwart the retzlige sökie skulde eller på hwat rum man skulde them finne>>, och samma klagan går igen i en annan, troligen från 1592: >>effter thet wij en tijdh lång haffuer icke någon wiss pastorem hafft, så befinnes, att thet går fast oordentligen och oskickeligen till medh somblige, och ändhå att någre gode män haffue warit här uthi kyrckeheerde stadh, wille the dogh icke fulkomligen taga sig upå att rätte och kommethet uthi lagh och godh ordning igen, som en kyrcheheerde uthi så måtto upå sitt kall och ämbetes vägne bör göre, therföre nödges wij fattige undersåther giffue E: K: M:tt härum ödmiukeligen tilkänne, påthet under­ dånigste begiärandes att E: K: M:tt wärdes utaf konglig gunst och nåde försörie oss medh någen godh kyrcheheerde igen.>> När man inom staden emellertid hade en bestämd kan~ didat, vilket åtminstone under 1500-talet tyckes ha varit sällsynt, offrades mycket energi för att genomdriva hans val. Detta var fallet 1593, det första tillfälle, som man egentligen känner förberedelserna för ett dylikt val. stadens kandidat var då den från de liturgiska striderna bekante Ericus Olai Schepperus, en utpräglad fanatiker. Han hade först och främst för sig den omständigheten, att han var född inom staden och lokalpatriotismen kunde därför samlas omkring honom. Hans fai!.er var den förut omtalade Skeppar Olof, kyrkvärd vid Storkyrkan, som i sin person hade samlat motståndet mot Gustaf Vasas 1 2 3 I en odat~ diskussion om Stockholms kyrkliga förh. Acta ccclesiastica. RA. Riksregistraturet, 1576 8/o. RA. De båda här citerade, i Stockholms stads skrivelser och besvär, RA., äro odaterade. 152 STOCKHOLM försök att riva kyrkan. Han had~ 1583 av Johan III utnämnts till skolmästare i Stock­ holm, en post, på vilken han haft tillfälle att skapa sig ett mycket stort inflytande.! När 1593 en stark konjunktur för motståndet mot liturgien gjorde sig gällande och på Uppsala möte hans företrädare som skolmästare Abraham Angermannus kom att spela en bety­ dande roll, sände staden en deputation ur rådet och menigheten till Uppsala för att hos mötet och hertigen söka utverka Schepperus' val. Denne var ju dessutom en av mötets mest ·framskjutna medlemmar. Han utnämndes också genom ett öppet brev av hertigen d. 15 mars 1593 till kyrkoherde i Stockholm 2, och ·däri motiveras detta sålunda: >>efter borgerskapet i Stocholm hafue genum theris fulmyndige utskickedhe underdånligen la­ tidt begäre, at the motte bekomme til theris stadz kyrkieherde hederlig och wällärd m. Erich Olavi Schepper, och the wördelige och wällärde godhe män bisper och professores, som her i Upsale hafue i thenne samquem tillstädis warit, hafue bekendt hanum ther till nogsam tiänlig och nyttig ware, derföre hafwe wij och opå K. M. i Swerige och Pålens wår elskelige käre herbroders behagh sampt med rijksens råd gifuit ther till wår samptyckie.>> Men när staden vid ett annat tillfälle ville använda sig av sin fria röst hos Karl IX, hade den icke samma framgång. Då man, sedan kyrkoherden Carolus Petri hade dött i pesten sommaren 1603, hade behov av >>enn godh och trogenn man» igen och därför vände sig till konungen, gav man honom att välja på ett förslag på tre personer, varibland den avsatte Schepperus, vilka borgmästare och råd förklarade sig >>bäst kenne och deras predicam hört hafue>>.s Till detta förslag tog kungen alls ingen hänsyn, utan utsåg i stället Uppsalapro­ fessorn Johannes Raumannus. Även vid nästa vakans 1610 fäste kungen icke något av­ seende vid stadens önskningar, utan utsåg den för denna fullständigt obekante kyrko­ herden i Nyköping Isak Rothovius, den sedan så berömde biskopen i Åbo, men denne avsade sig äran.4 Möjligen på grund av dessa motgångar var det, sorri staden i sina be­ svärsskrivelser under 1600-talet energiskt började begära rätt att få deltaga i kyrkoherde­ valet. I sin besvärsskrivelse av 1613 5 tog sedan magistraten upp den gamla frågan om att staden måtte hava >>halfft waal om then som till kyrchieheerde i stadhen anammas skall>>. I det aldrig utfärdade privilegiebrevet av 1619 6 (§ 33) möter map. första gången en bestäm­ melse om kyrkoherdevalet, som under de följande århundradena beständigt åberopats från församlingens sida. Det hette här, att >>uthi kyrkioherde wahlet hafue wij nådigstundt staden dän rätt, att de måge med biskopens ja och samptyckio qvalificerade personer wällia och oss medh stadzens och biskopens bref prmsentera, af huilcke vij sädan een uthkees-a och till kyrkioherde confirmera wele>>, och denna bestämmelse togs sedan upp i 1636 års 1 2 3 4 5 6 Riksr egistra turet, 1583 "/u. RA . Hertig Karls r egistratur 1593: I, f. 59. RA. Stockholms s tads skrivelser och b esvär, 1604. RA . Kungl. bref, I, f . 79. Råa. stockhalms stads skrivelser och besvär, 1613 ' 0/a. RA . Kansliets . utredning rörande städernas privilegier 1636 : 3, f. 45. RA . STORKYRKAN 153 privilegiebrev. i Huru litet man dock kom att akta den som en församlingens rätt, skulle många kungliga kyrkoherdeutnämningar under de följande århundradena utvisa. När Kungl. Maj :t 1678 efter Olaus Swebilius utnämnde kyrkoherden i Maria församling Carl Carlsson, som alls ej fanns på förslaget, utlovades församlingen emellertid att för fram­ tiden komma att ihågkommas med kunglig nåd. 2 Sedan gammalt ansägo borgmästare och råd sig ju representera staden, men därmed bör­ jade under 1600-talet menigheten icke längre låta sig nöja, åtminstone när den blev före­ ~lagen en kyrkoherde, som icke föll den i smaken. Men det var dock först vid valet efter' Matthias I ser 1711 (se nedan, s. 179), som församlingen genom sina förtroendemän, icke ma­ gistraten, direkt frambar sitt förslag till Kungl. Maj :t. En brytning mellan magistraten och menigheten hade redan uppstått vid vakansen1618: I en supplik, underskriven av>>borgmäs­ tare, råd och menighet i Stockhohm>, föreslogs då till kyrkoherde endast den lärde hovpredi­ kanten Laurentius Olai Vallius och genom detta förslag gick man tydligen bara konungens ­ ärende. Häremot opponerade sig emellertid församlingen på det bestämdaste, uppviglad av det lägre prästerskapet, och i de anmärkningar, de framställde mot Vallius inför konungen, får man en god föreställning om vilka egenskaper de värderade hos en kyrkoherde.3 >>Wij haffue>>, skrevo de >>till honom inthet behag, eij heller begäre [honom], för nogre orsaker skull; först för han hafuer förachtat E. K. M:ts elskelige fru moders, wår nådigste drot­ nings och then högborne herres och furstes herr Carl Philips begäran och uthan all tilsäi­ jande lyffte ville högre och större fordeel sökia än honom thertil war budinn; sedan så ha­ fuer han förachtat ärkebispen, inthet skötandes om sökia honom; till thet tridie hafver han icke talat medh presternehär i staden en gång om sit ärende, hvilket warder oss för­ bråt af presterskapet, till thet fierde så är han obrukelig i capitels saker och andra nöd­ torftelige handlingar, som här i staden myket hafuas för händer och kräfuia en brukelig man; till thet fämpte så är han långsam och så mycketgrundachtigh4 i sine predikningar, så att then fattige almogen kan icke förstå hans predican, eij heller höres han wäl.>> Det var det femte önskemålet, som var det egentligt populära och som ständigt från försam­ lingens sida återkom vid varje prästval. >>Den fattiga allmogen>> önskade sig kyrkoherdar, som i sin predikan med stark och mäktig stämma kunde fylla Storkyrkan och som i sitt dagliga liv voro vänliga och umgängessamma. För deras lärdom hade de visserligen all­ tid respekt, men icke mindre viktigt var att de ville med sin närvaro hedra deras högtids­ fester och just denna senare omständighet framdrogs av magistraten inför drottningen i en supplik 1647, då det säges, att kyrkoherden >>så för heeder skulld såsom och, att han all skickeligheet främia och befordra kan» måste bevista >>åthskillige samqväm och collats'>.s Kyrkoherden skulle vara en heder för staden, därom voro alla ense, och vid alla kyrko­ 1 2 3 4 5 Stockholms stads privilegiebrev, s. ZZl. Kungl. brev, V, f. 148 (Råa). Stockholms skrivolser och besvär. RA. Grundlig. THULIN, a. a. S. 139. 154 STOCKHOLM herdetillsättningar efter storhetstidens inbrott, då även staden började invagga sig i stor­ stadsdrömmar, påpekade man för Kungl. Maj :t, att det gällde den förnämligaste försam­ lingen i riket. I den nyss citerade suppliken l framdrogas sålunda alla de anspråk, som man måste ställa på honom, och till sist summerade man i hop alla sina fordringar genom att säga, att >>när man noga och betäncksambligen allt det här i församlingen förefaller, öfverlägger, seer och finner man; att uthi denna stadsens pastore, både rijksens så well som stadsens heder och respect spelar>>. Och detta gällde icke blott kyrkoherden, utan även för­ samlingens övriga präster. När man sålunda samma år skrev till ärkebiskopen och begärde en ny kaplan, kmidemanävensäga, att >>denna församblingen för sin förnämbligheet skull och åthskillige sammankomster man medh fremmande nationer hafwa moste, the personer fordrar, som icke mindre i leffwerne och lärdom. än som i ämbete äro prijslige>>. 2 Dessa· sista ord härstamma från en tid, soin erbjöd helt andra förhållanden än de ganska ·små och torftiga villkor, under vilka församlingen levde under 1500-talet. I förhål­ landet mellan församlingen och deras herdar förekommo inga missljud, och det var ett enastående undantagsfall, när borgmästare, råd och menighet funno sig föranlåtna att utse deputerade för att 1593 inför Uppsala möte anklaga deras förre kyrkoherde Petrus Pauli >för månge ärerörige och försmädelige förvitelser, som hans egne schriffter, som hann til sal. konungh Johan suplicerat hade, förmäle och udvise>>.3 När kyrkoherdarna, som ofta hände, befordrades till biskopar, var det vanligen med största saknad som försam­ lingen skildes från dem, och överhopade med tacksägelser och gåvor kunde de draga ifrån församlingen. Tryckt i sin helhet hos THULIN, a. a . s. 138- 140. E V 174 (1647 21 / 5), domka pitlets .a rkiv, Uppsala landsarkiv. 3 Svenska riksdagsakter III, s. 27. Se härom vidare [BERGrus :] Nytt Förråd Af Äldre och nyare Handlingar Röra nde Nordiska Historien, I, s. 88. 2 1 STORKYRKAN 155 Fig. 24. Tornet frön sydost. 'l'llllnn d er S. Nicolo.i Kirchc von slidostcn. 'l'owcr of the s. Nicolai Church from sonUwast. III Församlingens medlemmar. Borgare och ämbetsmän. Bänkindelningen i kyrkan. Gravplatserna . Magislt·atsförvaltningens upphörande och kyrkorödets tillkomst. Kyrkans inkomster. Icke präster­ liga ämbetsmän och betjänte. Storkyrkoförsamlingen hade under medeltiden, frånsett slottets invånare, i den mån de tagit dess förmåner i bruk, så gott som endast omslutit borgerliga element. Det finnes knappast en frälseman bland de medeltida prebendeinstitutionernas donatorer. Under det första århundradet efter reformationen, som på det hela var en nedgångstid för sta­ den, bevarade församlingen alltjämt samma karaktär, kanhända endast mera småborgerlig. Men under 1620-talet skedde en mycket stor förändring, och nya samhällsklasser växte upp och trängde det gamla borgerskapet åt sidan. Riksförvaltningens koncentrering, de nya ämbetsverkens uppkomst och den. militära ledningens förläggning till huvudstaden 156 STOCKHOLM kallade mängder av adelsmän till Stockholm, och de och kronans övriga ämbetsmän sökte sig i sin gudstjänst helt naturligt till den främsta kyrkan i staden. De togo åt sig alla för­ samlingsmedlemmarnas förmåner, men avstodo vanligen från skyldigheterna. Försam­ lingen, vars gränser redan voro ganska ovissa, kom härigenom i ett ytterligare förvirrat läge, som emellertid delvis ordnades under 1640-talet genom bildandet av militära spe­ cialförsamlingar. Men menigheten var för lång framtid uppdelad i tvenne grupper, kro­ nans tjänstemän och borgerskapet, och då det gällde att vid val eller andra tillfällen utröna församlingens vilja, var man angelägen om, att bägge dessa kategorier fingo göra sig hörda. Obestämdheten rörande omfattningen av församlingen torde även ha varit anledning till att denna relativt sent blivit kyrkobokförd för husförhör. Den äldsta bevarade >>exa­ mensbokem, som troligen också är den tidigast uppgjorda, börjar först 1667, och de även för återstoden av 1600-talet spridda och fåtaliga uppgifterna om husförhören i försam­ lingen ge ingen säker kunskap om, hur dessa då genomförts. Först omkr. 1730 tyckes en ra­ tionellt genomförd årlig husförhörsbokföring ha begynt. För denna begagnade mansigav den medeltida indelningen av stadsholmen i fyra >>kvarten>, det inre, västra, södra och östra, efter vilken den borgerliga mantalsskrivningen ägde rum. När församlingen i äldre tider stod samlad i sin kyrka, delade den noga upp sig efter rang och värde. I denna kristna menighet stodo ingalunda fattiga och rika om varandra, och undersöker man för äldre tider fördelningen av platserna i denna kyrka, vill man kan­ ske först tycka, att aldrig har åtskillnad på person gjorts strängare än här, men förhållan­ det torde ha varit detsamma i de flesta kyrkor. Inom kyrkan gjorde sig den privata ägan­ derätten starkt gällande. Så gott som varje kvadratfot av golvet var såld tili gravar för evärdelig ägo, och åtminstone alla de bättre bänkplatserna, från vilka man hade god ut­ sikt till predikstol och högaltare, ägdes och gingo i arv bland privatpersoner och voro lik­ som gravarna en begärlig handelsvara. De, som ägde egna bänkrum, betraktade sig som den egentliga församlingen. Men man var också noga ·med att icke något >>nedrigt>> folk kom i besittning av de främsta platserna. Redan under medeltiden funnos privata bänkrum. Det förefaller, som om innehavaren själv haft att bekosta dettas uppbyggande. I tänkeboken 1482 3/ 9 ) Omtalas sålunda ett beslut av borgmästare och råd, att en hustru skall få stå i en annans bänk, om hon beta­ iade för byggningen av denna. Redan då tycks man heller icke varit obekant med en mera obehaglig företeelse, som åtföljde det privata innehavet av bänkrummen och som under de följande århundradena så mycket oftare kan iakttagas, de eviga tvister om dessa, det skuffande, den trängsel och häftiga ordväxling mellan borgarhustrurna och deras män, som störde andakten i kyrkan och åstadkom oupphörliga och långvariga rättegångar.l När de nya församlingsmedlemmarna under 1620- och 1630-talen kommo till magistraten och fordrade platser åt sig i kyrkan, var den till största delen upptagen, och en omplacering inom kyrkan visade sig så svår, att magistraten icke på egen hand vågade åtaga sig denna, e 1 Jfr tänkeboken 1481 22 / 7• R ådhusr ä ttsprotokollen (Råa) från 1600-lalel överflöda av dylika notiser. STORKYRKAN 157 utan vände sig i en besvärsskrivelse till Kungl. J\lhj :t för att få hjälp.l >>Gode män aff ami­ ralitet>>, skrevo de, >>begera een hoop medt benker, sammaledes alle aff cancelijet och rek­ ningcammaren, och wij nu eij hafwe mehr än 2 bencker, een secretererne, den andre till cammerererne; så är ock fast månge förnämrue mändh, dem wij elliest intedt rum till­ wetta; derföre effter uthij den radden, som manfolchet, adell och oadell stå, äre si u benker, som quinfolcket nu stå uti, och wij elliest noock samme quinfolck kunna hos dem andra quinfolcken fogligen locera och bequemma, men när wij sådant påbiuda, så wette wij wäll, huadt dificultet deraff vill fölia, mehra aff ensintheet än aff rätmätigh ordsaak, derföre man sig och underdonig förfrågar, om man derföre schall samme schade lenger ansee och til­ wexa låte eller man schall dem förekomma.>> Kungen tyckes icke ha varit lika rädd för de vredgade kvinnorna, ty plats bereddes för ämbetsmännen i kyrkan, och det på de yppersta bänkarna, och i samband härmed gjordes en allmän revi~ion över bänkrummen och en bänkbok upplades första gången 1639. 2 Denna bänkbok indelar kyrkan i de gamla manfolks- och kvinnfolksraderna, de förra huvudsakligen på kyrkans södra sida, de senare på den norra, men det fanns även kvinn­ folksbänkar på nordsidan liksom tvärtom. Den främsta stora manfolksraden, som var belägen mellan >>stora gången>> och >>rådmansgången» och bestod av 32 bänkar, hade främst tre bänkar för riksens råd, därefter följde två adelsbänkar och en bänk för hovrätten .. Nästa bänk var för borgmästare och råd, och de tre följande uthyrdes. Det var ämbetsmän, som sökt sig dit. De tre bänkarna därefter voro även upptagna av magistraten. Ä ven den södra läktarn hade endast manfolksbänkar. Framför den motsvarande stora kvinnfolks­ raden mellan >>stora gången>> och >>prästgången» stodo fem >>frubänkar>>. De främsta bänk­ arna i denna rad voro dock ej begärliga, ty de stodo under predikstolen. En förnämlig bänkrad var även den under orgelverket på norra sidan. Den inleddes likaledes med fem frubänkar. Längst bort i raden hyrde en barnmorska sig ett rum. Det >>gemena>> folket, barn och tjänstefolk, soldater och skolpojkar, stod i gångarna. I samband med denna nya bänkrumsindelning målades 1641 nummer på bänkarna. Ä ven inom Mnkarna iakttogs en bestämd rangordning. Då tvenne rådmansfamilj er, Henrik Karkman och Arvid Davidsson, som tillsammans ägde en bänk, 1648 kommit i tvist om platserna inom denna, beslöt magistraten, att eftersom båda familjerna voro av lika stånd, skulle de stå i bänken efter ålder, dock så att de gifta alltid skulle stå fram­ för de ogifta. Den som bröt mot detta utslag skulle böta icke mindre än 50 daler silver­ mynt. s Den nya bänkindelningen tyckes ha mottagits med ovilja av den gamla församlingen, och enligt en samtidig förteckning över de familjer, som gingo i Storkyrkan, utgjordes dessa endast av 140, under det att Tyska kyrkan kunde räkna 234. 4 Många av dessa senare 1 2 3 4 Odat. skrivelse fr. omkring 1630 bland Stockholms skrivelser och besvär. RA. Kyrchiones book upp å b eneide rumen anno 1639. STA. Tänkeboken 1648 17 / 5 • Råa. Acta ecclesiastica. RA. 158 STOCKHOLM brukade dock infinna sig i Storkyrkan till de stora högtidsdagarna. Man var upprörd över att icke längre få stå i det rum, som man ärvt av sina fäder, och där man som barn stått tillsammans med de gamla. 'För att söka förbättra kyrkans inkomster sökte magi­ straten även förhindra, att bänkplatserna kunde gå i arv, och den lät därför 1668 sätta i gång med en ny bänkrannsakan.l Alla, som hade bänkrum, skulle inför kyrkvärdarna styrka sin rätt. Samtidigt lät man lysa från predikstolen, att det >>gemena partiet•> skulle hålla sig borta från de främsta bänkarna, >>så frampt dhe icke wela blifwa wanhedrade och der uthur förde,>. Den bänkrumsförordning, som 1668 utfärdades och som var riktad mot de privata äganderåttssynpunkterna, väckte allmänt missnöje. Enligt denna gick förfoganderätten över bänken efter ägarens död åter till kyrkan, och om ägaren höll sig borta en längre tid från kyrkan eller höll sig till någon annan gudstjänstlokal, miste han likaledes bänken. Denna förordning torde dock till att börja med knappast ha kunnat helt genomföras, då den be­ traktades som ett allt för vittgående ingrepp i den enskildes rätt, och det var betecknande, att ännu så sent som 1684 utfärdades en kunglig resolution, att tvister om bänkrum skulle avgöras inför världslig domstol. I 1668 års bänkordning var rangordningen om möjligt ännu strängare genomförd. Av stora manfolksradens bänkar voro de två främsta riks­ rådsbänkar, i den tredje stodo >>rijkzcammarrådh och andre förnemblige herrar>>, i den fjärde >>höga officerare och andra af adel>>, i den femte >>kunna några förnemblige personer till talet 7 st. accommoderas,>, i den sjätte sekreterare och assessorer, i den sjunde ärke­ biskopen och kyrkoherden, i de tre följande högre ämbetsmän, i den elfte borgmästarna med rådmännen bakom sig i de båda följande, i den fjortonde stodo rådmännens söner, nästa bänk hyrdes av några ämbetsmän, och först därefter började borgarnas bänkar. I stora kvinnfolksradens första bänk stodo riksdrotsens och riksamiralens grevinnor, i de två följande de övriga riksrådsfruarna, och om den fjärde hette det : •>Desse rum äro för unge fruger och jungfruer.>> Man kan vara viss om, att de funnos, som voro mindre angelägna att se prästen än att ha en god .överblick över den bänken. En ny bänkbok upplades 1693 för manfolksbänkarna och 1698 för de övriga. Den tredje och fjärde bänken i stora kvinnfolksraden kallas i den sistnämnda •>Kong!. rådzgrefwinnors bänclc•>. Man hade i kyrkorådet två år tidigare beslutat, att varje bänk skulle taxeras allteftersom där fanns möjlighet att se prästen, oc):l det väsentliga var nu, att kyrkan skulle ha så stora inkomster som möjligt av bänkplatserna. De uthyrdes nu alltefter be­ lägenheten till pris varierande mellan 18 och 60 daler kopparmynt. Nya bänklängder uppgjordes 1723, 1784 och 1804. Prästerskapet hade helt naturligt redan tidigt haft egna bänkrum. I 1588 års räkenskaperför kyrkan (Råa) omtalas att Nils snickare>>bygde kyrka­ herrens benck i högekoren». Enligt 1804 års bänkbok voro de tre första och den nittonde bänken i norra lilla bänkraden vid prästgången reserverade för prästerna och kyrkorådet. Denn~ bänkrad innehöll eljest kvinnfolks bänkar. Den 29 och 30 bänken i samma rad voro nattvardsbänkar. 1772 eo/11) beslöt kyrkorådet, att stadsmilitärkompaniets soldater skulle 1 Tänkeboken 1668 L'/, och 1669 24 /7 , Råa. STORKYRKAN 159 ha flyttbara bänkar på södra sidan om högkoret, då de förut icke haft någon bestämd plats utan gått omkring och fört oljud under gudstjänsten. För att icke störa övriga kyrkbesökare skulle de även gå in och ut i kyrkan genom lilla södra dörren. Gravplatserna ha en liknande historia som bänkrummen. Under medeltiden hade de så gott som uteslutande borgerliga ägare, och vid medeltidens slut var golvet redan fullt av gravar. Gravplatserna inne i kyrkan voro mycket begärliga, de gingo ofta i köp, van­ ligen betingande betydliga belopp, och den nya ägaren högg då oftast bort den förres bomärke. Borgmästare och råd beslöto 1549, att i kyrkan och på kyrkogården skulle en­ dast få begravas >>the bäste borgare och theras hustrur>>. >>Legofolck och andre•> skulle be­ gravas på malmarna.! En och annan adelsman begrovs under 1500-talet i Storkyrkan, sålunda greve Gustaf Johansson Tre Rosor 1566 och Peder Hårdh 1576. Vid århundra­ dets slut torde det ha varit olidligt trångt, och det klagades ofta över den behandling, som de nya ägarna av gravarna visade dem, som redan vilade där. I konung Sigismunds pri­ vilegiebrev förbjödos upphöjda och murade gravar, så vida det icke var fråga om särskilt förnämliga personer, ett förbud, som sedan ofta återkom.2 På 1620-talet började adelf­ män mera allmänt bygga sig gravar i kyrkan, och dessa stora monument gåvo kyrkan en i viss mån annan karaktär. Den första stora adelsgraven var J esper Mattsson Cruus', som begrovs 1624. Det blev för varje år allt svårare att åstadkomma någon ordning med gravplatserna och att, som det sades i magistraten 1642, förekomma att icke >>Så många och uthom någon ordning i Store kyrkian begrafuas motte, ty der ett lijk nederläggies, gräfuatu upp igän, så att ingen får fri j liggia i sin graaf,>.3 Det blev även här nödvändigt att söka stäcka den privata äganderätten. Gravarna fingo endast ärvas av bröstarvingar. Andra arvingar hade endast företrädesrätt att lösa graven för det belopp, som den högst­ bjudande bjöd, om de inom två år gäve sig tillkänna.4 Under 1600-talet före!ogos upp­ repade gånger gravrannsakningar, och sådana hava även under de följande århundradena igångsatts. G Redan under 1600-talet väcktes förslag om förbud mot begravningar i kyrkan och under nästa århundrade upprepades de med växande anspråk. De strandade emeller­ tid alltid på den ekonomiska frågan. >>Grafwar i allmänhet äro ansedde som andra fastig­ heter>>, svarade kyrkorådet överståthållaren Carl Sparre, då han framhöll seden att jorda lik under kyrkogolvet som en barbarisk kvarleva från den katolska tiden och dessutom som en fara för all hygien och andakt.B De till sist alldeles olidliga förhållandena ledde slutligen till att Storkyrkoförsamlingen på pastor primarius Gustaf Murrays förslag för Tänkeboken 1549 11 / 7 , Råa. Stockholms stads privilegiebrev, 1423-1700, s. 128. 3 Magistratens enskilda protokoll, 1642 28/ 0 , Råa. 4 Tänkeboken 1663 19/ 8 , Råa. 6 1781, 1795, 1817, 1875. 6 Kyrkorådsprot. 1780 19 /•. Enligt en beräkning i kyrkorådet 1791 17 / 5 funnos i kyrkan 18 epitafier, G5 adliga och 344 andra gravar. Priset på en grav varierade mellan 33: 1G och 100 rclr. 1 2 160 STOOKHOLM >>at flytta de dödas boningar från de lefvandes>> 1802 tog initiativ till den norra begravnings­ platsens anläggande, varom man tillskrev Kungl. Maj :t d. 2 maj s. å. Fem år senare på­ minte man åter härom. Först 1826 blev denna färdig och invigdes trefaldighetsafton föl­ jande år av storkyrkans efter Olavus Petri märkligaste kyrkoherde Johan Olof Wallin. Kyrkans präster och betjänte brukade i äldre tider som belöning för sitt välförhållande erhålla gravplats i kyrkan utan kostnad.! Kyrkoherden J acobus Zebråzynthius fick så­ lunda av magistraten >>af ett gått tacksamtt och bevåget hierta>> mäster Olofs grav, och han sades då förtjäna >>det låff, som saligh mester Olaus hafft hafuer•>, men han förbjöds samtidigt att flytta den döde reformatorn. 2 Som redan nämnts fortforo borgmästare och råd även efter reformationen att vara kyr­ kans föreståndare. Kyrkvärdarna, som alltjämt voro två till antalet utom vid vissa sär­ s.kilda tillfällen, hade alltjämt samma uppgifter. För dem samt kyrkans betjänte utfär­ dades av magistraten 1627 en särskild instruktion: Ordning huruledes skal förhållas i Kyr­ Ieian medh Ringning jBegraffning/ l3åår /Pelles vthlåning/ Kyrc~enes Reenigheet fOrna­ mentemes sammanlägning/ Sampt Kalekens och annat Sölffretz som åhrligen brukas för­ waring /giordt aff Borgmästere och Rådh/ Åhr 1627.3 Från 1623 brukade den ene kyrk­ värden alltid vara en rådman. Efter 1640 till framemot mitten av 1670-talet voro kyrk­ värdarna vanligen tre, av vilka två voro rådmän och den tredje var >>kyrkvärd av borger­ skapet~. Detta sammanfaller· med den ökade myndighet över kyrkan, som på det hela tillföll magistraten under H)OO-talet. Vid 1636 års nyorganisation av magistraten er­ höll justitieborgmästaren inspektionsrätt över kyrkan. Denna anordning liksom över­ . huvud det stora intresse, som visades kyrkan under 1600-talet från stadsmyndigheternas sida, verkade till stor båtnad för henne. Over huvud kan man säga, att denna tid är kyr­ kans sedan medeltiden mest glansfulla. Det var nu, som den blev stadens stora kyrkå, Storkyrkan, från att förut ha kallats Bykyrkan. ]'or kyrkans storhet verkade särskilt råd­ mannen Jakob Barkman, som var kyrkvärd ända från 1631 till 1661, och justitieborg­ Enl. kungl. res. 1719 10/a, § 40, åtnjöt ecklesiastikstaten fria klock or och gravställen för sig, hustrur och hemmavarande barn, men ringarelön muste betalas. 2 Tänkeboken 1631 28 / 3 • Råa . 8 Åthskillighe Stockholms Stadz ORDINANTIER, På serdelcs Tijder stadgade och giorde. Sthlm 1646. Instruktionen torde ha särskilt tryckts r edan 1627, ehuru inga exemplar därav äro bevarade. Den omtrycktes ännu 1740 och ansågs då tydligen gällande. Den är, på några uteslutna paragrafer när, så gott som identisk m ed den >>Klockare Ordning, giord i Stockholm 1627>>, som åtföljde Olaus Laurelius' kyrkolagsförslag. Kyrkoordningar etc. II, s. 515. För klockarna i Stockholm utfärdade kon­ sistoriet 1746 15/s en särskild ordning (Stockholms stads Consistor·ii Ordning til Rättelse för Klåcharne wid kyrkorne hä~ i Kongl. R esidents-staden . . . Sthlm 1750). Den nuvarande är av 1831 11 / 1• Kyrkvärdarna i Storkyrkan försugos 1801 11 /4 med en ny instruktion av kyrkorådet, författad av kyrkvärdarna S. Karström och C. A. Greves muhl. För dem som räkenskapsförare hade Kammarrevi­ sionen utfärdat instruktion 1740 6/12. Denna hade tydligen tillkommit för att förhindra de ofta väl nitiska kyrkorevisorernas onödiga anmärkningar. En instruktion för kyrkvaktaren, kyrkdrängen och dödgrävarna följde 1818 8/o. 1 . STORKYRKAN 161 mästaren Olaus Thegner, som beklädde sitt ämbete 1668~1683. Den senare ordnade sålunda i slutet av 1660-talet storkyrkans helt förstörda ekonomi. Men 1600-talet, ·som sålunda fått bevittna borgmästare och råds regemente över kyr­ kan i dess mest utpräglade form, skulle även se dem helt skjutas undan från ledningen av denna. Detta berodde egentligen icke på, att församlingen själv tog ledningen över sin kyrka, utan hade sin orsak i opposition från prästerskapets sida. Det stockholmska konsistoriet var ännu vid århundradets mitt mycket svagt och saknade framförallt sam­ manhållning. Genom 1651 års instruldion och det energiska arbete, som främst pastor primarius Ericus Emporagrius nedlade som dess prcoses, begynte emellertid konsistoriet att tillväxa i styrka, och prästema, åberopande prästprivilegiemas innehåll, ville icke längre tåla, att en världslig myndighet lade sig i församlingamas ärenden. >>Wij underskrifne borgmästare och rådh, vidh denna tidh föreståndare uti Stora Kyrkiam, hette det ännu 1671 29 / 8 i en gravdonation.l Karakteristiskt för utvecklingen var, att prästerskapet all­ deles vägrade att underkasta sig den ordning över kyrkoma, som borgmästaren Olaus Thegner hade författat och som han 1674 9/ 3 ) ärnade förhandla med dem om på rådstu­ gan, dit endast en av dem infann sig för att avgiva deras protest och framhålla som deras uppfattning, att dylika frågor avgjordes av kyrkoherdarna och församlingarna. 2 Det defi­ nitiva avlägsnandet av borgmästare och råd från ledningen av kyrkans förvaltning kom genom utfärdandet av 1686 års kyrkolag, som icke kände någon bestämmelse om magi­ stratens behörighet att ingripa i de ecklesiastika förhållandena. Efter 1686 har i stället organiserats ett kyrkoråd med kyrkoherden som ordförande. Omedelbart efter kyrkolagens ikraftträdande torde detta dock icke ha skett. Första gången man hör ett kyrkoråd omtalas är i en skrivelsei en befordringsfråga från detta till ärke­ biskopen år 1691.3 Det utgjordes då av följande personer: statssekreteraren, sedermera kungL rådet greve Carl Piper, revisionssekreteraren Jacob W attrang, borgmästarna Daniel Cameen och Michael Törne, rådmännen Mårten Bunge och Anders Johansson samt han­ delsmännen Christopher Boije, Carl Brander, Roland Elirosson och Michel Jönsson. Av dessa voro de båda sistnämnda kyrkvärdar. Huru detta första kyrkoråd kommit till, är emellertid mycket dunkelt. Några som helst uppgifter härom ha icke stått att finna. Det troliga torde väl vara, att kyrkoherden, som han ofta brukade, samlat församlingen om­ kring sig i koret och föranstalt~t om ett val. Att magistraten icke varit utan inflytande, tyder det starka inslaget av dess medlemmar. De övriga medlemmarna karakterisera väl församlingens mera betydande element, ämbetsmännen och det handlande · borger­ skapet. Det äldsta bevarade kyrkorådsprotokollet begynner först med år 1696. 4 Kyrkorådets inrättande betydde framförallt ökad befogenhet för kyrkoherdarna. Som e 1 2 3 4 STA. Magistratens enskilda pro t. Råa. Uppsala domkapitels arid v, Hand!. ang. Storkyrkan 1G30- 1777, (E V 174), Uppsala lanclsarlnvettskap och öfverenskommande>> valdes kyrkoråd. Detta val skedde inom kyrkorådet självt, som genom leooption upptog nya medlemmar. Behörighet som medlem av kyrkorådet för­ värvades genom ett av detta utfärdat >>kallelsebrev>>. Först efter sockenstämmans till­ komst 1819 skedde det genom församlingens val.l e Under 1500-talet användes även stadens medel för besörjande av kyrkans utgifter. Sär­ skilt gällde detta för kyrkans byggnad och avlönande av präster. Någon uppbörd av för­ samlingsmedlemmarna direkt för församlingens behov förekom icke utom vid utomor­ dentliga tillfällen, ·men väl hade församlingen att bidraga till prästerskapets underhåll genom gåvor, som torde ha varit obligatoriska. Kyrkans egna inkomster utgjordes väsent­ ligen av de avgifter, som erlades för användandet av kyrkan eller dess inventarier vid vissa ceremonier eller vid.försäljning av gravplatser och bänkrum eller hyror för de sistnämnda. lVIest inkomstbringande voro begravningarna. Man hade att betala dels för gravöppning­ arna, dels för hyra· av päll, som lades över båren vid jordfästningen, dels framförallt för ringningen i klockorna. Denna inkomst var emellertid ojämn och utfärdade bestämmelser följde män icke så noga, >>ty>>, skrevo borgmästare och råd till rikskanslern Axel Oxenstierna, >>de som hafua sine egne lägerstäder, de giffua som råden och lijken äre store till : somblige · lO dall., somblige 5, 4, 3, 2 och een part 6 mark för huar gång stenen lyftes. Män the som icke haffua ägne, utan skole kiöpa lägerstäder, de gifwa een part meer och een part· mindre, effter som man kan pröfua råden wara till.»2 Päll funnos under 1500-talet flera. Det talas i räkenskaperna om det grå pället, det svarta pället, det lilla pället3, det minsta pället m. fl. och deras uthyrande betingade olika pris. Det svarta tycks ha använts i pesttider. På 1560-talet kostade det för varje använd~ ning 6 öre, under det att priset för det lilla var en halv mark och för det minsta pället tre öre för varje gång. 1549 (6 / 9 ) gjordes ett nytt päll, och för dess användning utfärdade borgmästare och råd instruktion. Det skulle förvaras hos kyrkvärdarna, ej hos klockaren, och kostade för varje användning tre mark. Tre månader därefter höjdes priset för be­ gagnandet av pället, som då omtalas som förvarat på rådstugan, med 2 öre. ('J,1änkeboken 1549 16/ 12 , Råa). I den instruktion, som 1627 utfärdades för kyrkvärdarna och klockaren, 1 På en stämma med församlingen 1739 14 /11 uppdrog denna kyrkorådsvalet åt kyrkorådet, som hän­ skjutit saken till stämman. Kyrkorådsprot. s. d. STA . 2 Odat. brev, troligen från 1618, i Axel Oxenstiernas sam!. (Brev från städer i Svealand, I.) RA. 3 Det grå och det lilla ha möjligen varit samma. STORKYH.KAN 163 bestämdes, att klockaren för varje gång skulle kvittera ut pällen hos kyrkvärdarna och föra en särskild längd över sin uppbörd i samband med deras uthyrande. Inga privata päll finge användas, utan endast kyrkans egna. Borgmästare och råd tyckas ha haft ett sär­ skilt päll,l Under 1600-talet kommo pällen alltmer ur bruk År 1638 sägas de ha varit använda blott några gånger. Sedan borgmästare och råd jämte borgerskapets 48 äldste 1534 beslutat, att kyrkans. näst största klocka skulle· gjutas till skatt,2 hade denna troligen kvar blott tre klockor, storklockan, söndagsklockan och vårdklockan ('vålklockan'). Den senare, med vilken även ringdes till vård, d. v. s. den tid, när stadsportarna stängdes och den medborgerliga nattvakten började patrullera, sköttes av klockaren. Efter reformationen var man ange­ lägen att kunna inskränka ringningarna så mycket som möjligt. Det bestämdes sålunda 1549, att för den meniga hopen finge endast ringas två gånger och så kort som möjligt, men för >>någre besynnerlige borgare eller borgerskor eller andra>> kunde det få ske en gång till, >>ty åthskilnadh skall wara ibland folkith>>.3 Mot slutet av århundradet tyckes ringan­ det ha tilltagit. Enligt en redogörelse, som klockaren 1596 avgav inför konsistoriet, kos­ tade själaringning 3 1/ 2 mark och ringning vid uppbärningen av liket i kyrkan samma be­ lopp liksom varje ytterligare ringning. Av de sju mark, som de båda första slagen av ring­ ning inbragte, fick kyrkan fyra mark och resten ringarna och klockaren. För kyrkans andel köptes mässvin, oblater och vax.4 Den finske klockaren, som troligen även använt storkyrkans klockor, uppgav vid samma tillfälle, att han för två ringningar tog allenast två mark, vilka han behöll som sin lön. Sedan den stora klockan 1611 hade brustit under själaringningen för konung Karl IX och en ny stor klocka, kallad Kronan, 1615 i stället blivit upphängd i tornet, ritfärdade magistraten 1616 en ny klocktaxa.5 Utom den stora klockan funnos då tre mindre. De sistnämnda kostade tillsammans för varje gång en daler, lika mycket den stora och de minsta 20 öre. Ringarna fingo härav en fjärdedel samt dess­ utom en kanna öl eller två öre i dryckespengar. Av kyrkans andel skulle inkomsten av de mindre klockorna användas till vin och oblater. I 1627 års instruktion säges klockaren hava att tillse att klockorna icke ringdes med >>swang>>, utan genom kläppen, >>som annor­ städes i fremmande land brukeligh är>>. Kyrkvärdarna skulle föra noggranna räkenskaper över ringningarna. Borgmästare och råd samt kyrkans personal hade >>fria klockor>>. För magistraten upphörde denna förmån 1670.6 Till bröllop omtalas i 1500-talets räkenskaper, att kyrkan uthyrde >>silket>>. Då upptogs också avgift för brudeljus liksom vid kyrkotag­ I stadens räkenskapsbok 16Z3 ''/" (Staa) förekomm er en post för Jiläde till r t\clmansbårcn . vol. 262, f. 341. Ull. 3 Tänkeboken 1549 16 /:>, Råa . 4 Konsistoriets protokoll 1595 1 /:>. RA. 5 Tänkeb oken 1616 24 /,, Råa. Sladen hade erhållit rältighet att få köpa 12 sk eppund koppar Lill Idoekan trots kopparköp e t för Älvsborgs lös en. I>4 aff menigheten>>.! I tänkeboken för den 20 juli 1545 omtalas, huru Olavus Petri redovisar för dennas innehåll, 189 mark 5 öre och 9 penningar, och det beslutes, att där­ för skall köpas oxar åt de fattiga. När man tidigast börjat samla in pengar genom håven, är icke fullt klart. Den äldsta håvgångsräkenskapen är först från 1615, men troligen har denna sed varit äldre i kyrkan.2 Att gå med håven var en plikt, som ålåg varje medlem av borgerskapet. >>Alla utaf borgerskapet skole sielfwe personligen, efter som ordningen faller på them, gå medh håffwen i kyrkian widh böter 50 daller för hwarie rehsa, han der till neekar.»3 De, som undandrogo sig denna plikt, anklagades inför kämnersrätterna av stadsfiskalen, och inga undanflykter brukade hjälpa. En borgare, som 1677 dömts att böta 50 daler silvermynt för sin uraktlåtenhet, sökte undskylla sig med att han hade ont i armen, men detta hade bara till följd, att han ytterligare fick böta 40 daler för sin tredska.4 Enligt en kyrkhåvslängd, uppgjord för åren 1718~25 (Råa), skulle fyra borgare i månaden, vilka månadsvis ombyttes, uttagas för håvgång. Denna var emellertid icke populär, och disciplinen slappades småningom. På församlingens första ordinarie sockenstämma be­ slöts därför på förslag a v J. O. Wallin at t anhålla om befrielse från håvgången, vilket a v Kungl. Maj :t medgavs d. 25 aug. 1819.5 För övrigt kan man säga, att för äldre tider kyrkans affärer sammanföllo med stadens. Hade staden god ekonomi, vilket dock inträffade mera sällan, var det även goda tider för kyrkan. Först under 1620-talet börjar man mera bestämt ordna kyrkans räkenskaps­ väsen, som under de båda följande decennierna ännu. mera vinner stadga i samband med den allmänna nyorganisationen av stadens förvaltning, och en uppdelning sker mellan staden och kyrkan. I den relation, som överståthållaren Schering Rosenhane 1663 avgav över förhållandena i staden, meddelades även en tablå över kyrkans inkomster och ut­ PALMSKIÖLD, vol. 262, f. 323. UB . " Bifogad 1615 års stadsräkenskaper. Sandb. sam!., KA. 3 Anteckning i ärobeLsboken 1635 och liknande påbud är inskriv et varje efterföljande år till 1659. Råa. 4 Stadskämnersrättens prot. 1677 M/to, Råa. 5 Den återinfördes år 1919 av kyrkorådet, och de tta sätt att upptaga kollekter . förordade s i cLt kon sistoriets cirkulär av elen 21 dec. 1920. 1 STORKYRKAN 165 gifter.l Inkomsterna beräknades för år 1660 till6,466 daler silvermynt. Av dessa inbragte lägerstads-, klock-, päll- och bårpengar 4,721 daler, håvgång 788, försålda bänkru~ 87, hus- och bodhyror 360 och uppburna räntor 420 daler. Utgifterna överstego inkomsterna och uppgingo till6,714 daler. Största posten utgjordes av löner 2,305 daler. För vin, oblater och ljus hade betalats 1,338 daler, för reparationer och smärre byggningar 1,135 daler och för avslutande av det nya korets byggning 1,936 daler. Man var sålunda tvungen att börja att taga av kyrkans kapital och hade delvis förbyggt sig. Under 1660-talet förvärrades kyrkans ekonomiska ställning betänkligt och samtidigt hade det blivit alldeles nödvän­ digt att skaffa ny koppar till taket och omlägga dettas inre trävirke. Det var då, som borgmästaren Olaus Thegner 1668 ingrep i kyrkans förvaltning. Det gamla takets kop­ par och bly såldes till ryska köpmän, vidare lät man försälja ett kyrkan tillhörigt sten­ hus vid Tyska kyrkan till denna senare, och genom den samma år utfärdade bänkrums­ ordningen fingo församlingsmedlemmarna erlägga hyror för sina bänkrum. Härigenom ökades kyrkans inkomster väsentligt och dessutom erhöll denna ett lån av staden mot 8 procent, vilket redan efter två år kunde återbetalas. Under 1600-talets senare år förbätt­ rades kyrkans ekonomi ansenligt, och ännu under de första årtiondena av nästkommande sekelfortforode goda tiderna. Kyrkans ekonomiska ställning år 1700 framgår av följande balansräkning. Inkomster: Balans fr ån 1699 44 479 8 16 3 l 25 l 3 '/; räntor ........ .. ... ....... ..... ... ... . .. .. .. .. . .................. . ... . .. .. ..... ....... .. .... . l 385 2 gravöppningar .. ... . .. . . ...... .. .. .. .... . ...... .... .......... . .... . . . . ............ . .... ... . . l 050 163 8 avgift för nedsatta lik i kyrkans gravar .. .. ........ ..... . . .. .. . ... .. . . ... ... ... . . .. . 380 >>recognitiom på för sålda och murade gravar .. . . .... . . .. . .. ... ... . .. .... ... .. .. . .. . 312 försålda bänkrum ....... .... . .... ... . ... . .. . ........ . .. . .. . . .. .. . ... .... ................ . 684 15 bänkrumshyror .. . .. . ..... . ........ . ...... . .. . .. .......... ... ........ .. ... . .............. . 480 24 försålda och uthyrda persedlar .. . .................... . . .. .. . . ...... . ........ . ...... . 900 hyra av hus och bodar Summa dlr kmt 49 834 Utgifter: 361 28 Balans .. . .. : .. . ... .. .. .. .. . ... .. .. ..... . .. ... .. .. ... .. .. . . ... .. ... . ....... .. .. .. ....•.. .. . .. . avlöningar .. ...... . .. . .. . . ....... .. . . . .. . .. ....... ... ...... .. .... .. ...... ... . ..... .... . .. . . 4 265 8 hantverkare .. . ....... ... .. . .. ... ..... . .......... .. . .. ........ . .... . ... . .. ... .. . ............. . 2 930 12 reparation och byggning .. . ........ . ... . ... . . . ........ .. ....... . .. . ..... . .. .... ....... . 2 524 21 vin ...... .. . .. . . .... . .. .. ....... . ... .. . ... ..... . ..... . .. . .. . .. . .. ..... .............. . .. .. . .. . . . . l 312 ljus . ...... .. .. . ...... ..... ....... .. . ... ............. . ... . .. . .. . ... .. . . ..... ........ . ....... . . l 068 24 150 restitu tioner .. . ...... . ......... .. . .. .. . .. . . ........ ..... . . .. . .. ..... . .. ... . ... .. . . .. .. . ..... . 556 14 extra ordinarie utgifter ..... .. ..... .. ... . ..... . ..... . ........... . ........... . 12 994 31 utlevererade kollekter (i kyrkan upptagna för allmänna ändamål) -------------------Summa 14 143 31 1 26 19 ' l• Underskri vet originalexemplar i Råa. 166 STOCKHOLM Tack vare det stora överskottet på inkomstsidan befann sig kyrkan numera i ett mycket gott läge, vilket också tog sig uttryck i vidlyftiga arrangemang för kyrkans utsmyckning, såsom beställningar av Prechts predikstol och Kortz' skulpturer. Det kapital, som kyrkan samlat, utlånade denna till privatpersoner mot ränta, ofta, som .det kan tyckas, på ett ganska lättvindigt sätt, Enligt tidens sed omtalades icke lån­ . tagarnas namn. Så står det exempelvis i 1681 års räkenskaper, att 2,000 daler voro utlånta >>till en förnemblig man», lika mycket till en >>ehrlig borgare>> och två >>ärliga>> män. Sådana förhållanden kunde föranleda, att man vid en kyrkvärds bortgång hade svårt a t t finna kyrkans gäldenärer. Vid kyrkvärden Anders Johanssons död 1677 kunde man i hans anteckningar endast utläsa, att >>en ehrlig man, hwars nampn eij war antecknadt, ländt 5,000 dalen> och >>een hederlig prästman tagit på ränta>> 500 daler.l Den generositet, som kyrkan under dessa goda dagar ådagalade, tog sig även uttryck i en storartad hjälpverksamhet icke blott mot stadens egna fattiga, utan framförallt mot främ­ mande lycksökare, som uppsökt eller vinddrivits till staden. I kyrkans räkenskaper före­ komma de ideligen under senare delen av 1600-talet. Vanligen är det fråga om konver­ titer, som lockats hit av Sveriges ställning som protestantismens ledande makt. Ett enda år, 1683, förbarmade sig kyrkan sålunda över två förrymda munkar, fyra andra förrymda papister, lO personer, som rymt ur >>turkens>> fångenskap och två från barbareskstaternas, två personer, som råkat ut för eldsvåda i Stettin och en i Åbo, en huvudsvag konrektor från Narva och >>någre judar>>. Dop av omvända judar firades ej sällan i kyrkan med stora ceremonier. Från att staden uppträtt som kyrkans borgenär, blev förhållandet nu i stället omvänt. 1683 lånade staden av kyrkan 14,508 daler för att kunna klarera kontributio­ nerna till kronan, och det dröjde över 20 år, innan det lyckades kyrkan att få dessa pengar återbetalade.2 Genom den stora försämringen av penningvärdet efter Karl XII:s död blev emellertid kyrkans ställning åter försvagad, och kyrkan kom åter i skuld. Kyrkans betjänte voro under 1500-talet av samma slag som under medeltiden och hade enahanda funktioner. I 1627 års instruktion omtalas en organist, en klockare och en död­ grävare. Klockaren skulle fyra gånger om året rengöra valv och murar med kvastar och hålla altaret och tavlorna rena från damm och spindelväv. Vart tredje år skulle den stora sjuarmade staken och kronorna skuras med olja och krita, och han skulle över huvud an­ svara för kyrkans inventarier. Tornväktarna voro två, men ökades under 1700-talet till fyra. Efter 1771 hade de att avge samma signaler vid eldsvådor, som tidigare ålegat torn­ välc-iaren på Brunkeberg. De övergingo 1807 i brandförsäkringskontorets tjänst.3 I äldre tider hade de även tjänstgjort vid klämtningen och omtalas 1596 som ringare vid söndags­ klockan. Eljest hade de uppseende över ringarna, vilket ingalunda torde ha varit en be­ haglig uppgift. 1619 funnos åtta ringare vid stora klockan och fyra vid söndagsklockan, 1 Bouppt. 1677/'127 (Råa). " Kopicbok, l ( III 15, s. 168. ST A. ~ Kyrkor{tdsprotokollet 180 7 '/ 0 . STA. STORKYRKAN J67 alla manliga. Deras antal utökades genom tillkomsten av nya klockor och 1651 voro de 22 stycken, 11 för stora klockan, sex för söndagsklockan, fyra för vardagsklockan och en för prästklockan, och detta antal bibehöll sig långt in i nyare tid.l Vanligen var det kvin­ nor, som skötte ringningen, och det klagas ofta över buller och oreda, slagsmål och svär­ jande uppe i tornet under ringningen. De strejkade till och med vid längre .tillfällen år . 1762. De skulle själva hålla sig med strängar, men 1771 (2D/ 4 ) beslöt kyrkorådet, att kyrkan skulle bestå dem dessa. Kyrkvaktaren (hundegubben, spögubben eller kyrkogubben) omtalas i kyrkans rä­ kenskaper från 1633, men torde ha funnits redan tidigare. Han kallades hundegubben, därför att han skulle köra bort alla hundar ur kyrkan vid gudstjänsterna. Kyrkan bestod honom en särskild kyrkvaktarrock, som under 1600-talet förfärdigades av grått kläde och grå boj. Att bruket att konservera företrädarens änka, som fordom var vanligt bland prästerskapet, även trängt ner till en så obetydlig kyrklig tjänst som kyrkvaktarens , finner man av en notis i 1743 års kyrkorådsprotokoll (27 / 1 ) rörande antagande av en ny kyrkvaktare. Den gamle hade efterlämnat änka med många barn, som det gällde att för­ sörja, och då en man infunnit sig hos kyrkorådet för att söka den lediga tjänsten, till­ frågades han av detta, om han ville äkta änkan och vara som en fader för hennes barn, vartill han genast svarade ja, under det att hon först efter en viss tvekan var villig att gå med på arrangemanget. Från 1669 hade kyrkan sin egen kyrkoskrivare, som sedan 1712 brukade kallas bok­ hållare. Vidare brukade kyrkan ha ett flertal hantverkare i sin tjänst, såsom smeder, snic­ kare, remsnidare och målare. Från 1648 hade man även en särskild urmakare, >>klocke­ ställaren>>. Magistraten.._hestämde _ l!i7-.!L_a_tt Q\'"!:iga klockor i staden skulle rätta sig efter Storkyrksne, men redan följ ande år upphävdes detta-beölut_t.i.!J..iörmån för slottsklockan. 2 Bland kyrkans tjänare var en klockställare, urm~kareåldermannell-J-<><>.l:l..J'redman , inga­ lunda den minst namnkunnige. Han övertog sitt uppdrag 1745 eD/7) och lovo.de då att hålla tornuret >>wid ett godt och förswarligit skick>>. Tyvärr började det snart klagas över_ att han misskötte sin tjänst, och då han 1752 hotades med att bli fråntagen klockan, om han ej bättrade sig, hade han visserligen >>åtskilligt till dess oskuld förebragt>> men för­ klarade samtidigt finkänsligt, >>det han är nöjd at lämna detta till den, som församlingen tror kunna giöra dem häruthinnan större nöije>>3, och en annan fick uppdraget. Till att sätta upp psalmnumren brukade man anlita något fattigt barn, som fick ersättning ur kollekten. 1 2 3 Den elektriska ringningen infördes 1907. Magistratens enskilda protokoll 1674 "!,, och 1675 Kyrkorådsprotokollet 1752 2%. STA. 30 / 4, Rua. 1G8 STOCKHOLM Fig. 25. Vastrå IakLm·ens nu;r_arw• Lw--t.d1bTiifi:a, -orgelfasaclenJ));ggde1Tcrrnning-"-~!l. 'iVgsip;.~ ..~ 1~ o-rG. die Orgelfassade gcbaut nach Zcwhnung Y. 1789. .-~· ---W"ostorn gallery, the organfront built after a design of 1789. --------­ ~---..... --~ IV Orgeln, organister, kyrkomusik, ordinarie gudstjänster och kyrkliga fester. Orgeln t yckes på det hela taget fått gå fri från det klander, som reformatorerna riktade mot de kyrkliga inventarier, som endast hade sin motivering i människors bud och stad­ gar, och redan 1530, kort efter reformationens seger, beslöts att skaffa kyrkan en ny orgel, som skulle förfärdigas >>in nova mensura>>.l Möjligt är ju dock, att den stora 1498 byggda orgeln råkat ut för någon olycka under 1520-talets händelser. Den nya orgeln var tydligen färdig 1536, ty då beslöto borgmästare och råd, att såväl kyrkan som orgel­ lekarna skulle ha ersättning, när den användes vid enskildas kyrkliga fester.2 Från 1530­ talet hör man även talas om två organister vid kyrkan, först Henrik orgalekare, därefter 1 PALMSKIÖLD, 2 vol. 262, f. 373. UB. Ibicl. f. 377. STORKYRKAN 169 den danskfödde Laurens organista 1 , av vilka den senare verkade vid kyrkan ännu 1551. Han är emellertid icke så mycket känd som kyrkomusiker, · utan huvudsakligen för sitt arbete i Gustaf Vasas räleningekammare och myntverk, där han till att börja med stått högt i gunst för att sedan råka ut för konungens misstänksamhet och onåd. Av staden uppbar han 80 mark om året i lön. 2 Från 1500-talet känner man ytterligare namn på några av kyrkans organister, Johan organista (1573- 78) , Benedictus organista (1579- 81), Jören Schönewald (1581) , Cornelius Johansson Schröder (1582- 88), Johannes organist (1590- 94), Påvel organist (1595- 98), men om deras verksamhet vet man för övrigt ingenting.3 En ny orgel byggdes 1589 av mäster Påvel, och den gamla fördes då bort till gillstugan vid Skärgårdsgatan, där den ännu fanns kvar 1627.4 Under 1600-talet skedde en storartad utveckling för kyrkomusiken inom Storkyrkan, och vår politiska storhetstid. är också dess glansperiod. För att disciplinera djäknarnas sång, som tyckes ha varit ytterst miserabel - med ett målande uttryck sades de >>råma discant>> - , anställdes 1629 för första gången en kantor vid Storkyrkan, Ericus Br öms 5, och genom skolväsendets refor­ mering och gymnasiets inrättande blev denna högst förbättrad.G Av största betydelse för kyrkomusikens utveckling i vårt land blev det orgelbygge, som 1627 påbörjades i kyr­ kan och som efter mångfaldiga mödor först tjuguett år senare bragtes till ett lyckligt slut. Genom den svenska kommissarien i Elbing Gert Dirichsson hade borgmästare och råd låtit i Frauenburg i Preussen beställa ett nytt orgelverk. Detta ankom till Stockholm på sommaren 1627, och den l augusti samma år bars det upp i kyrkan för attdäruppsättas genom orgelbyggaren Michel. Denne tyckes på ett mindre fördelaktigt sätt ha skilt sig från sin uppgift, och han blev fördenskull av magistraten följande år anklagad inför hov­ rätten. 7 De vittnesmål, som där avgåvos om hans arbete av fyra inkallade orgelbyggare, v oro mycket ofördelaktiga, och verket tyckes ha varit helt odugligt. >>Hwadh giort ähr, ähr inthe annat än barnewärlo> och han själv >>ingen godh orgemakere>>. I stället blev man tvungen att 1629 låta reparera de gamla orgorna. 1630 säges dock det nya verket vara >>fullkomligen betallt>>. s Om det var på Michel orgelbyggares verk, som orgelbyggarna George Herman och Philip Eijsenmenger 9 1632 började arbeta, eller om detta var en helt ny orgel, kan därför icke Stockholmiana I- IV, s. 437 ff. stadens räkenskaper 1546-47, Råa. 3 I stadens räkenskapsböcker nämnas efter 1573 även två »orgatrampere". 4 Holmia, bd I, s. 8. 5 Kyrkans räkenskapsbok, 1629 1/ 1o. STA. 6 ÖverståLhållaren Klas Fleming klagade på rådstugan om >>den elaca music och ungdomens up­ tucktan i scholan, att man n ågre medel! deremot finna kunde>>. Magistratens enskilda pro t. 1637 13 / 5 • Råa. 7 Svea hovrätts särskilda prot. 1628 23 /o. RA. 8 Kyrkans räkenskapsbok, 1630 10/ 0 • STA. 9 I en supplik till magistraten 1641 10 /4 (Råa) klagade Eij senmenger över de dåliga förhållandena i yrket och den knappa ersättningen för arbetet vid Storkyrkan, varför han begärde rättighet att idka vin- och ölskänkeri. I-lans hustru , Elisabet orgelbyggerska, var en ökänd pantlåncrska . WRAN GEL, 2 1 170 STOCKHOLM bestämt angivas, men det senare är det troliga, och den orgel som då byggdes och som på sin tid torde ha varit landets största och bäst utrustade, kan säkerligen betraktas som deras verk. Den drog i kostnader omkring 15,000 daler kopparmynt och hade 51 stämmor. I huvudsak torde själva orgelverket ha varit färdigt 1640, ty den 26 nov. s. å. provspela­ des det av en organist från Uppsala.! Efter denna tid sysselsatte man sig egentligen med dess utsmyckning, vilken huvudsakligen utfördes av bildhuggaren Martin Redtmer, som även modellerat Kopparmatte. Hari var färdig med sitt arbete 1647, och då verket den 5 okt. följande år avprovades av flera främmande organister, för vilka kyrkan spenderade en kanna vin, torde det ha varit helt färdigt. Till en del finnes detta orgelverk ännu i behåll, ty efter byggandet av storkyrkans nu­ varande instrument köpte statssekreteraren Matthias Benzelstierna 1787 ryggpositivet och 1788 orgelläktarebalustraden av den gamla, vilka han sistnämnda år lät uppsätta och skänka till Bälinge kyrka i Uppland. 2 Från den ursprungliga stora orgeln torde egentligen endast Redtroers skulpturer återstå. Verket blev vid många påföljande reparationer så pass grundligt ombyggt, att av det ursprungliga 1788 knappast någonting kan ha varit kvar. Redan 1690 befanns det nämligen så »utbrukat, åldrigt och förfallit>>, att en grund­ lig ombyggnad var av nöden, och denna verkställdes åren 1690- 98 av orgelbyggaren Georg Weitzig.3 Härunder förminskades stämmornas antal till 44 och av de gamla kunde han endast använda 30. Han utlovade även att anskaffa >>den rara stämman vox humana>>, som enligt hans uppgift endast funnes i Katarinakyrkan i Hamburg och i en holländsk kyrka, men detta sitt löfte var han ej i stånd att hålla. Emellertid befanns orgelverket, då det avprovades den 20 maj 1698 av organisternaJohanoch Reinholt deCroll och Martinus Decker, enligt deras intygande >>så durabelt och warachtigt anlagdt och så commod be­ bygdt sampt både skarpt och liufligit intonerat och fullbordat wara>>, att W eitzig fick en extra dusör på 400 daler kopparmynt. Verket hade något fördröjts därigenom, att 1696 mitt under arbetet 143 pipor blivit bortstulna. Orgelns blindflyglar dekorerades av Oas­ par Schröder. Framför densamma byggdes en estrad för musikanter t>ch sångarP. Från 1713 var Johan Niklas Cahman (t 1736) anställd som kyrkans orgelbyggare, och denna beställning övertogs 1739 av orgelbyggaren Olof Hedlund (t 1748). Av den sistnämnda försågs orgeln äntligen med den redan av W eitzig utlovade stämman >>vox humana>>. I bör­ j an av 1770- talet befanns orgeln emellertid så skröplig. a v ålder, a t t den icke längre kunde repareras, och det blev nödvändigt att bygga en helt ny. För att skaffa medel härtill gjor­ des insamling· genom stamböcker, såsom ofta brukades när någon extra stor kostnad för kyrkan behövde göras, och den fromma vädjan till församlingsmedlemmarna om bidrag formulerades av kyrkorådet den 17 nov. 1772, varefter kontrakt om ett nytt verk upp­ gjordes med orgelbyggaren Olof Schwan. 1 2 Kyrkans räkenskapsbok, 16,10. STA. Bälingc kyrkor åds prot. 1788 u;,, Blilingc kyrkas visitationsprot. 1788 Sc härum i kyrkans rl\k enslwpcr och kyrkori•chprot. 27 /1 (N2), Uppsala lands­ arl.:iv. 3 S'l'ORKYRKAN l7L Av Abraham Hulphers äga vi en utförligbeskrivning l av detta orgelverk. )>Det anses som det bäste af wåre äldre werk, och har en Antique byggnad, som Tabeln l utvisar (se fig. 25), består af Manual Ofwerwerk, Rygg-Positiw och Pedal; äger således 3 Clawer utom Pedal samt 45 stämmor och lO wäderbälgor. - - - -- Alla 3 Claweren börja ifrån grofwa c till och med 3 str. c, men Pedalen går ifrån c dds til et str. c cs d och e. Af semitoner äro någre halfwerade såsom gs och b utom det fina, äfwen alla ds. I gröfsta Octaven äro cs och ds uteslutne.)> (Jfr Roosvals skildring av inredningen l) MedanHermans och Eijenmengers orgel stodunder byggnad, författades en ännu beva­ rad skildring av en högmässa i Storkyrkan juldagen 1634 av den franske legationssekrete­ raren Charles Ogier, som fört värdefulla dagboksanteckningar från den franske ambassadören .d' Avaux' beskickning till Sverige och Polen 1634- 35. Han var visserligen en rättrogen kato­ lik och såg på den protestantiska gudstjänsten med ett betonat förakt , men han hade en skarp blick, som gör hans skildring ·värdefull för oss som en levande interiör från den ännu gan­ ska mörka och sparsamt inredda Storkyrkan under stormaktstidens första år. )>Två -präs­ ter trädde fram för altaret, av vilka den äldste, som mässade, var iklädd korkåpa, medan den andre, som biträdde honom, blott hade mässhake; till denna prästerliga dräkt buro de båda ringkrage, vilket tog sig ganska löjligt ut. Mässordningen var tämligen lik vår; dock förekommer ej syndabekännelsen eller ingången (introitus), utan kören och orgeln börja strax )>Herre, förbarma dig över oss)> (Kyrie, eleison), varefter prästen sjunger )>Åra vare Gud i höjdem (Gloria in excelsis Deo) på landets språk, och kören och hela försam­ lingen infalla i sången, icke alternerande som hos oss. Denna sång är ganska vacker, och församlingen håller tonen väl. Efter psalmens slut sjunger prästen kollekten, och vänd emot församlingen, med ryggen stödjande sig emot altaret, uppläser hj älpprästen episteln i stället för att evangeliet här läses i katolska kyrkor. Därefter sjunger kören psalmen (tractus) )>Guds ord är nu vordet kött)> (Verbum caro factum), först på latin, sedan på svenska. Följer nu en uppläsning, varvid den heliga jungfrun omnämnes med vördnad, ty helgonen ringaktas ej, även om man icke beder till dem. Den biträdande prästen läser därpå evangeliet, i samma ställning som nyss episteln, och nu vänder sig även kyrkoher­ den mot församlingen och börjar sjunga Trosbekännelsen (Credo), varvid hela försam­ lingen faller in. Orgeln och kören intonera nu offertoriet, och kyrkoherden bestiger pre­ dikstolen, medan hela församlingen står upp och ser på honom, samt gör med sänkt röst en inledning och tar upp en koral (icke )>Ånglahälsningem>, utan en annan psalm), som hela församlingm1 sjunger - om jag icke missminner mig - liggande på knä. Han upp­ läser sedan evangeliet och utlägger det. Då buga sig männen på ena sidan gången, kvin­ norna på den andra för varandra och sätta sig. När prästen har slutat sin predikan, buga sig kvinnorna. Till sist uppläser prästen för församlingen påbud och kungörelser från såväl 1 Historisk Afllandling om Musik och Inslrumentcr etc. Vi\sterils 1773, s. ZOO. H an r efererar dä l' en ofta förekommande historia, att orgeln skulle vara krigsby te fr[m Prag och skl\nkt till kyrkan av I!(lns E:ristofer E:önigsmark. För dessa uppgifter, so m även omtalas i kyrkorilclsprotokollet 177Z 21 / 0 , finn es veterligen ingen r eell grund. Jfr do c!' Hoosv8ls bclwndlit'tg· nv orglarnos hi storia h\ngre fram! 172 STOCKHOLM den kyrkliga som den världsliga överheten, varefter han återvänder till altaret och sjunger inledningen till nattvardsmässan (pr:efatio) och invigningen (consecratio), varvid han varken lyfter upp hostian eller kalken. Därefter utdela båda prästerna brödet och vinet åt församlingen. Det var besynnerligt, att altarljusen icke voro tända under denna högtidlighet, oaktat jag sett många sådana brinna på altaret före nattvardsgången. Man tycks här hava ljus i kyrkorna blott för att skingra mörkret, ej för att giva gudstjänsten en festligare prägel.»l Ogier brukade eljest vanligen besöka Tyska kyrkan, detta på grund av den goda musik, som där utfördes, och han blev särskilt bekant med dess organist Anders Duben. Det var uppenbart, att den förträffliga kyrkomusik, som exekverades där, utövade en särskild lockelse även på stadsbefolkningen, och med bekymmer sågostorkyrkans präster antalet av sina åhörare smä1ta ihop, medan menigheten trängdes i Tyska kyrkan. Det fanns in­ gen annan möjlighet än att söka göra gudstjänsterna i Storkyrkan mera lockande, och den pompösa kyrkomusiken var ett barockdrag, ett uttryck för tidens lynne. 2 Med den nya orgeln fick kyrkan helt nya möjligheter och den begagnade sig också omedelbart av dessa. Kyrkans gamle organist Johan Arentz, som tjänat församlingen sedan 1623, befanns icke värdig att traktera det nya instrumentet, utan degraderades 1641 till Maria kyrka, där han verkade till sin död 1648. Till hans efterträdare i Storkyrkan utsågs hovorganisten Martin Dii.ben, en av de båda berömda bröderna, som på 1620-talet hade inkommit i lan­ det. Två år därefter anställdes vid kyrkan tvenne musikanter, violisterna Gregorius Rube (t 1674), och Christian Enoch (t 1658), vilka utförde musik uppe vid orgeln, och utom dessa omtalas i kyrkans räkenskaper flera andra musikanter, som mera tillfälligt betjänat kyr­ kan. 1646 köpte kyrkan 16 >>discantzböcken> och två år senare lika många ställ för dessa. Efter Martin Duben följde hans mera betydande broder hovkapellmästaren Anders Duben (t 1663), som samtidigt uppehöll organistbefattningen i Tyska kyrkan. Det klagades emel­ lertid över att han negligerade sin tjänst i Storkyrkan. Under 1650-talet kommo till kyr­ kans ordinarie stab av musikanter ytterligare tvenne sångare, >>discantister», som jämte kantorn eller >>rector cantus>> ledde kyrkosången eller tillsammans med musikanterna ut­ förde mera konstnärlig musile Härigenom slappades djäknesången och diskantisterna fingo ofta sjunga ensamma. För sångarna fanns en särskild bänk i högkoret. Storkyrkans organist hade troligen sedan gammalt haft privilegium på att utföra musik vid alla enskilda fester icke blott i kyrkan, utan även ute i församlingen, framförallt vid bröllop.3 ·Storkyrkans musikanter voro också av magistraten auktoriserade som >>stads­ musikanten> och som sådana ägde de att fordra, att de blevo anlitade vid alla bröllop och Prån Sveriges storhetstid, utg. av S. HALLDERG, s. 42. Det bör påpekas, att denna utveckling i s torkyrkan tog sin början under Olaus Laurelius' kyrko­ herdetid. L. uppträdde som bekant som motståndare mot virtuositeten i kyrkomusiken och sådana organister som brukade »lättfärdiga och i församlingen otjänliga stycken, med mycken krus och kvinte­ lcring •> , NonLIND, Svensk musikhistoria, 1919, s. 115. 3 . Han hade även inkomst av bänkplatserna på orgelJäklaren och av håvgången därstädes. 2 1 STORKYRKAN 178 större festligheter hos borgerskapet. :Men snart började även kyrkorna att skaffa sig musi­ kanter utom organisten, och alla dessa fordrade att få privilegier som stadsmusikanter var för sin församling. storkyrkans musikanter ansågo sig emellertid som de egentliga stadsmusikanterna och sökte därför förhindra de andra kyrkornas musikanter att få upp-.. träda vid borgerliga fester. :Magistraten utfärdade emellertid 1670 den bestämmelsen, att storkyrkans musikanter skulle hålla sig uteslutande inom sin församling, medan musi­ kanterna vid malmkyrkorna skulle hava motsvarande rättigheter.l stadsmusikanterna hade i slottsmusikanterna svåra konkurrenter. Man skulle kanske vara frestad att tro, att detta stora intresse för kyrkomusiken, som tog sig uttryck i stadens samtliga kyrkor och som kallat en stor skara musikanter till sta­ den, även skulle vara i stånd att höja denna till en musikaliskt hög nivå, men så tyckes åtminstone tidvis icke ha varit fallet. Anderfl Diibens efterträdare hette Martin Decker (t 1689). Han tillhörde en organistsläkt, men torde knappast ha varit sin föregångare jämbördig. Den förut omtalade, särskilt för Storkyrkan nitälskande borgmästaren Olaus Thegner uppträdde under Deckers organisttid upprepade gånger i magistraten mot den dåliga kyrkomusiken i staden. I kyrkorna gjordes, förklarade han vid ett tillfälle, >>een ynckeligh music>>, och för att få detta missförhållande avhjälpt föreslog han, att ett ge­ mensamt stadsmusikkapell skulle organiseras under en god musikalisk ledning, och detta skulle alternera mellan de olika kyrkorna. 2 Hans kritik torde dock ej så mycket gällt för­ hållandena inom Storkyrkan, utan väsentligen riktat sig mot de mindre kyrkorna. Två dagar senare utvecklade han ytterligare sitt förslag och upprepade sitt klander. 3 Musi­ kanterna ansåg han >>mehra göra förargelse än något elliest bewekeligit med sin sång>>. De dagar, som stadsmusikkapellet icke uppträdde i kyrkan, borde församlingen ägna sig at att själv sjunga >>wackra och gudeliga psalmen>. Overståthållaren och magistraten funno förslaget gott och beslöto dessutom, att staden skulle hålla särskilda >>tornblåsare, som på wissa tider i tornen antingen med troropeter eller andre instrumenter musicera>>. För sina musikaliska reformer, som icke tyckas ha fallit stadsmusikanterna i smaken, fick borgmästare Thegner oväntat ett kraftigt stöd. På hösten samma år anlände till Stockholm en italiensk musiker, venetianaren Giovanni Pietro Soli. Han uppträdde som orgelvirtuos i flera av stadens kyrkor, även Storkyrkan, och tyckes ha haft en kolossal framgång. Redan den 19 februari följande år utsågs han av magistraten till stadskapell­ mästare, troligen den ende, som burit denna titel, och stadens samtliga organister och övriga kyrkamusikanter blevo såsom ett enda stadskapell, som det också kallades, ställda · under hans omedelbara ledning.4 Han hade att bestämma, i vilken kyrka musik skulle hållas, och han skulle underrättas om alla borgerliga fester, där det skulle exekveras någon vidlyftigare musik. Han skulle likaledes undervisa stadens ungdom. Av hans lön, 1,000 1 2 3 4 Civilprot. 1670 ""/ , , Råa . Magistratens enskilda prot. 1675 Civilprot. 1675 14/s. Råa. Civilprot. Råa. 12 /s . R åa. 17± S'l' OCKHOLM daler kopparmynt, skulle Storkyrkoförsamlingen betala mest av alla kyrkorna, 150 daler. Av stadskassan togs 300 daler. stadskapellet hade emellertid en kort varaktighet. Gio­ vanni Soli, som skrev sig med titeln >>Maestro di capella in Stocholmia>>, lämnade redan på hösten 1676 landet, sedan han begärt permission på en kort tid, men han återkom ald­ rig. Hans uppträdande blev bara en episod i storkyrkans historia, där allt efter hans för­ svinnande fortgick som förut. stadskapellet upplöstes sålunda i början av år 1677. Under Declmrs efterträdare Lydert Dykman (t 1717), som tidigare varit stadsbokhållare och organist i Karlstad och som tyckes ha varit en framstående musiker, rälmade kyrkans· stab av ordinarie musikanter vanligen sex personer. Som ledare för dessa kallade orga­ nisten sig kyrk~ns >>director musices>>. De utgjordes 1691 av en >>tenorviolist>>, en >>basvio­ list>>, en >>vocalbasist>>, en >>tenorist>> och en >>altist>> förutom Dykman själv, som även gjorde tjänst som >>rector cantus>>. Sångarna brukade vanligen erhålla två eller tre kollekter om året till uppmuntran. Flitigare än förut under 1600-talet började man .i slutet av detta århundrad"e begagna sig av skolgossarnas sång. Enligt en bestämmelse i 1686 års kyrko­ lag (kap. 2 §XI) skulle söndagen Dominica rogate (5:te söndagen efter påsk, även kallad >>vocem jocunditatis>>) sjungas litanian.l Alltifrån 1703 finnas anteckningar i kyrkans räkenskaper, att skolgossar - vanligen till ett antal av fem till tio stycken - därvid tjänstgjort och därför blivit honorerade ur onsdags- och fredagskollekterna. Hela 1700­ talet fortsattes detta. Under senare delen av 1700-talet använde man även ynglingar från den svenska komeditruppen. Det kan måhända i detta sammanhang omtalas, att kyrkan till uppmuntran för de 16 skolgossar, som 1772 sjungit vid kröningen, bjöd på vin för 18, brännvin för tre och dricka för sex daler kopparmynt. Kyrkans rousikanter utom organisten fingo 1706 avsked, och i stället engagerades deras konkurrenter slottsmusikanterna under ledning av den slutligen i friherrligt stånd upp­ höjde och till hovmarskalk utnämnde hovkapellmästaren Andreas Diiben (t 1738). 2 De började uppträda i kyrkan vid påskhelgen samma år. Enligt sitt kontrakt skulle de låta sig höra i kyrkan vid jul, påsk och pingst första, andra och fjärdedagar~a, dessutom Nyårs­ och Trettondagen, Marie bebådelsedag, Kyndelsmässan, Trefaldighetssöndagen, Mid­ sommar, J.\IIikaelisöndagen och Allhelgonadagen samt varje söndag under marknaden, som tog sin början vid Mikaeli, och vidare skulle de även stå till tjänst, om någon extra ordi­ narie högtidlighet skulle yppa sig. För den härför bestådda ersättningen, 1,400 daler kop­ pa~mynt årligen, lovade Diiben ~tt församlingen skulle >>hafwa fullkomligit nöije>>, och hela det kungliga kapellet skulle vid varje tillfälle infinna sig. storhetstidens slut satte också en gräns för denna glänsande kyrkomusik. Efter Poltavaslaget fingo slottsmusi­ kanterna sitt avsked från kyrkan, och inga nya musikanter engagerades i deras ställe. Det kan knappast vara för mycket att säga, att näppeligen ha stormaktstidens segrar 1 E n a v k yr kaus senare organister Zellbell d. y. hade 1772 till denna komponerat en ny m elodi, so m pasto r (I-Iervcghr) förklarade sig hava tt hört >>med särdeles andagt och rörelse >>. Den hade sjungits av eL t 10-ta\ yngling·a1·, »hwilke han (Zellb ell) w id Co mcedi en therlil utsökt». I>3 fremmande musicanten>, två kollegor vid storskolan, en skalmejblåsare och en sångare musik i kyrkfönstren. En stor festdag var jubelfesten 1693. Vid drottningens begravning samma år biträdde tre studenter med musik, och kyrkan hade helt klätts i svart. För att riktigt kunna sörja henne fick musiken därefter vara tyst ända till påsken 1696, under vill{en tid ej heller musikanterna erhöllo någon lön. Mest storartad av alla fester i kyrkan var måhända den, som >>med hiertelig hugnat>> hölls för att fira segern vid Narva. Tacksägelsedagen hade u~satts till den 5 februari 1701, en tisdag. Dagen förut bekläddes altaret med det bästa altartäcket, silveraltaret öppna­ des, i silverstakarna sattes vaxljus som vid julen, silverkrucifixet placerades på altaret, och silverkronan hissades ned. Klockan 1/ 21 ringdes till aftonsång med sammanringning klockan 1/ 2 2. Aftonsången, som inleddes och avslutades med orgelmusik, pågick på vanligt sätt, och efter densamma gingo några personer till skrift. Själva tacksägelsedagens firande inleddes med växelsång. Därunder sjöngas psalmerna >>Kommer här och låter oss Herren Gud prisa>> (m 83 i 1695 års psalmbok) , >>Vår Gud är oss en wäldig borg>> (nr 56), >>Tu helga eld>> (m 181, v. 3), >>På tig hoppas jag, o Herre kän> (m 40), och >>l Herranom står wår hielp och tröst>> (m 96, v. 6) , varefter högmässotexten mässades framför altaret. Härefter foljde psalmen >>Til tig af hiertans grunde>> (m 100) jämte bönerna, och efter välsignelsen sjöngs >>Gud gifwe wårom konung>> (m 311). Det påpekas särskilt, att varje psalm ledsagades av orgelackompanjemang. Tvenne präster stodo för altaret, och gudstjänsten fortgick för övrigt på vanligt sätt med mycken musik. Pastor primarius :Matthias Iser, som var sär­ deles omtyckt, och som man därför, ehuru förgäves, sökt göra till stadens biskop, predikade >>med en kostelig habit klädd med en skiön wäst under och kyrckjans bästa charkåpa öfwer, som öfwermåttan zirade och prydde församlingen, med hwilken han ock war klädd anno 1682, tå den store ryske ambassadenren med sin stora suite i kyrckjan aflade sin eed att hålla ett ewärdeligit fredsförbund>>( !).l Efter en psalm upplästes den officiell8 relatio­ nen om den stora segern, varefter åter följde psalmsång, bön och orgelmusik. Vid afton1 I-lämJCd syftas säkerligen på det tillfälle, d å Karl XI 1683 30 /1o (icke 1682) med oerhördsLåt och in vecklade ceremonier i Storkyrkan ratificerade t sarerna Ivans och Peters konfirmationsbrev på trak­ taterna i Carelis och Pliusa, som en stor rysk kommi ssion, sa mtidigt närvarande i kyrkan, sa mma hös t överfört till Stockholm. Därvid predikade pastor primarius, och fem präster •>uthi kupor och bäste cOt·habitcr ulhkliidde•> stodo för allat·et. Mu scov itica . I\:oncept och hand!. ang. ryska Leskicl;ningen 1683. RA . 17G STOCKHOLM sången sjöngos psalmerna >>Hielp Gud utaf din nådis throm (nr G4), >>Men alle rope wij nu till tig>> (nr 188, v. 2), >>Tig ware lof och pris, o Christ>> (nr 191) och >>Nu tacker Gud alt folck» (nr 305). Klockan sex på kvällen efter aftonsångens slut tändes alla ljus i kyrkan, både på altaret och i kronorna, däribland silverkronans 24 ljus. Å ven i den sjuarmade ljusa­ staken tändes stora vaxljus, som sades >>förr om juhlehögtiden warit itände>>, och i fönst­ ren brunno talgljus. Från klockan 8 till 10 spelade det med fyra slottsmusikanter för­ stärkta kapellet >>så wäl med vocal som instrumental musique utaf violiner och hauboer med mer sådant>> och: mellan klockan 8 och 1/ 211 utfördes instrumentalmusik i tornet.l Berättelsen i kyrkorådsprotokollet om all denna ståt slutar sålunda: >>Kan man eij heller utsluta att upteckna, hwad för en stor och otalig myckenhet af folck under denna tid i kyr­ kjan sig infunno, icke allenast att beskåda den zirliga prydnad med linsbrännande och annat mera, utan jämbwäl afhöra den skiöna musique så wäl i kyrkjan som upp uti tornet.>> 2 Den förnämsta högtidsdagen följande år var invigningen av den nya predikstolen, som skedde den 9 mars. Orgeln trakterades då av organisten Reinholt de Croll, hans hustru var första discantist, och tvenne personer ur hovkapellet, varibland även befann sig förste violisten Johan Roman, >>den svenska musikens fader», biträdde kyrkans egna musikan­ ter, och utom dessa hade engagerats två trumpetare, en pukslagare, en violadigambist, en basvocalist (sångare), en andre-violist och en altist (sångare).3 Segrarna vid Pultusk och Thorn 1703 firades likaledes med mycken musik. Kyrkans musikanter voro då ut­ ökade med två >>ryske trumpetare>>, en pukslagare, en dulcianist, två hautboister, två vio­ lister och en altist. Som organist efter Dykman följde Ferdinand Zellbell d. ä. (t 1764), och hans son hov­ kapellmästaren Ferdinand Zellbell d. y. (t 1780) fick 1743, då han redan någon tid bi­ trätt sin fader, som då var klen till syn och hörsel, löfte att få efterträda honom. Den förre avgick emellertid först 1753. I synnerhet den yngre Zellbell har efterlämnat ett gott namn som musiker, ·och hans kyrkliga kompositioner uppfördes ofta vid gudstjän­ sterna. Han led emellertid svårt av fattigdom. Utvecklades sålunda under 1700-talet icke samma musikaliska prakt vid gudstjänsterna som förut, .utfördes i stället mycket ofta musik i kyrktornet vid de stora festdagarna. 1728 inköptes härför av den tyske organisten J. F. Seeliger en uppsättning av mässings­ basuner,4 Jul, påsk, pingst och midsommar firades vanligen varje år med tornmusik Framförallt var man angelägen att fira de lyckliga händelserna inom kungafamiljen. Kronprinsessans intåg 1744 celebrerades sålunda med mycken musik från tornet och illu­ En pukslagare, en dulcianisl och tre hautboister. En utförlig skildring om festen läses i kyrkorådsprotokollet 1701 "/z. Kyrkans räkenskaper er­ bjuda även härtill många uppgifter. 3 Kyrkans huvudbok 1702, verif. 95. Samma år hade kyrkan låtit inköpa Nicolaus Niedtens >>Sonn­ und FasttagsLust med fullkomlige tillhörige vocal och instrumental stämmor sampt dess gener al bass•. 1bid. verif. 99. 4 Kyrkans hu vudbok 1728, v erif. 59. 2 1 STORKYHKAN 177 mination i detta och i kyrkfönstren. På samma sätt firades prins Gustafs födelse följande år. 1769 anställdes musik i tornet med anledning av >>prins Carls åter wundna hälsa ifrån kopporna>>. Den vanlige ledaren av dessa festligheter var den bekante hovtrumpetaren Friedrich Kuhlau. Till Gustaf III:s kröning 1772 gjordes särskilda anstalter, och Kuhlau, som uppkallats i kyrkorådet, ansåg >>at en pukare, fyra trompetar~ och twenne walthor­ nister woro tilräckeliga at en wacker tornmusique jemte sångarne, som särskilt komma at betingas från storscholan, underhålla>>. Priset härför, 1,600 daler kopparmynt, kunde kyrkan emellertid ej utan vidare betala, utan pengarna hopbragtes genom en frivillig ut­ taxering inom församlingen. l Av kyrkans senare organister böra särskilt nämnas en äm­ betsman Eric G. von Rosen (t 1860), som därtill föranledd av sina musikaliska intressen jämte sin statstjänst innehade organistsysslan från 1801 till1817, då hans övriga göromål ej längre gav honom tid att kvarstå, men han fortfor likväl att utöva inspektion över or­ geln. Han blev sedan prreses i Musikaliska akademien, upphöjd i friherrligt stånd, pre­ sident i Svea hovrätt och serafimerriddare. Efter hans avgång utfärdade kyrkorådet instruktion för organisten den 18 augusti 1818. Utmärkta organister i senare tid hava varit hovkapellmästaren Conrad Nordqvist (1875- 1918, t 1920) och kompositören Ha­ rald Fryklöf (1918-19, t 1919). Under slutet av 1700-talet finner man kyrkan någon gång ~pplåten för privata kon­ serter. Den yngre Zellbell var en flitig konsertarrangör, men han begagnade sig vanligen av den förr finaste av stadens konsertlokaler, stora riddarhussalen. Under 1800-talet blev det alltmera praxis att hålla kyrkan stängd för profana uppträdanden, men man har här­ vidlag icke varit konsekvent. De bekanta sångarna Carsten och Stenborg fingo 1801 icke uppföra Haydns oratorium Skapelsen, men fem år senare höll Hreffner med hovkapellet konsert till förmån för den av brand härjade staden Uddevalla. På sockenstämma beslöts 1860 ett generellt förbud för all framtid mot alla konserter i kyrkan. 2 Det överträddes redan följande år, men då Fredrika Bremer ville till för~ån för polackerna arrangera en konsert i kyrkan 1863, fick hon ett bestämt nej, och samtidigt blev 1860 års förbud ännu en gång av sockenstämman beslutat.3 1 2 3 Kyrkorudsprot. 1772 14 /ö och 17 /5 . Sockenstämmoprot. 1860 '·'(a. ST A. Ibid. 1863 25 /a. 12. St·eri{IC.S k!irkor. Slorl.hnlm T. 178 S'l'OCKHOLM Fig. 26. Storkyrkan frun yttre borgg:Jrdcn. Die Kirche vom iiusscrcn Schlosshofc gcschcn. - '.rhc clmrch scen from the outcr castle court-yard. v. Försök att organisera församlingsm enigheten. l(yrkoherd evalcn efter 1600-Lalet. Nämnder för fattigvård. Sockenstämmans tillkom st. 1800-tal et s kommunallagstiftning. Folkmängd och ytinnehåll. Först sent blev församlingsmenigheten organiserad i eri beslutande stämma. Under en tid, då församlingen och staden hade samma utsträckning, fick den senares förvaltnings­ organ även företräda den förra. Väl hade det varit vanligt, som tidigare påpekats, att kyrkoherden eller borgmästarna i kyrkans angelägenheter samlat församlingsmedlem­ marna i koret eller sakristian för att rådgöra med dem i kyrkans angelägenheter. Sär­ skilt hade detta skett, när det gällt att utöva opinionen vid förslag till nya präster. Men även sedan församlingen upphört att vara Stockholms församling och stadens myndig­ heter skjutits undan, skulle det dröja länge, till dess församlingsmenigheten själv direkt skulle vinna inflytande på förvaltningen. STORKYRKAN 170 I ett avseende kom menigheten mycket snart efter magistratsregimens upphörande att spela en mycket framträdande roll, nämligen vid prästvalen, som helt övergingo i dess hand. Tidigare hade, som ovan påpekats, det formellt och oftast även reellt varit magi­ straten, som uppgjort förslagen, och några ordentliga val inom församlingen hade icke ägt rum.l Säkra uppgifter om ett verkligt val inom församlingen föreligga dock först från 1711, då det gällde att uppgöra förslag till efterträdare åt Matthias Iser. Utan att ha varit offentligt sammankallad lätförsamlingen sammanskriva och inlämna en supplik till Kungl. Maj :t med begärarr att få superintendenten i Visby den lärde och jovialiske Johan Esberg till kyrkoherde, men denna blev återlämnad till ingivarna, och Iser lät i stället samman­ kalla församlingen efter högmässan den 13 augusti s. å. för att låta den uppgöra ett verk­ ligt förslag på fle:ra personer >>såsom tilförene brukligt varit>> och i enlighet med kyrkolagens föreskrift. Den överväldigande pluraliteten av församlingen röstade då alltjämt på Es­ berg. Endast 18 röster tillföllo kyrkoherde Samuel Törling i Maria församling och 11 kyrko­ herde Sven Camen i Katarina. Härigenom erhöll man likväl ett förslag på tre personer, och detta jämte en suppli1c till förmån för Esberg inlämnades till Kungl. Maj :t, som gav fullmakten åt Törling.2 Det följande århundradets historia om församlingen har särskilt sin färg av kyrkoherde­ valen, och det är något av frihetstidens våldsamma och hätska partisinne, som går igen under agitationen före varje val, och dessa val utgöra de stora händelserna i församlingen. Genom det den 26 maj 1730 utfärdade kungliga interimsreglementet för prästval i Stock­ holm3 blevo bestämda regler utfärdade för valen, och för Storkyrkoförsamlingen blev reglementet av särskild vikt. Genom detta fastslogs bland annat, att församlingen skulle uppgöra förslag på tre personer, bland vilka Kungl. Maj :t hade att göra sitt v~l. Ä ven sedan en allmän prästvalsordning 1739 hade utfärdats, erhöll Storkyrkoförsamlingen :rätt att fortfarande få använda 1730 års reglemente. 4 Ett märkligt val var det, som 1743 hölls efter den till biskop i Växjö utnämnde kyrkoherden Erik Alstrin. Det spände som van­ ligt intresset inom församlingen i vålds~m grad och det blev även betydelsefullt som pre­ judikat. Från församlingens sida hade, särskilt under den tid då dess kyrkoherde också var stadens och borgmästare och råd framträdde som dess målsmän, ofta blivit framhållet, att kyrkoherden måste vara en högst meriterad man, som stod i paritet med biskoparna. I den stora röstsplittring, som uppstod vid detta val - röster föllo på 28 olika personer ­ nåddes högsta röstsiffran av prosten Anders Båld på Värmdön, som tidigare varit kom­ minister i församlingen och då gjort sig bekant för pietistiska tänkesätt. De, som kommo närmast honom i röstetal och sålunda även skulle uppföras på förslaget, voro andre pas­ torn vid Tyska församlingen i Göteborg Mattias Oubekel och prosten i Tegelsmora J ohan 1 Ännu 1718 avgav magistraten ett särskilt försla g till kyrkoherde jämte församlingens. THULI N, u. a. s. 126. 2 TöRNELL, a. a., s. n. Esberg var 12 år senare nära att bli suspenderad för oordentligt leverne. 3 Tryckt hos TöRN.ELL, a . a . s. 175, och THULIN, a. a. s. 140. 4 Genom K. Br. 1743 1 /3, tryeld hos TÖRNELL, a . a. s. 84, och TIIULIN, a. a. s. 142. lEO ~~ orskåL S'J'OCKHOLM Vid sitt överlämnande av detta förslag till Kungl. Maj :t anmärkte konsistoriet, att ingen av de föreslagna tycktes äga kvalifikationer att företräda det med kyrkoherde­ ämbetet förenade presidiet i konsistoriet, och denna uppfattning gillades av Kungl. Maj :t, som i brev till konsistoriet den 6 december 17 43 förklarade, att till kyrkoherdar i Stor­ kyrkoförsamlingen borde endast väljas >>sådane män af theologie professorer, domprob­ star, kyrkioherdar vid de större församlingarna här i Stockholm samt i städerne och på landet, som jämte andra nödige egenskaper även varit vahne vid consistorielle sysslor>>, och med anledning härav förordnade Kungl. Maj :t, att ett nytt val skulle hållas. Här­ emot protesterade församlingen och det kom aldrig till något nytt val, utan Kungl. Maj :t uppdrog i stället åt riksrådet att förrätta detta. Det utföll till förmån för domprosten Anders Bergius, som vid församlingens val jämte prosten Evensson kom­ mit i femte rummet.l Den princip, som i det kungliga brevet uttalats, torde numera icke vara rättsligt bindande, men ofta har vid senare val just om den uppstått tvistig­ heter. Det livligaste och oroligaste av alla kyrkoherdevalen torde ha varit det, som anställ­ des 1770 efter kyrkoherden Georg Schröders avgång. Sedan församlingen först vid tvenne offentligt pålysta sammankomster diskuterat kandidaterna utan att egentligen komma till någon klarhet, försiggick själva valet den 18 november s. å. efter högmässan. Först talade den avgående kyrkoherden biskop Schröder, därefter justitieborgmästaren J onas Robeck, båda manande menigheten till lugn och enighet, >>hvaraf någon sorl och någon skiljaktighet upkom emellan församlingens ledamöter».2 Röstsplittringen blev som van­ ligt mycket stor. Av de tre på förslaget upptagna avsade sig emellertid - om Biter på­ tryckning från högre ort eller ej - de båda främsta. Kungl. Maj :t ansåg sig då i enlighet med konsistoriemajoritetens uppfattning kunna gå utom förslaget och utsåg domprosten Daniel Herveghr, som vid röstningen kommit i fjärde rummet. Denna utgång väckte stor · besvikelse inom församlingen och genom protester och böneskrifter sökte församlingen på allt sätt bevaka sin rätt, och saken drogs på hösten 1771 inför justitiedeputationen vid riksdagen.3 Denna ansåg nödvändigt att låta höra församlingen, som kallades till klagodag d. 6 oktober s. å. På denna gick det mycket livligt till, och även det officiella prästvalsprotokollet ger en återspegling av den oro i sinnena, som ett dylikt val brukade väcka. >>Efter någon stunds buller och häftig ordväxling utnemnde församlingen 10 depu­ terade att sammanträda med kyrkorådet och författa förklaringen, så att den wid förelagd tid till höglofliga justitioo-deputationen må kunna insändas, hwarpå församlingen åtskil­ des, somlige nögde, och en del eij tillfredsställde, utan mumlande, frågandes hwarannan, hwad som wore giort eller beslutit, och sade sig eij hafwa hört något af det som blifwit tal och eij heller till något samtyckt. Ny votering wille de hafwa, en annan kyrkoherde a . a. s. 87. TIIUL I N 1 a . a. S. 128. Prästvalsprotokoll 1760- 77, Håa. 3 Handlingarna äro till största delen tryckta i Handlingar och Protocollcr Hörande Det nyligen för sig gimgne Kyrko-Herde-valet etc. Sthlm. 1771. TÖR NELL, 2 1 S'rORKYRKAN 181 och påliteligare privilegier än hittills.l>l Troligen hade Herveghr av riksdagen tvungits att avstå från församlingen, om icke Gustaf III:s revolution kommit emellan. Gustaf III, som visade ett livligt intresse för dessa val och ofta sökte påverka opinionen inom för­ samlingen till förmån för sina gunstlingar2,förordnade den l juni 1774iavsikt att>>pröfva alla medel till ro och lugn», att valet skulle förrättas ~1ed slutna sedlar, >>hvarigenom vi få tillfälle at utröna, hvilketdera sättet kan mäst bidraga till den enighet, som uti för­ samlingen är både hederlig och vid en sådan angelägen förrättning anständig och upp­ byggelig>>.3 Men när det åter gällt att samla menigheten i intresse för församlingens ekonomiska angelägenheter, visades länge ifrån dennas sida en påfallande likgiltighet. Trots att kyrkorådet icke framgått ur församlingens val fick det ganska oantastat här utöva myn­ digheten. Det torde dock kunna sägas att kyrkorådet i sin sammansättning vanligen väl representerat församlingens mera betydande element. Ledamotskap i kyrkorådet betrak­ tades ofta som en betungande plikt, som man helst ville undandraga sig. Ännu under 1700-talets förra hälft spelade de högre ämbetsmännen en betydande roll, och kyrkorådet var en lysande församling, i vilken vanligen också riksrådet var representerat.4 Men där­ efter börjar den stora utflyttningen från staden, och ämbetsmän utom magistratsmed­ lemmar blevo allt sällsyntare i kyrkorådet. Ledningen av detta övergick till skeppsbro­ adelns förmögna borgarrepresentanter, för övrigt till stor fördel för kyrkan i för denna ekonomiskt brydsamma tider. I själva verket torde detta menighetens bristande intresse ha berott på medlemmarnas ovilja att åtaga sig några utgifter för församlingens gemensamma ändamål. Så länge kyr­ kans vanliga inkomster räckte till, kunde man också reda sig utan någon uttaxering av församlingen. Men då nya företag eller större byggningsarbeten skulle igångsättas, för­ slago icke alltid dessa medel. Som förut omtalats hade kyrkan vid 1700-talets början ett samlat kapital. Det beräknades vid 1730-talets mitt ännu uppgå till något över 100,000 daler kopparmynt, men genom tornbyggnaden och den stora ombyggnaden av kyrkan åren 1736- 43 strök hälften av detta kapital med, och kyrkan hade dessutom åsamkat sig en skuld till banken på 41,343 daler kopparmynt. För att skaffa medel till betalningen av denna summa såg man ingen annan utväg än att sälja några av kyrkans dyrbarheter, tre större och tre mindre ljuskronor. 5 Det blev tyvärr en dålig vana under de följande åren att realisera kyrkans klenoder, när man hade behov av pengar. Ett annat sätt att undgå direkt taxering av församlingen var att genom stamböcker insamla frivillig!l, bidrag, och denna åtgärd tillgreps under 1700-talet mycket ofta och icke utan framgång. Prästvalsprot. Håa. Elis Sc!Jröderheims brevväxling med konungen erbjuder hä rpå belysande exem pel. 3 Brevet tryckt hos TönNE r..r.., a. a. s. 97. 4 Hiksr:l'den baron Gustaf Palmfclt och gre\"e Kai'! GusLa[ Tessin voro eft er va randra medlemmm· av kyrkorådet. Vid prästval avgctvo riksråelen först sina röster, " g :yykorådsprot. 175:?, ""/•. . 2 1 182 STOCKHOLM Under 1700-talet började man på församlingarna lägga en stor mängd uppgifter, som egentligen tillhörde den borgerliga kommunens område och som voro gemensamma för hela staden och därför till stor utsträckning måste lösas av församlingarna efter samma plan. En skildring av denna utveckling skulle vara förhistorien till hela den nuvarande kom­ munala organisationen i Stockholm och för Storkyrkoförsamlingens del icke förete några egentliga särdrag. Så länge man icke hade någon fast sockenstämma inställde sig alltid stora svårigheter. Särskilt betecknande var lösningen av fattighusfrågan. För lands­ bygden hade 1698 1/lo) utfärdats ett kungligt brev, att i varje socken skulle byggas ett fattighus , men för städerna funnos inga liknande bestämmelser utom kyrkolagens all­ männa föreskrift, och även 1 Stockholm hade man därför försummat att göra någonting häråt trots den stora mängden av fattiga gamla. Den på kungligt initiativ tillsatta Brand­ och Politi-kommissionen, som i Stockholms kommunala historia gjort många berömvärda initiativ, vände sig därför i en skrivelse av den 24 februari 1734 till konsistoriet med yr­ kande, att i varje församling i staden skulle upprättas ett fattighus.l Detta å sin sida rik­ tade sig till församlingarnas kyrkoråd, och i Storkyrkoförsamlingen kallades menigheten att överlägga härom den 17 mars s. å. ·Till detta möte kom endast ett fåtal, så att för­ samlingens vilja omöjligt kunde utrönas, och när man till den 2 november följande år i samma ärende sammankallade församlingen, som nu visste vad det var fråga om, infann sig en enda av dess ledamöter.2 Frågan fick vila för en lång tid framåt, men då myndig­ heterna i slutet av 1740-talet åter påminte härom, svarade kyrkorådet, att >>församlingen denne sak angående blifwit sammankallad många gånger genom allmerrna pålysningar i predikstolen, men aldrig i någon kallelse sig så samfält infunnit, att något wisst kunnat beslutas, utan har altid hos de få närwarande staduat uti discourser och disputen>.3 Efter år 1748 tog man emellertid med mera allvar i tu med frågan. Församlingen blev kvarters­ vis kallad till överläggningar, och huvudsakligen tack vare frivillig insamling kunde de nödiga medlen anskaffas, så att Storkyrkoförsamlingen 1756 hade sitt fattighus färdigt vid Sabbatsberg, den första större byggnaden i det stora fattighuskomplexet.4 Åt fattigvården hade ju eljest sedan gammalt inom församlingen ägnats ett betydande intresse. Av särskild betydelse blev det initiativ, som kyrkoherden Gustaf Murray 1798 tog till upprättande av >>En inom Stockholms StorkyrkoFörsamling inrättad särskild Fattig­ vård>>.s Församlingen indelades i sju trakter, och i var och en av dessa uppdrogs fattig­ vårdsarbetet åt två där boende församlingsmedlemmar. Dessa tillsammans utgjorde jämte kyrkoherden och en av komministrarna en nämnd för församlingens gemensamma understödsverksamhet, och denna nämnd, vars medlemmar utsågos av kyrkorådet och e RosENSTnöM , His torik öv er Subbalsbergs fa LLiglws, s. l. Utdrag av kyrkorådsprotokollet i Brand- och Politikornmi ssioncns arkiv. l'l A. 3 Kyrkorädsprot. 1748 11 /" . STA. 4 RosENSTnöM, a. a. s. '1. 5 Hcglcrncntc Föt• En inom Stockholm s Sto l'l;yrkoFöt•satnl ing inr,tLLad sc\rskild Fattigvård. Slhlm 1708. 2 1 STORKYRKAN 183 nämnden gemensamt,l fick även hand om församlingens välgörande kassor. Murray's mening var att en rationell fattigvård icke kunde åstadkommas utan en noggrann personlig kännedom om de behövande, och han hade redan tidigare, medan han var kyrkoherde i Jakobs församling, därstädes med framgång organiserat en liknande fattigvård. Denna >>Fattigvård>> avlöstes i Storkyrkoförsamlingen 1840 av en >>Communal-Nämnd för ord­ ningsvård>>.2 Församlingen uppdelades på 33 distrikt under var sin ordningsman, som hade att utse sin suppleant. Framförallt ville man verka för en förbättrad barnavård. Genom den kungliga stadgan om fattigvård i Stockholm den l april 1843 påbjöds inrät­ tande av dylika nämnder inom samtliga församlingar . Communalnämnden fick i enlighet med stadgan ändra sitt namn till församlingsnämnd, men kunde eljest fortsätta sin verk­ samhet. Nämndens verksamhet upphörde med ikraftträdandet av 1863 års nya kom­ munaHagstiftning. Det skulle dröja nära två årtionden in på 1800-talet, innan en särskild sockenstämma inrättades i församlingen. År 1817 hade utfärdats en kunglig förordning om kyrkoråd och sockenstämmor, men denna avsåg förnämligast landsbygden och stadgade i avseende på städerna endast, att i de städer, där sockenstämmor varit brukliga, finge de alltjämt hållas på hävdvunnet sätt. Någon fordran på inrättande av sockenstämmor i städernas församlingar förefanns sålunda icke. Två år efter förordningens utfärdande fann sig emel­ lertid kyrkorådet nödsakat att kalla församlinge~s medlemmar till sockenstämma. Kyrko­ rådet stod utan medel för en nödvändig reparation av kyrkan och man ville låta riva de vanprydande bodarna omkring kyrkan, vilkas uthyrande likväl lämnade en välbehövlig inkomst. För att skaffa de erforderliga medlen såg man nu ingen annan utväg än att förmå församlingen till årlig uttaxering. Till den första sockenstämman kallades församlings­ medlemmarna den 23 maj 1819. Inom kyrkorådet var man dock ganska oviss om hur det skulle lyckas. Man fruktade , att endast få ville komma. Man fann emellertid ett särskilt medel att locka de ovilliga. Året förut hade Johan Olof Wallin blivit pastor primarius, och han hade icke ännu framträtt inför församlingen. I kyrkorådet föreslog man där­ för, att Wallin första gången skulle tala till församlingen på denna sockenstämma i stället för att, som tidigare varit brukligt, hälsa församl1ngen i en högmässopredikan. Kyrko­ rådet vädjade till honom att vid stämman >>sielf täckas tala till sin församling, då kyrko­ rådet wore förwissadt at församlingens ledamöter ej allenast så mangrant som möjeligt skulle komma tillstädes, utan ock ledde af herr doctorns förmaningar och råd uti öfwer­ läggningarne wisa den enighet, hwarigenom ett för ändamålet lämpligt beslut kan wisas>>.s Härtill samtyckte Wallin, och det skulle. visa sig, att kyrkorådet räknat rätt. Lockade av sin nye pastor kommo församlingsborna talrikt till stämman. Denna åtog sig tills­ vidare en uttaxering för fem år framåt, och det beslöts att årligen i maj hålla ordinarie Den äldsta nämnden hade utsc LLs av kyrkorådet. Stadgar för den inom Storkyrko-Församlingens territorium inrilltade Communal-Ni\mnd för orcl­ ningsvård; efter Communal-Ni\mndens beslut till tr ycket befordrade. Slhlm 1843. 3 Kyrkorådsprot. 1819 3/r.. STA. 2 1 184 STOCKHOLM sockenstämma. Over kyrkorådets förvaltning valdes fyra revisorer, av vilka en skulle vara ämbetsman och de övriga borgare; Som ett av de äldsta sockenstämmobesluten kan antecknas antagandet av W allins psalmbok, att användas vid gudstjänsterna i kyrkan från och med adventstiden 1820.1 Sockenstämman avlöstes 1864 av kyrkostämman enligt den kungliga förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 20 no-:ember 1863. Storkyrkoförsamlingen är numera den till ytinnehållet 2 minsta av Stockholms terri­ toriella församlingar och till folkmängden den näst minsta.3 I själva verket torde för­ samlingens befolkningssiffra hållit sig ovanligt konstant genom århundradena. Uppgif­ terna från äldre tider äro emellertid vanligen ganska ofullständiga och ge icke några säkra resultat. Mantalslängden för år 16524 anger 3,704 personer som boende inom stadens fyra kvarter, men den upptar ej barn, och även i övrigt har man anledning att öka siffran; Från denna bör man å andra sidan draga antalet på Riddarholmsförsamlingens medlemmar och de icke territoriella församlingarnas. Nästa bevarade mantalslängd är från år 1676.5 Denna upptager inom samma område 6,338 personer, och för denna siffra gälla samma inskränkningar. Invånarantalet har långsamt stigit under de båda följande århundradena för att år 1879 nå sitt maximum, 10,539 personer. Likväl stod Storkyrkoförsamlingen följande år som Stockholms minsta församling genom att även distanseras av Kungshol­ mens församling. På grund av den vidgade citybildningen i stadens centrum ha de båda församlingarna på nedre Norrmalm, Klara och Jakobs, under de senaste årtiondena även måst se sina befolkningssiffror starkt reducerade, och sedan 1909 har Jakobs stått under Storkyrkoförsamlingens. Sin rangställning som den främsta av Stockholms församlingar intar den sistnämnda sålunda icke på grund av sin storlek, utan med historisk rätt som den ursprungliga Stockholms församling, ur villeens moderssköte stadens alla övriga och i flera fall mångdubbelt större församlingar hava utgått. 1 2 3 4 5 Sockcns tämmoprot. 1820 ''/to. STA. 224,458, 4 k v m . 11,290 inv. 31 dec. 1920. I Stockho1ms stads arkiv. Ibidem. H ä r frånrälmas helt naturligt de inkorporerade lant.lsförsamlingama. S'fORKYRKAN 185 Fig. 27. Hedvig Eleonoras kröning 1654, stick uv C. de Visseher efter m ålning av Juriacn Ovens. Coronation of the Qucen Hedvig Eleonora 1654. Krönung der Königin Hedvig Eleonora 1654. - STORKYRKAN SOM KRÖNINGSKYRKA SAMT ANDRA KUNGLIGA OCH FURSTLIGA CEREMONIER DÄRSTÄDES AV IVAR SIMONSSON I Gamla Uppsala stod under heden tid landets religiösa nationalhelgedom, det berömda gudahovet, vars vårdare konungen var. Efter kristendomens införande bibehöll kyr­ kan i Gamla Uppsala något av samma centrala ställning, och där hade också enligt legen­ den nationalhelgonet Sankte Erik konung blivit >>högtidligen upphöjd och krönt>>. Efter ärkebiskopssätets förflyttning till det nya Uppsala och ännu mer sedan helgonets reliker blivit överförda dit, ärvde Uppsala domkyrka anspråken på att kungakröningen skulle försiggå inom dess murar, och det stadgas också uttryckligen i Upplandslagens konunga­ balk (§ 3), att den nyvalde konungen, sedan han ridit sin eriksgata genom landskapen, skulle av ärkebiskopen och lydbiskoparna >>till krunu wigioos i Upsaloo kirkiU».l Men redan 1 Cor pus iuris suco-go L., III, s. 89 . ScnLYTEn, Juridiska uv hundling::u·, h. l, Upp s. 1836, s. 27. 186 STOCKHOLM Södermannalagen lämnar stället obestämt, och i Magnus Erikssons allmänna landslag medgives uttryckligen, att konungen må krönas i Upsala eller >>ok annar stad i rike sino, ~Bptir vilia och fallum sinum>>.l I flera handskrifter är dock stadgandet, att ceremonien även kan ske annorstädes, gjort som ett tillägg. Anledningen till att landslagen hade av­ vikit från ·denna uråldriga tradition har man att finna däri, att den sista kröning, som ägt rum före dess slutliga sammanfattande, i själva verket försiggått i Stockholms bykyrka. Där kröntes nämligen konung Magnus Eriksson den 21 juli 1336, sedan han föregående år enligt lagens bud fullbordat sin eriksgata. Orsaken till att man valde denna plats är icke möjligt att bestämt avgöra. Troligen har denna väl, liksom vid senare tillfällen, legat i praktiska omständigheter. I Stockholm hade konungen mestadels sitt säte, och det gick lättare att där ordna alla de mycket vidlyftiga arrangemang, som behövdes för en kröning. Det har varit för praktiska skäl, som traditionen fått vika och Stock­ holm till sist blivit kröningsstad.2 Möjligt är också att Magnus Eriksson ville undvika domkyrkan, då han icke tyckes ha stått på särdeles god fot med ärkebiskopen Petrus Philippi. Själv lär han ha velat krönas i gråmunkarnas kyrka, nuvarande Riddarholms­ kyrkan, där hans farfader och farmoder hade sina gravar, men häremot inskred ärkebi­ skopen, en f. d. dominikan, troligen i någon aversion mot franciskanerna, ty på dessas klagomål uppdrog påven Benedikt XII åt ärkebiskopen i Nidaros att anställa rannsak­ ning med ärkebiskopen, dekanen Sigfrid jämte flera medlemmar av domkapitlet, därför att de hindrat konungen från att enligt sin önskan krönas i klostret.3 Det hade ju annars legat närmasttill hands, att slottskyrkan, som omtalas redan 1284, skulle varit platsen, men denna var alldeles för liten, och Storkyrkan har i själva verket vid otaliga senare till­ fällen fått tjänstgöra som en utvidgad slottskyrka. Själva kröningsakten förrättades icke av ärkebiskopen, utan av biskop Engelbertus från Dorpat, som just då besökte landet, assisterad av rikets övriga biskopar. Det var av allt att döma en glansfull kröningsfest med tornering och andra ridderliga lekar. Flera furstliga gäster från Tyskland övervoro densamma, och hertig Albrekt I av Mecklenburg, konungens svåger, slog honom tillriddare.4 Med anledning av sin kröning utfärdade kungen flera privilegiebrev, bland annat även för Lubecks borgare den 12 aug. 13365, och han brukade ofta datera sina senare skrivelser efter avståndet från kröningsåret. Men redan hans efterträdare lät icke längre kröna sig i Stockholm, och Uppsala dom­ kyrka återtog sin gamla rättighet: Magnus Erikssons regering hade slutat olyckligt, och måhända hade redan nu den uppfattningen blivit spridd, att hans olycka hade sin grund däri, att han valt en annan plats än Uppsala. Detta spörsmål blir senare anledning att dryfta (se s. 190). Det dröjde ända till konung Hans' kröning, som inträffade den 26 no­ 1 2 3 4 5 Corpus iuris suco-got. X, s. 18. ScnLYTER, a. a. s. 29. Redan tidigare hade konung Birger Magnusson krönts i Söderköping. S. D. IV, s. 623. S. R. S., III, s. 181. S. D. IV, s. 514. STORKYRKAN 187 vember 1497,1 söndagen efter den heliga Katarinas dag (25 / 11 ), innanstorkyrkanåter öpp­ nades för en dylik ceremoni. Man skulle trott, att kung Hans, som inkallats av de med riksföreståndaren Sten Sture d. ä. missnöjda prelaterna och stormännen och i sin regering visade sig ha rätt litet sinne för svensk nationell tradition, själv skulle valt Storkyrkan som den för sig mest bekväma platsen. Den gamle danske krönikeskrivaren Arild Huitfelt säger sig dock veta, att kungen gjort sig i ordning att draga till Uppsala, men att Sten Sture och rikets råd enträget upp­ manat honom att låta kröna sig i Stockholm, och för deras skäl, att ärkebiskopsgården var skövlad och såväl själva Uppsala som landsbygden däromkring ödelagd genom kriget, gav han vika.2 Ärkebiskop var då Jakob Ulfsson, som också förrättade själva kröningen. Om kröningen finnes ett brev från konungens ombudsman Ingevald Birgersson till birkarlarna i Luleå och Piteå den 14 febr. 1498, däri han skriver: >>Käre wener skall och eder witterligitt wara, ath wår Nådoghe herre Kong Hans war i Stocholm vm Sancte Kata­ rine dagh (25 / 11 ) niedh menige Swerigis Righis Rådh och Danmarckz, oc 12 af huartt Land­ skap som t å wore samman kallade och samtyckte honom ther för en fulmechtigh herre och konung her i Swerige, oc fick han ther kröning sina vppå samma tidh, gudh alzmechtig the helige trefallighett och Sancte Erich konung tillloff, oc Sweriges inbyggiare till roo och nådhe.>>3 Det var en präktig fest, ståtligare än vad man var van vid. Sten Sture d. ä. var icke krönt furste och hade därför icke kunnat utdela riddarslag, föremål för många svenska stormäns ärelystnad. I krönikorna omtalas denna kröning som en stor riddarfest, och sarkastiskt skildrar rimkrönikan i sitt färgstarka språk de svenska kvinnornas titel­ sjuka, som nu åter kunde tillfredsställas: När iag bleff krönth, then samme dag gaff iag wth mongth riddare slag. Tyske Swenske oc danske iag till riddara slo the loffuade meg wara hwlle och tro Pa thz the Swenske skulle herra wara bön och gönst monde the ey spara Som barn motte iag till riddare sla them som än i tånoro lå Thz monde thenna swenske qvinner wålla t y af herra nampn monde the sa mykit holla H war frelses q vinna wille heta frwga pa thz andra skulle them sa mybt bwga Sa framfwse ware the hwstrur tha att the hade gerna lathet sig till riddare slå Diarium Vazs L cncnsc, cd. Ericus Bcnzcliu s, s. 155 . Kong Hansis' r<:rönickc , Köpenhamn 15\J7, s. 131. Jfr härom Rigcrs IIisLorio, I, s. 154. 3 llandl. rörande Skanclina vicns historia, XX IX, s. 32. 2 Il u iTFELT, 1 ALLE N, Dc tre nordi sl;c 188 STOOKHOLM Om the hade piltha barn i bwke haffth oc ey än warith kommit till sin kraffth Wisth hade the latit thz riddare bliffwit hwath heller thz hade dött eller liffwit.l Dennykrönte uppfyllde också många önskningar genom att slå icke mindre än 50 svenskar, danskar och tyskar till riddare. Över Stockholm lyste även den kungliga nåden, därigenom att staden begåvades med ett privilegiebrev. När hans drottning Kristina följande år skulle krönas, skedde detta emellertid i Uppsala. Konung Hans' korta svenska regering kom att på sätt och vis även få sin avslutning i Storkyrkan. När resningen mot kungen 1501 begynte och Sten Sture med sin belägrings­ här i oktober s. å. inneslöt staden, satt drottning Kristina kvar på slottet, från vilket kungen tidigare begivit sig för att bevista sin dotters bröllop, och käckt ledde hon dettas försvar även sedan staden fallit i svenskarnas händer. Den 15 december arrangerades underhandlingar mellan hennes och Sten Stures ombud i Storkyrkan, men dessa ledde likväl icke till något resultat.2 De återupptogas på samma ställe den 6 maj följande år med Hemming Gadh som den främste svenske underhandlaren, under det att Ture Jöns­ son (Tre Rosor) och livläkaren KarlEgena voro de mest betydande av drottningens om­ bud, och man kom då >>in choro S. Nicolai>> överens om slottets kapitulations. I enlighet med de därvid bestämda villkoren gav sig slottet den 9 i samma månad, och klockan 11 f. m. denna dag begav sig drottningen till Sankt Nikolais kyrkogård, där biskop J'vlatthias i Strängnäs, riddaren Sten Kristiernsson och fru Ingeborg Thott, riksföreståndarens maka, mottogo henne och ledsagade henne till Svartbrödraklostret.4 Den kröning, som härnäst ägde rum i Storkyrkan, var konung Hans' son Kristian II:s, och denna händelse står i storkyrkans historia som det. ödesdigraste och även mest fan­ tasieggande, som där någonsin inträffat. Konung Hans hade redan den 29 maj 1499 låtit välja sin son till svensk tronföljare, för övrigt en helt olaglig handling, och detta hade skett i Stockholm, troligen i Storkyrkan, och härom utfärdade rikets råd en föreningsakt den 22 juni s. å.5 Sedan Kristina Gyllenstierna den 5 september 1520 nödgats att uppge slottet, höll den segrande Kristian två dagar därefter sitt intåg i staden, och den 4 följande no­ ve!pber lät han kröna sig som konung i ett erövrat land. Hela ceremonien var så anlagd, att Sveriges underkastelse skulle klart framhävas. Ärkebiskop Gustaf Trolle krönte ho­ nom, och i de svenska biskoparnas ring omkring denne stod även den danske J ens Anders­ son Beldenake. De fyra regalier, som qverlämnades till kungen, kronan, svärdet, spiran och äpplet, buros av danska stormän. Nyckeln tyckes ej förekommit, eljest har själva 1 Svenska medeltidens rim-krönikor, III, s. 179. 2 GoTTFnro CARLssoN, Hemming Gadh, s. 85. 3 S. R. S., III, s. 85. 4 STYFFE, Bidrag Lill Skandinaviens historia, IV, s. CCLXXX IV, CAnLsSON, a. a. s. 86. 5 liAnonrii, Twå gambia Swenske RijmKrönikor, II, s. 367. · STORKYRKAN lS\J ceremonien, om vilken man är rätt väl underrättad, säkerligen rätt nära sammanfallit med den form, som brukades vid senare svenska kröningar. Efter själva kröningsakten 11lottog kungen, alltjämt i Storkyrkan, trenne utskickade representanter från sin svåger kejsar Karl V, Johan Sucket, Jakob av Lombise och härolden Mecheln, vilka till kungen överlämnade Gyllene skinnets insignier. Olavus Petri, som i sin svenska krönika skildrat festen, var måhända ögonvittne till densamma, ochhans framställning har därför ett sär­ skilt värde: Men Söndaghen ther nest effter bleff han krönt aff .Erchebiskop Göstaff, och the andra Bisperna i Stocholms Bykyrkio, Tå giorde han och eedh och stadhfestelse, på alt thet som tilförenne vthloffuat war, och togh ther Sacramentit uppå inne för höghaltaret, Och när messan och the Ceremonier som Cröningen tillydde vthe woro, bleff en stool vpsatt för altaret, 'Iher slogh han tå Otto Krumpen, Claus Bille, Seuerin Norby och noghra flere aff sina Capitenere och befalningsmän til riddare, Och lät konungen 'vthropa och göra sijn vrsekt, hwi han icke noghon Suensk man sådana ähro giorde, En annan tijdh wille han wel görathem then äro, När thet gordt war, stodh konungen vp och bleff ståndandes stö­ diandes sigh widh altaret, Tå war ther förskickat keysers Karls herold, han kom fram och bleff ståndandes rett för konungen, och hadhe itt taal för honom på I1atin, hadhe och ena guldkedio på bådha sina hender, medhitt gyllene fliter, och tå han hadhe vthtalatt, ladhe han samma kädhe på konungens hals, och togh honom ther med i thet Burgundiska för­ bundet, och loffuadhe honom hielp och bistånd aff thet heela förbundet, hwar så be­ höffdes. När så alt vthrettat ·war, som ther i kyrkione vthrettas skulle, gick konungen til bordz.l Något annorlunda färgad, men annars nära anslutande sig .till den föregående, är den skildring, som Huitfelt ger av samma händelse i sin danska krönika. Den är på några punk­ ter mera detaljerad, och det har onekligen sitt intresse att jämföra den med den svenska historieskrivarens: Men Sondagen der nmst effter / bleff hand kronit / aff Erckebisp Gustaff / oc de andre Bisper / vdi Stockholms Bykircke. Vdi denne Roytid/bar Otte Krumpen Kronen / Soff­ ren N orby Admiral Spiren/Herr Henri ch Goe E blit/ oc J orgen Paauisk den 1Eldre Suerdit. 'I hi Kong Christen vilde saa haffue det flige som hand met Mact haffde vundit Sueriges Krone / oc icke den vaar hannom samtyckt. Da giorde handatter Erckebisp Gustaff/Bisp Matz oc Vincentius, som mettiente Ordi­ natori Stadfestelser f paa alt det som vdloffuit vaar /O c tog der Sacramentit paa for höye Altere. Men der mesten aff de Ceremonier som Kroningen tilhorde vaar vde / bleff en Stol opsa;t for Alterit /Der slog hand da Otte Krumpen/ Claus Bilde / Nie,ls Lycke/ Soffren N orby/ oc nogle flere aff sine Capeteiner / til Ridder. Oc lod Kongen vdraabe / oc giore sin Aarsage / hui hand icke nogen Suenske Mand giorde saadan 1Ere / Thi den Krig vaar fort imod Suerig 1 0LAVUS PETm, Saml. skrifler, IV, s. 291. 190 STOCKHOLM l icke m et Suerigis Mact l En anden tid vilde hand vel gi0re dennom lEre.>> l Och sedan han skildrat överlämnandet av Gyllene skinnet, övergår han till gästabudet på slottet. Denna glänsande kröningsfest i Storkyrkan var ju i själva verket blott en pompös ouver­ ture till blodbadets dystra skräckdrama, och man kan därför lätt förstå, att man vid nästa svenska kungakröning helst ville förskonas från de mörka minnen, som fläckade kyrkan, och därför åter valde den traditionella helgedomen i Uppsala. Nu hade det ju också blivit uppenbart för var man, att på en kröning i Storkyrkan följde ofärd, och Gustaf Vasa blev ivrigt avrådd från att låta kröna sig i Stockholm. Redan 1523 börjademan tänka på att anställa kröningen, och bland kungens vänner var man angelägen, att denna skulle ske så snart som möjligt. Bland dessa var även biskop Hans Brask, och samtidigt som han är myck~t ivrig, att denna måtte ske snart, varnar han kungen bestämt för Storkyrkan. >>Kere nadige herre>>, skrev han den 10 juli 1523, >>mr mit fulko:m1ica raadh at eder nade ey lenge fördrager eder nadis kröning för monga szaker eder nade sielff besynner yther­ mere mn iak kan scriffua thet fyns j sanningh at k: Karll vart koorad om helge lechama tiid j Stocholm hyllad paa morasteen sancti peders affthen ther nest oc krönt j Vpsala sanctj pederss dagh aff biscapen i Lincöpungh och varfrw dag visitacionis ther nest sedmn erchebiscop Jönssvar vigd krönthe handrotningena samma dagh under Högmessone och huar eder nade techis thet skulle skee annerstadz mn j Stocholm, ther iak inthet thill raader för obestondelige mnde ther haffuer altiid epter fölgdht smther iak till edert egit bryst raadh som befyns aff crönikom oc manna mynne som mn leffua dog paa edernadis goda behagh.>> 2 Det dröjde ända till 1529, innan kröningen ägde rum, och kungen följde då Brasks råd, ty den försiggick som bekant i Uppsala. Olavus Petri fick sålunda icke från storkyr­ kans predikstol, varifrån hans reformationsförkunnelse till största delen utgått, hålla sin Kröningspredikan, det manligt djärva talet om en konungs och hans undersåtars inbördes plikter. Av äldre författare framhäver särskilt Schefferus det olyckliga i att kröningen förrät­ tades i Stockholm.3 Efter Gustaf I följde en lång rad regerande monarker hans exempel, och först drottning Kristina vågade, visserligen efter starkt motstånd, att frångå detta. Tidigare hade emellertid två kungar låtit kröna sina drottningar i Storkyrkan. Om skyldigheten för en kungagemål att krönas innehölllandslagen inga bestämmelser, men redan drottning Blanche, som framgår av det föregående, undergick ceremonien, och om kungen vid regeringstillträdet var gift, brukade drottningen krönas samtidigt med honom. Gifte han sig först efteråt, måste en särskild drottningkröning anordnas, 1 I-IuiTFELT, Historiske Beskriffuclse Om Hucs sig haffucr Lildragil vnd er Kong Chrisliern den An­ den. Köpenhamn 1596, s. 143. 2 Konung Gustaf den förs tes registratur, I, s. 299. Även tryckt i Linköpings Biblioteks Handlingar, II, Linköping 1795, s. 195. 3 Upsalia c uj us occasionc plurima in religione, sacris, festis [etc.]. Uppsala 1666, s. 34 7: llQuamquam somper auspicatior locus creatus sit Vpsalia, quam ulliu s alius, praescrtim post infaustum Christierne imperium, Holmi::e coronati.>> STORKYRKAN 191 vanligen i samband med bröllopet, och denna försiggick på samma sätt somen konungs, möjligen i något enklare former. En sådan dubbelfest var Karin Månsdotters bröllops­ och kröningshögtidlighet, som firades i Storkyrkan den 4 och 5 juli 1568. Om denna fest har man ganska goda underrättelser. Erik XIV hade visserligen redan tidigare låtit erkänna henne som sin gemål, men meningen var, att hon genom den upphöjelse, som nu skedde, inför hela landet skulle framstå som dess verkliga drottning. Redan den lO februari 1568 hade hon av sin herre begåvats med ett drottningsigill med tre kronor och lejon, som hon skulle använda under konungens livstid. Till bröllopet v oro främst hertigarna J ohan och Karl kallade, men de infunno sig ej vid ceremonierna, oaktat de förklarat sig mottaga in­ bjudningen. Änkedrottningen Katarina Stenbock var närvarande liksom hennes båda styvdöttrar prinsessorna Sofia och Elisabet. Den förra av dessa blev samma dag som kungen i Storkyrkan vigd vid hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg. För den stora festen gjordes stora tillrustningar. >>Till Kong:e Mat:z tillkommande hus­ frues behoff>> anskaffades krona, spira och äpple, men den stora drottningkrona, som be­ ställts åt henne i Antwerpen, hann icke bliva färdig till bröllopet.l Såvälvigseln, som för­ siggick den 4 juli, som kröningen, vilken ägde rum följande dag, verkställdes av ärkebisko­ pen Laurentius Petri. Vid bröllopet gick drottningen, trots att hon redan haft flera barn, med utslaget hår som en jungfrubrud, vilket sedan väckte sådan anstöt, och under den kostbara pällen av gyllenduk, som bars av fyra adelsmän, fördes även hennes båda barn Sigrid och Gustaf för att styrka deras legitimitet. En mängd festligheter, >>fastelagen», >>tornering>> och gästabud, ingingo i högtidligheterna. Från dessa hade hertigarna avlägsnat sig för att uti landet förbereda upproret mot sin bwder, och endast några veckor fick Karin Månsdotter bära sin krona. Kanslern Nils Gyllenstierna, som under bröllopsmåltiden hållit kronan åt konungen, svimmade och tappade denna i golvet, och detta betraktades i den dova stämning, som härskade, som ett särdeles olyckligt omen. 2 Den mest utförliga och tillförlitliga skildringen av dessa händelser får man i en relation om händelserna i Stockholm den 3 juni- 13 okt. 1568, avgiven av en vid denna tid i Stock­ holm vistande tysk och nu förvarad i Schwerin, vars storhertigliga hov den tillhört,s och den må här återges i den m_ ån den berör festligheterna i Storkyrkan: >>Den 4 Julii nachmittage umb 3 gieng der König mit Hertzogk Magnus4 unter einem gultenHimel, welchen vier trugen, zur Kyrchen, und die Konigin gieng in blossen Haren auch unter eynem Himel, und die alte Konigin 5 fUrete sie. Und achter ir giengen die bey­ den Freulein 6 one Himel ir nach, und obwol die Konigin zwey Kinder zuvorn gehabt, gieng 1 2 Hand!. i Sv. Drottningar under 1500-talet. Kungl. arkiv. RA. T EGEL, Konung Erics den XIV:des historia. sthlm 1751, s. 294. AHLQUIST, Karin 1 \Hmsdottcr s. 50 ff. 3 ALMQUisT, Från Erik XIV:des sista regeringstid (Personhist. Tidskrift, 1911, s. 288). 4 Magnus II av Sachsen-Lauenburg. 5 Katarina stenbock. 6 Prinsessorna Sofia och Elisabet, Gustaf Vasas döttrar. 192 STOCKHOLM sie doch, den sie im vertrauet ward, gleich den Freulein in den Haren, au ch mit eyner Braut­ kron und Perlnpöll zur Kirchen. Den 5 Julii nachmittage umb 3 Ur gieng der König auch Hertzogk Magnus zur Kirchen, und es war da, wie au ch des vörigen Tages n och engelsch· W andt gespredet, drey Laken breit, von dem Gemache uff dem Schlosse ahn bis in die Kirche. Die Kirche war mit grii­ nem Gewandt mitten gantz bespredet und sonsten mit ser schonen Tapeten behangen, und wurden acht Liechte stadtheher als Kronen mit W affen vorgedragen. Die Konigin gieng auch zur Kirchen in einer stadtlichei:J. polnschen Hauben und hette die Brantkron uffe der Hauben. Es hette der Konig und auch die Konigin [Mäntel?], .von fiolenbrann Sammit war der Grundt, aber mit Perln und Edelsteinen seer stadtlich gesticket. Da gieng die Konigin auch uneler dem Himel und die alte Konigin bey ir, die ledde sie. Es war aber Hertzogk Magnuss Gemahel, die im des forigen Tages auch vertrauet wart, nit clabey, auch das ander Fröeken nit, sondem des Konigs Tochter und die junge Sone wurt des förigen Tags auch des andern Tages fur der Konigin her getragen. Und war ein Baum, daruff allerley Fogelgeschrey war zugerustet, auch ein Brun, da floss W ein aus, wann die Fögel schreieten, war hart fiir dem Schlosse gemacht. Und es ward dan die Konigin ge­ krenzt; hir war nit ein von des Konigs Brudern oder Schwestern bey.>> En liknande dubbelhögtidlighet, vars senare del försiggick i .Storkyrkan, skedde på sen­ hösten 1620, då Gustaf II Adolf vigdes vid prinsessan Maria Eleonora av Brandenburg. Själva vigselakten, som ägde rum den 25 november s. å., förrättades emellertid i rikssalen på slottet, under det att kröningen, som uppsköts till tre dagar senare, försiggick i Storkyr­ kan. Ceremonielet vid denna kröning uppgjordes av Axel Oxenstierna, och hans egenhändiga koncept rörande arrangemangen är alltjämt bevarat.l Dagen före kröningen utropade en härold tiden och platsen för denna och biskoparna samlades i kyrkan. Kröningsdagen samlades festdeltagarna ined hertig Karl Filip och riksråden ·i spetsen på slottet, och där­ efter avgick den långa processionen ner till kyrkan. Kungen gick under en tronhimmel, buren av fyra adelsmän, och före honom buro fyra riksämbetsmän regalierna (nyckeln förekom ännu icke). Efter kungen följde drottningen, ledd av hertig Karl Filip och greve Abraham Brahe, likaledes under en av fyra adelsmän uppburen himmel. Hennes regalier buros ännu omedelbart efter henne. Därefter följde danske sändebudet, änkedrottningen, övriga furstliga gäster och >>fruentimbret>>. I kyrkan ställde sig adelsmännen i häck efter mittgången och mellan deras led passerade de kungliga och furstliga personerna. Klädda i svarta korkåpor hade biskoparna redan mött i kyrkdörren och läst välsignelsen över drottningen. Omedelbart framför kungens regaliebärare begynte de därefter processio­ nen i kyrkan. Kungen och drottningen ställde sig i var sin stol, regalierna lades på altaret, konungens till höger, drottningens till vänster. Efter en stunds musik trädde ärkebiskop Petrus Kenicius på predikstolen och höll sin kröningspredikan, vareftersjöngs en psalm, ytterligare följd av musik. >>När musiken ähr ändat stiger hertigen och grefwe Magnus 1 Sv. drottningars arkiv. lVIaria Eleonora. RA. STORKYRKAN fram för drottningens stool, och fordre Hernies .lVI:tt op, så ock ledsage Hennes M:tt till sin drottninge stool, som är satt för altaret. Hwarest Hennes M:tt faller på knään på en pall dertill giordt och medh samett eller tappeett öfwerdragen och gör sin böhn till Gud.>> Arkebiskopen trädde därefter fram och föl'Tiittade smörjningen, >>dernäst sätter han Hennes M :tt chronan opå, ant wardar sceptern och epled, och gör opå h wartder a en kortt förklaring, declarerandes Hennes M:tt för Sweriges rijkes chrönte drottning; och görandes derhos wälsignellsen öfver henne.>> Så följde åter musik och härolderna stego fram i koret och läste upp hennes drottningtiteL Salvorna brakade löst först från slottet, så från Skeppsholmen och galejorna, från Gråmunkeholmen och stads­ portarna, och vid processionen tillbaka till slottet buros drottningens regalier framför henne till tecken på att hon nu var krönt. ·På slottet fortsatte man festen med måltid och dans. Det ceremoniel i sammanhang, som här är skizzerat, är detsamma, som vid senare svenska kröningar varit det vanliga. Variationerna ha egentligen legat i processionens sammansättning och storlek och i kyrkans dekorering, i utvecldandet av större eller mindre prakt i dräkter och utsmyckning. I detta avseende slog drottning Kristinas kröning alla r~kord, framför i processionens utsträckning. Aven den förrättades i Storkyrkan och kom därvid att bryta traditionen på ett sätt, som på mer än ett håll var kännbart. Karin Månsdotters kröning kunde ju icke sägas ha jävat talet om att en slik ceremoni i Storkyr­ kan bringade olycka. Om Maria Eleonoras måste omdömet bliva mera indifferent. När man år 1647 i riksrådet på allvar började diskutera anordningarna för drottning Kristinas kröning, var det heller icke tal om annat, än att den på hävdvunnet sätt skulle förrättas i Uppsala domkyrka. Kriget och efter dess slut inre politiska svårigheter uppsköto krö­ ningen år efter år .l . Oupphörligt är den emellertid härunder på tal i riksrådet. Den 30 maj 1650 slog drottningen själv där fram ämnet och påminde om de stora mängder spannmål, som för detta ändamål måste föras till Uppsala. Hon undrade därför, om man icke borde något betänka sig om platsen, Henne själv var denna likgiltig. Från flera håll vitsordades de besvärligheter, som voro förenade med en kröning i Uppsala, och även Axel Oxenstierna förordade Stockholm. Den gamle riksmarsken Jakob De laGardie åter framförde de kända betänkligheterna, och det behövdes Kristinas klara och fördomsfria uppfattning för att stå emot den gamla vidskepelsen. >>Den religion, att chrörringen plägar stå i Ubsala, moverar inthet K. M:t. H. M:t vet, att det ena rumet är Gudh så kiert som det andra, H. M:t för sin persohn schulle altidh så gerna see att cröningen stodo här, om inthett annat att fört­ taga gemene man denne superstition.>> Och när hon till sist fällde sitt avgörande votum, slutade hon med att säga att >>det endeste, som strider mot denne resolution, hmdhe vara den opinion vulgus hafver om Ubsala, och dhe giöra der af något vesende t, men det vore allt 1 »Effter H . K . M:tt skall nu i Herrans nampn krönas, och krononcs godz ähro henne ifru, till hwad hon dhå krönas skall, antingen till cronones ägendom eller till tullar och accijser." Kyrkoherden i I-Iasle Jonas P etri i sin dagbok 1650 15 / 7 • Hand!. rörande Skandinavjens historia, XXII, s. 75 . 13. Sveriges kyrka>'. Siocklwlm I. 194 STOCKHOLM inthet stort att achta, effter H. M:t håller derföre, att H. M:tz lyka henger inthet af något rum uthan af Gudh.>> l Så skedde efter 1~0 års förlopp åter en regerande monarks kröning i Storkyrkan. Aldrig har denna varit med om en mera lysande fest. För att drottningen först skulle kunna göra ett ståtligt intåg i staden, reste hon den 14 -oktober 1650 ut till Jakobsdal (nu Ulriksdal), där hon gästade Magnus Gabriel De la Gardie. Den 17 oktober ägde intåget rum och den 20 oktober försiggick kröningen. Det skulle föra alltför långt att beskriva dessa tillställ­ ningar,2 och av Johan Sasses kopparstick (bilden felaktigt daterad till 1651) får man en god uppfattning härom. I Storkyrkan hade för kröningen uppförts läktare utefter långsidorna, och på den norra gjordes en särskild plats för de främmande gesanterna. Tronen byggdes mitt framför koret. mellan två pelare, och tronstolen fördes hit från Uppsala domkyrka 3. M. G. De la Gardie hade skänkt drottningen en stol av silver, och denna var här placerad framför tronen. Plattformen till denna, omgiven av ett högt pelareräcke med fyra ingångar, hade i varje hörn en .förgylld pyramid med ett klot. Bakom tronen stodo stolar för änkedrottning Maria Eleonora och tronföljaren Karl Gustaf. För övrigt var kyrkan överallt behängd med rött kläde, guld och silvertyg, och fram i koret hängde stora gobelänger. På stora manfolksraden satt adeln och på kvinnfolksraden dess fruar och fröknar. Vid väggarna hade de ofrälse stånden sin plats, och på de gamla läktarna iingo stadens borgerskap nöja sig att stå. Regalierna buros av de fem höga riksämbetsmännen och placerades av dem vid altaret. Ärkebiskop Johannes Lenoous, som först smorde henne på bröstet och hand­ lederna, överräckte därifrån en efter en av regalierna åt drottningen, först kronan, så spi­ ran, äpplet, nyckeln och sist svärdet, och till var och en av dem läste han en särskild bön, och med krona på huvudet och spira i handen mottog därefter drottningen från tronen sina undersåtars trohetsed, bland vilka tronföljaren Karl Gustaf var den förste.4 Cere­ monierna i kyrkan varade i fyra timmar från klockal\,12 till klockan 4 e. m. Av kröningen har gr a v ören Wolfgang H artman lämnat en schematiserad fram_ställ­ nmg. Om arrangemangen i . Storkyrkan ger den dock icke någon närmare föreställ­ ning.5 Det kan icke egentligen sägas, att drottning Kristina, som så käckt gentemot den upp­ saliensiska traditionens förespråkare valt S torkyrkan till sin kröningskyrka, jävade det 1 Svenska riksrådets protokoll, XIV, s. 176. I ett brev till Axel Oxenstierna skriver riksdrotsen Per Brahe från Åbo 1650 %: »I-lär klunckas som cröningen skulle hållass i Slåckholm och upskiutass till sädestiden. Det önskar b å de een och annan med alle man för den hårda och dyra tidens skull.• Riks­ kansieren Axel Oxenstiernas Skrifter och brefvexling, III, s. 552. 2 Se härom ÖSTMAN, Stockholmsbilder, II, s. 92 (Samf. Sankt Eriks årsbok, 1914) och GnöNSTEDT, Svenska hoffester, IV, s. 9 ff., där ett fl ertal handlingar om kröningen äro sammanförda. 3 Slottsboken 1650, s. 301. slottsarkivet. 4 GnöNSTEDT, a. a. passim . Samtidig redogörelse för ceremonierria finn es även i Sandbergska saml. vol. ÄÄ 5115, KA. ' 5 SNO ILSKY1 Sv. hi st. plancher, S. 114. STORKYRKAN Hl5 gamla talet om att denna skulle bringa olycka. De bägge följande kungarnaundvekoden också, och läto båda kröna sig i Uppsala. Men bägge läto kröna sina drottningar i Stor­ kyrkan. Karl· X Gustafs gemål Hedvig Eleonora kröntes där den 25 oktober 1654, sedan själva bröllopet föregående dag ägt rum på rikssalen. Tvenne kopparstick, det ena av C. de Visseher efter Juriaen Ovens' målning, det andra av Jean le Pantre efter Erik Dahlbergs teclming, bevara i bild denna händelse.l Karl XI lät kröna sin gemål på samma ställe den 24 november 1680. Nere på Skottorp i Halland hade bröllopet skett i största hast, nästan improviserat, och den 23 november 1681 skedde intåget i Stockholm i en lång procession från JakobsdaL Som en avvikelse från tidigare ceremoniel kan an­ tecknas, att ärkebiskopen förrättade smörjningen på pannan och handlederna, vilket även senare blev vanligt, och kronan sattes på drottningens huvud av ärkebiskopen, riksdrotsen och riksskattmästaren gemensamt.2 Huruvida Karl XII tvekade i valet om kröningskyrka, vet man icke. Troligen hade väl även han hört den gamla traditionen, men man föreställer sig gärna att hans lynne närmast låg för att vilja trotsa denna, och så ägde även hans kröning rum i Storkyrkan. Orsaken att så skedde var eljest den, att man önskade så hastigt. som möjligt överstöka denna händelse, och detta gjorde man lättast här. Vid Karl XI:s död den 5 april1697 var Karl ännu icke 15 år gammal. Redan den 27 nov. s. å. uppsade förmyndarna inför konungen sina höga ämbeten och två dagar senare skedde detta inför ständerna. Fröjden häröver var hos dessa stor, och som J öran N ordberg skriver i sin krönika, >>det allmänna gny af Lyckönskningar och frögderop, som här uppå fölgde, kan h war och en lättare täncka, än någon medorden beskrifwa >>.3 Sedan hyllningen förrättats på rikssalen den 13 påföljande december, ägde dagen därpå själva kröningen rum. Nordberg beskriver vidlyftigt de pompösa ceremonielen, somvorouppgjorda i traditionell stil, och den unge levnadsglade kungen höljdes i barockens ·hela ceremoniprakt, för vilken han denna tid ej alls salmade sinne. Om storkyrkans utsmyckning vid detta tillfälle lämnar även den officiella redogörelsen för kröningsfestligheterna underrättelse, och därav kan följande anföras: >>Till den förestående Smörijelse-Acten wore efter den tijdens lägenhet l desse fölliande anstalter giorde: Uti St. Nicolai eller den l så elliest kallade l stoore Kyrkan l der denne höge Acten för­ rättades l war heela Choret beklädt med röd t Dammask l wid kanterne och uti alla sömmar med breda och rijka Gull-Galoner och höga Gull-Frantzar samt Gull-Qwastar ofwan om­ kring uthstofferadt. a. a., S. 98 ff. Relation. I-Iurulunda dhct tilgangit wid Hennes Kong!. May:tz wår allernådigste Drottningz Ul­ ricre Eleonorm Intfigh /I Residcnce Staden Stockholm den 23 Novembris jämwäl dher på följande Crö­ ning den 24. Dito 1680. Samtida tryck. 3 Konung Carl den XII: s hi storia, I, Sthlm 1740, ~- 38. 2 1 ÖSTMAN. 19G STOCKHOLM Fram för Altaret fantz en Thron någre trappsteg ifrån gålhvet uprättat l der uppå stod en prächtig och kåstbar stohl af reent Silfwer utharbetad.l På högre sidan om Altaret innom Choret wore för Hennes May:t Rijkz-Enchiedrott­ ningen och dess Kongl. medföllie serskilte rum bygde l alt öfwer med rödt Sammet och höga Gull-Galoner och Frantzar utprydde; men utom Choret på den högre sidan om Alta­ ret l wore särskilte Bänckiar med rödt fijnt kläde öfwerdragne för fruentimbret och på den wänstra l för främmande Ministrer och athskillige andre närwarande fremande Per­ sohner högt uprättade. Predijkestohlen såwäl som Altaret lworo med skiön Silfwerduuk och rijke Gull-Frantzar behängde l men sielfwe Kyrchian alt öfwer til Pelare och Benekar l beklädd med rödt fijnt Kläde, såsom och Kyrkiegålfwet och kyrkiegården.>> 2 Arrangementen voro helt säkert anordnade av Nikodemus Tessin d. y. Det var första gången en svensk enväldig monark kröntes, och detta pointerades också under kröningsakten på ett sätt, som var tydligt nog. Sedan biskop Haquin Spegel slu­ tat sin kröningspredikan och trosbekännelsen och litanian sjungits, steg konungen före­ gången av överstemarskalken Johan Gabriel Stenbock fram från sin kröningsstol till alta­ ret, själv bärande kronan och spiran, som han nedlade på ett hyende vid altaret. Han föll på knä och ärkebiskopen smorde honom så på pannan och bägge handlederna, och sedan detta skett, tog konungen själv och satte kronan på sitt huvud och lyfte spiran i sin hand. Han hade nu själv krönt sig till Sveriges konung, och runt omkring i staden förkun­ nade skotten och salvorna vad som skett. . Det brukar som bekant berättas som ett elakt varsel, att kungen, som ridit i krönings­ procession till kyrkan med krona på huvudet och spira i hand och med kröningskjorteln 'trädd över den sorgdräkt, han ännu bar efter sin fader, tappade kronan när han skulle stiga till häst utanför kyrkdör.ren. >>Sådant hwarcken kunde, eller kan någon undra öfwer, som wet huru det förwette>>, säger Nordberg härom.3 >>Hans Maj :t hade Spiran i högra handen, och Betzel-tygelen i den wänstra; Då Han nu wille kasta sig op i Sadelen, och lade Hufwudet tilbaka, war Han intet i tilstånd at med någondera handen förekomma det andra: Men at en stor Diamant föll utur Cronan, är aldeles intet sant, utan den ene Bögelen fick någon skada.>> Man kunde icke säga, att denna kröning i Storkyrkan blev lyckosam för kungen och landet, utan snarare bekräftades igen den gamla vidskepelsen därigenom. När efter Karl XII:s död hans syster Ulrika Eleonora blev regerande drottning , lät hon sig också krönas i Uppsala. Hon var en särdeles allvarlig och gudfruktig dam med starkt sinne för gam­ mal nationell tradition. Hennes gemål Fredrik av Hessen ägde dessa egenskaper i mindre utpräglad grad, och då hon 1720 lyckades få kronan överflyttad på honom, lät han åter Samma som ovan, s. 194. Kort berä ttelse Om Hans Kong!. JVIay:tz wår Allernådigste Konungs och Herres Eonung Carl den Tolftes [etc.] Kong!. Hyldningh Ock der på föliande Smörielsc-Act [etc.], Sthlm 1697. 3 A. a. s. 40. 2 1 STORKYRKAN 197 kröna sig i Storkyrkan. De betänkligheter, som han möjligen kan ha hyst, försvunna inför utsikten att få kröningen hastigt och lätt anordnad. Aven nu ordnades ceremonierna med Nikodemus Tessins säkra smak, och den tryckta underrättelsen om kröningen är av hans hand.l Ärkebiskopen Matthias Steuchius och greve G. Rehnsköld som det äldsta närvarande riksrådet satte gemensamt kronan på kungens huvud. I de svenska kungakrönikornas historia är Fredrik I:s kröning, som inträffade den 3 maj 1720, så tillvida märklig, att den inledde en lång rad av kröningar i Storkyrkan, och endast vid ett tillfälle, nämligen Gustaf IV Adolfs kröning, har man för dessa ceremonier valt något annat tempel. Från och med år 1720 är Storkyrkan den svenska kröningskyrkan. Konung Adolf Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas kröning ägde på sedvanligt maner rum den 26 november 1751. 2 Kröningsprocessionen finnes avbildad i ett rätt fantas­ tiskt kopparstick, som tydligen förfärdigats på annan plats av någon om Stockholms utseende alldeles okunnig gravör.3 Aven själva processionsanordningen finnes återgiven på en graverad schematisk framställning (KB). Om kröningen skriver ett ögonvittne, amiral Carl Tersmeden: >>Konungen med kronan till häst med dess stora suite var magnifique, men ännu mera lysande var den nykrönta drottningen uti dess stora, superba paradevagn, smyckad med jouveler som en Venus och dragen af 6 hvita, utsirade hästar och öfverstallmästaren baron Sparfvenfeldt till kusk, entourerad af facklor och följd af en oräknelig suite, hofvets och rådets präktiga statsvagnar och liverier.>> 4 Konung Gustaf III :s och drottning Sofia Magdalenas kröning förrättades den 28 maj 1772, sålunda mer än ett år efter Adolf Fredriks död. Kungens sinne för det teatraliska och stora intresse för ceremonier .och rang gjorde denne kröning till en av de mest lysande, som ägt rum i Storkyrkan, och kungens hela strävan gick ut på att gjuta över densamma en fläkt av götisk renässans. Ceremoniel~t, som innehöll icke mindre än 256 paragrafer, hade han själv utarbetat och därpå nedlagt mycken omsorg.5 storkyrkans dekorering var anordnad av C. F .. Adelcrantz. Floding har i ett gravyrverk sammanfört avbildningar · av den kungliga begravningen 1771 och den året därpå försiggångna kröningen.G Den av 1 En noga Underrättelse Om alt llwadj som wijd l-Ians Kong!. Maj:ts [etc.] Priedrich Den FörsLes [etc.] Krönings-Act I acht tagas bör. Sthlm 1720. 4:o. 2 [CLAs EKEBLAD:] Wid Theras Kong!. Majestäters [etc.] Konung Adolph Priedrichs [etc.] Drottning Lovisa Dirieee Kröning, som sker then 26. Novemb er 1751, Kommer följande at i akt tagas. Sthlm 1751. 3 Abbildung der Krönungs Procession beider König!. Majestäten von Schwcden nach der I-Iaupt Kirche von Stockholm d. 7 Dec. 1751. 4 Amiral CAnL TEnSMEDENs Memoarer, III , utg. av NILs EnDMAN N, s. 110. 6 Ceremoniell vVid Hans Kongl. Maj:ts I-löga Kröning. Sthlm 1772. 4:o. I Gustavianska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek finnas i vol. P. 413 flera egenhändiga utkast och ändringsförslag av kungen. 6 Solenniteter, som för eföllo i Kong!. Recidence-staden Stockholm, Åren 1771 och 1772 [etc. svensk och fran sk titel]. Recueilli es et mises au jour par P. Ploding Graveur dc Roi et Profcsseur de Son Aca­ demic Royale dc PcinLu.re et dc Sculpturc. Sthlm 1772. Den lät· avbildade marschordningen finne s även gt·avcrad i större format. Ett ex. med utsatta namn i KB. Fig. 28. Gustaf III:s kröning 1772, m ålning av C. G. Pilo i Nationalmuseum. Krönung Gustafs III , Gemäldc >. C. G. Pilo im Nationalmu seum Stockholm. Coronation of Gustaf III, picture by C. G. Pilo in N a tionalmuseum. Stockholm. S'l'ORKYRKAN 199 ryske ministern till kröningen uppsatte dekorationen på Riddarhustorget har Årre av­ bildat i en gravyr. Under kröningen anordnade kyrkorådet musik i tornet, exekverad av hovtrumpetaren Friedrich Kuhlau med en pukare, fyra trumpetare och tvenne valthor­ nister jämte sångare från Stockholm, och denna betalades genom insamling inom försam­ lingen, varför denna sammanträdde i sakristian efter högmässan den 17 maj 1772.1 Om själva kröningen skriver riksrådet Fredrik Axel von Fersen, som själv deltog i pro­ cessionen, men som visserligen icke var någon vän av Gustaf III: >>Ceremonielet och pro­ cessionen var, med få undantag, desamma som vid Adolf Fredriks kröning, oaktadt all den möda Konungen gjort sig, för att få ståten lysande och pittoresk. Den -förnämsta olikheten var, att alla kommendörer af de Kongl. ordname officierade uti deras ordens­ drägter. Till följd deraf befann jag mig, densamma iklädd, såsom riddare af seraphimer­ orden, sittande till häst framför Konungen, föreställande öfverhofstallni.ästaren. Konungen hade låtit göra sin kröningsdrägt, som illa klädde honom, efter modell af Carl XI :s. Prin­ sarnes drägter tillhörde ingen tid; för att behaga Konungen, som älskade allt, som på­ minde om forntiden, hade man tagit ideer, för sammansättningen deraf, från några gamla porträtter, tillhörande tre olika århundraden.>> 2 Själva kröningsakten är som bekant återgiven på Pilos berömda kröningstavla (fig. 28). Fick Storkyrkan icke, som nyss är nämnt, vara med om Gustaf IV Adolfs kröning, för vilkens olyckor den sålunda står utan skuld, erhöll den i viss mån en ersättning genom festligheterna vid konungens mottagande av riksstyrelsen den l november 1796. Sedan den unge konungen på slottet växlat tal med sin förmyndare och avlagt ed, begav han sig till Storkyrkan, där han mottogs av ordensbiskopen Johan Gustaf Flodin, klädd i korkåpa och biskopsmössa, jämte Stockholms konsistoriums ledamöter. Ordensbiskopen gjorde en kort tacksägelse från altaret och nedkallade därifrån välsignelse över konungens blivande regemente. 3 Konung Karl XIII :s och drottning Hedvig Elisab~.- ~ Charlottas kröning ägde rum den 29 juni 1809. I processionen till kyrkan buw bägge furstliga kronor, vilka vid framkom­ sten avtogos och lades på altaret. Justitiestatsministern C. A. Wachtmeister tillsammans med ärkebiskopen Lindblom satte kronan på kungens huvud, presidenten Fr. Ridder­ stolpe på drottningens. Ärkebiskopen smorde kungen på änn~t, bröstet, tinningen och handlederna, drottningen endast på ännet och handlederna. 4 Stor ståt utvecklades särskilt vid Karl XIV Johans kröning , som förrättades den llmaj Kyrkorådsprot. 1772 "'/5 . STA. Riksrådet och fältmarskalken m. m. Grcfvc FHEDRIK AxEL voN F EHSENS Historiska Skrifter, utg. av R. M. KLINCKOWSTnöM, III, s. 83. 3 Ceremonial, Som kommer at i akt tagas Då I-lans Majestät Konung Gustaf IV. Adolf Emottager Riksstyrelsen Den l November 1796. Sthlm 1796. 4:o. 4 Ceremonial vVid Deras Majestäters Konung Carl XIII:s Oclt Drotlning lleclvig · Elisabeth Char­ lottas Kröning Och Konungens Hyllning \Vid Rikselagen i Stockholm Ar 1800. Sthlm ! 809. 4:o. Cerc­ monimlistarens journal 1809. RA. . 1 2 200 STOCKHOLM 1818. Med stor glädje hörde hela församlingen kungen avlägga sin ed på svenska. En nyhet i processionen var att ombud från norska stortinget för första gången deltogo i den­ samma. .Ärkebiskop J. A. Lindblom, som tillsammans med justitiestatsministern Fredrik Gyllenborg satte kronan på konungens huvud, var så gammal och skröplig, att han icke kunde leda biskoparnas procession, där hans plats intogs av biskopen i Linköping Carl von Rosenstein. Denne fick dock ej bära smörjhornet. Ceremonimästaren von Hausswolff, som var särdeles hemmastadd i alla slags ceremonier, har i sin journal gjort randanteck­ ningar om kröningen och skriver där bland annat: >>Salvan, som är röd och något flytande, blef genom ärkebiskopens darrande hand på ett utmärckt sätt kringsmord. Wanligen gjöres med salvan ett kors-tecken på de nämnda ställen, men sådant utseende hade ej detta. I alla fall ökade ärkebiskopens skröplighet det rörande af hela ceremonien. Han är 71 år; men skröpligare än man sedt de som äro äldre wara. Han är född den 7 augusti 1741. >> Ärkebiskopen bars ifrån ceremonien >>efter · utseende nästan döende>>. 1 Drottning Desideria var icke närvarande och blev först krönt 21 augusti 1829, likaledes i Storkyrkan. Akten stördes av ett rysligt regn. Följande kröning, konung Oscar l;s och drottning Josephines, ägde rum den 28 septem­ ber 1844. Processionen till kyrkan blev, tack vare det fula vädret, en smula misslyckad.2 Konung Karl XV :s och drottning Lovisas kröning ägde rum den 3 maj 1860 och konung Oscar den II:s och drottning Sofias, av allt att döma den sista svenska kungakröningen, den 12 maj 1873. Kungarna av huset Bernadotte före Gustaf V utom Oscar I kröntes som norska konungar särskilt i Trondhjems domkyrl~a, dock först sedan de krönts i Stor­ kyrl\an. Såsom på annat sätt redan påpekats, har Storkyrkan även gjort tjänst som slottskyrka vid talrika kungliga ceremonier av mångahanda slag. Där ha konungarna mottagit främ­ mande sändebud, där ha riksdagar börjat och avslutats, där ha även ett stort antal furst­ liga familjehögtider ägt rum. Den förste svenske furste, villeens vigsel ägt rum här, var Erik XIV, och l;ans bröllop med Karir: Månsdotter är redan omtalat i samband med skild­ ringen av hennes kröning. Han är den ende, vilken som kmJ,ung vigts i Storkyrkan. Av Gustaf Vasas döttrar blevo prinsessan Sofia, som nyss omtalats (s. 191), samt även prinsessan Elisabet vigda i Storkyrkan. Den senare gifte sig där med hertig Kristoffer av Mecklenburg den 7 maj 1581. I en dansvisa, skriven till bröllopet, >>En wijsa anno 81», besjunges detta sålunda: Sägh west tu wäll thå huadh här för~ann gåår för ett taal hoos q uinne och m ann 1 Ceremonimäs tarens journal 1818. RA. Se för övrigt Ordning Wid l-Ians Kong!. Maj:ls Konung Ca rl XIV Johans Kröning och Hyllning wid Riksdagen i Stocld1olm ~tr 1818. St hlm 1818. 4:o. ~ RAPPE, Högtidlighelerna vid Deras M_ ajesll\Lers krönin g i Slo ckholm [clc.] Slhlm 1844 . .ii.rkcbisliop liE NRIK REUTEf\DAIILS memoarer, utg. av L. \Vmn ULL. Slhlm Hl20, s. 223. STORKYRKAN om konungs dotter frökenn Elijza att hon will stadigh ällskogh wijsa och haHua sitt sinn i lust och sårjh wijdh hertighenn utaff Mechelbårgh som hornmen ähr medh fölij så mächta att tagha hennes nadhe tijll ächtta thett och skall skie opå konungzlicht vij s gudhij till ähre och rijkitt tijll prijss. l 201 Bröllopet firades i stor hast, och då kungen, Johan III, icke ville bjuda några tyr>ka fur­ st ar, lät han sprida ut ett rykte, att pesten härjade i landet. Som vanligt gick brudfölj et i procession från slottet, och vägen var beklädd med rött kläde. >>Bruden ledes ini chorenn, bort till brudestolen. Dher fallander dhå presten dhe kyrche ceremonier som bör hollas medh sådane höghe personer effther dhen ordningh dher på giorth ähr. Blåssen sättias i ehoren på bådhe sidher om brudhestohlen. Och när bruden och brudgummen äro komne i dheres 1'\tocl, gåår drottningen, furstinnerue och freuntimbredh i dheres stoler.» 2 Kungen förde själv bruden till högaltaret. Under hela ceremonierna utfördes musik av kapell­ mästaren Zion Regnier, och man hoppades, att dessa skulle bliva >>stachede>>, så att man skulle kunna sitta till bords kl. 12 middagen för att hinna med något.3 Efter detta bröllop torde icke någon furstlig person ha vigts i Storkyrkan före hertig Johan av Ostergötland, Johan III:s yngste son, som den 29 november 1612 gifte sig med Karl IX:s dotter Maria Elisabet. Vigseln förrättades av ärkebiskop Petrus Kenicius. Anteck­ ning om den har även införts i storkyrkans vigselbok.4 En glad och strålande bröllopsfest i Storkyrkan var den, vid vilken kronprins Oscar den 19 juni 1823 vigdes vid prinsessan Josephina Maximiliana Eugenia Napoleona Beau­ harnais. Katolsk vigsel hade föregått denna i Leuchtenbergska palatset i Munchen (22 / 0 ). Den 13 juni ankom fursteparet till Sverige och landsteg vid Manilla, begav sig däri­ från till Haga och kom först bröllopsdagen in i staden. Vigseln förrättades av ärkebiskop Carl von Rosenstein, assisterad av fem biskopar och pastor primarius J. O. Wallin.5 I ceremonimästaren von Hausswolffs nyss omtalade journal heter det om vigselakten bl. a.: >>Man hade inredt kyrckan på samma sätt som wid kröningen år 1818 så att riksens ständer sutto som wid den, och för norske stortingsdeputerade war samma läcktare som 1 Tryckt hos l-IYLTEN-CAVALLIUS och STEPHENS, Sveriges hist. och polit. visor, s. 189. Här cit. efter D.ldro man. i RA. 2 Efter ceremoniel i Kungl. arkiv. Gustaf Vasas döttrar. RA . 3 Om fursteparot och deras bröllop se för övrigt BEn ·~ ENGnDN, Herzog Christoph von Mecklenburg, lclzter Koadjutor des Erzbistums Riga . Reva! 1898, s. 295. 4 S:t Nikolai kyrkas i Stockholm vigselbok, utg. av F. U. WRANGEL, I, s. 7. 5 Ordning vVicl I-lans Kong!. Höghet Kronprinsens Prins Joseph Frans Oscars Tillkommande Gemåls li ennos Kong!. Höghet Prinsessan Josephina Maximilinna Eugcnia af Lcuchtcnberg Intåg i R esiclencet och clei·påföljancle F örmulning. Sthlm 1823. 4:o. 202 STOCKHOLM · deputerade wid kröningen hade. Ordföranden general proeurator Falsen fannt att denna plats intet war passande och skref ett bref deroro till öfwerste kammarherren, hwillcen blef i mycken förlägenhet huru han skulle ft~llgjöra denna pretention, som i och för sig sjelf war ganska obehörig. Han delade således af på ridderskapets och adelns benekar att placera dessa; men som endast de främste kunde se, och alla af dem wille det, så blef en sådan embarras, att Falsen feek stå. Af en händelse \Var en öfwerflödig 'fabnret, efter Hans excellence herr grefwe Brahe intet war med uti procession, och den begagnade han.>> l · Det sista furstliga bröllopet i Storkyrkan inträffade den 22 maj 1919, då prins Carls dotter prinsessan Margareta av ärkebiskop N. Söderblom vigdes vid prins Axel av Dan­ mark. Som kunglig begravningskyrka har Storkyrkan aldrig fungerat. Prinsarna Erik och Valdemar Magnussöner, som ljöto döden vid N yköpings gästabud 1317, äro de enda svenska furstar, som begravits i Storkyrkan. Att de blivit jordade här, uppger redan Erikskrö­ nikan. Den förre av dessa flyttades för övrigt efter några år till Uppsala domkyrka av sin gemål, hertiginnan Ingeborg. Platsen för deras grav har sedan gammalt angivits under den sjuarmade ljusastaken. I sin >>lustiga och trovärdiga>> rimkrönika om Stockholm skild­ rar Messenius detta sålunda: I Stocholm monne både twå i stadzkyrkian begrafningh få . Fru Ingeborgh war sin så hull herre, hon för W aldrnars siäl skull then fast herlige stakan gaf, som i wår tidb står på hans graf, för wtan annf).t dyrbart mehr, medh hertig Erikz förändringh sker lijck, som till Wpsala flyt blef; hans gemål thenna sak så dref.2 Enligt en anteckning av Elias Palmskiöld skall graven ha uppbrutits av Karl IX:s slottsfogde, Sven Månsson av släkten Eketrä3, för att denne därstädes skulle kunna be­ grava ett barn. Kalk och sten från graven säges då ha lagts till grundval till en port på Helgeandsholmen, och i graven fann. man >>wisse teclm och monument effter furstelige lijk såsom örngåt af gyllene dunk, skööne skoor och flere stycke medh ädle steenar, pe:dor och gull bes(!,tte>>_. 4 Ceremonimästarens journal 1823. RA. Historiskt bibliotek, I, s. 95. 3 Han var slottsfogde i Stockholm 1601- 1607. 1523-1630, I, s. 158. 4 Acta ccclesiastica . RA. 2 1 ALMQUIST, Den civila lokalförvaltningen i Sverige STORKYRKAN 203 Däremot ha i Storkyrkan vid flera tillfällen furstliga lik varit bisatta för längre eller kortare tid. Riksföreståndaren Sten Sture d. ä. var visserligen icke av furstlig släkt, men han vai: dock rikets styresman och särskilt en iör storkyrkans historia så betydelsefull person, att han i detta sammanhang måste nämnas. Han hade dött i Jönköping den 14 de­ cember 1503, sedan han följt konung Hans' drottning till gränsen, efter att hon, som tidi­ gare omtalats, måst ge sig fången vid Stockholms stads kapitulation. Från Jönköping fördes han till Stockholm, där liket insattes i det av honom dekorerade SanktOrjans kor, och där­ ifrån fördes det i februari 1504 för att jordas i Gripsholm l. Rimkrönikan berättar härom: Mith liik sattess tha i bykyrkone m i sancti iörens altare i thz sin. Ther stood iag nogra dagar till täss herrane skulle sig höffvisman taga. 2 Gustaf Vasas båda första drottningar blevo bisatta i Storkyrkan och fin go där en till­ fällig fristad, innan de fördes till familjegraven i UpJ?sala domkyrka. Om den första av dem, Katarina av Sachsen-Lauenburg, som dog 1535, säger Messenius i den nyss anförda · krönikan, att hon i stadskyrkian begrafz med prål. 3 Drottning Margaretar [Leijonhufvud] avled 1551, och hon insattes därefter i storkyrkans sakristia. >>Såsom ähr sedh>>, tillfogar Messenius, när han berättar härom4, och det är svårt att avgöra, om detta uttryck har tillkommit för rimmets skull, som icke alltid ville falla sig så lätt för honom, eller om han verkligen därmed vill ha sagt, att kungliga lik brukade före begravningen insättas i Storkyrkan. Åtminstone ännu en furstlig person vet man i äldre tid ha varit bisatt i Storkyrkan. Gustaf II Adolfs broder Karl Filip avled 1622, och hans lik fördes med skepp till Stock­ holm för att därifrån sedan beledsagas till Strängnäs domkyrka, där hertigen skulle be­ gravas. Under stora ceremonier bars båren från fartyget upp till Storkyrkan. När detta kom in mot Skeppsbron, sköts därifrån svensk lösen, som besvarades från Tre kronor och örlogsskeppen, och i procession, föregången av djäknar och präster , bars sedan den döde och hans furstliga insignier upp till kyrkan. På bägge sidor om båren gingo drabanter med nedfällda hillebarder. I Storkyrkan nedsattes liket i koret, och tre landskapsfanor (Söder­ manland-;, Närikes och Värmland'l) placerades därinvid. Efter bisättningsceremonierna insattes kistan i sakristian. 5 1 Se härom CX. GOTTFIUD CAHLSSON, a. a. S. 103. " Svensiw medeltidens rimkrönikor, III , s. 190. 3 Histori sk t bibliotek, I, :;. 148. 4 A. a. s. 15 1. 5 Manuskript a v E li a s Palmskiöld om b egravningsceremon ier i sam!. Cer cmonialia, Hi\. 204 STO'CKHOLM Fig. 29. Storkyrkan prydd för kronprinsessan Margaretas jordfästning 1920. Schmuck der Kirche bci der Bestattung der Kronprinzessin Margareta. Decoration of the church at the burial of the Crownprinccss Margareta. KRONPRINSESSAN MARGARETAs JORDFÄSTNING DEN 13 MAJ 1920 AV JOHNNY ROOSVAL I våra dagar har Storkyrkan tjänat en sorgehögtid av enaståend~ gripande art, vars yttre former kommo den att. framstå som en märklig enskildhet i kyrkans historia. Lands­ sorgen efter kronprinsessan Margareta, d. l maj 1920, förberedelserna till jordfästningen och slutligen själva denna ceremoni, allt bar en prägel av stor och helgad skönhet. Dessa dagar, mellan den l maj och den 13, då jordfästningen skedde, skola icke här ut­ förligt skildras, ej heller jordfästningshögtidligheten beskrivas i sin helhet. Det ligger utanför Storkyrkobeskrivningens ram. Men i den mån högtidligheten satte sin prägel på STORKYRKAN 205 kyrkorummet och bidrog att förklara detsamma, skall med ett par ord här erinras om dess huvuddrag. Kyrkan ordnades sålunda, att i fonden av södra, inre sidoskeppet avstängdes en fyr­ kant till kapell för kronprinsessans kista, i väntan på den kungliga kyrkogården, som för­ bereddes i en avskild del av Haga-parken. Till avstängning användes de kyrkan tillhöriga övertaliga mässingskolonetterna, som ursprungligen ingått i korskranket i dess första vidlyftigare utsträckning. Kolonettema infattades i sockel, entablement och pelare av trä, anslutande sig till det nuvarande korskrankets marmorinfattning och diskret färg­ behandlat i anknytning till dei:mas grågröna ton. Kapellet öppnade sig mot söder med ett par smidda järngrindar, tillhöriga Riddarholmskyrkan. Guirlander av grönt drogos utmed skranken, både korets och det nya kapellets, på vars entablement brinnande vax­ ljus stodo mellan vita blommor och grönska. Mitt i högkoret stod, på sedvanlig plats, katafalken bakom den sjuarmade ljusastaken, vilken för dagen bar levande ljus. Likaså altaret, där vaxljus i kyrkans silverstakar jämte vita liljor omgåvo kyrkans stora silverluucifix. Altarreliefernas matta silveryta förhöjdes av röda rosor. Altaret kläddes på framsidan med kyrkans Oxenstieme-Braheska ante­ pendium och på sidorna med av stora blommor mönstrad, grön till silvergrå sidendamast från· 1700-talet. Å översta trappsteget lades ett stycke guldbrokad från 1600-talet med grön botten. Altarets trappsteg belades med grön damast av samma slag som den å alta­ rets gavlar, vilka kläddes med ett stoff av samma karaktär som antependiet, en 1600­ talsbrokad med mönster av blommor i guld, gult och blekrött å silverbotten. Dessa stof­ fer tillhörde K. Husgerådskammarens textilsamling. På ömse sidor om altaret stodo grup­ per av blommande vita syr{mträd och i hörnen mot korets fondvägg och vid varje pelare i koret unga björkar i sin spädaste grönska. Kring katafalken placerades fyra höga silver­ ljusstakar i gustaviansk stil, utförda av G. Stafhell d. y. på 1760-talet (tillhöriga K. Husgerådskammaren). Å ömse sidor om katafalken ställdes för de kungliga och deras uppvaktning m. fl. för­ gyllda stolar, klädda med siden eller sammet i blått, på orientaliskamattor. F. ö. var allt golv befriat från mattor, så att de gamla gravstenarna framträdde. - Mot katafalken voro uppställda de kransar, som överlämnats från Kungl. huset och de ni:trmaste anför­ vanterna efter kronprinsens bestämmelser. Kring altarringen stodo kransar från utländ­ ska makter och vid ingången till koret hängde å ena sidan kransen från Stockholms folk­ skolebarn och å den andra kransen från _ skolkamrater till de kungliga barnen.-- Den stora engelska kransen var rest mot den sjuarmade ljusastaken. - Övriga kransar voro pla­ cerade i det för kronprinsessan nyinredda koret och i sidoskeppet närmast detta kor. Ett vitt blomsterkors, som bars i processionen före kistan, uppställdes under jordfäst­ ningsceremonien framför kistan mot altaret. Mäktiga tallguirlander förenade mittskep­ pets pelare, invid dessa och på Örgelläktaren stodotätt med friska björkar. De friska fär­ gerna och den fullkomliga frånvaron av svart gåvo intrycket av en högtid till firande av våren snarare än av en jordfästning. · 20G STOCKHOLM :För kyrkans prydande svarade som arkitekt Professor I. Tengbom; för altarets pry­ dande såväl med textilier som eljest sörjde Fröken Agnes Branting, K. Husgerådskam­ maren svarade genom sin chef, Dr Böttiger, för urval av stoffer till altartraktens klädsel. I allting följdes av kronprinsen lämnade anvisningar, vilka till stor del byggde på av den avlidna själv yttrade, upptecknade önskningar. Ceremonielen vid jordfästningen, processionsordning o. s. v. ordnades av riksmarskal­ ken. Kyrkan var till sista plats fylld av inbjudna, ordnade enligt hävdvunnet skick Dock framträdde här, .liksom i kyrkans dekorering, den avlidnas individuella önskningar. Så­ lunda hade kronprinsessan personligen närastående inbjudits att taga plats i och när­ mast koret (på norra sidan), mitt emot de för de kungliga och för främmande staters sände­ bud avsedda platserna på södra sidan. Det har anmärkts, att man här såg för första gången samlade efter världskriget representanter för de kämpande staterna. Eljest märktes i de södra bänkkvarteren engelska officerare från de två brittiska örlogsfartyg, som anlänt till sorgehögtidligheten, däri även prins Arthur av Connaught deltog; engelska matroser p~raderade vid processionen. I södra bänkkvarteren hade även plats riksdagen, högsta domstolen, ett stort antal deputationer, som medfört kransar till kronprinsessans. bår ::samt personer, som undertecknat en efter kronprinsessans död publicerad lista för bil­ dandet av en minnesfond. På norra sidan hovfunktionärer och staber och på södra läk­ taren hovbetjäningen. Klockan två e. m. öppnades kyrkaportarna för de inbjudna; medan de ordnades i bän­ karna och medan processionen avvaktades, utfördes musik; från orgeln: Bach, omväxlande med hovkapellets stråkorkester från norra läktaren: Beethoven. Denna andaktsgivande, samlande, oavbrutna musik hörde också till de många enskild­ heter, som kronprinsessan själv önskat. Då processionen på slaget kl. 3 anlände till storkyrkans västra port, spelades Chopins sorgmarsch, och under tonerna av densamma skred processionen in, företrädd av kronprin­ sens ·hovmarskalk och riksmarskalken. Omedelbart före kistan gick tjänstgörande hov­ predikanten bärande ett väldigt kors av vita blommor. Den enkla ekkistan, täckt av Eng­ lands och Sveriges fanor, bärande kronprinsessans krona och kronprinsens blomstergärd, ett kors av II).argueriter, bars av kronprinsens adjutanter och ställdes på den rikt blomster­ smyckade katafalken. Sedan samtliga, som atföljt processionen, tagit plats i högkoret, tog begravningsakten sin början med )>Te Deum)>, som utfördes i växelsång mellan ärkebiskopen, kyrkokören och en större barnkör. Därefter unisont: Vad ljus över griften. Sedan denna psalm sjungits till slut framträdde ärkebiskopen och förrättade jordfästningen. De tre skovlarna mull ack6mpagnerades av begravningssaluten från batteriet på Skeppsholmen. Sedan operasångerskan Karin Branzell sjungit ))Vem är skaran dän>, bars kistan slut­ ligen till det söder om altaret anordnade tillfälliga gravkapellet. Dit följde även konungen och drottningen, kronprinsen med barn samt de övriga kungliga personerna och prins Arthur samt de främmande representanterna. STORKYRKAN 207 Ehuru dagen var skum och regnig, togs den elektriska belysningen icke i bruk, endast verkliga ljuslågor voro tända. Också denna enskildhet i anslutning till den avlidnas önsk­ ningar. En vacker tolkning av vad denna enkla åtgärd betydde i ceremonielets mäktiga helhetsverkan lästes i dagspressen (Social-Demokraten, den 14 maj 1920) under rubriken >>Låt ljusen vara brinnande>>: >>Äntligen brunno sju levande lågor i Storkyrkans ljusstake. De brunno för en liten prinsessa. Det var som i sagan, ty det va ren god prinsessa, söm låg på bår, och hon var älskad av alla. Hon hade vårdat allt levande, både människor och blommor. Därför ville hon också att levande lågor skulle brinna vid hennes griftefärd, på det att hon med sin omtanka ända in i det sista skulle få sprida till människorna skönhet och värme. Så inner­ ligt vädja vi nu till kyrkorådet i Storkyrkoförsamlingen att icke mer .sätta in det elek­ triska ljuset i storkyrkans sjuarmade ljusastake, utan låta det riktiga ljuset vara brin­ nande. Gamla heliga ljusstakar äro· sannerligen icke skapade för det moderna elektriska ljuset, dessutom omslutet av brutalt osköna glasfodraL En ljusstake är oleapad att bära upp en materie, som långsamt förtäres av en stilla låga. Och ljuset fortsätter staken så naturligt, höjer den liksom uppåt. Ingen yttre form ger en sådan färgsymfoni och stäm­ mer så till andakt som ett brinnande ljus. Och hur enkelt åstadkommes icke detta. Man behöver endast tända ljuset, och en av de äldsta och heligaste symboler i världen berör själen och hjälper den till andakt. Den troende, den icke troende och den på annat sätt troende mötas i samma symbol. Vore det icke gott att mötas? De icke troende och de på annat sätt än de kristna troende hava länge längtat in i kyrkorna, hava länge längtat efter en gudstjänst, som också är för dem. Den gudstjänst, som förenar, kan aldrig bliva predikningar, icke heller varje ritual. Men en av dess grundbestämmelser är, att den skall firas i en byggnad, som är avsedd för andakt. r är Ekall vara tystnad eller musik, där skall få finnas brinnande ljus. Det finns även ritual eller läsning ur gamla skrifter, som stämma alla till andakt, därom är kronprinsessan Margaretas jordfästning ett vittnesbörd.>> Ljusen ha verkligen fått vara brinnande: efter den 13 maj 1920 ha endast levande lågor förekommit i storkyrkans stakar. För den, som såg, huru kyrkan förbereddes till högtidligheten och hur >>kronprinsessans kapell>> byggdes upp på ett par dagar, föreföll det egendomligt, hur allting fogade signa­ turligt, vackert och i en enhetlig stämning. Varje färg och form fann sin plats med själv- . klar säkerhet. Det lilla kapellet tedde sig, som om det i alla tider innehaft sin plats. Det står, då detta skrives, alltjämt kvar. För många är den platsen kär, justsomden nu kommit att gestaltas, gärdad av mässingskolonetterna, den enkla järngrinden, ljusraderna på bjälkarna. Det är grunden till en önskan om, att i någon form få fästa minnet av kron­ prinsessan just till denna plats. Även omstoftet - efter den blomsterälskande prinsessans egen önskan - skall föras till ett stilla vilorum bland träd och blommor i Haga, och även om sorgetecknen, som nu i kransar och bandinskrifter berättat om vad hon varit, komma attförsvinna eller redan ha försvunnit, borde ett annat varaktigt tecken påminna sam­ tiden och kommande tider om vad som här varit. 208 STOCKHOLl\1 Sorgefesten blev för den, som nu återkallar i minnet dess förlopp , en förklaring till kyr­ kans arkitektoniska ide. Man märkte i handling, huru den kristna kyrkobyggnaden är skapad till högtid av stora mått och huru dess murar verkligen förmå att hysa och giva resonans åt de djupa känslotoner, som anslås vid dylikt tillfälle, då en mänsklighet i täta led träder i omedelbar kontakt med det högsta överjordiska, den kontakt, som döden möj­ liggör. Alltför lätt glömma nutidens människor, att kyrkaarkitekturen icke endast är avsedd att hysa den söndagliga gudstjänsten, vilkens behov, i stort sett, kanske skulle kunna tillfredsställas av även en enklare föreläsningssal-artad byggnad. Det monumen­ tala syftet i kyrkaarkitekturen bestämmes av de stora högtidligheterna, av största mått och av djupaste andlig innebörd. Det är vid dessa tillfällen en storvulen arkitektur lever sitt fulla liv, det är i den funktionen för sitt blivande verk, som byggnadskonstnären bör söka sin eld. Den gamla Storkyrkah visade Kristi Himmelsfärdsdag Hl20 sina formers kraft på ett storslaget, för många överraskande sätt.