SVERIGES KYRKOR 

KONSTHISTORISKT INVENTARIUM
MED STOD A V K. VITT. HIST. O. ANT. AKAD. 
 UTGIVET AV SIGURD CURMAN 
 OCH JOHNNY ROOSVAL 


VÄSTERGÖTLAND 

BAND I

STOCKHOLM 
 A.• B. GUNNAR TISELLS TEKNISKA FöRLAG 


STOCKH O LM 1 922
V I CTO R PETTE R SONS BOK I NDUSTR JAKTIEBOL AG

VÄSTERGÖTLAND
BAND I KÅLLANDS HARAD 

AV 


ERNST FISCHER 


d

o

Skala 1:250000
~---L-----L--

1o'km. __J __ _ _ _L__ _~,

1\ARlOGRAf iS KA I NSliTUTE T Cenlnll!l\l(:k(><iot. Stockholm

KARTA ÖVER KÅLLANDS HARAD

I NN EHÅLLSFÖ RTECKNING

.l

.~alunda kyrk~V.

Otterstads .. 
 Serräte kyrka . . . .V . . . 
 S. Mari re kapell. v·. .. . S. Katarinre kapell \(' .. 
 Sunner~ergs kyrka st r ö kyrka .. Gösstunda kyrka .V. .... 
 Rackeby kyrka. Rackeby k lo ster . . . 


kyrkor-~

3


20 

33 ­

.v . . 


V .


VfJ· 


48 
 52 
 82 
 108 
 132 
 159 ~
161 


Råda kyrka . . . .. . . . . . . . . . . . . 
 Kållands-Å sa ka kyrka •l Me!! by kyrkor .v 7 . . V-; i · .· I · · ·
 J ä r p å s k yr k o r .'V... t -f:?. .~ (.f:J·y.J . P.1-y~t:':-:"". Höra kyrka . . . 'v . ... 
 . .. ... .. .. . Häggesteds kyrkor ._.!Uvercds kyrkor.\/. . . Örslösa kyrkor . Söne kyrka V .. Vä t a kyrka . Gi l lstads kyrka. J' ådene kyrkor. V. Tranums kyrkor V. . No rr a Kedums kyrka .V ... .... . L a v ar.>/k y r k a . V . . . . . Rättelser och tillägg. Ort s register . . . .. . Personre g i s t e r. sakregister . . . . .

'i .... . . . . 
 · ;c· .. . . .

V


179 
 223 
 242 
 263 . 

291 ~

V. . 


296 
 31 7 


329 


V.

. .. . ..

J .

362 
 386 
 403 
 421 
 469 
 485 
 504 
 523 
 531 
 533 
 543 


FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA BAND 

ANT. TmsKn. · = Antikvarisk Tidskrift för Sverige, utgiven av Kgl. Vitlerhels Historie och Antikvitets akademien. 1864-. A. 	T. A. = Antikvariskt-topografiska arkivet omfattande en avbildningssamling och en skriftsamling, förvaras i Slatens Historiska Museum i Stockh olm. B. St. = 	 Kgl. Byggnadsstyrelsens arkiv. HADORPH 	 = Reseanteckningar om Läckö grevskap eller Ase, Källands och Kinnefjärdings härad av Johan I-ladOI"ph av år 1669 och 1671. Tryckta i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift II :! , s. 65-68. K. A. = 	 Kammararkivet, Stockholm. K. B. = 	 Kgl. Biblioteket, Stockholm . LAMPA, INv. 1583 = Inventarium för kyrkorna i Skara stift 1583 med anmärk­ ningar utgivet av Sven Lampa. Tryckt i Västergöt.lands fornminn es­ förenings tidskrift III: 3-4. LINDsKOG 	 = Försök till en kort beskrivning om Skara stift av P . E. Lindskog. Del II I. Skara 1814. LJUNGSTRÖM = Kinnefjärdings och Köllands härader samt s taden Lidköping beskrivne av Claes Johan Ljungström. Lund 1871. M. 	 Bl. = K g!. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademiens Månadsblad 1872 - 1905. PERINGSKIÖLDS 	 MONUMENTA = Monumenta Sueo-Gothorum antiqua et recen ­ tia. - Minningsmärken, gamla och nyare, uthi wårt Nordiske Attlant, Swea och Götha Riket. 10 Bd. Manuskript i Kg!. Biblioteket i Stock­ holm; märkt Fh, 1-10. - De i del IX förekommande t eckningarna äro enligt E. Wennbergs forskningar utförda 1671 av J. 1-Iartling. R. A. = Riksarkivet i Stockholm. 
 SKAHA DoMK. A. = Skara Domkapitels arkiv. 
 SKARA STIFTS BoK = Skar a stifts Bok. Manuskript i Skara Domkapitels arkiv, 
 märkt I 	 VI n:o l. Innehåller inventarier från stiftets alla kyrkor ; påbörjad 	 under biskop Haqvin Spegels tid (biskop i Skara 1685­ 1691) och fullbordad vid mitten av 1700-talet. SKARA ST. ocH GYMN. BIBL. = Skara Stifts och Gymnasiehibliotek i Skara. Sv. F. T. = Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift. P. 	A. SÄVES BERÄTT. = P. A. Säves berättelse för ör 1863. Manuskript i Kg!. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademiens arkiv. Delvis tryckt Antikvarisk tidskrift för Sverige III. WENNERBLAD = Ernst Wennerblad, Skara Stifts kyrkor. Norrköping 190\?.. WESTER-GOTH. EccL. = Westergotbia ecclesiaslica et litterata af Andrea 01. Rhyzelio. Manuskript i Skara Domkapitels arkiv, märkt I VI n:o 2. Innehåller bl. a. några ord om varje kyrka i Skara stift - dock mest förklaringar över deras namn. V. F. T. 	 = Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. ö. 	I. Ä. = Kg!. Överintendentsämbetets arkiv i Slockholm, numera Kg!. Bygg­ nadsstyrelsens arkiv (B. St.).

FÖRORD TILL SVERIGES KYRKOR, VÄSTERGÖTLAND.
De skatter av kyrklig kon st, som VLi.stergötland har att upp­ visa i sina ti ll fl era hundratal uppgående kyrkor, hava visserlige n lockat åtskilliga forskare till studium och behandling såväl av arkitekturen som av den i landskapet förhållandevis rikligt före­ tri:i dda stenskulpturen från romansk tid. Huru värdefulla dessa studier ~in varit, hava de dock sam tliga lidit genom bristen på ett fullständigt material och på lU.tt tillg~ingliga avbildningar. Det Lir framför allt genom avhjälpande av dessa bris ter , som arbetet Sveriges Kyrkor hoppas kunna gagna den vetenskapliga forskningen, på samma gång som det avser att i vidas te kretsar sprida kännedomen om de i många fall ganska oanat rika skatter av gammal kons t och kultur, som trots allt ännu fi nnas kvar i våra bygder. Hörande arbetets allmänna organisation och plan hänvisas till förordet i det år 1912 utgivn a första häftet : Sveriges kyrkor: U pp la nd, Band IV, häfte l , omfattande k yrkor i Erlinghundra h~irad . För utgivandet av Västergötlands kyrkabeskrivningar kommer den gamla hit radsindelningen att läggas till grund. Varje utkomma nde h~ifle omfattar sålunda k yrkobeskriv n ingarna för ett hLirad. Skulle kyrkornas anta l i ett härad vara så s tor t, att deras beskrivningal' sku lle erfordra mera Lin 10- 12 try ckark, delas häradet i flera häf:ten. Tre till fyra häften pagineras i följd för att till sam mans utgöra ett b a n d. Till varje band utgives sLirskilt titelbl ad och utförligt register. Sålunda komma kyrkorna i Kålla nds härad att fördelas p~L tre häften, som till sammans bilda band I inom Väs tergötland. Kyrkorna i la ndskapets stLicler skola sammanföras i ett särskilt band, varjämte en sammanfattande översikt över land­ skapets kyrkliga kon st Lir avsedd att bilda avslutningen till arbetet inom landskapet. , Den hastighet, varmed arbetet kan komma att fortskrida inom VListergötland , äe naturligtvis beroend e dels av arbetets tillgång pi:'L medel och arbetskrafter, dels av den uppmuntran del kan röna

IV

från all månbeten s sida. Hittills har vårt arbete kunnat uL,föras dels tack vare gåvor och und e t~stöd ft'än institutioner, föreningHr och e nskild a, dels på grund av det u ppoff rande intresse, som visats av våra medarbetare. Till arbeten i Väs tergötland hava sålun da följ ande bicl mg överlämnats: K gl. V i. Lt. ITist. Ant. Akad . :~00 kr. , V~i s t ergötla nd s For-nminnesföre nin g 100 kr. , Fören in­ gen und ersök nin g av V~istergötla nd s folkm ål 200 kr. , K om­ mitt erade för utgivand e av B es kr i vnin g över V~is tergöt­ land 4-00 kr. , varjiimte slutligen S k arahorgs l ~i. ns L an d s ting beviljat ett anslag av ;JOO kr. att utgå l \) '14· såso m bidrag till kost­ naderna för utgivande av hiir för-eligga nd e hä i'Le. För allt de tta s löd få utgivarna framb~ira si n d j up a L ac ksatnhet. 191.;) års Hiksdag har gen om bevilj a nde av ett ans lag på 10,000 kr. för år 191 4" :1t vårt arbete skapat en tryggare ekonomisk grund iin det hittills haft.. Då dessa medel e mellertid skola fördelas pä arbeten över hela ]andeL, Lorde utgivaene dock allt fmmgen t var a nödsakade att v~idj a till de lokala intressenas representanter, för att arbetena skola kunna bedrivas med öns kviird raskhet, vilk e t ~i.ven utgör en av för utsiHtningama fö r det beviljade statsanslaget. Vår förhoppnin g ~ir att kunna utgiva minst elt l1i:ifte om året rörande Västergötlands kyrklw, i all synn erhel om vi ~iven fmm ­ deles få påräkna bis tånd .av de peeso ner, som hiLLill s så en ergiskt och uppoffrande bedrivit arl.Jetena i Västergötland, n~imlige n fil. kand. Ernst Fischer och arkitekten i Överintend entsämbetet A nd ers Ho l a nd . Av dessa har ark. r\oland utfört all a uppmätningsritningar samt i hög grad bidragit till utredandeL av k yrkornas byggnadshis to ­ fört alla nödiga arkivaliska. r ia, under det att l<andid at Fischer u L forskningar, bearbetat he la det insamlade materialet samt författaL b eskrivningarna. Till dem s tå e verket Sveriges Kyrkor i en mycket stor tacksamhetsskuld. V~irdefu lla upplysni ngar för arbe te t hava godhetsfullt lämnats av d r. G u s ta f Up mark (om silver) och av prof. O. von Fr i esen (om runstenar), för vilket vi betyga vår tacksamhet, liksom vi t ill alla dem , som på olika siitt i övrigt underW.ttat arbete t, få uttab ett vördsamt tack. SToC KHOI .'\1 r o r<T . 1913.
S rGURD CuRMAN Joi·I NN\'

I{OOSV AL .

1--131'llr7. Sveriges kyrkor.

l'ä.~terg ötland

I.

OTTERSTADS KYRKOR.

V ÄSTERGÖTLAND,

SKARABORGS LÄN, KÅLLANDs HÄRAD.

SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT.
Tryckta källor : I-IADORPH i V. F. T. II: l, s. 78.- LINDSKOG. III, s. 168., 
 LJUNGSTRÖM, s. 127- 8. - WENNERBLAD, s . 43, pi. 164. 
 Handskrivna källor och avbildningssamlingar: PERINGSKIÖLD , Mo­
 numenta IX, N:o 3, fal. 90 (ext. från S . m . m .), N:o 4 (Hadorphs reseanteckningar), 
 N:o 44 (ext. från S.) - P. A. SÄVES BER:i.TT. 1863, s. 83. (avb. vapen å klocka). 
 A. T. A.: 2 foto (ext. från S., int. mot Ö.), kopia ur Monumenta, avskr. ur 
 I-Iadorph, inv. 1829. - Ö. I. Ä. : 1 blad ritnin g (plan, 2 fasader, sektion ) till n ybygg­
 nad av A. Törnqvist, stadf. 1852 ; 1 blad ritning till dekoration, stadf. 1897; 1 blad 
 r·i tning till ny bänkinredning av Ax. Lindegren, stad f. 1900 (samt!. kopior). ­ SKARA DoMK. A. : I Handlingar från Otterstad (E. VI. N:o 78) : skrivels e ang. 
 klocka 1749, inv. 1821; Skara stifts bok. - SKARA ST. OCH GYMN. BIBL. : Topo­
 grafisk a sam!. : Otterstad, s. 9-10. Samling a f lnscriptioner på klockor i Skara. 
 Stift, s. 11. 
 Kyrkans arkivalier. I LANDSARKIVET I GÖTEBORG : Uppgifter .om bygg­

nad och inventarier träffas i : B. N:o 1, innehållande inventarier 1613, 1684, 1686, 
 1ö89- 1706 , sockenstämmoprotokoll 1688- 1703 , 1·äken sk ap er 1614- 1728. L . ] . 
 N: o 8 innehållande räkenskaper 1752- 79. - I KYRKANS ARKIV : h andlingar från nyare tid samt i sakristian 1 blad ritning till kyrkans nybyggnad av A. Törn­ . qvist (jfr. Ö. I. Ä.)

Otterstads gamla kyrka.
Kyrkogård och klockstapel.

Invid Ullersund, som förenar Kinneviken med Dalbosjön, låg Otterstads gamla kyrka omkr. 700 m. från den nuvarande. Öde­ kyrkogården är omgiven av en halvt raserad mur och bevuxen med stora träd. På kyrkogården ligger, förutom några föga märkliga gravstenar från 1700- och 1800-talen, en romansk grav häll - skulpterad ­ av den s. k. liljestenstypen (fig. 1). Den är av grå sandsten, L. 200 cm., B. i överkant 70 cm., i underkant 58 cm. Dessutom ett av de i Västergötland så vanliga gravkorsen av kalksten från senare tid (fig. 2) .

KYRKOGÅRD.

GRAvsTENAR.

KÅLLANDS HÄRAD.

Öster om kyrkan synes på en teckning från 1671 (fig. 3) i Peringskiölds Monumenta en öppen klock stape l av enkel konstruktion. När den uppfördes är obekant. Den nämn es första gången i kyrkans arkiv 1618. Den synes emellertid mot slutet av århundradet blivit ersatt med en

A . Roland delin. 1911.

1l. Roland delin .

Fig. l. Otterstads ödekyrkogå1·d. Gravsten av lilje­ stenstyp. fiomanischer Grah­ slei•l (Sandslcin).

Fig. 2. Otterstads ödckyrkogård. Gravkors av !wik­ sten frå n 1723. Grahstein (l<alkstein).
1723.

Fig. il. Otterstads gamla ky rka: l\locksta pel. T eck ­ ning fl·. 1671 i Peringskiölds Monumenta. Glockcnlnnn nach
einer
1-land ~cichnun g

ans d ..). Hi71 ,

ny stapel, ty 1685 heter det: »Dh. 22 Junij understöttes dhen gambia klåekestapeln här i Otterstad och strax i fölliande dh. 23. 25 för­ färdigades dhen nya af Sigge ifrån Lijdkiöping och bekom han ersatz löhn 4 Rdr.», medan »byggemästaren » erhöll 24 dlr. -­ 1754 års räkenskaper tala om utgifter för bräder samt 8 dlr. till en person, som varit »ställemästare på klockestapelens byggande ». Samma år gjorde smeden Nils »flaggan till stapelen för 6 öre >> . År 1774 arbetas ånyo på klockstapeln, och bland utgifterna finna vi följande: »skiuts pgr. til Carl i Haget - - - til Härne (=N. Härene i Kinnefjärdings härad) att bese des klåekestapel att Otter­ stads måtte innebyggas på samma sätt». År 1779 rödfärgas sta­ peln. Numera finnes intet spår av dessa staplar. Kyrkobyggna den . Otterstads gamla kyrka, 's om revs, när den nya uppfördes 1854, kan man med hjälp av en teckning (fig. 4) från 1671 i Pering­ skiölds Manumenta och arkivens torftiga upplysningar rekonstruera.

OTTERSTADS KYRKOR.

5
PLAN.

Kyrkans plan utvisade ett rektangulärt långhus med tresidig koravslutning, sakristia i norr och vapenhus, troligen i söder. Murarna voro möjligen uppförda av gråsten, då vi på kyrkogården ej funnit annat byggnadsmaterial, och Hadorph, som annars i sina reseanteckningar brukar nämna, när en kyrka är byggd av sandsten eller täljsten, som hans uttryck är, säger, att den är »af steen bygd». Möjligen tyder teckningen från 1671 på en finhuggen sandstenskedja i sydvästra hörnet. Enligt ~ ~,..J1~"-9 teckningen skulle bygg- () ~«tliUlV naden vilat på en skrå­ kantad sockel. - Tegel användes vid vapenhus­ bygget (räkensk. 1688). -­ Utvändigt voro murarna, åtminstone i senare tid, putsade (räkensk. 1627 o. f.). - Yttertaket var å långhus 	 och kor täckt Fig. 4. Otterstads gamla k yrka år 1671 efter teckning i Peringsldölds Monumenta. med rödfärgad ekspån Die alle, jetr- t abgerissene Kirche in Otters tad n ach (räkensk. 1614 o. f. 1753), clncr Hand"cichnung aus d. J. 1671. å sakristian likaså (räkensk. 1779), medan vapenhuset, åtminstone på 1700-talet, var täckt med tegel (räkensk. 1779). Den ursprungliga kyrkans utseende och tillkomsttid är obekant, o k · · .	 da tec nmgen 1 Manumenta visar kyrkan efter en senare ombyggnad. Med häradets övriga kyrkor som jämförelsematerial får man emellertid antaga, att även Otterstads kyrka haft rektangu­ lärt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor i öster. Om, såsom troligt är, byggnadsmaterialet varit granit, torde kyrkans tillkomsttid få sättas senare än sandstenskyrkornas, d. v. s. efter år 1200. Sandstenskyrkorna i dessa trakter synas · nämligen i allmänhet tillkomna und er-1100-talet. (Jfr. s. 22 o. 36). På 1600-talet tillbyggdes kyrkan, enl. Hadorph, i öster 10 alnar på bekostnad av rikskansleren greve Magnus Gabriel De la Gardie. 1 Denna tillbyggnad skedde före 1671, då Hadorph gjorde
1 F. 1622, rikskansler 1660, riksdrots 1680, 1686. Ärvde 1652 L äckö grev· skap, där h an n edlagt ett i alla avseenden betydelsefullt arbete. G. 1647 m. fur·slinnan Maria Euphrosyne av Pfalz-Zweibrilcken, Karl X Gustafs syster, f. 1625, 1687. Ottorstad liksom övriga socknar i Kållands härad tillhörde Läckö grev­ ska p.

MATERIAL.

URsPRUNGLIGT UTSEENDE O . DATERING.

~ENA~m

FöR­

ANDIIINGAR .

t

t

6

KÅLLANDS HÄRAD.

SAKRISTIA.

VAPENHUS .

sin andra resa i Läckö grevskap; möjligen 1654, vilket år De la Gardie skänkte kyrkan en altarprydnad (se s. 7-8). Från denna period datera sig troligen även kyrkans 8 (en!. Hadorph) fön s t e r med upptill tresidig avslutning. 1768 genomgå de emellertid en omfattande reparation, och då köpes bl. a. »Spansk gröna til fensternes bestrykande» och året därpå olja och blyvitt. ­ H u v u d i n g å n g e n låg i väster åtminstone i nya re tid intill 1688, då twligen vid vapen­ husbygget en dörröpp­ ning upptogs i söder. 1698 talas nämligen om »södra kyrkioportens up­ lagande". Det är väl dock sannolikt, att medeltids-· kyrkan enligt gängse bruk haft en ingång på södra sidan, som sedermera blivit igensatt. - I n n e r: taket utgjordes av ett trävalv från 1724. Om Fig. 5. Otterstads nya kyrka. Interiör mot koret. kyrkan under medeltiden Inneres der n euen I\irehc gegcn Osten. haft stenvalv är obekant, och om så varit fallet, hava de tagits ned under den De la Gar­ dieska om- och tillbyggnad en. - Ar 1725 dekoreras taket med målningar av målarmästaren Petter W ernberg\ som har prytt mer än en av häradets kyrkor med takmålningar. Bl. a. figurscener, som framställdes, var även »Christi förklaring» (inv. 1.829). Mäster Wernberg dekorerade även läktaren och försåg den y ,på inre listen åt dörren• med följande inskrift : »Haec redes sacra dipicta est A:o 1725. Cura pastoris Petri Luth Ecclesire inpensis pictura Petri Wernbergi, (inv. 1829). Den sa kr i stia, som fanns vid kyrkans raserande, hade till­ kommit vid ombyggnaden på 1600-talet. En äldre sakristia har emellertid funnits, ty Hadorph omtalar, att » sakerstijan (är) fram flytt». Ar 1688 uppfördes för kyrkans medel, - troligen i söder ­ ett vape nhu s.
Petter Wernberg blev mästare i Göteborg 1711 med "ett Crucillx» som mäster· s tycke. Bosatt i Lidköping. Va;· död 1735. (W. BERG, Samlingat· till Göteborgs historia J, s. 360. Gtbg 1882).
1

OTTERSTADS KYRKOR.

7

Df'\· ''

•

1.

't.

).

't.

:;.

l...

7

l.

,.

lo.

\1.

•• ·

1).

! <t.

•:. '.

''"

1 7

~~

"l

'1!<1 .

1 '\

Fig. 6.

Otterstads nya kyrka. Plan. Skala 1: 300 . 
 Uppmätning 1913. 

Grundriss der neuen Kirche. 


Inredning. Altarprydn a den utgjordes av en på väv målad framställning av nattvarden, vilken nu förvaras i nya kyrkans sakristia. Magnus Gabriel De la Gardies och hans furstinnas vapen voro enl. Hadorph påsatta - troligen på ramverket, som väl var skulpte­
ALTARUPP­ sATs.

8

KÅLLANDS HÄRAD.

SwoALTARE.

PREDIKsToL.

BÄNKAR.

KoRslmANK.

LÄKTARE.

rat, ty med en av De la Gardies många konstnärer, bildskäraren Hans Schwartz\ göres d. 28 aug. 1654 kontrakt att förfärdiga bl. a. altaret i Otterstad, och för detta arbete skulle han erhålla 50 Rdr 2 . Från detta ramverk härröra troligen de tvenne evange­ listbilder av trä, som nu förvaras i nya kyrkan (se s. 11). ­ Tavlan (H. 136 cm. B. 137 cm.), ett enkelt arbete, härstammar troligen också från någon av Läcköskolans män. En replik av denna finnes i S:t Marire kapell, skänkt av de la Gardie (se s. 38). Förutom huvudaltaret nämnes »Lill-altaret» (inv. 1686) och »Kake-altaret» (inv. 1695). Jfr s. 94, not 2. Predikstolen var prydd med skulpturer (inv. 1829), och vid dess trappa hängde en liten klocka »att giffua däm tekn som wilia gåå fram till skryfft» (inv. 1682). - År 1717 betalas »Bildthuggaren Mäst:r S:r Tholin för något arbete som han för händer hafvver till Predikestohlen». 1793 uppsattes ett timglas. - Allt nu för­ svunnet. Om bänkinredningen i den gamla kyrkan lämnar kyrko­ arkivet inga andra upplysningar än att uppe i koret »framför skrancket» funnos »Konungstolen » och » Drotningens sto ol», medan bänkarna närmast skranket v oro » Slottshofwet anslagen» (Bäncke­ längd 1686). Av ovanstående synes framgå, att i Otterstads gamla kyrka mot 1600-talets slut ett korskrank skilde långhus och kor. 1686 målas det av mäster Carl Örn från Lidköping, och 1717- 18 arbe­ tar den förut omtalade bildhuggaren Tholin därpå. I kyrkans västra del var en l äktare med en 1725 av mäster W ernberg målad dekorering och inskrift (se ovan). Rörande gamla kyrkans lösa inventarier se under nya kyrkan (s. 10- 17)
1 A. HAHR, Konst och konstn ä rer vid Ma gnus Gabriel De la Gardies hof. Upp­ sala 1905. 2 WIEsELGREN : De la Gardieska a 1·kivet VI, s. 199.

Foto. A. Rohwd 1911 .

Fig. 7.

Otterstads nya k y l'im från sydväst.

Die n e ue Kirch e in Oltcrslad, im J . 1854 aufgefi'thrl.

Otterstads nya k y rka.
Kyrkobyggnaden. Otterstads nya kyrka ligger på en höjd sydväst om platsen för KYRKOGÅRD. den rivna kyrkan. I väster utbreder sig kyrkogården, som om­ gives av en tämligen låg mur med huvudingång i väster, stängd av ett par enkla, smidda järngrindar, allt från 1800-talets se­ nare hälft. Kyrkan (plan fig. 6) uppfördes år 1854 efter ritningar av Alb. P LAN o c H Törnqvist, 1 stad f. gn. Kg l. brev 23/ n 1852. Murarna, som troligen EXTERI Ö R . äro uppförda av gråsten, äro utvändigt spritputsade med slätputsade murhörn, fönster- och portalomfattningar. Under taklisten löper en spetsbågsfris. Tornets taktäckning utgöres av målad järnplåt, långhusets och korets av skiffer i diagonalmönster. Se i övrigt fig. 7. Invändigt äro murarna slätputsade och, efter en år 1897 stadf. I NTERiöR. ritning, dekorerade med målad kvaderimitation med omväxlande
1

F. 1819, vice pro fessor vid Konstaka demien 1860 ,

t

1898.

10

KÅLLANDS HÄRAD.

UPPVÄIIM N I NG.

mörk- och ljusbruna skift, i koret draperier i stela veck. ­ Innertaket av trä, brunmålat ; över långhuset har taket form av ett segmentvalv, under det den stadfästade ritningen visar brutet tak. - Golv av trä utom i långhusets västligaste parti och tornets bottenvåning, där kalksten är använd, däribland flera gravhällar från gamla kyrkan. - I tornets översta våning hänga trenne klockor (se s. 17). Kyrkan uppvärmes av en i långhusets nordöstra hörn stående järnkamin. .

Inredning.
Altare och altarring av furu, brunmålade med enkla fyll­ . ningar. - Altarprydnaden utgöres av en på väv målad tavla (H. 233 cm., B. 183 cm.), framställande Kristus välsignande. Signerad : Ludvig Frid, Skede 1896. - Föregående altarprydnad utgjordes av ett förgyllt träkors (H. 2tl0 cm.) med törnekrans. PnEoiKsToL. Prediksto l en, enkelt snickeriarbete, samtida med kyrkan. BÄNK AR. Bänkarna äro öppna, brunmålade, utförda år 1900 efter rit­ ning av ark. Axel Lindegren, stadf. !lfs 1900. LÄK T ARE o . I långhusets västra del en orge ll äktare med barriär i enkla oRGEL. fyllningar ; samtida med kyrkan. Orgelfasad, enkelt snickeri­ arbete från senare delen av 1800-talet.
ALTARE.

Lösa inventarier.
(Från gamla och nya kyrkan).
DOPFUNTAR.

Fig. 8. Otte1·stad. Romansk dopfuntsfot.
Basis e ines rotnanjsch en T a u fs te in es (Sand­ stein).

Ett brunmålat d o p ställ, modernt snickeri­ arbete i gotikimitation, med dopskål av mäs­ sing (H. 96 cm.). - I den gamla kyrkan fanns en numera 'förkommen »målad dopfunt, skä nkt .af kyrkoherden Hr Pehr Luth », 1 med dopskål av tenn. - Foten till en romansk d opf u nt av sandsten (fig. 8), som tillhört den gamla kyrkan, är numera räddad undan förstö­ relse och inflyttad i kyrkan. Dessutom en fordom Senäte . kyrka tillhörig dopfunt (se s. 27).
1

F . 1672 , kyrkoherde i Otterstad 1715,

t

1728.

OTTERSTADS KYRKOR.

11

Fig. 9.

Otterstad. Po1·tl·ätt av grosslJ. J . Sundblad , utf. av C. V. Nordgren 1839.
llildnis d es J(aufmanns J. Sundblad von C. V. Nordg ren 1839.

Markus och Lukas, två målade trästatyer i liggande ställning, TnÄsKULPTua H. 32 cm., L. 50 cm. Förvaras nu i tornet. Huvud och armar ~~~-N NYAliE avslagna. 1600-talets senare hälft. Dessa äro troligen desamma, som inv. 1829 nämner: »Wid altaret 2:ne apostlar, en på h vardera sidan». Porträtt av grossh. J. Sundblad - en av kyrkans donatorer - , P oRTRÄTT. oljemålning på duk i samtida, förgylld ram (fig. 9). Signatur på baksidan : C. V. Nordgren 1839. 1 H. 117 cm., B. 93 cm.
1 F. 1804 , "f" 1857. Bland samlingarna å Rosendals slott å Djurgården fin nes ett porträtt av Karl XIII, kopia efter original av Per Kraff~ d. y., signerat: »Copi­ erad a f Carl Wilhelm Nordgren Trompet. vid Kon g. Lif Gardet till Häst 1831 ». Av samme kon s tnär äro dessutom kända porträtt av Oscar I, drottning Josephina och greve Claes Cronslcdt.

12
NATTVARDs­

J{ÅLLANDS HÄRAD.

KÄRL.

Kalk av silver (fig. lO, A) med driven ornering å noden; på en av fotens sex utbuktningar ett gjutet krucifix med klöverbladfor­ made korsändar. 1600-talet. H. 16 cm. Paten av silver passande -till ovannämnda kalk. Å brädden graverat IHS inom två cirklar. Utan stämplar. 1600-talet. Diam. 12 cm. Kalk av silver (fig. 10, B). Noden med driven dekorering samt påsatta, gjutna, bevingade änglahuvud. - Fotens genombrutna, ornerade kant g,juten. På fotens sex utbuktningar är graverat:

A

B

c:
Foto. A. Roland 1911.

Fig. 10.

Otterstad.

A. Kalk från 1600-talet. paten från 1617. 


B och C. Kalk och 


A Silherner J{e lch. 17. .Tahrh. B u. C Silberner 1\elch u. Hos lienteller aus d. J. 1617. 


l. Stående lamm med korsprytt äpple på ryggen. 2. Den gode herden. 3. Kristus på korset med Johannes och Maria sörjande. 4. Inom en hjärtformig sköld en harpospelande ängel. 5. Lamm med korsfana (Agnus Dei). 6. Lansstöten. Kalken är enligt kyr­ kans räkenskaper och graverad inskrift: » Oterstaa och Senite kalck wäger 47 lot l g. 1617 », gemensam för Otterstads och Senäte kyrkor samt förfärdigad 1617. Skålen troligen i senare tid förstorad. H. 23 cm. Tillhörande p a t e n av silver (fig. 10, C). Å brädden graverat ett hjulkors, i botten en bild av uppståndelsen. Troligen samtida med ovannämnda kalk. Diam. 14 cm. Från det öde slottskapellet på Läckö är deponerat: Kalk, H. 25,s cm. (fig. 11) med tillhörande paten (cliam. 16 cm .), kann a,

OTTERSTADS KYRKOR.

13

H. 28 cm. (fig. ll), och oval oblatask, H. 7,5 cm., B. 9 cm., L. 12 cm. Dessa vackra silverpjäser äro enligt inskrifterna å r 1754: av Carl Gustaf Tessin och hans maka Ulrica Louise Sparre 1 skänkta »Gud z försambling uti Läckö till wälbetänkt bruk». Stämplar: Skara stads vapen, guldsmedssignaturen I.L. (= J öns Lund) och tre kronor. Sockenbudskalk med paten av silver förfärdigades 1705, och i arbetslön betalades 32 öre 24 pgr. För materialet erlades 5 dlr 27 öre 8 pgr. och »för ett trähuus till bemelte kalk ~~ öre ». Kalkens I-I. 13 cm. Patenens diam. 7 ,5 cm.

Foto. A. l/o/and 1911.

Fig. 11.

Otterstad.

Kalk och kanna av silver fr. 1754, tillhöri ga 
 Läckö slottskapell . 

175~ . 


J{e lch und 'Vc iuka nnc aus Silbcr, d e r ö d e n Schlossl<apclle auf Läck ö geh ö rig .

Vinsil av silver med ornerat skaft. Stämplarna : guldsmeds­ signaturen W O, tre kronor, otydlig stadsstämpel (S:t Erik?) samt M 4 ( = 184:2). K a n n a av n ysilver, bukig. Skänkt 1872 av prostinnan Bro­ man, f. Nolleroth (inv. 1877), H. 34,5 cm. Bland märkliga silversaker, som nu saknas, nämna inventa­ /2 lodh ». rierna en »Kal ck hwijt medh pateen söndrigh, wäger 27 1 Denna nedsmältes 1617, när den nya ovannämnda gjordes. Dessutom har kyrkan ägt: en b r u d k r o n a , som inköptes 1656 för 5 rdr. och i inv. 1682 omnämnes som »Perlstickarekroona >> ; >>en blom måhlat oblatask, huilket af Joan diurwächtare för­ ährades» (inv. 1682). L j u s k r o n a av malm (fig. 12); profilerad mitts tå ng, som krönes
1 C. G. Tessin, f. 1695 , t 1770, riksråd och kanslipresident, erhöll 1762 Läckö slott i förläning. G. 1727 m. Ulr. Louise Sparre, f. 1711, d. 1768.

BnuoKnONA.

LJusKnoNon.

14~

KÅL LANDS HÄRAD.

L.JUSSTAKAR.

av en dubbelörn och nederst avslutas av en stor kula; överst 6 ljusarmar, därunder en rad prydnadsarmar och nederst ytterligare 6 ljusarmar. 1600-talet. H. 63 cm. Diam. 67 cm. Ljuskrona av malm (fig. 13).; profilerad mittstång, krönt av en dubbelörn, avslutad av en stor kula; två rader prydnadsarmar och två rader av 6 ljusarmar. 1600-talet. H. 84 cm. Diam. 66 cm. Ljungström uppger, att dessa ljuskronor äro från Läckö slotts­ kapell. Den ena kan dock möjligen vara den 12-pipiga krona, som borgmästaren i Lidköping Gustaf Adolf Palm 1 skänkt till Senäte kyrka (inv. 1829). Två enkla lju s­ kronor av trä, 6-ar­ made, gulmålade. En hängande i tornet, den andra bakom orgeln. Foto. A. Roland 1911 . Möjligen från Senäte, Fig. 12. Otterstad. Ljuskrona av malm från 
 jfr s. 29. 1600-talet. 
 Ljuss take av mäs­
 J{ronleuch tcr ans Bronze, 17. Jahrh. 
 sing (fig. 14, C), försilv­
 rad, 3-pipig, 2-armad. Skänkt till kyrkan 1759. H. 41 cm., B. 35 cm. 
 1 par lju sstakar av tenn (fig. 14, B), 3-pipiga, 2-armade; orne­ rade med räfflor och pärlstavar ; stämplar: P. H. LUNDEN Lid­ köping2; en med årtalet 1798. Troligen, ehuru det graverade årtalet synes visa annat, det par tennstakar, som 1791 skänktes till Senäte kyrka av överjägm. Fr. de Frese 3 och hans maka Char­ lotta Pantzarhielm. H. 36 cm., B. 30 cm. 1 parljusstakar av tenn (fig. 14, A), 2-pipiga, 2-armade; skänkta till Senäte kyrka 1791 av samma herrskap. H. 39 cm ., B. 35 cm . Ett par lju:;stakar av silver, fyrarmade, på tre fötter i
G. A. Palm, förut tullförvaltare, blev 1726 borgmästare i Lidköpin g, 1744. Per Herman Lund en, m ästa re 17 96, bosatt i Lidköping, levde ännu 1831 , niir tenngjuta reä mbetet i Göteborg å terupplivades. Flera arbet en a v honom ä ro kända. BERG, a . a., I. s. 392. "F. 1754 på Vensjö gå rd inom Otterst ad, t 1803, g. 1787 m ed Catliarin a Charlotta Pantzar hielm , t 1812.
2

1

t

OTTERSTADS KYRKOR .

15

form av lejontassar, skänkta av grossh. J. Sundblad och hans maka. Välgjort guldsmedsarbete. Stämplar : Signaturen GM, tre kronor, otydlig stadsstämpel och årsbokstaven Y3 (= 1829). H. 	 64 cm. 5 st. ljuspl å tar av mässing, 2-pipiga, modernt drivetarbete. LJusPLÅTARH. 	 50 cm. 2 st. ljusarmar av mässing, 3-pipiga; modernt arbete. L. 26 LJusARMAR. cm., B. 36 cm. TEXTILIERMässhake av sammet med enkelt silverbroderi, skänkt av prosten Broman (J- 1871). H å v av siden, rikt broderad; närmast överkanten en bård med rankor på silverbotten, därunder treflikiga, röda blad i silke, bland dessa en fågel. Illa medfaren. Enkel, grönmålad stång. 1700­ talet. Pungens diam. 16 cm., stångens L. 157 cm. Kalkkläde av cremefärgat siden med enkla guldbroderier, kantat med guldspetsar. Skänkt 1790 till Senäte kyrka av fröken Folo. A. Roland 1911 . Ulrica Bratt på Odensvik 1. Stor­ Fig. 13. Otterstad. Ljuskrona av 
 lek 57 x 57 cm. malm fr. 1600-talet. 
 Detta är vad nu finnes kvar Kronlcuchter aus Bronzc, 17. Jahrh . 
 av Otterstads och Senäte på textilier en gång så rika kyrkors förråd , om vilket kyrkans arkiv lämnar upplysning. Hadorph nämner ett altarkläde med ätterna Vasas och Tre rosors vapen samt en sköld med ett clubhelarmat kors (fig. 15) och »munkebokstafver emilln vapen Maria Mater graä mtr mis» ( = gratia[e] mater misericordie ; Maria, nådens och barmhärtighetens moder). Troligen skänkt av Ture Jönsson Tre rosor och hans maka Anna Johansdotter Vasa. 2 År 1613 ägde kyrkan >> Mes se h aka r 2, en af blåt taft - - - then ander af ren sagen (?) är myckit slethen och Mössorne hafwa ätit 6 huul på
1 F . 1774, t 1818 och begraven i Serräte kyrka, g. 1794 m. löj tna nt Olof Christian Roos af Hjelmsäter, f. 1759, t 1836. Odensviks herregård i Serräte sn. 2 Ture Jönsson , lagman i Västerg. 1499, rikshovmästare 1527, t 1532. G. på 1490·talet m. Anna Johansdotter, ägare av Lindholmen i Strö s n., Kållands härad _

16

KÅLL ANDS HÄRAD.

Foto. A. Roland 1911.

Fig. 14.

Otterstad.

Ljusstakar; A och B av tenn fr. 1790-talet, 
 C av försilvrad mässing. 


Lenchtcr ; A u . B aus Zinn, Ende tl.18. ,l ah rh. ; C a us vcrsilbcrtc m Messin g, gcschcnkt 17:\!l. 


honom »; 1668 skänkte furstinnan Maria Euphrosyne »en gyllen­ duckz Mässehake)). Senare tillkomma »rödbrunt Tafftz altare­ k l ä d e och rödb lommeradt sammetzaltarekappa med silkes frant­ zar röda.» (inv. 1682); h å v av »rödt samet medh smala sölfr och guldspetsar i fyrkant», skänkt 1686; k a lkkl ä de av »hwitt blommerat sydentyg med sölfrbotn underfodrat med rödt tatit » (inv. 1695). En brudpäll omtalas i inv. 1613 o. f. 1758 betalas •till kiörkio wäcktaren klädning 23 Dr 4 öre » och l dir. 8 ör. i sömmarlön. EPITAFIUM I gamla kyrkan fanns ett »Epitaphie, hvari inscriptionen är M . M. utplånad, utom årtalen 1621 och 1697; som derå kunna urskiljas » (inv. 1829). Bland övriga nu förkomna kyrkans tillhörighe­ cp:~ p:.-~ ~--rt:17J~ter märkas: Ambrosius Heden­ grans stick över Jubelfesten ( = 1693 års firande av 100­ årsdagen av Uppsala möte) och Fig. 15. Otterstad. Vapen på ett nu för­ hans>> skrift öfwer Sahl. Konun­ svunnet altarkläde, enligt teckning i gen>> ( = Karl XI). Två Adolf Peringskiölds Monumenta. 'Vappcn a uf einem Altartuch aus d . Ende Fredriks tal i ramar och Gu­ des 15. Jahrh., nach e ine r Zeichnung aus d ..J. 1671. staf III: s t a l. GRAVSTENAR. l tornets golv ligga inlagda tre gravstenar från gamla kyrkan . En med delvis utplånad inskrift från 1709 (L. 121 cm., B. 165 cm.). De övriga två skulpterade. Den ena visar en fronton, buren av två kolonner, inom en krans mellan dessa en sköld. Nederst plats för en nu utplånad inskrift (L. 190 cm., B. 110 cm.). Den andra vis ar en rundbåge, buren av två kolonner. Däremellan inom en oval krans ett krucifix. I hörnen rosetter. Nederst plats för

@)~

OTTERSTADS 	 KYRKOR .

17

en nu till största delen utplånad inskription, varav årtalen 1721 och 1714 kunna tydas. (L. 233 cm., B. 170 cm.). Om gravarna i den gamla k y rk an lämnar Skara topogr. sam!. en del uppgifter. I samma samling omtalas, att »l sakerstian förvaras en Bondefana » (jfr s. 155). I översta tornvåningen hänga kyrkans tre kl ock or. En, som skall ha tillhört Senäte kyrka (enl. Hadorph), har följ ande inskrift : »Anno 1638 d. 29 julius blef jagh omstöpt efter ten ynkeli vådel. - Laurentius Suenonis pastor. - N.P .S. - A.B.S. - S.P.S. ­ P .B.S.» Dessutom Natt och Dags- och Posse-vapnen samt initia­ lerna A.T.S. - T.T.S., varav framgår att klockan är bekostad av

FANA.

KLocKon.

Fig. 16.

Otterstad . In skrift å medeltida klocka. Efter teckning i 
 l'eringskiölds Monumenta. 


Inschrift auf e iner jctzt v e r schwundc n e n, mittela lterlichen Glocke. Nach 
 einer Hantb~eichnung -von 1671.

bröderna Axel och Ture TuresSon Natt och Dag till minne av deras föräldrar Ture Axelsson Natt och Dag och Ebba Posse (se

bil. I) 1 .

H. 96 cm., Diam. 93 cm.

D e n a n d r a göts enligt räkenskaperna och inskriptionen å klockan av Hindrik Lind i Stockholm 1709 och betalades med 306 dir 8 öre; den måtte emellertid ej kommit kyrkan tillhanda förr än långt senare, ty först 1715 betalas frakten från Örebro med 2 dlr. Förberedelser för detta klockköp gjordes r edan 1663, men 1697 var ännu intet gjort, »kunnandes gemena Man intet vy dare här till giöra, så länge denna swåra tijden påstår ». ­ H. 103 cm., 	 Diam. 100 cm. De n 	tredje klo ckan (j fr fig. 86) har följande inskrift : >>Min Christen god Hvar droppe blod Må i tin å dror röras Til kyrkiogång Til bön och sång När ljudet mitt mond höras». 2
Ture Axelsson var h erre till Tranebergs gård i förutvarand e Senäte sn. Samma inskrift å en klock a i Ysby k yrka i Halland . Se S. P . BEXELL, Hallands Historia och Beskrifning, Göteborg 1818, 1819, III, s. 142.
2
1

2- 13121,7.

Sveriges kyrkor. Västergötland I.

18 	

KÅLLANDS HÄRAD.

samt ytterligare en, som mäler, att klockan är gjuten av mäster Nils Billsten i Skara 1751. För gjutningen betalas sammanlagt 220 dir 30 öre. H. 92 cm., Diam. 103 cm. En medeltida, nu troligen nedsmält klocka omtalar Hadorph : »En gama! stoor klocka MCDXLIX ( = 1449) petrus 4 1/2 span ifrån bräddn till öfre ringen• (jfr fig. 16).

Sammanfattning av Otterstads kyrkors konsthistoria.
l. I tidig medeltid - troligen under 1200-talet - uppfördes Otterstads äldsta kyrka, bestående av ett rektangulärt lå nghus, sannolikt med lägre och smalare, rakslutet kor (fig. 17, A). Material trol. gråsten. - Av inventarier från denna period finnas kvar foten till en dopfunt samt en rikt skulpterad liljesten. II. 	 Under medeltiden - ovisst vid vilket tillfälle - tillbygges sakristia (fig. 17, B); troligen uppföres även en klocl<stapel under denna period. Möjligen A välves kyrkan. III. Vid 1600-talets mitt (före 1671) rase· ras det ursprungliga korpartiet och kyrkan B tillbygges i öster och får därvid 3-sidig kor­ avslutning samt ny sakristia på norra sidan (fig. 17, C). Under denna period tillbygges även vapenhus (1688). Ny klockstapel upp­ c föres (1685). Av märkligare inredning och inventarier, som nu anskaffas, må nämnas Fig. 17 · Otterstads altarprydnad predikstol och textilier . Föränd­ gamla liyrlms utveck- . ' . . lingsstadier. rmgarna under denna penod tillkomma huvud­ DieEntwicki.ung der sakligen på M. G. De la Gardies initiativ. . alleren Ku·che. o IV. Ar 1724 förses kyrkans inre med ett valv av trä. 1725 dekoreras detta och läktaren med målning av Petter W ernberg. - 1774 inklädes klockstapeln med bräder. V. Från omkr. 1800 härstamma flera inventarier, såsom textilier, ett porträtt (1839), ljusstakar av silver m. m. VI. År 1854 uppfördes på ny grund den nuvarande kyrkan efter ritning av A. Törnqvist. - Härvid raserades den äldre kyrkan.

OTTERSTADS KYRKOR .

19

Resume.
Die jetzige Kirche in Otterstad (Fig. 5-7) wuL"de im J. 1854 nach den Plänen des Architekten A. Törnqvist aufgeflih rt. Ohne kiins llerisches InteL"esse. Von der älteren in dem selben Jahre abgerissenen Kirche sind jetzt keine Spuren mehr vorhanden . Auf Grund älterer archivalischer Nachricl1ten und einer Hand­ zeich nung aus d. J. 1671 (Fig. 4.) können wir uns jedoch von der verschwundenen Kirche eine Vorstellang machen. Die oben genannte Handzeichnung wurde nebst einer Menge anderer in diesem Bande reproduzierter Zeichnungen im Auftrage des damaligen Reichsantiquars Hadorph im Jalu·e 1671 ausgcfUhrt. Diese Zeichnun gen nebst den aus diesen Kirchen stammenelen Reisenotizen Hadorphs bilelen einen Teil der grossen, systematisch ausgeflihrten, antiqtlarischen Unters uchung Schwedens, die von dem im Jahre 1667 eingerichteten Antiquitätskvllegium begonnen wurde. Die Kirche wurde im Beginn des 13. Jahrh. wahrscheinlich aus Gmnit aufge­ fUIHt. Der ursprlingliche Grundriss kann nicht s icher festgestelit werden, bestand aber wahrscheinlich entsprechencl elen anderen Kirch en der Gegencl aus einem rekta ngu­ lären Langhau se mit einem schmaleren, gegen Osten gemcle abgeschlossen en Chore (}'ig. 17, A), Später wurcle, wahrscheinlich im 15. Jahrh., eine Sakristei hinzugefi\gt (Fig. 17, B). Ob die Kirche gewölbt gewesen ist, lässt sich nicht feslstellen. Um die i\1itte el. 17. Jahrh. wm·de sie nach Osten vet·längert und erhielt dann einen polygonen Chorschluss (Fig. 17 , C). Diese Veränderung wurcle auf Kosten des Grafen Magnus Gabriel D e la Garclie ausgeflihrt. Dieser beriihmte Mann , einst der GUnstli ng der schwecl. Königin Christina, dann Heichskanzler und Vormund des Königs Karl XI., war ein sehr freigebiger Mecänas und spielte in dem ciamaligen Kuns tleben Sch wedens eine h ervon·agende Rolle, besondet·s auch in diesen Gegenden Västergötlancls. Die Gemeinde Otterslad ge­ hörte n ämlich, wie die anderen in clicsem Bancle behandelten Gemeinden, zu seiner Grafschaft Läckö, in welcher er eine in jecler Hinsicht becleutencle Arbeit a us­ geflilll't hat. Sein Name ist deshalb mit elen meisten der hier zu behandelndcn Kirchen in Zusammenhang zu setzen. Im J. 1724 wurcle das Innere der Kirche mit einer segmentförmigen, hölzernen Decke versehen, die 1725 von dem in diesen Gegenclen tätigen Dekora tion smaler Petter Wernberg ansgemalt wurde; ebenso die BrUstung des wesllichen Lettners. 1654 hat die Kirche einen von den Hofkiinstlern des Grafen M. G. De la Gm·die gemalten und geschnitzten Altaraufsatz bekommen, von welchem noch Reste vorhanden sine!. - Als die alt~ Kirche abgerissen wurde, sine! verschicelene Inven­ tarien in die neue Kirche UbergefUhrt worclen. Bemerkenswert sine! die Silbergegen­ stände (Fig. 10- 11). Auf dem vedassenen Friedhof der alten Kirche ein romanischer Grabstein (Fig. 1) von einem in Västergötland gewöhnlichen Typus ( > Lilienstein »). Neben der Kirche stand im 17. Jahrh. ein offener, hölzerner Gloekentarm (Fig. 3), 1685 durch ein en neuen ersetzt.

Fig. 18.

Senäte ödekyrkogård med det Brattska gravk or et. 

Friedhof der eh omaligen Kirche Senäte. 


SENÄTE KYRKA.
VÄsTERGÖTLAND, SKARABORGS LÄN, KÅLLANDS HÄRAD. 
 SKARA STIFT , KÅLLANDs KONTRAKT. 
 ANNEX TILL 0TTERSTAD. 


Tryc k ta källor : HADORPH i V. F . T. II: 1, s. 78. - LINDSKOG III, s. 168. ­
LJUNGSTRÖM s. 128. INRIKES TIDNINGAR 1767 N:o 2. PERINGSKIÖLD, Monumcnta IX, N:o 3, fol. 91 (2 ext. från S.); N:o 4 (Hadorphs reseanteckn.)­ A. T. A.: 1 foto ., ext. av det nu kvarstående gravkore ~ in v. 1829; avskr. ur Hadorph.­ Ö. I. Ä.: 1 foto., exl. av det nu kvarstående gravkoret. - SKARA Do MK. A.: I Hand­ lingar från Ottorstad (E VI N:o 78) : skrivelse ang. tillbyggnad 1756 och inv. 1829. Wester-Goth. Eec!. - SKARA ST. GYMN. BIBL.: Topogr. sam!. : Otterstad, s. 10, 45. Samling af Inscriptioner på klockor i Sk ara Stift, s. 12. Inscriptioner på Epitapbicr, Grafstenar m. m . vid Skara Stifts kyrkor, s. 93-94. Kyrkans arkivalier. I LANDSARKIVET, GöTEBORG: Upplysningar om bygg­ nad och inventarier trä lTas i följande volym: B. N:o 2, inneh ållande inventarier 1613 , 1686, 1689- 1705, gåvor 1625, 1646, 1655 , 1659, 1660; sockenstämmoprotokoll1688 - 91, räkenskaper 1618- 1729.

Handskrivna

k ällor och avbildningssamlingar:

SENÄTE KYRKA.

21

Kyrkogård och klockstapel.

Kyrkogården, som omgav Senäte kyrka, är nu öde och igenvuxen. Den kringgärdas av en förfallen, delvis nedrasad gråstensmur (kallmur). Här stod en k l o eks ta p e l, vars byggnadstid är okänd. Den nämnes tidigast 1688, då man inköper »6 st. Eeker till klocke­ stapelen ». I denna hängde tvenne klockor, av vilka den ena nu finnes i Otterstads kyrka (se s. 17). Den andra - den s. k. lill­ klockan - göts i Stockholm 1709 av Hindrik \T ___H.-___ Lind och kostade 290 dlr 21 öre. Först ~ ·~-~ 1715 fraktades den emellertid till sin bestäm~~L~~cJ:; _ , (dll 1730 o melseort från Örebro. - Dessutom nämner w'
i fl_ ... .

KYRKOGÅRD.

KLOcKsTAPEL.

KLOCKOR.

::r;;;~nsä:~~;6 y~~;~;;;re60endl~ ~~~;: :~; ·
1

:1tf

l

Berndt Månsson i Jönköping. - Dessa båda ~,_~~-L_~~-_. A. Roland delin. sistnämnda klockor äro nu försvunna. Fig. 19. Senäte kyrkogård. Å kyrkogården står ett gra v k ors av kalk­ Gravkors. sten av i Västergötland vanlig typ (fig. Grabstein (1\alkstein). 1730. 19). De under korset begravnes initialer och årtalet 1730 äro inhuggna.
Kyrkobyggnaden.

GHAVKORS.

Senäte kyrka, som raserades 1843 (Ljungström m. fl.), visade vid denna tidpunkt i p lan (fig. 29, D) ett rektangulärt långhus, tro­ ligen med tresidig koravslutning, torn i väster, vapenhus och ett gravkor, den s. k. Tranebergsgraven, i söder samt sakristia och det Brattska gravkoret i norr. Det senare är det enda, som ännu kvarstår (fig. 18). Kyrkans ursprungliga utseende framgår av en teckning fr. 1671 i Manumenta (fig. 20), om man tänker sig de senare tillbyggnaderna - torn, vapenhus, sakristia och gravkor - borta. - Denna kyrka utgjordes alltså av ett rektangulärt långhus, lägre och smalare kor med apsis. Den var uppförd av sandsten och vilade på en rik sockel - om man får tro 1600-talsteckningen. - I söder låg huvudingången, vars utseende är obekant. Ej heller känner man till fönstrens plats och form. Troligt är emellertid, att de såsom i övriga romanska kyrkor voro små, rundbågiga och

PLAN.

KYRKANs uRsPRUNGLIGA UTSEENDE.

22

KÅLLANDS HÄRAD.

SENARE FÖRÄNDRINGAlL

sutto högt upp på södra muren. - Om det inre vet man intet. De valv, som enl. Hadorph funnos 1671. , kunna ha varit ursprung­ liga, ehuru det är mera sannolikt, att de tillkommit senare. ­ För bestämmande av den­ na ursprungliga kyrkas anläggningstid får man jämföra med stiftets öv­ riga apsidkyrkor, med vilka den troligen är samtida . Av dessa är Forsby (Kåkinds härad) genom ett årtal å södra kormuren daterad till 1135, och Eriksberg (Gä­ sene härad) erhöll enligt biskopslängden i väst­ götalagen gåvor av den gode biskop Bengt (t före 1191). Man torde kunna anse även Senäte kyrka byggd vid samma tid Fig. 20. Senäte kyrkas utseend e år 1671, enligt eller l100-talets mitt. tecknin g i Peringskiölds Monumenta. Die 1\hch c in Scnilt e n nch . e iner Zci chnun g aus <1 . Under medeltiden för­ .1. lui l. .Jctz t a h g-c risse n. ändrades denna roman ­ ska kyrka ej på annat sätt än genom tillbyggnader. Möjligen för­ sågs den redan då med de valv, som enligt Hadorph funnos i kyr­ kan 1671. - Under 1()00-talet däremot upptagas nya fönster (1625) eller förstoras de gamla. 1671 upplysles långhuset av ett rektangulärt fönster i söder och koret av ett mindre liknande (fig. 20). 1721 utvidgas ånyo eLt fönster, ty då köpes »2 1 /2 hundra murtegel till fön sterhåletz upmurancl e >> . Vid denna tid var kyrkan ~iven putsad och vitmenad (räkensk. 1625 o. f.) samt täckt med spån (sockenst. prot. 1689). Vid mitten av 1700-talet befanns emellertid kyrkan vara för liten, och en skrivelse till Skara domkapitel talar härom: »>bland flera Stiftets Kyrkor äger Senäte i Otterstads församling den för­ mohnen, at för sin wackra belägenhet och bellageliga utsicht äfwen öfwer Siöwiken wara en stor Landsortens prydnad. Denna Gudi helgade boning har numera blifwit alt förliten och trång, sedan folkets myckenhet, genom Guds wälsignelse, til ortens upocllande

SE NÄTE IiYR KA .

23

är worden ökad; så at hwarannan Söndag och de fläste Högtids­
 dagar, då därstädes Gudstiänst hålles, knapt af åhörarna rum 
 finnes , utan önska med mer beqwämlighet sin andacl1t få för­
 rätta.» 
 Fördenskull önskas en tillökning av kyrkan, vilket sker först 
 1766 (inv. 1829). Då rives det ursprungliga korpartiet, och kyr­
 kan tillbygges i öster i långhusets bredd. Troligt är, att härvid 
 de gamla valven togos ned och ersattes med brädtak. 
 Troligen under medeltiden tillbyggdes i norr en s a kr i s t i a, SAKIIISTIA. 
 vars utseende är oss obekant. Den nämnes första gången i 
 kyrkans arkiv år 1679, då det gjordes »en nyy nyckel och låås 
 til Sacristjdörn». 
 Under medeltiden tillkom möjligen även vapenhuset, som VAPENHus. 
 synes å teckningen i Manumenta (fig. 20). - Ovanför den rund­ bågiga porten i söder sågs å gavelröstet en cirkelrund och en 
 · korsformig blindering, vilket synes antyda att vapenhuset möj­ ligen var uppfört av tegel. - Dess vindbräder voro kantfaso­ nerade. I väster tillbyggdes - ovisst när, men troligtvis vid medel- T oRN. tidens slut - ett torn av gråsten. Den ursprungliga tornhuvens utseende känner man ej; den smäckra, spetsiga spira, som teck­ ningen i lVIonumenta visar, erhöll tornet 1636, då en tornbyg-gare för den ringa summan 5 rdr »reste kyrkotornit» efter den »ynkeli våd el», som inskriften på en av kyrkans klockor (se s. 17) omtalar. En anteckning i en kyrkobok berättar vidare härom: »På sama å hr e[lle]r 1636 elen 17 Iunij bleff Senäthe Kyrko förbrend aff åskioeld sampt 2 sköna klockor och alt, det i kyrkom war, bleff brendt till asko. » - För ännu en olycka utsattes tornet 50 år senare, ty »anno 1685 om natten emellan dhen 15 och 16 Febr. nederföll Senäthe kyrkiotorn i från wyncl hålen på östre sijdan af tornet, att neder hwalfwet samt alla biälckarna och wälfningen neder tornet (förstördes) och förkrossade alla stolarna baak för kyrkioclörren». Återuppbyggandet, som avslutades efter 14 dagar, leddes av Asmund murmästare, och härvid försågos murarna med järnankaren. I söder intill tornet låg den s. k. Tranebergsgra ve n, som NATT ocH 1626 uppbyggdes till gravplats åt Ture Axelsson Natt och Dag och DAGSKA GRAvKoRET. hans familj (jfr bil. I). Inmurad i södra muren ovanför fönstret 
 satt en sten med Natt och Dag- och Posse-vapnen (fig. 21, A) samt 
 följande inskription: »Här ligger begrafwen den ädle och wälborne 


24

KÅLLANDS HÄfiAD.

Ture Axelsson till Tranbergh, och Forss, sampt medh sin Elske­ lige Käre Husfru wälborne Fru Ebba Posse och deras käre Barn. Anno 1626» (Hadorph). Om kistorna i gravkoret berättar ett tillägg till inv. 1686: »På dhen ena Kistan Ett kårs på låcket af Sölfwer, wijdh hufwudet på kistan af Sölf:r I: H: S: - wijdh fötterne 1626. - På dhen ena sijdan T: A: S: (= Ture AxelsSon) twenne wapen och T: T: B: (=Till TraneBerg) äfwen slijkt på dhen andra sijdan, alt förgyldt. - På dhen andra Kistan på Låcket Ett Kårs af

J.

(oi{!, ~'lf'"f:o-rC-, .B-:~-~~ ~--~~~C-.-~,
""~~fl · F7~ - -'!;.: ~...._.ir ~~ ~;..;:. ~............ f-~~·
~'( <X)....:,...X If)~

_

!jj.,_,
A

~,.,., • .r(i~.

ll




Fig. 21.

Senäte. A. Vapen å Natt och Dagska gravkot•et. B. Vapen på ett 

Efter teckning 1671 i Peringskiölds Monumenta. 


a ltarkläde.

A Steinerne \Vappen von der Gr abkapelle d er Familie Natt och Dag. n \Vappcn 
 auf einem Allartuch. Ende d . 16. Jahrh., nach eincr Handzeichnung 1671.

BRATTSKA GRAVKORET

Sölfwer wijdh hufwudet I: H: S, wijdh fötterne 1627. - På den ena sijdan F: E: P: (= Fru Ebba Posse) dher näst twenne wapen och T: T: B: äfwen så på den andre sijdan alt af Sölf:r och för­ gyldt.» I norr hade ätten Bratt af Höglunda 1767 rett sig en gra v - det enda av Senäte kyrka, som ännu finnes kvar ovan jord ­ underhållet av en därtill anslagen kassa (Ljungström), men i ett bedrövligt skick (fig. 22-23). Gravkoret är uppfört av tegel och grå­ sten och täckt med enkupigt tegel. Öppningen, som vette mot kyrkan, är nu helt igenmurad, men genom delvis nedrasade murar och tak kan man förskaffa sig tillträde till graven, där flera trä­ kistor stå, och där enligt uppgift - rävar tidtals ha sitt tillhåll. På norra gaveln är inmurad en sten med Brattska vapnet och följande inskription: »År 1767 är thenna Graf bygt af tåvarande

SENÄTE KYRKA .

25

III

!liik«l~ ----~........-

Fig. 22.

Senäte.

Brattska gravkoret.

Uppmätning av A. Holand 1911. 


Grabkapelle der Familie Bratt. 


D\·to

f

•

Fig. 23.

Seniite kyrkogårdsplan och plan av Brattska gravkoret. Uppmätning 
 av A. Holand 1911. 


Grundri ss des Friedhofes el. ehemaligen l<irch e Senä le und der noch bestehenden 
 Grabkapelle der Familie Bratt.

ägaren till Senäte Gård A. B. (= Abraham Bratt) och thes tåwa­ rande Hustru B. C. R. (= Brita Christina Rahde) ».1 Inredning och lösa inventarier. Altarprydnaden bestod här såsom i flera av häradets kyrkor av >>Christi crucifix inne uthi och Johannes medh Maria, vel målat» (Hadorph), och inv. 1829 upplyser oss om, att korsfästelsescenen
1 Abr. Bratt f. 1718 t 1799, kornett vid Västgöta Kavalleri. Sophia Klöfversköld t 1749, g. 2 m. Brita Chr. Ra hde t 1810.

ALTARE.

G. t m. Märta

26

J{ÅLLANDS H;\RAD.

var » omgifven af de 4: Evangelisterna». En av dessa har räddats undan förstörelsen och förvaras på Senäte herregård. Det är Johann es med örnen vid sina fötter H. 63 cm. (Jig. 24). - Enligt Hadorph är denna altarprydnad »af R. Cantzlern (=M. G. De la Gardie) hijt skänkt». - Den förfärdigades före 1671, då Hadorph gjorde sin andra resa i Läckö grevskap, och troligen av en av Läcköskolans bild ­ skärare. Mästaren, vars namn ännu är okänt, kan tillskrivas altarprydnaderna i Gösslunda, Hackeby, H:åda m. fl. kyrkor samt ett dopställ i Håda. SmoALTAnE. Förutom högaltaret funn os även sidoaltaren, ty i inv. 1613 nämnas »the små altaren 2 st.» och Foto. A. Roland 1011. inv. 1686 talar om ett altarkläde till lilla altaret. Fig. 24. Senäte. Var dessa legat, är obekant, möjligen på båda sidor .Johannes. Trii­ skulptur från en om triumfbågen. PnEDIKSTOL. altarprydnad fl'. Predikstolen beskrives i inv. 1829 : Den »hvil ar l fiOO -talct. å en örn, är rundt omkrin!! prydd med ~ 2:ammalt P Hol"slmlplnr, ~ Tcil cincs Allar- bildhuggeri föreställande a post] a rna; ofvanpå predik­ werkcs ans d. 17 . .rahrh. stolen står en bild , troligen Tiden , hviland e med ena foten på en död skalle, frammanföre ä.r timglaset placeradt - - . » RÄNKAR. Om bänkarnas utseende har kyrkans arkiv intet att berätta. - 1692 fanns ingen bänkalängd »af orsak, att man ti:inker låta laga om bänkarna, att manfolken komma till att stå på clhen ehna

Foto. A. llola.n d 1911.

Fig. 25 .

Seniitc.

Dopfuntens reliefer. 


Helicfe <les Tanfs lc ines rig. 2G. 


LÄKTARE.

sijdan och qvinfolken på dhen andra ». - 1829 funnos »tvenne målade bänkar i Choret» (inv.), troligtvis herrskapsbänkar. I väster fanns en läktare »på framsidan pryd d med bröstbilder af de 12 apostlarne, målade i olja - -» (inv. 1829). Tillverk­ ningstid obekant.

SENÄTE KYRKA.

27
DoPFUNT.

En romansk dopfunt av sandsten (fig. 25-27) låg för icke länge sedan sönderslagen på Senäte kyrkogård. Den är nu lagad med cement och flyttad till Otterstad. - Skålen prydes av åtta fi gur­ framställningar inom cirkelrunda, i varandra flätade ramar (fi g. 27):

Foto . A. fl oland 1911.

Fig. 26.

Se näte.

Romansk dopfunt, nu i Otterstads kyrka. 


Roma nisch er T a ufs tein (Sancl s tc in). 12. J a hrh. Jctzt in der !Grch e zu Olters ta cl. 


1. En beriden man, möjligen den helige Staffan. 2. En man med ett svärd (Herodes ?) 3. En man med samma skägg och lockar som n:r :l , en kvist i handen. Möjligen Staffan såsom martyr , utsatt för vilda djur. Kvisten = palm(?) kunde tyda på martyrskap. Vilda djur (n:r 4 o. 5) förekomma i samband med Staffans martyrskap å en Gottlandsfunt 4. En drake. 5. Ett fyrfota djur. 6. En man med gloria, och en treväppling (?) hand. 7. Guds lamm.

28 	

RÅLLANDS HÄRAD.

Framställningen synes vara en degenererad efterbildning, som knappast kan tydas, innan förebilderna upptäckts. Dekorationssättet med figurer, inskrivna i cirklar, som skära varandra, finnes å funtar i det övriga Sverige t. ex. i Järfälla (Uppl.), Lojsta (Gott!.), Dalby (Skåne). Det står troligen i samband med ett i Lunds domkyrka använt lombardiskt orneringssystem av samma art.l Detta tillhör början av 1100-talet. Som degenera­ tionsfenomen borde vår funt vara något yngre. Å andra sidan äro figurernas ansikten, särskilt djurens, lika den allra äldsta gottländska funtskolan (Stångafunten m. fl.), som enligt Roosvals åsikt är från 1000-talet eller början av 1100-talet. Alltså torde Senätefunten åtminstone icke böra dateras senare än 1100-talets slut. H. 70 cm. Diam. 60 cm.

A.lloland delin. 1911 .

Fig. 27.

Senäte.

Den romanska dopfuntens reliefer.

Reliefe d es Taufs teines Fig. 26.

DoPBORD

och

DoPsKÅL. 	

MEDELTIDA -rRÄSKuLPTuR.

NATTVARDSKÄRL.

I inv. 1829 nämnes »1 st. Bord, hvarpå messingsfat och dop skå l ställas - å locket som är af träd är en figur af bild­ huggeri, hållande i handen en · fana med påskrift - välsignad vare han, som korner etc. Math. 21: 9 ». - 1724 inköp tes en d o p­ skål av tenn. Madonna av ek (fig. 28); har varit krederad och målad; tydliga 
 färgspår bevarade; så var manteln röd. Inhemskt arbete från omkr. 
 1250, anslutande sig till en god utländsk, måhända norsk före­
 bild. H. 107 cm. Nu i V. F:s museum i Skara (inv. n:o 1599). 
 Bland kyrkan en gång tillhöriga, nu försvunna silverpjäser märkas : 
 Kalk av silver med paten. >>På kalken är graveradt friherrliga Strömfeltska vapnet, öfver hvilket står E[lsa] M[aria] S[tröm] F[elt]. 2 Å andra sidan på kalken - en utsträckt arm med en kalk i han­ den och omskriften: Guds sons blod renar oss af alla våra synder på foten ett crucifix i haut relief - på baksidan af patenet
1

Jfr E.

0LDK. OG HIST.
2

Lunds domkyrkas äldsta ornamentik, i AARBÖGER 1910 , s. 101- 168. Elsa Maria S trömfelt f. 1706, g. 1721 m. översten baron Taube.
WRANGEL,

FOR NOR D.

SENÄTE KYRKA.

29

- Elsa Maria Strömfelt 1736» (inv. 1829). Ang. en av henne samma år skänkt oblatask se s. 40. Oblatask av silver, drivet arbete (inv. 1686). Troligen den »asck af sijlfwer till ob late asck», som Ture Turesson Natt och Dag och hans maka Karin Stake (jfr bil. I) 1659 skänkte till kyrkan, vilket antecknades i kyrko­ boken med detta tillägg: »Gudh then högste them bådom andeligen och le­ kamligen wälsigne! » Av nattvardskärl fanns dessutom en kalk av tenn, inköpt 1690 för 3 dir. Ett oblatjärn inköptes 1620. År 1656 förvärvade kyrkan en brudkrona. Ljusstakar av malm 2 st. (inv. Fig. 28. Senäte. Madonna av 1613). L]·uskrona av trä, tolvpipig; ek fr. omlir. 1250. Nu i Skara museum. 4 ljusstakar av trä (inv. 1.829). Madonna ans Holz. Schwedische Arbeit, mn 1250. Alla dessa, vilkas utseende man ej känner, äro nu försvunna. Däremot förvaras 5 ljusstakar samt 2 6-pipiga ljuskronor av trä numera i Otterstads kyrka (se s. 14). På textila föremål har kyrkan varit rik. Nu återstår emellertid endast ett kalkkläd e, som förvaras i Otterstads kyrka (se s. 15). Bland övriga nu förkomna textilier må nämnas: Ett altarkläde med Bielke- och Natt och Dag- (eller Sture-)vapnen samt initialer l. B. och X. S. (fig. 21, B), vilka möjligen kunna vara felskrivningar för H. B. och A. S. d. v. s. Bogenskild Bielke och Anna Sture. 1 ­ »Mässhake av sidentaft, - - - huvud-kläde »2 (inv. 1613), mässhake »af sijlfwer duck» skänkt 1659 jämte en mässkjo rta »medh samma stoffering» . I inv. 1686 nämnas mässhakar »med Christi Crusifix », »af GyIlentaft med h ächta gull och sölf:r Spijtt­ zar stofferat», »med blommerat atlas k Botten och Sölf:r trådar i Rosorne på klutarna ». Dessutom »2 kalekekläde af hwitt pärl­
1

Bl\ UD KRONA.

LJusnEDSKAP.

TEXTILIER.

Hogenskild Bielke, fri herre till Läckö 1569, riksr åd m. m., halshuggen 1605.
FORNVÄNNEN 


G. 1569 m. Anna Sture, f. 1541, d. 1595. 2 Jfr A. BRANTING, Några m eddelanden om svenska mässkläder i Hl1 O, s. 170. 


30

KÅLLANDS HÄRAD.

BEGRAVNINGs· VAPEN.

G nAvSTEN .

färgat tafft under fodrat med hwitt taft sprunget med silke», altar­ kläde »af goldt Blomeradt attlask ächta spyttser rundtom kappan och twenne rader twert på, dubbla», »k a lkkl äde sydt medh silke af många färgor ». Under 1700-talet tillkom en hå v med silver­ galoner (1756) och mäs s h ake av gult siden med kors av silver­ galoner samt bokstäverna E[lsa] M[aria] S[tröm] F[elt] samt ante­ pendium av rött siden med guldgaloner samt I. H. S. och ini­ tialerna G. I. T. 1725. 1 Till sist två vadma lsrockar, inköpta 1708 och 1727, säkerligen kyrkvaktaruniformer. · Huvudbaner över Ture Turesson Natt och Dag (jfr. Bil. I.) med 16 anvapen hängde i Tranebergsgraven. Inskrift: »l\. M:ttz och S. H. tro man och maior uppå siöflottan then uell:ne herre hr Ture Turesson, frijherre till Jåå, herre till Tranebergh och fors, ähr född i Traneberg den 22 september 1626 och på zama sin gård saligen i herranom afsompnade den 26 Januarij 1660. G[ud] förl[äne] h[onom] e[n] fr[öjdefull] u[ppståndelse]. » En!. Hadorph. Huvudf a na med liknande inskription (enl. Hadorph). I gången låg en skulpterad gravsten. Överst tvenne vapen, troligen ätterna Bielkes och Stures, samt initialerna H[ogenskild] B[ielke] och A[nna] S[ture]. Nederst följande inskription: »Här ligger begrafven then ädle och välborne Nils Bjelkis, 2 hvilken afsornpnade på Leckö, then måndag näst före Sancte Johannis Baptist::e dag, anno domini MDLXXX (= 1580) tå han var på sitt fjerde år, hvars själ Gud värdiges uppväckj e till then Evige glädjen, amen» (inv. 1829).
1 J\'löj ligen den överste Taubes ini tialer, vilken 1721 iiktade fröken E lsa M. Strömfelt (jfr s. 28 not 2). 2 Nils Bjelke, son till Bogenskild Bielke och Anna Sture (se s. 29 n ot. 1), f. 1572, d. 1576 en!. ANREP.

SENÄTE KYRH.A.

31.

Sammanfattning av Senäte kyrkas konsthistoria.
l. Kyrka med rektangulärt långhus, lägre och smalare kor med apsis, uppförd av huggen sands ten troligen under 1.1.00-talet {fig. 29, A). Av inventarier från denna period finn es endast dop­ funten kvar. Il. Torn, sakristia och vapenhus till­ byggas (fig. 29 B). .Möjligen välves kyrkan och uppföres klockstapel under denna period. Den inbördes ordningsföljden dem emellan kan ej bestämmas. Arbetena torde B dock hava utförts under loppet av 1.300- och 1.400-talen. III. Natt och Dags gravkor tillbygges 1.626 (ftg. 29, C), och 1.636 härjas kyrkan c av en eldsvåda, som avbränner taken. Efter d enna eldsvåda får tornet en hög spetsig spira, vilken förnyas, sedan den år 1.685 blåst ned. Under 1.600-talet tillkomma dess­ utom altarprydnad, predikstol, textilier och D en oblatask av silver (1.659). IV. År 1.766 utvidgas kyrkan i öster, varvid det gamla koret raseras och ersättes Fig. 29. Seniite kyrkas a v ett nytt av långhusets bredd, troligen planutveckling. Grundrissentwicldung der med tresidig avslutning. Valven rivas. Platt 1\irche. trätak Året därpå tillbygges Brattska gravkoret (fig. 29, D). V. År 1.843 raseras Senäte kyrka med undantag av Brattska gravkoret.

32

KÅLLANDS HÄRAD.

R esume.
Von der allen Kirch e in S c n llt e steht nunrnehr nm· eine hal b vorfallene Grab· kapelle der Familie Bratt (Fig. 22 - 23). Die Kirche wurde nlimlich im J. 1843 abgel'issen , Au f Grund archivalisch e r · Nachrichten und einer Handzeichnung (Fig. 20) aus d. J. 1671 (vgl. S. 19) lassen sich die Grundzilge ihrer Entwicklnng wiederh er­ stellen . Die ursprilngliche Anlage bestand aus einem Lan ghans mit schmaJ erem Chor und Apsis (F ig. 29, A). Sie war aus gehaucnem Sanelst ein auf einem Sockel desselben Materiales aufgcfiih r t. Choranlage mit A p s i s ist ziemlich selten in diesen Gegenclen , wo die Mehrzahl der lilleren Kirchen eincn gegen Osten geraden Chorschluss haben, In Analogie mit einigen clatiel'len Apsiskirch en in der Gegencl (Fors by h at ein Jahreszahl, 1135, an der Chorrnau er) ist die Anlage der Kirch e in Senlite wahrschein­ lich um die Mitte el. 12. Jahrh. herum an zusetzen. Später wurden , wahrscheinli ch gegen Ende des Mittelalters, Sakristei, sildliche Vorhalle (vapenhus) und Westturm a us Granit (Feldsteinen) hinzugebaut (Fig, 29, B). In derselben Zeit wurcle wohl die Kirch e eingewölbt. Im J. 1626 wurde an der Siidseite des Turmeseine Grabkapelle filr die Familie Natt och Dag angefii gt (vgl. Fig. 21, A). Nach eincm Brande 1636 wurde der h ohe, spitze Turmh elm (Fig. 20) ausgefilhrt . Di e Kirche wmde später im J. 1766 gegen Osten erweitert (Fig. 2!1, D), wobei die alte Cho ranlage und die Gewölbe abgerissen wurden. 1767 filJute man an der Nordseite des Langhanses die oben genannte Grabkapelle der Familie Bratt auf. Nachdem die Gem einelen Senlite und Ottersta.d zusammengeschlagen worden warcn, wurcle die interessan te Kirche im

J. 1843 abgerissen.
Von der inneren Ansstattung ist ein Altaraufsatz zu erwähnen. Dieses ge­ schnitzte und gemalte Werk der Kiinstlerschule auf dem Schlosse Läckö wurcle von dem Heichskanzler M. G. De la Gardie (vgl. S. 19), nach der Mitle d. 17. Jahrh . geschenkt. Davon nur eine Evangelisten figur erh alten (Fig. 24). - Das interessan­ teste Stilck ist ein romanisch er Taufstein aus Sandstein (Fig. 25-27), j etzt in der Kirche Ottorstad aufbewahrt. Die Cuppa ist mit schwer zu dentenden Heliefs versehen, die vielieich t Illustrationen zu einer sch wedisch en Stefanslegende bilden. Die Dekorationsart steht wahrsch e inlich mit einem besonders an der Domkirche zu Lund vorkomm enden, lombard isch beeinflu ssten Dekorationssysteme in Zusam­ menhang, welches der Mitte d. 12. Jahrh. angehört. - Von mittelalterlicher Holz­ plastik aus der Kirche besitzen wir n och eine Madonna au s Eichenholz (Fig. 28), j etzt im Museum zu Skara. Wahrscheinlich schwedische Aebeit aus d. Mitte d . 13. Jalu·h. Neben der Kir·che stand im 17. u . 18. Jal11'h . ein h ölzerner Gloekentarm YOll unbekanntem Aussehen.

Foto. A. Roland 1911.

Fig. 30.

Ma ri m k a p ell fr å n söd er. 
 Di e Ma ric nka p e llc vou Stidc n . 


S. MARL·-'E KAPELL
INOM 0TTERSTAD S SOC K E N.

VÄsTERGÖTLAND, SKARABORGS LÄN, KÅLLANDs HÄRAD. SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT.

Tryckta k ä llor: LlNDSKOG III, s. 168. - LJUNGSTRÖM, s. 128- 9. ­ WENNERBLAD, s. 43, pi. 165. - Sv. TuRISTFÖREN. ÅRSSKR. 1908, s. 244. - SÄVE l ANT. TIDSKR. III, s . 143. - V. F. T. I:4, s. 3 1 (avb. av pie ta bild). - TUNELD: Geografi över konungariket Sverige, Sth lm 1833, IV, s. 410. Handskr ivna källor: SKARA DoMK. A.: I Handlingar från OttCI·stad (E VI n:o 78) två skrivelser 175 1 ang. kapellets restam e ring och kollekt till densamma; Ska ra stifts bok, s. 359; W ester-Goth . eec!. - K. A.: Sandbergska sam l. S. 5493 . - R. A. : Acta Ecclesiastica, Otterstad, inn eh ålla nde besiktnin gar af kapellet 1747 och 1751. - SÄVE BERÄTT. 1863 (avb. ext. från s., stol, dopfunt). - MANDELGREN, Berättelse om dess resa i landsorterne å r 1848, s. 95- 7, i V.H.A.A:s ark. - SKARA ST. o . GYMN. BmL.: Topogr. sam!.: Ot.terstad, s. 10-11, 44- 45.

Kyrkan, som under medeltiden var sockenkyrka, kallades vid denna tid Thoresrid eller Torssö - det senare enligt en inskrift på västra läktaren (se s. 40, not. 1 ). Av någon anledning kom
:l- 131247. Sveriges kyrkor. Viislergö tland J.

34

KÅLLANDS HÄRAD.

den tidigt att förfalla och stå öde, och biskop Magnus Haraldi 1 i Skara förklarade den tillhörande stommen för biskopsstolens egendom, varpå han bortbytte den till Tord Bonde 2 på Traneberg. Detta byte godkändes ~iven 1536 av den förste protestantiske biskopen i Skara Sveno Jacobi 3 . Härigenom kom kyrkans jord att förenas med Tranebergs egendom, till vilken den ännu hör. När Magnus Gabriel De laGardie blev Tranebergs ägare, lät han på det gamla långhusets ruiner år 1.678 återuppbygga kyrkan »Guds He­ liga namn till Ähra och pris och bemelte gård til ett ordinairt huus Capeli sorn nu skall kallas S:t Maria» (efter hans gemål fur­ stinnan Marie Euphrosyne). Kyrkogård och klockstapel.
KYHKOGÅRD .

KLOCKSTAPEL O. KLOCKA .

Kyrkogården, som utbreder sig i söder (ftg. 30), är omgiv­ ven av en icke fullt meterhög gråstensmur (kallmur) utan avtäck­ ning. Ingå ngen, som ligger i norr, har varit stängd av grindar, som nu äro borta. Grindstolpar äro tvenne romanska gravhällar av sandsten (se s. 45). Som klo c kstapel användes en hög ask strax väster om kyr­ kan (fig. 30). Här hänger, skyddad av ett tak, en liten klock a utan inskription. - År 1863 stod (enl. Säve) en hög klockstapel sydväst om kyrkan (fig. 35). Dess tillkomsttid obekant. Kyrkobyggnaden.

MATERIAL.

Långhuset är delvis uppfört av sandsten, i väster vilande på en skråkantad sockel med stort språng (fig. 31.). Kor, sakristia och vapenhus äro byggda av tegel och gråsten. " - Väggarna äro utvändigt spritputsade med ~, ~lslätputsade, vitslammade murhörn, fönster- och . dörromfattningar. -Yttertaken äro täckta med (.. . /). stickspån. Långhusets båda gavlar samt kor­ ""--~~~-~_J " " och vapenhustaken krönas av små vitmålade Fig. 31. Mat·ire kapell. Sockel . träkors. - Innerväggarna slätputsade och vitSock e l a u s San clste in. kalkade. - Innertaket av pärlspåntade bräder i långhuset tunnvalv, eljest plant tak. - Golvet är i långhus och
Biskop 1522-1 529, i· i la ndsflykt 1550. Riksråd och lagman 1523, ridda re 1529, levde ännu 1536, g. m. Ingrid, dtr. till norske r iksdrotsen Amund Torstensso n. 3 Biskop 1529-1544, då ha n n edlade ämbetet. t 155ö.
1

2

S. MARIA;: KAPELL.

35

vapenhus av trä, i kor och sakristia av kalkstenshällar. - Lång­ huset upplyses av två stora, rundbågiga fönster, ett i söder och ett i norr samt tvenne tredelade fönster på östra och västra gavlarna. -- Huvudingången ligger nu i väster. Den är oprofilerad och har rak överliggare. På den södra omfatt· ningsstenen ett kors i relief (fig. 32). - Den ursprungliga triumfbågen mot koret är numera förstörd, så att blott de nedre delarna återstå. . k } b t. d Fig. 32. Marile kapell. Den ursprung l 1ga yrearr eso av Korsvidvästraporten. rektangulärt långhus med lägre OCh smalare, Kreuz am westlichen Portale. troligen rakslutet kor allt uppfört av finhuggen sandsten, troligen med oputsade väggytor och vilande på en sockel. Portal i väster och möjligen även i söder i likhet med övriga romanska kyrkor. I öster en smal triumfbåge mot koret. Fönsteröppningarnas utseende okänt. Hur mycket av denna äldsta kyrka, som ingår i den nuvarande, är vanskligt att säga. Med all sannolikhet kan man dock spåra den i långhusets västra del med portalen, vilken del har kvar sin ur­ sprungliga sockel, samt i östpartiet med triumf­ bågen. Det ursprung­ liga långhuset har då varit av det nuvaran­ des storlek (fig. 33). A B Iii i i i i Av det ursprungli­ ga koret finnes där­ emot intet kvar - det är försvunnet, men att lämningar av ett så­ dant funnits, berättar en besiktning av kapel­ let från år 1747. Däri nämnas »Hudera efter ett föör warit Chor» . Även talas om lämnin­ Fig. 33. Marire kapell. Plan och längdsektion mot norr. Uppm ätning av A. Rola n d. gar efter en -- troli­ Slmla l : 300. gen under medeltiden Grundriss und Längssclmitt.

DEN UR­ SPRUNGLJGA KYRKAN.

36

KÅLLANDS HÄRAD .

SENARE FÖR­ ÄNDRINGAR,

före förfallet tillbyggd - sakristia, på vars grund en ny uppför­ des 1750. Denna äldsta kyrka, varom vi så litet veta, torde dock på grund av materialet och sockelprofilen kunna dateras till Kyrkan 1100-talets mitt 1 . skulle, såsom uppförd av sand­ sten, vara äldre än gråstens­ kyrkorna, t. ex. Otterstad (se s. Med sandstenen följ er 5). nämligen ett långt regelbundna­ re byggnadssätt, och med all Fig. 34. Mari::e liap ell. Tvärsektion mot sannolikhet råder i Västergöt­ öster. Uppmätning av A. Roland 1911. Skala 1 : 300. land samma förhållande, som O. Querschnitt gegcn Osten. Janse 2 konstaterat i Uppland, att ju äldre kyrkorna äro, dess mera omsorgsfullt äro de uppför­ da. Av denna anledning få vi även anse kyrkan yngre än t. ex. Skalunda (se s. 167), ehuru vi icke känna till murverket i Marire kapell. Av den breda sockeln kan man emellertid i analogi med andra av traktens kyrkor sluta till att stenarna äro av stort format och ligga mindre regelbundet än i Skalunda. Troligen under medeltiden ovisst när - tillbyggdes en sakristia till denna äldsta kyrka, som emellertid snart började för­ falla och övergivas - möjligen under digerdöden tills den återuppfördes 1678 av M. G. De la Gardie 3 , som då anförtrodde ledningen av arbetet åt Arvid murmästare 4 - en av hans mera an­ litade män. Om kyrkans utseende efter denna restaurering får man under­ rättelser i ovan citerade besiktning av 1747. Den var inom mu­ rarna 11,5 aln lång, 9,5 aln bred och 6,5 aln hög. Murarna voro ut- och invändigt putsade, och taket täckt med spån. På detta red dessutom en spånklädd spira liksom i Skalunda (fig. 179). I
1 Tuneld uppger (IV s. 410), att kyrkan »byggdes i Erik den 9:des tid 11 50 eller 11 51, enligt e n i mur e n inhu ggen s krift >. Någon sådan h ar ej kunnat upptäckas. - Mandelgren däremot säger , a tt den anses vara uppförd 1107. 2 O. JANSE, De oornerade granitkyrkornas åldersbestämmelse i Sv. F. T. XII, s. 361. 3 En!. en sägen , anförd av Ljungström (s. 128) m. 11., skall en viss Eli n Kyle på 1540-talet reparerat kapell et. Sägncn är em ellertid icke tillförlitlig, då Elin Kyle t illhör den diktade ägarlängden till Tran c berg (jfr s. 45 ). • Ang. den ne se HAHR, a. a.

S. MARilE

KAPELL.

37

väster låg ett vapenhus av trä. Från denna period kvarstår det nuvarande långhuset (fig. 33, period A.). Under 1700-talets förra hälft finner man emellertid, att »detta Capell är mycket trångt för den samblingen med de i wännern siöfarande som kunna stadna i de icke långt ifrån belägne hamb­ nar». Och år 1750 företager dåvarande ägaren av Traneberg Eric Månsson UlEsparre 1 en större tillbyggnad till kyrkan av kor i öster med tresidig avslutning, sakristia i norr stötande till koret - båda uppförda på äldre byggnaders grund - och vapenhus i väster.

Fig. 35.

Mal'im kapell från söder med klockstapel år 1863. 
 Teckning av P. A. Säve. 


Die l{apelle mit Glockenlul'In im J . 1863. Handzeichnung. 


Även det inre förändrades - så t. ex. uppfördes de nuvarande läktarna och troligen det brutna tak, som fanns före 1870 och var målat i slingor (Säve). År 1870 genomgick kapellet en större reparation, varvid nu­ varande innertak (förtryckt tunnvalv av pärlspåntade bräder) och yttertak tillkommo. Sannolikt upptogos även vid detta tillfälle de stora fönstren i skeppets gavelrösten. - Slutligen blev kapellets inredning år 1909 nymålad på ett mindre lyckligt sätt.
Inredning och lösa inventarier. Altaret (H. 112 cm., L. 148 cm., B. 82 cm.) är murat av gråsten och putsat samt täckt av en kalkstenshälL - Altarrin1

ALTARE.

f. 1723,

F. 1701 , t 1786.

t

1765. överste, R. S. 0., g. 1738 m. Fredrika Dorothea Taube,

38

KÅLLANDS HÄRAD.

gen utgöres av ett vitmålat spjälverk. - Altarpr y dnaden ut­ göres av ett enkelt ramverk av träpilastrar, som bära ett entable­ ment och vila på ett underrede med de De la Gardieska och Pfalz-Zweibruckenska vapnen målade jämte tvenne bibelcitat (Joh. 6, v. 54:, Joh. l, v. 7). Inom ramverket en på väv målad fram­ ställning av nattvarden av samm a hand som altartavlan i Otterstads gamla kyrka (jfr s. 8). H. 96 cm., B. 95 cm. De målade vapnen mäla, att Magnus Gabriel De la Gardie och hans fur-

Folo. A. R oiami 11111.

Fig. 36.

Maria! kapell.

Interiör mot öster.

Inner es gegen Osten. :\'lan heaehte die unleren Teile des ursp riingl. Triumphbogens.

PREDIKsToL.

stinna donerat denna altarprydnad till kapellet - troligen 1678, då de bekostade dess återuppbyggande . .:.__ En sörjan de Joh an­ nes (H. 50 cm.) och Maria (H. 51 cm.) samt fyra vingprydda änglahuvuden - allt i målc:td träskulptur - äro nu omotiverat fastsatta på och bredvid pilastrarna. Dessa ha jämte ett kruci­ fi x (H. 96 cm.), som nu förvaras i sakristian, bildat en kors­ fiistelsegrupp (1.600-talets andra hälft), som möjligen någon tid tjä­ nat till altarprydnad. På en brygga över öppningen till koret (fig. 36) hänger predik­ stolen, enkelt arbete med de fyra evangelisterna och Kristus - »Sal­ vator Mundi » - skurna i trä, stående i var sitt fält. - Den nu­

S. MARIA': KAPELL.

39

varande målningen från 1909. - Delar av ett krön till det nu förkomna predikstolstaket finnas bevarade i kapellet. Från detta tak bar troligen den vitmålade, i trä skulpterade d u v a (L . 28 cm., B. 53 cm.) nedbängt, vilken nu förvaras i sakristian. 1600­ talets andra hälft. År 1747 var predikstolen uppsatt på norra väggen. Tvenne enkla numm e rtavlor av trä, målade. Den ena med Ulfsparre- och Taube-vapnen från 1750, den andra - en replik

NuMMEn· TAvLoR.

Foto . A . l!oland 1911.

Fig. 37.

Mari::e hapell.

Interiör mot vilster.

Inne res gcgcn Y Vesten .

av föregående - från 1870 med initialerna H[edvig] C[atarina] H[hedinjl. - H. 68 cm. , B. 32 cm. Bänkarna öppna, vitmålade av enkel form. I koret å ömse sidor om altar et slutna bänkar med enkel tandsnittslist upptill (1700-talet?). - Ar 1747 voro bänkarna »alla af bräder gjorde, med dörar och gångjärn försedde ». I kyrkan finn as trenne lä k tar e - två från 1750, en den norra möjligen yn gre. Den största, som ligger i väster, bar barriären prydd med målade profetbilder, ätterna Taubes och
H. C. Selcl cncr, f . 1796, i" 1874, g. 1815 m. grossh. Martin Vilh. Rhcd in (i" 1856). .i\gde Sen> ite och Tra ncbergs h errgårdar.
1

BÄN in NnEn· NING

LÄKTARE

4:0

KÅLLANDS

HÄRAD.

DoPFUNT.

DoPsKÅl,.

NATTVARDS­
KäRL.

von Rosens vapen samt en inskrift, som täljer kyrkobyggna­ dens historia 1. - Den södra läktaren, som hyser orgeln ett vanligt harmonium ­ bär å barriären Ulf­ sparres och Taubes · vapen samt ett rococo­ ornament målade. ­ Den norra läktaren är vitmålad utan orne­ ring. Dopfunt av sand­ sten (fig. 38). Rund, oornerad skål. 1100­ talet. H. 70 cm., Diam . Foto. A. Roland 1911. 58 cm. - Funten flyt­ Fig. 38. Marire kapell. Dopfunt av sandsten, tad fr . kapellet till ter­ nu uppställd vid Tranehei·gs gård. rassen bakom Trane­ 1\omanischcr Taufslcin (Sandslein). bergs huvudbyggnad. Dopskål av tenn; ena örat i form av en mussla, det andra i form av en ring. Stämplar: Lidköpings vapen - två sköldar med P. H. L. D. ( = Per Herman Lunden - jfr s. 14, not 2) - D. 3 (= 1810) - tre kronor på räfflad botten. H. 7 cm., Diam. 20,5 cm. Oblatask av silver; å locket ett krucifix. Inskrift: »Jag är Lifsens Bröd. Johannes 6 Cap., vers 48. Elsa Maria Strömfelt
' Inskriften lyder: »Sedan detta Cape!! som fordom war kallat Torssöö k yrkia uh rmines tid stååt öde, och aldelcs war ruinerad, sedan är det åter wardet up· bygt och fulbordat anno 1678 af nu Tranebergs gardeägande höga herskap Gudz Heliga namn til Ähra och pris bemelte gård til ett ordinairt h uns Cape!! som nu skall kall as S:t Maria. Sedermer är Åhr 1750 uthwidgat och tilbygt Char, Sacristia och wapen huus jämwält 2:ne läcktare och nya bänkar i Kyrkan samt alt detta målat och sto lTerad tillika med Predikestohlen och a lt a relatla n uth af Majore n och H.iddarn af Kongli. Majess . Swärdsorden Herr Erick Må nsson Ulfsparre och des huus-fru friherrinan Fredrica Dorothea Ta ube bestigandes sig desse omkåstningar utbom en Collect af - Daler - öre silfwcrmynt till 1356 Daler 30 öre Silfwermynt.» Förra delen av inskriften tydligen tillkommen under den De la Gard ieska liden. I-Iela inskrifte n i sen tid ommålad.

S. MARilE KAPELL .

41

1736 ». Stämpel: J. S. (=Johan Anders­ son Starin 1). Har ursprungligen tillhört Senäte kyrka. H. 6 cm . L. 11 cm . B., 9 c m. Jfr s. 28, not 2. Kalk IH. 17,5 cm.) med tillhörande paten (Diam. 11,s cm.), av s ilver; pa­ tenen med förgylld översida (fig. 40). På kalkens skål graverat von Beckerska vapnet och ett latinskt kors samt å foten : »Michael von Becker2 • 1789 ». Stämplar: tre kronor Skara stads vapen -­ N. B. (= Nils Backma n). Pieta. Illa utförd träskulptur frå n 14,00-talet. H. 78 cm ., (fig. 39). Bilden är deponerad i Västergötlands fornminnes­ förenings samlingar i Skara. (lnv.-n :r 1598). Porträtt (fig. 41, A). I övre vänstra h örnet ett vapen med en halvmåne till sköldemärke samt årtalet 1606. Vapnet
Foto. il. no land 1911 .

MEDELTIDA TRÄ SKULPTUR.

PonTn;\TT.

Fig. 39. Marire kapell. Pietit, träskulptur. Ska r a Museum .
l'ie til, Holzplastik aus d . 15 Jahrh.

Foto. A.Roland 1911.
Fi ~.

40. Marire kapell. Kalk och paten av silver frå n 1789.

Silberner Kelc h und Hosticnt.eller vom J. 1789.

synes vara ätten Måneskölds af Norrige. Porträttet skulle då framställa Peder Knuts­ sen Maanesköld 3 , farfars morfars far till Erik Måns­ son Ulfsparre, som tillbyggt k apellet, och vars porträtt även finnes där. H. 98 cm. , B. 87,5 cm. Porträtt av Göran Eriksson Ulfsparre 4 (fig 4,2,

1 MiLstar e i Stockh olm 1723- 56. Jfr UPMA RK, Stockholms guldsm edsämbete 1689- 17 59, i MEDDELANDEN FRÅN SV. SLÖJDFÖREN. 1903 s . 60. 2 F. 1742, löj t nant, i" 17 93. Hans bror, major Joha n Y. B. ägde Tranebcrg. 3 1596 befallnin gsman över H.ackelstads och Onserils lä n , överste-löj tnan t i dansk 	tjänst, kommendant i Kristiania. 
 4 F . 1544, i" 1612, riksråd, lagman. 


KÅLLANDS HÄRAD.

A

R Foto . A . Roland Jr/11 .

Fig. 41.

Marire kapell. Porträtt av (A) Peder [{nutsson Månesköld (?) och C B) Johan v. Becker (?).

B). Enligt inskrift renoverat 1724 av sin dåvarande ägare kom­ merserådet Sebastian Tham och 1870 av målaren P. U. Strömberg från Lidköping. Kragen tillhör en på 1630-talet vanlig typ. Por­ trättet torde alltså icke vara målat i Göran Erikssons livstid. 1 H. 101 cm. , B. 83 cm.

A

B

Foto. il. Ilaland 1911.

Fig. 42.

Mari ::c kapell. Pm-trätt av (A) general (Georg .Johan?) Taube och \B) Göra n Eriksson Ulfsparrc.
Jfr det å porträltntsHll l­

1 Möjligen föres tfill e r porträttet ick e Göran Eeiksson. ningen i Hälsingborg 1912 utsllUld a porträ ttet av honom .

S . MAnilE KAPELL.

43

Folo . 11. Roland 1911.

Folo . 1l. R oland 1911.

Fig. 43. Mari:c ],apell. Karl XI l; 
 antagligen kopia efter okänt original. 

König 1\arl XII. Ölgem iilde. Kopie. 


Fig. 44. Maria! kapell. l{arl XI i slaget vid Lund. Kopia efter Ehrenstrahl.
König Karl X T. in der Sehlacht h e i Lund . I<opie nach ein c m Gemiiid c von E h ren s trahl

Porträtt av man (Dg. 41 ,B), klädd i dräkt från trettioåriga krige ts dagar, en!. Mandelgren föreställand e Joh. v. Becker1 med inskr. »aetates(!) 30, 1647 ». H. 102 cm., B. 80 cm.

Foto . A. R oland 191

Fig. 45.

Mari:c kapell.

P ortriitt av greve Arvid Posse och hans maka. 
 Omkr. 17:iU. 

Um 1750. 


Bildnisse d es Gra fe n A. Posse und sciner Gattin.
1 F. 1620, (enl. Am·ep; enl. inskt·. å porträttet 1617), 1653, övet·stclöjtnan t.

t

167 5, svensk ad elsman

44

KÅLLANDS HÄHAD.

Porträ t t (en l. inskrift) av general Taube (Georg Johan? 1) i rikt ornerad, i trä skuren ram ­ troligen samtida. Hamen, som är förgylld och försilvrad, krönes av en adlig krona. Då Georg Johan Taube blev friherre 1680, skulle alltså porträttet vara från tiden före detta år (fig. 42, A). H. 93 cm., B. 82 cm . Porträtt av Karl X Gustaf till häst (fig. 43) i »slaget vid Polen » enligt inskrift å baksidan. Det torde i verkligheten före­ Fala. il. Roland 1911. ställa Karl XII. Enkelt Fig. 46. Maria! kapell. Porträtt av Eric Månsson Ulfsparre av J. H. Schefl"cl 17 2\J. arbete i Ehrenstrahlsk Portrait des Maj ors Eric Månsson Ulfsparre anda från omkr. 1700. von J. J-1. Sch ell'el 172~. H. l10 cm. , B. 94 cm. Porträtt av Karl XI (fig. 44) till häst i slaget vid Lund. Gammal kopia efter Ehrenstrahls tavla å Gripsholm. H. 110 cm. , B. 94 cm. Porträtt (enl. inskrift) av Karl XII. Bröstbild; överensstämmer i stora drag med D. v. Kraffts Karl XII:s porträtt av år 1701 å Gripsholm (avb. I-IAHR, David v. Krafft, s. 58). H. 80 cm. , B. 63 cm. Porträtt (enl. inskrift) av Eric Månsson Ulfsparre (jfr s. 37, not 1). Signerat på baksidan : »J . H. Scheffel p. 1729 ». Ett för­ träffligt prov på mästarens goda konst (fig. 46). H. 79,5 cm. , B. 64 cm. Porträtt (enl. inskrift) av greve Arvid Posse och hans maka 2 (fig. 45). Bröstbilder. Målade mellan åren 1748, då greve P. fick Serafimerorden, som han bär, och 1754, då han avled. H. 80 cm., B. 66 cm. Samtliga dessa porträtt äro olj emålningar på duk , i senare tid påmålade och illa restaurera de. Det Scheffelska porträttet är dock
1 Anrep vet endast, att G. J. Taube var ryttmästare vid drottning Hedvig Elconoras Lifreg:te, och att h a n blev frih erre 1 680, ägde Tranebcrgs herregård. 2 Arvid Posse, f. 1689, i' 1754, riks rå d. G. 1718 m. Hedvig Christina stenbock.

S. MARIA': KAPELL.

45

lyckligtvis så gott som orört. - Ramarna äro enkla, smala, för­ gyllda profillister från 1700-talet, några med hörnornament - Dess. ­ utom funnos 1863 »6 ovala Porträttaflor, målade på trä, 19 tum höga och 14 tum breda. G[ustavus] A[dolphus] R[ex], C[hristina] R[egin a] S[uecire], C[hristian] 2 Tyran, S[igismundus] R. S., G[usta­ vus] R. S., vackert, C[arolus] X H. S. - gamla tern!. bibehållna, ramarna gjutna af sand » (Säve). Dessa saknas numera.

"1:..

r

5'

i

x

...

f

1

1

~ ___cs.__c.L,__ _ _ __cy' '1·

A

B

F ig. 4 7.

Marire kapell. Romanska gravstenar , nu an vända såsom 
 grindstolpar. Uppmätning av A. Holand . 191L 

Romanische Grabplatten aus Sanclstein. 


Antependium av svart sammet med latinskt kors i silvergalon. 1800-talet. H. 86 cm., L. 160 cm. H å v; endast stång och ring i behåll. Stången målad med röda ringar mot träfärgad botten; knoppen gråvit. 1600-talet ? L. 135 cm. Sto l av s. k. kubbestolstyp med ägarnes till Traneberg namn från 890 1 - - en ståtlig rad som först 1654 överensstämmer med
1

TExTILIER.

SToL.

Jfr L J UNGST RÖM , a. a., s. 76.

46 	

KÅLLANDS HÄRAD.

GRAvsTENAR.

den verkliga ägarelängden. T. o. m. 1774 äro alla namnen målade med samma stil, vilket tyder på att stolen är förfärdigad vid denna tidpunkt. Jfr även sargens rococoprofil. H. 81 cm. Tvenne gravstenar av sandsten tjäna nu till grindstolpar och äro stympade. De äro båda från romansk tid. Den ena (H. 148 cm., B. i övre kanten 58 cm., i nedre 47 cm.) av liljestenstyp (fig. 47, B); den andra (H. 142 cm., B. i övre kanten 59 cm., i nedre 46 cm.) av mera sällsynt liljekorstyp (fig. 47, A).

Sammanfattning av S. Marire kapells konsthistoria.
I. Romansk sandstenskyrka bestående av rektangulärt lång­ hus 	 och troligen ett lägre och smalare kor i öster (fig. 48, A). Möjligen ursprunglig västportaL 1100-talet. Från denna period härstamma även en dopfunt och tvenne gravhällar av sandsten. II. Under medeltiden tillbygges sakristia (fig. B). Senare förfaller kyrkan och står länge öde. 48, B III. År 1678 återuppbygger M. G. De la qardie långhuset på det äldres ruiner, tillbygger vapenhus av trä i väster (fig. 48, C) samt skänker altarpryd­ nad. Under denna period tillkommer även predik­ stolen. IV. År 1750 genomgår kapellet en grundlig re­ staurering och tillbyggnad, varvid kor, sakristia och F ig 48 _ nytt 	 vapenhus av sten uppföras, läktare och nya Marire kapells bänkar göras m. m. (fig. 48, D). Detta sker på beutveckling. l t d E . Mo .. lct a Grundrissen t- cos na av nc ansson Ulf·sparre. Dennes u tmar wicklung. porträtt, målat av Scheffel, tillkommer jämte en del andra porträtt under denna period. V. Åt 1870 genomgår kapellet ytterligare en större reparation. Från denna härstamma nuvarande ytter- och innertak samt möj ­ ligen de tredelade fönstren i kapellets öst- och västgavlar. Några porträtt undergingo en hårdhänt restaurering. - År 1909 nymå­ lades kapellet och all inredning, varjämte ytterligare några porträtt restaurerades.

S. MARIA': KAPELL .

47

Resume.
Die kleinc Maricnkapclle wat· im Mittelalter eine Gemei•1dckirchc mit dem Namen Thor·es l'id odet· Torsö. Aus unhckanntcn GrUnden wurdc die Kirchc schon im Mittelalter vorlassen und VCJ'Iicl. Im Beginn d. 16. Jaht·b . kam der zugchörigc Boden an den Bischofsstuhl in Skara, bald cianach aber, im J. 1536, w urde er Tord Bonde, dem Bcsitzer des nahegelegcn cn Gutes Traneberg, in Tansch gegeben. Scitdem gehör t die Kirchc zum Gut Tmneberg. Als M. G. De la Gardie (vgl. S. 19) der Besitzer dieses Gutes gewordcn war, hat er die Kirchc au!' elen alten Ruinen cnichten lassen und benannte sic S. Ma1·ia nach sciner Gattin, der F Urslin Marie Enphro· syne, der Sch wcstcr des Kö nigs Karl X. Gusta f. D ie urspriinglich e Kirchc war a us gehaucnem Sandstein auf cinem abgcschräg· t en Sockel desselben Materiales anJgcftihrt. Das Langhans ha lte clieselbe Ausdch· nung als das jetz igc, in welchem grosse Te;~ e des alten Ma uer wcrkes erhalten sine!. Östlich schloss sich an denselben ein schmalere t· Chor, wah t·sch cinlich ohne Apsis (Fig. 48. A). Der Grundeiss des urs pl'iinglichen Chores k ann aber jetzt nicht fest· gestelit werdcn. Das Langhans halte cin zum grossen Teil erhal tenes Westportal (Fig. 32), wahrscheinlich wie die m cisten romanischen Kirch cn der Gcgend anch cin Portal anf der Stid scite. Da die Mauer vcrputzt sind, ist es aber jetzt nicht fcstzustellen. Von dem ursprUnglichen schmalen Triumphbogen sind nach die un· tercn Teile der Leibungen erhaltcn (Fig. 33-34). Tuneld sagt in seiner Geogmphie Schweclcns, dass die Jahresztthl 1150 oder 11 5 1 in der Kirchenma uer eingehauen sei. Der Ver putz macht cs aber unmöglich, diese Angabe zu bestätigcn . Die ur· s pl'iingliche Kil'che gehört aber zweifellos ins 12. Ja iHh. Als M. G. De la Gardie im Jalue 1678 die scit dem Mittelalter verfallene Kirche instand setztc, fUhrte Cl' nur das Langhans wieder a uf, wozu er im W esten eine h ölzcrne Vorballe hin zufUgte (Fig. 48, C). In der Nähe des Westgiebels wLm le ein Dachreiter aufgefiihrt (vgl. Fig. 179). Der nach bestellende Altaraufsatz ist laut der auf demselben gemalten Wappen ein Gcschenk des Grafen M. G. Dc la Gal'dic. - Um di e Mitte d. 18. Jahrh. muss die Kapoll e zu klein gewesen scin. Im J. 1750 wurde sie von dem ciamaligen Bcsitzer·, Eri c Månsson Ulfsparrc, erweiter t. Char, Sakl'istei und westli che Vorhalle w nrden da nn a ns Ziegel und Felelstein aufgefiihrt (Fig. 48, D), die innere Einrichtun g wLude zum grossen Teile neu gem acht. - Von einer im J. 1870 a usgeflih rten Restauration stammt die j etzige Decke und die grossen F enster in den Giebeln. Von mittelalterlichen Reslen sin d zu erwäh nen: ein schli chter romanischer Taufstein (Fig. 38) und zwei romanische Grabsteine (Fig. 47), jetzt a ls Feldthorpfosten ben utzt.- Die Kirche bcsitzt eine grosse Sammlung von Bildnissen aus d. 17. u. 18 . JaiHh. , meist schlccht restau riert und alme eigentlichen Kunstwert. Der Bildniss Eric Månsson Ulfsparres (Fig. 46) ist jodoch ein vorziigl iches Werk des Malers J. H. Scheffel. Ncben der Kil'che stand fr Uher cin hölzerner Glockenturm (Fig. 35); jetzt hängt die Gloeke in einem Baume (Fig. 30).

S. KATARINJE KAPELL
INOM 0 TTER STAD S SOC KEN.

VÄsTERGÖTLAND , SKARABORGS LÄN , KÅLLANDS HÄRAD. SKARA STIFT, K ÅLLANDs KONTRAKT.

T ryckt a källor : l-IADORPH i V. F . T. II :l , s. 79. - LIN DSKOG, III , s. 168. - LJ U NGSTR Ö ~I , s. 129. - W IESELGREN, Det De la Gardieska arkivet VT, s. 196. Handskrivn a källor : PERI.NGSKI ÖLD, Mo n u m enta IX, N:o 4. - K. B. :
Slltdernas P rivilegier uti Skaraborgs Hi.n samt I-Iospitalernes fundation.- E ngeström B. VIII , 2, 11, s. p. (avsk rift av brev d . 7 /s 1675). - K. A. : San dbergska sa mli ngen, S 5493. - SKARA DOMK. A.: I Hand lin gar från Otters tad (E VI N:o 78) en skl'h-else 1694 a ng. k yrkan s til lstånd . I Han d lingar från Sunnc rsbe t·g en skrivelse 1707 a n g. ky t·k ans u tvidgning. W est er-Goth . eec!.- SKARA ST. o. GYMN. B II3L.: Olt crst a d , s. 11 , 4/i. - LA NDSARKIVET, GöTEBO RG: Se nä t e k y rkas räkenskaper föt· å r 1684 i B. N:o 2, s. 2 1.

På Kålland sös sydostligaste del nära in loppet till Ullersund låg under medeltiden en kyrka kallad S. Ratarinre eller Synner­ by kapell. Det förföll emell ertid - troligen under digerdöden - till s Magnus Gabriel De la Gardie tilltr ädde Ltickö grevskap. Han lät då förvandla kyrkan till hospital. Wieselgren berättar härom i De la Gardieska arkivet : »1668 i Ian. grundlade Gref Magnus ett Hospital och Schola inom sitt Grefskap. Han hade grundlagt ett dylikt i Lidköpings stad, då den ännu hörde under Grefskapet, men då bemälte stad nu t ill Kongdömet revocerats, då beslöt Grefven, att på Storegården, ett säteri, som legat uneler Trane­ berg, ett Hospital med Kyrka och Schola låta opp bygga efter den dessein och afritning, Grefven tillåtit göra. De redan ·där varande husen skull e inrymmas åt pr ästen och scholmästaren. Hela s tore­ gård en med dess ägor och lägenheter anslogs till underhåll åt hvad sålunda instiftats.» Enligt Anders Rhyzelius i Wes ter-Goth . eccl. gåvos hit årli­

S. KATARINJE KAPELL .

49

gen allmosor intill 1689, då Hospitalet med sina inkomster flytta­ des till Skara »efter Kongl. befalning» . Härmed var den lilla kyrkans öde beseglat. Det underhåll, den förut fått dels av enskilda dels av församlingarna, 1 indrogs nu, och redan 1694 heter det i en skrivelse till domkapitlet, att kyr­ kan »genom röta har redan tagit tämmelig skada, både till taket så vvähl som elljest till Tornet, som med bräder beklädt är >> , emedan hon »stådt alldeles öde, och ingen Gudztienst uti henne

f J

··~

.,n;..o.
( • • T'IIIOoiQ .

L

/

-~ 

~'
Fig. 49.

~--~~---~~----~~~--~~~--~ ~~--~~?
Katarinre kapell. Situation splan. 
 Av A. Holand 1911. 


(~


Situationsplan der eh emaligen Katharinen kapelle. 


- - giord blifwin, eij heller giöres». Av denna anledning frågas om kyrkan »med reparation skall i hugkommas eller och r ådeligit skulle synas anwända Bräderue af Tornet till Hospitalsgårdens gagn och nytta, emedan dhe ännu kunna någorledz brukelige wara». Ännu några år fick emellertid kyrkan stå och förföll då allt­ mera. Men år 1707 börjar man i Sunnersberg förbereda en ut­
1 l Senäte räkenskaper 1684 står : >Senälhe kyrkia skyldig helften af dhe 28 öre till Synnerby kyrkiotorns repara tion - 14 öre >.

4- 13121,7. Sveriges kyrkor.

Väslergötland I .

50

KÅLLANDS HÄRAD.

vidgning av sin kyrka och det ärendet skickas till Domkapit­ let en skrivelse med »församblingens öd­ mjuka böön til Hög­ wyrdiga Biskopen och Venerandum Consisto­ rium, at dhet kunde blifva tillåtet Sochnen at få taga dhen gamb­ la Hospitals kyrkan vidh Synnerby, som nu står aldeles öde, faller af sigh sielf och blifver af oskäliga creatur orenadh, och komme han så ännu ad pios usus; predik­ Foto. A. Rol11nd 1.911. Fig. 50. Katarinre kapell. Romanskt gravkors på stolen och altaretallan ödekyrkogården. dh er finnes kunde til Homanischer Grahstein auf dem chemaligen FrieLihof Scara Hospital trans­ der Hatharinc nkapellc. porteras ». När ombyggnaden två år senare kom till stånd, togs stenen också från S. Katarinre kapell. Nu återstår intet annat än otydliga rester av grundstenarna, men Ljungström berättar, att kyrkan varit 16 alnar lång och 12 alnar bred, vilket »af ännu uppslickande grundstenar synes». Tyvärr är det omöjligt att i Sunnersberg undersöka materialet i de 1709 tillbyggda östra delarna, då murarna såväl ut- som in­ vändigt äro putsade. Men troligt är, att S. Katarina var byggd av sandsten, i likhet med övriga äldre medeltida kyrkor i häradet. Och att här redan under romansk tid fanns en kyrka, visar det gravkors av sandsten (fig. 50; jfr fig. 136), som ännu står kvar på den en gång omgivande kyrkogården - det enda som minner om att här är helig mark.

S. KATARINA': KAPELL .

51

Resume.
Auf der SUdspitze der Jnsel Kåll andsö lag im Mittelalter ein e k leine Kirche, Katharinenkapelle ocler Syn n erby Kirche genann t. Sie wurde sc hon frU h aus unbekann­ ten GrUnden dem Verfall liberlassen . Erst im J . 1668 wurde sie wieder aufgeri chtet. In diesem Ja lu-e e rrichtete nä mlich der Reichskanzlcr M. G. De la Ganlie (vgl. S. 19) h ie r cin Hos pital und eine Schule fUr seine Grafschart L>ickö. FUr diese Stiftung wurde di e Kirche n ebst a nd er·en in der Nähe gelegenen Här1sern in Anspruch genom­ men. Die Kir che w urd e dann instand gesetzt und als Hospitals- und Schul­ kirche benu tz t. Bei der gr·ossen Redr1ktion wurde a ber die Grafschart Läckö an den Staat eingezogcn. Im J. 1689 wurde auf königli chen Befchl das Hospi tal m it zuge­ hörigen Ei nklinften nach der Stacl t Ska ra ver·setzt. Darnit war das Schicksal der alten Kirch e besiegelt. Da sie nicht m e hr i nstand geha lten wmde, verfiel sie allmäh li ch wieder. Als man im J. 1709 ein e Enveiterung der nahe gelegenen Sunne r·sberger Kit·ch e a usfUhrte (vgl. S. 81), w ur de die Katarin en k irehe niedergel'issen um zu dem Neu bau Material z u liefern. - Von der alten Kirche sind jetzt nur noch eini ge Grunclsteine zu sehen . Da man das Material in den im J. 1709 neu gebauten Teilen der Kirch e Sunn e rsbcrg nich t untersuchen k a nn (die Mauern sind verputzt), ist das Material der Kath arinenkapelle nich t zu bestimmen. Wahrschein. !ich war· sie w ie die a nderen >iltercn Kireh en der Gegend a us gehauenem Sandstein aufgcflih rt. Dass h ier sch on ft-lihc eine Kirche bestanden hat, zcigt das roma­ nische Sanclsteinkr-euz (Fig. 50; vgl. Fig. 136), das heute noch auf dem verödeten F rieclhor stebt.

Fo to . 1l. Ro l and 1911 .

Fig. 5 1.

Sunnersbergs k y rka och kyrkogård från sydväst.

Sunnersbe i=ger l{irchc u. Fricdhof von Sli.dwes lcn.

SUNNERSBERGS KYRKA.
VÄsTERGÖTLAND, SKARABORGS LÄN, KÅLLANDS HÄRAD. 
 SKARA STIFT, KÅLLANDS KONTRAKT. 


Tryckta källor: I-IADORPH i V. F . T. II: 1, s. 77 och 78 (under Gösslunda). LINDsKOG III, s. 157. - LJ UNGSTHÖM, s. 122- 4. - WENNERBLAD , s . 39, pi. 145. - TUNELD: Geografi öfver konungariket Sverige (181 4) III, s. 157. - SÄVE i ANT. TIDSKR. III, s. 147 . - A. 0. RHYZELIUS: Brontologia theologico-I-!istori ca. Sthlm 1721, s. 104. - LAMPA : Inv. 1583, s. 30 i V. F. T. III: 3- 4. Handskrivna källor och avbildningssamlingar: PERINGSKIÖLD, Mo· num e nta IX, N:o 3, fol. 111 (ext. frå n S., vapensköldar å en ka lk), fol. 112 - 11 ~ (begravningsvapen) ; N:o 4 (Hadorph s reseanteckningar). - SÄVE BERÄTT. 1863, s. 79- 80 (avb. lju sstake). - A. T. A : 2 fot o. efter Peringskiöld, 1 foto. (int. m ot Ö.) ; inskrift å kyrkklockan tecknad i blyerts ; afskr. ur Flador ph ; inv. 1829 ; berättelse om ad eliga gravar frå n 1750-talet; skrivelse 2 '/• 1869 av Cla cs Joh. Ljungström a ng. gravstena r och gravkor ets öppnand e. - Ö. I. Ä. : 1 blad ritning till orgelfasad av L . Hawerman, stadf. 29 ! 4 1857 ; 4 blad rit ningar till ombyggna d, sta df. 21/ 11 1868. - R. A.: I DE LA GARDIESKA SAMLING EN: Brev frå n Sunnersbergs församling 168 1 till M. G. De la Gardic. - SKAnA DOMK. A.: I handlingar från Sunnersberg (E VI N:o 95): Skrifvclser: 1707 ang. tillbyggnad; 1748, 1751, 1752 a ng. n y klocka; protokoll vid prostvisitation och sockenstämma 1818 (avskrifter). Skara Slifts Bok. SKARA ST. O. GYMN. BIBL. : Topogr. s-ami. : Sunnersberg, s. 49-5 7, 120- 126. Samling af Inscriptioner på kloekor i Skara S tift, s. 123. Inscriptioner på Epit a phier Gra fst enar m . m . vid Sk ara Stifts k yrkor , s. 206. Kyrkans arkivalie r: l LANDSARKIVET GÖTEBORG: Upplysningar om bygg­ nadshi storia och inventarier trälTa s i följ ande volymer: L. I b, N:o 1 innehålla nde räkenskaper 1784-1826 ; B. 2. innehållande sockenstämmoprotokoll rörande Sunnersberg 1755-68. Vm KYRKA N förvaras dessutom : G. N:o 1 innehållande i n venta rier 1707, 171 5, 1745; protokoll vid prostförhöret 173 0 och biskopsvisita ·

SUNNERSBERGS KYRKA .

53

t ionerna 1707, 1715, 1726, 1745; räkenskaper 1695- 1780, sockenstämmoprotokoll 1726--30 samt en anteckning av prosten Leehander om förändringar 1684-1724; K I N:o 1 i nnehållande sockenstämmoprotokoll 1781-1827; K. I N:o 2 inne­ hållande inventarier 1776, 1818, 1848; protoko ll vid biskopsvisitation 17 57; socken­ stämmoprotokoll 1827- 47. Handlingar från senare hälften av 1800-talet. Ett blad uppmätning före 1869 (plan och fasad, se fig. 57 o. 58). I sakristia n 2 blad r itningar till ombyggnaden 1869 (jfr Ö. I. Ä.).

Kyrkogård, bod och klockstapel. Sunnersbergs kyrka ligger på en höjd, starkt sluttande i väster och tämligen dominerande den omgivande slätten. - Den sig
KvnKoGÅno.

A

B

C

D

E.

/111111 1~1 ~l ~::1 ~
()f'\

r.,

o

l

'

;,

4

.s.

L

7

Ii

'1.

1 .,

''

•1.

'.>

" '"

!:> -

1 1.

:7·

,(. .,. .....

H

• ..._

1l

=iornl==l=" -=+.----t=== l

l

l

l

l

1 =-=+=t

=-~==-"

l

l

t=+=

'~

'Il.~

""

Fig. 52. Sunnersberg. Plan. Uppmätning 1913. 
 Skala l : 300. 

Grundriss der Su nnersberger 1\irche. 


kring kyrkan utbredande kyrkogården omgives av en i kallmur · uppförd, ej fullt meterhög gråstensmur med två större ingångar i söder och väster samt en mindre i öster. Kyrkogårdsportarna bestå av tvenne grindstolpar av granit, mell an vilka hänga enkla järngrindar från 1800-talet. Från den västra porten leda trappor upp till kyrkan, emedan muren delvis går nedanför den höjd, på vilken kyrkan är belägen.

54
Bon.

J{ÅLLANDS

HÄHAD.

Kt.ocKSTAPEL .

I kyrkogårdsmurens sydöstra hörn ligger kyrkans b o d, upp­ förd av gråsten och putsad; yttertaket täckt med skiffer . - Den byggdes 1746 och kallas i kyrkans arkiv »tyghuset» . I senare tid tillbyggd i söder. På 1600-talet stod på kyrkogården en klockstapel, vilket framgår av följande anteckning bland kyrkans arkivalier: »1687 för­ des begge klockorna utur stapeln i tornet». Ännu 1725 står den kvar, ty då betalas för en minclre reparation. - Dess utseende obekant·

F olo. A. Ilaland 1911 .

Fig. 53.

Sunnersbergs kyrka från sydost.

Xu sscrcs der Snnucrshcrgcr . l <irche von Slidostcn.

Kyrkobyggnaden.
MATEHIAt..

Kyrkan, vars plan framgår av fig 52. är åtminstone i väst­ partiet uppförd av pikhuggen, grå sandsten i tämligen jämna skift, vilkas höjd variera mellan 10 och 22 cm. Detta ses på långhusets, i tornets övre våningar synliga, oputsade västgaveL De östra delarnas material är omöjligt att bestämma, då murarna såväl ut- som invändigt äro helt putsade. - Tornet däremot är upp­ fört av gråsten och en och annan sandsten i tämligen ordnade skift. Stenarna ligga i tjockt kalkbruk med kvaderristning synlig i tornets inre. - Murarna äro utvändigt spritputsade med vita,

SUNNERSBERGS KYRKA.

55

slätputsade fönsteromfattningar, portaler och takfriser. -Tornspiran 
 är täckt med handkluven ekspån, yttertaken i övrigt med vac­
 ker, svart skiffer av små dimensioner (1869). Tidigare taktäck­ 
 ningsmaterial var spån, bestruken med tjära, vilket nämnes 
 vid de ofta före kommande takreparationerna. - Fönstren äro 
 stora och fingo troligen sitt nuvarande utseende å r 1869, då även 
 portalerna tillkomma. Dessa äro rundbågiga under spetsiga gavel­
 rösten med blindnischer. - Invändigt äro murarna slätputsade och 
 avfärgade i vitt. - In­ nertaket panelat med brä­ 
 der. vilande på i kyrko­
 rummet synlig takstols­
 konstruktion. Golvet 
 täckes med kalkstenshäl­
 lar, varav en gravsten i 
 långhuset och en i tornet, 
 den senare en liljesten 
 (se s. 74). 
 KYRKAI' S U I\­ Den ursprungliga kyr­ SPI\UNGLIGA kans utseende kan man UTSEENDE. lätt rekonstruera medhjälp av en teckning i Pering­ skiölds Manumenta (fig. 54). Denna kyrka bestod av r ektangulärt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor - allt upp­ Fig. 54. Sunnersbergs kyrka från sydost år 
 1671 efter t eckning i l'cringskiölds 
 fört av sands ten utan Monumenta. 
 sockel. Fasaderna antag­ Die Kirch e im J. 1671 (nach eincr Handzei chnung). 
 ligen oputsade att döm a av den i tornet synliga ursprungliga västgaveln. I korets öst. mur fanns ett litet, rundbågigt fön ster (jfr ett liknande i Gösslunda s. 117, fig. 129). De övriga ursprungliga fönstrens utseende är okänt, likaså portalens, som troligen låg i sydväst. Den finnes möjligen ännu kvar, dold under den nuvarande putsen. Invändigt var kyrkan sannolikt såsom i Strö (se s. 89) täckt med plant trätak. - Denna Sunnersbergs ursprungli ga kyrka är, såsom uppförd av sandsten, äldre än gråstenskyrkorna, l. ex. Otterstad, men yngre än t. ex_ St. Maria; kapell , som är av sandsten, men har sockel. Av

56

IiÅLLANDS HÄRAD.

FÖRÄNDRIN­ GAll UNDER MEDELTIDEN.

dessa skäl torde man kunna datera den till slutet av 1100-talet (jfr s. 36). Under århundradenas lopp har emellertid denna lilla romanska kyrka undergått många förändringar. Så uppbröts, troligen un­ der senare hälften av 1200-talet, det stora tredelade fönster, som å teckningen från 1671 synes i korets södra mur. Detta slags fönster, som äro så allmänna i västgötakyrkor, ha troligen tillkom­ mit under inflytande från Skara domkyrkas stora korbygge. 1 -

Fig. 55.

Sunnersbergs ){yrka.

Interiör mot öster. 


Inneres der Sunncrsbcrgcr J{irch c gegen Osten . 


FÖHÄNDHIN­ GA R I NYARE
TID.

Senare tillbyggas sakristia, vapenhus och torn (se nedan). Möjligen välvdes kyrkan under medeltiden (Hadorph säger 1671 : »Kyrkan är hvelfd »). Under nyare tid genomgår kyrkan ännu större förändringar än under medelliden. Enligt inv. 1583 »bleff kyrkiann förbrendh och är tack löss», sannolikt efter danskames härjningar på 1560-talet. År 1645 tillbygges i söder ett gravkor (se nedan), och 1709 förändras hela östra partiet. Vid biskopsvisitationen 1707 klagas över kyrkans litenhet, och för att råda bot på den stundom upp­
1

Jfr

HILDRBRAND,

Skara domkyrka.

Sthlm 1894, fig. 10, 35, 38, 39.

SUNNERSBERGS KYRKA .

57

komna trängseln föreslås en utvidgning antingen i öster eller me­ delst korsarmar. Det förra blev beslutat, och år 1709 revs det gamla koret och uppfördes det nuvarande, 3-sidigt avslutat och av långhusets bredd,· varvid kyrkan förlängdes med 18 alnar. J fr s. 49-59 o. minnesstenen s. 73. Vid denna tillbyggnad nedtogos troligen valven i det gamla långhuset, ty räkenskaperna för år 1709 tala om »snickare hvalfvet», d. v. s. valv av trä. Detta utgjordes (en!. Säve 1863) av ett brutet tak. Det pryddes 1713 med målnin gar

Foto. 1l. Roland 1911 .

F ig. 56.

Sunne1·sbergs k yrka.

Interiör mot väster. 


Inneres der Sunnersberger 1\irche gegen V\1esten. 


av mäster Petter W ernberg1 (jfr s. 6, not 1). I takets mitt var en ytterstadomsframställning och på sidorna de sex skapelseda­ garna (Ljungström). Oljemålning grått i grått på blå botten. 1869 förstördes detta tak. Åtskilliga bräder därifrån ingå nu som bräd­ fodring eller dylikt å folkskolans magasin. En äggstav målad grått grått samt olika partier av ängla- och människokroppar ha upp­
1 HHYZE LIUS, Bron tologia, s. 104, skriver : ~Ahr 1713 om sommaren slog åskan ned uti Sunnersbergs Kyrkiotorn i Wästergö tland oc h Kållands härad; tå hierteträdet rördet, en hop spån afslogs, Kyrkian m ed swafwelrök upfyldes och en m ålare be· nämnd Peter W ernberg, som ther arbetade, hade så när död t af räddhoga. Elliest skedde ingen skade ».

58

KÅLLANDS HÄRAD .

täckts. Ett stycke av en bräda med ett kvinnahuvud förvaras i folkskolan. Den senaste, i det föregående flera gånger nämnda förändringen och tillbyggnaden skedde 1869 efter ritningar, stadf. genom Kgl. brev 21/u 1868. Från denna tid datera sig korsarmar, sakristia (se nedan), tak, läktaranordningar, bänkar samt all inredning i övrigt, varom mera nedan.

Fig. 57. Sun nersberg. Plan före 1869 e n!. ritning i kyrkoarkivet.

D


Grnndrlss der 1 \i rch c vor der Veriinclerung im Jahre 1860.

F ig. 58. Sunnersbet·gs kyrka. Södra fasaden före 1869 en!. ritni ng • kyrkoarkivet. Die (siicllich e) Vorderseile der Kirche vor de r Veriinclerung im J. 1869.

SAKRisTIA.

Vid Hadorphs besök 1671 fanns en sa kri s ti a, troligen upp­ förd und er medeltiden. Den låg i norr intill koret, var byggd av gråsten (Hadorph) och var, åtminstone 1685, täckt med spån (ant. av prosten Lechander 1). När korpartiet 1709 förändrades, fick tro·
F. 1656, kp·kohcrclc i Sunne rsberg 1683, pL"ost 1726, riksdagsman 1713 , g. 2. 1691 m . Catharin a Fegrrea t 1731. Deras epitafium se s. 70- 71.
1

·r 17 26 ,

SUNNERSBERGS KYHI{A.

59

ligen denna sakristia vika för en ny, vilken emellertid 1797 var »dels alt för liten, fuktig och mörk och till ändamål onyttig ». 1802 beslutas ombyggnad. Huru­ vida den utfördes, därom lämnar arkivet ingen upplysning, men tro­ ligt är, att så skedde, ty av kyr­ kans plan före 1869 års ombygg­ nad (fig. 57) framgår , att sakri­ stian var tämligen rymlig. Sena­ are har den emellertid fått vika för norra korsarmen. - Nuva­ rande sakristia, som ligger intill koret vid norra korsarmens öst­ mur, uppfördes 1869. l sydväst byggdes, möj ligen re­ dan under medeltiden, ett v a p e n­ h u s, av teckningen i Monum enta att döma, av gråsten. I söder en rundbågig dörröppning, som 1736 försågs med fällbom ; i väster ett fönster. Taket var 1685 täckt med spån (ant. av prosten Le­ chander). År 1869 raserades vapenhuset med undantag av dess östra mur, som nu ingår i södra korsarmens västmur (Jig. 52). I väster är troligen mot medeltidens slut - tillbyggt ett Fig 59. Sunnersberg . Sektion genom torn, ridande på långhusets väs t­ t orn e t mot öster. gavel (fig. 59). Bottenvåningen med Uppmätning av A. Holand 1911. Querschnil.t durc h d en Tunn gegcn trätrappa till läktaren har platt Osten. el e n urspriingli c h cn \Vcstgiebcl zeigcnd . trätak och har sannolikt också ursprungligen haft sådan övertäckning; under 1600-talets senare hälft var den säkert ej välvd. Med en rundbågig, sannolikt i samband med tornets u ppförand~ uppbruten öppning står den i förbindelse med långhuset. - Porten i västra tornmuren är, å tminstone i sin nuvarand e form , icke ursprunglig. Å andra sidan känner man ej tiden för dess upptagande. Ett fönster i norr i tredj e våningen
, •. ; " '. <'"

VAPENH US.

T ORN .

60

KÅLLANDS HÄRAD .

GRAVKOR.

KORSARMAR.

UPPVÄRM­
NING.·

är ej ursprungligt - troligen det »lilla fenztret» i tornet, som 1787 utvidgades. Gluggarna i översta våningen förefalla däremot ursprungliga. De äro rakt övertäckta med furubjälkar. I denna våning hänga kyrkans båda klockor (se s. 78- 79). - Den nuvarande tornspirans tillkomsttid okänd, men 1671 fanns en liknande (fig . 54). Intill vapenhuset, delvis ridande på dess östmur, uppfördes 1645 ett gravkor åt överste Måns Silfverhielm och hans maka Brita Ekeblad 1 . Över ett fönster stod detta årtal inhugget (inv. 182'9). I södra muren var utvändigt en sten inmurad med inskriften: »HAR I-IWILAH. DYGDEN ÖMHETEN OCH FÖRTIENS­ TEN » - troligen uppsatt på 1700-talet. Denna sten sitter nu över södra korsarmsportalen. Gravkoret belystes av fönster i öster och söder - krönta av frontoner ·-, var putsat samt hade ett tak i form av en lökförsedd tornspira med hög lanternin och väderflöjel (fig. 54). Gravkoret reddes ursprungligen som sagt till sista vilorum åt Måns Silfverhielm och hans maka. Ett gravmonument över dem stod också i dess mitt. Det utgjordes av en tumba (fig. 79) med apostlabilder, sku lpterade på sidorna och på täckhällen de döda i helfigur (se s. 75, 76). Vid restaureringen 1869 förstördes emellertid monumentet och stenarna inmurades å södra korsarmens inner­ väggar. På restaureringsritningarna är dock dess plats utmärkt. Gravkoret blev senare Ekebiadarnas till Stola. År 1818 över­ läts det emellertid på greve Gustaf Piper (se bil. 1), dåvarande ägare av Stola. Denne lät då ut- och invändigt reparera den an­ senligt förfallna graven, varefter socknen lovade åtaga sig framtida underhåll mot det att ägaren av Stola årligen betalade »en Tunna Håg, god och Magasinsgild, eller dess värde i penningar efter Markegångs pris ». - Vid ombyggnaden 1869 raserades emellertid gravkoret. Endast dess västra och södra murar ingå i södra kors­ armen (jfr fig. 52). Som i det föregående flera gånger nämnts, uppfördes år 1869 i norr och söder korsarmar, vid vilkas tillbyggnad äldre utbyggna­ der raserades. Korsarmarna äro lika höga som långhuset och hava samma slags innertak som detta. Kyrkan uppvärmes av en i dess nordöstra hörn stående järn­ kamin.
1 Må ns Isaacsson S., f. i början av 1600-talet, överste, ·!· 1645, g. på 1630· talet m. Brita Ekeblad till Stola, som levde 1646 (se bil. I). Stola, Ekebladska släkten s stamgods, ligger i grann socknen Strö , annex till Sunnersberg.

SUNNERSBERGS

KYRKA.

61

Inredning och lösa inventarier. Altare och a ltarring, enkelt träarbete från 1800-talet, målat i vitt och guld. - Altarprydnaden utgöres av en oljemålning på duk i enkel, förgylld, gustaviansk ram med Ekeblad-Hornska
ALTAR E.

Foto. Ch . H erma nssons Efter/r. 1913.

Fig. 60. Sunnersberg. Altartavla, av traditionen tillskriven A. van Dyck.
Altarstlicl,:, Ölgcn1älde auf Lcinwand, iil>erlieferungsgetniiss A. van Dyck zugcschrieben.

alliansvapnet upptill. Denna ram åter är infogad i en senare uppbyggnad av trä, målad i vitt med förgyllda ornament. Det hela krönt av en förgylld, i trä skuren grupp av pelikanen med sina ungar, vilken ursprungligen suttit på predikstolstaket

62

KÅLLANDS HÄHAD.

Altartavlan (fig. 60) 1 framställer Kristi döda kropp buren av ~inglar. Kompositionen har en viss likhet med Mich elangelos Pieta~ i National Gallery i London. Dess centrum utgöres av Kristi kropp, som, lysande och omgiven av det vita linnet, träder fram ur den dunkla omgivningen. De båda änglarna med sina olika färgade mantlar motsvara varandra, och den förskj utning till höger , som äger rum genom den döda kroppens st~illning, uppväges av den v~inslra ~in geln s fladdrande mantel. Den i tavlans ned­ re vilnstra hörn knäböjan­ de lilla ~inge l n motsvaras av den högra bärande ~ingelns ena ben, som dock, synes det, genom påmål­ ning vid renoveringar 1855 och 1869 förlorat i ljus­ styrka. H. 203 cm., B. 168 cm. Tavlan , som 1779 skänk­ tes till kyrkan av greve Clas Julius Ekeblad och hans maka (j fr bil. l), har av traditionen tilldömts A. Foto. A. Roland 191 1. van Dy c k 3 - en tradi­ Fig. 61. Sunnersberg. Preclil;stol frå n 1600­ talets senare clel. tion , som möjligen kan in ­ 1\anzel nus gctnalte m un<l geschnit ztcrn Holz. nebära en viss sanning. Lctztc llii lftc d. 17..Jahrh. Jfr av van Dyck målni n­ garna »Dredalus och Icarus », »Augustimts » samt »Sebastian»4 • Övermålningar från r enoveringar försvåra omdömet, men tavlan synes visa många drag av van Dycks stil på 1620-talet. Till donatorns släkt har tavlan sannolikt kommit genom Johan
1 Den m iil'kli{la tavlan publi ceras hiir för första gå nge n i avbildning m ed sär· ski lt t ill stånd av Sunne1·sbcrgs församling. 2 Se F RITZ KNAPP , Mi c helangelo (Klassiker der Kun st). Stultgai-t 1906, s. 162. 3 Fö1 ·s bt gången i tryck i TUNELDS Geografi öfver Konungariket Sverige (181 4). E n a nteckning fl'i'm 1788 i den topografi ska samli ngen i Ska ra St. o. Gymn. B ibi. angiver även , att lavlan måla ts av van Dyck. ·• Se E~II L Scli ,F.FFER, Van Dyck (Klassiker de r Kunst), Slu ltga rt 1909, s.

52, 89, 100.

SUNNERSBERGS K YR KA.

63

Ekeblad (jfr bil. 1), som på 1650-talet tjänstgjorde vid svenska beskickningen i London 1 . En äldre a ltarpryd n ad 2 , vars utseende är oss obekant, skänktes 1681 av M. G. De la Gardie, 3 men såldes, när kyrkan erhöll den nuvarande. Predikstol av trä med skulpturer. Målning - ej ursprunglig - i vitt och guld. Utseendet framgår av fig. 61. Vackert 1600-talsarbete. Har fordom haft ljudtak, på vilket stått den grupp av pelika­ nen och dess ungar, som nu kröner altarprydnaden (Ljungström). Skänkt mellan åren 1671 och 1.681 3 av M. G. De la Gardie och hans furstinna, vilkas vapensköldar, skurna i trä, äro satta å tvenne År 1.735 renoveras predikstolen och kolonetters piedestaler. altarprydnaden av målaremåstar Lar s Hasse l bom'1 från Lidköping. Bänkarna, öppna, enkla, vitmålade, härstamma från 1869. l koret finnes en sluten herrskapsbänk med Piperska vapnet må­ lat, förfärdigad 1819. Bänken var avsedd för greve Gustaf Piper, ägare till de Ekebladska stamgodsen i denna och närgränsand socknar (se bil. 1). - 1710 gjordes ny inredning med slutna bän­ kar. Å dörrarna voro målade namnen på socknens mera framstå­ ende personer samt på den bortersta bänken satan bunden (Ljung­ ström). Dessa äro nu försvunna, likaså en 1713 förfärdigad brudstol. I korsarmarna och kyrkans västra del finnas l äktare, uppförda 1869, av vilka den i väster hyser orgeln. Barriärer med rundbågiga fyllningar. 1697 bygges en läktare i väster, och året därpå mål as dess bröste av mäster Carl Örn från Lidköping. 1744 är läktaren för trång, varför en större bygges, vilken 1786 för­ ändras. Å dess bröstning målades 1774 Kristus och apostlarna. Dessa hä nga nu, infattade i ramar, å korets väggar. - Slut!igen ombygg­
Jfr NI LS SJÖBERG, Johan Ekeblads bref. Sthlm Hl11. E n föl'e denna a nvänd a l t a r pryd nad - möjligen ett med eltida altarskåp­ nä mner Hado•·ph: >Här är en gama! ve! giord altat-tana med h bildel', doch fäl'gcn nog h förfallen. > 3 I De la Garclicska samlingen i R. A. förvaras ett brev av år 1681 från Sun­ n ersbergs församling, som där framför sitt tack ,.för de kostbahre och zY rlige oma­ mcnter wår sochne kyrkia Sun n ersbe•·gh, så m ed Predikestohl, som nu seder mehra, een hed ig Allar e ta na Eders Högh Gr en. Excell. aldnt nåd igst ha fver t äcktz bcniflcera ». 4 Mästare 17il5; mästerstycke: Abraham a lTrar Isak ; bosatt i ÅmlU och Lid­ köping, utträdde ur ämbetet 1785 . Se W. B ERG , a . a. I , s. 360.
2
1

PREDIKsToL.

BÄNKAR.

LÄKTARE onGEL.

ocH

64

1\ÅLLANDS HÄRAD.

l
A. 	 B. C· Foto. A. Ilaland 1911.

F ig. 62.

Sunnersberg. A. Silverkanna fr. 1696. B. och C. Pat en och kalk av sil v er fr. 1786.

A. 	Silberne ]{anne aus d ..T. 1696 . B. un<l C. Hostienlcllcr und 1\elch ans Silhcr ans d ..J. 1786.

DoPsTÄLL-

des denna västra läktare fullständigt vid den stora omgestaltningen av kyrkan 1869.- Orgel n (fig. 56), vars fasad är utförd efter rit­ ning av L. Hawerman 1857, är byggd av orgelbyggare Fogelberg från Lidköping och sk~inkt av greve Gustaf Piper, vars i trä skurna, förgyllda vapen kröner fasaden.-En äldre orgel, 1786 skänkt av greve Clas Julius Ekeblad (se bil. I), var byggd av orgelbyggare Everhardt. Kyrkan ägde 1695 ett nu försvunnet, i trä skuret dopställ, ty arkivet nämner en »Cheridon som döpeskåln står uppå».

Fig. 63.

Sunnersberg. Vapen på en nu försvunnen 
 silve1·kalk fr. 1550. 
 Efter teckning i Peringskiölds Monumenta. 


\Vappen auf einem jetzt verschwundenen J{e!ch 
 ans d . J. 1550.

NATTVARDs­ KÄRL.

Kalk med paten av förgyllt silver (fig. 62, B o. C). Å skålen graverat ett kors och IHS.; å patenen och kalkens fot Ekeblad­ Hornska alliansvapnet samt å den senare följande inskrift: »Gifven till Sunnersbergs Kyrcka af Lands Höfd: Gen: Maj: och Commend:

SUN)\TEHSBEHGS KYRI\A .

()5

c.
Folo. ,[. Uollwd 1!111.

Fig. 64. Sunnersbe rg. A. Oblatask av s il ver fr. 17G4. - B. och C. 
 Sockenbudskalk och paten av silver från omkr. år 1700. 

A. Oblatendeckel von 1764. B. und C. h:elc h und llostie nteller
lllll

1700. 


af Kgl. Sv. Ord. Högvälb. Gref: Hr. Cias .J. Ekeblad samt dess Fru Grefvinnan l3rigita Marg. Horn 1786 ». St~mplar: tre kronor - Mariestads vapen - DUCKVITZ - D 2 (= 1786). Kalle H. 25,5 cm. Paten: Diam. 16 cm. Denna kalk är gjord av silver från två äldre kalkar, vilka båda nämnas i inv. 1707 och av vilka den större var förgylld (1695). En av dessa var troligen den kalk Hadorph så beskriver: »En hwijt kalk finnes dher medh sådan vapn (fig. fi3). Inscriptio: Anno domini l\1DL tha loed .Jens Brade giöra denna kalk, til Nye bye kyrkia. » Vapnenl äro de danska titterna Brahes och Billes. .Jens Brahe var nämligen gift med Anna Bille, som avled 15fiG. Nyebye skall vara Ny Varberg, som låg s trax norr om det nuvarande . 15G5 intogs och förs tördes staden av en svensk trn pp (Styffe i V. F. T. Il: 1, s. 78, not 1). - Den andra kalk e n var må hända densam­ ma, som nämnes i inv. 1583: »kalkförgylltmz pathenn 32 lodh» . Vid denna tid fanns tiven Fala . .l. Uoland 1911. Fig. 65. Sunncrsberg. Oblatask av drivet si lver i kyrkan en kalk om från l 600-talet. 7 och ett corporal Host.ie nknpsel ans getrichen e m Silhcr. 17. Jnhrh . om 8 lod. Sockenbudska lk (H. 9,5 cm.) med paten (Diam. 7 ,6 cm.) av sil ver (fig. 64, B o. C). Skålen invi.incligt svagt förgylld.- Stämplar:
5- 1312~.7 .

Sveriges kyrkor.

Yiis l ergDI/a nd l.

66

({ÅLLANDS HÄHAD .

LJ usKnoNo n.

l.idköpings vape n och guld s medssignaturen O. S . Nämnes i inv. 1717. Tillhörand e ob l ata s k av s ilver (fi g. 64, A); å locket gmverat agnu s dei. Slämp lar: tre h on o r - Mariesta<l s vapen 1 - g nldsmedssig­ naluren O. l'· (=O lof Lin d ) - F ( = l/G4·). H. (\ ,3 c m. Diam. G,s cm. Oblata s k av s il ve r , dri vet ar·bele fdtn WOO-talet (fig. Gf>); på s idorna bio nunor och blad, pft locket e tt Janel skap m ed en man i fiirg rn nde n. Till vii.11 s ter om h o nom i senare tid graver at Tg S. K. (= Till hör Sunners l>e rgs /\yr ka). S ki.in k t av Eb ba ll lfs pan·e på Frös lu nda 2 . Stiinipe l un de r h o lt e n : en s to rk in om o val ring . Jl . 7 c m. L. Hi cm. B. 1B c m. l<a n n a av silver (fi g. (i2 , A ) med :"t sidan J-'oto . .-1. Uo lalld 11111. i ng rav e ra t Eke b lads ka vap net, i n iLial em a Fig. (Hi . Sunnc rsheq.{. Lju sarm av driven m iiss in g l. C. S. ~~ - B. (.Johan Chri s lof'l'e r·Son Eke­ fL 1 GOO ta let. Blad) oelt å rta let Hi% (se bil. J). Stäm­ l .cul'llt c rarnt aus g-c tri c h c ncnt :\Jcssin g. J~ n dc d es l i . .Jahrh . pcl: I~Z. Il. B2 cm. Lju s krona av miiss i11g m ed två kran sae ljusarm ar. Mod ernt arbe te i 1600-talsstil. H. 107 c m ., D iam. llO c m. Lju s kro na, ställning av mi.i::;s ing, b e hängd m ed s to!'a, s li pact e, bladl'onnad e glas; mitt s tång lik a ledes av glas med u tdragen profi­ le ri ng, ti+G ljus p ipor. 1700-talel. S ktin k t ti ll kyrkan 184-5. H. 87 cm. , Diam. [J6 cm . L j u s k ron a av mörk och förg yll d bro ns; 4· lju sa r'mar utgå fr ån en kran s , som fast­ h å llet' 2 m ot varandra lagda s kå lar, den undre avs lutad av en k otteliknande knopp. Emp ir . H . 84· cm., Diam . 4-0 cm. Lite n, fyrarmad lju s kr o na av trä i torn et, d : o i s kii p i sakristian_ Bå da a v F oto. .-1. Noland 1!!1 1. F il(. G7 . S unn e r s b er l(. samma t yp som i Stri.i (se s . \)/ , fi g. 109) Lj u sann av cisele r ad för­ H . 32 c m. , Diam. 21 cm. gylld hrons. ·Lcu c h terarm nus Ye r goldc tc r Dessutom har kyrkan ä g t. tvenne l j u s ­ llronzc. k ronor av malm , s kiinkta till kyrkan d en
1 M:u·iestad s vapen är i vanl iga fall framkroppen a\· e n oxe, h är endas t ett huv ud. - Olof Lind c t·l ad e mäs te rprov 1 752, hosat t i J\la l'i csta d, var död 19 / o 176 7 . Ankan lt öll v c t·kst.ad ti ll " '/• 1 7/:l. W. BERG, a . a . J, s. ~09 - 11. 2 Ebba l llfs pat't'C, g. 1. m. frih. Eri k Oxen st ierna, L 16 16 , la ndshö wling, i' 16 62 , 2. m. ft·i h. Erik Stake , kapten-löj t na n t, ·j· 1672. - F riis lund a , e l l l•:kcbl a dskl stam­ god s, li g~c r i S unn ers hc rgs sock e n.

SUNNERSBERGS KYRKA.

67

ena i början av 1700-talet, den andra 1763. Av dessa finnas nu blott en ljusann kvar. I koret hLinga tvenne lju sarmar av mussing med driven och graverad ornering (fig. 66). HiOO-Lalets slut (inv. 1707 o. f. ) L. 4-!J cm., Diam. 28 cm. Lju sarm av gjuten, ciselerad brons, förgylld (Jig. fi7). Hokoko. H. 4-l cm., H. 31 cm. LjussLakar av silver, l par (fig. GR, A), drivet arbete, fåglar frukter oeh blornrnor~ . Slii.mplar: en s ki'd d med riksi.ipplet ( =

L.JusARMAn.

LJussTAKAR .

B.

A.

B.

Foto. A. notund 1911.

F ig. 68. Sunnersberg Ljuss takar av drivet silver. A. från omkr. 1700, B. tillverkade 1849, men av iildrc typ.
Lcuchter aus gctriebencm Silbcr. A. tun 1700, B. nach cincm iiltcren TypLis 1849 h ergestelit

Uppsala) - G (=årsbokstav) - guldsmedssignaturen H. C. (= Bengt Collin 1 ). Dessutom på en ljusmanschetl en delvi s utpl ånad stumpel som börjar med HF. Å ljuspiporna under manschetterna graverat: »lnsp. suo D. J . Svedb. a nat. vesm. Dalek. Sacratum Observanticc munus a. 1700 XX Decemb. '' ( = Västmanland- Dala nalion ät sin inspektor d:r Jesper Svedberg en av vördnaden helga d gåva). Till Sunnen;bergs kyeka kom mo stakarna genom prosten Jonas Unge och hans maka, som var dotter till J esper Svedberg. II. 43 cm. Ljus stakar, l par, av si lver (fig. G8, B) med inskrift: '' Minne af Fanny Montroses första nattvardsgång_ ,, Stämplar: tre honor ­
1 Guldsmed, verksam i Uppsala und e r· slutet av 1600- oe lr hörjan av 1700-lal et (M cddel. av d:r G. Upma rk).

()8 	

H:ÅLLANDS HÄRAD .

TEXTILIER.

Stockholms vapen - PAL (=Per Ado lf Lju nglöf) - T4: (=184·9) H. B:-> cm. 1 par lju ss lakar av tenn. Enkel empirlyt>. Sl.i.im pl ar: P. H. Lund en . Lidköpin g (j fr s. 14, not 2). Inköpta år 1800. lnv. 1707 nämner ett par l j u ssta k a r av tenn med vridet skaft. Enl. Säve ägde kyrkan 1863 en lj usstake a v jiirn med fl yllbar p ipställning. H. 	18 tum (O g. G9). L y k ta, hän gande i tornet, av tunn bleckplåt Fig. G9. S un ners­ och gl a s. Enkel, men vacker typ. Omkr. år 1800. berg. Lj u ssta l;e av järn. Teckning H. 	54: cm. , L. :33 cm., H. 23 cm . av P . A. Säve 186:l. JVUsshake (flg. 70) av röd sammet, kantad Lcuch ter ans E isen . med guld galon. På den ena sidan ett kors med törnekra ns och tre spikar vid fo ten, på den andra e tt Gudsöga med strålar, allt i guldbroderi. Skänkt av greve Claes Julius Eke­ blad. En antecknin g i kyrl<boken berättar diirom: ,Ar 1793 d . 8 Mart., då jubeldagen firades, brukades för första gå ngen den n ya lVIässha ke af r ödt sammet och guld som Öfvers tekammarjunkaren m . m. Gref Ekeblad till Sunnersbergs kyrka förärat. » Mässhake (fig. 70) av svart sammet n::ted samrna ornering som fö regående i sil verbroderi. Inköpt 1793 för 74:. Hdr. 10 Pgr. av kyr­ kans medel. Förfärd igad av Demoisell e Magd. Sundholm från Ska ra . Antep e ndium av vio­ lett sammet, numera urbl ekt, kantat med guldgalon ; i mit­ ten ett kors av guldgalon med broderad törnekrans. Nämnes i inv. 1818, men ej Fig. 70. Sunnersberg. Miiss h akar i 1776. H. 105 cm., B. 125 frå n 17 93.
Messgewiind cr a u s el. •T. 1793.

cn1.

Antependium av mörkblå samme t, kantat med tre smala guldgaloner ; i mitten ett kors av d ito. 1800-talets slut. H. 105 cm. , B. 115 cm. K a lkkläd e av vitt sicl en med e tt av guldpalj etter sytt kors i

SUNNERSBERGS KYRKA.

69

mitten; utmed kanten en bå rd broderad med silke, guldtråd och pal­ jetter u tgörande en band- och blomsterslinga. På baksidan brode­ rad inskrift: >>Sydt af Brita Margareta Horn 1 Gifvit til Synners­ bergs Kyrka 1786. » 47 x 52 cm. Kalkkläde av silverduk ; i mitten ett kors av ljusbrunt silke. däromkring en blomkrans, broderad i guld tråd och silke i olika färger, guldpaljetter och vita stenar ; utmed kan L en en bård av två rader vävda band (liggande ekblad i guld på grön botten). På baksidan broderad inskrift: »Gifven Synnersberg k yrka år 1799 af Generalen Gref Clas Ekeblad til Stola » (se bil. I). 51 x 53 cm. Ka l kkl ä d e av mörkbL1 sammet med bård och i mitLen ett kors av guldgalon. 1800-talets slut. 45 x 45 cm. Håv av svart sammet. Inköpt 1793. Förutom dessa textilier har kyrkan ägt ett rikt förråd, som under århundradenas lopp skingrats dels genom försäljning, dels genom nötning. 1715 omtalas ett antepend ium av rött urblekt sidentyg med grö nt foder. Detta kan möjligen ha varit fr ån m e d e l­ t i d e n, ty proto koll et vid biskopsvisitationen 1745 säger om detta : »Det gamla altareklädet som war af utblekt rödt sidentyg, på hvilket dessa orden stodci: O beate P aule ora pr o nobis skall sön­ dertagas och bokstävverna antingen afsprättas eller ny inkiöpas >. År 1.663 skänkte fru Ebba och den gamla hel och bållen afta.gas > Ulfsparre på Fröslul1<Ia (jfr s. 66, not 2) ett antepe ndium av röd sammet med silverga loner och donationsåret påsatt ; h an dkl äde av »silke och gull»; ka l kkläde med guldspetsar. 1697 erhöll kyrkan av greve Clas Ekeblad d. ä. (se bil. I) en mä ss hake av silverduk Protokollet vid biskopsvisitationen 1745 säger om denna : »Den nya mässehaken som af framlidn e Riksrådet Grefve Claes Ekeblad blifvit förährad til Kyrkian på hvilken . Christi Crucifix blifvit i ansiktet stött och skadat måste äfwen lagas.» Likaledes h åv av silverduk. Inv. 1707 upptager två mässhakar, av Vilka den ena var >>af silfverd u k med sol och spänne , . Vidare s a m m e t s­ görde l, »kloband >>, ka l kk l äden och en pä ll, som var söndrig och 1714 ersattes av en ny av siden, skänk t av grevinnan Hedvig Mörner. 2 Inv. 1829 talar om en päll »af grönt taft, med figurer, gammal af okänd ålder» - sannolikt den 1714 skänkta. 1818 ägde kyrkan en k yrkvä k tare r ock. - Ar 1801 skänkte fröken Eva Magdalena Ekeblad (se bil. I) ett a nt ependi um , »virkat af mång­
1

2

G. m. Clas Juliu s Ekeblad; jfr bil. I. 
 G. m. Clas Ekeblad el . ~i. ; jfr bil. I. 


70

J<ÅLLANDS HÄHAD.

Po n TnÄTT.

EP IT AFI E H.

fiirgat Silke, Stj ernb es lrödt oeh prydl med crusifix, lindadl med Törn ekrona n >> . Om vid 1700-talels milt a v greve Cl as Eke blad d. y. (se bil. I) ski.inkta textilier, som 50 å r se na re såldes till Gösslunda ky rk a , se s. 125. Porträtt av Hiksrådet Greve Clas l~k eblad d . ~i . Oljemå lning på duk. l övre vän stra hörne t Ekebl a dska vapnet och inskr ift: »Clas Ekebl ad Grefve til S tol a Kongl. Mayts: och Sw: rikets Hå d . Föd d. 26 Febr. 1669 Död d. 2B Febr. l737. » II. 90 cm. , H. / 3 cm. - Ham en samtid a, av enk el, förgyll d trä list. Ang. p or tr ä t t av prosten L ee h a nel er och ha ns maka sam t av befa llningsmannen .J. H ö k och dennes maka se nedan vid deras epitafier . Enlig t Säve ~igd e k yrka n 1863 en oljemå lning, förestäl­ lande »C h r is t u s b un de n ; stö rre god tafl a, i sy nerhet Christi sjelfva kro pp, ej så an sigtet». N u förs vunnen . Ep ita f ium över pr osten

N. Leehander och hans maka.
Ka lks tenshäll med inskri ft: »Hospes. Hospes./ in. hoc. templi. sacrario./ qviesc it./ !VI. NlCOLAUS . LECHANDEH./ P astor . qvonda m. in Sunner s­ berg ·• j et. vic in i. Distri ctus . Pnepositus .j cum . svavissim a. sua . Conjuge./ CATHARINA.
FEG H ~A. /

,.•g. ~ s .. t t a ,. n · 1 • 1 . , tllliH'J' S 1 Je r g. 1, o r 1ra ; s1 r åde t greve Clas Ek e blad d. ä. Bildni s d es Hcic)\1~~~~~ ;\~~·c n Clas E kei>la d.

octo. liberor um. matre.j Si. qvid. in. te. sit. pia:;. mentis. IIospes ./ Si. q vis. defun eto­ rum. honos.j P ii s. cin eribus. ne. invideas ./ tranqvill am . hic. qvie­ tem./ I-Iospes. Hospes.; J\ n no. r epar atm. Salutis. 1709. » (= vand­ r ingsman , vandr ingsman, i d etta te mpels h elgedom v ila r magister Nicola us Lecbander, fordorn kyrkoherde i Sunner sberg oeh prost över den a ngrä nsande trakten med sin lju va ma ka, Catharina Fe­ gnca, moder till å tta ba rn . Om du , o vandringsman, har någo n fromhet och någon vördna d fö t' de döda, avundas då e:j de fro m­

SUNNEHSBERGS J(YHKA.

71

ma s toften deras lugna vila liiir, vandrings man, van dringsman. 1 \r 1709 efter den å tervu nna frälsningen. ) Jfr s . 5H, n'ot 1. S tenen (l L 1GB cm., B. Ho cm. ) är inmurad i norra korsar­ mens östra vi:igg. Till epitafi et höra tvenne portr iitt (H. 44: cm ., B. 34· cm.) av prosten och hans maka; ovala, kupi ga; må lade på plå t; möjligen av Johan Aureller d. y . (fig. 72). Epit a fium av kalks ten , inmurat i långhusets norra vägg, väs ler om tvärskeppet. Stenen (H. 225 cm., D. 144 cm.), som tir brunmålad m ed inhuggna, gula bokstäver, har en av aka ntu sslingor rikt ornerad ram med spår av målning och förgyllning. Inskriften

1-'u/o . Ch. 1/ermanssom l of'lerlr. 1.? 13.

Fig. 72. Sunnersbe•·g. Portriitt aY prosten Nico laus Lechandc•· och han s 
 hustru Catharina Fegrrca. Möjli gen av J ohan Aurellcr d . y . 

Bildnisse des Pro l" les l\. Leehand er u. seiner Gattin . .J o h an Aureller d . .J.? 
 Von d em Ma l e r 


l yder : >> Minnesteckn af fordom här Befallningsman öfwer Lecköö Befalning wi_il betrodde Jonas Hök född åhr 1670 d . 24: aug. afsomb . 1744 och thess K. H. lVIargareta Bergman född åhr 1682 d. 8 December afsomb. 1731. 1 -:lvilka hafwa sin Graf på gången gent emot uthmärckt med Num . 2. Til Kyrkians uthwidgand e och prydnad hafwa the h edertigen förärat å hr 1709. Uprest å hr 1727. Barnens n amn och födelseå hr anno 1701 Nicola us 1703 Brita Ca­ tharina 1704 Jonas 1706 Bernhardus 1707 Nicolaus 1709 Magnus 1711 J onas 1713 Bernhardus 1714 Carolus 1717 Petrus 1722. Grafskrift :

72

I{ÅLLANDS HÄRAD.

Foto.~

s. Curman 101:1.

Fig. 73. Sunnersberg.

Epitafium över greve Clas Ekeblad d. ä. , utfört 1747.

Epilaph rlcs Gral'cn Clas Ekeblad <L ii. lm .L 17" 17 aus vergoldelem Holz ausgcl'lihrt.

Rifw ej o wandringsma n uhr grafwen thessa benen Som menlöst hwila sig inunder thenn a stenen Hwad thu ej wil skal ske mot tig haf thet fördrag Och låt så wåra ben få ro til domedag Betänk ; lnvad tu nu är, vvij warit uthi tiden 'J'u skall ock bli som -vvj, när tiden är framliden. Så wexlas lijf med död, så död med lifwet fort T il thess allt herrans folck få r samblas till en ort. » Nedanför detta epitafium märkt N:r 2. Till epitafiet höra tvenn e befallningsmannen och hans kopparplåt ; mö:jligen a v Jo han ligger i gången en kalkstenshäll porträtt (I-l. 52 cm., B. 46 cm.) a v maka; ovala, kupiga, målade~~på Aureller d. y.

SUNNERSBERGS KYRKA.

73

Epitafium (fig. 73), bestående av Ekebladska vapnet skuret i trä, krederat och förgyllt. Skölden hålles av två gripar mot en bak­ grund av fanor. Det hela utgör ett exempel på de under 1600­ och tidigare 1700-talet så vanliga huvudbanerens slutliga utveck­ ling till ett mera arkitektoniskt gestaltat väggepitafium. Inskrift med latinska majuskler: »Riksrådet Gref Clas Ekeblad född d. 20 Februari 1669, död d. 23 Februari 1737. Til vördsam Aminnelse har sonen Riksrådet Gref Clas Ekeblad låtit vpresa detta minnes­ märke åhr 1747.» H. 2l0 cm., ,B. 225 cm. Minnessten med inskrift: »Ahr 1709 warande Probst och Kyrkioherde Magister Nicolaus Lechander, hafwa följande til thetta templets prydnad och utwidgande hederligen förährat Riks Råd Clas Ekeblad har 100 daler gifwet 
 Med mera som ej kan på thenna sten bli skrifwet 
 Landscamreraren Herr Magnus Gabriel 
 Med wedernamnet Palm gaf 60 äfwen wel 
 Herr Gustaf Adolph Palm borgmästare vid Lida 
 Med tretti Daler Han ej månde länge bida 
 Befallningsmannen Hök Herr Jonas kom ock med 
 Och lade i Guds hus femtijo Daler ned 
 Hvad Rentemästar Broun Herr Oluf hafwer gifwet 
 Thet fins i Kyrkians bok til Tijo Daler skrifwet' 
 Herr Carl Söderberg Kiöpman från Giötheborg 
 Femtijo Daler han uthlade uthan sorg 
 Thess uthan wenner sin förmådde at förähra 
 Femtijo Daler och the giordet til Guds ähra 
 Si så är kyrkian här uthwidgad och förökt 
 Af hielprik, Gifmild hand som blifwit therwid sökt. 


MINNEs­ sTENAR.

*

:;:

*

Tu ädla gifmildhet, titt lof skal stadit blifwa 
 Så lenge thetta hus kan Genlind frå sig gifwa 
 När kyrkian ej mer är, när stenen blifwer grus 
 Skal gifmildhet få rum i höga himla hus.» 
 Uppsatt 1731 enl. räkenskaperna. Stenen är målad i rödbrunt med vita, inhuggna bokstäver. H. 140 cm., B. 88 cm. Minnessten med inskrift: »Ar 1869 under Konung Carl XV regering undergick denna kyrka en större reparation och föränd­ rades till korskyrka. » H. 52 cm ., B. 93 cm.

74

1\ÅLLANDS I-IXHAD.

'---''-'----'----'-- '- ....l-.....L.....L_.L-..<. " - .

A. Jiolur"l d e /in. 1!111 .

Fig. 74. Sunnersbcrg.

Romansk
F o/o. A. I/o/and 1911 .

dubbelgravsten av sandsten.
Hamnnische r Doppelgrahsl'citt

(Sandstein).
GnAVSTE:<AH.

Grav s t e n av sands ten (fig. 74·) över man och hustru; lilj es tenstyp, r om ansk . L. 182 cm., B. i övre kanten 128 cm., i den undre 106 cm.

Fig. 75. Sunncrsberg. Grav~ten över 	Clas El;e hlad (·f· J(iJ4) och Brita !\agg l'f lGUl ).
(;rahstcin von d c 111 Grn ilc des Clas

Ekehin dund det· Brita 1\a g~. Bcg inn d . 17..Jahrh.

Ligger i tornrummets golv. Gr a vs t e n (fig. 7?i) av kalk­ sten, inmurad i norra tvärskep­ pets norra vägg; s ku l p te rad fram­ ställning av en riddare i rust­ ning, omgjordad med s värd ; till höger hjälm och handskar ; till Fig. 7(i. Sunnersherg. Vapen pi\ Silfvcr·· viinster en kvinna i sid , veck­ hiclmska gravstenen. Teckning i rik dräkt med dok; i övre hör­ Perings l<iölds Monumenta. \Vappc n auf d e m Grahstcinc F'i~. JR nac h nen Ekeblads och Kaggs vapen . c incr llnnd:t.eichnung aus· d .. 1. lG71. Inskrift med upphöjda boks tä ­ ver på försänkt botten: ANNO 1(i0 1614: TEN AFSOM­ NADE · S · CLAS · ANDER SON · TlL · FHÖSLVNDA · OC · LJGEH · HEH ·BEGR.AFVEN · MEDI-l ·SIN · KIEHA · FRV · S · FIW · BJUTA · SOM · AFSOMNAT · El\ · ANNO · 1601 · TEN · 24 · DESEMBH · GVD · VPVECKlE · TEM · 'J'IL ·EN · EVIGI-I · GLEDIE · AMEN . L. 220 cm. , B. 126 cm.

c::::=1

SUNNERSHERGS KYRKA.

75

Denna gravslen var på Ha­ dorphs tid täcksten till en upp­ höjd gravvård och låg »nordan dher öfver viigen är till predike­ stolen som stilår i nordvest hör­ net» 1 . Gr a vs ten (fig. /7) av kalks len, inmurad i norra tvärskeppets väst­ ra viigg, skulpterad ; framstii.ller en riddare i rustning, omgjordad med svärd; till höger hjälm och hand­ skar; i övre hörnen Ekeblads och Halfmånes vapen, i det nedre Kaggs och Forstenaättens 2 . Inskrift: ANNO 16[4:0 · 20 · lVlAI\T]3 · AFSOMNAD I <: · S · J0­ 1\AN · CLASON · TIL · F I :\OS­ LVNDA · OC · LIGEI:-t · HEE\ · HE­ Gli.AFVF:N · GVD · VPVEGK I< : · F o/o. r.It. H erm a nsso/Is E fter/r. 19/3. HONOM · TIL · EN · EVIG · F ig. 77. Sunncrs b erg. GLADIE · I · GVS · HIKF: · AMF:. Gravsten över .Jöran Ciason Ekeblad (·i· 1G40). L. 	 210 cm., n. 128 cm. Grahs tcin vou d e n l C rnhe d es .l ii l'Uil Ciason Ek e hlad . Stenen var inmurad i norra väggen ovan den föregåend e (Hadorph). I södra tvärskeppet äro inmurade de stenar (grå kalksten), som en gång utgjort de n Silfverhielmska gravvården; sidostenarna framställa i relief de tolv apostlarna (rig. 80) under arkader. Täck­ stenen (fig. 78), även skulpterad, har i hörnen änglahuvud en och AGH utmed kanterna följand e inskrift : TID EN TILSTUNDAI:-t AT L SKAL SKLLIAS HÄDAN l[A]GH HAF UEH KÄMPAT EN GODI-l KAMP IAG H HAFUEI1 FULBOBDAT LOPET IAGH IIAFUI<: R
Har!Ol'p h h änför m ed orä tt de nna och följande gravvår·d till Giiss lu nd a kFka liksom äY e n begmvningsvapnen, mässkrud oc lt e n kalk. På bl arlel: med t eck ningen av S unn c1·s bcrgs kyrkR ha r han emclle J ·lid ä 1 ·cn l'itat dc vape n , so m vol'O i ngraYc· ra de på kalke n , jiimtc de nna an tec knin g: »På en kalck här i k iiirckan linnes dessa tuenn c w apn c J'. » 2 Vapne n äro farförä ldra m as: Anrl e rs I-f a n sso n Ekcb lad, rege mcn ls rild i Väst er · :töUanrl , s loUs lo1·cn på L äck ö 1543, och Agnet.1t Halfmån e ; sam t m orföräldrarn as: Mattias Nilson lZagg, slottsloYen pil Läckö 1534, och E lin Lindormsdotter itV For­ stena-ätten . - Jf1· i iivrigt J.,il. I. 3 Se nare inhugget.
1

7fi

KÅLLANDS HÄHAD.

HÅLLIT TIWNA HÄI:l­ EFTER ÄB. MIGH FOH.­ 'v\T Al:lAT HÄTFAH.DIG­ HETENS KRONA. Å miltfältet en riddare i rustning med hjälm till höger, svärdet i höger hand och till vänster hans hustru i fotsid dräkt med dok. Vid mannens huvud Silfver- · hielms och Ulfsparres vapen, vid hustruns Ekeblads och Krabbes 1 . Inskrift: II ÄH. · LIGEH · BEGHAFUEN · VÄL13 · SALIGE · lVIAN · ÖF­ VEI\STE · MÅ NS ·SÖL­ FUERHIELM · HETE · Foto. Ch. flermansson s efler ir. 191.3. HAN ·I · DANMAH.CK · Fig. 78. Sunners berg. Gravsten ö ver Måns Silfver­ hielm (·11645 ) oc h Brita E k eblad. U rs p runligen AF· FIENDEN · SLA­ täckste n till en upphöj d grav , .if1· fig. 7!l. GEN · DLEF · DEN · 6 · (;rahs tci n d es Ohcrst e n Må ns Si l t'verhi e lnr und Brita E ke b lad. {;r s priinglieh Deckpla tte e in e r c rha he n en JULII . NAH . AH . GraLtLunba. V g L F i g. 7U. 1645 · SKHEF · TES­ LIKASTE · HANS · KÄli.A · HUSFRO · VÄL · BÅR NA · FHU · BHITA · EKEBLAD · SOM· AFSOMNADE ·DEN ·1 l DAG · NÄH ·MANI l EFTEH · CHHISTI · FÖDELSE · SI { H.EF · HENES · SALIGE · KROP · OCH · HAR · NEDSAT · BLEF · GUD · FHÖGDE · BÄGES · DE­ H.A S · SIEL · AT · KROPARNA · DEM· I · UPSTANDELSEN · UN­ FA. L. 220 cm. , B. 170 cm . Siclostyckenas H. 78 cm. I trappan t ill västra kyrko­ gå.rdsporten ligger en skulpterad F ig. 7\l . Sunn er sb c r g. H ek o n strukti o n av gr a vsten ; inskriften dold. L. 209 den Si l fverhielms k a g r ave n . .Jfr fig 78 o. 80. 1\ckon s truktio n d e r Grahltt tn b a der Fatnilie Sill'verh ielm . V g l. F i g. 78 80. cm ., B. l M cm.
11. 1 Vapnen - avbildad e i Mo nnme nta (fig . 76) - >C ro m a nnen s fö r>ild rars : Isa a e lfe n 1 ·ik sso n Silfverhj c lm , v . p resid e n t i Svea H ov l'iilt 1650, och Ann a Gö nms· d ol.l cr ll ll'spa rrc, samt hu stwns fiirilld ra i'S : Ande rs Cla sson Ek ebl a d L 1581, kamma1·· junka re hos G us ta f U Ad olf l 11) 14, oc h Da r bl'o Kra bbe. - J fr i i\vrigt hi!. I.

1'

SUNNERSBERGS KYRKA.

/7

Foto. A. Jlolan<l 1!111.

Fig. 80. Sunnersberg.

Siclostycke till deu Silfvcrhielmska graven, jfr fi g. 79. 


Seilensliick der Grabtumi>a der ramilie Sill\·erh ielm. Ygl. Fig. 7!1. 


Tvenne mindre Ekebladska begra vningsvapen. Det ena (Ng. 83) (H. 89 cm., B. /7 cm., stångens L. 66 cm.) med sköld av trä och målat sköldemärke, hjälm och hjälmprydnad av trä, bladverk av målad plåt. - Det andra (fig. 84) (1-I. 84 cm., B. /7 cm., stångens L. 158 cm.) med sköld och sköldemärke, skurna i trä liksom hj älmen; byglar och bladverk av målad plå t. Inskriftstavla : DEN EDLE OCH WELBORNE JÖHEN CLASSON TIL FHÖSLUNDA DEN 20 MARTI 1640. (Jfr bil. I.) I Monumenta finnas dess­ utom avtecknade 14 begrav­

ilEGRAVNI :s"GS · YAPEN.

ningsvapen(fig. 81-82), därav
fyra äldre, målade på kvadra · tiska träplattor (jfr vapen i Strö kyrka fig. l13). De övriga skurna i trä. Hadorph nämner, att Clas Andersson Ekeblads 16 anva­ pen förvarades i kyrkan ­ några a v dessa finnas troligen bland de avbildade. Värja med tveeggad, en­ kel, oornerad klinga; fäste l nu­ mera borta; skida av läder. · Inv. 1829 omtalar, att i Silfverhielmska gravkoret hängt s orgfana, bröstharnesk och värja. Säve omnämner 1863 värjan och sorgfanan. Timsten (solvisare) i form

VÄB.JA.

SORGFANA.

Fig. 81. Sunnersberg. Nu försvunna begravningsvapen, efter teckning i Peringskiölds Monumenta.
Jetzt verschwundcne Fune ralwappen aus d. 17. Jahrh. nach einer I-Ianclzeichnun g von 1671.

78

KÅLLANDS HÄRAD.

Fo to . . 1. l!otand 1911.

Fi g-. 82. Sunncrshcrg. Nu försvunna Uegravningsvapen, efter teckning i Peringskiölds 	 Manumen ta .
.Jclzt vcrschwundcnc Funera]wappe n aus d. 	17 . .lahrh. nach eincr Handzcichnu n g 

YOil

Fig. 8il. Sunnersherg. Begravningsvapen över en Eke hlad .
El<chladsche Fu n eral \\"a ppe n
aus dc111 Anfang d. 17 .. Ja h rh .

1()71. 


KLOCKOR .

av en e nkel kalkstensplatLa (L. \JO cm., IL 
 4 1 cm .) m ed inhuggna siffror; 1700-ta let. 
 Ligger nn såsom trappsten vid ös tra kyrko­
 gårdsporten. 
 l tornet hänga tvenn e k l o c k o r. Den Foto . A . lio/all(/1011. ena frå n medeltidens senare del med en Fig. 84. Suuuersbcrg. inskrift, där bokstä verna stå mycket ojämnt, Begravningsvape n över .lika n Classon Ekeblad en är upp och n edvänd . Inskriften i mi­ (t 1640). nuskler lyder : a we ma ria gracia plena dus Funer alwappcn vom .T. 1640. tecum n ris du b (=ave Maria gracia plena d [omin]us tecum [i]n [muliejri [bu]s du(= tu) b [enedicta] = hell dig, Maria, full av nå d, Herre n ä r med dig, välsigna d du bla nd k vin­ nor) . Fig. 85. H. 80 cm., Diam . 77 cm. Den andra klockan är gjuten av mäs ter Nils Billsten från Skara 1762 och r ikt ornerad (fig. 86). Följ and e versifierade inskrift: När ljudet mitt månd kalla, Och i tin ör on falla, l\ om christen i Guds hu s; Ther Herra ns ord att höra, Som hj ertat titt kan röra. Och g i f va kraftigt lju s samt: 
 Alt tu kan st vägen finna , 
 Till nå dastolen hinna, 


SUNNERSBERGS KYRKA.

79

Foto. A. Roiund 191 1.

Fig. IL). Sunnersb erg. Klocka från medeltidens slu t .
Gl oeke ans dem E nde d es )l·liltel­

Fi g. 8G. Sunnersberg. J(Jocka, gjute n av Nils Billsten i Skara år l i52.
Glocl\ e, von de m Glocl\cn g isscr Nil s B illsten i n Sluna 1752 gc gosscn.

nltcrs.

Och niuta siä laro. 
 Mot samvetssåren t ina, 
 I Chris ti död och pina, 
 S id st hos Gud evigt bo. 
 H. 77 cm., Diam. 100 cm.

S a mmanfattning a v 	 Sunnersbergs kyrkas konst­ histor ia .
l. 8omansk sandst enskyrka med rektangulärt långhus, lägre och smalare, rakslutet kor (fig. 87, A). Utan sockel. Sannolikt plant innertak av trä. 1100-tale ts slu t. Fr å n denna peri od finnes kvar en lilj cs len. Il. sa kri stia, vapenhus och torn tillbyggas under medeltidens lopp. Den inb ördes ordningsföljd en dem emell an kan ej besUirn­

80 mas. - T t'O li gen vi.i.lves k yrkan r edan un ­ der med elliclen (fig. 87, B). - En ännu hevaeacl eingkl ocka m ed in ·krift i minu ·k­ lee liar ti llk ommit unel er denna period. III. JG45 lilll ygges S ilfverh ielmska seele rmera Ekeblad s ka geavk orel m ed s ill monument (fig. 87, C). - Från 1600-lalels lJöt·jan förs kriva ig tve nne skulpterade gravslenar samt begravn ings­ vapen. IV. 1700 r i ves det romanska koepar­ tieL; k yrkan utvidgas å t öster och få e clät·­ vid 3-sidig koravslutning. Liten sakri li a uppföees på nona s idan , valven ersältas med e tt lri.ilak, som å e 1713 dekoreras med må lning av Petler Wernberg (fi g. 87, D). Un der 1600-talels sl ut lillkomma ny a ltartav la, predikstol , silver, ljusarmar, textilier m. m ., s känkla av adeliga per o­ ner- i trakten. V. Vid 1700­la lels milt (1752) till ­

A

D

E

kommer en ringkl ocka och vid århundra­
En twicklung des Grundrisses der IO rc h e.

Fig. 87. Sunnersbergs ky1·­ kas planutvecldin g.

d ts s lu t fåt· k yrk a n en vacker allat·tavla (av van Dyck')), en lju sarm , s ilver och

textiliee. Huvudsakligen s känker av fa­ miljen Ekebl ad . VI. Ombyggnad 1.869. Vapenhu , geav koe och sakristia rase­ ras; korsarmar och ny sakri s tia u ppfÖ I'as (fig. 87, E). rylt ylte t·­ och innet'lak, det senare av pilelade bri.idee. Ny ineed ning med läktare, öppna bänkar, a ltarbord, a llaeeing.

SUNNER SB E R GS KY RK A.

81

Resu m e.
Die En tw icklungsgeschi chte der Sunn ersbet·ge t· Kirche läss t sich n icht unm itlel­ bar von dem bestell enden Gebäu de ablese n. Eine Zeich n un g Yom J. l ö71 (Fig. 54, vgl. S. 19) zeigt uns j edoch d ie Hauplteilc der m ittelallerlichen Ki rrh c. Von diese r bestch en noeh die westliebsten Teile. Di e ursprun gliche Kirch e war aus gehauenem Sandstein in unregelmässigcn S chich ten und ohne Sock el aufgefti hr t. Sie bestan d ans einem rcktangulären L an glHw se mit einem schm aJeren, gerade a bgesch lossenen Ch or (Fig. 87, AJ. Die Kirche h alte walu·sch einJi ch zu ers t eine hölzcrne Decke, wurde a ber später iiberwölbt. Im Mittelalt er wu rdcn Sakristei, Vo rhall e (vap enhu s) und Westturm angeba ut, sämtlich e aus Felclstcinen a ufge fuhrt (Fig.87 ,B). In w elch er Heihen­ folge, ist n ieht ZLL bes lim men. Die ers te Kirc henanlage ist wahrsc h ein li ch gegen Ende d. 12. Jahrh . zu setzen. Die Kirche ist n ä ml ich > iller als die G-m nitkirchen , z B. Olterstad , aber jUnger als di e a us regelmässigen Sand stei nqu aclern au fgefiihrten, mi t Sock el yerseh enen Kirchen, w ie S. Ma ria, Skalun da u. s. w. Vgl. S. 17 7. l m J. 1645 w urd e an der SUdseite des L angh a uses eine Grabk a pelle fur den Obersten Silfverhiel m u nd sein e Gat tin a ngebau t. Die Kape!le hatt e ein cn reich aus­ gebild eten Dachh el m (Fig. 54). Die Kirch e war im Beginn des 18. JalH·h . zu cng. Im J . 1709 w uede sie cleshalb gegen Osten erwcitert, wo bei der · urspr un gliche Cho r a bgerissen wmd e (F ig. 87, D). Be i derselben Gelegenheit .w urden die a lten Gewölbc a bgetragen und m it einer hölzerncn Dccke crse tzt. Diesc wu rde im J. 17 13 yon dem Maler P etter Wernhet·g mit dckora tiycn Malereien verseh en, fi gli rlicben Darstellungen au f blauen Grunde Yon Grisailieornam enten umge ben. Schliessli ch crfuhr die Kirche im J. 1869 eine grlindliche Umän derang. Die s udl iche Vorhall e und d ie Grabkapclle w urden zum gröss ten Teile a bgetragen . Zwei Kreuzarme wurde n s li cllich und nördlich

angebaut, mit teilweiser Bcnutzung der Mauer der iilteren Anbautcn (Fig. 87, E). Das
Innere wurde gän zlich umgestaltet: einc n eue Deck e mit ofTener Spa rrenkonstruk ­ tion , 3 n eue L etlner, n eue Bänke u . s. w. Das lnn ere der jelzigen Kirche (Fig. 55:----56) zeigt deshalb fast keine Sporen von dem älteren Kirchenint erieur. Von besonderem kunslgeschicht lich en Interesse ist aber da s Alt argemälde (Fig. 60), eine Darstellung der Leiche Christi YOn E ngeln getragen . Das Werk w ird von einer alten , bis in das 18. Ja hrh . zu Ycrfolgcnden Uberli efer ung Anlonis van Dyclc zugesehrieben . Spätere H.estaurierun gen in el en JahrQ.n 1855 und 18ö9 haben das St udium der Farben der Gem älde ersch wert. Ganz abz ulehnen ist die Dherliefcrung vielleicht n icht. Vgl. die Darstellungen •Dredalas un d I carus •, >Au guslinus • und "Sebastian " von Y . Dyck. Das Gemälcle w ur cle im J. 17i 9 von dem Grafen Clas Julius Ekeblad der Kirche a ls Gabc liberreich t. Die Familic Ek eblad wohnte sei mehr als zwei Jahrhunder ten in der Gegend . Der Ut·grossvater des Don a tors, Johan Ekeblad (1629-1 69 7) war eine Zeit an der sch wedischen Gesand lschaft in England a ngestellt und wa r sel bst spiller schwedischcr Gesandter in Frank t·eich. Von ih m kön nte also dieses Gcmä lde n ach Sch weden un d dem alten Sta mmgute der Fa milie zu S tola (in dieser Gegend) gebraeh t warelen sein . - Di e fri't here· Altaraufstellu\) g war, wie die n och hestehende Kanzel a us geschn itztem u nd gemaltem Holz, ein Geschenk des Grafen M. G. De la Ga rd ie (Ygi. S. 1'9) um 1680 . In der Kirche bc­ finden sich mehrere skul ptierte Grabsteine a us d. 17. Jah r h. (Fig. 75, 77 , 78) und ein romanischer Doppelgrabstein (Fig. 74). - Vier oval e, auf Kupfer gemalte Bildnisse (Fig. 72) sind wa ht·scheinlich dem schwcdischen Maler Johan Aureller d. J. (um 1700) zuzuschreibcn .
6- 131247. S v eriges k y rkor . Västerg ötland I .

Fig. :31;. S t rö kyrka från sydost. 
 Situalionshild d er 1\irehe vo n Sfldoste n . 


STRÖ KYRKA. V ÄSTERGÖTLAND,
SKARABORGS LÄN, KÅLLANDs HÄRAD.

SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT. ANNEX TILL SUNNERSBERG. Tryckta källor: ll ADORPH i V. F. T.
LJU NGSTR(nr, s. 13ERÄTT. i 3- 4. 124-6. Al'T . TIDSKR. III , s. 147 . li:J, s . 'i 7. -

WENl'ERllLAD,

LTl' DSKOG , III, s . 15B. s . 40, pi. 147. - P . •-\ . SÄvEs

LAMPA, Im. 158:!, s. 3 1 i V. F. T. lll :

Handskrivna källor och avbildningssamlingar: I'ER IN GSKIÖLD Manumenta IX , n :o 3, fol. 114- 116 (exl. fr. S. , gncvvå rd , hcgravn ingsva pc n) n :o 4 (lla d orphs reseanteckningar) . - P . A. SÄVES DEAX'I'T. 1863, s. 83 . (Avb .' run s len v ape n [L k locka). - A. T. A. : 1\opia efter Perin gskiölrl (3 bla d); 3 teckningar (östra
korföns tret, s te n med kors, bild sten fra m ställande n attvarden); 2 foto . (ext. fr. S. , int. mot Ö. ); ayskrift ur Hadorph; i nv. 1 829; berättel se om adli ga grava r ; skriYelse

"!,
-

1881 frå n pas tor ang. skulpte rade s ten a r. - SKA RA UOMK . A.: Sk a ra slifls hok. SKAI\A ST . O. GYMN. Bnn.. : 'J'opogr. s;cm l. s . 62 - 6 6, 127-30. Sam lin g af

Inscriplion e r på k lock or i Skam S lirt, s. 125 . Ins ni ptio ner på F.pilaphi e r, Gm f­ sle nar m . m . vid Slm ra S tifts k yrkor, s . 207 - 210.

Kyrkans arkivalier: LANDSARK IVET I GÖTEBO RG. Tle ko ns thist o ri skt intressanta uppgifterna trälTas i följande Yolym er: B. 2, inn e h ill lande socke ns lämm o­
protokoll rörande Stri\
17 5~ - 65;

L. I. : riL kenskaper 17il1-87. -

I MO DERKYRKANs

(Sunnersberg) ARKIV fönaras : G. ?\':o 1, i nne i~:Ul a n d c inventari e r 1707 , 171 5, 1745, 1757 ; K. l 11:0 1, inneh å ll ande soc ke nslicnnn opro lokoll an g. St rö 17 68- 1827 , K. I

n :o 2 : dito 1827- 4 7.

Dcss ulorn h a,ndl inga1 · frå n n s arc l id .

STRÖ KYRKA .

83

Kyrkogården.
Strö kyrka ligger på en dominerande ås med vid utsikt över slätten. Kyrkogården, som omger kyrkan, utbreder sig huvud­ sakligen i söder och öster samt omgives av en i kallmur upp­ förd, ej fullt meterhög gråstensmur utan avtäckning. I muren ligger en runsten (To mN I : 22 i V. F. T. II). Kyrkogårdsporten i väster består av tvenne granitstolpar och mellan dessa enkla, smidda :järngrindar från 1800-talet.
KvnKoGÅnn.

Fig. 89 . Strö kyrka. Plan. Skala l : 300 . 
 Uppmätning av A. Roland 1911. 

Grunclriss. 


Kyrkobyggnaden.
Strö kyrkas äldsta delar - nuvarande långhus och kor (plan fig. 89, period A)- äro uppförda av grå, huggen sandsten, så vitt man kan se på oputsade murytor, synliga från tornets andra våning, sakristians och gravkorets vindar. s tenarna ligga i mindre r egel­ bundna skift (I-I. 14:-23 cm.). Av de övre skiften i långhuse ts nordöstra mur är ett blandat med gråstenar, liksom det inre murskalet. I korets södra mur äro tvenne s kulpter a d e s t e nar insatta (se s. 87). Såväl långhusets som korets murar, vilka hava förband med varandra, ligga i kalkbruk med breda, utstrukna fogar. Från gr-avkorets vind är kvaderrits synlig i norra långhusmurens fog­
UNGHus o.
Korr.
:VIATERIAL.

84

KÅLLANDS I-1 ;\RAD.

Fig. \JO.

Strö ky1·ka från sydost. 


Die Kirche von Siiclosten. 


STRÖ KYHI{A.

85

Fig.

~Jl.

Strö.

Interiö r mot öster.

rune res der 1\irche gegcn Osten.

Fig. 92.

Strö.

Interiör mot viister.

Inneres der _l{irche gcgcn ' Vcstcn.

86

KÅLLANDS HÄHAD.

bruk. Egentlig sockel saknas. - Yttermurarna äro numera spritputsad e och vitkalkade det senare 1910. - Taktäck­ ningen utgöres nu av brunmålad järnplå t, pålagd 1894:, förut av handkluven ekspån . T a k s t o lar i såväl kor som lå nghus a v sågat virke - alltså av tämligen ungt datum . - De nuvara nde stora, rundbågiga f ö n s t r e n äro i sen tid utvidgade och försto­ rade - troligen under 1800-talet. - Den ursprungliga huvud ­ ingången, som låg i söder, blev på 1800-talets mitt igenmurad. Huvudporten ligger nu i väster. - Långhusets go l v utgöres av kalkstenshällar, däribland två gravslenar (se s. 100). Koret har trä­ golv. Av räkenska pe rna framgår , att ste nh~ill arna inlad es 1769. ­ Invändigt äro murarna slätputsade och vitkalka­ de.· - Kor och lå nghus övertäckas av tre ribb­ lösa, rundbågiga kryss ­ v a l v, vilande direkt mot murarna uta n markerade sköld- och gördelbågar. Valven äro slagna av · gråsten och kalkstensflis

med skiften parallella med
hjässlinj ern a . När kyrkan välvdes, är obekant. Val­ ven äro dock äldre än den rundbågiga tornh å­ g e n, som ä r av tegel.

Fig. 	 93. Strö kyrka från sydost <1r 1671 enligt teckning i Peringsldölds Monumenta.
Die 1\irchc itn .J. lfi71, nach e iner
Hand ~ei c hn u n g.

Detta bevisas fö rutom ge­ nom det olika materialet även därav, att putsen på bågen delvis str ukits ut på valvet. Som b ågen troligen är samtida med tornet, skulle kyrkan varit välvd, innan detta tillbyggdes. Den ur­ sprungliga triumfbågen är i senare tid - troligen på 1600-talet - förstorad , varvid möjligen strä vpelaren i söd er tillbyggdes. Denna synes på teckningen i Peringskiölds Monnm enta (fig. 93). DEN uRDen ur s prun g li ga k y rkan kan, delvis med hjälp av ovanS PRUNGLIG.\ l KYRKAN . 	 nämnda teckning (fig. !13), rekonstrueras. Den bestod a v r ektangu ä rt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor - - allt uppfört av sandsten utan sockel. Murarna voro oputsade och med kvaderrits i sKuLPTERADE 	fogarna . I korets södra mur voro insa lta två s kulpt era d e s t eSTENAR. 	 n a r . Den ena (fi g. !)5) framställer från höger: el en helige Mikael

STRÖ KYRKA.

87
~~-~~~~J.,.

-·!-··-... ,~:L"~~

'

.

~

,,

,

'-

...

Foto. A. Roland 1911.

Fig. !J .l ,

Strö.

Södra kormure ns övre del med tvenne sk ulpterade stena1· fig. 95 och 96.

Der o bcre Tcil der slidlich en Ch a rrnauer n1it ~nv ei tnil Figuren venderten Ste inc n.

med gärningarnas vågskål och djävulen; en mänsklig figur med ormar vid sitt bröst - är en vanlig allegorisk framställning av jord en, Terra, som närer djuren med sin kropps mjölk. Emellertid s yn as här andra djur i möjligen angripande ställning, varför man med skäl kan föreslå bildens tydning som människan i helvetet. ­ Den andra stenen (fig. 96), vars ena hälft saknas, framställer natt­ varden. Dessa tvenne skulpterade stenar äro troligen huggna av olika mästare, tillhörand e den skulpturgrupp, som arbetat i Gösslunda (s. 114-) och gjort Skalunda-funten (s. 172). De torde vara utförda under 1100-talet, k anske avsedda för en annan kyrklig byggnad. Deras nuvarande plats är emellertid den ursprungliga i denna k yrka ; murarna synas vara orörda, med undantag av ett förstorat fön ster, som förstört den ena stenen; ovan dem är det ursprungliga hammarband et bibehå llet, och som en fris tord e dessa tvenne stenar ni.ira murkrönet ha tjänat. Detta sätt att pryda kyrkorna med

..1 . J/o/all(/ tlelill. 1 911.

Fig. !l5. S trö. !\omans k sn nd s ten sslwlptur i kormuren. Mi k ael m ed giirnin ga mas vn gs kå l.

~Iiinn is kan

i h elvetet.

Hornnni sch c Sandsteinskulptur in d e r Ch onn auer. Die Hö llc. Der hl. :\Ii c hne l n1 it d e r 'Vngc d er Yc rgcllun :.{.

88

KÅLLANDS HÄRAD .

A. Roland de/in . 1!111 .

Fig. 96. Strö. Romansk sandstensrelief i kor­ muren framstiillande nattvarden .
l\omanische Sandsleinskulplur in d e r Chorma uc r . D ie Einsetzung des Abcnchn ahls.

skulpterade stenar finna vi tämligen allmänt i Skåne, på Gottland 1 och flerstä­ des i norra Västergötland, där lätt bearbetad sten fanns tillgänglig. Det var ett inflytande från den lom­ bardiska konsten, förmed­ lat av de lombardiska konstnärer , som arbetat vid Lunds dom kyrka 2 . Dessutom i östra korväg­ gen ett i sandsten hu gget k o r s i en cirkelrund för­ djupning (fig. 97). Av u en ursprungliga kyr­ kans f ö n s le r finnas ännu tvenn e bevarade. Det ena i korets östmur (fig. 97 o. 98, å planen markerat vid A), s tarkt skrånande, med en

liten cirkelrund öppning i
en omfattningssten av sand­ sten med fyrpassformad fördjupnin g 3 . Nu igensatt. - Det andra - likaledes igenmurat och delvis dolt av valvet - sitter i lång­ Foto. A. Rolaml1 9 11. husels södra mur ganska Fig. 97. St rö. Fönsteromfattning och s kulp te r at 
 nära murkrönet och ~ir kors å kore ts östra m ur. 
 Ho m an isch es P e n ste r und Kr e u zr e lie f aur d er 
 svagt spetsbågigt (fig. 99, östlichen Chormauer. å planen markerat vid B). Teckningen i Manumenta visar ett troligen ursprungligt fön ster i korets sydmur samt ett två delat på långhuset - detta senare sannolikt uppbrutet, niir i samband med välvningen det ursprungliga, högt placerade igenmurades. - Portale n låg i söder . Dess utseende
1

l'tOOSVA L : Die Kirchen Gotlands . 2 Jf1· s. 28, not. 2. 

8

Sl lt lm 1911 , s. 102- 105. 


Ett likn a nde fön stc ,·, ehmu m ed aY!ilng öppning i Marka k yrka , Viiske hä rad, 


S kara h or gs lä 1 i.

STRÖ RYRKA.

89

känner man ej, då den nu är igensatt och döljes under putsen (å planen markerad vid C). - Ursprungligen var kyrkan icke välvd , utan täckt med plant trätak, vilket synes av märken i putsen ovan valven. - De ursprungliga hammarbanden· av ek äro å koret bibehållna med märken efter tätsittande takstolar, av vilkas konstruktion man ser märken i östgavelns puts (fig. 100). Under medeltidens lopp välvdes sedan kyrkan och tillbyggdes med sakristia i norr och vapenhus i söder. Troligen mot medell idens slut tillfogas väster ett torn.
•
UT~!

SENARE Fön­ XNDRINGAR.

DA

Fig. 98.

Strö. Ursprungligt fönster i korets östmur. 
 Uppmätning av A. Holand 1911 . 


Urspriin g li ches Fenster in der östlichen Chormauer . 


I nyare tid har kyrkan unelergått mindre betydande föränd­ ringar. Inv. 1583 meddelar, att »Kyrkio tal<itt är förlorat». - I norr uppföreles ett gravkor under 1500-talets sista årtionden, och på 1600-talet förstorades troligen triumfbågen. Vid denna tid till­ fogas sannolikt även strävpelarna vid torn och långhus. - Uneler 1700-talet står kyrkan tämligen orörd, medan avsevärda föränd­ ringar vidtagas uneler det följande århundradet. Då raseras vapen­ huset och sydportalen igenmuras, nya fönster upptagas och de gamla förstoras, äldre takstolar er~ätlas med nya, och taket be­ lägges med plåt. Sa kri s Lian är uppförd av gråsten och täckt med ett svagt spetsbågigt tunnvalv av gråsten. Västra muren är till cirka 75

SAKRISTIA.

90

1\ÅLLANDS HÄRAD .

em. påbyggd med tegel i samband med gravkorets byggande. Yttertak täekt med brunmålad plåt (1894). - Utmed norra väg­ gen är invändigt murad en bij.nk. Å östra väggen ett rektangulärt litet fönster. Dörröppningen mot koret har segmentbåge och har shingts av en numera i sakristian undanställd , medeltida dörr av ekplankor, klädd med järnlameller. Dessa äro fastsatta med järn­ spikar med runda och fyrbladiga huvuden. Nyckelskylt och port­ klapp enkla.
IN)IDA

P L~ N

Fig. 99.

Strö. Urspnmgligt fönster å lå nghusets sydmur. 
 Uppmätning av A. Holand 1\Jl l. 


Ursp riin gli ch es Fe n ster an der SCidseile des Lan gh auses. 

VAPENHUS .

TOI\N.

På teekningen i Manumenta (fl g. 93) synes i söder ett v a p e n­ h u s - sannolikt medeltida. Av vad slags sten det var uppfört, Lir ovisst. Teckningen visar visserligen samma material som den övriga k yrkan, men gör så även beträffande sakristian , som dock iir byggd av gråsten. - Vid 1800-talets mitt (enl. muntlig uppgift) raserades emellertid vapenhuset. Under medeltiden har även ett to r n tillbyggts, ridande på lång­ husets västgavel(fig. 103). Vid tornets halva höjd är utvändigt en avsats, som 1738 täcktes med kalkstenshällar. 1600-talsteckningen visar, alt avsatsen förut var obetäckt, ty där växte en buske. Murverket är av grå- och sandsten i tjockt kalkbruk. Tornet är inrett i tre

STRÖ KYRKA.

91

vanmgar. Den nedersta, som tjänar till vapenhus, är täckt med ett kryssvalv av tegel utan ribbor. Valvet är av en hel stens tjocklek (tegelformat 28 x 14 x 7 cm.). Ovanför detta ses i murarna hål efter bjälkar från en ä ld re takanordning. Det nuvarand e valvet slogs 1732, men dessförinnan var bol tenvåningen väl vd (räken sk.

'y
~

;!3;

l

~IJ!=s!l=.l!====l• t

(]ID

Fig. 100. Strö. Tvärsnitt genom ko1· och sakristia mot öster. Uppmätning av A. Holand 1911.
Querschnitt durch Ch or und Sal<ristei gegen Os te n.

F ig. 101. Strö. Tvärsnitt genom lån g­ hus och gravkor mot öster. Uppmätn ing av A. Holand 1911.
Qu e rschnill durch Lan ghaus u. Grab­ kapelle gegen Osten .

1732). - Tornbågen, som är av tegel med anfangslister av sand­ sten (fi g.l02), bröts troligen u p p samtidigt med tornbygget- Dörröpp­ ningen i väster iir upptagen, när långhusets södra port igensattes vid

1800-talets milt . 1829 fann s den ej.

Den är hög och rundbågig;

översta partiet försett med fön ster. Enkla. träportar. - I södra muren leder en trappa till andra våningen, sedan stegar till den tredje. Denna belyses av fyra ursprungliga, rektangulära ljudöpp­ ningar, övertäckta med väldiga ekplankor, vilka äro till 50 cm. inmur!lde å båda sidor. (Tjocklek 15--20 cm. , B. 50 cm.). J denna våning hänga kyrkans tvenne klockor (se s. 105). - Tornets avslutning utgöres av en hög, spetsig spira, kliidd med ekspån. Denna iir tillkommen efter 1671 , ty teckningen från denna tid (fig. 9B) visar ett spånläckt sadeltak med brädfodrade gavlar . Å andra sidan niimna de bevarade räkenskaperna l7i31- 1787 intet om torn spi­ rans uppförande. Det är sålunda troligt, att den b livit byggd mellan 1671 och 1731. Vid slutet av 1500-talet 1 tillbyggdes i norr Fig. 102 · Strö. ·~ornbågens GRAVKOR. anfangshst. ett gravkor åt Bengt Gabrielsson Oxenstierna Impost des Turmbogcns.
En uppgift i Skara St. o. G ymn. Bibi. :lopog1·. sa. m l. m ed delar, alt ko re l »är b ygcl 1586 , som en uthu ggen s ten Yicl i ngån ge n ge r t il kiinna. ». Den na. kan num era ej u pptäckas.
1

92

KÅLLANDS HÄRAD.

(jfr s. 99. not. 1) och hans familj . Material putsat tegel. Ytter­ taket täckt med brunmålad plåt (1894). Det inre har valv av tegel - i elen västra delen tunnvalv parallellt med långhuset, i den östra ribblöst kryssvalv. På långhusets norra mur synas från gravkorets

Fig. 103. Strö.

Genomskärning ge nom to rnet, sedd mot öster. 
 Uppmätn ing a v A. Holand 1911. 


Qu ersch nilt durch den Turrn gegen Osten, de n urs prCinglichc n \Ves tg ie bcl zeigend .

vind märken efter ett förutvarande kryssval v i.i.ven över elen västra delen. När förändringen skedde, är obekant. - Planen synes antyda, att gravkoret blivit uppfört i tvenne repri ser; elen västra delen har nämligen tjockare murar än elen östra. På från vinden synligt murverk kan emellertid ett sådant förhållande icke konstateras.

STRÖ KYRKA.

93

Här synas murarna i stället uppförda i en följd. Öppningen mot k yrkan, som troligen är samtida med gravkoret, är rundbågig med profilerade anfangslister. Den har i sen tid igenmurats med en tunn vägg, och nu står gravkoret i förbindelse med den övriga

Fig. 104.

Strö. Längdgenomshiirning mot söde1·. Uppmiitn in g av A. Holand 1911.
Längsschnitt gegen Sfldcn.

kyrkan genom en rektangulär dörröppning. Under golvet ett nu igen­ murat gravvalv, vari kistorna förvaras. Om gravm onumentet se s. 99. ­ Gravkoret användes numera till materialbod och förvaring av kol. Kyrkan uppvärm es av en järnkamin, stående . i en nisch i den igenmurade valvöppningen mot gravkoret.

UPPVÄRM­

NING.

KÅLLANDS HÄRAD.

Inredning och l ösa inventarier.
ALT AllE ,

Altaret (l-I. 105 cm., L. 158 cm., B. 86 cm.) är murat och täckt med en kalkstenshäll, däröver en träskiva. Altarringen, enkelt fyllningsarbete från 1700- eller 1800-talen. - Altarpryd­ naden utgöres av en olj emålning på duk inom skulpterat ram­ verk. Tavlan (H. 120 cm., B. 94 cm .), föreställande Kristus på korset, är ett enkelt arbete; troligen kopierad efter en gravyr av en korsfästelse av Hubens, nu i museet i Antwerpen, med vilken tavla den är överensstämma nde, ehuru omvänd. Hamverket med enlda, i trä sk urna girlander, kransar och akantusvoluter, är målat i grått med ornamenten i guld och vitt. Ätterna Lillies och Sten­ bocks vapen, skurn a i trä, äro anbragta å al­ tarprydnadens postament och ange som dona­ torer greve Axel Lillie på Lindholmen 1 och hans maka Maria Elisabeth Stenbock (se bil. l ). 1600-talets senare del. Ar 1786 beslöts på en sockenstämma att låta måla altarprydnaden, »hvarvid brukas en vacker pärleHi.rg såsom botn med guld >>.

En äldre altarprydnad »af snickare arbet»
F ig. 105 strö. Gångjärnsbeslag å korbänk.

S ID OALTARE .

PnEDIKSTOL.

BÄN KAH .

nämner Hadorph. Den var skänkt av Bengt Gabrielsson Oxenstierna och han s maka (J'fr s. Scharnie rbeschlag ans E isen. 99, not. 1) och är nu förkommen . På 1700-tal et fanns ett kvinn oaltare 2 i kyrkan, ovisst varest inv. 1715 nämnas »kläder på qvinnoaltaret»; i inv. 1757 saknas de dock. Även p r e d i k s t o l e n är sk ~inkt av greveparet på Lindholmen, vilkas i trä skurna vapensköldar fy lla ett av barriiirens fält, medan i de övriga hän ga skulpterade girlander och kransar. Från ljud­ taket nedhänger en förgylld , skulpterad duva. Predikstolen är målad som altarprydnaden. Bänkarna äro öppna, soffartade, men av god hållning, målade ljust blågrön färg. Sannolikt från 1800-talets förra hälft.
1

Lindho lmens gård ilr heUlgen i Strö sn . På kYinnoaltarct nedlade kvinnorna o iTc l', n;ir de försla gången efter barns· hörd besökte kyrkan. E tt dylikt , å.l' 1699 till An ge reds k yt·ka i Västergötland skä nkt allare finnes i Göteborgs mu se um. J fe C. LAGERBERG: Vägled ning föt· besökande i Göteborgs m use i his torisk a aYclcln ing och myntkabinett, Göteborg 19015, s. 62.
2

STHÖ KYHKA.

95

Å ömse sidor om altaret slutna bänkar. I koret vid triumfbågen på norra sidan en sluten herrskapsbänk med vackra beslag (fig. 105). - På varje bänk äro fästade tvenne ljushållare av trä. I kyrkans västligaste del är l äktaren uppförd, troligen under 1700-talet. I senare tid i:ir tillfogat ett framskjutande mittparti, som vilar på kolonner och rymmer ett orgelharmonium. Barriär med enkla fyllningar och ramtitycken (llg. D2). Kyrkans medeltida dopfunt av sandsten står på kyrkogå rder1. Skålen enkelt ornerad . Troligen västgötaarbete från roman sk Lid. H. 73 cm ., Diam. 69 cm. (Fig. lOEi). Dop s täll a v trii, en­ kelt, från 1800-talet. Dopskål av tenn med två handtag, det ena i form av en mu ssla , det andra av en ring. Stämplar : 2 s köldar med PHLD ( = Per Herman Lunnen, jfr s. 14, not. 2), en med LKP (= Lid­ KöPing) - EH (= Hl1 J ) - tre kronor p:~t re ffl ad bollen. H. l cm. , Diam. l!J cm. Domsäng e l, målad träskulptur, med basun Folo. A. Rolan d 1911 . Fig. 106. Strö. Dopfunt av sandsten. och s pråkband hänger Homanisch e r T a nfslein (Snndstcin). vid predikstolen. (L. 106 cm.). - Kru c ifi x, litet, skuret i trä och måla t. Båda äro torfti ga arbeten från 1600-talet. K a l k av silver med enkel, driven ornering på nod och fot. Inskrift : , ])en 4 Jan. 1808 >> . Stämplar : tre kronor - guldsmeds­ signaturen IFG -- Lidköpin gs vapen - A3 (= 1807) II. 22 cm. - Tillhörande pate n av silver . Årsbokstav saknas, eljest sa mma stämplar som å kalken. Diam. 1i~ ,5 cm . Fig 107, A. S o c k e n b u d s kal k av silver ; skåleninvändigtförgyll d. Enkel orn e­ ring. På sldlen graverat ett hjulkors. Troligen fr<'m början av 1/00­ lalet (IL 13,3 cm). Tillh örande p a t e n (Diam . 8 cm.) och o b l a t ask, oval (H. 3,4 crn. , L. 6,s cm.) a v s il ver. S tämplar saknas. Fig. 107, H.

LÄKTARE.

DoPFUNT.

TRÄSKULPTUI<

FRÅN NYAHE
TIO.

='IATT\'ARDS­

1\ ÄRL.

96

KÅLLANDS HÄRAD.

c

Fo lo. A. Rolaml1U11 .

Fig. 	107. Strö. Kyrkans nattvardskiil'l. A. kalk och paten fr. 1807. - B. Socken­ budskall; med paten och oblatask fr, 1700-talets bö1:jau. - C. Modern oblatask av nysilver. - D. Oblatask av tenn med årtalet 1G37. - E. Sked. ­ F. Silveridoeka till h åven . Altargeräte aus Si!bcr (D a ns Zinn).

Oblatask av nysilver, modern. H. 6 cm ., L. Hi cm. (fig. 107, C). O b l a ta s k av tenn (fig . 107, D). På locket graverat ett nu delvis ut­ plå nat kru cifix. På ena lå ngsidan : Oxenstiernas och Baners vapen samt inskriften : HEH GABRIEL OXENSTEHN F [riherre] T [ill] M[örby] O[ch] L[indholmen] . FRV q~~ 1\l.u.~fv' &Q~._,;0..., ,{_.J, ;;;f. ~--" ANNA BANEH FRIHERINA
1 A·

ACl>­

00 ~ .tG
~~

T . 	 M. O. L. 1637 (jfr s. 9\.J, not. 1). Stämplar: en krona samt två Silv e r s ked (L. 14,4 cm). Stämplar: tre kronor - guldsmedssignaturen GAB St. Erik Z6 (= 1902).

~

Fig. 	1 08. Strö. Ekeblads och Forstenaättens va pen på en nu försvunne n kalle Efte1· teckning 1671 i Peringskiölds Monumenta.
\Vappen auf einen1 jetzt versch"·undc nen, silberne n Kelch . Nach ein e r Ha nd­ zeichnnng ans dem J. 1671.

STRÖ KYRKA . 	

97

Före 1808 bestod kyrkans silver av en kantig kalk, förgylld. Enligt Hadorph med Ekeblads och Forstenaättens vapen graverade (fig. 108) tillika med initialerna I[ohan] A[ndersson] A[nna] C[hrist­ offers] D[otter] och å rtalet 1632 (se bil. I). Paten och oblat­ as k , drivet arbe te, ägde även kyrkan. Den senare shinkt av greve Bengt Oxenstierna 1 . Alla dessa föremål nämnas i inv. 1707 o. f. Ar 1765 inköptes för 35 dir en ny oblatask av silver. Dessa kärl förvarades hos en av kyrkvärdarna på Kyrkebacka, men förstördes vid en eldsvå da därstä­ des 1807. L.rus RrmSKAP. Lju skrona av malm. Kort, kraftigt profilerad mittstång, krönt av en skäggig och luden mansfigur och nedtill avslutad av en kula. Folo. A . !lo/a nd 19 11 . Två kransar m ed 8 ljusarmar. NämFig. 109. strö. Ljuskrona av trä. nes i inv. 1757, men ej 1745. H. Hölzerner 1\ronlc uchter. 93 cm., Diam . 97 cm. Ljuskrona av trä, svarvad, gulm ålad, 6-armad. 1600-talet '? H. 	 ;H cm., Diam . 37 cm . (Fig. 109.) Ljuskrona av brons, behängd me d glasprismor. Profant utse­ ende. 1800-talets senare hälft. H. 68 cm., Diam. 52 cm. Ljus s tak e av s varvad, brunbetsad björk, med hå l för två sidoarmar . 1800-talet. H. 37 cm. - l par l j u sstakar, tvåarmade, trepip iga. Fot och skaft av svarvad björk, armar av mässing, in­ köpta 184·4. H. 43 cm. , B. 32 cm. - l par trearmade l j u ssta­ kar av mässing frå n 1800-ta lets förra hälft. H. 52 cm., B. 32 cm . - l parenpipiga ljus s t a kar av mässing, empireform ; 1800­ talets slut. H . 28 cm. Nuvarande a nt epe ndium av svart sammet m ed enkel indel- TExTI L IE R . ning av silvergaloner; Guds öga och å rtalet 1854 i upphöjt silver­ broderi, antagligen överflyttade från ett äldre bottentyg. H. 97 cm. , L. 106 cm.- H å v a y svart sammet med guldgaloner ; tvenne tillhörande s ilverbla ndade klockor förvaras lösa (fig. 107, F). Näm­ nes i inv. 1818, w en ej 1776. Pungens dia m. 14:,5 cm . Stångens längd 14:2 cm. Av äldre nu förkomna textilier m å nämnas: antependiu m »af bl ått sa met med å rtalet 1593 » 2 ; ante p e ndium »af rödt samet,
1 2

F. 1623, k a nsli president 1680, Se t ill ägg å s. 105 1 

Sv eriges kyrkor.

t

1702. Ägare ay Lindholmens gård i Slrö sn. 


7- 13124.7.

l'iislergöllund f .

98

KÅLLANDS HÄRAD.

Folo. 1 1. B oland 1911.

Fig. 110. Strö. Gravsten över Bengt Ga brielsson Oxenstierna (t 1591) 
 och Sigrid Gustafsd otter Tre Rosor (t 1586). 

Grabs lein des Ben gt Ga bri elsson Oxenstierna und se lner Gattin. 
 E nde el. Hi. Jah r h. 


Lilje och Stenbocks wapnen samt årtalet 1689 » ; »mä:ss h a k e af rödt Samet med crucifix, under h[vil]ket är en guldgalon och på sidorne brutne guldspetsar» , troligen samhörand e med a ntepend iet och liksom detta skänkt av greve Axel Litlie (jfr s. 91~, not. 1); 3 kalkkläd e n med guldspetsar. Alla dessa nämnas i inv. 1707l
1

Sc t ill ä gg å s. 105- 106!

STRÖ KYR KA.

99

l nästa inv. från år 1715 ha tillkommit bl. a. mä ss hake »af hvitt samet med Crucifix och guldmoirs band samt påsydda guldtråd­ snören»; »di s kk l äde med qvistar af gull och silke ». 1757 näm­ nes en di s kduk av d lållands läroft med påsydde silkesrosor» . ­ Aven dessa d yrbara arbeten förstördes vid branden på Kyrke­ backa 1807. I gravkoret är en upphöjd g ra v t u m b a; sidorna av putsat tegel, G RAVVÅR DA Il. övertäckt av en grå l<alkstenshäll med hög relief, framställand e en riddare i rustning; till höger om honom hjälm och h andskar samt tre gossar GIÖSTAF, CHHISTJEH.N och GABHIEL ; till vänster hust­ run i sid, rikt ornerad dräkt med två Hickor lNGEBOH och CALlL N. I övre hörnen ätterna Oxenstier­ nas och Tre rosors vapen. Överst ett bibelcitat ur Romarbrevet, kap . H. Nederst följande inskrift : ANNO · 15tll · TEN · 12 · APHIL · AFSOlVINADE · THEN · EDLE · OCH · WELBORNE · lVIAN · BENGTH · GABHlE LSON · OCH · LlGEH · HEH · BEGH.AFWEN · GWDH · GIFWE · HONOM · EN · SALIG · VPSTÅNDELSE. 1 ANNO · 1586 · THEN · 25 1. Strö. De n Oxenstiernska gmv­ 
 IVLI · AFSOMNADE ·DEN · EDLE · Fig. 11 stenen enligt t eckn ing 16 71 i 
 OCH · WELBOHNE · FRW · FRW · Peringskiölds Monume nta. 
 F i g. 110, nach einer I-Ia nd­ 
 SIHEDH · SALIGE · GHEF · GÖ­ Der Grabstein, zeichnung aus d. J. 1671. STAFS · DÅTEH · TIL · LIND­ HOLM · OCH· LIGGEH · HEH · BEGRAWEN · GWDI-1 · GIFWE HENNE· EN· SALIG · WPSTÅNDELSE. H. 95 cm., L. 285 cm., B. 	 220 cm. (Fig. 1.10 o. 1.1l.) I gången nära koret ligger en mycket nött, skulpterad gr a v­
1 Bengt Gabrielsson Oxenstiema, f. på 151,0-talet, ful'slligt l'åd hos her tig Karl (IX), häraclshönl. i Vaclsbo, l' 159 1. Gift 1 : 1579 med Sigl'id Gustafsdotter Tre R osor, ·1· 1586 [b<tt'n: G u s t a f, f. 1580, student i Wiltenb erg, 1600, begra­ ven i domkyrkan i Wille nberg ; Ch l'i s tian, f. 1583, t 1584 ; G a b l' i e l, f. 1586, riksriid m. m., greve 165 1, 1656, begeaven i Estema ky l'ka (Upp!.), gift 1610 med Anna Baner, f. 1585 , 1656 ; Tn gc bol'g, L 1581 , t 1661, g. 1605 m ed Nils Biclke; K a r i n, f. 1584, t 1620-l<Liet, hegmven i Linköpings domkyrka , g. med Nils Tul'esso n 13iclke.J Gift 2: m ed Brita Knulsdotler P osse, f. 11'!54 , 'l' 1602.

·r

·r

t

100

f{ÅLLANDS HÄRAD.

sten av grå kalksten, framställande en man i dräkt från 1600­ talets förra hälft. Överst ett bibelcitat: - - - H.EDIGHE · W AH.DA · Nedtill en inskrift: ANNO · 16 -- · THEN · 2 · OCTOB · EMELLAN· 9 ·OCH--- NATTEN· AFSOMNA. SALIGH · HOOS · GVDEN · MÄSTEH. · HENDH.IK · SKEPPING . FORDOM . BORG­ MÄSTARE · WTHI · NYLÖSE · OCH· VAH.DT · BEGRAFWEN · 21 · NOVEMB . GVDH · HONOM · MED · ALLOM · VTH · KOHADOM · EN · FHÖGDEFVL · VPSTANDELSE · FORLANE. 1 L. 220 cm., B. 130 cm. l långhusets västligaste del och i torngolvet ligga tre skulp­ terade gravhällar från 1600-talet av kalksten; i Västergötland vanlig typ med två kannelerade kolonner uppbärande en fronton. l mitten inom en krans en sköld med initialer eller sinnebilder - en kalk eller ett timglas. I hörnen änglahuvud eller rosetter.

~''

'

~
l

A . llolan d de/in. 191 1.

Fig. 112. Strö.

Gravkors av kalksten från 1600- och 1700-talen på 
 kyrkogården . 


Grabste ine a us J{alks tein a u f d e m Friedh of. 17. und 18. .Jahrh. 


nordvästra hörnet av långhuset är den numera med golvet jämnade Ekebladska graven (inv. 1829). En sten med följande inskrift är inmurad i väggen: HÄR· LIGGA· BEGHAFNE · HEH · lAHAN · ANDERSON · TIL · STOLA · HYTTMESTAHE ·FÖR · W ÄST­ GÖTEFANAN· OCH·STÅTHÅLLAH.E · PÅ·ELFSBOHGS·SLOT· AFSOM · 1608 · FH.V ·ANNA · CHFUSTOPHERS · DOTTEH · TIL · STOLA · AFSOM · 1648 ·HER· ANDEHS · lABANSON. EKEBLAD · AFSOM · 1612 · HEH.. IÖHAN · lABANSON · ÖFWEHSTE · TIL · FOOT · AFSOM · 1631 · HER · CHH.ISTOPHER · IAI-IANSON · EKE­ BLAD · TIL · STOLA · ÖFWERSTE · TIL · FOOT · AFSOM · 1664, · FHV BH.ITA · CLASDOTTEH · VGLA · TIL · STOLA . AFSOM · 1651 · AGNETA · OCH · mUTA · IAHANSDÖTHAH · EKEBLAD ·
Skepping Yar borgmästare i Nya Lödöse och dess representant Yicl konung S igismunds kröning. I-lans hu stru Gunbo rg blev falskeligen a nklagad för trolldom. W. BERG, a. a ., s. 225, 226.
1 Henrik

STHÖ KYRKA.

101

AFSOM · 1664 · CONHAD JOHAN · MAHDEHF ÄLT · FHIHEHHE · AFSOM: DEN: 10: JVLI · 1687 · CHHISTOFFER · MAHDEFELT · AFSOM · DEN · 5: MAY · 1688 · FHW · CHIUSTINA · HÄGEH­ STIEHNA · TIL · STOLA: AFSOM · 1693 · VLHICA · CHRISTINA · EKEBLAD · AFSO : 169B · HEl\ · IAN · CHHISTOPHERSSON · EKEBLAD · TIL · STOLA · AFSO: 1697. (Se bil. I.) L. 168 cm., 13. 122 cm. Hadorph nämner ytterligare en skulpterad gr a v s te n, med en man och hans hustru - »han i ha rnes k, bon i skarlett fru dräkt» . Ins kriften lydde: »Anno Hi08 den 27 January afsompnad e then

5.

(i.

7.

8.
Foto. A. J!olund 1!111 .

Fig. 113.

Strö.

Anvapen frå11 slutet av 1500-talet. 


Funeralwappen aus d. Ende <.l. lG. .laluh. 


ed le och velbyrdige S. Johan Anderson till Stola, och ligger her begrafven med hiertans kera fru , then edla och velbyrd iga fru Anna, som afsompnade anno l l Gudh upu[äcke] h [enne] o[ch] a[ndra] christr[ogna] t[ill] e[n] e[vig] sal[ighet].» Denna gravsten , ::;om nu ej kan upptäckas, men måhända finnes under bänkgol vet, ttr tydligen den ursprungliga s tenen över Ekebladska graven, lagd efter 1608, men före 1648, ty tomrum var lämnat för hustruns dödsår. På kyrkogården finnas flera skulpterade gravhä ll ar frå n 1600­ talets slut - mycket nötta - utlagda såsom en gång från torn­ portalen till kyrkogå rdsporten. - Intill södra långhusmuren står

102

KÅLLANDS HÄHAD.

en skulpterad gravhäll av sandsten (H. 14,5 cm., B. 105 cm.); tvenne räfflade kolonetter uppbära ett entablement med fronton; mellan kolonettema en sköld inom en krans; i hörnen i:inglahuvud; nederst följande inskrift: HAHUNDER · LIGGEH · DEGHAFVEN · ÄRLIGA · OCH . DUGDERIKA · PIGA · ELIN · ANDEHSDOTEH · SOM · I · GUDI · AFSAPNADE · FÖ LADAN ( = födelsedagen?) . 12 OCTOB · AO · 164,9 · HE[NNE] · SKALL ·GUD· FHÖGDE · EFUE[N]·

Fig. 114. Str ö.

Huvudbane r över Ch ristopher .Joh anson Ekeblad

et 1G64J.

Funcralwappcn des Oherstcn Christ. Ekebla d (-;- 1664).

T!MSTEN.

BEGRAVNINGS­ VAPEN.

lVIED · ALLA · KHISTHoNA ·EN · FRÖGDEFUL · UPSTÅNDELSE. Dessutom stå på kyrkogården fem gravkor s från 1600- och 1700-talen av olika typer (fig. 112). H. c:a 75 cm. Timsten (solvisare), kub av kalksten med årtal 1726 (1796 ?). storlek: 18 x 21 cm. Åtta anvapen (flg. 113), målade på svarta, fyrkantiga träplattor (H. 42 cm., B. 33 cm.), ett med bärstång (L. 97 cm.) i behåll . 1. Trolievapnet med inskrift : F H.W BEATA · T i~ OLLA. 2. W asa­

STHÖ RYH KA.

103

vapnet med inskrift: HEH. · IAJ-IAN · CHKJSTERN · SONN . .'J. Bonde­ vapnet med inskrift : FH.\1\T · BRIT[A · HEH · TOHD · CAH.LSONS ·] DOTTE[H]. 4. Tiondevapnet med inskrift: [Fl:tW · J CHHISTINA . KONG · KA[H. LS · DOT]TKIJ. 5. Banervapnet med inskrift : FHW · ClCILIA · IIEI{ · J-lA HALD · STENS · SONS · DATT I•:H. G. Wins­ torpaiittens vapen med inskrift : FHW · BHITA · IÖNS · BENGT-

Foto . 1l. Jiolund 1911 .

Fig. 115.

Strö.

Huvudbaner över Johan Ekeblad

(t 1697). 


Funcralwappen des sch w cd . Gesandten in Frankreich Johan Ekchlad (·i· 1607). 


SONNS · DATTEH · TIL · SVENEBii. 7. Medeltidsätten Blås va· pen. Inskrift : FRW . CYHSTINN ·HER· KNVT · BENGTSONNS · DAT[TEH]. 8. Okänt, till största delen utplånat vapen m ed inskrift: [FHW · ANNA · J TVBBE · NILSSONNS · [DOTTER]. In­ skrifterna äro kompletterade efter Ljungström och inv. 1829. Detta senare nämner dessutom ytterligare fem vapen med inskrifter: »Herr Eskil Isacsson - Fru Meretta, Herr J on Schlakes Dotter ­

104

KÅLLANOS HÄRAD.

Erik Anders sonn Herr Lars Axelsson - Fru Anna, Carl Bengtssons Dotter» samt tvenne med icke läsbara inskrifter och till sist ett vapen - troligen det ovan som n:r 7 nämnda - med inskrift: »Fru Cyrstin Horn(!), Knut Bengtssons Dotter». - Huvud­ baneret saknas. Anvapnen höra till Oxenstiernska gravkoret, där de ock förvaras. Mycket illa medfarna 1 . Tidig vapentyp. Huvudban e r av skulpterat trä, krederat och målat. Omgives av palmblad med påsatta små anvapen - av elen högra, fäderne, blott fyra kvar, elen vänstra, möderne, saknas. Bärstång avsågad. Inskrift : »Den W ä! borne Herre Herr ~-;r;.tf.:~-:::;;~<.'.:/äJ..r-. 	 Chri stopher J ohanson Ekeblad til Stola och Hicldaretorp, fordom Öffwerste för eet regemente Wästgöte Infanteri ~ir född på Stola åår 1592 annand agh pingst och der sammast~idesz i Her­ ranom saligen afsomnade elen 28 Marti åhr 1664 ». (Se bil. I). - Jli.inger nu, ehuru oriktigt, i Oxenstiernska grav­ koret. H. 154 cm. , B. 99 cm. (Fig. 114). Huvudbaner av skulpterat lr~i, målat och krederat. Skölden omgives Fig. 11G. Strö. Tre nu försvunna inom lövverket av en krans små anEkebladska begravningsvapen en!. teckning i Perin gskiölds vapen, av vilka nu finnas kvar fyra fäderne och sex möderne. Tre bär­ stänger, alla delvis avsågade. Inskriften, till stor del utplånad , är kompletterad efter inv. 182!): >>[Kong!.] Mayttz [Tro Man och) Envoye uti Frank­ ryket [den] Hög Edle och välborne I-Ierr[en J ohan] Eke[blad] til S[tohla) Fröslunda ..... .. , 26 J ulii m ... >> Det övriga otydbart redan 1829. Baneret hänger nu över Ekebladska graven. H. 241 cm., B. 169 cm. (Fig. 115). Hadorph nämner dessutom: »På särdeles hufvudban er läses: .Johan And erson till Stola 1608, Anders Johanson Ekebla 1612,
1 Vapnen ha tmli gen burits vid Chrisliern s, Hen Bcn gts 1ö84 :nlidn c sons, begravning. Följande av hans a nor igenfinnas bland vapnen: Bcabt Trolic (far· m oder), Cy1 ·stin n Knutsriofler Blå (farm ors farfars mol·), An na, Cal'l Bengtssons dtr (fa rmo1·s mormor), Johan Wasa och Brita Bonde (morfRrs farmors far och mod, Kristin a Bonde (morfars morfa1·s mor), Eski l Baner och Ceci li a, llamld Slc nssons dt.r (morfars m ormors fat· och mor).

Monumenta. Drei verschwundene Funeralwappen d e r FaJnilie Ekel>ln<l.

STRÖ KYRKA.

105

Jörger Johanson Ekebia 16Bl». - I Manumenta finnas tre Eke­ bladska processionsvapen med bärslänger avbildade (fig. 116) ­ >> det store helt af trä skuret, de andre med blecklöf,, . I Skara St. o. Gymn. Bibi. finnes en anteckning om ett begravningsvapen med inskrift: >> Conrad Johan Marderfaelt Friherre afsombnade den 10 Julii 1687 >> (jfr bil I). - .Alla dessa äro nu förkomna . Den mindre (H. l tornet hänga kyrkans tvenne klockor. 60 cm., Diam. 54 cm.), med Ekeblads och Forstena-ättens vapen samt initialerna I.A.S.( = Johan Anderson) A.C.D. (=Anna Christoffers

1\LocKoR.

Foto. :1. l!oland 1911.

Fig. 117. Strö. 1\locka frän 163\J. (;locke ans d../. 1G39.

Dotter - jfr bil. I) och inskriften: >> Sl DEVS PRO NOBIS QVIS CONTHA NOS 16:39,, ( = om Gud är med oss, vem kan då stå emot oss). Den större (H. 65 cm. , Diam. 8B cm.) är gjuten 1.755 av mäs ter Nils Billsten i Skara. - I-Iadorph nämner två klockor utan inskrift - troligen från medeltiden.
TILLÄGG ANG. TEXTILIER. Det nederst å s. 97 nämnda antepen di et av 1593 ä t· troli gen samma antependium , af blålt samm et>> , som (Skam Top. sam!.) angives vara försett med Tre Hosors, Oxe ns licmas och Posses vapen samt initialerna S. G. D. ( = Si grid Gustafs Dotter), B. G. S. (= Bengt GabriclsSon), B. K. D. ( = B ri ta Kn ulsDoller) . Jft· s. 99, not 1.

106

KÅLLANDS HÄRAD .

I antecknin gar i Skam Top. sam!. niirnnas iiYen: bt·un m llssh ake. "Nederst äro Josef och Maria utsydde, dcröfver Jesus och öfYerst Moses. De påsydde vapn visa, at hon iir gifven af Hr. And. Hansso n til Stola, hvilken lefde 1529 och iigde Fru Agneta, Nils Classons Datler Lil Stoht» (jfr bil. I); m ilsshake , af gult sammet med årtalet 1653 och boks tär,·erna C. J. S. E. B.> ( = Chri st offer J oha nsSon E ke· Blad, jfr bil. I).

Sammanfattning av Strö kyrkas konsthistoria.
I. I tidig medeltid troligen omkring år 1200 - upp· fördes Strö kyrka. Den utgjordes då av ett retangulilrt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor ; utan sockel (fig. 118, A). Kyrkans inre övertäcktes av ett platt trätale - Från denna period, men möjligen äldre än kyrkan, äro även tvenne skulpterade stenar, som sitta inmurade i S. kormuren. II. Troligen under medeltiden - okänt i vilken ordningsföljd - tillbyggas sakristi a, u vapenhus och torn. Sannolikt välves kyrkan även redan under medeltiden (fig. 118, B). III. Mot slutet av 1500-talet tillbygges i norr ett gravkor ät Bengt Gabrielsson Oxen­ stierna och hans fam ilj (fig. 118, C). I detta ett c monum ent i tumbaform med skulpterad täck­ häll. - Från 1600-talets början flera gravs tenar och begravningsvapen, en kalk av silver (1632) och en ringklocka (1639). De senare skänkta av Joh. Andersson Ekeblads änka. IV. Under 1600-talet tillkomma altarpryd­ Fig. 118. Strö. nad och predikstol, tvenne skulpterade Eke­ Kyrkans planutveck· bladska huvudbaner, samt textilier - gåvor av ling. Grundrissent"·icklung adliga personer i trakten, fram för allt av släk­ der Kir che. terna Ekeblad och Lillie. V. Den spetsiga tornspiran uppföres någon gång mellan 1671 och 1731. VI. Vid mitten av 1800-talet raseras vapenhuset och igen­ muras den södra ingången (fig. 118, D). Ny port upptages i väster. - 1894 beläggas alla tak med undantag av tornspiran med plåt i stället för såsom förut med spån.

STRÖ KYHKA .

107

Resume.
Die Kirche in Slrö bewaht'l in Gwndriss und Aufbau in der Hau ptsache noc iJ ,i hre miltelalterliohe Gestalt (F ig. 89- 92). Ursprlinglich h attc sie kein e n Westtur m. Sic bestand au s einem r echtcckigc n La nghau sc mi t cinem schmale rcn , gc l.'ll de ange­ schlossenen Chore (Fig. 11 8, A). Die Kirclt c wm· au s gchauencm Sandstein i n ziemlich umegclmä ss igcn Sch ichten und ohnc eigenlliche n Sockel aufgeflilH-t. lJas Inn cre war nach erhallcnen Spuren mit cin cr llacbcn, hölzcrn en Dcckc liherdeckt. E in Abdru ck cincs ursprlinglichcn Dachstuhl es von cinem altertlimlichcn Typus ist a uf det· lnncnseitc des Chorgicbcls zu schen (Fi g. 100). Zwei ursprli ngli chc, jctzt n rma.uertc Fonster sine! n och bcwahrL (Fig. 98, !19). Die Anlagc d iesee Kirchc ist waluscheinli cb un gefähe in d. J . 1200 Zll set ze n. An de t· Slidmauer des Choecs d icht unter dem Dac hfuss sine! zwei gloichsam e inc n F ries bild en~e Sandslcinrcl icfc cingcm auert (Fig. 94- 96). Diesc Dckorationsart, welch e die Kirch en mit eingesetz len s tcinernen Rel iellafeln schmli ckt, ist oft in Skå n e, auf Got tland und in el e n nörellichen Tcilcn Väslergötlancls (Ygl. S. 1B1) z u fincl e n. Sie geht wahrscheinl ich auf eine n lombardisch en Einflu ss zurli ck , der clm·ch lombardische Arbeilcr, die am Dome zu Lund besehä fti gt waren , :nach dem Norden gebmc hl wurdc. Det· C.haeaktcr der Beliefc schcint auf ein e ft•lih e t·e Entslch ungsze it als die oben fli t· die ltl's prlin gli chc Kirchen­ anlage a ngenommenen hinzuwcisen . Sic könn en j a au ch frCt he r h ergeste lit sei n . In u nbckan nter Hcih cnfo lgc wu rd cn später im Mittelalter an d icser Kirchc Sakristci, s ilcllich e Vorha.lle und Westtunn an gehaut (Fig. 118 , B). Diesc Anbautc n sine! hauptsäcltlic h aus Gmnit aufgeflilll't. Lan gh au s und Chor wurden m it Gewöl­ b e n au s Feldstein- und Ralkst-einflicscn lib et·deckt. Die Gcwölbe, ohn e Rippen, Sehild- odcr Gurlbögen , schcin en ldte t· al s der Tunn bau zn se in. - Di e nac.h m ittel­ altel'!ichcn Voränderunge n sind Yon geringeror Beclculung. lm J. 158ö wul'dc an det• No l'Clseitc eine Grabka pelle fUr di e Famil ie Oxen stie rna errichtct (Fig. 11S, C). Das in derselben belinclli chc tumbaartige Gmbm a.l ist mi t e in er schön gem eissollen Kalk­ stei nplatte (Fig. 110- 111) bedeckt. - Der j etz ige hohc TLll'mh elm ist zwisch en den Jah ren 1671 und 17B1 aufgeflihrt. Im J . 1671 war der Tunn mit ein em Sallel­ dach Yet·schen (Fig. 93). Schli esslich w urd e um die Mitte el. 19. J a hrlt. die slid­ liche Vorb alle abgctragen und das ut:sprlin glichc Slidport.al vermaucrt. E in nener E ingang wur.de in de t· Wcstm auer des Tut·mes a,ufgcnornmen (Fig. 118, D). Ein einfa.ch cr , romanischer Taufstc in (F ig. 106) stch t auf dem Fricdhof.- Von der E inrich t ung sine! viele Gagenständ e fromme Gaben der adeligen Besitzer der Gliter Stola und Lindh olm en, bcide in der Gcmeinde gelegen . So sind de r Al tar­ a ufsatz und die Kanzel, Ileide au s gesclmit ztem nncl gemaltem Holz, gcgen Ende el . 17. Jahrh. YOn dem Grafen Axel Lilli e und sei ne r Gatlin gcschenkt worclen. Altargeräte und Textil ien wurden YOll der F<l.milie Oxensticrna iiberreicht (Ygl. Fi g. 107 , D). ­ Zu bemc,·kcn sine! die in der Kirch e bewahrtcn Funera.lwappen Yon Yersch iedc netl Typen. Fig. 11B zeigt sogenannte Ahnen wappen, auf einfachen Holzpla tten gem alt, aus dem E nde d. 16. Jah rh. stammenc l. Die Fig. 114 u nd 11 5 zeigen Yersehieclene E ntwicklungsstufe n de r in Schweclen so gewö]Jn!iche n, in Holz reich gesch nitztcn und gemalten F uncralwappen. Die oben abgebilcleten sind sogenannte Hauptbanner und wurden iiber Mitglieder de r Familie Ekehl.ad errichtet, rl eren Slammgut Stola in der Gemeincle gelegen ist (Ygl. S . 81 ).

FolO . A.. liotuJHl 1!111.

Fig. 119.

Gössimula kyrka från sydost . 
 Die 1\irch e vo n Siidostcn . 


GÖSSLUNDA KYRKA .
VÄsTERGÖTLAND, SKARABORGS LÄN , KÅLLANDs HÄRAD. 
 SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT. 
 ANNEX TILL SUNNERSBERG. 

Tryckta källor : HADORPH i V. F. T. II: 1, s. 77 , 78. - LINDSKOG Il!, s. 157. - LJ U;>.;GSTRÖM, s. 126. - WENNERBLAD, s. 39, pl. 146. - 'l'ORIN, Väster­ gö ll ands ru ninskrifter l: 23 t ryckt i V. F. T. I: 2 (runste n ), Il: 49 tryck t i V. F . T. l: 3 (bild s ten ). - P. A. SÄVES berält.. 1863 i ANT. TIDSKR. III , s. 144. -H. H IL­ DEBHAN D, S ve riges medeltid III (Sthlm 1898-1903) s. 433 (avb. li lj esten). - J-!IL­ DEORANJ): Om Västergötlands äldre m edellidskon st i Sv. F . T. V, s. 259, Ji g. 3. ­ M. B L. 1897 , s. 91i, Jig. 69. - LAMPA : lnv . 1583, s. 31 i V. F . T. III: 3-4. Handskrivna källor och avbildningssam!ingar: PEH INGSK IÖLDS Manumenta IX , N:o 3, fol. 11 8 (cxt. fri'tn S.), ~ : o 4 (Ha dorpbs rcseanteckninga,·). - P . A. S ÄVES BERÄTT. 186 3, s. 78- 80 (avb. runs ten , tympa n on och kapilä l, do pfunt, 1 bild sten i södra muren, 1 trep ipi g lj usstake). A. T . A.: ko pia cfte t· P e l'ing­ s kiölrl , 2 foto. (ext. frå n S ., inl. mot Ö. ), teckning av bildsten i to rnmuren , teck­ ning av granåi·rl; avskrift UJ' 1:-ladol·ph, i ll\·. 182 9. - ii. r. Ä. : 1 bl. uppmätn. av J . L. J oi!Rnsson 1907 , 2 hl. uppmiHn. (plRncr , lä ngd- o. tvärsek t ion , 4 fasader ) :w

GÖSSLUNDA KYHKA.

109

G. Eliasen 1909; 2 bl. ritning Lill restau t·. (planer, längd· o. b ·ärsekti on , 4 fasa­ der) a Y ark. R. Östberg, stad f. 22 /u 1912; 3 foto. (cxt. från SV och SO, por·t alen); beskrivni ng (1912) föt· restaurering. - SKARA Do~tK. A.: I Handlingar frå n S unn ers· be r·g (E VI N:o 95): skriYclsct· 1760, 18 16 a n g. r eparation; protokoll vid proslförhör oc h socken st;imma 1818 (ayskrifler).- St<ARA ST. o. GYMN. BIIlL.: Topogr·. sa ml.: S unnersberg, s. 57-62, 103 (avb. ce ntaur), 126- 127. Sam ling af ln scriptioncr p[t klockor i Skam stift, s. 125. Kyrkans arkivalier: LANDSARKIVET I GÖTEIJOH.G. Dc konsth is tori skt in­ tressanta uppgifterna trälTas i l"öljande Yolymcr: B. 2 inneh ållande socken s lämmo­ protoko ll ang. Gösstunda 17 55-63; L. I: 1 inn ehåll a nd e räkenskaper 174!1- 71. ­ I ~IODERKYRKANS (Sunnersberg) ARKIV föt·\·ams: G N:o 1 i nnehålland e inventarier 1707 , 171 5, 17 45; protokoll vid pro: tför. 17 39; K. I N:o 1 innehållande sockcn­ s Ui rnmoprolokoll 1769- 1827 ; K. I N:o 2 innehålland e inYenlaricr 1776, 181 8, 181,8; protokoll vid biskopsvis itation 1757 och sockenst;imma 1827- 47. - Dess· utom handlingar från nyare lid.

·PLAN·
o. !111/I!Ui

l
!

A

5

1111~
l l

!mi rl

c

D

:s
l l l

o

o

l

l

l

,,.

IMt"TE ~

Fig. 120. Gösslunda. Plan . Skala l : 300. 
 Uppmätning av G. Eliasen 1909. 
 Grundriss. 


Kyrkogård, klockstapel och bod. Kyrkan ligeer på en omgivningen dominerande höjd . Kyrkogården utbreder sig kring kyrkan i alla vi.iderstreck, starkt slut­ tande å t öster, söder och väster, samt omgives av en omkr. 1 m. hög gråstensmur (kallmur) med ingång i sydväst. Grindstolparna, som uppsattes 1788, utgöras av fyra i fyrkant slällda kalkstenshällar, täckta av en sten med en stor kula. Mellan grindstolparna enkl a, smidda, svartmålade järngrindar. - År 1753 förrättades ny

KYRKoGÅRD.

110

J{ÅLLANDS HÄRAD.

uppdelning av skyldigheten att unelerhålla kyrkabalkarna ( = kyrko­ gårdsmurarna), emedan »som!. hemman dels haft för longa stycken at bolla dels som!. för korta, dels och som!. haft als intet och iifwen som!. hemman haft på 2:ne stiillen ». Alltså »blef nu hela kyrkiobalken mätt och befans \vara 448 air. til sin omkrets och såsom sochnen bestod af 28 hela heman tilcl eltes hvarje hemman 16 air.» Och en var måste emotlaga sin i det skick elen befann sig samt inom viss tid mot 2 dir. smt:s vite försätta dem i

Foto . A . I!oland 1911 .

Fig. 121. Gösslunda.

Detalj av murverket å norra lå ngväggen 
 viister om sakristian. 


Delail des Mauer werkes an der nörellichen Langscite der Kirche. 


»fullkoml. stånd samt trän derwid planterade som hälst skulle wara lunn och ask. >> På en sockenstämma 1757 beslöts, att murarna skulle vara 2 alnar höga. - Ang. gravminnen se s. 127. KLocKsTAPEL. På kyrkogården stod vid Hadorphs besök omkr. 1670 en klo cksta p el. Om dess utseende och ålder intet bekant. Boo. Söder om kyrkan vid kyrkogårdsmuren ligger boden, rym­ mande bårhus och magasin , uppförd i två våningar av trä, bräd­ Taket täckt med tegel. L. 10,so m., fodrad och rödmålad. B. 8m.

GÖSSLUNDA KYRKA.

111

Kyrkobyggnaden.
Gösslunda kyrka, vars plan framgår av fig. 120, är uppförd av grå Kinnekullesandsten i välhuggna kvadrer. Tornets murar ligga i förband med långhusets, medan sakristians och vapenhusets stöta stumt intill. - Långhusets murar äro emellertid icke homogent uppförda. I de östra och vListra partierna är materialet avsevärt olika. I östra delen äro stenarna av liten höjd (omkr. l7 cm.),
, VlO . Ö'>~ t<OA:.• c,p.FVE..l.N · • VIO·MOA::~A.. • 'SIOAN •

MATERIAL.

VIO•VIEST~A - Oc:.H '!tÖp.RA - TORH '&iOAM •

Vlb-~I(EPPF.:T')
!,ÖDQ...,. . 'S tOA

VID ....-o,::,ET~ 1oÖDRA. .

Sto- .

(o i"'\S""l'T)

B'

L
A

A

l

5K t PT.

(% .e ._

~l'"t'IFT ·

:!>o-

3~--Yo

e--

Fe> C,

il,. -l- Jz

.._

Fo<,

();

e~

~~···~~==~==~~==~~~~~~~~~

~

"'

r=~=====-==_J ~
;1. Roland delin.

Fig. 122.

Gösslunda. · Sockelprofiler samt summarisk plan, angivande de 
 olika profilernas läge. 


Verschiedene Socl<elprofile. Au!' dem ncbe n s te h enden Grundriss ist die 
 Ausdehnung der verschieden cn Profile angegeben.

medan formatet i tornet och långhusets västparti i.ir mycket större (H. omkr. 30 cm.) Kyrkan är emellertid i alla ursprungliga delar synnerligen väl uppförd, och stenarna ligga i jämna skift. - På östra hälften av långhusets södra och norra murar ses en lodrät skarv (fig. l19) - en ursprunglig hörnkedja, ur vilken dock några stenar brutits för att åstadkomma konstgjort förband. På ömse sidor om denna hörnkedja förekommer småskiftigt murverk, och å norra sidan finna vi huru detta skjuter in under det storsleiftiga (fig. 121).

Fig. 123.

Gösslunda kyrkas södra portal. Uppmiitning av A. Roland 1911 . 

Romaniselles Sandstei nportal a n d e r Siiclscitc d e r 1\irch c. 


GÖSSLUN DA KYRKA .

11 3
SocKEL.

Kyrkan vila r på en enkel, s krå kantad s o c; k e l, som emell er tid ej är lika runt h ela k yrkan. Utmed korets östra sid a samt lång­ hu sets och torne ts norra s ida till v~istra portalen, dLir d en är girad , löper en enh etlig sockel med liten skrå ka n t (fig. 122, A och A 1). Utmed det nuvarande korels södra sid a och runt dess sydöstra h örn löper samma sockelprofil , ehuru illa om satt (fig. 122, C). Soc­ k eln å övriga delar av kyrkan har större språng (fig. 122, B och 13 1). P å torn els södra sida förekommer en variation av denna typ. Spr ånget är detsamm a, men börjar n ågra cm . från stenens över­ kant (fig. 122, 13 1 ) .

A långhusets södr a sida lå ngt i väster ligger huvudingången m ed sin portal (fig. 123). Denna är r undbågig med ett reliefprytt tym­ pan on, varå fram ställes den helige Mikaels kamp m ot draken. Till bun dsförvanter i striden h ar han tvenne fyrfotade djur, som lika led es angripa draken. Detta egendomliga förhållande kan kanske vara en kontaminering av den kristna legenden med en nordisk saga (?). Portalens sidos tycken, upptill m ed kapitälartade r eliefer, frams tä llande män med kors och stav, ha nedtill egendomliga ornament , liknande på varandra lagda rep , kvastlikt utvidgande sig nedtill. Motsvarigheter härtill - ehuru icke direkta finnas å de äldsta gottländska funtarna (typen S tå nga, När, Vänge 1 ). --Som överli ggare i smygen tjänar en run s t e n m ed tydliga, djupt inhuggna tecken . Inskriften , som är publicerad av Torin , ger ingen tydbar mening. - Ingången stänges av en massiv trädörr, beslagen med järnlamell er. Portklapp och fyrka ntig n yckelskylt med drakhuvud i hörnen. Dörren. är sannolikt tillverkad vid medAltidens slut. I tornets västmur finnes en troligen urspru nglig portöppni ng, som sannolikt haft samma utseende som Skalunda, BLiggesleds m . 	 fl. av traktens äldsta l< yrkors väs tra portaler - d. v . s. rund­ bågig 	betäckning med tympanon (jfr s. 164- 6). Nu delvis ombyggd.
Här och var i kyrkans murar äro insatta s t enar m ed in. t venne a o • o c j 1 re 1· re f er sma ursprungl' rga h uggna f rgurer platser . I. Invid västra porten och sannolikt på sin ursprungliga plats är insatt en sten (H. 105 cm. B. 76 cm.), å vilken konturerna av en centaur (fig. 124:) äro inhuggna. Centaurer förekomma ofta i
Jfr R0~1DAHL o. ROOSVAL, Sveriges Medeltid III , Hg. 4 19.
1

PonTALER.

FI GURERADE STENAR

·

Svensk Konsl11isloria s. 9- - 12.

HILDEI3RAND ,

8- 131247.

Sv eriges lcyrkor.

\'iislergölla11d J.

114

KÅLLANDS HÄRAD.

västgötastenskulptur, fram­ för allt å dopfuntarna från trakten omkring Kinne­ kulle, t. ex. i Västerplana l, Skälvum 2 , Skeby. - Dess plats hiir vid porten synes symbolisera den onda mak­ ten utanför kyrkans dörr, något som ju icke är ovan­ ligt i den romanska kon­ sten (jfr odjuren utanför Lunds domkyrkas porta­ ler). IL l korets gavel är, nu upp och ned, insatt en sten (I-I. 26 cm. L. 86 cm.) med inhuggna figurer (fig. Fig. 124. Gösslunda. Sandsten med inhuggen 125). Till vänster uppfylles centaurfigur vid västra portalen. ytan av ett djurliknande Sandstein Jnit eingehauenen1 Zcnlauren am westlichen Portal. ornament. Å den högra hälften synes ett gående fyrfotadjur, som vänder huvudet bakåt. - Stenens ursprungliga plats okänd . III. I vapenhusets västra mur finnes en sten med inhuggna, otydbara tecken. IV. En av stenarna (H. 52 cm. L. 84 cm.) i den ursprungliga hörnkedjan å långhusets södra mur är prydd med figurer i relief, fram ställand e två män å ömse sidor av ett nedhängande kors (fig. 126). Liknande ornament, kors och plattrelief-teknik före­ komma å de lådformade tälgstensfuntarna i Bohuslän t. ex. Kareby, Norum 3 . Samtliga dessa stenskulp­ turer kunna på grund av jäm­ förelser med de äldsta gott­ ländska fun tarna och släkt­ A. Jio/und , d e/in . 1!111. skapen med de lådform ade Fig. 125. Gösslunda . Sandsten m ed inhu ggna djurli gurer. funtarna från Bohuslän hän­ Sandstein in de r Os ttnaue r 1nit ei ngchaue nen 
 föras till omkr. år 1100. Tie ren. 

1 Jfr "Jfr

HtLDEBRAND, HILDE BRA ND ,

a. a . III, s. 503. 2 Jfr V. F. T, I : 4 - 5, s. 30. 
 a . a . III, s. 484-86 . 


GÖSSLUNDA KYRKA .

115
FöNSTER, TAK M . M.

Kyrkans fönster äro stora, rundbågiga, i senare tid - troligen vid en om­ byggnad år 1851 - utvid­ gade. Enkla, målade träbå­ gar. - Golvet i koret och gången utgöres av kalkstens­ hällar, därav fyra skulptera­ de gravstenar. I gångens västligaste del samt i tor­ nets golv (trä) ligger en mycket stor ekplanka ­ möjligen(??) en återstod från ~ en före sandstenskyrkan upp­ lnvän­ • förd träkyrka. rl igt äro murarna slätput­ sade och vitkalkade. - Lång­ huset är täckt med plant trätak (1851), men har förut varit välvt (Hadorph). ­ Yttertaken äro täckta med

enkupigt tegel.

Äldre tak­

A. Roland foto el delin 1911.

täckningsmaterial var hand­ Figurierter Sandstein in der Siidmauer. 
 kluven ekspån (sockenst. Flachrelief. prot. 1773 o. f.) Gösslunda kyrkas ursprungliga utseende kunna vi med hjälp av en teckning från 1671 i Peringskiölds Monumenta (fig. 127) rekonstruera. Den utgjordes av ett rektangulärt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor i öster samt i väster ett torn, allt uppfört av sandsten och vilande på en skråkantad sockel. Som förut antytts, voro emellertid de östra delarna av kyrkan - koret och långhusets östparti - uppförda med stenar av litet format, me­ dan murverket i tornet och långhusets västparti är storskiftigt. Om de olika sockeltyperna är ovan nämnt. Orsaken till dessa olikheter ha vi att söka i det förhållande, att Gösslunda kyrka sannolikt uppfördes uneler brytningstiden mellan användandet av byggnadsmaterial av mindre och större format. Kyrkan började uppföras med det då gängse småskiftiga ma­ terialet, men under arbetets gång ändrades planen eller skedde ett

Fig. 126. Gösslunda. Skulpterad sandsten i 
 södra Jånghusväggen. 


DEN UR· SPRUNGLIGA KYRKAN.

116

KÅLLANDS H;\Il.AD.

avbwtt. Man hade då hunnit uppföra koret. l'\Lir arbete t ej lå ngt efteråt återupptages, de n yhuggna stenarna större format och sockeln större språng. Hed a n fL irdighuggna mur- och sockels tenar komma dock till användning . F rån detta sena re skede förskriver sig sannolikt porta len, som h ör hop med sockeln med stort språng, och de skulpterade bildstenarna. - Frfm det äldre sked e t av kyr­ kans byggande ha vi i.innn i behå ll östra korgaveln (fig. 128) orörd. Den visar s ig till hela sitt byggnadssi.i tt och sin materia lbehandling

m

Fig. 12 7.

Gössimula ky rk a frå n sydost :i r Hi71 e nligt teck nin g i l'erin gsldiild s Monume nta.
Die Kirch e int J. 1()71 nac h c in er IIandzeic hnnn g.

tillhöra samma grupp av k yrko r som Skalunda (jfr s. 1fi7) och Iläggesled, vilka hänförts till 1000-tale ts senare hiilft. Västra par­ tierna dLi.remot ~iro med sin a s tor a, ocks: 1 i ji.imna skift liggande stenar att jä mföra m ed den grup p kyrkor, som bäs t r epresenteras av Söne, vilken sannolikt uppförd es under H OO-tale ts fö rra hä lft. Brytningstid en mellan dessa två olika sätt a ll bygga bör a lltså ila inträffat omkr. å r 1100 - en lidpunkl, som vi i.iven kommit till ifråga om stenskulp luren . .A v denna kyrkas f öns t e r å terslår oss i.innu etl i östra kormuren

GÖSSLUNDA KYRKA.

ll7

(fig. 129, jfr fig. 120 v id F). Dess öppning ligger i mnrlivet. Den inre nischen , som är putsad , iir rundbågig och s tarkt skr:tnande. F önstr et Lit' nu igensatt, vilket sannolikt skedde, n är den nuvarande altarpr yd­ naden vid H\00-talels mitt anskaffades. Också s ynes det ej å teck­ ningen frå n 1671 (fi g. 127), vilken däremot visar ett troligen icke ursprungligt, två delat fönster i södra kormuren samt å långhusets södra viigg elt möjligen ursprungligt, ehuru teckningen synes visa r ivningar i muren kring detsamma. - Den ursprungliga inre över­ täckningen av kyrkorummet känna vi numera ej till; möjligen

Folo. A. !lo/and 1!111 .

Fig. 128.

Cösslunda. Östra gaveln s n edre p arti, visa nd e skarvarna krin g 
 d e t urs prungliga, sm a lare och lägt·e koret s östgaveL 

(~ie h cl

De r ös tli ch c Gic be l 1nit dc11t darin e in gchaut c n urs prlingl ichcn r01nani sch cu Chorcs. 


d es 


nl.gjordes den av platt tri.itak. - Y t te rt a k e t bar ursprunglige n haft högre noc k och brantare fall , vil ket framgår av en rest av långhu sets Li.ldre väs tgavel, som i söder står i förband med torne t (jfr fi g. l B1). Man ka n i.iven C t torne ts ös tra mur se märken efter take ts förutvarand e resning. Sannolik t und er medeltid en - dock ovisst ni.ir - v ä l ves kvro l . .. . kan, ocl t valven de J<Or eras med J' a Il{Illa mn gar. II - a d orp l1 namner både valv och målningar, men dessa senare voro redan vid hans besök mycke t s kadade. Av målarens signalur kunde bl ott ur­

VALv

ocu

KA.LKMX L:'II NG.

118

KÅLLANDS HÄRAD .

FÖRÄND­ RINGAR l NYARE TID.

skiljas: » - - per Henningum ». I koret sågos apostlarna med sina namn. Hadorph uppger att målningarna äro av samme mästare, som dekorerade valven i Skalunda, vilket emellertid motsäges av signaturen Henning. Troligen tillkomma även under medeltiden s a k r i stia och vapen hu s. Efter reformationen och de danska krigen synes emellertid kyrkan alltmera förfallit Hadorph meddelar (omkr. 1670), att »Norr väggen hafver långesedan begynt rempna och falla midt in.

P•r» y .A"'
/)J..7_,/W'~O"tC> .

Fig. 129- Gösslunda. Ursprun gligt fönster i östra Jwrmuren. 
 Uppmätn ing av A . Roland 1911. 

Ur spriinglich cs, ro m a n.isch es Fcnstcr in der östlich en Ch ormauer. 


Dherföre ähre dher 10 eller 12 stöder mootsatte, som nu stå och förrottna». - År 1739 talas om kyrkans utvidgande med kors­ armar - en plan, som ofta under århundradets lopp dyker upp, ehuru lyckligtvis utan resultat Omkr. 1760 var emellertid kyrkan så förfallen, att dess ·raserande tillstyrktes av landshöv­ dingen, men genom ett Kgl. Drev 26/2 1761 tilläts församlingen behålla sin kyrka. - År 18 18 beslöts en betydlig reparation, som troligen även utfördes. - Den senaste förändringen skedde 1851 efter en åskeld, som härjat kyrkan, och då fick denna sitt nuva­ rande utseende. Det gamla koret raserades, med undantag av östra gaveln, och utvidgades i bredd med långhuset (jfr planen

GÖSSLUNDA KYRI\A.

119

fig. 120, period D). Valven revos och ersattes med det nuvarande platta trätaket, yttertakets nock sänktes, och den n uvarande torn­ huven efterträdde den höga spira, som finnes avbi~dad på 1600­ talsteckningen (fig. 127). Troligt ~i r, att iiven fönstren d å fin go s i n nuvarand e form. I väster, i förband med lå nghuset är tornet (fig. 1B1 ) uppfört. Det är sålunda samtida med lå nghuset, e n stor ovanlighet i Viistergöt­ lands meoeltid::~ kyrkliga arki tektnr. Det är san no likt tillkom mPt

TonN.

Folo. i l. R olunä 1911.

Fig. 130.

Gösslunda.

Interiör mot öster.

Kircheninneres gcgen Osten.

i avsikt att tj ä na traktens invå nare till skydd i orostider, vartill även kyrkans präktiga hige på en n ejden dominerande ås särskilt in­ bjuder. Endast till klocktorn har det sannolikt ej ursprungligen varit avsett, d~irpå tyda torne ts massiva och tjocka murar samt dess stora dim ensioner. Det är indelat i trenne våningar. Den nedersta, som h ar tunnvalv av sandsten , står i förbindelse med långhuset genom en rundbågig öppning tornbågen - försedd med enkla anfangslister av sands ten (fi g. 132). I väster en port, kallad »Dalbodörren », enligt traditionen ett minne frå n den tid, då Dalboarna på andra s idan Vänern här firade sin gudstjänst. - År 1829 ha de porten länge varit igenmurad (jfr om densamrna

120

I< Å LLANDS H ,\Il.AD.

Folo.

Fig. lill. Gösslun da kyr ka fr!m sydviist. 

Ili e J(irchc
YO II

S iid we stc n . 


s. 113). - I norra rnure n leder en trappa till a ndra våningen, mPu dess öppning mot långhu set är nu ige nsatt. Till dc övre vä­ ningarna leda triitrappor. - I översta vå nin gen äro fyra ljud ö pp­ ningar ; de ltava icke ursprun glig form, utan äro i senare tid upp­ brutna och förstorad e. Här h i.in ga l< yrkans tvenn e k l o e k o r (se

GÖSSLUNDA KYRKA .

121

s. 1~9). Tornet täckes av ett svagt sluttande skiffertak med en lanternin av bräder (1851). ~ Den föregående höga, spåntäckta tornspiran (fig. 127) fanns redan 1671; dess tillkomstlid i övrigt ,, okänd. , sa kri s ti an i norr och vapen h u set i söder '' v äro uppförda av gråsten med breda brnksfogar, skolade med småsten. Deras tillkomsttid är obe­ stämbar , men troligen uppfördes de motmedeltidens Fig. 132. slut - först sakristian, senare vapenhuset. Båda Giisslunda. äro tunnvälvda och med invändigt slätputsade och Tornbågens an­ fangslist. vitkalkade murar. - Dörröppningen från sakristian till koret har segmentbåge och stänges av en dörr In~p,~:,\','1~~~~~'~e~ av tjocka plankor, klädd med breda järnlameller och pålagd, ornerad nyckelskylt och dörrklapp i form av en r ing. Kyrkan uppvärmes av en järnkamin , stående i korpartie ls nordös tra hörn. Ännu i senaste t id har den intressanta kyrkan hotats av förslöring och rivning. År 1907 ingick försam lingen till Kgl. Maj :t med anhållan att få riva si n gamla kyrka, vilken begäran dock avstyrktes av Skara domkapitel. Kgl. Maj:t avslog också denna anhållan gn. Kgl. brev 27 /u 1908. - Emellertid ingick försam­ lingen samma år till Kg!. lVIaj:t med begäran att få uppföra en n y kyrka åt s ig. Om detta bifallits, hade följden blivit, att den gamla kyrkan övergått till ödekyrka och såsom sådan snart nog förfallit. Genom Överintendentsämbetets och särskilt ark. Hagnar Östbergs bemödanden blevo nybyggnadsplanerna övergivna och elt av ark. Ös tberg uppr~ittat förslag till restaurering av den gamla kyrkan antaget och av Kgl. Maj:t gillat 22/ n 1912. Arbetet, för vars omfattning redogöres å s. 130, VI, är avsett att utföras under år 1913. Härigenom har lyckligtvis ännu en gång den mycket intressanta kyrkan räddats undan förgängelsen .

SAKRISTIA OCH VAP ENH US,

UPPVÄRMN I NG.

BEsLuTAD FönÄNDRING.

Inredning och lösa inventarier.
Altaret är murat av sten (H. 120 cm., L. 167 cm ., B. 103 cm.) och vilar på en skråkantad sockel (H. 20 cm.). Täckt av en polerad kalkstenshäll med enkel hålkäl på tre sidor. På fram­ sidan en öppning, troligen relikgömma (H. 20 cm ., B. 11 cm.).­ Altarr in gen utgöres av enkelt fy llningsarb()te av trä. - Al tar­
ALTARE.

122

KÅLLANDS HÄHAD.

prydnaden består av en i trä skuren och målad korsfästelsescen med Johannes och Maria vid korsets fot (H. 40 cm .). Omfattningen utgöres av spiralvridna kolonetter, uppbärande en bruten fronton . På gavelstyckena vila två kvinnliga figurer, symboliserande tro och hopp. rviellan dem inom en krans kärl e ken , frarnställd som en kvinna med två små barn. På flyglarna akantusvoluter med Moses och Johannes döparen stående (H. 69 cm.). - Målningen g:jord i

Foto . Jl. R oland 1911 .

Fig. 133.

Gösslunda.

Romansk dopfunt av tidi g t y p.

Romanisc h er Taufstein (Sandstein). Um 1100.

PREDIKsToL.

ny tid. - Altarprydnaden (se fig. BO) fanns i kyrkan redan vid Ha­ dorphs besök omkr. 1670 och torde stamma från 1600-talets mitt. ­ Den är utförd av n ågon av Läcköskolan s bildskärare -- av samme man, som har utfört altarprydnaderna i Rackeby (s. 1.44) och Senäte (s. 26). Pr e dikstol (se fig. 130). Korgen vilar å ett murat underrede. På bröstningen små kolonetter med korintiska kapitäl; i fyllningarna mellan dessa å konsoler de fyra evangelisterna, skurna i trä. Arbete från omkring år 1.700. - Trappräcket med enkla fyllningar från

GÖSSLUNDA KYRKA.

123

senare tid. - På ljudtaket, från vilket nedhänger en i trä skulp­ terad duva, äro fästade ätterna Renters av Skälboö och Bondes vapen, givande tillkänna, att Henrik Reuter och hans maka Märta Cecilia Bonde (se bil. I) äro donatorer. Bänkarna äro enkla, slutna, målade i grått (1800-talets början?). I kyrkans västligaste del finnes l ä ktar e n, uppförd 1781-82. Bröstningen enkelt fyllningsverk. --År 1829 fanns en läktare även vid norra väggen. D o p f u n t av sandsten (fig. 133). Cylindrisk skål, vilande på en fotplatta med skråkant och med på fyra ställen anbragta tre sam­ manshillda små rundstavar. På ett ställe har den mellersta av dessa en urholkning (saltkar?). - Dopfunten, vars typ återgår på engelska förebilder, är en förenkling av dessa och salmar alldeles den rika ornering, som utmärker dem . -- Av denna typ åro ett flertal funtar i Västergötland kända. Enkla finnas i Råda (Kål­ lands hd.) och Ova (Kinnefjärdings hd .); ornerade i Götened (Kinne hd.) och Böja (Vadsbo hd.), m. fl. --- Engelska funtar av denna typ dateras till 1000- .eller 1100-talen1 . - Funten i Gösslunda är med all sannolikhet huggen i Västergötland vid 1100-talets början. H: 67 	 cm. Diam. 74 cm. Dopskål av mässing, stämplad Sku ltuna N3 T. I-I. 8 cm., Diam 23 cm. Kalk av silver(fi g. 134, C). På skålen ingraverat ettagnus dei och följande inskrift: »Ecce Agnus Dei qui tollit Peccata mundi miserere nostri » (=se, Guds lamm, som borttager världens synd, förbarma dig över oss). Å noden driven ornering och bokstäverna l [esm;] N[azarenus] H[ex] I[uda;orum] S[alvator] M[undi] (= Jesus från Naza­ ret, judarnas konung, världens frälsare). - Enl. inskrift är kalken skänkt av Lars Hansson Liedgren 2 och hans maka Maria Jönsdotter Högh . - Stämplar : S. W. på ömse sidor om två stänglar (= Sven Wallman 3) - - F (= 1698) GB under kunglig krona (=GöteBorg) åldermansrankan. H. 17 cm. - Tillhörande pa t en av silver (fig. 1.34, D) ; å brädden graverat ett hjulkors; sam­
FRANCIS BOND: F on ts a nd Font Covers. London 1908, s. 43. 
 ' Köpman i Götebor g. 
 3 Var mästare 1690, ålderman 1696- 1703 , -!"1706. Jfr UPMARK , Åt·s bokstäver 
 och andra st ämplar på Göteborgssilver, i FATBUREN Hl12 , s. 86 o. W. B ERG, a. a . I, s. 309-11. - C. LAGERBERG: KontrollsUlmplin g af silfver i Göteborg f rim ä ldre tid till våra dagar, i Göteborgs museums å t·stryc k 1912 s. 73, 90. Göteborgssilfver. Göte­ teborgs museu ms :h·s tryck Hl1 3 s. 78- 80.
1

BÄNKAR. LÄKTARE.

DoPFUNT.

DoPsKÅL.

NATTvARos­ KÄRL.

124

J<ÅLLANDS HÄHAD.

Foto. il. Holand 1911 .

Fig. 134.

Gösslunda .

Nattvardskärl av silver. A och B fnl n 1700-talcts mitt, C och D frå n 1698.
A li!Hl

Si li>cl'llC Altargcriite .

n

a1!S

d er :\lil le d. 18 . .Tahrh.,

c

unil ]) a u s d ..J.HiUX.

ma stämplar som <~t kalken . Diam . 12, 5 cm. - Kanna av silvet' (Jig. L34·, B) med graverad in skrift: »>n Usum Sacrum Ecclesicx; Giros­ lund ensis i\nno 17F'>f> » ( = lill Cösslunda k yrkas h el iga bruk å r 17f>5) . Stämplar: en sköld med ett oxhuvud (= Mariestad) -- guld­ smedssignaluren O. L. (= Olof Lind; jfr s. fiu, not l ). - tre kro­ nor. H. 29 cm. - Oblata s k av silver, oval (fig. 134·, A); inköpt år 1764, för :m d ir. St2implar: guldsmedssignaturen M. B. - ctycl­ ligt s tads vapen. THÄ~IWLPTUH Över s Ly e k e til l ep it af iu m (?), skulpterat i tri.i och m:tlaL FIIAN NYAliE 	 ·r· 1 . . . d TJo . 	 1 nom en 1 n ·ans e tt 1 <I'UC LI X. . a 1 u ansen tre puttt - en 1 sttLan e stiUlning, de övriga ha lvliggande. På sidorna akantu svoluter. 1700­ talct. L. 11,8 cm. Dom s ängel, skulpterad i trä och miHacl; i höger hand en stor basun; i elen vänstra ett s pråkband m ed inskrift: »l::l ör Upp och Korner för domen ». Enl. inv. 1829 l ydde den: »Slår upp i döde och kommer för dorn men ». - Hänger i taket över alt.are t. Enkelt l fiOO-ta lsarbete. TAvLA. Kor s n e d tagn in ge n , kopia (fr ån 1700-talet'))efter Hubens. Skänkt l8fil av kammarherre Axel Aug. Hoos af Hjälmsäter och tj ä nst­ gjord e någo n tid som a ltartavla. - Förgy lld gustavian sk ram. H. 1· 1-0 cm., B. !)H cm.
) 0

GÖSSLUNDA KYHKA.

Ljuskrona av malm med ]JrO­ filerad mittstång, slutande i en stor kula; dubbla radee ljus- och pryd­ nadsarmar, 8 i var rad. Inköpt 17 55 Iör Ut d!r. 24: öre (fig. 1B5). H. \)8 cm. , Diam. HO cm. Lju skro n a med s1.iillning av miissing. Mittstången av glas pro­ filerad ; ställninge n heh~ingd med s tora, slipade, bladfonniga glas. ·fiOO-tale t. Il. 17 cm., Diarn. 57 cm. L j u s plåt av miissing, drivet aebete, tGOO-talets slut. H. 02 cm., U. ;36 cm. Foto. U. Falken g r en 1ri0fl . 1 par lju sstakar av mässing, Fig. l il i>. Giissluncla. Ljuskron a av tv:1armade och trepipiga. Möjligen malm , inl;iipt 1755. 1\ronleuchtcr au s Bro nzc, 17:>. -> de, som första gången ni.imnas i gckaun . inv. 174:5. H. 33 cm., H. 41 cm. A ntependium av brun sammet med gu ldgaloner, l. H. S. och å rtalet 17/D. H. lOO cm ., L. 162 cm .

LJUSIIEDSKAP.

TEXTILIEH.

Antependium av crememrgat sidensars med broderi av guld­
och silv ertråd samt silke i rosa, gult, grönt, ljusblått och vitt. Har tillhört Sunnersbergs kyrka, dit skänkt av riksrådet greve Clas Ekeblad (jfr bil. I) mellan åren 1745 och 1//G (inv.), troligen 1758, samma är som nedanstående kalkkläde. 179;3 såldes det till (;össlunda. H. 88 cm ., L. 183 cm. Kalkkliide av ljusgrönt sidensars med applikation och silke­ broderi, kantat med s ilverspetsar. På undersidan ~ir årtalet 1758 broderat. Skänkt till Sunnersbergs kyrka av riksr ådet greve Clas Ekeblad, men 1804 sålt för 4 lhlr. (räkensk.). 48 x 48 cm. Hå v av brun sammet med vita band. På stången två smEt !dockor. 1700-talets början. Diam. tö crn. , L. 160 cm. År 1707 iigde 1-:yrkan tre mäs s hakar, en blå, en geön och en röd, tre antependier och ett kalkkli.ide. 1712 inköptes en mässh a k e av röd plysch med kors av silverga loner samt ett an ­ tependium av samma sto ff. I e tt till ägg till inv. 1715 nämn es >> f st. Brudepell af blått a tlasb . 1776 var den emellertid »al­ >. Omkr. 1760 tillkommer ett antependium cleles förmultnad > , med spetsar af husläroft», och 1796 beslutar en sockenstämma

126

KÅLLANDS HÄRAD.

att dnkiöpa en svart mäs se hake broderad med silfver att såsom en wacker och anständig prydnad brukas vid högtidsdagar och stora nattvardsgångar ». Enligt en anteckning i kyrkans arkiv (K. l. N:o 2) användes den första gången »år 1795 d. lO oct:br, som var en Bönedag och allmän tacksägelsedag för en rik och ömnig årsväxt». Mässhaken syddes av demoiselle Magd. Sund­ holm i Lidköping. - Samtliga dessa äro nu försvunna.

11. Roland de/in. 1911 .

Fig. 136. Kors och ldstformigt mellanstycke av sa ndsten. Sannolikt delar av en romansk gravvärd av sådan typ, som v isas av rekonstn1ktionen till höget·.
Kreuz und i\Ilttelsliick e ines romanisch en Grabmales, dessen Rekonstruktion rechts auf der ,Zeichnung gegeben ist.

EPITAFIUM.

I norra korväggen inskrift : »Milde läsare. foer::eldrar hwilar fmr ling Magister Magnus

är insatt en kalksten s tavla med följande Under merliggande sten brede wid sine salige thetta Kyrkioherden i Sunnersbergs foersam­ H. Sunborg, foedd d. 1. Nov. 1688 i Stora

GÖSSLUNDA KYRKA.

127

Erickstorp 1 med sin Krera Hustru Johanna Leehandra foedd d. 3 aug. 1698 samt några theras barn Nicolaus, Elisabeth, Christina.

***

Then moeda och swett jag nederlagt har God hwil a mig skaffat hos moder och far Fast kroppen i jorden blifwer till jord Så sitter dock sirelen vid Helgonens bord Nrer kroppen på domedag finner sin sirel The blifwa tillsamman ewinnerl ig wrel Himlaroest sirelatroest. »

Il

A . lloi<wd delin. 1911.

Fig. 137.

Gösslunda.

Romanska dubbelgravstenar av sandsten . 


Homanische Doppelgrabslcine ans Sandstein. 


Så följer ett bibelcitat. - Stenen är målad i rödbrunt, bokstäver­ na 	försänkta och förgyllda. H. 110 cm., B. 84 cm. På kyrkogården finnas flera medeltida gravstenar: Ett romanskt gravkors av sandsten (fig. 136). H. 124 cm. Den kistformade, med enkel ornering försedda sten (tig. 136, nederst), som säkerligen hört samman med korset, är nu inmurad såsom överliggare över södra vapenhusporten. Fig. 136 visar till höger en rekonstruktion av denna gravvård av ålderdomlig typ.
1

G RAVVÅRDAR.

Gånl i Gösslunda sn, kal las nu Slora Erstorp.

1.28

1\ÅLLANDS HÄRAD.

J1EG RAVNINGS­ VAPEN.

En dubbel lilj esten 1 (!ig. 137, A), nu spräckt, lig­ ger vid vapenhuset. San­ nolikt en gravvård över man och hu stru . L. :173 cm ., B. i överkant 110 cm. , i nedre lOl cm. En annan Fig. 13!J. Fragme nt av rotnansk gravsten , ntt dubbel lil je s ten (fi g. U7, anvä nd so m trappsteg B) ligger vid södra porta­ i g~lrde n stommen. len. L. 1.83 cm., B. i över­ Best cincs r·omanis eh cn Grabs tci n es, j e tzl a ls Stci n ­ kant lll c m., i underkant s lu l"c hc ntHzt. A. l!o la n tl . <leli11. :100 cm. F ig. 138. Delar av andra lilj estenar utan fö r vapenhu ­ Gösslunda. Frag­ ment av roman s k set, en delvis dold under tornm uren (Lig. 1.38), tro­ gravsten av ligen ditkommen i senare tid . sandsten. Hest c ines romani­ Gra vs ten av kalksten, skulpterad, över Il å­ sch en Grahs1eines 
 aus San<ls te in . 
 kan Nil sson i Erstorp och hans maka Ingebor Nilsdotter samt deras söner. S tenen, som höggs 16%, omgives ytterst av en r a m med blad och blommor. I de övre hörnen i.ingl a­ huvud; i de n edre en orm och en duva, ill ustrerande in skri ften : »Va­ rer snä le som orm ar oc enfa ldi ge som dufwor ». - I mitten två kolon­ ner, uppbi.irande en rundbåge, och emellan dem inom en krans en in­ skrift. - Stenen, som delvis är må­ lad i svart och gult, är inmurad i väggen väster om sakristiedörren. H. 200 cm. , B. HJO cm. P å kyrkogården och i kyrkogårds­ 
 muren li gga dessutom ett fle rtal g r av­
 Foto. U. Falke11gren 1909 . F ig. 140. Gösslnnd a. Huvudbaner k o r s av olika typer från 1.600- och 
 över k ommend ören Leonard Hoos 1700-ta len (fig. 112), samt en dubbel­ (t 1711). Flyttat frå n Huggenils kyrka . gavelsten över ASS och lAD 1746. Funeral\yappen des Komm a nde urs Huvudban e r av skulpterat och L eonard Roos (·i· 1711).
En romansk d ubbelgravslen av sandsten m ed sk ulplemrle sl avkors tjän a ,­ såsom trappsteg i gården stommens köks trappa. n. i ö\·erk a n t !l6 cm . (tig. 13!l). Stamnutr troligen från Gösslunda ky1 ·kogård .
1

GÖSSLUNDA KYRKA.

129

Fig. 14.1. 	 Gösslunda.

T vå medeltida kyrkldockor.

Zwei Gloeke n aus d e m Mittclalter.

målat trä med Roos af Hjäln1säters vapen (fig. 140). Hi anvapen i litet format sitta runt huvudskölden. Nederst följande inskrift: »Konungens troman Gommendeuren vid Amiralitetet, den v\Tälbor­ ne Herr Leonard H.oos Herre till Rosenborg, Uggleberg och Stöm­

me : Född år Hifl5 död år 1711. och begrafdes i HuggenLis kyrka 1
som å r 184.:3 raserades, då detta Epitaphium redamerades af nungens Trom an Kammarherren Wälborne Herr Axel H.oos uppsatte det 1856 uti Gösslunda Kyrka.» -- Ovanlig typ. målat i samband med 1856 års flyttning. Stol av 	furu; typ från början av 1600-talet. H. 75 cm . Dord, typ h ån medeltidens slut. Skiva sakn as. H. 87 L. 56 cm. Kyrkan äger tvenne med eltida Id oe kor utan inskripti on 14:1). Den större H. G3 cm. , Dia m. 78 cm .; den mindre H. flo Diam. f.iO cm. Ko­ som Om­
lVI.iiB LE R.

cm., (flg. cm.,
KLocKo R.

S a mm an fa ttning a v Gösslunda kyrkas konsthistor ia .
I tidig medeltid (omkr. 1100) börjar Göss tunda k yeka upp­ föt~as av Jm ggen sandsten (småskiftig) och med enkel, skrå ka ntad sockel med litet språ ng. Efter någon tid, sedan de östligaste de­ la rna uppfiirts , sker ett avbrott i arbetet (jfr s. llf>), som doc k
I.
1

Hugge nits s n. , Näs hd ., Värml a nrl.
\'iislergöllaud T.

9 - 18124-7. 	 Sveriges kyrko r .

1.30

KÅLLANDS HÄRAD.

snart återupptages, och då uppföras lå nghus och torn. Mur- och sockelstenar ha nu få tt s törre mått. Den sålunda uppförda kyrkan hade i plan rektangulärt långhus, smalare, i öster rakt avslutat kor sa mt i väster ett kraftigt torn (Dg. l42, A). Långhuset hade i sydväst en skulptursmyckad, rundbågig portal, och tornet på vä,stra sidan en med all sannolikhet ursprunglig portal. I yttermurarna fl era figurprydda stenar. - Det inre sannolikt täckt med trätak. ­ Av inventarier kunna vi till denna period hänföra dopfunten och några skulpterade gravvårdar. II. Under medeltiden - ovisst när - välves kyrkan och dekoreras med kalkm ålningar. Sanno­ likt t illby.ggas även under denna period sakris tia och vapenhus (Dg. 1.42, B). III. Under 1.600-talet fick kyrkan en hög, spet­ B sig tornspira. Tidigare tornavslutningar obekanta. Då tillkomma även ett antal in ventarier: altar­ prydnad, kalk (1.698) m. m . IV. Ytterligare inventarier anskaffas och skän­ c	 kas till kyrkan und er 1.700-talet: predikstol, ljus­ krona, kanna (1. 755), textilier. V. År 1.851. ombygges kyrkan efter en åsk­ Fig. 142. 
 Gösslund a. 
 eld , som övergått densamma. Ursprungliga kor­ Kyrl,ans planut­ veckling. partiet raseras med undantag av östgaveln, och Grundl'issenlwick-	 kyrkan utvi.dgas i öster till lika bredd med lång­ lun g d er 1\irche. huset (fi g. 1.4,2, C). Taknocken sänkes, och tornet får sin nuvarande betäcknin g. Sannolikt förstoras även fönstren vid detta tillfälle. VI. Genom Kg!. brev 22/n 1.91.2 stadf~istes ett av ark. R. Östberg upprättat förslag till restaurering av kyrkan omfattande: ny, spet­ sig, s pånl<lädd tornspira, nytt yttertak, som höj es till sam ma nivå som det ursprungliga och täckes med skiffer, nytt, tunnvalvsform a t innertak a v trä; nya huggna stenomfatlnin gar kring föns ter, ljud­ gluggar och vissa ytterportar, 2 små nya fön ster till läktaren, l ny portöppning på sakristians västra vägg; läktaren om bygges och förses med ny orgel ; altarringen och predikstols trappans räcke gö­ ras nya, de slutn a bänkarna bibehåll as, men ombyggas; det inre taket förses med målningsdekorering, och inventarierna ommålas. Arbetet är avsett att utföras under sommaren 1.91.3.

GÖSSLUNDA RYR({A .

131

Resume.
Die urs priingliche Kirchenanlage in Gössluncla stel! t cine n in diesen Gegenele n ungewöhnlic hen Typu s dar. Die Kirche bestand nämlich au s einem r ekta ngulä ren Langhause mit ' einem schmalcren, östlich gerad e abgeschlosse ne n Chorc (vgl. Fi g_ 127) und cinem urs1Hiin gl i c hcn We stt unn (Fig. 142, A). Det· Turm wurde wahrscheinlich zu Verteidigungszwecken a ufgeflihrt. Die Kirchc war ganz aus gehau· enem Sanel stein in sehr regelmässigen Schich tcn auf einem Sockel desselben Materiales geba11t. Doch besteht zwischen den ös tlichen und westlichen Teilen ein Unterschi ed. Im Chor unrl in den östlichstcn Teilen des Langhanses sind die schichten näml ic h bedeu tcnd kleine r als in den westlichen Tcilcn und dem Turmc. Auch am Sockel sine! vet·schiedcne P rofilhöhc n m seh cn (vgl. Fig. 122). Wahrscheinlich sind die östlichen Tci le z uerst aufgefUh rt worden. Dann wurcle die Arbeit aus irgencl eincm Grunde eine kiirzerc Zeit nieclergelegt. Als man später die Arbeit wieder aufnah m , w urden zwat· die selJ on vot·hanclenen k leineren Quadern benutzt, die neuen wurden aber in grösserem Fo t·mate hcrgestellt. Das s udportal (Fig. 123) lHtt e inc eigentiim li ch ges talt.ete, gehau c nc Umfass ung. De r Tymprtnon zcigt einc Hcliefdarstell ung des Krtmpfes des hl. Michael gegen den Dmch en. Der Tul'ln hatte wrthrschei nlich ursprlinglich ein Wcstportal, das jetzt teilweise umgestaltet ist. In den i\llauern det· Kirche s ind rtn verschiedenen Ste!Jen mit F igure ndarstellungen gesehmli ckte Stcin e eingelassen (Fig. 124- 126). 'O ber elen Gebrauch solcher figuri er­ ten Steinc vgl. S. 107 . DUL·ch Vergleich mi t anderen clcmrtigen Reliefdarstel­ Jungen besonders auf gottlänclischen Taufsteinen kann man die Entstehungsze it der figuri et-len Stcine in GösslLmcht rtuf die Zeit um 1100 feststcll e n, was mit der Banart

der Kit·chc im tibrigen gut tibcrcinstimmt.

Diesc mspetingliche Ki.1·che hattc wahr­

scheinlich eine /Iache Holzdecke, welche rtbe L ' spä ter durch Gewölbe crsetzt wurde. Aus de n Notizen Hadorphs (vgl. S. 19) w isse n wir, dass die Gewö lbe und die Wände noch im 17. hhrh. Spuren mittelalterlich er Kalkmalerei t rugen. Im Mittelalter wurde n auch Sakt-istei und slicllich e Vot·halle aus Feldstein cn rtngeba11l:. - Sostand die mi t· t elalterliche Kirche fast unverändert bi s 1851. Da nn wuede sic nacl1 cinem Bm ncle umgestaltet. Der östliche Teil wurde verb t·eitet·t, wobci jedoch der Ostgiebel des Chores in die neuc Ostrnaue r eingebaut wuedc (Fig. 142, C). Die Gewölbe w urde n abgetragen und dm·eh eine /Iach e Holzdeck e erset zt, so wie di e frlihere hoho Turm· s pitze (Fig. 127) durch einen flrtehen Lante rninhelm (Fig. 131) . Besonders bcmet·k cnswert ist der Taufstein (Fi g. 133). Dieser Typus, von wel­ chem mehre re Ex.emplat·e in diese n Gegenclen vo l'kommen , geht wahrscheinlich a uf e ngli sch e Voebilcler zurli ck und ist in die Zeit um 1100 zu setzen. - Eine Anzrthl romani schee Grabsteine (Fig. 137- 139) zeigen melu erc Variation e n de t· flir diese Art Grabsteinc gewöhnlic hcn · Dekoration. Neben der Kirc hc stand im 17. J a hrh . ein h ölzerncr GlockentLH·m , dessen Aus­ scllcn unbckannt ist .

Fo to . S. Curman 191.'l.

Fig. 143. Hackeby .

!\yrkan från sydviist.

Xusscrcs der 1\irchc von SC1<.i westen.

RACKEBY KYRKA.
VÄsTERGÖTLAND , SKARABORGS LÄN , KÅLLANDS HÄRAD. 
 SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT. 

Tryckta källor: HADORPH i V. F . 'J'. Il: 1, s. 76. - LJNDSKOG IJI, s. 172. LJUNGSTHÖM, s . 119. - WENNERBLA D, s . 43 pi. 166. - P. A. S ÄV E, BERÄ'J'T. 1863 i ANT. TIDSKR. Ill, s. 145, 146. - 'I'ORJN : Västcrgiil la nd s ru ninskrifter I : 21 i V. F. T. I: 2 (run sten). - LAM PA : In v. 158 3, s. 30 i V. F. T. Il : 3- 4 . Handskrivna källor och avbildningss amlingar : PERJ!'\GSK JÖLD. ~ lonumenta IX , N:o 3, fol. 58, 102 (cxt. fdln S.,Yapen ), N:o4, (Hadorph s r csean· tc ckningat·) . P . A. SÄVE BER i\rr. 1863, s. 84, 85 (a,·b. run sten , gt·aYYå rd fd tn 186 2). - G. DJ UR KLOU, 13ERÄTT . 1868, s . XJII (avb. run sten) i V. H . A. A.:s ARK. A. T. A.: 2 fo to eller Pcl'ings k iöld, 1 f?to (cxt. fd tn NO) , teck ni ng a\' h ·e nn c roman ska gmYst cnar ; aYSkrift ur Ha dorph, itw. 1829. Ö. I. Ä.: 3 hl ad uppm ätning (plan, 4 sektion e t·, 4 fasader) av A. Roland 1911 ; 7 bla d ritningar till r estaurering (plan, 3 sektion er, 4 fasader, bän kar, portar, Hlkta re, orgelfasad, tra ppo r, predik stol) av A. Holand , s tadf. 22/11. 191 2; 2 foto (cxt. fn" m N och SO.). Beskt-i,·· ning av k yrkan 1906 av pt·osten J. Ci ranqYist; a rhetsbeskrin1in g (1912) för resl.au· t'e t·in g. - S KARA DO~IK. A.: l ha nd lingar ft·ån Backehy (E VI i'l :o 79): Skrivclse r ang. k ollekt lill restaurerin g (16!l2), a n g. lorn (1729); protokoll vid prosi.Wrltör

RACI\EBY 1\YRI\A .

1B3

Foto. S. Cur111 an 1913. Fig. 144. Ha ckeby. Kyrkogå rdens no rd viist r a del med >> hfu·br e t ». 
 :\o rd\\·cst lic h cr T c il d es Fric dhofes mil d e r 1 \irchenil ud c aus d . 17..lahrh . 


17 97 (ankr.). Skara Stifts Bok. W este t··Got.h. eec!. - S KARA ST. och G\ .\1 :>1. HIBL.: Topograli s ka sam lingen : Hackchy, s. 21-2ii, 28-29. 41. Sam li ng af inscrip· l.ion e r pil k lock a t· i S kam sl ifl, s. 94. lnseriplion er på Epil aphicr, Gmfstenar m . 111. vi d S kara s lifts kyrkot·, s. 180- 6. Kyrkans arkivalie r : LANDSARKIVF.T I UÖTEflO HG: Uppgiller om byg~ 11 ad och invcnta t·ier lt·äiTas i K. I. 1, so m inn e hå ll e r: an teck ni ng om gi'tYor 1ti05 ; in ­ ventarium 1654 med tillägg 1659, 1660, 1664, 167:1 , 1676 ; inventarium 1687; socke nstämmoprotokoll 1642-8 7; t'iikcnskapcr 1684- 1757. - I KYRKAN S ARKIV förvaras dessutom :N: o l , som inn e h å ll er inven tari um 16ö3, 1715 mecl t il!;igg 17 27; innmtarium 1757 m ed lill ä(!g 1797; inYcnl lHium 184\1, 1856; protokoll vid socken­ stämma 1678, v id biskopsYi si latio ne r 1707, 172~ . 1745 och Yid prostv is itat ion 1817; riikcn skapcr 1647. - Handlinga r frå n n yare lid.

Kyrko gård och bod .
Kyrko går den , som på de senas te å ren utv idgats i söder, tir omgiven av en icke fullt meterhög grästensm ur (kallmur) med in­ gång i väster. Porlen består av tvenne grindstolpar av samman­ sli.ill da kalk- och sandstenshällar och t vå enkla, smidda jiirngr indat· från 1800-talet. - År 1G82 delades underh ållningsskyldigheten av »kyrkbalkarna » mellan de olik a h emmanen i sockn en, så att De­ geberg, den sLörsta egendomen i församl ingen, fi ck 4·2 alnar kring kyrkporten på sin lott o. s. v.
KYRKOGÅRD .

134
RuNsTENAR.

I<ÅLLANDS HÄRAD .

En runsten (se fig. 144) med förut publicerad inskrift. - Vid den i maj 1913 påbörjade restaureringen har ytterligare en runsten anträffats som trappsten vid södra porten. Dess inskrift är nästan utplånad. Endast tre tecken inom en slinga synliga. L. 178 cm. , B. 102 cm., Tj. 29 cm. Boo. 	 Kyrkans bod (fig. 144,-5), här vanligen kallad »härbret» , liggee inbyggd i kyrkogårdsmuren strax nordväst om kyrkan. Den är uppförd av gråsten, blandad med tegelskärvor i tämligen OJamna skift, har utvändigt varit putsad, men putsen är nu delvis bort­

.Q...:...o~EBY·

·KYQ..KBOD·

~

?t·

Fig. 145. Rackeby.

»Härbret> .

Uppmät ning av A. Roland 1911.

Die Kirchenbude.

fallen . Yttertaket valmtak äe täckt med enkupigt tegel . Boden är med träbjälklag indelad i två våningar; den övre belyses av tre små, fyrkantiga gluggar. Användes till bårhus och materi­ albod. - År 1644 nämnes byggnaden första gången i arkivet ; då göres nämligen »en Nyekil til Kyrkieherbergit». 1669 beslutas »att några Tolffter sågebräder skolie köpas att förfärdiga Kyrkio­ herbergit medh såsom och till ställningh, när som (det) skolie kalckslåås », och av räkenskaperna framgår, att beslutet verkställdes.

Kyrkobyggna d e n .
LÅNGHus o cH

Rackeby kyrka, vars plan framgår av fig. 146, är uppförd av MATE:,~~: huggen, grå sandsten i tämligen ojämna skift (H. 17- 46 cm.), i de östra delarna blandad med gråsten; de västra äro påmurade med

HACKEBY KYHKA.

135

tegel (format 7-8 x 11 x 27 cm.) i ovanligt munkförband ­ ända till fem löpare i följd ha kunnat räknas. Sockel runt lång­ hus och kor med skråkant av sandsten. - De östra partierna äro genom en lodrät skarv (jfr planen fig. 146) skild a från de västra. - Yttermurarna äro spritputsade och avfärgade i grått.
·DACKC.fJY· KY121\A·
·~~&•-.<'" ·

.......·

·vi'.~"Te..Q.c;öTI..N"lD·

•f'l4-N•

A

m m!

11 ~~

6

C

D

~J

E.

Fig. 146.

Rackeby. Plan. Uppmätning a v A. Holand 1911. 
 Skala l : 300. 

Gru nd riss. 


- Tak e t är på södra sidan och i de fyra översta raderna på den norra täckt med stickspån ; i övrigt med handkluven ekspån, varav de två nedersta raderna med spetsiga uddar. - Fönstren äro rektangulära med enkla, målade träbågar; sannolikt upptagna 1699. -- Den troligen icke ursprungliga porten i söder har nu rak överliggare - inre smyg med stickbåge. De'>s äldsta utseende okänt. Då läktaren vid den i maj 1913 påbörjade restaureringen togs ned, kom en rundbåge av tegel (storlek 7- 8 x 11 x 27 cm.) i dagen ovanför portalens nuvarande övertäckning, varigenom por­ talens utseende under period Il (se s. 157) blottats. - I sen tid harJ den förminskats och delvis igenmurats med tegel, stämplade

136
A GÅHDEN 1

H.ÅLLAN DS HÄRAD.

DEN U R­ SPRUNGLI GA KYRI<AN.

(storlek 7 x 12 x 26 cm.). Invändigt äro murarna slä t­ putsade och vitmenade. - Inner ta ket är platt trätak av breda plankor, vitmålat. Mellan detta och yttertaket är över lån ghus och kor lagt ett extra skyddstak - ett svagt slu ttande sadeltak av bräder lagda på förvandring (jfr fig. 147). - Go l ve t är belagt med kalkstenshällar, vilket i gången skedde 174:4. I västra delen en romansk gravhäll av sandsten (se s. 151). Den urspr ungliga kyrkans utseende kan man rekonstruera med hjälp av en teckning från 1671 i Per ingskiölds Manumenta (ftg. 148). Den visade i plan re ktangulärt långhus, smalare kor och

D


Fig. 14 7.

Rack eb y. Tvärs ektion ge no m lå nghuse t m ot Yiis tcr. 
 Uppmiitning av A. Holand 19 11. 

Querschn itt durch das Langhans gcgcn Wcstc n.

apsid 2, var alltigenom uppförd av huggen sandsten och vilade på en skråkantad sockel (ftg. 149). Murarn a voro troligen utvändigt oput­ sade och ej av de nuvarandes h öjd. - Av de å fi g.14·8 synliga fönster­ öppningarna3 äro möjligen a psi.dens små rundbågiga ursprungliga,
Fideikom issegend om inom Råda även s toregården i Rack eby sn . 2 Vid den i maj 191il på började slen och en murslen från a psid en . 3 Tve nne stena r, utgö rande en del Dessa h a ä nnu k var sin puts med sa nnolikt frå n 1641 (se. s. 137 ).
1

sn, Kåll a nds h ämd.

Ti ll fidei ko misset h öt'

reslau rerin gen h ar man påträlTal en sockel­ av ell fö nsters i nnersmyg ha nyl igen hitta ts. spår av m åhvl dekorm·i ng i gult och svm'l,

RACKEBY I{YRI{A.

137

medan det tvådelade 
 fönstret i koret sanno­ 
 likt, liksom de vanligare 
 tredelade, föt"skriver sig 
 från 1200-talets senare 
 hälft (j fr s. 56). Det rek­
 tangulära i långhuset är 
 däremot yngre. - I söder 
 en portal av obekant ut­
 seende. Hit hörde e n 
 med jämlameller besla­
 gen dörr från medelti ­
 dens slut, vilken nu står 
 unelanställd 1 boden . 
 Fig. 1-!8. 1\~ckehy kyrka fd111 sydost år 1671 enl. teckning i Peringskiölds Monumenta. Klapp och nyckelskylt 
 Die .Kirc hc iln J. 1G71 nach ciner 1-Inn<lzciehnuu g. enkla. Utmed kantern a 
 ilro fastsatta rosetter av järnplåt (H. 170 cm., B. !H cm.) -- Ur­
 sprungligen var kyrkan invändigt sannolikt täckt med platt trätak. 
 Denna kyrka är såsom apsiclkyrka från UOO-talet (jfr Senäte DATERING. s. 22) och på grund av sitt byggnadssätt och sin sockel från å r­ hundradets 	mitt (jfr S. Maria s. :36). .. el et p la tta mnerla . k et av va l v. A o o . ÄNDRINGAH . ersattes . v el essa atersta nu enVALv. 
 das t anfan gen i de viistligaste hörnen och stöden längre fram i 
 kyrkan (vid A å fig. 146). Dessa, som nu användas som stöd för läk­
 taren, vidga sig uppåt och äro av sandsten. Av dessa rester att 
 döma utgjordes valven , liksom i Strö, av enkla, ribblösa kryss­ valv. Samtidigt med eller före välvningen på­ bygges kyrkan med tegel, och detta nya murverk prydes med ett »strömskift» av snedställda stenar, som nu ses på västra gaveln och på norra mu­ ren ett stycke från västra hörnet. Den västra gaveln, i övrigt slätt murverk, är synlig från tor­ nets andra våning (fig. 154,). 1641 förses valv och väggar med m å lnin g ar KALKMÅLNIN<;. (sockenst. prot.; Haclorph). Dessa ha vid elen i maj 1913 påbörjade restaureringen delvis kommit Fig. 149 . Hackeby. i dagen , men äro illa skadade. Vid S. porten sySockclprofil. nes David och Goliat och därunder inskri ften : Socl<elprofil aus >) och en twär hand hög och Davijd slog Sand stcin .

Under medeltidens senare del - möjligen under 1400-talet -

SENAliE Fön­

138

I{ÅLLANOS I-IÄHAD.

ho[nom J ihiel» . Likaledes i långhusets Hordvästra hörn några otydliga rester. Nederst löpte runt kyrkan ett draperi i gult. Dessa målningar voro alltså av samma art som i övriga samtidigt målade kyrkor i denna trakt. Dylika målningar finnas i Råda, delvis blottade, från 1635, i Forshem frå n 1638 och i N. Kedum från 1644.

Foto . il. R ola nd 1911 .

Fig. 150.

H.ackeby.

Kyrkan från sydost.

Aussercs d er I\irchc von SL\dosle n .
TILLBYGGNAD

1 ösTEn.

År 1699 äger en stor omb yggnad rum , vilket även hugfästes genom ett å kormuren anbragt årtal , Ao 1699 » av smidda järn­ siffror. Detta år revs nämligen det gamla korpartiet, och långhuset utvidgades till sin nuvarande längd. Man använd e material frå n de rivna murarna, d. v. s. sa ndsten, samt dessutom gråsten. Även gamla sockelstenar använd es. Såsom rester av det ursprungliga långhusets östmur kvarstå tvenne murp e l a r e ungefär mitt på vard era långväggens innersida . Dessa äro fö rsedda med sockel,

RACKEBY KYRK A.

1.39

som sannolikt varit vid triumfbågen. Vid detta tillfälle nedtogos även valven, och kyrkan täcktes med platt trä tak. Detta målades 1.733 av mäster Petter Wernberg (jfr s. 6, not l ) med fram­ ställningar av himmelriket, helvete t, skapelsen, syndafallet och korsfästelsen (inv. 1.829). - Bräder från detta tak från 1.699 hava senare använts till det ovannämnda skyddstaket (se s. 136). Och när detta i maj l9l3 tagits ner, har man funnit ett flertal bräder med målade ansikten, basuner samt en fris i gult och rött mot vit

Fig. 151. Rackeby. Längdsektion mot norr. Uppmätning av A. Roland 1911.
Längsschnitt gegen Norden.

botten med motiv från liljestenarnas ornamentik. - Samtidigt med taket dekorerades även väggarna med tunga draperier i rött och blått. Tornet är uppfört av gråsten ridande på långhusets västgavel (fig. 1.54). Det är med träbjälklag avdelat i tre våningar. Den neder.sta har varit täckt av ett kryssvalv av tegel, av vilket nu endast stöden i hörnen kvarstå. När detta valv slogs, är okänt, dock fanns det ej omkr. 1.6701 . I denna våning fanns Olof Christofferssons till
1 1-Iadorph säger : » . • . hvä lfd alt öfver och m ålat 1641, så n ä r som vcsterste delen under tornet, d her är panel. >

TonN.

14-0

KÅLLANDS 1 -IÄHAD.

Degeberg (av Forstena-iitten) grav (jfr biL l). Han avled 1647, men redan dessförinnan måtte gravkoret, som vanligen kal­ lades Degebergsgraven, varit ordnat, ty Hi42 låter han på egen be­ kostnad måla tornet Hadorph beskriver gravvården såsom »Up­ högd med h pelareviirk omkring». - Mot 1600-talets slut börjar man emellertid beklaga sig över den och finner den vara i vägen. Man kan inte få bryta upp dörr till tornet eller anordna vapenhus (visit. prot. 1707). Det förra hade dock redan 1058 beslutats på en sockenstämma, därför att »mädhan den som ringer till Bönestun-

Foto . •l. Jlolan<l 11111 .

F ig. 152. Hackcby. Interiör mot öster.
In neres d e r Kirch e gcgen Os ten .

derna i:ihr uppe i Tornet och Hinger plägar Poikarne i Storegårdhn löpa in i kyrkan . .. och makul era altaretaflan och annat.» - Först 1797 lyckas församlin gen få sina krav beviljade, och med då va­ rande ägarens av Degeberg samtycke beslöts, »att öfverbyggnaden på grafven skulle borttagas, platsen planeras, och sedan en dörr på västra gafveln gjöras». Då upptogs sålunda den nuvarande vä s tr a porten av enkel, rektangulär form. - Öppningen mot lång­ huset är rektangul~ir. Spår efter någon tornbåge ha ej upptäckts. - Från sydvästra murhörnet leder en trappa i muren till andra vå­ ningen, sedan stegar. Från denna våning kommer man in på lå nghu­

RACKEllY KYRI\A .

sets vind genom en öppning - möjligen den, som man 1G44, bröt upp »att besichtiga hvalvet med» . -- Den översta tornvåningen, in­ vänd igt putsad , belyses av fyra, troligen ursprungliga, rektangulära gluggar, överli.ickta med stenbalkar och 1666 försedda med lu ckor. I denna våning hänga klockorna (se s. 156). - lVIurverket krönes av en hög, spetsig spira, klädd med handkluven ekspån. En sådan s pira uppfördes 1/25-26, då det i räkenskaperna nämnes »BrLi­ der till kyrcketornetz upbyggande » m. m . Samtidigt repareras tornmuren efter den föregående tornbekröningen. Denna, som synes å teckningen från 1671, ntgjordes av ett sadeltak, antagligen

Ful o. A. !lo/and 1911.

Fig. l 53.

Hackeby.

Interiör m ot Yiisler .

Inn eres der 1\irchc gegcn \\' esten.

spånklätt, liksom dess gavelrösten. På åsen sutto tvenne järnkors och en viiderflöjel i form av en tupp . Redan 1729 utsattes emel­ lertid den nyuppförda spiran för olyckan att under en storm för­ s töras (skr. t. domk. 1/29), men återuppfördes året därptt (ri.ikensk.) Tornet uppbyggdes tr-oligen mot medeltidens slut. Det är yngre än tegelgaveln, på vilken det rider, och denna är sannolikt från 1400-talet, möjligen 1300-talet. Vapenh use t Lir uppfört av gråsten med utvändigt spritputsade V APENHus. murar. I södra gaveln äro en sol vi s are från 16/G och tvenne gravstenar (se s. 152) inmurade. Yttertaket täckt med stickspån. l öster ett litet fönster med tresidig avslutning upptill. I söder

142

KÅLLANDS HÄRAD .

en rundbågig port. Innerväggarna slätputsade, takkonstruktion öppen, golvet utgöres av kalkstenshällar, bland dem en romansk och en 1600-tals-gravsten. - »1708 - heter det i en anteck­

... r.,

:

~]f

f

<ö

r

?

9

"'

7

Fig. 154.

Rackeby. Skärning genom tomet mot öster. 
 Uppmätning av A. Roland 1911. 


Schnill durch <len Tum1 gcgen Osten, d en urspr. \Vcstgiebcl a ns Backstein zcigencl. 


ning bland kyrkans räkenskaper - begyntes vapnhuset at upmu­ ras med steen som tillförene war aldeles förfalit och af trä bygdt». Detta äldre vapenhus, som synes å teckningen från 1671, var av denna att döma knuttimrat. Byggnadstid okänd.

RACKEBY RYRI<A.

:1.43
GRAvKoR ocH SAKRISTIA.

Den nuvarande sa k r is tian ät' uppförd av tegel. l dess östra mUl' SeS en tydlig, lodrät skarV (se planen fi g. :1.46). UtVändigt ärO murarna putsade. I norr e tt fyrkantigt fönster. Innerväggarna äro slätputsade och vitkalka de, inn ertaket utgöres av plant trätale Det valmade yttertaket täckt med enkupigt tegel. Denna nu som sakri stia använda till­ byggnad var ursprungligen uppförd som gravkor åt släkten Bonde till Stensholmen . Den uppförd es antagligen HiS:~ av assessor 'J'hord Bonde och hans ma ka Miirta Eke­ blad (jfr bil. l.). Dådas vape n m ed initialer­ och nämnda årtal finn as nä mligen uthugg­ na på e n sten (fig. 155), som troligen suttit Foto . A. Rolan d1911 . inmurad i någon av gravkorets väggar ­ Fig. 15!i. Hackeby . nu i dess östra mur. - Tidigare had e Stentavla fr. 16S3 å det Bondeska gra vkoret. · BondeLliten sin gravpla ts (enl. Uadorph) > fi'ain l . sa o nrrahu set>> (= koret';· } r 18 1 .7 Stc inerne ) ~ 1. d er < ; ra\Vappentafel hka pelle d er an inrättades gravkoret till sakristi a . På Familie Bonde. (tGS:I).

1600-talet fann s en sakristia - möjlige n uppförd un.der medel­
 tiden. Hadorph nämn er, att den icke var uppförd av »huggen 
 sten », d. v. s. sand sten. Denna slöt sig ti ll det urspungliga korets 
 norra mur. Troligt är, alt de n raserades 1699, när kyrkan till ­
 byggdes. I den nuvarande sakr istian ingår dock sannolikt mur­ 
 verk från den ä ld re, nämli gen i östra muren intill den nämnd a 
 skarven (se Iig. 146, period B). Unel e e tid en från den gaml a sak­ 
 rislians riva nd e och till 1Hl7 torde såsom sakristia använts rum­ 
 m et inom predikstolsuppgån­ 
 gen s h öga s krank (jft· s . :1.4·6). 
 Kyrkan upp vä rm es av en U PP VÄ RM l" IN G. i nordost stående järnkamin. ­ F rån en iildre värm eanordning finnas spår - öste r om dörren till sakris tian (jfr fi g. 151). l senas te tid h a r kyrk an BEsLuTAD hotats a v förs törelse. 1906 in- F Ö R ÄNDR I NG . gick niimligen församlingen till Kg!. Maj :t med b egäran att få Foto. A . Roland 191.3. ombygga hela kyrkan med un­ Fig. 156. Rackehy. Medeltida altare a v dantag a v tornet. Överinten­ 

sands ten . 

Mittela!terlicher Altar aus Sand s te in .

dentsiimbetet 1110tsatte sig emel-


1\ÅLLANDS HÄRAD.

lertid detta och lyckades genom ark. A. Holands bemödanden av­ styra denna plan. I stället antogs ett av ark. Holand upprättal förslag till omgestaltning av kyrkan, varigenom största delen av kyrkans stomme bibehålles. För förslagets omfattning redogöres å sid . 157, VI. Arbetet utföres under sommaren 1913.
Inredning och lösa inventarier.
ALTARE.

ÄLDI\E ALTAn­ PRYDNAD.

PREDIKSTOL.

Altaret murat av huggen sandsten, H. 116 cm., B. 100 cm ., L. 150 cm . (fig. 166), täckt med en kalkstensskiva. A framsidan en öppning - sannolikt en relikgömma. Troligen ett med eltida altare, som vid utvidgningen 1699 flyttades till nuvarande plats. Altaret är avsett att vara fristående, ty det i:ir på alla sidor uppfört av finhuggen sten. Har sannolikt haft sin ursprungliga plats framför tribunbågen. - Enkel a l tarrin g av svarvade trädockor från 1800­ talet. - Altarprydnaden utgöres av en i trä skuren, målad arki­ tektonisk uppställning i tvenne våningar; i vardera en oljemålning på trä (fig. 157); nederst nattvarden (H. 110 cm., B. 68 cm.), överst himmelsfärden (H. 79 cm., B. 60 cm.), omgivna av kolonner, figurer och akantusvoluter. Figurerna föreställa evangelisterna; nederst Johannes och Mattens (H. 93 cm.), därovan Lukas och Markus (H. 70 cm.). Överst en fronton med tre kvinnliga figurer, symbo· liserande tro, hopp och kärlek. - Denna altarprydnad är enl. in­ skrift skänkt år 1706 av Carl Gustaf Bonde och hans maka Chri­ stina Ulfelt (se bil. I), vilkas vapen, skurna i trä, även äro an­ bragta å densamma. Genom denna gåva erhöll den nyss utvidgad e kyrkan sin främsta prydnad. - Såväl oljemålningarna som det skulpterade ramverket äro utförda av okända mästare ur Läckö­ skolan. Bildskäraren igenkänna vi från Senäte (s. 26) och Göss­ lunda (s. 122). På altaret stod dessutom under 1800-talets förra hälft ett krucifix (inv. 1829). Nu förkommet. En äldre altarprydnad inköptes 1656 och skänktes 1707, då kyrkan fått sin nuvarande, till Skalunda kyrka (j fr s. 170). ­ Före denn a nämnes en ännu äldre, som 1605 blev målad - må­ hända ett medeltida altarskåp. Predikstol med ljudtak och stentrappa (se fig.1 53). l trappan ett steg av sandsten med en p i s c in a ( = uttömningssten), en rest från det ursprungliga koret. Korgen vilar å ett underrede av trä. A bröst­ ningen koloneller med korintiska kapitäl och i fyllningarna mellan

RACKEHY KYRI<A.

1.4·5

Fig. 157.

Rackeby.

Altaruppställn ing frå n 1706.

Allaraufsatz a us gcmallcm Holz v on d. J. 1706. 10- 13 124.7. Sveriges kyrkor. Viistergiilland I .

146

J{ÅLLANDS HÄHAD.

TrMcr.As.

Nu~nmnTA VLA.

] J;i~KIN II ED­

:'\!ING.

LÄKTA H E .

DOPFIJNTS­ 	 HESTEH,

dem små konsoler, på vilka stått putti, som nu äro åsidosatta i boden. - Trappbarriären, som är hög och omsluter ett litet rum , sannolikt en tid anvi_int såsom sakristia (.jfr s. 14-:1), är senare till ­ fogad och ornerad med skulpterade ornament, flyttade feån ljud ­ takeL På dörren vackra, smidda gimgjärn. Målningen ej ur­ sprunglig - vit med ornamenten i guld och färger . - A ljud­ taket Bondes och Ekeblads i trä skurna och målade vapen. ­ Predikstolen är enl. inv. skänkt 1686 av fru lVIärta Ekeblad (se biL L) På predikstolen har stått elt timglas, inköpt 1670. Ar 1680 förbi.ittras det med >>en sk iön bilch, v il k en mö j l igen kan identifieras med den lilla trilstatyetl (H. 47 cm .), klädd i sid dräkt med guldbårder, som nu förvaras i boden. N umm er t a vla. I trä rikt skuren ram med akan­ tusvoluter , målade i blått och guld. 'fyp från omkr. år 1700. H. 1B8 cm., B. 70 cm. Bänk ar, öppna, enkla, vitmålade (1800-talet?). ­ 1605 göres bänkinredning, under åren 1715­ likaså Foto. A. Roland 1918. Fig. 158. Ra ckeby. Medeltida dopfuntsdelar, 
 1717. Dessa senare voro funna v id restaureringsarbetet l !Jl :L 
 slutna, ty räkenskaperna Mi ltelaltcrliche Tau f"s lci nfragmcnte. 
 nämna utgifter för dörrar­ nas beslag. - År 1699 göres en brudstol - nu försvunnen . I kyrkans västra del är en l äktare med senare tillfogat, fram ­ sk:jutande mittparti, vilande på marmorerade träkolonner. Barriären, slät, vitmålad. - På läktaren finnes ett vanligt orgelharmonium. - 1642 fanns i kyrkan en läktare, som detta år målades. 1699 heter det i kyrkans handlingar: )) lectaren uthförd en gång så stoor, som han förr war och sedan med uphögde stohlar inrättad >> . Mot slutet av 1700-talet målas den i >>perlefärg >> och förses med Gustaf III:s monogram i mitten. Möjligen i:ir det samma läktare, som ännu är kvar. Dopfuntsfot(?) av sandsten i form av en attisk bas med plint och hörnblad. - Del av d opfuntsfot av sandsten; enkel, rund plan. Båda dessa delar äro försedda med hål i centrum och äro

RACKEBY KYRI<A.

147

Foto .. Churl. J-lerlll illiSsOn') J :.'{lertr. 1!J13 .

Fig. 159. Hackeby. J{a lk av sil ve1 ·.
Sil b c mcr J{ clc h .

Fot och n od frå n 1500-talet.

Uutcrer Tcil ans d. 16. Jahrh.

148

1\ÅLLANDS HÄRAD.

:-\ATTVARns-

KÄRL.

funna under de i maJ 1913 påbörjade restaureringsarbetena. Me­ deltida (fig. 158). Kalk av silver (fig. 159); fot och nod från 1500-talet; skålen utvidgad först 1707 av guldsmeden mäster Hunnarr 1 i Lidköping, därefter 1877, då även foten lagades. På nodens sex utsprång äro ingraverade ihesvs (minuskler). H. 22,7 cm. - Tillhörande paten av silver, förgylld på ovansidan. Stämplar: Lidk öpings vapen ­ Guldsmedssignaturen L F. G. - tre kronor. Diam . 15,4 cm. O b lat ask av silver (Iig. HiO, A)med driven orneringav blad och blommor. A locket ingraverat Bondeska vapnet, initialerna A. B. B. (= Anna Beata Bond e, se bil. I) och A:o 1684. Stämpeln: samman­ flLitade bokstiiver (ftg. 160, a) , förekommer ofta å drivna arbeten från 1600-talets slut A B C Foto. A. Noland 1911. och 1700-talets början; m~i­ Fig. 160. Haclteby. Oblatask (omkr. l 684), staren okänd 2 • H. 4 cm. , L. sockenbudskalk (före 1654) och 
 tl cm ., D. 9, 5 cm. 
 paten av silver. Silberne Allargeriite. A t11n 1684, B vor 1654 , S o e k en b u d s k a l k av silC nach 174:1. ver (ftg. 1GO, B) ; skålen invän­ digt förgylld; å foten graverat ett hjulkors; lagad 1676 och 1748. Nämnes i inv. 1654 o. f. Sannolikt tillverkad uneler 1600-talets förra del. H. 11,3 cm. Tillhörande paten (fig. 1()0, C) av s ilver, förgylld på Pig. 160, a . å ovansidan. Förfärdigad åren efter 1743, då man beslutar Stiirnpel Hackehv o hlatask. anskaffa en ny efter en 172B förkommen. Diam. 8,6 cm. Stc rnpcl a u r Kanna (H. 42 cm .), ob i atask av n ysilver och vinsi l Fig. 1no, A . av silver m ed stiimplar: guldsmedssignaturen F. B. - tre kronor inom en räfflad kvadrat - A. G ( = 1879) - Lidköpings vapen . Oblata s kavtenn,rococoform (flg. H\1, B); locket, krönt av e n knapp, är fästat vid asken m ed gångjiirn. Delvis u tpl å nad, otydbar inskrift: F .. .. E E N. Stämplar: G B under krona (= Göte Borg), tre kronor inom räfflad kvadrat - Göteborgs vapen- 2 sköldar m ed S. H. under en rosett - 2 B. Ovan stämplarna en ängel med blomstergirland. 1700-talet. H. 13 cm., L. 17 cm ., B. 11, 5 cm .
1

2

Förekomme r 1707- 12, bosalt i Liclkiip in g. .M eddelat a Y d:r Gustaf Upm ark.

BEHG, a. a. J, s. 320.

HACKEBY H.YRI\A .

149

Kanna av lergods med blågrö n glasyr; lock och fot av tenn (fig. Hi1, A). l locket tre mot vara ndra ställda, otyd! iga, sköldfonniga stäm p lar: i den ena 1710 och två korslagda stavar(?), i elen andra 1711 (171 7 ?) och nyckel och stav; i den tredj e 17 .. och mer­ curiusstav. I botten tre kronor inom räfflad kvadrat. - Kannan är sbnkt 1797. U. 29 cm. År 16Mi inköpte församlingen »en Perle C r o n a till Brudeskru elh >> . I inv. 1654 kallas den >>Crona med en pärle kranz» . 1687 är den >>gammal» och i nästa inv. är den försvunnen. Dopskål av nysilver; skänkt till Rackeby och Skalunda f örsamlingar 1909. - Dopskå l av tenn med två

BH UD imO~A.

A

B Foto. A. Rolmlll 1911 .

Fig. l r; l. Rackehy. A. Vinkanna a v ler gods och tenn (1700-talet). l:l. Oblatask av tenn (1700-talcts mitt)
A . \ Vei ukannc a us Steingut u . Zinn.

D o PsKÅLA H.

1s.. Ja hrh. n.
Zinn.

Hosuendose aus

~Iitte d. 18 · .Ja hrh.

handtag, det ena i form av en ring, det andra med genombrutet mönster.- Stämplar saknas. H. 7,5 cm. , Diam. 19 cm. Lju sk rona av malm (fig.

LJUSREDSKAI'.

162) med profilerad mittstång,
slutande i en stor kula med enkla, punsade rundbågsorna­ ment Överst en krans pryd­ nadsarmar; därunder ytterliga­ re en krans av 6 ljus- och {) prydnadsarmar. Skänkt av frih. Otto Johan Koskull till stens­ holmen (se bil. I). Nämnes ej i inv. 1715, men senare. H. 61 cm. , Diam. 66' cm. - L j u s­ kron a a v trä; svarvad och gulmålad; 7 armar; har haft en övre krans av 6 armar. Skänkt av trumpetaren vid adelsfanan Joh. Luthman. I-L 52 cm., Diam. 55 cm. - Lju s­ kron a: ställning av mässing behängd med glaslänkar och

Foto . .t . R oland 1.? 11.

Fig. 162. Rackehy. Malmkrona. 
 Skänkt mellan 1715 o. 1728. 

Kronlcu chlcr nu s ll ronze l.wischcn 1715 u. 
 1728 gcsch cn ld .

150

KÅLLANDS HÅRAD.

prismor. Inköpt 1867.~ 1800-talets förra hälft. H. 115 cm., Diam. 76 cm. Ljusstake av smitt järn med vridet skaft; vid fot och pip en samling blad. I foten hål efter nitar. Möj ligen en arm av den höga, 14-armade järnstake på fötter, som nämnes i inv. 1653 o. f. , men som nu saknas.- Två ljusstakar av tr~i med vridet skaft; en med rund, en med korsformig fot 1600-talet(?). - 1 par ljus­ stakar av mässing med höjbar pipa. Stämplade: Skultuna bruk kring en krona; N:o 2. 1800-talet. H. 11 cm.- 2 par l jusstakar av polerad björk med pipor av metall. Skänkta 1865. H. 40 cm. ­ 1 par trearmade, försilvrade lju sstakar av pläter. 1800-talets senaste årtionden. H. 54 cm. - Dessutom nämner inv. 1583 >>staka aff k åpar 4 mk», som nu saknas. TExTILIER. Antependium av svart sammet med silverbroderi. 1800-talets början. Antependium av svart khide. Elt kors av vitt siden i applika­ tion. H. 86 cm., L. 160 cm. Mässhake av brokadvävnad ; på ryggen ett kors av guldspet­ sar. Inköpt 1830. Ka l kkläde av gult siden med broderier i silke i olika hirger, kantat med en silkesfrans. Broderade monogram med flera sam­ manflätade bokstäver; ett kan tydas till M. L B.; årtalet 1772. L. 58 cm., B. 53 cm. H å v av brun sammet med silvergaloner ; på ringen av mässing ingraverade ornament och bevingade änglahuvud; två tillhörande klockor av silverblandning. 1700-talet. Diam. 14 cm. Stå ngens L. 152 cm. Av nu förkomna textilier har Olof: Christoffersson (se bil. l) 1605 givit e tt antependium, »präktige pyntet, item Jtt skönt kalka­ kläde ». Vid samma tid donera­ qJ.:..ftL.M:s-J. r<>&t-~ '''"'7"'""·" des ock en mäs s h ake av gyllen­ duk. 164,3 köptes ett vigselkläde (= brud päll) av »Blomeradt Silkie damarsk». 1644 skänkte Tord Bonde (jfr bil. I) ett kalkkläd e, broderat med silke och guld, och 1660 ett Fig. 163. Rackeby. Vapen på nu Iadorph försvunnet antependium från 1660. antependium, som enl. IEftei· teckning i Peringskiölds var broderat med Bondes och Eke­ Monumenta. \Va p pen au f einem jclzt vcrschwu ndcncn blads vapen samt initialerna T. B. Antependium. - M. E. B. och årtalet 1660 (fig.163)· Nach Hand,eichnung 1G7l.

RACI\EBY K YRKA.

151

När denna sis tnämnda gåva antecknas i inventariet, tillfogar pastor: >>Gud wälsignar den wist, som sigh om Gudz huss wårda låter ». År 167 3 köpes en m ä s s h a k e för 95 dl r 22 öre, troligeh den, som senare säges vara av brunt, roserat sidentyg med silversnören (inv. 1707 o. f., Skara stifts bok). >> Anno 1677 gaf Maria Jöns­ dotter som war i tjänst hos Baron Fr. Nils Kagg på Kiellsdorp (= Kjellstorp i Örslösa sn) ett wackert med silke utstofferat kalk­ kläde, på lnvilket mitt uti finnes ofwannämbdne åhrtal och bok­ stäfwerne I. H. S. » (tillägg t. inv. 1653). Trenne ka l kk l äden »af Kloster- och Hållands läroft sprängde med guldtrådar i kantarna, item med påsydda änglar i hörnena>>, skänktes av Paul WingiJ ych t till Ågården 1 (inv. 1707). - under 1700- och 1800-talen tillkomma några enkla, torftiga arbeten. Karl XII:s bibel i skinnband med silverbeslag. I hörnen be- SILvEn­ vingade änglahuvud. I mitten på ena pärmen en sköld med BESLAG. Bondes vapen graverat, initialerna T. B. och årtalet 1624 samt TOR+ BONDE+ TIL + STENOLM ( = Stensholmen. Se bil. I). L. 12 cm., B. 10,5 cm. - På den andra pärmen en oval silverplatta (L. 15,5 cm., B. 11,5 cm.) med graverad ornering: överst en strå­ lande sol med gudsnamnet, däromkring ett språkband med inskrift : VERBVM DOMINI MANET IN ETERNVM (=Guds ord varar evin­ nerligen); därunder sköld med kors, vidare inskriften: SVEN HÅL­ SON N ELISABET OLSDOT[TER] - ANNO 1646. - Enligt visita­ tionsprotokollet frän 1707 skola beslagen suttit å en Gustaf Adolfs­ bibel. - Stämplar saknas. Gravsten av sandsten med i relief ett stavkors; romansk. GRAvsTENAR. Stenen, som är inlagd i vapenhusets golv, i:ir något skadad. L. 166 cm. , B. i överkant70 cm., i underkant 53 cm. (fig . 164,A). - Överdelen av en gravsten av sandsten, delvis dold under bänkarna i lång­ huset. Följande runskrift synlig: +r 1\ ~ l : 1\ R. : ::f ~ V l k + eller + r 1\ ~ • f- 1\ k : ::f ~ V l k +. Det sista ordet torde vara det fornsvenska mansnamnet Ödbger 2 . Den första delen av inskriften har ännu icke kunnat med säkerhet tydas. En del av en li J j e­ sten, som ligger i golvet i tornets bottenvåning, är antagligen unelerdelen till samma gravsten (fig. 164,, B). På kyrkogården även en romansk gravhäll av sanelsten med
1 Paul Wingc, f. 1661, kamrerat·c i Militire- och Militiro-Avräkningskontorct av Kammar-Kollegium, adlad 1703, i" 1718. Ågården ligger i lUcia sn, Kttllands härad. 2 Meddelat av prof. O. von Friesen.

152

1\ÅLLANOS HÄHAO.

ett stavkors skul])terat; från stavens nedre ända utgå två blad. L. 170 cm. , B. i överkant 65 cm ., i underkant 55 cm. (fig. 164, C). I vapenllusets gavel äro inmurade tvenne g r a v stena r . Den ena med i relief en kvinna i en arkad; i övre hörn en änglahuvud ; utmed kanterna bibelcitat ; nederst följ ande inskription: HERVNDEH HVILASS KERSTIN ANDERSDOTTERS BEEN HVILKEN I HERRA­ NOM AFSOMNA DEN X SEPTEMBHlS 1630. H. 138 cm., B. 90 cm. - Den andra från 1628 av vanlig 1600-talstyp : t vå kolonner,

A

n

c
J1. Ro land delin . 1911 .

Fig. 164.

Hackeby. Homanska gravhällat· av sandsten . 
 13 hat· e n run inskrift. 


Homanisch c Grabpla tten aus San dstein. B mit einer Huneninscb rift vcrseh e n. 


som uppbära en fronton ; mell an dem ·inom en krans en sköld ; nederst en inskrift. - En liknande av kalksten är inlagd i vapen­ husets golv. På skölelen är uthu gget en kalk - symbolen föy en präst. Överst en inskrift: B. M. S. - K. S. D. - OBI[IT] ANNO 1651 ZI OCTOB - En längre inskription nedtill är n u utplånad. L. 228 cm., B. 176 cm. - Uneler denna sten ha vilat Benedictus Mathi re ( = Bengt MathiSon) och hans maka Karin Svens Dotter. 1 I vapenhusets östra innermur är ytterligare en gravsten (fig. 165) insatt med i relief två kolonner, uppbärande en r undbåge, å vilken ett bibelcitat (Ps. 84,: 5) på latin ; i hörnen blad ; överst ett hjulkors;
1

Ben. Ma lhire, kyrkoherd e i Rackeby 1639,

"f 1648. Hans maka i' 1651.

BACKEflY KYRHA .

mellan kolonnerna inom en ring en sköld med en örn­ klo ; ovan denna initialerna: A · H · S · S · A · D. Nederst fö lj ande inskrift: HIC · SE­

PVLTVS · EST · ANDIU:AS · lOHANNIS · ANNO · 6 · ;~ · PHADESTINATVS · HACKE­ BIENSIS · PASTOH. · Vl 1 · Pll~ · AC · MOLLITEIJ · AN­ NO · 1617 · MENSE · DlKI 2 · lN · DOMINO ·OBDOHMIVlT · AC · Dm · 9 · HVMI · HE­ CONDEBATVR · CVI ·DEVS · H .ESVHECTlONEM · GLOHJ­ OSAM · LAH.GIATVH. · AlD · VlTAM · ATERNAM (= I-liir ligger begraven Anders Hans­ son, utsedd till kyrkoherde i Rackeby [15]63, vilken fromt och stilla avsomnade i

l!o /and 19 11.

Herranom år 1617 (månad O. dag?) och blev begraven den .lohannis (·;· 1617) und seiner Gattin . 9:e dagen. Gud förläne honom en salig uppståndelse till ett evigt liv) L. 215 cm. , B. UO cm. I golvet till tornets bottenvåning är inlagt ett gravkors av kalksten av 1600- eller 1'700-tals typ. Utmed kyrkogårdsmuren stå ett flertal gravkor s frå n 1600- och 1700-talen av olika typer (fig. 144). Från Rackehy äro dessutom några gravkors förda till Skansen och där uppställda vid Håsjöstapeln 3 . Om gravkorsen och deras placering finnes en uppgift i topografiska samlingen i Skara St. och Gymn. Bibi.: , såsom Grafvårdar brukas på kyrkog. vid allmogens Grafvar et slags grofve Kors, huggne af sten, som ned­ sättas vid Grafvens västra änd e, och på hvilka inga inscriptioner
' Antag!.
2

Fig. 165. Rackeby. Gravsten över kyrkaherden Andreas .Johannis (·i· 1617) och hans hustru. Gra hstei n von dem Grahc des Pfarrers Andreas

GnAvdnoAn.

=

QVI.

MENSE DIEI sakna hät· verklig mening. Det synes troligt, a tt stenh uggar en haft ett formul är, som han ej förstått. I detta ha stått dessa ord , avsedda a tt an­ giva platsen för .insättande av den ifrågavarande månaden och dagen. 3 Jfr ,\.. N!LSSON, Skansens kulturhistoriska afdelning, vägledning för besö· kande (1908), s. 88, fi g. 6il.

154 


EPITAFmn.

Jinnas.- Ang. O l of Christofferssons försvunna g ra v mon u men t se s. 140. Epitafium över kyrkoherde Johan Haqvinius av brunmålad kalksten med inskrift av inhuggna, gulmålade bokstäver: »Johan Haqvinius. Född i Sunnersberg och Erickstorp 1685. Intagen i Skara Schola 1696. Reste til Upsala Academie 1706. Informator för Öfwerste Schektas söner På Kongs Gard i Jemtland och Frösöen til 1710. Vigd til Präst på Probsten Hudbecks Kallel se i Lidekiö­ ping 1712. Af General nosenstierna kallad til Bataljons Präst wid \Västgöta Dahlsregemente 1.717. Kyrckioherde i I\ackeby 1722. Död 74, år gammal 1759. Och thes Hustru Margareta Tengman född 1695. Död 1757. - Ligga härunder begrafne och w~iota sin dyra Frälsare med frögd på domedag. - Först triila, sedan dö, Kort sagt är alt wärt öde. - Then nya graf man Christo gaf har nu så helgat jorden etc. N:o 1M v. lO ». H. 110 cm. , n. 95 cm. Minnes t avla av bly eller tenn över prosten Söderborg med inskrift av svarta, mälade bokstäver: >> Probstcn Magister Herr Magnus Söderborg född 1707 = d CJ>-f(:IJ.•.IJ.-,r ...:...-;i-rr= 26= septembr i Llierpsås=Gift <· -::,ttfj~~·•l-' f'-1 1759 d= 30= dec = haft 2ne sö­ ner, en dotter= Hackeby försam­

lings KyrKoherde 20 år död 1786
d = 2 Marty uti des 79 år = War Högli:ird i Lärdomen, behagelig till andras fördel, wärdig och Grun­ dad , aldrig Lysande, men nytiande förfarenheten i riltlan tid, hans utmerckte studier b= w is te Flit i ungdomen, Fägnad uti manna åren, \Vördnads värd ålderdom = hans Betraktelser på Sotesängen Svenska Psalm B=406 v. 12 . 13 = 392 = v =2 . de som Hedeligaför sig Vandrat hafva Komma Till frid och hvilas uti deras Kamrar = Es = 5l Cap = 2 = v = » . Minnestav­ lan var ursprungligen avsedd för lik­ kistan, men upphängdes i sakristian, där den ännu hänger, efter vederbö­ randes önskan. H. 26 cm. , n. 38cm.

n

Fig. 166. Hackeby. Nu försvu nna 
 begravningsvapen. A över Olof 
 Christoffersson ('l 164 7). 
 B över Gustaf Olofsson (t 1625.) 
 Båda av Forstenaätten . 
 Efter teckning i Peringskiölds 
 Monumenta. 

.Jelzt versch wundcne Funeral wnppen a us den .Jahrc n 1647 (Al und 1G2ii (B). :-<ach cincr Hnndzeichnung 1671.

RACiiEBY KYHKA .

15f>
llEGRAVNI~">G s ­
vAPEN.

Begravningsvapen finnas nu inga, men Hadorph nämner flera , och ännu 1829 funnos de kvar, ehuru i dåligt skick: Huvudbaner över Olof Christoffersson (jfr bil. l) med inskrift: , 164,7 elen 29 february afsompnade i herranom den edle och ve l­ borne herre Oloff Christopherson, fordom till Gårdstad och Dege­ berg och var hans ålder 84 åhr » (fig. 166, .A). 1 H u vu el b a n e r över Gustaf Olofsson (jfr bil. l) med inskrift: »Gustaff Oluffson afsompnacle i herranom den 28 Marty anno do­ mini 1625 ». Sannolikt avbildad å fi g. 166, B. Huvudbaner över Gustaf Bratt (jfr bil. I). »Vapnet är clelt i tu ifrän ofvan, till nedan, blått å högra s ijden på skilten, röclh lt

F ig. 1G7. Rackeby . Begravninl[s­ vapen över Tord Bonde (·j· J(j2G). Teckning i Peringskiöld s Monume nta.
F t~n era l\\·ap p c n

a u s d . .f. Hi2G.

Fig. 168. Hackeby. Vapen p :1 en begravningsfana över .Jens Bonde (-j- l G41). Efter teclming i P erings kiölds Monumenta. A u!' eine Pahnc gemall e Fu n eral·
wnppc n (lli41). 1\ach eincr llan<lzeichnung 1671.

venstra. Dher i 3 sexudda försölfracl e stiernor, tvenne ofvan hvar sitt fiell, en milt nidan » (Haclorph). Dessutom nämner Hadorph ett vapen » l Choret up under hualfwet .. . utan löf». Inskrift: TORD BONDE · TIL STENSHOLM. (1)626. (Jfr bil. I). Fig. 167. En b e gravningsfana över .Jens Bonde (jfr bil. I) med hans vapen och årtalet 1641 - sannolikt målade på fanan - (fig. 168) hängde på Haclorphs tid i koret. J kyrkans ägo har funnits en v är j a , som förvarats å Degeberg, men enl. muntlig uppgift därifrån försålts vid en auktion på 1870­ talet. På ena sidan stod »Meiningen », på den andra »- - - - me fecit» (Lj ungström). Kyrkan har ägt en , Bo ncl e fa n a af det vanl. slaget, som bru1 Monumenta avbildar Forstena-ättens vape n, t ill vilken slä kt Olof Chri stoffersson även hörde, m en Hadorph bcriltt.ar, fön-illad aY hjälm prycln aden, att. h a n "Var a f den slä c hlen, som ulfven seer s ig till baka».

VÄnJA .

FAN A .

KÅLLANDS J-J ;i.RAD .

KOPPARSTJCK

o. clyl.

PORTHÄTT.

SKHIN .

VÄDEI\ ­

FLÖJLAR.

KLO C [{OR.

kades i K. Carl XJJ:s Lid , bestående af Lärft med vanliga Hiirads o•;h sockenmärke >> . Tvenne nu förkomna koppa rs tick av Ambrosius liedengran i\ver »jubelhisten >> 1693 och Karl XI:s begravning 1697 ha funnits i kyrkan. G u s taf Ill:s tal (2 sl.) och Karl XIIl:s tal (l st.), de förra i förgyllda, i trä skurna ramar. Porträtt av prosten Joh. Granqvist (t Hl07); oljemålning på duk, signerad: Sven Linderoth 1906. - Enkelt arbete. - H. 74 cm ., H. ()8 crn. Litet skr in av trä med blom ­ r~ll.lningar och initialerna I. I. S . 1818. Allmogearbete. 'fvå väderflöjl ar i form av tu ppar. Den ena med årtalet 1726 har trol igen ,suttit på tornspiran ; den andra, gulmå lad, hopsa tt av två kupiga plåtar. I tornet hänga kyrkans två klockor. Den ena ganska grovt gj uten möjligen m edeltida (fig. 169). H. 63 cm. , B. 65 cm. - Den andra med följ ande inskrift: N · P · Foto. .4. noland JUI1. S · ­ K · W · S · ( = kyrkovärdarnas Fig. 169. Rackeby. Medeltida klocka. initia ler) GVD · TIL · ARA · OCH· Mittclaltcrlichc Glockc. HACKEBY · SOCHN · TIL · TENST · · GÖT · MIG '. PETTEll · BÖÖK. NA!:R · KLACKAR.EN · .MED · MIG · RINGErt · 
 LA!:'f · O · GVD · FOLKET · TE NC KA · 
 TV · WILL ·. THEH.AS · ÖRON · MED · TIN · FINGER · 
 TIL · TIT · OH.DES · HÖRANDE · LJE NCKA · 
 IONAS · OHMffiNIVS ·P · L · PASTOR · ANNO · 1587. 
 Denna klocka ä r delvis gjuten av ma lm frå n en ä ldre, av Ha­ dorph n i.imnd med inskrift: >) aarum efter gud z byrdh J V ICDXLIX >> ( = ll~4·9) . Gj utningen, som skedde i församlingen och tog 23 dagar , under vilken tid mäster Böök erhöll kostpengar, gick med allting till 4·04: dir :~o öre (6ikensk.). H. 73 cm. , Diam. 94· cm .

HACKEJ3Y KYRKA.

157

Sammanfattning av Rackeby kyrkas konsthistoria.

I. Kyrka av sandsten, bestående av rek­ tangulärt långhus, smalare kor med apsis, vilande på skråkantad sockel (flg. 170, A). Sannolikt platt trätak i det inre. 1100-talets senare hälft. Från denna äldsta period stam­ ma tvenne gravhällar. II. Under )lledeltiden tillbygges sakristia c (1300-talet?), kyrkans murar höj as delvis ge­ nom påbyggnad med tegel; kyrkan välves (1400-talet?) och förses därefter med torn D (1400-talet?) (fig. 170, B o. , C). III. År 1641-2 förses kyrkans väggar och valv med dekorativa målningar. Ungefär samtidigt inredes det s. k. Degebergskoret i tornets bottenvåning med Olof Christoffers- E sons upphöjda grav; senare tillbygges Bon­ deska gravkoret (1683). När ett av trä upp­

fört vapenhus i söder tillkommit, kan e:i be­
stämmas (fig. 170, D): Ny predikstol 1686. F Begravningsvapen och fana. Silver och texti­ lier tillkomma, huvudsakligen genom gåvor från Bonde- och Forstenasläkternas i sock­ nen boende medlemmar. G IV. År 1699 äger den största föränd­ ringen rum. Då raseras nämligen korpartiet Fig. 170. nacl!eby. och troligen även sakristian, varefter kyrkan Ky rkans plan­ utveckling. utvidgas i bredd med långhuset; i Öster Gru n clr·issenlwieklung tresidig koravslutning (fig. 170, E). Valven d er l\irche. nedtagas · och ersättas med plant trätak, som 1733 förses med målningar av P. Wernberg. - Ar 1708 uppföres nuv. vapenhuse t (flg. 170, F). 1725--26 uppföres nuvarande höga spira på tornet. - Under denna period tillkomma altarprydnad (170G) samt textilier. V. Degebergsgraven förstöres, torndörren i väster upptages '(1797). VI. Genom Kg!. Brev 22/n 1912 . stadfastes ett av ark. A. Holand upprättat förslag till kyrkans förändring, omfattande: nv­

158

KÅLLA N DS HÄHAD.

ning av vapenhus och gravkor (sakristia), upvförande av ny sakristia längre österut, nytt innertak av trä, nya bänkar, n y läktare och orgel, ny altarring (fi g. 170, G). Förändringarna äro avsedda att u tföras sommaren :1913.

iVJit llilfe einer Ha ndzeichn un g aus de m J . 1671 (Fig. 148, vgl. S. UJ) lässt sich d ie urs prlinglichc Gestalt der Kirchc fcststcllc n. Die Kir che besta nd au s cin em rcktanguhc•·cn, noclt e rh altencn Langl muse (F ig. 146, Pcriocle A) und einem schmalcre n Chorc m it 1\ psis (Fi g. 170, ,\ ). Sie war au s gchaucnem Sa nelstein in unregclmässigcn Schici•Lc n a uf eincm Sockel dessel ben Matel'iales aufgcfli hrt. Wal11·· schcinlic h mit platler Holzd eckc. Po rtal auf der S lid seitc. Diese Anlage ist Jlaclt den S. 17 8 a ngegebenc n. Dati crungsp•·inzipen in die letzle Hälfte e l. 12. Jahrh. ZLl setzen Spictel' (im 14 . Ja hrh.'') w urcle die Maner mit Backstein erhöltt und das Innc rc mit ein fachen K w uzgcwölben iiberdcckt. Ans dieser Zeit stammt der nach hestc­ he nde Westgiebcl (Fig. 154). Eine Sakristei und ein. WesLtu rm aLls Granit wel'd e n. später (im 15. Jahrh.'') angcbaut. l m J. 164 1 werclen die Gcwölbe une! di e Wicnd c m it Kalkmalercien gcsehrnUc kt, von dencn klein.c Res te ttufgcfun dcn wurclen. Un gcfäh r zu r selben Zeit w urcl e de r Tn rmmum ~tls Grabkapcllc fi.il' Olof ChristorT ersson ein· gcrichtct, dessen crhöhlc Gmbtu mba dort a nfgcstel!L ·wnrclc. lm J . 1683 wurcle noch einc acleli ge Grabkapcll e (fUr d ie Famille Bonde) a n der Nordseitc des Lang­ ha uses westlieb von de t· SakrisLei crrichtet. Eine Vorhallc (vapenhus) a us IIoh hefancl sich im 17. J ah rh . vor dem slid liche n Portal (Fig. 170, D ; vgl. Fig. 148). lm J . 1699 mac ht die K iechc einc gr·osse Veränclel'un g d u•·ch. Der alle Cho•· w urcl c

abgerisscn um

~;ine r

öslliehen Ved ängerung des Langha nses Platz

7. Ll

mach~;n.

Die Kirc hc w ircl j etzt östlich polygo n abgesehlossen (Fig. 170, E). Die a bgcrissenen Gewölbe werclcn mit eincr fl achen Jlolzclecke ersetzt, welchc im J . 1733 von dem J.\ilaler Petter Wernberg clckoriert w it'cl. (Diese Dccke w urcle s päler clm·ch eine ande re, weissgctiinchte c rsetzt). Die jetz igc Vorhallc aus Granit wu rclc im J. 1708 a uf­ gefilhrt (Fig. 17 0, F). - Die Zeichnung Fig. 148 ze igt elen Ttll'm mit eincm schin­ clelbeclecktcn SatLclclache versehen. Der jctzige ho.h e Turmhelm (Fig. U3) ist im J. 1725-26 aufgcfli hrt. E rs t im J. 1797 w urde die Turmma uer mit cincm west­ lichen Portale cltu·chbroche n, wobei a u ch die obengena nnte in de m TurmmL l m belincl­ liche Gmbtu mba entfernt wnrcle. - In der Kirche vollzieht sic h im Sommer 1913 n och eine grösseec Vcrändceung. Die slidliche Vorhallc und die e hemalige n örclliche Grabkapclle, seit 1817 als Sakristei ben utz t, werclen a bgcrissen, eine neue Sakristci wircl östlich a ufgefli het. Im Innel'en. wire! die Kirc he mit'.einel' n eLlCn hölzernen Decke und eincr zu m grösste n Teilc n euen Einrichtnng vel'sehen. Doch werclen der Altara ufsatz (aus el. J. 1706; Fig. 157) und d ie Kanzel (aus el. J. 1686) bcibehalten . Dies c sin d w ie au c h mcht·erc a nclm·e EimichLnngsgcgcnstäncle au s el. 17. und 18. Jahl'h. Gcschenke der adeligen Familicn Bonde und Forsten a. Zu hemorken sine! eine Hos(ienclose a ns getrie benem Silber (Fig. 160 , A) und cin silberner Kelch (Fig. 159), dessen untet·e Tcile a ns el . 16. Jalu·h. stammen. Drei romanische Grabsteinc von dem i n diesen Gegenclen gewöhnlichen Typus (Fig. 164) sine! in der Kirc hc zu schen , darunt cr einer (B) mit einer Runcninschrift. Gelegen t li c h der Arbeiten im So mmer 1913 w urclen romaniseho TaufsLeinfrag­ mentc (Fig. 158) a ul"gefu nclen .

RACKEBY KLOSTER
INOM RACKEBY SOCKEN.

VÄsTERGÖTLAND, SKARABORGS LÄN , KÅLLANDs HÄRAD. SKARA STIFT, KÅLLANDS KONTRAKT.

Tryck ta källor : FBITH.

HA LL,

Gudhems klos ler i V. F. 'J'. 11: l, s . 47. - A.

O. RHYZELIUS, Mon as lcriologia Sviogolh ica, Linköpin g

1740, s. 172. -

GRE N, Dc Cla u stris Svio-Gothicis, Lund 1832, I, s 9S. vien u n der u ni onstiden , 3 upp!. S thlm 1911, s . 154. Medeltid III, s . 963-4. L.JUNGST!\Ö M, s. 122. -

P. WIE ~ EL ­ C. G. STYFFE, Skandina­ H. II[LDEBHAND , Sveriges

P . A. S.\vES BERXTT. i ANT. TJDSKR. I II, s. 145-146.­
D IPL. SuEc. m 3063, 3064, 3615, 4069, 4090 .

Handskrivna källor: P. A. SÄvES IIEHÄTT. 1863, s . 84- 85.

Gudhems cisterciensernunnekloster, som var beläget i Gud­ hems socken i Västergötland söder om Hornborgasjön vid den stora stråkvägen till Småland, var på grund av detta sitt läge be­ tangat med att mottaga och hysa den ström av resande, som fär­ dades där fram. Ofta ledo nunnorna brist på det nödvändigaste. Då uppstod tanken på klostrets förfl yttning, och år 1334 gav ko­ nung Magnus Eriksson sin gård Rackeby till samfund et med villkor, att det skulle flytta dit, vilket även skedde utan generalkapitlets bifall, vilket dock enligt statuterna fordrades . Till bestridande av kostnaden för flyttningen skänkte konungen ytterligare gods i Rackeby samt rätten att uppbära kronautskylderna i Kinne härad. Vistelsen på Rackeby blev emellertid ej lång - platsen var ju mindre lämplig. För den skull flyttade man till en av konungen tidigare skänkt gård Aranäs i Kinne härad, där de hemlösa nun­ norna sannolikt 1349 eller de närmast fö ljande åren togo sin bostad, för att dock senare återflytta till Gudhem.

160
Huruvida nunnorna under sin vistelse på Hack~b y uppförd e några byggnader, veta vi ej. Visserligen uppger Säve, att man vid storegården funnit tegel från klostret, men dessa kunna ju lika väl härrört från den gamla Folkungagården Rackebys (=store­ gården) byggnader. IVIöjligen förändrades endast dessa och in­ reddes för sitt nya bruk.

Resume.
Die Gemeinde Hackehy beh erbcrgtc einige Jahrc lang ein Nonnenklos l.cr. Das Cistercienserkloster (Fmucnklos tcr) G u d h e m in Väs lergötland lag cinst an der gwsscn Lands tmsse zwisehcn den Provinzon Väs lergötland und Småland, und wurcle dcs halb oft so von Gästen ilberseJnvemml, dass es den Nonnen oft am Notwen· d igs ten gebrach. Au f Wunsch der Nonnen schenkle ihnen im J ah re 1:334 der König Magnus Eriksson seincn Hof H.ackeby als Platz fiir e in ncues Kloster. Dahin siedelten die Nonnon auch und zwar ohn e die Genehmigun g des Generalkapitels ilbcr. Der 0 1t en vies sich jodoch bale! fllr die Klostersliftun g wenig gecign cl:. Der König hall ~ ihncn friiher cin a nde res Gut Aranä s am Berge Kinnekull e gcsch cnkl, wohin dc 1· Konvent schon um d. J. 1349 Llbcl'::;iedelte, um joeloch e lwas späler nach Gudhem zuriickzukehren. Von Klos tergebäuden sine! in Rackeby keine Hcstc zu fincl cn.

Fig. 171. Skalund a kyrka från sydost. 
 Die Kirche \"On Si"ul osten. 


SKALUNDA KYRKA. 
 VÄsTERGÖTLAND , SKARABORGS LÄN , KÅLLANDS HÄRAD. 
 SKARA STIFT, KÅLLANDs KONTRAKT. 
 ANNEX TILL RACKEBY. 

Tryckta källor : I-IADORPH i V. F. T. II: 1, s. 75-76 . - LT NDSKOG , III, s. 172. - LJUNGSTRÖM, s. 120- 121. - WENNER BLAD, s. 44, pi. 167. - L AMPA, Inv . 1583, s. 30 i V. F. T. III: 3-4. -- H. SJÖBORG, Samlinga r· för Kordens forn ­ älskare I, s. 72, 116. III, fig. 179 (runs ten ). - P . A. S ;i.vE~ berä tt. i ANT . TIDSKR. · III, s. 147 . Handskrivna källor och avbildningssamlingar : PERINGSKIÖLDS M o numenla IX, N:o 3 , fol. 53, 109 (ext. fr ån S.), N:o 4 (Hador phs rcseanteck ­ ningar). - P. A. SAVES BERATT. 1863, s. 87 (avb. runsten). - DJ URKLOU, BEnÄTT. 1868, s. XV- XVI (om runst en a r) i V. H. A. A:s a rk. - A. T. A.: 2 fo to. (ext. frå n S., int. m ot Ö.) ; k opia efter Peringskiöld ; 2 a kv areller a,- A. n [ola n d] (por ta l QCh gravs ten, uppm ä tningar), 1 teckning a v A. H.[o la nd] (detalj av por ta! J; a vsk r. u r Hadorph; inv. 1829. - Ö. I. Ä..: 1 b l. rit ning till orgel, s tadf. 1910; 3 foto. (exl. från NV och SO, int. mot Ö.) - SKAIIA Do~IK. A.: I Handlingar frå n Rackeby (E. VI N:o 79) skrivelser 1687, 1688, 1692, 177 4 a ng. koll ekt, 1729 a n g. tak, 1774 a n g. k yrkan m. m ., protokoll v id prostv isitationer 1797 , 181 7, 1836 (avskr.). W ester Goth . eec!. - SK.< BA ST. OCH GYMN. lliBL : Topogra fi ska samlin gen : Ha ck cby s . 25- 8, 45- 6. Samling af Insc riplion er på k lock or i Skara Stift, s. 95. Kyrkans arkivalier: LANDSARKIVET l GöTEBOR G: Uppgifter om byggn ad och inventa rier trä rTas i K I, 1 inneh ållande r äk enskaper 1609 - 12, sockenstämm o­ protokoll 1662. I KYRKANS ARKIV, som förvaras vid m oderk yrka n Backeby : N:o 1 inneh ålland e inventarier 1707 , 1715, 1723, 184,9, 185 6 m ed tillägg; r äken­ s k a per 1662- 174 9; sock e nstämmoprotokoll 1659- 173 1. - Dess utom handlin ga r frå n nyare t id.
ll - 13 121,.7.

Sv eriges kyrkO?".

l'iislergiilland . J.

162

KÅLLANDS HÄRAD.

Folo . il.

Fig. 172.

Skalunda kyrka och klockstapel från nordväst.
1Gn:he und (; lod.;:cntunn von Norclwcsten.

Kyrkog å rd och klockstapel.
KvR JWGÅRn.

Kyrkan omgiv es av en stor kyrkogård , i senare tid utvidgad i söder, men redan I-Iadorph förvånar sig över dess storlek. Han förklarar emellertid saken på så sätt, att man behövde en så stor kyrkogård , emedan, innan kristendomen ännu hunnit bli tillräckligt rotfast i Dalsland , dess invtmare utmed Vänerkusten lytt under Ska­

lunda och där begravt sina döda. Detta skall enligt traditionen
(W es ler-Goth. eccl., m. fl.) ha fortgått, till s en gång und er en storm 16 båtar med · kyrkobesökande förolyckats. - Kyrkogården om­ gives av en ej fullt meterhög gråstensmur (kallmur) med ingångar i öster, sydost och nordväst med enkla, smidda järngrindar från 1800-talet. Tvenne run s tenar med förut publicerade inskrifter stå på kyrkogården (jfr ToRI N Il: 46, 47 i V. F. T . I: 3). De hava förut legat i kyrkgolvet. Strax söder om kyrkan ligger klockstape ln, brädfodrad och rödmålad, spåntäckt. Uppförd 1722 (räkensk.) i stället för en äldre, som HadOI'ph nämner, och som i räkenskaperna 1674 kallas "gammal och ostadigh ,, varför man två år senare beslöt, "att ansökning skulle ske hoos Hans Höggrefl. Excell: tz H.ijkscantzleren grefwe Magnus Gabriel Dela Gardie om någon hielp och un dsätt­ ning på skogh ". - I tämligen sen tid har stapeln undergått för­ ändring och fått sin nuvarande klumpiga form (fig. 172). - På taket en väd e rflöjel med initialerna J. H. och årtalet 1797 (eller 1767 ?). l stapeln tvenne klockor (se s. 175 ).

HuNs1'ENAR.

J{Lo cK sTAPEL .

SKALUNDA KYRKA.

163

Kyrkobyggnaden.
Skalunda kyrka, vars plan framgår av fig. 173, är i sina äldsta delar - långhuset - uppförd av grå sandsten, medan i tillbygg­ naderna materialet är gråsten . Sandstenen, som är med mejsel 1 finhuggen och har tydligt skönjbara mejselhugg, ligger i ovanligt jämna, lika höga skift (H. 16- 18 cm ., L. ända till 147 cm.) med smala fogar. Murverket ligger i kalkbruk med tunna, numera utstrukna fogar utan kvaderrits - troligen icke ursprungliga, då kyrkan en tid har varit putsad. Ar 1733 betalas nämligen »Mur
MATERIAL.

·M IIIImtll
Fig. 173. Skalunda. Plan . Skala l : 300. 
 Uppmätn ing av A. Holand 1911. 

Grnndriss.

A

B

c

mästaren som rappat kyrkian utantill ». Från början ha dock murarna varit oputsade, och ännu Hadorphs teckning från 1671 fram ställer kyrkan med den naturliga stenen synlig. - Det på insidan från vinden synliga murverket är grovt pikhugget och ligger i kalkbruk utan rits i fogarna. - Långhuset vilar på en sandstenssockel med tvenne skråkanter - sprången äro dock ganska små (fig. 174). - Kore t är uppfört huvudsakligen av gråsten med sandsten i östra gavelröstet; dess murar äro ej i förband med långhusets.
1 En!. VIOLU:T- LE-Duc, Dictionnairc de l'al'chiteclul'e fran<;aise II, artikeln Bretture,. användes i Frankl'ikc mej sel för stenens bearbetande till inemot mitten av 1100­ talet.

1\ÅLLANDS HÄRAD .

Byggnadsmaterialet har ganska stora dimensioner - åtminstone nedtill. Murarna äro utvändigt putsade - putsen ~ir dock numera på sina ställen bortfallen. Sockel saknas. Triumfbågen numera bortbruten. - Kyrkans fön s t e r i.iro stora, 1'\. rundbågiga, i ganska sen tid uppbrutna 1 S KAl."'· (enl. muntlig uppgift: 1897). Ännu under 1800-talets förra hälft talas om »Skalunda DETA0 mörka, gamla och besynnerliga kyrka» 1 . I söder ligger kyrkans vackra, utmärkt väl utförda huvudportal (ng. 176). Tyvärr är den numera mycket illa åtgången. Av ena kolonetten finnes en stump kvar, av A. Roland deliH. den andra intet. Portalens sicksackbåge Fig. 174-. Skalu nda. SockelprofiL och överdel i övrigt döljes av vapenhusets Profil des Sandslein­ takstolar. Tympanon är överkalkat och sock e ls. översmetat med bruk. Dessutom har por­ talen förlorat en stor del av sin karaktär genom den nya, ful a dörr, som (en!. muntlig uppgift) 1897 fått ersätta en äldre »af två grofva furuplankor sammanslagen» dörr (Ljungström). --- Kyrkan har även en v ä s t p o r t a l, liksom i Gösslunda kallad Dalbodörren (fig. 177). Dess övre del har i senare tid förstörts av ett fönster,
FÖR

men kan dock rekonstrueras med hjälp av en närbesläktad kyrka,
Marum i Skånings härad. Denna kyrka har nämligen likaledes portal i väster - visserligen nu igenmurad - med rundbågig

L .

~-

) .

4

5.

!...

7

&.

~

lo

Fig. 175. Skalunda. Tvärsektioner mot öster genom långhuset sa mt gen om 
 sakristia och kor. Uppmätning av A. Roland 1911. 

Querschn i tle gegen Osten durch das Lan ghan s und du rch Ch or 
 und SakrisleL 

1

SJÖBORG, Samlingar för Nordens fornälska re I , s . 72 .

SKALUNDA H.YRKA.

165

.DM

l

,0

:!Mt..rt.' /..:.

~~~~~~~-------------~-----------~

Fig. 176.

Skalunda kyrkas södra portal.

Uppmätning av A. Roland . 


J\omanischcs Sandsteinportal a ur de r Siidseite der Kirche. 


166 	

I{ÅLLANDS HÄRAD.

TAK

övertäckning och tympanon utan skulpturer. Och troligt är, att Skalunda kyrkas västportal haft samma utseende. Den avviker dock från Marmns däri, att den är något smalare upptill än ned­ till. - Golvet i kyrkan är numera av cement. - Innerväg­ garna äro slätputsade och år 1897 (en!. muntlig uppgift) dekorerade i kvaderimitation; i koret draperier i stela veck. - Taket

NYTT
fÖN ST!r ~

r
Sff'ALA, · FÖI'ft. · POI'!>TA,t..EN

Sf!:..J'(T! O N ,

F ig. 177. 	 Skalunda kyrkas västportaL

Uppmätning av A. Rola n d 1911.

Romaniselles Sandsteinportal au f d e r \Vestseite der 1\irchc.

URsPRUNG· LIGA KYRKAN.

är plant och av brunmålade, pärlspåntade br~ider. - Takstolar å långhus och kor (fig. 175) av tidiga medeltida typer. - I-lammar­ banden å koret av gran med skulpterade, rika ornamentslingor (fig. 178); från romansk tid. - Vindskivorna breda, svarttjärade. Vid nocken en pilformig täckbräda. - Yttertak e n äro numera täckta med enkupigt tegel, men kyrkans arkiv nämner ofta spåning och rödfärgning därav - tidigast 1662. Skalunda kyrkas ur spr ung l iga utseend e kunna vi rekonstruera med hj älp av teckningar i Manumenta -- framförallt över

SKALUNDA KYRKA.

167

den nu rivna systerkyrkan Bäggesled - samt av fotografier över denna senare före dess raserande. Kyrkan var sålunda uppförd av sandsten alltigenom med sockel och utgjordes av r ektangulärt långhus med lägre och smalare, rakslutet kor. - Fönstrens utse­ ende är icke känt, då intet ursprungligt fönster bevarats. - Kyr­ kans inre hade troligen , i likhet med traktens övriga romanska kyrkor, platt trätak. Enligt en tradition, vars första kända meddelare Hadorph är, s om nämnes i Wester-Goth. eec!., och som under de följan de å rhundradena ett flertal gånger återgives i tryck och skrift, är Skalunda kyrka den äldsta i hLiradet. Denna tradition har även många skäl för sig. Dels är kyrkan ovanligt omsorgs­ fullt uppförd med stenar i jämna, smala, lika höga skift. 1 Dels

DATEtuNG.

A

A

A . Roland d elin . 1911 .

F ig. 178.

Skalunda. Skulpter ade hammarba nd å koret. 
 Gesch nitz tc Man crbiinde an dem Ch orc. 


företer den vissa likheter med en grupp tidiga norska kyrkor i Viken av angelsachsisk typ. Dessa ha samma plan som Skalunda kyrka, d. v. s. rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor. De ha likaledes västportal och ofta även en i söder, ehuru denna i de norska kyrkorna är placerad på koret, i Skalunda däremot på i rom ansk tid elj est vanlig plats, nämligen på långhuset långt i väster. De äldsta av kyrkorna i denna grupp - t. ex. Mosters kyrka - föras tillbaka till Olav Trygvasons tid eller omkr. år 1000.2 De äro emellertid för primitiva att vara samtida med Ska­ lunda. De ha enkla portaler med rak överliggare. Skalunda rika
Jfr 	0. JANSE, a. a., och E. EKHOFF, St. Clemens kyrka i Visby. Sthlm 1912, s. 40. Den ä ldsta Clemens·kyrkan synn erligen väl byggd i j:imna skift (H. 15- 18 cm.). 	 De följ a nde däremot sämre. Sned och sk ev plan. 2 Jfr H. FETT, Norges I\irker i Middelalderen. Kristiania 1909, s. 9- 12 , 36.
1

168

KÅLLANDS HÄHAD.

SENARE FÖR­ ÄNDRINGAR.

sydportal däremot tyder på normandiskt i~flytande - något, som först efter Vilhelm Erövrarens seger vid Hastings 1066 gjorde sig gällande. - Även hammarbanden på det nuvarande koret- med all sannolikhet flyttade från det ä ldre - kunna tjäna som bevis för kyrkans tidiga anläggning. De äro av samma typ som ham­ marbandet från Vrigstad i Småland. Orneringen påminner om runslingorna, ehuru med växtmotiv. Hildebrand 1 daterar den till något senare än Urnes stavkyrkas portal, d. v. s. 1000-talets senare hälft. - Av det ovan anförda framgår, att Skalunda kyrka med all sannolikhet uppfördes under 1000-talets senare del. Den är måhända en missionskyrka, byggd av engelska 2 eller möjligen norska missionärer eller under deras överinseende. Så stod kyrkan, tills av nå­ gon anledning - ovisst vilken -- det ursprungliga koret rase­ rades, och ett nytt uppfördes, troligen på det äldres grund. Möjligen är den hög av finhug­ därav några gen sandsten sockelstenar - , som ligger pä

kyrkogården

intill nordvästra

VALVMÅLNING.

porten, en återstod av denna Fig. 179. Skalunda kyrka från sydost äldre km·byggnad. - När det år 1671 enligt teckning i nuvarande koret uppfördes, kan Peringskiölds Monumenta. Die 1\irche im .J. Hill nach cincr icke bestämmas, endast att det I-IandzeiehJlung. i:ir äldre än 1466, då målningar­ na i valvet äro utförda. - Under medeltiden välves nämligen hela kyrkan , och valven dekoreras med målning. Hadorph talar om »gama! målning innan i hualfuet och denna inscription i hualfuet öf[ver] altaret: Hoc opus completum fuit anno dni MCDLXVI per manus Nicolai Haqui[ni ] pictoris de W astenis ( = detta arbete fullbordades i Herrans år 1466 av Nils Håkansson, målare från adstena 3 ) . H~ir ståå alla apostlarne i sångahuu shualfuet medh V
1 HILDEBR AN D, Den romanska skulpturen i Sverige i F 1 ·il.n äl dr e tid e r . Sthm 1882, s. {2. 2 Jfr biskopslä ngden mr Sbira stift. Hiir se vi, att efter det äldsta tyska infly ­ tandet kommer en e ngelsk period, och m r denna finn es ett å rtal 1080. .Alltsi't engelskt inflytande vid 1000-talcLs slu t. 3 Troli gen fri'm Birgittas kloster i Vadste na.

SKALUNDA !{YRKA.

169

sine nampn». - Troligen under medeltiden tillbyggas sakristia och vapenhus (se nedan). Under 1600-talets förra hälft uppfördes sannolikt den ganska höga, åttkantiga takryttare, som ses å teckningen från 1671 (fig. 179). Den var »vid pass 8 alner ifrån gafveln» (Hadorph). I en skrivelse till Skara domkapitel 1692 talas bl. a. om »dhet onödige tornetz wedhmacht hållande, som giör taket och hwalfwet stor skada och sochnen mycken omkostnat». De störs ta förändringarna har kyrkan undergått under 1800-talet. Då nedtogas valven, och sannolikt borttogs i samband härm ed även triumfbågen. 1797 talas om en spricka i valvet och fara för dess nedstörtande. Likaså 1836. De voro emellertid mycket fasta och svåra att rasera (enl. muntlig uppgift). Den sista förändringen skedde H\97 utan vederbörligt tillstånd. Då förlorade kyrkans interiör sin sista återstod av vördnad s­ bjudande ålderdomlighet och fick det dussinutseende, som fig. 180 visar (jfr ovan s. 166). - Flera gånger har varit tal om kyrkans raserande och församlingens förening med Rackeby, men så långt har det lyckligtvis icke gått. sakristian är uppförd av gråsten i kalkbruk, och dess murar SAKI\ISTIA . stöta stumt till korets norra. Stenarna ligga i ganska jämna skift. A gavelröstet och västra muren tydlig kvaderrits i fogarna. - .I östra muren ett li_ tet ursprungligt, rektangulärt fönster, utvändigt övertäckt med ekplankor, invändigt med rundbågig nisch. I norra väggen ett i senare tid upptaget större, kvadratiskt fönster. - Golv av kalksten. - Svagt spetsbågigt tunnvalv av grå- och sandsten. - Yttertaket spåntäckt. - Att sakristian är yngre än koret fram ­ går förutom av det förhållande, att dess murar stöta stumt till korets, även därav, att sakristiedörren tydligen är uppbruten i norra kormuren. Dessutom är ytterväggen mot sakristians vind putsad. Ej i förband med långhuset är i söder ett vapen hu s uppfört VAPEI'iH u s. av gråsten i oregelbundet murverk. - Ytterporten rektangulär med en l ilj ekorss ten (se nedan) som överliggare utvändigt. - Golv av cement. - Enkla öppna takstolar. - Yttertaket täckes a v en­ kupigt tegel - förr av ekspån, tidigast omtalad 1659. -- Vapen­ huset är troligen uppfört mot medeltidens slut. Kyrkan uppvärm es av en i långhusets sydöstra hörn s tående U PP vÄmiNJ NG. järnkamin.

170

KÅLLANDS H;\RAD .

Fo to. A. floland 1911.

F ig. 180.

Skal und a.

Interiör mot öster .

Inneres d er Kirche gegen Os ten .

Inredning och lösa inventarier.
ALTAHE .

Alt a r e t (H. 104,, L. 122, B. 28 cm.) utgöres av etl grå brun­ målat träbord . - Altarrin ge n av små, svarvade kolonetter, för­ bundna med rundbågar (1897). - På altaret står ett förgy llt k o r s av trä från 1865 (H. 147 cm., B. 65 cm.). - Den föregående altar­ prydnaden beskrives i inv. 1829: »Altare Taflan, h ögst förfallen, föreställer de Vi se M~in, som tillbedja J esum. Inom en krans ofvan på taflan läses: Ett ljus till hedningarnes upplysning och titt folk Israel till pris Luc. 2: 32. Vid foten läses : Guds heliga namn till }ira är thenna Tafla med Bildhuggeri förbLittrad samt stofferad med kyrkans egen bekostnad 1717 ». - Det omtalade bildhuggeriarbetet utfördes av mäster Tholin och »stofferingen » av mäster P . \iVern­ berg (se s. ö, not l). Denna altarprydnad erh öll Skalunda försa mling å r 1707, pä begäran, såsom gåva från Rackeby, som rtret förut erhållit en n y (jfr s. 144·). Möjl igen är det överst yck et till denna altarprydnad, som ännu finnes i behåll. Två putti, vilkas underkroppar utgöras av aka ntus­ slingor, hålla med ena handen u p p dessa; med den andra omfatta de en krans, inom vilken står ett bibelcitat: »Gud sade : vVarde ljus och det var lj us» . Ins kriften från sen tid. Il. 92 cm , L. 170 cm.

SI{ALUNDA KYR !<A.

171

På en sockenstämma 1674 talas om att anskaffa en altartavla, men två år senare heter det: »Dhen prydning Altaret och Predika­ s tolen kunne behöfwe talades om, men blef för tijdernes orolighet och warande krigs skull beslutit dher medh hafwe fördrag till dhes Gud gifwer frijdh igen och kyrckan si jne medell kan inbe­ komma ».

F oto . Gen. Lit. Ans /. 191.3.

Fig. 181.

Skalunda.

Dopfunt av sa nd sten från llOO·talets slut. 
 l\u i State ns Hist. i\luseum . 

Ende d . 12 . .fahrh. 


Sandsleincrner Taul'slcin.

P r e d i k s to l e n, torftigt s n ickeriarbete från sen tid (1897 ')). Ilen föregående var enkel utan skulplurer (in v. 1829). - Ar 1731 betalas en snickare för »Predikestol en s förfärd igand e». 1 3än k ar, öppna, gråbrunmålade (1.8\::J'i). Om iHdre bänkinrednin gar talas i räkenskaperna 1690 och 1/Bl. År 1695 göras s lutna bänkar i koret. Av Djurklons berättelse (1.868) om runste­ nar i korgolvet framg:h, a tt kyrkan då hade fasta korbänkar och k lockaresto l.

l'It~-:orKsTor..

BÄ~>KINnEn­
N IN<;

172

KÅLLANDS HÄHAD .

Bänk utan ryggstöd, av typ från 1600-talet med tre ben- kant­ fasonerade. Förvaras i vapenhuset. LÄKTARE o. I kyrkans västra del finnes en läktare, ursprungligen uppförd onGEL. 	 1731, men omändrad och sänkt 1897 samt ytterligare 1912, för att bereda plats för en under arbete varande orgel av C. A. I-Iärn­ gren med fasad efter 1910 stadfästad ritning. DoPFUNT. Dopfunt avsandsten (fig. 181-183),187l inköpt av Statenshisto­ riska museum (inv. nr 4598). - Skålen är prydd med figur­ reliefer, vars huvudframställning är en förkortad form av vanliga yttersta dom ssce ner - t. ex. målningar i Övraby 1. - På Ska­ lundafunten (fig. 182 o. 183) ses Kristus (G) med Petrus (F) knä­ böjande på ena sidan. Bakom honom ett lejon (E), som troligen bör tydas som evangelisten Marcus' symbol; de två figurerna (C

n
Fig. 182.

c

D

E

F

G

Il

Skalunda. neliefframställning å dopfuntskålens sida.

11eliefdarstel!ung an der Schale des Taufstei n es Fig. 181.

o. D) till vänster om lejonet äro sannolikt helgon, tillhörande yttersta domens personal. Kvinnan (H) till höger om Kristus är svårtydd. Hon förekommer på besläktade västgötafuntar, och på en del av dessa är det tydligt, att hennes slevliknande börda bör tydas som en missförstådd efterbildning av ett barn - på Vältlösa­ funten har kvinnan ett barn, på Kestadfunten däremot en mellan­ form . Vad denna figur betyder, är oklart- möjligen Guds moder eller den apokalyptiska kvinnan. Längst till vänster står Mikael med vågen (A), som också tillhör yttersta doms-framställningar. Bilden till höger om honom (B) torde måhända framställa brott­ ningen med ett dämoniskt djur - kanske Mikaels egen djävuls­ kamp. Till höger om hela denna grupp av yttersta domsfigurer är domens orsak - syndafallet - framställd (I). - Ornamentet
1

J f1 · O. RYDBECK, Medeltida kalkm ålnin gar i Skånes k yrkor, Lund 1904.

SKALUNDA KYRK A. 	

l73

längst till höger (K) är ett degenererat palmettband och före­ kommer ofta å västgötafuntar - i Kållands härad på funtarna i Bäggesled och Kållands-Åsaka. Likaså å ett flertal gravstenar; några av dessa äro huggna av en viss mäster Harald , och på grund av inskrifterna pläga dessa dateras till llOO-talet. - Ska­ Jundafunten bör då såsom degenererad sättas till llOO-talets slut. H. 	 72 cm., Diam. /l cm. Dop s kål av tenn med två handtag, det ena i form av en ring, det andra av en mussla. Stämplar: 2 sköldar med P [er] H[erman] L[un] D[en] (jfr s. H, not2) - Lidköpings vapen- v\T3 (= l 827) - tre kronor inom en räfflad kvadrat. Dessutom l827 inristat. H. 	7 cm., Diam. l9,s cm. Kalk av silver. Fot och nod från l500-talet. Skålen omgjord
~..............

NATTVARDs-

KÄRL .




H	

K

r

Fig. 183.

Skalunda.

Reliefframst'illning å dopfuntskålens sida. 


flcliefdarstel!ung a n der Schale des Taufsteines F i g. 181. 


l877. Stämplar: guldsmedssignaturen J . L. -L (= Lidköping) - tre kronor - Y 5 (= l877). - På nodens sex utsprång äro följande minuskler ingraverade: i[e]svs r[ex] h[ominum]= Jesus, människornas konung. - Foten, sexpassformad, är slät, nederst ornerad med ett genombrutet ornament. H. 20,4 cm. Paten, på ovansidan förgylld . Stämplar: guldsmedssignaturen l F G - tre kronor - Lidköpings vapen. Diam. l4,4 cm. Oblatask och kanna av nysilver. Inköpta l895. Oblatask av mässing; oval; stående på tre kulfötter. På locket en driven, åttauddig stjärna . Stämplar i botten: H H W ­ I K P. H. 9, 5 cm., L. lO,s cm., B. 8 cm. Nämnes i inv. l723 o. f., men ej 1715. Ob la t j är n för åtta oblater. Årtalet 1864 inristat. Järnets storlek : 14,,s x 7,s cm. Skaftets L. \32 cm.
OnLATJÄn:<.

174
:VIEnEI,TIDA THÄSI{ U LPTDH.

KÅLLANDS HÄHAD.

LJUSREDSKAP.

TEXTIL! EJ\.

Kyrkan har ägt en nu försvunnen, i trä skulpterad bild av den helige Sigfrid (inv. 1829). Jfr klackinskriften s. 175. Ljuskrona av mässing och glasprismor; inköpt 1866; profant utseende. H. 110 cm., Diam. 78 cm. Lju ss takar, l par, av björk, svarta med nickelornering; 1800­ talets mitt. H. 27 cm. 1 par lju ssta kar av svarvad björk 1800-talet. H. 27,5 cm. Antependium av vinrött siden med blomslingor av vitt silke­ broderi (fi g. 184). L. 162 cm., B. 100 cm. - Möjligen samma, som

Foto. S . C11 rman 1913.

Fig. 184.

Skalnnda.

An tependium av rött siden med vitt s ilkesbroderi. 
 Förra hälften av 1700-t a lct. 


Holseidencs Ante pendium mil wejsscid en cn Slicl<ercien. 1. 1-liilftc d. 18. Jaluh. 


nämnes i inv. 1723: »l st. altarekläde med påsydda blommor , skänkt af Kyrkoherden Joh. Haqvinius och dess Fru » (j fr s. 154). Antependium av khide; enkelt 1800-tals arbete. H. 105 cm. , L. 	 130 cm. Hå v av brun sammet med påklistrade pappersband. 1800-talet? Diam . 12 cm. Stångens L. 159 cn:i. Mä ss h a k e av grön sidendamast med kant av gtPa och rosa sidenband. Å ena sidan ett stort kors och årtalet 1758; å den andra ett r yggsköldsartat fält med I H S. Bland de textilier, som under århundradenas lopp förbrukats, men vilkas knapphändiga b eskrivningar bevarats i inventarier , nämnas inga märkligare. Hadorph däremot har en uppgift : »En

SKALUNDA KYRI\A.

175

gama! altarlist fins i sakerstian medh denne munkest~il inscrip­ tion: Ave Maris stella » ( = Hell, havets stjärna) 1 . Med altarlist menas troligen en broderad bård. 2 Rökelsekar av malm, medeltida . H. 17,5 cm. HöKELSEKAn. Gra v sten av sandsten med i relief en lilja och ett kors. I GnAvsTENAn . överkanten en r uninskrift, varav endast tre tecken kunnat tydas, utan att giva någon mening. Stenen tjänar som överliggare till vapenhusets sydport. L. 176 cm., B. i över­ kant 64 cm .; i underkant 4:2 cm. (fig. :185). På kyrkogården och i muren li gga ett flertal g r avkors av olika typer från 1600- och 1700­ lalen. Några skadade. - En enkel gravst e n av kalksten utan sk ulpturer ligger som trapp­ sten vid vapenhusporten (L. 192 cm., B. 140 cm .). - Vid västra portalen står en skulpterad grav häll av sandsten - vanlig typ - från 1742 (L. 232 cm., B. 170 cm.). I ett litet skrin förvaras en samling kopparMvNT. m y n t, de äldsta från drottning Kristinas, de yngsta från Oscar II: s tid. De flesta vid kanten försedda med ett litet hål. ]{LOCKO JI. l stapeln hänga tvenne kl oc kor. Den större A . Boland deli n. 1905 . (H. 80 cm ., Diam . 105 cm.) har följand e minus­ F ig. 185 . Skalu nda . kelinskrift : »Anno d[omi]ni mdxxxiii fusa est Homan sk gt·avst en , hec campana in honorem ih [es]v x pi ( = Cbristi) nu an vä nd ss. över· liggare övet· vapen­ et sanctorum laurencii et sigfrid i amen » ( = I husets portal. Skala l : 30. Herrans år 1533 göts den na klocka till Jesu Rotnanischc r Grahstci n, Kris ti och helgonen Laurentius' och S igfrids jet"t iibe r d e r Tiir der siidlich e n Vorh alle e jngcmauert. 
 ära). -- Av denna inskrift synes framgå, att kyrkan var helgad åt S. Laurentius och S. 
 Sigfrid. - Den mindre k l o c k a n, som saknar inskrift, är troligen 
 frän medeltidens slut. H. 61 cm., Diam. 65 cm. (fig. 186). - Omkr. 
 1670 hängde i takryttaren vid vi:i.stgaveln »en lijten vällindande 
 gama! klocka» (Hadorph), möjligen den, som 1656 skänktes till kyr­ kan av Jonas Blanckenfjäll. -Ar 1609 såldes en .kl ocka till Ra~keby . 

1 Ut gör första s trofen i en m ycket om tyckt m edeltida Mariahym n. Jfr Sv ERI­ GEs KYRKOR, UP PLAND IV, s. 7ii och H. HILDEBHAND, Sveriges Historia li, s 384.

- Den i V. F. T. li: l , s. 75-76 t ryckta edilionen av Hadorph s anteckningar har Ave Marie stella, vilket emellertid är en felläs nin g av hands kriflen s Maris. 2 Jfr E. E KHOFF, a . a., s . 31, not l.

176

KÅLLANDS HÄRAD.

Fig. 186.

Skalunda. Två medeltida kyl'iddockor,
1:l:~:~

Zwei tnitte1alterlichc Gloekcn , die Ilnke luut Inschrirt im .L

gcgosscu.

Sammanfattning av Skalunda kyrkas konsthistoria.
I. Rektangulärt långhus med lägre, smalare, rakslutet kor, allt uppfört av med mejsel finhug­ gen sandsten i tunna, jämna skift. Sockel med dubbla skråkanter. Ursprunglig portal i såväl väster som söder, den sistnämnda rikare utbildad. Platt trätak. Korets hammarband ornerade.- Av allt att döma är kyrkan uppförd under 1000-talets senare del. - Av inventarier från tidig medeltid finnas i behåll: dopfunt och en skulpterad gravsten. II. Under medeltiden, ovisst när, skedde en del om- och tillbyggnader, troligen i följande ord­ ning: först uppfördes ett n ytt kor av gråsten på det föregåendes grund (fig. 187, A) - detta blev nämligen av någon anledning raserat - , senare tillbyggdes sakristia och vapenhus av gråsten. -­ Under denna period, närmast före år 1466, välvdes

Fig. 187. Skalunda. [\yr­ kans plan­ utveckling.
Gr u n<lr·issenlwiek­ lung der l(irch c .

SI<ALUNDA

1\YHI\A .

177

kyrkan , och valven dekorerades med målning sistnämnd a år (fig. 187, H). - Av inventarier från denna tid må n~i.mnas en kalk samt två klockor. III. 1 \r 17:m putsas kyrkan utvändi gt. 17:H tillkomma n y bänkinredning, predikstol och 1 ~i.ldare i väster. IV. Under 1800-talets förra h~iHt eller mitt undergå r kyrkans interiör en genomgripande förändring . Då nedtagas val ven, och troligen samtidigt bortbrytes triumfbågen (fig. 187, C). V. Den sista förändringen skedde år 1897. Då inlades cement­ golv och tak av pärlspäntade bräder. Väggarna slätputsades och uppmålades med kvaderfogar m. m . Från sam ma tid daterar sig den nuvarande inredningen. Arbetet har fullständigt förstört kyr­ kans k arakt~i.r . - Orgel 191:3 efter ritning, s ladf. 1910.

R e sume.
llll Altsse ren h;ct di e Kirclte in Sk a l 11nda noc lt f'as t gan % iht·e tl es priinp:Jicl tc wmani sclt c Gestalt bcwaltrt . % i(!c n s p>ltercn Z ul a lcn .
l fJ 'S[ll'LingliciJ bes tand die 1 \itch< aus eln e1 n l'e k ta.nguUi.re n Lan ghausc rni l cincm

Ui e S akt·i s lei ttncl d ie sii dliclt e Vmhallc sinrl d ie ein ­

scltmale een , gemde gc scltlos;;e n en C:h o rc (Fig. 187 , A) .

S ic ·is t a u s l'e i n gcltatlenem

S<Lnclstcin in sc hr regc lm~.lssi ~en , ;,icrn l icli dlinncn (u ngcllU1r 17 cm dicken) schi chten a usgc fii h rl. Dc e Sockel i;; l: %WC int al ~t bgcsc ltriigt (F ig. 174). Ui e Kirch e l1al %We i m ;;pl'linglic ll c Po rlal e, das c ine (wi e gc wölinlich) an ilel' S iid scite, das a nde t·c an dce Wcs tsci te . Das noch vo lls Uindi g e rha lt e n e Stidpo l' L al (Fig. 176) zeig t cincn reic l1 p eol ilic r len Boge n , teilwe ise mi l Z ickzacks lähcn verseh en , was aur norman n iscli c Ein rtlissc hi nde11Lct. l)a.s ei n l'a c h e Wes lpo1'lal isl i n de n obc1·en Tei le n cladu 1 ·ch h esc h ädi ~t wordcn , das s c i11 Fcns lc t· c in gcsctzt wu rclc: cs lässt s ich aber in Analogit' lllil einc 1 · venva ndl e n 1\i echc in M a 1 : 11 m rckon s t eu icre n (vgl. Fi g:. 177). !Jas fnnere is t w>Lit rschc in lic h UJ'Spriin gli c h .1ni l. e i ner ll ac lt e n J lo l%decke tibcrdcck t gc wcscn. Ilie n oc lt hes leh c nd en Uach;; li"tltlc (Fi g·. 17 5) zcigcn e i ncn a lteJ-tiimli c he n T yp us . Sch r altc J-tiimlich sincl rc~ 1 ch d ie m it ge schni lz l r n 01·nant.c n len vorsc he nen l\la u crbä nclc des
Cho1 ·es (Fig. 17 8). Der T mdi lion nach i:;t die 1.-i:irc h e in Slm l111tcla die idl.cs l.e di eser Gegcnd. Viclc l"rn s tilndc sc h ein en au ch l'lir d iese '.l.'atsachc: z u s prec h c n . ge m c insame Zii gc mi.t e ine1· G w ppe Ili e Ki1·c he zeigl gcwi ;;sc norwegischc r K i1'CI1 cn v o n angclsäehsisc lt cm

T yp us. lliese hahcn el en selbe n G!'lll1driss, d . h . zei gcn c in W es lpoetal u n d wcl"Clcn um d as Jaltr 1000 hc mm datier l.. Das rci c h c S lidporta l in Sk a luncla d e utcl. aber auf en glisch-normanni sch e Ein llli sse hin , welch e sich jodoch e rs t gegen Ende des 11. Jaluhundeds p:e llc nil nucehen konnl.en . Es sellc int d all er, als mii sste m a n die Ent­ Di e Sln ddu r slehung dieser 1\i rc lt e g;cgen das Ende des 11. Jnhrhundcrls v c rl cgen. d es Mau cr werkes gib l F ingcrzc igc i n d e t• glcic hen R ic h t ung. Ile t• Ilatiorun g de r ä ltere n Ki rcl1en rlicsc1· Gegcn d liegen n ilmlic lt folgenclc a ll­ gem e ine Vomussel:wngc n 12- 1:3121-'7. Sveriges kyrkor. zu G l'lln dc . E s sc iJcint als ob ]Jicr, wie au c h h ci den \'iislergöllawl. f .

l7R
Gmnilkirc h en in andere n

KÅLLANDS ll ;i.HAD.

Tcilcn Sch wrrl ens, die iil l"cslcn l(i 1·chcn die am heslen

und am 1 ·egcl 111 ässigs lcn a usj!el'lihl"l c n wärc n , wahrs r lteinlicll auf C:mnd dc1· nähc1 ·cn Ve1·hindung, in welc he1 · sic mit cin c 1 · hm·ciLs c nLwi ckeHen a nsländi schcn 1 -landwcl·ks­ ll·adi li on s tanden. s ich um dCI'Cii J e weiter von derse lben Hcgcln. Al so , j e wcni gc1· enlfcmt, desto wc n i;rcr kiimmcrt man l'cgc lm ii.ss ig rias i\lancnvcrk ·ist , d esto

s pii.le1· is t os ausg;cfii h r t. lege n , dass je ii.llcr· ((Ohört ci n c

A nd erc Flco haelli 11 n ge n i n Viis l.e l'i-\ÖLiand schcin c n fest z u­
~c l ln.n c ll C

Sands lci nn1all e 1 · is l, d esto sehmale1 · s ind di e
Folgcrun~,t

Schichtc n , desto kle ir.e r und gcgli ed erl cr di e P 1 ·o lilc des Sockels. (Zn d ieser Gruppe die Ki1·c he in Skalunda). der SchJiesslic h sc hcint (c in c
nn l·cgelntiis>i i ~cn

de1· friih c rc n

Anseina.nd cr sel.z u ngen ) Au f dies en I!CSc hobc n

unbchancne G1·n.nit als Malcl'ial j i.i n g:cr z n se in al s dc1· Schi c h lhöhc n YOI'ko nlml . llicsc
lii~s l

1-\0hauc n c Sandstein , aueh wcnn rl icsc 1· in Vo1·ansse i.Y. nn gcn werden .kiinn en. kann c ine ahsolulc

"i ch c ine relat iv e C:hro n ol og ie aul'haucn .

wcrcl en, we nn hinrcichc nd ,· ielc l'es lc l-'1mk lc in diese lile c in· So lc he reste l.'nnkto sin d gllirkli chcr weisc zu lind e n .

könnon abe1· hier nicht b e hancl ell wcl'dcn. Die wei tc1 'e Enlwicklungsgesr hicJil e der Ki1·c hc in Skalnncl a isL folgcnd e. Wiihrcnd des Mit te la lt er s Wl.ll'cic der l.II'S [ll'iin ;diche Cl 101' a u s nnbekann tcm Anlass alweri ssen u nd auf rle m allen Gmnd e wieder aufgcfii l11·t. hc nulz l . di e n e uen Vorhall e,
~l a u c m

U>ehci wui'Clc n Fcldstcinc als JV!n-lcria l

Il ie alten gcschn ilztc n Mau c1·hii.nde d es urs priing lichcn C:hores wu rd c n auf wiede r a ufgelegL. au s Fclcl s lcinc n ,
1' 0 11

Spätcr· wul'cl c n die Sakri stc i u nd d ie s i.1dlich c hinzu gch:wl . Gcgen Ende des Mitl.e la !Lcrs

gloichfall s

wu t rlc di e Kirc he (lewölbt., was v or 14tiö gcsc helJ Cil is t; de nn in d iesem Jalu·e w urd c n di e Ge wölbc laut c incr malereien gcsclnnii c kl. rl cs
1!1. Jalll'hu nderls.
T1·iump h ho~c n

Hadorph (v!!l. S. 19) au l'g ezeich n clcn l nsch rill mit 1\:dk­ wurd c das l nncrc gän zli cl1 um gcslallel. Die Gcwii lhc

So stand d i c K i1 ·chc z ieml ich u nYe rä ndert h is f.(egc n M i l le Ua wurdcn ahgctragen , d ie L •'cnstc l' VCI'gl'össcrl, cinc nc11 c fiae ho Sc hli cssli e h wurdc das Innc rc im Jah1·c 1.89 7 du1·eh cinc !Jas Ä ttssc1·e hat. []_h e t· noclt sc in a ller·

· u nr! d e1 sc ilr

l [olzdec kc e in gc lc(!;l, us w.

gcsehmaekl osc Einri c h t un ?: ve l'unziel.'l..

liimlicli es Ausseh c n bc wah1-t. ( Fi[t. bcmerkcn 181- 183). ]lic Schale bl, m i t .Helicl'c n gcselunii ckl., di e den Si.i ndcnfall und das jiings le C:cl'i t·ill dal·slc ll cn. E i n Vc1 ·p-lci c h miL and e ren vcrwandtcn, du1TI1 fn sc lll'ift.en dali e1·harcn Taufs tc inen cl·gich l , d ass dc 1 · Taufs tci11 in Skalunda gc~en End e d es 1 2. Jali r hund c l'l s e nts t:wd c n isL. Au s c lwas s pidercr Zei t s lammt c in ro n1 aniscilcr G1·abs le in ( Fi ~r. 185) , d e r iUJCr <l c 1 · 'l'l'11· d e r s iidJic h cn Vo r balle c illf!C· m a uc1 -L is t. Ncbcn a ber der K irc ilc s tchl ein hölzcrncr Uloekcnllll'lll , 1722 :wfp,cl'iihi'L, s pld e1· VCI'lind crt. In d e m selhe n hlingc n zwei m i l.lclaltc dic h c G loeken (F ig. 1 8 6 ), di e Von el en Inve n i[Lrstu ckcn is l heson d ers de l' 'l'a11fstcin (Sandslci n) w

n J. 1533 gcgosscn . c ine Ja ut In sch rifL i1

Bilaga l.

ANDEHS HANSSON EI<EBLAD regementsråd , slotts lo1·en på Uickii 1 5.!~, g. m. Agneta Halfmånc.
7 7 --~ )7 1. ~~~~~~ R G AR E~TA ~---------------------	 ·~~~H~A JO N ~ 1 ~ERSSON g. L m . L ennart Torstensson av i' 1G08, g. 1580 m. Anna Christoffersdotter

ro~s.tlnn~:~~!eöio ~~:~:1so~~t~r~5:t ~--------___ av· F · o_,_ ·s_ lcn::J-~c_n_ , __ ; _l_ G .ls _ _.___________ 1
1). CARI N g. m. Olof Chrisoffcrsson a v Fo1·stena·ätten, f. 1563, h övils· man, ståthållare, j· 1647. JÖNS BONDE lagman i Väs tergö tla n d 1565, g. L m. Märla P osse. 2. m. Clara Grip . 	
1). TORD slottsloven på Vadslena Li80, på Kalmar 1620, t 1ö28(G),g .m. Cecilia Urne.

C LAS AN DERSSON slottsloven på A l vsborg, t 1614, g . m . Brita Kugg, ·j· 1G01.

AN DERS f. 1582. hovjunkare 1 '[ 1612.

JÖ RAN

ö ve rste,

~hirta

t

163C g. m.

An ckar.

CHRlSTOFFEH f. 1592 överste, i" HiG4·> g. m. Brita U gfla, 'j' 16i\L

'AN"'ii"Ei"i"sciAS::iO~

r;öRAN

l

GUSTAF OLOFSSON 'i' 1G25, g. m . Anna Kafle.

BRITA g, m. Gustaf Persson Bratt.

~-~ ill~-----r. 1629, envoye i Frankrike, BR ITA t 1GD7, g . L rn. Chris tina 1e...de :l.G46 , g. m. övers te Måns Isaksson Silfvel·­ J lägersticrna, i" 16U3. 2. m. 	S ara Swcbcli a. hielm, ·;· 1645.

f. 1i"l81, kammarj unkare, t 16 14, g . 16l3 m. Barbro Krabbe.

CLAssoT
AXEL LILLIE f. 1 G 37, land shö vdin g, ·;- 1692, g. 166:j m. Ma ri a Eli•abet til e nbock, t 1693. AXEL JO HAN överstelöj tnant, t 1695, g. 1G93 m. A gneta \Vred e, t 1'i30. J-IEDVIG ],A ''--'r ___ AR _", I_-~ A " f. 1G95 , t 174:"'>, g. 1700 m . Magn us Julius de la Ga1·die, f. 1668, riksråd , överste marskalk. 'i' 1741.

kammar_j unkare, h öv its­

man, 161 1, t ogirt 1G ·lU.

2) . ING EL j· 1604, g. m. Axel J o.

!j

AGNETA

hansson Natt och Dag , Läradshövding, t HiO-l. T URE AXELSSON assessor, t 1626, g. 1G20 m . Ebba Posoe, t 1627. AXEL T URESS ON f . 162 C l an dshövdi ng,

t

-'1)_ BRITA
"i" 16G4.

l ).

MAGDALENA

1G64.

g. m. frih. Philip

r.

JÖNS 1i'i77, t 1641 , g. 1600 m. Helen a Daa.

7 ~ CO ~~~~~ N. RAD :--:-J7 0., H,A ,:'-1 ' - -"' c.'"'HR-:-1.,-::STCi"F'FER' .;.,

ChrisloiTcr Ma1·de1·· fel!, gebeimcräd.

l 1687.
T URE T URESSON f. 1626. friherre , ami ra­ liletskap tcn , t 1GCO, g. m . Karin Stake, "j' 169±. 

~~

l HiS8.

1). CLAS f. 16G9, generalmajor, l andshövding , r i ksråd, greve 1719, t 17:17, g. m . liedvig i\lörncr. 	 l:JL --R IC-,.~ \ - - - -CL _A_S 	

l
TORD f. 	 1G14 , assessor i Göta H ovJätt, t 1€93 , g. 16i8 m.

t

1647, g . 1645 m.

KRlSTJNA f. 1708, kans'i' 1 G9ö lipresiden l, -;·1741 1771 m , g:____ --.:.===::r~\~A---. EVA
_~__

Elisabet Gyllenhielm.

t

1'i8{:i.

- - - - - - - - - - - - - - - -- -- - - -- - -- - - - - - - M AR TA 	

..--~NA ,'-B -E ..., ' A_T_A_ _ _ _ _ M_,,.. A . R_1_ '_A_C, _E __ C-1L _ IA _ ------:C-A'""R'L GUS"'1' - A,.-F ::--- - - - - --:-O::-:J ::-H A-:-:N- ·- - -

t

1702

f. 1651, g. m . Gustaf Spel'ling , öve rs telöjtnant, t 1726.

f. 1653, j' 1720, g. 1684 m. Henrik Reutei', f. 1659, överstelöjtnant, "j" 1720.

f. 1659, ryttmästare, t 171G, g. Hl96 m. C hris tina Ulfelt .

f. 1G63, kap ten , t 1695, g. 1685 m. ) lagdalena Cbri· stinavon d e r Nolh, t 1720.

CLAS J U LIUS f. 1742, la nds h övdi n g, generalmajor. i· 1808, g. m . Brita .Marg-arela Horn , ·;· 1 <91.

HEDVIG KATARINA EVA i\1AGD ALF.NA 
 f. 1740, överhov m ästar f. 1/-f7, kam m a rfr Uken , in na, ·J· 1812, g. m. Carl t 1827 . Gustaf Pipe1·, över·b.m-
 rnarherrc, t 1803. 
 GUSTAP f. 1771 , Ö\'C rs tc- kamma r· herre , t 1857, g. 1198 m . Ja cquettc du Ri e ~z,

M;i.RT A
"j- 1737, g. 1 71R m. frih .

Otto 	Johan l{oskull , L 1688, major, t 1728 .

t

181G.