, .. SVERIGES KYRKOR KONSTHlSTORISKT INVEN~IUM MED SIÖD AV K.'VITD- HIST.' O. AN'E .AKAD. UTGf\IET AV,.SIGURD CURMAN OCH JOHNNYR.OOSVAL GOTTlAND BAND I.JiÄPT. I. LUMMELUNDA TING (UTOM 1'JNG~TÄDE. > BEARBETAT AV J. R.OOSV.AL­ ~ KYRKOR I LUMMELUNDA TING (UTOM TINGSTÄDE KYRKA) KONSTHISTORISKT INVENTARIUM BEARBETAT A V JOHNNY ROOSVAL MED STÖD AV KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN UTGIVET AV S. CURMAN OCH J. ROOSVAL STOCKHOLM P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG PAPPER FRÅN LESSEBO STOCKHOLM 1914 KUNGL . HOFBOKTRYCKERIET IDUNS TRYCKERI-A.-B. [131689] FÖRORD TILL SVERIGES KYRKOR, GOTTLAND. Inventariseringen av Gottlands rika kyrkliga konst är på visst sätt mycket underlättad genom undersökningar, som redan förut anställts på ön och varigenom denna i högre grad än någon an­ nan svensk provins kan sägas vara konsthistoriskt kartlagd . Det är huvudsakligen den medeltida arkitekturen och skulpturen, som varit föremål för den antydda forskningen, genom arbeten av Bru­ nius, Ekhoff, Hans Hildebrand, Roosval, af Ugglas m. fl., vilka i respektive litteraturförteckningar komma att citeras . Emeller­ tid ha icke ens dessa områden på långt när hunnit bli fullständigt belysta. Det återstår mycket material att framleta och ännu myc­ ket ordnande och sammanställande, innan Gottlands medeltida kyrk­ liga byggnader och deras i sten huggna utsmyckningar bli fullt historiskt förklarade. Det medeltida måleriets historieskrivning är ännu ej begynt, över friskulpturen väntas visserligen ett större arbete utredande huvudpartiet av det medeltida helgonsnideriets historia; men bildkonsten efter medeltidens slut är obearbetad, alla andra områden för kyrklig konst att förtiga. Alltså bliva inventariseringens mödor, när allt kommer om­ kring, knappast lättare här än annorstädes. En stor praktisk svårighet har beretts av ekonomien. Inga gåvomedel ha existerat för begynnandet av arbetet förutom de 171,25 kr. som inkommo genom undertecknads föreläsn ingar till förmån för företaget. Dessa ha använts till bestridande av en del av fotograferingsomkostnaderna, men gingo också helt och hållet åt för detta ändamål. Det var alltså en synnerligen välkommen hjälp för arbetet, då konstnären John Österlund, känd för sitt in­ tresse för det pittoreska Visby, erbjöd sig att som gåva till före­ taget uppmäta de tre kyrkor, som avsågos för publicering i 1:a häftet. Honom tillkommer den hjärtligaste tack från utgivarne. Då undersökningsarbetet utförts av en av verkets utgivare, be­ hövde icke heller för denna del någon utgiftspost förekomma; frivillig hjälp har dessutom lämnats av fil. kand. Henning Uddin, som skrivit vissa delar av Stenkyrkobeskrivningen. Till honom uttrycka utgivarne härmed sin tacksamhet. IV FÖRORD. Det behöver knappast sägas att Gottlands inventarisering hädan­ efter icke kan baseras på det frivilliga arbetet. För ett kraftigt fortförande av verket fordras att för ändamålet, särskilt genom er­ farenhet och kunskap, lämpliga krafter kunna i tillräcklig tidsut­ sträckning genom tillfredsställande arvoden ställas till förfogande. Utgivarne hoppas att Gottlands underbart rika kyrkokonst skall äga tillräckligt många beundrare, som vilja offra en penning för detta arbete, avsett att förteckna öns kyrkligt konstnärliga rike­ dom och därigenom för all framtid försvåra möjligheterna till dess fördärvand e och underlätta möjligheterna till dess njutande. 1 För Gottlandsinventariets utgivande är följande ordning plane­ rad. Utgivandet sker, om vi undantaga Visby kyrkor, i häften omfattande högst 5 kyrkor; 3-4 dylika häften få löpande paginering och sammanföras till band med särskilt register. Denna indelning är gjord med hänsyn till häftens och bands händighet och lämpliga bokhandelspris. Häftena torde nämligen härigenom få ungefär samma omfång, som det för fastländska landskap (med vissa un­ dantag) efter häradsindelningen uppgjorda utgi vningssystemet. Som norm för vilka kyrkor, som borde sammanfattas i häften 1 Sedan detta skrevs har riksdagen bevilj a t ett a nslag för verket Sveriges Kyrkor om 10,000 kr. för år 1914. Utgivarne m åste m ed tacksamhet erkänna, att arbetet härigenom blivit på det kraftigaste understött . För att inventariseringen skall fortgå med önskvärd raskhet, är det emellertid i ansökninge n om statsansla· get uppsatt som elt önskemål, att även frå n annat håll avsevärda bidrag skola läm. nas till omkostnaderna för inventariseringen. Från fl era håll har dylik hjälp också redan lämnats såsom - utom från de i vidlagda prospekt nämnda - en gåva av A. Zorn om 1,000 kr., av Fru Friherrinnan Louise Falkenberg f. Ekman 1,000 kr. Med hj älp ur dessa medel , som emellertid icke äro avsedda endast fö r Gottland , har öns inventarisering t. v. kunnat fortsättas, så att f. n. ytterligare 5 kyrkor före· ligga i det närmaste bearbetade. Omedelbart innan detta ark lägges i press, ingår ett meddelande om, att ett bidrag av 300 kr . genom Landshövding G. W. Roos och Major Ernst Hellgren i Visby blivit insamlat till understödjande av inventariseringsarbetet på Gottland. Bidragsgivare äro följande på Gottland bosatta personer : Landshövding G. W. Roos (25 kr.), biskop K. H. Gez. von Scheel e (15 kr.), grosshandlare Carl Degennarr ( 100 kr.), apotekare Wilh. Lindström (25 kr.), grosshandlare Hj. Klint (10 kr.), överstelöjtnant C. Bolin (lO kr.), rådman K. P. Lundblad (10 kr.), rektor R. StefTen (10 kr.), konsul Carl E. Ekman (10 kr.), vicekonsul C. G. Björkander (10 kr.), grosshandlare J. O. P ettersson (10 kr.) , disponent A. de Jounge (10 k r.), gross­ handlare C. J . Kolmodin (10 kr.), fotograf N. J. A. Lagergren (10 kr.) , direktör H. Wiman (lO kr.), stads fisk al W. Remen (10 kr.), kommissarie Th. Holmqvist (5 kr.), regementsläkare K. Bolin ( 10 kr.). För detta vackra bevis på intresse för arbetet uttrycka utgivame sin varma tacksamhet. FÖRORD. v och band, har öns gamla tings- och settings-indelning befunnits lämplig. Ett ting på Gottland innefattar i regel 4 till 5 socknar, i ett par fall 6 till 8. Tre eller fyra ting sammanfattas till en setting och hela ön består, som namnet angiver, av 6 settingar (2 i varje treding). Vad landskyrkorna beträffar skall Gottlands inventarise­ ring alltså utkomma i 6 band, vardera om 3 a 4 häften, vardera häftet om 4 a 5 kyrkor. Stundom kommer dock även ett ting att uppdelas på flera häften, såsom i det nu föreliggande Lumme­ lunda ting, där Tingstäde kyrka skall bilda ett häfte för sig. För tingsindelningen är i regel den sista jordeboken (av 1871) följd. Då denna i vissa fall avviker från den äldre tingsindel­ ningen, komma möjligen avvikelser att ske, vilka då särskilt skola anmärkas och motiveras. Settingsindelningen, som sedan 1645 saknat administrativ betydelse, är citerad ur Snöbohm, Gottlands land och folk, 2:a uppl., sid. 39, vari den intresserade finner nödiga uppgifter om dessa äldre indelningars betydelse och deras avvikande redaktioner. Vi sakna tydligtvis all anledning att kritiskt ingå på dessa frågor. Indelningen har för oss den betydelsen, att under­ sökningsområdet uppdelas i lämpliga delar, som även ur utgiv­ ningssynpunkt ha önskvärt omfång, och att dessa områdens grän­ ser i allmänhet taget synas motsvara gamla kulturella gränser_! Banden eller »settingarna» komma i regel att numreras i ordning från norr till söder och, i den mån detta är praktiskt utförbart, komma också häften och band att utgivas i nummer­ ordning. I ett sjunde band publiceras Visby kyrkor, öns kloster, en sammanfattning av hela verkets historiska resultat och ett generalregister. STOCKHOLM I MARS 1913. SIGURD CuRMAN. JoHNNY RoosvAL. 1 Här må anföras några källor som rådfrågats ang. tingsindelningen, utom Snö­ bohms ovannämnda bok: Berättelse om Gotland, uppsatt vid jordransakningen 1654 av Kammarrevisorn GUSTAF BERG, tryckt i HANDLINGAR RÖRANDE SKANDINAVIENS HISTOIIIA XXIX, sid. 380, Sthlm 1848. Den där angivna indelningen överensstäm­ mer, en!. meddelande av fil. kand. E. Wennberg, med jordeböckerna av 1646, 4 7, 48 i Kammararkivet. NiCOLAI HELDUADERI Tredje bog - - - Köpenhamn 1624, s. 288, innehåller en förteckning över kyrkorna på Gottland, förd elade på 18 ting med delvis avvikande tingsgränser, särskilt i norra tredingen. - Jfr även de gottländska 1600- och 1700-tals kartorna i Lantmäteriarkivet i Stockholm, vilka i det stora hela överensstämma med indelningen i jordeböckerna. Den nyaste karta, som anger tingsindelningen, är den av G. G. Hermelin 1805 utgivna, författad av C. Hällström. FÖRKORTNINGAR använda i detta häfte. AMBROSIANI = Ambrosiani, Sune, Gotländska Kyrkoinventarier, Sthlm 1912. ANT. TmsKR. = Antikvarisk Tidskrift för Sverige utg. av Kg!. Vitter­ hets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm 1864- 1913. A. T. A. = Antikvariskt-topografiska arkivet, omfattande en avbild­ nings- och en skriftsamling; förvaras i Statens Historiska Museum . BRuNrus = Brunius, Gotlands Konsthistoria I-III, Lund 1864-66. FoRTEGNELSE = En viktig Fortegnelse offuer huis Beholdning som findes i alle Kiercher paa Gulland, Med theris brist feldig­ heder, opretted 1637 aff Hans Nielssen Strelow. Ms i Rigs­ arkivet Köpenhamn. G. A. = Tidningen Gottlands Allehanda, Visby. GoTL. KYRKOR = Gotländska kyrkor i ord och bild, utg. av Gotlän­ ningens redaktion (biträdd av O. Wennersten ) Visby 1897 ff. HILFELINGS JouRNAL 1800 = Journal hållen under en resa till Gott­ land år 1800 på Välborne . .. P. Thams bekostnad av C. G. G. Hilfeling, text och atlas. Ms i K. B. HrLFELINGS REISE koncept till ovanstående, under titeln Hilfelings antikvariske Reise paa Gulland og Öland 1790- 1801 förvarad i Kg!. Bibi. Köpenhamn, ss. nr 409 i Ny Kg!. Sam!. KIRKEREGNSKABER = Gulland, Kirkeregnskaber for aaren 1614, 1624-25, 1630-31, 1633-35, 1636-37, 1639-41; Rigsarkivet, Köpenhamn . Upptager i allmänhet endast slutsummor för hela års inkom­ ster och utgifter, i undantagsfall någon specifikation. K. B. = Kgl. Biblioteket i Stockholm. LEMKE = O. W. Lemke, Visby stifts herdaminne, Örebro 1868. LINDSTRÖM = Lindström, G., Anteckningar om Gotlands Medeltid, I, II, Sthlm 1892, 95. MBL = Kg!. Vitterhets Historie- och Antikvitetsakademiens månads­ blad, Sthlm 1872-1905. Ms = manuskript. PRoT. = vederbörande kyrkas stämmoprotokoll. = FÖRKORTNINGAR. VII = Säves berättelser över sina resor på Gottland 1850-56 och 1863-64 i original (inbundna) i V. H. A. Akad:s Ark . och delvis i avskrift fördelade i den efter socknar ord­ nade skriftsamlingen i A. T. A. RoosvAL KIRCHEN = Roosval, Die Kirchen Gotlands, Sthlm 191 t. RÄK. = vederbörande kyrkas räkenskaper. Då årgången icke särskilt citeras, framgår den tydligt ur sammanhanget. Volymens ar­ kivnummer och förvaringsort framgår av avdelningen »Kyrkans arkivalier» i inledningen till varje kyrka. SPEGELs INv. = Kyrkiornas Inventarium påå Gothlandh såsom thet Anno 1680 in Septembri blef uti visitationen befunnet utaf Haquin Spegel. (Innehåller samtliga kyrkors och prästgår­ dars inventarier; södertredingen visiterades 1680, medeltre­ dingen 1681 och 82, nordertreding 1682). 1 vol. in 4:o i Visby domkapitels arkiv. STRELOW = Strelow, H. N:son, Chronica Guthilandorum, Köpen­ hamn 1633. U. B. = Uppsala Universitetsbibliotek. u. å. = utan årtal. WALLINS ANALECTA = Superintendenten Georg Wallios (1686- 1760) samlingar till gottländsk historia m. m. under titel Analecta gotlandensia Ms i Kalmar läroverks bibliotek. P. A. SÄvEs BERÄTT, Fo to. ö. l. k Fig. l. Stenkyrka kyrka från väster. stenkyrka. Die Kirche von \Vesten . STENKYRKA KYRKA. GOTTLAND, GOTTLANDs LÄN , NORRA BEFALLNINGEN. NORRA TREDINGEN, BRO SETTING, LUMMELUNDA TING. VISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET. Tryckta källor: BR UNIUS Il, s. 37.- GOTL. KYRKOR, s. 9, (m ed exte riör). - ROOSVAL KIRCHEN, s. 49 , 51, 58, 67, 69 , 84-86, 89, 90 , 149, 1 61, 185 , 221 , 223; pi. 36, 37, 38 , 99. - RooSVA L, De go tländska landskyrkorna XII, i G. A. 12 sept. 1908. - AMB ROSIANI , s. 119. - BUMPUS, FRANCIS, The cathedralsi and churches of Norway, Sweden and Denmark , London, u. å. s. 249 , 255. --• LEMKE , s. 8. - GUTASAGAN, tryckt fl erstädes t. ex. i Gutalagh ed. Schildener, Greifswald 1818 , samt i Gotlandslagen, utg. af C. J. SCH LYTER = CORPUS JURIS SUEO·' GOTHORUM ANT IQ UI Vol. VII, Lund 1852. - NY ILL. TIDN. III, 1867, s. 44 (exteriör), 49. - ANT . TIDSKR. Il, s. 365 (exteriör). - LINDGREN, GUSTAF, Ur Skissboken, i Arkitektur och dekorativ k onst 1901 , s. 50 (om orgelläkta ren). HILDEBRAND, HA NS, Sveriges medeltid III, fi g. 348 (Jacobs och Botvis gravsten). - MBL 1892, s. 89 (avb. av nyssnämnda gravsten). Handskrivna källor och avbildningar: HILFELINGS JouRNAL 1800, s. 41, 45; ATLAS , tab . 8, 9 (gravstenar, renritade). - HILFELINGS REISF., 1800, s . . 36-40 (gravsten ar i originalteckningar). -P. A. SÄVES BERÄTT. 1864, s. 58 IT. m ed pennteckn. av kyrkan från sydost (med missvisande proporti oner och spets- i stället för rundbågig långhusportal) och av ett å korportalen inhugget kors. - LÖFGREN, Teck­ ningar av kyrkor, s. 2 , i K. B. (avb. av exteriör 1828) . - KIRKEREGNSKABER 1614 , meddelar endast en utgift a ng. klock an.- FORTEGNE LSE m eddela r endast att »Kier­ chen behöiTver hielp >. - FERDINAND BOBERG, kyrkan från norr m ed omgiva nde bygg· n ader, akvarell, tillhör Prost en Reuser i Stenkyrka. - A. T. A.: 9 arkitekturfotogra­ lier, 1 detaljfotografi av funten, 1 akvarell av kyrka n från väster (1873) av Gel­ lerst edt, 1 teckning av torngalleriet av G. Ameen (1882), uppmätning av skeppets kolonnbas, teckningar av Säve efter gravstenar (1856), teckning av Särling efter Jacobs gravsten; avskrift av Hilfelings och Säves hithörande ovan citerade med­ dela nde. - Ö. l. Ä. 2 exteriörer, 1 interiör, fotografi. -SPEGELs INv. s. 167. ­ WALLINS ANALECTA II, 1441, avt eckning av Jacobs gravsten m. m . Kyrkans arkivalier. Uppgifter för kyrkans konsthistoria trä lTas i följand e handlingar, vilka förvaras i ARKIVDEPÅN I VISBY: Räk. 1689-1730 (L l, 1, bundet tills. med B 1) , 1735-1815 (L I, 2), prot. 1785-1822 (K l); en dopbok (C 2) innehåller »Observatio » om r eparationer m. m . 1774-1872; en inventarieförteckning från 1699 är införd i in- och utflyttningslängden B I, en av 17 48 (öY er både kyrka 1-131689. Sveriges kyrkor. Goliland I . 2 LUMMELUNDA TING. och prästgå rd) är införd i C 2 (1:a sidan). - I PRÄSTGÅRDEN förvaras: Räk . 1801­ 1913 (2 vol. nr 52). Prot. 1828-1913 (2 vol. nr 53) samt visitationsbok 1736­ Hl13, i vilken är införd utom inventarieförteckningar en tämligen utförlig beskrivning av kyrkan förf. av pastor loci 18 30 m ed anledning av Kungl. Maj:ts förordn. 17 april 1828.- Kulturhi storiskt anmärkningsvärda volymer i arkivdepån: P 1, "Norra Gotlandz härads Märchebok - Anno 1720 '' med de olika gårdarnas kreatursmärken avritade; P 4, ''Hvad sig i socknen tilldragit hafver:> 1679 - 1761; C 2 (födelse- och dopbok) innehåller även väderleksobservationer 1748-99, en betraktelse på vers öv er hond en samt förteckning över dem som stått kyrkoplikt 1752-1802. Kyrkogården. KYRKOGÅRDS­ PORTA R . Prästgårdens stora gulrappade stenhus med högt tegeltak och kvadratiska, mångrutiga små fönster och dess lummiga trädgård t a slag på Gott­ bildar med kyrkan en den vackraste helhet av det. land. . (Prästgården bygg­ des 1797 en!. , Observatio, i dopboken C 2) 1 . I träd­ gården leder en med stora oregelbundna kalkstensfli­ sor belagd smal gång, en anordning från den nuvaran­ de kyrkoherdens tid, fram mot en liten trång av tuktad, vitrappad kalksten byggd kyrkogårdsportal, (fig. 3 d, 2, 4), vars yttre dörromfatt­ ning är huggen i trifolieform (Vidd 85 cm.). Dörrar sak­ nas, men deras forna befint­ lighet markeras av järntap­ par. Innanför dörromfatt­ ningen är genomgången täckt med ett spetsbågigt I sidamurarna Fig. 2. Stenkyrka. Norra kyrkogårdsluckan tunnvalv. från prästgården. rakspetsigt betäckta sitt­ Närdliches Kirchhofsportal vom Pfarrhausgarten nischer. Att döma av likaraus gesehen. Ende des 13. Jhts. Belysande för den äldre prästgårdens gammaldags skick äro följande ra der ur SPEGELS INV. för densamma: :: Ett hord och säte uthi stoorstugan» - »En järnv ind oc h krook till sloorstugskorstenen ». Här var alltså öppen s pisel. I den nya byggnaden däremot talas i OBSERVATIO om >pottokakelugn i förmaket. » 1 STENKYHKA KYRKA. tade formers datering å kyrkaportaler (en­ ligt RoosvAL KJRCHEN) härstammar stig· luckan från 1200-talets slut eller 1300-taiet. I östra kyrkogårdsmuren finnes en lik­ 'J artad, ehuru större ingång, tr-oligen me­ deltida, liksom den nyssnämnda med spet­ sigt sadeltak av bräder (fig. 3 c, 5). Portalen :JiruE>Jiorypl<:~.n · Del. J. Österlund 1912'. är f. n. försedd med en brunmålad träFig. 3. stenkyrka. grind och har inga synliga märken efter några förutvarande dörrar, vilket man väl dock får antaga hava funnits här såsom ännu i dag i de flesta andra gottländska stigluckor. Genomgångens vidd omkr. 260 cm. I räkenskapsboken kallas ingången »Stora Likluckan» eller »Likporten» och har väl alltså i äldre tid använts vid begravningar. I flera andra gott­ landskyrkor är ingången med detta namn verkligen reserverad för likprocessionerna. I Stenkyrka användes den numer till huvudin­ gång av allt kyrkfolket. För övrigt finnes en järngrind ett stycke söder om likluckan på gränsen mellan den gamla och den nytillagda muren (fig. 3 g) och en grind av furu på västmuren (fig. 3 e), liknande den i östra portalen. (1890-91 anskaffades tre nya grindar, troligen just dessa tre.) Före 1849 fanns även en sydlig ingång, ungefär mitt emot korportalen · eller något östligare. Sagda år igensattes denna kyrkolucka (prot. april 1849.) Kyrkogårdsmuren är lagd av tuktad kalksten i oregelbundna K;RKo­ • o •• rX, GARDENS skift utan spar av murbruk mellan stenarna. Ostmuren H. c. 90 cm., INHÄGNAD. B. c. 75 cm., tjockleken på stenarna i medeltal 10 cm. Norra muren (H. c. 150 cm., B. c. 70 cm.) uppvisar mellan norra portalen och den materialbod, som är belägen i själva det nordöstra murhörnet, längre och finare block än i den övriga muren, av omkring 5 cm . tjocklek. Denna olikhet häntyder på olika tillkomsttid. Visitations­ protokollet från år 1793 § 14 säger: »Efter utgången från Kyrkan togs kyrkomuren i ögonsikte och som Praesul förnam at på den sidan som vetter til Prästgården en del af Träplank var mellansatt ålades den det tilkommer at vid skeende Reparation detta ändra och i dess ställe i likhet med den öfriga muren upföra detsamma af sten» . Osäkert är ju om med »den sidan som vetter til Prästgården» avses hela den norra kyrkogårdsmuren eller endast den del därav, som ligger öster om portalen och som väl närmast kan sägas ut 4 LUMMELUNDA TING. göra gränsen till prästgårdsområdet, i varje fall torde det väl ligga närmast till hands att antaga, att just denna mursträcka, som så märkbart skiljer sig ifrån den övriga muren, tillkommit vid en på­ följande reparation. Emellertid talas det även år 1845 (prot.) om den norra murens uppförande (troligen=omläggande). Den återstående delen av norra muren är till sin struktur mera likartad med den östra och övergår omedelbart i den västra, som långsamt sluttar ned mot södersid an, tills den (alltför låga!) nyupp­ förda mur vidtager (fig. 3: e-f-g), som upp­ förts vid en nyligen . företagen utvidgning av kyrkogården. I början av 1700­ talet synes kyrkogårds­ muren i dess helhet ha varit ganska förfallen att döma av ett visita­ tionsprotokoll från 30 juli år 1736, där det bl. a. säges: » Blevo sock­ nemännen ansagde at sätta kyrkogårdsmuren uti sitt förra stånd och så laga at trodertunen (gärdesgården), som nu står blifver borttagen.» Foto. J-I. Uddin 1910. Fig. 4. stenkyrka. Norra kyrkogårdsluckan f1·ån Härvid blev emellertid kyrkogården. icke gränsen mot prästNärdliches Kirchhofsportal vom Kirchhof aus gesehen. gårdsträdgården försedd med stenmur. Ty år 1740 uppsattes här »ånyo» ett plank (an­ teckning i B I s. 2). Den nuvarande muren tycks alltså icke ha äldre ursprung än 1700-talet; i början av sagda århundrade fanns en provisorisk gärds­ gård; längre tillbaka bör väl, att döma av de båda bevarade sten­ portarna, en stenmur ha existerat, omslutande en mindre kyrkogård. BILDSTENSstenkyrka kyrkogårdsmur har Varit en givande fyndplats för de ;~~~N~ gottländska bildstenarnas beskrivara, F. Nordin och Gabriel Gustafs­ son, vilkas publikation motses inom de närmaste åren. Den förre konstaterade här 3 bildstenar, liggande ovanpå resp. västra, norra STENKYRKA KYRKA. 5 och södra murarna. Ännu en från Stenkyrka socken härrörande 'bildsten förvaras i Gottlands Fornsal i Visby och 3 stycken i sta­ tens historiska museum. Dessa fynd tyda på ortens betydelse un­ der tiden före och vid kristendomens införande, varom också andra uppgifter tala. Jfr sid. 21, 22 . Två b o d ar Jigga i nordöstra kyrkogårdshörnet Den ena är byggd av liggande bjälkar med brädfodrade knutar, vilande på 12 stenfötter; sadeltak av bräder. Numera apterad till sockenmagasin är denna bod väl det 1835- 36 byggda »tim­ merhuset», där kyr­ kans bräder förvara­ des. Ett »timberhus » omtalas emellertid i r~ikenskapsboken re­ dan vid mitten av 1700-talet. Den mindre boden , nu skjul för likvagnen m. in., belägen norr om den · föregående, är uppförd av omålade liggande stockar, ·in­ fällda i hörnbjälkar. Ingen stenfot. Spåntak. Möjligen är det den­ na bod som åsyftas i Foto. H. Uddin räkenskapsboken för Fig. 5. Stenkyrka . Östra kyrkogårdslucl: recknm_SJ ··Th· • .b. ~-C· [IM -ci· Drnlf'. "'o o 1 a , 4 :r ' 1 a , "\O J1etf'-. Fig. 7. Stenkyrka. Plan. Grund r iss der Kirchc. nedan närmare skola påvisa, sönderfaller hon i minst 3 vid olika tider uppförda delar. Äldst det rakslutna, kryssvälvda koret med sin i östmuren ursparade absid . Det har rundbågiga dörrar och fönster. Till koret sluter sig en samtidig sakristia. Något senare tillkom långhuset med sina fyra kryssvalv omkring en mittpelare. Även detta har idel rundbågiga öppningar. Slutligen byggdes tor­ net, som redan genom sin blandning av spetsiga och runda bågar i ljudöppningarna anger sig tillhöra en ny tid. 8 LUMMELUNDA . TING. Foto ..r. · Roosval1907. Fig. 8. stenkyrka. Korportal med fönster. Choreingang und Fenster. MATERIAL. Byggnadsämnet är tuktad, utvändigt spritrappad kalksten; sock­ lar, hörn och omfattningar äro dock i allmänhet oputsade och av huggen sten. Den ursprungliga behandlingen av murytan, en jäm­ förelsevis slät puts, kan iakttagas från kyrkovinden på vissa delar av röstet ovanför triumfbågen (nedan benämnt triumfröstet), som en tid stått synliga (jfr fig. 19). Tornets yttertak och långhusets äro täckta med bräder, koret med tegel, sakristian med papp. Bräd­ avtäckningen är av äldre datum. På tornets gallerier nämnes brädtak i räkenskaperna av 1693. Tegeltaket synes ha pålagts före 1780 (ty då omlades taket med tegel enl. räk .). Invändigt är kyrkan helt slät-vitputsad, om man undantager fönster- och dörromfattningar, tribunbågen, pelare och konsoler, som äro av huggen sten. Golvet utgöres i koret av stora släthuggna kalkstenshällar (där­ STENKYRKA KYRKA. 9 Foto. J. Roosval 1907. Fig. 9. Stenkyrka. Långhuspm·tal i söder med fönster . Siidlicher Eingang des Langhanses mit Fenster. ibland flera gravstenar, se nedan) och längst fram i absiden av sandsten. I den övriga kyrkan trägolv, åtminstone sedan 1880­ 81, då bräder inköptes för kyrkogolvet. Koret har på södersidan en r undbågig portal (fig. 8, 10), avtrappad genom murhörn, kolonnett och pilaster. De båda senare äro, liksom dörrposterna, monoliter. De skråkantiga sockelstenarna äro en direkt fortsättning på korets sockel. Murhörn och kolonner äga baser med gemensam, attisk profil (som vid kolonnerna är försedd med hörnblad) och kapitäl med likaledes genomlöpande profilering, en anordning som vi i det följande nämna basband och kapitälband. I den yttre omfattningen framträder färgväxling mellan rödaktiga och grå stenar. Kolonnkapitälernas hålkälade kropp prydes av en huggen ornering. Det västra kapitälet fram­ ställer i relief ett lejon och ett bevingat djur med en lilja emellan KoRET . 10 LUMMELUNDA TING. Fig. l O. Sten l< yrka. Choreingang. KorportaL sig - ett urgammalt från orienten kommet dekorationsmotiv. Det östra kapitälet är sirat med lilja, blad och druvklasar i oregel­ bundet ytterst enkelt stenhuggeri, än insänkt, än upphö:jt arbete. Dörröppningens vidd är vid tröskeln 93 cm., vid båganfanget 95 cm. Denna vidgning uppåt är icke ursprunglig utan har uppkom­ mit genom begynnande bristning i rundbågen. Mitt på högra STENKYRKA KYRKA. l1 Fig. 11. Stenkyrka. Interiöt· av långhuset mot väster·. Das Langhans gegen " ' esten. /2 cm. högt, möjligen an­ posten är ett likarmat kors inhugget, 7 1 bragt vid kyrkans invigning. Med likartade kors mäektes ju t. ex. altarskivor. Dörren ny , av brunmålad fum , har gamla trol. medel­ tida beslag. Den stänges inifrån medelst en bom, som löper i r ännor i muren. Dörrsmygens övertäckning är svagt stickbågig. Koret har ursprungligen endast haft två fönster, ett litet rund­ bågigt rakt i öster i absiden, nu med trä­ infattade rutor och järngaller, samt ett större rundbågigt på södra sidan - nu troligen nedtill något förlängt - med blyinfattade rutor. Ett mindre fönster i absidens syd­ östra bukt upptogs 1756. Det har blyin­ fattat, gammalt, vackert mångskiftande glas samt galler på insidan. Därunder (på insidan) två fyrkantiga väggnischer. Mot skeppet öppnar sig koret genom en spetsig, två­ språngi g triumfbåge a v ovanlig vidd, så att Foto. .T. Roasval 1906. den icke lämnar någon del av korets väst­ Fig. 12. ste nkyrka. Lån g­ huskolonnens kapitäl. mur synlig. Mäek att bågens vederlag ut­ 1\apitell der Siiule im göras av korets långmurars västligaste delar, Langhause. 12 LUMMELUNDA TING. SAKRISTIA. Foto. J. no osval Fig. 13. Stenkyrka. Interiör mot öster. icke som eljest av fram­ springande murar. Sä­ kerligen var triumf­ bågen ursprungligen trängre. En utvidgning i senare tid förklarar också, varför icke bågen som eljest på Gottland är byggd av huggen oputsad sten . På norra korväggen led er en rundbågig in­ gång in till s a k r is tian, som synes vara byggd samtidigt med koret. sakristian täckes av ett tunnvalv med sträck­ ning i öster och väster och upplyses av ett 1907. utvidgat t r ä p an e l a t . fönster på östra sidan . Inneres gegen Osten. LÅNGHus. Mitt på norra väggen två fyrkantiga väggnischer med gemensam trälucka. Långhuset har två portal er, en på södra och en på norra muren. Den södra (fig. 9, öppningens B. 135 cm.) är byggd i likhet med korportal en, om man undantager några enskildheter: dörr­ karmarnas rundbågiga övertäckning är här utsirad med två rull­ liknande utväxter, en prydnadsform, som vi i det följande kalla droppar; den inre smygens övertäckning är lågrakspetsig; kapi­ tälbanden sakna utsirningar. Basbanden ha (under kolonnetterna) hörnblad, men av mera rätvinklig och uppåtstående form än kor­ portalens. Dörrarna, från nyare tid, av brunmålad furu, ha (tro­ ligen medeltida) ornamentalt utformade järnbeslag och handring. På dörrbommen , anordnad som korportalens, är inskuret: 1774 L.M.S. T. Norra portalen har rundbågig yttre omfattning. De uppåt något konvergerande posterna bära ett rakslutet tympanon. B. vid tröskeln 100 cm., vid överstyeket 97 cm . Tjärad gammal dörr med trol. medeltida järnbeslag. STENKYRKA KYHKA. 13 Långhuset har tre sma­ la, rundbågiga fönster, två på södra och ett på norra långväggen, med bly­ infattade rutor, det östligare av de båda södra dock en­ dast till hälften. Det västli­ gare, mindre sydfönstret, snett över södra skeppspor­ talen, liknar södrakorfönst­ ret Samtliga fönster synas vara ursprungliga. Den grova mittkolon­ nen, som uppbär de fyra jämnhöga kryssvalven, har en skråkantig plint (soc­ kel) och en låg attisk bas med vulsten överskjutande Foto . J. Roasval 1912. plintens sidor och med Fig. 14. stenkyrka. Nordportal å långhuset. platta, rätvinkliga hörnNörellicher Eingang des Langhauses. blad. På basens norra sida är ett större stycke borthugget jäms med kolonnskaftet Detta består av halva trummor skiktvis bindande varandra. Det skrå­ kantiga kapitälet har en egendomlig, låg och förkrympt skapnad (fig. 12). skiljebågarna utgå från konsoler, i form av smala hål­ kälade lister (synligt å fig. 11). Den utmed kor och långhus och sakristia löpande enkla, skrå­ kantiga sockeln fullföljes även i tornet, men kompletteras där av en s. k. överfalsad rundstav (fig. 46, 47). I olikhet med många gottlands­ kyrkor har tornet en västlig portal, vilkens storlek och rikedom gör västfasaden till kyrkans viktigaste skådesida. Portalen är i många hänseenden olika skepps- och korportalerna (fig. l, 46, 47). Sidornas avtrappningar motsvaras av arkivolter utom den innersta kolonnetten, som icke fortsättes i övertäckningen. De tjocka kvart­ kolonnernas inramande karaktär förstärkes ytterligare därigenom att deras arkivolt är så mycket högre och spetsigare slagen än de inre arkivolterna, att ett brett, treflikigt mellanrum uppstår mellan de senare och den förra. Det hela ger i viss mån en skenperspek­ tivisk effekt - såsom av en portal med tre par kolonner med en framför liggande förhall med ett par kolonner. Märk att denna SocKLAR. TORNET. 14 LUMMELUNDA TING. effekt ytterligare understrykes därigenom att endast den yttersta pilastern har bas och kapitäl, under det att de andra murhörnen sakna dylika och äro föga framträdande. Basbanden äro f. ö. attiska, med hörnblad, kapitälbanden hålkälade. Portalens dörr­ karmar bära tympanon, vilkets kontur bildar cirkelsegmentformade utbuktningar. På tympanon synes i brunröd målning en imitation av den eljest på Gottland så vanliga avsatsen eller kappan pä tympanon. Målningens gräns bildar (nedåt) öppna halvcirklar, som komplettera tympanons egen undre kontur till utformandet av fyra cirkelrunda brickor med mellanli~gande (endast i målning fram­ trädande) droppar. Dörrarna äro nya, av brunmålad furu, sakna beslag, upptill försedda med ett glasparti. Nedersta tornvåningen öppnar sig inåt kyrkan med två spets­ bågar, uppburna av en fyrkantig pelare med en monolitkolonnett lagd utmed varje sida. f ,På murarna motsvaras norra och södra kolonnetterna av konsoler, (se fig. U, 20). På södra tornväggerl>··pnnes ett rundbågs f ö n s t e r, något större än sydfasadens övriga f()nster. I sydöstra inre hörnet kommer man genom en rakt övertäckt ingång in till en spiraltrappa, som leder upp till andra tornvå­ ningen, vilken i söder, väster och norr omgives av gallerier med rundbågiga arkader och branta vattentak. Se fig. 21! Från södra och norra gallerierna leda rakt övertäckta öppningar in i tornets andra våning. I dennas östra mur öppnar sig inåt vin­ den en väldig rundbåge med ännu kvarsittande trästomme (fig. 15)_ Dylika hjälpkonstruktioner från valvs och bågars slagning, lämnade så som om de medeltida arbetarne nyss gått ifrån sitt dagsverke , äro givetvis värderika minnen. På Gottland förekommer sådant emel­ lanåt (i tornen), men eljest torde det vara en sällsynthet. Mellersta och största partiet av denna östmur under bågen utgöres av en äldre mur, genom större tjocklek och skarvar tydligen markerad såsom en rest av ett äldre smalare torn; fyra tjocka bjälkändar skjuta ut ur den gamla tornmuren, betecknande läget för golvet i en av dess våningar. Tredje tornvåningen har ett lutgolv (av 1826, enl. ett inskuret årtal). »Klockhålen» , två på varje sida med utåt sluttande, bräd­ betäckta bottnar, äro inåt övertäckta av triangelbågar, utåt av en bred spetsbåge, som famnar över två klöverbladsbågar, skilda av en smärt kolonnett. Åt söder ha gluggarna senare blivit utfyllda, så att man här endast har två mindre rektangulära ljusöppningar; i de STENKYRKA KYRKA. 15 västra gluggarna ha uppförts grova, spritrappade stöd bakom små­ kolonnerna, som uppbära trifoliebågarna. Allt detta synes ha utförts i säkerhetssyfte år 1736 eller kort därefter. I ett visitationsprotokoll från 1736 talas om bortfallna stenar på södra sidan av kyrktornet, murens svaghet vid kl ockhål en, »ty förmantes Socknemännen », heter det vidare, >>at låta laga detta i denna sommar och låta igen­ mura några håhl och andra med luckor wäl förse, at ej regn eller sniö får komma på valven och dem fördärfva». År 1740 lades också (räk.) golv i klockhålen. Fjärde våningen liknar den föregående, men har högre spets­ bågiga öppningar med småbågar av samma form. De västra glug­ garnas kolonnetter ha förstärkts på samma sätt som de nedanför belägna och de södra ha ävenledes tillmurats och spritputsats. Klockstolen, uppförd av massiva ekbjälkar av c. 30 cm. tjocklek,. synes åtminstone delvis vara ursprunglig. Mellan tredje och fjärde våningen finnes en skråkantig indrag­ ning på tornet. Överst fyra spetsiga rösten, varpå den åttkantiga tornhuven vilar. Varje röste har tre triangulärt anbragta gluggar. Den ursprungliga yttre formen på öppningarna synes . ha varit en rundbågig huvudbåge med smårundbågarna slagna av tegel , som säkerligen var avsett att, orappat, lysa rött mot den huggna resp. vitrappade kalkstenen. Öppningens smyg var här som annorstädes triangelformigt betäckt. I somliga öppningar kvarsitter ännu tri­ angelbågarnas skålbräder. I senare tid (trol. strax efter 1736) ha flera av dessa gluggar blivit ersatta av mindre rundbågiga öpp­ ningar. I vinklarna mellan röstena finnas enkla vattenkastare av huggen kalksten. Tornhuvens inre stomme utgöres av tre våningar diagonal­ bjälkar, som inom varje våning korsa varandra i tornets mittlinje. Hjärtstock finnes icke. Överst en hög järnspira med flöjel. Hu­ ven har tid efter annan fått undergå mer eller mindre om­ Så kullblåste den vid en häftig storm fattande reparationer. 1679 och Hilfeling har härom i sin Res-Journal gjort följande an­ teckningar efter en gammal kyrkobok i Stenkyrka: ,, Anno 1679 in Octobri blåste kyrkatornet i Stenkyrka neder af en häftig Nord W eststorm, som kasLade allt trävärket neder och slog med samma begge kyrkataken sönder så att kyrkan syntes irreparable 1680. 81 til med 1684 blef alt åter ånyo uppbyggt igen.» IVALLINS ANALECTA nämner att tornet iståndsattes med hjälp av 16 LUMMELUNDA TING. fiktion R·B·C Dtr-· 10 o 1 ,. , , s , r a , 10 ./'nr:- Fig. 15. stenkyrka. Tvät·snitt genom tomet . Querschnitt durch den Turm gegen Osten. STENKYRKA KYRKA. 17 JFenkyrko. 1§/rk'('). GoH~ n d Uppm'6JL1911 ~ ~~ då.n:Jdjekhon · Omh··1o o -1 2. ~ 4 s E> , ! ., 10 J"[Qh' Fig. lö. Stenkyrka. Längdsnitt. Längsschnitt der Kirche gegen Siiden. 2-131689. Sveriges kyrkor. Gotllaud I. 18 LUMMELUNDA TING. VALVKONsTRUKTIONEn t 1\.YRKAN. kollekt, vilken blev »beviljad till dess uppsättande efter det är en känning och rättelse för de seglande,. Sedermera har tornhuven flera gånger reparerats; i större om­ fattning 1813--15 av tornbyggaren Jacob Forssa i Heide (räk.). Den nuvarande huven är emellertid helt nybyggd år 1876, härvid skulle den gamla tjäna till mönster, varvid dock genom någon missräkning den nya blev en eller annan fot lägre än den gamla. (Muntl. av kyrkoherde G. Th. Reuser i Endre). Konstruktionen av kyrkans valv kan å vindarna delvis iakt­ tagas, dock icke absidvalvet och sakristians tunnvalv. Alla andra valv äro slagna av kalkstensflis utan sköldbågar utan ribbor I ' · korvalvets puts synes ännu spår av skålbräder. Alla iakttagna Del. J. Österlund 1911. Fig. 17. Stenkyrka. Korets takstolsanordning. Dachstuhl des Chores. Del. J. österlund 1911. Fig. 18. Stenkyrka. Långhusets taJ,stolstyper. Verschiedene Dachsti\hle des Langhauses. TAKsToLAR. H EsTEI~ Av ÄLnnE KYniwn J TRIUMF- nösTET. valv synas vara ursprungliga. De äro slagna på stick och någon väsentlig skillnad dem emellan i konstruktionssättet kan icke iakttagas. Takstolarnas i fig. 17, 18 återgivna konstruktion torde ha existerat 1689, då de bevarade räkenskaperna börja, ty dess förnyande eller ändring är icke någonstädes omtalad. Det synes antagligt, att tak­ stolarna tillkommit eller grundligt reparerats åren efter tornspirans fall 1679, då ju båda kyrkataken sönderslogos (se ovan!). Den å vinden befintliga gaveln mellan kor och skepp bes tår av skikt från olika bvggnadsperioder vilka criva tydliga upplys· O · ningar om kyrkans äldre historia (fig. 19). Om vi, stående på korets vind, betrakta detta gavelröste, märka vi tydligt, att dess murmassa består av två skilda delar: en inre­ undre triangulär kärna (A+ B), en ovanpå och omkring denna mu­ rad tillökning (C). Kärnan A+ B är å sin sida icke likartat be­ handlad. Även den har en nedre triangulär kärna (A), som dock icke är skild i murmassan från det övre partiet (B) utan endast genom ytbehandlingen. A visar nämligen tuktade naturstenars yta, under det att B är vitputsad. o! ' STENKYRKA KYRKA. 19 Detta förhållande kan förklaras sålunda: innan partiet C var påbyggt, utgjorde B den utåt synliga och där­ för putsade delen av ett skeppsröste, vilkets nedre del A var dolt av korets yttertak och därför icke behövt putsas. Detta antagande bekräftas om vi betrakta kärnan A+ B från skeppets vind där den i sin helhet är oputsad och alltså i sin helhet varit osynlig m. a. o. dold av ett skepps yttertak. Den gamla lilla kyrka, vilkens skapnad nu börjar framträda, kan till en viss grad vidare rekonstrueras. Dess långhus' bredel synes tydligt från korvinclen. Om korets bredd kunna vi tryggt antaga att den var något mindre än skeppets, i analogi med höjd­ förhållandena. Skeppets längd har troligen varit ungefär = det nuvarande skeppets. Ty vi äga, som ovan påpekats, rester i behåll av ett äldre torns östmur, i det nuvarande tornets östmur. Detta gaml~ torns dimensioner synas passa till det gamla långhusets mått. Detta byggdes troligen samtidigt med sitt torn. Den bevarade delen av tornmuren är nämligen homogen, d. v. s. den innesluter ingen äldre skeppsgaveL Det gamla skeppets inre längd var alltså c. 10,5 meter långt. Korets form brukar i de äldre gottländska stenkyrkorna, och även eljest, vara kvadratisk (och absidförsedd). Därav en ungefärlig föreställning om det gamla korets utseende. Om tornets avslutning känna vi intet. En grävning i kyrkans golv skulle bringa noggrannare upplysningar om måtten, dörrarnas läge o. s. v. De fakta vi känna meddela oss emellertid en bild av den äldsta kyrkan såsom romansk, liten, vitrappad, med väst­ ligt torn. Undersökningen av triumfbågsröstet visar även huru kyrkans ombyggnad till dess nuvarande form skett. Den nyssnämnda murdelen C visar sig, från skeppsvinden sedd, vara putsad och i sin massa skild från el. v. s. utan förband med den ovanför liggande murdelen D. Delen D måste alltså vara en ännu senare tillbyggnad. Vi ha att börja med alltså endast att göra med C, vil­ kens avsikt tydligen varit att föröka koret till dess nuvarande bredd och höjd. Därvid kom det nya korgavelröstet att stiga ovanför det gamla låga skeppstaket och måste därför vitputsas (nämligen ytan C å ftg. 19, högra bilden). Kyrkans utseende vid denna tidpunkt kom alltså att påminna om många gottländska kyrkor där ett stort, senare byggt kor stiger högre än skeppstaket, så t. ex. Lummelunda i detta häfte beskrivna kyrka såsom den nu ter sig, se ftg . 94. I> Nästa skede, det nuvarande korets byggande, är (i RoosvAL • " KntcHEN) daterat till 1255. Detta ar, den 17 maj, skedde, enligt en i avskrift bibehållen medeltida förteckning över Gottlands kyrkor, en invigning av Stenkyrka 1 . De i nämnda arbete anförda skälen varför just korbyggnadens invigning bör ha skett 1255 stå i oskilj­ bart sammanhang med så många övriga länkar i hela arbetets bevisningssystem att de här av utrymmesskäl icke i sin helhet kunna anföras. Korets egendomliga planform, med den i muren ursparade ab­ siden, synes kunna betraktas som en övergång mellan de för Gott­ lands äldre kyrkor karakteristiska med utåt synliga absider avslu­ tade koren , och de yngre absidlösa. Planformen är icke enastå­ ende på ön. Helgeandskyrkans kor (från början av 1200-talet) och det efter detsamma tydligen kopierade Öja kor (mitten av 1200­ talet) äro de tydligaste exemplen. I rudimentärt tillstånd - en obetydligt fördjupad nisch - existerar ännu absiden i Träkumla (1276) och Hörsne (c. 1300 - alla dessa 4 sistnämnda dateringar äro lånade ur RoosvAL KIRCHEN). Korportalen är närmast lik Lokrume kyrkas korportal (se fig. 10, 11), vilken tillhör en arkitekturgrupp som synes utgå från den av Visby domkyrkas byggnadsperioder, varunder dess korportal (»brudportalen») byggdes. Till samma grupp hör tornet i Ting­ städe, skeppet och tornet i Hejde, Västergarns kyrka, tornet och långhusvalven i Vall. Jämförd med den rika och väl huggna dekoreringen å dessa byggnaders portaler, är utsmyckningen på stenkyrka korportal klumpig och arkaistisk. Det är tydligen icke samma skola som arbetat här. Portalformen är i huvudsak efterbildad, men i sattare proportioner troligen av ringare, gammalmodigare konstnärer. Detta står i harmoni med den ålderdomliga planformen. Stenkyrkobygg­ 1 ) )A:o 1255 conseerata est ecclesia Stenkirke 1.5 kal. Juni >. I utförligare form linnes samma uppgift i Biskop Spegels visitationsbok av 1682 . här avtryckt å sid. 49. I samma form å tergives upp giften i WALLINS ANALECTA, Il, 1441, med a n­ giva nd e av Spegels annotation i en inventaeiebok såso m käll a. DET NuvA­ BYGGEs. RANDE KORET 24 LUMMELUNDA TING. mästaren har varit alltför konservativ för att med den nämnda arkitek­ turgruppens portal ocksåövertaga dess rakslutna korform med tre öst­ fönster. Den östliga yttre raka linjen accepterade han, men valde för det inre den övergångsform som bäst överensstämde med urgammal hävd i detta stenkyrka, som mest av alla gottländska socknar ju hade skäl för att hålla på traditioner. Sambandet med de nämnda kyrkorna och andra skäl ha föranlett korets daterande till just det dokumentariskt uppgivna invigningsåret 1255. DET NUVARANDet nyss om korets byggnadshistoriska ställning sagda gäller i DE sKEPPET allmänhet även om skeppet. Vi erinra om likheten portalformerna BYGGEs. emellan. Genom sina »droppar» får ju skeppsportalen en särskild frändskap med Västergarn-portalerna. Välvningen överensstämmer t. ex. med Vall kyrkas. Men den konsekvent vidhållna gammal­ dags rundbågiga formen å sköldbågar och gördelbågar närmar det inre till äldre förebilder sådana som det näraliggande Tingstädes långhus. Samma drag av konservatism som i korbyggnaden! Mitt­ kolonnens klumpiga behandling, särskilt det vanskapliga kapitälet, visar på samma bristande stenskulptural förmåga, som röjt sig i korbygget Skeppets bygge bör dateras till omkring 1270 (valt som ett medium mellan korets och tornets byggnadsdatum). DET NUvARANTornet är delvis så ålderdomligt - se t. ex. det smala rundDE ToRNET bågiga fönstret å dess södra sida - att det synes ligga mycket BYGGEs. nära i tiden till skeppet. För övrigt visar det en blandning av rund- och spetsbågiga ljudöppningar, samt av tegel och naturlig sten i dessa öppningars bågar, som har ett motstycke i Träkurnia kyrka, invigd 1276 och 1280. Tornportalen slutligen ingår i en ut­ vecklingsserie av gottländska portalformer, som kategoriskt daterar den senare än år 1300, troligen till c. 1310. Tornet bör alltså ha tillkommit i åtminstone två skeden. Det första är approximativt daterat till c. 1280, det senare - portalen - till c. 1310. Det är som sagt troligt, att även dubbelarkaderna mot skeppet tillkommit senare än tornets huvudmassa. Nu äro arkadernas konsoler lika konsoler i Lerbro m_ fl. kyrkor, som till­ höra samma arkitektoniska skola som Stenkyrkas tornportaL Det är alltså mycket möjligt att denna portal och arkaderna tillkommit samtidigt. Förutom de ovan nämnda arbetena å tornspiran på 1680-talet ha inga byggnadsarbeten å kyrkan skett efter medeltiden, vilka haft någon inverkan på hennes arkitektoniska form. Spiran torde STENKYRKA KYRKA. 25 f. ö. ännu i dag i huvudsak iakttaga de ursprpngliga medeltida formerna liksom så många andra gottländska spiror. · * * * Det storartade intryck, som den liksom av hopstaplade kuber byggda kyrkan gör, synes bero bl. a. på dess fattiga utstyrsel med GENOMGÅEN­ avseende på stenornamentik. Är det möjligt att denna puritanism DE FATTIGDoM .. PÅ STENORNA.b eh a ojj' b1 1 a b ygg- MENTIK. 1ts som t en d ens h os b yggmastarne un d er d e 4 oJ'k perioderna, som ju spänna över mer än ett halvt århundrade? Det skulle ju kunna tänkas att en ursprunglig ritning, uppgjord av mästaren åv 1255, respekterats. Men vi ha ju i det föregående sett, huru enkelheten samman­ hänger med en viss råhet i detaljerna och alltså beror på bokstavlig brist på förmåga. Det leder tankarna på att den byggnadsledande kraften i socknen - gamle Likajr den vises ättlingar kanske - var besjälad av en mera gammaldags enkel och storslagen uppfattning i sina avsikter, parad med en bondsk sparsam­ het, och att därför endast i ringa grad modernt utbildade konstnärer anlitats, särskilt inga i Del. G.Leche 1913 . ornamenthygge skickliga. För konstruktionerna Fig. 20 . Stenkyrka. behövdes en duglig tekniker, men för detaljar­ Konsole för tornbåge. eines Turm­ b etet användes kanske hemsocknens egna krafter. 1\onsole hogens. Underrättelser om murmålningar i kyrkans inre. Å korets norra mur är ett invigningskors delvis .framknackat under den nyare putsen: röd ring, ett kors med svarta konturer, kanske ett av de år 1255 målade konsekrationskorsen. Under ett epitafium på korets motsatta (södra) vägg skymta gula och röda färger (rankor?), kanske en del av de murmålningar från 1700-talets början, som ännu funnos kvar vid inventerin­ gen 1830, och då beskrevos i protokollet på följande sätt: - »I kyrkohvalfvet äro många brokige icke märkvärdige målningar. l ena fyrdelen står målat : 'Anno 1713 den 18 Jun i'. En målning 26 LUMMELUNDA TING. Del. G ,1ndreen 1882. på södra muren före­ ställer frälsaren nyss uppstigen ur grafven med en fana i vän ­ stra handen och öfver­ skrifvet: 'Guds vrede genom Adams fall , Aff kiärlek jag bort­ tagit all'. Och vid sidan af samma mål­ ning läses: 'The som Christo tillhöra kors­ fäste sine köttslige lustar och begärelser'. Gal. 5: 24. På norra muren äro Adam och Eva avmålade i Lustgården brytande emot budet om kun­ skapens träd på godt och ondt med öfver­ skrift: 'Ach, tenk hvad högfärd bryter här, See Medlaren vår börda bär'. Och vid sidan : 'Köttsens l u star ähro the t förbudne trä. The n the r lefver efter kö te t han moste dö ö'. Längre bort öfver norra kyrkdörren står David med harpan och denna öfverskrift: 'Sjunger och spelar Herranom uthi eder hjärtan' . » Westliche Galerie des Turmes. Fig. 21. Sten kyrka. Tol'llets västi·a galleri. * U PPvÄnMKING. :j: :: Kyrkans uppvärmning sker genom en vid norra långhusmuren ställd kamin, vars rör löper synligt utmed norra muren, ut genom norra fönstret och utanpå långhustakets norra fall till dess krön . STENKYRKA KYRKA. 27 Foto. J. Roosva/1913. Altamppsats. Sandsteinemer ölgemalt e r Altaraufsatz, 17..Jht. Fig. 22. stenkyrka. Inredning och lösa inventarier. Al tar et står fritt i absiden (H. 130 cm., L. 190 cm.), murat av tuktad kalksten med huggna hörnkedjor, täckt med en hålkälad skiva av grå oljemålad (!)kalksten med konsekrationskors i alla fyra hörnen. På altarets baksida en rektangulär öppning (H. 58 cm., B. 10 cm., Dj. 57 cm.) Al tarupp sa t s av huggen och oljemålad sandsten (fig. 22). Mittpartiet utgöres av en på stenen målad framställning av Nattvarden; s idofigurer äro Moses (t. v.) och Aron (t. h.) På var sin sida om den krönande krucifixus en ängel med ett passionsredskap (hammare och pelare). inskrifter: H. L. H. A. I. D. samt Math. 26 (Nattvardsinstiftelsen) och l Cor. 10 på danska. ALTARE. ALTAR· uPPsATs. 28 LUMMELUNDA TING. ALTARDisK. KnuciFix. Målningen i vilken grönt, rött och vitt överväga är särskilt på de arkitektoniska de­ larna tjock och rå. En­ ligt en inskrift på bak­ sidan ommålad 1880. Trots sina ofullkom­ ligheter är dock det naiva arbetet en i ab­ siden väl inpassad sil­ huett och bildar en helhet tillsammans med den övriga inredningen i kyrkan. Att döma av ett vi­ sitationsprotokoll från den 18 januari 1688 synes altaranordningen Foto . J . Roosval 1913. ha tillkommit kort före Fig. 2:1. stenkyrka. Bänliga,·el och dörr i norra detta år: »Eljes är bänk-kvarteret. här i Stenkyrkia alt Teil des Gestiihls im Langhause . 17..Jht. väl lagit medh Altar­ tafla, Predikstol, Sångechor och Bänkia som alt är nytt». - Av ornamentiken - s. k. broskstil och det danska språket i in­ skrifterna kunde man väntat sig en något tidigare datering. 1 Altardisken (altarringen) avspärrar såsom vanligt på Gottland den upphöjda delen av koret från dess lägre delar. Tillverkad och för första gång målad 1702 (räk.) Under den nya bruna övermål­ ningen skymtar landskapsframställningar i fyllningarna. Denna mål­ ning är tydligen gjord av samma hand och vid samma tid som bänkkvarterens (Nicolaus W eller, slutet av 1700-talet). Av medeltida skulptur är ett triumfkrucifix bibehållet, vil­ ket enligt inskrift 1702 försetts med en målad fond med Johannes och Maria i landskap. Den korsfästes bild (H. 160 cm.) skuren 1 Den gottländska konsten är dock ofta höjd för ett segt bibehållande av äldre slilformer, och danskheten torde icke med ett slag försvunnit efter 1645, då Gottland ju avträddes till Sverige. stenkyrkas pastor vid slutet av 1600-talet är ett bevis på detta. Han studerad e i Köpenhamn 3 år och prästvigdes där 1679. Åren 1676 - 79 innehades ju f. ö. ön faktiskt av danskarne. STENKYRKt KYRKA. 29 i ek är däremot så när som på målningen helt och hållet me­ deltida och torde kun­ na hänföras till 1300­ talets slut. Bilden häng­ de före 1880 i klock­ valvet (d. v. s. tornets bottenvåning) ovanför funten på väggen rakt över pelaren (medd. av kyrkoherde Reuser). Dess ursprungliga plats har möjligen varit i triumfbågen. Men även skeppets mittkolonn kan ifrågasättas såsom dess ursprungliga plats. På dennas västra sida finns nämligen en järn­ krok, som kan ha an­ vänts till fäste för kor­ set. Nu de p. i Gottl. Foto. J. Roosual 1912. Fornsal (inv.-nr 152). Fig. 24. stenkyrka. Trinmfkmcifix. Triumphkruzifix. 14. Jht. Gotländische Arbeit. Predikstolen av Die Malereie n zur Seite von 1702. furu i skeppets sydöstra hörn. Bröstningen är arkitektoniskt indelad genom nedåt avsmal­ nande pilastrar. I mellanrummen gavelkrönta bågställningar med målade evangelister. Mångfärgat plattsnideri på mörkbrun botten. Enligt det ovan citerade visitationsprotokollet a v 1688 är predikstolen byggd kort före detta år. Den likartade predikstolens i Lumme­ lunda datering 1664 anger emellertid, att dess tillkomsttid kan ligga en rätt betydlig tid före 1688. Under räkenskapsåret 1880 -1881 ommålades predikstolen med avsikt att upprepa de gamla färgerna. På predikstolen står ett timglas med förgylld fot och utsirningar, rosor och stjärnor, anskaffat 1805-06. En sluten brunmålad korbänk (fig. 25, 27) står stödd mot norra korväggen. På skärmen 5 kvinnliga bröstbilder i dräkter från tiden omkring 1700, vilka bära brinnande lampor och alltså föreställa PRED!KSTOL. TIMGLAs. BÄNKAR 1 KORET. 30 LUMMELUNDA TING. Foto . .T. Roosva/1912. Fig. 25. Stenkyrka. Blick in i koret. T. v. korbänken. Blick in den Chor. Links das Chorgestiihl au s dem Ende des 17. Jhts. STENKYRKA KYHKA. Bi Foto . J . Roowal 1912. Fig. 26. stenkyrka. Långhusets sydöstra hörn, m ed predikstol och mansbii nkar . Siidöstliche Ecke des Langhanses mit d er J{a n zel aus d e m Ende des 17..Jhts. 32 LUMMELUNDA TING. Foto ..T. Roowcr/191.1 . Fig. 27. Stenkyrka. Detalj av korbänkens skärm . Vordere 'Vange des Chorgestiihls, Teilstiick. de 5 ·visa jungfrurna i liknelsen. Enligt gammalt bruk bör serien tänkas kompletterad med brudgummen, d. v. s. Kristus. Troligen har hans bild varit målad å ingången till bänken på östra gaveln. Så är ännu fallet i Gothems kyrkas korbänk. En mindre del (den östra) av korbänken är avplankad (troligen ursprungligen) till . biskopsbänk På nedre delen av denna av­ planknings östra sida ä:r mörkröd gammal målning bibehållen med ,brungula akantusrankar (möjligen av 1755, då räk. mäla om »Bänkarnes målning inuti som äro framme uti kyrkan»?). Enl. ovan ci­ terade visitationsprotokoll av 1688 skulle korbänken, där » Sångechor » kallad, ha tillkommit strax före 1688 (ang. ·Sångechor», se s. 79). · »Gåssarnes» bänk i koret byggdes 1740 men är icke bibe­ hållen. Angående detta slags anordningar se Lummelunda kyrkas beskrivning sid. 11.3. Kyrktagna hustrurs pall. l sakristian förvaras en enkel stoppad pall troligen från början av 1800-talet som vid vissa fall kan sägas tillhöra korets utstyrsel. Den är avsedd att tjänstgöra vid kyrkogångshustrurs knäfall och är ännu för detta ändamål i bruk. Den uppställes då mitt i koret. BÄNKBänkkvarteren äro i skeppet av en rikare typ (fig. 25, 26), i KVARTEII. klackvalvet av en enklare. Det förras kvarter äro fördelade i tre rader med 8 bänkar i norra och södra kvarteren samt 5 i det meller­ sta. Denna gruppering överensstämmer med den å en sockenstämma 1792 meddelade från »salig prosten Judikrers tid» stammande bänkordningen. Det är alltså antagligt att även bänkarna själva STENKYRKA KYRKA. 33 Foto. J. Roosval 1912. Fig. 28. Stenkyrka. Brustung der Detalj av läktarens bröstning. w· estempore, Teilstiick. funnos under Prosten Judichrerus' tid, vilken var pastor i sten­ kyrka från 1687 till 1735. Ovan citerade visitationsprotokoll med­ delar att bänkarna 1688 voro nya. Alltså hava dessa samma bänkar tillkommit något före 1688. Av utseendet att döma skulle de kunna dateras ända bort till 1600-talets början. Gavlarnas höga krön med plattsnidad ornering, en i Sverige ovanlig form, har, såsom utländska exempel visa, gamla anor. På de få i Norra Europa bibehållna gotiska slutna bänkarna (t. ex. i Lybeck) före­ komma ofta höga gavlar. Dessa upptagas av renässansen. I dansk Christian IV-stil äro de representerade t. ex. i Christianstads kyrkas 1620 beställda bänkar. - År 1783--84 pryddes bänkarna med landskapsmålningar i dörrarnas fyllningar av Nicolaus Weller. ­ Bänkkvarteren i tornrummet sakna gavelkrön och fyllnings­ målningar, men likna eljest de främre bänkarna och äro kanske samtida med dem. Samtliga slutna bänkar överdrogos 1853-1854 med en skärgrå oljemålning (räkV Framför norra bänkkvarteret står en n u m m e r ta v l a, svart NUMMER­ TAVLA . med förgyllt, snidat krön från 1750 (räk.). Bänkområdet begränsas bakåt av ett enkelt skrank, möjligen detsamma, som 1750 uppsattes »bak i kyrkan» och 1755 målades. Där bakom är förvaringsplats för diverse material samt trappan till läktaren, vilken upptar västra hälften av tornvalvet Den bygg- LÄKTARE. 1 F . n. hålles strängt på mans· (södra) och kvinnosida (norra). I mellanbän­ karna brukar nu kvinnlig ungdom sitta. Äldre personer hålla på de bänkar som av ålder tillhört deras gård , men de yngre ha förlorat känslan av denna saks be· tydelse, vid vilken fordom fästes en så stor vikt. 3 - 131689. Sveriges kyrkor. Gottland I. 34 LUMMELUNDA TING. Fig. 29. Stenkyrka. Dopfunt med framställningar på skålens liv av: nattvarden, fotatvagningen, korsfästelsen; på skålens undersida: barnamordet i Betlehem, S. Stafl'ans martyrium (?). Taufstein ans gotliiudischem Sandstein, gotliindische Arbeit um 1200. STENKYRKA KYRKA. 35 Foto. J. Roasval 1912. Fig. 30. stenkyrka. Dopfunt med framställningar på skålens liv av: Kristus frestas av djävulen och Kristus besvärjer djävulen; på skålens undersida: Jesu födelse och bebådelsen för herdarne. Taufstein, wie Abb. 29. 36 LUMMELUNDA TING. ORGEL. DoPFUNT. des 1781-83 och sträckte sig i äldre tid mycket längre fram än nu. Bröstningen löpte då öster om tornbågarna och tornrummet läm­ nades fritt bakom läktaren (medd. av Prosten Reuser i Stenkyrka). Så är förhållandet ännu i Tingstäde kyrka. Den förflyttade, men väl konserverade bröstningen (fig. 28) har sitt stora värde såsom det enda föremål i inredningen, som bibehållit sin färgrikedom från 16- och 1700-talen. Bröstningens fem fält innefattas av pilastrar med målade rankor och prydas av skil­ derier, utförda räkenskapsåret 1783-84 av mäster J. N. Weller, framställande: i mittpartiet Kristus lärande i templet, då han an­ träffades av Josef och Maria; å ömse sidor härom de 4 evange­ listerna med symboler. Varje evangelist är inställd i en interiör med rutat golv, utfört i ett naivt, men dekorativt perspektiv, mera erinrande om renässansens lust för arkitektoniska väggmålningar än om det slutande 1700-talet, betecknande för det konservativa draget i den gottländska konsten. Längs nederdelen av skranket är med vita bokstäver mot svart botten målat ett citat ur Esaias 62: 11 samt kyrkoherdens och kyrkvärdarnas namn och årtalet 1783. Observera att dessa ämnen icke stå i något samband med läktarens nuvarande användning som orgelläktare. Kristus i templet åsyftar endast åhörandet av en predikan. För åhörare har också läktaren från begynnelsen varit avsedd, sångarnes plats var koret, och som vi ovan sett speciellt korbänken. I en stämma år 1792 indelas t. o. m. »lecterne» lika strängt i bestämda platser som bänkkvarteren på kyrkogolvet. De två främsta läktarebänkarna skulle då förses med lås (räk.). Orsaken till att läktaren drogs tillbaka och på samma gång förstorades, var orgelverkets tillkomst, en piporgel med 12 stäm­ mor, fasaden vitmålad med förgyllningar, invigd 1880. Kyrkans märkligaste konstverk är dopfunten (fig. 29-36) av sandsten. H. 88-91 cm. Diam. 77 cm. Foten är prydd av fyra framspringande odjurshuvud, som bita om små fyrfotade djur, tro­ ligen symboler av de diaboliska makterna, som söka efter att för­ göra människorna, vilka skyddades bl. a. genom d o p et s sakrament. På de mellanliggande fälten i relief: ett lamm med korsfana, ett fyrkantigt platt trollhuvud, en biskop med kräkla i högra handen och den vänstra upplyftad till välsignelse; fjärde fältet tomt. Fotens bas sirad med en bård av liljeliknande ornament. På skålens undersidor en följd av reliefer: 1. Bebådelsen; STENKYRKA KYRKA. 37 2. Maria och Elisa­ bet; 3. Jesu födelse och Josefs dröm; barnet ligger i krub­ ban, däröver böja sig oxen och åsnan; 4. Bebådelsen för her­ darne; 5. Barnamor­ det i Betlehem; 6. En Foto. J. Roosua/1911. knäböj ande man med Fig. 31. stenkyrka. Detalj av dopfunten: en gloria höjer hän­ Marie bebådelse. derna mot himlen, Verktindigung Marias. Detail des Taufsleines. där i en krets Gud (?) visar sig. Bakom martyren höjer en bö­ del sin arm- troli­ gen Stefans martyri­ um, vilket i den nor­ diska staffansiegen­ den brukar behand­ las i samband med Herodes' barnamord. Foto. J . Roosual 1911. Fig. 32. Stenkyrka. Detalj av dopfunten. På skålens lodElisabets besök. räta sidor innefattas Heimsuchung Elisabets. Detail des Taufsteines. de figurliga relief­ scenerna i rundbågiga arkader med vridna kolonner: 1. De tre vise männen frambärande skänker till 2. Maria, som sittande håller Kristus­ barnet i skötet; i samma bågfält är Kristi dop i Jordan framställt. 3. Frambärandet i templet; 4. Kristus frestas av Djävulen; 5. Djä­ vulen besvärjes av Kristus, som står på en höjd med högra han­ den upplyftad; bakom djävulen synes en med gloria försedd figur, utsträckande högra handen, troligen en ängel, som »kom fram och tjänade Honom»; 6. Nattvardens instiftelse; 7. Fotatvagnin­ gen; i mitten synes Petrus sittande med de bara benen över en tvättbalja av funtliknande form, Kristus böjer sig mot honom och omfattar hans ena ben; bakom Petrus står en annan apostel; 8. Kristus hänger på korset, en man med spjut på högra, en med klubba på vänstra sidan; spjutbäraren är den ur legenden kände Longinus, igenkännlig särskilt tydligt på handen, som han för till sitt blinda öga. 38 LUMMELUNDA TING. Foto. J. lloosva/1911. Fig. 33. Stenkyrka. Detalj av dopfunten. Kristi födels e• bebådelsen för herdarne. Christi Geburt. Verkiindigung an die I-lirten. Foto. J. lloos val 191 . Fig. 34. Stenkyrka. Detalj av dopfunten. barnamordet. Betlehemitiska Betlehemitischer Kindermord. I svicklarna äro framställda änglar med utslagna vingar, två personer, som stå tillsammans, och två som kämpa med vidunder och djur. Funten är nu övermålad i blågrått (1783-84 målade J. N. Weller funten) men på en sida synes ännu spår efter en äldre, kanske ursprunglig målning. Det är korsfästelsereliefen, som en längre tid stått vänd emot mellersta bänkkvarterets skärm, men som nu, framvriden i ljuset visar blå fond, blått kors, skär kristuskropp, rött blod, svart hår och svart arkad. Skålen har ett uttömningshål i bottnen och täckes av ett enkelt trälock. Ursprungligen var som bekant dopfuntens plats i alla kyrkor västerut. I Stenkyrka har detta bruk bibehållits ovanligt länge. Enligt inventarieförteckningen från 1830 stod funten då u n d e r krucifixet, vars plats (enligt meddelande av Prosten Reuser) ända till läktarens ombyggnad var å muren ovanför tornpelarens västra STENKYHKA KYHK A. 39 Foto. J. Roosval 1912. Fig. 35. stenky rka . Detalj av dopfunten . Heliga tre konungar och Maria m ed barnet. Die hl. drei Könige, Maria mit d. J{inde. Foto J. Roasval 1912. Fig. 36. Stenkyrka. Detalj av dopfunten . Das Jetzte Abendmahl. Na ttvarden . sida. Här utgjorde alltså ännu på 1870-talet tornets bottenvåning ett slags dopkapelL Funten är ett inhemskt gottländskt arbete och närmar sig i flera hänseenden arbeten från mäster Sighrafs verkstad, från vilken den kända Aakirkebyfunten utgått. Den är dock av ett mycket råare arbete och liknar både genom sin ytterst naiva stil och sin fot­ dekoration med de 4 odjursgapen den urgamla gottska bildhuggar­ skolan, som skapat Stånga- och Vängefuntarna m. fl. Den kan dateras till tiden omkring 1200. 1 1 ningen Genom Roosvals undersökningar över andra funtgrupper på Gottland, se Utställ­ 8N äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910, Studier II, Sthlm 1913, s. 1, 22, 36. 40 NATTVARD$· KÄRL. LUMMELUNDA TING. Foto ..T. Roosual 1911. Fig. 37. Stenkyd(a. Långhuset mot nordväst. Das Innere des Langhanses gegen Nordwesten. Silver kalk, inuti förgylld, H. 21,5 cm., med krucifix fastnitat på foten (fig. 38 C). Stämpl.: ~ (= Wisby) och l B. F. j. Räk. 1751 tala om »ar­ betslön och silfvers tilläggning till den nya kalken», för vilkens skull alltså en mindre, äldre, kanske me­ deltida kalk offrats. Härtill hörande förgylld pa­ ten (fig. 38, D), Diam. 13,s cm., utan stämplar. Sockenbud s tyg a v tenn (fig _ 38 B), kalk (H. 13,4- cm.) med paten; den rymliga, avskruvbara foten är avsedd till vinbehållare. Inga stämp­ lar. Inköpt år 1765, åtminstone kalken. 1700-talet. Fig. 38. Stenkyrka. A: Vinkanna av tenn. -B: Sockenbudskalk med paten . C: Silverkalk av 1751. - D: Paten till denna.- E: Armstake av mässing. A: Zinuerne Weinkanne.- B: Zinnerner Kelch . - C: Silberner Kelch um 1751. - D: Silberner Hostienteller. - E: Messingener Leuchter. STENKYRKA KYRKA. 41 Oblatask av tenn (fig. 39), L. 16,1 cm ., märkt )) stenkyrka kyrka år 1872 »; stämplar: en krona över en ros och två kvistar, en ängel över vilken ett språkband: FINT T H E N; vi­ dare ~ och W med ett fyrfota djur över bok­ staven; alltså arbete av Visby-mästaren G. S. Medeltiden älskade att förvara den invigda Foto. J. RooStJal1912. oblaten, i vilken man ju såg Kristi verkliga Fig. 39. Ste nky rka. lekamen, på ett skyddat, men dock för de an­ Oblatask av tenn. I-Iostien­ daktsfulle synligt ställe. Det är mÖJ.ligt, att det Zinnerncr behälter. rundbågiga lilla järngall er, som under vår kyrkaundersökning hittades i likbårsboden och som sedan över­ lämnats till Visby Fornsal, tillhört ett skåp, vari ett till oblatens förvarande avsett kärl stått. Ett par vinkannor av tenn, (fig. 38 A) H. 39 cm., märkta på bott­ nen »Stenkyrka kyrka år 1872 ». Stämplar: kronan, ~ ~ och !}J, alltså Visbyarbete av mästaren G. S. 1872. Lju s krona a v gl as med 6 mässingspipor, hängande i skE:ppets västra longitudinalbåge, enligt inskrift på en mässingsplåt, »Skänkt av Barbara Maria Pehrs Dotter Enka efter Hans Hansson Roshaga år 1855. » Ljuskron a av mä ss in g i triumfbågen; en­ ligt inskrift »skänkt till stenkyrka kyrka av Jacob Jacobsson Mos År 1845. Kostar 100 RDr.RGs.• Ett par armljusstakar av mässing (fig. 38 E) i empirstil sägas i 1835 års inventarium ha blivit omgjorda av 2:ne gamla ljusstakar av mässing och 2:ne av komposition. Ett par lju ss tak ar av tenn-komposition (fig. 40), gustaviansk form. Stämplat i bottnen: >> Superfin composition af Martin Artedius uti Norrköping 1802 ». Två par enkla lju s h å ll a re av tr ä att ställas på golvet för att användas vid de stora högtiderna. Foto . J. Roosval1912 . Fig. 40. stenkyrka. Ljusstake av tenn­ komposition. Zinnerner Le uchler. BELYsNINGs­ BEnsKAP. 42 GRAVSTENAR. LUMMELUNDA TING. G. l. G. 2. stenkyrka äger högst intressanta medeltida gravstenar, l först och främst: Gra vstene n över Lic n a t us 2 (fig.41), bildlösmed majuskelinskrift: + J?XO: ~E{QUXE{j30F5: I.rXO:f?]I®Uj3: DE{: j3®E{:f?j3Z5UJ:\U: QUXU,S : JIX?X02]I : ~E{QUlE{flO]I® : XX! : :@jiOE{ : ]I02E{X?: fiX?X?O : D002IX?X : 0200. ( = här vilar Licnatus från Stenstufu, vilkens sjä1 må vila i frid, amen, herrans år 1200). De utmärkt fint huggna majusklerna giva stenen ett framstående konstnärligt värde. LINDSTRÖM förmodar, att Licnatus varit samme man, som 1163 var gutarnes sändebud hos Henrik Lejonet. För frågan om sten­ teknikens ålder på norra Gottland är det av intresse att se de fyra rosetter, som pryda stenens fyra hörn och utgöra dess enda deko­ ration, utförda i träteknikens former, s. k. karvsnitt.- Stenen, vars L. är 220 cm. och B. 112 cm., ligger i koret, bredvid Jacobs och Botvids gravsten (fig. 42) med den avlidneman­ nens inristade bild och följande inskrift: :QIO : ,SOI®Uf' : E{j3Z5 : :J]I0013UB : UXO~ : 13U®VIDXj3 : E{<5 : E{XU,S: QUOf' : lJUX?@fiZD : aE{r:.ruro : VJ:ti.rU : :qxa : ®Urovr:.rx : ro : v : Stenen är läst i enlighet med Hans Hildebrand, vilken i MBL 1892 påpekar, att »Omskriften består av två hexametrar och vi få låta den andra hexameterns krav på sex versfötter avgöra, huru vi skola upplösa inskriftens sista, mycket våldsamma förkort­ ning. Verserna måste tydligen läsas på följande sätt : 'f Hic scitus est Jacobus uxor Botvidis et eius quos jungat celum velut hic tumuti monumentum, d. v. s. här vilar Jakob och hans hustru Botvid, vilka må förenas av himlen liksom de äro förenade av denna gravvård. Som vi se, har man för att åstadkomma en vers låtit andra stavelsen i Jacobus bliva kort.» Denna läsning överens­ stämmer med Lindströms, utom med avseende på den näst sista bokstaven, vari Lindström läser (i st. f. 'Mj en kombination av O och R, vilket tydes som ett ORA (=bed!); den sista bokstaven, V, tyder han som Vale (= farväl). Jakobs porträtt, särdeles viktig som dräktbild, överensstämmer i stil som i kostym med en grav­ 1 I detta samband bör ä ven erinras om de å denna kyrkogård funna b i l d s t e n a r n a (se s. 4). Utom de tre å kyrkogårdsmuren upptäckta, ha ytterligare fyra bildste­ nar hittats i socknen; en av dem är den kända stora »Stenkyrkostenen» med sin utförliga framställnin g av ett skepp m. m. (nu i Gottlands Fornsal). Tre andra finnas i Statens Historiska Museum. 2 Numreringen i marginalen hänvisar till beteckningar av gravstenarnas läge i planerna fig. 3 och 7. STENKYRKA KYRKA. 43 o 'O'<'OJo<:ooso i l "'111111" t l go ! 100 l Crt'\ Delin. G. Lee/w 1913. Fig. 41. stenkyrka. Licnatus' gravsten. Kalksteinerne Grabplatte des Licnatus i· 1200. sten i Martebo (fig. 90). Båda äro emellertid odaterade. Mycket liknande dräkt återfinnes emellertid på kragstenarnas figurer i Up p­ sala domkyrkas koromgång, vilka torde vara alster av en gottländings konst vid 1300-talets mitt, 1 varför Jacob bör anses ha erhållit sitt 1 RooSVAL, Legender och symboler i Upsala domkyrkas koromgång, Sthlm 1908, s. 10. 44 LUMMELUNDA TING. Foto. efter avgnidning av J. lloosval 1912. Fig. 42. stenkyrka. Jacobs och Botvids gravsten. !{alkstefnerne Grabplatte iiber Jacob u. Botvid. G. 3. G. 4 gravmonument på 1300-talet. HILD EBRAND för stenen till ungefär samma tid som en annan 1381 daterad gravsten. Stenens L. 218 cm ., B. vid huvudet 97 cm., vid fötterna 93 cm. Sten med ringkors ligger innanför kordörren, utan inskrift. L. 90 cm. B. 68 cm. Gravsten över Halvidus (fig. 43). I västportalens trappa äro inmurade två bitar av en gravsten, vilken på 1700-talet låg hel, men STENKYRl{A KYRKA. 45 cJJ 1 ~; V:l, ö ~' ·a:t n. .· . .• 'i ,L .~ ., , f. • 1 ~ ....... I _,,. ~· • . :; ' ;,.j ' V'.l I \,;;1 ·O . b : .'.lL 1..t..9 D ct ~ ~ De/in. Siive 1856. Fig. 43 . Stenkyrka. Halvids gravsten. l\alksteinerne Grabplatte des Halvid. nött på kyrkogården söder om kyrkan och då lästes i huvudsak lika av Wallin och Hilfeling. Den senare beskriver i sitt koncept, iiHilfelings Reise», stenen sålunda: - - »3 aln. 7 tum lång ­ ovan 1 aln 15 tum (måttet stämmqr med den bibehållna överkan­ tens bredd, c. 96 cm.) och nedantill 1 aln 8 1/2 tum bred - sön­ derslagen och nog otydelig mera från ordet fuerat till ordet semel». Rärpå följer en bläckteckning av stenen med följande läsning : »Hic 46 LUMMELUNDA TING. G. 5. G. 6. G. 7. reqviescat Halvides de Vehlingi, qui bis fuerat in peregrinatione ad sanctum olauum (han har först läst »Jacobum» , men strukit detta) et serneJ in Roma» (en utförlig redogörelse för läsningen av in­ skriften hos Lindström). Då Säve 1856 avtecknade stenen låg den »inunder västra portalen», men var dock alltjämt i sin helhet synlig. Säves avritning (fig. 43) visar en rik teckning innanför inskriften, varav nu intet spår finnes, återgivande ett gotiskt, mångdelat kyrk­ fönster, och torde stenen alltså icke böra dateras äldre än dylika fönster i den gottländska arkitekturen, alltså tidigast omkr. år 1300. Av de nu bevarade bitarna innehåller den synliga ytan av den större orden: ::QXO : :f{E{QUXE{j30H5 : ::Q]:I:Ir - • - ffi]:[, och av den mindre : - - X:Q@X QUX 13Xj3 J=!UE{:f{X~. Med användning av fragment ocn äldre uppteckningar läser Lindström inskriften i dess helhet: Hic requiescit Hal vidus de Veclingi qui bis fuerat in pere­ grenacione ad sanctum olavum et serneJ in Roma = Här vilar Hal­ vid Veklings, som två gånger varit på pilgrimsfärd till den helige Olof och en gång i Rom. Genom uttagning ur trappan skulle möj­ ligen stenen kunna återställas. Åtminstone måste det ännu i dag bevarade på detta sätt räddas undan vidare nötning. Halva trappstenen utanför södra skeppsportalen utgöres av ett gravstensfragment, varå majusklerna ;3: DE{:- inom två paral­ lella linjer äro de enda bevarade av inskriften. Gravstenen är tyd­ ligen ursprungligen medeltida, tro l. från 1200 eller 1300-talet; en rektangel med utnött skrift i stenens mitt visar att den · använts på nytt i senare tid. Är det möjligen denna sten, som avses i Lindströms förteckning under orden »En gammal sten med runor och majuskler blandade, nu oläslig»? (Anfört av L. efter Säve). Sten med upphöjda, stora bokstäver utmed kanten, alla till oläslighet avnötta. I stenens mitt ett ristat malteserkors. Detta liksom de stora måtten återvänder i stenen nr 7. L. mer än 180· cm. (resten täckt av gräsmattan). B. mer än 155 cm. Stenen ligger på kyrkogården utanför korets sydöstra hörn. Ovisst om den är medeltida. Sten med inristat malteser-kors, i koret omedelbart väster om Licnatus- och Jacobus-stenarna. Den är delvis täckt av inskrift från 1655: »Anno 1655 den 10 october döde Johanna Jens D. og ligger här med Hendis b0rn begrafven. Gud gifve dem en gladelig opståndelse paa dommedag». Stenen säges i 1830 års in­ ventarium förut ha legat innanför norra dörren, där nu en annan stor gravsten ligger, som på grund av att kaminen ställts på STENKYRKA KYRKA . 47 densamma, är omöjlig att läsa. Möjligen är stenen ursprungligen medeltida? L. 272 cm. B. HlO cm. Gravsten över en domare(?), utan inskrift, med en ristad stor pil, vilket möjligen tyder på, att en domare legat begraven under den (enligt Lindström, i analogi med en gravsten i Lojsta, G. s. Foto. J. Roasval 191 3. Fig. 44. Stenkyrka. Epitafium över Kyrkoherden .Jeremias Trelborg. Epitaph eines Pastors, bemaltes Holz, 1640er Jahre. varå en domare framställes med en pil i hand en). På kyrkogår­ den, utanför korets sydöstra hörn. Epitafium av trä från 1600-talet (fig. 44) på södra korväggen, synbarligen föreställande en prästfamilj med talrik barnskara. Illa förstörd. Inskriptionen utplånad. Redan 1830 års beskrivning be­ tecknar den såsom oläslig. Emellertid meddelar Säve följande EPITAFIUM M . M. 48 LUMMELUNDA TING. PORTRÄTT. KOLLEKT­ TAVLOR. MINNEsTAvLoR M. M. ord: - - »164 - Hr Jeremias Nielson Trelborg, fordum Sogne­ prest till Stenkirke och Tings (täde), med 14 fig:r, eller 3 män, 2 fruar, 5 flickor o. 4 gossar (mycket förfallen)». De~ne Trelborg är icke nämnd i Visby stifts herdaminne. Å andra sidan förekommer i detta en tidsrymd av 41 år, under vil­ ken tid intet är känt om stenkyrko­ herdens namn. Trelborgs ämbete torde legat under en del av denna tid, 1608-1649, vilket väl över­ ensstämmer med epitafiets stil och Foto. H . Uddin 1911. de bibehållna siffrorna 16 4. Detta Fig. 45. Stenkyrka. Prästporträtt fr. epitafium liksom de båda nedan 1600-talet. Priesterportrait aus d. 17. Jhdt. anförda prästporträtten äro viktiga dokument till stiftets herdaminne, vilka ofördröjligen genom fack­ mässig konservering borde skyddas för total undergång. I sakristian: 2 illa medfarna prästporträtt, vilka enligt uppgift föreställa Laurentius Nicolai Judikaer t 1746 och Nils Johansson Lutteman t 1787, som efter varandra varit kyrkoherdar här. - Dräkterna tyda dock på 1600-talets förra hälft. Två håvar av röd manchester. Ett par kollekttavlor av blåmålat trä (trol. från 1700-talet). Dep. i Gottlands Fornsal (inv. nr C. 153, C. 154). Fyra m i n n e s t a v l o r i svarta ramar över korbänken nämligen: l. Till minne av JOO-årsfesten (1693) till firande av Uppsala möte 1593. 2. TiU minne av Karl XI:s begravning den 24 nov. 1697. 3. Till åminnelse av Narvasegern den 20 nov. 1700. 4. Med anledning av Karl XII:s återställande av Schlesiens >>Freye Kirchen Ubung Derer Evangelischen Glaubensgenossen» 1707. Samtliga graverade av Ambrosius Hedengran. En stor järnbeslagen kassakista med 3:ne lås från 1600­ talet (?), där fordom kyrkans pengar förvarades. En likbår med rikt snidade fötter från tiden l823-32förvaras i boden~ Dess sidor bära i upphöjda bokstäver citat ur Ps 90. 3 och Job 16. 22 samt Carl Weilers namn. Denne var kyrkoherde i stenkyrka 1823-32. STENKYRKA KYRKA. 49 En enkel fattigstock märkt 1739 förvaras en avbalkning under läktaren. Bomärkesstickor, 14 stycken, av furu, omkr. 22 cm. långa, förvarades fordom, hopknutna i en knippa, i sakristian; äro nu överlämnade till Gottlands Fornsal. De utgjorde en likare för dylika inom socknen brukliga märken (utförliga notiser häröver av major Hellgren i Fornsalens inventarium). I tornet hänger den med bladornament sirade klockan (H. m. ögla 81 cm.), som bär inskriften: »År 1733 är denna klåeka oroguten för Stenkiörkias Försambling då Pastor och Prepos, war M. Nicolaus Judikaer, af Kongl. Stykgutarn Gerhard Meyer i Stockholm. » Slutligen må här återgivas ett inventarium över kyrkans lösören av 1682, SPEGELs lNv. Samtliga däri nämnda föremål äro nu förkomna. En förgyld silfverkalk och disch med torkkläde därtill. Twa stycken Linsstakar af then. · Een messehake af rödt sammet. Een Röckljn. Altarkläde på altaret. Twenne altarlakan, det ena gammalt, nu aldeles borte. Een Altardook (?) Et handlakan med blåå ränar uthi. Ett hvitt handlakan. Een lius crone. Een stenflaska. Ett brudesäte. Ett mässingsbäkken til funten (öfverstruket). Een kopparkittel then her Lars hafver giöra låtit och förärt till funten. Een swensk handbook . A:o MCCLV conseerata est Ecclesia Steenkirke in honarem S. Trinitalis Stre Marire Virgj:is et S. Olaf d. s. Botolphi 15 Kalendas Junii (=År 1255 invigdes Stenkyrka kyrka till den heliga Treenighetens, den heliga Jungfrun Marias och KLoCKA.. INvENTARIUM 168 :.!. den helige 0/o(s ära, på den helige Botol(s dag d. 17 maj). Sammanfattning av Stenkyrka kyrkas konsthistoria. I. Under kristendomens första tid på Gottland bygges en kyrka säkerligen av trä på föranstaltande av en enskild person, Lickajr den vise. II. Vid en tidpunkt före 1100-talets mitt ersättes denna mis­ sionskyrka (eller någon dess efterföljare) av en stenkyrka; övre delen av dennas triumfbågeröste är bibehållet, inbakat i den nu­ varande muren ovan triumfbågen. Till samma eller ett näst därpå 4- 131689 . Sveriges kyrkor. Gottland I . 50 LUMMELUNDA TING. följande skede hörde det torn', varav ett fragment av östmuren är bevarat, inbakat i det nuvarande tornets östmur. Dopfunten, trol. från omkr. 1200, har tillhört denna gamla kyrkas inventarier. Likaså har Licnati gravsten (av år 1200) sannolikt legat i hen­ nes kor. III. Den nyssnämnda kyrkans kor rives och ersättes av ett större, utåt rakslutet kor, täckt av kryssvalv. År 1255 inviges detta, den äldsta delen av den nuvarande kyrkan. Föregående skedes torn och långhus stodo alltjämt kvar. IV. Omkr. 1270 är det gamla långhuset rivet och ersatt av det nuvarande kvadratiska, tvåskeppiga, kryssvälvda. V. Omkr. 1280 bliver det gamla lilla tornet rivet och ersatt av det stora nuvarande. VI. Omkr. 1310 erhåller tornets portal sin nuvarande rika utstyrsel; troligen samtidigt därmed gestaltas genomgången mellan långhus och torn till ett spetsbågigt arkadpar med en pelare av rik planform mellan sig. I den så utstyrda kyrkan har under 1300-talet ett triumfkors intagit sin plats. VII. Kyrkans . inredning göres efter 1600-talets mitt helt och hållet ny, med altartavla, bänkkvarter, korbänk och predikstol, allt bibehållet. Kyrkans lösa inventarier vid denna tid, som uppräk­ nas i det s. 49 tryckta inventariet, äro däremot nu förkomna. VIII. I början av 1700-talet anbragtes figurmålningar i kyrkans valv, vilka sedermera överkalkats. IX. I mitten och senare hälften av 1700-talet tillkom »gåssar­ nes bänk» och läktaren; alla bänkar och läktaren målas med figurer eller landskap; en uppsättning nattvardskärl och ljusstakar av ädel och oädel metall anskaffas. X. I mitten av 1800-talet överdragas de gamla prydligt må­ lade bänkarna med skärgrå färg, på 1870-talet flyttas funten från sin urgamla plats fram emot koret, läktaren drages tillbaka och förses med orgel, nya enkla bänkar tillsättas i kyrkan. STENKYRKA KYRKA. 51 Fig. 46. Stenkyrl,a. Basband å västportalen. Säulenbasen in der slidlichen Laibung des Westportals. Resume. In der ältesten Zeit des gotländischen Christenthums wurde hier laut der Erzäh !ung der Gutasaga 1 eine Kirche gebaut, die erste im nörellichen Drittel Gotlands, sichedich aus Holz. Von dieser Kirche ist keine Spur mehr vorhanden.- Vor der· Mitte des 12. Jhdts wurde die hölzerne Kirche durch eine kleine steinerne ersetzt, die wohl der älteste kirchliche Bau dieser Gegend war, woraus sich der Name stenkyrka (Steinkirche) erklärt. Der obere Teil des Triumphbogengiebels ist, in dem jetzigen Triumphbogengiebel eingebacken, als dessen innerster triangulärer Kern (vgl. Abb . 19 , A u. B) h eute nach v01·handen. Zu dieser kleinen Steinkirche gehörte auch ein Turm, dessen Ostmaner nach teil · wei se erhalten ist, und zwar ist er in der Ostrnauer des jetzigen Turmes eingebacken. (Vgl. Abb. 15, 16). Zu die alte Steinkirche wird allmählich durch den jetzigen grösseren Bau ersetzt. Erst wird der alte Char abgerissen und der jetzige an· seiner Stelle aufgefiihrt. Der Querschnitt Abb. 19 rechts zeigt, dass der westliche Giebel des neuen Chores (C) nach das alte Schiff hoch i.\berragte. Der Verputz des i.\berragenden Teils ist nach unter dem Dach e des jetzigen Schiffes sichtbar. Die Kirche halte in dieser Periode ungefähr die Silhouette der Kirche Lummelunda (Abb. 94). Die Einweihung des Chores erfol gte anno 1255 2 • Höchstens einige Jahrzehnte später war das alte Langhans durch das jetzige ersetzt, die Silhouette des Banes erinnerte jetzt an Martebo (Abb. 49). Ende des 13. Jhdts wird der jetzige Turm aufgeflihrt. Von mittelalterlichen Einrichtungsgegenständen besitzt die Kirche einen reich mit Heliefdarslellungen versehenen sandsteinernen Taufstein , gotländische Arbeit ans der Zeit u m 1200 , deren Stil und eikonographischer Inhalt ans den Abbildungen 29-36 her· vorgeht. Ein hölzernes Crucifix is t auch einheimische Arbeit aus dem 14. Jhdt. Zwei 1 Un ter die Ausgaben der Gu tasaga seien hier angeflihrt: SCHILDENER, Gutalag. Greifswald 1818, SCHLYTER, Corpus juris sueogothorum antiqui, Vol. VII, Lund 1852 und PIPPIN G, Guta lag och Gu ta saga. Köbenhavn 1905 - 07. 2 Zur Frage der Datierung des Banes vgl. HOOSVA L, Die Kirchen Gotlands stockhalm 1911' s. 85 u. 86. 52 LUMELUNDA TING. . mittelalterliche Grabplatten aus gotländischem Kalkstein liegen im Chore (s. Abb. 41, 42). Diejenige des Licnatus, a. d. Jahre 1200, ist der älteste datierte gotländische Grabstein. Eine dritle mittelalterliche Grahplatte im westlichen Eingang (Fig. 43). Bis jetzt war die Kirche hauptsächlich in rundbogigen Formen ausgefi.ihrt worden. Nur im Turme zeigen sich Spitzbögen. Das Turmportal und die ' beiden spitzen Bögen zwischen Turm und Langhaus sind wahrscheinlich die am spätesten ausge­ fi:ihrten Teile des Turmes (um 1310). Sons t stammt beinahe die ganze Einrichtung aus dem 17. Jht, nur die Westempore ist ein Zusatz aus dem Ende des 18. Jhts. Foto. J. Roosva/1906. Fig. 47. stenkyrka. Tornportal. \Vest-(Turm-)eingang F ig. 48. Mar·t ebo kyrka i landskapet , sedd Landschaftlich e Lage der Kirche. MARTEBO KYRKA. GOTTLAND , GOTTLANDs LÄN , NORRA BEFALLNINGEN. NORRA TREDINGEN , BRO SETTING, LUMMELUNDA TING. V ISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET. T ryck t a källor : BRUNIUs Il, s. 21.- ROOSVAL KIR CHEN, s. 411, 51, 191 , 220, p!. 111 , 112, 11 5, 116.- ROOSVAL, i G. A. 13 och 20 nov. 1909 samt i dec. 1909. - PETTERSSON, NILS, i G. A., 30 nov. 1909.-AMBROSIAN I, s. 103. -STRELOW, s. 141. - LINDSTRÖM Il, s. 95. - MONUMENTA RUN ICA, Sthlm 1834, s. 80 (runin· skrift på en gravsten). - NORD IN, FREDRIK, i festskriften Till Oscar Montelius 2 /9 1903 av lärjungar, Sthlm 03, s. 146 (ang. en bildsten). - NY ILL. TIDN. 1867, s. 264 (avb. av ett medeltida ciborium). Handskriv n a källo r och a vbild ningssamlingar: HILFELINGS JOUR­ NAL 1800, s. 47; ATLAS, tab. 11, 12. - HILFELINGS R EISE, avskrift och avteckning i A. T. A. H. behandlar huvudsakligen gravstenarna.- P . A. SÄVES BERÄTT. 1864, s. 48 IT. m ed teckningar av kyrkan och flera föremål samt akvareller efter bevarade m edeltida glasmålningsrester; avskrift i A. T. A. - A. T. A.: 9 fotogr. (portalerna och detalj er av desamma); inv. 1830; avskrift av ovan citera de meddelanden av Hilfe­ Jing och Säve samt av G. A. 80/u 1909; utdrag ur sockenstämmopro tokoll 8 /o 1902 ang. försäljning av bildsten samt n ekande svar, 27/s 1867 ang. ifråga satt försäljning av monstrans till St. his t. museum. - Ö. I. Ä.: 2 blad ritningar (plan, fasad, lä ngd­ sektion med förslag till uppvärmningsanordning, förslag till nytt glas i de gotiska fönsterna, allt signerat Nils Pettersson) stadf. 18/s 1909 ; 3 fotografiN· av portaler från omkr. 1880; kort inspektionsberättelse av A. Roland 1910. - LÖFGREN, Teck· ningar av kyrkor, K. B.: avbildning av ext. 1828 (s. 2). Kyrk ans arkivalie r : I ARKIVDEPÅN I VISBY: räk. 1588- 1620 (LI, 1) , 1621- 89 (LI, 2), 1690- 1703 (LI, 3), 172 1-1800 (LI, 4) samt 1801-73 (LI, 5 och 6); prot. 1671- 1804 (KI, 1), 181 4-36 (KI, 2) och 1837- 81 (KI, 3); inventariebok 1620- 1731 (P, i): dessutom är ett invent arium »upprättat 1582 av M. David Bilefeldt• avskrivet i en dopbok (C 1) ; kartor över prästgården från 1773 och 185 1. - I PRÄSTGÅRDEN : Visitationsprotokoll 1744-1913, varibland flera inventarieför· t eckningar. 54 LUMMELUNDA TING. Foto . .T. Roosval 1913. Fig. 49. Martebo kyrka från sydost. Die IUrche von Siidosten. Kyrkogården. KvRKOGÅRDENS INHÄGNAD. Kyrkogården är omgiven av en låg mur (H. omkr. 110 cm.) o av kalkstensflis i murbruk me d en nordlig och en sydlig ingang, den förra åt landsvägen, den senare in till prästgården, båda med enkla trägrindar. Muren, vilken genom avjämning år 1899 erhöll sin nuvarande oansenliga höjd, är en relativt ung anläggning ­ från början av 1800-talet. Dessförinnan fanns ett plank med stig­ luckor - troligen rödmålat, att döma av en uppgift om kyrko­ gårdsplanket i annexkyrkan Lummelunda (s. 97). I söder och väster ligger prästgårdens lummiga trädgård, i öster skolhus och skollärarens trädgård. Sålunda skymtar kyrkan bland grönt från alla håll eller synes dess torn resande sig över smärre byggnader. Endast åt norr, där landsvägen går, visar sig den fattigt behand­ lade norra fasaden i hela sin bredd. - Här är dock kyrkogårdens huvudingång. Kyrkobesökaren får alltså sikte på kyrkans verkliga MARTEBO KYRKA. 55 skådesida, den rika sydfasaden med gotiska bildportaler och mas­ verksfönster, först sedan han vandrat tvärs över kyrkogården. Jfr situationsplanen här nedan. Det förefaller eget, att det vackraste partiet således på allt sätt Hu;uD · hålles dolt. Faktiskt får kyrkofolket, som följer den vanliga vägen, :r_~~~~~~Ess intet tillfälle att se sydfasad en. Vägen till huvudportalen går nämligen B~TYDELsE • FOR KYRKANS genom norra grmden, stryker sedan utmed kyrkans murar och AsPEKT. kommer aldrig på tillräcklig distans från sydmuren för att tillåta dennas arkitektoniska och skulpturala former att komma till sin rätt. Endast den, som till äventyrs har rätt att begagna privatingången från Jtuatiory' plar\ prästens trädgård, får vid sitt inträde på 1·1 000 kyrkogården en överblick över den om­ talade fasaden. N ~<--~@:. S DEN FORNA I ä ldre tider har dock kyrkans skön­ HUVUD· hetsvärde blivit på ett mera praktiskt INGÅNGEN TILL KYRKO­ sätt utnyttjat. Ännu 1851 var (enl. GÅRDEN. kartan i Visby arkivdepå) en intill kyrko­ gårdens västra gräns liggande triangel fri och öppen väg; i triangelns södra r spets var ingången till prästgårdens Del. J. Österlund 1912. park och därbredvid även huvudingån­ F i g. 49 1 j2. Martebo. gen till kyrkogården. situationen på­ situationsplan. minde mycket om Västkinde kyrkas och prästgårds belägenhet. (Västra ingången nämnes till yttermera visso 1839 i ett protokoll). Den som inträdde genom denna västra stiglucka såg plötsligt framför sig sydfasaden i ett rikt snedper­ spektiv (en del av denna vy i fig. 50), som givet, jämte blicken på sam­ ma fasad från sydost, var den för kyrkan fördelaktigaste synpunkten. ~· Kyrkobyggnaden. Kyrkans siluett visar i storlek sammanpassande och även KYRKANs eljest tydligt sammanhörande kor och långhus i gotiska former HuvuD-DELAR. samt ett i förhållande till dessa mycket litet romanskt torn. Mot koret stöder sig sakristian, åt väster förlängd av ett (sent tillbyggt) magasin. Som magasin tjänar ock en (ursprunglig) förlängning av långhuset förbi södra tornmuren. De av tuktad kalksten uppförda murarna äro in- och utvändigt putsade eller »späckade och vitlimmade», som det gamla, ofta MATERIAL. 56 LUMMELUNDA TING. Foto . .J. Roosva/1913. Fig. 50. Martebo kyrka från sydväst. Die Kirche von Stidwesten. återkommande uttryc­ ket i kyrkans äldre rä­ kenskaper lyder. Alla ingångars poster och yttre omfattningar äro utförda i huggen kalk­ sten, med undantag av de rikt med figur­ skulptur smyckade ka­ pitälbanden, som be­ stå av sandstensblock; långhus- och korpor­ talerrms inre smygars murhörn äro skodda med jämnbreda bårder av huggen stenyta. Jämnbreda hörn­ kedjor av något stöere bredd pryda byggna­ dens alla yttre hörn utom det nämnda till ­ byggda magasinets på norra sidan. Fönsterna ha också huggna yttre omfattningar( inre dylika har endast korfönstret). Putsbeklädnadens utsträckning och hörnkedjornas utseende är, vad skepp och kor angår, ursprunglig. Det kan iakttagas särskilt tydligt å ett av magasinstaket skyddat hörn av byggnaden - nordöstra hörnet av skeppet - hurusom den till c:a 20 cm. finhuggna kantbården av hörnkedjorna genom en inhuggen skåra begränsats mot den övriga delen, som genom grov naggning gjorts lämplig att mottaga putsöverdrag. På tornets hörnkedjor finnes ingen inhuggen skåra, tornets ursprungliga puts är ej heller så väl bibehållen, att man med säkerhet kan iakttaga, huru den var avgränsad mot den huggna stenen. Emellertid fin­ nes på ett liknande gottländskt torn - Hörsne -,där tornets öst­ sida liksom i Martebo ända sedan omkring 1300 varit skyddad av det nybyggda höga långhuset, den ursprungliga putsen på denna sida ställvis väl konserverad och visar sig vara skarpt avgränsad mot den huggna stenen på ett avstånd av 28 cm. från murhörnet. MARTEBO KYRKA. 57 I både Hörsne och Martebo torn före­ kommer, jämte hugg­ sten, tegel i gluggar­ nas infattningar. På fleraolika punk­ ter av hörnkedjor och omfattningar å kyr­ kans yttre-dock icke å tornet finnas- stenhug­ garemärken (se fig. 52). Golvet har i nyare tid belagts med plank, utom i korets övre plan, där det utgöres av kalk­ stensplattor och grav­ stenar. Före 1773 sy­ nes golvet också varit av trä. Man klagade över, att detta rutt­ nade så snart, och önskade beläggning Foto. J. Roosua/1912. med Ölandssten (visi­ Fig. 51. Martebo kyrka från nordväst. tation 1760). Detta Die Kirche von Nordwesten. utfördes 1773 (pro t.). Alla valv äro slagna av kalkstensflis, yttertaken täckas på koret, sakristian och långhuset av tegel, magasinet är brädbeklätt, liksom även tornspiran. 1704 nämnes för första gång tegel till kyrkataket (1769- 70 köpas 2600 pannor). Kyrkans gotiska huvuddelar, kor och långhus, äro byggda i för­ band med varandra och ha gemensam sockel - rundstav på skråkant - som utan avbrott passerar gränsen mellan de båda STENHUGGAR­ MÄRKEN. GoLv. VALVENS OCH TAKENS MATERIAL. ]{OR OCH LÅNGHUS. 1--l> t' lFig. 52. Martebo kyrka. Steinmetz-zeichen. Delin ..J. Roosual. g] Skala 1 / 3• stenhuggaremärken på långhus och kor. 58 LUMMELUNDA TING. ö;ter· ~rrebo kyrko. Gotlo.!\d f-Po.l'\ nf Byggr\c.qr: perioder. .a mm ~&\t~~ ·b. <· Dm· ..,o o 1 'J J 'i s G 7 a ~ 10 ./1tr-- Fig. 53. Martebo kyrka, plan. Grundriss. KoR- OCH LÅNGHUS­ PORTALEH. byggnadspartierna. Gemensam typ råder i deras spetsbågiga fönster och portaler. På nordsidan saknas, som vanligt på Gottland, fönster. Nord­ sidans portal (fig. 62) är också av enklare plan än sydsidans; dess mynning ligger i murens ytterliv, under det att de båda sydportaler­ nas (fig. 68 och 69) springa fram framför muren. Södra långhus­ portalen krönes dessutom av en spetsgavel. Dessa tre portalers byggnad erinrar i huvudsak om Stenkyrkas västingång, men skiljer sig dock från denna därigenom att alla hörn ha bas och kapitäl och att alla kolonnetter äro lika grova. MARTEBO KYHKA . 59 De/in. J. Österlund 1912 . Fig. 54. Martebo kyrka, längdsnitt. Längsselmitt der Kirche gegen Siiden. Eller snarare: de ha varit lika grova - de äro nämligen, så när som på ;nordportalens 2 östra kolonnetter, förkomna och ersatta av nyhuggna. (1910 anskaffades 12 dylika kolonnetter). De nya skilja sig genom sin grova naggning från de gamla slipade. Alla kolonnetter och murhörn tänkas konsekvent fortsatta ovan­ för kapitälbanden såsom arkivalter av motsvarande form, utom halvkolonnetterna på huvudportalens yttersta murhörn. Dessa tänkas visserligen fortsatta ett stycke ovan kapitälbandet men av" slutas, innan de hunnit kröka sig, i en pennliknande tillspetsning. Tympanonflisans konturer och kapitälbandens skulpturer giva portalerna deras sär-karaktär. Rikast är givetvis den största, långhusets. Flisan är skuren i cirkelformiga bukter - 4 hela och 2 halva. I samma sten är ett övre skikt utsparat, nedåt konturerat i lik­ nande bukter, men flera: 6 hela och 2 halva. Denna ~kappa» fortsättes utmed posterna av lodrät löpande rundbågfriser. På 60 LUMJ\IELUNDA TING. ftr-diot\ A B· ·me> bilderna på den s. k. skrift­ bänken ». Äldre altarprydnader eller eljest träskulpturer äro icke bibe­ hållna i kyrkan . Endast en förs i lvr a d tr äduva liknande dem , so m bruka hänga ned från predikstolstak. Denna kyrkas predik­ stol har emellertid intet tak och synes aldrig ha ägt något tak. Duvan finnes redan i inv. av 1748 (i protok.-boken i arkivdepåen K l nr 2, löst blad). 1830 hängde hon över sakri stid örren (beskr. 1830). Hon har möjligen utgjort krön till ett kupolartat uppb yggt funt­ lock (dylikt med duva i Endre och i Hörsne). Under 1700-talet fanns en Birg itt ab ild av sten i kyrkan (WALLINS ANALECTA), väl ett 1400-tals-arbete. Bi s kop sbän k (fig .. 76) i korets nordöstra hörn, med halvcirkel­ formigt avslutade gavelkrön. I fyllnin garna äro målade Petrus, Jakob och Johannes med bibelspråk på svenska. Denna målning är alltså gjord efter 1645. Den täcker äldre må lningar med ställvis läsbara inskrifter på danska, vilka antyda de äldre mål­ ningarnas innehåll »En gelen bebådar » - »Maria bes0ger Elisabeth » -- »Jesu Christi föd el- ». Ko rbänken (fig. 77), fordom kallad »Choret », har i våra dagar nästan fullständigt spolierats. Endast ryggstycket med vacker MARTEBO KYRKA. 79 Folo. J. Roasval 1912. Fig. 77. Martebo. Korbänkens skärm. Vordere Wange des Chorgestiihls, gebaut 1687, gemalt 1778-70. rococo-ornering i blått och vitt kvarstår. Förut har bänken varit sluten och ägt två avdelningar samt tvenne dörrar (räk.). magasinets vedbod förvaras nu den i likhet med ryggstycket dekorerade, väl bibehållna skärmen (fig. 77) och mellanstyck et, däremot synas dörrarna beklagligtvis ha gått förlorade. Skärmen är ornerad med rococokartuscher i gråblått och rött på vita speglar. Ram­ verket är blått, entablementet ornerat av skulpterad bandflätning, tandsnitt och äggstav i rött, brungult, vitt och svart. Mellanstycket är rödbrunt- med gula fyllningar och blå överkant. Korbänken spolierades mellan åren 1870 och 86, emedan vissa delar av den förklarades vara »till hinders och överflödiga» (visit. 1886). Vid samma tillfälle uttalades en önskan om hel ny inredning i kyrkan. Lyckligtvis har denna tanke icke fullföljts. Bänken byggdes ursprungligen av snickaren Feldterman år 1687. År 1727 målades »ch oret», som bänken kallas i räken­ skaperna. År 1776-77 ombyggdes den (erhöll 2 bänkar i stället för 1) och 1778-79 målades den av Weller, som alltså är mästare till den ännu synliga rococomålningen. - »Chorets» eller kor­ bänkens ändamål var att hysa sångarne, d. v. s. klockaren jämte de av församlingen utsedda s. k. kor-karlarna. År 1773 säges det i ett protokoll av d. 26 januari, att sången är för svag, vadan man beslutar att utse flera män att »gå i choret». Det var väl detta ökade antal korkarlar, som föranledde bänkens ombyggnad. Fordom (ännu 1830) stodo två öppna, 1781 - 82 gjorda skrankbänkar för »gåssarne» i koret framför korbänken (jfr s. 113). Första gång nämnes önskvärdheten av gossebänkar 1774 och samma år meddelas, att konfirmationsakten införts. Dessa båda saker stå i tydligt samband. GossARNEs BÄNK. o C/J Folo. J. Roasval 1912. Fig. 78. Martebo. Långhusets nordvästra del med lilla_läktaren. Links das Tonnengewölbe des Turmes. :\orcl\yestlicher Teil >klockvalvet» (en vanlig gottländsk benämning på tornets nedersta våning) från kyrkan, stod fordom ett brunmålat träs~rank (beskr. 1830 i visitationsboken), vilke sedermera borttogs efter visitators 1830 därom uttalade önskan. Bakom skranket var sockenmagasin , innan särskild magasinsbygg­ nad uppfördes. Prediksto len (fig. 80) är av en för Sverige enastående enkelt byggd typ; korgen är fyrkantig, uppställd på ett underlag av sten PREDIKsToL. 84 LUMMELUNDA TING. DoPFUNT. (ett gammalt altare) långhuf:lets nordöstra hörn utan tak och utan ursprunglig trappa (sådan tillkom 1679 enL räk.). Målningen visar mest blått och rött - hela inredningens huvudfärger-men även grönt och guld. Troligen tempera på kritgrund (rätt ömtåligt och i behov av konservering!). I fyllningar åt söder och väster äro de fyra evangelisterna framställda. De två fyllningarna på norra sidan äro tomma. Den troligen från mitten av 1500-talet stam­ mande korgen är en av Sveriges allra äldsta bevarade predikstolar. Av särskilt intresse äro de underrättelser, som finnas om predik­ stolens forna plats. 1687 flyttas den nämligen från sitt läge på ett altare, där den sades skymma den mässande prästen, »Upp med kyrkoväggen». Förutsatt, att den nuvarande platsen är den­ samma som den då flyttades till, stod predikstolen före 1687 mera åt kyrkans mittaxeL Uppgiften om ett altare som underlag antyder, att kyrkan haft ett dylikt under triumfbågen, vilket visser­ ligen är regel i större kyrkor, men som i en liten landskyrka före­ faller överraskande. Vår förmodan om predikstolens forna plats stärkes genom en uppgift om Lokrume kyrkas predikstol, »Som stod nästan mitt i kyrkan på stora gången>>, enligt HILFELINGS REISE 1801, s. 15. På muren bredvid predikstolen hänger ett timglas, monterat på en 8-kantig svart trätavla med påklistrad, tryckt evighetskalender och urtavla, signerad »David Hartwich in Leipzig». Då predik­ stolen icke står ända in i långhusets nordvästra hörn, bildas där en tom plats. Här ligga uppstaplade på det gamla altaret stora ste­ nar, som döljas genom en målad bräda. (H. 55 cm., B. 95 cm.) Brädan har utgjort fyllning i något äldre inredningsföremål; mål­ ningen utgöres av en prydlig akantusranka i grisaille på röd­ brun botten. Kanske en del av korbänken före dess omändring 1776? Dopfunten (fig. 81) H. 100 cm., Diam. 82 cm., av petrifikatrik, brun kalksten, vilar på en i golvet infälld, cirkelrund sockel­ sten (Diam. 149 cm.) med runt uttömningsbäcken. Själv saknar funtskålen bottenhåL Den utgör ett vackert exemplar av en ofta förekommande gottländsk funttyp, kalkformig rrfed veckad skål. Den har daterats till 1200-talets senare hälft 1 . Funtarnas ursprungliga plats var västerut i kyrkan. Därifrån ROOSVAL , i llt,ställningen av äldre kyrklig konst Sthlm 1913, s. 38. 1 Strengnäs 1910, Studier II. MARTEBO KYRKA. 85 Foto. J. Roasval 1912. Fig. 81. Mal'tebo. Dopfunt av kalksten. Taufstein, gotländische Arbeit ans dem 13. Jht. ha de som bekant så gott som alltid flyttats österut. För Martebo känner man, när förflyttningen försiggick . » 1687 ehr funten eller döpstenen förflyttatt, dock medh före­ gående förfrågande och samtyckja aff dhen högh Ehrwyrdige Bis­ kopen och vener:o consistorio, ifrån sin stehn (?) nedhan i Lågkyr­ kjan (?) up till Prädickostolen som den nu står>> (prot.). Till funten hör ett enkelt mässin gs bäcken, Diam. 27 cm. Dj. 8 cm . Möjligen det år 1596 inköpta (räk.). En försilvrad, i trä snidad duva (varom ovan s. 78 förmälts) 86 LUMMELUNDA TING. NATTVARDsKÄRI-. Foto. J. ]{oosva/1!!12. utgör troligen en r est a v ett dekorerat dopfuntslock (:i fr funtlocket i Hörsne från 1700-talets början och det medeltida funtlocket i End re, avb. i HILDEBHAND, Sveriges Medeltid III, s. 521). Kalk av förgyllt silver, H. 21 ,2 CQJ.. Diarn. 14: cm., enkel, ornerad med ett litet på foten fastnitat krucifix. Utgör en omarbetning a v o Fig. 82. Martebo. Silverkalk och paten. Silberner 1\elch und Hoslienteller aus den Jaiu·en 1771- 72. RöKELSEKA II . ilELYSNINGS· REDSKAP. ställd 1771-72 av stämplar. (Fig. 82.) Till kalken hör en enkel paten (Diam. 13,5 cm.). Sockenb ud styg, näml. kalk (H.14 cm.) med paten (Diam 6,5 cm.) av silver i brunt läderfodral. Båda föremålen stämplade I. L. B.-0 2 ( = 1796)-W ( = Visby) samt tre kronor. Liknar full­ komligt Lummelunda sockenbudstyg. Guldsmeden heter enligt räken­ skaperna Johan Lindbom i Visby. Cibor ium (fig. 83- 85) av förgylld koppar (H. 26,2 cm.) i form av ett sexkantigt, lågt torn med strävor och krucifixkrönt spira. På tor­ nets väggar äro passionsscener graverade, om­ växlande med bladornament: den korsfäste mellan Johannes och Maria, Pieta, Gravlägg­ ningen, Uppslåndelsen. Tro l. inhemskt arbete från 1400·talet. Rökelsekar (fig. 86) av brons med kedjor av järn, möjligen från 1200-talet? H. utom ked­ jorna 20 cm. (finnes i 1682 års inventar.). Kri s tallkrona {synlig å fig. 74 o. 78) av Karl Johans-typ, inköpt 1855- 56 (räk.). H. omkring 85 cm.,hänger på en länk i tornvalvets östra mynning. Till kronan hörde förut en lång länk-kedja med Foto. J. Roasval 1912. Fig. 83. Ma1·tebo. blå, platta kulor. Den hängde då i triumfbågen. Ciborium. Nyligen har denna plats intagits av en ny, in­ Kupfervergoldetes köpt mä s singskrona. Ciborium. en äldre kalk, vars skal ansågs för liten, verk­ Berent Falkengren i Visby. (räk.) Inga MARTEBO KYHKA. 87 Foto. .1. /loo. w a l Jfl12. Fig. 84. Marteuo. Detalj av fig. 83. Foto. .1. /loosuol lfl/2. Fig. 85. 1artebo. Detalj av fig. 83. 88 LUMMELUNDA TING. SPÄNNEN. TEXTILIE Il. SNYOVALDUS' GIIAVSTEN. Trepipig ljusstake (fig. 87 A) av mäs­ sing från 1600-talet, på altaret. H. 40 cm. Märkt E. S. År 1809 tillkom en dylik till inventariet (inv. förteckn. i dopboken C nr 2, arkivdepån). Ett par drivna mässingsstakar, tro!. från slutet av 1600·talet (fig. 87 B). På al­ taret. H. 28 cm. Funnos icke i inven­ tariet av 1682. Fyra par malmstakar från 1800-talet. Ljusarm (fig. 88) av mässingsplåt i drivet arbete, trol. från slutet av 1600-talet. L. 26,s cm. Deponerad i Gottlands Fornsal (inv. nr C 187). Kyrkans nuvarande mässhake, svart, enkel (gemensam med dotterkyrkan), saknar spänne. Emellertid är den äldre mäss­ hakens spänne (fig. 89) bevarat. Det be­ står av två ovala bucklor, båda ornerade med allegoriska vapensköldar. I den ena en död­ skalle, i den andra hoppets ankare. Den ena bucklan bär även initialerna MDD, den andra P Al-I 1646. Av silver. Kalkduk av vitt siden med guld spets och ornering i broderi och målning (Guds lamm , lagens tavlor). >>Sydd af Charlotta Christina Hägg Wisby den 10 oktober 1808 och skänkt til Martebo kyrka»; 64 x 62 cm. Deponerad i Gottlands Fornsal med inv. nr c 190. I korgolvet söder om altaret ligga märkeFoto. J. Roosual1912. liga gravhällar av kalksten. Fig.86. Martebo. Rökelsekar. 1. Snyovaldus' sten (fig. 90), när- Rauchfass. mast söder om altaret (L. c. 182 cm. B. c. 103 cm.). På stenen är ristad bilden av en man i 1300-talets dräkt, omgiven av följande inskrift: :QIO: :f{E1­ QUIE1J30I® : J3:f!YOYJIDDUJ3 : OU02 : (1!I)DIIJ3: J3YIJ3: ryo:qJI:f>.E1:E1®:0DJI'VO :Q'V02:JIIE1: :f{E1Q YIE1J30}r®:I FJIOE1. Förkortningstecknen och de i parentes givna bokstäverna äro till­ lagda efter LINDSTRÖM II, 95, vilkens översättning lyder: Här MARTEBO KYRKA. 89 vilar Snovald med sina söner Johan och Olof vilkas sjä­ larvile i frid. -Ste­ nens stil överens­ stämmer nära med den i fig. 42 avbil­ dz.de Stenkyrke-ste­ nen; li ksom denna torde den tillhöra förra hälften eller mitten av 1300-talet. 2. Botvis sten (fig. 91) söder om Fig. ovanbeskrivna. L. c. 192 cm. B. c. 9B cm. Figurlös, inskriften nött och svårtydd. Den lyder enligt år 1912 gjord läsning : ffrtrtO: Drti : illGGGR.G.II : (@f[T!J : VIDI: T!(JI)®ff: :Jf[GE{® : J)OG:®UillULO:(®UillU)­ Lff®(ff) : O:fiE{D(O) : @:fi(ff­ ®f[) :Q"VOD: JU§: l30®"VI: "VOLG®ff(®f[J. De utnötta A n Foto . .T. Roosual 1913. BOTVIS STEN . 87. Mutebo. Ljusstakar av mässing. Messingene Leuchter, 17. Jht. ställena äro supplerade efter J...JNDSTRÖM , Vilken f. Ö. läst lVICCCXVII, (1317) i stället för MCCCXCII (1392). SÄvE läste dock MCCCXCII. Så även HILFELING. Vid den senares besök år 1800 låg denna sten på kyrkogården söder om kyr­ kan, »mycket sliten, fördärvad och på flera ställen oläselig». Vid Säves besök 1864 låg den ännu på kyrkogården. Inskrif­ ten betyder: Herrans år 1392. Ganvids dotter ligger begraven i denna grav, jag tror salig, emedan hon kallades Botvi. Foto • .T. lloosval 1913. Fig. 88. Ma1 ·tebo. Ljusarm av mässing. ~ I essingeucr \Vandann , Ende d . 17. Jhts. Foto ..T. Roosual 1912 . Fig. 89. Martebo. Spänne till mässhake. Silberne Schnalle des Messgewandes, 1616. 90 LUMMELUNDA TING. Delin. J. Österlund 1912. Fig. 90. Martebo. Gravsten över Snyovaldus. Kalksteinerne Grabplatte des Snyovaldus. 14. Jht. Bll.DSTEN. EPITAFIUM. Fragmentarisk bildsten av gottländsk kalksten. Å stenen (nu­ varande mått 97 x 94 cm.) äro grunt huggna- nu delvis utplånade ­ lineära ornament och rester av figurer samt, längs vardera lång­ sidan, inskrift med det äldre runalfabetets runor. - Fanns vid kyrkan i golvet norr om altaret till 1902, då den försåldes till Statens historiska museum (inv. nr 11696). Detta är den »liksten med runinskrift», som nämnes av 1-IILFELING. Enligt Manumenta runica lyder inskriptionen: Hiar: hvilis: Raneulfr: Sniaval. På norra sånghusmuren ett målat träepitafium (fig. 92) över MARTEBO KYRKA. 91 l>, = ~~ ~ Oi ·~':'4 ( .= re :i ~l 9 ~ o ~ ~~ 01 o c Delin. G. Leche 1913. Fig. 91. Martebo. Gravsten ö,·er Botvi. Kalksteinerne Grabplatte der llotvi i· 1392. soffuebe. Del) ~igner ,Per u11brr '.Bt'gmffne, ~!ui8 ~icle Q:f)re i .p~mmQ:~(@3 ,Pnnb. - Quod Sit hum o form atus homo; tabescat uti Flos (= eme­ sockneprästen Thomas Bothels med hustru, båda döda 1654. De och deras barn äro målade på mittavlan. Inskriften lyder : lJ(nno 1654 Q:f)r ben ,Peberlig od; ~TieHerbe m1,1nb .j): Thomas '.Boitelf6 ~orbum @3ognq.n:rft tiU Marthebce Lld) Lummelund @3ogner, m1eb fin fiere .l)uftrue Q:~ rlig od) ®ubfrl)d)tin Duitt be @li 0 nbetf) ~(ielt ~ntter ubi .))men ,Pen~ dan människan är formad av jord, vissnar hon liksom blomman). - Under stycket finnas även porträtt målade: en präst och en 92 LUM~'iELUNDA TING. prästfru med inskrifterna "~fetntif ~uce 38 ~(:o 1658" och "~fetntif ®uce 31 ;l(:L; 1658" troligen Thomas Bothels efterträdare, Johan Eriksson Bähr med hustru, Magdalena Thomas Bothelsons dotter (LEMKE s. 123)· År 1658 är väl också hela epitafiet beställt. Omkring epitafiet har ursprungligen en grå omramning varit målad på muren, liknande dess skuggbild. Vid ett senare tillfälle, då den gula dekorationen målades (se s. 77) övermålades skuggbilden med vitt. Foto. J. Roosual 1912. Fig 92. Martebo. Thomas Bolhels' epitafium. Epitaphium des Thomas Bothels -:- 1634. 1\fJSNESTAVLA i\1, M. En minnes-tavla av A. Hedengrahn över 1693 års jubelfest över Uppsala möte anskaffades och ramades 1694. R a m a r till kungliga tal förfärdigades 1773--74. De äro delvis i behåll, men vanvårdade. Votivskepp, riggad till bark, enke lt, grovt arbete. L. (utom bogsprötet) 85 cm., hängde fordom »i triumfbågen» (LEMKE) >>bakom predikstolen» (P. A. SÄvEs BERÄTT. 1864). Nu deponerat i Gott­ lands Fornsal med inv. nr C 184. MARTEBO KYHKA. 93 Fa tti gs to c k (fattigbössa), (fig. 93) snidad i karvsnitt, rödmå lad, möjligen sen medeltida. H. 93 cm. Invid mans­ bänkarnas västra skärm. Kyrkkista med jä mbeslag i sak­ ristian. H. 37 cm. L. 92 cm. Två små öppna, odekorerade (pänninge-?) l å d o r a v e k, den ena förvarad i kistan, den andra i prästgården, märkt 1762. Ko ll e kt -tavla av furu, målad r öd med kerubshuvuden och inskrifterna P. K. - 1623. L. 47 1/ 2 cm. Två enkla håvar av urspr. svart sammet 1 Budkavle märkt 1693 och med o d f d d 1 ld Foto. J . R oasval 19 12. gar snamn, ör or nan e av s 'Y ig- Fig. 93. Martebo. Fattigstock. heten att ringa vid kungliga begravAr menbiichsc. ningar. Nu deponerad i Gottlands Forn­ sal med inv. nr C. 188. Skyldigheten gick i den ordning gårds­ namn en på kavlen voro inristade. Vid ringningen efter Adolf Fredrik exempelvis var Lille-myra den sista gård som gjorde tjänst. »Om sådant framdeles skall ske begynner S toremyra• heter det i. vederbörande stämmoprötokoll. I Fornsalen är även deponerad en annan bud k a v l e, märkt »1792» , »de fattiges klåba» m. m. använ­ des troligen som legitimation för den fattige, som hade matdagar. Den i tornet hängande kl ockan är en ligt inskr. gjuten 1840 ·KLocKA. av Fr. Seipel och J. G. Lilj endahl. Kyrkan s äldsta bibehållna inventarieförteckning uppgjordes 1582 I NvENTAIIl t: M av pastor David Bilefeldt och återfinnes i avskrift från 1600-talets 1582 · slut i en dopbok (C 1). Förteckningen är där försedd med tillägg och anteckningar om avskrivna föremål. Här nedan avtryckas endast den ursprungliga förteckningens föremål: En förjyll: kalch och disk En thyn Ka lch och dij sk Ett ko(hrs0 )klädhe dher t ill En fö rgyll Monst.rantz till att lägga brödlt v thi. Thwå hru chliga m essh agtar En brukeligh Messeserch En dansk E \•a ngelij boch En dansk psalmboch E n gamma ll Koerk appa 1 Det Y!tnli ga uttrycket för kollekt-medlen ä r t. o. m . 1770-71 t a y l e p e n n i n g a r F. o. m . 1771-72 synes emell ertid h åYar ha an\·änts, ty då talas om »hoY- eller laYl epcnningar » (räkensk.). Efter 1801 möter endast uttrycket , håYmedel>. 1911 beslutes att håYgång skall upphöra och i stä llet ett mässingshäcken anska ffas. 94 LU~IMELU:'IIDA TING. En gammall Messchagen Alter-klädhett på alterett Ett bruchligit handlaclJan Thwå tejnlmsestachar En Jern Liusestacha medh twå pipor En lijten handklocha Ett kååpper Röchelse kärl Thwå Thänflaskor En stor och en liten En träbössa till kyrchiobrödh En Jern stö b En jernpicha Ett m essingsbechen till funten Een Mi ssa! in folj. maj. Een Missa!, dhenna hörer till Lumm e· lunds kyrkja Klocha malm vj fp Bly afT pi por n a vj fp Try lååss för kyrch iones Kista Ett låss för dhe fattigas stoc h It glass att halfwa messevyn Vthi Lutheri Catechismus dhen större för· svenskat afT M. Petro Rubech io For· mula Concordire. Samm an fattning av Martebe> kyrkas konsthistoria. 1. En mindre stenkyrka, av vilken endast det västliga sten­ tornet återstår, med tegelbågar över de stora klackhålen och även annan färgdekoration å murarnas yttersidor. Tornet var avsett att bära klockor och möjligen även att i sin bottenvåning utgöra ett dopkapelL Samtidigt bör funten ha anskaffats, och möjligen rökelse­ karet. 1200-talets mitt. 2. Kor och långhus rivas och ersättas av ett gotiskt, rakslutet kor och enskeppigt långhus, båda kryssvälvda, varmed kyrkans nu­ .330. varande form föreligger. Omkring år 1 3. Ciborium av förgylld koppar. En Birgittabild av sten, nu förlorad . 1400-talet. 4. Predikstol och (något senare) biskopsbänk, 1500-talet. 5. Funten flyttas upp till predikstolen. Enhetlig inredning med altaruppsats, korbänk, bänkkvarter och läktare, allt färgrikt målat. Ljusstakar. Slutet av 1600-talet. 6. En som sockenmagasin avsedd tillbyggnad till koret upp­ föres. Kyrkogården får stenmur. Början av 1800-talet. 7. Korbänken och altartavlan stympas, mellersta bänkkvarteret slopas. Katedralglas insättas i fönstren. Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. MARTEBO KYRKA. 95 Resume. In der Mitte des 13. Jhts wurde hier ein e kleine steinerne Kirche aufgeflihrt, von veleher jetzt n ur der Turm erhalten ist. Die Behaneliung der Aussenflächen ist be­ sonders bemerkenswert. Der weissbränn !ich e Verputz liess die Ecken in einer Breite von 28 cm frei. Die Pfosten der Schallöcher waren in gleicher Weise behandelt, die Bögen derselben- sowohl die P rincipalbögen, wie die kleineren gekuppelten Bögen-­ sind ans unverputztem Backstein mit weiss angestrichenen Fngen geschlagen . Ober­ halb der grossen Bögen sind zwei äussere Bögen auf dem Verputz gemalt worden, welche weisse und braune Keilsteine imitieren. Um 1330 wurden Chor und Langhans abgerissen und an ihrer Stelle die jetzigen aufgefiihrt. Das hohe Satteldach des Langhanses hat seitdem den grössten Teil der östlichen Tnrmmauer vorborgen; hierdurch ist die oben erwähnte hiibsche farhi ge Mauerbehandlung erhalten geblieben. Der Neubau ist einer der am reichsten mit figlirlicher Plastik ansgestatleten Gotlands (Abh. 62-72). Die Skulpturen hedeeken die Kapitellreihen der Portale und zeichne n sich durch eine lebendige Erzählungsart und t eilweise sehr gute Bewegung ans. Sie waren, wie viele Spuren beweisen, urspriinglich bunt bemalt. Die Konstruktion des Langhanses zeigt eine fiir La ndkirchen kiihne Gewölbebreite. Die Gruppe von gotländischen Kirche n, welche die beiden genannten Ziige - bewegte Skulpturen der Kapitellreihen und weitränmige Wölbungen - in ähnlichen Formen zeigen, sind mit einem anonymen Namen als Werke des Meisters FABULATOR znsammengefiihrt worden. Von mittelalterlichen Gegenständen sind iibrig: der Taufst ein, gotländisch aus dem 13. Jht. (Abb. 81), und ein Knpfernes Ciborium mit graviertem Dekor (Abb. 83). Die Kanzel ist von altertlimlichem Typus (1), 16. Jht. die sonslige Einrichtung in der Hauptsache ans dem 17 . Jht. Fig. 93 1/2. Martebo. Lås till spann målskistan. Sch loss der Getreide­ truhe. Foto . A. T. A. u. å. Fig. 94. Lummelunda kyrl{a fdn syd väst. Die Kirche von Siidwesten. LUMMELUNDA KYRKA. GOTTLAND , GOTTLANDs LÄN , NORRA BEFALLNINGEN. NORRA TREDINGEN, BRO SETTING , LUMMELUNDA T ING. VISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET. ANNEX TILL MARTEBO. Tryckta källor: BRUN IUS, II, s. 17. - GOTL. KYRKOR, s. 253 m ed exte­ riör. - ROOSVAL KIRCHEN, s. 51, 191 , 194, 2Ul. - AMBROSIANI, s. 97. - AM­ BROSIANI, Medeltida kyrklig byggnadsko nst, Sthlm 1904, fig. 30 h . (kot'ets sockel). Handskrivna källor och avbildningssamlingar: H rLFELINGS JouR­ NAL 1800, s. 50. P. A. SÄ VES BERÄTT. 1864, s. 54 fT. - A. T. A.: 6 foto (2 ext. frå n SV, int. mot Ö., k orportalen med detalj er), profil av korets sockel, penn­ teckning; inv. 1830 samt avskrift av Hilfelings och Säves hi thörande ovan citerade meddelanden. Kyrkans arkivalier: I ARKIVDEPÅN I VrSBY: räk. 1620- 180 1 (LT, 1-4), 1801 - 75 (LI, 5 o. 6), prot . 1771- 1804 (KI, 1), 18 14-36 (KI, 2 J och 1836-81 (KI, 3) ; ett inven tarium av 1692 å löst papper i Kl, 2; Yisitationsprotokoll i sam­ ma volym som Martebo (N 1) ; k arta över >Lumm elundz Kyrkio ägor> , tro!. a Y 1696 samt över » Lumm elunds prästgård» av 17 73 (Obs. de olika beteckningarna på sam ma jord!). I KYHKAN: Beskr. av 1830 finnes i den för Martebo och Lummelunda gemen­ samma Yisitationsboken, en bunt byordningar frå n 1757 och 1839 samt bya rättens protokoll frå n 1788- 1847. LUMMELUNDA KYRKA. 97 Kyrkogården. Kyrkogårdsmuren (se planen fig. 95), vårdslöst lagd kallmur av kalksten och något gråsten, har två enkla trägrindar utan stenstolpar åt väster och söder. Före 1833 inhi:ignades kyrkogården av ett an­ tagligen rödmålat 1 plank, såsom förhållandet i äldre tid även varit i Martebo. Lövträd kanta muren och omgiva vissa gravanläggningar. I kyrkogårdens nordvästra hörn · c.Sifualiol";pl~:~T\ · blev för det redan före 1771 (prot.) existerande sockenmagasinets räk­ ning en rappad stenbyggnad upp­ förd. Magasinets säd förvarades först i en »binge i klocktornet», som man redan 1776 fann allt för liten. Magasinet blev dock uppfört först något senare bl. a. beroende på lång­ De/in. J . Öster/und. variga meningsskiljaktigheter angå­ Fig. 95. ende den ur skönhetssynpunkt lämp- Lumm elunda kyrkas situation. ligaste platsen. 1891 fogades till situation der Kirehe. magasinet ett likvagnsskjuL Kyrkogården omgives i norr och öster av hagar, i söder av skolhuset med framförliggande kal plan. Här låg fordom ett trä­ hus, »prästestugan» eller »sockenstugan», som även tjänade pastor till kvarter på söndagarna (i 1777 års prot. diskuterades dess nybyggande), samt ett hus för prästens hästar. KYnKocÅno SOCKEN MAGASIN. Kyrkobyggnaden består av ett lån ghus med västligt torn, båda i huvudsakligen rund­ bågiga former, samt av ett i förhållande till långhuset bredare och högre kor i spetsbågiga former (fig. 96- 98). Hela kyrkan är byggd av kalksten, vilket material här behandlats på samma sätt, som för Stenkyrka och Martebo beskrivits. Hörnkedjor och omfattningar äro som vanligt fria från puts till 20 a 22 cm:s bredd. Det är icke möjligt att avgöra, om den putsfria ytan varit på samma sätt som nu begränsad. Det är emellertid, vad koret angår, troligt genom analogi med Martebo kyrkas hörnkedjor. 1 Vid visitation 20 sept. 17 42 påpekas plankets dåliga tillstånd . erbjuder sig att röd färga det. MATERIAL. En person 7-131689. Sveriges kurkor . Gottland l. 98 LUMMELUNDA TING . Foto. .T. Roosva/1911. Fig. 96. Lummelunda kyl'l{a f1·ån söder. Die J{irche von Siidcn. Tornet, där de senare putslagren äro delvis avfallna, och långhuset ha troligen ursprungligen haft sina hörnkedjor anordnade på samma sätt som i Martebo torn. I nyare tid ha hörnen å hela kyrkan varit vitlimmade, åtminstone till 1862, då man beslöt att avlägsna den »Oförståndiga» vitlimningen. Tegel i torngluggarna (som i Martebo) förekommer icke här. Överhuvudtaget saknas tegel, utom (osynligt) i omfattningarna till de fyrkantiga, sena fönsterna i långhuset. Golvet är av trä utom i övre koret, som är belagt med kalk­ stensplattor. Träbeläggningen beslutas 1861 . Förut stengolv. Åren 1775-78 belades hela kyrkogolvet och sakristian med sten. Mate­ rialet härtill sades finnas till större delen under bänkarna, dess­ utom köptes »43 st. Ölandssten eller s. k. Halvsten ». Den äldsta underrättelsen om golvbeläggning tyder således på ursprunglig be­ läggning med stenplattor. Alla yttertak äro täckta med tegel, utom tornhuven, som täckes av tjärade bräder. Tegel omtalas i räkenskaperna redan 1646 (»taksten» eller takpannor - 1684 köpas 3,800 dylika). Dessa tegelpannor användes troligen på kor et, ty 1751 talas om tegeltäckning av långhuset, vilket dessförinnan torde haft tjärat LUMMELUNDA KYRKA. 99 !föl'\ äf Jumme\unda kyrkll. GotlöNl B ygqMdj: perioder· Yom· DrrJr.1o o .s 6 7 8 ' 10/tt.tr·. Fig. 97. Lummelunda kyrkas plan. Gr undriss der Kirche. brädtak: ett på långhusvinden befintligt ,, överloft» (se s. 101, fig. 100) består nämligen av på undre sidan tjärade plankor. Då över­ loftet tillkom just 1751 torde dessa plankor vara rester av lång· husets äldre betäckning. Torn och långhus äro byggda i förband, tornets östmur är ToRN ocH samma mur som långhusets västgaveL L ÅNGH u s. Sockeln å dessa byggnadsdelar är skråkantig (fig. 99 B), portalerna Soci> . Den andra dörren en framställning av ett knäböjande barn, klätt i en mäss­ hakeliknande kappa, hållande en röd bok i ena handen och höjande med den andra en kronprydd ring. Inskriften är översmetad och oläslig; enligt beskrivning 1830 har den följande lydelse: »Him­ mel och jord skola förgås men mina ord skola icke förgås.» Denna predikstolsdörr var 1830 ännu bevarad på sin plats. Predikstolens målning renoverades 1751 av Nils Salin. - En äldre predikstol fanns förut: 1624 omtalas nämligen predikstolens och chorets målning. Vid sidan av predikstolen en timglastavla lik den i Martebo, ehuru målad ljust blågrå. H. 112 cm., B. 48 cm. I 1848 års protokoll talas om sångkorbänkarnas framflyttning i höjd med kvinnsbänkarna och funtens undanflyttande. Troligen var det då som predikstolstrappan spolierades och korbänken i huvudsak LUMMELUNDA KYRKA. 113 fick sin nuvarande gestalt. Funten stod 1830 vid predikstolen (beskr. 1830); »Choret» (d. v. s. korbänken för sångarne) nämnes redan 1628, då det målas tillika med funten. Nytt »kor » gjordes 1725 och målades 1750 av Salin. Större delen av det nuvarande består av detta 1750 års kor (fig. 102). Bän k i övre koret, nu kallad biskopsbänk, i beskr. 1830 BISKOPSBÄNK. kallad prästbänk, ett rikt arbete från 1600-talets mitt (fig. 111). Bänksidorna äro så höga, att den däri sittande ser prästen på predikstolen, men icke församlingen. (H. 141 cm., med det upp­ stående ryggstycket 172 cm.) Speglarnas akantus nästan bortplånad; den synes vara målad med kalkfärg, under det att det övriga målats med olja och i se­ nare tid förnyats. GOSSARNES »Gossar ne s bänb(fi~. BÄNK. 112). Inom sånghuset ytterli­ gare ensärskild,enkel,öppen bänk, anlagd framför främ­ sta mansbänken och för­ byggd med ett öppet skrank (H. 89 cm.) i stället för skärm. Det är den i rä­ Foto. J. Roosval1913. kenskaperna s. k. »skrank­ Fig. 112. Lummelunda !{yrka. bänken för gossarne », d. Gossames bänk. Gestiihl der Knaben. v. s. den manliga nattvards­ ungdomen. Balustrarna äro marmorerade i rött och vitt. En inskrift i vitt på svart citerar Math. 21,16, Ps. 119,9 och 71,5. Bänken byggdes 1787-88 av en husbonde i socknen. Vid skrankbänken är en enkel n u m m e r­ tavla fastgjord. Vit ram med enkel gul och blå ornering. Bänk-kvarteren äro sammansatta av bänkrum med något BÄNKKVARTEII. olika skulpterad ornering, vilka dock slutligen genom likartad mål­ ning förenats till enheter. Hikast äro nr 1 och 2 på mans- och kvinnosidan, vilkas arki­ tektoniska indelning rätt mycket överensstämmer med prediksto­ lens, ehuru de icke äga dennas ålderdomliga sling-beslagsornament De härstamma alltså troligen från tiden omkr. 1670. Härtill ha sedermera kommit andra, något enklare bänkrum, nämligen manssidans nr 3-11 och kvinnosidans 9-13, vilka emellertid genom sammanhängande entablement bemöda sig att giva ett enhetligt intryck; deras }{-formade gångjärn äro lika med 8- 131689. Sveriges kyrkor. Golfland J. 114 LUMMELUNDA TING . Foto. J . Roosual. 191.'1. Fig: 11 3. Lummelunda !'yrka. Biinkgavel och dörr. Detail des Gestiihls, tun lö70. ENSKILDBÄNK. de rika bänkarnas. Kvinnosidans 9-13 äro möjligen de i räken­ skaperna år 1687 nämnda. Omkring 1751 synes bänkanordningen i stort sett varit färdig. Vid bänkindelningen 1744 existerade näm­ ligen till utdelning 11 mansbänkar och 9 kvinnobänkar. År 1751 funnos dessutom enl. räk. 7 fattigbänkar. Detta år målades också enligt inskrift kvinnosidans främsta bänk och 1750 manssidans främsta bänk jämte disken, sakristidörren, funten, pallen (räk.), i samma masurfärg, som genomgår hela kyrkans bänkinredning. År 184,8 äro bänkrummen ytterligare kompletterade. Då talas om målning av de nya bänkarna i likhet med de gamla. Väster om långhusportalen finnes dessutom en låsbar, sluten bänk, målad i glad, ljus marmorering (grågrönt på vitt), med röda och blå lister. Dörrfyllningen är starkt framspringande med mångprofilerad ram. Bänken byggdes omkring år 1737 av en häradshövding Fries och hans maka f. Clerck, såsom )>en qvinsbänk på manssidan » (uppgift i protok. 23 jan. 1777). LUMMELUNDA KYRKA. 115 Fordom funnos bänkar under tornvalveL Dessa beslöt man 1856 förkorta för att få gång i valvet, då torndörren skulle hållas öppen. 1861 beslöt man att borttaga dem. De funnos redan 1771 sedan länge såsom mansbänkar (prot.). Läktaren, som döljer större delen av bågöppningen mellan LÄKTARE. skepp och torn, beslöts 1857 och av följande anledning. Man hade bildat en sångförening i socknen under två »directeurer », en löjtnant och skolläraren. Denna nymodiga organisation hade redan hun­ nit göra korkarlarna onödiga, ehuru nya sådana valts 1848. Dock heter det 1856, att sången skall tillsvidare organiseras efter den gamla metoden tills »den s. k. lectarn» blir färdig. Den påbörjades 1857 (fig. 102). I början avsedd uteslutande för sångare rymmer läktaren efter 1873 en orgel. Detta år skänk­ tes ett »Orgelmelodium ». Dopfunt av kalksten, enkel bägareform, utan tömningshåL Tro- DoPFUNT . ligen från medeltidens slut. (H. 95,5 cm. B. 77 cm.) Sockelsten icke anträffad. Målad i blå och röd grov marmorering, troligen från 1700-talet. Hit hör ett enkelt trälock med masurmålning, nu förvarat bakom altaret. Funtens plats är nu intill korbänken bred­ vid predikstolen (fig. 102). Åren 1628 och 1750 blev funten målad, båda gångerna i sam­ band med korets träinredning, vadan den alltså åtminstone från 1628 haft sin plats här. Ännu år 1830 stod den bredvid predik­ stolen (beskr. 1830), 184~8 flyttas den till Elfecronska graven, d. v. s. inom altar­ skranket. År 1892 påpekar visitator, att funten bör borttagas ifrån sin olämp­ liga plats inom altarskran­ keL Nu står den åter bred­ vid predikstolen. I funten ett dopfat av DoPFAT. mässing om 60 cm:s bredd, med rikt pressad dekore­ ring: i mitten det romerska (tyska kejsar-)rikets vapen, däromkring en bokstavsrad Foto . J. Roosva/1912. (minuskler), som icke giver Fig. 114. Lummelunda kyrka. Dopfat av mässing. o • o b .. Messingenes Taufbecken, urspriinglich profaner nagon menmg, pa rattet Gegenstand, Niirnberger Arbeit a. d . 16. Jht. 116 LUMMELUNDA TING. löpande hjortar och hundar (fig. 114). Intet av detta tyder på ett kyrkligt ändamål. Föremålet torde ursprungligen varit ett skåde-fat av det slag, som både för kyrkligt och världsligt bruk tillverkades i Niirnberg på 1500- och 1600-talen och där­ ifrån vida utbreddes. Ett mässingsbäcken med liknande vapen­ örn har funnits i Lunds domkyrka (teckn. i K. B.). Ett med samma hjortfris i Gjerdrum kyrka i Norge. (Jfr HARRY FETT, Norges Kirker i Middelalderen, fig. 406). Hål på dopfatets brätte visar också, att det varit använt som hängande dekoration. Det torde ha varit i världsligt bruk mer än 100 år, innan det kom till kyrkan. Det skänktes nämligen dit i slutet av 1600-talet av jungfru Margaretha Neumanns. Som dopskål (för bruk i hemmen?) torde även ha använts ett DOPSKÅL. kärl av cylindrisk form med flatt brätte, mera erinrande om en hattform, ett ytterst enkelt arbete i mässing med inskrift: »Skänkt af Per Johanson Lundbiers Ock Cattarina Iacobs Dotter Til Lume­ lunda Kyrka år 1804.» H. 16 cm. Nu i Gottlands Fornsal. Dep. nr C. 194. F. n. begagnas som dopskål ett nickelfaL i'IATTVARnsKalk av förgylld koppar med senare tillkommen skål av tenn KÄRL. (fig. 115, 116). Den 6-pass-konturerade foten är ornerad i 3 fält med S. Karins (Katarinas av Alexandria), S. Helenas och S. Doro­ teas figurer i gravyr på streckad botten. I de övriga 3 fälten ett tistelblad och två knoppar. Samma orneringssätt, figurstil och orna­ mentblad som i Martebo ciborium (fig. 84-85). Troligen gottländskt arbete från 1400-talet. H. 17,5 cm. B. 14,5 cm. Nu i Gottlands fornsal, Dep. nr C. 191. Kalk av förgyllt silver (fig. :l17). På fo­ ten nitat ett krucifix, oförgyllt liksom de kvinnliga maskernas ansikten på noden och bladmönstret å skaftet. Inskr. i bottnen: Gjord Till LUMMELUNDS Kyrka åhr 1766. Stämplar i bottnen: W, Q(?)TG, ett in­ graverat B och åldermansranka. Kalk och disk (d. v. s. paten) »göras större» år 1766 enl. räkenskaperna. H. 24,s cm. Foto. J . Roosval 1912. B. (fotens) 15 cm. Fig. 115. Lummelunda kyrka. Till kalken hörande paten av förgyllt Kalk av förgylld koppa,· sil ver; på brättet fyra kors, oförgy Ilda. (1400-talet): skålen av tenn. Mittelalterlicher Kelch aus ver- Tillverkad 1766 (se ovan). Stämplar som goldi:~~l ~~r.~~~:;'~a~~~isi. aus på kalken, dessutom kontrollstämpel. LUMMELUNDA KYRKA. 117 Foto . J . floo$uul 191 2. Fig. 116. Fot till kalken fig. 115. Fuss des Kelches Abb. 115. mit gravierten Darste!lungen, wahrscheinl. gotländische Arbeit a. d. 15. Jht. Kalk och paten förvaras i ett originalfodral av trä, klätt på yttersidan med masurfärgat, guldpressat skinn och inuti med rött sämskskinn. Tillverkat 1767 (räk.). Kalk med paten av tenn. Å kalkens undersida ristat: Lumme luqds Kijrkja Åhr 1766 af S. P. L. (?) Fries. H. 15 cm. Nu i Gottlands fornsal, dep. nr C. 192. Å patenen ristat L. K. 1766. B. 9 cm. Nu i Gottlands fornsal, dep. nr C. 193. Sockenbudstyg av silver (fig.117). Den inuti förgylldakalken bär inskriften: Lummelunds Kyrka 1797 och stämplarna ~~ I}Y] 02. H. 14 m. B. 71 /2 cm. EnL räk. köpt 1797 av Guldsmeden Johan Lindbom i Visby. Kontrollstämpeln anger 1796 som till­ verkningsår. Patenen har samma inskrift och stämplar. Till sockenbudstyget hör fodral, liknande det nyss för stora silverkal­ ken beskrivna. Mässingskrona (fig. 118) hängande i triumfbågen på röda länkar med omålade träkulor. Krönfiguren är en Jupiter med åskviggar, ridande på örnen. Inskrift å klotet: JYRGEN. GIER­ LACH. CHRISTOPHER. NIYMAN. BRITA. KNUTS . DOTTER. LJusREnsKAP. 118 LUMMELUNDA TING. Foto . .J. Roosva/1912. Fig. Il 7. Lummelunda kyrl•a. Kalk och sockenbudstyg. Silberne Kelche, 18. Jht. TExTILIER. NEYMANS. ELISABET. CHRISTOPHERS. DOTTER. NEYMAN. 1661. En av nedre kransens armar hoplödd på mitten. H. om­ kring 105 cm. Glaskron a, hängande mitt i skeppet. Inskr. å nedersta mäs­ singsplåten: Skänt (sic!) år 1855 af Barbara Maria Pehrs Dotter Enka efter H. Hansson Roshage i Stenkyrka. H. omkring 90 cm. (synlig å fig. 102, 103). Ett par mässingsstakar med vridna skaft och drivna frukter och blomster på brätten och fot. 1600-talets slut. (Finnes icke i inv. 1680, icke 1682). H. 26 cm. (fig. 119 A). Ett par stakar av malm med 6-kantig fot, med gjutna, skurna och graverade ornament; börj. av 1700-talet. H. 25,5 cm. (fig. 119 B). Ett par trearmade stakar av malm och mässing. H. 30,5 cm. Tv å hå var klädda med röd sammet och silvergaloner från omkring 1830 (beskr. av 1830 i visit. boken). 1911 upphör håv­ gången och anskaffas ett mässingsbäcken. Altaret är helt klätt med rött kläde samt vit duk. Denna färg har tradition på Gottland och omtalas ofta i äldre inventa­ r-ier, tidigast 1680. Därjämte brukar svart klädsel finnas. 1759 anskaffades en mässhake av röd sammetsplysch med äkta silverspetsar och silverspänne (räk.). Spännet torde vara det­ LUMMELUNDA KYRKA. 119 Fig. 118. Lummelunda kyrka. Mässingskrona. Messingen e Kronc. 17. Jht. samma, som ännu finnes (fig. 120), ehuru oanvänt. Det består av två bladformade halvor, garnerade med löv och rocailleornament, samt med en pålödd dekoration i hög relief a jour, vari en putto med båge riktad mot en orm. L. (båda halvorna hopsatta) 10,8 cm., H. 4,9 cm. Det är icke stämplat eller elj est betecknat. Året 1799-1800 anskaffades ett svart kamelgarnsbälte till skruden och, av guldsmeden Söderberg, ett si lverspänne till gördeln. Det enkla spännet har formen ungefär av ett modernt MÄssHAKE­ sPÄNNE. GöRDEL· sPÄNNE. 120 LUMMELUNDA TING. GRAVSTENAR. 8EGRAVNINGS­ VAPEN . slejfspänne. Det är märkt >>L. K. 1799>> (graverat) samt med stämpeln~ och kon­ troll. L. 5, 2 cm. H. 4, 6 cm. Gördelbandets L. 110 cm., B. 3,5 cm. Bland äldre gravminnen märkas t v å sannolikt m e­ deltida, korspryddahäi­ B A lar, en utanför skeppsporta­ Foto . .J. Roosval 1912. len, en utanför torndörren Fig. 119. Lummelunda kyrka. Mässingsstakar. (fig. 121). Messingene Leuchter. Enl. LEMKE s. 121 fanns i koret en gravsten över den 1663 avlidne Christof­ fer Neumann, ägare tillLum­ melunds dåvarande masugn och stångjärnshammare. Den har nu icke återfunnits. Ett yngre, för gottländska kyrkor ovanligt gravminne Foto . H. & H . .Jolwnson, Visby. är en vapentavla, upp­ Fig. 120. Lummelunda kyrka. hängd i koret (se fig. 109). Mässhakespänne av silver fnln 1759. Inom en träram i rött och Silberne schnalle fiir das Messgewand von 1759. blått är på svart plåt må­ lat släkten Elfcronas vapen, med inskrift i vitt angå­ ende överste Jean Elfcrona (med fri plats för dödsåret) och hans son styckjunka­ ..__ ren Gustaf Adolf Elfcrona r--­ .....---­ f-­ t 1785. H. 159 cm. Invid skölden hänger en likkist­ plåt av bly (styckjunkarens) samt följande sidogevär: l Vär j a fastrostad i läder­ baljan med fäste av förgylld Deli11 . .1. Osterlund. i brun metall med rococo­ Fig. 121. Lummelunrla kyrka . ornament. Kavlen lindad Gravstenar. Grabsteine. med ståltråd. Sorgfloret LUMMELUNDA KYRKA. 121 hänger ännu vid fästet. Värjan med baljan: 109 cm. Barnvärj a med fäste av försilvrad metall, kavlen lin­ dad med ståltråd och för­ s ilvrade mässingsband . Klingspetsen avbruten. L. ·67 cm. Därtill hörand e balja av pergament. L. 52 cm. Sabel med krokig klinga med bygel och pa­ rerstång av mässing, kavlen av trä virad med mässings­ tråd. L. 95 cm. Två kungaporträtt, olje­ målade bröstbilder inom på Fo lo. J.lloosuul 1912 . Fig. 122. Lumm elunda ky rka. duken målade ovaler, i svar­ Porträtt av Gustaf II Adolf. ta, profilerade och förkrop­ Portrait Gustaf II. Adolfs. pade ramar, nämligen Karl XII:s (H. med ram 100 cm. B. 82 cm.), och Gu s taf II Adolfs (H . med ram 102 cm. B. 88 cm.). Båda från början av 1700-talet (fig. 122). Det senare porträttet återgår på ett original, tillhörande den grupp Gustaf-Adolfs porträtt, till vilket även Elbfass' tavla i Hölö kyrka hör. (Jfr WETTERGREN i Strängnässtudier I, s. 229.) Karl XII:s-porträttet överensstämmer tämligen med David von Kraffts Karl XII:s-typ av 1707 (jfr HAHR, David von Krafft, s. 84), men avviker bl. a. genom klädseln med bröstharnesk. De två porträtt, som i 1680 års inv. sägas vara skänkta av jungfru Neuman, äro icke mer tillfinnandes. De funno s ännu vid 1861 års visitation och förmodades framställa den ovannämnda Christoffer Neumann och hans hu stru. Minn e stavla, graverad av Ambr. Hedengrahn över »Dhe för­ nämsta Dygders Samthal» etc. vid Karl XI:s begravning 1697, i svart ram med hopplister; Gustaf Ill:s tal 21 aug. 1772 i röd och blå ram, ~ar l XIII:s l al 2 maj 1810 i ram i svart och guld. Dessa hänga snygga och väl underhållna i sakristian. I dåligt tillstånd befinner sig däremot en bakom altaret förvarad Heden­ grahnsk tavla: »Fröjdekväde vid jubelfesten 1693 », i svart ram med hopplister. På kyrkogårdens norra mur ligger, sorgligt utsatt för väder och KuNGAPOR­ TRÄTT. MJNNESTAVLA M. M. 122 LIKBÅR. LUMMELUNDA TING. I{Lociwn. vind, en svartmålad Ii k b år med skulpterade fötter i barock-stil. Snidad inskrift i upphöjda bokstäver ur JOBS 16, 22 och PS 90, 12. u finnes i Lummelunda en likvagn i boden, men ännu för en mansålder sedan var det bruk att bära liket på bår. L. 209 cm. H. 54 cm. B. 79 cm. En s k a m p a I l förvaras i sakristian. S tora klo c kan (fig. 123) (H. m. ring 95 cm. Vidd 94 cm.) är av medeltida typ, utan inskrifter. Lilla klo c kan (Vidd 53 cm., H. med ringen c. 63 cm.) sirad med rankor och akantusblad och Drottning Christinas huvud i relief, halvprofil. Inskrift: GLORIA IN EXELSIS DEO ET IN TERRA P AX HOMINIBUS ANNO 1652 . H. CRISTOFFER. NEYMAN H. BRITA NEYMANS. KNUTSDOTER. HOLMIA SUECORUM ME FUNDEBAT GEBD (MEYER) ANNO (1)6(52). Skriften är starkt utplånad (paren­ teserna äro kompl etteringar ur inv. 1830). De/in. J . Roosva/. Fig. 123. Lummelunda k y rka . Stora !dockan. Die grosse Glocke. Miltelalter. Sammanfa ttning a v Lumm elunda kyrkas konst­ historia. 1. En liten, flattäckt, romansk kyrka med västtorn och mindre kor, antagligen med apsis. Av denna kyrka återstå ännu torn och långhus med enkla , rundbågiga portaler och skråkantad sockel. Mitten av 1200-talet 2. Det romanska koret ersättes av ett större, gotiskt med rak avslutning i öster och täckt av ett ribblöst kryssvalv. Rikt skulp­ terad korportaL Omkring 1340. LUMMELUNDA KYRKA . 123 3. Till korets norra sida fogas en sakristia. Nattvardskärl i förgylld koppar~ dopfunt av sten. 1400-talet. 4. Ny tornspira 1636 Senast vid detta skede flvttas funten till närhet av korbänken. 5. Nytt fyrkantigt fönster i långhuset. Inredmng med bänkar, altartavla, predikstol. Krona, stakar och dopfat av mässing. 1600­ talets senare hälft. 6. Nytt loft över långhuset 1751, då det även målas. Två nya fönster i långhuset. Bänkförrådet kompletteras bl. a. med en gossebänk. Ljusredskap. Sockenmagasin uppföres på kyrkogården. 1700-talet. 7. Kyrkogårdsplanket ersättes av mur (1833). Läktare, orgel nyanskaffas. 1850-70-talen. R esume. In der Mitte des 13. Jhts wurde hier eine kleine steinerne Kirche gebaut, deren (westlicher) Turm und ungewölbtes Langhans noch existieren. Die zwei Portale sind rundbogig und ganz einfach. Die doppel·rundbogigen Schallöcher sind durch Zwergsäulen mit Wiirfelkapitellen geteilt. Die urspriinglichen F enster im Langhause sind durch viereckige, grosse Fenster a . d. 17 ., l 8. und 19. Jht. ersetzt worden. Die Kirche halte sich erlich ursprunglieb einen schmäleren Chor mit Apsis und ähnelte also in mehreren Beziehungen der ä ltesten Periode Martebos. Ein n euer, quadratischer, k reuzgewölbter Chor wurde im Anfang des 14. Jhts gebaut. Sein Portal zeichnet sich durch reiche, obgleich rob ausgefiihrte ikonische Kapitellreihen aus. Das ganze erscheint als eine minderwertige Nachbildung der golischen Portale in Martebo (vgl. s. 95). Bezeichnend fi:ir die einfachere Arbeitsweise des Lommelanda -Porta les ist auch das fur die Kapileile gewählte Material, Kalkstein (Sands tein, in dem eine sehr feine Nuancicrung möglich ist , ist nämlich sonst das gewöhnlich e Material der gotischen Portalskulpturen, z. B. in Martebo). Der Chorbau gehört in die Zeit der enlwickelten Gotik der Inse! Gotland, d. h. in die erste Hälfte des 14. Jhts. Aus dem Mittelalter stammt nur noch ein gotischer Kelchfuss aus vergoldetem Kupfer (Abb. 115, 116), ein Taufstein (Abb. 102), wahrscheinlich a. d. 15. Jht., eine hölzerne Staluette des hl. Antonius Eremila a. d. Anfang des 16. Jhts (Ab b. 107, 108) und eine Gloeke (Abb. 123). 124 LUMMELUNDA TING. ·In neurerer Zeit - hauptsächlich Ende des 17. Jhts- ist das Innere möbliert warden (Vgl. Abb. 102, 103, 110, 111, 113). Ende des 18. Jhts ist ein »Knaben stuhl> hinzugekommen. Er steht als der vorderste in der slidlichen (d. h. der männlichen) Reihe. Das Aufkommen dieses ner;en Kirchenmöbels ist in Zusam­ menhang zu setzen mit der Neueinfiihr:mg der Konfirmation in der schwedischen protestantischen Kirche, die erst Ende des 18. Jhts vor sich ging. Von sonstigen Gegenständen ist zu bemerken: ein Niirnberger messingenes Becken a. d. 16. Jht. (Abb. 114), eine silberne Messgewandschnalle von 1759 (Abb. 120), ein Portrait Gustaf Il. Adolfs (Abb. 122). Delin. J. Österlund 1912. Fig. 124. Lummelunda kyrka . Väggskåp i korets norra mur. Wandschrank in der nörd!ichen Maner des Chores. 'l'RYCKFEL. Sid. 42, 18:e raden uppifrån står V'.:E!LtH5 skall vara VE{LUZ5 8~. 17:e nedifrån V'OLOZ5.tr(Z5lf) skall vara V'OOIZ5.i'f(Z5j'f) NORSTEOT STHM 1920 20 1 7 13 9 Av SVERIGES KYRKOR föreligga nu: UPPLAND. Band I, h. I. lersta delen. Pris 6: 6o. UPPLAND. Band II, h. I. lag. Pris: 4: 40. UPPLAND. Band IV, h. I. af Akad. Bo_ kh. Uppsala. UPPLAND. Band IV, h. 2. Danderyds skeppslag, mel­ Häverii och Väddö skepps­ Erlinghundra härad. Distr. Seminghundra härad. Pris GOTTLAND. Band I, h. I. Lummelunda tz'ng (utom Tingstäde) Pris 4 kr. VÄSTERGÖTLAND. Band I, h. I. Kållands härad, norra delen. Pris s: 40. V ÄSTERGÖTLAND. Band I, h. 2. Kållands härad, sydöstra delen. Pris 4: so. STOCKHOLMS KYRKOR. Band III, h. I. Kungs­ holms kyrka. Pris: 4: so. STOCKHOLMS KYRKOR. Band. III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Pris - : DALARNE. Band I, h. I. Leksands och Gagne.fs tz"ngslag. Pris 4: so. DALARNE. Band I, h. 2. Falu domsagas norra tz'ngslag. Pris I 2: Utdrag ur recensioner: Arbetet är, kan man säga ett led i det väldiga verk som plibörjades af Arthur Hazelius. August Bnmius i Svenska Dagbl. Det stora företaget är att anse som en allmän nationell kulturangelägenhet af vidtomfattande betydelse. Axel L. Romdahl i Göteb. Handelstidn. Då man ser i det nyss utkomna häftet, Band I, häft r. Kyrkor i Leksands och Gagnefs tingslag, där namnet Gerda Boethius, som bearbetat texten, ger en ton av gammal dalaodling, försdir man, att redan detta häfte betyder ett ganska djupt spadtag i det konstnärliga och historiska kulturarbete, som nu utgör en så väsent­ lig faktor för vinnandel av den nationella och grundli ga svenska kultur vi längta efter. Ett inventarium är det roligaste jag vet att läsa > sade till mig den för några år sedan avlidne chefen för Nationalmuseum, intendenten Gustaf Upmark, och han beskrev kärnfullt och vältaligt, hur lifvet rörde sig omkring och emellan raderna som uppräknade de gamla silfverst1lnkorna och ekskåpen. Samma känsla har man, då man läser denna bok. Carl G. Laurin i St. D. Ett betydelsefullt arbete och en viktig insats i svenska kyrkans gärning just nu har tagit sin början i och med utgifvandet af det stora verket >Sveriges kyrkor >. Svensk Kyrkotidn. Sådant det första häftet öfver Sveriges kyrkor i konsthistoriskt inventarium nu föreligger, är det ett ämne till b1lde stolthet och tacksamhet ur såväl kyrklig som Ny tidn. f· kyrka oc/z skola. nationell synpunkt. ... SVERIGES KYRKOR GOTTlAND UNDER UTARBET- ~~:?il :t ~~~~~~ 1111111111111 'tl'Q-) ~c; NINfi0 VARANDE OMRADE BAND l. HÄf'TE l . ..