SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM MED STOD AV K. VITT. HIST. O . ANT. AKAD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL DALARNE BAND I AV GERDA BOETHIUS SVENSKA BOKHANDELsCENTRALEN A.,B. STOCKHOLM CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1932. DALARNE BAND I LEKSANDS TINGSLAG, GAGNEFS TINGSLAG, FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG, FALU DOMSAGAS SÖDRA TINGSLAG A V GE RD A B O ET HIUS / / / / / .'/ _ _/ < 'l ',, - ...../l ____ _- . l / Skala 1:750000 o 5 JO 15 20km Häradsgrans Sockengräns INNEHÅLLSFÖRTECKNlNG Leksands Tingslag: Leksands kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . Djura kapell .. .... . .. . .. .. . .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ..... .. ... ... .... .. .. .. .. .. .. .. .. .. .... . Sil jansnäs kyrka.. .... .... ................. .. ....... ... .. .. ... ..... ... .. .. .. Ahls kyrka . .. . .. . .. .. .. .. ... .. .. .. .. .. . .. .. . .. .. . . .. .. .. . .. . . . . . . .. .. .. . .. . .. . .. .. .. . . . Bjursås kyrka .. . .. . . . . . . . .. . .. . . . . .. . . . .. .. .. . .. . .. .. .. .. .. . .. . . .. .. .. .. .. .. .. . . . . Gagnefs Tingslag: Gagnefs kyrka .......... ....... .............. ........ . ....... . ...... .. .. .. ........ ... .... Mo ck fjärds kapell ... ....... .. ..... .. .. ........ ... ... .. .. .. ........ ....... ..... ... .... . Falu Domsagas norra tings la g: Vika kyrka . .. . .. .. . .. . . .. .. . .. .. .. .. . . . . . . .. .. .. . .. .. .. . . . .. . .. . .. . .. .. .. .. .. .. .. . .. . . . . Hosjö ka pell. .. .. . .. . ...... ... .... . ... : .. ... .. .... ... ................ ... . ..... ... .. .... .. Svärdsjö kyrka.... .. ............... . .. .. .. ................ .......... .. .. .... .. . Svartnäs kapell .... .... .. .. ... ..... ... .... ... ... . .. .... ...... .... ....... .. ... ..... .. ... Envikens kapell ........... ...... .. ... .. .. ... .. ....... ... .. ... ..... .. ..... .... ... .. .. .. Sundboms kyrkor .. ... ... ..... .. .. .......... ... .. ..... .. ... ... .... .. .. .. .. .... .. . .. ... Aspeboda kyrkor .. .............. .. .. ... ....... .. .......... .. . .. . ........................ Falu Domsagas södra tingslag: stora 'runa kyrka .. . . . . . . . . . . . .. . . ... ... ......... .. .. ..... .. ... ..... . .. ... .. ... .. Amsbergs kapell ..... .. .. ................. ... .... ... .. ... . .. ... ... ... ... ...... .... ... ... Sil vbergs kyrka och Östra Silvbergs kapell ....................... .. .. ... .... .. Gustafs kyrka och Enbacka kapell .... .. ...... .. ........... .. ................ .. Torsångs kyrka ........................... ... ...... .. .. .. .. ......... ...... .. .. ...... ... Registe r till Band 1 : Ortsregister ...... .. . .......... ....... .. ...... .. . .. .. . . . .. . .. .... . . . .. . . .. .. .. . .. .. . .. .. Personregister .... .. ... .. ....... ............... .... .. ..... ..... ... .... .. ...... ... .... ... sakregister . . . . . . .. . . . . . . . . .. . .. . . . . . . . .. . .. . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rättelser .. ...... .. .... ....... .......... ....... . .... .. ......... ... ......... .. ...... ........ .. l 42 ~ 61 65 ­ 87 106 135 149 220 - 234 261 -­ 268 280 300 327 413 ­ 437 462 478 514 519 531 512 FÖRKORTNI NGAR ANVÄNDA I DETTA BAND. ANREP = Anrep, J. G., Svenska Adelns Attartaflor. Stock holm 1858-64. AROSE>rr us = [Aroseni u~, F .], Beskrifning öf:ver Provin8en Dalarne. Falu n 1867 -68. A. T . A. = A n ti kvari ~k- topografiska Arkivet i St atens H istoriska Museum. BIWNIUS = Brunius, C. G ., K>. 1634 funnos två portar, »then norra hwalfvat» (tydligen en roedeltida stiglucka), och 1684 hade ännu en tillkommit, sannolikt belägen i väster, där en väg gått utmed stapeln och muren fram till landsvägen ända till 1879. 1687 »war lås kiöpt åt kyr c k i o gå rd s por­ tarna, hwilka klockaren bör håll a tillåsta för swijn och andra cr ea­ tur » (prot. ). Klockstapeln (fig. 142) är .byggd av runda, kraftiga, av strävor stöttade stolpar, inklädd med brä­ der och täckt av plåtbelagt sadel­ tak. Den är rödmå lad med svart­ tjärade luckor och dörr. Bräd­ inklädd blev stapeln 1702, men var då och tiden närmast där­ efter spånslagen. Taket hade en mittspira och fyra hörntorn, vilka , . J,.• sistnämnda man 1749 beslöt att nedtaga, emedan de förorsakade Delin. S . Wra111ir et B. Wijkmark 191 5. dropp och röta. 1763 fanns mitt­ Fig. 140. Vika. Situationsplan. 1.: 2000. tornet och en huv i vardera hör­ Situation de r Kirche. .--"'\...) IKA - .,/ITCJAT ION/DLAF:i ...-. VI!{A KYRKA. 151 net. Det nuvarande sadeltaket och brädinklädnaden torde stamma från 1774- 1776 års reparation eller kort därefter. Klockstolarna, vilkas runda stolpar bära spikhål efter spån och vilkas strävor, inom de nuvarande ytterväggarne, delvis äro rödmålade, synas dock ha (illhört den äldre stapeln, som var från 1500-talet eller av medel­ tida ursprung. Alla utgifter un­ der 1600-talet synas nämligen en­ dast gälla reparationer. Så blev stapeln 1634 (inv.) »renoverat,,, varvid man gjorde ett »nytt taak m z 9 spessar» ( = spiror), en repa­ ration, som väl är identisk med Foto. G. Boi!lhius 1.?17. Fi g. 141. Vika. Vapenhuset och en av HiiLPHEHS nämnd ny­ södra l•yr·l> ­ fönstren, varför man väl får antaga, att glasfönstren åtminstone del ­ vis haft en annan, ej angiven placering. Av långhusets ursprungliga fönster är intet bevarat. På öst­ väggens yttersida framträd er ovanför korfönstret ett ärr, som sannolikt betecknar en spetsbågig nisch, som omslutit korfönstret Ärret kan icke motsvara själva fönstret. Det stiger högre upp än östra sköldbågen och skulle alltså, om det representerat en genom­ gående öppning, kunnat ia kttagas å gavelns insida, ovan valven , me~ så är ej fallet. 1750 nämnes (inv.) >>ett smalt långt fenster UnsPliUNG­ LIGA FÖNSTEIL 156 FALU DOMSAGAS NOHRA TINGSLAG. VIKA K'YQKA LÄN> Kur en» öppnar s ig med e n vid rundbåge mot långhuset och täckes av ett kupolliknand e halvvalv. Den stammar i sin nuvarande fo rm från 1Ti4, då valvet slagits och bågen mot lå nghuse t fö rstorats. Själva rummet ~ir dock en ursprunglig lem i den nuvarande byggnaden och har även i det inre jäm te sa kristia n bi ldat ett enhet! igt sid o­ s kepp. Endast sakris tians neder­ våning skildes näm ligen med mu­ rar frå n den övriga kyrkan, medan övervåningen, den s. k. gapskull en (se s. 163), med spetsbågar öp p­ nade sig mot kor och >> kur >> . Kuren täcktes då av två valv av gapskullvalvets höjd. Det östra kvarstå r ännu delvis i gap ­ s kull en, av vars innertak de t kom­ mit a tt utgöra en del, sedan sak­ på ristian vidgats västerut kurens bekostnad (jfr nedan}. Mot lå nghuse t vätte två av e n pelare burna spetsbågar , som tillsammans hade den nuvarande bågens bredd (jfr fl g. 155). Deras av form sten profilerade poster ut­ göra de nuvarande posternas ned re ){ u n . Foto. Gen. St llb. lit. A n s/. 1918. Fig. 151. V ika. Glasmå lninga r . Glas m a le r e i. 15. Jhdt. > r c o o Ul "l s: > C'l > Ul z o ::o ::o z .., r C'l > C'l Ul > Foto . S. (;IIT/11(1/l 1911) . Fig. 152. Vika. Interiör mot Inueres gegen Osten. ö~ter, m Foto . .>. Curman 1918. ..... ..... f"ig. 153. Vika. Interiör mot väster. ·westeq. ~nneres ~egen 162 FALU DOMSAGAS NORHA TINGSLAG . SAKR JSTJA. delar, och halva bågarna kvarstå med bevarad kalkmålning. Lång­ husets målningar fortsätta in i kuren och ha i valven och å övriga ombyggda delar kompletterats av artisterna C. L. Lundin och C. Lindgren. De nya partierna omslutas av blyertsritsar och om­ fatta kartuscher med berättelse om målningsrestaureringen, gjorda ombyggnader samt signaturer. · I nymå lad e ornament står på fl era ställen »1917 » inlagt i ornerin gen. Från koret leder en sticl,bågig, stuckomfattad portal in till sakrist i an . Portalen är från 1774, liksom dörren , vars plåtbe­ klädnad på insidan dock delvis stammar från en äldre, mindre Fig. 154. Vika. Längdsnitt genom kur och sakristia. Uppmätt av K. Norberg 191 5. Längsschnitt durch die Kapelle und die Sal>, sanno­ likt förklaringen, på vänster hand en naken man, Kristus(?), med 7 nycklar och därinvid 13, 14, 18. Möjligen de i kap. 13 före- Fo to . S. Cllnllwl 1!l18. Fig. 162. Vika. Matteus-symbol. Viiggmå lning. Matthiius-SymlJOI. Wandgemiilde 15:>0-60. kommande sju likn elserna om himmel riket. H och 18 kunna ej sammans tällas med förem ål. Framför ~lngeln skymtar t. v. en fågel(?) , därbredvid nedre delen av en nyckel, Jesu ord till Petrus om him­ melrikets nycklar kap. 16, v. 19, samt däröver en profet med språkband och >> 15,,: Esaias' profetia, som upprepas i kap. 15 V. 8 Under TERTIA [M A TTA] l-II IM AGO (=Matteus' tredje bild). 4. Ängelen har fotsid röd dräkt och gröna och röda vingar. Över VIKA I{YRKA. 171 hans huvud två hä nder, som trycka varandra, och »19 » , tydligen läran om äktenskapet kap. 19 v. 4 och fö lj ande. Framför bröstet två vin­ druvsklasar och ett verktyg samt »20·: arbetarna i vingårde11 kap. 20 v. l och föl j. Dä ebredvid ett åsnehuvud och »21» , in ­ tåget i J erusalem. Nederst på en sockel står en skrivpulpet med skrivdon och »22 », betydelsen oviss. Ovanför ·ängelns h. hand Foto . C. J.u11di11 1917 . Fig. l ö3. Vi ka Ma tt e us-sy mhol. • Mallhiius-Symbol. Vi\)(gm å lni ng. Wandgem iilde 1550- GO. är en kolonn och språkband samt »23,,, möjligen kap. 23 v. 5 : om tänkeskriftema och domen över faeisee rna (?). P å vänster hand håll er änge ln en sol, därunder synes en stad och bredvid solen »24 », tydligen J erusalems dom och Kristi ord om sin tillkomm else sa mt tecknen vid yttersta domen. Framför väns tra knäet ett epålett­ artat föremål, som torde vara e n penninguppsa mlare av medel­ tida typ med penningar i och här syfta på 25 kap. , liknelsen om ma nnen, som utdelade penningar till sina tjänare. 172 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto. C. Lundin 1917. Fig. 164. Vika. Mattens-symbol. Viij,(gmåtni ug. Ma tthilus-Symbol. Wandgemiilde 1650- 60. 5. Bildens nedre del skymmes av korets b~inkar. Ängeln är iförd röd dräkt, har stora svarta och röda vingar, och omkring huvudet stå solfjädersformigt fem kalkar med eldslågor och därinvid »23 »; betydelsen okänd. Framför ängeln en biskop och en man med hatt samt »22>>, fariseen och sadduceen (??) kap. 22 v. 23 och 41 . Neders t t. h . segerfanan och »28»: uppståndelsen, kap. 28 v. 5 och fö ljande. Invid segerfanan tre smörjelsekar: kvinnornas besök vid graven . Över gapskullbågen är ett tomt fält, på bågens avtrappning VIKA I> = intågetiJerusalem (?). Johannes-Symbo l. \Vandgemälcle 1550-60. Vid oxens högra axel ett epålettartat före mål, en penninguppsamlingslåda av medeltida typ, som här visar på Judas' trettio silverpenningar (jfrl,4). Därbredvid en druvklase, sannolikt den i 20 kap. v. 9 och följande återgivna liknelsen om vingården. Under en profet med språkband och t. h. en man med kvastlik gloria omgiven av moln, syftande på kapitel 21 v. 27 , som omtalar Daniels profetia: »Och se i himmelens sky kom en , som liknade en människoson» (Dan iel kap. 7 v. 13). Mellan oxens ben står en kalk med paten över och »22>, nattvardens instiftan­ de (22 kap . v. 15- 20). Ovanfö r oxens högra framb en P ilatus , vilken tvår sina händer i vatten, som rinner ur en kanna, och »23 » , visande på 23 kap ., Kristus inför Pilatus. I höger klöv h å ller oxen en korsfana, och därbredvid stå tre smörjelsekar sa mt :> 24, », en tydlig symbol av uppståndelsen och kvinnornas besök vid graven. Över i den schablonerade bå rden: QVARTA IMAGO LUCE (=Lukas' fj ärde l:\ild) under L · · Q · · · · N IS MORTIS E TI · • DOCTRIN E CHI STOR · · Bilden d öljes av e pitafium. T. h . fram ­ skjuter i linje med de b eskrivna oxarna fötterna av e n rödbrun och en vit oxe samt vid den n ed re >> 17 ». 4. Stadsbild med stor sol t. v. Betydelsen oviss. 5. Markus-symbol : ett stående lejon, komponerat som oxe n , helt vitt med vingar (fig. 167). Över lejon ets huvud profet och ma n i moln VmA I{YRI\A. 177 Foto. C. [ , un d i n 191 7. Fig. 169. Vika. Johannes-symbol. Viiggmålning. Johannes-Symbol un> 13 », liksom motsvarande scen i II, 3 åsyf­ tande Daniels profetia, i Markusevangeliet återgiven i 13 kap. v . 26. På högra vingen »12 » utan bevarad bild. Framför lejone ts bröst en kalk med oblat över, sannolikt nattvardens instiftelse. Under två män, en i hatt och en i biskopsmössa samt »15 », dom­ scenen hos Pilatus (?). Mellan lejonets ben tre smörjelsekar och »16 », kvinnornas besök vid graven. Över i schablonbården TERTIA MARCI IMAGO (= Markus' tredje bild), under - - S . MAIE­ STATE DENS LE - - - s - - (T. v. tassen av ett vitt lejon, som bortskurits av fönsteromfattningen. Markusbilderna ha alltså varit minst tre, ehuru endast den ovan beskrivna är bevarad. III. Sydväggen. Johannes-symboler. Invid murpelaren i väster är å ett stycke enbart schablonmönster och ett fä! t utan mål­ ningar, sannolikt svarande mot anordningar för korskranket (jfr s. 189). 1. Stående, svartblå örn med utbredda vingar (fig. 168) ; två an­ sikten på sidorna om örnhuvudet, Jesus och Johannes(??) samt där­ bredvid utplånad siffra. Mellan örnens fötter står »3» samt där­ bredvid ett ämbar med ett kronliknande förem ål på handtaget och 178 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. »4» . Ämbaret syftar utan fråga på samtalet med den kananeiska kvinnan vid brunnen, kronans betydelse är oviss. Framför örnens bröst ett musikinstrument och därunder tre pungar eller krukor, vinkrukorna i Kana (? ?). Und er: PRIMA IMAGO IOHANNES (=Johannes' första bild). 2. Örnen är svartblå och står som föregående (fig. 169). Under örnhuvudet är bröstbilden av man och kvinna, kvinn an h åller en fackla. I fonden och t . h. en stad samt »9 ». I 9 kap., som handlar om den blindfödde, som återfick sin syn, finnes intet, som kan syfta på bildens fram stäl lnin gar. Framför örnen s fötter ligger ett föremål, vars art ej närmare kan b estämmas. Under : - - - - IOI-IANNIS - - - -. 3. (Fig. 170). På den stora svartbl å örnenshuvud står ett fat med en naken fot, som tvås av en hand , sa mt därbredv id ,, 13 », fotatv agningen (13 kap. v. 5). På den vänstra vingen korg med lågor (?) eller blommor(?) och »14,, , en hänvi sning till den Hel ige andes ut­ gjutelse, varom Kristus profeterar i kap. 14 v. 16 (? ?). Framför halsen är ett hjärta, sannolikt illustration ti ll H kap. v. 27: Edert hjärta vare icke oroligt, ej heller försagt. Därunder vinkvist med klase och »15 »: Liknelsen om vinträdet, 15 l>. Kapitlet h andl ar om Jesu bön för sig och Ji:irjungarne. Vid örnens h ögra fot s itter en ma n med ett svärd i handen, av vilket endast fästet är synligt, fån gslingsscenen (? ?) . Mellan örnens ben står Kri stus, som för T h om as' band till si dosåret; kapitelhänvi sn-ing salmas. Under höger fot står ,,9», und er Thomasscenen »21», ingendera illustrerad e. T. h. om vänstra foten två smörj elsekar (det tredje sannolikt förlorat vid fönsteruppbrytningen) och »2 >> - , här liksom å föregående bilder kvinnorna vid graven . Un der : TEHTIA IOHANIS IMA GO ( = Johannes tred je bild). 10 1-1 - . .. DIV[I]N - - -- . Över fönstret ett fält med obetydliga fragm ent av målnin g. Lå nghusets väggar äro liksom korets indelade i fält, skilda av Drnam entala bårder. Scenerna komma huvudsakli gen i kronologisk ordning. Bebådelsen, konungarnas tillbed j an och en del andra tidiga sce ner förelw mma dock i korvalvet och i »kuren », varigenom ordningen ställ vis förryckes IV. l. Bröllopet i Kan a (fig. 171). I mitten Kristus och bruden ; t. h. invid fönstret synes en man vid ett ann at bord, iförd mantel och barett, framställd i större skala , troligen från VJI{A KYRI{A. 179 Folo. C. Lundin 1917. Fig. 170. Vika . .Joh a nn es-sym b ol. Viiggmålning. Johan n essymhol. \ Vandgemälde. 1550- 60. a nnan scen, som förs törts, då fön stret förstorades . Under frag­ mentarisk rnskrift : VATN - - - w [rK ] - . 2. Kristus v i d tolv å r s å ld er i t e mplet (fig. 172). Skad ad t. v. av fönstret, varvid några av de skriftl ärd e utpl ånats. T . h. synes Maria med gloria och 13- 113792. Sveriges kyrkor. Dalarna l. 180 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto. C. Lundin 1917. Fig 171. Vika. Br·öllopet i Kana. Väggmålning. Die Hochzeit zu Kana. Wandgemälde. 1550-60. bredvid henne Josef. 3. Kristi himmelsfärd. Skadad nedtill, endast fragment i behåll. Fotspåren efter Kristi fötter synas på kullen. T. v. senare anteckningar och årtal ristade i putsen. 4. Pingstundret. Mycket skadad i vänstra delen. Duvan synes ovanför Maria, runt omkring knäböja apostlarna. I fonden arkitektur. V. 1. Nattvarden (fig. 173). Skadad nedtill t. h. T. v. sitter Judas med en stor pung i handen. Endast 11 lärjungar äro av­ bildade. 2. Kristus i örtagården; nedre delen skadad. T. v. fragment av lärjungarna, t. h. två sovande. I mitten knäböjer Kristus framför kalken, över vilken ängeln håller sin hand (fig. 174). 3. Kristus fängslas (fig. 175). Nedre delen skadad. T. h. och t. v. i fonden anfallande fångknektar med höjda vapen. I förgrunden t. v. Petrus, som sticker svärdet i skidan. I mitten VIKA KYKKA. 181 Kristus och Judas. 4. Pila­ tus · tvår sina ' händer; t. h. bortföres Kristus fängs­ lad. 5. Korsfä s telsen. Bilden avskäres av läktaren och Jäktartrappan och är svårt skadad överst. Under läktaren kan nedre delen av den korsfäste, den svim­ mande Maria och några krigsknektar iakttagas. Kor­ set torde ha stått i kom­ positionens mitt. VI. Västväggen. 1. Giss­ lingen (fig.176). Fönstret avskär den högra delen, nedre delen skadad. 2. Törnekröningen. Aven här är bildens vänstra del skadad av fönstret. Under läktaren äro målningarna Foto. C. Lundin 1917. förstörda. Fig. 172. Vika. Kristus vid 12 års VII. Hela väggytan ut­ å lder i templet. Viiggmålning. Kristus im Tempel. Wandgemälcle 1550- 60. fylles av J esse rot (fig. 177), avslutad av Kristus i korsfäst ställning. Läktaren avskär delvis kompositionen. VIII. 1. Dopet (fig. 178). I skyn ses Gud Fader och basunblå­ sande änglar, därunder duvan och nederst Johannes, som döper Kristus; t. v. knäböja män. 2. Yttersta dornen. T. v. de saliga, t. h. de osaliga, i mitten världsdomare n på regnbågen. Delvis illa skadad, isynnerhet i mitten (fig. 179, 180). »Kuren». På kortväggarna endast ornament med dekorativa figurer. På nordväggen: Kvinnorna vid graven, mycket ska­ dad, t. v. om fönstret samt Thomas tvivl aren (fig. 182), som stic­ ker handen i Kristi sår, t. h. om fönstret. Omkring honom stå Maria och apostlarna. Skadad vid fönstrets uppbrytning. Endast korvalvet har figurm ålning (fig. 184), de övriga fyll as helt av ornament, S-formigt vridna bladrankor, ibland omslutande dekorativa figurer och ansikten och endast avbrutna av de i mörkare färger, rött och vitt, rött, grönt och vitt o. s. v., hå llna strålarna och l{unEN. VALVEN. 182 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. gördelbågarna. K o r­ va lv ets figurer och scener föres tä ll a i enlighet med numren ii den i fig. 183 åter ­ g ivna skematiska teckningen : 1- 8 . änglar med språ k­ band(inskriflerna för­ svunna), stående på dekorativt ordnade molnband och bäran­ d e pinoredskapen. 9. Paulus m ed svärd i handen. lO. Mat ­ tias med bila. U . Barto lo meus med Foto. C. Lundin 1917. kniv i v. hand. 12. Fig. 173. Vika. Nattvarden. Viiggm:ilning. .J akob minor m ed Das Abendmah l. "\Vandi(em iiltlc 1:.50-60. klubba. 13. Judas Taddeu s med tyg­ valkarträet 14,. F i­ lippu s m ed kors. 15. S imon med såg i v . hand; på språkban­ d et inskrift: SANTCS SIMON. 16. T omas med spjut, som han hå ller i bå da hän ­ derna; på språ kba ll ­ det S . THOMA. 17. Skägglös apost el med skå l i ha nd en , Johann es. 18. A n­ d re a s med sittX-for­ Foto. C. l .wuliu 191 7 . made kors. 19. Pe ­ Fig. 174. Vika. 1\ristus i Getsemane. Viiggm;'\ lnin!(. trus med nyckeln . 1\ristus in Gctseman c. 'Vundgciniilde 1550-60. 20. Apo st el. 2l. Evangeli s ten J.V Iarkus s ittande under tronhimmel. Golvet rutat, t. v. lejonet, t. h . s tadsb ild. 22. Evan g el i sten Johanne s, VIKA KYRKA . 183 sitter vid pulpet och skri ver i bok. Bred vid står örnen; överst i skyn synes Kristus som smä rtornas man, t. h. och v. stadsbilder. Språkband med fragmentarisk inskrift [ r ]o rr A [N E S] 23. Evan ge­ listen Ma tt e u s o c h ä n ge l n på var sin sida om ett bord. T. h. stadsbild . 24. Evan ge li s t e n Luk as s krivande vid sin pulpet. T. v. stad, t. h. oxen och rutornament. 25. Beb å d e lse n. Maria Foto. C. Lund in 1917. F ig. 1 75. Vika. F ii ngslandet. Väggm å lning. Die Gefangcnne hinung. ·wandge m iild e t:i50- GO. står vid pulpet under tronhimmel ; t. v. kruka med lil ja och Gabriel samti skynduvan. 26. He rd ar n as tillb e dj a n (fig. 186). I fonden än gelns budska p till herdarn a . Under f ragmentarisk in~ skrift : - - CHRI STY VAR A L H.ED - - - . 27. Ko nun ga rn as tillb e dj a n (fig. 185). Mycket skadad. Maria sitter med barnet på sitt knä. En a v konungarna knäböjer, de a ndra stå bakom; I fonden stad. 28. Frambär a nd e l i t e mpl e t. Den klara, röda färgen, som överväger såväl i ornament som i fi gurscener, sammanhåll er de många småframställningarna' och de M Å LNINGAI\NAs I( AnAKTÄn o c H Å L DEl\. 184 FALU DOMSAGAS NOHRA TINGSLAG. Foto. C. Lu11din 1917. Fig. 17G. Vika. Gisslingen. Viiggmi\Jning. Die Geissclung. Wandgemiilile 1550-60. ofta småmönstriga ornamenten. De stora evangelistsymbolerna å korets väggar med sin väl avvägda färgväxling i svartblått, grönt, vitt och rött ge lugna ytor, som X-likt uppdelas av de stora figurerna med sina utbredda extremiteter. Konturerna äro svarta och figu­ rernas ansiletstyper och hållning erinra om typerna i 1700· och 1800-talets dalmålningar. Målningarna stå fullkomligt självständiga gent emot de ä ldre, senmedeltida målarskolorna i mellersta Sverige. Innehållet är strängt protestantiskt, och de bibliska scenerna stå ofta nog nära den illustrerade andliga litteraturens bilder vid r eformationstiden, utan att någon viss förebild kunnat utpekas. Det givetvis största Även för dem har intresset ha dock evangelistsymbolerna. det varit författaren omöjligt att finna någon direkt förebild inom samtidens konst. Som komposition betraktade utgöra de eri VJ({A KYRKA. 185 Fo to. G . Roethiu.< 1918. F ig. 177. Vika. Detalj a v J esse rot. Väggmå lnin g. D eta il e in e r Wandgemiil d e 1550-60. intressant analogi till de i Dalarna så vanliga plastiska figurerna å valv och väggar, som i Vika, ehuru i en sen och allmogemässig form, förekomma i vapenhusval vet. . En jämförelse med dräktern a å porträtt m. m. från 1500-ta let s ynes ge vid handen, att personerna å kyrkans målningar bära d rä kter vanliga under 1550-tal et och in på 1560-talet. Yngre dräktformer synas ingenstädes ha förekommit, varför en datering till 1550-talet torde vara den sannolikaste. 186 ---------· -------­ FALU DOMSAGAS NORHA TINGSLAG. F o lo . C. Lundin 111J 7. F ig. 178. Vika. Kt·isti dop. Väggm å ln ing. Taufe 1\risti. ' Vandgcmiildc t550- fi0 . VIKA KYRKA. 187 Fulu . C . Lundin 1!.11 7 . Fig. 17(). Vika. Basu nblåsand e änglar. Detalj ur Yttersta domen. Väggmålning. .J(ings tes Gericht. Ausschnitl. WanKurens» nordöstra hörn. Nord> i grund s nedbrutet» (prot.). I koret, vid triumfbågens södra post blottades i restaureringen 1917 en grund­ mur, som dels kan förklaras såsom un­ derbyggnad för korskranket (jfr s. 177), dels sannolikt utgjort grund för ett sido­ altare, som haft sin plats invid de båda ALTARE. SmoAt.TAnF.. F ig. 183. Vika. Skema av Iwrvalvet. Schema des Chorgewölbes. 190 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Pol o . S. Cu rman 1918. Fig. 181. Vika. Korvalvet s målningm·. l~ a lktnal crci Chorgcwi>lhc. 15G0- 60. VJI{A KYRKA . 191 Foto . C. Lundin 1917. Fig. 185. Vika. Tre konungars tillbedjan. Valvm:ilning. Anbctung d e r H. clrei l{önige. Gewölbemalerei 1550- 60. Fo to. C. Lundin 1917. Fig. 186. Vika. Herdarnas tillbedja n. Valvmålning. Anbetung der 1-Iirten. Gewölbemalcrei 1550- 00. 192 FALU DOMSAGAS NOHRA TINGSLAG. AJ.'t'AHSI<ÅI', nischerna i korets södra mur. ­ Kurens östra vägg bär, som ovan (jfr s. 162)· sagts, spår efter ett altare,. som raserats vid reforma­ tionens införande eller kort därefter. Sannolikt ha flera altare funnit s för de talrika här nedan beskrivna helgon­ bilderna. På högaltaret har kyr­ kans medeltida a ltar skåp· återfått sin plats 1918 .. Det är av ek, krederat och polykromerat i huvudsak­ ligen guld och blått (fig. 189). I korpus korsfästel­ sen. Kristi kors flankeras­ av de båda rövarkorsen och omges på sidorna och fram­ för rövarnas kors av sym­ metriskt ordnade grupper· av människor. T. v. Kristi följeslagare, av vilka Maria dignar i de båda andra Foto. C. Lundin 1917. Mariornas armar, och Johan­ Fig. 187. Vika. Detalj av korvalvets m :1 lningm·. nes står bredvid, närmast Detail der Fig. 184. korset. T. h. om korset står· främst den blinde Longinus, som återfick sin syn av blodet från sid o såret. Han har förlorat lans och högerarm. T. h. om Longinus judar och krigsfolk. Vänstra dörren, övre raden : Laurentius, Katarina, helig konung (Olof eller Erik). Nedre raden: Martin, apostel, Johannes evangelisten. Högra dörren, övre raden: Helig konung (Erik eller Olof), Barbara, som håller tornet,. Stefan, som baller stenarna i h. hand; nedre raden: Johannes döpa­ ren, Paulus, Petrus. Över figurerna baldakiner och gotisk arkitek­ tur. På dörrarnas utsidor äro fragment av målningar på kritgrund, av vilka den vänstra dörrens överst föreställt Kristus i Getsemane samt Oxenstiernas vapen, den högra Törnekröningen. På de nedre dörrhal vorna återstå endast obetydliga målnings fragment, smärre VIKA !{YRKA. 193 Fig. 188. Vika. Det mellersta va lvet. Malereien rles mittieren Gewölhes 15o0-60. partier i grönt, rött och guld. Det Oxenstieruska vapnet visar sannolikt på donatorn till altarskåpet. Den ovan nämnde Marqvard Olofsson var gift med en dotter till Dala-fogden Erik Bengtsson Oxenstierna, ärkebiskop Jöns Bengtssons bror och innehavaren av Kniva gård i Hosjö-delen av Vika. Några andra medlemmar av familjen Oxenstierna ha veterligt ej bott i dessa trakter. Skåpets stil visar, att det tillhör 1400-talets sista del och sålunda bör vara anskaffat för den nybyggda kyrkan. Som Erik Bengtssons dödsår ej är känt (han nämnes 1437 och 1451), är det ovisst, om vapnet tillhör honom eller dottern. I sistnämnda fall bör Stjärna-vapnet även ha funnits å de mestadels bortfallna målningarna. H. 17E> cm., B. 142 cm. Altarskåpet stod till 1774 på altaret, men Cl Ul z j t"' Cl > Fig. 189. Vika. Altarskåp. Schnitzaltar. Ende des 15. Jhdts. VIKA KYRKA. 195 flyttades då till kurens östvägg. Det har senare en tid stått i vapenhuset, men nu återfått :cin ursprungliga plats, sedan det på bekostnad av medlemmar av fa­ miljen Nisser underkastats konser­ vering av artisten Allan Norblad. Då altarskåpet avlägsnades 1774, ersattes det av triumfkruci­ fixet (jfr nedan), som uppsattes på nytt kors, och den nygjorda stuckomfattningen kring fönstret kröntes av ett ännu bibehållet Gudsöga omgivet av moln och kerubhuvuden i träskulptur. 1891 ersattes triumfkrucifixet av en Kristusbild i gips efter B. Thor­ waldsens bekanta skulptur samt en Foto . G. Boi!thius 1918. predella-artad, klumpig gipsrelief Fig. 190. Vika. Triumfkrucifix. efter Lionardo da Vincis »Natt­ Triumphcruzifix. Holz. Mitte d. 15. Jhts. varden", signerad •L. Davinci, cop. G. Eriksson». Skänkta 1891 av G. Eriksson. Kristusbilden står nu i gravkapellet. Altarringen från 1776 är av trä med förgyllningar och ram- ALTA RRI NG. verk, 1918 försedd med mörkbrun målning och marmorering i grått och blått samt klädd med rött tyg. 1688 blev »en Tälln fogat widh then andre, framför altaret, att Mässe präster kan ther begwembligare ståå> (räk.). Triumfkrucifix av trä (fig. 190). 1400-talets mitt. Ommålat TRIUMF­ 1774 och försett med nytt kors (jfr ovan). Figurens H. 120 cm., KRuciFix. B. (mellan fingerspetsarna) 118 cm . Det ursprungliga korset borta. Koret skildes ursprungligen från långhuset av ett skrank, KoRsKnANK. som första gången nämnes 1684 : »Choor afbygt med skrank» (inv.). Dess utseende är ej närmare känt, men det är sannolikt, att de invid triumfbågen i norr och söder under restaureringsarbetena iakttagna framskjutande, något oregelbundna grundmurarna varit under­ byggnad för en större korskranksbyggnad. Mellan dessa låg en stock i jorden under golvet; sannolikt också den en del av kor­ skranksanordningen. De dels tomma och dels med tapetmönster utfyllda ytorna på korets sydvägg invid triumfbågen vittna, 14-181978. Sveriges kyrkor. Dalarna I. 196 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto. J . Cederquist 191 7. Foto. J. Cederquist 1917. Fig. 191. Vika. Maria med barnet. Madonna. Holz. 13. Jht. Fig. 192. Vika. Marieklagan. Pieta. Holz. Ende d. 15. Jhts. liksom den oregelbundna dekoreringen av nordväggens motsvaran­ de partier, om att här varit förbyggnader, som gjorde målad utsmyckning obehövlig. Två rektangulära fördjupningar i murytan invid triumfbågen äro säkerligen även spår efter korskranksan­ ordningen. Möjligen kan kyrkans stora Sankt Görans grupp (jfr nedan) tänkas ha stått på en lektorieartad brygga. Ana­ logier till detta finnas från andra platser t. ex. i det närbelägna lilla gruvkapellet vid Östra Silvberg, (där gruppen dock blott be­ hövde en bjälke) och Adelsö kyrka, där Sanld Görans gruppen ännu på Peringskiölds tid stod kvar på korskranket. 1 För detta talar även triumfkrucifixets utseende och placering. 1774 satt kruci­ fixet ännu kvar i triumfbågen, men avlägsnades 1780 enligt vis. prot., som omtalar »Crucifixet, som förr hängt uppe i hwalfwet på en ohyflad träklabb~. Såväl dess placering som dess små mått synas bestämt tala för att det, trots att det anskaffats till kyrkobygg­ naden, icke utgjort den monum entalt beräknade arkitekturlem, som interiörens storslagna mått fordra. Såsom utfyllnad av bågens övre del, med Göransgruppen på ett kraftigt · skrank under, bleve dess utseende mera förståeligt. 1 MAGNUS SAHLSTEDT, Stora Tuna i Bergom och Dalom, Ett minnestiöme. Sthlm 1743 , s. 144. - PERINGSKIÖLD, Monumenta III, s. 223 . VIKA KYRKA. 197 A B c Foto .J. Cederquist 191 7. Fig. 193. A: Kristus som smärtornas man . B: S. Anna själv tredje. C: S. Erasmus. A. Kristus als Schmerzensmann. B. Anna selbdritt. C. S. Erasmus. Holz. Encle d. 15. .Jhts. Foto J. Cederqust 191 7. Korskranket revs 1727-29 och mittgången Weibliche Heilige. Holz. 15. Jht. blev då flankerad av två pyramider vid de främsta bänkarnas skärmar. Dessa försågos med krön av genombrutet bildhuggeriarbete. Av denna anordning återstår endast pyramiderna (fig. 153), som till 1918 bevarat grå-blå marmorering från 1774 -1776, men nu målats svartbruna med orna­ menten i rött. De äro ornerade med bladrankar i relief och krönta av förgyllda eldslågor. H. 142 cm. De kvarstodo till 1801, under det att krönen säkerligen avlägsnades redan i r eparationen 1774­ 1776, ty då de därvid företagna arbetena beskrivas i vis.-prot. 1781, heter det : »Bildthuggare Löfwerket, som till Choor-skrank war fästat wid de främst a bänkarna war ej wärdt påkosta reparation. • Pyra­ miderna ha i restaureringen 1917 återfått sin ursprungliga plats. Maria med barn et, bild av ek (fig. 191). Barnets huvud och händer, Marias krona och händer borta, samt ett stycke av dräkten mellan benen. Kredering och färg kvarsitta delvis och visa att manteln varit förgylld med blått foder, klädningens halslinning röd, skärpet svart och rött. Har stått i ett nu försvunnet skåp. 1200­ talet. H. 69 cm. Fig. 194. Vika. J{vinnligt helgon . PYRAMIDER•. MEDELTIDA TnÄsKu LPTun. 198 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Pieta, Marieklagan, bild av ek {fig. 192). Kredering och färgsp år kvarsitta ställvis: Maria har haft vit och förgylld klädning och gyllne mantel med blått fod er. I ansiktet karnation. På Kristi kropp karnation och blodstänk, tör­ nekronan grön, höftklädet för­ gyllt. Baksidan rått behandlad. Har stått i skåp. Svenskt ar­ bete från 1400-talets slut. H. 84 cm. Kristu s som smärtor­ nas man, bild av ek med dor­ sale och baldakin {fig. 193 A). Fingrarna avslagna och en del ornament trasiga, i övrigt bibehållen. Ä ven färgen till stora delar i behåll. Svenskt arbete från 1400-talets mitt. Hela skåpets H. 177 cm., B. 52 cm. Fig:s H. 123 cm. Anna själv tredje d. v. s. S. Anna med Maria och Kristusbarnet Bild av trä (fig. 193 B). Har stått i nu för­ svunnet skåp. Annas mantel bär spår av förgyllning, fodret av blått, kjolen guld; Marias kjol har varit blå med rött foder. Marias och barnets ansikten och Annas näsa och vänstra arm avslagna. Svenskt Foto . J . Cederquist 1917. arbete från 1400-talets slut. Fig. 195. Vika. Påve. Papst. Holz. Ende d. 15. Jhts. H. 63 cm. Kvinnligt helgon (Maria?), bild av trä (fig. 194). På håret äro spår av guld, på klädningen rött, på manteln guld och blått i fodret. Någon karnation bevarad i ansiktet. Svenskt arbete från 1400-talets slut. H. 163 cm. VIKA KYRKA. 199 Foto . J. Cederquisl 1917. Fig. 196. Vika. Deta lj av föregåen d e. Deta il d es Papstes Fig. 195. S. Era s mu s, bild av ek (fig. 193 C). Stående i en trefotad gryta - han led martyrdöden genom att kokas levande. Grytans fötter bortfallna, men hålen synas i botten. Helgonets händer äro av­ slagna. Av bevarade färgspår kan slutas att mössan och mäss­ 200 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto . .r. Cederquistt917. Fig. 197. Vika. Maria Magdale n a. Maria· Magdalena. Hol"plastik. Ende d . 15. Jhts haken varit förgyllda, fodret blå tt, dalmatikan grönblommig. Ryggen är urholkad ; har stått i skåp. 1400-talets andra hälft. H. 136 cm. På ve (Petrus?), bild av ek (fig. 195, 196). Har stått i skåp. Dräkten, som framträtt i rikt arbetad polykromi, har färger­ na delvis i behåll: manteln är i rikt mönstrad · guldbrokad med blått foder, håret mörkt, karnation. Bilden visar stor frändskap med arbeten av lii­ beckermästaren Bernt N otke, verksam även i Sverige. 1400­ tal ets slut. H. 142 cm . S. Mart in, stående skulp­ t ur i ek (fig. 199). Helgonet sammanhåller manteln med vänster hand och har med den högra hållit svärdet i begr€pp att avskära en flik av man­ teln, vilket syftar på den be­ kanta episoden i Martinslegen­ den, då han delade manteln med en tiggare. Polykromien är delvis i behåll och visar, utom ansiktets skära karna­ tion, gyllne hår, hjälm med blå ornament mot guldgrund , förgylld rustning och mantel med blå tt foder. Upptill i hjälmen är ett runt hål. Baksidan är urhålkad. Har antagligen stått i skåp. Ur samma verkstad, som föregående. Ganska väl bibehållet arbete från 1400-talets slut. H. 129 cm. Maria Ma g dalena, stående träskulptur i ek (fig. 197, 198). Arbetad runt om. Håret hänger i rika lockar ned över ryggen. VIKA KYRKA. 201 Den högra, nu förkomna han­ den har varit lyftad, med den vänstra håller hon manteln. Pol y kromien, som varit ovan­ ligt rik, finnes delvis i behåll. På mantel och klädning är pressat storblommigt guldbro­ kadmönster, fodret är blått; huvan blå med guldornament, håret förgyllt. Nordtyskt ar­ bete från 1400-talets slut. H. 148 cm. I kyrkan förvaras ett av­ latsbrev från 1501, som utlovar avlat åt dem, som tillbedja S. Martins och S. Petri bilder. Den sistnä mnda är förkom­ men, om han ej kan identi­ fieras med påven. Åt Maria Magdalena var den ena kloc­ kan vigd (jfr s. 216). S. Sebastian, helgonskåp av trä (fig. 200). Dörrarna för­ komna, arkitekturen trasig. Höger arm borta och färgen skadad. På kroppen hål efrer pilar, men pilarna förkomna. Skåpet bär rester av ornamental målning, röda och svarta ran­ kor mot ljusare botten. H. 193 cm., B. 71 cm. Fig:s H. 139 cm. Slutet av 1400-talet. 1504 d. 17. 3 gav biskop Otto Svinhufvud i Västerås avlat åt Folo. J. Cederqnist 1917. dem, som tillbådo S. Sebastians Fig. 198. Vilta . Föregående sedd bakifrå n. Fig. l !l7 von hinten gesehen. bild i Vika. S. Göran, dr aken o ch prinsessan, bilder av ek (fig. 201,202). Gö rans rustning har kvardelar av polykromien, mest guld, hästen är mörkt apelkastad, men . färgen isynnerhet å kroppens bakre del och benen är svårt skadad. Dr a ken är svartgrön med röda k äftar, 202 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. PR OCESSIONS­ REDSKAP. prinsessan klädd i röd och svart dräkt. Från prinsessans lamm är all färg försvunnen. Hästens fötter äro skadade och Görans högra arm var defekt, men har kompletterats 1917, då den konserverats av Allan Nor­ blad. Ryttarens H. 165 cm. Hästens L. 168 cm. Drakens L. 225 cm., H. 80 cm. Prin­ sessans H. 115 cm. Den torde ha varit uppställd, så att S. Göran har riktat lansen mot den krypande draken med sin högra hand, och ytterst t. v. eller t. h. har prinsessan stått försjunken i bön för stridens lyckliga utgång. Gruppen är tydligen kom­ ponerad för en hög plats, och det är svårt att i kyrkan ut­ tänka någon annan ursprung­ lig placering än å det s. 195 omtalade korskrankeL Den uppsattes 1918 på en hög brygga invid vapenhusets östra vägg. Processionskrucifix av ek (fig. 203). Vänstra armen har kompletterats, då bilden kon­ serverades 1917 av artisten Allan Norblad. Spår av kar­ nation, rött och grönt på höft­ \Foto . .r. Cederquist 1917. klädet, grönt på törnekronan Fig. 199. Vika. s. Martin. och svart på korset, bevarade. S. Martin. 1-Iolz. Ende d . 15. Jhts. 1200-talet. Det är möjligt, att huvudet och överkroppen, som äro i ett särskilt stycke, ha till­ kommit i en restaurering på 1300-talet. H. 11fi cm. Fig:s H. 57 cm. Ljusstavar, två stycken, med långa, vridna stavar med spår av förgyllning. Ljushå llare bestå ende av två mot varandra vända VIKA KYRKA. 203 änglar, som hålla en stake med ljuspigg, ha varit fästade på de av gotiskt masverk om­ givna krönen (fig. 204). L. 296 cm. Ljus­ hållarnas H. 34 cm., B. 24 cm. 1400-talets slut. L j u s sta v med krönets gotiska ornament i rött. Skaftet svart med målat, virat rött band omkring. 1400-talets slut. L. 308 cm. HELGONBIL­ Helgonbilderna ha haft sina platser åsido­ DERNAS HISTO­ altare och möjligen även i förening med RIA EFTEH REFORMA­ korskranksarkitekturen. Som åtminstone alta­ TIONEN . ret i kuren bevisligen avlägsnats omedelbart efter r eformationen, torde helgonen vid denna tid börjat att få lämna sina platser. Sedan väggarna fått sina målningar till predikans illustrering, spelade ej heller de medeltida skulpturerna samma roll som förut. Någon arkivalisk notis om bilderna finnes ej, men sannolikt torde de sista avlägsnats senast då Foto. J. Cederqvisl 1917. korskranket raserades 1727.· De fingo sin Fig. 200. Vika. S. Sebastian. plats på gapskullen, där de sedan kvarstått Sebastian. Holz. till omkr. 191O. Därefter sattes b ilderna i vapen- S. Ende d. 15. Jhts . huset. 1917 ha de underkastats konservering av artisten Allan Norblad på bekostnad av medlemmar av familjen Nisser, varvid all lös färg fästats och bilderna rengjorts, ·men ej, med undantag av Göransgruppen, processionskrucifixet och smärre ornamentsdelar, på något sätt kompletterats. De ha nu uppställts i kyrkan, där de verksamt bidraga till det sällsynt rika och stäm­ ningsfulla intryck interiören gör. Predikstol vid korets södra vägg, av snidat och målat trä. PREomsToL. Korgen är bruten i fem fält, skilda av omväxlande manliga och kvinnliga kariatider och indelad av listverk. I fälten äro av fJät­ bårder omgivna arkadformiga fyllningar. Trappräcke och trappa äro från restaureringen 1917- 1918 utförda efter ritningar av professor S. Curman. Korgen är marmorerad i grått med ornament i gult mot blå botten i fyllningarna och uppläggningar i grönt m. fl. färger på listerna. Korgens målning, som imiterats å de nya delarna, stammar från 1700-talets förra hälft. Korgen är från 1600­ talets mitt och en äldre målning i mörkare färger finnes under det nuvarande färglagret Den tillhör Vadstena hospital, där den de sista hundra åren varit magasinerad, och har sannolikt tillhört 204 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto. A Boi!thius. 1915. Fig. 201. Vika. S. Göransgrupp, draken och prinsessan. Der Drache und die Prinzessin ans einer S. Georgsgruppe. Holz. Ende d. 15. Jhts. TIMGLAs. BÄNKINREnN I NG. »krigsmanshusets » kyrksal i klosterbyggnaderna. Deponerad i Vika kyrka med Kgl. Maj:ts tillstånd 1918. Den förut använda predikstolen hade sin plats i norr med uppgång från sakristian. Den beställdes 1774 av snickaremästar Holm­ gren och är ornerad med rocailleornament i relief på korg och tak (jfr fig. 157). Den förvaras nu i boden. Den första gången nämnda pr e dik­ stolen satt i söder och var 1634nyanskaffad(inv.), samt målades 1683. Dess utseende är obekant. Timgla s med ståndare av förgyllt trä och metallställ för glasen. Skänkt på 1700-talet av »Madame Anne Rensberg» (prot. 1787). Ett tim g las, antagligen ett mindre för sakristian, skänktes av »Bergsmannen Erland Månson på Hämshögen » 1781. Bänk ar na äro slutna och målade av arti~ten Filip Månsson 1918. De tillverkades av Göran Jansson i Torsång 1852 och voro till 1918 vitmålade. På de främsta bänkarna stå på var sin sida om mittgången de ovan beskrivna pyramiderna, som 1917 återfått sin ursprungliga plats. Av de äldre bänkarnas skärmar ha några kvarstått i kuren och boden. De ha nu använts till skrank fram­ för gapskullen och en bänk i ~ kuren» . Rester av blågrå marmorering visade den senast använda färgen. Bänkarna äro nu i långhus och kor brui:ra med gråmarmorerade fyllningar och röda lister, å gap­ skullen bevarar bänkskärmen den gamla färgen, i »kuren» äro de marmorerade i gråblått m. fl. färger. På en av fyllningarna å gap­ VIKA KYRKA. 205 Foto. A. Boethius 1915. Fig. 202. Vika. S. Göransgruppen, S. Göran. S. Georg. Holz. Ende d. 15. Jhts. skullskranket står en lång inskrift, berättande om bänkbyggnaden och »Kyrkans Repera Sjon år 1852 », å en annan en inskrift om den 1918 vidtagna bänkförändringen. De som gapskullskrank använda tillhöra en under 1600-talets senare hälft ofta i dessa trakter använd bänktyp (jfr s. 290, 313), som i dessa trakter först möter i Kristine kyrka i Falun; bänken i kuren har en dörr av den därförut van­ liga typen, som omkr. 1620 och framåt använts bl. a. i Stora Tuna. 1 Den bär inskriften : 16 ·I· R· 53 (fig. 206). 1725 gjordes en bänk åt »gossarna i choret» och 1752 fanns där »en sångbänk, en prästbänk och en skriftbänk.» Bokstol fanf)s 1634 (inv.), och 1676 nämnes en såsom nyanskaffad (identisk med den ovan nämnda skriftbänken ?). Ordets innebörd är oviss (jfr s. 24 o. 90). Nummertavlor (fig. 205) på marmorerade plintar och ståndare vid korbänkarna. Ramar i grönt, guld och silver med 1776, 1 Jfr Stora Tuna kyrka, Minnesskrift över restaureringen 1914-1917, Göte­ borg 1917, s. 110, där de dock felaktigt daterats till 1500-talet. BoKsToL. NuMMER­ TAVLOR. 206 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Fig. 203. Vika. F o to. S. Ctnm an 1918. Processionskrucifix. Kleines Cruzifix. 13. Jht. O N och M. D. på kartuscher. Skänkta av rådmannen Olof Naucler på Stadberg och hans hustru. 1752 fanns en » Ziffer­ tafla med thär till hörande numror». VIKA KYRKA. 207 I väster är en läktare, i sin nuva­ LÄKTARE. rande form från 1852. Den har dragits tillbaka i restaureringen 1917- 1918, och bröstningen har marmorerats. Taket un­ der är försett med ornamental målning av F. Mån sso n 1918. En västläktare fanns dock redan 1683 och har sedan ombyggts 1769. Därförut nämnes endast g a p s k u Il e n, den ovan nämnda orgelläktaren i koret (jfr s. 163). Dess form och utseende är icke känt, men på bröstningen voro mål­ ningar som omtalas av TrLAS med Sfär Foto. G. BoetMus 1916. . ' ' J n Fig. 204. Vika. Krön tillljusstav. h1elms vapen, en sexuddig stjärna, samt Bekrönung eines m ittela lter ­ namnen »Christoffer Magni, Pastor, Oluf lichen Tragleuchters. Marquardson, Christoffer Olufson ». Under Oluf Marquardson stod det nyssnämnda vap­ net, under det sista namnet ett bomärke. Christoffer Magni var kyrkoherde i Vika 1589­ 1621/ de båda andra voro bergsmän i Vika, Christoffer Olufson sannolikt den av Gustaf II Adolf adlade »Gyllenknoster». 2 Gapskullbröst­ ningen, eller möjligen endast dess målning torde alltså ha stammat från början av 1600­ talet. Vid denna tid målades också de svarta draperierna kring bågen (jfr s. 173). Läktaren måste delvis ha förändrats vid sakristiutvidg­ ningen 1763 (jfr s. 162), men raserades först 1774. På södra sidan, väster om triumf­ bågen har möjlig~n funnits en l ä ktar e, om vilken ingen dokumentarisk notis finnes. Rist­ ningar, namn och årtal synas å putsen, som även är lagad å en sträcka av muren i lämp­ lig höjd för en läktare. F oto. G. Boethius 1915. Orgel med fasad från 1800-talets slut ORGEL. Fig. 205. Vika. Nummertavla. i imiterad gotik, skänkt av godsägaren NisTafel fi.ir die Gesan &­ ser på Rottneby och Lövåsen, marmorerad buchnummern. 177o. 1 2 MUNKTELL II, s. 531. SCHLEGEL och KLI NGSPOR, s . 1 58. 208 >c~~~cE~. • FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Orgel om 5 stämmor byggdes enligt uppgift av Paul Muller 1614. 1.687 beslöts att organist skulle anställas, »på dhet orgwärket icke må någon skada taga dher af att det längre står stilla». 1724-25 reparera­ des orgeln av J. N. Caman och Johan Petri Roos. 1776 betalades >Snickar Köppen för prydnaderna på orgelwerket >> . Mellan 1769 och 1773 blev det tillökat och reparerat samt flyttat till västläktaren från gapskullen. Delin. J( Norberg 1914. All fast inrednin,g reparerades 1774; då Fig. 206. Vika. Bänkdörr från 1653. blevo >>Läktare, orgwerket, Bänkar och soffor, Gestiihl aus d. J. altaret och des Disk, dels med olja och pärle­ 1653. färg el. ljus blått, dels med marmorfärg målade; men ornamenten på orgelwerket, det alseende ögat och cherubinerna öfwer altaret, listerna på altarspeglarna, crucifixet i fenstret, samt fiamorna på Pyramiderna i Choret» förgylldes (inv. 1780). 1852 om­ målades sedan inredning~n delvis, i samband med bänkbyggnaden. DOPFUNT. Dopfunt av uppländsk kalksten (fig. 207). Huggen i två block motsvarande cuppa och fot. Cuppan är tiokantig med rosetter, stjärnor och hexagram i relief ined insänkt botten. Foten av­ slutas av en med bandflätning prydd vulst och är försedd med en halvpalmettranka. Saknar ut­ tömningshål. H. tl9 cm. Den lik­ nar Stockholms storkyrkas funt, som genom inskrift är daterad 1514. 1 1634 hade man nyligen gjort ett »Choor kring funten • (inv.). Dopfunten är nu upp­ ställd på ett tre trappsteg högt podium och bildar centralpunk­ ten i »kuren». NATTVARDs­ av silver med drivna - "" Kalk ..... -.. -.............. KARL. f orgy lld a ornament. p a o f·oten: Delin. [(. Norberg 1914. »H. Major S. Rancl\:. Fru Ann~:t F ig. 207. Vika. Dopfunt. Bergengren 1689. Omgj ord och Taufstein aus 1\alkstein. Um 1500. ' CRf~~l 1918. HuLPHEHS' ) Jfr J . RoosvAL, Medeltidens yngsta funttyp i HÄRN ÖSANDSSTUDIER 1914 s. 4 6 och Dopfuntar i Statens Hlstoriska Museum, Sthlm 1917, s. 73, 74. 1 VIKA KYRKA. 209 tillökt med 10 1/s lod 1794» . Stämplar: L 2 (= 1793) - Kon­ troll - l~ (guldsmedssigna­ tur). H. 31 cm. Paten av för­ gyllt silver. Stämplar som på kalken. Vinkanna av silver med A B Foto. G. Boetlzius 1915 drivna ornament. Inskrift: ,,In­ Fig. 208. Vika. Oblataskar. köpt af Wika kyrka och be­ A. Tenn. B. Silver. A. Zinnerne ans d. J . l776· gagnad första gången vid natt- Hoslien behälter. B. Silberne ans d . J. 1766. vardsgång den 13 october 184,4». Stämplar: Kontroll -? -- l F w z l (guldsmedssignatur). H. 53 cm. Vinkanna av nysilver; modärn. O b la task av silver (fig. 208 B). Stämplar: Kontroll- ? - H (= 1766) - guldsmedssignaturen l THOME j. Inskrift: C. H. D. L. C. D; I-I. 12 cm. B. 14,s cm. Allt kyrkans silver blev stulet 1803, men man å terfick kalk och oblatask. Oblatask av tenn (fig. 208 A). Gustaviansk. Stämplar: Kontroll - dalavapnet och A M - sköld med man, som håller föremål i handen, suddig. (De båda sista 2 ggr.) - s ( = 1776). H. 11 cm. B. 15 cm. Äldre, nu försvunna silverföremål nämnas i inventarierna. 1576 : Item tre kalkar, then störste medh en förgylt koppar­ foott och sielfu kalken och patenet aff hvitt sölff.l Then andre förgylt mitt uppå och innan uthi och medh hvit pateenu. Then tridie brukas i soknebodh, för-gyldt mitt uppå, och med hvit pateenu.» 1684 : »en silfr skåhl til oblater om 12 lodh, ett spänne i chorkåpan» (nyanskaffat 1606). Alla dessa föremål äro nu försvunna. Mässingskrona med tre kransar ljusarmar om 10 pipor var- LJusREDSKAP. dera. Slät rund glob med inskrift på kartusch: THENNA CRONA ÄR GIFIWEN TIL W J KA KYRCKA l AF HERR GERHARD l NA UC­ LERUS PÅ STADBERG A:o 1743. Staven krönt av flaggb ärande figur. H. 347 cm. Mäss in gs lju s krona med åtta ljusarm ar i en krans, staven krönt av en örn med utbredda vingar. Inskrift på den runda globen : Til Guds namns Ära l och l WIJKA Församlig till Pryd1 Denna fanns i Hosjö kapell 1735. 210 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. nad j är denna liuskrona För­ ärat l af 1Gästgifwaren i Strand l Hr ARWID IOHANSON HÄGÄR­ MAN l och des k: hustru Anna Måns Dotter. A: 1740. H. 90 cm. Mässin gs lju skro nor, 3 stycken med dubbla ljusarms­ kransar om respektive 8, 7 och 6 armar. Släta glober, stavarna krönta av dubbelörnar. Barock­ form. H. 83, 85 och 63 cm. Mässingslju skro na med 8 ljusarmar. Slät glob. Barock­ form. H. 70 cm. Bland kyrkans ljuskronor fanns vid HuLPHERS besök en, som skänkts av Georg Stjärn­ hielm. Ingen av de i kyrkan bevarade kan identifieras med denna, men möjligen Hosjö ka­ pells ljuskrona (jfr s. 228). Fig. 209. Vika. Epitafium över L j u s arm av driven mässing, Johan Björling. · Epitaph aus geschnitztem, gemaltem tvåarmad. Runda manschetter und vergoldetem Holz iiber den Richter Johan Bj örling t 1735. och rund väggplattamed bucklor. 1600-talets slut. L. 39 cm. Ljusarm av malm, trearmad. 1700-talets mitt. B. 56 cm. Ljusplåtar, 2 st., av driven mässing. På reflexytan: FÖR l ÄRAT. TIL l GUDS. HUS. AF E. A. K. G. l GUD. TIL. ÄR.A. Troligen identiska med ljusplåtar, skänkta av Bergsmannen Eric J{arth på Hagnäs 1776 (inv.), initialernas betydelse ej klar. H. 29 cm. Ljusstake av trä, 7-armad, vitmålad med förgyllda och gröna ornament. På kartusch S: G. -H. 103 cm. Skänkt av brukspatron S . Gethe på Hagelsnäs, som själv förfärdigat den omkr. 1800 (inv. 1801). Troligen Sten Ulrik Geethe, som dog 1806 hos sin dotter på Hagelsnäs. Tennljusstakar, 2 st. Stämplar: Kontroll dalavapnet omgivet av A M (båda två ggr) - i ( = 1767), inköpsåret H. 51 cm. Tennlju ss takar, 6 st., runda fötter. Stämplar: Dalavapnet och A M (2 ggr) - samma stämpel, som nr 3 å tennoblatasken (s. 209) - f ( = 1768). H. 27 cm. VIKA KYRKA. 211 2 trearmade ljusstakar av malm. 1800-talet. H. 34: cm. Träljusstakar, 2 st.; runda fötter, korta pipor. I botten: 1762 A M (hop­ skrivet). Den enas fot trasig. H. 25 cm. Gue rid on e r, 4st., av trä. 2 ha vridna skaft. Ha san­ nolikt uppburit ljusstakar på 1600- eller 1700-talet. Altarduk med sydd spets i gult och vitt, kom­ ponerad av Hanna Winge. En svart och en röd sammetsmässhake med respektive silver och guld­ galoner. 1800-talet. Kalkkläde av vit sars, Foto. G. Boethius 1915 . fodrat med taft och ornerat Fig. 210. Vika. Epitafium ' över bergs­ med guldbroderier och guld­ mannen Anders Anderson t 1708. spets kring kanten. Omkr. Epitaph aus geschnitztcm, gemaltem und vergoldetem Holz (iber den Bergsmanu 1800. 60 x 61 cm. Anders Anderson "i' 1708. Bokdyna av röd si­ dendamast med guldtofsar. Anskaffad från Licium 1918. 2 röda sammetshåvar med guldgaloner. Klockorna avtagna av skaften, men bevarade. Skänkta 1776 av bergsfogden Pehr Forslind på Rankhyttan. Av äldre nu försvunna textilier märkas i inventariet 1576: »Item en Choorkåpa blå blomerat, medh gama! förgylt skiöld. Item en Messehakel aff brun Flogeld (=sammet) medh förgylt kors, medh serch och all tilbehöör. Item en Messehakel af'f grön flogeld med förgylt kors medh serch och all tilbehöör. Item en Me s s e h a k e l aff röd h flogeld medh sereh och all tilbehöör. Item en Mes se hakel grön, medh gammalt gul besatt. Item en Messehak e l aff grönt camelåt och medh rött kors. Item en Messehakel svart med grönt kors. Item en Messehakel af af brunt arnesk medh grönt kors. Item en Messehakel aff grått silkes säterny medh grönt kors. Item en Messehakel aff 15- 181978. Sveriges kyrkor. Dalarna I. TEXTILIER. 212 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . PoRTRÄTT. 0LJEMÅL· NINGAR. allahanda fergo. Dalmaticher aff grönt silke 2 st. Item ett pell aff grönt arnesk. Item twå silkessärk er, thet ena medh gollt och rödt, thet andra med grönt och rödt. Ithem en altare­ list aff grått och grönt silke medh sitt antependium. Allt sam­ mans förnött (senare tillskrivet). Item en altarelist hvit och grönt medh sitt antependium. Täken 6 str. Örnegot 4 str. gammal (senare tillskrivet), Hyenden 3 st.» I senare anteckningar upptar inventariet dessutom, 1581: Item gaff D. Daniel pastor Ct 1588) et altar k le de aff Rööth ear-. k-(?); 1583: »En Rödh blamerat sametz korkåpa Anno Dni 83 ~om pastor och någre bergsmen köpte» . Den sistnämnda fanns kvar 1752, då den beskrives (inv.): »En charkåpa af rödt skurit sammet med wirkad stoffering kring kanten samt silkes Frants nedan­ kring: och en klaff på ryggen med frants omkring samt lärfts­ foder.» Den försågs 1606 med silverspännen . 1606 »voro try hyender uthnötte» (inv.) och en del textilier hade tillkommit genom köp och gåvor däribland »ett kalkekläde skienkt af Her Daniel och Hustro Karin och theras Nampn ther på med sijlke syd t». Tydligen kyrkoherde Daniel Danielis t 1588 och hans andra hustru. 1752 berättar inventariet att alla »försletne och bort­ multnade mässkläder, utdelts till dem fattigom, att de eij måtte aldeles fördärfwade och onyttige varda.» 1773 såldes en korkåpa •af krusigt tyg» och 1776 »en gl slarfwig Mässh ake » jämte en del andra textilier. Bland saknade föremål nämnes 1773 »ett gam· malt antependium af en blå wåd». Georg Stj ernhielm 1 . Oljemålning på väv. Kopia, signerad »K. Lycke 1906» , efter porträtt på Gripsholm av D. K. Ehrenstrahl; enligt inskrift skänkt 1907 av G. Erikson. J. O. Wallin 2, gipsmedaljong efter plakett å minnesvården vid Stora Tuna kyrka. Avgjuten och skänkt av G. Erikson. Gustaf II Adolf, gj uten medaljong i järn. Modärn. Kristus p å korset. Oljemålning på väv. Vid korsets fot Maria Magdal ena. 1700-talets början; fanns 1752 (inv.). Tron, hoppet och kärleken. Oljemålning på väv inom snidad och förgylld, oval ram. Sittande allegorisk kvinnofigur håller ett krucifix (= tron) i höger hand, ett ankare ( = hoppet) i vänster samt håller två varandra omfamnande barn i knäet ( = kärleken). 1700-talet. Skänkt omkr. 1800 av »Rådman Östbergs Enka, fru 1 G. Stjernhi e lm >den sven sk a skaldekonstens fader> f. i Vika 1598, J. O. Wallin, Biskop i Västerås, psalmdiktare, f. i St.ora Tuna 1779, t 1672. t 1839 . 2 VIKA !{YRKA. 213 Lisa Larsdotter, ägarinnan till Utanhed» (inv. 1803). Bakpå längre inskrift, som berättar om donationen. Hängde till1917-1918 års restaurering i kuren, nu å korets södra vägg. Epitafium över lagman Johan Björling (f. 15 mars 1682, "f 12 april 1735) och hans maka Christina Elisabeth Kolthoff. (Fig. 209). Av snidat, målat och förgyllt trä. Färgerna mestadels EPITAFIUM. De/in. E. Fant1918. Fig. 211. Vika. Gravsten över Jören Olfson. Grahstein ii ber J ören Olfson ·i· 1606. mörkgrå och grön marmorering. Porträtten i olja på väv. Inskrift i fraktur och skrivstil på konsolens kartusch: Till Åminnelse Efter l Kongl: Maijts l Troman och Lagman Öfwer koppar l Bergs Höf­ dinge döme Herr JOHAN BJÖRLING l Född den 15 Martii 1682 Död den 12 Aprilis 1735 Är Det l ta Epitafium upsatt af dess 214 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. CHRISTINA ELISABETH KOLTI-IOFF kiära Maka Fru l 12 Decemb. 1702. l Född Den GHAvsTE~<. Epitafium över Anders Anderson vid Lönernäsa och hans hustru. Av snidat, marmorerat och förgyllt trä (fig. 210). Inskrift i fraktur: Minne l af l Senioren i St. Kopparbergs Grufve Rätt l Anders Anderson vid Lönernäsa samt dess Hustro l Elisabet Eggertdotter ifrån Uddnäs l döde och härunder begrafne l år 1708. Epitafierna tillhöra en skulpturriktning, som står under infly­ tande av Daniel Kortz 1 och möjligen andra i dessa trakter arbe­ tande mästare ur Burchard Prechts lärjungekrets. Bland de mera framträdande äro Johan Johansson (från Aspeboda?) och den möjligen med honom identiska J o han Bergman (jfr Svärdsjö, altarprydnad). Vika-epitafierna kunna dock för närva­ rande ej tillskrivas några bestämda mästare. Iören Olfsons gravsten. Av rödaktig kalksten (fig. 211). Mellan bilderna av de avlidna synes Stjärnhj elmsvapnet med 6­ uddig stjärna. I hörnen äro medaljonger med evangelistsymbo­ lerna, överst örnen med inskrift s. IOHANES och ängeln med s[M]ATTHE[vs], nederst oxen och lejonet med inskrifterna s. LVCAS , LIGGER BEG l RAF­ S . MARCVS . Kring kanten: HER • VNDER 1 o o VEN S . !ÖR EN o o OLFSON ~ HVILKEN o o o AFSOMNADE o lI o HEHAN OM o o TI-IEN · o 22 l APRILLIS EN S · VPSTANDELSE. BEGRAF H. ANNO 1606 GVD • GEFVE HONOM På inskriftstavla n ederst: HER VNDER HEDERLIGA OCH GVD HERRANOM AFSOMNADE LIGGER l VEN 1607 THEN MATHONA MALIN l I-IANSDT l FRVGTI GE l DEN 3 MAI- ANNO GVD GIFVE HENNE EN SALIG VPSTANDELSE. Den Göran Olofson, som Schlegel och Kling s por nämner under Kristoffer Olofson till Nor adliga ätt (en sammanplockning av med varandra befryndade äldre bergsmansfamiljer, som väl tå l en grundlig revidering), uppgives ha dött 1566, däremot stäm­ mer hans_ hu strus Maria (sic!) Hansdotters dödsår med det på grav­ stenen. I varje fall har stenen utmärkt gravplatsen för någon medlem av den mäktiga bergsmansläkt, som förde 6-uddig stjärna i sitt vapen och vars medlemmar på skilda sätt bidragit till kyr­ kans prydnad (jfr s. 155). I koret ligga 2 gravstenar av kalksten ornerade med brosk­ Danie l Kortz var bildhuggar e i Stockholm, utgick 1695 ur hovbildhuggaren B. Prechts atelje , och · dog enligt handlingar i storkyrkans arkiv m ellan d. 4 dec. 171 3 och d. 18 jan. 1714. 1 VIKA KYRKA. 215 ornament och försedda med inskriftstavlor. De ha till 1917 legat på kyrkogården, men nu återinflyttats till koret. Gustaf III:s tal till Riksens ständer 1772, utan ram, och 1773 i blåmålad trä­ ram. Karl XIII:s tal 1810 och 1817 i guldramar. 1752 funnos följande minnes­ tavlor: Över jubelfesten 1693; Karl XI:s död 1697; Religionsfrihetens å terställande- i Schlesien 1707; Ju­ belfesterna 1721 och 1730. 1774 fanns dessutom »Doct. Petersons Tal til skrifte barn ochNattvardsgäster i Pärlefärgad ram» . Vär j a och textad minnestavla inom Fig. 212. Vika. Stol. svart ram över löjtnanten och kgl. livdra­ Stuhl. 17. Jht. banten Johan Lindegren f. 17/I 1694 t 1 7/ 1 1762 med lång inskrift, som berättar om hans deltagande i olika fältslag m. m. Två andra minnestavlor nämnas 1752 (inv.) : över Daniel Carlsson, »innehåller en Swensk graf-skrift» samt en »Grafskrift öfwer Pastaris Loci Hr. ' Christophers död . ~ Båda nu för­ svunna. Det sistnämnda kallas i en del inventarier •Hr. Christophers epitafium » (jfr s. 207). I sakristian äro 2 länn stolar från 1700-talets förra hälft. Dessutom finnas svarta vadmalssitsar, som förut tillhört sto­ larna,'med rika chattersömsbroderier i silke i många färger; sam­ tida med stolarna och av samma typ som de i Aspeboda kyrka. Stolarna nämnas i in v. 1780 : > 2 st. sydda Lähnstolar med Gula lärftsöfwerdrag äro på auktion köpte at nyttjas i sacristian». 2 s to l a r med svarvade ben och balustrar i armstöden. På båda spår av mörka färger. Den enas sitshöjd 62 cm. (fig. 212), den andras 73 cm. 1600-talet. Ram med utsågade ornament, krönt av Kristusbild, samt där­ till hörande vingar. Spår av röd färg. 1600-talet. Ursprung­ lig användning okänd. H. 325 cm. B. 147 cm. Ramen är nu uppsatt på vapenhusets västra vägg och omfattar en ny tavla med inskrift rörande kyrkans reparation 1917- 1918. Karbas av snott läder . . Spögubben hade under 1700-talet rock av mörkt kläde med röda uppslag. 1779 fick han en ny rock av rött och grått kläde. 1623 gjordes »en pall för dem brötsli- !(ON UNGATAL OCH MINN E S· TAVLOR. MösLE.R ~~.M. SPöGURBEN s uTRusTNING M. M . 216 FALU DOMSAGAS NOHRA TINGSLAG. l{J.ocKOH. gom» och 1723 köptes »En kabba-- till pli c htstoc b och beta­ lades »Hans Hansson i kyrkiobyn för det han kört hem kabben och gjort stocken». 1752 nämnes »En straffstock på kyrkogår­ den, En plicht-pall i Wapnhuset, Ett kyrkavaktare spöö och Twenne karbaser» (inv.). 1803 hade spögubben ett »kyrkwaktar­ spö af rör med mässingsringar om ändarna och 1 st. karbas ». I stapeln hänga tre klockor: storklockan, som är omgjuten 1692 av Gerhard Meyer och gesällen Henri ch Terrant, båda sända av Michael Bader i Stockholm, som signerat klockan. Den var förut gjuten 1519 och bar enligt en anteckning i kyrko­ boken bl. a . följande inskrift med minuskler (upprepad av HDL­ PHERS): Sten Sture Svantesson, Gubernator regni, Otto Episc. , in honorem Marire Virginis omnium Angelorum & Marire Magdalenre ( = Sten Sture Svantesson, riksföreståndare, Otto biskop, till jung­ fru Marias, alla änglars och Maria Magdalenas ära). Mellanklockan är omgjuten vid samma tillfälle och försedd med långa inskrifter. Lillklockan är gjuten 1706 i Falun av G. Meijer, även den försedd med inskrifter upprepande namnen på ämbetsmän i länet ocb socknen. 1576 funnos: klockor i tornet twå, på hwalwet en u (tornet här = sta­ peln), handklockor 5 st. Valvklockan (jfr s. 38) nedsmältes i gjut­ ningen 1706. 1752 satt ännu l> en liten skriftklåeka i Hög Choret». Fig. 213. Vika. Dekorativt ansikte vid ribbanfang. Rippen-anfang a ls delwrative Maske geformt. VIKA KYRKA. 217 Sammanfattning av Vika kyrkas konsthistoria. I. Träkyrka av obekant utseende. Av inventarierna äro pro­ cessionskrucifixet och Maria med barnet bevarade (fig. 203, 191). 1200-talet. II. Sedan träkyrkan brunnit, uppföres en stenkyrka, till vilken den nuvarande sakristian i dess minsta gestalt hört. Den hade sin nordmur på den nuvarandes plats. 1200- eller 1300-talet. III. Den nuvarande avlångfyrkantiga kyrkan med takryttare, och »kur», men utan vapenhus uppföres. Den gamla sakristian bibehålles. Kyrkan välves från början och förses med sparsamma kalkmålningar i koret samt invigningskors. sakristians övervåning göres välvd och öppen såväl mot koret som »kuren ». »Kuren» täcktes av två valv och öppnade sig med två av en pelare burna spets­ bågar mot långhuset. Korskrank. Av inventarierna äro ett altarskåp, mångahelgonbilder och3 ljusstavar bevarade. 1400-talets senare hälft. IV. Vapenhuset tillbygges. Sakristian utvidgas västerut, så att en del av kuren blir införlivad med dess övre och nedre våning. Av inventarierna har dopfunten tillkommit. Omkr. 1500. V. Långhus, kur och kor förses med kalkmålningar. Sidoaltarna avlägsnas. 1550-talet. VI. Kyrkan repareras, sakristian utvidgas med en valvkvadrat åt öster och dess övervåning avstänges. Sedan föregående period har korskranket avlägsnats samt bänkar, epitafier och ljusredskap tillkommit. 1763. VII. Kyrkan repareras, pelaren i kure11 rives och den stora bågen slås. Kyrkan vitlimmas ut- och invändigt, fönstren försto­ ras. Triumfkrucifix och altarskåp bortflyttas, gapskullen avlägsnas och orgeln flyttas till västläktaren. Ny predikstol. 1774-- 1776. VIII. Ny bänkinredning, ny läktare. 1852. IX. 1917--,.-1918 underkastas kyrkan en genomgripande restau­ rering under ledning av professor S. Curman. I det inre fram­ kallas kalkmålningarna, gapskullen återställes, golvet i koret lägges med plansten, dörrar, läktare och bänkinredning målas av artisten F. Månsson. Altarskåpet återfår sin plats på högaltaret och alla helgonbilderna uppställas i kyrkan. Predikstolen ersättes av en äldre (deponerad från Vadstena hospital) och flyttas till södra väg­ gen. Korfönstret förses med glasmålning omfattande de målade medeltida rutorna. Nytt altare. 218 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Zusammenfassung. Im 13. Jht wurde wahrscheinlich eine hälzerne Kirche in Vi k a gebaut, di e nachher ganz abhrannte. Die Grundmau ern dieser Kirche sind zum Teil bei ciner Restauration 1917 - 1918 ausgegrahen wo rden zvgl. Fig. 160 A- B). Später wurde eine steinerne Kirche aufgeflihrt; nur Teile der Sakristei und der Nordrnauer dieser Kirche sind jedoch in der jetzigen Kirche vorhanden (Fig. 143 Per. a). Dem Grund­ risse nach wurde diese Kirche wahrscheinlich im 14. Jht gebaut. Die jetzige Kirche wurde in der letzt eren Hälfte des 15. Jhts aufgeflihrt und gehärt einer vom Västeråser Dom ausgegangenen Architekturgruppe a n, die am meisten in Dalarne, Västmanland und in den westlichen Teilen Uppla nds v erbreitet ist. Die Kirch e, deren Mauern t eils aus Backstein, teils aus Granit (Feldsteinen) auf­ geflihrt sind, hat rektangulären Grundriss mit einer närdlichen Ahseite, welche eine offene Kapelle und eine Sakristei enthält. Ein Dachgesims aus Formziegeln ist noch zum Teil vorhanden. Die Giehel haben wahrscheinlich auch eine Verzie­ rung in Backstein (derjenigen in Svärdsjä , Fig. 23!l, ähnlich) mit einer steigenden Rundbogenfriese und anderen Bienden gehabt. Als aber die Kirch e 1774 verputzt wurde, scheint diese Ornierung teils abgebrochen , teils von dem Bewurf iiberzogen worden zu sein. Die Portale bewahren noch ihre urspriingliche Form, die Fenster wurden 1774 n eugemacht. Nur zwei urspriingliche Fenst er sind noch in det·. närdlichen Kapelle vorhanden (Fig. 155). Die Kapelle äffnete sich urspriinglich mit zwei von einem Pfeiler getragenen Spitzbogen gegen die Kirche (vgl. Fig. 155). Der jetzige Bogen stammt aus 1774. Die Sakristei, deren westlicher Teil (Fig. 143, Per. a) zu der älteren Kirche gehärt, ist im 18. Jht. gegen Osten erweitert. Als die jetzige Kirch e gebaut wurde, ist die Sakristei erhäht und in zwei Stockwerke ge teilt worden , von welchen wenigstens das obere gewälbt wurde. Dieses wurde als Chorempore eingerichtet und äfTnete sich mit spitzbogigen ÖITnungen gegen das Chor und gegen die Kapelle. Bei einer Wiederherstellung der Kirche, die 1917­ 1918 unter der Leitung des Banrats S. Curman vollzogen wurde, ist das obere Geschoss, das schon im 18. Jht zerstärt worden war, wiederhergestellt worden. Solche Choremporen sind an mehreren Orten in Dalarne vorhanden gewesen (vgl. s. 112). Die Vorballe ist um 1500 hinzugebaut worden . Die Gewälberippen hab en bier di e Gestalt dekorativer Figuren. Um 1550 wurde das Innere der Kirche mit Kalkmalereien rein protesta ntischen Inhaltes geschmiickt. Im Chor (Fig; 165) sind die Evangelisten in gewaltigen hächst m onumental aufgefassten Tiergestalten dar­ gestellt, und jedes Evangelistensymbol tritt viermal nach einander auf und wird jedesmal von verschiedenen Gegenständen und ZiiTern umgeben, welchc auf ein­ zclne Kapitel und die darin erzählten Begebenheiten hinweisen. An der Fig. 165 crinnert z. B. ein Eselkopf >21> an den Einzug in Jerusalem , I{apitel 21 . Im Langhause ist die Geschichte Christi dargestcllt. Zwischen den Bildern und in den Gewälben findet m a n reich e Renaissan ceorna ment e. Kein stilistisches Gegen ­ stiick zu diesen Malcreien ist noch in Sch wed en bekannt geword en . Von der ungewähnlich reichen Sammlung mittelalterlicher Inventarien der Kirche sind ein Schnitzaltar, zwei Cru zifi xe und eine Mehrzahl Heiligenbilder a uf­ bewahrt. Die grosse S. Georgsgruppe ist besonders zu bem erken . Es scheint als VIKA KYRKA. 219 ob die S. Georgsgruppe Bernt Notkes in der stockholmer S. Nicolai Kirche den Anstass zur Produktion einer grossen Menge derartigen Drachenkampfskulpturen in Schw.eden gegeben hätte. Ftir die Daten und Namen tibriger Skulpturen sei auf die Abbildungsrubriken verwiesen. Hier sol! nur zugeftigt werden, dass die Papststatue (Fig. 195, 196) Ähnlichkeiten mit den Heiligenbildern des Österåker Altares von 1468 zeigt (jetzt im Ristorisohen Museum, Stockholm), der n eulich dem Notke 1 zugeschrieben worden ist. 1 (Fig. 189 - 204). Das Taufbecken ist einem in Mit tel· schweden gewöhnlichen Typus von etwa 1500 gehörig. Die Situation der Kirche im Grubendistrikte bei der Stadt Falun erklärt eine ungewöhnlich reiche Ansstattung und fiir mittelalterli che schwedische Landkirchen grossartige Anlage. Das noch vorhandene Wappen auf Glasmalereien des 15. J hts (Fig. 151) und dokumentarisch iiberlieferte Wappen auf der Chorempore zeigen wenigstens, dass zwei der reicheren Grubenbetreiberfamilien unter den Stiftern vertreten gewesen sind. Die Heiligenbilder diirften in ·protestantischer Zeit nach und nach weggenommen worden sein ; die Malereien wurden erst 1774 mit Kalk a ngestrichen, als die Kapelle ihre je tzige Gestalt bekam und die Chorempore en t fernt wurde. Die Malereien warden 1917 wiederhergestellt. 1 ANDREAS LINDBLOM , Nordtysk skulpttir och m åleri, Stockh olm 1916, s. 12 Fig. 214. Vika. Sockensigill från 1600-talet e Ilet· tid i g a re. Siegel der Gemeinde. \7. Jht odcr friihe Foto. G. Boi!tl!ius 1915. Fig. 2 15. Hosjö. Ka pellet fr å n väs ter. Die Kapelle von Weslen. HOSJÖ ELLER TINGSLAG. SANDVIKS KAPELL. DALARNA, KOPPARBERGs LÄN, FALU DOMSAGAS NORRA VÄSTERÅS STIFT, FALU KONTRAKT, KAPELL UNDER VIKA. Tryckta källor: HOLPHERS s. 474. >apud capellam nonvika . . . • Krönin gsvä rd nr 642: 1370 "/ 2 Handskrivna källor och a v bildningssamlingar : K. B. : Til as sockenskrivare I, s. 563, om grav. - A. T. A.: Berättelse om adeliga gravar 1754. Inventarium från 1800·t alets börja n u. å. (182\J ?). - B. St.: Ritning till orgel av Eckst ein, stadf. 11 / 2 1851 ; Ritning till altarring av C. J. Ekholm , s ta df. "/• 1886 ; Fasad, uppmätn. av C. J. Carlsson, 1913; Ritning till värmeledningsanläggning av S. Curm an, stadf. 28 /u 1914 . Fotografier. VÄSTERÅS DOMK. A.: Inventarier fr. o. m. 1684. Kyrkans arkivalie r : Handlingar t. o. m. omkr. 1800 förvaras i LA NDS· ARK IVET i UPPSA LA. De för kyrkans konsthistoria viktiga delarna äro : L I Räk en· s kaper fr. o. m . 1680. N. inventa ri e förteckningar och visit a tion shandlingar .1735 - 17 97 , de lvis sammanbundna m ed Vika kyrkoböcker. K I. Sockenstämmoproto· koll fr. o. m. 17 50. Alla böcker äro förda med stora luckor. Handlingar från 1800·talet förvaras vid kyrkan. Dopböcker finnas 1725- 94 samt fr . o. m . 1863. Självständigt förda vigselböcker börja 1873 , dödböcker 1863, förut fö rda i samband me<(Vika kyrkoböcker. HOSJÖ KAPELL. 221 Kyrkogård och bodar. Kyrkogården begränsas mot väster av en vitputsad tegelmur, täckt av enkupigt tegel. ·-~... . Den uppfördes straxt efter • 1763, i vilket års inventa­ rium en senare anteckning berättar om nybyggnaden. 1914 förlängdes den åt norr. • ! •• I norr och öster äro terrass­ murar, i söder är svartmålat ' ' staket. Ingång i väster mellan vitrappade tegelstol­ par med tak av kopparplåt, stängd av trägrindar. In­ nan den västra muren bygg­ des var kyrkogården inhäg­ nad av timrade träbalkar (inv. och räk.). 1748 näm­ ' _,. . ~. - -..... nes en spånslagen port '\ <-··., '. . . ·_ .. (inv.). Deli11. K. Norberg 19H. Inbyggt i muren söder Fig. 216. Hosjö. Situationsplan. om kyrkogårdsporten är ett Lageplan der Kapelle . b å rhus av tegel, vitrappat och täckt av svarttjärat, spånklätt tälttak. Dörren är snedrutad och svarttjärad, fönstren rundbågiga. Bårhuset är samtida med muren. Sydost om kyrkan är en knuttimrad, rödtjärad bod, 1914 klädd med spån. Spånklätt tälttak. .. ; : _ · . · . a ' ;:~;~~ ' '. \ ... . _,.c··· il ODAl\. Kyrkobyggnaden. Hosjö kapell byggdes 1663 och är, såvitt man vet, det första på denna plats (jfr s. 225). Planen (fig. 217) utvisar ett avlångfyrkantigt långhus, med torn i väster och en sakristia i nordöstra hörnet. Törnet är byggt av stolpvirke, inklätt med bräder och spån­ slaget, långhus och sakristia äro knuttimrade och klädda med spån av nedåt insvängd form. Alla väggar äro rödtjärade, taken PLAl\'. MATERIAL 222 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. FöNsTER. spånklädda och svarttjärade, utom tornhuven, som är av plåt. Grunden är av gråsten. Fönstren äro rundbågiga med träkarmar och blyinfattade smårutor, förstorade 1770. De voro ursprungligen små och rektangu­ lära, vilket kan iakttagas av spår på östra väggen, där ärr efter två igensatta fönster äro bevarade. JJ,.J'?vnadf~nod('r t"'!lm"l" = 6 Fig. 217. Hosjö. Plan. Skala l : 300. Uppmått av K. Norberg 1914. Grundriss. I väster leder en ingång genom tornet, stängd av spånklädd , tjärad dörr. Mellan torn och långhus äro dubbeldörrar, målade i grågrön marmorering inåt långhuset, utåt rödbruna. Målningen är utförd 1915. Dörren bevarar sitt ursprungliga lås med orna­ mentalt beslag (fig. 222). vÄGGAR Invändigt är ett tunnvalv av bräder. Väggarna sammanhållas ocH TAK. av tvärgående järnstänger och bjälkar. De äro klädda med gulvit puts, anbragt 1770 och förnyad 1880 och 1915. Runt kyrkan går en på putsen målad panel i grågrön marmorering och omkring kor­ fönstret äro målade moln mot blå himmel, förnyad e 1915, men ur­ DönRAII. HOSJÖ KAPELL. 223 Fig. 218. Hosjö. Längd- och t värs nitt. Uppmätning av K. Norberg 1914. Lii ngs- und Querschnilte d er Kapelle. 224 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Fig. 219. Hosjö. Interiör mot öster. Inne1·es gegen Osten. TonN. SAimiSTIA.N. sprungligen målade 1880. Till 1770 hade långhuset i det inre omålade stockväggar. I kyrkans arkiv finnes ett, sannolikt aldrig utfört förslag till målning med bibelspråk i långhus och kor, upp­ gjort av kyrkoherde Magnus Asplind 1764. I korets båda östra hörn v oro ursprungligen avskilda rum; det södra användes till materialbod samt tidvis till skolsal, det norra till sak­ ristia. Därigenom bildades ett smalare kor; rummen slopades 1880. Tornets bottenvåning bildar vapenhus och täckes av platt trätak. Väggarna äro invändigt vitlimmade med rödmålad fotlist och väggfasta bänkar. Tornet är sannolikt till sina nedre delar uppfört på samma gång som kyrkan, översta våningen och huven byggdes 1880. Alla stolpar äro skarvade vid klockrummet (jfr Hg. 218). Enligt uppgift av äldre sockenbor hade tornet förut en spånklädd spira med lökformad utvidgning nedtill. sakristian står i förbindelse med koret med en ingång, stängd av dörr med fyllningar och ramverk, målad i grågrön marmorering 1915. Till kyrkogården leder en svarttjärad dörr (från 1914). Detta år kläddes sakristian med spån, som imitera långhusspånens HOSJÖ KAPELL. 225 Fig. 220. Hosjö. Interiör mot väster. Inneres gegen VVesten. form. Därförut voro stockväggarna bara och rödfärgade. Invän­ digt äro väggarna rappade och gråmålade; taket är ett vitmålat, platt trätale sakristian byggdes 1880. Kyrkan uppvärmes med varmluft. Värmekammare med tegelmurar äro inbyggda i sakristian 1915. På medeltiden fanns i denna del av Vika socken ett kapell kallat Norvika, som nämnes i brev 1370 : apud capellam nor-wika. Nor-wika är en gammal benämning på den nuvarande Hosjö­ eller Sandviksdelen av Vika socken. Kapellets utseende och läge är okänt. Det raserades på obekant tid. Inredning och lösa .inventarier. Altaret av trä. Altarprydnaden utgöres av ett förgyllt krucifix av trä på marmorerad fot. 1700-talets förra hälft. H. 150 cm. Ovanför fönstret målning (jfr s. 222). Altarringen vitmålad med fyllningar, ramverk och förgyllda lister. Från 1880. Klädd med röd schagg. UPPvÄRMNING. UPPGIFT oM ÄLDRE J(APELL. ALTARE. 226 FAL U DOMSAGAS NOHHA TINGSLAG. Folo.B. St. Fig. 221. Hosjö. Kapellet från söder. Die li:apelle von Siiden. PREDIKsToL. TIMGLAs. BÄNKINREoNING . N U MMERTAVLA. Pr e dikstol av trä. Korgen bruten i tre fält, skilda av halv­ kolonnetter och ornerade med enkel plattskärning omkring nischer utan bilder. Marmorerad i grågrönt och rödbrunt m. fl. färger 1915, därförut vit och ljusblå med förgyllda lister, målad 1880. Ursprunglig färg okänd. Sannolikt nyanskaffad för kapellet 1663. Timglas; träställ för glasen, förgyllt och rödmålat. H. 24,5 cm. Ståndaren borta. Bänkarna äro öppna, anskaffade 1880 i stället för äldre slutna. Marmorerade 1915 i grågrönt, ursprungligen målade i träfärg. En nummertavla med svart och gul ram , krönt av ornamentalt överstycke av akantusblad. 1700-talet. H. 125 cm. B. 72 cm. I-IOSJÖ KAPELL. 227 DOPFUNT. 1763 fanns »En font geåmålader», 1803 nämn es den åter »geön må lad». Nu för­ svunnen. Kalk av silver (fig. 223 A). På cuppan graverade ornament och inskrift : Skänkt (till) Hosjö Capeli l af f Gör Ersson Holm och Gör Andersson l på Holmen 1808. Stäm p lar: kontroll - Fal u vapen - l P w H 1 -- B 3 ( = 1808). H. 25,5 cm. Kalk av silver, invändigt förgylld. Stämplar: 16( =1887)-Stockholmsvapen­ l, kontroll - l G A u l (= Guldsmedsaktiebola­ l get). H. 29 cm. Förgylld paten med samma stämplar. Sockenbudska lk av silver (fig. 223 B). Äldre fot, med enkla drivningar på noden; Delin . K. Norberg 19H.. möjligen tillhörande en kalk, som gjordes Fig. 222. Hosjö. Lås och av guldsmeden Gustaf Biörn 1736. Stämp­ nyckel på västra dörren . und Bcsch lag d e r lar på cuppan: C 3 ( = 1809) - Fal u vapen Schllissel wes tlich e n 'l'h iir. - l~ (= Guldsmeden G. O. Sjöberg), troligen av den sedan 1700-talets början i Falun kända guldsmecls­ shikten Sjöberg (jfr s. 27). H. 16 cm. 2 förgyllda pat ener, den mindre, som hör till sockenbud s­ kalken, med graverat kors. Samma stämplar. Vink anna av silver. Stämplar: D 5 ( = 1858) - kontroll ­ j i> byggningsbehof> ( = Kröningsvärd nr 8 14) ; ibid. s. 147, 1553 d. 25 sept. , Gus taf Vasa s silverkvitto ( = Kröningsvä rd nr 813). Handskrivna källor och avbildningssamlingar: R. A.: Act a eccle­ siastica, brev angående utvidgning 1668. - K. B.: D. Tila s, Sokne-Skrifware l , s. 545. Vasakronorna på kyrkotaket, gravstenar m. m. - A. T. A.: Inv . 1830; m ed­ delande om blottade valvmålningar 1906. B. St.: R itning till tornet, plan, tvärsnitt, västfasad, sydfasad samt orgel av G. W . Runer, Gävle ; stadf. 20/ 1 1867. Uppmätningsritningar av D. Melin . - KAMMAHARKIVET : Gusta f I:s silverkvitto 1553, 25 sept. U. B.: Palmskiöldska sam!. 290 p. 523: Om takspira och kronor. S. 47, II takspiran. - VÄST EHÅS DOM K. A. : Inventarier fr . o. m . 1576, dä rav tryckta formulär 162 3, 1628, 1634 (se s. 126). Brev till biskopen c. 1730 och 1746; berättelse om tvist med Sundhornsborna om en klocka 163 4. Kyrkans arkivalier förvaras i en arkivbyggnad Yid prästgården . Uppl ys­ ningar r örande k yrkans konsthistoria t räffas i : L. I. Räkenska per fr. o. m. 1633. ­ SVÄRDSJÖ KYRKA . 235 N. Visitationsprotokoll och inventarier 1699-1770, 1787-1858. Visitationsakter >tro även för åren 16 96- 1752 bundn a i K I nr 3, (i kyrka n nr 41 ), 1664-97 i L I nr 1. - K. Sockenstämmoprotokoll fr. o. m. 1704. - O. Handlingar rörand e kyrka, k yrkogård och prästgård 11)70- 1782.- Dop·, vigsel· och död ·böcker börja 16 77 . /Je/i n. S . Wran cr 1915 Fig. 230. Svärclsjö. Situationsplan. Lageplan der J. Fig. 241. Svärdsjö. Interiör mot öster. Inneres gegen Osten. yttermurarna angår, synes åtgärden ej blivit lyckad, ty kyrkoher­ den skriver i en anteckning (inv.-bok): »at hwijtlimningen inte bätre fastnade wijd kyrkiomuren, war orsaken, at rät som arbetet war bestält, så gaf Gud itt stadigt och långsamt slagregn, som hvar och en kan sig thet påminna. elliest hade iag alt möieligt upse­ ende öfwer handtwärksfolcket.» F öRÄNDÄven i denna form tyckes kyrkan ha varit för trång, ty 1730­ RINGAR PÅ · _TALET. 44 raserades den norra tillbyggnaden och de nuvarande kors1700 armarna byggdes. Även dessa ha stjärnvalv av samma form som de i Leksands kyrkas södra sidoskepp (se fig. 7 o. 10). De harmo­ niera väl med medeltidsvalven i långhuset. Taklist av tegel synes ha fortsatts kring de nytillbyggda delarna, ty 1767 »fan man för godt, att rödfärga tegelhwarfwen, och dem med hwita ränder bedraga, men sielfwa stenmuren med lius åkergul giöra. » 1800-TALET. På samma gång, som tornet byggdes 1873, tillades den väst­ ligaste av långhusets traveer, och därmed har kyrkan fått den form, som ovan skildrats. UPPVÄRMNING. Kyrkan uppvärmes av en kamin i vardera korsarmen och en i sakristian. SVÄRDSJÖ KYRKA. 247 Folo. G. Boi!lhius 1917. Fig. 242. Svärdsjö. Interiör mot väster. Inneres gegen Westen. Inredning och lösa inventarier. Altaret är av ljusmarmorerat trä med förgyllda ornament och omgives av vitmålad altarring med fyllningar och ramverk. Altar­ prydnaden (se fig. 24l) av trä utgöres av en nu vitmålad, tidi­ gare mörkt marmorerad bågställning med förgyllda akantus­ ornament i relief, krönt av Guds lamm och två putti. I båg­ öppningen en oval relief med Kristus som Ecce Homo. Ytterst på sidorna äro två vitmålade profilörer, som förlorat sina attri­ but. Nederst oval kartusch med inskrift (= Matt. 11 v. 28). Altarprydnaden är tillverkad av bildhuggaren Erich Bergman, som uppgjort kontrakt med kyrkan 1717 att göra hela altartavlan för 450 dal. k:mt »efter den Modell och storlek, som den nya Altar Taflan i Ohre kyrkio hafwer 1 sampt skola des uthan tillägga på alla dess sijdor in uthj, wackra löf-wärck och zijrater». Samma år betalades >> Resepenningar åth Bildthuggaren till Ohre>>, dit han antagligen rest för att studera sin modell. Den målades sedan av A. H.esenberg i Falun. · 1 Altarprydnaden i Ore är ett verk av Daniel Kort z 1706 (jfr s. 214, not 1). 248 FALU DOMSAGAS NORRA T!NGSLAG. Fig. 243. Svärdsjö. Triumfki"Ucifix. Triumphcruzifix. Srhwedische Arbeit. E nde el. li"i. Jhts. F oto . G. Boi!tlzius 191ft. Fi g. 244. Svärdsjö. S. Erik. S. Eri k . J-lol 1.. Schwc­ F < öre d en nuvaran de a ltartavl an använd es dische Arbeit um 1500. ett altarskåp, som omta las (inv.) 1628: »Altare­ taffla 12 apostlar>>, men 1634 Coronao Mari:::e ( = Mari:::e kröning), tydligen ett medeltida altarskåp med jungfru Mari:::e kröning och de 12 apostlarna. Kyrkan har en tid haft ett k ors krank Det nämnes 1634 så­ l{OI\SKI\ANI<. som »gammal», ehuru uppgift därom saknas i inv. 1628. 1680 gjordes »the zirater, som sitter öfwer c ho o r Planket». 1683 berättas att »Chorskrancket zirades på det sätt som är at se» . När det r evs är okänt, men sannolikt var det, då den nuvarande altar­ prydnaden anskaffades och gapskullen ändrades (se nedan s. 249). T PIUMFTriumfkrucifi x av ek (fig. 243), ursprungligen polykromeral, KR UciFix. med baksidan rått behandlad, i nyare tid övermålat med vitt, grönt, rött och blått. Höftklädet ursprungligen grönt. På korsets ändar evangelistsymbolerna. Högra foten avslagen, färgen delvis borta. Hela korsets H. 298 cm., B. 183 cm. Fig:s H. 154 cm. Svenskt arbete från 1400-talets slut. MEDE LTIDA S. Erik, träskulptur (fig. 24:4) . All färg utom spår av karnation ALTARSKÅP . TRÄSKULPTUI\ . SVÄRDSJÖ KYRI{A. 249 under hakan borta. Högra benet och vänstra foten av­ slagna, likaså höger arm och vänstra handens fingrar . Håller i vänster hand ett ciborium och har haft krona, som nu är förkommen. H. 107 cm. Svenskt arbete från omkr. 1500. Har ursprung­ ligen stått i ett helgonskåp. Predikstol av trä (fig. 245). Tak saknas. Korgen bruten i 6 fält, skilda av kolonnetter och ornerade med flacka rundbågar, som sanno­ likt omramat nu försvunna Folo. G. Eoi!/bius 1917. statyetter. Under kolonnet­ Fig. 245. Svärdsjö. Predikstol. terna konsoler med lejon­ J{anzel. 17. Jht. huvud. 1873 övermålad med vit oljefärg, då även trappan nygjorts. 1716 flyttades nämligen predikstolen från södra sidan till sin nuvarande plats och uppgång gjordes genom muren från sakristian. Predikstolen var ny 1653 (inv.) och skall enligt uppgift vara försedd med inläggningar under den nuvarande vitfärgen. Av den ä ldr e prediksto l en, som nämnes såsom »Gammal» 1628, äro inga delar bevarade. En timglashållare av mässingsplåt, troligen från 1600-talet, finnes bevarad i tornkammaren. Skadad. - 1775 köptes ett t i mglas, för vilket » Postporto~ betalades. I väster är en orgelläktare med uppgång från tornet, i vardera korsarmen en läktare, alla med vitmålade bröstningar av fyllningar och ramverk, alla från 1873. 1710 fattades beslut att bygga en läktare (i väster) »för folkets märkeliga tillwäxande skull » och 1764 byggdes en läktare i den södra korsarmen. Antagligen tillkom även en i norr ungefär vid samma tid. 1600-talsinventarierna nämna endast orgelläktarn, den s. k. ga pskullen i koret över sakristidörren (jfr. s. 207). Den försågs med >>gallerwercke» 1660 ochombyggdes 1678 »med wackert paneel wärck framför ». Men då den nya altartavlan 1717 blivit uppsatt, lät pastor »indraga» gapskullen »för att få bättre rum för nya altartafla11» och lät istället förlänga den »intill predik­ stolen» och flytta trappan till sakristidörren. 1830 (inv.) voro alla I'!IEDIKSTOL. TrMGLAs. LÄKTA!I E. GArsK~; t.r. E . 250 FALU DOl\ISAGAS NORRA TINGSLAG. kyrkoherdarnas namn, fr. o. m. den från Gustav Vasas tid bekante Herr Jon, målade på gapskullen. Den revs först i reparationen 1873. ORGEL. Orgel fanns redan 1628 och hade sin plats på gapskullen. 1640 inköptes >>et Posetiv af 6. stäm­ mor>> och 1738 förfärdigades en orgel avorgelbyggarenDan. Stråhle (räk.) . Den nuvarande med fasad i vitt och guld är omgjord 1807­ 1808, då den »flyttades» av orgel­ byggaren Salling med bevaran­ de av den gamla fasaden. 1:'\HE D N JNG. Bänkarna äro slutna och vit­ målade, sannolikt från omkring 1810, Foto. G. Boclhius 1911,.. då större belopp betalas till snic­ Fig. 246. Svärdsjö. Dopfunt. Taufstein. Gotländische Arbeit. kare. Av den äldre bänkinredning­ Ende d. 13. Jhts. en är intet bevarat. Den förnyades undan för undan under 1600-talets senare hälft, mestadels 1654­ 1675, sedan bänkarna 1653 befunnits vara >> mästadels skrasslughe » (pro t.). 1654 >>panelades widh bookstolarue på bådha sijdhor» och J30KS'I'OL. 1634 nämnes en >>bookestool gam. behållin »; 1684 fanns en »ny >> (inv.). NummnFyra enkla nummertavlor, rektangulära i förgyllda ramar, TAvLon. troligen från 1873. 1710 beslöts (prost.vis.), att tavlor skulle >> kiöpas till kiörkian, på det man med ziphrors opsättiande, må antyda försam l. de Psalmer, som siungas böra» . 1711 betalades för en s iff erta v la, och 1748 funnos två av »Bildhuggare arbete, må lade och något förgylda >> . Nu försvunna. BÄNJ;­ DoPF UNT. Funt av gottländsk kalksten (fig. 246). Fyrpassformad plan. Ytan söndervittrad och - antagligen därför - vid något tillfälle överstruken med rödfärg, som delvis sitter kvar. Saknar uttöm­ ningshåL Gottländsid arbete från 1200-talets senare hälft. 1 H. '102 cm., Diam. 89 cm., inre Diam. 71 cm. 1655 betalades »snickare­ arbete widh funten », möjligen ett skrank. J. ROOSVAL, En kalkformig ikonoklaslisk funttyp från Gottland. Strängnäs­ studier II, s. 36. 1 SVÄRDSJÖ KYRKA. 251 A B c A Kalk. Foto. G. Boethi1.1s 1914.. D Fig. 24 7. Svärdsjö. B-D Vinkannor av s ilver. A. Silbenler l{clch, B, C, D, Silherne Weinl>. I en senare anteckning i samma inven­ tarium nämnes >>sölffkanna giffuen af H. Anna Nilsdotter och Anders Räff». Den nämnes åter 1623 >>mz pijpp » och troligen även 1653 : Een kanna m ed h Struht, hållande 40 lodh. - 1641 står i räkenskapsboken : kyrkie kalken någonstädes skröpligh. the som ågh at böthe hwar half Rxdlr ( = de som ha det etc.). 1653 hade en ny kalk tillkommit, troligen resultat av böterna. 1 Enligt det gängse bruket användes stort rff'. J fr UPMAHK, Årsbokstäfver på svenskt guld och silfver före 1759. Sv. Slöjclför. meclclel. 1903 s. 36 o. f. Års­ bokstaven e måste tillföljd av donationsåret tillhöra det i Stockholm 1713- 1736 brukliga a lfabetet m ed stora skrivbokstäver. 2 LUDV I G OTTO ·var rådman i Falun på 1600-talets mitt. I-la ns änka Anna Hanselotter gav 1662 en ljuskrona till k yrkan (jfr s. 254). 3 Här anförda läsning är h ämtad ur Gustaf I:s registratur. KHÖNIN GSVÄRD har elen riktigare formen Sverclsiö. SVÄRDSJÖ KYRKA . 253 HÖKELSEKAR . 1576 fanns ett rökelse­ kar. Mässingskrona med två rader ljusarmar och 8 i varje. Staven hönt av dubbelörn. Slät rund glob med inskrift: PASTORE M . OLAVO . E. SCHULTERO L.J USREDSKAP. Å. 1662. 1 H. 97 cm . (Fig. 248). Mässingskrona med två ljusarmsrader om 6 pipor. Staven krönt av måne. Glo­ bens nedre del melonformig och försedd med följande inskrift: 1678 . JOI-IAN­ NES : TERMENIUS : PAS­ Foto. G. B oiithius 1914.. TOR : SWERDSIÖ: HELENA : BE N GTS:DOTTER: 2 H. 95 cm . Fi g. 248. Ljuskron a a v mässin g. (Fig. 249). Mässingskrona med två rader ljusarmar och 8 i varje. Staven krönt av en kvinna med kvist i handen. Slät, rund glob. 1600-talet. H. 163 cm. Mässingskrona med 6 ljusarmar. Runda man­ schetter, slät glob, staven krönt av dubbelörn. Typ från 1600-talet. H. 62 cm. Mäs si n gs krona liknan­ de föregående, ehuru utan krönfigur. H. 42 cm. Mässingskrona med slät glob, runda ljusman­ schetter , två ljusarm srader med 6 i varje. 1600-tals­ typ. H. 55 cm. 1 2 Messin gen er Kron le u chter. 1662. Foto . G. B oi!tlzius 1914 . Fig. 249. Ljuskrona av mässin g. 1678. Messingener 1\ronleuchter. 0LAV S ERI C! SCH UL'I', kyrkohe rde i Svärdsjö f. 1612, t 1669 , JOI-1. TER MENIUS f. 1635, t 1688. G. m . Helena Ben gtsdo lter. 254 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. En av 1600-talsljuskronorna skänktes 1662 av Ludvig Ottos änka (jfr s. 252, not. 2). Mässi n g s krona med två rader ljus­ armar och 6 i varje. Staven krönt av måne, slät glob. 2 ljusarmar saknas, den ena ersatt med en olikformad. Troligen inköpt 1734. H. 90 cm. Malm krona om 8 ljusarmar , gjord av kl ackgj utare Dan. Flodstr ö m i Sundhorn 1764. H. 94 cm. 2 lju s kronor av mässing. Barock­ form. ' Lju ss take av driven och ciselerad mässing med vegetativa ornament. Trear­ mad. (Fig. 250). På skölden : rÖRAN . ERI CI-I SON · LÄI-INSMAN · S H EHSTIN · NIELS · DOTTER ANNO DA­ Foto. G. Boi!lhius 1914-. Fotens diam. 48 cm . Malm l jus s takar, ett par, trear­ made. Omkring 1700. H. 4,4 cm. Malmstak a r , ett par, från 1800­ tal ets mitt. Lju s arm av driven mässing på predikstolen; trearmad. Omkring 1700. L. 40 cm. 2 drivna mässings l jusarmar på orgeln . Skänkta 1738 av Christopher Schilling. L y kta av hamrat järnbleck, cylind­ risk med konisk avslutning, likna nde den i S undhorn (fig. 301). H. 27,5 cm. HEST AV ME- Fig. 250. Sviirdsjö. Ljus­ stake av mässing. Messingener Leuchter. 1685. 1685. H. 92 cm. DELTIDA LJusB E OSI{AP? T E xTILIEH. I Falu forn sal förvaras en i Svärdsjö (utan närmare fyndort) funn en Sankt ' Göran s bild i brons (fig. 251), som sannolikt bildat krön på en medeltida ljuskrona. H. 8 cm. Två modärna sa mmet s m.ä s shakar, en röd och en svart. H å v ar, ett par av grön sidendamast, F ig. 25 1. Svärdsjö. Del a v medeltida ljusredskap. Teil eincs Beleuchtungsgegen­ standes. 15. Jhl. SVÄRDSJÖ KYRKA. 255 broderade den ena med grönt s ilke och sil vers p etsar. På den andra i silver- och guld­ broderi: C I I L 1729. I starkaste kontrast mot ·den nuvarande fattigdomen stå inventariernas berättelser om nu försvunna textilier. 1576: )) Item en choorkåpa aff röd­ brun Flogeld medh förgylt sköld och en christal stenu uthi, sampt med 2 paar spe nne. Item en Messehakel aff rödh flogeld med serck och all til­ behöör. Item en Mes s ehakel aff gammalt gyllenstycke, med s erck och al tilbehöör. Item ·en Messehake l aff golbrokat med serck och al tilbehöör föruta[n] humeral. Item en Messehakel af rödht arnesk medh blått kors gammal. Item -en Messehake l aff grönt ar­ Fig. 252. Svärdsjö. Epitafium över notarien Daniel Flodmark t 1688. nesk med rödt kors och gama!. Epitaph aus geschnitztem und gemaltem Holz. 1688. Item twå Dalmatikor gold­ brokotta. Item 3 Altare li s tor medh sine antependijs. Item täken 3 st. Item en Brudepel godh. ltemörnegåt2 st.» 1623återståendast4 av mässhakarna, ·dessutom nämnas 1 röcklin, 2 humeral, 2 sto l or. 1628 fanns »Antipendium af lijfferga damast» samt Brudeklädher av silke {1653 av ))grönt, blåtochrödtfloor»). 1653voro4av mäs s hak arna ))aff inthet werde uthan rutne och förmörkne, böre icke här effter upskriffwas» . Dalmatikorna, som fingo samma dom, voro av ))groft werke Rysstygh )). 1655 inköptes )) mes s hake l af brun sammet, a l tar­ ldädh e och m essesä rk» och 1681 gav Peter Kråka i Falun en röd s ammetsmäs s h ake med guldgaloner. 1704 fanns dessutom en mässhake av )) Crepon• att använda >> wid sorg». 1703 sömmade kyrkoherdens dotter mamsell Nassenius (?)l: >>ett hyende af blått 1 ll'ar. Kyrkoherde var då PETRUS (Se M U NKTELL II, s. 460.) NASSEN I US f. 1656 t 1708, som ha de t re döt t· 256 FALU DOMSAGAS NORH.A TINGSLAG. EP I TA Fi u M ocH MINNEs- bast at liggia på Altaret, hwarpå står Christi bild på korset, och nedan före den botfärdige synderskan wätandes des föter med tårar samt Höga visan 3 v. 4». 1701 skänkte kyrkoherden »röd t tyg att kläda a ltaret med i anledning af Carl XUS seger öfwer dess trolöse fiender Ryssarne ». Inom altarringen låg en biörnhud 162;) och alt framgent. Epitafium över hovrättsnotarien Daniel Flodberg f. 1648 t 1688. Skuret i trä och målat i grönt rött och brunt (fig. 252). På den ' T AVLOH. Foto . G. BJ'!l h iu ; 1917. Fig. 253. Svärdsjö. Mi n nes tavla över Luther och Melankton. Ge diichtnistafel iibe r Luth er und Melanch ton ans geschnitztem und gemaltem Holz. 1693. ovala inskriftstavlan: Här ligger Begraf l wen konglij hof Rätts No- l Tarius H. Daniel FLODBERG l född hit till werlden åhr 1648 ' 1 Den 24 SEPTEMBER och igenom l en salig död afsomnad l den 20 Juli Åhr 1688. På kartusch på understycket: Christus ähr mit lyf, och l Döden ähr min winning. H. 176 cm. Förvarat på torn­ vinden. Minne s tavla över Luther och Melankton (fig. 253). Av träl med Luthers porträtt och D. L. M. ( = Doktor Martin Luther) på ena, Melanktons och D. PH. M . (=Doktor Philip Melankton) på andra sidan, skilda av blått fält med sol och SOLI DEO GLORIA i guld. Snidad, målad och förgylld ram. Nederst inskrift: IN ORNAMENTÖM TEMPLI HANC 2RIGERE CURAVIT P ASTORIS D. M. IONIAE MDCXCIII. l TABU LAM RELICTA Mag : GABRIELUS SE l -VALLII ANNO TH TO ( = Till detta tempels prydnad lät Kyrkoherden SVÄRDSJÖ KYRKA. 257 Mag. Gabriel Sevallius' änka uppsätta denna tavla - ­ - - 1693). Hi.iLPHEHS upp­ gift om denna: »Doct Luthers och Melanctons Taflor med alla apostlarnes bilder» tyder på att den varit större. . H. 131 cm. B. 159 cm. HedenAmbrosius grans graverade minnes­ skrift över återställandet av Schlesiens »Freye Kirchen Öb u n g Derer Evangelischen Glaubens genossen» 1707 i svart ram . N u försvunnen är E n Folo . .J. Roasval 1915. Tafla öfr narviska Se­ Fig. 254. Svii1·dsjö. Interiör av gren, som köptes 1705 sakristian. (räk\ graverad minnesskrift Inneres der Sakristei. av Hedengran. Gra v sten av grå kalksten över kyrkoherde S. E. Sernander t 1740 och hans maka Clara Elvia t 1711.. Mitt på i oval in­ skr iftstavla, omgiven av ymnighetshorn och lagerkransar: PHIL . I : 21 CHRISTUS ÄR MIT LIF OCH DÖDEN ÄR MIN VIN [N]ING. l SAMUEL S. SERNANDER l DENE FORSAMs KYRKOHERDE l FÖD 1671 D. 3 FEB. DÖD 17[40] D [11 apr.j l CLARA GUSTAFSDOT : ELVIA l FÖD 1679 D 6 DEC DÖD 17[11) D [-·-J l ELISAB S. SERNANDRA F. 1712 D 3 APR DÖD: .6 JUN l MAGAR. S. SERNAN . F 1716 . D 1 JUL. DÖD D. 5 . l JAG TROR AT JAG (etc. =Ps. 27 V. 13). I hörnen ängla­ huvud upptill, timglas och dödskalle n edtill. Kring kanten in­ skrift = 1 Thes. br. kap . 9 v. 3. L. 209 cm. B. 150 cm. I koret äro ett flertal fragment av gravstenar, använda som golvsten, med brottstycken av inskrifter. Bord, kombinerat med skåp. 1700-talet? (fig. 254). Skåp från 1600-talets slut, enkelt arbete. ' Stol av furu och en län stol med högt ryggstöd, målad svart och guld med skinnklädd sits och ryggstöd. Barockform . På tornvinden ett ornamentstycke av trä; genombrutna akantusornament, dels målat, dels förgyllt. L. 79 cm. B. 41 cm. Ursprunglig användning okänd. Omkr. 1700. GnAvsTENAI\ . MÖBLEI\ I SAKRISTIAN M . M. 258 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. SPöGuBBENs U Til USTNING. KLOC!> . 1634 var en stor träta mellan Sundhorn och Svärdsjö om en klocka. Trätan skildras i länsmannens rapport: »Om middagz tid h kommo the från Sundboren, somblighe gångande och somblige ridande, the som gingo mötte någre som gingo från kyrckan, och som the klaga i Swerdsiö wille the inte helsa them uthan stego genast åt klockostapulen; Men dhe som redho ner the komo th e helsade ; och emedan the gamble eller äldre på båda sidor begynthe talas widh emedan arbetade the andra i stapulen på att nedertaga klockan. och emeda[n] the talades widh om penningar och dagh till söndagen ther Effter item woro inne i kyrkia att see huad i förråd war lyfftades klockan nedh och sedan när the skulle sättia hen[o]e på en släpa begynte the ryckias och stötas, och i medler tijdh brukade the på huar annan myckin skamligen mun på båda sidhor, som långt ähr at skriffua. någor åldrige och förståndige woro som affstyrde att thet inthe kom till uppenbart slagzmåll som the in­ bördes läthe sigh höra, och mächta ond begynnelse · - omsidher SVÄRDSJÖ KYRKA. 259 stiger då länsmannen fram och sätter sigh på klockan och sätter på klockan Crone Mercke, att han för både parter skulle till ran­ sakningz - - - EtTter thetta öffuerståndne buller drager hwar och en om sider hem till sitt, och säija sigh Swerdsjö karlarne hafua näst föliande söndagh sändt någre pen [nin]g[a]r till Sund­ horn.» KJockgrälet höres sedan icke vidare av. Sammanfattning av Svärdsjö kyrkas konsthistoria. I. En kyrka av okänt utseende. Fanns på 1200-talet. Inventarium: dopfunten. II II. Avlångfyrkantig gråstenskyrka, mot­ svarande den nu varande kyrkans två östligaste traveer (tig. 255, II). Murarna krönta av form­ tegellist och gavel röstena rikt tegelornerade. j[ I det inre öppen takstol, jordgolv. Troli­ gen hörde sakristian till detta skede. Inga inventarier äro bevarade. 1BOO-talet eller början av 1400-talet. III. Kyrkan välves, och ett nu rivet lY vapenhus tillbygges i söder (fig. 255, III). Valven förses med målningar. Bevarade in­ ventarier: Triumfkrucifixet och S. Eriksbilden . 14:50--c. 1500. IV. En tillbyggnad göres i norr, som med två arkadbågar står i förbindelse med lång­ huset. Kyrkan förlänges med en valvkvadrat åt väster. Sakristian utvidgas (fig. 255, IV). Bland nytillkomna inventarier märkas predikstol, ljusredskap och bänkinredning. 1669-1672. V. Den norra tillbyggnaden rives och de nuvarande korsarmarna byggas 1730­ 1744 (fig. 255, V). Sedan föregående period har altartavlan tillkommit, predikstolen fl yttats, Fig. 255. Svärdsjö. Kyrkans planut­ gapskullen omgjorts m. m. veckling. VI. 1873 tillbygges den västligaste traven Grundrisse n tw ickl u ng der ({irche. och tornet (fig. 255, (VI). Gavlarna avvalmas, fönster och dörrar förstoras. Läktare nybyggas i väster och i korsarmarna, gapskullen slopas, inredningen ommålas. 18-181978. Sveriges kyrkor. Da larna I . 1 260 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . Zusammenfassung. Die ä lteste Kirche in Svärdsjö (Fig. 232, Per.· a) .war eine rec.hteckige , einschiflige Granil~irche . Nur die Giebel waren durch backsteinerne Vorb iendungen geschmlickt (der ösllich e Giebel · allei(l ist aufbc\vahrt, Fig. 239);. das Dach gesims und wahrscheinlich die jetzt ganz neugemachten und erw-eit er ten Tiir- und F enster­ timrahmungen waren a uch .ans Backstein. Ursprlinglich fehlte eine inner e Decke. u n d die unverarbeiteten Dachstlihl e waren sichlbar. Die Kir che, die der jetzigen Kirch e zu Vika sehr ähnelte, war eincr Gruppe backsteinverzierter Kirchen gehörig, die deutliche Verwandtschaft mit der zweiten Bauperiode des Väs teråser Domes zeigen, und dlirft e deshalb nicht fl'iiher als im 14. Jht, wahrscheinlich erstum 1400 gebaut sein. Gege n Ende. des 15 . Jhts e•·hielt die Kirche Sterngewölbe gewöhnlicher spät­ mittelalterlicher Art und wurde mit Kalkmalereicn geschm li ckt, deren Fragmente noch vorhanden sind (Fig. 240). 1669-72 wurd e eine nördliche Abseite hinzugebaut, und die Kirche gegen Westen mit einem Joch verlängert, dessen Gewölbe die 'Spätmi ttelalterliche Form imitiert. Bei dieser Gelegenheit erhielt auch die Sakristei ihre jetzige G!lstalt. Indessen wurde die Kirche auch in d ieser Gestalt zu eng, denn in del: Jahren 1730-44 wurde d i e nördlicl1e Abseite a bgcrissen und die jetzigen Kreuzarme wurden hinzugebaut. Das Material ist in allen Teilen· nameutiich Granit. Die Kirche erhielt dadurch die in jener Zeit moderne Gestalt einer Zentral­ kirche (Fig. 231). Die Gratgewölbe der Kreuzarme behielten doch die Form der mittelalterlichen Gewölbe. Neben der Kirche stand damals ein hölzerner Glockenturm vom Jahre 1700. Die Gloeken waren wahrscheinlich seit dem Mittelalter in einem solchen hölzernen Turme aufgehängt. Erst im Jahre 1873 wurde der jetzige Turm nebst dem west­ lichsten Teile der Kirche aufgefiihrt. Die Kirche bewahrt ein hölzernes Triumphcruzilix (Fig·. 243), schwedische Arbeit aus dem Ende des 15. Jhts, und eine Holzstatue S. Eriks, aus der Zeit um 1500 (Fig. 244). Die Kanzel stammt aus der Mitte des 17. Jhts. Der Taufstein ist ei ne gotländische Arbeit von c. 1250 (Fig. 246). Der Altarschmuck aus geschnitztem und gemaltem Hol z ist n ach dem Muster eines Werkes des Bildhauers Daniel Kortz in der Kirche Ore um 1717 ausgeflihrt. Auf dem östlichen Giebel steht eine eiserne Spitze, m it zwei vergoldeten Kronen a us Kupfer gekrönt (Fig. 236). Der Tradition nach ist die grössere Krone von dem Könige Gustav Wa sa d e r Kirche geschenk t als eine E rinnerung der Zeit, wo er im Jalll'e 1520 a ls Fliichtling von dem Pfarrer Jon in Svärdsjö versteckt gehalten wurde. Die obere Krone ist später, 1642, von der Königin .\(ristina, der Tochter Gustav Adolfs, hinzugeschenkt worden. Fig. 256. Svärdsjö. Soc kensigill. 1600-talet. Sicgel der Gemeinde. 17. Jht. Foto G. BoiWtius 1917. Fig. 257. Svartnäs. Kyrkan och bruket. Die IUrche und das Eisenwerk in Svartnäs. SV ARTNÄS KAPELL. DALARNA, KOPPARBERGs LÄN, F ALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. VÄSTERÅS STIFT, FALU KONTRAKT, KAPELL UNDER SVÄRDSJÖ. Tryckta källor: Julbok för Västerås stift 1913, s. 91, Elisabeth Tysk, Från Svartnäs . HandsKrivna källor och avbildningssamlingar: B. st.: Ritning till ombyggnad av k apellet av G. Runer 1869, 1 blad . Kapellets arkiv förvaras i prästgården. Räkenskaper 1853 till våra dagar samt strödda räkenskaper 1826-53. Sockenstämmoprotokoll fr. o. m. 1831. Anno­ tationer rörande Svartnäs bruk och kyrka fr. o. m. 1793. Vid Svartnäs 1735 grundade bruk anlades 1793 ett kapell av Stora Kopparbergs bergslag, till vilket även Geschworneren Nils Ryning, Kungl. expeditionssekreteraren Gustaf HalldEm och Bergs­ rådmannen Daniel Ström bidrogo. Kyrkogård och stapel. Kyrkogården (fig. 258) inhägnas av spjälstaket och anlades 1843. Därförut skedde begravningarna i Svärdsjö. KYRKOGÅRD. 262 STAPEL. FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. På kyrkogården synas, väster om kyrkan, grundmurar för den gamla stapeln, som byggdes 1795 och revs 1831, då tornet byggdes. Kyrkobyggna den. Kapellet består av ett långsträckt långhus, avslutat av ett 5-sidigt kor, västtorn och en sakristia (fig. 259). Byggnadsämnet är liggtimmer, utvän­ digt klätt av liggande bräder och vit­ målat. Fönstr e n äro rundbågiga och ha spröjsverk av gjutjärn i gotiseran­ de form, som vitmålats. I väster är en ingång genom tornet, stängd av i träfärg målade dubbeldörrar. JJ?o.lc<" : _ T·ill denna leder en trappa med 4 500 ==l'-=1°~~ "'P " •t'M- uppgång från norr och söder, överst täckt av en stor järnhälL Över Delin. B. Wijkmark 1915. Fig. 258. Svartnäs. Sitnationsplan. dörren: Detta Guds Hus uppbygg­ Lageplan der Kirche. des 1793 och utvidgades 1875, samt: Salige äro de som i Ditt hus bo; de lofva Dig till evig tid. Innertaket är ett putsat trätunnvalv. Invändigt äro långhus- 0 Jucwtocu hYrbeL . lJcdCLrrJCI . 'L!f'J'mdtt i :Juli 49"5 av · p~:>~f... !mi- - - - , - - - - - ­ · ·- - - - ­ ,.J i Jhala : -1:-100. 7:Jn:uo5o i l l i 1 9. 9..oJU. l l Fig. 259. Svartnäs. Plan. Skala 1 : 300. Grundriss. Uppmätt av B. Wijkmark 1915. SVARTNÄS KAPELL. 263 - fl o 1 2 J hznrwt=:=t-==- • l~ l ~ ===+---;=t= t t, ~ 6 7 Il !J 10 m ·aoO Fig. 260. Svartnäs. !{yrkans sydfasad. U ppmätt av G. W . Huner. Siidfa9ade der .Kirche. 1869. väggarna vitrappade och indelade av pilastrar med kompositakapitäL Tornets övre våning öppnar sig mot långhuset med tre rundbågar. Alla golv äro av trä. Yttertaket är klätt med plåt. Grun· den är av kluven gråsten. Hela det nuvarande lå nghuset motsvarar den ursprungliga, 1793 byggda kyrkans huvudparti. Väggarna voro dock från början rödfärgade, och tornet saknades. Det inre vitrappades och pilast­ rarna tillkomma först senare i en reparation 1831 och följande år på initiativ och efter ritningar av bruksförvaltaren H o ff s te d t. Då .. d es även tornet av R. upp f or _ I S E n . k L arsson f ran L ek san d ('f J r s. 139), ehuru lägre och med brädslagning endast å klackrummets väggar. Närmare uppgifter om äldre tillstånd saknas. o REPARATION 1 ~31 ocH o FOLJANDE AR 264 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG O !:m:mrt l Q J ~ =t=====t=•=t-==1==::1 5 6 7 8 9 10·m . 1 :JOO Fig. 261. Svartnäs. Ritning till kyrkans ombyggnad av G. W. Runer. 1869. Westfa~ade. Querschnitt und REPARATION. UPPVÄRMNING, 1875 reparerades kapellet grundligt, koret tillfogades, tornet höjdes, hela kapellet brädkläddes och målning verkställdes på ovan beskrivet sätt. Kapellet uppvärm es av en j är nk a min i långhuset och en k a k e l­ u gn i sakristian. Inredning och lösa inventarier. ALTARE. Al tar et är ett ljusmarmorerat träbord. Därbakom vitt kors med förgyllda lister omramat av pilastrar med kompositakapitäl; från 1830-talet. Altarringen är ett vitt balusterskrank från 1875. SVARTNÄS KAPELL. 265 Predikstolen av enkelt snickeriarbete, målad vitt, grått och PnEoiKSToL. guld. Från 1830-talet. Bänkarna äro öppna och nygjorda 1875. BÄNKAH. Orgelläktaren i väster bäres av ljusmarmorerade doriska LÄKTAliE OCH kolonner och har bröstning med rektangulära fyllnin gar. Den oRGEL. uppfördes 1846, varefter orgeln med fasad i vitt och guld an­ skaffades 1848. Bruksförvaltaren I-I off s te d t bidrog kraftigt och hade själv uppgjort ritningen. I-Ian hade förut skänkt en orgel, som inköpts från Öster Färnebo. Oval, enkel nummertavla inom vit­ N UMMEI\­ TAVLA. målad ram på refflad ståndare. Dop ställ, enkelt och vitmålat träbord. DoPSTÄLL. Skålen av försilvrad och förgylld mäs­ sing. Inskrift: Låten barnen komma till mig. - Liksom dopstället anskaffad 1.914:. Kalk av silver. lnvän,digt förgylld. NATT\'AHDS-· KÄl\ L , Stämplar : I-I 2 ( = 1790) - kontroll ­ Hedemora vapen - I AFLöFBEnG I. H. 24,5 cm. De ovan s. 261 uppräknade dona­ torerna bidrogo till anskaffandet av natt­ vardskärlen 1790. Foto. G. Boethius 1917. Paten därtill; samma stämplar. Fig. 262. Svartnäs. Vin­ Vinkanna av silver, invändigt för­ kanna av tenn . Zinnerne Weinkanne. 176!l. gylld. På locket lammet. Oläsliga stämp­ lar. 1800-talet. H. 37 cm. Vinkann a av tenn, päronformad (fig. 262). I botten A M mellan dalpilar (2 ggr) - S med krona över (2 ggr) - i ( = 1769). H. 27 cm. Sockenbudstyg av nickel, förgylld invändigt. Kalken s H.' 11 cm. Oblata s k, enkel. H. 6,5 cm. Paten. Oblata sk oval, av silver, oförgylld. Stämplar: I-I 2 (= 1790) kontroll - l A F . . - Hedemora vapen. L. 9,5 cm. H. 4 cm. 3 lju skronor med smala mässingsstavar och 2 rader gjutna LJ usREDSKAr. bly(?) armar med 10 ljuspipor i varje. Nyförgyllda. Anskaffade 1875. 4 enk l a lju s kronor av järn. 1800-talet. H. 50 cm. 7-armad lju ss take av mässing från 1914. Mä ss hake av - röd sammet, guldgalonerad. Skänkt 1794 av TExTILIER. Nils Ryning. 2 svarta sammetshåvar, nyanskaffade. Dtirförut användes kollektbössa av koppar . 266 FALU DOMSAGAS NOHRA TINGSLAG. Foto. G. Boi!lhius 1918. Fig. 263. Svartnäs. Po1·trätt av präst och prästfru. 1667. Bildnisse eines Pf'arrers und seiner Frau. 1667. PonTnÄTT. Karl XII. Oval olj emålning på väv, inom snidad ram med lagerblad. Återgår på original ur David von Kraffts atelje; ett exemplar finnes på Gripsholm. 1 H. 107 cm. B. 83 cm. Okänd präst­ man. Oljemål­ ning på väv (fig. 263). Mörka fär­ ger, övervägande brunt och svart. Illa medfaret. In­ skrift: .LEtatis 47 Anno 1667. Svart ram . H. 112 cm. B. 95 cm. Den föregå­ endes hustru (fig. 263). Olje­ målning på väv. Mörka färger, en­ dast karnationen och dräkte.n s vita delar lysa upp Foto. G. Boi!lhius 1917 . Fig. 264. Svartniis. Porträtt av två flickor. Hi95. Bildniss zweier Miidc hen. 169:>. ' Avb av A. HAHn, David v KraiTt, vid s. 58. SVARTNÄS KAPELL. 267 den huvudsakligen mörka duken. In­ skrift: .A<:tatis 35 Anno 1667 . Svart ram. H. 116 cm. B. 97 cm. O känd präst, oval bild inom målad ram av lager {fig. 266). Mörka färger. Olja på väv. 1600-talets senare hälft. H. 109 cm. B. 87 cm . Porträtt av okänd man (fig. 265), allongeperuk, mörka färger, övervägan­ de svart och vitt. Olja på väv. 1600­ talets slut. Salmar ram. H. 93 cm . B. 80 cm. Två små flickor, olja på väv Foto. G. Boi!tltius 1917. (fig. 264,). Färger' rött, vitt, svart och Svartnäs. Porträtt. gult samt barnens ljusa, vitskära hy. Fi g. 265. av okänd. Bredvid den lilla står NATA Aa 1695 Bildniss eines Unbekannten. 17. J ht. d. 22 sept. Picta Ao 1695 d. 24 De­ cemb. Bredvid den större NATA All 1691 d. 26 Junii. Picta Au 1695. D M fecit. Salmar ram. H. 104 cm. B. 110 cm. Då tavlorna icke finnas upptagna i Svärdsjö kyrkas äldre in­ ventarier, är det antagligt, att de kommit till kapellet genom Stora Kopparbergs bergslag eller de s. 261 uppräknade donatorerna. Klockan är omgjuten 1874. KLocJ~05"0 ,l 9.. ::. c- 7 !J <'J -t ö ·' ' cod1t ==J=F """....!--d= . =±= ' =!o ' =± ' o±o='=.l_L_ ! =:'- ~=~-~----l====~:= Fig. 270. , Envikens kyrka . \· Uppmätt av B. Wijkmark 1915. Liin gs· und Querschnitte der !Urche. :Stängd av vitmålade dubbeldörrar. - Fönsterna i långhuset äro upptill tresidigt avslutade och ha spröjsverk av trä. Deras nuvaTande form är från 1871. Sakristian har r ektangulära fönster från denna tid. Den ursprungliga fönsterformen är okänd. Tornet har ljudgluggar med vita foder och svarttjärade luckor. - Grunden :är av gråsten; alla golv äro av trä. Enligt tradition skulle tornet FöNsTEH. 272 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto . G. Boethius 19H. Fig. 271. Enviken. Kyrkan från söder. Die Kirche von Siiden. SAKRISTIA. VAPENHUs. vara senare tillbyggt. Något stöd härför finnes ej i byggnaden, och räkenskaperna nämna ej någon ombyggnad, ej heller omtalas någon klockstapel. Långhuset är invändigt brädfodrat och täckt av högt trä­ tunnvalv. Koret, i dess östra del, ligger ett trappsteg högre än långskeppet. Väggarna äro vitlimmade. Den utmed norra väggen synliga skarven i brädfodringen (j fr fig. 270) utvisar platsen för en läktare, en s. k. gapskulle (jfr s. 163, 307). sa kri stian är ursprunglig. Väggar­ na äro invändigt bräd­ klädda, taket platt och vitlimmat. Genom sakristitaket är m­ kryp till vinden. V a p e n h u s e t s väg­ gar äro invändigt vit­ rappade med linagns­ blandad puts. Utmed Foto . .tl. Boi!tliius 1914. väggarna äro bänkar. Fig. 272. Enviken. Interiör mot öster. Över inre dörren står: Inneres gegen Osten. ENVIKENS KYRKA. 273 Foto. G. BoWzius 19111. Fig. 273. Enviken. Interiör mot v ä ster. Inneres gegen Westen. Uppbygd 1672. l Reparerad, 1871 l Orgellwerket insatt, 1872. Inredning och lösa inventarier. Altaret är ett träbord, vars framstycke prydes av gulmålade ornament i relief. På altaret ett kors av enkelt snickeriarbete från 1800-talets början. På väggen där­ bakom och omkring fönstret är ett målat blått draperi med gula fransar och inskrift: O l HURU LJUFLIGA ÄRO DINA BONINGAR ALTARE OCH ALT~R­ PRYDNAD. l HERRE l ZEBAOTH . Från omkr. 1800, men ,förnyat 1871 . Altarring från omkr. 1800, vit­ målad med speglarna gråmarmorerade. Predikstol (fig. 275) av furu, målad i vitt med gula ornament och reliefer. Korgen bruten i fyra fält, skilda av balustrar och ornerade om­ kring grunda, r undbågiga nischer av plattskärningar me~ reliefer, som före­ ställa: ornament - lejon- ornament PREDIKSTOL. Foto. A. B oi!thius 1914.. Fig. 274. Enviken. De talj av predikstolen fig. 275 . Detall der Kanzel Fig. 275. ~74 FAL U DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . Foto. A. Boi!thius 1911,. Fig. 275. E nviken. Kanzel. Pred il< stol. 17. Jht. TiMGLAs . EÄNKINREnNING. LÄKTA RE. GAPSKULLE. renar och kalkar (fig. 274). På konsoFoto. A. noethius t9H. lerna under balustrarna ha ornament funFig. 2/6. Enviken. T imglas. nits. Ryggstycket är ett på väv målat sanduhr. Anfang 19. Jht. draperi, sannolikt från 1873 med följ ande inskrift: Wi predike den korsfäste Christum. 1 cor: 1: 23 v. På taket ornament i låg relief. All målning · från början av 1800-talet förnyad 1873. Predikstolen torde vara ursprunglig i kapellet (1670-talet). Den hade tidigare, ti ll omkr. 1800 sin plats i söder, där spår synas å väggens brädinklädnad. Tim gl as av trä (fig. 276), målat och förgyllt. Ståndaren krönt av dödskalle och läderlappsvingar. 1800-talets början. H. 73 cm. Bän k ar na äro slutna med dörrarna målade i vitt och grått. Sitsarna bestå av omålade, bilade stockar. Ryggstöden utgöras endast av stänger, säkerligen det ursprungliga tillståndet. Siclo­ stycken och dörrar ha tillkommit omkr. 1800. Läktaren i väster från 1800-talets början. På bröstningen fyllningar och ornament i gult. Förändrad för orgeln 1872, var­ vid dess mittparti utbyggts åt öster och dess bröstning delvis gjorts av balustrar. G a p s k u l l e har funnits utmed norra väggen (jfr ovan s. 272). ENVIKENS KYRKA. 275 Brädpanelningen är skarvad 105 cm . nedom taklisten. 350 cm. från väggen äro tre märken i golvet efter läktarstolpar. Ett stycke av bröstningen till gapskullen, 455 cm. långt, är använt som ryggstycke i orgelläk­ Foto. A. Boi!thius 1914. tarens bänkar. Det har F i g. 277 . Enviken. Överstycke å r ektangulära fyllningar med nummertavla. l'iir die Gesangbuchsnummern. ornament i plattskärning, Teil cincr Tafel Anfang d. 18. Jhls . samt halvkolonner. Enkla nummertavlor, två st. i förgyllda ramar. H. 124 cm. Vackrare är en äldre, numera ej använd, i boden(!) förvarad nummertavla (fig. ~77). Rektangulär med ram av akantusornament 1700-talets förra hälft. H. 86 cm. B. 49 cm. Dopskål av tenn med 2 handtag. Stämplar: kontroll u (= 1778) - Dalavapnet (2 ggr) ­ man inom kartusch (fig. 278). B. 37 cm. H. 19 cm. Kalk av silver, invändigt förgylld. Stämpel : Delin. B. Wijk­ mark 1914-. N u ~nmtt­ TAvLoR. DoPsKÅl.. Falu vapen - ~ (=guldsmeden O. H. Siöberg). 1700-talets mitt. H. 22,3 cm. Paten förgylld, med Fig. 278. Envi­ ken. Stämpel å samma stämplar. dopskål. Vinkanna av nysilver. Slempel auf ei ner zinnernen TaufVinkanna av tenn. Päronformad. Stämplar: Krona schlisseL 1778. i sköld -- ? - M H - i 2 ( = 1793). H. 36 cm. Vinkanna av tenn. Liknande föregående. Stämpel: Kontroll­ sköld med räv under träd och C L, 2 ggr- krona och C L. H. 30 cm. Oblatask av pressat bleck från 1800­ talet. H. 10 cm. Oblata s k av trä, rund (fig. 279). På locket ANNO 1701 MOD. Malmkrona :med 6 ljusarmar. Päron­ formad , slät glob. Omkr. 1700. H. 46 cm. Malmkrona med 8 ljusarmar. Slät glob. H. 78 cm. Omkr. 1700. 2 modärna ljuskronor med glasprismor. Ljuskrona av järn, 6-armad, smidd. Medeltida typ. H. 35 cm. (Fig. 280) . L j u s arm av mässing, driven och 19- 181978. Sveriges kyrkor. Dalarna I. NHTvAnusKAni.. LJ USI\EDS I(AP, Delin. J. Wijkmark 1915. Fig. 279. Enviken. Oblatask av trä. Hoslienbehälter ans I-Iolz. 1701. 276 FALU DOMSAGAS NORRA TI GSLAG. Foto. A. Boetllius 19/4.. Foto . A. B oethius 1914. Fig. 280. Enviken . Järnljusk1·ona. Kronleuchter aus Eisen. Fig. 281. Emiken . Ljus­ stake av malm . L eu c htc r aus Jl r o n ze. 17. Jht. TEXTILIER. ciselerad. L. 37 cm. 1600-talets senare häl ft. Trearmad lju ss take av malm (fig. 281). 1600-tal et. H. 31 cm Lju ss t akar av malm, par. 1700-talet. H. 8,5 cm. 3 ma lm sta ka r , 3-ar­ mad e och i liknande malm­ s ta k e med en pipa. Alla från 1800-talets senare hälft. Mäs s hake av svart sam­ met, fodrad med svart lärft, ornerad med kors och slåar av vitt siden samt fram guds­ öga i broderi. L. 130 cm. Omkr. 1800. Mässhak e av röd sam­ lnet, fodrad med skärt lärft. Ornerad på ryggen och fram med kors av vilt siden samt 1763 i broderi. L. 146 cm. En ny svart sammets­ mässhake. Kalkkläd e avsvartsam­ met med silverbroderi, mo­ därnt. Ka lkkläd e av vit siden­ sars fodrat med vitt lärft; Foto. A . Boethius 1911,. Fig. 282. Karl XIIT:s tal 1810. broderat med kedjesöm i Eine Il ede des J( ö nigs lBerättel­ se om adeliga grafvar> 1754. Berättelse om fornminnen 1828.. - B. St.: Rit­ ning till orgel av Se tterquist och son , stadfäst 24/t 1908. D:o till predikstol av F. E. Söderlund, s tadfäst "6 /7 1856. - U. B. : Ritning till predikstol, Topogr . plansch­ samlingen nr 43264. - R. A. : Riksregistraturet 1746 28( 11 K. hrcf om k ollekt. VXSTEHÅS DOMK. A. : Inventa rier fr. o. m . 1684. Kyrkans arkivalier : Uppgifter för kyrkans konst.h istori'a trälfas i följande i brandfritt a rkiv vid kyrka n fö rvarade ha ndlingar (uta n sign.) : Räk enskaper 1626- 1747 , Visitations-- och inventa riehandli ngar 169 5-1 819 samt 1627 - 1696 i äldsta räke nskapsboke n ; K. sock enstämmoproto koll 17 36-1 804; I: Kgl. brev samt protokoll rörande byggenskap 1763-82. I Landsarkiv e t i U p psa l a för­ varas räkenskaper fr. o. m. 1747. Dop, vigsel- och död-böcker finnas fr. o. m. 1680. Kyrkogård, klockstapel och boda r . Kyrkogården, som ligger på sluttningen mot Toftans strand , inhägnas av gjutet järnstaket på gråstensgrund utan bruk i öster, söder och väster, i norr dels av trästaket, dels av Toftan , som bildar naturlig gräns. I söder, väster och öster äro in gå n gar mell an SUNDBORNS KYRKOR. 281 refnade järnstolpar. Grindarna av järn; den östra endast en smal gånggrind. Inhägnaden gjordes 1875- 77. Därförut voro sten­ m urar, lagda 1774, med ingångarna, i väster och söder, stängda av järngrindar. Den äldsta, 1654 första gången beskrivna kyrko­ gårdsmuren, var av sten och täckt av spåntak. I väster och Jhcda . .1 50 0 . =99=>=A~O==~~o==~~bo== & ±O==~~ ~=±O==~-u~~' /)e/in . B. Wij/"11ark 1915. Fig. 286. Sundbom. Situationsplan . Lageplan der J{irche. söder voro portar med spåntak, på den södra en spira med 5 kulor och en flagga (inv.). På kyrkogården är konstnären Carl Lars­ s ons (t 1919) familjegraf. Klo c k s tapeln är byggd 1706- 7 (fig. 287). Den är uppförd av fyrkantiga stolpar och är från början inklädd med bräder och spånslagen. Väggarna äro nu rödfärgade, men voro tidigare röd­ tjärade. Lj udgluggarna stängas av svarttj ärade luckor. I en reparation 1774 har spånslagningen delvis förnyats, och 1877 har den äldre, nedåt avsmalnande spånen ställvis ersatts av tvärskuren. KLo c KsTAPE L 282 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. BJSÄTT~>J;.;Gs· 1626 byggdes en stapel och 1627 betalades för »tornett på stapulen» . Den beskrives 1684: »Klockstapul wacker med högt torn och små torn på sidorne och förgylta kor8 ». Bisättningshuset norr om kyrkan, byggt i form av ett antikt HUS . .JJ/ao. 5hci/C1. ." A : A O O. 'h= "o j o 1 :. ~ . ~ _ ± ~ "' i' • l + 1 ~ 7 e ~ 16 l l l l ·r . =~ Fig. 289. Snndborn . Plan. Skala l: 300. Grundriss. Uppmätt av 13. Wijkmark 191 5. PnEomsToL. Prediksto l e n var av »snickare werck målad mäd några heliga bilder ». 1660 betalades för »Himmelen öffr predikost. 86 dir». Den ä r underligt nog förkommen, oaktat den användes i den nuvarande kyrkan ända ti ll 1873. Korskrank fanns 1684 »afbygt med bilthuggarskrank» (inv.). Det kvarstod t ills kyrkan revs. Något triumfkrucifix nämnes ej. Bänkarna, som gjordes vid utvidgningen 1682-83, äro använda i den nuvarande kyrkan (se s. 290). 1\onsimANK. 13ÄNKINnEoNING. SUNDBORNS KYRKOR . 285 ~UNDBORNS 'Lfp_pmc ilt· i_:}w:Ji -fQ--15 KYRKA. c.1u: IJAJ APNA . r~)·:;~IL.._..- f'~ JC'I?tioo mo( ct.de r. .5bä /c;L : A: 10 0. g="·= ' ·=' "i-1""'?=±1"= ""±=·.=~r=·di=i ~ t l=o±7=±?=o ± ' ==~Ao '== === A±====Qtut{, r . Sundhorns kyrka. Skala l : 300. Up pmätt av 13. Wijkmark 1915. Liings- und Querschnitte der Kirche. Fig. 290. 1627 (räk.) »kostade någre sielffwa uppå att upsettia en s kull e ». LÄKTAIII·:. Då kyrkan utvidgades 1682 flyttades »qwinfolk s le c tar e n »; dess plats är obekant. I den nyutvidgade kyrkan nämnas två l äktare, vilkas plats ingenstädes angives. Orgel byggdes 1672-74. En orgel fanns redan 1628. Funten användes i den nuvarande kyrkan (se s. 291). Till DoPF UN T. 286 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . Foto. G. Roetl!ius 191ft.. Fig. 291. Sundbom. Kyrkan sedd från söder. Die l{irche von Siiden. SKHIFT­ KLO CKA den hörde ett nu icke befintligt > ;S ilfwerfaat om 81 lodh» (inv. 1707). 1 1676 uppsattes »en kl åeka i hwalfwet», som åter omtalas 1679: »Een klocka upp i hwalfwet at klämpta medh. Ifrå Hytt­ näs». D. v. s. given av ägaren tillHyttnäs gård, assessor Silfwer­ s t rö m (t 1689). Tydligen en primklocka (se s. 38). För övriga inventarier se Sundhorns nuvarande kyrka. Den nuvarande kyrkan. Byggnaden. PLAN OCH MATEIII AL . Den nuvarande kyrkan byggdes 1755 på samma plats, där den äldre stått, och bevarar ännu i huvudsak sin ursprungliga form. Den restaurerades 1905 under ledning av konstnären Carl Lar s­ son, som utförde sitt arbete som gåva åt församlingen. Planen utvisar ett korsformigt långhus med den östra, tresi· digt avslutade delen inredd till sakristia. Byggn a d sä mnet är i väggarna liggtimmer. De äro utvändigt 1 Skänkt av den s. 291, not. 1 nämnd e bergsmannen Jan Ersson, donator till funten. SUNDBORNS KYRKOR . 287 Foto. G. Boetl!ius 1914. Fig. 29:.!. Sundborn. Interiör mot öster. Inneres gegen Osten. klädda med avsmalnande spån och rödmålade. Yttertaket är av­ valmat mot gavlarna, spånklätt samt numera svart-, tidigare röd tjärat. Grunden är av gråsten i bruk, alla go l v äro av trä utom korets, som är av röd och vit plansten. Till kyrkan leda två in gångar, en i väster med stickbågig betäckning och stängd av dörr klädd med snedrutade och vitmålade bräder. Den södra har ornering med överstycke avslutat av rundfönster , som 1905 omgivits av dekorativ målning, solrosor mot ljusblå fond av C a r l L a r s s o n (fig. 294). Dörröppningen är rundbågig och stängd av dubbeldörrar med fyllningar av koppar; på de övre ANNO och 1764 på de nedre följande inhuggna inskrift: -: THEN . VTI . HERR ANs . HVS . WIL . GÅ . OCH . LÄRA. T!·! ER> . SKILIA > DöHiwt. l HANS . WILIA > ! .; BÖR . SIG . I . JESV . BLOD . AF . TWÅ . OCH . SÅ . FRÅN > DEN l .; SYNDER l .; CHRISTVS . THET . SANNA . LIVS . I . HELA . WERL­ > l .; LYSER > l .; MEN . MEST . VTI . SITT. HVS . SIN . N Å DES . STIUMOR > l .; W ISAR > l .; OCH. HWA R. ÄST. MAN. HANS. ORD . RÄT . ÄLSKER > l OCI-I PHEDIKAR l .; TI-IER. H A N. WIST. SIELF­ WER . OCH . ICKE . TI-IEDAN > l .; WIKR l ·:HO . ANDANS . HELGA 288 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG Fo to G. Boethius 1911. . Fig. 293. Sundborn. Interiör mot väster. Inneres gegen Westen . FöNsTER. VÄGGAll ocH TAK. FRUCHT . WIL . BÄRA . LIIFSENS . TRÄD :0 l HAN MÅSTE GRO l HO . MED . SIN . GERNING . WIL . GVD . ÄRA . SKAL . STADIT :0 VPÅ . IESVM . TRO . l 0: WID . LIFSENS . KÄLLA . HAFWER . GUD . OS . WELAT l I-lÄR 0: PLANTEH.A :0 l 0: AT WÅRA . DYGDEH . AF . IANS . BVD. SIG . MÅGE . SNAH.T :0 l i < BAH . I . SIN .I-IAND:0 l Påöstrafältet:j ~.s Ll- k cvv-- 4j.~ ~ 1-I.Jvto ~V:~. eL;;~ f~~J_::L) Pf. J~: J·rt,__c~vu-tr-v~) S'f-f,.l~ . G,~ . j{ 7o. 4n;. 294 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . Foto. G. Boethius 19H. Foto. G. Boethius 1914. Fig. 302. Sundborn . Mässhake . 1 GOO-talet. 1\ascl. 17. .Tht. Fig. 303. Sundbom. Mässhake. 1700 talet. !\ase!. 18. J h t. svart siden och sammet, samt ornerad med kors av dubbla rader silverband (fig. 303). På framsidan I GLF Acl på silverband med svart sammetskant Fodrad med svart siden. L. 127 cm. Skänkt av borgmästaren G. Folkiern (in v.), på 1700-talets förra hälft. Inskriften utgöres av hans och hans hustrus initialer. 2 nya kalkkläden, ett svart och ett rött. Båda av sammet. 4 kollekt h åvar, guldgalonerade, 2 nyare och 2 äldre. Håvarna användas. 1633 ~ köptes Coer k å pan till Sundhorns kyrckia af en officer, som tå kom ifrån Tysklandz krijgett kostandes Penningr. femtijo ». 1707 fanns en »C h o r k å p a af huijt atlask något söndrig, gifwen af 2:ne bergsmän» . Båda kåporna försvunna. Porträtt av kyrkoherden C. T. Petter ss on. Olj emålning på väv (fig. 304) av Carl Lars so n . Inskrift : PROSTEN c. F. PET­ TERssoN • F . 1830 . KYRKOHERDE I SUNDBORN 1874. - Signerad c L 1905. Guldram. H. 87 cm. B. 68 cm. Julgåva av Car l Larsson till församlingen 1905. PoRTRÄTT, SUNDBORNS KYRKOR. 295 TAVLO R . skattepenningen, sannolikt kopia efter nederländsk målning från 1600-talets förra h älft. B. 135 cm. H. 85 cm. J o hannes döparen stående i landskap vid Jordans strand med högra handen upplyft från vilken vatten rinn er . In skrift: MÅLAD TILL PROSTEN C. F. PETTERSSONS 80-ÅRS DAG DEN 20 JUNI 1910 c. L. Av Car l Larsson. Oljemålning på väv inom vit ram (fig. 305). l kyrkan h arfunnits ett huvud­ baner över assessor J . O. Silfwer­ Foto. G. Boi!tilius 1911-. ström (f. 1616 i Falun, "t 1689 på Fig. 304. Sundborn. Porträtt av Hyttnäs i Sundborn). Inskriften prosten C. F. Pettersson . Oljemål­ ning av Cal'l Larsson. var oläslig redan vid HOLPHERS Bil~!ni ss des Propstes C. F. Pettersson. Olgcmiilde von Carl Larsson 1905. besök 1757. På kyrkogården ligga två gr a vste nar av grå-röd kalksten från 1600-talet med rika broskorna­ ment, omgivande kartuscher och inskriftstavlor. Inskrifterna äro fragmentariska. (Fi g. 306). L. 210 cm. B. 148 cm. I södra korsarmens golv är en gravste n, liknande den å fig. 306 avbildade, med följande inskrift (i fraktur): Aug: de. civ. Dei. (Augustinus, De civitate dei = Augustinus, Om Guds rike). lib. 11. cap. 8 . l Reqvies Dei reqviem l sign ificat eorum qvi l reqviescunt l in Deo; därunder: IIÄR UNDER HWILA SIG I HER l RANOM HÄ­ REDSHÖFDINGEN I BERGSLAGEN OC l DES I-IUSTRO MARIA PETERs­ DOTTER MEDH j 4 TIIERAS DAHN l GUDI-l GIFVE TI-IEM ALLA EN GLADI-l UPSTÅNDELSE. Dessutom citat av följ ande bibelspråk: Phil. Foto. G. Böi!lllius 1914. l v. 23. Hebr. br: 4. v. 9- lO. Fig. 305. Sundborn. .Johann es L. 203 cm. B. 152 cm. döparen. OljemiUning av Carl Larsson. Gravsten av grå kalksten vid ;Joh a nnes d. T c ul"e r . Ölgemiild e von kyrkans västra in gång även den Cal"l Larsson Hl05. EPlTAFI UM. GnAVSTENAH. 296 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. KoNUNGATAL. MÖBLEI\ I SAKI\ISTIAN. KYHKVAKTA· HENS OCH SPÖGUBBENs UTRUSTN I NG. KLOCKOR . med broskornament, årtalet 1686 samt res­ ter av inskrifter. L. 200 cm. B. 148 cm. På kyrkogården ligga 3 enkla g j u t­ järns hällar: Över Bergsmannen Samuel Carlborg 'i s f. 26 juli 1751 t på Karlhorn 19 juli 1812, ·) ~ samt över handelsmannen Eric Wilh: Berger från Chr!stineberg f. 22 febr. 1760 d. 21 maj 1819. Över Bergsrådmannen Johan Östberg f. 24 juni 1736 d. 30 november 1812 och hans hustru Helena Cath. Fahlstedt A48 .-~»J > f. 1 okt. 1741, d. 3 januari 1812. Alla Delin. B. Wijkmarlc. med inskrifter. Fig. 306. Sundborn. Gravsten. l »Berättelse om adeliga grafwar» be­ Grabstein. 17. Jht. skrives bergsmannen Jan Erssons i Hytt­ näs och hans hustru (t 1650) grav, som sedermera övergick till den ovan nämnde assessor J . O. Silfwerströin och hans andra hustru Jan Erssons dotter. Graven låg i koret. Sedermera över­ gick den genom köp till borgmästaren Germund Folkiern (jfr s. 294), vars änka 1754 innehade den. Gustaf III:s tal 1771 och Karl XIII:s tal1810 2/5 o. 1817 27/11; tryckta blad i guldramar. Skåp av furu med rundbågiga fält omgivna av ornament och försedda med ornamentala målningar· Över fälten: »STEPHANUS OLAI » och »ANNO 1650». Dörrarnas insidor för­ sedda med hyllor och fack. Henoverat a v C a r l L a r s s o n 1905. Kista för silvret, blåmålad 1905. Hand smidda järnbeslag (fig. 307). Foto. G. Boi!thius 19111-. 2 blåa kappor med rundskurna Fig. 307. Sundborn. Kista . kragar, den ena med röd kant vid halsen. Eisenbeschlagene Holzldste. Användas av kyrkvaktaren. Karbas av flätat läder. L. 92 cm. l stapeln hänga tre klockor. storklockan, gjuten 1873 lik­ som lillklockan, bå da av N. P . Lindeberg i Sundsvall. Me ll an­ klockan gjuten av lsac Bockman i Falun 1737 med inskrift, som upprepar landshövdingens, biskopens , prästerskapets etc. namn samt: SOM JAG lIAR FÅDT DET NAMN AT KALLAS KYRCKIE­ SUNDBORNS KYRKOR. 297 KLÅCKA l SÅ GIÖR JAG OCH DET GAGN GUDZ FOLCK AT SAMMAN­ LÅCKA l I STILLHET NALKAS GUD HANS ORD HANS HELGA HUUS l SOM WISAR MED KLART LIUD TIL HIMLENS KLARA LIUS. storklockan skulle enligt tradition ursprungligen gjutits i Sund­ horn. Den hade (enligt Hii.lphers) följande inskrift: Anders Hans­ son Hök, är den mig gjöt. 1634. Betänk eho som du äst, När som mit ljud lyder, Huru du dig ställer bäst, At Gud dig omsider sin Nåd bevisa vill. När du i fara med bätring HErren Gud mild­ Bed han Dig bevarar. Den mellersta klockan, som förr varit i Svärdsjö, är den , om vilken den s. 258 berättade striden stod. Lill­ klockan, som förut gjutits 1687 av Nie. Johans son, hade följande inskrift : Voco Sacra preses turbas incendia. Funera pompas in­ dicio cum populas », varom HDLPHERS tillägger: Latinen är icke bättre än Poesien. Sägner. På Åsberget vid Finngärdes och Karlsby byars kyrkaväg ligger en mycket stor sten om vilken följande sägen förtälj es: Sedan kyrkan byggts i Sundborn, skulle en jättekvinna, som vredgades över kristendomens framsteg, begiva sig åstad och förstöra henne. Hon tog en ofantlig sten på ryggen och drog iväg. Om en stund mötte hon en käring, som hade förskinnet fullt av utslitna skor. Jättekvinnan undrade då , hur långt det var kvar till kyrkan. »Nog har jag slitit ut alla dom här skorna på vägen alltid » svarade käringen. Då lade jättekvinnan ned stenen och uppgav försöket. En annan jättekvinna, som bodde i Roberget nordöst om Toftan, stördes jämt av klockringningen från den nya kyrkans stapel. Då slängde hon en dag i vredesmod ett stenblock, som föll ned i Toftan , mitt i sjön , och nu kallas jungfruhällen. Sammanfa ttning av Sundbarns kyrkors konsthistoria. Avlångfyrkantig träkyrka, byggd 1620, utvändigt spånklädd och rödmålad, invändigt vitlimmad. Bevarat inventarium : dop­ funten. Klockstapel av trä. II. Kyrkan utvidgas åt väster 1682-83 samt förses med en spira i varje hörn. Nya bänkar (1683), ljusredskap. III. 1706 bygges ny klockstapel, från början inklädd med brä­ der, spånslagen och rödtjärad. IV. 1755 rives den gamla kyrka n och den nuvarande tim­ I. 298 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. rade och spånslagna korskyrkan uppföres i dess ställe. Den täckes invändigt med tunnvalv av bräder. Inventarierna från den äldre kyrkan användas i största utsträckning, till att börja med, men ut­ bytas sedan under århundradets lopp. Kyrkogårdsmurarna om­ läggas. v. 1905 restaureras kyrkan av Carl Larsson. Dekorativa mål­ ningar göras i det inre, bänkinredningen målas blå. Sedan föregå­ ende period har ny predikstol anskaffats och Carl Larssons lav­ !or skänkts. Kyrkogårdsmuren raserades 1875. SUNDBORNS KYRKOR. 299 Zusammenfassung. Die ä lteste im Jalll'e 1620 aufgefiihrte Kirch e in Sundhorn kann nach archi­ valischen Nachrichten rekonstruirt werden. Sie war ein hölzernes, rechteckiges Gebäude in Blockhauskonstruktion, auswendig mit rotangestrichenen Schindeln bekleidet. 1682 - 83 wurde diese Kirche gegen West en erweitert und mit kleinen Ecktiirmchen ver­ sehen. Die Kirche diirfte dadurch e ine Fot·m bekommen haben, welche die etwa gleich­ zeitige Kirche in Aspeboda noch bewahrt (vgl. F ig. 309). Von der Einrichtung ist das Gestiihl ebenso wie das Taufbeck en aus poliertem Kalkst ein in der jetzigen Kirche aufbewahrt. Dieses ist ein Geschenk eines Bergmannes der Gegend. Die Kirch e wurdc im Jahre 1755 abgerissen. In demselben Jahre wurde die j etzige Kreuzkirche aufgeflihrt in derselben Konstruktion wie die ä ltere Kirche und mit rotangestrichenen Schindeln bekleidet (Fig. 289-293). Sie ist in Grundriss und Anlage ein ländlicher Ableger des damals geläufigen Kirchentypus, der kreuzförmigen Zentralkirche. Einer grändlichen Wiederherstellung wnrcle diese Kirche im Jahre 1905 unter der Leitung des bekannten Malers Carl Larsson (i' 1919) unterzogen. Der Kunst­ ler, dessen La nclbesitz >das Haus in der Sonnc > dicht bei der Kirche gelegen ist, hat die dekorativen Malerien im Inneren des Gebäudes (Fig. 292) ausge­ fiihrt. Ebenso hat er der Kirche zwei charakteristische Gemälde geschenkt (Fig. 304 u. 305). Die Kirche besitzt m ehrere schöne Kronleuchter a us Messing (vgl. F ig. 298- 299). Neben der Kirche steht ein hölzerner, schindelbekleid eter Glockenturm, im Jahre 1706 a u fgeftihrt. Dieser hat einen älteren Glockenturm aus dem Jahre 16 2 O ersetzt. Fig. 308. Sundhorns sockensigill 1600-talet. Siegel der Gemcinde . 17. Jht. Foto . G. Boi!tl!ius 1915. Fig. 309. Aspeboda. Kyrkan från sydost. Die Kirche von Siidosten. ASPEBODA KYRKOR. DALARNA, KOPPARBERGs LÄN, FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. VÄSTERÅS STIFT, FALU KONTRAKT. Tryckta källor: HOLPHERS, s. 339. KRÖNINGSVÄRD, n:o 36. 1368 i Aspabodhum (= Dipl. Suec., som h ar oriktigt datum >1268 »). Handskrivna källor och avbildningssamlingar: A. T. A.: Inv. 1830. 2 fotografier, exteriör, interiör. - Ö. I. Ä.: Icke stadfästa ritningar t ill restaurering av kyrkan utförda av K. Boman 1907, 4 blad. Fotografier. - VÄS1'ERÅS DOMK . A.: Inventarier fr. o. m. 1676, visitationsprotokoll fr. o. m . 1672. Kyrkans arkivalier: I LANDSA RKIVET l UPPSALA förvaras följande för kännedomen om kyrkans konsthistoria viktiga handlingar : L. I. Räkenskaper 1661-71 samt fr. o. m. 1681. - K. I-III. Sockenstämmoprotok oll 1661:_71 (i L. I, 1) samt fr. o. m. 1771 . Vid kyrkan förvaras: O, Aspeboda kyrkas handlingar 1641- 1832 samt räkenskaper och protokoll från 1800-talet. Dop·, vigsel· och död · böcker börja 1661. Kyrkogård, klockstapel och bod. Kyrkogården är åt norr och öster uppterrasserad med sten­ mur till en höjd av högst 75 cm. Den inhägnas av granhäck. ASPEBODA !{YRKOR. 301 Huvudingången är i söder genom smidd grind mellan stenstolpar. I norr och väster äro ingångar. Terrassen har bildat grund för den föregående inhägnaden, timmerbalkar, bestående av två parallella väggar av liggande, bilade stockar, ställda c:a 30 cm. från varandra och av c:a 150 cm. höjd utåt. De täcktes av ett inåt kyrkogården lutande, spån­ klätt tak, samt voro helt rödfärgade. I söder var rödmålad, tim­ rad stiglucka_! De revos omkring 1870. Träbalkar synas alltid ha funnits. Enligt inventarierna voro portarna 1763 två, en De/in. f(, Norberg 19Jit.. Fig. 310. Aspeboda. situationsplan. Lageplan der Kirche. norr och en i söder, båda lika, med »spira med fem knappar och flagga» (inv.). På den södra var en solvisare. Då på visitation 1672 klagades över att en del voro »tröga at laga sina kyrkiobalkar, oachte at dhe blifwer som oftast ther til förmante» beslöts att »then som inte bygger sin kyrkiobalk skal ijcke niuta kyrkiogård åt sina döda ». Stapeln, vars form och konstruktion framgår av fi g. 311 , är inklädd med bräder . Huven, förr spånklädd, är nu täckt med galvaniserad plåt(!), taket med svartmålad plåt. Väggarna äro rödmålade. Stapel nämnes 1676, men ombyggdes 1681, då det be1 KLocKsTAPEL. Enligt meddelande av Rektor Fredrik Årnark, Uppsala. 302 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. talas för »klockstapulens upbyggelse 596 Dir och 24 öre»; 1688 inkläddes den med bräder. Därefter har ingen större reparation ägt rum. ·Y !<'Jck:>lapef· ·Y!.spe6ooa · ·fzyrka · 2Jafarna · ·'?fan · a-a · · 9/on· b-6 · F ig. 311. Aspeboda. Klockstapeln. Uppmä tt a v K. Nor berg 1914. Glock e nlurm aus Holz. BooAH. Kyrkans rödm ålade och knuttimrade bod ligger väster om kyrkogården utanför häcken. Den blev flyttad 1887 från kyrko­ gårdens nordvästra hörn , ombyggd och sammanbyggd med ett av ASPEBODA KYRKOR . 303 bräder uppfört skjul med stallrum och spruthus från 1912. Enligt tradition skulle den ursprungligen byggts av timmer från äldre kyrkobyggnader (se nedan). 1741 arbetades på Benkammaren och Bårhuset. 1762 för­ färdigades »h äs tlijkb åre n ». Äldre kyrka. I kyrkans arkiv förvaras en avskrift av ett avlatsbrev av d. 1471, utfärdat av Biskop Lydicha i Västerås för »Capella Montis Cupri» till »conservationem sustentatimum & fabricam » (= bevarande, vidmakthållande och byggande). HAMMAHSTRÖM 1 antar, att detta gäller Stora Kopparbergs kyrka i Falun, men tradi­ tionen i orten sammanställer det med berättelsen om ett medeltids­ kapell, som skulle varit beläget omkr. 5 km. från den nuvarande Aspeboda kyrka på den s. k. Kapellsbacken. Några otydliga spår, som möjligen kunna vara delar av grundmurar finnas , men äro ej så bevarade, att uppmätning kan göras utan omfattande gräv­ ningsarbeten. Ungefär på samma plats, där den nuvarande kyrkan ligger, byggdes 1609 en kyrka, invigd d. 25 maj s. å. och kallad Helge­ Andas 2 kapell. Den byggdes enligt traditionen av timret från medeltidskapellet på »Kapellsbacken». Några underrättelser om dess utseende finnas ej . Timret skulle senare använts till boden (se ovan). 10 /1 Nuvarande kyrkobyggnad. Kyrkan består av ett avlångfyrkantigt långhus med kor inrymt östra delen. Därtill sluta sig tre fyrkantiga utbyggnader : en sakristia i norr och vapenhus i söder och väster. Kyrkan är knuttimrad och har alla väggar klädda med dels rakskurna, dels nedåt avsmalnande spii'n samt rödmålade. Spånen bilda mönster med i varandra gående kilar (fig. 315). Knutarna äro inklädda med bräder och spånslagna. Fön stre n, rundbågiga, med blyinfattade smårutor i vita träramar, ha fått sin nuvarande form 1870. I väster äro två lägre, halva fönster, vilkas ramar avskäras av vapenhuset. Glasen äro Äldre och nyare märkvärdigheter vid KopparbergeL Falun 1789. Ej S. Annas kapell, som Hist.-Geogr. Stat. lex. antager och som upprepats. 2 1 PLAN. FöNsTEr\. därefter 304 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. DöRRAlL här blyinfattade och fönstrens form upptill en halv stickbåge. Möjligen visa de den ursprungliga fönsterformen (jfr fig. 314). Till kyrkan leder en in gå n g genom vardera vapenhuset. Båda äro stickbågiga, den södra vapenhusdörren stänges av en snedrutad, förut svarttjärad, nu vitlimmad dörr. Dörren emellan detta vapen­ hus och kyrkan är av samma form och utåt vit, inåt målad i trä­ · (!)'::,fer · ),.,. 10 ' l % ,) llill!!lil! l l ! s l ' 7 ' ~ 10 A Fig. 312. Aspeboda. Plan. Skala l : 300. Grundriss. Uppmätt av K. Norberg 1914. YTTEHTAi c färg . På järnbeslag tvärs över står: 1667 I O S. Dörröppningarna till västra vapenhuset hava, den yttre, sn" e drutade flygeldörrar, den inre liknande, inåt i träfärg målade, utåt vitstrukna flygel­ dörrar. Yttertaket är brant, avvalmat vid gavlarna och spånklätt utom i söder, där det utan vederbörligt tillstånd 1890 täckts av svartmålad järnplåt(! !), vilket i högsta grad skämmer den ovanligt vackra och pittoreska kyrkans utseende. Det uppbär en takryttare med lökformigt liv och konisk spira och har i de fyra hörnen ett ASPEBODA KYRKOR. 305 Fig. 313. Aspeboda. Sektioner av kyrkan. K. Norberg 1914. Uppmätta av Längs-und Querschnitte d er Kirche. 306 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. INTERIÖR. litet torn av samma form. De södra hörnspirornas tak vanställas av järnplåt, annars är spån överallt använd. stockväggarna ärO invändigt bilade, OCh fogarna ha 1870 strukits med linagnsblandad puts, varpå väggarna vitlimmats. I kyrkans västra del är en hög panel med list med kartuschartade fyllningar och överst äggstav. Panelen har sannolikt ursprungligen gått runt kyrkan, då stycken kvarsitta översakristidörren och bakom predikstols­ · ..5ekf· C -2· Fig. 314. Aspeboda. Tvärsnitt mot väster. av K. Norberg 1914. Querschnitt gegen Westen. Uppmätt trappan. Dessutom torde även den nu befintliga låga panelen i koret vara en del av den äldre, högre. Fyllningarna ha förskjutits och lappats, troligen då fönstren omgjordes. Panelen är nu vitmålad utom den övre listen på delarna under orgelläktarn. Denna är målad i svart och gult och har inskrifter, vilkas avbrutna meningar visa, att även här rubbningar skett. Läsas kan: (16)71 D : 4 NOVEM--­ samt helt eller delvis följande bibelspråk : Daniel 9, 24; Hosea 2, 19; Job 17; 14, 6; Esaias 9, 6; Jeremias 23, 5; Hesekiel 32, 22 och ASPEBODA KYRKOR. 307 en del otydbara. Inskriften är sannolikt delvis oriktigt uppmålad 1905. Enligt inventarium 1774 funnos »på sidorna om altaret Evangelisterna så we! de större som mindre Propheterna tecknade, grundade fast ej till alla delar förfär­ digade år 1740». Av denna målning kan en rest iakttagas i en skrubb under predikstolen: fötterna och en flik av manteln av en gående man samt där­ under AMOS . Färger: grått, blått och brunt. Enligt uppgift skall panelens övriga delar bevara målningar under den nuvarande vitfärgen. Över södra dörren är inskrift inom kartusch, målad · .Jpån6eh(J dnaJ · 1870, som berättar om de olika repa · /).., .to ' D e/in. [(. Norberg 19/4.. rationer kyrkan undergått. Inn ertakets form framgår av fLg. 313. Fig. 315. Aspeboda. Detalj INNERTAK. av spånbekliidnaden . Det stödes av två pelare av trä, förr blå-. Detail der Schinclclbekleiclung. marmormerade, nu vitmålade. Takets form är ej den ursprungliga. Mitt över sakristidörren stiga väggarnas vitlimning upp ovanför valvet i en trubbig vinkel, prydd av ornament i rött (se fig. 313). Av allt att döma har taket här varit uppbrutet, just ovanför korläktaren, en s. k. ga p s kul l e (se s. 314), som på me- GAPsK u LLE. deltida vis sträckt sig in på sakristians vind, vilken med en rektangulär öppning stod i förbindelse med kyrkan. Den på fLg. 313 synliga luckan förmedlar nu ingången till detta rum. Väggarna äro där omålade, men flera årtal och ristning­ ar ha gjorts i stockarna. I norr en igensatt fön­ sterglugg. Gapskullen igensattes och taket omgjordes 1740. sakristian s väg- SA!(l\ISTIA. gar äro invändigt rap­ pade och gråmålade. I norr är ett stickbå­ gigt. fönster med järn­ Foto. r1. Boethius 191 5. galler, stängt av plåt­ Fig. 3 16. Aspeboda. Interiör mot norr. klädda luckor. Taket Inneres gegen Norden. l 1 ' s;; s t 1 o -/o ZJ .., 2 1-181978. Sveriges kyrkor. Dalarna I. 308 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Foto. G. Boi!thius 1914-. Fig. 317. Aspeboda. Interiör mot öste1·. Inneres gegen Osten. VAPENHus. DATE HING. är svagt brutet och förs ett med målning med mu sicerande änglar\ bland vilka äro 6 språkband, upprepande Psaltarens 150 psalm. I mitten Gudsöga omgivet av: ähra ware gud i högden och frid på jorden. Målningen stammar från 1740. Ursprungligen var sakristitaket vitmålat. Vapenhusen ha invändigt vitlimmade stockväggar, lika lång, husets , dock är i det västra väggen mot kyrkan brädslagen, sanno­ likt för att dölja kyrkans västra rödmålade yttervägg, då vapen­ huset är en senare tillbyggnad , troligen från 1800-talet. Det södra är ursprungligt och har vind­ skidor med ornamental profil och enkla ornament. Det västra vapen­ huset har bänkar utmed lång­ väggarna, det södra utmed östra väggen. Enligt samtida anteckningar i räkenskaperna lades grundstenen Foto. A. lloi!thius 1915. till den nuvarande kyrkan den 7 Fig. 3 18. Aspeboda. Nordvästra hörnet. maj 1667 ; arbetet fortsattes o avNordwestliche Ecke d er 1\irch e . ASPEBODA KYRKOR. 309 Foto . G. Boethius 191ft.. Fig. 319. Aspeboda. Intedör mot nordväst. Inneres gegen Nordwesten. brutet och >ld. 20 septembris, som war dagen före S. Matthei Dagen blev nye kyrkia fullspånadt». 1668 d. 27 april )bleff hwalfwet i nye kyrkia fullbordat». Det är att märka att alla tornen uttryckligen nämnas i räkenskaperna. Lökformen torde här liksom i Torsångs nu rivna takryttare leda sitt ursprung från renässanstornens former. Det stora, 1607 av fransmän uppförda tornet i Stora Tuna 1 hade hörntorn av samma form, och de lök­ formiga blåsorna återkomma såväl å denna kyrkas huvudspira som å Uppsala domkyrkas av bröderna de Be sc h e uppförda 1500-tals torn. Kyrkan uppvärmes av en kamin i långhuset och en i sakristian. Inredning och lösa inventarier. Altaret är av trä, vitmålat med förgyllda lister och ornament. Den vid östra väggen fästad e a l tarprydnaden är en bågställning i snidat, målat och förgyllt trä, omfattande en oljemålning 1 UPPvÄnMNING. ALTARE ocH ALTAR­ PRYDNAD. Avb . i MAGNUS SAHLSTEDT, Stora Tuna i dalom och bergom, Ett minnes­ döme. Slhlm 1743. :110 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Fo to. G. lloi!lhius 1911,.. Fig. 320. Aspeboda. Altarslu'ip. Sc hnitzaltar. Um 1500. på väv föreställande korsfästelsen . På sidorna Moses med lagens tavlor och Johannes som profilörer. Överst på ramen lamm et på världsklotet, nederst i oval kartusch: »Si Guds Lam, som bort­ tager werldenes synden och »Renoverat 1803 », samt därunder »ANNO 1723» synligt under det nuvarande färgskiktet. Altarprydna­ den var ursprungligen blåmarmorerad. Den tillverkades 1717 och målades 1723 på bekostnad av rådmannen Olof Pederson och hans hustru Brita Larsdotter, vilkas namn jämte 1723 kan läsas på ramens nedre kant genom övermålningen. 1723 anlitades »Bilthuggaren för altartaflaus nedtagande och upsältiande igen, ASPEBODA RYRKOH. 311 noch tillökning på al­ taretaflan med bilthug­ garwärck» - allt tyd­ J igen förberedels er för målningen. Den förut använda altarprydnaden, som överflyttats från den äldre kyrkan, hänger på lå nghusets sydvägg och består av ett rektangulärt, medel­ tida al tarskåp (fig. :320), som 1680 om­ målats och försetts med ornamentalt över­ stycke. Corpus fram­ ställer pingstundret. Hög relief, som när­ mar sig friskulptur. ursprungliga Dess polykromi är över­ målad med vit färg och fond en är ljusblå . Dörrarnas insidor äro Folo. G. Boi!lhius 191 1, . likaled es vitmålade Fig. 321. Aspeboda . Predikstolen. (sannolikt 1680), på J{anzel. 1682- 84. utsidorna är den ur­ sprungliga målningen bevarad och fram ställer å den vänstra överst Kristi himmelsfärd , därunder två kvinnliga helgon, det enaS. Katarina, Birgittas dotter, med en hind, det andra S. Birgitta. Å den högra synes överst den heliga andes utgjutande och därunder S. Barbara och S. Dorotea. På predellan äro Svinhufvuds och Hästehufvuds vapen målade samt följand e inskrift i fraktur : Gudhi, til Ähra, ähr denna taffl an Ao : 1618 . hijt til Aspeboda Tempel först Förährat, Uthaf Fordom Edle och W elbördige Herren Albrecht Hansson Häradz I-Iöfding öfwer Denne Landzorten, och sedhan Renoverat worden. Anno. 1680.1 Enligt SAHLSTEDT a . a ., s. 161 skulle »thenne Hedersmannens och t hess hus- Frus skiepelser > även varit m ålade på skåpet, väl i så fall målade 1618 på dörrarnas sedan 1680 vitmålade in sidor. 1 ALTARSKÅP, 312 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. PnEnmsToL. Albrecht Hansson Svinhufvud av Qvalstad (t 1631) var gift med Bengta Hästehufvud. Han är ej upptagen i AN REP, men förekommer i ScHLEGEL OCH KLINGSPOR s. 135. Dörrmålningarna äro i stort behov av konservering. Skåpet är från omkr. 1500 och står nära den liibeckske konstnären B er n d t N otkes krets. Pingstundrets komposition påminner starkt om motsvarande scen i Notkes altar­ skåp i Reval. Predikstolen (fig. 321) är fullbordad 1682-84. På taket Jo­ hannes döparen med kors i handen. Korgen bruten i fyra fält, skilda av vridna kolonner med hopplister . I fälten grunda rund­ bågiga nischer med de fyra evangelisterna, i trä skurna bilder, som påträffats på vinden och nu återfått sina ursprungliga platser. Fig. 322. De/in. E. Norberg 1914. Aspeboda, Bänkskärmar. Detail d es Ges tlihles. Predikstolen är nu övermålad med vitt och något ljusblå tt samt bronserade lister . Den ursprungliga färgen tyckes varit över­ vägande svart och röd eller lika den till färgen tämligen bevarade Jäktarbröstningen (s. 314,), vilken den även stilistiskt står nära. Vid övermålningen ha inskrifter, inlagda i tenn på rektangulära fält under evangelisterna dolts. Genom färgen kan dock PSAL 27. v. 4. och delar av denna vers urskiljas. På väggen bakom är en på papp må lad och ljusblå fyllning med gråvit ram, som bildar bakgrund åt förgylld träsoL Däromkring blått draperi med gul frans, som fortsatts ned på träpanelningen under (jfr s. 307). Draperiet målades 1740 på bekostnad av »Löjtn. Fors­ i n d». Fönstret bortskär en del av målningen. Predikstolen har till 1740 haft sin plats i söder. Därefter flyttades den till norra långväggen väster om sakristidörren och slutligen 1751 till sin nuvarande plats (in v.). ASPEBODA KYRKOR. 313 1676 nämnes predikstolen, antagligen den nuvarande, såsom »wacker» och sedan »renoverades» den 1682 och 1684, då »snickaren, som giorde beläten på Prädikstolen >>, kom resande. 1724 »renoverades» den åter, och evangelis­ terna lagades. Timglas; me­ tallställ för 4 glas på ståndare av trä, krönt av druvklase och hållen av en vid bröstningen fäst arm. Metallstället Delin. ](. Norberg 1914-. från 1700-talets Fig. 323. Aspeboda. Uänka r på läktaren. mitt, armen samtida Gesttihl der Empore. med predikstolen. Bänkarna äro slutna, med såväl dörrar som framstycken rikt skulpterade (fig. 322). De äro ursprungliga i kyrkan och av samma typ som Sundhorns bänkar (fig. 296) och stå liksom dessa nära Krisline kyrkas i Falun i sista restaureringen slopade bänkinredning. Under den nuvarande vita färgen kan svartblå marmorering och rödbrun färg spåras. Det ursprungliga entablementet saknas utmed mittgången och på framstyc ­ kena. Även bänkarnas ryggstöd ha sänkts 16 cm.; endast det västligaste partiet har kvar sin gamla höjd. Urtagningarna för de högre ryggstöden synas i en utmed södra väggen liggande stock; i norr äro mot­ svarande delar nygjorda. På orgelläktaren äro slutna, omålade bänkar (fig. R23). 1676 fanns >> Choor afbygdt och målat» (inv.). Antagligen ett skrank, som sedan fick vika för lägre, modäroare bänkskärmskrön, som antagligen prytt de främsta bänkarne i samband med Foto G. Boi!lhius 19111. pyramiderna. Fig. 324. Aspeborla. Triumf­ Triumfkru cif ix av furu (fig. 324), kmcifix. målat och förgyllt. På korsets armar Triumphcruzifix. 17. Jht. BÄNKli'> (jfr s. 79). 1707 om­ talas >>benckar» i bokstolen (räk. ). L\KTAHE. I väster är en ursprunglig läk t are, som upptar kyrkans bredd , buren av 4 kolonner, förut blåmarmorerade, nu vita, och försedd med bröstning med ramverk och fyllningar. På dessa äro mål­ ningar av de tolv apostlarna med sina attribut och namnen under samt Kristus med inskrift SALVATOR M u NDI; bredvid honom jungfru Maria med inskrift MARIA MATER DEr, samt Johannes döparen med inskrift s ..JOI-IA NNES DER TÄ U FFER. Till läktaren leda två trappor, en på vardera sidan mittgå ngen (se flg. 312). Endast den södra är ursprunglig. I norr finnas på västväggen igensatta bomhål i läktargolvbj älkarnas nivå, som visa, att plats för trappan senare beretts. Likaså överskäres dörren till en i kyrkans nordvästra hörn avskil d skrubb av trappan. Om den södra har kvar sitt ursprungliga utseende eller ej, kan ej fas tslås. GAPSJWLLE. Över sakristidörren, i förbindelse med den ovan beskrivna mot kyrkan öppna sakristivinden (s. 307), har varit en läktare, en s. k. gapsku ll e. Sannolikt har dess bröstning utgjorts av i orgelläktarens bänkar inbyggda delar av en läktarbröstning. Ram­ verket är av brunmålade bräder med svarta, gula och r öda mål­ ningar i de avlå nga fyllningarna . H. 93 cm. Vitmålade trägaller, som nu äro placerade på orgelläktarn, hava även möjligen ursprung­ ligen hört till gapskullen. Trappan upp har gått från koret, där predikstolen nu är; den efter trappräcket avskurna panelen sitter ännu kvar. Den var tydligtvis en ursprunglig anordning (se nedan s. 307). 1676 funnos båda läktarna (inv.). OnGEL. Orgel om 6 stämmor med fasad i vitt och guld, anskaffad 1864. På H OL PHERS tid fanns ett »Positiv av årtal 1631»,som 1676 nämnes »O r gewe r c k a ff 5 stem[m]or nyligen r eparerade» (inv.). Då kyrkan var nybyggd, fi ck orgeln »sitt rum öfwer sacristian » (d. v. s. på gapskullen), men 1740 flyttades den till västläktaren. Nummn- Två numm er tavlor i koret, ovala, i förgyllda ramar; anskaffade TAvLan. 1824. En nummertavla, rektangulär med snidad ram och över­ PmAMIDEH. ASPEBODA KYRKOR . 315 stycke sam t 1722 i kartusch nederst. Inköpt detta år. Sönderslagen, men de fl esta delarna i behåll. H. 70 cm. B. 56 cm. Dessutom fin­ nes en slät furutavla med följande inskurna inskrift: A0 1711 ÄH. DENE FÖH.ÄH.AT AF M.NS. H. 63 cm. B. 35,5 cm. Dopfunt av brun, polei·ad kalksten med spår av förgyllning (fig. B25). Samma typ som Mockfji.irds kapells funt (fig. 1ö2J- 1600-talets förra hiilft. H. 93 cm. Diam. 45 cm. Den om­ nämnes 1830 (inv.) »med gam [1 n jal målning;> . Denna är nu utplånad. Dopfat av driven mässing, rund tallrikform med syndafallet i drivet arbete i botten. N iirn­ Foto. G. Boi!thius 1914. . bergerarbele(?) från 1500-talet. D. 38 cm., Fig. 325. Aspeboda. Dopfunt. Kalk av silver. Cuppan invändigt förgylld. Tnnfstein . 17. Jht. Stämplar: l r H LEt'FLEB I Falu vapen - V3 ( = 1827) - kontroll. H. 22 cm. Paten med samma stämplar. Kalk a v tenn, slät, utan stämplar. H. 23 cm. Oblatask av silver på fyra fötter . Stämplar: Kontroll ­ Falu vapen - l r H LEFFum l - A4 ( = 1831). H. 10 cm. L. 12 cm. Kanna av tenn; inga stämplar. Inskrift kring kanten : c 1 s· 11 . P . s. A: L. H. 30 cm. }(ann a av si l v er, inköpt 1873. Stämplar: @J] Stockholms vapen -- T5 ( = 1873). H. 34 cm. kontroll ­ DOPF U:O.:T. DOPFAT. NATTVARDS­ l{Äl\L. Vinkanna av silver med lång pip. Stämplar: Kontroll Falu vapen - ? - D4 ( = 1834). Äldre, nu försvunna silverföremål nämnas i inventariet 1676: >Kalkar 2 st. 1. förgylt uti kyrkian, faat litet 2. uti sochnebodh. hwit. S ilfrk a nna om 86 lodh. Öfflatzask fyrkant. förgyller offwanpå locket». Dessutom fanns under rubriken »koppar »: »Sochnsäck fyrkanti g och en oblats ask trind ». 1822 gjordes inbrott i kyrkan, varvid allt silvret bortstals. Mässingskrona med två rader ljusarmar, vardera med 10 pipor. Staven krönt av kvinna med kvist i handen. På globen: JÖNS . SVEN l SON EH.ICK : PER l SON • ANNO 1 · 688 : H. 105 cm . Mässingskrona med två rader ljusarmar och 8 i vardera. Staven krönt av dubbelörn. Upptagen i inventariet 1676. I-I. 110 cm. L.JusnEnst{AP, 316 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. Mässingskrona med 6 ljusarmar; staven krönt av dubbelörn. Liknar föregående. 1600-talet. H. 63 cm. Mässingskrona med 5 ljusarmar. Staven krönt av dubbel­ örn; på den runda globen NI LS . LARS. SON. CATI-IARINA 1735. Ljusstake av malm. 4 ljuspipor, skaftet krönt av i rustning klädd man (fig. 326). 1600-talets slut. Fanns ej 1676. H. 47 cm . Lju ss take av malm, 3-ar­ mad. 1600-talets slut. H. 41 cm. Mä:ssing ss takar, par. Kvadratisk fot. 1600-talet. H. Foto. G. Boethius 19/lt. 13 cm. Fig. 326. Aspeboda. Ljusstake av malm. Mäss ingsstake. Omkr. L e uchl e t· aus Bronze. Ende d . 17..Jhts. 1700. H. 17 cm. 12 mässingsstakar med cylindrisk pipa och skålformig fot. H. 12-15 cm. 1700--1800-talen. Tenn s takar, 4 stycken med rund fot och cylindriskt skaft, ornerade med pärlränd er. Stämpel: Sköld med ängel och EIN . z. 2 stakar sakna stämpel. H. 17,5 cm. Tennstakar, ett par. 1700talets senare hälft. Stämplar: Dalpilar och A M inom sköld - sköld med krönt S (båda 2 ggr.) - z(?), (z = 1782). H. 21 cm. 2 s ilverljusstakar. Stämplar : S2 (= 1800) på den ena, P2 ( = 1797) på den andra - kontroll - N o K. Skänkta av C. G. Kastman (inv.). H. 22 cm. 2 trearmade nysilv e r s takar och 2 ni c kel s takar från 1800­ talet. 2 la m p ette r av försilvrad kopparplåt, drivna och ciselerade. 1700-talets början. H. 27 cm. På väggarna och pelarna ljush å llar e av järn till kyrkan s illuminering, antagligen från 1800-talet. Under läktaren 2 enkla järnljuskronor med 4 armar. 1700­ talet. 6 ljussaxar av järn. 1676 funnos 3 s takar av mässing, om 2, 3 och 4 pipor. DAHLIN: A: ASPEBODA KYRKOR. 317 TEXTILIE H. Mässhake av röd sammet, ornerad med årtalet 1763, kors och gudsöga i guldbroderi och galoner. Svart sammetsmässhake med silvergaloner och 1801 i silver­ broderi. Kalkkläden: Ett av röd sidensars med guldbroderier, som bilda krans i mitten omgivande r 1-1 s, samt däromkring c A D 1678 och ornament. Fodrat med vit Foto. G. Boetl!ius 1915. taft, kantat med knypplad guld­ Fig. 327 . Aspeboda. Kalkkläde. trådsspets. Kelchtuch. 1730. Ett av gulvit sidensars (fig. 327) med rika guld-, silver- och silkebroderier, kantad med guldtråds­ spets och fodrad med röd taft. På fodret: EMERENTIA LYBEC­ KER ANNO 1730. 56 X 54 Cm. Ett av röd, nu blekt plysch, kantat av gul silkesfrans, fodrat med rött lärft och ornerat med grönt, gult och vitt siden i applika­ tion. Utmed kanten: M H s J A s c H D B M D. I mitten 1765. Gåva av Carl Månssons i Gronda arvingar (inv. 1774). 47 x 43 cm. Ett av svart siden med silverspets och broderade ornament samt bibelsprå k = Joh. 1, 7 och 3,23 och »Anno 1804 d. 11. m. » i vitt silke. 60 x 63 cm . Bokdynor: En av röd sammet från 1700­ talets början med mycket nött broderi i guld och silver. I mitten M O C L i monogram un­ der adlig krona. L. 66 cm. B. 1~6 cm. En av rött kläde, broderad med blått och gult ullgarn samt applikation i svart sammet. Omkr. 1800. 45 x 45 cm. Svart sidenkudde med silverbroderi och J oh. 3:16 i vitt silke. 1800-talets början. L. 50 cm. B. 35 cm. 4 röda sammetshåvar med guldgaloner. Användas ej mer. 2 av dem anskaffade 1765. Foto . G. Boetl!ius 1915. Bro d e rad e s i t s ar och ryggs t y ck en F ig. 328. Aspeboda. Broderad stolkladsel. till två stolar i sakristian (se s. 320). Båda Gestickter Uberzug ei nes av svart vadm~l och broderade med på den Stuhles. 17. Jht. 318 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. P o RTn:\TT. ena huvudsakligen rött, gult, blått och grönt, på den andra gråblått, gult och ljusbrunt silke i schatter­ söm. På den enas sits och rygg­ stycke (fi g. 328) en skål med blommor; i nedre kanten istycka t en del av liknande broderi. De till den andra stolen hörande broderierna visa oval medalj ong omgiven av blommor. På sitsens medaljong landskap med en kvinna , som vaktar får, på ryggstycket samma fig. i landskap. Sitsens nedre del avsliten . Allt i behov av 1700-talets början. Foto. A. Boi!ihius 1915. konservering. Ryggstycket Fig. 329. Aspeboda. Porträtt av Si tsen 77 x 63 cm. Kal'l X Gustav. 60 X 24 cm. Stå nära broderierna Bildniss des .J< öni gs Carl X. Gu s tav. Olgemälde. på Vika kyrkas sakrististolar (jfr s. 215). 1676 funnos föl jande textilier (inv.): »Mässehakar 5 st. 1. af godt blom[m]erat tyg mz crucifix. 2. af atlask blom[m]erat ... goldsöm ny. 3. aff brunt sam [m]et gam[m]al och sönder äre then 4 och 5<1e gambia och obrukelige. Corpo­ ral 2 st. Altarekl äd h e r För­ henge blått kledhe nytt. Underkl ä­ de af rödt halfängelskt gam [m]alt. H offwar 2 st. med silfklockor. Örnegot af plys med silke spet­ sar omkring. Benckeklädher Foto. A. Boi!lhius 1915. Hy e nd e r 2 st. gambia förslitne. Fig. 330 Aspehoda. Porträtt flamesk gamalt om 4 alnar än av okä nd präst. Itt nytt bl å tt kl e d e 3 1 /2 aln på Bildniss e ines Pfa n ·ers. 17. Jht. skifwan i sacristian. » 1698 köptes »1 1 /2 aln rödt atlask till m esss kio rtan för 7 dir 16 - ~ . 1763 saknades: »En förgyld s ilw e rhak e på mässkiortegörde­ len» (inv.). På korväggen tre porträtt i olja på väv i svarta ramar: ASPEBODA KYHROR. 319 Karl X Gustav (fig. 329). Mörka färger och söndersprucket. H. 129 cm. B. 103 cm. Okänd prästman. H. 134 cm. B. 10 cm. Fig. 330. Carl Carlsson, biskop i Väs­ terås 1680, f. 1642, t 1707. Åter­ går på Västerås domkapitels por­ trätt. Underst namnplatta med föl­ jande felaktiga inskrift: RIKs­ HÖrviDsMANNEN ENGEL13RECHT E NGELBRECHTSON.FÖDD ... MÖR­ DAD PÅ ENGELBRECHTSHOLMEN 4 MA Y 14,36. Bakpå med vit oljefärg: »Taf­ Foto . A . Boethius 1915. Fig. 331. Aspeboda. Korsfästelsen. lan gifven aflnspectoren Otto Fred: Die Kreu~igun g. Ölgen1älde . Ricl1man på Sundsberg, Sundhorns 17. oder 18. Jht. socken 1826 ». H. 51 cm. B. 4:2 cm. Korsfästelsen, oljemålning på väv (fig. 331). Huvudfärger TAVLo n. blå tt, rött, brunt, vitt. Förgylld och · svart ram 1700-talet. H. 77 cm. B. 60 cm. Epitafium över Nils Olofson f. 1625, -j- 1705 och hans hustru EPITAFIEn. Anna Månsdotter f . 1639, "! 17l4 (fig. 332). Uppsatt 1721. Skuret i trä, målat och förgyllt. På övre ramen : Esculpsit Beati: Defuncti n epos Johan Joh:son (=skulpterat av Johan Johansson, den saligen avlidnes syskonbarn). Inskrifter i förgyllda bokstäver : Gud Till ähra l och l de Sahl: döde till åminnelse. 1 är detta Epitaphium wår Sahl: Fader Nils Olofson i Björsbo . . 1 och des K: Maka H: Anna lVIånsdotter , l af hwilka : l Han föddes 1625 . och dödde 1705 . Hon född 1639 död 1714 l af oss des k: Barn och Barnbarn : l wäl­ förskyllt och wälment upsatt. l Måns Nilson. lVIärta Carls.dottr l Jöran Nilson . Justina daniels.dr 1 Johan Nilson. Margareta alb: d~- l Mågar l Anders Knutson. l Anna Nils.dotter / Olof Carlson. Elisa­ beth Nils.dr l Lars Hanson. Brigita Nils.d ot~ l Nils Månson. Carl Månson. l Nils Johanson: Johan Joh:son: Aina Joh:dotter Nils Nilson: Anders And: Rys Olof Olofson : l TEX TUS Ps : 62 v. 8 Anno 1721 l· E p i ta fi u m över Carl Hanson Truls och hans hustru (fig. 333). Av målat och förgyllt trä. Färgen övervägande svart och vit marmorering. I medaljonger Carl Hanssons och hans hustrus por­ trätt i olja samt på kartusch däremellan i förgyllda frakturbokstäver: UTI SJÖN HIELMAREN DEN 320 FALU DOMSAGAS NORRA TJNGSLAG. GnAVSTENAR. FANoR. KON UNG ATAL M. M . MÖBLER l SA IUll STIA N . »Gudj Till ähra. Hans huns Till prydna uppsatt af Carl HANSON Truls och Hust: Kl ESTIN ER ICHs-dotter i Grönskog åhr. 1724». Ovan­ för: »Christus ähr mitt Lijf och döden ähr min winning >> samt över Kristus: ECCE I-JOMO. På sidorna, t. v. styrkan t. h. klokheten samt överst kvinna med sol på bröstet och en bok i han­ den. Av stilistiska skäl torde epitafiet kunna tillskriva s Johan Johanson , som gjort ovan beskrivna epitafium. Gravsten uta nför västra porten av grå kalksten med . kartusch och sköld mitt på. Cirkelformiga medaljonger i hörnen. Sönderslagen. Oläs­ lig inskrift. Gra v sten vid södra in­ Foto . A. Boi!lhius 1915. gången av grå kalksten. F ig. 332. Epita fium över Nils Olofsson . Oläslig inskrift i rektangulära (T 1705). Uppsatt 1721. E pitaph aus geschnitztem und gemaltem inskriftsfälL Holz. 1721. Enligt Hi.iLPHERS fann s i kyrkan >>2 E s tandarer och 1 Fana, Bergs-Regementet tillhörige.>> Nu försvunna . Gustaf III:s ta l 1772 och Karl XIII:s tal 18 17, tryckta blad i guldramar. I sakristian tre av Am bro sius Hedengrans gravyrer i svarta ramar: >> Dhe förnämsta Dygder s sa mtahi» etc. vid Karl XI:s be­ gravning 1797. Ti ll å minnelse av seger n vid Narva d. 20 nov. 1700. Med anledning av Karl XII:s återställande av Die Freye K i r c h e n Ub u n g D e r e r E v a n g e l i s c h e n G l a u b e n s ge n o s s e n i n Schl e s i e n 1707. Två l änstolar av furu från 1600-talet. Nu skinnkl ädda; ASPEBODA KYRKOR. 321 Foto G. Boi!tllius 1914-. Fig. 333. Aspeboda. Epitafium över Carl Hansson Truls. Uppsatt 17 24 E pitaph aus geschnitztem und gema!tem Hol~. 1724. ä ldre sitsar och ryggstycken bevarade (se ovan »textilier»). Den ena r ikare snidad än den andra. Båda målade i ekimitation. Ett skåp för håvarna, kis ta för silvret och 5 stolar av van­ lig allmogetyp samt en del enklare möbler. Hatthängare av lämpligt vuxna trädgrenar placerade vid väggarna och läktarstolparna i söder . ; 1697 köpes »kläde åt spögubben till råck .. . 24,5o dir .» 1829 får han »En ny blå surtout» . stork l ockan (tig. 335), slät, med Svinhufvudska vapnet ingj utet, omgivet av ALBHERTVS JOHANNES IVD EX samt följ ande inskrift kring halsen ·X· lAGI-I ROPl-IAR ÖFVER BERGH WATH EN OCH IORDH: KOMMEN HITI-I THIL MIGH OCH HÖRER GUDHS ORDI-I ·X· HATTHÄNGARE SPÖGU B BEN S UTI\USTN JNG. [{LQCKOH. EN EGO CAMPANA NVNQVAM ANVNTIO VANO: DVM TRAHOR VENITE VOCO vos GAUDIA VIT-E . I H s. (= Si, jag, Eder klocka, bådar aldrig förgäves. Kommen, då jag ringes; jag kaller eder till livets glädje). Kring nedre kanten : -x· • H • A • E • M : A . P :- M • P : c · E : M • P . MVL · HI • OM : E : P · E • E : M • I : M · lO : A • I : P · I · Y · P: I · A H • I : 322 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG . Fo to 191 7 i B. St. Fig. 334. Aspeboda . Kyrkan från sydost. Die Kirche von Stidos len. s . I · s. Sannolikt donatorsinitialer. 1625. P. E. G. är sannolikt samme klockgjutare, som gjutit klockan i Åhl 1616 (jfr s. 83). H. 164 cm. Diam. 159 cm. Angående donatorn, Albrekt Svinhufvud av Qval­ stad se s. 312. H •M : : A · K : K : K · GUTHIN AF P. E. G. ANNO c ·I :o·I ASPEBODA KYRKOR. 323 Mellankloekan iir gjuten 1719 i Tuna av Eri c Näsman och har utom inskrifter, som upprepa landshövdingens och andra tjänstemäns namn, följande vers : NÄR N ITTONDE ÅHRE'l~ SKREFS UTÖFWER SIUTTON HUNDRA TÅ RYSSEN SKRÄMDE OS W ÅR IIERGSLAG TILL AT PLUNDRA OCH WÅR U LRICA SATT S ITT FÖRSTA 1 \HH PÅ. THHON ·rHON. .TAG HÄMNAD G IÖTS DÅ OM ATT FÅ EN BÄTTRE H. 129 cm. Lillklockan är gjuten 1695 av Gerhard I Vley er. H. 112 cm. Sammanfa ttning av Aspeboda kyrkors konsthistori a. T. Enligt tradition fanns under medeltiden ett kapell av okänt utseende på •Kapellsbergeh. II. 1609 bygges en kyrka, 1-lelga Andas kapell , även den av okänd form och belägen på samma plats, där den nuvarande lig­ ger. Av dess inredning äro altarskåpet och dopfunten bevarade. En klocka från 1625 är även bevarad. III. 1.667 rives Helga Andas kapell , och den nuvarande kyrkan , en rektangulär, spånklädd och rödmålad tråbyggnad med sakristia och vapenhus (i söder), uppföres 1669-1.681. Det inre hade omå­ lade stockväggar, gapskulle i förbindelse med sakristians övervåning och ett nu rivet korskrank. Av den ursprungliga inredningen återstå t· bl . a. västläktare, bänkinredning och predikstol samt ljusredskap m. fl. inventarier. Klockstapel av spånklätt trä fullbordad es 1.688. l V. t 71.7- 23. Ny altartavla. Korskranket rives och ersättes a v pyramider. Epitafier tillkomma. V. Vapenhuset i väster uppföres på 1.800-talet. VI. 1870 förstoras fönstren. Väggarna strykas invändigt med bruk och vitlimmas. Zusan'ln"lenfassung. Die j et2ige Kirehe in A s p e b o d a wurde in d en JalHen 1669- 81 a ufgefiih 1 ·t. S ie ist aus Holz in Blockhanskonstruktion gebaut, mit Schindeln bedeckt und rot­ angest.richen. Das schindelbekleidete, mit Teer bestriche ne Dach h·ägt einen Dach· reiter und vier kleine E cktiirme. Die zahlreichen hölzemen Dachspitzen sind f ii r d as 17. Jht. charakteristisch (vgl. die fröh ere Kirche in Sundhorn S. 283). lm Innere n der Kirche sind die n ackten Stämme erst im 19. Jht. getiincht worden. An der Nordwand des Chores wat· eine el'st neuerdings abgerissene Orgelempore angebt·acht, die in mittelalterli eher Weise sich des Dachbodens de r Sakristei bedienle (vgl. S. 163). Wir finden also ar1ch hiCI' diese fiir die Kirch en 22- 18~9 78 . Sveriges kyrkor. Dala rn a l . 324 FALU DOMSAGAS NORRA TINGSLAG. der Provinz Dalarne charakteristische Anordnung einer Nordempore, deren ausdrucks voile Name in der Volkssprache (wörtlich > GalTenboden >) auf ihre urspriingilche Be· stimmung a ls der Platz der Kirchensänger hindeutet. - Die Kanzel, eine Arbe;t ans el. 17. Jht. (Fig. 3211. wurde 1751 von der s lidlichen Wand nach ihrem jetzigen Platze verlegt. Die Kirche besitzt u. a. einen Schnitzaltar (Fig. 320), welcher sich dem Revaler Altar von Berndt Notke niih ert. Er wurde 1680 mit einem neuen Rahmen versehen und weiss und blau iibermalt. - Unter den Inventaren sind ferner zu bem erken : das Taufbecken aus der friiberen Hälfte des 17. Jhts und eine m es· singene Taufschale, wahrscheinlich in Niirnberg im 16. Jht. gearbeitet. Der "Uberliefenm g nach befancl sich schon im Mittelalter a n anderem Ort der Gegencl eine Kapelle. die 1609 durch einen hölzernen Bau unbekannten Aussehen s auf dem Platze der jetzigen Kirche ersetzt wurde. Neben der Kirche s teht ein hölzerner (Fi g. 311), im Jahre l688 vollendeler Glockenturm. Foto. A. Boi!lhius 1914. Fig. 335. Aspeboda. storklockan. Gloeke ans d ..J. 1G25.