SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTAlllUM MED -STÖD AVKYTIT.• HIS'& O.AN"P.AKAD UTGIVET AV'51GURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL ÖSTERGÖTIAND BAND I. HÄITE1. BANKE.KINDS HÄRAD I. AV ANOR~ LINDBLOM KYRKOR I BANKEKINDS HARAD Norra delen I KONSTHISTORISKT INVENTARIUM n t a r li e t a t a v •• ANDREAS LINDBLOM Med stöd av KUN GL. VIT'.1.'., HIST. O C H ANT. AKADEMIEN ut g ivet av SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL A.-B. S '' ens k a Tekn o 1 o g föreningen s För 1 a g S T 0 C K H 0 L M. 1 !) 2 1 Titelarket tryckt :\ Centraltryckeriet, Stockholm 1930 FÖHORD Då såsom första synliga resultat av SVERIGES KYRKORS arbete inom Östergöt­ land framlägges detta häfte, behandlande kyrkor inom Bankekinds härad, sker detta, dels emedan området ifråga innesluter. ett antal särskilt intressanta och på konstminnen rika kyrkor, dels emedan utgivarne för dessa kyrkors beskrivning varit lyckliga att få påräkna en just för dessa monument synnerligen intresserad forskare, docenten Andreas Lindblom, som vuxit upp invid den märkligaste av områdets kyrkor, Askeby Utgivarne vilja härmed till författaren uttala sin stora tacksamhet för hans gedigna arbete. Under arbetets utförande har författaren erhållit värdefullt bistånd av fröken Agnes Branting vid bestämmande av vissa textilier, av doktor Gustaf Up­ mark för identifiering av silverstämplar samt av ingeniör A. Löfgren och ama­ nuensen Sigurd Wallin för bestämmande av tennstämplar. Det är oss en kär plikt att även i detta häfte få betyga dessa personer vår tachamhet för allt det välvill iga stöd, de vid alla tillfällen lämnat vårt arbete. I anslutning till en planerad publikation av N M. Mandelgrens teckningar från Östergötlands kyrkor, redigerad av doc. Lindblom, har det beretts tillfälle för denne att före utarbetandet av detta häfte studera nämnda teckningar, vilka dock icke förrän i den Mandelgrenska publikationen kunna i sin helhet meddelas. Detta första häfte kommer att inom kort följas av ett andra, behandlande Vårdsbergs och Örtomta kyrkor av samme författare. Slutligen komma häradets sydligaste kyrkor att beskrivas i ett tredje häfte, som torde bliva avslutningshäftet i det första bandet av Östergötlands kyrkor Utgivarne, som i något av de kommande häftena skola lämna en full ständig plan för utgivningen av Östergötlands kyrkor, vilja emellertid redan nu rikta en varm vädjan till inbyggarne i det på kulturminnen så rika och om dessas vård så nitälskande Östergötland att stödja vårt arbete för dessa minnens sakkunniga utforskande och beskrivning genom att mangrant subskribera på arbetet SVERIGES Först genom att nå ut till allt vidare kretsar kan detta vårt arbete KYRKOR. fylla sin egentliga mission, samtidigt som detsamma självt vinner det stöd, som så väl behöves. Stockholm i september 1921. SIGURD CURMAN J OHNNY Roosv Ar. FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE A. T. A. = Antikvarisk-topografiska ark i vet, omfattande en avbildningssamling och en sk riftsam ling ; förvaras i Statens bistoriska museum. B. ST. = Kungl. Byggnadsslyrelsens a rkiv, Stockholm. BROOCMAN = C. R. Broocman, Beskrifning Öfwer the I Öster-Götland Befintelige Städer, 81ott, Sokne-Kyrko r etc. {1760). DOMKAP. = Linköpings dom kapitels arkiv. r . förvarad fotografi, för vi lken ingen fotograf ro B. S•r. = i A. T. A. ell er B. S• FOTO A. T. A. och Fo• finnes angiven. Hrr,DEBliA ' D = B. E. Hildebrand, Rese -Minnen 1828-29. Andra delen. Ms. i A. T. A. lHRFORS = E. Ihrfors, Ostrogothia sacra. Ms. i A. 'l'. A. b;v 1828 el. 1829 = det i A. 'l'. A. förvarade in vent.eringsinstrumenlet frå n något av dessa år. K. B. = Kun gl. Biblioteket. MANm;L.GREK, knAS = N. M. l\'Iandel gre n, Atlas till Sveriges odlingsbistoria. Avd. XI: 1- 2 (1883-84). MANDELGREN, BESKR. = N. M. Mandelgren, Beskri fning öfver Ritningar, sam lade under en Resa inom fäderneslandet. Två vol., omfattande åren 1846- 47 Ms. i A. 'l'. A. MANDELGREN, SAML. = N. M. Mand elg rens i Lunds universitet förvarade samlingar av teckningar m. m. Ms. = Manuskript. R. A. = Riksarkivet. RANSAKN. = Ransakningar om Antiquiteterna Hi67 - 84. Tom. IL Ms. i K. B. RIDDERSTAD, BESKR. = A. Ridderstad, Östergötlands beskrivning (1917-18). RmnERSTAD, LEX. = A. Ridderstad, Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergöl­ land , I - II (1875- 77). SÄVE = P A. Säve, Berättelse för 1862. Ms. i A. T. A. WrnEGRGN = P. D. Widegren, Försök ti ll en ny beskrifning öfver ö~tergö thl and, I-II (1817-2!!). BANKE KINDS HÄRAD FOTOGRAFIERNA FRÅN BANKEKINDS HÄRADS KYRKOR ÄRO, DÄR EJ ANNORLUNDA ANGIVES, TAGNA AV KYRKOBESKRIVNINGENS FÖRFATTARE. Fig. 1. As keby ky rka och prästgård, sedda från söder. Foto 1912. Dic Kirch e und clas Pfarrhans von Sliden . - The church and parsonagc from thc south. ASl\:EBY KYRKA ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDS LÄN, BANKEKINDS HÄRAD LINKÖPINGS STIFT, B.ANKEKINDS KONTRAKT ~ ANDREASLINDBLOM TR YCKTA K~~LLOR. C. J . GR1 tSTEN, As lrnbyanum in Ostrogothia coenobium sub prms idio Nic. Stolxci (diss. i Luml, 1741). BROOCMAN, s . 239-242. WrnE GREN, I, s. 560-572. C. G. Bm.l'NIUS, Konstanteckningar under en r esa (1849), s. 251 -256 . RIDDERSTAD, L ex ., I, s. 21-23. A. LINDBLOllJ i Fornväunen, Il!, l!J08, s. 178-200 . RIDDERSTAD, Besk1-., s. 100-104. HANDSKRIYNA KALLOR OCH AVBILDNINGSSAllJLINGAR. K . B. : Ransakn., s. 9-10, 25- 26. A. T. A . : HILDEBliAND, s. 203-209; lnRFORS, s. 239-241; lVIANDELGREN, B es kr. , s. 191 - 199 ; c. F NoR DENSKJÖLD , Östergötland s Minn esmärk en, 1870-71, s. 81-82; s ~~VE, s. 8-11; In v. 1829 och di'' · andra papper; 10. teckningar av P A. F Sohlman, 1 av annan h and; 2 blad uppm.-ritn. av A. Nyström, 1876 (gnmdplan och södra fasaden ), 1 av J. Dahl, l!Jl3 (sektion mot öster och söd ra fasaden), samtli ga kopior ; div. fo tografi er. B. ST. 1 bl ad uppm .-ri tn . av A . .Nyström , 1876 (grnndplan och södra fasaden ), 1 av J. Dahl, l\Jl3 (sek tion mot öster, södra fa saden och plan m. m . av to rnets botten v:'m .), 1 blad förslag t ill rest. av Å. Nyströ m, 1876 (grundplan), 1 av J . Dahl, 1913 (to rnets bottenv:'m.), samtliga kopior ; d iv. foto grafier. DO>lKAP.: Acta visitationis, 1640 och 1653 (båda med in v.-för teckn.) samt 1696, 1708 och 1713. MANDELGREN, Sa ml.: Div. ritningar. KYRKAN S ARKIVALIER. I Landsa r kivet, Vadstena: Sockenst.-prot . 1716-88 (K.I:1 ), 1789- 1838 (K. I: 2) ; kyrkoriikensk. 1700-73 (K. I: l ), 1700 - 1836 (L. I: 1), 1773-93 (L. I: 2), 1703 -1815 (L . I: 3), 1815-41 (L . I: 4) ; visitatio nsprot. 1776, 1780, 1782, 1785 (K . I: 1) ; in v.-för teckn. 1701 (?)-50, 1732, 1780 (K. I: 1), 1780-91, 1794, 1815, 1821, 1834 (K. I: 2) ; om brndkroua.n 1698, om re­ paration a '' klockstapeln 1699-1700 (L. I: l ) ; om kyrkoplankets delnin g 1700, om k yrkoreparationer 1717- 76, om predikstol 1764 (K. I: 1). Födelse- och dopböcker finna s b evarad e fr. o. m. 1700. 4 BANKEKINDS HÄRAD Q ~·~ -J· " .. ....... ? ... ~ Fig. 2. Askeby. Sitnationsplan av kyrkan och dess närmaste omgivningar. Uppmätt av Th. Bergentz och 0. Lagergren 1915. Situationsplan d er Kircl10 . Plan of the church. kyrkan: Sockenst.-1H"ot. fr. o. m. 1839 (K. I: 3). Visitationsprot. fr. 1800-talet (N. I: 1). 2 blad nppmät n.-ri t n. av .A. Nyström, 1876 (grnndplan och södra fasaden ) ; 2 blad förslag till rest. av A. Nyström, 1876 (grundplan och torn) ; 2 blad förslag till orgel, 1878; 2 blad uppmätn.-ritn. av J. Dahl, 1913 (tornets bottenvån. m. m., söd ra fasaden och sektion mot öster) ; 1 blad förslag till rest. av J. Dahl, 1913 (tornets bottenv:in.). I FÖ RSAMLIN GSH IS TO RIA Den omständigheten, att Askeby kyrka är äldre än det senast 1185 i Askeby befintliga nunneklostret (jfr s. 31), visar, att redan före denna tid en församling existerat därstädes. Under hela klostertiden - till 1627 - användes kyrkan av för­ samlingen och klostret gemensamt. Sannolikt har socknen lytt under klostrets patronatsrätt. 1 Åren 1555-81 är den annex till Vårdsberg. Sedan Askeby socken under mer än tre århundraden utgjort ett självständigt pastorat, har den 1917 blivit annex till Svinstad (Bankekind). Klostrnt innehade patronatsrätt jämväl över S. Olofs kyrka i Norrköping och Svinstads kyrka. Enligt en bulla 20 . 11. 1400 hade så varit förhållandet sedan fyrtio år t illbaka. Bullan finnes - i fornsvensk över ättning - återgiven av GRÅSTEN, a. a., s. 18 ff. 1 A.SKEBY KYRK,A. 5 ,.. cfelrl1on. · A - LJ ­ I Z> l~~r- Fig. 3. Askeby. Grundplan och sektioner av klocksta1)eln och av under d ensamma hefintliga delar av klosterruinerna. Upp­ mätt av Th. Bergentz och 0. Lagergren 1915. Glockenturm. Grunclriss nud Querschnitt. - Belfrey. Plan and cross section s . KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkan omgives av kyrkogården (fig 2), som sträcker sig huvudsakligen åt öster och sydost. Bland dess träd dominera askar och lönnar. De planterades 1825, i stället för en granhäck från 1776 (K. I. 2 och K. I. 1). Såväl i norr som i öster omgives kyrkogården av ängsmarker med fruktträd, vilka marker möjligen utgöra delar av det forna klosterområdet. I söder och väster gränsa skolhus- och prästgårdsträdgårdarna till kyrkogården. Dessa trädg·årdar ha delvis ingått i klosterområdet. Det stycke av prästgårdens trädg·ård, som ligger omedelbart söder om ålderdomshemmet - vilket 1816 uppfördes i »munkträdgården » (L. 1. 4) ­ kallas än i dag för »klosterträdgården » Åkern omedelbart öster om skolhusträdgår­ den (stötande till kyrkogården i dess sydöstra hörn) bär namnet »klosterlyckan » Och platsen, där skolhuset nu är beläget, kallades 1867 »gamla klosterjorden » (K. I. 3). KYRKOGÅRD 6 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 4. Askeby. K locks tnpeln från sydost. Observera kloste rrnin em a u nder och väster om d ensa mma. Foto 1916. Glockenturm. Untcr clem Tunn uud liuks von demselben sind clic Klosterruinen sichtbar. Belfrey fr01n thc so uth·eas t. Ruin s of th c convcnt are \ is iblo under thc bclfre y nncl to the l oft in the ill. RINGM U R rnoÅKGAR Bogårdsmuren , som stöter intill kyrkan ungefär vid mitten av de norra och södra långsidorna, är av enklaste slag (gråsten i kallmur). D en uppfördes 1776. D essförinnan omgavs kyrkogården av ett träplank, vars underhåll var fördelat på socknemännen , enligt särskild, ännu bevarad lista. Tvenn e »kyrkoluckor » omtalas, en i öster och en i söder (K. I. 1). Vid biskopsvisitationen 1653 »beslötz, at Sochnen skall hielpas åth at åhrligen byggia på enn Kyrkiogårdzmur, efter der är så godh rådh på steen , uthaf det kullrijfna och förstörda klostr et , och skall huar bonde i Sochnen åhrligen g·öra till kalckakiöp 2 öre Sölfwermynt, och såledz begifua sigh till at bygg-ia, fast det icke blefue meer än tree eller fyra fampnar om åhret » (Domka p. ), ett beslut som emellertid icke synes ha gått i verkställighet. Till kyrkog·ården leda tvenne in gå ngar , en i norr och en i söder , båda med höga stolpar av granit. 1 I den förra trägrindar , i den senar e tvenne vackra grin­ dar av smidesjärn, utförda 1819 (K. I. 2). 1795 beslöts att uppsätta n yn stolpar av granit i stället för de gamla av t egel. 1796 bestäm­ mes dock, att även de n ya s kulle gö rn s nv tegel, ett beslu t, so m em ellert id icke synes ha blivit satt i verket (K. I: 2). 1 ASKEBY KYRKA 7 I väster och sydväst går prästgårdens trädgård ända fram till kyrkomuren. I samband med att prästgården 1917 upphörde att användas som sådan, avskildes därför vid laga syn en remsa mark närmast kyrkan, vilken jord för framtiden skall räknas såsom hörande till kyrkogården. Angående kyrkogårdens gravvårdar, se s. 55. Redan före tornets nedbrytande år 1609 (jfr s. 33) fanns en klockstapel vid kyrkan, som emellertid sagda år nedbrann (Ransakn.). I dess ställe uppfördes en ny, vilken 1699, när den undergick reparation, 01nnämnes såsom »gambel och Måssig » Året därpå nedbrann densamma. Dess efterträdare blev färdig år 1709 (jfr yttrande i visitationsprot. 1708, Domkap.). Detta årtal finnes nämligen i väder.flöjeln till elen nuvarande klockstapeln, vilken 1817 uppfördes mecl virket från elen gamla (K. I. 2). Stapeln (fig. 3 o. 4) eller »klockstolen », som den ursprungligen kallades, är be­ lägen strax utanför kyrkogårdens sydvästra hörn. Den består av en röclfärgacl, fyr­ sidig byggnad, utvändigt vertikalt brädfodrad. Pyramidformigt, tjärat brädtak. Tjärade luckor Klockstapeln är uppförd på murar, som tillhört det forna klost­ ret (fig. 3). Angående klockorna, se s. 61. KLOCKSTA­ PEL 11 'f , -. Fig. 5. Askeby. Gravko1·s. Uppmätta av Tb. Bergentz 1015. Grabmäler au s Schmiedeeisen. l\fonumental crosses of wrought·iron. A Fig. 6. Askeby. Grundplan. Skala 1: 300. Uppmätt a v 'l'h. Bergentz och 0. Lagergren 1915. De 1919 blottade r estern a av den norra korsarmeu äro inlagda å den samma . A b etecknar murverk, t.ill­ hörancle elen äldsta kyrkan, B cl:o från 1444, C cl:o från senare tid. Grundriss. A b ezeichnet die illteste K.irche, B die K.irche von 1444, C die Kirche aus spl1ter en Zeiten. Plan. A = the oldest church , B = the church from 1444, C = the church of later years. ASKEBY KYRKA 9 KLOS TERR UINERN A Åv klosterbyggnaderna, som varit belägna omedelbart söder om kyrkan, finnas ännu åtskilliga rester bevarade, huvudsakligen dock under jorden. Ovan jord synas f. n . följande partier, alla murade av gråsten En vinkelböjd mur, löpande under klockstapelns östra och södra sidor. Å den sistnämnda sidan är muren omkr. 200 cm. hög och omkr. 160 cm. bred. Den fortsätter ett stycke väster om klockstapeln, där den försvinner i en i senare tid murad källare. Murens södra sträckning är bevarad till en längd av 13,5 m. Ett fyrkantigt rum under klockstapeln (fig. 3). L. i öster-väster omkr. 400 cm., B. omkr. 290. Rummets östra och södra väggmurar bildas av den förstnämnda, vinkelböjda muren. Invid rummets södra vägg· ett slags murad bänk, 75 cm. hög och 90 cm. djup. I samma (södra) mur en liten fyrkantig, nu igenmurad glugg. Lämning·ar efter en annan mur, löpande i öster-väster, synas i marken omedel­ bart norr om klockstapeln. Rester av murar med riktningen norr-söder torde ingå i den långsträckta förhöj­ ning av marken, som kan iakttagas mellan kyrkans södra korsarm och klockstapeln. Ett stycke av en mur med riktning norr-söder är tydligt märkbar i marken söder om och i förlängningen av långhusets västgavel (omedelbart bakom präst­ gårdens visthusbod). Just här synes relativt sent betydligt mera varit bevarat. In v 1829 omnämner nämligen, att sex alnar från kyrkans södra sida kvarstodo ruiner, i vilka anträffats eldstäder »för 6 a 7 år sedan » En ytterst värdefull skildring av klosterruinerna, sådana de tedde sig omkr. 1740, lämnas oss i GRÅSTENS i litteraturförteckningen omtalade avhandling (s. 5 f.) »Ruinerna efter detta Askeby kloster befinnas vara belägna 40 alnar i sydlig riktning från den ännu befintliga kyrkan med samma namn. De omfatta 33 alnar i längden och 10 alnar i bredden. Två celler (cellulce), uppförda af hård stenmur, finnas där ännu bevarade under tak, kvarstående sedan reformationstiden, då det öfriga nedrefs, ännu till en höjd af 6 alnar. Murarna äro så fasta - liksom det fastaste berg - att man knappast på något sätt med kraft förmår rubba en sten därifrån. Man kan se ett slags portik (porticus quiclam) , som från denna kloster­ byggnad leder till kyrkan, portiken, som är omgifven af mur och som varit täckt, går i fyrkant omkring en i midten befintlig liten plan. I denna portik ha nun­ norna utan tvifvel gått till och från kyrkan på de kanoniska timmarna. Omkring klostret funnos fyra djupa brunnar eller källor och därjämte fem dammar (piscince). » GRÅSTENS uppgifter stämma väl överens med ÅSCH.A.Nrns' ett par mansåldrar tidigare (Ransakn. , 1667). Då syntes ännu »rudera aff Clostrets halfwa wäggar, och som noogast Munkarnas och Nunnernas gångar, under lycht himmel, där dhe hafwa gått i Kyrckian straxt där hoos, och hållit der sine horas canonicas » I fil 1J!l 0 Fig. 7 Askeby. Kyrkans södra Casacl . Uppmätt 1913. Di e SUclfas ad e. - The south·faQ acle of th e cburch. Fig. 8. Askeby. Sektion mot norr. U1)pmätt av Th. Bergentz och 0. Lagergren 1915. Longituclinal secton towa.rds the north. Ll ~n g s schnitt gcgen Norden. - ASKEBY KYRKA 11 Såvitt man av dessa notiser och de ännu bevarade, synliga resterna kan sluta, har sålunda det egentliga klostret utgjorts av en stor, i öster-väster orienterad byggnad, beläg·en där klockstapeln och prästgårdens källare nu befinna sig. Mel­ lan denna byggnad och kyrkans södra sida har en liten fyrkantig gård utbrett sig, omgiven av en korsgång efter vedertag·et schema. Gårdens plana yta kan ä1mu tydligt iakttagas. Möjligen ha även på västra och östra sidorna om korsgången funnits byggnader. Detta och mycket annat kan emellertid endast genom gräv­ ningar med visshet utrönas. KYRKOBYGGNADEN I sitt nuvarande skick består kyrkan av följande huvuddelar (fig. 6) Längst i väster tornet, vars murar efter en eldsvåda 1609 avkortades och lades under samma vattentak som den övriga kyrkan. Öster om tornet vidtager lång­ huset med den ännu kvarstående södra korsarmen. Öster om långhuset befinner sig det stora koret från 1444, å vars norra sida sakristian är belägen. Gråsten (kluven, aldrig huggen) utgör huvudbeståndsdelen i tornets, långhusets och korsarmarnas murar, där den ligg·er i tämligen regelbundna skift. Sakristian är också till större delen av gråsten, men okluven och rått murad. Kalksten (grovt huggen i kvadrar av växlande storlek) förekommer h. o. v i tornets, långhusets och korsM·mens murar. I mindre stycken (flis) användes den till alla ursprung­ liga avlastningsbågar och valv i samma byggnadspartier. Sandsten har begag­ nats till de konsolstenar, som nu sitta inmurade i långhusets norra yttervägg och till en lös dylik, som förvaras i tornet. Tegel utgör materialet i koret och i övre delen av sakristians gavelröste samt i dennas och långhusets valv och pilast­ rar. Teglets dimensioner äro i dessa byggnadspartier enahanda. 28 X 14 X 9 cm. med obetydliga variationer. För övrigt förekommer tegel i en mängd senare fyll­ ningar o. d. Av någon sockel finnas - utom å strävpelarna - inga spår Å långhusets södra sida äro dock de nedersta stenskiften delvis utskjutande, så att de stundom framkalla intryck av sockel. Strävpelarna ha en enkel sockel med en putsad skråkant. Kyrkobyggnadens alla utifrån synliga väggytor äro släta, vitputsade. Det parti . k orvaggen, .. .. synl' • t' · d en, visar • · eme11 erav d en ursprung1iga som ar ig t f ran sak ris ievm sig tid vara oputsat, varav framgår, att koret, som är äldre än sakristian (jfr s. 24), i sin helhet ursprungligen haft det röda teglet synligt. Ännu 1846 var teglet å korets yttermurar blott tunt slammat (MANDELGREN, Beskr.). Teglet, som över­ allt är i munkförband, har mörkare (d. v s. hårdare brända) koppstenar. 0 U U \'U DD~:­ LAR MAT ERT AL S OC KE L YTTE1nru­ RARKAS llE­ HA;DLl:>G Fig. 9. Askeby. Sektion mot väster genom västli gaste traveen. Querschnitt gegen Westen durch die west­ lichstc 'l'ravee. - Section towards the west through the westernmost traverse. F ig. 10. Ask...,y. Sektion mot öster gen om östligaste tra veen. Querschn 1 tt gcgen Osten durch die östlich ste Travee. Scction towa rds the east through the easternmost traverse. - '3eltlion..-'ll- Cj- F ig . l 1. Askeby. Sektion mot öster genom södra korsarmen. Qu erschnitt gegen Osten durch das s lidlich e Qu erschiff. Section towar(ls the east through the southern transept. Fig. 12. Ask eby. Sektion mot väster genom andra traveen från öster. Querschnitt gegen \Vesten clurch die zweite 'l'ravec von Osten. - Section t owards tb e wcst tbrougb tbe second traverse from the east. F ig. 13. Askeby. Sektion mot söder gen om södra korsa rmen. Qu er schnitt gegen Slid en durch das slicl!iche Qu er schiff. Section t owards the soutb th rou gh the southern transept. Fig. 14. Askeby. Sektion mot söder genom sakristian . Schnitt gegen Sliden durch die Sakristei. Section towards the south tbrougb th e sacristy. Samtliga uppmätta av Th. Bergentz 1915. ASKEBY KYRKA 13 ;( I '7 Fig. 15. Askeby. Överst till vänster: Sektion mot söde r a v tornets bottenvå ning. Därunder: Sek­ tion av torn et mot öst er. 'l'ill höger: Plan av kyrkans vitst.parti i b öjd med övre torn vaningens golv. Uppmätta av Tb. Be rgentz 1915. Schnitte gegen Sliden und Osten durch den Turm . Grundriss des oberen Geschosses des Turmes. - Sections towarcls the south and the east through the tower. Plan of thc upper story of the tower. Att den äldsta kyrkans väggar av natursten åtminstone 1444 varit putsade fram­ g·år av den från korvinden ovanför det ursprungliga korets takfall synll.ga delen av lång-husets östgavel. I den äldsta kyrkan ha innerväggarna täckts av ett tunnt putslager, i vilket IN N.1rn~cu­ ~Lsr:~ · man mer eller mindre omsorgsfullt, med ett spetsigt redskap utfört kvader-ritsning ~AR~ äro stenar s avlastningsbågarna Även kyrkvinden}. å samt tornet i (bäst synlig markerade genom ritsning. På grund av eldsvådorna har dock putsen i stor ut­ sträckning bortfallit, så att stenen ligger bar, ofta skörbränd och delvis av­ fallen. I samband med valvslagning-en omputsades väggarna (dock ej portalsmygarna} i lång·huset och försåg-os, liksom val ven , med målningar Denna dekoration finnes numera kvar endast i lång-husets västligaste travee. Även i koret äro väggar och valv f. n. täckta av ett tjockt putslager. Också här funnos fordom säkerligen målningar, i varje fall en målad inskription. Under predikstolen kan iakttagas, att innerväggarna ursprungligen varit så tunt över­ slammade, att teg·elstrukturen varit fullt synlig. Angående kalkmålningarna, jfr s. 24. U PPVÄRM· NING Kyrkan uppvärmes med en kamin, placerad invid triumfbågens södra mur. 14 YTT.EHTAK BANKEKINDS HÄRAD Torn, långhus och kor ligga. under ett gemensamt sadeltak, täckt med tjärad spån, ursprungligen lagd i mönster (regelbundet utströdda trianglar), som dock endast del­ vis bevarats. Takstolarna h a säkerligen tillkommit vid restaureringen efter bran­ den år 1700. Södra korsarmen och sakri­ stian täckas med tegel, absiden å den förstnämnda samt strävpelarna med svart­ målad järnplåt. Det efter branden 1609 till sina övre delar raserade tornet »skall hafva varit högt och spetsigt » (enl. uppgift från 1862 i N I. 1). Plaper synas flera gånger ha varit å ban e att återuppbygga detsamma 1, och en avgift upptogs för detta ändamål (»den nu mera upphörda Tornbyggnads afgiften » omtalas i sockenst.-prot. för år 1839). En ritning till nytt torn från 1876, säkerligen utförd av A. Nyström, finnes i kyrkans arkiv Genom en restaurering 1913 h ar tor­ nets bottenvåning från att ha varit en Fig. 16. Askeby. Övre tornkapellets sydvästra skräpkammare i möjligaste mån återställts hörn. Observera elen murnde sittbänken. Foto 1916. i sitt medeltida skick och användes nu Di e s iidwestli che Ecke cler obercn 'l'urmkapellc. som gravkapell (fig. 15). En ursprunglig, 'l'he soutbwestcrn corncr of the uppcr towcr-chapel. rundbågig portal i väster (med en dörr från 1913) leder in i ett kvadratiskt rum, täckt av ett omsorgsfullt slaget, ur­ sprunglig·t kryssvalv av kalkstensfl.is , vilande på hörnkonsoler, bestående av enkla, fint huggna kalkstenshällar. Golv av teg·el, inlagt 1913. En jordfast stenhäll i nordvästra hörnet omedelbart under tegelskiftet visar, att det ursprungliga gol­ vets nivå icke har kunnat befinna sig nämnvärt lägre. Rummet har upplysts genom tvenne rundfönster i väster med smygar såväl utåt som inåt; båda återupptog-os 1913. I södra fönstret kvarsitter ~innu den ur­ sprungliga ekramen, innanför den nya fönsterkarmen. Inga spår ~nnas, som an­ tyda, hur gluggen ursprungligen varit stängd. I östra väggens mitt en halvsfäriskt avslutad altarnisch, vitslammad 1913. Vid samma tillfälle uppfördes i densamma ett altare av tegel, som täcktes med en 1 1795 anmodades s:'tlnncl a byggmästaren Seurling i Linköping att göm upp ritningar till ett nytt torn (K. I: 2). ' ASKEB Y KYRKA 15 medeltida altarskiva av brungrå kalksten. Altarskivan, igenkännlig genom sina fem enkla, inhuggna kors, låg förut i korgol­ vet. Dess B. är framtill 83, baktill 79 cm. Dj. 52 och tj. 4 cm. Spår av ett äldre, murat altare anträffades vid ovannämnda tillfälle inuti nischen. Mitt i densamma, strax ovanför altarbordet finnes en egen­ domlig, fyrkantig öppning, gående rätt genom muren (återupptagen 1913). Öpp­ ningen har kunnat stängas medels tvenne skjutluckor, som löpt i en 4 cm. bred fals, befintlig 28 cm. djupt in i muren från altarnischen räknat. 1913 insattes i fal­ sen en träram med en löstag·bar, enkelt dekorerad lucka. Å vardera sidan om altarnischen be­ finner sig en sannolikt 1444 1 igenmurad ingångsöppning till långhuset. De ha upptill varit täckta av grova stockar, av vilka märken äro bevarade. I vardera av tornets norra och södra yttermurar finnes ett tunnvälvt rum (fig. 15 ), Askeby. Nedre tornkapellets nord­ Fig. 17 som står i förbindelse med mittrummet västra hörn. Observera valvanfanget med dess konsol. Foto 1916. genom en öppning, täckt med kalkstens­ E cke cler Turmka.pclle im Erdgcschoss . chc nordwestli e Di hällar och kraftiga ekstockar, delvis ännu 'l'hc nortbwestern corncr of the lower tower-cbapcl. bevarade, ehuru i förkolnat tillstånd. I båda öppningarna ha funnits dörrar (hakarna kvarsittande), som ledat inåt små­ rummen och som i det södra rummet kunnat tillstängas medels en kraftig bom. Varje rum bar upplysts av en rektangulär glugg i ytterväggen (förminskade o·enom senare gjord imurning med tegel). Gallret i södra gluggen är samtidigt med för­ minskningen och troligen medeltida. Den norra gluggens galler är från 1913. I båda, rummen sandgolv Bottenvåningen har ursprungligen saknat direkt kommunikation med tornets övre partier. Till desamma ledde tvenne trappor, en i norra, en i södra ytter­ muren , vilkas ingångsöppningar befunno sig i långhusets västra ända, med tröskeln omkr 75 cm. ovanför dettas golv Vid valvslagningen i långhuset (144-!-) kommo hörnpilastrarna att täcka för dessa ingångsöppningar, som därför måste igen­ 1 Det från 1444 stammande putslagret i långhuset täcker nföuligen över dessa öppningar. 16 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 18. Askeby. Kyrkan från sydväst. Foto 1916. Die Kirche von Si.iclwesten . - The church from the southwest. muras. 1 Man upptog i stället en ny öppning, som genom långhusets västra vägg (troligen från en läktare) ledde direkt in till den övre tornvåningen (jfr s. 18). När så långhusets västligaste travee år 1775 apterades till sockenmagasin, synes man ha murat igen också denna öppning. För att likväl erhålla förbindelse med tornets övre våning, vilken vid denna tid användes som prästgårdens källare, upp­ togs nu en stickbågig öppning i bottenkapellets södra vägg, varigenom direkt för­ bindelse erhölls med södra murtrappan. Denna sistnämnda ingång murades med tegel och försågs m ed en dörr. Samtidigt inplacerades ett mellangolv i botten­ våningens kapell, varigenom detsamma delades i en övre och en undre källare­ avdelning. Detta mellangolv avlägsnades 1913. Numera är öppningen till södra torntrappan, såsom obehövlig, tillstäng·d med ett järngaller. De ursprungliga förbindelselederna med tornets övre delar utgjordes , såsom ovan framhållits, av trapporna i norra och södra yttermurarna. Dessa täckas av tunn­ valv, vilande på 5-8 cm. breda, i murlivet indragna vederlagskanter, som upp­ 1 De igenmurade trapporna ha sederm era kommit att spela en stor roll i folkfantasi en. De anses utgöra begynnelsen till igenmurade underjordiska gångar, som lett till andra kloster etc. Tradi­ tionen vet att b erätta om en person, som gått ned i en av dessa gångar och aldri g kommit upp, varefter d e försiktigtvis båda igenmurats. ASKEBY KYRKA 17 F ig. 19. Askeby. Kyrkan från sydost. Foto 1916. Di c Kircbc von SUdosten. - 'l'he church from the south ·cast. burit skålbräderna, av vilka tydliga spår äro synliga.1 Trapporna upplysas av gluggar (delvis igenmurade), täckta med kalkstenshällar. Gluggarna äro så place­ rade, att de upplysa jämväl det stora mittrummet i övre våningen. I trappornas västra ända en murad sittplats. Övervåningens stora mittrum har nästan samma ytdimensioner som bottenvå­ ningens. Det täckes av ett illa slaget tunnvalv av tegel med vederlag i norr och söder, tvivelsutan tillkommet i samband med det översta tornpartiets rasering efter branden 1609. Golvet i övre tomrummet består av sand. Längs väggarna löpa murade sitt­ bänkar (djup 26 cm.) . I den östra väg-gen upprepas samma anordning som i våningen inunder · i mitten en halvsfäriskt avslutad nisch, i vilken dock inga spår av altaranordning finnas bevarade. Huruvida även här en mittg-lug-g öppnat sig mot långhuset, kan icke avgöras, alldenstund mittpartiet liksom också norra sidan av nisch en 1444 ommurats m ed t egel. På ömse sidor om mittnischen äro rund­ bågiga öppningar mot långhus et. Vid valvslagning·en i långhuset år 1444 ig·en­ murades den södra av dessa öppningar 2 , den norra förminskades och sänktes för 1 P :i enahanda primitiva sätt har man förfarit vicl slagningen av de fl est a valv och b:igar i d en .ä ldsta ky rkan. 2 Jfr noten :i s. 15. 2- 212ö . td. Bankelcincls hiirc 18 BANKEKINDS HÄRAD att undgi att komma i kontakt med långhusvalvet. 1 I denna sin nya form tjänade denna öppning under tre århundraden som förbindelseled med den övre torn­ vamngen. Vid sockenmagasinets inrättande i långhuset igenmurades, som ov:;i,n påpekats, denna öppning 2 , för att återigen upptagas och komma i bruk genom restaureringen år 1913. Tornets övre våning upplystes huvudsakligen genom en rundbågig glugg i väs­ ter (fig. 16), som emellertid förminskats genom tegel-imurning, så att den f . n. är föga mer än en springa. Huru tornets övre partier varit beskaffade, veta vi ej. Från vinden kan man iakttaga, att å insidan av tornets västra mur (= det nuvarande gavelröstet) en trappa varit anbragt, bestående av korta stockar, vilkas ändar varit inmurade i väggen. LÅNGHUSET Långhusmurarnas ytterliv gå i flykt med tornets. Den punkt, där lån ghuset vidtager, markeras dock å södra sidan genom en vid nämnda punkt begynnande, fram till södra korsarmen löpande indragning av murens ytterliv, från överkanten omkr. 100 cm. nedåt. Över indragningen har man anordnat ett slags taklist, bildad genom en rad på kant och i sicksack ställda hällar (fig. 7). Hela det ursprungliga långhuset finnes i behåll, ehuru endast dess östra del användes till gudstjänstlokal. Redan 1775 avstängdes nämligen de båda västra traveernas övre partier för att inrymma sockenmagasinet. Nedre delen av traveerna bibehölls dock som vapenhus. 1876- 77 begränsades mag·asinet till att omfatta den västligaste traveen i dess helhet, vilken avstängdes från kyrkorummet med en murad vägg. Tack vare detta arrangement ha i denna travee befintliga por­ taler, fönster samt vägg- och valvmålning-ar förblivit orörda. Sockenmagasinet har numera upphört att finnas till. Traveen användes för närvarande dels som upp­ lagsplats för fattig-spannmål, dels som kolbod, dels som ett slags museum. Från detta sistnämnda leder en trappa upp till övre tomvåning-en. I öster avslutas långhuset av triumfbågmuren med dess g~velröste. Triumf­ bågen är av spetsbågig, säkerligen icke ursprunglig form. FÖNSTER De ursprungliga fönstren kunna bäst studeras från kyrkvinden. Tvenne yttre smygar ha dock såsom nischer bevarats i södra ytterväg·gen. Fönstren, tre å norra, fyra å södra långsidan, voro rundbågiga, relativt stora. Genom valvslagningen blevo de oanvändbara. Vid detta tillfälle synas därför tvenne nya, något större, svagt spetsbågiga fönster upptagits i långhuset, det ena - ännu bevarat - i norra vägg·en, i mittlinjen av den västligaste traveen, det andra - 1876-77 betydligt ut­ De ursprungliga avlastn in gsbågarna till dessa öppningar äro nu synliga ovan val vet, från lång­ husvind en . 2 Den var nämligen 1913 icke övertäckt med putslagret från 1444. Jfr s. 15, noten. Under åren 1775-1913 förs iggick, som å s. 16 omtalats, förl;lind elsen med övre våningen genom en glu gg i bottenrummets södra mur. 1 ASKEBY KYRKA 19 vidgat - i den mellersta traveens södra vägg. Före restaureringen 1876-77 fanns också ett stort fönster i den östligaste långhustraveen, inklämt mellan andra pilastern från öster och södra korsarmens västra mur; sannolikt var det detta fönster, som upptogs 1823 (L. I. 1). 1876- 77 igensattes detta, samt upptogos två nya fönster i långhusets norra vägg. Liksom fönstret i mellersta traveens södra vägg fingo dessa nya fönster spetsbågiga avslutningar och enkla, skrånande poster. Spröjsverket är, liksom i koret, av gjutjärn. Det gamla fönstret i »magasinet » har dock endast järngaller. Ursprunglig·a portaler finnas tvenne, mitt emot varandra i långhusets västra del. Båda äro rundbågiga, ganska stora, men förminskade genom imurning med t egel. Dörren i den södra portalen, ganska ålderdomlig, har några smidda järnbe- J NGÅNGAn 1 Q,,_ ~111111111° /~ Fig. 20. Askehy. Dörr m ellan koret och sakristian. Uppmätt a v Th. Bergentz 1915. E iserne 'l' Ur zwischen Chor uud Sakristei. Mitte d. 15. Jhts. !ron door between thc choir and sa.cristy. l\iiddle of 15th ccntury. 20 BANKEKINDS HÄRAD slag och en dörr-ring med drakhuvuden, vilka beslag dock torde ha tillhört en ännu äldre dörr. I den norra en gam­ mal dörr, h elt beslagen med plåt. Båda portalernas dörrar ha kunnat tillslutas inifrån genom bommar. GOL\' Läget av långhusets golv kan be­ stämmas genom en stor kalkstenshäll, som ännu befinner sig in situ strax innanför södra portalen. Sannolikt har hela det ursprungliga golvet i långhuset varit täckt med sådana h ällar. Mellan gol ven i tornets bottenvåning och i långhuset har varit en nivåskillnad av omkr 80 cm. Glugg·en i den förras altarnisch har sålunda med sin underkant befunnit sig blott vid pass 70 cm. över långhusgol vet. Golvet i den som kyrka använda delen av långhuset är av trä. L Ni\J~ J{. \' j\< :­ D en valvslagning, som år 1444 ägde Fig. 21. Askeby. Korets norra vägg med porGAR OCll i det nya koret, torde efter allt att rum 1916. Foto . istian sakr ill t talen VAT.\ ' Di e nörcliiche Wancl cl c~ ~h~l~~·ir .- Th e north ern wall of dÖnla ha sträckt sig jämväl till lång­ 11 huset. Valvens karaktär är, liksom också teglets dimensioner, överensstämmande å båda håll. Långhusets val v vila på sköldbågar och tresprångiga pilastrar med fyrkantiga, 3- 4 cm. utkragade stenar som kapitäl. Invid sköldbågarna en rundstav Slutstenar kvadratiska. Ribbornas genomskärning visar en päronformig mittstav med ett litet, vinkelrätt språng å vardera sidan. Valven äro liksom i koret halvstensvalv, slagna »på stick » Omkr. 150 cm. ovan kapitälen finnas smärre, avlång-fyrkantiga hål, gående tvärs ig·enom valvkapporna, ett i varje (= avloppshål för eventuelt i vinden inkommande vatten). Vid långhusets södra sida och i förband med detsamma befinner sig en ut­ SÖDTtA KORS­ A Ri\l l ~N' byggnad, bildande en korsarm. Dess västra sida dekoreras med en hörnlisen samt en rundbågfris med sex bågar, dess södra gavel av en mitt- och tvenne hörn­ lisener, mellan vilka en rundbågfris om sammanlagt fyra bågar. Å östra sidan en absid, utvändigt rakt avskuren i öster. Ingångsöppningar finnas numera såväl i öster som i väster, den förra s~i.kert i sin helhet, den senare i sin nuvarande form av nyare dato. 1 Mot långhuset har korsarmen en bred och låg, rundbågig öppning. Vid valvslagningen 1444, då en 1 Den väs trn portalen var för e 1876 - 77 mindre och hade en inåt skråna nde . myg. .ASKEBY KY RK.A 21 hörnpilaster kom att delvis stänga till öppningen, uppfördes i densamma en tegel­ mur, genombruten av en stickbågig in­ gång, i vilken en relativt ny dörr med en väldig lås nu befinner sig. I senare tid har korsarmen använts som vapenhus (»södra våckenhuset »). I kor sarmens södra vägg finn es en rund­ bågig nisch , som torde vara lämning eft er en igensatt portal. Sannolikt ledde den­ samma direkt in i klostret. Korsarmen har upplyst s av ett mycket lågt sittande fönster å södra väggen, vars in åt starkt skrånande, upptill horison­ tella smyg finnes bevarad som nisch å insidan .1 Troligen h ar också ett fönster funnits i absidens fond. Vinden h ar upp­ lysts av en rak-täckt, 1876-77 igenmu­ rad glugg strax ovanför absidens tak. Korsarmen täckes av ett tunnvalv av kalksten med i murlivet kraftigt indragen F ig. 22. As keby. Interiör mo t väster, sett från koret. Foto l\ll 6. vederlagskant i öster, absiden av en halv­ Intcricur gcgcn Wcstcn. - Intcrior towarcls the west. kupol, tunnvalvslikt utdragen åt väster Tvenne mindre, r ektangulära urtagningar å absidens insida - tvivelsutan ursprung­ liga sakramentskåp 2 - finnas markerade å uppmätningsritningen från 1876. För­ modligen igenmurades de vid restaureringen samma år. En grund nisch, vilken troligen tjänat som väggskåp - h. 157, b. 107, dj. 31 cm. - finnes bevarad nere vid golvet i västra väggen. Golvet är av trä. D en stora t egel-tillbyggnaden , som vidtager öster om triumfbågen, får här benämningen koret, oaktat densamma sedan r eformationstiden j ämväl tjänat som församlingsru m. Enlig·t en i korvalvet fordom befintlig inskription (jfr s. 25) slogs detta 1444, vilket således bör vara år et för fullbordandet av h ela korbygg·et . D et nya koret, som h ar tresidig avslutning i öst er , gjordes något bredar e än det gam la långhuset, en olikhet, som dock kunde döljas t ack vare kormurarnas anslutning till korsarmarn a, vilkas takfall dolde skarvarna. Å fi g. 6 ha de yttr e smygarna t ill dörren och fönstret icke kunn at mark eras, all den tund d eras form ä r obekant. 2 »Å rnndelns hva rj e sida märkes ett fyrkantigt väggskåp » (BJWNIUS). 1 KORET 22 BANKEKINDS HÄRAD FÖNSTEH Fig. 23. sterbänkens n ederkant har nämligen å in­ sidan sänkts icke mindre ä11 55 cm., vil­ ket framgår av jämförelse med det östlig·aste, alltjämt oförändrade fönstret. Smyg·arnas profilering är, med obetydliga oregelbundenheter, från murlivet räk­ nat följande. Invändigt: rundstav, skråkant, rundstav, enkelt språng, skråkant, enkelt språng. Utvändigt. rundstav, enkelt språng, skråkant, enkelt språng. Å de två fönstren å norra sidan övergå dock rundstavar och skråkanter, såväl in­ som utvändigt, i höjd med bågarnas anfang till enkla språng. Korfönstren erhöllo 1876-77 spröjsverk och glas av enahanda art som i långhuset. Före branden år 1700 synas glasm ålning ar ha funnits, att döma av biskop .\LnRE GLASSpegels anmärkning i visitationsprotokol let 1696 »Uti thet ena fenstret på H. )J ,\r.NINGAR Södra sidan står en biskops afmålning, med sit wapn, som är en Grip » (Domkap.). Från koret leder till sakristian en stickbågig portal (fig. 21). Inåt kyrkan POJlTA.L TILL SAKRISTIAN har den en spetsbågig omfattning, uppkommen genom en nischartad insänkning i muren med rundade kanter. I portalen en dörr av nitade järnplåtar, förstärkta med järnribbor (fig. 20). I mittpunkten av dörrens inåt kyrkan vända sida en rund platta, från vilken fyra liljor växa ut. Å samma sida en nyckelplåt och ett handtag. Allt vackert arbete i järnsmide. Dörren, liksom portalen i dess helhet, är troligen samtida med korbygget. luterieur der Sakristei gegcu Sildwcst cu. - Interior of the sacristy towards tbe south-west. 1 Askeby. Interiör av sakristian, mot sydväst. Foto 19.16. Koret omgavs ursprungligen av åtta strävpelare (fig. 19) med kvadratisk grund­ plan. Vid sakristians byggande revos tvenne av dessa. En ny strävpelare, den västligaste å norra sidan, uppmurades vid restaureringen 1876-77, i samband med borttagandet av där befintliga utbyggna­ der. Jfr s. 30. Koret hade ursprungligen åtta fönster. Samtliga äro ännu bevarade, ehuru det östligaste döljes av altartavlan och det norra i mellersta traveen måst igenmuras vid uppförandet av sakristian. 1 Över por­ talen till sakristian har aldrig funnits något fönster. Där är i stället en grund nisch med enkla skråkanter utsparad i väggen. Vid restaureringen 1876-77 för­ längdes samtliga fönster nedåt, enligt upp­ gift 10 tum (K. I. 3). Sannolikt avser detta mått själva dageröppningen. Fön­ Fönstret är syn ligt som nisch såväl från koret som från sakristievinden. ASK-EBY KYRKA Koret täckes av tvenne kryssvalv och ett sexdelat valv V alven äro av enahanda art som långhusets, men m ed ett par av­ vikelser. I stället för sköldbågar, som av naturliga skäl här saknas, finnes sålunda blott en enkel rundstav, varjämte gördel­ bågarna ha samma profilering som valv­ ribborna . Valven uppbäras av väggpelare, be­ st ående av en halvkolonn , flankerad av tvenne smalare knektar med halvcirkel­ formig g·enomskärning·. Halvkolonnernas kapitäl utgöras nedifrån räknat av platt­ list , käl och halvrund platta, knektarnas av en halvrund eller fyrkantig platta. .A.v särskilt utformade baser finnas inga syn­ liga spår. Mellan koi·ets båda kryssvalv er sättas väggpelarna av ganska rikt profi­ lerade konsoler med h alv-oktogonal ge­ Fig . 24. Ask eby. Interiör av sakristian mot nomskärning. Jfr fig . 8 och 21. norr. Foto 1916. Nedtill i södra korväggen finnas tvenne, Interieur der Sakristoi gegen Norden. - I nterior of the sacristy towards the north . sannolikt ursprungliga nisch er, g·ående rät­ vinkligt in i muren , nu inredda med träskåp 1 en större under tredj e fönstret från väster, stickbågig (h. 141 , b. 240, dj. 59 cm.}, en mindre under det sydöstra fönstret, med rak överkant (h . 71 , b. 91 , dj. 61 cm.). D en förras underkant be­ finner sig 66, det senares 85 cm. över den nuvarande golvnivån . I östi·a väggen, under fönstret finnas vid sidan av varandra tvenne stickbågiga nischer, den en a h elt, den andra delvis igenmurad. Båda synas ha varit lika stora (h. 77 , b. 95, dj. 60 cm .}. Underkanterna befinna sig 82 cm. över det nu­ varande golvet. .A.v dessa nischer böra de tvenne sistnämnda med hänsyn till sitt läge ha tjänat som sakramentskåp. D en större nischen i södra väggen var ju däremot väl lämpad som förvaringsplats för t extilier . I vad mån korbyggnadens golv ligger i ursprungligt läge, kan icke avgöras. Någon bestämd anledning att antaga motsatsen , finnes dock ej. Golvet i den för sittplatser använda delen (de två västra traveerna} är av trä med kalksten i gångens östra del. 1718 gjordes »kyr ckiogången jämn och t elgsten inlades » (K. I. 1). 1 Följande beskrivning ·och måttsuppgifte r gälla t räskåpen, alldenstund nischernas mnrverk f. n. undandrager sig und ersöknin g. JN NERVÄG· GAR OCFI VALV aor.v 24 BANKEKINDS HÄRAD SAKH I ST IAN MEDELTJDA KAJ, KM ,\J, ­ NfNG I det nuvarande, egentliga koret, somlig­ ger ett trappsteg högre än gången, består golvet av kalkstenshällar och gravstenar. I detsammas sydöstra del befinner sig postamentplattan till dopfunten. Plattan har samma genomskärning som den sist­ nämndas fot, efter vilken den är avpassad. Innanför altarringen ligga finhuggna kalkstensplattor, inlagda 1841 (K. I. 3). År 1836 beslöts att, till förekommande av svampning-, graven »under altaret » skulle igenfyllas. Den omständigheten, att - såsom man från sakristievinden kan övertyga sig om - å norra sidan det andra k01·fönstret från väster blivit dolt av sakristian, visar, liksom också beskaffenheten av sakristians murverk, att densamma, åtminstone i sin nuvarande form, är senare än koret. Vid sakristians byggande har i väster en sträv­ Fig. 25. Askeby. Långhu sets västra vägg med fått kvarstå, ingående i muren. Den pelare ingång t ill övre tornv:luingen. Observera dekora­ tionen. Foto 1916. andra och den tredje strävpelaren, från Eiugang vom Ln.ngbausc znm obcren Gcschosse dcs 'l'nrmes. korets östra ända r äknat, har d~iremot Entrance to the upper f:l oor of the tower from the nave. rivits. glugg i gavelröstet. Det sistnämndas stickbågig en leder Till sakristievinden spets är murad av tegel i munkförband. I norra muren befinner sig en stickbågig portal, sannolikt förändrad i senar e tid. I öster ett stickbågigt fönster med träspröjsar, skyddat av ett järngaller. Fönstret förstorades 1823. Samtidigt igenmurades ett annat fönster i norr (K. I. 2). Sakristians golv är av trä, inlagt 1759 (K. I. 1). Sakristian täckes av tvenne kryssvalv, samtida med väggarna. Inga sköldbågar , utom mot kyrkan. Sköldbågarna ers~ittas av enkla rundstavar. Ribborna och gördelbågen ha halv spetsoval g·enomskärning. Västra valvets ribbor få strax invid slutstenen rektangulär genomskärning. Slutstenar fyrkantiga. Ribborna och bågarna avslutas nedtill direkt i väggen. Mot korväggen finnes mellan valven en ensprångig pilaster. I sakristian finnes en öppen spisel samt en liten kamin. År 1444 synas valven i hela kyrkan försetts med en enkel ornamental utsmyckning 1, 1 Märk, att kyrkan vnr en cistercienserk yrka, varför figurala framställningar knappnst kunna väntas. ASKEBY KYRKA 25 Fig. 26. Askeby. Dekoration i det västligaste lå ngbu svalvet. Foto 1916. Gcwölbcmalerei im Langhaus (1444). Vimlt paintings in the nave (1444). Fig. 27 Askeby. Dekoration i sakristians östra valv. Foto 1916. Detail der Gcwö lbcmal erei in clcr Sakristei. Um 1500. Detail of the vault paintings in thc sacristy . About 1500. utförd i svart och rött. Den finnes numera bevarad endast i långhusets väst­ lig·aste travee. Mitt å västra gavelväggen synes något som liknar en väldig biskopsmössa (jfr fig. 25), å samma vägg, strax nedanför valvanfangen befinna sig tvenne röda konsekrationskors och något lägre, å väg·gens mitt, ett större, rikare utsirat dylikt i rött och svart. 1 Valvstrålarna och rundstavarna invid sköldbågarna äro bandade på snedden i svart, rött och vitt. Längs valvstrålar, sköld- och gördel­ bågar löpa rader av tredelade, röda blad. Vid båg·arnas hjässpunkter samt kring slutstenen, i vinklarna mellan ribborna, röda, trädliknande figurer . Å slutstenen en röd rosett 2 (fig. 26). Schablon har ej använts. I koret ha valven förmodligen varit dekorerade på liknande sätt som i lång­ huset, möjligen dock något rikare. I Abraham .A.schanius' 1667 gjorda beskriv­ ning över kyrkan (Ransakn.) omnämnes följande inskription i »munkestyyl» såsom befintlig »under kyrkietaaket » (enligt WrnEGREN befann den sig »under hwalfwet den så kallade Klosterkyrkan ») Ad honorem Dei et gforiosrn virginis Marirn 1 2 I korsens mittpunkter befinna sig rätt kraftiga bål, sannolikt efter ljushållare. En alldeles liknande dekoration finnes i Veta kyrka, Östergötland. 26 BANKEKINDS HÄRAD Matris eiusdem et Sancti Bernhardi con­ summata est testudo h rec. Å ~ Domini MCDXLIV die S. Petri Martyris, Reli­ giosa Domina Anna prresidente, Diio Olao Oeconomo et Matthia J oannis opifice exis­ tentibus. Övers. Till Guds och hans moders, den ärofulla jungfru Marias och den helige Bernhards ära fullbordades detta hvalf Herrens år 1444 på Petrus' Martyrens dag· (29 april). Då var mm­ nan fru Anna förest åndarinna (d. v s. för klostret), h err Olof syssloman och Matthias Johansson byggmästare. Denna nu försvunna 1 inskription läm­ nar oss en rad intressanta meddelanden. Fig. 28. Askeby. DPkoration i sakristian östra valv. Foto 191 6. Först och främst angående tiden för valv­ Dctail dcr Gewölbemalcrci in dcr Sa.kristei. 16. J11t. slagningen och därmed också för kor­ Detail of the vault pa intings in th o sacristy. 16th contury. bygget. D et fullbordades 1444, m en hade sannolikt påbörjats något år förut. Uppgiften , att vid det nya korets invigning abbedissans namn skulle varit Anna, stämmer överens m ed vad vi veta från andra källor, nämligen att en Anna J akobsdotter var abbedissa 1451. Sysslomannen Olof bör vara identisk med den Olof Nigilsson, vilken s. å. o:rimämnes i denna egenskap. 2 Slutligen få vi den mycket värdefulla upplysningen, att byggmästaren hette Matthias Johansson. Vi skola nedan (s. 32) återkomma till hans person och verk­ samhet. Inskriptionens åberopande av Guds moder och S. Bernhard blir h elt naturligt, om vi betänka, att det här var fråga om en kyrka, tillhörande ett nunnekloster av cistercienserorden. När denna mä.r ldiga inskription fullständigt kalkades över, kan icke avgöras . Vid den reparat ion, som följd e e fter d en olycksdigra brand en 1700, tyckes denna inskrift bl i vit i vä sentli g grad korrumperad. År 17 25 å t erges den :w kyrkoherd e Nils Aurelius sålund a: Ad honorc m Dei, memoriam beatm Virgin es J\'.[arim ct usum Sacri ordinis Bern harclini A '! Dni 1418 exstrncta est b ::ec clomus a reli g iosa D"" Anna, Prmd ica nte Dno Olavo . Det är lätt att finna, hur d enna nya form uppstått. E n del av el en ursprungliga inskriptionen har tydligen varit så förs törd, att el en icke kunnat tolkas; det övriga har vid restaureringen missför­ ståtts, t. ex. ord en »prmsiclent.e, D no Olao » som blivit »Prmdican te D ~ Olavo ». Denn e Olof ha r med i. HL samt efter honom av J. A. anl ednin g härav gjort till kyrkoh erde i församlingen. S:i t. ex. av I. J. H 1 WESTERLUND och J. A. SETTERDAHL i d eras Linköpings stifts h erdaminn e (resp. 1846 och 1919 ff:.). 2 Både abbedissan och sysslomann e n namngivas i ett brev 19. 1. 1451, :wtryckt i A. NORDEN, Norrköpin gs medeltid (1918), s. 154- 156. 1 ASKEBY KYRKA 27 WrnEGREN omnämner den 1817 Vid Mandelgrens besök i kyrkan 1846 var den dock redan försvunnen. »Så bli genom en fåkunnig välmening vackra byggnads­ verk och upplysande inskrifter översuddade » (BRuNrns). Från betydligt senare tid, troligen från 1500-talet, är den ursprungliga de­ koration av sakristian, vilken 1913 blottades i det östra valvet. Färgerna äro svart, rödbrunt (caput mortuum) och något gTönblått. Valvstrålarna ha en bred tvärrandning i rödbrunt, kantat med svarta linj er Å valvkapporna, längs strå­ larna, stj älkar med klöverblad. I hjässan samt över sköld- och gördelbågarnas mitt synas fantastiska ornament. palmblad och andra blad, hopslingrade akanthusrankor av ålderdomlig· typ m. m. (fig. 27 och 28). Tidpunkten för denna dekorations överkalkning anges av den i svart utförda inskription, som, omgiven av en lagerkrans, befinner sig över ingången till kyrkan, så lydande: Sacrariwn hoc calce illin-itum swmptibus 1 Abrahami Aschanij A~ 1672 Ylaij Övers. Denna sakristia kalkfärgades den 12 maj 1672, på Abraham 12 J Åschanius ' bekostnad. Årtalet A 0 1763 under denna inskription anger en förnyad vitkalkning (jfr K. I. 1). BYGGNADSHISTORIA Den äldsta anläggningen i Askeby har bestått av torn, långhus med tvenne korsarmar med absider samt ett smalare och lägre, säkerligen absidavslutat kor (fig. 29). Den södra korsarmen finnes ju ännu bevarad, grundmurarna till den Fig. 29. .A.skeby Hekonstruktion av .A.skeby kyrka i dess iUdsta skick. Hypotetiska äro å teckningen följande partier: Tornets ovanför lån ghu staket befintliga del, fönstret i södra korsarmens absid, korets längd, dess dekoration , fönster, portal och absid. Uekonstruktion der liltesten Kirche. 1 Th e oldcst church (reconstru ction ). - us är förkortat på vanligt sätt. 28 BANKEKINDS HÄRAD '·' ' '· / ,/,' ·. \ ' '--1/ . ' Fig . 30. Askeby. Grunclplan av kyrkans mell ersta del, före r estaureringen 1876- 77 mätt av A. Nyström. Efter original i kyrkans arkiv. Troligen upp­ Grnnclriss dcs rnittleren Teiles der Kirch e vor 1876 - 77 1 mit den zu clieser Zeit cntfernten Anbauten cler nörcllichen Seite . Plan of the central part of the church before 1876- 77, wbcn the enlargements on tbe n orthern sicle were taken away. norra blottades av förf. 1919 (fig. 31). Den har haft samma dimensioner som den södra, men företett en betydlig· skev het i västra muren. 1 Absiden har sin yttre, halvrunda form bevarad, ett vittnesbörd om att avskärningen av den södra kors­ armens absid icke är ursprunglig, utan utförts senare, säkerligen 1444 för att lämna plats för korfönstret. Grundmurarna till norra korsarmen äro omsorgsfullt murade av kalksten. Ab­ siden har haft en enkel sockel, bestående av en finhuggen skråkant. Att den norra korsarmen haft en lisen-indelning· av liknande art som den södra, visas av de utskjutande postamentplattor, som befinna sig i grundmurens hörn. Läget av det äldsta korets takfall och nock är tydligt markerat å långhusets östgavel (synligt från korvinden). Det gamla korets takfall har ej gått parallellt med det nuvarandes , utan har varit mindre spetsigt. Den forna nocken har be­ 1 Märk dock, att å fig. 6 skevheten förefaller större än elen verkligen ä r, på gru nd a v att lång­ husmuren ock så är skev i motsatt riktning! Grundmurarnas m ått voro följ ande: västra murens t jocklek 136, elen norras 150 cm. Korsarmens längd (från d et nordöstra till det nordvästra hörnet) 565 cm. Dess bredd (från det nordvästra hörn et t ill lå nghusets vägg) 530 cm. Det inre av elen norra korsarm en har icke blivit utgrävt. ASKEBY KYRKA 29 Fig. 31. Ask eby. De 1919 b lottade grundmurarna till nona korsarmeu. Foto 1919. Die Grundmauern dcs nörclli chcn Querschiffes, 1919 blossgelcgt. 'l'be fonndation wall of tbe nortbcrn transcpt, laid opcn in 1019. funnit sig omkr. 325 cm. nedanför den nuvarande. Förbindelsen mellan l ånghus­ och korvindarna förmedlades - och gör så fortfarande - g·enom en smal öpp­ ning nära röstets mitt, upptill täckt av i vinkel ställda kalkstenshällar. Med största sannolikhet har även det ursprungliga koret varit dekorerat med lisener och rundbågsfris. Att långhuset ursprungligen icke varit välvt, bevisas av de ursprungliga fönstrens plats. Hur det ursprungliga koret varit täckt, veta vi däremot ej med bestämd­ het. Möjligen kunna vi få en ledtråd av följande förhållande. D et finnes i kyrkan bevarade fyra konsolstenar av sandsten, vilka genom sina dimensioner visa sig ha hört samman. Tre av dessa äro 1876-77 placerade under fönstret till vänster om huvudingången å norra kyrkväggen (fig. 32). Tvenne be­ stå av ett vädurshuvud, uppbärande en aback; å den tredje uppbäres den sist­ 1 nämnda av tvenne människohuvuden med en låg huvudbonad (lik ett brett band). D enna konsols undersida är utformad som ett djurhuvud med stora öron. Mellan människohuvudena fläta sig r epartade grenar, som utgå från djurets mun och som 1 Denna typ av kon soler har sina för ebilde r i den lom bardiska och d en fr:i.u Lombardict påverkade 1000- och 1100-talss kulpturen. Konsoler, sta1·kt erinrande om Askeby-vädurnrna, förekomma t. ex. i Basel (döm en). De tillhöra där rundbågsgesimscr nnd e r takknnten å korets ytte rmur. Även an­ siktskonsolen i Askeby har motsvarigh ete r i Basel. Hur pnss direkt det lom bardiska inflytandet iir uti Askeby, är ej lätt att avgöra. 30 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 32. Askeby. Konsolstenar, inmurade i norra ytterväggen i\1ittelalterlicb e Kragstcinc. Mecliroval brackets . Foto 1916. därifrån fortsätta uppåt sidorna med blad, som likna askblad. Den fjärde kon­ solen ligger lös i tornet. Dess rundade understycke täckes av stora blad, lika fikusblad. En vulst skiljer understycket från abacken. Längden av abackens framkant är å de båda vädurskonsolerna 29, å de båda övriga 26 cm. .A.backens tjocklek 6 cm. För att få klarhet rörande dessa konsolstenars ursprung måste följande ihåg­ kommas. Vid restaureringen 1876-77 nedrevos å kyrkans norra sida en rad till­ byggnader. (hundplanen till desamma framgår av .A.. Nyströms planritning av i876 (fig. 30). Samtliga lågo under ett snedtak, som fortsatte kyrktaket nedåt, med samma fall som detta. Taklisten hade i norr samma höjd som sakristians. I denna länga gömdes nu resterna av den norra korsarmen, vars nordmur i senare tid dragits ut till sakristian. Det hfirigenom bildade rummet, till vilket man kom genom en portal i norr, täcktes av tvenne kryssvalv av tegel, vilande på tresprångiga mitt- och (i öster) hörnpilastrar. I det ena av dessa valv tjänst­ gjorde nu vädurshuvudena som konsoler och de båda människohuvudena som slut­ sten. Mandelgren har i sina samlingar en avbildning av detta arrangement, vilket tydligen är av relativt ungt dato, alldenstund det ju bör vare senare än eller sam­ tidigt med sakristians uppförande. 1 1 Med Mandelgrens teckning kan jämföras hans text (Besk r.) : »I hvalfvet i materialboden äro vid nedra ändarna af hva.Hbågarna Vädurshufvud en, och slutstenen utgöres af 3 ~ Ansikten så­ som Ornat». Nordenskjöld påpekar detsamma: »Den å norra sidan med kyrkan hopbyggda numera ASKEBY KYRKA 31 Den fjärde konsolen var, enligt en an­ teckning av Sohlman på en teckning i Å . T A. , insatt någonstädes i yttermuren. Är det ick e troligt, att dessa fyra kon­ soler tillhört det ursprungliga koret , där de uppburit ett kryssvalv av kalksten med kraftiga ribbor ? Den fullständig·a frånvaron av drag, som sammanhänga med cistercien sisk byggnads­ tradition, tillvaron av tornet, som direkt strider mot densamma, samt den omstän­ digheten, att kyrkan under klost ertid en jämväl varit församlingskyrka allt detta visar, att den ursprungliga kyrko­ anläggningen i Askeby är äldre än klost­ ret, d. v s. äldre än senast 1185. 1 För­ hållandet skulle allts å vara analogt med vad som är fallet i Vreta kloster, som enligt en mycket sannolik tradition varit F ig. 33. Askeby. Den m ellersta av kon solste­ narn a å fig. 32. Foto 1916. Der mittlcre Kr agstein FiTi1.3~_2_ - '!'b e m iddle bracket in moderkloster åt Askeby 2 Troligen ä): Askeby kyrka byggd med den äldsta L inköpingsdömen som mönster. 3 D ennas grundplan visar nämligen ett västparti m ed ett mittrum och tvenne sido­ rum, ett under vardera tornet , såsom ofta är fallet i utländska kyrkor med dub­ beltornig västfasad. I Askeby kyrka med dess enkla västtorn kan anordningen m ed de tre torn­ rummen betraktas som en r educerad imitation av det dubbeltorniga schemat. 4 Sidorummen skulle sålunda vara rudimentära. Under utvecklingens gång för­ ändras de också så småningom för att slutligen bortfalla. 5 till materia.lbocl använda del en h ar 2 tegelstenshvalf, hvilkas bågar sluta m ed gumshufvucl af tälj­ sten: miclt på hvalfvet äro 2 i täljsten u t huggna b red vid h varand ra sittande menni skohufvucl > . Oa ktat elen sistnämnd a an vänts so m slutsten, är d ess egenskap av ursprunglig kon sol likväl m ycket tydlig. 1 Enligt in tyg från 1374 hade nämligen Askeby kloster erh ållit privileg iebrev r edan av p åven Lu cius I!I (1181 - 85). Jfr H. REUTERD1 HIL, Sv. k yrkan s historia, Il: 1 (1843), s . 200. 2 GRÅSTEN, a. a ., s. 9. Den äldsta kyrkan i Vreta har uppvisat unge fär samma g runclplan , som Askeby, m en haft tre skepp och sa knat torn. 3 Hypotetiskt har detta först framka stats av J. Roosv AL i Medeltidens kyrkli ga arkitektur i Sverige (T ekn. Tidskrift, Arkitek t ur, 1911). Und ersö knin garna i Linköpi ng ha ytterligare b estyrkt ett sådant antagande. Jfr 8. CU RMAN i Meclclelanclen från Östergötlands fornmi1rnes- och mu seifören in g, 1918. 4 Påpekat av fö rL i Östgöta Corresponclenten, 2. 8. 1913. " De finna s ännn kvar i Svinstad och S. Lars i Linköping. I Slaka och i Mjölby ersättas d e av stora rundbågiga nisch er, so m öppna sig mot mittrnmm et. Jfr A. LINDBLOM i Forn vänn en 1908, s. 184 ff. 32 BANKEKINDS HÄRAD De utländska förebilderna till den äldsta domkyrkan i Linköping och till Askeby kyrka äro troligen att söka i nordvästra Tyskland. 1 Sannolikt var den äldsta kyrkan i Askeby betydligt äldre än klostret. Då kyrkan 2 år 1400 omtalas såsom invigd åt S. Olof och Jungfru Maria , torde detta böra tydas så, att den ursprungligen varit en Olofskyrka, som vid nunneklostrets in­ rättande jämväl fick Jungfru Maria till patrona. Intet finnes , som talar emot en datering av kyrkan till 1100-talets början. Vilka förändringar kyrkan undergått på 12- och 1300-talen, veta vi ej. Möj­ ligen uppfördes under denna tid det väster om norra korsarmen befintliga, 1876- 77 nedrivna vapenhuset. Att döma av g-rundplanen (fig- 30) var vapenhm:ets norra mur av samma tjocklek som korsarmen, dess västra åter bety dligt tjockare. En i densamma murad trappa ledde upp »till hvalfv en öfver Bond-Kyrkan » (M.A.NDEL­ GitEN, Beskr.). Denna tillbyggnad var av en tunn mellanmur delad i tvenne rum, täckta med kryssvalv, av vilka det östliga användes som bod. En dörröppning förmedlade mellan rummen. Vapenhuset hade portaler i norr och söder Den sistnämnda är i utvidgat skick bevarad som huvudingång till kyrkan. År 1444 fullbordas enligt inskriptionen i koret dettas valv Men året beteck­ nar efter allt att döma även avslutandet av en stor restaurering av kyrkan, kanske efter en eldsvåda. Restaureringen innebär följande åtgärder· Det gamla koret rives och ersättes m ed det nuvarande. Långhuset välves. Tvenne nya fönster upptagas i dess väggar för att ersätta de sju äldre, som genom valvslagningen gj orts oanvändbara. Öppningarna till tomtrapporna, mellan tornkapellen och lång­ huset samt mellan det sistnämnda och korsarmarna igenmuras, en ny ingång till övre tornkapellet arrangeras tätt under den västra väggens sköldbåge. Kyrkan förs es med en sparsam dekoration i svart och rött. Enligt inskriptionen har leda­ ren (»opifex ») av detta arbete varit Matthias Johansson, säkerligen en ansedd man, eftersom hans namn särskilt nämnes. Hans verk gör honom också all heder. Valven äro ytterst reg·elbundet och elegant slagna. 3 Att döma av det intryck av ursprunglighet, som portalen mellan koret och sakristian framkallar , bör denna portal tillkommit 1444. D ess utseende å ytter­ sidan ger vid handen att i så fall ett för-rum, troligen en äldre sakristia bär måste ha funnits. Den bör dock ha varit helt liten, endast upptagande platsen mellan de tvenne strävpelarne. Vid eller efter medeltidens slut, på 1500-talet, byggdes den nuvarande saluistian. Samtidigt med eller senare än densamma var den förut (s. 30) omta.lade till­ ' Fornvännen 1908, s. 198. en annan Bulb 20. 11. 1400: »i n honorem beatm virginis, & beati Olavi Martyris ». Bullan finnes avtryckt i Gn ÅSTEN, a. a., s. 20 ff. än den som omnämncs s. 4, noten 3 MATTHTAS JOHANSSON var möjligen östgöte. Valv, som sta rk t erinra om bm1 s valvslagningskonst, återfinnas i andra kyrkor inom lands kap et, t. ex. i Ö. Stenby, Veta och Ek ehybo rna. Likheten m ellan valven i d en förstnämnda kyrkan och i Askeby bar iakttagits redan nv MANDELGREN (Beskr.). 2 ASKEBY KYRKA 33 byggnaden å norra sidan , vilken förband den norra korsarmen - vars ostvägg och absid vid detta tillfälle r evos - med sakristian. Under 1500-talet drabbas kyrkan av eldsvåda vid tvenne tillfällen . 1537 och i samband med danskarnas härjningar 1567 1 År 1609 inträffar åter en brand. Tornets övre del måst e nu rivas, och dess undre parti lägges under samma tak som kyrkan. Den övre tornvåningen täcktes med ett tunnvalv av t egel. 2 Så stod kyrkan till år 1700, då en eldsvåda ånyo förhärjade densamma. »Präste­ g·ården, kyrketaket, mäd klockor och stapel » uppbrunno . »Kyrkio fönstren för­ smältes, och dödekorsen på kyrkiegården n eclerbrändes» (L. I . 1). Sedan denna tid har ingen eldsvåda inträffat. Men 1876-77 r estaurerades kyrkan på ett sätt, som till fullo kan j ämföras m ed en eldsvådas härjningar. Samtliga utbyggnader på norra sidan, utom sakristian, r evos.3 Korfönstren för­ längdes nedåt. Tre nya fönst er upptog·os i långhuset. Mellan sockenmagasinet och kyrkan uppmurades en vägg. Genom r estaurering år 1913 efter förslagsritningar av J Dahl och under led­ ning av A. Lindblom avlägsnades under senare tider tillkommen träinredning i tornkapellen, vilka återställdes i sitt senmedeltida skick. I bottenvåningen, vilken gestaltades som gravkapell, inlades t egelgolv Rundfönstren, sidokamrarnas fönster och altarnischens mittglugg, förut igenmurade, samt västportalen, som var delvis igenmurad, återupptogos fullständigt. I altarnischen, vilken på grund av sotighet måst e vitkalkas, uppfördes ett altare av t egel, å vilket lades en förut i korgolvet befintlig altarskiva. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaranordning e n har fått sin karaktär genom en skärmartad trävägg· med framskjutande mittparti, vilket uppbär predikstolen, n edanför vilken altaret be­ finner sig (fig. 34). D et sistnämnda är av trä m ed svart klädsel. Å väggen ovan­ för altaret är en enkel m ålning, föreställande ett kors med törnekrona och svep­ duk. Skärmväggens sidopartier, lätt framsvängda, imitera kolmårdsm armor. Fram­ för dessa stå mot fond av m ålade nischer tvenne kvinnogestalter , målade i sepia E ldsvådan 1537 omnämnes i en a ntecknin g frå n 1700-talets början (K. I: 1). Jfr BROOCMAN, s. 240. blef k y rki cta ket mz dess torn, klocke­ Om eld svåda n 1609 berättas i Ransa kn.: • stapel, prästegård och ky rkieby, af[ en ifri gh och wrcclb ' d el eld förbränd o~b i aska lagd • . 3 A . Nyström , so m uppg jord e r estam erin gs förslaget, v ille rädd a bygg naclspart iet m ell::m vapen­ hu set och sakristian, varigenom r este rn a av norra korsarm en had e kunnat bevara s. Detta framgå r d els av han s restaurering. rit ning, dels av han s y rkand e, att • Antiqvitets Akademi en förfn\gas innan rifnin g sker • (K. I: a). En s{tdan förfrågan synes dock aldrig fram ställts, i varj e fall finnes i A. T. A. ingen anteckning därom. 1 ALTARAK­ OllDKING ~ 3- 212;. Banlcdcinds hä r ad. 34 BAN KEKINDS HÄRAD på trä med utskurna konturer. Till vänster en ängel, hållande kalk och hjärta (Tron och Kärleken). Till höger en kvinna med ankare och blomma (Hoppet). Hela denna anordning är samtida med predikstolens flyttning till dess nuvarande plats, vilken ägde rum 1823, i samband med reparation av kyrkan (K. I . 2) . .Altarringen , målad i vitt och guld, är i form av ett enkelt, rundat skrank med dekorering av varandra korsande lister. Ritning till densamma uppgjordes av pastor M. Winbladh, 1841 (K. I. 3). A 1tarta v lan, bakom predikstolen, täcker det i korets fond befintliga fönstret. Den föreställer Kristi himmelsfärd och är en fri kopia av Rafael Mengs stora aJtartavla i Katolische Hofkirche i Dresden. Endast övre delen av densamma är dock medtagen av kopisten. Kristus svävar uppåt, iklädd fladdrande, blå mantel. Runt omkring moln, bland vilka skymta talrika änglaansikten. Å vardera sidan en större ängel i h elfigur . .Altartavlan målades 1854 av artisten G. .A. Engman (N I. 1). Olja på duk. Dess dimensioner överensstämma med fönstersmygens mått. Enkel, förgylld ram. Före 1732 utgjordes altarprydnaden av en pieta-grupp i ett rikt utsirat skåp, PmTl-oRUPP Pieta­ över vilken triumfkrucifixet (fig. 41) troligen var placerat (K. I. 1). gruppen vilar på ett postament i tvenne våningar. Den undres sidor äro målade i vitt med ornament i rött och blått, den övr e har fyllningar av masverk. Blå dorsal med gyllene gloria. Baldakin med det rikaste masverk i guld, rött, blått och vitt. Dess utseende framtill framgår av fig. 35. Å sidorna vimperger med rundfönster och spetsbåge, omfattande fem småbågar. Baldakinens undersida är gestaltad som ett kryssvalv med omväxlande röda och blå kappor. Hörnpilastrarna ha haft avslutningar upptill, sannolikt fialer. Madonnan sitter å en enkel, vit bänk, hållande den döde Frälsaren tvärs över sitt sköte. Med högra handen fattar hon under hans hals, den vänstra lägger hon på sitt bröst. Hon är klädd i gyllene livklädnad, vit, guldbräm.ad och blå­ fodrad mantel, vit slöja och gyllene skor. Karnationen är grå, med modellering i karmin. Ögonen rödsprängda, å kinderna tårar. Kristus , klädd i vitt ländkläde, har armarna i kors över livet. Törnekronan är modellerad i samma stycke som huvudet . Karnationen gråbrun, översållad med blodstänk. Köttet uppfläkt ovan tårna. Båda dörrarna till bilden äro nu försvunna. I sin reseberättelse för åren 1828 -29 berättar B. E. Hildebrand, att på dörrarna voro målade »qvinnor i, som jag kunde tycka, nunnedrägt » Då Mandelgren besökte kyrkan 1846, låg skåpet under veden i kyrkans bod. Dock var ännu den högra dörren i behåll. En teckning i Mandelgrenska samlingen visar, att dörren bestod av två mot varandra ledande delar, vilka kunnat slutas kring järnstödet framtill. Å vardera halvan synes en stående kvinnogestalt. Vid Säves besök 1862 är emellertid även denna dörr borta. Material. ek. H. 185, b. 99, dj. 49,5 cm. ASKEBY KYRKA 35 F ig. 34 . Askeby. Interiör mot öster, visande altaranordningen. Interior towarcls the east. Foto 1919. Interieur gegen Osten. - Pieta-gruppen, som är av synnerligen högt konstnärligt värde 1, är troligen ett nordtyskt arbete. Sannolikt h ar den beställts i samband med korinvigningen 1444. 2 Omdömena om denna b ild ha växlat. B. E. HILDJmRAND (Res e-M inn en) kall ar den ett >elä ndigt arbete >. MANDELGREN (R es kr.) an se r elen däremot vara gjord »i Italien af någon af" dess förnä msta konRtnärer». 2 Bilden är avbildad av 0. JANSE i Medelt idsminnen fr. Östergötla.ncl (1906), s. 48, där den dateras t ill 1300-talet, och av J. ROOSVAL i K ult o. Konst, 1()06, s . 137 c. R. AF UGGLAS har i A. RoM­ DAIIL och J. RoosvAL, Svensk Konsthi sto ria (1913), s. 138, antag it den vara s ven s kt arbete. 1 Fig. 35. Pi etu-Gruppe. Askeby. Picta-bi lrl. Foto J. Ccrlerquist 1006. llfidclle of 15th century. llfitte d es 15. Jhts . - Piet1i -group. ASKEB Y K Yl~KA 37 Fig. 36. Askeby. Detalj av fig. 35. Foto 1919. Detail der Pieta-Gruppe Fig. S5. - Detail of th e Pictil-group in ill. 35. År 1732 förändrades altarprydnaden. Pieta-bilclen borttogs och i dess ställe anbragtes en ny uppsats, vars huvuddel utgjordes av bilderna från ett altarskåp, vilket samma år skänktes från Örtomta kyrka av dess patronus, frih. Johan Baner på Ekenäs. 1 Altartavlan hade »reparerats » för Askeby kyrkas räkning av rådman Bangelius i Söderköping för en summa av 203 dal. kmt. Över densamma befann sig »Christi crucifix », d . v s. triumfkrucifixet (L. I. 1). Lämningarna efter denna altaruppsats äro uppsatta å väggen bakom orgeln (fig. 38). En lös änglabild förvaras dock i sakristian. Själva altarskåpet synes ha spolierats 1732, då bilderna anbragtes i den nya uppsatsen. 2 Att därvid den sistnämnda betraktades som i sin helhet tillkommen ovannämnda år, är ju rätt naturligt. Denna uppfattning återfinnes t. ex. hos Broocman. Enligt denne visade altartavlan överst apostlarna, i mitten av den mellersta raden Treenigheten med 1 ALTAnsKh 2 F 1659, cl. 1736, generallöjtnant, överhovmästare. Bilderna sutto där • på en öpen tafla » (K. I: 1). 38 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 37 Askeby. Tre konun gars tillbedjan. D etail cler F ig. 38 . - Detalj av fig. 38 . Foto 1916. D ctail of ill. 38. An b etu n g clcr H. clrei Könige . Worship of t h e Three Holy Kin gs. Flykten till Egypten till höger och Frambärandet till vänster; n ederst Marie be­ bådelse och Konungarnas tillbedjan. I inventariet för år 1815 finnes för altartavlan antecknat »borttages » D etta ägde rum år 1823 i samband m ed den nya altar- och predikstolsanordning·en . Man beslöt då öppna det tillmurade fönstret på östra gaveln och där anbringa en tran­ sparent med ordet J ehovah , omgivet av en gloria (K. I. 2), en anordning som ­ därest den nu verkligen blev utförd ­ synes h a varat, till dess den nuvarande altartavlan anskaffades, 1854. En rekonstruktion av det ursprungliga altarskåpet ger följande sannolika resultat . Corpus i två våningar. I den övre Bebådelsen och Tre konungars tillbedjan. I den förra scenen knäböj er Maria vid en pulpet , ställd i ett slag·s alkov Hon vänder sig om mot Gabriel, som böj er knä, h ållande ett språkband med orden ,Päfi SJ.)(urijo. D en senare framställer Maria, vilande, iklädd en g·yllene livklädnad, å en praktfull säng, dekorerad med fyr­ Fig. 38. Askeby. Figurer från altarskåpet, upp­ pass-ornament (fig'. 37). Under sitt huvud satta å orgelläktaren. Foto 1916. har hon fem kuddar. Kroppen höljes av Schnitzaltar (1400- 1460). ett gyllen e, blåfodrat täcke, och ett vitt R er eclos (1400- 1460). ASKEB Y KYRKA 39 Fig. 39 . Askeby. Treenigh eten. Detalj av fig, 38. Foto 1916. Di o Droieinigk oit. Detail cler 1'' ig. 38. - The 'l'rinity in il!. 38. lakan, mönstrat i rött, är uppvikt över detsamma . Ovanför sängen h ar J osef varit synlig, h ållande ett ljus. (Denna bild är nu placerad överst å väggen.) Till samma scen h a säkerligen den nu i sakristian förvarade, orgelspelande ängeln samt ett J esus­ barn i krubba (finnes ej mer) hört. Åv de tre konungarna knäböjer den främste m ed ett ciborium, den andre står med ett skrin och pekar på stjärnan (finnes ej mer ), den tredj e, st ående, håller ett horn. D en nedre våningen av corpus har visat Treenighet en, framställd som trenne bredvid varandra, inom en rund ram sittande manliga gestalter av alldeles ena­ handa utseende (fig. 39). 1 D en m ellersta lägg·er armarna om halsen på de övriga, Denna märkliga fram ställning av Treenigheten sy nes under m edeltiden b etraktats s om mindre lämplig. I u t landet för ekommer den sparsam t. Från S veri ge känn e r jag den utom frå n Askeby även frå n altarskåp i Hög, Hälsingland, och Irsta, Västmanland, samt från dopfunta r i Ekeby, Gottland, och från Ö. Eneby, ÖstergötJa.nd. 1 • 40 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 40. Askeby. Detalj av fig. 41. Foto 1916. Detail cler Fig. 41. - Dotail of il!. 41. av vilka den ene håller ett gyllen e världsklot. Å sidorna om Treen igh eten ha väl befunnit sig Frambärandet i templet (Maria framräcker över ett altare barnet till Simeon, ytterligare en manlig och en kvinnlig gestalt, den sistn ämnda med duvor) och Flykten till Egypten (Josef leder åsnan med Maria och barnet; ett träd erinrar om legenden om palmen, som böjde sig). Vardera dörren har upptagits av sex stående apostlagestalter , fördelade på tvenne rader. Endast tio äro i behåll, däribland igenkännas på sina attribut. Petrus, Andreas, Johannes, Filippus (med tre bröd 1 ), Bartholomeus, Jakob d. y., Jakob d. ä. och Mattheus (med yxa). Dräkterna äro huvudsakligen i guld eller silver, fodrad e med r ött eller blått, n ågon gång med grönt. Karnationen är brunrosa. H. o. v r estaur eringar (t. ex. orden 5)iif1 ffi(orijo) , dock ganska oskyldiga. Corpu s' ursprungliga dimensioner h a varit omkr . ] 30 X 150 cm. 2 Material. björk. Altarskåpet är svenskt arbete från 1400-talets förra hälft. Ett förträffligt konstverk, ehuru tämligen grovt i detalj erna. I ikonografiskt hänseende är det av stort intresse. 1 Detta, uttribu t för Fi li ppns ä r mycket sällsynt. Det förekommer i engelsk 1200-talskonst, t. ex. å kork åp:m från Syon i South Kensington Museum, London . 2 Märk, utt sammanlagcfa län gden uv Bebådelsen + Tre konungars tillbedjan = Treen igheten + Frambäranrl et + F ly kten t ill Egypten = 144 cm. Fig. 41 Askehy. 'l'rimnfkrncifix. Observera, att korset är av nyare dato. Roocl cross . l\fidcllc of 15th ccntury. Foto LOJ6. Triumfkrucifix. l\fittc cles 16. Jhts. - 42 TRIUJ\!F­ Kl{UCIFIX BANKEKINDS HÄRAD PRJWlKSTOL D et m edeltida triumfkrucifixet (fig. 41) befinner sig å långhusväg·gen över ingången till södra korsar­ men. Dess kors är av r elativt sent dato. Frälsaren hänger med kroppen h elt utsträckt i lugn ställning. .Ansiktet har slutna ögon. Karnationen monotont grågul, brunröda blodfläckar. Hår och skägg svarta, endast obetydligt utmodellerade, mustasch erna endast målade. Öronen äro mycket om­ sorgsfullt utmodellera.de i detalj. Törnekronan grön, skulpterad i samma stycke som huvudet. Vitt, guld­ kantat h öftkläde, dekorerat med gyllene fyrp ass, om­ givna av blå strålar. Glorian blå med kors av dubbla, gyllene korsblommor samt strålar i guld. Skylt en ursprunglig , men bokstäverna IN R I av senare dato. D en Korsfästes längd är 177 cm. Huvudet av ek , det övriga av lövträd. Spikarna av ek. Krucifixet, som är ett betydande konstverk, är ore­ staurerat. Det är troligen av en nordtysk mästare och Fig. 42. Askeby. Nummertavla. ungefär samtida med den förut beskrivna pieta-gruppen. Möjligen ha båda konstverken tillkommit i samFoto l!ll6. Verstafel. - Number board. band med korbygget 1444. Vid detta tillfälle har tro­ ligen den ui·sprungliga triumfbågen utvidgats, varvid behovet av ett nytt triumf­ krucifix gjort sig gällande. Pr e dikstol e n, ett skäligen enkelt arbete, är utförd 1763 av bildhuggaren Nils Öst erbom 1 i Norrköping (K. I. 1). D en befinner sig nu över altaret, dit den flyttades 1823. .Arbetet härmed utfördes av klockaren Ljungberg (K. I. 2). Predikstolens plats var förut vid norra väggen (HrLDEBRAND). Predikstolskorgen , målad i vitt och guld, har ett konvext mittfält, varå lagens tavlor, ett kors och en ekgren i r elief , samt tvenne konkava sidofält med fyllning av akanthus i r elief. Fälten inramas av ett slags voluter. Nederst en horisontell bladvulst. Predikstolen vilade ursprungligen sannolikt på ett postament av samma art som i Örtomta, där predikstolen likaledes är ett verk av Österbom (fig. 165). En av de å det ursprungliga postam entet i .A.skeby befintliga maskerna av trä finnes ännu bevarad. Över predikstolskorgen fanns ursprungligen en himmel, borttagen vid flyttningen 1823 (K. I. 2) . Ett timglas bortsåldes på auktion 1823. 1 Denne sy nes vid 1700-talets mi tt h a va rit den mest a nlitade predik stol smä staren i Östergöt­ land. Hans mest beka nta verk är Linköpings domkyrkas pred ikstol av å r 1745. I stilen är Österbom en klen efterföljare till Burcbard Precht. ASKEBY KYRKA 43 Fig. 43. Askeby. Dopfunt :w kalksten. Foto 1912. 'l 'aufs t ein (1250-1300). F o nt (1250 - 1300). Bänkarna ha skärmar med speglar och listverk av enklaste slag, målade i vitt l! .\:"1rnrnEn­ NIKG och rosa. Fig. 34. Å dörrarna svarta siffror. Å korets södra sida en särskild tillkom Bänkinredningen bänkar. öppna har Läktaren bänk för kyrkvärdarna. 1830 (K. I. 2). De gamla bänkarna voro »brokigt färgade » (H1LDEBR.A.ND). En enkel orgelläktare upptager den västligaste traveen. Den tillkom 1877 LÄKT ARE OCH ORG EL verk äro 0 rge 1ver k et, i ett s1ags gotik, är f r ån 1878. Såväl läktare som orge1 hållna i vitt och rosa nied sparsamma förgyllningar Från det gamla orgelverket, utfört 1754 av direktör Wistenius i Linköping (K. I . 1), stamma fem i sakristian befintliga, musicerande putti, målade i grått och guld. Tre äro stående och två :flygande. Av de förstnämnda är en flöjtspelande (bör ha stått i mitten), de övriga ha blåst i trumpet e. d. (å sidorna). De :flygande - trum.petblåsande - ha säkert varit profilörer. De stående änglarna äro om.kr. 70 cm. höga. De vackra nummertavlorna (fig. 42) uppsattes 1830 och utgöra gåva av hov- N U MMER· ka,m.reraren C. G. Dahlgren och hans hustru E. C. de Falk, Rolmetorp (N I . 1). De TAYLOR 44 BANKEKINDS HÄRAD ha svarta speglar och helt förgyllda ramar, upptill krönta av fumaroler och vinrankkvistar, nedtill avslutade med festoner, allt förgyllt. H . 117 , b. 59 cm. DOPFUNT AV D en medeltida dopfunten (fig 43 och 66 a) har sin ST EN plats i vapenhuset (under orgelläktaren). Den består av fot och skål, båda med i huvudsak fyrpassformig genom­ skärning. I fyrpassvinklarna å skålen äro vulster, som uppåt övergå i människohuvuden. Även foten har i vink­ larna vertikala vulster. Desamma förenas upptill genom en horisontell vulst, som i hörnen utvidgas till människo­ huvuden. Intet hål i fontens botten. Fotens postamentplatta är inlagd i korgolvet (jfr s. 24). Funten är sannolikt från 1200-talets senare hälft. Material. kalksten. H. 79 cm. Skålens bredd 95 cm. DOPFUNT AV En dopfunt av mässing (fig. 44) har sin plats innan­ ~f ;\ SSING för altarringen. Består av rund fot, skaft med knopp samt rund skål med halvsfäriskt lock, allt i drivet, cise­ och punsat arbete. Å skålen står följande inskrip­ lerat Fig. 44. Askeby. Dopfunt av mässing. Foto 1916. tion (i tvenne fält) WVRDIGE OCH . WEL LERDE HER Taufbeckeu aus Messing (1693). Font of brass (1693). PROST HER · ABRAHAM JOHAN I ASCHANIVS 'fET 3. 1 ANNO 1693 DEN EHN RIKE FÖD 6. MARZI WARDER TI AF 'l'E'f FÖD AFF SOM ER TET llIIG WATN FÖD ÄR OCH OCH AF ANDE CAPITEL VTHAN IN GA 'l'E'l' I GVDS SOM ER ANDENOllI KV'l' 'l'E'l' KAN HAN ÄR KVT I CKE OCH ANDENOM TIL TIL S: MARCVS: THEllI ICKE CAP ITEL TI 10 LA'l.'ER BAliNEN GV DZ KOMMA liIJtE FÖRMENAR SODAN A HÖRER DOPSK 1\L ::-IATTVARDS­ KÄRL H. 75 cm. Dopfunten är sannolikt nr samma verkstad som den av Nils Jons­ son skänkta oblatasken (s. 46). Dop skål av tenn. Halvsfärisk, utan ornament. Stämplar · 1. Ett träd( = Ek­ sjö). 2. NI under en stjärna (= Nils Justelius), två gånger. 3. Vapensköld med tre kronor. 4. U' 3 (= 1812). Kalk (fig. 45) och paten av förgyllt silver. Rund fot m ed en med fyrpass dekorerad kant. Längs k anten en bård m ed graverad inskription. oretur pro tl)Or• tloue bontle rorff,:sou milite qui fecit 9ric c:alicem parnri atl 9011orem beate birgitte (det sista ordet ovanför bården). Övers. Bedjen för riddaren Thord Röriksson Bonde, vilken lät göra denna kalk till den saliga Birgittas ära. Å foten finnas fastnitade ett krucifix och en gyllene sköld med en båt i silver !Bondevapnet). 1 -vs är förkortat på vanligt sätt. ASKEB Y KYRKA 45 Fig. 45. Askeby. Nattvardskalk, testamente e fter Tord Bonde. Foto J. Cederquist 1906. Silbern er Kelch . Anfang cl . l ö. Jhts . Silver cup. B eginning of 15th century. Fig. 46. Askeby. Vinkanna, t estamente efter Abraham Aschanius. Foto 1916. Silberu e Weinkannc . E nde cl . 17. Jhts. Silver cau. End of 17th century. Skaftet är cylindriskt med pressat mönster. Knopp med tolv knappar, sex med rosetter, sex med bokstäverna i I) esus å botten av svart emalj. Skål av senare form. Stämplar· 1) N Dahl 2) Ett lejonansikte(= Linköping). 3) G (= 1765 1). 4) Tre kronor Patenen är rund, med fördjupat mittparti. Å randen ett kors. Kalken och paten en äro svenska arbeten från början av 1400-talet. Kalkens h . 21,5 cm. Patenens diam. 14 cm . Riddaren Tord Röriksson Bonde, lagm an i Västmanland och Dalarne samt hövidsman på Viborg, dog 1417 och blev begraven i Vadstena klosterkyrka. Om­ ständigheten, att kalken skänkts till Birgitta:;; ära, innebär möjligen en antydan, att elen ursprungligen givits till V aclstena kloster. 2 Detta t\r säges också i räkenskaperna: "kalcken större giord " (K. I: 1). Det s istnämnda antages av Comtesse DE FLAVIGNY i h enn es arbete Sainte Brigi tte de Su cde Kalken har förut blivit publicerad av 0. J ANSE i Medelt idsminnen fr. Östergötland (1906). ( 1910), s. 724. 2 1 46 BANKEKINDS HÄRAD 0 blatask av silver. Med oval genomskärning; enkelt profilerad. På tre fötter. Lock med gångjärn. Inga stämplar. H. 10 cm. 1600-talets mitt. Enligt 1732 års inventarium är asken skänkt av Därmed bör » Wälb~ Skolman, lieutnanten på Greby » 1 förstås löjtnant Otto Schulman. Oblatask av mässing. Fyrkantig, med löst lock. Å tre sidor drivna och ciselerade blom- och vindruvorna­ ment. Å den fjärde följande inskription (punsad) NILS JVNSON GVDI : J: ÖFERS'l.'A ERO : H: FÖRERAT: DENA AFLAT: ASCH: AO: 1693 'flL. OCH KÖRKA.N" 'l.'IL. PRVDNING: BRUDKRONA H . 8, b . 13,5 cm. - Sannolikt ur samma verkstad som .A.schanius' dopfunt (s. 44). Vinkanna av silver (fig. 46) . Päronformig, med rund fot. Lockets och fotens ytterkant samt kannans under­ Askeby. Ljusarm. sida tvärrefflade. Lockets knopp i form av en druva, Fig. 47 Foto 1916. handtagets tumgrepp ett akanthusblad. Handtaget har Wandarm aus Messing. Anfang d. 18. Jhts. - Sconcc of brass. Begin- driven och ciselerad ornering (druvor, frukter och fåglar). ning of 18th century. Ornamenten, reffl.orna m. m. förgyllda. Inga stämplar. Graverad inskription. Gucli til ä?·o och asKeby KyrKio till prydnat är tenna Kanna til testamente GiFuen eFter Kyrtioherden oc prosten hei· ABr Aschanium som här aFSomnade A ,g 1724 cl. 7 Fe mäd Sin Sal. hustrn Gertrng Klingia Som I härranoin dö"dde Ag 1717 d. 9 october gud Fiirläne thäm en F1·ågde Ful upstånclelse po hå'rrans stora dag - Siffrorna 24 i årtalet 1724 och det följande 7 Fe äro senare inritsade. H. 27 cm. Kannan, som är ett vackert svenskt arbete från 1600-talets slut, tillföll kyrkan 1719. Intill 1765 var den oförgylld (K. I. 1). Sockenbudskalk av silver, delvis förgylld. .A.v enklaste form. Å sidan lam­ met med korsfarnm, i gravyr. Stämplar 1) L (= Linköping). 2) S P (= S. Pet­ tersson). 3) Tre kronor. 4) B 5 (= 1856). H. 16,2 cm. Paten av silver, till sockenbudskalken. .A.v enklaste form . Stämplar som å kalken. Diam. 8,3 cm. Oblatask av silver. Rund, enkel dosa med löst lock. Utan stämplar. Diam. 4 ,8 cm. Två stycken vinkannor av nysilver. Päronformiga, på fot. Med pip, hand­ tag samt lock med gångjärn. Drivna och ciselerade ornament. Stämplade 11~5 H. 21 cm. 1800-talet. Den nuvarande brudkronan är modern, från 1895. 1 OTTO SCHUJ,)LAN (f. 1601, d. 1653) var officer vid Öst.göta ryttare, till vilket Stora Greby i Askeby var löjtnautsbostii.lle. R. avancerade t ill överste och slutade sin a dagar som överkommendant i Stral ­ snnd och Vorpommern. ASKEB Y KYRKA 47 Den gamla, anskaffad 1698 (L. I. 1), försåldes ty­ värr 1895, dock med vederbörligt tillstånd. Ljuskrona av malm med stor kula och åtta ljus­ armar i en krans. Vanlig 1700-talsform. Inskr. TES'l'AMENTE HÖFDINGEN EFTEl~ LJUSRED· SKAP SALIGE ASSESSOREN OCH HÄRADS HERR JOHAN HA UMBLER , SOM P Å ÖIJEBIJ AFSOMNADE DEN 15. JANUARIJ 1736. H. 70 cm. Haumbler ligger begraven i Askeby Jfr s. 53. Ljuskrona av malm. Av alldeles samma utseende och storlek som föregående. Inskr. '.l.'ILL ÅMINNELSE EFTER Hr HÄRADSHÖFDINGEN GEORG MONTAN SOM AF­ SOMNADE . J. HERRANOM PÅ ÖJEBIJ DEN 30. JUNIJ. 1736 Ljuskrona av mässing och malm. Med stor kula och åtta ljusarmar i en krans. Ljushållarna vila på musslor. Vanlig 1700-talsform. Inskr. Testamente Fig. 48. Askeby. Ljusstake. Foto 1916. L euchter aus Messing. Ende d . 17. Jhts. CancUestick of brass . Encl of 17th cen­ tury. Effter Prosten, Herr NILS, A URELIUS och Fruu Prostinnan, MARIA, ASCHANIA Anno. 1756 1 H. 80 cm. Ljuskrona av mässing', delvis försilvrad. Rikt profilerad mittstång med två kransar av vardera sex ljusarmar. Av liknande typ som avbildas i Fataburen 1921, s. 175. 1700-talets början. H. 58 cm. Lj usarm av driven mässing, mycket fragmentarisk 1600-talet. Sannolikt den­ samma som i inventariet år 1700 säges vara given av »een Mässingz makare uthi N orköping » (K. I. 1). Ljusarmar, två st., av mässing, vardera med en ljushållare (fig. 47}. Drivet och ciselerat arbete. Med runda väggfästen, runda manschetter under ljushållarna och vridna skaft. L. (från väggen} 35 cm. Gåva av assessor J Haumbler 1726 (K. I: 1). Ljusstake av mässing med tre pipor (fig. 48}. Rund fot, vridet skaft. Upp­ till en kartusch med graverat monogram (fig. 49) och årtalet 1679 under friherr­ lig krona, allt mellan tvenne palmkvistar. Drivet och ciselerat arbete. H. 67 cm. Gåva av »major Glättstein » (K. I. 1). Monogrammet torde böra tydas som initialerna till Johan Anders Herbert Son Gladsten Brita Nils Dotter 2 Ljusstakar, två st. , av mässing med vridna skaft och skaftknopp. Drivet arbete. Vanlig 1600-talstyp. H. 27 ,5 cm. Jfr s. 58 ff. JOHAN ANDERS GLADSTEN (f. 1641, d. 1707), major vid Må rten Lindbjelms r eg:te till bäst, g. m. Brita Natt och Dag från Brokind (f. 1630, cl. 1723). 2 1 Fig. 49. Askeby. Monogram från ljusstaken, tig. 48. l\'.lonogramrn , Fig. 48. ­ l\ionogram on the canc llestick in il! . 48 . 48 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 50. Askeby. Altarbrun. Foto J. Cederquist 1906. Altar b orcler. Encl of 15th century. Gestickte Altarborte. Ende d. 15. Jhts . - TEXTIUER Ljusstakar , två st., lika de föregående, men i stället för skaftknoppen en rund skiva. H. 25 cm. Något av dessa två par bör vara det som omtalas i 1732 års inventarium (K. I. 1). Ljusstakar, två st., av tenn. Fyrkantig fot m ed kulor, två armar. Stärupel 1r. .A.RTEDIUS. NORRKÖPING. 1800. Gåva av prostinnan C. Wimmermark 1840 (N I. 1). 1 H. 37 cm. Ljusstakar , två st., av svarvat trä, målade i rött och grönt. H. 34 cm. 1700-talet? Ljusstake av malm. Med rund fotplatta och tre pipor. H. 23 cm. 1700-talet. Ljusstake som föregående. H. 39 cm. En ljusstake av malm med tre pipor omtalas i 1732 års inventarium såsom skänkt av assessor J Haumbler (K. I. 1). Altarbrun (fig. 50). Broderi i guld, sil ver och silke, utfört på rött, nu full­ ständigt urblekt siden med lärftsunderlägg. I mitten en bröstbild av den Törne­ krönte. Å vardera sidan fem f_yrpassformade ramar, förbundna med varandra genom blad- och blomrankor Inom varje fyrpass en bokstav Tillsammans bilda de orden HIELP MARIA (majuskler). Därjämte förekomma sju vapensköldar av sen 1400-talskaraktär. Sköldarna visa (i ordning från vänster till höger) grönt fält med silversparre, varunder en silverpil(?); blått fält, varuti på tvären en träd­ stam(?) i silver; grönt fält med ett e (minuskel), blått fält, delat genom en röd (nu blekt) triangel med spetsen heraldiskt sett åt vänster (Baner?), tredelat fält i rött, guld och blått; rött (nu blekt) fält med blå snedbalk; gyllene fält med röd båt (Bonde?). Brunet är kantat med sidenband. Nedtill fragment av en frans. Mellanfoder av grovt, halvblekt lärft. Ytterfoder blått lärft. Å baksidan av brunet finnes en röd stämpel - inventariemärke 1 - av ung·efär vidstående utseende "'o. L. 220, b. 19 cm. Svenskt arbete från 1400-talets senare del, säkerligen 11tfört av nunnorna i Askeby 2 Deponerat i Statens historiska museum (inv.-nr 16,593). Liknande figurer förekomma ej sällan i u tländ ska inventarieförteckningar från medeltiden . Denna uppfattning återfinna vi redan hos Ascha nius (RANSAKN. ) : »Inne uthi Kyrckian kan man skåda aff Antipendio Altaris Nunnornas snällb eet och flijt att perlestickia, sy med silke, och sänkia m cd Gu ld, cfär som på altarelijsten wijses med stoore munkebookstäfwer uthi sölfwer insitnkt, Hielp Maria, och sedan alla apostlarnas beHitcr». 1 2 ASKEBY KYRKA 4!:) Fig. 51. Askeby. Detalj av tig. 50. Foto J. Cederqu ist 1919. Dc t:iil Fig. 50. - Detail of ill. 60. Säkerligen är det detta brun, som åsyftas i inventariet efter branden 1700 »Wid the stora Å.hrs Högtijder beklädes Altaret mäd Antipendio aff rödt Tygh mäd Frantzar och Altar Kappa » (K. I. 1). Själva antependiet finnes emellertid ej mer Att döma av Aschanius' beskrifning (se not 2, s. 48) torde å detsamma apost­ larnas bilder varit broderade. 1 Antependium, fragmentariskt, använt som undre beklädnad å altarbordet. .A.v rött ylle med i mitten ett monogram inom tvenne palmkvistar, varunder år­ talet 1678. Allt i form av applikation med vitt siden. Mycket fragmentariskt. Monogrammet synes ha varit detsamma som å den trearmade ljusstaken (fig. 49). Säkerligen är antependiet identiskt med det röda altarkläde, vilket i 1700 års inventarium upptages såsom givet just av major Glättstein. Ån tep endi um av rött linne med broderier. Utfört 1918-19 efter ritning från Licium, Stockholm. Kalkduk av karmosinfärgat siden, broderad med guld och mångfärgat silke (fig. 52). I mitten inom en aureola Madonnan på månskäran. I hörnen och å långsidorna åtta symmetriska blad- och blomornament. Kantfrans av olikfärgat silke. Storlek 52,5 X 56,5 cm. Svenskt arbete från omkr. 1525, tämligen enkelt, men av intresse, såsom varande en bland de ytterst få medeltida kalkdukar, som finnas bevarade i Sverige. Kalkduk av fint vitt lärft. I hörnen blad- och blomornament, broderade med olikfärgat silke. Vid hörnen hänga blå silkestofsar. Å. dukens mitt en kalk i guld. Över densamma. I H S Därunder· 1629 Till vänster PI S Till höger· EN D 1 Altarbrun et bar förut publicerats af 0. 2t~•. JAKSE i :Medeltid minnen från Östergötland (1906). 4 Bankelcincls hii1·acl. 50 BANKEKINDS HÄRAD FÖRSVUNNA TEXTILIER Storlek 44 X 4 7 cm. Vackert, svenskt ar­ bete. Mässhake av karmosinrött siden, bro­ scherat med silver och gult silke. Mönster av bladrankor, granatäpplen och halvmånar (fig. 53). Å baksidan den Korsfäste, bro­ derad i relief å vit atlas. Själva korset finnes ej mer. Över Kristus ett språkband m ed I N R I. Nedtill en dödskalle med knotor. Mässhakens form mo :~ .. '} J, c, G~' ~t0 övre fältet EHRE ­ FOl~DOllI HERl~E NU HOS GUD ~~ ~. N ASCHANIUS FÖDD HER I ASCHEBY Ao 1632 OCH HAl!'VEl~ I LIN­ KÖPIN GZ SCHOLA OCH GYllIN.A.SIO S'l'UDERA'l' I 13 OCH VTHI UPSALA 17 ÅHR SOllI HEl~ BLEF PAS'.1.'01~ .A.o ] 666 A o AE'.L'A'l'. 34 . ~ ".::.. · ---~·· " . I K undre fältet . llIED SIN EHREDYGDIGE Fig. 55. HUSTRU H: GIEWl'l~UD llIÅNSD: KLINGIA HAFVEl~ Askeby. Gravsten med Sparre-vapnet. Uppmittt av 0. Lagergren 1915. MED HUILKEN HAN AFLAT 4 BARN Grabstcin mit dem Wiippen cl er Familie Sparre. Um HOO. Grave-stonc with thc arms of the Sparre·family . About 1400. 2 SÖNER llfÅNS OCH NIELS 2 DÖTTRAR ANNA OCH llf.A.RIA HAN .A.FSOllINADE .A. 0 1724 7 FEB HOON Ao 1717 9 OC'.L'OB. GUD '.L'HERAS SilELAR EVINNERLIGEN GLÄDIE OCH FÖH.LÄNE KROPPARNE EN ÄHRE FUL VPS'l'ÅNDELSE. I melle rsta fältet SYllIBOL PS. 34 IN 'l'E SPERA VI DNE NON CONFUNDAR IN lETER­ Övers. På Dig NUllI PS . 42 u1• CERVUS AQV All!, SIC .A.NillIA llIEA SI'.L'IVIT DEUllI llIEUllI. Herre har jag hoppats och skall icke komma på skam till evig tid. ten törstar efter vatten, så törstar min själ till min Gud. K 1680 . Såsom hjor­ Inom lagerkransen makarnas initialer· .A. N s A G ll1 D Längs ytterkanterna. (början skadad) 3 !AG J,IGGER OCH SÅFVER OCH VACKN.A.R UP TY HERREN UPPEHÅLLER llIIGH 2 . THI 4. IAG HAVEl~ KEllfPAT EN GOD K.A.llIP IAG HAFVER FULBORD.A.T LÅPPET NV ÄR llIIG FÖRVARAT RÄTFÄRDIGHETENES CRONA ETC PS. 16 LOTTEN ÄR llIIG FALLEN I THET LUSTIGA llIIG ÄR EN SKÖN ARFVEDEL 'l' ILFALLIN PHIL 3 VÅR'l ' UllfGENGE ÄR I HillIELEN 'l' ÄDAN VIJ V ÄN'.L'E PRELSAREN JESUllI CHRISTUllI L. 201, b. 12-l cm. Ligger HVILKEN V Å.R SKRÖPLIGA LEKAMEN SKAL FÖRKLARA i korgolvet mitt för altarringen. Gravsten av kalksten ÖYer assessor J Haumbler. En enkel bladranka om­ ramar trenne fält. I det övre ASSESSORIS QVONDAllI IN DI C.A.STERIO REGIO GOTl-IORUllf E'.L' IUDICIS TERRITORIALIS D.':'.2 IOHANNIS H.A.UllfBLEl~ UNA CUllI CONIUGI: C EIUS D ~ SAR.AE HEDVIC.A.E S'.L'UBBE OSSAE SUB HOC 'l'UllIULO QVOD FACERE CURA VI'l' llIAERI'.L'US ANNO AE'l'ATIS SU.A.E SEXAGESillIO llfDCCXXXIV QVIESCVN'I' Övers. Benen av förre och hans assessorn i Kungl. Göta hofrätt, häradshövdinge n maka fru Sara H e dvig Stubbe, vila unde r h e rr Johan Haumble r denna sten, som den sörjande maken lät förfärdiga i sin ålders sextionde år, 1734. 54 BANKEKINDS HÄRAD PS• 42 U.T CERVUS AQV~SI( AN/MA t'EA .f/TIVIT DE.LIM /'fUM _ NAT A 0 1'8S O" g OEC. I OC.H3 P.öTTRIR ARO HOSGID FIVM FÖR pss OC. 3 SO~ R ISAC.H IACOB AllRM.<11 OG2 DOTTRAl El'JA OuANNll AAOANI "ETA Li FF\OT 6\0 HAH i-VILAS 1 f-fRRANö ).ov wyRD1&H HER NILS 5VE , 50M_i-li.R BLEF PA~ORA~IÖ I •3 0 PA SIT !\.DEi\~ R Hl ~~ OGITSOMAJE Ff !UNOVE'MB ANOll>l3 MED51NK· O&OYGDE5AMAWSTR0 NNA 151\CHS DOHR HllL~E A50Ml\)E Af-R lla'lg Tl-t:N!i'.9 FEBRV.OCH Hll'VA flLATTILSIM MANS 1013ARN SSONER0650ÖT1RJ\\ Z :,b"tR I © MED SIN EHRED\JGDl(E.K }\US'TRU H· C\IERTR.UD MÅNSD :KLI NGIA ME:D HUILKEN HAN H/SiVE:.P./SiLAT4BARN 2. SÖNER MÅNf"" NIELS 2 DÖTTRAR.l>NNA "'" MARIAl-t--NA'SOMNADE:A' l72't 7 Ff5 HOON N )7179 OCTOB (UD IH:RAS' SIÄ E.VI NNE:RLI 4EN c:;'LÄDIE om FÖ"-" 1-f:SAS StELAl. FR<'JUD~_EVlli:R(.,16-A _EL~E FORLANE ~ --- '? ---~ Fig. 56. Askeby. Gravsten över kyrkoherden Nils Svensson. Up pm ittt av 0. Lagergren 1915. Grabstein cles Pfarrcrs Nils Svensson. l\Iittc cl. 17. Jhts. Grave-stone of tbe r cctor Nils Svensson. Miclcllc of 17th ccn tury . Fig. 57 Askeby. Gravste.n över kyrkoherd en Abra­ h a m Aschanius. Uppmittt av Th. Bergentz 1915. Grabstein dcs Pfarrers Abraham Ascbanius. 17. Jbl. Gra.ve-stone of the rector Abraham Aschnnius. 17tb ccntury. FÖRSVUNNA GRAVSTl'­ NAit I mittfältet: Justitia i kvinnogestalt med krona på huvudet, bindel för ögonen och i ena handen ett svärd, i den andra en våg. Vid sidorna suuM CU IQ,UE Övers. Åt var och en sitt. I undre fältet. IN CHl~ISTO VIVIl\IUS l\IOVE1\1VR ET SUl\IUS AC'l': Övers. I Kristus leva vi, XVII VITA l\IIHI CHJ~IS'l'US l\IORS INVIOLABILE LUCRUl\I röra vi oss och äro till. Livet är för mig Kristus, döden en okränkbar skatt. ­ Därunder en dödskalle. - Gravstenen är ett ganska grovt arbete. L . 168, b. 134 cm. Ligger i korgolvet mitt. emot sakristiedörren. Ännu en del gravstenar böra fordom ha funnits. Enligt en anteckning av biskop H. Spegel i visitationsprotokoll et 1696 (Domkap.) skulle i kyrkan vara be­ gravna »någre af thesse familier, Tott, Sparre, Kagg, och Pjl» Aschanius (RAN­ SA KN.) omnämner 166 7 dock endast Sparrestenen. ASKEBY KYRKA 55 Fig. 58. Askeby. Gravkors av järn. Foto 1916. Grabmäler aus Eisen. - : Monumental iron crosses. Lagmannen i Värend, riddaren och riksrådet Nils Sigridreson (Natt och Dag), som dog 1299, utvalde sin gravplats i Åskeby kyrka vid eidan av sin framlidna hustru. 1 Bland gravmonument på, kyrkogården märkas föl­ jande Gravvård av kalksten i form av enkel , uppåt av­ smalnande stela. Inskr. HÄR VILA . LANDS KAMRE­ RAREN HERR EL I AS 1719. EKEROTJI GRAVMONtT ­ MENT PÄ KYRKOGÅ l{­ DEN FRÅN KÄRA. ÖFVERS'l'AD . FÖDD MAKA. FRU BEATA. DÖD. 1793. S.A.M'I.'. DESS. MAJW: JJOHLJUS . FÖDD . 1714. DÖD. 1794-. ES.A.I: 57: v· 2. Gravmonument, bestående av ett fyrkantigt, rikt profilerat postament av trä, beklätt med kopparplåt. Å detsamma en kopparurna med gyllene lager (urnans höjd 50 cm.). Det hela har vilat å en sockel av gra­ nit, som ännu finnes kvar på kyrkogården, medan det övrig·a, mycket fragmentariskt, förvaras i kyrkan. Å postamentet befinna sig följande målade inskriptioner· FRU BRIT: S: BERSELIUS FÖDD GltAHM INTOG DE'l.'T.A. HWILORUM DEN 16: l\I.A.J 1803, EFTER 54 ÅRS BERÖMLIG W.A.NDEL BÖR MINNE'!.' AF EN HULD MAKA OCH ÖM MOR ÅT EFTERWERLDEN HUGKOMSTEN FÖRWAR.A.S Kl.ÄR SAKNADEN SllIÄR'l'ANDE LOSS.A.RE LEFVER. 1 I.AG WE'l' A'l' MIN PÖlt­ Fig. 59. Askeby. Gravvård av trä. Foto 1916. Grabmal aus Holz. Wooden tomb. ·Diplomatarium suecanum, nr 1278. 5(:i BANKEKINDS HÄRAD Fig. 60. As kcby . Kyrkoherden Abraham Aschanius. Foto 1916. Bilclnis cles P farrers Abrabam Ascbnnius (1700). - P ortrait of tb e r ector Abraham Ascbanius . FÖRSVUNNA EPITAFIJm FöRsvuNxA nuvuonANER Å kyrkogården befinna sig ännu ett flertal stilfulla gravvårdar av trä i form av en bräda, upptill något dekorerad (fig. 59). Ett antal vackra gravvårdar av smi­ desjärn, rikt utsirade, huvudsakligen från 1793- 1865, förvaras i kyrkan (fig. 5 o. 58). Inga ep itafier finnas bevarade. Två epitafier omtalas i inventariet 1815, men sägas sedermera vara >> förkomna » vid r estaureringen 1823. Ej h eller n ågra huvudban e r finnas numera i kyrkan. 1667 var det annorwa.pn, fyrkantige Adeli2·e lunda. »P å kyrkiowäggen rundt om seer man Q'amble ~ ..... skul sub papatu eeligheet h stoor för n ågot bögde och m ålade, hwilke adelzmän der i Klosterkyrkian, hafwa warit begrafne och deras skilter på wäggen uphängde » (R ansakn.). 1741 fmmos ännu på väggarna »någre Anor, Krokuge och af 1 alns wet hwars wapn det warit » (K. I. 1). synes, men in2·en des målnin2· län2·d, ~ ~ ~ En värja försåldes på auktion 1823. FÖRSV U NÄ1~JA NEN v ASKEBY KYRKA 57 Fig. 61. Askeby. Fru Ma.ria. Aschnniu s, född Klingins. Foto 1916. Bilclnis cler Fran ilfaria Aschanius (1700). Portrnit of illrs. l\Iaria Aschanius . Porträtt i olja på duk av 1. Abraham Aschanius (f. 1632, d. 1724), kyrkoherde i Askeby (fig. 60) . Midjebild i prästdräkt. Ansiktet vänt något åt höger. Högra handen mot bröstet, med fingrarna mellan bladen i en bok, i vilken läses Sobrie juste pie Tit: 2 Övers. Du nyktre, rättfärdige och fromme! Upptill, till vänster, följande inskription Symb. Donu:ne in hoe unieo dfrige eor meiim ut nomen tuum timeam D. ABRAH.Allrns .ASCH.A.NIUS ECLESilE IN .A.SCHEBY ET U'l'RIUSQ. CONTl~.A.C'l'US B.A.NKEKIND ET SKÄl~KIND PRlEPOSITUS N.A.'l'US TAVLOR .A.~ 632 DENA.'J.'US 1724 . DEP . .a.° CHRISTI 1700 .A.~ lET.A.'J.'. 68. Övers. Herre, led mitt hjärta allenast därtill, att ja.g fruktar ditt namn. Herr Abraham Aschanius prost vid Askeby kyrka och vid Bankekinds och Skärkinc1s båda kon­ trakt. Född år 1632, död år 1724, avmålad Kristi år 1700, i sin ålders sextioåttonde år. Dukens h. 89, b. 71 cm. Enkel svart ram. 58 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 62. Askeby. Kyrkoherden Nils Aurelius. .Foto 1016. Portrait of th o roctor Nils Aurolius (1746). Bildnis d es Pfarror s Nils Aurelius (1746). - 2. Gertrud Klingius (f. 1648, d. 1717), maka till föregående (fig. 61). Midje­ bild en face. Vänstra handen mot bröstet. Svart kläuningsliv med spetskant; ljusbruna, spetskantade ärmar ; svart mantilj , svart mössa med spetskant. Kring halsen en guldkedja. Inskr. till höger · NAT.A. .A.~ CHRIST I 1648 D EN.A.T.A. . .A.~ 1707 Övers. Född Kristi år 1648, död år 1707, av­ DEPICT.A. . .A. ° CHl?.. 1700 .A. 0 1ETA'l'. 52 . målad Kristi år 1700, i sin ålders femtioandra år. Pendant till föreg. Ram och storlek som d:o . 3. Nils .A.urelius (f. 1674, d. 1759), kyrkoherde i .A.skeby, de föregåendes svärson (fig. 62). Knästycke i prästdräkt. N ågot vänd åt vänster. Högra handen håller en uppslagen bok. Å dess blad . Symbolum NOSTER PROTECTOR .A.L'l'ISSIMUS ASKEBY KYRKA 59 Fig. 63. Askeby. Fru Maria Aurelius, född Aschanius. Foto 1916. Bildnis dcr Frau Maria Aurclius (1746). - Portrait of l\frs. l\:Iaria Aurclius (1746). CHRISTUS MIHI VI'l'.A. Övers. Den högste är vår beskyddare. Kristus är mitt liv Vänstra handen gör en pekande gest. I fonden ett draperi. Till höger tvenne inskriptioner. En äldre, övermålad. D. NIC . .A.URELIUS .A.~ .IE'r.A.'l'IS 72 .A.~ 1746 Övers. Herr Nils .A.urelius i sin ålders sjuttioandra år, år 1746. Däröver en yngre PR.IEPOSITUS NIC. .A.URELIUS 1674: N.A.TUS 1 1687' INSCRIP'l'US 1 IN SCOL.A. LI(NC. ?) 1701. STUDIO SUS UPS.A.LIENSIS 1706 .A.DIUNCTUS 1 IN ö. RYD 1710 co111: IN ]~NEBY & KISA. 1710 COPUL.A.TUS 1 CUM 111: .A.SCH.A.N (I.A. ?) 1715 PASTOR IN .A.SK.A.BY 1750 PR.IEPOSITUS 1 TER­ TORI.A.LIS 1755 DEN.A.Tus DELIN.A.Tus 1 .IE'l'.A.TIS 81 a Stephanus 1 (!) Elceroth 2 Övers.: 1 • 2 -us förkortat på vanligt sätt. STEFAN EKEROTH (f. 1717, cl. 1798), var son till kyrkoh erden i Svinstad Elias Ekeroth. Jfr s. 94. 60 BANKEKINDS HÄRAD Prosten Nils Åurelius, född 1674, inskriven i Linköpings skola 1687, student i Uppsala 1701, adjunkt i Ö. Ryd 1706, komminister i Eneby och Kisa 1710, gift 1710 med Maria Åschanius, pastor i Askeby 1715, kontraktsprost 1750, död och avmålad 1755 av Stefan Ekeroth, i sin ålders åttioförsta år. Tydligen har måla­ ren vid den porträtterades död retuscherat sin nio år tidigare utförda bild och då anbrag-t den långa, nya inskriptionen. Dukens h. 105, b. 80 cm. Enkel, svart ram. 4. Maria Åschanius (f. 1675, d. 1763), maka till föregående (fig. 63). Knä­ bild, något vänd åt höger. Högra armbågen stödd mot ett bord med en blå duk. I handen ett par kvistar liljekonvalje. Med högra handen fattar hon om ett grönt, violettfodrat draperi, kastat över högra armen. Svart klänning med korta, vida ärmar. Diirunder vita ärmar. Halskrage, mössa och slöja vita. I mössan svarta band. Kring halsen guldkedjor. I fonden ett draperi, till vänster en ko­ lonn. Inskr. till vänster M.A.l~IA .A.SCH.A.NIA .A.? 1E'l'.A.TIS 71. .A.? 1746 Övers. Maria Åschania, i sin ålders sjuttioförsta år, år 1746. Pendant till föregående . Ram och storlek som d:o. 5. Fredrik Ba umbach. Trädgårdsdirektör. Bosatt i Överstad i Åskeby socken (K. I. 1). Midjebild, vänd åt vänster, framställande en medelålders, slätrakad man med mörkt, långt hår. Vit skjorta, rödkantad svart väst; gråblå, rödfodrad jacka med mässingsknappar Inskr. ANNO. 1746 Duken mycket fragmentarfsk. H. 80, b. 60 cm. Ramen saknas. 6. Anna Katarina Bismang, maka till föregående. Midjebild en fa~e. Medelålders dam i svart, urringad klänning med vit halslinning. Röd mantilj. Vitpudrat hår Inskr. .A.. 1746 Duken sprucken och skadad. H. 71, b. 54 cm. Enkel, förgylld ram. Pendant till föregående. Båda dukarna äro troligen av samma, f. ö. ganska goda mästare. Kristus och Sackeus. Landskap. Kristus, med lyftad hand, står omgiven av en skara folk, framför ett träd, i vilket Sackeus klättrat upp. Tavlan ii,r målad av Stefan Ekeroth, vid 74 års ålder. (M.A.NDELGREN, Beskr.) Den skulle alltså ha tillkommit 1791. Olja på duk. H. 157, b. 210 cm. Ramen gustaviansk, i sva1,t och guld. Den krönes med urnor. Tavlans storlek är avpassad efter nischen över sakristiedörren, som den utfyller till större delen. Enligt inventariet 1794 har tavlan skänkts av Stefan Ekeroths broder lantkam­ reraren Elias Ekeroth 1 och ramen förfärdigats av klockaren Isak Ljungberg. Gustaf III s tal d. 25 juni 1771, i förgylld rococoram. Gustaf III s tal d. 21 aug. 1772, i förgylld rococoram. Följande av Ambrosius Hedengran med kopparstuckna omramningar sirade min­ nes blad. 1 Jfr s. 55. ASKEBY KYRKA 61 Fröjdekväde över religionsfrihetens införande i Schlesien 1707 I enkel, svart ram. Åminnelseskrift vid jubelfesten 1721. I enkel, svart ram. Bland sakristians möbler märkas tvenne stolar av ek, med rektangulärt rygg- Mönrnn stycke (1600-talstyp, ehuru troligen förfärdigade på 1700-talet) samt ett skåp med brokigt marmorerad framsida (1700-talet). Kyrkvaktarestav av grönmålat trä. Upptill en sfärisk dubbel-bjällra, ur- KYRKl'AK· sprung-ligen omg·iven av fyra vanliga bjällror (två borta). 1 700-talet. L. 290 cm. TARESTAY I det norra rummet av tornets bottenvåning förvaras följande arkitektoniska ARKITEKTo­ frao·rnen t: NISKA FRAGb MEKT Pilasterbas(?) av kalksten, tre sidor profilerade med platt-vulst-käl-vulst-platt (nedifrån räknat). H. 31, b. 41 (nedtill) och dj. 30 cm. (nedtill). Kolonnfragment( 0 ) av kalksten. Rund, finhug-gen platta med spår av or­ nering. H. omkr. 16, diam. 43 cm. Bland försvunna inventarier, som icke i det föregående omnämnts, märkes en ståtlig dörr av trä med bes1ag i j ärnsmide, vi1ken avbildas i MANDELGI~EN , Saml. (fig. 64). Ornamentiken är egenartad, men tyder på hög ålder (1100-talet?). Något med denna dörr i stilistiskt hänseende närstående arbete känner förf. icke. Dörrens höjd, 3,5 alnar, passar icke till någon av de nu bevarade portalerna. Har dörren måhända hört till det ursprungliga koret? 1 Som ett kuriosum bland försvunna inventarier kan nämnas »eehn öfwer käffte, aff eth Owanligen stoort Animali aqvatili » (Ransakn.), också beskriven såsom en särdeles raritet » (K. I. 1), vilket »framdelen af et fiskehufwud lt aln långt fanns i kyrkan ännu 1725. I visitationsprot. 1653 (Domkap.) har med senare hand tillfogats. »N.B. der finnes och een öfwer-kiäffta stoor, af animali a.quatili. Vide Antiquitates som till Consistorium derifrån inkompne, och till Antiquitatum Col­ legium upsände äre » Alltså har detta föremål via Domkapitlet sänts till Å.ntikvitetskollegiet i Upp­ sala. Kanske finnes det ännu bevarat! Klocka. Av vanlig typ. Upptill en bård med uppåtriktade blad, förenade genom rankor; omedelbart därunder en bård med samma ornament, nedåtriktade. Nedtill en bård av stående akanthus. Inskr. ÅR 1817 DÅ VON NIERO'l'H v AR L.A.NDS­ HÖFDING VON ROSENS'l'EIN BISKOP DANIEL LINDHAGEN KYRKOHERDE I ASKEBY OJII­ GÖ'l'S KLOCKAN AF TONAS JII. FRIES I JÖNKÖPING. FönsvuNNEN DÖllR KLO CKOR Å andra sidan I FOLK BÄRER FRAJII HERRANOJII HANS NAl\fNS ÄRO BÄRER SKÄNKER OCH KOllil\fER I HANS GÅl~DAR TILLBED ER HERRAN I HELIGO PRYDNING HELA WERL­ DEN FRUK'l'E J-IONOllI PS.A.LllI 96: 8, 9, Klocka. OJIIGU'l'EN 1 v v H. 92, diam. 102 cm. Som föregående , med akanthusbårder både upptill och nedtill. Inskr. AF I. JII. FRIES. 1817 Genom auktion 2. 12. 1823 försåldes en del av kyrkans »öfverflödiga persedlar ». två dörrar, ett timglas, en värj a och d iverse b eslag. Däribland 62 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 64. Askeby. Försvunnen dörr. Efter teckning i Mandelgrenska samlingen, Lund. E isenbeschlagenc TUr aus Holz , j ctzt v crschwuncleu (12. Jht. ?) . Woodcn door covered with iron, now taken away (12th century ?). A andra sidan. FöRsvuKNEN PRI1'f­ !U, OCKA FÖR HERRA N Ollf PSALM. 95: 6. V oss TILLBEDIA OCH KNÄBÖIA OCH NEDERFALLA H . 71 , diam. 79 cm. En primklocka omtalas i inventariet vid visitationen 1640 (Domkap.). KOMMER L ÅTER SAMMANFATTNING AV ASKEBY KYRKAS KONSTHISTORIA I. Enskeppig korsky rka m ed absider p å kor (?) och korsarmar, vilka deko rerats m ed lisen er och rnndbågs friser (fi g. 65, A). Väst-torn m ed kap ell i två vånin gar, b:ida öppnande sig mot långhuset. Detta hade basiliketak och fön ster tätt und er taklisten. Koret hade möjligen ett kryssvalv med ornerade kon soler . Tid en för kyrkans byggande li gge r före 1185, troligen b etydligt läng re tillbaka. Från denna ä.ldsta t id finnas inga bevarad e inventarier. Fr~n 1200-talet : dopfunten. IL År 1444 ersättes det gamla koret m ed ett nytt, av t egel (fig. 65, B). Korsarmarnas absider skäras av, och bågöppningarna mot lån ghuset igenmurns. L ikaså samtliga öppningar mellan torn­ kapellen och långhuset, utom en, som omvandlas till förbindelseled m ed tornets övre våningar. Valv inslås i l ånghuset och tvenne nya fönster upptagas därstädes. Inventarier: Pieta-bilden och ASKEBY KYRKA 63 A B c D Fig. 65. As keby Schema, belysande Askeby kyrkas byggnadshistoria. Ang. streckningens betydelse, jfr tig. 6. Plan showing thc clevclopmcnt of thc cburch. Grunclrissentw icklung clcr Kirchc. - triumfkrucifixet, nattvardskalken. Möjligen uppfördes redan före denna tid det 1876--77 rivna vapenhuset invid norra korsarmens västra s ida. III. En ny sakristia bygges i en eventu ellt befintlig äldres ställe (fig . 65, C). Samtidigt eller kort därefter förändras norra korsarmen , så att m ellan dess och sakristians västmm· ett enhet­ läggas und er ett gemen­ utom sakristian ligt rum uppstår. Alla byggnader p:"1 norra sida n samt sned tak. Detta intriiffar på 1500-talct. Inventarier: Altarbrunet (1400-talets slut ) och (något senare) den röda kalkduken. IV Efter eldsvådor å r 160() och 1700 få r kyr kan i stort sett s itt nuvarande utsee nde (fig. 65, D). Det förstnämnda å ret rives tornets övre del och den nedre lägges und er samma tak som kyrkan. Övre tornvåningen täckes med ett tunnvalv, av tegel. Vid magasinets inrättande (1775) igenmuras öppningen i västra långhusväggen till tornets övervåning och en ny sådan upptages i bottenvåningens södra mur. Bland inventarier från denna period märkas: oblatask och vinkanna (1600-talet) ; mäs­ singsclopfunt (1693) ; predikstol (1763), som 1823 flyttas över altaret, vilket samtid igt får sin nu­ varande karaktär. Bänkinredningen tillkommer 1830. V Under åren 1876-77 rivas tillbyggnaderna å norra sidan, utom sakristian. Medels en murad vägg avstänges elen västligaste långhustraveen. Två n ya fönster upptagas och ett utvidgas i lång­ förlängas nedåt. Å r 1()13 återställ es västpartiet i sitt medel­ utom ett hu set. Korfönstren tida skick. Bottenvåningen apteras t ill gravkapell. Ingången från 1444 till övre tomkapellet åter­ upptages. 64- BANKEKIND S HÄRAD ZUSAMMENFASSUNG Die Kircb c von Askeb y mu ss sp ätestens im Jahre 1185 fcr tig geword en seiu. Be reits da mals gab es in der Gemcind e ein Cistercieuse rkloste r. !llau erreste volll Kloster sincl nocb h eute, um den Glockenturm h erum und unterb alb dessclbcn , erb alten (Fig. 4). Askcb y 's iiltcst e Kircb e wnr ein e eiuscbiffige Anlage mit Tunn a n d er \Vest seite, Querscbiff und Cbor. Sowohl im Erd geschoss, wie im ersten Stock des Tnrllles war eine Kap elle vorlrnnden. Quer­ scbiff uud Chor schlossen illl Osten lllit Apsid cn ab (Pi g . 29 u . 65, A). Das Mat erial besta nd ans F eld stein und aus Kalkstein. Di e eige nt iimlicb e Dreiteilun g im Pinn e dcs Turm e (Fig. 6) kann viell eicbt al s ein e Nach abmung d es in d cr Näb e gelegenen Domes zu Linköping betracbtet w erden, welcber während sein cs i~lte ren St adium s ein e dopp el t i'1rmige \Vestfa ssad e mi t cin er d reiteili gcn Vorb all e hatte. Die ausländi cb en Vorbild cr zn Askeby's Kirch e s ind wabrscb einlicb im nordwestli cb cn Deu tscbland zu s ucb en. Im J abre 1444 mu sst e der alte Chor dem jetz igcn we icb cn . Dieser wurde au s Ziegeln und in baltiscbem Gc ist e gebau t (Fig. 65, B). Gleichzeitig wurd e au ch das Lan gbaus gewölbt und di e ganze Kircb e mit ein er spärlich en Dekoration von Kalkm alereien verseb en. Bei d cr 'Nölbung wurd en di e Öffnun gen zwiscb en Turmkap ellen und Langhaus zugemauert, wodurch dann aucb die Anwendun g d er Kapellen als solche unterblieb . Die Ap siden d er Kreu zarme (Krcuzfliigel) wurd en abgeschnitten und die Bogenöffnungen in der Ricbtung nach d em Langhause zugemauert. Aus der Zeit der Wölbung st a mm en zwei scbön e Holzskulp turen: die Pieta-Grupp e (Fig. 35) und das Triumphkru zifix (Fig. 41 ), b eide wahrsch einlich nordd eutscb e Arbeiten. Dcr Schnitzaltar (Fi g. 37) d er Kelcb (Fig. 45) und die Altarborte (Fig. 50), sämtlicb e au s dem 15. Jb., sind dagegen cinh cimisch~ Arbeiten . Die Sakrist ei an der Nord seite de r Kircb e wurde gegen Ende des Mittelal ters gebaut und kurz d a rauf auch d er nördlich e Kreuzarm (Kreuzfhigel) geitndert, so da ss dadurch ein einh eitlich er Ra um zwisch en d essen \Vestmauer und der Sakrist ei entstand (Fig. 65, C). Die oberen T eile des Turmes wurd en nach ein em Brande, 1609, niede rgerissen, de r untere T eil des Turm es wurde danacb un ter dasselbe Dach gebracht, wie die iförige Kircb e. 1876 - 1877 s ind die Anbauten an der Nordseite der Kirch e l eid er abge ri ssen word en, wodurch die U berreste d cs nörd­ Jich en Kreuzarmes (Kreuzihigels) ebenfall s verscbwanden. Im Jabre 1919 wurd en die Gruudmauern d es nördlicb en Kreu znrm es (Kreuzfltigels) durch cin e Ausgrabung freigelegt (Fig. 31). RESUME Askeb y cburch mu t b a ve b een complet cd no t later than 1185. Even nt that enl'ly date there wa s a cist erciau n1rnn ery in t h e pnrish. Remnin s of wnll s from th e nunn e ry nre still prescrved round and n ear th e belfrcy (ill. 4). Th e oldes t Ask eb y church wns a single ni slcd building witb a western tower , a trnn sept and cboir. Th e tower bad a chapel in th e ground-floor as well ns in t he fir st s tory . Th e tran scp t and cboir were finish ed off nt the cns t end with a n apse (ills. 2!) and 65, A). Th e material consis ted of granite and lime-ston e. Th e s trange trisection in t h e plannin g of th e tower (ill. 6) may b e taken as an imitation of t h e n eighbouring cat b edral of Linköping, whi ch in its earliest p eriod bad double t owers nt its west ern cncl, wit b a middl e room and a room under ea ch one of tbe towers. Th e foreign prototypes of A. keby churcb are probably to be found in North vVcs tern Germau y . ASK EBY KYRKA 65 In 1444 th e old choir was r eplaccd by t h e presen t on e. This wa s built in brick in t h e Baltic style (ill. 65, B). 'l'h e n ave was at the same time vr1lllted and t be en tire church was moderately decorated wit h mural imin tings. \Vhen t he vault wa s being erected t h e apertures b etween t h e tower cha1)els and the n a ve w ere walled up, so t hat th e cb apels ceased to be u sed as s uch . The apses of the t ransep t were cu t off a nd t he arches toward s t be n a ve were wallecl up. From t b e t ime of t h e vault in g t bere originate two beau tiful wooden sculptures : Th e P iet:\-Grou1) (il!. 35) and the Rood Cross (ill. 41), bot h probably North Germa n works. The al tar-piece (ill. 37), the cup (ill. 45) and the alta r-hord e r (ill. 50) a ll from the fifteenth century - are, on t he other h an d, S wedish work . Th e sacristy on t h e north side of the church wa s built towarcls t he end of th e midclle ages and soon after the n orth transept was alterecl so t hat a uniform ch amber was form ecl between its western wall and t hat of t he sacristy (ill . 65, C). After a fir e in 1609 t h e upper part of t h e tower was pulled down. The lower p art was t h en brought under the same r oof as the r est of t he churcb . In 1876 - 1877 t h e addi tion s on the north s icle of t h e church were, it is sad to say, torn clown so tbat th e r enmins of tbe north transept disappeared. In 1919 t h e foundations of t be nort h tran sep t were laid ba.i·e during excavation s (ill. 31). P ig. 66 a. Askeby. Plan av dopfunten, sedd uppifr:'m. Uppmätt av Tb. Bergentz 1915. Jfr fig. 43. Grundriss cles 'l'aufsteines Fig. 43. Plan of the fo nt i n il! . 43. Fig. 66. Svinstads kyrka från bron över Bjärstad-in. Foto l!Jl6. Die rurche von Siidwesten. - The cburcb from the soutb-west. SVINST'ADS (BANKEKIN DS) KYRKA ÖSTERGÖTLAND, ÖSTERGÖTLANDSLÄ N, BANKEKINDSHÄRAD LINKÖPIN GS STIFT, BANKEKINDS KONTRAKT .A.v ANDREAS LTNDBLOM RIDDERSTAD, WIDEGREN, I, S . 572-577 TRYCKTA K ii.LI,QR: BROOCilfAN, s. 242-246. l\iA)l"D ELGREN, A. LINDBLOilr i Fornvännen, III, 1908, s. 178­ 200 . LEX., II, s. 242­ 244. RIDDEliSTAD, Beskr., s. 108­ 114 . Atlas, XI: 2, s. 47 och pl. XIII. HANDSKRIVNA KÄJ,LOR· OCH AVBILDNINGSSA]\[LINGAR : K . B.: Ransakn., s. 25; en A. T A . : IHRFORS, s. 242- 243; teckning föreställande k y rkan pti 1680-talet finn es i ms. F L. 6. MANDELGREN, Beskr., s. 136- 138; C. F NORDENSKJÖLD, Minnesmärken i Bankekinds Härad, Östergötland, 1877, s. 1; Sii.vE, s. 79-80; Inv. 1828 och div. andra papper; 1 teckn in g av P A. F Soh lman; div. fotografier , däribland en interiör mot öster och en exteriör före restaureringen DOMKAP.: Acta visita­ B. ST.: 1 ritning till ny orgelfasad, 1856; div. fotografi er. i896- !J8. MANDELGREN, Saml.: tionis, 1640, 1653 (båda m ed inv.-förteckn.) samt 1696, 1708 och 1715. Div. ritningar. KYRKA)l"S ARKIVALIER. I Landsarkivet, Vadstena: Sockeust.-prot. 1631-49, 1663- 65 (K. I: 1); 1703- 44, 1746- 50, 1752- 66 (C. 3) ; 1767- 1803 (K. I: 2) ; 1803- 46 (K. I: 4) ; kyrko­ räkensk. 1631 -51 (K. I:l ) ; 1651 - 1700 (C. 1) ; 1703--37 (C. 3) ; 1703- 47 (L . I:l ) ; 1746- 1859 (K. I: 2); 1816 - 23 (L. I : 2) ; 1823- 42 (L. I: 3) ; visitationsprot. 1668, 1686 (C. 1) ; 1708, 1715 (C. 3) ; 1776, 1782 (C. 4) ; 1733 (I. 1) ; 1805 (K. I: 4) ; inv.-förteckn. 1621 - 87 (C. 1 och K. I: J); 1703-35 (C. 3) ; J 767, 1772, 1787, 1805, 1831, 1833 (B. 1) ; 1733 (I. 1) ; div. anteckn. om kyrkan (B. 1, K. I: 1 och Födelse- och do1)böcker finnas bevarade fr. o. m. I. 1) ; i·ingmursdelning 1625 och 1686 (K. I: 1). I kyrkan: Vis itationsp rot. fr. o. m. 1850 (N . I: 1). 1688. SVINSTADS KYRKA 67 FÖRSAMLINGSHISTORIA Svinstad eller Bankekind, som socknen officiellt benamnes efter 1902 1 , omtalas första gången, så vitt vi veta 1334. 2 Mellan omkr. 1360 och till reformationstiden lydde socknen under Askeby klosters patronatsrätt. 3 Från och med år 1917 är Åskeby församling annex till Svinstad, vadan sålunda rollerna på sistone i viss mån blivit ombytta. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkan är belägen på en ganska hög kulle, som i sydväst och väster brant stupar ner mot den dalsänka, där Bjärstad-ån, Svinstad-sjöns utflöde i Roxen, är belägen (fig 66). Före sänkningen av den förstnämnda sjön utgjorde dalsänkan nedanför kyrkan en sumpmark, som på den tid, då kyrkan byggdes, säkerligen stod helt under vatten. Kyrkogården sträcker sig nästan uteslutande söder om kyrkan (fig 67). Den om­ gives av en ringmur av gråsten i kallmur, uppförd 1831 (K. I. 4). Å östra sidan har den en vacker port (fig: 68) med fyrkantiga, murade och vitrappade stolpar, täckta med pyramidtak av svart plåt, krönta med gyl­ lene kulor, varå gyllene stjärnor Grindar av smidesj ärn. Porten och grindarna till­ kommo 1797 (B. 1). År 1716 åtgingo 24 tunnor kalk till den dåvarande ringmurens reparation (C. 3). Den bör sålunda ha varit murad. .A.tt den var täckt med trä, framgår av en längd från 1625 rörande underhållningsskyldig­ heten av huvarna å kyrkogårdsmuren (K. 1.1). Klockstapeln omtalas 1664 (K. I. 1). Säkerligen revs den vid tornets byggande. 1 \-o- ~ . -Cl Fig. 67 Svinstad. Situationsplan av kyrkan och dess närmaste omgivningar. Uppmätt av 0. Lagergren 1915. Situationsplau. Plan of the church . 2 3 Detta å r e rhöll förs a mlingen m\ d. t illstånd att avlägga sitt urgamla namn! Diplomatarium suecanum, nr 3056. Jfr s. 4, noten. 68 BANKEKINDS HÄRAD KYRKO BYGGNADEN Kyrkan består av västtorn samt ett långhus, som fortsätter ett stycke in på tornets norra och södra murar. Vid långhusets norra sida ligger sakristian. Tor­ nets bottenvåning är inredd till gravkapell. I långhusets sydvästra hörn, under orgelläktaren, befinner sig vapenhuset (fig. 69). Materialet i tornet är av samma art och med samma fördelning som i Askeby MATERIAL (s. 11). Långhuset och sakristian äro av gråsten. Tornet har en enkel, skråkantad sockel, fullständigt täckt av murbruk. Sanno­ so c KEJ, likt av kalksten. Eljest förekommer icke sockel. Torn och sakristia äro spritrappade, långhuset slätrappat. Å östra väggen står Y'.l"l'ERMuANNO 1758 ... •• d st ora b ok st aver RARNAS BEav Jarn. HANDLING me Från kyrkvinden kan iakttagas, att tornmuren ursprungligen varit i sin helhet putsad, ehuru ganska tunt. Tornets hörn äro utförda med finhuggna kvadrar. De tvänne horisontella, svaga indrag·ningarna i tornmurens ytterliv täckas av en skråkant av finhuggen kalksten, ej putsad. I tornet ha innerväggarna ursprungligen varit behandlade alldeles som i Åskeby INNERVÄG°i,~:DALsr:~- Jfr s. 13. Dock är kvader-ristningen i Svinstad betydligt mer oregelbunden. I långhus, sakristia och gravkapell har slät kalkputs använts. Långhuset och sakristian ha sadeltak, avvalmade åt resp . öster och norr. TakYTTERTAK stolarna äro säkerligen jämnåriga med ombyggnaden 1758. Tornet avslutas med en huv av typisk senbarock karaktär (fig. 70), fullbordad 1774 (C. 4.). Den är karnisformigt profilerad, samt krönes av en åttkantig, vit­ målad lanternin med en stickbågig· g-lugg i varje sida. Huv och lanternin , liksom också de två små indragningarna i tornets ytterliv, täckas av svartmålad plåt. Överst ett kors med kula i guld. Lan­ terninens luckor äro, liksom övriga luc­ kor i tornet, svarta. Lång-husets tak och tornets snedtak å norra och södra sidorna täckas av spån, sakristians tak av svartmålad järnplåt. nuvuD- DELAii TORNET Tornet bar en avlångt rektangulär genomskärning. Efter tvänne starka in­ dragningar i norr och söder, täckta av Fig. 68. Svinstad. Port å sneda vattentak, blir genomskärningen Uppmätt av Th. ungefär kvadratisk. Strax ovanför de Kirchho fspforte aus d . J. 1797. kyrkogårdens östra sida. Bergentz 1915. Gate to th e churchyard . SV I NS T A D S KYRKA 69 F ig. 69. Svinstad. Grundplan. Uppmätt av 0. Lagergren 1915. A betecknar mu rverk, tillhörande den äldsta kyrkan, B cl:o från 17 58. Grunclriss cler Kirche . A. P lan of th c church. !\iauerwerk der itltesten Kirche, B . aus dem Jabre 1758. A. The olclcst church, B. th e church from 1758. 70 BANKEKINDS HÄRAD ,-. -·. --- - -1 1 1 I\ • c - ,, Fig. 71. Svin tad . Sektion mot söder genom tornets södra mur. Uppmätt av 0 . Lager­ gren 1915. lie sticl­ Sektion gegen Sliden clurch c liche 1\Iauer des 'l'urmes . Secti ou towards t he south throu gh the southern wall of the tower. Fig. 70. Svinstad. Sektion mot vä ter genom koret och sakristian. Uppmätt av 0. Lagergren 1915. Sektion gegen Westen durch d en Chor und die Sakristoi. Sectlon towards the west through the ch oir and the sacristy. nyssnämnda vattentaken (alltså något nedanför tornmurens mitt) samt ytterligare en gång därovanför (på en tredj edel av tornmurens höjd uppifrån räknat) har muren a alla sidorna en 11 cm. djup indragning, markerad av en finhuggen skrå­ kant av kalksten . Bottenvåningen upptages av ett mittrum, täckt av tunnvalv med vederlag i norr och söder. I väster en 1896 (kyrkost.-prot.) upptagen portal. D essförinnan fanns här, såsom Mandelgrens teckningar (Atlas, XI. 2, pl. XIII) ge vid handen, endast tvänne små rundbågiga gluggar, tätt vid sidan av varandra. Mot kyrkan en rundbåg·ig portal, som gott kan vara ursprunglig. F ö. omöjlig·gör det tjocka SVINSTADS KYRKA 71 Fig. 72. Svinstad. Sektion mot norr. Uppmätt av 0. Lagergren 1915. Sektion gcgen Norden. - Section towards tb e north. putslagTet alla närmare slutsatser rörande detta rums ursprungliga karaktär. Golv : cement. Putsning·en och cementeringen utfördes vid en restaurering 1896-98. I vardera norra och södra yttermurarna finnes, liksom i .A.skeby, ett sidorum (fig. 73), täckt med tunnvalv (vederlag i öster och väster). Ingångsöppningarna till rummen täckas upptill av väldiga ekplankor, utan tvivel ursprungliga. .Av dörrarna är den i södra ingångsöppningen medeltida, av trä, med utsidan helt beslagen med järnplåtar. Den har haft tre lås, det mellersta med tvänne nyckelhål. Båda dörrarna leda inåt. Inga spår av bomhål. I båda sidorummen ha vägg·arna om­ putsats. Båda ha i sina r esp. norra och södra väggar en rak-täckt glugg, avsmal­ nande upptill. Den södra väggens glugg har smyg både utåt och inåt. I mitten :w mur~n befinner sig här en anordning· för tillstängning av gluggen . en skjutbar 72 BANKEKINDS HÄR.AD I mitten, n ederst: T. b.: D:o mot ös ter. Fig . 73. S vin tacl. T. v. : Sekt ion av tornet mot väst er . Uppmätt a v 0. Lagerg ren 1915. Överst: Plan :w vån. 2 t r. upp. Plan av v:in. 1 t r. upp. Links : .Qu erscbuitt cles 1'urm es gegen '\\'esten. Rcchts : Querschnitt clcs Tnrmes gegen Osten. In der 1':Iitte, untcn : Grund · risa des ersten Geschosscs, oben : Grunclri ss cles zweiten Geschosses . ldle, To tb e left : Section of tho tower t owarcls th e west. To tho right : Scction of the t ower towarcls the oast. In the mic at the b ottom : Plan of the first story ; at tbc top : Plan of tb e scconcl story. lucka (ej bevarad), löpande i murens längdriktning. Till höger, inifrån rummet räknat, har den löpt in i en fals med träskoning å sidorna och upptill. Falsens djup är omkr. 50 cm. Till vänster finnes ingen fals. Gluggen i norra muren har smyg blott inåt. Inga spår av fals . Golvet i båda sidorummen är av murbruk. Till tornets övre delar har man ursprungligen kommit genom tvänne trappor på samma sätt som i Åskeby Trappornas raktäckta ingångsöppningar börja dock här vid långhusets golv, och trapporna täckas icke av tunnvalv, utan blott av på tvären lagda hällar . Endast den södra trappan är nu användbar. D en norras ing·ångsöppning är ig·enmurad. Upptill, i trappornas ändpunkter , murade sittplatser Trapporna upplysas medelst runda gluggar, som starkt vidga sig inåt. Den norra gluggens öppning är rund och borrad ur en kalkstensplatta, befintlig i murens ytterliv Från trapporna leda rundbågiga dörröppningar in till övre våningens mittrum. Dörröppningarna äro vackert formade med uppåt starkt konvergerande poster, murade av omsorgsfullt huggna kalkstenskvadrar. Våningen en trappa upp har ett kvadratiskt mittrum med golv av murbruk, utan tvivel ursprungligt. Rummet upplyses huvudsakligen av en i västra väggen befintlig, rundbågig glugg, som vidgar sig· inåt. Gluggen delas av en mittkolonett av kalksten i tvänne delar. Kolonetten övergår upptill i ett tympanonartat parti. SVINSTADS KYRKA 73 Fig. 74. Svinstad. Exteriör från nord väst. Foto B. St. Die Kirche von Nordwesten. - The church from thc nortb·west. I östra väggen är en halvsfäriskt avslutad nisch, vars botten, omsorgsfullt täckt med murbruk (ett altare?), befinner sig 86 cm. över golvet. Liksom i Askeby öpp­ nar sig i nischens mitt en fyrkantig, nu igenmurad glugg mot långhuset. Här finnas emellertid inga spår av lucka. På ömse sidor om altarnischen ha tvänne rundbågiga öppningar förmedlat förbindelsen med långhuset (båda igenmurade) . I den norra av dessa börjar därjämte den trappa, som genom den norra torn­ muren leder upp till nästa våning, mot vars mittrum den öppnar sig med en rakt avslutad dörr En liten rund glugg i norra muren (nu igenmurad), med smyg endast inåt, har lämnat ljus till trappan. Nästa vånings golv vilar på ett kraftigt bjälklag i norr-söder Den får sitt ljus genom rundbågiga fönstergluggar i väster och söder samt ett litet, inåt starkt skrånande rundfönster i norr. Mot öster leder en rundbågig öppning in till kyrkvinden . En trappa, bestående av stockändar, inmurade i norra väggen (jfr s. 18), har fordom lett upp till nästa våning. 74 BANKEKINDS HÄRAD Dennas golv uppbäres av ett nrsprung­ ligt bjälklag i öster- väster. En meter ovanför detsamma förtunnas muren genom en c:a 15 cm. djup indragning·. Ej fullt två meter längre upp finnes ännu en dy­ lik indragning. P å densamma ligga nu de bjälkar, som uppbära den nuvarande klockstolen. En trappa (av stockändar) i västra väg­ gen har från denna våning lett upp till nästa, vars golv nu befinner sig i höjd med ljudgluggarnes underkant. Bjälkla­ get är här emellertid icke ursprungligt. Det. ursprunglig·a, beläget omedelbart ne­ danför, har haft riktningen norr-söder. Denna våning - klockkammaren ­ upplyses av fyra stora, rundbågiga g-lug­ gar, en åt varje håll, med smygar r ät­ vinkliga mot murens liv Avlastningbå­ garna vila på ett slags list, bildad av utkragade hällar. Listens undersida har (delvis) skråkant. Fönsteromfattningarna äro av fint hugg·na kalkstenskvadrar. Mu­ Fig. 75. Svinstad. Södra portalen i tornvån. 1 tr. upp. Foto 1916. ren förtunnas i denna våning genom en Dns s Udli cbe Portal im ersten Turmgeschoss . indragning åt alla sidor. The southern por ch in the first story of the tower . Strax ovanför gluggarnas överkant ligga tvänne bjälkar inmurade i riktning öster -väst er . Urtagningar, hål o. d. i desamma visa, att de använts för hissanordningar. De äro sannolikt ursprungliga. Strax under tornmurens överkant löpa runda stockar med oregelbundna mellan­ rum tvärs genom muren (i hörnen snett mot murlivet). De ha sannolikt tjänat att uppbära den yttre ställningen vid den ursprungliga tornspirans byggande. Tornmurens överkant, som är jämn, har i mittlinjen en långsgående stock in­ fälld. Angående tornhuven, se s. 69. LÅNG HUSET OCH SAKRISTIAN FÖNSTER ING,tNGAR D et 1758 i sin helhet uppförda långhuset upplyses av nio stickbågiga fönster med små rutor i vitmålade träbågar (fig. 74). Utom ingången från tornet har långhuset tvänne ingångar på södra sidan samt en ingång från sakristian, samtliga stickbågiga. SVINSTADS KYRKA 75 Dörrarna äro brunmålade och av nyare dato , utom sakristiedörren, ett ståtligt konstverk av trä (icke ursprungligt) och järnsmide, Dessvärre har järnet silver­ bronserats(!) och träet brunmålats. Orne­ ringens utseeride och disposition torde Överflytt­ tillfullo framgå av fig 79. ningen av beslagen till det nya träet sy­ nes likväl ha skett med stor samvetsgrann­ het. Även låset är ursprungligt. Dimen­ sionerna av den del av dörren , som täckes med beslag, äro h. 223, b. 102 cm. Kyrkans golv består av kalkstensplat­ tor, inlagda 1813 (B. 1) , under bänkar­ na trä. Innervägg·ania vita, dekorerade med en bård upptill. Å östra väggen @Se @ub\3 GO L\' IKNERV i\G ­ GAR OC H TAK S3amm - @ub ör S'rörlef - U:rib 1vare eber målat i svart. Därunder lammet med korsfanan samt i ~ 13 inom strålar Hela denna smaklösa dekoration torde tillkom­ mit vid restaureringen 1896- 98 (fig. 80). Taket utgöres av ett tillplattat, i öster Fig. 76. Svinstad. Norra portalen i tornvån. 2 tr. upp. Foto 1916. avvalmat tunnvalv av vitmålade, pärl­ Das nördliche Portal im zweiten 'l'urmgeschoss. spåntade bräder. Ett brulllllålat listverk 'fh e northern porcb in the second story of the tower. av trä begränsar taket nedåt. Kyrkan uppvärmes medels en kamin, placerad mitt å södra långväggen. Sakristian består av ett nästan kvadratiskt rum med golv av tegel och brä­ der. Platt brädtak. Två stickbågiga fönster i norr, skyddade av järngaller och träluckor på insidan. I sakristian en öppen spisel och en liten kamin. U PPVKRM­ NING SAKRCSTIAN BYGGNADSHISTORIA Den äldsta kyrkoanläggningen i Svinstad bestod av torn, långhus och ett ­ ursprungligen med största sannolikhet absid-avslutat - lägre och smalare kor. Som fig. 78 a visar, synes redan tidigt det sistnämnda blivit förlängt åt öster. Den gamla kyrkan hade sakristia och vapenhus å vedertagna ställen. F ö. ha överensstämmelserna med Askeby kyrka, i den mån man kan sluta av det bevarade tornpartiet, varit synnerligen stora. Dock visar Svinstads torn vissa förenklingar· bottenvåning·en saknar altarnisch, mittrummet täckes av tunnvalv 76 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 77 1 Svinstad. Tornets nedre del sedd från nordväst. Foto 1916. Dcr 'l urm von Nordwcsten . - 'l'he tower f.ro 1n the north-wcst. Svinstad. Interiör mot väster. Foto 1916. westen. - Interior towarcls the west. Inneres ge gen · Fig. 78. i stället för kryssvalv, trapporna äi·o ej välvda o. s. v Detta, jämte de obe­ tydligare proportionerna i Svinstad, styrka antagandet, att Svinstads kyrka är ut­ förd senare än Askeby, med den sistnämnda som mönster. Denna, den äldsta kyrkan i Svinstad, bör sålunda ha uppförts senast vid 1100-talets slut, men sannolikt tidigare. Jfr s. 31-32. Med undantag· av tornet finnes av densamma intet bevarat. Läget av det ursprungliga l ånghusets takfall kan dock från vinden tydligt iakttagas. Det har löpt ungefär parallellt med det nuvarande, men med kroppåsen 220 cm. lägre, d. v s. 70 cm. nedanför den övre av de båda små horisontella indragningarna i tornmurens ytterliv På Broocmans tid 1760-talet - fanns en S. Olofsbild bevarad i kyrkan, vilket föranledde denne till den mycket plausibla slutsatsen, att kyrkan varit vigd åt detta helgon. Kyrkan synes haft kalkmålningar, åtminstone vore det frestande att så tolka föl­ jande passus »Anno 1594 målades Suinstada Kyrkio, Och gafz derför vthij Målara lön 24tr huete » (K. I. 1). Arvodets storlek tyder på att målningen varit ganska omfattande. Vid visitationen 1708 föreslog pastor i församlingen, att fönstret »bakom altare­ taflan » och fönstret »bakom bokstolen » skulle utvidgas. »Men Högwördiga her Biskopen (d. v s. H. Spegel) mente, at man för antiqviteten skull intet bör rubba fönstren efter man äntå hafwer så mycket lius i Choret, som behöfwes » (Domkap.) SVINSTADS KYRKA 77 ·~. . I ,... ... ... , / ., / / I 1i' ''i. I i\ \ i 1 i I fl\' ( f__ , . (' ·>tl;' ' o•~, ---­ Svinstad. Die Kirch e um 1680. - . ' Fig. 78 a . K y rkan s utseende på 1680-talet.1 The church ahout 1680. Vid 1700-talets mitt börjar behovet efter större utrymme göra sig gällande. 1753 diskuterades en eventuell utvidgning av kyrkan, alldenstund den var så trång, att vid de kyrkliga högtiderna )) den ena då måste sittja uppå den andra och ändå äro både Chor och gångar fulla )) 1754 beslöts att )) i H errans namn gripa wärket an nästkommande år )) 1755 uppskjutes emellertid arbet et (C. 3). 1758 uppmu­ r ades h ela kyrkan på fem månaders tid av byggmästaren och klockaren And. Hansson i Kärna. »Åfwan nämnda år, d 5 Novembris, war den allmänna gfadi e­ dag för h ela Swinstads Församling, då hon såg sin nybyggda Kyrka med mycken Solennitet, och under en aldeles owanlig samlino· af åskådare från alla kring­ liggande Socknar inwigas )) (I. 1). B1wocM.A.NS målande skildring· av den nya kyrkans tillkomst förtjänar att i sin h elhet åter givas )) När här först K yrka blifwit byggd, therom har tiden icke lämnat oss någon underrättelse, men at här p å en och samma gång, t å the första Kyrkor bygg­ des i Riket, ock K yrka blifwit byggd, har man orsak at bifalla i anseende til thes structur af starka murar, hwalf och torn, samt trånga Chor och mörka Sacristia. T eckningen finn es i K. B., ms. F L. 6, som i1rn eh åller bl. a. en serie kon cept rit nin gar av östgötakyrkor. Dessa äro sä kerligen av sam ma h and som de i F L. 5: 7 b efin t liga kon ceptrit nin­ garna t ill Afritningar af k y rkor och k yrkov ap en i Upland, I (ed. E. Vennberg, 1917), nämli gen av P H elgonius, Antikvitetskollegiets ritare åren 1683-85. 1 78 BANKEKI DS HÄRAD Them1a byg·gnad war nu för tiden icke eller tillräckelig åt Församlingen, oansecit thensamma uti urminnes tid blifwit tilbyggd, hwarföre Försam­ lingen beslöt at bygga sig en ny och rumrikare, och til then ändan år 1758 nederbröt then gamla, hwarefter grunden lades til then nya, och bygg·­ naden fortsattes efter Kammar-Her­ rens J oan Steuchs gifna ritning och noga öfwerinseende, jemte Kyrko­ herdans Samuel Follins outtrötteliga sorgfällighet; så at Kyrbm inom ett halft års förlopp war aldeles färdig", hwarpå hon then 5 Nov högtideli­ gen blef inwigd af Stiftets Biskop, Doct. Andr 01. Rhyzelius: wid hwil­ ket tilfälle, efter hållit inwignings­ tal för Altaret, Biskopen ock fö1Tät­ tade Högmässo-Prädikan , samt ther­ efter instälte Församlingens Kyrko­ herde med wanliga Ceremonier i Ämbetet. Och är Biskopens ämbets­ förrättning wid thetta tillfälle så, mycket märkwerdigare, som han med undra.ns-wärd munterhet och styrko lyckeligen förrättat 3 så viktiga syss­ lor på en dag uti sitt 82 ålders år. Fig. 79. Svinstad. Dörr mellan kyrkan och sakristian. Har altså Församlingen nu en ny och härlig Kyrka, hwilken in alles Foto 1916. 11000 Dal. Kopi):mt, hwaruti kostar Sakristci. und Eisenbeschlagene Tur a ns H ol z zwisch cn Langhans " 'ooden cloor covcred with iron, between the navc and the sacri sty. Dagswerken ock äro inberäknade. » spira. 1769 besiktigades densamma gamla sin Tornet hade emellertid fått behålla och befanns »hota wår nya kyrka med ett wådeligit fall » (K. I. 2). Den nedtag·es s. å., och 1774 fullbordas den nya huven, som - liksom förut kyrkan - bekostas. av kammarherre J Steuch 1 på Gräfsten, vilken för dessa förtjänster belönas med jus patronatus. 1 JÖNS STEUCH (f. 1725, d. 1769), kammarherre och kammarråd, g. m. l (f. 1722, d. 1751) och 2. Sofia Elisabeth Taube (f. 1726, d. 1802). Ingeborg Sofia Sture SVINSTADS KYRKA 79 Fig. 80. Svinstad. Interiör mot öster. Foto 1916. lnncres gegen Osten. - Interior towards the east. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaret är av trä, vitmålat, med två festoner i guld. Tidig gustaviansk stil. ALTARAN­ Altartavlan, »Ecce Homo » är målad 1723 av J D . Swartz 1 och restaurerad ORDNING 1850 av G A. Engman. 2 Den visar den törnekrönte Kristus, stående i h elfigur mellan krigsknektar. »D enna Målning befanns, enl. en svårl11 uptäckt anteckning til venster på taflan, vara gjord av J D. Swartz 1723, synes ursprungligen hafva varit ett knästycke, som, förmodligen vid dess upsättning här som Altartafla, af Jung, blifvit skarfvad.» Allt enligt anteckning från 1850 (B. 1). Olja på duk. H. 229, b. 113 cm. Bred omramning med lister och emblem, flankerad av voluter och rocailler. Ovanför tavlan ett skulpterat Gudsöga med strålar Det h ela krönes av en urna, från vilken utgå två festoner. Altartavlan uppsattes 1760 och säges då vara »gjord » av bildhuggaren Johan Liung från Stockholm (I. 1). Tydligen avser uttrycket blott monteringen. Altarringen (fig 80), rund, av enklaste art, målad i vitt och guld. Överkan­ ten och pallen stoppade med röd plysch. Enligt BRoOCll:I.A.N bestod altartavlan av »wäl förg.yldta Bilder, som tyckas FönsvuNNET föreställa the 12 Apostlar » 1733 omtalas altartavlan som »utgammal » Tyd- ALTARSKh 1 JOHAN DAVID SW.A.RTZ, f. 1679, d. omkr. 17 40. David von Krafft. 2 Jfr s. 34. Porträtt- och historiemålare. Lärjunge till 80 BANKEKINDS HÄRAD FÖRSVUNNA H E J,GO N­ BILDER FÖRSVUNNET TRIUMF­ KRU CIFlX PREDIKSTO J, ligen är här fråga om ett altarskåp, som 1760 ersattes med den nuvarande altartavlan. Ovanför altarskåpet befann sig »Ohristi uppståndelses bild », förärad av länsman Lars Wiman. D en sistnämnda finnes ej mer i kyrkan bevarad. Marire med >> 1 st. gl. förgyllder bild J barnet J esu » samt »1 st. dito som för­ menas wara Oluf Skottk. » omtalas 1733 (I. 1). Ingendera finnes mera. BRoo c»Af gammalt är 1\IAN berättar (s. 244) ännu (d. v s. på 1750-talet) i Kyrkon i behåll en S:t Olofs bild, af hwilket tycks kunna slutas, .at Kyrkan warit S:t Olof helgad » »1 st. Ohr. Orucifi.x millan Ohoret och K yrkan », med största sannolikhet tri­ umfkrucifixet, omtalas 1733 (I. 1). Finnes ej mer. Predikstol e n består av korg och himmel, båda sexkantiga. Korgen vilar på en brunmålad pelare från 1857 (B. 1). Predikstolens utseende i övrigt torde framgå av fig . 81. Predikstolen är helt ommålad, smaklöst, men som det förefaller i ursprungliga färger. Bottenfärg-en är vit, h är och var röd eller blå (såsom bak­ grund för ornamenten). Ornament och listverk i guld. Himlens undersida blå­ svart med lister i guld. Å dess mitt Fig. 81. s,,instad. Predikstol m ed timglas. Foto 1916. duva, skulpterad, svartmålad. Andens Kanz el. Aus cl. J. 1667. - Pulpit from 1667. Predikstolen är ett ståtligt arbete i senrenässans. 1667 »blef en skön predikestoll upsatt Köpter om 400 Dr. » (0. 1). Den var 1828 vitmålad (Inv 1828) . 1857 r eparerades den »till sitt förfallna eller felande bildhuggeri arbete » (B. 1). Material ek. Korgens h. är 170 cm. 1 l 1 En kara k teristis k t idsbild ger en passus i sockenstämmoprotokoll et för den 25. maj 1839 (K. I: 4): »Sedan Sock nens Kyrka under fl era senast på hvarnndrn följande å r undergått kostsam ma reparatione r, såg man med glädj e h enn e än teli gen kommen i det skick, att icke all enast ett mång­ å rigt bestånd vore försäkradt, utan äfven en prydeligbet både in- och utvändigt vunnen, so m gjorde h enne berättigad att rälrnas bl. landsbygdens sköna re tempel. Ännu åte rstod lik väl en önskan SVINSTADS KYRKA 81 Timglas (fig 82). Ram med fyra glas, buren TIMGLAS av en pyramid av förgyllt trä med rika rococo­ ornament. Den krönes av en bevingad, lager­ smyckad dödskalle. Allt vilar på ett fyrkantigt postament, svartmålat. Å detsamma följande in­ skriptioner i brunt: Guds Hus til ärn! ock skiängt af soknemannen Petter Anderson E1·stacl. 1763: · JJ[in wän! om jag skul rinna id, Förr än Prä­ dikan tar sitt slut. Bl1f aldrig ledsen derutöfver Betänk, när d'u i många dar För kroppen mycken omsorg har, Att ock din ädla Siäl behöfwer För sig en liten timma quar At mäta tiden rätt, det är min wissa del, At sumla tiden bort, är et af dina fel, Lärare! gif noga agt, vVaka altid på din wakt, När dit l(1fnads Glas utrunit Dertill answar drygt skal stå, Om du här prädikat så, At du Christo (hafwe?)r wunnit. Timglasets h. är 62 cm. Står å predikstolen. BÄNKINDe nuvarande öppna bänkarna, målade i ek­ REDNING färg, ha tillkommit vid restaureringen 1896­ 98. D e gamla bänkarna, av furu, voro slutna. Vid restaureringen 1758 synas skärmarna från en bänkinredning av år 1661 (0. 1) kommit till an­ vändning, åtminstone delvis. Några av skär- Fig. 82. Svinstad. Timglas. Foto 1916. Sanduhr. Aus d. J. 1763. marna från 1661 förvaras ännu i tornet. De Hour-glass from 1763. visa vackra barockformer (fig. 83) . Bänkskär­ marna målades 1857 i ljusbrunt (B. 1). Deras förutvarande färg var pärlgrå. Långhusets västra del upptages av orgelläktaren, målad i ekfärg. Bröst- LÄKTARE o. ningen dekoreras med änglahuvuden och diverse emblem i ljusar e färg. All be- ORGEL målning bar tillkommit vid r estaureringen 1896-98. Orgeln är från 1857, byggd av Sven Nordström i Flisby (B. 1). Den gamla, samtidig med kyrkans ombyggnad, var en gåva av kammarberre J Steuch 1 på Gräfsten. elen neml~ att i ett så ljust, öppet och herrligt Herrans hus äga en med tidens smak och med ställ ets värdighet mera öfverensstämmancle predikstol. Då kostnaden härför vore stor & tillgångarna ringa beslöts en frivillig subscription, dock obetaget lämna bidrag dessemellan. > , Jfr s. 78. 62120 . Banlcel"inds hiirad. 82 BANKEKINDS HÄRAD ,~ 1'1 1'1 Ml 1~•"•01?.... - c - ol-­ ~~~~~...:-'r)~~~ L:\L___ _J---­ 2 ~-1-~~------t---~~__, Fig. 83. Svinstud. Äldre bänkskärmar. Gesttihle aus d . J. 1G61. - Uppmätt av Th. Bergent>1 1915. Pews from 1661. Enligt Inv 1828 var orgelverket »perlfärgadt med förgylldt Bildthuggeriarbete och prydt med Steuchiska och Ulfsparreska 1 wapnen samt instängdt med _ S takett», Från det gamla orgelverket ha bevarats trenne krönfigurer (nu i tornet), i form av urnor, dekorerade med rocailler, blommor m. m.; allt av trä, målat i pärlgrått, 1 Jöns Steuchs dotter Charlotta Sofia var g. m. ryttmästaren G. M:. Ulfsparre t ill Broxvik. Hon ägde efter fadrens död del i Gräfsten. Giftermålet ingicks 1771. Ulfsparreska vapn et bör så­ ledes ha anbragts vid detta tillfälle eller senare. SVINSTADS KYRKA 83 vitt och guld. Stilen är bondrococo. Den mellerstas h. är 80 cm., de övrigas 53 cm. Under orgelläktaren är en avskrank­ ning, som inrymmer dels vapenhus (å södra sidan), dels förrådsrum (å den norra), dels uppgångar till läktaren. NUJ\IJ\IER­ Tvänne nummertavlor finnas , av enk­ TAVLOR och vitt i ramar med svarta laste slag, guld. Skänkta 1760 av inspektorerna Per Schierman och Hans Nyman (I. 1). DOPFUNTAR Den medeltida dopfunten (fig. 84) befinner sig i vapenhuset. Har varit av Fig. 84. Svinstad. Skål av medeltida dopfunt. Foto 1916. kalkformig 'l'aufstcin ans dem :hfittelalter. - l\'IccU mval f ont. typ. Endast övre delen av skålen är bevarad. Den har varit halvsfä­ risk, indelad med arkader, upptill begränsade av en spetsig treklöverbåge. Material. gr å kalksten. Diam. 87 cm. D en bevarade delens h. är 39 cm. Intet hål i botten. En dopfunt från 1661 (fig. 85) står innanför altarringen. Den utgöres av en åttkantig skål i ett särskilt stycke, vilande på ett ganska rikt profilerat, fyrsidigt skaft, infällt i en kvadratisk fotplatta. Funten är rikt dekorerad med evangelistsymboler, fåglar, putti och rankor svmt ANNO 1661, allt utfört i polering, som avtecknar sig brunt mot den huggna kalkstenens grå botten. Vackert arbete, från en sannolikt i Vad­ stena 1 under 1600-talets senare hälft livligt sysselsatt verkstad. H. 106 cm. Funten är en gåva av »Swen Larsson i Wastorp » (C. 3). Dopskål av tenn. Halvsfärisk, med tre kulformiga noPsKÅr, fötter Två handtag. Stämplar · 1. Lejonansikte (= Lin­ köping). 2. Ett träd och bokstäverna P W (= Peter Winge, mästare 1761), två stycken. 3. Tre kronor. 4. e (= 1763). Diam. 19,5 cm. Gåva av kyrkoherden Erik Ulff 2 (C. 3). Kalk av silver (fig. 86), delvis förgylld. VanligNATTVARDs­ K ;~RL Fig. 85. Taufs tein 1 Jfr C. R. AF UGGLAS i Studier fr. Strängnäs-utställningen Svinstad. Dopfunt från 1910, II (1913), s. 45. 1661. Foto 1916. 2 Jfr s . 94. ans cl. J. 1661. - F ont from 1661. 84 BA KEKINDS HÄRAD Fig. 86 . Svinstad. Kalk med paten, vin kannor och oblata k. Fo to 1916. Si!berner Kclch, silbern e Weinkanncn, H osticnb chillter an s d . J. 1723, 1814, 17 28, 1628. Silver cup, sil ver cans, wafer-box fro1n 17 23, 1814, 17 28, 1628 . 1700-talstyp m ed rund fot. D en sistnämnda är, liksom skaftknopp en, dekorerad m ed tvär-reffl.ing och pärlränder. Å fotens undersida är ingraverat. W L. 1' & E. 0. B . D en 6 Januai·i, a 0 1728 iväg. 44 1 / 2 locl Bokstäverna bet yda Wilhelm Ludvig Taube och Eleonora Charlotta Bonde.1 D essa skänkte 1725 kalken och patenen (C. 3). Stämplar å foten J G (två gånger). Å skålen 1. L ejonansikte (=Linköping'). 2. N Triberg. 3. Tre kronor. 4. M 2 (= 1794). H. 25,5 cm. Paten av silver. Med förgylld insida. Stämplar 1. L ejonansikte (= Linkö­ ping). 2. N T B (= N Triberg). 3. Tre kronor. 4. M 2 (= 1794). Diam. 15 cm. Oblatask (fig. 86) av silver. Cylindrisk. Å locket en kotte som handtag. 2 Omkring de­ Ornering i gravyr· Å ena sidan de Sack- och Mecksska vapnen. ANNO HACKSTAD OCH SACKJIIVYS TIL MECKS CATRINA S.ACK V sa1nma o•.r•.ro EF'.rER KIRKA SVINSTAD TIL .'ESTAJIIENT l ' I 1 6 2 8 Å andra sidan. ÄR GIFVET 3 Stämplar· 1. HR samman­ s WÄL BÅRNE FRV CA'.rARINA llIECKS ANNO l 6 2 8 skrivna (= H einrich R eimers). 2. En krona (=Stockholm). H. 10, diam. 9, 3 cm. Överste och lan dshövdin g. Agde Gräfsten. WILHELM LUDVIG TAUBE, f. 1600, d. 1750. greve Carl Bonde, hade äg t Gräfsten . presidenten fader, Hennes 1762. dog och 1687 född Hustrun var 2 Det Sackska vapnet härstäcles är icke likt den introducerade släktens. Under det att elen sist­ nämnclas vapen visar fyra horn, inneh åller vapensköld en i Svinstad en korsformig stjä rna, i vars vinklar fyra päronliknande figurer. Det Mecksska vapnet best:i.r av en delad sköld, i vars övre hälft en korsformig stjärna (eller rosett) ; den n edre hälften är sneclrutad. 8 OTTO VON SACK, n atural. Sack (cl. efter 1649), överste vid Lorenz Wagners ryttare, slottshauptman p t\ fö ga och Dlinamtincle, g . m. Katarina Mecks till Hackstad. Släkten ~Iecks eller Mock är icke 1 introducerad. SVINSTADS KYRKA 85 Fig. 87 Svinstad. Sockenbuclstyg och brudkrona. Foto 1916. Si!berne Kelche aus d. J. 1772 u. 1783. Silberuer Brautkrantz aus d. J. 1839. Silver cnps from 1772 and 1783. Bridal crowu of silver from 1839. Vinkanna (fig. 86) av silver, invändigt förgylld. Päronformig, med låg, rund fot. Ornering med äggstavar och pärlränder Å locket ett lamm. Stämplar· 1. Lejonansikte (=Linköping) . 2. B TORNBERG 3. Tre kronor. 4. H 3 (1814). I bottnen är graverat A L C L J L 1814 73 3/8 Enligt visitationsprot . är vinkannan skänkt av >' grefvinnan Löwen på Gräfsten » Bokstäverna böra sålunda 1 H . 29,o cm. betyda Axel Löwen, Christina Löwen, Johan Löwen. Vinkanna av silver (fig 86), invändigt förgylld. Päronformig, med rund fot. Å locket en knopp i form av en druva. Å sidan av kannan är ingraverat A~ 1728 Stämplar· M F två gånger (= Mikael Fröman, Linköping). H 25,5 cm. Vinkanna av tenn, med lock. Rundad nedtill. Uppåt något insvängd. Stäm­ plar saknas. H. 29 cm. 1700-talet. Sockenbudst yg, två stycken. 1. Kalk av silver (fig. 87), inuti förgylld. I trenne delar· fotstycke, ihåligt, med propp upptill, tjänar tillika som vinflaska, mellanstycke; skål. Stämplar · 1. Lejonansikte (= Linköping). 2. S P (= Samuel Presser). 3. Tre kronor. 4. 0 (= 1772). Graverat 18 1/2 LOD H. 15,5 cm. Paten av silver, förgylld å ena sidan. Stämplar som föreg., men nr 1 sak­ nas. Diam. 8,3 cm. 1 AXEL LÖWEN (f. 1754, d. 1827). (f. 1729, d. 1802), greve, generallöjtnant och landshövdin g, g. m. Christina Emsen Deras son var greve JOHAN Löw1rn (f. 1782, d. 1820). Samtlig11 bodde på Gräfsten. 86 BANKEKIND S HÄRAD BRUDKRONA LJUSREDSKAP 2. Åv liknande art som föreg. Kalken har samma stämplar utom årsbokstaven, som här är Å 2 (= 1783). H. 14 cm. Patenen har tre kronor och S P Diam. 7 cm. Brudkrona (fig. 87) av silver, invän­ digt förgylld. Består av en krans med tio blad, dekorerade mecl rika ornament i silverfiligran med förgylld botten. Två rader stenar (glas?). Stämplar· 1. L ejon­ huvud, vänt åt sidan (= Linköping). 2. BARK. & SÖHRL. (= Barkandero. Söhrling). 3. Tre kronor. 4. I 4 (= 1839). H. 8 cm. Kronringens diam. är 10,5 cm. Ljuskrona av malm med stor kula och åtta ar­ Fig. 88. Svinstad. Ljuskrona från 1695. Foto 1916. mar i en Hölzerner Kronleuchtcr an s cl. J. 1695. krans.Upp­ Wooclcn cbanclelier from 1695. till en dub­ belörn. Vanlig 1600-talstyp. H. 65 cm. Ljuskrona av mässing med stor kula och tolv armar, sex i vardera av tvänne kransar. Ljushål­ larnas plåtar ha form av musslor. Vanlig 1700­ talstyp. Å kulan följande inskription ÅR 17 93 ·ÄR DENNA NAD HANS KRONA TIL GUDS AF ÄRA OCH KYRKANS· PRYD­ OCH RIDDAREN SKÄNKT GIFVEN llIAIORN K GIERLING · SAMT FRU·ANNACHR .VON MAKA VÄLBORNA 1 H . 118 cm. WACHENFELDT . DESS Ljuskrona av mässing med stor kula och sexton armar, åtta i vardera av tvänne kransar. Vanlig 1700-talstyp. H . 81 cm. Ljuskrona av trä med sex armar. Dekorerad med enkla utskärningar Bondarbete av enklaste art. Nu målad i vitt och guld. 1700-talet. H. 58 cm. Ljuskrona (fig. 88} av trä. Består av ett väl­ digt klot, från vilket utgår en nedre krans av sex 1 HANS GIERLING, major, g. 1756 m. Anna Christina von Wachenfelt (f. 1730, cl. ?). Fig. 89. Svinstad. Ljusstake av silver. Foto 1916. Silbcrn cr Lcu chter cl . 17 . ,fots. Silver cancllestick. 17th century. SVINSTADS KYRKA 87 Fig. !JO. Svinstad . Ljusstakar av t enn. Foto 1916. Zinnem e Leuchter d. 18. Jhts. - P ewter candlesticks. 18th century. ljusarmar i form av människoarmar med ljushållare i händerna samt en övre krans, bestående av sex putti med ljushållare i händerna. Klotet avslutas nedtill med en druva, upptill med en krönande putto. Målad i blått, rött, vitt och guld. Å klotet med vita bokstäver· ANNO 1695 LA s w llI H JA D o Enligt inventariet 1733 var givaren länsman Lars Wiman (I. 1). Material. björk. H . 132 cm. Ljusstakar (fig. 89) två st., av silver med sparsam förgyllning. Rikt profile­ -rade -i_ klumpiga former , som om de blivit svarvade. Å foten i gravyr Bielkevapnet samt CATARI - ll.l.ELKE od1 årtalet 16öl. 1 StämJ_Jlar: l. Rn krona (= Stockholm). 2. Bokstaven S, genomsin."lllg:e~ av en vertikal pil. Därunder två oläsliga bokstäver.2 H. 48,5 cm. Ljusstakar (fig. 90), två st., av tenn, med rund fot och tjockt, cylindriskt skaft. Stämplar: 1. Lejonansikte (= Linköping} 2. En duva, vändande huvudet, med ring i näbben, varöver I R T (= Johan Ringeltaube); två stycken. 3. D (= 1762). H. 33,5 cm. Ljusstakar (fig. 90), två st., av tenn. Med fyrkantig, rikt profilerad fot pa kulor och med fyrsidigt, uppåt starkt smalnande skaft. Ing·a stämplar. H . 18,5 cm. Gustaviansk stil. Ljusstakar (fig. 90), två st., av tenn. Med rund fot och cylindriskt, ref.flat skaft. Stämplar· 1. Två stycken, visande en arm med en yxa (= Norrköping'). 2. Två stycken med J P K 3 3. K (= 1768). 4. Tre kronor. H. 19,5 cm. 1 Det finn es från elen tiden tvänne CATARINA BIEL1'E att välj a emellan . Den ena (r. 1612, d. 1694) \'ar g. m. riksmarskalken frih. Axel Baner, den andra (f. 1599, d. 1695) var gift trenne gånger. 2 Stämpeln tillhör en välkänd, ehuru alltjämt till namnet okänd mästare, verksam under 1600­ talets senare del (Upmark). s JOHAN PllILIP KRUTll, mästare 1752, d. 1807 88 BANKEKINDS HÄRAD Fig. 91. Svinstad. Detalj av brudpäll. Kinesiskt arl)ete. Foto HJ16. Detail eines Trauhimm els. Chinesische Arbeit d. 18. Jhts. Detail of a bridal canopy. Chiuese workmanship of the 18th century. Ljusstakar, två st., av tenn. Med rund fot och cylindriska, svagt vridna skaft. Stämplar · K .A. S varunder en kanna; två stycken. H. 18 cm. 1650-75. Ljusstakar (fig. 90), två st., mNt r n n