SVERIGESKYRKOR KONSTHISTORISKT INV'END\RIUM MED.STÖDAVKYIIT."HISl! O.~AKAD UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL SfOCKHOLMS K.\'»KOil UTGIVNA MED BIDRAG AV .SAMF. .S:T ElllK./ ~ BAND Il. HÄFT. t. R.IDDAR.HOLMSKYRKAN l. BYGGNAD.5H IS TOll lA i RID DARH OLMSKYRKAN I STOCKHOLM KONSTHISTORISKT INVENTARIUM Med stöd av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOS V AL Sv en ska B ok h an delscen t r alen A. -B. STOCKHOLM CENTRALTRYCKER!E~ STOC KHOLM l 928 RIDDARHOLMsKYRKAN I. BYGGNADSHISTORIA AV MARTIN OLSSON FÖRFATTARENs FÖRORD Den 20 juni 1913 stadfäste Kungl. Maj :t det förslag till restaurering av Riddar­ holmskyrkan, som legat till grund för de , arbeten, som sedermera utförts i kyrkan under åren 1914-1922. l det kungliga brevet i ärendet till Överintendentsämbetet för­ ordnade Kungl. Maj:t bland annat, att »då det vid restaureringen av denna kyrka var av synnerlig vikt att de arkeologiska och kulturhistoriska intressena blevo på ett fullt tillfredsställande sätt beaktade under arbetets utförande», skulle för dettas ernående en särskild vetenskaplig kontrollant tillsättas, vilken skulle vara skyldig att i detalj övervaka arbetenas utförande och göra de undersökningar och iakttagelser rörande byggnaden och det i densamma befintliga historiska materialet, som endast vid ett sådant tillfälle kunde verkställas. Överintendentsämbetet och Riksantikvarien anbe· falldes därför att gemensamt utse kontrollant och för denne utfärda instruktion. Sedan undertecknad i april 1914 erhållit förordnande att vara vetenskaplig kontrol­ lant vid det då nyligen igångsatta arbetet, utfärdade vederbörande myndigheter den 26 maj 1914 den anbefallda instruktionen. l denna ålägges och bemyndigas kon­ trollanten bl. a. »att särskilt tillse att inga konst- eller kulturhistoriska intressen åsido­ sättas eller lida skada», »att göra alla sådana undersökningar och studier å bygg­ naden, varigenom dess historia, dess konstruktion och dess nuvarande tillstånd kunna ytterligare utforskas och klarläggas>> samt »att i detalj övervaka alla känsligare ar­ betens utförande, särskilt målningsrestaureringens>> och därvid även »giva arbetarna erforderliga anvisningar angående arbetets tekniska utförande>> . Den mig genom denna instruktion ålagda skyldigheten och ett samtidigt av utgi­ varna av SVERIGEs KYRKOR lämnat uppdrag att utföra beskrivningen av Riddarholrus­ kyrkan för detta verk äro orsakerna till föreliggande arbetes tillkomst. Den undersökning av monumentet, som ligger till grund för byggnadshistorien, ut­ fördes till sina huvudsakliga delar åren 1914-1915. Samtidigt verkställdes den nöd­ vändiga arkivundersökningen. Bearbetningen av materialet till den nu publicerade, byggnadshistorien omfattande delen har i huvudsak utförts under åren 1917- 1918 varefter kompletteringar verkställts vid restaureringens avslutande 1922. På grund av flera samverkande omständigheter har tryckningen bli vit så fördröjd att en fullständig omarbetning av manuskriptet skulle ha varit befogad. Som för­ fattaren saknat möj lighet härtill har arbetet emellertid utgivits i huvudsakligen oför­ ändrat skick. De två återstående delarna, som komma att omfatta kyrkans inventarier och gravminnen, är det min förhoppning att med det snaraste kunna publicera. Till utgivarna av SvERIGEs KYRKOR får jag härmed framföra mitt hjärtliga tack för allt stöd och all hjälp som kommit mig till del både under det långvariga re· staureringsarbetet i Riddarholmskyrkan och vid utformandet av denna beskrivning. Stockholm i januari 1928. MARTIN 0LSSON. RIDDARHOLMsKYRKAN I STOCKHOLM KÄLLFÖRTECKNING. TRYCK'!' A KÄLJ,OR. (Endast oftare citerade eller rådfrågade källor upptagas. Övriga anföras i noter på vederbörligt ställe i texten). DIPLOMA'l'AlUUM SUECANUM I- VI. Stockholm 1829-1878 {cit. D. S.); - SvENSKT DIPLOMA'l'ARIUlll I -Iv. Stockholm 1875- 1903 (cit. S. D.) ; - SVENSKA lUKSARIUVE'l'S PERGAMENTBREV FR:\N OCH li!ED 1351 I- III. Stockholm 1866- 72 (cit. R. P.); ­ S'!'OCKHOLMS S'l'ADS JORDEBOK I- II utg. av H. HILDEBRAND. Sthlm 1876 (cit. JORDEBOK) ; ­ SCRIP'l'ORES RERUM SUECICARUM MEDII AIWI I- III. Uppsala 1818- 76 (cit. S. R. S.); - RHY­ ZELIUS, A., Monasteriologia Suiogothica, eller Klosterbeskrifning. Linköping 1740 ; - RYDLING, J. G., Thet i Flor stående Stockholm; jämte supplement. Stockholm 1731-1740 ; - STRICKER, J. C., Specimen academicum fata ternpli Riddarholmensis. Gryphiswaldioo 1750 ; - ELERS, Jo­ HAN, Stockholm 2. delen. Sthl m 1800; - ROTHLIEB, C. F., Beskrifning öfver Kongl. Riddar­ holmskyrkan. Sthlm 1822 (cit. ROTHLIEB);- [ROTHLIEB, C. F.] Riddarholmen. Stockholms tid­ ing 1825 I nr 8-23; - LUNDEQUIST, NILS, Stockholms stads historia del l och 3. Sthlm 1828, 1829 ; - ]'EitLIN, P. R ., Stockholms stad i juridiskt, administrativt, statistiskt och borgerligt hän­ seende l o. 2. Sthlm 1854- 1858 (cit..FERLIN); - Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm verkställda genom Riksarkivet. I . Riddarholmen. Stockholm 1910 (cit. Tml'rU'l'RED­ NINGAR); - CuRMAN, S., Klostrens byggnadskonst (Sv. konsthistoria, utg. av Romdahl och Roos­ val), s . 90-94. Sthlm 1913; - OLSSON, MARTIN, Riddarholmskyrkan, konsthistoriska studier. Sthlm 1918 (cit. STUDIEH); - [WENDELIUS, J.] En kårt Beskrifning om ... Konung Gustaf Adolph s Grifte-Chor uti Riddarholms Kyrkan i Stockholm och däruti nedsatta Kong!. och Furstelige Lik­ Kistor, Stuckna i koppar med deras Inscriptioner. [Utg. o. försedd m . företal av A. A. v. Stiern­ man] Sth lm 1762 (cit. WENDELIUS); - EKSTRÖllf, F. W ., Förteckning öfver de uti Riddarholms· kyrkan förvarade ... fanor, standaror m. fl. segerbyten och trofeer ... Sthlm 1875. - LOOSTRÖM , L. , Om de äldre siliverföremålen i Sto ckholms kyrkor, i Meddelanden från Svenska slöjdförenin­ gen 1884, s. 53-55 o. 76-79 (cit. LOOSTRÖM);- UPMARK. D. Ä., G., Svensk byggnadskon ~ t . s. ~0 - 101 o. 187- 188. Sthlm 1904; SIREN, 0., Gamla stockholmshus II, s. 58- 70. Sthlm 1913; - 0LSSON, MARTIN, Ä.ldsta Vasaättens grav i Riddarholmskyrkan, Rig1919,s.124-1 :36 ; ­ OLSSON, MARTIN, Några ord om Riddarholmskyrkans järnspira och nygotikens genombrott i Sverige, i En berg;;bok till Carl Sahlin, s. 138-144. Sthlm 1921; - 0LSSON, MARTIN, Karl XII:s sarkofag i Riddarholmskyrkan, Svensk Tidskrift 1916. Konung Karl XII:s banesår. 1917 års undersökning och i ;;amband därmed gjorda irtkttagelser, s. 59-67. Stockholm 1918; - FuRsT, C. M. och OLSSON, MARTIN, Magnus Laduläs' och Karl Knutssons gravar i Riddar­ holmskyrkan. Sthlm 1921. H ANDSK lUV NA KÄLJ,OR OCH AVBILDNINGSSAMLINGAR. (Endast i offentliga samlingar befintliga ritningar och arkivalier upptagas, de i enskild ägo citeras på vederbörligt ställ e i texten). I R. A.: Riksregistraturen (cit. RIKSREG.). - Rådsprotokollen (cit. RÅDSPROT.). - Riksarkivets medeltidsbrev. - · Genealogien nr 54, s. 8. - Acta Ecclesiastica; Hovförsamlingen, Riddarholms­ församlingen (cit. ACTA ECCL. R. A.) - Öfver-Intendentsämbetet till K. M:t. - Överintendentsäm· betet. 1768-1782. - statskommissionens arkiv; protokoll 1732;- D:o inkomna skrivelser 1728 -- 36; - D:o, koncepter 1728- 36; - statskontorets arkiv. Personalstaten 1729-43; - D:o registratur 1727-28; - D:o statskontoret till K. M:t 1727-28. - Tessinska samlingen: C. Hår­ l. Sve1·iges ky1·kor. Stocklwlm II. 2 STOCKHOLM lemans brev till C. G. Tessin. - Kommitterade öfver Kungshusbyggnaden 1802- 1824. P. M. och anteckningar angående Riddarholmskyrkan. I K. A.: Riddarholmskyrkans räkensk. 1808-1886 ; (Räkensk. 1623- 27, 1633- 51 och 53-90 överflyttades 1915 till storkyrkans arkiv). (Cit. IUKENSK.)- •Förteckning uppå de Kong!. Riddar­ holms Kyrkan tillhörige Skrudar och Inventarier, som, likmätigt Kongl. Maj :ts Nådiga Bref af den 6 April 1824 komma att till Riks Marskalks Embetet öfverlämnas, men uti Kyrkan förvaras> (cit. FöRTECKN. 1824). Bunden tills. m. 1824 års räkensk. - >Förteckning uppå det kong!. Riddarholms Kyrkan tillhörige Silfver, som likmätigt Kong!. Maj:ts Nådiga Bref af d. 6 April 1824, kommer at till Kong!. Maj :ts och Rikets Kammar Collegium öfverlämnas, för at uti Skatt Kammare Hvalfvet förvaras» (cit. FÖRTECKN. 1824). Bunden tills. m. 1824 års räkenskaper; - >Räkning för Medlen till Tropheernas flyttnin g till Kong!. Riddarholmskyrkan 1817», förv. tills. m. räkensk. 1813-20; - Sandbergska saml. x344-346; yl92 - 205 ; y457. I K. B.: Diarium Fratrum Minorum Stockholmensium (A, 21). Tryckt i S. R. S . I , s. 67-83. - AscANEUS, M., Goll eetio et connectio (F. b. 2); - PERIKGS. KIÖLD, J ., Stockholmia illustrata (F. h. lO); - PERINGSKIÖLD, J., Egenhändiga anteckningar (Engeströmska sam!. B. III, l, 17 ); - R.,\ r, Ai\IB, G., Stockholms stads beskrivning III (Rålambska saml. nr 113 in fol.); - >Copia af Sahl. Fru Anna Baners egenhändiga Förteckning på någre Bröllop och Begrafninger, samt Förehringer till Kyrkior> (Rålambska sam!. nr 100); - TILAS, D., Sokne·Skrifware eller Svenske Resesamlingar II; - >Beskrifning å Konung Gustaf Adolphs graf uti det tillstånd den war då Graf och kistor blefwo uti October 1744 öpnade> (Engeströmska sam!. B VIII, 2, 3); - >Sveriges Regenters samt Deras Höga Anhörigas Minnes Märken Samlade och Beskrifne af Johan Pering­ skiöld; ti lökte och fortsatte af Dan. Georg Nescher> (F. h. 13) ; - Avbild ni ng av runsten i »klösterdörren> (F. a. l , s. 81); - Avbildningar av gravstenar av Johan Leitz (F. 24 b, s. 118­ 133); - 4 bl. Originalritningar till Suecia verket; - 2 bl. »Project tiil Konung Gustaf Adolfs Graf Chor uti Riddare Holms Kyrckia>, sign. »L E. Rehn 1785>, plan och sektion; - l bl. bly­ ertsskiss till sarkofag (tro!. Gustav III) med påskrift av senare hand >>Eskiss af Hertig Carl(?) till Desprez' förslag»; - l bl. ritn. t. sarkofag med påskrift av senare hand »Desprez' förslag till minnesvård öfver Gustaf III>; - l bl. Dessein till D~coration af Kon: Gustaf Adulphs Graf Chor uti Riddarholmskyrkan i Stockholm>, sign. >A. Rambre inv. »; - l bl. fasadritning till Karolinska gravkoret, utan påskrift, bortskrapad sign.; - 2 bl. m. påskr. >Plan till Karolinska grafven» och »Facade af Carolinska Grafven>, osign., odat. (påskriften är säkerligen felaktig); ­ l bl. >Konung Friedrichs Lik·Kista af marmor med urnamenter af bronze>, sign . >Hårleman inv. et delin.>; - l bl. >Catafalque uti Riddarkolmskyrckan wid Dr. Uhica Eleonora den Yngres Begrafning » [1742 av K. Hårleman], osign.; - l bl. •Castrum doloris wid högstsalig Konung Fredrichs begrafning 1751>, sign. »Hårleman inv.» I U. B. : PosSIE'l'I-I, J., Gråmunka·Holm til forna och senare tider uthi Fyra Flockar beskådad af Kyrkioherden i Riddarholmen (s. 135); - ELERS, J ., Svenska minnesvårdar (s. 19); - STALHOFF, G., Itinerarium Sueticum f. 61-66 (s. 28), tryckt i utdr. i St. Eriks årsbok 1910; - »Om Rid­ darholms Kyrkans Öden. Andra Avdelningen•. Osign. och odat. ms. i ett konvolut •Stock­ holm• (s. 48); - >Förslag till reparation af Stora Coret uti Riddarholms Kyrkan> av Joh. Uhr dat. 3 maj 1779 (F. 468 n:r 25) ; - Palmskiöldska sam!. nr 261 s. 107- 113; nr 262 s. 664-889; nr 264 s. 931; - vVestinska sam!. nr 1066 och 1069; - l bl. skiss till eastrum dol01·is i Riddar· holmskyrkan vid Fredrik I:s begravning 1751, av K. Hårleman, osign. (i hist. planschsaml.). I A. T. A. : >Afskrift utur den, melan Åren 1670 och 1680, af då warande Slåt Fogden Hir­ cenio (sedermera Nob: Stiernhoff, Under Ståthållare) som Kyrko·Föreståndare uprättade Förtek­ ning, öwer de, i Kong!: Riddarhålms Kyrkan befindtlige Graffställen, Samt hwad dädan åt mera kunnat blifwit til Underrättelse optäkt att därjämte antekna> (cit. F. ö. c.); - Förteckning över från Kammarkollegium d. 17/ 3 1865 till Yitterhetsakademien avlämnade förut i skattkam­ 3 maren förvarade pjäser och persedlar; - Protokoll rörande und er år 1887 utförda undersökningar och reparationer av de i nedre Karolinska gravkoret befintliga kistor; - Protokoll, memorial och övriga handlingar rörande Riddarholmskyrkans restaurering 1914-22; - Hand!. rörande undersökningen av konung Karl XII:s jordiska kvarlevor ~amt restaureringen av konungens sarkofag 1917 ; - Diverse handlingar rörande k yrkan ; - Diverse fotografier och kopior av yngre byggnadsritningar. I B. St.: Överintendentsämbetets (sedan 1 / 1 1918 Byggnadsstyrelsens) diarier och registratur; - Kungl. brev: >Avgjorda mål»; - 2 portföljer >Riddarholmskyrkan> (huvudsak!. hand!. rörande restaureringen 1914-22); - Ritningar: 1 bl. planuppmätn. i blyerts av Riddarholmskyrkan, 1700-talet ; - 2 bl. (fordom 1 bl.) ,pJan af Kong!. Riddarholmskyrkan» samt fasadritn. af »Lewenhauptska, Wachtmeisterska och Torstensonska Graf-Choren före Eldswådan i Julii 1835•, sign. F. Blom Nov. 1835; - 1 bl. •Utseende af Kong!. Riddarholms kyrkan före branden i Julii' 1835. Elevation emot norr>, sign. F . Blom i nov. 1835 ; - l bl. d:o södra sidan, sign . F. Blom nov. 1835 ; - 2 bl. uppmätn. av Riddarholmskyrkan och gamla riksdagshuset med markering av påträffade medeltida murrester i sistnämnda byggnad, sign. A. Roland febr. 1912 ; - 16 bl. uppmätningsritningar av Riddarholmskyrkan, sign. G. Lindgren 1910 ; - 2 bl. »Ritning till Tornspiror på Kong!. Riddarholms Kyrkans Chor» (Gustavianska, Vasaborgska, Banérska, Torstensonska, Wachtmeisterska gravkoren samt högkoret), sign. A. N[yström) 1842, av byggnadsdirektionen gillad 13 / 3 1842 ; - 2 bl. »Modell och project till nytt Torn för Riddarholms Kyrkan af August Hoffman 1837 », plan och sektion; - l bl. m . påskr. "Professor Göthes första förslag till tornet på Kong!. Riddarholms kyrkan, osign. odat.; - l bl. •Förslag till iståndsättande och påbyggnad af Riddarholms kyrka Torn» av E. G. Göthe, osign. odat. stadf. •;, 2 1838 ; - l bl. »Ritning till hörnornamenter på den genombrutna Spiran å Kong!. Riddarholmskyrkan>>, sign . Axel Nyström, stadf. 30/ 7 1846; - l bl. detaljritn. till tornet och järnspiran av A. Nyström, osign. odat.; - l bl. »Ritning til Vestra Porten på Kong!. Riddarholrus kyrkan•, sign. A. Nyström 1843; - l bl. »Takstolen på Riddarholms kyrkan», sign. F. W. Scholander 1841; - l bl. »Ritning till Orgelvärkets förändring uti Kong!. Riddarholmskyrkan•, sign. F . Blom, stadf. 22/ 7 1817 ; - l bl. »förslag till placering av sarkofager" i koret och skeppen, 3 alt. av G. Lindgren, osign. odat. (1912); - 3 bl. ritn. till uppsättande av serafimersköldar av G. Lindgren 1919 ; - l bl. >Project til ny Likkista af Koppar åt Konung Gustaf Adolph,, sign. G. af Sillen 1796; - l bl. »Project til Sarcophager af Porphyr å t Konungarne Adolph Fredric ock Gustaf III», sign. G. af Sillen 1796; - l bl. Project til Järngaller för Konung Gustaf Adolphs Grafchor, sign. G. af Sillen 1796 ; - l bl. »Ritning till Sarcophage af Porfyr för at innesluta Konung Gustaf II Adolphs likkista. Författ. och ritad af C. F. Sundvall»; -- l bl. detaljritn. till samma sarkofag; - l bl. >Ritning till ny kista af Bronzerad koppar för Konung Gustaf II Adolphs Lik. Författ. och ritad af C. F. Sundvall»; ~ l bl. »Utseende af Konung Gustaf II Adolphs Likkista », osign. o. odat. uppmätn. omkr. 1800; - l bl. Gustavianska gravkoret, uppm . av E. Jacobsson 1886 ; - 3 bl. >Förslag till förändring af Gustavianska koret. Alt. III», sign. G. Lindgren 1917; - l bl. >Förslag till Gustaf III: s sarkofag» av G. Lindgren, osign. odat.; - 12 bl. detaljritn. till Karolinska gravkoret av N. Tessin d. ä. m. samtida påskrift »Kongl. Grafwen>; - 5 bl. detaljritn. till Karolinska grafkoret av K. Hårleman, o sign. odat.; - l bl. • Rijtning utaf den för hennes Högst Sahl: Mayestedt Enkie Drottningen uppå Inventario uppförde Tenn kistan> av N. Tessin d. y., osign. odat.; - 2 bl. uppmätningsritn. av Karolinska gravkorets kupol av G. Lindgren 1909 ; l bl. uppmätn. av Karl XII:s sarkofag och kista av Martin Olsson 1917; - l bl. plan av kyrkan med »Projekt till nytt Kungligt Graf-Chor> av F. · w. Scholander, osig n. dat. 3/ 5 1854 ; 2 bl. ritn. till Bernadotteska gravkoret, sign. F . W . Scholander 1855, stadf. 14/11 1856; - l bl. utkast till Bernadotteska koret, osign. odat.; - l bl. >Esquisse till en Sarcaphage af porphyr för H. S. H. Maj:t Carl XIV J ohan », sign. »R. Brouhu inv." 1844 (ej utEört förslag); 2 bl. »Ritn . 4 STOCKHOLM till förändring af Kg!. Bernadotteska koret•, sign. G. Lindgren 1919; - l bl. >Ritning till istånd· sättande af Strykska grafven i Riddarholmskyrkan», sign. Ludv. Peterson [1901]; - l bl. »För­ slag till ordnande af Wasaborgska grafkoret i Riddarholmskyrkan», sign. I . Tengbom [1919] ; -­ 3 bl. »Förslag till glasmåln . i Lewenhauptska gravkoret», sign. Yngve Lundström 1917, stadf. 12 / 10 1917 ; l bl. ritn. till uppställande av kistor i Lewenhauptska kravkoret av G. Lindgren 1919; - 8 bl. ritn. till nytt kungl. gravkor invid kyrkans nordvästra hörn av G. Lindgren 1912, godkänt av Ö. L A. 29/ 10 1912, ej stadf. ; - 6 b l. »Ritning till nytt gravkor vid Riddarholmskyr­ kan» , sign. G. Lindgren, ej stadf. ; - fl bl. ritn. till krypta för kungl. gravar under Riddarholms­ kyrkans högkor av G. Lindgren, osign. odat. (omkr. 1912) ej stadf.; - l bl. planritning av kyr­ kan >vid drottning Ulrica E leonoras begrafning 1693 », osign. odat. N. Tessin d . y .; - l bl. P lan av »Riddarholms Kyrkan wid Drottning Ulricre Eleonorre begrafning d. l Dec. 1742 », osign. ; - 1 bl. skiss till Ulrika E leonora d. y:s eastrum dol01·is i Riddarholmskyrkan 1742 a v Hårle­ man, osign. odat.; - 2 bl. planritn. till Fredrik I :s begrafning d. 27 sept. 1751, osign.; - 2 bl. längdsektioner visande kyrkans inredn. vid samma begravn. av K . Hårleman (osign.) »Upvist i Rånet d. 4 .Junii 1751 och approberat»; - l bl. ritn. till okänt kungl. epitafium av K. Hårle­ man, osign . odat.: - l bl. ritn. till eastrum doloris vid >Konung Adolph Fredrics bisättning 1771» av C. F. Adelcrantz, osign. odat.; - 1 bl. plan av »Riddarholmskyrckans inredning w id Högst­ sahl. Konung Adolph Fredrichs begrafning», sign. C. F. Adelcrantr-, approb. odat.; - l bl. ritn. till >Decoration uti Riddarholms Kyrckan, wid Högstsahl. Konung Adolph Fredrichs begrafning » af C. F . Adelcrantz, osign., approb. av Gustaf III; - 2 bl. skisser a v Adelcrantz till samma begravnings dekoration, osign.; - l bl. blyertskiss »transparent au fond du catafalque dans la Cha­ pelle Gustavienne en 1771», osign.; - l bl. Plan av >Riddarholms Kyrckans inredning wio Högst Sahl. Konung Gustaf den 3dies begrafning» av C. F . Adelcrantz, osign. approb. d. 17/ 4 1792; - Diverse detaljritningar och kopparstick t. kungl. begravningsdekorationer; - Diverse detaljritningar från re~taureringen 1914-22; - En större samling fotografier. I N. M. : 5 bl. planritn., 4 bl. alternativa förslag till ombyggn. av Riddarholmskyrkan (N. M. 1218- 1221) och l bl. förslag t. hel nybyggnad på samma plats (N. M. ' 0 '% 0 ), samt!. av samma hand, i samma format och på samma papper ; det sistnämnda bladet m. gammal påskr. »Project till Riddarholms Kiörkan>>, osign. odat. av Jean de la Vallee (?); - 2 bl. ritn. .till kyrkogårdsmur och kyrkogårdsport vid Riddarholmskyrkan av K. Hårleman, osign. odat. (N. M. 4520, 4521); ­ l bl. plan av kyrkan omkr. 1800, osign. odat. (N. M. 4854); - l bl. tuschlavyr m . påskr. »Rid­ darholms Kyrkan» [från söder före branden 1835]; påskr. på baksidan m. senare hand [P.] Ulm­ gren. (N. M. 477 / 84 ); ·- l bl. plan av altaranordning i kyrkans kor av N. Tessin d. ä. (?), osign. odat.; gammal påskrift •Riddarholms Kiörkan». (N. J\II. 1952); - l bl. ritn. till orgelläktare och orgelfasad, osign. odat. , gammal påskr. »orgue a L. de Riddarh.• (N. M. 4427). Karolinsk a gravkoret: l bl. fasadritn . till Karolinska gravkoret av N. Tessin d. ä., osign. odat., approb. genom påsk r. av förmyndareregeringens samt!. med!. (N. M. 4868); - 2 bl. planritn. till Karo­ linska gravkorets gravvalv av N. Tessin d. ä ., osign. odat. med gammal påskrift »Kong!. Graf­ wen•. (N. M. 3095 och 3097); - 8 bl. detalj- och profilritningar till Karolinska gravkoret av N. Tessin d. ä., osign. odat.; samt!. med påskr. >Kong!. Grafwen» av samma hand som på föreg. ritn. (N. l\1. 3085 - 3887; 3089 - 30f!3); - l bl. detaljritn. till fönsteromfattning till gravvalvets fönster av N. Tessin d . ä., osign. odat. m. påskr. som föreg. »Kungl. Grafwen» . (N. M. 3084); - 2 hl. detaljritn. till samma fönsteromfattning m . påskr. som föreg. »Kong!. Grafwen •, osign . odat. (N. M. 3082, 3083); - 1 lägg »Memorial om den Steen som behöfwes till Kong!. Maij:ts Graff• av N. Tessin d. ä, osign. odat.; på sarmua pappen Copia af sidste memorialet t ill Gott­ land h om steen der ifrån, gifwit d. 11 Maij 1675» (båda hand!. tryckta i Siren: Gamla stock­ holmshus II, s. 69- 70); - l bl. planritn. a v Karolinska korets graYvalv med förslag till de kungli ga kistomas uppställnin g, osign. odat. (N. M. 3094); - l bl. planprojekt t. Karolinska 5 gravkoret, tro!. av K . Hårleman, osign. odat. (utan nummer); l bl. planritn. av Karolinska korets gravvalv med förslag t . de kungl. kistornas uppställnin g av K . Hårleman, osign. odat. (N. M. 3062); - l lägg »Förslag På Fölliande Stenhuggare arbete som ännu Reqvireras till Kong!. Grafwens fullbordan wid Riddarholms Kyrkan ... • av O. Fristed t. Dat. Stockholm d. 29 nov. 1731; - l lägg >Förslag ö[wer det som up går till Kong!. Maijts Graf wid Riddareholms Kyrkian• av O. Fristedt, I. C. Körner och Petter Gerdes, dat. Stockholm 19 sept. 1734. Ritningar till kistor och sarkofager: l bl. ritn. till sarkofag för prins Ulrik, sign. >N. Tes. sin [d. y.] del.», odat. (N. M. 3074); - l bl. blyertsutkast till samma sarkofag, sign. >N. Tessin [d. y.] del.», odat. (N. M. 3075); - l bl. blyertsutkast till kungl. sarkofag (närmast lik prins Ulriks), sign. N. Tessin [d. y.] del., odat. (N. M. 3076); - l bl. >explication> rörande prins Gustafs (·i· 16885) kista av N. Tessin d. y. (onumrerat blad, ligger tillsammans m . föreg. kistritn. av N. Tessin d . y.); - l bl. ritn. till sarkofag m. påskr. >Pour le Corps de la Reine Hedvig Eleonore N. Tessin > [d. y.] (N. M. 3064); - l bl. ritn . till sarkofag m. påskr. >Pour Me la Duchesse de Holstein, Princesse de Svede. N. Tessin > [d. y.] (N. m. 3065); - l bl. ritn . till sarkofag, tro!. avsedd för hertiginnan Hedvig Sofia av Holstein av N. Tessin d. y., osign. odat. (N . .M. 3072) ; l bl. ritn. till kungl. likkista av N. Tessin d. y., osign. odat. (N. M. 3066); - l bl. skissritn. till Karl XII:s sarkofag, osign . odat.; påskr. m. G. Upmark d . ä:s hand: »Nic. Tessins(?) förslag till C. XII: s sarkofag; det som blivit utförd t• . (N. M. 1024/ 90 ); l bl. renritn. (K . Hårlemans h and) av föregående skissritning approb. genom påskr. >Friedrich> (N. M. 4853); - l bl. projekt till sarkofag f. konung Karl XII av K. G. Tessin(?), osign. odat. (N. M. 4853); - 6 bl. ritn. till sarkofager av K. Hårleman, osign. odat.; ett av bladen har påskr. av K . G. Tessins hand •Projecter till Carl d. XII likkista> (N. M. 5 bl. ritn . och utkast, tro!. till Karl XIIs: sarkofag av K. Hårleman o. a., osign. odat. (N . .M. 3003, 3006, 3007, 3014 samt ett onumr.); - G bl. skisser till kungl. sarkofag (för Karl XII ell er Fredrik l?) av K. Hårleman, osign. odat. (N. M. 3008- 3013); - 2 bl. klippta modeller till likkista för Karl XII (N. M. 3080 o. 3081). Den senare ritn. har påskriften »La biere de Charles XII» ; - - l bl. ritn. till sarkofag för Fredrik I och Ulrika Eleonora d. y. av K . Hårleman, osign. odat. (N. M. 3004); - l bl. d:o av K. Hårleman, osign. odat.. m. påskr. >upwist i Rådet d. l Febr. 1742 och approberat S. Lagerberg>> . (N. M. 3002); l bl. ritn. till Fredrik I:s och Ulrika E leonora d. y:s sarkofager av K. Hårleman, osign. odat. (N. M. 3001); - 3 bl. ritn., i samma format och på samma papper som föreg., till sarkofager av K. Hårleman, osign odat. ; tro!. alternativa projekt till Fredrik I:s och U lrika Eleonora d. y:s sarkofager. (N. M. 2998- 3000) ; l bl. ritn . till sarkofag för konung Adolf Fredri k (utfört projekt, Gustav II Adolfs nuv. sarkofag), osign. odat. (N. M. 1956/; l bl. r itn. med fyra olika projekt till kungl. sarkofag (tro!. för konung Adolf Fredrik), osign. odat (N. M. 1956/ 70 ); - l bl. ritn. till Gustav II Adolfs sarkofag med inskr. »Gustavus Adolphus .Magnus » och påskr. »Gillas Carl Johan• . Av A. Nyström. (N. M. 377/1875; - l bl. ritn. till sarkofag för konung Karl XIV J o han (ej utförd), sign. R. Broulm ; påskr.: ,, Copierad efter Scipios sarcofage i Rom• (N. M. 4869). Ritningar till kungliga begravningar: Ulrika Eleonora d. ä:s begravning 1693 : l bl. eastrum doloris, sign . N. Tessin in v. et clelin. (N. M. 4823); l bl. interiörskiss m. rödkrita av kyrkan vid samma begravn. sign. >N. Tessin inv. Le Clerc delineavit» (N. M. 4830); - l bl. eastrum cloloris, laverad tuschteckn. sign. »N. Tessin inv. Le Pautre del> (N. M. 4822); - l bl. d:o osign. (N . .M. 4829); - l bl. interiör av koret mot NO. sign. »N. Tessin inv. Le Pautre del> (N. M. 5650); - l bl. skiss till arkaddekoration a v N. Tessin d. y., osign., ej utfört förs lag (N. M. 4835); - l bl. skiss till pelarnas dekorering av N. Tessin d. y., osign. ej utf. (N . .M. 4834); - 8 bl. pelarelekorationer vid samma begravn. av N. Tessin d. y. (ej egenh.) (N. M. 4832-4839, 3056, 3057); - l bl. plan av Riddarholmskyrkan vid samma begravn. approb. Carolus, osign. (N. M. 4856); - l bl. d:o approb. Carolus, osign. (N. M. 1020 / 90 ). Karl Xl:s begravning 1697 : l bl. interiör av koret, sign. »N. Tessin inv. Seb. Le Clerc del., l* 6 STOCKHOLM (N. :M. 5649); - l bl. långsidan av eastrum doloris, osign. (samma hand som föreg.) (N. M. 5648); - l bl. plan av kyrkan m. eastrum doloris, approb. Carol u s (N. M. 4858); - l bl. d:o utan påskrift (N. M. 4857). - Prins Gustavs begravn . l685 : l bl. »Printz Gustafs mausole», plan, osign . (N. M. 4826); - l bl. >Mauzole uprättat efter Printz Gustaf», sign. >N. Tessin inv. et del.> (N. M. 4825) . ­ Prins Ulriks begravning 1685: l bl. plan av prins Ulriks mausole, osign. (N. M. 4827); - l bl. >Mauzolee uprättad för Hans Kong!. Höghet Printz Ulrich», sign. »N. Tessin inv et delin.» (N. M. 4828). - Prinsessan Hedvig Sofias begravn. 1708 : l bl. »Project d'un Mauzolee pour feue S. A. R. la Duchesse de Holstein. Mi.iller del.> , sign. »N. Tessin inv.• (N. M. 4824) . - Ulrika Eleonora d. y:s begravn. 1742: l bl. eastrum doloris, plan och fasad av K. Hårleman, osign. påskr. ,1742 d. 22 octob upwist och approberat i råd-Oameren S. Lagerberg» (N. M. 3053). ­ Fredrik I:s begravn. 1751 : l bl. interiör av kyrkans kor, laverad tuschteckn. av J. E. Rehn efter K. Hårlemans komposition. Kungl. underskr. ,Kong!. Maj:t samtycker i nåder at denna Rit­ ning.. . stickes i koppar .. . efter gjord betingning med Lieutenimten Rehn ... Stockholm i Råd Gammaren den 6~ Aprilis 1752 Adolph Friedrich> (N. M. 5644); - l bl. skiss i blyerts och tusch till eastrum doloris av K. Hårleman, osign. (N. M. 3054); - l bl. arkaddekoration vid samma begravn., laverad tuschritn. av K. Hårleman, osign. (N. M. 3052). - Adolf Fredriks be­ gravn. 1771: l bl. historien och dygderna, grupp av l'ArcheYecque vid Adolf Fredriks bisättning i Gustavianska gravkoret (N. M. utan nummer); - l bl. »Decoration de l'eglise de Riddarhol­ men, a la ceremonie de renterrement du roi Adolph Frederic> komp. av C. F. Adelcrantz, akva­ rell av O. Fredsberg, osign. (N. M. 4821}; - l bl. arkaddekoration vid samrna begravn. av · C. F. Adelcrantz, osign. (N. M. 53/ 190 2) . Drottn. Lovisa Ulrikas begravning 1782: l bl. »Enke­ D rottningen Lov: Ulrikas Begrafning", interiör av koret, komposition av C. F. Adelcrantz, akva­ rell av O. Fredsberg, osign. (N. M. 4820). - Prins Carl Gustafs (hertigens av Småland} be­ gravn. 1783: l bl. interiör av kyrkans kor, blyertsteckning, osign. (N. M. 5308) . - Gustav III:s begravn. 1792 : l bl. interiör av kyrkans kor, kompositionen av C. F . Sundvall, skulpt. av Sergel, osign. anteckn. av L. J. Röök på baksidan >Desprez: L' enterrement de Gustave III a l'Eglise de Riddarholmen» (N. M. 5622/ 1863). Härtill en beskrivning av L. J. Röök, i vilken bl. a. inskrifterna på fyra runstenar, som voro uppställda i koret, finnas angivna. - 3 bl. för­ Rlag till anortining av Riddarholmskyrkan vid konung Gustaf III:s begravning av L. J . Desprez, osign. odat. (N. M. 1847- 49) . - Kronprins Karl Augusts begravning 1810: l bl. interiör av kyrkans kor, kompositionen av C. F . Sundvall, akvarell av Limnell, osign. (N. M. utan num­ mer); - l bl. m . två olika utkast till mausolee m. påskr. Limnell (N. M. 13 ' /92 ) ; - l bl. kronpr. Carl Augusts begravning av Limnell, anteckn. på baksidan >Akad ~ utst. 1813 nr 12> (N. M. utan nummer) ; - 2 bl. skisser av Limnell till samma begravn. (N. M. 131 / 92 ); - l bl. dekoration vid prinsessan Sofia Magdalenas bisättning i Gustavianska gravkoret 1813. Påskr. Limnell (N. M. 15 Karl XIII:s begravning 1818 :. l bl. »Project till Decorationen af Choret uti Riddar­ / 19 15 ). holms kyrkan vid Högstsalig Hans Majst: Konung Carl den XIII:s Begrafning•, sign. av Fr. Westin (N. M. 1068/ 90 ); - l bl. detalj av fonddekoration vid Karl XIII:s begravn., tuschteckn., dat. >Febr 1818» (N. M. 292/ 1802 } ; - l bl. dekoration till en bisättn., anteckn. på baksidan: »Car1 XIII:s begravning, förslag? LimneJ h (N. M. 52 "/, 0 }; l bl. plan av Riddarholmskyrkans kor med eastrum dol01·is (tro!. vid hertig Fredrik Adolfs begrafning 1804}, påskr. »approberas Stockholms Slott d. 5 Maj 1804 Gustaf Adolph, (N. M. 4858). I SLO'l'T SAR KI VE'l': »Riddarholmskyrkians Graff Steens Book» (cit. GRAFFS'l'EE~SBOOK). För­ teckning öfver Grafvar i Riddarholmskyrkan 1676 d. 20 juni med senare tillägg och anteck­ ningar. »Anno 1676 then 20 Junij är Riddarhålms Kyrckians Lijkstenar numererade blefne i Ordning som föllier :» ...... I boken li gga lösa ett gravbrev för Wachslagerska graven samt hand­ lingar angående samma grav, bl. a. ritning till kopparkista för fröken Louise vVachslager, osign. odat., approberad d. 21/ 0 1758. Vidare 2 bl. anteckningar a v Johan Hadorph angående gravste­ RIDDARHOLMsKYRKAN 7 nar med avskrifter av inskrifter, dat. 26/ 5 1682. l bl. avskrift av konsistoriets skrivelse till pastor i Riddarholmskyrkan ang. gamla gravar därstädes, dat. 21 / 8 1753. Vidare promemoria ang. iaktta­ gelser om gravarna »wid de gamla Bänkarnas borttagande >> i kyrkan d. 18 nov. 1734 ; - »Hand­ lingar rörande Riddarholmskyrkan » {bunt) inneh åller bl. a. memorial dat. 20/ 2 1824 ang. kyrkans rep. ; prat. hållet i Riddarholmskyrkan d. 26 / 4 1815 vid öppnandet av »en vid Nordvästra chorets hörn" belägen grav "tillhörande den Ridderliga W asa Ätten»; >Förteckning på de uti Kong!. Riddar­ holms Kyrkan upsatte Tropheer, Rustningar, m. m.» av C. F . ROTHLIEB 11 / 12 1817 ; - »Räkning öfver influtne Medel för wården af Kong!. Riddarholms Kyrkan samt därvarande Effecter m. m . 1825-32» (7 band); - »Handlingar rörande Medlen för Torstensonska gravens underhåll» {l bunt) innehåller bl. a. inv. d . 1 / 10 1834; - Stockholms slottsbok 1733- 1744 {rör. Karolinska gravk.). I SLOT'l'SAUKI'l'EK'l'KONTORET: l bl. planritn., »Riddarholms Kyrck ans inredning vid Högst Sahlig Konung Gustaf den 3dies begrafning» [(osign.); - l bl. planritn., >Inredning i Kong!. Riddarholms Kyrkan wid Åminnelse Festen öfwer Konung Gustaf II Adolph d. 6 Nov. 1832" (osign.); 3 bl. »Ritning till läktare att uppföras vid Riddarholmskyrkan,, sign. J . E. Söder­ lund (t 1875) ; l bl. planritn. av kyrkans inredning vid Gustav Adolfsfesten d . 9 dec. 1894 (osign.) ; l b l. blyertsritn. till dekorativ anordning i kyrkans kor vid icke angiven kunglig begravning {odat. osign. F. V. Scholanders hand). KYnKANS AllKIV Al" lEn förvaras dels i storkyrkans arkiv, dels i K. A. Uppgifter av konst­ historiskt värde erhållas huvudsakligen i följande i storkyrkans arkiv befintliga handlingar. »Kongligh Riddarholms Församblings Kyrkio Book (CEF. l) innehåller bl. a. förteckning över kyrkoherdar 1581- 1730 ; »En sannfärdig berättelse om Riddareholms Annexa... » av J ohannes Vultejus 1684 ; Kong!. Riddar Holms Kyrkiowärdars Skälige påminnelse .. . om Kyrkioherde Hu­ set> 1689; begravningslängd 1659-1734. - Begravningsbok 1738-1807 (F. 1.) - Skrivelser från och till K. M:t, memorial m. m. 1760- och 1770-talen (I. 1). -- Kyrkorådets protokoll och hand­ lingar (K. III. 1- 3). - Räkenskaper 1623-1627 (L. I. 118); d:o 1633-1690 (L. L 119-158); d:o 1691- 1807 (L. l. 1- 117). - Annotationer över inkomster 1680-1699 (L. I. 159); d:o 1683­ 1692, renskrivna (L. I. 160). - Spridda specialräkenskaper 1720-1740-talen (L. I. 161). - Rä­ kenskaper efter införlivningen med Storky rkoförsaml. 1808- 1813 (L. I. 167). - Inventarieförteck­ ningar 167fi, 1700, 1730, 173G, 1737, 1738, 1758 samt »Underd. berättelse om Riddarholmskyrkians Egendomb i Stockholm i fast och löst, dhess åhrl. Inkompsstat och uthgiffter sampt Prretentio­ ner och nödege angelägenheter» år 1687, m. fl. handl. (N. 1). Inv. förteckn . cit. I Nv. och årtal. - Diverse hand!. rörande kyrka, kyrkogård, prästhus m. m. 1600- och 1700-talen (0. 1). - Bänk­ böcker och andra handl. ang. bänkrum (0. 2). - Gravbrev och gravrannsakningshandl. (O. 3). - Hand!. rörande prästhuset (0. 4). - Hand!. rörande änkedrottn. Ulrika Eleonoras och kron­ prinsen Carl Angusts begravningar 1693, 1810 (P. 3). - Kronologiska anteckningar rörande Riddarholmsförsam!. och dess funktionärer, kyrkan och de särskilda föremålen i densamma (P. 4). - Kyrkans räkenskaper för tiden 1808- 1886 förvaras i K. A. Räkenskaper m. m . rörande Karolinska gravkorets byggande finnas i Slottsarkivet. Fig. l. Riddarholmen vom Tunn der Riddarholmen sedd från Storkyrkans torn. ~icolaikirche Omkr. 1890. ans gcsehen. Riddarholmen, view from S. Nicolas tower. FÖRSAMLINGENs HISTORIA Den nuvarande Riddarholmen benämnes under 1200-talet Kidh as kär (Erikskrönikan). Namnet har av äldre fö rfattare fö rkl arats betyda Ked j e B kär. »Namnet K ed j e skär tros härleda sig deraf, att Konung Olof Skötkommg sökte med kedjor tillstänga stoek­ sund fö r Norrska Konungen, Olof Haraldson, år 1007. Peringskjöld säger, att namnet Kedjeskär uppkommit deraf, att Holmen fordom varit bevarad m ed kedjor å södra och norra sidorna samt att vattugången mellan Staden och Holmen varit befäst» (RoTHLIEB s. l ). Under senare tid har lämnats en annan förklaring, enligt vilken Kidhaskär skall betyda Killingskäret-l Den sistnämnda förklaringen ä.r otvivelaktigt den rätta. Sedan franciskanerna mot slutet rw 1200-talet Rlagit sig ned på Kidhaski:i.r och där upprättat ett kloster, kallas holmen Gråmunkeholm . Detta. namn börjar under 1600­ talets mitt att utträngas av det nuvarande Riclclarholmen 2 troligen på grm'l.d av ridde1·skapets och adelns starka bosiittning på holmen vid denna tid. Angående ticlen för gru nclläggningen av franciskanerklostret i Stockholm meddelar kl os t re t s ege t d' . . . l\.. CC sep t·uagesuno . f unel a t a es t D omns 1.j C1 1anu1n: » Anno D om1m · 1. rat rum N. stockholmsstudier i Snorre Sturlassons lamgasagor I. Holmia 1918, s. 44. Denna llenämning förekomme r enligt HOTJ-lLllm (s. l) fö rsta gången i stadens tänkebok år 1637. 1638 förekommer namnet förstagången i riksrådsprotokollet (fiv. RlKRnXm·;'J'S PROTOKOLL VII, s. 177.) ÖS'NlAN, 2 1 KLOSTR~TS Gl~UNDLAGGNTNG RID DARR OL.MSKYRKAN 9 Minorum Stocholmis» .1 På pärm en i originalhandskriften i K. B. finnes dessutom antecknat av medeltida hand: »12 70 fundata est hec domus nostra ». Äldre författare ha icke velat godtaga. denna uppgift, troligen därför att Magnus Ladulås, som uttryck­ ligen uppgivits såsom klostrets fnndator, ännu icke var konung sagda år, utan förlagt klostrets grundläggning till omkrin g 1285. Något skäl att betvivla diariets uppgift synes icke föreligga. Att den nuvarande kyrkan grundl agts 1270 framgår emellertid icke av diariets uppgift. Genomgår man de bevarade samtidn, urkunderna, omnämnes klostret första. gången 1275 i ett av mäster Palne upprättat testamente, i vilket han ihågkommer åtskilliga kyrkor och fromma stiftelser m ed gi1vor, bl. a. »:ffratribu:; de stochvlm », som erhålla >> duas Marchas dena.riorunn. 2 1278 tilldelas i domprosten Bjöms testamente »fra.tribus de stochulm. M.a.rca.m. argenti. »8 Påfölja nde år testamenterar Johannes Karlsson a.f Fånö »Fratri.bns in stocholm. I. Murcham Argenti». 4 Nästa gång klostret omtalas är 1284, då Peter Karlsson af Fånö testamenterar »Fratribus in stocl1olm vnam Marcham elenariorum >> .5 Genom Magnus Ladulås' 1285 upprättade testamenteG säkerställdes klosterstiftelsen. Konungen skänker till densamma. sin gård Snwtaerstad samt penningar och en mängd dyrbara kultföremål till tre särskilda namngivna altare i kyrkan, nämligen hög­ altaret, jungfru Marie altare och den h elige Frn,nciskus' altare. Dessa altare ha således troligen funnits i kyrkan redan vid denna tid. I klosterkyrkan utväljer konungen sin gravplats, »hvars utförande ingen vid hot om förbannelse må försöka hindra, så mycket mera som detta blifvit oss beviljaflt genom skrifvelse från elen apostoliska öfverheten ». 7 Efter denna tid bliva gåvomn, till klostret talrika, varför en uppräkning av dem alla bleve för vidlyftig. År 1286 elen 7 okt. utfärdade konungen ett nytt gåvobrev, genom vilket minoriter­ bröclerna erhöllo hela det vattenområde, som var beläget m ellan staelen och Kidhaskär. Samtidigt utfärdade:=: förbud mot ytterligare utbyggande från stadens kant och mot uppförande av byggnader på holm en utanför klosterområclet, såvida tillstånd icke er ­ h ållitR av ordens provincialminister, emedan holmen helt och h ållet och för beständigt anslagit>' t ill brödernas behov 8 Då klostret 1286 erhållit vattnet omkring holmen, måste det rerlan tidigare ha erhållit själva holmen. Att detta r:; kett före upprättandet av konungens testamente 1285, kan ttnses utorn allt tvivel, t.\' i annat fall hade konungen h elt visst genom någon bestämmclr;e i testamentet säkerställt klostrets äganderätt till tomten. Det troligaste torde vara, att bröderna allt ifrån klostrets grundläggning haft sitt hu s på Kidhaskär och redan före 1285 erhållit äganderätt till holmen. S. R. S. I, s. 68. D. S. nr. 865. -- 3 D. S. nr. 876. - • D. S. nr. 695. - 6 D. S. nr. 782. - 6 D. S. nr. 802. 7 J fr STUIJllm, s, 6. 8 D. S. nr. 921. De i testamentet angivna gåvorna torde till sin a huvudsakliga delar icke ha tillfalli t klostret förrän efter Magnus Ladulås" död 1290. 1 2 10 STOCKHOLM Fig. 2. Gråmunkeholm och västra delen av Staden sedda från Södermalm, omkring 1f>70. Detalj ur kopparstick ay Frantz Bogenberg efter teckning av Hi eronymus t:icholeus. Gråmunkeholtn und der westliche Teil der Stadt von de1n Stadtviertel Södermalm aus gesehen, um 1570. Gråmunkeholm and th e western part of the town abont 1510 , view frOin Södcr1nahn. 1288 erhåller klostret ånyo en stor gåva av konungen. Genom ett den 14 aug. sagda år utfärdat gåvobrev skänker han till klostret öarna Ynningi och Rothm0 jämte en tomt å Södermalm i Stockholm. 1 De talrika och stora gåvor klostret erhöll 1285 och de närmast följande åren böra ha möjliggjort en ganska kraftig byggnadsverksamh et. Ännu 1290 var emellertid varken kyrkan eller klostret färdigt, ty den 30 juni detta år skänkte Magnus Ladulås de tegelugnar han ägde på Norrmalm jämte en del av sagda malm till gråbröderna i Stockholm, så att de där kunde hämta lent och sand till sin kyrkas och sitt klosters fullbordande. 2 Att bestämt fastställa tiden, då kyrkan stod färdig, låter tÄldsta Stockholmskartan> . Stock­ holms stadsingeniörskontor. Grilmunkeholm um 1620. Detail der sog. •Älteste Stockholmkarte». Gråmunkeholrn abo ut 1620. Detail of the so callecl »Olclcst 1nap of Stockholm )>. i förläning av klostret på sin och sin husfrus livstid (J OHDEBOK I. s. 452). KLOfl'l'RET UNDER REFORM A· TIONS'l'IDEN. gård på Gråmunkeholm, näst östan väderkvarnen, som riddaren V d Vlfson hade Redan under medeltiden torde någon slags tomtindelning hava förekommit på den åter­ stående delen av holmen. Tomtören brukade erläggas till klostret (ToM·ruTREDNINGAR I, s. 1). Vid reform ationens genomförande indrogs holmen med klosterbyggnadern a till kronan. Redan 1527 fingo munkarna lämna klostret. Till en början tog man vid dispositionen av de egentliga klosterbyggnaderna någon hänsyn till de humanitära och kulturella uppgifter, som klostret haft att vårda. Från aug. 1527 disponerades klostret av nun­ norna från Klara kloster, vilket nedrivits av Gustaf Vasa av strategiska t> käl. Genom RIDDARHOLMsKYRKAN 13 Fig. 5. Regleringsplan för Riddarholmen från år 1GB8. Krigsarkivet. Bebanungsplan fUr lUddarholmen von 1638. Ilegulating plnn of niddarholmen of 1638. 14 STOCKHOLM ett kungl. brev av elen 27 jan. 1531 upplätos klosterhusen till h elgeanclshus. Konungen skriver härom : »Ath ep ter Closterleffuerne fast åffkommer, ok ju wistt är åff scrifftene at mann the fattigha sig sielffua icke behielpa kunna föclh a styrckia och vppeholla sh al, Therföre haffue wij meclh wårt rijkisens råclh beleffuat och samtyct, ath grå­ bröclhra claster j wår staclh Stocholm ther först gråbr ödhra och sedhan S. Clare systrer en tijdh long vtj warit haffua, må ock skal her epter wara till itt helgeandz hvYSS, ther fattigh a sinka menniskior vthi vphollas skola, och ther medt skola the fattighe sinka som liggia j thet h elgeandz hws som nu är och teslikis j andra siukestughor j stadhenom leggias j samma Closter, och all then rentta som nu Clostrit j sin haffu­ andis wäro h affuer Och t eslikis all then rentta som h elgeandz huset och alla thenna siukestughor ligger skal alt til hopa liggia vncler thetta Claster thet til Helgeandz hwsz giort är, och skola Borgmestare och Rådh haffua thet j sin befalning och skicka ther förstondare till som clogse och nyttighe wara kunna» . Men »vm några nunnor ther jnne ära som gaml a och siuke ära och icke wetta rådh at födha sigh, vm th e ther vthginge, må the tå bliffua quarre ther vm them tyck es, och haffua ther theras vphelle j sin lijffstijd, och the som tess starkheet haffua mågha 1Yara the fatti ge siuke til tienste _.. » . 1 1551 flyttades hospitalet »i anseende till däraf uppkommen elak lukt och stank>> till Danviken .2 Erik XIV syi1es h ava haft för avsikt att på holmens sydvästra dellåta uppföra ett hospital för Kungl. Maj :ts sjuka tj änare. I en av konungen utfärdad instruktion , dater ad Halm stad den l nov. 1563, säges härom : >> Vthi Stocholm på Gråmunkeholm ther som thet lägligstt sche kan, och mott thenn westersödre sijdhe sch all opsettes och bygges med schiclwlige och tienlige Stufuer och Camrer, Jtt hospitall till högb :te Kongl. M:ttz siuke tieneres behoff, såsom the schale ther h afue theres oppeh elle, så och nogre Personer ther till förordnet, Såsom them schöte och försörge kunne, : Men the såsom nogre h afl1e anthen Franzoser ell er andre sådane besmittlige Siuckdomer, sch ole vthi thet Speetall som weed Danewijken försörges.» 3 . Vid slutet av Erik XIV: s r egering var likväl ingenting i saken åtgjort. .JOHAN m:s Uneler Johan III:s tid uppeh ölls från år 1576 i klostret en högskola, som stod Hö r:: KOL A r r\. under leclnino- av jesuiten Laurentius Norvegus, elen s. k. Klosterlasse. 4 Klostrets GJUMUKKEb JIOLM. ansenliga bibliotek kom härvid till användning. Det skänktes 1576 av Johan III till högskolan. Vid dennas upplösning skingrades detsam ma. De flesta spillrorna av det en gång ansenliga klosterbiblioteket finna s nu i Uppsala universitetsbibliotek , där 21 m edelticlscodices och 4 inkunabelbancl, vilka genom samtida proveniensanteckningar RIKSREG. 2 7/ 1 1531. Tryckt i Gus taf I :s registratur 7, s. 252 . , Angående klostrets indragning och öden under r eformationstid en se i övrigt STUDIER, s. 28· . 5 HancU. rörande Skandinaviens historia XXVII, s. 17. 4 Se härom Yidare BOLIK, GUNNAR, Johan III:s b ögskola å Gråmunkeholmen, S:t Eriks års­ bok 1912. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 15 Fig. 6. Riddarholmen 1730 enligt en karta av Till::eus. (Ur Tomtutredningar.) Riddarholmen in 1730. Riddarholmen 1730. visa sig hava tillhört klostret på Gråmunkeholm, finnas bevarade. Kui1gl. biblioteket äger två handskrifter, som härstamma från klostret. Den en a av dessa är klostrets diarium (gammalt signum A 21). I det KongeL Bibliotek i Köpenhamn finnes även ett inkunabelband. De flesta av de bevarade handskrifterna och samtliga inkunabler ha anteckningar, som visa, att de på 1480- och 90-talen blivit skänkta eller reno­ verade av klostrets garclian Kanutus Johannis (t 1496).1 Gustav n Adolf skänkte den 24 juni 1621 Stockholms stad »till en städsvarande ägendom» alla de »våningar» som hört till Gråbrödraklostret i Stockholm för att användas till logementen för det krigsfolk, som konungen kunde vara sinnad att hädanefter hålla i staden. (ToM'l'U'l'REDNINGAR I, s. 17). Snart nog iingo emellertid rum1 COLLIJN, ISAK, Franciskanernas bibliotek på Gråmunkeholmen i Stockholm med särskild hän­ syn till Kanutus Johannis' verksamhet. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1917. KLOSTRETS ANVÄNDNING EFTER 1500­ '!'ALET 16 STOCKHOLM men åtminstone delvis en annan användning. Konungen inrättade 1625 i de forna klosterhusen ett »barn och tukthus», en uppfostringsanstalt för fattiga barn, kombi­ nerad med en tvångsarbetsinrättning för >>skälmar och b of var» . Den kvarstannade under hela 1630-talet (ToMTU'I.'REDNINGAR I , s. 2 och s. 17). Från 1650-talet till 166G var Stockholms trivialskola inrymd i ett av klosterhusen. Dessa kommo sedermera samt­ liga vid skilda tillfällen under 1600-talet i enskild ägo . Ett av klosterhusen, den västra längan (egendomen 4 i kv. Riddarholmen med adress Birger Jarlstorg 7) in­ köptes 1758 av Riddarholm sförsamlingen och användes som prästhus för församlingen till 1807. Åren 1814 till 1879 disponerades byggnaden av Stockholms trivialskola (efter 1821 Stockholms gymnasium). Därefter disponerades byggnaden 1881 till 1907 av Wallinska skolan. 1 Rörande äganderättsförhållanden m. m. för denna och övriga fastigheter på Riddarholmen redogöres utförligt i ToMTU'l'REDNINGAH 1. 2 PROFAN En del av klostrets mark var, som förut h ar nämnts, redan under medelticlen upp­ BEBYGGEL88 ot en t"ll • drag­ p,\ HOLMEK l a 1 vär Ids l" rga mot er l äggan d e av tomtören b"JJ. ll { ostret. Ef ter kl ostrets m nirig torde dessa avgifter, som numera tillkomma kronan, ha erlagts till elen institu­ tion, till vilken Kungl. Maj :t upplåtit klostret. E nli gt en uppgift skulle för ett par tomter tomtören under någon tid ha erlagts till staden (ToMTUTREDNINGAR I, s. 3). Däremot är det tvivelaktigt, huruvida vid 1500-talets mitt tomtören skolat erläggas för vissa tomter. Möjligen h ar innehavaren upphört härmed under någon tid, var­ efter skyldigh eten vid systemskiftena fallit i glömska. 1560 tillbytte sig konung Gustaf själv till arv och eget av Jacob Turesson (Rosengren) till Grensholm en tomt med ett förfallet stenhus på Gråmunkeholm norr om klostret, 92 alnar lång och 54 1 / 2 alnar bred, mot ett konungens hus i staden. Tomten och huset utgjorde Jakob Turessons hustrus, Märta Erikselotter Rynings, nätta fädernearf». Erik Ryning var en av dem, som avrättades i Stockholms blodbad 1520, och äganderätten går sålunda tillbaka till medeltiden. AY vad art den varit, om den varit rörenad med tomtörens erläggande till klostret, omtalas icke (TOMTU'l'REDNINGAH I, s. 2). I de fl esta fall torde likväl denna skyldighet ha varit klar. Tomtinnehavarna utgjordes på ett par undantag när av hantverkare och annat små­ folk, och om bebyggelsens karaktär lämnar planen fig . 4 från omkr. 1620 en viss föreställning. Under 1600-talets början sälj as och doneras tomter av Kungl. Maj:t, mestadels mindre sådana, till huvudsakligen ofrälse personer. 1625 donerade Gustaf II Adolf till dåvarande kammarrådet Åke Axelsson (Natt och Dag) en tomt öster om kyrkan, och härmed börjar holmens aristokratiska period. Under de närmast följande årtion· dena övergår största delen av holmen dels genom gåvor, dels genom köp i högadelns ägo. I samband härmed regl eras stadsplanen, och samlingen av småhus försvinner så 1 2 NORDISK FAMILJEBOK, 2 upp!., art. Riddarholmen. Om prästhuset se även GYLLENSVÄRD V., Prästgården å Riddarholmen. Stockholm 1919. (Separat ur domkapitelskommittens betänkande.) RIDDARHOLMSKYRKAN 17 F ig. 7. Riddarholmen. Detail ein cr Karte v o n 1733 . Deta lj u r >Ge nera l Charta öfo·er Stockh olm med lVJalm arne » a,· l'etrus Ti ll reus 1733. Detail of a map of 1733 . småningom. Likväl å terstår ännu vid 1600-tulets mitt ett borgerligt stycke aY holm en. Stadsplanens utseende efter fö6imlrin gen framgår av pl anern a fig . 5 och 6. I ecklesias tiskt hänsee nde tillhörd e Gråmunkcholm under hela 1500-talet Storkyrkoförsarnlingen, m en klosterkyrk an hade sin ege n kaplan, som had e bostad i klostret och som avl önades av staden. 1617 erhöll emellertid magister H åkan Haquini kunglig fullmakt som kyrkoherde i klos tret. 1 Men kl os terkyrkan skildes icke därm ed från Storkyrkan. Den nye kyrkoherden Yar liksom sin a fö reträdare m ed kaplanstitel sk yldig att varj e torsdag predika i Storkyrk an, vars kyrkoherde fortfarande drog viss inkomst av klostre t. Grårnunkeholm var alltså ett slag;.; ann exförsamling till Storkyrkofö r sam lingen. PossrnTH säger härom (:-<. 342), att »th c siälah erclar so m wid Klosterkyrkian 1 RIDD AHliOLi\!SF ÖR SAn!LIK GE X. RrK S RE G. '% 1617. 2. Sveriges kyrkor. Stockholm 1 f. 18 STOCK HOL.M hade namn af Kyrkioherdar woro likwisst förbundne, dock icke uthan wedergäldning af Staden, at predika Jnvar torsdag uthi Stor Kyrkian, hwilken obligation warade til år 1640 tå hoos Kongl. Regeringen Kyrkioherclen Johannis Sigfridi Ostrogothus under­ dånigst anhåller at entledigas ifrån ofwamörde torsdagspredikningar, hwilket ock honom nådigt bewiljades. » Det oklara förhållandet mellan de båda församlingarna hindrade emellertid icke, att Bromma församling 1633 lades som annex till Riddarholmen (PosSIETH s. 343).1 Förhållandet mellan storkyrkaförsamlingen och Riddarholmsför­ sam lingen ordnades slutgiltigt först 1666. Genom ett riksrådsbeslut elen 21 m aj sagda år bestämdes, att »den cleelen af staelen som ifrån Riddarehuset och sal. h . E rich Ryningz huus (nuv. St. Nygatan 2) Konungzgatan (el. v. s. nuv. St. Nygatan) uthföre på wästre sijdan och åth siön ligger, här efter lyda under Riddareholms kyrc­ kian så att de där boendes äre, des pastarem för deras rätte siälesöriare erkänna skole, warandes intet skyldige till någon annan än h onom sine påskepenningar och h wad eliest till kyrckioheerderne erläggias plägar at gifwa» . 2 Vidare fö reskrevs, att bän­ karna skulle tillbörligen fördelas m ellan församlingens medlemmar , dock var och en som redan ägde bänkrum deras rätt förbehållen. Dessa gränser fastställdes ytter ­ ligare genom en kungl. resolution d. 10 dec. 1731. Församlingens patronus var konungen. I övrigt stod kyrkan, enligt kungl. brev d. 2 maj 1675, under överståth ållarens i Stockholm styrelse och uppsikt, och kyrko­ rådet utgjordes av slottsfogaten och slottsbokhållaren (FERLIN, s. 1308). Under Johan III: s tid begärde i staden boende tyskar »något beqvämligt rum, der de kunde förrätta sin Gudstjenst». År 1570 d . 20 juli erhöllo de tillstånd att an­ vända » Convents-stugan i Klostret, till dess de kunde blifva försedde m ed ett be­ qvämligare rum» (ROTHLIEB, S. 45). År 1607 den 14. jan. erhöll finska församlingen tillstånd att hålla sin gudstjänst i »Klosterkyrkan på (+råmunkeholm, efter elen var större och der på Holmen intet stor Församling, till dess S: t Jacobi Kyrka på Norrmalm kunde blifva fullbordad, hvilken sedan åt Finnarna skulle upplåtas» (RoTHLIEB, s. 45). Finska försam­ lingens gudstjänst hölls i Riclclarholmskyrkan 3 till år 1719, då drottning Ulrika E leonora befallde att finska församlingen skulle flytta till Katarina kyrka. I stället skulle Hovförsamlingen, som seelan slottsbranden 1697 förrättat gudstjänst i Riddar­ huset, elisponera Riddarholmskyrkan. Gudstjänsten fördelades m ellan hovpredikan­ tem a och kyrkans eget prästerskap på det sättet att varelera predikade varannan sön­ och h elgdag. Denna ordning iakttogs till 1724, då Hovförsamlingen fick hålla sin gudstjänst i rikssalen (PossiETH). Detta bekräftades ytterligare d. "% 1680 och d. 3/ 7 1681 då kyrkoherden i Klara ville åter­ vi nna detta annex för sin försa mling (E LEHS II s. 26). 2 RIKSRlDSl' ROTOKOLL. (Bergenheim) 21 /u 1666. 9 RO'l'HLIEB, s. 45, uppger att ''Finska Församlingen började sin Högmässo-Gudstjänst kL 5 på morgonen och Aftonsången hölls från kl. 11 till 1 på dagen ». 1 RIDDARHOLMSKYRKAN 19 Fig. 8. Riddarholmen 1771. Detalj ur Brolins karta över Stockholm. a. Gustavianska grav­ koret; b. Karolinska gravkoret ; c. privata gravkor; d. sakristia; e. Possiethska graven på kyrkogården; f. IGerrmanska graven; 1. Sterkys hus : 2. Finlays hus; 3. Schantziska huset; 4. Riddarholmskyrkans prästhus; 5. Schultzenheimska huset; 6. Kammarrevisionens hus; 7. Collegium medicum; 8. anatomisalen; 9. Gamla kungshuset; 10. slottsbageriet; 11. kök ; 12. brukspatron Ströms arvingars egendom; 13. H. Königs fabrik; 14. Braheska huset ; 15. Hessensteinska huset ; 16. spruthus; 17. Riddarholmsbroarna. niddarholmen 1771. a. Gustavianischo Grabkapelle, b. Ka­ rolinische Grabkapelle, c. private Grabkapellen, d. Sakri­ s tei , e. Possieths Grab im Friedhof, f . Kierrmans Grab. l. Sterkys Haus, 2. Finlays Haus, 3. Schantz Hans, 4. Pfarrhaus der R iddarholmsldrchc, ö. Schul zenheims Haus, 6. Haus der Kammerrevision, 7. Collcgitun medicum, 8. Anaton1iesaal, 9. Altes Königshaus, 10. Schlossbäckerei, 11. Ktiche, 12. Hans der Erben des HUttenherrn Ström, 13". Königs Fabrik, 14. Brahes Hans, 15. Hessonsteins Haus, 16. Spritzenhaus , 17. RiddarholmsbrUcken. Riddarholmen in 1771.. a. Gustav ian mortuary chapel, b. Caroline mortuary chapel, c. private mortuary chapels, d. Eacristy, e. Possieths 's grave in the churchyard, f.Kierr­ man's grave, 1. Sterky's house, 2. Finlay's house, 3. Echantz's housc, 4. Eectory of the Riddarholm church, 5. Schultzenheim 's housc, 6. House of Chan1bcr Revision , 7. Collegium medicum. 8. dissectingroom, 9. old Royal palace , 10. royal bakery, 11. kitchen, 12. h ou se of th e heirs of the manufacturer Ström, 13. Königs nlanufac­ tory, 14 . Brahe's palace, 15. Hessenstein's ho usc, 16. eugineh ouse, 17. Riddarholm bridges . Genom kungl. brev den 11 sept. 1807 upplöstes Riddarholmsförsamlingen, och dess RIDDAR­ HOLMSFÖR· område förenades ånyo me d storkyrkaförsamlingen (FERLIN, s. l 308) . Kort d äre f ter SAMLINGENs upphörde kyrkan att tjäna som gudstjänstlokal. Den är numera uteslutande grav- urPr.ösNING 20 STOCKHOLM Fig. 9. Riddarholmen från söder. Detalj ur träsnitt av Henrik Keyser d. ä. 1637. Orig. i K. B. Uiddarhohnen vom SUden, 1637. lUddarholmen from the south, 1637. och minneskyrka och står under Byggnadsstyrelsens och Rikl:lmarskalksämbetets ge­ mensamma vård . Härom stadgas i ett kungl. brev d. 2 febr. 184 7, »att 1rården om Riddarholms Kyrkan hädanefter skall öfwertagas af både Öfver Intendents Embetet 1 och Riks Marskalks Embetet sålunda att till synen öfver Kyrkans yttre delar, jemte dess underhållande till murar, tak, wäggar, golf och hwalf, ombef;örj es af fön samt »om Grafvarne på Riddarholms Kyrkogård» finnas i »Kommitterade öfver Kungsbyggnaden 1802- 1824. P. M. och anteckningar ang. R iddarholmskyrkan » i R. A. KYRKOGÅR­ D ENs LÄGE OCH U'l'­ STRÄCKNING 2* 22 ST OCKHOLM Hum kyrkogården varit ordnad under m edeltiden kan icke närmare fastställas. Sannolikt har klostret som begravningsplats, utom kyrkan, använt korsgången och klostergårelen i enlighet med vanlig klostersed. Möj ligen har en del av elen uneler senare tid använda kyrkogården varit inhägnad och bmkacl som trädgård och kyrko­ gård. Klosterområdet var under m edeltiden inhägnat med tegelmurar, varom klostrets diarium m eddelar, att år 1416 täckte den vördnadsvärde fadern broder J acobus Haquini, gm·dian och lektor vid Stockholmskonventet, koret på dess kyrka m ed kost­ samt blytak och omgärdade klostret med tegelmurar utefter vattnet (S. R. S. II, s. 75). HANS HILDEBRAND uppgiver, att när järnvägen, den s. k. sammanbindningsbanan, byggdes, lämningar lära hava påträffats av den tegelmur, som begränsade kloster­ området.1 Omkring 1620, från vilken tid den äldsta planen över området förskriver sig, sträckte sig kyrkogården från tornets sydvästra hörn utefter hela västra och norra R idorna. Konturen var mycket oregelbunden med ut- och ingående vinklar (fig. 4). 1638 resolverades i Rådet »på H er Claes F lemmings förfrågande, att then svaneken eller buclden på kyrkogårdsmuren å Ridderhållmen skulle dragas inn bätter och göres li nieräätt; såsom och dett kyrkieporten skulle skjutas bättre tillbakar, ther m edh att justera gatun effter den dessein, som för detta gjordh ähr och sal. K. M:tt haffver approberat; der effter Her Åke Tott och Her Bengt Oxenstierna sädan deste richtigare kunde uthföra sijne tompter. »2 Fig. 5 återger säkerligen en regleringsplan från detta tillfälle. De svarta linjerna på planen utvisa de då gällande gränserna för kyrkogården och de · omkringliggande tomterna. Blyertslinjerna visa förslag till en tomt- och gatureglering, genom vilken rakare och mera jämnbreda gator skulle er­ hållas. Till sin huvudsakliga del blev denna reglering dock genomförd först 1655 i samband med anordningarna för drottning Maria Eleonoras begravning. Den 4 april sagda år erhåller överståthållaren K. M:ts befallning att »så inrätta, at platzen, der grefve Clas Tottes gårdh uppåstår, motte blifva afhyst, slättat och rengiord och broen deruppå, som svarar gent emot gathan, uprettat, jämväl och porten på kyrkiomuren uthi samma linea satt och förfärdigat, med hvadh mera, som I pröfva dertill nödigt vara och förrige giorde dessein likmätigt». (RIKSHEG. ) Sista delen av regleringen utfördes först 1663, då kyrkan »nödgades på sin egen bekostnad nederrifwa 90 alnars muur, then r:;edermera til 6 qwarter in på kyrkiogården flyttia och änteligen samma muur vpsättja» (PossrETH, kap. 21). Åtgärden vidtogs för »att göra th en gatan regulair up till Ryks­ skattmestarens Exell~ S ahl~ H~ Gustaff Bondes huus» 3 (0. l. s. 208). »Tå togs ifrå Kyrkiogårclen 353 3/ 4 alnar qvadrat, hwaremot höga wederbörande, som af murens indragande wunno någon beqwemlighet och bredare kiönväg, icke beh agade kyrckian 1 HILDEBJH~w , H. , 2 3 Sveriges medeltid III, s. 1007, 8thlm 1898- 1903. Riks Råds protokoll 1637-39, s. 177. Nuvarande Kammarrättens hus. RIDDARHOLMSKYRKAN 23 Fig. 11. Riddarholmskyrkan sedd från Riddarlrnstorget. Detalj ur ett kopparstick av J ohan Sna ck 1783. Ridclarhol1u s Die Riclclarholmsldrchc vonRiddarhustorgcta.us gcschcn, 1783 . Church secn from Uiddarhus torgct 1 1783. 24 STOCKHOLJVI Fig . 12. Riddarholmskyrkan sedd från öster omkr. 1719. Detalj ur kopparstick återgivande Karl XII:s likfärd. 1'. h . om kyrkan den äldre kyrkogårdsportalen och klockarhuset. Hiddarholmsk irc be vom Osten, um 1719. D etail eines Kupfer s tiches m it Darstellung d er Bestattung Karls XII . Riddarholm s Churh from the east, ab out 1719. hwarken för then bortmista jorden eller hafda omkostnader med någon wedergäldning ihogkomma. När nu kyrkio-gården sålunda indrogs, kunde och borde man icke annat ~in jemwäl then mull, som war full med the dödas been innom then Nyja Kyrckio lVImen föra, hwar af Fylningen kom at stiga nästan vppå h alfwa muren som än i dag för ögonen ligger» (PossrETH, kap. 21). Med anledning av denna förändring fördes under 1670-, 80- och 90-talen en vidlyftig process med dåvarande innehavaren av ovannämnda hus Fru Elsa Crus. Resultatet blev, att kyrkan erhöll ersättning för si n förlust.l Kartan fig . 6 från 17 30 visar kyrkogårdens form efter dessa regleringars genom­ förande. I allt väsentligt bibehöll den samma form och utsträckning under hela 1700­ talet. Fig. 8 visar en plan från l 771. En mindre förändring har verkställts i öst­ ligaste delen i samband med Karolinska gravkorets byggande. Kyrkogården var, som på s. 25 närmare omtalas, under 1600- och 1700-talen om­ given m ed mur, försedd m ed portaler samt planterad med träd. Fig. 15 och 16 visa bilder av kyrkogården från tiden omkring 1800. I börj an av 1800-talet nedrevas murarna i enlighet med då härskande estetiska principer. År 1806 d. 27 okt . beslöts nämligen, att kyrkogården, som var ))med lummiga lindat· 2 planterad och m ed fast stenmur omgiven skulle utläggas och planeras, samt grafägarue höras i anseende till graf­ En stö rre bun t handlingar rörande denna process förvaras i kyrkans arkiv (0. 1). POSSTETI-r uppger, att lindarna voro till antalet nitton >them Kyrckioherden Mag : Johannes V ultejus uthi sin tyd, jemte mycken armor sorgfällighet, som han för kyrckian had e, låtit sättj a>. Vnltejus var kyrkoherde 1679- J 700. 2 1 RIDJ)ARHOLl\ISKYRKAN 25 _____j __ ·l dl_j===t Fig. 13. Ritning till Riddarholmens kyrkogårdsport av Karl Hårleman, ej utfört förslag. Originalritning i :X. :M. Gate to the chnrcll y ard, not rcalized project by IL Hårle- m:~n . Friedsllofsportal , nicht a.usgcfilhrtes Projekt von Karl Hårlem au. varnas borttagande. lVIuren blef då borttagen, platsen afröjd och jemnad, f'amt Kyrkan såledefl fristående, till mycken fördel så väl för Kyrlmm; ut:-:eencle som för Riddarholmen i alln1änhct» (RoTHLIEB, :-:. 34). Kyrk ogård emuren omtalas första gången i de bevarade räkenskaperna 1633 LnenK\"RKOGhn~går, så~>Murmestare :-;om huitlim ade kyrcldo gårdz Muren>> betalades f:'am tidigt 3: -: ­ (RÄKENSK. 1633). »A? 1655 [betalade:-:] till uågre arl>etz b riar flO m hafmt, nederhuggit een s toor deel af muhrcn kring Kyrc:kiogården in n1ot H s: Exellt" F elltmarskalckens Grefwe Carll Uustaf Wmngells gård, grafwit grunden under de1 .t nye muhrcn som i stellet upsattes sampt rensat tegell, iempnat Kyrckio gården och nedergraf1Yit dhe dödas been, och hulpit Murmest:-tmc brint gråsteen till grunden 30: 13: 14s>> (RÄKb:NSK. 1655). År 1668 betalas till >> lVIester Iohan Erichsson >> för det h an »taacklagt Muren luing Kyrckiogårclhen och honom flijkat och hwittli j ll1 mat bådhe u than och innan » (RÄKENSK. 26 STOCKHOLlVI 1668). 1709 reparerades taket på kyrkogårdsmuren, varjämte det ströks »m ed Tiära och röd färga» (R.\KENSK. 1709). År 1722 beslutes, att »Kyrkiogårdsmuren med thet första skall täckas emedan spåntaket är aldeles fönnultnadt, h wilket borde skie med jernbläck, på thet thes warande så mycket längre kunde blifwa>> (0. l. s. 366) . Samma år göres utbetalning till dem som »Rappat och Hwit Limmat samt gråfärgat Kyrckio Gårdz lVIuhren på östra sidan, begge sidor om Kyrckio gårdz Por­ ten» (RÄKENSK. 1722). I samband med Karolinska gravkorets fullbordande uneler 1700-talets förra del erhåller muren det utseende fig. 11 visar. I 1741 års slottsräkenskaper finnas näm ­ ligen bland utgiftema för Karolinska gravkorets byggande sagda år stora utgiftsposter, bl. a. för kalk, tegel, bräder och jämplåt till kyrkogårdsmuren. Där m eddelas ockf'å, att timmermännen avrivit gamla bräcltaket på muren och gjort nya takstolar och täckt med nya bräder. >>lVImarna hafwa äfwen wicl samma murs ändrande och för­ bättrande arbetat. >> Därefter har man senare samma år »betäckt kyrkiogårclsmuhren, ifrån framledne kyrckioherd en Posehetts (Possieths) graf och längs åt Corps d e garclit wecl Kungshu set alt upp til hörnet wed Crusiske hörnet, samt derifrån utmed be­ rörde hus, åt söder til det lm~i som ähr på muhren» med jämplåt (STOCKHOLl\·Is SLO'l"l'SBOK 1741). 1784 utbetalas till >>Stephan Ödman för det han Kittat och An­ strukit Jämplåtama på Kyrkogårds :Muren 24: 26: 8» (RÄKENSK. 1784). K YRKOGAm>:oI kyrkogårdsmuren hav n, funnits tvenne p ortar, elen ena i nordöstra hörnet mitt PORTAR för bron mot staden, den andra på kyrkogårdens västra sida. Den senare uppfördes omkr. 1750. Dess utseende är okänt. Om elen förm portens utseende före 1600­ talets mitt är heller intet bekant. I samband m ed drottning lVIaria Eleonorm; be· gravning ha en del arbeten verkställts på densamma. I ett kungl. brev ay 1655 befalles överståthållaren att med anledning av begravningen tillse, att >> platzen fram ­ man för kyrkian och kyrkioporten blifver fulkombiigen effectuerad och i Yerket shilcl>> samt porten rättad (RrKSREG. 4/ 4 1655). Sagda år betalades >> till .M~· Hans grofsm ed för galdmr (galler) under ingongen på Kyrkiogården >> (RÄKENSK. 1655). Påföljande år betalades >>till Snickaren M~· Lucas lVIeijlancl för een port till Kyrckiogården >> oeh »till M~ Anders Erichson Kleensmed som beslogh samma Port» (RÄKENSK. 1656). År 1663 eller något av de ntirmast föregåend e åren synes denna port, som troligen haft liknande utseende som landskyrkornas >>stigluckor», ha ersatts m ed en renässansportal av huggen sten. 1663 utbetalas nämligen till »Gert Blom steen­ huggare, för arbete på Portalens opsättiande 32 Dir. smt. och till M: Hans Smaltz · grofsmedh, för arbete på Portalens opsättiande» (RÄKENSK. 1663). Denna portal, som tydligen är densamma som finnes avbildad å det efter E. Dahlbergs teckning gjorda sticket över Karl X Gustafs begravning 1 och som även återfinnes på den bild 1 Det förhållandet att portalen finnes på bilden av Karl X Gustavs begravning 1660 utgör intet bevis för, att den verkligen funnits sagda år. Dahlbergs teckning är utförd efter 1660 och stucken i koppar av Jean Le Pautre först 1669- 1670. RIDDARHOLMSKYRKAN 27 Ni efel a re Hofmens Fig. 14. Riddarholmens kyrkogårdsport. Kupfers tich n ach Zeichnung von K. H årlem an . Friedshofsportal. JSr!CoJå''ds 16rf Gate to the church yard. Engraving after design by K. Hårleman . Kopparstick efter ritning av Karl Hårleman. av Karl Xll:s likfärd av vilken fi g. 12 återger en detalj, beskrives av PossiETH (s. 120) på följande sätt : »Kyrkio-gårds-Porten, ståndande mitt emellan twänne högwäxte Lindar, gifwer ifrå sigh så mycket behagligare anseende, som thess pelare äro opmmade af huggen steen. Öfwer porten på then sidan, som til staden wisar står Swea Rikes wapn, äfw en i steen vthugget. Vthi then Ovale listen, som går öfwer porten läsas thessa Davids ord1 : Wij wilja gå in vthi H ermns boningar, och till bedia inför H ans fo tapall : Psalm : 132: vers: 7. På then sidan som sigh w änder til Kyrckiogården står öfwer porten thetta l es u Språk: Salige äro the som höra Guds ord, och göm a thet. Luc: 11: vers: 28. » Redan 1677 var portalen i behov av reparation. Då göres utbetalning till m äster ' I marginalen står med annan stil : >NB. tå han måhlades nu senaste gången. » 28 STOCKHOLM KLOCK­ S'l'APEJ' BYGGKADER P.:\ KYRKO­ GXRDJ·:X Johan Köpke steenhuggare för det han »gjordt nij list af godlandssten upå kyrkio­ gårds porten åfwan upå och elgist förb etrat samma port» (RÄKENSK. 1677). Stenen i portalen har varit målad m ed oljefärg, vilket var regel vid denna tid. År 1722 betalades till IYiålaren Anders Gottman för det han »Anstruckit Kyrckio Gårdz Porten med alt der warande steenhuggare arbete m ed grå Olliofärg, samt måhlat porten Innanföre m ed Brun Olliofärg» (RÄKENSK. 1722). Samma år utbetalas till dem som »tim·at och rödfärgat Hufwen öfwer Kyrckie gårdz Porten; samt tillagt Tim·a och rödfärga>> (RÄKENSK. 1722). Under arkitekten Karl Hårlemans arbeten vid Riddarholmskyrkan ha såväl portalen som kyrkogård smuren ombyggts. Fig. 14 visar kyrkogårdsporten enligt en av Hårle­ mans i koppar stuckna ritningar. Andra ritningar av Hårlemans h and till samma portal finnas i Nationalmusei handteckningssamling. Av dessa överensstämmer den ena med sticket, den andra har däremot dörrar i stället för järngrindar (fig. 13). Den H årlemanska portalen bestod av tvenne rusticerade pelare hopbyggda med den bredvidliggande lägre kyrkogårdsmuren. Vinkeln mellan pelare och murar utfylldes m ed stående voluter. Mell an pelarna var slagen en rundbåge uppbärande ett kors. Porten stängdes med järngrindar, vilkas överstycke var prytt med vapnet tre kronor und er kunglig hona och omgivet av serafim erkedjan.l Då kyrkogården 1806 utlades till gata, revs portalen och skänktes till Kungsholm s kyrka, å vars kyrkogård den uppsattes 1809 och där den ännu i föränd rat skick finnes bevarad. 2 Enligt ~lldre käll or skall kyrkan före tornets påbyggande under Johan III:s tid ha haft en klockstapel »på en höjd av holm en kall ad Ro berget» , på det ställe där Gene­ ralstabens hus nu är beläget (S. 48 i U. B.) Om utseendet är intet känt. På kyrkogård en ha legat åtskilliga mindre hus och bodar, av vilka en del torde hr1. varit ekonomibyggn ader för klostret, andra däremot över gravarna uppförda gravhus. De förskrevo sig från olika tider. År 1643 betalades till »Muurmestaren Mr Mårthen Elufsson i arbetzlöön för det han omkull reef ett gammelt steenhuns baack för Kyrckian 67: 16 : - >> (RÄKENSIC 1643). Troligen har detta gamla stenhus varit någon del av de foma klosterbyggnaderna . 1655 fmnes en utgift för ikullrivande av >>een deel af muren omkring kyrkio­ gården och een steenboclh, till H ennes Majtz Richz Enkiedrottningens begrafnin g>> (RÄKENSK. 1655). På kyrkogården norr om kyrkan och i närheten av nuvarande Karolinska grav­ koret låg under 1600-talet och 1'700-t alets börj an klockarehuset . Det var ett sten­ hus, omgivet av en del bodar och skjul av trä. Husets ålder är obekant, men 1 Som Serafim erorden instiftades 1748, är det troligt att portalen som uppfördes omkr. 1741, erhållit den beskri vna dekorationen förstnämnda år i samband med den då hållna »riddare solleni­ tete n ». Jfr s. 32. 2 Jfr SVEHIGE::i K n lKOH, STuCKHOLiVl, B. III, s. 12 o. fig. 6. RlDDARHOLMSKYRKAN 29 Fig. 15. Riddarholmens kyrkogård sedd från kyrkans nordvästra hörn. Originalteckning från omkr. 1800 av okänd konstnär i Stockholms stads arkiv. Invid kyrkogårdsmuren t. v. Kierr­ manska graven, t . h. Possiethska graven. Der Friedhof von der nordwestlichen Ecke d er Kil·cho gese hen , nm 1800. The churc h yard scen from the north·west corner of the church, about 180U. kyrkofiirei'tänclarnn, frarnhålla l 726, att det stått i mer än hundra år. Säkerligen är det detta hus, !'Om f'ynes på kyrkogårdens nona sich på elen bild av Karl XII:s likfärd av Yilken tig. 12 återger en del. Huset är ganskeL stort. Det har trapp gavlar rne>ej tillräeklig:L att betaga. mig de tankar ,.:om bracht mig att härom göm nnclenlånig framställning, helst r.;om ej jag allena utan åtskilliga af rådet "om besl\g platc:en YiBorgmästare !Germans graf vid .Riddarholmskyrkan», ritning av J . E. Rehn. Hochschildska saml., Bellinga. "Grab des Biirgermcisters Kierman bei der lUddar­ holmskirche», Zeichnung von J.· E. Rehn. Fig. 18. Ritning till gravkor av J. F Rehn, troligen till Kierrmanska graven vid Riddar­ holmskyrkan. Hochschildska sam!., Bellinga. Zeichnung fUr ein Grabchor von J . E. Rehn, wahrscheinlieb das Grab Kierrmans bci der Ri ddarhohnskirche. Drawing for a mortuary chapel by J. E. Rehn, pro­ bably for the grave of Kierr­ man at Riddarholms Church. )> GraVe of the burgomaster ]{ierman ·>, design. by J . E. Rehn. att kyrkan äger samma rätt som någon privat person här i staden» och att »klåc­ karehuset i öfwer 100 år stått utan fara, och då där föga kokas torde ej större fara vara att befruchta än ifrån flere större hus i närheten. »1 Efter en vidlyftig skrift­ växling beslöt K. M:t den 30 dec. 1728, att klockarehuset skulle nedrivas. 2 Ännu vid 1700-talets mitt kvarstodo emellertid en del bodar och skjul av trä på kyrko­ gården. De torde dock till stor Clel ha varit materialbodar, uppförda i samband med Karolinska gravkorets byggande. »1755 påminte Kyrckoherden huru som det wore farligit för Kyrckan wid sig timande eldswåda, at ännu på Kyrckogården woro qwar­ stående några material bodar. Rs: Hen Slottsfogden åtog sig at om deras nedrif­ wande wilja tala med Herr Öfwer Hof Intendenten Gref Cronsteclt, det han wille anstalt clerom göra» (K. RÅDSPROT. 17/ 4 1755). Bland gravbyggnaderna böra särskilt nämnas Possiethska och Kierrmanska gravarna, som båda voro belägna invid nordöstra kyrkogårdsmuren (e och f på planen iig. 8). IGenmanska graven uppfördes början av 1760-talet efter ritningar av arkitekten 1 »Överintendentsämbetet», R A. 2 Kungl. br. d. 30 dec. 1728. 32 STOCKHOLM Jean Erik Rehn. För omständigheterna härvid redogöres närmare sid. 98. Uravens ungefärliga utseende visa bilderna fig . 15 och 16, som dock återge detaljerna mycket summariskt. I Jean Erik Rehns efterlämnade papper finn es den av fig. 17 återgivna ritningen, som har påskriften »Borgmästare Kiermans graf vid Riddarholm skyrkan >>. Efter denna ritning torde graven emellertid icke ha blivit utförd. Diiremot finne s i samma samling en annan likartad ritning till ett gravkor med exakt samma mått och utan påskrift (fig. 18 ). Den är tydligen ett alternativt förslag. Denna ritning överensstäm­ mer bättre med den bild av gravkoret, som fig . 15 och 16 himnar, och det är troligt att graven utförts efter denna ritning, möjligen med någon förändring av taket. Possiethska graven uppfördes för kyrkoherden i Riddarholmsförsamlingen Joh an Possieth, som dog 1728. Den utgjordes av ett mindre stenhus, täckt av ett enkelt sadeltak (fig . 15). Båda dessa gravkor kvarstodo till 1806, då kyrkogården utlades till gata. År 1729 påbörjades byggandet aY ett benhus på kyrkogården. Kontrakt slöts med murmästaren mäster Iean Christopher Körner om >>förfärdigande af ett BenhuR med 2ne dänvid hörige Rum>>, samt dönar >>af Järn-gall er vVärb (RÄKE:-;sK. 1729). Grunden lades till huset, som var IJeläget i kyrkogårdens väRtra del, m en >H. Doctor Hausswolff påminte åter om Ben och Båårhus byggnaden, at den borde företagas. Han hacle förlidit år, med mycken grä­ mälse måst se, huru wid Riddare Sollenniten 1 blifwit hål Lrutit på Muren, där ehes Benhuset är, och taket til efwen f'å f'tor del aftagit, på det, at om Regn infallit processionen genom det hålet skolat skie. Sedan den ticlen hade ingen wordnt sig om at lägga taket åter öfwer. Hålet på Muren "·ore m ed bräder öfwerRlagit å t lilla gatu­ sidan mellan Dahlens hus och Muren. Men h ~ir jnnan före \\'Ol'e opit och Benen wrekte för hwars Manns åsyn, honom ömade det. Han moste ock här och där tola förewitelse om mindre wård om de dödat< Ben. Bad fördenskuld h errarne wille tala. med hans ExceJlce Öfwerståthollaren och recomm endera. Benhm; byggnaden til cl et bästa. De låfwade det giöra. >> Överståthållaren infordrad e ritning från överintendenten H[n·leman. I juli ;::amma år anmäldes, att ritningen erhållits. Plats utsågs på kyrkogårdens Yästra. :-;icla mitt för >>Grefiiga Barckiska huset», 2 varefter benhu~ e t uppfördes nndcr 1749 oelt följande är (RÄKENSK.). Om dess utseende är intet bekant. 1 2 Vid Serafimerordens instiftande 1748. Nuvarande Marinförvaltningens hus. RIDDARHOLMSKYRKAK 33 Fig. 19. Riddarholmskyrkan från Riddarhustorget, teckning av Karl Ste fan Bennet, 1840-talet, t. v. i förg runden det Bjelkenstiernska (sedermera Sterkyska och Gei­ jerska) huset, som revs vid järnvägens byggande. Orig. i U. B. Die niddarholmskirch c von Riddarhustorget ge seh en um l SJ O. Riddarholms church seen from Riddarhustorget about 1840. 3. Sveriges kyrkor. Stockholm il. 34 STOCKHOLM BYGGNADENs BESKRIVNING OCH HISTORIA ORIENTERANDE INLEDNING Riddarholmskyrkan är i sitt nuvarande skick en treskeppig tegelkyrka med ett långt utdraget tresidigt, avslutat kor i öster och torn i väster (jfr pl. I). Mittskeppet och norra sidoskeppet åtskiljas av fyra rundpelare av tegel. Mellan mittskeppet och sö dra sidos keppet stå lik a många pelare med rektangulär ,grundplan. Alla tre skeppen äro täckta av kryssvalv med profilerade strålar. Valven äro prydda med medeltida ornamental kalkmålning. Mittskeppet och koret, som äro av samma höjd, äro högre än sidoskeppen. Till kyrkan ansluter sig på norra sidan ett vapenhus, uppfört samtidigt med kyrkan. I vapenhusets norra gavelvägg finnes norra portalen. Rummet övertäckes av ett ~::petsbågigt tunnvalv. Runt kyrkan ha vid olika tider under 1600-1800-talen tillbyggts en hel rad gravkor. På södra sidan om kyrkans kor ligga Gustavianska gravkoret och Bernadotteska gravkoret, bägge uppförda av tegel. På korets norra sida ligger det helt av grå sandsten byggda Karolinska gravkoret. Dessa tre gravkor öppna sig med stora arkadbågar mot kyrkans kor. Intill kyrkans västra fasad är under den senare medeltiden tillbyggt ett torn, i vars västra vägg byggnadens nuvarande huvudportal är belägen. Söder om tornet finnes ett mindre parti, kallat »sydväst ra hörnpartiet» med »sydvästra hörnrummen», från vilket leder en uppgång till tornets övre våningar och till vinden. Sydvästra hörnpartiet innehåller i sig rester av de till kyrkan en. gång hörande klosterbyggnadernas västra länga. Öster om södra sidoskeppet finnes ett mindre rum sammanbyggt med kyrkan och liggande under samma tak som detta. Dess nedre våning användes numera som sakristia: övre våningen, som är öppen mot koret, kallas rummet över sakristian. Före 1800-talets mitt utgjorde dessa rum en utbyggnad, ett kapell, som med arkad­ bågar öppnade sig mot såväl södra sidoskeppet, som mot mittskeppet. I dess syd­ ligaste del ligger Bielkeska graven och norr om denna Erstaviksgraven, vilken senare grav fordom gav denna byggnad sitt namn. Intill södra sidoskeppet ligga tvenne gravkor; östligast det Vasaborgska gravkoret, väster därom det Banerska gravkoret. I södra väggen mellan dessa båda kor var före 1914 en mindre ingång till södra sidoskeppet. Den borttogs vid den senaste, 1914 påbörjade restaureringen, och smygen mellan de två koren avstängdes medelst en vägg mot söder. I det så uppkomna rummet bereddes plats för värmeledning. På västra sidan, intill tornets norra vägg, ligger Torstensonska gravkoret. Norr om kyrkan ligga på var sin sida om vapenhuset, och sammanbyggda med detta, tvenne gravkor, nämligen Wachtmeisterska gravkoret väster om, och Leijonhufvudska,. RIDDARHOLMsKYRKAN 35 Foto C. G. Rosenberg 1921. Fig. 20. Die Riddarholmskirche vom Osten. Riddarholmskyrkan från öster. Riddarholms Church from the east. Foto C. G. Rosenberg 1922. Fig. 21. Das Innere m it dem Altar. Riddarholmskyrkan. Interiör med altaret. The interior with the altar. Fig. 22. Das Innere gcgen westen. Hiddarholmskyrkan. Interiör mot väster. Foto C. G. Rosenberg 1922. The interior l ooking west.. 38 STOCKHOLM numera L ewenhauptsk a, koret öster om detsamma. Den sistnämnda byggnaden är uppdelad i tvenne lika stora rum, av vilka det östra i äldre handlingar vanligen kallas Gref G ust af Leijonhufvuds grav och det västra Gref Karl Leijonhu fvu d s grav. Uneler samtliga dessa kor finnas gravvalv. I södra skeppets västligaste del är Strijkska g raven belägen. Den är uppmurad över golvet och upptager sidosk eppets h ela bredcl. Ingång till densamma finnes i mitt­ skeppets södra vägg. Omedelbart väster om denna grav i en bevarad del av klostrets forna korsgång ligger Scheeles grav, till vilken finnes ingång från sydvästra hörn ­ rummet. KYRKAN P LA:-< SEKTIO~ fmU~D soCKEL ~I URVERKE T Kyrkan är, som framgår av plan e n pl. I, treskeppig med det bredare mittskeppet fortsättande mot öster i ett långt utdraget, tresidigt avslutat kor. Av de båda sido­ skeppen är det norra något bredare än h alva mittskeppet och skilj es från detta av rundpelare. Söclra sidoskeppet är smalare ; det upptar enelast en tredj edel av mitt­ skeppets bredd och avskiljes från detta genom murpelare med rektangulär grundplan. I tvärsnitt har kyrkan det utseende pl. VII A visar. Mittskeppet, och dess fortsättning koret, är täckt av höga kryssvalv, norra sidoskeppet av betydligt lägre sådana. Söclra sidoskeppet är av i det närmaste samma h öj d som mittskeppet. Kyrkans grund är synnerligen omsorgsfullt lagd, vilket iakttagits vid grävningar söder om kyrkan, där större partier av grunden blottats. Den utgöres av vald fältsten lagd i bruk i jämna horisontala skift, påminnande om murverket i de äldst a uppsvenska granitkyrkorna. Undergrunden utgöres ställvis av berg, ställvis av hård pinnmo. Kyrkans nuvarande sockel är av röd sandsten och påtagligen tillkommen i sam­ ·b and med socklarna å de uneler 1600-talets mitt uppförda gravkoren, men har seelan delvis förändrats . Den h ar på olika ställen olika höjd. Delvis har den en profil i form av en enkel vulst, delvis saknas profilering. På södra skeppets västra del är sandstens­ sockeln förhöjd med ett skift granit. Ursprungligen: hade kyrkan åtminstone på väst­ fasaelen en ganska rikt profilerad sockel av granit samm ansatt av en hålkäl och en rundst av, på det sätt fig . 25 och 27 visa. Rester av denna sockel finnas bevarade på tre ställen på västfasaclen, nämligen på tvenne i Torstensonska korets gravvalv befintliga delar av denna fasad samt på ett ställe uneler golvet i tornrummets sydöstra hörn. Granskar man kyrkans väggar ­ vilket vid senaste restaureringen kunnat ske mycket noggrant, då putsen varit avlägsnad från samtliga väggar - finner man, att korets, mittskeppets och norra sidoskeppets väggar jämte pelarna mellan mittskeppet och sido­ skeppen, m ed undantag för några mindre lagningar och tillmurningar, äro av fullt likartad beskaffenhet och att inga som h elst spår av stötfogar finnas i dessa murar. Härav framgår, att dessa delar äro samtidigt uppförda. Som senare skall uppvisas, äro de kyrkans äldsta delar. (Byggnadsperiod A.) Murverket i dessa partier h ar ett karakteristiskt utseende och benämnes »medeltida murverk av typ A» . RIDDARHOLMsKYRKAN 39 Utmärkande för murverket av typ A är följande. Väggarnas skalmurar av tegel äro MEDELTIDA MURVERK . lagda i mycket regelbundet munkförband. Rummet mellan skalmurarna är fyllt med AV 'l'YP A en blandning av klappersten, grus och murbruk, ställvis med inlagda stora kullerstenar. Bomhål finnas på såväl ut- som insidan, ehuru oftast senare igensatta. Teglet är kort och tjockt och av mycket enhetligt utseende. Mått 28 x 13,5 x 9-10 cm. Längel­ måttet uppnår hos enstaka stenar en storlek varierande mellan 27 och 29 cm. Teglet är av mycket god beskaffenhet, väl bränt och av mörkt brunröd färg. Murbruket är starkt kalkh altigt, gråvitt, av medelgrov, jämn sa~cl utan stenar, väl blanclat och mycket hårt. Fogarna äro 15 till 20 mm. och även på väggarnas innersidor, som ursprungligen varit putsade, omsorgsfullt tillslätade (fig. 29). Ställvis där invändig fogstrykning fö­ l'ekommit, såsom t . ex. i en liten krypta uneler altaret och i den forna korsgången (jfr s. 75) äro fogarna antingen målade gula eller har bruket gjorts gult genom in­ blandning av tegelmjöl. På den gula ytan ha därefter uppdragits skarpa vita linjer för att markera fogarna (fig. 60). Ovanstående beskrivning gäller huvudsakligen murarnas orörda insidor. I fasaden har ställvis mycket nytt tegel uneler olika ticler ersatt det ursprungliga, varför ytter­ väggens ursprungliga fogbehandling är svårare att iakttaga. Väl bevarade delar finnas dock synliga på södra sidoskeppets vind (jfr s. 80) samt i en del av västra kloster­ längans norra vägg, som nu finnes inbyggd i tornet. Det fogstrukna murverket av typ A liknar i allt väsentligt det icke fogstrukna med elen skillnaden att dess fogar • som äro smalare, ungefär 10 mm höga, äro något insänkta samt omsorgsfullt strukn a från båda sidor, så att en svagt framträdande rygg uppstått mitt i fogen {fig. 28 och 64). Här och var i väggarna finnas senare lagningar med avvikande tegelmaterial, vilka emellertid äro av ringa intresse för byggnadshistorien. Mittskeppet öppnar sig på varelera sidan mot sidoskeppen medels fem spetsbågigaMITTSKEPPE'l' arkaclbågar. Av dessa äro de mot norra skeppet profilerade, såsom fig . 33 visar. De mot södra skeppet sakna profilering. De äro senare genombrytningar, vilket framgår därav att de avskära förut på denna sida befintliga fönster, av vilka ett ännu är be­ varat i mittskeppets västligaste travee (fig. 55). Spetsarna av de övriga finnas beva­ rade över arkadbågarna (pl. V). Dessa fönster motsvaras på norra väggen av en serie grunda spetsbågiga blindnischer ovanför arkadbågarna (pl. VI). Under de i södra väggen befintliga fönstren har löpt en blindarkad av djupa spets­ bågiga nischer; två ha funnits under varje fönster. I västligaste traveen finnas de ännu bevarade (fig. 55), och spår efter de övriga finnas i pelarnas kanter. Norra väggens arkadbågar vila på runda tegelpelare, på vilka arkadbågarna och valvens strålar nedlöpa i form av tresträngade knektar. Rundpelarna äro byggda med skalmur. Denna är i stort sett fri från elen innanför varande murmassan. Tegelskalet består nämligen uteslutande av löpare med något böjda yttersidor. L. 27 cm. H . 9 cm. Fogtjocklek 8-10 mm. Inga bindare förekomma (fig. 32). 40 STOCKHOLM Foto Blomberg · om]{r. 1900. F ig. 23. Riddarholmskyrkan. Interiör mot öster före trofeernas bortflyttnin g 1906. The interio r looking east before 1906. Das Inn cr e gegcn Osten vor 1906. RIDDARHOLMSKYRKAN 41 Foto från omkr. 1890. Fig. 24. Das Chor vor 1906. Riddarholmskyrkan. Korets utseende före 1906. 'l'he choir be fore 1906. 42 STOCKHOLM NORR.-\. SIDOSKEPPE'l' Rundpelarnas kapitäler utgöras av smala profilerade lister av tegel (fig. 30 o. 34). Ba­ serna bestå av en halv rundstav och en hålkäl av tegel (fig. 31 o. 34). De sistnämnda lågo före sista restaureringen under golvet och voro därför icke synliga. Genom den då företagna sänkningen av golvet ha de åter kommit i dagen. Flertalet av de nu be­ fintliga basstenarna äro gamla; några äro nyinsatta vid restaureringen. Ovanpå rundpelarnas kapitäl stå, på väggens mot mittskeppet vettande sida, smalare, halvrunda väggpelare liksom bildande fortsätt­ ning av r.u ndpelarna upp till valvanfangen. Ut­ efter dessa väggpelares mittlinjer äro val vstrå­ larna neddragna såsom knektar. Väggpelarna ha kapitäler av samma slag som rundpelarna. Liknande väggpelare finnas på södra väggen, ehuru grövre. Före sista restaureringen voro av knektarna endast kapitälen och baserna samt de översta stenarna bevarade. De övriga delarna voro borthuggna, men resterna av form­ stenarna sutto kvar i murverket (fig. 30). Pelarna mot södra skeppet äro, såsom fram­ går av vad redan sagts, kvarstående rester av en ursprunglig h el sydvägg. Av västra väggen [ ~ ~ ~:: i den ursprungliga kyrkan finnes nästan intet ~ ~ bevarat nedanför valven, emedan stora genom­ brytningar gjorts, dels mot tornet, dels mot Tor­ stensonska koret. Kyrkans rikt sirade västra gavelröste finnes däremot till stor del bevarat, synligt från tornets vind (se s. 87). I norra sidoskeppets norra och västra [ SÖDIL\ SIDOSKEPPET väggar finnas under 1600-talet upptagna arkad­ öppningar mot de invid skeppet liggande gravFig. 25. Snitt genom västfasadens ursprung­ koren. liga granitsockeL Uppm. av M. Olsson Såväl korets som mittskeppets och norra sido­ 1917. Section of the original skeppets väggar ha ursprungligen varit putsade Schnitt des ursprUng­ granite socle of the lichen Granits o c kels der west-front. Westfassade . och försedda med medeltida kalkmålning, varav likväl numera endast mindre rester finnas be­ varade. Att dessa väggar från början varit putsade, framgår dels av innerväggarnas fogbehandling, dels av den omständigheten, att på vissa partier av väggputsen finnas målningar, av samma ålder som de ursprungliga valvmålningarna och organiskt sam­ manhängande med dessas målningar. Södra sidoskeppets södra vägg är till sin nedre del uppdelad i en räcka delvis igenmurade nischer, av vilka en är till största delen bortbruten vid upptagandet av öpp­ !%.r.;,o='="===='==='===~ 1==d!l!nv J RIDDARHOLMsKYRKAN 43 Foto Bloml:erg omkr. 1900. Fig. 2li. Riddarholmskyrkan. Interiör mot väster före trofeernas bortflyttning 1906. The interior Jooking west before 1906. Das Innere gcgen Westen vor 1906. 44 STOCKHOLM Foto M. Olsson 1917. Foto M. Olsson 1915. Fig. 27. Rest av den ursprungliga västfasa· dens granitsockeL Rest of the granite socle of the origir:al west-front. ReRt des Granitsockel s der ursprUnglichen ·westfas· sade. Fig. 28. Fogstruket medeltida tegelmurverk av typ A från västra klosterlängans nordgaveL 1200-talets slut. Ausgefugtes Initte1alter· JichesZiegelmauerwerkvom Nord~iebel der westlichen Klooterreihe, Ende des 13. J hels. Fil led-up mediooval brick· work from the north-gable of the western cloister­ range. End of the 13th cent. ningen till V asaborgska koret. Murverket i väggens nedre del är a v fullkomligt samm a slag som i kyrkans kor och mittskepp (typ A), varför dessa delar måste anses härstamma från samma tid. I muren mellan nischerna finnas märken efter valv­ svicklar och ställvis också kvarsittande fonnstenar för strålar. Dessa märken visa, att detta sidoskepp tidigare varit täckt av låga, numera bortbrutna valv, av vilka likväl ett finnes bevarat i skeppets västra ända över den s. k. Strijkska gra\·en (fig. 40). Nisch­ ernas bottenväggar bestå av annat murverk iin de omgivande partierna; de äro näm­ ligen igenmurade arkadbågar till en ursprungligen invid kyrkans södra vägg löpande låg, öppen korsgång. Se härom vidare s. 112. De ifrågavarande arkadbågarna ha blivit be­ varade därigenom att vid senare förändringar dörrar placerats i de redan befintliga öppningarna. Några av bågarna äro delvis kompletterade 1915, däribland den, i vilken nedgången till Banl'n·ska korets gravvalv är belägen. Den avskars före senaste restau­ reringen av en 1815 1 utförd spetsbågig öppning, genom vilken inblick erhölls i Ba­ nerska gravkorets övre del. Väggens utseende efter putsens avlägsnande 1915 framgår av uppmätningsritningen pl. VIII B; pl. VIII C visar samma vägg efter restaureringen. I södra väggens västra delar ha större lagningar och ommurningar företagits troligen omkr. 1844, emedan partierna närmast västra portalen, som är uppförd sagda år, äro av samma slags tegeL Tegelmått: 28,5-29 x 13,5 x 7,5 cm. Den del av södra 1 En!. uppg. av RO'l'HLIEH, s. 148. RIDDARHOLMSKYRKAN 45 Foto M. Olsson 1914. Fig. 29. Icke fogstruket medeltida tegelmurverk av typ A från korets norra innervägg. 1200-talets slut. :Niediroval brickwork withont jointpointing, from the northern inner wall of th e choir. End of th e 13th cent. Nicht ausgefugtcs mittelalterliches Ziegel­ mauerwerk von der inneren Nordrnauer des Chores. Ende des 13. Jhds. väggen, som tillhört korsgången, har vid sista restaureringen lämnats oputsad och endast försetts med en tunn slamning, för att murverkets karaktär och detaljer skola framträda. På en höjd av omkr. 3,60 m. från golvet finnes en avsats i väggen, ovanför vilken :MEDEJ !l'IDA denna får mindre tjocklek. Det ovanför avsatsen befintliga murverket är av annan MURVERK AV TYP B besk affenhet än det förut beskrivna. Det benämnes »medeltida murverk av typ B.» Teglet är längre och tunnare och av m era 9jämn storlek. Mått 28-30 x.13-l4 x 8-9 cm. 1 F örbandet är munkförband. Fogarna äro bredare och mindre omsorgsfullt be­ handlade (fig. 35). Murverket h ar bomhål på insidan. Bruket är mindre noggrant blandat samt gjort av mycket fin sand (inosand) med talrika mindre stenar. Det är starkt kalkhaltigt. Utförda prov ha visat, att det innehåller omkr. 40 % kalcium­ k arbonat. Sidoskeppets östra. vägg är till sin -ovanför valven belägna. del uppförd av samm a s. smosKEP­ slags murverk so m södra. väggen (typ B). Tegelmått : 29 x 13-14 x 8- 9 cm. Denna. PE'l~j~~~;mA vägg är uppförd i samband med å s. 92 omtalade tillbyggnader av sakristian, m en före nuvarande södra sidoskeppets över den forna. korsgången befintliga. delar. Detta. framgår del s därav att nordsydlig genomgående stötfog finnes mellan de bägge mu­ rarna. och dels därav att väggens västra sida är fogstruken och bär spår efter att ha. varit yttervägg. Den fortsätter åt söder i V asaborgska gravkorets östra vägg. Väggen nedanför valvet rnella.n nuvarande sakristian och södra sidoskeppet är uppförd omkr. 1860 i samband med Bernadotteska gravkoret. Den medeltida. väggens nedre del hade nämligen bortbrutits, så att den nuvarande sakristian före nyssnämnda. tid ut­ gjorde en del av själva kyrkan. 1 Vanligaste längd är 29,5 cm. 46 STOCKHOLM Foto !VI. Olsson 1914. Fig. 30. Tredje rundpelaren (från öster räk­ nat) med bevarad kapitällist och rester av borthuggna knektar. Der drittc Rundpfeiler (vom Osten) mit beibehaltcner Kapitel!eiste und Resten w eggehauener Dienste. The third round-pillar (from the east) with preserved capita! ledge and cut off respounds. s. SIDOSHPSödra sidoskepp e ts västra vägg står mitt över hjässan av det ovan omtalade PETs _vÄ~TJL\ korsgångsvalvet vid Strijkska graven, och för att minska trycket på detta finnes en rundVAne, bågig avlastningsbåge i muren. Väggen är uppförd i munkförband och av samma slags tegel som södra och östra väggam as övre delar (typ B) och tillhör säkerligen samma byggnadsperiod som dessa. I väggens nedre del finnes en mindre, rundbågig, numera mot vinden vettande glugg fig. 40. Dess ändamål är okänt. s. smosKEl'- I södra sido s keppets norra vägg synes i västra delen över Strijkska graven en PETs N ORRA del av en blindnisch med bevarad kalkmålning. Nischens fortsättning finnes synlig VAGG ovanför valvet på vinelen tillsammans med en hel rad likartade nischer och spetsarna av de fö rut å s. 39 omtalade fönstren. Söclra skeppets västra vägg är uppförd fram­ för det västligaste av dessa fönster, vilket visar, att västra väggen är en senare gjord tillbyggnad. RIDDARHOLMsKYRKAN 47 Foto M. Olsson 1914 .. Foto M. Olsson 1914. Fig. 31. Västligaste rundpelarens ursprung­ liga bas. The original base of the western round-pillar. Die ursprtingliche Basis des westlichsten Rundpfeilera . Fig. 02. Det~lj av icke fogstruket tegelmur­ verk i en av rundpelarna mellan mittskeppet och norra sidoskeppet. 1200-talets slut. Detail eines nicht ansge­ fugten Ziegelmauerwerks in einem der Rundpfeiler zwischen Hauptschiff und nörellichem Seitenschiff . Ende des lll. Jhds. Detail of brickwork without joint-pointing in a pillar between the nave and the northern aisle. End of the Wth cent. Av den l~inmade beskrivningen framgår, att södra skeppet är en senare utvidgning av kyrkan, åstadkommen genom förhöjning av den tidigare där befintliga korsgångens södra vägg och inslagning av högre belägna valv, sedan de gamla korsgångsvalven bort­ tagits. Ursprungligen har kyrkan sålunda varit tvåskeppig. Den har i genomskärning haft den form pl. X A visar. Kyrkan är helt välvcl. Korets, mittskeppets och norra sidoskeppets valv äro lik- VALV ocn VALVS'l'ÖDURI form1ga. D e aro, me d un d ant ag f'' or k . oravs lu t mngen, k ryssval v me d st ra1ar som h a KYRKANs den profil som fig. 38 I visar. Sköld- och gördelbågar äro spetsbågiga. Valvkapporna SPRUNGLIGA ha vassa ryggar längs hjässlinjerna, vilka äro i det närmaste raka, och luta något ned DELAR mot sköldmurarna. Kapporna äro en halvsten tjocka. Teglet har samma utseende, vad gods och yta beträffar, som i den äldsta byggnadsperiodens s. 39 beskrivna murar. 00 0 o o 48 SÖDER STOCKHOLM ,A-13 ÖSTER VÄS'l'ER GOL\/ NORR Fig. 34. Vertikalsnitt vid A -B å tig. 33 genom en av rundpelarnas kapitäl­ och baslis ter. Skala l : 10, Uppm. av M. Olsson 1916. Vertikaler Schnitt bei A·B Fig. 33 d er Ka­ p itell- nnd Basenleisten eines Rundpfeilers. Vertical section by A-B fig . 33 of t-he capita! and base ledges of a round­ pillar. Fig. 33. Plansnitt genom en av rundpelarna i jämnhöjd med kapitällistens övre kant. Skala 1 : lO. Uppm.av M. Olsson 1916. Schnitt ei nes Rundpfeilers . Section of a round-pillar. Tegelmått: 23-26 x ? x 11-11, 5 cm. 1 Kappornas stenar ligga med långsidorna pa­ rallellt m ed hjässlinj erna. Kapporna måste därför vid inslagningen ha varit under­ stödda av träfonnar på alla punkter. Märken efter formarnas bräder kunde också under senaste restaureringen flerstädes iakttagas å bruket i fogarna. Skärningslinjen mellan valv och sköldmur markerwl i kor och mittskepp av en vulst, bildad av formstenar av det slag fig. 38 A visar. Gördelbågarna äro rikt profilerade med samtliga profiler utformade i samma tegelsten (fig. 38 B). Formstenarna i dessa bågar sakna svansar, varför gördelbågarna icke ligga i något som helst förband m ed valvkapporna utan äro från dessa fullt fria ringar. Norra sidoskeppets gördelbågar ha samma utseende som valvstrålarna. Formstenarna i strålar och gördelbågar synas i allmänhet vara huggna ur soltorkade tegelämnen före bränningen. Ställvis har: detta kunnat väl iakttagas på ställen där putsen uneler sista restaureringen var borthuggen. Dock torde vissa profilstenar vara utformade i våt lera. Formstenarna ha mycket ofta inristade märken på en av liggytorn a. De vanligast förekommande äro de som visas av fig . 38 A och C. Antagligen äro de Det vanligaste längdmåttet är 23,5 cm. ligaste valven endast sparsamt. 1 Större stenar förekomma med undantag för de öst­ RIDDARHOLMsKYRKAN 49 Foto M. Olsson 1915. Fig. 35. Icke fo gstruket medeltida tegelmurverk av typ B. Södra sidoskeppets södra innervägg. Nieh t ausgefugtes mittelaltcrliches Ziegelmauer­ wcrk. Innere SUdmauer des sUdlichen Sciten­ s chiffes . 15 Jhd . Medireval brickwork without joint-pointing,. From the south inner wall of the south aisle. 13th cent. tegelslagaremärken för att särskilj a olika hantverkares arbeten. (Jfr stenhuggaremärken på vissa huggstensbyggnader, exempelvis U nköpings domkyrka. ) Koravslutningens valv Hr femkappigt och i konstruktivt avseende lika med de öv­ riga, men dess kappor ha ändå vassare ryggar ~in övriga valv (fig. 36). Av dess strålar är en genomgående; de övriga Rtöta stumt mot denna (tig. 37). De ovan beskrivn a valven äro, som framgår av deras konstruktion och anslutning till sköldmurarna, ut­ förda uneler samma b~·ggnadsperiod som kyrk ans väggar. Valvstrålarnas och gördelbågarnas profiler dragas i svicklarna tillsammans och upp­ bäras av de förutnämnda halvrunda väggpelarnas kapitiil. Gördelbågarnas mittersta. profiler fortsättas vidare nedåt utefter väggpela.rnal' mittlinjer i form av knektar. Väggpelarna på norra väggen upptagas av runclpelamas kapitäl er, på vilka de vila; på södra väggen diiremot räeka de ända till golvet. Väggpelamm; och knektamas baser ha samma profil som nmdpelarnaf'. I v~iggpelarna. på södra sidan finnas uthuggna för­ tagningar, märken efter i södra. sidoskeppet nncler 16 00 - och 17 00-talen an bringade läktare . 4. Sveriges ky>·kor. S tockho tm Il. 50 STOCKHOLM Foto M. Olsson 1914. Fig. 36. Östligaste valvkappan i koravslut­ ningen under pågående restaurering 1914. östlichste G.e wölbekappe des Chorabscblusses wahrend der Restaurierun g. The easternmost vault seet­ roid of the choir durin g the restoration. I koret h a valvstöden en avvikande utformning, lika på såväl norra som södra väggarna. Själva koravslutningen salmar väggpelare. Den har endast smala knektar med treflikig genomskärning. Såväl kapitäler som baser hos dessa knektar äro ur­ sprungliga och orörda 1 ; största delen av k apitälernas förgyllning och knektarnas puts är likaledes äkta och ursprunglig. Mellan koravslutningen och närmast följande travee finnas rikt profilerade knektar (fig. 39 a). De voro före sista restaureringen borthuggna, m en formstenarnas ändar sutto kvar i muren. De nuvarande knektarna äro rekonstruerade, och rekonstruktionen är med säkerhet oriktig; endast bredden, som är avsevärt mindre än hos mittskeppets väggpelare, samt stenarnas antal är riktigt. Sannolikt h a dessa knektar haft den profil fig. 39 b återger. Dess former överensstämma mera m ed formen hos väggarnas övriga valvstöcl. Mot elen utförda rekonstruktionen talar även det förhållandet, att för densamm a erfordras formstenar av ett slag, som icke finnes på något ställe i kyrkan och som icke hell er Med undantag av basen i sydöstra hörnet. Dess läge är riktigt. Resterna av den ursprung­ liga basen sitta nämligen kvar på sin plats bakom den nya formstenen. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 51 Foto M . Olsson 191.t. Fig. 37. Valvstrålarnas sammanfogning i hjässpunkten i koravslutningens valv. The joint of the groins in the vertex of the vaults in the eastern part of the choir. Zusammenfiigung der Gewölbe­ strablen im Scbeitel der Gewölbe des Cborabscblusses. påträffats i ett enda exemplar bland den stora mängd formstenar, som funnits sekundärt läge. Knektarna mellan de tvenne närmast följande traveerna ha samma profil som i föregående trave och äro likaledes rekonstruerade, dock m ed den skillnad att den när­ mast väggen sittande vulsten icke brytes av något kapitäl. Att så ursprungligen varit förhållandet har framgått av bevarade rester. Dessa sist omtalade valvstöd gå icke liksom de tidigare beskrivna ända ned till gol vet, utan uppbäras av konsoler av tälj­ sten. De äro ornerade med de fyra evangelisternas symboler och äro utförda av bildhuggaren G. Sandberg under den senaste restaureringen. Dessa konsoler ersätta ursprungligen på samma plats befintliga av samma material. Deras i väggarna inmu­ rade delar funnos bevarade, men lämnade ingen upplysning om den skulpturala formen. Anledningen till att dessa knektar sluta på väggen och icke neddragits till golvet, är med säkerhet den att utmed korets väggar stått korstolar med höga rygg­ stycken. Nona sidoskeppets knektar äro av samma form som km·avslutningens. Deras baser äro vid sista restaureringen rekonstruerade i likhet m ed övriga likartade baser i kyrkan. Om det ursprungliga höjdläget hos baserna vid norra väggen är i flertalet fall intet bekant. Endast av basen i korets nordöstra hörn funnos rester lämnade . Det nu beskrivna utseendet på strålar, gördelbågar och valvstöd är med de reserva­ tioner, som ovan avgivits, det ursprungliga. STOCKHOLJ\I r ' . A B c D E G H Fig. 38. Formstenar av tegel. Formateine von Ziegel. Riddarholmskyrkan. Form·pieces of brick . Före den 1914 påbörjade · restaureringen voro väggarna _gjorda så vitt möjligt släta. Alla nischer voro igenmurade och knektarna borthuggna. Baserna doldes av golvet. Detta låg nämligen med undantag för koret 30 cm. högre än nu. Murpelarna funnos bevarade, men avslutades med akantuskapitäl av cement, över vilka sutto ställ­ ningar av trä för uppsättning av fanor (fig. 26) . Valvstrålarnas och gördelbågarnas profiler voro förändrade genom påläggning av ett tjockt putslager, i vilket profiler med mjuka, något obestämda former uppdragits. Såväl väggar som profiler hade sitt sist RIDDARHOLMSKYRKAN r-- ..,;-------: \ \\ l 53 l\ ,, a b Fig. 39. Rekonstruktioner av profilen hos knektarna i koret. förslag; b den sannolikt riktiga profilen. a utfört Rekonstruktion des Knechtsprofils im Chore. Links au~gefUhrter Vorschlag, rechts das wahrscheinlich richtige Profil. Reconstitntion of the profile of tbe support­ stocks of castern part of choir. To the left the performed proj ect, to the right the pro­ hably perfeet profile. beskrivna utseende från den 1838 påbörjade reparationen. Knektarnas borthuggning och nischernas igenmurande hade emellertid verkställts redan tidigare. I ett memorial från år 1760 (0 . l.) meddelas, att »för att uti K. Riddarholms Kyrko Choret kunna bequämlfo' uppsätta tillräckeligt antal vapn-plåtar» äro hl. a. följande åtgärder nödvän­ diga: »Af de i hörnen varande ståndare eller Gothiska pelare afhuggas yttersta stafven eller ryggen och sedan fylles m ed murning på begge sidor om det återstående att desse ingående Hörn förvandlas till Pans coupes eller ock concava trumeaux, hvarpå kunna sättas ordens Mästare Vapnen öfver hvarancha. » - »De tvänne Piliem:ne eller Pelarne 1 borthuggas till 9 alnars höjd från golfvet, så att under deras chapiteaux lemnas endast några tum att formera en slags Cul de lampe, hvilka sedermera om så åstundas, kunna med ringa kostnad göras anständigare. De öfriga pelarna hvilka alla till sin största del förut är borttagne, dock något m er eller mindre lemnat ofvan­ till, aftagas vidare näml:'. till samma högd som tillförene är nämd för de tvänne quarstående. » Endast en del av de föreslagna åtgärderna tyckas vid detta tillfälle ha utförts, ty 1782 omtalas ånyo samma sak (K. rådsprot. 5/ 4 1782). Sagda år uppgöres kontrakt med byggmästaren Johan Ulu·2 »att uti Kyrckans Chor låta borthugga alla de ifrån hwalfwet nedåt golfwet gående Lister, så långt det utan hwalfwets skada sig göra låten och »att i stället för de uti hörnen å båda sidor om altaret warande Lister upföra en murad jemn plan, så bred som rummet em ellan fönstem e det tillåter, och med lika högd med ofwanherörde uthuggningar» (RÄKEN SK . 1782). Södra sidoskeppets valv avvika från de övriga redan beskrivna valven. Hjäss1 2 UJIR, JoHAN SELJASTIAK, Mellan koravslutningen och närmast väs ter härom belägna travee. arkitekt, kungl. slottsmurmtistare f. 1748, adlad VALV ocH VAINS'l'ÖD I S. SJD0­ SKEPPE'l' AF U uR 1789, d. 1799. fi4 STOCKHOLM Foto M. Olsson W22. Fig. 40. Södra sidoskeppet sett mot väster.' Bildliches Nebenschilf gegen Westen . South aisle towards the wes t . RIDDARHOLMsKYRKAN 55 Fig. 41. Södra sidoskeppet sett mot väster; 1890-talet. South aisle towards the west; end of the 19th. cent. SUdliches Nebenschiff gegen 1\'esten; 1890:er Jahre. 56 STOCKHOLM Foto M. Olsson 1914. Fig. 42. Detalj av ett av södra sidoskeppets valv med borttagen puts. Detail eines der Gewölbe im s lidlichen Nebenschi:ff . Detail of a vault in the south aisle. Foto M. Olsson 1915. linjerna äro bågformigt böjda och kapporna äro hög­ Fig. 43. Märken efter bortbruten kupiga och rundade. Även konstruktivt avvika de. strävpelare på utsidan av korets södra vägg väster om ingången De äro slagna på stick (fig. 42). Tegelrnått: 28,5­ till Gustavianska gravkoret. 29 x ? x 8-8,5 cm. Valvstrålar och gördelbågar ha Spur eines a bge­ Trace of a dem o­ brochenen Strebe­ lished huttress on klöverbladsformig genomskärning utom närmast strå­ pfeilers an der slid­ the outside o! the lichen Aussenwand south wall of the larnas skärningspunkt, där genomskärningen är av rek­ des Chores westlieb choir west of the vom Eingang der entrance to the tangulär form. Strålar och gördelbågar vila på södra Gnatavianischen Gustavian mortu­ Begräbniskapelle. ary chapeL sidan på enkla oprofilerade murstöd. På norra sidan äro de utan vidare inhuggna i väggen och sakna ar­ kitektonisk avslutning (fig. 40). Södra sidoskeppets valv äro inslagn a samtidigt med tillkomsten av detta skepp. I ett par av valven finnas kalkmålningar härstammande från 1400-talets mitt. STRÄVSYSTB~r Valvens siclotryck motverkas i koret av s trävp e lare. Sådana finnas bevarade runt koravslutningen och på norra v}iggen mellan Karolinska gravkoret och norra sido­ RJDDARHOLMSK YRKAN 57 Foto 111: . Olsson 1917. Fig. 44. Yttersidan av mittskeppets norra vägg, med dess system av avlastningsbågar, sedd från norra sidoskeppets vind. The north wall of the nave with its system of relieving archs, seen from the loft of the northen aisle . Die Nordrnauer des Hauptschi:ffes mit ihrem System von Entlastungsbögen, vom Boden des närdlichen Seitcnschi:ffes gesehen . skeppets östvägg. Med säkerhet finnas andra inmurade i Karolinska korets väggar, vilket framgår av äldre ritningar. På södra väggen finnas märken efter en bortbilad strävpelare väster om Gustavianska gravkorets arkadbåge (fig. 43). Även norra sidoskeppets valv h a strävats med i fasaden synliga strävpelare. En sådan finnes bevarad; den ingår i väggen mellan de båda Lewenhauptska gravkoren. Mittskeppets valv h a icke kunnat strävas på detta sätt. strävbågar ha nämligen icke använts. I stället har m an begagnat sig av den gamla primitiva metoden med överbelastning av sköldmurarna. Valvanfangen ha dragits tämligen långt ned på väggarna, vilk a påmurats i höjd så mycket, att de genom sin tyngd hindrat valven att trycka ut väggarna. Åt söder bidraga dessutom de grova murpelarna på väggens insida att giva väggen fasthet. I norra väggen har överbelastningsprincipen utvecklats på ett fyndigt och originellt sätt. Denna vägg är på sin yttre, mot norra skeppets 58 STOCKHOLl\I Foto M. Olsson 1917. Fig. 45. Korets östligaste del under pågående restaurering. Murpartiet framför altaret är en rest av det medeltida altaret. Framför detsamma rester av ett golv av kullerstenar satta i bruk. I murnischen längst t. h. en piscina. Der östlichste Teil des Chores während der Restaurie­ rung. Die Maner vor dmn Altar ist ein Uberbleibsel vom mittelalterlichen Altar. Vor der Mauer Reste eines Fussbodens von Geröll in 1\förtel ; in der Nisclle rechts eine piscina. The ensternmost part of the choir during the restoration. Before the altar the rests of the medimval altar and of a floar of cobless in mortar. In the niche to the right a piscina. GOLV vind vettande sida med spetsbågar uppdelad i en rad djupa nischer (fig. 44). Dessa bågar verka som avlastningsbågar och koncentrera trycket från den ovanför liggande väggen på vissa enskilda punkter, nämligen på de ställen, där gördelbågar och valv­ strålar träffa väggen. För södra skeppets valv äro inga särskilda strävanordningar vidtagna. Spännvidden är så liten, att detta varit överflödigt. Kyrkans golv utgöres eå gott som uteslutande av gravhällar. Det ligger lägre än en del av de omgivande gatorna, och man kommer från västra ingången ned i kyrkan utför några trappsteg. Golvhöjden i mittskeppet och norra sidoskeppet är ungefärli­ gen den ursprungliga. Detta framgår av rundpelarnas bevarade baser. I koret ligger golvet två trappsteg högre. Troligen har golvet i koret från början legat i samma Foto C G. Rosenberg 1923. Fig. 46. Golvet i mittskeppet. 'Ihe floar of the nave. Der Fussboden im Ilauptschiff. 60 STOCKHOLM Fig. 47. Skärning öster - väster genom vapenhuset. De sne ttgående linjerna ovanför valvet angiva av­ tryck i puts efter ett tidigare trätak av bräder på fön·andring. Uppmätn. av l\1. Olsson 1917. Schnitt ost-west d urch c lie Vor­ balle, die schrägen Linien o ber­ hal b des Gewölbes sind Sp nren einer älteren Hol zdecke. Section o f the porch ; the o bli· que lines above the vaults traces of a former wood roof. RIDDARHOLMsKYRKAN 61 Fig. 48. Horisontalsnitt genom östra hälften av portalomfattningen krin g kyrkans norra portal. Skala l : 10. Upp mätn. av M. Olsson 1917. Horisont alschnitt durch die rechte Hälfte der Um fassu ng des Nordportals. Horisontal section of th e right half of th e north portal. höjd som i mittskeppet. Härför tala dels påträffade rester av äldre golv, vilka ligga på lägre nivå, dels murama till samtliga äldre gravar i koret, vilka äro förhöjda med omkr. 40 cm. Denna påmuming måste, att döma av förhållandena i Falkenbergska graven (n:r 22 och 2R), ha skett efter 1651, vilket år denna grav är byggd. Då för­ ändringen skedde, höjdes gol vet i h ela kyrkan till samma höjd som i nuvarande koret; detta bibehölls till 1915, då golvet sänktes i mittskepp och sidosk epp. Förhöjningen utfördes troligen för att få större utrymme för gravar under golvet. Knekt- och pelarbaser ligga på mycket varierande höjd. Murpel arnas baser på mittskeppets södra sida ligga på omkring 30 cm. höjd över det nuvarande golvet. De vila på plintar utskjutande från grunden. Detsamma är förhållandet med knekt­ basern a på norra skeppets norra vägg. Exakta läget är okänt för flertalet av dessa sistnämnda. Endast obetydliga r ester av en bas funnos bevarade, men höjden måste ha varit ungefär den nuvarande, emedan grunden skjuter upp över golvet till denna höjd. De uppskjutande delarna äro sedan 1915 täckta med kalks ten~ plattor . Av baserna i koret äro följande fem kända till sitt läge : trekvartsrundpelaren i korets nordvästra hörn, vars bas låg på samma höjd som det nuvarande korgolvet; av kor­ avslutningens fyra knektbaser ligger den i sydöstra hörnet på en uppmurad plint 27 cm. över det nuvarande golvet; de bägge östra ligga 15 cm. över och den nordöstra 15 cm. under det nuvarande k01·golvet. De omtalade baserna äro ännu bevarade , ehuru en del voro sönderslagna och därför kompletterats med nya profilerade delar. De ursprungliga delarna äro bevarade bakom de nya och kunna vid noggrann granskning urskilj as. Orsaken till nu skildrade oregelbundenheter i basernas läge torde vara, att förhöj ­ ningar varit anordnade vid väggarna för altaren el. dyl. Golvbeläggningen torde under kyrkans äldsta tid h a varit kullersten satt i bruk. Rester av ett sådant golv finna s bevarade i högkoret framför de partier av kyrkans 62 STOCKHOLM PORTALER ursprungliga högaltare, som där anträffats (fig. 45). På vissa ::~tällen, där klippan h ar gått i dagen, har den fått tjänstgöra som golv, då stensättning där varit överflödig. På ett par ställen i norra sidoskeppet är detta fallet. Där sticker den starkt nötta berghällen upp betydligt över br~dvidliggande pelarbas (fig. 120). Under senare tider har kyrkan haft golv dels av t egel av vanlig form, varav rester finnas bevarade bakom altaret, dels av fyrkantiga tegelplattor. Rester av båda dessa slag av golv ha 1915 påträffats i såväl mittskeppet som norra sidoskeppet, under det dåvarande golvet. Av tegelplattor funnos tvenne slag. Det ena är av mörkröd färg med dragning mot violett; godset liknar det medeltida teglets. Mått: 24 x 24 cm., tjocklek 7 cm. Det andra slaget har gulröd färg, är mindre och tunnare. Mått : 21 x 21 cm., tjocklek 5 cm. Redan uneler medeltiden, men framför allt uneler 1500-, 1600- och 1700-talen upptogs golvet mer och mer av grav ­ stenar. 1806, då kyrkogården jämnades och utlades till gata, inflyttades även en stor del av dess stenar i kyrkan. Uneler elen på kyrkans brand 1835 följande reparationen omlades golvet helt och hållet. I kontraktet för reparationen lämnas före ­ skrift om »golfflisornas rätvinkliga kanthuggning och samman­ fogning, hvarvicl de nu befinteliga i första rummet användas i Kyrkans skepp och till fyllnad af återstoden, enligt erhål· lande anvisning, förflyttas grafstenar från choren, hvarefter det felande å ena eller andra stället, fylles med Ölands plan­ sten» .l Gravstenarna undergingo vid detta tillfälle elen mest Fig. 49. Rester av kor­ hänsynslösa behandling. De avhöggos för erhållande av ge­ portal öster om in­ gången till Gustavian­ nomgående fogar i golvet, utan att den mim,ta hänsyn togs ska gravkoret. Upp­ till ornament, inskrifter eller de gravar stenarna tillhörde. mätn. av M. Olsson 1916. Skala 1 : 20. Ofta låg stenens ena del i kyrkans östra och den andra i Reste eines Rests of a dess västra del eller i fyllningen under golvet. En stor mängel Chorportals choir portal östlich vom east of the stenar sönderslogos för att användas för unelermurning av andra Eingang der entrance to Gustavia­ the Gusta­ golvstenar. Vid elen 1914 påbörjade restaureringen ha ste­ nischen Be­ vian mm·tu­ gräbnls· ary chapel. narnas olika delar, så långt detta varit möjligt, sammanfogats kapelle. och inlagts över sina rätta gravar (fig. 46 ). Vid elen om­ talade restaureringen efter 1835 blevo stora delar av norra och södra sidoskeppen lagda med kvadratiska planstenar av vanlig storlek. Som material till dessa planstenar an­ vändes gamla gravstenar. Planstensbeläggningen har vid restaureringen borttagits för att lämna rum för uneler golvet och på andra ställen påträffade gravstenar. Kyrkan har nu tvenne ingångar, huvudingången i väster och norra ingången genom vapenhuset på norra sidan. Ursprungligen ha portaler funnits på båda dessa platser, 1 Kontrakt i K. A. RIDDARHOLMsKYRKAN 63 ehuru de genomgått betydande förändringar. Huvudingången var belägen i mittskeppets västvägg. Den är helt bortbruten tillsammans med hela nedre delen av mittskeppets västvägg, men rester av dess yttersta omfattning finnas bevarade under golvet i torn­ rummet. Om formen är intet känt. Den av lekmännen mest använda vägen torde ha varit den som genom en portal i vapenhusets östra vägg ledde vidare in i norra skeppet. Vapenhusets ytterportal var rundbågig med enkel profilering (jfr s. l 01 ); den från vapenhuset in i kyrkan ledande var dess rikare. Den är ännu helt bevarad. Formen framgår av fig . 4 7. Den är spets­ bågig med rikt profilerad omfattning av tegel. Omfattningen består av stavar av i genomskärning lansettlik form, omväxlande med fjärdedela rundstavar. stavarna vila på baser av den form fig. 48 visar. Baserna vila i sin ordning på 24 cm. höga plintar av t egel. Arkivalten har samma profil som posterna och uppbäres av kapitäl av grå kalksten. Formteglet i portalomfattningen är myc­ ket jämnt och fogarna så väl smetade och avjämnade, att de icke vid hastigt påse­ ende upptäckas. På såväl fogar som tegel Jfoto M. Olsson 1916. finnas rester av grå kalkfärg fullkomligt Fig. 50. Rester av portal i korets södra vägg, öster om ingången till Gustavianska gravkoret. lik kalkstenen, anbringad direkt på teglet. Reste eines Portal!'=! in der llef.,tS of a portal in the Stidwanddes Chores, östlieb south wall of the choir, Avsikten med den noggranna fogbehand­ vom Eingang der Gustavia- east of the entrance to the nischen Begräbniskapelle. Gustavian mortuary cha pel. lingen och målningen har tydligen varit att imitera kalksten. Portalen är ursprunglig och uppförd i förband med omgivande väggar, vilket konstaterats genom ingrepp i m urverket. Plinten på västra sidan liksom de innersta rundstavarna i arkivalten äro av nytt tegel, insatt vid den sista restaureringen. Före sagda tillfälle var omfattningen putsad och prydd med i putsen uppdragna nygotiska profiler, som tillkommit vid en reparation efter kyrkans brand 1835. I portalen sitta dörrar utförda 1921. De föregingas av andra av enkelt fyllningsarbete från 1800­ talets förra del. En tredje ursprunglig portal har varit belägen i korets södra vägg omedel­ bart öster om nuvarande ingången till Gustavianska gravkoret, där rester av densamma äro bevarade. Denna portal har med säkerhet varit ganska låg, ty över densamma har suttit ett fönster av samma slag som korets övriga fönster. Fönstrets spets finnes bevarad och är synlig över bågöppningen till Gustavianska gravkoret. Portalen har 64 STOCKHOLM FÖNSTER tydligen till sin form mycket nära överensstämt m ed den nyss beskrivna mellan kyrkan och vapenhuset. Den bevarade delen (fig. 49 o. 50) är utförd av samma slags formsten. Huruvida denna portal lett från koret till klosterområdet eller till en vid korets södra vägg eventuellt befintlig sakristia, kan icke m ed säkerhet avgöras. Den senare möj­ ligheten är emellertid icke utesluten. Jfr s. 97 . Före sista restaureringen fanns en ingång till södra sidoskeppet på den plats, där värmeledningen numera är belägen . Denna ingång, som var placerad mitt i en bevarad arkadbåge tillhöran de kyrkans forna korsgång, h ade en enkel slät omfattning av gråmålad saltsjösandsten från 1800-talets förra del. Huruvida någon portal funnits från kors­ gången till kyrkans huvudskepp, kan numera icke avgöras. Troligt är dock, att så varit fallet. Kyrkan har nu rundbågiga fönst e r med rektangulära, i bly infattade rutor. Fönster­ bågarna äro av smitt järn. Glasets färg skiftar på grund av ålder i grönt, blått och violett. En hel del av glasen äro emellertid s. k. antikglas, insatta vid den 1914 på­ började restaureringen. Fönstrens nuvarande järnbågar och indelning förskriver sig från 1600-talet. Koret har åtta fönster, men h ar ursprung­ ligen haft ytterligare två. Spetsen av det F oto M. Olsson 1914. ena finnes ännu bevarat ovanför Gusta­ Fig. 51. Spetsen av ett vid Gustavianska vianska gravkorets arkadbåge (fig. 51). Det gravkorets byggande förstört korfönster sett andra, av vilket inga rester äro bevarade, inifrån kyrkan. I putsen synes avtryck av karmverk et. har varit beläget på norra väggen mitt emot Die Spitze eines bei der Er­ The p oint of a choir windo w , det sistnämnda och blev borttaget, då Karo· banung derGustavianischen demolished b y th e building Begräbniskapelle entfe rnten of the Gustavian rnortuary linska koret byggdes. Att så varit förhål­ Ohorfen sters. chapel. landet framgår att ett memorial av år 1720, vilket klagas över att »fönsteren» över »Konung Carl then xpes rnycket vackert anlagda men ännu icke till sin fullbordan komne Graf» , vilken står under ett gam m alt brädskjul, äro trasiga »och så svarta at th e alt lius af dagen borttaga» (0 . 1). Sarmn a sak framgår även av räkenskaperna för K arolinska gravlwrets byggande. l 741 säger sig glasmästaren Peter Störer ha »utbettrat 2ne stora lufter i fönstren på sidorne om grafwen (Karolinska gravkoret) m ed 238 gl. Rutor som togf:' uhr fönsterluften, som går uhr gra.fwen in i kyrkian >> (STOCKHOLMS SLO'l"l'SBOK 17 4J). RIDDARHOLMsKYRKAN 65 a. s to:Dm Fig. 52. Resterna av korfönstret fig. 51; a. från kyrkan synliga delar, b. skärning norr-söder visande avtrycket i putsen efter karmverket. Uppmätn. av lVI. Olsson 1914. Die Reste des Chorfensters Fig. öl. a. Von der Kirche sicht bare Teile; b. Schnitt, die Spuren des Maaswerks ze igend. The rests of the window fig. 51. a. From the church visible parts; b. section showing the traces of the frame. Korfönstrens omfattningar äro spetsbågiga och profilerade på såväl in- som utsidorna. Av fönsteromfattningarnas utseende framgår att fönstren förr haft spetsbågig form. Ursprungligen ha de varit försedda med maasverk av tegel och kalksten och haft glasmålningar, varav talrika fragment påträffats bl. a. i fyllningen under golvet i öst­ ligaste delen av koret (fig . 57). På den i Sueciaverket återgivna exteriörbilden av kyrkan från nordost ha fönstren maasverk. Bilden är i flera avseenden starkt felaktig, beroende därpå att den som renritat Dahlbergs som fig . 54 och 7 4 återgivna original­ teckningar missförstått dem. 1 Några exakta upplysningar om maasverkets utseende giva icke dessa avbildningar, men de visa, att maasverk funnits vid den tid, då skissen fig . 74 utfördes. Med tillhjälp av bevarade rester i det s. 64 omtalade fönstret ovanför Gustavianska gravkorets arkadbåge, sammanställda med under restaureringen gjorda fynd av maasverksfragment, kan utseendet av korets m edeltida fönster ganska noga fastställas. I det nyssnämnda fönstret fanns avtryck i putsen efter karmverket, som i detta fall haft en tjocklek av 25 cm. (fig. 52 b). Tjockleken kan givetvis ha varierat något i de olika fönstren. Maasverkets form och fönstrets antagliga utseende i övrigt framgår av r ekonstruktionsritningarna pl. IX B och X B. Fönsteromfattningarnas profiler ha på insidan varit målade i likhet med knektar och val vstrålar. Ä ven fönsteröpp· ningarnas utvändiga profiler ha varit målade (jfr s. 80). 1 Dahlbergs skiss, fig. 74, är tagen från nordost med hela norra sidan tecknad perspektiviskt mot höger. Därefter har tecknaren fortsatt till vänster om koret och där uppritat även södra sidan. I den senare renritade bilden bar tecknaren missförstått skissen, så att hela norra sida· skeppet uteslutits. 5. Sveriges kyrkor. Slackholm II. 66 STOCKHOLM [-F 8 Fig. 53. o /O 20Cm Fragment av maasverk funna i grunden till Banerska gravkoret. Upp mätn . av T. Josephson 1927. Fragments of tracery fonnd in the ground of the mortuary chapel of Baner. Fragmente von l\Inaswerk iln Grunde der Baner'schen BegriLbniskapelle gefunden. · Mittskeppet, som numera salmar fönster, har ursprungligen h aft ett sådant i varje travee på södra väggen ovanför den söder om kyrkan befintliga korsgångens vattentak (pl. X A). Ett av dessa fönster finnes bevarat i skeppets västligaste del; spetsarna av de övriga äro bevarade ovanför arkadbågarna mot södra sidoskeppet (pl. V, fig. 55). Mittskeppets fönster ha varit mindre än korets; smygarna äro i olikhet mot dessa släta och ej profilerade vare sig på ut- eller insidorna. D.e t kvarvarande fönstret har sitt maasverk bevarat. Dettas mittstav och sidoposter äro av form tegel, rosverket i fönstrets översta del är sammansatt av fyrpass och klöverbladsbågar och är av kalksten. Dess form och profiler framgå av fig. 56. Maasverket har varit helt målat med kalkfärg i grönt, rött och blått. De bevarade färgspåren ha vid sista restaureringen lämnats helt orörda. På kalkstenen ligger färgen direkt på stenen; teglet är putsat på samma sätt som valvstrålar och knektar. Utefter fönstersmygens kant löper en blå rand, och i smygens bågspets är målat ett flikigt grönt blad. 1 stödjärnen för glasningen finnas ännu till största delen bevarade. Sannolikt ha även dessa fönster varit försedda med glasmålning. Av norra sidoskeppets fönster finnas endast tvenne bevarade, ett i västligaste traveens norra vägg och ett i östligaste traveens östra vägg, bägge m ed säkerhet ursprungliga, ehuru deras form förändrats. Sidoskeppet har troligen ursprungligen i norra väggen haft ett fönster i såväl de två östligaste som de två västligaste traveerna, ehllru de bortbrutits vid uppförandet av de invid skeppet liggande gravkoren. De bevarade fönstren äro rundbågiga; smygarna sakna profilering. Vad karm- och spröjsverk be­ träffar, överensstämma de med korets fönster. De ha utvidgats under 1600-talet i ' Liknande blad finnas bevarade även i de övriga fönstersmygarnas spetsar. RIDDARHOLMsKYRKAN 67 Fig. 54. Riddarholmskyrkan från öster på 1660-talet. Teckning av Erik Dahlberg. K. B . The church from the e ast in the 17th c> 8 st. nya ramar giort till 1 Lufft af mitt egit J ern. Af huggit alla Roserna i samma Lufft för Bogarnas insettiande. N och l O st. gl: J ern ramar uplagat till en Lijten Lufft, med Sprintar, Rosemas afhuggning och inpassning.» Under h ela 1700-talets början finnas stora utgiftsposter för fönstren, och 1715 upplyser kyrkorådets protokoll om att »Kyrckian nu låtit alldeles giöra nya fönster wid Kyrckian» . År 1731 reparerades >>under fönstren med hugna Stenars inläggiande, samt på Pe­ larna>> . För den inlagda stenen gjordes utbetalning till stenhuggaren Olof Fristedt samma år. Han erhöll för »48 st. Kanthuggne Kronahl: Öhlandstens Gålf, som lades i Kiörckiofönstrens smögar, till beteckning med dess inpassande och smögande i winck­ larne inberäknadt a 2 dlr 96: ->> . Troligen är det rester av dessa eller möjligen tidigare solbänkar, som äro synliga i ett par av koravslutningens fönster och sträv­ pelare. MEDELTIDA Fönstren i den ursprungliga kyrkan ha, åtminstone i koret, varit försedda med GLASMÅLNI NG gl asma ' l mngar. . Sk.. 'l a t me d elt•d .d gravnmgar .. . . sam b an d arvor av ma 1 a f.. ons t ergl as. h a v1 1 med sista restaureringen påträffats flerstädes i kyrkan, men framför allt i korets öst­ ligaste del, bakom och vid sidan av högaltaret. De funna glasbitarna ha en tjocklek RIDDARHOLMsKYRKAN 71 Fig. 57. Fragment av målat glas från Riddarholmskyrkans medeltida fönster. Färger: a. svartbrunt på grönt; b. och c. svartbrunt på gult; d. helt glas av djupt blå färg; e. svartbrunt på gult ; f. svartbrunt på ofärgat grönvitt glas; g. svartbrunt på gult; h. och i. svartbrunt på ofärgat glas; k. svartbrunt på gult. Ft·ngmente von Glasmalereien von den mittelalterlichen F enstern der Kirche . Fragments of st ained glass from t he medireval wingrofsandig jord med smärre stenar>, därjämte inneh ållande »små kolbitar af barrträ och talrika, mikroskopiska fragment af kolat barrträ och löfträ samt kiselskelett af gräsceller ( = aska af bränd halm?). I profvet påträffades vidare frömjöl af tall och gran, sporer af hvitmossa, alger m. m.> Professor Lagerheim anser att förekomsten av algerna m. m. visar •att lagret delvis afsatts i vatten eller genom öfversvämning af vatten genomdränkts>. Angående de här omtalade undersökningarna hänvisas i övrigt till CARL M. FtiRST och MAR'riN OLSSON: Magnus Ladulås' och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan, s. 9 ff. och s. 30 ff. 1 78 STOCKHOLM tillkom st alltså kan förklaras så, att man på ett naturligt sätt använt sig av terrängens beskaffenhet på byggnadsplatsen. 1 NUVARANDE Av kyrkans ursprungliga fasader är numera endast mindre delar synliga, sedan kyrkan FASADER blivit kringbyggd m ed gravkor, varvid stora partier .bortbrutits eller förbyggts. Det medel­ tida teglet . finnes dock ställvis mycket väl bevarat, så exempelvis i stora delar av koravslutningens väggar. I övrigt äro talrika ilagningar gjorda under skilda tider med olika tegel. Runt de ursprungliga fönsteröppningarna samt längs strävpelarnas kanter är varannan tegelsten överdragen med mörkgrön eller svartbrun glasyr. Detta är en ursprunglig anordning, som är vanligt förekommande i den riktning inom medel­ ticlsarkitekturen, till vilken kyrkan hör. Runt koret löper ett putsat blinderingslik­ nande band under taklisten. Detta är, som av fig. 62 fram går, utfört för att dölj a de avbilade st enarna i en ursprunglig utkragad taklist, som borttagits, då väggarna förhöjts, vilket troligen skett und er 1600-talet. Denna förh öjning, varierande mellan 4 och l O skift, är utförd med annat tegel och synlig från såväl ut- som insidan. Över påmurningen följer en taklist i form av en enkel vulst av sandsten. Norra sidoskeppets östfasad är i gavelröstet sirad med axmurning och sågsnitt (fig. 63). De sistnämnda blottades 1916. De voro förut igenfyllda med bruk, som rödmålats. Västfasaden h ar haft likartad dekoration av axmurning, varav delar äro synliga på Torstensonska gravkorets vind. Övriga delar av sidoskeppets fasader med undantag för ett mindre parti i väster äi-o dolda av graykoren. På södra skeppets södra fasad mellan de två västligaste fönstren finnes en spets­ bågig putsad blindnisch, en rest av södra fasadens 1400-talsdekorering (pl. III jfr s. 94). Spetsen av en annan sådan nisch är synlig på Banerska gravkorets vind. Väster om västligaste fönstret finnes en stötfog, vilken markerar läget av västra klosterlängans östra vägg under 1400-talet (pl. III). URSPR UNGLIG Bättre upplysningar om fasadernas medeltida utseende lämna de rester av de ur­ SYDFASAD sprungliga syd- och västfasaderna, som finnas bevarade på vinden över södra sido­ skeppet och i tornet. Då under 1400-talets mitt södra skeppet byggdes, kom en del av kyrkans ursprungliga sydfasad att bliva skyeldad under det nya skeppets vattentak Den h ar sedan denna tid icke unelergått någon avsiktlig förändring (fig. 64). I dess västligaste del synes ett fönster m ed bevarat maasverk, förut beskrivet å s. 66. Öster härom finnes en helrad nischer (pl. VIII A). Var annan av dessa utgör överdelen av den serie av igenmurade ursprungliga fönster, som inuti kyrkan synes över arkadbågarna till södra sidoskeppet, var annan är spetsen av en blinclnisch. Nedre delen av en av dessa blindnisch er finnes ännu bevarad i södra sidoskeppets västligaste del. Där bredvid synas också nedre delarna av det ovan omtalade, helt. bevarade fönstrets 1 P å i viss m ån lika sätt torde terrängförh ållandena ha utnyttjats också söder om kyrkan, där kl osterbyggnadern a varit belägna. Härför ta lar exempelvis en uppgift i klostrets diarium, i vilken omnämnes en broder Henrik, kallad Haerkin, som hade härbärge vid vattnet under lek­ brödernas rum och S. Maria Magdalene kapell. (S . R. S. I. s. 71.) RIDDARHOLMSKYRKAN 79 F o to G. Ask berg 1926. Fig. 63. Delar av korets och norra sidoskeppets fasader mellan Karolinska gravkoret (t. v.) och Lewenhauptska gravkoret (t. h.). Teile der Fassaden des Chores und des nörellichen Seltenschifl'es zwischen der Karolinisohen (!inks) und der Lewenhaupt'schen Grabkapelle (reellts). Portions of the faQ ades of the choir and of the north aisle belwecn the Caroline (to the left) and the Lewen­ haupt (to the right) m ortuary chapels. 80 STOCKHOLM yttre smyg. Tack vare de beskrivna resterna kan södra fasadens ursprungliga utse­ ende i allt väsentligt rekonstrueras såsom fig. 91 och pl. IX B visa. Nederst löpte den låga korsgången med sina spetsbågiga arkadbågar och sitt låga vattentak. Däröver höjde sig huvudskeppets vägg med höga, smala, maasverksför­ sedda fönster. Mellan varje fönster fanns en blindnisch av i det närmaste samma storlek som fönstren . Nischerna ha ursprungligen varit prydda med figurmålningar från tiden omkring 1300, varav rester finnas bevarade. Att nischerna ursprung­ ligen varit putsade, framgår därav att murverket i deras botten icke liksom i de omgivande partierna av väggarna är fogstruket, utan visar mindre omsorgsfull be. handling (fig. 66). Väggen har varit avslutad med en utkragad taklist av tegel. Dess profil kan numera icke fastställas, emedan elen utkl'agacle delen är bortbilacl. Enelast ställvis finnas rester av det understa skiftet bevarade. Möj ligen har här funnits en fyrpassfris av formtegel av samma slag som den som är bevarad på västra fasaden (jfr s. 88). Något bevis för att så varit förhållandet finnes dock icke, ty de bevarade resterna giva icke någon bestämd ledning ifråga om utformningen. Fasaelens murverk, som är väl bevarat, har med undantag för fogbehandlingen i allt FASADENS MURVERK väsentligt de egenskaper, som äro karakteristiska för murverk av typ A, sådant detta beskrives å s. 39. Teglet är jämnt och hårdbränt. Tegelmått: 26- 28 x 13 x 9 cm. Fogarna äro något insänkta och omsorgsfullt strukna från två sidor med en smal, plan Foghöjd omkr. 10 mm. För att förhöja teglets i och FASADENS fogslev eller sticka (fig. 64). FÄRGER för sig höga färg har man målat det med rödfärg och uppdragit fogarna med skarpa vita streck. Fönstrens karmverk och omfattningarnas profiler ha varit målade i starka färger, grönt, rött och grått, vilket kunnat iakttagas på korets västligaste fönster på norra väggen liksom också på lösa fynd av maasverksbitar. Omedelbart under tak­ listen finnas rester av en 34 cm. bred putsad fris, med fragment av ornamental kalkmålning. Av putsytan äro talrika, delvis ganska stora partier bevarade, av färgen däremot så litet, att ornamentet icke kan rekonstrueras. Att denna fris, som säker­ ligen är medeltida, dock icke är ursprunglig, framgår därav att den avskär spetsarna på fönstrens och blindnischernas bågar. Under putsen finnes den ovan omtalade hemålningen av tegel och fogar med spår av att den under lång tid varit utsatt för luftens och regnets åverkan. FIGURMÅLDe stora, ovan omtalade blindnischerna ha varit .försedda med målning, en NINGAR I stor figur -'- ett helgon eller en donator i mer än kroppstorlek i varje nisch. BLI~~~~CH- FERLIN meddelar (s. 1288), att då södra sidoskeppets vind »efter branden 1835 var . tillgänglig», funnos i väggen »mur·förcljupningar, hvaruti på rappningen funnos mycket tydliga lemningar · af goda freskomålningar i 14:de århundradets smak, föreställande helgonbilder». Tyvärr har det mesta av målningarna seelan dess gått förlorat. Enelast ett fragment finnes nu bevarat på vinden, varjämte ett nytt fragment uneler sista restaureringen framkommit inne i kyrkan. A v elen förra målningen är enelast övre delen bevarad (fig. 65). Den framställer bilden av en man, som i sin vänstra hand håller RIDDARHOLMsKYRKAN 81 Foto M. Olsson 1~17. Fig. G4. Detalj av kyrkans ursprungliga sydfasad, synlig på södra sidoskeppets vind. Detail of the original south fa<;ade of th e church , visible from the loft of the south aislc. Detai l der ursprUnglichen BUdfas sade der !{irche, vont Boden des s Hdlicllen Seitenschiffes sichtbar. en kyrkomodell. I den högra håller h an en spira, vilken ursprungligen varit förgylld. Små spår av guld finnas ännu l.Jeyarade. Dessutom kan man känna, att putsen är något nedsänkt innanför spirans konturer för att lämna plats för guldet. Han har rött, vid öronen utstående h [n· ::;amt kluvet helskägg. Såväl hår som panna iiro upp­ till tvärt avskurna, och detta fastän den ursprungliga putsen är bentrad (fig. 66). För­ klaringen härtill iir påtagligen elen, att h an haft förgylld krona, men att guldet även här fallit bort. Små spår av guld kunde också här upptäckas. Över axlarna, som äro starkt sluttande, h ar han en vit kappa med uppstående krage och mycket vida nedhängande ärmar; därunder en grön liv klädnad hophållen om livet med ett vitt bälte. Ans i k­ tets och kappans konturer äro röda, händernas och livklädnadens svarta. Kyrk­ modellen är sedd över hörn och helt tecknad med röd färg. På gaveln finnes en rund­ bågig portal och breda vindskidor. På långsidan, som ligger i skuggan, finnes ett fönster. Runt nischens kant löper en 12 cm bred b[trd av långa, växelvis svarta och röda rutor. Nischens sidor äro beströdda med nu nästan utplånade blommor. Spiran och den nu bortfallna kronan angiva, att bilden föreställer en konung, kyrkG. Sveriges kyrkor. Stoc!cholm II. 82 STOCKHOLl\1 Foto S. Wallin 1916. Fig. 65. Kalkmålning i blindnisch på kyrkans ursprun gliga sydfasad, troligen föreställande kyrkans grundläggare, konung Magnus Ladulås; omkr. 1300. Efter putsytans lagning. Kalkmalerei in eincr Blend e an der ursprUnglichen Mural painting in a blind at the original south fa9ade, Blidfassade wahrscheinlich den Grundleger der Kirche, probably r epresenting the fonnder of the ehurch, the König Magnus Ladulås, darstellend, um 1300. king Magnus Ladulås, about 1300. RIDDARHOLMsKYRKAN 83 Foto M. Olsson 1914. Fig. 66. Detalj av kalkmålningen fig. 65 samt av murverket i blindnischen tagen före putsytans lagning. Detail of the painting fig. 65 and of the brickwork of the blind. Detail der Kalkmalerei Fig. 65 und des l\Ianerwerks in der Blende. 84 STOCKHOLM MÅLNING­ ARNAs DA­ T E RING modellen, att denne är donator till kyrkan. Det är (lärför antagligt att, som S. CuRMAN påpekat, 1 bilden avser kyrkans grundläggare och huvuddonator Magnus Ladulås. Målningen är nedtill delvis skadad av brand , Stora partier a v putsytan voro bort­ fallna och andra delar hotade att falla. För att förebygga vidare förstörelse lagades såren i putsytan med k:: i lkbruk. Målningen har däremot lämnats helt orörd. Fig. 65 visar en totalbild efter konserveringen. Den andra målningen har framkommit uneler restaureringsarbetena 1915. Vid upp­ brytning av elen västligaste blindnischens igenmurade nederdel påträffades det å fig. 67 avbildade fragmentet. Det visar nederdelen av en i fotsid dräkt framskridande kvinna. Hon har röd veckad kjol med vitt pälsbräm samt vitt förkläde . Skoma äro röda, långa, smala och utan klackar. Marken, som är tecknad med några få breda, svarta streck, bär örter med blommor och treklöverblad. Vid fötterna ligger en sköld med ett vitt framåtseende djur på numera grå grund. Huruvida några ginbalkar funnits i skölelen kan numera icke avgöras, emedan färgen är i hög grad försvagad. Djurets utseende överensstämmer närmast med en ulv. Målningens bakgrund liksom nischens sida är utfylld med sextaliga, ej schablonerade stjärnor. Vem bilden föreställer är obekant. Möjligen kan vapnet vara ett Folkungavapen. Om så är fallet, ligger det nära till hanels att antaga, att bilden föreställer konung Magnus Ladulås' gemål, drottning Helvig, som i sitt sigill för detta vapen. 2 Det förefaller också mycket na­ turligt, att klosterbröderna velat hugfästa minnet av sitt klosters grundare och huvud­ donatorer genom att låta måla deras bilder på kyrkans mot klostergården vettande sydmur. 3 Målningarna stamma från tiden omkring 1300. Härför talar såväl figurstilen som sköldformen. Sköld(ms synliga övre hörn har avrundad form . I de svenskl} m edeltidssigillen förekomma sköldar m ed avrundade hörn allt ifrån 1200-talets början. De upphöra vid samma århundrades slut. Dessa sköldar ha dock en mera långsträckt form än den ifrågavarande. Vid tiden omkring 1300 ha de erhållit den korta och breda form, som här föreligger, men avrundade hörn förekomma mycket sällan. Skölclar av sistnämnda slag äro att anse som en övergångsform mellan de långsträckta och m ed avrundade hörn försedela 1200-talssköldarna och de korta 1300-talssköldarna m ed vassa hörn . De ovan beskrivna målningsfragm enten äro sällsynta historiska dokument och värde­ fulla prov på medeltidens sed att med målning pryda tegelarkitekturens blindnischer. Sv. KONSTHIST. s. 92. A v bildat i B. E. HILDEBRA~D. Svenska Sigiller från Medeltiden I. Sthlm . 11:162 pi. 6. Sigillet förekommer dels under Magnus Ladulås' testamente av d. 22/ 2 1285 (D. S. n:r 802) och dels under Rangborgs, Ö5tgötalagmannen Bengts dotters testamente till Riseberga kloster av d. 10/ 4 1318, där dtottningen är testamentsvittne. (D. S. nr 2145) . 3 Bröderna hade så mycket större skäl härtill, som Magnus Ladulås påtagligen på sina ställen betraktats som helig. U ttrycket »helga konun g Magnus " förekommer i ett par bevarade meuel · tidsurknnder. Se härom vidare C. M. FORsT och 1\1. O L SSON a. a. s. 36 not. l. 2 1 RIDDARHOLMSKYRKAN 85 :Foto !VI. Olsson 1015 . Fig. 67. Fragment av kalkmålning, möjligen föreställande drottning Helvig, i blindnisch på kyrkans ursprungliga sydfasad. Omkr. 1300. Före putsytans lagning.. Fragments of mural painting in a blind at the original south fa9ade, probably representing the queen Helvig, about 1300. Heste einer Kallrmalerei in einer Blende an der ursprUnglicb en Stidfassade, vielleicht die Königin He lv ig d'arstcllend. 6* 86 STOCKHOLM l u Fig. 68. Rester av den ursprungliga kyrkans västfasad. V. Vesterberg 1915. Uppmätn. av Reste der Sildfassade der ursprunglichen Kirche. Rests of the south fa ~ade of the original church. RIDDARHOL.MSKYRKA En hel del exempel härpå äro kända från såväl vårt land ~ o m övriga skandinaviska länder 1 Sättet är att betrakta som en efterbildning i blygsamm al'e former av det :-;ydeuropeiska, främst italienska, bruket att smycka kyrkornas fa sader m ed frescomålningar. Södra fasaden synes ha bibe­ hållit sitt i det föregående skild­ rade utseende till någon gång under 1400-talets början, då en mindre byggnad, som under 1600- och 1700-talen kallades Erstaviksgraven och som tro­ ligen varit ett kapell, uppfördes invid kyrkan i klostergården s nordöstra hörn (jfr s. 92). Efter denna tillb~'ggnad fick södra fa­ saden det utseende, Rom åter­ ges av rekonstruktionsritningen fig. 93. Vid 1400-talets mitt på­ byggdes korsgångens norra länga och förenades m ed kyrkan som ett sidoskepp, Den nya sydfa­ saden erhöll det utseende rekon­ struktionsritningen fig. 94 visar. Av den ur s prungli ga vä s t­ f a sa d e n finnas ganska betydan­ de rester bevarade synliga från tornets vindsvåningar. Viist­ gavelns röste är ganska väl bi­ behållet, ehuru teglets yta till stor del smält vid tornets brand ' Jfr .i\'IAH T I K 0LSSOK : Om målad fasaddekorerin g under medeltide n. Studier i U pplands ky rkliga konst I , utg. av REK RIK CoHN E L T,, Uppsala 1918 s. 78. Se även ST Li J>llm s. 17. 87 Fig. 69. Horisontalsnitt genom en av de spets­ bågiga blindnischerna i den ursprun gliga väst­ fa sadens röste. Horisontalscbnitt ciner der s pitzbogigen Hlendnischen an dem Giebelfe1d der ursprHn gli <:hen " 'cstfassa (S. R. S. I, s. 79) . 2 Jfr s. 139 not 2. - 3 RO'l'HLIEB, s. 26. - 4 Jfr STUDIER, s. 28. - 6 RO'l'HLIEB, s. 29. 6 I denna är även Bjelkeska graven belägen. För korth etens skull användes i det följande den under 1600- och 1700-talen vanliga benämningen Erstaviksgraven på byggnadspartiet mellan Bernadotteska gravkoret och södra sidoskeppet i vilket nuvarande sakristian ingår. RIDDARHOLMsKYRKAN 91 Fig. 72. Plan av Riddarholmskyrkan omkr. 1800. Uppmätningsritn. tro!. av C. F. Sundvall. N. M. Plan of Riddarholm Church about 1800. Plan der Riddarholmskirche um 1800. F ig. 73. P lan av Riddarholmskyrkan 1835. Plan der Riddarholmskirche 183ö. Uppmätningsritn. av F. Blom. B. St. Plan of Riddarholm Church 1835. 92 STOCKHOLM ÄLDRE SAK­ RISTIAN OCH ERSTAVIKS­ GRAVEN DATERING. keska graven. Vid senaste restaureringen ersattes det plana taket med ett kryssvalv, en mindre välbetänkt förändring, som gjort rummet ännu lägre och trängre än det förr var. Väggarna äro putsade och kalkfärgade, och golvet är av kalksten. Då den illdre sakristian och Erstaviksgraven varit sammanbyggda med varandra och nu till allra största delen äro förstörda, är det nödvändigt att behandla dem till­ sammans. Av den äldre sakristian återstår numera intet. Av Erstaviksgraven är västra väggens mot Vasaborgska gravkoret vettande parti bevarat tillsammans med elen över valven befintliga väggen mot södra skeppet (jfr pl. I och VIII A). Ett begrepp om det ungefärliga utseendet hos detta byggnadsparti ge några äldre avbildningar. Planen fig . 72 förskriver sig från omkring år 1800. Den visar sakristian som ett ganska litet, rektangulärt rum med längelriktningen i norr och söder. Det är Yälvt med kryssvalv, som vila på från väggarna utskjutande mm·pelare. Den västra murpelaren h ar större breeld än den på östra sidan. På grund härav finnas djupa nischer i västra väggen. Denna är gemensam för sakristian och Erstaviksgraven, men den förra byggnaden sträcker sig något längre åt söder än den senare med ett mycket smalt parti, som skjuter utanför Erstaviksgravens väggliv. På elen punkt, där Ersta­ viksgravens sydöstra hÖrn stöter intill sakristian, stänger gravens vägg icke mera än nätt och jämnt sakristians sydligare väggnisch; varför väggtjockleken på denn a punkt är nästan ingen . Det är svårt att förklara detta förhållande på annat sätt än så, att sakristian är ett äldre byggnadsparti, som öppnat sig mot väster med två arkad­ bågar. Dessa ha senare förbyggts av Erstaviksgraven. Bakristian har samma bredd som södra sidoskeppet, som fordom varit klostergårdens kon:gång (jfr s. 112), och det ligger nära . till hands att antaga, att sakristian utgjort en del av korsgångens östra länga, som blivit avskuren och inredd för nytt ändamål. Detta kan ha skett vid Erstaviksgravens byggande, ty då spolierades östligaste delen av korsgångens norra länga, vilket framgår därav att graveniS västra vägg avskär den östligaste av norra korsgångens bevarade arkadbågar ungefär på mitten, så att enelast bågens västligaste del, som sitter inmurad i gravens vägg, blivit bevarad . I hörnet mellan gam la sakristians östra vägg och kyrkans kor låg en liten trappbygg­ nad, vars trappa ledde upp till tornets vind och vars mynning i korvinden ännu är bevarad. I korets södra vägg finnes, synlig från kyrkan en smal rektangulär glugg, som är belägen mitt för den plats där trappan fordom varit belägen, och som med säkerhet tjänat som ljusspringa för trappan. Ljusspringans väggar ligga i ursprung­ ligt förband m ed det omgivande murverket och är följaktligen ursprunglig, varav följer att trappan måste tillhöra samma byggnadsperiod som koret, d. v. s. 1200-talets slut. Väggen mellan trapptornet och gamla sakristian är tunnare än övriga omgivande väggar, vilket gör det troligt att de äro samtidigt uppförda. Detta överensstämmer med an­ tagandet att sakristian ursprungligen utgjort en del av korsgången, wm också till­ kommit under kyrkans äldsta byggnadsperiod. Erstaviksgraven måste, på grund av vad som anförts, vara yngre än gamla sakristian RIDDARHOLMsKYRKAN 93 ; .,';\,{ · .~:'"' . .,.-,... ~ rJ fi-~fii:31 Torstensonska gravkoret ~ . ,... Y' w ... ..2.· " . )..:.~::~·:!:~,, J ~ 1 Jt.;·- .,r':oii~o.l '. l Wachlmeisterska gravkoret " :i:;. :~ ~ ·~ JJ !i .. Vapenhuset M~ ... ::S.c ,.d~ oj,_, a;) "' " Lewenhauptska gravkoret ~ "' .;,: :5 ·H - ·~ ~ oj " Norra sidoskep­ pets östra gavel .5 S >::.;,: ,g 8;g p:; ..3 :: • oj "' .;,: -"' ..., » .;,: 6 ... ... w'"" ....· o ·; ,.O .d s " Gustavianska gravkoret :S: 8 "'"" p:; ~ -,j<"' ~ .!:::: t-:9 ~ ~ . "' .P:< S ak n. s t•1an och Erstaviksgraven bO "' Vasaborgska gravkoret Banerska gravkoret ~ \'· ~;·!~~; >.) 94 STOCKHOLM Fig. 75. Riddarholmskyrkan sedd från söder omkr. 1800. Die Riddarholmskirche vom BUden gesehen , um 1800. Tuschlavyr av P . Umgren. N. M. Riddarholm Church seen from the south, about 1800. och korsgången. Den måste å andra sidan vara äldre än södra sidoskeppet, ty genomgå­ ende nord-sydlig stötfog finnes mellan södra sidoskeppets södra och Erstaviksgraven ovanför valvet bevarade västra väggar. Murverket i de båda väggarna är av mycket lik­ artat slag (medeltida murverk av typ B), men yttre sidan av Erstaviksgravens vägg är fogstruken, och murverket visar, att den under någon tid varit utsatt för väder och vind. Erstaviksgraven har därför troligen blivit byggd före södra sidoskeppet, d. v. s. senast under 1400-talets förra hälft. Den är sannolikt ett medeltida kapell, som efter reformationen blivit taget i bruk som gravkor på samma sätt som så många andra liknande kapell vid våra större kyrkor.. Av bevarade detaljer i detta byggnads­ parti finnes intet annat än en stickbågig muröppning i väggen mellan Erstaviksgraven och Vasaborgska gravkoret. Den har varit en dörröppning eller en glugg, vilket skulle tyda på att Erstaviksgraven, liksom nu är förhållandet, varit uppdelad i två vå­ ningar. Murverket kring öppningen är emellertid så skadat, att man icke kan av­ göra, om den är ursprunglig eller senare uppbruten. RIDDARHOLMsKYRKAN 95 (·' \ Fig. 76. Riddiuholmskyrkans södra fasad före branden 1835. Uppmätningsritn. av F. Blom. B. St. The south front before the fire 1835. sudfassade vor der Feuersbrunst 1835. 96 EXTERlÖR STOCKHOLlYI Byggnadspartiets yttre känner man genom Erik Dahlbergs som fig. 7 4 återgivna teckning från omkr. 1670 och genom en teckning från omkring år 1800 av P. Ulm­ gren1 (fig. 75). Dessa teckningar äro sinsemellan överensstämmande. Bakristian och Erstaviksgraven ligga under samma tak och ha en gemensam hög trappgavel med blin­ deringar, vilkas form dock är mycket otydligt återgiven. På Henrik Keysers bild av Stock­ holm 1637 (fig. 9) ser man emellertid sakristian sticka upp bland taken på Riddar­ holmen. Den har trappgavel och en stor korsformad blindering. Sistnämnda blin­ dering är antydd på Dahlbergs bild, och det är därför troligt att K eysers bild riktigt återger blinderingens form. Från den 8törre byggnadskroppen skjuter sakristians syd­ ligaste del ut som en särskild, liten, smal och hög byggnad i två våningar under ett spetsigt sadeltak Erstaviksgraven har ett stort fönster i södra väggen och sakristian ett litet i utbyggnadens sydvägg. Dessa exteriörbilder överensstämma fullkomligt med planritningen fig. 72 och måste därför anses som tillförlitliga. Att sakristibyggnaden haft två våningars höjd, såsom Ulmgrens teckning visar, bestyrkes av en uppgift av RoTHLIEB (sid. 33), som meddelar, att så varit förhållandet och att övre :våningen upptagits av »den så kallade K loster Lasses kammare bredvid trappan då man går öfver Kyrkohvalfvet till Tornet. Den är ett litet utbygge öfver Sacristian, som for­ dom haft ett fönster hvilket nu är igenmuradt, och kallas så emedan Kloster-Lasse (Jesuiten Laurentius Norvegus) der unqert>tundom haft sitt tillhåll.» Den av RoTI-t­ LIEB åsyftade vägen över kyrkavalvet till tornet gick genom den på fig. 72 och 73 synliga vindeltrappan i hörnet mellan sakristian och koret. Denna trappa förde alltså även till sakristibyggnadens övre våning. OMBYGGNAD Vid en 1811 påbörjad reparation av kyrkan förändrades sakristian. Dess sydli­ gaste del, som sköt utanför Erstaviksgraven, revs vid detta tillfälle, varjämte »dörren Av SAK­ RIS'l'IAN OCH ERSTAVIKS­ till Kyrkan som förr varit åt chm·et blev igenmurad och en annan öppnad utåt södra GRAVEN gången i själva kyrkan, såsom mera lämpligt för chorets symetriska utseende.» (RmH­ LIEB s. 30). Genom dessa förändringar fick byggnadspartiet det utseende, som Fredrik Bloms uppmätningsritningar fig. 73 och 76 visar och som det bibehöll till Berna­ dotteska gravkorets uppförande 1859. F. vY. Scholanders planritning. till det nya kungl. gravkoret fig. 77 visar eakristians dåvarande form och även de förändringar, som vidtogos med Erstaviksgraven. Dess östra mur revs helt och hållet, och södra muren skalades av på yttersidan, för att den icke skulle skymma ett av det nya gravkorets fönster. Väggen blev i stället påmurad på insidan för att få erforderlig tjocklek. A v den medeltida murytan finnes därför numera intet bevarat varken på utsidan eller insidan, vilket kunde konstateras vid den senaste restaureringen. Kärnan torde dock fortfarande vara medeltida. Även valvet i Erstaviksgraven måste rivas samtidigt med östra väggen och ersättas med det nuvarande kryssvalvet. Om det gamla valvets utseende är intet känt, men det är ganska troligt, att det haft medel­ 1 ULMGREK, PER, fi losofie magister, ämbetsman, konstkännare, konstsamlare och mecenat, f. 1767, d. 1846. RIDDARHOLMSKYRKAN 97 Fig. 77. P lan av Bernadotteska gravkoret jämte kringliggande partier av kyrkan av F . W. Scholander 1856. Gamla sakristian och Erstaviksgraven äro angivna med prickade linjer. B. St. Plan of the mortuary chapel of dynastry Bernadotte , and of the neighbourhooding portio_ n s of the church, 1856. • • Plan der Grabkapelle des Hanses Bernadotte und der naheliegenden Partien der Kirchc 185G. tida kalkmålningar av sengotisk karaktär, ty fragment av sådana finnas i Erstaviks ­ gravens forna, mot mittskeppet vettande arkadbåge. Av den föregående beshivningen framgår, att den 1859 riYna sakristian visserligen blivit uppförd under kyrkans första byggnadsperiod, men att den då icke tjänat som sakristia utan varit en del av korsgången. När den blivit inredd till sakristia är okänt, liksom också var den tidigare sakristian varit belägen. Det är möjligt, att den medeltida sakristian legat där Gustavianska gravkoret nu är beläget. På korets södra yttervägg, omedelbart väster om nyssnämnda gravkors arkadbåge mot kyrkan, finnas nämligen märken i muren, som måste härröra antingen från en bortbilad strävpelare eller från en i nord- sydlig riktning gående vägg (fig . 43). Emedan det bortbilade murpartiet varit beläget just på den plats, där en sträv­ pelare erfordras, är det omöjligt att avgöra, om det utgjort en vägg eller en sträv­ pelare. Det är möjligt att här föreligga märken efter sakristians västra vägg. Den östra skulle i så fall ha varit belägen på platsen för nästa strävpelare, på sätt som pl. IX A närmare angiver. För detta antagande talar, dels det förhållandet att sakristian är belägen på detta ställe i flera franciskaner- och dominikanerkyrkor, som ha med Riddarholmskyrkan likartad plan, dels att en portal, som kunnat föra till sakristian, funnits i södra väggen just på denna plats. lVIot antagandet talar i viss mån den bevarade spetsen av .ett fönster av samma storlek som övriga korfönster, vilken är synlig i södra väggen, mitt för den plats, där sakristian skulle ha varit belägen (jfr s. 64). Det är emellertid möjligt att sakristian varit ganska låg och att det omtalade fönstret slutat högre upp på väggen än övriga korfönster. Att med bestämdhet avgöra frågan är nu omöjligt, då eventuella grundrester av byggnaden blivit borttagna för att lämna plats för Gustavianska gravkoret. Spår av 7. Sveriges ky1·koT. Slackholm II. 9S STOCKHOLM någon utbyggnad, som kunnat tjäna som sakristia, har icke kunnat iakttagas på något annat ställe i koret. Angående s akri stian s inredning under medeltiden meddelar klostrets diarium, S AKIUSTJA N>l l NTJCRJÖR. att en på 1430-talet levande sacerdot, broder Franci sens Henrici, försåg sakristian med utmärkta bonader (S. R. S. I., s. 74). Om inredningen und er 1500- och 1600-talen är intet bekant utöver följande notiser, so m erh ållits ur räkenskaperna. 1644 göres en utbetalning till >>Mr Anders Målare för han hwitjtlijhm ade Bachristian och strööch om hwalfwet medh blått» . Samtidigt bl evo »dörana röda anstrukna» (RÄKENSK . 1644). 1663 utbetalades till • Hustru Elissabet Jacobzdotter Målare Enkia för hon hafwer låtit bestrijkia Sakerstigedören både innan och uthan med Rööferga såsom ock Lååsen medh gröön färga» (RÄKENSK. 1663). 1689 inrättas eldstad i sakristian . Då göras utbetalningar till bl. a. »Öhlandh s bonden Per Lm·son i Högbij Sockn, för 14 J/ Kalk till Sacerstige Spijsens opmurande i Kyrckjan >> och »Stenhuggaren Anders Brokamp för Gottlandssten till samma spijs». Den ersattes 1760 med »En nij grön Kackelugn i Sacr estian~ (RÄKENSK .). 1772 kläd­ des väggarna med m ålade tapeter. Då utbetalades till Eric Pihlow för det h an »grun­ clat siälfwa muren utj Sacristigan, på 2':" sidor m ed olie färg » samt »mållat på >väf hela sakerstigan i olie färg, m ed ornamenter i blåt 200 dl r kmt. » För arbetet åtgick »5 3 1/ 2 al. fod er wäf til at måla på i Sackerste wägian». ~'ÖHSLAG 'l'll.L 1761 erbjöd sig borgmästaren i Stockholm, Gustav Kierman 1 att på vissa villkor NY SAJ( JUS'l'IA uppföra en ny sa kri s tia på kyrkans östra sid a. I ett till kyrkaföreståndarna ställt hörsamt memorial, dat. 28 mars 1761, säger han sig »av Kyrkoherden vid Kongl. Riddarholms-Församlingen H err Doctor Pettersson 2 hava förnummit at en ny sakristia på östra sidan om Kyrkan wore nödig; ty har jag härmed welat giöra det wänliga anbud att jag wil åtaga mig at på min bekostnad til alla delar låta utbygga en sådan Sacristia enligt af Herr Kongl. Öfwer H åf Intendenten Gref Cronstedt 3 författade och til bemälte H err Doctor aflämnade project och ritning m ed behöriga jerndörrar, plåttak och huggen sten til Fönster- och Dörr-påster samt öfriga innanrede så at ingen kost­ nad af Kyrkan d~invid skal betarwas». Vid erbjudandet var dock fästat det villkoret att donatorn skulle erhålla tillstånd, »at inunder golfwet få [sitt] Grafställe, utan at ..... dänvid giöra någon widare afgift til Kyrkan än hwacl som wanligt plägar wara wicl h war Graf-öpning>> , och att gravbrev i vanlig ordning utställdes för h onom och hans efterkommande (0. l. s. 310). ' KmHMA:--1 , GusTAV, f. 1702, d. 1766, grosshandlare i Stockholm, politiker. K. valdes 1738 av Sto ckholms stad till riksdagsman, medlem av sekreta utskottet s. å., talman i borgarståndet 1755 och 1760, handelsborgmästare i Stockholm fr . 1757. K . tillhörde hattpartiet. Han var en av frihetstidens hänsyslösaste och mest egoistiska parti gängare. 2 PJC'I"l'Ensso:-~, AnRAIIAM, f. 1724, d. 1763, kyrkoherde i Riddarholmen fr. 1752, var även bl. a. fullmäktig i Blottsdeputationen och Rikets ständers kontor (nuv. Riksgäldskontoret). 3 CnoNSTED'I', CARL JOHAN, f. 1709, d . 1797 hovintendent 1733, överintendent 1743- 1767, pre­ siJent i Kammarrevis ion en 1767 och i kammarkollegium 1769. RIDDARHOLMSKYRKAN 99 Kungl. Maj :t lämnade d. 23 april 1761 kyrkoföreståndarna tillstånd att antaga er­ bjudandet, som synes ha varit lika förmånligt för donatorn som för kyrkan . Arbetet påbörjades omedelbart, men i ett nytt memorial, dat. 26 juni 1761, återtages erbju­ dandet (0. l. t-1. 319). Donatorn säger f'ig ha > > låtit Materialerne till berörde byggnad framföra, samt en början giordt med öpningcn till Grundwalcn; Men o;om därunder mött flere swårigheter af Berg som böra undansprängal:' samt yppande Yattudnig, hwarigenom det torde kunna befara1<, at den bredewid liggande Konunga grafwen (d. v. s. Gustavianska gravkoret) kunde lida någon skada; så har jag trodt mig böra ifrån min föresats afstå och förmodar at Kyrckio Rådet wid så beskaffade omständig­ heter lärer finna, at iag ieke siälf är wål­ lande till rubbningen af mitt löfte om en ny saeristias upbyggande. lag har ieke under­ låta bordt, at Kyrekio-Rådet detta tillkiänna gifwa, med hörsam begäran, at Kyrekio­ Rådet täektes för mig något grafställe på Kyrekiogården utse, på det den kostnad iag haft med Materialens anskaffande oeh fram­ förande ej måtte warda mig aldelcs är ;just dessa ritningar, som då skulle vara upprättade enligt överintendentens anvisningar. Det framgår ieke av handlingarna, huruvida kyrkorådet villfarit borgmästare Kierr­ mans begäran om en annan gravplats. Om så skett, har han tydligen ieke funnit den tillräekligt förnii.mlig, ty han inköpte en stor gravplats invid kyrkogårdens norra · ­ -- ­ 100 STOCKHOLM Fig. 79. Horisontalsnitt genom västra hälften av portalomfattningen kring va­ penhusets äldre, 1904 ombyggda norra portal. R. Cederström delin. 1904. Horisontalschnitt dnrch die westliche Hälfte der Umfassung des äl teren Nordportals der Vot·balle . Horisontal seetian of the frame of the older north portal of the porch, w est half. Fig. 80. l'tistningar i formteglet i vapen­ hu~ets äldre, 1904 ombyggda, norra portal. R. Cederström delin. 1904. Hitzunp. en in dem Form~ zicgel d es älteren Nordportals der Vorhalle. earvings in the form­ Jlieces of the older north portal of the porch . mur och lät där uppföra ett gravkor efter ritningar av Jean Erik Rehn, 1 som han även anlitat för andra byggnadsarbeten för sin personliga räkning 2 (jfr s. 32). För gravplatsen betalade han till kyrkan 1,000 dlr km t . (RoTHLIEB s. 33). vAPENIIUS Vapenhu s et är en mindre utbyggnad på kyrkans norra sida. Det har rektangulär plan med längdriktningen i norr och söder. Ingången är numera belägen på norra sidan. Väggarna äro uppförda av tegel i munkförband. Murverket är av typ A. Det är av fullkomligt samma utseende som i exempelvis koret. Vapenhusets väggar ligga i tydligt förband med norra sidoskeppets, vilket konstaterats genom brytning av mur i byggnadens sydöstra hörn. V a penhuset måste därför tillhöra kyrkans äldsta byggnadsperiod. V a penhuset har, i motsats till kyrkan, ursprungligen h aft invändigt fogstrukna, oputsade väggar. Fogarna äro mycket noga strukna samt målade i tegelfärg. Upp· linj ering m ed vit färg på fogarna, som påträffat& på andra ställen i byggnaden (jfr s. 39), har möjligen förekommit även här, m en några rester därav ha icke kunnat iakttagas. Rummet täckes av ett spetsbågigt tunnvalv; det torde ha tillkommit under 1400­ eller 1500-talet. Före valvets inslagning har rummet varit täckt med ett sadel­ tak av bräder, lagda på förvandring, samtidigt tjänande som yttertak. Avtryck i putsen efter takbräderna äro synliga å vapenhusets vind (fig. 4 7). Fig. 95 visar vapen­ husets utseende under medeltiden, sådant det kan rekonstrueras efter bevarade rester. Rekonstruktionen stämmer väl överens med bilden av kyrkan på Frantz Hogenbergs stick fig. 3. REHN, JEAN EmK, f. 1717, d. 1793 arkitekt, hovintendent 1757. I Jean Erik Rehns egenhändiga förteckning över av honom utförda arbeten omnämnes bl. a. »Borgmästare Kiermans. Hus vid Munckbron inredt alla våningarna» (Sankt Eriks årsbok 1925, s. 150). 1 2 RIDDARHOLMSKYRKAN 101 Den nuvarande portalen, som är spetsbågig, har en profilerad omfattning av maskin­ slaget formtegel (fig. 78). Dess nuvarande utseende förskriver sig från 1904, då portalen ombyggdes.1 Omfattningen hade före om byggnaden samma profil som den nuvarande, men teglet var handslaget; av detta finnes knappast något bevarat. I de gamla formstenarna funnos ristade märken ay samma slag som de s. k. stenhuggare­ märkena å de medeltida naturstensbyggnaderna (fig. 80). Portalens form blev vid om­ byggnaden avsevärt förvanskad . Den stänges med pardörrar med pålagt rutmönster. I den ena dörrhalvan finnes en mindre gångdörr med portklapp av ornerat smitt järn. Den förskriver sig från tiden omkring 1600. År 1735 betalades till »Måhlaren Anders Gottman för det han den Norra Kijrck clören anstruckit grå ållie färg och gröna Listor 18 cllr. kmt.» (RÄKENSK.). Denna . målning fanns i ganska stor utsträck­ ning bevarad under en senare brun målning. Den framtogs och kompletterades vid sista restaureringen. Att elen nu beskrivna portalen icke kan vara ursprunglig, framgår bl._ a. därav, att dess spets ungefär på mitten avskär ett på norra väggen befintligt rundfönster synligt inifrån vapenhuset. Den ursprungliga portalen, som påträffats vid sista restaureringen, har varit belägen i vapenhusets östra vägg. Den är rundbågig (fig. 81); omfatt­ ningens profilering framgår av fig. 4 7. Formteglet är hårdbränt med blanka ytor och tydliga spår av att det skurits i vått tillstånd. Den ifrågavarande anordningen med portal i vapenhusets östra vägg är ovanlig. Anledningen därtill torde vara att söka däri, att man velat förlägga portalen emot elen från staden kommande trafik­ leden. Den senare förändringen, som sannolikt utförts sedan klosterområdet öppnats, har säkerligen verkställts för att erhålla en mera monumental entre. Den ursprungliga portalen är igenmurad med tegel lagt i vendiskt förband; där­ ibland finnas flera formstenar, som tillhört portalomfattningens översta del, vilken sönderbrutits för att lämna plats för vapenhusets valY. Detta gör det troligt, att vapenhusets valv inslagits samtidigt med elen ursprungliga portalens igenmurning och den norra portalens uppförande. Vendiskt förband förekommer i kyrkan i önigt egentligen endast i de under J ohan III: s tid uppförda delarna av tornet (jfr s. 139). Det vendiska förhandet uppträder i Mälardalen i början av 1400-talet och förekom­ mer jämsides med munkförbandet uneler 1400-talet och 1500-talets förra del. Under 1500-talets senare del har det så gott som alldeles undanträngt munkförbandet och torde helt ha upphört att användas omkring 1600. Den äldsta portalens igenmurning och ersättande med den nuvarande samt valvets inslagning måste alltså ha skett un­ der 1400- eller 1500-talet. Troligast är att det skett i samband med den restaure­ ring av kyrkan, som Johan III lät verkställa åren 1568-1576». 2 Den ursprungliga, östra, portalens omfattning och igenmurning ha, troligen uneler Portalens utseende före ombyggnaden är bekant tack vare fotografier och anteckningar, som utförts av friherre R. Cederström och ställts till förf:s disposition. 2 STUDIER, s. 31 ff. 7* 1 102 STOCKHOLM 1600-talet::; slut, genombrutit;; för att i nordöstra höm et liimna plats för en mindre, senare ånyo igenmurad, ingång till Lewenhauptska gravkoret, vilket vid kungliga be­ gravningar brukade förses meLl hänkar och läktare. Vid :;ista restameringen borttogs denna igenmmade dön för att lämna rum för östra portalens komplettering.l Dess stickbågiga övervälvning är emellertid ännu synlig i sydöstra hörnet. Dönen tyckes ha varit använd uneler ganska lång tid. På murytan i själva genomgången funnos ett Hertal olika puts- och färglager ÖYer var­ andra. Följ ande kunde iakttagas. Överst ett vitt limfärgslager; därunder ett tunt lager av lj usröd limfärg, därnäst ett lager grå kalkfärg och under detta ett annat :;:1.dant m ed en 1,35 m. hög fris, grå med svarta stänk och övergående i en vit mar­ morering. Det sistnämnda målningslagret låg på en ojämn bruksyta anslagen på elen ojämna, genombrutna muren. Vapenhuset saknar nu fönster men har förr, som r edan nämnts, haft ett cirkelrunt fönster på nona väggen; detta har igen­ satts i samband med den nuvarande por­ talens upptagande. Nischens insida saknar profilering; utsidans utseende liksom också karmverkets beskaffenhet är okänt. På Frantz Hagenbergs stick fig. 3 finnas ett par smala, symmetriskt placerade fönster ne­ danför rundfön stret. Detta murparti har bli­ F oto 'l'. Josephson 1927. vit helt och hållet bortbrutet vid nordporta­ Fig. 81. Vapenhusets igenmurade, ursprung­ lens utförande. Det finnes emellertid all an­ liga, östra portal sedd inifrån. T. h . omfatt­ ningen till kyrkans nordportaL ledning att antaga, att stick et är tillförlitligt. Der zugemauerte, ursprUng­ The blocked up original e>st Rekonstruktionsritningen fig. 95 bestyrker liche Ostjlortal der Vorballe portal of the p01·ch seen von innen gesehen. Uechts: from indoors. To the right bl. a. att så iir fallet. the fram e of the n ort h Umfassung des Nordportals portal of the church. der Kirchc. I vapenhusets västra vägg finnes en igen­ murad ursprunglig glugg av numera rek­ tangulär J'orm. Övre delen avskäres av valvet, varför form en icke kan fastställas. Gluggens sirloväggar konvergera icke. Bevarade delarnas ,;tm·lek : H. 0,G 5 m., B. 0,6 8 m. Runt gluggen har löpt en omkr. 4 cm. blä r and. Andamålet är okänt. Portalens rekonstruktion är fullkomli gt säker. s tenarnas profiler .voro till en del förstörda, men rester av stenarna sutto k var, med undantag för d en ovan omtalade genombrytningen. Dessa rester 1innas ännu bevarade bakom de nya profilerade stenarna. De sistnämnda äro, i motsats mot de gamla, som iiro skurna i våt lera, tillh uggna och slipade efter bränningen. 1 RIDDARHOLMSKYRKAN 103 Foto M. Olsson 1915 . Fig. 82. Detalj av vapenhusets forna östra fasad. Det medeltida murverket i munkförband är putsat med rödfärgad puts, vari uppritats ett kryssförband. Detail of th e old east fa~adc. The m ediooval brick-work in monk·bond finished read; in the mortar is a cross­ bond earved out. Detail der alten Ostfassade. Das Mittelalterliche ~rauer­ werk in Mönchverband ist rot getuncht. Der Krcuzver­ band in die TUnche hineingeritzt. Av yapenhusets fasader är numera endast den norra ::;ynlig. Den har en trappgavel röstet, prydd med en korsformig blindering med armarna cirkelformigt avslutade. l den vertikala armen finnes en mindre ljusspringa till vinden. Vid röstets nedre hörn finnas tvenne kraftiga spygatter av kopparplåt för avledande av takvattnet. Byggnadens bredd är i gaveln markerad smalare än vad den i verkligheten är, beroende därpå att de bredvidliggande gravkorens hörnkedjor flyttats in i vapen­ husets fasad, en anordning, som blivit till båtnad för alla byggnadernas utseende. Teglet är i ytterväggens nedersta del medeltidstegel i munkförband av samma ut­ seende som på väggarnas insidor. Huvuddelen av teglet i fasaden ligger emellertid i kryssförband och är av samma slag som i bredvidliggande gravkor och troligen dit­ lagt i samband med deras uppförande, då vapenhuset blivit reparerat. Tegelmått: 27xl4x7,5 cm. 104 STOCKHOLM MEDELTIDA KAPELJ, Vapenhusets östra och västra fasader äro numera väggar i de bredvidliggande grav­ koren. Då putsen 1915 bortknackacles, blottades bägge de forna ytterväggarna. Teglet är lagt i munkförband, men fasaderna hade senare putsats och rödfärgats och i putsen hade ristats ett renässansförband med mycket stora rutor (fig. 82). Denna fasael ­ behandling förskriver sig säkerligen från 1600-talets föna hälft och är säkert till­ kommen före 1654, då gravkoren uppfördes. Vid restaureringen kalkfärgades dessa putsytor liksom gravkorens väggar i övrigt men lämnades annars orörda och kunna iakttagas i båda gravkoren. Uneler 1400-talets mitt eller senare del uppföreles en byggnad framför kyrkans västra ingång och västra klosterlängans norra dörr. Byggnaden, som nu utgör tornets nedre del, beskrives i samband med detta (s. 134). Dess nedre våning har tjänat som förrum för såväl kyrkan som klostret. Gråbrödraklostret har under medeltiden haft ett flertal kapell, såsom Själakoret, Köpmannakoret, S. Anne kor, S. Erasmi kor m. fl., om vilka uppgifter, om ock sparsamt, förekomma i de bevarade samtida handlingarna. Närmare upplysningar härom skola lämnas i samband m ed redogörelsen för kyrkans altaren. Flertalet av dessa kapell ha säkerligen icke varit särskilda utbyggnader invid kyrkan, utan ha bestått av med skrank avgränsade delar av själva kyrkan. Härför talar det förhållandet, att i den nuvarande kyrkans ursprungliga mm'\'erk inga märken efter utbyggnader av detta slag kunnat iakttagas m ed unelantag för Erstaviksgraven (jfr s. 92). I ett par fall måste emellertid kapellen ha varit belägna utom elen nu bevarade kyrkan. Klostrets diarium omtalar nämligen, att elen 20 februari dog )'broder Henrik, kallad Haerkin som hade härbm·ge vid vattn et under lekbrödernas rum och S. Maria Magda­ lenas kapell» (S. R. S. I., s. 71). På ett annat ställe meddelar samma källa, att den 6 maj 1472 dog »elen mycket lärde magister Nicolaus Rytingh, juris utriusque doktor, fordom konung Karls kansler. Han var mycket stor gynnare af S. Franciskus orden och i synnerhet av detta konvent och är begrafv e n i omgången omkring Mari e :\1:agdalene kapell» (S. R. S. I . , s. 75) . Var dettn, kapell varit beläget kan nu icke avgöras. I den nuvarande kyrkan finnes icke mera än en tillbyggnad, som kan antagas ha varit ett medeltida kapell, nämligen Erstaviksgnwen. Den torde, av skäl som på s. 94 angivits, ha uppförts under 1400-talets förra hälft. Andra kapell ha säkerligen varit inrättade i det vid 1400-talets mitt tillbyggda södra sidoskeppet. Det är troligt att utvidgningen av kyrkan verkställts just för att få plats för flera altaren och att sidoskeppet varit uppdelat i en rn,d kapell, som dock icke varit skilda från var­ andra med stenväggar. De medeltida källornas uppgifter om de olika kapellens läge äro emellertid så vaga, att det är omöjligt att med någon stöne säkerhet av­ göra vilket av dem som är identiskt med Erstaviksgmven. En möjlighet är, att den är identisk m ed det kapell, vars namn icke angives men som, enligt klost­ rets diarium, jämte tillhörande valv bekostats av drotsen Kristiern Nilsson, vilken dog RIDDARHOLMsKYRKAN 105 1442.1 En annan möjlighet är, att Erstaviksgraven är det forna Köpmannakoret, som omtalas i ett gåvobrev av den 2 nov. 1451, i vilket borgaren i Stockholm Knut Trulle och hans hustru Cicilia Jonissa Dotter donerade ett. stenhus, värt sjuhundra mark, till ett av honom grundat altare och kor »emellan Köpmanna-K01·in och Jössa Skötta Koor oppa nyja hvalvena» .2 Om antagandet är riktigt, skulle såväl det av Trulle grundade koret som Jössa Skötta kor ha varit belägna i nuvarande södra sidoskeppet.3 Att Erstaviksgraven skulle vara identisk med det av Knut Trulle grundade koret är knappast troligt, då efter vad kyrkans murverk visar, ingen utbyggnad för något kor funnits öster om Erstaviksgraven. Enda möjligheten att komma till ett resultat i denna liksom i flera andra frågor, som röra klostret, är att genom utgrävning fastställa byggnadernas läge och samman­ ställa de så vunna resultaten med de arkivaliska uppgifterna. Klost e rbyggnaderna ha varit belägna på området söder om kyrkan. Endast mindre partier finnas nu kvarstående ovan jord, och för kännedomen om byggnadernas gruppering och allmänna utseende är man därför huvudsakligen hänvisad till de delvis osäkra uppgifter, som äldre kartor och stadsbilder kunna lämna. stadens äldsta karta från omkring 1620 (fig 4.) visar, att klosterbyggnaderna grupperat sig kring en i stort sett kvadratisk gård, som åt norr begränsats av kyrkan. Gården har, som verkställda undersökningar visat, varit omgiven av en korsgång (jfr s. 112). På västra och södra sidorna var gården, efter vad kartan visar, begränsad av obrutna längor. I östra längan fanns vid denna tid en av mur eller plank spärrad smal öppning närmast kyrkan. Västra längan var ungefär jämnbred, och dess södra gavel sköt något utanför södra 1 Anno Domini MCDXLII in festo beati Petri Martiris obiit Nobilis Vir. magnusque fautor nostri Ordinis Dominus Christiemus Nielisson Miles et Dapifer Swecie in Castro Wiborgensi ; sed eodem anno in die Apostolorum Petri et Pauli sepultus est hic in Conuentu cuius eleemo­ sina constructa est ista Capella cum sequentibus testitudinibus quam eciam fundauit>. (S. R. S. I s. 74-). 2 Detta brev, som tillhört Stockholms politiekollegiums arkiv, är nu förkommet. Ovanstående citat är återgivet efter Ro'l'HLIEB s. 8, vilken troligen sett originalet. I .T onDEBOK I s. 4-51 refe­ reras brevets innehåll efter en i Vitterhetsakademiens arkiv befintlig förteckning på följande sätt. »Borgaren Knut Trulles gåfwo bref til Gråmunka-Gloster (til ett altare och Chor som han hade begynt och funderat uppå nya hwalvena emellan KöpmannaChoren och Jössa Skötta Chor, i hvilket Chor skulle hållas 3 Siälamässor i hwarie weka) . på ett Stenhus westan mur belägit i siette grend sunnan Gråbrödra gatu och öfwerst i grenden. Dat. Stockholm alla Christna Siäla dag eller den 2 Nov. A:o 1451.» 3 Att det sistnämnda koret, såsom Ronu,mH (s. 8) angiver, skulle vara beläget ovanpå valvet, är knappast troligt. Hovintendenten Gustav Lindgren har i ett förslag till Riddarholmskyrkans restau­ rering (rekonstruktionsritn. i B. st. arkiv) gjort gällande, att södra sidoskeppet skulle ha varit uppdelat i två våningar med en rad mot kyrkan öppna kapell i vardera våningen. Denna re­ konstruktion är oförenlig med de iakttagelser man kan göra på själva monumentet oct är, som Sigurd Curman i en kritik av detta restaureringsförslag påvisat, med säkerhet oriktig, »Oppa nyja valvena» behöver icke betyda "uppå nya valven" utan kan även betyda »invid" eller ,j när­ h eten av nya valven». KLOSTER­ BYGGNA­ DERNA 106 STOCKHOLM längans väggliv. På östra sidan fanns en gyttring av byggnader, som dels voro sam· manhängande med övriga längor, dels voro fritt liggande. Frantz Hogenbergs stick fig. 2 och 3 ge i stort sett samma bild av klosterbyggnadernas gruppering, m en någon detaljerad överensstämmelse kan knappast påvisas, och något begrepp om husens detaljer ge bilderna icke. Den från 1630-talets slut härrörande kartan, fig. 5 visar att en del rivningar verk­ ställts sedan 1620. En del av det östra byggnadspartiet har avlägsnats för att lämna bättre plats för Gustavianska gravkoret, och även en del av de mindre byggnaderna sydost om kyrkan saknas på denna plan. Klostergården är avstängd med en mur eller annat stängsel, som utgår från sakristians sydöstra hörn och sträcker sig i rak linje till södra längan. Samtidigt med denna karta är bilden på H enrik Keyser d. ä:s kalendarium av 1637 (fig. 9). Full detaljöverensstämmelse finnes icke mellan kartan och träsnittet, men det senare ger en god föreställning om byggnadsgruppens allmänna karaktär. Södra klosterlängan och Erstaviksgraven ha trappgavlar. Vid stranden nedan· för klosterhusen ligga en rad små byggnader, troligen bodar och andra ekonomihus. Sigismund v. Vogels kopparstick av Stockholm 1647 (fig. 10) visar, att västra kloster­ längan vid denna tid blivit genombruten för en gata och att stadsplanen på kyrkans södra sida fått det utseende, som den ännu i allt väsentligt har. Genom den upp­ brutna öppningen ser man Gustavianska och Vasaborgska gravkoren. Västra kloster­ längans södra del står kvar, vilket ännu i dag är fallet, och på dess södra gavel finnas fem stora spetsbågiga fönster eller blindnischer, ungefär samma anordning som på längans ännu delvis bevarade nordgaveL Södra längan visar förändrat utseende med tillbyggda hus m ed trappgavlar. Vid stranden ligger fortfarande en samling småhus, och en massa andra sådana äro hopträngda invid västra klosterlängan. Det som numera finnes bevarat av klosterbyggnaderna i för undersökning tillgängligt skick är endast nordligaste delen av västra klosterlängan, som är inbyggd i tornet, samt den del av korsgången, som ingår i nuvarande södra sidoskeppet. Södra delen av västra längan (kv. Riddarholmen nr 4) kvarstår likaledes, ehuru den blivit mycket ombyggd och förändrad. Den användes under 1700-talets senare hälft och allt intill Riddarholmsförsamlingens upplösning som prästhus; nu är den upplåten för Stockholms borgarskola. I det s. k. gamla riksdagshusets källare finnas rester av södra kloster­ längan, och säkerligen finnas också rester av klostrets byggnader bevarade under jord söder om kyrkan. Murverket i de bägge sist omtalade byggnaderna är emellertid numera helt och hållet täckt med puts, som förhindrar en undersökning. Klosterbygg­ naderna kunna. därför icke nu i sin helhet behandlas. Skulle tillfälle yppa sig att genom grävning och putsavknackning undersöka de omtalade byggnaderna, kommer en beskrivning av dem att som tillägg bifogas arbetet. I det följande beskrivas endast de rester av klosterbyggnaderna, som finnas bevarade inom den nuvarande Riddar­ RIDDARHOLMSKYRKAN 107 holmskyrkan. Murverket i dessa delar är av typ A och överensstämmer fullständigt till såväl tegelmått och fogbehandling som även i fråga om tegelmaterialets allmänna karaktär med murverket i kyrkans ursprungliga 1200-talsdelar. Väst ra klost e rlängan s nordligaste del utgör det söder om tornet belägna syd­ västra hörnpartiet. Byggnaden är uppdelad i tvenne våningar, vardera innehållande ett mindre, rektangulärt rum. Förbindelsen mellan dem sker genom en i västra hörnet befintlig trappa av sten. Den har tillkommit vid reparationen efter branden 18R5 och har sedan 1917 en fortsättning, som leder till vinden. Hörnrummets norra vägg har ursprungligen varit klosterlängans nordgaveL Den är liksom östra väggen uppförd i munkförband av samma slags tegel och med samma fogbehandling som kyrkans äldsta delar. Tegelmått : 27-28 x 13 x 9-10 cm. (murverk av typ A). Södra och västra väggarna äro uppförda i kryssförband och tillhöra 1600-talet. Tegelmått: 28-30 x 13-15 x 7-9 cm.; mycket ojämnt tegel. Tornets från 1500-talet härstam­ mande h örnpelare omsluta delar av hörnpartiets väggar (pl. I ). Av räkenskaperna för åren 164G­ 51 framgår, att vid sagda tid ett nytt bårhus »med dubbelt hwalf» uppfördes på kyrkogården. Detta är troligen detsamma som det bisättningsrum som av RoTHLIEB (s. 34) omtalas och som måste vara identiskt med det nu s. k. sydvästra hörnrummet. RoTHLIEB ger följande beskrivning på detsamma: »Detta hvalf är dubbelt, det ena öfver det andra. I det nedersta blefvo Liken bisatta och i det öf­ vm·sta förvarades de Personers Baner och Skölde­ märken, hvilka i Kyrkan haft sina lägerställen Fig. 83. Dörr i nedre sydvästra hörn­ rummet mellan västra klosterlängan och hvilkas Skölde-märken i Kyrkan blifvit upp­ och korsgången. Uppmätn. av satta; men vid Kongl. Begrafningar blifvit ned· M. Olsson 1917. tagna». Det omtalade bårhuset bör då ha inretts 'l'hUr im unteren sUd­ Door in the room In the westlichen Eckzimmer lower south west corner zwischen derwestlichen between the c loister and i den kvarstående delen av klosterlängan, som sam­ Klosterreihe und dem the western monastery Kreuzgang. edifices. tidigt genom rivning avskiljts från längans huvud­ del. Mot slutet av 1630-talet hade, som framgår av planen, fig. 5, längans genombrytning ännu icke skett, men den var föreslagen . Kopparsticket (fig. l O) från 1647, visar däremot kyrkan fritt liggande. Räkenskaperna bestyrka alltså kartornas och bildernas uppgifter. Nedre våningens rum, nedre sydvästra hörnrummet, är täckt med ett fyrtaligt kryss- VÄSTRA KLOS'l'ER· LÄNGAN 108 STOCKHOLJ\1 Yalv utan r;trålar, ::;om o\·an nämnts in~ OO­ talet. Öster om den nu beskrivna dörren har funnits antingen en annan sådan eller också en blindnisch. Märke här­ efter är en stötfog, synlig i muren öster om den nuvarande ingången till syd­ västra hörnrummet. Sistnämnda ingång är en senare uppbrytning på elen gamla blindnischens, eller ingångens plats. Den har fått sin nuvarande runclb::l giga form 1916. Före detta år hade elen rek­ --------- --~-- --.r tangulär fonn. Gavelns t-~ex nederstaskift äro i ytan av nytt tegel, insatt 1916. --------------r~ Tornrummet h ade nämligen före sagda år en f'kråkantacl sockel av kalksten, insatt vid en 1836 påbörjadreparation (fig. 85 ). Det ursprungliga utseendet av gaYelns $m't:"===:cr:ioi:====±===:::=i2======Öi"'.l/d.r översta delar kan icke numera med sä­ Fig. 86. Rekonstruktion av en av korsgångens ar­ kadbåga_r (närmast väster_on1 Banerska''gravkoret). ker:_.het fastställasl. emedan röstet är bortHe konstruktion eines der Arka­ Restoration of one of the arcade rivet. Den övre avslutningen på gavelns denbogen des Kreuzganges. archs of the cloister. mmyerk är som pl. X B visar mycket ojämn, troligen beroende därpå att gaveln un~er 1500-talets mitt, då klostret fick förfalla, delvis har rasat. Klosterhusen stodo före Johan III:s reparation på 1560· och 1570-talen till stor del öde och voro s::t förfallna, att murarna delvis ramlat ned, under det själva klostergården låg öppen för avlastning av all sköns avskräde. 1 Säkerligen ha också rivningar verkställts, då tornet byggdes. 1 Se Gul\NAH BoLl!\, Johan III:s högskola å Gråmunkeholm . S:t Eriks årsbok 1912, s. 11. ~~~'\- ~~-:::::~~ lUDDAl-{.HOLMSKYRKAN 111 Foto M. Olsson 1918. Fig. 87. Tornets nedersta vamng med de bevarade delarna av västra klosterlängans norra gavelfasad; under pågående restaurering. Jfr tig. 85. Untergesch oss des Turmes mit den bPibehaltenen rreilen des Nordgiebels der westlichen Klost c rgehi~ud e . The gronnd-floor of th e tower with th e preserved por­ tians of the n orth gable of the we~t range of the mo­ nastery. 112 STOCKHOLM KOHSGÅNG sydvästra hörnpartiet täckes av ett ensidigt luttak klätt med koppar. Som redan tidigare nämnts, har klostergården varit omgiven av en korsgång, vars norra arm utgjordes av det nuvarande södra sidoskeppet, vilket bildats genom en vid 1400-talets mitt verkställd om- och påbyggnad av korsgången. Korsgångens arkadbågar ingå i södra väggen och en del av dess valv finnas bevarade över Strijkska graven (fig. 40) samt i Sch6eles grav i hörnet mellan kyrkan och västra längan . Prt sistnämnda ställe har hörnet mellan norra' och västra längorna varit beläget. Detta framgår därav att i stället för en arkadbåge med den profil fig. 86 visar 'finnes i gravens södra vägg en gördel­ båge med samma profil som hos kors­ gångens valvstrålar. Även av själva val­ vet i den nästföljande traveen mot söder är en del synlig. Korsgångens utsträck­ ning i övrigt kan icke med säkerhet i detalj fastställas utan grävningar söder om kyrkan. A v allt att döm a h ar elen på vanligt sätt omslutit en i det när­ maste kvadratisk klostergård. Medel­ tida murar, som tala härför, finnas be­ varade i gamla riksdagshuset och under Gymnasiegränden. Av korsgångens östra länga finnes numera intet bevarat, men dess nordligaste del, som åtminstone sedan 1600-talet tjänat som sakristia, kvarstod till 1859, då den revs för att lämna plats för Bernadotteska gravkoret (jfr s. 92). Denna del av korsgången Foto M. Olsson 1916. var uppförd i två våningar. Kloster­ Fig. 88. Yttersidan av korsgångens arkadbågar gården tyckes ha varit omgiven av större frambruten väster om Banerska gravkoret. Die Anssenscite der Arkade des The outside of the arcade of byggnader på norra, västra OCh södra Si­ Kreu zganges westlieb v on der the cloister, west of the Baner Begräbniskapelle Baners. mortuary chapel. dorna, men h ar troligen icke haft något större hus på sin östra sida. 1 Det är därför möjligt att korsgångens östra länga i sin h elhet varit uppförd i två våningar till samma höjd som den rivna gamla sakristian. Härigenom hade m an vunnit, dels en 1 Likartade förhållanden förkomma även flerstädes vid andra franciskanerkloster. Som exempel kan nämnas klostret i Viborg i Danmark, där klostergården var omgiven av byggnader på två sidor men på de två andra sidorna endast av korsgång. (VILH. LORENZEN: De danske franciskaner­ klostres bygningshistorie, s. 37). RIDDARHOLMSKYRKAN 113 Foto ~1. Olsson 1915. Fig. 89. Hester av korsgångens valv och av den ursprungliga, fogstrukna tegelytan i korsgångens norra vägg (t. h . på bilden) . Reste von den Gewölben des Kreuzganges und von der ursprUnglichen, au:;;gefugten Ziegelfliiche der Nordwancl des Kreu;~,gangcs. ]'ragments of the vanlts of the cloister and of the original surface of the brickwork with pointecl joints. fullständigare avstängniug utåt och dels en direkt förbindelse mellan södra kloster­ längans övre våning och kyrkans kor. Nttgot avgörande bevis för riktigheten av detta antagande finnes emellertid icke. Att döma av kartorna tig. 4 och 5, synes en del av östra sidan under lGOO-talets förra del ha varit aygränsad med en mur eller ett plank. Det är emellertid mycket möjligt, att den felande delen av korsgångens östra liinga rivits uneler reformationstidens tidigare c1 el, då byggnaderna användes till alle­ handa icke kyrkliga ändamål. I sektion har kmsgångens norra länga haft det utseende pl. X A visar. Den västra armen har på samma siitt anslutit sig till klosterbyggnarlerna t:åsom en lägre byggnad 8. Srcriges kyTkor. Stocklwlm n. ll4 STOCKHOLM: under eget vattentak (fig. 91). Arkadbågarna, varav de flesta tillhörande nona sidan äro helt eller delvis bevarade 1 i södra sidoskeppets södra vägg, äro spetsbågiga och ha haft den profil fig. 86 visar. I fasaden ha de saknat profilering. Detta har kunnat konstateras väster om Banerska gravkoret, där en del av korsgångens sydfasad blivit förmurad vid gravkorets uppförande. Fig. 88 visar en del av bågens överdel, sedan förmurningen avlägsnats. Bågarna ha stått öppna, och för den händelse de tidvis varit stängda, måste tillslutningen ha skett med lösa träluckor. Invändigt ha korsgångens väggar varit fogstrukna med vita ränder målade på fogarna. Rester härav finnas i såväl Scheeles grav som över Strijkska graven (fig. 89). Under en senare medeltida period ha väggarna slammats. Ett av korsgångens valv finnes helt bevarat, nämligen det som är beläget över Sch eeles grav. Strålarnas profiler likna närmast fig. 38 I. Valvkapporna äro murade på stick. Tegelmått: 26-27 x? x 8-10 cm. Teglet är av samma beskaffenhet som i övriga delar av den ursprungliga kyrkan. Troligen äro korsgångens valv uppförda ~amtidigt med anläggningen i övrigt. Härför tala alla bevarade rester och märken i kyrkans väggar. Det enda som kunde anses tala emot antagandet är, att korsgångens valv murats på stick, medan så icke är förhållandet med kyrkans valv. Detta kan dock förklaras därmed, att den förstnämnda tekniken vid denna tid ännu var så oprövad, att man icke vågade sig på att slå de stora valvens kappor utan understöd­ jande konstruktion. För de små kapporna i korsgångsvalven var risken däremot ringa. Valven h a varit putsade och försedda med ornamental kalkmålning. Endast ett mindre fragment härav finnes bevarat i valvet över Strijkska graven. Genom en tidigare omtalad, vid 1400-talets mitt utförd tillbyggnad förändrades korsgångens nona arm till ett nytt sidoskepp. Ungefär samtidigt har också den västra armen påbyggts. Detta framgår av bevarade murrester i rummet över Scheeles grav och av en i kyrkans södra fasad befintlig stötfog (p l. II I ). Samtidigt måste västra klosterlängans vattentak, vars tidigare utseende framgår av fig. 91, ha ombyggts så att det fått den form fig. 94 visar. Vartill det genom påbyggnaden erhållna utrymmet i västra längan använts kan numera icke avgöras. Det över Scheeles grav tillkomna rummet har varit övertäckt med ett tunnvalv, varav rester finnas be­ varade. I dess östra vägg h ar funnits en liten glugg mot södra skeppet, synlig å fig . 40. Efter de omtalade om- och påbyggnaderna tycks man ha kommit från västra kl oster~ längan direkt in i kyrkans södra skepp genom den nuvarande ingången till Scheeles grav, möjligen med detta rum som ett slags förrum. Troligen har man också genom samma förrum kommit ut på gården. Uneler de förändringsarbeten som av Johan III verk­ ställdes i klostret avstängdes denna kommunikationsled. Det påbyggda tornets kraftiga hörnpelare uppfyllde en stor del av nuvarande Scheeles grav och stängde den nyss 1 De nuvarande i södra sidoskeppet som nischer befintliga arkadbågarna äro till en viss grad kompletterade vid sista restaureringen. PI. VIII B samt en serie fotografier, som komma att förvaras i A. T. A. visa väggens utseende efter putsavknackningen och före kompletteringen . RIDDARHOLMsKYRKAN 11 5 Foto lll:. Olsson 1917. Fig. 90. Riddarholmskvrkan. Interiör mot öster visande korets medeltida arkitektur efte r altaru-ppsatsens nedtagande; under restaureringen 1917. The interior looking east sh owing the ruedi roval architec ture of tllf' choir during th u r estoration HH7. Das Innere gegen Osten mit de r mittelalterlichen Are hitektur des Chores, während der Restantierung 1\117. 116 STOCKHOLM omnämnda dörren. Samtidigt har vägen genom västra korsgångsarmen avstängts genom uppförandet av den nuvarande södra väggen i Scheeles grav. Denna är nämligen uppförd i vendiskt förband liksom tornpelarna. s.LmrANPAT'.I'· Av föregående undersökning har följande framgått rörande elen nuvarande Riclclar­ N I:<~G OCH R.F.-} l . d ess ursprung l'rga f orm : KONS'l'RUK- 10 m sl{yrlmn 1 TION Av DEN Kyrkan var tvåskeppig och bestod av det nuvarande koret, mittskeppet och norra URSPRU='!'G'd oslmppet . T orn saln1a d es. D et nuvaran d e vapenl1uset pa " norra src . l an rnvrc . . l sr 'do­ LIGA AN- sr LAnnNINGF.N skeppet ingick i elen ursprungliga anläggningen. Klostret låg söder om kyrkan. Dess byggnader grupperade sig kring en fyrsidig gård omgiven av en välvd korsgång. Västra klosterlängans nordgavel bildade rät vinkel med kyrkans västgavel och hade en ingång i denna gavel. Kyrkan hade en ingång i västra gaveln, en genom vapenhuset på norra sidan och en i korets södra vägg. Innertaket utgjordes av de nuvarande hyssvalven av tegel. De ha samma höjd i huvudskepp och kor och äro lägre i siclo­ skeppet (rekonstruerad sektion pl. X A). Samtliga valv dekorerades uneler 1200­ talets slut med de ännu bevarade kalkmålningarna (jfr s. 144). Även väggarna ha samtidigt prytts med kalkmålningar av likartat slag. Golvet har bestått av kuller­ stenar satta i bruk. Fönstren voro spetsbågiga med rosverk av kalksten och förseelda med glasmålningar av tidigt gotisk karaktär. Interiören har i sin ursprungliga, tvåskeppiga form utm ärkt sig för goda och verk­ ningsfulla ljuseffekter, varpå kyrkan ännu är ganska rik, trots alla i arkitektoniskt hän­ seende planlösa förändringar, som elen uneler tidernas lopp undergått. Korets väggar utgjordes till största delen av spetsbågiga fönster och koret kom följaktligen att stå rikt och allsidigt belyst, något som även Erikskrönikans författare uppmärksammat och betonat. Han säger nämligen om kyrkan, att elen har »en fagran liwsan koon (jfr fig. 90). Med sina förgyllda strål ar och sina med kalkmålningar prydda valv och väggar och sina rika altarprydnader har det varit ett praktfullt rum, som av­ gränsats från huvudskeppet av ett korskrank Huvudskeppet har varit ensidigt samt betydligt svagare belyst. Det starka söderljuset har fallit in i avgränsade knippen genom de smala, högt sittande, av maasverk sönderdelade fönstren och satt starka ljusfläckar på väggar och golv samt genom arkadbågarna delvis nått in med ett och annat ljusknippe i det låga och skumma, norra sidoskeppet, vilket i övrigt varit endast sparsamt upplyst genom sina små, mot norr vettande fönster. Fasaderna voro av fogstruket tegel och ganska rikt dekorerade, dels av fönstrens rosverk och dessutom av blindnischer med figurm ålningar samt av friser av fyrpass och rundstavar m. m. Rikast dekorerade på detta sätt h a västra och södra fasaderna varit .(rekonstruktioner av fasaderna, fig. 91 och 92 samt pl. IX B). Exteriören har i övrigt prunkat i färger. I fönsteromfattningarna och strävpelarnas kanter ha gla­ serade och oglaserade stenar omväxlat. Murverket har varit målat med rödfärg och fogarna upplinjerade med skarpa vita linj er. Fönstrens maasver·k och smygarnas pro­ filer ha varit målade med kalkfärg i rött, blått, grönt och grått. Taket har varit RIDD ARHOLM SKYRK AN 117 T. J osephson clelin. 1927. F ig. 91. Rekonstrukti on visande södra fasadens ursp ru ngli ga utseende. Heconstructi on of th e ori ginal aspect of the south front. " 'ieclcrh erstellnng des ursprungli cben Au ssehcns cler SUclfa ssade . s• 118 STOCKHOLM 'l'. Joseph son clelin. 1927. Fig. 92. Rekonstruktion Yisande ursprungliga utseendet av kyrkans västra fasad och västra klosterlängans nordgavel. Heconstru ctiou of the ori ginal aspect of th o west front and of the north gable of the west cloister . geb äude. '\Yi cclerherstelluu g des ursprUng1icb en Ausseben s cler "·estfa ssacl e uncl cles ~orc.l gieb c l s der westli cben Kl oster- RIDDARHOLMSKYRKAN 119 högt och täckt m ed rött s. k. munk- och nunnetegel. Över korets västra del har säkerligen alltifrån början rest sig en hög och spetsig takryttare, ty sådana Yoro rnnliga på 1200-talets tomlösa kyrkor. Klostrets diarium uppger, som redan s. 9 omtalats, att gråmunkeklostret i Stockholm är grundat år 1270 (S. R. S. s. 68). Intet skäl finnes att antaga, att denna uppgift är oriktig, men den m åste, om den är riktig, gälla klostret som institution och icke den nuvarande kyrkan eller de delar a v klosterbyggnaderna, som nu finnas bernrade· Dessa kunna nämligen, av konsthistoriska skäl, knappast ha uppförts så tidigt. Kyrkan är ifråga om såväl plan och r~sning so. m detalj er av ganska utpräglat gotisk karaktär. Koret har tresidi g avslutning; gördelbågar och arkadbågar m. rn. äro klart spetsbågiga, liksom också den ursprungliga nord portalen. Valvstrålarna äro neddragna till gol vet i form av knektar, varigenom väggytorna erhålla vertikal uppdelning. Såväl kyrkans som västra klosterlängans fönster och blindnischer äro spetsbågiga och fön stren ha gotiskt maasverk. Västfasaden h ar en ursprunglig fyrp assfris av tegel. Å andra sidan visa de tryckta form erna och det primitiva systemet fö r motvägandet av valfo ns sidotryck, att byggnaden bör ha uppförts under tiden för gotikens genombrott i Uppsverige. Näl" denna ägt rum, därom läm nar bl. a. det m edeltida sigillm aterialet viktiga upplysningar. Vårt äldsta bevarade sigill m ed gotisk karaktär h ar tillhört kapitlet i Uppsala och förekomm er första gången un der ett bre\- daterat den 4 juli 1275. Det andra i ordningen är det som utförts för konung Magnus Ladulås till h ans kröning 1276. 1 Stilförändringarna göra sig emellertid långsamm are gällande inom arkitekturen än ifråga 0111 lösa småföremål av sigillens art. Genombrottet inom arkitekturen inträffar i Uppsverige närmare ett årtionde senare, d. v. s. under förra hälften av 1280-talet, och före sagd;L tid torde kyrkan knappast kunna h a uppförts. Före år 1285 ornnämnes klostret ocks[L endast mycket sällan i de bevarade urkunderna och vi äga kännedom endast om få och tämligen obetydliga donationer till detsamma före detta år (jfr s. 9). Det är därför icke troligt att klostret då ägt möjlighet att bedriva något större byggnadsföret ag. · 1285 uppträde{· emellertid konung Magnus Ladulås som klostrets frikostige donator. I sitt den 22 fe br. sagda år upprättade testam ente fö reskriver h an stora donationer till gråbrödem a i Stockholm och utvälj er sin gravplats i deras kyrka (D . S. nr 802). Senast 1285, m en möjligen ett eller annat år tidigare, bör därför den tvåskeppiga kyrka, som utgör huvuddelen av den nuvarande, ha blivit planlagd och påbörj ad. Den 30 juni 1290 var varken kyrkan eller klostret färdigbyggt, ty genom ett brev denna dag gav konungen till bröderna de tegelugnar han ägde på Norrmalm jämte ett jordområde på Malmen, för att de där skulle kunna hämta lera och sand till sin kyrkas och sitt klosters fullbord ande (D. S. nr 1018). Samma år den 18 dec. dog Magnus L adulås på Visingsö och begravdes i gdtbrödra.kyrkan i. Stockholm »fore högha altare ».2 Efter konungens död böra de f'tora, i testame ntet 1 J>A'l'ERING 2 EmKSKH Öl'iI K Al'i, utg. Se vidare härom Sn.: oum, s . 83. av R o Lr' PIPl'll'iG, s. 71. 120 STOCKHOLM I l. '~I r ' l 11 f' 1. p 'I' I ' " !: '' '' '' L------ -- ' .... - - -- - -"' '.1'. J osephson delin. 1927. Fig. 93. Rekonstruktion visande söd ra fasadens utseend e und e r 1400-talets fö rra del, efter kap ellbyggnaden s (»Erstaviksgravens») uppförande. Rcstora.tion of the as pect of the south f at:;:ade in the first h alf o! t h e 15th cent. afte r the bnilding of the chapcl. i;viederherstellung des Au ssehens cl er SUclfassade im ersten '.l'eil d es 15. Jhds, nach der Erbau uug der Kap elle . KY RKAN <:ÖRES ' l'REf;J Voyages de Ja commission scientifique du Nord en Scandin avie, pendant les annees 1838- 40». Das Inner e um 1810. Th e interi or about 1810. tangulär , fän gre ned klöverbladsformad. Å andra sidan finnas i valven målningar, vilka kn appast kunna vara utförda senare än omkring 1460 m en väl något årtionde tidigare. Em ellertid finnes uppgift om ett donationsbrev från år 145 1, genom vilket borgaren i Stockh olm Knut Trulle och h ans maka skänkte ett stenhus till underhåll av ett kor och ett altare. K oret skulle ligga emellan »Köpmanna-Karin och Jössa Skötta Koor oppa nyj a hvalvena ».1 »Oppa nyja hvalvena » betyder intill eller i närheten av nya valven. I k-yrkan finnas inga andra valv, vilka 1451 kunna betecknas som nya, än södra sidoskeppets valv, emedan de övriga samtliga tillhöra 1200-talet. Härav skulle följa att valven, och därmed också södra sidosk eppet i dess h elhet, skulle ha tillkommit kort före 145 1. En möjlighet fin nes emellertid att m ed rnyja hvalvena» avsetts några valv i det byggnadsparti, som senare benämndes Erstaviksgraven. Målningarna ge emellertid ensamma en ganska god clateringsmöjligh et. Det iir icke troligt att en så fram stående och rik stiftelse som gråbrödraklostret i Stockholm skulle låta det nybyggda skeppet under någon längre tid stå odekorerat, c U kyrkan i övrigt varit m ålad. Den våldsamma genombrytningen av den gam la sydväggen tvingade ~1ästan till rntilning. Då målnin gama förskriva sig från 1400-talets mitt och knappast 1 Jfr s. 105. 124 - rr-=cr:: STOCKHOLl\1 kunna vara senare än från omkring 1460, blir resultatet även i detta fall, att södra sidoskep pet måste ha uppförts omkring 1400-talets mitt. Riddarholmskyrkan är ett av de bäst bevarade exemplen på en typisk nordisk tiggarmunkskyrka från tiggarmunksordnarnas glanstid i vårt land. Fran­ ciskanerna och dominikanerna kunna visserligen icke uppvisa en lika strängt enhetlig och efter b es tämd ~t regler skapad arkitektur som en del äldre munk­ ordnar, främ st cistercienserna, men vissa för tiggar­ munkarna karakteristiska drag kunna likväl ur­ skiljas i deras byggnadskonst. Dessa gälla främst kyrkorummets utformning. Tiggarmunkarna vände sig, i motsats till tidigare ordnar, till folkets breda lager, för vilka de öpp­ nade sina kyrkor. Dessa blevo därför framför allt predikolokaler, icke, såsom tidigare varit fallet, huvudsakligen kultrum. Det gällde för tiggar­ munkarna att skapa kyrkor, i vilka många männi­ skor på en gång kunde åhöra predikan och se de gudstjänstliga handlingarna. Under tiggarmunkarnas första tid i Italien bygg­ des kyrkor av växlande typer, varvid andra ordnars byggnader, och främst cisterciensernas, fingo tjäna som mönster. Ur cistercienserkyrkan utvecklar sig i Italien ett flertal typer av franciskaner- och do­ minikanerkyrkor. Den kanske m est utmärkande kyrkoformen är den på vilken bl. a. S. Francesco i Pisa, S. Francesco samt S. Domenico, de båda sistnämnda i Siena, kunna nämnas som repre­ sentatint exempel. Med sina rader av rakt avslu­ tade kapell utefter tvärskeppets östra sida överens­ stämma de med de normala cistercienserkyrkorna, men i motsats mot dessa äro de enskeppiga och vanligen icke välvda utan försedda med öppna takstolar. I länderna norr om Alperna står tiggarmunkarna s arkitektur betydligt friare i förh ållande till den äldre byggnadskonsten. Här utveckla sig ett flertal starkt varierande typer. lVIan finner treskeppiga, KYRKANS KOKS'l'­ HTS'l'OJUSKA S'l'ÄLLNING ~ il ::t :-'­ %. -· - ~ ~ ! . ,... --"-.,­ ~- -'-r'-I Fig. 97. Bevarat fasadparti av tornets senmedeltida del. Uppmätningsritn. av T. Josephson 1927. Beibehaltene Fassa­ denpartie des spät­ mitte1alterlichen 'reils des Turmes. Preserved portion of the fa~adc of the to­ wer from the late tniddle a.ge. RIDDARHOLMsKYRKAN 125 KALX..JTfAt j'OCir'E I Al' .5A".J TL'"h 16 00 -TA/.. Fig. 98. Nedersta delen av tornets norra innervägg med den igenmurade norra portalen och spår efter bortrivet valv. Jfr fig. 99, Uppmätning av V. Westerberg 1915. Unterer 'reit der inneren Nordwand des Turmes , m H dem zugemauerten Nordportal und Spuren eines Gewölbcs. Lower part of the interior nortb wall or the to· wer with the blocked up north portal and traces of a vault. enskeppiga, tvåskeppiga och fyrskeppiga kyrkor. Ett gemensamt drag hos alla typerna är det långt utdragna koret, som vanligen är av huvudskeppets bredd och ofta med polygonal avslutning. Det var munkarnas gudstjänstrum och var med ett korskrank avskilt från långhuset, som i sin helhet var avsett för folket. Bland tiggarmunkarnas kyrkor är den asymmetriska, tvåskeppiga typen, till vilken Riddarholmskyrkan hör, den kanske mest karakteristiska. Den förekommer tämligen ofta på tyskt kultur­ område, och i de skandinaviska länderna kan den sägas vara franciskanernas och do­ minikanernas normala kyrkotyp under 1200-talets slut och 1300-talet. Bland svenska kyrkor av detta slag kunna nämnas franciskanerkyrkorna i Arboga, .Jönköping och Ystad och dominikanerkyrkan i Lödöse. I Norge kan nämnas grå­ brödernas kyrka i Bergen och i Finland dominikanerkyrkan i Viborg. I Danmark äro ett flertal kyrkor av detta slag kända, nämligen franciskanerkyrkorna i Svend­ borg, Odense, Horsens och Slesvig och dominikanerkyrkorna i Aarhus och Holbmk. Franciskanerkyrkan i Ystad uppfördes någon gång under perioden 1260- 1290 som en enskeppig, rakt avslutad kyrka med kryssvalv. Under 1300-talets förra hälft, före 1340, tillbyggdes ett långt, tresidigt avslutat kor av samma bredd som den äldre 126 STOCKHOLM Foto M. Olsson 1916. Fig. 99. Nedersta delen av tornets norra innervägg. Jfr fig. 98. Unterer Teil der inneren Nordvand des 'l'urmes. The 1owest part of the interior north wall of the Tower. kyrkan. Vid 1400-talets 8lut tillbyggdes ett lägre och smalare sidoskepp på södra sidan, varigenom kyrkan erhöll asymmetrisk plan. Franciskanerkyrkorna i Horsens och Slesvig 1 byggdes likaledes ursprungligen en­ skeppiga med långa, rakt avslutade korbyggnader av ungefär samma bredd som kyrkan. Byggnadstiden för kyrkan i Horsens inföll mellan åren 1261 och 1275, och kyrkan i Slesvig byggdes ungefär samtidigt. Båda kyrkorna förändrades till två­ skeppiga på så sätt, att ett lägre och smalare sidoskepp tillbyggdes. Detta skedde i Slesvig omkring år 1300 och i Horsens före 1300-talets slut. Dominikanerkyrkorna i Aarhus och Holbmk, av vilka den förra uppfördes omkring år 1275 och den senare under 1300-talets början, byggdes ursprungligen enskeppiga med kor av samma bredd som skeppet. Båda tillbyggdes omkring år 1400 med ett lägre och smalare sidoskepp, så att de erhöllo asymmetrisk plan. Franciskanerkyrkorna i Svendborg, Odense och Arboga, och dominikanerkyrkan i Lödöse, ha liksom Riddarholmskyrkan från början byggts med asymmetrisk plan med ett långt kor av huvudskeppets bredd och ett lägre och smalare sidoskepp. Klostret Uppgifterna rörande de danska franciskaner- och dominikanerkyrkornas byggnadshistoria äro hämtade ur Vilhelm Lorenzens arbeten: De danske franciskanerklostres bygningshistorie (Kö­ penhamn 1914) och De danske dominikanerklostres bygningshistorie (Köpenhamn 1920). 1 RIDDARHOLMSKYRKAN 127 l!' oto M. Olsson 1914. Fig. 100. Detalj av ej fogstruket murverk i vendiskt förband, från insidan av tornets nordöstra hörnpelare. Detail of brick·work in vendish bond with not pointed commisures, from the inside of the pillar in the north east earner of the tower. Dctail von nicht ausgefugtem Mauerwerk in wendischem Verband, von der Innenseite des nordöstlichen Eckpfeilers dt>s 1'urmes. i Arboga grundades liksom Stockholmsldostret av konung Magnus Ladulås, och dess kyrka torde ha stått färdig vid ungefär samma tid som Riddarholmskyrkan, d. v. s. omkring år 1300.1 Kyrkan i Odense uppfördes under 1300-talets förra hälft, och kyrkorna i Svendborg och Lödöse vid mitten av samma århundrade. Av föregående mycket kortfattade översikt framgår, att den tvåskeppiga asymme­ triska plantypen under 1200-talets slut och 1300-talets början är högsta modet inom de nordiska tiggarmunksordnarna. Ett flertal kyrkor av denna typ uppföras vid denna tid, och många äldre enskeppiga tiggarmunkskyrkor tillbyggas samtidigt eller under 1300-talets lopp, så att de blevo tvåskeppiga, vilket tydligen var en form, som väl lämpade sig för dessa ordnars behov. Riddarholmskyrkan i sin ursprungliga form kan därför sägas vara en typisk nordisk franciskanerkyrka från 1200-talets slut. Då kyrkan vid 1400-talets mitt utvidgas till treskeppig, följa bröderna i Stockholm likaledes en inom orden allmän strömning, som kan iakttagas på en mängd andra ställen. Mycket ofta sker förändringen på alldeles samma sätt som vid Riddarholmskyrkan, nämligen så, att den invid huvudskeppet belägna korsgångsarmen påbygges i höjd och öppnas Franciskanerkyrkorna i Stockholm och Arboga visa även i övrigt stora likheter. Bl. a. kan påpekas västfasadens dekorativa anordning, som är likartat komponerad i de båda kyrkorna, ehuru formerna genomgående äro enklare och mindre väl arbetade i Arbogakyrkan än i Stoek­ holmskyrkan, vilket väl troligen är beroende därpå att den senare, där Magnus Ladulås valt sin gravplats, b livit så mycket rikligare understödd med gåvor. Den ovanliga dekorationen med de förgyllda valvstrålarna i Riddarholmskyrkan är bl. a. ett vittnesbörd om att barfotabröderna i Stockholm haft god ekonomi. 1 128 STOCKHOLM mot kyrkan. Bland tidigare nämnda kyrkor som utvidgats just på detta sätt äro de i Horsens, Odense och Holbmk. De två förra ha tillbyggts under 1400-talet, den sist­ nämnda under 1500-talet. I fråga om det arkitektoniska formförrådet tillhör Riddarholmskyrkan helt och hållet den baltiska riktningen inom vår medeltida tegelbyggnadskonst. INTERlÖRENS FÖUÄND· !UNGAR EF­ TElt RE~'OR· MATIONEN Interiören behöll sitt medeltida utseende till den restaurering, som J ohan III lät verkställa åren 1568-76. Då överkalkades de medeltida vägg- och valvmålningarna, och samtidigt erhöll kyrkan en ny altarprydnad, en nu försvunnen tavla föreställande nattvarden, och en ny predikstol. Framför altaret uppfördes de två ännu bevarade gravmonumenten över konungarna Magnus Ladulås och Karl Knutsson. I interiörens arkitektoniska utformning torde i övrigt ingen väsentlig förändring ha verkställts. Rummet hade alltjämt samma karaktär som under 1400-talet. Vida mera ingripande voro de förändringar, som verkställdes under 1600-talets mitt. De många gravkor, som under 1630-, 1640- och 1650-talen byggdes, uppfördes fram­ för befintliga fönster, och härigenom förändrades i hög grad belysningsförhållandena i kyrkan . Den blev visserligen icke mörkare än förut, ty gravkoren försågos i regel med stora fönster, men den konsekvent genomförda och säkerligen mycket verknings­ fulla sidobelysningen från söder i mittskeppet ersattes med ojämn belysning, vars fördelning tillkommit genom en slump. . Under 1600-talets senare del får interiören mer och mer barockkaraktär, och denna utveckling fortsätter genom hela 1700-talet. Knektarna på väggar och rundpelare borthuggas, och valvstrålarnas profiler förändras genom avhuggning och påputsning. Färgen hos valv och väggar är under denna tid svår att fastställa på grund av de talrika svart- och blåmålningar, som förekommit vid de kungliga begravningarna. Mellan dessa synes kyrkan dock ha varit vitmålad med ett manshögt, vid olika tider grått eller mörkt blått, fält kring väggarnas undre del. Se vidare härom s. 162. Den fasta inredningen, altare, predikstol, orgelverk och bänkar, får genomgående barock­ karaktär. Sidoskeppen och gravkoren byggas fulla med läktare. Rokokon sätter föga spår i interiören, som behåller sin barockkaraktär ända till 1800-talets början. Då verkställes mellan åren 1811 - 1817 en genomgripande re­ staurering av kyrkan under ledning av arkitekten Fredrik Blom . Det var vid detta tillfälle icke fråga om en reparation i 1600-talets och 1700-talets bemärkelse utan om en verklig restaurering med beaktande av byggnadens historiska minn en. Histo­ risk sakkunnig var dåvarande protokollsekreteraren i utrikesexpeditionen C. F. Roth­ lieb.l Om de principer, som tillämpades, meddelar denne bl. a.: »Kyrkan som är byggd i Göthisk stil med korshvalf, ehuru icke efter Byggnadskonstens strängare reglor, blef i möjligaste måtto bibehållen vid sitt fordna utseende» (RoTHLIEB, s. 28), Rothlieb, C. F., förste expeditionssekreterare, historisk författare och samlare, f. 1783, d. 1835. 1 RIDDARHOLMSKYRKAN 129 Fig. 101. >Huin av Riddarholmskyrkan 1835.» Lithographie. Litografi av Strömer. Lithograph. Die Kirch e nach der Fanersbrunst 1835, The church after the fire 1835. d. v. s. man sökte återge . den dess medeltida karaktär. Den fasta inredning, som nu utfördes och varibland särskilt bör nämnas orgelläktare och orgelfasad, utfördes emellertid icke i medeltida stil utan i rik empirestil 1 i vitt och guld . Valv och yäggar ha även varit vita med svagt skär brytning. Tidens historiskt romantiska betraktelsesätt fick vid denna restaurering ett ståtligt uttryck genom överfl.yttandet av statens trofesamling och andra historiska reliker till den nu till grav· och minneskyrka förvandlade Riddarholmskyrkan, där fanorna upp­ sattes i stora knippen kring valvkonsolerna i koret och mittskeppet, samt i gravkoren. Bland andra reliker, som uppställdes i koret, voro även »följande Vapen-Rustningar, hemtade från Arsenalen hvilka omgifna af Tropheer, blefvo uppställda på Consoler i kyrkan, nemligen: på första pelaren till höger från Altaret, Birger Jarls rustning; ROTHLmB anmärker härom, att >Om man i formerna af Orgelverket, med dess hvalf, ej igenfinner den Göthiska stilen; så är orsaken att man varit föranlåten följa stilen af de pryd· nader, Kyrkan förut ägde; h varibland Altar-prydnaden är den hufvudsakligaste>> (s. 38). Altar­ uppsatsen är utförd 1678 efter ritningar av N. Tessin d. y. och är ett typiskt barockarbete. 1 9. Sver-iges ky>·kor. Slocklwlm II. 130 STOCKHOLM på den andra till venster, Konung Gustaf I :s med hans Svärd ; på den tredje till höger, Konung Magnus Ladulås och på den fjerde pelaren till venster, Konung Carl VIII Knutssons Rustning». 1 Vid kyrkans brand 1835 räddades inventarierna och även trofeerna. · Kyrkan re­ staurerades ånyo åren 1838-46 av arkitekten A. Nyström. 2 Interiören utfördes nu i nygotisk stil och gjordes så långt som möjligt symmetrisk genom påspikning av trä, som rörades och putsades. Den kalkfärgades i en mörkt rödbrun färgton varefter trofe­ samlingen ånyo uppsattes på ungefär samma sätt som före branden. Även stora delar av Livrustkammarens samlingar av vapen och rustningar fördes nu till Riddarhalms­ kyrkan och uppsattes där. Fig. 96 visar interiörens utseende omkring 1840, vid vilken tid dess restaurering i huvudsak var färdig. På 1850-talet bortflyttades Livrustkam­ marens vapen och rustningar, men trofedekorationerna bibehöllos till 1906, då de ned­ togas och bortflyttades. Fig. 23, 24 och 26 visa interiörens utseende före sistnämnda förändring. Då kyrkan berövats dessa prydnader, var dess förfallna skick så i ögonen fallande, att en restaurering blev nödvändig. Den verkställdes åren 1914-1922. Arki­ tekt och arbetschef var hovintendenten Gustaf Lindgren och professor Martin Olt:son Byggnadsstyrelsens och Riksantikvariens kontrollant samt ledare för de historiska ar­ betena. De medeltida arkitektu~formerna och den medeltida putsytan med dess målade dekorering har vid denna restaurering ånyo framtagits, medan interiören i övrigt fått behålla alla de prydnader från olika tider, som funnas bevarade. ~·onNET Tornet, som är en senare tillbyggnad, är uppfört i vinkeln mellan kyrkans ursprung­ liga västfasad och västra klosterlängans nordgavel med användande av dessa gavel­ murar, vilka nu ingå i väggarna i tornets nedre del. Till sin plan är det kvadratiskt och i hörnen försett med kraftiga, utbyggda, i plan likaledes i huvudsak kvadratiska hömpelare, vilka omsluta äldre murpartier (pl. I). Materialet är tegel. Tornet har en bred, bänkformad sockel av saltsjösandsten, vilken döljer den över marken belägna delen av grunden. På denna står en slät sockel av granit, insatt på 1840-talet. Hörn­ pelarna räcka till ungefär två tredjedelar av tornkroppens höjd och äro avtrappade och förtunnade ungefär på sin halva höjd (fig. 103). I väggama mellan hörnpelarna finnes på varj e sida en stickbågig ljudglugg med spetsbågig omfattning. Varje glugg har på vardera sidan en likaledes spetsbågig blind­ nisch. Spetsarna på dessa gluggar och nischer äro belägna strax nedanför hörnpelarnas avslutning. Nedanför denna nischrad finnes en annan, även den bestående av en Bpetsbågig glugg, på varel era siclan omgiven av en blindnisch av samma form. Såväl gluggen som nischerna äro nu igenmurade. Delvis döljas de av hörnpelarna, vilka 1 Att dessa Hothliebs historiska attributioner, utom beträffande Gustav Vasas rustning, äro orik­ tiga, torde knappast behöva påpekas. Att han i detta fall hyst någon misstanke härom fram­ går av följande anmärkning: ,Q m dessa Rustningar äro de verkliga kan jag ej bestämma; men åtminstone är anledning dertill h vad de trenne sistnämnde angår. " 2 NYSTHÖM, P 1 m AXEL, f . 1793, d. 1868, arkitekt. RIDDARHOLMsKYRKA N 131 i· r .! C· Fig. 102. Riddarholmskyrkans norra fasad före branden 1835. ningsritning av Fredrik Blom 1835. B. St. Nordfassade vor der Fenorsbrun st 1835. Uppmät­ Th e n orth fac;ade beforo the fire 1835. 132 STOCKHOLM uppmurats senare, så att de st ällvis täcka nisch ernas halva bredd . Under nischerna komma andra blinderingar i form av hmisontala band, delvis igenmurade. Västfasadens nedre del har ännu en rad igenmurade nischer och ännu en handformig blindering, och samma anordning jämte en tandsnittsfris och en korsformig blindering återfinnes på motsvarande plats på norra väggen, dold av Torstensonska gravkoret (fig. 97 ). I jämnhöjd med hörnpelarnas avslutning löper en av gjutjärnskonsoler uppburen list, som likaledes är av gjutjärn. De delar av tornets murverk, som befinna sig uneler denna list, te sig vid ett hastigt påseende enhetliga; de äro, med undantag för minch·e ila.gningar, enhetliga i färg. Det ovanför densamma befintliga murpartiet skilj er sig däremot såväl genom former som färg starkt från de underliggande. Det har tillkommit vid en reparation efter kyrkans brand 1835 och är utfört i nygotisk stil efter ritning av professor E. G. Göthe 1 . Tegelmått: 29 x 14 x 7 cm. Tornets nuvarande utseende i övrigt h ärrör sig i allt väsentligt från denna tillbyggnad. Över den nyss omtalade gjutjärnslisten följer ett slätt m urparti, prytt på varje sida m ed en urtavla och tvenne korsfmmiga blinderingar. Däröver följ er en annan, kraftig gjut­ järnslist. Ovanför denna äro murarna förtunnade och i hörnen utformade till åttakantiga pelare, vilka skjuta upp fristående ett stycke över den egentliga tornkroppen. I denna översta del av tornet finnes på vardera sidan ett stort spetsbågigt fönster och tvenne korsformade blinderingar. Tornet avslutas m ed en hög, genombruten spira av gjutjärn, utförd efter ritning av Göth e (stadf. 4/ 12 1838). Fig. 104 visar den stadfästa ritningen och fig . 105 ett tidigare förslag till spira, ävenledes av Göthe. De ovan omtalade hörnpelarna uppbära mindre spiror av gjutjärn, vilka sammanbindas m ed den stora spiran genom »hörn­ ornament av gjutjärn>>, i nygotisk stil utförd a efter ritning av arkitekten Axel Nyström stadfäst d. 30/ 7 1846 (fig. 106). l tornets västra vägg finnes en portal i nygotiska former och över densamma ett runt rosettfönster i samma stil, bägge utförda efter ritningar av arkitekten Nyström Ritningen, fig. 107, är daterad1843 . Portalomfattningens listverk och kolonner äro av järn och oljemålad puts, rosverket av järn och dörrarna av ek. Kolonnernas kapitäler äro prydda m ed vinlövsornament. Genom portalen kommer man in i ett mindre vindfång, uppfört vid senaste re­ staureringen, och därifrån i tornets nedre våning, som inneh åller ett kvadratiskt rum , vars golv ligger 5 trappsteg högre än golvet i mittskeppet. Tornrummet öppnar sig mot mittskeppet med en stor arkadbåge, uppbruten i kyrkans gamla västfasad. Till kyrkan leder en stentrappa av samma bredd som arkadbågen. Tornrummets södra vägg utgöres av västra klosterlängans norra gavel, som beskrivits s. l O7. I övriga väggar finnas rester av äldre anordningar, vilka omtalas i det följ ande. Rumm et övertäckes m ed ett fyrtaligt kryssvalv m ed profilerade ribbor. I tornrummet är orgel­ 1 GöTHE, ERIK GusTAF, f. 1779, d . 1838, skulptör, professor vid Konstakademien. RIDDARHOLMsKYRKAN 133 F oto G. Askberg 1G 2G . Fig. 103. Das Xu ssero von nordwesten. 0* Riddarholmskyrkan från nordväst. rl'bc church from the n orth wes t. 134 STOCKHOLM läktaren inbyggd. Den är uppförd efter ritning daterad 1817 av arkitekten Fredrik Bl om 1 men har senare undergått en del förändringar, senast vid sista restaureringen, då den sänktes och dess kolonner förkortades. Orgelfasaden fyller större delen av tornbågen, och orgelläktarens golv avdelar tornrummets nedersta del till en vestibul vid västra ingången. Som tornet tillkommit under olika byggnadsperioder, behandlas i det följande varje sådan för sig. ;roRNE'l'S SE:>~· Nedre delarna av norra och västra väggarna ungefär till hjässhöjd för valvet i torn­ MEDEL'l'ID.\ rummet äro uppförda i munkförband. De östra och södra väggarna tillhöra., som DELAR redan är nämnt, kyrkans äldsta byggnadsperiod. Norra och västra väggarnas tjocklek är endast omkr. 80 cm., varför den nya byggnaden icke tyckes ha varit ämnad att uppföras till någon större höjd . Munkförbandet i tornväggarna slutar på något olika höjd i norra och västra väggarna men i stort sett ungefär där röstet i kyrkans gamla västgavel börjar. Därefter vidtager ett annat slags murverk i vendiskt förband. Det tillhör en senare byggnadsperiod, 1500-talet. Av fasadytorna av denna äldsta del av tornet finnes numera intet synligt i kyrkans yttre på grund av om: och tillbyggnader. Däremot finnes större delen av norra fasaden bevarad orörd av omändringar och brand i en smyg, som uppstått mellan tornets norra vägg, dess nm:ra hörnpelare och Torstensonska gravkorets södra vägg och dit man sedan 1915 kan komma genom tornets ursprungliga norra portal (fig. 97) . Teglet ligger i munkförband, m en på det sätt, att · kopparna ligga i vertikala rader och bilda ett slags mönster, såsom framgår av uppmätningsritningen. Fogarna äro jämna och viLl strukna samt icke alldeles fulla. De ha strukits från två sidor, så att en svag rygg bildats mitt i fogen. Foghöjd 15- 20 mm. Murverket har bomhåL Hela fasaden är rödfärgad med rester av vita upplinjerade fogar. Denna målning härrör emellertid icke i detta fall från medeltiden utan troligen från 1600-talet. Den övergår nämligen utan avbrott på en från denna tid stammande igenmurning av norra portalen (jfr s. 138). Norra portalen visar i fasaelen en mycket tryckt spetsbåge. På insidan är omfatt­ ningsbågen tydligt spetsbågig. Portalomfattningens profil framgår av fig. 97. På bägge sidor om portalen finnas profilerade sockelstenar av kalksten. Ett stycke ovanför portalen har norra fasaden en bandformig blindering och tre skift ovanför denna en sågsnittsfris av tre skifts höjd . Däröver följer ett nu igen­ murat, tryckt spetsbågigt fönster, som på vardera sidan är omgivet av en blindnisch av samma form och där ovanför ett par sågsnittsfriser av ett skifts höjd. Överst, invid nordöstra hörnpelaren finnes en större korsformig blindering. Västra fasaden har varit prydd på likartat sätt, m en är nu mycket skadad genom ombyggnader och lagningar. En bandformig blindering och två spetsbågiga blindnischer, som äro belägna i jämnhöjd med norra fasadens motsvarande nischer, finnas bevarade. 1 B LWr, FREDRIK, arkitekt, f . 1781, d. 1853. RIDDARHOLMsKYRKAN 135 1 '· Fig. 104. Hitning till påbyggnad och ny spira av gjutjärn för Hiddarholmskyrkan av G. Göthe, stadf. 1838. B. St. Zeichnun g fUr einc neue Fig. 105. Förslag till påbyggnad och ny spira av gjutjärn för Hiddarholrnskyrkan av G. Göthe. E j utförd. B. St. Vorsch l ag zu einer neuen ~l'urmspit~e von Gussci5:en, YOU G. Göthe. Kicht au sgefUhrt . Turmspitzc von Gu sseisen, von G. Göthe 1838. Drawing for a new spire of east iron by G. Göthe 1838. Project for a new sp ire of east iron hy G. Göthe , not executeLl. 136 STOCKHOLM Fig. 106. »Ritning till hörnornament av gjutjärn» för Riddarholmskyrkans spira av Axel Nyström 1846. B. St. Drawing for the ornaments of the corners of the east iron spire by A. Nyström 1846. Zcichnung fiir Eckornament der 'l'urmspitzc, von A. Nyström 1846. Ä ven invändigt är murverket i tornets nedre del uppfört i regelbundet munkför­ band. Tegelmått: 29 x 13-14 x 7,ö-8 cm. Teglet är gott och välbränt, men har ett helt annat utseende iin teglet i till kyrkans äldsta byggnadsperiod hörande delar. Fogarna äro helt summariskt tillslätade. Väggarna ha redan från början varit putsade invändigt (fig. 99). På putsen har varit utförd kalkmålning av senmedeltida karaktär, varav ett ganska obetydligt fragment finnes bevarat norr om västportalen men nu dolt av läktarens bjälklag. Denna äldsta del av tornet har varit uppdelad i tvenne våningar, varelera täckt av valv. Undervåningens valv är bortrivet, men märken av detsamma finnas i såväl norra som västra väggama (fig. 98 o. 99). Det h ar varit ganska lågt och h ar vilat på hörn­ pelare av tegel, upptill avslutade med enkla kapitäl av kalksten, varav rester sitta kvar i NO och NV hömen. Man har kommit in i rummet genom portalen i norra väggen. Genom dörren i norra klostergaveln har man kommit vidare in i klostret. För att denna dörr fortfarande skulle kunna användas, har man gjort en minch-e för­ tagning av en halv stens djup i den tillbyggda västra väggen på det sätt fig. 84 visar. Valvet i bottenvåningen har haft så stor höjd, att det lämnat spetsen av kyr­ kans västportal fri, om elen varit av samma höjd som portalen mellan norra skeppet och vapenhuset. Rummet har haft en, möjligen två stickbågiga gluggar. Den ena finnes delvis RIDDARHOLMsK YRKAN / 137 /f'/(,, , l .. / \ r · ~~ Fig. 107. Ritning till västportal för Riddarholmskyrkans torn av Axel Nyström. 1843. Drawing for the west portal of the towcr, by A. Nyst.röm 1843. Zcicbnnug flir das Westportal des Turmes, von A. Nyström 184B. 138 STOCKHOLM DATERING bevarad norr om nuvarande västra portalen. Den har suttit uppe under själva valvet. Smygens underkant är belägen 2,20 m . över nuvarande golvet i tornrummet. Den andra gluggens befintlighet är mera oviss. Spår av densamma, ehuru ej fullt säkra, synas i fasaden söder om västportalen. Om detta spår härrör från en liknande glugg, har denna varit belägen tämligen nära marken. Portalen i tornets nordvägg har någon gång under 1500-talets slut eller 1600-taletf: förra del, före Torstensonska gravkorets uppförande, delvis ige~l:murats och omgjorts till ett mindre rundbågigt fönster (fig. 99). Säkerligen har detta skett 1634, vilket år tornet fiek västportal (jfr s. 141). Tegelmått i igenmurningen 30 x 14 x 7-8,5 cm. I murverkets nedre del ligga kalkstenar med profilerad kant, vilka möjligen kunna vara trappsteg. Då Torstensonskt_t koret uppfördes, fick fönstret intet ljus, varför det blev igenmurat. Övervåningen har varit täckt med ett valv av i huvudsak samma form som det nuvarande. Detta, som har klockhål, vilket det ursprungliga troligen saknade, är inslaget under den reparation, som följde efter branden 1835.1 Dess svicklar och sköldbågar äro dock medeltida. 2 Sköldbågar finnas intill östra och södra väggarna. De vila i N och S på i hörnen insatta medeltida murpelare, i SV hörnet däremot på en ur västra väggen utkragad konsol av tegel. Övre rummet har haft tvenne ljusöpp­ ningar, dels en låg i västra väggen nära golvet sittande stickbågig glugg med sned smyg, dels ett. högre sittande smalt fönster på norra väggen, vilket redan omnämnts i samband med norra fa;;aden (s. 134). Det är utvändigt spetsbågigt; invändigt har det en stickbågig omfattningsbåge. Den ringa murtjockleken hos väggarna i tornets nedre delar visar, att byggnaden ursprungligen icke varit avsedd att uppföras till någon större höjd. Den har tydligen endast utgjort en förlängning av västra klosterlängan, som utdragits framför kyrkans västgavel, så att nybyggnadens nedre våning kunnat tjäna som ett vapenhus framför västra portalen och framför ingången till klostret. Det har varit nödvändigt att ge tillbyggnaden mindre bredd än den gamla klosterlängan, för att takfallet icke skulle dölja den vackert dekorerade delen av kyrkans västfasad. Västväggen är satt så nära åt öster, som det låtit sig göra utan att avstänga den gamla klosteringången. Rummets övre våning har haft förbindelse med den gamla klosterlängan genom en dörr, som upptagits i en av gamla klostergavelns spetsbågiga blindnischer. Denna ingång har vid senaste restaureringen ånyo upptagits och leder nu till orgelläktaren. Fig. 95 visar en rekonstruktionsritning av kyrkan, sedd från norr efter nybyggna­ dens uppförande. Med undantag för tinnarna, av vilka inga säkra spår finnas, är rekonstruktionen väl grundad. Murverkets och arkitekturdetaljernas beskaffenhet angiva, att tornets nedre del är av 1 Den profilerade strålen runt klockhålet är inslagen 1915. Före detta år fanns ingen stråle eller profil på denna plats. 2 Ritsar i putsen, utförda vid sista restaureringen , visa gränsen mellan medeltida och nytt mur­ verk i svicklarna. RIDDARHOLMsKYRKAN 139 senmedeltida msprung. Tegelmått och teglets utseende är ungefär detsamma som i kyrkans från 1400-talets mitt stammande södra skepp, varför det synes troligt, att · även tornet tillkommit under 1400-talets mitt eller senare del. Härför talar även såväl det å s. 138 omtalade målningsfragmentet på västra väggens insida, vilket har ::;enmedeltida karaktär, som fasadens blinderingar, som äro av sen form. Det över den nu beskrivna äldsta delen av tornet följande murverket är av likformig beskaffenhet ända tills 1800-talsmmverket vidtager. Teglet ligger i vendiskt förband; tegelmått: 29-31 x 14-15 x 9--10 cm . Av fasadernas fogbehandling finnes intet bevarat i ursprungligt skick. På insidan är rumverket starkt skadat av brand. Det har redan omnämnts, att ifrågavarande del av tornkroppen har tvenne över varandra belägna rader av spetsbågiga gluggar och blindnischer. Den nedre radens yttersta nischer äro på alla tornets tre fria sidor till halva sin bredd avskurna av tornets hörnpelare. Detta är däremot icke fallet med den övre radens nischer, vilka tJitta fullt symmetriskt mellan hörnpelarna. Härav följer att hörnpelarna uppförts senare än den del av tornet, i vilken de förbyggda nischerna äro belägna. Som nedan meddelas, blev tornet påbyggt i ett par omgångar under Johan III:s tid, och i samband med den sista av dessa måste hörnpelarna ha uppförts. Av det anförda följ er också, att en vågrätt liggande söm måste finnas i tornkroppen, ehuru den icke numera kan iakttagas. Troligtvis är den belägen mellan de två omtalade nischraderna. Det första påbyggandet av tornet ägde rum under de reparations- och Lyggnads­ arbeten på kyrkan, som utfördes under åren 1568-1576. Räkenskaperna från denna reparation förstördes vid en brand i Kammararkivet i början av 1800-talet,l men de huvudsakliga åtgärderna refereras samstämmigt av RoTHLIEB och PossrETH, vilka åberopa tJagda räkenskaper som källa. De uppgiva för år 1573, att »Utom Tornets mur­ n i n g, förfärdigades våningsrum i Klosterhuset». 2 Den omtalade påbyggnaden torde ha sträckt sig till något över nocken på kyrkans gamla västgavel till den skarv, som ovan uppvisats måste finnas i murverket mellan de två i fasaderna synliga nischraderna. Enligt meddelan~e av kammararkivarien A. E . Afzelius. Övriga omtalade arbeten vid denna reparation äro: "År 1569 nedtogs Klosterhusets tak genom CARL TORNBYGGARE och täcktes sedan med bly och det lilla Tornet på Klostret förbättrades. År 1570 borttogs gamla kopparen af Kyrkotaket, uträtades, sliptes och pålades å nyo; hvar­ jemte murningen i och utom Kyrkan begyntes och fortsattes. År 1571 förfärdigades Predikstolen, Bänkar samt annat innandöme af trädvirke. År 1572 fortsattes murningen och taktäckningen: Kyrkan hvit limmades innantill , då ock alla gamla Vapen och målningar på väggarna utströkos. År 1574 börjades Orgelverkets byggnad. År 1575 uppsattes Altaret och Altar-Taflan, hvilken sistnämnda Konung Johan III skänkte ifrån Slotts-Kyrkan, h varefter arbetet i allmänhet fortsattes till den l Maj 1576; då kostnaden uppgått till 25,022 marker Stockholms mynt> (RO'l'HLIEB, s. 26-27) . Xven under åren närmast efter 1576 torde en del arbeten ha pågått i kyrkan eller klostret att döma av ·ett Johan III:s brev i Sandbergska samlingen i K. A. (X 346) till fogde n i Sollen­ tLma, Vallentuna och Seminghundra härader, Nils Eriksson (dat. 8/ 2 1578). Konungen skriver : 1 TORNETS 1500-TALS­ DELAR 2 140 STOCKHOLM Det är troligt, att tornet efter denna första påbyggnad haft det utseende, som Franz Bogenbergs stick (fig. 3). av Stockholm från Bnmkeberg visar. 1 Tornet är här ganska lågt och täckt av ett fyrsidigt, svagt lutande tak, avslutat med en låg spets. Det nya tornet vann emellertid icke J ohan III:s gillande. Konungen önskade det högre och avslutat med »een skiön högh spitz. » I ett brev >>till Bårgmester och Rådh i Ståcholm, ath the lathe byggie och beprydhe Staden, Datum l J anuarij [15]81» säger han, att »Såsom wij och endeligin welle, att alle Stadsenss befästninger, bådhe Torn, Porthar, Murar och \ Vallar, så och kyrkieme därsammestäd z skolie blifwe för­ bättrade och igen opbygde, och efter dett att wij och welle att Tornett opå Klöster­ kyrkian på Gråmunckeholm, skall vtij denne wår medh muring blifwe fulfölgd, R{\ högdt som wij dätt hafwe ährnadh, ther opå sädan skall blifwe bygdt, E en skiön högh spidz och i lijke motto också opå dän Finske Kyrckiann, Tesslikest welle wij och hafwe något förandrett opä StaclzKyrchian, huilcke wij meclh wår bekostning, welle lathe beställe, Därföre hafwe wij för godtt ansedtt, att huardere vtaf eder blif"·er tilldeelet sijn andpartt vtaf sådane bygninger ther i Stockolm, opå dett, att dett kunde sädan däste snarare, och Alfwarsambligare blifwe företagitt och fortt drefwett, Och fördänskuld förordnah tigh Oluf Gunmundsen, att du vtij dätto åhr, skall tigh opii taghe förb: te Clösters och Kyrkiers bygninger -- ~ ~ och på dett, att den ene bygningen icke skall förhindre thän andre, så welle wij att nu medh dett förste, skall medh muringen blife begyndtt opå Klösters Tomedh, medan thär till ähr bådhe Kalck >Efther thett Nils Erickso nn wij ändeligenn och för alth vele haffwe fulfölgt medh then Clöster­ bygningh, som wij befalet haffwe här på Gråmunnckeholm , hafues förhänder. Ther till wij nådigt haffuer eftherlatidt then Kyrcketijend, som nu i thette året inkomen ähr vdi Täby, Wad a, Angarne och Ösby kyrckehebber vti Walentuna häradt; varföre är wår wilie och alffwarlige befalning, att du nu strax schall här inkomme lathe samme Kyrcketijendh och them wåre tilförordnede som samme Clösterbyggningh förestå öffwerantwarde: Ther du haffwer digh effther rätte.> Man har tidigare betydligt överdrivit storleken av dessa Johan III:s arbeten. Bland annat har uppgivits, att koret då tillbyggts och erhållit sin nuvarande form. Undersökningen av själva monumentet har till fullo visat, att detta är oriktigt och att koret i s in nuvarande form är ur­ sprungligt. Bland övriga förändringar, som med orätt tillskrivits Johan III:s reparation, kan nämnas inslåendet av valven i södra sidoskeppet. Även detta är, som undersökningen av bygg­ naden visat, felaktigt. Valven ha kalkmålningar från 1400-talets mitt. Grundorsaken till den felaktiga uppfattningen Hr att som källa använts ett efter ett äldre träsnitt ntfört kopparstick av DIONYSIUS PADT-BRuGGE, visande Kristiern II:s intåg i Stockholm d. 7 sept. 1520. Som redan S. CumfAN uppvisat i en 1911 avgiven kritik av ett förslag till kyrkans restaurering, äger denna även i huvudsak mycket felaktiga bild intet som helst värde i fråga om byggnadens detaljer. Detsamma gäller även om en del andra äldre avbildningar. 1 Det bör påpekas, att bägge de omtalade sticken av FnANZ HOGEKBERG torde lmnna anses som ganska tillförlitliga. Den bild, som det från Brunkeberg tagna sticket visar av Riddarholms­ kyrkan, överensstämmer i allt väsentligt med den fu llt säkra rekonstruktion av byggnaden, som kunnat göras med tillhjälp av bevarade spår å monumentet självt. Vad tornet beträffar, kan bilden icke kontrolleras, men ingen anledning finnes att antaga, att denna lätt synliga byggnadsdel skull e ha återgivits oriktigare än övriga mindre lätt iakttagbara debr. RIDDARHOLMsKYRKAN 141 och Tegell i fönådh» (RrKSREG. 1581, fol. 127). Arbetet pågick också följande år, då konungen anslog till »förbyggingh » av Gråmunkeholms kyrka 21/ 2 pundläst spannmål av kyrkationden i Westerbotten samt 6 tunnor smör och 2 skeppund gäddor av prästernas i Lule och Skellefte taxa (RIKSREG. 1582 d. 20 / 1 ). Om någon spets verkligen blev uppsatt vid detta tillfälle är tvivelaktigt. Om så har skett, tycks den icke ha tillfredsställt konungen, ty redan 1584 skriver han till Willam Boij, »att han skall late förandre then Spetzen på Clöster kyrken>> (RIKSREG. 1584 24 / 3 ). Befallningen tyckes dock icke ha lett till något resultat, ty den upprepas 1589, då konungen skriver: »Effter thett Oluff Grelson wij medh thett förste i Wåhr wele haffue en annen spitz opsatt på Gråmuneke Klöster Kyrckie, efter thett, som M. Willem Boij weet förescrifue . Derföre är wår willie och befalningh, att dw nu i winter besteller och lath er införe så mykedh wireke och annen tilfongh, som der till will behöffues. Och wele wij att förskriffne spitz, såsom och spitzen på S:te Clara skole blifwe både techte med Koppen (RrKSREG. 6/ 1 1589). Huruvida förändringen då verkställdes låter sig icke avgöras, men troligt är att så skedde. I stort sett torde tornspiran vid slutet av Johan III:s regering ha haft samma utseende som den har på H enrik Keysers bild av Stockholm 1637 (fig. 9) och som den, med vissa mindre betydan le förändringar, bibehöll ända till branden 1835. Spirans detaljer framgå tydligt av uppmätningsritningarna, fig. 76 o. 102. RoTHLIEB uppger (s. 30) utan angivande av källa, att »år 1620 byggdes de fyra små Tornen eller Spi­ rorna, som i hvarje hörn af Tornet omkring den stora Spiran är uppförde på de Stödjepelare eller Contreforts, som omgifva Tornets hörn och bekläddes dessa Spiror med koppar och pryddes med förgylda flaggor» . U p p giften kan icke bestridas men har ej heller kurmat bestyrkas. År 1634 utfördes en del arbeten i tornet troligen mest förstärkningsarbeten i sam­ bahel med upphängningen av de nya klockor kyrkan erhöll i gåva av drottning Kristina. 1634 förekommer bl. a. följande utgifter för tornet: »Gaffz åth Timbermännerna då dee fulkomnade kloeke stapulen Uti Clöstret l t:a Ööll för l O dlr» . Samma år d. l juni erhöll »Capitain Bengt Jönsson sampt h ans Fändrich Hans Lårich, för dett dee medh dem·as Compagni Upwindade Klockorna i Thornet och satte dem ij stapulen 1 60 dln. Den 6 juni betalades »till Timbermän då dee Vpreste Spitzen opå thornet till l t:a Ööll Penningar 5: - ». Likaledes betalades till timmermän för arbete »opå thorns förbindning in Decemb: 1634 2 dlr 68 öre Huitmijnt». Sistnämnda år uppfönles en ny portal i tornets västvägg i stället för den i norra väggen belägna medeltida portalen. Den beskrives av RoTHLIEB, på vars tid den ännu fanns bevarad, på följande sätt. Den hade »yttre prydnader af Stenhuggeri-arbete, nemligen: tvenne Colonner, stående på hvar sin väl uthuggna fot och öfver sig h var sina Engla-hufvuden. Bredvid Colonnerne stå tvenne stora bilder af sten. Den på norra sidan föreställ er Verldens Frälsare, J esus Christus, hafvandes på sin vänstra hand ett 1 PÖRXNDRI::-<­ HAR UNDER 1600-'l'ALE'l' 16 OO·'l'A LS· POR'l'.-\L D. v. s. den träkonstruktion som fanns inbyggd i tornet för klockornas upphängning. 142 STOCKHOLM SPIRANS REPARATION klot, hvarpå står ett kors, som fordom varit förgyldt, och visar med högra handen åt himmelen. Den andra föreställer Moses med sina tvenne taflor. Öfver dörren är ett, efter den tidens smak verkställdt stenhuggare-arbete, som är med tvenne Englar ut­ siradt, och öfverst midt öfver portalen en Engel, stående uti en niche och hållande i vänstra handen ett kors. Allt detta blev vid sista reparationen1 bibehållit med några smärre förändringar» (RoTHLIEB s. 32). Av denna portal finnas numera inga rester bevarade. Den bortrevs 1844 och er­ sattes med den nuvarande nygotiska putsportalen. Av RmHLIEBS beskrivning att döma har den haft ungefär samma utseende som Tyska kyrkans ungefär samtidigt utförda sydportaL På den som fig. l Ol återgivna bilden av Riddarholmskyrkan efter branden 1835 synes en del av portalen, men den överensstämmer ganska dåligt med RoTHLIEBS beskrivning. Troligen utfördes samtidigt med renässansportalen ett fönster över den­ samma, antingen på det nuvarande rundfönstrets plats eller ock i tympanonfältet. 1662 finnes med säkerhet ett fönster på tornets västfasad, ty då utför »mäster Daniel glass­ mästare l stort nijtt fönster öfffuer Wästra dören » (RÄKENSK. 1662). 1677 tyckas bil­ derna vid portalen ha varit sönderslagna, ty sagda år gjordes en utbetalning till mäster Johan Köpke steenhuggare för det h an »gor·dt hufwun och hender upå bilderna» på stora kyrkoporten. Samtidigt uppfördes »ett skuur öfwer stora Portalen, Taket under med olliefärga blåa och guhla stiernor» målat. Portalen blev ~med olliefärgh grått anstruken och der hoos Swarta Lister» (RÄKENSK. 1677). 1731 utbetalades »Åkare Löhn för en gl Sten Pelare från Gambla Slåttet, och til Kijrckian, som sattes emot Pelaren på Kijrckiogafwelen » (RÄKENSK. 17 31). 1735 gjordes en utbetalning till målaren Anders Gothman för det han »anfltruckit Stora Kijrck dören på båda sidor med dess Sten Surrater och bilder m ed grå ållie färg och för gijlt med äckta gull nemligen tie bud orden på Mosij Sten tafflor och på äpplät sampt åhr tallet tillsammans 54 dlr km t». År 1784 erhöll Olof Berggren för det han »reparerad t åtskillige figurer samt giordt en Ni j Arm på en Dito ; förbätt­ radt åtskillige Ornamenter 8 dlr 16 flk. ». Vid samma tillfälle har målaren Pehr Biörn >> anstrukit stora Kijrko dörrarna 2"8 gånger med Koppar Couleur» samt ~Portalet med sina figurer med lius. guhl Couleur 3ne gånger» (EÄKENSK. 1784). 1820 repare­ rades >>Bilderna wid Stora Kyrkodönen» m ed gips af hofbildhuggaren Thoman » 2 (E ÄKENSK. 1820). Innanför dörren gjordes 17 40 ett vindfång synligt å vissa äldre planer. Sagda ärR räkenskaper m eddela, att Erich German »förfärdigat och hopsatt ett stort Skranck innan för Wästra Kijrckclörren, förseclt med 4 dörrar och 8 Fönsterluffter m ed tillhörige Engelske bågar, samt det öfriga alt med Fijlningar lika på båda sidor bearbetat » (EÄKENSK. 17 40). Åren 1697-1700 repareras själva tornspiran med dess kopparbeklädnad grundligt 1 2 THOMAK, ERK:>T P H !LIP, Den omtalade reparationen påbörjades 1811. ornaments bildhuggare, f. 1760, d. 1833. RIDDARHOLMsKYRKAN 143 Förstnämnda år betalas till » Gullsmeden Mester Ferdinandus Zeel fö r den Nya Kyrckio­ hanens förgijllning, iemte tillagt gull 59 dh>>. Följande år finnas stora utgiftsposter bl. a. till >> Kopparslagaren Mester Lorentz Palm som förledet åhr opstigit på Tornet och nedertagit den gamle Hanen, samt En Ny förfärdigat och igen opsatt, 1 item beslagit Tornet och Taket med Koppar och Tornluckorne med järnblecb. 1726 vidtagas åter stora reparationsarbeten på spiran. Detta år åtager sig » Bijgg. Mestaren Mester Michael Sontag at med egit Folck och egen bekåstnad förfärdiga alla nöd­ wändiga Ställningar på Tornet at den gambia kopparen ifrån Spitzen af Torn et till Durchsickten kan nederrifwas och nij åter upslås igen, samt sielfwa Tornet under Kopparn på alla Sidor så reparera laga och förbättra, at det i alla deelar skall wara försvarligit och Tornet ingen fahra h afwa hwarcken af röta, dropp eller svicktande, utan vara ansvarig om någon Skada eller olijcka i Tiden på Tornet tima skulle som nu gienom Menniskelig Försichtighet hindras och förekommas kan >>. I lön erh öll han 1800 dlr kmt. 17 46 utföras nya och lika omfattande reparationsarbeten. Dessutom förekomma nästan årligen mindre reparationsarbeten å spiran. Den 28 juli 1835 slog åskan ned i tornet, varvid den gamla spiran fullständigt nedbrann. Den ersattes med den nuvarande genombrutna gjutjärnsspiran. Riddarholmskyrkans gamla tomspira hade en för sin tillkomsttid, 1500-talet, mycket karakteristisk form. Und er 1400- och 1500-talen voro dessa höga, spetsiga spiror syn­ nerligen omtyckta och använda, vilket sammanhänger m ed gotikens förkärlek för vertikalbetoning och strävan efter stor höjd på byggnaderna. Willam Boijs spira på Riddarholmskyrkan är ett exempel bland många på den segh et, med vilken de gotiska traditionerna fortlevde i vårt land, i synnerhet i nom den kyrkliga byggnadskonsten. Detalj ernas utformning med den lökformiga ansvällningen vid basen, urtavlor och >>durchsichten erinra starkt om allmänt förekommande tornformer i Willam Boijs hemland N ederlämlerna. ' Till belöning härför erhöll han fö ljande år en silverpokal. Räkenskaperna omtala härom: >>Gullsrneden MESTER FERDJNANnus ZEEL för en Sölfwer pocal med Låch oppå, om 241; , Lod, hwilken Käpparslagaren M'' LORENTZ PAL)L som op satte den Nija Hanen på Ridderholms Kyrckiotorn till föräring bekom [1]699 d. 10 Januarj 35: 10 dir» . I sitt kvitto erkänner Palm sig ha >be kommit denne förgijlte bägaren till een Discretion för det iag wågat mitt Lijff och uppsatt hanen på riddarholms Kyrckiotorn> (jfr RO'l' HLmB, s. 30 not). BIL.\:grupp II" i mittskeppets västligas te valv (travee 5). FrUh go ti sche Kalkmaiereien der »Gruppe II :> zugehörig im westliebs ten Gewölbe 1lcs -:\Iitte l schi ff es. Young gothi c mu ral pa.inting:s belonging to ))group II» in the westernm ost vault of th e nave. NORRA ;,ilDO­ SK EPl'ETS MÅ LNINGAH VÄGGM XL­ NINUA l t ;,;keppet och nona sidoskeppet äro delvis orneraLie och omgivas av målade ornamen­ tala bårder. Så har säkerlige n även varit förlulllandet med de östligare arkaclbå­ garna, ehuru inga re:oter av de:":>a ornament blivit bevarade. De profilerade delarna av dessa bågar äro målade i röcl och grö n fiirg, vilket, såsom n1an kunnat konst atera, ursprungligen varit förhållandet. I nona sidoskeppet äro 1mUningarna n[tgot rikare ä n i kor och mittskepp mecl olika ornament i rle olika valven. An::;lutningen till arkitekturen är dock lika strä ng. De sym melri:::ka ornamenten följa val ven::; hjässlinj er och förgrenas och sammanfiätas (lär de mötn:; kring cirklar, Rom iiro r;lagna kring hjäsr;pnnkterna. Ornamentsformerna framg in the thi!'d Yault of the nave. Frtihgotische Kalkrnalereien der ,Gruppe II» zugcbörig im dritten Gt.wöltc des Th'Iittelschifl'es . ornament. På ett ställe är detta bevarat, nämligen vid knekten på norra yäggen när mast öster om ingången till Karolinska gravkoret. Motivet är valvmålningarna mycket närstående. Kring arkadbågarna mot nona skeppet ha varit målade bårder, varav dock det m esta är förstört. F:ndaf't de två väRtlign:ote bågarnas motiY finnes bevarat (fig. 119 o. 123-124). Ornamentsformerna äro desamma som i valvmålningama, parviR ställda treflikiga blad och mellan dessa fyrtaliga blommor. Bladen utväxa i ena fallet från ett i zigzag gående band, i det andra från ett kedjeband. Arkadbågarna äro i övrigt prydda med fyrpassformade blommor r: i mittskeppets västligaste valv. Ausschnitt aus elen Kalltmalereien von der »Gruppe II» im westliebs ten Gewölbe des 1\iittelschiffes (Jfr fig. 111.) western~ Detail of the mural paintin gs •group II» in the most vault of the nave . Fig. 114. Detalj av kalkmålningar av >grupp II» i mittskeppets tredje valv. n~ (Jfr fig. 112.) Ausschnitt au s den Kalkmalereien von der »Gruppe westliebs ten Gewölbe des :i\1ittelschifl'es. im Detail of the mural paintings »group II » in the wes tern­ 1nos t vault of the nave . MÅLNINGAR­ NAs STIL omedelbart väster om ingången till Karolinska gravkoret. Denna bild håller ett svärd och är möjligen en Paulus. Bredvid bilden fi nnes ett invigningskors. Väster om korets västligaste fö nster på norra väggen är ytterligare ett m ålningsfragrn ent, som dock är så starkt skadat, att det icke kan närm are bestämmas. Figurstilen är naturalistisk. Kropparna ha något svängd hållning; veckbeh andlingen är omsorgsfull och vecken lån ga och mjuka. H änder och ansikten äro väl tecknade. En närmare stilanaly s är svår att verkställa på grund av att så sparsamma rester finnas bevarade, men att målningarna ha unggotisk karaktär är alldeles tydligt. Att de äro samtida med val vmålningarna framgår bl. a. även av de med figurerna sam­ mankomponerade omn,menten (fig . 121). Korets och huvudskeppets målningar synas vid ett hastigt påseende vara f ullt en­ hetliga, beroende dels på enh eten i färg och dels därpå att samma strängn, hänsyn till arkitekturen råeler i alla dessa valv. Att samm a målarlag utfört samtliga mål­ ningar i den ursprungliga kyrkan synes påtagligt. En närmare gran skning visar emellertid, att en väsentlig olikhet finnes mellan korets och huvudskeppets orna mentik. Korvalvens omament äro verkliga träd med blad och blommor utväxande från en RIDDARHOLMsKYRKAN 149 genomgående mittstam. Huvudskeppets ornament sakna däremot stam. De äro hop­ fogade av löst intill varandra fogade ornam entsdetalj er, som sakna organiskt samman­ hang. En ingående analys av målningarnas stil h ar verkställts i »STUDIER» s. 65-87 och hänvisas därför till detta arbete. Målningarna uppdelas där i två olika grupper, som för korthetens skull benämnas »Ridclarholm s kyrk an I» och »Ridclarholms­ ky rk an II» . Till gruppen >>Riddarholmskyrkan I» höra korets målningar, till »Rid­ darholmskyrkan IL> huvudskeppets och norra sidoskeppets. Då inga övergångsformer finnas, utan varje valv i varelera gruppen strängt följer sin grupps schema, måste man förutsätta en tidsskillnad - kortare eller längre - mellan grupperna. Då det viktigaste ornamentsmotivet i gruppen II är en degenerationsform av det motsvarande ornamentet i grupp I , måste den senare vara äldre än elen förra. Inom vardera av grupperna finnas vissa olik­ heter i teckningssättet mellan de olika valvens målningar, som visa att de utförts av olika händer. I gruppen »Riclclarholmskyrkan I» är första valvet från öster avvikande från de övriga genom ett sirligare, mera slutet teckningssätt. Bladen i detta valv (fig. l 08 o. 109) ha mycket böjda konturer och väl utbildade skaft. Flikama äro icke särdeles djupa ochbegränsaKalla av böjda Fig. 116. Kalkmål ­ linjer. Ornamenten äro i sin h elhet spensliga Fig. 115. Kalk­ målning i valv­ ning i valvsvickel i och sirliga. Detta valv har utförts av lagets svickel i koret. S. mittskeppet. S. Mårtensson delin. skickligaste målare, >>mästaren», möjligen som Mårtensson delin. Kalk1nalerei im Kallnnalerei iln Haup t­ förebild för övriga valv, vilkas ornament ha en Chorgewölbe. schiffe . painting in the Mural painting in the mera robust karaktär med grövre mittstam Mural vaultage of the choir . vanltage of the nave . och mera klumpigt t ecknade blad och blommor (fig. 110). Bladen äro korta, utan skaft och med bladskivorna direkt övergående i stammen. Bladens konturer äro sammansatta av raka linj er. En motsvarande olikhet kan iakttagas även inom gruppen >>Riclclarh olm skyrkan II» . Bland huvudskeppets målningar skilj er sig det västligaste valvets (fig. 111 o. 113) från de övriga genom sin skickligare teckning. Omamenten äro där bredare och yYi­ gare än i skeppets övriga valv. Bladen äro större och fylligare samt ofta tecknade omvikta. Mellan blaclflikama sitta små knoppliknande biflikar, vilka saknas i övriga vah· där bladen äro små och förkrympta och omamenten stelare och magrare (jfr fig. 113 o. 114). Ä ven ifråga om fä rgen finnes en viss olikhet, i det att toppblad och liljespetsar i det västligaste valvet delvis äro gula men i övriga valv röd a. Västligaste valvet lO* 150 STOCKHOLM Foto T. Josephson 1927. Foto i\L Olsson 1915. Fig. 117. Valvsvickel i mittskeppets västra del med unggotiska kalkmålningar. Gewölbezwickel im west­ lichen •reil des Haupt· sehiffe~ mit frUhgoti schen Kalkmalereien. Svandrel in the western part of the nave with young -gothic mural paintings. Fig. 118. Tegelsten, funnen i Riddarholmskyrkan, med ett före bränningen inristat ornament; omkr. 1300. Backstcin, in der Riddarholmskirche ge­ funden, 1nit vor dem Brcnnen eingeritz­ tem Ornament, um :!.300. Brick found in Riddarholm Church with ornament earved beforc the burning, about 1300. MXLNINGAR- NAS KONSTliiSTORlSIC\ sTji.LLNINu OCH DATElUNG. i mittskeppet liksom också valven 3, 4 och 5 i nona sidoskeppet (fig. 127 o. 129-131) äro utförda a v »mästaren», >Strängnäs h och »Strängnäs Il», av vilka den förra är den äldsta. En jämförande unde1;sökning av ornamentiken i Riddarholmskyrkans oeh Striingnäs domkyrkas målningar har verkställts i »STUDIER» :o. 7 4-82. Unelersökningen har givit det resultatet att, typologiskt sett, den inbördes ordningsföljden mellan grupperna är »Strängnäs h, >>Riddarholmskyrkan h, »Riddar­ holmskyrkan II» »Strängnäs Il», och allt talar för, att i detta fall den kronologiska ordningsföljden överensstämmer med den typologiska. Samtliga målningar ha ut­ präglat unggotisk karaktär 1 och måste av skäl , som på s. 119 angivits rörande gotikens En intressant parallell till valvmålningarnas ornamentik visar en i kyrkan funnen tegelsten som av gods och format att döma tillhör den äldsta byggnadsperioden. Den har det av fig. 118 återgivna ornamentet inristat på sin ena flatsida före bränningen. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 151 genombrott i Sverige, ha tillkommit efter 1275. Erikskrönikans uppgift om valv· strålarna, »swigbogane», i koret, att de voro »alle lagde mz gul», ger en annan håll­ punkt för dateringen. Språkforskningen h ar visat, att Eriksluönikan, som beh andlar händelserna intill år 1319, är slutförd ungefär vid sagda år. Härav följ er, att de i densamma omtalade kormålningarna »Riddarholmskyrkan I» må ste vara utförda före detta år. Vi behöva emellertid icke nöja oss med denna vida gräns för dateringen. Strängnäs domkyrka invigdes 1291, och säkerligen ha de äldre strängniismålningarna, »Strängnäs I» utförts under tiden närmast före denna itwigning. Riddarholm skyrkan stod, som s. 119 angivits, ännu 1290 under byggnad. Sistnämnda år dog klostretH huvuddonator, Magnus Ladulå s, varefter de stora gåvor, som denne i sitt testamente till· delat stiftelsen, kommo densamma till del.. Bröderna kunde nu bygga kyrkan f}irdig och smycka koret m ed målning, varvid de läto förgylla valvstrålarna i koret, en i vårt land enastående och i tiggaremunkskyrkor över huvud taget knappast förekommande form av dekorering, som med tanke på det använda bladguldets tjocklek måste ha varit mycket dyrbar. På grund av det ovan sagda torde korets målningar kunna dateras till 1290-talet och troligast till 1290-talets förra hälft. Som målningarna i huvudskeppet och norra sidoskeppet, »Riddarholmskyrkan Il», påtagligen utförts av samma målarlag, är det knappast troligt att de äro avsevärt mycket senare än korets. De böra ha tillkommit under 1290-talets slut eller 1300-talets första årtionde. Sengotiska målningar. Då kyrkan vid 1400-talets mitt utvidgades genom södra sidoskeppets tillbyggande, dekorerades den nytillkomna delen av kyrkorummet till såväl valv som väggar med kalkm ålningar. De nya målningarna ha en annan karaktär än de unggotiska. I motsats till de sistnämnda, som strängt ansluta sig till arkitektur­ formerna för att framhäva dessa, breda de nya målningarna ut sig över väggar och valvkappor som tapeter m ed figurscener och mellan dessa ett niit av grenigt rank­ verk eller schablonerade stjärnor, så att ingen del av murytan lämnats odekorerad. Färg­ hållningen hos de nya målningarna har emellertid anpassats efter de förut befintliga. De dominerande färgerna äro liksom i de unggotiska målningarna rött, blått och grönt. Utseendet framgår närmare av fig. 132, som visar det näst västligaste valvet i södra sidoskeppet, där m ålningarna äro relativt väl bevarade. I övrigt äro dessa målningar bibehållna i ett betydligt mera fragmentariskt skick än de unggotiska. Följande rester av n1ålningar tillhöran de denna grupp finnas bevarade: Södra sidos k eppe t s IV (väst ligaste) trav ee: Varken valv eller väggar ha några bevarade målningsfragment. Däremot finnes en minclre rest av en bladranka i nordvästra svickeln av det i denna travee delvis bevarade korsgångsvalvet. Detta fragment synes tillhöra samma tid som målningarna i södra sidoskeppet i övrigt. Färgerna äro rött och något svart. Trave e III. Valvmålningarna äro ganska Yäl bevarade (fi g. 13 2). Strålarna äro bandade med snett clragna onwäxlande röda, vita och gröna fält. Från strålarna utgå små krabbliknande, treflikiga, omväxlande gröna och röda blad. Valvkapporna äro SgNGO'l'ISKA M ÅLNINGAR 152 STOCKHOLM Foto. G. Asl>EK SAKK ocu Äldre beskriYninQ:ar, exernrJelvis RoTHLIEB (~>. 22), omtala >>en Fann och märkelig MÄRKELI<: " INSKRIFT>> inskrift, som under Catholska Tidelwarhet bliYit anbragt i Kyrkan upp under lwalf­ RIDDARHOLMsKYRKAN 157 Fig. 125. Målade friser kring mittskeppets två västligaste arkadbågar mot nor ra sidoskeppet. a västligaste a rkadbågen, b näst västligaste arkadbågen. S. Mårtensson ctelin. Bemalte Friese rings nm di e z wei westlichsten Arkadenbogen des Hauptschiffes gegen das nördli che Nebenschitf. Painted fri ezes around th e two westernmost are ades of the nave against the north aislc . vet, fönnodligen i Hög-Choret, med Munkstil och röd färg, hvilken, då Kyrkan år 1713 hvitlimrnades, blef överstruken, nernligen: Sex fuerunt, sunt eruntqn e, Causre Malorum in Suecia; l. Proprium Commodum 2. Latens odium 3. Contemtus Legnm 4 . Negligentia Communis boni 5. Favor improvidus in Exteros 6. Pertinax invidia in Snos.» Översättning: Sex h ava orsakerna varit, äro och bli va till olyckorna i Sverige: Egennytta, lömskt hat, förakt för lagarna, likgiltigh et' för det allm änna bästa, obetänksam gunst för utlänningar, envis avund inbördes. Källan för dessa ofta cite­ rade satser är biskop Jesper Svedbergs »Rettmätiga H eders försvar», och som sages­ man uppger Svedberg kyrkoherden i Riddarholmsförsamlingen J ohan EkendahJ.l Vid sista restameringen h a i nga spår av denna inskrift kunnat påträffas. Om den funnits, bör den med sin omisskännliga renässanskaraktär h a tillhört medeltidens allra sista del. Mycket talar emellertid för, att det är Jesper Svedberg eller Johan Ekendahl, r;om författat den och lokaliserat den till den ärevördiga medeltidskyrkan för att giva den stöne pondus. 1922 anbragtes inskriften på mittskeppets västra vägg på norra sidan om ingången. Den är målad med röd färg och »munkbokstäver » jämte upp­ gift om att den fo rdom skall h a funnits i kyrkan. Må l ningarna synas ha bibehållits uneler större delen av 1500-talet, men vid de IIIÅLNINGAR­ stora reparationsarbeten, som konung Johan III utförde på 1570-talet, synas de ha NAS HISTORIA blivit överkalkade. I uppgiften över arbeten, som utfördes 1572, nämnes bl. a., att »kyrkan h vitlimrnacles innantill, då och all a gam la Vapen och målningar på väggarna utströkos» (jfr s. 139). Seclan elen ticlen ha valv och väggar fl era gånger omputsats, sista gången i samband med reparationerna efter 1835 års brand. Därjämte har kyrkan ommålats med kal k- eller limfärg. Vid de unelersökningar av puts och färg­ lager på väggar och valv, som gjordes i samband med målningarnas framtagning och JESPER SVEDBERGs >Rettmättiga Heders försvar>, senare delen, Skara 1719, s. 144 § 138. grupp Il> . Fonrth campartment of the north aislc with young gothic mural pain t i11 gs bel011ging to the :t g L'Ou p n . . Jo cl1 des nördlicbcn Nebenschi.t'fes rnit fri.ili gotischen Ka.lkma.l crcieu der »Grupp e II». t··ftcr varj e så>organ grön kringh om» och målades blått på pelaren vid predikstolen (RÄKENSK. 1651). 1655, 1659 och 1661 gjordes större och mindre ut­ betalningar för vitlimning i kyrkan. 1668 blevo enligt räkenskaperna »alla Pelarna 11. Sven:ges kyrkor. Stockholrn IL. 162 STOCKHOLM KALKM ÅL­ NINGARNAS A·rERUPP · TACKA:\'DE OCH PRAllf­ TAGNING Mri.LNINGAR - NAS KONS~:nVBRING anstruckne blå», >> item kyrckjan in Uthj runt om kring medh swart streek och gråå anstruken>> (RÄKENSIC. 1668). »Anno 1671 den 13 Julij begynte Muremest aren Mester Johan Persson at mura och hwijtlima Ridelerholms Kyrckian under hvalf wet widh Sahl: \Vochtmestarens graff och Sahl: Grefwe Giöstaff Leionhuufwudz graf, 1 som aldeles af dropp war förderfwat och nedenutit. ,, Samm a år blevo >> 5 st. h walf bog a på östre sydh an blå anstrukne, tillijka medh i> st. pP-hlare, sampt på m.m en grådt anstruket» (R;\KENSK. 1671). Redan 1677 blevo pelarna ånyo strukna m ed blått och delar av väggarna med grått. 1682 vitlimmades hela kyrkan och sakristian invän­ digt och redan 1G88 förnyades vitlimningen. 1708 vitlimmades kyrkan och ströks nedomkring med grå färg; 1711 vitlimmades den å nyo . Posterna för vitlimning före­ komma allt framgent med korta m ellanrum, och kyrkan synes uneler 1700-talet van­ ligen ha varit vit m ed ett grått fält kring väggarnas nedre del. Pelama h a vanligen likalecles varit gråmålade men ibland varit blå. Vid den genomgripande reparationen efter branden 1835 kalkfärgades valv och väggar i en ljust rödbrun färgton, vilken den sedan fått beh ålla ända till den 1914 påbörjade restaureringen. De medeltida kalkmålningarna återupptäcktes vid de undersökningar som verk­ ställdes i kyrkan i samband m ed utredningen för den 1914 påbörjade restaureringen. En stor del av målningarna, nämligen dekoreringen i östra och västra valvkapporna i samtliga valv i mittskeppet med unelantag för det västligaste samt i koret och i ett par av nona sidoskeppets valv, framknackades h elt och hållet vid detta tillfälle. Då de framknackade målningarna verkade störande i interiören, blevo de övermålade m ed rödbrun slamfärg till drottning Sofias begravning 1914. Denna åtgärd var emellertid synnerligen olycklig. Slamfärgen, som innehöll fettämnen, trängde in i alla sprickor och ojämnheter i putsen. Det visade sig vara fullkomligt omöj ligt att helt avlägsna densamma. Målningarnas konturer kunde ånyo framtagas, men deras färgverkan var förstörd. Detta förhållande har gjort, fttt man varit tvungen att vid restaureringen tillämpa :flera olika metoder, beroende på det tillstånd i vilket m ålningarna 'be­ funnit sig. Samtliga kompletteringar, som utförts vid målningarna s kon se rv e ring, ha verk­ ställts ·m ed prickade konturer och streckade färgplan . Nytt guld är laserat, och lasyren är verkställd genom tätt invid varandra dragna streck. Gränserna m ellan ur­ sprunglig puts och vid restaureringen gjorda lagningar är alltid markerad m ed svagt synliga blyertslinj er. Kompletteringar ha verkställts endast beträffande om am entala delar och endast i sådana ffLll, då utseendet varit ställt utom varje tvivel. I övrigt ha följ ande olika m etoder kommit till användning: l. Sår i putsen ha lagats ; målningen har i övrigt lämnats fullständigt orörd. 2. Målningarnas konturer ha, där så erfordrats, förstärkts med kol; i övrigt inga åtgärder; (mindre kompletteringar på nya putspartier i dessa m ålningar h a dock verk­ ställts med kalkfärg, men m ed prickade konturer). ' Allt så i norra sidoskepp et. RlDDARHOLMSKYRKAN 163 Foto K. Schultz 1917. Fig. 132. Kalkmålningar från 1400-talets mitt i södra sidoskeppets tredje valv. 1\'Itu·al paintings iu the third ca mpartment of tlle Kalkmalereien im c1ritten Joelt dl'S slidlichen Nebenschiffcs, IVIitte des 15. Jhcl:-;, so nth aisle. 15th. cent . 164 STOCKHOLM 3. Såväl konturerna som färgytorna ha, där så erfordrats, förstärkts med k alkfärg. De målningar, som efter framtagningen blivit. övermålade med slamfärg, ha påmålats, så att de fått samma ton som de orörda målningarna i samma valv. Samtliga målningar äro i detalj fotograferade före konserveringen, och dessa foto· grafler förvaras i A. T. A. Framtagningen, med unelantag för de vid förundersök­ ningarna blottade målningarna, och konserveringen har verkställts 1914-1915 av de­ korationsmålaren C. L. Lundin efter anvisningar och under kontroll av författaren . I fråga om målningsrestaureringens detaljer är följande att anmärka: Koret. Travee l (km·avslutningen). Endast strålarna äro målade. Valvkapporna ha aldrig haft målningar. Av färgen på strålarna äro endast mindre partier bevarade. Av guldet fanns i allmänhet endast mindre fragment. Dessa äro orörda och omslutas av blyertslinjer. Större sammanhängande partier med bevarad förgyllning finnas på de delar av de östliga strålarna, som äro dolda av altaruppsatsen, samt på kapitälen på samma ställen och i koravslutningens nordöstra och sydöstra hörn. Strålar och knektar äro i detta och i samtliga övriga valv behandlade enligt metod 3, väggmål­ ningarna bakom altaret enligt metod l. Travee 2. Norra valvkappans målningarvoro ganska väl bevarade; enelast några obetydlig~ kompletteringar av några bladspetsar ha utförts. De röda och blå färgerna äro något förstärkta, elen gröna färgen är orörd. Söclra valvkappans målningar voro dåligt bevarade. De ha konserverats enligt metod 3; talrika mindre kompletteringar ha verkställts. Östra och västra kapporna hade renknackats under förundersökningarna för restaureringen och därefter överstrukits med slamfärg. Metod 3 har tillämpats. En större komplettering har utförts i västra kappans östra del; i övrigt enelast ett par obetydliga kompletteringar i dessa två valvkappor. Målniogama i svicklarna och frag­ menten av väggmålningar h a konserverats enligt metod 3. Invigningskorset väster om ingången till Karolinska gravkoret är till stor del nytt. I övrigt endast obetydliga kompletteringar. Travee 3. . Metod 3 har tillämpats i hela valvet. I nona och södra kapporna ha dock enelast mindre partier behöft förstärkas. Östra och västra kapporna, som varit slamfärgade, ha i sin helhet påmålats. Endast obetydliga partier äro komplet­ terade. Travee 4. I norra valvkappan är en större komplettering verkställd i kappans södra del. Målningarna äro i övrigt orörda. I södra kappan fan ns endast ett fragment bevarat ungefär mitt i valvet. Ornamentet är kompletterat till konturen, men utan färg. Östra och västra kapporna ha varit övermålade med slamfärg. De ha behandlats enligt metod 3, och flera mindre kompletteringar ha utfö rts. Målning­ arna i svicklarna h a behandlats enligt metod 3. Mittskeppet. Tr avee l (östligaste traveen). Norra och södra kapporna äro kon­ serverade enligt metod 2. En större komplettering är verkställd i södra kappan mellan första och andra blomman från spetsen. Dessutom äro några mimh-e kompl etteringar RIDDARHOLMsKYRKAN 165 Foto T. Josephson 1927. Fig. 133. Fragment av senmedeltida kalkmålning på södra väggen i mittskeppets västligaste travee. Rests of mural painting from the end of the middle ag e ou the so uth wall of the westernmof;t comparttnent of th e nave. Fragmentc spUtmittclalterlieher RaJkmalerei an el Pr Slidwand der westliebsten 'l'rav~e des Hauptschift'es. gjorda. Östra och Yii i:'tra kapporna, t:om Yarit ö\·ermåla.de med ~> i elen gotiska arkitekturen. 1 Uneler Ya.rje fönster finnes en kartusch, och uneler taklisten löper en his av smala kartuscher, orn erade mell typiska broskornament och försedd:1med inskrifter (tig. 13 7, l ö8). I frif'en under taklisten står med början p å Yästra sidan: GLORI A · ALT JSSIMO • SVORVM · HEFVGI0 2 · SEPVJ. TVHA · POTEN'l'ISSJl\II • PR IJ\CIPIS PARABILIS -j GVSTAVI · MAGNI ·D· G· REGNOHV M · SVETIAE -j HEGIS · INCOM · -j QU J · HEGNO · VNDliclVE · HO STJB \'S · OBSESSO · AD· lMPEHIVM · INTRAVIT·PACATTS · DEINDE · DANIS • MOS CHOQVE · ET · POLONO · MITIOHIBVS · FACT I S • llEGNVM · AMPLIAVIT · SVMJ\IAQVE · P I\ VDE'fiA · GVBEI~NAVIT · 'l'ANDEi\I · RETHVSO • CAESAHE · GE R~JA NISQUE ·A· P APA E a. a., c. 100. Detta var konungens va lspråk: Orden börja med initialuokstäverna G . A. S. R. eller Gustavus Adolphus Svecorum Rex. t Ul'MA H.K, konungens namn: RIDDARHOLMsKYRKAN 171 Foto G. H eurlin 1924. Fig. 139. Die Gustav ianische Begrä.buiskapelle. Gustavianska gravkoret. The Gustavian mortuary chapel. 172 STOCKHOLM · DEFORMATIONE · LIBERATIS 1 • IN · PVGNA · LVTZENSI ·VICTOR· HEROICE · OBIIT ·VIII • ID · NOVEMB ·ANNO· DNI · CI0 ·WC· XXXII. 2 På korets södra vägg finnes, i stället för inskrift, riksvapnet hållet av lejon. I var och en av kartusch erna under fönstren står en rad av följande inskrift : IN ANGVSTIIS INTRAVI'r. PIETATEM AMAVI'l'. HOS'l'ES PROSTRAVIT. REGNVM DILA'l'AVI'l'. SVECOS EXAL'l'AVIT. OPPRESSOS J"IBERAVIT. MORIENS TRIVMPHAVIT. 3 Samtliga inskrifter äro utförda med upphöjda bokstäver och ha enligt PossiETH ur­ sprungligen varit förgyllda. Korets norra del är täckt av ett sadeltak klätt m ed koppar. Över södra delen är taket utformat till en åttasidig kupol med likaledes åttasidig tambur, vars kupol är utdragen till en spira. På dess översta spets stod fordom enligt STIERNMAN »Gusta­ vianska stamvapnet, en förgylter Vase: under Vasen en likaledes förgylt P elican, som hugger sig i bröstet, at med sin egen blod upfrisk a och göra sina kringstående ungar levande» .4 Vasen h ar senare, troligen efter branden 1835, ersatts med ett kors. Vid restaureringen 1914-1922 utby ttes en del av fasadens förvittrade, icke ornerade sandstensdetaljer mot nya. En del voro redan tidigare utbytta . 1822 utbetalades till E . J. Bobergh 10 Rd B :o »för Inscriptionernes uphugga nde å Gustavianska Graf Choret>> (RÄKENSIC. 1822). INTEmöu Gravkorets övre rum öppnar sig mot kyrkan med en spetsbågig arkadöppning utan profilering. Koret h ar sju fönster med bågar av järn och blyinfattade rutor. Rummet övertäckes av tvenne kryssvalv, det ena fyrtaligt, det andra sextaligt. Valven liksom planformen och fasaderna visa, att man vid korets uppförande i Yiss mån anpassat v . STIERNEMAN omta lar i sitt företal till V>'ENDELIUS att över detta uttryck blev franske am­ i Stockholm Claudius de Mesmes så uppbragt, att han >med påminnelse däremot, anmelte sådant hos sitt Hof såsom en grof sidavördnad för Hans Helighet Påfven» . " Översättnin g: Lovad vare den Högste, de sinas tillflykt. Gustaf den Atores, av Guds n åd, de svenska väldenas allermäktigste furstes grav, den ojämför. lige konungens, som tillträdde regeringen medan riket var hotat av fiender från alla håll. Sedan han därpå tvingat danskarna till fred och kuvat moskoviten och polacken, vidgade han sitt välde och styrde det med högsta vishet, och omsider, sedan han undanträngt kejsaren och befriat tys­ karna från det påvliga oket, dog han som segrare hjältedöden vi€! LUtr-en den 6 november 1632. 3 Översättning : Under trån gmål började han . Fromheten älskade han. Fienderna nedslog han. Väldet vidgade han. Svenskarna höjde han. De förtryckta befriade han. I döden segrade ban. 4 Pelikanen, som ' utgjuter sitt b lod för sina ungar, är en i den medeltida konsten ofta före ­ kommande sinnebild för Kristus, som ntgöt sitt blod för människorna. I detta fall har denna gamla symbol använts med hänsyftning på Gustav II Adolf. ba~sadören 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 173 Foto M. Olsson 1915. Foto M. Olsson 1915. Fig. 140. Valvkonsol i Gustavianska gravkoret. Gewölbeconsole in der Gustavianisehen Begräbniskapell e. Console of limestone j n the Gustavian mortuary chapel. Fig. 141. Valvkonsol i Gustavianska gravkoret. Gew(ilbcconsole in der Gu stavi an ischen Begräbniskap clle. Console of limestene in the Gustavian m ortuary chapel. sig efter den gamla kyrkans arkitekturformer. Valvkapporna ha samma höga och vastJa form som valven i kyrkans km·avslutning. Runt sköldmurarna löper en vulst på samma sätt som i kyrk an; även strålarna ha om kyrkans strålar påminnande form. Valven uppbäras av kon soler av oljemålad sandsten, prydda med broskornament och i vissa fall även med änglahuvuden (fig. 140, 141). Konsolerna äro liksom fasadens sten­ skulpturer utförda av Christian Blume och Joest Henne. Golvet är av grå och röd kalksten i mönster; i mitten en stor åttauddig stjärna. Stengol vet inlades vid en 1811 påbörjad reparation; före denna tid var golvet av »bräder ». Övre gravkoret avstänges från kyrkan med grindar av smitt järn i nygoti sk a former. Över grindarnas mitt sitter riksvapnet m ed vasavapnet som hjärtvapen. Det omgives nv lagerkrans och palmkvistar, allt av förgylld brons (fig. 139). Såväl grindar som vapen tiro utförda vid den 1811 på började reparationen. 1819 är »till Cisselenren Ekman utbetalt återstoden af den utaf honom betingade betalning för W asa- W apnet å Gustavianska Grafkorets Gallerwerk» (R.~KENSK . 1819): Säkerligen är såväl galler­ verk som vapen ritade av Fredrik Blom, som ledde sagda restaureringsarbeten. Det visar likväl ganska stora likheter med ett förslag till galler och grindar, som 1796 utarbetades av arkitekten G. af Sillim 1 men som aldrig kom till utförande (fig. 144). Detta galler föregicks av andra äldre sådana. 1654 utbetalas till »Hans Bernt Hechte­ maket·e och Gustaf Larsson Klensmedh, emoth twå galirer dhe til Glorwördigst 1 AF SILL(::-~, Gu:-;-rAv, f. 1762, d. 1825, arkitekt, fortifikationsofficer, hovintendent 1796. 174 STOCKHOLM INTEIHÖI(ENS :FÖHÄND­ lUNGAH åminnelse Konung Gustaf Adolphz graf giort hafwa 2: 19:4 4/ 5 » (R.~KE N SK. 1654). 1672 upprättades kontrakt mell an »Kongl.Rådet och ÖherstiHhål:n Axel Sparre och giördelmak: 11 Mathias H aas om ett nytt gallery af guten mässing för Konung Gustaf Adolph s graff effter Architecteuren Nicod. Tessins ritning emot 2 3 / 4 D. kmts arbetslön för skålpundet>> (P. 4). Huruvida detta gall er, vars utseende är okänt, kom till utförande är icke bekant. I korets fond står Gustav II Adolfs, ursprungligen av Gustav III för Adolf Fredrik beställda, sarkofag av spräcklig grågrön och gråröd italiensk marmor. I koret hänga trofeer, tagna under trettioåriga kriget, och i själ\·a arkadbågen ryska flaggor och vimplar från sjösegrarn a vid Fredrikshamn och s ,·ensksund 1790. De uppsattes här 1922. På väggarna äro även upphängda kran sar av iidel m etall, nedl agda vid Gustav II Adolfs sarkofag av in- och utländska personer och korporationer vid de högtidligheter, som vid olika tillfä ll en iigt rum i k~Tlmn till konungens minn e. Ursprungligen hade man tänkt, att »in uti detta Griftochoret skulle opsätt as Konung Gu staf Adolphs Ärestod, redan år 1634 förfärdigad i Nii.mberg». Detta framgår av Rådsprotokoll av den 16 april 1634 (STrEgNMAK) . Möjligen har en nu i National ­ museum befintlig bronsbyst a\· konungen varit avsedd för detta ändamål. Den biir inskriften »Georg Petel ad viv. sculp. 16 32 , Ch ristof Neidhart in Augsburg gos mich 1643 ».l Den end a prydnad koret erhöll var emellertid det i den kungliga begravnin gf'­ processionen burn a huvudban eret samt 34 landskapsfanor av >>svart Damast med af guld, silfver och silke stickad e vapen », vilka upphängdes under valvet pf1 järnställningar, som ännu äro bevarade på sin a plat ser. Fanorna In·arsutto till l 7 4 2, då de nedtogos med anledning av drottning Ulrika Eleonoras begravning. De hamnad e i kyrkan s sydvästra hörnrum, och 1757 beviljade »Öfwerste-Marskalk en Gref\\·e Ekeblad effter inh~im tat Kon gl. M:ts nådigsie gottfinnande att de ofwanpå kyrkans likhwalf befunde förmultn ade och i stycken fallne g:la fanor av 8\mrt sidentög, dels med mtd ade wapn och dels med Bro­ clerie arbete som warit Lik Baner och fordom hiin gt i Konung Gustaf Adolphs Graf chor, m å elispon eras til någon Kyrl>. (P. 4.) E n r:, Stockbolm 1919, s. 8. RIDDARHOLMsKYRKAN 183 Det senast beskrivna förslaget till gravbyggnad är ett karakteristiskt exempel på den härsk ande smaken inom sepulcralkonsten i Europa vid tiden för projektets framstäl­ lande. De närmaste förebilderna äro säkerligen franska. De ifrågavarande franska byggnaderna å sin sida äro, vad konstruktion och exteriör beträffar, påverkade från såväl antikens som renässansens byggnadskonst. Förebilderna för interiörens utformning äro att finna i elen romerska barocken och frHmst i Berninis arbeten. BAN~RSKA GRAVKORET Sedan Gustav II Adolf uhalt sin gravplats vid klosterkyrkan, följdes hans exempel av en hel rad av hans fältherrar. Början gjordes av Johan Baner, som 1636 y, rnurade en Graf på södra sidan om Kyrkan» (F. ö. G. s. , 10). För graven betalades till kyrkan i olika poster från sistnämnda år till 1641 en summa av 515 dlr smt. 1636 begrovs i gravkoret Johan Baners första fru, Catharina Elisabeth Pfuel, och den 19 sept. 1641 begrovs fälth erren själv. Koret (ii g. 147), som h ar åttasictig planform, är uppfört av tegel med sockel och list­ verk av sandsten. T egelmått i fasaelen 28-29 x 17 x 7,5 cm. F asaelen är, liksom Gustavianska gravkorets, vertikalt uppdelad av smala, avfasade strävpelare av t egel, m ellan vilka sitta smala rundbågiga fönster, sju till antalet. Ut­ smyckningen är den allra enklaste; endast ett par oprofilerade horisontala sandstens­ lister och oornerade slutstenar i fönsteröppningarnas hj ässor. Koret täckes ay ett sadeltak, åt söder tresidigt avvalmat. Det är täckt med koppar och prytt med ett enkelt, förgyllt kors. Taket förstördes vid kyrkans brand 1835, men uppfördes ånyo till samma utseende som före branden. Byggnaden är lik som föregående och alla följande gravkor uppdelad i ett öne kor, liggande 9 steg över kyrkans golv, och ett undre, halvt underjordiskt gravvah·. In­ gångarna till bägge ha tagits i elen gam la korsgångens arkaclbågar. Ingången till Ö\Tc koret stänges med en grind av smitt järn, utförd 1917, vilken ersatt en slät fy rkantig, brunmålad trädörr, insatt vicl.restaureringen 1836-40. Av elen ursprungliga, i arkad­ bågen inmurade clörromfattningen, finnes östra siclan bevarad. Koret är invändigt putsat med gulvit puts, vid sist a restaureringen framtagen under senare putslager. Det täckes av ett 10-kappigt kryssvalv med profilerade strålar. Valvet är slaget som en kupol med koncentriskt liggande ringar. Materialet är s. k. holländsk klinker. Mått: 22 x 10, 5 x 5 cm . Strålarna uppbäras av små, nästan klotformade konsoler av sandsten, prydda med blad, vars nen·er utformats som rader av diamantsnitt. I Yah·­ hjässan vid strålamas skärningspunkt sitter en druvklase av sandsten. Golvet är av plansten. I korets nona Yägg upptogs vid den 1811 påbörj ade restaureringen en mindre, spetsbågig arkadöppning, genom vilken en vacker inblick i koret erhölls (fig. 148). Denna arkadöppning igenmmades Yicl den sista restaureringen. 184 STOCKHOL:tll .Mitt på gohet i övre koret står Johan Baners t~arkofag av hnm marmor, uppsatt 1758 på heko::;tnad av riksrådet Anders Joh an von Höpken. I samhand härmed uppfl yttades 1759 fältherrens kista m grav­ valvet och insatte:-; i denna sarkofag (ROTH ­ LIEB, s. 149). På ::>öfver alla hvalf­ slutningar Tropbeer af Fanor och Stan­ darer, hvilka blifvit eröfrade i de många Fältslag, Johan Baner dels bivistade, dels såsom Anförare vann öfver Rikets fiender» (RoTHLIEB, s. 148).1 De bortflyttades till­ sammans med övriga trofeer år 1906 . Nedgången till undre koretstängesav järn­ dörrar. Dessa voro före sista restaureringen släta, men hlevo 1919 försedela med ornerade beslag av smitt järn samt med sköldar med Baners och v. Pfuels vapen målade i hm·al­ diska färger. Gravvalvet är täckt av ett tunn­ valv med tvenne·stickkupor. Såväl valv som väggar äro fogstrukna. Gol vet är av plans ten. Enligt Carl Fr. Scheffers testamente av d. 16 maj l 7 84 skulle kyrkan erh ålla en summa av 333: 16. För räntan härpå skulle Banerska gravkoret underhållas >> såsom nu och framdeles Töresö ägare tillhörigt». 1 Fig. 148. Banerska gravkoret före 1906. 'l'he Baner mortnary chapel before 1g0G. Begräbningskapelle des Hauses Baner vor lGOG. Jfr s. 180 not 2. RIDDARHOLMSKYRKAN 185 Foto C. G. Rosenberg 1922. Fig. 149. Bcgräbniskapcllc des Hanses Vasaborg. Vasaborgska gravkoret. The Vasaborg mortuary chapel. 186 STOC K HOLM F oto M. Olssou 19 14 . F ig. 150. Vasaborgska g ravkorets yaJv sett unel e ri frå n före restaureringens början 1914. B eg r~~bni s kapell c Ya saborgs: Das Gewölbe von u n ten gesehen \·or de r Hes tauricr ung 1B14. The Yas aborg mo rtuar:r chape l · 'l'he vau l t seen fr om tlt l' g rol lll l1 l.H'! fore the re~tter anbringats i elen åttasidiga, kopparklädda kupolens nedre del. De ha sandstem;omfattni.ngar i form av snäckor (fig. 151). Yttertaket, f-lOm är åttasidigt och kupolliknande, har en hög åttasidig tambur, i. hörnen prydd med kolonnette r. Den tiickes av en annan åttac:iclig kupol, krönt med ett förgyllt kon;. I tamburen:-; väggar Ji.ntJ:t" fön ster. 188 STOCKHOLJ\1 Foto !VI. Olsson'1014. Foto M. Olsson 1G14. Fig. 152. Valvkonsol i Vasaborgska gravkoret. Gewölbeconsole in der Begräbniskapelle Yasa­ borgs. Fig. 153. Valvkonsol i Vasaborgska gravkoret. Gewölbeconsole in der Bcgrli.bniskapelle Vasa11orgs. Console in the Vasaborg· mortuary (·hapel. Console in the Vasaborg mortnar,y chapel. Ö\Te koretR Yiiggar iiro inTäncligt putf'ade och kalkfiirgade. Östra v~iggen är upp ­ förd i munkförband och tillhör 1400-talet (jfr s. 92). Taket utgöres a\- ett kupolformat, åttasidigt valv med tambur. Strålama, Rom äro av sandsten, äro t~kulp­ terarle med lagermotiY samt målade i grönt och guld. De uppb~irm.; av konsoler i form av iinglabuvuden omgi\·na av frnktgirlander, likaledos ax c:andsten, förgyllda och målade i gröna och röda metalliskt glänsande fiirgor. Ansiktsfärgen iir blekt skär. Huvudena, som alla iiro olika, iil'O av tYå skilda typer, dels feta, pussiga, och slappa ansikten m ed hiingamle kinder och ögonlock (fig. 152 vi::mr exempel på ett av desR a) dels kraftiga., energiska an~ikten såsom fig. 153. Htn·et iir hos ~amtliga urnamentaJt behandlat, uppdelat i l:'må lockar, vilka. hoprullats till volutlikna!1(le klumpar. Fiirgema på strålar och koni:'oler äro ursprungliga.. PosSIE'l'II (s. 169) siiger om koret, att det är ))med förgylta hwalfbogar vthi Creut;;; rmalhret. Op Ynder hwalwet är 8 iinglar målade hafwancles hvardem sina. Insignia., at ther med heteckmt en lofwiird wandel, salig döclh och glad vpståndelse ,. Nt1gra insignier finnas icke mnnera bevarade. Strå­ larnas och konsol ernac: färger framtogos Yid l'i;;;ta restaureringen . Före t:agda tillfälle RIDDARHOLMsKYRKAN 189 voro de övermålade med Hera färgla.ger, det översta gråbrun oljefärg stammande från en restaurering på 1840-talet. De nuvarande färgerna äro endast lätt upphjälpta här och var; guldet ~i r du ck till största delen nytt. Interiörens likso m exteriörens utseende be::;tämmes a v fönstrens placering. Ljuset ::;ilar i smala knippen in genom de små, i valvets nedersta del si ttancle, ovala. fönstren, vilka. ha. blyinfattade rutor med gammalt, av ålder fti.r gat glas. I tamLurens övre del sitta andra ::;må fönster, vilka, osynliga. för den i kyrkan fitående, siinda ljus ned i koret genom den cirkelrunda öppningen i valvets hjässa (jfr fig . 150). Resultat därav är en ::;ällsynt vacker och Btämningflfull belysning av rummet. Korets golv är av plansten. I dess nordöstra hörn finnes nedgång till den bredvidliggande Bielkeska graven. Invid Öl:ltra väggen leder en smal trappa med räcke av smitt järn upp till rumm et över sakristian. Som dön­ Fig. 154. Vasaborgska gravkoret. Interi­ örens utseende före trofedekorationens bort­ hål tjänar en i den medeltida muren befint­ tagande 1906. lig öppning. Denna anordning har tillkommit Begräbniskapelle des Hau­ The Vasaborg mortuary ses Vasaborg. Das Innere chapel. The interior be­ vid den senaste, 1914 påbörjade restaure­ vor der Hinwegncthnle der fore the removing of the Trophäen. trophies . ringen. Arkadbågen mot kyrkan Rtänges med grindar av smitt j~irn, utförda efter ritning av hovintendenten G. Lindgren vid nyss­ nämnda rel:ltaurering. Det föregick::; av ett annat järngaller i nygotisk stil, säkerligen uppsatt omkring 1840 (fig. 154). I gravkoret är sedan 1920 greve Gustav Gustavssons av Vasaborg ståtliga tennkista upptitälld. Den har förut stått i gravvalvet, där den blivit starkt hoptryckt av andra, senare på densamma ställda. kistor, varjämte den blivit starkt angripen av tennpest. Då den blivit restaurerad, fanns icke plats i grav­ valvet, varför den uppställdes på sin nuvarande plats på ett postament av slipad röd kalksten, utfört efter ritning av professor I var Tengbom. På väggama äro anbragta vid samma tillfälle uppsatta bronstavlor med de förnämsta i gravkoret vilande per­ flunemas namn. Restaureringen och uppställningen av såväl kistan som bronstavlorna är utförd på bekostnad av greve Eugene von Rosen. Bakom greve Gustav Gustavssons kista flitter på väggen hans huvudbaner, och från kupolen nedhänga två begravningsfa.nor, :-Jom förts i hans begravningsprocession. I övrigt täckas väggarna av huvudbaner och anvapen, tillhörande i koret 1egravda personer. 190 STOCKHOLM K oret försåg-R redan umler 1600-talet med liil> (RoTHLIEB,s.144.)1 Dc bortH_yttailes m ed öniga trofeer 1906. Nedgången till gran-ah·et iir Ileiiigen under en i golYet i arkadöppninge n befintli g hiill, Yarjiimtc Yid Rista restaureringe n anordnats en m ed en dörr ay !'mitt järn försedd mindre ned ­ g[tng fdtn 1-'Ödra sidoskeppet. Ruunn et iir tiickt m eLbniskapclle Torsten - rundbågig arkadöppning. Väggarna äro putsade och vitkalkade. sons . Profil des Dachgesimses. Rummet täckes av ett sextaligt kryssvalv med ryggm' i putsen. l'he Torstenson mortuary cha­ pel. Profile of the moulding. I valvhj ässan en druvklase av sandsten, ursprungligen målad med grå oljefärg, framtagen vid sista restaureringen under senare övermålningar. Valvryggarna utgå från konsoler i form av änglahuvuden av lika­ ledes gråmålad sandsten. Änglahuvudena hava samtliga olika ansiktsuttryck. De äro starkt uppnästa och ha håret upplagt i stora, omamentalt behandlade lockar (:fig. 158). De tvenne konsolerna på korets v~istvägg voro före sista restaureringen bortbilade jämnt med väggytan för att lämna plats för där uppställda anträd. Under restau­ reringen ha nya konsoler insatts, som utgöra kopior av en av de gam la. Golvet är av plansten. 1 192 STOCKHOLM Foto C. G . Rose n berg 1922. Fig. 157. Torstenson ska g ravko ret. The Torstenson mo rtuary ehapel. D ie BegriLbuisk rtpe ll e Torstenson :-:. lUDDARHOLMsKYRKAN 193 I koret står fiiltherren Lennart Tor::;tensons by::;t av vit marmor på ett postament av kolmårdsmarmor. Bysten är ett 1600-talsarbete, troligen utfört av bildhuggaren Carlo Carove. l övrigt äro i koret upphängda huvudbaner, anvapen och sorgefanor för såväl Lennart Torstenson som för medlemmar av hans ätt. Det undre rummet, gravvalvet, är avskilt från kyrkan med en vägg av grå sandsten, oljemålad som kolmårdsmarmor. Ingången till gravvalvd är stängd med en svartmålad järndörr av rektangulär form med avrundade övre hörn. Väggen avslutas upptill med en list av slipad brunröd kalksten. Ovanför dörren finnes över listen en plint av samma slags sten, vilken uppbär en i bly gjuten trofegrupp (fig. 157). På listen samt på tvenne på båda sidor om dönen infällda tavlor, som likaledes äro av slipad brun kalksten, läses i förgyllda bokstäver följande, av Olof von Dalin 1 för­ fattade äreminne: H.""R D HVlLAR/ LENNART TORSTENSSON/ FÖDD 1651. 17AUG.l60B, DÖD D. 7APR. HANS TITTLAR/ AF GREFVE TILL ORTALA ETC:/ SVEA HIKES R1D/ F;\LTMARSKALK/ GENERAL DAL UOUVERNEUit \VÄRMLAND/ ÖFVER OCH WESTERGÖTLAND/ HALLAND ETC./ UTTYDA EN lUNGA DEL/ AF HANS DYGD. HAN FÖRDES SOM LÄRLING/ AF DEN STORE PÅ HIEL­ Foto JVI. Olsson l D15. KONUNGEN/ TARS BAN/ GUSTAF ADOLPH/ HAN DEN KUNDE SEDAN • DITFÖRA/ SOM STORE KONU:"'GEN/ Fig. 158. Valvkonsol i Torstensonska grav­ koret. Gewölbeconsole in der Begräbniskapelle Tor­ LÄJWMÄSTARE/ CARL GOSTAF. HANS ÄTT ÄR UTSLOCKNAD/ MEN HANS MÅNGA SEGRAR/ HÄLDST DEN VID LEIPZIG/ D: 2 4 FEBR. ÖFVER 23 OCTBR Console in the mortuary chapel of Torstenson. stensons. 1642. / OCH DEN VID IANKOWITZ/ D: l 6 4 5 j ;\RO EN ODÖDELIG AFFÖDA. j HONÖM/ OCH HANS MAKA GREFVJN:/ BEATA DE LA GARDlEj MED DERAS LIFSÄTT/ SOlf UTDOG I FIERDE LED/ HAR SV: RIK: RÅD/ RID: OCH COM: AF K: M: ORDEN/ GREF THURE GABRIEL BIELKE/ LÅTIT UPRESA/ DETTA ÄREMINNE/ 17 (j 1. 1 Vid 1700-talets mitt var koret mycket förfallet, varför riksrådet greve Thure Uabriel Bjelke lät reparera detsamma år 1761. Samma år $nedsatte han en summa av 2,400 D:r K:p:mt hos Kyrko-Rådet med föreskrift, att Grafven i evänleliga tider 1 BmWH, C. R., Namnkunnige Svenska Herrars och Fruers Bkådepenningar, Stockholm 1777, s. 145. 13. Svwiges kyrkor. Slackholm Il 194 STOCKHOLM Fig. 159. Ton:itensonska gravkoret. Interiörens utseende före trofedekorationens borttagande 190G. 'l'lle mortuary c· hapel of 'l'orsten son. The interior before the removing of th c trophies. Die B egrii.bniskapelle 'l'orst.e11son s. Das I1111 cre v or der Hinwcg11ahm e der Trophiicn. RIDDARHOLMSKYRKAN 195 af Kyrkai1 skulle underh ållac;, lwilket Kyrko­ Rådet r:;ig åtog» (RoTHLIEB, :::. 152). Denna fond förvalt:1s nu av Riksmar~:JkalhiLml>etet. De ovan beskrivna dekoratiYa anonlnin­ gama i gravkoret verkställd e~; i :;amband med denna reparation och iLro utförda av arkitekten J. E. Rehn. I dennes ege nhän­ diga förteckning över sina arbeten upptages bl. n. även • det Grefweli ga Torstenson ska Graf Choret, Kongl. Riddarhol m:; Kyrekian ».1 En r:;kir:;s till anordningen del \'i r-; H.\' \'ikande från den som blivit utförd, finnes ulan d J. E. Rehns efterlämnade papper i Hoch­ ::;chi.lllskn. samlingen på Bellinga i 8kåne. Den har påskriften >>Sepultme de Tor~:Jten­ son a l'Eglise de Riddarh~lm ;\ Stockholm>> (fig. 160). Den om kolm årch;mannor erin­ rande oljemålningen på gravvalvets yägg mot kyrkan har troligen tillkommit i sam­ band med den Rehnska reparationen. Att den fanns 1784 är säkert, ty detta år erhöll måla­ ren Pehr Biöm betalning för clet han å »Torrsten sonska graf w en renowert inskri p­ tion, uppmannorerat, och strukit dönn>> (RÄKENSK. 1784). Under marmoreringen finnas ställvis rester av en äldre grå mål­ Fig. 160. Utkast till inredning och dekore­ ring av Torstensonska gravko ret av Jean Erik ning. Detta är troligen elen ursprungliga Rehn omkr. 1761. Hochschildska samlingen Bellinga. 1600-talsmålningen, ty samma färg finn es E ntwurf der E ind chtung The Torstenson ruortuary på övre valvets skulpterade stenkon::;oler. und Dekoration der BegriLb­ chapel , project for fittin gs niskapelle Torstensons von and decoration by J. E . 1817 blevo »i Choret öfwer Grafhvalfvet J. E. Helm um 1761. Relm about 1761. i i::iärskilua groupper uppsatta de Tropheer, som eröfrades i Slagen vicl Leipzig och Jancowitz, äfvensom på hvardera sidan af Aread-öppningen åt Kyrkan, på den ena: Tropbeer som vunnos vid Jancowitz, och på den andra vid Infallet i Holstein>> (RoTHLIEB, s. 155). Trofeerna bortflyttades 1906. Gravvalvets tak utgöres av ett nätvalv. Såväl valv som väggar äro putsade och vitkalkade. Golvet är av plansten. ' För teckningen tryckt i S:t Eriks årsbok 1925, s. 147 ff. 196 STOCKHOLl\1 LEWENHAUPTSKA (LEIJONH UFVUDSKA) GRAVKORET Im·icl norra i3keppetf' nona ~:'ida och öster om Yapenhuset ligger det Le w en hauptska graYlwret, i äldre handlingar vanligen kallat det Leijonhufvudska. Det är uppfört 1654 ay fältmarRkalkarna Gustaf Adolf och Carl Manrits L ewenhaupt, och betalades aY nr och en ay dem till kyrkan »350 R:clr, som giör i Silfr:mt 560 Dlr, jämte Stälnings wärcket serskilt » (F. ö. G., s. 9). Byggnaden är uppdelad genom en skilj e­ vägg i tvenne lika stora graylzor med kvadratisk grund­ plan, av Yilka det östra i ålclre handlingar benämnes »Gref Gustaf Leijonhuhucls graf>> och det västra »Gref Carl Leijonhnvuds graf.» Om koret meddelar PossiETH, att >>Thet berättas allmenneligen at thessa t"·enne Herrar och Bröder Rå kärligen älskat hwar annan vthi lifstiden at the. ock önskat få sigh hwila m ed h mu- annan Y n der ett griftetaak. Til hwilken ända the ock med inböreles sann·åde sielf"·a sigh sina lägerställen betingaclt och betalt, Rielfva gifwit sådant vtkast till th eras vpbyggiancle som then nu för ögonen står. Hwartdera Chm·et är både 1iust och angenämt». Byggnadens faRader äro av fogstruket tegel med hömkecljor, listverk och övrig dekorering av grå sanel­ sten liksom föregående gravkor, ehuru betydligt enklare utsmyckade. Tegelmått 28 x 14 x 7 cm. Hörnked­ jorna inkräkta på såväl vapenhusets som norra sid o­ Rkeppets fasader, varigenom gravlwret ser R töne ut, t än det verklig·en är. I norra fasaelens mitt mell an '] Il\' dess tYenne fönster finnes en nisch av fönstrens storFig. 161. Le,renhauptska grav- lek, troligen aw.:eclcl för uppställning av någo t skulp­ korets taklist. turverk. Den omgives på varelera sidan av långa Dacb ges ims der Begrl~bnislmpelle J_Jewen­ hanpts. raka lagergirlander ax oljemålad sandsten. Taket är av l\fould ing of Lewenhaupt the lllOrtuary chapel. koppar och svängt i karnisform. Det avslutas med en öppen lanternin, prydd med en spetsig spira med förgyllt kors. Vartelera gravkoret har ett övre omkring l, fi m. ÖY er kyrkans gol Yliggande rum och ett undre, h alvt underjordiskt gravvalv. De övre koren äro täckta med kryssvaJ.y utan ribbor, Yilka liksom väggama äro putsade och vitkalkade. I skilj eYäggen mellan koren ingår en norra sidoR keppet tillhörande medeltida strävpelare. I Yästra korets vägg finnes en igenmurad ingi\ng fdm vapenhuset, troligen gjord under :::lutet ay 1600-talet eller början av 1700-talet för att användas vid kungliga begrm·ningar och andra högtidlig­ heter, då koren upptogos av sittplatser (jfr s. 102). Östra koret hn,r tvl1 och väRtm RIDDARHOLMsKYRKA N 197 Foto Rosenberg 1923. Fig. 162. 13* Levenhaupts ka gravkoret, >Gref Gustaf Leijonhuf vuds graf. » The Lewenhaupt m o rt uar y chapel, »grave of th e Couut Gustaf Lei,j onhnhud «. BegrH,bniskap elle Lewenhaupts, Gra iJ d es Gra fen Gustaf Leijouhufvud B. 198 STOCKHOLM Foto T. Josephson 1927. Fig. 163. Lewenhauptska gravkoret, >Gref Carl Leijon­ huvuds graf». BegriLbniskapelle Lewenhaupts, »Grab des Grafen Carl Leijon~ hufvud ,). The Lewenhaupt mortnary eha· pel, ,grave of Count Carl Leijon­ hnfvudb . koret ett fönster med bågar av järn och blyinfattade rutor. I de norra fönstrens mitt­ partier finnas, vid senaste restaureringen uppsatta, heraldiska glasmålningar av artisten Yngve Lundström, återgivande Lewenhauptska släktvapen. Golvet utgöres av plan­ sten. Arkadbågarna mot kyrkan stängas med gallerverk av smitt järn. Det östra korets (tig. 162) är ett mycket gott prov på f:!mideskonsten vid 1600-talets mitt. Smidet är nu svartmålat med det i överstycket sittande Lewenhauptska vapnet i heraldiska färger. Under den svarta färgen finnes grön sådnn, vilken knappast är grundningsfärg, RIDDARHOLMSKYRKAN 199 Fig. 1G4 och 1G5. >G ref Ca rl Leijonhuf\'luls g ra f» fö re trofesamlingens borttagande 1906. 1o Th e gra,·c of Count Carl Leijonhufntcl • before tbcrtmo \·ing of tl. c trophi es. 1906. • Grab eks Gra fe n Carl Leij o uln1fvud " vor cler l:Iinwe g-nahm e d cr Trophiien. 1906. utan troligen sm idet.· ursprun gli ga m älning. Cfallret i \·ästrn koret är utfört \·id restaureringen 1914-22 efter ritning ax hovintend enten G. Lindgren. Det ~ir en modifierad kopia ay ga llret i öRtra koret (fig. 163). I Yästra koret sti't på låga pol'tam ent fältrnarf'kalk en Karl l\Ltnritz Lewen lrnupts och hans frus praktfulla tennl':ukofager och Yid l'idan aY dem en mindre barnkista av l'arnma material. I Öf'trn koret stitr likaledel' de"" gruncllä gga ref' ten nsarkofag, och \·id sidan en tennkista för hans Yicl unga år död e "on . Samtliga dessa kistor uppH.dtade;.; vid elen I' is ta restaureringen ur grnvrnl ven och uppsfälklef' i cle öue kore n. På väggarna hänga talrika hun1dban er, anrnpen och begr:wningl'fanor m. rn. Under tiden från 1817 till 1906 voro i dessa graYkor »rundt omkring, under hvalfven, uppsatta det stora antal Troph eer uf Fanor, Standarer och Cosr:;ack-Standarer eller Flyglar, hvilka af Grefre Adam Ludvig Le1renhaupt vid många segerrika tillfällen blifvit eröfrade » (RoTHLU:B, s. 162).1 Fig. 164--166 Yisa koren med trofedekorationer. Gravvalvens väggar och valv äro r:: lamma.cl e. C:oh-et är aY tegel. Kedgångam a stängas med järnluckor aY "mitt j~irn. Nedgångarnas kalk stensomfattningar in sattes 1916. Luckorna däremot äro gamla, troligen ursprungliga. 1 Jfr s. ] 80, not 2. 200 STOCKHOLl\I Fig. 166. »Grev Gustaf Leijonhuv uds graf > före trofesam lingens borttagand e 1906. »Das Grab de s Grafen Gusta f Leijonhufvnd » vo r mitt järn. Framför denna ingång, liksom framför nedgångarna till de Lewenhauptska gravvalven, sutto före sista restaureringen skärmar av trä, målade i ekfärg och ditsatta vid en 1836 påbörjad restaurering (fig . 159). Gravvalvet täckes av ett nätvalv, vilket liksom väggarna är putsat och kalkfärgat vitt. Golvet är av plansten. Ar 1817 uppsattes »öfver hvarje hvalfslutning på Consoler trenne Groupper·Tropheer, bestående af Ryska och Sachsiska Fanor och Standarer, hvilka vid obekanta tillfällen blifvit eröfrade» (RoTHLIEB, s. 159). De bortflyttades 1906. Vid restaureringen 1914 -19 22 reparerades koret såväl utvändigt som invändigt, varvid dock inga väsentliga förändringar vicltogos. De i det föregåe nde beskrivna gravkoren bilda såväl till tid som stil en samhörande GRAVKORENs 20 KONSTHIS'l'O­ grupp av monument. De äro samtlio·a uppförda under en tidrymd av omkrino0 o RISKA S'l'ALl~år (1632-1654) och visa prov på den yngre V asatidens kyrkliga arkitektur. Den NING byggnadskonst de representera har sina rötter å ena siclan i den sengotiska, inhemska tegelarkitekturen, å andra ,;idan i den i Holland ur dess nationella medeltida tegel­ arkitektur utbildade byggnadsstil, vars förnämsta representanter äro arkitekterna Henrik de Keyser och Lieven de Key. 202 STOCKHOLM Karakteristiskt för denna arkitektm är dess användande av tegel i dess naturliga färg, mot vilket sättas hörnkedjor, listverk, kartuscher och annan ornering av grå natur­ sten - här vanligen gotlandssandsten - vars färg kontrasterar mot teglets. Typiskt för densamma är även dess starka kärlek för vertikal uppdelning av fasadytorna, en nedärvd tradition från gotiken. Fönsteromfattningarna växa gärna såväl uppåt som nedåt i form av pilastrar, vilka ofta äro rusticerade, samtidigt med att svagt utskju­ tande strävpelare ytterligare understryka samma sak. Mest typiskt är i detta avseende Gustavianska gravkoret. Utom vertikaluppdelningen finnes emellertid en bestämt m ar­ kerad horisontalindelning, om ock mindre starkt betonad, i form dels av profilerade lister, dels av oprofilerade band av sandsten, som ofta sammanbinda de horisontala leden i fönstrens sandstenskarmverk Fasaderna äro ofta rikligt prydda med kartuscher och annan skulptural utsmyckning av sandsten . Kartuscherna utgöras av broskorna­ ment, som på 1630-talet börja uttränga den för den närmast föregående tidsperioden karakteristiska beslagsornamentiken. KAROLINSKA GRAVKORET LÄGE OCH MATERIAL PLAN ~'ASAD Invid högkorets nona sida, mitt emot Gustavianska gravkoret, ligger det Karolinska. I motsats till de tidigare beskrivna gravkorsbyggnaderna, där man anpassat material och stil efter redan befintlig äldre arkitektur, står detta kor som en fullt självständig byggnad, endast av nödtvång sammanfogad med den gam la kyrkan, till vars stil den icke tar någon som helst hänsyn. Gravkoret är helt uppfört av ljusgrå gotlands­ sandsten (fig. 167 och 176). Grundplanen är kvadratisk med något indragna, avrundade hörn (fronderade hörn). Koret har en omkring 3,5 m. hög underbyggnad, profilerad på sätt som fig . 168 och 169 visa. Understa skiftet i sockeln är av saltsjösandsten. På vardera av byggnadens tre fria sidor finnas mindre, i det närmaste kvadratiska ljusöppningar, ledande till det under jord befintliga gravvalvet (fig. 172). På denna underbyggnad reser sig på vardera av de fria sidorna en dorisk kolonnställning av fyra kolonner, som omgiva rundbågiga fönster. Kolonnerna uppbära ett entablement med triglyfer och bildprydda metoper . Fig. 170 visar entablementets profiL Komischens undersida är kasettm·ad och kasetterna omväxlande ornerade med droppar, rosetter och tre kronor. Över entablementet följer en attika med ett rundfönster, på vardera sidan omgivet av två pilastrar, en över var­ dera av de ovan nämnda kolonnerna. Profileringen av listen vid attikans krön visar fig. 171. Över attikan vidtager en kupol med samma grundplan som byggnaden. Den är kopparklädd och prydd med förgyllda ornament samt avslutas uppåt med ett altare­ liknande postament, på vilket vilar ett hyende med en kunglig krona, allt av driven och förgylld koppar. Underbyggnadens ljusöppningar ha ornerade omfattningar, de äro upptill prydda RIDDARHOLMSKYRKAN 203 Fig. 167. Di e Karolini s tile Begr~Lbuisl{ap c lle Karolinska gravkoret sett från öster. von osten . The Caroline mortnary chapel from the east. 204 STO.CKHOLM r '~· L l ZINKPLÅT Fig. 168. ~~ ""i ~\ "'---.. Fig. 169. ll= Fig. 171 Ftg. 168-171. Profiler från Karolinska gravkorets fasader. Skala 1: 10. Fig. 168.. Sockeln. Fig. 169. Underbyggnadens övre list och kolonnernas baser. Fig. 170. E ntablementet. Fig, 171. Attikans övre list. Fassadenprofile der Karolinisch en Begrii.bniskapelle . Abb . 168. Sockel. Abb. 169. Das ob er e Gesims der Unterbaus und die Basen der Kolonnen . Ab b . 170. Das E ntablement. Abb. 171. Das ober e Gesims der Attika. ProfHes of the exterior of the Caroline n1ortuary ch apel. Fig. 168. The soclc. Fig. 169. The upper moulding of the substru ctnre aud of the colnmns . Fi g. 170. The entablature . Fig. 171. •l'he upper m oulding of the attic. RIDDARHOtMSKYRKAN 205 Foto G. Askl.Jerg 1026. Fig. 172. Karolinska gravkoret. Omfattning kring luftöppning i byggnadens undre parti. The Caroline mortuary cltapcl. Fram c of an air·holc in the l ower part of the cdifice . Die Karoliu i:-;che Bcgräbniskapellc. Eirlfassung e ines Lnftftochrs im untereu Te il des Banes. med ftädennusvingar, omgivna av moln och uppbärande en krona . På ~idorna äro de smyckad e med girlander och hängen aY lager (fig. 172). De stora rundbågiga fönstrens slutstenar äro utbildade som kraftiga, m ed voluter och bladornam ent ornerade kon ~ ol c r. Svickelfälten ptl siclan om fönstrens rundbågar äro utfyllda med palmk\·i~tar. · De rundade hörnpartierria äro på nordöstra och nord ­ yästra hörnen prysvenska vapnet> . The Careline mortuary chapel. The attic of the north fa yade with the Swedish coat-of-arms. Die Karolinische Begr äbni skapell e. Die Atti ka der Nordfassade mit dem schwedischcn 'Vappen. över tavlans ram, medan fram~enen ligga korsade under masken. På sidorna om dessa tavlor, liksom också mellan pilastrarna på norra fasade ns attika, finnas lagerhängen. På attikans hörn över de två inre pilastrarna på varje fasad stå urnor av sandsten. På norra sidan mellan dessa urnor och mitt över rundfönstret finnes exteriörens för­ nämsta dekoration, det krönta riksvapnet tre kronor uppburet av en putto och om­ givet av moln, som falla ned över attikan och delvi s omsluta rundfönstl·~t (fig. 175). Denna dekoration är, lik::;om huvudparten av fasad ernas dekorering, utförd av den vid slottsbygget anställde franske bildhuggaren Charles Guillaume Consin 1 (jfr s. 240). Overgången från attikan till kupolen fönnedlas av en stor och grund hålkäl, och över denna löper en förgy lld virad käpplist. Kupolen har liksom grundpl anen fyrsidig form med fronderade hörn. Den är helt Cousin, Charles Guillaume, fransk skulptör, f. 1707, d. 1783, inkallad för 8lottsbygget och verksam i Sverige 1737 - 1747. Om Cousin, se J.INDBLOM, A.: Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Uppsala 1923. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 209 klädd med koppar, som nu fått en mycket yacker grön färg. Den har på Yardera av sina östra , norra och västra sidafält en strålande nordstj ärna i driven, förgylld koppar. Det förut omnämnda altaret, som kröner kupolen, är vid sin bas omgivet av uppåt­ vikta förgyllda akanthusblad. Nedanför dessa ligga girlander av blommor, och i ku­ polens hörn nedfalla blomsterhängen utefter alla kupolens kanter. Dessa äro, enligt vad som framgår av räkenskaperna, gjutna av bly. På altaret, vars form bäst framgår av fig. 17 4, ligger ett hyende m ed tofsar i hörnen och på detta en kunglig krona, allt rikt förgyllt. Orneringen på kupolen är modellerad av Lambert Dequinze och driven i koppar av Gustav Österman och Olof Sjöström (jfr s. 239). Karolin ska gravkoret består; liksom alla kyrkans övriga gravkor, av ett övre kapell och ett underjordiskt gravvalv. Det förra öppnar sig mot kyrkans kor med en hög, rundbågig arkaclbåge. Till gravvalvet leder en trappa, belägen i kyrkans golv mitt framför sistnämnda arkaclbåge, täckt med en ornerad lucka av ek, utförd vid den senaste restaureringen . Kapellet består av ett i plan kvadratiskt rum med så djupa nischer på all a sidor, att planen får formen av ett grekiskt kors (pl. I). I de vid korets tre fria sidor befintliga nischerna äro de stora: rundbågiga fönstren anbragta. Dessa ha spröjsverk av ek. Väggarna äro även invändigt h elt och hållet av grå sandsten. Stenen har fö'rr varit oljemålacl med grå färg, m en denna målning blev avlägsnad vid en restau­ rering uneler 1900-talets början. Sedan målningen borttagits, har interiören fått ett något torrt och kritigt utseende. Rummet h ar en 2,1 o m . hög sockel, som avslutas m ed en list av det utseende fig. 196 visar. På sockeln stå i vartdera av rummets fyra hörn tvenne korintiska kolon­ ner, som uppbära ett entablement med modilloner. Entablementet är förkropp at över kolonnerna och mottager valvets svicklar. Fälten mellan kolonnerna ha följande ornering i skulpterad sandsten : överst en norclstjärna, därunder kransar av palmkvistar med tre kring kvistarna träelda kronor, underst h ängen samm ansatta av fem uneler varandra sittande kransar, allt uthugget i sanelsten (fig. 178). I elen båge, som öppnar sig m ot kyrkans kor, finnes en rundbågig nisch i vardera väggen; däröver tre kronor i en krönt cirkelrund sköld, omgiven av vingar och lagergirlancler ; överst t vå korslagda palmkvistar och en lagerkrans. Innerväggarnas beskrivna dekorering, som har gusta­ viansk karaktär, torde icke vara ursprunglig utan tillkommen på 1780-talet (jfr s. 242). Rummets nischer täckas av kasettm·acle tunnvalv; i varj e kasett fin ns en sextalig blomma. I väggfälten mellan entablementet och gördelbågarna m ynna attikans rund­ fönster. Det kvadratiska mittrummet täckes av en kupol utan tambur, och övergången från kvadratisk till cirkelrund form förmedlas av penclentiv. Kupolens mittparti upp­ tages av ett cirkelformigt fält, omslutet av en lagerkransformad list. Kupolen i övrigt är uppdelad av radierande strålar ornerade med lagerhängen. Ytan mellan strålarna är uppdelad i kasetter av samma utseende som i tunnvalven över nischerna. Valvet är slaget av tegel ; orneringen är, att döma av räkensk aperna, av stuck, och det h ela 14. Sveriges kyrkor. TNTEmön Slockholm II. 210 STOCKHOLM Foto G. Askberg 1926. Fig. 176. Karolinska gravkoret sett från nordYäst. Die Karoliuischc Bcgräbni skapell c von Nordwesten. The Carelin e mortuary chapel from the north wcst . RIDDARHOLMSKYRKAN 211 Foto 1\L Olsson 1922. Fig. 177. Die Karolinische Begräbniskapelle. Karolinska gravkoret. The Caroline mortuary chape l. 212 S TOCKHOLM Foto G. Askberg 19~7 . Fig. 178. D ie Karolinska gravkoret. Detalj av interiörens arkitektoniska och de­ korativa utformning. The Caroline mortuary cha p el. Dctail of the ar chitcctonic and dccm·ativc sh ape of the in t erior. Karolini sche Bcgriihniskapclle. Au sschnitt der architcktonisch en und dekorativen Gestaltung d es Inner en . RIDDARHOLMSKYRKAN 213 Foto !VI. Olsson 1922. Fig . 179. Karolinska gravkoret. Die Karolinische Begräbniskapellc. Schmicdeeisen. Gittcrthtlren von Grindar av smitt järn. The Carolin e mortuary chapel. Gates of forgod iron . är oljemålat grått i samma färg som kalkstenen . Golvet är av grå och röd kalksten i mönster. Arkadbågen mot kyrkan stänges av ett järngaller i rikt rokokosmide med dekorationer av gjuten förgylld brons (fig. 179). I korets fondnisch står Karl XII:s sarkofag av svart m ani1or och i sidanisch erna Fredrik l: s och Ulrika Eleonoras sarkofager av kolmårdsmarmor, utförda, den förra troligen efter ritning av N. Tessin d. y. t, de senare efter ritning av Karl Hårleman 2 • 1 'l'ESSIN D. Y., 2 H ÅRLEMA:--<, KAm., N., arkitekt, f . 1654, d. 1728 arkitekt, f. 1700, d. 1753. H* -214 STOCKHOLJYI Fig. 180. Die Karo linska gravkorets inre med trofedekorationer ; 1880-talet. 1nit 'l'rophäcn- Karol i ni~ e h o BPg ri~bni s kap c ll o dclw rationen, lötlO-er Jahr c. The Carolinr mortuary chapel with decorati on of trophi cs, about 188U . RIDDARHOLMsKYRKAN 215 Fig. 181. Karolinska gravkorets inre med trofedekoration; omkr. 1900. The interior of the Caro1ine mortuary chapel with coration of trophi es, a.bout 1900 . d c~ Das Inncrc der Karolinischcn Begräbniskapcllc mit 'frophä.cndekoration um 1900. I koret äro upphängda fanor och andra trofeer, som förskriva sig från Karl X Gu stavs. Karl XI:s och Karl XII: s fälttåg. På väggpelarna på vardera sidan om Karl XII: s sarkofag hänga i knippen den polska fästningens Thorns nycklar. Den intogs av Karl XII år 1703. I en fotställning invid samm~ sarkofag står ett standar, som enligt tra­ ditionen skall vara egenhändigt erövrat av Karl XII. År 1817 uppsattes »på Entablementet och Postamentet i alla 4 hörnen Groupper af Tropheer, hvilka blivit eröfrade under de tre Carlarnes segerrika fälttåg, äfvensom på sidorna af fönstret i fonden öfver Konung Carl XII: s Sarcophage. l de tvenne Nichm·na på hvardera sidan af Aread-öppningen åt Kyrkan [vm·o] i den högra konung Carl X Gustafs fulla rustning, som blifvit hitsänd från Polen, uppsatt, och i den venstra ett Konungens skottfria Harnesk, som Konungen nyttjat i Polen, hvarpå märke efter en kula synes, samt Casquet, m ed tvenne genom Harnesket i kors ställda Svärd, dem Könungen mycket brukat i de Polska och Danska fälttågen, och hvilka förvarades förr 216 STOCKHOLl\1 Foto S. Wallin 1917. Fig. 182. Karolinska gravkorets gravvalv. The sepulcilral v;:tult of the Carolinc mortuary chapel. Das Gra.bgewölbe der Karolinisohen Begräbniskapelle. i arsenalen; varande dessa Rustningar omgifna af Trop~eer» (RonrLIEB, s. 133) 1 . Efter den reparation, som följde på kyrkans brand 1835, återuppsattes trofeerna på ungefär samma sätt som före branden och det utseende korets interiör då fick, bibehöll det, tills trofesamlingen 1906 bortflyttades från kyrkan (fig. 180 och 181). Gravvalvet har i stort sett samma plan som kapellet. De låga väggarna äro av röd­ brun saltsjösandsten. Mitt i rummet står en åttakantig pelare av samma material, vilken uppblir valvet, ett ringformat tunnvalv. Valvet är invändigt klätt med zinkplåt, som är gråmålad och beströdd med förgyllda stjärnor. Golvet är av kalkstensplattor, inlagda vid sista restaureringen. Tidigare var det av cement sedan en reparation under 1800-talets slut. Rummet erhåller svag sekundär belysning genom de i gravkorets sockel sittande ljusöppningarna. I gravvalvet, som är ett i arkitektoniskt avseende synnerligen ståtligt rum (fig. 182), äro i nischerna och i rummets fyra hörn uppställda konungarna Karl X Gustavs och Karl XI:s samt deras gemålers och barns praktfulla kistor, 1 .Jfr s. 180 not 2. RIDDARHOLMsKYRKAN 217 de flesta arbet en av högt konstnärligt värde och utförda efter ritningar av N. Tessin d. y. Kistorna äro väl inkomponerade i arkitekturen, och hela gravvalvet är ett syn­ nerligen representativt exem pel på den svenska barocktidens praktfulla, främst av Bernini inspirerade, begravningskonst. Fig. 183 återger en av Karl Hårleman gjord plan av gravvalvet, som visar kistornas placering före gravkorets fullbord ande under 1700-talet. De stå alltj ämt på samma sätt, med undantag för Karl XII:s ki sta, som för­ flyttats till sarkofagen i övre gravkoret. I samband m ed beskrivningen av Gusta­ vianska gravkoret h ar omtalats, att drottning Kristina hyst planer på att ersätta sin faders ganska enkla gravkor med ett präktigare. Det är troligt att därvid den gamla planen på klosterkyrkans rivande och ersättande med en mera monum ental byggnad varit på tal. Andre F elibiens projekterade R. 182 omt alade kungagrav k an knappast tänkas planlagd in­ vid den medeltida kyrkan, vars rivande man måste ha förutsatt. -1 Karl X Gustav h ar hyst liknande planer 1 och därvid icke haft endast omsorgen om sin Fig. 183. Plan av Karolinska gravvalvet vi­ företrädares grav i åtanke, utan säkerligen sande kistornas placering under 1700·talet före även velat sörja för att h ans eget sista vilo­ gravkorets fullbordande. Av Karl Hårleman . B. St. rum skulle få en monumental utformning. Plan der Karolinis chen Be­ Plan of the Caroline mor­ Att så varit fallet framgår av en »Kungl. gl'äbn iskap ell e , die Lage der tuar y chapel, showing the Särge im 18. Jhd. vor der l ocation of the coffin s du ­ Maij :tz Instruction h war efter Architecten J ean Vollbringung d er Kapelle ring th e 18th cent., by K. illustriereud, von K. HårleHårleman . man . de la Vallee sig skal hafwa at rätta, angå­ ende det arbetet, som i Stockholm förfär­ digas skal», daterad den 3 juni 1658. I denna instruktion säges bl. a. att >>Klöster­ Kyrckian på Riddareholm en med dernäst omliggande gatur och platzer skal just af, mätas, och twänne desseiner deröfwer fattas; den ena, huru det ståår til at reguleras, brukandes till nytta största deelen af det, som allaredo är bygt, och den andra, huru samma Kyrckia skulle på bästa sättet af nyo vpbygt blifwa, observerandes dervtinnan H ans Kl. 1\iay:ts salig Konung Gustafs Graf, och huru samma Graf kan blifwa be­ prydd och ornerat.» 1 Resultatet av den befallning, som i denna in struktion gives J ean de la Vallee, torde vara en ännu bevarad serie av sex olika förslag till nybyggande eller mer eller minclre genomgripande ombyggande av ·klosterkyrkan. Ritningarna, som säkerligen 1 KAROLINSKA GR AVKORE'l'S BYGGNADS· HIS'l'O RI A Ins truktionen iir tryckt i A. A. v . STIERNMAN, Samling utaf Kong!. Bref etc. II, s. 880. 218 STOCKHOLM Fig. 184. Projekt av Jean de la Vallee till Riddarholmskyrkans om· och tillbyggnad. Alter­ nativ L Omkr. 1658. N. M. E ntwurf von J ean d e la Vallee fiir Umbau der Riddar­ holmskirche, Alternativ I, Um 1G58. Project h y J ean det kan icke nekas, att dessa ritningar äro utförda på ett sätt, som nära erinrar om de Ja Vallees teckningsmaner. Dock kan jag tillsvidare icke finna skäl starka nog att frånkänna dem Tessin och häniöra dem till Vallee ». Ä ven förf. har ti digare i STUDIER, s. 51, angivit dem som Te~sin d. ä:s arbeten. .Fullgoda skäl för att hänföra dem till de la Vallee finnas emellertid. Dels är teckningssättet obestridligen mera likt de la Va llees RIDDARHOLMsKYRKAN 219 Det minst radikala förslaget bibehåller hela kyrkan, men förlänger dess kor österut med en korsformig byggnad med likvärdiga rakt avslutade korsarmar (fig. 184). Över mittkvadraten välver sig en kupol. Gustavianska gravkoret bevaras, och på korets norra sida uppföres ett nytt sidoskepp eller en rad av nya kapell av samma bredd som det gamla norra sidoskeppet. Fasaderna tyckas, efter planen att döma, ha ·tänkts uppdelade med pilastrar eller lisener, troligen i anslutning till Gustavianska gravkoret. För att ytterligare förhö ja intrycket från staden skulle kyrkogården regleras och en monumental kyrkogårdsport uppföras i Riddarholm sbrons fond. Fyra av förslagen åsyfta rivande av såväl kyrkans kor som Gnstavianska gravkoret. Två av dem, fig. 185 och 186, visa ett stort kvadratiskt kor med fem- eller fyrsidiga utbyggnader. Ett annat visar ett stort, cirkelrunt, kupolvälvt kor med tre stora, i plan trepassformade utbyggnader, (fig. 187). Centralrummet i det sistnämnda försla­ get har i väggarna fyra stora halvrunda nischer, som sönderdela de återstående vägg· ytorna. Enligt ännu ett annat förslag skulle kyrkan få ett stort kor med elliptisk planform (fig. 188). Det sista förslaget slutligen avser att helt slopa den gamla kyrkan och ersätta den med en centralbyggnad med en ovanligt rik och rörlig planform (fig. 189). Mittpartiet upptages av ett stort, cirkelrunt rum. Från detta utgå fyra korta, smala korsarmar, av vilka de på norra och södra sidorna äro fö rsedda med absider. Den östligaste, mot staden vettande korsarmen är utbildad till en förhall med kolonner och flankerad av tvenne smala trapptorn. I hörnen mellan varje korsarm äro ovala kapell, vart och ett med tre fönster. Genom de talrika utbyggnaderna som öppna sig mot centralrummet, reduceras dess väggar till ett antal pelare. Dessa ha emellertid ytterligare sönder­ delats genom en i plan halvcirkelformig nisch i varj e pelare. Dessa storartade byggnadsplaner, som i likhet med många andra av J. de la Vallees arkitekturproj ekt endast fått form såsom planskisser, till vilka fasadritningar aldrig blivit än Tessin d. ä:s, dels låta sig r itningarna bäst förklara, om man sammanställer dem med den oYan anförda instruktionen för de la Vallee. Ritningarna visa, att »Klöster-Kyrckian med dernäst om­ liggande gator och platr.er blifvit. just afmätta» . Fem av dem (fig. 184-188) visa också, huru det på olika sätt >ståår ti l at regaleras, brukandes till . nytta största delen af det, som allaredo är bygt», medan den sjätte (fig. 189) visar, >h uru samma Kyrckia skulle på bästa sättet af nyo upbygd blifwa». Ett annat skäl är att två av förslagen (fig. 184 och 185) tydligen avse en tillbyggnad i holländsk renässansstil med anpassning till den gamla kyrk ans och Gustavianska gravkorets byggnadsstil, vilket bevisligen varit de la Vall ees meni ng (jfr s. 224). Slutligen ligger det närmast till hands att antaga, att dessa förslag härröra från 1650-talets slut, då de la Vallee hade upp­ draget om hand och då konungen, såsom av instruktionen framgår, hyste ganska omfattande planer. Under Karl XI:s förmyndarregering reducerades planerna. 1667 var det icke tal om annat än ett gravkor, vi lket de la Vall ee tänkte sig såso m en pendant till det Gustavianska. Detta gravkor skulle ligga på ett ställe •som eder intet kan vara obekant nämbligen tvert emot Konung Gustaff Adolphs graff» (jfr s. 223). Då N. Tessin d . ä. i början av 1670-talet fi ck uppdraget om hand, var den ekonomiska ställningen i landet sådan, att så vittomfattande projekt som dem rit­ ningarna visa, torde ha saknat alla utsikter att vinna beaktande. 220 STOCKHOLM '\ ~:--- ____..::-- .. · .. l" l ' ! \ J L--J' ( l ~ Fig. 185, 186. Projekt av Jean de la Vallee till Riddarholmskyrkans om- och tillbyggnad. Alternativ II och III. Omkr. 1658. N. M. Entwurf von J ean d e Ja Vallee fUr Umban der Ri. Annu i augusti samma år hade de la Vallee likväl intet åtgjort, ty regeringen sänder ännu en påminnelse till överståthållaren, att han skall »nu strax i detta åhr låtha giöre en begynnelse till Wåhr högstärade sahl. h. fadhers graff och dess bygg­ ningh, så att i detta åhr anlägges ett fundament effter en rätt dessein på det mm och stelle i Ridderhollms kyrkia, som edher intet kan wara obekandt, nämbligen twert emot Konungh Gnstaff Adolphs graff». Nu uppgjorde J ean de la Vallee ett »förslagh uppå nödige medel till materialiers inkiöp och arbetz löhners affbetalningh wijdh thet arbetet, som uthi innewarande åhr och nästtilkommande wijnter uppå Saligh Hanss Kongl. Maij:tz Konungh Carel Gustafz graff fönättas skall>>. Kostnadsförslaget är signerat och daterat den 22 aug. 1667.1 Det upptager dels sch aktning för grund, dels grundläggning. Vidare »300 kvadrat alnar tiåkt Sandsteen att bekläda wäggiarna med in i grafwen a 12 .öre alnen». Slut­ ligen elen största posten, som gäller huggsten för den blivande fasaden. Härom säges, att »stenhuggerijt belangande som kommer uthan uppå grafwen [göres] aleleJes lijka 1 Original bland Stockholms stads akter i R. A. Tryckt i SIREN, Gamla stockholmshus II, s. 68. "224 STOCKHOLM med dhet som ähr uppå sal. Hans Kongl. Maij :tz Konungh Gustaff Adolfz graff ». Vidare meddelas, att »stenhuggaren på Riddarhuset, mester Hanss Caner tillbinder sigh att till ­ skaffa [stenen], hafwandess allareda itt godt partisteen här i förrådh att begynna m edh ·och begärar för steen och arbetzlöhn för heela grafwen ifrån marken och under takfooten aldeles lijka giordh medh förbemälte sal. konungz Gustaff Adolffz graff 4,000 dlr smt». Som av uppgifterna i kostnadsförslaget framgår, har det varit de la Vallees mening att bygga en pendant till Gustavianska gravkoret och i fråga om material och stil ansluta sig till den redan befintliga byggnaden. Några ritningar, sammanhörande med detta kostnadsförslag ha icke kunnat anträffas. Möjligen ha inga utförliga ritningar ut­ arbetats utan endast en planskiss. Arkitekten har lättast blivit kvitt de envisa påminn el­ serna genom att förorda, att den nya graven gjordes lika med den Gustaviansk a, fö r vilket -förslag även goda arkitektoniska skäl kunde anföras. Med arbetets igångsättande tyckes ·det dock fortfarande ha gått ganska trögt, ty i en skrivelse till överståthållaren den :2 nov. 1667 finner Kungl. Maj :t »godt sina ordres att iterera, med nådig vilja och befallning det sådan anstalt giöres att nestkom mande wår materialerne måtte wara widh h anden, ·att derpå m å kunna giöras effter den formerade desseinen ee n rätt begynnelse». Denna befallning tyckes knappast ha medfört mycket större verkan än -de föregående . En del sten m åste mn ellertid, på gmncl av vad nedan anföres, h a blivit anskaffad och huggen . Nästa gång arbetet omtalas, nämhgen elen 21 mars 1671, »blef i Senaten påmint om Konung Carl Gustafs graf, thet war oförswarligit at then icke bijgdes. \Vid samma tilfälle vpwistes ock öfwer samma graf twenne författade clesseiner, t hen förra vpsatt af de la \Vallee; T hen senare af Tessin. Men emedan then förra icke allm ent bifall kunde winna, blef then senare såsom mäst behagelig, anseenligast och allra tienligast wedertagen . H war vppå fölgde, at then ste en som efter then förra war bestäld och 'huggen, skulle bortsäljas och annor steen i stället vpkiöpas och bearbetas ».1 Härmed var Jean de la Vallees befattning m ed gravkoret slut. Rådet hade tydligen förlorat tålamodet med honom. Med de la Vall ee övergav man också tanken på att låta grav­ koret ansluta sig till elen äldre byggnaden. N. Tessin el. ä. frångick helt och hållet elen Valleeska planen på en pendant till det Gustavianska koret. Hans gravkapell, till vilket ritningen finnes bevarad, skilj er ·sig demonstrativt beträffande såväl färg som form från allt, som tidigare finnes byggt på platsen. Den approberade ritningen, som är påtecknad av h ela förmyndarrege­ ringen , återgives av fig. 190. Till planen och väggarna, t . o. m. attikan, överensstämm er den, med unelantag fö r dekoreringen, i allt väsentligt med elen utförda byggnaden, och · dessa delar kunna därför betraktas som elen äldre Tessins verk, även om byggnaden, såsom i det följande kommer att visas, under hans tid ick e blev fullföljd i så stor utsträckning. Ä ven de på attikan stående urnorna återfinnas på denna ritning. Bygg­ nadens övre delar äro däremot väsentligt olika. Tessin hade tänkt sig koret täckt med 1 Enligt PoSSIETH, s. 149. Originalprotokollet har icke kunnat återfinnas. RIDDARHOLMsKYRKAN 225 Fig. 190. N. Tessin d. ä:s 1671 approberade ritning till Karolinska gravkoret. N. l\1. N. TeSsin s do ä. approbie rte Ze ichnun g fUr die KaTO · linischo Begräbiskapcllc . rl'he approved design of N. Tessin s:or for th e Caroline mortuary chape l. !ö. Sveriges ky1·kor. Slackholm Il. 226 STOCKHOLM -.--, ---~~~-. - - - - - - - - - --:-------­­ ·j ~j Fig. 191. Plan till Karolinska gravkorets gravvalv. Arbetsritning av N. Tessin d. ä . N. M. Plan der Karolinisohen Begrä.bniskapellc, Arbcitszeichnung von N. Tessin d. ä. Plan of the Careline mortuary chapel, design by N. Tessin s:or en kupol av ganska tryckt fo rm , och på kupolen ett doriskt rundtempel, inuti vilket h an placerat en basunande Farna. Rundtem plets kupol krönes av en stor kunglig krona, som uppbäres av fyra stående voluter. Den sistnämnda anordningen har rätt stora likheter med det altare, som kröner det nuvarande gravkoret . Placeringen av rundtemplet ovanpå kalottkupolen är mindre lycklig, och det Tessinska förslaget sak­ nar över huvud taget den måtta och det sinne för helhetsintrycket, som utmärker de la Vallees utkast. Templet är för stort i förhållande till den undervarande bygg­ naden, och organiskt samband m ellan dem saknas, ·vilket troligen är det viktigaste skälet till att man i dessa delar senare frångått Tessins förslag. RIDDARHOLMSKYRKAN 227 Såväl plan- som detaljritningar till gravkoret av Tessins h and finnas bevarade. Fig. 191 visar en av planritningarna till gravvalvet. Den överensstämmei· h elt och hållet med det utförda gravvalvet. Även planens ytterkontur, med sina »fronderade» hörn, mellan vilka sidorna framträda med dubbla språng såsom avantcorpser, är elensamma Bom hos det nuvarande gravkoret. Det är samma mycket rörliga barockplan, som kommit till användning i en hel del svenska gravkor från 1600-talets slut och 1700-talets början. Ombytet av arkitekt medförde emellertid icke stor förbättring i fråga om arbetets bedrivande; det gick fortfarande mycket långsamt. Tessin utarbetade ett »memorial ~ om elen steen som behöfwes till K ongl. Maijt:ts graff» 1 På detta finnes en anteck­ ning om att stenhuggaregesällen Mårten -­ -­ -Freclrich h aft det med sig på Gotland år 167 3. I memorialet angives noggrant de i 'l kolonner, pUastrar, kapitäl m . m., som ~ skola finnas såväl ut- som invändigt. Be­ träffande de l~ stora kolonner, som stå parvis på sidorna om fönstren, säges att »hwarclera pelare blijffwer 9 alnar högh och stenen der till måstevararunclhhuggen, Fig. 192. Karolinska gravkoret. Detaljritning så att h an blijffwer twert öfw er l aln och till omfattningen kring gravvalvets ljusöpp­ ningar av N. Tessin d. ä. B. St. 9 tum tiock, så här till tages clee längste Die Karolini sch e Beg räbnis­ Detail design for the fram e stycken som möieligast kunna bringas till kap elle. D e tailzeichnungflir of lights of t h e sepul chral die E infassun g der Lieht­ vault of th e Caroline m or­ wäge hijt åth kunde man bringa dem till öffnungen des Grabgewöl- tuary chapel , byTessin s:or. b es1 von ':l.'essin d. ä. wäge aff twå stycken wore wäll, men clett der icke kan wara, m åste dhe blijffwa aff 3 stycken på hwar andre till 9 alnars långh ». På det nuvarande gravkoret äro dessa kolonner monoliter, ehuru med lagningar. Om de invändiga kolonnerna säges, att de skola vara 8 stycken »9 alnar höge och när stenen ähr rundh huggen måste clhen wara l aln 4 tum tiock twert öfwer, kunde clhe och föras aff 2 stycken wore wäll men der d ett icke kann låtha giöra sigh måste dhe wara aff 3 stycken». Därefter befalles att om, då de specificerade stenarna inlastas, ännu skulle finnas plats i far­ kosten, då »bryter m ann clhe största stucken samman », som man kan uppbringa och inlasta. »Men der farkosten enda icke haclde sin fulla last, tages dee största stycken som der ordinarie brytes till des hann bekom mer sin fulla laclningh )). stenen synes h a brutits men icke kunnat avsändas, ty påföljande år, 167 4, avsändes en skrivelse till ~~ r- ~~ ~ .,_,__r~ l 1 Originalet i Nationalmusei handteckningssamling; tryckt i SmEN, Gamla stockholmshus II, s. 69. 228 STOCKHOL.M Fig. 193 och 194. Karolinsim gravkoret. Detaljritningar till omfattning kring gravvalvets ljus· öppningar av N. Tessin d. ä. B. St. Die Karolinischc Begräbniskapelle. De tailzeicbnungen fiir di e Einfassung der Lichtöffnungen des Grab gewölb es, von Tessin d . ä . The Carelin e m ortuary chap el. D etail desi gns for th e framc of the lig bts of the sepulchral vault, by Tess in s:or. Gotland, i vilken säges att som »nu härifrån Kongl. Amiralitetet till Gottlandh af· färdar en Fahrkåst som skall afhempta och hijtföhra dhen m ålsteen, som nästförledit åhr till hanss Kongl. lVIaij:tz Glonvyrdigast i åminnelse Sal. Konung Carl Gustaffs grafz förfärdigande» blivit bruten, alltså uppmanas allmogen samt alla dem det vederbör att ofördröjligen laga, att sagda sten blir nedförd och inlastad, så att för den skull intet onödigt dröj smål måtte uppkomma.1 Att Tessin icke heller med denna sändning fått all den sten h an ansåg sig behöva till graven, framgår därav, att han påföljande år, 1675, utarbetar ett nytt memorial angående sten från Gotland, 2 vilket upptager en h el del stora stycken, varjämte han varnar mot att taga »sådhan steen som är brutten sic1st uthi förledhen höst och sönder frusen». Arbetet fortskred mycket sakta. Vid Karl XI:s död var själva det unelerjordiska gravvalvet så färdigt, att konungen kunde begravas där, 3 men av byggnadens över Kar l X G ustavs begravningshandlingar R. A. Original i Nationalmusei handteckningssamlin g. Tryckt i S mi~N, a. a., s. 70. 3 I samband därmed överflyttades Karl X Gustavs och Karl XI:s barns kistor från Gustavian· ska gravkoret till den n ya graven. PosSIETH (s. 161) meddelar härom >at å hr 1797 in Nove mbri blefwo Konung Carl Gust afs och th e fyra Kongliga Printzernas Likkistor burna uthur Konung Gustaf Adolphs Graf ther the tilförene stodo, och satte uthi thenne Nyja Kongeliga Graf; Konung Carl Gustafs stäldes mitt för Griftedören, Konung Carl then E lloftes och Drottning Ulrica E leonora stodo emot h war andra, hafwandes en af the Kong l. Arf Printzarna på hwarthera sidan ( jfr fig. 183) . När nu således alla thessa fem Kongeliga Liken w oro tagne uthur Konung Gustaf Adolphs graf, lades nychelen ther til in uthi sielfva grafwen, hwar uppå dören blev tilsluten, och en n y mur fram fö r dören upsatter> . 1 2 RIDDARHOLMSKYRKAN 229 jord befintliga delar var vid århundradets slut endast underbyggnaden t. o. m. kolon­ nernas baser uppförd, vilket framgår dels av ett i det följ ande refererat memorial från år 1720 (jfr s. 232), dels av stenhuggaren Olof Fristedts räkning 17 43 (Stockholm s slotts­ bok). Fristedt verkställde stenhuggeriarbetet vid gravkorets fullbordande och han upp­ tager i sin mycket utfö rliga räkning bl. a. invändigt »8 st. af dee stoora Compösite Col­ lonerne .... med sina halsband åwan på doch utan baser inunder», samt därjämte >>l st. Nij Composite Collon Base eller skafft gesims nij gjord i stället för en af dee gambla som af watten och dropp bliwit skämbel under den gambla tijden som grafwen stod stilla, hwilken till dee förenembele Colloner blef brukad». Tessin d. ä:s direkta inverkan på detalj ernas utformning hos det nu befintliga grav­ koret inskränker sig till själva gravvalvet, som helt och h ållet byggts under hans led­ ning Av exteriörens detaljer äro -:mdast sockelpartiets profiler samt delvis ljusöpp­ ningarna i underbyggnaden utförda efter hans detaljritningar, av vilka en större sam­ ling finnes bevarad, dels i Byggnadsstyrelsens arkiv och dels i Tessinska samlingen i Nationalmuseum. Ritningarna ha alla gammal påskrift med samma hand »Kongl. Grafwen» . Till underbyggnaden finnas uppställningsritningar och dels ritade, dels utklippta profiler i stor skala. Till ljusöppningarnas omfattningar finnas tre olika detaljritningar. Den första följer nästan helt och hållet huvudritningen, men alla deko. rationer ha borttagits (fig. 192). De två andra förslagen fig. 193 och 194, ha samma grundfor m, m en avvika mycket från huvudritningen genom en betydligt rikare deko­ rering av lager och blomsterhängen m. m . av för den äldre karolinska tiden typiska former. De vid omfattningarnas underkanter befintliga ornamenten påminna t. o. m. något om den yngre vasatidens broskornament. De nu befintliga omfattningarna äro icke utförda efter någon av dessa ritningar. Huvudformen är densamma, m en dekoreringen är olika (fig. 172). Det är troligt att omfattningarna under N. Tessin d. ä:s tid utförts efter någon av dessa ritningar, men att de under den långa tid koret stått ofärdigt blivit skadade och därför förnyats, då koret färdigbyggdes. De nuvarande omfattningarna, som äro sparsammare dekorerade, äro nämligen utförda under den Hårlemanska perio­ den under början av 1740-talet. De finnas upptagna i stenhuggaren O. Fristedts räk­ ning av år 1743, där de benämnas »ornamenterne ... öfwer dee aldra nedersta lufterne åt grafwalfwet». Att N. Tessin d. ä. i detalj planerat byggnadens slutförande, framgår av de bevarade detaljritningarna. Bland dessa finnas uppställningsritningar såväl till fasaderna som til1 gravkorets ime, måttsatta detaljplaner till de fronderade hörnen, detaljer till ko­ lonner, kapitäl och baser och även till entablementets triglyffris. Fig. 195-197 visa några av dessa ritningar. Huvudritningen saknar triglyfer, men Tessin tycks i detta som i :flera andra avseenden h a gjort förändringar under arbetets fortgång. Under hela Karl XII: s regeringstid låg arbetet helt och hållet nere. Varken konungen eller hans arkitekt, N. Tessin d. y., hyste något intresse för detta gravkor, som var sammanfogat med en byggnad, som enligt bådas åsikt borde rivas, så fort sig göra lät. 15* 230 STOCKHOLM l l l l l 1­ ,:-!;-1 l l l ! Detailzeichnungen, von Tess in d. i~ . , fUr die Karolinische Begräbniskapelle. Oben P lan d er slidöstlich en Ecke, unten die Treppe von der Kirche zu der Kapolle und Sockel ders el ben . /f."1H4_..,· Fig. 195. Detaljritning av N. Tessin d. ä. ti ll Karolinska gravkoret. Överst plan av korets sydöstra hörnparti. Nedtill trappan från kyrkan till gravkoret samt uppställningsritning för tillhörande sockel. B. St. Detail designs, by Tessin s:or, for th e Caroline mortuar:r chapel. Above plan of the sou th east corn er of the chapel , below tbo stair from the church to the chapel and the soel e bclonging thereta. RID D AR:H O L M SKYiRKAN 231 ·~~q~=-~~~-~~~ - ~~~==~ -= -­ l l l Fig. 196. Invändig uppställningsritning för Karolinska gravkorets nordvästra hörnparti, av N. Tessin d. ä . B. St. Innerer Aufriss der nordwestlichen Ecke der Karolinischen Bcgräbniskapclle, von Tessin d. iL. Interior arrangement of the north west corner of the roline mortuary chapel, by Tessin s: or. Ca~ 232 STOCKHOLJVI Deras intresse var inriktat på den stora krönings- och gravkyrka för Sveriges konungar, som N. Tessin d. y. föreslagit skulle byggas mitt emot slottet vid Nonmalmstorg (nuv. Gustav Adolfstorg) och till vilken fullständiga ritningarvoro utarbetadeJ Under sådana förhållanden h ade det varit m eningslöst att använda medel till att fullborda ett grav­ kor, som var mycket anspråkslöst i förh ållande till den storartade gravkyrka man avsåg att bygga och som skulle bliva överflödigt, om den stora kyrkan byggdes. Den redan uppförda delen av gravkoret skyddades av ett brädskjul täckt med taktegeL Grav­ korets väggar voro icke uppförda så högt att de skymde det fönster, som fanns i korets norra vägg, där nu arkadbågen till gravkoret är. Detta fönster omtalas på 1720­ talet. En talande bild av den ofärdiga bygg­ ludens utseende strax efter Karl XII s död lämnar ett memorial från år 1720. I detta »påminnes uthi menlös underdånighet om Glanvördigast i Åminnelse Konung Karl then XI:tes mycket vackert anlagda men ännu Fig. 197. Detaljritning till Karolinska grav­ korets entablement av N. Tessi n d. ä. E. St. icke til sin fulbordan komne Graf, hwilken Detailzcichnung fUr den Particular design for th e Entabloment der Karoli- entablatnre of the Caroline står under ett gammalt och ned ved jorden nischen Begrä.bniskapelle, mortu ary chap el, by Tessin von Tessin d . ä. s:or. på många ställen förrutnadt brädskiul, täckt med tacktegel, hwilket jemwäl är så bofälligt at thet hwarken snö eller regn utehåller, hwar af sielfwa Griftehwalfvet en stor skada taga kunde, ther thet icke ofördröjligen förbättras» (0. L). I en »specifikation å några reparationer, som redan någon tid behöfts göras vid Riddarholms-kyrkan», klaga kyrkoförestånd arna, 1726 att »på Kongl. Carolinska grafwen är full er så väl tegeltaket mycket illa sönder så at der äst det icke snart blifwer omlagat sjelfwa hwalfwet derigenom t ager skada af vväta» . 2 N. Tessin d. y., till vilken ärendet remitteras, tillbakavisar i irriterad ton påståendet och bilägger som bevis en »nu nyligen gifven besiktningsattest att allt ännu är utan skada och endast yttre tegeltaket något skadat som med 100 tegel kan blifwa lagat». Att Tessin till en viss grad försummat underhållet är dock troligt och förklarligt, då han säkerligen icke rälmade m ed att byggnaden skulle fullborda s. Med det svenska stormaktsväldet föll också N. Tessin d . y:s stora gravkyrkoprojekt, och man fick inrikta sig på att fullborda det påbörjade gravkoret. Den ekonomiska ställningen i landet var dock sådan, att även ett så litet företag vållade svårigheter. Att arbetet slutligen påbörjades, var till största delen drottning Ulrika Eleonora d. y:s förtjänst . Efter påminnelser från drottningen skriver Sekreta utskottet den 28 juli 1 2 RAGNAn J osErHSON, Tessins slottsomgivning. Original i R. A. •Öfverintendentsämbetet>. Stockholm 1925. RIDDARHOLMSKYRKAN 233 Fig. 19R. Karolinska g ravkoret. Ej utfört fasad· och tak· projekt, trol. från 1730 av Karl Hårleman. B. St. Die Karolinisch e BegräbniskB,p clle . Nicht ansgcfUhrter Fassade- und Dachvorschlag, von Karl Hårleman wahrsch C'inlich 1730. The Careline mortuary chapel. Pro­ j ect not cnrri ed out for fa c;adc and roof, by Karl H årleman 17ijQ. 234 STOCKHOLM 1727 till Riksens ständers statsdeputation och begär en utredning om kostnaderna för såväl bättre likkistor för de kungliga liken som för den kungliga gravens uppbyg­ gande och behöriga iståndsättande. statsdeputationen remitterade ärendet till stats­ kontoret, och av statskontorets skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 september samma år framgår, att statsdeputationen väl sökt att »taga det hos sig i öfwerwägande och därtill en viss summa i staten opföra» men att deputationen, »alldenstund borgmästa­ ren Adlercrantz af hwilken förslaget gifwas skall eij war i staden', icke kunnat fixera någon summa, »och hölt statsdeputationen så före, seelan riksdagen då skred till ända, att denna saken lärer komma att afgiöras hos Eders Kongl. Majtt i rådet.» 1 Seclan en del skrivelser växlats i saken, fattar Kungl. Maj:t beslut. I det kungliga brevet till statskontoret, som är dagtecknat den 2 dec. 1728, säges att »Som Wi i nåder för godt funnit att förordna, ·d et kistorna för de kongl. liken numera måge förfercligas och dertill brukas svenskt marmor, samt at den kongl. grafwen må äfwen wäl repa­ reras och utwidgas och klockarehuset 2 till elen ändan neclerrifwas så gifwe Wi Eder sådant till nådigt swar härmed till känna, hafwancles wi beordrat Öfwer Intendenten Grefwe Carl Gustaf Tessin, att hoos den öfwer Statswerket förordnade Cainmissionen uppgifwa förslag på hwacl som erfordras till den kongl. grafwens reparation, hwilket tillika med det som marmorkistorna kunna komma att kosta \iVij befalt berörde stats­ commission, at uti staten för nästkommande åhr föra» 3 • Rikets ständer beviljade därefter för vart och ett av åren 1729-43 ett belopp av 3 000 dlr smt till grav­ korets fullbordande. Dessa summor fonderades till en början, och först 17 33 börja åtgärder vidtagas för anskaffande av materialier. Ledningen av gravkorsbygget utövades till år 17 41 av överintendenten Karl Gustav Tessin, som var ledare för det samtidigt pågående slottsbygget. Gravkoret räknades som ett annex till slottsbygget, och samma konstnärer och hantverkare användes vid båda företagen. 17 41 blev Karl Hårleman överintendent och därmed även nominell ledare för arbetet. Den konstnärliga och tekniska ledningen hade han redan förut utövat, alltifrån det arbetet med gravkorets fullbordande påbörjades. De ritningar efter vilka det blivit utfört, äro av hans hand, och han är den konstnärlige skaparen av hela det nuvarande gravkoret med undantag för själva det underjordiska grav­ valvet. Vid utförandet har han anslutit till N. Tessin d. ä:s arbete, men detta har närmast varit honom en black om foten vid hans eget konstnarliga skapande. Även detaljkontrollen har legat i Hårlemans hand. Räkningarna äro till största delen atte­ sterade av honom, men från och med år 1742 delvis även av C. J . Cronstedt. Då frågan om gravkorets fullbordande under 1720-talet blev aktuell, hade en så stark smakförändring inträtt, att det var i det närmaste självklart, att man icke skulle följa N. Tessin d. ä:s mera än 50 år gamla ritningar. Uppdraget att utarbeta nya 1 2 3 R. A., statskontorets arkiv, skrivelser till K. M:t. Om klockarhuset, se s. 28. R. A., statskommissionens arkiv, Inkomna skrivelser 1728. RIDDARHOLMSKYRKAN 235 Fig. 199. Karl Hårlemans slutliga förslag till Karolinska gravkoret omkr. 1738. På Hårlemans original återgående kopia från 1700-talet. K. B. D ie endg Ultige Zeicbnung HArlomans fUr die Karolinischc Begrä.bniskapcllo, um 1738. The definitive drawing of K. Hårleman for the Caroline mortuary chapel , about 1738. 236 STOCKHOLM lämnades, som redan omnämnts, åt Hårleman. Det påbörjade gravkoret syntes dock allför litet och oansenligt, och man önskade det förstorat med bibehållande av det redan färdiga gravvalvet. Hårleman skriver den 19 febr. 1730 till Karl Gustav Tessin, »j'ai fait bien des reflexion sur la manier d 'agrandir le tombeau Royal, mais il ne m 'en est encore tombe sous la main aucune qui me paraisse meilleure que celle que j'aurai l'honeur de soumettre a votre decision par le premier ordinaire•.l Av skäl, som numera undandraga sig vårt bedömande, återvände Hårleman till Tessin d. ä:s grundplan och lät den redan utförda delen av byggnaden bliva bestämmande för den slutliga utformningen. Bevarade ritningar i Byggnadsstyrelsens arkiv visa ett par av Hårlemans olika projekt. Fig. 198 torde återge det äldsta bevarade förslaget. De Tessinska arkitekturformerna ha i stort sett bibehållits oförändrade till och med attikan, vars brutna segmentbågar dock borttagits och ersatts med trofegrupper, som omgiva de runda fönstren . Tavlorna över dessa ha borttagits, och dekoreringen har genomgående gjorts lättare och sirligare. Den väsentligaste förändringen gäller emeller­ tid taket. De på attikans krön stående urnorna ha bibehållits, ehuru i något för­ ändrad form . l stället för den låga Tessinska kupolen har kommit ett rakt, lågt, vid hörnen avfasat tak, krönt med en hög urneprydcl balustrad. På norra fasaelens attika över rundfönstret står, omgiven av ornament, en större krönt sköld med riks­ vapnet tre kronor. Den kraftiga horisontalbetoningen i detta förslag är påfallande. Arkitekten frångick det dock och utarbetade en ny taklösning. Fig. 199 visar det Hårle­ manska förslaget i dess slutgiltiga form. Ritningen är ej av Hårleman egenhändigt, utan är troligen en samtida kopia. Egenhändiga detaljritningar finnas däremot bevarade. Fig. 200 återger en, som visar utformningen av attikan och kupolen samt motsvarande partier inuti gravkoret. »Svenska vapnet» över norra rundfönstret är på denna ritning antytt med blyerts. Vid utförandet har elen skulpttirala dekorationen blivit något rikare och fylligare än vad huvudritningen visar. Ett i huvudsak utarbetat förslag synes ha förelegat hösten 1731. Redan den 19 febr. 1730 förklarar Hårleman i brev till Karl Gustav Tessin, att han med första post skall för beslut översända det förslag, som Hårleman själv funnit vara det bästa (jfr ovan). I slutet av år 1731 infordracl'es kostnadsförslag på stenhuggeriarbetet, och då måste huvudritningen ha varit färdig. Den 29 november 1731 inlämnade O. Fristeclt ett kostnadsförslag, som dock icke om­ fattade den skulpturala utsmyckningen, vilken skulle utföras efter senare utarbetade modeller i full storlek. Fristedts sluträkning 2 upptager •stenhuggararbete som efter ingivit förslag .. . . färcligiat och fullbordat är, som seelermera med sielfwa orn amenterne och Bilthuggarearbete, samt uppsättningsomkostnaden apart, i nogaste arbetslön upp­ föres» . Med arbetets igångsättande dröjde det dock ännu några år. Om de 1730 ut­ arbetade ritningarna uneler väntetiden blivit föråldrade och därför omarbetade vid ar­ betets utförande, kan nu icke med bestämdhet avgöras. En omständighet finn es, som ' R. A. Tessinska sam!. C. Hårlemans brev t. C. G. Tessin . Stockholms slottsbok 17 43 . 2 RIDDARHOLMsKYRKAN 237 talar fö r att så skett. Originalen till såväl fig. 198 som fig . 200 äro i stor skala u t­ förda arbetsritningar. Det är icke troligt, att arkitekten utarbetat detaljritningar i denna stora skala, förrän gillad och godkänd huvudritning förelegat. Det synes därför troligt att fig . 198 visar Hårlemans förslag av år 1730 och att detaljritningen utarbetats för att möjliggöra infordrandet av anbud. Fig. 199 och den till samma förslag hörande detaljritningen, fig. 200 skulle däremot härröra från en omarbetning av ritningarna, som bör ha verkställts i samhand med arbetets igångsättande omkring l i 38. stilis­ tiska skäl tala för att detta antagande är riktigt, då ritningen, fig. 198 visar en ålder­ domligare karaktär än fig . 200, som legat till grund för utförandet. I ett till statskommissionen ställt memorial, daterat den 9 dec. 1732, uppgiver Karl Gustaf Tessin, »att de nu några få åhr efter hwarannan anslagne medel hwilka ännu stå orörda under min och slottsbokhållaren Spiners disposition, eij ' varit tillräckliga att med något allfwar kunna angripa detta wärcket, hwilket dock nästkommande wåhr ske skall, bahvandes till elen ändan conducteuren Gråberg, som wistas på Gottland undfått befallning att öfwerskaffa nödig steen efter de öfwersäncle mått, så snart öppet watten tillåter sådan att hitföra skolande då genast och sedan åhr efter åhr så många stenhuggare till detta arbete förordnas, som någonsin vid den angelägna slottsbygg­ naden kunna u m bäras». Under de två följande åren utfördes likväl intet arbete, men 1735 började förbere ­ delser på allvar att vidtagas. Man inköper såväl 1735 som 1736 ganska stora mäng­ der sandsten på Gotland och hemfraktar densamma. Vid are upptaga räkenskaperna 1 bjälkar och annat virke samt en hel del redskap. De arbetslöner, som utbetalats, gälla uteslutande förberedande arbeten. Timmermännen hava 1736 gjort »en nij drög, underslag och nödige rullor och med dem jämte gardebussames tillhielp arbetat på de stora Gåttlands stenars transporterande ifrån Blåttsbackens strand fram till Material­ boden wid Gref Bengts hus och bemälte Kongl. Grafs förnödenhet på Riddarholms kyrkiogårcl, af dem som förleelit åhr wid samma slåttsbackens strand blefwo för deras storlek och swåra tyngd skull qwarliggande ». l 73 7 göres intet arbete och endast mindre materialin köp. l 738 inköpas däremot ganska mycket materialier av allehanda slag, varjämte ytterligare förberedelser göras för arbetets igångsättande. Därom meddela räkenskaperna, att PTimmer Männerne hafwa aftagit tegeltaket och nederrifvit gamla takresningen öfwer bem~ graf och till­ huggit större och mindre biälkar och af dem opsatt ställningar tillika medh nij tak­ resning och brädebeteckning därpå öfwer gl. hwalfwet förjärnbleckplåtarnas påslående 2 samt även continuerat och arbetat wid den stora kranen eller stenmachine med sten­ Räkenskaperna för denna byggnadsperiod finnas i Stockholms slottsbok i Slottsarkivet. D. v. s. man gjorde ett nytt provisoriskt tak för att skydda det gamla gravvalvet för väta under arbetet, som skull e fortsätta under flera år. 1738 »ophandlades af Gustaf Kierman (jfr s. 98) 458 st. små klippta jernplåtar till kong!. grafwens beteckning för hwalfvets konsermtion under den tid att arbetet påstår> . 1 2 238 STOCKHOLM Fig. 200. Karolinska gravkoret. Detaljritning till byggnadens översta partier av Karl Hårle­ man, omkr. 1740. Orig. i B. St. 'l'he Caroline mortuary chapel. Particular des ign for th e upper parts of the edifi ce, by Hårl eman about 1740. Die Karolinische Begräbniskapelle. Dctailzeichnung fUr die oberen Partien des Banes, von Karl Hårletnan um 1740. kistans giörande, förferdigande och opsettiande med hwilken maehin gottlandstenarne komma at optagas, dito giort bruksbaljor, handbårar» m . m . Detta år utföres även en hel del stenhuggeriarbeten av stenhuggaren mäster Olof Fristedt. Karl Hårleman betygar i sept. 1738, att »såsom Mäster Olof Fristedt förfärdigat en hop ansenligit stenhuggarearbete till Kongl. grafwens behof hwaruppå han framdeles kommer att göra en omständelig räkning, enär sortementerne blifwa completerade, altså kan honom mäd säkerhet lemnas till afbetalning härpå tretusende dahl. kopparmynt». Under åren 17 39 och l 740 växa murarna i höjden. Förstnämnda år ankomma de stora kolonnerna. Då uppköpas bl. a. »6 st. Nylanrls Bielkar 14 aln långa», om vilka antecknas att »föreskrefne Biälkar äro upphandlade till dhe stora collonnernes oprul­ lande och transporterande ifrån slåttsbacken till Kångl. grafwen» . Den 5 sept. 17 40 skriver Hårleman till K. G. Tessin, att »le tombeau de no[tre) Roi est presque fait», 1 vilket emellertid, enligt vad räkenskaper och arbetsrapporter visa, måste betecknas som en icke oväsentlig överdrift. 1 R. A. Tessinska saml. C. Hårlemans brev till C. G. Tessin. RIDDARHOLMsKYRKAN 239 17 41 och 17 42 är verksamheten vid bygget livligast. I april månad l 741 börjas arbetet med taklisten och valvet i gravkapellet samt med utförande av dekorationerna i valvet, vilka äro utförda av gips. Det grövre gipsarbetet verkställdes av murarna, som under maj månad »jämväl continuerade så med gipsande som med allehanda större och mindre styckens stöpande, afputsande och opsättjande» . Det finare gips· arbetet utfördes av tyska hantverkare. Det omnämnes nämligen, att >> handtlangarne, Hans Kongl. Majt~ lifgardi och årsarbetarue arbetat wid gipsens bärande och hos tyska g ipsame wid formames giörande opwachtat». Samtidigt påbörj as arbetet med taket, vilket redan i april m ånad » blifvit till någon del med bräder bekläd t». Detta arbete, liksom även takets inklädande med kopp~r, fortsattes och avslutades detta år. Vidare utfördes en hel del av de yttre dekorationsarbetena, för vilka en del förbe­ redelser vidtagits redan 1740. Då svarvade nämligen mäster Johan Friedrich Heijd »en stor knapp eller urna af trä», vilken utgjort stomme för modellen till de på attikan stående urnorna. Samma år, 1740, lämnar »mäster Lambert Dequinze» 1 räkning på »följande Bilthuggarearbete förferdigat til de ornamenter som komma at drifwas af koppar och ställas opp å siehva tornet nemligen : En stor modell af trä till Cronan som kommer öfwerst op at FJtå 200 dlr kmt. Et stort hyende med dess ornamenter, hwarpå bem~ crona skall ligga 150 dlr kmt. Fyra stora löf som komma der inunder i hörnen 100 dlr kmt. Några stråhlar som höra till sti01·norna hwilka komm a i hörnen 110 dlr kmt. En stor Wase til bemelte ornament 30 dhlr kmt». Dessa och även en del andra dekorationer drevos i koppar av Gustaf Österman och Olof Sjö­ ström, som 17 41 erhöllo avbetalning härpå. För den stora kronan, som förfärdigats av Sjöström av egen koppar, erhöll han l, 755 dlr kmt. Samma personer utförde även takets täckning, men härtill användes »Cronones tak koppar» . Förgyllningen av or­ namenten verkställdes av förgyllaren Österdam, och kostnaderna härför belöpte sig till betydande belopp. Sistnämnda år, 1741, erhöll snickarmästaren Joh. Wolff betalning för stommar (»Mo­ deller til at paussera med wax uppå» ) till en h el del av såväl sandstens- som bly­ ornamenten, som pryda gravkorets fasad, bl. a. »den stora Cartelen med swenska wapnet»; »dito stort Modell til runda hörnfyllningen för Bildthuggarne at paussera på», alltså för hörnens trofegrupper. Vidare »modell till nedersta gluggarna samma­ ledes». Härmed kan icke avses annat än omfattningarna till gluggarna till gravvalvet, vilkas dekorationer således utfördes under denna byggnadsperiod. Slutligen »abaque och en trumma til en Capitel», »dito til en Capitel Pelast» samt »2 st. stora skam­ pluner till hela invändiga listen» samt en hel del små modeller och skampluner och slutligen >>en stor modell fönsterrahm med indelning gjort till stora fönstren som skola bli af jern>>. Av denna sista utgiftspost synes att arkitekten på platsen utpro­ vade de projekterade fönstrens verkan med en trämodell, innan han definitivt fast­ 1 LAMBERT DE QuiNZE, fransk bildhuggare, inkallad för slottsbygget 1734, verksam i Sverige till aug. 1757, d. i Frankrike samma år. 240 STOCKHOLM ställde formen. _ Dessa och övriga fönster utfördes samma år av Daniel Hamn. En hel mängd andra smidesarbeten utfördes av Georg Carl Bauman. På den ovan omtalade modellen till »swenska wapnet» blev sedermera av »fran­ Röske Bildthuggaren Mäster Couseint af ler 1 modelleradt former och sedan widare efter dem af gintaren Meijer giutet af blij för bem~ grafbyggnads förnödenhet». Arkitekten har låtit mäster Cousin utforma lermodellen på den blivande platsen på norra fasadens attika för att vara förvissad om, att den skulle komma att göra åsyf­ tad verkan. Därefter har lermodellen nedtagits och gjutits i bly. Att så skett fram ­ går alldeles tydligt av räkenskaperna, som omtala att timmermännen uppsatt stom­ men och fasthäftat den på dess plats och upprest erforderliga ställningar, för att mäster Cousin på denna stomme skulle modellera med ler. På samma sätt h ar troligen förfarits med alla viktigare skulpterade detaljer. Med säkerhet har så skett med altaret och kronan, som kröner kupolen. Såväl modelleringen som gjutningen av » swenska wapnet» utfördes 17 41. Den färdiggjutna gruppen uppsattes 17 42, enligt vad som framgår av gjutaren Meijers räkning: »17 42 in sept. förfärdigat och upsatt swänska wapnet med en Engel och dess öfriga ornamenter som förleelit åhr wart gutit af Kongl. Grafwens Bly» . Den franske bildhuggaren Cousin har tydligen modellerat det väsentligaste av gravkorets skulpturala utsmyckning, ty han omtalas flerstädes i räkenskaperna, ehuru alltid i förbigående. Så meddelas, att i april 17 41 hava »åhrs­ arbetarna hos fransöske Bildthuggaren Mäster Couseint wid modelleringen opwacktat». Samtliga de av bly utförda ornamenten äro gjutna av G. Meijer. Den 11 nov. 1741 levererar han »2 st. Leijonhufwuden af Bly gutne» och 1742 i januari och maj »72 stycken till feston på taket». »In sept noch 2 st. Blyfestoner». De i sandsten utförda ornamenten äro, liksom allt annat stenhuggeriarbete, huggna genom stenhuggaren O. Fristedts försorg efter modeller, som huvudsakligen synas vara utförda av Cousin. I vissa fall kunna modellerna vara utförda av andra vid slottsbygget verksamma konstnärer. De i triglyffrisens metoper befintliga ornamenten återfinnas nämligen alldeles lika och påtagligen huggna efter samma modeller på flera ställen i Kungl. Slottet, bl. a. på västra fasaden, på högvaktsflygeln och i västra trapphuset. Av den mycket utförliga räkning, som O. Fristedt 1743 avlämnar på sit;t arbete, framgår bl. a. att huggningen av ornament och annan i sandsten utförd utsmyckning verkställts efter bloqkens inmurande på sina platf'er. I Fristedts räkning säges, att han utfört huggningen av »Sielfwa Bilthuggarearbetet till denna Kongl. Grafwens utwendige Fasads utzirande af fyllningar eller Metoper, de Tropheer, och dee öfriga ordonerade ornamenter ofwan som nedan till, öfwer dee aldra nederste lufterna åt grafwalfwet, allt efter förordnade Modeller» . Bland de uppräknade orna­ menten äro bl. a. »4 st hängande Festoner upp utj attiquens mindre och smalare släta fyllningar», » 12 st hufwuden utarbetat i sielfwa Doriska listens Fries e eller 1 D. 29 april 1741 inköptes »10 tunnor preparerat Franskt Modellehr» för 240 dlr kmt av Anna Cat . Schöping, och 17 42 köptes ytterligare 2 tunnor. RIDDARHOLM:SKYRKAN 241 .1 Fig. 201. Förslag till förändrin g av Karolinska gravkorets exteriör av Jean E rik Rehn. Hochschil dska sam!. Bellinga. Proj ectccl alterat ion of the cxtcrior of the Carolin c mort u ~Lry cha.pcl, by J . E . Rchn . Vorschla.g zn Vcränclernng dcs Äussercn dcr KnroJinischcn Begrli.bniskapclle, vonJ . E.llchn . 16. Sveriges kyrkor: Stockholm Il. 242 STOCKHOLM fyllningar emellan Triglifferne», »d~ 20 st Ornamenter af varierande Gorguer 1 och TropMer som emellan förenämbde hufwuden stå utj fyllningarne ». Vidare »2ne st. utstrålade Stiernor med Pallmer utj dee öfra och mindre fyllningarna med dess band och öfwerskrifft», »6 st krantsar med uthuggne Pallmer i kors öfr till de 3ne ut­ wendige fönsterlufternes archaders grund ofwan till i hörnen», »2 st dito de under berörde mindre fyllningar uthuggne stoora och aflånga Tropheerna» samt »3 st Festo­ ner eller Ornamenter uthuggit, efter dertill förordnat Modell, öfwer dee nedersta fön ­ ster eller gallerlufterne, som gifwer lius in utj nedra och h walfde Kongl. Grafwen med en krona uppå». Såsom synes härrör hela fasadens utsmyckning, däri även inbegripna de i sockeln befintliga öppningarnas omfattningar, från den Hårlemanska byggnadsperioden. Ornamenten, såväl de av bly soin de av sandsten, jämte allt annat utvändigt och delvis invändigt sandstensarbete beströks med grå oljefärg (jfr härom nedan). Byggnadsarbetet avslutades i allt väsentligt under 17 42. Åren 17 43 och 17 44 ut­ fördes endast en del mindre kompletteringsarbeten. I samband med gravkorets fär­ digställande uppställdes konung Karl XII:s och drottning Ulrika Eleonora d. y:s sarko­ fager i övre gravkapellet. Ännu 1756 var byggnaden dock icke fullt färdig. I ett memorial sagda år 2 uppgiver överintendenten Carl Cronstedt, att »den kongl. grafwen vid Riddarholmskyrkan behöfwer oundvikligen i denna sommar anstrykas med olje­ färg, till den huggna gottlandsstenens konservation som eljest skulle taga för stor skada. Och som kl. grafwen dessutom ej blifwit så alldeles färdig som sig bort i det den bör jämväl inuti anstrykas med jemn oljefärg i stället för den swarta wattu­ färgen som inuti blef på de flesta ställen anstruken vid högstsaL Hans Kongl. Maj:ts Friedrichs begrafning, så att grafchoret nu ser ganska illa och osnyggt ut. Dess­ utom bör sal. kon Friedrichs marmorlikkista samman- och uppsättas hwilken ännu ligger i de packistor hon kommit ifrån Marmorbruket. \Vidare felas gutne och för­ gylte ornamenter till förnämnde kista som och de samma till högstsaL drottning Ulricae Eleonorre kista hwilka likwäl böra för framtiden utvisa hvilka Kongl. per­ soner däruti ligga». Cronstedt lämnar kostnadsförslag på dessa arbeten och föreslår »att som ännu är i Kongl. statskontoret någon rest af krönings- och begrafnings­ hjälpen», den erforderliga summan måtte få tagas därifrån, »så att man en gång kan få allt det som hörer den Kongl. Grafwen till i ständigt och fullkomligt stånd satt». Tydligen beviljades framställningen, ty arbetena utfördes. I stenhuggaren O. Fristedts s. 241 omtalade räkning av år 17 43 finnas gravkorets samtliga nu befintliga yttre dekorationer av sandsten upptagna. Däremot saknas ornamenten på innerväggarna, vilka synas ha lämnats odekorerade. Såsom redan s. 209 påpekats, ha deRsa ornament gustaviansk karaktär. Allt talar således för, att de ut­ förts vid ett senare tillfälle, troligen under 1770-talet. Några arkivaliska uppgifter härom ha icke kunnat påträffas. Emellertid finnes bland arkitekten J. E. Rehns 1 Gorgoner. 2 Orig. i R. A. >Öfwerintendentsämbetet 1726- 59 •. RIDDARHOLMsKYRKAN 243 Foto G. Askberg 1926 . Fig. 202. Gravkoren på Riddarholmskyrkans södra sida. Fr. v. Banerska, Vasaborgska, Bernadotteska och Gustavianska gravkoren. 'Ihe mortuary chapels on the south front of the church. From the l eft: The Baner, Vasa borg, Bernadotte and Gustavian chape ls. •Di e Begriibniskapellen an der Sti dseite d er Riddar­ holmskirche . Von !inks: Begräbniskapellen Baners, Vasaborgs, Bernadottcs und die Gustaviani sch c. I G* 244 STOCKHOLM efterlämnade papper Hochschildska t:amlingen på Bellinga i Skåne en fasadritning till detta gravkor, som ganska mycket avviker från det nuvarande utseendet hos bygg­ naden. Fig. 201 återger denna ritning, som är av J. E. Rehns hand. Ett annat exemplar i B. St. arkiv har påskriften »Carolinslm Grafven» 1 • Arkitekturformerna äro de samma som hos det nuvarande, av Hårleman byggda gravkoret, men dekoreringen är en helt annan och den har genomgående gustavianska former. Underbyggnaden är rusti­ cerad med horisontala, men inga vertikala fogar. I hörnpartierna äro trofehängena ersatta med hängen av tre kransar. I de övervarande fälten äro dekorationerna med den strå­ lande nordstjärnan och inskriften »NESCIT occAsUM» ersatta med palmkransar med på dessa trädda kronor. Detta är samrna dekorationer som återfinnas på väggarna inuti gravkoret. Attikan är prydd med karyatider, och dess rundfönster har igen­ satts med en inskrifttavla. Den av Hårleman kornponerade och av Cousin model­ lerade gruppen med »swenska wapnet» har ersatts med tvenne liggande lejon, som mellan sig hålla en sköld med tre kronor. Denna dekoration företer ganska stora lik­ heter med den lejongrupp, som Sergel utförde för fasaden till Gustav III:s opera vid Gustav Adolfs torg. Även attikans urnor äro förändrade till sin form , och slutligen har det stora rokokoaltaret, som kröner kupolen, ersatts med ett cylindriskt posta­ ment, som uppbär den kungl. kronan. Hela dekorationen är gustaviansk till sin karaktär och liknar mycket andra arbeten av J. E . Rehn, utförda under 1770-talet. Troligen har Rehn uppgjort ett förslag till modernisering av gravkorets exteriör, och sannolikt har detta förslag något samband med den ovan omnämnda kompletteringen av gravkorets inre utsmyckning. Sedan denna tid har gravkoret icke undergått någon väsentlig förändring. Vid den reparation av kyrkan, som påbörjades 1811 och som leddes av arkitekten Fredrik Blom, blev även gravkoret reparerat (ROTHLIEB, s. 134). Vid branden 1835, då så gott som hela kyrkans tak förstördes, räddades detta gravkor. 1902-3 verkställdes ganska omfattande reparationer, varvid förvittrad sand­ sten lagades eller utbyttes. Arbetena leddes av arkitekten L ud v. Peterson. 2 BERNADOTTEsKA GRAVKORET Åren 1858 - 60 uppfördes på kyrkans södra sida väster om Gustavianska koret ett nytt gravkor för den Bernadotteska ätten. Det byggdes på den gamla sakristians plats, varför denna måste rivas och Bjelkeska graven och Erstaviksgraven något förminskas. Genom kungl. brev den 3 febr. 1856 anbefalldes Överintendentsämbetet att genom kungörelse uppmana gravägarna att inom natt och år anmäla sig och styrka sin 1 Denna ritning som är avstucken efter den förutnämnda, är icke av Rehns hand. Troligen är den en till myndigheterna ingiven renritning, kopierad av en ritare. Den har senast tillhört professor Georg von Rosens samlingar och betinner sig nu i Byggnadsstyrelsens arkiv, dit den skänkts av arkitekten Erik Josephson. 2 PETERSON LUDVIG, arkitekt, f. 1853. 1 RIDDARHOLMsKYRKAN 245 äganderätt. Då ingen anmälan inkom, uppdrog K. M:t genom brev den 28 mars 1886 åt Överintendentsämbetet att låta författa fullständig ritning till gravkor på den därtill utsedda platsen. Uppdraget lämnades till konduktören i ämbetet, F. vV. Scholander. 1 Ritningen (fig 205) godkändes av Överintendentsämbetet den 30 sept. 1856 och stadfästes genom kungl. brev den 14 nov. samma år. Gravkoret är till såväl plan som uppbyggnad en modifierad kopia av det bredvid· liggande Gustavianska koret. Materialet är i båda byggnaderna tegel och grå sandsten. Teglet i Bernadotteska gravkoret är ljust rödgult och maskin­ slaget. Tegelmått: 2() x 14 x 6,5 cm. Murverket är fogstruket med cement. Orneringen ansluter sig helt till det Gustavianska korets; ornamenten äro modifierade broskornament. Under taklisten (fig. 203) löper en fris av långsträckta kartuscher med broskornament. På sydväggen sitter riks­ vapnet med Bernadotteska vapnet i hjärtskölden. Korets nuvarande inredning förskriver sig till huvudsakliga delar från kyrkans sista, 1914 påbör­ jade, restaurering. Ritningarna till den då verk­ ställda inredningen ha uppgjorts av hovintendenten Gustav Lindgren. Valvets former överensstämma Fig. 203. Bernadotteska gravkorets tak­ med Gustavianska korets. De tre fönstren befinna list. Uppmätning. der Berna­ The moulding of the sig i de tre mot söder vettande väggarna. De ha Dacbgesims dottesellen Beg räbnis­ Bernadotte mortuary kapelle. chapel. karmverk av sandsten av den form fig. 204 visar och äro försedda med glasmålningar i huvudsak­ ligen gula och röda färger. De äro prydda med riksvapnen och landskapsvapnen samt med kartuscher med beslagsornamentik, i vilka läsas valspråken för de fyra första konungarna av Bernadotteska ätten: »Folkets kärlek min belöning»; »Rätt och sanning»; •Land skall med lag byggas»; »Brödrafolkens väl». Fönstren äro utförda och uppsatta vid en restaurering av koret 1887-88. Före sagda tid hade fönstren helvitt glas i stora rutor. Golvet, som ligger fem steg över kyrkans golv, utgöres av hällar av röd kalksten. I korets fond står konung Karl XIV Johans sarkofag av Älvdalsporfyr. Den är utförd efter ritning av arkitekten R. Brouhn. 2 Sarkofagen kom redan i aug. 1856 3 till Stockholm och uppställdes på sin nuvarande plats i samband med gravkorets byggande. Mitt på golvet står drottning Desiderias sarkofag av grön kolmårdsmarmor. Den är utförd efter ritning av hovintendenten G. Lindgren och ursprungligen avsedel för konung Oskar II. EXTEmörr j "' IN'l'lmiÖR 1 2 SCHOLANDER, F. W., arkitekt, f. 1816, d. 1881. BROUHN, R. V., arkitekt f. 1807, d. 1882. 3 FEULIN, s. 1307. 246 STOCKHOLM Foto M. Olsson 1922. Fig. 204. Die Bernaclottcschc Begriibniskapel!c. Bernadotteska gravkoret. The Bernadotte mortuary chapel. RIDDARHOLMSKYRKAN 247 ., Fig. 205. Ritning till Bernadotteska gravkoret av F . W. Scholander 1856. B. St. Zeichnung cler Bernadottesch en Begräbniskapel!e von F . W . Scholander 1856. Drawing by F . W. Scholander for the Bernadotte mortuary chapel, 1856, 248 STOCKHOLM I östra och västra väggarna, som sakna fönster, äro djupa spetsbågiga nischer, i vilka äro uppställda fyra par sarkofnger av rödbrun polerad kalksten, utförda vid senaste restaureringen. På östra väggen stå konung Oscar I:s och drottning Josefinas samt konung Oskar II:s och drottning Sofias sarkofager; på västra väggen sarkofager av samma utseende för konung Karl XV och drottning Lovisa. Ett par sarkofager på denna sida äro tomma. I väggarna över var och en av nischerna äro infällda tavlor av rödbrun kalksten, försedda med följanda inskrifter : På östra väggen med början närmast kyrkan: "~enn Q3aptijtc Q3ernabotte / iJöbb ben 26 3nnuati 1763 i ~au / @)olbat i iJrnnjln ormen 1780 / ~iter cifron år~ tjänft i lebet / ilöjtnnnt 1791 SDimifion~general 1794 /.~ riggminifter !Rif~råb ®tåt~ål!arc / IJJ1arjlalf af iJrnnfri!e 1804/l)urfle af ~onte ~orwo / ~ stt)jllanb 91eber= lnnb ~tallen Öitmifc /Iinna~ {jan~ jlngfält." "®on af iJranfrife / t3;j cganbe börben; {jög{jet /malbe {jan mcb luft frigaren~ t)rfe./ !Rif lJå fnifle bragller od) fegrar l mann l)an ben lager forn fröner {jjelten. l S)an egbe äfmen ben milbn mis{jet / ®om jlänfer od) ~ägnar frebcn. / (S)enom frimilligt wal / fallabc~ {jan af ®meriges folf/ ~ltt bära ~onungnfronn." På västra väggen med början närmast kyrkan: "~ar! XIV ~oljan / iJörbe forn Ironprins fmenjln {jären öfmer Öjterjiön / sti!I nt)n fegrar / ilqfte be twenne rifen {Jan förenat l still en aftab plat~ bfanb ~uropas fiater l @af åt brätfel od) 9J1gntmä[en ftabgn l ~u rifgftqrel[en llt) orbning l m t förfmurr t irt)gganbe gtunber l ~lt fant= färbfeln wäg mellan / liDefter od) Öfter{jnfmen ". "®åjom !l1egent l ®tatmof rättråbig {jögfinnab l iJrämjabe {jan ben frebliga obiingens t)tfe l ~nlebbe för allmän fol!unbermi~ning ett nt)tt jtebe l S)ägnabe för wdenjlnp od) fonfi l ~n nt) ftor{jetstib. l S)an bmbbe åt ®merige od) 91orge ben längfia freb / SDcras {jäfber minna;. / iJolfets fäde f är {jans belöning." Dessa inskrifter utfördes och uppsattes 1887-88, men flyttades till ~>ina nuvarande platser vid sista restaureringen. Före sistnämnda tillfälle sutto de längre ned på väggarna, där sarkofagerna nu befinna sig. På väggarna äro uppsatta ett antal kransar av ädel metall samt andra minnes ­ föremål, nedlagda av korporationer och enskilda vid konung Oscar II:s kista. Gravkoret är avstängt från kyrkan med ett skrank av smitt järn, utfört vid sista restaureringen. På grindarna finnas Karl XIV J ohans och hans drottnings vapen, likaledes av smitt järn och i genombrutet arbete. Före 1914 hade gravkoret det utseende fig. 206 visar. Väggarna voro målade i olje­ färg, som imiterade inlagt, olikfärgat, grågult och brunrött marmorarbete. Mittpartierna av östra och västra väggarna voro schablonerade med öppna kungliga kronor, och i vart och ett av de fyra väggfälten sutto de ovan omtalade inskriftstavlorna, om­ givna av ramar av zinkplåt ornerade med beslagsornament och oljemålade. Över varje inskriftstavla fanns ett cirkelrunt fält, omgivet av beslagsornament utförda av RIDDARHOLMsKYRKAN 249 Fig. 206. ~~ Bernadotteska gravkorets interiör före 1914. 'l'he interior of the Bernadotte mortuary chap el before ~u. Das Inner e d er Bcrmdott eschen Begräbni skapelle vor 250 STOCKHOLM GllAVVALVET stuck. I fälten voro målningar av personifierade dygder, Styrkan, Tapperheten m. m. (fig. 207). Valvet var målat blått med gyllene stjärnor. Denna dekorering erhöll gravkoret vid en 1887-88 utförd restaurering. Förslaget var uppgjort av arkitekten E. A. J akobsson, 1 som även ledde utförandet. Målningarna utfördes av dekorationsmålaren S. Thulin. Före sistnämnda restaurering saknade koret målade fönster. Väggarnas övre delar voro målade i ljust rödbrunt, och de nedre delarna, under fön tren, i gredelint, allt utfört i lim­ färg. Nedgången till g ra v val v e t är från kyrkan. Den är anordnad på samma sätt som vid Trappöppningen Gustavianska gravkoret. täckes av tre hällar av slipad grön kol­ mårdsmarmor. I den mittersta hällen är in­ fälld en bronsplatta med följande inskrift. • SACRO • HOC · LOCO • • RESURRECTIONEM • • EXPECTANT • DEFUNCTI · · DE · REGIA • GEN'l'E ' ·BERNADOTTE · 2 Denna anordning utfördes vid senaste re­ statueringen. Tidigare stod nedgången öppen. Detail of the decoration Ausscbnitt der Dckoric­ Ingången till gravvalvet är stängel med enkla of Thulin in the Berna­ ruog Thulinsin der Berna­ dotte mortuary chapel , beclotteschen Begri o 25)/der Riddarholmskyrkans västra fasad. \Vc~tscite Uppmätnin g av T. Josephson 1927. " 'est front of the cburcll 1D27. der Kirch c 1!)27. l'LANSCH V. Ri< ,' ', ', '. '' .., / ______\ ! ' . >, l ' ' ~~ L--! l_~-::-:_-__-:__-~~~~:__: ·- .... _; A och B. Riddarholm skyrkan. Den ursprun gli ga franciskanerkyrkans plan och södra fasad. Rekonstruktionsritningar av M. Olsson. Reconstruction by M. Grundriss nnd SUclfassadc der nrsp run glicheu Franzi sltanerldrchc. ·w icdc·rhcrstcllung von 1\f. Olsson. Plan and south front of the original Franciscan church . Olsson. PLANSCH X. \ A och B. Riddarholm~kyrkan. Tvärsektion mot väster och längdsektion mot söder genom den ursprungliga franciskanerkyrkan . Rekonstruktionsritningar av M. Olsson. 'Viederherstell· a ng von Cross·section and l ongitudinal section of the original Franciscan church. M. Olsson. Reconstruct.ion by Querschnitt und Längsschnitt der nrsprungliclH•n Franziskanerkirche. \'L Olsson. 1 Av SVERIGES I{YRKOR föreligga följande delar : UPPLAND. Band I, h . 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. Band Il, h. 1. Häverö och Väddö skeppslag. Pris 4: 40. Band III, h. 1. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. Band IV, h. 2. Semiughundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. GOTLAND . Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. Band I, h. 2. Lummelunda ting. (Tingstäde). Pris 5: 50. VÅSTERGÖTLAND. Band I, h. 1. Kållands härad, norra delen. Pris 5: 40. Band I, h. 2. Kållands härad, sydöstra delen . Pris 4: 50. Band I, h . 3. Kållands härad, sydvästra delen. l. Pris 10 kr. .B and I, h. 4. Kållands härad, sydvästra delen. II. Med register till Bd l. Pris 10 kr. STOCKHOLMS KYRKOR. Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria Pris 11 kr. Band I, h . 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. Band I, h . 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd l. Pris 20 kr. Band II, h . 1. Riddarholmskyrkan . 1 Byggnadshistoria. Pris 20 kr. Band III, h . 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. Församlingshistoria. Pris 13 kr.,_ Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med register till Bd VI. Pris 12 kr. DALARNE. Band l, h. 1. Leksands och Gagnefs tingslag. Pris 4: 50. Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 h . OSTERGÖTLAND. Band I, h. 1. Bankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. Band I, h. 2. Bankekinds härad. 2. (Vårdsberg, Ortomta). Pris 13 kr. VÄRMLAND. Band I, h . 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. Band l, h. 1. Ostra härad. Pris 13 kr. Under utgivning äro : UPPLAND. Band I, h . 2. Danderyds skeppslag, västra delen. Solna och Oslra Ryd. Band I, h . 3. Värmdö skeppslag. STOCKHOLMS KYRKOR. Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Byggnadshistoria o. inventarier. Band VII, h . 1. Maria kyrka. DALARNE. Band l, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. 1. (Stora Tuna.) MEDELPAD. Band I, h. 1. Njarunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Band I, h. 2. Medelpads västra, Ljustorps och Indals tingslag GOTLAND. Band I, h. 3. Bro ting. Band I, h . 4. Endre ting. Utdrag ur recensioner : Arbetet är, kan man säga, ett led i det väldiga verk som påbörjades av Arthur Hazelius . August Brunius i Svenska Dagbl. Det stora företaget är att anse som en allmän nationell kulturangelägenhet av vittomfattande betydelse. Axel !If. Romdahl i Göteb. Handelstidn . Ett betydelsefullt arbete och en viktig insats i svenska kyrkans gärning just nu har tagit sin början i och med utgivandet av d e t stora verket •Sveriges kyrkor •. Svensk kyrkotidn . Sådant det första h äftet över Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium nu föreligger, är det ett ämne till både stolthet och tacksamhet ur såväl kyrklig som nationell synpunkt. Ny . tidn. f. kyrka och skola . - - - Det är antagligt, att verket för att nä sin fulländning är beroende av allmänhetens intresse. Troligt är också, att •Sveriges Kyrkor• skall, då det en gång föreligger färdigt, vara ytterst svårt att komma över och betinga ett fruktansvärt antikvariskt pris . - - Birger Mörne1· i Södermanlands Läns Tidning. CENTRALTRYCKERIET, STO..CKHOLM 192i