SVERIGES KYRK.O~ KONSTHISTORISKT INV'ENTAI!IUM MED3TÖDAYKYITT.~HIS1! O.AN~AK.AJl UTGIVET AVSIGURO CURMAN OCH JOHNNYR.OOSVAL GOTLAND BAND l. HÄFTE '3. KYRKOR I BRO TING UTGIVNA MED BIDRAG AV GOTLANDSFONDEN & KYRKOR I BRO TING KONSTHISTORISKT INVENTARIUM AV EFRAIM LUNDMARK MED STOD AV KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN UTGIVET AV S. CURMAN OCH J. ROO SVAL SVENSKA BOKHANDELsCENTRALEN A..B. STOCKHOLM A CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 192 9. FÖRORD. Då utgivarna av SVERIGES KYRKOR nu återupptaga tryckningen av GOTLANDS KYRKOR, sker detta med uttryck av djupaste tack­ samhet till dem som möjliggjort publiceringen. Manuskript till Bro, Endre och Dede ting förelågo färdiga redan år 1916 och ha senare av författaren reviderats, men av ekonomiska skäl har tryckningen blivit fördröjd, tills den nyskapade donationen för fornminnes- och naturskydd på Gotland, den s. k. Gotlandsfonden, trädde fram och genom tillfyllestgörande anslag möjliggjorde utgivandet i tryck. Vi rikta vår tacksamhet till fonde ns nämnd, som uppskattat Sveriges Kyrkors betydelse, m en vi vända oss i första h and till Gotlands­ fondens skapare, Grevinnan Wilhelmina von Hallwyl, som med denna stora donation lämr,.at ett nytt bevis på djupt intresse för veten­ skapligt och kulturbefrämjande arbete. Utom föreliggande häfte, som behandlar Bro ting, är ett fj ärde häfte av samrna band, omfattande beskrivningar av Endre tings kyrkor, färdigt i andra korrektur och femte häftet, Dede ting, i första kor­ rektur. Härmed blir band I av Gotlands kyrkor fullbordat. Genom hela detta band, behandlande kyrkorna i Bro setting, bibehålles det format, vari verket Sveriges Kyrkor började att utgivas. I följande band övet:gå vi till ett för illustrationsändamål mera tj änligt , bredare format. Vi påpeka, att detta icke har någon som helst störande in­ verkan på bandens utseende i bokhyllan, i det att samma rygghöjd bibehålles. l stort . sett tryckfärdiga manuskript föreligga även för kyrkabe­ skrivningarna inom Rute och H ejde settingar samt större delen av Kräklinge setting, varför det torde vara utgivarna möjligt att inom de fyra a fem närmaste åren fullfölja tryckningen av beskrivningar av 2fs av Gotlands kyrkor. De återstående landskyrkorna, södra tredingen, skola bearbetas inom de närmaste åren , under förutsätt­ ning att även härför nödigt bidrag lämnas utgivarn a. För en snabb publicering av samtliga gotlandskyrkor är det givetvis nödvändigt, att ett stort antal nya abonnenter inträda. Det alltmer växande intresset för Gotlands fornminnen ger oss förhoppning härom, och vi vädja härmed till alla vänner av fäderneslandets gamla kultur att snarast möjligt i sin bokhandel, hos förläggaren eller hos utgivarna anmäla sin medverkan. Tack vare ett sålunda med förtroende väntat intresse från allmänheten och tack vare Gotlandsfondens mellankomst skall den för vår konsthistoria så betydelsefulla gotländska provinsen snart i sin helhet vara bearbetad i verket Sveriges Kyrkor. Till författaren fil. lic. Efraim Lundmark säga utgivarna ett varmt tack för hans utomordentligt samvetsgranna arbete på kyrkornas beskrivning, vilken han kompletterat genom i Fornvännen 1925 pu­ blicerade värdefulla undersökningar om dokumentariska källor för kyrkornas datering samt genom katalogen över kyrklig konst efter reformationen i Gotlands fornsal, 1925. Med tacksamhet vända vi oss även till arkitekterna K. Martin Westerberg och G. Leche, vilka utfört uppmätningarna av kyrkobyggnaderna i Västkinde, Bro och Lokrume, artisten John Österlund, som utfört ritningar ay Fole kyrka samt arkitekten Arre Essen, vilken utfört en del teckningar, vidare till professor Otto von Friesen, som granskat runinskrifter, ävensorn till alla dem, kyrkoherdar, kyrkovärdar och skollärare samt tjänste· män i bibliotek och arkiv, vilka vid manuskriptets utarbetande på varjehanda sätt givit författaren sitt bistånd. Stockholm i augusti 1929. SIGURD CURMAN. JOHNNY RoosvAL. TILLÄGG TILL l HÄFT. 1 OCH 2 MEDDELADE FÖRKORTNINGAR HrLFELI:>rGS ••Resa>> och ,Journal» anföras nu, sedan de i K. B. befint­ liga manuskripten signerats med namnet HILFELING samt vederbör­ ligt signum, vilket är olika för varje band. LUNDMARK, Kyrklig konst = E. Lnndmark, Kyrklig konst efter reforma­ tionen i Gotlands Fornsal. Gotlands fornsals handkataloger II, Sthlm 1925. LUNDMARK, Bilefeld, Strelow etc. = E. Lundmark, Bilefeld, Strelow och de gotländska kyrkornas kronologi (i Fornvännen 1925). RoosvAL, Ciceronen = J. Roosval, Den gotländske ciceronen, Sthlm 1926. RoosvAL, Medeltida konst = J. Roosval, Medeltida konst i Gotlands Forn­ sal. Gotlands fornsals handkataloger I, Sthlm 1925. Ny upp!. 1927­ RoosvAL, Medeltida skulptur = J. Roosval, Medeltida skulptur i Got­ lands fornsal, Sthlm 1925. RoosvAL, Revision = J. Roosval, Revision av gotländska dateringar (i Fornvännen 1925, 1926). M' UGGLAs, Träskulptur = C. R. af Ugglas, Gotlands medeltida trä­ skulptur till och med höggotikens inbrott, Sthlm 1915. Fig. 198. Västkinde kyrka. Exteriör från söder. Ausscnansicht von SUdcn. VÄSTKINDE KYRKA. GOTLAND, GOTLANDS LÄN, NORRA BEFALLNINGEN, NORRA TREDINGEN, BRO SETTING, BRO TING', VISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET. Tryckta källor (se även föregående samt noter): BRUNIUS II. - ROOSVAL, Kirchen. - LINDS'l'RÖM II. Handskrivna källor och avbildningssamlingat·: K. B.: HILl''ELING, Fm. 57:7 och 8. - A. 'f. A.: P. A. SÄVES berätt. 1864 ; 68 fot.; teckn. av P. A. SÄVE och A. T. GELLERS'l'EDT. Kyrkans arkivalier: Arkivdepån: inventarium 1684 (innehåller även in v. 1673 (?), förteckn. på döpta och döda 1667-1689); tionderäkningsbok 1638 -1684; likstoIs- eller räkenskapsbok 1684 (innehåller visitationsprot. t. o. m. 1771, inv. 1765, förteckn. på 1773-1777 tillkomna in v.); tionderäkningsbok 1742- 1785; prot. från 1799; räk. från 1774. 1 Manuskriptet till kyrkorna i Bro ting utarbetades 1913-16, komplette­ rades 1921, 1924-25 och 1929. 186 BRO TING Fig. 199. Västkinde kyrka. situationsplan. Skala l: 2 000. Lageplan. o Fig. 200. Västkinde kyrka. Västra kyrkogårdsportalen. Westliches Kirchhofsportal. Kyrkogården. MUR INGÅNGAR Kyrkogårdsmuren är väl lagd i ordentliga skift av regelbundna kalkstensflisor i bruk. H. 100-150-185 cm, B. 90 a 100 cm. ­ Strax söder om västra kyrkogårdsportalen ligger ett hästbindsle av kalksten kvar i rätt läge i muren. Den väl bibehållna muren och de tre portalerna ge en god föreställning om en gotländsk kyrkogårds­ anläggnings utseende under med.eltiden. Otvivelaktigt har muren ur­ sprungligen varit avtäckt med kalkstenshällar, möjligen ock med bräder. Västra kyrkogårdsportalen (fig. 200) är byggd av ohuggen sten, brukslagen och avfärgad vit. På insidorna finnas spår av röd färg; på poster och kantstenar, som äro huggna, oputsade, synas till största delen VÄS'.rKINDE KYRKA 187 utplånade målade rankor, 1700-talsdekorering. Valvet är spetsbågigt med tunnvalvs­ konstruktion. I den fem me­ ter djupa portalbyggnadens långsidor äro invändiga nisch­ er med sittbräder. På åsen av brädtaket är uppsatt en flöjel av järn och brons med årtalet 1777 (fig. 201). Portbeslaget (fig. 202), av järn, är troligen samtida med flöjeln. Årtalet 1868, som är inristat på haken, gäller förmodligen denna och dörrvirket. Södra kyrkogårds­ portalen (fig. 203), som leder in i prästgårdens trädgård, har likaledes brukbeslagna kalk­ stensmurar med putsfria, slät­ huggna omfattningar. Tunn­ valvet är svagt spetsigt; dörr­ omfattningen åt söder är spets­ bågig, öppningen i norr rund­ bågig. I en av stenarna i den senares omfattning är inhug­ get: »1745 N : S.», troligen datum för någon reparation. Invändiga nischer; tegeltak; enkel bräddörr. Norra kyrko­ gårdsportalen (fig. 204) är ut­ vändigt spritputsad. Möjligen har i denna portalbyggnad, liksom i de båda andra, ur­ sprungligen funnits valv, i alla händelser ha sådana på­ börjats; därpå tyda anfang i hörnen (till kryssvalv). Öpp­ ningarna i norr och söder äro spetsbågiga. En låg­ välvd sittnisch i vardera lång- Fig. 201. Västkinde Fig. 202. Västkinde kyrka. Flöjel på kyrka. Dörrbeslag på västra kyrkogårds- västra kyrkogårdspor­ talen, omkr. 1777. portalen. Wetterfallne auf dem westlichen Kirohhofs­ portal. TUrbeschi ag am westlichen Kirchhofsportal, um 1777. o - l l- ­ / ', s (. · Il\ · Fig. 203. Västkinde kyrka. Södra kyrko­ gårdsportalen. BUdliches Kirchh ofsportal. 188 BRO TING Fig. 204. Västkinde kyrka. Norra kyrkogårdsportalen. Nörd!ichcs KirchhofRportal. muren; tegeltak. Samtliga kyrkogårdsportaler från omkring år 1300. \ storlek och placering ange västra kyrkogårdsportalen som den för· nämligaste av de tre. Från denna huvudingång får den inträdande en fördelaktig bild av kyrkans sydfasad med kyrkogårdens hällar i förgrunden. Kyrkogården är utefter murarna planterad med lövträd: lönnar och hästkastanjer. På Västkinde kyrkogårds södra del ligga ett trettiotal gravstenar, därav bortåt hälften från medeltiden (vidare nedan, s. 223 ff.). Kyrkobyggnaden. Situationsplan (fig. 199). Exteriören visar ett stympat, måhända aldrig till avsedd höjd uppfört torn med ovan långhusets taklist liggande gallerier, ett långhus av tornets bredd samt ett smalare, rek· tangulärt kor, allt i gotik (fig. 198). Plan och sektioner fig. 206 -210. Den flerstädes bristfälliga rappningen blottar väggarnas material, kalksten. Den från ett äldre byggnadsverk härstammande stenen i PLAN, SEKTIONER MATERIAL VÄRTKINDE KYRKA 189 Fig. 205. Västkinde kyrka. Utsikt över kyrkogården mot väster. Blick iiber den Friedhof nach Westen. tornets och långhusets i ett byggda sydfasad är huggen, stenen i övriga väggytor är endast tuktad. Hörn och omfattningar äro över­ allt i det yttre lagda av huggen, oputsad sten. Det äldre materialet har putsgräns ca 15 cm från hörn. Sockellisten på koret utgöres socKLAR av skråkant, på långhus och torn av skråkant med överliggande vulst. Yttertaket på kor, långhus och gallerier är lagt av tegel; taket på tornspiran är av trä, tjärat. 1663 uppsattes spira. Takstolar, fig. 209. Golvet är överallt av trä. Valven äro av kalkstensflis, deras schema synes fig. 222. Korportalen (fig. 211), har murhörn, kolonnett, hörn och post; KORPOHTAL attisk basprofil med hörnblad framför kolonnetterna; dessa sistnämnda ha knoppkapitäL Tympanonflisan, som vilar på posterna, är tre­ passig med en femdelad, genombruten sten i rosettform i mellersta bågen; flisans fält är dekorerat med skulpterade, eklövsliknande blad (fig. 212). Kolonnetterna uppbära en med sicksackställda cylindrar prydd vulst i båge, vilken liksom övriga bågar i portalen har spets och fog i hjässan. Ovan kapitälradens yttersta led på västra sidan är en huggen djurrelief, en drake, och på motsvarande plats på östra sidan en relief av ett liggande lejon (fig. 213, 214). Ovan yttersta 190 BRO TING .l.}gqnad; = pel'wdet­ (Jfr fig. 260.) B -c Fig. 206. Västkinde kyrka. Plan. Grundriss . Skala 1 : 300. valvringens hjässa är en skulptur av Kristus - i bröstbild - med högra handen höjd till välsignelse (fig. 215).1 Talrika spår av brungult och rött finnas kvar på de skulpterade partierna. Enligt RÄK. målades samtliga portaler 1778-79. Öpp­ ningen slutes av bräddörr, på insidan daterad 1753. 1 Jfr med skulptur i kyrkor i Drolshagen, Recke och Herford i Westfalen, av b. i Bau- und Kunstdenkmäler von Westfal en, XV, Ta f. 19; XVI, Ta f. 57; XXIII, Taf. 23, 28, 35; XXVI, Taf. 24 o. f. - Sydportalen i S. Lars, Visby, nu mycket förstörd i detaljerna, synes ha varit lika Västkinde korportaL Ä ven Lokrume västportal är besläktad med denna portalgrupp. VÄSTKINDE KYRKA 191 -10 Q ., "l. 3 ~ s b '1 8 C) 10 )/L. Fig. 207. Västkinde kyrka. Sektion av tornet mot väster. Querschnitt des Turmes gegen Westen . De tre fönstren i korets östmur och fönstret i" sydmuren äro svagt spetsigt avtäckta. De tre östra fönstren bilda grupp; det mellersta fönstret är högre än de båda andra. Långhusportalen s (tig. 216) och det i samma mur upptagna fönstrets bågar äro spetsiga; de röja mer mogen gotik än koröpp­ J,ÅNGHUS­ PORTAL 192 BRO TJNG -tO o -f' "1 3 't s 6 '7 8 ? 10J"\ Fig. 208. Västkinde kyrka. Längdsektion mot söder. Längsschnitt gegen Siiden. ningarnas välvningar. Poster, kolonnetter och de båda taggiga tym­ panonkonturerna ha ställvis varit rödmålade; kapitälsviternas (fig. 217, 218), växtornamentik har varit målad blågrön. Portalen hänföres av Roosval till den anonyme stenbuggarmästaren Elasticus' verk. - Trä­ dörrarna äro beslagna med rikt smide, troligen medeltida. I ena dör­ ren, på insidan, inskurna bokstäver ange bl. a. trädörrarnas tillkomst­ tid, 17 53. Den tudelade fönsteröppningen har spröjsverk av kalksten; i dettas trepass är blått och gult glas infattat. VÄS'l'KINDE KYRKA 193 l s 6 l 7 l l 8 C) l 10 l Fig. 209. Västkinde kyrka. T,·är· sektion av långhuset mot öster. Querschnitt des L"nghauscs gcgen Osten. Fig. 210. Västkinde kyrka. Tvär· sektion av koret mot väster. Quer sclmitt des Ch ores gegen Westen . Torn e ts fönsteröppning i väster har troligen ursprungligen h aft TORN spröjsverk av samma slag som det i långhusets dageröppning. Bitar av dylikt stenarbete ligga i ett av de med trävägg avbalkade rum­ men i tornets nedersta våning (fig. 219). Nu sitter det ofärgade glaset i träkarm. I södra muren äro tvenne med spetsbågiga tunnvalv täckta rum (fig. 206, 207). Till det östra, »penitens- eller botgörings- BOTGÖRINGs­ cellen» 1 leder utifrån kyrkogården en ingång med trepassformad överCELL täckning (synlig å fig. 198), bredvid finnes ett fönster (fig. 220). En tre­ paRsglugg i öster vetter inåt långhuset. I norra väggen är en nisch. Ingången till det västra rummet är inifrån tornrummet. Det västra rummet, som möjligtvis anordnats för att tjäna till sakri stia2 , har, som sagt, ljusöppning åt söder och en nisch i västra väggen. Väster 1 Så kallas på Gotland dylika från kyrknn i övrigt avskilda rum, som st(t i förbindelse med långhuset medelst en glugg. Möjligen ha dessa celler varit avsedda att begagnas vid kommunion av spetälska eller också stått öppna för vägfarande som kapell. Sådana celler bl. a. i Bro och Atlingbo kyrkor. 2 Numera användes en av de med träväggar gjorda avbalkningarna i tornet till sakristia. 194 BRO TIN G Fig. 211. Västkinde kyrka. Chorportal. KorportaL Fig. 212. Västkinde kyrka. Korportalens tympanon. Tympanon des Chorportals. VÄSTKINDE KYRKA 195 Fig. 213. Västkinde kyrka. Korportalens västra kapitälrad. Westlicile Kapitälroihe des Chorportals. Fig. 214. Västkinde kyrka. Korportalens östra kapitälrad. östlicile Kapitll!rcille des Chorportals. härom är inifrån tornet en uppgång till vindarna. Strax ovan torn­ valvet, spetsbågigt kryssval v, ligga tvenne gallerier, ett i söder och ett i norr, vardera med tvenne spetsbågiga, kopplade öppningar med kolonnetter (fig. 207). 13. Sveriges kyrkor. Gotland J. 196 NORDPOR'l'AL BRO TING VALV Kyrkans nordport a l (fig . 221) är upptagen i tornets norra mur. Hörnen och kolonnetterna fortsätta ovan de osirade kapitälraderna till spetsbågig avslutning. Tvenne skyddsblad .breda ut sig på varje basräcka, som löper i h elt stycke m ed sockelns skråkant; dennas över­ liggande vulst är tvärt avskuren olika långt på ömse sidor om por­ ten; skärningsstället har blivit där de på dessa platser inlagda sten­ styckena sluta. Enkla konsoler ge stöd åt den släthuggna tympanon­ stenen. Här, liksom i långhusets sydportal och ofta eljest, är tröskel­ stycket brustet, tack vare för stadig Fig. 215. Västkinde kyrka. Kristus· relief ovan korportalen . undermurning på mitten. H örn, Christu srelief ob crhalb des ChOl'Portals . kolonnetter och poster h a fordom varit målade, växelvis gula och röda. Tympanon har lyst ockragult. Som bakgrund till dessa färger stod trädörrens rödaktiga tjäryta. Num era begagnas ej porten. Bågar och val v i koret ha annan karaktär än välvningarna i lång­ huset och tornet. Valvlinjerna, vilka äro svagt framträdand e, äro rundbågiga, fönsteravtäckningarna något spetsbågiga. Valvet är ett kryssvalv av rn ellanform. 1 Den ursprungliga triumfbågen har samm a obetydliga spets i hj ässan som öppningarna i korets övriga murar. En högre och mera rent spetsbågig, sekundär triumfbåge (fig. 223). öppnar långhusets östmur. Langhuset är täckt av tvenne kryssvalv med högt uppdragna, spetsiga sköldbågar av huggen kalksten . Samma slags kantskoning är använd i övriga bågar och omfattningar i det inre. Gördelbågen mellan de båda traveerna står på kragstenar, vilka äro formade som halva koner. Den till största möjliga vidd öppna tornbågen (fig. 224) - här liksom i triumfbågarna finnas anfangslister av sten - vittnar om, att långhusets och tornets byggmästare h ar velat förena långhuset och ringkammaren till en enhetlig interiör. Denna är dock nu stym­ pad, uppdelad av den i öppningen och över halva tornrummet byggda läktaren. 1 R OOSVAL, Kirchen, s. 228. VÄSTKINDE KYRKA 197 Kyrkans innerväggar och valv äro vitlimmade. Kantskaningama voro till för några år sedan över· kalkade. På korets norra vägg kan man spåra medel tida kalk målningar (ett kvinnahuvud synligt), som syn· barligen väl bevarats under den skyddande överkalkningen. Mål­ ningarna äro troligen av sammahand som apastiafigurerna på sakrament­ skåpets dörrar (nedan s. 202 o. f.). Här och var på långhusväggarna samt i koret bakom hörnskåpet skönjas gula och röda rankor; an. tagligen 1700-tals. I långhuset, vid norra sidan av triumfbågsmuren, står en J arn­ kamin för kyrkans uppvärmning. Fig. 216. KALK· MÅLNING UPP· VÄRMNING Byggnadshistoria. Västkinde kyrka. husportaL Langhausportal . Lång­ I långhusets nordöstra hörn finnas delar av sockel och mur, som åter­ stå av en äldre kyrka än den nuvarande (inprickat å planen, fig. 206; skiss av resterna fig. 225). Sockellisten är skråkantad. Stenen i murens yttersida är huggen på samma sätt som stenen i långhusets och tornets sydfasad. Denna äldre kyrka, vars långhus' bredd kan rekonstrueras med ledning av de (överputsade) remnor och ojämnheter, som på väst­ sidan av korets triumfbågemur - synligt inifrån långhuset - vittna om nedrivna murar, har haft kor med absid. Bevisen härför utgöra de absidi­ alt huggna stenar för yttervägg, som finnas i korets östmur och i lång­ husets östmur, på båda ställena på insidorna, ovan valven samt i korets nordmur, yttersidan, på halva höjden till takfoten; ett par exemplar i tornrriurarna, ovan valvet, ha en liten skråkant, vars hugg­ ning möjligen tyder på, att absiden haft lisener, som åstadkommits genom den huggna ytans försänkning ett par centimeter, ovan den skråkantade sockeln. Nödtorftigt tuktade stenar med murbrukskaka, som är tydligt konkav, finnas på insidan av korets östra gavelröste; dessa stenar ha tillhört absidens insida. Att döma av stenfynden j\LDRE KYRKA 198 BRO TING Fig. 217. Yästkinde kyrka. Långhusportalens Yästra kapitälrad . Westliche KapitiLlreihe des Langhansportals. Fig. 218. Västkinde kyrka. Långhusportalens östra kapitälrad. Östli chc Kapitälreihc des Langhausp ortal s . skulle absidkyrkan .ha varit vitlimmad både utvändigt och invändigt. STRELOW uppger 1090 som byggnadsår för Västkinde kyrka; detta år­ tal kan gälla den absidförsedda anläggningen. 1 1 Jfr LUNDMARK, Bilefeld, Strelow etc., s . 172 o. f. VÄSTKINDE KYRKA 199 // ,/ ' l g~ (f ~( :IIasswcrkrcstc. o Ias· Fig. 220. Västkinde kyrka. Fönster till västra torncellen. F onster d r W stli ch en Turm-Z ile. Fig. 219. Västkinde kyrka. verksre ter. Fig. 221. Västkinde kvrka. Nord­ portal. · N ord)>Ortal, Fig. 222. Västkinde kyrka. schema . ~ewQlbeschem~. Valv ~o o BRO TING Fig. 223. Västkinde kyrka. Interiör mot öster. Inncnansicht gegen Osten. NUVARANDE KYRKA Den nu stående kyrkan är ej ett homogent verk. Koret med sina tryckta gotiska bågar har visat sig vara det äldsta partiet; dess sockellist slutar ett stycke från långhusrnurarna. Långhuset och tornet förete inbördes inga stilolikheter, de bindas dessutom samman av en fort­ löpande sockellist. Den mera medvetet gotiska formkänslan samt tek­ niken, luftigheten och den betydliga spännvidden tala för långhusets och tornets senare tillkomst. Koret har daterats till ca 1260, men är kanske några årtionden äldre. Förmodligen stod absidkoret kvar till dess det nya rektangulära koret var i det närmaste färdigt; de påträffade absidstenarna ligga i murarnas översta skift. Sedan detta sistnämnda byggts i provi­ soriskt förhand med det gamla långhuset, kunde utan men för guds­ VÄSTKINDE KYRKA 201 Fig. 224. Västkinde kyrka. Interiör mot väster. Inncnansicht gegen Westcn. tjänsten arbetet på det planerade nya, större långhuset uppskjutas någon tid. Under en ny byggmästares ledning uppfördes därefter långhuset och tornet, troligtvis först nordmuren och tornets nedre parti; torn· (nord·) portalen får anses vara något äldre än långhus­ (syd-) portalen. Långhuset tillbyggdes koret efter Roosvals schema B (tvenne triumfbågsmurar). Därefter revs det ursprungliga långhuset; av materialet uppfördes först och främst sydfasaden. Dess portal är, som ovan s. 192 nämnts, av Roosval betecknad som ett verk av Elasticus. Valven i långhuset förete också för denne byggmästare och skulptör typiska drag. Långhusbygget blev färdigt omkring 127 5. 1 1 Jfr RoosvAL, Ciceronen, s. 137-138. 202 BRO TING Inredning och lösa inventarier. Det murade al tar et, fristående, är täckt med +-märkt, slipad kalkstenshälL Relikgömman på al­ tarets framsida står i förbindelse med nischen på baksidan. I lång· husets sydöstra hörn är ett sido­ al t are uppbyggt, som nu använ­ des till podium för predikstolen. I ringkammaren förvaras en kolonn­ Fig. 225. Västkinde kyrka. Rester bas med attisk profil och hörnblad, av det äldre långhusets nordmur och sockel. av kalksten, med genomgående hål; Nordmaucr und Sockel des illter en Langhauscs. torde ha varit fot till en piscina­ kolonn, som antagligen stått söder om altaret. SAKRAMENT· I södra korväggen finns ett mindre skåp; den ena av de båda SKÅP dörrarna, av ek med medeltida beslag, är medeltida; elen andra, av furu, är av yngre datum. I norra korväggen finns ett större skåp, som tjänat till förvaringsrum för nattvardskärlen (fig. 226). f3akramentskåpet är inramat av rikt profilerad karm av nästan vit kalksten. I östra och västra ramstyckena äro tvenne figurer uthuggna (tig. 227, 228), en man­ lig och en kvinnlig. Den senare trampar på en liggande, förkrympt man med oproportionerligt stort huvud, vilke.t han stöder i högra handen. Kvinnan har krona (diadem) på huvudet, palmkvist (?) i högra han­ den och bok i vänstra. Möjligen skall figuren föreställa S. Katarina. Dräktvecken falla mjuka, i långa båglinjer, från de starkt sluttande axlarna. Halsen är tjock, ögonen stort stirrande. Den manliga figuren i östra karm stycket har pilgrimsdräkt: Mantel, stav med pik och knopp, bokväska med spänne i form av pilgrimsmussla, attribut för S. Jakob. Ansiktet inramas av knollrigt hår och skägg. Mantelvecken gå i stora bågar över högra armen och runt denna. De hos pendangen an­ märkta oproportionerna finnas även här. Bådas platta ansiktsprofiler med skarpskurna, obetydligt modellerade näsor röja samma skulptörs­ hand som bröstbilden av Kristus i korportalens gavelfält (fig. 215). I dräktvecken på skåpets figurer sitta rester av gul, röd och · blågrön färg. - Skåpclörrarna äro av ek med smidda järnbeslag, säkerligen ursprungliga med undantag av låset, som är senare tillkommet. På utsidorna äro dörrarna prydda med inristade geometriska figurer, på V ÄSTKINDE KYRKA 203 Fig. 226. Västkinde kyrka. Sakramentskåp. 1200-talet. Sakramenthäuschen 13. Jhds. insidorna med figurmålning, tempera, två gloriekrönta, barfotade män på var dörr. Figuren överst på västra dörren har i vänstra han­ den kors, som han stöder mot axeln, i högra handen bok; blågrön underdräkt, röd mantel med brunt foder; skägg och hår äro bruna. Figuren nedanför har svärd i högra handen, med spetsen uppåt, bok i vänstra; kjorteln röd, manteln gulvit med brunt och violett foder; långt grönt hår och skägg; troligen Paulus. Bilden överst på östra dörren (fig. 229) har i vänstra handen bok, i högra stav med spetsen i marken; röd, brunviolett fodrad mantel, gulvit dräkt i övrigt, hår och skäggkrans bruna. Mannen under denna, Petrus (fig. 229). har nyckel i vänstra handen, bok i högra; blågrön, rödfodrad mantel över den gulvita underklädningen; det gröna håret är ej så långt som sidofigurens. 1200-talets senare hälft (senast omkr. 1275). / Altaruppsats (fig. 230), av sandsten, reliefprydd samt målad med ALTARUPPSATS 204 BRO TING Fig. 227. Västkinde kyrka. Kalkstensskulptur å sakrament­ skåpets västra karmstycke. S. Katarina. Skulptur an der Einfassung (Kalkstein) des Sakramenthäuschens des 13. Jhds. vitt, guld, rött, grönt, brunt och svart. Korpus krönes av två vilande änglar och korslagda C ( = Carl XI) inom krönt lagerkrans. På sidorna manliga figurer med långt skägg, överstepräster. Ovan mittfältets nattvardsscen är målat:· »HELIG, HELIG, HELIG ÄR HERREN ZEBAOTH» samt monogram »IHS». Nedtill är målat : »IN SOLIUS DEl GLORIAM. CASP. EGGERDES. SARA H. D. I. D. W. P. L. l - - A:O 1690». läses i boken, som den södra statyetten håller; pendangen bär lagens tio tavlor. I den rödvita marmoreringen på norra kolonnetten står »AHB» med vita bokstäver, säkerligen figurmålaren Andreas Hamborgers 2 signatur. På »PRÄSTENS LÄPPAR BEWARA . LÄRONA» •IDWP» tolkas av HILFELING, Fm. 57: 7, s. 30, som •Jacobus Dedekind Weskindensis Pastor»; >L> ( = loci). 2 LUNDMARK, Kyrklig konst, s. 25. 1 VÄSTKINDE KYRKA 205 Fig. 228. Västkinde kyrka. Kalkstensskulptur å sakra· mentskåpet~ östra karm­ stycke. S. Jakob. Skulptur an der Ein-fassung des Sakrament­ häuschens. S. Jakob. uppsatsens baksida är målat »I. s. 1750». Den nuvarande målningen är ej den ursprungliga. I fyra av predikstolkorgens fem arkader sitta vitmålade, i trä skurna figurer (fig. 233), som troligen härstamma från medeltida al tars k å p: l. Man med bok, bart huvud; 2. Man med väska och rund hatt, formodligen S. Jakob d. ä.; 3. Man med bok och välsignande handrörelse, Kristus (?); 4. Grupp av två apostlar, den ena med bok, den andra med klubba. H. 35-37 cm. 1300-talet. Altarringen har kontursågade balustrad­ dockor, vitmålade. Dynorna klädda med rött tyg med ursprungligen svarta kantband. De båda till altaret hörande enkla pallarna äro i samma ut­ förande . - 1773-74målades disken av E. Lod­ ström (RÄK.). Tvenne medeltida krucifix äro bevarade. Det ena, ett triumfkrucifix (fig. 231), hänger nu­ mera på norra väggen i tornkammaren. Figuren står på ett fotbräde, de isärställda fötterna genom. borrade av var sin spik; armarna nästan rakt ut­ sträckta. Ehuru mycket påminner om franska 1100-talsförebilder torde dateringen ligga senare. ÄLDRE ALTAR­ PRYDNAD ALTAR­ RING KRUCIFIX Fig. 229. Västkinde kyrka. Målningar å insidan av sakra-· mentskåpets östra dörr. S. Paulus och S. Petrus. Malereien an der,..Innen­ seite der östlichen Ttir des Sakramenth~iusch ens. S. Paulus und S. Petrus. 206 BRO TING Fig. 230. Västki nde kyrka. Altaraufsatz. Altaruppsats av sandsten. 1690. Sandstein . 1690. Den ursprungliga konungakronan är utbytt mot törnekrans ; sidosåret sitter strax under högra bröstvårtan; skär karnation med djupröda blod­ ränder. Något av den ursprungliga polykromeringen lyser igenom här och var, så har ländklädet varit guld- och silverfärgat; genom den vita färgen i det blågråa korsets cirkelrunda fördjupningar lyser guld. Den siste övermålaren har signerat fotbrädet med »A. G. (?)». H. ca 222 cm. Ett pro cessio n skr ucifix (fig. 2:12) är uppsatt söder om östra kor­ fön stren. Figuren hänger på armarna, de båda fötterna äro naglade vid korsstammen m ed en spik. Ögonen äro slutna; på huvudet är tryckt en törnekrans; högt sittande sidosår; kroppen är skär, hår och skägg svarta; ländklädet förgyllt. Inskriptionen på det gråmålade korset läses: »IEsus FONs SALU'fiS ES'r», J esus är frälsningens källa. H. 69,.5 (utom tappen) cm. Enkelt arbete från 1300-talet. VÄSTKINDE KYRKA 207 Fig. 231. Västkinde kyrka. Triumfkrucifix. Förra h älften av 1200-talet. 'l'rinmphkruzifix. Ers te Hälftc des 13. .Ta.hrhnnrkrts. Predik s tol (fig. 233), av ek och furu, har inskriptionerna: » GUDI upptill å korgen samt ned­ till : »ANNO 16 9 o A HB » , målaren Andreas H am borgers signatur. Fär­ gerna på korgen och predikstolstaket: Vitt, guld, rött, grönt, svart. Den enkla bruna trappan är yngre än predikstolen. I bröstningens arkader äro medeltida skulpturer fästade, se ovan, s. 205. Timglash u s, skuret i trä (björk och furu), målat i 1700-talsfärger, ligger söndrigt i redskapsbuden i tornet; möjligen från 167 4, då nytt timglas anskaffades. H . 32,5 cm . Bredvid predikstolen, på södra TILL ÄRRA. WJLLH. FACH'f. MAR. ROSCHE'f» PREDIKSTOL 208 BRO TING .J Fig. 232. Västkinde kyrka. Processionskrucifix. 1300-talet. Prozessionskruzifix. 14:. Jahrhuudert. BÄNKAR väggen, är en väggarm av järn, vilken tillkom 1674 för det nyss­ nämnda timglaset (rNv. 1684); i stället för timglaset är nu en 2-pipig ljusarm av mässing fästad i järnarmen. I korets nordöstra hörn är en avbalkning, som möjligen förut tjänat till biskopsbänk (fig. 234), vilken tidvis använts till sakristia. På ståndarna finns ett rutverk ristat under den vita övermålningen. Korbänk (fig. 235) vid korets norra mur, målad brun. Skär­ men och de båda dörrarna skulle, enl. lNV. 1684, utförts 1668 av Mårten snickare, men genom övermålningen å gallen·erkets insida skönjes årtalet 1750 och detta anger förmodligen datum för snickeriet sådant det nu är samt kanske för den övermålade dekoreringen, vilken liknar den som lyser igenom den övriga bänkinredningens i kyrkan övermålning. Under övermålningen på korbänkens ryggpanel är ett bibelspråk målat. Framför korbänken står en under 1700-talet tillkom_rnen gosse­ bänk med ett enkelt bröstvärn av kontursågade dockor. Även här skymtar 1700-talsmålningen fram genom den bruna färgen. VÄSTKINDE KYRKA 209 Fig. 233. Västkinde kyrka. Kanzel. 1690. Predikstol. 1690. I triumfbågsöppningen, intill predikstolstrappan, står klockare­ bänken. I dess dörr äro ringsvarvade stavar insatta, rester av medel­ tida bänk eller stol. Akantusrankar finnas dolda under den bruna färgen. En kyrktagnings pall, enkel, ostoppad, rödmålad, med årtalet 1750 i vi ta siffror. Bänkinredningen (fig. 223, 224) i långhuset är tyvärr helt över­ målad i brunt. Under färgen teckna sig konturerna av ett rankmotiv, 210 BHO TINH Fig. 234. Västkinde kyrka. Korets nordöstra hörn. Nordöstlicile E cke des Cha rs . LÄKTARE likt det som finns på biskopsbänken i Bro kyrkas kor (nedan s. 270), kanske ej fullt så rikt och fylligt. På andra bänkrumsskärmens fram­ sida, södra kvarteret, är något av de ursprungliga färgerna synligt (under första bänkens sittbräde), gräsgröna rankor på tegelröd botten. De två främsta bänkrummen på norra sidan äro rikare ornerade än de övriga i samma kvarter. Gångjärnsbeslagen äro också rikare på de två främsta bänkdörrarna. Beslagen ligga på dörrarnas insidor i hela detta kvarter. Så ej i södra (manfolks-)kvarteret, där smidet är lagt på dörrarnas utsidor. Nya manfolksbänkar gjordes 1669 av Mårten snickare. Kvinnfolkssidans bänkkvarter är utåt gången prytt med äggstav och tandsnitt, ett dekoreringselement som saknas på mot­ sidans kvarter. Främsta bänkrummet å södra sidan är senare till­ kommet under 1600-talet, likaså sist a bänkrummet på norra sidan; fyllningen å den senare bänkens dörr är från slutet av 1700-talet, dekoreringen under brunmålningen är möjligen samtida med läktarens målning, 1782-83. Läktare i väster (fig. 224), daterad 1781 med inskurna siffror, har lika skärmfyllningar som läktaren i Bro kyrka. Genom den bruna v ÄSTKINDE KYRKA 211 Fig. 235. Västkinde kyrka. Korbänk, 1668, och gosse­ bänk, 1700-talet. ChorgestUhl. 1668 und 18. Jhd. övermålningen lyser fyllningarnas ursprungliga rokokomönster, utfört 1782-1783 av Malmberg, lika den bevarade dekoreringen på läktaren i annexkyrkan (nedan s. 271).- På läktaren står en kammarorgel samt enkla rödbetsade bänkar av sent datum. En nummertavla tillhörig kyrkan förvaras i Fornsalen (Dep. C. 115). !{amen, snidad furu, är målad i blått, rött, grönt, guld, silver på svart bottenfärg. På det hjärtformiga fältet i ramens nedre del är målat: »IÖNS KASPERSÅN WESBÄRG . . . . l 7 6 9 ». H. 98 cm. På baksidan är en inskrift målad, som omtalar att givaren var en sjöman. 1 Dopfunt (tig. 236-239), skålen och skaftet av sandsten,foten av kalksten, står nu under triumfbågen, har förr stått under bågen mellan torn och långhus. På denna plats ligger ännu ett podium kvar med avloppshål och urholkning (med kanal till avloppshålet) på översidan, för uppsamlande och bortledande av det vatten som dröp av det döpta barnet. I funten, som har avloppshål, är ett kopparbäcken inpassat, utan tvivel en medeltida anordning. Bäckenet, som har varit 1 DOl'FUK'l' LUNDMARK, Kyrklig konst, s. 39 samt pl. 11. Gotland I. 14. Sveriges ky?'kor. 212 BRO TING Fig. 236. Västkinde kyrka. Dopfunt av Magister Majestatis, 1160-talet. V ÄSTKINDE K YRKA 213 Fig. 237. Västkinde kyrka. Dopfunten. Der 'l'anfstrin mit Darstellung fler Ma.jrstas Domini. 214 BRO TING Fig. 238. Västkinde kyrka. Dopfunten. Der Taufstein: Marie Hcimsucbung, Christi Geburt. Fig. 239. Der 'l~anfst e iu: Västkinde kyrka. Dopfunten. im Tempel. An betung der Könige, Dar~t(-'lluug VÄSTKINDE KYRKA 215 Fig. 240. Västkinde kyrka. Dopfat av tenn. 1681. 'l'aufbecken aus Zinn . 1681. a b c Fig. 241. Västkinde kyrka. a kalk av silver, 1664, med skål från 1801; b paten av silver; c vinkanna av tenn, 1831. « Kel ch aus Si!ber, 1664 und 1801 ; u Paten ; c Weink:mne aus Zinn, 1831. 216 BRO TING a b Fig. 242. Västkinde kyrka. Ljusstakar av tenn. a ca 1681; b 1680-talet. Lcuchtcr ans Zinn : a ca 168 1; Fig. 243. Viistkinde kyrka. Ljusstake av malm. 1500-talet. Messingleu r.htcr . 16. Jahrhundcrt. b lGSO-er Jalu·e . försett med nu bortbrutna handtag, brukade användas till att värma dopvattnet i. lNv. 1684 upptager ~Ett nytt wamlfat aff tin isteden for becken (d. v. s. kopparbäckenet) i funten•, säkerligen det som är daterat 1681 (se nedan). Funtens H. med den profilerade foten är 108 cm. Runt skålen finnas följande figurframställningar: Kristus som världsdomare, inom spetsig oval, på sidorna om denna evangelist­ symboler, bebådelsen (ängel hälsar Maria, som står vid läspulpet med sol och duva ovanför), Marias besök hos Elisabet, Jesu födelse, Josef får nattetid en uppenbarelse, bebådelsen för herdarna, de tre vise männen komma med gåvor till Maria med barnet, Jesus frambäres i templet. På skålens undersida flätverk. På skaftet fyra panter­ huvuden, ormar och bandflätor. 1782-1783 målades funten av Malmberg i grått, rött, grönt och blått, varvid genom feltolkning av ett par scener några figurer alldeles förvanskats. 1 Funten inrangeras av RoosV AL i den anonyme mästaren Majestatis' produktion ; 1160-talet. 2 Dopfat (fig. 240) av tenn med inskription: »HER: ELIAs: HERLI'n: PASTOR: IA COB: STORE NORGARDE: PER: 1\UCKELGARD:S ANNO l G8 1 : » I botten är en "bröstbild uppstucken, en h erre i 1600-tals dräkt, i brädden äro blomsterornament och två figurer, »S. Matthi as » och Justitia, graverade. Stämplar: MW och bomärke likn ande en 4, W (= Visby). Dopfatet är jämte en tennfiaska gjort av en gammal kalk med paten och flaska (INV . 1684). H. 4,5 cm, Diam. 30 cm. 1 2 RoOSVAL, G. A., 16 oktober 1909. RoosvAr., Ciceroneu, s. 138; Revision III, s. 80. V ÄSTKJNDE KYRKA 217 Fig. 244. Västkinde kyrka. Kollekttavla. 1300-talets mitt. Koll cktcntafel. Mittc des U. Jahrhundcrts. Kal k av silver (fig. 24 1 a), delvis förgylld, med gravering på deu åttapassformade foten: »HUN C. CALICE M. ECCLESIAE. WEDSKTNDENSI: CURA· VIT PER~'ICI : NA'l"l'VARDS· KÄRL IOHANNES: N: LYN GB YE: PASTOR LO CI INDI GN JSS: 1664: (För Viistkinde kyrka lät Johannes N. Lyngby, ovärdig kyrkoherde, förfärdiga denna kalk med bidrag av Martin Schonfeldt). På foten stämplat: HD (?; 2 gånger). På skålen, som är yngre: Tre kronor- T 2 ( = 1801) - W ( = Visby) - M S B (=M. Söderberg). H. 25,5 cm. Paten med graverat IHS i brädden. Diam. 16 cm. Ang. Lyngby (Ljungby) se s. 232. Sockenbudskalk av tenn med stämpel: Ängel med kvist och hammare samt M. L. (= M. Leffler). H . 12,5 cm. Pat e n till den. samma, utan stämplar. Diam. 9 cm . 1700-talet. ADIV'rORE. MAR'riNO. SCHON: FELD'I'.: » 218 BRO 'riNG BELYSNINGS­ REDSKAP TEX'rn,mrr Vinkannor, 2 st. av tenn (fig. 241 c), cylinderform med snås, grep och kulfötter. På locket medaljong med lamm och korsfana samt inskrip­ tion »SIHE DAS IST GOTTES LAME WELCHES TREG'r DER WELT SUNDE» (Se Guds lamm, som borttager världens synder). Inne i kannan i botten stämplat: Angel med kvist och hammare, nedanför är ett band med M L ( = M. Leffler) 17 4 - (fjärde siffran oläslig) - Wis1y - tre kronor i sköld - M L ( = M. Leffler) - W och krona ( = Visby vapen) - A 4 ( = 1831). Utanpå botten graverat: »Westkinde kyrka tillhörigt 1831 ». På utsidan äro bibelspråk och kors graverade. H. 27 cm. Vinflaska, sockenbuds-, av tenn, med skruvlock. H. 12 cm. Oblatask, sockenbuds-, av tenn, med rund bottenyta. Stämplar: Ängel med kvist Och hammare samt M L ( = M. Leffler) - W I S B Y (= 1779). Diam. 8,5 cm. Åttapipig ljuskrona av malm. 1600-talsformer men troligen senare tillverkad; skänkt 1774. H. ca 50 cm. 2 st. 6-pipiga ljuskronor med prismor och fasetterade glas; den ena H. ca 90 cm; den andra H . ca 85 cm. 1700-talet. 6-pipig ljuskrona av björk, fernissad. H. 18 cm. Ligger i red­ skapsrummet i tornkammaren. Väggarm av järn vid predikstolen, troligen från 1674, med 2-pipig arm av mässing, 1700-tals (?); jfr ovan ang. arm för timglas (s. 208). Ljusstake av malm (fig. 243), 2 pipor, som uppbäras av en mansfigur i 1500-talsdräkt, stående på rund, platt fot. H. 30 cm. Ljusstakar (fig. 242 a), ett par, av tenn, spiralvriden ståndare, rund fot på tre druvklasar i kulform . stämplar (lika de på dopfatet 1681, ovan s. 216): M W - W ·(= Visby). H . 25 cm. Ljusstakar (fig. 242 b), ett par, av tenn, horisontellt räfflad stån­ dare, rund, enkelt profilerad fot. H. 22 cm. Med stämpel I M och X liknande bomärke; uppstucket »ARRON ALLEXSANDERSON l 7 52». 1680-talet. Mässhake, som nu begagnas i både Bro och Västkinde kyrkor, av röd sammet. På överdraget är broderat årtalet 17 42, vilket möj­ ligen gäller som tillkomstår för sammeten. För några år sedan reno­ verades haken, varvid en del nya galoner påsyddes jämte silvertråds­ spetsar. Dessa sista ha säkerligen ursprungligen suttit på den gamla mässhaken, den efterföljande, å vilken rester av dylika spetsar finnas kvar. Mässhake av grov röd i'ammet med silvertrådsspetsar, ofodrad. Skärp, hopsytt av svartbruna ylleband, med spänne i två delar, av silver, samt tofsar. Spännet är lika det som finns i annexkyrkan - m V ÄS'fKINJ)E K YRKA 219 • l / / / / ', ( l•· , ,- Fig. 245. Västkinde kyrka. Medeltida gravsten, nr l. Mittelalterlich er Grabstein. Bro, vilket enl. R ÄK. inköptes 1744 från guldsmeden Falekengren Visby (fig. 318 b). Håvar, 2 st., av rödprickig vit sammet med silvergaloner på styv läderstomme. På mässingsfattningen graverat (på båda håvarna) giva­ rens namn och »1781 ». Omålade, svarvade ekskaft. Kollekttavlor, 2 st. (fig. 244), bakstycke i gavelform med kors- KOLLEKT· 'l'AVLOR 220 BRO 'riNG Fig. 246. Västkinde kyrka. Gravsten, nr 3, över Halvidus. 1200-talets senare hälft. Grabstein des Halvidus. Um 12ö0-1300. V ÄS1'K INDE K YRKA 221 (( ( . /j l l\\ \ l JJ l ( / l) /; ~ l '//l //j l' l J, l l Il l l l ''l l l J lJ J; J Fig. ;l47. Västkinde kyrka . Medeltida gravsten , nr 6. Jliittela1torli cller Gmbstein. 222 JHW TING l l l l \.. l l ' ) l l l l \ ,, / l • / \. \ 1.. 'l ~ . l ' l l ) ' l ' ' Fig. 248. Västkinde kyrka. Gravsten, nr 7, över Botvid Belsca, d. 1377. Grabstein des Botvid Belsca, gest. 1377. G RAVMINNES­ li!ÄRKEN blomma., krabbor och fialer. Blå, röd och rödbrun målning. Gavelns H. 32 cm. Nu i Fornsalen (Dep C. 116, 117). 1300-talets mitt.l Utom de talrika gravstenar, över 30 st., så gott som alla från medel­ tiden, som ligga på kyrkogården 2 , finnas äldre gravminnesmärken be­ varade i kyrkans murar, nämligen bildstenar, vilka en gång varit resta på ett hedniskt gravfält. Bildstenar ha iakttagits under förarbetet 1 RoosvAL, Medeltida konst, s. G1, G2. " På 1830-talet funnos på kyrkogården 43 gravstenar, därav 10 med oläsliga inskrifter; M. GUS'l'A~'SON, Sam!. till Gotlands historia, U. B., S 170:e. VÄS'fKINDE KYRKA 223 '/ l l ,,; l l l l • :l / l( l l l 1; / KJ\J, Fig. 249. Västkinde· kyrka. Medeltida gravsten, nr 14. Mittel alterlich er Grabstein . till konstinventariet på botgöringscellens tröskel, över passagen mellan torn- och långhusvindarna, över öppningen till södra gall eriet ; dessutom har rektor li'. Nordin funnit en dylik bildsten på västra kyrkogurds­ muren (nu i Fornsalen, Dep. C. 4l6. H. 11 5 cm, B. 60 cni). I långhusets västmm·, synligt från vinden, ligger något exemplar av de horisontalt och vertikalt räfflade stenar m ed bågformig front, vilka troligen legat som fotstenar kring bildstensgravhöga.r. Grav s tenarnas läge på kyrkogården framgår av orienteringsplanen, fig. 260 1/ 2 ; samtliga äro av kalksten: Gravstenarna 2, 4, 8- 13, 19- 23, 27-29, 32-34 äro släta ell er ha oläslig in skription . s tenen 3 är 224 BRO TING (~ ~- 1 f J~ L \. l t ' l l l ' ~~ \ \ ' • l ') .\~ . ~..., ~ ~ /r / J '-. / \ r-=1 ~l "' / . ~) ~ ~ ~- ( l t ./ \ fr­ · ' ' o..4 / ' / l l ' Fig. 250. Västkinde kyrka. Gravsten, nr 15, över Nikolaus från Hästnäs. Omkring 1300. G-rabstein dos Nikolaus ·von fH~s tnltR. Um 1300. trapetsformig, övriga stenar äro rektangulära. Inskrifternas förkort ­ ningar äro upplösta och övers~Lttningarna gjorda efter Lindstriim. 1 l. Med latinskt kors i relief (fig. 245). 3. Med inskrift efter kanterna samt mitt på (Ii g. 24G): »HIC REQVIESC I 'l' HALWID\'S BOTERI l'ILlUS CVIVR R.EQVIESCA'l' IN I'ACE. l Al\ll\IA AMEN. LrNDSTHÖ~r. rr , s. 112- 115. VÄSTKINDE KYRKA 225 Fig. 251. Västkinde kyrka. Gravsten, nr l G, över Petrus Gelungs. Omkring 1300. Grabstein des Petrus Ge!ungs . Um 1300. QVISQVIS ERIS QVI TRANSIERIS STA. PERLEGE PLORA SUM QVOD ERIS FUERAMQVE \ 1 QVOD ES PHO ME PRECOR OHA. • LINDSTRÖM har > fueram >. 226 BRO TING (l l ;l( ~i "'"' fr< ~ l l / / l l l \ 'l l l ( © ~ ~l ~ l l l l l l l l ~~ ~ \ ~ " .. / \ l l\ ( \ ( f ~l ; l l-tir Kf'v.l· Fig. 252. Västkind e kyrka. Gravsten, nr 17, över Gertrurl Gelungs, d. 1317. Grabstein der Gertru> (LINDSTRÖM: BELSCE; Herrens år 1377 dog Botvid Belsca). H. Med latinskt l~ors i mittfältet, som h ar bomärke på foten, efter kanterna band utan inskrift, i hörnen rundlar (fig. 249). Medeltida. 15. Med inskrift efter kanterna (fig. 250): »HIC TACE'l' NTCOLAWS VÄSTKINDE KYRKA 229 Fig. 255. Västkinde kyrka. Gravsten, nr 26, över Birgitta och hennes dotter, d. 1444. Gra.bste in eiuer Fran Birgitta nnd ihrer Tochter, gest. 1441. 230 BRO TING Fig. 256. Västkinde kyrka. Gravsten, nr 31, över kyrkoherden Olaus, d. 1413. Grabstcin des J>farrers Olaus, gest. 141 :1 . VÄSTKINDE KYRKA 231 HmiATUS HESNI GENI'fVS VER!VfiBVS ADPOSITUS» (Här ligger Nikolaus jordad, född i Hästnäs, lagd till maskarna). Omkring 1300. 16. Med ringkors, inskrift på ringen och inuti densamma, bomärke på den trappformade foten (fig. 251): » »HIC ItEQVIESCIT PETRVS GELVNGI IHESVS CHRISTVS FILIVS DEI» (Här vilar Petrus Gelungs. Jesus Kristus Guds son). Omkring 1300. 17. Med inskrift från kanterna (fig. 252): »ANNO DOMINI MCCCXVII KALENDAs MARCH OBII'f GERTHRVDIS UXOR IACOBI DE GELVNGI CUIUS ANIMA REQVIESCAT IN PACE» (Herrens år 1317 den l mars dog Gertrud, hustru till Jakob Gelungs, vars själ må vila i frid). 18. Med ringkors, bomärke på den trappformade foten (fig. 253). 1300-talet. 24. Med ringkors, inskrift på ringen och på korsstammen, foten i trappform med bomärke (fig. 254): »HIC REQVIESCIT NICHOLAVS m~ HEDHVSVM ORATE PRO EO» (Här vilar Nikolaus från Hedhusum, bed för honom). 1300-talet; låg 1800 framför altaret.l 25. Med bomärke i korsform mitt på. Datering oviss. 26. Med inskrift efter kanterna, två rader upptill, rundlar i hörnen med evangelistsymboler (?), bomärke mitt på (fig. 255): »ANNO DOMINI MCDXL QVARTO DIE S. EGIDII OBIERUNT BIRGITTA E'l' FILIA EJUS-­ DIE SCE - - QUAR ANIMAE IN PACE REQUIESCANT» (Herrens år 1444 på S. Egidii dag [den l september] dogo Birgitta och hennes dotter - - på s. - - dag, deras själar vile i frid). starkt vittrad. 30. Med en inhuggen linje efter kanterna, mitt på »År 1825 NEILK». Ursprunglig tillkomsttid oviss. 31. Med inskrift efter kanterna, rundlar med evangelistsymboler i hörnen, i mittfältet två prästfigurer, som hålla samma kalk (fig_ 256): »ANNO DOMINI MCDXIII IN DIE SANCTORUM INNOCENCIUM OBIIT DOMINUS OLAUS CURA'fUS IS'l'IS ECCLESIE NATUS IN NORDERGARDH OHATE PRO EO» (Herrens år 1413 [LINDsTRÖM : 1414] den 28 december dog herr Olaus, kyrkoherde vid denna kyrka, född vid Norrgårda, bed för honom). 2 35. Dykerikommissarien Svebilii gravsten från 1824. Lindström meddelar ett par fragment av inskrifter på medeltida gravstenar, vilka ej återfunnits under inventeringen. Den ena: »MCCCLIIIJ», >>1354»; den andra inskriften:------ DES P I - ­ - - ORA'l'E P. EO» . HILJ;'ELING, F m. 57 : 8, tab. 2. Denna sten •Säges hafva legat inne i kyrkan midt för altaret och varit >brudesten», på hvilken brudfolk stått under vigseln>; SÄVE, Got!. sam!., U. B., 8 170, I. -· 1800 låg stenen framför altaret; HILFELING, Fm. 57 : 8, tab. l. 2 1 232 BHO TING Fig. 257. Västkinde kyrka. Porträtt av kyrkoherden Hans Ljungby, 1655. Före restaureringen. Bildnis des Pfarrcrs Hans Ljungby, ·t6öö. l' ORTRÄTT Porträtt av kyrkoherden Hans Ljungby (fig. 257). Inskrift i högra hörnet: »AETATIS SUAE 44 - ANNO 1655». Pipkrage, brunt pipskägg och brunt långt hår; svart bok med guldsnitt i vänstra handen, näs­ duk i högra; till vänster upptill mossgrönt draperi med guldfransar. Olja på duk. H . 98 cm, B. 70 cm . Ljungby skaffade en nattvards­ kalk till kyrkan, se s. 217. Porträtt av kyrkoherden Ljungbys fru, Anna Göransdotter (fig. 258). Inskrift i Övre vänstra hörnet: »AETATIS SUAE 3 0 - ANNO 1655». Svart bok med guldsnitt i högra handen, på pärmen »M I D» (eller »A I D», i så fall = Anna Jörans Dotter), bruna handskar med cin­ V .~.S'l'KINDE KYHKA 233 Fig. 258. Västkinde kyrka. Porträtt av Anna Göransdotter Ljungby, 1655. Efter restaureringen. Bildnis der Frau Anna Göransdotter Ljungby, 1655. no berröda kragar i vänstra; draperi som på föregående porträtt i Ö\'l'e högra hörnet. Olja på duk H . 98 cm, B. 70 cm. Brunsvart bak· grund, svarta kläder, fin, blek karnation på båda porträtten, vilka äro upphängda på korets norra vägg. De restaurerades 1921 på Na· tionalmuseum. Tavla med Kristi törnekröning. Inskrift: »ECCE HÖMo- A:o 1703 - -- - - (datum borta) JANVARI». Olja på duk H. ca 80 cm. B. ca 70 cm. Tavlan, som har föga konstvärde och nu ligger hop· rullad i ett arkivskåp i nedersta tornrummet, är troligen identisk med den tavla som skänktes av collega scholre Erik Brun 1760. 234 BRO 'fl!>U Fig. 259. Västkinde kyrka. Votivskepp. Votivschiff. 18. Jahrhundcrt. 1700-talet. GraYyr, Karl XIV Johan, av C. D. Forssell, efter målning av li'. Gerard. I koret. Hed·engrahns -t avlor, jubileumsfesten 1693 och slaget vid Narva 1700. Svarta ramar med hopplister. voTtVSKEPP Sk e p p, tremastat, fullriggat (fig. 259). Blå och röcl1700-talsmålning. Skrovets L. 51 cm. Nu i Fornsalen (Dep. C. 114). 1 1765 hängde ett skepp uneler det stora krucifixet, »miclt i stora gången, uneler hwalf· bogen, wid chm·et» (Likstolsbok 1684). J.. ikbår, daterad 19 april 1832. Målad svart och vit. En mindre dylik, svartmålad. En tredje bår, svart med omålad låda, för i pest döda. Ett hörnskåp står i korets sydvästra hörn. Brunmålat. Genom den bruna färgen lyser 1700-talsmarmorering, lingonrött, svartbrunt samt senare (?) målning i himmelsblått och vitt. Skåpet uppsattes 1781-1782 och målades följande år av Malmberg (RÄK.). Vid manfolksbänkarna i långhuset står en brunmålad fattigstock, enkel, utan ornering. 2 RINGKLOCKA Klocka i tornet. Enligt inskrift omgjuten i Stockholm av Johan A. Beckman 1854. H. 70,5 cm. Den föregående klockan, som var gjuten i Stockholm 1672 3 , var mindre än den 1854 upphängda. 1 2 LUNDMARK, Kyrklig konst, s. 62. AllmtWSIANI uppger felaktigt, i Kyrkoinventarier, den s. 138 därstädes av b. fattigstocken såsom tillhörande Västkinde; den tillhör Martebo. 3 M. GuS'l'AFSON, Sam!. till Gotlands historia; U. B., S 170: e. V ÄSTKINDE KYRKA 235 SPEGELS Vid SPEGELs inventering i Väst­ D I VEN'l'ARIU M kinde kyrka 1682 fanns bl. a. A följande: »En kalck och disck af then» (senare är tillagt: »the r af är giord een flaska til kyrckians behoof») Altarkläde på altaret B ' Twå messehakar, een är utnött Twå rökljner Een altarbook dansk Een bibel, hwilcken är kiöpt til c kyrckan af M. David Een then flaska Een koppar kittel utj funten Een psalmebook på altaret, Fig. 260. Västkinde kyrka. Schematisk dansk utveckling. Jfr plan, fig. 206. Schematische Entwicklung. Siehe au ch Grund­ Ett par linstakar af then risa, Fig. ~uö . c:o - Een dansk bibel in folio Een catechismus på swensk in 4.". Een altarboock, som är ny oc förgylt Een ny fulkommen psalmebook dansk Ett nyt röt altarkläde, av pastorens hustru förährat Eett nyt tryckt altarlakan, een fijn messesärk, förärat af Agneta Muhris (?) gård h Een messehake af röt camelott Ett par liusstakar, som til funtens bäcken gwras skall Een ny förgylt kalck och disck, med een duck at legga därut­ öfwer, är med silk utsytt Ett nytt tjmeglaas med een arm utj, kostar 6 dr. 236 BJtO TING Sammanfattning av Västkinde kyrkas konsthistoria. I. Absidkyrka. Enligt en anteckning från 1600-talet (STRELOW) byggdes Västkinde kyrka 1090, vilket årtal kan gälla absidkyrkan (möjligen en föregående träkyrka). Under 1.100-talet tillkommer dopfunt, av Magister Majestatis. (Fig. 260 A .) II. Nuvarande kor; 1200-talets mitt, senast omkr. 1260. Triumfkrucifix. (Fig. 260 B.) III. Nuvarande långhus och torn av Elasticus, mur- och väggskåpsmålningar; senast omkr. 1275. (Fig. 260 C.) IV. Processionskrucifix, 1300-talet. V. Bänkinredning 1668-69. Predikstol, altarnppsats 1690. VI. Läktare 1781. Zusammenfassung. U m 1090 wurde in Västkinde eine Kirche gebaut, vielieich t eine Steinkirche mit Absis, Fig. 260A (möglicherweiseauch ausHolz) . Fiir diese wurden im 12. Jahrhundert die Taufe, Fig. 236-239, und der Triumphkruzifix, Fig. 231 gemacht. Das jetzige Chor wurde um 1260 gebaut, Langhans und Turm um 1275 (Fig. 260 B, C). Ein Pror.essionskru­ zifix kommt im 14. Jahrhundert hinzu (Fig. 232). Im 17. und 18. Jahrhundert wurden Kanzel und Allartafel (Fig. 230), Gestuhl und Empore gemaeht. (Siehe Fig. 223, 224, 234, 235.) Fig. 260 '/~- Detalj av situa­ tionsplanen fig. 199, med numrerade gravstenar. Lagcplan~ der Grabstcine. BHO KYRKA 237 F ig. 261. Bro kyrka. Ex teriör från sydost. Ansscnansicht von SUdosten. BRO KYRKA. GOTLAND, GOTLANDS LÄN. NORRA BEFALLNINGEN, NORRA TREDINGEN, BRO SETTING , BRO TING, VISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET, ANNEX TILL VÄSTKINDE. Tryckta källor (se även föregående samt noter): BRUNius II. - RoosvAJ,, Kirchen. - A~' UGGLAs, Träskulptur. Handskrivna källor och avbildningssamlinga1': K. B. HILFELING, Fm. 57: 7 och 8, teckn. av gravstenar. - U. B.: P. A. SÄVE, Got!. sam l. ­ A. T. A.: P. A. SÄVES berätt. 1864; ett 10-tal fot.; teckn. av medeltida kalk av Sj~vE 1854. -B. St.: 2 ritn. till orgelfasad av J. F. Ånoor 1839. Kyrkans arkivalier: Arkivdepån: Räk. frän 1640. - Prot. , in v. och även senare räk. återfinnas i moderförsamlingens, Västkindes, böcker. 238 RlW 'fiNG Fig. 262. Bro kyrka. Exteriör från nordost. Aussenansicht von Nordosten. Kyrkogården. MUR INGÅNGAR Kyrkogårdsmuren (fig. 265 situationsplan), H. l 10-130-170 cm, B. 70-140-180 crri, är av kalkstensfiisor, utan bruk. I öster är muren ojämn, med större stående block nedtill; tydligen omlagd. Av de båda kyrkogårdsportalerna är den i södra muren (fig. 266) störst; denna användes i regel vid begravningar. Vid kyrkogång nyttjas den mindre porten i östra muren. Båda äro byggda av kalkstensflisor, putsade, samt ha spetsiga tunnvalv och invändiga nischer; de senare äro triangelformigt avtäckta. Bräddärrar och -tak äro tjärade. I .nordväst och öster finnas ingångsöppningar med gul­ BRO KYRKA 239 Fig. 263. Bro kyrka. Interiör mot öster. Innenansicht gegen Osten. Fig. 264. Bro kyrka. Interiör mot väster . Inn c mm ~ i c ht gcgrn 'VcstPH. 240 BRO 'l'ING Fig. 265. Bro kyrka. Situationsplan. Skala 1 : 2 000. Lageplan . 'l'RAPP­ G AVJ.:LS ­ l'OW.l'A I, målade trägrindar. Mitt för (österut) sakristians östra gavelvägg finnas spår av murad kyrkogårdsportal, varom vidare s. 253 . Den västra ingången leder förmodligen in till ursprungligt präst­ g å rdsområde. Den ännu väster om kyrkan kvarstående kors­ krönta, gotiska tr a pp g av e lsportalen 1 (fig. 267) visar, attkyrkojord legat här. Från landsvägen, som löper strax söder om kyrkogården, ser man ej mer än kyrkafasadens övre hälft genom trädkronorna, nederpartiet skymmes av kyrkogårdens inhägnad. Man får dock en uppfattning om kyrkan såsom ett proportionerligt byggnadsverk, kanske med in­ skränkning för det låga tornet, som höjer sig obetydligt ovan lång­ hustaket i väster. Från kyrkogårdens sydöstra hörn synes kyrkan fördelaktigast. Uppmärksamheten fängslas genast av de ståtliga go­ tiska portalerna, särskilt då långhusets m ed dess bildframställningar på västra kapitälraden, samt av kalkstcnsrelieferna, djur och orna­ ment under rundbågar, infällda i långhusväggen. Tornets rundbågigt inramade ljudöppning förråder, att tornet är från äldre tid än de spetsbågiga kor- och långhuspartierna. Mot bruket vid ett flertal gotländska kyrkor äro här ej sandgångar upptagna utefter kyrkomuren. Effekten sommartid av den ända fram till sockelfoten utbredda gräsmattan är ypperlig. De vita murarna växa upp ur grönskan, upptill begränsade av cinnoberröda tak, bygg­ naden som h elhet avslutad av tornets svartbruna spira. ' Kallas av SÄv1 •:, Ritningar T, U. B ., S 170: »Klockareporten • . BRO KYRKA 241 F ig. 266 . Bro kyrka. Södra kyrkogårdsportalen . Das s Urllichc Kirchh of sport:tl. Fig. 267. Bro kyrka. • •• Medeltida trappgavelsportaL Mitt.el alt< ·•·lich es Pfarrho fS]>OI'tal. 242 BRO 'l'ING :J)~qqno.o/ perioder n • .. - r li R F (Jfr ti g. 323.) - Fig. 2G8. Bro kyrka . Plan. Skala 1: 300. Grundri~s. Kyrkobyggnaden. PLAN, SERTIONER MATimiAL Anläggningen består av kor, sakristia, långhus, » botgöringscell» och torn. Pl an och se ktioner tig. 268-271, 288, 289. Exteriör tig. 261, 262, 275, 276. Kor och sakristia samt långhusets nordmur och gavlar äro putsade. Hörnen äro av huggen, oputsad kalksten, det överallt använda ma· terialet. Putsytorna avgränsas från hörnen genom inhuggna linjer, ca 20 cm från kanten.. Begränsningslinjer finnas dock ej på de hörn­ stenar i långhusets södra vägg, som härstamma från äldre byggnads­ period, ej heller på tornet. På flera ställen på långhusets sydfasad och på tornväggarna har den tunna putsen fallit av, varigenom den huggna stenen blottats. Koret synes vara uppbyggt av endast tuktad sten. I kyrkans inre finnas huggna, putsfria omfattningar kring alla öpp ­ BRO KYRKA 243 Fig. 269. Bro kyrka. Längdsektion. Längsschnitt. ningar i koret och långhuset, med undantag för fönstret i det sist­ nämnda rummet. Sockellisternas utseende framgår av fig. 272 (se vidare s. 249 o. f.). Tornspiran är brädtäckt, tjärad; flöjeln har årtalet »1879 ». Kyrkans övriga yttertak äro lagda av enkupigt tegel. I Fornsalen (3265) finns vindflöjel av koppar med »1671»; slogs ned 20 augusti 1878, då åskan förstörde spiran. Takstolar, se fig. 273. Alla golv äro av bräder. Valvschema fig. 274. Som förut framhållits är tornet kyrkans äldsta del. Den följande byggnadshistorien (s. 248 o. f.) visar, att efter det rundbågiga tornet byggdes det spetsbågiga koret med sakristian och sist långhuset och » botgöringscellen ». 16 . Sveriges kyrkor. Gotland I. 244 BHO 'l'ING 10 Il\ Fig. 270. Bro kyrka. Tvärsektion av långhuset mot öster. Querschnitt des Langhanses grgen Osten. Fig. 271. Bro kyrka. Sektion av tornetrmot väster. :schnitt des Turmes . 'l'ORN- ELLER VÄsTPORTAL Torn(väst)portalen är både in- och utvändigt rundbågigt avtäckt (fig. 271, 276). Öppningen stänges med tjärad bräddörr och bom (med ränna i muren). Dörren har medeltida gångjärnsbeslag, upptill en enkelt ornerad trälist samt f.)'rpassigt, glastäckt dagerhåL På tornets västsida sticker en trädrot ut, skyddad av en ur muren utskjutande kalkstenshälL Samtidigt med tornets uppförande - eller möjligen efteråt - har som förstärkning murats in en trädstam, vars rot som nämnts synes. Trädets toppända har förankrats på tornets östsida. Ingången till torntrappan, som ligger i tornets sydmur och för upp på valvet - ett kryssvalv av kalkstensflis med rundbågiga båglinjer - är från långhuset genom en dörr i dettas västmur, söder om _torn­ bågen. Ovan valvet fortsätta stegar uppåt genom tvenne bjälklag. I den översta våningen finnas kopp­ lade rundbågiga ljudöppningar i de fyra murarna. Kapitälen ha bä­ garform. Öppningen i söder har a b d kapitäl med breda blad i hörnen Fig. 272. Bro kyrka. Sockelprofiler. och rosor mellan dessa (fig. 277). Socke!profile. BRO KYRKA 245 ~----'Q o l 21'' 10" u Typ A ~ Typ fl Fig. 273. Bro kyrka. Uppmätning av takstolarna. Abmessnngen der Dachsttihle . Mellan kapitäl och dynstenar ett på två sidor profilerat led.l Baserna ha attisk profil med hörnblad. Strax ovan valvet finns en rektangulär öppning i tornets östmur, som leder in tilllånghu~et (ovan orgelläktaren). Korportalen (tig. 280) är spetsbågig, likaså bredvidsittande fönster . Portalens kapitälrader äro sparsamt sirade med diamantstjälkar i låg relief, som bära palmetter (f1g. 278); på östra sviten f-inn s ett krönt huvud (fig. 279). Endast de två östra kolonnetterna ha hörnblad på baserna, nu delvis avslagna. Ovan yttersta spetsbågens hjässpunkt är ett ansikte i relief. Lackröda färgspår på de skulpterade stenar­ na. Tjärad bräddörr; bom i ränna. Låg triangelbetäckning invändigt. I svicklarna mellan de tre östra spetsbågiga korfönstren finnas sti­ liserade blommor huggna som avslutning på de här samman­ Fig. 274. Bro kyrka. Valvschema. löpande putsgränslinjerna, både Gewölbeschema. En motsvarighet till det antika entablementet; detta kvarlever även i det bysantinska kapitälets övre block. Först under senromersk tid började man bygga upp bågarna direkt från kapitälet, det vanligaste sättet under medeltiden. 1 KORPORTAL 246 BRO TING Fig. 275. Bro kyrka. Sydfasaden. Die Siidfassade. SAKRISTIA LÅNGHUS· POR'l'AL ut- och invändigt. De äro av samma han d som korportalens orne­ ring, vilken är utförd i Lafrans' art. Kryssvalvet över koret har spetsbågiga gördel- och sköldbågs­ linjer. sakristian, vars valv är lika korets, har rektangulär ljusöppning i öster samt dörröppning med rak överliggare; plåtbeslagen dörr. Långhusportalen (fig. 281), utvändigt spetsbågig, har invändigt triangulär avtäckning. Dess västra kapitälrad har skulpterade figursce­ ner (fig. 282, 283) . . Den med kedja bundna djävulen, som symboli­ serar dödsriket, ur vilket Kristus befriar själarna, de vise männens till­ bedjan. Josef, Jesu födelse, en herde, bebådelsen (»AVE MARIA», in­ skrift på ett band som ängeln håller). Den östra kapitälraden (fig. 284) har knippen av symmetriskt ordnade blad med diamantband, arbete av den anonyme Neoiconicus. Röda och blågröna färgspår säker­ ligen medeltida, dessutom lackröda, de sista (?) daterade 17 4 7 (målat på kapitälräckan, ovan bebådelsegruppen, samt på tympanon). Kolon­ netterna äro borta. Enhetliga baser. I portalens gavelfält är en kalk­ stensrelief inmurad, lamm med korsfana. Bräddörr med medeltida beslag, tjärad; bom i ränna. Långhusfönstret har spetsbågigt spröjs­ BRO KYRKA 247 Fig. 276. Bro kyrka. Västfasaden. Die Westfassade. verk av kalksten med rester av medeltida målat glas, i övrigt ofärgat glas i blyinfattning. Långhuset är övervälvt med tvenne valv, som äro lika valvet över koret. Långhusvalven ha dock kalkstenskonsoler i hörnen, varifrån valvlinjerna löpa ut, något som saknas i koret. Gördelbågen mellan de båda valven uppbäres av kalkstenspilastrar på nord- och syd­ murarna; pilastrarna med kapitäl synliga å fig. 264, 285. Triumf- och tornbågarna äro spetsbågiga. Tornbågen är igensatt med en brädvägg med dörr. Den nu som redskapsbod använda penitens- eller botgöringsce ll e n s rundbågiga ingångsöppning (fig. 275) är avtäckt med stenar, som h ärstamrna från äldre öppning. De tre stenarna, som bilda rundningen, sakna putsgränslinje. Sådan finnes på poststenarna. Tjärad bräddörr. En fyrpassformig, ca 3 dm vid öppning i öster i cellen ger inblick i långhuset. En rektangulär glugg i söder och en LÅNGHUSVALV BOTGÖRINGB­ CELL 248 BRO TING \r--\____,( MÅLAD IJk,KORA­ TION I LÅNG­ HUBET INVIGNINGS­ KORS rundbågig i väster äro nu igen­ murade. Om rummets ursprungliga användning se s. 193, not l. Samtliga innerväggar äro vit­ putsade. På kor- och långhus­ väggarna äro storbladiga brandgula, rödkantade rankor, troligen målade på 1690-talet. Brädväggen i torn­ bågen har blågröna akantusrankor . l m ed ströelda röda blad på rosafär­ gad botten, mönstret detsamma som K.olonrwtt · på långhusväggarna men utfört i i· Livdqlvqq· annan karaktär; brädväggen h ar antagligen dekorerats av Jöns Wulf, Fig. 277. Bro kyrka. Kolonnett i som 1723 målade utom predikstol tornets södra ljudglugg. och bänkar även »skrancket eller Kolonn etto im sUdli cben Schalloch des 'l'urmcs . afdelningen » (RÄK.). De lackröda rankorna på blekt röd botten på pilastrarna i långhuset synas vara från ett senare skede under 1700­ talet. Under de brandgula rankorna skymtar blågrå färg. I kor· och långhusvalven finnas rankverk och blågråa ribblinjer, troligen »upp­ friskad» mecleltidsmålning. På långhusets östvägg är ett träd målat med röda och gula frukter. Ovan korets östfönster är målat två C son1 spegelmonogram med kunglig krona över ( = Karl XI:s chiffer) och omgivet av blad- och blomkvistar i grått, mörkrött och gult. Bakom och över predikstolen är målat ett marin blått, gulfransat draperi; omkring 1800. Av medeltida figurmålning syns spår på korväggarna, bl. a. Marias kröning (på södra väggen, vid triumfbågen), otvivelaktigt samma skola som kalkmålningarn a i Ench·e och Norrlanda kyrkor; 1400-talets mitt. Att döma av färgrester ha långhuspilastrarna under medeltiden varit målade i rött och blågrönt. De fem invigningskorsen i koret, av tre olika typer (fig. 290), härröra måhända från olika invigningar, däribland korets och lång­ husets. I ett kors (på muren mellan det södra och det mellersta av de tre östra k01·fönstren) finns en järnpigg med bricka för invignings­ ljus kvar. ~ \ ( Fr Byggnadshistoria. Tornet har ursprungligen hört till en an läggning, av vars kor och långhus flera rester äro bevarade : Öster om kyrkan, i kyrkogårds­ BRO K YHKA 249 Fig. 278. Bro kyrka. Korportalens vllstra kapitälrad . Die wcstliche Ka.pitH .lreiho dPS Chorportals. Fig. 279. Bro k yrka. Korportalens östra kapitä lrad. Die östlicile Kapitälrcih c des Chorportals . muren och utanför denna, finnas stenar med skråkantad profil och bågformig plan (tig. 286), således sockelliststenar från absidkor. Dylik skråkantslist (tig. 272 a) finn es i nuvarande byggnad på följande ställen : Runt sakristian, på långhusets nordsida (ovanpå annat list­ verk , och runt tornet (under annan list). Under golvet i det nuvarande långhuset, i syd- och nord västra hörnen, finnas rester av grundmurar; dessa ange det äldre långhusets bredd. Ett stycke upp på det nu­ varande långhusets västmur, norr om tornet, syns en t~kstolsfot in­ murad (tig. 287) ; denna tillhör det äldre långhuset och anger dettas murhöjd. På långhusvinden synes ett äldre gavelfält i det nuva­ rande långhusets västgavel (tig. 288) samt avtryck i östra gavelfältet av ett äldre takfall (tig. 289) ; genom rekonstruktion av dessa äldre gavel­ fält kan höjden till det äldre långhusets taknock bestämma:;;. Förut är talat om huggen fasadsten utan putsgränslinje och om kalkstensreliefer, ikoner; dessa dels huggna, dels skulpterade stenar ha ingått i den rivna absidkyrkan, vilken således tillhört den av ABSIDKYHKA 250 BRO TING Fig. 280. Bro kyrka. Korportaleu. Das CharportaL Roosval under beteckningen ikonkyrkor hopförda gruppen. 1 De med rundbåge i relief huggna stenarna (fig. 291 ), med och utan figurer under bågen, ha förmodligen suttit utefter taklisten som krön på det äldr.e långhusets och korets fasader. Absidkyrkans koravdelning och långhus torde ha uppförts samtidigt. Det ännu kvarstående tornet tillkom först senare, vilket synes bl. a. därav, att tornets östmur rider på det äldre långhusets västmur. Tornets sockelgesims är sammansatt på följande sätt: Nederst skrå­ kant, på denna ett karnisprofilerat led (s. k. fallande karnis, ehuru utan 1 Roosv AL, Kirchen, s. 102. BRO KYRKA 251 Fig. 281. Bro kyrka. Långhusportalen. Das Langhausportal. lutning, ovanligt på Gotland; fig. 272 b). Samtidigt med tornet till­ kom antagligen det örnkapitäl(?), som nu ligger i botgöringscellen (jfr nedan s. 275). I kyrkogårdsmuren tillvaratogs en sten med utseende som fig. 292 visar, rest av en hakförsedd liggare, avsedd att tillsamman.s med en likadant formad sten muras in strax under takfoten för uppbärande av vattenränna. Dylika h akstenar äro inmurade (i ursprungligt läge) i Hejnums kyrkas torn- och långhusmurar. Hejnums kyrkas torn har samma ovanliga sockelprofil som Bro kyrkas torn (se s. 256). 252 BRO TING Fig. 282. Bro kyrka. Långbusportalens västra kapitälrad. Die westlich e Kapitälreibe des Langhausportal s. Då det nuvarande koret byggdes, fanns ingen gammal sockelsten att tillgå. Absidkoret stod nämligen helt säkert kvar tills det nya koret var i det närmaste färdigt. Det nya koret, som byggdes något mer åt öster än det gamla, fick ungefär samma hredd som det äldre långhuset - vars nord- och sydmurar förlängdes - och bildade således tillsammans med detta en rektangel. Koret var dock högre än långhuset, varför de partier av västgaveln, som sköto över detta finslammades och vitkalkades (synligt från nuvarande långhusvinden). Efter slutat korbygge revs absidkoret och av dess sockelsten togs till sakristian, som nu uppfördes. Nästa steg i utvidgningen av kyrkan blev: Nordmuren till det äldre långhuset flyttades norrut ca l meter. Först sattes en sockel på platsen för den tillämnade muren lika den sockel som det nya koret fått, med bred skråkant och överliggande vulst (fig. 272 c). Därefter revs den gamla nordmuren och av materialet byggdes den nya nordmuren; ovanpå den nya sockeln sattes den gamla murens skråkant (fig. 272 c+ a ). En följande period revs det äldre långhusets sydmur och ersattes med den nuvarande, som har en helt ny sockel med starkt fram­ springande attisk listprofil (fig. 272 d), då också valv slogos över lång­ huset. Samtidigt byggdes också botgöringscellen. Bro kyrka ligger vid korsningen av landsvägar från söder, väster och norr. Platsen torde redan under heden tid ha varit kultplats. I kyrkans murar finnas minnesmärken från hedniska gravfält, bild­ BRO KYRKA 253 Fig. 283. Di e Bro kyrka. Kristi uppståndelse, relief på långhusportalens västra kapitälrad . Christi. Relief an der we s tlicb en Kapitiilreihe des Langhansportal~;. Aufor~telnmg stenar (om dessa vidare s. 277), bevarade. Strax öster om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren, ligger en källa, som antagligen varit offer- Fig. 284. Bro kyrka. Långhusportalens östra kapitälrad. Die östliche Kapitälreihe des Langhausportals. källa innan ännu kyrkan kom till; t. o. m. i våra dagar lär där ha offrats. I kyrkogårdsmuren finnas tydliga spår av utgång, som lett till källan, utan tvi vel lämningar av en medeltida portöppning. 254 nrro >HELGA · KORS>-KYRKA. 1 BRO TING Huruvida det är i nämnda källa eller i den som skall ha funnits sakristian, som sjuka badade för att bliv.a friska, kan nu ej sägas. Troligtvis ha båda källorna haft rykte som undergörande och jämte »det heliga korset» lockat vallfärdande samt tillfört kyrkan votiv- och andra offer, icke bara från ön och fastlandet utan även från andra delar av Europa.! 1 Inskriften på den medeltida tornklockan (om denna nedan s. 281) tyder på, att klockan är en löftesgåva. Till det på klockan nämnda heliga korset . i Bro offrade även den avsatte konung Erik XIII:s kämpar 1449, sedan de gjort hemgång i de svenska skären; men då gåvorna utgjordes av rövat gods voro de icke behagliga, varför de fattade eld, där de lågo på altaret och brunno upp, utan att altarduken tog någon skada: >Än wil jac her göra redhe aff · eth jertekn j gotland skedhe litit for the swenska landit fynge konung erics fetalie j bro kirkio ginge for thz helge kors offrade thär aff thz the röffuade j swenske skär litit effter the ath dören wende alt theres offer ther oprende ey giorde then ellen skada tha a altara klede ther vnder Jaa korsit alt op i biernar gik som then man hade skollat sik thetta maa h war wisseliga thro thz skedhe thz helge kors j bro hade offret gudj tekkelict· warit jag menar thz hade ey sa farit>. Nya eller Karls-krönikan, utg. av G. E . Klemming, Sthlm 1866, v. 7941­ 7956. - SÄVE berättar följande : >Bro kyrka säges vara byggd öfver en helso­ eller offer-källa, till hvilken hedningarne fordom offrade. - - Till Bro kyrka »utlofvar> folk som äro i nöd, för att återvinna heJsan, vid vådliga. företa· ganden m. m. pengar, h vilka då lemnas till prästen eller klockaren ; ibland stickas ock pengame in under kyrkdörren i tysthet, då klockaren sedermera tager vara på dem för kyrkans räkning. I synnerhet >utlofva» dock sjömän som äro stadda i nöd och farlighet på hafvet. till Bro kyrka, då pengarna efter utstånden fara läggas i skeppets sparbössa, som om våren alltid vid på­ mönstringen bäres ombord af kocken, förvaras i kajutan och till hvilken nyckeln finnes på sjömanshuset. Om hösten bär kocken den till sjömans· huset tillbaka, då ombudsmannen öppnar sparbössan och skickar pengarna till Bro kyrka. På dessa pengar eller sedlar står alltid skrifvit namn på gif­ varen, hvarföre gåfvan är utlofvad, vidare fartygets namn och slutligen: >till Bro kyrka» . Fiskare, i sjönöd stadde >utlofva» ofta pengar till Bro kyrka. - - - >. (Efter Jac. Ludv. Söderberg, f. 1828 i Bro, skollärare i Kräklingbo>; Got!. sam!. I, 177). · ,;under sakristigolfvet i Bro kyrka och nära ena muren BRO KYRKA 255 Fig. 285. Bro kyrka. Pilaster i långhuset. Pilas ter im Langhaus. H elga-korskulten torde ha haft till föremål kyrkans triumfkrucifix, som man förmodligen trodde innehålla en relik av Kristi kors. Under medeltiden (och väl även senare) höll Bro setting ting vid Bro kyrka. 1 derstädes är en helsobrunn eller källa, der i man fortlom badat och offrat». (Efter »Lars Lythberg, Qvie i Bro »; Ibid.). Säve omtalar vidare , att det offras ej blott från Gotland utan även från fastlandet, ja, från Tyskland och England. I början på 1800-talet funno s kryckor liggande på valvet efter de sjuka som badat och blivit friska (!Il, 519), En!. HILFELING, Fm. 57: 7, s. 31 , bort· auktionerades årligen ut- och inländska guld- och silvermynt, som skänkts till kyrkan. Prosten M. GusTAFSON omtalar i Sam!. till Gotlands historia (1830-talet; U. B., S 170:e): • Vid Bro kyrka har under catholska tiden varit en vida beryktad offerkälla, då mycket besökt. Efter reformationen har offrats till kyrkan, som ännu å rligen erhåller betydliga, alltid anonyma gåfvor och sjönödslöften både från utrikes och inrikes orter, äfvensom från andra socknar inom landet». Kyrkoherden Gustaf Hedgren har berättat förf. (1921), att även i hans tid offergåvor kommit till kyrkan från fastlandet, från Norge och Amerika. Pengar ha hittats innanför kyrkdörrarna, dit de instuckits för· sedda med påskrift om att de givits »för hjälp i sjönöd », på grund av löfte, t. ex. vid styrmansexamens avläggande, etc. 1 LINDS'l'RÖM, Il, s. 482. 256 BRO TIN G ] C Fig. 286. Bro kyrka. Rest a v sockellist med båg­ front, f unnen i k yrkogårdsmurens östra del. Itcste von Sockelgesims mit Bogenfront, im östlichen 'l'eil der Kirchhofsmauer gcfunden. DA'rERI NG STRELOW uppger, att Bro kyrka byggdes 1196. Som förut visats ha absidkyrkans olika delar ej tillkommit samtidigt. Möjligen avser Strelows årtal tornbyggets avslutande, ikonkyrkan i övrigt uppfördes tidigare. Som ovan och på annat ställe 1 är sagt företer Bro kyrkas torn så stora säregna likheter med Hejnums torn, att båda måste vara av samma byggmästare, Bot­ vid (enligt runinskrift på H ejnums kyrkas torn )2 . Det nuvarande koret, nära be­ släktat med säkra arbeten av L a­ frans, tillkom kanske på 1230­ talet. Utan tvivel anskaffades den kalvariegrupp, av vilken nu Maria och Johannes återstå, för den nya triumfbågen (nedan s. 263; den var säkerligen för stor för den gamla bågen). Gruppen dateras av C. R. AF U GGLA s till »redan före 1200-talets mitt », 123 0-talet eller senast omkring 1240. I Visby domkyrkas inventarium 1585 3 fin­ nes en anteckning från 1600-talet Fig. 287. Bro kyrka. Vinkeln mellan lå nghusets västmur och tornets nord­ Hejnnms kyrkor (i mur. Vid a en inmurad takstols fot från en ä ldre kyrka. G. A. julnummer 1914). 2 Se föregående not. Der 'Vinkel ~wis ch e n der westli chen Mauer des 3 L Ul\DMARK, Bilefeld, Strel ow etc., Langhanses nnd der N ordmaner des Tnrmcs. Hei a ein cingemauertcr Dachstnhlfnss eine l' s. 163 o. f. ~n tcrc n Kirche. 1 L u NDMARK, BRO KYRKA 257 Fig. 288. Bro kyrka. Långhusets västra gavel sedd från öster. Der westlich e Giebcl von Osten gesoben. F ig. 289. Bro kyrka. Långhusets östra gavel sedd från väster. Der östlich e Gicb cl von West en geseh en. om 1236 som kyrkans anläggningsår. Det är ej omöjligt, att detta årtal är det riktiga för det nuvarande korets färdigställande, för vilken Fig. 290. Bro kyrka. lnvigningskors. Konsekrationszeichen im Chore. hypotes ett visst stöd ligger i af Ugglas' datering av krucifixgruppen. Så snart koret är färdigt, bygges sakristian och i samband härmed företages den första utvidgningen av det äldre långhuset, förflytt­ ningen av nordmuren (se ovan). 258 BRO TING Fig. 291. Bro kyrka. I den nuvarande sydfasaden inmurad relief från en äldre kyrka. In die jetzigc Blidfassade cingemauertes Relief, Fassadenschmuck einer älteren Kirche. Fig. 292. Bro kyrka. Sten funnen i västra kyrkogårdsmuren. Ursprung­ ligen avsedd att bära en vattenränna på den äldre ky rkan. In der westlichen Kirchhofsmauer gefundener Stein. Ursprlinglich Träger einer VVasserrinne der älteren Kirche . D Fig. 293. Bro kyrka. Korets nordöstra hörn. N ordöstli che Eckc d es Chors. BRO KYRKA 259 Fig. 294. Bro kyrka. Altaruppsats av sandsten. Hi88. Altaraufsatz. Sandstcin. 1G88. Roosval uppger, att det nuvarande långhuset byggdes av Neoico­ nicus omkring 1300.1 Denna datering kan närmare bestämmas till att gälla den andra utvidgningen av det äldre långhuset, den som bestod i rivandet av sydmuren och den nuvarande sydmurens jämte valvens (i långhuset) uppförande. Samma tidsbestämning gäller för botgöringscellen. Inredning och lösa inventarier. Altaret, som är fristående, är byggt av sten och belagt med en slipad kalkstenshäll, i vilket fem kors, ett mitt på och ett i varje 1 ALTARE Ciceronen, s. 83. Sveriges kyTk01'. Gotland I. 17. 260 BHO 'fiNG Fig. 295 . Dro kyrka. Triumfkrucifix. 1100-talets mitt. Triumphkruzifix . Mitte des 12. J ahrhunderts. hörn, äro inhuggna . På framsidan av altaret finn s en relikgömma, en ca l k bd m stor nisch tillsluten med en sten; i relikgömm an be­ varas ett stycke tunt skinn, enligt uppgift en segerhuva. I bak­ sidan av altaret finns en större, öppen nisch . Sidoal tar e, ett i norr och ett i söder i långhuset intill triumfbågsmuren. Båda ha korsmärkta skivor och på framsidan relikgömmor. vÄGGsKÅP Vä ggs k å p, två i norra kormuren. Det östligaste (fig . 293) med triangelformig avtäckning, är invändigt beklätt med trä och har dörrar av ek med medeltida, rödm ålade järnbeslag och medeltida ristnings­ B lW KYRKA 261 dekoration, cirklar m. m.; dörrarna äro marmorerade i brunt. Skåpet väster därom, spetsbågigt, stänges med en dörr i kor­ bänkens bakre vägg. I en nisch i muren söder om altaret VÄGGNISCH ligga ett par rullstenar, som enligt sägen äro förstenade bröd. S'rRELOW 1 berättar, att en kvinna bakat bröd en söndagsmorgon 1313, vilket brott mot sabbatsfriden straffa­ des med att brödet förvandlades till stenar. Altaruppsatsen (tig. 294) är av sand­ ALTARUPP· SATS sten . På mittfältet är en framställning av nattvarden, på ena sidan om tavlan en profetfigur med lagens tavlor, på den andra en figur med en uppslagen bok med inskrift: »QVI CREDI'f SALVUS ERI'l'»; på entablementet . Fig. 296. Bro kyrka. Pro- över tavlan står: »SANCTA SANC'l'lb; på kar­ cessionskrucifix. 1100-talet. tuscher nedtill : »H J D w- ANNO I 6 8 8 ». Prozessionskruzifix . 12. Jalud hundcrt. Huvudfärger äro rött och vitt me svart, guld och grönt på lister o. a. Jämför med altaruppsatsen i Västkinde kyrka, ovan s, 204 och fig. 230. Altarringen, kontursågade balusterdockor, helt av grågrönt målat ALTARRING trä med röd beklädnad av samma enkla slag som på altaret och på bekännelsepallen; denna är av trä, blågrå, med en obetydlig mål­ ning - två mot moln sträckta händer - på framsidan; troligen målad av E. Lodström 1755. Triumfkrucifix (tig. 295), figur med rödbrunt hår och skägg, 'rRIUMF­ ländkläde i silver med bård i guld (färgerna delvis ursprungliga) och KRUCIFix törnekrona på huvudet på i ljusgrönt målat kors. Ek (?). Korsets H. -- utom tappen i nedre ändan med vilken det varit fästat i triumfbågsbjälken - 168,5 cm. Nu är korset uppställt på norra sidoaltaret, lutat mot triumfbågsmuren. Triumfkrucifixet har tillhört den ovan s. 248 o. f. omtalade absidkyrkan. 1100-talets mitt. 2 Processionskrucifix (fig. 296) av ek, urspr. helt beklätt med PROCESSIONS· förgyllda och delvis emaljerade kopparplåtar; figuren borta. Skade- KRUCIFix görelsen synes ha skett i nyare tid på grund av övertro. Det uppges av LrNDSTRÖM, att personer, som utvandrade till Amerika, gärna skaf­ 1 2 STRELOW, s. 157; SÄVE, Gotl. sam!. I, 293. RooSVAL, Medeltida skulptur, s. 20, daterar triumfkrucifixet till perioden 1130-60. 262 BRO TING Fig. 297. Bro kyrka. Sörjande Maria och Johannes. Omkring 1230-1240. Um 1230-1240. Trauernde Maria und Johannes. BRO KYRKA 263 .. - ., Fig. 298. Bro kyrka. Kristushuvud, till­ hörande samma grupp som föreg. fig. Chri stuskopf, derselben Grupp e wie die vorhergehend e Fig. angeh örig. fade sig en liten del av korset_! H. 46,5 cm. Nu i Fornsalen (B. 913). 1100-talet. Av en kal variegrupp, Kristus på kor­ set med Maria och Johann es, avsedd för triumfbågens nu försvunna-bjälke, återstår Maria och Johannes (fig. 297). Båda av bok, m ed obetydliga rester av den ursprung­ Fig. 299. Bro kyrka. Sit­ liga förgyllningen och färgen. H. 170 cm . tande S. Ol of. Omkr. 1300. Thronender S. Ol of. Um 1300. Nu i Fornsalen (B. 908; B. 914), där också ett huvud förvaras (B. 9 18), som AF UGGLAs anser vara krucifixhuvud och ha hört till den nämnda gruppen. Asp. H. ca 24 cm. Enligt AF UGGLAs är gruppen ett från Schleswig importerat verk, utfört på 1230-talet eller senast omkring 1240 av en skulptör, som arbetat under sachsisk påverkan. 2 Av ovan s. 254 citerade rimkrönika framgår, att »det helga kors » varit en målad trä· bild. På en dylik kunde nämligen genom hetta (t. ex. från ovanligt höga, tända ljus) »blemman eller blåsor uppstå, vilka givit upphov till den av krönikan anförda legenden. 1 KALVARTE­ GRUPP 2 LINDSTRÖll[, II, s. 59. .Hr RoosvAr., Medeltida skulptur, s. 41-43. 264 BRO TING Fig. 299 1/ 2 • Bro kyrka. Madonna med barnet. 1400-talets förra hälft. Madonna. Erste Hii!fte d es 15. J abrhunclerts. BRO KYRKA 265 Fig. 300. Bro kyrka. Sittande påve, S. Klemens(?). 1300- talets första fjärdedel. Thronender S. Olemens (?). Erstes Viertel des 14. Jahr­ hunderts. 266 BRO TING Fig. 301 . Bro kyrka. Huvud av manligt helgon. Omkr. 1300. Kopf eincs milnnlichcn H eiligen. Um 1300. Sittande Maria med barnet (fig. 299 1/ 2 ); madonnans högra underDELTIDA TRÄ· arm och barnets överkropp saknas. Ek m ed färgspår, rött och guld. SKULP'l'UR H . 110 cm. Nu i Fornsalen (B. 916). 1400-talets förra hälft. 1 Sittande O lo f (?; fig. 299): vänstra underarmen saknas, likaså en del av fotplattan och hörnet på ryggstycket, vilket senare måhända varit trappstegsartat avslutat och försett med fialer. Figuren av ek med röda färgspår. H. 107 cm. Ryggstycket av furu . H . (nu) 160 cm. Nu i F ornsalen (B. 909). Inhemskt arbete, sachsisk påverkan från unggotisk period, d. v. s. före. ca 1295.2 Sittande på v e, Kletnens (?; fig. 300); vänstra handen borta. Ek med färgspår, rött samt guld i h år och skägg. H. 112 cm. Nu i Fornsalen (B. 915). Arbete av Bungemästarens verkstad. 1300­ talets första fjärdedei.S Huvud av manligt helgon (fi g. 301) ; huruvida spåret runt huvudet efter krona är ursprungligt eller ej är svårt att avgöra. AF UGGLAs övmG li1E· 1 Se RooSVAL, Medeltida skulptur. s. 130; jfr Al" UGGLAs, Träskulptur, s. 515 : 1300-talets början. 2 Se ROOSVAL, a. a ., s. 67; jfr do ck A~' UGGLAS, a. a., s. 29f>. 3 ROOSVAl ,, a. a., s. 73 o. f. BRO KYRKA 267 Fig. 303. Bro kyrka. Medeltida kollektskrin. Mittelalterlicher Gotteskasten. antager, att huvudet varit ett relikva­ rium, enär det i bakpartiet har en urtagning, lämplig som förvaringsrum för relik. Asp. H. 18,5 cm. Av Fogdömästaren, tidigt 1300-talsar.bete. 1 Nu i Fornsalen. (B. 917). Stående apostel (fig. 302) med bok i vänstra handen; högra handen borta. Furu; av samma material är fotstycket och en list på bakstycket, utefter figurens högra sida, medan ryggstycket är av ek; spår av rött med svarta blommor (på listen). Figurens H. 81 cm, ryggstyckets H. 96 cm. Nu i Fornsalen (B. 910). Det Fig. 302. Bro kyrka. Stående ursprungliga ryggstycket, vilket tjänst­ apostel. 1400-talets mitt. Stch cncler Apostel. Mitte des gjort som bakgrund för tvenne figurer, 15. Jahrhunclerts. finns bevarat i kyrkan, såsom dörr till gluggen mellan torn och långhus, ovan orgelverket. Denna dorsal är av furu med rödmålad väv med svarta schablonerade blommor, guld och grönblåsvart. Ca 149 x 113 cm. 1400-talets mitt. 2 Kollekttavla, skulpterad bild, helgon med bok i vänstra handen (högra handen borta) stående framför ett bakstycke med två fialer; 1 A~' UGGLAs, Träskulptur, s. 77. »Fogdömästaren», en gotländsk skulptör, uppkallad efter ett arbete i Fogdö kyrka, Södermanland. 2 A. a., s. 126. KOLLEK'l'­ 'l'AVLOR 268 BRO TIN G .Fig. 304. Bro kyrka. Predikstol. 1723. Kanzel. 1723. tavlan borta. Ek, björk, furu; figurens färger äro guld, grönt, svart och blekröd karnation; bakgrunden gul med svart rutverk. Bak­ styckets H. 29 cm. Omkring 1400. 1 Kollekttavla, endast tavlan till dylik (dock ej tillhörande före­ gående). Ek, omålad. Medeltida. L. 18 cm. 1200-talets förra hälft. 2 Kollekttavla, ek, målad mörkgrön, med gula bokstäver och siffror: > GIFVER MILLDELIG GUDH BETHALAR WISELIG. 1 2 16 7 3. » RoosvAL, Medeltida konst, s. 75. A. a., s. 26. BRO KYRKA 269 Fig. 305. Bro kyrka. Korbänk, målad 1723. Chorgestlihl, 1723 gcmalt. Skrin, rektangulärt med valmtaksformat lock (fig. 303). Tempera­ målning på krederad grund, gula blad i mörkbruna kvadrater på röd SKRIN Fig. 306. Bro kyrka. Gossebänk, målad 1755. Knabengestiihl, 1755 gemalt. botten. Över fogarna är limmat remsor av pergament med minuskler. Skrinet av ek, locket av björk. L. 23 cm, B. 12 cm, H. 12 cm. Medeltida. Ett liknande skrin, tillhörigt Träkurula kyrka, finns i Fornsalen i Visby. 270 PREDIKS'I'OL BRO TING Predikstol står på södra sido­ altaret (fig. 304). Ovanpå ljudtaket Fredrik I:s chiffer. Runt taket må­ lad inskrift: »GUDI TIL JEHRA. OCH SIN SAHL • MAN TIL BEFALN • NICLAS MARC· S · ÅMINNEL • CATHARINA IHRE, NIC • MARC • MARCHUSEUS - · l 7 2 3 ­ PASTORE IOANNE GANE ·» l ett fält »ANNO nedtill på korgen är målat: l 7 2 3 DEN 2 7 JULLI MÅLLAT OCH FÖR­ .GYLT MED FINT GUL, JÖNS WULFF». TINIGLAS BÄNKAR Ljusgröna girlander med inflätade rosor på brunröd botten; vita pi­ lastrar med guld och rött. Trappan är målad kastanjebrun, spräcklig, med ljusgrön akantus i fyllningarna. T i m g l a s på södra väggen vid predikstolen. Stället, av trä och Fig. 307. Bro kyrka. Nummer­ mässing, är daterat 1764. Mörkblått tavla. 1742. Vers tafel. 1742. och rött målat. På bakstycket, trä, till stället är klistrad en datumvisare av papper, tryckt av »DAVID HARTWICH IN LEIPZIG». Armen, av smidesjärn, rödmålad, är troligen från 1600-talet. Armens L. 80 cm. l nordöstra korhörnet är en biskopsbänk (fig. 293), byggd av trä. Den är målad kastanjebrun med röda lister, äggstav och tandlist i rött, gult och grönt och med akantusrankar i grisaille i fyllningarna; på ståndarna äro blomstergirlander i blekgrönt och rosa med vita schatteringar målade. Vid norra korväggen står en korbänk (fig. 305), som är målad kastanjebrun med blekt gula akantus och musi­ cerande putti i fyllningarna, röda, ·svarta och ljusblåa lister. Rygg­ fältet har landskapsmålning på gråvit botten, sandgul terräng, svarta träd mot blåvit himmel; till vänster Adam och Eva i paradiset, till höger Moses slår vatten ur klippan. Bänkarnas målning är utförd av Jöns Wulff 1723 (RÄK.). Under korbänken ligger en stock av furu, vilken tillhört en medeltida korbänk med fem sittplatser. Några gångjärn finnas ännu kvar. Bänken har ursprungligen gått i vinkel i väster. Bänkinredningen i långhuset (tig. 263, 264) är också målad av Jöns vVulff 1723; kastanjebrun, spräcklig, med ljusgröna, ljusblåa och klart röda lister och streck. En gossebänk (fig. 306), som förr stått i koret, står nu i tornrummet. Den är målad 1755 av Erik BRO KYRKA 271 Fig. 308. Bro kyrka. Dopfunt av Sigraf. talets senare hälft. 1100­ Taufstein von Sigr af. Zweite Hälfte des 12. Jahrlmnderts . Lodström; brunblå med en brungul akantusranka i varje fyllning, röda lister; .vita dockor i kontursågning med grön marmorering. I långhusets västra del finns en läktare (fig. 264), uppförd 1779 -t:: O; bröstningens målning är utförd året efter läktarens färdigstäl­ lande av Malmberg. Kornblomsblåa fält med vita, röda och mörk­ LÄKTARE 272 BRO TING Fig. 309. Bro kyrka. Dopfunten. Der Taufstein. Christus in Limbis. BRO KYRKA 273 Fig. 310. Der Taufstein. Bro kyrka. Dopfunten. S. Michael. Christus in Limbis. 274 BRO TING NUMMER­ 'l'AVLA DOPPUNT DOPSKÅL blåa rokokoornament, listver­ ket upptill och nedtill är målat i ekbrunt. Tornbågsöppningen är igensatt med en brädvägg, som under läktaren är målad ljust tegelröd eller rosa med blåa och rödarankor och svart­ brunt målad dörr; målningen utförd 1723 av Jöns Wulff. På läktaren stå rödbetsade bänkar, enkla, samt en orgel, som enligt blyertsinskription är byggd 1839. Fasaden är målad i vitt med gulbruna Fig. 311. Bro kyrka. Dopskål av mässing. lister, överst Karl XIV Johans 1500-talet. chiffer. 1'aufbccken aus Messing. lG. Jahrhundert. Nummertavla vid kor­ bänken i triumfbågen (fig. S07), ramen av trä med skulpterade sol­ rosor, druvor och akantus, gulcl och silver på svart botten. H. 105 cm. Levererad av målaren .Johan Hernell 1742 (RÄK.). Dopfunt, av sandsten på podium av kalksten, står vid korbänken i triumfbågen (fig. 308-310). Funtens H. 89 cm. UttömningshåL Till funten hör ett lock av furu, vars övre tornbyggnad nu är försvunnen, enelast de fyra hörntornen återstå. Lockets ursprungliga utseende framgår av en jämförelse med funtlocket i Hejdeby kyrka. Funten är i senare tid, 1723, övermålad i blågrått, svart, gult och ljusrött (av Jöns Wulff). Runt skålen finns en rad figurer i relief. Kristus på sin tron, apostlar, Kristus och andarna i dödsriket, Mikael och draken. På skålens undersida utgöres dekoreringen av »fjäll» samt fält med grova räfflor. Runt funthalsen löper upptill en rundbågs­ fris. Framför varje hörn sitter en figur i stol, Maria med barnet och Petrus samt tvenne andra helgon, mellan figurerna äro fabeldjur insatta. Funten är enligt Roosval ett verk av Sigraf, en gotländing vilken var verksam under 1100-talets senare hälft. 1 Dopskål av mässing (fig. 311); i botten är en driven relief, Adam och Eva i paradiset, runtom finns en inskrift: »WART GELUK AL ZEEN» eller »ALZEIH WART GELVK», vilket LINDSTRÖM 2 Översätter med Steinmeister, s. 102, 172, 186 o. f.; RoosvAL, Ciceronen, s. 83. LINDSTRÖM, II, s. 59. Jfr H . KJELLIN, Ornerade mässingsfat och deras inskrifter, 1921, s. 40. 1 2 BRO KYRKA 275 Fig. 312. Bro kyrka. Vigvattensbäcken, ursprungligen kapitäl(?). llOO·talets slut.. 'Vrihwas~!erb ecJwn. Ende des 12. Ju.hrhundcrts . »Alltid blive lycka ». Diam. 36, 5 cm. Förmodligen Nilrnbergs· tillverkning, 1500·talet (?). I botgöringscellen förvaras den fig. 312 avbildade skulpterade, kapi· vmvATTENS· "lformad e st enen me d orn .. k roppar 1 . l1ornen .. (sk a d a d e ). Stenen, som )lACKEN ta nu är urgröpt, har möjligen ursprungligen varit kapitäl m en sedan huggits om till vigvattensbä cken. 1100-talets slut. Jfr s. 251. Kalk av silver (fig. 313), förgylld. Foten i sexpass med inskrift i NA'L"l'VARDS­ KÄRL minuskler: »IHS MARIA M CCCC LXXXV GATTWEDER OSTRIFTE E'f OLEF OS'l'RIF'J'E DEDI'l' IN ECCLESJE FOLE ORA'l'E DEU PRO EO C U UXOHE EA » (J esus Maria - - 1485 gav Gottfrid Ostrifte jämte Olof Ostrifte denna till Fole kyrka; bed Gud för honom och hans hustru). På de sex utspringande knopparna på skaftknappen är graverat: »IHESVS» (en bokstav på varje knopp). Kuppan, till formen cylindrisk, något vidare upptill, har nedtill genombruten, driven fattning av silver (i silvrets färg mot förgylld skål), en krans av fyra bevingade ängla­ huvuden, blad, blommor och frukter. Mellan foten och knappen är en fattning av silver, delvis förgylld, med uppstuckna bladornament; deni1a fattning är egentligen en förlängning av halsen och liksom skålen med dess fattning utförd av guldsmeden Bernt Falekengren i Visby 1744, således senare än kalkens fot och knapp, som enligt inskriften äro från 1486. Ovanpå foten, delvis dolt av förlängningen, är ett bomärke (?) uppstucket På fotens undersida är en otydlig stämpel. H. 22 cm. Paten till kalken, av sih·er, förgylld, med tre kors uppstuckna i brädden och ett kors i mitten. Stämplar: \V ( = Visby) BF ( = Bemt Falckengren) - tre kronor. Diam. 15,8 cm. Inköpt 1760 (RÄK.). Förr fanns i kyrkan en oblatask eller ett ciborium av silver m ed följande inskrift: »vrvrr CVN'l'A HEGI'I' SVB PANIS IMMAGINE DEGIT » (Han lever, han styr allt, han är till under brödets bild).1 - - ·-·---­ l LlNDS'l'RÖM, J.T, s. 5H. 18., Svenges ky1·ko1·. Gotland I . 276 BRO 'fiNG BELYSNJNGS­ HEDSKAP Oblatdosa av silver (tig. 313), rund, bukig, med drivna ornament i rokoko. Stämplar: Tre kronor -W (=Visby) - BF (= Bernt Falckengren). H. 8,3 cm. In­ köpt 1759 (RÄK.). Sock en budskalk av silver, delvis förgylld. Stämplar: Tre kronor - U2 (= 1802) - MS (=M. Söderberg)- W (=Visby). H. B, 7 cm. P a ten till d:o, av l~ig . 31H. Bro kyrka. Kalk av silver, silver delvis förgylld, med lika 1485, skålen l H4. Oblatask a v silver. stämplar. Diam. 8,5 cm. 1759. . KPkh a.us Silber, 1485 und 174 1. Ohlatrncln se Vinkanna av tenn (fig. B17li) aus Silbcr, 17ö0. med lock, snås och grep (lock­ knappen borta); stympad konform. Stämplar: Ängel med kvist och hammare, ML ( = lYI. Leffier) och bandolär med siffror - Wisby ­ W med öppen krona över (=Visby) i sköld - ML och träd i sköld ­ ~( = 1779). H. 23,5 cm. Vinkärl till sockenbudstyg, av tenn, 8-sidigt, med skruvlock. H . 13 cm. Ti·oligen inköpt 1761 från tenngjutaren Leffler i Visby (IUK.). Två ljusstavar (tig. 314), processions-, av furu, spiralvridna, delvis rödmålade på krederad grund. H. 165 cn1. Medeltida. Nu i Forn­ salen (B. 911, 912). 8-pipig ljuskrona (tig. 315), mässing. H. 70 cm . 1600-talet. 16-pipig ljuskrona, mässing. H.135cm. Nutida arbete, skänkt 1905. Ljusstake, 4-pipig (fig. 316 b) av malm. Rund, platt fot, svarvpro­ filerad stam med korsarm . H. 43 cm. Fotens diam . 27 cm . In­ köpt 1647 (?; R j\K.). Ljusstakar, ett par av malm (fig. 316 a). Rund kupad fot, ba­ lusterstam. H. 23 cm. 1600-talets slut. Ljusstakar, ett par av mässing (fig. iHG c). 8-sidig fot i buckel­ form med drivna och punsade blad och frukter, vriden stanl. Punsad inskrift: » LARS FÅHRAmS - BARBARA ELifiABET TOH SMAN l 7 7 7 ». H. 25,5 cm. Slutet av 1GOO-talet. Ljusstakar, ett par av tenn (fig. 317 c). Balusterstam på 8-sidig platt fot. Stämplar: I ( = 1726 ?)1 W med krona över i sköld ( = Visby) - ML (=M. Leffler) och träd i sköld. H. 17,r. cm. t Enär t\rsbokstäverna på sven::;kt tenn under 1700-talet variera (8ntik1·a, fraktur och skrivstil) är det Jbland svårt att avgöra, vilket år en viss årsbok ­ BRO KYRKA 277 Ljusstakar, ett par av tenn (fig. 317 a). 11­ sidig låg pyramidfot, vriden stam, åsarna gå ned på foten. Stämplar: tre kronor i sköld - SM i sköld. H. 21 cm. 1750- 60-talet. Ljusstakar, ett par av svärtad björk med benringar, kolonnformade. H . 30 cm. 1800 ­ talets början. Spänne av silver, två delar (fig. 318 a), av tvenne tyska mynt, det ena från 1627 (diam . 44 mm), det andra från 1671 (diam. 46 mm ). Spänne av silver (fig. 318 b), 51 x 70 mm, ut­ fört av Bern t Falekengren 17 44 (RÄK.). Al tarring s dyna (fig. 319),s.k. flamsk Yävnad. Blad, blommor och frukter samt fåglar i grönt, rött, vitt och gult på svart botten; på långsi­ dorna och ena kortsidan finns bård, på långsi­ dorna försedd med 12 cm breda blåa yllelister. Ett annat dylikt stycke är ituklippt längs mitten. H. 56 cm, den ursprungliga längden ca 443 cm. Fornsalen (Dep. C. 415)1 . Omkr. 1600. Tro­ ligen inköpt 1614 (n.\K . i Köpenhamns riksarkiv). På predikstolen ligger en d u k av röd sammet med guldfrans. En dylik, trasig, ligger i en kista i sakristian. Tvenne håvar, på vars läderstommar är skrivet Fig. 3~4. ~ro kyrka. . . . . . Medeltida lJuss tav av » 17 45 », trohgtv1s upprepande en äldre msknft, trä. med nutida överklädnad av röd sammet. Beslag Mittolal te rli clwr L ichtstab aus Ho lz. . av försil V J'acl metall m ed gr a verad ornering. Svartmålade, svarvade skaft. Sedan hinge har den bildsten som sitter inmurad i botgöringscellens södra yttervägg varit känd för forskningen. Unde.r inventari­ seringen h ar iakttagits ytterligare några bildstenar, av vilka i synnerhet en, inmurad i tornets södra yttermur ( Il O x 68 cm), synlig inn e i botgöringscellen, är av största intresse. På stenen i botgöringscellens yttervägg (189 x 95 cm) finn s ett större och två mindre solhjul m ed stav avs er. Tenngjutm-familjen Leffler i Visby Y a r verksam nästan hela 1700­ talet och in p å 1800-ta let. Jfr lju~stakar från omkr. 170()-talet~ början, s. 814, tig. 3G9 a, och vinkannor från 1831 (med fa briksstämpeln märkt 1740-talet), s. 218, fig. 241 c. 1 L UNDM ARK, Kyrklig konst, s. r)2 sam t pJ. 14. Al.'l'ARlUNGS · IJ\'NA H A \ ' AU mLDSTENAH 278 BRO TING Fi". 315. Bro kyrka. T\t•mllcu chtf' l' Ljuskrona av mä am~ ing. lGOO·talet. i\'f RS ln ~. 17 . .Jnhrhunclr- l·t . a b Fig. 316. Bro kyrka. Ljusstakar: a av malm, 1600-talets slut; b av malm, 1647 (?) ; c av mässing, 1600-talets slut. J,en chtcr : a Erz, Ende deR 17. Jahrhnnderts; b F.rr. , 1647 ; c 1\'lessing, E nd e Ues 1.7. Jahrhunderts. BRO KYRKA 279 Fig. 317. Bro kyrka. a ljusstake av tenn, 1750-60­ talet; b vinkanna av tenn, 1779 ; c ljusstake av tenn, 1726 (?). a Leu chtcr, Zinn, Mittc des 18. Jahrhunderts ; b Kannc ans Zinn, 1779; o L cu ch t er , Zinn, 1726(?). " b spiralliknande ornament samt, nedtill på stenen (som nu ligger på sidan), en dödsbåt. Dessa symboliska ristningar återfinnas delvis på stenen i tornets sydmur, men huvudmotivet på denna är ormdrakar i strid, en på de kända bildstenarna sällan förekommande scen. Ett par bild­ stenar av enklare typ, med endast solhjul, ligga i torntrappan som steg. Fig. 318. Bro kyrka ; a spänne av si lvermynt., 1627 och 1671. b spänne av silver, 1744. a Selmaile von Silbcnnlinzen, 1627 un c l 1671; b Selmalic ans Silber , 1774. " Utom dessa gravminnesmärken från hedenhös finnas tvenne från kristen tid. Upprest mot norra muren på kyrkogården står en rek ­ tangulär gravsten med runor mellan två raka, parallella linj er utefter sidorna (fig. 320): bedjen : för : j oh ans : i : ytlings (?) : sons : olavs : själ : han: ligger : h är : hans: änka : botjaud: botgairs: i : - - : dotter: låter: hugga : denna : sten. Utanför långhusets portal, på sydsidan, ligger en sten m ed en tom vapensköld, omgiven av fyra kors. GRAV­ STENAR 280 BHO TlNG Fig. 319. Bro kyrka. Altarringsdyna med s. k. flamsk vävnad, inköpt 1614. Al tarringl8. . 3 Tyvärr kunde icke noggranna iakttagelser göras, enär gräyningen påbör­ jats och fullföljts under förf:s bortovaro från kyrkan några >, illa m edfaret; ligger nu på södra sidoaltaret, bredvid predikstolen. Skrovets L. 57 cm. 1700-tals (?). Skå p i sakristian på sex kulfötter, två dörrar, lika målat med läktarbröstningen (fig. 321). » 1791» på ena dörrens insida, skåpet målat av Malmberg (RÄK.). Kista från 1500-talet med osirade beslag, H. 51 cm, L. 98 cm, B. 55 cm, och en dylik från 1700-talets början i sakristian med konturerade beslag, H. 56 cm, L. 94 cm, B. 51 cm. På samma ställe finns ock ett bord, X-ben, tvärslå, rektangulär skiva, brun· marmorerat, 1700-talet, samt en stol, 1700-talets början. Klocka i tornet (fig. 322) med majuskler: »DA1' HYLGE CJWCE TO BRO DAT SYVES GENEDYCH DES WERDE WY VRO», enligt Lindströms mNGKLOCKA 282 Fig. 321. Bro kyrka. Skåp i sakris tian. 1791. Schrank in dor Sakristoi. 17D1. RINGKLUBBA översättning : Det helga kors i Bro, det vare oss nådigt, därför bliva vi glade.1 Framför inskriften en avgjutning av en rund, myntliknande platta (lB i.t 19 mm i diam.) och en sittande man. H. (med kronan) 100 cm Vidd 99 cm. Mitt på klockans liv en gående apa, ovanför denna ett bomärke. 2 Klockan är säkerligen gjuten omkring 1440, enär den är lika de klockor som finnas i Lokrume (s. 353) och Vall, vilka äro daterade, den förra 1442, den senare 1443. Ringklubba av ek, äldsta årtal 1751 (inskuret), yngRta 1844 (skrivet med bläck). L. 20 cm. Ovanpå kyrkogårdsmuren, väster om kyrkan, ligger den ovan (s. 251) omnämnda hakförsedda liggaren, som ursprungligen suttit i tornet; LINDSTRÖM, II, s. 59. F lera medeltida tyska bronsgjutare med n amnet APEN(G)HE'l'ER torde ha signerat sina arbeten med en apa. Lanrens Grave (eller Grove) Apengheter, verksam i norra Tyskland, dog i Hamburg 1478. Om Bro kyrkas och andra lik­ nande klockor gjutits av Lamens i Tyskland eller av någon kringvandrande gjutare på Gotland kan f . n . icke sägas. 2 1 BRO KYRKA 283 .l ( ', / 1 Fi g. 322. B ro kyrka . 1-ting kl ocka, omkr. 1440. Glo ·kc, n m l!10 . i muren, öster om kyrkan ligga de s. 249 beskrivna sockelstenarna Fig. 323. Bro kyrka. Schematisk utveckling. Jfr plan, tig. 268. med bågfront. Seliematischc E ntwieklung des Kirch cn­ Vid SPJWELS inventering i Bro gcbltudcs . ~iche an ch <3-ruudriss, Fig. 21.58. kyrka 1682 förtecknades bl. a.: »Een förgylt kalck och disck '1\vå linstakar af then Ett par messingsliustakar Ett altarlakan med röt silke besyet, förärat af Peer Lasseus (r), befallningsmandens hustru Altarkläde på altaret Een altarbook och en psalmebook T--- messehakar gambla Een kalck och disck af then Een sölfverbudicke till at gömma brödh utj Een handklocka hengandes, och een anna liten klocka som icke henger :B~tt rökelsekäril Ett brudesäte SPEGELS INVEN'l'ARIUM 284 BRO TIN G Noch är tillagt: Een ny fullkommen psalmebook Een ny messehake af blåt tafft, förärat af captain vor1 Vicken Een thenflaska at henta wijn utj Et tjmeglas til predickestoolen, föräl1rat af borgmestare -- - Een ny messesärk, förehret af Agneta von Streleborn Noch een duck, af samma fru, medh silke utsyt at !egga öfver kaleken - ­ ». Sammanfattning av Bro kyrkas konsthistoria. J. Långhus med absidkor; av dessa äro delar av grundmurar och rösten be­ varade, lika~å lmlhtensreliefer och ett krucifix i bys~ntiniserande stil; !'kul p· turen daterar perioden till 1100-tnlets mitt. (Fig. 323 A ) II. Torn av Botvid, vartill anskaffas dopfunt av Sigraf; invigning troligen 1H)G (SmELm\·). Ett örnkapitäl hör oekså till perioden. (Fig. 323 B.) III. Nuvarande kor och sakristia byggas på 1230-tale t (BILE I'ELDS in v.: 1236). Portalen är ett med Lafrans' arbeten nära besläktat verk. Kalvarie· grupp från omkring 1230- 1240. (Fig. 3:23 C, D.) IV. Nordmur till det nuvarande låughuset samt efter ett kort uppehåll sydmur, valv och botgöringscelL Långhusportalen är av Neoiconicus. Bev~­ rade inventarier från denna period: Sittande Maria med barn och sittande Olof, båda träskulpturer. Omkring 1300. (Fig. 323 E, F.) V. Murmålning i koret. 1400-talets mitt. VI. 1688 altaruppsats. VII. Murmålning i långhuset, predikstol och bänkinredning. 1723. VIII. Läktare uppföres 1791. Zusammenfassung. Im Mittel alter war die Kirche Bro eineder bekanntesten der >Hei lig-Kreur-­ Kirchen> in Skandinavien. Der tiberlieferung nach war der Platz, wo heute die Kirche Bro liegt, eine Opferstelle der vorchristlichen Zeit. Es gibt noch eine Quelle östlich von der Kirche, ausserhalb der Maner, und eine solche war friiher, laut sicherer Zeugnisse, auch in der Sakristei zu finden. Diese zwei Quellen und das heilige Kreuz der Kirche galten im Mittelalter als wnnder­ tätig, weshalb viele nach dem Ort pilgerten, nicht nur die Einwohner der Inse! und des schwedischen Festlandes sondern auch viele ans anderen Ländern in Europa. Besonders Seefahrer opferten der Heiligtum, und die Inschrift RltO KYH.KA 285 der mittelalterlichen Gloeke (Fig. 32:l): »Das heilige Kren:~. ron Bro \ntr uns gnädig, deshal b wenl e n wir froh », scheint dm·auf zu deuten, dass die Gloeke eine Votivgabe ist. Noeh in der letzten Hälfte des 19. Jhds opferte man der Kirche im geheimen, l\hinze wnrden unter die Kirchentiiren eingestochen u. s.\\·., und Auswanderer pflegien sich Teile des Prozessionskreuzes (aus dem 12. J hd, Fig. 296) der Kirehe zu verschaffen. Der \Vesttunn ist der älteste oberhalb der Erdfläche beibehaltene Teil der Kirche, von demselben Eaumeister wie der Turm der Kirche Hejnum, BotYid. Un ter dem Kirchenboden und anderswo sind ' Uberreste des Absidehores und des Langhauses. Diesem Gebäude gehörten die Heliefs von Kalkstein - dem Material, von welchem die Kirche gelmut wurde - welche nun in die Siid­ mauer des Langhanses hineingesetzt siml. Diese Ikonen ordnen die IGrche unter die »ikonischen Kirchen» der Inse! ein, nach Roosvals Terminologie. Die Absidkirche \YUrde lVIitie des 12. Jhds gebaut, der Tunn in den 1190:er J ah ren (1196 ?). Der ältesten Periode, dem Absidchore und dem Langhause, gellört ein Triumphkruzifix in byzantinisierendem Stil (Fig. 2f)5), der zweiten, dem Tnrme, gellören ein Taufstein (Fig. 308 - 310) von Meister Sigraf und ein Adlerkapitäl (Fig. 312). Das heutige Chor mit der Sakristei ist wahrscheinlich in den 1230:er Jabren (Bilefeld: 1236) gebaut. In dieser Zeit gehört diejenige Kal varien~ruppe, nach C. R af Ugglas' Ansebanung ans Schlesvig importiert, Yon welcber heute Maria und .Johannes iibrig sind (Fig. 297). Das Chorportal ist mit den Arbeiten des Meisters T"afrans verw;mdt. Das heutige Langbans wurde in zwei Epoehen gebaut, erst die Nordmauer, dann die Siidmauer mit ihrem Portale und die Gewölbe; alles stand um 1300 fertig. Während derselben Periode wurde auch die sogenannte Pönitenz-Zelle an der Siidseite des Turmes gebaut. Fi.ir die Nebenaltäre des Langhanses \VLirden angefertigt: eine thronende Madonna mit dem Kinde (Fig. 299'/2 ), gotländische Arbeit unter französisehem Einfluss, und ein thronender S. Olof (F'ig. 299), ebenso eine heimisehe Arbeit, aber von der säehsiscl1en Kunst beeinflnsst. Im 14. Jahrhundert wurde wahrscheinlieh das Pfarrhaus westlieb YOU .cl;= per-ioder-. ~ B c /) ~ ~ (.Jf r Ji~. 376.) Vm o 1 'i ., -4 ~ 6 7 8 5l .,o J'1 Fig. ;.);JO. B'ole kyrka. Plan. Skala l : 300. Grt111Llris s. F OLE KYRKA 291 F ig. 331. Fole ky rka. L ängdsektiou mot söder. gPUCH SUden . Liiug ~s c lmitt C y9 - söder o Fi g. 19. 33 1'/~ . F ole kyrka. Pla n öve r g ra vs!e rH u·naH liige. TJageplan der Grnbstl'infl. 'cuiges ~yr'kOr' , Gulla mi l . 292 RRO TING Vm· "iO O "" f ,) 4 5 6 7 B ') '10 ./"{ Fig. 332. Fole kyrka. Sektion genom sakristian och koret mot öster. Qucrsehnitt gegcn Osten. Fig. 333. Fole kyrka. Sektion genom långhuset mot väster. Qucrschnitt gegen " resten. TAK c:or.v TORN· ELLER VÄSTPOH'l'AL koret och långhuset är förkroppacl. Sockeln på långhusets sydsida, västra delen, har starkt framspringande attisk listprofil (fig. 335 A). Sockeln på tornet samt på långhu set i sydväst har smal skråfasprofil (fig. 335 C). Koret, sakristian- som har pulpettak- och långhuset ha spåntak, tornet har br~idklädd spira, tjärad. I ett par takfotsbräder utanför remstycket på korets sydsida är inskuret årtalen • 1582 )) och )) 1719 )) . Tak stolarnas utseende, se fig. 334. Valvschema fig. 336. Trägolv finnas överallt utom runt altaret, där golvet är lagt av kalk sten. 1923 lades nytt golv i långhuset (några centimeter lägre än gamla brädgolvet; korgolvet höjdes något; nu ett trappsteg mellan långhuset och koret). Det i förhålland e till anläggningen i övrigt anspråkslösa tornet är kyrkobyggnadens äldsta bevarade parti. Yngst är den del av lång· huset, som ligger väster om den tydliga sömmen på långhusets norra och södra väggar (fig. 324). Tornets portal (fig. 337), i väster, har murhörn, hörn och post med rundbågar, vilka utgå från enkla vederlagslister Invändigt rund­ FOL}~ KYRKA 293 ·f\ · ·C· ·V · Fig. 334. Fole kyrka. Uppmätning av takstola rn a. Abmessungcn der DachstUhle. bågig avtäckning. Den skråkantade sockeln går fram till posterna. Dörren är av ek, tjärad, med medeltida beslag (fig. 338). I sydvästra hörnet i tornet är inifrån uppgång till de övre våning­ arna. Ovan valvet synes i långhusets västmur en nu igensatt rek· tangulär öppning, som ursprungligen fört ut på vinden till ett äldre -~· ·C· Fig. 335. Fole kyrka. Sockelprofiler. Sockelprofile. Fig. 336. Fole kyrka. Gewölbeschema. Valvschema. långhus. Från valvet leda stegar upp genom tvenne bjälklag till klockvåningen. På den nivån har tornet fyra rundbågiga, av kolon­ netter tudelade ljudöppningar, den i öster under långhusets vattentak. Kolonnetterna i norr och söder ha attiska baser m ed hörnblad, de i öster och väster ha grovt profilerade baser med raksicliga hörnfyll­ nader. I norra, östra och västra öppningarna finnas tärningskapitäl, södra öppningen ett basliknande kapitäl (fig. 339). Korets portal (tig. 340), på sydsidan, är upphyggd på följande KORPOR'L'AL 294 BRO 'l'ING 2)~.,.l;===="":"=====cJ J'1 · F ig. 337. Fole kyrka . Tornporta l. Turmportal . KORFÖNSTF.R sätt: Två kolonnetter o. två hörn mellan pilaster och post; den sistnämnda bär trifolieflisa, öv­ riga leder gå upp i spetsbågar. Baserna ha ovan den breda skråkanten attisk profil; framför kolonnetterna ligga hörnblad. Dekorationen på kapitälen utgö­ res av jämnbreda, bandliknande bladstänglar med diamantner· ver; bladen knyta hop sig fram­ för hörnen (fig. 341, 342). In­ vändigt triangelbåge. De tjä· rade dörrarna ha medeltida be­ slag. På utsidan av västra post­ stenen löper en runinskrift: »l>eta : i er · uitni : kirkiur : p rest( a ?J : ok : sokna : manna : et : .h alhuis : poar : aihu : kauptan : me!> : einn : kirkiur: faueh : ginum : litlu : fol­ boa : gar l>a» (Detta är kyrk­ prästernas och sockenmännens vittnesbörd, att Hallvisborna äga, . på grund av överenskom­ met köp, kyrkväg genom Lilla Foles gårdar). 1 Inskriftens L. ca 128 cm, runornas H. 2, 2 a2, 5 cm. I korets sydmur, öster om portalen, sitter ett rundbågigt fönster. I östmuren sitta tre spetsbågiga fönster, i vars svick­ lar, på utsidan, finnas i låg relief Läsningen och tolkningen be­ näget meddelade av prof. OTTO VON FmESEN. - Med stöd av denna runinskrift ansåg sig en kyrkoherde i Fole på 1640-talet, Simon Joh. Strelow, ha rätt till Lilla F oles gård; LUNDMARK, Bilefeld, Strelow etc., s. 178. 1 Fig. 338. Fole kyrka. Medeltida be· slag å torndörren. :\Tittelnltcl'l it'IH •I' Bi·:·i<·lllag åu cl• ·l' '1'111'111tiil'. FOLE KYRKA 295 Fig. 339. Fole kyrka. Kolonnetter i tornets ljudöppningar. Kolonnetten der Schallöcher des Turmes. huggna blommor. Ett mindre, rundbågigt fönster högst upp i östra gavelfältet med huggen omfattning -- bågen huggen i en sten - har troligtvis hört till ett äldre kor. sakristians ingångsöppning i norra kormuren (tig. 343) har huggen omfattning, murhörn med smal skråkantlist som bas, samt poster, som stå på tröskelstenen . Murhörnen fortsätta ovan vederlagslister i rund­ båge. På posterna vilar ett tympanon med djurskulpturer, tvenne med svansarna hopbundna, fyrfota djur. Öppningen har invändig triangel­ båge. I sakristians östra mur är en triangelformigt avtäckt nisch samt en rektangulär ljusöppning. Ett kvadratiskt fönster i norra muren är upptaget eller förstorat i nyare tid. Sockeln på korets nordsida är synlig i sakristian. Detta, jämte oregelbundenheterna kring dörröpp· ningen samt den tydliga sprickan från valvet ned till golvet i sydvästra hörnet, tyder på, att sakristian tillkornmit först sedan koret byggts färdigt. Långhusets portal (fig. 344), i söder, är sammansatt enligt schema: Tre kolonnetter och tre hörn mellan kolonnettknippe och post; de båda innersta leden bära en flertaggig flisa, de övriga fortsätta ovan. kapitälraderna i spetsbågar. Baserna ha samma profilering som sockeln på sidorna om portalen; hörnleden gå nedanför basernas profilering ihop till i låg relief huggna klöverbladsbågar. Ur kapitälens astragal växa stramt sträckta stjälkar eller bladskaft i knippen med hopvikta blad (fig. 345). Invändigt triangelbåge. Medeltida beslag på tjärade dörrar, på insidan med årtalet 1716 inskuret. Det östra av de båda fönsterna i långhusets sydmur är rundbågigt, det västra spetsbågigt; detta senare är tudelat med spröjsverk av kalksten. SAKRISTIA LÅNGHUS· POR'l'AL LÅNGHUS· l''ÖNSTER 296 BRO TING Fig. 340. Fole kyrka. Chorportal. Korportalen. Alla fönster i kyrkan ha ofärgat glas i blyspröjsar, utom det östra långhusfönstret, som har katedralglas, samt stenkarmar. Samtliga val v äro spetsbågiga. Dock ha de båda östligaste valven i långhuset trubbigare spetsbågar än de fyra valven i långhusets västra traveer. Bakristian har spetsigt tunnvalv med hjässlinjen i öster­ väster. Tornvalvet ter sig nedifrån som ribblöst kryssvalv med stigande hjässlinj er, uppifrån sett visar sig hjässan kupollikt murad; för övrigt kan icke iakttagas, hur stenarna äro lagda (valvschema fig. 336). Valvbågarna i långhuset vila dels på konsoler i väggarna, dels på de båda kolonnerna. De östra konsolerna (fig. 316) äro enklare än de västra (fig. 34-7). Den östra kolonnen har kapitäl med ur ringen växande, utbredda mångflikiga blad, den västra har • kapitäl i likhet med fyra sam mansatta kragstenar » (BRUNIUs), kapitäl med fyrpass ­ formig plansektion tätt belagt med tunglika blad med diamantnerv (fig. 348). Basen på den östra kolonnen är attisk med hörnblad i normala proportioner, basen på den västra är visserligen profUerad FOLE K YRKA 297 Fig. 341. Fole kyrka. Korportalens västra kapitälrad. Die 'vcstlichc Kapitiilrcihc des Chorportals. Fig. 342. Fole kyrka. Korportalens östra kapitälrad. Die östliche Ka.pitiilreihc des Chorportals. efter attiskt scherna och belagd med hörnblad, men former och 1nått äro förgrovade (fig. 34\l). Triumfbågen och sköldbågen mot långhusets västra mur -- ·sköld­ bågen möjligen tänkt som tornbåge till ett nytt torn~ äro spetsbågiga, de båda små tornbågarna rundbågiga. På södra sidan i triumfbågen, 150 cm ovanför golvet, är en ej nttydd signatur (1600-tals?) inhuggen . Tornbågskolonnen, av röd, flammig sten, har attisk bas, vars nedre vulst är prydd med en rundbågsfris, som förenar hörnbladen sins­ emellan (fig. 352); kapitälet har hörnfigurer: Kvinna med krona på huvudet och bok i skötet, sittande i stol, man som står på huvudet, tvenne fyrfota djur med människahuvuden samt örn (fig. 351 ). 298 B.RO 'l'Ii'\ G Fig. 343. Fole kyrka. Sakri~tians ingång Der Ein ga.ng der Sakri stei vom Chor. från koret. Kor· och långhusportalerna samt de bådn. rundbågiga fön stren i koret och långhuset ha endast vertikal a hörnskoningar invändigt, de spetsbågiga fönstren ha huggen kantskoning även i bågarna. De rund· bågiga fönstren, korportalen, de tre inre bågar som bära östligaste långhustravens valv samt östra långhuskolonnen ha enfärgat sten· material (så när som på ett par stenar). Övriga innerbågar och västra långhuskolonn en äro av omväxlande gråa och rödspräckliga stenar. Innerväggarna äro vitputsade. l'å norra km·muren, öster om sakristi· dörren, finns en i svart målad inskrift, som alldeles tydligt blivit flera gånger påbättrad och då även delvis förvan skad (fig. 353) : »ESKILLus ­ ANNO D. - l 2.(ELLEH l 7 ) VI SI'l'AVIT - - - -». FOLE IÖ'LUC A 299 Fig. 34.4. Fole kyrka. Långhusportalen. Das La.nghausportal. l sakri;,;tian äro väggar och tak dekorerade med storbladiga akantus· rankor, ljusröda, blåa och gula med svarta konturer; mycket vackert målat (fig. 354). På västra väggen finns följande inskrift: »TILL LITET 'l'ACKSAMHETZ BEWIJSZ FÖR GUDZ GODHEE'l'. SÅ HAFWER TRENNE SACRI­ STIAN UTS'l'OFFERA I~ÅTI'l' H:R IOHA NES HERLITZ MED SIN KÄRE HUS'l'RlJ ME'f'l'A JÖRANS DÅTTER BRYGGER, SOM SKEDDE A:O l 7 0 7 ». På de Övriga väggarna äro bibelspråk insatta mellan rankorna. Vid restaurering av kyrkan 1923 framtogs ett på norra korväggen målat invigningskors samt rester av troligen medeltida kalkmålning på norra väggen i långhuset. Byggnadshistoria. På tornets östsida, strax ovan långhusvalven, finnas tydliga spår av ett äldre takfall och en taknock (fig. 356, 357). Inifrån tornet synas i östmuren tydliga gavellinjer, som motsvara de spår som synas från långhusvinden (fig. 355). Dessa gavelkonturer visa, att det nuvarande 300 RJW TJl\(i Fig. 345. Fole kyrka. Långhusportalens östra kapitälrad. Die östJichc Kapitinreihe des Langhausportals. .\BSUJKYHK A tornet tillbyggts till en nu riven kyrkanläggning, som stått färdig, då tornet påbörjades. Torn et var dock säkerligen avsett från början, varför man icke putsat kyrkans västgavel, som är lagd av nödtorftigt tuktad sten. Under förf:s arbete 1913 konstaterades förekomsten av grundmurar till ett äldre långhus, ca 100 cm innanför det nuva­ rande långhusets nordmur. Vidare påträffades, inmurade i altaret och i korets båda gavlar samt i långhusets östgavel, stenar med båg­ front, finhuggna i äldre medeltida maner. Det nedbrutna långhuset har således varit smalare och lägre än det nuvarande samt haft kor med absid. 1 Denna absid jämte kor och möjligen en del av långhuset (i öster) fick lämna plats för det nuvarande koret, som byggdes med rektan­ gulär plan, samt för östra hälften av det nuvarande långhuset (första traven, intill triumfbågen, med en mittkolonn). Absidkorets portal blev sakristiportal. Det nuvarande korets sydfönster och den första långhustravens fönster ii ngo bågstenarna från de rivna partierna. Troligtvis är det ett äldre km·fönster, som nu sitter som gluggom­ fattning i det rektangulära. korets östra gavelfält. Som kyrkan nu stod, med det nuvarande koret, östra delen av det nuvarande långhuset och väster därom det gamla låga långhuset (helt eller del vis) jämte torn, torde den h a sett ut som Vallstena kyrka än i dag gör. Detta provisorium i Fole varade icke länge. Det gamla långhuset revs och ersattes med tvenne nya långhustrav(~er med ytterligare en mittkolonn; i den östra hälften av långhuset fanns ' 1923 byggdes nytt altare, varvid absidstenarna tyvärr försv uuno. - S'!'RE ­ anför årtalet 1096 som byggnadsår för Fole kyrka; detta årtal kan avse den ovan rekonstruerade absi dkyrkan i et.t ä ldre skede än det som dateras . med ledning av sakristians dörromfattning (s. 302). LOW J?OL I~ KYRKA 301 Fig. 346. Fole kyrka. Interiör mot öster 1913. Inncrumsicht gegcn Osten 1913. 302 RH.O TING Fig. 347. , Fole kyrka. Interiör mot väster 1913. Innenansi cht gegcn 'Vesten 1913. DATBIUNG ju förut en kolonn. De nya murarna uppfördes med lutning inåt för att uppbära valvtrycket bättre. Dateringen av absidkoret och dess långhus kan göras med ledning av sakristians dörromfattning, som enligt vad ovan sagts härstammar från absidkoret. Tympanonskulpturen är besläktad med ikonskulp­ turen i Endre kyrka, Gotland (hörndraken och lejonreliefen), som kan ha tillkommit omkring 1150. Till den tiden, 1100-talets mitt eller något senare, höra ock de tärningskapitäl, som sitta i ljudglug­ garna; tornet synes sålunda vara uppfört strax efter absidkoret och långhuset, vilket stämmer med iakttagelsen ovan, att långhusets väst­ gavel icke putsats, enär tornet var planerat från början. Tornbågskolonnen med dess skulpterade örn- och människafigur­ kapitäl föres av RoosVAL till omkring 1200. 1 Genombrytningen till det äldre långhuset har sannolikt förändrats då, i samband med att ny dopfunt anskaffades (jfr nedan s. 310). Kapitälskulpturen sam­ manställes av Roosval med Calcarius och hans stilriktnings alster, basen jämföres med en kolonnbas i Olofs ruin i Visby. Enligt anteckning av Bilefeld i Visby domkyrkas inventarium 1585 blev Fole kyrka byggd 1280: »ANNO 1280 JEDIFICATU:M: FUTT 'l'E:M:PLU:M: FOLENSE» 2 (1280 byggdes Fole kyrka). Detta årtal gäller förmod­ 1 RooSVAL, 2 Ciceronen, s. 94. Ang. anteckningens värde se: L UN DMAHK, Bilefeld, Strelow etc., s. 168 o. f. FOLE KYRKA 303 Fig. 348. Fole kyrka. Kolonnernas kapitäl. Di e Situlenkapitäle des Langllauses. ligen färdigbyggandet av långhusets västra parti. Nuvarande koret och dess portal samt östra långhu!'kolonnen äro i arkitektur och skulptur besläktade med bl. a. Öja kyrkas långhus, tornet i stenkyrka, ett par pelare i Örebro domkyrkas kor och i Linköpings domkyrka m. fl., vilka alla tillskrivas den anonyme mäster Neoiconicus. Kor­ portalen i Fole återgår på brudportalen till Visby domkyrka. Lång­ husets östra parti och koret dateras till mitten av 1270-talet.l Skillnaden mellan västra hälften av långhuset och de östra delarna framträder tydligast i västra kolonnens kapitäl och de motsvarande väggkonsolerna, men även i olikheten i de inre omfattningarna kring västpartiets fönster och östpartiets (se ovan s. 298). Murarnas lutning inåt är också ett yngre drag och så betydelsefullt för byggmästaren, att han hellre låter sömmarna på syd- och nordmurarna bli synliga och t. o. m. förser de utskjutande kanterna med huggen kalkstens­ skoning än avviker från sin byggnadsplan. Portalen har en viss likhet med arbeten av signaturen Ronensis. Att observera. är, att den för Neoiconicus så typiska, starkt framspringande sockelprofilen pa Endre och Bro kyrkors långhus, sydfasaderna, även finns på Fole långhus i västpartiet och indragen i långhusportalen. Inredning och lösa inventarier. Altaret är (1913) murat av huggen sten, täckt av korsmärkt kalkstenshäll, slipad. På framsidan finns relikgömma med en kors­ 1 Ro osv AL, Ciceronen, s. 94. AL'l'AHE 304 BRO TIN G Fig. 349. Fole kyrka. Västra långhuskolonnens bas. Die Basis der westliehen La.ngha.ussäule . ALTAR­ UPPSA'l'S ristad sten i öppningen, på baksidan är en större nisch. Uppe på tornvalvet ligger en ganska förstörd dörrhalva av ek med medeltida beslag, vilken troligen hört till väggskåp. - 1923 ombyggdes altaret; jfr ovan s. 300 1 . Ett sidoaltar e s skiva är bibehållen som grav­ sten över J . Herlitz, se s. 318, en annan försvann 1923 (s. 310). I sydöstra korhörnet ligger en sten med ett genomgående hål samt bredvid detta en musselformig försänkning. Tydligen har på denna sten, som ej ligger på sin ursprungliga plats, stått en piscina. Altaruppsats av trä (fig. 358). I mittfältet en målad framställ ­ ning av nattvarden med årtal och målarens namn i nedre vänstra hörnet: >>1654. JOHAN BARTscH PICTOR.»; på sidorna Simon och Anna (enligt underskrifter); i överstyckets mittfält lamm med korsfana; i tvenne fält längst ned: »OMNIA IN DEI GLORTAM HAFFR HJEDERI,IG OCH VE LLJERDE MAN D , H . SIMON HANSON STRELOU MED SIN K. HU S'l'RU ANNA IENSDA'l'TER SAMPT K1RCKEVJ<::RGENE H AN S VATLINGS, LAFFE RIT7. RYFF­ HELVIGS, RASMUS LAURI , LILLE FOLE OCH GEMENE Tlms, PAUEL S'l'OR SOGNEFOLCHET LAADJ~T DENNE TAFFULE OPSE'J"l'E OC H.E NOVERE ». Färger: Blått, vitt, rött, svart, guld och grönt. Altarringen, har en 1923 framtagen och restaurerad målad de­ koration, blågrön och cinnoberröd akantus på vitgul botten i fyllning­ arn a, kastanjebrun owfattning. Höd plyschdyna. FOLE KYHKA 305 Fig. 350. Fale kyrka. Interiör mot öster (från tornet) före restaureringen 1923. 10~13. Das Innere gegcn Osten, vom Turme ans geschen, vor der Rcstaurieroug 306 RIW 'l'lNC: Fig. 351. Fole kyrka. Tornbågskolonnens kapitäl. Das RapitlLl der 'l'urmbogPnRiinlc. 'l'UIUMF­ KRUCIPIX PREDIKS'l'OL Triumfkrucifix (fig. 359) hänger på korets norra vägg, ovan in­ gången till sakristian. Figuren, m ed . krona på huvudet, har svagt rosafärgad kropp med gråmålat ländkläde; på det brunmålade korset en påskrift om att krucifixet målats 184(0 ?). H. ca 385 cm. 1200­ talets mitt eller tredje fjärdedeP Predikstol (fig. 360) i långhusets sydöstra hörn. Målad i flera ljusa färger samt guld och silver. Kring korgen (nedtill) finns följande inskrift målad: »ÅHR l 751 DÅ WARANDE PASTOR I-m JOH. HERLITZ MED DESS FÖRSORG GUDI TILL ÄRA OCH KYlUCAN TILL PRYDNAD, SAM'l' FÖRSAMLIN GE N 'l'IL HEDER, L ÅTl'l' BYGA DENNA PHJ~DJKES'l'OL SAM'l' :MÅLA.» ---,. Ö Fig. 352. Fole kyrka. Tornbågskolon­ nens bas. Die Basis der ~l.' urmbogcus~lul e . Runtljudtaket kartuscher med bibelspråk. Överst på taket en domsängel m ed basun i högra h anden, i vänstra språkbancl. Svart, vitt, rött, blått, grönt, guld och silver. På predikstolstrappan över dörren målat: »CHRISTUS ÄR MIT LlF OCH DÖDEN Ält MIN ,\F Unnr.A~, 1 ,Jfr 2!:14 o. f. Träskulptnr, s. FOL~~ KYRKA 307 Fig. 353. :Fole kyrka. Medeltida, målad inskrift å norra korväggen. lVIittelalterlicbe Inschrift an der nördlichen Chonnaucr. Fig. 354. 20. Fole kyrka. Golland l. Målad dekoration i sakristian, 1707. 'VauddckoriPrnug vom Jahre 1707 in der Sakristci. & cTige s kyrkor, 308 BRO TING Enligt RÄK, har Joh. Hernell, känd som målare och bildhuggare, tillverkat predik­ stolen. Insidorna av dörren, trappan och korgen ha rokokomönster i blått och rött på vit botten. Insidan av dörren är numera övermålad, men undermålningen lyser igenom . Korbänk (fig. 361) från 1600-talets slut, målad i smutsgult. Bänkinredningen (fig. 347, 350) är sluten . På nordsidan äro de femton främsta bänkarna från 1700­ talets förra hälft; på dessa bänkars dörrar fanns ännu Fig. 355. Fole på 1tl30-talet femton »Heliga qvinnor i judisk drägt 1 ~f'I:e\ak~:f~rå 1 ;; (17 40)» ; de två bortersta bänkarna (innan läktar­ tra tornmurens trappan kom till: tre bänkar) äro från omkring 1800. västsida. Bänkarna på sydsidan äro från 1700-talets förra hälft Spuren ciner iUtc­ rcn Dachschrägung an OCh ha på dörrarna haft »alla profeter» ;1 dessa mål­ der·westlichen ~eit e der östlichen Turmmancr. ningar voro troligtvis utförda samtidigt m ed figurerna i judisk dräkt på nordsidans bänkdörrar, vilka synas ha varit daterade WINI!\G. JOH. HERNELL ». Fig. 356. Fole kyrka. Detalj av tor­ nets östmur, östsidan. Dctail der Ostseite der Ostrnauer Fig. 357. Fole kyrka . De· talj av tornmuren, sektion. Dctail von der T'nrmmancr, Qucrscb nit t. des 'l'urm es. 1 M. GUS'l'AFSON, S 170:e, U. B. FOLE KYRKA 309 Fig. 358. Fale kyrka. Altaruppsats av trä med målning av Johan Bartsch, 1654. Altaranfsatz, Holz, mit l\ialerei von Johan Bartsch, 1604. 1740. Norra och södra bänkkvarteren målades 1923 i stil med främ­ lingsbänken (se nedan) med akantusrankor. Som panel i nedersta torn­ rummet sitter nu (sedan 1923) dörrarna till de bänkar, som förr stodo i mittkvarteret. De ha marinblå rokokokartusch med vit och blå empirrosett i mitten på blågrå botten, vackra, klara färger. Enligt R.~K. gjordes dessa bänkar 1800-1802; målningen utfördes 1802­ 1803 (fig. 362). l långhusets sydvästra hörn står en främlingsbänk med ursprunglig (restaurerad) målning, bladgrön akantus på vitgul botten; på skärmen iir målat: >lTU SOM RESANDE OCH FREMMANDE ÄR GACK HÄR IN. BE­ KOSTAD OCH SKIÄNK'l' AF KYRKIOHERDEN HR JOHAN HERLIT Z A:O l 7 4 0 >l. Omkring 1870 fanns (enligt muntlig uppgift) mellan långhuset och tornet en skiljevägg av bräder. På sidorna om denna fanns skåp med olika föremål, bl. a. kyrkstötekäppar med bilder, vilka av barnen 310 B RO TING 1\UMME:H · TAVT.On användes som käpphästar. Vid l ä k ­ tar ens uppbyggnad 1872 kastades allt detta ut. På läktaren står en orgel m ed fasad i gotiserande stil, efter ritning av · J. F. Å bom, 1870­ talet. Nu mmer tavla (fi g. 363) med skulpterad träram, solros- och blad­ motiv, senare m ålad i guld och svart. Nedtill på ramen är målat , ur­ sprungligt ehuru påbättrat: »PAWEL HANSSON NYGÅRD. MARGRETA REICK ANO 1736 DEN 12 JU NI» (»3» ej tydligt, utfyllt efter M. Gustafson) .l Nummertavlan är sannolikt skulp­ terad av Johan Hernell. H . 68 cm. Nummertavla av ek, nutid a arbete, enkelt sk1,1lpterat överstycke. H . 140 cm. Dopfunt (fig. 364--366) av kalk Fig. 359. Fole kyrka. Triumfkruci­ fix från omkr. 1250-1275. sten, m ed uttömningshåL På skålens Triumpllkruzifix. Um 1250- 1275. yttersidor i jämförelsevis hög reli ef de tolv apostlarna med sina namn ovanför samt flykten till Egypten , på undersidan rankmotiv; halsen har fyra h örnhuvuden med människoansikten samt djur- och män­ niskofigurer; foten, i ett stycke m ed halsen, är profilerad: H ålkäl, vulst och plint. E nligt inuti skålen målad inskrift är funten m ålad 1707. Funten, ett arbete av Calcarius omkring 1200 2 står mitt under triumfbågen ; 1913 stod den på en korsmärkt sten, som ur­ sprungligen varit skiva till sidoaltare; denna altarskiva försvann 1923. Ursprungligen h ar funten stått i nedersta tornrummet. Funtens ur­ sprungliga podiesten, med hål , är till hälften bevarad som trappsten utanför södra långhusportalen. Dop sk å l . av mässing, förtent. H . 8 cm. Diam. 28 cm. 1600­ talets mitt. l 1682 års inv. förtecknas »Een förgylt sölfwerkalk och disk» (nedan s. 320). Denna kalk fin nes nu i Bro kyrka - patenen är nu DOP~'UN' l ' 1\A'I'T VAll i>S· KÄHL 1 2 S 170:e, U. B. ROOSVAL , Ciceron en, s. 94. l?OLE KYRKA 311 Fig. 360. Fole kyrka. Predikstol, 1751. Ka:nzel , 1751. Fig. 361. Fole kyrka. Korbänk, 1600-talets slut. Chorgcstlihl 1 Ende des 17. Jahrhunderts . 312 BIW TING Fig. 362. Fole kyrka. Bänkskärmar, målade 1802-1803. Ge.stUhltliren, 1802- 1803 gmu alt . försvunn en - dit pjäsen kommit på obekant sätt. Kalken, som är av silver, förgylld, har på foten en inskrift i minuskler: » m s MARI A M CC CC LXXXV GA'l'TWEDE R OSTRIFTE ET OLEF OS'l'RIFTE DE DI'r IN E C­ - CLESIE F OLE OHA'r E DEU P RO E O CU UXOR E - (Jesus Maria - l 485 gav Gottfrid Ostrifte jämte Olof Ostrifte denna till Fole kyrka ; bed Gud för honom och hans hustru); den beskrives och avbildas bland Bro kyrkas övriga inventarier ovan s. 275 . Kalk (fig. 367) av eilver, delvis för­ gylld; cylindrisk skål, skaftknapp i hop­ tryckt kulform, konisk fot med ett par profilavsatser. Stämplar: CAB ( = Carl Anders Bahr)- tre kronor -W (=Visby) -- H4 (=1838). H . 28 cm. Pat e n till kalken, silver, förgylld, lika stämplar. Diam. 16 cm. Socken budskalk (fig. 367) av silver, F ig. 363. Fole kyrka. Num­ mertavla. 1736. delvis förgylld; i formen lika föregående. Verstafel, 1736. Stämplar: CAB (Carl Anders Bahr) ­ tre kronor- K4 ( = 1840)- W (=Visby). H : 14 cm. Paten av silver, förgylld, med lika stämplar. Diam . 8 cm. Vinkanna av tenn. Djupt nedskuren snås på bukig kanna, vid EA» FOLE KYRKA 313 Fig. 364. Fole kyrka. Dopfunt av Mäster Calcarius, omkr. 1200. Taufstein von Meister Calcarius, nm 1200. grepe, urneliknande lockknapp. Stämplar: Figur med våg - träd med krona över (=Eksjö vapen) - Ekesiö - X4 ( = 1852). I botten uppstucket: » FOHLE KYRKA ÅR 18 52> . H. 30 cm. Lika kanna i Lokrume (fig. 411, s. 349). Oblatskål av tenn . Oval skål med bladkvistar som öron på rombisk fot med lagergirland. Stämplar: Ekesiö- NEJ- X4( = 1852). H. 18 cm. Lika skål i Lokrume (fig. 412, s. 349). Ljuskrona (fig. 368) av mässing. 16 pipor i två kransar. Stammen krönes med kvinnofigur hållande en palmkvist. Inskrift på den stora kulan nedtill: »FÖRFÄRDIGAD AF ELI SANDBERG I STOCKHOLl\1 ÅR 1795.» Ljuskrona av mässing, pressad plåt och dragna rör, 12 pipor i två kransar, och en dylik av gjuten mässing, 16 pipor i två kransar, båda i 1600-talsstil, nutida arbete. H. ca 130, resp. ca 85 cm. m:L\'SNlt\C:S· ltl·;[)i';K .'\P 314 BHO TING Fig. 365. Fole kyrka. Der Taufstcin. Dopfunten. Flykten till Egypten. Die Flucht nach Ägyptcn . TEXT ILlJ : J: Lju skrona, mässing och glasprismor, 1800-talets mitt. H. ca 110 cm. Ljusstakar (fig. 369 b) av mässing, ett par, 5-pipiga, platt rund fot . H. 44 cm. 1600-talet. L j u s s takar (fig. 369 a) av tenn, ett par. Attasidig, platt fot. Stämplar : ML (=M. Leffler) på ömse sidor om ängel med kvist - otydlig stäm­ pel med kunglig krona över. H. 30 cm. 1700-talets början. .\.nt e p e ndium av röd sammet med kors av påsydd~ guldgaloner samt broderier i gult silke på ljusgrå botten, brödets och vinets sym­ boler. Obetydligt arbete från omkring 1900. '1\,änne håvar klädda med röd sammet, fransar av linnetråd, tofsar av röda och vita trådar. I den ena tofsen en klocka av metall i FOLE KYRKA 315 Fig. 366. Fole kyrka. Dopfunten. Apostel. Apostlar. Der Taufstein. halvkuleform med uddig kant och ornerad i låg relief med sköld av 1600-talstyp samt kvistar. Svarvade skaft med släta beslag av mässing. 1700-talet. Under inventariseringen 1913 påträffades under golvet, liggande som underlag till en golvbjälke i långhuset, hälften av en trapetsformad gravsten med skråfasade kanter, utan inskrift. Denna sten är av samma typ som Botrefs sten i Klemens' ruin, Visby, vilken kan dateras till omkring 1100, senast 1100-talets första årtionde ;1 stenen i Fole är från samma tid. Alldeles intilllånghusets sydmur, utanför kyrkan, finnas gravar med kantställda sidostenar, delvis ra1 GR\\" ST E " AJ: LUNDMARK, Botrefs sten i S:t Clemens, i G. A., 1914, nr 298. 316 BRO TING serade. G l å fig. 3311/2 är byggd av på kant stående kalkstenshällar samt täckt av en nu i flera stycken söndersprängd stenplatta; -L. 215 cm, B. i västra ändan 82 cm, i östra ändan 71 cm. G 2 å fig. 331 1/ 2 markerar en grav byggd på ena­ handa sätt som föregående, liksom den raserad; L. 165 cm, B. ca 70 cm. U 3~ G 6 å planen beteckna gravar, vilkas täck­ hällar ligga ca 20 cm under markytan. De ha ej undersökts beträffande inne­ hållet. G 3 täckes av häll med 14,5 cm högt latinskt kors mitt på samt tvenne Fig. 367. Fale kyrka. Kalk av försänkta linjer utefter kanterna; L. 214 silver, 1838 (t. v.); sockenbuds- cm, B. 122 och 103 cm. G 4 har brusten kalk av silver, 1840 (t. h.) . Kclch ans Silberl838 (!inks); Kelchans häll; L. ca 215 cm, B. ca 175 cm. Silber flir Krankonkommunion lt\40 (rechts). G 5:s häll har ett ca 155 cm högt latinskt kors på trappfot med två steg, dubbla försänkta linjer utefter kanterna; L. 186 cm, B. 103 och 97 cm. G 6 har häll utan ornering; L. 209 cm, B. 102 och 72 cm. En av Liljegren (nr 1722)1 omtalad sten med runor, mitt på botgörarris, pilgrimsstav och bokpåse, 2 har ej påträffats. Ovan jord, strax öster om kyrkan ligger en sten (G 8; fig . 370) med inskrift med majuskler: »HALGWI HALDIAVDIS JACET HOC 'l'UMULATA SEPVLCRO DONA SUE LAVDIS DB HVIC DE'l' IN ORDINE PVLCRO », h vilket Lindström tyder: Helvigs (namn på gård i socknen) Haldiaud ligger jordad i denna grav och tillägger: »Det öfriga ger ingen begriplig mening», 3 av äldre för. fattare har upptagits en sten, varå inskrift med majuskler: >>ANNO DOllUNI M CCC VI OBHT PETRUS DE FOLE CVIUS ANIMA REQVIESCAT IN PACE» (Herrens år 1306 4 dog Petrus från Fole, vars själ må vila i frid). 3 stenen synes nu vara försvunnen (fig. 371). G 9, rektangulär sten med oläslig inskrift i ring. Söder om kyrkan. G 10 (fig. 372), inskrift med majuskler: »HIC EGO BOTEDIS HALGVVI .JACET TUMVLATA CELESTIS REGJS V'l'INAM SANCTIS SOCIA'l'A OBIIT ANNO DOMINI M CCC XXVII IDUS l\IAII>> (Här vilar jag Botedis Helvigs jordad, LILJEGREN, Runurkunder, s. 201; Manumenta runica I, s. 80. LINDS'l'RÖllf, Il, s. 48; jfr HILFELING, Fm. 57: 7, s. 17; Atlas, ta b. 4. 3 LINDS'l'RÖM, s. 74. 4 HILFELING, Fm. 57: 7, s. 17. LINDSTRÖM uppger, förmodligen av miss­ tag året 1316. 1 2 FOLE KYRKA 317 Fig. 368. Fole kyrka. Ljuskrona av mässing, 1795. Kronlenchtf'r ans 1 \'Iessing, 1705. a Fig. 369. Fole kyrka. a ljusstake av tenn, 1700· talets början; b ljusstake av mässing, 1600-talet. L eu chter: n Zinn, Anfang des 18. Jhds; b ll:essing, 17. Jhd. 318 BRO TING Fig. 370. Fole kyrka. Gravsten, 1300-talet. Grabstein, 14. Jahrhnndert. Fig. 371. Fole kyrka. Försvun­ nen gravsten, 1316. Grabstein 13lG. give Gud förenad m ed den himmelske konungens helige ; hon dog Herrens år 1327 den 15 maj). 1 På 1700-talet har stenen försetts med gravskrift över pastor Georg Brygger. Inne i kyrkan, i koret. G 11 (fig. 3 73), inskrift i minuskler: » HIC IA CE T IN 'rUMBA OLA US NO MINE BUTTA CONDAM CURATUS UTINAJ\1 SANCTIS SOCIATUS ANNO DO­ (Här vilar i graven Olof med namnet Butta, fordom kyrkoherde, give Gud förenad med helgonen; Herrens år 1489 dog han på Alexi dag [elen 17 juliJ.2 Mitt på stenen kalk med oblat. Inne i kyrkan, i koret. G 12 Gravsten med inskrift i versaler på kartusch: »H;~R UNDER HWILAR KYRKIOHERDEN HR JOHAN HERLIT Z DÖD A :O l 7 2 9 ». Denna gravsten har ursprungligen varit skiva på sidoaltare, varom såväl fem små ristade kors som hål för relikgömma vittna. Nära ena kanten finnas tvenne hål, 3 cm diam., som äro fyllda med bly­ rester; troligtvis har en järnställning för något ändamål varit fast­ satt i dessa hål på altarskivan. I koret, söder om altaret. MINI M CD LXXX IX OBII'l' DIE AI,EXI» t LINDS'l'RÖM , LINDSTRÖM, 2 II, s. 75. II, s. 75. FOLE KYRKA 319 Fig. 372. Fole kyrka. sten, 1327. Grabstcin 1327. Grav­ Fig. 373. Fole kyrka. Gravsten, 1489. Grabstein 1489. Mitt i koret ligger en gravsten över en annan kyrkoherde Johan Herlitz, f. 1700, d. 1779, samt hans två hustrur, döda resp. 1741 och 1779. Markerad G 13 å fig. 331 1/ 2 • F a t tigstock, innanför långhusets sydportal, av trä, kastanjebrun , med tiggare och hund i enkel målning på en tavla, daterad 1652. Fattigbössa, i cylinderform, av gjutjärn, gråmålad, märkt »BS 1819 ». H . 30 cm. I sakristian. l sakristian står en plåtbeslagen kista med smidda ornerade be­ slag. H. 60 cm. B. 53 cm. L. 100 cm. 1700-talet. På samma ställe finns också ett enkelt bord, en stol från 1600-talets slut och fem stolar från omkring 1700 och 1700-talets början. Möblerna gråmålade. Under kyrkgolvet tillvaratogs vid inventariseringen 1913 sjutton stycken Visby-brakteater, en Visby·skilling av år 1535 samt en del kopparmynt av sent datum . Vidare en klädeshäkta av silver, medeltida, och en s. k. nöt till armborst, av ben. Nu i Fornsalen (C. 2553-2559). FATT I4! · STOCK , 1\:I~T O .lt 320 KL< )C KA BRO TING Klocka i tornet (fig. 374) m ed in­ skrift i m inuskler : »AVE MARTA GRATIA PLEN A DOMINUS TECUM BENEDIC'l'A 'l'U IN JVIULIERIBUS E'l' BENEDICTUs PRUCTUS VENTRi s TUI AMEN .>> Mitt på klockan är ett bomärke i relief, enligt LIND· STRÖM Lill-Ryftes bomärke. H. (med kronan) 105 cm. Vidd 107 cm. 1400­ talets mitt. Ring -, tr a n spo rt- och f a tti g­ klubbor av furu : En med inskuret årtal 1751 för första ringningen> sista ringningen 1889; en med årtal 1786 Fig. 374.. Fole kyrk a. Ring­ och bomärken; en märkt 1802 sam t klocka, 1400·talets mitt. Gl ockc, iVIittc des lö. Jhds . med anteckningar om vedtransporter; · en med inskuret årtal 1814 och bi­ belspråk rörande omsorgen om de fattiga. L. ca 12 a 16 cm. I sakristian. . l'EGJ ·:Ls 1:-.;Vid SPEGELs visitation l 682 intogs i k yrkans inventarium bl. a.: YE:-.:TAHi l.J " »Een förgylt sölfwerkalk och disk .l Een thenkalck Een messeh ake Een charkappa Twå stykken röckljner n Een gammal m essingskittel uti funten (överstruket och breel­ vid står : »bäcken») Een gamm al altarbook, dansk ett rökelsekäril r; ett bruclesäte Twå linstakar af then L_D ett altark läde och lakan Een swensk psalmebook kiöpt Een swensk Catechismus, J,utheri den större Kyrkians kista, beslagen med jern och 3 lås. » /) Fig. 375. Fole kyrka. Schematisk utvecklin g. Jfr plan, fi g. 330. Schcmntischc Entwicklung . Sichc auch Grun driss, Fig. 330. FOLE KYRKA 321 Sammanfattning av Fole kyrkas konsthistoria. I. Fragment av gravsten från omkr. 1100 visar, att kyrka -uppförd 1096 enligt S'l'RELOW - fanns på platsen redan då. II. Absidkyrka av sten- jfr ovan s. 300, not - med ett n ågot yngre torn. 1100-talets mitt eller nå got senare. (Fig. 375 A, B.) III. Tornbågen utvidgas och i denna insättes en mittkolonn med örnkapitäl ; omkr. 1200. Dopfunt samtidigt av Calcarius. IV. Nuvarande kor och östra delen av nuvarande långhus av Neoiconicus ; Triumfkrucifix; 1200-talets mitt eller tredje fjärdedel. (Fig. 375 O.) V. Västra delen av långhuset, sakristia; omkr. 1280 (BILEFELDS inv. : 1280). Vid denna tid ny· eller ombygges prästgård. (Fig. 375 D.) VI. Nattvardskalk (1485) och tornklocka; 1400-talet. VII. Altaruppsats av trä med figurmålning av Johan Bartsch 1654. VIII. Målning i sakristian 1707. - Predikstol 1751 av Johan Hernell. IX. Kyrkan vitkalkas invändigt 1848. - Läktare 1872. - Restaurering 1923. Zusammenfassung. Ein Bruchstiick eines Grabsteines, der um 1100 gehauen ist, zeigt, dass eine Kirche schon damals auf dem Platze stand. Einige in dem oberen Teil des Ostgiebels festgemauerte, bogenförmig gehauene Steine mit fein ge­ hauener Vorderseite denten darauf, dass die Kirche von Stein, die der ältesten folgte, mit Absis abgeschlossen war; Teile der Langhansmalier der Absiskirche sind bei Ausgrabungen angetroffen. Dieser zweiten Kirche gehörte das heute als Einfassung des Sakristeieinganges verwendete Portal (Fig. 343); um 1150. Der noch stehende Turm wurde um ein Jahrzehnt später gebaut. Der Turmbogen wurde vergrössert und eine Säule mit figurengeschmiicktem Ka­ pitäl wurde darin hineingesetzt; um 1200. Diese Veränderung hängt ohne 2weifel mit dem Anschaffen des Taufsteins (Fig. 364- 366) zusammen. Das noch stehende Langhans ist in zwei Perioden aufgefiihrt. Erst wurde die östliche Travee gleichzeitig mit dem heutigen Chore vom anonymen Meister Neoiconicus gebaut. Fiir dieses Interieur wurde der Triumphkruzifix (Fig. 359) gemacht; Mitte oder drittes Viertel des 13. Jahrhunderts. Die mittle~·e und die westliche Travee wurden wahrscheinlich 1280 gebaut, ein im 16. Jahrhundert aufgezeichnete Baudatum.' Gleichzeitig wurde auch die Sakristei an der Nord· seite des Chores aufgefiihrt. Dem 15. Jahrhundert gehören einige interessante Inventarstiicke, der silberne Kelch (1485 datiert), jetzt der Nachbarkirche Bro gehörig (Fig. 313) und die Gloeke mit Minuskelinschrirt (Fig 374). Der Altaraufsatz (Fig. 358) ist eine einfache Tischler·Arbeit; seine Figur­ s<:enen sind von Johan Bartsch 1654 gemalt. - 1707 wird das Innere der Sakristei gemalt (Fi g. 354). - Die Kanzel (Fig. 360) ist ein Werk des Tischlers Johan Hernell 1751. - Die Empore ist 1872 gebaut. 1923 wird die Kirche mit ihren Mobilien restauriert. 1 LUNDMARK, Bilefeld, Strelow etc. S. 179 u. f.). 322 BRO TING LOKRUME KYRKA. GOTLAND, GOTLANDS LÄN, NORRA BEFALLNINGEN, NORRA TREDINGEN, BRO SETTING, BRO TING, VISBY STIFT, NORRA KONTRAKTET, ANNEX TILL FOLE. Tryckta källor (se även föreg. samt noter): BRUNIUs II. - RoosvAL, Kirchen. Handskrivna källor och avbildningssamlingar: K. B.: HILPELING, Fm. 57:10 och · ll. -- A. T. A.: P. A. SXVES berätt. 1864; ca 50 fot.; teckn. av P. A. SÄVE; uppmätningsritn. av Gus·r. HoumAHL. -B. St.: Kopior av ritn. till bänkar, orgelfasad och läktare 1889 av Gu:>'l'. E. PETTERSON. Kyrkans arkivalier gemensamma med Foles. Kyrkogården. Kyrkan ligger på slätten, och det jämförelsevis låga tornet skymmes lätt bort för den vägfarande av skogsdungarna. Då man kommit så nära, att kyrkan och någon av dess kyrkogårdsportaler bli synliga, får man intryck av kyrkan som en tungt proportionerad anläggning. De på det kraftiga, trubbigt avslutade tornet högt sittande galleri­ öppningarna med de vita murflaken nedanför ge tornet karaktär av befästad trygghet. Mitt på det kvadratiska begravningsområdet ligger kyrkan (situations­ plan fig. 377). Den omgärdas av en m ur lagd av kalkstensflis, utan bruk. H. 120-160 cm, B. 90-100 cm. Av de båda kyrkogårds portalerna, vilkas kalkstensmurar äro spritputsade, användes endast den i väster (tig. 380) för sitt ändamål. Avtäckningen är gjord med bräder. Öppningen utåt stänges med tjärade brädportar; den har liksom öppningen inåt rak överliggare av trä. Intet valv eller annat innertak. Portalen i öster (fig. . 381) är likaledes av kalksten med spritputsade väggar. De båda öppningarna, den inre rundbågig, den yttre spetsbågig, med omfattningar och vederlagslister av huggen kalk­ sten, äro tillslutna med tjärstrukna brädportar; portalen tjänstgör nu­ mera som vagnbod. Invändigt finnas tvenne med triangelbågar över­ täckta sittnischer. Ett tunnvalv vilar på portalens nord- och sydmurar. Brädtak. Den östra portalen torde vara uppförd under 1200-talets sista årtionden. I västra murportalens mot kyrkogården vettande omfattning är ett hugget block använt, som kan ha tillhört lång­ Men 1:\'G;\KG.\n LOKIW1\1E KYRKA 323 Fig. 376. Lokrume kyrka. Exteriör från sydost. Ansscnansicht von Si.idostcn . 21. S ve>·igcs kyrkor . Gotland I . 324 BRO TIK G _., .... Q) ....... (f) > :cd ~~ Q) ...., (f) '- ,., :Q u i ~~l'J 1! l il ''\ J~, D~..c---= , ' l Ii ; E}~~ l,.. ~ ., .., Fig. 377. Lokrum e kyrka. Situationsplan. Skala l : 2 000. Lagoplan. husets sockel. Detta synes tyda på, att portalen byggdes samtidigt med tornet, då en del av långhusets sockelstenar blevo obehövliga, alltså 1200-talets sista årtionden. I varje fall är dock denna lucka i senare tid förändrad. Den mest använda ingången till kyrkogården är den i sydöst (fig. 384), som har träportar i enkel omfattning av stolpvirke, tjärat. I omfattnii1gen är årtalet1795 inskuret. En träport i söder leder nt till en sopbacke. En bod i nord­ västra hörnet av kyrkogården är till och med första våningen upp­ förd av kalksten och spritputsad. Andra våningen är av bräder, grön ­ målad , ~ed gulbruna knutar och fönsterluckor. Spåntak. HILFELIN G omtalar t, att det vid hans besök 180 1 syntes lämningar av en stenbyggnad omkring 100 alnar öster 0111 kyrk an; man antog att här legat en prästbostad. Utefter kyrkogårdsmuren växa ask, hästkastanj , lönn och oxel. Förutom ett genombrutet gjutjärns­ kors med änglafigur, som är modell erad av K. G. Qvarnström, i mitten på 1800-talet, och en i låg tumbaform uppmurad grav över husbonden Lars Larsson Thornasse och hans hustru, 1840-talet, är det mest moderna tingestar av polerad granit, som göra sig gällande på den vigda jorden söder om kyrkan. En 1300-talssten ligger nätt och jämnt uppe i markytan, ett par 1600-tals äro resta mot kyrko­ gårdsmuren i söder. Två stora hällar (utan inskrift) äro lyckligtvis bevarade i sitt läge under stora långhusfönstret. Kyrkobyggnaden. Ehuru man i exteriören (fig. 376) avläser byggnadsperioderna ­ rundbågiga öppningar i koret, rund- och spetsbågiga i långhuset och tornet - är detta dock intet för helheten störande. De olika delarna 1 Fm. 57 : 10, s. 20. l.OKRUME KYRKA 325 Q/ler (Jfr tig. 419.) Jo r r\. Fig. 37 . Lokrume kyrka. Plan . Skala 1: 300. Grtmdl'i ss. sammanhållas väl av den överallt i det yttre ensartade behandlingen av de av kalksten uppförda murarna, spritputsning, avfärgad vit, med putsfria hörn och omfattningar. Ä ven taken, överallt svarttjärade brädtak, bidraga till anläggningens homogena utseende. Det i planen (fig. 378) fyrkantiga koret har som sockelges ims kraftig rundstav ovanpå bred skråkant, långhuset på sydsidan och tornet ha bred skråkant, långhuset på nordsidan har smal skråkant (fig. 382). Sektioner (fig. 385, 386). Takstolarna över långhuset (fig. 383) äro tillkomna 177 5 (inskuret i västligaste takstolen), tornspirans resning är från 1752 (inskuret i en bräda i spirans nedre del, där även konstruk­ ~rATElUAL PLAN, SEK· TIONER 326 BRO 'l'ING KOln>OJt­ 'J'AL J,ÅNGH US­ PORTAL törens namn står: »HANs LOVZ >> ; modellen tillspiran finns i Forn­ salen (fig. 379). Östra delen av koret är lagd med stengolv, ett par trappsteg högre än kyrkan!' golv i övrigt, som är av trä. K o r e ts portal (fi g. 387) är uppbyggd m ed post, rätvinkligt h örn, kolonnett och mm·hörn, vilka delar alla gå upp i rund ­ bågar. Kapitälen äro skulpte­ rade endast ovan kolonnetter­ n a ; tre- och femflikiga blad m ed diam antnerv följa tätt efter kapitälets form och täcka ytor­ na helt (fig. 388). Baserna h a attisk profil. Den brunm ålade bräddörren har delvis m edel­ tida beslag. BomhåL Invän­ Fig. 379. Lokrnme kyrka. Modell av tom­ digt låg triangelbåge. I öster spirans konstruktion. ::Vlodell d r •r 'l'urmspi tr,ekonstruktion , im 1\'Iu scmn har koret ett f ön s ter och i Go tlan ch; ~""'o rn sal, V isby . söder ett, båda rundbågiga och med yttre smygar av huggen kalksten. I förhållande till sin höjd äro fö nstren ganska breda (jfr det rundbågiga fönstret ovanför långhusets sydportal). Båda fönstren h a stenkarm och blyinfattat, ofärgat glas i kvadratiska bitar. I korets norra m ur är en rundbågig ingång till sa kri s tian, som kan stängas med bräddörr. sakristian får dagsljus genom en rektangulär öppning i östra muren m ed utvändigt huggen omfattning; i västra muren finns en smal, nu igenmurad fön sterspringa. Söder om denna finn s ett väggskåp med dörr från 1500-talet. Långhu se t s porta l (fig. 389), på sydsid an, är spetsbågig. Schemat för den rikare än korportalen profilerade portalen är: Två kolonnetter, och två rätvinkliga hörn mellan pilastrar och post. Posterna och hörnen närmast dessa bära upp var sin fyrbladigt konturerade flisa. Kapitäl­ sviterna prydas med skulpterat nätverk av jämntjocka stänglar. Grenverket är komponerat utan organiskt sammanhang m ed kolonnett ­ och pilasterkapitälen, det ligger som en grovt flätad spets mellan kapitälens platta och astragal (fig. 390). Baserna _ ha degenererad attisk profil m ed hörnblad framför de rätvinkliga hörnen; hörn ­ bladen, som äro uppåthöjda i kulform, förbindas på östra basräckan ~ J,OKRUME KYHKA 327 Fig. 380. Lokrume kyrka. Exteriör från nordväst. Aussenansicht von Nordwcsten. 328 BRO TI~G Fig. 381. Lokrume kyrka. Exteriör från öster. Aussonansicht von Osten. sinsemellan av en bladflikekrans (fig. 391). Portalöppningen stänges med brunmålade brädportar med delvis medeltida beslag. BomhåL Invändigt nära rätvinklig triangelbåge. Snett ovanför portalen sitter ett rundbågigt fönster och öster om detta ett tvådelat spetsbågigt, det sista med masverk. Båda ha utvändiga smygar av huggen sten, och båda ha blyinfattat, i kvadrater skuret glas. Utifrån synas i långhusets nordmur tvenne små igenmurade rundbågiga fönster (fig. 397), vilka tydligen tillhöra en äldre period än det rundbågiga fönstret i sydmuren. De igenmurade fönstren ha huggen kantskoning, möj· ligen hel smyg av huggen sten, som nu är dold under putsen. Tornets portal (fig. 392), i väster, är rundbågig med undantag för '!'ORK· l:LLE!t vÄsTPORTAL den innersta av de bågar som vila på de olika profillederna, post, rätvinkligt hörn, kolonnett och murhörn; denna innersta båge är svagt LOKRUII'!E KYRKA 329 spetsig. Portalens all­ männa karaktär gör det klart, att den spetsiga bågen till­ kommit i ett senare skede, t. ex. vid por­ Fig. 382. Lokrurne kyrka. Sockelprofiler. talens förflyttning Soek elprotile . och om byggnad. På kapitälen ligga stora fterf:likiga, mjukt veckade blad med smala diamantnerver utbredda. Från södra kolonnettens kapitälhörn ned­ hänger ett hoprullat skyddsblad (fig. 394), motsvarande hörn på norra sidan prydes av ett ur ett hölje av blad framväxande ansikte (fig. 393). Baserna ha attisk profil och hörnblad. Brunmålad bräd­ dörr m ed medeltida beslag. BomhåL Invändigt mycket låg triangel­ båge. Ovanför portalen sitter ett tredelat spetsbågigt fön s ter med masverk av kalksten; enfärgat glas som i de andra fönsterna i kyrkan. Upp till torngalleri e rna leder den i västportalens norra innersmyg börjande trappan, hvilken löper i västra och norra torn­ murarna till norra galleriet . Detta liksom det södra har tvenne par spetsbågiga öppningar, varj e par inom spetsbågig blindering m ed huggen kalkstensomfattning; det mellersta stödet i varje par utgöres av en knippekolonnett. I nivå med gallerierna ligger valvet över tornets nedersta rum, ett kryssvalv. Från detta fortsätter trap- h:ro Fig. 383. Lokrum e kyrka. Uppmätning av takstolarna. Abmessungen der DachstUhle . 330 B RO 'l'ING Fig. 384. Lokrume kyrka. Kyrkogårdsport i sydöst, 1795. Foto Anders Roland Hl25. SUdöstlichcr Kirchhofs cingan g , 17\Jö. pan genom västra muren upp på ett bjälklag, klockvåningen. Denna har tvenne rundbågiga ljudöppningar i varje väderstreck, vilka otvivel­ aktigt äro från nyare tid, troligen 17 52, då tornspiran uppfördes. Av de i murarna varande bjälkhålen synes, att ett bjälklag, troligen klack­ våningen, legat ungefär en meter lägre än den nuvarande klockvåningen. För att icke få ljudet att stanna i huven måste man, då man 1752 placerade kloekbocken högre upp än förut, förstora ljudhålen. Det synes att bågarna äro förändrade, förmodligen ha h är varit tudelade spets­ bågiga öppningar. De på kyrkogården liggande fyra baserna (eller kapi­ tälen) ha förmodligen hört hit. Överst i ett par av tornhörnen finnas lämningar av vattenkastare; tornet har således aldrig varit högre. På kyrkogården ligga delar till tre vattenkastare av kalksten (fig. 415, 416). LOKRUME KYRKA 331 Fig. 385. Lokrume kyrka. Tvärsek~ioner. T. v. kor och sakri8tia mot väster. T. h. långhuset mot öster. Overst triumfbågeröstets västra yta. Querschnitte . Links: Chor und Sa.kristci gcgcn Westen. Reellts: das Langbans gegen Osten. Oben: die westlicile Flllch c der Gi cbelmauer oberhalb des Trium phbogens. På Hilfelings t.id användes en av de tre stenarna som fot för sol­ visare, uppställd vid ingången till kyrkan. Samma sten skall tidigare ha tjänstgjort som fattigstock; pengarna uppsamlades i bildens »mage » och uttogos genom en järnlucka på bildens rygg. Samtliga valv i kyrkan äro kryssvalv av konisk form 1 med spet­ siga bågar. Korvalvet har valvribbor av huggen kalksten, mer än en halv rundstav, som i hörnen stödja på kolonner med bågarformade kapitäl; de västra kolonnetterna ha baser med attisk profil samt spår av nu avslagna hörnblad; kolonnetterna i öster ha förmodligen också de haft baser, men altargolvet har troligtvis höjts vid någon omläggning. Långhusets båda valv vila inåt varandra på en gördelbåge av huggen sten; bågen utgår från konsoler av huggen sten, rikt profilerade. Öster 1 Valven äro överpulsade, varför stenarnas läge icke kan iakttagas. 332 RlW T I NG l l Fig. 386. Lokrnme kyrka. Tvärsektion av långhuset mot väster. Qnf'rschnitt des Langha.uscs gcgen " 'esten. LOKRUME KYRKA 333 Fig. 387. Lokrum e kyrka. Das Chorportal. KorportaL om dessa konsoler samt högre upp på nord- och sydmurarna än dessa sitta två enklare profilerade konsoler, vilka jämte en tredje ovan triumfbågens hjässa ej längre göra någon nytta. De tre »döda» kon­ solerna härstamma utan tvivel från en period, då långhuset var tvåskeppigt. En fjärde konsol i långhuset, på nordmuren, ett par meter ovan golvet och lika långt från östmuren, är en lämning av ett baldakinaltare (mera därom nedan s. 342). Både triumf- och tornbågarna (fig. 395, 396) äro spetsbågiga och så vida valven tillåta. Då tornet invändigt har samma bredd som lång· huset, och valven ligga lika högt, får man vid inträdet i kyrkan den upp· fattningen, att långhuset har tre traveer, i synnerhet som möbleringen är lika under de tre valven. Invändigt äro alla murytor vitputsade utom i sakristian, där väggar 334 BRO TING Fig. 388. Lokrume kyrka. Korportalens östra kapitälrad. Die östliche Kapitälreihe des Chorportals. och valv äro dekorerade med kalkmålningar i samma stil som i sakristian i F ole: storbladiga gula och röda akantusrankor m ed svarta konturer. Fole-målningen är daterad 1707; vid denna tid torde också dekorationen i Lokrume sakristia vara utförd. På korets östra innervägg, bakom altaret, finns en målad inskrift, som upplyser om, att kyrkan rappades, klistrades och vitlimmades ut- och invändigt 1849, samt att den reparerades ånyo 1903. 1801 fanns »På södra wäggen öfwer funten - - - i kalken måladt kg F rederiks chiffre med krona öfwer och årtalet l 74 7, då kyrkan blifwit målad och reparerad .» 1 I norra km·väggen, ca 4,5 m ovan golvet, nästan rakt över sakristi­ ingången, sitter en l j u spigg av järn, vilket tyder på, att där ursprung­ ligen funnits ett invigningskors; måhända finns detta kvar under putsen. Byggnadshistoria. Vid beskrivningen av kyrkobyggnaden har omnämnts en och annan detalj, 30m härstammar från kyrkan i äldre skeden. 1 HILFELING, Fm. 57: 10, s. 18. J.OKRUME KYHKA 335 Fig. 389. Lokrume kyrka. Långhusportalen. Das Langhausportal. På långhusets nordsida finnas rundbågiga (igenmurade) fönster, av be· tydligt . mindre format än något av de andra rundbågiga fönstren i nuvarande byggnad. På samma sida finns också sockellist av " äldre ty p, smal skråkant. Denna sträcker sig icke ända fram till tornet utan viker om hörn och försvinner inne i nuvarande långhusmuren ca 30 cm från tornets östmur. Inne i sakristian synes samma smala skråkant på korets nordsida, från sakristians västra innervägg fram till dörröpp· ningen. I gaveln mellan kor· och långhusvindarna är en äldre gavel in· bakad; dennas hjässpunkt ligger ungefär en meter norr om nuvarande taknock. Denna äldre gavels östsida är av huggen kalksten och fin­ slammad, västsidan är belagd med murbruk, gulvitt finputsat. I öst­ sidan, fig. 385, vänstra bilden, syns en rektangulär försänkning, en glugg 336 R RO TIN G Fig. 390. Lokrum e kyrka. L ånghu,.portalen s ös tra kapitälrad. D ie östli chc Ra.p i t ~iJ r c i h o des I . angh au sporta.ls . Fig. 391. Lokrume ky rka. L ånghusportalens basräcka. Basenrcihc des Langhau sp ortal s . som täppts till inifrån av det nuvarande långhusets valv. Utanför västsidans finputsade triangelfält, fig. 385, översta bilden, skönjas gavel­ linjerna till det nuvarande koret. Korgaveln är byggd av tuktad sten. På korgaveln rider den nuvarande långhusgaveln. På ett par ställen ovan valven - i östligaste gavelfältet - ha iakttagits stenar med bågformad godsida, absidstenar. A BSwr:vn K A Av det ovan anförda framgår : På platsen h ar tidigare funnits en mindre kyrka med absidkor, byggd av huggen kalksten, med vit­ slammade ytterväggar och fint putsade, vita eller gulvita innerväggar; sockeln har haft smal skråkant; långhuset h ar h aft fönster på nord ­ sidan, små, rundbågiga, och väl även på sydsidan (jfr Follingbo J, OKHUME KYRKA 337 Fig. 392. Lokrume kyrka. Das 'l'urmportal. TornportaL kyrka, Gotland). Koret har haft tunnvalv, den bevarade norra kor­ muren är tillräckligt tjock för att bära upp ett dylikt, absiden hjälm· valv; långhuset har sannolikt haft öppna takstolar, kanske av samma smäckra typ som bevarats i Garde kyrka, Gotland, enär insidan av den äldsta långhusgaveln är finputsad. Det är redan sagt, att det nuvarande långhusets östgavel rider på korets västgavel; koret är således byggt först, långhuset sedan. Då korets sockel sattes med bred skråkant och överliggande kraftig rundstav, förkroppades sockeln på nordsidan för den där planerade sakristian. När långhuset uppfördes, byggdes också sakristian (som icke ligger i förband med koret) och med lika sockellist som långhuset på sydsidan, bred skråkant. I det nya långhuset ingick det gamlas nordmur, endast NYrrT, H.AK­ SLUTET .K OR 338 BRO ~l'ING Fig. 393. Lokrume kyrka. Torn(Yäst)portalens norra kapitälrad. Die nördli'cl;:·;-:K~l)itälreihe d es Turm(wcst)pm·tals. Fig. 394. Lokrume kyrka. Torn(väst)portalens södra kapitälrad. Die sUdlicile Kapitiilreibc des Turm(west)portals. Tv :i.~KJCPPIG'l' J.A[';·kor. Gotland I . 340 BRO 'fiNG Fig. 396. Lokrume kyrka. Interiör mot väster. Innenansicht gcgen Wcstcn . ENSKEPPIGT LÅNGHUS DA'l'EHING tillfälle de i tornhörnen befintliga takrännorna av sten nedtogos). Sedan tornbågen slagits, slogs valv över nedersta tornrummet samt nya valv över långhuset, lika vida som det i tornet. Långhuset blev således enskeppigt. Triumfbågen vidgades och gjordes liksom tornbågen spets­ bågig. Långhuset fick ny portal, den gamla kom till användning i tornet. Det östra av långhusets sydfönster förstorades. Kyrkan var nu i huvudsak färdig och i det skick den än i dag befinner sig. De bevarade delarna av absidkyrkan visa inga av de reliefprydnader som bruka hänvisa på mitten av 1100-talet, Byzantios' och i allmän­ het ikonkyrkornas tid. Kyrkan bör alltså antingen tillhöra slutet av 1100-talet (resp. början av 1200-talet), eller är den äldre än Byzantios-tiden, ca 1100. STRF~LOW och BILEFEJ,D uppge som byggnadsår för Lokrume kyrka 1200 resp. 1277 (»ANNO 1277 LOCRUMENSE 'rEMP­ LUM JEDIFICATUM» )1. Då triumfkrucifixet är från omkring 1200 (se s. 345) är dateringen 1200 tänkbar. En kyrka, av trä eller sten, måste dock funnits förut, ty dopfunten är äldre (se s. 346). 1277 torde avse året, då tornet och nuvarande långhusportal tillkom mo, och kyrkan förändrades från tvåskeppig till enskeppig. Dessa ombyggnadsarbeten 1 LUNDMARK, Bilefeld, Strelow etc., s. 168. LOKRUME KYRKA 341 Fig. 397. Lokrume kyrka. DiP Nordfassade . Nordfasaden. Fig. 398. Lokrume kyrka. 'Vandnische im Ch01·e. Väggskåp. tillskrivas Elasticus; något tidigare, kanske omkr. 1260, byggdes långhuset i dess tvåskeppiga gestalt och ännu något tidigare det rak· slutna koret med rundbågig portal. Då dennas kapitälskulptur erinrar 22*. Sve>·iges /cyrkm·. Gotland I. 342 BRO TING Fig. 399. Lokrume kyrka. Altaraufsatz. Altaruppsats av sandsten. Sandst ein. 1707. 1707. om brudportalens i Visby domkyrka (invigd 1225) kan koret svår­ ligen ha skapats före 1230·talet.l Inredning och lösa inventarier. ALTARE Det murade al tar e t är täckt med slipad kalkstensskiva. I altarets baksida finns en nisch. Det förut, s. 333, omnämnda baldakinaltare t i långhusets nordöstra hörn byggdes troligen samtidigt med långhus II (ovan s. 341), således vid mitten av 1200·talet. Då långhus III, 1 RoosvAL, Ciceronen, s. 116. I Ciceronen är ingen skillnad gjord mellan tvåskeppi g~ koret och det långhuset och båda dateras därför till •c:a 1260». LOKRUJIIIE KYRKA 343 Fig. 400. Lokrume kyrka. Triumfkrucifix, omkr. 1200. Triumphkruzifix, um 1200. d. v. s. nuvarande långhus byggdes, förstorades triumfbågen, varvid baldakinens stöd i triumfbågsmuren togs bort och därmed altaröver­ byggnaden i sin helhet. En konsol lika den kvarsittande ligger nu på kyrkogården. I en av golvstenarna söder om huvudaltaret finns ett igenmurat hål, vilket tyder på, att här stått en piscina. I norra korväggen är ett sk å p (fig. 398 ), en triangulärt avtäckt vÄGGsKÅP nisch med dörrar. Dessa, av ek med medeltida beslag, äro utefter överkanten prydda med ett trappstegsornament, inlagt med mörkare trä; dörrarnas övre hälft är ornerad med ristade halvcirklar mellan horisontella linjer, varannan rad svärtad. 344 BRO TING Fig. 401. Lokrume kyrka. Predikstol, 1600-talets senare hälft. Kanzel, zweite Hälfte des 17. Jahrhunderts. AL'l'AR­ UPPSA'l'S Altaruppsatsen (fig. 399) är av sandsten. Målningen i mittfältet föreställer den kristna församlingen tillbedjande den törnekrönte Kristus, vilken i sin vänstra hand håller ett kors och i den högra en kalk, som fylles av det ur siclosåret strömmande blodet. På ömse sidor stå i stenen huggna figurer, överstepräster i röda guldkantade mantlar, den ena prästen med lagens tavlor, den andra med de överstepräster­ liga insignierna samt rökelsekar. Krönet utgöres av ett Karl XII:s­ chiffer garderat av änglar. Nedtill på uppsatsen finns följande in­ skrift målad: »TILL GUDZ NAMNS ÄHRA, ÄHR DENNA ALTARTAFLA OCH KYRKIAN TILL PRYDNA FÖRSAMBUNGEN TILL HUGNADH UPPSATT OCH LOKRUME KYRKA S'l'OFF ~RAD SOM SKEDDE A:O CR. 1707 >. 345 Upp­ satsen är målad övervägande i rött samt . dessutom i blått, grönt, guld, silver och vitt. Altarringen, enkelt snickeri, troligtvis 1600-talets slut, med släta speglar i listramar, är målad i ekfärg. Triumfkrucifix (fig . 400), en smärt kropp med lutat huvud och böjda knän hängande på ett kors med jämförelsevis bred stam och breda armar; dessa sammanbindas av en bladkantad ring, inom vilken evange­ listsymbolerna i genom brutet arbete äro in­ satta. Kroppen är målad ljusröd, ländklädet med guld och silver. På huvudet sitter en guldglänsande krona, ansiktet inramas av svartbrunt skägg. Korset är målat med röda och blåa färger . H . ca 215 cm, B. ca 155 cm. Omkr. 1200.1 Enligt muntliga upplysningar på platsen fanns för omkring 40 år sedan ett 15-tal träbilder på långhusvinden; dessa äro nu försvunna. Pr e dikstolen (fig. 401) ·är ett typiskt got­ ländskt snickararbete från 1600-talets senare hälft, med arkader mellan pilastrar, beslags­ ornamentik, listverk, äggstav och tandlist, målat i flera färger. I tre av arkadspeglarna Fig. 402. Lokrume kyrka. äro figurmålningar, Joh annes, Markus och Korbänksgavel, 1200-talets slut. Matteus. Predikstolshimmeln, m ed svävande Chorgesttlhlwange, Ende des ltl. Jahrhnnderts. duva, är dekorerad på samma sätt som korgen. På Hilfelings tid stod predikstolen på stora gången nästan mitt i kyrkan. 2 Utmed korets norra vägg står en korbänk med arkader mellan pilastrar på skärmen samt i övrigt prydd med samma renässansorna­ ment som predikstolen. Vid ändarna av bänken äro snidade gavel­ stycken , genombrutet grenverk, och ett lejon i relief, bevarade (fig. 402); de ha hört till en korbänk , som funnits på denna plats; 1200-talets slut. På norra sidan i triumfbågen står en prä st bänk med dekoration ' Roosv AL, Ciceronen, s. 117. ' HILFELI NG, TRIUMF· KRUCIFIX PREDIKSTOI, BÄNKAR Fm. 57: 7, 346 BRO TING liknande predikstolens, liksom korbänken målad i ekfärg; daterad med inskurna siffror: »1659». Den övriga bänkinredningen (fig. 396) i länghuset och tornets nedersta rum är från 1903 av ek och furu, fernissad. Bänkinred­ ningen är liksom läktaren, uppförd 1889, i en smaklös blandstiL På läktaren står sedan l 891 en orgel, vars blindpipor i fasaden sam­ manhållas av ett guldbronserat metallbeslag i romansk stil; fult. ­ 1779 byggdes en läktare, som 1850 flyttades. Fig. 403. Lokrume kyrka. Nummertavla, omkr. 1800. Verstafel , um 1800. NUMMER­ Fig. 404. Lokrume kyrka. Nummertavla, omkr. 1800. Verstafel, um 1800. TAVLOR DOPFUNT Vid korbänken sitter en nummertavla med simpel guldlistram; 1800-talets slut. I Fomsalen förvaras en nummertavla (Dep. C. 218), svart ram med vita lister och snidade förgyllda växtornament (fig. 403); H. 99 cm, omkring 1800. En annan nummertavla i Fornsalen (Dep. C. ~19) har tredelat fält och enkel svart listram med vita listm: och målade rankornament (fig. 404); daterad 1830 men är troligen något äldre. H . 62 cm. Till den senare höra sifferbrickor av trä, 14,5 x 10 cm, vita siffror på svart botten, 0-9, fyra satser. På södra sidan i triumfbågen, bredvid predikstolstrappan, står en dopfunt (fig. 405-407), skålen och halsen av sandsten, fotstenen av kalksten . H. 100 cm. UttömningshåL Över funten, som är i senare tid målad blågrå, ligger ett enkelt trälock med svarvade prydnader, brunmålat. Figurframställningarna runt skålen återge: Kristus i här­ lighet inom mandorla; på denna senare latinsk inskrift: »HEC MEA MAIESTAS MEA VIATVS AD QVEM POTESTAS», på grund av förvittring LOKRUME KYRKA 347 Fig. 405. Lokrume kyrka. Dopfunt av Magister Majestatis, 1100-talets mitt. 'raufstein vom ,Majestatis-Meistero, mit Darstellung der Maiestas Domini, mn llöO. ganska svårläst; Lindström 1 översätter: Detta är min Herre (egentl. mitt majestät), min vägkost i vilken ligger kraft. På ömse sidor om mandorlan evangelistsymboler och änglar med språkband; bebå­ delsen; Marias och Elisabets möte; Jesu födelse ; Josef mottager en uppenbarelse om natten att fl y ; uppenbarelsen för herdarna; de tre vise männen eller konungarna hos Herodes; de tre vise männen hos Maria med barnet och Josef. På skålens undersida i arkader: en fågel framför ett flätkors, som är uppställt på en bänkliknande tron, vilken är avsedd för världsdomaren Kristu s, den s. k. etimasia-fram­ ställningen2; de fyra evangelistsymbolerna ; två fasaner (eller påfåg­ lar). På foten fyra panterliknande djur med ormar i käftarna. Fun­ ten är enligt Roosval utförd av Magister Maj estatis vid mitten av 1100-talet. 2 1 LINDS'l'RÖM • ROOSVAL, Il, s. 91. Ciceronen, s. 117. 348 BRO 'l'IN G Fig. 406. Lokrume kyrka. Dopfunten. Der Taufstein, Herodes und die Könige. NATTVA,lWS· KÄRL Nattvardskalk (fig. 408) av silver, förgylld. sexpassig fot med inskrift: » HERS'l'ENBILDE HEREN NEVOLD». På foten fastnitad en fläkt fågel (örn?, duva?). På nodens sex knappar, en bokstav på varje : »IHESVS» . Skålen ungefär halv sfär, vid upptill. Fornsalen (Dep. C. 135). H. 19,5 cm. 1400-talet. Paten (fig. 409) av silver, troligtvis avsedd för den ovan beskrivna kalken; i mitten är ett krucifix och i brädden ett kors inom ring i blankgravyr; Diam. 14 cm. 1400-talet. I kyi·kan. Nattvardsk a lk (fig. 409) av silver, delvis förgylld. Foten rund, trattformad, enkelt profilerad nedtill, skaftknappen tillplattad kulform med pärlstav, skålen cylindrisk, obetydligt vidare upptill. Stämplar: Tre kronor- M S B (= M. Söderberg) - T2 (= 1801 ) - W(= Visby). På bottensidan uppstucket: »1801». H. 27,5 cm. Paten till kalken, av silver med förgylld översida. Stämplar och datering som på kal­ ken . Diam. 15 cm. LOKHUME KYRKA 349 Fig. 407. Lokrume kyrka. Jungfru Maria med barnet. Relief å dopfunten. Di e : Madonna. Relief arn Taufstein. Sockenbudskalk av nysilver, försilvrad och förgylld; omkring 1900. H. 14,5 cm. Vinkärl (fig. 410) av tenn. Kärlet, som är fyrsidigt med rektangulär botten, har skruvlock och söljor för bärrem. På ena bredsidan upp­ stucket: »PaS'l'OR HER: JOH. HÄRLITZ - KIÖRKO WÄRDARE M. O. S. H. T . - J. T. s. - 1771.» (Fornsalen, Dep. C. 132). H. 29 cm. Vinkanna (fig. 411) av tenn. Rund, bukig form med djupt ned­ skuren snås och kraftig grepe, lockknappen i urneform. Stämplar: Ekesiö - X4 ( = 1852) - figur med våg - träd med krona över (= Eksjö vapen) och >> Nico1aus - - -». l botten uppstucket: >>Lokrume kyrka år 1852>>. H . 30,5 cm. Oblatsk å l (fig. 412) av tenn, oval skål med bladkvistar som öron, rombisk fot med lagergirland; på locket liggande lamm med fana. På undersidan: »Super fin composition>). Stämplar: Ekesiö -NEJ ­ X4 ( = 1852). H . 18 cm. Sked av silver, daterad 1846. L. 21,5 cm. 350 BELYS· NINGSRED· SKAP BRO TING Ljuskrona av malm med 12 pipor i två kransar. stammen krönt med tvehövdad, fläkt örn. H. ca 65 cm . 1600-talet. Ljuskrona av malm med 16 pipor i två kransar. U p p stucken inskrift: ÅH 1 8 4 6 BE· KOSTAD PASTOR AF KYRKAN J I"UTTEMAN STORA D: V: V: PEHR OLOFSSON HAL'rARFVE NILS OLOFSSOn GANARVE D: V: KYRKOVÄRDAR». H. ca 95 cm. Gjuten av Kullberg, Visby (RÄK.). Ljuskrona av mässing med 16 pipor i två kransar. Enligt uppstucken inskrift skänkt 1910. H. ca 105 cm. Ljusstakar (fig. 413 b) av tenn, ett par. Den jämförelsevis höga sexsidiga foten vilar på trenne liggande lejon. Ytorna prydda med Fig. 408. Lokrume kyrka. uppstuckna fåglar, blommor och frukter. Kalk av silver, 1400-talet. Stämplar: Fläkt fågel -- ros (?). H. 27 cm. Kelch ans Si!ber, 15. Jahr­ hundert. 1600-talets senare hälft. Ljusstakar (fig. 413 a) av tenn, ett par, 8-sidig fot. Stämplar: M L (= M. Leffler) - öppen krona - ängel med kvist - otydlig stämpel med kunglig krona över. I botten ristat: »LKX». H . 29,5 cm. 1700­ talets början. Fig. 409. Lokrume kyrka. Kalk av silver, 1801 (mitten); paten av silver, 1400-talet (t. h.); paten av silver 1801 (t. v.). Ke!ch aus Siiber, 1801 (in der Mitte); Paten aus Silber, 15. Jahrhundert (reellts); Paten ans Silber, 1801 (!inks). LOKRUME KYRKA 351 Fig. 410. Lokrume kyrka. Vinkärl av tenn, 1771. 'Veinbehälter aus Zinn, 1771. Fig. 411. Lokrume kyrka. Vinkanna av tenn, 1852. ·weinkanne aus Zinn, 1852. Ljusstakar (fig. 414 b) av tenn, ett par. Kvadratisk fot på kul­ fötter, kannelerad pipa. Stämplar: Tre kronor i sköld - två bok­ stäver inom ring, den sista »W.» H. 21 cm. 1700-talets slut. Ljusstakar (fig. 414 a) av mässing, ett par. Rund fot med drivna frukter och blad, vridna pipor. H. 24,5 cm. 1600-talets slut. Tre par ljusstakar av mässing, Skultuna fabrikat. H . resp. 27,5 - 22,5 - 18,5 cm. 1800-talet. Antependium av röd sammet med liggande gudslamm och kors av brodyr och påsydda galoner. Omkring 1900. Två h å v ar, svart sammet med silvergaloner. 1800-talet. Ovan s. 324 är talat om en medeltida gravsten, på kyrkogårdens GRAVS'l'EN södra del. Inskriften på densamma med upp­ lösta förkortningar lyder (fig. 417): »ANNO DOMINI M CCC LXXX IN DIE AGATE VIRGINIS OBIIT GERWIDUS LAVK TERRE IVDEX EIUS ANIMA SIT IN PACE» (översatt: Herrens år 1380 den 5 februari dog Gervid Lauks, lantdomare, vars själ må vila i frid). 1 Mitt på stenen finns en sköld med bomärke och ro.-. I sakristian finnas tvenne bord, det ena 1600-tals, det andra från 1788 (?); det första har skivan vilande på två med tvärslå Fig. 412. Lokrume kyrka. Oblatskål av tenn, 1852. 1 LINDS'l'RÖM, II, s. 91. Oblatendase aus Zinn, !8ö2. 352 BRO TING sammanhållna T-formade ben, det andra har fällskiva på sarg med fyra ben samt tvärslåar. Fem s tol a r från 1700-talet, därav två med årtalet 1754. Tre enkla pallar, 1800-talet. Fig. 413. Lokrume kyrka. a ljusstake av tenn, 1700-talets början; b ljusstake av tenn, 1600-talets senare hälft. Leuchtcr aus Zinn: a Anfang des 18. Jhds; b zwei t e Hälfte des 17. Jhds . Fig. 414. Lokrume kyrka. a ljusstake av mässing, 1600 talets slut ; b ljus· stake av tenn, 1700-talets sint. Leuchter: a Messing, Ende des 17. Jhds ; b Zinn, E nde des 18. Jhds. KIS'l'OR, FA'l 'TIGS'l'OCK Kista av ek och furu, framsidan prydd m ed stjärnmönster, i karv­ snitt, 1400-tals. L. 106, B. 60, H . 8 1 cm. Annan k i s ta av ek, beslag från 18 12 (?), hänglås från 1500-talet. H. 53, L. 97, B. 46 cm. 1-B Fig. 414 1/ 2 • Kolonnbas. Sli.ulenbasls. ·~ Fig. 415. Lokrume kyrka. Frag- 1 ment av takrännor, på kyrkogården: Ji'ragmente v on Dachrinncn auf dem Kirchho f. Kista, med sinnrikt lås iJ locket, helt plåtbe­ slagen och tätt belagd m ed släta plattjärnsband fr~n 1846 (?). H . f7, L. 61, B. 48 cm. Fig. 416. Lokrume Fattigstock av ek, gulmålad. Fyrsidig stock kyrka. Fragmentav f • ('.l) h ... b l vattenkastare, på . med en k el profil ermg, ran 1734 . . oc Jarn es ag kyrkogården. från 1500-talet. H. 61 cm. Fornsalen (Dep. C. 220). Fragment cines Wasscr­ speiers auf dem Kirchhof . Kollektt av lor, två av björk, båda med spår av medeltida målning. Den ena, som saknar skaft, har haft skulp­ terad figur ; L. 20, 5 cm. Den andra, inklusive skaft, L. 32,5 cm. 353 _______ L___ _ _ _ _ _ _ _ _ __ j f~ux\HB9:onao: Grabstein 1380. i·: ~ ~ Fig. 417. Lokrume kyrka. Gervidus Lauks gravsten, 1380. Delin. Joh. Fardelin 1912. Tornklocka med inskrift i majuskler: XLII YN DER VASTE WAR'r YK GEGO'rEN» »NA GODES BORT M CCCC RINGKLOCKA (fig. 418), efter Guds börd 1442 i fastan blef jag gjuten. 1 I bokstavsraden mellan inskriftens slut och början, finnas följande figurer: Ett lejon med ett blad i munnen, som förföljes av man med pilbåge, en gående man med jaktbyte på ryggen, en sittande man med fiolliknande musikinstru­ ment. Mitt på klockans liv är en gående apa; klockor med dylika gjutarmärken finnas i flera gotländska kyrkor, bl. a. i Bro (s. 281 o. f.) och i Vall (1443). H. (med kronan) 92 cm. Vidd 92 cm. Två ringklubbor, den ena daterad 1836, L. 19 cm. (Dep. C. 133), den andra med en inskuren notis, som visar, att den användes sista 1 LTNDSTRÖM, s. 91. 354 BRO TING gången vid ringningen efter prinsessan Eugenie, den 8 maj 1889; L. 16 cm. Fornsalen (Dep. C. 134). Den ovan nämnda modellen till kyrkans tornspira (s. 326, fig. 379) finns i Fornsalen (Dep. C. 131). H. 65 cm. På kyrkogården ligga: En hel samt delar av tvenne takrännor (s. 330), en kolonn-(dopfunts-)bas med diamantstav (s. 338), ett tär­ ningskapitäl och tre kolonnettbaser, allt av kalksten. I sydöstra delen r ,L \\1 b/ - --~ i, Fig. 418. Lokrume kyrka. Ringklocka, 1442. Glocke, 1442. av kyrkogårdsmuren ligger en täcksten till fönsterglugg med triangulär avslutning. I sakristian ligger en rest av en skulptur i kalksten, tvenne fågel-(örn ?)ben, vilkas klor gripa om en rundstav, placerade på en platta med skråfas. Omkring 1200. 11 x 17 x 22 cm. Möjligen åter­ stoden av ett bokstöd (boken har lagts mot fågelns rygg). SPEGELS INVENTARIUM Inventarium vid SPEGELs inventering 1682: »Een altarbook Een sölfwerkalck och disck med korsskläde därtill Een thenkalck och disck Een messehake Ett röckljn LOKRUME KYRKA 355 Twå Husstakar af then Een thenfiaska Ett handlakan Een handklocka, henger nu utj prästegården Een messingskittel till at döpa barn utj om wintertjd är nu it bäcken Een linsekrona af järn A B c Een swärfwet eller dräijat stool E en swensk h andbook in 4: to. Een swensk handbook.» D Fig. 419. Lokrume kyrka. Schematisk utveckling. Jfr plan, fig. 378. Sch em atisch e E ntwi cklung. Siehe auch Grundriss , F ig. 378. Sammanfattning av Lokrume kyrkas konsthistoria. I. Dopfunt av mästaren Majestatis i kyrka av okänt utseende, kanske av trä ; ca 1150. II. Absidkyrka av huggen sten med öppen takstol i långhuset, triumfkrucifix, invigning troligen år 1200, ett årtal som STRE LOW anger. (Fig. 419 A .) III. Nytt kor, rakslutet, med portal av samma skola som brudportalen i Visby domkyrka. Färdigt troligen omkr. 1240. (Fig. 419 B.) IV. Nytt långhus, tvåskeppigt, samt sakristia, portal- sedermera flyttad till tornet - av samma skola som Västkinde korportaL Omkr. 1260. (Fig. 419 O.) V. Galleritorn uppföres med spetsbågiga ljudöppningar och skulpterade vattenkastare; långhuset förlänges åt väster samt förändras till enskeppigt (d. v. s. nuvarande utseende); långhuset får ny sydportal (av Elasticus), den gamla flyttas till tornets västsida; invigning troligen 1277 (BILEFELDS inv.). Skulpterad korbänk nu eller något senare. (Fig. 419 D .) VI. Nattvardskalk 1400·talet, klocka 1442. VII. Predikstol mot slutet av 1600-talet. Altaruppsats av sten 1707. Mål­ ning i sakristian omkr. 1707. VIII. De spetsbågiga ljudgluggarna i tornet brytas upp och göras rundbågiga, vattenkastarna i hörnen borttagas; 1752. - Läktare 1779. IX. Ny läktare 1889 samt restaurering av kyrkan; inredning i falsk gotik. 356 BRO TING Tillägg: 1927, då nytt golv inlades i långhuset och tornet, kunde fastställas, att den ovan rekonstruerade absidkyrkan haft torn i väster. Även grunden till den ovan s. 338 antagna mittkolonnen påträffades. Zusammenfassung. Fig. 385 zeigt Teile eines Langhauses, älter als das jet7-ige. Das dazu ge· hörende Chor hatte Absis, was dureh gefundene Steine mit Bogensektion dent­ lieb gernacht wird; um _1150. Aus derselben Zeit stammt der Taufstein (vom Majestatis-Meister, Fig. 405-407); einige J" ahrzehnte jiinger ist der Triumph­ kruzifix (Fig. 400). Das absidiale Chor wurde um 1240 durch das heutige, geradesgesehlossene ersetzt; Rippengewölbe und Portal von derselben Sebu le wie das Brantportal der Domkirehe zu Visby. Neues Langhaus, das heutige, aber ein wenig kiirzer und mit niedrigeren Mauern und zweischiffig, und Sakristei werden zu dieser Zeit gebaut. Aus dem Ende des 13. Jhds stammt der aus Eiehen gesehnittene Giehel eines Chorsessels (Fig. 402). Im Jahre 1277- nach einer Aufzeiehnung aus den letzten Jahrzehnten des 16. Jhds 1 - wird der 'furm mit spitzbögigen Gallerien und Schallöffnungen gebaut, etwa 30 Cm westlieb von der W est­ mauer des Langhauses. Das Langhans wird verlängert, die Mauern werden erhöht, und statt urspriin glich zweischiffig wird das Langhans jetzt einschiffig, das heisst: es bekommt sein hentiges Aussehen. Das Siidportal wird gegen ein neues vom anonyrnen Meister Elastieus (Fig. 389-391) ausgetauscht. Das alte Siidportal wird in die Westseite des Turmes versetzt (Fig. 387). Während des 15. Jhds werden ein Cornmunionkelch aus Silber (Fig. 408) und eine Glocke, 1442 gegossen (Fig. 418), angeschafft. GegenEnde des 17.Jhds wird die heutige Kanzel angefertigt(Fig.401). Die aus Sandstein skulptierte Altartafel (Fig. 399) trägt die Jahreszahl1707. Dasselbe Jahr werden wahrscheinlieh die Wände und Gewölbe der Sakri~tei dekoriert. U m 1750 Wurde die Kirche repariert, und gleiehzeitig wurden die Sehallöcher des Turmes vergrössert und rundbögi? gernacht (die Glockenstlihle wurden nm etw. ein M erhöht, und darnit der Schall nicht in der Turmhaube bleiben sollte, wurden die Schallöcher vergrössert). Die an den Tunneeken ange­ brachten skulptierten Wasserspeiern aus Kalkstein (Fig. 415, 416) wurden ab­ gebrochen. Die hentige falsch gotische innere Ansstattung stammt aus dem Jahre 1889. 1 LUNDi\!ARK, Bilefeld, Strelow etc. Av SVERIGEs KYRKOR föreligga följande delar: h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, västra delen. Pris 13 kr. (8) Band Il, h. 1. Häverö och Väddö skeppslag. Pris 4: 40. (12) Band III, h. 1. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. (1) Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. GOTLAND. (3) Band l, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. ~ (21) Band I, h. 2. Lummelunda ting. (Tingstäde). Pris 5: 50. (31) Band I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. VÅSTERGÖTLAND. (2) Band l, h. 1. Kållands härad, norra delen. Pris 5: 40. (4) Band I, h. 2. Kållands härad, sydöstra delen. Pris 4:50. (15) Band l, h . 3. Kållands härad, sydvästra delen. I. Pris 10 kr. (16) Band I, h. 4. Kållands härad, sydvästra delen. II. Med register till Bd I. Pris 10 kr. STOCKHOLMS KYRKOR. (li) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (23) Band VI, h.1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med register till Bd VI. Pris 12 kr. DALARNE. (6) Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. OSTERGOTLAND. (13) Band I, h. 1. Rankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Bunkekinds härad. 2. (Vårdsberg, Ortomta). Pris 13 kr. VÄRMLAND. (18) Band I, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9:50. (19) Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. (22) Band I, h. 1. Ostra härad. Pris 13 kr. MEDELPAD. (30) Band I, h. 1. Njarunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. UPPLAND. (7) Band I, (29) Band I, Under utgivning äro: UPPLAND. Band I, h. 3. Värmdö skeppslag. STOCKHOLMS KYRKOR. Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Byggnadshistoria o. inventarier. Band VII, h . 1. Maria kyrka. DALARNE. Band l, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. 1. (Stora Tuna.) MEDELPAD. Band I, h. 2. Medelpads västra domsagas tingslag. GOTLAND. Band I, h . 4. Endre ting. Band I, h. 5. Dede ting. Utdrag ur recensioner: Arbetet är, kan man säga, ett led i det väldiga verk som påbörjades av Arthur Hazelius. August Brunius i Svenska Dagbl. Det stora företaget är att anse som en allmän nationell kulturangelägenhet av vittomfattande betydelse. A.xel M. Romdahl i Göteb. Handelstidn . Ett betydelsefillit arbete och en viktig insats i svenska kyrkans gärning just nu har tagit sin början i och med utgivandet av det stora verket •Sveriges kyrkor•. Svensk kyrkotidn. Sådant det första häftet över Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium nu föreligger, är det ett ämne till både stolthet och tacksamhet ur såväl kyrklig som nationell synpunkt. Ny. tidn. f. kyrka och slcola. - - - Det är antagligt, att verket för att nå sin fulländning är beroende av allmänhetens intresse. Troligt är också, att •Sveriges Kvrkor• skall, då det en gång föreligger färdigt, vara ytterst svårt att komma över och betinga ett fruktansvärt antikvariskt pris. - ~ Birger Mörner i Södermanlands Lilrts Tidning . SVERIGES KYRKOR GOTlAND t ••.J / •.,. 1', ' · 'i. '· l '· . pusqcERATEHm OMRADE. UNDER ,.) t . / ~ 'i l /\ ARRETNING Ui::llllll ~ (. i i ~· .........· # vct-OTI.AND BAND I . HÄFTE 3· CEN'I&AI.T&YC~ER.IET 1 J~ / l SIOCKHOLM 1929.