SVE.R IGES· KYRKOR KONSTHISTORISKT I'NVENTAiliUM MED3TÖDAVKYI1T.~HISJ! O.AN'P.AKAD. UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL BAND I. HÄFTE 1. ÖREBRO STAD AV • EJUK LUNDB'Eil6 o. BERTIL 'WALDEN OREBRO STADS KYRKOR KONSTHISTOEISKT AV ERIK LUNDBER G OCH BE RTIL \VALDEN •• I NVENTAE IUM Med stö d av KUNG L. VITT. I-II ST. O CH ANT. AKAD EM IE N utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM U T G I V E T JI E D B I D R .A G A V HUMANISTISKA FONDEN Centraltryckeriet Esselte ab. Stockholm 1939 695832 UTGIVARNAs FORORD Verket )>Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium)>, framlägger härmed sin första volym beskrivningar över kyrkor i Närke. Hedarr 1920 påbörjade )>Sveriges Kyrkon> sitt förberedande arbete i landskapet. Upp­ dra g att författa beskrivningar över kyrkorna i Örebro och Glanshammars häraden lämnades åt fil. kandidaten greve Stellan Mörner, som även verkställde ett ansenligt förarbete härför och utarbetade ett antal manuskript. Sedan greve Mörner övergått från konsthistorikerns till konstnärens bana och sålunda blivit förhindrad fullfölja sitt arbete, har uppdraget överlämnats åt antikvarien Erik Lundberg och landsantikvarien Bertil \Vald en, vilka utarbetat manuskript till beskrivningarna av Örebro stads och härads kyrkor. Enligt den uppgjorda planen skulle landskapet Närkes kyrkabeskrivningar publiceras i 2 band, uppdelade i lämpligt antal hälften av ungefär samma omfång som den här före­ liggande volymen . Det har ansetts lämpligt att ställa Örebro stads kyrkor i spetsen för denna serie kyrkobeskrivningar, särskilt med hänsyn till att Örebro Nikolaikyrka måste anses som landskapets centrala helgedom. Kyrkan har länge varit föremål för konsthistorikernas intresse. C. G. Brunius fällde på sin tid det yttrandet, att Nikolaikyrkan )>i konsthistoriskt hänseende, näst Linköpings domkyrka , är den intressantaste i Sverige)>. Även om detta uttalande måste anses åt­ skilligt överdrivet, vittnar det dock om byggnadens betydelse och förmåga att hävda sig även vid sidan om de stora medeltida svenska katedralerna. En utomordentligt in­ gående och värdefull undersökning av kyrkan verkställdes av lektor Adolf Kjellström med biträde av prosten Joh. Wahlfisk i samband med den stora restaureringen i slutet av 1880-talet. Dessa båda forskares iakttagelser och slutledningar ha utgjort en bety­ delsefull grundval för den undersökning, som nu ägt rum. Ett viktigt led i denna undersökning har f. ö. varit framställningen av de detaljerade uppmätningsritningar över Nikolaikyrkan, vilka här publiceras. De hava utarbetats av arkitekterna Ingeborg WSveriges Kyrkon>, härmed att framföra uttrycken VI för sin stora tacksamhet för det energiska och omsorgsfulla arbete de nedlagt. Till anti­ kvarien friherre Carl R. af Ugglas, vilken utarbetat beskrivningen av det medeltida nattvardssilvret i Örebro Nikolaikyrka samt till fil. dr Bengt Hildebrand, som granskat förekommande personhistoriska uppgifter, önska vi även framföra vårt tack. Vi vilja även tacka kontraktsprosten Carl Lönroth för visat intresse samt kyrkaskrivaren Ivar Lindcborg, som med alltid samma välvilliga tillmötesgående varit författarna och deras medarbetare behjälplig vid de talrika besöken i kyrkan. Vi vilja slutligen uttala den förhoppningen, att utgivningen av Närkes kyrkor, sedan den nu kommit i gång, måtte kunna fortgå i rask och obruten följd. Tryckfärdiga manu­ skript finnas, såsom ovan antytts, till Örebro och Glanshammars häradens kyrkobe­ skrivningar. Andra häraden hålla f. n. på att färdigredigeras. Under loppet av 5 a 6 år skulle i bästa fall hela landskapet Närke kunna vara avslutat. Skall denna förhoppning emellertid kunna förverkligas, fordras ovillkorligen ett effektivt ekonomiskt bistånd även från landskapets sida . Stockholm i mars 1938. Sigurd Curman Johnny Roasval FÖRKORTNINGAH BAGGE = J. F. Bagge, Beskrifning om Upstaden Örebro, Örebro 1785. BERCII = C. R. Berch, Öfver Gr. Dahlbergs Svecia Antiqva & Hodierna, Anvisningar til Beskrifning, samlade af C. R. B. -1770, ms i A. T. A. DnoMS = C. G. Broms (1756- 1832) och C. D. Broms (1797- 1839), Anteckningar rör. Örebro i ett interfolierat exemplar av Bagge, ms i ö . L. M. (delvis publ. i Meddl. X, s. 126 o. f.). DIPL. SuEc. = Diplomatorium Su ecanum , collegit et edidit J. G. Liljegren, B. E. Hildebrand et E. Hildebrand, Sthlm 1829- 70. FoLLEN, Strängnäs stifts herdaminne II, Strängnäs 1817. F oRssELL = B. Forssell, Örebro och d ess utveckling I- II, Örebro 1912- lG. GnANDINSON = K. G. Grandinson, Närkes m edeltida urkunder I, Sthlm 1936. I-lADOHPH = J. Hadorph, Beskritnin g öfwer Kon. Carl XI Resa i Swerige å r 1673, m s i K. B. HAGSTRÖM = K. A. Hagström , Stren gnä s stifts herdaminn e IV, Strän gnäs 1901. HoFBEHG = H. Hofberg, Beskritnin g öfver Örebro stad och land, m s i ö. L. M., till vissa del ar publ. i Medel. VIII, s. 36 o. f., IX, s. 65 o. f. och X, s. 5 o. f. HoFBEHGS R EsEn. = Dens. , Berättelse över r es or i Närke 1868, in given till Ra , m s i A. T. A. l Nv. 1830 = Inventarieförtecknin g, upp satt i anledning av Kungl. Maj:ts förordnin g 1828 och konsisto­ riecirkul är 1830, ms i A. T. A. J OHANSSON = J. Johansson, statens v inst af k yrkan inom Nerike genom reformationen, i Medel . I, s. 97 o. f. K ARLSSO)ol = K. F. Karlsson, Blad ur Örebro skolas äldsta historia I- V, Örebro 1871- 1900. KJ ELLSTn ö~t = A. Kjellström , Arbetena vid Örebro Nicolaikyrka, p åbörjade år 1860, i Medel. IV, s. 45 o. f. KJELLSTHÖM-WA!ILFISK = D ens. och J. \Vahlfisk , Nikolaikyrkan i Örebro, i Medel. I, s. 1 o. f. LI NDEn = FL Lind er , N ikol a ik yrkans i Örebro gamla gravminn en 1- 4, m s i ö. L. M., delvis publ. i Nerikes Allehanda 4, 9 och 11 november 1915. L UNDBEHG = E. Lundberg, studier i Folkungatidens kyrkliga by ggnad skon st i NärlES KH. = D. Til as, Sokneskrifware II, s. 240 o. f. , m s i K . B. VIII TuNELD = E. Tuneld. Geografi öfver Konungariket Sverige II. Ättonde upplagan, Sthlm 1828. vVAHLFISK = J . vVahlfisk , Nikolaiky rkan i Örebro, i Till h emby gden 1905, s. 53 o. f., Sthlm 1905. WAHLFisKs ÖREBROBESKR. = D ens., Örebro stad, dess utveckling och topogr afi i äldre tider, i Medel . III, s. 150 o. f. , och V, s. 1 o. f. vVALDEN = B. \Valdcn, Örebro Nikolaikyrka, historik och vägledn in g, Örebro 1934. Övrig litteratur återfi nn es i r esp. k yrkors källförtecknin gar, i tex ten och i notern a. a. a. = anfört arbete. A. T. A . = Antikvariskt-topografiska arkivet, Sthlm. B . ST. = Kungl. Byggnadsstyr elsen , Sthlm. c. = cirk a. dep. = depon erad. ext. = exteriör. hd = här ad. h . h. = h an s hustru. inskr. = inskrift. INV . 1615, 1621 O. S- V. = 1615, 162 1 O. S. V. års IXY. -FÖHT. rNV.-FÖRT. = inventarieförteckning. inv.-nr = inv entarienummer. K. B. = Kungl. Biblioteket, Sthlm. KH. -PROT. = k yrkorå dsprotokolL KST.-PHOT. = k yrkostä mmoprotokoll. L. A. = Landsarkivet, Upps ala. m s = manuskript. o. f. = och fö lj ande. o. p . d . = olj em ålnin g på d uk. prot. = protokoll. pub!. = publicerad . R. A. = R iksarkivet , Sthlm. riln. = ritnin g. n ,'\K. = räk en skap er. sn, snr = socken, socknar. Sthlm = Stocl>Lengebro cum annexis>>. Annexen äro icke namngivna, men de kunna icke tänkas ha varit andra än Örebro och Ånsta. Almby, som sedermera under mycket lång tid var annex under Örebro, finnes upptaget såsom eget pastorat i påve­ brevet. Längbro synes alltså vid denna tid ha varit moderförsamlingen. Redan 1322 omtalas emellertid en >>rector ecclesie onebro>>, 2 vilket tyder på att Örebro vid denna tid fått egen kyrkoherde. Uppgifter om samticliga kyrkoherdar i Örebro och Längbro 3 äro ytter­ ligare belägg för antagandet att under den senare medelticlen två pastorat, >>stmnan ån>> och ))llOrdan ån», existerat inom stadens område. Vid okänd tidpunkt under 1500-t. bildades så ett pastorat med den s. stadsförsamlingen som moderförsamling och Almby, Längbro och Ånsta som annexer. För Almby inrättades en komministratur. 4 För för­ samlingsmenigheterna i Längbro och Ånsta, vilkas sockenkyrkor förefalla ha blivit raserade under 1500-ts s. h., bereddes utrymme i stadskyrkan. Denna organisation ägde DrPL. SuEc. nr 1946. DrPL. SuEc. nr 2352. '3 GnA:-->senast på 1100-t., kanske redan förut» (W AHLFISK). Man kan visserligen på tämligen goda grunder förutsätta, att en socken­ indelning, i det stora hela överensstämmande med den nuvarande, existerat åtminstone vid tiden för Närkes införlivande 1165 med Strängnäs stift och att alltså en Längbro sn, möjligen med annexförsamlingen Ånsta, funnits redan under 1100-t. Men några som helst slutsatser rörande kyrkobyggnaden kunna givetvis icke dragas av dessa all­ männa, på vissa mera kända analoga förhållanden inom landskapet byggda förmodan­ den. Vad som är känt rör. den medeltida Längbro kyrka är i korthet följande: Kyrkans existens kan anses styrkt mellan 1314, då den omtalas i påvebrevet, och 1550-talets mitt, då såväl kyrkan som prästgården nämnas i jordeböcker och skatte­ längder.1 Den var belägen strax s. om stadens n. tull - tullhuset låg vid >>Länge­ DEN MEDELl Jfr WALDEN, Längbro socken genom tiderna, Örebro 1936, s. 67. SANKT NIKOLAI KYRKA g Fig. 5. Nikolaik y rkan på 1870-lalet. Efter Svenska Familjc-Journalen 1876. Die Nikolaikirchc in den 1S70-cr ,Tahrcn. St. Nicholas' Chnrch in the cighteen-seventies. ])ron»1 över Lillån - nära den nuvarande försörjningsinrättningens tomt vid Storgatan. Ett åkergärde i närheten kallades ännu på 1800-t. Längbrogärdet. Vid grävningar på 1700-t. anträffades en mängd skelettrester, tydande på förekomsten av en begravnings­ plats, >>hvarförutan jemväl allmän sägen besannar at kyrkan varit der belägen» (BAGGE). Vid grävningar på 1880-t. påträffades även ett antal byggnadsdelar-nu i Ö. L. M. - bland vilka främst märkes ett kapitälfragment (fig. 6), hugget i kalksten, L. 64, H. 26. Det torde härröra från kapitälfrisen till en portal. På stilistiska grunder måste emellertid detta kapitälfragment avskrivas såsom belägg för någon 1100­ talskyrka i Längbro; det kan icke vara äldre än från 1200-talets förra hälft. Det röjer stilfrändskap med den samtida stenbuggarkonsten vid domkyrkobyggena i Visby och Linköping, ett förhållande som bestyrker de äldre medeltida närkes­ kyrkornas i många fall påvisbara beroende av den kyrkliga konsten i Linköpings stift. l Urspr.- en!. SAHLGREN- Längjubron efter Läng(j)a bergs sur belägna sjö, vars avlopp Lillån är. = Lången, den i Hovsta och Ax­ 10 ÖREEHO STAD En av P ALMSKIÖLD antecknad notis att kyrkan ödelagts genom åskslag återfinnes icke annorstädes; sannolikt är det eldsvådan i Nikolaikyrkan 1643, som lett till en för­ växling. I regel heter det att kyrkan övergivits vid reformationen och kort därefter blivit raserad, varvid byggnadsmaterialet kommit till användning vid uppförandet av den bibyggnad till Nikolaikyrkan, som sedermera fick namnet Längbrokyrkan. BAGGE anför en annan tradition, nämligen att kyrkan - liksom det övergivna Vårfru­ klostret - rivits för att lämna mursten till det under byggnad varande Örebro slott. Dessa gissningar förefalla bådadera tämligen osannolika. I alla händelser ödelades icke Längbro kyrka så tidigt, som i allmänhet antagits, utan tidigast på 1550-t., varför uppgiften att dess byggnadsmaterial utnyttjats i o. f. tillbyggnaden vid Nikolaikyrkan kan avskrivas såsom direkt missvisande. Ifrågavarande >>Längbrokyrka>> härrör nämligen (jfr nedan s. 52 o. f.) med all sannolikhet från 1400-t. TnAnm o N nön. ::sr rKoLAI - KYRKAN Även traditionsuppgifterna rör. Nikolaikyrkan tarva åtskillig revidering. Den äldsta dokumentariska notisen daterar sig från 1291.1 Enligt HI-IYZELIUs' Biskopskrönika skulle ett kyrkomöte ha ägt rum i Örebro 1292, vilket man velat sätta i samband med en pre­ sumtiv invigning av den vid denna tid fullbordade l'yrkobyggningen eller i varje fall någon del av densamma. Fr. o. m. 1300-t. bli de dokumentariska beläggen ganska talrika och m era upplysande (jfr ovan). D en gängse traditionen, som fr. o. m. 1600-t. med obetydliga variationer repeteras i all hithörande litteratur, omtalar, att kyrkan uppförts av >>Lybske Köpmän eller ex­ pediten>. Detta säges ha skett »för långlig tijd sedam, >>för 5 a 600 år sedam, mti XII. seklet» o. s. v. Vid den eldsvåda, som 1380 härjade staden, skall denna det tyska borger­ skapets kyrka ha brunnit ned - åtminstone hålla de äldre traditionsuppteckningarn a före att så skett och att den nuvarande kyrkan byggts först efter 1380. Att det tyska inflytandet i det medeltida Örebro fr. o. m. bergshanteringens uppblomst­ ring på 1200-t. var högst betydande, är ett välbekant sakförhållancle. 2 Den s. stads­ delens regelbundna bebyggelse, som ej minst i fråga om kyrkans förläggning visar upp enbart inflytande av medeltida tysk stadsplanelösning, utgör onekligen ett stöd för ovan berörda traditioner. stadsstyrelsen torde periodvis ha legat i tyska h änder, och det är fördenskull ingen anledning till vare sig förvåning eller förhastade slutsatser, att Nikolaikyrkans två första kända kyrkovärclar, nämnda 1346, bära tydligen tyska namn: Frölichin och Götichin. Huruvida seelan elen nya staelskyrkan verkligen upp­ förts för elen tyska stadsbefolkningens behov eller om elen - såsom WAIILFISK hävdat - enelast haft att räkna på ekonomiskt unelerstöd från de burgna utländska köpmän­ nens sida, är en fråga, vilken åtminstone icke med tillhjälp av det förhandenvarande urkundsmaterialet låter sig besvaras. Bevisligen oriktig är däremot traditionen att kyrkan uppförts först eft er 1380 års brand och som ersättning för en då förstörd äldre kyrka. Pantbrev 21 / 1 1291, i R. A.; jfr KJELLSTRÖM-WAHLFISK, s. 77. Se härom bl. a. E. LuNDBEnG, Närkeskyrkornas vittnesbörd a ngående medeltidens bergs­ hantering, B lad för bergshanteringens vänner 1936, samt B. WALDEN , Örebro stad och län i relation till äldre svensk bergshantering, Med hammare och fackla 1938. 1 2 SANK T NIKOLAI KYRKA 1l Fig. 6. Kapitälfragment av lwlksten, tro!. fn\n den forna Lännbro k:a. 1200-ts f. h. Foto N. Åzclius. v Fragrnent eines l{apitäls ans Kalkstein, 'vahr­ scheinlich ans der frCtheren Kirehe in Läng­ bro. 1. Hiilfte des 13. Jahrhunderts. P!'agment of a limestone capita!, probably from the former church at Längbro. First half of the 13th century. Vid medeltidens slut funnos förutom de två kyrkorna, Längbro och S:t Niko­ laus, även karmeliterklostret med sin kyrka samt åtminstone två gillen med sina byggnader. Det karmeliterorden underlydande Vårfruklostretllåg på den s. k. Tingstugubacken v. om Storgatan, där nu Järnvägsgatan går fram. Enligt en tradition hade det grund­ lagts 1418, enligt en annan först 1462; det senare årtalet måste i alla händelser lämnas ur räkningen, då klostret omtalas redan 1456 i ett av konung Karl Knutsson utfärdat gåvobrev. De av GRANDINSON publicerade dokumentariska notiserna angående klostret äro ganska talrika. Något är känt även om dess byggnader, dels. av uppgifter hos BAGGE, på vars tid ännu en del ntdera funnas bevarade, dels och framför allt tack vare en uppmätning, verkställd av C. J. von Schultzen år 1847, då grundmurarna blottats. A dennes ritning ses bl. a. klosterkyrkan, en rektangulär byggnad utan särskilt mar­ kerat korparti, av c:a 25 m längd och 12 m bredd, uppförd - så vitt man kan döma av von Schultzens anteckningar - av natursten. Numera finnas inga som helst rester av klosterkomplexet ovan j ord. Den tradition, som uppger, att byggnaderna, sedan 1 Källor förutom PALMSK IÖLD , RHYZELIUS, SALIN, BAGGE, JOHANSSON m. f]. framför allt C. J. VON ScHULTZENS anteckningar och uppmätningsritningar, ms i ö. L. M. Jfr även K. G. GnANDINsoN, Bidrag till kännedomen om Vårfruklostret i Örebro. MEDD. XI, s. 53 f. vJlHFRU­ KLOSTRET OCH GILLES­ HUSEX 12 ÖREBHOSTAD Fig. 7. N ikol aikyrkan (med torn i öster och kor i väster). De tal j av Suecias l icke t övrr Örebro 1701. Die Nilwlaiki rche (mit Turn1 iin Osten und Chor im \\Testen). Detail ei nes Stiches i\ber Örebro 1701. St. Nicholas' Church(with the towcr to the east a nd the eho i r to 1h e west) . Detail of an engraving of Örebro from 1701. klostret övergivits vid 1500-ts m., raserat s för att släppa till material till det kort där­ efter påbörjade slottsbygget, förefaller icke helt osannolik. Jämte de i egentlig mening kyrkliga samlingslokalerna funnos under 1400-t. ett Vår­ frugille och ett S:t Olofsgille i Örebro.l Var det förstnämnda varit beläget är icke känt; i alla händelser synes gilleshuset icke, såsom alltemellanåt uppgivits, vara identiskt med den från 1500-t. stammande skolbyggnaden invid kyrkogårdens n. v . hörn (f. d. stadsbiblioteket). Rör. det senare gillet finnes en uppgift, att det skall ha legat >mor­ dan om bron>>, men mera vet man ej . s:T A:scn nEJE Örebrobilden i SuECIA (fig. 7- 8) visar en kyrkobyggnad i n. stadsdelen, nämligen EL LEn rrosPr- Hospitalskyrkan, även känd under namnet S:t Andrere kyrka. 2 Rör. kyrkans belägen­ T A I .s K v nKAN het lämnar det i så många detaljer felaktiga Sueciasticket3 en missvisande föreställning. l De viktigaste Uppgifterna rör. dessa hos KARLSSON samt i WAHLFISKS ÖREBROBESKn.; jfr även J. L. SAXON, Medeltida sockengillen i Närke och deras avläggare, Sthlm 1928. 2 Hospitalskyrkan finnes omnämnd bl. a. av SALIN och TILAS, i A. MönNEn, Kort Occonomisk Be­ skrifning öfwer Nerike , 1762 (ms i K. B.), samt av BAGGE, TUNELD OCh SCHUBERT. 3 Den mest i ögonen fallande oriktigheten är väl, jämte slottets felteclmacle hörntorn, bilelen av Ki­ kolaikyrkan med kor i v . och torn i ö., jfr fig. 7. SANKT NIKOLAI KYRKA 13 Fig. 8. S:t Andrem eller Hospitalskyrkan. Detalj av Sueciasticke t över Örebro 1701. St.Anclrcas- oderHospital ­ St. Andrew's Church or kirchc. Detail eines J(up­ fcrs tiches vo n Örebro, 1701. Hospital Church. Detail of an engrav lng of Örebro from 1701. Det under Gustav Vasas tid inrättade hospitalet låg ej så nära ån utan betydligt längre åt n ., nära n. tullen och ej långt från den plats, där den medeltida Längbro kyrka en gång legat. Hospitalskyrkan invigdes den 4 augusti 1661 med predikan av kyrkoherden i S:t Nikolai J onas Billovius. Den förefaller ha varit en tämligen anspråkslös byggnad >>af Träd med Torftak och et litet spånslagit Torm. Den var 1737 >>ännu temmeligen väl conserveradt», men BAGGE meddelar (1785) att den >>är sedermera nedriven , sedan den i flere år varit nästan obrukbar>>. Någon annan lokal i hospitalet synes därefter ha brukats som gudstjänstlokal, men 1817 förekommer ej längre predikan. Av hospitalskyrkans inventarier äro kända endast tre ljuskronor, vilka 1831 inköptes av Nikolaikyrkan och av vilka två alltjämt finnas i behåll (jfr nedan s. 83). StadenS expansion OCh folkmängdens tillväxt Under 1800-ts S. h . gjorde kravet på en OLAUS PETRI uppdelning i två församlingar och på uppförandet av en ny kyrkobyggnad allt starkare KYRK A gällande. Först 1907 beslöt emellertid kyrkostämman, att en ny kyrka skulle byggas för den norra stadsdelen. Byggnaden i fråga, Olaus-Petri - kyrkan, stod färdig 1912. Beskrivning över densamma se nedan s. 149 o. f. 14 ÖREBRO STAD ___)J . , - J, ~)~ a b Fig. 9 a, b. Kyrkan och kyrkogården enligt stadsplanekartar a) 1652, b) 1654. Kirche und Kirchhof laut Stadtplankarten: a) 1652, b) 1654. The church and churchyard ac­ cording to the plan of the town: a) 1652, b) 1654. KYHKOGÅHDAH KYHKO­ (i .Å.. TIDEN l~RING KYRKA N K Y R KO­ GA RD EN S HISTORIA Kyrkogården kring Nikolaikyrkan erhöll sin nuvarande utformning (fig. 11) i b. av 1880-t., då en omreglering ägde rum i överensstämmelse med ett av stadens byggnads­ nämnd 1870 utarbetat stadsplaneförslag. För de härvid vidtagna förändringarna redo­ göres i den följ ande historiska översikten. Av kyrkogårdens karaktär av begravningsplats återstår i våra dagar intet. Området är numera uteslutande en parkanläggning med ett tämligen sparsamt trädbestånd samt gräsmattor mellan breda sandgångar. Det inhägnas av en låg fotmur av granit. I n., v. och s. finnas trappor, i s., n.o. och i ö. utgångar i nivå med gatutrottoarerna. Rör. kyrkogårdens utseende under medeltiden är intet känt. De äldsta uppgifter vi äga härröra från 1621 (jfr bil. 2), då Nicolaus Bothniensis som nykommen kyrkoherde förhörde sig om församlingarnas underhållsskyldigheter betr. kyrkogårdsmuren. Härom meddelar HEGISTERBOKEN: >>Kyrekgårdzmurenkommer borgerskapet till i staden ifrån norre kyrkio­ gårdz port till den westre kyrkiogårdz porten söder om kring (;) Ånestad sochn hörer till kyrkiogårdz muren ifrån westre kyrkiogårdz port in till skolstugan (;) Lengbro sochn i från scholen in till norre kyrkiogårdz port (.)>> Kollationera vi dessa uppgifter med den äldsta stadskartan - av J ohan Toring 1652 (fig. 9 a) - så finna vi kyrkogården omgiven av en mur med ingångar, tydligen försedda med grindar, i ö., s. o., v . och 11.0 . Det torde ej vara för djärvt att antaga, att kyrkogårdens utformning vid denna tid åtminstone i huvudsak överensstämde med det medeltida tillståndet. Vid sidan av senare jämförelse­ material visar denna äldsta uppmätning, att områdets storlek och kontur underkastats endast jämförelsevis obetydliga förändringar. Gränserna äro i n. och i v. ungefärligen de­ samma som de i senare tider, men däremot i s. och i ö. något mera oregelbundna och utbuktande. Särskilt gäller detta den ö. kyrkogårdsmuren. Den stadsplanereglering, baserande sig på drottning Kristinas >>stadsplanta>> från år 1645, som närmare utfor­ SANKT NIKOLAI KYRKA 15 c d F ig. 9 c, d. Kyrkan och k yrkogården enligt c) 1782, d) 1823. I\:irche und Kirchhof Jau t Sta dt­ planka rten: c) 1782, d) 1823. s tadsplanekartar The church and churchyard ac­ cm·cling to the plan of the town : c) 1782, d) 1823. rnades på Gabriel Thorings stadsplanekarta från år 1654 (fig. 9b), drog upp en i n.- s. gående snörrät huvudgata tvärs genom staden, och denna gata skar vid torget av ö. kyrkogårdsmuren, som alltså måste slopas. Murens ombyggnad synes ha skett på 1660-t. , i alla händelser före 1666. 1 I ö. skapades alltså en rak murlänga; huruvida även den s. muren rätades ut i enlighet med den ovannämnda stadsplanen är ovisst men förefaller knappast troligt. Denna inhägnad stod sig sedan utan större förändringar fram till 1800-ts b. Murarna voro intill 1760-t. försedda med spåntak, som då utbyttes mot dels kalkstenshällar för den ö. muren, dels torvbeläggning för de övriga. Om ingångarna är ej mera känt än att de i ö. och i v. haft portaler. Den ö. kyrkogårdsporten var prydd med två sku lp­ terade pilastrar och bar överst en inskriftstavla, varå lästes: NÄR ADAM PLÖJDE OCH EVA SPANN I-IVAR VAR DÅ E N ADELSMAN? Av denna portal - från murens rätning på 1660-t.? (jfr not 2 nedan: >>för vid pass 130 år sedam) - återstå ännu pilastrarna (jfr nedan s. 136 o. fig . 117) vilkas gro­ teska reliefframställningar av Adam och Eva vid ett tillfälle blevo föremål för en roande opinionsyttring.2 Beträffande kyrkogårdens bebyggelse i övrigt se nedan. Plan­ tering av lövträd ägde rum 1770 och 1789, det senare året planterades 23 lönnar och askar. En solvisare fanns på kyrkogården 1695; en nyanskaffades 1770. Denna gamla kyrkogård spolierades till väsentlig del 1803, då en omreglering av om­ 1 PALMSKIÖLD citerar en »Öreb ro Stadz inlaga å hr 1666•>, enl. v ilken k y rkogården i samband m ed torgels ut vidgnin g måste »inryckias» en!. en av K. M:l författad dessein. 2 • > P å K yrkogårds-Porten ä ro AD AM och E v A uthu ggn e i n at urli g storlek med h var sit Aple i handen. Ormen håller Äplct med munnen; han lärer förut hafva hållit sil Tal t il Eva. Då detta höggs, för vid p ass 130 år sedan, voro Orangerier sällsynta - hvadan man misstagit sig, och i stället för Fikona-löf är Eva tydligen skyld med Lagerbärs-blad. Det är förundersamt, at en så tydlig I-Ieterodoxie får åskådas ifrån Torget.•> - Pmm THAM, Anteckningar Under och i Anledning Af en Hesa Ifrån \Ves lergöthland t il Stockholm Gjord Aren 1796 och 1797, Stockholm 1797, s. 14. 16 ÖREBRO STAD rådets ö. del verkställdes. Kyrkogården hade tjänat ut som begravningsplats - efter 1803 ägde icke några begravningar rum där - och ersatts av de nyanlagda begravnings­ platserna i stadens n. och s. delar (jfr nedan). Torghandelns tillväxt hade lett till uppre­ pade krav på ökat utrymme på kyrkogårdens bekostnad. I flera olika repriser - 1803, 1811 och 1825 - omvandlades sålunda kyrkogården till en öppen park, visserligen ännu delvis kringgärdad av den gamla muren men åt ö. utan murar och planerad i nivå med torget. Den v. kyrkogårdsporten borttogs 1816. Trappor till ingångarna i s. och v. an­ lades 1824. De återstående delarna av kyrkogårdsmuren ombyggdes 1831. På 1850-t. skedde ytterligare en del planeringsarbeten. Själva kyrkobyggnaden omgavs av sten­ lagda trottoarer (fig. 9 d) . Fig. 3, från 1858, och fig. 5, från mitten av 1870-t., lämna en föreställning om kyrkogårdens utseende. Obs. det karakteristiska inslag i stadsbilden, som saluståndskomplexet ö. om kyrkan utgjorde, fig. 3. De senaste mera betydande förändringarna av kyrkogården ägde som nämnt rum omkr. 1880. De sista spåren av den äldre kyrkogården avlägsnades då, och området erhöll den utformning, det i huvudsak alltjämt företer. K>n Koo An Ett >>Båhr- och Bisettningshus>> nämnes första gången 1695. Det var beläget n. v. om ~~:~.;~~DL~~ kyrkan, mellan denna och skolhuset (fig. 10). Uppfört under 1600-ts s. h. - det före­ kommer ej på 1654 års karta, fig. 9 b - stod det kvar 1797, då dess nedrivande beslöts. Invid tornets n . mur hade under 1700-t. uppförts en materialbod (fig. 10). Då det gamla bårhuset tjänat ut, ombyggdes denna bod 1795 av murmästaren Lars Lilja till bårhus; 1831 inreddes ett begravningskor i byggnaden . Den nedtogs omkr. 1865. Å 1764 års uppmätning av kyrkogården och kyrkan (fig. 10) förekommer i kyrko­ gårdens s.v. hörn en liten kvadratisk byggnad av okänd användning, troligen en bod. 1782 års karta (fig. 9 c) visar tre gravbyggnader på kyrkogården. Två av dessa, de ö. om kyrkan belägna, synas även å Sillen-Akrels stick (fig. 2) från samma tid; n. om ö. kyrkogårdsporten ligger den Hjort-Wallerska1 graven och s. om porten den Stro­ kirk-Fahlrotska, båda uppförda 1777. Det tredje gravhuset, detBromsska, hade uppförts 1775; det låg invid den s. kyrkogårdsmuren. Det vill synas, som om dessa tre gravbygg­ nader blivit raserade redan 1803 i samband med planeringen av kyrkogårdens ö. del och murarnas borttagande. ""Y A BEGHAvAnläggandet av nya begravningsplatser bragtes på tal 1801, då komminister Anders "" ""~~:AT- Fris för detta ändamål donerade en grundplåt av 16 rdr 32 sk. Det hade allmänt klagats på den gamla kyrkogårdens otillräcklighet; det var nu så illa ställt, att liken fingo ligga i jorden endast 7 a 8 år. För n. stadsdelen och Längbro sn inköptes 1803 gården nr 65 på norr, och samtidigt skänkte handelsmannen Dell ett gärde på söder; iordningställande av dessa tomter tog omedelbart sin början . Såsom villkor för sin gåva hade Dell ställt bl. a. kravet på nedrivande av den ö. kyrkogårdsmuren 2 , vars stenmaterial nu fördelades på de två begravningsplatserna. 1 1 2 Om denna och övriga gravar p å kyrkogården se nedan s. 110. Så blev också sockenstämmans beslut, mot vilket landsfiskalen Sakarias Hedengren å välborna fru SANKT NIKOLAI KYRKA 17 Fig. 10. »Grundritning af Örebro Stads Kyrckia och Kyrckiogård, giord af Ingenieuren Waller­ stedt 1764>>. Efter original i U. B. Grundriss der Nikolai Kirche und des Kirchhofs (1764). Plan of St. Nicholas' Church and churchyard (1764) Agneta Giinthers (å Karlslund i Längbro sn) vägnar avgav följande protest: >>Ännu mig veterligen har denna kyrka icke blifvit frånvunnen dess ägande rätt till denna plats, och at den är en kyrkans egen­ dom, lärer ostridigt medgifvas af en llVar, som agtar ägande rätten, som känner innehållet af så väl Konung Gustaf den l :stes den 26 Maji 1538, som Hans Efterträdares flere påbud emot den tilltagsenhet at rappa och rifva från Kyrkorna deras gårdar. Och lärer icke bestridas af någon annan än den, som högmodigt söker commerce med annans egendom. Jag har med förundran sett, huru kyrkans medel, utan all fråga om ärsättning, blifvit medtagne till nya kyrkogårdens inköpande. Med häpenhet, huru kyrkogårdsmurarne, oagtadt den grund 18 Cap. 8 § Kyrko Ord. lägger, till deras prydnad, goda stäng­ ning och hederliga underhåll, för deras skull, som här h vila, blifvit rifne: Med ledsnad, huru litet vid allt detta Kyrkans rätt af den, det bordt, blifvit iacktagen och bevakad .. ·'' 2. Sveriges Kyrkor. Närke J. 18 ÖREBRO STAD Vascu gatan o o_ .. .·· L lO o lO l zo l 50 l 60 70 oo 1'1. Fig. 11. Situationsplan efter karta i Örebro stadsingenjörskontor. St. N icholas' Church. P lan of situation. Lageplan der Nikolai-Kirche. NI KOLA! .KYRKOGÅRD Den s. begravningsplatsen, sedan 1936 benämnd Nikolai kyrkogård, var färdig att invigas 1806. Den inhägnades 1805- 35 av ett trästaket, som därefter ersattes med en 1835- 37 lagd gråstensmur, omlagd 1908. I n. och ö. finnas ingångar, vilka 1840 er­ höllo smidda järngrindar på stolpar av granit. Murar och gångar kantas av lövträd, planterade 1808. SANKT NIKOLAI KYRKA 19 År 1923 utvidgades kyrkogården åt s. Ett begravningskapell, vartill ritningar utar­ betats 1914 och 1922, har ännu icke kommit till uppförande . Den omedelbart n. om Olaus-Petri-kyrkan belägna Olaus-Petri kyrkogårds - oLAus PETRI intill 1936 (gamla) n. begravningsplatsen - historik överensstämmer i det stora hela KYRKoGÅRD med den, som ovan lämnats rör. den s.: inköp 1803, uppsättande av staket 1805, in­ vigning 1806, plantering av träd 1808. stenmur uppfördes 1841 och grindar anskaffades 1842. Området inhägnas i n. och ö. av stenmur, i s. och v. av järnstaket. Ingångar med grindar finnas i ö. och n. Mitt på kyrkogården ligger ett begravningskapell, uppfört 1898. Begravningsplatserna från 1803 voro efter ett århundrade helt utnyttjade, och 1892 NORRA KYRKOväcktes förslag om anläggande av en ny och större begravningsplats n. om staden, GARDE~ fr. 1936 kallad N or ra kyrkogården. Denna invigdes 1900, utökades och omreglerades delvis 1922 i enlighet med ett av arkitekten K. M. Westerberg utarbetat förslag samt erhöll 1926 en monumental entre efter ritningar av stadsarkitekten G. Arn. På begrav­ ningsplatsen ligger stadens krematorium, uppfört 1921 efter ritningar av arkitekten G. Lindgren. BEGRAV­ Beslut om anläggandet av en ny begravningsplats i Ladug årdsskoge n fatta­ N INGSPLATS des 1923 men har ännu (1937) icke lett till någon åtgärd. I LADUGÅRDS­ Samtliga begravningsplatser äro gemensamma för stadens båda församlingar. SKOGEN KYRKOBYGGNADEN Kyrkan sammansättes av ett rektangulärt huvudparti, vilket jämte sakristian nuvuDDELAR tillkom omkr. 1275- 1350, vidare av ett i v. anslutet torn från omkr. 1430- 1450 samt ocH MATEmAL av ett kapellartat utbygge i n. , kallat Längbrokyrkan, som är nybyggt, men ersätter ett äldre kapell trol. från 1430-talet. Materialet är mest huggen Närkeskalksten, i Längbrokyrkan även tuktad dylik, i tornets nedre del stor kullersten samt råbruten kalksten; i tornets övre delar ävensom i samtliga dess fönsteromfattningar tegel. Exteriöre;:~s nuvarande, ganska enhetliga utseende, beror i stor utsträckning på den genomgripande restaurering, vilken ägde rum successivt åren 1860- 1899. Huvudbyggnadens plan visar två olika system. Koret har stora, kvadratiska valv i HuvuDPARTI­ mittskeppet samt svarande däremot tvenne valv i vartdera sidoskeppet; i långhuset ETs ;;.LDRE däremot svarar ett rektangulärt valv i mittskeppet mot ett mindre dylikt i sidoskeppet. ocu YNGRE SYSTEM Det förra systemet är ålderdomligare, det senare yngre, i regel använt i den utvecklade gotiken. Åtskilliga tecken utvisa dock klart, att även kyrkans v. del urspr. planerats en ligt samma system som koret. Sålunda äro yttermurarnas strävpelare anlagda med 20 ÖREBRO STAD Fig. 12. Nikolaikyrkan före restaureringen. Längdsektion mot norr. Efter uppmätning av A. W. Lundberg 1862. Die Kirche vor der Restaurierung. Längsschnit t gegen Norden. 1862. The church before the restoration. Longitudinal section to the north. 1862. socKELN hänsyn till det avsedda byggnadssättet, varför å n. sidan en av dem nu står mitt i en valvtravee, medan å s. sidan under marken grunden till den motsvarande kvarligger (KJELLSTRÖM). Som vi senare skola visa hör transeptet till det äldre systemet. Från det äldsta byggnadsskedet härrör större delen av samtliga huvudpartiets ytter­ murar. Dessa bilda i stort sett en enhetlig, sammanhängande mur och synas så hava gjort även före restaureringen. Skillnaden mellan de två byggnadsperioderna framträder sålunda huvudsakligen i det inre. Sockeln, som likartad löper kring hela kyrkan, är ny, men upprepar formen på den urspr., vilken finnes bevarad inne i Längbrokyrkan, i sakristians v.-mur samt i strävpelarebasen, som ingår i ö.-muren. Enligt KJELLSTRÖM hade sockeln å en del av n.-sidan dock enklare form före omdaningen 1860. SANKT NIKOLAI KYRKA 21 Fig. 13. Nikolaikyrkan före restaureringen. Plan efter uppmätning av A. W. Lundberg 1862. Grundriss der Kirche vor der Restaurierung. 1862. Plan of the church hefore the restoration. 1862. De nuvarande fönstren i huvudpartiet härstamma från den stora restaureringen. Ett av dem, det östligaste å s.-sidan, är av allt att döma en trogen kopia av ett ännu 1874 med sitt masverk bevarat medeltida fönster. Båda tvärskeppsfönstren äro där­ emot av alldeles godtycklig storlek och utformade i analogi med nyssnämnda fönster och andra anträffade rester. Enligt KJELLSTRÖM voro urspr. dessa fönster smalare och även lägre än det stora i korgaveln, det n. tvärskeppsfönstret smalare än det s. Det först­ nämndas ytternisch fanns enligt K. ännu delvis kvar före restaureringen, synlig från Längbrokyrkans vind. Omfattningen var enkel, bestående av en kvartsstav med 4%" radie i rätvinkligt murhörn. Posterna voro grova, 9" x 15'.t, samt delade fönstret i tre delar, upptill slutna med var sin spetsbåge inom den stora bågen. S. tvärskeppsfönstret utfördes 1881, det n., som år 1865 huggits för och uppsatts i korgaveln, överflyttades därifrån och användes i n. transeptet vid 1897- 99 års restaureringsarbeten. Korgavelns trenne fönster ombyggdes nämligen 1865, och då man skulle insätta det mellersta, stora, fann man en mängd lösa fragment av det urspr. rosverket m. m., var­ jämte hela fönsteromfattningen , dock utan tillhörande lösa, profilerade delar, fanns bevarad på sin plats, bildande en spetsbåge med slät, rätvinklig genomskärning. I denna bärande omfattning hade rosverket varit inställt. Även solbänken kvarlåg orörd på sin plats inne i muren. Ingen uppmätning synes härvid hava blivit gjord . C:a 30 år senare utnyttjades detta fynd och ett nytt korfönster utfördes med ledning därav. Av allt att döma utgör detta nya fönster (fig. 19) en täml. trogen replik av det me­ deltida. 2* FöNsTREN 22 ÖREBRO STAD F ig. 14. Nikol a ik y rk a n från väsler 1912. F o t o S. Lindskog. Die IGrchc v o n \Vesten . H l12. The church from t he wes l. 1!312. Det urspr. rosföns tret förstördes möjligen redan 1653, då grevinnan Ebba Brahc på K ägleholm skänkte ett fönster till koret.l År 1697 utvidgades fönstret. 2 1 Dock blev delta fön ster ej fi\rdi " t förrä n 1662, t y d. å . up p taga r ä ken skapern a följande utgifter: •>Ähr gifwit till Grefwinn as ticnare p å Kägleholm, so m förd e hijt Glaas till K y rkiofcn strcn . .. Dito Gifwit 2 st K arlar, som n cdtogo st elningen wccl stora fcnstrcn, och bortha fvit Stcnarnc ifrå n wägcn .. · ' 2 •>Lå tit nu i Somma r 1697 a f Nyonnc förbä ttra och uthwidga Kiörkiofön stret p å Östra ga fw cln SANKT NIKOLAI KYRKA Av korgavelns båda sidofönster funnas vissa fragment bevarade, ehuru det ej fram­ går i huru stor omfattning. KJELLSTRÖMs beskrivning behöver egentligen endast inne­ bära, att e n sida funnits i behåll och i läge, varå profileringen kunnat avläsas till större delen. S.-sidans östligaste fönster kopierar som nämnt det urs pr., medan däremot detföljan­ de blott upprepar det östligas former, obero­ ende av att betydande rester här anträffades av ett rätt mycket större fönster med en annan indelning, ehuru likartade profiler.! Utom dessa fönster finnes ännu en äldre muröppning, nämligen en rundglugg i ö. gavelns röste. Dess inre smyg är urspr., medan rosverket är nytt. Gluggen igensat­ tes 1825, men återupptogs och erhöll sin nu­ varande indelning 1865. Det synes ej kunna avgöras vid vilken tid­ punkt fönstrens rosverk-med ovan angivna undantag- förstörts och omfattningarna er­ hållit den rundbågiga form, som de av LuND­ BERG 1862 utförda ritningarna (fig. 12) ange. Spröjsverket var vid denna sistnämnda tid­ punkt av samma slag som i det ännu be­ varade tornfönstret, av järn med glas i bly­ infattning. Då en lucka i arkivaliernas följd föreligger under 1700-t:s förra hälft och då under denna tid en större reparation ägt rum (år 1730, jfr nedan s. 60), är det möjligt att åht Tårget, som sedan medh Murningh igen inrättat sampt Iärns inidöp och Glassmestarens betahlningh ~- - J}. 23 flil n// 141 ' /( '"'17/J (11~~~ 1 Å detta fönster har KJELLSTRÖM kunnat taga skarpa mått på delningarna och funnit dem noga svara mot vissa äldre måttenheter. H a n anser, att fönstret, vars yttre omfattning gick nedanför gla­ sets underkant till c:a 40 cm ovan sockeln, tjänst­ gjort såsom en sorts lil Upprättas>> coLv år 1661, varmed avses en omläggning av nedsjunkna partier. Såsom framgår av pla­ nen fig. 10 upptogs en icke oväsentlig del av golvarealen av företrädesvis i koret och mittgången liggande gravstenar. 1764 >mphögdes chorgålfwet och jemna des >> . 1825 omlades golvet med plansten. Innerväggarna ha urspr., liksom nu, varit putsade, ehuru den urspr. putsytan J)JNEnvAccAn delvis förstörts, delvis döljes av den nya fula slätputsen från 1890-t. Vid restaureringen försågos väggarna med schablonmässig dekorationsmålning, som 1936 har avlägsnats å n. transeptets murar och valv. R est er av medeltida kalkmålning ha anträffats . Se vidare sid . 53 ff. Invändig vitlimning omtalas på 1590-talet samt senare bl. a. 1702 och 1778. På exteriören kunna vi icke m ed tydlighet urskilja olika byggnadsskeden, men 1 det inre framträda, som redan nämnt, åtminston e två huvudbyggnadsskeden, den ö. delens och den v. delens . Vi betrakta först den äldre ö. delen . Den mest utmärkande detaljen i detta byggn adsparti utgöra d e runda pelarna i KoRETs k o r e t. De äro murade av huggen kalksten (ytan alldeles förstörd genom krysshamring) . nuNDPELARE Baserna bestå av en väldig fyrsidig plint med skråka nt samt attisk bas med hörnblad av intressant utformning. P linten har, såsom framgår av bevarade äldre avbildnin gar, (fig. 12), tidigare varit än nu större samt fo rmad såsom sittbänk Detta bänkparti är nu bortbilat. Kapitälen ha låg kalkform samt abak av samma form som övriga listverk. S. p e l a r e n s (fig. 45- 47) hörnblad visa olika utbildning: l. Drake, som biter över en halvpalmettranka; 2. Naken gri nande djävul (?) i halvfigur. Ligger på rygg över en ra nka lik l ; 3. Liknande figur. Ligger på magen; 4. Liknande figur, biterirankan och griper om densamma. Konstnären har velat ge intrycket av, att djävlarna pressas ned under ba­ 40 ÖREBRO STAD Fig. 34. Nordportalen efter restaureringen. Foto S. Lindskog. Das N ordportal nach derRestaurierung. The north porta l af ter rest01 a­ tion. sens vulst och grinande vrida sig under tyngden. Kapitälet dekoreras av uppstigande, varandra korsande, platta stänglar, vilka avslutas av halva eller hela, mer eller mindre omvikta palmettblad. Stänglarnas rygg siras av diamantsnittrader. Mellan stänglarna små klot och ~ grensvicklarna knoppar eller blad av vilka somliga, liksom en del av palmetterna, alldeles tydligt efterbilda gotiskt, buckligt bladverk. - På s. sidan en SANKT NIKOLAI KYRKA 41 Fig. 35. Nordportalen under restaureringen. Foto R. Hakelier. Das Nordportal während der Restaurierung. The north portal during restoration. konsolartad utkragning för upptagande av sidoskeppets sköldbåge. Konsolen är skulp­ terad ined bilden av en man, som i hukad ställning tyckes bära valvets tryck. Ena handen sträcker han stödjande över ryggen, med den andra för han undan ett behor­ nat odjurs huvud. Mannen är klädd i fotsid dräkt med gördel om livet samt kapuschong över huvudet. N. pelaren s (fig. 47 d-50) hörnblad ha likartade former och äro utbildade med blad­ nerver formade såsom diamantsnittband. Kapitälet siras å ö. sidan av stänglar liknande de å s. kapitälet, å s. och v. sidorna av halvpalmettrankor, av stänglarna närstående typ. I s.v. hörnet ett krönt, lockigt huvud. I n.v. hörnet ett huvud, som biter över en ranka, kommande från s. fältet. N. sidan har en utkragning för gördelbågen. Denna prydes liksom å s. pelaren av bilden av en man, som bär tyngden. Han böjer ett knä 42 ÖREBRO STAD Fig. 36. Nordportalen före restaureringen. Efter teckning i A.T.A. Das Nordportal vor der Restaurierung. Nach einer Zeichnung. The north portal before the re­ storation. After a drawing. samt stöder utkragningen med båda händerna lyftade. Å vardera sidan om honom na­ turalistiskt formade träd, t. v. en ek, t. h. fruktträd. Mannen har kort livklädnad och gördel. Dessa kapitäl visa vid sidan av klart utpräglade höggotiska, naturalistiska drag så underligt ålderdomlig ornamentik, att man vill tro vissa partier senare infogade. Men detaljgranskningen visar klart, att så ej är förhållandet. Gammalt och nytt blandas här på ett märkligt sätt. Detta är ett nationellt svenskt drag, särskilt erinrande om gotländsk ornamentik, där t. ex. den anonyme mästaren Neo-iconicus blandar samman gammaldags, nästan SANKT NIKOLAI KYRKA 43 Fig. 37. Kapitällist från nordportalen. Partiet längst t. h. nyhugget. Foto N. Åzelius. Kapitälleiste vom NordportaL Der Teil ganz rechts ist erneuert. Capita! mouldings from the north portal. The part on the extretne right is renewed. romanska rankor med gotiska, elastiskt omböjda blad och figurer. Så t. ex. i Kräklingbo­ portalen.1 Inför kapitälorneringen och bashörnbladen samt pelarebasernas utbildning erinras man om de trondheimsk-engelska konstnärer i Linköpings domkyrka, vilka ut­ fört de båda sydportalerna därstädes samt de äldsta knippepelarna i långhuset. 2 Den naturalistiska orneringen för också tanken till Uppsala domkyrka, varest f. ö. även finnas sida vid sida med höggotisk naturalism, ålderdomliga detaljer, direkt erin­ rande om de romaniserande dragen i Örebro. 3 Sidoskeppens v a l v k o n s o l e r ha här en egenartad profilering, sammansatt av omväx­ KONSOLER lande rundstavar och snedställda skarpkanter - möjligen en utbildning av formen OCH VALV I SIDOSKEPPEN kvartstav-platt-kvartstav-platt- o. s. v. V a l v e n i östpartiets sidoskepp visa ej fullt urs pr. former. En närmare undersökning ger vid handen, att alla diagonalbågarna äro efteråt inpassade och ligga lösa under själva valvet. Av allt att döma ha dessa valv från början varit ribblösa. De rundstavsformade sköldbågarna äro däremot i likhet med gördelbågarna urspr. De sistnämndas profil sammansättes av trenne rundstavar med mellanliggande skarpkant. Vid gördelbågarnas anfang kan man studera huru diagonalbågarna inpassats. Man har först avlägsnat gördelbågens anfangsskift (5 a 6 stycken), vilka synas hava varit huggna i samma block som intilliggande delar av sköldbågarna. Dessa sistnämnda ha på några ställen fått ligga kvar, medan endast gördelbågspartiet avlägsnats. I det borthuggnas ställe har man inpas~at ett nytt anfangsstycke, vars former utbildats med hänsyn dels till de 1 Avb. i RoosvAL, Die Kirchen Gotlands, Sthlm 1911, s. 102. Neo-iconicus' verksamhet dateras av RoosvAL i Den gotländske ciceronen till c:a 1290 - c:a 1320 . 2 Dessa dateras av RoMDAHL i hans Linköpings domkyrka till c:a 1292- 1307; av ERIK LUNDBERG i Fornvännen 1933 till c:a 1286-91. 3 BoETHIUS-ROMDAHL, Uppsala domkyrka 1258--- 1435, fig. 23- -25. . ~ 44 ÖREBRO STAD Fig. 38. Nordportal en. Das Nordportal. The north portal. SANKT IKOLAI KYRKA 45 ny a diagonalbågarnas profil, dels till gördel­ bågens, vilken senare båges profil dock i an­ s lutnin gen är tämligen rått avskuren. Avsikten med dessa egendomli ga komplet­ teringsarbeten, vilk a j u förefall a oss orimliga men under medeltiden alls icke voro av excep­ tion ell art, har knappast kunnat vara prak­ tisk , uta n enbart estetisk. De rikt utbildade diagonalbågarn a har man tyd ligen uppfattat som ett mode, vars genomförande var angeläget. I de s t ,örre va lv en däremot äro diagonal­ bågarn a säkerligen urspr. , ehuru konsolfor­ merna visa, att man ej från början avsett dem, ·~o~~~=~-------~ eller åtminston e ej tänkt göra dem så stora. Anpassningen till de små konsolerna har med­ fört vissa gansk a osköna avstubbningar av så­ väl diagonalbågar som sköldbågar. Mittskeppsvalvens diagonalbågar ha en sekF ig. 39. Sakris tieportalen. tion sammansatt av trenne rundsta var med Das Po rta l der Sakristei. The sacristy door. mellanligga nde hålkälar, en profil som står nära gördelbågarnas i sidoskeppen. Tvärske p p e n avtäckas egendomligt nog av tunnvalv ·- vilket emellertid blir mindre a nmärkningsvärt, när man vet att byggmästaren arbetade även med ribblösa valv, än om han befunnits fullt hemma i den konstruktiva tankegång, som låg bakom det v erkliga diagonalbågsvalvet. Skälet till att byggnadsledaren valt tunnvalv och icke kryssvalv torde hava varit den i äldre romansk byggnadskonst förekommande obenägenhet en att slå kryssvalv över avlånga rum. Han kunde ju dock ha valt att t äcka sidoskeppen med tvenne kryssvalv av kvadratisk plan, men av någon anledning har han nöjt sig med de enklare tunnvalven, vilka dock här äro ur konstruktiv synpunkt mindre lämp­ liga. S. valvet hade också tryckt ut gavelmuren, vilken ombyggdes under rest aure­ ringen. - Det torde kunna ifrågasättas, huruvida tvärskepp varit avsedda i den urspr. planen. Intet i grundritningen a ntyder, att tvärhuset skulle utgöra en travee av annat slag än den östligaste. Sannolikt är, att tvärskeppsmotivet sekundärt inarbetats i byggnaden , ehuru redan på ett tidigt stadium . Till samma byggnadsperiod hör även sakristian med dess spetsb ågiga portal (fig. 39- 40) mot kyrkan . Denna portal är kraftigt renoverad. Omfattningen visar ett enkelt, kraftigt språ ng, vari en kolonn är inställd, i bågpartiet motsvarad av en rundstav. Kapitäl­ listen har formenavrundstav ·- h ålkä l - tunn platt. Kapitälen ornerasavuppsti­ gande stänglar med omböjda palmetthuvuden. Likna nde finn as i Uppsala domkyrkas gamla sakristia, nu J agellonska gravkoret, av BoE:nnus-RoMDATIL daterattill1280-talet. KONSOLER OCH VALV I MITTSKEPPET TRANSEPT S AKHISTIA N 46 ÖREBRO STAD F ig. 40. Sa kris tieporlalcn . Foto N. Åze lius. Das Porta l der Sa kris tci. The sacrisl y door. sakristia ns tvenne v a l v (fig. 27), åtskilda av en gördelbåge av fyrsidi g genom­ skärning m ed bredvidlagda rundstavar, äro byggda år 1884, sedan de ursprungliga ned­ tagits (till större delen?) emeda n de visat sig för höga för det i restaureringsförslaget fastställda yttertaket (!). År 1688 beslöts, att sakristian, som var m ycket mörk, skulle få större fönster. Detta a rbet e utfördes och samtidig t uppsattes bänkar runt omkring utmed väggarna (TrLAS). - P å 1690-t. gjordes även vissa inredningsarbet en i sakristian. E n vinkällar e byggeles bl. a . under golvet. 1728 vitlimmades murarna. 1776 upptogs ytterdörren och 1779 försågs den med sin nuv. järndörr jämt e inre dörr av trä. Portalomfattningen kring kyrkans sakristieingång stä nktes 1789 med pärlfärg och fö rgylldes. SANKT NIKOLAI KYRKA 47 Vid en återblick på det ovan behandlade byggnadsskedet framträder planens likhet med vissa mellansvenska tegelkyrkor. Sålunda omväxlade i Strängnäs domkyrkas ö. del fyrsidiga stöd med rundpelare. Där fanns också ett förhöjt mittskepp utan fönster. I Västerås fanns transept, liksom här i Örebro. I många av hithörande t egelkyrkor är grundplanen också enkelt rektangulär. Det bundna valvsystemet tlr sällan tillämpat men finnes dock i Sko. Dessa exempel tyda på en datering till 1200-t. Allra närmast kommer dock kyrkan de stora kyrkobygg­ nader av tegel, vilka vid 1200-t:s slut restes i Skänninge och Söderköping. I dessa åter­ finnes vad som saknades i de nyssnämnda t egelkyrkorna i Mälardalen, nämligen det ut­ bildade striivsystemet. Planen är treskeppig, rektangulär utan tvärskepp (liksom fallet trol. urspr. varit i Örebro) och mittskeppet är högre än sidoskeppen, ehuru utan fönster i högmurarna. Söderköpings kyrka härstammar från 1200-t:s slut,l Skänninge från omkr. 1300. 2 Viktigast är emellertid överensstämmelsen med de äldsta knippepelarna i Linköping samt med Uppsala (se sid. 43 not 3). Perioden torde böra dateras till 1200-talets slut. VÄSTPARTIETS BYGGNADSSKEDE Vi vända oss nu till det yngre, västra partiet. Man kan tämligen noga bestämma huru långt bygget på olika punkter hade hunnit, när den äldre planen övergavs. Koret och tvärhuset voro fullt färdiga och långhusmu­ rarna sträckta till hela sin omfattning. Fråga är huruvida icke även dessa sistnämnda murar voro förda till avsevärd höjd. Västgavelns pilastrar svara nämligen även till .sina krönande listprofiler mot vad som finnes i kyrkans östligaste delar. Inga spår av fönster, svarande mot den urspr. tilltänkta indelningen, synas dock hava a nträffats i långmurarna und er restaureringen och ej heller nu kunna några sådana upptäckas. Tyd­ ligen har man vid förändringen i stor utsträckning murat om redan färdiga långmurar. Man hade under den första byggnadsperioden även planerat valvslagningen i l ånghuset. Å korskvadratens västliga pelare finnas nämligen å den sida, som vänder sig åt långhuset, anfangspartierna till diagonal- och sköldbågar, som äro äldre än de nu befintliga valven. Sköldbågarna hava samma enkla rundstavsform som i korvalven. Även diagonalbågen visar denna form, medan i yngre delar genomskärningen å liknande bågar alltid är sammansatt av rundstavar med ryggband. Valven äro något annorlunda konstruerade än i kyrkans ö. delar. I mittskeppet ligga .skiften nämligen i nästan koncentriska ringar (brytningsvinkel endast i skeppets mittlinje). Kupolformen är sålunda ytterligare betonad. I sidoskeppet åter råder ungefär samma teknik som i koret. 1 ERIK LuNDBERG, Topografiska staas undersökningar. T, Södcrköping. K. Vitterh. Hist. o. An­ tikv. Akad:s Hand!. 39: l, Sthlm 1928, sid. 33. 2 ERIK FANT, Vårfrukyrkan, i Sl<änningc stads Historia, utgiven av ADOLF Sci·IUCK, Linköping 1929. VALVEN 48 ÖREBRO STAD Fig. 4 1. In teriör av ky rka ns östra d el m ot koret. Foto E . Sjöqvist 1937. lnncrcs d es ös llichcn Tc ils d er J(irche gcgcn den Chor. Hl3 7. Interior of the ens te rn part lowards t he choir. 1\137_ SANKT NIKOLAI KYRKA 49 Fig. 42. Interiör mot väster efter restaureringen 1936. Foto B. Walden. Inneres gegen W esten nach der Restaurierung 1936. Interior towards the west after the restoration of 1936. Valven ha profilerade sköld- och diagonalbågar, båda utbildade med ryggbands­ stavar mellan underskärande kälar. Även gördelbågarna i sidoskeppen visa besläktade profiler. - Valven äro slagna på ett sätt som vittnar om ganska ringa skicklighet. Så t. ex. är anslutningen mellan valvbågarna och de åttkantiga pelarna ytterst otymp­ lig. Å sidoskeppssidan äro bågarnas kanter oskönt avfasade nedtill, inåt mittskeppet äro halvåttkantiga pilastrar placerade på ett mycket oharmoniskt sätt å kapitällisten. På liknande sätt hade man även byggt pilastrar ovan de runda pelarna, men dessa bort­ mejslades under restaureringen och förvandlades till konsoler. -Byggmästaren har tyd­ ligen ej sett sig i stånd att lösa valvproblemet efter den omlagda planens principer. 4. Sveriges Kyrkor. Närke I. 50 ÖREBRO STAD Fig. 43. Interiör mot sydost före 1936 års restaurering. Foto S. Lindskog. Inneres gegen Siidosten vor der 1936. R.e~taurierung Interior towards the south-east before the restora­ tion of 1936. Då valvsystemet i långhuset bestämdes, övergav man den i kyrkans ö. delar tilläm­ pade anfangshöjden samt valde en ny, något högre sådan. Härvid måste man å korskvad­ ratens västliga pelarpar arrangera om de här redan färdigställda anfangen för lägre valv, varigenom dessa sistnämnda anfang delvis bevarades (dock ej å n.v. korskvadrat­ pelaren, där nya styltade bågar fördes ända ned). Ä ven sköldbågarna i samma parti finnas i behåll från den äldsta byggnadsperioden. KoNsoLER De runda pelarna ha ornamentala kapitäl, de åttkantiga en enkel list. De förra efter­ ocH KAPITÄL bilda alldeles påtagligt korpelarnas. Från en undre rundstav uppstiga varandra kor­ sande blad, vilka emellertid här äro modellerade med en sorts konkavsnitt av starkt stiliserande, ornamental verkan. Å en sida ersättas dessa blad av ett på likartat sätt behandlat rankparti. T. o. m. den åt sidoskeppen utspringande konsolen å korpelarna, med en under tyng­ den böjd manlig figur återfinnes här. Profilerna äro även likartade med de i korpartiet SANKT NIKOLAI KYRKA 51 Fig. 4-t Interiör mot korets norra del med sakristieportalen. Foto S. Lindskog. Blick auf den närdlichen Teil des Chors mit dem Sakristeiportal. Interior towards the north part of the choir with the sacristy door. förekommande. I långhusets övriga delar äro listverken däremot, som nämnt, av annan, mera gotisk karaktär, med hålkälarna dominerande rundstavarna. Den n. rundpelaren är helt och hållet ny (1866). Dess former reproducera dock de urs pr. Konsolerna å sydmuren samt å de åttkantiga pelarna visa kransar av uppstigande blad men dessa erinra snarast om någon kronärtskocksartad fjällbildning. Ä ven i långhuset visar ornamentiken en viss släktskap med Gotlands, särskilt med DATERING Av kyrkobyggnader från 1300-ts mitt. Det har alltså varit ett ansenligt tidsavstånd mel- vÄsTPARTIETs lan östpartiets byggande och västpartiets fullbordan. Likheten mellan formerna förkla- INNERVERK ras genom det gemensamma konservativa draget. Med ingendera av dessa byggnadsskedens stil överensstämmer dock sydportalen. Den är som sagt uppenbarligen ett utifrån kommande inslag, i någon mån besläktat med Linköpings domkyrkas sydportaL Endast vissa detaljer av välvningen i långhusets inre, nämligen konsolerna under valvanfangen utefter yttermuren ha förberetts samtidigt med portalbygget och visa samma kontinentalgotiska hållning som dettas kapitäl. 52 ÖREBRO STAD Fig. 4fl. Detalj av södra korpelarens kapitäl. Foto N. Azelius. Detail des Kapitäls des siidlichen Chorpfeilers. Dctail of the capita! of the southern choir pillar. Portalens tillkomsttid måste därför infalla mellan kyrkans första byggnadsperiod och långhusets valv, d. v. s. under 1300-ts första årtionden. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida det nuv. valvsystemet i långhuset verkligen svarat mot den främmande sydportalmästarens intentioner. Det vore mera rimligt om man under denna byggnads­ period syftat till att förvandla kyrkan till en regelrätt gotisk basilika efter samma system som samtidigt tillämpades i Uppsala och Skara (se fig. 118). LÄNGBROKYRKAN Den s. k. Längbrokyrkan är en ren nybyggnad fr. 1897~98 efter mönster i engelsk gotik. Vid dess tillkomst spolierades en äldre tillbyggnad, även den benämnd Läng­ brokyrkan. Denna var byggd till några skifts höjd av kalksten, utbruten ur n. tvär­ skeppsgaveln vid murbågens upptagande i densamma, samt i övrigt av tegel (KJELL­ STRÖM). Rummet täcktes av ett stjärnvalv samt enkelt luttak. Mot tvärskeppet öppnade det sig med en vid valvbåge (jfr fig. 12). Enl. en av BAGGE, KJELLSTÖM m. fl. återgiven tradition skulle den urspr. Längbro­ kyrkan ha uppförts, när Längbro sockens kyrka raserades under 1500-talet (jfr ovan s. 10) och dess församling erhöll bänkrum i Nikolaikyrkan. För att tillgodose det så­ SANKT NIKOLAI KYRKA 53 Fig. 46 . Detalj av södra korpelarens kapitäl: figurskulptur å kapitälets södra sida . Foto N. Åzelius. Detail d es Kapitäls des sudlichen Chorpfeilers: figurale Skulptur an der Stidseite des Kapitäls. Detail of the capita! of the sot1thern choir pill a r: figurative sculpture on the south side of the capita!. lunda uppkomna ökade platsbehovet skulle detta bygge ha kommit till stånd, varvid även nyttjats material från den rivna kyrkan. En tillbyggnad av denna art skulle måhända dock snarare vara att anse såsom ett sidoskepp, trol. ett gravkapell. Inga uppgifter om märkligare gravar äro dock knutna till Längbrokyrkan och det är tydligt, att traditionen i viss mån har rätt. På 1600-t. benämnes den Bondekuren, d. v. s. bondeförsamlingens, landsförsamlingens del av kyrkan. Det ligger emellertid nära till hands att tänka sig, att man på 1500-t . endast apterat en redan befintlig tillbyggnad för ett nytt ändamål och utvidgat dess öppning mot kyrkan. Så torde ock ha varit fallet, och utbyggnaden kom sannolikt till redan omkr. 1400-ts m. Vid dess förstörande upptäcktes nämligen å dess v. och ö. väggar fragment av kalkmålningar. Av dessa målningsfragment utförde teckningsläraren K. O. Lindblom på eget initiativ tvenne noggranna avbildningar i färg, nu i A. T. A.l V. väggens målning (fig. 54) framställde en grupp av åtta män, samtliga med glorior och, på ett undantag när, stora, tvekluvna skägg. Gesterna antyda, att något sakralt l MEDELTIDA MURAL­ MÅLERI Repr. bl. a. i MEDD. XI, s. 46- 47. 4* 54 ÖREBRO STAD F1g. 47 a -b. Detaljer av södra korpelarens bas. Foto N. Azelius. D etail der Basis des slidlichen Chorpfeilers. D etail of the base of the southcrn choir pillar. försiggår, som ådrager sig deras tillbedjan. Typerna erinra påfallande om den medel­ t ida ikonografiens apostlar, och man har heller ingen anledning att söka något motiv utanför den nytestamentliga ämnessfären. Det nakna ben, som en av gestalterna i centrum sträcker fram, leder tanken till en alltsomoftast återgiven episod ur passions­ historien, nämligen f o t t v a g n i n g e n. Ö. väggens huvudparti upptog åtminstone två scener, som illustrera ett händelse­ förlopp (fig. 55). Den vänstra gruppen visar en biskop (?), omgiven av i profana dräkter klädda män, av vilka en utpekar något för >>biskopen>>. I den högra gruppen återkom­ mer >>biskopen>>, vilken, alltjämt omgiven av världsliga, beskådar Kristi kors. - Därest denna målning sättes i relation till den förutnämnda och alltså till passionshistorien, vore man närmast benägen att gissa på korsbärandet. Men >>biskopens>> närvaro och framför allt Kristusfigurens frånvaro göra, att man nödgas förkasta denna förmodan. Däremot finnes måhända anledning erinra om ett visserligen i det svenska medeltids­ måleriet ovanligt ikonografiskt motiv, nämligen legenden om korsets å terfinna n de. Skall månne >>biskopen>> i sin mitra egentligen vara Golgatakorsets återfinnare, Kon­ stantin den stores moder Helena, iförd en tiaraliknande krona? Visserligen förekommer i helga-korslegenden även biskopen av Jerusalem, som fick sig anförtrodd relikens vård, men det synes ligga närmare till hands att gissa, att den i en praktfull dräkt skrudade gestalten med det kvinnliga ansiktet är just Helena. - Raden av huvuden i målningens underkant låter sig icke nöjaktigt förklaras; trol. har nedanför de ovan skildrade sce­ nerna vidtagit en annan bildserie, varav endast återstått dessa obetydliga fragment. Rörande målningarnas tillkomst må anföras följande. De världsliga dräkterna, i all synnerhet de karakteristiska huvudbonaderna, visa hän på 1400-t. De kluvna skäg­ gen kommo på modet vid 1300-ts si. och förblevo under ett par generationer framåt typiska för män ur de högre samhällsklasserna. Dessa kännemärken förlägga målnin­ garna till 1400-ts f. h., en datering som på ett övertygande sätt styrkes av en konst­ historisk orientering i syfte att finna anknytning till andra svenska medeltidsmålningar. SANKT NIKOLAI KYRKA 55 Fig. 47 c. Detalj av södra korpelarens bas. Foto N. Åzelius. Detail of the base of the southern choirpillar. Fig. 47 d. Detalj av norra korpelarens bas. Foto N. Åzelius. Detail of the base of the northern choir pillar. Detail der Basis des siidlichen Chorpfeilers. DctailderBasisdesnördlichen Chorpfeilers. Vissa stilistiska säregenheter, såsom exempelvis arrsiktstyperna med deras egendomligt tecknade ögon, återgivandet av handrörelserna samt bland de dekorativa elementen särskilt de schablonerade stjärnorna, röja släktskap mellan här ifrågavarande mål­ ningar och en viss bestämd målningsgrupp, representerad framför allt i Ärentuna och Färentuna kyrkor i Uppland samt- såvitt man vågar döma efter en alltför hårdhänt restaurering - även stadskyrkan i Arboga. 1 Särskilt mellan Örebro- och Ärentunamål­ ningarna finnas åtskilliga påfallande överensstämmelser. Berörda målningsgrupp, vars mästare är anonym, kan med tämligen stor visshet dateras till 1430­ 40-t. Det råder knappast någon tvekan om, att ej Längbrokyrkans målningar voro från samma tid. Tack vare detta kalkmålningarnas posthuma vittnesbörd vågar man alltså draga den slutsatsen, att Längbrokyrkan uppförts senast under årtiondena omkr. 1400-ts m. och sålunda var ungefär samtidig med tornet. Om dess anknytning till Engelbrekts­ minnet se ytterligare s. 99 o. f. KYRKANS MÅLADE DEKORATION Vid reparation i s. sidoskeppets s.-ö. hörn anträffades 1932 ett litet stycke målad äldre puts. Fragmentet kan möjligen vara en rest av medeltida målad dekoration - - ett schablonerat ornament?- men det kan också ha hört samman med det Leijonhufvudska gravkorets bemålning. 2 De nu befintliga valv- och väggmålningarna utfördes 1894 av artisterna Edv. Bergh och Kaleb Althin i samråd med arbetsledaren, lektor Kjellström, och arkitekten Fred. Liljekvist. De framställa i koret Kristi intåg i Jerusalem och Kristus bär sitt kors samt å de båda sidoskeppens v. kortväggar Sankt Sigfrids mission, resp. Olaus Petri i karmeliternas klosterskola i Örebro; i övrigt förekomma änglafigurer, vapensköldar l MODERNT MURAL­ MÅLERI Jfr H. CoRNELL- S. WALLIN, Uppsvenska målarskolor på 1400-talet, Sthlm 1933. 2 Jfr nedan s. 111. 56 ÖREBRO STAD och rankbårder. - Då dessa målningars schablonmässiga karaktär väsentligt förtager verkan av kyrkorummets starka och strama arkitektur, har det vid upprepade tillfällen varit fråga om att ånyo vitmena murarna. Så har också - 1936 - skett i transeptets n. travee. Försöket manar till efterfölj d. GLAsG l a s m å In i n g a r finnas i korets samtliga fönster samt i s. tvärskeppsfönstret; även MÅLN I N G AR övriga fönster ha figurala eller enbart ornamentala partier av kulört glas. Målningarna i de båda sydliga korfönstren, donerade av pastorsadjunkten P. A. P ettersson , utfördes 1874 av firman H eaton, Butler & Bayne i London efter ritningar av C. Almqvist. De framställa Den förlorad e sonen och J esus välsignar barnen. Södra tvärskeppsfönstret s m ålningar, med motiv ur Kristi föd else- och barndomshistoria, utfördes 1881- 82 efter Almqvists ritningar av firman Shrigley & Hunt i Lancaster. De tre ö. korfönstren slut­ .ligen förs ågas i b. av 1900-t . med målningar från den ovannämnda Londonfirman. Mittfönstret framställer scener ur passionshistorien, det n. sidofönstret motiv frå n Luc. 10: 41- 42 och det s. från Joh. 11: 43- 44. TOH NET Ovanför tornets nedre gråstensparti följa tv e nne låga våningar, byggda av tegel i munkförband, tidigare sirade av blinderingar med putsad botten: i övre partiet en rad omväxlande höga och låga spetsbågefält, alla med hjässorna i samma linje, mellan tvenne horisontala bandfält. Det undre av dessa sistnämnda är nu utfyllt med en zigzaglinj e av kantställda tegelstenar. Alla övriga blinderingar äro igensatta, men konturerna kunna dock till stora delar skönjas. 1 Klackvåningen och tornspiran, den senare byggd helt av kalksten, 2 uppfördes åren 1877- 79 efter lektor Kjellströms ritningar. Den forna klackvåningen nedrevs härvid helt och hållet. Den utgjorde tillsammans med tornets nedre delar ett helgjutet byggnadsparti och visade även den röda tegelmuren med blinderingar, dessa sistnämnda av en 'smula olika typ på de olika sidorna. Översta listen bars av en bågfris. Å vardera sidan funnas tvenne ljudgluggar, stora, av spetsbågig form. Tvenne stora ~petsbågiga fönster genombryta murarna i tornets nedre del, det ena i v., det andra i s., detta sistnämnda nu igensatt. Västfönstret visar blyinfattat glas i järn­ spröjsar. Fönstren härröra enl. KJELLSTRÖM från 1500-t., ett antagande, som ej mot­ säges av deras utformning. I v. en portal. Dylik nämnes 1660 och utvidgades 1733 och 1772. Den nuv. formen har dock ick 1 så hög ålder utan förskriver sig från år 1816, då portalen ånyo utvidgades och ombyggdes. l I samband med en reparation av tornmuren 1825 ifrå gasattes rappning a v densamma. Ett förslag härom föll dock igenom, då borgmästaren Ålund avstyrkte under motivering, >>alt rappning både skulle förändra tornets art ifrån Gothisk till Fransk Stil och skada dess utseende.,, 2 Det först a förslaget 1873 - avsåg en spira av »Välbränt tegel». SANKT NIKOLAI KYRKA 57 Fig. 48. Detalj av norra korpelarens kapitäl. Foto N. Azclius. Detail des Kapitäls des nördlichen Chorpfeilers. Detail of the capita! of the northern choir pillar. Torntrappan härstammar i sin nuv. form från restaureringen. Av KJELLSTRÖMSTORNTRAPPAN beskrivning synes framgå, att rester anträffats av en smal (4 fot i D.) urs pr. spiraltrappa, vilken av allt att döma haft sin plats i strävpelaren invid nuv. trappan. Då tornet byggdes förändrades och utökades denna trappa och fick då 5 Yz fots D., liksom den nuv., vilken är nybyggd på den gamlas plats (KJELLSTRÖM). - År 1763 upptogs in­ gången på sydsidan till denna trappa. Förut var densamma endast tillgänglig genom en dörr inåt kyrkan. Bottenvåningens stora, välvda rum öppnar sig med en vid båge mot kyrkan. Säkerligen var ej så fallet urspr., utan tornrummet torde då ha bildat ett mera slutet parti. I tornets bottenvåning anordnades 1936 närmast ingången ett vindfång samt mellan detta och det av bänkrum upptagna utrymmet under orgelläktarens främre del en vestibul, som står i förbindelse med mittgången genom en dubbeldörr. Enligt KJELLSTRÖM skulle upptagandet av såväl de stora fönstren som den vida bågen mot kyrkan ha skett på 1500-t., i samband med sammanslagningen av Längbro och stadens församlingar. Detta synes antagligt, om än inga direkta dokumentariska bevis kunna framläggas. Tornrummets valv förstördes sannolikt vid den stora branden år 1643. Anfangen 58 ÖREBRO STAD Fig. 49. Detal.i av norra korpelarens kapitäl. Foto N. Åzelius. Detail des Kapitäls des närdlichen Chorpfeilers. Detail of the capita! of the northern choir pillar. TORNETs DATERING funnos emellertid kvar och med utnyttjande av dem byggdes under restaureringen ett nytt valv. Vid den urspr. valvslagningen begagnades de båda mellersta strävpelarna å v.-gaveln till stöd för en valvring invid gaveln, vilken tjänade såsom sköldbåge för huvudvalvet. Tornbyggnaden utgör en av de många, som i ö. Svealand uppfördes under 1400-t. Tornen till Strängnäs, Västerås och Uppsala domkyrkor, Stockholms Storkyrka, Ny­ köpings Nikolaikyrka och åtskilliga andra tillhöra denna grupp, som kännetecknas av enkla, massiva former med eller utan blinderingsdekoration. I allmänhet synas dessa torn hava blivit uppförda under århundradets andra fjärdedel eller omkr. 1450.1 Denna datering torde även gälla för tornet i Örebro. Närmast likartad blinderingsdekoration synes Åbo domkyrkas torn uppvisa. KYRKANS ÖDEN I NYARE TID TORNHUVEN Det är framför allt tornhuvens genom tiderna växlande skapnad som karakteriserar kyrkans senare historia. 1 J. RoosvAL, Den baltiska Nordens kyrkor. Uppsala 1924, s. 170. SANKT NIKOLAI KYRKA 59 Fig. 50. Detalj av norra korpelarens kapitäl: figurskulptur å kapitälets norra sida. Foto N. Åzelius. Detail des Kapitäls des nördlichen Chorpfeilers: figurale Skulptur an der Nordseite des Kapitäls. Detail of the capita! of the northern choir pillar: figurative sculpture on the north side of the capita]. Om den urspr. spiran veta vi intet. År 1585 uppsattes en ny sådan: >>Anno 1585 bleff Tornet på örebro kyrkia up Lygt aff Per Hansson Tornbyggiare och den 2 junii För­ färdigab».1 Åskan slog ned i denna spira år 1643, och elden förstörde icke blott den­ samma utan även hela kyrkans tak: >>Anno 1643 den 11 julii bleff Örebro kyrkio torn och tack med klockor affbrende - - - >> 2 Åren 1660-63 uppsattes en ny spira, vars utseende vi känna från Suecia Antiqua (fig. 7) och från en karta av år 1703. Byggmästare var Anders Larsson Tornbyggare; tuppen uppsattes den 4 augusti 1663. En donation till bygget om 200 daler kmt gjordes av Claes Liljeström till Frötuna. 1664 slog åskan ned och tände spiran på s. sidan. Man lyckades dock släcka elden. Vid en storm fick spiran emellertid slagsida och tornbyggaren ställdes till ansvar. l REGISTERBOKEN. 2 REGISTERBOKEN. Notisen återfinnes även hos PALMSKIÖLD, som emellertid hänför eldsvådan till >>allmogens af Lengebro och ånista socknar Sochne Kyrckia. '' 60 ÖREBRO STAD Denna spira var synnerligen hög och smal samt hade i hörnen småspiror. Täckningsmate­ rialet var tjärad spån (tjäras 1700, omspånas 1724) samt å översta delen och å småspirorna förtennt järnplåt (repareras 1699 av unge bleck­ slagaren Gust. Bergström från Stockholm). År 1735 företogs en större reparation, varvid nytt kors med stjärna sattes upp. Man var emellertid i längden icke nöjd med denna spira. Den motsvarade icke 1700-ts smak samt var dessutom ganska skröplig. Den ned­ togs till större delen år 1764. Den nya huven började man dock bygga först 1770. Ö. l. Ä: s rit­ ningar (fig. 15), signerade av F. Adelcrantz 20 Fig. 51. Valvkonsol i korets södra sidoskepp. mars 1770, lågo till grund för bygget. År 1771 Fcto N. Åzelius. anställdes en kunnig byggmästare, Mogens Gewölbekonsole im siidConsole in the southern lichen Seitenschiff des aisle of the choir. Lindbom från Linköping, som byggt tornen i Chors. Viby och Snavlunda. 1772 tjärbråddes nedre delen av huven >>som är med järnplåtar beslagen: den öfra är med Koppar be­ täkt». - Huvens utseende, karakteristiskt för tiden, framgår av fig. 2-5. Om kyrkans öden i nyare tid må, utöver vad som redan nämnts, följande anföras. mvEnsE På 1730-t. genomgick kyrkan under ledning av byggmästaren Christian Haller från AHBETEN r Karlstad en omfattande reparation. 1 I samband med denna lagades murarna med NYAHE TID huggen sten samt putsades och avfärgades. Tornkroppen reparerades även. 1763 och 1768 omtalas ombyggnader av strävpelare. Målning och förgyllning av pelarna verkställdes 1789. De runda korpelarna voro före restaureringen marmorerade i grönt. År 1825 företogas vissa reparationsarbeten å murverket, fönstren uppsnyggades och deras omfattningar putsades. Man synes också ha verkställt reparationer av de stora portalerna, måhända renhuggning av kapitälen m. m. Taklisten reparerades. DEN sTonA År 1860 börjades· den stora restaureringen. Den genomfördes ej på en gång eller efter RESTAunEett enhetligt och radikalt förslag utan successivt under en lång följd av år. Detta har RINGEN. utan tvivel varit mycket lyckligt för den gamla byggnaden, emedan endast ett mindre DEss ~AHAK- parti i taget kunnat läggas i stöpsleven, varigenom de omgestaltande förändringarna TAR ej kunnat bli så radikala. Den gamla stommen är ännu i hög grad bevarad. Vad som framför allt torde kunna anmärkas mot restaureringen är det bristfälliga protokollförandet av gjorda fynd och iakttagelser. Ingen byggnadsjournal synes hava blivit förd och vi ha blott att tillgå arbetsledarens båda i tryck föreliggande uppsatser, den ena om kyrkans historia och den andra om restaureringsarbetet. Dessa lämna redo­ 1 Jfr L. RrcKsoN i Nerikes Allehanda 25 / 5 1926. SANKT NIKOLAI KYRKA 61 görelser för åtskilligt, men ge ifråga om de flesta fynd och iakttagelser mera en framställ­ ning av de teorier, enligt vilka restaureringen på olika punkter verkställdes, än ett fram­ läggande av vad som verkligen anträffats . Emellertid kan även med fog sägas, att restaureringen till skillnad från andra likar­ tade och samtidiga företag genomförts med hänsyn till vad som verkligen funnits samt med starkt vetenskapligt intresse. Arbetsledaren, lektor Adolf Kjellström, har i hög grad förtjänsten härav. Visserligen har han vid genomförandet av åtskilliga arbeten sökt idealisera och för­ enhetliga det urspr. utseendet, såsom t. ex. ifråga om fönstrens storlek och former i vissa fall samt i allmänhet beträffande rosverk och indelning, och vidare ifråga om tillsatser från den yngre medeltiden nästan ansett det för en plikt att utplåna så myc­ ket som möjligt, så t. ex. i Längbrokyrkan, för vilken han endast har förakt, samt vid tornet, där han dock lyckligtvis ej fick genomföra sina mest vittgående planer: att bygga om det hela i kalksten samt tillfoga åt v. ett >>baptisterium>>, åt s. - där en ny portal skulle uppföras - ett vapenhus. Restauratorn har sökt att så mycket som möjligt ansluta sig till förebilder ur engelsk gotik, vilket särskilt tydligt kommer fram i den helt nybyggda Längbrokyrkan. Restaureringens tillskyndare och till en början vid sidan om arbetsledaren mest fram­ trädande personlighet var kyrkoherden i församlingen, doktor G. W. Gum>Anno 1620 bleff Mester Nils Bothniensis kyrkio­ herde i Örebro, åren effter lätt han med Borg Mestares och Rådz samtyckie och be­ wiliande flyttia Altaret in till wäggen i högkoren som till förrene stod mitt i högkoren» (REGISTERBOKEN). Sedan 1936 är på altaret återuppställd den altaruppsats, som skänktes till kyrkan 1661: >>Then 11. aug. saa år, som inföll den 9. trinitatis, gjordes tacksäjelse för altare Taflan, Predikestolens illumination, altarekläden och Mässehakan, hvilket wälborne fru Maria Elisabeth Kurssel til Örebro Kyrckia förärat hafwen>.l Den i trä skulp­ terade, rikt målade och förgyllda uppsatsen (fig. 56-58) består av en arkitektoniskt jndelad, skärmartad uppbyggnad ovan en trol. ej urspr. predella. I mittpartiet äro 1 Efter en notis i TrLAS II, som torde återge en av BERGGREN (jfr nedan s. 116 not 1) verkställd excerpt ur någon numera förkommen del av kyrkans arkivalier. ALTARUPP­ SATS 64 ÖREBRO STAD Fig. 54. Rester av kalkmålningar, anträffade 1898 i »Längbrokyrkam. Västra väggens målningar. H.este von Kalkmalereien, 1898 in der •>Längbrokirche•> entdeckt. Malereien von der Westwand. H.emains of mural paintings, discovered, in 1898, in »Längbro-churcll». Paintings from the wesl wall. infällda målningar på träpannåer: i earpus mitt-tavla Golgata samt däröver Kristi gravläggning. Å predellan en på väv målad framställning av Nattvarden. Uppsatsens sidapartier indelas av kolonnetter. Dels i nischer mellan dessa, dels uppburna av deras kapitäl stå figurskulpturer av apostlarna och evangelisterna. I övrigt förekomma såsom bärande och krönande figurer putti samt överst en triumferande Kristus. Öv­ riga utrymmen upptagas av en fyllig ornamentik av broskkaraktär. Inskrifter och donatorsvapen, som trol. funnits i partiet mellan earpus och predellan, ha gått för­ lorade. - Uppsatsen står typologiskt nära den altaruppsats, som av samma givare­ fru Maria Elisabeth Kurseli - till minne av hennes 1654 avlidne make, riksrådet Erik Ryning, 1656 skänktes till Vadsbro kyrka; ävenså må framhållas överensstämmelser SANKT NIKOLAI KYRKA 65 Fig. 55. Hester av kalkmålningar, anträffade 1898 i målningar. »Längbrokyrkam. Östra väggens Reste von Kalkmalereien, die 1898 in der »Längbrokirche» entdeckt wm·den. Malereien von der Ostwand. Remains of mural painting,, discovered, in 1898, in »Längbro-churclu. Paintings from the east wall. särskilt i kompositionshänseende med den något äldre altaruppsatsen i Tyska kyrkan i Stockholm samt i fråga om detaljarbetet med den 1661, alltså samtidigt med Örebro­ uppsatsen, utförda altartavlan i Öja kyrka i Södermanland. Samtliga dessa nu nämnda altaruppsatser, inklusive Örebrouppsatsen, hava nyligen av H. HABEN1 attribuerats till den i Stockholm verksamme tyske bildsnidaren Markus Hebel. ~Altaruppsatsen, som 1698 genomgick en renovering, omtalas 1825 som >>den vanprydeliga och någon gång, genom de lösa, der ofvan uppå stående, bildernes fall, vådeliga Altartaflan»; alltsom­ oftast framkomma förslag att den skall nedtagas och ersättas med en tidsenligare. Så beslutas också 1830, men beslutet gick om mtet tack vare kraftiga protester från ett par församlingsbor, greve A. F. Kalling och friherre C. A. Anckarsvärd. 2 Först 1865 nedl HABEN, s. 147 o. f. >>Kunde man ej åstadkomma något bättre, än att en eftertid i det gjorda finner intet, som vittnar om den närvarande tidens smak, och är denna stora församling värdigt; så är det långt bättre, att den gamla taflan bibehålles, och för detta ändamål repareras. Hon har stått der i våra fäders tid, och såsom en ålderdomslemning gör hon rätt god effect i vår tid.•> (Frih. Anckarsvärds yttrande enligt ST.-PROT.) 5. Sveriges Kyrkor. 2 Närke. I. 66 ÖREBRO STAD Fig. 56. Altar uppsats av Markus Hcbel 1661. Foto H. Raben. Altaraufsatz von i\farkus Hebcl. 1661. ,\lt ar- piccc by i\ la rku s H cbcl. 1661. SANKT NIKOLAI KYRKA 67 Fig. 57. Detalj av altaruppsatsen fig. 56. Foto C. Claesson. Detail des Al taraufsatzes Fig. 56. Detail of the altar-piece fig. 56. ÖREBRO STAD togs uppsatsen; den undergick 1896 en renovering, innefattande bl. a. grov övermålning, varefter den uppsattes i n. sidoskeppet v. om n. portalen. Före flyttningen 1936 konserverades uppsatsen av kon­ servator S. Dalen. Härvid avlägsnades övermål­ ningen, och uppsatsen framträder numera i sina urspr. färger och förgyllning. Färgregistret domi­ neras av vitt, guld och silver mot neutrala bak­ grunder i brunt och blått. Det vita ­ i figur­ skulpturernas dräkter - torde avse att ge illu­ sion av alabaster. Den ymnigt förekommande för­ gyllningen har på vissa ställen kombinerats med (nu svartnat) silver, en tidstypisk koloristisk ef­ fekt. ­ Med sin spänstiga, graciösa uppbyggnad (vars v erkan dock något förtages av den klumpiga predellan, vilken som ovan nämnts icke torde till­ höra den urspr. kompositionen), sin väl avvägda, rytmiska artikulering av arkitektoniska och figu­ rala element samt inte minst sin färgverkan utgör altaruppsatsen ett synnerligen gott prov på kva­ lificerad träsnidarkonst från den karolinska ba­ rockens äldre skede. Ett par mera provisoriska altarprydnader före­ kommer under 1800-t. >>Et väl förgyldt kors med törnekrona och öfrige attributer,> anskaffades till .JUbelfesten 1830; det avfördes ur INV.FÖH.T. 1859. -- En träskulptur, Kristus på kcrset med Maria Fig. 58. Detal.i av altaruppsatsen fig. och J ohannes, skänktes 1894 och hade sin plats 5G . Apostel. Foto C. Claesson. på altaret, till dess den nya altaruppsatsen blev Dctail des Al tarau fD etail of the altar­ satzes Fig.56.Apostel. picce fig. 56. Apostle. färdig 1902. Efter ritningar av A. H. Hägg i sam­ arbete med Ad. Kjellström utfördes denna, ett goticerande tabernakel med skulpterad framställning av Nattvarden, hos A. P. Bloms Snickerietablissement i Arboga. I samband med återuppsättandet 1936 av 1661 års altaruppsats borttogs denna altarprydnad. Den genombrutna altarringen (fig. 41) av ek uppsattes 1866 och ersatte då en altarring från 1768, byggd av snickaren Norberg och urspr. målad i grön marmorering. Den nuvarande predikstolen (fig. 41), utförd efter ritningar av A. H. Hägg och uppsatt vid mitten av 1870-t., är i nygotisk stil, av ek, på kalkstenspostament. Ny altarring och ny predikstol äro f. n. (1937) under utförande och komma att inom den närmaste tiden ersätta de nuvarande. FÖRUTVARA N­ DE ALTAR­ PRYDNADER ALTARRING PREDIKSTOL SANKT NIKOLAI KYRKA Den äldsta kända predikstolen skänktes enl. BAGGE 1592 av riksrådet J ost Kursell. Den reparerades och >>illuminerades>> (jfr ovan s. 63) 1661 på bekostnad av Kurselis dotter Maria Elisabeth. Dess plats var vid pelaren v. om den, där den nuvarande predikstolen står (jfr planen fig. 10). Den var - enligt BAGGE - >>gjord av Ek: arbetet och sam­ mansättningen var ej att klandra . . . och ornamenterna, ehuru gamla, vitnade dock om deras mästares skicklighet . . . >> - Denna predikstol nedtogs 1778 - den fanns i behåll 1798 och torde ha sålts 1815 - och ersattes då med en provisorisk anordning, en i koret framför mittgången placerad talarstol, ~>så inrättad, at den kunde höijas och sänkas, så att lämplig höjd kunde iakttagas>>. Sam­ tidigt igångsattes en insamling i syfte att anskaffa en ny predikstol. 1781 hemställde man om erhållande av ritningar från Ö. l. Ä. men härav synes ej ha blivit något. I stället utfördes 1787 en ritning, som vann Ö. l. Ä:!i godkännande, av bildhuggaren i Norrköping Carl Fredrik Beurling, vars förslag också kom till utförande. 1789 uppsattes den av Beur­ ling förfärdigade predikstolen, vars utseende framgår av fig. 59, mitt på stora gångeri i dess mynning mot koret. Placeringen blev tid efter annan föremål för kritik, men för­ slagen om flyttning ledde ej till någon åt­ gärd. Predikstolen nedtogs 1865 och försål­ des påföljande år. - Ett provisorium - en vitmålad kateder av furu - fanns uppsatt 1870-75 och såldes, sedan den gjorts över­ flödig av den nya predikstolen, till brunns­ huset vid Adolfsberg, där den alltjämt fin­ nes i behåll. Timglas (fig. 60), bestående av ställ av snidat och förgyllt trä - omförgyllt 1832för fyra glas, alla i behåll, H 27, samt fot av 5* 69 ÄLDRE PRE­ DIKSTOLAR ..J i. ' f TIMGLAs Fig. 59. Ritning till ny predikstol 1787. B. St. Entwurf zu einer neuen Kanzel 1787. Design for a new pulpit. 1787. 70 ÖREBRO STAD BÄNK­ "lNRE ONING mässing, upptill avslutat som kors med sol, H 63. Inköpt 1752 för 27.8: - daler koppar­ mynt av Fredrik stangenberg i Stockholm. Hade sin plats på predikstolen. Dep. 1890 i Ö. L. M. - Ett gammalt timglas, som senare bortskänktes till Almby kyrka, omtalas 1659. Vid samma tid erhöll kyrkan som gäva av Lars Andersson Krook ett nytttimglas >>medh gutin Messingzfoth försilwrat». Det satt på predikstolen till 1752 och förvarades sedan i ~akristian men antecknas i början av 1800-t. som bortkommet. Ännu ett timglas, >>i blått trädfodrah, synes ha funnit~.; det nämnes första gången 1798 och säljes 1867. Bänkinredningen är i långhuset an­ ordnad med mot mittgången slutna, mot si­ dogångarna öppna kvarter; i koret samt under orgelläktaren enbart slutna kvarter. De i brungrå och grågröna toner målade bänkarna ha marmorering i fyllningarna. Denna bänk­ inredning ersatte 1936 en äldre, från 1866, bestående av enkla, öppna, brunfernissadf bänkar (jfr fig. 42 och 52). Fig. 60. Timglas. 1752. Foto B. Walden. År 1659 byggdes nya bänkar - >>Mann­ Hour-glass. 1752. Sanduhr. 1752. folkz Säterne Högre ähn Quinfolkz Säterne>> - varefter stoldelning förrättades 1660. Trägolv i bänkkvarteren inlades först 1696. Ny stoldelning ägde rum 1747 och 1755 en besiktning, varvid bänkarna befunnas >>öfveralt så bristfällige, at de icke stå at förbättras>>. Ny bänkinredning kom till stånd 1761­ 62; arbetet utfördes av snickareåldermannen P. Aspelin. 1766 och 1778 utökades antalet bänkar, 1779 förrättades stoldelning och 1789 målades bänkarna - jfr Målareämbetets kontrakt bil. 4 - i pärlfärg med förgyllningar Planen fig. 10 visar bänkinredningens disposition 1764. Jämte bänkkvarteren i långhuset - vilka förutom de för församlingen i gemen av­ sedda bänkarna inrymde bl. a. >>Konungastolen», >>Drottningastolen», bänkar för lands­ staten, garnisonen, brand- och stadsvakten, stads- och landsförsamlingarnas fattighjon m. fl. - funnos i sidoskeppen på ömse sidor om koret bänkar, nämligen på n. sidan för kommunikanterna och på den s. för skolungdomen, de förra uppförda 1768, de senare 1778, båda grupperna målade 1789. >>Då scholaeungdomens bänkar vore otillräckliga, äfven­ som deras horisontala läge försvårade tillsynen, så beslöts>> - 1824 - >>att de samma skulle förändras till en sluttande ställning>>. Denna ombyggnad verkställdes 1825 och med­ SANKT NIKOLAI KYRKA 71 förde bl. a., att det Leijonhufvudska gravmonu­ mentet (jfr nedan s. 110 o. f.) helt överbyggdes. Förmodligen hade redan tidigare de å planen fig. 10 markerade gravkorsskranken spolierats. 1 Denna bänkinredning, som under 1800-t. blev föremål för åtskilliga reparationer och ändrin­ gar, slopades helt 1866;· redan 1863 hade kom­ munion- och skolbänkarna nedtagits. Under bågen mellan torn och långhus en läk­ tare (fig. 42) med något rundad bröstning mot mittskeppet. Den i grått och guld målade bar­ riären är genombruten med balusterdockor. Bakom bågen, alltså helt i tornet, orgeln, var­ om mera nedan. Ar 1642 >>Bleff och beslutit att Lechter skulle Fig. 61. Nummertavla av förgyllt trä. Foto B. Walden. giöras i Kyrkian». Arbetet utfördes under 1640­ Verstafel aus YcrgolHymn-board of gilded detem Holz. wood. t. och synes ha varit färdigt omkr. 1650. Läk­ taren var belägen i kyrkans v. del och tjänade uppgiften som orgelläktare. Vid 1690-ts m. förefaller den ha varit i ett ganska bristfälligt skick, ty dels förbjödos andra än musikanter att vistas på läktaren, dels vidtogos en del extraordinära åtgärder till dess underhåll. Den omtalas av BAGGE såsom mycket förfallen, men smärre reparationer höllo den vid makt ända till 1815, då den ersattes av en helt ny, av byggmästaren P. Lundmark ritad och uppförd läktare av kyrkans bredd och nående fram till det åttlmntiga pelarparet. I samband med de förändringar (jfr ovan s. 57), som på 1860-t. vidtogos i tornets bottenvåning, borttogs denna skrym­ mande läktare och tillkom den nuvarande. Förutom orgelläktare fumi.os - såsom synes å planen fig. 10 - även läktare i n. och s. sidoskeppen samt i Längbrokyrkan. Den s. k. mansläktaren utmed långhusets s. vägg byggdes 1775- 76 och målades 1789 i pärlfärg och förgyllning. Den s. k. fruntimmersläktaren på n. sidan byggdes 1778 och målades 1789. Båda dessa läktare, vilka rymde resp. 22 och 38 bänkar, nedtogos 1866. En kort tid på 1700-t. fanns en särskild läktare i Längbrokyrkan, uppförd omkr. 1760 på bekostnad av landssekreteraren J ohan Ulfsberg, och raserad vid byggandet av fruntimmersläktaren. Den kallades >>drängläckten», emedan den >>de senare åren be­ gagnades på ena sidan af skolungdomen och på den andra af stadens drängar>> (BRoMs). Orgeln (fig. 42) byggdes 1867 av E. Setterqvist i Örebro och invigdes 1868. Den omfattar 26 stämmor och är försedd med pneumatisk drift samt crescendoskåp. Fasaden är hållen i nygotik. 1 LÄKTARE oRGEL Jfr nedan s. 111 o. 114. 72 ÖREBRO STAD NUMMER­ TAVLOR En notis i REGISTERBOKEN omtalar, att på 1630-talet >mprättades itt kosteligit orgwärck i Örebro kyrkia s och Anno 1638 med Målning beprydatt uthi welb herr Gustastaff (!) Leion­ huffudz ståthållares tid aff hans h egen om kostnatt thetta orgwärcket bleff förstöratt och en dell affbrendt aff liungeld Anno 1643 den 11 julij>>. Byggandet av ett nytt orgelverk påbör­ jades 1656 och fullbordades 1661. Verkets mäs­ tare bar namnet Giirgen Speet, det besiktigades av organiste.n J ohan Krumbein. Målning ägde rum först 1675. Fr. o. m. 1600-ts sl. och under hela 1700-t. är >>ruggpositivet» alltsomoftast fö­ remål för mer eller mindre genomgripande re­ parationer: 1692 och 1700 av orgelbyggaren Georg H ii n, 1715 av orgelbyggaren J ohan Cah­ man, 1726 av organisten Petter Lemming och 1759 av direktören Carl Lemming från Åbo. Det allt bristfälligare instrumentet fick emellertid göra tjänst till hösten 1814, då det nedtogs. Orgelbyggaren P. Schiörlin i Enköping, som fått i uppdrag att förfärdiga den nya orgeln, avled under arbetet, men hans son bragte det­ samma till fullbordan 1818. Denna orgel, som omfattade 33 stämmor och omtalas såsom ett synnerligen fulländat instrument, användes emellertid icke längre än till 1845, då den er­ sattes av en av P. Z. Strand påbörjad, av firman Fig. 62. Dopfunt av kalksten. Gåva 1625 Blomqvist & Lindgren fullbordad orgel, vilken av Jakob Slenhuggare. Foto B. Walden. i sin tur fick ge plats för den nuvarande. Taufbecken aus Kalk­ Font of limestone, stein, geschenkt von .Ja­ prcsented to the Nummertavlor. l. (Fig. 61). Ett par, sni­ church, in 1625, by kob stenhuggare, 1625 . Jakob stenhuggare. dade i trä i form av sol i strålkrans samt för­ gyllda. Diam. 57. Dep. 1890 i Ö. L. M. - 2. Ett par, runda, snidad och förgylld träram med överstycke. H 90. B 55. - Ett par nummertavlor skänktes 1746 av handelsmannen Johan Broms och ännu ett par förfär­ digades 1780 av snickaren J ohan Ebbe >>til deras tjenst som på Läktarna hafwa sina Bänkrum>>. Dessa tavlor torde vara identiska med de ovan omnämnda båda paren, men huru de böra fördelas kan icke numera avgöras. - 3. Ett par i ovala ramar, snidade i trä och förgyllda. H 115. Förfärdigade och skänkta 1789 av bildhuggare C. F. Beurling. 1 ' Jfr ovan s. 69. SANKT NIKOLAI KYRKA 73 Dep. 1914 i Ö. L. M. - 4. Ett par, rektangu­ lära, inom profilerad träram, målade (1936) i blått och guld. H 110. B 70. 1800-t. - 5. 4 st., rektangulära; enkel, profilerad träram; målade (1936) i blått och guld. H 103. B. 60. 1800-t. Numror, 6 satser, av svart trä och plåt, finnas dep. i Ö. L. M. Kyrkans i bruk varande dopfunt är utförd i goticerande stil efter ritning av lektor Ad. Kjellström samt skänkt 1889. Fotplattan är av av tenn. 1800-ts börj an . kalksten, mellanstycket av röd och grön mar­ Fig. 63. Dopskål Foto B. Walden. mor samt cuppan av gotländsk sandsten. H 96. Taufbecken ans Zinn. Baptismal bowl of Anfang d es 19. Jalu·­ pewter. Early 19th hunderts . Cuppans yttre D 82. I cuppan en enkel skål century. av mässing. I REGisTERBOKEN förekommer en notis rör. en förmodligen medeltida dopfunt, vilken generalprosten Nicolaus Bothniensis 1621 låtit flytta >>ifrån kyrkiodörren fram till högkoren>>. Kort därefter erhöll kyrkan en ny dopfunt, vilken, enl. vad som fram­ går av 1660 års stoldelning, fick sin plats omedelbart ö. om n. sidoskeppets bänkkvarter, alltså trol. i närheten av sakristiedörren. Funten (fig. 62) är av grönmålad kalksten samt bär förutom latinska bibelspråk å cuppan följande inskr. i förgyllda bokstäver kring stammens mittband: I (bomärke) K SM · IACOP STENHVGGAR GIFWIT TIL KYRKIARA · 1625. H 105. Dep. i ö. L. M. sedan 1890. Dopskål (fig. 72), silver, halvsfärisk, på låg fot, med två utstående handtag, ornera.de i relief med resp. hermfigur och mascaran. Skålens yttre är rikt graverat med ängla­ huvuden, blommotiv och arabesker. Inga stämplar. Under foten läses bl. a.: L A / E T D (jfr nedan) samt årtalet 1659, senare inristat. Under det ena handtaget ett bomärke samt E T D . H 10,3. D 21,5. - INV. 1619 upptar >>En solffskååll om 60 lod, gaff H . Elin Lasse Andersons effter zin Salige Man Lasse Anderson1 och sin salige son Anderss Lars­ son en student.>> Ett >>Silffuer Beckem - möjligen en dopskål - om 35 lod omtalas i INV. 1621; det blev 1638 >>giffuet orgbyggiaren i betalning>> (jfr ovan s. 72).- En mindre dopskål, ävenledes av silver, skänktes 1660 av assessorn Jacob Lithmanz och h. h. Brita Uppe. Den fanns enl. BAGGE kvar ännu 1785, däremot ej 1798. D o p skål (fig. 63), tenn, rund, bukig, på låg fot. Stämplar: sveasköld-Örebrovapen - P H (Peter Höjer)B 2 ggr. - E(?) 3 (1811 ?). H 11. D 22. -Nämnes först i INV. 1836. 1 2 DOPFUNTAR DOPKARL 3 Befallningsmannen på Örebro slott Lars Andersson, se KJELLsTRÖ M-vVAHLFISK, s. 59, not. 1. Se nedan s. 106 o. 124. Tenngjutare i Örebro 1796-1820, jfr VAGL. 1929, s. 118. 74 ÖREBRO STAD Fig. 64. Kalk av förgyllt silver. Gåva 1615 av Hans Nilsson Rosenbaner. Tro!. nordtyskt arbete från omkr. 1425. Cuppan förnyad 1691. Foto A.T.A. Kelchans vergoldetem Silber. Geschenk von HanslN ilsson R osenbaner 1615.Wahrschein­ lich norddeutsche Arbeit um 1425. Die Cuppa wurde 1691 erneuert. Chalicc of gilded silver, pre,ented to the church , in 1615, by Hans Nilsson Rosen­ baner. Probably of north-German work­ manship from about 1425. The bowl was rcnewed i n 1691. SANKT N IKOLAI KYRKA 75 F ig. 65 a-b. De tail av k alken fig. 64. Två av nodens knopp a r. Foto A. T.A. Deta ils d es Kelche' F ig. 64. Zwei von den Knöpfen des Kna ufs. D e ta ils of the chalice fig. 64. Two of the buds of the lmop. Fig. 66. Detalj av kalken fig. 64. Parti av foten med fi gurfra m ställningar i gravyr mot em alj erad botten. Foto A.T.A. D e ta il d es Kelches Fig. 64. T eil des Pusses mit figuralen Darstellungen in Gravur auf cmail­ Iiertem Grund. Detail of the chalice fig. 64. Part of the foot with figurative images en graved on an enamel­ bottom. 76 ÖREBRO STAD Fig. 67. P aten av förgyllt silver, hörande till k alken fi g. 64. Bottnens mittp a rti del av äldre p aten, tro!. svenskt arbete fr ån 1400- t s m. Förstorad 1768. Foto A.T.A. Patene ans vergoldetem Silber, znm Kelch Fig. 64 gehörig. D er Mitt elteil des Bodens stammt von einer älteren Patene, wa hrscheinlich schwe­ discher Arbeit a ns der Mitte de' 15. Jahrhnnderts. Sie wnrde 1768 v ergrössert. Wafer-plate of gilded silver, belonging to the chalice on fig. 64. The centra l part of the bottom comes from an older paten, probably of Swedish workmanship, from the middle of the 15th century. It was enlarged in 1768 . NATTVARDS­ K .li.RL Kalk och pat e n 1 (fig. 64-67) av förgyllt silver, delvis emaljerat. Kalk e ns fot och undre delen av skaftet med nod trol. nordtyskt (liibskt) arbete fr. omkr. 1425. Skaf­ t ets övre del och skålen yngre komplement, trol. fr. omkr. 1691, möjligen förfärdigade av Thomas Hansson Beckman d. ä. 2 ; trol. har cuppan då ersatt en äldre, mindre dylik, Kalk och paten skildrade och bestämda genom referering av ant. i A. T. A. av antikvarien , friherre CARL R. AF UGGLAs. 2 Guldsmed i Örebro 1678- 1701 (1712), UPMARK, s. 789. 1 SANKT NIKOLAI KYRKA 77 Fig. 68. Oblatskrin av förgyllt silver. Gåva av V. Falkenberg. 1600-t. Foto N. Azelius. I-Iostienbehälter ans vergoldetem Silber. Ge­ ·schenk von V. Falken­ berg. 17. Jahrhundert. \Vafer-box of gilded silver, presented to t he church by V. Falken­ berg. 17th century. Fig. 69. Kalk av förgyllt silver. 1691. Cup­ pan förnyad 1768. Foto B . Walden. Kelch ans vergoldetem Silber, 1691. Die Guppa wnrde 1768 erneuert. Chalice of gilded silveJ· from 1691. The bowl has been rene,vcd in 1768. varvid vikten ökats från 58 (INv. 1689) till 76 lod. Kalkens sexpassformiga f o t prydes bl. a. m ed sex plastiska, på kantlisterna stående, inåt fotens mitt vända drakar, vilkas svansar, omformade i ett utbrett blad, nedhänga över sargen. I de sex fälten - utom ett (där skivan är bortfallen) - äro infällda metallskivor, ornerade med dels en figur­ komposition, dels enskilda figurer under var sin enkla bågställning, allt i gravyr mot ·emaljerad botten, mörkgrönt i vartannat fält\ mörkblått i vartannat, varvid dock märkes, att en av de skivor, som böra ägt sistnämnda färg, är den nyssnämnda, nu förlorade och att den tredje skivan, där den blå bottenfärgen vore att vänta (nr 6 här nedan), synbarligen utbytts mot en kopia, där emaljering över huvud ej förekommer. Anmärkas bör även, att på skivorna med grön bottenfärg - liksom skivan med blott skrafferad botten men med undantag av nr l här nedan - göres från vardera sidan en näsformig intagning, som lämnats blank (på fält nr 3 och 5 t. o. m. i silvrets färg, .alltså oförgylld) samt att i gloriorna inlagts en smal rund emalj. Fälten upptaga följande bilder: l) Kristi uppståndelse; tvärs genom plattan en nit! 2) Fältet tomt. 3) Skägglös l I två av dessa fält starkt svartnat. 78 ÖREBRO STAD sittande apostel (el. evangelist). 4) Ängel, knäböjande mot h., hållande i sin h. hand ett rökelsekar, i sin a ndra ett torserat ljus; bakom ängeln en bok (hänsyftning på Matteus?) . 5) Apostel (el. evangelist) av ungefär samma art som nr 4. 6) Sibylla(?), frontalt sittande kvinna (utan gloria), hållande m ellan sina händer en bok; figuren är av låg kvalitet och a ntagligen en - väl senmedeltida - kopia av ett förlorat eller skadat original; emal­ jering saknas (se ovan!) och den till måttet något för knappt tilltagna skivan har för att fylla utrymmet måst omgivas av en vriden list. - På skaftet ses nederst i en obe­ stämt mörk emaljbotten utsparade minuskler; ciasia - trol. en meningslös bokstavs­ hopställning i rent dekorativt syfte - möjligen dock förkortning för: >>christus iesus agnus, sanguinem iesus accipite>> (= Kristus Jesus [är] lammet, mottagen Jesu blod) el. dyl. Högre upp på en medaljbotten av obestämd mörk färg: DEO DICAMVS AN[N]o (= Vi ägna [denna kalk] åt Gud år ...); inskriften är alltså avbruten; möjligen har dess fortsättning befunnit sig på det över noden befintliga skaftpartiet, nu ersatt med en slät, av några lodräta fördjupningar lätt profilerad cylinder, ehuru en dylik fördelning av en inskrift ­ med början under dess avslutning - är mindre trolig. - Noden. Den palmettartade ornamentiken på översiclans tre lob er framträder mot mörk emaljbotten; på unelersi­ dan (med akantusblad) saknas däremot emalj. Var och en av de utskjutande knopparna , vilkas anslutning till nodens knopp förmedlas av över dem lagda plastiska blad - ett för var knopp - orneras av en graverad knäböjande, i profil sedd ängel inom en slät cirkelram mot mörk emaljbotten, resp. en lutspelande, en orgelspelande samt en med ett (tomt) språkband, uppenbarligen Gabriel ur en Marie bebådelsekomposition (fram­ för denne sistnämnde ett bladornament). Knopparna växla med plastiska rosor. - Skå­ l en slät. Hunt ÖVerkanten graverat: POCULUM BENEDICTIONIS CU l BENEDICIMUS NONNE COIVIMUNIO SANGVINIS Cl-IRISTI? l COR :x : V XVI. (= Välsignelsens kalk, över vilken Vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? l Kor. 10 v. 16). Stplr saknas. - Utom ovan angivna skador anmärkes, att emaljen flerstädes är skadad, på skaft och nod till stor del bortfallen, samt att en av fotens drakar, bladsvansen frånsedd, är bortbruten.- H 20,5. Fotens D 15, 5. Skålens D 13,4. - E n närmare analys av kal­ kens medeltida delar ger vid handen, att kalken torde få betraktas som ett - visser­ ligen relativt dyrbart - verkstadsarbete, tämligen slumpvis hopfogad av disparata delar, som funnits till hanels i ateljen, varav några vid tillverkningstiden redan varit halvt omodärna (drakarna, nodens änglar). - P a te n en. Förgyllt silver. Bottnens mitt­ parti (D 9,8) är en del av en äldre paten, trol. inhemskt arbete från 1400-ts m ., som infällts i en yngre. Denna äldre botten ornerad med en graverad Majestas Dominikom­ position. Vid Herrens sida ses evangelistsymbolerna med språkband med minuskelin­ skr.: Johannes örn (inskr.: IOHES), Markus lejon (inskr.: MAR ), Lukas oxe (inskr.: Luc), Matteus ängel (inskr.: MATHE ); bottnen skrafferad; i svicklarna mellan fyrpass och ramens lober bladornament. På brättet graverat: sÅ ·OFTA ·r ·ÄTEN AF DETTA BRÖD, SKOLEN I FÖRKUNNA HERRANS DÖD, TILL DESS HAN KOMMER, l COR: 11: 26. På brättets baksida inpunsat: ÖREBRO KYRKA 1768 v)\.GER 17 LOD. Stämplar i bottnen, utanför det SAN K T l\' I K O L A I K Y R 1,;: A 79 F ig. 70. K o mmunionk a nn a a \ · fö r g~· J J t sil ve r. 1698 . Foto B . \\" a ldc n . 1\: om m uni onsl.:.ann c a us YCrgolrl etcnl S il­ F ig. 71. Vink a nn a av t enn . 18-17. F o to B. \\" a lcle n. P ew lc r win c-can f ro rn J 8 ~li'. Cmnmuni o n c:. 1n o f g ild ccl s ih·c r . 16\!8. J\:on1m 11ni ons ka nnc a us Zinn . 1lHI . hc r. 1698. Fig. 72. D op skäl av sil ver. Gäva 1619 av Lars A nd erss ons ä nka E lin . F o t o N. Azelius. ' Taufsch a le aus Silber, gesch enkt 16 19 durch E lin , \Vitwe d es L a rs Ande rsso n. Baptism a l b owl of sil ver, presenled to the church, in 1618 , b y E lin , Lars Andersson's widow . 80 ÖREBRO STAD infällda, äldre partiet: 3 kronor - Örebrovapen P S B( = Petter Söderbom1 .) - K (1768) . D 18, 1. - Kalk och paten äro skänkta 1615 av Hans Nilsson Rosenbaner2 • Kärlen synas ha sammanhört intill 1768; sedan patenen d. å. förstorats, har den sammanförts med den likaledes förstorade kalken från år 1691, under det att den sistnämndas paten (jfr nedan) överförts till den medeltida kalken. Kalk (fig. 69), silver, helförgylld. På foten ett applicerat krucifix samt inskr. ANNO 1691. Cuppan med bibelspråk -- I Cor. 11: 26 - runt kanten. Stämplar på foten: Örebro vapen - T B (Thomas Beckman d. ä.); på cuppan: K (1768) - tre kronor - L B M (Lars Beckman d. y. 3 ). H 24,5. Cuppans D 15. - Tillhörande paten av silver, helför­ gylld. I bottnen är graverat ett fanbärande lamm samt å brädden ett kors . Runt kanten bibelspråk (r coR: x: v. xvr) samt årtalet 1691. Stämplar: Örebro vapen 2 ggr ­ T B (Thomas Beckman d. ä.). D 16, 7. - Då denna kalk med sin paten första gången inventarieföres, 1693, finnes intet nämnt rörande någon givare, varför det är antagligt, att kärlen förfärdigats på kyrkans egen bekostnad. Detta synes ha skett med material från ett par äldre kärl, vilka sista gången upptagas i INV. 1689 som >>l förgylt Söndrig Kalck . . . 24 1 / 4 lodh - l ditto Pateen ... 93/ 8 lodl1». Dessa kärl, som nämnas redan 1615, voro trol. medeltida. - Kalken torde från början ha haft en mindre cuppa. Denna förstorades 1768, samtidigt med den medeltida patenen, som därefter brukats till denna kalk (jfr ovan). Sockenbudstyg. - Kalk, silver, helförgylld, snarlik 1691 års stora kalle Med bibel­ språk och årtalet 1690. Stämpel: T B (Thomas Beckman d. ä.). H 11, 7. - Paten, silver, helförgylld; inskrifter, årtal och stämpel som kalkens. D 9, 7. - Trol. förfärdigade med material från en oförgylld kalk med paten, nämnd första gången 1615, sista 1689. ­ Vinflaska, silver. Nedre delen halvsfärisk, den övre profilerad. Åldermansranka och stämplar: tre kronor - Örebro vapen 2 ggr - L B (Lars Beckman d. ä. 4 ) H 9. För­ färdigad l 713 med material från en äldre flaska. - Fodral från 1898. Sockenbudstyg. - Kalk, silver, delvis förgylld. Skaftknappen apterad till oblat­ ask. Inskr. bl. a . ANO 1773. Stämplar otydliga (se patenen) . H 14, 7. - Paten, silver, helförgylld. Bibelspråk m. fl. inskr. Stämplar: tre kronor - - P (1773) - Örebro vapen - P. SöDERBOM. D 8,5. - Vinflaska av glas. - Fodral från 1898. - Ett sockenbudstyg från 1600-t., möjligen äldre, blev 1773 omgjort och förstorat . Oblatskrin (fig. 68), silver, helförgyllt. Rektangulärt, på fyra kulfötter, profilerat lock med graverat vapen - Falkenberg - och inskr.: V. FALKENBERGH 5 • Inga stämplar. H 10,5. L 14,5. B 10,5. 1 Guldsmed i Örebro 1761­ 77. UPMARK, s. 792. 2 Jfr nedan s. 104, not 3. 3 Guldsmed i Örebro 1750­ 66. UPMARK, s. 792. 4 Guldsmed i Örebro 1712­ 48 (1752). UPMARK, s. 790. 5 Har ej kunnat identifieras. Möjl. Ulrica F., dotter till landshövdingen Carl F. , jfr nedan s. 126. SANKT NIKOLAI KYRKA 81 Kom m unionkanna (fig. 70), silver, hel­ förgylld. Päronformad, på fot, vid grepens övre fäste en örn med utbredda vingar. På locket står: ANNO MDCXCVIII (1698). Stämp­ lar: Örebro vapen ­ - T B (Thomas Beckman d. ä.). H 29,5. - År 1698 blev en kanna med >>Frans Henrickz Nampm> >>omgutin: samt med 12 ducater utan och innan för­ gyld>>. Denna äldre kanna överlämnades trol. omkr. 1620 »effter s frans Engelsman1 j saak örem>. Den vägde 117 lod, under det att kannan från 1698 väger blott 111. Kommunionkanna, silver, invändigt förgylld. H 47,5. - Skänkt 1899 av guld­ smeden N. L. Dahlström, vilken enl. stämp­ larna s. å. förfärdigat kannan. Vinkannor (fig. 71), ett par, tenn. Da­ terade 1847 och 1849. Stämplar: ÖREBRO ­ Örebro va pen 2 ggr - ängelmärke (halt­ stämpel) 2 ggr - G W L (Gustaf Wilhelm Fig. 73. Kula från förkommen ljuskrona av Lindberg 2 ) 2 ggr - R 4 (1847). H 32. mässing. Försedd med minnesskrift över Eng­ elbrekt Engelbrektsson. Foto N. Azelius. Dep. 1890 i Ö. L. M. Kugel eines verlorenge­ B a ll of a chandelier of Sked, silver, helförgylld, med runt blad gangenen brass, now lost, supplied Messingkron­ witlt a m emorial inscrip­ Ieuchter> mit einer Ge­ utan silhåL Stämplar: N (1771)- tre kronor dächtnisschrift iiber E n­ tion to Engelbrekt Eng­ elbrektsson. - Örebro vapen - P S B (Petter Söder­ gelbrekt Engelbrektsson. bom). H 20, 5. Vintratt, silver, invändigt förgylld. Enl. inskr. från år 1929. H 9. Bricka, mä'ssingsplåt, på åtta små kulfötter. L 62. B 52. Inköpt 1712 >>till Comunions Perzedlarnes på sättiande>>. 1600-ts INV.FÖRT. upptaga åtskilliga nattvardskärl, vilka ej längre finnas bevarade. 1600-TALETs De fyra, förmodligen medeltida kalkar med tillhörande patener, som tidigast om- EJ BEVARADE NATTVARDSUällllaS 1615, äro oförändrade i bruk ännu 1689; såsom av det ovanstående framgått, . KÄRL finnas de samtliga i ändrat eller- i de flesta fall- helt orogjutet skick alltjämt i behåll. Några äldre silverkärl avfördes ur inventariet redan 1638, vilket år ett silverbäcken -möjligen en dopskål, jfr ovan s. 73- samt en i INV. 1615 upptagen oblatask lämnades l >>Hindrich Engelsman>> var död 1619, då hans hustru Margareta överlämnar en svensk bibel >>för itt testamentie effter förbe:e zin s. man.» 2 Tenngjutare i Örebro 1824- 77, jfr VÄGL. 1929, s. 118., ävensom Juuus ERIKssoN, Några anteck­ ningar om Tenngjutareämbetet i Örebro, Örebro ·stads Fabriks- och hantverksförenings årsbok 1922, s. 129. 6. Sveriges Kyrkor. Närke. I. 82 ÖREBRO STAD orgelbyggaren (jfr s. 73) i betalning för han<; arbete. Vid samma tillfälle har förmodligen den kanna om 60 lod, som uppges vara skänkt av Lars Bertilssons efterlevande, läm­ nat kyrkan. Den kanna, som omkr. 1610 skänktes av Lubert Kauers arvingar och som enl. WAHLFISKS förmodan 1 gått samma väg, synes emellertid ha funnits kvar ännu 1689 - däremot ej 1693, varför trol. dess silver kommit till användning omkr. 1690, då upp­ sättningen av nattvardskärl till stor del förnyas av Thomas Beckman d. ä. - En ob­ latask av förgylld koppar nämnes 1615 och sista gången 1693. - Flera uppsättningar av vinflaskor av tenn förekomma under 1600- och 1700-t. OBLATJ i\RN Ett oblatjärn inköptes till kyrkan 1617. >>The som the bruka skole sälja 100 oblater l\'I. l\'1 . til kyrkian för pngr 3 öre>>. Två oblatjärn, varav det ena odugligt, nämnas sista gången 1798. D . å. fanns även ett huggjärn för oblater, vilket jämte tvenne skärbräden sedan 1890 är dep . i Ö. L. M. BRUDJ.a10 NA Brudkrona, förgyllt silver med l>esättning av beryller och bergkristaller, förfär­ digad 1920 av Märtha af Ekenstam. BELYS­ Elektrisk belysning infördes i kyrkan 1886 samt kompletterades 1904. Då den tidi­ NINGS­ gare installationen ej visade sig tillfyllestgörande, anskaffades 1890 10 st. oljelampor, REDSKAP vilka uppsattes på pelarna; de blevo överflödiga, sedan den elektriska belysningen ut­ ökats. - Den nuvarand e nyare armaturen härrör till övervägande del från 1936, då den ersatte ett antal ljuskronor och ljusarmar från 1890-t. och b. av 1900-t. Dessutom äro sedan 1923 över kyrkans s., v. och n. portaler anbragta lyktor för elektriskt ljus. ­ Huvudparten av kyrkans äldre belysningsföremål finnes emellertid ännu kvar, ehuru till en betydande del dep. i Ö. L. M. Ljuskronor av malm och mässing, 21st. 1) Profilerad stam med stor dubbelörn som krön (fig. 74), nedtill stor kula. 20 ljusarmar i två kransar, prydnadsarmar, spiror och figurer. lnskr. å kula n: LARS ·(sköld med bomärke)· OLOFSSON 1 ·ANNO · DOMINI · 1 624. H 187. Andra mittsk eppstraveen. - 2) Profilerad stam, nedtill kula . 16ljusarmar i två kransar. H 96. Förfärdigad 1866; ljusarmarna trol. frå n en äldre krona, skänkt 1660 av brukspatronen Gert Ysingk (jfr nedan s. 83). Tredje mittskeppstraveen. - 3) Profi­ lerad stam, nedtill kula . 16 ljusarmar i två kransar. Inskr. å kulan: n· T · R· M · E · D · 1· 6 · 6 · 2. H 100. Skänkt av rådmannen Bengt Torbjörnsson och h. h . Maria Eriksdotter. Fjärde mittskeppstraveen. - 4) Profilerad stam, nedtill kula. 16ljusarmar i två kransar, i den övre musselformade droppskålar; prydnadsarmar med blomkalkar. Inskr. på kulan : AF l RADMAN OLOF EKMAN l ELI SABET NOREN j SOM VAH FÖDD l DEN 1 8 MAli 1682 DÖD DEN 6 JUNII 1770 l ÄH l DENNA LIUSKHONA G IFVEN l TILL l ÖREEHO STADS KYRK A l OCH l H 96. Ändrad i slutet av 1800-t.; urspr. en krona med 8 ljusarmar i en krans; elen nedre kransen senare tillfogad, armarna trol. från en äldre krona, skänkt 1621 av borgmästaren Arvid Bengtsson (jfr nedan). Femte mittskeppstraveen. - 5) Kort, profilerad stam med kula . 5 ljusHr\.H TILL H ENNES ÅM IN NELSE U PSATT D EN 11 APH ILL 1772. l KJELLSTHÖM- \VAHLFISK , LAHS l 2 Överborgmästaren s. 57. OLoFssoN BoHM, jfr nedan s. 116. SANKT NIKOLAI KYRKA 83 Fig. 74. Krön till ljuskrona, skänkt 1624 av överborg­ mästaren Lars Olofsson Bohm. Der oberste Teil eines Kron­ leuehtcrs, geschenkt 1624 vom Oberblirgermeister Lars Olofsson Bohm. The crown of a chandelier, presented to the church, in 1624, by Lars Olofsson Bohm, the chief burgomaster. armar i en krans; prydnadsarmar. Inskr. å kulan: DANIEL · BROMs · DEN · 1 · DECEMBER . 1739. H 46. Inköpt 1831 från Hospitalskyrkan. 1 Sakristian. - 6) Kort, profilerad stam med kula. 6 ljusarrnar i en krans. H 64. 1700-t. Inköpt 1831 från Hospitalskyrkan. Församlingssalen. - 7-21) 15 st., varav fyra med 12, tio med 8 och en med 6 ljus­ armar, anskaffade 1936, delvis gåvor av församlingsbor; samtliga modärna imitationer av barockkronor. En av Hans Skate skänkt ljuskrona, nämnd i INV. 1615, synes ha kommit till använd­ ning vid gjutningen av 1643 års storklocka (jfr nedan s. 97). - År 1621 skänkte borg­ mästaren Arvid Bengtsson och h. h. Ingeborg Olofsdotter en krona med 16 pipor, år 1660 brukspatronen Gert Y singk en med 20 pipor. Båda dessa kronor v oro 1798 trasiga och nedtagna; deras ljusarmar voro då och ännu 1859 uppsatta på orgelläktaren. Armarna tillvaratogas dels vid förfärdigandet av 1866 års ljuskrona, dels vid renoveringen av den 1772 skänkta kronan (i mittskeppets resp. tredje och femte traveer, jfr ovan). Åter­ 1 Jfr ovan s. 13. 84 ÖREBRO STAD stoden av kronorna såldes vid en auktion 1815. 1 Vid samma tillfälle avyttrades )>2:ne förgylta kronor af Bleck)>. - )>Tvänne Kro­ nor af trä, oförgylte, ämnade at sätta öfver Kungsbärrekar i Körkam, upptagas i INV. 1798; en senare anteckning meddelar, att de blivit sålda.- )>2 st. gamle Stora Trädkronon» nämnas 1836 samt avföras ur INV. 1859. ­ Av de tre år 1831 från Hospitalskyrkan in­ köpta mässingskronorna finnas två i behåll, den tredje avfördes 1907 ur INV.-FÖRT. L j u s p l å t, mässing. Har haft överstycke och nedtill ljusarm, båda nu borta. Driven och punsad ornering; å mittskölden inskr.: L:F:c:R:/A:o:l704. H. 44. Dep. 1890 i Fig. 75. Ljusstake av malm. 1600-ts b. Ö. L. M. Foto B. Walden. Ljusplåtar, 4 st., mässing. Musselfor­ Brass chandelier, early lV!essingleuchter, An­ fang des 17. Jahrhun­ 17th century. made överstycken (saknas å två) samt derts. nedtill ljuspipa på rund bricka. Driven och punsad ornering. H 76, de defekta H 52. - 1700-ts f. h. - Dep. 1890 i Ö. L. M. Spegellampetter, 10 (urspr. 12) st., för ett ljus; ljusarm av mässing. H 45.­ Från 1700-ts s. d., renoverade bl. a. 1810 och någon gång mot slutet av 1800-t. Lampetter, 8 st. (en defekt), bleckplåt; simpla. H 25. 1800-t. - Dep. 1914 i Ö. L. M. I kyrkans INV.-FÖRT. från 1689 och 1693 upptagas 9 st. ljusarmar. Av dessa torde endast en, en trepipig, skänkt av Jesper Kadou, icke längre finnas i behåll. Under 1600-ts sl. och b. av 1700-t. tillkommo ytterligare några liknande ljusarmar; antalet uppgick vid 1700-ts sl. till 12 st. Dessa voro då trasiga och ur bruk, de reparerades och åter­ uppsattes 1831 jämte tvenne s. å. från Hospitalskyrkan inköpta ljusarmar av samma typ. Vid restaureringsarbetenas påbörjande omkr. 1860 nedtogos de emellertid ånyo och förblevo liggande i sakristiekällaren till 1890. Av i det följande upptagna 15 st. ljusar­ mar härröra de ovannämnda 14 st. från 1600-ts s. h. och b. av 1700-t. Flertalet torde ha burit nu förkomna sköldar eller brickor med givarenamn. Endast ett par låter sig identifiera med ledning av INV. 1689. Med all säkerhet finnas emellertid bland dessa ljusarmar även de, vilka enligt förenämnda källa skänlds av följande personer: Olof Nilsson Ryning, Jöns Ersson Grubb och Pähr Larsson. Samtliga nedan förtecknade ljusarmar äro sedan 1890 dep. i Ö. L. M. 1 Jfr bil. 5, s. 147. Kulan från en av dessa 1815 sålda kronor, som urspr. hängt mnder Frun­ timersLäcktareil», är tro!. identisk med den ljuskronekula (fig. 73) med minnesskrift över Engelbrekt m. m., som numera tillhör ö. L. M.; se härom B. \VALDEN, Forskningar och färder, Sthlm 1936, s. 48 o. f. SANKT NIKOLAI KYRKA 85 F ig. 76. L jusstake av malm. Gåva 1793 av klackgjut aren Olof Kiulander och hans hustru. Foto B. Walden. Bronzener Leuchter, geschenkt1793 von d em Glockengiesser Olof Kiu­ lander und seiner Ga ttin. Cha ndelier of brass, p re sented to the church, in 1793, by Olof Kiulander, the b ell-founder, a nd his wife . Ljusarmar av massmg. l) Väggbricka och droppskål åttkantiga, skaft med två knappar. Driven och punsad ornering. Å skaftet är framtill fäst en oval sköld med inskr.: MATIAS l OLOFSON l ANGNETA l IÖNSDÅ /-TER- l DEN 2 8 IWLI l ANNO 1665 l (bo­ märke). L 65. Väggbrickans D. 34. Sköldens H 14. - 2) Ett par, snarlika föregående, ehuru mindre. L 40. Väggbrickans D 23. Trol. de ljusarmar, som INV. 1689 uppger vara skänkta av >>Sahl. Jacob. Olofson». - 3) Väggbricka och droppskål åttkantiga, skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 34. Väggbrickans D 19. Defekt. - 4) Väggbricka och droppskål runda, skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 25, 5. Väggbrickans D 20,5. - 5) Ett par. Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 42. Väggbrickans D 26. - 6) Snarlik föregående, ehuru mindre. L 37. Väggbrickans D 23. - 7) Ett par. Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 33. Väggbrickans D 20. - 8) Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp . Driven och punsad ornering. L 38. Väggbrickans D 20. - 9) Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 36. Väggbrickans D 20.- 10) Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp. Driven och punsad ornering. L 32. Väggbrickans D 19,5. - 11) Väggbricka och droppskål runda, vridet skaft med knapp. Driven och pun­ sad ornering. L 31. Väggbrickans D 20. -12) För tre ljus. Rund väggbricka, skaft med två sidoarmar. Å skaftet sköld med inskr.: DENNE l IUSARM ÄR SKÄNGT l AF PLÅT OCH HARNESKMAKAHEN l AND: GORG SÖDERLING l D: 24 DAGEN l I 12 MÅNADEN l 1776. L 29. B 41. 6* 86 ÖREBRO STAD Fig. 77. Antependium. 1657. Mittpartiet med givarnas, Erik Ryning och Maria Elisa­ beth Kursell, vapen. Foto B. Walden. · Antependium aus dem Jahre 1657. Die Mittel­ partie trägt die Wappen der Spender, Erik Ry­ ning und Maria Elisabeth Kursell. Altar-frontal from 1657. The central part is decorated with the arms of the donors, Erik Ryning and Maria Elisabeth Kursel!. Av ett par ljusarmar, försilvrad koppar, återstå de ovala väggbrickorna, H 10,5 med inskr.: GIVEN AF GÖRDELMAKAREN - ERIC KNISTEDT 1818. - De hade sin plats å den s. å. invigda nya orgeln. L j u s armar, två par, mässing med glasprismor. Det ena paret för tre, det andra för två ljus. Inköpta på 1880-t. Orgelläktaren. Ljusstakar, ett par, silver, rikt ornerade med vegetativa motiv i drivet arbete. En stämpel: trana eller liknande fågel. H 33. - Skänkta, trol. omkr. 1660, av assessor Jacob Lithman. Ljusstake (fig. 75), malm, för 4Jjus. Stor fot, profilerad stam med grenverk, bärande 4 (trol. senare) pipor. H 50. B 43, 5. - Skänkt före 1615 av borgmästaren Arvid Bengts­ son. En av överborgmästaren Lars Olofsson Bohm skänkt ljusstake med tre pipor, upptagen SANKT ~IKOLAI KYRKA 87 Fig. 78. Antependium. Omkr. 1700. A brämet givarnas, Carl Falkenberg och Ebba Jacquetta Sparre, vapen. Foto A.T.A. Antependium, um 1700. Auf der Kante die Wappen der Spender, Carl Falkenberg und Ebba Jacquetta Sparre. Altar-frontal, about 1700. The border is decorated with the arms of the donors, Carl Falkenberg and Ebba Jacquetta Sparre. {örsta gången i INV. 1615, vilken enl. KJELLSTRÖM-WAHLFisK hade sin plats på predik­ stolen, har ej stått att återfinna. L j u s stake (fig. 76), malm, sjuarmad. Stor fotbricka, kraftigt profilerad mittstam, å vilken äro fästa två brickor, en med Jehovah-tecken i sol, en med inskr.: GIFVEN j AF l OLOF KIVLANDER l OCH l DESS KÄRA HUSTRU l BRITA CHRISTINA HULTH l ÅR 1793. H 59. B 91. Fotens D 27. Bland ljusstakar av sent datum märkas en sjuarmad och ett par trearmade l j u ss ta­ kar, mässing, skänkta av grosshandlare Martin G. Andersson, ett par ljusstakar, för ett ljus, mässing och svart, polerat trä, samt 3 st. 1936 anskaffade k a n d e l a b r a r av mässing, en för sju och två för tre ljus. Bland ej bevarade ljusstakar må nämnas >>Store gutne Stakar till hafua Wax Liuss uthi>>. Dessa voro 1615 fyra till antalet, men efter 1643, då två åtgingo till storklockans omgjutning (jfr nedan s. 97), blott två, vilka nämnas sista gången 1693. -- Ett par mäs­ singsstakar med två pipor upptages 1689, 1693 och möjligen ännu 1798. 88 ÖREBRO STAD TEXTILIER Lykta, ställ av svartmålat järnbleck, fyra glas. H 30. Gueridoner omtalas 1798 (11 st.) och 1811 (9 st.); de torde ha brukats i grav­ kapellen. - INV. 1798 upptar en ljussläckare >>på Långt rön> samt två ljussaxar; nu borta. Antependier. l) (Fig. 77) . Röd sammet, med bräm besatt med bred guld- och silver­ spets samt i övrigt med vertikala våder av liknande, smalare spetsar. På mitten två vapen av driven, delvis förgylld silverplåt: Ryning och Kursell1 samt inskr.-band med H E R· F M E K (Herr Erik Ryning Fru Maria Elisabeth Kursell) 1657, vilket år antependiet jämte en mässhake (jfr nedan s. 94) skänktes till kyrkan av fru Kursell. L 320. B 115. Dep. 1890 i ö. L. M. - 2) (Fig. 78). Mittstycket av vit sidenatlas med rik guipurespets i guld; sidostycken och bräm av blommig silverbrokad. Å brämet appli­ cerade två vapen: Falkenberg och Sparre, broderade i guld, silver och silke samt med inskr., resp. CARL ·FALKENBERG2 och EBBA ·JACQVETTA ·SPARRE. Brämet har dessutom besättning av smala guldband samt horisontal guldfrans. Antependiet skänktes omkr. 1700 av friherrinnan Sparre. L 289. B 105. Dep. 1890 i Ö. L. M. - 3) Röd sammet med märken eft er galoner och broderier, vilka överflyttats till ett senare antependium (näst­ följande). L 250. B 104. Skänkt 1820 av en fröken Lagerhjelm. Dep. 1890 i Ö. L. M. ­ 4) Röd sammet med guldgaloner samt Kristusmonogram och palmkvistar, flyttade från 1820 års antependium (närmast föreg.) L 580. B 90. 1850-t. Dep. 1890 i Ö. L. M. - 5) Svart sammet med silvergaloner samt fransar av silvertråd och svart silke. Mitt på kors med törnekrona. L 260. B 105. Besättningen delvis från ett äldre antependium, skänkt 1853 av brukspatronen J. C. Broms och h. h. Lovisa Kihlstedt. Renoverat 1874. - 6) Grönt kläde med vertikala våder med silkesbroderier mot botten av rödviolett siden samt i mellanstyckena blombroderier i flerfärgat silke; nedtill frans. L 248. B 105. Skänkt 1879 av stadens fruar. - 7) Rött kläde med broderier i flerfärgat silke; nedtill frans. I tre delar. Total L 260. B 100. 1890-t., skänkt av fröken S. Gripenberg. - 8) Violett kläde med bro­ derier i guldtråd och silke. Modärnt. - 9) Vitt linne med bräm och mittvåd av grönt, mönstrat siden med guldtrådsbroderier. Komp. av Sofia Widen, Licium, 1936. Bokdyna, klädd med svart sammet samt kantadmedsilverträns.36x53. Nämnes första gången i rNv. 1836. - En uppsättning bokdynor och bokstödskläden an­ skaffad 1936; komp. av Sofia Widen, Licium. Kalkdukar. l) Tyll med invävda guldtrådar samt blommor av ljusblått silke. Kant av guldsp ets, foder av vitt siden. 54 x 54. 31(, 1777 >mpwistes för KörleoRådet ett til Körkan förärat Kalkkläde af Silwerduk, med Siden Sars-foder och silfwerspetsan>, vilket synes vara identiskt med denna duk (BAGGE n: o 4). Dep. 1890 i Ö. L. M. - 2) Rött siden (nytt), helt överklädd med guld- och silvers pets. 42 x 57 . Spetsen från 1700-t. Denna duk, som först omnämnes av BAGGE (n:o l), hade ursprungligen rött taftsfoder, senare svart foder, från 1859 åter rött foder; det nuvarande från en nyligen skedd re­ 1 2 Applicerat som hjärtsköld i ett Ryningvapen, jfr Se nedan s. 126. TEXTILKAT. nr 29 . SANKT NIKOLAI KYRKA 89 Fig. 79. K alkduk av brodera t s iden. 1791. Foto B. W a lden. Kclcht uc h a us ges licl>hwilken H. K. Mtz Gustavus Aclolphus förärade hitt til kyrkan Anno 1627 genom kyrkioherclens M. Ni­ colai Bothniensis befordring>>. Sannolikt krigsbyte. Dep. 1890 i Ö. L. M.l Mäss hak ar. l) Röd sammet med guldgaloner. Framstycket med sol med J ehovah­ tecken, ryggstycket m ed kors samt inskr.: c · WF s ·s ANNO 1 72J. L 143. Skänkt av h andelsmannen i Örebro Carl Witjoth och h. h . Sara Skele. Dep. 1890 i ö. L. M. ­ 2) Svart sammet med silvergaloner. Framstycket med sol med J ehovah-tecken, rygg­ stycket med kors och I H S. Å ryggstyckets foder inskr. i silver: s A s M B ANNO 1774.. L 139. Skänkt av handelsmannen i Örebro Sven Almgren och h. h. R enoverad på 1890-t. 1 U neler förberedelserna till elen ovan s. 84 nämnda auktionen 181 5 w ie! b es igtning af å tskillige så ­ so m obrukb are anmärkte p ersedl a r a f Kyrkans inventarium beslöts at Chorkåpan skul le genom någon ä ndring såsom altarkläde bibeh ållas . . . •> (K 1: 5, 3 J8 1815, § 2). Beslutet synes dock icke h a satts i verk­ s tälli ghet. 90 ÖREBRO STAD Fig. 8 1. Korkåpa av röd sam met. Gåva 1627 av konung Gustav II Adolf. Foto A.T.A. Ch orm a nlel nus rotcm Samt, Gcschenk d es Königs Gustav IJ. Adolf, 1627. Cope of red velvet, p rcsented, in 1627, by king Gustavu s II. Adolp hus. SANKT NIKOLAI KYRKA 91 Fig. 82. De talj a v korkå pa, skänkt 1627. B å rden trol. florentinskt arbete omkr. 1500. Foto N. Åzelius. Detail e ines Chorma ntels, Geschenk vom Jahre 1627. Die !<:ante ist wahrsch ein­ lich florentinisch e Arb eit um 1500 . Deta il of a cope, presenled to theehnrch in 1 627. The border is probahly of Flo­ rentine w ol'lunanship frorn Hbout 1500. 92 ÖREBRO STAD (ny sammet), varvid inskr. flyttats från ryggstyckets utsida. - 3) Snarlik föregående. Inskr., likaledes flyttad till ryggstyckets fod er: G c s c u H ANNO 1777 . L 131. Skänkt av handelsmannen i Örebro Gustaf Claesson och h. h. Ulrica Christina Hjort (initialerna förmodligen omkastade vid överflyttningen). Renoverad på 1890-t. - 4) Höd sammet med guldgaloner. Framstycket m ed gudsöga m ed Jehovah-tecken, ryggstycket m ed kors och årtalet 1777. L 123. »>nköpt för samlade frivilliga gåfvor, hvartil Rådmannen Sieg­ gardt Fahlroth bidragit det mästa>> (BAGGE). - 5- 6) Två st., med guldgaloner. Fram­ stycket med gudsöga med Jehovah-tecken, ryggstycket med kors, törnekrona och palm­ kvistar. L 132. Skänkta 1829 av kyrkavärdarna Gustaf Kihlstedt och Gustaf Adolf Broms. Henoverade ]Jå 1890-t. - 7- 8) Två st ., vit, mönstrad sidenvävnad med guld­ galon er; komp . Sofia Widen, Licium. Skänkta 1936. - 9- 10) Två st., violett, mönstrad sidenvävnad med guldgaloner; komp . Sofia Widen, Licium. Skänkta 1937. D o p dr ä k t (fig. 83), bestående av påse, kappa och mössa. Ljusblått siden med besätt­ ning av vita spetsar samt silke-, silvertråds- och paljettbroderier. - Tillhörande låda, trä, utvändigt brunmålad samt med inskr. på locket: DOP I>Friherrinnan Ollonberg, född Danckwart-Liljeström, har i gåfvobrev förärat en Dopklädning till Örebro kyrka = : = : = : = skall förvaras hos klockaren och af endera kyrkvärden uthyras för 8 sk. bco pr. gång.>> Dep. 1890 i Ö. L. M. Håvar. l) Röd sammet med guldgaloner och fransar. Träskaft, L. 192. Trol. den ena av de två håvar, som 1746 skänktes av handelsmannen Anders Haraidsson Melin. Dep. 1890 i Ö. L. M. -- 2- 3) Två st., svart sammet med silvergaloner. Träskaft, L 197. ST. PROT. 1 3/5 1768 uppger att de skänkts av >>en wärdig Församlingens inwånare>>, enligt BRoMs >>Afledna Hofmedicus och Provincialapotekaren F: M: von Akens Enka, fru F: M: Bagge.>> Dep. 1890 i Ö. L. M. - 4-8) Fem st., mörkviolett sammet m ed guldtråds­ broderier och fransar . På träskaft, fyra långa och ett kortare. Modärna. E J BEVAHADE Kyrkans skrud har städse varit väl tillgodosedd, och när de textila föremålen av olika TEXTJLJEH slag blivit förbrukade, ha i regel snart nog nya tillförts inventariet genom församlingens försorg och ej minst t ack vare frikostiga donationer, bland vilka stadens borgerskap finnes oftare representerat än de för många kyrkors vidkommande dominerande adliga givarna. INV.FÖRT. under 1600- och 1700-t. visa en rik omsättning av t extilier; en kraftig åderlåtning betyder emellertid i detta hänseende auktionen 18151 • Nedan lämnas en summarisk förteckning över de viktigare textila föremål, vilka i äldre tid tillhört kyrkan men nu ej längre finnas bevarade. I INV. 1615 nämnas två ante p endier. Det ena, >>med 2 Wåder blåtallask med grönt blommerat Sammet, med en röd och grön Sammetz Cappor alt uthi itt stycke>> (rNv. Vid denna försåldes följande textilföremål: >>1 MässHake a f rödt Sammet - 1 Dito af Dito ­ 1 D ito af Gult Dito - 1 Dito af Gredelint Dito - 1 Dito af Svart Sictentyg - 1 AltarTäcke a f röd t Sam­ met - AltarDisk och Kalkkläden - Silfversydda Kalkkläden och Dynor - 2:ne gamla AltarDynor 1 Cffi 2 lod Förgylta Silffver Spetzar.» Jfr även ovan s. 89, not 1, samt bil. 5, s. 147. 1 SANKT NIKOLAI KYRKA 1659), fanns kvar 1693 men var enl. INV. 17 ... »nu borta, och berättas af Kl: Siöqvist, at det warit murkit och af Probst: Strörner bårtkas­ tat». Det andra, som var av svart taft med foder av brunt parkum, fanns kvar ännu .vid 1700-ts m. År 1623 skänktes efter Jacob Mei­ nich ett antependium av röd taft med guld­ spetsar; det omtalas i INV. 17 ... såsom >>alldelP.s sönderslitet och obrukligt». Vid sistnämnda tid­ punkt tunnos bevarade ytterligare tre gamla och förbrukade antependier: ett av taft, skänkt 1629 av >>s Michels Kirstim, ett av brun, blommig sammet >>med borderat Nampn uppå>>, förärat 1634 av Conrad och Melcher von Fal­ kenberg samt ett tredje, >>Donerat af Grefvinan på Kiegleholm>>, alltså Ebba Brahe. INV. 1659 beskriver det sistnämnda sålunda: >>l. Gyllen och Sölfr duckz altar Kläde med 14 förgylta bookstäfwer M : G : A : G : T : R : B ; F : T : K 1 med twänne stoora förgylte wapner, och åhra­ talet af Sölfwer 1638 förgylt, med Cappan af Guldposement och silkes frantzar ... (N B en bookstat felas den Klåkaren Jöran swarar til och betalar:).>> Detta praktfulla antependium var vid 1700-ts m. >mtslitit och brukas till brud­ stolarne>> (rNv. 17 ...). Ett >>hwit fijnt drälz a l­ tare kläde med rute wärk 2 wåder ihoop syt» omtalas första gången i INV. 1659; det fanns kvar ännu 1798. Ett annat, av vit taft, första gången upptaget i rNv. 1689, figurerar sista gången i INV. 17 ... Ett antependium av röd 1 Initialerna åsyfta troligen Mauritz (Leijonhufvud) Greve, Amalia (Hatzfeld) Grevinna Till Raseborg, Brita (Leijonhufvud) Friherrinna Till Kägleholm - alltså Ebba Brahes moder och dennas broder och svägerska, förutvarande innehavare av Kägleholm. 93 Fig. 83. Dopdräkt av broderat siden, skänkt 1834. Foto B. Walden. Taufkleid aus gestickter Seide, Geschenk vom Jahre 1834. Baptismal robe of em­ broidered silk, presen­ ted tothechurchin 1834. 94 ÖREBRO STAD sammet, förmodligen från 1700-ts f. h., synes ha försålts vid auktionen 1815; ett av svart kläde, liksom föreg. omnämnt första gången i INV. 17 ... , såldes på auktion 1867. Två altardukar äro antecknade i INV. 1615: )>En ny förärat til kyrkian effter S. Michel Dankwart. Then andra gamat» Endera av dessa torde vara identisk med ett i INV. 1659 nämnt )>Grönt gammalt altar hyende med gula blommor». En d u k )>af Cam­ marduck med Guld Knytning rundt om kringh med Jachob Menikz och Anna Arfwidz dotters borderat nampn ther uppå)> skänktes jämte ett ovan nämnt antependium år 1623. U nder 1700-t. omtalas bl. a. fyra vita dukar av damastdräll, några med spetsar. Kalkdukar ha givetvis förbrukats i jämförelsevis stort antal. INv. 161 5 upptar tre st.; av dessa funnos 1621 kvar två, förmodligen det )>mz guld och p: lor insydb>, som anges vara skänld av Ebba Brahe, och ännu ett ))mz silke insydb>. En duk )>med silkes knyt­ ning arbete om kring)> skänktes 1632 av )>Wiwallius Laurentius)>, en annan, )>medh Silke Stickab 1660 av ))M. Larss Trädgårdzmestare)>. Två dukar, den ena skänkt av hustru Beata Lindh och den andra av Erik Clementz änka, finnas upptagna i JNV. 1689. På kyrkans bekostnad förfärdigades 1697 en kalkduk av holländskt lärft, broderad med svart silke. De fyra närmast förutnämnda dukarna finnas kvar i INV. 17... , som där­ jämte nämner en ny, )>af hwitt tafft, sydt med swart silke och frantzar omkring)> (n:o 2 hos BAGGE). 1785 har tillkommit en duk av röd taft med guldspetsar (BAGGE n:o 3). Vid auktionen 1815 försåldes några )>Silfversydda Kalkklädem, förmodligen det sist­ nämnda - som saknas i INV. 1830 - jämte några andra, obekant vilka. Av de sammanlagt tjugo st. mässhakar, som kyrkan ägt sedan 1615, ha tio gått förlorade, därav fem vid auktionen 1815. En gammal mässhake förekommer första och även sista gången i INV. 1615, som upptar ytterligare två äldre mässhakar, båda av vit atlas; den ena av dessa finnes i behåll ännu 1689, under det att den a ndra omtalas sista gången 1621. En mässhake av brun, blommig sammet torde däremot ha varit täm­ ligen ny 1615; den var 1785 ))gammal och casserad)> samt såldes 1815. Benedictus Andre~ förärade 1632 en mässhake av röd taft; den finnes emellertid ej senare omnämnd. En av )>jon mons som 1636 skänld mässhake av röd sammet fanns kvar till 1815. En röd sammetsmässhake med guldspetsar, tydligen sammanhörande med det Ryning-Kursellska antependiet (s. 88), skänktes s. å. som detta, 1657, av fru Maria Elisabeth Kursell; även denna såldes 1815. Likaledes 1657 erhöll kyrkan av kamreraren Anders Bohm en mäss­ hake )>af Brundt Sammet med gyllenducks Styckem; såld 1815. I anledning av drott­ ning Ulrika Eleonora d. ä:s död blev 1693 ))resolverat att e·n svart mässhake skall för­ färdigas, effter dee andre wijd dätta stora sorgeliga tillfället intet kunna brukas)>. INv. 17... omtalar denna )>gamble swarta af Tafft, som blifwit utsliten)> och ersatt med ))l armoisins swart mässhake)>; den senare såldes 1815. Ett par skärp av vitt siden omnämnes första gången i INV. 17 ... och sista gången i INV. 1859. Bland de talrika b årk läd e n, som äro kända från de äldre inventarierna, synas åt­ skilliga ha varit av en kostbar utstyrsel och äro därför i detta sammanhang värda ett SANKT N IKOLAI KYRKA 95 omnämnande. Ett gammalt och ett nytt bårkläde funnas 1615, och 1616 skänktes ännu ett, av Lars Olofsson Bohm. Det sistnämnda var 1659 söndrigt, men från detsamma voro d å 17 bokstäver >mthi Kistand af Kyrkiowärdarna förwaradeL: O: S: I :P: D: I: L: D :1 med Jesu nampn l : N : R : I och itt förgylt Kors under sampt åhretalet af förgylt silfwer 1616>>. Sonen Lars Larsson Bohm skänkte .1642 >>et barne bårklede med silffuer bokstäffuen>, enl. rNv. 1659: >>L : L : S : M : I :B : 1642>>. Efter sin framlidna hustru skänkte Casten Otter 1645 >>öffuer och under båreklede sampt med båren». Från senare tid finnas endast bårkläden av enklare slag. >>6 St. rödhe Kläden, som ligger på H. Landzhöfdingens Stohl» omtalas 1689. Tio år senare inköptes nytt rött kläde >>till Kongl. Maijts Stohlars Beklädninglu. Måhända är det resterna av dessa bänkkläden, som antecknats i rNv. 1798: >>Tio stycken gamalt slitit rödt Kläde, tillräckelige att bekläda Brudstolarne och alle faste Bänkar i Sach­ ristiar.. >> Svart kläde att vid kungssorg brukas till altarets, predikstolens och orgelläk­ tarens klädande anskaffades på 1790-t. >>Kyrkiowachtarens Kläden> finnas första gången noterade 1689. Bemälte funktio­ när erhöll 1695 >>l par Tyska Skon>. Kyrkvaktarrock av brunt kläde med röda upp­ slag finnes upptagen i rNv. 17 .. .; 1780, 1791 och 1797 förfärdigades nya rockar. >>En Swart Kappa med Krage af Manschesten> samt >>En grå Syrtut med Dito af Kläde för Kyrkovagtarem förekomma i INV. 1836, ur vilket de avföras på 1840-t. Sista gången >>en kappa för kyrkvaktarem nämnes är 1891. Håvar. År 1632 skänkte >>tysk hustrun, hustru Elisabet en röd pung aff allask med perl stijcker arbet e aff gull». >>l Rödh pungh af rödt atlask borderat med en sölfwer Klåeka medh Måns Erichssons nampn uppå>> samt >>l Sammet gyllenduks pungh medh twå silffbiellror mz nampm funnas 1660. Hustru Beata Lindh hade 1691 förfärdigat två håvar; de omtalas i INV. 17 ... som >>Tvenne gamb le pungar, af skurit Samet med g ullgaloner och silfwerklockor uti>>. Av de två 17 46 av handelsmannen Me!in skänkta håvarna (jfr ovan s. 92) har den ena gått förlorad. >>1820 beslöts på allmänsockenstäma i Nov: at den otjenlige uppbörden med håfvar under Gudstjensten, skulle med detta år upphöra och de vanlige collecterne, medelst bäcken, utanföre dörrarna upphämtas. Proponerat af C. G. B(roms).>> (BRoMs.) De fyra tornklockorna götos 1780 av den kände örebroklackgjutaren Olof Kiulander; >>både öga och öra måste medgifva at detta arbete hedrar sin Mästare>> (BAGGE). Lillklockan, som i klangen befanns 2fs ton för låg, omgöts emellertid 1782; den flera gånger spräckta storklockan har helt omgjutits 1910. Klockorna försågas 1928 m ed kullager. storklockan (fig. 84- 85) har krona m ed sex byglar, band med akantusrankarrunt halsen och slagringen samt å kroppen Örebro vapen, en medaljong med bibelspråk samt två längre inskr. Den ena inskr. är (dock med delvis modärniserad stavning) densamma som å 1780 års storklocka (jfr nedan n:o l); enligt den andra är klockan spräckt och lagad 1880, ånyo spräckt 1908 samt 1910 omgjuten av K. G. Bergholtz i Stockholm. 1 KLocKo R Lars Olofsson - · Ingeborg Persdotter - Ingeborg Larsdotter. 96 ÖREBRO STAD Fig. 84. storklockan före omgjutningen 1910. Foto A. T. A. Die grosse Gloeke vor der Umgiessung 1910. The big bell before the refounding in 1910. H 155. D 170. - Före omgjutningen voro på kroppen anbragta en rektangulär relief­ framställning av Kristus på korset, omgiven av Mariorna och Johannes (fig. 85), samt två inskr., som här må anföras som prov på versifierade klackinskrifter under 1700-t. l. COMMENDEUREN AF KONGL: SWÄRDS ORDEN l FRIHERRE JOHAN ABRAHAM HAMILTON l WAR l LÄNETS HÖFDINGE, l DOCTOR CARL IESPER BENZELIUS l STIFTETS BISKOP, l DOCTOR ERIC WALLER l FÖRSAMLINGENs PROBST OCH KYRKOHERDE, l OCH l JOHAN ERIC BERG­ STRÖM l STADENS BORGMÄSTARE, l DÅ l DENNE OCH ÖREBRO KYRKAS ÖFRIGE KLOCKOR / ÅR 1780 l BLEFWO GUTNE l AF l OLOF KIVLANDER l WÄGER 18 SKEPP: 15 LISP: 2 M: 2. (enl. BAGGE författad av Olof Bergklint): NÄR AF DEN TREDJE GUSTAFS LAGAR l VÅRT LAND SIT HÄGN, SIN TREFNAD NJÖT, / I FRIDENS OCH I SÄMJANS SKJÖT, l TIL MINNESVÄRD AF VÅRA DAGAR l OCH GUD TIL TJENST MAN KLOCKAN GJÖT. l MEN DU, SOM HIT MED HOPEN VANKAR l OCH STÄMMER IN I BÖN OCH PSALM, l VAR SJELF EJ LIK MED DENNA MALM, l SOM LJUDER KALL OCH UTAN TANKAR. l 1 COR. 13 CAP. l. V. Vid omgjutningen ökades klockans vikt från 2 538 till 2 700 kg. Den större mellanklockan har krona med sex byglar, runt halsen två och runt slagringen ett band med akantusrankar samt på kroppen förutom Örebro vapen, en medaljong med Jehovah-tecken, rankar m. m. dessa inskr.: SANKT NIKOLAI KYRKA l. (författad av domprosten i Västerås Johan Mikael Fant): MIN CHRISTEN! DÅ DU KALLAS HIT GACK SÅ MED REDLIGT NIT FÖR DIN GUD LJUD 97 j ATT I-IERRANS BUD OCH RÄTTER HÖRA,/ SÅ KOM! j AT l-IVAD DU LÄRT I TRONE GJÖRA: j DÅ ST>följande verser författade af en hederlig Fru vid 70 års ålder»): DU ARMA SIÄL! SOM GÅR TIL KYRKAN, /Nt\R DU BLIR KALLAD AF MIT LJUD / MEN TÄNKER BLOTT MED SKRYMTE-DYRKAN GÅRDAR TRÄNGTAR LANGTAR j SOM ACHAB BUGA DIG FÖR GUD, j OCH EJ TIL I-IERRANS j ATT SPISAD BLI MED LIFSENS ORD, j El ANDLIGT FATTIG HUNGRAR, j AT MÄTTAD BLI VID NÅDENS BORD! j LÅT MINA SLAG DIN TANKE RÖRA, j NÄR UP TIL HERRANS HUS DU GÅR, VERKA FÅR . j SÅ ATT DU KOMMER TIL ATT I-IÖRA j OCH OHDET HOS DIG j BED GUD ET HJERTA I DIG SKAPA, j SOM EJ I HÅRDI-lET LIKNAR MIG: j AT VARA CHRISTENDOMENS APA, j DET ÄR AT SJEr.:F BEDRAGA SIG. 2. GUTEN r ÖREBRO reparerats 1804. KIULANDER. AF OLOF KIVLANDER Ån 11 so. H 100. D 108. - Klockan har Lillklockan, snarlik mellanklockorna, har följande inskr.: GUTEN I ÖREBRO AF o . H 75. D 78. - Den 1780 gjutna klockan omgöts 1782, varvid följande ti­ digare å denna klocka förefintliga inskr. utelämnades: j GACK, K NÄFALL FÖR DIN GUD; VID MINSTA KLOCKAS LJUD, KAS, j j LÅT DIG T IL BÄTTRING VÄC­ j AT VID DET STORA SLAG, j SOM SKEH PÅ DOMEDAG, DU ICKE MÅ FÖRSKRÄCKAS. (BAGGE.) Före 1643 års brand synes kyrkan ha haft två klockor, upptagna 1 I NV . 1615. Den större av dessa sprack 1632 under ringningen efter Gustav II Adolf. Omgjutning var länge ifrågasatt och förberedd: 1636 tilläts församlingen, jämlikt en kungl. resolution roj 7 s. å., att tullfritt hemföra 6 skeppund koppar, som för ändamålet uppköpts. En del inventarier av användbar metall, bl. a. en ljuskrona\ ett >>fundt-kan>, två ljusstakar 2 och två grytor ställdes till förfogande; därjämte inflöto penningbidrag. Gjutningen ägde rum den 23 juni 1643, knappa tre veckor innan eldsvådan, varvid den nya klockan lik­ som även den gamla förstördes. Denna äldsta kända storklocka omgöts emellertid 1646 och ägde sedan bestånd till 1780, trots att den 1751 spräcktes under ringningen efter Fredrik P. Den hade enl. BAGGE följande inskr. m. m.: >>Drottning CnniSTINAS chiffre c: n: s:, med Svenska Vap­ 1 ÄLDHE KLOCKOH 2 3 Jfr ovan s. 83. Jfr ovan s. 87. Enl. upp g. av Dno~rs. 7. Sveriges K yrkor. N ärke I . 98 ÖREBRO STAD Fig. 85. Detalj av storklockan före omgjutningen 1910: relief med krucifixgrupp. Foto A. T.A. Detail der grossen Gloeke vor der Umgiessnng 1910: Relief mit Krnzifixgrnppe. Detail of the big bel! before its refoundingin 1910: relief with crucifix group. net. Et crucifix med bokstäfverne J.N.R.J. Stadens vapen med en Krona öfver. Ofvan­ omkring: Nicolaus Jacobi Bothniensis, Pastor. Jacobus Lithman, Consul. Andreas Hansson Hök är den mig göt.)> Den i storleksordning andra klockan - arrgångsklockan - , som möjligen förfärdi­ gats av material från den 1643 förstörda mindre klockan, göts 1653. Den beskrives av BAGGE sålunda: )>Svenska Vapnet och c: R: s: jemte tvänne Medaillons med K. GusTAF AnoLPHS och Drott. CHRISTINAS bröstbilder. Nedanför stod: Karsten Otter, Jöns Erics­ son, som förrnadeligen skänkt denna klocka til kyrkan. Ofvanomkring stod: Pastor M:r Nicolaus Bothniensis. Borgmästare Jahan Luth och Thomas Klerck. Nedanföre: Buccinate in Neomenia, tubale in die insigni solennitafis vestrre. Ps 81: 4. A:o 1653. På andra sidan: stadens vapen, et crucifix, åtskilliga medailloner och löfverk, Nerikes vapen, tvänne Dalpilar i kors, och årtalet 1631. Bondiska vapnet på en medaillon och derhos Christier Bonde, som då var Länets Höfdinge, och sluteligen: Mäster Andreas Hansson Höök.)> Den tredje klockan - prästklockan - göts 1657 samt omgöts 1741, enl. BAGGE av SANKT NIKOLAI KYRKA 99 J oh. Fahlsten i Stockholm. Inskr.: >>Går in i Hans portar med tackande, uti Hans gårdar med lofuande; lacker Honom, lojuer Hans namn. Ofvanomkring: Kommer hit, hörer fil alle J, som Gud frukten . Ps. 66: 16.>> En fjärde klocka, vägande endast 18 marker, omtalas första gången i INV. 1659. I 1689 och 1693 års INV.FÖHT. uppges att den >>är tagintill Hospitalet». GRAVMINNEN Engelhrekt Engelhrektssons grav, kyrkans historiskt märkligaste gravminne, är känd ENGELBREKTs genom ett flertallitterära uppgifter. 1 Sålunda berättar Rimkrönikan, att bönderna från GRAv Stora Mellösa efter att först ha hämtat frihetshjältens stoft från mordplatsen till sin sockenkyrka >> ...the förden sidan til örabro i stadzins kirkia lagden til roo ... >> Samma uppgift återgår i biskop Thomas Engelbrektsvisa, som ytterligare omtalar, hurusom >> ...gudh gör ther stora nadha manger pelegrim sökir tith han warder ther sin waanda qwit oc gaar heem vthan waadha... >> Att gravplatsen tämligen snart synes ha fått karaktären av vallfartsort och som sådan ägt bestånd ännu vid tiden för reformationens genomförande, framgår hl. a. av Vadstena­ diariet, som omtalar, att många underverk timat vid denna grav, av en notis från 1487 i Stockholms stads tänkebok, enligt vilken som botgöring ådömts en pilgrimsfärd till vissa svenska helgonorter, bland dem Örebro, samt av Göran Bengtsson Gyltas upp­ gift i den omkr. 1550 verkställda bearbetningen av Olaus Petris Svenska krönika, att vallfart i syfte att söka avlat >>auch lange zeit hernach>> ägt rum till >>den helige sanide Engelbrekts>> grav. Vid okänd tidpunkt 2 anbragtes >>på muren>> en latinsk minnesskrift, vilken fanns kvar ännu 1594, då kyrkan vitlimmades invändigt. Kyrkoherden Eshjörn Boose3 lät emeller1 Se härom ävensom rör. omständigheterna i samband med E:s •>helgonskap•> i främsta r ummet G. CARLssoN, Engelbrekt som helgon, i Kyrkohistorisk Årsskrift 1921 samt B. WALDEN, •>Den helige sankte Engelbrekts» grav, i MEDD. xr, vilka uppsatser innehälla hänvisnin gar till ifrågakommande äldre litterat ur. 2 Gentemot ett av B. W ALDEN gissningsvis framfört antagande, att inskriften tillkommit i sam­ band med gravsättningen eller kort därefter har prof. S. TuNBERG gjort gällande, att minnes­ skriften härrör från Johan III:s tid och är att betrakta såsom ett utslag av dennes frän andra liknande epitafier kända intresse för historiska minnen och personligheter. 3 Kyrkoherde i Örebro och gener alprost över Närke 1577 - omkr. 1600. HAGsTRÖM, s. 69. 100 ÖREBRO STAD Fig. 86. >>Längbrokyrkam. Till vänster J ost Georgsson Kursells, till höger Lubert Didriksson Kaners gravtumbor. Foto N. Azelius. Die »Längbro-Kirche» mit den Gräbern von Jost Georgsson Kurseli (!ini< s) und Lubert Didrii>Tumbae>>, dels i P ALMSKIÖLDS samlingar och vilken i senare tid, ofta citerad, blivit den egentliga källan till kunskap om Engelbrektsgraven. Denna genom en utförlig attest av Boose vidimerade inskrift1 hade följande lydelse: ENGELBERTUS, NATIONE SUECUS, PARVUS CORPORE, MULTA PRA;;CLARA COMPLENS STOCKHOL­ OPERE, REGEM ERICUM POMERANUM EXPULIT DE HEGNO, VICIT CIVITATEM 1 Inskriften här återgiven en!. PALMSKIÖLD. MEsSENrus' version är något avvikande i fråga om stavning och interpunktering. Den svenska texten en!. en av K. Vitt. Hist. o. Ant. Akademien 1936 verkställd översättning. SANKT NIKOLAI KYRKA MENSEM PLENAM DACIS & THEUTONICIS, & 101 FUGAVIT ILLOS DE REGNO, ET RECUPERAVIT AMISSA REIPUB(LIClE) BONA, AD DEBITUM OMNIA STATUM VIRILTTER REDUCENS, A QUO­ DAM MAGNO BENIDICTI SVECO, MALUM PRO BONO REFERENTE, IN BONA FIDE NEQUITER OCCISUS EST. CUJUS ANIMA REQUIESCAT IN PERPETUA PACE. C QUARTER ET SEMEL M, QUATER X, SI BIS DUO DEMAS EST ENGELBERTUS MAJI QUARTA LUCE PEREMTUS. (Engelbrekt, en svensk man, var liten till växten, men utförde likväl många lysande dåd, drev konung Erik av Pommern ur riket, segrade över Stockholms stad, som vimlade av danskar och tyskar, och jagade dessa ur riket, vann åter förmåner, som staten förlorat, manligen återställande allt i vederbörligt skick, blev av Måns Bengtsson, en svensk, som lönade gott med ont, utan att ana försåt skändligen mördad. Hans själ vile i beständig frid . Ar 1436 den 4 maj var Engelbrekts dödsdag. 1) Under reformationen synes >>helgomgraven - måhända avsiktligt - ha åsidosatts, kanske undanröjts, och under loppet av 1600-t. har dess belägenhet råkat helt i glömska. I antikvitetsrannsakningarnas tid fann man sig emellertid föranlåten att verkställa efterforskningar. En notis i Rr\.rc för år 1689 omförmäler, att Per Snickare fått betalt för flyttning och återställande av stolen n:o 2, >>Sedan dhi hadde Söckt Effter Konung (!) Engelbrekts graf». Resultatet blev negativt; i 1689 års gravlängd noteras i korthet: >>Riksföreståndaren Engelbrekt säges liggia här i kyrkan, des graf intet ännu igen­ funnits>>. Såsom ovan s. 55 framhållits och annorstädes 2 utförligt motiverats förefalla stora sannolikhetsskäl tala för, att såväl den ursprungliga, 1898 rivna >>Längbrokyrkan>> som de i denna befintliga medeltida målningarna tillkommit i syfte att bereda Engel­ brekts stoft en värdig vilostad. Med tanke på att kort efter mordet den planen dryfta­ des, att Örebro slott skulle omvandlas till ett kloster, avsett att emottaga och förvara frihetshjältens kvarlevor,;; synes det knappast förvånansvärt, att stadskyrkan vidtagit tämligen vidlyftiga arrangemang, svarande mot den pilgrimsfrekvens, som relikerna tydligen givit upphov till och kunde väntas för framtiden vidmakthålla. Då förefaller det egendomligare, att en ännu så sent som vid mitten av 1500-t. i hög grad bemärkt, må vara vid det laget avskriven >>helgongrav>> kunnat totalt falla i glömska under så jämförelsevis kort tid. Det troliga är väl därför att i detta förhållande se resultatet av en målmedveten aktion i syfte att undertrycka en kvarlevande >>papistisk villfarelse>>. 1 Angående diskussionen rör. E:s dödsdag 27 april eller 4 maj 1436 - se bl. a. H . LINDER, Vilken dag är Engelbrekts dödsdag?, art. i Nerikes Allehanda maj 1916, K . G. GHANDINSON, Vilken var Engel­ brelds dödsdag?, i Historisk Tidskrift 1933, B. vVALDEN , a.a., s. 52, not, samt G. CARLssoN i Nordisk Familjebok, bd 21, 1935. 2 B. vVALDEN, a.a., ävensom dens., Engelbrektsfejden, Sthlm 1934, s. 372 o. f. samt Forskningar och färder, Sthlm 1936, s. 55 o. f . >> • • • aff slottit wilia wi et kloster göre o c engilbrectz lik ther strax införe ... •> G. E. KLEMMING, Svenska medeltidens rimkrönikor, II, Karlskrönikan, Sthlm 1866, s. 132. 7* 102 MINNESTAVLA ÖVER ENOELBREKT ÖREBRO STAD Uppsättandet i kyrkan av en minnestavla över Engelbrekt, som länge varit på tai,l har kommit till utförande i samband med 500-årsminnet 1936. Den i brons gjutna minnestavlan (fig. 87), av skulptören Robert Nilsson, upptar förutom den ovan citerade inskriften reliefer med motiv från Rimkrönikans skildring av tilldragelserna i samband med Engelbrekts mord och miraklerna vid bondehelgonets grav. Tavlan har uppsatts å tvärskeppets n. mur mellan och ovan bågöppningarna mot >>gravkapellet», alltså i omedelbar närhet av den lokalitet, som sannolikt en gång inrymt den numera utplånade graven. I detta sammanhang må ock nämnas riksmarsken Lars Siggesson Sparres (d. 1554) LARS SIOGES­ SON SPARRES grav, vilken hade sin plats >>mitt för Höge altaret>> (HADORPH och PALMSKIÖLD) och i GRAV 1689 års gravlängd bär n:r 13. PALMSKIÖLD noterar om graven: >>des lijksteen finnes wäl der ännu i behåll, men sönderslagen och mycket förnött». Denna gravsten utbyttes - förmodligen 1702 - mot en nedan s. 106 förtecknad sten över hovstallmästaren Carl Sparre och h. h. Detta gav anledning t ill upprepade missförstånd, i det att 1702 års sten alltsomoftast anges vara Lars Siggessons: >>åratalet måste i senare tid wara ditsatt>> (TILAS). Ett stort antal gravar 2 från 1600- och 1700-t. har funnits i kyrkan; den av BAGGE GRAVAR I KYRKAN åt ergivna gravlängden från 1689 (bil. 3) upptar 72 st. numrerade gravar. Gravsätt­ ningar inom kyrkan synas ha förekommit fram till1700-ts m. En del äldre gravar saknade emellertid vid denna tid underhåll; gravägarna anmodades 1755 att sätta dem i stånd. D å vidare på grund av vissa gravars belägenhet >>bänkarne måste söndertagas hvarje gång då något lik skulle insättas>>, beslöts 1762, att alla >>mullgravar» samt alla gravar inom bänkkvarteren och i sidogångarna skulle ödeläggas; endast i stora mittgången skulle för framtiden gravöppningar få ske. De i kyrkans v. del belägna gravarna ren­ sades 1816 i samband m ed orgelläktarens ombyggnad (jfr ovan s. 71). En än mera omfattande gravrensning ägde rum 1824-25, då i samband med inläggande a v nytt stengolv i koret (jfr ovan s. 39) ej blott en mängd gravar igenfylldes och kistor och likrester jordades å s. kyrkogården utan ock det stora flertalet äldre gravstenar spolie­ rades. >>Det troliga är, att de fördes ut på kyrkogården och där nedgrävdes eller möj­ ligen delvis användes vid de trappor, som nu lades i söder och väster vid uppgång från gatan till kyrkogården och kyrkan>> (LINDER). 1831 igenfylldes ytterligare några gravar, och 1866-71 skedde i samband med restaureringsarbet ena, värmeledningens införa nde 1 Föreningen • >Ö rebro fornt id och framt id •> tog 191 3 initia tivet till uppsättand et av e tt E n gelbrekts­ epitafium. Genom insamlin g ås t a dkoms för än da m ålet en fond , so m 1924 ställdes till kyrka n s förfogande . D en 1936 uppsatta minn es t a vlan h ar bekostats av dessa m edel ävenso m med av Örebro stad, Örebro Sparbank m. fl. bidragsg iv a re Jämnade anslag. 2 Nikolaikyrkans grav minnen finn as, förutom h os SALIN, TrLAs, BAGGE och KJELLSTRÖM-WAHL­ FISK , utförligt skildrade av H .J. L. (Hjalmar Linder, läroverk sadjunkt, sekreterare i Ne rikes fornminnes­ förening) i en artikelseri e i Nerikes Alleh a nda nov. 1915. U pp gifter av intresse lämnas även av KJELL­ STRÖM i MEDD . IV , S. 55 O. f. SANKT NIKOLAI KYRKA m.m. en slutgiltig gravrensning, varvid till s. kyrkogården avfördes 70 st. lik. 1 De flesta av de bevarade gravstenarna flyt­ tades vid denna tid från sina urspr. platser till den som ett slags gravkapell anord­ nade Längbrokyrkan (fig. 86), i vilken något tidigare beretts plats för det Leijon­ hufvudska gravmonumentet samt Kurselis och Kauers tumbor. 2 En betydande del av kyrkans gravminnen återfinnes alltså nu­ mera i Längbrokyrkan; deras placering därstädes framgår av uppmätningsrit­ ningen fig. 88. Endast gravstenarna under sakristians trägolv torde ännu ligga på jämförelsevis urspr. platser. I nedanstående förteckning äroupptagna de kända gravstenar, vilka ännu finnas i behåll. Uppgifterna rörande stenarna i sakristian, vilka numera icke äro åtkom­ liga, ha lånats från KJELLSTRÖM-WAHL­ FISK. Av utrymmesskäl ha icke medtagits de i vissa fall mycket långa inskr. vilka flerstädes finnas återgivna, utförligast av TILAS, BAGGE ochKJELLSTRÖM-WAHLFISK. Någon rigorös bokstavstrohet har ej iakt­ tagits av någon av dessa forskare; de mest korrekta avskrifterna finnas hos KJELL­ STRÖM-WAHLFISK. l) (Fig. 90). Möjligen över väpnaren Åke Johansson Natt och Dag, d. omkr. 1534, och h. h. Ingeborg Nilsdotter Grip, var d. 1553.3 Kalksten, L 185, B 114. I mittfä;ltet, inom arkitektonisk omfattning, två vapen, det t. v. med Gripvapnet, det l 103 GRAVSTENAR Fig. 87. Minnestavla över Engelbrekt Engel­ brektsson. Av Robert Nilsson 1936. Gedächtnistafel fiir Engel- Epitaph to Engelbrekt brekt Engelbrektsson.Von Engelbrektsson . By RoRobert Nilsson 1936. bert Nilsson 1936. Se nedan bil. 6. 2 Ett av Kjellström och N. M. Mandelgren 1863 framfört förslag, att ifrågavarande tre monument skulle provisoriskt uppställas på Örebro slott, synes ha förfallit (se härom brev av den 15 / 5 och 16 fs 1863 till prosten Gumrelius, i K III:a); jfr nedan s. 110. 3 Uppgifterna hos ELGENSTIERNA och ScHLEGEL-KLINGSPOR äro icke samstämmiga; båda makarna synas dock ha varit i livet ännu 1533, stenens årtal. I gravlängderna kallas denna grav '>salig Griparnes,>. 104 ÖREBRO STAD t. h. med utplånad vapenbild; nedtill inskr. och årtalet 1533. Har legat över >>Sal. Gri­ parnas graf på norra gången», n:o 61 i 1689 års gravlängd; nu i Längbrokyrkan. 2) Kyrkoherden i Örebro (omkr. 1565) Laurentius Keipher.l Fragment, L 110, B 50, av kalkstenshäll; versifierad latinsk inskr. Låg framför sakristiedörren i n. sido­ skeppet, nu i Längbrokyrkan. (Fig. 88: 7.) 3) Fragment, 55 X 88, med del av inskr. : 1-IVSTRV... GER(TR)UD CLAS PERS:SONS ... avrum.. AFSOMNADE ... THEN . . . AFRILIS .. . l576. I Längbrokyrkan. (Fig. 88: 14.) 4) Lars Olofsson till Vadsbro, 2 d. 1606. Kalksten, L 185, B 90, med framställning i låg relief av man iförd rustning, samt inskr. N:o 21 i 1689 års gravlängd; nu i Läng­ brokyrkan. (Fig. 88: 2.) 5) Amiralen Hans Nilsson Rosenbaner, 3 d. 1612 (?). Kalksten, L 165, B 105, med framställning i relief av en man i rustning, på sidorna hjälm och handskar, i ena övre hörnet vapensköld, nedtill fragment av tavla med helt utplånad inskr. Hällen är spräckt i två delar. - Urspr. plats invid pelaren s. om altaret; n:o 17 i 1689 års gravlängd. Bortförd 1825 och nedgrävd utanför kyrkan, åter anträffad 1895 samt dep . i Ö. L. lVI. 6) Georg Blanks hustru Katarina, d. 1613. Häll av kalksten, av vilken återstå två delar, resp. 82 x 170 och 47 x 57, med i hörnen fyra vapen 4 och å mittpartiet latinsk inskr. Längbrokyrkan. (Fig. 88: 1.) 7) Okänd. Kalksten, L 185, B 90, med kantram och i mitten medaljong inom lager­ krans. Inskr.: CI-IRISTUS ÄR MITT LIF etc. samt årtalet (16)92 . Längbrokyrkan. (Fig. 88: 4.) 8) Okänd. Häll av samma typ som föregående, med här och var skönjbar inskr. ... LBS:cnE... I6. L 205. B \:JO. Liksom nr 7 förefaller denna sten aldrig ha blivit färdig­ huggen. Längbrokyrkan. FoLLEN, s. 623, H AGSTRÖM, s. 66. >>Då grafwarne i början af Scptembr. Månad detta år (1762) uprensades, til planering för stolames anläggning, fants straxt wäster om Drottningestolen en likkista med silfwerbläck, och des se Bokstäfwer bakom hufwudet: I H S - L O S - l 6 O 6. Men på h var sin sida af Kistan hosfogade och til rätt stor­ lek aftagne wapen (finnas afteclmacle) af hwilke elen först e skyllen inneh åller en stork, som griper en orm, och den andre liknar en båt. Och lärer man ej misstaga sig, at detta warit den ofwannämncle Lars Olssonstil \Vasbro likkista.>> (TrLAs). Lars Olofsson adlades 1589 i Reva!. En hans svärson upptog vapnet (med storken) och blev stamfader för adl. ätten Stårck (ScrILEGEL-KLI NGSPon, KLINGSPOn, Vapenbok, samt WALLENJus, Finska Riddarhuset). 3 I-lans Nilsson, nobil. Rosenbaner, häradshövding i Håbo, seelermera t. f. amiral, ryttmästare m . m ., dog en!. ScHLEGEL-KLINGsPon 1612 - år 1615 erhöll dock kyrkan en av honom (möjligen i testa­ mente?) skänkt kalk, jfr ovan s. 80; jfr även FoLKE LrNDBEHG i Personhistorisk Tidskrift 1930, s. 50. 4 Någon överensstämmelse m ellan inskr. och de fyra vapnen, ägnad att göra elen förra mera upply­ sande, har icke stått att påvisa. De två övre vapnen äro alltför utplånade för att deras h eraldiska inne­ håll skall kunna med n ågon bestämdhet fastställas. Av de två nedre vapnen är det t.h.(heralcliskt räknat) med all säkerhet ett Stake-vapen; det t. v. förefaller visa ett oxhuvud och kan möjligen hänföras till endera av de genom flera förbindelser med adliga och friherrliga ä-tterna Stake befryndade släkterna Oxehufvucl och Hård af Segerstacl , vilka båda fö·ra en dylik vapenbild. 1 2 SANKT 'IKOL AI KYRKA 105 5 4 ~ 2 o l l t' l 3 Fig. 88. Gravmonument och gravsLenar i Längbrokyrkan. 1. Georg Bianks huslru Kalarina, d. 1613; 2. Lars Olofsson till Vadsbro, d . 1606; :1. Olof Gudmundsson, d. 1664; 4. Okänd; 5. Olof F.kman, d. 17:16; 6. Okänd; 7. Laurcntius Kei­ pher, omkr. 1565; 8. Okänd; 9-11 . Ol<änd ; 12. Fragment, tillhör nr 8; 13. Okänd ; 14. Clas Perssons hustru Gertrud, d. 1576; 15. Fragment, tillhör nr 13. Gralnnonumente und Grabsteine in der LängGrave monuments and tombstonPs ill Läng­ brokirche. bro-church. 106 ÖREBRO STAD FÖRKOMNA GRAvsTENAR 9) ståthållaren på Kalmar slott Henrik von Falkenberg, d. 1629, och h. h. Elisabeth von Veitinghoff, d. 1620. Kalkstenshäll, något defekt, L c:a 135, B 135. Kantband med bibelspråk, mittfältet med tudelad inskr.-tavla, i hörnen medaljonger (de nedre saknas) med Kristusframställningar. N:o 16 i 1689 års gravlängd, sedermera (1825?) utflyttad och använd som täcksten på trappan utanför v. portalen; efter hemställan 1916 från Falkenbergska släktföreningen har stenen återförts till sin urspr. plats strax s. om altaret. 10) Okänd. Endast fragment, två bitar om resp . 67 x 97 och 38 x 45, med rester av i relief huggen arkitektonisk ornering samt ett vapen (Stake?) Inskr. med bl. a . år­ talet 1610 (?) . Längbrokyrkan. (Fig. 88: 8 o. 12.) 11) Okänd. Tre fragment, (45 x 85, 40 X 70 och 60 X 68) av en häll, som varit rikt dekorerad; rester av inskr. utan namn. Trol.1600-ts f. h. Längbrokyrkan. (Fig. 98: 9-11.) 12) Generalprosten Nicolaus Bothniensis, d. 1655, och h. h. Anna Börjesdotter. N:o 5 i 1689 års gravlängd. Under sakristians golv. 13) Olov Gudmundsson. Kalkstenshäll, L 185, B 92, med bomärke, initialer och årtalet 1664. Längbrokyrkan. (Fig. 88: 3.) 14) Kyrkoherden Johannes Billovius, d. 1669. N:o 6 i 1689 års gravlängd. Under sakristians golv. 15) (Fig. 89) Hovstallmästaren friherre Carl Carlsson Sparre, d. 1672, och h. h. fri­ herrinnan Barbro Cruus af Gudhem. Kalkstenshäll, L 165, B 127, med Sparre- och Cruus­ vapen, initialer och årtalet 1702. stenen har möjligen från början legat över den grav, som framför högaltaret iordningställdes för riksmarsken Lars Siggesson Sparre (jfr ovan s. 102). Nuv. plats invid korets s.v. pelare. 16) Trol. över lagmannen Jacob Lithman, d. 1674, och hovkamreraren Jonas Öster­ ling, d. 1691. N:o 4 i 1689 års gravlängd. Under sakristians golv. 17) Domprosten Daniel Fogdonius, d. 1675, och h. h . N:o 2 i 1689 års gravlängd. Under sakristians golv. 18) Prosten Andreas Brun, d. 1686. N:o 3 i 1689 års gravlängd. Under sakristians golv. 19) (Fig. 91 o. 88: 5). Knappmakaren Olof Ekman, d. 1716, och h. h. Katarina Roste. Häll av gjutjärn, L 170, B 100, med reliefframställning av bl. a. Kristi gravläggning. Låg på stora gången; nu i Längbrokyrkan. 20) Trol. över handelsmannen Carl Witfoth.l Stor häll, L 240, B 165, med kantband och medaljonger, i övrigt endast årtalet 1724. Invid korets n. v. pelare. 21) Okänd. Två fragment, 52 x 63 och 46 x 84, av 1700-talshäll av liknande typ som föreg., ehuru mindre. Längbrokyrkan. (Fig. 88: 13 o. 15). Bland de av TILAS, BAGGE m. fl. förtecknade gravstenar, vilka torde ha funnits i behåll intill 1825, märkas följande, rör. vilka bevarats några uppgifter av personhis­ toriskt intresse: l Enligt LINDER . SANKT NIKOLAI KYRKA 107 Fig. 89. Gravhäll över hovstallmästaren frih. Carl Carlsson Sparre och~hans hustru frih:an Barbro Cruus af Gudhem. 1702. Foto N. Azelius.J -::;:.-::::-.~ "'' Grabstein des Hofstallmeiste's Frhr:n. Carl Carlsson Sparre und seiner Gema hlin Freifrau Barbro Cruus af Gudhem. 1702. Grave-sla b to Baron Carl Carlsson Sparre, Equerry in Waiting, and his wife, Baroness Barbro Cruus af Gudhem. 1702. , Borgmästaren i Örebro Torsten Svensson, d. 25 juli 1606. Låg på stora gången, v. om Lars Olofssons till Vadsbro grav. - Kyrkoherden Abel Petri, d. 1614. Bar en 1817 avskriven, av FoLLEN citerad inskr. >>På södra sidan under Sångarens Stol» (i koret). - Brukspatronen Gerhard (Gert) Arentsson Ysing och hans familj. Var daterad 1641. N:o 64 i 1689 års gravlängd; låg i n. sidoskeppet.- Rådmannen i Örebro Nils Svensson, d. 10 sept. 1651, och h . h. Inga Bengtsdotter, d. 6 aug. 1622. - Borgmästaren Arvid Bengtsson, d. 1652, och h. h. Ingeborg Olsdotter, d. 1645. Med bomärke och initialer, avritade av TILAS. Låg >>söder om Lars Olssons till Vasbro, inunder manfolksstolarna>>. - Faktorimästaren i Örebro Casten Otter, d. 1657. >>Är nu mera oläselig, och ligger bredvid Drottningastolen» (TILAS). - Hans Meinich, d. 1657, och h. h. Brita Otter. N:o 7 i 1689 års gravlängd, låg vid sakristiedörren.- Borgmästaren Engelbrekt Reben 1 och h. h. Anna Nilsdotter. - Befallningsmannen på Örebro slott Per Baas 2 och h. h. 1 2 Bekostade 1664 taket till stora (s.) kyrkoporten. Skänkte 1665 en duk av vit taft med guldspetsar. 108 ÖREBRO STAD Fig. 90. Gravhäll, tro!. över väpnaren Åke Johansson Natt och Dag. 1533 (?). Foto B. Walden. Grabplatte, wahrscheinlich fi.ir den Waffner ÅkeJohansson Natt och Dag. 1533 (?). Grave-slab, probably to ÅkeJo­ hansson Natt och Dag, the squire 1533(?). >>Wid och under Konungastolen samt första södra Pelaren». - Landssekreteraren i Nerikes och Värmlands län Johan Ericsson Ulfsberg. 1 Bar årtalet 1669 samt låg under n. läktaren. - Landsbokhållaren Jacob Håhl, d. 1673. N:o 11 i 1689 års gravlängd, låg invid ö. gaveln omedelbart n. om altaret. - Överinspektören över rikets gevärs­ faktorier Bengt Simonsson Gyllenharnesk till Lannafors, d. 1683, och hans son Samuel l Bekostade på 1760-t. uppförandet av en läktare i Längbrokyrkan, jfr ovan s. 7L SANKT NIKOLAI KYRKA 109 Fig. 91. Gravhäll av gjutjärn över knappmakaren Olof Ekman. 1716. Foto N. Azelius. Grabplatte aus Gusseisen fiir den Knopfmacher Olof Ekman. 1716. Grave-slab of east iron to Olof Ekman, the button-maker. 1716. Johan Bengtsson Gyllenharnesk, d. 1676. N:o 9 i 1689 års gravlängd, synes ha legat invid pelaren n. om altaret. - Rådmannen Nils Christophersson, d. 21 sept. 1689 vid 76 års ålder, och h. h. Anna Persdotter, d. 4 mars 1675 vid 66 års ålder. Låg i koret som n:o 2 s. om sakristiedörren.- Bruksföreståndaren Per Mårtensson W arg, d. 16.. 3. Låg under manfolksbänkarna. - Handelsmannen Johan Classon, hans två hustrur och barn. Låg v. om knappmakaren Ekmans grav.- Befallningsmannen över Öster-Närke 110 ÖREBRO STAD GRAVAR PÅ KYRKO ­ GÅRDEN GRAV­ MONUMENT och Fellingsbro hä rader Lars Månsson Pihlträ, d. 10 febr. 1702, h. h. Magdalena J o­ hansdotter Utterman, d. 7 juli 1688, och deras barn. - Borgaren i Örebro Johan Jons­ son Rungeström och h. h. Karin Månsdotter. Bar årtalet 1709. Beträffande övriga, till ett 50-tal uppgående gravstenar hänvisas till 1689 års grav­ längd, bil. 3. Huruvida samtliga i denna upptagna gravar varit försedda med sär­ skilda gravstenar är emellertid osäkert; flertalet stenar med inskrifter eller dekor får väl antagas förekomma bland de av TILAS och BAGGE beskrivna. Återstoden var nog till stor del endast släta, numrerade hällar. På kyrkogården furmos enligt BAGGE 1785 tre murade gravar/ en byggd 1775 av assessorn F. J. von Aken och rådmannen J. Broms, en byggd av prosten E. Waller och häradshövdingen Hjort samt den tredje av rådmannen S. Fahlroth och kamrer A. Strokirk, de båda sistnämnda gravarna från år 1777. PALMSKIÖLD, TrLAS ochBAGGE ha antecknat följande gravstenar på kyrkogården, delvis med inskr. utförligt avskrivna: stadsskrivaren i Örebro Johan Pedersson Rudbeck, d. 1603, och h. h. Christina Petri Boose, d. 1670. 2 - Borgmästaren i Örebro Lars Broms, d. 3 april 1618. Låg strax s. om ö. kyrkogårdsporten. - Rådmannen Welam Clerck, d. 1637, och hans dotter Brita, d. 1611.- Kyrkoherden i Stora Mellösa Jonas Bengtsson Kjusander, d. 1653. - Bor­ garen Olof Svensson, f. 1610, d. 1671, h. h. Karin Pedersdotter och sonen Johan Olofsson Broman, d. 1679, bokhållare över posthuset i Stockholm. Mitt för stora kyrkdörren. - Rektorn Theodor Schepner, d. 1710, och hans två hustrur. - Lorentz Höijer och h. h. Helena Enroth. - Berndt Svensson och hans fem syskon. - Gravsten- >>en ganska gammal sten» - med initialerna: SASEIODISSKSDDISD. Under restaureringsarbetena i juli 1863 >>återupptäcktes>> i samband med de s. k. skolbänkarnas borttagande i de båda sidoskeppens två ö. traveer de överbyggda grav­ monumenten från 1600-ts b. Detta gav först anledning till en brevväxling, i vilken bland andra deltoga prosten G. W . Gumrelius, lektor Kjellström och den bekante kultur­ forskaren N. M. Mandelgren; de två sistnämnda yrkade på, att monumenten eller åtmin­ stone det Leijonhufvudska skulle överföras till Örebro slott och återuppställas i något rum därstädes. Emellertid ledde detta förslag till intet; i stället flyttades monumenten på hösten s. å. till Längbrokyrkan. De kraftiga protestera, som denna radikala åtgärd föranledde, kommo tyvärr för sent. Monumenten ha blivit sorgfälligt uppmärksammade av olika tiders forskare , bl. a . MEsSENrus i >>Tumb>, PERINGSKÖLD, PALMSKIÖLD, TrLAS och BAGGE. De mest korrekta avskrifterna av de långa inskr., vilka här utelämnats, återfinnas hos KJELLSTRÖM­ WAHLFISK. G ra v mon u ment (fig. 92- 96) över riksdrotsen och riksrådet Mauritz Leijonhufvud Jfr ovan s. 16 samt fig. 2 o. 9 c. Åldersskillnaden mellan makarna förefaller osannolik, men enl. gravstenens inskr. var Chri­ stina Boose vid sin död 103 år gammal. 3 Se härom FESTSKRIFT 1931, S. 21 O. f. 2 1 SANKT NIKOLAI KYRKA 111 (Lewenhaupt), d. 1607, och h. h. Amalia Hatz­ feld, d. 1628. Grå kalksten (närkisk?) . Hög tumba, vars ö. kortsida och s. långsida (efter flyttningen till Längbrokyrkan resp. v. och n. sidor) torde ha anslutit till väggpartier. De två fristående sidorna upptagas av ornamentalt inramade inskr.-tavlor, flankerade av hörn­ pilastrar med i grunda nischer stående ängla­ figurer i relief. Den i likhet med tumbans sockel kraftigt profilerade täckhällen är utmed kan­ terna rikt dekorerad samt synes ha haft nu­ mera förkomna, uppstående hörnprydnader ­ kulor, obelisker el. dyl. Å täckhällen upphöjd, rektangulär platta med framställning i hög relief av två figurer, båda liggande och med händerna sammanförda till bön: man i rustning med hjälm och handskar vid fötterna samt kvinna i fotsid k åpa ovan klänning med veckat liv­ Fig. 92. Leijonhufvudska gravmonumentet. stycke. Ovan tumban en stor väggtavla, flan­ Schematisk perspektivskiss; jfr fig. 93-96. Das Leijonhufvudsche Tomb of the Leijon­ kerad av joniska pilastrar, uppbärande entab­ Grabmonumcnt. Schc­ hufvud family. Sche­ matische Perspektivmatic perspective de­ lement med gavelstycke mellan stympade akro­ sign. skizzc. t erier och ytterst hörnprydnader. Tavlans mitt­ parti upptages av en tudelad inskr.-tavla, inramad av makarnas 32 anvapen; ovan denna i större format Leijonhufvudska och Hatzfeldska vapnen, initialerna M. G. T. R. ­ A . G . T. R. (Mauritz, Greve Till Raseborg Amalia, Grevinna Till Raseborg) samt ANNO 1610. Flerstädes å monumentet spår av bernålning särskilt med röd färg ­ och förgyllning. Tumbans H 112, L 273, B 215; väggtavlans H 218, L 280. - Mo­ numentets urspr. plats var i den såsom Leijonhufvudskt gravkor apterade sidoskepps­ traveen s. om altaret; planen fig . 10 utvisar dess placering i traveens s.ö. hörn. Vid 1600-ts si. ägdes graven av grevinnan Ebba Jacquetta Sparre, g. m. landshövdingen Carl Falkenberg. >>D esse hafwa låtit sättia skrancket omkring grafwen, och deruppå måla å Norra sidan Falkenbergska namnet och wapnet, samtåthen Wästra, Sparreska wap­ net och namnet Ebba Jacquetta Sparre>> (TrLAs). I samband med Falkenbergs begrav­ ning 1697 synes monumentet ha blivit rubbat, vilket omkr. 1700 gjorde en reparation aktuell; det är dock ej känt, om en dylik verkligen kommit till stånd. 1 De påtagliga felaktigheterna i monumentets nuv. uppställning härröra möjligen från denna tid­ punkt; enl. KJELLSTHÖM var det dock >>illa hopsatt från början». Flyttningen på 1860-talet har i varje fall icke kommit någon rättelse åstad, kanske snarare tvärt­ om. - I konsthistoriskt hänseende intager Leijonhufvudmonumentet en rangställ­ l Se härom KJELLSTRÖM-WAIILFISK, s. 37. 112 ÖREBRO STAD Fig. 93. Detalj av gravmonnmentet fig. 92. Tumbans lockhäll med r eliefskulpturer av Mauritz Leijonhufvud och Amalia Hatzfeld. Foto N. Åzelius. Detail d es Grabmonuments Fig. 92. Deckel­ platte der Tumba mit Reliefskulpturen von Mauritz Leijonhufvud und Amalia Hatzfeld. Detail of the tomb fig. 92. Lid slab with relief sculptures of Ma uritz Leijonhufvud a nd Ama­ lia Hatzfeld. ning inom konstbeståndet från den stilepok, som benämnts >>Karl IX:s renässans>> och som i Örebro - enkannerligen i det 1573-86 och 1593-1627 pågående slotts­ bygget därstädes - räknade ett av sina centra. Den strängt arkitektoniska kom­ positionen och den sparsamma dekoren av rullverks- och beslagsornamentik- delvis framställd i plattskärningsmaner - äro stilkarakteristika, nära befryndade med den skulpturala dekoren exempelvis å slotten i Vadstena och Örebro. Någon direkt sam­ SANKT NIKOLAI KYRKA 113 Fig. 94. Detalj av gravmonumentet fig. 92. Väggtavlans mittparti med Leijonhufvudska och Hatzfeldska vapnen. Foto N. Azelius. Detail des Grabmals Fig. 92. Die Mittelpartie der vVandplatte zeigt das Leijonhufvndsche und das Hatzfeldsche Wappen. Detail or the grave monument fig. 92. The central part of the wall table shows the Leijonhufvud and Hatzfeld coat of arms. hörighet har dock ej kunnat påvisas mellan monumentet och från Örebro slott här­ rörande rester av dylik dekor, vilka sistnämnda ock överlag äro ett par årtionden äldre. Stenhuggararbetet är av hög kvalitet, ej enbart i fråga om de ornamentala elementen. Sålunda äro änglarelieferna anmärkningsvärt skickligt inkomponerade och huggna. Svagast äro onekligen de båda liggfigurerna; det är ej uteslutet, att de huggits av en mindre förfaren mästare, vilken förmodan i sin tur kan föranleda en gissning, att monumentet tillverkats på två olika håll och att inadvertenserna i fråga om mått och sammansättning äga sin förklaringsgrund i en dylik omständighet. Den nuv. upp­ ställningen låter endast i ringa mån de betydande konstnärliga förtjänsterna hos detta kyrkans ståtligaste gravminnesmärke komma till sin rätt, vartill även bidrager den vittring, för vilken särskilt väggtavlan varit utsatt. G ra vm on u men t (fig. 86) över ståthållaren på Örebro slott J ost Georgsson Kursell, d. 1606, och h. h. Ebba Esbjörnsdotter Lilliehöök af Fårdala, d. 1602. Tumba av röd kalksten. Å täckhällen inskr.-tavlor, omramade av dekor i låg relief, samt sex in­ fällda, rektangulära plattor av sandsten, skulpterade i relief: i hörnen evangelis­ 8. Sueriaes Kyrkor. Närke I. 114 ÖREBRO STAD Fig. 95. Detalj av gravmonumentet fig. 92. Tumbans främre häll. Foto N. Åzelius. Detail des Grabmonuments Fig. 92. Vorderplatte der Tumba. Detail of the tomb fig. 92. The front slab. terna, å mittpartiet Kurseliska och Lilliehöökska vapnen med inskr.: IOST KVRSSELL­ EBBA ESB:n. På de två fria - v. och s. (jfr nedan)- sidorna av tumban inskr.-tavlor jämte infällda medaljonger med änglahuvuden, skulpterade i sandsten. H 46, L 265, B 166. - Urspr. plats >>i Nord Östra hörnet av Kyrckiam (TILAs). Gravmonument (fig. 86) över riksrådet Lubert Didriksson Kauer, d. 1608, och h. h. Gunilla Jönsdotter Rosenstråle. Tumba av röd kalksten. Mitt på täckhällen Kauerska och Rosenstråleska vapnen, skulpterade i sandsten; i övrigt inskr.-tavlor, omramade av dekor i låg relief. Å tumbans sidopm;tierinfällda medaljonger med änglahuvuden1 ­ urspr. 10, varav 2 numera saknas-, utförda i bränd lera (delvis nytillsatser?). H 59, L 211, B 128. - Urspr. plats intill den Kurseliska tumban - dock fristående - i n. sidoskeppets ö. travee. De båda monumenten härröra otvetydigt . från samma verkstad. Det tekniska ut­ förandet är av god kvalitet. Den >>kalligrafiskt» .tecknade beslagsornamentiken erinrar om den å ett par - dock senare och.rikare utbildade - tumbor: Abraham Leijon­ hufvuds i Lillkyrka k:a och Carl Bondes i Rinkaby k:a. 2 Ett gravmonument över en Stackelberg (jfr nedan s. 122) skulle enligt TILAS ha funnits i samma gravkor som de Kurseliska och Kauerska gravarna, men något utöver denna notis är icke känt om monumentet i fråga. - Att döma av planen fig. 10 omgåvos även gravmonumenten i den n.ö. traveen av ett skrank. Anmärkningsvärt lika äro de i trä skulpterade änglahuvuden, som finnas å det 1594 upp­ satta Leijonhufvudska gravkorsskranket i Glanshammars k:a, avb. RABEN, a. a., bild 8. 2 SvERIGEs KYRKOR, Närke, Glanshammars hd (i ms). 1 SANKT NIKOLAI KYRKA 115 Fig. 96. Detalj av gravmonumentet fig. 92. Hörnparti av tumbans främre häll. Foto N. Åzelius. Detail des Gra bmonuments Fig. 92. Eck­ partie der Vorderplatte d er Tumba. Detail of the monument fig. 92. Corncr part of the front slab of the tomb. 116 EPITAFlEn ÖREBRO STAD Av de talrika e pitaf i er och begravningsvapen, som funnits i kyrkan, ha åtskil­ liga gått förlorade under tidernas lopp, och av de bevarade ha nästan alla rubbats från sina urspr. platser och därjämte i stor utsträckning underkastats hårdhänta renoveringar. Såsom bidrag till kännedomen rörande dessa minnesmärkens urspr. placering äro där­ för av stort värde de anteckningar, som trol. på 1750-t. gjordes av dåv. collega scholce i Örebro Olof Berggren1 och vilka ligga till grund för TILAS kyrkabeskrivning i SOJ>hwarvid likväl åtskillige manumenter torde blifvit rubbade>>. E n ännu kraftigare omflyttning av minnesmä-rkena verkställdes i samband med 1860-ts restaurering. Till viss del bibehölls denna dispo­ nering vid 1936 års inre restaureringsarbeten, varvid dock omgruppering av en del monument verkställdes. Beträffande epitafiernas inskrifter hänvisas till BAGGE och KJELL5THÖM-WAIIL­ FISK. l) (Fig. 97) Överborgmästaren i Örebro Lars Olofsson Bohm, d. 1629, hans båda hustrur och deras barn. lnskr.-tavla i arkitektonisk omfattning av svart marmor med figurskulpturer ~ upptill putto, nedtill kraftigt utbildad maskaron - och ornament i broskv erkstil av vit, rödådrig marmor med spår av förgyllning. H c:a 300. >>På Norra pelare Raden och den 3:die Pelaren ifrån Choret, som står wid P redikostolen». Flytta­ des 1936 till urspr. plats efter att tidigare ha varit placerat högre upp å samma pelare. - Epitafiet, vars dekor går igen på den tyska senrenässansens ornament­ stick (Dietterlin, Muller m. fl.), hör samman med den stilriktning, vars främste representant i Sverige var Heinrich Wilhelm. 1600-ts f. h. 2) (Fig. 98) Faktorimästaren i Örebro Casten Otter, d. 1657, hans båda hustrur och 20 barn. Trä, målat och förgyllt. Inom arkitektonisk omramning en stor oljemålning, kopia av P. P. Rubens >>Sauli bländning>>. 2 Därunder en mindre, mycket defekt målning med porträtt av familjen 3 samt i fonden Kristi uppståndelse. Inskr. numera förstörd . Överstycket synes ha burit en målad tavla. H 433. 1600-ts m. Epitafiet har a ntagits vara importerat från Nederländerna. 4 Urspr. plats >>på pelaren wid Drottningestolen». Dep. 1890 i Ö. L. M. 3) (Fig. 99) Handelsmannen i Örebro Anders Persson Burk. Av trä, målat och för­ gyllt. Inom arkitektonisk omramning en m ålning, framställande en knäböjande familj Sedermera kyrkoherde i Kvistbro, d. 1792. 1-IAGSTnöM, s. 642. >>En Tafla därstädes tycktes vara dristigt componerad och väl målad; men ämnet kunde vi ej utleta. Det syntes föreställa någon strid; min Rese-Gamerat gissade på Mahomcts Himmelsfärd . ,, - J. K. LrNNERI-IJELM, Brcf under resor i Sverige, Sthlm 1797, s. 36. 3 Jfr G. Bmw-K . JoNsoN, Bouppteckningar från borgarhem i stormaktstiden s Örebro, i Fest­ skr ift med anledning av Örebro stadsbiblioteks 75-årsjubileum, Örebro 1937, s. 188. 4 RABEN, a.a., s. 217. l 2 SANKT NIKOLAI KYRKA 117 Fig. 97. Epitafium över överborgmästaren Lars Olofs­ son Bohm. Svart och vit marmor. 1600-ts f. h. Foto N. Åzelius. Epitaph des Oberbiirgermeisters Lars Olofsson Bohm aus schwarz-weissem Marmor. 1. I-Iälfte des 17. Jahrhunderls. Memorial-tabiet to Lars Olofs­ son Bohm, the chief burgo­ master. Black and white marble. Early 17th century. s• 118 ÖREBRO STAD Fig. 98. Ep ita fium över faktorim ästare n Castcn Ollcr. 1600-ts mitt. Foto H. Raben . Epitaph des Faktore inwis ters Cas ten O tte r. l\Iitte des 17..Ja hrhunderts. i\Iemorial table l to Cas ten O t ter, the factor y m as ter, a bou t 1650. samt däröver Kristi uppstånd else. Upptill och nedtill inskr. -kartuscher, bl. a. med årtal et 1676. H 262. Urspr. plats >>på södra wäggen wäster om dörren>>. Dep. 1890 i Ö. L. M. SANKT N IKOL A I KYRKA 119 F ig. 99 . Ep itaf ium över h a nd elsman n en Ande rs Persson Burk. 1676. Foto B . Walden. Epita ph des l>på Södra Kyrckio Wäggem. 120 ÖREBRO STAD Fig. 100. Epitafium över rådma nnen Olof Spongius. 1680. Foto C. Claesso n. E pilaph des Ra tsh errn Spong ius. 1680. Olof Mem orial talliet to Olof Spong­ ius, n1cmbcr or lhctown council 1680. Epitafierna n :ris 3- 5, av vilka de två senare h ärröra frå n samma verkstad, stå 1 stilhänseende nära den >>bondbaroclo>, som under 1670- och 1680-talen avsatte talrika spår i den kyrkliga inredningskonsten särskilt inom Västerås och Strängnäs stifU Stilen kännetecknas av modifierat broskverk i blandning med vegetativ or­ namentik av nederländskt ky nne. Utförandet är, särskilt ifråga om figurskulpturen, grovt hantverksmässigt, varjämte den simpla påmålningen ytterligare bidrager att försämra helhetsintrycket (nr 3 h ar dock k var sin urspr. bemålning). l Se R..-.n:EN a. a., s. 203 o. f. SANKT NIKOLAI KYRKA 121 Fig. 101. Epitafium över rådmannen Lars Olofsson Grottenberg. 1683. Foto B. Walden. Ep itaph des Stadtrats L ars Olofsson Grotten­ berg. 1683. Memorial tabletto Lars Olofsson Grottenberg, member of the town t:;ouncil. 1683. 6) (Fig. 102) Borgmästaren i Örebro Magnus Callander. Av trä, målat i mörk marmo­ rering, silver och guld. Mellan två sörjande putti en rikt utformad inskr.-kartusch. Sarkofagformat understycke med inskr., bl. a. med årtalet 1695. Upptill änglahuvud, bärande stor benurna. Renoverat. H c:a 230. Urspr. plats >>på södra Wäggen».- Epi­ tafiet står stilistiskt nära en av Nie. Millich lanserad sepulkral monumenttyp, 1 men visar, företrädesvis i fråga om figurskulpturen, närmare anknytning till Burch. Prechts l Jfr B. WALDEN, Gravmonument i sörmländska kyrkor, Bidrag till Södermanlands äldre kultur­ historia XXIII, Strängnäs 1929. 122 ÖREBRO STAD stil. Det härrör från samma verkstad som Antonius Friedrichs epitafium Solna k:a; båda äro goda prov på högbarock träsnidarkonst. FÖRKOMNA Följande numera förkomna epitafier äro kända: EPITAFIER Kyrkoherden Laurentius Keipher. Fanns uppsatt vid sakristiedörren och bar en versifierad latinsk inskr., återgiven bl. a. av PoLLEN. - Borgmästaren Christopher Bös. >>Är rätt wackert, men Inscriptionen förfallnan> (TILAs). Satt närmast intill Grotten­ bergs. - Ståthållaren Henrik von Falkenberg, d. 1629. Det hade sin plats på ö. gavel­ väggen s. om altaret, uppsattes 1621 och reparerades 1664, bar Falkenbergs och h. h:s jämte deras anors vapen, >mågre sinnrika gudeliga Målningar>> samt en lång, versifierad inskr. på tyska. Epitafiet fanns i behåll ännu 1836. - Generalprosten Nicolaus Bothnien­ sis, d. 1655. Fanns uppsatt i sakristian över dörren till kyrkan samt bar en av pro­ fessorn i Uppsala Edmund Figrelius (Gripenhjelm) författad lång latinsk inskr. ­ Brukspatronen Gerhard (Gert) Arentsson Ysing. Med lång versifierad tysk inskr. >>Öster om Norra Kyrckiodörrem. - Epitafium, >>hvars målning föreställer et stamträd, der mannen med 3 hustrur och 23 barn är målad. Nedanföre ses et bomärke, der man tyckes finna bokstäfverna C. F . L. K. C. T. A. utan at veta på hvilken de syfta>>1 (BAGGE). Hade sin plats på västra gavelväggen mitt för s. sidoskeppet. - Okänd, i koret invid s. läktaren. BEGRAV­ I INV. 1830 klagas över mängden av begravningsvapen: >>Med sådane äro pelare och NINGsVAPEN väggar i choret aldeles belastade; ett bedröfligt Spectakel för den, som på detta rum önskade finna något bättre.>> Följande h uvudbaner, samtliga av skulpterat, målat och förgyllt trä finnas be­ varade: l) (Fig. 109) Landshövding Jost Kursen. Inskr.: >>KONGL MAIJ:TTZ TILL swERIGE FOR­ DOM l TROO MAN OCH LANDSHÖFDING ÖFVER NÄRCKIE l WERMELANDH OCH DAAL DEN HÖG­ WÄLBORNE l HERRE HEH IOST KURTZI~LL TILL MEM OCH l RI.JSZBERGA CLOSTER ETC: SAL: I HERRANOM AF- l SOMNADT UTI ÖREBROO ÅHR 1606 D. 13 APR:>> H 220. Av sen 1600-tstyp, har trol. ersatt ett äldre vapen. Renoverat. Urspr. plats på (n.?) väggen ovanför grav­ tumban. 2) (Fig. 103) Riksrådet Lubert Kauer. Inskr.: »HÄR LIGGER BEGRAFFWEN EDLE ocH WELLBÖRDIG l LUBERTT KÅFFWEH TILL BANCKSÄTER OCH ÖKNA, l FORDOM SWERIGES RIJKES RÅDI-I, SOM AFSOM- l NADE DEN 25 MAIJ 2 ÅHR 1608 I ÖREBRO>>. Bärstång. Total H 186, bärstångens H 70. Renoverat, varvid vapenskölden försetts med yvigt lövverk av bleckplåt. A vapnets baksida är fästad en värj a (jfr nedan), som emellertid ej torde ha någon samhörighet med detsamma. Huvudbaneret hängde urspr. på n. sidoskeppets ö. gavelvägg ovanför tumban. 3) (Fig. 108) Wolmar Stackelberg. På sidorna (nytt) lövverk av plåt. Inskr.: >>DEN ÄDLE OCH WÄLBORNE l WOLMAR STACKELBEHG l HERRE TIL PERRIST KAGRIMOIS l MADDERS 1 2 Troligen Thomas Clercks anträd, jfr nedan s. 125. Å gravmonumentet mars månad. SANKT NIKOLAI KYRKA 123 Fig. 102. Epitafium över borgmästaren Magnus Callander. Foto N. Azelius. Callander. 1695. 1695. Epitaph des Biirgermeisters Magnus Memorial tablet to the Burgomaster Magnus Callander. 1695. ocH HJELMAHSNÄS j FÖDD 1592. DÖD 1652.>> H 108. Kraftigt renoverat. Hängde urspr. i det Kursell-Kauerska gravkoret, varest en!. TrLAS även fanns en för Stackelberg byggd grav (jfr ovan s. 114). 124 ÖREBRO STAD Fig. 103. Huvudbaner över riksrådet Lubert Kaner. 1608, senare renoverat och delvis omgjort. Foto B. Walden. Funeralwappen des Reichsrats Lubert J{auer. 1608, später re­ noviert und teilweise umgeändert. Batchment of Lubert Kaner, the Councillor of state. 1608, later on renova t ed and partly a lte red. Fig. 104. Huvudbaner över justitieborgmästaren Thomas Clerck. 1682. Foto C. Claesson. Funeralwappen des »Ju ­ stizblirgermeisters•> Tho­ mas Clerck. 1682. Batchment of Thomas Clerck, the .iustici ary mayor. 1682. 4) (Fig. 105) Assessor Jakob Lithman. Inskr.: >>HANs KONGL: MAIJ:TTZ TROO TIENARE FORDOM ASSESSOR I KONGL: GÖTHA HOFHATT I JÖNKÖPING WASTERGÖTHLAND OCH DAL DEN TILL IACOBS- l SAMT VICE LAGMAN ÖFVER j ADLE OCH WALBÖRDIGE HERRE HR IACOB LITHMAN LUND M. M. FÖDD 1611 DEN 28 APRIL OCI-I AFSOMNAD ÅR 16 8.. 1 >>. Reno­ l verat. Urspr. plats >>Öster om och ofwan sacristigedörem. 5) (Fig. 106) Johan Bengtsson Gyllenharnesk. Inskr.: >>DEN EDLE ocH WELBORNE HERRE, l HER SAMUEL JAHAN BENGTSSON GYLLENHARNESK l TILL LANNAFORSS GÅHL, AHR FÖDD AO 1658 DEN 4 l AUGUSTI, l I OCH AFSOMNAT AO 1676 DEN 18 l APRILIS.>) H 165. Renoverat. Urspr. plats >>på Norra pelaren wid altaret och på des södra sida>>. 6) (Fig. 104) Justitieborgmästaren Thomas Clerck. Inskr.: >>HANs KONGL. MAJ:Ts vÅn OCH HERRES THOO TJENAHE WNDERLAGMAN ÖFVER NERIKE ÖST:ERGÖTHLAND SAMT JUSTITIE BORGMASTARE I ÖREEHO ALLERN1DIGSTE KONUNGS OCH HAR l 1j 5 l ADSHÖFDINGE l 1674 enl. ELGENSTIERNA. SANKT NIKOLAI KYRKA 125 Fig. 105. Huvudbaner över assessor Jakob Lithman. 1674. Foto B. Walden. Funeralwappen des As­ sessors Jakob Lithman. 1674. I-Iatchrnent of the asses­ sor Jakob Litlunan, 1674. Fig. 106. Huvudbaner över Johan Bengts­ son Gyllenharnesk. 1676. Foto S. Lindskog. Fnneralwappen Hir .Jo­ han Bengtsson Gyllen­ harnesk. 1676. I-Iatchment of Johan Bengtsson Gyllenhar­ nesk. 1676. DEN ÄDLE OCH VÄLBORNE HERRN HERR THOMAS KLERK FÖDD ANNO 1614 -DÖD ANNO 1682.>> H c:a 200. Renoverat. Hängde från början över n. dörren. >>Bredevid detta Wapn står en stor målad Tafla, hvarupå ses et genealogiskt stamträd, innehållande clerckiska stamfadern, thes 3:ne giften och Barnekullan> (TrLAS) - jfr ovan s. 122. TROO TIENARE OCH HAFF CAMMERERARE DEN l WÄLBORNE HERRE HERR IONAS ÖSTERLINGH, l FÖDD J NORKÖPING Arm EFFTER CHRISTI BÖRDH 1627 OCH DEN 6 j IULIJ, OCH I HERRA­ NOM SAHLIG AFFSOMNAD I STOCKHOLl\1 A:O l 1691 DEN l AUGUSTI.>> H 215. Renoverat. Urspr. plats t. v. ovan sakristiedörren. 8) sekreteraren Nils Leijonflycht. Inskr., numera oläsbar, enl. BAGGE: >>KONGL. MAJ:TS VAR ALLERNÅDIGSTE KONUNGS FOHDOl\1 TROTJENARE OCH SECRETERARE UTI DET HÖGLOFL. KONGL. CAMMAH COLLEGIO, VÄLBORNE HERR NILS LEIONFLYCKT, FÖDD D. 23 OCTOB. 1646 OCH I HERRANOM AFSOMNAD DEN 7 SEPT. 1694.>> H 240. Urspr. plats >>på Södra pelaren wid Altaret». Dep. 1914 i Ö. L. M. 7) (Fig. 107) Hovkamreraren Jonas Österling. Inskr.: >>HANs KONGL: MAIJ:TTZ l 126 ÖREBRO STAD Fig. 107. Huvudb aner över hovkamreraren Jonas Öster­ ling. 1691. Foto N . Åzelius. Funeralwappen des Hofkä mmerers Jonas , Österling. 1691. Hatchment of Jonas Österling, the Cmn·t Accountant. 1691. 9) Överkommissarien Johan Nordenfeldt. Inskr.: >>KONGL: MAIJ:Tz l TRO TIENARE OCH ÖFWER COMMISSARIUS l WÄLBORNE HERR JOHAN NORDEN l FELDT FÖDD ÅHR 1676 DEN ..• APRIL l DÖD I STOCKHOLM ÅHR 16951 l DEN 7 JUNII.>> H c:a 240. Renoverat. Urspr. plats >>på pelaren wid Kungastolen». 10) Landshövdingen Carl Falkenberg. Inskr.: »HANs KONGL. / MAIJ:Tz TROO MANN OCH LAND l HOFDINGE DEN HÖGWÄLBORNE HERRE l H. CARL FALKENBERGli ÄHR HIJT TILL WERLDHEN l FÖDT AO 1644. D. 12 APRILL OCH I l HERRANOM AFSOMNADT AO 1697. D l ... FEBRUARI.>> H 246. Renoverat. Hängde urspr. >>på Östra wäggen innom graf­ skrancket» (kring Leij onhufvudska gravkoret - jfr ovan s. 111 ). 11) Landshövdingen Fromhold Fägersköld. Inskr.: >>HANS KONGL. MAIJ:Ts l TRO MAN l 1725 en!. ELGE NSTIENA (en!. BAGGE 1625 !). SANKT NIKOLAI KYRKA 127 Fig. 108. Huvudbaner över Wolmar Stackel­ berg. 1652. Foto C. Claesson. Funeralwappen fiir Wo!mar Stackelberg. 1652. Batchment of Wolmar Stackelberg. 1652. Fig. 109. Huvudbaner över landshövdingen J ost Kursell, d. 1606. 1600-ts s. h . Foto B. Walden. Funeralwappen des Lan­ ·deshauptmanns .J ost Kur­ sen, t 1606. 2. Bälfte des 17. Jahrhunderts. Batchment of Governor J ost Kursen, d. 1606. Later 17th century. GENERAL MAJOR AF CAVAL- l LERIET SAMT LANDSHÖFDING ÖFWER NÄRIKE OCH vVÄR- j MELAND MED BERGSLAGARNE DEN HÖGVELLBORNE HERRE l FROMHOLT FÄGERSCHÖLDH 1 FRIHERRE ocH HERRE l ANNO ... 1706.>> H c:a 305. Renoverat. Urspr. plats >>på Östra wäggen Norr om Altare Taflam. An t r ä d (fig. 110 a- b), ett par, av trä, skulpterade, målade och förgyllda, till Carl Falkenbergs huvudbaner. Vartdera med 8 sköldar, en fäderne-, resp. mödernesköld (Falkenberg af Trystorp- Bonde) samt nedtill inskr.~band med >>Fäderne>> och >>Mö­ derne>>. H c:a 235. Renoverade. Av begravningsvapnen tillhöra endast Kauers och Stackelbergs den äldre 1600­ talstypen 1 med i plåt utklippt lövverk kring en relativt liten vapensköld; de ha l Jfr S. WALLIN, Om barocktidens begravningsvapen i Södermanland, STRÄNGNÄSSTUD. II, s. {)3 o. f. 128 ÖREBRO STAD Pig. 110 a. Anträd, Fäderne (Falkenberg af Trystorp), hörande tilllandshövdingen Carl Falkenbergs huvudbaner. 1706. Foto C. Claesson. ~tm111nb umn (våter1ichc Seite, Falkenberg af Trystorp), zum Funcralwappen des Landes­ hauptmanns Carl Falkenberg gc hörig. 1706. Genealogien! tree (agn ales , Fal­ kcnberp; af Trystorp ), l>elong ing to t he ha tchmcnt of Governor Carl Falkenberg. 1706. dock förvanskats genom tillsats av nytt lövverk och ommålning. Kursells, Gyllen­ harnesks, Lithmans och Clercks vapen bilda en grupp för sig; de torde vara utförda av landsortsträsnidare, några möjligen i samma verkstad som Spongius och Grotten­ bergs epitafier (jfr ovan s. 120). Slutligen märkas Österlings, Leijonflychts, Falken­ SANKT NIKOLAI KYRKA 129 Fig. 110 b. Anträd, Möderne (Bonde), hörande tiil lands­ hövdingen Carl Falkenbergs huvudbaner. 1706. Foto C. Claesson. Stnmmbaum (mlitterlicherseits, Bonde), gehörig zu dem Fune­ ralwappen des L a ndeshaupt­ manns Carl Falkenberg. 1706. GenealogicaJ tree (cognates, Bonde), belonging to the hatch­ ment of Governor Carl Falken­ berg. 1706. bergs, Fägerskölds och Nordenfeldts ståtliga huvudbaner samt Falkenbergs anträd. Samtliga dessa, härrörande från 1690-t. och 1700-ts b., äro trol. i stockholmsverk­ städer förfärdigade, rikt utformade representanter för den Tessin-Prechtska orna­ mentstilen inom hithörande monumentbestånd. !J. Sveriges Kyrkor. Närke J. 130 ÖREBRO STAD Fig. 111. Begravningsfana över landshövdingen Fromhold Fägersköld. 1706. Foto A. T. A. Trauerfahne des L~nd e shauptmanns Fromhold Fäger- sköld . 1706. Funeral banner of Governor Fromhold Fägersköld. 1706. Det förefaller, som om endast ett av kyrkans begravningsvapen gått till spillo, näm­ ligen amiralen Hans Nilsson Rosenbaners huvudbaner. Det nämnes blott hos PALM­ .SKIÖLD, varför det torde ha varit borta redan vid tiden för Berggrens anteckningar. SANKT NIKOLAI KYRKA 131 Fig. 112. Värja, hörande till okänt begravnings­ vapen. 1600-t. Foto N. Åzclius. Degen, zu r:inem unbe­ lmnntcn Fune ralwappen gehörig. 17. Jahrh. Rapier belonging to an unknown batchment. 17th centnry. Av inskriften kunde endast läsas: )>Hans Nillson Rosenbaner till Helgöö .... 6 ... 11...)> Vapnet hängde )>på en Pelare i högChoreb>. Under 1700-t. fanns i kyrkan ett antal begravningsfanor. Det framgår ej med full visshet, huru många de voro; rNv. 1830 upptar tre, rNv. 1837 (-44): )>En bättre och fyra sämre Fanor - den bättre förvaras hos Handl. Melim> - det kan dock i det senare fallet vara frågan om de deponerade regementsfanorna (jfr nedan). I St. H. M. finnes sedan 1883 deponerad en begravningsfana (fig. 111) med Fäger­ sköld-vapen, säkerligen uppsatt över landshövdingen Fromhold Fägerskölds grav i det Kursell-Kauerska gravkoret. Praktfullt metallbroderi i hög relief med guldfrans. Vapen, kantbård av akantusranka, i hörnen emblem, trofeer m. m. Broderiet har i sen tid transporterats på vit atlas förstärkt med linne. De begravningsfanor 1 över Wolmar Stackelberg, d. 1652, och Johan Stackelberg, l BEGRAV­ NINGSFANOR Se BAGGE, s. 182. 132 ÖREBRO STAD d. 1645, vilka jämte ovannämnda funnos uppsatta i Kursell-Kauerska gravkoret och som funnos i behå ll ännu vid 1800-ts m., äro nu förkomna. ANDRA FANOR En!. BAGGE förvarad es i sakristian Örebro kompanis fanor från Livregementet till häst och från Närke-Värmlands infanteriregemente ävensom Örebro borgerskaps kavalle­ rikårs standar; det sistnämnda, från 1744, tillhör numera Ö. L. M. VÄRJA >>En gammal värja, i fordua dagar nytjad till parad>> omtalas i INV. 1830. >>Omkring fästet var fordom ett sorgeflor viradl» - det torde alltså vara frågan om ett i samband med något gravminnesmärke uppsatt vapen. V är j an (fig. 112), av 1600-talstyp, har sedan oriktigt blivit sammanförd med Lubert Kauers huvudbaner. L 105. SPORRAR Vid auktionen 1815 (jfr bil. 5) försåldes >>l par förgylta Mässings Sporrar>> - möjligen från något gravminnesmärke. LIKKIST ­ I Ö. L. M. äro dep. 23 st. likkistplåtar, de flesta frånsl. av 1700-t. - tro!. minnen PLÅTAH från gravrensningen på 1860-t. POHTRÄTT O. A. TAVLOH, DIV. ÖVRIGA INVENTAHIEH PORTRÄTT ANDRA MÅLNINGAH Porträtt av kyrkoherden i Örebro (1880- 86), sedermera biskopen Erust Johan Keijser, o. p. d ., signerad W L 1891, i svart träram med guldlister, 80x96. Ett porträtt av kyrkoherden i Örebro (1776- 98) Erik Waller fanns 1836 i sakristian och 1853 i prästgården men synes sedermera ha förkommit. lVIännen i den brinnande ugnen (fig. 113), o. p. pannå av ek, 61 x84. T. h. under ett stort draperiarrangemang konung Nebukadnesar på sin tron, nedanför vilken ut­ breder sig en talrik åskådaregrupp, män, kvinnor och barn i dräkter av 1600-talssnitt. T. v. de tre männen knäböj <:tnde i den brinnande ugnen , bakom dem ängeln . I fonden Babel, bl. a. med det hos Daniel, kap . 3, omnämnda 60 alnar höga avgudabelätet. Kolo­ riten domineras av nästan uteslutande bruna toner. I mörkbetsad profilerad träram med hopplister, 83 x 106. Kopia(?) efter tro!. nederländsk 1600-talsmästare'? Kon­ serverad 1936. Hängde från början i n. sidoskeppet v . om sakristiedörren. Kristi föde l se, o. p. pannå av ek, 41 x 52. I förgrund en ses den heliga familjen medlVIaria visande den nyfödde för tillbedjande åskådare. Över gruppen svävar en ängel och i tavlans övre del skymtar bland moln en grupp lovsjungande änglar. Hållen i mycket mörka färger, endast figurgrupperna svagt belysta. I profilerad ram av mörkt polerat trä, 64 x 74. 1700-talskopia efter tro!. italiensk 1600-talsmästare? Enligt BAGGEs upp­ gift 1785 >>nyligen gifvet til kyrkan af Rådmannen i staden Hr. G. Hesselius>>. Hängde från början i n. sidoskeppet ö. om sakristiedörren. Konserverad 1936. Kristus i Emaus (fig. 114), o. p. d., 107 x152. Kring ett litet runt bord, täckt av vit duk m ed mönstrad bård, sitta vid måltiden Kristus och de två lärjungarna, de senare iförda dräkter av 1600-talsmode. Bakgrunden, en vägg med nisch, har upptill ett målat språkband med inskr.: SPERA JAM VENIT NOBISCUM CHRISTE MANETO. I svart, SANKT NIKOLAI KYRKA 133 Fig. 11 3. >>Männen i den brinnande ugnem . Oljemålning (kopia?) av okänd 1600-talsmästare . Foto N. Azelius. <•Die drei Männer im Feuerofem. Ölgemälde (Kopie?) •>Thethreemenin Lhefieryfurnace>>. Oil-painting(copy?) eines unbekannten Mcisters ans dem 17. Jahrhundert. by an unknown master from the 17th century. enkelt profilerad träram, 115 x 159. I koloriten dominera rött och grönt i mantlar o. a . dräktdelar. 1600-talsoriginal. Uppges av BAGGE hänga vid sakristiedörren, av ScHUBERT >>pryda altaret», vilket senare knappast kan tolkas annorlunda än en place­ ring å östväggen vid endera sidan av altaruppsatsen. Kristus på korset, oljemålning p. d. efter original av P. P. Rubens. I svart trä­ ram med guldlister. H omkr. 300, B c:a 235. Skänkt 1786 av målaren Pehr Zetterberg i Kristinehamn, vilken utfört målningen; ramen förfärdigades av snickaren rådman Johan Ebbe; tavlan uppsattes 1787 >>öfver Fruentimbcrs läktarem (BRoMs). 1 Konserverad 1936. >>En Tafla öfver C h r i s t i Korsfästelse skall nu uppsättas, målad och hitskänkt af en Målare­ Gesäll i Stockholm, som velat ih ågkomma d enna sin födelse -ort. Vår trogne Ledsagare, Kloc­ karen, var rätt nöjd m ed densamma; och verkligen var Taflan rörande att se, mera för Målarens. skull än för dess express ion, ehuru han tillskapat Röfvarene tillräckligt grufliga>>. - J. K. LIN­ NERHJELM, l3ref under resor i Sverige, Sthlm 1797, s. 36. 9* 1 134 DIVERSE TAVLOR ÖREBRO STAD S. k . Lentulusporträtt, >>VÅR HERRES OCK FRXLSARES JESU CHRISTI PORTRXrr FÖRFATTADT EFTER ROMS GAMLA ANNALER>>, tryckt i Stockholm 1779. Inom glas OCh för­ gylld träram med pärlstav, 31 x 45. Enl. inskr. skänkt av >>Doktorn och Assessorn Wad­ ström>>. Dep. i Ö. L. M. Av Hedengrans minnestavlor anskaffades 1702 den över Karl XI:s begravning och 1705 den över slaget vid Narva; till dessa förfärdigades svarta ramar av snickaren Sven Lännartsson. Tavlorna såldes 1867. Åtminstone ett kungatal synes ha funnits, att döma av en beställning 1801 av >>en Kunglig ram med Krona och qvistar och oägta förgyllning>>. ÖVRIGA IN­ VENTARIER AV KULTUR­ HISTO R ISKT INTRESSE Några likbårar finnas numera ej i behåll; de sista som funnos kvar såldes 1831. Redan 1799 antecknades, att bårar ej längre äro i bruk. Bland de bårar, som tillhört kyrkan, märkes en från 1645, skänkt av Casten Otter >>effter sin s. framlidne hustrU>>. Den första likvagnen anskaffades 1768 och synes ha varit i bruk till 1838. En väggfast l ångkista eller rättare kistbänk står utmed sakristians s. vägg. Den består av flera avdelningar m ed sina särskilda lock, av vilka ett har tre hål för mynt. Den numera gulmålade kistbänken, H 50, nämnefO redan i 1600-ts INV.FÖRT. Kis ta av trä, rikt beslagen med talrika järnba nd ; grönmålad. För tre lås. H 56. 50 x 90. 1600-t? - den enda återstående av de sex- åtta kistor, som förekomma i INV.FÖRT. från 1600- OCh 1700-t. Sakristians m6blering utgjordes under 1600-t. förutom av den väggfasta kist­ bänken endast av ett större ovalt och ett mindre fyrkantigt bord. Under 1700-t. utökas detta möblemang med ett stort beslaget furuskåp, >>en av Probsten tingad nattComode>> (1778) och ett halft dussin stolar (1799). Den nuvarande inredningen - bl. a. ett stort väggfast skåp i rummets v. del - är av sent datum. Taburett av björk, vitmålad, med stoppad och klädd sits. Gustaviansk; sarge och ben snidade; klädseln ny. H 45. L 95. Ett par brudstolar inköptes 1662 av Matthis Snil:kare. De avfördes ur rNv. 1859. En kyrkogångsstol anskaffades 1698. I INV.FÖRT. från 1700-ts s. d. förekommer den ej längre, men i mv. 1798 upptages >>En Körko-gå ng-pall , öfwerdragen med grönt Kläde>>. Denna förefaller vara identisk med en befintlig pall av grönmålad furu, klädd m ed grönt kläde; H 40, L 60; dep . i Ö. L. M. >>En pall för Brottslingar» finnes upptagen i rNv. 1836, avföres 1844. Notställ (fig. 116) av malm, genombrutet m ed stiliserade rankmotiv kring r H s. 26 x 39. På hög ståndare av järn med träfot. Dep . i Ö. L. M. År 1688 uppsattes i tornet ett slagur, vilket enl. en av BAGGE citerad inskr. var för­ färdigat av urmakaren Harald Spång. Densamme reparerade verket 1699. Omfattande reparationer ägde rum 1736 och 1830; verket utdömdes emellertid 1840 och såldes kort därefter. Nya urtavlor tillkommo 1736 och förmodligen även omkr. 1771, då den nya tornhuven byggdes. Från dessa senare tavlor härröra väl de urvisare av förgylld SANKT NIKOLAI KYRKA 135 Fig. 114. Kristus i Emaus. Oljemålning av okänd 1600-tals­ mästare. Foto N. Åzelius. Christus in Emaus. Ölgemälde von einem unbekannten Kilnst­ ler. 17. Jahrh. Christ in Emaus. OH-painting by an unknown master. 17th cen­ tury. plåt, L 131, resp. 85, som finnas dep. i Ö. L. M. År 1842 var det nya urverket, tillverkat av urmakaren P. E. Ehrenborg, färdigt; det modärniserades 1872 och är alltjämt i bruk. )>Ett Litet Pendel-Uhr, hvarefter det stora justeras)> fanns i tornet åtminstone från år 1780, då det försågs med )>ett Foutral med Lås och 2 par Gångjerm. Det nedtogs 1830 och såldes på auktion. - Ett i Ö. L. M. dep. urverk från 1800-t. synes ha fyllt samma uppgift som det ovannämnda. Skrivställ (fig. 115), Mariebergsfajans, dekor i blått. För två bläckhorn och ett ljus. Under bottnen: tre kronor - M B - B m. m. H 11, B 24. Nämnes första gången i INV. 1798. Sanddosa, masurbjörk, svarvad, polerad. H 12. Nämnes första gången i rNv. 1836. 136 ÖREBRO STAD SigilF, stål, med kort, genombrutet hand­ tag. Oval tryckplatta med en örn - från Örebro stads vapen - framför ett berg, varå står ett kors. Omskrift: ÖREBRO KYRKAs sr­ GILL s. NlL:. H 4,5. 1700-t. Talrika lösa arkitekturfragment fin­ nas bevarade, dels på kyrkans vind, dels och framför allt såsom dep. i O. L. M. Beträffande den senare gruppen av dessa föremål är dock en viss osäkerhet rådande såtillvida, att pro­ veniensen icke alltid kan med full visshet angivas. Till stor del äro nämligen bygg­ Fig. 115. Skrivställ av Mariebergsfajans. Foto nadsdelarria grävningsfynd, vilka under1800­ B . Walden . Schreihzeug ans MarieInk-stand, of Marieberg t. införlivats med museets samlingar utan hergsfayence. faience. att härkomsten alltid blivit så noga regi­ strerad. Bland dessa fragment torde före­ komma även sådana, som härröra från den medeltida Längbro kyrka, från karmeliter­ klostret och möjligen även från profana byggnader; huvudparten torde dock stamma från Nikolaikyrkan och ha tillförts museet i samband med restaureringsarbetena på 1860- och 70-t. Efter lektor Ad. Kjellströms död 1932 omhändertog förs. ett stort antal i dennes bostad förvarade äldre och nyare byggnadsdelar, ornament, målade glasfönster m. m., vilken samling numera förvaras magasinerad. Arkitekturfragmen­ ten utgöras av s o ck e llis ter, k o l o n n b a ser, k o l o n n skaft, f ö n s te r p o s ter, f ö n s ter­ bågar, valvribbor, kapitäl, formtegel m . m. >>Adam och Eva>> (fig. 117), pilastrar från ö. kyrkogårdsportalen (jfr ovan s. 15). Kalksten, bilderna huggna i relief, nedtill söndriga. H 180, resp. 152, B 61. resp. 53. 1600-t. Dep. i O. L. M. Sta t y -- Paulus - , huggen i engelsk kalksten av Karl Hyllengren. Var 1899­ 1936 uppsatt å tvärhusets n. vägg, där nu Rob. Nilssons Engelbrektsepitafium (se ovan s. 102) är placerat. Följande rester av 1771 års tornhuv återstå : Tupp, koppar, huvens krönfigur. H 110.- Or­ nament, 4 st., i form av eldslågor. Förgylld plåt. H 80. Dep. i Ö. L. M. Kyrkstöt, av bamburör, med mässings­ knopp. L 276. Dep. i O. L. M.- Prestaver, 2 st. L 172. Dep. i O. L. M. - Tornväktar1 Jfr titelsidans vapenvignett, som utförts efter detta sigill. Fig. 116. Nolställ av malm. Foto B. Walden. Notenständer ans Bronzc. Music-stand o[ brass. SANKT NIKOLAI KYRKA 137 Fig. 117. >>Adam>> och >>Eva•>, reliefer i kalksten å pilastrar från östra kyrkogårdsportalen. 1600-t. Foto B. Walden. >>Adam>> and >>Eve>>. Limestone reliefs on h alf-pillars from the eastern churchyard gate. 17th century. >>Admn>> und >>Evcu, Kalksteinreliefs auf Wandpfeilern vom östlichen Kirchhofsportal. 17. Jahrh under t. lur, koppar. L 122. Dep. i Ö. L. M. >>Här ofvanföre>> -- (tornuret)-- >>är et särskildt rum inrättadt, hvaruti Tornväktarne hafva sit tilhåld om nätterne>> (BAGGE). - Trum­ pet, mässing, stämplad >>Louis Hälling J:r Marknenkirschen». Dep. i Ö. L. M. 138 ÖREBRO STAD Av kyrkans i L. A. förvarade böcker ha några varit bundna i band, vilka vid verkställd ombindning överlämnats till O. L. M. Av dessa bokband märkes ÖREBI-WO KIÖRKE BOOK ANNO 1645, svart skinnband med pressade ornament av renässans­ karaktär. SAMMANFATTNING I. Kyrkan verkar utåt såsom ett enhetligt byggnadsverk. Kor och långhus ha tillkommil successivt under tiden 1275- 1350. I planbildning och valvsystem yppa sig emellertid vissa stilskiftningar. I koret tillämpas sålunda det bundna systemet, ehuru utan fönster i högmurarna. I väster tillämpas det fria systemet med e t t avlångt valv i varje skepp och travee samt hallkyrkaartat tvärsnitt. Yttermurarna tillhöra i stort sett en äldre period, de nuv. fönstren motsvara däremot en yngre. Den norra lå n ghus­ portalen hör därjämte till den äldre perioden, medan den gotiskt formade och detaljerade sydportalen bildar en mellanp eriod. Urspr. har man sannolikt avsett att uppföra en kyrka med enkelt rektangulär plan samt med en inre uppbyggnad motsvarande den nuv. kortraveen. Snart nog har man modifierat denna plan genom inar­ betandet av ett tvärhus däri. De båda tvärarmarna äro egendomligt nog tunnvälvda. Korets sido­ skeppsvalv ha urspr. saknat ribbor. Gotiskt profilerade sådana ha efteråt infogats. Korels mittskepps­ valv har liksom korskv adratens valv klöverbladsform ade ribbor. Korels runda pelare ha kapitäl med romaniserande ornering, vari dock inskjutits rent gotiska detal­ jer - bl. a. naturalistiskt bladverk. Korets stilskede visar analogier med v issa delar av domen i Lin­ köping, utförda vid 1200-ts slut, och bör dateras till denna tid. Den stora sydportalens skede, till vilket valvkonsolerna å ena långhusmuren även höra, torde vara att datera till 1300-ts början. Det synes icke osannolikt, att man under denna period åsyftat att för­ vandla kyrkan till en regelrätt gotisk ba<;i!ika - i analogi med de samtidigt pågående dömbyggena i Uppsala och Skara. Den tredje byggnadsperioden ger långhuset dess nuv. ganska otympliga valv. Det ena, runda pelare­ paret (n . pelaren förn yad) efterbildar tydligt korets runda pelarepar, ehuru i nationellt romaniserande anda (jfr Gotland). Datum c:a 1350. Fönstren och strävpelarnas krön m. m. härstamma från restaureringen. Långhusets fönster samt östgavelns mellersta och s. korväggens östligaste fönster reproducera dock de medeltida formerna. Dessa former äro dock icke vad korpartiet beträffar de ursprun gliga, vilka i stället torde ha utmärkts av enkel tredelning utan masverk. Byggnadsmaterialet är huggen närkeskalksten. II. Under 1400-ts f. h. tillbyggas tornet och det nordliga kapellet (•>Längbrokyrkm1») i det vi d denna tidpunkt gängse nationella byggnadssättet, d. v. s. med utnyttjande av obearbetad marksten för all a stora släta murpartier samt med tegel i omfattningar och ornamentala partier. I den numera helt om­ byggda •> Längbrokyrkan •> h a kalkmålningar anträffats, vilka kunna dateras till 1430-t. Av kyrkans medeltida inventarium återstår numera intet. En kalk med paten, till sina äldre delar tro!. Hibskt arbete från omkr. 1425, skänktes 1615. III. I nyare tid ha kyrkans tak och tornspira växlat gestalt flera gånger, senast under den stora res­ taureringen 1860- 99, utförd under ledning av lektor Ad. Kjellström i anglicerande anda. Tornets Ido ck­ våning och kalkstensspira samt hela den nuv. •>Längbrokyrkan •> ha Kjellström till upphovsma n. Från 1600-t. härrör huvudparten av kyrkans gravminnen och belysningsredskap. Altaruppsatsen, utförd av Markus Hebel, skänktes 1661. Det äldre textilbeståndet är från 1600-ts s. h. och 1700-t. Den nuv. fasta inredningen härrör dels frå n restaureringen under 1800-ls s. h., Läng­ brokirche•>) angebaut. Der Stil war die in dieser Zeit i:tbliche national e Bauwcise, d. h . mil Benutzung unbearbeitcten FeJdsteins fiir alle grossen glatten Manerparlien und mit Ziegel in den Einfassungen und ornamentalen Partie11. In der nunmehr völlig umgebauten •>Längbrokirche•> sind Kalkmalercicn cnt­ deckt worden, die in die Zeit von ca. 1430-40 datiert wcrden können. Von dem mittelalterlichen luventar der Kirche ist jetzt nichts m ehr erhallen. Ein Kclch mit Patene, dessen älterc Tcile wahrscheinlich Llibecker Arbeil von ca. 1425 sind, wurdc der Kirche im Jahre 1625 geschenkt. III. In neuerer Zeit sind das Dach und die Turmspilze der Kirchc verschiedentlich verändert worden , zuletzl während der grossen Restaurierung von 1860- 99, die unter Leilung des Lektors Ad. Kjellström in anglisierendem Geiste ausgeflihrt wurde. Die G!ockenstubc und die Kalksteinspitze des Turms sowie die gesamte jetzige •>Längbrokirche>> stammen v on Kjellström. Ans dem 17. Jahrhundert stammen die meisten Grabdenkmäler, sowic die Beleuchlungsgcgensländc der Kirche. Der Altaraufsatz, ausgefuhrl von Marlms I-Iebel, ist ein Geschenk aus dem Jaln·e 1661. Das ältere Textilmaterial starumt aus der 2. Hälfte des 17. und dem 18. Jahrhunderl. Die jetzige feste Einrichtung k am teils während der Restaurierung in der 2. H ä!f le des 19. Jahrhundcrts , teils (die Bänke) 1936 zustande. SANKT NIKOLAI KYRKA 141 SUMMARY I. The exterior of the church gives the impression of a homogeneous edif ice. The choir and the nave were erecte d over the period 1275- 1350, but the plan and the vault system show certaln style differences. Thus, in the choir, the bound system is applied, though without windows in the walls ab o ve the roof of the aisles. In the west part the frec system is applied with o n e oblong vault in each aisle and campartment and a hall church-like cross section. The externa! walls date, on the whole, from an older period, while the existing windows earrespond to a newer one. The northern nave portal belongs to the o.! der period, and the Gothicall y formed and detailed south portal represents an inter­ mediale period. The original intention has probably been to erect a church with a plain rectangular plan and an inner structure corrcsponding ·to the present choir compartment. This plan, however, was soon modified and a transept was warked in. Strange to say, the two transepts are barrel-vaulted. The aisle vault of the choir was originally without ribs, but subsequently Gothically profiled ones were put in. The nave vault of the choir, as weil as the vaults of the cross squares, has trefoiled ribs. The round pillars of the choir have capitals with Romanizing ornaments intermixed with purely Gothic details, inter alia, naturalistic foliage. The style of the choir is samewhat analogous to certaln parts of Linköping Cathedra! executed in the late 13th century, and must be dated to that period. The !arge south portal, also including the vault consoles, is supposed to date from the early 14th century. During this period it is Iikely that there was intended to transform the church into a regular Gothic basilica in analogy to Uppsala and Skara Cathedrals then under construction. During the third building period the nave was given its present rather elumsy vaults. The two round pillars about 1350 (the n orthem pillnr has been renewed), c! early reproduce the pair of round pillars in the choir, though in a national Romanizing spirit (cf. Gotland). The windows and the coping of the buttresses originate from the restoration. The windows of the nave, the middle window of the east end, and the easternmost window of the southern choir wall, however, are made according to the mediaeval remains . As for the choir department, the forms are not original. The earliest windows are supposed to h ave been eharacterized by a plain triseetian without tracery. The building material is hewn limeston e. II. During the first part of the 15th century, the tower and the northern chapel (•>Längbro Church•>) were added. The method of building was the national one prevalUng at that time, unhewn gray-stone being used for alllarge plain walls and brick for frames and ornamental parts. In Längbro Church (now thoroughly altered) mural paintings have been found, which can be dated to about 1430- 40. Of the mediaevel fixtures of the church notbing has been left. In 1615 the church was given a chalice with wafcr-plate, the older parts of which are probably of Lubeck workmanship from about 1425. III. In modern times the roof a nd the spire of the church have been changed repeatedly, the last occasion during the great restoration in 1860-99, executed in Anglicizing style by Ad. Kjellström. The ringing-loft and the limestone spire of the tower, as well as the whole present •>Längbro Church•>, origi­ nate from Kjellström . The principal part of the tombs, hatchments, and memorial tablets as well as the lighting appliances ·of the church date from the 17th century. In 1661 the church was given an altar -piece, executed by Mar­ ku s Hebel. The older textiles date from th e late 17th and the 18th centur ies. The present fixed furnishing dates, partly, from the restoration during the later part of the 19th ~ent ury, and pa rt! y -- the benehes from 1936. 142 ÖREBRO STAD Bilaga L 1615 ÅHS INVENTARIUM Ano 1615 then 11 Novebris , höls sochne stellie uthi Örebroo Tå ransakadhe Kyrkiones och församblingenes förm äner forst Kyrkiones Inventarium och fans som efterscrifuet ståår. Silfrkana . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i st. förärat til kyrkion af s Lybert Caufertz arfuinga En kalk förgylt och Amallerat förärat til kyr­ kion i Testam et efter S. I-lans Nilss til Helgö ö An förgylte kalker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . z st. En liten kalk oförgylt som brukas til sochne­ bodh Patener förgylte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 st. Oförgylt ... . ...... . ....... ....... ..... 1 st. Oblatekaar af silfr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 st. An itt litet af koppar förg ylt Hållandskrws .. ... .... . .... .. ... . .... . 1 st. Boker Biblia Latina. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . z st. then ene fulkoligh på någhre bladh näär, then andre ofulkoligh, initum a parab. Salomonis. BiBlia sueske: G. Testarn. i z band förnött Nye Testamete uthi nytt band föräradile til kyrkion af Lars Olofss Handboken ......... .... ... .. . . ... . .. . 1 st. Gama! Handbok ......... . .. .. . ..... .. l st. selneceri in Psalt. Tysk . ...... . ... . .. .. 1 st. Psalmbok. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 st. Messingh Crono om 6 pip . .. .. ..... . . . . ....... . förärat til kyrkion efter s Hans Skate Staka på Altaret med 4 pip .......... . gifuen til kyrkion af Arfuid Beneld Staka på Predikestolen med 3 pip . ..... . förärat til kyrkion af Lars Olofss store stakar . ..... . . ... . . .. .... . . .... . Kloekekoppar Wäghr tilhopa 5 , sten, trävirke, spån, järnskrot, tågvirke, skräp m. m. samt »17. 1 KyrkTafia med Bilclhugg. arbete», såld till Baron örnsköld fö r 1: - : - samt >>1 Dito Dito•>, såld till >>Granluncl» för 2: - : - . (N) Auktionen annonserades i Örebro tidning 9 och 9 181 5: >>Tis d agen elen 12:te i denne m ånad kl. 10 fm. säljes å tskilliga Örebro Kyrka tillhörige persedlar, bestående utaf 5 st. bruk­ bara Mässhakar: dels af Sammet och dels af Siclen, Altare- och Kalk-Kläelen samt D ynor, 2 st. :vretals -Ljuskronor, en mängel Metall, Jcrn - och Blecksaker, Kyrktaflor och Bilder, gammalt Tåg­ wirke, nytt och gammalt Träclwirkc, en s tor Spånhög m. m . - - - •>. 1 2/ 9/ 10* 148 ÖREBRO STAD Bilaga 6. GRAVHENSNINGEN 1871 Vid 1871 års gravren snin g avfördes till söd ra k y rko gården ett 70-tal lik, av vilka följande identi­ fierades: Aasson, Johan, d. 1791, h andelsman ; h ans förs ta hustru von Ake n , Fredrika Margareta; hans andra hus tru samt barn. Pi hlträ, Lars Månsson, d. 10 / 2 1702, befallningsman över Öster-Närke och Fellingsbro härad ; hans hustru z .e tterman, Magda l ena Joh a n s dott er samt barn. Gradow, Jakob, d. 14 / 5 17.. ?, rådman i Örebro. Montan, Beata Johanna, f. 1753, d . 1777, fru . Lethgren, J oh a n, f. 19 / 3 1718, d. 24 / 10 1794 , handelsman; hans hustru B j ör k, Margareta Kristi n a , f. 25 J. 1723, d. 4 / , 1787. Clas on, U lrika Kris t i n a , f. H j or t h, d. 8 / 6 1794 i en å lder av 57 år 7 månader, fru. \Vindahl, Lars, f. 26 / 9 1724, d. 5 fi 0 177? , handelsman. Hoof, Kristina, f. 19 1. 1695 , d. 18 / 11 1765, fru, g. m. rådmannen Carl Jacob Lindzcll. Zetterman, Catharina, f. 19 / 12 1697, d . 24 fi 0 1783. Lungdelius, O l of, f. 2 0 / 2 1724, d. 10 / 3 1791, urm akare. Cervin, Gustaf, f. 8 / 2 1727, d. 18 / 6 1797, handelsman. Nisser, H edvig So fi a, f. Östman, f. 1733, d. 25 / 11 1784, fru . Söderman, Per, f. 7 / 12 1.711 , d. 6 / 3 1793, lmappmakare. Lethgren, Hilda, f. 1736, d. 4 / 0 17.. ?, fru , g. m. landssekreteraren Alm gren. No r stedt, Lars, f. '1 / 12 :1717, d . 6 / 12 1787, rådman; han s hustru v on Aken , Sara El i sabeth , f. 18 31 / / 4 1766. 3 1733, el. Ha sse lström, Ebba, f. 1723, d. 11 / .1 1785 , fru , g. m. brukspatronen Karl \ Vester. H ulth, Israel, f. 13 / 8 1726, el. 3 /, 1784; hans tre hustrur Boman, Anna Katrina, d . 1_754, Öij­ man, Anna Kri s tina, d . 1774, och Fabritius, Anna B irgitta, d. 1778. Skyllborg, N il s, f. '1 / 3 173(), el. 8 / 4 1778, kvartermästare v id Kungl. Livregementet; hans hustru \Ve ster, Ebba U lrik a . Behmmer, Kristina, f. E rling, el. 2 "r, 1800 i en ålder av 65 år l månad, änkefru. \Vernberg, Brita Beata, f. 6 / 4 1765, d. 7 / 2 1787, fru, g. m. lasarettsmecl icus Eric Göran \Val ­ lerius. Dessutom följande i 1G89 års gravlängd omnämnda personer: B e r t i l s s o n , L ar s, befallningsman. Reben, Enge lbr e kt, borgmästare. )ii!sso n , Jacob. Bohm, L ars Olofsson, överborgmästarc. Svensson, Olof, sporrsmed. Berg, Pe r Andersson, rådman . Olsson, Erik, borgmästare. Joh ansso n , Johan , r ådman. (K III: a) Fig. 119. Olaus-Petrikyrkan från sydost. Foto S. Lindskog. Die Olaus-Petri-Kirche von Slidosten. The Olaus-Petri-church from the south-east. OLAUS PETRI KYRKA THYCKTA KÄLLOH: K. E . EDLUND, OJaus Petri-kyrkan i Örebro, i Till hembygden 1913, s. 98 o. f. - PnÄSTMÖTESHANDL. 1917, 23. - SAXON, s. 438 o. f. HANDSKH. KÄLLOH OCH AVB.-SAML.: B. ST.: Ritn. av A. KJELLSTHÖM m. fl., från 1907, 12, 26 (18 bl.) - A. RoLAND, inspektionsblankett 8 /6 1915. -- Skr. 1926 rör. glasmålningar i gravkapellet. - Ett flertal tidningsurklipp. FÖRSAMLINGSHISTORIA se ovan s. 7. Fig. 120. Längdsektion mot norr genom mittskepp et . Lting ss chnill gege n No rden. Före l !l38 års restaurering. Eft. ritn. B. St. Longitudinal seetio n towards the north. Fig. 121. Plm1. Före HJ38 års restaurerin g. G rundriss. P lan. Efter ritning B. St. 152 ÖREBRO STAD KYHKOBYGGNADEN BEL\GE:\IIE1 II U Y CDDELA B l\!ATEHIAL SOCKEL YTTETITAK POTIT .\ LEl{ !:\ T E nT ÖH GOLV GLA.S)I:\.L­ :\ 1:\'GAJ\ U PPV.:\H!\IN ING BYGGN ADS ­ JIISTOHTA. Den i stadens n. del invid Storgatan belägna kyrkan ligger ej långt från den plats, där under medeltiden den gamla Längbro kyrka (jfr ovan, s. 8) låg. Omedelbart n. om kyrkan utbreder sig den gamla n. kyrkogården (se ovan, s. 19), på vilken har upp­ förts ett gravkapell i samma stilart som kyrkan. Exteriören framgår av fig. 119, som även visar de mot den ö. om kyrkan liggande Sofiaparken anlagda terrasseringarna. Invid kyrkans s.v. hörn är (1935) rest en statygrupp i brons, framställande bröderna Olaus och Laurentius P etri, av Nils Sjögren. Kyrkan är en treskeppig basilika med tvärskepp, torn över korsmitteln, kor med halv­ rund avslutning åt ö. samt med utbyggnader, inrymmande sakristia, dopkapell m . m ., dels i vinklarna mellan kor och tvärskepp, dels i långhusets v. del i form av ett mindre tvärhus. Planen, fig. 121, har närmast inspirerats av Varnhems klosterkyrka. De arki­ tektoniska detalj erna repetera stilelement, vilka huvudsakligen lånats från den engelska unggotiken. Materialet är väsentligen maskinslaget t egel, som i exteriören överklätts med kalk­ sten, tuktad i murytorna, huggen i omfattningar o. dyl. En kraftig sock e l av granit. Tornspiran och de övre takpartierna samt sakristian äro täckta med skiffer, sidoskeppens och koromgångens tak med kopparplåt. Ing å nga r med portalomfattning, erinrande om Nikolaikyrkans, i v. - huvudin­ gången - samt två i s., till de båda tvärhusgavlarna. Huvudingångens tympanon med kalkstensskulpturer, bl. a . en bild av Olaus Petri. Fig. 122 visar interiör e n mot ö. Mittskeppet avtäckes av kryssvalv med kalkstensribbor, sidoskeppen av ribblösa dy­ lika; i korsmitteln rikt utbildat stjärnvalv. Koret har omgång, efterbild ande Varn­ hemskoret. I n. tvärskeppet har orgeln varit inbyggd, 1938 flyttad tillläktaren i väster. Den n. tvärhusutbyggnaden i kyrkans v. del är inredd till dopk a p elL Sakri s tian, mellan koret och s. tvärskeppet, är anordnad såsom bönekammare med altare intill ö.­ väggen. Golv av slipad kalksten. Pelare - med rikt skulpterade kapitäl - - bågar, konsoler, valvribbor m. m. av huggen kalksten, tegelmurarna i övrigt invändigt putsade, före 1938 dessutom dekorera de med kalkfärgsmålningar i schablonartade mönster. I korets och tvärskeppets fönster äro insatta glasmålningar, utförda efter ritningar av artisten Carl Almqvist. De i s. tvärskeppsgavelns fönster, levererade av firman Shrigley & Hunt i Lancaster, voro ursprungligen avsedda för Nikolaikyrkan. Kyrkan uppvärm e s medelst varmvattensystem. Efter ritningar av A. H. Hägg och Ad. Kjellström uppfördes kyrkan 1908- 11 och in- OLAUS PETRI KYRKA 153 Fig. 122. Interiör mot ö. efter restaureringen 1938. Foto E. Sjöqvist. Inneres gegen Ost en. Interior towards the east. vigdes 22 dec. 1912. 1938 undergick kyrkan en genomgripande restaurering under led­ ning av arkitekten Erik Fant. Därvid flyttades orgeln till läktaren i v.; fönstren på v. väggen sattes igen och entrepartiet i v. omdanades; väggar och valv befriades från sin dekorering; inredningen ommålades. INHEDNING OCH LÖSA INVENTAHIEH Altare av kalksten med fyra framförställda kolonnetter, bärande altaruppsats, ett goticerande retabel med skulpturer och målningar. Predikstol, bänkinredning och orgelfasad i nygotiskt snickeriarbete, ommålade 1938. Orgel med 32 stämmor från E. A. Setterquist & Son, Örebro. I korvalvet ett triumfkrucifix (fig. 123), ett polykromt och förgyllt metallarbete, utfört 1935 efter ritning av arkitekten Knut Nordenskjöld. FAST I:":HED~I'>G 154 ÖRE BHO ST AD Fig. 123. Triumfkrucifix, pol y kromt och förg yllt m rtallarb cte. Av K . N orden­ skjöld 1935. T riumphal crurifix, polychromatic and gildcd metnl-worl<. By K. Nordenskjöld 1935. Triumphkruzifix, polychromc und vcrgoldcte Metallarheit. Von K. Nordenskjöld 1\)35. LösA IKV E:<; TAm En I dopkapellet en kalkstensdopfunt av medeltida utformning, med hissbart lock, snidat i ek i form av en gotisk spira. Inventarierna äro genomgående modärna. Nattvardskärl, bestående av två kalkar med tillhörande patener, av förgyllt silver, sockenbudstyg, två kommunionkannor samt oblatask, samtliga kärl förfärdigade 1912 och senare, flertalet av guldsmedsfirman Rönnqvist & Söner, Örebro. OLAUS PETRI KYRKA 155 Ny a r ma t ur, utförd efter ritningar av arkitekten Knut N ordenskjöld, anskaffades 1935. Den omfattar sex större och åtta mindre ljuskronor, sex lampetter i koromgången, fyra altarstakar m. m. Textilier, bl. a. två mässhakar av svart mönstrat siden med broderier samt två av röd broscherad sidenvävnad med guldtrådsbroderier. Nya textilier anskaffades 1938. Tre klockor, gjutna av C. J. Bergholtz & C:o, Stockholm. Porträtt av lektor Adolf Kjellström, oljemålning på duk av G. Andresen. SAMMANFATTNING Kyrkan uppfördes 1908- 11 efter ritningar av artisten A. H. Hägg och lektor Ad. Kjellström. Inred­ ning och inventarier genomgående nyanskaffade. Restaurering 1938. ZUSAMMENFASSUNG Die Kirche wurde 1908-11 nach dem Entwurf von A. H . I-lägg und Ad. Kjellström m·baut. Einrichtung aus derselben Zeit. SOMMARY The Church was erected Contemporm·y fittings . in 1908-11 from drawings by A. H . Hägg and Ad. Kjellström. Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande UPPLAND. delar: (7) Band I, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. (29) Band I, h. 2. Danderyds skeppslag, västra delen. Pris 13 kr. (8) Band Il, h. 1. Häverö och Väddö skeppslag. Pris 4: 40. (12) Band III, h. 1. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. (1) Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. GOTLAND . (3) Band I, h. 1. Lumme/unda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. (21) Band I, h. 2. Lummelunda ting. (Tingstäde). Pris 5: 50. (31) Band I, h . 3. Bro ting. Pris 12 kr. (33) Band I, h . 4. Endre ting . Pris 12 kr. (35) Band I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd l. Pris 10 kr. (42) Band II . Rute se/ting. Med register till Bd Il. Pris 16 kr. VÄSTERGÖTLAND. (2) Band l, h. 1. Kållands härad, norra delen . Pris 5: 40. (4) Band I, h . 2. Kållands härad, sydöstra delen. Pris 4: 50. (15) Band I, h. 3. Kållands härad, sydvästra delen. I. Pris 10 kr. (16) Band l, h. 4. Kållands härad, sydvästr·a delen . II. Med register till Bd l. Pris 10 kr. STOCKHOLMS KYRKOR. (17) Band I, h. 1. Slorkyrkan. l. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band l, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshisloria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Slorkyrkan . 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h . 1. Riddarlwlmskyrkan. J. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h . 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier o. gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. l. Kcwgsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka . Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h . l. Jakobs kyrka . l.Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h . 2. Jakobs kyrka . 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka, S:l Slefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (23) Band VI, h. l. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. R/ara kyrka. 2. Konsthistoria. Med register till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII , h. 1. Maria Magdalena kyrka . Pris 12 kr. OALARNE . (6) Band I, h. l. Leksands och Gagnefs tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band I, h. 3. Fal u domsagas södra tingslag. Med register till Bd l. Pris 16 kr. ÖSTEHGÖTLAND. (13) Band I, h . 1. Bankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Bunkekinds härad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. » (43) Band II. Vreta Kloslers kyrka. Med register till Bd l I. Pris 15 kr. VÄRMLAND . (18) Band I, h. 1. Grums härad, norra delen . Pris 9: 50. (19) lland I, h . 2. Grums härad, södra delen . Pris 6: 50. BLEKINGE. (22) Band I, h. 1. Östra härad. Pris 13 kr. (36) Band I, h . 2. Medelsia härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. MEDELPAD. (30) Band l, h . 1. Njarunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. DALSLAND. (34) Band t, h . 1 Sundals härad. Pris 10 kr. SKÅNE. (38) Band J, h . 1. K·l.vlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. GÄSTRIKLAND. (39) H . 1. G6_ vle stads kyrkor. Pris 10 kr. » (44) H . 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. NÄRKE. (46) Band I, h . 1. Örebro stads kyrkor. Pris 12 kr. Und e r utgivning äro: MEDELPAD. H. 2. Ljustorps, Indals och V. Domsagans tingslag. SMÅLAND. Band VIII. Jönköpings och Huslevarna kyrkor. SVERIGES KYRKOR NÄRKE IHOINGE ++ + ED.SBERGS \)v ~ HD ~KVISTBIW KNISTA + EOS6ERG + SKAGE~v T.aERÅ.sA + AV NÄRKE PUBLICERAT OMRÅDE UNDER UTARBETNING VARANDE OMRÅDE BAND I. HÄFTE L Central~ .. Esselte, Srhlm 39 j