SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM MED STÖD AV K.VITT. HIST. O.ANT.AKAD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL STOCKHOLMS KYRKOR BAND VII . H.FTE 2 . .. KATARINA KYRKA TORD O:SON NORDBERG AV OCH GÖRAN AXEL-NILSSON KATARINA KYRKA I STOCKHOLM KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDRAG AV KATARINA FÖRSAMLING och med stöd av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL Generalstabens Litografiska anstalts Förlag STOCKHOLM UTGIVEN MED BIDRAG AV HUMANISTISKA FONDEN Bilden å omstående sida föreställer Katarina kyrkas äldsta sigill, av år 1657. Cen r r alt rycker i et Esselre ab. Stockholm 1944 FÖRORD I och med utgivandet av föreliggande volym har publiceringen av kyrkorna å Södermalm i Stockholm förts ett stort steg närmare sin fullbordan. Sedan år 1934 då Maria Magdalena kyrka utgavs som häfte nr 1 i Södermalmsvolymen (band VII) av gruppen Stockholms kyrkor, återstår nämligen numera i huvudsak endast beskrivningarna av Sofia- och Högalidskyrkorna inom sagda band. År 1723 drabbades Katarina kyrka av en svår brand, som emellertid lyckligt nog ej berörde kyrkans arkivalier. I obruten serie ha dessa bevarats till vår tid, innehållande en rikt flödande dokumentsamling till kyrkans historia. Även i andra samlingar finnes för kyrkan och dess föregångare ett synnerligen omfattande dokumentariskt material. Arkivforskningarna för den skildring, som här lämnas av kyrkans byggnads- och konsthistoria, ha därför tagit en större omfattning än som ursprungligen kun.e förutses. Efter den nu gjorda noggranna genomgången av materialet torde Jean de la Vallee och hans verksamhet vid kyrkobygget framstå i en annan och klarare dager än tidigare. Såväl genom dokumentariska upplysningar som genom undersökningen av själva monumentet har klart framgått, att betydligt mera av 1600-talskyrkan, än man tidigare trott, blivit bevarat till vår tid, bl. a. det mäktiga kupolvalvet, som ännu välver sig över korsmitten. Det framgår även, att flera av de bevarade inventarierna tillkommit under medverkan av tidens förnämsta mästare. På grund av de ovannämnda omständigheterna har det visat sig önskvärt och nödvändigt att utöka arbetets beräknade omfång. Det har tyvärr ej heller kunnat undvikas att dess utgivande av trycket blivit fördröjt. Till de båda författarna och deras medhjälpare, ingenjören John Söderberg, vilken utfört uppmätningsritningarna, samt fotograferna Gustav Löwendahl och Lennart af Petersens önska utgivarna härmed framföra ett uppriktigt tack för deras osparda möda vid bokens tillkomst. Vidare önska vi tacka samtliga institutioner och personer, som på olika sätt välvilligt bistått författarna i deras arbete. Bland dessa må nämnas stadsarkivarien professor Bertil Boethius, arkivarien fil. dr Nils Staf, t f. styresmannen för Nordiska museet fil. dr Sigurd Wallin, rektorn fil. dr Stig O:son Nordberg, fil. dr Agnes Geijer samt ingenjören Albert Löfgren. Ett tack ut- talas även till församlingens klockare, musikdirektören Olof Wasberg, som på allt sätt underlättat författarnas arbete. En särskild minnesgärd må slutligen här ägnas framlidne arkitekten Konrad E lmeus, vilkens lidelsefulla intresse för Katarina kyrka och dess historia bl. a. resulterade i en omfångsrik samling arkivexcerpter, som varit författarna till hjälp vid deras arbete. Slutligen återstår det oss att till Katarina församling framföra uttrycken för vår varma tacksamhet för det frikostiga ekonomiska bidrag, som försam lingen ställt till vårt förfogande. Utan detta bidrag hade arbetet över huvud taget icke kunnat komma t ill stånd. Stockholm i juni 1943. SIGURD CURMAN JoHNNY RoosVAL KATARINA KYRKA AV TORD O:SON NORDBERG (kap. I-XV) OCH GÖRAN AXEL-NILSSON (kap. XVI) INNEHÅLLSFÖRTECKNING S id. Källor och Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I. Församlingsdelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Il. Helga Kors kapell och Sturekapellet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111. Brädekyrkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV. Klockstaplarna och sägerverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . V. J ean de la Vallees ritningar ..... . ...................... VI. Byggnadsledningen. Ekonomi och organisation . . . . . . . . . . . . VII. Kyrkogård en och dess byggnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . VIII. Prästgård, komministergård och klockaregård ............ IX. Den nya kyrkobyggnaden .................. . .. . .. . . ... . Första byggnadsperioden 1656-1664 . . . . . . . . . . . . . . . . . . X. Tornen och kupolen uppföras .. . . . ... . . . ... .. . .. ..... . . Andra byggnadsperioden 1669- 1682 ............... . .. XI. Valven inslås i korsarmarna, inredningen fullbordas . . . . . . . . Tredj e byggnadsperiodrn 1685-1695 . . . . . . . . . . . . . . . . . XII. Efterarbet en och restaureringsåtgärder intill den stora branden 1723 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . XIII. Branden 1723 och kyrkans återuppförande ................ XIV. Det nya tornet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . XV. Kyrkointeriören fullbordas. Restaureringsarbeten och förändringar under senare tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . XV I. Inredning och lösa inventarier ........ .. . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Zusammenfassung. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Planscher 191 195 198 204 205 209 223 235 254 265 265 276 276 286 286 294 304 309 324 337 398 399 400 401 404 407 KATARINA KYRKA AV TORD O:SON NORDBERG OCH GÖRAN AXEL-NILSSON 13- 013627. Sveriges Kyrkor. Stockholm V I I. Katharinakirche. Detail des Kupferstichs von Ada m Perelle 1669 nach Zeichnung von Erik Dahlberg, Svecia antiqua et hodierna. Fig. 140. Katarina kyrka. Detalj ur kopparstick av Adam Perelle 1669 efter teckning av Erik Dahlberg. Svecia antiqua et hodierna. St. Catharine's Church. Detail of copper-plate engravingbyAdamPerelle,1669,fromadrawing by Erik Dahlberg, Svecia antiqua et hodierna. KATARINA KYRKA I STOCKHOLM AV OCH TORD O:SON NORDBERG OTRYCKTA KÄLLOR: GÖRAN AXEL-NILSSON KÄLLOR OCH LITTERATUR Riksarkivet (R. A.): Riksregistraturet 1586, 1588, 1654-1696 (R. R.) Inrikes civilexpeditionen, registratur 1724. - Riksrådsprotokoll 1669. - Biographica, De la Vallee. - Svea hovrätts liber causarum 118. Acta ecclesiastika . Justitiekollegii arkiv 1706-1757, bunt 8. Revisionskontorets kyrkorevisionsacta . St ads arkivet (Sta. A.): Överståth ållarämbetets kansli: registratur 1667-1672, 1696; kungl. brev, 1651-1659, 1696, 1724 Stockholms stads tänkebok 1654, 1677. - Stockholms stads civilprotokoll 1690. - Magistratens arkiv före 1636: Borgmästare och råds räkenskaper (nr 165 -167). Räkenskaper för Södermalms ka pell 1501-1616 (nr 228). - Magistratens arkiv: Oordnade handl., suppliker. - Bouppteckningshandlingar. Katarina kyrkas arkiv: kyrkans arkivalier 192 STOCKHOLM före 1830 finnas i Stadsarkivet. De viktigaste serierna såsom Födelse- och Dopböcker, Lysnings- och Vigselböcker, Räkenskaper m. m. finnas fr å n 1654 och framåt. De för denna framställning använda och särskilt viktiga serierna äro framförallt följande: Räkenskaper med verifikationer, 1654- 1830 (L I a), Räkenskaper rörande kyrkans reparation 1723- 1873 (L I e), Kyrkorådsprotokoll och handlingar 1655-1832 (K III a), Handlingar rörande anställda p ersoner 16671850 (0 III: I), Brandförsäkringsvärderingar (0 V: 4), Inventarieförteckningar förekomma dels i kyrkans räkenskaper, näml. 1654-56 (L I a: 2), 1656-60, 1663- 68, 1690, 1696, 1700, 1705, samt dels i lös bunt 171 5- 1826 (NI: 1). Skrivelser från K. Maj:t och Konsi storium eccl. Konrad Elmeus, Anteckningar rörande Katarina kyrka , vol. 1-6 . Katarin a kyrkas arkiv: Kyrkans originalritning av Jean de la Vallee 1656. - Ritning till kyrkans nybyggnad efter branden 1723. - Diverse äldre ritningar, planer av bänkinredning, gravplatser, kartor m. m. före 1830. - Handlingar och ritningar efter 1830. - >;Anteckningar om Catharirn:e Kyrk a i Stockholm», tro!. fr. 1831 med senare tillägg intill 1870-talet. »Beskrifning öfver S:t Catharina Kyrka 1830» m ed kompletterande anteckningar intill 1925. Bygg n a cl s nämnd e ns arkiv: Ritning ar till ombyggnad av prästgården 1875. - Ritningar till komministergårde n 1771. St a cl sin gen j ö r sko n t o r e t: Johan Holms tomtbok 1674. - Kartor, designationer. - För samlingsportföljer: Katarina (plan av gravar i kyrka n och på kyrkogården m. m.). Stockholms stadsmuseum: Rapport röra nde undersökningar i k v . Pelarbacken mindre. - Bildarkivet (kartor, bilder, fotografier m. m.). Föremålssamlingen. Kungl. Bi b I i o te k e t (K. B.): Handskrift M 54. - Planschsamlingcn. Slotts arkivet: Slottsboken 1668. Nation alm u se u m (N.M .): Ritningssamlin gen: G. J .Adelcran tz, J. E. Rehn (N.M.225 / 90, 6411902). Nordiska mus ee t (Nord. M.): Föremålssamlingen. Bildarkivet. Kungl. Hus ger {td ska m m ar en: Föremålssamlingen . Kungl. Byggnadsstyrelsen (B. St.): Kulturhistori ska byråns arkiv: handlin gar, ritningar, fotografier m. m. Kungl. Vitterhets-Historie- och Antikvitets Akademien: Antikvariskt-topografiska arkivet (A. T . A.): handlingar, ritningar, fotografier (handlingar rörancl.e vissa gravar i k y rkan 1753, inventarium 1830 m. m.). Kungl. Lantmät er istyrelsens arkiv: K artor över Stockholm. Uppsala U ni versi tet s bibliotek (U. U. B.): Palmskiöldska samlin gen, 261och265 (Topographica VIII: 4) . Tekniska s ko 1 a ns bi b 1 i o tek: Ritnin gssamlin gen. Det Kon ge li ge Bibliothek, Köpenh a mn: Karta över Stockholm , omkr. 1650 . TRYCKTA URKUNDSSAMLINGAR OCH C!TEIIAD LITTEHATUH . ALM, HENillK, Murmästarämbetet i Stockholm, Sthlm 1935. AXEL-NILSSON, GöBAN, Stockholms bild och stenhuggarämbete, i Samf. S:t Eriks årsbo k 1934. - -. Storhetstidem portalskulptur, i Samf. S:t Eriks årsbok 1935. - - och PALMSTIEHNA , C. F., Släkten Lohe i Samf. S:t Eriks Årsbok 1938. BJECKSTRÖM, ARVID, Thomans och Estenbergs' meritförteckningar, i Tidskrift för Konstvetenskap 1919. BELL)IAN, C. M., Fredmans epistlar, folkupplaga utg. av Bellmanssällskapet, Sthlm 1940. BJönLING, C. , Kata rina skola, Sthlm 1913. BHAKDEL, SVEN, Klara kyrka , i SVERIGES KYRKOR, Stockholms kyrkor, bel V I, h. 2. CARLANDER, C. M., Svenska Bibliotek och Exlibris, Sthlm 1904. CEDEHSTRÖM, RunoLF, Stockholm 1660, i Samf. S:t Eriks årsbok 1910. D,\:-.:CKERT, HENDRIK, Architectura modern a, Am st. 1625. KATARINA KYRKA 193 EDQVIST, MARTA, Petrus Diderici Arenbeckius, Sthlm 1939. ELERS, JoHAN, Stockholm, I-IV, Sthlm 1800-1801. Erikskrönikan, utg. av ROLF PrPPING, Svenska Fornskriftssällskapet, Upps. 1921. FERLIN, P. R., Stockholms stad, 1- 2, Sthlm 1858. GALLAND, GEORG. Geschichte der Holländischen Baukunst, Frankfurt a. M. 1890. GRANLUND, VrcTOR, Johan III:s byggnads-: och befästningsföretag, Hist. Bibliotek I-Il, Sthlm 1875-1876. Handlingar rörande' Skandinaviens historia XXXI, Sthlm 1850, Schering Rosenhanes ämbetsberättelse rörande Stockholm 1663. HA::- kyrkor, bd !Il, h . 2. - - , Jakobs kyrka, i Sveriges kyrkor. - -, Maria Magdalena kyrka, i Sveriges k y rkor. L UNDQVIST, N., Stockholms stads historia. 1-3, Sthlm 1828-29 . l\1AROT, J., Recueil des plans, profils etc, Paris u. å. MAROT, J. o. D., L 'architecture francaise etc. Paris u. å. MESSENrus, JOHANNES, Sveopentaprotopolis etc., Sthlm 1611. - - , Scondia i!lustrata, Sthlm 1700-1705. MUNTHE, L. vV:soN, Stockholms b efästningsfråga under nyare tiden, i Samf. S:t Eriks å rsbok 1920. NoRDBERG, ToRD, O:soN, Gustav Il Adolf som byggherre, i Fornvännen, Sthlm 1931. - - , Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, i Rig, Sthlm 1931. Söderport och Slussen, Sthlm 1935. Häringe slotts byggnadshistoria, i Rig 1937. - - , Slottets historia under 1600-talet, i Stockholms slotts historia I, Sthlm 1940. NoREEN, EmK, »Templets topp i skyn., i Arkiv för nordisk filologi, band LVI: 1-2, Lund 1941. OLSSON, MARTIN, Kungsholms kyrka, i Sveriges kyrkor. ---, Riddarholmskyrkan, i Sveriges kyrkor. PETREJus, PETRus, En kort och nyttig Chrönica om alla Swerikes och Göthes konur;gar, 1611 R EHN, 0. G., Stockholmssläkten Rehn. Sthlm 1931. RrsB ERG, N. J. A., Den optiska telegrafens historia i Sverige, Gbg 1938. RoosvAL, JoHNNY, Burchardt Precht, Sthlm 1905. - - m. fl., Storkyrkan i Stockholm, i Sveriges kyrkor. RosMAN, HOLGER, Textilfabrikerna vid Barnängen, Sthlm 1929. RiiDLING, JOHAN GEO RG, Thet i flor stående Stockholm, Sthlm 173 1, supplement till föregående, Sthlm 1740. SELLING, GösTA, Svenska h errgårdshem under 1700-talet, Sthlm 1937. SERLIO, SEBASTIAN, Tutte l'Opere d'Architettura, Venedig 1584. SILFVERSTOLPE, GUNNAR MASCOLL, Riddarhuspalatset, i Sveriges riddarhus, Sthlm 1926. SIREN, OsvALD, Gamla stockholmshus, I-Il, Sthlm 1913. SPARRMAN, JOHANNES, Antiqua collegia canonicorum et monasteria regne Sveciae, Uppsala 1671. STAVENOW, Årrn, Carl Hårleman, Upps. 1927. 13 * 194 STOCKHOLM Detail einer kolorierten Karte iiber Stockholm von etwa 1650. Original in der Königl. Bibliothek, Kopenhagen. Kopie im Stadtmuseum Stockholm. Ziffer 19 Rathaus in dem siidlichen Stadtteil. 20 Marienkirche. 23 Fatburssee. 24 Sturekape!le. Fig. 141. Detalj av en kolorerad karta över Stockholm från omkr. 1650. Original i Det kongl. Bibliothek, Köpenhamn. Kopia i Stadsmuseet, Stockholm. 19. Södra stadshuset; 20. Maria kyrka; 23. Fatburssjön; 24. Sturekapellet. Detail of a coloured map of Stockholm from about 1650. Original in The Royal Library, Copenha gen. Copy in the City Museum, Stockholm. 19 South Town Hall; 20 St Mary's Church; 23 Fatbur Lake; 24 Sture Chapel. Stockholmsbilder från 5 århundraden 1523-1923, Sthlm 1922 - 23. Stockholms stads jordebok 1420----1498, utg. av H. HILDEBRAND, Sthlm 1876-1914. Stockholms stads tänkebok 1474-1500, utg. av EMIL HILDEBRAND, GoTTFRID CARLSSON och JoH. Ax. ALMQUIST, Stockholm 1917-1930. Svecia antiqua et hodierna, Sthlm 1716. SuNDBERG, HALVAR, Rätten till väg och gata, U. U. Å., Upps. 1929. Svenskt biografiskt lexikon, Sthlm 1918 o. f. (artiklarna Adelcrantz, Arenbeckius, de la Vallee). UPMARK, G., n. Ä., Svensk byggnadskonst 1530-1760, Sthlm 1904. - - , n. Y . , Guld- och silversmide i Sverige 1520-1850, Sthlm 1925. Utställningen av äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910, katalog. Utställningen av äldre kyrklig textil i Stockholm 1929, katalog. WADSJö, H. Kyrkogårdskonst, Sthlm 1918. VoGEL, SIGISMUND voN, Beskrivning över Stockholm 1647, i Samf. S:t Eriks årsbok 1911. ÖsTllL"N, NILS, Kalvariestenarna på Södermalm, i Samf. S:t Eriks årsbok 1932. KATARINA KYRKA 195 I. FÖH.SAMLINGSDELNINGEN Den våldsamma expansion och de omvälvande förändringar, som ägde rum i vårt land under 1600-t:s förra del, satte framförallt sin prägel på huvudstaden i den nya stormakten. Invånarantalet i Stockholm, som vid sekelskiftet icke torde ha uppgått till 10 tusen personer, hade på 1660-talet stigit till 40 tusen och sålunda under denna tid mer än 4-dubblats. Krigare och köpmän, hantverkare och ämbetsmän lockades av de rika möjligheterna att slå sig ned i huvudstaden. För alla dessa krävdes nya bostäder och nya bostadsområden. ·Staden mellan broarna var ju praktiskt taget redan vid medeltidens slut helt utbyggd. Den livliga om- och påbyggnadsverksamhet, som nu ägde rum, kunde givetvis icke förslå något för den väldiga folkökningen; nya markområden måste exploateras. R edan under medeltiden fanns det visserligen en bofast befolkning på malmarna, framför allt nere vid vattnen, dit hantverkare av olika slag sökte sig. Men deras antal var ganska ringa. Under unionstidens strider om Stockholm brändes och härjades malmarna vid upprepade tillfällen, och ännu under 1600-t:s första söDERMALM år var det alltjämt blott invånarna på stadsholmen, som kunde lita till skyddet bak EXPLOATERAS OCH REGLEmurar och torn samt strömmarnas strida vatten. Vid Gustav Adolfs trontillträde var RAs ännu Söderport nere vid Slussen stadens yttersta fäste i söder. 1 Några decennier senare började man bygga moderna försvarsverk vid Skanstull och Danvikstull. Det svenska stormaktsväldet hade nu också helt andra resurser att skydda huvudstadens befolkning mot fientliga anfall. I samband med exploateringen av malmarna planerades och genomfördes under 1630- och 1640-t. den reglering av gatunätet, som blivit bestående till våra dagar. De medeltida vägarna, som ringlade över de södra bergen, ersattes nu av det raka gatusystem, där Horns- och Götgatorna äro huvudaxlarna. Vid mitten av 1600-t. diskuterades i stadens konsistorium nödvändigheten av en Fo LKMÄNGförsamlingsdelning på Södermalm med hänsyn till den ständigt växande folkmängden. °n~:a~~D;Ö~­ Saken stötte emellertid på motstånd, icke minst från kyrkoherden i Maria, som icke sAMLINGsDELNING ville vara med om någon minskning av pastoratet. Bland invånarna på östra sidan av malmen hade det nog alltsedan den tiden, då Maria kyrka stod under byggnad och gudstjänsten förrättades i det på östra sidan belägna Sturekapellet2, varit ett önskemål att få en egen gudstjänstlokal. När nu diskussionen i konsistoriet icke ledde till någonting, beslöt man taga saken i egna händer. På sommaren 1654 hade invånarna i »östra kvarteret» kommit samman, och på samtligas vägnar utfärdade i juli månad detta år några »därtill utvalde» en fullmakt för »ärlig och välförståndig Johan Hansson Höök på allas våra vägnar och i underdånighet att söka vår allernådigste Konung och det 1 T. NoRDBERG, Söderport och Slussen, Stockholm 1935. L. W:soN MuNTHE, Stockholms befästnin gsfråga under nyare tiden, S:t Eriks årsbok 1920. 9 Se härom följande kapitel samt E. LUNDMARK, Maria Magdalena kyrka, Sveriges kyrkor, Stockholms kyrkor, bd VII, h. 1. 196 STOCKHOLM högvördiga andliga ståndet om tillsägelse och lov att reformera, upprätta och utvidga det förfallna Sturekapellet därsammastädes och därtill en kyrkoherde och själasörjare». Bland undertecknarna voro flera, som sedan skulle spela en roll i församlingens historia, såsom P etter Skåning, Michel Hobe och Nils Kristoffersson. Karl X Gustavs beslut lät icke vänta på sig, och det gick betydligt längre än vad petitionärerna vågat bedja om. Den 19 augusti 16541 meddelade konungen »tillstånd för östra delen och Sturekvarteret av Södermalm att bygga sig en egen kyrka». Konungen hade erfarit, »huruledes församlingen därsammastädes (på Södermalm) igenom Guds nåd till antal och myckenhet haver således förökts och tilltagit, att den kyrkan som så NY KYRKA allaredan är opprättat icke kan rymma den hopen, utan ock anten en del måste bliva OCH FÖRutur kyrkan, när gudstjänsten förrättades eller m ed största olägenhet där vistas och SAM LI NG vara tillstädes». Konungen fann deras begäran att få bygga en ny kyrka på Södermalm skälig och gav sitt tillstånd till de »trogne undersåt ar e oppå Södermalm, att de måge bygga och opprätta en kyrka och gudshus på Kapelle kyrkogården, jämväl bekomma därtill kapellet därsammastädes, så ock hela kyrkogården, så ock makt att välja kyrkovärdar och sexmän, vilka om kyrkans byggande och intrader skola bära åhuga samt göra därför reda och räkenskap». Samma dag beordrade konungen överståthållaren Schering Rosenhane att »assistera Södermalms borgarne uti deras nya kyrkas byggnad». 2 De hade, heter det i skrivelsen, fått tillstånd att »på den ort kapellet nu står opprätta en }(yrka och söka därtill hos gott folk samhjälp och kollekt så ock havandes egen och särskild k y rkoherde». Överståthållaren skulle tillsammans med borgmästare och råd v erkställa en fördelning och avskilja den nya församlingen, »läggandes så m ånga gårdar där till den kyrkan som I pröver bäst och likast». Kungl. maj:ts brev upplästes på rådhuset den 23 a ugusti. 3 Samma dag hade borgmästaren P etrus Prytz samt r ådmännen Mikael Abrahamsson och Anders Jönsson deltagit i en överläggning med ärkebiskopen och konsistoriet i denna fråga. Stadens styresmän hade kallats till detta sammanträde, som ägde rum i Storkyrkan. Det visade sig härvid att konsistoriets medlemm ar och ärkebiskopen nu hade övergivit sin rent negativa inställning till den nya kyrkan och församlingen. Konsistoriet ville emellertid nu föreslå, att endast en kapellan tillsvidare skulle tillsättas, »intill dess kyrkan bliver fullkomligen uppbyggd», samt att denne skulle tagas inom stiftet. Slutligen ville man också diskutera, varifrån medlen skulle tagas. »Borgmästare och råd för deras personen>, heter det i Tänkeboken, »höllo sig vid det ankomna kungliga brevet, varutinnan en Kun gl. brev 1 9/ 8 1654 i original i Stadsarkivet, kungl. brev vol. 3. I riksreg. har detta brev daterats orh införts under den 21 / 8 (RR. f. 1417), medan det samtidiga brevet till överståthållaren införts den 1 9 / 8 • Jfr nedan. 2 K . brev 19 / 8 1654. RR. f. 1401. 3 Stockholms st ads tänkebok 1654 23 /s s. 333 ff. 1 KATARINA KYRKA 197 särdeles och egen pastoratus beviljas att bliva upprättat; medlen förtro de den allra högste Gud». Konungen var heller icke sinnad t aga någon hänsyn till konsistoriets invändningar. Den 29 augusti 1654 utfärdades »tillstånd för den nya församlingen S. Katarina kyrka att församla hjälp till samma gudshus oppbyggnad».1 Insamlingen av medel skulle få bedrivas såväl i residensstaden som »annorstädes i Vårt rike i städerna och å landet». KU N GL. MAJ:TS BEKarl X Gustav hade nu också beslutat giva den nya kyrkan »namnet av Katarina efter sLuT oM Vår sal. högtärade k. fru moder höglovl. i åminnelse». Dagen därpå erhöll mäster Per NAMN ocH Didrichsson (Arenbeckius) konungens fullmakt att vara kyrkoherde i den nya försam- KYR KOHERD E lingen. 2 Fullmakten kompletterades till yttermera visso icke fullt en månad senare med konungens »föreskrift för m. P er Didrichsson till konsistoriet att bliva intagen för kyrkoherde uti Södermalms Katarina kyrka».3 I början av oktober samma år förelåg överståthållarens förslag till »fördelning av ~;ödre förstaden mellan Maria och Katarina församlingar», och den 4 oktober utfärdades den kungliga förordningen härom. 4 Emedan den nya kyrkan, heter det i det kungl. brevet, »icke kan utan åhörare bestå och där emellan be:te K atarina kyrka och den andra (Maria) skulle bliva disputerligt, var malmen icke vorde delt och den ena församlingen ifrån den andra distinguerat; Fördenskull hava Vi stadgat och förordnat ..., att till Katarina kyrka skall lyda och lända alla de som bo på östra delen av malmen räknandes ifrån Mälaren vid Götegatans begynnelse och hela strecket oppföre till Fö RsAMLI'.\'G s 0 Högste bergsgatan (Högbergsgatan), där framledne kamrerarens Olof Arfvedssons :~=~~1~~~ s gård är på den ena sidan och på det andra hörnet, där den avledne båtsmannens Berendt RANDE Erikssons efterleverska nu bor gent över Peter Boms och Sten Erikssons gårdar, följandes så be:te Högstbergsgatan, jämväl inneslutandes kvarteret Nederlandet kallat så mycket som intaget är och till Fateburn [lakun], att sal. dokt. Johannes Bothwidi gård skiljer och lämnas till S. Maria kyrko; sedan tvärt över Fateburn, där kvarteret Holmen och Bryggan benämnd belägne äre, vilka tillika med hela östra [lakun] skola ovanbe:te Katarina kyrka tillyda». Den 28 oktober skänkte konungen slutligen 2 000 daler silvermynt till »den nya kyrkans byggning, som på Södermalm och där store kapellet nu står, skall bliva upprättat». 5 Det var ingalunda det sista beviset på konungens ynnest, som den nya församlingen fick röna. Karl X Gustav hade ärvt Vasakonungarnas stora intresse för byggnadsK. brev 29 / 8 1654. RR. f. 1490. K. brev 3°/8 1654. RR. f. 1496. 3 K. brev 2 21 9 1654. RR. f. 1640. 4 K . brev •1i 11 /n 1654 valdes inför borgmästare och råd föreståndare, 0 1654. RR. f. 1764. kyrkvärdar och sexmän. Tänkeboken 1654 s. 474. 5 K. brev 2s1 10 1654. RR. f. 1841. Medlen skulle tagas av kopparräntan; hälften av beloppet skulle utb et alas 1654 och rest en 1655. Pengarna hade dock icke kommit församlingen till h anda 1656. 11/6 1656 (K. brev. RR. f. 701) fick kammaren p åminnelse att ofördröjligen utbetala beloppet, varefter i runt tal 1 735 dlr smt tillställdes församlingen. 1 2 198 STOCKHOLM KARL X GUSTAV OCH SÖDERMALM konsten. En i modern stil uppförd kyrkobyggnad i residensstaden var givetvis en sak, som kunde påräkna hans stöd. Det är dock tydligt att borgarna på Södermalm och deras nya kyrkobygge på ett alldeles särskilt sätt vunnit hans hjärta. Den 6 juni 1654 hade Karl Gustav krönts till Sveriges konung och den 4 juli 1655 lämnade han Stockholm för att med flottan begiva sig till det polska kriget. Till huvudstaden skulle han aldrig återkomma. När konungen på sommaren 1658 tillsamman med sin arkitekt Jean de la Vallee i Göteborg dryftade stora byggnadsplaner och arbeten, togs även frågan om Södermalms bebyggelse ånyo upp till behandling. I den »instruktion», som den 3 juni utfärdades för de la Vallee rörande ombyggnad av det gamla slottet samt av Riddarholmskyrkan m. m., 1 förordnade konungen också, »att den delen, som Södermalm var byggt uppå, nämligen ifrån Pålsund till Södersluss med Danviken, Grinds tegelbruk och Årstaviken uppföre gent emot samma Pålsund, skulle just avmätas och göras en planta uti stort format, huru samma ort nu var beskaffat samt med alla berg och sanke platser, högar och dalar och alla andra partikulariteter. Uppå samma planta skulle generalkvartermästaren Johan Wärnskiöld och arkitekten Jean de la Vallee tillsammans författa en dessein uppå ett kongligt slott och residens med där till hörige kongl. apartementer så ock våningar för kollegierna, såsom ock uppå en Arsenal eller tyghus. Det övrige skulle fördelas i kvarter och gator att med tiden kunna bliva bebyggt och fortificerat, så mycket som orten och situationen kunde bäst medgiva. » De planer beträffande Södermalm, vilka nu mognat till beslut, måste ju ha varit i konungens tankar redan 1654, innan han för alltid lämnade Stockholm. Genom Karl X Gustavs hastiga bortgång gick detta stora projekt i stöpet. Men Katarina kyrka reser alltjämt sin spira mot skyn som ett monument över konungens planer att på Södermalm skapa en modern stadsdel och dit förlägga den nya stormaktens förnämsta byggnader. Il. HELGA KORS KAPELL OCH STUREKAPELLET På platsen där den nya kyrkan skulle uppföras, låg en kyrkogård med ett kapell, Sturekapellet, byggt under Johan III:s tid. Men redan långt dessförinnan fanns här ERIKSKRÖ- ett litet kapell. NIKANs UPPÅr 1306 hade marsken Tyrgils Knutsson halshuggits på avrättsplatsen utanför GIFT OM ETT KAPELL Söderport. I den ungefär ett kvart sekel därefter tillkomna Erikskrönikan skildras avrättningen på följande sätt: 2 »The leddon sunnan widh then stadh ok giorde swa som konungen badh: först tha growo the hans graff, 6 1658. RR.. Se ' härom T. NoRDBERG, Slottets historia under 1600·talet i Stockholms slotts historia, I, Stockholm 1940 och MARTIN OLSSON, Riddarholmskyrkan i Sveriges kyrkor. 2 Erikskrönikan utg. av R. Pipping. Uppsala 1921. 1 3/ K . brev KATARINA KYRKA 199 Detail einer Karte tiber Stockholm aus den 1650erJahren mit der Sturekapelle und der Gegend um diese. Kopie nach dem Original im Stadtingenieurbtiro. Fig. 142. Detalj av karta över Stockholm från 1650-talet visande Sturekapellet och trakten däromkring. Kopia efter orig. i stadsingeniörskontoret. Detail of a map of Stockholm from about 1650, showing the Sture Chapel and the district around it. Copy of the original in the City Engineer's Office. sidhan huggo the honom hwodit aff. Ouer then graff han innan laa ther lotho the eth tiäld ouer slaa, Ok lotho ther eth altare göra hwo ther messo wille höra Ther matten faa hona alla dagha; Eth korss saa man ther staa, hwa till stadhin faar eller fraa The badho tess heller fore honom.» Avrättningsplatsen var vid den tiden belägen invid den stora landsvägen söderut. Från Söderport förde denna snett genom nuvarande kvarteret Schönborg, fortsatte därefter ungefär där Repslagaregatan nu ligger fram mot nuvarande Högbergsgatan, där den svängde mot öster, strök utefter västra sidan av den ännu bevarade höjden vid Pelarbacken för att slutligen i ungefär nuvarande Östgötagatans sträckning löp3: KAPELLET S LÄGE 200 STOCKHOLM vidare söderut.1 P å Pelarbacken på den högsta punkten invid vägen var galgen vid denna tid upprest. Platsen finnes ännu utmärkt på Petrus Tillreus' stora stockholmskarta år 1733 på östra sluttningen av Pelarbacken, där området vid »Kapellgrändem> anges såsom »Golgata» och två kors samt kalvariestenen2 äro utmärkta (fig. 143). Vid schaktningsarbeten för en transformatorst ation i kvarteret Pelarbacken mindre, Högbergsgatan 23-25, på östra sidan av Kapellgränden, påträffades år 1940 flera skelett i orubbat läge, orienterade mot väster_. 3 Det synes troligt, att dessa blivit jordade invid den gamla avrättsplatsen; att kapellet legat på östra sidan om bergshöjden synes härigenom ytterligare bestyrkas. 4 Redan på 1330-t. fanns sålunda vid denna plats enligt krönikörens uppgift ett litet kapell, troligen uppfört av trä, med ett altare, där de vägfarande kunde förrätta sin andakt, och invid kapellet var ett kors upprest. Några ytterligare uppgifter rörande detta kapell finnas icke bevarade från 1300-t. Tyrgils Knutssons ben flyttad es till Gråbrödraklostrets kyrka, nuvarande Riddarholmskyrkan, men kapellet och korset funnos kvar. Och från 1400-t. finnas en hel del arkivaliska belägg för deras tillvaro och läge. KAPELLET Den 4 september 1431 anges i Stockholms stads jordebok 5 läget av en tomt på Söder14~~~~~ET malm sålunda: »östan waeghen som ligger till sancta Maria Magdalena oc then waeghen som ligger til thet haelga kors oppa orden up undher bergena». Den 11 augusti 1445 såldes »ena tompt uppa sydramalm liggiandes up fore brinken, som man gar til Helge kors cappel uppa hogra handen mellen allmeningxgatan nordan fore oc Hans flugha tompt sunnan fore». Den 4 februari 1467 och den 18 april 1491 talas på samma sätt om »helga korss i lot» och »Helga kors capelle i lot», och den 8 november 14946 läsa vi i Tänkeboken om »almeninngxvegen, som loper fran ytra swdra port och up til korsit och cappellit». KAPELLET Dessa uppgifter ge vid handen att kapellet var beläget på sluttningen på östra sidan OMBYGGES PÅ av berget invid löten eller ängen, som var belägen å södra delen av den nuvarande HS O-TALET; kyrkogården och kring nuvarande Folkungagatan. Men de ge oss ingen som helst led- RASERAs I BÖRJAN Av ning beträffande kapellets utseende. 1500-TALET Å r 1488 utfärdade ärkebiskopen och två biskopar ett avlatsbrev för »h . Kors-capellet på löthen på Södermalm».7 Förmodligen har sålunda vid denna tid en ombyggnad eller 1 H ANS HANSSON o. GönAN AXEL-N ILSSON, Fatburssjön, i Stockholms st a dskollegiums utlåt anden o. memori al, Bihang n:r 3. 1940. 2 Om dessa se följande sida. 3 R apport av an t ikvarien H ans H ansson i Stockholms Stadsmuseum. 4 Avrättningsplatsen flyttades sedan österut och låg under 1500-t. på Erstaberget; i slutet av 1600-t. förflyttades den utanför Skanstull. Bödeln bodde inom Katarina församling i kvarteret Mäster Mi chael. 5 Stockholms stads jordebok utg. av H. HILDEBnAND, Stockholm 1876- 1914. Stadens handlingar brunno som bekant 1419 och n ågra uppgifter av denna a rt före detta år finn as således icke b evarade. a T ä nkeboken s. 200. 7 Brevet är förlorat men finn es upptaget i en förteckning fr å n omkr. 1700 avtr. i Stockholms stads j ordebok I s. 454. KATARINA KYRKA 201 reparation av kapellbyggnaden ägt rum, för vilken pengar på detta sätt samlades. Under Unionstidens strider blev Helga kors kapell raserat. Förmodligen skedde detta i början av 1500-t. Kapellbyggnaden återuppfördes icke. År 1511 hade emellertid invid denna plats tre kalvariestenar upprests, 1 »tre sten- KALVARIESTENARNA pelare, av vilka den ene utviste, att huvudskalleplatsen i J erusalem, där Jesus Kristus UPPSÄTTAS 1 5 11 blev korsfäst, haver så långt legat ifrån Pilatii rådhus, där ifrån vår högtförtjänte frälsare själv bar sitt kors, som ifrån denne stenpelare var till stadens rådhus. Den a ndre och tredje pelarna skulle bemärka, huru vitt J esus haver gått, emedan det a tt han stupade under korset, där av själva figurerna stodo på desse stenar utlmggne ... Folket har i förtiden med stor process gått av staden dit ut, och var där för var pelare ett skönt altare uppbyggt, där prästerna förrättade bön och gudstjänst.»2 Den 1 oktober 1586 utfärdade Johan III en skrivelse till slottsloven i Stockholm, 3 JOHAN rn BEa tt de skulle låta >mp sättie ett capelle på Södermalm med korsbyggning». Enligt sam- sL~ TAR UPPFO RA ETT tida vittnesbörd uppfördes det nya kapellet »uppå det ställe, där den omilda konung KAPELL Christiern låtit förbränn a många herremäns lik». 4 Framför allt var konungens avsikt »att åt Sturens aska så medelst uppresa en griftevård». Både i huvudstaden och ute i Ja ndsorten lät ju Johan III uppföra minnesvårdar över medeltidens svenska konungar -och riksföreståndare. Johan III:s kapell, som fick namn et Sturekapellet, 5 förlades sålunda icke till alldeles samma plats som det medeltida kapellet och hade sålunda STUREicke något direkt samband med detta, även om anledningen till och syftet med dess KAPELLETS LÄGE tillkomst i själva verket var av alldeles samma art. Sturekapellet låg längre österut. Dess läge framgår av några bevarade stockholmskartor från 1600-t:s första hälft '(fig. 141 och 142), där vi återfinna kapellbyggnaden strax sydväst om mittpunkten på den nuvarande kyrkogården. Det nyssnämnda kungabrevet har tolkats så, att konung Johan avsåg att ett till PLANFOR2\CEN planen korsformigt kapell skulle uppföras. 6 På de åt ergivna kartorna lägga vi dock märke till, att kapellet har en rektangulär plan. Även på a ndra kartor från 1600-t:s förra hälft återkommer denna planform . Att det nya kap ellet skulle »oppsättas med 1 Enligt MESSENIUS. Rörande k a lvari cstcnarna se f. ö. ÖSTMAN, K alva riestenarna på Söderm alm, 'S: t E riks årsbok 1932, s. 71 ff. jfr C. R. af Ugglas, i Fornvä nnen 1938. 2 Citerat efter Palmskiöld ska sam linge n UUB 265. I slutet av 1600-t. funnos ännn två a v stenarna gJå sin pl ats. 3 K . brev 1 / 10 1586, RR. r. 263; GRANLmm, Johan ITl:s b yggnads - och befästningsföretag s. 237. 4 JoH ANKEs lVIEssENIUs , Sueopoentaprotopo!is etc., Sthlm 1611. PETRUS PETREJ us, En kort och myt tig chrönica om a llo Swerikis och Gö this konunga r 1611. S. VoGELS b eskrivning över Stockholm 1647. S:t Eriks år sbok 1911 s. 53. 5 Det kallas ofta i handlin garn a äYen »Store kapellet>. ·G LUNDMARK, a. a . s. 11 2. »Hösten 1586 befallde Johan, att ett k apell i korsform skulle b yggas på 'Södermalm. D et blev också uppfört, Sturekap ellet». »••• Södermalms korsformiga kapell och - strax eft er - Maria Magdalena korsformiga k yrka båda med un ge fär lik a lån ga tvärskepp som huvudskepp.» 202 STOCKHOLM KAPELL E T U PP FÖ R E S STENTORN korsbyggning» har i själva verket ingenting med planformen att göra. Det betyder helt enkelt att byggningen skulle uppföras i korsvirke. I november 1586 började man forsla material till den nya kapellbyggnaden, vars tillkomst vi kunna följa i stadens borgmästares och råds räkenskaper. 1 Den 6 november hade gråsten och syllar körts fram till byggnadsplatsen, den 20 november kördes från Tegelviken syllar, spiror och bräder och den 27 bjälkar och stångjärn. Den 4 december samma år erhöllo åkarna betalning på handen för »sparrevirke»; under maj månad följande år levererades 63 »spiror». Spik och bräder levererades också på våren följande år. På hösten 1587 hade Mårten Mattson timmerman fogat samman syllarna och börjat resverket. I novemb er och december kördes gråsten och fylldes mellan stöden under syllarna. Vid mitten av april månad 1588 återupptogos byggnadsarbetena efter vinterns vila. Ett antal dagsverkskarlar arbetade på byggningen från denna tidpunkt och under hela våren, sommaren och hösten ända till slutet av november. Spiror och bräder kördes fram i april månad; 1500 tegel och 135 lass kalk och lera under april och maj månader samt 143 lass kalk under juni och 12 000 tegel från Grinds t egelbruk under juli.månad . Arbetet med uppförandet av väggarna var sålunda nu i full gång. Den 17 april 1588 hade emellertid konungen tillskrivit Nils Hansson rörande alla de pågående kyrkobyggena i Stockholm. 2 Han uttalade däri sitt välbehag över att borgmästarne med allvar beställde om S:t Jakobs och Maria Magdaleme kyrkor samt kapellet på Södermalm och utfärdade nya föreskrifter beträffande byggnadsarbetets bedrivande. »Oppå kapellet på Södermalm skulle ett stentorn bliva uppfört vid västra gaveln, där spetsen skulle komma uppå, så kunde ock kapellet därav hava styrka.» 3 Av allt att döma uppfördes icke stentornet på västra sidan om korsvirkesbyggnaden utan på den östra. Av såväl stadsplanekartor som en del senare uppgifter rörande kapellbyggnaden synes nämligen framgå att koret var beläget i detta stentorn. Om orsakerna till denna ändring hava vi ingen kännedom. Grundförhållandena kanske lade hinder i vägen. För ett minneskapell av denna art var det ju dessutom naturligt att tornet reste sig över koret, själva det heliga minnesrummet. Under augusti månad 1588 levererades 11 000 tegel och 179 lass kalk till bygget samt de båda följande månaderna tillsammans 7 000 tegel och 180 lass kalk. Tornets murar började nu byggas. Murningsarbetet utfördes av Eskil murmästare och »knektarna han skulle hålla till kost».4 Ankarjärn levererades av Michel smed. Den 18 augusti: erhöllo Nils snickare och hans »stallbroder» en summa »på handen för de fönster de göra skole till kapellet», och den 25 i samma månad fingo de slutlikvid för 9 »fönster», d. v. s .. Magistratens arkiv före 1636 n:r 165- 167. Stadsarkivet . K. brev 17 / 4 1588 RR. f. 109 f. Brevet var konungens svar i anledning av de underrättelseroch förfrågningar konungen erh ållit från Nils H ansson rörande kyrkobyggena i Stockholm. 3 Av denna formulering framgår ju också att kapellbyggnaden i övrigt icke uppfördes i sten. 4 Eskil murmästar e var också verksam på Maria kyrka , LUNDMARK a . a. sid. 68. 1 2 KATARINA KYRKA 203 fönsterbågar. Ett av dessa fönster var ett rundfönster i koret. Under augusti kördes FÖNSTER ocH också fram virke till taklaget. Den ·13 oktober erhöll murmästaren »på handen, som TAKLAG kapellet täcke skall». Samma dag fingo åkarna betalt för 11 lass taktegel och en vecka senare för ribbor. I november levererades 16 lass taktegel.1 Den 3 november erhöll murmästaren slutlikvid för täckningen. Långhuset (korsvirkesbyggnaden) hade då täckts med ett tak av tegel, vilket lagts i bruk. I slutet av november hade timmermännen »gjort dörren för kapellt;b> och i början av december levererades ett lås till denna. Under år 1589 fullbordades tornbygget och kapellet stod detta år färdigt till det yttre. Under maj månad forslades 11 000 tegel till platsen, och i slutet av denna månad voro arbetarna i gång med att mura upp tornmurarna högre. Under juni-augusti levererades ytterligare 1 500 tegel samt 113 lass och 28 läster kalk. Ganska stora mängder bräder och spiror samt fyra stockar användes under dessa månader till ställningar, tak och tornspira. I slutet av augusti voro tornmurarna uppe i full höjd. Den 24 augusti finnes antecknat i räkenskaperna: »Tornbyggare vid kapellet, Hans Larsson och Lasse Månsson 5 dagar». Samtidigt arbetade timmermännen med taklaget över tornet. Torntaket täcktes liksom långhuset med tegel. Spiran tjärades. På kapellet uppsattes ett kors av koppar samt tre »kopper knopper och 2 flöger», för vilka kopparslagaren erhöll betalii.ing vid samma tid. Inredningen av kapellet utfördes följande år. Hans glasmästare erhöll den 7 juni IKREDNIKGEN 1590 betalning för »åtta fönster som han gjorde i kapellet samt rosen», d. v. s. rund- F u L~!~~nAs fönstret. Den 6 september fick »snickaren för predikstolen, koren och sakerstigen, som han haver gjort uti kapellet på Södermalm» 171/ 2 daler, och den 11 september erhöll Knut smed likvid »för axeljärn till koren i kapellet» samt »svarvaren för pelarne uti kapellet». Den 1 november slutligen levererade snickaren sexton bänkar. Kapellet togs nämligen nu, medan Maria Magdalena kyrka stod under byggnad, under en tid i anspråk som församlingskyrka på Södermalm. Under de följande åren gjordes en inhägnad av trä kring kyrkogården. 1593 och 1599 KYRKoa.l..nD EK upptagas i räkenskaperna dagsverken på kyrkogårdsbalkar och port, På kapellbyggnaden gjordes under denna tid en del smärre reparationer och förändringar. År 1594 skaffades en ringklocka, vilken levererades av »Lasse klockgjutare». 2 I ett inventarium den 21 november 1600 upptages sålunda bl. a. 1 klocka av koppar vägande 15 mnder stenkyrkan» - som i den tillbyggda »brädekyrkan». I en specifikation »oppå dem som hava betalt för sine bänkerum uti S:ta Katarina kyrka anno 1655» nämnas ett kvarter vardera för manfolk och kvinnfolk »främsta delen från främsta korsgången in till koret» samt »oppå stora gången från korsgången till dörren» 9ch slutligen »kvinnfolksbänkar i norra korsgången». I koret uppställdes två rikare utstyrda bänkar, som levererades av Peder Grelsson och Nils Person. Den sistnämnda hade också förfärdigat en särskild »fångestol» och en »bekännestol». Enligt en uppgift rymde denna provisoriska kyrka omkring 400 personer. Redan på hösten 1656 flyttades gudstjänsterna till den nya stora kyrkobyggnaden, »BRÄDEsom då knappast var mer än påbörjad, och såväl det gamla Sturekapellet som den 1654 KYRKAN» ocH KAPELLET tillbyggda »brädekyrkan» skattade nu åt förgängelsen. I dec. 1656 togs »tegeltaket av mvAs g. kapellet»; arbetet med att »slå neder den gamla kyrkan» pågick under våren 1657. Tegel och bräder användes som material i den nya kyrkan. Grundmuren till det gamla Sturekapellet blev dock kvarstående till år 1673, då den bröts ned och användes till muren kring kyrkogården . IV. KLOCKSTAPLARNA OCH SÄGERVEHKET När gudstjänsterna på 1620-t. flyttades från Sturekapellet till den då återuppförda Maria Magdalena kyrka, fördes också klockorna över till församlingskyrkan. För den nybildade församlingen var det givetvis nödvändigt att snarast möjligt skaffa nya klockor. På försommaren 1656 inköptes från finska församlingen i Stockholm en klockstapel samt två mindre klockor. 2 Virket fördes omedelbart till Katarina och restes på sin nya plats intill det gamla Sturekapellet eller Brädekyrkan, som den kallades efter På annat ställe i RÄK. »till att täcka kyrkan med». Den första avbetalningen gjordes 3 0 j 6 1655 med383: 10 ~ dlr. kmt. (L la: 2 verif. 52). Den andra avbetalningen verkställdes 20/n 1655 o. 15/ 1 1656 med tillsammans 380 dlr. kmt. Den tredje avbetalningen uppgick till 140 dlr. 1 KLocKsTAPEL vrn BRÄDEKYRKAN 2 14c--013627. Sveriges Kyrkor. Stockholm V I I. 206 STOCKHOLM den 1654 utförda restaureringen och tillbyggnaden. Vid mitten av juli månad 1655 var stapeln fullbordad och »karlarna som haver tjärat klockestapeln» fingo sin betalning därför. Ungefär samtidigt beställdes hos klockgjutaren Gerdt Meyer i Stockholm en ny stor klocka, som göts i oktober och levererades till kyrkan i slutet av året. Den KLOCKORNA vägde omkr. 6 skep. och 18 lisp .1 Jakob remsnidare levererade »lädertampar» till klockorna och Kristian Hansson. repslagare 20 famnar »klockstrengarn. Klockorna uppsattes på axlar av ekstockar, som beslogos av hovslagaren Hans Kijl. Ett år senare erhöll församlingen genom sedermera kungl. rådet Edvard Ehrenstens bedrivande tre klockor som gåva av konungen. 2 Klockorna hade jämte annat krigsbyte förts till tyghuset i Marienburg och forslades därifrån sjöledes till Elbing, och sedan på kronans fartyg till Stockholm. I anledning av denna gåva beslöt kyrkorådet vid sammanträde den 7 juli 1656, »att vi skole förskaffa fram bjälkar och låta förfärdiga ett stapel till de nya klockorna, vi hava bekommit ifrån Hans Kongl. Maj :t». Den gamla stapeln byggdes nu om och utökades. I mitten av juli var man i full gång med att »hissa opp verke på stapeln», och i augusti betalades för en »ekstock till axlar på de klockorna, KLOCKSTA- som komma ifrån P åland », för »20 famnar lina till hissa opp klockorna i stapeln» samt PELN TILLför blocket, som lånades av slottsbyggmästaren Louis Gillis »till att opphissa klockorna BYGGES med». 18 st. bjälkar användes i stapeln och »till att fästa bjälkarna» 50 st. tolvtum och 50 st. tiotum spik samt »till att fästa korsvärke i stapelen under och över klockorna sjutums- och sextumsspik; 2 ekstockar brukades som axlar på klockorna ». Hovslagaren Hans Kijhl erhöll i december 1657 betalning för att han »utlängt och mera järn oppå lagt på de 2 minsta Polands klåckekläppar». »Den stora klåckekläppen» smiddes av smeden på Skeppsholmen. Tampar och klocksträngar »åt alla tre nya klockorna» betalades likaledes i december 1657. Det var emellertid ett väsentligt fel med klockstapeln, vilket man tydligen icke tänkt på, varken när den uppfördes eller tillbyggdes. Den var belägen nere vid »Brädekyrkam, så långt ned på kyrkogården, att ljudet av klockorna icke kunde höras över staden. I anledning härav beslöt kyrkorådet vid sammanträde den 1 mars 1659 »att flytta klockstapeln av körkogården och uppå berget vid körkan helst emedan (och av orsak) att FÖRSLAG TILL våre klockor kunne oss inga penningar importera till kyrkan för Herreringningar och FLYTTN ING begravningar som i andre körkor alldenstund klockorna stå bakom berget och kan icke AV STAPELN höras väl _till staden». Underståthållaren ansåg sig dock böra förbjuda det beslutade arbetets utförande, innan överståthållarens samtycke inhämtats. Det syntes honom säkerligen omotiverat att använda pengar på en dylik flyttning, när kyrkobyggnaden nu hunnit så lå ngt, att man inom en ganska snar framtid borde kunna placera klockorna på sin definitiva plats i tornet. Kyrkobyggnadskommitten och J ean de la Vallee voro 17 / 1 Gerdt Meyer fick den 14 juli 400 dlr. kmt. på hand och Meyers änka 2 4 / 12 erhöllo klock12 600. gjutargesällerna dricksp engar för den n ya klockan. Meyers änka erhöll 30 / 5 1656 ytterligare 250 dlr. kmt., 19/ 200 dlr. och 31/ 270 dlr., i april 1657 200 dlr. och i augusti slutlikvid med 75 dlr. 8 12 2 Som t ack för sitt arbete erhöll Ehrenst en 1663 en grav i k yrkan. KATARINA KYRKA 207 xxnr t -t. ~ .f -t t t t t WI F ig. 143. Detalj av P. Tilleus' karta över Stockholm v isand e Kata rina kyrka och kyrko gård sam.t Pelarb acken m ed K alvariestenarna . Detail von P. Till eus Karte liber Stock­ holm mit der K a tha rina kirche, dem Fried­ hof und dem Pelarhligel m it d e n Kalvariensteinen . Detail of P. Tilleus's map of Stockholm , sh owing St. Catha rine's Church a n d churchya rd, and Pela rbacken with the Cal va ry stones. kallade till underståthållaren den 7 mars för att slutligt dryfta frågan. Församlingens representanter sökte beveka underståthållaren med, att kostnaden allenast skulle be­ löpa sig på 200 dlr. kmt., »vilka penningar de ville av församlingen tillhopa församla och 208 STOCKHOLM Fig. 144. Katarina kyrka. Jean de la Va ll ees originalrit­ nin gar 1656 i en triptykformad ram, tillverkad 1658. In ­ skrift en : Anno domini 1654 är av senare datum. K atha rinakirche. J ea n d e la Vallees Originalzeichnungen 1656. Tryptich on-Rahmen, 1658. Inschrifl: •Anno domini 1654» aus spät e rer Zeit. St. Catha rine's Church , the ori­ ginal d rawings b y J ea n de Ja Vallec( l656)in a triptych-shaped f rnm e, mad e in 1658. The in­ scription, •Anno domini 1654w , is o[ a later d ate. icke någon penning av körkones medel där till t aga». P å våren 1658 hade en insamling igångsatts bland församlingsborna för a nskaffand e av ett sägerverke, ett tornur. Bland TILL TORNUR givarna åt erfinnes såväl förmögna som fattiga med kyrkoherden i spetsen och skarp­ sÄGERVERKE T rättaren på slutet. Insamlingen inbr ingade ungefär en tredj edel av kostnaden, som var UPPSÄTTES Pi 200 dlr. kmt. Sägerverket beställdes av klensmeden Anders Erikson. Det nya uret blev KL~~~~TA - färdigt följ ande år. Urtavlan hade förfärdigats av Jost bildhuggare och loden höggos i sten av stenhuggaren Tellschovs gesäller. Repslagaren Petter H artman levererade en 16 alnar lång ståltråd till lodens upphängning och ankarsmeden på Skeppsholmen hammaren till slagverket. Sägerverket uppsattes på klockstapeln, vars övre del för detta ändamål ombyggdes. Taket på stapeln lades om och dess övre del inkläddes . Oppe på t aket byggdes ett »segerverkshus » för uret. Den stora klockan lossades i sam­ band med ombyggnaden från sin axel, som lagad es av timmermannen Hinrich Jöranson, och smeden Nils Olofson smidde nya beslag. KLocKsT AEnligt 1663 års inv . funnos i klockstapeln 5 klockor »färdige », medan 2 klockor »ofär­ PE LNs uTsE- dige och sönder» stodo i kyrkoherdens gård. »1 segerverk färdigt såsom ock därtill en ENDE 16 6 3 klocka». Någon närmare beskrivning av stapelns utseende finn es icke, men av de rela­ terade uppgifterna synes framgå, att .den haft en vanlig öppen bjälkkonstruktion med en intäckt överdel, där klockorna voro placerade. I NSAM LI NG L KATARINA KYRKA 209 År 1666 kom den planerade flyttningen av klockstapeln upp på berget norr om kyrkan ~LocKsTA­ till utförande. 1 Det var kvarnbyggaren mäster Jonas Svensson som utförde detta arbete. PELNFLYTTAs TILL BERGET I samband med flyttningen av stapeln fick sägerverket en ny plats; det uppsattes nu NORR oM på den sydöstra »sakristian» på kyrkan. En grundlig reparation måste utföras; till KYRKAN urtavlan smiddes nu siffror av järn. Klockstapeln var färdig och tjärades samma år. Det dröjde emellertid innan klockorna kommo dit. År 1667 omgötos nämligen »4 st. klocker små och stora» tillsammans vägande 18 skepp. o. 8 lisp. till två klockor 2 av mäster Petter Elieson Dant. Den 16 juli 1667 bekom »bildsnidaren till betalning för glorvyrdigst i åminnelse sal. konung Karl Gustavs konterfej, han avsatte, som till klockgjutaren levererades att bruka på de tvenne klockor». - Kvarnbyggaren hade tydligen icke utfört sitt arbete med så stor omsorg. Redan år 1672 lutade stapeln kraftigt mot norr och måste riktas upp. På hösten 1673 hade det stora kyrkobygget hunnit så långt, STAPELN att klockorna kunde flyttas till sin slutliga plats i det stora tornet. 3 Den gamla stapeln RivEs revs på våren 1674. 4 V. JEAN DE LA VALLEES RITNINGAR Vid kyrkobyggnadskommittens sammanträde den 7 januari 1656 »blev ock avrit- KYRKOBYGGningen översedd, som gjord var efter H. Exc. överståthållarens befallning av riksNAnsKOMMITTEN arkitektören Lavalee. Och blev beviljat, att kyrkan skulle byggas en korskyrka 80 •; 1 1656 alnar innantill i längden på var trakt ifrån öster till väster, ifrån norr och till söder, och bredden på vart kors 27 alnar». Vid samma tillfälle »vart slutit och beviljat om rummet, där kyrkan skulle byggas, nämligen därsammanstädes som församlingen hade tillförene begärt, fram till kyrkogården och intill gatan, dock så att vi skulle sök::t efter en god grund på berget till alla sidor». Att de la Vallee, som den 3 juni 1655 hade fått Karl X Gustavs konfirmation på sin beställning som konungens arkitekt och vid denna tid var sysselsatt med de stora projekten till ombyggnad av Stockholms slott, 5 skulle få uppdraget att göra ritningarna till den nya kyrkobyggnaden på Södermalm var ju givet. Huruvida båda de ritningar av de la Vallee, vilka ännu finnas bevarade i kyr- DE BEvAkans ägo (fig. 144- 147) förelegat vid kyrkobyggnadskommittens sammanträde i januari RADE RITNINGARNA 1656, kan icke med säkerhet fastställas. Den ena är en fasadritning signerad Jean de 1 Överståthållaren Schering Rosenhane hade avlidit 1663 och underståthållaren Udde Ödla hade lämn at Stockholm 1665, då h an blev landshövding i Nyland. 2 Den större vägde 12 skepp. 8 lisp. och den mindre 2 skepp. och 12 lisp . 3 Fyra klockor uppsattes i tornet: Storklockan, polacksklockan, vardagsklockan och vårdklockan. 4 Härvid tillvaratogs 7 st. bjälkar om 16 aln, 7 st. dito om 14 och 7 st. dito om 12 samt 18 st. kortare bjälkar, som tydligen a nvänts som bindningar. 5 NoRDBERG, Slottets historia under 1600-talet i Stockholms slotts historia I, Sthlm 1940, s. 216 o. 273 f. 14• 210 STOCKHOLM la Vallee fec. Anno 1656 (fig. 147). Den andra är en situationsplan omfattande kyrkogården och de närmaste kvarteren kring denna; härå finnes också en i detalj utformad plan av själva kyrkobyggnaden (fig. 145 och 146). Även denna ritning har varit signerad i nedre högra hörnet å det av fukt starkt skadade parti, vilket blivit lagat och överklistrat med en ny papperskant. Vid en undersökning, som företagits sommaren 1940 av förf., visade det sig emellertid, att signaturen ganska säkert kunde dechiffreras: J[ean de La] Vallee F ..... 1656(?). Av ordalagen i det ovan citerade protokollet förefaller det måhända sannolikt, att den sistnämnda ritningen icke förelåg den 7 januari 1656. Men det är troligt att den tillkommit på våren samma år. Det finns visserligen en uppgift, som tycks ge vid handen, att denna situationsplan skulle vara tillkommen senare. Vid kyrkobyggnadskommittens sammanträde den 30 mars 1658 blev nämligen »beslutet, att byggmästaren (de la Vallee) skulle göra en avritning uppå kyrkan och kyrkogården till kvadraten på alla sidorna och försända den till Hans Kongl Maj :t, att en gata måtte bliva opprättat östan till och en hop med gårdar [nedrivas], att kyrkan må komma mitt i kyrkogården ». På grund av svårigheter såväl av praktisk som ekonomisk art, att få b.ort de gamla gårdar, som voro belägna pli den blivande kyrkogårdens område, hade man tydligen planer på att avstå från den östra delen av kyrkogården och upplåta denna del till tomtmark. Men arkitekten har icke velat vara med om någon nedprutning, så att kyrkan kom att ligga i ena hörnet av kyrkogården och hela den planerade anläggningen biev förfelad. Konungen avvisade också bestämt alla sådana tankar. »Ty är Vår nådige vilja och befallning», skrev Karl X Gustav den 20 maj 1658 till överståthållaren,1 »att I på Våra och Edert ämbetes vägnar draga därom försorg före, att verket på allt görligt sätt bliver befordrat såsom först ity att icke någon förändring måtte tillåtas i den dessein som Vi här översett approberat och underskrivit have, så väl med själva kyrkan såsom med kyrkogården, skolan och vad däromkring hörern. Såväl fasadritningen som situationsplanen äro försedda med konungens karakteristiska namnteckning. Påskriften har sålunda skett i Göteborg i maj månad 1658. De båda fastställda ritningarna funnos i augusti 1658 hos arkitekten, som ju behövde dem för sitt arbete med detaljritningar och arbetsledning. Kyrkobyggnadskommitten beslöt emellertid den 23 augusti detta år, »att avritningen skulle fordras .från arkitektören de la Vallee på kyrkan och gatorna, som skulle utstakas». När framställningen icke genast ledde till något resultat hade kyrkoherden tydligen vänt sig till överståthållaren. Den 30 augusti togs frågan åter upp i byggnadskommitten och beslut fattades nu, »att avritningen måtte från arkitektören La Vallee bliva avfordrat och insatt uti sakerstian efter H. E. Överståthållarens befallning. Hvar byggmästaren sådant förvägrade, vill föreståndarna för H. E. Överståthållaren vara excuserat.» Nitiskt pedanteri av detta slag, som ofta övergick till rena trakasserier och stridig1 K. brev 20/5 1658, RR. f. 852; Orig, i ö. Ä:s hand!. kungl. brev 1651--59 , Sta dsarkivet. KATARINA KYRKA 211 Jean de la Vallees Entwurf d er Katharinakirche; L ageplan, signiert •Jean de la Vallee fe. 1656• mit der Vnterschrift d es Königs, 1Carl Gustaf>. Fig. 145. Jean de la Vallees förslag till Katarina kyrka; situationsplan, signerad Jean de la Vallee fe. 1656(?) och försedd med konungens p åskrif t, Carl Gustaf. Norr nedåt . J eau de la Vallee's proposal for St. Catharine's Church; situation plan, signed •Jean de la Vallee fe. 16561, with the King's signature •Carl Gustaf•. heter, förorsakade många svårigheter vid det stora verkets genomförande. I detta fall komma emellertid de båda originalritningarna att härigenom bliva bevarade. RITNINGARNA I NRAMAS OCH De la Vallee har tydligen omedelbart lämnat dem ifrån sig. Den 9 september 1658 U PPS Ä TTA S I erhöll snickaren Johan Muhl »betalt för 1 tavla som S:ta Katarina kyrkas avritning SAKRISTIAN uti sitter» och »dragarelön» erlades också för »samma tavla» när den kördes till kyrkan. Muhl har sålunda tillverkat den retabelliknande ram, i vilken de båda ritningarna alltjämt äro insatta (fig. 144).1 Enligt de för den stora regleringen av Södermalm på 1640-t. uppgjorda ritningarna skulle Sturekapellet och dess kyrkogård bevaras i den nya stadsplanen om än i för- 1640-TALETs REGLERINGSändrat skick (fig. 141 och 142). Kyrkogården begränsades till ett kvadratiskt område, PLAN vars gränser skulle löpa parallellt med det nya raka gatusystemet. Kyrkogården skulle 1 Årtalet 1654 på ramen är tillkommet i sen tid. Ytterligare en ritning i kyrkans ägo i en nu förkommen kollektbok finnes omnämnd i h andlingarna. I december 1661 erhöll n ämligen konterfej aren Adam Sebach betalt för »körkans avritning» i kollektboken. 212 STOCKHOLM dock vara ett från gatorna helt skilt och slutet område; den sträckte sig sålunda icke fram till Högbergsgatan utan skildes från denna av ett smalt bostadskvarter. Liknande bostadskvarter omgåvo också kyrkogårdens övriga sidor. Endast två gator förde fram till området, en till dess södra sida på ungefär den plats där nu Södermannagatan ligger och en till dess västra, den nuvarande Kapellgränden, vilken sträckte sig mellan Pelarbackens kalvarieberg och kyrkogården. Det gamla kapellet skulle komma att ligga i skärningspunkten för förlängningen av dessa båda gator, men låg dock ej i mittpunkten av kyrkogården. Regleringen hade på 1640-t. börjat genomföras och flera av de gamla bostadshusen och gårdarna flyttades för nuvarande Östgötagatans och Högbergsgatans framdragande till tomtmarken invid kyrkogården, innan planerna på den nya kyrkan tillkomma och föranledde nya rivningar och flyttnin gar. Det drog dock ut på tiden med det nya gatunätets fullbordande; ä nnu i slutet av 1600-t. var Högbergsgatan icke framsprängd genom berget öster om kyrkan (se fig. 151). KYRKOBYGGEnligt de la Vallees förslag skulle kyrkogården sträcka sig ända fram till HögNADENs LAGE bergsgatan, och utefter de andra tre sidorna skulle nya gator framdragas (fig. l45). På det högre belägna och bergiga nya området uppe vid Högbergsgatan skulle den nya kyrkobyggnaden placeras. Arkitekten har önskat ge den ett dominerande läge uppe på de södra bergen . Bergets krön på norra sidan av Högbergsgatan kunde dock icke komma ifråga. Byggnaden måste hänga samman med d en gamla kyrkogården. Även om arkitekten i detta avseende haft fria händer, skulle planen säkerligen utformats på samma sätt. Kyrkogården måste av praktiska skäl förläggas till berg~ sluttningens södra sida, där möjlighet fanns att gräva gravar, och själva kyrkobyggnaden kunde då placeras på berget närmast norr därom i direkt samband med kyrkogården. På samma sätt förlades den nya kyrkan på Kungsholmen halvtannat decennium senare. 1 D et var sålunda av denna anledning, som det tidigare planerade bostadskvarteret mellan den gamla kapellkyrkogården och Högbergsgatan nu exproprierades. Framför kyrkan skulle på norra sidan av Högbergsgatan en rektangulär öppen plats av något större längd än kyrkan anordnas (fig. 145). Och från denna plats skulle i kyrkans mittaxel en gata sprängas genom berget mot Saltsjön. Såväl platsbildningen som gatan, nuvarande Katarina kyrkobacke, ha senare kommit till utförande, den förstnämnda är dock betydligt smalare och knappast utformad som arkitekten tänkt sig den (fig. 150). Nivåförhållandena på platsen voro tydligen ännu icke i detalj studerade, när situationsplanen framlades. 2 KYRKAN I Högt över de södra bergen skulle den nya kyrkan resa sig, synlig från alla håll i STADSBILDEN staden, »den första man ser vid ankomsten till Stockholm, land- eller sjövägen». 3 Ännu Se MARTIN OLSSON, Kungsholms kyrka i SVERIGES KYRKOR, Sthlm 1915. 2 Detta framgår bl. a. av att fritrappan framför södra korsarmen icke givits tillräcklig höjd. På fasadritningen (fig. 147) finnes icke någon nivåskillnad antydd. 3 ELERS, Stockholm, Sthlm 1800, III:52. 1 KATARINA KYRKA 213 vid slutet av 1800-t. var så fallet.1 Först i vår tid ha på grund av enskildas ekono­ miska intressen och myndigheternas bristande sinne för stadens skönhetsvärden det ena »skandalhuset» efter det andra skjutit i höjden kring kyrkan. Alltjämt är dock dess mäktiga kupol synlig över stora delar av staden och dess vatten. För den vandrare som från Norrtullsgatan går Drottninggatan söderut tecknar sig också alltjämt Katarina kyrka högt mot fondens himmel (Fig. 148). Detta är säker­ ligen ingen tillfällighet. I det stora slottsombyggnadsprojektet, som de la Vallee arbetade på samtidigt med Katarina kyrka, planerades en ny bro över Norrström (Norrbro) och en ny gata genom Brunkeberg fram till Brunnsviken så att »Tre kronor (det höga kärntornet i den gamla slottsanläggningen) kommer till ståndes mitt för be:te nya gata och bro». 2 Drottninggatan var ju den genom 1640-t:s stadsplanereglering till­ komna nya huvudgatan på Norrmalm, i vars fond en mäktig monumentalbyggnad borde resa sig. Placeringen av kyrkobyggnaden har sålunda tillkommit också med hänsyn härtill. Liksom det inte gick att placera den nya bron över Norrström och gatan genom Brunkebergsåsen vinkelrätt mot den gamla slottsfasaden och kärn­ tornet, så var det heller inte möjligt att förlägga den nya kyrkan på Södermalm så att dess fasad kom att ligga vinkelrätt mot Drottninggatan. I det sistnämnda fallet spe­ lade detta dock mindre roll, då gatan ju aldrig kunde sträcka sig ända fram till kyrkan. Kyrkogården skulle omges av en mur. I norr skulle två öppningar föra genom mu­ ren från Högbergsgatan och den öppna platsen norr om denna mot ingångarna på kyrkans östra och västra gavlar. Mittför dessa båda ingångar skulle också på murens östra och västra sidor öppningar finnas, den först nämnda i fonden av nuvarande Fjällgatan. Mellan Högbergsgatan och Fjällgatan skulle en kvadratisk öppen plats anordnas. På södra sidan skulle två portar svarande mot de båda på norra sidan föra genom muren till två parallella gator, som löpte söderut. 3 Mellan dessa båda portar skulle en långsmal byggnad utanför själva kyrkogårdsområdet men med fasad mot detta uppföras. Byggnaden skulle ges samma bredd som den utefter kyrkogårdens södra sida löpande gatan. Den skulle bestå av ett stort mittrum (C), som hade tre fönsteröpp­ ningar mot kyrkogården och en eldstad på vardera kortsidan. På var sida om mitt­ rummet fanns en kammare (D) belägen åt söder och försedd med eldstad samt åt kyrko­ gården en liten förstuga (E). På var sida om dessa sistnämnda rum skulle av tunnare murverk uppföras ett lägre rum (F), som icke stod i förbindelse med de andra rummen och som saknade fönster. Söder om denna byggnad skulle en rektangulär gård (G) sträcka sig fram till Tjärhovsgatan. I Katarina kyrkas torn uppsattes 1795 den första optiska telegrafen åt skärgårdssidan. Se N. J. A. Den optiska telegrafens historia i Sverige 1794-1881, Göteborg 1938, sid. 39 f. o. 96. 2 NORDBERG, a. a. s. 277 ff. a Endast den östra porten och d ess gata, den nuvarande Södermannagatan, kommo till ut­ förande. 1 KYRKOGÅR­ DENS UT­ FORMNING SKOLBYGG­ NAD OCH BENHUS RrsBERG, 214 STOCKHOLM Fig. 146. J ean de la Vallee's förslag till K atarina k yrka. Plan av kyrkan. Detalj av föregående. Norr nedåt. Jean d e la Vallees Entwurf der Katha rinakirche. Plan derselben. Detail von vorgehendem. J ea n de la Vallee's proposal for St. Catharine's Church. Plan of the church. Detail of the preceding. PRÄSTGÅRD OCH KLOCKARE­ GÅRD Det-till ritningen hörande memorialet med förklaring till de angivna bokstäverna har tyvärr gått förlorat. Av andra uppgifter att döma skulle denna byggnad vara avsedd som skola och - benhus. Det nyssnämnda k. brevet 1658 synes bekräfta detta. Det stora mittrummet är skolsalen. Mitt på dess södra långvägg finnes katedern utritad. De båda ytterst belägna rummen (F) voro förmodligen ämnade att tjänst­ göra som benhus. Väster om kyrkogården skulle i de båda kvarteren mellan nuvarande Katarina västra kyrkogata och Östgötagatan prästgård och klockaregård förläggas (H). Det KATARINA KYRKA 215 Jean de Ja Vallees Entwurf der Katharinakirche. Signiert •Jean de Ja Vallee fec. Anno 1656• mit der Unterschrift des Königs, •Carl Gustaf•. Fig. 147. Jean de la Vallees förslag till Katarina kyrka. Signerat »Jean de Ja Vallee fec. Anno 1656> samt försett med konungens påskrift, Carl Gustaf. Jean de la Vallee's proposal for St. Catharine's Church. Signed •Jean de Ja Vallee fec. Anno ·1656., with the King's signature, •Carl Gustaft. 216 STOCKHOLM förtjänar till slut anmärkas att på ritningen ursprungligen icke angivits några öppningar i kyrkogårdsmuren mot Kapellgränden och mot nuvarande Stigbergsgatan. KYRKANS Kyrkans plan har formen av ett regelbundet grekiskt kors (fig. 146. jfr uppmätPLAN ocH ningen pl. 1). Korsarmarna skulle ges ungefär samma mått som mittkvadraten. UPPBYGGNAD Mittkvadratens hörnpelare, som skulle upptaga trycket från torn och kupol, ha givits en stor mäktighet. Korsarmarnas ytterväggar skulle uppföras med kraftiga murpartier, som skulle bära valven, och tunna murpartier däremellan med stora fönsteröppningar. Det framgår av byggnadsräkenskaperna att arkitekten i stor utsträckning använde sig av armeringsjärn för att stärka konstruktionerna. I vinklarna mellan korsarmarna skulle fyra till planen nästan kvadratiska paviljonger ligga. Till var och en av dessa skulle två dörröppningar föra från de båda intilliggande korsarmarna. I varje paviljong skulle en trappa leda upp till vinden, från vilken man sedan genom trappor i fyra hörntureller kunde komma upp till en stor altan på mittornet (fig. 147). Var paviljong skulle också förses med en eldstad. En av paviljongerna var avsedd som sakristia; vilken användning de la Vallee tänkt sig för de andra, känner man icke med säkerhet. Troligen ha de dock från början varit avsedda som gravkor och en av dem möjligen som dopkapell. Under 1600-t. kallades vanligen alla fyra paviljongerna för »sakristiorna». Fyra stora portar, en på var korsarms gavel, skulle föra in i kyrkan. Mellan dessa skulle kyrkorummets båda huvudgångar löpa. I var korsarm skulle två bänkkvarter inrymmas, ett på var sida om huvudgången. Utefter väggarna skulle sidogångar löpa. ALTARE ocH Den åttkantiga, stora, fria plats i korsmitten, som bildades i de båda huvudgångarnas PR E DIKSTOL skärningspunkt, skulle omges av fyra triangulära kvarter, skilda från korsarmarna med balustrader. I det nordöstra av dessa kvarter skulle altaret anordnas å ett fyra trappsteg över kyrkans golv upphöjt plan. I det sydöstra kvarteret skulle predikstolen uppställas. Två trappor, en utefter vardera balustradsidan om sex trappsteg skulle leda upp till predikstolen. Nedanför denna skulle några bänkar anordnas förmodligen avsedda för prästerskap och kyrkvärdar. I de återstående på västra sidan belägna båda triangulära kvarteren skulle sittplatser för förnäma personer inrymmas; möjligen ha de varit avsedda för konungen och drottningen samt deras uppvaktning.1 Läktare skulle anordnas i alla fyra korsarmarna. Av byggnadsräkenskaperna framgår att bjälkar och murankare för läktare i alla korsarmarna inlades vid yttermurarLÄKTARE nas uppförande. 2 Under de la Vallees tid kom emellertid endast en läktare i östra korsarmen till utförande, och på denna uppsattes orgeln. Trapporna till de fyra planerade 1 SrnE:K, Gamla Stockholmshus, Il, Stockholm 1913, sid. 11 har antagit att de sistnämnda båda kvarteren voro avsedda för dopfunt och orgel; så har dock icke varit fallet. 2 Såväl bjälkar som murankare funnos kvar i början av 1800-talet. Vid en besiktning 1015 1824 (se härom ka p. 15) konstatera des »att de bjälkar ·och murankare, som inmurats i norra och södra korsarmarna, utan men för kyrkans valv och murar kunde borttagas, d å de efter förmodan endast vore uppsatta för tillämnade läktare. » De borttogos vid kyrkans reparation 1829. KATARINA KYRKA 217 läktarna finnas angivna å pla nritningen: två i var korsarm inbyggda i väggnischerna mot paviljongerna. Trapporna till den nuvarande orgelläktaren i västra korsarmen ha alltjämt samma placering. Hur arkitekten tänkt sig utformningen av läktarna, veta vi icke. Men det är tydligt, att de varit avsedda att upptaga en större del av korsa rmarnas yta och att där skulle rymmas ett stort antal bänkar för åhörare. Över korsmitten skulle ett kupolvalv slås, och korsarmarna skulle täckas av stjärnformiga valv, vilande på väggarnas murpelare och de mellan dessa slagna gördelbågarna. Av de bevarade ritningarna framgår visserligen icke de la Vallees avsikter beträffande valven. Men det kupolvalv, som sedermera byggdes och som alltjämt finnes kvar, 1 tillkom under arkitektens ledning och överinseende och har säkerligen helt följt de ursprungliga intentionerna . De ännu bevarade låga valven i korsarmarna byggdes senare. 2 De äro av en ålderdomlig typ med synliga ribbor. Det är kanske troligt, att detaljutformningen blivit murmästarens. I huvudsak måst e dock även här de la Vallees proj ekt ha följts, då ju ytterväggar, gördelbågar och yttertak redan funnos, när dessa valv byggdes. Den bevarade fasadritningen (fig. 147) visar de la Vallees förslag till kyrkans yttre uppbyggnad. Väggarna äro indelade av släta doriska pilastrar med baser och kapitäl av en enkel typ. De vila å plintar och uppbära ett entablement bestående av arkitrav, fris och kornisch. Var korsarm har fyra stora rundbågiga fönsteröppningar; de båda fönsteröppningarna på korsarmens gavel flankera den rektangulära portalen, över vilken ett stort rundfönster är placerat. Paviljongerna ha rundbågiga fönster av samma storlek. Korsarmarnas gavlar avslutas uppåt av en fronton prydd av en oval fönsteröppning. Korsarmarna ha vattentak med fall åt tre sidor. De fyra hörnpaviljongerna täckas av säteritak med karnisformad profil och rundfönster, en utformning, som e rinrar om Riddarhustakets. Över mittkvadraten reser sig ett fyrsidigt stentorn, vars fasader ha runda fönsteröppningar och äro mönstrade med en dekoration i anslutning till dessa. Tornet flankeras av fyra åttkantiga hörntureller, i vilka, som nämnt, trapporna upp till den stora altanen på tornet skulle leda. Över altanen reser sig en åttkantig kupol av trä, ett skyddande skal kring kupolvalvet av sten över mittkvadraten. På träkupolen finnas åtta stora rundbågiga vindskupor, genom vilka kupolvalvet skulle erhålla ljus. Tornet krönes av en lanternin i två våningar och en hög smal spets. Den undre åttkantiga våningen i lanterninen har stora rundbågiga öppningar flankerade av pilastrar. Denna våning var avsedd för ringklockorna . Den övre lanterninvåningen, där tornväktarna skulle ha sin plats, visar samma uppbyggnad som den undre fast i mindre skala. Mellan de båda våningarna skulle fyra runda urtavlor placeras. Fasadritningen är akvarellerad. Väggytorna äro lagda med en röd ton, listverk, 1 2 VALVEN FASADERKA TORN, TURELLER OCH KUPOL TEGEL OCH SANDSTEN Rör. kupolen se n edan sid. 282 f. Se nedan sid. 286 ff. 218 STOCKHOLM pilastrar, baser och kapitäler med gulvit färg, fönster och dörröppningar med en gråsvart ton. De la Vallee har ursprungligen tänkt sig att fasaderna skulle fogstrykas och t eglet stå oputsat, samt att listverk, pilastrar m. m. skulle huggas i sandsten. På grund av kostnadsskäl och stridigheter mella n byggnadskommitten och murmästarna måste tanken på en omsorgsfullt murad, fogstruken t egelfasad överges.1 I stället slammades fasaderna och avfärgades i en t egelröd färg för att de skulle ge ett likartat intryck. Av kostnadsskäl måste också en stor del av naturstensdekorationen göras i puts, som oljemålades i gotlandssandstenens gråa ton. DE LA När J ean de la Vallee fick uppdraget att utarbeta ritningar till den nya kyrkan, VALLEES SAMd h an mitt . . en omfattan d e ver k sam h et 1 . 1 TIDA ARB~ sto uppe 1 1uvud sta d en. samma ar som TEN I sTocK- förslagen till Katarina kyrka blevo fä rdiga, fö relågo de fö rsta projekten till en fullHoLM ständig ombyggnad av Stockholms slott. 2 Och den 1 juni 1656 övertog de la Vallee ledningen av Riddarhusby gget. 3 Redan ett år t idigare hade frågan om hans engagement för dess fullbordande blivit aktuell, och det förefaller som hans intresse för detta palatsbygge, vartill de första ritnin garna halvtannat decennium tidigare framla gts av hans fad er, Simon de la Vallee, alltid varit levande. För den a nläggning i äldre stil, som Gustaf Horn påbörjat 1650 vid Hornsber g på Kungsh olmen, uppgjorde de la Vallce 1656 helt nya ritningar, efter vilka byggnaden uppfördes. 4 Något år tidigare hade Axel Oxenstiernas stå tli ga palats vid Storkyrkobrinken fullbordats uppenbarligen under de la Vallees lednin g. I dessa arbeten återfinna vi stildra g, som också kännet eckna ritningarna till K atarina kyrka och äro typiska för de la Vallees arkitektoniska skap elser vid denna tid. DE LA I kyrkoprojektets fa&ader med röda oputsade t egelytor, indelade av grå sandvAocH LLEEs STIL t ·1as t rar, l'is t er cc h f" . f'mna v1 . samma ut f ormnmg . . DEss s ensp1 ons t erom f a tt nmgar, som I FÖREBILDER Riddarhuspalatsets, men i en strängare, mera beh ärskad stil. D e runda fönstren, med vilka J ean de la Vallee givit Riddarhusfasaden sin• k araktäristisk a prägel, komma också igen i K at arina kyrka, och paviljongeröas t akform ger i förminskad skala en återklang av det praktfulla tak, varmed han krönte Riddarhuset. 0 Simon de la Vallees stora förslag till Riddarhuspalatset, som framlades 1642, var framförallt inspirerat av fra nsk arkit ektur fr ån slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Bland Jacques Androuet Ducerceaus och Salomon de Brosses arbeten finna vi de närmaste förebilderna. Efter Simons död hade emellertid riddarhusritningarna under de följande arkitekterna och byggnadslcdarna, H einrich Wilhelm och Joest Vingboons, förändrats i en mera holländsk klassicistisk stil för att slutligen i J ean de la Vallees händer ges en mera originell prägel och återfå något av sitt Se h ärom n edan sid. 271 o . 279 ff. Jl'r sid.. 302 f. NoRDBERG, Slottets historia under 1600-ta let a . a. 3 G. M. SILFVERSTOLPE, Riddarhuspalat set i Sveriges Riddarhus, Sthlm 1926, s. 11 9 . 4 NoRD BERG, J ean de la Vallee i Svenskt biografiskt lexikon, Sthlm 1941, dens. Rosenhaneska palatset på Riddarholmen i Rig 1931. 1 2 KATARINA KYRKA 219 Fig. 148. Utsikt över Drottninggatan mot söder med Katarina kyrka i fonden; t . v. i förgrunden Spökslottet. Gouache av Elias Martin, dat. 1808; detalj. Ateneum, Helsingfors. View of Drottninggatan looking sonth with St. Catha- Aussicht iiber Königinstrasse gegen Sliden mit der rine's Chnrch in the background, to the left in the Katharina kirche im Hintergrund, links im Vordergrund foreground Spökslottet (The Ghost Castle). Gouache -das •Spnkschloss•. Gouache von Elias Martin, dat. by Elias Martin, dat. 1808; detail, Atenenm, Hel1808. Detail. Im Atenenm, Helsingfors. singfors. franska kynne.. Det är intressant att jämföra Riddarhusfasaderna med fasaderna på FAsAnuTAxel Oxenstiernas palats, där Jean de la Vallee icke på samma sätt varit bunden FORMNINGEN av tidigare projekt och ett redan till mer än två tredjedelar färdigt bygge. Ovan ett kraftigt betonat rusticerat sockelparti av natursten reser sig den putsade murytan · endast indelad av fönstren, accentuerade av tunga arkitektoniska omramningar i natursten. Putsen har varit avfärgad i en röd ton, vilken på samma sätt som å Riddarhusfasaden och Katarina kyrkas fasad kontrasterade mot den grå sandstenen. I den · Oxenstiernska palatsfasaden med dess allvarliga tyngd och dess rytmiska växelverkan av fönster och mezzaniner på den släta murytan är det, som Josephson och Karling 220 STOCKHOLM påpekat, 1 den romerska senrenässansstilen, som för första gången brutit igenom i den stockholmska palatsarkitekturen. Det synes troligt att det Oxenstiernska palatsets. fasadschema skulle komma till användning för slottsfasaderna i det stora ombygg- · nadsproj ekt, som Jean de la Vallee ungefär samtidigt hade under händer. 2 PLANEN Kyrka ns korsformiga plan med kupol över mittkvadraten går tillbaka på italiensk senrenässansarkitektur. I Serlios Tutte l' Opere d'Architettura finna vi en alldeles. likartad korsformig plan med fyra kvadratiska hörnpaviljonger, kupol över mittkvadraten och fyra trappor upp till tornet i de fyra kraftiga murpartierna, som bära kupolen. 3 Förslaget till Katarina kyrka överensstämmer sålunda i allt väsentligt med Serlios plan. J ämförelsen ligger nära till hands att göra också av den anledningen, att en upplaga av Serlios verk ingick i J ean de la Vallees bibliotek. 4 Kupolen, lanterninen och de fyra hörnturellerna ge med sin rika form en verkningsfull, kanske alltför livlig kontrast mot kyrkobyggnadens strama och behärskade arkitektur. Med italienska centralkyrkor har detta intet gemensamt. Det är i stället fransk senrenässansarkitektur, som här varit underlaget för detalj erna i den på ett origmellt sätt sammankomponerade ensemblen. I fransk kyrkobyggnadskonst från 1600-talets förra del p åträffa vi t . ex. hos Lemercier och Marot likartade kupolformer med ett ofta liksom i Katarina kyrka rätt tryckt kupolvalv av st en och däröver en fristående kupol av trä, som t äcker och skyddar stenvalvet. Och kupolen reser sig i några fall över en altan, flankerad av fyra i planen åttkantiga tureller.5 KUPOLEN, TORN OCH TURELLER HEDVIG ELEONORA KYRKA Även J ean de la Vallees något yngre proj ekt till Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm bygger framför allt, som Lundmark påpekat, på franska och italienska förebilder.6 Vid tiden för de la Valles italienska resa stod i Venedig S:a Maria delle Salute med sin oktogonala planform hämtad från de gamla baptisterierna i exempelvis Florens eller Ravenna just under byggnad, och säkerligen har de la Vallee studerat detta byggnadsverk. Men fasadernas och kupol ens utformnin g visar ingen likhet med italiensk a1 kitektur. Salomon de Brosse, Maria de Medicis hovarkitekt, använde sig med förkärlek av rundfönster och helt rusticerade fasader, med rustik av samma släta och jämna slag, som proj ektet till Hedvig Eleonora kyrka visar, och som också åt erfinnes på andra byggnader, där de la Vallee varit verksam. 7 1 RAGNAR JosEPHSON, T essin I, Sthlm 1930; STEN KARLING, Axel Oxenstiernas p alats i Stockl:olm, S:t Eriks å rsbok 1933. 2 NoRDBERG, Slottet s historia under 1600-t a let , a . a. sid. 286 ff. 3 SERLIOS Tutte l'Opere d'Architettura utkom i Venedig 1584. Den åsyftade planen ingår i verkets femte del, fol. 213. 4 Förteckning över Jean de la Vallees bibliotek upprättad 22 mars 1697. R. A.: Biografica. 5 J. o. D. MAROT, L' architecture frarn;:ais, P aris; J ean Marot , Recu eil de plans, profils etc., Paris. 6 E. LUNDMARK, Jiedvi g Eleonora kyrka, Sveriges kyrkor, Sthlm 1920, s. 226. ' NoRDBERG, Rosenhan eska palatset, a . a. sid. 15 f och 25 f . KATARINA KYRKA 221 K atharinakirche von Siidosten. Im Vordergrund die jetzt abgerissenen Gebäude um d en wes tliche n T eil der Stigbergsstrasse. Pholo Söderberg 1935. 15- 013628. Sveriges Kyrk or. Stockholm V I I . Fig. 149. Katarina kyrka från sydost. I förgrunden den gamla, nu rivna bebyggelsen kring Stigbergsgatans västra del. Foto J. Söderberg 1935. St. Ca t harine's Church from the south-east. In the foreground the old buildings (now d emolished) round lhe western part of Stigbergsga tan. Photo Söderberg, 1935. 222 RIDDARHOLMSKYRKAN STOCKHOLM År 1658 hade Karl Gustav uppdragit åt Jean de la Vallee att uppgöra förslag till ombyggnad av Riddarholmskyrkan till en kunglig gravkyrka, och under de följande åren framlade denne icke mindre än sex olika alternativa förslag. Fem avse ombyggnad av kyrkan med ett nytt stort centralrum lagt till den delvis bevarade gamla byggnadskroppen. Det sjätte alternativet är det mest radikala. Hela den gamla kyrkan är här försvunnen och ersatt med en centralbyggnad, ett stort cirkelrunt rum, omgivet av en krans ovala kapell och försett med entrehall och kor med apsid. 1 Tyvärr finnes endast planritningen bevarad, men av denna framgår dock, att denna kungliga gravkyrka skulle ha blivit den ståtligaste och rikaste av de la Vallees centralkyrkor. Förebilderna för alternativförslagens olika centralrum finna vi likaledes i italiensk och fransk arkitektur. Här skall endast nämnas Primaticcios ståtliga förslag till gravkyrka i Saint Denis över konungarna av huset Valois, vilket väl stått som mönster för det sistnämnda alternativet. ITALIEN, Siren har visat på den Momstrande holländska arkitekturen som mönster och in0~:~::L~::0 spirationskälla för Jean de la Vallees konst. Under förra hälften av 1600-talet hade förbindelserna mellan Holland och Sverige varit livliga. I Holland tillkom under denna tid en hel rad kyrkobyggnader, som visa likheter och överensstämmelser med Jean de la Vallecs. Den holländska kyrkohyggnadskonsten har säkerligen icke varit obekant för de la Vallee. 3 För de holländska arkitekterna gällde det att med utgångspunkt från franska och italienska kyrkobyggnader skapa ett kyrkorum avpassat för kalvinistiskt gudstjänstbruk. Det mäktiga tempel, som Jean de la Vallee projekterade på Södermalm var det första med en för luthersk gudstjänst genomarbetad plan i den nya arkitekturstil, som nu slog igenom i vårt land. 4 LUTHERSK Gudstjänstbruket i dessa båda protestantiskf länder hade ju vissa likheter och CENTRALöverensstämmelser, och de holländska planlösningarna ha säkerligen verkat inspireKYRKA rande på de la Vallee. Men det är icke i Holland han studerat utformningen av kyrkobyggnaderna till planer och fasader utan direkt i Frankrike och Italien liksom de holländska arkitekterna. I projektet till Katarina kyrka kunna vi urskilja de franska och italienska förebilderna, men _arkitekten har sammanfogat och omskapat detaljerna till ett särpräglat byggnadsverk, en originell skapelse, karakteristisk för hans konst. I rituellt hänseende funnos ju också väsentliga olikheter mellan den lutherska svenska kyrkan och den kalvinistiska holländska, där altartjänst icke förekom . I projekten till Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor är centraliden konsekvent ge- 2 MARTIN OLSSO N, Riddarholmskyrkan, s. 217 ff. ' OsvALD Srn:EN, Gamla Stockholmshus Il, Sthlm 1913. 3 I Hendrik Danckerts Architectura moderna 1625 finnas ritningar till en åttkantig kyrkobyggnad, vars plan och uppbyggnad i vissa detaljer erinra om Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor. Jfr även Georg Galland, Geschichte der holländischcn Baukunst, Frankfurt a. M. 1890 . 1 • Jfr RAGNAR JosEPHSON, Tessin Il, s. 134 fl, KATARINA KYRKA 223 nomförd med båd e predikstol och altare förlagda till rumm ets mittpunkt och bänkkvarter runtom såväl i bottenplanet som på läktare. I praktiken visade det sig emellertid vara mindre lyckligt, att halva församlingen fick skåda gudstj änsten så att säga bakifrån. Såväl från prästerskapets som från den i rituellt avseende ytterst konservativa menighetens sida stötte detta på ett kompakt motstånd, och J ea n de la Vallee fick på sin ålderdom uppleva att utformningen av Katarina kyrka i detta avseende förändrades. 1 Det dröjde bortåt fyra decennier innan den nya kyrkan på Södermalm stod fullbordad. Dess stil hade i Nic. Tessin d:y:s ögon blivit föråldrad, och av ekonomiska skäl hade för dess utseende högst betydelsefulla förenklingar måst företagas ifråga om material och utsmyckning. Även om den stått som förebild för flera kyrkobyggnader i vårt land, kom den dock icke att spela roll som den protestantiska stormaktens nya huvudkyrka. Men det mäktiga kyrkorummet är alltjämt trot s senare tillsatser ett av den karolinska arkitekturens mästerstycken. För samtiden hade också proj ektet till Katarina kyrka framstått som en av de förnämsta arkitekturskapelserna i v årt land. »S. Catharinre kijrche, wfuldferdig, . . . , bliffr en schön kirche», antecknade den danske läkaren Gerhard Stalhoff i sin resedagbok från Stockholm 1660. 2 Och i sin ämbetsberättelse 1663 skrev överst åthållaren Schering Rosenhane om Katarim1 kyrka, att den skulle bliva >; den skönaste och sirligaste som i Sverige skall finnas». KYRKANS BETYDELSE VI. BYGGNADSLEDNINGEN. EKONOMI OCH ORGANISATION Det var ett stort och omfattande hyggnadsföretag, som begyntes, och det krävde med de t ekniska möjlighet er och de transportmedel, som då för tiden stodo till buds, ett uppbåd av många krafter och en ändamålsenlig organisation av dem, om arbet et skulle kunna genomföras inom en rimlig tidsperiod. Men framför allt krävdes pengar. Innan spadarna hunno sättas i marken var Sverige åter invecklat i ett stort krigsföretag på andra sidan Östersjön, och den ekonomiska situationen i landet för en lång följd av år i ett synnerligen beträngt läge. I K arl X Gustaf hade dock det stora kyrkobygget ett mäkt~gt stöd och en verksam gynnare. Han sökte trots krig och örlig på allt sätt främja och påskynda verket och bemästra de ekonomiska svårigheterna. Konungen hade, som ovan nämnts, 1654 donerat en grundplåt på 2 000 dlr smt. Den med hans medgivande och på hans tillskyndan tillkomna insamlingen av medel för det nya kyrkobygget hade på hösten 1655 organiserats och igångsatts över hela landet. 3 Under fälttåget i Polen och Danmark följde Karl Se härom nedan s. 290 ff •. CED E RSTRÖM, Stockholm 1660, S:t Eriks årsbok 1910. 3 Se ovan s. 197. Insa mlin gen inbragte i Stockholm 3 200 dlr smt och i landsorten i runt t al 1 150 dlr smt. 1 KARL X GUSTAV 2 RUDOLF 224 STOCKHOLM Gustav det stora kyrkobygget med ett särskilt intresse. Han förordnade nu bl. a. att de andra församlingarna i Stockholm samt Danvikens hospital skulle bidraga till byggnadskostnaderna med betydande belopp. 1 Något år senare resolverade Kungl. Maj:t, att penningböter från hovrätten, kammar- och bergskollegierna under viss tid skulle tillfalla kyrkobygget samt att »någon sten, som till en list omkring kyrkan vill behövas», skulle »på Vår och Kronans bekostnad komma ifrån Gottland». 2 Från tjärkompaniet skulle även ett större belopp gå till kyrkobygget. Det visade sig emellertid vara ett besvärligt kapitel att få ut dessa anordnade medel. Byggningsskrivaren fick »löpa april ifrån den ene till den andre», 3 men möttes av undanflykter och tröstades i bästa fall med något mindre belopp. »Vi förnimma det med S. Katarina kyrkas byggning alltför långsamt tillgår», skrev konungen till underståthållaren Udde Ödla 1659, 4 »och att uti överståthållaren H. Schering Rosenhanes frånvaro, de penningar vilka utav andre kyrkor och hospitalen i Danviken där i Stockholm, efter Vår förste uppsatt uti Preussen och nu sedermera uti Göteborg igenom Vårt brev till bem:te H. Schering Rosenhane gjorde förordning borde till dess byggning försträckas, igenom varjehanda praetexter hållas tillbakars». Men trots Karl Gustavs order att »driva uppå» byggningen och påskynda medlens utbetalande gick det alltjämt trögt med pengarna. 5 Betydande bidrag till det stora bygget kommo också från Stockholms stad samt från korporationer och enskilda i staden. Magistraten påtog sig sålunda en del av kostnaderna i samband med upplåtelsen av tomtmarken vid c;idan av den gamla kapellkyrkogården och bortflyttningen av de där belägna gårdarna. År 1656 överlät staden, sedan föfdlag härom väckts av rådmannen Johan Eriksson Furubom, för ett antal år de båda tegelbruken vid Horn och Grind till Katarina kyrka. 6 De olika skråämbetena lämnade dels pengar, dels också bidrag in natura. Även enskilda personer lämnade betydande bidrag. Det v.lr framförallt tack vare överståthållaren 1 Storkyrkoförsamlingen skulle bidraga med 3 000 dlr smt, Klara med 2 000 dlr smt, Jakobs med 1 000 dlr smt, Maria med 1 500 dlr smt, Riddarholms med 1 000 dlr smt och Danviken med 6 000 dlr smt. 2 K. brev 20 / 5 1658 RR. f. 852 v. ff. a Prot. 19 / 4 1659 KIIIa: 1. 4 K. brev 1 / 6 1659 RR. f. 1454. 5 Ett större belopp (omkr. 5 000 dlr smt) inlevererades dock av kyrkorna och Danviken 1659; ännu 1665 resterade emellertid från Danviken 4 173 dlr smt, från Klara kyrka 1 200 dlr smt, från Riddarholmens 506 dlr smt, från Jakobs ·490 dlr smt och från S:ta Gertruds kyrka 600 dlr smt. 6 Horns tegelbruk var beläget på Södermalm strax sydost om nuvarande Liljeholmsbron, och Grinds tegelbruk strax väster om Skanstull. Tegelbruken övertogos den 5 juni 1656 (Lia 17) och brukades av kyrkan i sex år. Kyrkan gjorde sig också under dess a år en del inkomster på försäljning av tegel, men klagade i slutet av år 1657 hos magistraten, att »sedan bruken blevo slagne under Sancta Katarina kyrko hava de allenast tvä är intet mer räntat kyrkan än 390 000 murtegel, vartill är orsak att tegelbruksfolket är från bruken tagne til båtsmän och en del döde». Tidigare hade bruken årligen »räntat 300 000 murtegel och 5 000 taktegel». KATARINA KYRKA 225 Schering Rosenhanes bemödanden, övertalningar och påtryckningar, som hjälpen från staden och dess bebyggare erhölls. Överståthållaren i Stockholm skulle enligt sin fullmakt hava »inspektionen över all SCHEIU'.'IG HOSENHA'.'I E stadsens och malmarnas regering, privilegia, byggningar, inkomster, köphandel, hantverk och vad därav dependerarn. »Jag haver ock hullit före, det vara min plikt och skyldighet att hava inspektion över kyrkor och skolor i staden, att de och deras betjänte tillbörligen måtte bliva underhållne, kyrkorna byggde och väl beprydde och hela det väsendet i god ordre och skick erhullit», skrev Schering Rosenhane i sin ämbetsberättelse år 1663. 1 Speciellt hade Rosenhane ägnat sig åt det stora kyrkobygget på Södermalm, sedan konungen särskilt uppdragit åt honom att »hava inspektion och direktion över detta verket». 2 Under Karl X Gustavs lå nga frånvaro från huvudstaden blev det på Rosenhane ansvaret vilade. Det skulle snart visa sig att uppgiften var betydligt besvärligare och mera omfattande än han tänkt sig. Det gällde icke bara svårigheterna att skaffa medel. Medlens handhavande och byggets bedrivande gav anledning till svåra konflikter och långvariga strider mellan de ledande inom församlingen. Och i själva verket blev det överståthållaren personligen, som med biträde av underståthållaren Udde Ödla under långa tider helt måste taga ledningen i sin hand. Överståthållaren hade år 1655 tillsatt en särskild byggnadskommitte, som skulle BYGG'.'IADSKO:'.\DIITT:EN handhava det stora kyrkobygget. Medlemmarna i denna kommitte utgjordes av kyrkoherden Petrus Arenbeckius, arkitekten Jean de la Vallee, den byggnadskunnige rådmannen Johan Eriksson (Furubom), som varit med om uppförandet av Jakobs kyrka och Johannes kapell i Stockholm, samt kyrkovärdarna och sexmännen i församlingen. Enligt den av överståthållaren utfärdade instruktionen för denna byggnadskommitte skulle kyrkoherden fungera som ordförande, »detta verkets praeses» och såsom »inspektor>> för bygget Johan Eriksson. En särskild byggningsskrivare skulle av kommitten anställas med fullmakt och instruktion av överståthållaren. Byggnadskommitten skulle sammanträda varj e måndag för att överlägga och besluta om byggets genomförande. Petrus Diderici Arenbeckius må ha haft sina förtjänster som predikant och teolog, PErnus men att leda ett byggnadsföretag saknade han förutsättningarna för. Överhuvud taget An~~~~~~~1 0 s synes hans självrådighet och häftighet samt en girighet, som för några fattiga daler kunde sätta namn och rykte på spel, ha gjort honom mindre lämpad som församlingsföreståndare. Redan från början hade han kommit i konflikt med de kyrkliga myndigheterna, och det dröjde icke länge, innan byggnadskommittens arbete förlamades av inbördes stridigheter och av den svåra schism, som utbrutit mellan Arenbeckius och församlingens förtroendemän. En redogörelse för dessa striders uppkomst och förlopp med beskyllningar och motbeskyllningar, förlikningar och nya kontroverser skulle taga alltför stort utrymme i anspråk och faller utom ramen för denna framställ1 Ämbetsberättelsen avtryckt i Hand!. rör. Skandinaviens historia XXXI, Sthlm 1850. Kyrkorådsprot. 21 / 4 1665 KIIIa: 1; Rosenhane i skrivelse till .Jean de la Vallee 23 .' 3 1657, LI :a 19 verif. 108. 1 2 15* 226 STOCKHOLM ning. Här skall endast i största korthet beröras några av de frågor, som direkt hänga samman med kyrkobygget. Redan under år 1656 hade en allvarlig konflikt utbrutit med Jean de la Vallee, varom mera nedan. Stridigheterna inom kommitten hade 1658 tagit en sådan omfattning, att konungen och överståthållaren måste ingripa. Den 31 augusti 1658 lät Schering Rosenhane, vilken »täckts taga sig den bördan oppå och draga en så stor åhoga och bekymmer, att Guds hus och tempel icke må igenom oenighet studsa», kalla kyrkoherden, arkitekten, rådman Johan Eriksson och kyrkovärdarna till slottet och sökte i underståthållaren Udde Ödlas närvaro tala dem till rätta och få stridigheterna ur världen. »Omtalte H. Excell:tz överståthållaren», heter det i protokollet, »om den split och oenighet som vid S:a Katarina kyrka var uppvuxen emellan en del av föreståndarna, vilket Hans Excell:tz av nåde översåg och likviderade samma träta, varöver de samteligen voro glada och väl till freds.» Sämjan varade icke längre än året ut.1 På våren 1659 utbröto nya stridigheter. Underståthållaren måste nu ingripa och ledde under detta och följande år byggnadskommittens sammanträden. Kyrkoherden deltog endast i ett par av dessa sammanträden. 2 Efter Karl X Gustavs död hade byggnadsarbetet under år 1660 legat helt nere. På våren 1661 ingrep överståthållaren för att få verket igå ng och gjorde ett nytt försök att förlika och ena de stridiga krafterna. Den 11 mars hade kyrkoherden, kyrkovärdarna, kyrkans sexmän och byggningsskrivaren k allats till slottet. »Överståthållaren förmante dem samteligen att de skulle träda tillsamman uti godsinnighet och beställa i bästa måttan om kyrkans fortsättning och sluta efter Hans Excell:tz givne instruktioner med arkitektörens inråd och konsens. Och vad de icke sluta kunne, då måge de komma till överståthållaren.» Rosenhane tog nu själv del i arbetet och ledde under detta och följande år med bistånd av underståthållaren Udde Ödla byggnadskommittens verksamhet.3 Med sämjan var det nu bättre. När kommitten på våren 1662 åt erupptog sitt arbete, uttryckte Rosenhane sitt välbehag häröver: »Det bästa och förnämsta som H. Excell:tz överståthållaren behagade ... att kyrkans förest åndare voro enige uti de saker, som lände kyrkan till uppbyggelse och nytta ..., varföre de samteligen på det ödmjukeligaste betackade Hans Excell:tz för många stora och bevista välgärningar emot denne församlingen .41> 1 Vid tre av de fyra protokollförda sammanträden i byggnadskommitten, som ägde rum under hösten 1658, v ar kyrkoherden närvarande och fungera de som ordförande, medan unders tåthållaren presiderade vid det fjärde . 2 Samtliga 13 under år 1659 protokollförda samma nträden, leddes av underståthållaren, som även presiderade vid de 8 sammanträden som höllos på våren 1660 (samtliga under året) . 3 Av de 7 protokollförda sammanträden, som höllos 1661, leddes 4 av överståthållaren och 3 av underståthållaren; Arenbeckius var närvarande vid 2 sammanträden. Av de 5 sammanträdena 1662 leddes 3 av överståthållaren och 2 av und erst åthåll aren. Arenbeckius var närvarande vid 4. 4 d. 4 mars 1662 K IIIa: 1. ROSENHANE 1 rN GRIPER KOMMITT:E:Ns ARBETE KATARINA KYRKA 227 Efter Schering Rosenhanes död 1663 sökte Udde Ödla fullfölja verket, men stridig- uN DERSTÅTHÅLLAREN het erna inom församlingen blossade nu upp i full låga och lade sin förlamande hand över uDDE ÖDLA byggnadsarbetet, som år 1665 så gott som helt avstannade. Udde Ödla utnämndes 1666 till landshövding i Nyland och lämnade Stockholm, och Johan Erikssons krafter stodo icke längre bi. Han avled sjuttioårig 1668. Först 1669 återupptogos arbetena på kyrkobyggnaden, sedan regeringen anvisat medel och hemställt hos överståthållaren, att denne skulle vidtaga erforderliga åtgärder för kyrkobyggets fullbordande. 1 Arenbeckius ställdes nu helt vid sidan. Till inspektor hade utsetts kassören i krigs- ARBETET OM. H enn "k F atten b org, a dl a d L"ll" . . kollegiet i 1e b org, en av A ren h ec k"ms ivrigaste motstan d are ORGANISERAS och till byggningsskrivare Johan J:son Böös. Fattenborg visade sig besitta stor praktisk duglighet och förmåga, och under hans ledning skred bygget raskt framåt . Arkitekten skulle givetvis alltjämt ha den konstnärliga och tekniska ledningen av bygget i sina händer. 2 ARENDet är sålunda fullständigt felaktigt att såsom Arenbeckius' siste biograf i honom se BECKIUS den egentlige ledaren av bygget och den, som burit huvudbördan av arbetet på den INSATS nya kyrkans tillkomst. 3 Själv sökte visserligen Arenbeckius i sina försvarsinlagor till hovrätten i slutet av 1660-t. låta påskina, att han intagit en sådan ställning, och han företedde nu också intyg från en känd församlingsbo, att han »titt och ofta, sent och bittida sig har låtit finna på ställningarna» till kyrkobygget. Ett par år tidigare hade emellertid Arenbeckius i de våldsamma anklagelseskrifter han då riktade mot kyrkovärden Jöran Andersson Stockenström bl. a . tillvitat denne, att under en följd av år ha hållit kyrkoherden helt utanför kyrkobyggnadsarbetet »ifrån alle nyttige rådslag så om kyrkones rätta dessein, opptingande av materialer till kyrkones bästa, colligierande av penningar, destinerade penningemedels infordran». 4 0 0 1 Sakören, avdömde i Svea hovrätt 1665-66, anvisades genom k. brev 27 / 1667 (RR f. 212 ff.) till 2 kyrkobygget. Riksrådet beslöt 20 / 2 1669 att de medel, som inflöto av r abarberhandeln, skulle gå till K at arina och Amiralitets-(Hedvig Eleunora)kyrkornas uppbyggande. (Hiksrådsprot. 1669, Bergenhielm) . 2 Enligt den av överståthållaren d. 13 jan. 1671 utfärda de fulhn a kten för Fattenborg (Ö. Ä:s k a nsli, registratur 1667-1672) skulle denne ha inspektion »över alla m at erialers behöriga inköpande» samt kyrkobyggnadens inkomst och utgift. »Allenast vad materialernes inskaffande anbelangar samt själve arbetet korresponderar han därom med arkitekten så lagandes, att allt efter därå fattade dessein m å tte förfärdigas men medlen anlangande ·h aver inspektoren Fattenborg därom fullkomlig makt att di sp onera till kyrkans bästa.» För medlens förvaltning svarade han inför k amm arkollegium och överstå thållaren. När fullmakten utfärdades hade F attenborg redan varit i verk samhet i ett par år och visat »goda prov av sin oförtrutne flit och berömmeliga försorg om kyrkans bästa». a MÄRTA EDQvrsT, a. a. • Skrivelse till överståthållaren 19 juni 1665. I ett av Stockenström uppgjort och till överståth ållaren ingivet förslag, »förteckning huru vid kyrkobyggningen p å Södermalm skall förhållas på det därmed ordentligen och skickeligen m å tillgå och att var och en m å veta vad honom tillkommer.» (M. 54. K. B.), där på grundval av överståthållarens instruktion de olika uppgifterna fixeras i 16 punkter, säges i punkt 7: »Vad disposition ha ns vyrdighet mäster Per skall h a va vid kyrkan hemställes sådant i H. Excellens (Överståthållarens) betänkande.» 228 nEK EKo No - STOCKHOLM En av anledningarna till den stora schismen mellan kyrkans förtroendemän gällde den ekonomiska förvaltninaen av kyrkobygaet. I den ovannämnda av överståthållaren utfärdade instruktionen funnos detaljerade bestämmelser rörande penningmedlens handhavande och medelsredovisningen. Ansvaret och kontrollen skulle fördelas mellan kyrkoherde, kyrkovärdar, sexmän och klockare. Men det dröjde icke länge förrän man slarvade med det tämligen invecklade systemet, som församlingens förtroendemän tydligen hade ganska svårt att sätta sig in i. Till den penningkista, som skulle placeras i kyrkans sakristia, där månatligen influtna penningmedel samt inkomst och utgiftsverifikationer skulle redovisas, hade Arenbeckius en av de tre nycklarna, och han delade sålunda ansvaret med kyrkovärdarna. Hans ställning som kyrkoherde och ordförande i byggnadskommitten borde ha givit honom möjlighet att ingripa och bringa ordning och reda i medelsförvaltningen. Men han tog intet initiativ härtill. BYGGN I NGsSedan Jakob Larsson Gahm år 1658 anställts som byggningsskrivare vid kyrkan, .)~~~~"·~::~- blossade striden mellan kyrkoherde och kyrkovärdar upp i full låga .1 Gahm var ArensoN GA1rn beckius' handgångne man. 2 I angreppen mot kyrkovä rdarna Håkan Jonsson Björkman och H elge Helgesson, som ledde till att dessa båda i december 1663 avsattes frå n sina kyrkovärdsämbeten, spelade Gahm en framträdande roll. Själv synes han emellertid icke ha haft rent mjöl i påsen; han blev åtalad och dömd vid rådhusrätten 1665. Domen blev dock senare, genom överståthållarens ingripande upphävd och den förlikning, som redan 1664 träffats genom underståthållarens bemedling mellan Jakob Larsson och H åkan Björkman, restituerad. 3 Gahm skulle för sitt arbete enligt överståthållarens beslut uppbära en årslön ·på 200 dlr smt. Han gottgjorde sig med Arenbeckius' medgivande därutöver kostnaden för hushyra med 40 dlr kmt årligen. Med Areribeckius' tillstånd och goda minne hade Gahm också gottskrivit sig tiondepenningen på alla till kyrkobygget influtna gåvor. Vid den stora riksinsamlingen hade de till olika landsändar utsända personer, vilka icke åtnj öto någon lön från kyrkan, som ersättning erhållit tiondepenningen på insamlade medel. Men denna förmån borde givetvis icke tillkomma av kyrkan avlönade tjänstemän och under inga förhållanden utgå på medel, som på annat sätt tillfördes kyrkobygget. Gahm tillgodoräknade sig nu t. ex. utan vidare 10 % av den stora donationen MISKA FÖRVALTC\l"IGEN ~ ~ 1 Gahm hade den 4 juli 1658 erhållit överståthållarens fullmakt p å tjänsten, där han efterträdde Karl Staffansson. 2 Det var sålunda Gahm, som följde Arenbeckius på den beryktade färden i juli 1659 till Huddinge prästgårds ägor, när denne med våld sökte sätta sig i besittning av höskörden, som kyrkoherden i p as toratet just var i färd med att slå. Genom k. brev 20 ;. 1658 h ade Karl X Gustav tilldelat Arenbeckius Huddinge o. Brännkyrka församlingar som prebende, men A. hade ännu icke tillträtt detta p astorat. A:s skuld till det handgemäng, som uppstod , framgår icke minst av den för honom synnerligen ofördelaktiga förlikning, han skyndade sig att träffa, samt att trots denna förlikning A. i häradsrätten ålades betala skadestånd till motparten med 100 Rdr. 3 Genom k. brev 24 / 2 1664 (RR f. 94) erhöll Jakob Larsson Gahm konfirmation p å sin beställning, sedan Arenbeckius och ett antal församlingsbor i skrivelse till k. maj:t 16 /i 1664 hemställt härom. KATARINA KYRKA 229 till kyrkan från stärbhuset efter Adler Salvius' änka. Ja det gick så långt, att han för den gamla predikstol, som från Klara kyrka år 1663 donerades till Katarina, räknade sig 50 dlr kmt tillgodo, sedan han godtyckligt uppskattat predikstolens värde till 500 dlr kmt. Till yttermera visso dubbelförde han denna post och upptog den både i 1665 och 1666 års räkenskaper. Det finns snart sagt knappast en enda post i Gahms räkenskaper, som icke blivit föremål för anmärkningar vid den år 1667 utförda revi'sionen.1 Och det visade sig nu också, att Arenbeckius hade föregått med dåligt exempel. l räkenskaperna för år 1656 upptages en post på 400 dlr kmt, som kyrkoherden utan tillstånd tagit som lön för sitt arbete m ed kyrkobygget. Den 15 sepL 1659 hade Arenbeckius vidare utlånat 201 dlr kmt till kyrkobygget. Den 21 aug. 1660 lät han till sig återbetala detta lån med 300 dlr kmt. Det förefaller som om de nya kyrkovärdar, som tillträdde 1663, Jöran Andersson Stockenström och Daniel Månsson, ganska snart hade genomskådat Gahm och försökte ställa honom utanför den ekonomiska förvaltningen. Men Gahm beskyddades av Arenbeckius, och det stod icke länge på, förrän striden mellan den sistnämnde och de nya kyrkovärdarna var i full gång. 2 Det »schampelun-järn», som på hösten 1664 av Henrik Lohe levererats till bygget srnmEN för de stora fönsterbågarna, hade Jöran Stockenström till en ganska betydande del KY~:~~~~nE betalat själv. Stockenström ville nu icke utlämna järnet, som han förvarade under ocn. KYRKOlås på skolvinden, med mindre än att Arenbeckius av egna medel förskotterade detta VARDAR. belopp. Hans begäran förefaller kanske icke orimlig, om man betänker, att Arenbeckius var en synnerligen förmögen man, en av de rikaste inom församlingen. 3 Men det ville Arenbeckius inte alls vara med om. Och i stället för att söka träffa en överenskommelse i godo riktade Arenbeckius nu i en rad skrivelser till överståthållaren m . fl. de svåraste beskyllningar mot Stockenström och anklagade honom för att helt utan orsak undanhålla järnet, som kyrkan till fullo skulle ha betalt. 4 Underståthållaren träffade den 11 juli 1665 överenskommelse med Stockenström om järnets utlämnande, men striden mellan kyrkoherden och kyrkovärden fortsatte, även sedan de båda helt lämnat kyrkobyggnadsarbetet. 1 Hevisionen utfördes av Daniel \Vulf, som om transaktionen med predikstolen i kanten skrivit: »Den förglömmer sig intet som dubbelt avförer ... är dock allt oskäligt och bör betalas.» Liknande uttalanden vid snart sagt varje post. 2 Enligt det ovan nämnda av Stockenström utarbetade förslaget till instruktion skulle den ekonomiska förvaltningen huvudsakligen handhavas av kyrkovärdarna, en av sexmännen samt byggningsinspektorn. 3 Vid sin död ägde han icke mindre än 4 kvarnar samt flera hus och tomter i Stockholm, två gårdar i Skåne, som han förvärvat i samband med freden i Roskilde, en synnerligen dyrbar samling smycken av guld, silver, ädla stenar o.c h äkta pärlor, sju stora dryckeskannor och sju stora skålar av silver samt matsilver m. m . 4 Skrivelser till överståthållaren 15 / , 21 / , 17 / , 19 / , till underståthållaren 1 / • Av handlingarna framgår, 7 4 4 5 5 att kyrkan betalt något över hälften av kostnaden, och att Arenbeckius erbjudit kyrkans silver som pant för Stockenströms fordran. 230 JEAN DE LA VALLEE STOCKHOLM Redan från början synes Arenbeckius ha kommit på kant med Jean de la Vallee. I byggnadskommittens protokoll den 21 april 1656 finnes antecknat: »Så blev beslutit av kyrkans förmän, att man skulle handhava arkitektoren, som instruktionen förmäler, nämligen att han skulle bliva vid verket som ·instruktionen förmäler och därom göra sin högsta flit efter ståthållarens befallning, dock skulle vi icke tillsäga honom någon lön efter hans begäran, emedan instruktionen icke något därom förmäler.» När det gällde pengar till honom själv eller till Jakob Larsson Gahm var kyrkoherden, · som ovan nämnts. icke så noga med vad som stod i instruktionen. Att arkitekten skulle lämna ritningar och leda byggnadsarbetet helt utan ersättning kunde man ju knappast begära. Och det borde ju ha legat i Arenbeckius' intresse att få denna fråga ordnad på ett för båda parter tillfredsställande sätt. De la Vallees försök att få någon ändring till stånd stötte på envist motstånd. Den 10 mars 1657 fattade byggnadskommitten beslut att varken skrivare eller byggmästare (arkitekt) det året skulle avlönas vid bygget utan att kyrkovärdarna skulle svara för arbetet. Man gjorde sig sålunda nu icke något samvete av att härutinnan bryta mot instruktionens föreskrifter. Beslutet måste emellerti_ d nästan omedelbart frångås, m en det bidrog givetvis icke till att stämma arkitekten . mildare. Först efter hänvändelse till överståthållaren blev saken uppordnad. I en skrivelse den 23 augusti 1657 föreskrev Schering Rosenhane, som till kyrkans »sirlige byggnings forthjälpande haver anbefallat arkitektören mons. Lavallee det han efter sin givne dessein skall låta sig därom vårda, och som oftast när behöves, finnas där tillstädes till arbetsfolkets information», att denne för sitt arbete skulle erhålla »100 dlr kmt månatligen, förståendes ifrån den tid arbetet begynnes och så länge till dess kyrkan bliver färdig och allenast de månader, när arbetet är under händer och verkligen drives».1 I regel pågingo byggnadsarbetena 5- 6 månader om året, och det var sålunda ett tämligen blygsamt belopp - ungefär av samma storlek som byggningsskrivarens årslön som de la Vallee skulle uppbära. 2 Hans arbete för kyrkan inskränkte sig ju ingalunda blott till dessa månader. Men m edan byggningsskrivaren fick ut sin lön och mera till, gjorde man fortfarande svårigheter, när det gällde de la Vallees pengar. Ännu på hösten 1658 hade han icke utbekommit m er än ungefär en tredjedel av det belopp, som tillkom honom för de tre gångna åren, och det var kanske icke så underligt, att - som det heter i protokollet från byggnadskommittens sammanträde den 17 aug. 1658 - arkitekten »var borta av motvillighet ty han var budat 2 gånger, m en sade sig icke vilja komma, förrän hr överståthållaren kommer hem». Både arkitekten och byggnadskommitten klagade hos överAvskrift av brevet i 1667- 68 å rs räkenskaper. Lla: 19 verif. 108. Till byggnadskommittens sammanträde den 15 december 1665 uppgjordes en förteckning över »huru många m å nader, som är arbetat på S:ta Katarina kyrkobyggnad· , ifrån Anno 1656 till år 1666 varefter arkitektören Sr Jean de la Vallee njuter m ånatelig lön ». Förteckningen är intagen i prot. (KIII a: 1). Endast år 1663 pågingo arbetena längre än 6 månader (n ågot över 7 månader). 1 2 KATARINA KYRKA 231 ståthållaren, den sistnämnda, att »La Vallee icke skulle vara för mycket trägen anhålla om så stor lön ... näml 1110 dlr kmt». d. v. s. arkitektens fordran för de tre åren. Vid ett följande sammanträde (31 aug.) var överståthållaren närvarande och lovade nu med hänsyn till den ansträngda ekonomin »byggemästaren hjälpa och rekommendera på annat sätt hos H. Kongl. Maj:t, därmed arkitektören lät sig benöja». Några pengar såg arkitekten icke till. På våren 1659 klagade åter »kyrkans föreståndare» denna gång för underståthållaren, att arkitekten var »mycket försumlig på kyrkans verk och alldeles obenägen». Vartill underståthållaren svarade, att arkitektören föregiver intet mycket haver av kyrkan för sitt omak; därför synes rådligt vara honom någon viss lön tillsäga på det han måtte vara dess villigare». »Men kyrkans föreståndares svar var detta, att de icke tordes lova byggmästaren La Vallee någon viss lön utan H. Excell.... Överståthållarens vilja och vetskap.»1 Som stöd för denna ståndpunkt åberopade man nu Schering Rosenhanes löfte (31 /8 ) att försöka på annat sätt skaffa pengar. Under de följande åren erhöll de la Vallee icke ett öre. Överståthållaren Klas Tott, som »monsr de la Vallee bemälte kyrkas byggning till dess fullbordan efter gjord dessein anförtrott haver», bekräftade i skrivelse den 7 aug. 1665 Rosenhanes anordning den 23 aug. 1657, att 100 dlr kmt månatligen skulle utgå till arkitekten. Det nyssnämnda överslaget över de la Vallees tillgodohavande uppgjordes nu. Att slutsumman steg till ett ganska betydande belopp har sin grund i att den avser i det närmaste tio års arbete. Först sedan överståthållaren Axel Sparre 1667 direkt till de la Vallee anvisat kyrkan tillfallande bötesmedel, erhöll denne en avbetalning på skulden. 2 Efter det att Sparre den 20 aug. 1669 givit kyrkovärdarna befallning att betala arkitekten, erhöll denne under detta och följande år största delev av sin fordran. »Alldenstund», heter det i Sparres skrivelse, »till S:ta' Katarina kyrkas byggnings fortsättande en ny anstalt och förordning gjord är och arkitekten Jean de la Vallee oppå vilkens kapacitet samma arbetes rätta fortgång en stor del beror, haver för förrige tiden han därvid är brukat vorden efter likviderade räkning ännu 671 dlr smt 21 1/ 3 .öre att fordra, befalles inspektoren och kyrkovärdarna betala på det han med desto större flit och allvar sig till samma verks befrämjande än ytterligare må bruka låta.» »Anno 1671 den 19 sept., då Hans Exc:ce Överståthållaren var i S:ta Katarina kyrka och bland annat som inföll blev Hans Ecell:ce föredraget och tillfrågat vilken nu här efter skall förvalta arkitektörstjänsten här vid kyrkan efter borgmästare de la Vallee är borgmästare bliven och lärer den intet som tillhör kunna prestera. Varpå resolverade H. Excell:ce att Mons. Spihler som tillförene i borgmästare de la Vallees ställe har oppvaktat skall den här efter oppvakta ... Detta samtyckte ock de la Vallee i Hans Excell:ce närvaro, men urgerade att Spihler för sitt oppvaktande till detta intet stort av kyrkan har bekommit.»3 1 2 3 MATTIAS SPIHLER Prot. 2 / 5 1659. L I a: 19 verif. 106-108. L I a: 24 verif. 145. 232 STOCKHOLM Mattias Spihler, som var svärson till de la Vallee och tjänstgjorde under denne på slottsstaten,1 hade redan året innan biträtt arkitekten med arbetet på Katarina kyrka . Åt honom anförtroddes nu tillsynen över byggnadsarbetet, för vilket han skulle uppbära en ersättning av 50 dlr kmt i må naden under den tid av året, ·som arbetena pågingo. Jean de la Vallee skulle givetvis alltjämt bibehå lla den konstnärliga ledningen. Under de närmaste åren var Spihler flitigt verksam vid kyrkan och synes till att börja med tämligen ordentligt ha fått sin betalning, men det dröjde icke länge innan pengarna uteblevo. För åren 1674 och 75 fick han icke ut något arvode, och under de följ ande åren, då »intet kapitalt arbete är gjort vid kyrkan», ansåg man icke att någon lön skulle utgå. Spihlers fordran (133: 10: 16 dlr smt) avskrevs 1680, »emedan såsom kyrkans inspektor Mårten Bunge tillika med kyrkovärdarna föregiver arkitektören emotstående sin fordring hava till kyrkan avstått och den ej mera fordrar» .2 JEAN DE Under den sista byggnadsperioden 3 inträdde J ean de la Vallee åter under en kort LA VALLEES SENARE AR- period som arbetsledare. I april 1691 erhöll han sålunda 100 dlr smt i arvode >mti avräkBETE ocH DÖD ning på det senare arbetet vid kyrkan för havd möda och ämbetsfolkets information». 4 Men kyrkan ville icke längre taga den åldrige, av reduktionen ruinerade arkitektens tjänster i anspråk, utan vände sig för råd i stället till Nicodemus Tessin d. y. och vägrade att utbetala några pengar. P å den fordran, som de la Vallee slutligen lämnade överståthållaren svarade kyrkan med motkrav »för någo~ skada som kyrkan vid byggnaden tagit», och som man förmenade vara arkitektens fel. Ännu 1702 vädjade J ean de la Vallees ä nka förgäves till kyrkans myndigheter om att utfå mannens tillgodohavande. 5 När den nya kyrkobyggnaden i april 1656 av arkitekten i överståthållarens närvaro utstakades, »tillsade» den sistnämnde Jean de la Vallee »en gravplats inuti kyrkan, varest han den själv behagade, för sine avritningar, flit och försorg om kyrkobyggningens fortsättande». Han skulle sålunda på detta sätt erhålla en tämligen blygsam ersättning för huvudritningarna till den nya kyrkan och för förarbetena på dess uppförande. Tio år senare fick arkitekten, som nu_»därvid flitig och oförtruten uti samfällt tio års tid sitt ämbete förrättat och här efter förpliktat vara skall», brev på en gravplats »i södra korset utmed västra pelaren på lille gången». Även efter döden följdes J ean de la Vallee emellertid av församlingens småsinthet. Sedan han avlidit i mars 1696, vägrade nämligen kyrkans föreståndare änkan att begrava sin man i den donerade graven. Först efter hänvändelse till överståthållaren och till Kungl. Maj :t kunde hon den 11 nov. 1696 nedsätta de jordiska kvarlevorna av sin make inom de murar, som alltjämt resa sig också som ett minnesmärke över honom. 6 1 2 3 4 5 6 Konduktör 1667, verkmästare 1672. NoRDBERG, Stockholms slotts historia a . a. s. 219. LI: 33 s. 38 ff. Se härom kap. 11 n eda11. LI a: 45- 46, s. 210 verif. 41. Prot. 16 / 2 o. 15 / 5 1702, KIII a: 2. Överståthållaren till konungen 11 / , 1696 (Ö. A:s k ansli registratur 1696). Kungl. brev 16 juli 1696 KATARINA KYRKA 233 I Sirens skildring av Katarina kyrkas byggnadshistoria framstår Jean de la Vallec i e n ganska ofördelaktig dager: han skulle hänsynslöst ha avkrävt församlingen en synnerligen rundligt tilltagen ersättning. 1 Det har synts mig vara av vikt att utreda denna fråga, som även i andra framställningar ganska oförtjänt fått kasta en skugga över de la Vallees karaktär. Siren har också insinuerat, att arkitekten kanske ingenting »uträttade» för pengarna. Räkenskaper, protokoll och andra handlingar ge dock vid handen, att Jean de la Vallee ägnade det stora kyrkobygget ett aldrig svikande intresse och ett synnerligen omfattande arbete, som icke minst på grund av de stridiga viljorna inom byggnadskommitten och de ekonomiska svårigheterna var både besvärligt och tidsödande. De la Vallee lämnade icke blott huvudritningarna till den nya kyrkan; till alla detaljer har han, såsom framgår av kapitlen om byggnadens uppförande, utfört ritningar i stor skala, och många av dem prövades också i modell. I byggnadsarbetets planläggande och bedrivande tog han en betydelsefull del. Han bevistade flitigt byggnadskommittens sammanträden, 2 och på byggnadsplatsen utövade han kontroll och lämnade råd och anvisningar rörande arbetenas genomförande. Avtal och överenskommelser rörande materialleveranser eller arbetsprestationer skedde under hans medverkan. Vid slottsbyggnadsarbetet hade man redan under 1600-t:s förra hälft genomfört, att arkitekten hade såväl den konstnärliga som den tekniska ledningen i sin hand. 3 Men vid de privata byggena arbetade hantverkarna från de olika skråna i regel alltjämt oberoende av varandra, och den konstnärliga och tekniska lösningen av detaljerna anförtroddes åt vederbörande hantverksmästare. Att den nya ordningen nu tillämpades vid kyrkobygget, där arkitekten be~tämde och lämnade ritningar till alla detaljer, v erkade givetvis som ett irritationsmoment på åtskilliga av hantverkarna och på några av medlemmarna i byggnadskommitten. Vid byggets genomförande sökte Jean de la Vallee också tillämpa rationella metoder. Han ivrade bl. a. för att så mycket som möjligt av arbetet skulle utföras på entreprenad för att man skulle komma raskare framåt med bygget. En hel del av murnings-, stenhuggare- och timmerarbetet utfördes också på beting, trots att byggnadskommittens medlemmar ställde sig skeptiska mot denna arbetsform. Det avtal, som ingicks med murmästaren Kasper Friedrich den 9 maj 1659, 4 kom exempelvis mycket missämja åstad inom kommitten, där församlingens representanter ansågo sig ha blivit illa lurade och skinnade. Man klagade hos överståthållaren och beslut fattades 1661, 5 till överståthållar en, att borgm äs tare de la Vallees änka må få b etjäna sig av den förärade gr aven. (K. brev Ö. Ä:s kansli.) Överståthållaren meddelade församlingen 16 sept. 1696 Kungl. Maj:ts beslut. 1741 beslöt kyrkorådet sälj a denna grav till någon annan. 1 Srn.EN a. a. s. 7 f. 2 Att h an en gång var borta av »motvillighet » h ade jn sina randiga skäl. 3 NoRDBEHG, Stockholms slotts historia a. a. s. 219 f. 4 Se nedan s. 271 f. 5 Byggnadskommittens prot. 9 apr. 1661. DE LA VALLEES INSATS )!ODERKA ARBETS METODER 234 STOCKHOLM »att han mäster Kasper ingalunda skulle mera arbeta på förting ej heller här efter något. alnetal bruka oppå kyrkan, vilket kommer kyrkan till gruvlig skada, att denna mäster Kasper drager många penningar ifrån kyrkan _ igenom mätningen, såsom ock av gesäller och gemena läredrängar och pojkar, av vilka han haver haft av somliga Y 2 m- 2 m. personen om dagen så länge arbet et varade». Det är tydligt, att byggnadskommittens medlemmar inte förstodo innebörden i ett beting och dess fördelar. Huruvida beloppet var för högt beräknat i det med Kasper Friedrich ingå ngna avtalet är kanske nu svårt att bedöma . Mäster Kasper sade sig vid de fortsatta underhandlingarna, där många hårda ord användes, »hellre vilja övergiva arbet et, om han icke skulle få arbeta på förting. Men däremot nekade hela kollegio», 1 och ville över huvud taget icke vara med om något ackordsarbete. Ett stort antal hantverkare voro under årens lopp verksamma vid kyrkobygget. HANTVERKARNA Där funnos åldermän och kända mästare från stockholmsämbetena eller från slottsbyggnadsstaten och även mera okända namn. 2 Det var en ganska brokig samling av skickligt och rejält folk , oroliga andar samt slarvar, som ville ha mycket beta lt och ingenting göra. Särskilt murarna voro att döma av protokollens uppgifter besvä rliga. Men församlingens förest åndare synas ibland också hyst något överdrivna föreställningar, att hantverkarna skulle arbeta så gott som utan ersättning. Flertalet av de ARBETSarbetskonflikter, som uppstodo under den första byggnadsperioden - och de voro på KO NFLIKTER grund av osmidigheten hos byggnadskommittens medlemmar ganska många - - fick överståthållaren Schering Rosenhane ägna tid och kraft på att bilägga. Han nedlade också ett oförtrutet och skickligt arbete att pressa priserna och träffa för kyrkan fördelaktiga avtal. scnERING När byggnadsarbet ena avstannade på grund av bristande medel, lämnade Rosenhane RosENHANE inga möjligheter oförsökta. Det berättas t. ex. i protokollen, hurusom överståthållaren SOM MEDLARE ocn UNDER- den 14 maj 1661 lät kalla stenhuggareämbetet och murmästareämbetet till kyrkan. HANDLARE »För vilka H. Excell:tz framdrog över måttan och härliga exempel till förmaning, att de ville av gudeligt uppsåt betänka kyrkans tarver med några dagars arbete var mästare för sig en vecka eller något . Icke allenast desse förskrivne, utan glasmästare, timmermän, smeder och andra ämbetsmän. Och de som intet arbete göra kunne, ville ock vara villige och redebognc var efter sin lägenhet något skänka och förära till Guds dens allrahögstes tempel ... Deras namn skulle specificeras och upptecknas i kyrkans böcker dem till evärdlig åminnelse, vad för välgärningar de emot samma kyrka bevist haver; där före lön och H errans välsignelse hos den evige Gud i himmelen förväntades.» Meningen var sålunda, att kyrkan skulle avlöna gesällerna, men att mästarna inom ämbetet skulle åtaga sig att utan ersättning i tur och ordning eller efter överenskommelse hava uppsikt över och leda arbetet. Stenhuggaren Henrik Tellschov åtog sig genast att »under1 Prot. 29 / 1661. Frågan b ehandlades också vid byggnadskommittens samm anträde 14 och 21 maj 4 samma år. 2 Röra nde dem och deras arbete se kapitlen 9-12 om kyrkobyggnadens uppförande. KATARINA KYRKA 2~5 visa sandstenshuggarna utan någon pennings bekostnad», men murmästarna voro tydligen mera näriga. Den 21 maj var murmästareämbetet på nytt kallat till överståthållaren, denna gång till slottet. Men murmästarna voro alltjämt »motvillige, ehuruväl H. Excell:tz föredrog dem många och härliga exempel». Först sedan överståthållaren hotat med att »vilja deras ämbete ihågkomma» samt att från landet skaffa murmästare föllo de till föga. Mäster Kasper Friedrich åtog sig nu uppsikten över murgesällerna under året. Och följande vår kunde en liknande överenskommelse träffas.1 Trots svårigheter och besvärligheter och alla stridiga viljor gick det stora verket mot sin fullbordan, långsamt som ett katedralbygge. VII. KYRKOGÅRDEN OCH DESS BYGGNADER Kyrkogården fick sin nuvarande omfattning och form genom Karl X Gustavs stad- KYRKoGÅRfästelse av Jean de la Vallees ritningar till den nya kyrkan . Dess s.v. del utgöres av den ~::r~ 1~:~ gamla kapellkyrkogården, vilken vid den nya stadsplanens genomförande på 1640-t. utvidgats och reglerats så att den erhållit en rektangulär plan. Den n. delen vid Högbergsgatan, där berget gick i dagen, utgjordes enligt denna reglerings plan av tomtmark, som redan innan planerna på den nya kyrkan förelågo tagits i anspråk för bebyggelse.2 Den första omsorgen gällde att få bort de gårdar, som lågo på platsen för den nya kyrkobyggnaden. Byggnadskommitten hemställde den 10 mars 1656 hos magistraten, »att de ville låta tillsäga dem där bo, att de sina hus må av vägen taga». 3 Den 19 april hade borgmästare och råd efter en besiktning av platsen åtagit sig att »borttaga KYRKOGÅ11DEN UTa lla hus och gårdar, som voro i vägen samma kyrkobyggning till förhinder.» På hösten STAKAS 1658 utstakades kyrkogården. I protokollet för den 20 sept. antecknas härom: »Vart och omtalt, att stadens byggningsskrivare Jöns Skunck han skulle i dessa dagar fortfara till att utstaka och oppsätta spirorna efter den avritade dessein runt omkring kyrkogården med dess tillbehörige gator, som förordnat är.» Den 28 sept. besiktigades stakningen av underståthållaren, de la Vallee, kyrkoherden och kyrkovärdarna m. fl.; »och BoRTFLYTTemedan såsom allt befanns efter byggmästaren de la Vallees avritning och dessein Nr::R A;Ri~Ralltså blev det gillat, som då gjordes». 4 KYRKoGÅROMp a varen följande år fingo de, som hade sina hus och tomter inom det utstakade om- DENS RÅDE o o 1 Sammanträde hos överståthållaren den 4 mars 1662 KIII a: 1. »Och när detta år et är förbi må en annan av dess ämbete ett a nnat år hava elen mödan och omaket.» 2 Se kapitlen Församlingsdelningen och Jean d e la Vallees ritnin gar. 3 PROT. 10/3 1656 KIIIa: I. Jfr kap. D en nya kyrkobyggnaden. Första byggnadsperioden. 4 Vid samma tillfälle »b lev också n ågre gator nämn de vid sina visse namn, såsom den gatan ifrån kyrkan neder till Petter Boms hörn blev nämnd Sancta Katarina gata efter han neder ifrån Götegatan löp er, som skillnaden ifrån den andra församlingen , och till S:ta K atarina kyrka. Den andra gatan som nu nyligen är opptagen öster om ky rkan och löper ifrån östre kyrkodörren neder i sjön skall heta Kygatan ». 236 STOCKHOLM rådet, order att »de skulle göra sig färdige till midsommar att flytta sine gårdar undan för kyrkogårdens utflyttande». 1 Ännu var det dock inte ordnat med någon ersättning till gårdsägarna. Den 8 juni åtog sig emellertid underståthållaren att »tala med magistraten, så att de som där bo vid kyrkan måtte njuta vederlag för deras tomter och åt dem annorstädes måtte tomter tillmätte bliva». På sommaren började kyrkans drängar PLANK PÅ uppsätta ett »plankvärke» på kyrkogårdens v. sida . Härtill användes 253 st. »plankKYRKo_GÅR- stockar» och bräder. En port med 2 portstolpar byggdes i staketet. Att få iväg gårdsDENs VASTRA srnA ägarna visade sig emellertid vara ett besvärligt kapitel. Några av dem hade redan flyttat sina hus två gånger - för stadsplaneregleringens genomförande och när kyrkan skulle börja byggas - och de hade inte lu st att flytta ä nnu en gång. På hösten 1661 2 beordrades Jakob Larsson Gahm och kyrkovärdarna »att gå gl'l.'r d ifrån gård och tillsäga dem som bo norr vid kyrkan och östantill, att de nu efter borgmästares och r åds befallning skulle taga sig andra tomter och i näst tillkommande vår flytta undan för kyrkogården, som inplankas skulle, där till en del voro villiga, men största delen alldeles motsträviga och ville ingalunda flytta med mindre de icke finge något vederlag, antingen av staden eller kyrkan.»3 GÅRDAR:-IA Först 1663 blev det slag i saken. Den 9 juli hade Gahm och Nils Christophersson av RIVAS underståthållaren beordrats >moga uppskriva deras hus och tomter, som undanflytta skola». Början skulle göras vid »kyrkan näst intill mäster Nils smed» och de skulle sedan fortsätta »både nordan , östan och söder om kyrkan». Den upprättade förteckningen skulle underståthållaren överlämna till borgmästare och råd som en grundval för ersättningsanspråken. R edan två dagar senare förelåg denna förteckning, upptagande icke mindre än 32 gårdar, belägna på den planerade kyrkogårdens och de omgivande gatornas mark . Förteckningen ger oss en ganska god föreställning om den äldsta bebyggelsen i församlingen. Invånarna utgjordes till största delen av sjömän, fiskare, hantverkare och handlande i små omständigheter, och de flesta av gårdarna voro enkla träbyggnader. Den 15 juli »skärskådade och besiktigade» av magistraten utsedda värderingsmän4 ifrågavarande gårdar. Ägarna skulle få ersättning i pengar, som skulle utbetalas av kyrkans kassa, samt »där möjligen kunde ske fria tomter igen, alldenstund det är mycket fattigt och armt folk, som sina gårdar mista». På h östen 1663 var rivningen och flyttningen igång. Under augusti- oktober utbetalades ersättning till ett flertal av gårdsägarna. 5 SKOLBYGG Innan slakningen ännu var fullbordad, uppfördes en skolbyggnad på kyrkogården. Arenbeckius hade redan omedelbart efter sitt tillträde till pastoratet varit ivrigt verk~ADEN Underståthållaren meddelade den 2 maj 1659, att han »allaredo två gånger hade låtit säga dem till». PnoT. 26 /11 1661. 3 Vid de stora stadsplaneregleringarnas genomförande erhöllo de berörda gårdsägarna i regel vederlag, se HALVAR SUNDBERG, Rätten till väg och gata, i Uppsala universitets årsbok, jur. fak. minnesskrift, Uppsala 1929. • Rådmännen Johan Eriksson, Johannes Laurinus och Sven Törner. LI a: 11 verif. fol. 327. 5 Följande år utbetalades också en summa; sista utbetalningen gjo rdes 1668- 1670. 1 2 KATARINA KYRKA o SK ALA 1 0 zo ~o •o '.il 60 10 oo 90 1001A F ig. 150. K atarin a kyrka och kyrkogård , uppmätning 1941 av J. Söderberg. A . Kyrkan, B. Gamla skolhuset, C. Gravk or, D. D et nya församlingshuset, E. Västra kyrkogårdsportalen, F. Gravkorslänga, G. Gravkapell , H. Södra kyrkogårdsportalen, I. Bårhus och redskapsbod, K. Minnessten över Sten Sture d. y ., L. Minnessten över C. F. Adelcrantz, M. Grav över biskopen i Växjö Ludvi g Mörner, N. Grav över komminister N ils Ignell, 0. Minnessten över skalden Lars Wivallius, P. L ekplats för b arn. Katha rinakirche und Friedhof. Abmessung 1941 von J. Söderberg. A. Die Kirche, B . D as a lte Schnlhaus, C. Familien-gr a bkapelle, D . Das n eue Gemeindehaus, E . W estliches Friedhofsportal, F. Reihe von Familierigrabkapellen, G. Begräbnisk a p ell e, I-I. Siidliches Friedhofs -portal, I. Leichenha lle und Geräteschuppen , K. Gereseplank emellan kyrkan och skolan vid gatan». Även på s. sidan byggd es nu planket ut, och vid )>Södermanlandsgatuporten» (kyrkogårdsporten på s. sidan vid Södermannagatan) byggdes trappor av trä. Samtidigt lagades också bristfällighet er i det tidigare uppförda planket, där bl. a. )> svinhålen» sattes igen. STEN MUH Meningen var dock att omgärda kyrkogården med en stenmur. l·maj 1673 träffades K:~:~R~~~- avtal om framkörande av gråsten )>till kyrkogårdsmurens oppbyggande)> . Men i stället PLA NER AS för stenmur uppfördes år 1674 nytt plank kring kyrkogården. 4 Portarna förs ågas med svarvade )> trissor med grepan> samt smidda klinkar med handtag. Under de följande åren reparerades plank och portar vid upprepade tillfällen; flera gånger hände det, att delar av planket av »starkt väder blev omkullfäl~b>. KYHKOFörst sedan byggnadsarbetena på kyrkan fullbordats, kom arbetet med uppförande GÅRDSMUR av gråstensmuren kring kyrkogården igång. På hösten 1685 gjordes en början utefter BYGGES P Å NORRA SIDA K. \Veigelt blev mäs t a re 1730, d. 1759 se Alm, a . a . Värdering för brandförsäkring 25 /1 1757 K at. ky rkoarkiv 0 V: 4. 3 Gjörwell handh a de även k y rkans r estaurering, se s. 327 f. 4 I nov. h a d e kyrkodrängarna upp satt mytt brädepl ank p å västra sidan upp å kyrko gården ifrån smedjan (i n. v .) in till h örnet jämte Lars Olofsson tomb yggares gård (belägen län gst s. ut p å v. sidan, fig. 151) m ed 2:ne små portar», 29 skiften m ed portarna . I j an. 1675 var planket >)östan ky rk an på berget nordan till omkring ky rko gården » färdigt (1 4 skift) och sed an fullbordad es planket >)östan kyrkan », 31 skiften. 1 2 KATARINA KYRKA 241 Högbergsgatan på v. sidan om kyrkan. Murmästaren Hans Albrektsson arbetade på muren i nov. 1685 och på våren 1686, då man också började spränga för muren på ö. sidan om kyrkan »emellan sakristian och brädeboden» och bygga denna. Men arbetet hade icke hunnit långt, innan det åter nedlades och blev vilande under en följd av år. I ett inventarium över kyrkan, upprättat den 2-4 december 1690, 1 finn es om kyrkogården följande anteckning: »Kyrkogården uppå östra, södra och västra sidorna är med rNv. J690 hrädplank och 5 stora portar, försedde med lås och stängsel ... På norra sidan från kyrkan och till materialboden är med en tjock gråstensmur kalkslagen. På norra sidan väster om kyrkan mellan skolan och kyrkan är öppet, allenast grund av gråsten jämte vallen.» På sommaren 1692 kommo sprängnings- och murningsarbetena åter igång. »Berg- )lURE N r Å N. sprängaren» sprängde bort berg såväl på kyrkogården som för Högbergsgatans framdra- sr~~:;~~L­ gande n. om kyrkan. Gatan lades med kullersten fram till porten in. korsarmen. Sprängstenen användes i kyrkogårdsmuren. Det var murmästaren J. D. Liidemans 2 gesäller, som arbetade på muren mellan skolan och kyrkan. Arbetena fortsattes följ a nde år, då nyssnämnda mur fullbordades, rappades och täcktes med spå n, som rödfärgades. Stenhuggaren Johan Gunter hade »tillrättahuggit en stenport» till muren på n. sidan v. om kyrk::in. En trappa av sandsten byggdes genom porten från den högre liggande gatan ned på kyrkogården. Arbetet med uppförandet av muren på v . sidan utefter nuvarande MU REN ocH Katarina västra kyrkogata hade nu också påbörjats. Vid slutet av året levererade Jo- KY1tKoGÅRDsPoRTAhan Gunter också »lilla porten av sandsten» i n. muren ö. om kyrkan. Av muren på v. LERNA PÅ v. sidan byggdes övre delen (närmast Högbergsgatan) med den »övre västra kyrkogårds- smAN UPPFönAs porten». Både n.ö. muren och v. muren putsades och täcktes med spåntak, som ströks med tjära och rödfärg. 3 Portalen i v. muren var under uppsättning, men hann icke fullbordas före vinterns inbrott, då den täcktes m ed ett »förlorat» (provisoriskt) tak. På hösten detta år arbetade man också med »gatans uppfyllning och stens brytande samt sättande på västra sidan». Den övre v . porten fullbordad es 1694, då också fortsättningen söderut av muren på v. sidan uppmurades och en ny portal, den nedre v. kyrkogårdsportalen tillkom. Det var stenhuggaren Jakob Schultz, 4 som högg sandstenen till de båda v. kyrkogårdsportalerna. Dessa, som täcktes med järnbleck, voro större och bredare än de på n. sidan. 5 Snickaren Johan Ebbe levererade 1695 »2 par stora portar» till v. kyrkogårdsportalerna och »2:ne smärre portar» till n. kyrkogårdsportalerna.6 Bägge kyrkogårdsmurarna blevo detta år »rappade och klistrade utan och innan. » INv. finnes avtryckt hos Björling, a. a. sid. 341 ff. Liidem an var också verksam vid kyrkobygget se s. 286 ff. 3 Till d e båda murarna på n. sidan (utmed Högbergsgatan) åtgick 14 980 t akspån och till elen del av västra muren, som då uppfördes, 6 000 takspån. Till färgningen blandades 2 tunnor tjära m ed Yz tunn a rödfärg. 4 I räkenskaperna förekommer även formen Skult; själv skriver h an Schultz. 5 Till övre v. porten åtgick 3 700 tegel och till nedre 3 600 st. Till »lilla porten » ö. om kyrkan in. muren användes blott 450 st. 1694 förbrukades till murens täckning 9 300 takspån; år 1695 10 800 st. 6 Portarna till v. portalerna kostade till samman 140 cllr kmt och till de n. 30 dlr kmt. 1 2 16 * 242 ösTRA KYH- STOCKHOLM Utefter kyrkogårdens n. och v. sidor voro murarna nu fullbordade och gatorna ordKoGÅRDSGA- nade och åtminstone till stor del stensatta. S. och ö. sidorna däremot inhägnades alltTAN FRAMDRAGES ocH jämt av plank. Utefter s. sidan uppsattes ett nytt plank år 1694. Följande år började PLANERAS den ö. kyrkogatan planeras. Fyllning kördes fram till »Katarina kyrkas östra gata bakom materialboden», och gatan stensattes »ett stycke på den norra sidan bakom materialboden och så utföre den östra nedanför den första kyrkogårdsporten». År 1696 fortsattes planerandet av denna gata. Då fylldes med jord och grus framför »östra kyrkogårdsporten mot Kvarngränd». Året därpå förnyades planket ifrån »södra kyrkogårdsporten och intill kyrkans materialbod» i kyrkogårdens n.ö. hörn. söDRA Av den gata, som enligt den fastställda planen skulle löpa utefter kyrkogårdens s. KYRKOGÅRDS- sida, har endast den ö. delen mellan nuvarande Södermannagatan och Katarina östra GATAN kyrkogata kommit till. Den v. om Södermannagatan belägna delen av den projekterade gatan hade redan i slutet av 1600-t. tagits i anspråk för skjul och bodar av gårdsägarna i det intilliggande kvarteret. Trots upprepade klagomål från kyrkans sida kom ingen ÄNDRING Av ändring till stånd. 1 Sedan stadsplanen i slutet av 1770-t. ändrats så att Katarina sTADSPLANEN västra kyrkogata drogs fram till Tjärhovsgatan, försåldes också den projekterade gatumarken till bryggaren Lorentz Sievert, 2 som då ägde alla tomterna - utom en - i det långsmala kvarteret mellan kyrkogården och Tjärhovsgatan. söDRA KYR· År 1695 hade murmästare Liidemans gesäller börjat uppföra mur även på kyrkoKOGÅRDs- gårdens s. sida. Arbetet fortsattes följande år, då den färdiga muren täcktes och l\1UREN spånslogs samt tjärades och rödfärgades. 3 Det var emellertid endast på en mycket kort sträcka, som planket nu ersattes av mur, och någon fortsättning på arbetet följde icke under de närmaste åren. söDRA KYRVid kyrkorådets sammanträde den 2 juli 1711 »ingav murmästareåldermannen mäster JrnGÅRDSPoR- Jonas Nilsson en schamplun på ett ben-, bår- och skolestuguhus vid södra kyrkoporten TALEN SAMT BEN- ocH jämte ett projekt till en trappa vid södra kyrkodörren, vilka bägge förslag blevo för gode BÅRHUS IN- . . 4 D vrn DENNA erkände, helst emedan de äro likformiga med första kyrkones utntmng. ock sk u Ile uPPFÖRAs man vidare med honom om kostnaden ackordera, sedan han därpå en noga specifikation ingivit.» Den 6 augusti förelåg den av kyrkorådet »begärte specifikation på de materialier och arbetslön, som till ett skolastugu- och benhus med en kyrkoports uppsättande på södra sidan om kyrkan kunde rekvireras». Men änskönt, heter det i protokollet sistnämnda dag, »den syntes billig nog, så kunde för denna gången ej vidare till bem:te byggnad consenteras än att porten skulle anläggas och med grundvalen till husen ej 1 Kyrkorådet beslöt sålunda t. ex. 27 /6 1706 instämma dessa gårdsägare för olovlig åbyggnad. »Den instängda gränden nedanför kyrkogården» hade, heter det, »av grannarna med skjul, små avdelningar och andra oanständigheter tvärt emot dess loven gjorts alldeles obruklig.» 2 Efter Lorentz Sievert har byggnaden, som nu finnes på tomten, sitt namn. Rörande tomterna, kvarteret och gatan, se BJÖRLING a. a., sid. 64, 74 ff, 334 ff., samt 347 och 351. 3 Till det uppförda murpartiets täckning erfordrades 1 500 takspån. 4 Beträffande fritrappan framför södra korsarmen se s. 298 ff. KATARINA KYRKA 243 Das alte Schulgebäude, Friedhofsma ner und Kirche von der Ecke Högbergsgatan und Katarina västra kyrkogata. Foto G. Löwendahl 1940. Fig. 152. Den gamla skolbyggnaden, kyrkogårdsmuren och kyrkan sedda från hörnet av Högbergsgatan och Katarina västra kyrkogata. Foto G. Löwendahl 1940. The old school bui!ding, churchyard 'vall and church, seen from the corner of 1-Iögbergsgatan and Katarina västra kyrkogata, Photo G. Löwendahl, 1940. längre fortfaras än till dess grifterna emottogo, vilka i detta år in'g alunda skulle rubbas». Jonas Nilssons Fristedts förslag återgick tydligen på Jean de la Vallees fastställda ritning (fig. 145), 1 som man nu hade för avsikt att genomföra med slopande av den i hastigheten tillkomna skolbyggnaden uppe vid Högbergsgatan. De ekonomiska förhållandena omöjliggjorde emellertid genomförandet av projektet och man inskränkte sig till 1 Se härom ov an s. 213 f. 244 STOCKHOLM att uppföra den ö. av de båda på Jean de la Vallees ritning planerade portalerna, den vid Södermannagatan, samt en byggnad, avsedd som material-, samt ben- och bårhus ö. om denna. 1 Tanken på ett nytt skolhus blev dock icke helt skrinlagd. Av skolhuset började man med att i kyrkogårdens gränslinje uppföra en del av s. muren närmast portalen. Någon fortsättning blev det dock icke. Den gamla skolbyggnaden reparerades. Och den uppförda muren vid s. porten fick tjänstgöra som kyrkogårdsmur. Arbetet sattes i gång i sept. samma år, då dalkarlar schaktade för grunden till port och hus. I okt. var grunden lagd med gråsten, och ställningar restes för muraren. I slutet av nov. lades »förlorade» tak över »det påb egynte benhuseb> och över kyrkogårdsporten.2 Jonas Nilsson utförde murarbetet och stenhuggaren Jon as Silfverling tillhögg sandstenen. 3 Snickaren Henrik Lehman levererade i slutet av dec. 1711 två dörrkarmar och två fönsterkarmar med fyra bågar i var karm, och klensmeden Åkerman smidde svansklamrar och fogklamrar, klamrar till portalerna och fyra stora porthakar samt en »stång ovantill i porten varmed portarna sluta». När murningsarbetet på våren 1712 skulle återupptagas, önskade kyrkorådet träffa avtal med Jonas Nilsson att utföra arbetet på beting. »Men likhuset och porten med den anlagde skolestugu muren beträffande skall han för dess perfektionerande uti ett för allt bekomma niohundra dlr. kmt, varöver ock ett skrifteligt kontrakt med honom uppsättas skall», heter det i kyrkorådets protokoll den 21 maj 1712. Vid denna tid kom också murningsarbetet igång. I juli hade takstolarna biivit resta . Till loftet över benlrnset förfärdigade snickaren Lehman 2 fönsterkarmar med luckor och till »samma övre rum» en dörrkarm med dörr. Till benhuset levererade han vidare »2 st klädda dörrar» samt »innanför samma karm 2 st dörrar utskurne med klöverblad» samt till bårhuset också 2 dörrar. Under benhuset murades en källare, som välvdes. I valvetfanns en stor öppning, för vilken snickaren Lehman levererade en karm med ett par luckor utskurna med klöverblad. Innertaket i benhuset panelades . Yttertaket täcktes med taktegel, portalen med järnplåtar. 4 Takteglet doppades i beckolja innan det pålades. Portalen och huset putsades. I bruket blandades för hållfastheten nöthår och för att få den tegelröda tonen, som putsen på kyrkan hade, tegelmjöl. Den enkla rektangulära byggnaden var uppförd till en vånings höjd och omfattade Se fig. 153. Under år 1711 åtg ick förutom gråsten till grunden , sandsten, t rappsten, golvst en och valvsten 15 000 st. murtegel. 3 Silfverling levererade en!. räkning 4 /6 1712 »4 st. baser neder på sandstenen under pilastrarna 32 cllr.; 2 st. i porten som svara emot samma baser 12 dlr.; 2 st. arkitrav där bågen begynncs 12 dlr.; 4 st. kapiteler på pilastrarna och de bägge st. för ändarna 36 dlr.; Arkitrav som går över pil astrarna och för bägge ändar med klackar 38 dlr.; Dref däruppå med 3 gliffen inhugget 36 dlr.; 10 aln. list som är med klinkor inhu gget 30 dlr.; Hörnsten till alla 4 hörnen till översta listen 32 dlr. Noch till frontespisen 4 hörnstenar 24 dlr. kmt. » 4 Under år 1712 användes på portalen samt ben- och bårhuset bl. a . 16 000 murtegel och 2 000 takkgel, sa ndst en och »Valvsten » samt 34 st. större och mindre bjälkar. 1 2 KATARINA KYRKA 245 tv å rum med skilda ingångar, bårhus och benhus. Und er benhuset låg en stor välvd källare. Över hela byggnaden fanns en med fönsterluckor försedd vind, som var avsedd till materialbod. Byggnaden har under 1800-t., då den tjänat växlande ändamål, om_. byggts och starkt förändrats. Kyrkogårdsportalen var indelad av pilastrar med i sandst en huggna baser och kapitäl. Den kröntes av en fronton. Portalen finnes ännu bevarad men har genom gått en del sm ärre förändringar. I dec. år 1710 hade kyrkogårdsplanket på ö. sidan nedrivits och flyttats längre österut.1 1715 nedrevs gamla materialboden, som var belägen i kyrkogårdens n.ö . hörn, och på dess plats uppfördes utefter gatan på ö. sidan ett plank »ifrå n porten till hörnet». PLAXKET P .~ Ö . SIDA.X Planket på ö. och s. sidorna erfordrade ständiga reparationer och förnyelser, och frågan om dess ersättande med stenmur var alltid aktuell. Vid kyrkorådssammanträde 6 sept. 1719 påminte kyrkoherden »om kyrkogårdens kringstängande anten med bräder eller stenmur; och blev slutet att efter tidens lägenhet sådant skulle komma i consideration» . Samma år kom ma n också i gång med att »spränga berg norr om kyrkan till kyrkogårdsmurens behov», och en del gråsten koptes också för samma ändamål. Något byggnadsarbete kom dock icke tillstånd. Vid den förh ärjand e eldsvådan 1723 ska dades också kyrkogårdsmuren och por- sKADon ;, talerna, särskilt på v . sidan, där den övre portalen remnade, och planket förstördes till M TALER un ocH POR VIO större delen. Det dröjde åtskilliga år innan reparationsarbetena kommo igång. BHANDEx 1 7 23 Först 1728 upptogs t anken »att begynna uppföra gråstensmuren kring om kyrkogården», och man »rässonerade» med murmästareåldermannen Jonas Fristedt därom. Från de pågående omfattande sprängningsarbeten, som Adam P ettersson då utförde på Ersta, kördes på våren och försommaren gråsten till kyrkogårdsmuren. 2 Det gällde nu de felande.sträckorna på ö. och s. sidorna. Den 18 mars började kyrkans drängar gräva grund Mun UPP för muren på ö. sidan, och påföljande dag satte Fristedts folk igång med murningsar- FönEs PÅ ö. betet. I mitten av april hade arbetet på »kyrkogårdsgråst ensmuren på södra sidan» SIDAN kommit i gång. Och på hösten samma år stod den nya muren färdig . Någon restaurering av de av branden skadade gamla kyrkogård smurarna kom dock D E A v BHAKicke nu till utförande, och 1739 framhöll kyrkoherden åny o huru angeläget det vore, ~~~:~';;'~-~DE~ »att kyrkogårdsmurarna nu bleve behörigen uppsatte och med portar försedde, emedan STAUHEHAs en myckenhet kreatur dagligen skall finnas på kyrkogårdern>. 3 Följande år sattes äntligen restaureringen av kyrkogårdsmurarna i gång och pågick sedan under en följd av år. Murverket lagades och ommurades delvis, varpå murarna, i likhet med vad som varit 1 Den 9/4 1711 behandlades en b egäran från magistraten att få medsätta lik så av denna som andra församlingar». Kyrkorådet b eslöt, att »den instängda gatan p å östre sidan av kyrkogården, som sträcker sig frå n den nedre östra porten skulle därtill använ das och således planket n ederrivas och k yrkogården utvid gas». Det var tydli gen en likn ande utvidgnin g över gatumarken , som företogs året forut nere i sydöstra delen av ky rkogården. Kyrkorådsprot. 15/3 o. 5/5 1728 . 3 Kyrkorådsprot. 4/10 1739. 246 xvA KYRKoGAR DSPOR- STOCKHOLM förhållandet före branden, täcktes med ett spånklätt trätak. År 1741 nedrevs den övre v. kyrkogårdsportalen, som var »avbränd och sönderrämnad», och en ny uppfördes TALER efter »Uppvist och approberad dessein», som tydligen uppgjorts av stenhuggaren Olof Fristedt. Denne utförde också stenarbetet på portalen,1 medan mäster Daniel Forsberg svarade för murarbetet och Håkan Forsman smidde kramlor m. m. Den nya portalen med pilasteruppställning o_ c h fronton finnes alltjämt bevarad. Följ ande år uppfördes två portaler av sten i den ö. kyrkogårdsmuren av samma form och utseende som den året förut uppförda v. portalen. Stenhuggarearbetet levererades även . till dessa portaler av Olof Fristedt, för murningsarbetet svarade Forsberg och för smidesarbet et Håkan Forsman. 1743 uppfördes slutligen den nedre västra portalen av samma mästare och i samma form och utseende, som den andra. Äv en in. kyrkogårdsmuren förnyad es nu de båda på var sin sida om kyrkan belägna gamla portalerna av Fristedt. 2 D e voro mindre än de andra och »öppna». D. v. s. de bestodo endast av rusticerade omfattningar i muren. De fullbordad es 1746, då Fristedt levererade 4 profilerade kapitäl och 4 urnor av gotlandssandsten »med uthuggne flammor ovanpå» . Samtidigt högg h an också trappstegen, »som gå ned ifrå n de små portarne till kyrkogården». Högbergsgatan låg, som nämnt, betydligt högre än kyrkogården. De båda portalerna målades av Anders Balckmed marinorering och äkta förgyllning. Han hade 1743 även målat »postamenten» på de tre andra kyrkogårdsportaler, som då uppfördes. Samtidigt reparera des också den gamla södra kyrkogårdsportalen. S~IIDDA GRIN Till den nedre ö. och den nedre v . kyrkogårdsportalen förfärdigade H åkan Forsman DAR OC H 1743 smidda järngrindar och överstycken. Uppsättningen till den förstnämnda portaÖ V ERS TYCI POH- len bekostades av bryggareåldermannen Olof Ström. I slutet av nov. samma år erbjöd 'l'ALERNA sig amiralitetskapten Nils Åhman att skänka och låta uppsätta järngrindar i den övre ö. kyrkogårdsportalen, vars uppförande h an även bekostat. Ritning till grindarna·skulle företes och godkännas av kyrkorådet, innan arbet et igångsattes och kyrkorådet bestämde, att »porten>> skulle bliva »egal och lika m ed de andra portarna, som äro färdiga». 3 Arbetet fullbordades följ ande år, då även liknande grindar till den övre v. kyrkogårdsportalen påbörj ades. Dessa, som ·utfördes av hovslagaren Meissel och bekostades av denne och vinskänken Göransson, uppsattes 1745.4 D etta år utfördes även järngrindar till de båda mindre portalerna på n. sidan. När arbetet, som bekostades av garvaren Hans Berg och linslagaremästaren A. E . Nyman, var färdigt, visade det sig emellertid, att grindarna, trots att de gjorts efter en givarna tillställd ritning, voro för breda för KE~ Räkning 3 /12 1741 å 450 dlr. .Slottstenhuggaren Olof Fristedt var son t ill slottmurmäs taren och ålderm annen Jon as N ilsson Fristedt. 2 De gamla »portikernas k vaderst ycken » omhöggos och r enoverades. 3 K y rkorådsprot. 22/11 1743. 4 Vid kyrkorådssam . 17 /11 1744 kl agades över Meissels senfärdighet. lVIeissel förklarade dröj sm ålet m ed att »ofärdstiden » m edfört mistning av arb et sfolk; »Porten är så vida färdig, att däruppå återstår endast 2 rader lövverk » Ännu den 19/6 1745 var arbetet dock ej slutfört ; kyrkorådet h otade instämma M. för Byggningskollegiet . 1 KATARINA KYRKA '.247 muröppningaina. Vems felet var, hur detta bäst skulle avhjälpas och vem som skulle bekosta nödvändiga förändringar, stridde man sedan om under en lång tid. 1 Även i den s. portalen uppsattes smidda grindar. År 1779- 80 omlades och höjdes s. och ö. kyrkogårdsmurarna, och 1786 reparerades nEPARATroarindarna i .nedre v. och nedre ö. kyrkogårdsportarna av kyrkosmeden Anders Berg. N_En ocH FöRb ANDRIKGAn 1789 ommurades den n.ö. kyrkogårdsportalen i samma form och utseende som förut. Även den s.ö . portalen m åste detta år repareras. Året därpå förfärdigade C. F. Blom nya strålar, varmed de söndriga ersattes i överstyckena i tre av portalerna. Samtidigt. härmed målades grindar och överstycken i alla 7 portalerna med grön oljefärg. I samband med kyrkans yttre restaurering 1816- 24 reparerades kyrkogårdsportalerna, och smidesverket i samtliga ströks med svart oljefärg. Sistnämnda år revs muren mellan skolan och kyrkan på n. sidan, som var synnerligen bristfällig och en ny mur byggdes. 1832 nedrevs den gamla »högst förfallna» materialböden vid kyrkogårdens ö. sida. D en frilagda muren förhöjdes med ett staket av trä från ö. övre kyrkogårdsporten till likvagnshuset. R edan 1848 hade man inom församlingen planer på att nedriva den gamla muren och KYRh.0GÅRDSMURE:-: ersätta den med ett järnstaket . Närmast gällde det då muren mot Högbergsgatan R IVE S och arkitekten C. G. Blom Carlsson fick uppdrag att uppgöra ritning till ett sådant staket. Frågan blev vilande till 1878, då beslut fattades om utredning rörande rivning av h ela muren och dess ersättande med ett järnstaket. 2 Och i april följand e år fattades beslut om uppförande av det nuv. gjutjärnsräcket. Rivningen av kyrkogårdsmuren och portalerna var då redan påbörjad. Av den gamla muren finnes nu endast ett parti i kyrkogårdens n.v. del bevarad (fig. 152), och två av de gamla kyrkogårdsportalerna stå alltjämt kvar, den övre på v. sidan, helt nyuppförd 1741 i den av brand skadades ställe, BEVARADE och den s. uppförd 1711- 12 samt reparerad efter branden . De smidda grindarna och BESKRIVN PORTALER: IN G överstyckena från samtliga sju portalerna försåldes enligt kyrkorådets beslut 10/7 AV GRIK1884 på auktion. Beträffande deras utseende finnas några uppgifter i äldre invenDAnNA tarier. »Å dem», heter det, »voro anbragta dels initialbokstäver av givarens namn, dels sinnebilder av. de borgerliga yrken de idkat.» Ett överstycke och ett par grindar finnas bevarade i . Nordiska museet. 3 I överstycket synes en oval omgiven av strålar och krönt av en krona med spegelmonogrammet 0. S. Överstycket härrör sålunda från den av bryggareåldermannen Olof Ström skänkta nedre ö. (s.ö.) portalen. 4 I grin1 Berg och Nyman tilläto icke att grindarna förändrades, trots att kyrkvärdarna erbjödo sig betala kostnaderna härför. Murmästareåldermannen Thesen hade murat omfattningarna efter ritning. Felet var sålunda - ansåg han - icke hans och h an ville icke påtaga sig att åter nedriva, vad som uppmurats. I. De båda gravkoren uppfördes och stodo färdiga 1801, men det s. av dem, det Lundellska, övergick 1811 i kryddkramhandlaren kapten Anders Thorells ägo. Närmast söder om det Thorellska gravkoret ligger Mårtenssons-Romares gravplats . . Denna grav var ända till år 1879 öppen, men övertäcktes då med ett tak, varmed de båda omgivande gravkorslängorna sammanbundos. Smidesgallret uppsattes 1928. S. om denna grav ligger det år 1711 uppförda gravkoret, och s. om detta bryggaren Carl Rehns gravkor. Rehn hade 1795 haft för avsikt till tillsammans med kyrkvärden Pihlberg och den ovannämnde bagaren Lundell uppföra tre gravkor efter en ritning av murmästaren J . E. Degenaer.Planen skrinlades emellertid, Lundell och Pihlberg sökte sig gravplatser på annat håll och först sedan Carl Rehns änka 1801 tillköpt 21/z alnar, så att gravplatsen fick en bredd av 7 Yz alnar, uppfördes gravkoret över den Rehnska graven . Närmast s. om den Rehnska graven inköpte handelsmannen Anders Öström 1801 en gravplats och s. om den Öströmska graven förvärvade den 13 december 1809 bokhandlaren Anders Wiborg och järnkrämaren Carl Wiborg tillsammans en grav samt källarmästare P . W. Simson en grav. Över Öströms, Wiborgs och Simsons gravar uppfördes tre gravkor i en gemensam byggnad. Redan 1825 överläts emellertid den sydligaste delen av denna bygg1 C. G. EHRENHOFF f. 1717, d. 1805 var gift med en dotter till Thiesen. KATARINA KYRKA 249 GRAVKAPELL nad, det Simsonska gravkoret, till kyrkan för att användas som bisättningskor, 1 Det visade sig emellertid att detta bisättningskor var för litet. Sedan kyrkan 1833 träffat överenskommelse med ägarna till de Wiborgska och Öströmska gravkoren, sammanslogos dessa med bisättningskoret i Simsonska graven till ett större gravkapell, som pryd· des med 3 ljuskronor av glas. Samtliga dessa gravkor äro uppförda av t egel med sandstensdetaljer samt putsade och a vfärgade i gul ton . Fasaderna visa en växlande utformning, typisk för den tid då de tillkommit. Gravkorslängorna ha restaurerats vid upprepade tillfällen. En omfattande r eparation företogs sålunda i samband m ed kyrkogårdsmurens rivning 1879 samt 1927- 28. Sistnämnda år upptogs i gravkapellets (Simsonska gravkorets) s. gavelvägg e n portal, som gavs liknande utformning som de gamla i ö. fasaden mot kyrkogården belägna. På hela den övre mot Högbergsgatan belägna delen av kyrkogården gick berget i -dagen; på ö. sidan sträckte sig berget över mer än halva k y rkogården söderut. Gränsen för detta område framgår ganska tydligt av en gravkarta över kyrkogården från år 1764 (fig. 153). För kyrkobyggnaden måste omfattande sprängningsarbet en utföras, och på områ det närmast omkring kyrka n arbetade man långt efter det att kyrkan fullbor· dats m ed att få bort de oländiga bergpartierna . U tanför kyrkan s portaler pågingo sprängningsarbeten på 1600-t. och i början av 1700-t; ännu 1787 talas om att »i)ergsprängaren · sprängde bort berghällen vid västra kyrkodörren». Vid »östra kyrkodörren, varest man med möda kunde emellan bergsrevorna komma fram till k y rkan» bortsprängdes 1780 det »vidlyftiga berget». Även den s. delen av kyrkogård en hade under 1600-t. ett ganska ödsligt utseende; några större träd funnos icke heller. Bilden i Sveciaverket (fig. 140) med kyrkan på den kala bergplatån, där blott några magra grästuvor skänka grönska i bergsskrevorna, ger en ganska god föreställning om kyrkogårdens utseende, även om ·den inte i detalj erna överensstämmer med verkligheten. 2 Först 1710 planterades de första träden på kyrkogården, 17 st. träd sattes från v. övre kyrkogårdsportalen och till kyrkans v. ingång. Kyrkodrängarna grävde gropar och körde jord till kyrkogården för planteringen. För att skydda träden uppsattes »häckar», som rödfärgades. Det var dock inte lätt att få träden att gå till på bergbacken. 1721 omtalas, att ett antal utgångna träd då ersattes med nya. Vid elen stora branden 1723 gick hela trädbeståndet förlorat . Under 1730- och 1740-t. ersattes de av elden för.störda, och ett stort antal nya lövträd planterades ut på kyrkogården . D et var emellertid fortfarande svårt att få träden att taga sig. 3 Av vissa uppgifter från 1750-t:s senare 1 Kyrkorädsprot. 29/7 o. 28 /12 1825. Köpet regler ades slutligen 1828; kyrkorådsprot. 22 /11 1827 o. ·22;2 1828. 2 Märta Edqvists skildring av Arenbeckius' jordafärd, a. a . s. 61 f, b ygger sålunda i detta hän· s eende icke på något verklighetsunderlag. s 1731 planterades 4 st. lönnar, 173-1 4 st. lönnar och 3 st . askar, 1735 78 st. lövträn, varav 11 st. l indar. Sistnämnda är omtalas att utgångna träd sågades ned. 1736 på hö st en sattes 10 st. träd BERGET DE FÖRST A TRÄD El' PLANTERAS NYPLA N T E RING EFTER BRAND EK 250 STOCKHOLM. del och 1760-t. att döma, utgjordes vid denna tid hela trädbeståndet av ett 70-tal lövträd . GÅNGAR Jean de la Vallee hade, såsom framgår av den i ett föregående kapitel1 skildrade situationsplanen (fig. 145), tydligen tänkt sig kyrkogården genomdragen av ett antal gångar, löpande parallellt med de kyrkogården omgivande gatorna. Från de båda portarna i n. kyrkogårdsmuren skulle två parallella v ägar löpa på var sin sida om kyrkobyggnaden ned till de båda portarna i s. muren. Vinkelrätt mot dessa båda skulle en väg föra från övre v. kyrkogårdsporten till kyrkans v. ingång och en från övre ö. kyrkogårdsporten till den ö. ingå ngen. Av dessa vägar blevo endast den nord-sydliga på ö. sidan om kyrkobyggnaden och de båda sistnämnda genomförda . Framför fritrappan vid södra korsarmen skulle en öppen plan anordnas . Vid 1700-t:s början och mitt hade ett antal gångar eller gångstigar över kyrkogården tillkommit, en som förde från övre v. kyrkogårdsportalen och snett ned till denna plan och vidare därifrån till nedre ö. kyrkogårdsportalen samt en som förde från nedre v. kyrkogårdsportalen till kyrkans v. ingång (se fig. 153). En gångstig synes också ha funnits mellan nedre v. och s. kyrkogårdsportalerna. Vägarna och gångarna voro ganska ojämna och svårframkomliga. År 1719 började man stensätta den viktigaste, den som förde frå n övre v. kyrkogårdsporten till v . kyrkoingången. Det var stenhuggaren Olof Fristedt som utförde stenläggningen, sedan han för detta ändamål »kanthuggit oduglig sträcksten, som intet annat duger än att lägga på vägen från väster kyrkoporten för dess orenlighets skull till kyrkodörren». PLANE RING Ar 1735 genomfördes en planering av kyrkogården; kyrkans drängar arbetade med A:' KYRrzo - _kyrkogårdens »J. ämnandc». Vägarna på kyrkogården »fylldes upp». »Kyrkans ojämna GARDEN 1 7 3 a gata» »röjdes upp» och sedan fyllning körts på, stensattes den. Gravplats e rn a på kyrkogården hade und er de svåra peståren utnyttj ats till bristGRAVKVAR TEHEN ningsgränsen. Men även sedan pestens härjningar upphört, uppstodo svårigheter att få kyrkogården att räcka till. Dödligheten i de må nga fattiga gårdarna i församlingen var stor. Men det var icke blott de döda från församlingen, som skulle beredas plats; kyrkogården var också sedan 1714 livgardets begravningsplats och här jordades krigsfångar och de s. k. »politiliken». Endast den sistnämnda gruppen - på Spinnhuset och i arrestlokalerna avlidna - utgjorde årligen omkring 200. 2 Under senare delen av 1700-L beslöts och genomfördes även så småningom en reglering av kyrkogårdens gravplatser, varom mera nedan. Men regleringen medförde icke någon varaktig förbättring . I uppi stället för de utgångna, 1737- 1740 planterades årli gen i ställ et för utgån gna 16- 17 st. träcl. 1742. planterades 2 rönnar och 30 andra träd, 1743 17 träd, 1746 20 n ya träd, 1750 24 st. lindar och 6 st. rönnar, 1756 61 st. träcl. Bland de trädgårdsmästare, som anlitades av ky rkan under 1750-t ., märkes . den från Bellmansdikten kände Eric Nordström. 1 Kapitlet J ean de la Vallees ritningar s. 213. 2 1789 b egravdes 224 »politilik» på k yrkogården, 1790 var siffran ungefär densamma, dessutom hade då 230 »lik av h emkommet krigsfolk» jordats på Katarina kyrkogård. I börj an av 1780-t. ägde-, 4-5 _ begrav nin gar om dagen rum på kyrko gården . KATARINA KYRK A 251 K a rte i.iber den K a tha rina fri edhof, v on Sta dtingenieur Hierony 1nu s v on der B urg. 1764. Kirch en archiv. Fig. 153. Karta över K at a rina k yrko gård upprättad av s t aclsingenjören Hieronymus von der B urg 1764. K y rk an s arkiv. Plan of St. Cath a rine's clrnrchyard, drawn b y Hi eronymu s v on d er Ber g (City Engineer) 1764. Church Ar chives. repade skrivelser till myndighet erna under 1700-t:s sen. del och början av 1800-t. fram hölls, att gravkvarteren voro överfyllda med lik och att man icke längre kunde jorda utsocknes p å Katarina kyrkogård . Myndigheterna dröjde med några åtgärder, och benhuset måste gång på gång tömmas . Det väckte uppmärksamhet, heter det i ett uttalande 1780, »att kyrkogården på södra sidan visade dälder och höjder om varandra, varest benknotor och huvudskallar liksom tittade upp ur jorden». Den sparsamma grönskan och de tynande trädplantorn a, som funnos på kyrkogården, 252 ST OCKHOLM BELLMANS SKILDRING AV KYRKO­ GÅRDEN skadades upprepade gånger av boskap, som tog sig in trots murar och portar och sträng bevakning. 1 I Fredmans 54:de epistel, »Vid korporal Bomans grav på St. Katrina kyrkogård», skriven i början av 1770-t., har B ellman skildrat denna av fattigdomen och förgängelsen märkta mark: »Aldrig en Iris på dessa bleka fält blomma plockat Till vällukt i sin herdes tält, Och dessa lövträn vid dagens ljusa rand Aldrig fåglen lockat Till Floras fest från Mälarns strand; Aldrig hördes lärkan nånsin spela För att turturduvans kval fördela, Som i ro Mitt bland dödens pilar byggt sitt bo. ~insta Kring denna rymden vad kval och sorglig syn! Svarta kors och gravar Fördunkla templets topp 2 i skyn; An på en planka, än på en marmorsten Kringlor, hjul och glavar Bepryda våra fäders ben. Trädens glesa stammar sorgligt hasta Att de gula löven kring sig kasta; Minsta blad Döljer i sitt skygd en vilostad.» 3 Under 1700-t:s sen . del skedde en reglering av gravkvarteren på kyrkogården. På stadsingenjören von der Burgs karta över kyrkogården, upprättad 1764 (fig. 153), finna KVARTER OCR vi kyrkogården indelad i fyra stora gravkvarter, »den övre jorden», som låg närmast GÅNGAR kyrkan, »mellanjorden», »nedre jorden» och längst i s. utefter kyrkogårdens s. sida »de REGLERING AV GRAV­ i A kyrkorådssam. 24 /7 1751 diskuterades »kyrkogårdens renhållande från boskap, som nu denna tiden insläppes uti bete kyrkogården och träden till stor skada». Handräckning skulle begäras från Politikollegium. 7 /11 1752 och 26 /9 1767 behandlades samma fråga. Det var i synnerhet getter och hästar, som använde kyrkogården såsom betesplats. 2 I flertalet av de bevarade handskrifterna står tupp, vilket i den av Bellman själv översedda och auktoriserade upplagan av Fredmans epistlar ändrats till topp, av den anledningen tydligen att någon tupp aldrig funnits på Katarina kyrktorns spets. Erik Noreen, »Templets topp i skyn», Arkiv för nordisk filolo gi. Band LVI:l-2 Lund 1941. 3 Texten här återgiven efter Fredman s epistlar, folkupplaga utgiven av Bellmanssällskapet, Stock­ holm 1940. K A TARI N A KYRK A Fig. 154. · Katarin a kyrk a och k y rkogård fr ån sydväs t. Osign. litografi ur »Stockholm i bilder » av G. H . Mellin 1840. K a tha rina kirche und Friedho f v on Slidwesten. Unsig­ nierte Lithographie aus •Stockholm i b ilder » von C. H. Mellin 1840. St. Ca tharine' s Church a nd churchya rd from t h e)outh­ w est. U nsign ed lith ograph of »Stock h olm in Pictureso by G . H . Mellin, 1840. fattigas lägerställen». En ny väg har dragits fram mella n nedre ö. och nedre v . kyrko­ gårdsportarna; denna väg skulle utgöra gränsen mellan »övre jorden» och »mellanjor­ den» . Mellan den sistnämnda och »nedre jorden» utst akades ock så en t y dlig gräns. Grav­ kvarteren skulle som av ritningen framgår utnyttjas till det yttersta. Den planerade regleringen av kyrkogården genomfö rdes åren 1 7 79~ 80, då också en st or mängd nya träd pla nterades. D eri nya vägen rätt över kyrkogården blev nu framdragen och inramades av en alle, som a nlades och planterades från den ö. ne<;Ire kyrkogårds­ porten till den v. Denna alle och väg skilde sålunda övre jorden från mellanjord en. P å gränslinj en mellan mellanjorden och nedre jorden planterades samtidigt en enkel rad med kastanjeträd, och i v . allen inplanterades nya träd i de utgångnas st älle. 70 st. kastanj eträd hade donerats av fru Maria Tottie, f. Arfwedsson, Charle& Totties änka; från en bonde i Österhaninge inköptes 60 st . t räd. St ora mängder fyllningsjord och gödsel påfördes för planteringen; på samma gång påfördes »mullföra» på gravkvarteren, som avjämnades »på samma sätt som lantmannen jämnar sin åker». Trots alla omsorger om de nyplanterade träden förtorkade åtskilliga av dem . I de utgångnas ställe sk änkte 17-013627. S veriges Kyrkor. S tockholm V I I. PLANTER I NG AV TRÄ D 254 STOCKHOLM ST E NSÄTT­ NI N G AV GÅ N GARNA fru Tottie 1783 17 st. lövträd. En stor mängd ny jord fördes på för deras plantering. Och 1786 planterades 14 askar, 14 kastanjer och 4 lönnar. År 1808 slutligen plante­ rades allen från övre ö. kyrkogårdsporten till kyrkans ö. ingång. 1839 planterades 20 träd. Växtligheten på kyrkogården tog nu äntligen bättre fart. Träden, som under 1700-t. tuktats fick nu växa fritt. I en berättelse om kyrkogården från 1830-t. heter det, att >>Omkring 140 lövträd, som man låter växa till sin naturliga praktfulla höjd, pryda kyrko­ gården». Men ännu vid denna tid fanns av bilden fig. 154 att döma ingen lummig grönska. År 1770 stensattes s., v. och s.v. gångarna på kyrkogården under von der Burgs överinseende. 1783 stensattes vägen från övre ö. kyrkogårdsporten till kyrkans ö. in­ gång, sedan bergpartierna här blivit bortsprängda. Även 1790 stenlades vissa delar av gångarna. Då kyrkogårdsmuren år 1879 nedrevs, skedde slutligen en omfattande reglering och planering av kyrkogården. Dess nuvarande utseende framgår av fig. 150. VIII. PRÄSTGÅRD, KOMMINISTERGÅRD OCH KLOCKAREGÅHD DE LA V AL­ LEES SITU­ ATIONSPLAN TOMTERNA FÖRDELAS OCH UT­ STAKAS På v. sidan om kyrkogården i de båda kvarter, som ligga m ellan nuvarande Katarina västra kyrkogata och Östgötagatan, skulle enligt de la Vallees situationsplan (fig. 145) två stora tomter avses för prästgård, klockaregård, komministergård och andra för för­ samlingens tjänare erforderliga byggnader. De båda tomterna, som å planen äro märkta med bokstaven H, ligga utefter den v. kyrkogatan och sträcka sig västerut 54 alnar eller ungefär över kvarterets halva bredd, den ena mellan nuvarande Högbergsgatan och Kapellgränd och den andra s. om Kapellgränd. I protokollet från byggnadskommittens sammanträde den 20 sept. 1658 står anteck­ nat: »Nästkommande måndag så skola vi samteligen åter komma tillhopa hos under­ ståthållaren med avritningen där till att andraga, huruledes de förordnade tomter till kyrkoherdegården, kaplans- och klockaregården måtte bliva fördelte.» Den 28 sept. verkställdes fördelningen så att kyrkoherdegårdens tomt blev i längd 102 alnar, i bredd 54 alnar, kaplanstomten i längden 70 alnar, i bredden 54 alnar samt klockaretomten i längden 54 alnar och i bredden 54 alnar. »Noch är behållet efter avritningen en tomt till kyrkans nytta, i längden 35 alnar.» »Desse ovanbemälte tomter hava sin begynnelse oppifrån Högstbergsgatan, näst utmed kyrkogården till väster intill Fiskaregården, mäster Michel Hobe bagares gård, Ryssgården och sedan raden neder igenom till kyrko­ värdens Nils Christopherssons gård.» Längst ned erhöll den sistnämnde som kompen­ sation för vad han »tillförene, när kyrkogården första gången avmättes, miste» en tomt­ remsa om 16 alnars längd och 54 alnars bredd. Fördelningen genomfördes dock aldrig på detta sätt. Av inventarier från 1663 och KATARINA KYRKA 255 1676 samt Johan Holms tomtbok över Södermalm 1674 (fig. 151) 1 framgår, att till den övre (norra) tomten förlades prästgården på övre delen (åt Högbergsgatan) och klockaregården på nedre (åt Kapellgränden). Den södra tomten styckades till ett flertal gårdar. Närmast Kapellgränden låg här Kaplansgården, därefter följde Skolmästargården, Kyrkvaktaregården, Tornbyggaregården och slutligen en liten gård, som på 1670-t. beboddes av brännvinsbrännaren Lars Jöransson. 2 Redan innan denna fördelning ägde rum hade kyrkoherden emellertid tagit sin bostad KYRKOHERpå samma plats där prästgården sedan var belägen, i de byggnader, som då redan ftmnos ~~:T~~~ där, och som tillhörde åkaren Eskil Jöranssons arvingar. Eskil Jöranssons gård sträckte FINTLIGA sig tidigare österut ända in på den nuvarande kyrkogårdens område; vid genomföran- nPla~::~~~ GÅRDSdet av den de la Valleeska planen utlades den ö. delen av gården till kyrkogård, den mellersta delen blev gatumark (nuvarande Katarina v . kyrkogata) och den v. delen TOMTEN den senare prästgårdstomten. 3 Under 1655 förhyrdes Eskil åkares gård för kyrkoherden. Följande år inköptes den av församlingen. 4 Gården bestod av en samling byggnader för olika ändamål, samtliga av trä. Redan 1655 hade arbeten med reparation och tillbyggnad påbörjats och fortsattes följande år. En ålandsstuga av timmer hade inköpts och flyttades till tomten, där den uppfördes och påbyggdes, försågs med 3 fönster och en murad spis. Vidare köptes »ett litet hus till badstuva» och murades med spis. 5 Sedan kyrkogården och prästgårdstomten på hösten 1658 utstakats, skedde omfat- oM- ocH NYtande förändringar med den gamla anläggningen, vars byggnader flyttades och om- :::s~:~~~:~ byggdes. Redan 1657 förfärdigade snickaren Nils Persson 6 stora dörrar och karmar till kyrkoherdehuset. Under åren 1658 och 1660 pågingo de mest omfattande arbetena, och 1663, då plank samt en stor port med två portstolpar och en liten port uppsattes, voro de fullbordade. DEN ÄLDSTA Genom en sammanställning av de strödda notiserna i räkenskaperna och i inventarier PRÄST GÅRDENS UTm. fl. handlingar 6 kan man få en föreställning om denna äldsta prästgårdsanläggning, SEENDE !: Johan Holms tomtbok finnes i stadsingenjörskontoret. Måtten på tomterna voro enl. Johan Holms tomtbok i avrundade tal: Prästgården 52 X 122 aln., klockaregården 52 x 34 aln., kaplansgården 52 X 36 aln., skolmästaregården 52 X 22 aln., kyrkovaktaregården 52 x 32 aln., Lars tornbyggare 52 X 12 aln., och Lars Jöransson brännvinsbrännare 52 x 17 aln. 3 Uppgifterna härom i Stockholms södra förstads kämnerskammares dom den 23 januari 1671 i anledning av Agneta Eskilsdotters ytterligare krav på gottgörelse. Detta och andra dokument rörande prästgården och de andra byggnaderna äro publicerade av BJÖRLING, a. a . s. 56 ff. samt bilagor 9 d ff. Björlings framställning är emellertid synnerligen svåröverskådlig, och de slutsatser han drar icke alltid pålitliga. De avbildade planerna och tomtkartorna äro dessutom omritade och fullständigt förvanskade, se ex. s. 327 och jmfr m ed fig. 151 härovan. 4 Slutlikviden erlades 1663 (Lia:11 v erif. 327) med 400 dlr kmt. Skrivelse till Magistraten rör. flyttning av de på kyrkogårdens område belägna byggnaderna 10 / 9 1656. (Magistratens arkiv, oordnade handlingar Suppliker) . s Kostnaderna för arbetet förskott erades av Arenbeckius, som över arbetena uppgjort en förteckning, vilken är bifogad som verif. till hans räkning. s Bouppteckning efter Arenbeckius 1673 samt inventarium 1690 (bil. 16 1 / 2 hos Björling). 1 2 256 STOCKHOLM fastän detaljerna bli ganska ovissa. Uppe vid Högbergsgatan låg huvudbyggnaden, en envåningslänga av knuttimrade stockar, rödmålad, 1 med tak av tjärade bräder och luckor för fönstren. På ena sidan porten låg en kammare med 5 ·fönster och innanför denna ett större rum, »en stuga», med 6 fönster; på andra sidan låg en förstuga och innanför denna en kammare med 2 fönster, och därnäst en stor sal, »en stuga», med .»6 hela fönster, 3 st. vetter till gatan och de andra till gården». På gården lågo bl. a. en bagarstuga med en liten förstuga framför, bagarstugan hade 3 fönster och murad spis, en vedbod med en liten kammare, en gammal byggning med vedbod, brygghus och en »stuga», en badstuga samt fähus och vagnshus. Slutligen fanns också en välvd källare byggd i sten »med en gammal stuga över valvet byggd». 2 På gården grävdes år 1676 en brunn, som försågs m ed brunnskar och pump. Om inredningen i rummen under Arcnbeckius' tid känner man egentligen endast, att i bostadsrummen funnos spisar och några kakelugnar. Möbleringen lämnar däremot bouppteckningen efter Arenbeckius ganska ingående uppgifter om. Här skall endast nämnas det ståtliga skåp med intarsiaarbete, som på Arenbeckius' beställning förfärdigades av Nils Persson och Petter Reinich på kyrkans bekostnad och uppställdes i prästgården. 3 DEN ENA År 1676 ansågs denna gård alltför oansenlig och dålig såsom bostad för kyrkoherden. KAPLANEN För honom hyrdes nu i stället våning i det nya stenhus, som bagareänkan Maria Hobe 1~~~L;;;~:r- uppfört på granntomten, i hörnet av Högbergsgatan och gamla Tullportsgatan (Östati.RDEN götagatan). 4 I stället inflyttade nu den ena av kaplanerna i den gamlå prästgården, som reparerades 1677. Tak och golv reparerades och nylades delvis. I stora salen och en kammare »lerslogos» väggarna, som sedan vitlimmades och målades med »rot blau gredelin leisten». En kammare målades »mit gardinen» d. v. s. en draperimålning nere omkring väggarna. I »stora salen», »kammaren där näst», »en kammare uti hörnet jämte gatan» och i »kyrkoherdens bokkammare» ommurades spisarna; i det sistnämnda rummet uppsattes nu en järnkakelugn. I slutet av 1680-t. och på 1690-t. uppsattes kakelugnar i flera av rummen. 1696 skedde åter en omfattande reparation. Den gamla prästgården med alla dess byggnader utplånades fullständigt av den stora branden 1723. 5 1 Prästgårdens byggnader och planket rödmålades 1660 och ommålades i samma färg åtskilliga gånger. 1677 omtalas, att en tunna sill-lake blandats i rödfärgen. M. EDQVIST anger, a. a., dels att byggnaderna voro uppförda i korsvirke, d els att de byggts av trä. Den senare uppgiften är sålunda den riktiga. 2 Uppgiften citeras ur INV. 1690. Källaren började uppföras 1657. Även överbyggnaden har möjligen varit av sten. I RÄK. 1658 talas nämligen om att en säng och en trappa förfärdigas i »stenkammaren». 3 Vid kammarrevisionen av räkenskaperna anmärktes: »Efter skåpet är gjort till prästgården bör penningarna, som clärförc utgivna äro r estitueras kyrkan.» Så skedde ej; i stället upptages skåpet i inventarierna över kyrkans tillhörigheter. Rör. möbleringen, se M. EDQVIST a. a. 4 Arenbeckius h ade tredje gången gift sig med en ung dotter till Hobe. 5 Rörande elen n ya byggnad, som sedermera uppfördes p å denna tomt, se nedan s. 262. KATARINA KYRKA 257 Alter Pfarrhof von d er Ecke Högbergs- und Östgötagatorna. östlich des Pfarrhofes an der Högbergsgatan das Haus des zweiten Geistlichen, die Schule und Kirche. Foto 1907. Stadtmusenrn. Fig. 155. Gamla prästgården frå n hörnet av Högbergs- och Östgötagatorna. Öster om prästgården vid Högbergsgatan komministergården, skolan och kyrkan. Foto 1907. Sta dsmuseet. T!w old vicarage from the corner of Högbergsgatan and östgötagatan. East of the vicarage in Högbergsgata n the curate's house, school and church. Photo 1907. City i\luseum. Under två decennier förhyrdes våning åt kyrkoherden, som under största delen av FÖR KYRKodenna tid hade sin bostad i grannhuset, det ståtligare och mera ståndsenliga stenhuset HERDEN FöRHYR Es i hörnet av Hogbergsgatan och nuvarande Östgötagatan. 1688-90 bodde han dock i GRANxc1RJohan Gerdes' änkas hus vid »Nya skeppsbron», d. v. s. Stadsgården, men flyttade sedan DE N tillbaka till stenhuset vid Högbergsgatan. Den 5 juni 1696 hade emellertid den dåvarande ägaren till denna fastighet, lagmannen GRAKKG.Å.nT ~KÖPES Johan Stierneros, försålt sin »gård av fri och egen grund med åstående stenhus och all DEN TILL PR.:\STannor åbyggnad»1 till bagaren Michel Sperling. Under hänvisning till naborätten lyckaG .i.. H D des emellertid församlingen förhindra att fastebrev utfärdades och på kyrkostämma den 20 oktober samma år beslöts, att detta hus av försam lingen skulle inköpas till prästgård. Överenskommelse träffades den 11 dec. med Sperling, som också var kyrkovärd i församlingen, att övertaga köpet. 2 Köpebrevet ingår bland verif. till 1697 års RÄK. (Lla: 58 verif. 135 1 ff.) Den 3 mars 1697 erhöll Sperling likvid (14 000 dlr kmt). Församlingen b etalade h yra för kyrkoherdens våning till lagman Stierneros t . o. m. 31 /3 1697, »då kyrkans föreståndare be:de hus till kyrkans egendom köpte». (Lla: 57 s. 222-23 och 231.) Fastebrev på den nya prästgården utfärdades av magistraten först 21/3 1708, sedan en del av tomten, som varit ofri, inlösts av församlingen. l 2 17 * 258 DEN NYA PnAsTG.i..nDEN STOCKHOLM Det var ett välbyggt stenhus, som nu blev prästgård i Katarina. Dess murar stodo liksom kyrkans och skolans emot den stora branden, och till murarna och valven var det sålunda samma hus, som i påbyggt och förändrat skick fanns kvar ända till år 1931, då den gamla byggnaden revs för det nya församlingshuset. Fasaden låg mot Högbergsgatan, och mot nuvarande Östgötagatan en smal gavel. Längst österut låg ett stort välvt rum, som tydligen varit bagarstugan i den Hobeska bagargården. Ett mindre välvt rum inrymde förmodligen köket och därefter följde en portgång, som förde genom huset in i gården. Portalomfattningen var av sten. Väster om portgången låga tre kamrar och en stor sal. Taket var täckt av tegel. För fönstren funnos sju par luckor av trä. Åtskilliga reparationer och underhållsarbeten omtalas i räkenskaperna i slutet av 1690-t. och under 1700-t:s båda första decennier bl. a. omlades och lagades tegeltaket, rummen målades och en stor eldskärm till spisen i stora salen förfärdigades och målades 1697, nya svartglaserade kakelugnar insattes. Portgången samt kamrarna och stora salen »rappades och klistrades)>samt vitlimmades 1719. Porten, portalomfattningen och fönsterluckorna målades med grå oljefärg 1720. Följande år hemställde kyrkoherden, att en grundlig reparation skulle utföras;1 »taket över ett valv uti kyrkoherdegården vore alldeles förfallet så att valvet utav läckan snart toge en sådan skada, att det intet stode att repareras)>. Beslut fattades 22/ 12 1722, att »stenhuset uti kyrkoherdegården skulle tillkommande vår repareras och i vinter anskaffas nödige materialier därtilh>. REPARATIONEn Å MANBYGGNADEN EKONOMIInne på gården, som omgavs av ett rödmålat plank, funnos förutom brunn, stall och n:~~~~~~n, ekonomibyggnader, ett lusthus samt en gammal träbyggnad i flera våningar med en utvändig trappa av trä, »som vid en vådeld skulle sätta huset under stor fara». 2 Ett beslut 1708, att för brandfarans skull nedriva denna byggnad, sattes icke i verket; 1714 påminde kyrkoherden härom och kyrkorådet beslöt nu, att den skulle »till en våning nederrivas och med nytt brädetak betäckas)>. 3 Arbetet utfördes på våren och sommaren samma år, men denna försiktighetsåtgärd visade sig vara av föga betydelse, när elden gick härjande fram över trakten deri 1 maj 1723. ÅTERUPPFö_ nAN1:ET Av PRASTGARDEN EFTER nnANDEN 1723 Omedelbart efter branden inriktades alla krafter på kyrkans iståndsättande, och frågan om återuppförandet av prästgården fick anstå tills vidare. 4 I augusti månad samma år fattades beslut, att arbetet med prästgården skulle påbörjas och att byggnaden skulle återuppstå i betydligt större och förnämare form. En våning skulle påbyggas på de gamla murarna. Den drivande kraften var, liksom i fråga om kyrkobygget, kyrkoherden H. SchröKyrkorådsprot. 21 /5 1721. Den sistnämnda byggnaden låg på en 1708 tillköpt tomtdel s. om den urspr. inköpta. Beslut om köpet fattades 28 /3 1708 (KIIIa: 2) med avsikt att för eldfarans sk ull nedriva byggnaden och försälja timret m. m. 3 Kyrkorådsprot. 26 /4 o. 24 /6 1714. 4 Vid kyrkorådssarn. 11 /6 1723 beslöts att up psätta ett »förlorat» (provisoriskt) plank omkring kyrkoherdehuset. 1 2 KA TAR IN A KYRKA 259 der. Som rådgivare anlitades Göran Josua Adelcrantz. Avtal träffades med murmästaren Niclas Fischer och byggmästaren Johan Matteus Theulig; den sistnämnde skull~ för ett »summeköp» svara för allt timmerarbete. I slutet av aug. månad hade arbetena kommit i gång och pågingo hela hösten. I okt 1723 levererade snickaren Erik Örn 30 st. fönsterkarmar med bågar. På våren följande år stod byggnaden färdig till det yttre. 1 I juni 1724 beslöts trots de ekonomiska svårigheterna att fortsätta med iståndsättandetav byggnadens inre och fullbordandet av det yttre, så att kyrkoherden kunde inflytta till Mikacli. Det bestämdes nu, »att det stora valvet, som är uti kyrkoherdehuset, skall delas och därutav byggas kök Fig. 156. Prästgården, lusthus i trädgården uppoch brygghus, ty där med bliver större be- fört 1734-35. Rivet 1931 och överlämnat till Skansen. Foto 1931. sparing än man sådant skulle låta sedermera Pfarrhof, Gartenhaus· , The vicarage, the summer-house in the garden, errichtet 1734-35. Im bygga av trä, vilket borgmästaren Adel- Jahre putupin1734--35.Taken 1931 abgerissen und Skansen iiberlassen. down 1931 and presented 2 crantz, som då först inkom approberade.» to Skansen. Photo 1931. Foto 1931. Stenhuggaren Fristedt levererade 3 st. »hörnstenar nya till huvudlisten efter schamplun». I övrigt drogs listen i puts. Fasaderna INREDNINGEN putsades. Fristedt levererade vidare trappsten samt två huggna spisar i bottenvåningen och två i övre våningen. Mellanväggarna fullbordades. I köket byggdes spis och bakugn. I jan. 1725 levererade Fristedt en ny sandstensportal, som uppsattes i mars. Detta år fullbordades inredningen. 3 I rummen uppsattes grönglaserade kakelugnar på svarvade fötter. Snickerier levererades av Erik Örn. Taken klistrades med lärft och målades av Kristoffer Christman, några av dem med dekorativa mönster. Denne målade också portgången »på båda sidor samt dess tillhöriga portstenar» och »7 par fönsterluckor med karmar och bågar åt gatan» i bottenvåningen och »3:ne järnluckor med dess gallror och bågar» med grå oljefärg. Övriga fönsterkarmar och bågar, dörrar, spisomfattningar och· kakelugnsfötter målades även med grå oljefärg. 1 Till understa balklaget (golvet i bottenvåningen) användes 20 bjälkar om 14 aln:s längd, till andra balklaget 44 st. bjälkar, till taklaget bl. a. 100 sparrar. Till murningen användes 17 000 murtegel och på taket lades 10 000 taktegel. 2 Kyrkorådsprot. 4 /6 o. 23/7 1724. 3 Vid kyrkorådssammanträde 11 /2 1725 »gjordes en påminnelse om kyrkoherdehusets skyndsamma reparation"• att det kunde bliva färdigt till april. 260 EKO:"\O~U­ STOCK HOL M Ol\tBYGG~AD Slutligen uppfördes under år 1725 på gården stall, vagnshus och ekonomibyggnader av trä och täcktes med tegel. Gården stensattes med kullersten och brunnen iordningställdes med kar och pumpstock. År 1734-35 hade dåvarande kyrkoherden Pouget med kyrkoföreståndarnas samtycke L US TH US på den avbrända kaplanstomten anlagt en liten trädgård och där uppfört ett lusthus. Vid Pougets död inlöste församlingen a nläggningen och lusthuset, 1 vilket sistnämnda sedermera vid det nya kaplanshusets uppförande flyttades till prästgårdens område, där det kvarstod ända till år 1931 (fig. 156) . Vid den gamla prästgårdens rivning skänktes lusthuset till Skansen, där det återuppfördes i stockholmskvarteret. Det bär alltjämt i flöjeln årtalet 1734. ·Manbyggnaden stod i stort sett bevarad till år 1931 (fig. 155). År 1875 hade visserAV MANligen en ombyggnad och modernisering skett under ledning av arkitekten Carl Möller BYGG:-iADEK (fig. 157). Härvid flyttades bl. a. portgången och ett nytt trapphus byggdes utanför gårds1 875 fasaden. Den gamla välvda köksavdelningen längst österut i bottenvåningen fick nu lämna plats för en församlingssal (fig. 157 undre planen). Men gatufasaderna och även i viss mån det inre blevo dock bevarade. Med hjälp av ombyggnadsritningarna från 1875, 2 en värdering för brandförsäkring den 27 juli 1749 3 och byggnadsräkenskaperna kunna vi göra oss en föreställning om de ursprungliga våningsplanerna och rumsinredningarna. MANBYGGLängst österut lågo i bottenvåningen ett »välvt brygghu s med inmurad kopparpanna, NADENs UT- en välvd bakugn, 2:ne fönsterlufter med J. ärnluckor, ett välvt kök, ett välvt visthus SEENDE p_l · 1 700-T. med fönsterluft och järnlucka». I motsatta ändan av huset, i hörnet vid nuv. Östgötagatan, låg stora salen åt gatan och en kammare därinnanför åt gården . Golvet i salen var lagt med ölandssten, och här stod den ena av de huggna spisarna. Taket var målat med »lövverk». På samma sätt var taket i kammaren dekorerat. Detta rum uppvärmdes av en grön kakelugn. Ö. om salen låg med två fönsteröpp ningar åt Högbergsgatan en sal med både grön kakelugn och spis samt med taket målat på lärft och åt gårdssidan en barnkammare med grön kakelugn och målat brädtak. I övre våningen låg på samma sätt i hörnet vid Östgötagatan en sal med en kammare innanför (fig. 157). Salen hade gipstak och spis, kammaren likaledes gipstak men grönglaserad kakelugn på träfot. Utanför salen låg åt Högbergsgatan ett förmak med limfärgat brädtak och öppen spis, samt åt gårdssidan en kammare med grön kakelugn och taket spänt med lärft och målat i ljusgrå ton. På ö. sidan om förstugan lågo ett förmak och två kamrar med gröna kakelugnar och taken målade på lärft. Den ursprungliga planen är även här starkt förändrad å ritningen från år 1875. P å den för kaplanen avsedda tomten i hörnet av Katarina västra kyrkogata och NISTERGÅHKapellgränden (fig. 151) uppfördes år 1660 ett bostadshus av trä. Församlingen inköpte DEN UPPFÖ RES 1660 från Johan Olufson och Anders Pärsson i Lilleboda i Åkers socken en timmerbyggning, BYGGNADEEI KO~ll\ll­ 1 2 3 Kyrkorådsprot. 5/10 1737. Byggnadsnämndens arkiv 1875 fol. 594. Kat. kyrkoarkiv 0 V: 4, Stadsarkivet. KATARINA KYRKA 261 ··-· , X ~~ :-,~ t t. / f ,.;.. ·7- nt._ -"· ;;:r:._ N~.r: -·"' "'·- ,!..4'Y.:. ,,. L J. .J.- ~- :·· .. Zeichnung för den Umbatf des Pfarrhofes 1875. Archiv d er Stockholmer Bauverwa llung. Fig. 157. Ritning till ombyggnad av prästgården 1875. Under st plan av bottenvåningen; däröver våningen en t rappa upp samt fasad mot Hö gbergsgatan. Byggnadsn ä mndens arkiv. Plan for t he r ebuilding of the vicarage 1875. Archives of th e Boa rd of Works, Stockholm. som flyttades till Katarina och förlades m ed fasaden utefter västra kyrkogatan i gatulivet. D en var en våning hög och täcktes med trätak. För fönstren funnos luckor. Den bestod av två rum - »stugur» - en framkammare och ett kök samt förstuga. I inv. 1690 anges byggnaden bestå av »en liten kammare näst vid gatan med 4 fönster,1 spis och spjäll», »en stuga utanför samma kammare med 6 fönster, spis och en gammal kakelugn», »ett litet kök bredvid stugan med 2:ne små fönster spis och spjäll» samt »en bagarstuga näst vid förstugan, varunder är en liten källare ... 4 fönster i stugan, spis och spjäll». Gården omgavs 1660 med ett plank. Källaren under framkammaren, sedermera bagarstugan, byggdes 1661. Två år senare byggdes ett stall på gården, och 1664 reparerades manbyggnaden. På gården fanns en brunn, som reparerades 1678 och försågs med en ny »pumpstock med fontim. 1 Härmed avses säkerligen en fönsl: eröppning. 262 KYBYGGNAD INNE PÅ STOCKHOLM I slutet av 1670-t. hade Henrik Myrander, som då bodde i denna kaplan sgård, inne på tomten uppfört en träbyggnad i två våningar, som i bottenvåningen inrymde ett GÅRDEN stort rum, samt därbredvid hönshus och gäststuga, i övre våningen en >mattstuga» och därovan två vindar. Enligt inv. 1690 hade »stugan» i bottenvåningen 8 nya fönster, spis och spjäll. Nattstugan i övre våningen var då delad i två rum, en »stuga» med ny grön kakelugn och 8 fönster samt en kammare med 4 fönster. 1 På gården funnos 1690 vidare en bod i två våningar och ett långt vedlider. Vid den reparation, som utfördes år 1690 av denna gård, täcktes taket med torv. Uthustaken färgades 1699 med tjära och rödfärg. I början av 1700-t. voro byggnaderna i kaplansgården mycket förfallna, och omfattande reparationer måste företagas. Hela anläggningen brann ned till grunden 1723, och någon ny kaplansgård uppfördes icke på denna tomt. Redan på 1670-t. hade, som ovan nämnts, den ena av kaplanerna fått bostad i den gamla prästgården uppe i hörnet av Högbergsgatan och Katarina västra kyrkogata. Även denna gård hade h elt sopats bort av elden, och komministrarna fingo under en lång följd av år hyra sig bostäder ute i staden. År 1736 började man köra gråsten och mursand och lägga grunden till en ny kaplansbyggnad av sten på den sistnämnda tomten. Men arbetet avstannade mycket snart och återupptogs först mer än tre decennier senare. Ritningar till det nya kaplanshuset ingåvos till byggningskollegium den 11 april 1771 NY KOMMINISTERGÅRD »Uppå murmästareänkan Kristina Katarina Francks vägnar» av J . H. E. Dimling, vil.-1.v ~~ER~suPP- ken utförde murningsarbetet (fig. 158). Det förefaller emellertid icke som Dimling utfört 1111- 12 ritningen. Den 17 sept. 1771 erhöll nämligen verkgesällen N. Berger 60 dlrkmt»förritningen till kapellanshusbyggningen». 2 Den 10 april 1771 begyntes grundgrävningsarbetena; timmermännen började då också sitt arbete, och den 16 april var murningsarbetet i gång. Den 3 december var taklaget rest. Taket täcktes med tegel. Under år 1772 fullbordades inrednings- och målningsarbetena, och fasad erna putsades. Komministergården reparerades och moderniserades vid flera tillfällen under 1800-talet. Till det yttre stod den i huvudsak bevarad i orört skick till år 1931, med enkla putsade fasader. I gaveln mot Katarina västra kyrkogata fanns byggnadsåret 1771 angivet i ankarslutarna (fig. 159). I komministergården inrymdes bostäder för komministrarna, k!ockaren m. fl. av församlingens anställda. I slutet av 1931 revos såväl den gamla prästgården som komministergården för det nya församlingshus et, som påföljande år började uppföras efter ritningar av arkitekten Erik Swedlund. Denne hade vid en allmän arkitekttävlan tilldelats 3:e priset. 3 Den nya byggnaden, som stod färdig 1933, har tyvärr icke byggts i det Uppdelningen och upp sättningen av kakelugnen h ade utförts 1690. Insamling till bygget h ade påbörjats med kollekt juldagen 1769. 1770 började material till bygget skaffas. 1770-1772 inköptes bl. a. 250 000 tegel. 3 Katarina nya församlingshus, redogörelse utarbetad av försa mlin gens byggnadskommitte, Sthlm 1935. 1 2 KATARINA KYRKA 263 •I I I I I I I I I I . I~ I ~I I 111;1 I I \." ~ • Yltrl'h/,.~ / - 111 ·11 I I I 11 I ~,;'l;t 1/,.f r , .. 'l"I'· /,iM .,, /. '"I l' f 11 1111 I Il Il 'l'd du111C i.;t{' u: Id /r,,,,/1;,,, }n3 )'..r. 1f ·;,/;,,-111te' 1 111r r11 ·l~ n,u11 .. ~ ~l..l4cl .rå. 1",1/h) o{ 1 /t,. k,""~1r( LJ \_ . ' I { ' \ .. " . ' ., Fig. 158 a och b. Ritning till nya komministergården 1771. T. v. fasad mot Högber gsgatan och plan av våningen en trappa upp; t. h. fasad mot K atarina västra kyrkogat a och plan av botten­ vånin gen. Byggnadsnämnden arkiv. Zeichnung fli r d as neue Hans d es zweiten Geistlichen 1771. A r chiv der Stockholmer B a u verwa ltung. Plan for the new Curate's house, 1771. Archives of the Board o [ \Vork s, Stockholm. gamla fasadlivet. Genom breddningen av Högbergsgatan har den Valleeska planen och den gamla miljön kring kyrkan skadats. Klockaregården uppfördes 1660 på tomten närmast söder om äldsta prästgården KLOCKARE­ GÅRDEK (fig. 151). Den bestod av två timrade byggnader. »Sätestugan» innehållande ett större · rum med fyra fönster och spis samt en liten kammare med ett fönster utan eldstad. Under en del av huset fanns murad källare med dörr och nedgång i farstugan; från rummet kunde man genom en lucka också komma ned i källaren. Den andra byggnaden inrymde bagarestuga med bakugn. Det var ursprungligen en gammal smedja, som blivit flyttad. P å gården, som omgavs av ett plank, fanns slutligen ett vedlider. 1 Redan 1677 klagade emellertid den dåvarande klockaren över att gården var »mest förruttnat» så att »ingen där bo kan». Han hade själv utfört reparationer, Uppgi ft erna hämtad e ur räken skaperna 1660 (L la: 8) samt ett inv . över klockaregården 1664 (Lia :17). 1 264 STOCKHOLM Fig. 159. Gamla komministergården i hörnet av Högbergsgatan och Katarina Västra Kyrkogata. Foto 1931 före rivnin gen. Altes Hans des zweiten Geistlichen an der The Curate's house a t the corner Ecke Högbergsgatan und Katarina Västra of Högbergsgatan a nd Katarina Kyrkogata . Aufnahme 1931 vor dem N icVästra Kyrkogata. Photo 1931 bederreissen. fore d emolition. · sKoL:\l .: \sTAnEG.:\ RDEX KYRK - GARDE N OCH TORNBYG- ~'AKTARE· GAREGÅnoEN uppfört ett fähus och en bod av timmer samt låtit gräva en brunn. År 1680 utfördes en fullständig ombyggnad och reparation av den gamla »sätestugam. Samtidigt uppfördes en helt ny byggnad av timmer. Klockaregårdens byggnader utplånades också av den stora branden 1723. Sedan det nya kaplanshuset uppförts 177172 fick klockaren där si11 bostad. 1 Söder om den äldsta kaplansgården låg skolmästaregården (fig. 151), som uppfördes i början av 1660-talet. Enligt inv. 1690 bestod huvudbyggnaden av en stor stuga med köksspis och spjäll samt en liten kammare innanför denna . Inn e på gården funnos vidare två mindre stugor, vardera om ett rum, och två bodar. Samtliga byggnader voro av trä. 1692 gjo?des en omfattande reparation och ombyggnad av skolmästaregården, som året därpå rödfärgades. Söder om skolmästaregården låg kyrkvaktaregården och Hans Olofsson tornbyggares gård. Den förstnämnda utgjordes av en gammal stuga, innehållande ett rum med köksspis, samt en stuga inne på gården med kök och två små »avplankade rum». Timmermannen Hans Olofsson Wässman, som 1670 anställdes vid kyrkobygget 1 Rörande den ga mla klockaretomtens senare öden se BJÖRLING, a . a. KATARINA KYRKA 265 och som byggde tornet på kyrkan, uppförde själv på kyrkans söder om kyrkvaktaregården belägna tomt en liten byggnad till bostadshus. Samtliga dessa hus voro av trä och blevo utplånade genom den stora branden. 1 IX. DEN NYA KYRKOBYGGNADEN FÖRSTA BYGGNADSPERIODEN 1656-1664 Vid byggnadskommittens sammanträde den 10 mars 1656 bestämdes beträffande BYGGNAnsbyggnadsarbet ets genomförande, att »vi i detta året allra först skola låta lägga grunden PLATSEN uTSTAKAs på det östra och västra korset och sedan, vad någon sten vore över, skulle man ock fortfara med grunden på de a ndre korsen . Dock för allting skole vi göra vår flit att låta med t egel mura på det östra och västra korset, som är körkones rätta längd, såvida vi kunde hinna och f6rmå, på det att vi i god tid må åtnjuta den fördel därav kan följa, att de som vilja i samma vår nya körka t aga sig grifteplatser må med dess större förband och säkerhet det göra». »Först skulle platsen göras ren och färdig med det allra första, på det att arkitektören måtte utan förhinder kunna få avmäta platsen till alla murar». De hus och gårdar, som voro belägna på byggnadsplatsen, skulle genom magistratens försorg undanröjas. Tre veckor senare (31 /3) var man överens om, att strax »efter högtiden» (påsken) sätta i gång med grunden, sedan »borgmästare och råd hade här varit och besett platsen, där körkan skulle bliva byggd». Den 19 april utfördes denna besiktning, »varvid borgmästare och råd beviljade platsen, där körkan s'lrnlle oppbyggas och bejakade sig vilja borttaga alle hus och gårdar, som voro i vägen samma körkobyggning till förhinder». Två dagar därefter (21 /4) »blev platsen till körkan avmäten av arkitektören De la Vale efter den avritning, som ha n tillförene gjort hade», och ett par dagar senare kunde grundläggningsarbetet sättas i gång. Enli gt' en samtida uppgift var Överståthållaren närvarande den 21 april, »när denna nya kyrka blev funderat och utmätt av riksarkitektören äreborne och konstrik Sr Jean de la Vallee» varvid han »tillsade arkitektören en gravplats inuti kyrkan, varest han den själv behagade för sine avritningar, flit och försorg om kyrkobyggningen.» 2 Under hela vintern hade material fö r bygget körts till platsen. Överståthållaren hade (30/8 1655) givit församlingen tillåtelse att »till en liten hjälp uti kyrkogrundens förfärdigande» ur »den gamla stenmuren, som (vid) förbem:te förstadens (Södermalm) utRörande dessa tomters sen are öden se BJÖRLING, a . a. JOH ANNES SPARRMAN uppger i Antiqua collegia canonicorum et monasteria regn i Sveciae, Uppsala 1671, att »Carolus Gustavus ... Holmiae Templi S. Catharinae fundam enta jecit anno 1656 d. 2 maj•. Det är t ydligen efter denn a källa, som senare författare felaktigt uppgiva, att kyrkans högtidliga grundl äggning i överståth åll arens närvaro skull e skett den 2 maj. Även i det i k yrk an 1923 uppsatta epitafiet över J ean de la Vallee angives dett a fe laktiga datum. Denna dag börjades emellertid murningsarbetet. Se n edan s: 267. Datum för den, första gudstjänsten i den nya byggnaden anges av "Sparrman felaktigt till den 8 oktober. 1 2 266 STOCKHOLM Fig. 160. Katarina kyrka och trakten däromkring omkr. år 1700, detalj ur oljemålning. Tillhör Stockholms stad. Kyrkans fasader äro på målningen röda med benvita pilastrar och listverk. Katharinakirche und Umgebung etwa 1700. Detail eines Ölgemäldes im Eigentum der Stadt Stockholm. Die Fassaden der Kirche auf dem Gemälde rot mit beinfarbigen Pfeilern und Leistenwerk. St. Catharine's Church and the surrounding district, about the year 1700. Dctail of an oil painting b elonging to the City of Stockholm. In the painting the fa~ades of the church are red, with ivory-white pilasters and lists. vidgande var gjord såsom till staket» taga »all den sten som uti bem:te staket eller stenmur både vid sommar- som vintertullportarna och i detta strecket där emellan finnes behållet». 1 Deh 10 mars hade byggnadskommitten beslutat hemställa hos murmästarämbetet, att utvälja gesäller »dugeliga till att brukas vid denna kyrkobyggnad» 1 Härmed avses det »staket», soqi tillkom vid lilla tullens införande 1622, se härom NoRDBERG, Gustav Il Adolf, som byggherre, Fornvännen 1931. KATARINA KYRKA 267 .och vid kommittens sammanträde den 14 april voro åldermannen i murmästarämbetet .Anders Fischer och m äster Jöran Jesewitz närvarande och lovade utvälja fyra gesäller, »vilka på körkan mura skole efter arkitektörens De la Valees direktion». Överståthålla­ ren hade ordnat med att ett antal soldater av gårdsfanan på Stockholms slott skulle arbeta på bygget. Vid byggnadskommittens sammanträde den 29 april beslöts, att »emottaga ifrån gårdsfanan så m ånga karlar vi kunde bekomma och var vecka hava på .arbetet 12 karlar ... » Den 2 maj voro murargesällerna Kasper Friedrich, Maurits Groot och Olof P erson ösrnA ocH i gång med murningsarbetet; den förstnämnde hade begynt redan en vecka tidigare med vA~:~1:;,~:s­ ·en del förarbeten för bygget. I juni ökades antalet murare till fyra. Början gjordes med uPPMURAs TILL FÖNS­ grunden till den västra korsarmen (»västra korset»). Den 21 juli antecknades i byggnads- TERHÖJD kommittens protokoll: »Så snart vi oppå den västre trakten kunde komma något oppå fönstren, skole vi straxt begynna oppå den östre delen med sandsten och gråsten ... » Sex dagar senare sattes murarbetet å den östra korsarmen i gång och pågick sedan med .3 murare på båda korsarmarna till den 19 oktober, då arbetet avbröts för vintern. För­ utom en stor mängd gråsten hade då omkr. 140 tusen t egel förbrukats. Den 7 juli 1656 »blev beviljat, att vi skulle avtala med bergsprängare till att avskaffa ·det berget, som är beläget inne i körkan ... » I själva verket hade då Lars Persson berg­ sprängare »med sina kamrater » varit verksam sedan midsommartiden. Arbetet med bortsprängning av berget innanför de under uppförande varande murarna fortgick fram till slutet av september månad. · Den 23 juni träffades uppgörelse med stenhuggaren Kristian Pfundt, vilken enligt .Johan Erikssons omdöme var den bäste, som vid den tiden fanns att få i Stockholm. 1 Omedelbart efter midsommar började Kristian Pfundt arbeta vid kyrkan och uppbar sedan b etalning till och m ed utgången av augusti m ånad. 2 Enligt byggnadskommittens prot. den 23 juni träffades denna dag en överenskommelse med »byggemästaren de la V ale, .att vi icke mera av sandsten kring om muren skola hava än en hel aln sten med dess lister på väggar och på pelarna till 8(?) kvarter högt». Den något dunkla meningen synes innebära, att med frångående av de la Vallees förslag endast sockelns översta parti samt lisener svarande mot pilastrarna skulle klädas med sandsten. Sockeln är i varje fall alltjämt endast delvis klädd med sandsten. 310 alnar skärgårdssandsten leve­ rerades under år 1656 från Frötuna i Roslagen . Den 21 juli »vart beslutit, att vi skole med det första låta förfärdiga sparrevärke till BYGGNADEN MED körkan, att hon må övertäclder bliva». Under augusti och september månader arbetade TÄCKES ETT »FÖR­ fyra timmermän med ett »förlorat» (provisoriskt) tak. Murarna hade då uppförts ungefär LORAT• TAK till fönsteröppningarnas nedre k ant. 1 NoRDBERG, Härin gc slotts byggn adshistoria, Rig 1937, sid . 228. Rör. Pfundt se f. ö. AxEL­ .NJLSSÖN, Stockholms bild- och sten hu ggar ämbete under 1600-talet samt storhetstidens portal­ :skulptur i Gamla Stockholm, St. Eriks å rsbok 1934 och 1935 . 2 31 / 8 erhöll Pfundts dräng »clrick spenningar för han en t id arbeta de vid körkan». 268 STOCKHOLM Det sålunda övertäckta kyrkorummet försågs m ed »stora körkdörrar », som till­ verkades av Nils snickare. PROVISORISK INREDNIKG I slutet av oktober levererade Nils repslagare 38 famnar »snöre till (att) mäta gångarna i körkan». Bänkinredning flyttades över från »brädekyrkan», och den sista söndagen i oktober kunde gudstjänsten hållas i det sålunda provisoriskt iordningställda kyrko­ bygget. Samtidigt härmed hade 8 gravar grävts och murats inom detta provisoriska kyrkorum för att skaffa kyrkan inkomster genom försäljning. I ett brev till konungen den 15 augusti 1657 kunde överståthållaren sålunda om Kata­ rina kyrkobygge meddela, att murarna uppförts så högt, att de försetts med ett »förlorat>>­ tak och att gudstjänsten där kunde förrättas. Den 10 mars 1657 hade kyrkobyggnadskommitten beslutat, »att vi i detta året skulle fortfara till att lägga grunden oppå de andra korsen så högt de kunde», och den 6 april vart i kommitten »strängeligen beslutit och beviljat, att vi nu i dessa dagar skulle be­ gynna att oppgräva grunden till de andra tu korsen, som i detta år 1657 skola oppbyggas». Samtidigt beslöts att skaffa »bergsprängare till att bortspränga berget oppe vid gatan, där det norra korset skall utgå». Krut till bergsprängningen skulle man försöka få genom överståthållaren. R edan några dagar senare var bergsprängaren Anders Larsson »och hans kamrater» i färd med detta sprängningsarbete, och vid mitten av april levererades 1 / tunna krut från slottet. Sprängningsarbetet pågick sedan ända till november. 1 Den 2 13 april blev »beviljat på nytt att vi skola fara fort till att oppkasta grunden efter han nu var av byggmästaren (De la Vallee) avmätter och att i desse dagar skulle förskaffas. små spiror till att utstaka dessein oppå mµren för dem som mura skole». Murningsarbetet påbörjades den 26 april; 5 murmästaregesäller voro då sysselsatta. Antalet ökades under augusti upp till det dubbla. Den 7 november avslutades murnings­ arhetet för året. Stora mängder gråsten hade särskilt under våren och sommaren körts fram till bygget, och från Grinds och Horns tegelbruk levererades under året samman­ lagt 240 tusen tegel. Avtal träffades om inköp av kalk ifrån Lifland, varifrån 122 läster skeppades under juni och juli och upplades i en för detta ändamål uppförd bod i Sta ds­ gården. Vid byggnadskommittens sammanträde den 11 maj beslöts, »att vi skulle begynna att köpa till kyrkan sandsten för det bästa pris vi kunde bekomma ». Av bönder i Frö­ tuna och Vätö i Roslagen inköptes tillsammans 352 alnar sandsten under sommaren. Den 6 juli talades om att »förskaffa karlar till att hugga och förfärdiga sandstenen till muren, som kunde behövas till det södre och norre korset». Från samma tillfälle finnas några uppgifter, som ge en föreställning om byggnadsar­ betets gång. Beslut fattades nämligen, att »vi m ed grunden till det norra korset skulle fara fort så mycket man kunde hinna» och att »bergsprängarna skulle med all flit undan­ spränga berget, där muren skall framgå ». Man hade sålunda detta år börjat med murning­ 1 sönRA ocH xoRRA KOR~ARMARNA PA­ BÖR .JAS Den 18 december f~ck sprängarlaget 10 dlr kmt. till en tunna öl. KATARINA KYRKA 269 Katharinakirche, Ostfassade. Foto G. Löwendahl 1940. Fig. 161. Katarina kyrka, östra fasaden. Foto G. Löwendahl 1940. St. Catharinc's Church, east fac;adc. Photo G. Löwendahl, 1940. en av södra korsarmen. Först vid mitten av juli hade sprängningsarbetet hunnit så långt, att murningen av den norra korsarmen kunde börja. Samtidigt härmed uppfördes sakristian i hörnet mellan östra och norra korsarmarna. Med korsarmarnas murar hann man ett stycke ovan fönsterbänk~rna. I slutet av oktober började timmermännen bygga »förlorat» tak över de båda nya korsarmarna. Sakristians murar restes däremot högre; så att valv där kunde inslås. Smeden Nils Olofsson levererade den 24 sept. »4 st. ringar och 1 krok till sakristian uti valvet». Till den eldstad, som uppmurats i sakristian, levererade Olof Månsson ett spjäll. Snickaren Nils Persson erhöll den 22 december betalning för en dubbeldörr, en enkeldörr och en fönsterkarm till sakristian. Gångjärn till dörrarna samt hakar och vindjärn till fönstren levererades av Nils Olofsson. För en »järngallra till sakerstigan, som är anammat av Storkörkan» betalades 40 dlr. kmt. Glasmästaren Petter Arfwidson satte glas i fönstren, som han »lött med t enn och bly». Sakristians ytterdörr försågs med ett lås, och snickaren förfärdigade ett bord och en kista, som uppställdes där. Den 29 maj 1658 kunde kyrko~ byggnadskommitten för första gången sammanträda i sakristian, som sedan blev platsen för många viktiga överläggningar. Som bekant var det också där, som trolldomskom18---013627. Sveriges Kyrkor. Stockholm V I I SAK!USTIAN UPPFÖRES 270 STOCKHOLM missionen i Stockholm, vilken bland sina medlemmar 1 äknade Urban Hjärne, hade sina sammanträden . Häxtron hade ju särskilt spritt sig inom Katarina församling. Även kyrkan försågs med portar och fönste_r. Nils Persson snickare förfärdigade» en dubbel kyrkodörr» och »1 dubbeldörr i korskyrkam. Glasmästaren Petter Arfwidson fick den 14 november betalt för 10 nya fönster i kyrkan. Grunden till den södra korsarmen reste sig högt över backsluttningen. För att gravar här skulle kunna anordnas under kyrkogolvet, m åste fyllning påföras innanför murarna. Den 12 november betaltes tre arbetskarlar »för att de skola fylla det södra korset». I den övriga delen av kyrkan pågingo under år 1657 en del inredningsarbeten. DE ANDRA Vid byggnadskommittens sammanträde den 30 mars 1658, fattades beslut om att TRE PAVILJONGERNA arets arbete skulle begynna med uppmurande av »de 3 sakerstigerna av grunden och ett stycke upp så högt vi kunna, att muren kan bliva förbunden»; d. v. s. att de tre hörnpaviljongernas murar skulle förbindas med korsarmarnas murar. Arbetet skulle »sedan fortfara med höjden av det västra och östra korset opp till taklaget, om vi hinna, på det att vi ock i detta året kunde oppsätta sparrelaget». PILASTRAR Vid sammanträde den 18 maj uttalade man sig för, »att de tre sakerstigarne skulle A~c:A~~;::i. oppbyggas lika höga med det andra» samt »att listen av gotlandssten skulle straxt därefter uppsättas i sitt förordnade rum, och sedan skulle fullföljas med muren opp i höjden så högt man kunde hinna». Med listen av gotlandssten avses tydligen den smala, gördellist, som finnes angiven å de la Vallees ritning, och som alltjämt löper i höjd med anfangen för fönsteröppningarnas välvda bågar. Redan i februari månad 1658 hade avtal träffats med stenhuggaren Henrik Tellschov, 1 som den 3 februari kvitterade 50 dlr. kmt »uppå handen». Tellschov åtog sig att för ett pris av 8 rdr. (32 dlr. kmt.) per styck hugga pilasterbaserna på fasaderna, och för 6 rdr. »mellan fönstren» eller »fönsterlister omkring kyrkan». I början av augusti voro de 16 »pelarne omkring det västra korset» (pilasterbaserna på västra korsarmen) färdiga. Tellschov meddelade nu, att han icke kunde fullgöra kontraktet, och byggnadskommitfän beslöt vid sammanträde den 7 augusti, att han för de återstående 48 st. pilasterbaserna på de andra tre korsarmarna skulle få 9 rdl. stycket. Detta arbete pågick sedan hela hösten. KORSARMARBergsprängarna återupptogo sitt arbete i mars 1658 med att »bortbränna berg nordan NAs ocH PA- kyrkan» och »vid östra kyrkodörren» och fortsatte därmed sent in på hösten. Den 20 VILJONGERNAS MURAR april sattes murningsarbetet i gång med grunden till »den östra sakerstigan», d. v. s. ~~:~~s den sydöstra hörnpaviljongen. Antalet murgesäller, som under Kasper Friedrichs 2 ledning voro sysselsatta, ökades successivt och steg i juni och juli, då alla tre »sakerstigorna» voro under arbete, till 12 a 14 man. Trots upprepade konflikter mellan byggnadskommitten samt murmästaren och arkitekten synes arbetet ha gått ganska raskt undan. o Namnet skrives även Telschou, Tellgschou och Tellschow. Rör. honom se AXEL-NILSSON, a . a. K asper Friedrich blev samma år mästare och övertog ledningen av murningsarbetet. Han var även verksam på riddarhusbygget. 1 2 KATARINA KYRKA 271 När murningsarbetet slutades för året den 30 oktober, hade förutom gråsten omkr. 189 tusen tegel förbrukats »uti kyrkomuren och till golvet». »Sandstenshuggarna» Nils Larsson och Erik Olofsson höggo skärgårdssandsten »till reds vid kyrkomuren» till sockeln. Kyrkans smed Nils Olofsson tillverkade stenhuggareklamrar, stenhuggareankaren och murankaren. Den västra portalen gjordes nu i ordning. Två »ankare till pelare upp i kyrkoporten» och två »ankare uti pelaren över porten» samt stora hakar och gångjärn levererades av smeden. Vid byggnadskommittens sammanträde den 20 september 1658 fattades beslut att fortsätta arbetet ännu någon tid: »Efter såsom ännu är något av muren igen och väderleken är vacker, alltså vele vi i denna höst det låta oppmura lika högt med andra muren som oppbyggd är ... » »Och när alla pelarne voro lika vid en höjd skulle med murandet bliva opphört efter årsens tid så tillsäger». Den 27 i samma månad talades om, att »de 3 pelare, som ännu voro ofärdige, både stenhuggarelisten så väl som uti höjden skulle först pådrivas, att de tillika skulle bliva oppmurade och övertäckta». Murningsarbetet skulle slutas, »när muren komme runt omkring kyrkan till den höjd, som påbegynt är vid västra dörren». Redan tidigare hade beslut fattats, att »de 4 sakestigerna och det stora tornet skulle täckas med förlorat tak» under vintern. P å hösten 1658 hade arkitekten fått i uppdrag att uppgöra förslag å till kyrkobyggningen erforderligt material under det kommande året »både till sträckmuren runt omkring kyrkan såsom ock ankare uti murarne uti alla 4 hörnen på sakerstigen allt opp till själva kroppåsen; såsom ock förslag oppå taklaget, vad därtill behövdes på alla fyra korsen ». Det nya danska kriget kastade på våren följande år också sin skugga över det stora EKoNoMrsKA kyrkobygget på Södermalm. Underståthållarens bemödanden att bemästra de ekonomiska svÅRrGHETER OCH KONSVårigheterna och att lösa den konflikt, som utbrutit mellan församlingens representanter FLIKT och arkitekten1 samt murmästaren, kröntes emellertid i mitten av maj med framgång. D en 9 maj kunde hos underståthållaren kontrakt slutas mellan murmästaren och kyrkans föreståndare i arkitektens närvaro. Kasper Friedrich skulle erhålla 15 öre kmt. för kubikalnen murverk, »Öppningen av dörrarna och fönstren däruti inräknat». Hantlangare, kalkrörerskor och ställningsmakare skulle dock kyrkan hålla. »Item för det han en kvadrataln inuti kyrkan rappar, klistrar och vitlimmar halvfjärde öre kmt. Och för en aln utanpå kyrkan fogar n e att bestryka nätt, s om e n rö d mur fordrar till att upputsa sammaledes halvfjärde öre kmt. Vad valven vidkommer, så väl över själva kyrkan som över de fyra sakerstigarne, så skall man särdeles där om med honom contraktera när som samma arbete skall företagas». Samtidigt träffades också avtal med stenhuggaren Tellschov, att han »för varje fönster skulle bekomma till betalning 29 dlr. kmt. och uppsätta med sina gesäller färdig och fri på sin egen bekostnad, så att 6 st. stora och små stenar räknas i berörde fönster». 1 Se härom sid. 231 och 233. 272 STOCKHOLM I slutet av maj ha de arbetet på k yrkobyggningen ä ntligen kommit i gång. Murningen pågick även detta år långt in på hösten ; den avslutades för året den 29 oktober. Då hade 194 tusen t egel »oppmurats i kyrkomuren». De fyra korsarmarna och hörnpaviljongerna murades nu upp i höjden. Snickaren gjorde 14 st. »valvbågar» av trä, vilka användes vid murandet av fönsteröppningarnas bågar. På sakristian restes takstolarna och täcktes m ed bräder. Stenhuggaren högg.fö'nsteromfattningar och listverk.· Till uppsättandet åt gick detta år en stor mängd bly »till alla pelare och stenhuggarearbete». Vid byggnadskommittens sammanträde den 8 aug. »framviste arkitektören en hop med schampluner och stenhuggaren mäster H enrik ett förslag, vad stenen och arbetslönen kosta de och begärde kontrahera om samma arbet e.». Efter ritningarna hade också modeller i trä utförts. Det gällde tydligen nu kapitäl samt t aklist en och listverket på gavlarnas frontespiser. »Men kyrkovärdarna ville ingalunda» heter det i protokollet, »därtill consentera, förrän han (mäster Henrik) det andra hade förfärdigat, som kontrakten voro slutne om, nämligen fönsterlisten både ovan och nedan». En stor m ängd gotlandssandst en inköptes dock och fraktades under hösten från Burgsvik till Stockholm. INRED N i l'Gs- Inne i kyrkan pågingo arbet en med iordningställande av bänkar. Detta år uppsattes ARB E T EN också läktare i kyrkan. Åtta »stubbar, som de långa och stora läktarbjälkarna huggdes utav», hade r edan föregående år inköpts från Ingevald Olofsson i Uppsala. Byggmästaren (d. v. s. timmermansmästaren Henrik Denis1) »förfärdigade » nu och inlade de åtta bjälkarna »på alla fyra sidorna som de ligga skulle uti korsen ». Och brädgolv lades över dessa bjälkar~ PLANE n När byggnadskommitten den 13 februari 1660 - samma dag Karl X Gustav avled i 1660 FÖR Åns Göteborg sammanträ dde hos underståthållaren på slottet för att planera årets arARBET EN beten, hyste man dj ärva förhoppningar att till hösten få kyrkobygget färdigt. och under tak. »Vart omtalt», het er det, »att ställningen för murmästaren skall först göras runt om ett kors, sedan skall timmermännerna vara straxt i beredskap och foga värket tillsamman och uppsätta taklaget därefter så fort som murningen går förut, och detta utan någon förhalning; sedan allt så fort kors ifrån kors efter som murningen och stenhuggare arbetet oppsättas. Alltså kan både muren och taklaget uppkomma i denna sommar». Arkitekten hade lämnat detaljritningar och materialförteckningar. Under februari och mars måna der höllos seda11 icke mindre ä n 7 sammanträ den hos underståthållaren. ' Den 17 februari »var arkitektören på kyrkogården och besåg träverket, som var framfört till kyrkobyggningen», och följande dag diskuterades i byggnadskommitten om den erforderliga skärgårdssandstenen till taklisten, som »allra först i vår b.ehöves». Bildhuggaren Jost Schiitz hade gjort en mod ell i trä av listen efter de la Vallees ritningar. Det gällde att få fart på de redan tidigare kontraktera de leveranserna från Vätö och Harg. 1 Sj älv skriver h an sitt namn Hindrich Deniss. I räkenskaperna h ar detta fått m ånga olika former såsom de N lith, Dinet, Dinetz, D enitz° och Dcnyt. KATARINA KYRKA 273 Den 5, 7, 18 och 25 mars behandlade byggnadskommitten frågan om ankarjärnen. De la Vallees ritningar förelågo nu. och Jost Schiitz hade efter dessa i trä gjort »de Schaffeluhne zu den Eisen Stangen». Det var flera olika modeller; den största var »5 Ellen lang auf beide Ende mit dublede Lochen». Det visade sig emellertid vara svårt att få järnen tillverkade. Efter underhandlingar på olika håll träffades slutligen avtal med Adam Radov, som skulle tillverka dem vid hammarbruket i Fellingsbro och leverera dem på vågen i Stockholm. Den 29 mars lämnade kyrkovärdarna den nyanställde smedgesällen Måns Hansson, »schampelunerna till ankarna, och skyndade honom fort bort till Fällsbro, där samma ankare skulle smidas». J:?en 19 mars, då byggnadskommitten åter sammanträdde hos underståthållaren, träffades slutligen avtal med Henrik Tellschov. Avtalet omfattade 7 olika slag av tillhuggen sten enligt arkitektens detaljritningar, n:r 1 350 alnar, n:r 2 20 st., n:r 3 12 st., n:r 4 20 st., n:r 5 130 alnar, n:r 6 410 alnar list samt n:r 7 12 st. kapitäl. Tellschov satte omedelbart i gång m ed arbetet, och en stor del av detta synes ha utförts under året. Arbetet med ankarjärnen utfördes också. De färdiga järnen fraktades med båt till stadsgården. Bjälkar, sparrar, tegel och annat byggnadsmat erial inköptes och staplades i förråd. Men murningsarbet ena kommo aldrig i gång. I september övertäcktes murarna åter med ett »förlorat» tak. Den ;11 mars 1661 hade överståthållaren kallat kyrkoherden, kyrkovärdarna, kyrkans sexmän och byggningsskrivaren till sammanträde på slottet. H a n sökte ena de stridiga viljorna inom byggnadskommitten och församlingen och åter få fart på det stagnerade bygget. De närvarande ålades att skyndsamt göra upp en förteckning över det byggnadsmaterial, som fanns i förråd vid kyrkan. Två dagar senare företeddes också en sådan förteckning för underståthållaren, som dock begärde, att den skulle göras fullständigare, varefter den skulle överlämnas till Jean de la Vallee. Den 5 april fick arkit ekten den, och tre dagar senare voro denne samt kyrkovärdarna kallade till underståthållaren. Förteckningen och förslaget granskades, »därefter blev resolverat att med kyrkobyggningen skulle man sig företaga, nämligen tvenne kors i detta innevarande år. » »Så fort murningen går föråt måste timmermännen hava träverket färdi gt till taklaget och eft erfölja det att uppsätta». Med Henrik Tellschov, som var närvarande vid detta sammanträde, diskuterades kostnaden för tillhuggning och uppsättning av taklisten efter den ritning, som företeddes av arkitekten. Då kostnaden för t aklist en huggen i gotlandssten skulle bliva ganska stor, beslöt ma n att i stället använda skärgårdssandsten. »Alldenstund muren jämt överrappas skulle, ty förmentes att kyrkan kunde lättare komma till en sådan sandstenslist eller bliva gjord av tegel». Mäster Tellschov vägrade emellertid att hugga skärgårdssandstenen. »Ty begärdes, att han då allenast en sten ville låt a färdighugga, där efter kunde man ackordera med sandstenshuggaren». Följ ande dag, den 9 april, sammanträdde kyrkobyggnadskommitten under över. ståthållarens presidium på slottet. Till en början »framviste arkitektören kyrkans avritning, huru vida kyrkan var uppkommen». Underståthållaren redogjorde därefter 18* BYGGNADSARBETET STAGNERAR 274 STOCKHOLM för de föregående dag diskuterade frågorna, och beslut fattades nu att under sommaren fullborda östra och västra korsarmarna. AVTAL MED Kasper Friedrich, sandstenshuggarna och H enrik Denis. Med den sistnämnde avo~~:N~~~~::A~- talades, att han skulle leda timmerarbetet mot en ersättning av 200 dlr. kmt . till MikaREN HENRIK elis, »så framt de tvenne korsen i år bliva färdiga» d. v. s. arbetet med taklagen på de DEKIS östra och västra korsarmarna. FRIEDRICH MURNINGEN ;~1;'.,R~~:~:~~ påtryckningar från överståthållaren träffades vid mitten av maj överenskommelse med Efter långvariga förhandlingar mellan underståthållaren och hantverksmästarna samt Sista veckan i maj månad kunde så äntligen murarbetet komma igång. Det fortgick båda korsarmarna hade då uppmurats till full höjd. Leveranserna av ankarjärn från Fellingsbro hade åter börjat i april månad; en mängd murankaren samt större och mindre stenhuggarankaren och klamrar samt ankarkilar kördes till kyrkan. Murankarna inmurades »tvådubbelt runt omkring kyrkan». Från Frötuna, Sidön och Vätö fraktades sedan början av maj månad skärgårdssandsten till taklisten. I juli började sandstenshuggarna Erik och Olof Olofsson, Nils Larsson och Anders Mattsson att hugga taklisten efter en i trä utförd schablon. De med Tellschov kontrakterade arbetena voro ännu icke avslutade. Av en i mars 1661 uppgjord fullständig förteckning 1 framgår hur långt detta arbete kommit. Förteckningen upptager i huvudsak följande: 64 »Pfeiler» eller »Schaftgesims», d. v. s. pilasterbaser kring de fyra korsarmarna 2 230: - dlr. kmt. Av de kontrakterade kapitälerna voro 54 stycken färdiga 1 798: - dlr. »Zur 24 fenster, list för jeder finster» 576: - dlr. samt vidare för arbetet »oben in die finster (slutsten) 24 st. tillsamman 696: - dlr. Av »die grosse list oben auf die fronsspies» voro 100 alnar färdiga 500: - dlr. Av »die grosse Erklist» var 4 stenar huggna för tillsamman 192: dlr. och av »die andre grosse Erklist» 6 st. för 180: - dlr. Av »die Erklist nächst die Grosse» 5 stenar för 45: - dlr. och av »die kleine Erklist» 15 st. för 22: 16 dlr. Av »die Argetra» (Arkitrav) var blott 115 alnar färdighuggna 172: - dlr.. För kyrkans inre hade han huggit 20 stycken kapitäl samt 8 stycken sandstenar >>Under die balken» (konsoler under läktarbjälkarna) . Tellschov fortsatte sitt arbete och uppsatte under sommaren och hösten 1661 kapitäl och taklist på västra och östra korsarmarna. Framför den stora portalen i väster murades i november trappsteg av sandsten. Arbetet med takstolarna påbörjades också under Henrik Denis' ledning men kunde icke fullbordas detta år. ~:s~~T:~~::~ sedan till den 30 oktober. 160 570 st. tegel åtgingo »i sträckmuren» under året, och de ARMARNA FULLBORDAS Den 3 och 4 mars 1662 överlades hos överståthållaren om kyrkobyggets forts ätt ande. Beslut fattades att sätta i gång »i rättan tid både med murningen så väl som med takresningen». Förha ndlingarna med hantverksmästarna blevo även detta år besvärliga men ledde småningom till resultat. Timmermännen återupptogo arbetet med taklagen den 3 april. I början av sept. voro de fullbordade. Med Denis träffades avtal, att han för »sitt 1 Finnes i två något olika v ersioner. KATARINA KYRKA 275 Fig. 162. Katha rina kirch e von Si.idosten mit d er Lillienhoff-\Va ttrangsch en Grabka pelle . A ufnahme G. L öw endahl 1939. Kat arin a kyrka från sydost med Lillienhoff-vVattrangska gravkoret. Foto G. Löwend ahl 1939. St. Ca tharine's Church from the south-east with the Lillienhoff-Wattrang family vault. Photo G. Löwcndahl, 1939. omak på de andra tvenne korsen» skulle åtnjuta samma betalning 200 dlr. kmt. som avt alats för taklagen på östra och västra korsarmarna . Den 4 april 1662 hade murarbetet kommit i gång, och den 23 juli hade man hunnit så långt, att arkitekten vid byggnadskommittens sammanträde i kyrkan denna dag »utmätte de store och höge valven, huruledes de skulle bliva avsatte över stora tornet», varmed tydligen avses de höga valvbågarna över öppningarna mellan mittkvadraten och korsarmarna. 1 »Samma gång begyntes och tra ppor på alla fyra sidorna vid stora tornet att gå uppföre uti stora tornet, när klockorna uppkomma och ringas skall; och 1 I räkenskaperna upptages den 21 juli »Efter architektören Jean Lavals befallning enä r h an utmätte det stora torn va lvet blev uppköpt . segelgarn 1: 16 dlr kmt, b eck för - : 02 d lr kmt ». Den 17 april »levererades till arkitektören L avale 2 st. m a tter för 3 dlr kmt n är valvb ågarna blevo utritade p å kyrkogården» (verif. 69). Denis timrade stommen till valvbågarna och b yggde erforderliga ställningar. 276 STOCKHOLM NORRA ocH det arbetet mest med skön uthuggen sandsten». Den 21 september slutade byggnadssö~=~A:~:s- arbetena för året, och murningsarbetet på de återstående båda korsarmarna, den norra sAMT MITT- och den södra, var då åtminstone i huvudsak färdigt. Täckningen av östra och västra KVADRATEN korsarmarna hade fullbordats, men taklagen på norra och södra korsarmarna kunde MURAS FÄRDIGA först följande år påbörjas. Den 4 april 1663 började timmermännen med Henrik Denis TAKEN i spetsen resa takstolar. En vecka senare återupptogs murningen på mittkvadrat ens kraftiga murar och fortsatte sedan t. o. m. den 31 oktober. 92 140 st. tegel förbrukades år 1663. Stora och små ankarjärn, bultar och järnkramlor inlades i tornrummen. Henrik Tellschov uppsatte den färdighuggna stenen »på murarna och tornet». Redan föregående år hade 73 alnar list blivit färdighuggen och uppsatt på stora tornet samt list till turellerna m. m. Ett taklag lades 6ver tornet - timmermännen arbetade härmed ända till den 7 november - och täcktes med »förlorade» bräder. För att de bättre · skulle hålla emot vätan tjärades bräderna på hösten detta år, och i tjäran blandades hälften beck. Under år 1664 fullföljdes och avslutades de föregående år avtalade och kontrakterade arbetena. NonRA ocH Murningsarbetet sattes igång den 25 april och pågick t. o. m. den 1 oktober. 52 324 söDRA KoRs- st. tegel förbrukades under året. Korsarmarnas och »sakristiornas murar hade nu uppARMARNAs förts till takfoten». H enrik Tellschovs a .. nka hade, sedan mästaren avlidit, »genom sina FRONTONER MURAS OCH gesäller låtit på norr 0Ch Söder gavel förfärdiga 20 alnar Stenhuggararbete» »bindeTÄCKAS stenar». Tillhuggning av listerna till »fransespeserna» (frontespiserna) å dessa gavlar hade också igångsatts. Av materialräkningen framgår, att 50 alnar blocksten blev »optalt på muren och bägge gavlarna». Timmermännen började arbeta med taklaget den 18 april och avslutade sitt arbete först den 15 oktober. Det var »taklaget på norre och södra korset», som nu »sattes». 144 tolfter bräder användes detta år att »fastspika på taket» samt att täcka »hela muren på väster och östertaket och på norre och södre korset» med ett »förlorat» tak. Härmed avses tydligen de ännu icke färdiga partierna vid fronton erna . Takfoten på norra och södra korsarmarna kläddes med näver. H enrik Denis hade nu efterträtts av mäster Petter timmerman, som arbetade i spetsen för ett femtontal timmermän. På hösten tjärades brädtaket. »Till hela kyrkotaket, som blev tjärat», åtgick 15 Yztunnor tjära. »Timmerkarlarna~ som tjärade kyrkotaket» utrustades den 31 augusti med var sitt par »ryssehandskar». X. TORNEN OCH KUPOLEN UPPFÖRAS ANDRA BYGGNADSPERIODEN 1669-1682 Under år 1663 hade arkitekten uppgjort ett »förslag till tornen av träverke», d. v. s. en beräkning rörande erforderligt virke för tornens uppförande. Men sedan korsarmarnas murar följande år nått upp till taklisten och takstolarna rests över dem, skulle det dröja ett lustrum, innan byggnadsarbetena åter KATARINA KYRKA 277 kommo i gång. Helt stodo dock icke arbetena vid kyrkan stilla under dessa år, då striden mellan kyrkoherden och kyrkvärdarna tog krafterna i anspråk. Det kontrakterade arbetet med sandstenslisternas färdigh uggande fortsattes sålunda. Den 25 SANDSTENSnovember 1666 träffades avtal med Konrad Deuffel från Niirnberg1, vilken »haver LISTERNA arbetat här vid kyrkan någre år bortåt för en stenhuggaregesäll under stenhuggaren sal. mäster Hinrich Tellgschov, som hela dess arbete i händer förtrott var efter slutit kontrakt och riktig betalning. Så aldenstund vid kiörkian ingen mästerstenhuggare sedermera är antagen i den dödas Tellgschovs ställe utan änkan haver förestått bem:te arbete allt intill denne dag efter sin mans död och därtill hållit sine söner och ber:de Konrad Deufwell, kiörkian och dess föreståndare till ett gott nöj e, alltså vele vi konfirmera honom därvid på kiörkians stenhuggararbete för en gesäll efter arkitecteurens och kommissariens S:r Jean De la Valles schamplioner ... ». Dagen innan hade 2 böcker carduspapper inköpts till de la Vallee för de nya detaljritningar, »schamplioner till stenhuggarearbetet», som nu voro erforderliga. Framför allt var det emellertid ett omfattande och kostbart arbete, som utfördes FÖNSTERBÅunder dessa år, då byggnadsverksamheten i övrigt låg nere. Redan i september år 1663 GAR Av JÄRN MED »ROSOR• hade man »ackorderat med Lorentz Graff, att han skall göra 400 roser till kyrkofönstren efter som blev resolverat, att det skulle göras 8 stycken fönster». Det gällde bågarna till de stora fönsteröppningarna i östra och västra korsarmarna, vilkas spröjsar skulle förses med »järnrosor» efter arkitektens »givne skamplum> . Följande år hade ritningar till »fönstergallrorna» i full skala lämnats av arkitekten 2, och modeller i trä gjordes efter dessa ritningar i november 1665. Stridigheterna inom kyrkobyggnadskommitten gick också ut över fönsternas färdigställande, 3 Först i december 1665 voro »kyrkosmederna» Daniel Mattsson och Hans Jönsson Ruus i gång med det »första galleri». Arbetet utfördes i den på kyrkogården belägna smedjan, vilken för detta ändamål gjorts i ordning och tillbyggts. Den första »gallran» var färdig i februari 1666. I juni månad samma år hade man hunnit till den sjunde fönsterbågen. »Roserna» till dessa levererades av arbetsfogden Johan Andersson, kyrkvärden Per Michelsson samt plåtslagaren Lorens Christiansson. I juni månad följande år levererades det fjortonde »fönstergalleriet», och i augusti fullbordades den sextonde och sista bågen till de fyra korsarmarnas stora rundbågiga fönsteröppningar. På våren 1668 togo smederna itu med bågarna till de runda fönstren över de fyra stora portalerna å korsarmarnas gavlar. I februari snickrade timmermännen »laven, som de runda fönstergalleri göras oppå». Det första »runde fönstergalleriet» blev färdigt den 10 mars och uppsattes då över den västra portalen. I slutet av samma månad var bågen nr 2 färdig att uppsättas över norra portalen; en månad senare sattes »N:o 3 av de runda fönstergalleriem> över ostra porten, och i maj slutligen 1 Byggnadskommittens Protokoll KIII :1. Namnet skrives även Teuffel, Duufwell och Deufwell; själv skriver han sJg Conrad Deuffel von Niirnberg (L I a: 22, 1670). 2 »Till ett golv, som Lavale haver avritat fönstergallrorna », åtgick 2 tolfter bräder. 3 Se ovan sid. 229. 278 STOCKHOLM >HU VUDTORNET> det sista över den södra portalen. Under år 1668 blev också glasmästaren färdig med att sätta glas i alla dessa fönster, små rutor infattade i bly. Det omfattande och kostsamma arbetet med fönsterna kunde genomföras tack vare betydande gåvor huvudsakligen frå n församlingsbornas sida. Glasmästarämbetet skänkte »ett helt fönsterluft i det södra korset». I samma korsarm förärades 1 Y2 fönsterluft av garvaren Michel Sperling och 1 av skepparna Lorens och Klas Pettersson . Förra kyrkovärdarna Helge H elgesson och Daniel Månsson gåvo var sin hel fönsterluft i västra korsarmen. Kassören Henrik Henrikson Fattenborg och skepparen Olof Nilsson »Roskan> skänkte var sin luft i norra korsarmen, och slutligen fö rärade hökaren Jonas Månsson det runda fönstret över västra portalen och hökaren Olof Larsson motsvarande fönster över östra portalen . På hösten 1669 började byggnadsmaterial staplas på kyrkogården. Det gällde nu uppförande av »huvudtornet» över korsmitten. P å våren 1670 sattes arbet et i gång. I början av maj månad gjordes på kyrkogården en modell i stor skala av tornbyggnaden.1 Samtidigt härmed byggdes från norra korsarmens gavel en ställning och trappa upp i tornet för arbetarna. Det provisoriska taklaget togs bort. Murningsarbet et handhades av murmästareåldermannen Jörgen Jesewitz 2 och timmermansarbet et av »tornbyggarem Lars Olofson Wässman. Den sistnämnde blev sedan under en lång följd av år knuten till kyrkobygget i Katarina och byggde sig en liten gård på en av kyrkans tomter vid Katarina västra kyrkogata. 3 I juni kunde timmermännen börj a »hugga hål runt om tornmuren, där bj älkarna nu först bliva inlagda» samt tillhugga »bjälkarna, som kommer till första underlavet, som tornet av bjälkarna skall fastbindas uti». I juli anges, att arbetsfolket »hava hissat upp de stora bjälkarna, som blivandes ligga i tornmuren till första underlavet, som tornet skall hava sin rätta stöd utav». Samtidigt härmed »hava arbetskarlarna huggit på valvbågarna och haft dem opp i tornet i kyrkan, där de stå skola». Den 11 juli började Jörgen J esewitz på tornmurarnas insidor göra förtagningar för en påmurning, på vilken den åttkantiga träkupolen skulle få sitt stöd. Denna påmurning är alltjämt synbar i tornkroppens murverk (fig. 170); den anger träkupolen s båglinje. Murningsarbetet fortgick sedan till den 25 september; även tornmuren påmurades och färdigställdes härvid. Inalles förbrukades under året 53 640 tegel. Konrad Deuffel hade r edan år 1669 börjat m ed huggningen av sandstenen, som nu sattes upp på tornmuren. Den 12 augusti 1670 uppmättes den färdighuggna och uppsatta »arkitravlisten, som befanns vara 144 aln», och den 30 sept. ytterligare 44 aln . och 106 st. sandstenar till »kronlist» samt 148 alnar »karnislist». Vidare hade han huggit och uppsatt 8 st. sandstenar, »som ligga under de stora bjälkarna uti murem, 18 aln Till »laven uppå k y rk ogården , som t ornet ritades ut uppå » användes bl. a. 22 st. sparrar, 2 st. spiror, 26 tolfter o. 10 st. 9 alnar långa bräder. 2 I r ä k. förekomma vanli gast namnform erna Georg J esuvit, J esviit, Jesuvith och J es uvitz, själv skriver h an Jörgen J esewitz. 3 Se sid. 264 f. 1 KATARINA KYRKA 279 »hörnstycken» samt »inflickat uppå de gamla pelarna, som voro för korta, 12 st.». Den sandstenen och kapitälerna beströkos med tran; en tunna tran åtgick till denna impregnering. uppsatt~ I augusti anger dagsverkslistan, att timmermän och dagsverkskarlar »burit in i kyrkan de stora dubbla bjälkarna och vindat dem upp i tornet och rest dem på ända på tornlavet och gjort dem fast, tillika vindat upp små bjälkar som äro till bindning uti de dubbla bjälkarna». Och i september hade de huggit »tillreds bjälkar, som kommo till rundelen på tornet, vindat dem opp och satt dem fast där de borde stå». Det var med andra ord resningen till den stora träkupolen över tornet, som nu sattes upp. I slutet av september kläddes kupolen med en takpanel av bräder. Samtidigt lades golv på »underlaven». Takpanelen beströks i oktober med tjära blandad med beck. 1 Innan arbetena för året avslutades, uppsattes sistnämnda månad i denna kupol den resning av timmer, som skulle bära lanterninen. I dagsverkslistorna heter det: »rullat stora bjälkar i kyrkan, vindat dem upp i tornet och satt dem uppå sitt rum till stöd under själva klockelaven, det han fullkomligen skall hava sin stöd och fot av». 2 KUPOLEN TIMRAS Arbetet med huvudtornets färdigställande blev vilande under det följande året. I FRONTONERstället uppmurades år 1671 frontonerna på östra och västra korsarmarnas Qavelfasader. NA PÅ __ösTRA OCH VASTRA Avtal träffades med murmästaren Jörgen J esewitz om den östra korsarmen. Under se- KoRsARMARnare delen av maj togs erforderlig del av brädtaket bort, och murningsarbetet sattes i NAs GAVLAR UPP MURAS gång »uppå östra kyrkomuren på de franska spiserna (frontespisen). Rappat och fogstru- ocu TÄCKAS kit, huggit tegel bort under listen, som var bortskämd». Vid mitten av juli var murarbetet på den östra frontonen fullbordat. Med murmästaren Jörgen Nilsson Galle träffades under samma tid avtal om uppmurande av frontonen på västra gaveln. Enligt det med Fattenborg slutna kontraktet skulle Galle med 3 gesäller och 2 hantlangare göra västra gaveln färdig. Arbetet fördröjdes emellertid av Galles »rättegångsprocesser och annat besvär». 3 Inalles åtgick under året 35 660 st. tegel. 4 Sandsten till listerna på frontonerna hade huggits av Konrad Deuffel och sattes nu upp; större delen av listen tillhöggs dock ~ En tunna beck användes till tre tunnor tjära. Enligt materialräkningen användes under 1670 på tornet följande bjälkar: »Stora bjälkar till första underlaven, som tornet skall hava sin rätta fot och stöd av»: 12 st. 30 alnar långa, 11 st. 28 aln., 2 st. 25 aln., 1 st. 22 aln., 2 st. 15 aln. och 2 st. 12 aln. »Spännebjälkar till underlavern: 4 st. 23 aln. och 20 st. 18 aln. »Bjälkar till den övre stjärnan»: 6 st. om 28 aln. »Till hörnståndare»: 1 om 18 aln. »Till strävor under bottenlaget»: 8 st. 12 aln. »Till dubbla ståndare, som kommo i första resningen»: 16 st. om 15 alnar. »Till första resningen åt stollaven»: 1 st. 15 aln., 15 st. 12 aln. »Till bottenlaven och strävor under lavern: 8 st. om 15 aln. »Till omläggning runt muren inuti över valvet»: 4 st. 14 aln., 4 st. 12 aln. Spännbjälkar till underlaven 15 st. 15 aln., 10 st. 14 aln. och 12 st. 12 aln. »Takstolsbjälkar»: 15 st. 15 aln. »Till kransen i tornet»: 16 st. om 15 aln. »Till hörnståndare»: 3 om 17 aln. 3 Galles maka var inblandad i den stora häxprocessen och blev några år senare dömd och avrättad. 4 Av detta tegel användes även till en del smärre arbeten t. ex. till uppmurande av skorstenspipan ifrån sakristian upp över östra korsarmens vind. 1 2 280 STOCKHOLM och murades i tegel efter stenprofilen. Murgesällen Anders Elgh »inmurade slåerne i muren oppå bägge gavlarna, vari takbräderna skola fästas» . Vid slutet av augusti var man färdig börja med täckningen av frontonerna »med bräder, varaktigt». Den 3 september hade kyrkans karlar »huggit tillsamman taklagen till bägge gavlarna och på östra gaveln taklaget opsatt och täckt med bräden> samt »slagit järnbleck uti rännan på samma gavel». Ett fat plåtar av järnbleck hade anskaffats till frontonernas »Vattenpassen>. 532 st. järnbleck uppsattes. Den 10 september var taket över östra frontonen färdigt samt takstolarna resta »på västra och norra gavlarna». På den ena sidan på västra gaveln var även panelen påspikad. Den 17 september voro västra och norra gavlarna färdiga, och arbetsfolket hade nu tagit »taket av södra gaveln och täckt igen». Dessa brädtak drevades med tågvirke och tjärades. Till tjärningen användes 4 tunnor tjära blandad med 1 tunna beck. ösrnA KORSARMEN S FASADER s LAMMA s ocH ~~:s;:ö,;T att göra putsen hållbarare blandades den med »bockhårn. 1 Väggytorna slammades och o cH sA i:- oSTENSGRATT fat kimrök hade inköpts för »att mänga samman med leret att göra gråfärg utav». För avfärgades i röd ton. En tunna rödfärg inköptes »att bestryka bem:te östre gavel». d p1·1astrar oc h l"ister, som murats av tege I, putsa d es I. en san d stens l"k I nan e gra ton; ett 0 Den östra korsarmens fasader slammades och putsades under hösten. De delar av L ANTERN rNi;:N B YGGEs PA K U POLEN LA N TERK IKEN 1 :r~::i~~~- Den 12 maj 1672 träffades avtal mellan överinspektören Fattenborg och Lars Olofsson Wässman, som nu titulerar sig »tornbyggare vid S:ta Katarina», om uppförande av lanterninen över kupolen. »Jag Lars Olsson byggcmästare vid S. Katarina kyrka», heter det i kontraktet, »haver mig fullkomligen påtagit att uppbygga det stora huvudtornet, vilket skulle bliva efter avritningen över korsvalvet ... uti innevarande sommar; hela dess resning . . . neder först sammanhugga, sedan själv med min egen omkostnad oppvinda och så fritt och färdigt efter därpå gjorde dessein oppsätta, förbinda och betäcka, undantagandes listerna som utan och innan på tornet komma». För detta arbete skulle Lars Olofsson erhålla 950 dlr. kmt. Erforderligt virke hade under vintern och våren inköpts och forslats till kyrkan. Vid mitten av juni månad hade man fått upp den första (understa) »resningen» av lanterninen, där »klockorne kommer hänganes uti», och höll på m ed att »nagla tillhopa» den. Daniel smed smidde band »till bindningen». Den 22 juni inköptes »efter Mons. Spilers övergivne förslag . .. till spiran, som bliver överst på det stora tornet, ett stycke järn 72 kvarter tjockt i fyrkant om 272 alns längd». Vid slutet av juli ·voro lanterninens övre våning och spiran resta. Mäster Daniel hade smitt »stora korset, som kommer uppå stora tornet» samt »gjort ringar och bandjärn, som håller själva korset fast uppå hjärtstocken». Korset försågs i ändarna med klot av koppar, »stora kopparknoppar». Det hela förgylldes av konterfejaren Olof Larsson i enlighet med ett den 23 juli 1672 ingånget kontrakt. 40 böcker halvslaget guld inköptes för detta ändamål. Vid slutet av augusti började man bygga ställning »kringom själva tornet (lanterninen), 1 En tunna bockhår inköptes till östra gaveln. KATARINA KYRKA 281 där kopparslagaren skall stå uppå och fastspika kopparen». I september inköptes omkring 7 skppd 5 lisp. koppar från handelsmannen Joha n Scharenberg vid Kornhamnstorg.1 Koppartäckningen utfördes av församlingsbon , sedermera kyrkvärden mäster Petter Skåning, som under hösten fastspikade 188 st. plåtar. Samtidigt härmed arbetade snickare och dagsverkskarlar med luckorna - »dörrarna» - till de stora fönsteröppningarna i lanteminens nedre plan, där ringklockorna skulle placeras, samt med de fyra urtavlorna ovanför dessa öppningar. Arbetena med tornets koppartäckande fortsattes under de båda följ a nde åren. 156 KL OCKORNA takplåtar av koppar uppsattes under 1673 av P etter Skåning. 2 Och Lars Olofsson L~:::;;~;E~ arbetade dessa år med att uppsätta listerna, som ha n förfärdigade av trä, kring tornet. Bland annat användes härvid bjälkar från klockstapeln »att . såga till listen och karnisen kring om tornet». I börj an av augusti 1673 byggdes »en bro ifrån klockestapeln och till .kiörkiedörren, där klockorna skola skjutas in i kyrka n uppå.» Därefter hade man »tagit tvenne klockor neder och spelat dem upp i själva tornet, där de böra hänga». Träkupolen var tydligen byggd så, att klockorna genom en öppning i dess mitt kunde hissas direkt upp till lanteminens undre botten. En vecka senare hissades storklockan och vardagsklockan upp till sin plats i lanterninen. Luckor och fönsterbågar sattes upp i lanteminens båda våningar, och trappan , »där folket skole gå upp att ringa i tornet», byggdes färdig. Med urmakaren Johan Johansson träffades i juli avtal om »urverkets förfärdigande s:~JARE VE R­ och all tillbehör». Det gamla »säjare-verket», som ursprungligen placerats i klockstapeln, KET UPP.SÄT• TES I LANTERbyggdeS om och uppsattes nu på sin plats i tornet. Timklocka n fick sin plats i lanter~1NEN ninens övre våning och urtavlorna i takfallet mellan de båda våningarna (se fig. 140 o. 147). Kopparslagaren Hans Juri förfärdigade siffrorna, »fyra urtavlors bokstäver i säge rver~ et, som sedermera förgylte ärm>. Målaren Olof Hoffman förgyllde också »de små korsen, som äro över visartavlorna» (se fig. 140), samt själva visarna, vilka smitts av mäster Daniel. I oktober 1673 sattes glas i fönstren i tornet. Under år 1674 uppfördes de fyra åttkantiga hörntornen, som flankera det stora nE FYRA Tumittornet. Murningsarbetet begyntes i maj under ledning av murmästaren Kasper UPPMURAS nELL E RNA Friedrich och var fullbordat i slutet av juli. Omkring 27 500 st. t egel hade då förbrukats. Sandstenslisterna till de fyra hörntornen utfördes av stenhuggaren Johan R eiall3. Denne hade redan året förut börjat arbeta härpå. 4 Tombyggaren Lars Olofsson utförde tornhuvarna; vid början av juli kunde virket resas på det första tornet. Samtidigt härmed byggdes under Lars Olofssons ledning de åtta rundbågiga fönsterkuporna på den FöNsrnRstora träkupolen (se fig.1 47). Redan i maj arbetade sålunda timmermännen på »fönster- STORA KUPORNA P A KUP Okarmarna, som komma upp i stora kupan uti tornet, där fönstren uti komma att lysa LEN 1 2 3 4 H an ägde, som b ekant, det ännu kvarst ående m ärkliga 1600-talshu set vid Kornhamnstorg. Scharenberg h ade levererat 155 plåtar under året tillsamman vägande 5 skeppd och 3 lisp. Den vanligaste namnformen i räken skaperna är R eal, själv skriver han emellertid sitt namn Reiall. Konrad Deuffel upptages sista gån gen i räk enskaperna år 1672, då han utfår resterande lön. 282 STOCKHOLM neder i kyrkan». Urmakaren Johan Johansson smidde »fönsterbågar med beslag» och »fönsterkarmar, som fönstren komma uti, som lysa neder i kyrkan». Glasmästaren Gert Gierdes levererade i december »till stora tornet i stora kupa n åtta lufter och i var luft tio fönster all kyrkans glas och bly men av mitt eget tenn». 1 Timmermännen täckte den stora altanen med ett dubbelt brädgolv. I augusti började murmästaren och gesällerna »klistra, rappa, stryka fogar uppå småtornene och rödfärga». De hade också »penslat och gjort de vita ränderna uppå småtornen neder till själva kyrkotaket, . . . murgesällerna höllo linjalen till pensTURELLERNA !ingen och avputsningen». Sandstenslisterna blevo trandränkta. Även på korsarmarnas ~~~~~~ ~~~ gavlar och stora tornet »klistrade, rappade, trandränkte och penslade» man murarna. FöRsEs MED Altanens golv och en del av listverket tjärades. 2 I november restes ställning kring FLÖJLAR . »smatornen f ör kopparsI agaren P etter skåmngh», som »förfärdigade de 4 tornen med vad som feltes på det stora tornet under timklockan och där oppslagit 291 bleck». Petter Skåning levererade också »4 st. stora druvor på bem:te torn med drivet arbete och flöglar» samt »4 st. knappar under druvorne». »De fyra stora druvorna på de 4 små tornen» samt de 8 »träknapparna över fönsterna på stora kupan» förgylld es på försommaren år 1675 av konterfejare-åldermannen Kristian Thun.3 Denne skulle också enligt ett den 21 juni 1675 ingånget avtal utföra den slutliga målningen av tornets och korsarmarnas fasader. Enligt kontraktet omfattade Thuns åtagande följande arbeten: 1) »Bägge de övra durchsichtighet er i stora tornet, så där ringklockorna som där slagklockan i sitta, med sine lister: pilastrar och luckor grunda MÅL N I NG Av och med sina färger anstryka.» 2) »Därnäst de fyra små tornen med sina lister förTORN ocn kroppningar av fönstren och de fyra murade tornväggarna med sin stora cornize under FASADER altan runt om små tornen med sirat er där allestädes a n på samma sätt väl grunda och dels ljus, vad förhävit är, dels mörkt vad förkröpt är dicht och fast anstryka.» 3) På de fyra gavlarna: »själva fronten med dess cornize, pilaster, kapiteler, pidestaler, vattulister, slutstenar och allt vad till gavlen fordras, allt med oprichtig olj efärga efter desseinen att anstryka och förfärdiga». För arbetet samt erforderliga materialier, »blyvitt, linolja med mera», skulle Thun erhålla 650 dlr. kmt. Den 1 januari 1676 kunde Matthias Spihler attestera, att arbetet blivit utfört, utom de åtta luckorna i tornet. »Emedan den stora cornizielisten uppå kyrkotornmuren något sent blev betäckt, ty avföll klistringen med dess målning». Listen hade emellertid på nytt blivit putsad och målad, och för sistnämnda arbete erhöll Thun 30 dlr. kmt. extra den 1 januari 1676. KUPO LVALVET Den 17 juni 1675 träffades avtal med murmästaren Henrik Schweitzer Steinmetz 4 ÖVER KORSom uppföra nde av ett kupolvalv av sten »mitt uti rundeln». Kupolvalvet skulle sålunda MIT TEN MU0 RAS Räknin gen attesterad av M. Spihler. Härtill fö rbrukades Yz tunna rödfärg, 3 fat tran, 7 Yz 'ffi blyvitt, som blandades m ed 13 kannor linolj a samt 2 tunnor tj ära och %, tunna b eck. 3 Till druvorna åtgick 38 böcker h alvslaget guld och till t räk napp arna 16 böcker. 4 Sj älv skriver h an n amnet på ovan angivna sätt; i räk. förekomma formerna »Swetzer och Steenmätz». 1 2 KATARINA KYRKA 283 muras över korsmitten innanför den tidigare uppförda kupan av trä. Enligt kontraktet, som för kyrkan undertecknades av Mårten Bunge, kyrkovärden Spiner och M. Spihler, skulle kyrkan bestå »med sina timmermän hela ställningen, valvbågarna och underslagen för mäster Henrik dock så, att han själv dem visandes varder, huru därmed göras skall». Alla hantlangare för materialernas framskaffande skulle vidare bekostas av kyrkan. Mäster Henrik skulle »hela stora valvet med sina gesäller fri och färdig uppmura, kransen av sandsten, som valvet tillsluter därtill färdighugga med sin kostnad uppsätta och inpassa, men vad klamrar järn och bly till fordras av kyrkan hava att bekomma». För detta arbete skulle murmästaren erhålla 1 100 dlr. kmt. Förarbetena för det nya kupolvalvet av sten hade satts i gång redan tidigare. Vid mitten av maj hade dagsverksfolket »nedertagit valvbågarna med de bräder under de 4 murade valven och begynte sätta upp valvbågar, där de nya valven skall välvas uppå». Och vid slutet av maj hade de »begynt att göra nya valvbågar under rundelen mitt uti kyrkan, där som nu först skall välvas uppå». D. v. s. stommen för stenkupolen började nu byggas. I bö_rjan av juni hade ställningar uppförts >>Under rundelen mitt uti kyrkan, där de nya valven skola hava sin stöd utav». I augusti hade murningen hunnit så långt, att fyra murgesäller kunde »rappa, klistra, avslamma och vitlimma de 4 stora valven omkring den stora kupan samt borra hål igenom samma valv för ljuskronorna». Med de 4 stora valven avses här troligen pendentiven. Den 19 oktober upptager dagsverkslistan: »Stenhuggaregesällen Fredrik Schup har nu slutit stenkransen om det stora valvet». Den 13 november erhöllo »de 2 italienarna, som klistrat och vitlimmat det stora nya valvet och varit mycket flitiga», 6 dlr. kmt. i drickspengar. 1 I oktober och november togs stommen för valvet ned: »tagit ned ställningen under rundeln mitt uti kyrkan» samt »tagit ned resten uppå ställningen, som stod mitt uti kyrkan under de 4 valven under runda valvet». Och vid slutet av november kunde man »taga av rundeln bjälkarna, som ovan uppå låg». Den 25 november attesterade Matthias Spihler, att det kontrakterade arbetet var utfört. Enligt särskilt träffat avtal erhöll murmästaren då 200 dlr. kmt. för »stora valvets rappning, klistring och upputsning». »Emedan det befinnes honom för sin person icke hava härpå stort förtjänt», erhöll han dessutom »uti diskretion» 50 dlr. kmt. Till kupol- KuPOLVALVET valvet hade använts omkr. 34 000 tegel samt 56 alnar och 185 st. sandsten. Det stora ÄR BEVARAT kupolvalvet finnes ännu bevarat i kyrkan. Det var så väl konstruerat och säkert byggt att det motstod den stora branden. 2 Mittkvadratens tjocka kraftiga murar resa sig högt över det ganska låga och tryckta kupolvalvets anfang och har givit det styrka och motståndskraft (pl. 2 och 9). Den förmodligen av de klimatiska förhållandena betingade lösningen med en yttre skyddande träkupol, i vilken dagsljuset insläpptes genom höga vertikala fönsteröppningar, gav icke det rätta ljuset åt kupolvalvets öpp1 2 Kvittot är undertecknat av Francesco Guide Scanno Sodalo di S. Zoleo och Torna Ponponi. Srn:EN, a. a. har antagit, att det äldsta kupolvalvet byggts av trä, och i likhet med andra författare trott, att det helt förstörts vid eldsvådan 1723. 284 STOCKHOLM ning. Redan före branden täcktes också öppningen i kupolvalvet m ed bräder. Sedan Adelcrantz tombygge tillkommit har öppningen i kupolvalvet varit täckt med bräder 1 . TAKEN KOPPARTÄCKAS Koppartäckningen av taken hade fortgått år 1675, då sammanlagt 550 st. takkopparplåtar lades på »stora kupan och över fönstren ibidem», samt på »altanen kringom norra och östra tornen». Arbetet hade nu övertagits av »hustru Magdalena Bunges gesällen>. De närmast följande sju åren ägnades så gott som helt och hållet å.t koppartakets färdigställande. Under åren 1676 och 1679 lågo arbetena vid kyrkan i stort sett nere. 2 Kopparslagaren Daniel Schwebler3 hade nu övertagit arbetet med kopparens uppsättande. I runt tal uppsattes under dessa år 3 100 takplåtar av koppar vägande tillsamman omkring 108 skp.; Johan Scharenberg levererade alltjämt kopparen. 1677 täcktes västra korsarmens tak, 1678 började arbet.e t på den östra, 1681 på den södra och 1682 slutligen på den norra. När dessa arbeten år 1682 avslutades, voro de fyra korsarmarna, huvudtornet med kupolen samt småtornen till större delen täckta. Tre av de fyra hörnpaviljongerna voro dock alltjämt endast skyddade av tjärade brädtak. LILLIENHOFFSKA GRAVKORET Den fjärde paviljongen, den s.ö. var den enda, som nu fullbordad es i enlighet med de la Vallees ritning. För en summa av 6 000 dlr kmt hade fru Petronella Lillienhoff född Lohe år 1677 inköpt denna paviljong som gravkor för sin avlidne make Joakim Pötter Lillienhoff och sig. Enligt ett av magistraten den 27 juli 1677 4 utfärdat brev hade en överenskommelse efter Överståthållarens »kommunikation och beviljande» träffats »efter följande konditioner och villkorn. »Emedan välb. frun till kyrkan erlagt och betalt sex tusen dlr kmt, ity skall henne tillåtet vara att förfärdiga, mura och välva låta en grav uti östra korsets flygel och södra sakerstigan i samma kyrka efter eget behag, så att bem:te sakerstiga till samma gravs kommoditet alldeles desseineras och till intet annat, antingen bisättning eller elljest brukas och nyttjas skall, ej heller andra lik i graven insättas av släkt eller främmande än . . . hennes sal. mans och hennes, då Gud behagar henne hädankalla, skolandes hon vara berättigad att så låta sira och bepryda samma rum, som henne bäst behagar, både innan och utan med fönster, huggen sten, koppartak och torn, som tjänligt vara kan, efter den förre gjorde dessein på sin egen omkostnad utan att bruka härtill ovanbe:te pennhgar ...» Paviljongen, vars murar stodo färdiga till taklisten skulle sålunda nu fullbordas med tak av koppar och fönster i enlighet m ed Jean de la Vallees ritning. Invändigt inbyggdes ett gravvalv och lades golv. Valv slogs också över rummet. Såväl ut- som invändigt skulle fru Lillienhoff få sira gravkoret och på dess båda ytterväggar uppsattes kartuscher huggna i sandsten m ed putti och inskriptioner Se sid. 312. 1677 användes. på kyrkobyggnaden 2 916 dlr. smt., varav omkr. 2 745 på koppartäckningen. 1678 äro motsvarand e siffror 1 148 dlr. smt. och omkr. 1 098; år 1680 2 217 dlr. smt. och omkr. 2 192. År 1681: 1 174 dlr. smt. och omkr. 1 028 samt 1682: 2 547 dlr. smt. och omkr. 2 489. 3 Namnet skrives även Schwuebler, Schuobeter och . Schuäbler. 4 Tänkeboken 1677, p. 236. Jfr även Palmskiöldska sam!. UUB 261, s. 875. i 2 KATARINA KYRKA 285 Fig. 163. Katarina kyrka. Detalj av dekoration och inskrip­ tionstavla å Lillienhoff-Wattrangska gravkoret. Katharinakirche. Detail der Verzierung und Inschriftstafel an der Lillienhoff-Wattrangschen Grabkapelle. St. Catharine"s Church. Detail of the decoration and the inscrip­ tion tablet on the LillienhoffWattrang family vault. (fig. 163). På den östra väggen står följande inskrift: SEPULCHRUM HOC FAMILIARE NOBILISSIMI DOMINI JOACHIM! LILLIENHOF ET EIUS DOMINJE RELICTJE ANTIQUA NOBl­ LITATE S .PLENDIDJE DUJE PETRONELLJE LILLIENHOF ESTET MON UMENTUM HEREDITARIUM. (Detta är den högädla herr Joakim Lilli~nhoffs och hans efterlämnade änka - av gammal adel - fru Petronella Lillienhoffs familjegrav och minnesvård.) Vid en restaurering av kartuschen på 1900-t. ha några felaktigheter insmugit sig i texten. Inskriften på södra väggen, som är skadad och delvis bortfallen, har följande lydelse: PETRONELLA LILLIENHOF, MIHI ET BEATE DEFUNCTO MARITO MEO CARIS CONDITORIUM HOC (PREET)ns coM(PA)RAVI ET PROPRIIS SUM(PTIBUS) (coNsE)CRAVI. (Jag Pctro­ nella Lillienhoff ·har åt mig och min saligen avlidne make för dyrt pris iordningställt detta vilorum och invigt det på egen bekostnad.) Trnts d e utfästelser, · ~om av församliugen gjorts och som bekräftat~ i magistratens öppna brev, överlät församlingen efter fru Lillienhoffs död (1694) år 1708 gravkoret till hennes systerson, kommissarien Karl Henrik Wattrang. 1 D enne överlät i sin tur 1713 det över gravvalvet belägna rummet t ill kyrkan och erhöll i stället fritt bänk­ rum i kyrkan. Wattrang byggde sedermera (1720) på egen bekostnad och »emot en billig vederkänsla» till kyrkan en liten läktar~ invid gravkoret. Bland övriga arbeten, som utfördes under dessa år, kunna följande nämnas. År 1676 började man uppföra en trappa av trä framför portalen på södra gaveln. År 1677 bygg­ des »i rundeln» en trappa av sandsten, som förde upp till lanterninen. 1681 >mtbättra1 Enligt kungl. resolution den 2 t juni 1707 skulle '"\Vattrang om han åtoge sig att reparera och underhålla gravkoret komma i besittning av detta. THAPPA AV TRA M. M . 19----013027. Sveriges Kyrkor. Stoc1'/wlm V I I. 286 STOCKHOLM des gråstensmuren under kyrkan», d. v. s. grundmuren, som man ursprungligen tänkt kläda med skärgårdssandsten, jämnades av. Kyrkan stod nu efter tjugofem års mödor äntligen i huvudsak färdig till det yttre. Tornens och kupolens utseende framgå av bilderna fig. 140 och 147 samt rekonstruktionen pl. 9. XI. VALVEN INSLÅS I KORSARMARNA , INREDNll\GEN FULLBORDAS TREDJE BYGGNADSPERIODEN 1685-1695 Sedan koppartäckningen av korsarmarna år 1682 avslutats, lågo byggnadsarbetena så gott som helt nere under de tre följande åren. vALv INsLÅs På våren 1686 var man färdig att börja mura valv i kyrkans korsarmar. I slutet av 1 ösTRA KoRs- mars satte dagsverksfolket i gång med »kalkens brukande och slagande till valvet». ARMEN Orgelverket, som var placerat i östra korsarmen, nedtogs av kyrkodrängarna i mars månad. Och under april månad restes »ställningen, som kommer under valvet uti östra flygeln». Under maj byggdes själva stommen till valvet; arbetet med »valvbågarnas uppsättande och fastspikande och spiror under valvbågarna till stödjer» fortsatte under juni månad. I slutet av maj voro murgesällerna sysselsatta med »stens uthuggande utur pelarne undan för stenhuggarsten, som inmurades till valvets påstående». Det var stenhuggaren Anders Blom, som högg sex stycken »kapiteler till valvet» och uppsatte dem, d. v. s. de sex ännu bevarade knektar som bära stjärnvalvets ribbor. Murmästaren Johan David Liideman1 ledde arbetet; i april och maj hade han »uppvaktat och föresatt arbetskarlarna», vad som skulle göras. I juni arbetade han med »valvbågarnas uppsättande och murande, som begyntes 21 juni», och »den 25 juni begynte de tyska murgesällerna att valva, som äro Petter Johansson, verkgesäll, Hans (Bruun), Kristoffer (Hoffman), Kristoffer Bolterwein, Jörgen (Erler)». 28 tusen tegel och 8 375 »skampelunstem 2 murades upp i valvet, till vilket smeden Hans Thiel levererade stora ankarjärn. Stommen blev stående över vintern, för att murverket skulle bli säkert. Först i april 1687 var dagsverksfolket sysselsatt »med valvbågarnas nedtagande». Under maj och första hälften av juni månader 1687 rappade Liideman och hans gesäller det färdiga valvet. vALv 1 VÄSTVälvningen av västra korsarmen igångsattes omedelbart, sedan arbetena på östra RA KORSAR- valvet avslutats. I juli 1687 restes ställningarna. Stenhuggaren Olof Henriksson tillhögg MEN och uppsatte de 6 knektarna av 12 stycken sandstenar, och stommen byggdes efter · Liidemans anvisningar. Snickaren Jonas Andersson Loos levererade »åtskilliga modeller 1 2 Slottsmurmästaren Johan David Liideman. Formtegel till ribborna. KATARI NA KYRKA 287 till valvningen», däribland tre »modeller utskurna med lister», »ett st. runt trä uthyvlat» och 3 st. »hålkälar med handgrepp». Den 15 augusti påbörjades murarbetet och pågick t. o. m. den 18 oktober. 28 tusen tegel och 6 600 »schamplunsten» hade då förbrukats. Stommen blev även nu stående över vintern. Den nedtogs i mars 1688, och de följande månaderna t. o. m. den 30 juni »rappades och klistrades» det nya valvet av murmästaren och hans gesäller. Den 18 juni 1688 började kyrkodrängarna resa ställning i södra korsarmen, och den VALV r sönnA 23 juni uppsatte stenhuggaren Olof Henriksson de sex knektarna, som han »tillrätta- KORSARMEN huggit»: »12 st. sandstenar a 6 kvarter i längden, den ena emot den andra med en rund avsättning, uti södra flygeln efter murmästarens Johan David Liidemans ordern. Den 30 juli satte Liideman och hans gesäller i gång murningsarbetet, som var fullbordat den 2 oktober. 26 tusen t egel och 6 075 st. schamplunsten förbrukades i detta valv. Den 13 april 1689 började kyrkans drängar taga ned ställningar och stomme i södra valvet och två dagar senare voro murmästaren och hans gesäller i gång med »rappning och klistring». Detta arbete var fullbordat den 26 juni. Två dagar senare (28 juni 1689) voro kyrkans drängar i färd med att resa ställning VALV r NO RRA i norra korsarmen. Den 8 juli uppsatte stenhuggaren Olof Henrikson de 6 knektarna. KOR SARMEN Murningsarbetet pågick från början av augusti t. o. m. den 5 oktober. 25 tusen t egel och 5 850 »schampeluntegel» erfordrades för norra valvets uppförande. I slutet av mars månad 1690 sattes »klistringen och rappningen» av norra valvet i gång. Den 31 maj kunde »kyrkans drängar» börja nedtaga ställningarna, och den 19 .juli erhöllo murmästaren Liideman och hans gesäller slutlikvid för sitt arbet e. De hade då slutfört klistringen av norra valvet samt »avdammat och vitlimmat» östra och västra valven. När församlingen på hösten 1656 rev »brädekyrkan» och tog västra korsarmen - vars rNR EDN rNG smurar då ej rest e sig högre än till fönsterbänkarna - i anspråk som gudstjänstlokal, A~==T=~G~~­ var det säkerligen i den förhoppningen, att den nya kyrkan skulle stå färdig inom några NA DSTIDEN få år. Det gick inte, som man b eräknat. Först år 1690, sedan valven i korsarmarna slagits, kunde inredningen av kyrkorummet erhålla sin definitiva utformning. Under 34 år hade församlingens gudstjänster då ägt rum under de mest besvärliga förhållanden. Församlingen har »uti samfällte 10 år suttit uti regn och slagg uti en t aklös kyrka och äre icke mäktiga att forthjälpa detta kosteliga verket», het er det i den ovannämnda suppliken till konungen den 13 mars 1665, och i en skrivelse till överståthållaren den 20 juli 1666 uttalades farhågor för kyrkobyggnadens bestånd: att byggnaden »för all den omkostnad därpå använd är bliver en stenhop, efter vi icke have något synnerligit tak, utan allenast tunna enkla bräder, som nu uti 5 och 4 år stått hava». Draget och kylan sökte man visserligen komma ifrån genom provisoriska fönster och genom att spika bräder för en del av de stora fönsteröppningarna. Genom att stryka med beck blandad tjära på de »förlorade» brädtaken och täcka med »present» av humlesäckar försökte man utestänga vätan. Men först sedan fön stren blivit färdiga och insatta 288 STOCKHOLM 1668 och taket lagts med koppar 1682, blevo gudstjänstbesökarna någorlunda skonade från dessa obehag. Under hela denna tid stördes också gudstjänsterna av de pågående arbetena, för vilka ställningar voro resta i kyrkorummet. På 1650- och 60-talen voro sålunda ställningar uppförda i kyrkan för arbet et på korsarmarnas yttermurar. Under större delen av 1670talet var korsmitten belamrad för kupolen och tornen och under senare delen av 1680talet korsarmarna för välvningen. De inredningsarbeten, som under denna tid utfördes, fingo sålunda till stor del provisorisk karaktär. Församlingens ekonomiska resurser tilläto icke heller att några större summor nedlades på inredningen, så länge byggnadsarbetena pågingo. De provisoriska anordningar, som gjorts till den första gudstjänsten på hösten 1656, utbyggdes och förbättrad es under de följande åren . Under den första tiden var det, som ovan nämnts, endast den västra korsarmen, som användes såsom gudstjänstlokal. Den avgränsades förmodligen på östra sidan (mot korsmitten) av ett plank, till dess norra och södra korsarmarna uppmurats och kyrkorummet slutits. Troligen var det inv id detta plank, som kyrkans snickare Nils Persson 1657 uppsatte »panelverket om högkoret». Han byggde också en »pall för altaret» och satte 1658 »fod er om predikstolen». Nils Persson arbetade på bänkinredningen januari- maj 1657 och levererade sedan nästan varje år ett par eller flera slutna bänkar till kyrkan. Beslag och lås till dörrarna tillverkades av Nils Olofsson smed. Bland förnämligare bänkar nämnas »rädmansbänken», »prästfruns bänk» och »kyrkvärdarnas stolar» samt tre »herrebänkar», till vilka sistnämnda Nils Persson år 1666 höll på att »sammanlimma panelet». Till »skarprättaren och hans hustru», vilka bodde inom församlingen, byggdes två särskilda bänkar 1657. I gångarna började man lägga golv av t egel år 1658. 1 Ett orgelverk hade förts över från »Brädekyrkan» till den nya kyrkobyggningen. Det var svårt att skydda det för regn under det »förlorade» taket . I juni 1657 levererades två tråg »till orgelverket för regn», och i juli betalades för en matta »att hänga oppå orgona». Det hjälpte tydligen inte, ty i augusti arbetade snickaren på »korsverket vid orgona». En »huv» byggdes nu över verket, som samtidigt justerades av Filip orgelbyggare. Nästa år lagades åter orgeln och tillökades nu med två nya pipor av orgelbyggaren Frans Boll. Sedan alla fyra korsarmarnas murar kommit upp till taklisten och taklaget rests över dem, kunde man taga hela kyrkorummet i anspråk, och man kunde börja ordna inredningen i enlighet med de la Vallees förslag. De arbeten, som nu utfördes, fingo sålunda icke fullt så provisorisk karaktär. Penningbristen och de pågående byggnadsarbetena hindrade dock alltjämt den slutliga utformningen. År 1659 hade Henrik Denis i alla fyra korsarmarna uppsatt bärlinorna till läktarna. »Byggmästaren Henrik Denitz haver opplagt alla 8 stycken bjälkarna uti läkterna och 1 ALTATIE DXNKAH ORGEL VERK LÄKTARE 1661 lades södra gången, vartill åtgick 1 100 tegel. KATARINA KYRK A 289 dem tillhuggit, som de bör att ligga uti korsen». Predikstolen hade nu uppsatts i korsmitten vid den sydöstra pelaren. 1 På hösten 1663 erhöll församlingen Klara kyrkas gamla predikstol som gåva. 2 I november »haver timmerkarlar hämtat en predikstol ifrån S:ta Klara kyrka och den ~amma uppsatt i S:ta K atarina kyrka och hulpit snickaren den samma att uppsätta». Det var kyrkosnickaren Nils P ersson, som svarade för arbet et med den nya predikstolens uppsättande. 3 Som pendang till predikstolen uppsattes altaret invid nordöstra hörnpelaren i korsmitten, och altaruppställningen och »koret» byggdes färdiga 1666 av Johan Andersson, Anders Berg och Nils P ersson. En altartavla hade förärats av P etter Bom . Nils Persson uppsatte »en bänk, som folket faller på knä för disken». I mars 1665 uppförde timm ermännen »en lave, som positivet står på i östra korskyrkan». I samband med att orgelverket flyttades upp på denna läktare i östra korsarmen, reparerades och utbyggdes verket åter av organisten Ernst Solchau. I läktartrappa n insattes en dörr, som kunde låsas. Bänkar fö r kyrkvärdarna, rådmän samt tre herrebänkar uppsattes nu på platsen i korsmitten framför altare och predikstol. Golvet i kyrkan hade ursprungligen lagts i ungefär den ursprungliga marknivån i v ästra korsarmen. År 1671 på v åren lades hela golvet om. F yllning påfördes, så att golvplanet nu kom att ligga högre. Hela golvet lades med t egel, och »likstenarna upphöjdes uppå gångarna». K yrka n måste ju för detta arbet e utröjas under sommaren och h östen 1671, och under 1672 finna vi också, att snickarna - Nils P ersson efterträddes 1672 som kyrkosnickare av J öns Larsson - voro sysselsatta med att göra nya bänkar och att justera de gamla . Gångjärn, bänklås och nycklar »renoverades» eller smiddes nya av Måns Olofsson Svan. I alla fyra korsarmarna uppsattes nu bänkar, två kvarter i varj e korsarm med en bred mittgång och smalare sidogångar i enlighet med de la Vallees ritning. Av förteckningar över »uppburne bä nkpenningar» år 1672 att döma hade då bänkkvarteren i västra och östra korsarmarna byggts ut i sin helhet, meda n i de norra och södra korsarmarna endast ett mindre a ntal bä nkar närmast korsmitten v oro färdiga. I »östra korset» funnos på södra sidan 21 »m anfolksbänkar» och på norra sida n 21 »kvinnfolksbänkar». I »västra korset» nämnas 18 »manfolksbänkar» i kvarteret på södra sidan om mittgången och 20 »kvinnfolksbänkar» på norra sidan. H är funnos sålunda ett större antal bä nkar än på de la Vallees ritning, där endast 17 bänkar finn as angivna i var korsarm. 4 I norra korsarmen nämnas endast 3 »kvinnfolksbänkar» i vard e ra kvarteret. Några flera funno s dock här, liksom några bänkar också voro uppsatta i År 1660 slo gos fön stren igen m ed brä d er »p å södra sidan v id predikstolem . År 1658 hade en ny p redikst ol, b ekost a d av rå dmannen Olof L arsson upp satts i Klar a k yrka . Den gamla, som d å nedto gs och som nu skänktes till Kat a rina kyrk a, blev 1632 »utpry dd m ed guld, silver och blå färja », SVERIGES KY RK OR , Klara ky rka av Sven Brandel. 3 1665 upp sattes en ledst å ng i p redikstolstrappan, »en j ärn st ång utsträckt och h ål p å slagen och b öj d eft er muren och predikstolen». 4 Förmodligen ha sålunda d essa b änkar varit smalare och ob ekväm ar e, ä n vad de la Vallee t ä nkt sig. 1 2 P RE DIKSTOL ORGELLÄKTARE GO LV OCH BÄNKAR 19* 290 STOCKHOLM BELY SNIN G södra korsarmen, fast dessa icke upptagas i bänkrumsförteckningen. År 1672 borttogos emellertid de två närmast korsmitten placerade bänkarna såväl i norra kvarteret i östra korsarmen som i östra kvarteret i norra korsarmen för »altareplatsens utvidgande». Fyra dörrar i altarbalustraden blevo »beslagna med gångjärn och hakan>. Under de följande åren .kompletterades bänkinredningen med några nya bänkar samt med beslag, bänklås och nycklar. Genom mittkupolens fyra pendentiv borrades år 1675 hål för upphängning av ljuskronor. Det var tydligen arkitektens mening, att korsmitten skulle upplysas av fyra ljuskronor, en över altaret, en över predikstolen och en över vardera av de båda triangulära bänkkvarteren (se ritningen fig. 146). Två av dessa ljuskronor upphängdes nu (över altaret och predikstolen). I december detta år levererade smeden Daniel Mattson »kronlänkar» till dessa båda och svarvaren Nils Bengtsson »träknappar, som sitta uppå länkarna». De sistnämnda förgylldes av målareåldermannen Kristian Thun. P å sommaren 1679 inkläddes orgelläktaren med en panel av bräder och målades med oljefärg. Två år senare lagades och utökades ånyo orgelverket. Det var orgelbyggaren Johan Beyer, som »lagade positivet och giort en ny pipa». På försommaren 1690 stod kyrkorummet ä ntligen färdigt till sin byggnad, och arbet et med den definitiva utformningen av inredningen igångsattes omedelbart. H ela den gamla mer eller mindre provisoriska, delvis föråldrade och av väta skadade inredningen, altare, predikstol, bänkar och orge,Iläktare kasserades. 1 Det ståtliga kyrkorummet fordrade en helt ny och mera påkostad möblering. På sommaren 1690 synes J ean De la Vallee ha varit sysselsatt med det aljritningar till denna nya inredning, för vilka givetvis den ursprungliga utformningen av interiören i ritningarna år 1656 låg till grund. 2 Två modeller till bänkar byggdes under sommaren.3 De la Vallee~ projekt hade emellertid aldrig tilltalat de ifråga om kyrkorummets utformning konservativa församlingsborna. Redan när ritningarna första gången företeddes församlingens representanter år 1656, hade man ställt sig en smula t veksam mot den projekterade centralkyrkan . »Dock fö r allting skola vi göra vår flit att låta med t egel mura på det östra och västra korset , som är kyrkans r ä tta l ä ngd», heter det i byggnadskommittens protokoll den 10 mars 1656. När nu altare och predikstol skulle ges sin definitiva utformning, uppstod en stark opposition mot att i enlighet med arkitektens ritningar placera dem i mittkvadraten nnder den stora kupolen. Jean de la Vallee höll dock fast vid de ursprungliga ritningarna . De voro av k onung Karl X 1 I inventariet från dec. 1690 antecknades: ,,i 0 )En gammal söndri g predikstol samt en gammal altartavla vi d hö gkore~ . 11)Bänkarne uti kyrkan äro mycket gamla och förfallne och behövas mycket väl nya.» 2 Den 4 april 1691 erhöll b orgmästaren J ean De la Vallee 100 dlr. smt. »uti avräkning p å det senare arbetet vid kyrkan för havd möda och ämbetsfolkets inform atiorn. 3 »2: ne ·nya bänkars ihopasättande, som gjordes till en scamp elun av de nya bänkarna, som göras skall•. NY I NRED - N I NG 16 90 DE LA VAL- L:EEs R~TNi,;iGAR FRANGAS KATARINA KYRKA 291 Gustav fastställda . Då en gång byggnaden givits formen av en centralkyrka, måste också projektet på denna punkt fullföljas. Slutligen talade också praktiska skäl för att altare och predikstol skulle förläggas till korsmitten, så att de kunde ses från alla platser i de fyra korsarmarna. Striden blev het, och frågans avgörande hänsköts till Karl XI. »År 1690 d. (lakun) septembris när K. Karl den XI uti egen hög person var uti S. Katarina kyrka att besiktiga, huruledes högkoret och altaret dersammastädes vid stolarnes av nyo uppbyggande kunde allrabäst inrättas», heter det i en samtida skildring, 1 »gav H. K . M:t församlingen dess nådiga tillstånd och bifall, att detsamma kunde uppställas uti östra korset av kyrkan efter den där till avfattade dessein, såsom ock därjämte anbefallte då närvarande överståthållare grev. Kristoffer Gyllenstierna att anmoda S. Nikolai eller Stockholms stads Storkyrkas församling om en altartavla som uti m ånga års tid bortåt stått på den ena sidan uti stadens store kyrka till ingen nytta» ... . Den 14 oktober sai:nma år erhöll församlingen konungens resolution, att altaret skulle förflyttas »ifrån det rum, varest det då för tiden stod och uppsättas uti östra korset av kyrkan efter en däröver avfattad dessein, dock så att foten av bem:te altare gjordes så hög, det prästen måtte kunna ses över allt i kyrkan». KARL XI BESIKTIGAR KYRKAN För den 70-årige arkitekten var det säkerligen ett hårt slag, att den kyrkobyggnad han arbetat med i nära fyra decennier och ägnat så många osparda mödor nu icke skulle fullföljas enligt hans ritningar och intentioner. Och något år senare blev det stora förslag till ombyggnad av Stockholms gamla slott, som Jean de la Vallee framlagt ungefär samtidigt med proj ektet till Katarina kyrka och som även av Karl X Gustav gillats och stadfästs, 2 utdömt av Karl XI. Nikodemus Tessin d . y. fick nu fria händer att utan NIK. TEssrN 0 hänsyn till Jean de la Vallees förslag genomföra slottsombyagnaden. Så småningom NA.RLIG :. Y. Ko N.sTRADframträdde också Tessin som den konstnärlige rådgivaren beträffande arbet ena i KataG I VA RE rina kyrka. P å hösten 1690 utlämnades till snickarna Jonas Andersson Loos och Johan Ebbe virke, varav de »nya kyrkobänkarna» skulle förfärdigas . P å våren 1691 var byggmästaren (timmermansmästaren) Hans Konrad Buchegger i arbet e med »hammarbanden» till bänkarna, och murmästaren J . D. Liideman murade »pelare» av tegel under bänkkvarterens hammarband. Sll).ederna Isak Langh och Gabriel Carlsson gjorde smidet. Bänkarna voro förs edda med fotpallar och »bokhyllor». I hörnen på kvarteren upp- NYA nX.N KAR sattes »sirater». Bänkarna voro slutna, dörrarna försågos med lås. Golven i bänkkvarteren lades av bräder . För var och en av de tre korsarmarna (västra, norra och södra) gjordes två långa bänkkvarter i överensstämmelse med de la Vallees ritning 1656; dessa bänkkvarter åt eruppfördes eft er branden 1723 och voro sedan ända till år 1827 ordnade på samma sätt. I mittkvadraten ers:;itte fyra smärre kvadratiska bänkkvarter skulle förfärdigas. P å pelaren uppsattes 1693 två »ekeknän, som sitta under täcket (taket) till nya predikstolen», och ankarjärn för korgens fästande instöptes med bly. Ställning restes för predikstolens uppsättande. Arbetet på denna drog dock ut på tiden. Genom ett nytt avtal med Burchard Precht den 25 maj 1694 träffades överenskommelse om en helt annan utsmyckning av predikstolen och den 15 juli samma år slutligen om förgyllning av »det arbete, som ej förtingat var». 1 I mars 1695 hade arbetet hunnit så lå ngt, att kyrkans drängar då buro »de stora bilderna från bildhuggaren» och hjälpte till med att uppsätta dem på predikstolen, och i juni månad kunde ställningarna för den nya predikstolen nedtagas. Den gamla predikstolen togs nu ned, och muren, »där den gamla predikstolen stog», rappades och lagades. 2 P å hösten 1694 påbörjades uppförandet av en ny orgelläktare i västra korsarmen. oRGELL .:\K1 I september restes ställningarna för denna, som uppfördes av byggmästaren Buchegger. TARE VÄSTRA KORSARVid mitten av november hade arbetet på den nya läktaren hunnit så långt, att kyrkans MEN drängar då »hava nedertagit den gamla (orgel)läktaren (i östra korsarmen) och fört positivet över på den nya läktaren». Murmästaren Liideman arbetade på läktartrapporna för vilka urtagningar gjordes i kyrkomuren, och i slutet av december levererade svarvaren Da niel Skiärenberg 90 st. »pelare» (baluster-dockor) till trapporna .3 Följ ande år panelades orgelläkt aren »inunder och frammanföre såsom och ett stycke på var sida om dörren», och dörrar uppsattes, »där positivet står inne». År 1694 användes två tolfter bräder »till det hålets igentäppa nde, som är gjort på KUPOLVALVET stora valvet och synes uti kyrkan», d. v. s. kupolen övertäcktes. Och därmed hade så- övERT Ä CK Es lunda J ean de la Vallees centralkyrka definitivt förvandlats till en vanlig korskyrka. Samtidigt som dessa arbeten pågingo i kyrkan, iordningställdes också sakristian. På hösten 1693 schaktades grund och sten utur sakristian. Det gamla golvet revs bort. Stenhuggaren Joha n Gunter högg 120 alnar golvsten till sakristian .4 Den gamla spisen SAKRISTIA'> nedtogs och ommurades. Gunter lagade spisomfattningen av stenhuggarsten. Snickaren Johan Ebbe förfärdigade två fyrfyllningsdörrar till sakristian . Spisen samt väggar och valv vitlimmades. Åtta svarvade knoppar att hänga håvarna på uppsattes på väggen. Följ ande år målade Kristian Thun sakristian. Rörande den Prechtska predikstolens utseende se nedan kap. 16. E nligt en upp gift invigdes den nya predikstolen och to gs i anspråk först 29 sept. 1695. 3 Virket till »pelarna» i läktartrapporna var ursprungli gen avsett »att bliva pelare kring om högkoret». 4 Sammanlagt lades 139 aln. golvsten i sakristian. 1 2 294 STOCKHOLM XII. EFTERARBETEN OCH RESTAURERINGSÅTGÄRDER INTILL DEN STORA BRANDEN 1723. I stort sett stod den nya kyrkobyggnaden såväl till det yttre som inre fullbordad mitten av 1690-t. Men åtskilliga både för dess utseende och bestånd betydelsefulla arbeten hade på grund av de besvärliga ekonomiska förhållandena ännu icke kommit till utförande. Det ovannämnda inventariet från december 1690, lämnar upplysning om de viktigaste bristerna. ERFORDEnLIGA ARBETEN Framför den södra portalen fanns fortfarande blott »en lång brädtrappa med lister överslagen, med bjälkar och stolpar underställd ». Medan östra och västra korsarmarna voro »rappade, klistrade och vitlimmade», »vilka likväl här och där en del av slagg och oväder är förskämde», så stodo de norra och södra korsarmarna »väl med deras fasta murar och pelare, dock utan rappning, allenast själva murningen>. Den stora altanen var alltjämt endast täckt m ed bräder emellan hörntornen och intill den stora kupan. De båda västra hörnpaviljongerna voro utan takbetäckning, golv och fönster; murverket och trävirket hade här av vatten och frost fått betydande skador. »Uppå västra flygeln och södra sidan», heter det i inventariet, »en sakristia, vilken är h elt ofärdig innan, dock med ett bräcleskur inne uti under t aket, vilket brukas för likhus därunder att bisätta. Muren i sig själv innantill av dropp illa medfaren, men utantill färdig med sina murar och pelare.» »Gammalt förruttnat brädtak samt 2:ne fönsterh ål utan fönster allenast med gamla bräcler förstängcla. » Den nordvästra hörnpaviljongen var »helt ofärdig med ett ruttet och fördärvat bräcltak, varigenom trappan till tornet haver sin uppgång, som befanns helt oduglig av trä, vilkets inre mur uti kyrkan av dropp illa fördärvad.» Även sakristian, som »var välvd med ett litet lågt valv» saknade kopp artak och var »allenast med bräcler betäckt och ett fönster med järngaller i samt 2:ne fönsterlufter även utan fönster, allenast med gamla bräcler betäckta». Endast elen sydvästra hörnpaviljongen, elen Lillienhoffska graven, var fullt färdig med koppartak, enl. de 18 Vallees ritning krönt av en förgylld druvklase. PAV ILJOK G - ERNA På sommaren 1691 reparerade Lars tombyggare takstolen och brädpanelen på de båda paviljongerna på västra sidan samt på sakristian. Golv inlades i de båda paviljongerna och för fönsteröppningarna slogos bräder. På hösten »rödfärgades» brädtaken på de båda paviljongerna och sakristian samt på altanen. Härtill åtgick 3 tunnor tjära, som blandades med 1/ 2 tunna rödfärg. 1 Två år senare gjordes en ordentlig igensättning med bräder i fönsteröppningarna i »2:ne sakristior», och målaren Kristian Thun målade »6 lufter fönster på sakristiorna, som äro 3», d. v. s. fönster imiterades i målning på bräderna. För övrigt utfördes under decennierna närmast kring sekelskiftet endast smärre reparationer. 2 I stället inriktades nu krafterna på att fullfölja omdaningen av kyrT aken rödfärgades äter 1693, 1695, 1705 och 1710. Muren vid norra portalen, som blivit förd ä rvad av vatten, reparerades 1696, varvid 21 alnar ny sandste n insattes, och 1698 reparerades södra hörnet av kyrkomuren. 1 2 KATARINA KYRKA 295 Katharinakirche von Sliden. Foto aus den 1870 er Jahren. Stockholm Stadtmnseum. Fig. 164. Katarina kyrka från söder. Foto 1870-talet. Stockholms stadsmuscum. St. Catharine' s Church from south. Photo. 1870's. City o[ Stockholm Museum. from 296 STOCKHOLM ALTARET FULLBORDAS kans inre, och vidare att ordna och kringgärda kyrkogården samt att uppföra fritrappan framför södra korsarmen1 . Nödår, pest och krig försvårade och fördröjde alla arbeten. I fattigkvarteren i K at arina församling gick pest en förhärj ande fram och nådde sin kulmen i oktober månad 1710; församlingen hade de högsta dödssiffrorna i huvudstaden. 2 Först år 1717 sattes den nödvändiga reparationen av kyrkans yttre i gång. 3 Det måste onekligen betraktas som en kraftprestation att de omfattande arbetena kunde genomföras under detta och följ ande år, då krigets härjningar nådde våra kuster. Bland utgifterna för år 1719 upptages också ersättning till kyrkans drängar, vilka »gjort vakt om kyrkan vid S:ta Katarina kyrka om nätterna, sedan rysserna begynte att bränna om på landet om staden ifrån 17 juni och till den 8 augusti». Som vi minnas hade altarets förflyttning och uppmurande i östra korsarmen påbörjats år 1691. Arbet ena blevo emellertid aldrig fullbordade och den gamla altartavlan fick alltjämt göra tjänst. Först år 1700 återupptogos arbetena på det nya altaret, som murades av tegel med hörn av sandst en. Det var bildhuggaren Henrik Schmidt, »som påtagit sig att bygga altaret här i kyrkan» i enlighet med en av honom gjord ritning. P å våren 1701 var arbetet i full gång, sedan förslaget underställts överhovintendenten Tessins prövning. mppviste bildhuggaren H enrik Schmidt schampelunen till själva Den 15 juni 1702 > altaretavlan sägandes sig ärna låt a måla det som han på bem:te altare uppsatt, men kunde det ej göra, förrän han fått kontraktet underskrivit». Tessin hade dock »ej ännu översett den stora t avlan», vilket måste ske innan kontraktet påtecknades. Den 29 juni detta år fattad es beslut att det »nuvarande altaret skulle flyttas bättre fram, på det koret straxt måtte byggas och målningen sedan genom något dammande ej skämmas». Golvet i koret var »upptaget och alla gravar öppnade». Det var ett livligt önskemål, att »allt fortast skulle göras fä rdigt», så att gravarna i koret »måtte med järnstänger beläggas, på det man sedan överallt måtte kunna lägga golvet». Först i september 1702 underställdes förslaget och kontraktet slutligen Tessins prövning. Arbetet, som till stor del bekostades av ha ndelsmannen och kyrkovärden Herman Daniel Hermanni, synes sedan ha gått raskt undan. I maj 1703 rest es ställningar vid altartavlan åt förgyllaren och i november 1704 kunde »ställningen kring koret och altaret» nedtagas. Målningsarbetena utförd es av Hans Kraus, som ännu 1709 icke erhållit slutlikvid »för gjort arbete på högkoret och altartavlan». P å våren 1705 besiktigades 1 I en skrivelse till Kungl. l\faj:t år 1699 fäs te m an uppm ärk samheten p å att det ä nnu återstod för att »fullkomna k yrkan eft er d ess första d essein » i det inre: altartavla med kor, orgelverk och 2: ne läktare, till det y ttre: koppartak p å 3:ne fl yglar m. m., t rappa p å södra sidan till uppgång i kyrkan samt m er än hälften av kyrkogårdsmuren, d är endast plank var upp satt. 2 Den 11 oktober »expedierades» icke mindre än 64 liksedlar. Uppgifterna om a ntalet döda under detta år växlar n ågot; enligt en gjord samma nst ällning begravdes detta år 2 735 personer, v ilka avlidit i pesten , p å kyrkogården, bland dem b åda komministrarn a och kantorn. 3 Se nedan s. 298 ff. KATARINA KYRKA 297 den färdiga altartavlan av särskilda av magistraten förordnade besiktningsmän. Följande år uppsattes »högkorskrankeb> d. v. s. altarringen, och »disken för altaret» försågs med 24 fönsterhakar. 1 I november 1715 beslöt kyrkorådet »att en funtfot av mässing skulle beställas varpå uti högkoret en silverskål till det heliga döpelsens sakrament nyttjande. skulle ställas». Den 17 juni följande år kunde kyrkoherden meddela att handelsmannen Johan Falck skänkt en »mässingsfunb> till kyrkan. Beslut fattades nu, au göra »om bem:te funt ett litet skrank på det han av gäst er eller annat ovulit folk måtte ej komma att t aga DOPFUNT M ED någon skada och fördärv». Det bestämdes, att skranket kring funten »skulle å högra SKRAN K sidan om altaret ställas och färdigt göras med sådana pelare (baluster-dockor), som om högkoret finnas ställte». Balustraden omkring funten, som sålunda uppställdes på södra sidan i koret, blev färdig först i januari 1719. Det var snickaren Petter Loos som förfärdigade detta »galleri med 7 utsvepte pelare och 4 postamenten>. Han hade också levererat ett »åttkantigt postament, som funten står på». Målaren Kristoffer Christman »marmorerade» i brunt och grått »pelarvärket framför funten» och »piedestalen till funten». Samma år beslöts, att »2: ne bänkar av lika storlek som den sjungaren haver sitt rum uti skulle å norra sidan uti högkoret uppsättas». 2 De nya bänkarna uppställdes år 1720 i högkoret och försågas med »trägaller». Vid kyrkorådssammanträdet den 23 mars 1721 blev hovslagaren mäster Benj amin KORSKRANK Roth »anmodat att vara betänkt på vad sätt sig bäst skulle kunna låta ett t aggeverk kring högkoret att uth ålla därmed det gemena myckna folket, som sig dit inträ nga» . En månad senare förelåg Roths förslag. Den 30 april 1721 »ackorderades med grovsmeden mäster Benjamin Roth, att han innan nästkommande pingsthelg skulle förfärdiga ett gallerverk allt omkring högkoret efter den modell, som han idag uppvist emot 320 dlr kmts betalning». Kyrkorådet beslöt den 21 augusti samma år anskaffa »3:ne lås för högkorsdörrarna, att man så medelst kunde, sedan nu järng a ll r e t är färdigt, förekomma att intet det gemena folket till så stor myckenhet måtte sig i högkoret intränga». 3 I det nya korskranket fanns sålunda tre öppningar, som st ä ngdes med grindar, en för stora mittgången och två för de smalare sidogångarna. Om korskrankets utseende för övrigt finnas inga uppgifter bevarade, men man kan väl antaga, att det i stil och utförande anslutit sig till det förnämliga räcket på den stora södra fritrapp an, vilket också var ett verk av Roth. 4 Den nya predikstolen (sid. 292) hade icke blivit lyckligt placerad. Förslag väcktes därför att sänka såväl predikstolen som baldakinen men dessa förslag blevo icke genomförda. i 2 3 4 Se nedan s. 292. »Sjungarebänken» i koret m ålades 1719 av Hans Kraus . Den 18 oktober erhöll B enj amin Roth 320 dlr kmt. Se nedan sid. 300 ff. 298 LÄKTARE 1 :- 3 som »ett projekt till en trappa vid södra kyrkodörren, vilka bägge förslag blevo för gode erkände helst emedan de äro likformiga med första kyrkones utritning, dock skulle man vidare med honom om kostnaden ackordera». Förslaget avsåg sålunda en dubbelarmad trappa med ett vilplan framför kyrkoporten och armarna löpande utmed kyrkofasaden, i överensstämmelse med de la Vallees projekt (fig. 145). Nivåskillnaden var dock betydligt större än de la Vallee ursprun gligen räknat med. FRITRAPPAN 1 2 MARTIN 0LSON, 3 Rör. Buchegger se Jos EPHSON , Det Tessinska slottet a. a. Kungsholms kyrka pi. 1 samt sid. 34 ff. Se härom ovan sid. 242 ff. s. 148 f. KATARINA KYRKA 299 Beträffande stenarbetet underhandlade man med åldermannen och slottsstenhuggaren Jonas Silfverling. Denne uppgjorde och framlade för kyrkorådet den 1november1711 ;>en annan schampelun till södra kyrkotrappans byggnad, nämligen att trappstegen ej på sidorna utan ända fram åt kyrkoporten skulle vändas, vilket ock synes vara både nyttigare och ziratligare». Något beslut kunde dock icke fattas, förrän Silfverling ,> med en pertinet specifikation på omkostnaden sig infann». Den 19 november »ackorderade» kyrkorådet med honom om utförande av trappan i enlighet med detta förslag. Han skulle »uti ett för allt sitt hantverk angående med uppsättningen» erhålla 1 600 dlr. I slutet av november började gråsten, tegel och trappsten m . m. framforslas till detta bygge. Silfverling erhöll i december i avräkning 600 dlr kmt, och ett brädskjul för stenhuggarna uppfördes i mitten av december väster om kyrkan. Det förefaller emellertid som om murmästareåldermannen fattat humör över detta konkurrensförslag. Den 18 februari 1712 beslöt kyrkorådet till nästa sammanträde inkalla både Jonas Nilsson och Silfverling för »att med dem om den påbegynte kyrkones byggnad något vidare konferera». Jonas Nilsson ville emellertid nu icke åtaga sig att utföra murarbetet på trappan på beting. 1 Den 21 maj träffades överenskomm else med honom att hans »folk skola för dagslön (: näml. 2 1/ 2 dlr kmt var karl om dagen :) därpå arbeta». Först den 20 juli 1712 undertecknades kontraktet med Silfverling att »inom den 31 nästkommande a ugusti söder kyrkotrappa (:allt stenhuggarearbete angående:) emot 1 600 dlr kmt betalning att förfärdiga». Trappan skulle sålunda byggas i enlighet med Silfverlings förslag. Från vilplanet framför södra porten skulle dubbla trapparmar utefter södra fasaden föra till två vilplan, från vilka två trapparmar vinkelrätt mot de föregående skulle föra ned till marken. I slutet av maj började två av Jonas Nilssons gesäller jämte kyrkodrängarna murningen av trappan. Murningsarbetet pågick t. o. m. den 25 september. Stenhuggararbetet varade under större delen av året; på hösten började man uppsätta den färdighuggna stenen. 2 Vid kyrkorådets sammanträde den 23 november meddelade Silfverling, att han »fann nödigt vid södra trappans förfärdigande att något av kyrkomuren v id slutet av bem:te trappa bleve med huggen sten beklätt. Fördenskull förfogade sig samtel. kyrkoföreståndarna till denna bem:te mur och funno hans proposition nyttig». Överenskommelse träffades, »att han därför särskilt en billig (:efter arbetets värde:) betalning njuta skall». Fullt färdig blev emellertid icke trappan detta år. Silfverling begärde den 16 januari 1713 slutlikvid enligt ackordet. »Men som därpå något synes ännu mankera ty kunde han för denna gången härutinnan intet villfaras».3 På grund av Silfverlings 1 Beträffande södra porten samt lik- och benhus träffades samtidigt avtal om en summa ett för allt, se ovan sid. 244. 2 Jonas Silfverling erhöll 300 dlr kmt i avräkning »på stora trappans förfärdigande den 1/8 1712 och 400 dlr kmt den 5 /12 samma år. 3 Den 8/3 1713 inkom Silfverlings räkning å 154 dlr kmt för arbeten utom kontraktet. 300 STOCKHOLM SMIDESRÄCKET PÅ FRITRAPPAN sjukdom dröjde det med fullbordandet. Den 26 april beslöt kyrkorådet att Silfverling och Jonas Nilsson skulle »till nästkommande söndag uppkallas att man med dem om södra kyrkotrappans förfärdigande må konferera». Silfverling kunde dock inte »för sin opasslighets skull» infinna sig. Jonas Nilsson lovade emellertid vid kyrkorådssammanträdet den 3 maj att tala med honom, »att den påbegynte södra kyrkotrappan skulie, som sig bör, med det snaraste på ett gott maner komma till sin perfection och brukelighet». Först den 12 juli kom kyrkorådet till tals med Silfverling. Han undskyllde sig och meddelade, att »det nu nyligen blivit tillskaffat den sten, som mankerat och i morgon (:vill Gud :) skall han verket fullborda». I början av augusti var arbetet i alla fall färdigt. Den 9 augusti beslöt kyrkorådet, »att utav den ädle och högaktade stadens magistrat begära det någon av det lovliga stenhuggareämbetet måtte förordnas som om det på södra kyrkotrappan gjorde stenhuggarearbetets duktighet kunde giva sitt omdöme och approbatiom. 1 Grovsmeden mäster Trivald hade kallats till sistnämnda sammanträde, varvid »med honom något rässonerades om södra kyrkotrappans ledstänger och galleri». Det blev dock icke Trivald som fick detta uppdrag; den 4 oktober samma år upprättades kontrakt med grovsmeden mäster Benjamin Roth »Om ett järngalleri på södra kyrkotrappan». Den sista i samma månad var arbetet påbörjat; Roth erhöll då 300 dlr kmt i avräkning enligt kontraktet. Vid kyrkorådssammanträdet den 6 mars 1715 »inkom smeden mäster Benjamin Roth», heter det i protokollet, »och angav sig vilja på var järnpelare å södra kyrkotrappan (: därest han järngalleriet förfärdigat:) anskriva någre svenske verser och det allenast emot frihet för sig att få nyttja ett bänkrum här i kyrkan. Vilket hans begärande till vidare och de andra frånvarande herrar föreståndarenas betänkande lämnades, tagandes emellertid högervördige kyrkoherden förbe:te ingivne verser till sig att överse och censurera». Stolparna utefter de båda nedre trapparmarnas yttersidor voro då redan uppsatta och försedda med räcken av enkla järnstänger; på östra sidan i mars och på den västra i december 1714. De tolv stolparna utefter de nedre trapparmarnas insidor och de båda övre trapparmarna med sina verser voro färdiga på hösten 1715. 2 Även dessa stolpar förbundos utefter Verserna på stolparna lyda: »l. NÄR KARL DEN TOLFTE KRONAN BAR, MAN DENNA TRAPPAN UPPBYGGT HAH 2. SOM HERHANS HUS SIN PRYPNAD GEH. PÅ SÄTT MAN HÄH FÖR ÖGON SEH. ~. FöRR'N NÅGON SÄTTER FOTEN HIT. 5. NÄR HANDEN DIN VID GALLRET HÖR. SA STÄLL PIG JAKOBS STEGE FÖR. 6. PÅ DEN GUDS ÄNGLARS DYRA TROPP STEG ÄNGLAR NED, STEG .~NGLAR OPP. 7. SA STIG OCK DU EN ÄNGEL FROM. l TRO, I BOT, I KRISTENDOM. RANNSAKE HAN SIG SJÄLV MED FLIT. 4. ATT GUD HANS S .T.~L TILL KYRKA FÅR. TY HAN DÅ v ;i.L TILL KYRKAN GÅR. 8. HÄR TRAPPAN BADE OPP OCH NER OCH TÄNK ATT JAKOBS GuD DET SER. 1 Silfverlings sluträkning förelåg vid kyrkorådssammanträdet den 30/8 1713. Slutlikviden uteblev dock under hans livstid. 2 I augusti 1715 erhöll Roth 300 dlr kmt på kontraktet. KATARINA KYRKA 301 Sfldfassade mit Freitreppe. Aufna hme G. Löwendahl 1939. F ig. 165. Katarina kyrka, södra fasaden med fritrapp an . St. Catharine's Church, south fa~ade with outside sta irway. P hoto. G. Löwendnhl, 1939 . Foto G. Löwendahl 1939. 9. O CH NÄR DU NED AV BERGET GÅTI . PÅ VILKET H .'.i.R Guns BO:-IING STÅTI . 10. L ÅT D Å DI N BÖN, Dl:-/ TTIO OC H H O P P TILL HrnILABE RGEN STIGA OPP. 11. SIST BED: ATT DE TTA TE~IPEL MÅ I V ÅR OCH SENRE TIDEN STÅ; 1 2. ATT DÄR OCH KTIING VÅR HELA NOTID MÅ ALDTIIG TRYTA HE RRANS ORD . » de båda nedre trapparmarna med enkla järnstänger. Utefter de båda övre trapparmarna och det översta vilplanet uppsattes 1716 ett rikt utsmitt räcke med Karl XII:s namnchiffer under kunglig krona samt årtalet 1715 under en hästsko, hovslagaremärket. I okt. 1716 förelåg Roths sluträkning.1 För de 24 stolparna i räcket begärde han 144 . Tak e t måste också undergå en omfattande reparation. I början av juli 1717 hade kopparslagaren Kristian Adolph besiktigat taket på södra korsarmen och )>funnit det alldeles så odugligt och söndrigt, att det med första behövde en särdeles reparation». Avtal träffades med honom den 7 juli om omläggning av taket . Han kunde dock icke utföra arbetet efter det överenskomna priset.1 I juni månad 1719 övertogs arbetet av kopparslagaren Eusebius Bollius, men hlev icke fullbordat före den stora branden. XIII. BRANDEN 1723 OCH KYRKANS ÅTERUPPFÖHANDE BRANDEN S OMFATT NIN G Elden hade under 1600-t. upprepade gånger gått härjande över Södermalms kåkar och träbebyggelse. Men sedan det stora kyrkobygget påbörjats, var det huvudsakligen v. delen av malmen, som var utsatt. ~ »Den 1 maj 1723 uppkom från S:ta Maria församling den gruvliga vådelden som ifrån morgonen under högmässopredikan ur en kvarn uppgick och under ett fasligt stormväder utbredde sig och halva delen nästan av S:ta Katarina församling tillika med kyrkan och kyrkoherdebostället snart i askan lade)>, skriver den dåvarande kyrkoherden Herman Schröder i sina anteckningar. 3 Förutom kyrkan, prästgården och komministerboställena förstördes enligt en samtida skildring 8 stora stenhus, 350 stora och mindre träbyggningar, 7 kornbodar, 4 väderkvarnar, ffjärhovet såsom och Kungl. skeppsvarvet samt 2 hus på Skeppsholmem. Kyrkan brann, efter vad samma källa uppgiver, »ned till grunden så att allenast tomme murarna stodo kvar och de dödas lik i gravarna med Vid kyrkoråds sammanträ de beslöts med hänsyn till de svåra tiderna höj a den avtalade ersättningen. Bl. a. vid eldsvådor 1657, 1664 och 1719. ö. delen hade härjats vid en svår brand år 1640. RiiDLING, Det i flor stående Stockholm, s. 220 ff. a Herman Schröders anteckningar ; avskrift i kyrkans arkiv. Kvarnen, där branden börj ade, var Kristian H anssons kvarn, b elägen p å berget ovan Högbergsgatan där Södermalms högre allmänna läroverks byggnad nu reser sig. i 2 KATARINA KYRKA 305 uppbrunno». L Så förödande, som denna uppgift synes ge vid handen, var emellertid icke branden ifråga om kyrkobyggnaden. Murarna hade icke skadats och även valven hade stått emot påfrestningen. Kupolvalvet över den stora mittkvadraten var visserligen något skadat men dess bestånd var ingalunda hotat. Vid tornets och takstolarnas brand hade den i kupolens öppning inlagda träbottnen 2 även fattat eld, och genom öppningen störtade klockorna och brinnande trävirke ned i kyrkan, vars inredning på så sätt också blev lågornas rov. Dagen efter branden samlades kyrkorådet på kyrkoherdens kallelse för att besluta om erforderliga åtgärder för återuppbyggnaden. »Såsom denna olyckliga vådelden träffat detta Herrans hus, borde man för allting vara betänkt att sätta detsamma i stånd igen, att församlingen kunde där hålla sin gudstjänst och bruka sina salighetsmedel». Åtgärder vidtogos omedelbart dels för att skaffa medel och material till restaureringsarbetena, dels att iordningsställa en provisorisk gudstjänstlokal, som kunde brukas under byggnadstiden. Med generalmajoren Karl Fredrik Tegensköld träffades avtal om upplåtande av en vid PHovrso n1sK Nytorget belägen stor magasinsbyggnad. I vederlag skulle församlingen åt Tegensköld G~::~~Ä~rs:­ uppföra ett nytt vagnshus. 3 Arbetena med magasinsbyggnadens iordningställande som NYTonGET gudstjänstlokal påbörjades omedelbart och voro i huvudsak avslutade före maj månads utgång. Byggmästaren Möller och hans timmermän, kyrkans drängar och ett antal »gardeskarlar» arbetade med korets iordningställande, med altare, altarring, predikstol och bänkar. Även på en övre botten i magasinet ordnades bänkar »som läner omkring öppningen». I juni förgylde målaren Kristoffer Christman med äkta guld »en sirat av järn, som timglaset hänger vid på predikstolen». Byggnaden var så stor, »att hela församlingen där fick väl rum och prästerna kunde bekvämligen där förrätta sitt ämbete». - »Så ofta jag ser det huset», skriver Schröder i sina anteckningar, »finner jag hos mig en rörelse i hjärtat att tacka Gud för var dag vi där voro.» Röjningsarbetena på brandplatsen sattes också i gång omedelbart efter branden. För- RESTAunERINGsutom kyrkans drängar arbetade 36 man ur olika kompanier vid Kungl. Maj :ts livgarde ARBETEN härmed. Överenskommelser träffades om tillvaratagande och vaskning av all försmält IGÅNGSÄTTAS metall. Kopparslagaren Filcke skulle »tillsammans klappa den gamla kopparen», som RtiDLING, s. 181 f: Se ovan sid. 293. 3 Tegensköld var gift med en dotter till J a kob Gavelius Lagerstedt. Lagerstedt hade inköpt Daniel Leijonanckers manufakturi, som var beläget vid Nytorgets s. sida och sträckte sig ned mot Hammarbysjö p å nuvarande Malmgårdsvägens (tidigare Värmdögatans) v. sida. La gerstedts arvingar hade i början av 1700-t. erhållit Kungl. Maj:ts konfirmation på köpet. På hösten 1723 överlät Tegensköld sin andel i det Leijonanckerska manufakt11rverket till svågern Hans Ekman (Se J.iärom HOLGER RosMAN, Textilfabrikerna vid Barnängen, Sthlm 1929). Hans Ekman avtackades särskilt när församlingen återflyttade till kyrkan. Huvudbyggnaden i den Leijonanckerska anläggningen finnes ännu i förändrat skick bevarad och är nu upplåten åt K at arina södra folkskola . Den är belägen Malmgå rdsvägen nr 2 och kallas vanligen Mallongen efter en av ägarne nå 1700-t. 1 2 20 * 306 STOCKHOLM sedan sändes till Avesta för att åter göras brukbar som taktäckningsmaterial. Klockmalmen lämnades till klockgjutaren Meyers änka, vilken skulle gjuta de nya klockorna. Kalk skaffades från Gotland och redan den 8 maj levererades 150 tolfter bräder till det nya yttertaket. Några dagar senare anlände den första posten bjälkar. Uppbördskommissarien Hans Kijhl anställdes att »hava daglig inspektion över alla arbetande så pådrivare som dagsverks- och arbetsfolk». Som arkitekt och ledare för arbetena anlitades borgmästaren Göran J osua Adelcrantz. Den 14 maj började byggmästaren Hans Möller och hans »timmerkarlar» arbeta på TAKEN ÖVEI\ KORStaklaget till v. korsarmen; i slutet av juni voro takstolarna på denna korsarm resta. ARMARNA En månad senare var Möller färdig med takstolarna på den s. flygeln. Då det nu knappast syntes möjligt att med denna arbetstakt få yttertaket färdigt före vinterns inbrott, föreslog Adelcrantz vid kyrkorådssammanträdet den 24 juli, att en annan byggmästare skulle anlitas för taken över n. och ö. korsarmarna. Mäster Möller, som först ställt sig en smula avvisande mot förslaget, lovade att söka skaffa en annan byggmästare till hjälp1, och vid kyrkorådets sammanträde den 10 augusti infann sig byggmästareåldermannen Mikael Sontag och åtog sig att omedelbart igångsätta arbetet med yttertaken över n. och ö. korsarmarna samt att slutföra detta arbete före den 1 okt. Två dagar senare voro Sontags gesäller i färd med takstolarna på n. korsarmen. Möllers folk lade nu panelen på v. och s. korsarmarnas takstolar och fortsatte sedan med en »förlorad betäckning eller taklag» över kupolvalvet, d. v. s. ett provisoriskt tak lades över mittkvadraten tills tombygget kunde taga sin början. I sept. lade de tak över de tre hörnpaviljongerna samt de fyra småtornen. 2 Den 7 okt. antecknades i kyrkorådsprotokollet, »inkom byggmästare Möller och tog avsked från kyrkoarbetet». Sontag blev icke färdig med sitt takarbete förrän i slutet av månaden. I juli månad hade bockar byggts »att uttaga kyrkans järnfönsterkarmar med», och på FÖNSTHEN SÄTTAS kyrkogården uppfördes ett »ställningsverke», »varmed de krokota brände fönsterjärnen I STÅND skulle tillrätta drivas». Det var smeden Benjamin Roth, som utförde detta arbete och återuppsatte de gamla bågarna. 3 Om nytt glas i fönstren underhandlades i okt. med glasmästarämbetet, som enligt kyrkorådets mening begärde för högt pris. 4 Arbetet utfördes i nov. och dec. Snickaren Petter Loos förfärdigade en ny dörr med fyra fyllningar för sakristian, och DÖHHAH, STENsmeden Petter Wisbeck försedde den med beslag och lås. Överenskommelse hade träffats ARBETEN med stenhuggaren Olof Fristedt om anskaffande av gotlandssten för lagning av den sönderbrända stenen i fasaderna. Den 7 okt. »ackorderades» med honom om en stenlist Kyrkorådssammanträde 5/8 1723. Sakristian hade fått tak redan i början av juni. Till varje korsarm åtgick 183 st. bjälkar och 93 tolfter bräder; till mittkvadraten 219 bjälkar och 82 toliter bräder. 3 Roths räkning upptar: »8 st. stora fönsterkarmar in alles med bågar och allt tillbehör uttagit och alla lika reparerat samt många bågar svetsat och sedan igen insatt ...... dito en stor fönsterkarm i muren lagat .. , . . . 2:ne st. runde fönsterkarmar uttagit» ...... » 4 Kyrkorådssammanträden 7 /10, 16/10, 20/10. 1 2 KATARINA KYRKA . 307 Göran Josua Adelcrantz Entwurf fiir den Neubau der Katharinakirche. Mit der Namenszeichnung KönigFriedrich I . Archiv der Kirche. Fig. 167. Göran Josua Adelcrantz' förslag till återuppbyggnad av Katarina kyrka. Med konung Fredrik I:s namnteckning. Kyrkans arkiv. Göran Josua Adelcrantz's proposal for reconstruction of St. Catharine's Church. \Vith signature of King Frederick I. Church Archives. 308 LILLIENHOFF · SKA GRAv- STOCKHOLM KORET 7 tm tjock och % aln bred. I sept. träffades en överenskommelse med kammarrådet Wattrang, att dennes ._, Qravkor (den s.ö . paviljongen) skulle repareras på samma sätt som kyrkan i övrigt. Den 2 nov. 1723 »uppviste» Adelcrantz i kyrkorådet »den ritning han gjort på bänkrummen i kyrkan, vilken med skyldig tacksamhet emottogs och för godt erkändes samt till byggmästaren Sontag levererades att därefter anlägga grunden till bänkarna». Den sistnämnde började omedelbart med detta arbete, som fortsattes följande vår och sommar. Vid kyrkorådssammanträdet den 21 april 1724 »togs också den till bänkarna anlagde bäddning uti övervägande, och som det fanns, att densamma vore för smal och kyrkan så medelst skulle komma uti mistning på bänkerum, ty befalltes att med dess vidare byggnad skulle upphöra till dess man med borgmästare Adelcrantz fått därom konferera. 1 Sontags arbete med underredet till bänkarna pågick till den 17 okt. Med snickarna Ludvig Neijbert, Erik Öhrn och Sven Pihl träffades den 11 juni avtal om förfärdigande av säten och dörrar till bänkarna i enlighet med en uppsatt provbänk. 2 Arbetet skulle vara färdigt inom fyra månader, men först i jan. och febr. följande år kunde det föras från verkstaden till kyrkan. BÄNKAR PnovrsoRISKl' A LTARE ocH PHEDIKSTOL Den 23 mars 1724 beslöt kyrkorådet att mtav bräder och bjälkar skulle uppsättas tills vidare ett förlorat altare vid östra kyrkodörren». Målaren Kristoffer Christman målade »på en panel, som kunde vara tjänlig till att bruka för en altartavla» och förgyllde ett krucifix. En enkel predikstol med himmel levererades av Ludvig Neijbert i april och målades av Christman, som jämväl målade »på muren däromkring». Krafter voro i rörelse, att redan på våren eller försommaren 1724 flytta gudstjänsten VALVEN OCH VÄGGARNA tillbaka till kyrkan, men stötte på bestämt motstånd inom kyrkorådet. »Innan taket REPARER AS OCH PUTSAS och valven bliva reparerade och så väl försedda med rappning och annat, att man ej kan befara någon olycka, vilja de vara alldeles otilltalte, där sådant skulle timas ... Ty deras vilja är att intet i sommar flytta med gudstjänstens förrättande upp uti kyrkan utan då väl förse henne. Och om annat skulle ske, vore det ock för arbetsfolket ett stort hinder, varav kyrkan komme ock att lida». 3 Det under kyrkans byggnad ungefär tre kvarts sekel tidigare begångna missgreppet att flytta gudstjänsten till den ännu ej halvfärdiga byggnaden, stod tydligen i minnet som ett avskräckande exempel. Vid kyrkorådssammanträdet den 7 apr. »inkom murmästareåldermannen mäster Jonas Nilsson Fristedt påminnandes, att innan som något annat uti kyrkan göres, bör först det stora valvrummet repareras jämte ock förfara om de övriga valven finnas något 1 Vid den följande dag av Adelcrantz företagna besiktningen visade det sig, att »bäddningen befanns något smalare än den som förr haver varit». Om det visade sig, att alla, som förut haft bänkrum på »stora gängen» kunde rymmas, skulle emellertid n ågon ändring icke vidtagas. 2 Kyrkorädssammanträde 4/6 och 11 /6 1724. Beslut om b änkar för K. Maj:t och Riksens r äd samt magistraten och kyrkorådet den 15/9 1724. Om deras utsmyckning 4/3 1725. Rörande bänkarna se nedan under inventarier. a Kyrkorådsprotokoll 23 /3 1724. KATARINA KYRKA 309 bräcklige, kunde de vid samma tillfälle göras färdige». Beslut fattades, att Fristedt tillsammans med byggmästaren Sontag skulle »taga sig denna mödan uppå dock med välb. herr borgmästaren Adlercrantz kommunikation» att undersöka de andra valven och »dem också vid samma tillfälle förfärdiga samt därtill göra en ställning och med det samma begynna att rappa och vitlimma väggarna uti kyrkan». Redan i slutet av mars hade »kyrkans drängar» börjat borthacka den lösa kalken från murarna och valven, och i mitten av apr. voro 9 murgesäller m. fl. av Jonas Nilsson Fristedts folk i arbete med murande samt rappande och vitlimmande och fortsatte härmed till den 17 okt. Till »avputsningen kring hela kyrkan och murningen på norra sidan uti tornet» åtgick 52 läster kalk och 6 600 t egel. Målaren Christman målade gotlandsstenen i fasaderna med grå oljefärg.1 Det visade sig nu, att byggmästare Möllers arbete på s. och v. korsarmarna var mindre väl gjort, varigenom koppartäckningen försenades. 2 Vid kyrkorådssammanträdet den 4 juni träffades överenskommelse med kopparslagaren Kristian Adolph om koppartäckning av de fyra korsarmarna. 3 Fem dagar senare meddelade Adolph emellertid kyrkorådet »att själva brädetaket borde bättre förses innan han med säkerhet kunde lägga kopparen däruppå». I slutet av månaden var dock arbetet igångsatt och fortsatte sedan hela sommaren och hösten. Den 12 dec. erhöll mäster Adolph slutlikviden. Den första etappen av återuppbyggnadsarbetet hade nu nått sin fullbordan, och på hösten 1724 togs kyrkan åter i bruk för gudstjänsten. Den 17 okt. hölls avskedspredikan i »brädkyrkan på Lagerstedts äng», och påföljande söndag återinvigdes Katarina kyrka .4 KORSARMA R NA KOPPA H TÄCKAS XIV. DET NYA TORNET ARBET S L E DN ING E~ Återuppförandet av den eldhärjade kyrkobyggnaden hade sålunda gått ovanligt snabbt och letts med berömvärd nit och skicklighet. Att efter den 1 maj, sedan vinterkörslorna för året för länge sedan avslutats, anskaffa allt virke, som erfordrades 1 »Stenhuggarestenarna vid fönstren större som smärre samt stenarna ovan och nedan vid pilastrarna » på sakristian samt ö. korsarmen. Likaledes »de svarte stenarna » (de brända) utanpå den s. korsa rmen och runtom förbi den v. korsarmen. Utanpå sakristian målades övre delen av fönstren som blindfönster på bräder. I den s. hörnpaviljongen sattes fönsteröppningarna igen med bräder och m ålades som blindfönster. 2 Kyrkorådet 7 /4 1724: »Emedan man funnit någon oanständighet uti byggnaden .... » skulle ett memorial avlåtas till byggningskollegium. 28/4 besiktigade Adelcrantz, rådmännen Jöransson och Liljeström, byggmästarna Sontag och Teulig m. fl., jämte kyrkorådet felaktigheterna. Bygg- och murmästarna skulle uppsätta ett förslag på vad som måste ändras och förbättras, vilket sedan skickades till byggningskollegium för yttrande (20 /5). Möller utlovade att förbättra, vad som igenom hans » folks vårdslöshet kunde finnas felaktigh. (25/6). I juli var Möller i gång med arbetet. Den 20 /7 beslöt kyrkorådet avlåta ett memorial till byggningskoll. att Möller snart måtte göra färdigt det p åbegynta rep.arbetet på s. korsarmen. Den 23/7 ålades Möller att före den 27 /7 ha p åbörjat arbetena. 3 I priset ingick även ett fat dubbelöl till arbetarna vid fullbordandet av varje korsarm. 4 RuDLING a. a. s. 181 uppger felaktigt att återinvigningen skedde den 18 nov. 310 STOCKHOLM till de nya yttertaken, var t. ex. en prestation, som för nutidens människor kanske icke är så lätt att förstå och till fullo uppskatta. Hur väl allting nu gick i lås med pengar, KYRKOHER- material, hantverkare och arbetsfolk blir ju särskilt påfallande vid en jämförelse med DEN H.~RMAN förhållandena, då kvrkan byggdes. Kyrkorådets medlemmar synas ha besjälats av en SCH RODER ' önskan att i samarbete föra verket igenom, och i spetsen för församlingen stod nu en man med praktiskt förstånd och förmåga att organisera och samla de goda krafterna, nämligen kyrkoherden Herman Schröder, vilken verkade i Katarina 1718-1729, då han utnämndes till biskop i Kalmar. 1 GÖRAN För den konstnärliga och tekniska ledningen hade man också nu försäkrat sig om JosuA ADEL- en förnämlig kraft, borgmästaren och stadsarkitekten i Stockholm Göran Josua AdelCRANTz crantz, vilken redan före branden anlitats som rådgivare vid den då utförda reparationen av kyrkan. 2 Katarina kyrka synes ha legat honom särskilt om hjärtat och han ägnade arbetet på dess iståndsättande mycken tid och stort intresse. »Såsom borgmästaren ... Adelcrantz», heter det i kyrkorådsprotokollet den 13 febr. 1724, »alltid haft ett särdeles och stort besvär vid denna kyrkans reparation och byggnad», skulle till honom utbetalas ett honorar på 100 dlr. smt. I övrigt synes han varken ha krävt eller erhållit någon ersättning för sitt långvariga och omfattande arbete. 3 Vid riksdagen år 1727 hade Adelcrantz, vilken liksom sin beskyddare och läromästare Nikodemus Tessin d. y. var en ivrig anhängare av det holsteinska partiet, i samband med detta partis fall fått lämna sina befattningar som hovarkitekt och stadsarkitekt i Stockholm.4 Det är ett gott vittnesbörd om det förtroende Adelcrantz åtnjöt inom Katarina församling, att han året därpå blev medlem av kyrkorådet i församlingen. 5 Han deltog synnerligen flitigt i kyrkorådets sammanträden, där han intog en framskjuten plats, och synes ha gjort sig allmänt uppskattad. Under år 1731 ledde han sålunda rådets sammanträden i vakansen efter den nyutnämnde men aldrig tillträdande kyrkoherden. Om den första etappens arbeten sålunda gått ovanligt väl i lås så blev den andra, återuppförandet av tornet, desto besvärligare och långvarigare. En meningsskiljaktighet Han lämnade församlingen i Stockholm i juni 1731. se ovan sid. 302. 3 Enligt kyrkorådsprot. 21 / 9 1726 skulle dock till den, som utfört ritningen, utbetalas 3 dukater (se nedan sid. 318). 4 Redan 1724 hade dock varit på tal att Adelcrantz skulle lämna stadsarkitektbefattningen. På ständernas anmodan hade nämligen Kungl. Maj:t utfärdat en förordning, som förbjöd innehav av två publika avlönade tjänster. Borgmästarebefattningen kunde sålunda icke längre förenas med stadsarkitektbefattningen. Då ingen fanns, som kunde övertaga arkitektsysslan, så tillät Kungl. Maj:t, «att bem:te borgmästare Adelcrantz må till nästa riksdag få behålla bägge dessa tjänsten. K. brev 10 / 8 1724. Överståth. arkiv Sta. A. Inrikes civil exp. registratur 1724 f. 940. R. A. 6 Kyrkorådsprot. 5 / 5 1728: •Vid denna sammankomsten behagade välb.. . .. Adelcrantz utlåta sig att vilja vara också en ledamot ibland Sancta Katarinre kyrkas' föreståndare, vilken benägenhet de andra herrar föreståndarna med all tillbörlig tacksamhet erkände•. 1 2 KATARINA KYRKA 311 Katharina kirche von Siidosten. Aufnahme vom Anfang der 1880 er Jahre. Sta dtmuseum Stockholm. Fig. 168. Katarina kyrka från sydost. Foto från börj an av 1880-talet. Stockholms stadsmuseum. St. Ca tharine's Church from south-east. Photo. from b eginning of 1880's. City of Stockholm Museum. rörande tornbyggnadens utformning och den nu ganska hårt ansträngda ekonomin fördröjde arbetets genomförande under en följd av år. Redan på sommaren 1723 hade Adelcrantz blivit färdig med en ritning till den nya tornbyggnaden. I kyrkorådet beslöts den 14 juli detta år, att i enlighet med den »champelun som borgmästaren välb. herr Jöran Adelcrantz nu uppviste, den delen av tornet, uti vilken klockorna skola komma att sättas, skall uppmuras till en del högre, och att det stora hålet på översta valvet måtte igenmuras, vilket dock först under Hans Kongl. Maj:ts nådigste approbation bör underdånigst hemställas». Med »det stora hålet» avses givetvis dageröppningen i kupolvalvet. Den 6 febr. följande år beslöt kyrkorådet hemställa hos Kungl. Maj:t om ytterligare byggningshjälp. »Därjämte skulle ock uti underdånighet för Hans Kongl. Maj:t uppvisas ett projekt på kyrkans anlagde byggnad.» Adelcrantz hade uppgjort tre olika alternativa förslag till ny tornbyggnad. Han hade, enligt den redogörelse han själv lämnat vid kyrkorådets sammanträde den 8 a ug. ADELCRANTz' RITNINGAR 312 STOCKHOLM 1725,1 »denna församling till tjänst och på dess begäran uppsatt 3:ne projekter till tornbyggnaden, dem uti borgmästaren Jakob Bunges och kyrkorådens närvaro presenterat, även ock lämnat dem under Hans Excell:s greve Tessins sentiment, vilken av desse 3:ne utvalde den som antagen är. Sedermera äro desse 3:ne projekter hos Hans Kongl. Maj:t insinuerade, då Hans Kongl. Maj:t uti sittande råd efter långt övervägande i nåder utvalde detsamma, som Hans Excell:s greve Tessin tillförende ock haft bästa tycke för. Det även väl med sin höga kongl. hand underskrivit och sitt nådiga nöje däröver yttrat samt befallt, att en kopia därav måtte honom tillställt bliva.» Under prövningen hos Kungl. Maj:t hade tydligen fråga väckts, om icke tornet borde återuppföras i sin tidigare form; förmodligen fanns det väl åtskilliga församlingsbor, som helst önskade en sådan lösning. I kyrkorådsprotokollet för den 23 mars 1724 finnes härom följande anteckning: »Infann sig borgmästaren Jöran Adelcrantz med sekreteraren Boneauskiöld, 2 vilken hade uti beställning att efterse på den tavlan varest grunden och ritningen av kyrkan är avsatt om konung Karl den lO:des originalnamn där funnes. Och som bem:te tavla då för tiden intet var i kyrkan utan på ett annat ställe, ty lovades att med det första tillfälle tillställa hr sekreteraren densamma». Tessins åsikt blev emellertid avgörande och han var överens med Adelcrantz, att man borde frångå den de la Valleeska ritningen och bättre anpassa tornet efter tidens smak. ·Även praktiska skäl talade för Adelcrantz förslag. Med hänsyn till brandfaran borde tornet uppföras i sten och inte i trä. DEN FAST- . Den av Kungl. Maj:t fastställda ritningen, försedd med Fredrik I:s egenhändiga 1 sT~~i1:G~: T- namnteckning, finnes bevarad i kyrkans arkiv (fig. 167). Den visar en plan och en fasad av kyrkan. Fasaden är laverad. Tornkroppen är uppbyggd med en cylindrisk, pilasterindelad tambur, försedd med stora rundbågiga fönsteröppningar och mezzaninfönster. Kupolen, som reser sig direkt från tamburen, är indelad av lister med en rik dekorativ utsmyckning, samt har vindskupor och urtavlor och krönes av en lanternin. BYGGNADSI febr. 1724 träffades avtal om upphandling av stora bjälkar till den nya tornbyggna~,~~:~~:-::s den. I maj beslöt kyrkorådet att begära förslag från stadens byggningskollegium, »huru och på vad sätt det runda hålet uppe uti stora valvet skulle kunna bäst och säkrast igenbyggas». 3 Och i juni uppdrogs åt byggmästaren Sontag »att reparera det stora valvets öppning med spännbjälkar» enligt ett projekt, som utarbetats av murmästare-åldermannen Jonas Nilsson Fristedt. 4 Till ett kyrkorådssammanträde den 3 sept. hade Sontag och Fristedt kallats och anmodades nu »att begiva sig upp uti tornet och erfara, huru mycket materialer till dess fullbordande kunde behövas». Se härom nedan sid. 314 f. Förutom den i kyrkans arkiv förvarade ritningen med Fredrik I:s approbation finnes i Nationalmuseum (N. M. 225/90) en akvarellerad fasadritning, en kopia av den förstnämnd a, troligen utförd av murmästaren Johan Gottfrid Weigelt, som signerat den. 2 Gustav Boneauskiöld var vid denna tid sekreterare vid inrikes civilexpeditionen. 3 Kyrkorådsprot. 20 / 5 1724. ' Kyrkorådsprot. 4 / 6 1724. 1 KATAHINA KYRKA 313 Katliarinakirche von Nordosten. nahrne J. Söderberg 1935. Fig. 169. Katarina kyrka från nordost. Auf- St. Catharine's Church from north-east. Photo. J. Söderberg, 1935. Foto J. Söderberg 1935. Den 18 febr. 1725 ingicks avtal med stenhuggaren Olof Fristedt om den »stenlist, KO NF LIKT som skall bliva vid foten på tornet», och någon vecka senare hade detta arbete påbörjats. ~~~~·~~;~~~1 Allt var sålunda förberett för att arbetet med tornbyggnaden enligt den av K. Maj:t DERMAN">EN ··11d a n"t nmgen . o ocn f ast st a pa a Il var sk u Il e k -omma i. gang pa f.. orsommaren 1M25 I , do a en a Il- FRISTEDT ADELCRAKTz varlig konflikt rörande tornets utformning uppstod mellan Adelcrantz och murmästare- RÖRAND E åldermannen Fristedt. I kvrkorådsprotokollet för den 3 ]. uni 1725 lämnas föl]. ande relation TORNETS uTJ FORMNING av stridens utbrott. Till sammanträdet hade så väl Adelcrantz som Jonas Fristedt infunnit sig. Den sistnämnde framhöll nu, »att den runda avritningen, som välborne 0 0 314 STOCKHOLM herr borgmästaren Adelcrantz gjort på tornet vore kyrkan allt för kostsam och kunde han intet påtaga sig att svara för dess säkerhet, som det verket fordrar. Varpå välb:ne herr borgmästaren utlovade sig vilja för dess styrka och säkerhet vara ansvarig, som ock för en drägelig omkostnad. Därpå åtog murmästaren det samma att uppmura det bästa han kunde, kunnandes herrar kyrkoföreståndare intet något utlåta sig där om utan lämnade detta verket under dessa bägges bästa överenskommande». De misstankar, som nu väckts hos kyrkorådets medlemmar beträffande Adelcrantz' förslag, gick det inte så lätt att övervinna och tysta, och den gamle murmästareåldermannen och slottsmurmästaren hade tydligen icke alls blivit övertygad av Adelcrantz. Han ansåg sig kapabel att bedöma frågan och kunde om det gällde nog framlägga ett eget motförslag. Det gjorde han i varje fall år 1724 ifråga om det nya tornet på Jakobs kyrka, där detta skulle bliva »mindre och lättare att bära för valvet», än det bleve enligt ett av Adelcrantz framlagt förslag. 1 Vid följande sammanträde, 2 då Adelcrantz icke var närvarande, beslöt kyrkorådet inkalla Fristedt samt byggmästaren Sontag, vilka anmodades »att begiva sig upp uti tornet och där skärskåda, vilket skulle synas vara starkast och minst komma att kosta om tornet blev runt eller åttkantigt uppfört». Den & aug. togs frågan åter upp till behandling. Både Adelcrantz och Fristedt voro nu tillstädes. Kyrkoherden »refererade, att han tillika med de andra föreståndarna hava förnummit, att ålderman mäster Fristedt skolat sig utlåtit uti någon difficultet angående den av välb. herr borgmästaren gjorda samt av H. Kongl. Maj:t approberade utritning till kyrkan». Adelcrantz hade nu blivit mäkta förgrymmad över den misstro till hans förmåga och den opposition mot hans förslag, som på detta sätt tog sig uttryck. Efter att först ha lämnat den ovan återgivna relationen rörande den fastställda ritningens tillkomst3 sade han »sig intet kunna se, huru någon ville sig understå till att ändra det, som redan med en så hög och kungl. approbation är antaget. Och vad angår de av mäster Fristedt föreställta svårigheter, svarade välb. herr borgmästaren till det första, att [han] då han med mäster Fristedt uti conferance hos herrar kyrkoråden uti högervördige herr kyrkoherdens hus [förklarat], att omkostnaden bleve lika stor antingen det bleve runt eller åttkantigt. Och vad det angår, att somliga tycka det rundheten kommer dem kastellaktigt före, så föreställte välb. herr borgmästaren dem att uti all arkitektur hålles den runda formen för den säkraste och att samma form vid de störste kyrkor uti Europa mest brukeligen [är]. Vad det andra angår om faran av tyngden uppå valven sade [han] sig också till förene sagt mäster Fristedt, att ingen tyngd kommer på själva valven att därav kan förorsakas någon fara eller olycka, den Gud dock n'ådeligen avvände, står att befrukta. Dess likest yttrade sig välb. herr borgmästaren, att där mäster 1 STAVENow, 2 3 Carl Hårleman s. 249, ALM, Murmästareämbetet, s. 27. Den 14 / 6 1725. se ovan sid. 311 f. KATARINA KYRKA 315 , I l I /// ( I I I / / ~ / // I WPOLVALV4V STEN OCi+ Pi.­ MURNING FOR TMTOR-NET {4ND~ BYGGN.IDSPER-.1669-82). NISC+IVl.L V OCf/ FOTEN TIL L DEN AV .ADELCR4NTl PÄBORJA.OE RUNDA TAMBUREN-1125. _..../ I I ~ Fig. 170. Skärning genom kupolvalvet och tornets nedre del; uppmätnin g m ed olika byggnadsperioder markerade. Durchsnitt durch d as Kuppel,,;ewölbe und den unteren Teil d es Turms; Vermessung mit d en einzeln en Bauperioden bezeichnet. Section through the cupolaed arch a nd thc Iower part of the tower; the measurements and the differe nt building periods marked. Fristedt intet skulle vilja följa hans dessein, så ville han själv antaga någon annan mästare och vara för verket ansvarig. Till vilket allt mäster Fristedt intet annat svar gav [än] att han redan begynt uppå och vill också continuera med murande efter välb. herr borgmästarens dessein». Kyrkorådets medlemmar förklarade åter, att de icke kunde taga något ansvar utan lämnade avgörandet »till dem som det bäst förstå och sig påtaget att fullborda. Varpå herr borgmästaren tillika med mur- och byggmästaren begåva sig upp uti tornet att besiktiga det, som redan var och ännu göras skulle. Och när de nederkommo på gatan sade välb. herr borgmästaren till högstervyrdige kyrkoherden, att mäster Fristedt redan hade rätteligen anlagt grunden till tombyggnaden». I juli hade nämligen både Jonas Fristedts murgesäller och Sontags timmermän ARBETET börjat arbeta på tornet. Men någon vidare fart blev det inte på bygget. IGÅNGSÄTTES Oppositionen mot Adelcrantz' förslag gick det emellertid inte att nedslå. Den synes istället ha nått allt vidare kretsar av församlingen. Den 17 aug. hade mäster Fristedt -och mäster Sontag åter kallats till kyrkorådet, »föreställandes dem högervyrdige herr kyrkoherden på deras samveten om de kunde finna eller förmoda något fel eller fara med dess byggnad». De försäkrade emellertid nu »att de intet kunna finna något som efter mänskligt förstånd kan bättre anläggas». Och på en upprepad hemställan från 316 STOCKHOLM kyrkoherden till mäster Fristedt, »att om han ännu hade någon difficultet, han den ännu ville herrar föreståndare kungöra», förklarade han å nyo, att han inte hade något att påminna. 1 »KLOCKSTAPE L N 1> UPP FÖRES p_.\. TORNALTA::'\E:-J' I aug. hade det ä ntligen blivit litet mera fart på arbetena på tornet. Murningsarbetet pågick till slutet av okt. Till »murens uppförand e på stora kyrkovalven, varpå tornet med själva klo ckstapeln kommer att ställas», hade då använts 28 000 t egel. Mittkvadratens fyra murar byggdes på till full höjd, de för tamburen erforderliga tromperna inslogos och foten till den runda t a mburen uppfördes ett stycke. Tromperna och den runda foten finnas ännu kvar (fig. 170 och pl. 2) . Samtidigt härmed arbetade timmermännen på bjälkar och stockar till klockstolarna. I slutet av okt. och under nov. restes ställningen .för klockorna uppe på altanen på tornet över korsmitten. 2 Till »klockstaplen med dess underbäddning, golv och stödjande» användes bl. a . 35 stora och 114 mindre bjälkar, 54 sparrar och 28 stockar. Den 2 dec. anmodades Adelcrantz »att åtaga sig det besväret, att besiktiga tornets anlagde resning så väl till murningen som träbyggnaden om den vore försvar!. och säker att nu kunna drista sig därpå att upphissa klockorna». J ämte Adelcrantz begåvo· sig bägge kyrkovärdarna, direktören Ekman och byggmästaren Sontag upp i tornet. Efter nedkomsten, »berättade välborne herr borgmästaren att allt funn es väl och försvar!. förrättat, befallandes byggmästaren Sontag att komma hem till sig och av utritningen på tornet inhämta om något ändå kunde mankera)>. I mitten av dec. voro· de fyra nya klockorna färdiga och beslogos av klensmeden Mich. Neijtman, och i slutet av månaden hissades de upp på sina platser. Över klockorna byggdes ett provisoriskt J {LOC KO RNA UPPI-L:\.NGAS tak. Det dröjde sju år innan tamburens murar började resa sig kring denna öppna klockstapel, som stod fritt uppe på kyrkans tomaltan och måtte ha sett ganska underlig ut, synlig som den var över hela staden. På våren 1726 »resonerades återigen än vidare om t ornets bearbetande om icke man i detta år skulle allenast efter hand upphandla nödiga materialier som tegel, kalk med mera, som kunde erfordras, jämväl och nu uti tid ackordera m ed stenhuggaren,. att hans verk till nästkommande vår bleve så färdigt, att murande därigenom icke bleve förhindrab. 3 Tillgängliga medel användes emellertid huvudsakligen för klockornas avbetalning och för några smärre ändamål. 4 Det enda som genomfördes beträffande 1 Ännu i förf: s ungdom k un de m an av katarinabor höra berättas, att den byggm äst ar e, so1n uppfört kupolvalvet över korsmitten i kyrkan, när valvet var färdig t , hade flytt till Am erika av fruktan, att d et skulle rasa över församlingen. (Enligt en annan version had e h an tagit si tt liv). Det är tydligen striden om tornets utformnin g och de gamla mura rn as och va lvets h ållfasth et , som varit grunden till denn a sägenbildnin g. 2 I dagsverkslistorna anges »S:ta K atarina k yrkas klo ck stapel>). 3 Kyrkorådssammanträde 20 / 4 1726. 4 Bland annat förfärdigade snickaren Ludv ig N'Ciber den ö. kyrkoporten. KATARINA KYRKA 317 Fig. 171. Katarina kyrkas södra fasad, akvarellerad teckning, signe1:ad Jonas Julin 3 febr. 1777 Stockholms stadsmuseum. St. Catharine's Church, south fa<;ade, water-coloured drawing signed Jonas Julin, 3rd Feb. 1777. City of Stockholm Museum. Katharinakirche, siidliche Passade. Aquarcllierte Zeichnung, signiert Jonas Julin den 3 Febr. 1777. Stadtmuseum Stockholm. 21-013627. Sveriges Kyrkor. Stockholm V 11. 318 STOCKHOLM tombygget var, att »den senare av Hans Kongl. Maj:t in originali underskrevne avritning på kyrkans byggnad» försågs med »en vacker ram med fint glas före». 1 Icke heller följande år kommo arbetena i gång.2 Vid kyrkorådets sammanträde den ~:s~s~:~:oTA 14 nov. 1727 blev enligt protokollet »intet slutet eller något avgjort utan allenast något FÖRSLAGET resonerat om tombyggnadens begynnelse». Men tydligen diskuterades möjligheten och SEGRAR nödvändigheten av ritningens förändring. En vecka senare (23/ 11 ) sammanträdde kyrkorådet åter, och till detta sammanträde var Adelcrantz kallad. Kyrkoherden tog nu till orda och »föreställde hos välborne herr borgmästaren om icke den ritning till tornets byggnad att bliva rund kunde uti kantig förändras, så väl för mindre omkostnad skull som ock att församling e ns invånare bära större tycke därföre».Adelcrantz' motstånd var nu brutet. Han förklarade, »att han alltid vill söka uti denna byggnaden både församlingens nöje som ock minsta omkostnaden; ty vore han ock väl tillfreds att i stället nu ritningen är på ett runt torn, att det bleve åttkantigt, men proportion måste uti höjden därefter noga observeras.» oPPos1T10NADELC RANT7.' NYA RIT N ING Tre månader senare förelåg Adelcrantz' nya ritning, »en åttkantig ritning uppå tornet, vilken av samtliga herrar föreståndare med all tacksamhet god erkändes» vid kyrkorådets sammanträde den 27 febr. 1728. 3 Till kyrkorådets sammanträde den 15 mars hade såväl murmästareåldermannen Jonas Fristedt som stenhuggaren Olof Fristedt kallats. Med den sistnämnde träffades härvid avtal om allt »stenhuggarearbete som uppe uti tornet kan behövas för 6 300 dlr. kmb. Några byggnadsarbeten kommo dock icke i gång detta år. I stället uppfördes gråstensmur på kyrkogårdens ö. sida 4 och en läktare i n. korsarmen »V. ut mellan bägge pelarna». Icke heller följande år kom arbetet med tornet i gång på allvar. 5 Murmästaren Fristedt började dock mura foten till den åttkantiga tamburen, varvid den p åbörjade runda foten fick stå kvar och användes som grund. 6 Murningsarbetet fortsattes 1730, men även nu i ganska liten omfattning. På hösten sistnämnda år lades ett nytt golv av tegel in uppe i tornet under »klockstapeln», som samtidigt härmed gjordes om. Genom denna brandbotten hade man »gjort fredt för eldsvåda i kyrkan». I samband härmed diskuterades åter den alltjämt olösta frågan, »huru och på vad sätt det trinda hålet mitt uti största kyrkvalvet 1 Vid kyrkorådssamm anträde 21 / 9 1726 fattades beslut härom samt att »den som b em:te avritning förfärdigat skall för detta sitt besvär bliva rekompenserat med trenne dukater in specic». Ritningen är alltjämt inrama d i denna ram. 2 Klockornas slutbetalning och en avbetalning till stenhuggaren Olof Fristedt för »stenarb et et till tornet» finnas upptagna i detta års räkenskaper. 3 Den 13 apr. 1728 utb etalades ersättning till »Mons. Grååberg för det h an avritat tornet och altartavlan•. 4 Se k apitlet Kyrkogården s. 245. " Vid kyrkorå dets sammanträde den 31 jan. 1729 överlades om materialens upphandlande •till tornets uppbyggande uti detta ån. 6 Någon förändring m ed h ä nsy n till de gamla murarn as hållfasthet vidtogs sålunda icke. KATARINA KYRKA 319 skulle kunna igentäppas». 1 Under 1731 pågick tillhuggningen av sten för tombygget och byggnadsmaterial fördes fram till kyrkan. På våren 1732 gjordes äntligen en kraftansträngning att få någon fart på tombygget. Vid kyrkorådssammanträde den 23 apr. meddelades att murtegel och andra byggnadsmaterial funnos i förråd, men pengar till »arbetsfolkets avbetalning» saknades. Olika utvägar diskuterades vid detta och följande sammanträden. 2 Hos Kungl. Maj :t begärdes tillstånd till en stambok för insamling i staden och på malmarna. Förslag väcktes också om att församlingen skulle anslå pengar och församlingsborna hjälpa till med dagsverken in natura . I slutet av apr. hade »kyrkans drängar,> byggt ställningar för murarna och hissat upp tegel och bruk, och i början av maj satte Fig. 172. Detalj av smidesräcke kring lantermurmästaren Fristedts folk igång med murninen, utfört 1736 av Håkan Forssman. Foto G. Löwendahl 1940. ningsarbetet. Fristedt hade då gjort en arDetail des SchmiedegeDetail of iron hand-rail betsritning i stor skala, »tornets avfattning länders um die Laterne. round the lantern, exe1736 von H å kan Forsscuted 1736 by Håkan i stort mått», för vilken han erhöll särskild man ausgefiihrt. AufForssman. Photo. G. nahme G. Löwendahl Löwendahl 1940. betalning. Stenhuggaren Fristedt hade ända 1940. sedan årets början varit i full gång med att hugga den erforderliga naturstenen, som skulle ingå i tamburens murar.3 I mitten på juli hade murningen hunnit så långt att »fönstervalvstyckena» då kunde inpassas. Vid denna tid hade också mäster Johan Theuligs timmerkarlar kommit i arbete med bjälklag och resning. Murningsarbetet avslutades den 8 sept. Tamburens murar voro då i stort sett färdiga. Timmermännen fortsatte sitt arbete till slutet av nov., då ett förlorat tak lades över tornet. Kordonglisten och arkitraven täcktes med kopparplåtar. 4 Under arbetets gång visade det sig, att »några små sprickor och rämnor uti kalkbanden neder vid de där understående valvbågarna» uppkommit >>Under kyrkans stora valvrundel», De hade emellertid ingen betydelse.5 Kyrkorådsprot. 4 / 9 1730. Under 1730 byggdes en läktare »emellan pelarna på södra sidan i koret.. Kyrkorådsprot. 2 3 / 4 , 7 fs och 1 8 / 5 1732. 3 Han erhöll en!. ackordet 17 / 18 / 26 / 4 1 000 l//.;tl. ,r('t*'"-, { 1 ·"'" ·"' /i5Y" "'1 ,, ,...,,... " -~~~-'----+"---------'"'---- ....·• Fig. 174. C. C. Gjörwells E ntwurf aus dem Jahr 1827 ftir eine Renovierung des Kircheninnern. Regierungsbeschluss vorn 16. J a n.· 1828. Archiv d er Kirche. C. C. Gjörwells förslag 1827 till inre restaurering av kyrkan, av Kungl. Maj:t fastställt den 16 januari 1828. Kyrkans arkiv. C. C. Gjörwell's proposal, 1827, for the restoration of the interior of the church, decided upon by His Majesty's Government, 16th Janua ry, 1828. Church Archives. Vid kyrkorådets sammanträde den 9 okt. 1748 framlade kyrkoherden Båld förslag, att den provisoriska orgelläktare, som fanns i v . korsarmen, skulle ersättas av en ny, till vilken ritningar och kostnadsförslag skulle anskaffas. Ritningar och kostnads- ORGELL .~KTARE, PR ED IKSTOL 326 STOCKHOLM förslag utarbetades av byggmästare Theulig i mars 1749, och i maj påbörjades bygget. Med bildhuggaren Jakob Clerk träffades avtal om den dekorativa utsmyckningen. I febr. 1752 började kyrkans drängar flytta in »bildhuggeriet» »runt omkring stora orgelläktaren», och följande år var själva läktaren färdig. Orgelverket och orgelfasaden fullbordades 1763 efter ritning av Jean Erik Rehn och försågs med skulptural utsmyckning av Jakob Clerk. En ny predikstol, utförd efter ritning av Karl Fredrik Adelcrantz, uppsattes på samma plats som den tidigare och invigdes 1753. 1 sY DvÄsrnA Sedan arbetena med själva kyrkorummet år 1763 förts till sitt slut, beslöt kyrkoPAVILJoNGEN rådet 1764 att iordninaställa den s.v. paviljongen till gravkor, varvid bl. a. fönster !ORDNINGsT;\LLEs TILL sattes i de med bräder provisoriskt igenspikade fönsteröppningarna. Följande år anGRAvKoR ordnades ett särskilt rum för kyrkorådet ovanpå sakristian. En ny trossbotten inSAMMANTRÄ- lades. Fönstren försågos med omfattningar av aotlandssten och en blåmarmorerad DESRUM BYGaEs r sAKnr- »porcelainskakelugn efter Cronstedts facom 2 uppsattes. ~ ~ STIAN BÄNKARNA a. J. ADEL- CRAN Tz.. octt INTERIOREN Pousett. 3 De båda bänkkvarteren byggdes nu upp amfiteatraliskt. Från en smal gång, som löpte utefter utsidan av vardera kvarteret, kunde man komma in i dessa bänkar. Till gången förd e en på baksidan (s. sidan) av kvarteret belägen trappa samt en dörr från sidogången framtill omedelbart bakom den första bänken vid korsmitten (se fig. 173). Hur Göran Josua Adelcrantz tänkt sig utformningen av de detaljer i interiören, som tillkommo efter hans död, veta vi inte; de bevarade ritningarna av hans hand ge därom ingen upplysning. Säkert är emellertid, att han tänkt sig uppförande av orgelläktare och predikstol på samma platser som före branden. De övriga läktarna och bänkanordningen i s. korsarmen har Adelcrantz däremot troligen icke projekterat. Församlingen önskade dock en läktare i n. korsarmen i likhet med vad som hade varit fallet före branden. Såväl denna som de smärre läktarna i koret och s. och n. korsarmarna hade byggmästaren J. N . Theulig till inventor och mästare. Den stora läktaren i n. korsarmen synes icke haft någon lycklig utformning. Den nedtogs vid den stora reparationen på 1820-t., 4 då den ansågs »vanprydlig» och »för uthyrning av bänkarna oförmånlig».5 De båda små läktarna i koret voro tydligen icke heller lyckade, och om de graderade bänkkvarteren i s. korsarmen säges det, att de voro »missprydande och saknade överensstämmelse med de övriga». 6 Röra nde läktare, orgelverk och predikstol se kapitel 16, Inredning och lös a inventarier. Rörande överintendenten C. J. Cronstedts bränslebesparande kakelugn se SELLING, Svenska herrgårdshem under 1700-talet, Sthlm 1937, s. 144 ff. a Ritning i kyrkans arkiv. 4 Se h ärom sid. 327 ff. 5 Kyrkorå dsprot. 10/5 1824. 6 K yrkorå dsprot. 4/ 2 1832. Berättelse om den 1829-30 utförda reparationen. 1 2 År 1780 förändrades bänkarna i s. korsarmen enligt en ritning av byggmästare KATARINA KYRKA 327 Rörande färgerna i denna 1700-tals-interiör finnas några uppgifter bevarade. Altar- F.:\RGERKA I INuppställningen var marmorerad i olika färger med mörkt grönt som dominerande ton 1700-T:S TERIÖREN samt förgylld; å predikstol och orgelläktare dominerade även samma mörkgröna marmorering, listverk och skulptur voro förgyllda. Det smidda järngallret kring altaret stod också grönt. De övriga läktarna voro målade i grå ton med lister och ornament förgyllda. 1 Bänkarna i koret voro gråmålade. I övrigt var bänkinredningen helt omålad.2 Bänkarna voro »av en ovanlig höjd»; bänkdörrarna voro lika dem som vid denna tid funnos i Uppsala domkyrka. 3 Väggarnas kalkvita färg bröts endast av den högst uppe i kupolen blått i blått målade himlen samt urtavlans förgyllda siffror och visare. Redan vid sekelskiftet 1800 voro vissa reparationsåtgärder påkallade. 1801 repare- INRE REPARArades och omlades kyrkogolvet, 4 och 1806 vitlimmades kupolvalvet, urtavlan om-;~~Nsl~~~ÄR~. målades i himmelsblå färg och visareängeln förgylldes. Men en mera omfattande restau1806 rering av kyrkans inre, »dels avseende avhjälpande av bristfälligheter dels med avseende på ändringar i tidens smak såsom bidragande till kyrkans prydnad», ansågs snart nödvändig. Den 3 december 1820 beslöt kyrkorådet uppdraga åt stadsarkitekten professor c. c. aJöRC. C. Gjörwell att upprätta förslag och kostnadsberäkning för kyrkans inre reparation. SLAG W ELLs FÖRTILL INFörslaget förelåg i mars följande år och granskades av en för detta ändamål tillsatt RE REPARA. deputat10n .5 I augusti 1822 var deputationen färdig med sitt arbete, 6 som innebar TION 1821 en överarbetning och en nedskärning av det Gjörwellska förslaget. Deputationens förslag antogs av församlingen på sockenstämma den 24 nov. 1822. Arbetet kom icke till utförande. Vid kyrkorådssammanträde den 5 okt. 1823 anmälde istället kyrkoherde Ruus, att han träffat avtal med bildhuggaren Thoman 7 om upprättande av E. F. THoMAixs ett förslag till kyrkans invändiga reparation till billigaste kostnad. Thomans förslag TILL FÖRSLAG INRE med fyra ritningar och kostnadsberäkningar var färdigt i febr. 1824. Kyrkorådet be- RESTAUREslöt emellertid först inhämta Gjörwells yttrande om detta samt att underställa det RING 1824 överintendentsämbetets prövning. 8 Thomans förslag upptog i huvudsak Gjörwells och det tidigare antagna förslagets arbeten men gick längre än dessa. Det omfattade korthet följande arbeten: Utvidgning av koret; flyttning av altaret österut; sänk1 Uppgifterna om c.1lningen finnas dels i räkenskaperna dels i kyrkorådsprot. 18/10 1826 o. 4/2 1832. 2 Den stod omålad ända tills bänkarna ombyggdes 1829. a Uppgifterna i kyrkorådsprot. 25 / 8 1826 o. 4 / 2 1832. • Gångarna lades med plansten. I gångarna i norra korsarmen användes härvid gravstenar från kyrkogården. 5 Kyrkorådsprot. 5 /a och 25 / 7 1821. 6 Kyrkorådsprot. 12 / 5 1822. 7 Kungl. bildhuggaren Ernst Filip 1 homan f. 1760, °j° 1833. Thomans meritförteckning finnes tryckt av A. BAECKSTRÖM, Thomans och Estenbergs meritförteckningar, Tidskrift för konstvetenskap, 1919, s. 151 ff. 8 Kyrkorådsprot. 10 / , 21 / o ' la 1824. 2 2 328 STOCKHOLM Fig. 175 . K a tarina kyrk a, interiör mot koret. Foto fr å n omkr. 1880. Stockholms stadsmuseum. K atharin akirche. Inneres gegen den Chor. Aufnahme St. Catharine's Church , interior towards the choir. · etwa 1880. Stadtmuseum Stockholm. Photo. from c. 1880. City of Stockholm Museum . H.ESTAUilERINGSAR DETEN 1824 ning av korgolvet; upptagande av ett fönster mellan koret och Lillienhoff-Wattrangska graven; förändring av läktarna i koret och korsarmarna; nytt trägolv i hela kyrkan; ombyggnad av bänkarna; reparation av orgelverket m. m. ; uppsättning av en plafond i kupolens hjässa samt vissa förändringar i samband härmed. Thomans förslag kompletterades med ett i maj av murmästaren G. E. W esterberg uppgjort förslag till skrapning, v attrivning och avfärgning av väggar och valv, upptagning av de till hälften igenmurade runda fönstren över n. och s. kyrkodörrarna samt en gipslist kring plafonden i kupolen. Vattrivningen och avfärgningen av kyrkans valv och väggar samt även en del av de andra arbet ena utfördes under sommaren och hösten 1824. Plafondmålningen i kupolen utfördes av professor Otto Henrik Wallgren, 1 vars anbud och ritning hade godkänts av kyrkorådet. En rund ram av gjuten gips och med skurna träornament uppsattes enligt Thomans ritning och förslag kring plafonden och förgylldes . En mindre 1 v. professor f. 1795, ·r 1857. KATARINA KYRKA 329 Fig. 176. Katharinakirche. Inner es gegen die Orgelempore. Aufgenommen von der Kanzel. Aufnahme etwa 1880. Stadtmuseum Stockholm. Katarina kyrka, interiör mot orgelläktaren, tagen fr ån predikstolen. Foto omkr. 1880. Stockholms stadsmuseum . St. Catharine•s Church, interior towards the orgauloft, taken from the pulpit. Photo. c. 1880. City of Stockholm Museum. rund ram uppsattes runt urtavlan; den gamla »visareängeln» gjordes om till en »enkel timvisare». Denna målning finnes alltjämt bevarad fig . 180. En fönsteröppning upptogs mellan koret och Lillienhoff-Wattrangska gravkoret. Mellan sakristian . och n. korsarmen upptogs en dörröppning. Nytt golv av trä inlades i koret. Den stora läktaren in. korsarmen nedrevs. Nya vindfång byggdes vid s., v . och n. ingångarna. Och slutligen reparerades fönstren och gjordes delvis nya. Den 29 oktober slutbesiktigades de fullbordade arbetena. 1 Gjörwell hade under hela tiden lämnat råd och anvisningar och deltagit i överläggningarna samt kontrollerat arbetets genomförande. Thoman handhade den direkta arbetsledningen. Han gjorde en uppmätningsritning av kyrkan och levererade ritningar till vindfång, ny bänkinredning m. m. och utförde även en del av arbetena. 1 Besiktningen utfördes på församlingens uppdrag av professor Westin, arkitekt Enander och murmästareåldermannen Thun; till besiktningen kallades också Gjörwell, Thomrin m. fl., som handhaft arbetena. Kyrkorådsprot. rör. arbetena 10 / 6 , • 7 / 5 , 2 / 7 , 4 / 8 , 1°; 9 och 27 /w 330 REPARATION STOCKHOLM Redan på våren följande år diskuterades möjligheterna att fortsätta reparationen reparation av Lillienhoff-Wattrangska gravkoret, där en uppsnyggning nu var nödvändig, sedan fönsteröppningen mot kyrkan upptagits. Gravkoret försågs med nya fönster, väggar och valv kalkades. På hösten 1825 beslöt emellertid sockenstämman tillsätta en särskild deputation för att vidare utreda frågan om fortsatt reparation.1 I maj följande år förelåg denna utredning, som av deputerade utförts i samråd med Gjörwell och Westin, och behandlades sedan vid flera kyrkorådssammanträden. 2 FÖRSLAG TILL Till det sista och avgörande sammanträdet hade kyrkorådet som särskilt sakkunniga FORTSATT IN- inkallat hovintendenten Scheffer, hovarkitekten Nyström och professor Bäck. Nyström RE RESTAURERING 1826 framlade härvid en del förslag, bl. a. att koret skulle stängas med en balustrad. Han förklarade sig också villig att under reparationen gå tillhanda med upplysningar och biträda rntan allt avseende på belöning eller arvode.» c. c . GJöRPå sockenstämman den 21 jan. 1827 antogs i huvudsak det sålunda av kyrkorådet wELLs FÖR- framlagda restaureringsförslaget, och den 4 mars uppdrog kyrkorådet åt Gjörwell att SLAG uppgöra ritningar och utarbeta arbetsbeskrivning i enlighet med det av stämman antagna förslaget för att underställas överintendentsämbetets och Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Den 18 april förelåg Gjörwells ritningar och förslag fig. 174. Överintendentsämbetet hade emellertid ett flertal invändningar att göra mot förslaget. 3 . Kyrkorådet fick handlingarna på nytt för att yttra sig i anledning härav. 4 I detta yttrande, som avgavs den 22 nov., avvisades överintendentsämbetets invändningar på alla punkter. Kyrkorådet stödde sig här".id på en av Gjörwell upprättad promemoria. 5 Kungl. Maj:t fastställde den 16 jan. 1828 Gjörwells förslag. Några arbeten kommo emellertid icke i gång detta år. Först i nov. 1828 beslöt kyrkorådet uppdraga åt Gjörwell att uppgöra en arbetsbeskrivning på de arbeten, som skulle utföras »i enlighet med den av Kungl. Maj:t stadfästade ritningen.»6 Han skulle även »uppställa regler för reparationen, efter vilka arbetet i sin helhet eller till vissa delar kan utlämnas på entreprenad.» Den 17 mars 1829 förelåg Gjörwells »efterrättelse angående förändring uti S:ta Katarina kyrka» jämte ritningar. 7 Arbetena påbörjades den 21 april 1829 och pågingo till slutet av nov. De återupptogos RANGsKA GRAVKORET 25 / 9 och is1i 0 1826. Underdånigt yttrande d. 12 juni 1827. • Den 5 / 7 1827. 5 Promemorian finnes in extenso intagen i kyrkorådet s protokoll 23 /u· Frågan hade även behandlats vid kyrkorådssammanträden den 18 och 31 juli. 4 6 Kyrkorå det hade behandlat restaureringen på sammanträden 22 / , 13 / , 25 /i / 11 och 0 samt 2 5 7/ 11 1828. 7 »Efterrättelsen» finnes intagen i kyrkorådets prot. 17 / 3 1829. Uppgifterna om arbetena äro i det följande hämtade från denna samt från en i kyrkorådets protokoll 4 / 2 1832 intagen utförlig berättelse om den 1829- 30 utförda reparationen. 2 29 / ., ~~F~~~~:~~~ av kyrkans inre. Det enda arbete, som under år 1825 kom till utförande, var en invändig 1 ao/io 1825. 3 KATARINA KYRKA 331 i mitten av maj följande år och voro fullbordade i okt.1 Korets förändring genomfördes RESTAUREnu med sänkning av golvet och tillbakaflyttande av altaret. Golvet lades med trä. ~~~~~~R~~­ 1 Läktarna ombyggdes med raka bröstningar och nya trappor. Till dessa läktare flyt- 1829- 30 tades nu basrelieferna från de små läktarna i s. och n. korsarmarna. Ny altardisk, nya KORET Fönbalustrar och grindar, nya korbänkar samt nytt korskrank förfärdigades efter G1' örwells ÄNDRAS, LÄKTARNA OMritningar. 224 bänkar byggdes efter ny modell och 74 äldre bänkdörrar förändrades och BYGGAs användes. Bänkkvarteren ä ndrades. De graderade bänkkvarteren i s. korsarmen försvunno. Gångarna lades med plansten. Härvid blev det nödvändigt att bortspränga en del uppskjutande bergpartier i n. korsarmen. Nya bänkar byggdes även på orgel- NYA B .: \.NKAR läktaren. Orgeln reparerades. Fönstren reparerades. Ett blindfönster målades av pro- ocH GoLv fessor Limnell på korets n. vägg såsom pendang till det mot Lillienhoff~Wattrangska gravkoret upptagna. Altare, predikstol, orgel, orgelläktare, bänkar m. m. ommålades, renoverades och förgylldes. Den mörkgröna marmoreringen på orgelläktaren, predik- NYA FÄRGE11 stolen m. m. ersattes nu av en ljusgrå marmorering. Även altaret marmorerades i ljusare färger och med rikare förgyllning. Läktarna i koret förgylldes »å erforderliga ställen.» Gjörwell hade sålunda gjort ritningar och arbetsbeskrivningar, och det var också han, c . c. GJönsom ledde ombyggnadsarbetet på ett sådant sätt, att han vann församlingsbornas c~~~LB~~:i sympati och aktning. 2 Som ett slags dagkontrollant och verkmästare anställdes kon- cARLssoN duktören C. G. Blom Carlsson att ha »tillsyn över arbetet enligt professor Gjörwells ritningar och beskrivning samt ombestyra anskaffande av samtliga materialier». Å en modell av kyrkan från år 1870 samt å de äldsta bilderna av interiören, som finnas bevarade (fig. 175- 179), står denna i huvudsak i det skick, i vilket Gjörwell omskapat den. Några förändringar hade dock genomförts i början av 1860t. Någon uppvärmning av kyrkorummet hade icke tidigare funnits. Förslag väcktes 1861 att införa gasbelysning och anbringa en värmeapparat i kyrkan. Behovet av en uPPVÄRMvärmeapparat, heter det 15/2 1862, »torde numera kunna anses erkänt i vårt kalla klimat NINGsANoRoNING 1862 och än mera i denna fattiga församling, där nu utan allt tvivel en stor mängd av brist på tjänliga kläder hindras vintertiden från kyrkobesök.» Sedan kyrkostämman den 2 mars 1862 beslutat om restaurering enligt kyrkorådets förslag, tillsattes den 1 april en särskild byggnadskommitte, bland vars medlemmar märktes professor C. G. Blom Carlsson och ingenjör W. Lindberg. Arbetena, som förutom värmeapparat och gasbelys- NYA Fö1'sTERB.~GAR ning omfattade nytt golv av trä, nya fönsterbågar av järn, vissa reparationsåt- Av JÄR1' 1 Den ·17 okt. återinvigdes kyrkan i närvaro av bl. a. överståthållare Sprengtporten och biskop J. 0. Wallin. 2 Den 18 / 6 beslöt kyrkorådet till professor Gjörwell, •som biträtt med råd o. upplysningar, uppgjort ritningar och kostnadsförslag, fortskyndat arbetet i hög grad och haft överinseendet, men icke erhållit någon discretion», utbetala 666 Rdr 3 2 sk. samt avlåta en tackskrivelse. I sitt svar framhöll Gjörwell ; den utmärkta tillfredsställelse, jag alltid skall erfara om genom mitt biträde vid den nu fulländade reparation av Katarina kyrka och skolhus jag kunnat tillvinna mig och motsvara kyrkorådets hedrande förtroende. • 332 STOCKHOLM gärder i kyrkans inre samt ombyggnad av orgeln, genomfördes under å r 1862. Orgeln och målningsarbete na blevo dock ej färdiga förrän på sommaren påföljande år. 1 Åren 1891- 1892 genomfördes den sista mera omfattande reparationen av kyrkans inre. Nya vindfång in. och s. och nya öppna bä nkar byggdes nu efter ritningar av Carl Möller. Fönstret mellan Lillienhoff-Wattrangska gravkoret och kyrkans kor igensattes. Väggar och valv skra pades, vattrevs och målades.2 Skisser och förslag till dekoration å väggar och valv hade uppgjorts av arkitekten Agi Lindegren. Målningen och den dekorativa utsmyckningen i kupolvalv och korvalv utfördes av Lindegren, vilken som medhjälpare hade Edvard Bergh J:-.RE RE STA U RE RI NG 1891 - 1892 :'V 1 Kontraktet i RÄK. 1695, verif. folio 846, återgives som bilaga 1, enär man därav får en utmärkt uppfattning om det omfattande arbetets utseende. Rörande betalningen se även RÄK. 1696, verif. 3/5. - Om arbetet se även JoHNN Y RoosvAL, Hofbildhuggar en Burchardt Precht, i Sv. Allm. Konstför. Pub!. XIV, Sthlm 1905, s. 35-36. 2 NORD. M. inv. nr 14. 658. Försett med 4 glas i en mässingsställning med ståndare av förgylld metall. Fot och ryggplatta av trä. H. 59. B. 39. KATARINA KYRKA lock (skjutlock) på, varest numrerne ligga uti, som da geligen står i hö gkoret, kantoren tillhanda. » Av den noggranna beskrivningen förefaller det nästan, som om bruket av nummertavlor för församlingen vid denna tid vore n ågot tämligen nytt. INv. 1747 upptager »tvenne stora ljusplåtar, sitt andes vid siffertavlan ». 1830 uppgives kyrkan ha inalles 5 st. nummertavlor, varav 2 voro de gamla fnin 1711. 351 Kyrkans bänkar äro öppna och målade i brun ton. Kr. godkände 29 / 4 1891 ritningar till de nuvarande bänkarna, utförda av arkitekten Carl Möller. 1 Samtidigt beslöts försälja de äldre, slutna bänkarna. De nya bänkarna utfördes hos Ekmans snickerifabrik och målades av målarmästare J. Ludv. Högberg. Sedan bänkarna i den provisoriska kyrkan, som invigdes vid Mikaelis 1654, blivit färdiga, började bänkrum att uthyras 3 / 3 1655. Bänkarna voro försedda med »armträn ». Enligt Jean de la Vallees plan från 1656 hade man avsett att placera bänkar i alla 4 korsarmarna. Så torde också ha skett. De bänkar, som uthyrdes, voro 1672 42 st., varav hälften avsedda för kvinnor. Varje bänk rymde 13 personer. 1668 års INV. upptager 4 röda kläden att kläda bänkarna Fig. 190. Nummertavla fr ån 1711. med. 1688 inköptes för k:ans medel »till Verstafel von 1711. Number board, from 1711. herrebänkarna» 24 alnar rött kläde. 1691- 92 erhöll k:n ny bänkinredning, som utfördes av snickarna Johan Ebbe och Jonas Andersson Loos samt klensmeden Isak Lang. De insattes på ett underrede av bjälkar under ledning av stadens byggmästare Hans Konrad Buchegger. Kvinnornas platser voro i k:ns n. del, männens i s. Äkta makar sutto tillsammans. Skarprättaren o. »hans följe» hade egen bänk. De nya bänkarna hade tillkommit främst med anledning av högaltarets flyttande till sin nuv. plats. 2 Ritning i B. St. 30/4 1696 hetalades »Ingenjören Petter Arosander, som haver fattat en geografisk avritning över gravar och bänkar i S:tae Chatarinae kyrko» och snickarmästare Petter Lorentz gjorde ram därtill. Ritningen är upptagen i INV. 1706. Den förvaras ännu i kyrkan. 85,5 x 82,5 cm. i 2 BÄNKAR i(LDRE UÄNKAH 352 STOCKHOLM 1700 nämnes »Furstinnans bänk» (trol. Karl XIl:s syster Hedvig Sofia), som kläddes med rött kläde med anledning av segern i Danmark d. å. I INV. från 1700-t:s f. hälft omtalas olika svarta och röda bänkkläden. INV. 1706 nämner »2 st. frinycklar att låsa upp bänkarna, när lik och annat på färde är». Enl. KR. PROT. is;11 1719 beslöts att »2 st. bänkar av lika storlek, som den sjungaren haver sitt rum uti, skulle å norra sidan uti höga koret uppsättas». Efter branden 1723 blev det nödvändigt att också skaffa ny bänkinredning. I nov. d. å. ingav arkitekten Göran Josua Adelcrantz ritning och plan till nya bänkar. Sedan snickarmästaren Ludvig Neijbert 4 / 6 1724 uppmanats inkomma med förslag till bänkar, överenskoms med honom, mäster Erik Öhrn och mäster Sven Pihl den 11 / 6 om bänkarnas förfärdigande. De stodo färdiga i sept. och voro 240 st., indelade i 10 kvarter med 2 kvarter i vardera n., v. och s. korsarmarna samt 4 kvarter i mitten. En bänk närmast koret reserverades för herrar riksens råd och försågs med gallerverk av trä. Första bänken i l:sta kvarteret anslogs till magistraten och l:sta bänken i 2:dra kvarteret till Kr. De förnämsta bänkarna erhöllo särskild beklädnad med röda eller svarta kläden vid tillfällen av fest eller sorg. Magistratens bänk kallades även »borgmästarebänken». 1760 uppfördes i koret bänkar för »kommunikanterne och skolepiltarne.» 1780 ändrades bänkarna i s. korsarmen så att de höjdes mot kyrkodörren och erhöllo en lutning framåt, »vilket skedde för att erhålla tillgång för flera bänkrum åt fruntimmer, varför ock hälften eller ena sidan åt dem anslogos». 1 Vid mitten av 1820-t. umgicks man med planer på nya bänkars anskaffande. 2 Först 1829-30 tillkommo emellertid nya bänkar för hela k:n. De voro slutna och indelades i 8 kvarter och uppgingo till 224 st. I koret stodo 18 st. oljemålade bänkar, gjorda av snickaren Ditzinger. De övriga utfördes av snickarna Blom, Säfbom och Ekstein. För lås och järnbeslag svarade smeden Löfström. Målningen utfördes av målaren Ruback. Vidare ·vidtog man den anordningen, att »i stället för hittills brukliga stolar, förfärdigades och anskaffades samt på gångarna i kyrkan utsattes säten, varpå platser uthyrdes för kyrkans räkning». Bruket med uthyrda och med anledning därav låsta bänkar höll sig segt kvar. Ännu 1882 öppnades de stängda bänkarna för icke betalande, först när ingångspsalmen sjöngs. Efter åtskillig diskussion i Kr., där man hade svårt att enas om saken, självdog frågan i och med anskaffandet av nya, öppna bänkar 1891. I k:ns ägo ett nyckelskåp med bänknycklar. Brunmålad furu, indelat i 2 avdelningar med dörrar. T. v. målat med vit färg »Qvins», t. h. »l\fans». Upptill handtag av trä. Lås. 1 I kyrkoarkivet finnes en odaterad och osignerad ritning med bänknumrering, en del smärre ritningar till slutna bänkar samt en »Plan och fasad till förändring av bänkarna på södra sidan uti Catarinae kyrka. Med en liten läktare vid södra dörren på sätt som uti slottskyrkan.», signerad G. R. Pousett. Odaterad. 2 I kyrkans arkiv förvaras en osignerad plan av kyrkan med bänkinredning, daterad 1824, samt en »Projektritning till nya bänkar i Catharinac kyrka», sign. Axel Nyström 12/12 1826. KATARINA KYRKA 353 Begegnung von Maria mit Elisabeth. Relief von cler siidlichen Chorempore. Fig. 191. Marias och Elisabeths möte. The meeting of Mary and Elisabeth. Relief from the south roocl-loft. R elief fr å n södra korläktaren. Inuti förvaras en saml. äldre nycklar med vidhängande nyckelbrickor av trä. H. 71. B. 64. D. 13. Läktare, 2 st., i resp. s. och n. korsarmarna på v. väggen. Brunmålade med förgyllda lister. Bröstningarnas fält målade med korslagda kvistar och kyrkliga emblem i guld mot grön botten såsom brinnande lampa, vågskål, sädeskärve och dyl. Läktarna torde ha tillkommit på 1830-t., då äldre läktare nedtogos och alla k:ns läktare nymålades och nyförgylldes av målaren Ruback. Korläktare, 2 st., på ö. korsarmens (korets) n. och s. väggar. Vardera med 4 fält med figurframställningar, skurna i trä. Omålade. Läktarna i övrigt brunmålade. Den n. läktaren har följande motiv fr. v. t. h.: de 4 evangelisterna Johannes, Markus, Lukas och Matteus med symbola. Den s. läktaren fr. v. t. h.: Kristus och Nikodemus, Maria och Elisabeths möte, Bebådelsen, Zacharias inför altaret och ängeln Gabriel. Varje fält 89 X 69 (fig. 191 ). De skulpterade fälten, som nu äro infällda i läktarbröstningen, torde härleda sig från 1700-t:s mitt. D e äro utförda av bildhuggaren Magnus Granlund och tillkommo i samband med smärre läktare i n. och s. korsarmarna 1746. (se s. 324). 1701 uppsattes i n. korsarmen en läktare av slottsbyggmästaren Hans Konrad Buchegger. Den torde ha visat överensstämmelse med kyrkans då nya orgelläktare av år 1694. I KR. PROT, 24 / 2 1701 nämnes, att »Arkitekten mäster Hans Buchegger till i 23* LX.KT .·\ nE ÄLDRE L\KTARE STOCKHOLM dag lovat inkomma med avritning på den läktare, som nu skall byggas här i kyrkan.» Han blev emellertid denna gång förhindrad, men uppvisade en ritning den 2/ 3 s. å., »vilken avritning alldeles kommit överens med kyrkans orgelläktare. Mr Hans tillsporcles, om han tyckte det vore nödigt, att sådan läktare skulle utgå framman till uppå, som uppå orgelläktaren'? Vartill han svarade ja, dels därför, att alla läktarna här i kyrkan m åtte bliva like ... » Läktaren betalades av handelsmannen H erman Daniel Hermanni som på sin bekostnad »till Guds namns ära, St:ae Catharinas prydnad och nytto» lät uppföra den. Den var enl. dåtida åsikt »vacker och välsirad». Förstördes sannolikt 1723. Efter branden tillkom 1728 »lilla läktaren » i n. korsarmen. 1746 uppfördes en läktare på s. korsarmens v. vägg. Den var försedd med bildhuggeriarbete av Magnus Granlund och kostade 250 dlr kmt. Året därpå 13 / 12 beslöt St., att en läktare för kvinnor skulle uppföras i n. korsarmen, vartill byggmästaren Theulig utförde ritningen. Bildhuggeriarbetet utfördes av Carl Magnus Norberg för 362 dlr inklusive förgyllning. Läktaren nedtogs med de andra 1829-30.1 Enl. KR. PROT. 17 / 5 1747 beslöts, att uppsätta en läktare över sakristians dörr. Den utfördes av Theulig för 500 dlr kmt och gjordes lika med en förut mitt emot befintlig samt användes av rådets herrar, som där »kunde sitta tillsammans under gudstjänsten». Rådsherrarna bidrogo var för sig med medel härtill. I KR. PROT. 9/ 11 1747 talas om en »förlorad» läktare, som uppsattes över stora dörren och som 1749 flyttas till s. dörren. Ett beslut 1783 att uppsätta en mindre läktare vid det ena fönstret utmed s. kyrkodörren, kom aldrig till utförande. Orgelläktar e n äger en balustrad, indelad i segment. Målad i likhet med k:ns övriga läktare. Mittpartiet har 2 grönmålade fält med målade musikinstrument i guld. I mitten en oval, förgylld kartusch, tjänande som nu~mertavla. Det rikt skulpterade underpartiet uppvisar k eruber, en lambrequinbård samt kartuscher med rocailler. En större mittkartusch med roca ille bäres av 2 änglar. Allt förgyllt. När k:n vid mitten av 1700-t. skulle erhålla nytt orgelverk, tillkom i samband härmed även ny orgelläktare. Skeppskommendören J ean Godau gav 1 000 dlr kmt därtill 1748. Vid St. 5 / 3 1749 uppvisades en ritning av byggmästaren Theulig till ny orgelläktare, vilken förutom bildhuggeriarbetet skulle kosta 2 000 dlr. 2 Bildhuggaren Jakob Clerk begärde för sitt arbete 1 000 dlr, om k:n bestod virke och arbetsfolk. Läktarstommen påbörjades i maj d. å . och var färdig i okt. Den 21 / 6 1749 uppvisades i Kr. en av bildhuggaren Clerk gjord »ritning till en sirat eller s. k. undergehäng, som kommer att förfärdigas under orgelläktaren frammanföre». 1 I kyrkan förva ras 2 st. gamla fragment av l ä ktarbröstningar (fig. 221'), skurna i trä med relieforn ering. H. 56, r esp. 51. L. 196, resp. 106. De visa spår av gammal blå färg och förgyllning. Ha möjligen samband med ovan omtalade. 2 •Projekt till orgelläktaren i S:t Catarina kyrka av kongl. fortifikationsbyggmästaren J. N. Theulig•. Odaterad, akvarellritnin g, kyrkans arkiv. OH GE LLÄK- TAHE KATARINA KYRKA 355 Zeichnun g zur Orgelempo.renfassadc, 1749 . Fig. 192. Ritning till orgelläktarfasad av J. Clerk, 1749. YOn .J. Clerk, Drawing fo r the facadc of the organ-loft, by J. Cl erk, 1749. (Fig. 192.) Den gillades, men ansågs »att något bildhuggeri även må göras under de trenne små utbyggnader, som finnas på berörda orgelläktareritning». Clerk skulle inkomma med ny ritning, »som tillika representerar skyltar under de små utbyggnaderna med lövverk på sidorna». Den 5 / 7 s. å . uppvisades en dylik ritning, som »å ena hälften representerade lövverk och å andra hälften festoner jämt e en stor skylt mitt uppå och tvenne smärre skyltar under de små utbyggnader, item en s. k. uppsats ovan uppå bröstvärnet, som representerade tvenne lejon, hållande ett ovalt klot emellan sina fött er» (fig. 193). Mellan ritningarna skulle nu Kr. välja. De hade av Clerk utförts i samråd med Theulig. 1 Man valde det senast inlämnade förslaget och kontrakt upprättades med Clerk den 13/ 7 • Arbetet med uppsättningen igångsattes emellertid ej förrän 1752. 1 ·Båda ritnin garna finn as i kyrkans arkiv. Tuschlavyrer, signerade J acob Clerck. Odaterade. Zeichnung zur Orgelemporenfassad e, v on J. Clerk; 1749. Fig. 193. Ritning till orgelläktarfasad av J. Clerk, 1749. Draving for the facad e of the organ-loft, by J. Clcrk, 1749. 356 STOCKHOLM Enl. KR. PROT. 14/ 3 1753 inlämnade Clerk en ritning till en »Siffertavla, som representerar en oval form med änglahuvuden ikring, i stället för den, som finnes på förra ritningen till bildhuggeriet på orgelläktaren». Man bestämde sig för denna och nummertavlan beskrives i detalj som en oval tavla med en stor krona överst, en kerub på varje sida om tavlan samt underst tre små kronor. Ritningen skulle emellertid först underställas hovintendenten Karl Fredrik Adelcrantz, vilken gjorde en ny ritning, varefter arbetet utfördes. Förgyllningen bekostades av en sjökapten Westberg. Någon nummertavla motsvarande denna beskrivning finnes numera ej i k:n. Orgelläktaren blev ej färdig och förgylld förrän i samband med orgelverkets färdig·ställande in på 1760-t. - Balustraden omändrades delvis 1887. Läktaren restaurerades av arkitekten Agi Lindegren 1891. - Hela läktarpartiet vilar på marmorerade pelare samt mittpartiet på 4 doriska kolonner, allt av trä. ÄLorrn oRI k:n fanns under 1600-t. sen. h. en gammal orgelläktare, som förut tillhört StorG E LLAKTARE kyrkan. 1694 påbörjades arbetet med en ny orgelläktare, som blev färdig i slutet av året. Den var försedd med ett bröstvärn med 90 balustrar. o nG E LFAsAo Orgelfasaden i brunt och guld är utförd 1763 efter ritning av Jean Eric Rehn, med skulpturarbeten av bildhuggaren Jakob Clerk. 1 Nedtill i mitten 2 musicerande änglar i friskulptur, den ena med trumpet, den andra med pukor. Upptill 2 frifigurer, nämligen en ängel med lyra och en med flöjt. I vad mån Rehns skiss endast var helt allmänt hållen eller mera detaljerad, kan nu . ej med visshet avgöras. Möjligen inskränkte den sig till en antydan om den rent arkitek~ toniska uppbyggnaden. Häremot talar emellertid hans egen fört. öv. sina stora arbeten, där denna sak upptagits. Clerk inlämnade emellertid 1757 en av honom uppgjord och av överhovintendenten Cronstedt godkänd ritning till bildhuggeriarbetet. Kontrakt slöts med honom den 2/ 11 1761. Arbetet skulle kosta 6 000 dlr kmt. Dessutom erhöll han ytterligare 500 dlr. Fasaden blev färdig 1763 och godkändes då av K. F. Adelcrantz. S. å. fick målaren Wessling 8 992 dlr för orgelverkets och läktarnas målning, medan förgyllaren Gedeur erhöll 3 000 dlr. Själva fasaden förgylldes av Gedeur 1764 för 1 200 dlr. Vid den stora reparationen av orgeln på 1830-t. förnyades målning och förgyllning av . målaren Ruback, samtidigt som ny bänkinredning på orgelläktaren tillkom. o n G ELN Orgelverket är utfört 1863 av firman Åkerman och Lund, urspr. med 25 stämmor. 1910 om- och tillbyggnad av samma firma, varvid orgeln försågs med 40 stämmor, fördelade på 3 manualer och en pedal. Reparationer ha skett bl. a. 1887 och 1897. i\t..D H.E OR- GELVEHK Vid den tillfälliga »brädekyrkans» invigning i sept. 1654 lånades en liten orgel. 2 Men redan två år senare fick kyrkan egen orgel. 3 Denna reparerades eller ombyggdes redan nästa 1 »S:t Catrine kyrka ... desslikes givit dessein till orgelverket.• Se Jean Eric Rehns egenhändiga förteckning över sina arbeten, St. Eriks årsbok 1925, s. 149 o. 153. 0 Betalning till dem »som buro positivet hit och hädan, när kyrkan inaugurerades.» RÄK. 4/10 1654. 3 •Betalt till Frantz Bock på Riddarholmskyrkans vägnar för ett orgelverk till kyrkan.» RÄK. 1656. KATARINA KYRKA 357 år. 1 1663 års INV. upptager också »1 Positiv», som 1690 uppgives ha blivit renoverat med sina dörrar och lås, »vartill organisten haver nycklarna». Renoveringen skedde 1689, varvid orgelbyggaren Georg (Görgen) Weitzig även förbättrade och tillökade »orgelpositivet» med nya stämmor. 1694 flyttades orgeln upp på den då nygjorda orgelläktaren. Weitzig fick 1704 åter betalt för det tydligen ganska skröpliga instrumentets förnyade reparation. En ny orgel var otvivelaktigt nödvändig. 1711 inkom också orgelbyggaren Johan Cahman med ritning och modell till ett nytt stort orgelverk, men anbudet avslogs på grund av dyrtid. 1716 i dec. inkallades han emellertid åter för Kr. och uppmanades att inlämna projekt på nytt. Sedan ärendet än en gång uppskjutits, upptogs sa~en 1722 på nytt med samma orgelbyggare. Man beslöt nu insamla medel inom förs. Branden 1723 omkullkastade emellertid alla planer för en längre tid framåt. I okt. 1735 erbjöd Maria förs. sitt gamla »positive», men inköpsmedel saknades och frågan förföll. Först 1749 skulle frågan åter tagas upp, men dessförinnan hade man anskaffat en provisorisk orgel. 1750 omtalas nämligen, att k:ns gamla positiv såldes till Västerhaninge .k:a i Sörml. för 750 dlr. Efter förberedande överläggningar med orgelbyggaren Jonas Gren 26 /2 1749, kunde Kr. 5 / s. å. förelägga St. saken till avgörande. Gren hade inkommit med 2 förslagsritningar, 3 »N:o 1 föreställer verket i en hel kropp, n:o 2 fördelt med flyglar på sidorna». Man beslöt sig för det första förslaget, som skulle vara färdigt till pingsten 1751. Vid 1758 års slut hade orgelverk och läktare kostat förs. inalles 30 000 dlr. Orgelbyggarna Gren och dennes medarbetare Stråle hade erhållit 16 000 dlr och fingo 1759 ytterligare en »äreskänk» om 500 dlr. Reparationer skedde å den gamla orgeln 1766, 1770 (av orgelbyggaren Carl Wåhlström), 1802, 1812 och 1833 (av orgelbyggaren G. Andersson enligt kontr. av den 25/6 d. å.). Orgeln, som vid sin tillkomst varit den tredje i ordningen av alla stadens orglar, började nu bliva alltmera oduglig och otidsenlig. Efter förnyad lagning 1843, tjänstgjorde den till 1863.2 Dopfunt fr. 1912, av polerad, grönådrig kolmårdsmarmor. Nedtill kring skålens liv no PREDsK AP opolerad fris med kerubhuvuden. Kring skålens liv inskr. med upphöjda versaler på guldgrund: LÅTEN . BARNEN. KOMMA. TILL. MIG. OCH. FÖRMENEN. DEM. ICKE. Diam. 100. H. 92. Rörande dopfuntens placering i äldre tid se det byggnadshistoriska avsnittet s. 297 Enligt KR. PROT. 2 7/ 11 1715 skulle en funtfot av mässing beställas, varpå i koret en silverskål skulle ställas. Den 17 / 6 1716 gav emellertid kyrkoherden tillkänna, att handelsmannen Johan Falck skänkt en mässingsfunt, som var av drivet arbete och •Philip orgelbyggare betalt för gjort arbete på orgorna 117: -•. RÄK. 28/8 1657. Se även ABRAHAM ABRAHAMSSON-HULPHERS, Historisk avhandling om Musik och lnstrumenter, särdeles Orgverksinrättningen i Allmänhet jämte kort beskrifning över Orgverken i Sverige, 1773. 1 2 358 STOCKHOLM försedd med lock. Samtidigt föreslogs, att ett litet skrank skulle göras omkr. funten. Den 11/ 11 s. å. bestämdes, att skranket omkr. funten skulle ställas på h. sidan om altaret och göras färdigt med sådana pelare (d. v. s. balustrer), som finnas ställda om koret. Funten fick således plats i koret på en träfot och 1718 gjordes balustraden eller gallerverket med »7 pelare och postamenter i brunt och grått marmorerat.» 1782 omtalas funten såsom »Obrukelig ståendes över Wattrangske graven». D opfa t av mässing med 2 snäckformade handtag. Inskr. i nedsänkta versaler: DEN. SOM. TROR. OCH. BLIFVER. DÖPT. HAN. SKALL . VARDA . SALIG. Hör till funten. Diam. 70. Dopskål med fat av silver. Skålen godronnerad och foten prydd med bladverk. Invänd. förgylld. På foten ingrav.: TILLHÖR CATTARINA KYRKA. H. 12. Mynningsdiam. 22,5. Fotens diam. 13,4. - Fatet djupt och slätt med räfflad bård. I bottnen ingrav. som föreg. Diam. 24,2. Sv. stplr: I. G. Å. (Johan Gustaf Åkerman-Sthlm-T3 (1825). Dopskålen och fatet äro förfärdigade av silverbeslag och galoner från gamla håvar. 1658 gavs i »pestilenstiden» ett dopfat av silver av slätt arbete av »gott folk» till kyrkan. 1663 gav krigskommissarien Henrik Henriksson Lilienborg en stor dopskål av drivet silver, invändigt förgylld och försedd med hans namn och vapen. I INV. 1660 upptages även ett silverfat, avs ett till dopskål, som rådmannen Hans Olovsson (Törne) »förskaffade ifrån kämnärskammaren. » - Ett fat och en kanna av tenn »till oäkta barns döpelse» köptes 2/11 1747 och märktes med kyrkans namn. De bortbyttes emellertid enligt uppgiften i INV. 1799 mot en skål och ett fat av tenn för barndop . 1815 h ade en tennflaska för dopvatten tillkommit. :'!ATTVAHDS- KÄ HL Kalk av silver, invändigt förgylld, kring mynningen förgylld rand. Helt slät. 8-kantig fot. H. 13,4. Mynningsdiam. 7,6. Fotens diam. 10. Sv. stplr: HIL (Henrik Jacob Losch)- Sthlm- d. (fraktur) (1740). Kalken med en nu försvunnen paten upptages i INV. 1654-56 som gåva av bagaren mäster Michael Haube (Hobe). På grund av sitt skadade skick blev den 1740 helt »omlagad och förökt». - Tillhörande paten av silver, helförgylld. Diam. 9,8. Sv. stplr: I. C. (Johan Collin) - Sthlm - u(fraktur) (1756); Till kalk och paten svart läderfodral. Kalk av silver, invänd. förgylld (fig. 194). Kring mynningen förgylld rand, foten förgylld .. Cuppan slät. Foten i drivet arbete med ornering i relief med stiliserad växtornamentik och frukter, på noden 4 huvuden. H. 22, mynningsdiam. 8, 1. Fotens diam. 12. Stplr: T (trol. Thorn, Polen, 1600-t.). - Tillhörande paten av silver, helförgylld. På översidans brädd ingrav. kors. Diam. 15. Stplr saknas. Till kalk och paten brunt läderfodral. De äro en gåva av majoren Petter Stake 1658. Ka.lk av silver, helförgylld (fig. 195). Cuppa . och fot släta. · Nod med 4 kerubhuvuden och punsad ornering. På cuppans liv inskr.: mc . CALIX EST . NOVI . TESTAMENTI . EST . SANGVIS . MEVS. På foten ingrav. lillienhoffska vapnet och: PETRONELLA LrLLIENHOFF. H. 29. mynningsdiam. 13. Fotens diam. 17. 7. Stplr: AC (Abraham Carre, verksam i Sthlm 1676- 1715). - Tillhörande paten av silver, helförgylld. Slät. På översidan. ingrav.: Hoc . EST. coRPVS . MEVS., på undersidan lillienhoffska vapnet KATARINA KYRKA 359 Fig. 194. Kelch, vermutlich Thorn, Polen. Geschenk von Major Petter Stake, 1658. Kalk, trol. Thorn, Polen. Gåva av major Petter Stake, 1658. Chalice, probably by Thorn, Poland. Gift of Major Petter Stake, 1658. Diam. 19. Stplr saknas. Kalk och paten skänktes av fru Petronella Lillienhoff, f. Lohe, 1694. Kalk av silver, helförgylld. Utförd i likhet med den föreg. På cuppan ingrav.: KRISTI BLOD FÖR DIG UTGJUTET. På foten: KATARINA KYRKA 1894. H. 30. mynningsdiam. 13. Fotens diam. 18. Sv. stplr: GAB (Guldsmeds a. b. i Sthlm) - Sthlm - Q6 (1894). - Tillhörande paten av silver, helförgylld. På översidan ingrav.: KRISTI LEKAMEN FÖR DIG UTGIVEN. KATARINA KYRKA 1894. Diam. 19. Sv. stplr som kalken. 360 STOCKHOLM Fig. 195. Kelch, von Abr. Carre, Stockholm. Geschenk von Frau Petronella Lillienhoff, 1694. Kalk, utförd av Abr. Garn), Stockholm. av fru Petronella Lillienhoff, 1694. Gåva Cha lice, executed by Abr. Carre, Stockholm. Gift of Mrs Petronella Lillienhoff, 1694. Sockenbudskalkar, ett par, av silver, invänd. förgyllda. På cuppans liv ingrav. uppslagen bok över kors med törnekrona inom palmgrenar. På foten ingrav.: KATARINA KYRKA 1891. H. 11. Mynningsdiam. 7. Fotens diam. 6. Sv. stplr: CGHg (C. G. Hallbergs guldsmeds a. b.) - Sthlm - N6 (1891). - Tillhörande patener av silver, helförgyllda. Diam. 7, 1. Sv. stplr som kalkarna. Till kalkar och patener svarta läderfodral. KATARINA KYRKA 361 Hostienkapsel, von Albrekt Lockert, Stockholm. Geschenk von Simon Mårtensson Urväder und Elsa Bertilsdotter, 1655. Fig. 196. Oblatask, utförd av Albrekt L ockert, Stockholm. Gåva av Simon Mårtensson Urväder och Elsa Bertilsdotter, 1655. Wafer box, executed by Albrekt Lockert, Stockholm. Gift of Simon Mårtensson Urviider and Elsa Bertilsdotter, 1655. Sockenb udsflaskor. 1. Ett par, av silver. Runda, helt släta. Lock med ring och ögla. I bottnen ingrav.: TILHÖRIG SANCT:CATARINAE KYRKA. VÄGER 20 Yl LOD. H. med lock 10. Diam. 7,2. Sv. stplr: S. W. S (Stephan Westerstråhle)- Sthlm - M2 (1794). - I okt. 1711 lät k:n av ett döpelsefat, som rådmannen Hans Olovsson (Törne) skaffat, göra en 6-kantig sockenbudsflaska och en sockenbudsask. 1747 hade flaskan omgjorts till rund form. Av samma flaska gjordes 1794 föreg. 2 flaskor. - 2. Ett par, av glas med skruvkorkar av silver. Runda. H. 7. Diam. 5. Sv. stplr: C. G. Hg (C. G. Hallbergs guldsmeds a. b.) - - Sthlm - N6 (1891). Oblataskar av silver. 1. (fig.196). Helförgylld. Rund, slät. På 3 fötter i formavörnklor med kula. På locket ett gjutet lamm. På livet ingrav.: FORDOM . SKEPS . CAPITEN . SIMON . M 1 \RTEN . SON . OCH . HANS . KÄRE . HVSTV . ELSA . BERTILS . DOTTER. ANNO . 1655 . DEN . 10 . APRILS. - H. med lock och lamm 11. Diam. 11. Stplr: AL (Albrekt Lockert 1623- 68) - Sthlm. Asken omtalas i INV. från 1654- 56: »Capitein Simon Urväder en förgylld silverpatenask till oblater, på locket ett gjutet lamm. » - 2. Helförgylld. Oval, slät. På locket ingrav. ett latinskt kors och omskrift: PANIS . QVEM; MAN: DV . CAMVS . ESTNE . COMMVNIO . CORPORIES . CHRISTI. - I botten ingrav. lillienhoffska vapnet. H. med lock 4. Botten 11, 6 x 10, 2. Stplr: AC (Abraharr. Carre, verksam i 362 STOCKHOLM Sthlm 1676- 1715) Sthlm -- A(1689). Asken är en gåva av fru Petronella Lillienhoff. f. Lohe, 1694. - 3. För sockenbud. Oval, slät. Upp- och nedfall förgyllda ränder, invänd. förgylld. H. 2,2. L. 10,5. B. 8,4. Sv. stplr: AM (Anders Wilhelm Malthow) - Sthlm - Y (1711) - åldermansranka. - Asken är gjord av ovan omtalade döpelsefat, som rådmannen Hans Olovsson (Törne) skaffat. - 4. Rund, slät. Invänd. förgylld. H. 2,5. Diam. 7,5. Sv. stplr: GAB (Guldsmeds a. b. i Sthlm) - Sthlm - U 6 (1898). Oblatask med lock, av tenn. Rund, slät, något skadad. H. 2,4. Diam. 7,5. Sv. stplr: GWB (Gabriel Wetterberg) - Sthlm -- m (1753), möjligen W (1779). Vinkannor, ett par, av silver, invänd. och delvis utvänd. förgyllda. På locken lamm med korsfana och ordet: FRID ingrav. På korset vid handtaget: INRI. Under pipen maskaron. Lammen gjutna . H. 38,5, med lamm 44. Fotens diam. 6,8. Sv. stplr: I: CoLLIN (Johan Collin) - åldermansranka på den ena kannan - Sthlm - s (fraktur) (1754). En!. KR. PROT. 13 / 7 1738 föreslogs, att man skull e låta göra något av det gamla silver, som fanns att tillgå. De båda föremål, som avsågs voro dels en driven, oförgylld kanna utan lock, som fru Petronella Lillienhoff skänkt 1694, dels en förgylld silverkanna, 'en gåva av hökaren Sundholm.s hustru Brita Olofsdotter 1735. - Sked, av silver, helförgylld, slät. L. 21. B. 4, 7. Sv. stplr: FS (Ferdinand Sehl d. ä.) Sthlm - E (1693 )- åldermansranka . Bland det ganska rik a bestånd av nattvardskärl, som fordom fanns i kyrkans iigo, rn }1 några pjäser omnämnas. I det gamla Sturekapellet fanns sålunda enligt 1:-.rv. 1600 en förgylld kalk med patfo av silver, som vägde 47 lod. Vidare nämnas där en sockenbudsflaska av tenn och en glasflaska. En kanna av silver gavs 1654 av r ådmann en Hans Olovsson (Törne). En d ylik, för gylld utan och innan och med konung Gustaf Il Adolfs medalj på locket, gavs 1735 av hökaren Sundholms hustru Brita Olovsdotter. Av denna och av en annan kanna av silver, oförgylld och utan lock, en gåva av fru Petronella Lillienhoff, f. Lohe, 1694, gjordes kyrkans nuvarande vinkannor. - En kanna av silver gavs 1667 av kyrkovärden och slottsarklimästaren Per Nilsson . Den var oförgylld, har hans namn och ett litet krucifix på locket. Brukades på altaret •att slå vin uti kalken med. » - En kanna av silver gavs 1687 av Gertrud Andersdotter. - - En 6-ka ntig flaska av silver i drivet arbete, helförgylld, gav.s 1695 av handelsmannen Govert Indebetou. - En liten förgylld sockenbudskalk med paten, av silver, gavs av rådmannen Hans Olovsson (Törne) och nämnes i INV. 1660. - 1688 tillhandlade kyrkan sig en stor kalk med paten, av silver och helförgylld, »med namn på av frä mmande adel. » - Vid början av 1700-t. fanns även en liten oförgylld sked av silver med namn på, »att upptaga oblater med». Bland föremål av tenn och koppar m å följande nämnas: i Sturekapellets INY. 1600 ett rökelsekar av koppar; till Katarina kyrka gav 1654 mäster Petter Skåning (Kegg~la) kopparslagares hustru en kanna eller flaska av tenn; 2 små sockenbudsflaskor av tenn inköptes omkring 1660; en stor kopparflaska med tennskruv o. rymmande 4 % kanna, inköptes omkring Hi90. Vidare upptagas diverse smärre sockenbudsflaskor av tenn m. m. i INv. BHUD KRONA Brudkrona av silver, helförgylld Smyckad med hjärtan, sädesax m. m. samt med opaler och röda stenar. Under en figur, föreställande den h. Katarina, inskr.: SANCTA CATHARINA. H. 8,5, Diam. 11, 7. Sv. stplr: GAB J. Ängman (Guldsmeds a. b. i Sthlm - Jakob Ängman) - Sthlm - I 8 (1935). Kronan är en gåva till förs. av Syföreningen S:ta Catharina 1935. KATARINA KYRKA Vaser, ett par, av silver. Tryckt oval form. Släta. Kring mynningen lambrequinbård, vAsEn på ena sidan av livet kristusmonogram. Godronnerad fot. I bottnen ingrav.: GÅVA AV s. s. TA CATH:A DEN 2 MAJ 1936. - H. 28,7. Mynningsdiam. 20,3 x l3,6. Fot 15 x l2,4. Sv. stplr: GAB STERLING J. Ängman (Guldsmeds a. b . i Sthlm Jakob Ängman) - Sthlm K 8 (1936) . - Gåva av Syföreningen S:ta Catharina med anledning av k:ns 280-årsdag. Ljuskronor. 1. I mittkvadratens kupol, av mässingsmalm, för 40 ljuspipor i 4 om-LJusnEosKAP gå ngar. Överst kvinnofigur med kalk, varur stiger en sol (h. handen), och en spira (v. handen). En liknande ljuskrona gavs 1684 av handelsmannen Anders Dyring »efter hans hustrus förre man sal. Lukas Halspap ». Den var gjuten vid Skultuna bruk och var »med skön sirat gjord .. med dess kedja hängandes mitt i kyrkan och Josua Nunsons figur överst». Vid branden 1723 förstördes denna krona, men av den tillvaratagna metallen från denna och andra kronor, förfärdigades den nuv. Enl. Kn . PROT. 14/ 10 1723 beslöts, att kyrkovärdarna skulle beställa en ljuskrona hos madam Meyer samt att »modellen därtill kan tagas av en annan kyrkas krona, som den tjänligast synes». Den 20 / 10 s. å. mottog fru Meyer en del förstörda ljusarmar m. m . för att därav göra en krona. An nu 1734 den 30 / 11 resonerades i Kr. om hur man till den instundande julhelgen skulle kunna bekomma den stora ljuskronan ifrån klockgjutaren. Inga medel funnos för att inlösa den, fast den var färdig. Man enades om avbetalning. Likvidräkning återfinnes i RÄK. 1741. - 2. Den s. k . »skepparkronan», is. korsarmen. Av mässingsmalm, för 24 ljuspipor i 3 omgångar. Överst en pelikan, matande ungarna med sitt blod. På kulan nedtill följ. omskr.: GRELLS: PERSON : SKVB : ERIK : CARL : SON : ERIK : ERIK : SON : 1666. Kronan skänktes till k:n av ovannämnda tre skeppare och hängde i början a v 1700-t. i v. korsarmen, men flyttades efter branden 1723 till koret. - 3. In. korsarmen. Av mässingsmalm, för 16 ljuspipor i 2 omgångar. Överst en krönfigur med svärd samt v idare 16 mindre figurer i 2 omgångar. - Huruvida denna krona är densamma som 1654 gavs av bryggaren Hans Kijlsson är ej helt klart. Denna var troligen betydligt mindre. Den är snarare identisk med den krona, som 1745 gavs av styckgjutaren Gerhard Meyer. Om denna senare heter det i KR. PROT. 27 / 12 1745: »För den ljuskronan, s om till kyrkan julafton är given komplimenteras nyårsdagen å predikstolen och dessutom vid tillfälle hos herr Meyer personligen, som förmenas vara givaren.» - 4. I koret framför altaret. Av silver, drivet arbete, utförd vid A. B. Böhlmarks lampfabrik efter ritning av Agi Lindegren. Skänkt genom testamente 1907 av grosshandl. Johan Bäckström och uppsatt i febr. 1908. Enligt hovrättsdom 1 /4 1661 »h ände ho vka nslern Nils Tunge! den olägenheten, att ha n m åste för en n är a bekantskap med E lisabeth Cygnaea böta till k y rkobyggnaden 3 000 dlr smt. I avräkning på böterna lämnade T. till k yrkan en m ässingsljuskrona med 10 arm ar. 1 I rnv. 1706 b eskrives denna krona vara av en omgång Jjusarmar med 10 pipor och »sirat , av grovt arbet e, dock fin metall, med sin kedja hänger i södra korset m ed överst en p elikansfägel och 3 gjutna un gar ; samma krona är till ky rkan kommen år 1663 genom böter av fordom välborne herr N ils Tunge! och år 1698 d. 9 febr. om 1 Se h ärom närmare i GEZELII Biografiskt lexikon. 364 STOCKHOLM natten bröt tjuva r sig in genom stora kyrkofönstren på norra sidan och av samma krona bortstulit 4 skålar och 3 andra sirater, som stals här i kyrk an, och i Storkyrkan, S:te Jakob, Sa nkta Clara, S:ta Ulrika, Sankta Maria och på L adugårdslandet är .'3 och 4 gånger efterlyst. Men nu till dato är ingen kunskap bekommit vem den tjuvnad begått haver , dock är samma sirat av kyrkan förbättrad år 1705.» Den 30/10 1676 gav fru Petronella Lillienhoff, f. Lohe, en ljuskrona med 3 omgångar och 30 pipor och »färdig sirat». Den var m ed sin kedja »hängandes i hö gkoret» och pryddes överst med figurer, föreställande jungfru Maria och Kristus. - Hustrun Maria Henriksdotter Bremer gav 1701 en lju skrona av mässing m ed 8 armar och »2 rader sirat " vilken h ängde i sakristian ännu 1747. Vid julen 1726 tillkommo 2 st. ljuskronor av mässing, den ena med 16 armar, hängande mitt i ky rkan , den andra med 10 armar, vilken uppsattes i v. korsarmen. Den större var gjord i meyerska styckgjuteriet. -- INv. 1782 n ä mner en liten ljuskrona i övre sakristian med 8 armar, en gåva av hökaren Pillscher. 1830 hängde i sakristian 2 st. gamla mindre ljuskronor av glas och 1833 pryddes kyrkans detta år inredda och utvid gade bisättningskor på kyrkogård en av 3 st. dylika. - En del ljuskronor m. m. försåldes 1884 till H. M. Konung Oscar Il (se bilaga), varav bl. a. en mindre ljuskrona med 10 armar återfinnes i Jaktpaviljongen på Drottningholm samt en krona av kristallglas i rum 32 på Drottningholms slott och en dito, något defekt, tillskiftades Prins Carl. Den nuv. väggarmaturen består av mässingslampetter med el. armar. Äldre ljusplåtar, lampetter eller armar finnas icke i k: an (Jfr nedan). När gasbelysning infördes 1862 ansågs tydligen äldre armatur överflödig och utrangerades så småningom.1 Uppgifterna rörande äldre väggarmatur m. m. äro ofta ej rätt klart avfattade i vad det rör sig om stakar eller armar. I R.:\K. 1654 omtalas förutom gåvor av stakar även 2 armar om en pipa, skänkta av Anders Michelson samt 1 mässingsarm om en pipa, en gåva av sillpackaren Hans Olufsson. - 1668 nämnes en ljusarm m ed 3 pipor »i högkoret.» Även förekommer 3 armar i drivet a rbete med en pipa på varje arm. - 1690 å rs INV. upptager 8 gjutna a rmar, som inköpts av kyrkan 1671. De voro av mässing med en pipa på varje arm. Ytterligare funnos 5 av drivet arbete, varav lärftskrämaren Johan Eriksson 1659 givit 2, Anders Tommesson 1671 en och Catharina Wässman 1673 2. Peder Michelsson hade 1673 givit en arm med en pipa. Dessutom nämnas »2 st. hä ngestakar, l av drivet a rbete, är något stor, med 3 pipor upp å, men den a ndra gjuten och med 3 pipor upp å.» 1687 gav »fordom skeppslöjtnanten »Petter Bure 2 stora, gjutna armar av mässing med 2 pipor på var sköld och »en liten gjuten figur på var». Från dessa armar bortstulos 9/2 1698 4 skålar på samma gång som den tungelska ljuskronan utsattes för åverkan. Församlingen åt erköpte skålarna 1705. På armarna stod följande inskrift: »P eter Bure, .Johan Ericson, Eric Ericson. Anno 1687.» Församlingens medlemmar had~ ytterligare givit 4 små ljusarmar av drivet arbet e. Änkan Maria Funk gav 1685 en liten rund ljusplåt av drivet arbete.» Syltekvinnans m åg», skeppar en Tomas Skaj gav 1697 en ljus arm med 3 pipor. En okänd gav 1706 en arm med 3 pipor, sköld och »sirat med en ros». Den satt under orgelläktaren och bar på skölden inskriften: Det. Pira. Det. Poma. Qui. non. Habet. Aurea. Dona. Videsis. Marc. 12. v. 41. 44. Anno 1706. Mätaren Erik Nym an gav 1700 en ljusarm av tunt drivet arbete med 3 pipor. Johan Falk gav 1703 en ljusarm av mässin g m ed 3 pipor och sirat. Under 1700-ts börj a n nämnes även en gjuten ljusarm med 2 pipor, »som st år på sjungaren s bänk i koret. » Ett rnv. efter 1723 n ämner 2 stora mässin gsljusplåtar, sittande vid altartavla n. 1747 sitta de vid siffertavlan. Vidare omtalas 8 drivn a och försilvrad e lju splåt a r av koppar om vardera en arm. INv. 1747 nämner bl. a. 2 ljusplåtar m. sina saxar och en ljusarm på predikstolen m ed 3 pipor. 2 av dessa h ade skänkts 1724 och hade följande inskrift.: »Hustru E lisabet Svan Ano 1724». 2 andra och större hade inskriften: »Elias Culman Ano 1 I kyrkan s arkiv en ritning till kandelaber för väggarm atur, sign. vV. Wiklund. För gasbelysning. KATARINA KYRKA 365 \ Vandleuchlcr. Gesch enk von E lisn hc th Svan, 172-1. Fig. 197. Lumpett. Gåva uv E lis a be t Svan, 1724. Fi g. 198. Sconcc . Gift of E lisabet Sva n, 1724. Ge\Va ndleuchter. schcnk von Elias Cu lman, 1740. Lump ctl. Gåva av E lias Culm a n , 1740. Sconce . Gift of E lias Culman, 1740. 1 Novb 1740. » Jfr n ed a n. 1748 gjordes t. predikstolen e n ljusarm m ed ;3 pipor, vartill användes 23 sk ålp.gl mässing. 1830 funno s 23 st . div. ljusarmar och la mpetter av mässin g. D . å. h ade 14 st. störr e mässingsljusa rmar för vardera 3 lju s inköpts. D e uppsattes p å p ela rn a i ky rkan . Ytterligare 6 st. större ljusarmar synas h a tillkommit d . å. 1841 inköptes 2 st. ljnsarmar av m äss ing om 3 ljus v a r för predikstol en . Vid en invent ering i aug. 1871 befunnos ett stort a ntal ljusplåta r och arma r oanvändbara eller odug liga. Bla n d d es sa befunno sig även n ågra »i lövYcrksfaso n. » En del a v dessa armar försåldes 1884 till konung Os car II. Däribland finn as 2 m ycket stora Yäggla mp etter m ed å rtalet 1740, utförda i driven m ässin g, num era m agasinerade vid H aga, tillika m ed de 2 mässingsla mpetterna fr ån 1724. ( Fig. 197- 198), (se bil. 3). Ljusstakar av silver: 1. Ett par för 1 ljus vardera . Drivet och graverat arbete med ornering av maskaroner, delfiner, akantusblad m. m. Vardera på 3 kulfötter. Nedtill oval sköld med ingrav. vapen och I. Ö. H. 56. B. vid foten 26 . Sv. stplr: NB (Nicolaus Breuman) - Sthlm (fig. 199). - Gåva av hovkamreraren Jonas Österling 1666. - 2. Ett 24-013627. Sveriges K11rkor. S tockholm V I I. 366 STOCKHOLM par för 1 ljus vardera. Med tillhörande lösa hattar. Formade som spiralkolonnetter med skålformig fot och 3 kulfötter. Rikt drivet arbete med fåglar och frukter. I bottnen på den ena ingrav.: JÖRGEN KIÖSTER BRITA NYMAN; på den andra: IÖRGEN KIÖSTER BRITA NYMAN 1697. H. 25. Fotens diam. 17. Sv. stplr: HP (Henning Petri) - Kyköping - I (1697) - åldermansranka. - Gåva troligen 26 / 12 1697 av bagaren mäster Jörgen !{öster och hans hustru Brita Nyman. - 3. Ett par som föreg. H. 50. Fotens diam. 22. Sv. stplr: GAB (Guldsmeds a. b. i Sthlm) -- Sthlm - U 7 (1922). - Gåva 25 / 9 1922 av kyrkoherde C. A. E. Landquist. -- 4. En st. för 3 ljus. Drivet arbete med bladverk och girlander. Rokoko. Inskr. med skrivstil ingrav. runt foten: ÄREMINNE EFTER MADAME ANNA MARIA HOLM. SKIÄNCKT TILL ST CATHR KYRCKA AF DESS EFTERLEMNADE DÖTTRAR MADA: ANNA CATHARINA FORSBERG OCH MAD: MARIA SÖDERBERG D: 9 DECEMB: 1771. H. 41. B. 45. Fotens diam. 22,5 (fig. 200). Sv. stplr: L: BOYE (Lars Boye) - Sthlm N (1771). - 5. Ett par för 4 ljus vardera. Lösa hattar och armarna avtagbara i ett sammanhängande stycke. Ståndare i form av refflad koloi;m. Fot på 4 kulor. Empire. H. 45,5. B. 31. Foten 11,5 X 11,5. Sv. stplr: P. ZETHELIUS (Pehr Zethelius) - Sthlm - L 2 (1793). - Gåva av okänd 30/ 12 1800. Ljusstakar av malm: 1. En för 3 ljus. I bottnen bomärke. På foten inpunsad inskr.: CHRISTIAN ZIESI MAN MARIA CETTINGII AO 1685. H. 33. B. 36,5. Fotens diam. 22. Enl. INV. 1706 gåva av »fordom Borgaren Christian Zedtzman». - 2. En för 3 ljus. 1600-t. H. 31. B. 32. Fotens diam. 19,2. - 3. Ett par för 1 ljus. Vridna kolonnskaft, genombruten och punsad ornering. H. 38 . Fotens diam. 35. - 4. Ett par av gj utjärn , vardera med 3 armar. Helt förgyllda. 1800-t. H. 75. B. 54. Fot 22. - Stod på predikstolen till 1933. Kandelabrar, ett par, av trä i skulpterat arbete, 5-armade, utförda efter ritning av arkitekten C. G. Blom Carlsson 1841.1 Ornerade med akantusornamentik. Vardera stående på 3 lejonfötter. Helförgyllda. H. 210. B. 125. Av medel som sjökaptenen 0. Tillman givit 1837 lät Kr. göra kandelabrarna, som uppsattes till julhelgen 1842 å korskrankets mellersta pelare. De flyttades 1906 till sin nuv. plats på orgelläktaren. I Sturekapellet.s INV. 1600 nämnas: »1 kopparljusstake, 2 mässingsljusstakar, 2 kopparljusestakar, jernstake med 2 pipor samt 1 ljusestake av jernplåt med 6 pipor.» INv. 1654-56 och 60: »En stor ljusestaka med 3 pipor och sköld», gåva 1654 av Sven Andersson besökare, »är slagen vid predikestolen». Vidare nämn as följande ljusstakar av mässing: 1 stor med 3 pipor och drivet arbete, 1 liten med :~ pipor. De voro skänkta 1654 av brännvinsbrännaren Anders Olufson. Den stora stod på altaret, den mindre på predikstolen. Lars Olsson, hökare i Maria församling, hade också 1654 skänkt en stake med 3 pipor. INv. 1706 nämner en mindre, gjuten ljusstake med 3 pipor, som kommit från »Capellet». Den blev efter några tiotal år »alldeles obrukelig. » GASBELYSNING Ljuskronorna i k:n upputsades 1808 och 1830. I KR. PROT. 18/ 1 1861 diskuterades frågan om införande av gasbelysning i k:n samt värmeledning. Gasbelysning infördes 1 Den signerade ritningen i kyrkans arkiv. KATARINA KYRKA 367 Leuchter, von Nicolaus Breumann, Stockholm, 1666. Fig. 199. Ljusstake, utförd av Nicolaus Breumann, Stockholm, 1666. Fig. 200. Candlestick, exccuted by Nicolaus Breumann, Stockholm, 1666. Leuchter, von Lars Boye, Stockholm, 1771. Ljusstak e, utförd av L'.l.rs Boye, Stockholm, 1771. Candlestick, executed by Lars Boye, Stockholm, 1771. 1862. 1 Enl. KR. PROT. 31 / 1 1863 erbjödo sig dir. Gustaf Bång och destillatorn Carl Johan Öström att på egen bekostnad låta renovera och förse den stora ljuskronan med gasbelysning och uppsätta den. 2 Förs. hade näml. 1862 beslutat, att ljuskronorna skulle helt borttagas. Bångs anhållan beviljades 2 % 1864. Den 20 / 5 1863 beslöt Kr. om skrivelse till K. Maj:t angående försäljning av ljuskronorna i k:n. Anhållan beviljades enl. k. brev 21 / 7 d. å. Det rörde sig om 5 kronor i k:n. Den 6 / 11 1867 anmäldes till Kr.:s förberedande behandling en av dir. Bång hos förs. gjord anhållan om tillstånd, att på hans bekostnad låta för gasbelysning inrätta och in., ö. och s. korsarmarna återuppsätta de 3 ljuskronor av metall, »vilka från äldre tider varit därstädes . uppsatta». Blott de 2 i n. och s. fingo uppsättas, ej den mindre i ö. Uppsättningen kom till stånd 1868. 1 I kyrkans arkiv ritningar till gasbelysningsanläggning av 'vV. Wiklund och ritning över det inlagda rörsystemet för gaslysning av J. ·w. B ergström 1862. till värmeapparatur i kyrkan, signerad J. och C. G. Bolinder 18/2 1861, antagna rade 7 /4 1862. 2 En i kyrkans arkiv befintlig ritning med ett slags järnställning som stöd för möjligen samband med dessas erbjudande. J . G. 'vVikström samt . Aven finnas ritningar· av utsedda kommittestora ljuskronan, äger · 368 ELEKTR ISK BELYS1'TNG TEXTILIE R STOCKHOLM Antependier, 2 st., nyare, varav ett med gl silverbård och monogram I. H. S. Båda av svart sammet. Härröra från 1906. Altarbrun, 2 längder, äldre. Av röd sammet, fodrade. Den ena med stlverspets (L. 326 . B. 19, 5), den andra med bred guldgalon (L. 320. B. 17, 5). 1700-t. Sturekapellet s INV. 1600 nämner bl. a . ett altarkläde m ed rött, grönt och gult »kartwerk », ett med »blommerat sammet, svart och gult och list erna av rött rysseskinn» samt ett, »so m kom av stadens fate bur. • INv. 1654 samt 1660 omtala ett gammalt altarkläde av gult dammast med röd sammet upptill och fransar av rött och gult silke, ett av •gult och svart silke, gula och gröna fransar på siden till och 3 rader med silversnör en uppå och Jesu namn på av guld broderat, vilket står i en krans med pärlestickarea rb et e upp å , så ock Joh an Bäcker och h a ns hustrus namn står på och av silvertråd m ed p ärlestickarearbete p å. » Detta sistnämnda var en gåva 1654. S. å. gav Riddarholmskyrkans föreståndare ett gammalt altarkläde av gult da mm ast. 1667 gav greyinn a n Maria Sophia De la Gardie ett stort altarkläde av svart atlas m ed pärlstickararb ete och 2 tvärh änders guldsp et sar runt om och även smala dylika samt prytt med hennes na mn och familjevapen. INV. 1690 uppta ger bl. a. ett stort gammalt altarkläde, »som dageligen h änger för altaret» och ett av röd atl as med bokstäverna E. B., vilket den 11 /6 1683 gavs av skeppskommendören Erik Gyllenborg, vidare ett av röd sammet med silverfransar, gåva av välborne herr Daniel Leijon ankar 24 /12 1684. Ett altarkläde av blommigt, gult siden bort.stals 29 /12 1678. Enligt IN Y . 1706 hade det De la Gardieska antependiet gjorts mindre •efter altarets storlek .• Beträffande det gamla, som dagligen brukade h ä nga för altaret, omtalas att det var av gammal dammast med r öd ka1:ipa och ursprungligen hade kommit från Sturekapell et. Överhuvudtaget synas de flesta antep endiema i samband m ed det nytillkomna altaret fr än 1705 ha ändrats till mindre storlek efter a ltaret, i n ågra fall gjordes fl era mindre av de äldr e och större. Till julhögtiden 1706 gav slaktaren Matts Sunesson ett altarklä de av blått sidendammast , underfodrat med blått lärft och försett med 2 tvärhänders bred guld spets. -·- Ett svart altarklä de , en gåva av en hr Ekman, omtalas efter branden som förlorat. - På adventssöndagen den 1 / 12 1728 gavs av en obekant •h ed er sam givare • ett a ntependium av röd sammet, underfodrat med grön bast samt m ed en silverfr a ns och gra nar p å. Det omgjordes senare till en mässh ake. P å kyrkokassans bekostnad anska ffades 1830 ett altart äcke av svart sammet m ed silvergalon. 7 /6 1905. Elektrisk belysning infördes 1906. Installeringen utfördes av Asea enligt kontrakt Alt a rduk av fint, vitt lärft. 1600-t. slut. Nedhängande bård m ed guldbroderi med stiliserade blommor. Orientaliskt arbete. L. 272 ( = gla altarbordets m ått?) , B. 68,5. Volangens B. 17, 5. Altardukar, 6 st., nyare. Av dessa märkes en mkt enkel m ed gl spets, en med smal spets, skänkt palmsöndagen 1876 av mamsell Grönberg, en med dubbla spetsar, skänkt av samma donator palmsöndagen 1877 samt en, broderad och m ed följ. inskr.: SANKTUS, SANKTUS, DOMINUS DEUS SEBAOTH. PLENI SUNT COELI ET TERRA GLORIA TUA. HOSIANNA IN EXCELSIS. BENEDICTUS QUI VENIT I N NOMINE DOMINI. HOSIANNA IN EXCELSIS. Gåva av änkefru Ignell 1885. Johan Becher (Bäcker) gav 1654 en duk av fint lärft med gula och gröna frans ar. Densamme gav enligt .1660 å rs rnv . en duk av hollä ndskt lärft m ed gula och gröna fransar. Bagaren Michael Hobe gav 2 dukar av samma slag 165,1, en med guld- och en med silverspetsar. KATARINA KYHKA 369 1663 nämnas ytterligare 2 av holländskt lärft den ena med sto ra rosor av silver oc h guld och 4 slags silke, den andra med tätt guldsti ckat arbete. B åda härrörde från Po len. 165 7 gav jungfru Anna \Vick­ man en altard uk a v holländ.s kt lärft, broderad »m ed sprä n ga arbet e i silver och guld . • hv. 1()90 nämn er en altarduk av h oll ändskt lärft samt »insänkt i guld och silver och sva rta blommor», en gåva av m ajor St ake, en inköpt för kyrkans m edel 6/9 1680, en v it med breda spetsar p å va rj e sid a, e n gåva av skepps­ kommendören Erik Gyllenborg 11 /6 1683, 2 av kl ost erl ärft, skänkta 168-1 av Daniel Leij onanka r. ­ 1680 bortstals en altarduk, och t juvkon a n Carin Larsdotter, som t agit den, mi ste livet på Hötorget för d enn a och andra kyrks töld er i staden. - .Joh an Rach ett gav 1()93 ett kläd e av kl osterlärft med sydda rosor av guld och gult silke. E n okänd gav 12/2 1704 2 altarp allduka r av holländskt lärft m ed bred a spet sar och vid jnlen 1706 gav slakta ren l\'latts Sunesson 3 dukar. 1706 års INV. upptager vida re några a ltardukar m ed knyppla d e spet sar, »gjorda efter altaret». 3 st. altarduk a r av n ättelduk m ed fin a spet sar åtföljde det röda sammet s­ t äcke, som a dventssöndagen 1728 gavs till kyrkan . P å 1700-talet tillkommo vidare div erse altar­ dukar , varav en 1747 uppgives vara skänkt av kyrkoherdens fru, do kt orinnan Pouget. Den h a de breda, broderade guldsp etsar »p å flor ». 179 1 anskaffades 3 n ya av holländskt lärft. 1826 års INv. n äm ner bl. a. 3 mindre gamla och utnötta altardukar, som a nvändes på bordet i sakri­ stian vid d ä r förefallande skrifterm ål. E nligt Kn. PROT. 25 /8 1828 anskaffades 2 n ya altardukar. Enli gt Kn. P R OT. 30/-1 1830 gavs av »en aktnin gsv ärd fru inom försa mlin gen » en ny altarduk av fin kambrick med breda, knutna spetsar samt en altarrin gsbeklädnad av likn a nd e material. De äldre rnv. upptaga dessutom åt skilliga altarpallduk a r, altarringsbeklädnader m . m . Bokdynor. 1. Vitt siden med guldbroderi och figurbrod eri med gul, ljusblå, svart och vit silkestråd . I mitten en framställning av herdarnas tillbed ja n med J esusbarnet, Josef och Maria och två herdar. Däromkring mönster med sädesax och druvklasar samt snäck- och spaljeornamentik i guldtråd. H. 50. B . 57, 5. 1700-t. senare hälft. Förekommer ej i äldre I NV . 2. Röd silkessammet med guldtrådsbroderi. Upptill: 1 coR. 13 v. 13. Brinnande hjärta, kors med törnekrona, ankare, sädeskärve och länk med 2 medaljonger, den ena med A o, den andra med: 1811. H. 50. B. 58,5. ­ Gåva av okänd 1811, begagnad f. f. g. juldagen d. å. Renov. av A. B. Libraria 1935. ­ 3. Svart sammet med silvergalon. H. 51. B. 58,5. Överförd från gammal sammet 1906. - 4. Mörkröd sammet med broderier i guld- och silvertråd: bård med sädesax m. m . Bård och fransar av guldtråd. H. 45 . B . 63. Inköpt 1881. INv. 1663 nämner »1 litet schammerat h yend » och rnv. 1668 »1 nytt h yende av silke m ed åtskilli ge färger och 2 figurer, givet av salig Mattias Björks ä nka ». Gå va n var frå n 1666 och motivet var Mari e b ebåd else. - 1690 finnas fl era bokd y nor. B l. a. »2 st. altaredy nor, som bö cker sättas emot, därav en gammal med gamla, breda snören i kors överdragen, elen a ndra av silke vävd, varuppå står jungfru Marias b eb ådelsefi gur (se ovan), 1 altardyna av gult färgat trä p å elen ena sidan, m en på den andra sidan överd ragen med silverduk, är anno 1679 förär a d av välborna frn Petronella Lillienhoff.» 1701 gav stadssekret eraren Christopher T hun ell en »alta rcbokdyna av rött sammet, broderad av g ul d och guldsp ets kring samt fi gurerat mitt upp å med Guds lamm .» 170!) gav h a n delsmannen H a n s D ash a u »en bokstol av ek, utan och innan överdra gen m ed valnöts-trä sa mt ova np å rött sammet , broderat m ed guld och en smal guldfrans ikring, j ämväl p å 3 lister silverbeslagen och inbundet n amn mitt på och 4 silverkn appar under. » Kalkdukar. 1. (fig. 201) (ursprgl b okdyna ?). Röd sammet broderad med stiliserade, vegetativa orn ament i guld- och silvertråd. I mitten rektangulärt fält med lammet och 24* 370 STOCKHOLM korsfanan. Foder av vitt linnelärft. 52 x 58,5. 1600-t:s förra hälft. -- 2. Vitt siden, i mitten strålande sol i guldtrådsbroderi med IHS i svart silke. I hörnen blommor i guld. Guldspets. Vitt taftfoder. Omkr. 1800. 52 x 50. - 3. Brokad. Silverbotten m. strödda blommor i rött o. grönt. Orientalisk vävnad, 1700-t:s senare hälft. I mitten strålande sol med Jehova i hebreisk skrift i svart silke. Bred guldspets. Vitt foder. 66 x 67. - 4. Svart siden, i mitten sol, broderad i silver med IHS i guld. I hörnen blommor. Silverspets. Foder av svart siden. 52 X 52. - 5. Svart sammet, i mitten strålande sol i silverbroderi med J ehova i hebreisk skr_ i ft i svart. I hörnen druvklasar i silver. Silverspets. Foder av vitt siden. 52 X 52. - 6. Svart sammet med silverbroderi. Gåva av okänd 1845. - 7. Röd sammet med guldbroderi. Gåva av okänd den 2/ 1 1846. - 8. Svart silkessammet med silverbroderi. Gåva av änkefru Maria Helena Reinstedts stärbhus 1846. - 9. Röd sammet med guldbroderi. Tillverkad 1871, brokaden 1905 överflyttad på ny, röd sammet. lNv. 1660 nämner en kalkduk av »kammarduk» med stora silkesrosor, gåva av salig Michel Abrahamsdotter, en stickad med guldtråd och allehanda silke, en gammal av silke med stora rosor och små guldspetsar och knappar i hörn en, gåva av salig Johan Vestij änka 1654, en med gu ldarbete och Jesu namn, gåva av major Stake. Bagarmästaren Michel Hobe gav 1654 en kalkduk av röd atlas med silverknytning omkring. INv. 1690 upptager 9 st. kalkdukar. Den 9/6 1701 gav slaktaren Johan Jöransson en kostbar kalkduk av röd och vit atlas m ed botten broderad med guld på båda sidor och guldfransar runt om samt mitt på b åda sidor en sol och namnet Jehova samt ytterligare en kalkduk av fint klosterlärft med fina spetsar. »Samma saker ligga i ett litet ekschatull med lock före, som samma gång förärat är. » Under 1700-t. skänktes vidare kalkdukar bl. a. av åkareåldermannen Jöran Castensson, av hökaren Forsman 1732, »av silver, rött och grönt med smala guldfransar omkring»,1 2 st. av kyrkoherdens fru, doktorinnan Pouget, »vita, av flor, broderade med en smal guldbigärning omkring vardera,>; även nämnes en kalkduk med ett dubbelt C och en krona över, prydd med silverspetsar. 1753 gav änkefru Berco ett stycke »bouquerat silvertyg» till mässhakar och kalkduk. l Nv. 1782 n ämner en kalkduk av vit sidensarge, broderad med en sol i guld och skänkt av okänd 1779, en av silvermoire med breda guldgaloner och broderad se>!, skänkt av sekreteraren von Berco, samt en av svart a tla s med broderad silverstjärna och smala silverspetsar, skänkt 1782 av fabrikören Remahl d. ä. enligt Kn. PROT. 2/9 s. å. 1787 gavs en kalkduk av svart sammet, broderad med silver och fodrad med vitt siden. Givaren var okänd och gåvan förmedlades av koopverdiekaptenen Hackmans hustru. 1791 anskaffades en ny kalkduk av purpurfärgad sammet med guldbroderier. Mässhakar. 1. (Fig. 202.) Röd sammet med guldgaloner. Över båda axlarna 2 tränsar med knapp och tofs i guld. På framsidan strålande sol i guldtråd och med paljetter samt IHS i silver. På ryggen broderat krucifix med kors i guld och krucifixen i silver med höftskynke i guld och med hår och skägg i 'Silke. Inskrift i silke på 's ilvergrund: :I. N. R. I: Under korset dödskalle och benknotor i silver, därunder kulle, broderad i grönt och guld. Årtalet 1683 i guld. Foder av vitt lärft. H . 120. B. 80. - Gåva av Daniel Leijonanker 24/ 12 1684. Lagad och renoverad 1744 och 1826. - 2. (Fig. 203). Sammet, (skuren o. oskuren). Rött mönster på gul botten. I mitten bård av brokadsammet i rött, 1 Såld till Rådmansö k:a 1820, nu deponerad i Nordiska Museet (inv.-nr 36 458). Se Sv. K., Uppland, bd Il, h. 3 (under utgivnin g). KATARINA KYRKA 371 • J{e)chtuch. 17.•Jh. Fig. 201. Kalkduk. Chalice cloth. 17th century. 1600-talet. gult,' guld o. silver. Silverband. Foder av blocktryckt linne i bruna o. brungula valörer. 1600-t:s senare hälft. H . 125. B. 68. - 3. Svart sammet med breda guldgaloner. På framsidan strålande sol med J ehova i hebreisk skrift. Guldtrådsbroderi med paljetter, bokstäver i silver. På ryggen broderat krucifix i guld och silver_ Törnekronan grön, såren röda, håret gult, allt i silke. Därunder dödskalle med ögon i svart silke samt benknotor. Foder av svart domestik, nyare. H. 124. B. 80. 4. Svart sammet. Guldspetsar. Foder av ursprgl ljusblått s: dendamasl m. vegetativt mönster. Omkr. 1700. H. 11 3. B. 74. - 5. Ett par. Röd silkes-sammet med guldgaloner. Framtill strålande gudsöga i guld. På ryggen kors, törnekrona och årtalet 1791. Foder av rött tyg. H . 124. B. 69. Förfärdigades av medel, som sammanskjutits av flera församlingsmedlemmar »till kyrkoskrudens förökande» och utfördes enligt KR. PROT. 20 / 6 1791 av koopverdiekaptenen Hackmans hustru. - 6. Ett par. Svart silkessammet med silvergaloner. P å framsidan sol med Jehova i hebreisk 372 STOCKHOLM skrift i silver. På ryggen kors, törnekrona och spikar, allt i silver. H. 126. B. 66. Gåva av apotekaren Carl Fredr. Ringquist och hans hustru Justina Elisabeth Ithimaeus 1829. -· 7. Röd silkessammet. Som föregående men med broderier i guldtråd. Förfärdigad 1844 för medel, skänkta av änkefru Belitz. Sannolikt användes härvid material från en äldre mässhake. - Sistnämnda 3 mässhakar renov. 1882 av fru Wilhelmina Almgren enligt KR. PROT. 29/ 12 1881. - 8. Ett par. Violett sammet. Framtill gudsöga med Jehova i hebreisk skrift och strålar, allt i silver. På ryggen kors, törnekrona och spikar. Silvergaloner. Axeltränsar med tofs och 2 knappar på vardera axeln. Foder av taft. H. 120. B. 73. Nyare. - 9. Svart bomullssammet med silvergaloner och dekor. Gåva av änkefru Maria Helena Reinstedts stärbhus 1845. 10. Ett par. Vitt siden med rikt rosenmönster. På framsidan en sträng i grått Fig. 202. Mässhake 1683. Gåva av Daniel sidenrips med guldbroderi och guldkors på Leijonanker, 1684. ?1'1essgewancl, 1683. GeChasuble, 1683 . Gift of botten inom gyllne lågor. På ryggen blå schenk von Daniel LeijonDaniel L cijonankcr,1684. anke r, 1684. kors i grått sidenrips med IHS i guld mot blå botten. I korset guldtrådsbroderi och blått. Foder av blå domestik. H. 126. B. 109. Gåva av kyrkoherden och fru Axel och Maria Landquist 22 / 5 1929. - 11. Ett par. Violett siden med broderade änglar inom cirklar. På framsidan kors i guld och silver. På ryggsidan 3 stående helgon, bl. vilka den hel. Katarina. Foder av violett tyg. H. 126. B. 107. Enligt KR. PROT. 21 / 11 1923 beslöts att hos Licium beställa 2 st. vita och 2 st. violetta mässhakar. Emellertid skänkte kyrkoherde Landquist 1929 ett par vita mässhakar (se ovan) och vid högmässan 10/ 11 1938 överlämnades föregående mässhakar av Syföreningen S:ta Catharina, utförda hos Licium. Sturekapellets INv. 1600 nämner '! st. mässhakar: ' t med blått karterk (?), 1 av gammal gyllenstycker, 1 av rysseverke, 1 ny av brandgult sidentaft.» RAK. 1654 nämner, att kyrkan av Riddarholmskyrkans föreståndare fått mottaga »2 st. gamla mässhakar, den ena av gult dammast, på vilken är 2 riksens vapen, som välb:t Lars Ryssetolk haver förärat, den a ndra av rött och svart atlas» samt av föreståndarna för S:ta Maria Magdalena kyrka en gl mässhake av silverduk. De återfinnas bl. a. i inv. 1660: »En mässehake av vit silverduk och guldspetsar uppå och underfodrad med grönt taft, en mässehake av rött linfärgat (?) blommerat atlas med Sveriges vapen uppå och underfodrad med grön taft, KATARINA KYRKA 373 :\l essgcwa nd. Fig. 203. 17. Jh. Mässhake. Chasnble . 17lh century. 1600-talet. · e n gammal mässehake av gult dammast och med kronan s vapen uppå, underfodrad m ed svart perkom en gammal mässehake av rännet (randig) atlas och kors på ryggen.» Bland andra kyrkans äldre mässhakar må nämnas: en av blått atlas på armarna och ryggen, gåva av Per E riksson hökare 1654, en av blommig gyllenduk med guldsnören och Sveriges vapen, »given av 374 STOCKHOLM H ennes M:tt drottning Christina till k apellet», en av svart sammet m ed 2 fin gers breda guldsp et sar och un derfodra d med rött taft, gåva av grevinnan Maria Sophia De la Gardie 1667, en av blommigt gult dammast m ed vapen p å, gåva av r ysstolken H a ns Öst ervik, en »av utstickad tripp p å sidorna och mitt uti sydd m ed regarn i blommor samt oäkta galoner omkrin g,» gåv a a v m ag ist er Schepperu s 170 7, en av »bl ommer a d moir m ed kors bak på », gåva av viktuali ehandlar en 01. Forsma n 1732.1 Ank efru Ber co gav 1754 m at erial till en mässh ake av silvermoire. P å bröst et v ar en sol, på ryggen krucifix . Den såldes 1820. S. å . gav kyrkorådsleda moten fa brikör Dahlma nsson en mässh ake a v svart sammet m ed silvergaloner och krucifix p å ryggen. - 1705 n ämnes även en »korkåpa av gammal broderad gyllenduk av for dom ky rkoskrivar en J akob Gamm för skaffad er och förä rter, nu m est fö rnötter. » De gamla m ässhakarna förs åldes så sm åningom, bl. a . flera st ycken under 1800-t. Kyrkan äger ett flertal nyare m ä sskjortor, varav 4 st. frå n 1881. 1654 ga v Riddarholmskyrkans förest å ndare en gammal »mässekjortch av lä rft m ed blått atlas fra m- och ba ktill. 1660 upptages en m ässkjorta m ed vit blommig silverduk på armarn a »så samma sla g akter och fra mman till.» 1684 ga v Daniel L eijonankar en mässkjorta m ed breda spetsar om armarna. Vid 1700-ts börj a n gav Brita Persdotter en ny m ässkjorta och den 12 /2 1704 gav en »hedersa m givare » en mässkjorta av holländ skt lä rft med fin a spet sar samt slaktar en Johan Jöransson en liknande d en 9/6 1707. - K R. PRUT . 24/2 1741 meddelar, a tt kyrkoherden a vlevererade en s. k . mässeskjorta av fint hollä ndskt lärft, som änkan Märta Andersdotter givit. Då d är emellertid ej fanns spetsar omkring, »så ville kyrkoföreståndarna bet ä nka, huruvida ej så borde ske. » För kyrkan s medel inköp t es senare sådana. - I Nv. 1747 upptager även en mässkjorta av »warndorfer lärft». 1791 anskaffas 2 st. nya mässkjortor a v holländskt lärft. 1830 funno s 8 st . av fint lärft, d e fl est a med knutna spet sar, 6 st. voro gamla och 2 st. gjorda 1826. På K st 27 /11 1871 beslöts att fö rsälj a Märta Andersdotters mä sskjorta fr. 1741 samt en gammal utan spet sar fr å n 1757. K y rkan ä ger ä v. ett p ar bälten a v gult siden med mässin gsspä nnen o. i guldtrå d sbroderi: ADS 1809 n . 2 APR. 1662 inköpes 12 a ln. svart klä de till en p äll samt 18 a ln. galon er o. silke. 1671 omtalas »p ä/l­ p enningar» bland kyrkan s inkomst er, vilket t yder på, att åtmin stone vid d enna tid funnits en päll. INv. nämna däremot aldri g n ågon dylik. Predikstolsbeklädnad e n är nyare och består av: Drap e ri med kappa för predikstolsuppgången. Av vinröd sammet. Kappan med bård och gudsöga med Jehova i hebreisk skrift i guldtrådsbroderi. Pr e dikstolsgardin e r av svart sammet med k appa. - Pr e dikstolsbeklädnad e r av mörkröd sammet och fodrade med rött tyg, anskaffade 1906. 1660 n ämnes »ett klä de av b oj, som brukas på p r edikst olen ». 1696 »1 svart kl äde, st ort , brukas att lägga p å predikstolen, är av h a ndelsm a n Petter Munk fö rärat. » 1701 gav slaktar en J akob Ber g en gardin för u p pgångs dörren a v fin röd sammet och utsirad m ed guldfransar p å kappan och m ed guld galoner krin g öppnin gen. INv. 1747 n ämner ett par gardiner av r öd sammet med kapp a och m ed smala guldgaloner. I rnv. eft er b randen 1723 omtalas: »Ett n ytt predikstol sklä de, h elt nytt tillköpt efter h ennes Sal. Maj :t drott. U lricas dö d. » sa mt 2 svarta gardiner m ed kappa. Klädet var även svart och inköptes i nov. 174 1 m ed anl ed ning av Ulrika Eleonora d. y:s d ödsfall. 1779 elen 24/12 gav fru Sar a R y dm an ett par »gard iner av eo uleur de feu sidensarge samt kappa m ed silve.rfransar och galoner,» m en redan 1799 v oro des sa borttagna och ersatta genom kyrkovärdarn as fö rs org m ed n ya av rött siden och m ed guldbroderi. 1 Såld till R å d mansö kyrka 1820, nu deponera d i Nordisk a Museet (in v. nr 36 457 ). Dat. 1732. Fö rsedd m ed initialerna: o. F . M : c. F . M: Se Sv. K ., Upplan d , bd II, h. 3 (un der utgivnin g). KATARINA K~RKA 375 Fig. 204. Klingelbeutel. Geschenk von Israel Spiner und Magdalena Fougdt, 1684. Håv. Gåva av Israel Spiner och Magdalena Fougdt, 1684. Collection-bag. Gift of Israel Spiner and Magdalena Fougdt, 1684. Klingelbeutel. Geber unbekannt, 1811. Fig. 205. Håv. Gåva av okänd, 1811. Collection-bag. Gift of unlmown donor, 1811. 1808 förfärdigades till predikstolen åter en ny röd gardin av sidensarge. 1829 gav sidenbandsfabrikören Claes Tillman tillsammans med en annan givare en gardin till predikstolen av röd bomullssammet och kappa av silkessammet. med 'galoner och broderade stjärnor och en sol i guld. Den torde vara identisk med den nuvarande. -- 1830 anskaffades på kyrkokassans bekostnad en gardin av svart sammet med guldgaloner och en broderad sol samt ett omhänge till »bokklaffen» av röd sammet och ett av s·vart, båda prydda med guldgaloner och fransar. 1828 hade anskaffats ett nytt överdrag på predikstolsgardinen av gräsgrönt bomullslärft. Håvar. 1 (fig. 204). Rött siden med rikt reliefbroderi i guld o. silver; växtornament. Tofs av guld- och silvertråd. Kring pungens övre kant broderad inskrift: ISRAEL SPINER MAGDLEN FOUGDT 1684. Invänd. läderklädsel. Rödmålat träskaft. Märke efter försvunnen bricka därå. Mässingsskoning. Håvens diam. 15,5. Dj. utan tofs 15, skaftets L. 175. - Ursprungligen en av ett par. Beskrivas såsom »Ett par silverbeslagna (håvar) med fyra små silverklockor vid, förgyllda samt silverbroderat pärlestickarearbete på, vilka äro förärade av fordom kyrkones föreståndaren sal. hr Israel Spiner år 1684 med dess namn på». Klockorna nu borta och användes troligen vid förfärdigandet av en ny dopskål 1791. - 2. Ett par. Svart sammet. Ornerade med 4 376 ST-OCKHOLM silvergaloner med rankmotiv. Upptill silverfrans, under pungen silvertofs (saknas å den ena). Invändig klädsel svart skinn. Svartmålade träskaft med benknopp (saknas å den ena). Doppskor av silver, sv. stplr: SWS (Stephan Westerstråhle) - Sthlm - 12 (1791). Håvarnas diam. 13. Dj. utan tofs 20. L. 205. Förfärdigade 1791 av silver från äldre håvar. - 3. Ett par. Svart sammet. Ursprungliga bårder, fransar och tofsar borta. Invänd. klädsel rött läder. Svartmålade träskaft. På skaften metallbrickor med målade figurer, föreställande tiggare och sjuka. Doppskor av mässing. H åvarnas diam. 13. Dj. utan tofs 21. L. 208, metallbrickornas H. 10. B. 11. Möjligen identiska med 2 svarta håvar, som anskaffades 1795. - 4. (fig. 205) Ett par. Vitt siden. Indelade genom palmer i guldtråd i 4 fält med de 4 evangelisterna, utförda i silkesbroderi i vitt, blått, rött, gult och svart. Evangelisternas namn broderade med guldtråd: MATTHEVS, MARcvs, LVCAS, IOHANNES. Undertill guldtrådsbroderi och paljetter i spaljemönster. Tofsar av guldtråd. Kring mynningarna guldtrådsfransar. Svartmålade träskaft med doppskor av silver. Sv. stplr: SWS (Stephan Westerstråhle) - Sthlm - E3 (1811). Håvarnas diam. 15. Dj. utan tofs 21, 5. L. 192. Gåva av okänd 1811. - 5. Ett par. Blå sammet. Bårder i guldtrådsbroderi, fransar av guldtråd samt tofsar i blått och guld. Ornerade med guldbroderade kors och broderad inskr. i guldtråd : KATARINA KYRKA 1936. - 6. Ett par. Mörkviolett sammet. I övrigt som föregående. - 7. Ett par. Röd sammet. I övrigt som föregående. - 8. Röd sammet. Lik föregående, men med den h. Katarinas figur och stjärnor i broderi samt inskr. broderad med svart mot guldbotten: KATARINA KYRKA ANNO 1936. 9. Skaft till håv av svarvat, svartmålat trä. Ursprunglig doppsko saknas. Metallbricka med målade figurer. L. 180, brickans H. 9, B. 8. 1 I RÄK. 1654 nämnes, att r åd mannen Nils Olufsson givit 2 nya håvar med pärlstickat arbete mot brun sa mmet och m ed guld- och silvertrådsbroderi. l Nv. 1706 nämner ett par gamla håvar, »som i kapellet fordom varit brukade, men nu så utnötta att de intet mera uppföras eller brukas kunn a.» lNv. 1690 upptager ett par »p ungar eller h åvar av silvermoire gjorda, beslagna m ed silver och små klockor ock av silver, väga tillhop a 40 lod , äro anno 1673 av b agaren mäster Hans Smärtz (Schmeer) förärade •. Klockorn a v oro 4 och förutom med sil ver spetsar pryddes håvarna med givarens namn. 1747 blevo dessa h åva r av röd sammet förbättrade av bagaråldermannen Ludvig Thise och om gjordes 1791 till ett par n ya röda sammetshåvar m ed förgyllda silverb eslag och klockor. Vid 1700-ts börj an nämna s även »ett par av svart sammet, m ässin gsbeslag och metallklockor v id som hrr borgmästare och råd hitsänt a:o 1686, vilka år 1710 ånyo blevo u pplagade med sla ktarens salig Johan Jöranssons omkostnad. » 1747 voro de »förslitna och obruk elige. » 1743 gavs ett par nya »fattighåvan av röd sammet med försilvrade b eslag, klockor, galoner och fransar. 1747 gav bryggaren Anders Lindb erg ett par h åvar av röd samm et med guldbroderi och guldtrå clsfransar, silverbeslag och 2 klockor. 1782 gav Fattighusdirektionen ett par h åvar av svart sa mm et med silvergaloner och för silvrade beslag. Galonerna anv ändes sedermera till den 1825 tillkomna dopskålen , vartill även a ndra äldre h åvar brukades . 1805 borttogos all a klo ckor på kyrkan s h åvar i likhet med v a d som skett i stadens övriga kyrkor. 1823 upphörde h åvgånge n under gudstjänst enligt Kr. beslut, m en har som bekant senare återinförts. 1 K y rka ns äldre hå var kons erverade h os Agnes B ranting 1924. KATARINA KYRKA 377 »Zin sgroschc110. Ölgem iild e. Gesche nk a us d em Jahr 1768. F ig. 206. Ska ttepe nnin gen. Oljemålning. •Th e Tribute Money" Oil Gå va 1768. pnintin g.~Gift 1768. Tavlor. 1. Stilleben med föremål, åsyftande alltings förgänglighet: dödskalle, ur, timglas, uppslagen bok med bibelspråket: »Der Mensch vergeth wie Gras, aber Du Herr ... » 1600-t. Olja på duk 154 x 177. - 2. Skattepenningen (fig. 206). Olja på duk. 123 X 142. Kopia efter utländsk 1600-talsmästare. Gåva av hovgravören Per Sutner på Persmässodagen 1768. -- 3. Den korsfäste. Litografi, 1800-t. 54, 3 x 36. Gåva av Erik Gyllenkrona. - 4. »Golgotha ». Modern målning av den ungerske målaren Gyula Eder 1936.. Gåva av okänd 16/ 2 1937. Porträtt, målade i olja på duk: 1. Konung Karl X Gustaf. Kopia utförd av Albert Zetterberg 1922 efter original av Sebastian Bourdon i Nationalmuseum. 100 X 80. 2. Petrus Malmberg (fig. 207), f. 1653, d. i Bender 1710; ord. hovpred. hos H. M. änkedrottningen, kyrkoherde i förs. 1696- 1704, överhovpred. och fältsuperint. 1704, biskop T A Y LOR P O RTRi(TT 378 STOCKHOLM Porträt des Pfarrers Petrus Malmb erg, .gest. 1710. Fig. 207. Porträtt av kyrkoherden Petrus Malmberg, d. 1710. Portrait of Petrus Malmberg (Rector), died 1710. i Västerås 1709. Bröstb. halvt h. Medelålders man med ljusbrunt hår och skägg, svart kalott och svart prästdräkt. Livlig karnation. Brun neutral fond. I h. handen en bok. A tergo: »Hoff och Fält Superintendenten Petrus Malmberg natus Anno 1653, d. 11 februari. pictus 1704. » 80 x 65. . 3. H erman Schröder, f. 1676, d. 1744, superint. och prost i Uddevalla, kyrkoherde i förs. 1718- 1729, biskop i Kalmar 1729. Bröstbild halvt h., oval. Medelålders. man med ljusbrunt hår och skägg, varm karnation. Svart kalott och prästdräkt. I h. handen en bok. Mörkbrun fond. Sign. Kopia 1929 av Albert Zetterberg. 79 X 63. 4. Johan Nicolaus Pouget (fig. 208), f. 1687, d. 1735; fadern var drottning Ulrika Eleonoras hovskomakare, men förvisades på grund av sin katolska trosbekännelse 1696 till Köpenhamn. Sonen sändes till Lintz med flera orter, blev präst i Rom 1709, övergick till KATARINA KYRKA 379 Porträ t des Pfarrers Johan Nicola ns Pouget, gest. 1735. Fi g. 208. Porträtt aY kyrkoherden Johan Nicolaus Pouget, d. 1735. Portrait of Johan Nicola us Pougct, (Rector), died 1735. evangeliska läran 1719, kyrkoherde i förs. 1731. Bröstbild halvt h. Medelålders man med livlig ansiktsfärg, svart prästdräkt och allongeperuk. Svartbrun, oval fond. Osign. Upptages i INV. 1747. 75 X 59. 5. Olof Hökerstedt, d. 1746, kyrkoherde i Hedv. Eleon. förs. 1731, kyrkoherde i förs. 1737. Bröstbild en face . Medelålders man med ljusbrunt hår och skägg, svart prästdräkt och kalott. Röd karnation. Brun fond, oval. Sign.: Kopia efter I. J. Streng 1745 av Albert Zetterberg 1922. 76 X 62. 6. Lars Porthan (fig. 209), f. 1701, d. 1770. Komminister, kyrkoherde i förs. 1751. Bröstbild en face. Medelålders man i peruk och svart prästdräkt. Mörkt gråbrun fond. Osign. 77 x 64. Samtida målning. 7. Erik Bergsten, f. 1747, d. 1809. Hovpred. 1778, kyrkoherde i Varberg 1783, 3~ STOCKHOLM Porträ t d es Pfarrers L ars P orthan, ges t. 1770. Fig. 209. Porträ tt av k y rkoherden L ars Porthan, d . 1770. Portrait of Lars Portha n (Rector), died 1770. prost och kyrkoherde i förs. 1794. Bröstbild halvt h. Medelålders man m ed brunt hår. svart prästdräkt och kalott. Nordstjärneorden. Brun fond. Sign . Albert Zetterberg: 1920. 5 1 x 67. Kopia. 8. P er Magnus Ruus, f. 1781, d. 1836. Hovpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena 1810, kyrkoherde i förs. 1812- 26, kyrkoh erde i Bollnäs 1826. Bröstbild halvt h. Brunt hår och polisonger. Blå frack och prästkrage. Grågrön fond . Sign. Albert Zetterberg 1920. 67 x 51. Kopia. 9. Olof Winter (fig. 210), f. 1785, d. 1845. Hovpredikant, kyrkoherde i förs. 1827. Bröstbild halvt h. Ung man m ed mörkbrunt hår, svart prästdräkt. Mörkt grågrön fond . A tergo: »Kongl. Hof Predikanten, Kyrkoherden och Theol. Cand. Mag. Olof Winter,. född 1786, Död 1845.» Osign. 62 x 54. Samtida målning. KATARINA KYRKA 381 Porträt des Pfarrers Olof Winter, ~~18~. Fig. 210. Porträtt av kyrkoherden Olof Winter, d. 1845. ~d18~. Portrait of Olof Winter (Rector), 10. Erik Henrik Eriksson (fig. 211 ), d. 1863. Kyrkoherde i förs. 1847. Bröstbild halvt h. Medelålders man med brunt hår och polisonger. Varm karnation. Svart prästdräkt. Mörkgrön fond. Sign. Pet. Albert Wallenberg 1852. Gåva av stärbhuset 1915. 11. Fredrik Wilhelm Öfverström f. 1808, d. 1865. Komminister i förs. 1847, kyrkoherde i förs. 1864. Bröstbild halvt v. Äldre man med mörkbrunt hår. Svart prästdräkt. Mörkbrun fond; Sign. Albert Zetterberg 1920. 67 x 51. Kopia. 12. Artur Ejvin Anshelm Afzelius, f. 1816. Komminister i Hedv. Eleon. förs., kyrkoherde i förs. 1866, kyrkoherde i Alsicke 1875, kyrkoherde i Tillinge och Svinnegarn 1880. Bröstbild halvt h. Äldre man med brunt hår. Svart prästdräkt. Mörkt brunröd fond. Sign. Albert Zetterberg 1920. 67x51. Kopia. 13. Johan Herman Björnström, f. 1839. Teol. och fil. dr, docent i kyrkohist. vid 25-013627. Sveriges Kyrkor. Stockholm V JJ. 382 STOCKHOLM Fig. 211. Portriit d es Pfarrers Erik Henrik E riksson, gest. 1863, von P. A. Wallenberg, 1852. Porträtt av kyrkoherden Erik Henrik Eriksson, d. 1863. Av P. A. Wallenberg, 1852. Portrait of Erik H e nrik Eriksson (Rector), died 1863. By P. A. Wallenberg, 1852. Uppsala Univ., hovpredikant, kyrkoherde i förs. 1875; domprost i Västerås 1880. Bröstbild med huvudet åt h. Medelålders man med grånat hår. Svart prästdräkt. Ordnar. Brungrå fond. Sign. Albert Zetterberg 1920. 67 x 51. Kopia. 14. Carl Axel Emil Landquist (fig. 212), f. 1843, d. 1933. Teol. och fil. dr, kyrkoherde i förs. 1880. Bröstbild halvt v. Äldre man med vitt hår och skägg, sittande i en länstol. Till v. bokhylla. Svart prästdräkt. Ordnar. På duken: AETATIS SVAE LXXVI. Sign. Axel Jungstedt 1919. 84x67. 15. Porträtt av föreg. Av fröken M. Romare. Gåva 1912 av dir. P. B. Romare. Kopparsticks porträtt: 1. Konung Karl X Gustaf. Av J. Sandrart efter Ehrenstrahl. Gåva av kyrkoherde A. Landquist 1922. KATARINA KYRKA 383 Fig. 212. Porträ t d es Pfarrers Carl Axel Emil Landquist, gest. 1933, von Axel . Jungstedt, 19HI. Porträtt av kyrkoherden Carl Axel Emil Landquist, d. 1933. Av Axel Jungstedt 1919. Portrai t of Carl Axel Emil Landquist (Rector), died 1933. By Axel Jungstedt, 1919. 2. Konung Gustaf III. Av J. Gillberg 1773 efter Lorentz Pasch. Samtida ram. 40 x 28. 3. Drottning Sofia Magdalena. Av J. Gillberg 1774 efter Lorentz Pasch. Samtida ram. 40 X 28. - De båda gravyrerna inköptes 1775 och uppsattes i kyrkosalen. P ortr ä ttm e dalj o n ge r: 1. Kyrkovärden, brukspatron A. Dahlström. .Bröstbild profil v. Medelålders man i frack och spännhalsduk med rosett, peruk med kanonlockar, löst fallande hårpiska med rosett. Grönmålad gips. Diam. 72. A tergo: »A. Dahlström Kyrko Wärd.» Sign. I. G. Syllvest F. Upptagen ffg. i INV. 1826. 2. Ludvig Mörner av Tuna, biskop i Växiö. Medelålders man i kalott. Biskopskors och nordstjärneorden. Bröstbild profil v. Gips. Diam. 30. Inskr.: Ludvig Mörner av Tuna. 384 STOCKHOLM Fig. 213. Epi taph flir K a mmerrat Carl Henrik W a ttra n g, gest. 1733. Epitafium över kammarråde t Carl Henrik 'vVattran g, d. 1733. T a blet to Carl H enrik \-Va ttrang (member of the Ca m eral Board), died 1733. EP ITAFIER Biskop i Växiö 1800- 1823. (Samma relief återfinnes på biskopens gravmonument av järn på kyrkogården.) Porträttr e li ef av kyrkoherden Axel La ndquist. Grönmålad gips. Gåva av dir. Djurling 1917. Epitafi e r. 1. S. korsarmens ö. vägg. Över kammarrådet Carl H enrik Wattrang(f.1674, d. 1733) (fig. 213) . Brun marmorplatta, infälld i träram, målad i grönådrig marmorimitation. Upptill urna samt krigiska och lärda attribut:l kask, sköld, svärd, genius, bok, di- KATARINA KYRKA 385 Fig. 214 a- b. Epitaph, 1765, fiir Braualtmeis ter Olof Ström, gest. 1764. Nach Zeichnung (links) von Jean Eric Rehn. Epitafium 1765 över bryggarålderma nnen Olof Ström, d. 1764. (t. v.) av Jean Eric Rehn. Efter ritning T a blet (1765) to Olof Ström (brewers' alderman), died 1764. Af ter a dra wing (to the Ieft) by J ean Eric Rehn. plom med sigill, 2 gåspennor samt såsom symboler för bergsbruket hammare och slägga. Nedtill wattrangska vapnet och fackla, allt förgyllt. Inskr. i förgyllda bokstäver: »HÄR I HERRE TILL I RINKEI HAN WAR SON AF I FRAMLEDNE KAMMARRÅDET WELBRNE HERR CARL HIND: WATTRANG I OCH . I DEN WELBOR NA FRUN FRU. IOHAN NA SCHARENBERG I EFTER HWILCKA TRENNE I HELA SAMSLÄCKTEN AF COUSINER PÅ FÄDERNE OCH MÖDERNE I HAR TIL EWÄRDELIGIT ÄREMINNE LÅTIT UPRESA I DETTA WILAR WÄLBORNE H ERREN HERR CARL HIND: WATTRANG STAD EKENSBERG TUMME LSTAD OCH LENNA BRUK EPITAPHIUM.» I DEN B. 198. 25* 386 STOCKHOLM Epitaph för K a uffahrteikapitän Joh a n Abrahamsson Holm, gest. 1768. F ig. 215. Epitafium över koopverdiekaptenen Johan Abrahamsson Holm, d. 1768. Tablet to Johan Abrahamsson Holm (sea-captain), died 1768. 2. S. korväggen. Över bryggaråldermannen Olof Ström (fig. 214 a - b). Grågrön marmorskiva, överst förgylld urna, hatt och vandringsstav. Bakom skivan svart marmorplatta med förgylld lagerkrans nederst. Inskr. i förgyllda bokstäver: »HÄR NEDANFÖRE HWILAR / KATARINA KYRKA 387 Fig. 216 a-b. Epitaph, 1804, fiir die verwitwete Fran Catharina Godu, geb. Ekegren, gest. 1791. Nach Zeichnung (links) von Erik Palmstedt. HANDELSMANNEN OCH ÅLDERMANNEN FÖDD D. STAF D. NELSE Epitafium 1804 över änkefru Catharina Godu, f. Ekegren, d. 1791. (t. v.J av Erik Palmstedt. Efter ritning Tablet (1804) to Catharina Godu (widow), nee Ekegr en, died 1791. After a drawing (to the left) by E rik Palmstedt. I WID BRYGGARE SOCIETETEN I HERR OLOF STRÖM I 21 22 APRIL. IUNJ 1702 I SOM EFTER KLARA OCH MULNA DAGAR I NEDLADE SIN WANDRINGS 1764 I KÄND FÖR EN RENTÄNCKANDE CHRISTEN I LAGLYDIG UNDERSÅTE, DE FATTIGAS ÖMHIERTADE WÄN MILD HUSFADER I OCH WILLMAN. » B. 114. Bryggaren Anders Willman fick 1765 tillstånd att i kyrkan uppsätta epitafiet, som är ritat av arkitekten J ean Eric Rehn, vilken även upptagit det i sin egenhändiga förteckning över sina arbeten. Originalskissen (fig. 214 a) är akvarellerad och finnes i K. B:s saml. Gravskriften författad av K. R. Berch. 1 1 I OCH AF SKYLDIG TACKSAMHET I UPPRESTES DENNA GRIFTWÅRD I HONOM TIL WÄLFÖRTIÄNT ÅMINI AF ANDERS Omnämnes i dennes katalog i K. B., 2 s. 13. 388 STOCKHOLM Fig. 217. Geschiechtswappen för Carl Henrik W a ttrang, gest. 1733. Huvudbaner för Carl Henrik Wattrang. d. 1733. Coat of arms of Ca rl Henrik Wattrang, died 1733. Fig. 218. Geschlechtsw appe n fiir Otto Bernhard von Francke, gest. 1750. Huvudbaner för Otto Bernhard von Francke, d . 1750. Coat of a rms of Otto Bernhard von Fra ncke, died 1750. 3. S. korsarmens v. vägg. Över koopverdiekaptenen Johan Abrahamsson Holm (fig. 215). Inskriptionsplatta av brun marmor i arkitektonisk inramning av trä, målad i grönådrig marmorimitation. Överst 5-uddig strålande stjärna, ett fartyg i storm för fulla segel, ankare och nautiska instrument. Flankerande släta pilastrar med girland och snäcka överst och nedtill vingat änglahuvud i moln , urna och lagergirland. All ornering förgylld. Inskr. i förgyllda bokstäver: »COOPWAERDIE CAP ITAI N / HERR. ABRAHAM 4. N . korsarmens v. vägg. Över änkefru Catharina Godu, f. Ekegren (fig. 216 a- b) . Brun marmor i pyramidform. Överst urna med förgylld godronnering och fot. Inskr. i förgyllda bokstäver: »CATHARINA EKEGREN / ENKA / EFTER SEGELMAKAREN / IOH: HENR: GODU. / FÖDD 1724. DÖD 1791. I STILLA OCH HUSLIGA DYGDER I UTMÄRKTE HENNES LEFNAD I NÖDLIDANDES TACKSAMHET I EFTERLÅTNA ENCK IA I MADAME ANNA MARIA HOLM I HAFWER LÅTIT UPSÄTTIA I EPITAPHIUM I ÖFWER SIN ÄLSKELIGA K: SON I COOPWAERDIE CAPITAIN I H ERR . I IOHAN ABRAHAMSSON HOLM I FÖDD. DEN 20 JUNI I 1744. DÖD. MED I MAN OCH ALT . DEN 3 DEC 1768. I I SPANSK SIÖN. WID CAP FINISTER I HO NOM I SYNNERHET. I SINA KÄRA BARN OCH EFTERKOMMANDE I TILL WÄRDIGT ÄREMINNE.» B. 182. HOLMS DETTA I FÖRWARAR HENNE MINNE . I CATHARINAE FÖRSAMLI NGS KATAHINA KYRKA 389 KYRKORÅD I RESTE WÅRDEN . I 1804. » B. 146. Monumentet är ritat av arkitekten Erik Palmstedt. Originalritningen (fig. 216 a) i B. st. Uppsattes p å kyrkokassans b ekostnad 1804, enär denna hade en liten årlig inkomst av den donation till förmån för fattiga änkor m. fl., som fru Godu ställt under Kr.:s förvaltning. Beslut om epitafiets anskaffande fattades enligt KR . PROT. 10/ 4 1801, varvid beslöts att anmoda Palmstedt inlämna dessein. Kyrkoherden Erik Bergsten åtog sig att författa inskr. och r ådmannen Johan Erik Blom lovade bekosta det hela. Huvudbaner, skulpterade i trä och polykromerade. 1. N. korsarmens ö. vägg. Över Carl Henrik Wattrang (se epitafier), (fig. 217), uppsatt ånyo 1937 efter restaurering av förgyllaren Paul M. Magnusson, Sthlm. Inskr.: »KAMMARRÅDET / VÄLBORNE I HERR CARL HIND WATTRANG I HERFig. 219. Huvudbaner för Wilhelm von RE TILL VÄSBY, EKENSBERG, RINKESTA I TUMBcrco, d. 1753 . MELSTA, ÅKERS BRUK OCH LÄNNA BRUK. / FÖDD Geschlechtswappen för Coat of arms of Wil\Vilhelm von Berco, he!m von Berco, died D. 14/ 8 1674. DÖD o. 30/ 11 1733.» H. 224. Inskr. gest. 1753. 1753. enligt Vitt. Akad:s förslag. 2. V. korsarmens n. vägg. Över överstelöjtnanten Otto Bernhard von Francke (fig. 218). Inskr.: »HANS KONG:E MAIJttz AF SARDINIEN TROTIENARE OCH ÖFWERSTE LIIEUTENANT AF INFANTERIET DEN WÄLBORNE HERREN, HERR OTTO BERNHARD VON FRANKE FÖDD I STOCKHOLM 1692, DÖD I MALMÖ D. 1 JUNIJ 1750.» H. 235 - Till huvudbaneret hör en dräktvärj a. 3. V. korsarmens s. vägg. Över sekreteraren Wilhelm von Berco (fig. 219). Inskr.: »SECRETERAREN WÄLBORNE HERR WILHELM VON BERCO. FÖD ANNO 1688. DEN 20 OCTOBER. OCH I HERRANOM AFSOMNAD DEN 12 JANUARJ 1753.» H. 217. Ett numera försvunnet begravningsvapen över Herman Hermanni har funnits i kyrkan enligt KR. PROT. 1 / 9 1717. Då beviljades nämligen »i anseende till de ansenliga skänker salig Herman Hermanni till kyrkan förärat, att dess efterlevande arvingar m åtte få uppsätta den salig herrens vapen på näste pelaren ö. om sakerstugudörren och på den sidan, som vetter åt högkoret». Gravplatser under kyrkogolvet voro i Katarina kyrka som i andra kyrkor vanliga i äldre tid. Dylika upptogos ända till 1825, men blevo samtliga igenlagda 1881. Golvet är numera helt brädbeklätt. En del ha f. ö. upptagits och placerats på kyrkogården. BEGRA \ :c NINGSVAPEX GRAVSTE1'AR I KYRKA!\ 390 STOCKHOLM 1692 anlades 152 stycken gravar under kyrkogolvet och under koret uppmurades 17 stycken1 • · Enligt KR. PROT. 23 / 9 1723 åtog sig kyrkans föreståndare att mot en billig vedergällning låta reparera de av elden i kyrkan fördärvade gravarna. 1801 anordnades en genomgripande reparation av kyrkogolvet, varvid en mängd gravar igenlades. Samtliga gångar in. korsarmen belades med 53 stycken från kyrkogården hämtade gravhällar. 1829 omlades golvet fullständigt, men fortfarande bibehöllos 8 stycken gravar. Vid golvets reparation 1926 blottades bl. a. följande gravhällar: handelsmannen och bryggaråldermannen Johan Falck och hans maka Maria Hanzig's från 1741-42, upprättad av arvingar 1748, Christopher Pauli och hans arvingars med inskr.: »CHRISToPHER PAULI UND DESSEN ERBEN A:O 1726 j CHRISTUS DER IST MEIN LEBEN, STERBEN IST MEIN GEWIN., THUE ICH MICH ERGEBEN, MIT FREUD FAHR ICH DAHIN.», Michelson Lundhs samt kyrkoherdens i Katarina Anders Båld (1747-51). Det skulle föra för vitt, att här närmare ingå på de många mer eller mindre kända stockholmare och katarinabor, som fått sin sista lägerstad inom kyrkans murar. 2 Bland mera kända namn återfinner man här kungl. rådet Edvard Ehrensten, bildhuggaren Burchardt Precht samt boktryckaren Henrik Keyser. Vidare märkas flera kyrkoherdar i församlingen, bl. a. P etrus Diderici Ahrenbechius, Johan Nicolaus Pouget och Anders Båld. Bland kända stockholmare och söderbor märkas kommerserådet Anders Plomgren d. ä., grosshandlaren Charles Tottie samt medlemmar av familjerna Djurberg, Falck, Grubb, Lychou, Pauli, P erman m. fl. )IJ ~~ESTAV ­ LOR Minnestavlor. 1. Koret. Över förs. förste kyrkoherde Petrus Diderici Arenbechius (f. 1620, d. 1673), avtäckt 5 / 5 1940, bekostad av Syföreningen Sancta Catharina. Inskr.: »PETRUS D. ARENBECHIUS S:TAE CATHARINAE PRIMUS PASTOR. NAT. 1620. DENAT. 3. V. 1673. NERICIA ME GENUIT ET TENERUM FINIBUS EXPULIT, STEGNESIA EDUCAVIT ET LITERIS ORNATUM EXPOSUIT, UBSALIA INFORMAVIT ET DOCTUM AD EXTEROS EMISIT, HOLLANDIA LINGUAS DOCUIT, ANGLIA MORES GALLIAQUE ARTES. DANIA SUAVITATES EXHIBUIT, BORUSSIA VOLUPTATES, LIVONIA, POLONIAQUE MISERIAS, GERMANIA FIDEM PROBAVIT, CONFIRMAVIT ET SALVUM IN PATRIAM REMISIT, AULA REGIA HONORES DEDIT, HOLMIA FRUCTUS ET S. CATHARINA LABORES. HIC TUMULUS ME MORTALEM SUSCEPIT. HIC CORPUS QUIESCIT ET SPIRITUM DEUS RECEPIT.» 2. S. korsarmens v. vägg. Plattan av kolmårdsmarmor, r ektangulär med förgylld . Ritning över samtliga gravar i kyrkan av ingenjör Petter Arosander 1696 i kyrkans arkiv. En annan dylik, sign. av vice stadsingenjören Hieron. von der Burg 1764 även i k yrkans arkiv. - Originalhandlingar rör. vissa gravar i kyrkan i A. T. A. 2 J. G. Rt.iDLING omtalar i sin »Thet i floor stående Stockholm ... 1740 » ett antal i kyrkan begravna personer med kortfattade biografiska notiser om var och en. 1 KATARINA KYRKA 391 lagerram och 4 förgyllda bronsrosetter i hörnen. Inskr. i förgyllda bokstäver: »VID DETTA TEMPELS GRUNDLÄGGNING, DEN 2MAi I 1656, TILLSADES ARKITEKTEN JEAN DE LA VALLEE I AV HANS EXCELLTZ ÖFVERSTÅTHÅLLAREN HERR j SCHERING ROSENHANE, EN GRAVPLATS IN UTI KYR- I KAN, VAREST HAN DEN SJÄLV BEHAGADE. INVID DEN I VÄSTRA HUVUDPELAREN I DEN SÖDRA KORSARMEN UT- j VALDE HAN SIN LÄGERSTAD. HÄR BLEV HAN OCK, 76 /ÅR GAMMAL, BEGRAVEN D: 11Nov:1696. ÖVER GRIFTEN/ SATTE FÖRSAMLINGENS KYRKORÅD STENEN ÅR 1923.» H. 45. B. 90. Tavlan uppsattes 1923 på initiativ av arkitekten Konrad Elmeus och enligt dennes förslagsritning. 1 De nuvarande gravarna på kyrkogården utgöras dels av en del gravhällar från 16- och 1700-t., mestadels med oläslig inskription, dels av tämligen vanliga gravmonument från 1800-t. i form av resta stenar med inskription och emblem, gjutjärnskors o. dyl. Hällarna ha till en del flyttats ut på kyrkogården från kyrkan. 2 För hundra år sedan uppgavs antalet jordgravar på kyrkogården ha varit 170. År 1873 förbjöds vidare begravningar där. Bellman har i Fredmans epistel n: o 54 (återgiven delvis s. 252) lämnat en skildring av kyrkogården under 1700-t., då huvudparten av gravarna synes ha tillhört hantverkare och annat småfolk inom församlingen, något som yrkesemblemen »kringlor, hjul och glafvan> även framhöllo. 3 Enär utrymmet förbjuder ett närmare ingående p å alla de olika gravarnas beskrivning, må här endast några få omnämnas. 4 Ryska församlingen i Stockholm inköpte den 11 1785 en grav på kyrkogården, där året förut den kejserlige ryske pastorn i Stockholm, Petrus Johannoc Pritschetnikoff, blivit begraven. Minnesstenen bar följande inskrift: »Graeco-Russicre Ecclesire Sacerdos Reverendissimus Pater Petrus J ohannoc D. Pritschetnikoff Natus 1725 Vita excessit 1784 Anno Die 2 Sept.» Bland övriga gravar må nämnas dylika över generalen Louis Camps samt över medlemmar av familjen von Akcn. Av dessa senare märkas hovrättsassessorn Carl Philip von Aken och hans maka Maria Margareta Westerberg. På kyrkogården ligger även begraven den i svensk historia omtalade »morianem> GRA YSTEMR PA KYRKoG.lRnE:s- /n 1 J ean de la Vallees grav synes icke i äldre tid ha särskilt uppmärksammats och enligt KR. PROT. 25/7 1741 var den då »ledig att försäljas.» Dess ursprungliga plats framgår av KR. PROT. 25/61666 »i det södra korset utmed den västre pelaren på lille gången, även så bred som pelaren är och i längden 3 Y:i aln». 2 Rör. kyrkogårdens gravar se plankarta öv. densamma, sign. Hieron. von der Burg Vice Stads Ingenieur 1764, samt Plan öfver Catharime Kyrkogård år MDCCCXXXVI af C. G. Blom Carlsson, båda i k:ans arkiv. 3 Jfr H. W .-1.nsJö, Kyrkogårdskonst, Sthlm 1918, s. 62. • Framlidne arkitekten Konrad E lmeus hade åt gravarna samt ägarnas biografi ägnat ett ingående studium och uppgifter finnas av honom samlade ur k: ans begravnings- och dödböcker m. m. i Sta.A. 392 STOCKHOLM eller drottning Lovisa Ulrikas negerbetjänt Adolf Ludvig Gu staf Albrekt Badin (1747-1822).1 Flera av kyrkans egna kyrkoherdar och medlemmar av dess prästerskap ha här funnit sin lägerstad, t. ex. kyrkoherden, sedermera biskopen i Växjö Ludvig Mörner (1764 - 1823), kyrkoherden Eric Bergst en (1747- 1809), komministern och teologiske författaren Nils Ignell (1806-1864) samt kyrkoherden C. A. E. Landquist (184319:13) m. fl. Även senare tider ha lämnat bidrag till kyrkogårdens utsmyckning. Så lunda restes den 22 / 11 1904 en sten över Sten Sture d . y ., vars lik på Kristian Il : s befallning brändes på Södermalm. Stenen, som är ritad av slottsarkitekten Agi Lindegren och modellerad av artisten Olsson, bekostades av grosshandlaren Wilh. Djurling och bär följande inskrift i minuskler: »Till minne af Sten Sture den yngre rikets föreståndare» samt årtalet 1520. En uppgift i kyrkans dödbok meddelar, att den 18/ 8 1669 »lät hustru Malin Ellers begrava sin .sal. man Wivallium» Med anledning härav beslöt kyrkorådet den 17/ 11 1923 att . utlägga en sten på lämplig plats på kyrkogården , då skalden Lars Wivallius' sista vilostad i övrigt är obekant där. Stenen försågs med namn och årtal under en lyra. En minnesvärd över överintendenten och arkitekten Karl Fredrik Adelcrantz (1716-1796), begraven på Katarina kyrkogård den 7/ 3 1796, rest es av K. Alrndemien för de fria konsterna 1935. Beträffande kyrkogårdens gravkor hänvisas till det byggnadshistoriska avsnittet. n 1vE n sE rN Kistor. 1. Koppar, järnbeslagen. I locket tratt för nedläggande av penningar. VEN_TAHIER, På lockets översida inskr.: DANIEL + MONSSON + + + + SARA + HEMMINGS DOTTER + MOBLER, B ÖCKER)[. M. ANNO 1665. H. 50. L. 80. B. 50, 5. Gåva 1665 av handelsmannen Daniel Månsson, som var kyrkovärd i 2 år. Kallas 1705 »Kyrkiones håvakist ~» . - 2. J ärn. Tratt i locket. H. 64,5. L. 81. B. 52,5. Kist a eller kistbänk av gråmålad furu med 3 fack och nedsläpp för penningar. H. 47. L. 183. B. 40. 1700-t:s början. I äldre rnv. nämnas ett fl ertal olika kistor och skrin till förvaring av h åvpenningar, fattigpenningar, ljus, t extilier, handlingar m. m. 2 Böck e r, INv. 1600 upptager följ ande böcker: »Handbook medh Messan, Psalmebook, Novum Testamentum på swensko, sångbok, handbook.>) - Av bevarade äldre k: ans bö cker märkas en bi be 1, tr. hos Ignatius Meurer i Stockholm 1655, en d:o, tr. hos H enrich K eyser 1703, gåva av K eysers änka, en d:o, tr. som föregående, gåva av bokbindaren Gustav Nybom 1726, en d:o, tr. som föregående, silverspänn en sv. stplr Stockholm I. Berg X (1780), gåva i mars 1780 av Margreta Östman. i 2 Se C. M. CARLANDER, Svenska Bibliotek och Ex-libris. Hänvisas till inventariefört eckningarn a. KATARINA KYRKA 393 Zeichnung zum Leichenwagen, von Stellmacher Pehr Rysth, Stockholm, 1783. Fig. 220. Ritning till likvagn av vagnmakaren i Stockholm Pehr Rysth, 1783. Design for a hearse, by Pehr Rysth (coach-builder in Stockholm), 1783. Kapitäl, 2 st. halva, korintiska, skurna i trä och helförgyllda. H. 50. Kartuscher, 2 st., skurna i trä, vitmålade och förgyllda. Överst keruber (saknas å den ena). Rokoko. H. 49, B. 59. 3 st. tryckta tal av Gustaf III till rikets ständer, nämligen: den 21 aug. 1772, tryckt i k. tryckeriet i Sthlm hos Henr. Fougt - som föreg., tryckt i Sthlm hos Johan Georg Lange - den 25 juni 1771, tryckt i Sthlm hos föreg. 1774. Samtliga med förgyllda ramar. 2 st. gåva av tobakshandl. Millberg 1796. 1 st. tryckt tal av Karl XIII till rikets ständer vid riksdagens slut 2 maj 1810. Tryckt i Sthlm i k. tryckeriet. Förgylld ram. Spegel med gammal rokokoram, nyförgylld. Nytt glas. På ramen: IÅ. 89 x 39,5. Upptagen ffg i INV. 1782. Brandsprutor, 4 st. (handsprutor) av bleck. Stock av trä med svarvat handtag. Inskr.: »ST. CATHARINA KYRKIA ANO 1758. »1 1 Med anledning av farliga eldsvådor 1751 beslöt Kr. 12/6, att nödiga linor och ämbar till vattenhämtning"runt om kyrkan och uppe i tornet skulle anskaffas. Även handsprutor. Bevakning anordna des dag och natt. Möjligen fruktade man för mordbrand. - 1876 överlämnades en del äldre brandredskap till Nordiska Museet, nämligen: brandflagga (inv. nr 14 659), brandlykta (inv. nr 14 656), lur (inv. nr 14 657). Brandvakten i tornet indrogs efter stadsfullmäkti ges beslut 1885. - - E~t »Vårdhorn » av mässing förfärdigades av Nicolaus Brössel 11 /7 1716. ( 394 STOCKHOLM 1738 förfärdigades en likvagn för 725 dlr kmt. Den reparerades 1763. 1783 beslöt man anskaffa ny likvagn, som för första gången användes i sept. 1784. (fig. 220).1 Den var förfärdigad av vagnmakaren i Stockholm Pehr Rysth, och var •med överflöds-prydnader utstofferad. » Efter reparation 1839 försåldes den på auktion 1861. 2 En intressant detalj, som m å anföras, är de gamla klädeskapporna för skolbarnen, som sjöngo vid begravningar. 1887 bortskänktes de sista och h ade då ej på länge varit i användning. Kyrkans inventarieförteckningar innehålla givetvis uppgifter om åtskilliga nu förkomna föremål utöver de i det föregående omnämnda . Tyvärr tillåter icke utrymmet att de här alla medtagas. Beröras må i detta sammanhang endast ett volivskepp, nämnt i 1660 års rnv., där det kallas »ga mmalt». Det upptages ej i kyrkans INV. 1696. Rörande k:ans gamla ritningar se s. KLoc KoR Kyrkans klo ekor äro Sthlm efter branden 1723. 4 209 ff. hos Gerhard Meyer i till antalet och samtliga gjutna Ha av gammalt gått under följande benämningar: efter branden av tillvaratagen metall. Blev färdig 1 1724 och uppsattes tillsammans med de andra klockorna i dec. 1725. I KR. PROT. 20 / 1726 omtalas att kläppen blivit skadad, varför den sändes till Wira bruk för repara4 tion. Den hade tillverkats där 1724. H. 173. 3 lnskr.: 20 / REGE SCEPTRA TENENTE ECCLESIJE TRISTISSIMO RALIQUJE TEMPLO IPSIS HUIC ET PARTI IGNE SVECIJE FRIDERICO AUGUSTISSIMO ANNO IMPERII TERTIO AUSTCUM DIE I MAYI MDCCXXIII POST NATUM CHRISTUM MIHI TEMPLO HUIC ET ST CATHARINJE EX VICINIA ST MARIJE EXORTO VEHEMENTISSIMO HOLMIENSIS ECCLESIJE FUNESTISSIMO REDACTA ANNO EODEM IN CINERES ONIME UNA MISERE CINERIBUS FELICI URBIS 1. Stora klockan. Nygöts POTISSIMA PARTE TANDEM EX ECCLESIJE SEPULCHRIS DEFUNCTORUM COLLECTIS LONGE AUCTIOR GRANDIOR SUPRA DIMIDIAM PARTEM FERE GRAVIOR VOCEQUE PROFUNDIOR CLANGENTIOR NOVA PHOENICIS INSTAR LAETAQUE FAVENTE DEO ET CURA PRJEFECTORUM TEMPLI QUIETIORI RESURESCI COLLIGENS ET CIENS NUNC ITERUM AD SA. C RA SONITU GRATO GRAVIQUE MEO ECCLESIAM ST CATHARINJE UTINAM FELICIORI DIUTURNIORI AC AEVO QUAM ANTE HAEC FATA MEA j RESTAURATIO MEA FACTA CONSULE CURATORIBUS IUSTITIAE JACOB CASTEN BUNGE PASTORE ST CATHARINJE HERMAN SCHRÖDER MICHAEL SPERLING TEMPLI JEGIDIUS EHRENPÅHLE IOEL BREHMER P FRANCK HANS EKMAN IOHAN FALCK STANDJERT CASPAR MOBACK ISRAEL BLOME OECONOMIS TEMPLI ER. HEIDTMAN LUDOVIC TRISSEN. 2. 0 Andra klock a n ,» Angångsklockan». Göts HERRE ZEBAOTH! SOM BLIR IEHOVA NÄMD 1724. j H. 138. 3 lnskr.: LÄT EJ DIN VREDES ELD I ELD SIG MERA VISA! 1 I FÖRLÄN DIN HELGA NÅD, DITT HÖGA NAMN ATT PRISA I MED BÄTT- Ritning i kyrkans arkiv, sign.: »Dessine et executc par P. Rysth å Stockholm 1783.» Beträffande äldre uppgifter angående bårar, bårkläden, b ärstrumpor, bårpenn ingar m. m. hänvisas till rnv. 3 Klockans inskrift återgiven i Riidling: Thet i floor stående Stockholm . . . 2 KATARINA KYRKA 395 RJNGS TÅRE-FLOD FÖR EFTERGIFVEN HÄMD j AT OCH ELIKA NÄR, SOM DENNA KLOCKA HÖRES ENS HJERTA TILL EN SANN OCH GUDLIG ANDACHT RÖRES. MED GUDS HJELP HAFVER KGL STYCKGJUTAREN GERHARDT MEYER MIG FÖRFÄRDIGADT 1724. I I- Pintkart» att låna kyrkan en liten klocka samt att mottaga den smälta metallen och skaffa nya klockor. Resultatet torde sålunda ha blivit denna klocka. Inskr.: TILL STORA GUDENS PRIS SOM NÅDES VINGAR STRÄCKER j UTÖFVER SINA BARN HAN VILLIGT STRÄCKA VILL I DEN GJUTNINGS LÖN, SOM FÖR DEN KLOCKAN KOMMER TILL I JAG ADAM PINCKARDT OCH JAG CATHARIN KAMMECKER. j ANNO 1724. - NÄR DENNA KLOCKAS LJUD DIN ÖREHINNA SLÅR. j SÅ TACKA HERREN GUD, SOM TÄCKS DEN NÅD BEVISA I ATT DU HANS HELGA ORD OFFENTLIG FÅR BEPRISA I NÄR DU MED HOPEN UP TILL HERRANS KYRKJO GÅR I MEN GLÖM EJ EFTERGÅ DE HELIGA EXEMPEL I SOM FÖRT TILL KYRKAN UPP DE LEFVANDES GUDS TEMPEL. j - DENNA KLOCKA ÄR GJUTEN AF KGL: STYCKGJUTAREN GERHARD MEYER I STOCKHOLM. 3. Tredje klockan. Göts 1724. H. 113.1 Enligt KR. PROT. 4/ 5 1723 utlovade »Madame 4. Fjärde klockan, »Prästeklockam. Göts 1724. H . 94.1 Inskr.: NÄR SOM DITT ÖRA RÖRS UTAF MITT GÄLLA LJUD I BETÄNK EN NÅDIG GUD, SOM DIG BEHAGAR KALLA I BED TRÄGIT, ACKTA DIG FÖR LÄGENHET ATT FALLA I SÅ BLIR DIN TRO BESTYRKT UTAF DEN SAMME GUD j LÅT VILJAN BÄTTRA SIG, EJ TRON I ORDEN STANA I SÖK FLITIGT HERRANS HUS, MEN ICKE AF EN VANA. I ·- DENNA KLOCKA ÄR GUTEN AF I{GL STYCKG.JUTAREN GERHARD MEYER I STOCKHOLM ÅR 1724. Vid branden 1723 nedsmälte de gamla klockorna. Redan p å sommaren s. å . inlämnade Göran J osua Adelcrantz »ritning och champlune på den del av tornet, varuti klockorna skulle ha sin plats». Färdig blev ju kupolen först betydligt senare, men klockorna upphängdes dock i kyrkan redan 1725. Kontrakt med Meyers änka uppsattes 6/12 1723. Månaden innan, närmare bestämt den 18/w hade Kr. begivit sig till »Madame Meyer för att övervara de små provklockornas sammanstämmande och sedan därefter låta gjuta de stora i proportion därefter». Arbetslönen för storklockan, angångsklockan och prästklockan samt kostnaden för inköp av engelskt tenn till storklockan uppgick till 9 937: 14 dlr enligt Meyers räkning 2 • Den tredje klockan bekostades av Adam Pinckardt och Catharina Kammecker. Klockorna reparerades 1805. Den 9/ 5 1885 beslöt man införa »mekanisk klockringning» och klockorna försågs därför med särskilda vinkelaxlar. Den gamla klämtningen kl. 10 f. m. och 4 e. m. upphörde 1882. 1931 infördes elektrisk ringning. Sturekapellets INY. 1600 nämner »klocka» och 2 små klockor av »koppan. 1654-· 57 fanns klockstapel på kyrkogården med 2 små klockor. Samtidigt erhåller Gerhard Meyers änka arbetslön för »den nya klockan.» De gamla klockorna uppgivas 1663 »Stå i kyrkoherdens gård och 1 2 Klockans inskrift återgiven i Riidling: Thet i floor stående Stockholm ... RÄK. 1727, fol. 411. 396 STOCKHOLM sönder.' S. å. nämnes emellertid •Klockestapelen, däruti äro 5 klockor färdige.' Förutom •den n ya klockan » fr ån 1656. h a t ydligen ytterligare 4 klockor tillkommit. Dessa senare ha enligt samtida uppgifter utgjorts av krigsbyten från Polen och skänkts till kyrkan av konung Karl X Gustaf. Uppgifterna om antalet skifta något, men sannolikt v ar det 3. Den danske läkaren Stalhoff, so m 1660 besökte Sthlm, skriver på tal om Katarina kyrka: »Till denne ere giffne dce klocher, som fördess fra Waersow i Polen. » Elers meddelar, att kyrkan fick av Karl X Gustaf »3: ne stora klockor, som ifrån Polen, där de blivit erövrade, hitsändes.» 1 Erik Dahlberg m eddelar, att han från Kronborg t agit 2 klockor, varav Katarina kyrka fick en. Med denna, den mya klockan» och de 2, som byte tagna klockorna, stämmer antalet m ed upp gifterna i 1663 års inv. Huruvida klockorna tagits i det under Karl X Gustafs fälttåg 1656 utplundrade \Varschawa eller i själva Marienburg v id \ Veichsel, vet m an ej. Marienburg stormades och intogs av Stenbock 28 /2 1656, men å andra sidan talar Stalhoff blott om Warschawa. Att klockorna i varje fall passerat Marienburg på vägen till Sverige är emellertid fullt klart. I räk. 12/8 1656 nämnes en utbetalning till »Mäster Adam Mårtensson Mjölnaren för en ekstock till axlar på de klockorna, som komma ifrån Polen» och 2 månader senare eller den 20/10 likvideras »Hr Jacob Mortenson för betalt forlön för klockorne ur tyghuset till skeppet i l\farienborg. » Klockorna upphängdes i tornet 1673 och 1674 nedtogs klockstapeln. De voro då 4, nämligen: Storklockan, Polacksklockan, Vardagsklockan och Vårdklockan. De ringrles av 16 m an. 1692 anbragtes från sakristian och upp till tornet en sträng av 24 fam~ar tåg, sannolikt för vårdklämtningen. »Polacksklockan» omgjöts tillsammans med en mindre klocka -·av Meyer 1697-98. 2 1706 hade vårdklockan gått sönder och omgjöts av Gerhard Meyer. U R VE RK Frågan om anskaffandet av det nuvarande to.rnur e t, väcktes 1735, då bl. a. statssekreteraren Cederström lovade att giva en del metall därtill. 1737 beslöt Kr. 4/ 2 »om sammanskott till urets förfärdigande, varuppå en stor del är arbetat». Tornuret driver ett mindre urverk i kupolens hjässa, där en urtavla är synlig nedifrån kyrkans inre. Uppdraget med tornuret anförtroddes åt smeden H åkan Forssman. 1737 var urverket färdigt. Urmakaren Snack lovade enl. KR. PROT. 20 / 5 1749 att giva ett par små slagklockor. Själva tornuret försågs 1740 med urtavlor, vilka 1741 fingo visare och siffror. Urtavlan i kupolen omgavs med en målad plafond, där hela valvet behandlas såsom himmel med svävande änglar. Till detta verk höra 2 mindre slagklockor (se ovan). Tornuret har undergått flera reparationer. 1817 lagades visare och siffror samt förgylldes. De voro utförda av koppar. Ny reparation företogs 1824 samt åt er 1839 a':' urmakaren Kihlberg. Kr. beslöt iordningsställa tornuret på nytt 1852. Slutligen moderniserades detsamma av firma Linderoth 1881. I början av mars 1906 försågs tornuret med nya, genomskinliga urtavlor. 1663 n ämnes »1 segerverk färdigt såsom ock därtill 1 klocka», vilket n ärmare specificeras 1668:. >Timmeklocka och segerverk, hänger över den södra sakristian. ' 1673 omgjordes detta till tornur av urmakaren Johan J ansson. Siffror, visarna av koppar samt öv-1 En äldre uppgift meddelar, att 4 klockor 1663 gavs av kg! sekreteraren Edvard Ehrensten, som därför· erhöll gravplats i kyrkan. Jfr s. 206. 2 RÄK. verif. 1330, 1298, 810. KATARINA KYRKA 397 riga prydnader till urtavlorna, förgylldes av Olof Hoffman. 1690 blev timklockan omgjuten av styckoch klockgjutaren Bader och klockgjutaren Meyer göt 1708 en ny »fjärdedels timklocka ». Kr. beslöt 1/9 1717 att låta göra små lu ckor på urets nummertavla för att urmakaren lättare skulle komma åt att reparera. Basuner, 3 st., av mässing, tillverkade 1773 hos Johan G. Ahlgren i Stockholm. Fodral med lock och handtag. - Pukor, ett par, av försilvrad koppar. Tillhörande pukbord av grönmålat trä samt pukpinnar, 3 par och 1 udda. Instrumenten nämnas ffg 1782. Renoverades 1931.1 1 I äldre tid synes mu siklivet i kyrkan varit livligt. Vid nästan alla större högtidligheter såsom in stallatio ner, kröningar, furstliga förmälningar o. d. utfördes särskild instrumentalmusik. Således vid kyrkoherde Magnus Duraeus installation 1674 och eft. segern vid Narva 1700. Ofta utfördes musiken från kyrktornet. Så vid kröningen 1720, då i det rum i tornet, där klockorna hän ga, 5 trumpetare och 1 pukare spelade. Även vid avtäckandet av Gustaf III:s staty 1808 utfördes vokal- och instrumentalmusik i torn et. Exemplen kunna mångfaldigas. MUSIKINSTRU~!ENT Tcil der Chorbrlistung a u s cler :\Iitte des 18 . Jhs. Fig. 221. Del nv läk tarbröstning från 1700-t:s mitt. Part of gall ery ra ilin g from middle of 18th cent nry. 26- 013627. Sveriges Kyrkor. S lockllolm V 1 I. 398 STOCKHOLM Bilaga 1. »Wij underskrefne för denna tijdh warande föreståndare utj S:te Catharina Kyrckia giörom härmedh witterligit oss hahya slutit och betingat med Ehrborne och Konstärfarne M:r Burckard Preckt om een ny Predikestohls förfärdigande utj be:te kyrkia på sätt och wijs som föllier. Nembl. l :o Först lofwar Jag Burckard Preckt att stå för h ehla detta wercket, som skall giöras på Predikestohlen, så att Snickare arbetet, Bilthuggare arbetet, m åhlningen och förgyllningen, medh alt annat tillbehörigt, helt färdigt och swarsgodt giordt blifwer effter den af mig upsatte afrijtningen och utj een wähl proportionerat storleek, at kyrckian derigenom tillbörligen sijrat blifwer. 2:o Anbelangand e snickare arbetet, så skall alt hwadh som der till hörer utaf godt och tortt furuträä förarbetat blifwa, så att intet fehl der p å finnes . 3:o Bilthuggerij arbetet skall utaf godt och tort lindeträä förfärdigas, såsom är det Iiggiande lambet uppå een Boock, aldraöfwerst ståendes in Globo Catestj, under be:te Glob kommer en petestal mcdh 3 Boger och Italienisch lööfwcrck omzirat ståendes. På hörnen .Rööckfaat, rundt kring om sielfwa detta täcket blifwer een stoor träälista medh zijrligit lööfwärck utharbetat, innan utj täcket kommer en dufwa medh sijna stråhlar, och under täcket een stoor mussla, hwilcken uppehåller täcket iempte 2:ne Cartaloni på sijdan om architecteuren. 4:o Uppå sielfwa Predickestohlen kommer 3:ne stoora fullkomliga bilder n embl. Christus, Moses och Johannes, som d et gambla och ny ia testamentet uthty da, baak om desse bilder skall hehla fyllningen medh skiöönt lööfwerck utharbetat blifwa. 5:o Under Predikestohlen kommer 3:ne stoora Cartaloni medh Ionischer arbet och lööfwärck, såsom och aldraunderst ett stoorst stycke zijrat wärck utharbetat, skohlandes alt detta ofwanbe:te Bilthuggare arbete effter yttersta förmågo och på bästa sättet förfärdigat blifwa, så at wij å bägge sijdor kunna der af heder och förnöj else hafwa. 6:0 Hehla detta wercket skall iembwähl på det alldrabästa och skiönesta sättet m ar morerat och rijckeligen förgylt blifwa, såsom först medh det aldraskiöneste och fijnaste ducat gull, hwilcken förgyllningh blifwer på det fransyska maneeret abruni n ämbt; Marmoreringen skall och på det bästa sättet lijfachtigt m åhlat och medh een skiön gläntzande sampt warachtig lackfernitz öfwerstrucken warda så at der på intet fehla cl:r något mangla skall. 7:o Lofwar iag alt detta ofwanstående wercket h elt färdigt, aldrasist till nästkommande Augustij Månadt. Här emot lofwar och till säja wij å Kyrckian s sijda warande föreståndare Ehreborne och Konstehrfarne l\1ester Burkhard Preckt för ofwanbe: te Snickare, Bilthuggare arbete, Måhlningen och förgyllningh sampt Predickestohlens up sättiande på det rum, hon skall komma till att stå; undantagandes hwad som af Järn giöras skall; sampt elliest på några dagar igenom handtlangare enär Predickestohlcn bäres i Kyrckian att upsätti as, påkostas kan och dess uthan beståås: (in alles ;; 300 Dr Kopp. der hoo s låfwas M:r Burckhard på handen föruth af förber:de 3 300 Dr Kopp:mt 1 000 Dr Kopp:mt och den andre åter enär han begynner at förgylla wärcket, och sidst när alt är klart och färdigt, sampt på sitt behörige rum stält, till wederbörandes nögie resten. Till yttermera wisso att alt det, som af ofwan bemählt är å bägge sijdor fast och oryggeligen hållas skall hafwa wij 2:ne lij cka lydand e Contract förfärdigatt och medh wåra narnpn och Signetens undersättiande bekräfftat , som skedde i Stockholm d. 16 Decemb. A:o 1691. Ja cob Andersson bergh. Hans Jönsson allm. » (I ett tillägg härefter med Prechts egen hand omtalas vissa ändringar av kontraktet med avseende på predikstolens utseende. På sin något underliga tyska skriver bildhuggarcn här följande: »Nach disen KATARINA KYRKA 399 bin ich mit die samptlichen H erren Kirchenwehrte und forstehern iiber ein gekommen, dass anstadt der drei brust bilder solten ferfertiget werden 3 ganse fäguren beinahe lebens grösse als der glaube dass alte undh neye t estament wie auch 2 Kinder, welche fästoren (festoner) fon blumwerck halten nebenst ein Jehova hinten an der weisen w::mt. disse bemelte bilthauwerarbeit nun ist mitt mir ferdungen for siben hunder D:r kupfer m ynt, welches himit meiner eigen h andt bestetige, Stockholm d. 25 Majus 1694. Burchart Precht. ») Bilaga 2. Vid inventeringen den 25 augusti 1871 bcfunnos följande persedlar dels för kyrkans behof umb ärliga, dels obrukbara och odugliga. En Mässkjorta af fint Hållandslärft med tre fingers breda spetsar, förärad af Märta Andersdotter år 1741 . En dito utan spetsar, förfärdigad år 1757. En altarbordsduk af flor eller nettelduk med bred guldbroderin g. En Dito af Hollandsl ärft tillkommen af den anledning kyrkorådets protokoll för d en 17 november 1791 utvisar. En begärning till altaret af rött sammet med påsydda spetsar. En gardin för ingången till predikstolen af rödt sidensarge med guldbroderier jämte tillhönmde lärftsgardiner till överdrag. En dito af svart sammet. Tvenne mindre ljusarmar med en pipa i varje, af mässin g. Tvenne större ovala lampetter m ed 2 pipor i varje, av mässing. Fyra mindre dito med 1 pipa, av mässing. 2 ljusarmar för 3 ljus, av mässin g, inköpta 1841 för predikstolen. 2 ljusplåtar med 1 pipa. 10 ljusstakar till läktaren. 1 ljuskron a, förut hän gande i koret, med 2 avsatser och 16 pipor. 1 ljuskron a, förut hängande vid V. dörren, med 10 pipor, mindre. 4 mindre ljusarmar i lövverksfason för 3 ljus. 5 diverse ljusarmar för 1 ljus. 2 ljusarmar med 2 pipor, förut hörande till nummertavlorna i koret 4 ljusarmar, mindre, m ed 1 pipa, hörande till nummertavlan å orgelläktaren och på orgelverket. 2 smärre stakar, hörande till ljusa rmar och 1 pipa, förut av kantor begagnade. 1 ljuskrona av glas med 6 pipor. 1 ljuskron a av glas, nu hängande i graven i kyrkan. Div. ljusplåtar av järnbleck, överstrukna m ed gul oljefärg, varpå ljuspipor äro a nbragta, dessa begagna des fordom på orgel- och de övriga läkta rna, d å kyrkan eklärerades. 40 små lösa ljuspipor av förtennt bleck, hörande till stora kronan, begagnade vid begravningar, då sterbhusen bestodo ljusen. 1 par håvar av svart sammet, fordom med silvergaloner och försilvrade beslag, gåva år 1782 till kyrkan av församlingens fattighusdirektion. Härvid anmärktes att silvergalonerna och beslagen därå blivit använda till dopskålen och att d essa håvar i övrigt äro utnötta. 1 prästkappa, obrukbar. 7 ljussaxar av järnbleck. 1 timglas, förut begagnat på predikstolen, förärat av handelsman Henrik Schröder, foten därtill, önrallt förgylld, är skänkt av målaren Kreitzman. 1 mindre dito. 400 STOCKHOLM dito dito, förärat av klockaren Magnus Falk, sönderfallet. gl spegel i förgylld ram. 1 gl spegel i svart ram. 1 kistbänk. 3 hårdynor av grönt kläde till föregående bänk. 8 gröna klädesdynor, som förut brukats kring altarringen. l skulpturarbete av trä, föreställande Frälsarens döpelse i Jordan av Johannes, som förut var anbragt uti altardekoration, innan altartaflan därstädes upps attes, sönderfallet och odugeligt. katafalk, gåva av snickaren Carl Jacob Boman 1843. gl hatt för likvagnskusken med plym och silverträns. odugl. katafalkskläde. gravbcklädnad av groft kläde. 20 större och mindre likkistor. 2 pliktpallar. Div. verktyg m. m. Bilaga 3. Den 24 maj 1884 försåldes av kyrkorådet följande saker för 2 000: -- kr. till H. l\J. Konung Oscar II: Stor ljuskrona med 16 armar i 2 avsatser samt hängkedja. Dito mindre med 10 armar. Dito mindre med 8 armar. Dito större, å övre delen Bacchus (sici), förgylld. Dito av kristallglas. Dito av kristallglas, något defekt. 2 mycket stora vägglampetter, å öfre avsatsen Fredrik I:s porträtt (sic!)smnt år 1740, av driwn mässing. (fig. 198) 1 dito mindre med rococoornamenter, av koppar. 2 dito av mässing, år 1724. (fig. 197) 2 dito av mässing. 3 väggarmar för 1 ljus eller lampa, av driven metall. 2 väggarmar för 2 ljus, av gjuten metall. 2 väggarmar för 3 ljus, av gjuten metall. väggarm, annan modell. 1 väggarm, annan modell. 2 väggarmar, mycket stora, för 3 ljus av försilvrad brons rococostil. 2 dito mindre, av förgylld brons. Diverse armar m. m. KATARINA KYRKA 401 SAMMANFATTNING HELGAKORS KAPELL Strax väster om den nuvarande kyrkogården invid P elarb acken, där marsken Torgils Knutss on halshöggs och begrovs 1306, uppfördes i början av 1300-tålet ett litet kapell, troligen av trä. Kapellet reparerades och ombyggdes vid slutet av 1480-talet, m en blev raserat under unionstidens strider om Stockholm. STUREKAPELLET På det ställe där Kristian Il av Danmark låtit begrava Sten Sture d. y:s och de vid Stockholms blodbad av rättade herremännens lik, uppfördes på konung Johan III:s föranstaltande 1586- 90 på den nuvar ande kyrko gårdens sydvästra del ett kapell benämnt Sturekapellet (fig. 141---42). Byggnaden uppfördes av korsvirke med ett torn av sten. Det var en ganska oansenlig byggnad med åtta fönster och ett rundfönster i koret. BRÄDEKYRKAN Sedan konung Karl X Gustav anbefallt en församlingsdelnin g på Södermalm och uppförande av en ny kyrka på den gamla kapellkyrkogården, beslöt man, att genom en reparation och tillbyggnad av det gamla nu ganska förfallna Sturekapellct skaffa elen nya församlingen en a nvändbar gudstjän stlokal, medan det stora kyrkobygget förbereddes . På hösten 1654 restaurerades samt tillbyggcles sålunda elen ga mla kapellbyggnaden m ed ett nytt skepp, som timrades av stockar och briicler. Redan på hösten 1656 fl yttades emellertid gudstjänsten härifrån till den under uppförande varande nya kyrkan och i december samma år påbörjades därefter nedbrytningen av brädekyrkan. DEN NYA KYRKOBYGGNADEN I. Första byggnadsperioden 1656- 64 I ja nuari 1656 förelågo ritningar till den nya kyrkobyggnaden, uppgjorda av Jean de la Yall ee (fig. 145 och 147 ). Den 21 april samma år utstakades och grundlades byggnaden av de Ja Vallee i närvaro av bl. a. överståthållaren Schering Rosenhane, som vid konungens sida var elen drivande kraften beträffande det n ya bygget. Den 2 maj börjades murningen av östra och västra korsarma.rna. Murningen ha de i sept. hunnit upp till fönsteröppningar.n as nedre kant. Sedan ett provisoriskt tak lagts över det sålunda uppförda rummet, hölls därstädes i oktober för första gången gudstjänst. Murarna till södra och 1~orra korsa;marna påbörjades 1657 och under de följande åren fördes korsarmarnas murar vidare upp i höjden samt byggdes de fyra paviljongerna, »sakristiorna». 1664 voro korsarmarnas, paviljongernas, och mittkva dratens murar sa mt takla get över korsarmarna fullbordade. Jean de Ja Vallee hade haft överinseendet över och även lett arbeten a. Han upp gjorde därvid alla detaljritningar. Av viktigare deta lj er gjordes även efter hans ritningar modeller innan arbetet utfördes . IL Andra byggnadsperioden 1669- 82 På gru nd av ekonomiska svårigheter och stridighet P-r mellan kyrkoherde och kyrkovärdar lågo byggnadsarbetena i stort sett nere under ett halvt årtionde. Under denna tid utfördes emellertid efter de la Vallees ritnin gar fönsterbågarna av järn med »rosor». På våren 1670 återupptogos byggnadsarbetena på > huvudtornet» över korsmitten, vars murar uppfördes till full höjd samt täcktes av en stor kupol av trä. l 672 påbörjades lanterninen på kupolen och på höst en 1673 kunde klockorna uppsättas i Janterninen . Under år 1674 uppfördes de fyra åttkantiga hörntornen, som fl an kera det stora, och de åtta rundbågiga fönsterkuporna på den stora träkupolen (fig. 14 7). Ar 1675 murade s ett kupolvalv av sten över 26* 402 STOCKHOLM korsmitten innanför den tidigare uppförda kupan av trä. Detta kupolvalv motstod den stora branden 1723 (se nedan) och välver sig alltjämt över korsmitten i kyrkan, ehuru den runda öppningen i kupolvalvets hjäss a nu är igensatt m ed bräder (fig. 180). Den sydöstra hörnpaviljongen fullbordades som gravkor för släkten Lillienh off i enlighet med de la Vallees ritningar. Kyrkans yttre blev färdigt åtminstone i huvud sak. Arkitektens ursprungliga avsikt att liksom på Riddarhuset låta fasaderna stå i oputsat t egel, indelade av pilastrar och lister av sandsten, måste av ekonomiska skäl frångås. Sandsten användes nu endast till baser och kapitäl samt vissa delar av listverken. övriga delar av listverken gjordes i puts och målades liksom pilastrarna i imiterad sandstensfärg. Väggytorna i övrigt avfärgades i tegelröd färg. Större delen av taket koppartäcktes. År 1671 hade arkitekten M. Spihler, Jean d e la Vallees svärson, övertagit kont rollen och ledningen av arbetena på arbetsplatsen m en de Ja Vallee hade do ck alltjämt den högsta ledningen i sin h and och torde ha svarat för erforderliga detaljritningar. III. Tredje byggnadsperioden 1685- 95 År 1686 påbörj ades arbetet med uppförande av valven i korsarmarna, 1686 murades sålunda valvet i östra kors armen , 1687 i den västra, 1688 i den södra och 1689 i den norra korsarmen. Sedan byggn a dsarbetena fullbord ats, påbörja des den definitiva inredningen 1690. Alltsedan gudstjänsten 1656 flyttats till kyrkobyggnaden, h ade inrednin gsarbeten till stor del av provisorisk kara1'tär utförts. När nyinredningen nu skulle genomföras, beslutade man med kungl. Maj:ts sanktion att frångå Jean de la Vallees ritningar (fi g. 146), vilka räknat m ed en konsekvent genomförd centralkyrka, där altare och predikstol skulle placeras i korsmitten under kupolvalvet. Altaret placerades nu istället i östra korsarmen och kupolv alvets öppning igensattes. Nya, slutna bänkar byggdes. En predikstol förfärdi gades av Burchard Precht. Orgelläktare uppfördes i v ästra h.orsarmen , dit orgeln som tidigare stått i östra kors armen flyttades. IV. Eilerarbelen intill branden 1723 Jnredningsarb eten a avslutades. Det nya altaret fullbordades 1704 under Nicodemus Tessin cl. y:s överinseende. En dopfunt av mässing uppst älldes p å sö dra sidan i koret och omgavs av ett skrank av trä . Ett korskrank i smidesjärn uppsattes, läktare byggdes i norra korsarmen och fönstren försågos med en spar sa m dekorering, förmodligen av samma art som de å r 1688 m ålade mittstyckena av fönstren i Kungsholms kyrka . 1712- 13 uppfördes den stora fritrappan framför södra korsarmen . 1714- 16 förfärdi ga de hovsl agaren Benj amin Roth det ännu bevarade v ackra smidesräck et på denna tra ppa (fig. 166). V . Branden 1723 och kyrkans återuppförande Vid d en stora branden den 1 m aj 1723 avbrunno yttertaken ·och taklagen, samt tornen och den stora träkupolen fullständigt. Klo ckorna och brinnande trävirke fr ån lanterninen störtade genom kupolvalvets öppning ned i kyrkan och antände inredningen , som också fullständigt förstördes. Väggar och valv stodo dock oskadade kvar efter branden. Arbetena med kyrkobyggnadens iståndsättande och restaurering igångsattes omedelbart efter branden. Nya tak byggdes över korsarmarna under sommaren 1723 och ett provisoriskt tak lad es över mittkvadratens kupolvalv. Järnfönsterbågarna restaurera des. Ny bänkinredning, provisoriskt altare och predikstol byggdes i kyrkan. K y rkans väggar och valv putsa des och vitlimmades och taket täcktes · med koppar. Arbetena, som stodo under överinseende av arkitekten Göran Josua Adelcra ntz, voro avslutade p å hösten 1724. VI. Del nya tornet Tornet stod dock alltjämt ofullbord~t. Adelcrantz hade 1723- 24 uppgjort tre alternativa förslag till nytt torn bland vilka konungen approberade ett med en hög cylindrisk tornhuv (fig. 167). Murmästa- KATARINA KYRKA 403 reåldermannen Jonas Nilsson Fristedt ansåg emellertid den »runda avritningen» vara alltför kostsam och vådlig ur konstruktiv synpunkt. Församlingen önskade även hellre en åttkantig tambur. Härom uppstod en långvarig strid, och arbetena skredo mycket långsamt fram. På hösten 1725 uppsattes klockorna i en öppen klockstapel pa tomaltanen. Inför den enhälliga opinionen måste emellertid Adelcrantz slutligen ge med sig och den 27 febr. 1728 förelåg en ny ritning med ätt-kantig tambur. Först 1732 sattes dock tombygget i gång och fullbordades 1734. Arbetet med det nya torne ts koppartäckning avslutades först 1739. Kring lanterninen uppsattes 173(), ett smidesräcke av Håkan Forsman, vilken 1744 förfärdigade ett liknande räcke kring stora altanen och även levererade nya tornuret. Hörntourellerna återuppfördes 1744 i huvudsaklig överensstämmelse med Adelcrantz förslag (fig. 167). VII. Interiören fullbordas. Reslaureringsarbelen Inredningsarbetena i kyrkan efter branden fullbordades först vid mitten av 1700-talet. En stor läktare uppsattes 1747 i norra korsarmen av byggmästaren Johan Niklas Theulig, och smärre läktare uppsr1ttes såväl i koret som i norra och södra korsarmarna. En ny orgelläktare uppfördes av Theulig i västra korsarmen 1749 och smyckades av bildhuggaren J akob Clerk. Orgelverket och orgelfasa den fullbordades 1763 efter ritning av Jean Erik Rehn. En ny predikstol efter ritning av Karl Fredrik Adelcrantz uppsattes 1753. 1784 genomfördes en yttre restaurering av kyrkan under överinseende av K. F. Adelcrantz. Härvid tillkom den gula putsfärgen, som alltsedan dess brukats. 1817 ägde en ny yttre restaurering rum under ledning av C. C. Gjörwell. År 1824 samt 1829- 30 genomfördes därefter en inre restaurering ävenledes under ledning av C. C. Gjörwell. 1862 infördes värmeledning och i samband härmed utfördes vissa förändringar i det inre. Vid en ny inre restaurering 1891-92 tillkommo nya öppna bänkar och den nuvarande dekorationen å väggar och valv efter förslag av Agi Lindegren. Ny värmeledning och elektrisk belysning infördes 1905-06. I samband med en restaurering 1891 ombyggdes tre paviljongers tak i enlighet med Jean de la Vallecs ritningar. KYRKOGÅRDEN Kyrkogården fick sin nuvarande omfattning och form (fig. 145, 150-54) genom Karl X Gustav5 stadfästeL;e av Jean de la Vallees ritningar till den nya kyrkan. Densammas s. v. del utgöres av den gamla kapellkyrkogården, vilken vid den nya stadsplanens genomförande på 1640-talet utvid gats och reglerats så att den erhållit rektangulär form. På den övre mot Högbergsgatan belägna delen av kyrkogården gick berget i dagen. För kyrkobyggnaden utförd es sprängningsarbeten och på området närmast omkring kyrkan arbetade man ända in mot slutet av 1700-talet på att få bort de oländiga bergspartierna. Vid östra kyrkodörren,_ »varest man m ed möda kunde mellan bergskrevorna komma fram till kyrkan» bortsprängdes det »vidlyftiga berget» 1780. Först 1710 planterades de första träden på kyrkogården. Efter den stora branden 1723 planterades ett antal nya träd. Vid mitten av 1700-talet utgjordes hela trädbeståndet av ett 70-tal lövträd. Gravplatserna på kyrkogården utnyttjades till bristningsgränsen. Gravkvarteren voro överfyllda av lik och ben och benhuset måste gång på gång tömmas. Det är denna av förgängel sen märkta mark C. M. Bellma n vid början av 1770-talet skildrat i Fredmans 54:de epistel, »Vid korporal Bomans grav på St. Katrina kyrkogård ». I slutet av 1770-talet genomfördes en reglering av gravkvarter och gångar och nya träd ph..nterades av vilk a åtskilli ga ännu äro bevarade. Kyrkogå rden omgavs 1664 av ett pla nk . 1685 började man bygga en k yrkogårdsmur på norra sidan. På 1690-talet och vid början av 1700-talet byggdes murar m ed portaler p å västra och södra sidorna. Efter branden restaurera des muren och de gamla portalerna och nya portaler uppfördes på qstra sidan. Samtliga portaler försågos med smidda grindar och ÖYerstycken. Kyrko gå rdsmuren nedrevs 1879; den övre västra och den södra portalen äro dock alltjämt bevara de. 404 STOCKHOLM ZUSAMMENFASSUNG HEILIGE KR EU Z KAPELL Unmittelb ar westlich von dem jetzigen Friedhof b ei Pelarbacken im Stadtteil Södermalm, Stockholm, wo der eh emali ge Maschall Torgils Knutsson im Jahre 1306 enthauptet und begraben wurde, errichtete man im Anfang das 14. Jhs. ein kleine K apelle, vermutlich aus H olz. Die KapelJe wurde am Ende der 1480er J ahre a usgebessert und um geba ut, dann aber während der Streiti gkeiten der Unionszcit um Stockholm im Beginn des 16. Jhs. geschleift. D IE ST UR E KAP E LLE Auf der Stelle, wo Christian Il. von Dänemarck d ie Leiche Sten Sture des Ji.in ger en und die der anderen bei dem Stockholmer Blutbad 1520 hingerichteten angesehenen schwedis chen Männer be graben liess, wurde auf Ver anlassung König Joha nn III. in den Jahren 1586 /90 a uf d em heutigen Si.idwestteil des F riedhofs eine Kapelle, Sturekap elle gena nnt, errichtet (Abb. 142). D as Gebäude bestand aus F achwerk mit ein em Steinturm. E s war ein ziemlich unbed eutendes Gebäude mit a cht Fenstern und einem Rundfenster im Chor. DIE HOLZKIRCH E N achdem König K arl Gust av X. um di e Mitte d es 17. Jh s bestimmt hatte, dass der St a dteil Södermalm in zwei K irchspi ele aufgeteilt, sowie dass ein e n cue Kirche auf dem alten K a pellenfriedhof errichtet werden sollte, wurde beschlossen, durch ein e Repara tur der alten, nunm ehr ga nz b aufälligen Sturekapelle und ein en Anb au för den neuen Kirchensprengel ein gebrauchsfähi ges Gottesha us z u schaffen, während gleich zeitig d er gross e Kirchenb au vorb ereitet wurde. Im H erb st 1654 wurde die alte Kap elle r est aur iert und mit einem n euen Schiff v ersehen, das aus Holzst ämmen und Brettern gczimmert, al so gan z a us H olz war. Indessen bereits im H erb st 1656 wurde der Gottesdknst n ach der im Aufbau begriffenen n euen Kirch e verlegt un d im Dezemb er desselben Jahres mit dem Abbruch der Holzkirche b egonn en. DAS NE U E KIRCH ENGEBÄU DE I. Ersle Bauperiode 1656- 64 Im J anua r 1656 lagen J ean de la Vallees Zeichnungen för das neue Gottesha us vo r, ein Zen tral gebäude mit kreu zförmi ge m Grundriss "(Abb. 146 und 147). Am 21. April h at d e la Vallee d en P latz a bgestochen und den Grund för das Gebäude gelegt , in Anwesenheit von u. a. dem Oberst atth alter Schering Rosenhan e, der neben dem König die treibende K raft bei dem Neubau war. Am 2. Mai wurde mit der Mauerun g der östli chen und westlichen Kreuzarme begonn en. Im Septemb er war die Mauerung bis zum unteren H and dcr Fenst eröffnungen vorgeschritten. Nachdem eine prov iso rische Decke i.iber den soweit fertiggest ellten R a um gelegt war, wurde d ort im Oktober zum erst en ;vJ:ale Gottesdi enst abgeh :ilten . Das Mauern der si.idlichen und nördlichen Kreuzarm e wurde 1657 hego nnen und in den fol genden J ahren fortgeset zt, während zugleich die v ier Sakrist eien gebaut wurden . Im J ahre 1664 war en die l\fauern der Kreuzarm e, der Sakristeien und d es Mit t elquadrates sowie das Ausse ndach der Kreuzarme fertig. J ean de la Va llee hatte die Oberaufs icht gehabt und auch die Arbeiten geleite t. Alle De tailzeichnungen st a mm en von ihm . Von wichtigeren D et a ils wurden nach seinen Zeichnun ge:i a uch Modelle vor der Ausfi.ihrun g der Arbeiten hergestellt. KATARINA KYRKA Il. Zweile Bauperiode 1669-82 405 'Vegen ökonomischer Schwierigkeiten und StTeitigkeiten zwischen Pfarrer und Kirchenältesten lagen die Bauarbeiten im grossen und ganzen während eines halben Jahrzehnts still. Allerdings wurd en in dieser Zeit nach de la Vallees Zeichnuhgen die Fensterrahmen aus Eisen mit »Rosen» ausgefiihrt. Im Jahre 1670 nahm man die Arbeiten am Zentralturm iiber der Kreuzmitte wieder auf, deren Mauern bis zu voller Höhe aufgefiihrt waren, und deckte sie mit einer grossen Holzkuppel. Im Jahr 1672 begann man mit der Laterne und im H erbst 1673 konnten die Glocken in diese aufgesetzt werden. Während des Jahres 1674 wurden die 4 achtkantigen Ecktiirme errichtet, die den grossen Zentralturm flankieren, sowie acht rundbogige Fenster auf die grosse Holzkuppcl aufgesetzt, um in die Kirche Licht hineinzulassen. Im Jahr 1675 wurde ein Kuppelgewölbe ans Stein iiber der Kreuzmitte unter der friiher ausgefiihrten Holzkuppel gemauert. Dieses Kuppelgewölbe widerstand dem grossen Brand im J ahre 1723 (s. u.) und wölbt sich noch heute iibe.r der Kreuzmitte, obwohl die runde Öffnung (PI. 2) im Scheitelpunkt der Wölbung j etzt mit Brettern gedeckt ist (Abb. 180). - Die siidöstliche Ecksakristei wurde in Obereinstimmung mit de la Vallees Zeichnungen als Grabchor fiir die Fami!ie Lillienhoff fertiggestellt. Das Äussere der Kirche war mindestens in dcr Hauptsache fertig. Die urspriingliche Absicht dcs Architekten, wie am Tiitterhaus in Stockholm die Fassaden in unvcrputztem Ziegel stehen zu lassen, durch Pilaster und l.eisten ans Sandstein eingeteilt, musste aus ökonomischen Grunden fallen gelassen werden. Sandstein wurde nur noch fiir die Basen und Kapitelle sowie gewisse Tei!e des L eiste nwerks verwandt. Die iibrigen Teile des letzteren wurden in Putz a usgefiihrt und wie die Pilaster in imitierter Sandsteinfarbe gemalt. Die Mauerflächen wurden in ziegelroter Farbe angestrichen. Der grössere teil des Aussendaches wurde mit Kupferplatten gedeckt. Im Jahre 1671 hatte der Architekt M. Spihler, Schwiegersohn de la Vallees, die Aufsicht und L eitung dcr Arbeiten auf der Arbeitsstelle iibernommen, wenn auch J ean de la Vallec selbst stets die höchste L eitung in seiner Hand behalten hatte und auch fiir erforderliche Detailzeichnungen verantwortlich gcbl ieben sein diirfte. III. Drille Bauperiode 1685-95 Im Jahre 1686 begann die Arbeit mit der Auffiihrung der 'Völbungen in den Kreuzarmen: 1686 wurde die \Völbung des östlichen Kreuzarmes, 1687 die des westlichen, 1688 clie des siidlichen und 1689 die des nördlichen Kreuzarms gemauert. Nachdem die Bauarbeiten zu Ende gefiihrt waren, b.egann man im Jahre 1690 mit der definitiven Einrichtung. Seitdem 1656 der Gottesdienst in die Kirche verlegt war, h atte man Einrichtungsarbeiten grossenteils nur provisorischen Charakters ausgefiihrt. Als jetzt die Neucinrichtung durchgcfiihrt werden sollte, beschloss man mit Genehmigung der Regierun g, von de la Vallees Zeichnungen (Abb. 146) abzugehen, die eine konsequent durchgefiihrte Zentralkirchc im Auge J:iatten, wo Altar und Kanzel in der Kreuzmitte unter der Kuppelwölbung untergebracht werden sollten . Statt cl essen wurde der Altar im östlichen Kreuzarm aufgestellt und die Öffnung der Kuppelwölbun g mit Brettcrn gedeckt. Neue Bänke wurden gebaut. Eine K anzel fertigte der Bildhauer Burchard Prech t an. Die Orgelemporen wurden im westlichen Kreuzarm errichtet, wohin die Orgel, clie friiher im östlich en Kreuzarm gestanden hatte, verlegt war. IV. Arbeilen bis zu dem Brande 1723 Die Einrichtungsarbeiten wurden abgeschlossen. Dcr neue Altar war 1704 unter Oberaufsicht dcs Architekten Nicodemus Tessin cles J . fertiggestellt. Ein Ta ufbecken aus Messing war in der Chorsiidseitc a ufgestellt und mit einer Holzschranke umgeben. Eine Chorschranke in Schmiedeeisen war aufgestellt, die E mporen im nördlichen Kreuzarm gebaut und die Fenster mit einfacher Verzierung versehen. In den Jahren 1712- 13 wurde die grosse Freitreppe vor dem siidli chen Kreuzarm errichtet (Abb. 165). Das noch erhaltene, schöne schmiecleeiserne Geländer hatte der Hufschmiecl Benjamin Roth 1714- 16 ausgefiihrt. 406 STOCKHOLM V. Der Brand 1723 und der Wiederaufbau der Kirche Bei dem grossen Brand a m 1. Mai 1723 brannten das Aussendach, die Tiirme und die grosse Holzkuppel vollständig ab. Die Glocken und die brennende Holzverschalung der Laterne stiirzten durch die Öffnung der Kuppelwölbung in die Kirche herunter und ziindeten die Einrichtung an, die ebenfalls völlig zerstört wurde. W ände und Wölbung blieben jedoch unbeschädigt. Unmittelbar n ach dem Brand b egann man mit den Arbeiten zur Instandsctzung und Renovierung des Kirch engebäudes. . Uber die Kreuzarme wurden noch im Sommer 1723 neue Decken und eine provisorische Decke iiber das Kuppelgewölbe des Mittelquadrates gelegt. Die Eisenfensterrahmen wurden restauriert. In der Kirche wurden neue Bänke, ein provisorischer Altar und Kanzel errichtet. Die 'Vände und die \Völbung der Kirche wurden verputzt, weiss angestrichen , und das Aussendach mit Kupfer gedeckt. Die Arbeiten, unter Oberaufsicht des Architekten Göran Josua Adelcrantz, waren im Herbst 1724 abgeschlossen. VI. Der neue Turm Der Turm war die ganze Zeit unvollendet. Adelcrantz hatte 1723- 24 drei Vorschläge alternativ eingereicht, von denen der König den mit einer hohen zylindrischen Turmhaube guthiess (Abb. 167). Indessen hielt der Maurermeister, der die Arbeit ausfiihren sollte, die zylindrische runde Form fiir zu kostspielig und auch aus konstruktivem Gesichtspunkt fiir gefährlich. Die Gemeinde selbst wiinschte gleichfalls einen achtkantigen Zentralturm. Hieraus entstand ein langwicriger Streit, die Arbeiten schritten nur sehr langsam vorwärts. Gegeniiber der einstimmigen Meinung musste Architekt Adelcrantz schliesslich nachgeben, und 1728 schlug er einen neuen Plan mit achtkantigen Turm vor. Nicht vor 1732 kam dcr Bau in Gang und wurde 1734 vollendet. Aber erst 1739 wurde die Arb eit mit einer Kupferbedeckung des n euen Turms a bgeschlossen. Die Ecktiirme wurden 1744 im wesenUichen in Ubereinstimmung mit den Vorschlägen von Adelcrantz a ufgefiihrt. VII. Fertigstellung des Inneren. Reslaurierungsarbeilen ; Die Einrichtungsarbeiten nach dem Brand wurden erst um die Mitte des 18. Jhs. zu Ende gefiihrt. Eine grosse Empore wurde 1774 im nördlichen Kreuzarm aufgesetzt, kleinere sowohl im Chor wie im nördlichen und siidlichen Kreuzarm. Eine neue Orgelempore wurde 1749 im westlichen Kreuzarm aufgefiihrt und von dem Bildhauer Jakob Clerk ausgeschmiickt. Das Orgelwerk (Abb. 176) und die Passade wurden n ach Zeichnungen des Architekten Jean Erik Rehn ausgefiihrt. Eine neue Kanzel wurde nach einer Zeichnung des Architekten Karl Fredrik Adelcrantz 1753 aufgestellt (Abb. 187 und 189). Im Jahre 1784 wurde eine äussere Restaurierung d er Kirche unter Oberaufsicht von K. F. Adelcrantz durchgefiihrt. Hierbei k am die gelbe Putzfarbe hinzu, die seitdem angewandt wurde. Im Jahre 1817 erfolgte elne zweite äussere Restaurierung unter L eitung von C. C. Gjörwell. Darauf wurde eine innere Restaul::rierung im Jahre 1824 und 1829---30 unter gleicher L eitung vorgenommen. Im .fahr 1862 wurde Heizung einge fiihrt und im Zusammenhang damit erfolgten gewisse Veränderungen im Inneren. Bei einer weiteren Restaurierung d window canopies on the !arge woodcn cupola, to let light into the church. In 1675 a stone cupola arch was built up over the intersection of the arms inside the earlier wooden cupola. This cupola arch withstood the great fire in 1723 (see below) and still rises above the intersection of the arms, although the round opening (PI. 2) in the crown of the cupola arch is now covered over with boards (fig. 180). The south-east corner sacristy was completed as a mortu ary chapel for the Lillienhoff family, in accordance with de la Vallee's drawings. The exterior of the church was completed, in the m ain at least. The original intention of the architect, to have thc fac;ades of undressed brick, divided up by pilasters and lists of sandstone - like the Hous e of Nobles (Ridd arhuset) in Stockholm - had to be abandoned for financial reasons. Sandstone was then only used for bases and capitals and certain parts of the lists. Other parts. of the lists were excculed in plaster, the pilasters being painted to r esemble sandstone. The other surfaces of the walls were painted brickrcd . The greater part of the outer roof was covered with sheet copper. In 1671 the architect, M. Spihler, Jean de la Vallee's son-in-law, had taken over the control and management of the work on the spot, but de la Vallee still retained the chief superintendencc of the work and was probably responsible for the necessary detail drawings. Ill. The lhird building period 1685-95 In 1686 the work of erecting the arches in the arms of the nave and transept was begun, the arch in thc east arm being built in 1686, the one in the west arm in 1687, the one in the south arm in 1688, and the one in the north arm in 1689. When the building work had been complcted, thc definitive fitting up of the interim· was begun in 1690. Since 1656, when divine service had been hcld in the church building, the work on the interior bad been largely of a provisional character. Now, when the new work on the interior was to be carried out, it was decided with royal sanction to abandon Jean de la Vallee's drawings (fig. 146), which had been based on a consistently designed central church, in which the altar and pulpit were to be placed in the centre under the cupola arch. Instead the altar was now placed at the east end of the nave, and the opening in the arch of the cupola closed. New seats were put in. A pulpit was made by Burchard Precht, the sculptor. An organ loft was built at the west arm of the nave, to . which the organ, which had previously stood in the east arm, was moved. KATARINA KYRKA IV. Supplemeniary work up lo the fire in 1723 409 Work on the interior was finishcd. The new altar was completed in 1704 under the supervision of the architect Nicodemus Tessin the Younger. A brass baptismal font was put up on the south side of the chancel and surrounded by a wooden railing. A wrought-iron screen was put up, a gallery built in the north arm of the transept, and the windows were provided with some scanty decoration. In 1712- 13 the !arge outside stairway was erected in front of the south arm (fig. 165). In 1714-16 Benjamin Roth (blacksmith) constructed thc still extant, beautiful wrought-iron hand-rail (figs. 166). V. The fire of 1723 and the rebuilding of the church In the great fire on 1May,1723, the outer roof, the tower and the great wooden cupola were completely burnt down. The bells and burning wood-work from ' the lantern fel! down through the opening of thc cupola arch into the church and set fire to the interior, which was also completely destroyed. However, the walls and arches survived the fire. The work of repairing and restoring the building was begun immediately after the fire. New roofs were built over the arms of the transept during the summer of 1723, and a temporary roof was built over the cupola arch of the centre. The iron window-frames were restored. New seats, a provisional altar and a pulpit were built in the church. The walls and arches were dressed and whitewashed, and the outer roof was covered with copper. The work, which was under the supervision of Göran Josua Adelcrantz (architect), was completed in the autumn of 1721. VI. The new iower The tower was still unfinished, however. In 1723- 24 Adelcrantz had made three alternative proposals for a n ew tower, among which the King approved one with a tall cylindrical hood (fig. 167). However, the master-builder who was to carry out the work, considered that the cylindrical form would be too costl y and too dangerous from the point of view of construction. The congregation also preferred an octagonal central tower, and a prolonged dispute on the point began, so that the work progressed very slowly. In face of u nanimous opinion Adelcrantz finally gave way, and in 1728 a new drawing with an octagonal tower was r eady. Not until 1732 was building begun, and in 1734 it was complete cl. The work of roofing the new tower with copper was not fini shed until 1739. The corner towers were constructeci in 1744, mainly in accordance with Adelcrantz's proposals. VII. The inierior completed. Restoration work \Vork on the interior of the church after the fire was not completed until the middle of the cighteenth century. A !arge gallery was erected in 1747 in the north arm of the transept, and smaller galleries both in the choir and the north and south arms of the transept. A new organ-loft was built in the west arm in 1749 and was decorated by the sculptor Jakob Clerk. The works and fac;ade of the organ (fig. 176) were completed in 1763 according to the drawings by Jean Erik Rehn (architect). A new pulpit was put up in 1753 according to the drawings by Karl Fredrik Adelcrantz (figs. 18 7). In 1784 the exterior of the church was restored under the supervision of K. F . Adelcrantz, the yellow plaster which has been used ever since being then first applied. In 1817 another restoration of the exterior took placc under the supervision of C. C. Gjörwell. In 1824 and in 1829- 30 restoration of thc interior was carried out, also under the supervision of C. G. Gjörwell. In 1862 central heating was installed, and in association therewith certain changes in the interior were effected. During another restoration in 1891- 92 new open seats were put in and also the present decorations on the walls and arches according to proposals by Agi Lindegren (architect). New central heating and electric lighting were installed in 1905- 06. In association with a restoration in 1891 the roofs of three sacristies were rebuil.t according to Jean de la Vallee's drawings. 410 STOCKHOLM THE CHURCHYARD The churchyard assumed its present size and shape (figs. 150) as a result of the ratification by Karl X Gustav of Jean de la Vallee's drawings for the new church. Its south-west part comprised the churchyard of the old chapel, which was enlarged and changed, so that it became rectangular in form, when the new town-planning was carried through in the 1640's. The upper part of the churchyard situated along Högbergsgatan was bare rock. Blasting work was carried out for the church building, and right up till towards the end of the eighteenth century the rock immediately around the church was being removed. Not until 1710 were the first trees planted in the churchyard, and after the great fire in 1723 a number of new trees were planted. The gr aves in the churchyard were filled to overflowing. The grave sites were co mpletely filled with bodies and bones, and the charnel-house bad to be emptied time aftcr time. At the end of the eighteenth century the grave sites and paths were cleared up and new trees planted, some of which arc still standing. In 1664 the churchyard was surrounded with palings. The erection of a churchyard wall was begun in 1685 on the north side. In the 1690's and at the beginning of the eighteenth century, walls with gateways werc built on the west and south sides. After the fire the walls and the old gateways were restored and new gateways built on the east side. All the gateways werc fitted with wrought-iron gates and h ead-pi eces. The churchyard wall was demolished.in 1879; the upper west and th e south gateways, however, are still preserverl. __J B P I. 1. Katarina k nk a. P la n. U ppmätning a y J. Södc1:berg. Skala 1 : 300. Grundriss. Pla n . PI. 2. Katarina kyrka. Sektion mot norr. Upp­ mätning av J. Söderberg.- Skala 1 : 300. 6FKQLWWgegen Norden. Section towards the north. [=:J FOR 6TA %<**1$'63(5,2'(1 ( 1656-1664) ANDRA - - - • - -(1669-1682) (1685 -1695) (1725  iZ222! liiJ]]] TREDJE _ _ _ , - a$'(/ $'(/&5$17= TORNBYGGE aaR( L L aaa( ( aaaa(2 W Uaa aaU aaR0 SKALA _ -.::__-_ -: = -=--1= ==:.. : ~::..---.-.------------_-_-_.._.:: :.-~~':":: ::= IF = ---_ :::: , ", ,,' . :: . . • ~ i! • • . " ~ ..:, • " " : _-_-_-_i-_-_ :•~--------~-------..~= == =~ -::I: : Grundriss des untersten Turmgeschosses . Plan of the gro und floar of the t ower. P l. 3. Katarina kyrk a. Plan av nedersta tornvåningen. Upp mätning av J. Söderberg. Skala 1 : 300. I~ PI. 4. Katarina kyrka. Plan av översta tornvå ningen. Uppmätning av J. Söderberg . Skala 1 : 300. Grundriss der obersten Turmgeschosses . Pla n of the uppermost floor of thc towe r. P I. 5 . Katarina kyrka. Sydfasaden. Upp­ mätning av J . Söderberg. Skala 1: 300. Siidseite d es Kirche . South front of the church. PI. 6. Katarina kyrka. Västfasaden. Upp­ mätning av .J. Södcrberg. Skala 1:300. :HVWVHLWH d er Kirche. West front of the church. n l! n ll!f l!l!!lll l!ll!lifi!!l!l'l!llll!l! y 1 1 a '== lr=ll PI. 7. Katarina kyrka. Nordfasaden U ppmätning av J. Söderberg. Skala 1 : 300. Norlh front of the church. Kordscite der l{irche. Pl. 8 . .DWDULQD kyrk a . gVWIDVDGHQ LT pp­ 2VWVHLWH der Kirchc . Ea st front o f th e c hu rch . m ä tning av S. Söclc rb e r g. Skala l :  a a -- a "-"- a a l 1111!1 Il " aaaa 11 aa n nnn n r 'llr:mr :ll ifi'lllltlllltltl.ltl Qa a ___.. PI. 9. Katarina k y rk a. Rekonstruktion av J ean de la Vallees torn och kupol. J. Söderberg del. Skala 1 : 300. Rekonstruktion YOn J ean de la Vallees Tnrm und Kuppe l. Reco n struction of J ea n de la Vallee's tow er and cupola. r-,I ' L-, I ,,,/) I 'L,',,, \ '\- -' I '-7 I I r, I I I ~'i_ ; NUVA-QA-NOE TOQ N OCT+ TURELL. -~----