SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM MED.STÖD AVKYJTf.:: HIST! O..AN~ AKAil UTGIVET AV~IGURD CURMAN OCH JOHNNVR.OOSVAL NÄRKE BAND I. HÄFTE 2-. ÖREBRO HÄRAD AV E. LUNDBERG, S. MÖRNER OCH l BERTIL WALDEN KYRKOR I OREBRO HARAD KONSTHISTORISKT INVENTARIUM .. •• AV E HIK L U N D B E H G, ST E LLAN MÖHN E H OCH BEHTIL VVALDEN Med stöd a v K U N G L; V l T T. H I S T. O C I-I A N T. A K A D E M I E N utgivet av S I G U R D C U R M A N ocH J O H N N Y R O O SV A L G e neralstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1949 UTGIVET MED BIDRA(; AV HUMANISTISKA FONDEN A titelbladet: Örebro härads sigill fr. 1600-talct efter ritn. (1949) i R.A. Esseile aktiebolag Stockholm 1949 500056 FORORD Det här föreliggande häftet med beskrivningar av Närkes kyrkor påbörjades redan på 1920-talet och avsåg att omfatta samtliga kyrkor i Örebro h ära d. Häftetstitel har emellertid under tiden råkat bli i viss mån oegentlig, emeda n Almby och Längbro kyrkor samt Ånsta forna kyrka, som beskrivas i detta häfte, ick e längre ligga i Örebro härad , utan inom Örebro stad med vilken Längbro och Ån sta inkorporerades 1937, Almby 1943. I ecklesiastikt hänseende har emellertid inkorporeringen ej medfört någo n förändrin g, varför det gamla h ära dsområdet här bib ehållits. Beskrivningarna av de kyrkor inom häradet, som tillhöra Glanshammars kontrakt, nämligen Kil, Gräve, Axberg och Hovsta, utfördes under 1920-taletavdåvarandekonst­ historiestuderanden, fil. kand. greve S t e ll a n M ö r n e r, under det att övriga kyrkor (tillhörande Örebro kontrakt) under 1930-talet beskrevas av dåvarande antikvarien, numera professorn Erik Lundberg och landsantikvarien Bertil Walden, varvid Lundberg bearbetat de byggnadshistoriska avsnitten, Walden övriga partier av be­ skrivningarna. På grund av olika omständighet er, icke minst ekonomiska svårigheter, kunde dessa beskrivningar icke om edelbart befordras till trycket. När tryckningsfrågan åter blev aktuell på 1940-talet var en revision av de föreliggand e manuskripten nödvändig. Emel­ lertid hade vid denna tidpunkt greve Mörner för länge sedan helt övergått till den utövande konstnärens verksamhet och antikvarien Lundb erg tagits i anspråk av andra uppgifter, varför landsantikvarien Walden ensam åtog sig uppgiften att revidera och delvis omarbeta och förkorta samtliga kyrkabeskrivningar till den form i vilken de här föreligga. Utgivarna hava all anledning att till samtliga de tre författarna uttala ett varmt tack för deras lika sakkunniga som t ålmodiga medverkan i detta arbete. Till lands­ antikvarien Walden går ett särskilt t ack för hans benägna medverkan vid den slutliga redigeringen och korrekturläsningen, trots att han varit upptagen av många andra maktpåliggande publikationsarbet en. H är ovan meddelade fakta röra nde tillkomsten av detta häfte äro måhända ägnade att giva en viss föreställning om, huru ekonomiska och praktiska svårigheter kunna inverka försvårande och försenande på publikationen av våra kyrkobeskrivningar. Det är därför för utgivarna en glädje att kunna meddela, att publiceringen av Närkes kyrka­ beskrivningar i fortsättningen torde komma att fullfölja s i snabb takt, under förut­ sättning att tillräcklig avsättning av arbetet kan påräknas inom landskapet. Stockholm i augusti 1949. SIGUHD CuRMAN JoHNNY HoosvAL VIKTIGARE KÄ LLOR MED FÖRKORTNINGAR ADELIGA GRAFVAR = ms med denna beteckning i A. T . A. BAGGE = J. F. B'agge, Beskritning om Upstaden Örebro, Örebro 1785. BEnen = C. R. Berch, Öfver Gr. Dahlbergs Svecia Antiqva & Hodierna, Anvisningar till Beskrifning samlade af C. R. B. 1770, ms i A. T. A. BEHGSTEDT = Carl Fredr. Bergstedt, Berättelse om en resa i Nerike 1844. DtPL. suEc. = Diplomatarium Suecaum, collegit et edidit J. G. Liljegren, B . E . Hildebraud, et E, Hildebrand, Sthlm 1829-70. HAGSTHÖM = I<. A. Hagström, Strengnäs stifts herdaminne IV, Strängnäs 1901. HoFBEIW = H. Hofberg, Beskritning öfver Örebro stad och land, ms i Ö.L.M., till vissa d elar publ. i MEDD. VIII, s. a6 of, IX, s. 65 of, och X, s. 5 of. !-IoFBEHGS RESEB. = Hofberg, Berättelse öfver resor i Närke 1868, irtgifven i R A. Ms i A. T. A. I Nv. 1830 = Inventarieförtecknii1g, uppsatt i anlednin g av Kungl. Maj:ts förordning 1828 och kou­ sistoriecirkulär 1830, m s· i A. T. A. · JOHANSSON = J. Johan sso n, statens vinst af k y rkan inom Nerike genom reformationen i MEDD. I. s. 97 of. LEWENHAUPT = Eugene Lewenhau'p t, Historiskt-topografiska utställ,ningen i Örebro i september 1902, Örebro 1905. LuNDBEIW = Erik Lundb erg, Byggnadskonsten i Sverige und er medeltiden 1000- 1400, Sthlm 1940. L UND BERG-W ALDEN = Erik Lundberg och Bertil vValden , Tornet i Gällersta och besläktade när­ . kiska kyrktorn från romansk tid, Saxons bok på 70-årsdagen, Sthlm 1934, s 28- 65, MEDD. = Meddelanden från föreningen Örebro läns museum, Örebro. PALMSKJÖLo = Palmskiöldska samlingarna, Topographica XXXVI, Nerike, ms. i U. U . B. PEIUNGSKÖLD = J. H. Peringsköld, Monumentorum Sveo-Gothorum, Liber XI, De Antiquilatibus et Inscriptionibus in Nericia, ms i K. B. PRi,sTMÖTESHANDL. = Strengnäs stifts prestmöteshandliugar 1859- 1923, Strängnäs 1859-1923 . HJKSREG. = Riksregi straturen, m s i R. A. SAXON = J. L. Saxon, Närkes kyrkor i ord och bilder, Sthlm 1928. ScHUBERT= F. W. von Schubert, Resa genom Sverige .. . 1817, 1818 1820 III, Sthlm 1825. SonLMAN = August Sohlman, Ner ike (med delar af Westman!. ö. vVerml.) = ö re b ro l ä n, ms i A . T. A. STYFFE = C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden, Tredje upp!., Sthhn 1911. SvERIGE = Sverige, geografisk beskrivning under medverkan av flera förf., utg. av Otto Sjögren, femte delen, Sthlm 1935 Sv. K. = Sveriges Kyrkor, kon sthistoriskt inventarium. SöDERBEHGS nESKH. = C. T. Söderberg, Beskrifning öfvcr dc prc~terliga beställningarne i Strenguiis stift, Nyköping 1872. SöDEHDEHos MATR. = DENS., Matrikel öfver ecklesiastika be~tällningarne inom Strengnäs stift, Ny­ köping 1854. TnAM = W. Tham, Beskritning öfver Örebro län, Sthlm 1849. TILAS = D. Tilas, Sokneskrifware II, s. 240 o. f. , m s i K. B. TUNELD = E. Tuneld, Geografi öfver Konu.ngariket Sverige II, å ttonde upp!. , Sthlm 1828. UPMA HK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, Sthlm 1925. övrig litteratur å t erfinnes i resp . kyrkors källförteck ningar och i noterna. ÖVRIGA FÖRKOHTNINGAR (Se även förkortningslistan till Nordisk Familjeboks tredje upplaga.) A. T. A. = Antikvariskt-topografiska arkivet, en sockenvis ordnad samling i V.H.A.A., Sthlm. B. ST. = J>Nykyrkam, det förutvarande Leijonhufvudska gravkoret, utgör sedan 1752 en NYKYRKAN del av kyrkan och är försedd med bänkinredning. Rummet täckes av ett kryssvalv och öppnar sig mot koret med en i kyrkomuren upptagen, vid båge. Under golvet, till vilket ett par trappsteg leder upp från korgolvet, en välvd gravkammare. Det övre rummet, gravkoret, var ursprungligen en minneshall, varest begravningsvapen, fanor m. m. voro upphängda (jfr nedan s. 174). - Det trol. vid mitten av 1600-t. upp­ förda gravkoret var försett med ett >>torn», en spånklädd träkupol med lanternin, som 1730 nedtogs, enär >>största fara war, at af Stormwäder, Tornet kunnat kullkastas, samt till obotelig skada, falla in uppå, och förderfwa sielfwa Kyrckiam. >>Tornet» er­ sattes med ett åt s. avvalmat, numera skiffertäckt sadeltak, vars utformning gör, att gravkoret utvändigt framträder som en kyrkans korsarm. Ett framför kyrkans s. ingång uppfört vapenhus av trä ersattes 1698 av ett av grå- vAP E.NHUSET sten byggt dylikt. Byggnaden har sadeltak, täckt med skiffer, samt invändigt sedan 1928 enkelt putsat valv av trä; tidigare plant brädtak. stengolv. Det Åkerhielmska gravkoret har en till större delen under kyrkogårdens nivå ÅKER belägen gravkammare med nedgång från ö. De slätputsade murarna ha hörnpilastrar a:r:~:~::T och profilerad taklist. Det karnisprofilerade plåttaket är sedan 1928 svartmålat; förut rödmålat. UPP­ Underjordisk värmekammare, belägen mellan Nykyrkan och vapenhuset, inreddes VÄRMNING 1928, då tidigare kaminuppvärmning ersattes av värmeledning med radiatorer. BYGGNADSHISTORIA Den till omfånget helt oansenliga, c. 13,5 m. långa kärnkyrkan utgjordes av ett kort, nästan kvadratiskt (invändigt c. 6 x 7,5 m.) långhus med smalare kor, vilket sistnämnda synes ha haft rak ö.-gavel utan absid. A v denna gavel ingå rester i den nuv. kyrkans ö. mur (jfr fig. 128). Långhusets n.ö. murhörn är uppfört av sandsten, formad till medelstora kvadrer genom behuggning med pikhacka. Inre murytor ha varit över­ dragna med fin puts. A v takkonstruktionen ha bevarats urs pr. remstycken av ek, uppvisande en anmärkningsvärd form med insidan urgröpt, tydligen för att murverket skall hålla stocken i läge. Av denurspr. takstolen återstå endast de båda sparrar, som vilat i ytterkanten av ö. långhusgavelns röste, samt ovan långhusmurarna ändarna till de vid valvslagningen avkapade takbjälkarna. Inga urspr. ingångar eller fönster finnas bevarade. S. ingången har dock, ehuru den utvidgats och förändrats, ännu kvar sin plats. HoFBERG beskriver portalen sålunda: >>Den rundbågiga dörröppningen är försedd med dörrfält med vågrät underkant, llVar­ igenom dörren fått rak översida>> (d. v. s. portalen har haft tympanon). I denna port har suttit en numera i Ö. L. M. förvarad dörr (fig. 140, jfr s. 175), vars smidesornering KÄRN­ KYRKAN 164 ÖREBRO HÅRAD MEDELTIDA TILL- OCH OMBYGG­ NADER FÖRÄND­ RINGAR l NYARE TID avviker från orneringen på övriga kända romanska dörrar i Närke. 1 Detta gäller såväl ornamentalt som i fråga om smidestekniken. Dörrens ålderdomliga smide i förening med remstyckenas konstruktion ävensom grundplanens proportioner --- långhusets ringa längd i förhållande till bredden - talar för, att kärnkyrkan i Almby tillhör den äldsta typen bland Närkes stenkyrkor. Den torde ha uppförts under 1100-t. Denna äldsta; oansenliga kyrka visade sig redan under medeltiden otillräcklig såsom gudstjänstlokal. I syfte att vinna ökat utrymme förlängdes långhuset åt v. genom tillbyggnad av ett ungefär kvadratiskt parti. stenmaterialet i detta, som delvis hämta­ des från den rivna v.-gaveln, är mindre omsorgsfullt behandlat. Vidare utvidgades koret, som erhöll samma bredd som långhuset. Det förblev dock alltjämt lägre än detta. I det nya koret slogs ett lågt kryssvalv; ett vid 1928 års restaurering påträffat valv­ anfang i det nuv. korets n.ö. hörn har markerats i putsen. Långhuset hade plant panel­ tak, spikat på de grova bjälkar, vilkas ändar kvarligga på muren. - När dessa utvidg­ ningar ägt rum och om det skett samtidigt eller i olika etapper, kan ej med bestämdhet anges, men man är benägen att gissa på 1200-t., ett århundrade då den kyrkliga bygg­ nadsverksamheten i Närke är särskilt livaktig och då vidare Örebros snabba tillväxt torde ha återverkat på den omgivande trakten. Vid medeltidens slut - under 1400-ts s. h. eller kanske först ett stycke in på 1500-t. 2 - raserades korets valv och borttogs långhusets innertak. Koret påbyggdes till samma höjd som långhuset, och tre nya tegelvalv slogos över hela kyrkan. Under 1500-t. tillbyggdes sakristian, måhända också vapenhuset av trä framför s. ingången. - Trol. vid 1600-ts mitt uppfördes det Leijonhufvudska gravkoret med dess >>torm, i slutet av 1700-t. det Åkerhielmska gravkoret. - I övrigt har kyrkobygg­ naden icke undergått några mera genomgripande förändringar, endast ett antal repara­ tioner, bland vilka de mera omfattande må nämnas. Då kyrkan var >>till taak heelt och hållen förfallem, beviljades 4 aug. 1694 en stiftskollekt, varigenom medel erhöllos . till ny takresning och nytt yttertak, utvidgning av fönster m. m. ävensom till upp­ förandet 1697- 98 av vapenhus av sten samt ny klockstapel. En stor reparation ägde rum 1830- 32, då bl. a. kyrkan rappades, fönster och dörrar utvidgades, golvet om­ lades och inredningen delvis förnyades. Den senaste restaureringen försiggick 1928. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARE OCH ALTAR­ PRYDNADER Det murade och putsade altaret täckes av en trol. medeltida, korsmärkt häll av röd kalksten. Ett modernt krucifix av elfenben och ebenholtz ersatte 1928 ett 1832 1 T. ex. dörren i Mos j ö k :a, s. 198, fig. 162; dörrar av Mosjödörrens typ finnas bl. a. i Knista_ (nu i Ö.L.M.), Hidinge, Edsberg och Hardemo kyrkor. Jfr HOFBERGS MINNEN samt LUNDBERG, Sankt Örjans bild å Kungslena kyrkdörr ... (i Med hammare och fackla, IV). 2 Jfr WALDEN, A lmby, en minnesskrift, s. 33. ALMBYKYRKA 165 - !100-TAl!.l • 1~00-TAl(l 1)0 0.0 1000 ·1AL [T ~234 D Fig. 128. Plan. Skala l : 300. Grundriss. Plan. Fig. 129. Längdsnitt genom långhus och kor samt tvärsnitt genom sakristian, koret och Nyky rkan. Skala l : 300. Längsschnitt durch d as L a ngschiff und den Chor und Quers. c hnitt dm·ch die Sakristei, den Chor und die •Neukirche •. Longitudinal section through nave and chancel; tra n sverse section through vestry, chancel and the mew church •. 166 ÖHEBRO HÄRAD Fig. 130. Interiör mot ö. F oto S. Lindskog. Inneres gegen O. Interior facing E. PREDIKsToL TIMGLAs anskaffat kors av förgyllt trä med törnekrona och spikar, numera uppsatt på korets s. vägg. Denna altarprydnad ersatte i sin tur en numera förkommen altartavla, som enl. INV. 1830 bestod av >>3 afdelningar, den medlersta under fenstret föreställer Den hel. Nattwardens Instiftelse, till höger Jesus på korset till wenster Christi uppstån­ delse>>. Altartavlan skänktes 1731 av en ägare till Hjälmarsberg, bergsrådet Jacob Åkerhielm. - Den halvcirkelformiga altarringen av trä är sluten och - i likhet med bänkinredning och orgelläktare - 1928 målad i grågrön ton med marmorering i fyll­ ningarna samt listverk i rött, gult m. fl. färger; klädsel röd plysch. Predikstolen (fig. 131) - 1832- 1928 placerad i korets n.ö. hörn - är snidad i trä och polykromerad. Figurerna å korgen framställa de fyra evangelisterna. Å ljud­ taket läses jämte ett bibelspråk årtalet 1681, då predikstolen skänktes av landshöv­ dingen frih. Abraham Leijonhufvud till Hjälmarsberg och dennes maka Brita Kagg. Makarnas vapensköldar borttogas 1832 och ersattes med >>tjenlige Ornamenten>. skulp­ turerna äro utförda av Georg Baselaque1 , och predikstolen målades av konterfejaren Erik Olofsson i Örebro. En 1832 anbragt övermålning avlägsnades 1928, då i sa.mband med flyttningen även nytt trappräcke tillkom. - - På predikstolen ett timglas på 1 RADEN, Träskulptur och snickarkonst, s. 220. A LMBYKYRK A 167 F ig. 13 1. P red iksto l f rå n 168 1 med sku lp turer av Georg 13ase laquc. Fot o l\". Azeli us 1935. Pulpi t. Cn n ·cd rig urcs b y Geo rge Bnse­ laq uc, 168 1. ]{nnzcl n1i l S ku lplurcn Yon Georg Bnsc­ la quc, 1681. 168 ÖREBRO HÄRAD Fig. 132 a. Fot till dopfunt. 1100-t. Foto B. Walden 1031. Sandstone base of a 12th cent. Fuss eines Taufbeckens, 12. Jaluhundert. font . BÄNK­ INR EDNING LÄKTARE ORGEL NUMMER­ TAVLOR DOPFUNTAR ståndare av malm. H 60. Det skänktes 1702 av bergsrådet Jacob Åkerhielm och ersatte ett timglas, som kyrkan på 1600-t. fått övertaga från Nikolaikyrkan i Örebro. Bänkinredning från 1928. - En bänkinredning från 1690-t. synes ha ägt bestånd till 1832. De d. å. förfärdigade bänkarna ersattes 1883 med nya >>efter samma modell som de i Lutherska bönhuset i Örebro > >. - >>Capellansstolem nämnes 1685; 1773 flytta­ des >>präststolem åt andra sidan (i koret). Läktaren ombyggdes 1928. Den slutna bröstningen har halvcirkelformigt fram­ skjutande mittparti. - Kyrkans första läktare, från 1694, ombyggdes 1861, då bl. a. bröstningens fyllningar med målade bilder borttogos. Rester av .denna läktarskärm dep. i Ö. L. M., 7 st. fyllningar, H 64, B 44, med målade framställningar av Moses, Kristus, Kristi dop m. m. -- Å läktaren en orgel med tio stämmor, byggd 1919 av E. A. Setterquist & Son i Örebro, delvis ombyggd 1940. Den goticerande, numera vitmålade fasaden härrör från en 1863 installerad orgel. Nummertavla i snidad och förgylld träram. H 102. 1700-t. Ö. L. M. - Nummer­ tavlor, två större och en mindre, målade i svart och guld. H 98, resp. 72. 1800-t. A v en medeltida d o p f u n t1 återstår foten (fig. 132 a), sandsten. H 30, nedre D 52, övre 1 Jfr R. NoRBERG, Medeltida dopfuntar i Sörmland, Sörmländska kyrkor, bd II; Eskilstuna 1944, s. 8 o. f. Funtar av likartad typ i Hovsta, Mosjö och Täby kyrkor. ALMBYKYRKA 169 Fig. 132 b. Cuppa till dopfunt från 1682. Foto B. Walden 1931. Cuppa eines Taufbeckens, 1682. Limestone bowl of a font, . 1682. Fig. 132 c. Fot till dopfunt från 1682. Foto B. Walcten 1931. Fuss eines Tanfbeckens, 1682. Sandstone base of a font, 1682. 170 ÖREBRO HARAD DOPKÄRL NATT­ VARDSKÄRL 13 EL YSNINGS­ REDSKAP 38. Med uttömningshåL 1100-t. - Av en dopfunt från 1600-t. återstå fot (fig. 132 c), sandsten, och cuppa (fig. 132 b), kalksten. Båda äro åttkantiga och dekorerade med in­ huggna stiliserade blom- och bladornament; i cuppans botten årtalet 1682. Cuppans H 15, D 38; placerad å polykromerad träplint. Fotens H 16, D 53; dep. i ö. L. M. Dopskål, tenn, rund, med utstående handtag. Enl. stplr tillv. 1818 av Jonas Fry­ berg i Örebro. D 27. Anskaffad 1826. -Dopskål, silver. D 30. Från 1900. Kalk (fig. 133 a), silver, helförgylld, rikt ornerad i drivet, punsat och graverat arbete, bl. a. med änglahuvuden och medaljonger med framställningar av Kristi pinoredskap. Under foten en till större delen utplånad inskr. med årtalet 1644. H 23,5. Tillhörande paten, silver, helförgylld; på brädden graverad kalvariegrupp. D 18,2. Kalk och paten trol. skänkta 1644 av landshövdingen frih. Gustav Leijonhufvud till Hjälmarsberg. Ej svenskt arbete, möjligen krigsbyte? 1 - Kalk (fig. 133 b), silver, delvis förgylld, graverad och med reliefdekor, bl. a. kerubhuvuden å cuppan. Enl. å foten graverad latinsk inskr. skänkt 1677 av översten frih. Erik Leijonhufvuds änka, friherrinnan Kristina Dorotea Baner; makarnas vapen och initialer graverade å noden. Stämplar: krona ( = Stockholms stadsstämpel)- N R i monogram. 2 H 25,2. Tillhörande p a ten, silver, helförgylld; vapen, initialer och stplr desannria som å kalken. D 17. - Till en 1675 anskaffad sockenbud~­ kalk skänktes 1698 paten av >>högwyrdige Professorel}))3 • Dessa kärlliksom en 1741 in­ köpt uppsättning sockenbudskärl finnas ej mera i behåll.- Sockenbudstyg, kalk och paten av silver; i träfodraL Enl. stplr tillv. 1773 av Stephan Halling i Örebro. Kalkens H 14. Patenens D 8,2. --Oblatask, silver, delvis förgylld. Med Åkerhielmska och De Besebeska vapnen samt graverad inskr.: ANNO 1720 DEN 30 OCTOBER ÄR DENNA ASK GIFWEN TILL ALMilY KIÖRKA AF IACOB ÅI{ERHIELM OCH ELISABETH DE BECHE. Enl. stplr tillv. av Daniel Ekelöf i Örebro. H 6, B 23. - Kommunionkanna, silver, delvis för­ gylld. Förfärdigad 1721 av Lars Beckman d. ä. i Örebro; silvret från en äldre kanna, om­ nämnd 1681, användes härvid. H 24. - Vinkanna, tenn, tillv. 1811 av Petter Höijer i Örebro. H 26,5. -- Vinflaska, tenn, tillv. 1860 av G. O. Ekström i Örebro. H 37. Ö. L. M. - Sked, silver. Upptagen i INV. 1771.- INV. 1605 upptar en större och en mindre kalk; 1613 omtalas >>En stor kalk med paten förgyllt»; intet av dessa kärl finnes i be­ håll. - Ett ciborium (>>pickis>>, >>pixis>>) nämnes i INV. 1605 samt sista gången 1650. Ett rökelsekar nämnes i INV.-FÖRT. från 1605 till 1687. Ljuskronor av malm. l) För 16 ljus. Barocktyp. H 130. Enl. 1700-ts INV.-FÖRT. skänkt av >>baron Leijonhufvud>>, ovisst dock vilken. - 2) För 6 ljus. Barocktyp. H 52. -Ljuskrona, mässing, för 16 ljus. Barocktyp. H 98. Denna krona liksom närmast föregående synes ha tillförts kyrkan under 1800-ts s. d.; de upptagas först i INV. 1900. - Ljuskrona, glas på mässingsstomme, för 12 ljus. Empiretyp. H 115. - - Ljus­ krona, plåt, för 4 ljus; målad i gult, rött och blått. H 60. Ö. L. M. 1741 beslöts att till 1 Jfr C. HERNMARCK, Barocken, i Svenskt silversmide 1520- 1850, I, s. 156. Okänd stockholmsmästare, 1600-ts si., jfr UPMARK, s. 61. 3 Kyrkoherden i Örebro, sedermera biskopen i Strängnäs Johan Billberg; jfr HAGSTRÖM, I, s. 117. 2 ALMBYKYRKA 171 a b Fig. 133. a ) K alk, förgyllt silver, sk änkt 1644 av Gustav Leijonhufvud. - b) K alk, delvis förgyllt silve r, skänkt 1677 av Kristina Dorotea Ban er. Foto N . Åzelius 1935 . a) J{e lc h aus vergoldc tem Silber, Gesch enk von Gustav L eijonhufvud, 1644; b) K elc h, tcilweise a u s vcrgoldc tem Silber, Geschenk von Kri sti na Dorotea Baner, 1677. a) Silver gilt cha lice, presenled by Gustav Leijonhufvud, 1644. b) Chalice, in part s ilver gilt, presented by Kristina Dorotea Baner, 1677. läktaren inköpa >>en lijten bleck Crona>>. -- Ljuskrona, bildad av två genom snören för­ enade träringar, vardera m ed 10 ljuspipor av bleck. Brunmålad. H 95. Ö. L. M. 1800-t.­ Lj u sa r mar, 3 st., mässing, driven och punsad ornering. Barocktyp. L 33. - L j u s arm, malm, för 3 lj u s; fästad å ståndaren till timglaset. Enl. rNv. 1771 skänkt av >>Gevald: Stölpe, nämndeman Eric Jonsson [d. 1766, jfr nedan s. 172] i Tybble och Eric Abramson uti ormesta>>. - L j u s arm, järn, m ed stor droppskål av mässing. L 31. Ö. L. M. 1700-t. - Kandelaber, malm, 7 för ljus. H 54, B 80. Enl. inskr. skänkt till minne av klock­ gjutaren Mårtensson, d. 1803. - L j u ss takar, 4 st., t enn. H 28. C. 1700. Antependium, rikt mönstrad s. k. turkisk brokad i guld och rött, broderad med donatorernas initialer: N. S. B . - A. C. F. och årtalet 1.7.0.7., då antepeJ!.diet skänktes av generalguvernören greve Nils Stromberg, ägare till Hjälmarsberg, och h. h. friherrinnan Anna Christina Fleming. Trol. krigsbyte från Polen (urspr. en korkåpa?). H 106, B 160. Ö. L. M. - Kalkdukar: l) Rött siden m ed guldtrådsbroderier. 56 x 56. TEX TILt ER 172 ÖREBRO HARAD KLocKoR GRI\VMIN NEN Nämnes första gången i INV. 1681. - 2) Vitt siden med silkes- och guldtrådsbroderier. 49 x 49. Sydd 1803 av N. M. Fahlbaum å Östra Mark. - 3) Vitt siden med silkes- och guld­ trådsbroderier.52 x 52. 1800-t. - Mässhakar: l)(Fig. 134) s. k. turkisk brokad i rött, blått, grönt och guld med besättning av röd sammet. Å framstycket applicerade relief­ broderier i guld och silver: Tron och den hel. Sofia; å ryggstycket likartade broderier: urspr. trol. Marias himmelsfärd (Mariabilden senare ersatt med ett kors av blå sammet och guldgaloner) samt därunder Lukas och alliansvapen med initialerna L S - Z S. Ryggstyckets L 129. Mässhaken, som trol. c. 1580 skänkts till en kyrka i eller invid den polska staden Sandomierz, hemfördes som krigsbyte av Stramberg och skänktes samtidigt med det ovannämnda antependiet.! - 2) Gult siden med applicerat kors av svart sammet med guldbroderier. L 117. Trol. skänkt 1646 av landshövdingen frih. Gustav Leijonhufvud. Ö. L. M. - 3) urspr. violett siden med ros- och tulpan­ mönster. Å framstycket bård, å ryggstycket kors av silverspetsar samt märken efter numera förkomna applicerade initialer: G L - C S (Gustav Leijonhufvud - Catharina Sparre) och vapensköldar, trol. av silverplåt. L 123. Skänkt 1659 av Gustav Leijon­ hufvuds dotter, friherrinnan Beata Leijonhufvud. Ö. L. M. - Åtskilliga antependier, bokdynor, mässhakar m. fl. textilier dels från 1800-t., dels från 1928. - Spetsar av 1600-tstyp, trol. från förkomna textilier. - Håvar från 1700-t. och 1800-t., den äldsta, vars pung är klädd med brokad i grönt och silver, skänkt 1722 av assessor Nils Bou (?). Ö. L. M. I stapeln hänga två klockor. Den större är av tidig medeltida typ 2, hög och smal och med vågrät slagring. Två gjutarmärken. H 100. 1200-t.? - Den mindre är enl. inskr. omgjuten 1748 av Petrus Petrreus i Örebro. H 78. På kyrkogården och inne i kyrkan gravstenar - endast ett fåtal i urspr. läge ­ över nedan förtecknade personer: l) Okänd. Reliefdekor och inskr. L 205, B 160. 1600-t. V. om vapenhuset. - 2) Komministern i Almby Carolus Caroli Sundenius, d. 1687, och h. h. Sara Alm. Reliefdekor, inskr., årtalet 1688. L c. 125, B 90. Koret. - ­ 3) Okänd. Reliefdekor, inskr.: M M s : E L D : 1709. L 200, B 130. Under predikstolen. - 4) Kornetten Karl Colling, d. 1751, och h. h. Charlotta Catharina Hasselström. Reliefdekor, inskr., årtalet 1752. L 205, B 129. Mittgången. - 5) Fru Magdalena Stuut, d. 1760. Dat. 1760. L 220, B 140. Kyrkogården n.ö. om kyrkan . - 6) Okänd. Dat. 1762. L 155, B 130. V. om vapenhuset. -- 7) Riksdagsmannen Erik Jonsson i Tybble. Rik reliefdekor, dat. 1766. L 225, B 165. S. om kyrkan. - 8) Okänd. Reliefdekor. L 178, B 120. 1700-t. V. om vapenhuset. - 9) Okänd. L 200, B 148. 1700-ts sl. N. om sakristian. - 10) silkesfärgaren E. M. Bagge, d. 1809. L 210, B 150. N. om sakristian. - - Förutom gravstenarna 1- 10, samtliga liggande hällar; märkas två resta stenar 1 ' Ang. mässhakens proveniens m. m. se R. CED ERSrRÖM i STRÄNGNÄssTUDIER Il, s. 134 ff., samt B. WALD EN, Tre polska mässhak ar i Örebro läns museum, Medd. fr. F ören. Örebro lä ns museum, XI, s. 65 o. f. 2 Jfr. M. ÅMARK i Bidr. t. Södermanlands äldre kulturhist. XXX. ALMBYKYRKA 173 Fig. 134. Mässhake, turkisk brokad, med reliefbroderier i silke och guldtråd. Polskt arbete från c. 1580. Krigsbyte. Skänkt 1707 av Nils Stromberg och Anna Christina Fleming. Foto A.T.A. : Messgewnnd, tlirldscher Brakat, mit Re­ liefstickereicn aus Seide und Gold!aden. Polnische Arbcit um 1580. Kriegsbeute. Geschenkt 1707. Chasuble,Turldsh brocade w i t h embroidery. Polish work from about 1580. Spoils of wa r. Presented 1707. 12. Sveriges kyrkor . ."Yärke I. 174 ÖREBRO HÄRAD över: 11) Handelsmannen Sven Almgren och h. h. Sara Magdalena Burgman. Gusta­ viansk formgivning. stenen rest 1791 av barn och barnbarn. H 150. N.ö. om kyr­ kan. - 12) Fru Beata Helena Hedin, d. 1820. Empiretyp. H 112. Ö. om kyrkan. I långhuset och N y kyrkan hänga h u v u d­ baner över följande personer: l) (Fig. 135) Landshövdingen över Örebro län, friherre Gustav Leijonhufvud till Hjälmarsberg och Ådö, d. 6 jan. 1658. skulpterat i trä, löv­ verk av målad och förgylld plåt. Med bär­ stång H 240; B 123. Renoverat 1878 (urspr. 'inskr.-plåt i Ö. L. M.). - Ett begravnings­ vapen över GustavLeijonhufvuds son, över­ sten frih. Erik Leijonhufvud, d. 1662, som jämte det föregående varit uppsatt i Leijon­ hufvudska gravkoret, befinner sig numera i Fig. 135. Huvudbaner över landshövdingen, fri­ enskild ägo. - 2) (Fig. 136) Översten Börje herre Gustav Leijonhufvud d . 1658. Foto N . Nilsson Drakenberg, d. 1692. 1 Trä, renove­ Åzelius. Funeralwappen des Landeshauptmanns, Freiherren rat i grälla färger, varvid inskr. förvanskats. Gustav LeJjonhufvud, 1658. H c. 210. -- 3) (Fig. 137) Bergsrådet Jacob Hatchment for Gustav Leijonhufvud, d. 1658. (Pro­ vincial governor). Åkerhielm, d. 1733. Trä, skulpterat, målat och förgyllt. H c. 190. Av de 34 begravningsfanor (2 huvud-, 32 anfanor), som förts i procession vid Gustav Leijonhufvuds begravning 1658 och Erik Leijonhufvuds 1662, återstå de båda huvudfanorna, 10 anfanor samt 14 stänger till förstörda fanor. Bäst bevarad är Erik Leijonhufvuds tvåflikiga hufvudfana (fig. 138) av svart siden, å vilken äro målade Leijon­ hufvudska vapnet, akantusrankor, band- och bladslingor samt inskr.: DEN WÄLBORNE HERRE, HER ERICH G. LEIJONHUFWUDH HERRE TIL ÅDÖÖ OCH BLIJDÖÖ ÄHR FÖDD ÅHR MönLER 4 OCTOBER ÅHR 1662. Fanans L 240, B 163. Stångens L 327. De likaledes tvåflikiga anfanornas mått äro i regel L c. 100, B c. 75. De äro numrerade: Fäderne l, 3, 5, 8 (?),Möderne l, 3, 5, 6, 7 samt en med ej läsbart nummer. - Fanorna torde jämte huvudbaneren ha varit uppsatta i gravkoret. Framför dettas öppning hängde ännu 1830 4 fanor; 1869 voto emellertid samtliga fanor upplagda på kyrkans vind. Fanorna deponerades 1911 i Ö. L. M. och överfördes 1928 till S. H. M. ocH En värj a (fig. 139), som tillhört Gustav Leijonhufvud och som tilll871 fanns upp­ DEN .JANVARI OCH I HERRANOM SALIGEN AFSOMNADH DEN GUDH FÖRLÄNE HONOM EEN FRÖGDEFULL UPSTÅNDELSE. 1621 19 orv. ÖVR. INVENTARlER D. har aldrig haft gravrum i Almby. Vapnet uppsatt i kyrkan mot slutet a v 1800-t. av dåv. ägaren till Hjälmarsberg, en medlem av ätten D. 1 ALMBYKYRKA 175 Fig. 136. Huvudbaner över översten Börje Nilsson Drakenberg, d. 1692. Foto N. Åzelius 1935. Funeralwappen des Obersten Börje Nilsson Draken­ berg, 1692. Batchment for Colonel Börje Nilsson Drakenberg, d. 1692. Fig. 137. Huvudbaner över bergsrådet Jacob Åkerhielm, d. 1733. Foto N. Åzelius 1935. Funeralwappen des Bergrats Jacob Åkerhie!m, 1733. Batchment for Jacob Åkerhielm (the mines official), d. 1733. satt vid hans huvudbaner, skänktes 1920 till Ö. L. M. Fästet har inläggningar, klingan är dekorerad med etsade ornament, latinska sentenser och årtalet 1654. L 103. I sakristian ett par järnbeslagna kistor från 1700-t. och ett bord av enkel barock­ typ. En bänk av omålad furu är trol. den ena av kyrkans två brudbänkar från 1600-t. H 104, B 97. Ö. L. M. Två stolar av enkel gustaviansk typ. H 97. Dörr (fig. 140) från kyrkans s. ingång (jfr ovan s. 163 och 164, not 1). Av tre ekbräder, sammanfogade på baksidan med naror och i fogarna ställvis med tappar. De rika beslagen bestå horisontalt av två kraftiga gångjärnsbeslag och ett mitt­ band, vertikalt av tre smalare band samt, utgående från dessa, en mängd rent deko­ rativa element: kors, triskeler m. m. Vid nyckelhålet och ringen rombiska plåtar. Kraftigt stocklås. I senare tid målad gulbrun. H 240, B 93. 1100-t. Ö. L. M. Dörr-ring (fig. 140), smitt järn, från en av kyrkogårdsportarna (jfr s. 160). D 14. Medeltida? ö. L. M. . 176 ÖREBRO HÄRAD Fig. 138. Begravningsfana över översten, friherre Erik Leijonhufvucl, el. 1662. S.H.M. Foto A.T.A. TrauPrfahnc des Ohersl·en, Freiherren Erik Leijonhufvud, 1662. Funeral hanner for Colonel Erik Leijonhufvud, d. 1662. ALMBYKYRKA Lås, s. k. Polhemslås, med nyckel. L 14,5. ­ Nycklar, 5 st., större. Ö.L. M. - Brännjärn med bokstäverna A B K (Almby kyrka). L 49. - Sand­ dosa, bleckplåt. H 3.3. Ö. L. M.- Kyrkstöt, gråmålat trä. Med dumbjällra. L 202. Ö. L. M.- Oblatjärn. L 69. Ö. L. M. Ur kyrkans äldsta INV.-FÖRT., från 1605, må anföras följande: Messe haka .. . ... .. .. . ... .. .. . . . ..... . 1 Serkar ......... ... . .... ..... ... . . ... . 2 Korkåpa . .... .. ......... .. . ......... . l Kalekar (1 lijten, 1 stor) .. ....... ..... . 2 Pickis ... . ...................... . ... . . 1 Flaskor af then .. .. ....... ... . .. ..... . 1 (stor) Koppar stakar .. .. ... .. . .. . ... .. . .. . . . 2 Jernstaka . .. . .. ................... .. . l Lijten söndrigh Klocka . .. . .... . .. .... . 1 Eeldh Käriii .. ......... ... ... .. . . .... . 1 Eeldh Kar af Koppar .. . . . . ..... .. . . . . 1 Hyende . . ............... ......... . .. . . 7 Örngät. ... ...... ... ... ... . ... . .. ..... . 3 Hand Kläde ......... . . ... .... .. .. . .. . 2 1 gam. Bänke Kläde ..... .... . .. .. .. .. . ..... . . l Psalmbook ...... .... .. ... . ... ....... . Handbook .......... . .. . ..... . . . ..... . 1 Biblier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Swensk Ovannämnda >>örngät» hade 1604 beklätts med brunt >>Camlot» och försetts med förgyllda knappar i hornen. Ett mässingsbäcken anskaffades 1606. Till påsken 1607 förfärdigades ett altarkläde och s. å. ett nytt bårkläde. Till julen skänktes ett hyende. Till päsken i609 skänktes ett kalkkläde med guld- och silver­ spetsar. 177 ÄLDSTA INV.-FÖRT, Fig. 139. Värja, dat. 1654, från Gustav Leijonhufvuds begravnings­ vapen. Ö.L.M. FotoN.Åzelius1935. Degen des Funeralwappens von Gustav Leijonhufvud, 1654. Sword, dated 1654, from the burial hatchment of Gustav Leijonhufvud. SAMMANFATTNING l. Kyrka, byggd av sandsten, med litet, nästan kvadratiskt länghus samt smalare och lägre kor, tro!. rakslutet. 1100-t. Smidesbeslagen dörr från s. ingången bevarad. Romansk dopfunt. Il. Länghuset utvidgas åt v., koret breddas. I långhuset plant paneltak under takbjälkarna, i koret lågt kryssvalv. 1200-t.? Klocka av tidig medeltida typ. III. Koret påbygges till samma höjd som långhuset. Över hela kyrkan slås rikt utbildade valv av tegel. Takstolen ovan korvalvet bevarad. 1400-t:s si. eller b. av 1500-t. Spår av kalkmålningar från denna period. IV. Sakristia n. om koret; vapenhus av trä framför s. ingången. 1500-t.? Klockstapel på kyrkogården. V. Gravkor s. om koret; 1600-t:s m . Nytt vapenhus, ny klockstapel; 1690-t. Talrika inventarier 12*. Sveriges kyrkor. Närke l. 178 ÖREBRO HÄRAD från barocktid: predikstol med skulpturer av Georg Baselaque, dopfunt, rikt ornerad kalk, polsk mässhake från 1580-t., begravningsvapen och -fanor. VI. Gravkor invid· kyrkans ö. gavel; 1700-t:s s!. Reparationer och nyinredningar på 1830-t., 1883 och 1928. · flL"15Y. ZUSAMMENFASSUNG I. Kirche, aus Sandstein gebaut, mit kleinem, nahezu quadratischen Langhans sowie schmalerem und niedrigeren Chor, mit vermutlieb geradem Abschluss. 12. Jahrhundert. Schmiedeeisenbeschlagene Tur vom Sudeingang erhalten. II. Das Langhans wird nach W. erweitert, der Chor verbreitert. Im Langhans flache Paneeldecke unter dem Dachgebälk, im Chor niedriges Kreuzgewölbe. 13. Jahrhundert? Gloeke von fruhmittelalter­ lichem Typus. III. Der Chor wird bis zur gleichen Höhe wie das Langhans hoch­ gebaut. Die ganze Kirche wird mit reich ausgebildeten Backsteingewöl­ ben eingewölbt. Dachstuhl uber dem Chorgewölbe erhalten. Ende des 15. oder Anfang des 16. Jahrhunderts. Spuren von Kalkmalereien aus dieser Periode. IV. Sakristei nördlich des Chores; hölzerne Vorhalle vor dem Sud­ eingang. 16. Jahrhundert? Glockenturm auf dem Kirchhof. V. Grabkapelle sudlieb vom Chor; Mitte des 17. Jahrhunderts. Neue Vorhalle, neuer Glockenturm; nemlZiger Jahn~ des 17. Jahrhunderts. Zahlreiche Einrichtungsgegenstände der Barockzeit: Kanzel mit Skulp­ turen von Georg Baselaque, Taufstein, reich verzierter Kelch, polni­ sehes Messgewand, 16. Jahrhunderts, Funeralwappen und -fahnen. VI. Grabkapelle beim Ostgiebel der Kirche; Ende des 18. Jahrhun­ derts. Reparaturen in den 1830er Jahren, 1883 und 1928. Fig. 140. Smidesbeslagen dörr. 1100-t. Överst: medel­ tida (?) järnring från dörr till kyrkogårdsporL Ö.L.M. Efter teckningar av O. Sör­ ling. SOMMARY I. 12th century. A sandstone church was built. It had a small, almost square nave and a narrower, lower chancel, the latter probably rectangular. There still survives a contemporary iron-bound door from Eisenbeschlagene Tiir. 12. the southern entrance, and there is a Romanesque baptismal font. .Jahrhundert. Eisenring von II. 13th century (?) The nave was enlarged towards the west, and der T lir eines Kirchhofportals. Door with iron bands, 12th the chancel was widened. The nave was provided with a flat planked century. Iron handie from the ceiling beneath the roof-joists, and low cross-vaulting was put into the churchyard door. chancel. The bel! is an early mediaeval type. III. Late 15th or the beginning of the 16th century. The chancel was built up to the same height as the nave, and elaborate brick vaulting was put in throughout the whole church. There are traces of mural paintings of that period. IV. 16th century (?). Vestry, north of the chancel; porch of the south doorway. Bell-tower. V. Mid-17th century and after. Burial chapel south of the chancel. New porch, riew bell-tower (about 1690). Various Baroque fittings: pulpit with earvings by George Baselaque; font; an ela­ borately ornamented chalice; a Polish chasuble (about 1580); funeral furnishings. . VI. The end of the 18th century. Burial chapel by the east wall. In the 1830's, in 1883 and 192tl. Repair and renewal of various fittings. LÄNGBRO KYRKA 179 Fig. 141. Exteriör från s.v. Foto S. Lindskog. Äusseres, von SW gesehen. Exterior from S.W. LÄNGBRO KYRKA NXRKE. ÖREBRO LXN. ÖREBRO HXRAD. STRÄNGNÄS STIFT. ÖREBRO KONTRAKT TRYCKTA KÄLLOR: DIPL. SUEC., nr 1947.- STYFFE, S. 245.- JOHANSSON, S. 105.- BAGGE, s. 8, 167 o. f. - THAM, s. 73.- HoFBERG, MEDD. VIII, s. 45. - HAGsTRÖM, IV, s. 59, 77. - SAxoN, s. 415. - . SvERIGE, s. 28. - PRÄSTMÖTESHANDL. 1936. - O. ENESTRÖM, Kyrkligt liv i Längbro under 35 år. I Längbro socken genom tiderna, utg. av B. WALDEN, Örebro 1936, s. 133 o. f. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML.: A. T. A.: HoFBERGs RESEB. - Div. hand!., ritn. och foto s. - B. ST.: Di v. hand!., ritn. och fotos. - U. U. B.: PALMSKIÖLD, s. 655. - ö. L. M.: Div. tid­ ningsurklipp och fotos. KYRKANS ARKIVALIER: RÄK., KsT.-PROT., KR.-PROT. och INV.-FÖHT. från 1902. FÖRSAMLINGSHISTORIA Ang. Längbro och Ansta församlingars äldre historia, se Sv. K., Närke, I, h. 1, s. 6 o. f. - En!. ett kungl. brev 18 febr. 1876 skulle församlingarna avsöndras från Örebro pastorat, i vilket de sedan 180 ÖREBRO HÄRAD Fig. 142. situationsplan. Skala l : 3000. Lageplan . Plan of site. OHJ ==' ZOJO•oJO l - -d­ '­ '--' ,_lOOM , Fig. 143. P lan. Skala l : 300. Grnndri ss. Plan. ~.- ,' ,'1 1 Jl' LÄNGBRO KYRKA 181 Fig. 144. Interiör mot ö. Foto S. Lindskog 1935. Inneres gegen O. Interior facing E. 1500-t. ingått. Pastoratbildningen uppsköts dock till 1 maj 1902, från vilken tidpunkt Längbro och Ånsta jämte Eker bildat eget pastorat. Detta äger alltjämt bestånd, ehuru Längbro och Ånsta 1937, resp. 1943 inkorporerats med Örebro stad. ÄLDRE KYRKOR Ang. Längbro gamla kyrka, se Sv. K., Närke, I, h. 1, s. 8 o. f. - Ånsta gamla, i slutet av 1500-t. rivna kyrka låg vid Ånsta gård c. 3 km s. v. om Örebro. Den s. k. ladugårdsbacken därstädes uppges vara platsen för kyrka och kyrkogård. I backen ses alltjämt stensättningar, möjligen rester av en kyrkogårdsmur. En!. HoFBERG ha •>kalkgrus samt större och mindre stenflisor med qvarsittande murbruk•> påträffats. Vid 1914 verkställda grävningar röjde skelettdelar i stort antal förekomsten av en begravningsplats. KYRKOGÅRDEN Kyrkan ligger mitt på en 1898 invigd, ungefärligen kvadratisk k yr ko gård, inhägnad KYRKoGÅRD av granhäckar och bevuxen med björkar. V. om denna en på 1920-t. anlagd kyrkogård. 182 ÖREBRO HÄHAD KYRKOBYGGNADEN EXTERIÖR INTERIÖR Fig. 145. Kalk, förgyllt silver. 1700-ts f. h. Foto B. Walden 1944. Kelch, aus vergoldetem Silber. l. Hälfte des 18. Jahrhunderts. Gilded s ilver chalice. First half of 18th century. Kyrkan (fig. 141, 143) är uppförd 1900- 01 efter rit­ ningar av arkitekten Magnus Dahlander. Byggnads­ materialet är tegel med detaljer av kalksten samt vit­ putsade blinderingar. Taket är belagt med skiffer och tornspiran koppartäckt. - Byggnaden består av lång­ hus med lägre och smalare, femsidigt kor. Genom ut­ byggnader på n. och s. sidorna uppvisar grundplanen korsform, men den s. korsarmen utgör bottenvåningen till det invid långhusets s. sida uppförda tornet. Fram­ för s. ingången ett större, framför den v. ett mindre vapenhus. Fig. 144 visar int eriören mot ö. Såväl koret som korsarmarna öppna sig med bågar mot långhuset. Koret har murat och putsat stjärnvalv, långhuset öppen trä­ takstol med kassettindelning. Korgolvet, som är be­ lagt med kalksten, ligger tre trappsteg ovan långhus­ golvet. Innerväggarna äro slätputsade och avfärgade i benvit ton. Interiören omdanades l 935 under ledning av arkitekten C. O. Hallström. INREDNING OCH INVENTARIER Altarring, predikstol och bänkar äro målade i blått och grått med listverk i ockra. I långhusets v. del en orgelläktare, i n. och s. korsarmarna mindre läktare. Under den s. av dessa sistnämnda läktare, som tidigare varit orgelläktare, inreddes 1935 en sakristia jämte bönkammare; den förutvarande sakristian, n. om koret, apterades därvid till skrivrum m. m. A v de lösa inventarierna ha de äldre tidigare tillhört Ekers kyrka. Av återstoden härröta de flesta föremålen dels från början av 1900-t., dels från mitten av 1930-t. Endast inventarier av historiskt eller konstnärligt intresse upptagas i nedanstående förteckning: Dopfunt, kalksten. 1935. Dopskål, tenn, rund, med utstående handtag. Enl. stplr tillv. 1810 av Jonas Fryberg Örebro. D 28. Kalk (fig. 145) och p a ten; förgyllt silver. Stplr bl. a. Lars Beckmans d. ä. (1712 - 48) i Örebro. Enl. Ekers RÄK. reparerade B . 1716 en kalk och en paten, möjl. samma kärl, som första gången upptagas i rNv. 1622. Kalkens H 18, 8. patenens D 13, 7. ­ LÄNGBRO KYRKA 183 Sockenbudstyg, kalk och paten av silver, tillv. 1797 i den 1785 avlidne Stephan Hallings verkstad i Örebro. H 12,3; patenens D 7,5. I modernt fodral. - Oblatask, silver, cylindrisk, å locket blomornament. Tillv. 1815 av Gustav Hofstedt i Örebro och skänkt s. å. av generalmajoren greve Carl Leijonstedt och friherrinnan Antoi­ nette Cederström. D 7, 5. Dessa nattvardskärl tillhörde ursprungligen Ekers kyrka (se s. 191). · Kalkkläde, vitt siden med broderier i kulört silke. B 58. C. 1800. - Ett modernt kalkkläde. - Mässhake, svart sammet med galoner, broderier och årtalet 1833 i silver. L 118. Beställd 1833 av >>Fru Gellerstedt i Westermo>>. Jfr. s. 192. >>Johannes Döparen>>, oljemålning på duk, tillskr. Giov. Batt. Sassoferrato efter original av Rafael i Uffizierna, Florens. Utan ram H 160, B 142. Skänkt l 937 av gods­ ägare Theodor Dieden, Carlslund. Kista, furu, järnbeslagen. Anskaffad 1853 till Ekers kyrka. SAMMANFATTNING Kyrkan uppförd 1900- -01, interiören renoverad 1935. Äldre inventarier, från 1700- och 1800-t., överförda från Ekers k :a. Oljemålning, tillskr. Giovanni Battista Sassoferrato, sk änkt 1937. ZUSAMMENFASSUNG Die K irche ist 1900--01 erbaut, das Innere 1935 renoviert. Ältere Einrichtungsgegenstände des 18. und 19. Jahrhunderts aus der Kirche von Eker iiberfiihrt Ölgemälde, dem Giovanni Battista Sassoferrato zugeschrieben, Geschenk von 1937. SUMMARY Church erected 1900- 1901 and renovated 1935. It contains 18th and 19th century fittings from the church at Eker. Oil painting, a scribed to Gioyanni Battista Sassoferrato, presented 1937. 184 ÖREBRO HÄRAD H g. 146. Exte r iör från n.v. Foto B. Wa lden 1944 . Ä ussercs, vo n N \ V gesehen. Extcrior from N.W. EKERS KYRKA NÄRKE. ÖREBRO LÄN. ÖREBRO HÄRAD. STRÄNGNÄS STIFT. ÖREBRO KONTRAKT . TRYCKTA K ;i.LLOn: DrPL. suEc., n r 1947. - STYFFE , s . 245 . - Jo HANssoN, s. 111. - THAM, s . 77. - SöDERDEHGS ~I ATR. , s. 89. - SöDERUEHGS DESKR., s. 86. - I-IOFBEHG, MEDD . V II I, s. 64. ­ Pn ;i.snrÖTESHANDL. 1859, 1866, 1936 . - HAGSTRÖM , IV, s. lO, 382. - LEW EN HA UPT , s . 29. - SAXON, S. 362 O. f. - SYEHIGE, S. 28. - LUNDDERG- \ VALD EN, S. 54 O. f. - L UN DB ERG, s. 344, 387. I-IA NDSKR. K XLLon o c H AYD.-S A)IL. : R. A .: RJK SREG. 26 aug. 1690. - K . B.: TrLAS, s. 309. - A. T. A.: TNV. 1830. - BEHGSTEDT, S. 30. - J-IOF DE HG S HESEIJ . - Div. hand!. , r itn. o c h foto s. ­ B. ST.: D iv. hand!. , r itn . och foto s. -- Ö. L. M. : Div. tidnings u rk lipp o ch fotos. K YHKANS AR KIVALI ER : RXK. fr å n 1640-t. - ST. -PHOT. 1622- 1863. - 1\: ST. - PH OT. från 1863. - Vrs .-P HOT. 1780 . - TNV .- FÖHT. från 1622. - •> Förtecknin g på händ elser 171 6- 1819, Pro Posteris. • > EKERS KYRKA 185 FÖRSAMLINGSHISTORIA l I 1314 års påvebrev om sexårsgärden (DIPL. suEc., nr 1947) upptages >>Kil cum annexa•>, med vilket annex säkerligen avses Eker. Församlingen blev 1659 eget pastorat och anslogs 1692 som prebende först ät apologistbefattningen, sedermera ät kon­ rektoratet vid Örebro skola. Efter konrektoratets upphörande var pastoratet intill 1864 anslaget såsom bidrag till avlöning av en kollega vid Karolinska läroverket i Örebro. Efter att åren 1864-1902 ha stått vakant och skötts av vikarier, förenades Eker sistn. är med Längbro och Ånsta till ett regalt pastorat inom Örebro kontrakt. f 010205040~60~ f--=-±--=1---- ' l Fig. 147. situationsplan. 1: 3000. Plan of site. Skala Lageplan. KYHKOGÅRDEN Den senast 1843- 44 åt v. utvidgade kyrkogården (fig. 147) hägnas av en delvis torvtäckt gråstensmur med i v. en äldre ingång med smidda järngrindar från 1830, i ö. en på 1930-t. upptagen ingång utan grindar. Timrade balkar, nämnda bl. a. 1622 och 1701, ersattes före 1780 av en stenmur, omlagd 1812. Den nuv. ingången i v. er­ satte 1830 en stiglucka, uppförd 1692 eller åren närmast före, då en äldre dylik rasera­ des; >>kuren>> reparerades 1807. - Kyrkogården säges 1780 vara >>med trän prydd>>; två av de fyra askar, som d. å. planterades av vice pastor, kvarstå alltjämt framför v. ingången. I s.ö. hörnet en av ett järnstaket från 1814 inhägnad gravvård (Leijonstedt, jfr nedan s. 193) från 1817- 19. Utanför kyrkogårdsmurens s.ö. del en knuttimrad och rödmålad b o d under tegeltäckt sadeltak. BOD KYRKOBYGGNADEN Såsom av planen fig. 148 framgår, består kyrkan av ett rektangulärt huvudparti, inrymmande kor och långhus, med i v. torn och i n. sakristia i flykt med korets ö.-mur. - Materialet är huvudsakligen välhuggen kalksten i jämna skift; sakristians samt korets n. och s. murar äro dock uppförda av gråsten, varjämte tegel använts till dörr- och fönsteromfattningar. En skråkantad sockel är synlig på några ställen. - Yttermurarna äro sprit­ rappade med slätputsade omfattningar.- På s. sidan tre stora, rundbågiga fönster, av vilka åtminstone två upptogos till nuv. storlek 1692, då >>10 lass kalksten ... bröts uthur kyrkiomuren der dhe 2ne fönster insattes som Regementsskrifware Gråbergh och Landtingenieuren Thoringh till Kiörkan förährb>. - Enda i n g å n g till kyrkan genom tornet, jfr nedan. En äldre, numera igenmurad ingång har funnits i s. långhus­ HUVUD­ DELAR MATERIAL EXTERIÖR 186 ÖREBRO HÄRAD rNTEmön YTTERTAK ·~onNET sAKRrsnAN uPPVÄRMNING murens v. del; den var 1,40 m bred med ö. smygen belägen 22 cm ö. om fönstret längst åt v. Fig. 149 visar interiören. - Koret har ett 1790 lagt go lv av kalksten. Långhusets kalkstensbelagda mittgång härrör från 1933, då även bänkkvarterens nuv . brädgolv inlades. - De slätputsade innerväggarna äro målade nedtill med grå, upptill med ljusgul färg. Långhusets murar visa ovan nuv. takpanel en välputsad yta. - Långhuset täckes av ett vitlimmat paneltak med stor hålkäl och profilerade lister, koret av ett liknande tak. Taken inlades 1685. Yttertaket täckes av svartmålad plåt, ovan tidigare beklädnad av tjärad spån. Tornet har avlångt rektangulär bottenplan. Efter tre indragningar i murlivet å n. och s. sidorna blir genomskärningen i det närmaste kvadratisk. Den smäckra, spån­ klädda spiran vilar på profilerade remstycken. Tornmurens avtrappningar täckas av små snedtak av tjärad spån; under dessa kvarligger den urspr. avtäckningen, bestående av välhuggna, skråkantade kalkstensplattor. - Bottenvåningen, som utgör vapenhus, täckes av ett urspr. tunnvalv med vederlag i n. och s. Vapenhuset öppnar sig mot lång­ huset med en stor, rundbågig öppning, vari 1933insatts en brädvägg med skjutdörr. Den 1687 upptagna v. ingången har stickbågig yttre och rundbågig inre omfattning. De samtidiga dörrarna äro försedda med ett bomlås, märkt I I S, och utvändigt med en (numera bakvänd) smidd, trol. medeltida järnring (fig. 150). - Inifrån långhuset leder genom s. tornmuren en urspr., brant stigande trappa, mynnande i tornets andra våning. I v. muren, mitt för trappan, en likaledes urspr., fyrkantig glugg. Från andra torn­ våningen leder en 1789 upptagen, med kalkstenshällar täckt dörröppning till långhus­ vinden. Tredje våningen har fyra urspr., rundbågiga ljudgluggar med invändiga, 1841 insatta träluckor. Sakristian täckes av ett tunnvalv med vederlag i ö. och v. samt har kalkstensgolv. I den rundbågiga öppningen till koret en plåtbeklädd plankdörr med ornerad ring. I ö. muren en inåt starkt skrånande, urspr. fördjupning med botten av träplankor samt ögla och krokar, utvisande att nischen kunnat stängas med en lucka. Det 1779 upp­ tagna fönstret å n. gaveln är försett med invändiga, plåtbeklädda luckor. Kyrkan uppvärmes medelst kaminer i koret och sakristian. BYGGNADSHISTORIA MEDEL­ TIDS­ KYRKAN Spår av den trol. äldsta kyrkans omfattning kunna skönjas flerstädes å den nuv. byggnaden. Sålunda kan i s. yttermuren strax v. om ö. fönstret iakttagas en tydlig murskarv. Under v . fönstret blottades 1940 smygarna till den igenmurade s. ingången. C. 80 cm från s. hörnet och c. 100 cm från det n. ansväller korgaveln något å insidan. Sprickor i putsen markera ytterligare dessa ojämnheter i murarna. Den urspr. (jfr fig. 148, 151) kyrkan utgjordes av tornet samt långhuset fram till den förstnämnda av ovan berörda murskarvar. Långhuset öppnade sig - trol. i en EKERS KYRKA 187 L If .5 "' ' d Fig. 148. Plan, längdsnitt genom kor, långhus och torn samt tvärsnitt genom sakristian och koret. Skala l : 300. Grundriss, Längsschnitt durch den Chor, das Langschiff und den Turm und Querschnitt durch die Sakristei und den Chor. Plan, longitudinal section through chancel, nave ·and tower; t.ransverse section through ves try and chanccl. lllli!!l!l 1200· TAL[J 1500-TAllTS MITT T 1600-TAl[l) llUT 1779 EJ D - 188 ÖREBRO HÄRAD Fig. 149. Interiör mot n.ö. Foto S. Lindskog 1933. Inneres gegen NO. Interior facing N.E. FÖRÄND­ RINGAR p}. 1500-T. OCH I SENARE TID triumfbåge - mot ett mindre kor, vars altarvägg utgjordes av det ansvällda partiet av den nuv. ö.-gaveln. Denna kärnkyrka bildade ett homogent byggnadsverk, som fram­ för allt präglades av tornets egenartade, avtrappade stigning. Den skråkantade sockeln och kalkstensmaterialets omsorgsfulla behandling äro karakteristiska liksom även torn­ avtrappningarnas huggna avtäckningar. Den enda ingången samt ett okänt antal små fönsteröppningar funnos å långhusets s. sida. Måtten voro anmärkningsvärt små: långhuset invändigt blott 5, 3 x 8, 3 m. Närmaste jämförelseobjekt utgör Asks kyrka i Östergötland, vilken erbjuder slående likheter i fråga om tornkroppens artikulering, så slående att ett direkt samband måste förutsättas. Liksom Ask torde Eker böra dateras till en tämligen sen del av 1100-t. eller tiden omkr. 1200. En eldsvåda uppges ha härjat kyrkan på 1540- eller 50-t.l; skörbränd sten å ö. gavel­ röstets muryta mot långhusvinden synes bestyrka denna uppgift. Möjligen gav denna brand anledning till en ombyggnad av korpartiet samt till uppförandet av sakristia. 1 HAGSTRÖM, S. 382. EKERS KYRKA 189 Härvid revs det gamla koret - så när som på ö. gaveln - och ett nytt kor av samma bredd som långhuset byggdes med utgångs­ punkt från det äldre korets kvarstående gavel samt anslutande till långhusmurarna. I sam­ band härmed uppfördes sakristian, vilken upp­ visar samma murmaterial som korets n. och s. murar. Det omdanade kyrkorummet fick putsade innerväggar samt slätt paneltak, som 1685 ersattes av det nuv. välvda trätaket. I arkivalierna omtalas ett vapenhus, som bl. a. reparerades 1644. >>Wapnhuusdören, enkel med gamalt låås och nyckel>> upptages i 1692 års INV.-F ÖRT. Trol.låg vapenhusetfram­ Fig. 150. Medeltida(?) järnring å torndörren . Foto S. Mörner 1922. för s. ingången och revs förmodligen sedan Mittclalterlicher (?) M edieva l(?) iron ha ndl e denna ingång igenmurats i samband med att E isenring der Turmtlir. from the door of the tower. 1687 v. ingången och 1692 nya fönster upp­ tagits. År 1690 beviljades kyrkan genom ett kungl. brev stiftskollekt till bestridande av kostnaden för såväl >>sielfwe murens reparation som til en oundwikelig altarprydnads anförskaffande>>. Tornspiran restes 1696. Under 1700-t. och 1800-t. vidtagna förändringar ha nästan uteslutande berört inred­ ningsdetaljer. En invändig restaurering ägde rum 1933. ÄLD R E VAPENHUS INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Det murade och putsade, av furuplankor täckta altaret ersatte 1788 ett förut­ varande av trä. Altar u p p satsens (fig. 152) på trä målade tavlor framställa å predellan Nattvarden, i mitten Kalvariegrupp, överst den Hel. Ande. Uppsatsens snidade partier målade blå och grå med marmorering på ljusgrå botten; vingarna i mörkare blått och guld. Förfärdigad 1687 av konterfejaren mäster Erik Olofsson i Örebro; priset var 110 daler kopparmynt. Renoverad 1789 av >>målaren Lund i Örebro>>; urspr. målning fram­ tagen vid konservering 1933. - Sluten altarring, förfärdigad 1789 av >>snickaren Norberg i Örebro>>. I likhet med den fasta inredningen i övrigt är altarringen sedan 1933 målad i ljusgrå bottenton, blå marmorering i fyllningarna samt listverk i blått och något guld, vilka färger återupprepa altaruppsatsens färgskala . Predikstolen (fig. 149) uppsattes 1686 samt målades 1793, vilka årtal enl. INV. 1830 funnos målade å predikstolen. N uv. målning från 1933. - Å predikstolen ett tim­ glas i ställ av mässing å ståndare av malm. H 60. Skänkt 1764 av I. Tivander. Ett äldre timglas, >>af ...Cammererare Per Erichsson förährb>, upptages i INV. 1692. 13. Sveriges kyrkor. Närke J. ALTARE OCH ALTAR­ PRYDNAD PR E DIKSTOL TIMGLAS 190 ÖREBRO HÄRAD a b Fig. 151. Rekonstruktion av d en urspr. kyrkan: a ) exteriör från s.v.; b) plan. Rekonstruktion der urspr . Kirche: a ). Änsseres von SW gesehen; b ). Grundriss. Rcconstructions of t h e origina l church: a) exter­ ior from S. W.; b) pla n. BÄNKINRED­ NING OCH L.~KTARE DOPKÄRL De slutna bänkarna härröra från den stora reparationen på 1680-t.; de synas ha målats första gången 1791. Vid en 1694 företagen stoldelning antecknas, >>att den lilla stolen i choret har Herr Ingenieuren Thoring med egna medel för sig sielf bygga låtit. Den stolen wijdh altaret till Sakristij-dörren H. Ingenieur Thorings hustrus och barns stohl.>> Det sistnämnda bänkrummet tillföll 1801 prästgården och borttogs 1855. ­ Läktaren i kyrkans v. del torde ha uppförts på 1750-t. Å densamma ett orgelhar­ monium, anskaffat 1883. Dopfat (fig. 153), mässing. I bottnen driven och graverad Bebådelseframställning, omgiven av ej dechiffrerad minuskelinskrift. Brättet ornerat med stansade bårder, en yttre med små gäss, en inre med kors. Å brättets undersida två sekundärt ingra­ verade vapen: Bååt och Gyllenhorn . D 40. Dep. Ö. L. M. Fatet, som har många mot­ svarigheter i svenska kyrkor\ är en industriprodukt från Niirnberg, 1400-ts s. d. eller 1500-ts b. Det har, av vapnen att döma, ·ägts av riksrådet Gustav Bååt (d. 1594) och hans maka Görvel Gyllenhorn (d. 1619) samt före 1687 skänkts till kyrkan av >>Grefwin­ nan på Myrö>> (i Rinkaby socken), Magdalena stenbock, maka till de ovannämndas sonson, riksskattmästaren frih . Seved Bååt. I rNv. 1687, där fatet första gången upp­ tages, nämnes även ett numera förkommet >>Mässingsbäckin, gama lb>. - D o p f a t, 1 Jfr CARL R. AF UGGLAs i STRÄNGNÄssTUDIER Il, s. 48 o. f. EKERS KYRKA 191 tenn; rund skål med sexkantigt brätte, varå graverat: F - adligt vapen (= Fuchs?) - 16- 60; stämplar: l. F. K. ovan knäböjande ängel -- krönt örnhuvud (= Malmö?). I bottnen ristat: l. F. Widercrantz1 1826. B 29. Skänkt 1707 av kyrkoherden i Eker Zach. Brolenius; var placerad i en numera förkommen dopfunt. - Dopskål, över­ förd till Längbro kyrka, se s. 182. Ang. till Längbro kyrka överförda nattvardskärl - kalk, paten, sockenbudstyg, oblatask - se s. 182 o. f. - Oblatask, silver, invändigt förgylld. Driven ornering. Tillv. av Lars Beckman d. ä. (1712- 48) i Örebro. Oval, L 9, B 7. - Vinkanna, tenn, anskaffad 1723 genom byte mot en äldre. H 21. - Vinflaska, tenn, åttkantig. Inköpt 1672. H 24,5. - - INv. 1692 upptar dessutom tre numera förkomna tennkannor. Ljuskrona, kristall å stomme av mässing, för sex ljus. Barocktyp, 1700-t. H 64. Skänkt 1818 av >>Hr. Capit. von Hennings på N. Runnaby för urskildt Lägerställe åt en afliden liten son». - Ljuskronor, 2 st., malm, för vardera åtta ljus. Barocktyp. H 52. Kronorna i långhuset hänga i smidda järnlänkar med påträdda rödmålade trä­ kulor. - Två kronor, den ena skänkt 1645 av Albrekt Andersson i Södra- Runnaby, den andra skänkt 1704 av Olof Olofsson i Norra Runnaby, finnas ej längre i behåll. - Spegellampetter, ett par, för vardera två ljus. Förgylld gustaviansk träram. H. 60. Enl. INV. 1830 skänkta av bokhållaren A. Tiselius på Runnaby. - L j usplå t, mässing. Driven och punsad dekor. Skänkt 1712 av inspektor Clas Löthman. H 65. - Kandelabrar av pläter: l) Ett par. H 35. Upptagas första gången i INV. 1795. - 2) Ett par, 1800-talsrokoko. H 27. - Ljusstake, malm, för två ljus. Upptages första gången i INV. 1687. H 12,5. Ljusstakar, tenn: l) 3 st. stplr: örn (Örebro ?) - bomärke - V · S. I bottnen inristat: K. M. H 20. - 2) Ett par. Likartad typ och samma stplr som föreg. H 15,5. Trol. de stakar, som i INV. 1687 uppges vara skänkta av grevinnan Magdalena Stenbock på Myrö. Bland textilierna märkas följande: Kalkkläde, vitt siden med guldtråds-, silkes­ och paljettbroderier samt svart frans. B 37. Efter 1795. - Bokdyna, svart sammet med pärlbroderier. B 36. Efter 1854. -Dyna, stoppad med fjäder, klädd med brunt skinn med å översidan inpunsat spetsovalmönster. Trasig och nött. Trol. identisk med det >>hyende af gyllenläder>>, skänkt av slottsskrivaren Bergh, som upptages i INV. 1687. B 38. -Håv, inköpt 1846. Pungen klädd med svart sammet med silvertränsar och -spets. Skaft med försilvrat beslag. L 177. Håvgången upphörde 1866. - Av kyrkans talrika äldre textilier bortauktionerades åtskilliga på 1830-t. 1622 bestod kyrkans skrud blott av >>Mässel1acka med Mässesärck, 2 handkläden, 4 hyenden>>. 1639 hade ytterligare tillkommit ett rött och ett vitt antependium samt en päll. 1667 skänkte Erick Oluffson i Södra Hunnaby >>dhet gröna altareklädet». I INV. 1687 upptages dessutom >>3 kläden öfwer Kallken, l drällsduuk på altare, 2 pungar, l grönt hyende på alltare af Ingen. Thoringh förährt, l gammalt måhlat hyende>>. 1704 skänkte rustmästaren på Örebro 1 NATTVARDS- s: XRL BELYsNINGsR E DsKAP TEXTILIER Klockare i socknen under 1800-ts förra hälft. 192 ÖREBRO HÄRAD Fig. 152. Altaruppsats från 1687. Foto N. Åzelius 1935. Altaraufsatz, 1687. Retable, 1687. slott Anders Lingh en altarduk med röd silkesfrans och )>gullträä uthi)> samt ett kalk­ kläde. 1705 inköptes en röd schaggmässhake med silvergaloner och fransar. 1815 skänkte greve Carl Leijonstedt och hans maka ett med silver och silke broderat altartäcke av guldtaft samt en altardyna av samma stoff. I INV. 1830 upptages en försliten altar­ klädnad av blått siden med rosor. - Ang. till Längbro kyrka överförda textilier ­ kalkkläde, mässhake- se s. 183. EKERS KYRKA 193 Fig. 153. Senmedeltida dopfat. Foto S. Lindskog 1922. Spätmittelalterliches Taufbecken. Late m edieval christening bowl. KLOCKOH storklocka, H 100, och lillklocka, H 90, båda enl. inskr. gjutna 1786 av Olof Kiulander i Örebro, varvid malm från två äldre klockor använts och tillökats. 1622 avtackades Swen Person å sockenstämman för besvär och >>klaar rekenskap>> i samband med en klockgjutning, som då ägt rum. A v de tvenne klockor, som omgötos 1786, var enl. INV. 1687 den ena prydd >>medh Cirater och Schiöna wapner», den andra >>Släth gutin», troligen medeltida. Å kyrkogården äldre gravhällar av kalksten och sandsten över bl. a .: l) mönster­ skrivaren Jan Göran Strokirk, f. 3 juni 1719 i Filipstad, d. 20 april 1766 å Hjärsta i Längbro socken; 2) fältkamreraren och regementsskrivaren A. C. Gustaf Kempff, f. 4 juli 1794, d. 28 juni 1837 å Västra Mark i Längbro socken; 3) generalmajoren greve Carl Leijonstedt, f. 5 sept. 1751, d. 8 febr. 1817, och h. h. friherrinnan Antoinette Ceder­ ström, f. 1757, d. 8 juni 1819. Hedengrans minnestavla över Karl XII:s begravning. - En del förkomna 13*. Sveriges kyrkor. Närke J. GR:\V­ MINNEN TAVLOR 194 ÖREBRO HÄRAD tavlor upptagas i äldre INV.-FÖRT. Mellan 1687 och 1692 tillkommo >>Twenne Conterfeij, 6 st. små taflor med ramar kringh>>. 1762 antecknade TILAS en >>Tafla föreställande freisarens upståndelse, illa målad, dock med påskrift, at den war förärad til kyrkan af Madame Anna Maria von Qwitzan år 1694>>. Kyrkvaktarstav, grönmålat trä, med mässingsbjällra. L 214. 1798 bestämdes, 01 v. INVENTARIER att >>kyrkovaktaren borde från denna dag bortlägga det uti kyrkan vanligen brukade spöet och endast gå fram och tillbaka uti kyrkan och med handen bulta uti stolsdörren åt dem som sofva>>. - 1667 antecknas, att >>den 24 Decembris förährade iagh Andreas P. Billingius1 tre andelar i een Biörnehudh som nu ligger för Ekers altare; men fierde­ delen war församblingennes>>. SAMMANFATTNING I. Kyrka, byggd av kalksten, med v.-torn, litet långhus samt smalare, lägre och rakslutet kor. Tornet, som urspr. saknat ingång utifrån, försett med avtrappningar efter mönster av Asks k:a i Öster­ götland. 1100-ts si. eller c. 1200. II. Korpartiet ombyggt till samma bredd som långhuset, sakristia tillbyggd n. om koret. 1500-ts m.? Dopfat, Nurnbergarbete, från c. 1500. III. Ny inredning: välvt brädtak i långhuset, altaruppsats, predikstol, bänkar; 1680-t. Ingång genom tornet upptagen 1687. Tornspira rest 1696. Sedan 1700-t. endast obetydliga förändringar. Z USAMMEN FASS UNG I. Kirche, Kalksteinbau, mit Westturm, kleinem Langhans sowie schmälerem, niedrigeren und gerade abgeschlossenen Chor. Der Turm, ursprlinglich ohne Ausseneingang, ist mit Abtreppungen nach dem Vorbild der I~irche von Ask in Östergötland versehen. Ende des 12. Jahrhunderts, oder . ca. 1200. II. Umbau der Chorpartie zur gleichen Breite wie das Langhaus, Anbau der Sakristei nördlich des Chores. Mitte des 16. Jahrhunderts? Taufbecken, N limberger Arbeit, von ca. 1500. III. Neue Einrichtung: Gewölbte Holzdecke im Langhaus, Altaraufsatz, Kanzel, Bänke; Hi80er Jahre. Turmeingang 1687 eingerichtet. Turmspitze 1696 aufgesetzt. Seit dem 18. Jaluhundert n ur unbedeutende Veränderungen. SUMMARY I. The end of the 12th century. A limestone church was built. It had a tower to the west , a small nave and a narrower, lower chancel- the latter rectangular. The tower originally had no entrance from outside. Its outline is >>stepped>> (Fig. 151). II. During the mid-16th century, the chancel was rebuilt and made the same width as the nave. A vestry was added north of the chancel. The christening bowl (circa 1500) is a piece of Nurem ­ burg work. III. During the 1680's, there were new furnishings and decorations in the form of an arehed ceiling of boards in the nave, and a retable, pulpit and pews. The tower entrance dates from 1687, the spire from 1696. There have only been minor alterations since the 18th century. 1 Kyrkoherde i Eker 1659- 75. MOSJÖ KYRKA 195 MOSJÖ KYRKA NÄRKE. ÖREBRO LÄN. ÖREBRO HÄRAD. STRÄNGNÄS STIFT. ÖREBRO KONTRAKT. TRYCKTA KÄLLOR: DIPL. SUEC., nr 1947, 2838, 3450. - STYFFE, S. 245. - JOHANSSON, S. 114. - THAM, s. 75. - SönERBERGs MATR., s. 83. - HoFBERG, MEDD. VIII, s. 51 o. f.- PRÄSTMÖ TESHANDL. 1859, 1866, 1930, 1936, 1942. - I-IAGSTRÖM, IV, S. 15 , 22, 24. - LEWENHAUPT, S. 26, 31, 32.- E. EKHOFF, Svenska stavkyrkor, Sthlm 1914-16, s. 307 o. f. - E. J. ANDERssoN, Mosjö kyrka. I NÄRKE, s. 283. - SAXON, s. 372 o. f. - J. P. SYREN, Några glimtar ur Mosjö kyrkas historia. I Till hem­ bygden 1932, s. 57 O. f. - SVERIGE, S. 26. - LUNDBERG-WALDEN, s. 50 o. f. - LUNDBERG, s. 128, 131, 143, 198, 345, 384, 386, 387. I-IANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML.: A. T. A.: INV. 1830. - BERGSTEDT, S. 23.- HoFBERGs RESEB.- N. G. DJURKLOU, Anteckningar ur Nerikes Folklif. Ms. 1865, s. 121. - SoHLMAN, s. 11.­ Div. hand!., ritn. (bl. a. 32 st. uppm.-ritn. av plankor frän träkyrkan, av M. DAHLANDER 1900) och fotos. ­ B. ST.: Div. hand!., ritn. och fotos särskilt rör. 1905 års restaurering. ­ U. U. B.: PALMSKIÖLD, s. 521.- K. WIKANDER, Mosjö och Täby socknar i Nerike. Ms. i Fantska sam!.- ö. L. M.: M. DAHLAN­ DER, Mosjö kyrka (Mosäs), Närike, Ms. 1908. - Div. tidningsurklipp och fotos. KYRKANS ARKIVALIER: RÄK. från 1718. - ST.-PROT. 1613­ 1863. - KsT.-PROT. från 1863. - KR.-PROT. frän 1881. - VIs.-PROT. 1667-1806. - INV.-FÖRT. frän 1613.- ;,Krönikebok för Mosjö och Täby•> 1898­ 1907. FÖRSAMLINGSHISTORIA Mosäs- ej Mos jö- är den urspr. namnformen, som skrives »Mosas•> (1314), •>Mos.es» (1331, 1339) eller >>Moses•> (1384, 1431, även i 1500-ts jordeböcker). Församlingen nämnes »cum annexa•> ­ Täby­ i 1314 års pävebrev. De båda socknarna utgöra alltjämt ett pastorat inom Örebro kontrakt. ÄLDRE KYRKOR Vid HuJinge i socknens v. del, c. 400 m ö. om gärden med detta namn och ett 50-t. m n. om landsvägen, finnas rester av en byggnad som i bygden går under namnet •>Kullkyrkan». Ett redan på 1700-t. nyttjat grustag i den kulle, varå byggnaden varit belägen, har spolierat det mesta av mur­ lämningarna. Delar av n. murlängan torde dock finnas bevarade under jord (fig. 154). WIKANDER skildrar 1772 >>Kullkyrkam sålunda: ''· .. att der varit en stenbyggnad är ofelbart, ty kalkbandet visar sig der ganska ymnigt med jorden och finnas ännu oftare stenar, hvarpä det sitter ganska fast. En upphöjning på marken visar sig efter murar till 31 alnars längd och 20 alnars bredd. Straxt vester ut frän denna lemning efter muren, derest nu en grop är, hvarutur allmogen tager grus till väglagning och flere behof, hafva icke långt för detta funnits menniskoben och hufvudskallar, hvaruppå håret ännu sitter fast . ; . ,, Det förefaller antagligt, att vid Hulinge funnits en från äldre medeltid stammande kyrko- eller kapellbyggnad, möjligen en gärdskyrka av samma typ som »Granhammarskyrkan ,, i Vintrosa s n (jfr nedan s. 242) eller det s. k. >>Kapellet•> i Kräklinge sn. I sin 1772 författade beskrivning över Mosjö k:a uppger WIKANDER, att »uppå det gamla golfvet uti bänkarne finnas mänga kors uthuggne af denna figur t::§:l, som gifva till känna, att der blifvit lik begrafna ... •> Större delen av detta golv fanns kvar ännu 1905, och vid en d. ä. av E. EKHOFF verk­ •>KULL­ KYRKAN• • >STAV­ KYRKAN•> 196 ÖREBRO HÄRAD ställd undersökning visade det sig, att de stora golvplankorna av furu ursprungligen varit vägg­ plankor (fig. 182) i en träkyrka.! Väggarna torde icke, som EKHOFF antog, ha varit uppförda i stav- utan i skiftesverkskonstruk­ tion, varför benämningen »stavkyrka•> är något oegentlig. De av kluvna furustammar bildade väg­ garnas insidor ha varit prydda med oregelbun­ det placerade, inhuggna, ornamentala kors, som WrKANDER förmodade åsyfta gravplatser under det av plankorna bildade golvet. Korsen torde dock ha tillkommit medan »stavkyrkan •> ännu fyllde sin funktion. EKHOFF har förslagsvis fram­ fört teorien, att korsen skulle stå i något sam­ band med placeringen av votivgåvor och i anslut­ ning härtill räknat med Mosjö äldsta kyrka såsom en berömd vallfartskyrka, ett antagande som stö­ Fig. 154. Lämningar efter »Kullkyrkans•> n. mur. des av vissa traditioner o. a. omständigheter. Foto B. Walden 1944. Såsom föregångare till stenkyrkan torde •>stav­ liberreste von der NordRemains of the north wall rnauer einer ält eren of a n old rui ned church. kyrkan» kunna hänföras till 1000-ts s. h. Den är J{irche. i vårt land den nordligaste av de från tidig me­ deltid kända träkyrkorna och samtidigt Närkes äldstå kända kyrkobyggnad. KYRKOGÄRDEN Kyrkogården (fig. 156), som 1774 uppges vara >>rymlig>>, har utvidgats i flera olika etapper: trol. vid 1700-ts m., åt v. på 1850-t. samt åt s. dels på 1880-t., dels 1913- 16. Den inhägnas av en gråstensmur med två ingångar i n., en i v. och en i s. Ingångarna ha smidda järngrindar mellan stenstolpar, de i v. uppsatta 1859. Intill 1750 funnos kyrkbalkar av trä, vilka d. å. ersattes av stenmurar. Samtidigt uppfördes över v. in­ gången, som då låg betydligt närmare kyrkan, en stiglucka med välvd port och spån­ klätt tak, riven 1857. I n.ö. hörnet fanns ännu en mindre >>port», igensatt 1766. ­ Kyrkogården är bevuxen med lövträd. Enligt en obestyrkt tradition skall en klockstapel ha stått i gamla kyrkogårdens s.ö. hörn. På samma plats var under 1700-ts s. d. ett som bårhus nyttjat förutvarande vapenhus (jfr nedan s. 205) >>mot Bogårdsmuren upsatt». En bisättningskällare är sedan 1944 inbyggd i kyrkogårdsmurens n.ö. hörn. KLOCK­ STAPEL BÅRHUS BISÄTT­ NINGS­ KÄLLARE HUVUD­ DELAR KYRKOBYGGNADEN Kyrkans huvudparti består av ett rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor. Till detta ansluter sig ett torn i v. och en sakristia n. om koret (jfr fig. 157). 1 Ett antal plankor, framför allt de dekorerade, överfördes till S. H. M. Ang. •>stavkyrkan•> se vidare EKHOFF, a. a., l'amt B. WALDEN, Stiftets kyrkor, Strängnäs stift i ord och bild, Sthlm 1948, s. 487 o. f. MOSJÖ KYRKA 197 Fig. 155. Exteriör från n .v. Foto S. Lindskog. Åussercs, von NW gesehen. Exterior from N.,V. I äldre tid har därjämte funnits ett vapenhus framför s. ingången. - Kyrkan är, frånsett den under nyare tid uppförda sakristian, ett byggnadsverk från romansk tid, ehuru ej ett enhetligt sådant. Tornet och långhusets v. del utgöra således en samman­ hörande yngre del, medan återstoden av långhuset jämte koret äro rester av en äldre kyrkobyggnad. Skillnaden mellan de båda delarnas murteknik kan mest påfallande iakttagas i murtjockleken, som i den äldre delen är c. 180, i den yngre c. 140. Gränsen 198 o 1 ÖREBRO HÄRAD MAT E RTAL EXTEHJÖR INT E HIÖR ÄL D RE MÅLAD D EKOR mellan äldre och yngre murar framträder dels i långhusets inre i form av en skarp murklack (jfr fig 157), dels utvändigt ~~ i en murskarv. I den sistnämnda kan tydligt iakttagas, huru murpartierna v. om gränslinjen överlagra de ö. om densamma befintliga. - Materialet är blandad kalksten och sand­ sten; tegel förekommer endast i korets valv samt i de sekun­ dära fönsteromfattningarna. - Även i fråga om murnings­ sättet uppvisa de olika partierna olikheter. Den ö. delen har nedtill fem-sex tunna skift av huggen kalksten, men därovan sandstenskvadrer av tämligen stora mått (fig. 159). Det v. partiet har i sin helhet sandstenskvadrer, men dessa äro icke infogade på samma jämnt fördelade sätt som i de ö. delarna, O 10 20 JO 40 50 ll . '=='~ utan förekomma i omväxlande höga skift och serier av tun­ Fig. 156. Situationsplan. nare sådana. Skala 1 : 3000. Lageplan. Plan of site. Hela byggnaden har enhetlig sockel bestående av ett enda, kraftigt framspringande kalkstensskift. - Yttermu­ rarna överdrogas 1764 med grov puts, avlägsnad vid 1931 års restaurering. - Av urspr. fönster återstår endast ett (fig. 160) å s. muren snett över portalen. Det åter­ upptogs 1905. De övriga stora, stickbågiga fönstren ha omfattning och smygar slät­ putsade. Innanfönster med dekorativ glasmålning från 1931 i korets ö. fönster. Fönstren, som upptagits i flera omgångar, erhöllo sin nuv. form 1816. De på s. sidan utvidgades 1691. På n. sidan funnas två små, trol. romanska fönster, >>som i gamla dagar gåfvo ett nog ringa ljus>>, kvar till 1797, då större fönster upptogos . Korgavelns fönster upptogs 1762, förstorades 1816, igenmurades 1905 och återupptogs 1931. ­ Kyrkan har tvenne ingångar, bägge urspr. och av likartad form. Den i s. (fig. 161) har två enkelt profilerade impostlister samt såsom bågprofilering två inhuggna linjer. Dörren från 1904. Den v. ingången, tornportalen (fig. 162), saknar impostlister. Den har ett släthugget tympanonfält under bågen, vars dekor överensstämmer med s. in­ gångens. Dageröppningens sidostycken blevo 1691 - årtalet finnes inhugget i porten - avbilade c. 10 cm. Den urspr. dörrens beslag (fig. 162) återuppsattes 1905 på en d. å. nygjord dörr. Beslagen jämte dörrklapp och nyckelskylt äro till större delen av ro­ manskt ursprung ehuru med tillsatser av senmedeltida smide. 1 Fig. 163 visar kyrkans interiör.- Golvet är i koret belagt med kalkstensplattor och äldre gravstenar; i långhusets mittgång cementgolv, i bänkkvarteren brädgolv. Kalkstensgolv lades 1762 och 1818. Intill 1905 utgjordes brädgolvet i bänkkvarteren av de trol. redan på 1200-t. inlagda plankorna från den äldre träkyrkan (jfr ovan s. 195). - Innerväggarna äro slätputsade och dekorerade med målning från 1905. - INv. 1752 omtalar, att koret >>är öfwerstruken med gammal och mäst affallen m å l­ ni ng. Sielfwa Kyrkan är ock på främsta afsättningen näst Choret på sama sätt öfr. ~ l l l 1 Jfr dörren från Almby k:a, s. 175 o. fig. 140, samt litteraturhänvisningar s. 164, not 1. MOSJÖ KYRKA • • 1100-TALET 1200-TALET 199 Q MED. TID.llUT Fig. 157. Plan . Skala l: 300. Grundriss. Plan. struken». Denna målning kan ännu iakttagas på de ovan det nuv. innertaket bevarade partierna av långhusets sictomurar och ö.-gavel. Målningen går å ömse sidor fram till den ovan s. 198 nämnda murklacken; i långhusets v. del ha väggarna endast varit vit­ limmade. I gavelväggens målningar ha ingått figurala framställningar, av vilka återstå tre huvuden och överdelar av kroppar; personerna låta sig dock icke identifieras. I övrigt utgöras de bevarade målningsresterna uteslutande av vegetativa motiv: stora blommor, blad, rankor och frukter. Målningen är utförd al secco. Teckningen är i svart mot vit botten. Den dominerande färgen är rött (caput mortuum). Enl. INV. 1752 har dylik målning funnits även i koret. Den återfinnes emellertid icke å korets innerväggar och har alltså tillkommit senare än korval vet. Av de bevarade resterna att döma är målningen av senmedeltida ursprung eller från 1500-t. Den fanns kvar till 1762, då kyrkan och koret vitlimmades. -Långhusets innertak utgöres av ett putsat spegel­ valv av trä. Det byggdes 1760 och försågs 1761 med gipsdekoration av >>murmästaren konstförfarne Gottfried Högvald>>. Nuv. dekorationsmålning från 1905. - Urspr. har kyrkan haft öppen takstol (jfr nedan). Vid obekant tidpunkt underpanelades takbjäl­ karna. Före 1760 fanns ett paneltak, >>flackt och gement af omålade furubräden>. Koret öppnar sig mot långhuset i en låg triumfbåge (fig.163) av spetsbågig utformning. Denna form är helt visst ej urspr. 1 Till korets ö.-gavel anslöt sig från början en stor absid, (fig. 181), vars grundmurar kvarligga under markytan. 2 Korets s. yttermur är upptill prydd med en i grund relief huggen, enkel rundbågsfris (fig. 159), vilken i s.ö. hörnet visar spår av senare omflyttning. Koret, som urspr. liksom långhuset haft öppen tak­ stol, täckes av ett ornamentalt utbildat, sexdelat tegelvalv på sköldbågar. Valv och 1 2 KORET Se härom EKHOFF, a. a., s. 309. Jfr EKHOFF, a. a., s. 308. Absidens grundmurar blottades delvis och uppmättes 1931. 200 ÖREBRO HÄRAD DMiO O 2 J 4 l 10 Ii 20M Fig. 158. Längdsektion genom torn, långhus och kor samt tvärsektion mot ö. genom långhuset. sektionerna visa bl. a. de romanska takstolarna över koret och långhusets ö. del samt tornspirans urspr. takresning. Skala 1 : 300. Längsschnitt durch Turm, Langschiff und Chor und Querschnitt gegen O durch das Langschiff. Die Schnitte zeigen u n ter anderem die romanischen Dachstiihle iiber dem Chor und dem östlichen Teil des Langschiffes und den nrspr. Dachstuhl der Turmspitze. Longitudinal section through towcr, nave and chancel, transverse section through nave facing E., showing the Romanes>Klocke bygning>> kan möjligen syfta på uppsättarrdet av klackstolarna i denna våning, varest klockorna alltjämt hänga. Översta våningens ljudöppningar ha då eller vid annat tillfälle igenmurats. Deras utformning kan emellertid ännu iakt­ tagas såväl utvändigt som i all synnerhet invändigt. De ha haft stora bågöppningar m ed mittkolonn och dubbla bågar (fig. 165). Endast öppningen i v. har alltjämt sin kolonn i behåll. Denna våning visar ej å de inre murytorna fullt samma omsorgsfulla behugg­ ning som tornets övriga våningar. Man har i stället nyttjat lämpliga naturliga· block MOSJÖ KYRKA 203 Fig. 161. S. portalen. Foto B . \Valden 1931. Das SUdportal. . S. doorway. 204 ÖREBRO HÄRAD Fig. 162. Tornportalen med smidesbeslagen dörr. Foto N. Åzelius 1935. Turmportal mit eisenbeschlagener Tur. The tower entrance, with iron-bound door. MOSJÖ KYRKA 205 Fig. 163. Interiör mot n .ö. Foto S. Lindsko g. Inneres gegen N O. Interior facing N .E. (markstenar). Bågarnas avtäckningsvalv äro till sina inre delar byggda av huggen, tunn kalkstensflis. - Tornets takstol (fig. 158) är av speciellt intresse såsom en av de få bevarade från romansk tid. Åtskilliga förstärkningar och hjälpkonstruktioner äro senare inpassade i densamma, men större delen av den urspr. takstolen är dock bevarad. Särskilt anmärkningsvärd är utformningen av hörnstolparna och det övre horisontal­ bandet. - Sedan 1931 täckes tornspiran av tjärad furuspån. Den spånklädda spiran var under 1700-ts s. h. icke tjärad utan målad med gul oljefärg. - Ang. den till tornet hörande v.-portalen jfr ovan s. 198. Vapenhuset i tornets bottenvåning har kalkstens­ golv med inlagda gravstenar. Sakristian är byggd av sandsten, till större delen i obearbetade block. Rummet har kalkstensgolv och putsade väggar samt avtäckes av ett urspr. tunnvalv med veder­ lag i v. och ö. Åt ö. ett fönster med urspr., stickbågsformad karm, smide~galler och invändiga smidda luckor på en ram av fyrkantjärn. Mot koret en dörr av likartad konstruktion. Sakristian torde ha uppförts under senare delen av 1500-t. Ett v a p e n h u s av trä, byggt vid okänd tidpunkt, låg framför s. ingången. Det fanns kvar 1762, då det skildras som fallfärdigt, men var borta 1778, då det apterats till bårhus (jfr ovan s. 196). 14. Sveriges kyrkor.•Yärke I. SAKRJSTIAN ÄLDRE VAPENIIUS 206 ÖREBRO HÄRAD Fig. 164. Medeltida väggskåp i koret. Dörr och sektion: Mittelalterlicher W andschrank im Chor. Tlir und Schnitt. KJERR­ MANSKA Medieval cupboard in the chancel. Door and section. GRAVEN UPP­ VÄRMNING En bibyggnad till kyrkan är den s. k. Kjerrmanska graven, belägen invid korets s. mur. Under markytan finnes en murad gravkammare från 1700-ts b., urspr. ägd av länsmannen Abraham Kjerrman och gästgivaren Johan Almgren. Över graven var mot muren rest ett pulpettak, som borttogs 1931. Kyrkan har sedan 1931 värmeledning, som ersatte tidigare uppvärmning genom kamin. Pannrum n. om kyrkogården. BYGGNADSHISTORIA DEN ÄLDSTA ABSID­ KYRKAN KYRKAN TILLBYGGEs ÅT Y. Den trol. under 1000-t. uppförda skiftesverkskyrkan har redan efter c. ett århundrade börjat ersättas med en stenbyggnad, anmärkningsvärd bl. a. genom sina stort tilltagna mått och sin vackra kvaderstensmurning. Det tunna kalkstensmaterial, varmed mur­ ningen påbörjats, har snart utbytts mot den förnämare sandstenen, varigenom exteriö­ ren förlänats något av den verkan, som de stora katedralernas murytor i regel erbjuda. Rundbågsfrisens utformning antyder emellertid, att byggnadsledaren ej varit skolad vid större företag. Trol. under 1100-ts s. h. uppfördes koret med sin absid samt ö. delen av långhuset. Måhända voro planerna för stort tilltagna för de lokala resurserna, ty bygget synes ej ha förts längre åt v. än till den ovan s. l 98 omtalade skarven i långhusets n. och s. murar. Arbetet har av allt att döma sedan avstannat för någon tid framåt. Det är icke otänk­ bart, att träkyrkan kvarstått och fått tjäna som långhus för det nya koret. När man ånyo grep sig an med bygget, fungerade - såsom vissa tekniska detaljer tydligen utvisa - en annan byggnadsledning. Murarna gjordes avsevärt tunnare, och ett annat murningssätt tillämpades. Man begagnade visserligen fortfarande välhuggna sandstenskvadrer men eftersträvade icke längre samma jämna skifthöjder som i bygg­ nadens ö. delar. I stället åstadkoms en viss rytmisk växling mellan serier av tunnare skift och enstaka tjockare dylika; i detta tillvägagångssätt synes reminiscenser av ålder­ domlig huggstensteknik göra sig gällande. MOSJÖ KYRKA 207 Under denna byggnadsperiod, som torde kunna dateras till 1200-ts b., fullbordades långhuset till nuvarande storlek, varefter i omedelbar anslutning tornet med nuv. takresning uppfördes. De från detta bygge härrörande portalernas utsmyckning visar prov på en ganska primitiv gestaltningstyp. Smidesbeslagen å den v. dörren äro av ålderdomlig typ, men formgivningen förråder dock påverkan av senare stilideal. Överhuvud kan om denna andra byggnadsperiod sägas, att den representerar en primitiv, provinsiellt något efter­ bliven byggnadsart. Den färdigbyggda romanska kyrkan bestod alltså av ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid samt torn (jfr fig. 181). Av dessa byggnadsdelar är det endast korpartiet, som undergått mera genomgripande förändring. Absiden har nämligen vid okänd tidpunkt rivits, och koret har försetts med raksluten ö.-gavel. Murbågen mellan kor och långhus har vidare förändrats, i det att en trol. högre, rundbågig öppning minskats ned till den nuv. spetsbågiga. Möjligen ha såväl denna sistnämnda förändring som måhända även absidens rivning försiggått i samband med och betingats av den valvslagning, som ägde rum i slutet av medeltiden eller på 1500-t. och varigenom korets tidigare öppna takstol ersattes av det nuv. valvet. Sedan koret erhållit sin nya utformning, har rummet, ävensom långhusets ö.' del, dekorerats med kalkmålningar. Vid okänd tidpunkt men trol. i samband med de förändringar av korpartiet, för vilka ovan redogjorts, har n. om koret uppförts en sakristia, vars byggnadssätt visar hän på 1500-t. Likaledes vid okänd tidpunkt har framför s. ingången uppförts ett v a p e n h u s, jfr ovan s. 197. I nyare tid har kyrkan genomgått fem mera omfattande reparationer, rörande vilka här lämnas endast några summariska notiser: 1691- 92.' Yttre och inre reparationer. Fönstren på s. sidan samt portalen i v. utvidgas. · 1761- 64. Yttermurarna rappas. Nytt fönster i korets ö. vägg. Kalkstensgolv i kor och gångar. Innerväggarna vitlimmas. Plant, omålat brädtak ersättes med putsat spegelvalv av trä. Delvis ny inredning. 1815- 16. Yttre och inre reparationer. Samtliga fönster utvidgas. Bågöppningen mellan tornets bottenvåning och långhuset igenmuras. Golvomläggning. 1905. Restaurering efter ritningar av Ragnar Östberg. Korets ö. fönster igenmuras. Invändig dekorationsmålning. Inredningen moderniseras. 1931. Utvändiga putsen avlägsnad. Korfönstret återupptaget. Värmeledning. Till dessa data kunna ytterligare fogas följande: vapenhuset revs trol. på 1770-t.; läktare i långhusets v. del byggdes 1866; kyrkans och sakristians spåntak utbyttes 1893 mot tak av plåt. KOH­ PARTIETS FÖRÄNDRINO SAKRISTIAN VAPENHUS HEPARATIO­ NER l NYAR E TID 208 ÖREBRO HÄRAD INHEDNING OCH LÖSA INVENTAHIER ALTARE, ALTAR­ PRYDNADER MEDELTIDA TRÄ­ SKULPTUR Altaret är murat av sandsten och putsat samt täckt av en träskiva. Det flyttades 1762 intill ö. korväggen efter att tidigare ha varit fristående. Nuv. altarprydnad är ett medeltida k r u cif i x (fig. 173), jfr nedan s. 209. - 1816 uppvisades en av bygg­ mästaren Pehr Lundmark utförd >>Dessein till Al­ tare prydnad>>, i INV. 1830 beskriven sålunda: >>ett omhänge omkring Altarbordet af rödt sidentyg, jemte 3:ne små dynor, samt en emaillerad bild (jfr nedan), föreställande Frälsaren hängd på Korset i ett, midt emot Altaret varande fenster, hvars sidor äro prydde med i sednare tider anbragte mål­ ningar». - En altarprydnad från 1905, en skärm­ artad uppbyggnad, vari Kristusbilden från ett tri­ umfkrucifix samt tvenne altarskåpsfigurer (jfr ne­ dan) infogats, borttogs 1931. - Öppen altarring från 1905. Av de tämligen talrika träskulpturer (jämte ett metallkrucifix), som bevarats från medeltiden, in­ köptes följande 1883 av S. H. M.: Madonna1 (fig. 166, 167), snidad i ek. Spår av polykromering: blå kjortel med rött bräm, klänning med röd krage. Händerna saknas liksom även det Kristusbarn de hållit. H 72. Trol. svenskt arbete efter engelsk förebild. 1100-ts b. eller f. h.? Krucifix 2 (fig. 168), emaljerad och förgylld kop­ par, på kors av ek. Upptill plåt med~~~. nedtill och på korsarmarna plåtar med evangelistbilder (Markus, Matteus, Lukas); dessa torde urspr. ha varit pla­ Fig. 165. Rekonstruktion av tornets ur- cerade på korsets baksida, där en plåt med Jo­ sprungliga utseende. hannes kvarsitter. Å korsstammens övre och nedre Rekonstruktion des Reconstruction of urspr.Aussehensdes the original tower. delar bilder av Petrus, resp. en apostel; likartade Turmes. bilder torde urspr. ha funnits på korsarmarna. 1 S. H. 1\1., inv.nr 7306: 4; Väg!. i medeltidsavd., Sthlm 1922, s. 39. Jfr i övr. EKHOFF, Svenska stav­ kyrkor, s. 325, AF UGGLAs, Gotlands medelt. träskulptur, s. 122, not 12, samt senast R. NoRBERG, Mosjömadonnan, MEDD. XIII, s. 27 o. f., med talrika litteraturhänvisningar. 2 S. H. 1\1., inv.nr 7306: l. MOSJÖ KYRKA 209 Drivet och emaljerat arbete, urspr. även kulörta stenar, infattade i hylsor. Nedtill kulformad holk. H 68, B 26. Limogesarbete? 1200-t.? Användes under 1800-t. som altarprydnad (jfr ovan). Manligt helgon 1 (fig. 169), snidad i ek, ryggsidan urholkad. Konung (den hel. Olof eller Erik?) eller riddare, iförd rustning. Händerna med attribut förlorade. Spår av kredering och målning. H 110. Svenskt arbete, 1400-ts s. d. I S. H. M. finnes vidare en G u d f a d e r 2 (fig. 170) från en Marie-kröningsframställ­ ning; urspr. ingående i mittpartiet på corpus till kyrkans medeltida altarskåp. Detta, som var >>med bildhuggeriarbete och förgylld effther Catholiska religion giord>>, stod på altaret ännu 1755, men skulle enl. stämmobeslut 11 maj d. å. nedtagas; senare an­ tecknas, att det >>ligger på hwalfweb och är >>förlorat». Av själva skåpet återstå 2 st. ramdelar, L 121 och 123, av ek, med spår av kredering och röd färg, samt 2 st. större och 3 st. mindre ornament av snidad och polykromerad ek: masverk inom rektangulära ramar, gotiska arkadbågar, fiskblåsemotiv m. m. A v figurskulpturen finnas bevarade a) den ovannämnda Gud Fadersbilden i S. H. M. samt i kyrkan följande figurer (fig. 171 - 172): b) Johannes evangelisten; c) Johannes Döparen; d) manligt helgon, klätt som diakon (Stefanus?), samt e- g) tre apostlar. Snidade i ek, bilderna b- g) 1905 målade i ekfärg. H 70- 72. Svenskt arbete, 1400-ts s. h. 3 Krucifix4 (fig. 173), ek, numera övermålat i ekfärg. H 40. 1400-ts s. d.; uppges ha tillhört altarskåpet. Korset nytt; krucifixet är sedan 1931 apterat till altarprydnad. Triumfkrucifix. Kors av furu med fyrpassformade ändplattor, som trol. burit evangelistsymboler. Profilerade kanter med snidade krabbor. Spår av kredering och målning. H 400, B 260. Tillhörande Kristusbild (fig. 174), snidad i trä, 1905 helförgylld. H 115. 1400-ts sl. eller 1500-ts b. Altarprydnad 1905- 31. Predikstol (fig. 163), anskaffad på 1690-t., saknade från början ljudtak och var omålad. Huven förfärdigades 1724 av snickaren mäster Marcus; 4 st. snidade putti, H 45, numera dep. i Ö. L. M., torde urspr. ha varit placerade å huvens hörn. 1728 målades pre­ dikstolen gul; n uv. målning blågrön med röda lister m. m . 1766 gjordes dörr med be­ slag till trappan. - Infälld i väggen mellan predikstolens korg och ljudtak en målning, limfärg på trä, 100 x 122, framställande Moses och Aron. Allmogearbete från 1600-ts sl. eller 1700-ts b. - Å predikstolen timglas i mässingsställ på ståndare av malm. H 55, 5. Timglaset inköpt 1703, ståndaren skänkt 1772 av Göstaf Jonsson från Mosås. Slutna bänkar från 1762, moderniserade 1905: dörrarna (fig. 175) med fyllningar, mellanstycken med kannelyr, rika gångjärnsbeslag. Målning blågrön med röda lister. - En bänkdörr med enkel fältindelning, blåmålad, H 76, finnes bevarad från en bänkinredning, som tillkom på 1650-t. 4 PREDIKSTOL TIMGLAS BÄNK­ INREDNING 1 S. H. M., inv.nr 7306: 2. -- 2 S. H. M., inv.nr 7306: 3. - 3 STRÄNGNÄSKAT. nr 109: B - E . ­ STRÄNGNÄSKAT. nr 109: A. - R. NoRBERG (Den kyrkliga konsten , Strängnäs stift i ord och bild, Sthlm 1948, s. 256) har till altarskåpets från Mosjö mästare attribuerat altarskåp från Ekeby (dep. i ö. L. M.) och Kräklinge (numera i Ridinge k :a) kyrkor. 14*. Sveriges kyrkor. Närke I. 210 ÖREBRO HARAD Fig . 166. Madonna. Svenskt arbete efter engelsk förebild. 1100-ts b. eller f. h. FotoA.T.A . Madonna. Schwedische Arbeit nach englischem Vorbild; Anfang oder l.Hälfte des 12. Jahrhunderts. Madonna. Swedish work with Eng­ lish influence. First hnlf of 12th century. MOSJÖ KYRKA 211 Fig. 167. Madonna, detalj av fig. 166. Foto A.T.A. il'ladonna. Dctail d e r Abb. 166. Madonna, d c tail of fig. 166. 212 ÖREBRO HÄRAD Fig. 168. Krucifix av emaljerad koppar. Limoges-arbete? 1200-t.? Kruzifix aus ema illiertem Kupfer. Limoges-Arbeit? 13. Jahrhundert? Crucifix. Enamelled copper. Limo­ ges(?), 13th century (?). MOSJÖ KYRKA 213 Läktare i långhusets v. del. Bröstning med balusterdockor, framskjutande mittparti. Målad blågrön med röda lister. Byggdes 1866; före d. å. fanns ingen läktare. - En s. å. av E. A. Setter­ quist i Örebro byggd orgel ombyggdes och moder­ niserades l 941. Nummertavla i enkelt profilerad ram med krön. Målad svart och gul. H 67. 1700-t. Ö. L. M. ­ Ett par moderna nummertavlor. ' En dopfunt, >>Uthuggen i sten. I sakristian>>, om­ talas sista gången 1752, då >>förfallen». A v funten åter­ står numera endast ett fragment av foten, sandsten. L 55, H 22, B 33. Profilen erinrar om den å funtarna i Almby och Täby m. fl. (jfr s. 168, resp. 237). 1100-t. - En dopfunt av trä förfärdigades 1762, omtalas sista gången 1852. - Intet av kyrkans många dop­ kärl finn es numera i behåll. 1613 omtalas ett >>fund­ käreh av koppar, 1634 skänkte Jöns i Dyringe >>eth becken til funten», 1697 inköptes ännu ett mässings­ bäcken, någon gång före 1752 skänkte trumpetaren Berndt Johan Ramstedt en dopskål av tenn och 1831 inköptes ytterligare en tennskåL Kalk, paten och oblatask, helförgyllt silver, tillv. 1920 av C. G. Hallberg i Stockholm. - Kalk, p a t e n och o b l a t a s k, förnicklad mässing, inköpta 1849. - Kyrkans gamla silver bortstals 1843 vid inbrott i sakristian och kom aldrig till rätta. Det bestod av en kalk, nämnd redan 1613, 1764 om­ gjord av Pehr Söderbom i Örebro, paten, skänkt 1697 av >>professor Spoles i Uppsala fru Martha Lindelia>> och oblatask, skänkt 1707 av kaptenen Johan Mannerberg. - Sockenbud s tyg, bestående Fig. 169. Manligt helgon (den hel. Olof eller Erik?). Svenskt arbete, 1400-ts av kalk, delvis förgyllt silver, H 11, 5, paten, silver, s. h. s.H.M. Foto A.T.A. ovan förgylld, D 6, 5, samt läderklätt träfodraL Heiliger. (Der heilige A saint (St. Olof or Olof oder Erik?) Erik?). Swedi sh Enl. stplr tillv. av Daniel Ekelöf (1723- 50) i Öre- Schwedische Arbeit. work, latter part of 2. Hälfte d es 15th century. 15 · Jahrhunderts. bro. Ett 1613 nämnt sockenbudstyg >>förnyades>> 1645 och >>Omgjordes>> 1727 av Ekelöf. - Kommunionkanna, tenn, >>i silfver­ facon». Enl. stplr tillv. 1810 av Jonas Fryberg i Örebro. H 25. - Silsked, förgyllt silver. Enl. stplr tillv. 1772 av Pehr Söderbom i Örebro. L 13, 7. Ett söndrigt rökelsekar omtalas sista gången 1707. ORGEL NUMMER­ TAVLOR DOPFUNTAR NATT\ 'ARDS· KÄRL RÖKELsEKAR 214 BELYSNINGS­ RETlSKAP ÖREBRO HÄRAD Ljuskrona (fig. 176), järnplåt, dekorerad med dels smidda, dels ur plåt klippta blommor och blad. I bottnen uppstående tenar för fäs­ tande av ljus; av de från bottnens kant utskju­ tande ljuspiporna torde endast en, som har spiralvridet skaft, vara urspr. H 100, D 50. Kronan, som på 1700-t. uppges vara »Urgam­ mal» och >>obrukelig>>, lagades 1697 och målades 1746. - Ljuskrona, järn, lik den föregående, dock avsmalnande uppåt. Bottnens D 43, 5. - Ljusstav, trä, snidad. L 114. - Ovan­ nämnda trenne belysningsredskap, vilka samt­ liga äro medeltida, försåldes 1905 till S.H.M. Nedan förtecknade redskap äro alltjämt i bruk i kyrkan: Ljuskronor av malm; l) För 8ljus. Ba,rock­ typ. H 64. Inköpt 1665, omgjord 1772. - 2) För 24 ljus. Barocktyp. H 127. Gjuten 1762 av P. Petrreus i Örebro.- 3) För 16 ljus. Barocktyp. H 111. Gjuten 1766 av Petrreus. - 4) För 12 ljus. H 103. Inköpt 1772. - Ljuskrona för 6 ljus. Stjärn- och bladformiga glaskläppar på mässingsstomlJle. Barocktyp. H 87. Inköpt 1816. - Ljusplåtar av mässingsplåt: l) 4 st., förgyllda. Driven och punsad dekor. H 91. Skänkta 1697 av kapten Johan Manner­ berg, >>til Testamente effter dess styfdotter välb. Jungfru Zara Berentz>>. - 2) Ett par. Driven och punsad dekor. H 41. Skänkta, trol. på 1760-t., av en fru Granlund. - 3) Mässingsplåt. Driven och punsad dekor. H 25. En make till plåten i S. H. M. Paret skänk­ tes, trol. på 1760-t., av en korpral Forselli. - Ljusarm, smitt järn, för 2 ljus. Målad i guld och silver. H 33, L 20. 1600-t. - L j u s­ armar av mässingsplåt: l) l par. Driven och punsad ornering. L 61. Skänkta 1685 av krö­ garen Pär Larsson i Kyrkeby och h. h. med initialerna S. B. D. - 2) l st. lik föregående. Enl. INV. 1707 skänkt av >>capellanen sal. hr. Fig. 170. Gud Fader från framställning av Marie kröning i c01·pus till altarskåp. Svenskt arbete. 1400-ts s. h. S.H.M. Foto A.T.A . Gott-V ater aus der Darstellung von Marias Krönung im C01·pus cines Altarschreines. Schwedische Arbei t. 2. Hälfte des 15. Jahrhunderts. The Almighty, cen­ tral part of a triptych representing the Coro­ nation of the Virgin. Latter part of the 15th century. MOSJÖ KYRKA 215 Fig. 171. Figurer från altarskåp, fr . v.: Johannes evangelisten, Johannes Döparen, manligt helgon (Stefanus?). Svenskt arbete. 1400-ts s. h. Foto B. Walden 1931. Figuren von einem Altarschrein. Von !inks .Johannes der Evangelist, Johannes der Täufer, Heiliger (Stefanus?). Schwedische Arbeit. 2. Hälfte des 15. Jahrhunderts . Figures from triptych . From the Ieft: St. John the Evangelist, St. John the Baptist, St. Stephen? Swedish work latter part of the 15th century. Pän>.l I S. H. M. ~ L j u s arm, malm, för 2 ljus. L c. 33. Skänkt 1755 av hovpredi­ kanten Anders Gustav Dahlbom. ~ L j u ss takar av malm: l) l st., H 14,5. Nämnes första gången i INV. 1656. ~ 2) Ett par, malm. H 24. Gåva 1672 i testamente efter majoren Johan Petersson Mose. ~ 3) l st., fempipig. H 60. Inköpt 1820. ~ L j u s­ stakar, ett par, tenn, tillv. av G. W. Lindberg i Örebro. Empiretyp. H 21. Inköpta 1831. ~ Lykta, plåt och glas. H 82. 1800-t. ~ Härutöver ett antal belysningsredskap från senare tid. Antependium, brunröd, mönstrad sammet med silvergaloner, märkt H . J. MB. 1 T E XTILIER Trol. komministern i pastoratet Peder Bille, d. 1668. HAGsTRÖM, s. 38. 216 ÖREBRO HÄRAD Fig. 172. F ig urer frå n sa mma altarskåp som de å fi g. 171. Tre apostlar. F iguren von demselben Altarschrein wie Abb. 171. Drei Apostel. F igures from the sam e triptych as in fi g . 171. Thrce apostles . - F. S. K. M. (= H err Johan MannerBerg - Fru Sara KinnanMundt). L 140, H 94. Skänkt 1709. ,--- Kalkkläd e, röd sammet. 40 x 40. 1800-t. - Mässhak e, _ brunröd, mönstrad sammet med guldgaloner. L 128. Skänkt 1709 av kapten Mannerberg. ­ Mässhake, svart sammet med silvergaloner och broderier. L 118. Inköpt 1839. - En modern mässhak e, röd sidendamast. - Vid ett inbrott 1777 stulos några textilier, vid en auktion 1763 försåldes åtskilliga utmönstrade >>gamle Persedlar>>, bl. a. tre ante­ pendier och fyra mässhakar. En av de sistnämnda, trol. ett av »Manhaftig Capitain Nils Jönsson» 1 hemfört (>>antaget >>) krigsbyte, hade inköpts 1658. En korkåpa >>af gult Bordeloup och Silkesfrantzar omkring>> omtalas första gången 1613 och sista gå ngen 1 Densamme, som var bosatt i Hallsbergs socken, >>antog•> även en mässhake fiir T äby k: a, jfr s. 239. MOSJÖ KYRKA 217 Fig. 173. Krucifix, möjligen från samma altarskåp som figurerna fig. 171- 172. Svenskt arbete. 1400-ts s.h. Foto B. Waldl\n 1931. Kruzifix, vielleicht von demselben Altarschrein wie die F iguren Abb. 171­ 172 . Schwedische Arbeit. 2. Hälfte des 15. Jahrhunderts. Crucifix, possibly from the same triptych a s in fig . 171­ 172. Swedish work latte r part of 15th century . 1805. En i INV. 1613 (jfr nedan s. 220) upptagen mässhake omgjordes 1696 till bordduk i sakristian. >>Röcklinm omtalas 1613- 72. Kalkdukar skänktes 1632 (röd atlas med silverspetsar) av Brita Jonsdotter, 1693 (vitt >>turbin>> med guldspetsar) av J. Pärsson i Kyrkeby, 1781 (med silverspetsar) av fru Eva Beata Qvist m. fl. 1805 funnas kvar två bokdynor, den ena klädd med gyllenläder, trol. från 1600-t., den andra av röd sammet, skänkt 1709 av kapten Mannerberg; På 1820-t. anskaffades en muskusfärgad kyrkvaktarrock med svart krage och uppslag. - H å v, röd sammet med guldgaloner, frans och tofs. L 186. 1800-t. - En håv med klocka från 1689, en med spetsar och klocka, skänkt 1709 av Mannerberg, en av svart sammet med silvergaloner, inköpt 1768 samt en av röd sammet med guldgaloner, skänkt c. 1770 av lantmätaren Kilian Rothkind, finnas ej mera i behåll. 218 ÖREBRO HÄRAD Fig. 174. Kristusbild från triumfkrucifix. C. 1500. Foto N. Åzelius 1935. Christusbild eines Triumphkruzifixes. Um 1500. KLOCKOR Figure of Christ, from a rood . About 1500. GRAV­ MlNNEN Klocka, urspr. gjuten 1658, omgjuten 1748 och 1751 av P. Petr<:eus i Örebro. I-(90. - Klocka, urspr. gjuten 1748 av Petr<:eus, spräckt 1818 och 1834 omgjuten av S. Ch. Grönwall i Stockholm. A v nedan förtecknade åtta gravstenar låg o före 1905 sj u i korgolvet och den åttonde i gången till s. ingången. D. å. uppsattes två av stenarna (Mose och Taxingius) åt n. och s. i triumfbågens nedre del, en (Bille?) flyttades ut i vapenhusgolvet, och den i s. gången (Boman) restes vid väggen under orgelläktaren. Gravstenar, samtliga kalkstenshällar med reliefdekor och inskr. över: l) trol. kyrkoherden Andreas Petri Bille, d. 1656. L 190, B 130. - 2) (fig. 177) kyrkoherden Carl Olai Taxingius, d. 1670. Dat. 1668. L 164, B 104. - 3) (fig. 178) majoren Johan MOSJÖ KYRKA l ~ 219 ! Il l Ii ~ l l l i ~H CMlO O l 3 4 lOD M Detail of pew 1762. Fig. 175. Detalj av bänkinredning från 1762. Detail der Bankeinrichtung von 1762. Petersson Mose, d. 1672, och h. h. Elisabeth Masius. L 180, B 108. - 4) Johan Persson Boman, d. 1711, och h. h. Maria Persdotter. L 215, B 153. - 5) kyrkoherden Lars Kexlerus, d.1n6, h. h. Katarina Beckia, d.1716, och dottern Birgitta, d.1716. L 195, B 130. -- 6) Kyrkoherden Erik Larsson Roberg, d. 1740, och h. h. i första giftet Anna Reef. Dat. 1726. L 181, B 122. - 7) kyrkoherden Andreas Strengner, d. 1750. L 190, B 132. - 8) kyrkoherden Jonas Hjortsberg, d. 1779, och h. h. Ingrid Berger och Marga­ reta Qvist. L 179, B 125. V är j a (fig. 179). Lindad kavel, förgylld parerplåt med ciselerade ornament. A klingan enkel graverad dekor. L 97. >>Med flor uti uphängd til Wälborne Herr Capitain Maner­ bergs åminnelse>>. Dep. i Ö. L. M. - Trumpet, mässing. Ornerad med drivna kerub­ huvuden m. m. Lindad med blå-gula snören med två tofsar. L 70, resp. 43. C.1700. Enl. ortstraditionen gravminne över en trumpetare. Dep. i Ö. L. M. Ramar, 3 st., med hopplister, svartmålade. Urspr. från s. k. Hedengrans minnes­ tavlor.- Av 3 st. kungatalstavlor återstår endast Karl XIII:s tal 1810 i enkel profilerad träram. Tal av Gustav III och Gustav IV Adolf ha tidigare funnits. - I n­ skriftstavla, svartmålat trä. Bibelcitat m. m. i vit skrift, varibland: >>FÖRÄRAT . ... 1816>>. H 44, B 75. Bord, furu, med oval skiva, H 82, B 57. Anskaffat 1696. - Brudbänkar, ett par, furu, numera blåmålade. Rak, rektangulär rygg med enkel fyllning. H 98, B 115. För­ färdigade 1609. - Stol, furu, från 1696. H 94. Fattigbössa (fig. 180), trä, järnbeslagen, vitmålad. H 82, D 15. 1600-t. S. H. M. -Kollektbössa, järn, cylindrisk. H 17, D 14. S. H. M. - Solvisare, järn, fyrkantig. Dat. 1742. 19x19. - Oblatjärn, vanliga typen. L 74. Nämnes första gången 1656. -- Oblats tamp, järn, med trähandtag. H 15. 2 st. dylika funnas 1805. - Sanddosa, brunglaserat lergods. D 11, 5. TA\'LOH MÖBLER D IV ERSE INVEN­ TARIEH 220 ÖREBRO HÄRAD Fig. 176. Ljuskrona av järn. Medeltid f! . S.H.M. Foto A.T.A. Kronleuchte r a ns Eisen. Mittelalterlich. ÄLDSTA INV.-FÖRT. Medieva l iron chandelier. Ur 1613 års INV.-FÖRT., kyrkans äldsta bevarade, må anföra s: Kalck 1 stor mz paten och en liten sochne Kätzlar 2 till ath tiära Kyrkan mz bodhz Kalck mz paten och huss fund Käre!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l Korkåpa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l eldh k i te!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l söndri gh messehakar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 - - - - - - - ­ m esse särker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 liuse sta kar 2 aff järn och en aff k opar m z en pipa Röcklinn . . . . . . . . . . . .... . .. . ....... . ... l Altare Kl ä de p å hög Altaret 2 för noth (förnött) lickkläde mz 2 bandh 2 listor Kalckkläde 2 eth nyt eth ga malt huit linkl ä de p å altaret hyende 3 godh och 4 gama! Ornagåt ·2 et nyt och eth gamalt Win fla skor 2 en liten till socknebodh Hankläde 2 et på Altaret och eth på Sätet Klockor 2 små MOSJÖ KYRKA 221 Fig. 177. Gravsten över kyrkoherden Carl Olai Taxingius, d. 1670. Foto N. Åzelius 1935. Grabstcin des Pfarrers Carl Olai Tax- Slab for Rector Carl Olai Taxingius, ingius, 1670. d. 1670. Senare tillägg: 1615. Aff Jönsas hustru wthi tosköja [nu Törsjö] till Kaleken eth arma Kläde mz suarta wippor. . 1622. Daniel Persson för sin mor eth Hankläde. Till gaff udde Tyrisson en messing Krona mz 5 pipor. 15. Sveriges kyrkor. Närke l. 222 ÖREBRO HÄRAD l >Mosjömadonnam, tro!. svenskt a r­ bete efter engelsk förebild, 1100-ts b. eller f. h . II. Möjligen i anslutning till den alltjämt kvarstående träkyrkan uppföres en kyrka a\· sandsten, bestående av ö. delen av den nuv. kyrkans långhus samt ett lägre och smalare kor med absid. 1100-ts s. h. i>Dessein till TäbyKyrkTorn i N erike » c. 1780. - U . U. B .: PALMSKIÖL D, s. 603. - K. WIKAND ER , Mosjö och Täby socknar i Nerike. Ms i Fantska sam!. - Ö. L. M.: Div. hand!., ritn. (bl. a. av HoFBERG), tidningsurklipp och fotos. J< YRKANS ARKIVALIER: RÄK. från 1718. - ST.-PROT. 161 3-1863. - KST.-PIIOT. från 1863. - KH.-PHOT. från 1849. - VIS.-PROT. 1667- 1806. - l NV.-FÖRT. från 1613. FÖHSAMLINGSHISTORIA Täby är sedan medeltiden annex till Mosjö inom Örebro kontrakt. KYRKOGÅRDEN Den på 1930-t. åt s. utvidgade kyrkogården (fig. 183) var tidigare av mycket ringa omfattning. Den hägnades intill 1760-t. av kyrkbalkar av trä med portar - förmod­ ligen i n. och v. - likaledes av trä. Med anledning av 1759 års kungl. brev1 uppfördes under åren efter 1765 dels en gråstensmur, dels >>2:ne hwälfda portar>>, av vilka den ena är den n. ingångens alltjämt kvarstående stiglucka (fig. 184), en av sten murad, vit­ putsad byggnad med spåntäckt valmtak. Den v. stigluckan synes ha blivit nedtagen redan på 1790-t., då ingången i stället försågs med murade grindpelare, täckta av sand­ stenshällar; 1792 och 1852 anskaffade grindar till denna ingång äro numera borta. Vid besök 1844 antecknade BERGSTEDT ett å kyrkogården stående kors av huggen sten, som han förmodade vara >>från Catholska tiden»; numera finnas icke några äldre gravvårdar i behåll. ~ Jfr ovan rör. Almby k:a. s. 160. not l. TÄBY KYRKA 227 to o lO l XJ t.() !JO t{) . 70 Af ' I'ig. 183. situationsplan. Skala 1 : 3000. Lageplan. Plan oJ' site. Fig. 184. Stiglucka. Foto B. Walden 1931. Kirchhofspforte. Lychgate. Under tiden för tornets ombyggnad nyttjades 1787- 91 en på kyrkogårdens ö. del uppsatt provisorisk klockstapel. På platsen för det vid 1700-ts m. byggda sockenmagasinet, i kyrkogårdens s.ö. hörn, uppfördes 1881 en knuttimrad bårbod. Denna revs 1931 och ersattes 1936 av ett bårhus av betong. KLOCK­ STAPEL BÅRBODAR KYRKOBYGGNADEN Det rektangulära huvudpartiet, inrymmande långhus och kor, utgöres av en medeltidskyrka, till vilken ansluter sig i n. en sakristia från 1660-t. och i v. ett torn från 1780-t. (jfr fig. 187). -Materialet är sandsten, blandad med något kalksten, samt i omfattningar m. m. tegel. Murarna äro försedda med skråkantad sockel, utom korets, vilka nedtill endast ha ett framspringande, obearbetat stenskift.- Spritputsadeyttermurar med slätputsade hörn och omfattningar. I sakristians ö. mur är infogad en korsmärkt runsten (fig. 186) med icke tolkad inskrift_! - De vid 1700-t.s m. utvidgade fönstren äro stickbågiga. De på n. sidan upptogos först på 1780-t. Korgavelns fönster igensattes 1926. - Enda 1 Täbyrunstenen omnämnes i kyrkoherden C. O. Taxingius' rapport (i K. B.) med an!. av 1667 års antikvitetsrannsakning, av PERINGSKÖLD (med ritn. och obegriplig tolkning) och WIKANDER, a. a., i INV. 1830, i LILJEGRENS Runurkunder (nr 1037) och HOFBERGs MINNEN (fig. s. 92) samt av R. DY­ BECK i Runa 1873, S. 93. HUVUD­ DELAR MATERIAL EXTERIÖH 228 ÖREBHO HÄRAD r:ig. 185. Exteriör fn' n , .. Foto B. W aldcn 193 i. A usscrcs von \V gcsehe n. Exterior frmn \\". INTERIÖR in gånge n är numera i v. genom torn et. Två ingångar på långhusets s. sida - den ena nära v. gaveln, den a ndra ledande till koret - igenmurades på 1780-t.; från endera av dessa ingångar torde härröra en dörr (fig. 197; jfr nedan s. 238) med m edeltida järnbeslag. - Det intill 1920 spåntäckta ytte rt aket är numera belagt m ed skiffer. Fig. 188 visar interiören mot ö. G o l v e t ä r i koret och mittgången belagt med kalksten, i övrigt brädgolv. - Slätputsade inn e rväg ga r , målade till fönsterhöjd m ed ljusbrun olj efärg, därovan m ed vit limfärg. - I n n e r ta k e t är ett putsat tredingstak med sparrsystem frå n 1887. Förut fann s ett >>fl att och av vattenfärgade bräder bestå­ ende» tak. TÄBY KYRKA 229 Fig. 186. Runsten i sakristians ö. yttermur. E fter en teckning av Hof­ berg. A. T. A. Runenstein in d er östlichen Aussenrnauer d e r Sakrist ei. Runestone in the east wall of lhe vestry. Det tre våningar höga torn et har lågt, skifferklätt pyramidtak, krönt av kors med tupp, smidd 1820. Bottenvåningen öppnade sig mot lå nghuset med en båge, igenmurad 1887. Översta våningen, där klockorna hänga, har stickbågiga ljudöppningar. Portalen i v. har slätputsad, rusticerad omfattning samt öppnar sig i en hålkälsformad nisch. Årtalen å tornet syfta på dess byggnadsår, 1791, och kyrkans stora reparation 1887 (jfr nedan). Till sakri stian leder från koret en smal, rundbågig öppning med plåtklädd, svartmålad dörr (fig. 189). Slätputsade väggar och pla nt, vitmålat paneltak. Åt ö. ett litet stickbågigt fönster rried plåtklädda inre luckor. .Den på 1660-t. uppförda sakristian var 1778 >>ganska bofällig>> och undergick 1785 en grundlig reparation, varvid bl. a. dörren och fönsterluckorna förfärdigades. Golv och tak härröra från reparationen 1887. Det skifferklädda yttertaket krönes av en flöjel med årtalet 1722; 1926 nedtogs en gjut­ järnsskorsten av sedvanlig bergslagstyp. Kyrkan uppvärmes sedan 1887 av en kamin i korets n.ö. hörn. TORNET sAKRisTIAN uPP­ vÄRMNI NG BYGGNADSHISTORIA En uppgift hos PALMSKIÖLD, att kyrkan på grund av sin skröplighet på 1660-t. >>ähr af församblingen nedertagen, och återigen upbygd>>, är med all säkerhet vilseledande. I byggnaden ingå nämligen murarna frå n en i ett par etapper utbyggd medeltidskyrka. ~!EDEL TIDS· KYRKAN 230 ÖREBRO 1-IARAD mmitOO- TAUT ~ S(N.mli/ ~ M(Il~lriD ~ 1660-TAltT 01780 -TALU F ig. 187. P lan, län gdsektion samt t värsnitt gen om lå nghuset m ot ö. Sk ala 1 : 300. Grundriss, L ä ngsschnitl und Quersc hnitt durc h das Langschiff gegen o. Pla n, longitudinal a nd tra nsverse sec­ Lions through the nave racing E. TÄBY KYRKA 231 Fig. 188. Interiör mot ö. Foto N. Azelius 1935. Inneres gegen O. Interior facing E. Denna synes urspr. ha bestått av ett rektangulärt långhus med smalare, trol. rak­ slutet kor i ö. samt torn i v. Långhusets ö. gavellåg något v. om sakristians v. sidomur, dess v. gavel var densamma som nu. Korets gavel torde ingå i den nuv. kyrkans ö. gavel. Den enda ingången var förmodligen den v. av de ovan s. 228 omtalade, numera igenmurade ingångarna. Denna äldsta kyrka kan med stöd av materialets behuggning, murningstekniken, planformen och en detalj som den skråkantade sockeln med all sannolikhet dateras till 1100-t. Huruvida tornet, som enl. WIKANDER var >>en liten, dock emot dess [kyrkans] storlek svarande>> byggnad, uppförts samtidigt med långhuset, må lämnas osagt; trol. var dock även det en byggnad från äldre medeltid. Tornet saknade ingång utifrån. Vid okänd tidpunkt under senare medeltid utvidgades koret till samma bredd som långhuset, varvid den ingång till koret, som fanns kvar ännu på 1780-t., anordnades. Framför den s.v. ingången uppfördes ett vapenhus av trä. I samband med korutvidg­ ningen eller senare överdrogos yttermurarna med grov puts, avfärgad i en rödaktig ton, synlig å de inom sakristians vind bevarade murytorna. Med stöd av en den 8 mars 1666 beviljad stiftskollekt reparerades den mycket brist­ SENAR E REP ARA· TIONER OCH TILLBYGG· N A DER 232 ÖREBRO HÄRAD fälliga kyrkan grundligt. I samband därmed upp­ fördes 1666 eller 1667 sakristian, som möjligen ersatte en äldre dylik, om vilken dock intet är känt. Trots upprepade reparationer - 1694, 1703 samt på 1740-t. - var kyrkan delvis fallfärdig: tornet måste stöttas med stockar, sakristian hota­ de likaså att rasa, vapenhuset var alldeles förfallet etc. De fattiga församlingsborna, vilka >>nog het­ sigb motsatt sig kostsammare underhållsåtgärder, ålades genom länsstyrelsens resolution den 5 sept. 1780 att nedriva det gamla tornet, uppföra ett nytt samt reparera sakristian. Av givna besvär lämnades av Kungl. Maj:t utan avseende. 1 Kyr­ kans utseende vid denna tid skildras detaljerat av WrKANDER och i vrs.-PROT., vilkas uppgifter legat till grund för ovanstående beskrivning. Till­ läggas kan, att ett fönster fanns å ö. gaveln, tre åt s. men intet åt n. De trol. på 1740-t. utvid­ @] o gade fönstren omtalas som >>stora och vackra>>. Sedan länsstyrelsen 1782 ålagt församlingen att o ovillkorligen fullborda tornbygget inom sex år, tJ o oo uppdrogs åt byggmästaren Anders Sundström från Nyköping, >>som nu skal hålla på at bygga Stora Wingåkers Kyrka i Södermanland, och har 3 4 5 10DM '==="=='==='============' murarbete för sig på Sätesgården Säbylund i Fig. 189. Järnbeslagen dörr mellan koret Kumbla sokn». Den godkända ritningen fig. 190 och sakristian. är möjligen utförd av S. Sedan >>den gambl e TornEisenbeschlagene Tlir Iron-hound door zwischen Chor und between chancel and spetsen af Träd>> 1785 nedtagits, raserades tornet. Sakristei. vcstry. Det visade sig då, att kyrkan i sin helhet var till den grad skröplig, att uppförandet av en helt ny kyrka på allvar ifrågasattes. De hårt prövade sockenborna bönföllo emellertid >>i wän­ lighet» att saken ej måtte >>dragas för Herr Doctorn och Probsten Waller 2 , mindre för Consistorium och Landshöfdingen». De skonades också, och kyrkan fick kvarstå. Sakristian reparerades 1785, vapenhuset raserades 1788, tornet stod 1791 färdigt så när som på taket, vilket ej byggdes förrän i början av 1800-t. Sundström hade under tiden efterträtts först av en man vid namn Moberg, senare av byggmästaren Olof Nygren från Örebro. I samband med reparationerna ombyggdes och förstärktes lång­ 00 = 1 2 K. brev. 11 juni 1781. Kontraktsprosten i Örebro kontrakt, kyrkoherden i Örebro Nikolai församling Erik Waller. TÄBY KYRKA 233 F ig. 190. Ritning till torn . C. 1780. B. St. Entwurf zum T urm. Um 1780. Projcct for th e tower. Aboul 1780. husets v. gavel , igenmurades de båda ingångarna på s. sidan samt upptogos två fön ster på n. sidan. Vid tornets uppförande utnyttjades i stor utsträckning det medel­ tida tornets byggnadsmaterial. Den byggnad, som stod färdig vid 1700-ts si., är i stort sett elensamma som elen nuv. kyrkan. Yttre och inre reparationer ha dock ägt rum 1819, 1859, 1887 och 1926. Mest 234 ÖREBRO HÄRAD Fig. 191. Figurer från altarskåp: i mitten Nådastol, t. v. den hel. Katarina av Alexandria, t. h. kvinn­ ligt helgon (den hel. Birgitta?). Svenskt arbete, 1400-ts s. h. ö. L. M. Foto B. Walden 1931. Figuren von einem Altarschrein: in der Mitte Gnaden­ sluhl, !inks die heilige Katarina aus Alexandria, rechts H eilige (die heilige Birgitta?). Schwedische Arbeit. 2. Hälfte des 15. Jahrhunderls. Figures from triptych: in the centre: Throne of God; left: St. Catherine of Alexandria; right: female saint (Birgitta?). Swedish work, latter part of the 15th century. genomgripande var 1887 års reparation, då kyrkan - enl. dåv. kyrkoherdes förme­ nande - omvandlades från >>en bland de ruskigaste>> till >>en bland de finaste och ange­ nämaste landskyrkor>>. Den ålderdomliga prägel, som interiören intill dess företedde, gick vid detta tillfälle nästan helt till spillo. TABY KYRKA 235 Fig. 192. Figurer från altarskåp: fr. v. den hel. Erik , den hel. Eskil (eller Nikolaus) , Petrus. Svenskt arbete, 1400-ts s. h. ö. L. M. Foto B. Walden 1931. Figuren von einem Altarschrein: von !inks der heilige Erik, der heilige E skil (oder Nikolaus), Petrus. Schwedische Arbeit. 2. Hälfte des 15. Jahrhunderts. figures from triptych: from the· left St. Eric, St. Eskil (or Nicolas), St. Peter. Swedish worl<, la tter part of the 15th century. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Det murade altaret täckes av en träskiva. Ovan detsamma en 1926 uppsatt altar­ ta v la, förstorad kopia av Marten Pepyns >>Simeon i templet» i Nationalmuseum, Stock­ holm. - Sluten altarring från 1887. WIKANDER omtalar >>en gammal ifrån Koret bort tagen altartafla, . som lär vara gjord i katolska tiden». Av denna återstå 8 st. i trä snidade altarskåpsfigurer (fig. ALTAR E OCH ALTAR­ PHYDNADEEI ·236 ÖREBRO HÄRAD Fig. 193. Figurer från samma altarskåp som föregående. Foto B. vValden 1931. Figuren von demselben Altarschrein wie Abb. 191- 192. . Figures from the same triptych as in fig. 191- 192. PREDIKSTOL 191- 193), dep. 1887 i Ö. L. M. Nådastolsframställningen härrör säkerligen från corpus' mittparti: figurerna i övr. äro: den hel. Katarina av Alexandria med hjul, kvinnligt helgon (Birgitta?), med bok, den hel. Erik med riksäpple, den hel. Nikolaus (el. Eskil) med tre pungar, aposteln Petrus med nyckel, okänd apostel med bok samt okänt man­ ligt helgon i diakondräkt. H mellan 65 och 72. All polykromi numera borta. Trol. svenskt arbete från tiden 1450- 1500. - Ett modernt krucifix av stuck på träkors hänger på korets s. vä.gg. H 78. Den enkla predikstolen (fig. 188) uppvisar stor likhet med den 1685 uppsatta TÄBY KYRKA . 237 predikstolen i Ekers kyrka (jfr s. 189, fig. 149). Den var länge omålad men marmo­ rerades vid 1700-ts m. i grönt, vitt och · brunt; nuv. målning - ljusbrunt, vitt och guld - från 1887. Bänkinredning och läktare från 1887, å den sistnämnda en orgel från 1896. När nuv. bänkinredning tillkom, avlägsnades slutna bänkar från år 1743, >>så trånga, att en medelstor person ej hade rum att sitta rätt, utan måste hålla knäna på sned>>. Samtidigt nedtogs en liten läktare, likaledes förfärdigad 1743. Fig. 194. Fot till dopfunt av sandsten. 11 00-t. Foto B. Walden 1944. Sin första orgel fick kyrkan 1876, då ett Fuss eines Taufbeckens au s Sandstone fon t base. 12th orgelharmonium inköptes av en hem­ Sandstein. 12. Jahrhun­ century. dert. mansägare i Granhammar. - En i svart, guld och marmorering målad nummertavla bär inskr.: A: K: L: ÅR 1802. H 102, B 59. Fot, sandsten, av romansk dopfunt (fig. 194) med uttömningshåL H 30, D 58. Jfr dopfuntsfot i Hovsta, s. 361, fig. 310, samt fragment av dylik i Mosjö, s. 213. 1100-t. - >>Dopfunt» (el. rättare: bord med ställ för dopfat el. -skål), furu, marmorerad i grågrönt. H 93, 1600-t. - Do~skål, tenn, rund, med två handtag. D 21. 1700-ts f. h. Kalk (fig. 195), silver, delvis förgylld. Foten åttpassformad med arkatur, noden veckad med utsprång, å vilka i minuskler står I-H-E-C-U-S. Fot och skaft från 1400-ts sl., cuppan förstorad 1778 av Stephan Halling i Örebro. H 19. - Tillhörande paten, silver, delvis förgylld. I mitten graverat Kristushuvud, å brädden kors. Samtidig med kalkens äldre del. D 13,5.- Sockenbudstyg, kärlen av delvis förgyllt silver. Kalkens H 11,5, patenens D 6,5. I läderfodral. Kalken omgjord, patenen nygjord 1728 av Daniel Ekelöf i Örebro; det förutvarande sockenbudstyget, skänkt .1628 av Per Larsson i Käll­ torp, saknade då paten, som >>förmenas af ohyror el:r råttor wara bortdragit». Oblatask, försilvrad mässing, med driven och punsad ornering. H 5,6, B 11. C. 1700. - Kommunionkanna, tenn, tillv, i Örebro, inköpt 1768. H 25.- Silsked, silver, från 1869. L 10,5. 'L j USkrona, malm, för 8 ljus. Skänkt enl. inskr. av DANIEL ROBSON - CHRISTINA SAXENBERG 1716. H 99. - 2 st. ljuskronor av kristall å mässingsstomme. För 6 ljus. H 90, resp. 75. 1700-t. - Ljuskrona, trä, svarvad, målad i malmimitation. 6 ljusarmar av järn. H 63. 1700-ts b. - Spegellampetter, 6 st., för ett ljus. H 42, B 18. 1700-ts sl. - L j u s arm, järn, för 3 ljus. L 56. 1600-t. ­ Ljusstakar, ett par, mässingsplåt. Driven och punsad ornering. H 25,5. 1700-ts b. Skänkta av Anders Larssons i Vall arvingar.- L j u ss takar, ett par, försilvrad mässing. 16. Sveriges kyrkor. Närke I. BÄNKINRED­ NING, LÄK­ TARE, ORGEL NUJ\.'1!\lER­ TAVLA DOPFUNTAR OCH DOPSKÅL NATTVARDs­ KÄRL BELYSNINGS· HEnsKAP 238 ÖREBRO HARAD TEXTILIER KLOCKOH MÖBLER DIVERSE I NVEN­ TARTER H 26. 1700-t. - Ljusstakar (fig. 196), ett par, tenn. H 22,5. Nämnas första gången i INV . 1672. - Ljusstake (fig. 196), trä, guldbron­ serad. H 31. 1800-ts b. K a l k d u k, linne, bården broderad med biom­ rankor i guld, silver och kulört silke. 44 x 44. 1600-t.? - Kalk d u k, rött siden, med brode­ rier och spetsar. 47 x 47. Skänkt 1782 av fru Eva Beata Qvist. - Kalkduk, vit nettelduk med silkesbroderier. 65 x 70. 1800-ts f. h. ­ Klädsel till bokdyna, gulvit rips med brode­ rier och spetsar i silver. 22 x 30. 1700-ts b. Mycket trasig. - Mässhakar, 2 st., svart sammet med silvergaloner. Den ena med år­ talet 1795, den andra 1800-t. L 113, resp. 117. -Hå v, silverbrokad med vegetativ mönstring, guldgaloner och tofs . Pungens L 35, 5. Grön­ målat, svarvat träskaft. Skänkt 1744 av rege­ mentskvartermästaren Fabricius' fru. Av de båda klockorna är den större, H 83, D 85, gjuten 1643, den mindre, H 60, D 69, 1731 av Gerh~rd Meyer i Stockholm. Bord,furu,gråmålat. H 78, B 152. 1700-tsb. - P ulpet. H 76, B 113. 1700-ts m. - Stolar, ett par, furu, gråmålade. H 90. Enkel 1600­ talstyp. - K i s t a, trä, klädd 1778 med järn­ plåt, svart- och grönmålad. H 45, B 70. 1600-t.? D ö r r (fig. l 97), tydligen avsågad upptill och Fig. 195. Kalk , silver. Senmedeltida fot, cuppa från 1778. F oto B. Walden 1944. nedtill, varför urspr. höjd ej kan bestämmas. Kelch, Silber. SpätmitSilverchalice. Late mcH nu 134, B 133. Av de smidda järnbeslagen tela lter licher Puss, dieval foot, the cup daCuppa 1778. ting from 1778. äro gångjärnsbeslagen, solkorset och den spiral­ vridna ringen medeltida. Dörren har trol. varit placerad i någon av de två ingångar, som funnits på kyrkans sydsida (jfr ovan s. 228). Möjligen i samband med reparationen på 1780-talet hamnade den på Vads gård i socknen, varifrån den l 939 återfördes till kyrkan. Lås, »Polhemslås>>, 2 st., järn. L 16, resp . 19. - Kollektbössa, trä, järnbeslagen. H 47. - Stolpe med järnögla för bom. H 178. Har trol. varit uppsatt å bron över Täljeån; bommen avsåg att under pågående gudstjänst spärra landsvägstrafiken. Oblatjärn, märkt 1767 L B TÄBY. L 96. Carl XIII:s tal 1810 samt fragment av 3 st. s. k. Hed e ngrans minnestavlor. TÄBY KYRKA 239 Fig. 196. Ljusstak a r, den t. v. av tenn, 1600-t., den t. h. guldbronserat trä, 1800-ts b. Foto N . Åzelius .1935 och B. Waloen 1944. Lcuchter, d er linke nus Zinn, 17. .Ja hrhundert, der rechtc a u s goldbronziertem Holz. Anfang des 19. J a hrhundcrts. Ca ndlcsticks. L eft: . pewter, 17th centnry; right: wood painled with gold bronze. Beginning of the 19th cenlury. Ur kyrkans äldre INV.-FÖRT. - den äldsta från 1613 - må uppräknas några numera förkomna in­ ventarier av m era allmänt intresse: Timglas i ställ av snidat och förgyllt trä. Anskaffat i b. av 1700-t ., fanns i behåll ännu i b. av 1900-t. En •>funt J(ätel» av mässing, tydligen ett dopfat, fanns 1613. Antecknas som salmat 1795. Rökelsekar nämnes i INV. 1613 men ej senare. E n enpipig ljusstake av mässing skänktes 1622 av Torsten Ja cobsson i Skeppsta. Textilierna ha v arit jämförelsevis talrika. Ett antependium •>med Kappa och Snören uppå •> fanns 1613, och senare under 1600-t. skänkte ryttmästaren Anders Nilsson Rytterfelt ytterligare ett, • >af silke, guul och Rödh ferga•>. >>Kyrkoherdedottern Kirstin•> skänkte 1628 en kalkduk. En korkåpa för­ färdigades 1641 på församlingens bekostnad; den var under 1700-ts s. h. »Obrul. E n gammal och en ny mässhake, b å da gröna, funnos 1613. En 1659 skänkt mässhake av svart atlas var möjligen ett krigsbyte, hemfört av •>Manhaftig Capten Nils Jönsson i Halsbergz Sochm (jfr s. 216), som förärat plagget till donatorerna, Nils Haldwarsson och Kirstin P ersdotter i Velanda. En mässhake av röd schagg med silvergaloner inköptes 1725. En liten klocka, •>som i forntiden blifwit nytjad at gifwa skriftebarnen tekn när de sig i sakristian lil Sl, tydligen en primklocka , antecknas 1778 vara ~rtkommen . En liten sabel omtalas i INV. 1830. straffstockar förfärdigades 1669 och 1696, en pliktpall 1702 av klockaren. FÖRKO:\INA INV E NTARIER SAMMANFATTNING J. Kyrl\Vintrusa•> nämnes 1314. Tro!. under 1500-ts s. d. förenades socknen med Tysslinge till ett pasto­ rat med Vintrosa som moderförsamling. Pastoratet tillhör Örebro kontrakt. ÄLDRE KYRKA J)GH.ANHAM­ MARS­ KYRl{AN\1 På det s. k. >>Kyrkbergeh, en kulle vid Östra Granhammar c. 2 km s. v. om sockenkyrkan finnas lämningar efter en äldre, till sina dimensioner helt oansenlig kyrkobyggnad. Grundmurar av i kalkbruk lagda, grova, något tuktade hällar av kalksten och sandsten återstå från en liten kyrka, vars plan framgår av fig. 198. Förutom murresterna ha vid grävningar påträffats en runristad gravhäll (fig. 199), en dopfuntscuppa, en kolonn med i relief hugget flätverksornament samt ett grovt tillhugget kors av kalksten (samtliga fig. 200). En med undersökning kombinerad utgrävning av kyrkoruinen verkställdes på 1880-t. av E. Er.;:­ HOFF, som häröver avgivit en utförlig redogörelse.l Ruinen konserverades 1934, varvi.d nya fynd gjordes. Kyrkans ringa storlek och ålderdomliga planform samt lösfynden ge vid handen, att det här är frågan om en av Närkes allra äldsta kyrkliga byggnader, måhända ett minnesmärke från den första kristningstiden, 1000-ts s. d. eller 11 00-ts b. Tro!. har kyrkan ej varit avsedd att tjäna som socken­ J;yrka. Det förefaller antagligt, att den varit ett gårdskapell, måhända uppförd av den kristnade sockenbo, vars runristade gravsten bevarats i kyrkans golv. 2 KYRKOGÅHDEN Kyrkogården (fig. 202) har successivt vuxit genom utvidgningar, åt ö. på 1750-t., åt s. på 1770-t., åt ö. på 1870-t. samt senast l 941, då nya, terrasserade områden an­ lagts åt v. En gråstensmur, som utgör terrassmur kring den äldre kyrkogården, har 1 2 V. H. A. A:s Månadsblad 1888, s. 164 o. f. Jfr LuNDBERG, Byggnadskonsten, s. 380. VINTROSA KYRKA 243 Fig. 198. Plan av •>Granhammars­ kyrkan•>. Skala 1 : 300. Efter Ekhoff. Grundriss der »Granhammarkirche f> , Plan of the church at Granhantm3r. ingångar från ö. och s., den senare från 1810 med smidd järngrind mellan stenstolpar. En ingång i n.v. igensattes 1886. På 1700-t. funnos kyrka­ gårdsportar, trol. stigluckor, åt ö. (>>stora porten»), n. (>>en liten gångporb) och v., den sistnämnda igenmurad 1775; dessa portar nedtogos på 1820-t. Bland äldre gravvårdar märkas tre dekorerade hällar1 med numera helt utplånade inskrifter, ett 1797 rest sandstensmonument över prosten Pehr Thyselius samt åtskilliga enklare gravstenar från tidigt 1800-t. KYRKOBYGGNADEN Större delen av kyrkans h u v u d parti, som inrymmer l å n g h u s och k o r, utgöres av en på 1720-t. utförd utvidgning av en medeltidskyrka. Korpartiet samt torn i v. och sakristia i n. härröra från en ombyggnad på 1820-t. - Materialet är kluven gråsten och tegel samt trol. även partier av huggen kalksten, som dock ej kan ur­ skiljas under putsen. Halvmeterhög sockel med cementputs. - Spritputsade yttermurar med slät­ putsade hörn och omfattningar. - Stora, rundbågiga fönster. I s. och v. pilasteromfattade, stick­ bågiga ingångar. Över huvudingången i s., som har med kopparplåt klädda dubbeldörrar, en inskr.­ tavla: OMBYGGD j AF VINTIWSA FÖRSAMLING j UNDER / CARL XIV .JOHANS j VI OCH VII REGERINGSÅR. Fig. 204 visar kyrkans interiör. - I kor och gångar golv av kalksten, i övrigtbrädgolv. - Slät­ putsade innerväggar, målade i ljusbrun ton. ­ Innertaket är ett putsat trätunnvalv ovan smal, . profilerad taklist. Det med skiffer belagda, före 1907 spåntäckta yttertaket är ett sadeltak med tresidigt fall åt ö. Fig. 199. Runristad gravhäll i golvet till •>Granhammarskyrkail». Tornet inrymmer tre våningar. Bottenvåningen, MitRunengeschriebene Grabplattein dem som är vapenhus, har stora fönster åt n. och s., Pussboden der oGranharnrnarkirche». runic inscription in the rloor of mellanvåningen ett halvcirkelformigt fönster åt v., Slab with the church HL Granhammar. 1 »Likstenar 3:ne, En öfver BruksPatronen M. R. Bergii, En öfver Kyrkovärden Jöns Olssons i Nybble, En öfver Gästgifvaren Petter Pehrssons i Sanna Grafvar pryda eller vanpryda kyrkogår­ den.•> (INV. 1830.) HUVUD ­ DELA H ~IAT EHI AL EXTEHJÖR INTEHJÖR YTT ERTAK TORNET 244 ÖREBRO HÄRAD Fig. 200. Dopfuntscuppa , kolonn och kors av k alkst en . Fynd frä n •>Gran­ h a mm arsky rk an •> . S. H . !VI. Cup pa eines T a ufbecken s, K olonne und K re uz a n s K a lkstein . F nnde a n s d er »Granh arnmarlmärkestorn» av den för landskapet karakteristiska typen. Dateringen måste i brist på belägg förbli osäker - 1100-ts s. d. eller 1200-t.? Om kyrkan i övrigt ha de fåtaliga äldre arkivalierna mycket litet att förmäla . I sl. av 1660-t. och på 1670-t. avlönades en murmästare och anskaffades kalk och mur­ sten; 1671 gjordes >>kiörkefönsten>. 1703 betaltes murmästare och glasmästare >>för 3 st. fönster häär på muren gjordb>. sakristia fanns; den försågs med lås 1678. 246 ÖREBRO HÄRAD Fig. 202. situationsplan. Skala l : 3000. Lagep1an. Plan of site. O ...l:.=.~J_--:-~.k-_!-=:d:===--==-'-;,d. JO 20 JO '40 50 lOOM Fig. 203. Plan och tvärsektion genom lång­ huset mot ö. Skala l : 300. Grundriss und Quer­ schnitt dm·ch das Lang­ schi!f gcgen O. Plan and transvCJ·se sec­ tion through the navc racing E. ~--~--'--1 L__Q__. _ _ Q_._ _ __ _ _ _ _ _ __;_ _ _ _ _ _ lOM VINTROSA KYRKA 247 Fig. 204. Interiör mot ö. Foto S. Lindskog. Inneres gegen O. Interior facing E . o~mYGG NAD 1720 PA - ocH 1730-TALEN På 1720-t. påbörjades en ombyggnad, som fortgick i etapper under större delen av 1730-t. I RÄK . från b. av 1730-t. nämnes bl. a. den från Nikolaikyrkan i Örebro kände byggmästaren Christian Haller. 1 Enl. uppgifter i vrs.-PROT. 1780 breddades kyrkan 11 alnar åt n. sidan samt för­ längdes 8 alnar åt ö. A v den gamla byggnaden bibehölls tornet, v.-gaveln och s. lång­ husmuren , De nybyggda partierna utgjordes av den breddade v.-gavelns n. del, som försågs med ingång och över denna ett fönster, n. långhusmuren samt ett rymligt, tresidigt avslutat kor med en åt n. vidbyggd sakristia. Murarna rappades utvändigt. Förutom det nyssnämnda fönstret å v.-gaveln funnos två fönster i s. och två i n. långhusmuren samt ett i korets s.ö. mur. Senare under 1700-t. försiggingo egentligen endast inredningsarbeten, varom mera nedan, samt underhållsåtgärder, vilka i all synnerhet gällde det bristfälliga, gång efter annan utdömda tornet. Sedan en av >>conducteuren» Johan Holmberg författad ritning (fig. 206) vunnit Ö. I. Ä:s godkännande, vidtog 1824 under ledning av Holmberg och en byggmästare 1 1824-25 Å. R S Ol\TBYGGNA D Jfr Sv. K., Närke, bd I, h. 1, s. 60. 248 ÖREBRO HÄRAD från Linköping det länge förberedda ombyggnadsarbetet, som från början endast av­ såg tornet men senare utsträcktes att omfatta även stora delar av själva kyrkan. Tornet och v.-gaveln samt s. långhusmuren-alltså de kvarstående resterna av medel­ tidskyrkan - revos d. å. Långhuset förlängdes ca 10 m åt v., ny västgavel och nytt torn uppfördes, samtliga murar påbyggdes något och helt ny takresning, avsevärt lägre än den förutvarande, uppfördes. Vapenhuset revs, och sakristian blev delvis om­ byggd. Den nuv. huvudingången från s. upptogs. Fönstren erhöllo sin nuv. form. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARE, NUV. OCH ÄLDRE ALTARPRYDNADER TRIUMFKRUCIFIX PREDIKsToL På det infodrade, grönmålade altaret står en altaruppsats (fig. 207) med en större oljemålning, Kristus på korset, och en mindre, Nattvarden, i omfattning med barockdekor, förgylld och målad i vitt och skärt. Uppsatsen är en efterbildning av den i Tysslinge k:a (jfr nedan s. 263, fig. 221), dock med avgjord försämring av de skulp­ terade partierna. Snickeriarbetet utfördes av snickaråldermannen Petter Aspelin i Örebro, skulpturerna av bildhuggaren Thorman från Stockholm och målningarna av konter­ fejaren Göransson i Örebro; det hela var färdigt 1755. - Tidigare fanns en altartavla, >>med beläten», förfärdigad 1714 och 1715 målad av mäster Anders Schulz, samt före denna en altarprydnad, som 1722 ännu stod kvar i sakristian.- Sluten altarring, målad i vitt och guld. Triumfkrucifix1 (fig. 208), snidat i ek, all kredering och polykromering numera borta; korset nygjort. Kristusbildens H 160. AF UGGLAs, THORDEMAN m. fl. ha fram­ hållit, att skulpturen torde härröra från 1400-ts f. h., under det att NoRBERG 2 daterar den till 1400-ts b. RoosvALS förmodan, att den utgör ett verk från 1500-ts h. av en träsnidare, som rönt inflytande av Mathias Griinewalds Kristusframställningar, torde icke vara hållbar. THORDEMAN har påvisat, att ett i Ö. L. M. deponerat triumfkrucifix från Kräklinge k:a är av samme mästare som Vintrosakrucifixet; till >>Kräklingemästarem ha attribuerats ytterligare några träskulpturer i närkingska och sörmländska kyrkor. Predikstolen (fig. 204) förfärdigades 1755 av samma hantverkare som altarupp- Fig. 205. Vintrosa sockensigill med schematisk bild av medeltidskyrkan. Efter SAXON. Das Kirchspielsiegel von Vintrosa mit einem schematischen Bild der mittelalter­ lichen Kirche. Vintrosa parochial sea! with a representa­ tion of the medieval church. STRÄNGNÄSKAT., nr 66; jfr även SrRÄNGNÄSSTUDIER, I, s. 116- 118, 120, 122 och fig. 60. Den kyrkliga konsten, Strängnäs stift i ord och bild, Sthlm 1948, s. 249. Jfr även WALDEN, Fors kyrka, Eskilstuna 1944 (serien Sörmländska Kyrkor nr 41). 2 1 VINTROSA KYRKA 249 , _....,.. Fig. 206. __ the : ~'- »Projekt till Wintrosa K yrkas ombyggnad, Författadt a f Joh. Holmberg. > C. 1824. E fter original i B. St. Proposal fJr r ebuilding of the About 1824. church . Entwurf zu einem U mba u der W'introsa Kirche. U m 1824 . 250 ÖREBRO HÄRAD TI~IGLAS BÄNKINREDNJNG L.'\KTARE ORGEL satsen. Den är numera målad i vitt och skärt med förgyllda ornament. - Den förut­ varande predikstolen uppsattes 1702. Den förärades av fru Catharina Wallenstedt1 och blev >>med Pastors omkostnad förd ifrån Österåker, och med kyrkans medel upp­ satt». - Å predikstolen timglas i snidat ställ av trä på spiralvriden ståndare, blå­ målad och förgylld. H 67. 1700-t. Öppna, grönmålade bänkar från 1907. I långhusets v. del en av sex träkolonner buren läktare, ombyggd 1857. Å den­ samma en orgel, inköpt 1928; fasaden från en äldre orgel, byggd 1857 av E. A. Set­ terquist i Örebro. Nummertavlor, ett par, i ovala, förgyllda ramar med över- och understycken. Gustavianska. H 127. Av en romansk dopfunt återstår den starkt vittrade cuppan av kalksten. Med uttömningshåL H 42, D 74. 1100-t.? Kalk (fig. 209), silver, helförgylld. Å foten äro graverade två vapen: Bonde - Sparre (landshövdingen, riksrådet frih. Karl Bonde och h. h. i andra giftet Beata Sparre) samt årtalen 1.6.3.4. (då kalken trol. skänktes av d.e ovannämnda) och 1.7.3.6., då den enl. stplr omgjordes eller reparerades av Thomas Beckman d. y. i Örebro. H 24. Tillhörande paten utan ornering eller stplr. D 15,5. - Oblatask, silver, oval; å locket ett applicerat förgyllt krucifix. Enl. stplr tillv. 1770 av Pehr Söderbom i Örebro. H 6,5, B 14. - Kommunionkanna, silver, enl. stplr tillv. 1769 av Pehr Söderbom, varvid användes silvret från en äldre kanna och en dopskål. H 29. Silsked, silver, förgylld. Tillv. i Örebro. 1700-ts s. h. L 16. - Modern brudkrona av förgyllt silver. Ciborium 2 (fig. 210), utvändigt förgylld koppar. sexkantig fot med inskr.: PAX PATRIE DEcvs ECLESIE. H 50. 1400-ts s. h. Dep. i ö. L. M. Hökelsekar3 (fig. 211), malm. Kedjor m. m. ej i behåll. H 37. Dep. i Ö. L. M. Ljuskronor av malm. l) För 8 ljus. Barocktyp. H 66. 1600-t. - 2) För 6 ljus. Barocktyp. H 53. 1600-t. - Ljuskronor med glasprismor på mässingsstomme. l) För 30 ljus. Empiretyp. H 125. 1800-ts f. h. - 2) För 18 ljus. H c. 120. 1800-t. ­ Ljusplåtar av mässingsplåt. l) Driven, punsad och graverad dekor. I mittskölden graverat spegelmonogram under adlig krona. Barocktyp. H 43, 5. Enl. inskr. skänkt 1808. - 2) Driven och punsad dekor. H 52. 1700-ts b. - Ljusarmar, ett par, smitt järn, förgyllda. För 2 ljus. L 34. 1600-t.? - Kandelabrar, ett par, av bronsartad 1 Tro!. Catharina Wallin, nobil. Wallenstedt, f. 1627, d. 1719, g. m. kungl. rådet Edvard Philips­ son, nobil. Ehrensteen. 2 STRÄNGNÄSKAT., nr 404. Inskriften, >>Fosterlandets fred är kyrkans prydnad>>, är >>ett för tiden typiskt, även annorstädes i den svenska konsten hördt uttryck för den politiska stämningen under Sturarnes tid.,, 3 STRÄNGNÄSKAT., nr 409 (ej 413 det Länna k:a tillskrivna rökelsekaret är det, som från Vintrosa k:a deponerats i ö. L. M.). NU~IMER ­ TAVLOR POPFUNT NATTVARDs­ KÄRL CIBORIUM RÖK ELSEKAR BEL YSNINGS­ REDSKAP VINTROSA KYRKA 251 Fig. 207 . Altaruppsats. 1755. Foto N. Åzelius 1935. Altaraufsatz, 1755. Retable, 1775 . 252 ÖREBRO HÄRAD Fig. 208. Triumfkrucifix av • l>Herr Per i Tysslinge • omtalas. Senare under 1500-t. syn as socknarna ha förenats till ett pastorat. TYS'SLINGE KYRKA 259 Fig. 215. Prydnadsurna å grindpelare till kyrkogården. 1600-ts s. h . N. Azelius 1935. Foto Zierurne auf einem Pfeil er d e r I>med hvalf-båge och Tak», alltså en stiglucka; andra portar, i ö. och s., nedtogos 1826. I stället tillkomma d. å . i n. och s. ingångar med smidda järngrindar mellan murade och vitputsade pelare, krönta med järnurnor. Urnorna (fig. 215) å s. ingångens pelare ha inom palmkvistar och under adlig krona monogram­ met C G - B L (= Christian Geisler - Barbara Lawe1 ) . En tredje, nyuppförd in­ gång, av samma typ som de föregående men utan urnor, finnes i n. v. - Utmed murens insida växa lövträd, planterade 1843. I kyrkogårdsmurens s.-v. del en 1934 inbyggd bisättningskällarc. Geisler var 1668-87 en av Garphytte bruks »participanter>>. H . h. Barbara Lawe gifte 1691 om sig med bruksförvaltaren Albrecht Hartman. Jfr A . NACHMANSON-D. HANNERBERG, Garphyttan, ett gammalt bruks historia, Sthlm 1945. 1 BISÄTT­ NINGS­ KÄLLARE 260 ÖREBRO HÄRAD KYRKOBYGGNADEN HUVUD­ DELAR MATERIA L EXTERIÖ R Till kyrkans huvudparti, som omfattar långhus och kor, ansluta sig i v. torn och i ö. sakristia (fig. 217). I huvudpartiet ingå delar av en på 1700-t. ombyggd me­ deltidskyrka; torn och sakristia nybyggdes 1823. - Materialet utgöres av en bland­ ning av huggen sten från en äldre tornbyggnad, kluven gråsten samt tegel. Enhetlig, hög, putsad, plåtskodd sockel. - Yttermurarna äro spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar. - Fönstren äro stickbågiga liksom de med omfattningar av kalksten försedda ingångarna i s. och v. Över s. ingången en kalkstensplatta med inskr.: 1823 l UNDER CARL XIV JOHANS REGERING l SATTES TYS­ LINGE KYRKA I STÅND l CHORET, SACHRISTIAN OCH TORNET l OMBYGGDES. INT E RIÖR YTTERTAK TORNET SAKRISTIAN UPPVÄRM­ Fig. 219 visar kyrkans interiör. - Golv av kalksten i kor och gångar; i övrigt brädgolv. - Innerväggarna äro till fönsterhöjd målade . med grå oljefärg, där­ ovan vitkalkade. - Innertaket är ett vitputsat trätunnvalv. Ovan en slätputsad, profilerad taklist ett brutet yttertak, täckt med korrugerad plåt, målad rödbrun. Ett äldre plåttak bestod av släta, oljemålade plåtar. Tornets bottenvåning tjänar som vapenhus. Två stora fönster åt n. och s. Mel­ lanvåningen upplyses av ett halvrunt fönster åt v. Häröver klockvåningen, som åt alla sidor har rundbågiga ljudöppningar inom dubbel pilasteromfattning. Över ett flackt pyramidtak, kantat av en gjutjärnsbalustrad, höjer sig en korskrönt lanternin av trä, målad i svart, grått och vitt. sakristian, som står i förbindelse med koret genom ingångar på ömse sidor om altaranordningen, har brädgolv, putsade och målade väggar samt plant, putsat bräd­ tak. Åt s. och ö. fönster med plåtbeklädda innerluckor av trä. Flackt yttertak valmat åt ö., kantat av gjutjärnsbalustrad. Kyrkan uppvärmes genom en kamin . NIN G BYGGNADSHISTORIA MEDELTIDs­ KYRKAN? 1600-TALE TS OMBYGGN AD E R I en av generalsuperintendenten Zacharias Klingius den 9 dec. 1663 avgiven attest meddelas, >>at Kyrckian ... är alt för lijten och trång, och församlingen fördenskuld på thet Högsta nödgat och förorsakat är, Hene at utwidga och förbätra>>. Denna notis är den enda uppgift vi äga före nedan berörda ombyggnader i slutet av 1600-t. All sannolikhet talar emellertid för, att en medeltidskyrka stod kvar och vid 1600-ts m. befanns alltför oansenlig. Kyrkans arkivalier från 1600-t. äro synnerligen ofullständiga. Av dem kan ej ut­ läsas, huruvida någon ombyggnad verkligen kom till stånd på 1660-t., blott att 1672 virke framfördes till byggande av en läktare. Måhända mäktade man icke ta itu med någon utvidgning utan nöjde sig med att vinna ökat utrymme genom ett !äktar­ bygge. På 1680-t. reparerades tornet, och på 1690-t. följde åtskilliga byggnadsar­ TYSSLINGE KYRKA 261 mm~~~llllo .1763 .1&23 Fig. 216. Situationsplan. Skala 1 : 3 000. Lageplan. P lan of site. oo Fig. 217 . Plan. Skala l : 300. Grundriss . P lm1. 262 ÖREBRO HÄRAD l 7 OO-TALETs OMBYGG­ N A DER 1823 ÅRS OMBYGGNAD beten, tydande dels på en avsevärd omgestalt­ ning av tornet, dels även på vissa förändringar av själva kyrkan. >>Kyrckiotornetz oprättelse>> och >mpbyggelse>> omtalas 1694. Två nya fönster upptogas och äldre fönster utvidgades 1693 och 1695. Kyrkan vitlimmades 1695. Den på 1690-t. iståndsatta kyrkan torde ha bestått av en byggnad, som till vissa delar ingår i det nuv. långhusets v.-parti, ett till detta an­ slutet torn på det nuv. tornets plats samt en Fig. 21R. Tvärsnitt mot ö. genom lång­ huset. Skala 1 : 300. sakristia, vars belägenhet ej kan med säkerhet Querschnitt durch das Langschiff gegen O. Transverse section through the nave facing fastställas. the E. Vid 1700-ts b. byggdes (eller ombyggdes) ett vapenhus med murar av tegel, brädfodrat röste och innertak, >>walfbåge>>, av sågbräder. Det stod färdigt 1712. Det nämnes ännu 1797 och torde ha stått kvar till 1823 års ombyggnad. »Den sönderbrutne Sacristiemurens reparation>> omtalas 1710, >>Huwen på Sacri­ stiam 1713. >>Kyrkans utvidgande och byggnad>> kom så slutligen till stånd 1763. Kyrkan ut­ vidgades åt ö. och erhöll tresidig koravslutning. Till korpartiet upptogs ny ingång. Fönstren · utvidgades, ett nytt upptogs. Yttertakets spån ersattes med plåt; invän­ digt uppfördes ett >>gipstak». Stengolv inlades. Inredningen förnyades. Vid 1800-ts b. yppades många bristfälligheter: det skröpliga tornet hotade att >medstörta>>, det nybyggda ö.-partiet uppvisade farliga sprickor m. m. Från Ö. l. Ä. erhölls 1817 en av J. W. Gerss utförd ritning till ny tornbyggnad (fig. 220). Den stora reparationen skedde 1823 under ledning av byggmästaren Joh. Holmberg (jfr s. 247). Det gamla tornet raserades, och ett helt nytt uppfördes. Det >>snedvinkliga hörnet» åt n.ö. nedtogs och byggdes om. Ö. om koret uppfördes ny sakristia. Takresningen ombyggdes; huruvida den blev bruten 1763 eller först 1823, kan ej avgöras. >>Gips­ taket» reparerades; om det nuv. innertakets form gäller detsamma som om ytter­ taket. Ny ingång på s. sidan upptogs >>i fenstret vester om den gamla Dörren» (till koret); trol. har en längre åt v. befintlig ingång igenmurats. Det trol. framför denna sistnämnda ingång belägna vapenhuset liksom även den trol. n. om långhuset lig­ gande sakristian torde samtidigt ha raserats. Fönstren utvidgades och erhöllo sin nuv. form. Den nuv. kyrkobyggnaden skulle alltså bestå av 1:o) i långhusets v . del rester av en trol. medeltida kyrka; 2:o) långhusets ö. del jämte koret från 1763 samt 3:o) torn och sakristia från 1823. Senaste restaurering ägde rum 1914- 15 och gällde huvudsakligen det inre. In­ vändig ommålning 1934. TYSSLINGE KYRKA 263 Fig. 219. Interiör mot ö. Foto S. Lindskog. Inneres gegen O. Interior facing E. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER På det infodrade, grönmålade altaret en snidad, målad och förgylld altarupp­ sats (fig. 221) i yngre karolinsk barock. Som profilörer stå träskulpturer med kalk, resp. palmkvist i händerna. Altartavlan, Kristus på korset, o. p. d., är en fri efter­ bildning av den D. K. Ehrenstrahl tillskrivna målningen i Gällersta kyrka. Uppsatsen skänktes under 1700-ts andra kvartssekel av brukspatronen Joh. Suck d. y. - En äldre altartavla, skänkt 1626 av biskopen i Strängnäs, den i Tysslinge födde Lars Olofsson Wallius, hängde under 1700-t. på s. väggen. - Sluten altarring, målad i vitt och guld. Den 1763 förfärdigade predikstolen (fig. 219), som efterbildar den något äldre predikstolen i Vintrosa k:a, flyttades 1823 till sin nuv. plats. Numera målad i vitt och guld. A densamma ett timglas på skulpterad och förgylld ståndare av trä. H 87. Gåva av församlingen till minne av Gustav (IV) Adolfs födelse 1776. Från ett äldre timglas, inköpt 1727 i Stockholm, härrör en ståndare av malm med ljusarm. H 61. ALTARE, ALTAR UPP SATS PREDIKST O L TIM G L A S 264 / ÖREEHO HÄRAD /tf l Fig. 220. Ritning till torn , sign. J. W. Ger ss 1817. Efter original i B. St. J ...:ntwurf zu einem Turn1, Projecl 1817. for a tower. 1817. BÄN KI NHED­ NJNG ORGEL SUMMEH­ TAVLOR Öppna bänkar från 1914, då en äldre, sluten bänkinredning slopades. Målade i vitt och guld. L äk tare n i kyrkans v . del bäres av doriska träkolonner. Bröstningen, med fram­ skjutande mittparti, är indelad med fyllningar samt målad i vitt och guld . Å läkta­ ren en o r g e l från 1940. E nl. SönERBERG a nskaffade kyrkan 1789 ett femstämmigt orgelverk, byggt av P . Strand. 1840 inköptes ett >>orgel-positiv >>, som 1881 ersattes av en orgel med 12 stämmor, byggd av E . A. Setterquist i Örebro. Nummertavlor: 1) Ett par, inom ovala ramar med snidade över- och under­ stycken. Målade i svart och guld. H 142. Gustaviansk tid. - 2) E n i oval träram med pärlstav, förgylld. H 89. Gustaviansk tid. TYSSLINGE KYRKA 265 Fig. 221. Altaruppsats. 1725- 50. Foto 1\'. Åzelius 1935. Altaraufsatz. 1725--50. Helable. 1725- 1750. 266 DOPFUNT ÖREBRO HÄRAD DOPBORD DOPsKAL NATTVARDs ­ KÄRL BELYSNINGS­ REDSKAP D o p f u n t (fig. 222), trä, med lock. Målad blågrön marmorering. H 115. 1600-t.? - Dopbord, trä, med sniderier. Målat i vitt och guld. H 89. Förfärdigat 1831 av klockaren Kumlin. - Dopskål, silver, delvis förgylld. Enl. stplr tillv. av Tho­ mas Beckman d. y. i Örebro (1727­ 59). På ena sidan två graverade vpn: Ir­ ving och Patkull. H 9, D 30. Enl. rNv. 1722 fanns en gammal söndrig silverskål, som enl. en senare anteckning 1734 om­ gjorts till )mya dopskålen». Trol. skänktes den urspr. skålen av ägaren till Irvings­ holm i socknen, översten Alexander Ir­ ving och h. h. Agneta Patkull. 1600-ts f. h.? Kalk, förgyllt silver. Fot från en kalk, tillv. 1734 av Thomas Beckman d. y. i Örebro; cuppan enl. stplr tillv. 1796 av E. M. Lundberg i Örebro. Å cuppan gra­ verat: 0MIORD 1796. H 24, 5. Tillhörande paten, silver, förgylld, stplr som cuppan . D 17. - Sockenbudstyg, enl. stplr tillv. 1718 av Thomas Beckman d. y. i Örebro. Kalk, paten och vinbehållare av silver samt fodral av läderklätt trä. Kal­ kens H 14, patenens D 8,5. - Oblatask (fig. 223), silver. Driven, punsad och gra­ verad dekor. Enl. stplr tillv. 1693 av Fig. 222. Dopfunt av trä. 1600-t.? Foto N. Christian Henning (Gläser) i Stockholm. Åzelius 1935. Wooden font. 17th cen­ H 6, D 15, 5. Enl. inskr. skänkt s. å . av Taufbeckcn ans Holz. tury? 17. Jahrhundert? bruksförvaltaren Albrecht Hartman och h. h. Barbara Lawe (jfr ovan s. 259, not 1). - Kommunionkanna, silver. Enl. stplr tillv. 1816 av Johan Fredric Björnstedt i Stockholm. H 32. - Silsked, delvis förgyllt silver. Enl. stplr till v . 1796 av E. M. Lundberg i Örebro. L 18. - B r u d kro n a, förgyllt silver, modern. Ljuskronor: l) Mässing, för 8 ljus. Barocktyp. H 80. Enl. inskr. skänkt 1694 av Albrecht Hartman och Barbara Lawe. - 2) Malm, för 8 ljus. Barocktyp. H 60. Skänkt av häradshövdingen Jesper Kolmodin. - 3) Malm, för 8ljus. Barock­ typ. H 62. - 4) Malm, för 24 ljus. Barocktyp. Enl. inskr. bekostad av ett 20­ TYSSLINGE KYHKA 267 Fig. 223. Oblatask, tillv. 1693 av Christian Henning (Gläser) i Stockholm och skänkt s. å. av Albrecht Hartman och Barbara Lawe. Foto N . Åzelius 1935. Hostienbehälter 1693, von Christian Henning (Giäser) in Stockholm, und im gleichen Jahr geschenkt von Albrecht Hartman und Barbara Lawe. Wafer box by Christian Henning (Gläser) of Stock­ holm 1693. Presented the same year by Albrecht Hartman and Barbara Lawe. · tal namngivna sockenbor samt uppsatt 1762. H 150. - 5) För 6 ljus. Blad- och päronformigt konturerade glaskläppar på mässingsstomme. Barocktyp. H 80. ­ Ljusplåtar, ett par, mässingsplåt. Driven och punsad barockdekor. H 68. - Ljus­ armar, 4 st., mässingsplåt. Driven och punsad dekor. L 40. 1600-t.- Kandelabrar l) Ett par, för 6 ljus. Förgyllt gjutgods och svart, polerad sten. 1800-ts m. H 66. - 2) Tenn, för 4 ljus. E ni. stplr till v. 1844 av G. W. Lindberg i Örebro. H 44, 5. -­ Ljusstakar : l) Ett par, silver. Rokoko. Runt foten graverad inskr. med en rad givareinitialer samt årtalet 1772. Stplr: tre kronor - Stockholms vapen - mono­ gram med T R H, T B H el. dyl. - O ( = 1772). H 24. - 2) 4 st., försilvrad kop­ par. Rokoko. H 24. 1700-ts s. h. - 3) Ett par, mässing. Driven och punsad dekor. H 30. Barocktyp. - 4) Ett par, tenn. Gustaviansk typ. Enl. stplr tillv. 1792 av l. B. Sundberg i Göteborg. H 16,5. - Lykta, glas i träställning. H 53. 268 TEXTILIER ÖREBRO HÄRAD KLocKoR GRAVMINNEN MÖBL E F. n1v. IN· Antependier: l) Blågrön sidendamast med vegetativ mönstring. L 192, B 98. En numera lös vapensköld med två vapen under adlig krona uppges ha hört till antependiet. Å detsamma äro applicerade initialer av förgyllt tenn: s r - c s D (bok­ stäverna omflyttade, urspr. r s - s c D = o Johan Suck - Sara Catharina Döbrick). Enl. INV. 1765 skänktes antependiet jämte en mässhake, en mässkjorta och en altar­ duk av brukspatron J oh. Suck d. y. - 2) Svart sammet med silvergaloner. Dat. 1801. L 192, B 71. - 3) Röd sammet med silvergaloner. L 188, B 72. Skänkt 1867. - Kalkduk,.vitt linne med broderier. 50x50. Mod ern. - Bokdyna, vitt, vege­ tativt mönstrat siden med blombroderier i kulört silke. 25 x 30. 1700-t. - M ä s s­ hakar: l) Röd sammet med silvergaloner, initialer och årtal: M. G. - B. c. K. (= Mikael af Grubbens1 - B eata Christina Kijk) - 1772. L 115. - 2) Svart sam­ met med silvergaloner. L 120. 1800-t. - Håvar: l) Svart sammet med applicerade broderier i silver på röd sammetsbotten. Skafthylsan märkt P : W : S ( = Petter Wall­ ström). L 183. Skänkt 1747. - 2) Mönstrad sammet med guldgaloner. L 190. Skänkt av brukspatron Joh. Suck d. y. Klockor: l) Enl. inskr. omgjuten 1744 av Gerhard Meyer i Stockholm. H 90. ­ 2) Enl. inskr. omgjuten 1836 av Samuel Ch. Grönwall i Stockholm. H 110. Gra v häll, gjutjärn, över bergmästaren Erik Lorentzson Stockenström, d. 1722, och h. h. Emerentia Rokes, d. 1741. Med reliefframställning: Kristi gravläggning m. m. L 180, B 110. Korgolvet. Epitafier: l) Över direktören i Ostindiska kompaniet Erik von Stockenström, d. 1788. Inskr.-tavla av slipad porfyr. H c. 100, B c. 120. På predikstolens nuv. plats stod före 1823 en »piedestal af Porphyn>, avsedd att uppbära en byst av >>Supercargen von Stockenström>>. Då bysten aldrig kom till kyrkan, uppsattes inskr.-tavlan 1823 över s. ingången. - 2) (Fig. 224) över riksrådet greve Erik von Stockenström, d. 1790. En i korets s. vägg infälld tavla av slipad kalksten med dekorativa delar av förgyllt gjutjärn och plåt. H 250, B 145. Två begravningsvärjor enl. INV. 1765 uppsatta på s. väggen över översten Alexander Irving och kvartermästaren Zachris Linnelöf. Värjorna kunna numera ej identifieras. Den ena har nästan utplånad inskr. å klingan. Bord, furu, fyrkantig skiva. 1600-ts-typ. H 63, B 97. - Sekrctär, furu, på svarvade ben. H 97, B 108. 1800-t. - Stolar: l) 2 st., furu, vitmålade. H 193. Barocktyp. -----' 2) Furu. H 88. Enkel gustaviansk typ. - Kistor: l) Helt järnbeslagen. Mynthål i locket. L 115, B 50. - 2) Furu, järnbeslagen, gråmålad. Dat. 1784. H 62, L 90. Oblatjärn, vanliga typen. L 87. 1 Kommerserådet Mikael Grubb , adlad af Grubben s, f. 1728, d. 1808, medintressent i Garphyttan, a nlade Latorps alunverk i Tysslinge s:n. Jfr NAcinrA N SON - HA:-< NE RBEHG , a. a. VE N TA H I E R TYSSLINGE KYRKA 269 Fig. 224. Epitafium över rik srå det greve E rik von Stockenström, d. 1790. Foto N . Azeli us 1935. Epitaph des Reichsrats Grafen Erik von Stockenström, 1790. Epitaph for the Hoyal sena tor EriC von Stockenström, d. 17!)0 . 18. Sueriges kyrkor. Närke J. 270 ÖREBRO HÄRAD SAMMANFATTNING I. En tro!. medeltida kyrka, reparerad och möjligen utökad under 1600-ts s. d., utvidgades 1763 och erhöll då tresidigt avslutat korparti. Kyrkan hade (romanskt?) torn i v ., vapenhus i s. och sakristia tro!. i n. Ett fåtal inventarier, bl. a. en dopskål, från 1600-t. Vid 1700-ts m. nyinredning och talrika nya inventarier. II. Vid en ombyggnad 1823 raserades torn, vapenhus och sakristia, under det att långhuset och koret i stort sett bibehöllos. Nytt torn i v. och ny sakristia i ö. uppfördes d. å. ZUSAMMENFASSUNG I. E ine vermutlieb mittelalterliche, in der zweiten Hälfte des 17. Jahrhunderts repariertc und vielleicht erweiterte Kirche wird 1763 vergrössert und erhielt damals eine dreiseitig abgeschlossene Chorpartie. Die Kirche hatte einen romanischen (?) \Vestturm, im SUden Vorballe und im Norden vermutlieb eine Sakristei. Eine Minderzahl Inventarien, u. a. ein Taufbecken, aus dem 17. Jahr­ hunderts. Um die iVIitte des 18.. Jahrhunderts Neueinrichtung und zahlreiche neuc Inventarien. II. Bei einem Umbau wurde 1823 der Turm, VorhaDe und Sakristei abgerissen, während Lang­ hans und Chor im Grossen und Ganzen stehen gelassen wurden. In diesem Jahre wurde ein neuer Westturm und im Osten eine neue Sakristei errichtet. SUMMAHY I. Original church probably mediaeval, repaired and perhaps enlarged during the latter part of the 17th century. In 1763, it was provieled with a three-sided termination to the east. There was a (Romanesque ?) tower to the west, a south pm·ch, and - probably to the north - a vestry. Amongst a small number of fittings from that period, there is a 17th century baptismal cup. Re­ furnishin g was carried out in the mid-18th century, and numerous new fittings acquired. II. During rebuilding in 1823, the tower, porch and vestry were puUecl down, but most of the nave and chancel was spared. A new tower to the west and a vestry to the east were built cluring the same year. KILS KYRKA 271 F ig. 225 . !{ ils k y rka och präs t gä rd l R-18 . Efte r akYa rcll. K il, Kirc hc und Pfa rrhaus um 1848 . ~nch e in cm Aqu a re ll. Th e church and Lh c v icara gP, 18-18. A wa l cr-co lour . KILS KYRKA N ARK E. ÖREBRO LAN. ÖREBRO HARAD. STRANGNÄS STIFT. GLANSHAMMAHS KONTH.AKT. TRY CKTA K ;\L LO IC DIPL. SUE C. , nr 135 1, 194 7. STYF FE, S. 245. J OHANSSON, S. 11 0. ­ TuN ELD, s. 47. - TnA~r . s. 8 1. - SöDERBERGS MATR ., s. 91. - SöDERBEHGS BES KH. , s . 88 . - l-loF­ BERG, MEDD. YIII , s . 58 o . f. - H oFBE RGs J\lr NNEN, s. 137 o. f. , 170. Pn\STM ÖTES HAND L. 1859, 1866 , 189 1, 1903.' 1910, 1936, 1942. - I-T. HrLDEBHA ND, Tvänn e ga ml a ap s isky rkor. I VHAA :s Må n a d s­ bla d 1897, s. 1 o. f. - J-IA Gs T nö~r . JY , s. 380, 392 o. f. - J. \VAHLF! SK, !{ ils ky rk a m ed om g ifnin gar. I T ill h e mb yg den 1907, s . 9-l o. f. - LEw EN HA UPT, s. 31, 32, 35 o. f. - J . RoosV AL, De n balti s k a Norden s k y rk or , Slh lm 1924, s. 32. - SAXON , s . 494 o. f. - SVER IGE, s. 23. - E. L UN DBE RG, s tu ­ di er i Folkun ga tid en s ky rkli ga b ygg na d s kon st i Närk e . T. I i\ l EDD. xr; Nä rkes k y rkorn as vittn esbö rd a n gåend e m ed eltid en s bergs h a nterin g . I B la d för Ber gs hanterin ge n s Vän n er 1936. - B . \ VALDE:-<, Örebro s t ad oc h län i relatio n till ä ldre s vensk b er gs h a nterin g. I Me d h a mm a r e oc h fackla 1937, s . L U!': DBERG , s . 579 o. f. , 600. I-IA N DS KR . K.:\ LLOH oc H AVB.-SA ~rL.: !\: .B.: TrLA S, s . 502. G. TrsELJ US, uppm ä tn .-r itn . OCh b es kr. 1777. - A. T. A .: ADEL!GA GHAFVAR. BE RC!-1. I NV . 1830. BERGSTE DT, s. 28. H oFBE rHi s HESEB. - D iv . hand!. , ritn. och fotos. - B. ST.: Div. h a ncl l. , ritn. och fotos. - ö . L. M.: Div. tidnin gs urkl ipp och foto s. KYRKAN S AHKI VAL! EH : >l ( E I< er) näm nes i 13 14 li rs på vebrev. Pasto ratet omfa tta de dessa bå da sockn a r fram till reforma tionstiden, då det utök ades m ed Gräve; E ker frå nsidides 1 659 och bil dade eget pastorat. Pastoratet , som tillhör Gla nsha mmars kontrakt, omfatta r a ll tjä mt Kil och Gräve. KYRKOGÅRDEN Den åt s. och v. terrassera de k y rk ogå r d e n (fig. 227) ha r utvidgats bl. a . åt s. 1854 och 1917 samt åt v. 1939- 40. Dess äldre del hägnas av en gråst ensmur, som ä r terrass­ mur i ö. och v. Muren la des 178 1; tidigare omtalas spå ntäckta kyrkbalkar, repare­ rad e bl. a. 1627- 30, 1662 och 1720, då >>pla nket kringh kyrkiogården•> omtalas . ­ I n., ö., s. och v. finnas ingå ngar genom grindar m ellan vitputsade murpelare med plåttak. Grindpela rna murades 1781 av soldaten Bryngel Gnefling; plåttaken, som krönas med svarvade träkulor, härröra frå n 1824. Smidda jä rngrindar i v., n. och ö. bära initialerna L. V., syftand e på fältkamrera ren L. Valtinson\ som 1782 skä nkt e grindarna. Före tillkomsten av dessa ingå nga r funnas i n. , ö., s. och v. murade och 1 Ägare till Runn a by i gran nsocknen Eker. KILS KYRKA 273 Fig. 227. situationsplan. Skala 1:3 000 . Lageplan. Plan of site. o 10 20 )0 h050 lOO M spåntäckta kyrkogårdsportar, trol. stigluckor - i varje fall >mpmuras å nyo>> 1716 >>Norra KyrkioStegluckam. - Till kyrkogården leda trappor i ö. och v.; den sist­ nämnda lades 1781. - Plantering av kyrkogården synes första gången ha ägt rum 1784, då till de nyplanterade trädens skydd stadgades, >>at de kreatur, som hoppa: öfwer kyrkomuren, måge saklöst skiutas». En timrad klockstapel, schematiskt avbildad å en karta från 1764 (fig. 228), revs 1780 i samband med tornbygget. Den omtalas 1640, uppges 1756 vara 45 fot hög och vara >>till taak . . . uti 4 afdel­ ningan>; då den 1771 reparerades, nedtogs >>de tre öfwersta hufwar och afsättningan>. Av beskrivningen och avbildningen att döma synes klockstapeln ha varit av en mycket ålderdomlig, möjligen medeltida konstruk­ tion. Före 1870 funnos n. om kyrkogårds­ muren kyrkstallar, vilka d. å. revos sam­ tidigt med att området planerades och muren mellan de båda ingångarna i n. ra­ serades. I slänten invid v. kyrkogårdstrappan är sedan 1940 uppförd en bisättnings­ källare. KLOCK­ STAP E L KYTIK­ STALLAR BISXTT N INGS· KÄLLARE KYRKOBYGGNADEN Kyrkan, som numera präglas av den gus­ tavianska tidens klassicism, är ett ansen18*. Sveriges kyrkor. Närke I . Fig. 228. Kyrkan, klockstapeln och prästgården. Detalj av karta 1764. Kirche, Glockenturm und Pfarrhaus. Detail der Karl e 1764. The church, bell tower a nd vicarage, detail of a map, 1764. HUVUD­ DELAR 274 ÖREBRO HARAD Fig. 229. Exteriör frän s.ö. Foto S. Lindskog. 1935. Åusseres von SO gesehen. Exterior from S. E. MATERIAL ligt och komplicerat byggnadsverk, tillkommet och förändrat under vitt skilda tids­ perioder (jfr fig. 230). Huvudpartiet utgöres av en omkr. 1780 till väsentliga delar ombyggd medeltidskyrka, vars urspr. kor apterats till sakristia. I v. ett torn, upp­ fört 1780. Huvudpartiet omfattar ett i plan nästan kvadratiskt långhus, tvenne kors­ armar samt ett tresidigt avslutat kor, som åt ö. förlänges med ett smalare, rektangu­ lärt byggnadsparti, inrymmande den nyssnämnda sakristian. Materialet är till större delen finhuggen kalksten i tjocka skift. Belluggning och kvaderfogning äro - i de få partier som kunna studeras - utomordentligt omsorgs­ KILS KYRKA 275 W!!!lililJ100 -IAL[l ~ 1200-IAL[l l· . :" :"j 1779- 1780 Fig. 230. Plan. Skala 1 : 300. Grundriss. Pla n . 276 ÖREBRO HÄRAD ..-- ,.. _.r.- .t' D/1 1'2...._0 l 2 J ' 5 1011 Fig. 231. Längdsektion. Skala l : 300. Längsschnitt. Longitudinal section. KILS KYRKA 277 D/1 JO 5 O 1 z 3 -o/ $ .20# J Fig. 232. Tvärsektion genom långhus o. korsarmar. Skala 1 : 300. Querschnitt durch Lang- u. Querschiff. Trqnsverse section through n ave and transept. fulla. På vissa ställen i de yngre byggnadspartierna, framför allt i muröppningarnas omfattningar, har tegel kommit till användning. Kyrkan har genomgående markerad sockel, vilken dock är mycket skiljaktigt behandlad i de olika partierna. Sålunda har långhuset - ovanför några framspringande, släta skift - sockeln (fig. 233) profilerad såsom attisk bas. Större delen av densamma har dock blivit borthuggen eller dold av påmurning och plåtbeklädnad, tillkommen 1833, då >>en ordentlig sockel formeras vid pass Yz aln hög inwid korsset och efter wattenpass rigtas ända till tornet». Den urspr. sockeln ligger alltså här infogad un­ der den nuv. släta kanten. Å v.-gaveln ha vissa delar borthuggits, medan styckena närmast portalen äro bevarade liksom även partiet närmast tvärhuset å n. sidan. ­ Ä ven tvärskeppsmurarna synas ha haft sockel, som dock - så när som på ett fram­ springande kalkstensskift - nu är förstörd. - Koret har en av tvenne skråkanter sammansatt sockel, numera inbakad i tjock puts. Samtliga yttermurar täckas av ett tjockt lager spritputs. Hörn och omfattningar äro slätputsade. Under putsen skönjas ornamentala detaljer, huggna i de urspr. oputsade murytorna. Långhuset artiku­ leras sålunda av lisener och en rundbågsfris (fig. 229). Det urspr. korets murar äro på n. och s. si­ dorna prydda med blinderingar och bågfriser (fig. ....../ _­ 234). - I s. korsarmens s.-ö. hörn är infogad en 1 0M DM/050 1 2 3 1 , 5 solvisare, en kalkstensplatta med årtalet 1736. Samtliga fönster äro upptagna 1780 och visa Fig. 232 a . Tvärsektion genom sakri­ stian. Skala 1 : 300. breda, stickbågigt avtäckta öppningar. I den sex­ Querschnitt durch die Sakristei. delade karmen sitta bågar, vilka i stor utsträckning Tra nsverse section through the vestry . socKEL YTTER­ MU HAR FÖNSTER 278 ÖREBRO HÄRAD INGÅNGAR INTERIÖR ha kvar det urspr., gröna glaset i blyspröjsar. I korsarmarnas gavlar rundfönster. - De båda nuv. ingångarna från tornet till orgelläktaren upphöggas 1779 med utnyttjande av >>2ne små­ fensten>, förmodligen urspr. sådana. - sakri­ stians fönster äro försedda med smidda galler med kryssringar. Från sakristians vind synas två igenmurade, urspr. fönster, ett i ö. och ett i s. Det ö. har haft 210 cm bred inre smygöpp­ ning, det s. 160 cm. Fönstervalven synas ha varit rundbågiga. 1779 sänktes det äldre korets murar, varvid fönstren stympades upptill. De igenmurades samtidigt med sten från raserade delar. I det ö. upptogs en liten glugg i den igenmurade delen. De stora kyrkfönstrens solbänkar äro be­ lagda med gjutna järnhällar. I korets båda ö. fönster äro dessa hällar daterade 1779. I korets O l 2 3 4 5 f0 CM övriga fönster samt i de båda v . långhusfön­ stren äro hällarna dessutom märkta med bok­ F ig. 233. Profil av sockel. Profil des Sockels. Profile of the socle. staven w, tre gånger upprepad, vilket möj­ ligen syftar på generalen frih. F. U. Wrangei.l Hällarna i korsarmarnas fönster bära initialerna o s s - L H T - AE s och likaså år­ talet 1779. O S S syftar tro l. på Olof Svensson, nämndeman i socknen; de övriga initialernas tolkning är oviss. Medeltidskyrkans huvudportal är belägen å v.-gaveln och numera synlig blott från tornets bottenvåning, från vars golv en trappa med breda steg leder upp till portalen. Denna (fig. 235), som är urspr., visar rundbågig omfattning, vars öppning vidgats vid tornbygget samt därvid även berövats den tympanonhäll, som torde ha funnits. Omfattningen är >>perspektiviskt» utbildad med en rund pelare mellan tvenne raka språng. Bågen är profilerad på motsvarande sätt, varvid den runda pelaren fortsättes av en kraftig rundstav. Sictastyckenas baser äro av attisk typ med hörnblad. Kapitälen ha bladornering i enkla, schematiska former. De båda nuv. ingångarna i tvärskeppsgavlarna äro ej urspr. Den s. har sedan 1898 enkel kalkstensomfattning. Den n., som leder till värmekammaren, upptogs 1910. Före 1778 hade långhuset ytterligare tvenne - dock redan d. å. igenmurade - in­ gångar, en i n. och en i s . .Vidare hade koret en ingång från s. Samtliga dessa äldre ingångar äro numera igenmurade och dolda av putsen. Kyrkans inre (fig. 236- 237) präglas i lika hög grad som det yttre av 1779-80 års 1 Ägare till Ramshyttan i Kils sn. KILS KYRKA 279 Fig. 234. Rundbågsfris och blinderingar å det urspr. korets s. yttermur. Foto S. Mörner 1922. R undbogenfries und Biendungen der S Anssenmaner des urspr. Chors. Semicircular fri eze a nd areading on S. exterior wall of the original chance l. 280 ÖREBRO HÄRAD YTTERTAK TOR NET SAKR I STIAN UPPVÄRM­ N ING omdaning. - Golv e t är långhusets mittgång och i korsarmarna belagt med kalk­ stensplattor (1898), i sidogångarna med äldre plansten. Korets golv höjdes 1898 tre steg över korsarmarnas golv samt belades med svarta och vita cementplattor. I bänk­ kvarteren, innanför altarringen samt i sakristian trägolv, det sistnämnda inlagt 1793. - Innerväggarna äro oljemålade, till fönsterhöjd i grått samt därovan i vitt. Dekorationsmålning från 1898 övermålades 1931. Sakristian har vitputsade väggar. I den n. är ö. om fönstret inmurad en i relief huggen rosett av kalksten (fig. 238). Ang. kalkmålningar jfr nedan. Inn e rtak e t är utbildat såsom ett på en profilerad gesims vilande spegelvalv med vitmålad panelbeklädnad. sakristian har enkelt, plant paneltak, inlagt 1779- 80. Å sakristians vind äro bevarade rester av det urspr. ko­ ret s av kalkstensflis slagna kryssvalv (fig. 239). Valven ha haft sköldbågar med rek­ tangulär och ribbor med rund genomskärning. I a en östligaste delen av koret, som nu utgör sakristians vind, ha funnits tvenne dylika valv. - A v det medeltida lång­ husets valv återstå numera blott de med figurskulpturer prydda konsoler (fig. 240), som uppbära orgelläktaren. Kyrkan täckes av ett avvalmat, brutet yttertak, sedan 1931 belagt med kop­ parplåt, tidigare spånklätt. Taket byggdes 1780. Tornets murar orneras av inskrifter med smidda järnbokstäver: G III - en va­ se - R (Gustav III Rex) sa mt ANNO 17 80. I murarn a äro även infogade tvenne kalk­ stensrosetter (fig. 241), vilka trol. varit slutstenar i medeltidskyrkans valv. Å n. sidan sitter ovan sockeln en gjutj ärnstavla med inskr.: COMMENDEUREN FRIHERRE l JOHAN HAMILTON l LÄNETS HÖFDI N GE l NEDLADE 177 9 HÄRUNDER l TIDHVARFVETS MI NNE l OPE­ R I G . TISELIUS PRAEFUIT PH. MAG. V D M . Inskr. syftar på grundläggningen d . å . av tornet. - Den nuv. tornspiran, som är klädd med koppar- och järnplåt, ersatte 1909 ett lågt pyramidtak (fig. 225 och 226) från 1780. Sakristian har ovan skildrats i samband med kyrkans huvudparti. Rummet står i förbindelse med koret genom dörrar på ömse sidor om altarpartiet. I dess n.-ö. hörn inbyggdes 1914 ett arkivrum. Kyrkan upp;värmes sedan 1911 genom varmluftssystem med värmekammaren för­ lagd till n . korsarmen. MEDELTIDA KALKMÅLNING Å murarna ovan sakristians nuv. tak finnas bevarade rester av kalkm å lnin ga r från romansk tid. Dessa ha trol. en gång täckt samtliga valv och väggytor i det äldre koret. De ha varit överkalkade, men kalklagret har till större delen fallit av, varige­ nom de å sakristievinden bevarade fragm enten blottats. Dessa äro å n. och ö. si­ dorna helt obetydliga, medan de å s. sidan äro bättre bevarade. Även valvens sköld­ bågar och ribbor samt fönst ersmygarna ha varit dekorerade med målning. Målningarna äro utförda med kalkfärg på torr putsgrund. De använda färgerna KILS KYRKA 281 Fig. 235. Kyrkans urspr. v.-portal, numera ingång till långh uset från torn ets bottenvåning. Foto N. Åzelius 1935. Urspr. Westportal der Kirche, j etzt E ingang des Lang:schiffcs von dem Erdgeschoss des Turmes. The original western doorway, now entrance to the nave from the tower. äro svart, rött, grönt, gråvitt och vitt. Alla bårder ha svart botten, mönster i vitt, gråvitt och rött samt fyllnadsmönster å vit botten. Konturerna äro mot mörk botten tecknade med vitt, mot ljus botten med svart. S. väggens målningar, fig. 242- 243 . Ytorna mellan de med rankor m. m. dekorerade bårder, som löpa utmed sköldbågen och inrama fönstret, utfyllas av två figurer, midj e­ 282 ÖREBRO HÄRAD Fig. 236. Interiör mot ö. Foto N. Azelius 1935. Inneres gegen O. Interior fa cing E. bilder i fas mot väggens mitt. Av den vänstra figuren synes blott delar av en veck­ rik dräkt samt en hand. Den högra, som är bättre bevarad, framställer ärkeängeln Rafael, vilket framgår av språkbandets majuskelinskr.: SANCTVS RAFAHEL. I övrigt utfyllas svicklarna av njur-, blad- och palmettformad e ornament. N. väggens målningar. A v de obetydliga fragmenten kunna endast urskiljas en gloria och törnekronan kring ett Kristushuvud. Ö. väggens målningar. Här förekomma sparsamma rester av bårder av samma typ som å s. väggen samt därjämte runt fönstret en tro!. sekundär bernålning av annan karaktär, nämligen ett i svart och rött målat draperi (?) kring fönstret - en fond till en förutvarande altarprydnad? Målningarna, som äro av hög konstnärlig kvalitet, ha av ANDREAs LINDBLOM 1 attri­ buerats till den vid 1200-ts b. verksamme s. k. Kagamästaren. Mot denna datering talar den omständighet en, att målningarna höra samman med det tro!. under seklets s. h. utvidgade koret. ' Sveriges konsthistoria , I, s. 157. KILS KYRKA 283 Fig. 237. Interiör mot v. Foto N. Azelius 1935 ." Inneres gcgen W. Interior facing \V. BYGGNADSHISTORIA Om kyrkans utseende före 1779-80 års omdaning lämnar en av dåv. pastorsad­ junkten GusTAF TrsELIVS 1779 uppgjord beskr., illustrerad av ritningar, visande kyrkans grundplan och s. fasad, viktiga upplysningar. Aktstycket finnes i två ex., nämligen ett i kyrkan och det andra, som är omsorgsfullare, i K. B., jfr fig. 244. Den väsentligaste olikheten mellan kyrkans äldre plan och den nuv. ligger däri, att kor och tvärhus icke såsom nu sammanfogas genom snedställda murar utan på normalt sätt mötas i rät vinkel vid korskvadraten. Vidare voro de båda tvärarmarnas ö.-murar utbildade med var sin absid, i vilka altaren ännu kvarstodo. Dessa altaren voro >>ganska wäl huggne af tälgsten». Mellan långhuset och tvärhuset fanns en kraftig mur, vari triumfbågen bildade en anmärkningsvärt trång öppning. Invid triumf­ bågens n. vederlagsmur stod predikstolen, medan ett altare hade sin plats å andra sidan bågen. Predikstolen uppsattes 1674. Vid en 1640 företagen ombyggnad av n. bänkraden bortbröts ett >>stort onyttigt altare>> och i stället inrättades >>6 skiöne Stole­ MEDELTIDS­ KYRKAN 284 ÖREBRO HÄRAD Fig. 238. Kalkstensrosett i sakristian. Rosette aus Kalkstein in der Sakl'istei. Limestone boss in the vestry. Fig. 239. Valvribbor å sakristians vind. Gewölbel'ippen auf dem Boden der Sakl'is t e i. Vault ribs in the loft of the vestry. rum>>, tydligen desamma som å TISELrus' teckning ses tvärställda i långhusets n.-ö . parti. Å ömse sidor triumfbågen stodo sålunda urspr. tvenne altaren, av vilka det å teckningen utmärkta dock knappast synes visa medeltida form; möjligen har detta ­ 1661? - blivit ombyggt för någon nyare altarprydnad. Det är alltså tydligt , att en skarpt markerad gräns existerat mellan kyrkans ö. och v. delar. Den v., för lekmännen avsedda delen har haft flera altaren, förutom de båda å ömse sidor triumfbågen trol. också ett under den Kristusbild, som väl varit pla­ cerad i triumfbågen. Den ö. delen, omfattande tvärhus och kor, har varit avsedd för prästerskapet. Anmärkningsvärt är, att den sistnämnda delen i en landskyrka behövt tilltagas efter så stora mått. Koret hade ännu på 1770-t. åtskilligt kvar av sin medeltida inredning. Högaltaret vid ö. korgaveln stod fritt från väggen och var enl. TISELIUS särskilt vackert utstyrt: >>av brun marmor, 3 t aln långt l J;! aln bredt t aln tjockt väl poleradt, som med sina flere rum inunder tyckas gifva ändamålet tillkänna.>> Å ömse sidor stod en rad kor­ stolar, sex i varje rad. Av beskr. att döma voro de av vanlig senmedeltida typ: >>tvänne KILS KYRKA 285 Fig. 240. Konsoler som burit gördelb ågar till valv i det urspr. långhuset. Foto N. Åzelius 1935. J{onso len, die Gurtbogen in d em Gewölbe d es urspr. Langschiffes getragen haben. Corbels which carri ed a r ehes for vaults in the original nave. öfvertäckte, med groft bildthuggarearbete zirade bänkar hafvande hvarthera 6 rum med medelmåttige säten som nedfältes på gångjern, at ej vara den stående hinder­ lige>>. I koret torde även den alltjämt bevarade romanska stolen (.ifr s. 307, fig. 258) ha haft sin plats; möjligen var den en för biskopen reserverad hedersplats. I övrigt var högkoret jämte korskvadraten upptaget av bänkrum å ömse sidor. Såsom ingång tjänstgjorde den urspr. korportalen. N. korsarmen var apterad till sakristia samt skild från kyrkan genom en tunn mur >>af bullersten samt jerndörr under ett lågt remnadt hvalf, fönster högt från golfvet». Lokalen kallas i TISELius' beskr. även >>St. Olofs Chor». På det i absiden uppförda altaret stod helgonets alltjämt bevarade bild, fig. 249. Invid altaret fanns en piscina, av TIS ELIUS skildrad såsom >>rum för vigvattnet uti muren insänkt» eller - i ett an­ nat ex. av beskr. - >>ett t alns rum ~ubic, uti muren bredvid altaren i flyglarna bägge till höger; bottnen var midt uti nedsänkt, uti sänkningen ett trindt hål så stort at ett finger kunde stickas ned>>. S. korsarmen var avdelad från kyrkan genom ett >>brädskrank» och utgjordes av Anrepska gravkoret men kallas av TISELIUS även >>St Gulichs Chor», >>hvilcket St Gu­ lichs chor junker Anrep kiöpt till graf för 10 Dr Kpmt. år 1616 >>. I absiden stod även 2 här altaret! kvar och på detsamma > Sankt Gulichs>> bild. En i rummets mitt inritad >>marmorsten» åsyftar tydligen den Anrepska gravhällen. 1 1931 anträffades i k y rkan en altarbordskiva av kalksten (jfr n edan s. 294, fi g. 246), i mitten för- · sedd med en relikgömma , överensstämmande med den ruta, som TISELIUS ritat å s. absidens altare. Säkerligen härrör skivan fr ån d etta altare. 2 Med »St Gulich>> el. St •> Julii>> åsyftas en! K. FR. KARLSON (Blad ur Örebro skolas historia, h. 19. Sveriges kyrkor. Närke J. 286 ÖREBRO HÄRAD Såväl korskvadraten som även korsarmarna (jfr TISELIUS: sakristian var välvd med >>ett lågt remnadt hvalh) voro trol. välvda med kryssvalv; å planritningen synas tydligt fyra framspringande valvpelare kring korskvadraten. Koret, vars murar voro avsevärt högre än nu, täcktes av tvenne elegant utformade valv på av finhuggen kalksten utförda sköldbågar och såsom kraftiga rundstavar ut­ formade diagonalbågar. De båda valven åtskildes av en gördelbåge. Rester av valven finnas bevarade å sakristians vind, och nere i sakristian sitter, vid gördelbågens n. a nfang, en liten huggen kalkstensrosett (fig. 238). Koret var dekorerat med kalkmål­ ningar, jfr ovan s. 280. Långhuset täcktes av fyra kryssvalv, vilka stöddes av en rund pelare i rummets mitt: >>en hel rund tälgstens pelare hvarpå alla fyra nykyrkans hvalf hvilade; med väl huggne 4-kantige stenskivor1 ofwan och nedam. Valven uppburas av fyra från denna pelare utgående gördelbågar av halvcirkelformig sektion. A v bevarade rester att döma funnas även sköldbågar. Konsolerna och nedersta gördelbågstenen till de båda i n. och s. befintliga valvanfangen finnas ännu kvar, utnyttjade såsom stöd för orgel­ läktaren. De understa partierna å dessa konsoler äro utformade såsom ansiktsmas­ ker, fig. 240. Av TISELIUs' fasadritning att döma hade korets tak något högre läge än lång­ husets, vilket gäller såväl nocken som takfoten. I övergången mellan de bägge bygg­ nadspartierna var inpassad en reslig takryttare. De fönster, vilka synas å den av TISELIUS tecknade fasaden, äro ganska smala och höga samt rundbågiga. De kunna dock ej vara urspr., enär de äro placerade snett i förhållande till yttermurarnas pilastrar, vilka de t. o. m. avbryta. De urspr. fönstren torde ha varit betydligt mindre. MEDELT!DS­ KYRKANS BYGGNADS­ PERIOD E H, DATERING OCH KONST­ HISTOHISKA HELATTON E R Kils kyrka - sådan den tedde sig före 1779, men även sådan den delvis framträder även i våra dagar -- erbjuder problem av stor konsthistorisk räckvidd. Den har - av HILD EBRAND, W AHLFISK, RoosvAL m. fl. forskare - tolkats som ett sammansatt byggnadsverk, tillkommet under en följd av perioder. Mycket talar för en dylik uppfattning. Den olika takhöjden i kor och långhus, skiljaktigheten i orneringen av olika partiers sockel och murytor samt framför allt den påtagliga heterogeniteten meJJan tvärhuset med dess absider och det oproportionerligt långa, rakt avslutade 5. s. II) den hel. Julianus (Julianus el. Julius hospitator, fr. Saint-Julien-le Pauvre) . Flera kyrko ­ herdar i Kil uppges ha studerat i Paris, och >>man kan tänka, att någon af dessa vid sin hem­ komst invigt ett altare i sin sockenkyrka åt detta hclgom. I kyrkan •>St. Julien le pauvre» böllos årligen disputationer i »artes liberales•>. - Denna tolkning förefaller i varJe fall mera trovärdig än ett par andra. Sålunda förklarar AF UGGLAs (Strängnässtudier I, s. 50) namnet som en förvrängning av uttrycket »en gudelig», och E. LuNDBERG (MEDD. xr, s. 32, not 2) har gissningsvis identifierat •>Sankt Gulich•> med Sankt Ilian, d. v. s. Sankt .&:gidius. Jfr även nedan s. 297, not 1. 1 En kalkstensskiva med hålkälskant, vilken kan ha hört till pelarens bas eller kapitäl, ligger på kyrkogården. KILS KYRKA 287 koret - dessa jämte andra omständigheter1 ge starkt stöd åt ett dylikt antagande. En förklaring till dessa förhållanden är att vissa partier av en äldre kyrka, nämligen tvärhuset med sina absider samt en liten del av koret, senare tillbyggts med ett nytt långhus samt utvidgats genom en tillbyggnad av koret. Långhuset och koret visa i bevarade rester så stor överensstämmelse - t. ex. i fråga om valvens utformning, den omsorgsfulla behuggnings- och murningstekniken m. m. - att man ej behöver tveka om deras gemensamma ursprung (även om koret visar en något yngre stilfas). Tvärhusmurarna däremot uppvisa en något större tjocklek än övriga murar samt sakna dekorativa de­ taljer. Medan långhus och kor kunna hänföras till 1200-ts s. h., kan ett absidförsett tvärhus svårligen ha tillkommit vid en så sen tidpunkt, då det rakt avslutade koret ju över­ allt i vårt land är det förhärskande. Emellertid finnas även skäl att uppfatta kyrkan såsom ett enhetligt byggnadsverk, framför allt då den stora överensstäm­ melsen med Vreta Klosters kyrka i Östergötland, n. b. sådan Fig. 241. Kalkstensroset­ denna kyrka framstod efter en serie omdaningar vid 1200-ts ter, tro!. slutstenar till valv, numera inmurade i m. eller under seklets s. h. Överensstämmelsen mellan valven tornets yttermurar. Foto i Vretas v. hälft, trol. tillkomna vid 1200-ts m., och valven i S. Mörner 1922. Rose ttenans Kalkstein, wahr­ Kil är synnerligen stor, vartill kommer att dylika valv äro scheinlich Schlusstelnc vom Gewölbe, j etzt in d er Aus­ ovanliga i vårt land. De omsorgsfullt behandlade sköldbågarna sennlaucr des Turmes cinge­ . samt de kraftiga diagonalbågarna 2 liksom den analoga sten­ Limestonemauert bosses, prob a bly now built in into och murbehandlingen ge stöd för antagandet om frändskap key-stones, the exterior wall of the tower. 3 mellan de bägge byggnadsverken. Men kanske ännu mera säger jämförelsen mellan de båda grundplanerna. I båda fallen finna vi ett kvadratiskt -- eller i det närmaste kvadratiskt - långhus (visserligen med helt olikartade pelare­ system, treskeppigt i Vreta, tvåskeppigt i Kil), sammanställt med ett tvärhus med absider samt ett mycket långt utdraget kor. Likaledes återfinnes den ovanligt skarpa avgränsningen mellan långhus och kor, i Vreta praktiskt betingad genom nunne­ klostrets speciella krav, men i Kil onekligen ganska svårförklarlig. Man skulle emellertid tämligen väl kunna förklara kyrkans egendomligheter genom att hänvisa till Vreta såsom förebild. Det är ju tänkbart, att en byggmästare sådan 1 Vid 1897- 98 års restaurering konstaterades, att en murskarv förefinnes mellan tvärhus och långhus. Det senares murar löpa stumt mot det förras. 2 Dessa bågar äro visserligen fyrsidiga i Vretas v. del och runda i Kil men i Vreta klosters kors­ gång av alldeles likartad form som i Kil. Se Sv. K., Östergötland bd II. 3 I dessa avseenden torde även Riseberga klosterkyrka ha erbjudit beröringspunkter. 288 ÖREBRO. HÄRAD Fig. 242. Kalkmålningar å den nuvarande sakristians vind (urspr. kor): s. väggens målningar, attri­ buerade till »Kagamästa ren>> (1200-ts b.). Foto S. Lindskog 1922. K a lkmalereien a u f d em Boden der j etzigen Sa kristei (urspr. der Char): Ma lereien von der Sudwand. Anfang des 13. J a hrhunderts ? Mura l pa intings in the a ttic of the prese nt vestry (origi­ n a lly cha ncel): the south w a ll. About 1200? som den i Kil verksamme, skicklig men utan närmare kontakt med modernare stil­ strömningar, gott skulle kunna efterbilda ett komplicerat byggnadsverk som Vreta klosterkyrka. Att slutgiltigt besvara denna fråga torde dock svårligen vara möjligt utan en föregående noggrann byggnadsundersökning, för vilken en omfattande puts­ avknackning är en ofrånkomlig förutsättning. Vissa tecken tala dock avgjort för att tvärhuset och korets v. delar gömma eller, i fråga om de sistnämnda, gömt rester av en något ålderdomligare anläggning än det övriga. Ett belägg härför utgör möjligen det å TrsELrus' teckningar synliga lilla fönstret invid korportalen. Ett dylikt fönster hör samman med ett litet, kvadratiskt kor men förefaller omotiverat i en längre, enhetlig korbyggnad med andra, mera an­ senliga fönster. Även tvärhusmurarnas tjocklek tyder på en viss åldersskillnad i för­ hållande till byggnaden i övrigt. Denna murtjocklek återfinnes dock ej i det förmo­ dade urspr. koret. Är denna tolkning riktig, har ombyggnaden varit analog med Vreta, och triumf­ bågens ringa storlek antyder i så fall, antingen att det äldre långhuset varit enskeppigt med en bredd svarande mot kvadratsystemet i tvärhuset, eller att det i likhet med KILS KYRKA 289 Fig. 243. Detalj av fig. 242. Detail von Abb. 242. Detail of fig. 242. den äldsta kyrkan i Vreta varit treskeppigt med mittskeppsmåtten svarande mot detta kvadratsystem. Åldersskillnaden mellan den äldre och den yngre byggnadsperioden kan dock icke • byggnadsgruppen Sigtuna- Gamla vara så stor som gjorts gällande vid jämförelse med Uppsala. Tvärhusets murverk ger ej någon antydan om särskilt stor ålderdomlighet. Man skulle kunna tänka sig en naturlig utveckling på ungefär följande sätt: En stor kyrka planeras i Kil med tvärhus och kor såsom ovan antytts samt med ett lång­ hus av samma mått som nu. Koret bygges färdigt, långhusmurarna sträckas, men man mäktar ej fullborda verket. Först efter en viss tidsperiod griper man sig ånyo an med bygget, men nu efter nyare stilideal. Långhuset fullbordas och i anslutning till dess färdigställande utvidgas koret för att bereda plats för det under mellantiden kraftigt utökade prästerskapet i församlingen. Kyrkaplanens måttförhållanden överensstämma emellertid på ett ganska märkligt sätt med den äldsta kyrkan i Vreta. Långhusets bredd är sålunda i båda fallen c. 12 m, 19*. Sveriges kyrkor. Närke I. o "" tv '\ ~ ~ J cnol l ~ • ;// --­ -= ~ --~ A ~~ l _j_~J F": nt -' r @ '-l l '--=. . l j_" Fig. 244 . KILS KYRKA 291 tvärhusets längd är 18 m i Kil mot 17 i V reta, tvärhusbredden 5, 5 mot 5, alltså en obetydlig ökning av vissa mått. Långhusets längd är jämförelsevis mera ökad: 14,5 m i Kil mot 10,5 m i Vreta. Denna sistnämnda förlängning är ju lätt förklarlig såsom en följd av det valvsystem, man valde vid det slutliga bygget. I ett avseende råder emellertid en markant skillnad mellan Vreta och Kil, nämligen i fråga om murningsteknik och murtjocklek. MurarnaiVreta äro mycket tunna, blott c. 80 cm, samt byggda av kalksten i tunna skift, medan murarna i Kil äro uppförda av huggen kalksten i stora block och med den ansenliga murtjockleken 130- 140 cm. Det förefaller oemotsägligt, att Kils kyrka uppförts med Vreta såsom förebild, n. b . den ä l d s ta kyrkan i Vreta, den som fanns före klostrets instiftande och under den första klostertiden. Om än denna kyrka tjänat som mönster, är det dock icke samma byggnadsskola, som varit verksam i Kil. Här kommer till synes en avsevärt yngre byggnadsteknik, möjligen från början syftande till välvning, medan man i Vreta av­ såg träkonstruktioner. De äldsta partierna i Kil torde, om denna argumentering är hållbar, kunna dateras till 1100-ts sl.; de yngre härröra, som ovan framhållits, från 1200-ts s. h., 1270- 90-t. Märkligt ä r, att även vid kyrkans fullbordande Vreta i sina yngre partier- måhända även Riseberga klosterkyrka - fått stå modell. V. delen av kyrkan benämnes under 1700-t. och även tidigare >mykyrkam och säges vara tillkommen vid 1600-ts b. Detta är ett rent misstag, möjligen föranlett av att det var koret, som först inreddes med bänkar, och att långhuset fick sådan inred­ ning senare, kanske vid nyssnämnda tidpunkt. Otänkbart är ju icke, att benäm­ ningen >mykyrkam kan gömma en månghundraårig, seg tradition. Det är ett vetenskapligt önskemål av största intresse att Kils kyrkas byggnadsFig. 244. G. Tiselius uppmätningar av kyrkan före 1780 års ombyggnad: fasad mot s. samt plan. Efter original i K. B. Littera h änvisa till följ a nde beskrivning: w. Sacristian från k y rkan skild, med en mur av bullersten samt jerndörr, under ett lågt remnadt hvalf, fönstret högt från golfvet. b. Anrepska Familiens Grafchor afskildt med ett brädskrank. c. Predikstolen under ett lågt hvalf, som blifvit giordt, då nykyrkan p. q. r. s. emell an 1607 och 1710 blifvit tillbygd. d. Altaret hvarest Gudstjensten förrättades. e. t vänne dörrar som varit såsom överflödige, tillslutn e. f. och g. dörrar som allena varit nyttjade. h. altaren, de tvänne ganska väl huggne av tälgsten, och det främsta af brun marmor 3% aln långt 1"/4 al:r bredt'/4 al:r tjockt väl poleradt som med sina flera rum inunder tyckas gifva ändamålet tillkänn a. å de tvänne flyglarna stodo b ilder nem!: uti sacristian, a. S:t Olof, och i grafChoret S:t Gulich, hvilket S:t Gulichs Chor jun cker Anrep Kjöpt till graf för 10 D:r Kpmt, år 1616. Kanhända betalt för graföpning. i. tvänne öfvertäckte, med groft bildthuggare arbete zirade bänkar h afvande hvartera 6 rum med medelmåttiga säten, som n edfältes på gån gjern , at ej vara den stående hinderlige. k. en hel rund tälgstens pelare hvarp å alla fyra nykyrkans hvalf h v ilade med väl hu ggne 4kantige stenskitvor ofvan och nedan. l. en remn a tvärt öfver kyrkan genom hvalf och mura r. m. ett J2alns rumcubic, uti muren bredevid altaren i flygl ame bägge till höger; botnen var midt uti nedsänkt, uti sänkningen ett trindt hol så stort at ett finger kunde stickas ned, förmodeligen v igvatnets eller den heliga oljans rum. n. Predikstolstrappan . o. utbyggnad öfver helgonen och deras a ltaren . p . q. r. s. Nykyrkan af väl huggen sten tillbygd. t. ett ornament å muren, som tyckes bevisa at munkekyrkan fordom icke varit högre, så mycket mer som alla oförändrade fönster med huggen sten till sido och mellan poster hafva samma högd. Gust: Tiselius.» Aufmessung der Kirche vor dem Umbau 1780; Fassade gegen S und Grundriss. Measurements of the church before the restoration of 1780: fa9ade towards the S. and plan. MEDELTIDs­ KYRKAN I KIL -BERGS­ LAGENS MO­ DERKYRKA? 292 ÖREBRO HÄRAD historia fullt klarlägges, ej blott ur konsthistorisk utan även ur allmänt kulturhisto­ risk synpunkt. Mycket talar nämligen för, att denna kyrkas för svensk landsbygd så ovanliga storlek och utstyrsel har sin förklaring i det väldiga sockenområde, som genom bergshanteringens uppblomstring under folkungatiden tillfördes kyrkan. 1 Av allt att döma har man under medeltiden, i stället för att bilda den ena bergslagsför­ samlingen efter den andra, låtit menigheterna inom hela det vidsträckta området söka sig till moderkyrkan; den lokala gudstjänstutövningen kan ju tänkas knuten till ett antal anspråkslösa gruv- eller hyttkapelL Det är sålunda icke att undra på, att denna kyrka tarvade stort utrymme för församlingsborna utan också hade använd­ ning för ett ganska talrikt, ambulerande prästerskap. Vid de stora kyrkliga högti­ derna har koret med sina korbänkar fyllts av detta prästerskap och långhuset av lekmännen. Inom den nutida Kils sock~ns gränser har funnits en befolkning, för vil­ ken blott behövts ett helt oansenligt utrymme, men det medeltida Kil omfattade såväl delar av Lekebergslagen i Närke som de vidsträckta bergslag, vilka sedan 1600-t. räknas till Västmanland. Av kyrkobyggnadens datering och betydenhet vid olika · tidpunkter torde kunna dragas vittgående slutsatser även beträffande bergsbrukets utveckling och tidpunkt och omfattning för denna näringsgrens första högkonjunktur i vårt land. 2 oMnvGGNADen medeltidskyrka, som ovan skildrats, kvarstod i tämligen urspr. skick ända DEN 1779 - 80 fram till 1770-t. Den enda till det yttre mera iögonenfallande förändringen var till­ ocn SENARE FÖRÄNDkomsten av en takryttare ovan korsmitten. Å densamma förekom enl. TrsELIUS årRINGAR talet 1529, vilket kan tänkas ha varit tillkomståret. Takryttaren reparerades grund­ ligt 1667- 69. - 1618 försågs långhuset med ny bänkinredning. 1735 blev kyrkan > prydesamt hwitlimmad sampt pelaren med blåfärg öfwerstruken och zijrad>>. En genomgripande ombyggnad fördes på tal första gången 1770. Som skäl härför anfördes bl. a. den olägenheten, att församlingen måste inrymmas i såväl långhus som kor, ehuru det i bruk varande altaret var placerat i långhuset. Koret och sär­ skilt sakristian - d. v. s. det gamla Olofskoret - voro mycket mörka, och kyrkan sades vara >>gräseliga förfallen». Ö. l. Ä:s ritningar (fig. 245), signerade av C. F. Adel­ crantz 19/2 1778 och approberade av Gustav III 6/3 s. å., uppvisa en exteriör, helt anpassad efter den rådande tidssmaken. Det radikala ombyggnadsförslaget, som kraf­ tigt understöddes av ägarna till Frösvidal och Ramshyttan, kom slutligen till ut­ förande. Det rönte dock motstånd från allmogens sida, som ej blott av ekonomiska 1 W. THAM (Lindesberg och Nora genom tiderna, Lindesberg 1943, s. 206) anför efter AnR. HtiL­ PHERS en uppgift, en!. vilken »et gammalt Rå-gångsbref skall fordom funnits i Kils kyrka i Nerike, som utwist skilnaden emellan N ås i Dalarne och Kil i Nerike, och förmena en del, at Nora med Jern­ boås och Julsjö, samt Grythytta med Hellforsemarken då för tiden legat antingen till Nås eller Kils gäld .. , > ) 2 Problemet har utförligare behandlats av LUNDBERG i Blad för Bergshandteringens Vänner 1936 samt av WALDEN i Med hammare och fackla 1937 och i Strängnäs stift i ord och bild 1948. KILS KYRKA 293 l (l,,,,(,:t..J {t 'l/'. . • . •• • •v•' ·f ~.. .... ~ ,, fJi4­ f 't,, f.. lt..l '/' ' Fig. 245. >>Dessein till Kihls kyrkotorn », sign. C. F. Adelcrantz 1778. Efter original i kyrkans arkiv. •Entwurf zu Kihls Kirchturm•, sign . C. F. Adelcrantz. 1778. Project for th e tower, signed 1778 by C. F. Adelcrantz. 294 ÖREBRO HÄRAD Fig. 246. Häll med relikgömma(?) från altare i s. kors­ armens absid. Foto N. Åzelius 1935. Platte mit Rcliquiar (?) von einem Altar in der Apsis des slid lichen Chorarmes. Slab with a r eliqua ry (?) from an a lta r in the apse in the south transept. skäl, utan lika mycket av konservatism önskade se sin gamla kyrka bevarad. Mot­ ståndet kunde brytas först genom en omröstning, vid vilken de båda bruksägarna genom sitt stora mantalsantal avgingo med segern. Arbetet utfördes 1779-80 av murmästaren Anders Sundström; innanrede och nya tak förfärdigades av rådmannen och snickareåldermannen i Örebro Johan Ebbe. Ombyggnaden utplånade så gott som fullständigt kyrkans medeltida karaktär. Yttertak och takryttare borttogos, korets murar sänktes, muren mellan långhus och tvärhus samt korsarmarnas höga murar raserad es, likaså alla valv. Absiderna samt koret ungefär t. o. m. det lilla fönstret å s. sidan revos och ersattes med sneda murar, varigenom ett nytt, tresidigt kor bildades. Det gamla koret apterades till sakristia. Torn byggdes, varvid delvis användes sten fr ån de raserade murarna och valven; profilerade stenar från dessa finnas inmurade i tornets övre delar. Alla fönster igen­ murades och helt nya upptogos. Nya innertak av trä, ny inredning samt nya, spån­ klädda yttertak tillkommo. Kyrkan målades in- och utvändigt. Vid en 1833- 34 verkställd reparation inlades nya bjälklag och trappor i tornet. Å långhuset >>rätas Pelastrarne samt de under taklisten varande ziraterne jämnas · och finrifwas >>; sockeln rätades, rappades och kläddes med plåt. Arbetet utfördes av byggmästaren Joh. Holmberg från Linköping. 1897 uppgjordes av arkitekten Gustaf P ettersson förslag till en genomgripande restaurering i romansk stil. Det ställde sig dock för kostsamt, och ett mindre om­ fattande förslag av arkitekten J. W. Kajerdt i Eskilstuna kom i stället till utförande 1898. S. korsarmens ingång fick ny romaniseract omfattning av kalksten samt nya dörrar. Kyrkan ommålades invändigt. Tornet försågs 1909 med ny huv och spira . Arkivrum byggdes 1914. Invändig om­ målning ägde rum 1931. KILS KYRKA 295 Fig. 247. Kristi gravl,ä ggning. Altartavla, fri kopia efter Caravaggio. Foto S. Mörner 1921. Christi Grablegung. Altargemälde, freie Kopie nach Caravaggio. The Entombment. Altar piece, free copy after Caravaggio. 296 ÖREBRO HÄRAD INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARE, NUV. OCH ÄLDRE AL­ TARPRYD­ N A DER Altare från 1780, murat av tegel, röd­ putsat samt täckt av träskiva.-En altar­ h ä Il (fig. 246) av kalksten härrör trol. från s. korsarmens numera rivna absid (jfr ovan s. 285). L 119, B 78. Fördjupningen i mitten - 9 x 10, runda hålets D 3 - synes mar­ kerad å en av TrsELrus' ritn.; trol. har här varit en relikgömma. - Altarta v la (fig. 247), o. p. d. inom smal, förgylld träram. H 215, B 144. Fri 1700-talskopia efter Caravaggios >>Kristi gravläggning>> i Vatikanen i Rom. Tavlan, som i rNv. 1830 felaktigt uppgives vara målad av Pehr Hörberg, inköptes 1786 för 100 rdr bco. Den infattas av en s. å . utförd, i grått, gult och brunt målad t räkuliss med pilastrar, gavelstycke och draperier samt tvenne i grisaille målade profilörer, Tron och Hoppet. - Ett 1781 inköpt kors av förgyllt trä stod tidigare på altaret. - Från en ä ldr e altarta v la åt erstår en målning, Nattvarden, o. p. d. inom enkel, förgylld träram. B 130. Den har varit infattad i ·en >>Undersköönn» altaruppsats, skänkt 1661 av översten Gustav Anrep och h . h. Kristina Sjöblad. Den be­ skrevs 1759 av TrLAS med bl. a. följande ord: >>Det besynnerligaste på denna Tafla är, at på sidorne stå twenne Bilder uti sid drägt och förgylte, nästan som då Moses och Aron, eller par andre helgon pläga ställas på sidor­ ne. Af desse är den ene afbildad efter fordna Kyrkioherden i församlingen Bengt Beckius och den andre efter des son Olaus Kijhl, som F ig. 248. Helgonskåp med apostel (Petrus?) eller h el­ gon (den h el. Julia nus?). 1300-ts s. h . Fot o N. Aze­ lius 1935. H eiligen schrein mit A poste! (Sankt P etrus?) oder 1 -Ieili­ gem (Sankt Julianus hospi­ t a tor?). 2. Hälfte d es 14. Jahrhunderts. Apostle (St. Peter?) or saint (St. Julianus h ospitato r '! ). Latter part of t h e 14th century. KILS KYRKA efter fadren kom til Pastoratet. Begge skola wara ganska · likt treffade; åtminstone är Olaus Kijhl afbildad såsom enögd, det han i tiden warit ... )> - )>En skön Biörnehud)>, skänkt 1642 och placerad framför altaret, finnes ej mer i behåll. - Sluten altarring, målad i vitt och guld, från 1780. Helgonskåp (fig. 248) med däri stående träskulptur, framställande apostel (Petrus?) eller helgon ()>S:t Gulich)>?). 1 Figuren är snidad i ek och har väl bevarad polykromi: röd man­ tel med schablonerat mönster och vit bård, ljusröd undre dräkt med samma mönster som å manteln. Håret har varit förgyllt. Bara föt­ ter, händerna med ev: attribut avslagna. Enl. ortstraditionen föreställer bilden )>S:t Gulich)> (den hel. Julianus? - jfr ovan s. 285, not 2); den hade före 1780 sin plats å s. korsarmsab­ sidens altare. 1300-ts s. h. Skåpet har baldakin av fyra spetsgavlar, prydda med snidade kors­ blommor. Dörrarna samt ung. halva antalet gavelprydnader saknas. Å podiet och gavlarna samma schablonmålning som å figurens dräkt, å dorsalen målat draperi, å gavlarna målade änglar, hållande språkband med utplånad inskr. Skåpets H 201, B 39. Den hel. Olof 2 (fig. 249), trä, snidat och polykromerat; bilden har trol. stått i ett hel­ gonskåp. Väl bevarad polykromi: röd mantel, grön underdräkt, vit alba. H 171. 1300-ts s. h. Bilden stod före 1780 på altaret i den äldre sakristian, det förutvarande S:t Olofs­ koret (jfr ovan s. 285). Predikstol (fig. 236), tillv. 1833- 34 av Johan Holmberg 3 i Linköping, 1898 ommå­ 297 MEDELTIDA TRÄsKULP ­ TURER PREDIKSTOL Fig. 249. Den hel. Olof. 1300-ts s. h. Foto N. I, s. 56. Åzelius 1935. NonBmw (Den kyrkliga konsten, s. 247) ifrågasätter, Sankt Olof. 2. Hälfte des St. Olof. Latter part of 14. Jahrhunderts. the 14th century. huruvida bilden framställer aposteln Petrus eller den hel. Julianus, och påvisar förekomsten av en anmärkningsvärt likartad skulptur från Sköllersta k:a (dep. i ö. L. M.), säkerligen med orätt betecknad som en Olofsbild. 2 NoRBERG, a. a., s. 247, anser bilden föreställa den hel. Erik. Detta motsäges dock av ortstradi­ tionen, jfr . Trsm.Tus. 3 Samme byggmästare utförde några år tidigare en predikstol för Ekeby k:a i Sköllersta hd. 1 Jfr AF UGGLAs, STRÄNGNÄSSTUDIER, 298 ÖREBRO HÄRAD ~. v r~t' .~#~~ --~ t ~~· :', ~~ .. f l l Fig. 250. Kristus och två evangelister, tro!. fi gurer från en 1600-talspredikstol. Foto L.-G. Kindström. Christus und zwei Evangeliste n, wahrscheinlich Figuren einer K a nze l des 17. Jahrhundcrls. Christ and two e va ngelisls, probably from a 17th ccn­ lury pulpit. TIM GLAS BÄN KINRED­ NING lad i gulvitt med förgyllda lister och sniderier. - Ang. äldre predikstolar finnas följande uppgifter. Till påsken 1619 hade »thän unge hans snickare i Örebro> > förfär­ digat en predikstol, som 1649 >>wart fulendat med målning och stofferande>> samt flyttad till s. väggen. Predikstolen, som 1661 försetts med en av mäster Nils >>Conter­ fäijare>> förfärdigad himmel, d. v. s. ljudtak, flyttades 1674 till >>templihwalfvet», var­ med tro!. avses triumfbågen. Där stod predikstolen ännu 1779 (jfr fig. 244 c), då den bort­ togs och ersattes med en provisorisk, av bräder förfärdigad och med röd vadmal klädd predikstol, som kvarstod till 1834. - Från 1600-talspredikstolen härröra tro!. sex delvis fragmentariska träskulptur e r (fig. 250), nämligen en Kristusbild, H 55, två evange­ listbilder (den ena Johannes), H 53, resp. 54, två sittande putti, H 37, resp. 46, och ett kerubhuvud, B 19, samtliga snidade i trä, förgyllda och målade. - Å den nuv. predikstolen ett timglas i ställ av snidat och förgyllt trä, tro!. detsamma som in­ köptes 1705. H 28. Den urspr. ståndaren, en snidad figur, finnes ej i b ehåll. Öppna, brunmålade bänkar från 1897. Av 1780 års bänkinredning återstå numera endast läktarens bänkar, som ha dörrar med profilerad fyllning. Bänkinredningen före 1780 framgår av fig. 244. 1618 blev hela den s. k. Nykyrkan försedd m ed bänk­ rum >>effter som församlingen fram i thät främsta rummet sigh ick e berymma kunne>). 1640 gjordes >>den norre stolraden och undan refs et stort onyttigt altare [jfr ovan s. 283] och i des stad och widare bygdes 6 skjöne Stolerum >>. >>Pastoris Hustrus Stol» omtalas 1640. Ang. korstolar i den äldre kyrkan jfr ovan s. 284. HoFBERG uppger, att från dessa korstolar härrörande >>fragmenter omarbetade till skåp och möbler ännu påträffats i orten>>. KILS KYHKA 299 Fig. 251. Ritning till orgelfasad av Pehr Schiörlin 1801. Efter orig. i B. St. E ntwurf zu ein er Orgelfassad e 1801. P roject for organ front . 1801. I långhusets v. del en 1780 uppförd läktare (fig. 237), målad i gulvitt och grågrönt med förgyllda listverk; de kannellerade pelarna äro marmorerade i grönt. - Ä ven i den äldre >>Nykyrkam funnos läktare, nämligen en på s. sidan, uppförd 1706, och en på den n. - >>öfwer Bergsmansqwinsfolcksstolarne>> - från 1737. - Orgeln byggdes 1801 03 av Pehr Schiörlin i Linköping; fig. 251 visar S:s ritning till fasaden. Orgeln har med bibehållande av fasaden ombyggts 1860 och 1897. LÄKTARE oRGEL 300 NUMMER­ TAVLOR ÖREBRO HÄHAD DOPBORD DOPSKÅL NATTVARDs­ KÄRL Nummertavlor (fig. 252), ett par, in­ om snidad och förgylld ram. H 116, B 78. Anskaffade 1769. 1 Dopbord, trä, grönmarmorerat. Ått­ kantig sektion, balusterformat skaft. H 93. 1700-t. - En )>Funt af Steen», upptagen i INV. 1679, finnes ej i behåll. 2 - Dopskål, terrin av tenn, enl. stplr tillv. i Örebro. D. 21, 5. Före 1797. - En 1630 anskaffad )>köpparskål som sättias skall i funten» fin­ nes ej i behåll. Kalk och paten, förgyllt silver, enl. stplr tillv. i Stockholm 1698 av P. S. 3 Kalken har sexpassformad fot. H 23, 5. Patenens D 14,8. - 0blatask, delvisför­ gyllt silver. Samma stplr som å kalken. Oval, oornerad. L 10,5, B 8. Kalk, paten och oblatask skänkta c. 1700 av överkom­ missarien J ohan N ordenfeldt på Frösvidal. - O b la task, silver, enl. stplr tillv. av Didrik Hysing (d. 1701) i Stockholm. Oval. Å locket driven och graverad framställ­ ning: Juno, dragen av påfåglar. L 11,3, Fig. 252. Nummertavla från 1769. Foto B. Walden B 9. Skänkt 1702 av överstinnan Kristina 1944. Katarina Anrep, f. Reutercrantz. - Vin­ Verstafel, 1769. Hymn-board from 1769. kanna, silver, enl. stplr tillv. 1702 av Abra­ ham Trautzell i Stockholm. H 30. Enl. inskr. skänkt 1702 av J oh. Holmberg och Helena Carlsdotter. - Vinkannor, 3 st., silverlegering. 1800-t. - Sockenbuds­ ty g, bestående av kalk, paten och vinbehålla re, silver, i läderfodral. Kalkens H 13, 6. Patenens D 8,6. Enl. stplr tillv. 1752 av C. M. Åberg i Arboga. - Bland numera för­ komna nattvardskärl må nämnas )>förgylt kalk mädh pateen, hwit kalk» (1617); en vinflaska, skänkt 1642 av landshövdingen frih. Gustav Leijonhufvud; en sockenbuds­ kalk i )>wäska af koppan>, inköpt 1644 av )>hela socknen till hopa)>; en )>Underskön» förgylld kalk, skänkt 1644 _ av fru Dorothea von Tiesenhausen, )mu mehr S. hos Gud)>; )>l pyx)> och )>en oblaterskaan>, skänkta 1651 av fru Elisabeth Anrep; )>oblatask af Ståål med målareguld)> (IN v. 1679) m. fl. 1780 försåldes bl. a.: )>En mindre kalk med Paten, Själva tavlan har vid något tillfälle utbytts mot en bänkdörr från 1780 års bänkinredning. Kalkstenspostamentet till en på kyrkogården, invid s. korsarmen, stående solvisare har anta­ gits härröra från en medeltida dopfunt, vilket synes tvivelaktigt. 3 Antingen Petter Schick eller Paul Schultz; jfr UPMARK, s. 76, resp. 86. 2 1 KILS KYRKA 301 Fig. 253. Ljusarm av smitt järn från mitten av 1600-t. Foto N. Åzelius 1935. W andleuchter a us Schmiedeeisen. des 17. Jhs. Mitte Wrought iron sconce, the middle of 17th century förgylda utan och innan; En nyare kalk, förgyld både utan och innan; Paten dertill förgyld; oblatask, förgyld. >> B r u d k r o n a, förgyllt silver. 1942. Ljuskronor: l) Mässing, för 8 ljus. Barocktyp med krönfigur och prydnadsarmar. Enl. inskr. skänkt 1648 av Gustav Anrep och h. h. Kristina Sjöblad. H 70. - 2) Mässing, för 10 ljus. Barocktyp. H 72. Skänkt 1695 av fru Kristina Katarina Anrep, f. Reutercrantz. - 3) Malm, för 24 ljus. Barocktyp. Enl. inskr. inköpt 1748. H 110. - 4) 2 st., mässingsplåt, för 16 ljus. Barocktyp. H 69. Anskaffade 1759 för 20. Sveriaes kyrkor . Närke I. B RUDKRONA B EL YsNINGs­ nEosKAP 302 ÖREBRO HÄRAD Fig. 254. Huvudb aner över Johan Löfling, d. 1666. Foto N . Åzelius 1935. Funeralwappen Hir Johan Löfling, 1666. Batchment for Johan Löning, d. 1666. att > >sättas på hwardera gången så wäl på den stora wid Läktaren som wid Bergskarls­ stolarne >>. - 5) Pressad plåt och glasprismor. H 100. 1800-ts m. - Ljusplåtar: l) Ett par, mässing, för 2 ljus. Driven och punsad dekor. > >Daterade>> MDCX ( = 1610), vilket möjligen är felskrivning för antingen MDCXC (= 1690) eller MDCCX (= 1710). H 57. - 2) Ett par, mässing, för ett ljus. Driven och punsad dekor. H 73 . Skänkta 1702 av brukspatron Johan Holmberg å Klockhammar och h. h. Helena Carlsdotter. - 3) 11 st., mässing. Barocktyp, driven och punsad dekor. H 30. 1700-t. - L j u s­ KILS KYRKA 303 Fig. 255. Anvapen, hörande till Johan Löflings huvudbaner. Foto N. Åzelius 1935. Ahnenwappen, zu dem Funcralwappenj flir Johan Löfling gehörig. Coat-of-arms b elonging to the batchment for Joha n Löfling. armar: l) Ett par, mässing, å åttkantiga väggplåtar. Barocktyp, driven, punsad och graverad dekor.L31. - 2) (Fig. 253), smitt järn, för2ljus. H34, B 29, 5. Mitten av 1600-t. Satt 1679 å predikstolen. - Kandelabrar: l) Malm, .för 3 ljus. H 39. 1800-t.- 2) Mässing, 7-armad. H 74. 1800-t. - L j u s stakar: l) Ett par, förgylld mässing. Driven och graverad dekor. H 27. Upptagna i INV. 1679. - 2) Ett par, förgylld mässing. Av samma typ som föreg. H 33, 5. Inköpta 1734. - 3) Malm, för 3 ljus. Enl. inskr. skänkt av komministern i Kil magister Gustaf z. Tiselius. H 45. - >>l skön liusestake af messing>> skänktes 1665 av >>styvdottern på Ramshyttan». >>Gambla ståålstakar -- 3>>- i lik­ het med >>Gambla Liuuskronor af Ståål - 2>> trol. medeltida - upptagas i INV. 1679. De torde jämt~>, en del andra ljusredskap ha försålts 1780. Av kyrkans tre nuv. antependier äro två från 1890-t., av svart resp. rött kläde, det tredj e modernt, av vitt, mönstrat siden med broderier. - En altarduk från Libraria 1940 och en altarmatta, flossa, vävd 1939 av Örebro läns hemslöjd. ­ Kalkduk med stramaljbroderier. 47 x47. 1800-ts m. - Bokdyn a, svart sammet med silvergaloner. B 38. 1700-t. -- Mässhakar: l) Grön och röd, mönstrad sidendamast; mittvåder och urringning kantade med gula ripsband . L 118. Trol. krigsbyte från Po­ len!, skänkt 1642 av >>Junker Göstaff Anrep til Åkerby>>. - 2) Höd, mönstrad kinesisk sid_ e ndamast. 1600-ts s. d. 2 Silvergaloner och årtalet 1707. Skänkt d . å. av brukspatron Holmberg och h. h. L 114. - 3) Röd sammet med guldgaloner och broderier. Da­ terad 1782. L 123 .. Skänkt av riddarhusfiskalen Adolf Falkenstedt vid hans faders död d. å. - 4) Svart sammet med delvis bortfallna silverspetsar. L 116. 1700-t.? - 5) Svart sammet med silverbroderier. L 135. Anskaffad 1848. - Håvar, 2 st., 1 TEXTILIER 2 Jfr B. WALDEN, Tre polska mässhakar i Örebro läns museum, MEDD . XI, s. 78. Expertis och datering av fil. dr AGNES GEIJER. 304 ÖREBRO HÄRAD svart sammet med silvergaloner. Försilv­ rade beslag med inskr.: >>GrFVEN AF OLoF SVENSSON I LOCKHYTTE ÅR 1794.}) L 198. - Talrika värdefulla textilier, som varit i kyrkans ägo, finnas ej längre i behåll. 1617 skänkte junker Reinhold von Anrep >>swart paklakan till altarekläde, noch en kalk­ kläde mädh swart silke syb>. 1635 skänkte landshövdingen frih. Gustav Leijonhufvud och h. h. Katarina Sparre > ett kösteligit kalkkläde sytt mädh åthskillige färgor silke>>. I INV. 1639 upptagas >>altarkuddar medh gammal war - 4» samt > Päll ­ b. 1642 skänkte fru Dorotea von Tiesen­ hausen »ett härligit, märkeligit och dyrt altarekläde dels af fint swart sammit des af härligit och myckit utarbetat linkläde>>. 1663 skänkte Burtill Volgust >>l underskön Fig. 256. Huvudbaner över Reinhold von Anrep, Mässesärk, l duk med nätwärk>>. Densam­ d. 1622. Foto N. Åzelius 1935. me hade enl. INV. 1666 >>beklätt ostaltaret Funeralwappen fur Rein- Hatchment for Reinhold hold von Anrep, 1622. von Anrep, d. 1622. med rött kläde och duk>>. l INV. 1679 upp­ tagas >>2 gambia mässesärkan>samt >>Mässe­ haaka hwijt atlask gammal med broderat korss, noch en mässehake af t ryckt tyg, l Pra [jfr nedan] af en gammal koorkåpa, mässehaken af bruun Sammet och Sölf­ knytning, l altarkläde rött, dito hwijh. S. å. skänkte Petter Staffansson >>Röd Klädes Kierssing af 7 air till täcke på communicantdiskem. 1700 skänktes ett >>altarkläde af Swart Sijdentyg Bioruerat och med guldbiomor uti sampt Guldgaloner ofwan tilh av brukspatron Jacob Robsahm å Frösvidal och h . h. Anna Grubb. 1707 skänkte brukspatron Holmberg och h. h. ett antependium av samma tyg som den samtidigt skänkta mässhaken (jfr ovan) ävensom en >>Hollandslereftzduuk upå altaret sampt mässeskiorta af dito slags Hollandslereft - fijn Slitsings Duuk på Communicantdisken - En Pung med Silfwer Galoner omkring, så och en Silfwertoffs - - - En dyna af argrödt damast på altaret med Silfwerspets omkring>> . I INV. 1780 upptages bl. a. >>Et kläde till dopskålen>>. S. å . försåldes >>Et swart altarkläde, h elt förslitet - - ­ Et swart sametsdito med silfrbokst. A. H . R. mycket gamalb>. - Den ovan omtalade >>Pra af en gammal koorkåpa>> fanns kvar 1868 och beskrevs då av HoFBERG: >>l sak­ ristian förvaras en bred remsa i lappsöm, som troligen prydt ryggstycket på någon korkåpa. Remsan eller bandet, som på nedra ändan är afsliten ett stycke, är O, 5 fot bred och 3, 5 fot lång samt framställer under en baldakin i spetsbågsstil tvenne helgon­ figurer, af hvilka den ena bär i handen ett halster (S:t Laurentius) och den andra KILS KYRKA 305 Fig. 257. Huvudbaner över Gustav Anrep d. y., d. 1700. Foto N. Åzelius 1935. Funeralwappen flir Gustav Anrep d. J. 1700. Hatchment for Gustav Anrep the Younger, d. 1700. en öppen bok. Det hela är konstrikt sömmadt med silfver, guld och mångfärgadt silke.>> Broderiet finnes ej längre i kyrkans ägo. Av kyrkans båda klockor är den mindre omgjuten 1804 av Olof Kjulanders änka i Örebro. Den göts enl. inskr. första gången 1682 och var då en gåva av Reinhold Arrrep och Kristina Sjöblad. H 100. Den större klockan är enl. inskr. gjuten 1820 av Gerhard Horner i Stockholm. H 130. I s. och n. korsarmarnas golv ligga gravhällar av kalksten över följande per­ soner: l) Brukspatron Joh. Holmberg och h. h. Helena Carlsdotter. Dat. 1707. L 192, 20*. Sveriges kyrkor. Närke I. KLOCKOR GRAV­ l\IINNEN 306 ÖREBRO HÄRAD TAvLoR B 132. 2) Kyrkoherden Erik Magelius, f. 1662, d. 1714, och h. h. Stina Ekeroth. L 212, B 137. 3) Kyrkoherden Johannes Wollrath, f. 1661, d. 1729, och h. h. Sofia Clovera. B 137. 4) Okänd. Dat. 16 - - d . . . FEBRUARI. L 194, B 141. Samtliga ha reliefdekor och inskr. I sakristians golv en gjutjärnshäll med reliefframställning av den uppståndne Kristus. Inskr.: ANNO 1759 l E. s. s. - K. A. D. l A. E. s.- s. E. s. L 174, B 100. - Å kyrkogården en gravhäll av kalksten över komministern Olof Schöllerstedt, f. 1705, d. 1782. Defekt. L 202, B 137. Huvudbaner (fig. 256) över hovmarskalken R einhold von Anrep, d. 1622. Sköld­ formig träplatta med fragmentariskt lövverk av plåt; hjälmen saknas. L med bär­ stång 195. Tillhörande anvapen, 4 st. rektangulära träplattor. L med bärstång 135. - Huvudbaner (fig. 254) över hovrättsassessorn Johan Löfling, f. 1634, d. 1666. Den numera utplånade inskr. återgiven av TILAS. L med bärstång 297. Tillhörande anvapen (fig. 255), 15 st., av samma typ som huvudbaneret. L med bärstång c. 160. - Huvudbaner över översten Gustav Anrep d. ä., d. 1666. Snidat, målat och för­ gyllt trä. L med bärstång 313. Samtliga ovan förtecknade begravningsvapen, vilka tidigare lågo söndriga på vinden, konserverades 1931 och återuppsattes i kyrkan. ­ Huvudbaner (fig. 257) över översten Gustav Anrep d. y., d. 1700. Bärst å ngen av­ sågad. H 230. - Enl. TILAS fanns 1759 ett numera förkommet huvudbaner över ryttmästaren Gustav Feltreuter, d. 1675. - Fanstänger, 4 st., trä, kannelerade och svartmålade. L c. 475. Fanorna äro helt förmultnade. De funnos i behåll ännu 1830, då de beskrevos: >>Sorgfanor, 4 st., af dem äro 2:ne svarta och 2 Brokiga den ena af de sistnämnda har utom en utplånad inskrift, årtalet 1666.>> Detta tyder på att fa­ norna burits vid Gustav Anreps begravning d. å. - Samtliga begravningsvapen och fanor hängde urspr. i det Anrepska gravkoret, d. v . s. >>S:·t Gulichs kon> i s. korsar­ men. Enl. ADELIGA GRAFVAR var den Anrepska graven >>med öfwerstarnas och fleres Hufwud Baneer och Fanor utzijrad >>. De borttogas 1780. Lan ss töten, o. p. d. inom förgylld träram. B 130. Kopia efter Rubens. Tillhö­ rande oval inskr.-tavla, enl. vilken målningen skänkts till minne av Karl Robsahm, f. 1699, d. 1703, en son till brukspatron Jacob R. å Frösvidal.l I sakristian hänga porträtt över följande prästmän inom församlingen: l) Jo­ hannes Wollrath, kyrkoherde, f. 1661, d. 1729. O. p. d. inom svart och förgylld trä­ ram. H 104, B 77. 2) Karl Georg Wollrath, kyrkoherde, f. 1695, d. 1766. O. p. d . inom förgylld träram. H 82, B 71. 3) Anton Reinhold Bergh, kyrkoherde, f. 1789, d. 1865. O. p. d., sign . >>G. Krehl e. fot. Stockholm 1891». H 101, B 99. 4) Nils Ul­ rik Bergstedt, kyrkoherde, f. 1807, d. 1880. O. p. d., sign. Amanda B ergstedt. H 95, B 82. 5) Johan Wahlfisk, kyrkoherde, f. 1842, d. 1921. O. p. d., sign. Gust. Jonson. H 86, B 74. 6) David Forsner, kyrkoherde, f. 1883, d . 1936. O. p. d., sign. Gustaf Folkgårdh. H 94, B 80. 1 Målningen har alltså icke, som W AHLFISK förmodar, varit altart avla; den beskrevs 1759 av såsom ett •>epitafium •>. TILAS KILS KYRKA 307 Hedengrans minnestavlor, 2 st., i enkla, svartmålade ramar. Stol (fig. 258), ek. De svarvade hörn­ stolparna samt sitsens tvärslåar urspr.; rygg- och sidostödens dockor samt sitsen trol. av senare datum. H 123, B 45- 61. Trol. delvis medeltida - en biskopsstol ? - Bord, rektangulär, svartmålad skiva på två konturerade ben. H82, L227. Inköpt 1701. - Bön pall, furu, med spår av mål­ ning med blå färg . - En i INV. 1639 upp­ tagen >>Brudestol» finnes ej i behåll. ­ Kista, plåtbeklädd och beslagen i rutmön­ ster. Målad grön och svart. L 91, B 61. Anskaffad mellan åren 1666 och 1678. ­ Kista, furu, plåtbeklädd och beslagen. Kupigt lock med två mynthåL B 102. - ­ En i INV. 1639 upptagen >>kista wäll jernat med fördraget låås, gammal>> finnes ej i be­ håll. Straffstock, omålat trä. Med 3 fothåL L 211. - Fattigbössa, trä, i form av kubisk låda på fyrkantigt skaft. H 61. Kyrkvaktarstav, brunmålat trä, ått­ kantig. Överst en snidad docka. L 233. - · Bricka, mässingsplåt; oval, med insvängd Fig. 258. stol, ek, delvis medeltida. Foto N. kant. L 46, B 33,5. 1700-t. ~ Flera nuAzelius 1935. Stuhl, Eiche, teilweise Oak cha ir, p a rt! y ruedie­ mera försvunna inventarier äro av visst mittelalterlich. val. intresse. I INV. 1639 upptages >>l Spike­ kloo>>. 1663 skänkte Burtill Volgust >>l messingsurna>>. 1681 anskaffades oblatjärn och oblatstamp. En i INV. 1716 omnämnd >>wändbänck gl. neder i Prästgården» blev >>Up­ bränd wijd Prästgården åhr 1755>>. -~ En smidd, o~nerad järnring, medeltida eller 1500-t., numera å en uthusdörr vid Algutstorp i Kils sn, uppges härröra från kyrkan. MÖBL E R D IV. Ö VR IGA INVE N­ TARIER SAMMAN FATTNING I. En stor kyrka planeras, bestående av kor, tvärhus och långhus. Av denna pla nerade anlägg­ ning uppföres vid 1100-ts si. kor m ed absid samt tvärhus med absider i korsarmarna. Den äldsta kyrkan i Vreta kloster synes ha tjänat som förebild. II. Efter ett längt uppehäll i byggnadsarbetet uppföres ett i det närmaste kvadratiskt ·långhus, utvändigt dekorerat med lisener och rundbägsfris, invändigt täckt av fyra kryssvalv, vilande på en 308 ÖREBRO HÄRAD Fig. 259. Grundplan av m edeltidskyrkan (jfr fi g. 244) före ombyggnaden 1779-80. Grundriss der mitte la lterlichen Kirche. P la n of the medieval church. mittpelare och konsoler; in gång till långhuset bl. a . fr ån v. genom en portal med rikt utbild a d om­ fattning. Koret förlän ges och blir rakslutet, täckes av två kryssvalv samt dekoreras med kalkmål­ ningar. 1200-ts s. h. Medeltida inventarier: träskulpturer från 1300-ts s. h., stol. III. Takryttare 1529. Ny bänkinredning 1618. •>S:t Gulichs kor•> förä ndras till gravkor. Nattvards · kärl från c. 1700. IV. Vid en genom gripande ombyggnad 1779- 80 förän d ras kyrkans medeltida prägel: tresidigt korparti, torn i v. tillbygges, nyinredning. Altartavla 1786, pred ikstol 1833. Repara tion er bl. a . 1833 och 1897- 98. Ny torn spira 1909. ZUSAMMENFASSUNG I. E ine gros se Kirche, bestehend aus Chor, Querhaus und Langhaus, wird projektiert. Von dieser projektierten Anla ge wird am Ende des 12. Jahrhunderts der Chor mit Apsis sowie d as Querha us mit Apsiden an den Kreuzarmen errichtet. Die älteste Kirche von Vreta Kloster scheint zum Vorbild gedient zu haben. II. Nach einer langen Unterb rechnng der Bauarbeit wird ein nahezu quadratisches, a nssen mit Lisenen- und Rundbo genfr ies verziertes, innen mit vier auf einem Mittelpfeiler und K onsolen rn­ henden Kreuzgewölben einge decktes Langhaus errichtet; E in gang in d as Langhans u. a. von 'Vesten dnrch ein Portal mit reich au sgebildeter Umrahmung. Der Chor wird verlängert und mit gera dei_U Abschluss versehen, mit zwei Kreuz gewö lben ge deckt und mit Kalkmalerien dekoriert. Zweite Hälfte des 13. Jahrhundert s. Mittelalterlicte lnv entarien: Holzskulpturen a us der zweiten Hälfte des 14. J a hrhunderts, Stuhl. III. Dachreiter 1529. Neue Bankeinrict.tung 161 8. »St. Gulichs Chor» wird zur Grabkapelle ab­ geändert. K elch von ca . 1700. IV. Bei einem durch greifenden Umbau wird 1779-80 der mittelalterliche Charakter der Kirche ver ändert: dreiseitige Chorpartie, Anbau eines W estturmes, Neueinrichtnng. Altargemälde 1786, Kanzel 1833. Rep araturen u . a. 1833 und 1897-98. Ne ue Turmspitze 1909. KILS KYRKA 309 SUMMARY I. A big church was planned, to consist of a chancel, transept and nave. At the end of the 12th century, the chancel and transept were built, together with apses (Fig. 259). The oldest church at the monastery of Vreta seems to have served as a mode!. II. After a lengthy period in which no new building was done, a square nave was erected late in the 13th century. Its exterior was provided with a frieze (Fig. 234). In the interior, four cross­ vanits vere built, these being supported by an intermediate pillar and corbels . To the west, the nave entrance takes the form of a recessed doorway. The chancel was lengthened and made rect­ angular. It was also provided with two cross-vaults, and decorated with mural paintings. Mediae­ val fittings: 14th and 15th century earved figures and a chair. III. 1529: central spire. 1618 new pews. St. Gulich's Chapel now became a burial chapel. The chalice etc. date from about 1700. IV. The mediaeval character of the church disappeared as a result of extensive building opera­ tions in 1779- 80. From this period dates the three-sided termination of the nave, and the tower to the west. New fittings included an altar-piece (1786). The pulpit dates from 1833. Repairs were carried out in 1833 and in 1897- 8. The spire dates from 1909. 310 ÖREBRO HÄRAD Fig. 260. Exteriör frän s. ö. Foto N. Åzelius 1935. Åusseres, von SO gesehen. Exterior from S. E. GRÄVE KYRKA NÄRKE. ÖREBRO LÄN. ÖREBRO HÄRAD. STRÄNGNÄS STIFT. GLANSHAMMARS KONTRAKT. TRYCKTA KÄLLOR: DIPL. SUEC., nr 1947, 2582, 2695, 2860.- Sv. DIPL. , nr 4253. - STYFFE S. 245. - JOHANSSON, S. 111. - THAM, S. 77. - SÖDERBERGS MATR., S. 91.- SÖDERBERGS BESKR. s. 88. - HoFBERG, MEDD. vm, s. 64. - PRÄSTMÖTESHANDL. 1859, 1866, 1903, 1910, 1923, 1936. ­ HAGSTRÖM, IV, s. 389, 397.- LEWENHAUPT, S. 26, 32, 35. - A. LINDBLOM, En gammalromansk torn­ typ frän Östergötland. I Fornvännen 1908, h. 4. - SAXON, s. 507 o. f. - SvERIGE, s. 23. - LuND­ BERG-WALDEN, S. 44 O. f. - LUNDBERG, S. 384. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML. : A. T. A.: INV. 1830. - HoFBERGS RESEB. - Div. hand!., ritn. och fotos. - B. ST.: Div. hand!., ritn. och fotos. - ö . L. M.: Div. tidningsurklipp och fotos. KYRKANs ARKIVALIER: RÄK. frän 1709. - ST.-PROT. 1639-1863.- KsT.-PROT. frän 1863. ­ VIs.-PROT. 1705, 1712, 1756, 1764. INv.-FÖRT. frän 1773. FÖRSAMLINGSH ISTORIA . Gräve - 1314 >>Grauu >> - var under medeltiden ett självständigt pastorat. 1347 omtalas •Thyr­ gillus curatus de Grrewu>>. Sedan reformationstiden är församlingen annex till Kil inom Glansham­ mars kontrakt. GRÄVE KYRKA 311 KYRKOGÅRDEN Den 1933-34 åt n. utvidgade kyrkogården (fig. 261) omgives av en gråstens­ mur med ingångar i ö. och s. Den s. ingången har enkla granitstolpar med smidd järn­ grind från 1813; den ö. ingången har grind mellan murade och putsade pelare med plåttak. Muren ersatte vid okänd tidpunkt timrade balkar, vilka 1705 omtalas så­ som >>ofärdiga>>. På muren ligga fragment av gravhällar. - Kyrkogården är bevuxen med stora lövträd. En 1705 >>wäll behållen>> k l o c k s t a p e l nedtogs vid okänd tidpunkt. En >>alldeles förfallen» b o d raserades 1832. KLocKsTAPEL BOD KYRKOBYGGNADEN Kyrkans huvudparti, till större delen uppfört på 1760-t., omfattar långhus och tresidigt avslutat kor. Till detta ansluter sig i v. ett medeltida torn, i n. en med huvudpartiet samtidig sakristia (jfr fig. 262).- Materialet är välhuggen kalk­ sten, i tornet och sakristian lagd i jämna skift. I huvudpartiet förekommer även grå­ sten samt tegel i alla senare omfattningar och lagningar. Sockel saknas. - Yttermurarna äro spritputsade med slätputsade omfatt­ ningar samt avfärgade i ljusrött. - Huvudpartiet har sex stora, rundbågiga fönster med solbänkar av kalksten. - Enda ingång är genom tornet, jfr nedan. I koret och långhusets mittgång golv av kalksten .från 1899; i bänkkvarteren trä­ golv. - Innerväggarna äro putsade och- sedan målad kvaderimitation från 1899 avlägsnats - avfärgade i vitt. - Innertaket utgöres av ett putsat paneltak, ut­ format såsom spegelvalv med ribbor och rosetter. Det med svartmålad plåt belagda ytt e rtaket är ett i ö. avvalmat s.adeltak. Tornet (fig. 262, 263, 266, 267, 268) artikuleras genom tvenne horisontala, skrå­ kantade avsatser. Bottenvåningen utgör vapenhus och har i v. en ingång, upphuggen till nuv. storlek 1764. Den är försedd med putsad, rusticerad omfattning. Vapen­ huset täckes av ett urspr. tunnvalv med ett hål för klocklinan. Mot kyrkan öppnar sig vapenhuset med en trol. urspr., bred, rundbågig öppning. Uppgången till tornets övre våningar förmedlas genom en trappa i n. muren. Trap­ pan har urspr. mynnat i långhuset. Denna uppgång är nu igenmurad, och en ny har upptagits från vapenhuset. De urspr. kalkstenstrappstegen ha ersatts av en trätrappa. Trappans övre ända mynnar i n.-v. hörnet; därefter vidtager en gång i v. muren. Efter en rätvinklig sväng i denna mur mynnar trappan i andra tornvåningen. I v. muren öppnar sig mitt för trappan en liten rundbågig glugg. Den med rak överliggare avtäckta ingången till andra våningen har .kunnat stängas med en nu försvunnen dörr, om vilken hål efter borttagna dörrkrokar samt en in­ murad järnklyka vittna. I s. muren en urspr., utåt rundbågig glugg. HUVUD­ DELAR MATERIAL EXTERIÖR INTERIÖR YTTERTAK TORNET 312 ÖREBRO HÄRAD SAKRISTIAN UPPVÄRM­ NING Andra tornvåningens ö. vägg upptages av en stor, 42 djup, rund­ bågig nisch (fig. 266 c, 267), som vilar på vederlagsmurar i n. och s. Bågen, vari synas märken efter skålbräder, är liksom nischens ö.-vägg putsad. Sistnämnda vägg genombrytes av två rund­ bågiga gluggar, vilka öppnat sig mot långhuset. Deras botten ligger 34 över golvplanet. Framför murpelaren mellan bågöpp­ ningarna är uppmurat ett 42 cm djupt altare, på vilken en nu­ :. • , mera bortbruten, 9 cm tjock stenhäll varit placerad. Öppning­ oto2o Jo4o5oM . J=l=±=l=~=~arna mot kyrkan äro numera igenmurade med tegel. F ig. 261. situationsplan. I tornets tredje våning en urspr., med kalkstenshällar avSkala 1 : 3 000. L a geplan. Pla n of site. täckt ingång till långhusvinden. Tornets översta våning har fyra ljudgluggar (fig. 268), vilka i ytterlivet visa vardera en rundbåge men i murens mitt ha tvenne kopplade sådana, uthuggna ur en på kant ställd kalkstensskiva. A v de kolonnetter, som haft sin plats mellan bågöppningarna, finnas fragment (fig. 269) i behåll. Tornet täckes av en 1804 uppsatt plåthuv med förgyllt kors. Sakristian har trägolv, putsade väggar samt trätunnvalv med vederlag i ö. och v. Åt ö. ett gallerförsett fönster. I ingången till koret en dörr, konstruerad av järnplåtar, som nitats på en ram av fyrkantjärn. Dörren härrör från den äldre kyrkan. Yttertaket är ett plåt­ täckt sadeltak. Kyrkan uppvärmes medelst en kamin. I sak­ ristian en 1778 murad spis, vari 1837 insattes en >>rörspiseh, d. v. s. en gjutj ärnskamin av bergs­ lagstyp. BYGGNADSHISTORIA MEDELTIDS­ RYRKAN VIS.-PROT. 1756 lämnar följande beskrivning av den dåv. kyrkan: >>Gräfwe kyrkia till sin längd är 27 alnar, Bredd 14 aln; Kyrkiomurens högd 9! aln. Tornets längd 7 aln bredd 10 alnar. Torn­ murens högd 22 aln. Sacerstians längd 7 aln bredd 9 alnar. Kyrkian ganska bofällig ej allenast till dess taak, utan ock wijd en gammal tillökning på östra ändan, som åhrligen så tilltager, at man i synnerhet om wårtijden måst fruckta, at samma tillökning tillijka med östra gaflen utfaller. Sacer­ stians hwalf spruckit, at man dageligen och stun- III 11 00 tal et l J 1760 talet o l 2 J 4 ) lO M -=~-==-~=== Fig. 262. P lan. Skala 1 : 300. Grund riss. Plan. GRÄ VE KYRKA 313 1 - l ' - - - -- ­ l ~. 1 ' l ----- Fig. 263. Längdsektion. Skala 1 : 300. Längsschnitt. Longitudinal section. DMIO 5O l 2 3 4 5 10 15M Fig. 264. Tvärsektion genom långhus och sakristia. Skala 1 : 300. Querschnitt durch das Lang­ sebiff und die Sakristei. Transverse section through nave and vestry. 314 ÖREBRO HÄRAD Fig. 265. Interiör mot ö. Foto N. Åzelius 1935. Inneres gegen O. Interior facing E. deligen wäntar dess nederfall uti kyrckian. En liten läcktare öfwer wästra ändan. Kyrkian är utan hwalf, allenast med sparrar under bräderna.>> A v denna beskr. framgår, att kyrkan ännu vid 1700-ts m. hade kvar sin urs pr. gestalt (jfr fig. 266) rped långhus, torn och smalare kor, ty den gamla >>tillökningen», varom talas, måste ha varit det urspr. koret. (Dylika kor pläga ej sällan av beskrivare på 1700-t. anses som tillbyggnader.) N. om koret har varit vidbyggd en trol. ej urspr. sakristia. Kyrkorummet hade tydligen öppen takstol; takfallet kan f. ö. ännu avläsas å torn­ muren, vari en urtagning är gjord för långhustakets anslutning. Det till den urspr. anläggningen hörande tornet utgör kyrkans mest karakteristiska parti, framförallt genom det lilla kapellet eller logen med dess altare och bågöpp­ ningar. Närmaste förebilder äro att söka i de ganska talrika, logeförsedda tornen i Östergötland. I jämförelse med dessa visar Grävetornet största likhet med de yngre GH.Ä VE KYH.KA 315 D a F ig. 266. a- d. R ekonstruktion er av ky rkan s urs pr. grundplan (a) en!. m ättupp gifter fr än 1756 samt av det urspr. tornet från s. v. (b), sektion ge nom tornk a pellet m ed dess alta re (c), lä nghu set mot v . med öpp en takstol , upp gån g till tornk a pellet samt kap ellets fönsteröppnin gar mot lå nghuset (d ). R e konstruktionen d e s urspr. Grund­ risses d er Kirch e (a ) nach Massa n ga­ b en 1756 und d es urspr. Turmes v on SW (b), Sc hnitt durch die Turm­ k a p elle mit d em Altar (c), L a ng­ schiff gege n W mit orrenem Dach­ stuhl, A ufga ng zur Turmkapell e und F ensteröll"nungen der Kapell c gegen d a s Langschiff (d). R econstruc lions ofthe original plan (a) a ccording to m easurem ents from 1756 (a ); of the original tower from S.vV . (b); section t hrou gh the towe r cha pe l with the a lta r (c); the nave towa rds \V., enlra nce to the tower, a nd the cha pel windows facing the na ve. (d). b e d 316 ÖREBRO HÄRAD f} DM 10 9 8 7 6 S 4 3 2 o 2M Fig. 267. Tornkapellets fönsteröppningar och altarnisch. Fensteröffnungen und Altarnische der Turmkapelle. Windows and altar niche in the tower chapel. AIOT tJ.~TC,Q MOT :)(5/JL,Q Fig. 268. Ljudgluggar i översta tornvåningen. Schallöffnungen im obersten Turmgeschoss. Sound-holes in the top floor of the tower. GRÄVE KYRKA 317 exemplaren (äldst Askeby, därnäst Svinstad, yngst Hagebyhöga och Mjölby1). De äldsta ha dubbla trappor, symmetriskt place­ rade, de yngre enkla och de yngsta dessutom allehanda andra modifikationer. Grävetornet torde kunna dateras till 1100-ts s. h., alltså något tidigare än tornet i Hovsta (jfr s. 352 o.f.). Med detta sist­ nämnda överensstämmer det framför allt genom ljudgluggarnas utformning och i all synnerhet genom kolonnetterna, vilka ­ såsom ett i kyrkogårdsmuren anträffat fragment (fig. 269) utvisar - ha varit av alldeles likartad form (jfr fig. 308). Den urspr., ovan beskrivna kyrkan var trol. samtidig med tornet. Vid okänd tidpunkt tillbyggdes på n. sidan en välvd sakristia. Fig. 269. Fragment på s. sidan fanns ett vapenhus, som 1742 skulle >>förbättras>>. Trol. av kolonnettfrån ljud­ glugg i översta vå­ År 1705 bestämdes, att kyrkan >>behöfwer reparation till taaket ningen. Foto S. Mörsampt östra gafweln, som will falla uth>>, men detta föranledde ej ner 1922. Fragment eines Säul­ någon åtgärd, och 1712 var gaveln i sådant tillstånd >>at den eij chens von der Schall­ öffnung des obersten stodh till at förbättra>>. En mera genomgripande iståndsättning Geschosses. Fragment o[ s h alt from fick dock anstå etthalvtsekeL sound-hole i n the to p Först 1762 - 64 genomgick kyr­ floor. kan - på initiativ av lagman Aleph Anrep - en grundlig omdaning. Hela bygg­ naden med undantag av tornet och v .-gaveln revs och i stället uppfördes det nuv. långhuset med dess korparti och sakristia. Den gamla stenen kom härvid till användning. Invändiga reparationer ha ägt rum bl. a. 1899 och 1934. OMBYGGNAD PÅ 1760-T. • OCH SENARE FÖRAND­ RINGAR INREDNING OCH LÖSA INVEN­ TARIER Över ett enkelt altare av rödmålat trä en altaruppsats (fig. 265), skänkt 1764avlagman Aleph Anrep. Den urspr. marmorerade, sedan 1899 i olika beigefärgade nyanser ommålade uppsatsen inramar en altartavla, o. p. d., framställande kerubhuvud bland moln, ett enkelt arbete i Ta­ ravals art. - Altarpartiet flankeras av två med vinrankor bemålade träkolonner med korintiska kapitäl. Kolonnerna härröra från en ä ldr e altar1 ALTA RE , ALTAR­ PRYDNADER Fig. 270. Kalk, förgyllt silver. Fot och nod trol. m edeltida, cuppan 1700-t. Foto S. Mörner 1922. Kelch, a us vergoldetem Silber, Fuss und No­ dus wahrscheinlich mittelalterlich, Cuppa aus dem 18. Jahrhundcrt. Silver gilt chalice, the cup 18th century, the rest probably medieval. Jfr Sv. K., Östergötland, bel I, h. i . 21. Sveriges kyrkor. Närke I. 318 ÖREBRO HÄRAD Fig. 27 1. Ljuskrona, silver, karolinsk tid. Svenskt(?) arbete c. 1720. Foto N. Åzelius 1935. Kronleuchter, Silber. Louis XIV. Schwedische (?) Arbeit um 1720. Silverchandelier. Louis XTV. Swedish(?), a bout 1720. PREDIKSTOL TIMGLAS BÄNK­ INREDNING uppsats, inköpt i Stockholm 1726 och 1764 ersatt av den nuv. 1727 erhöll >>Conter­ feijaren i Stockholm hr David von Cöln» betalning för >>Schillerieb och s. å. betalades målaren Neubauer i Nora »för det han målade altartaflau prädijkstolen och disken». I INV. 1773 upptages >>En gl. altartafia öfwer dörren». Kolonnerna stodo enl. INV. 1830 på ömse sidor altaret. H 189. - Sluten altarring från 1764, målad som altaruppsatsen. Predikstol (fig. 265), skänkt 1764 av lagman Anrep. Å korgens fyllningar snidade och förgyllda tros- och pinoemblem. Målning från 1899. Uppgång till predikstolen från sakristian. - Enl. TILAS skänkte fru Dorotea von Tisenhaus·en, g. m. Reinhold Anrep, 1635 en predikstol. Möjligen var det denna som ommålades 1727 (jfr ovan). - Ett å predikstolen placerat timglas å mässingsståndare med vidfäst, tvåpipig ljusarm finnes första gången upptaget i INV. 1773. H 57. Ett glas saknas. De nuv., öppna bänkarna tillkomma 1899. Tidigare sluten bänkinredning, 1766 målad >>med grön marmor och gula lister i likhet med Predikstol och altartafla>>. Dessa äldre >> 17 rymliga bänkar på h war sidan>> hade förfärdigats 1763- 64. GRÄVE KYRKA 319 Fig. 272. Ljuskrona, silver. Rokoko. Tro!. svenskt arbete, 1700-ts m. Foto N. Åzelius 1935. Kronleuchter, Silber, Rokoko. WahrscheinSilver chandelier. Rococo. Probably Swedish !ich schwedische Arbeit. Mitte des 18. J ahrwork, middle of the 18th cent. hunderts . Läktare i långhusets v. del, uppförd 1934, då även den å läktaren stående orgeln anskaffades. Ett par nummertavlor av trä, i form av vitmålad sol med förgyllda strålar. D 79. Efter 1773. - Rester av en rektangulär nummertavla, dat. 1757. H 76, urspr. B 46. Dopfunt, kalksten, skänkt 1930 till minne av kyrkvärden Anders Persson och h. h. Kristina. H 101. - Dopskål, rund tennterrin med lock. Oläsbara stplr. H 18,5. D 19. Före 1773. Kalk (fig. 270), förgyllt silver. Inga stplr. Fot och nod ornerade med rankmönster i graverat och genombrutet arbete. Medeltida? Stor cuppa, 1700-t.? H 21, 8, fotens B 12,8. - Paten, förgyllt silver. Inga stplr. D 14. - Oblatask, silver, invänd. förgylld. Rund. Enl. stplr. tillv. 1828 av Carl Fredrik Hedin i Örebro. Skänkt av >>fru Liljeström>>1 . D 9,6. - En i INV. 1773 och 1830 upptagen oblatask med drivet arbete 1 Tro!. friherrinnan H. C. Ollonberg, f. Danckwardt-Lilljeström. LÄKTAR E ORGEL NU:Ml\fER­ TAVLOR DOPFUNT NATTVARDS· KÄRL 320 ÖREBRO HÄRAD BELYSNINGS­ REDSKAP TEXTILIER finnes ej mer i behåll. - Sockenbudstyg, kalk och paten av silver, oblatask av svarvat trä. Å patenen graverat: 1-H-S - 1682. Kalkens H 10. Patenens D 7,5. Oblataskens H 3, 6. 1712 betalas 15:8 daler kopparmynt för en ny sockenbudskalk, möjligen densamma som ovannämnda. Ljuskronor: l) (Fig. 271), försilvrad brons, för 6 ljus. Dekor i Louis XIV. Svenskt arbete efter fransk förebild\ 1720-t.? H 32, B 38. - 2) (Fig. 272), silver(?), för 6 ljus. Dekor i rokoko. Trol. svenskt arbete från 1700-ts m. 2 H 70, B 78. Ingen av de båda kronorna fini_les upptagen i INV. 1773. Den ena - ovisst vilken - skär k­ tes 1826 av friherrinnan Hedvig Catharina Ollonberg, f. Danckwardt-Lilljeström. ­ 3) Malm, för 12 ljus. Barocktyp. Enl. inskr. skänkt 1757 av Olof Gravander och h. h. Brita Elgström. H 52. - 4) Delvis försilvrad mässing, för 24 ljus. H c. 105. 1800-ts s. h. - 5) Mässing, skänkt 1904 till minne av bankdirektören Anders Wibelius. H 108. ---'- 6) (Fig. 273), trä, snidad, krederad och polykromerad. Konserverad och kom­ pletterad 1934. H 78, B 75. Bondskt arbete från 1600-ts s. h. - Ljus plåtar: l) 5 st., försilvrad mässing. Driven, punsad och graverad barockdekor. H 31. C. 1700. -­ 2) 2 st., mässing. Driven dekor. H 55. 1700-t. -Ljusarmar: l) Mässing. Barocktyp. L 39. - 2) 2 st., mässing. L 30. Före 1773. - 3) Smidesjärn, för 2 ljus. Mitten av 1600-t. En liknande i Kils kyrka (se fig. 253). - Ljusstakar: l) Malm, för 3 ljus. Inskr.: SEDAN MAGISTER GUSTAF Z. TISELIUS l ARBETET I 42 113 ÅR I GREFVE l LEM­ NADE HAN DENNA OCH GECK l KYRKOHERDE TILL GÖTLUNDA l 18.15. H 45. 2) 4 st., tenn. Dat. 1829, till v. av G. W. Lindberg i Örebro. H 22, 5. - 3) 2 st., tenn. Obe­ liskformade. Enl. stplr tillv. av Petter Höijer i Örebro. H 26. Antependier: l) Vitt siden med broderier i silvertråd, silke och paljetter. Bro­ derad inskr.: HEDVIG CATHARINA OLLONBERG FÖDD DANCKWARDT-LILLJESTRÖM 1814. L 256. - 2) Röd sammet med silvergaloner. L 302. 1800-t. - Bokdyna, mönstrad guld- och silverbrokad. B 49. Enl. INV. 1773 >>skänkt från Åkerby». - Mässhakar. l) Svart sammet med silvergaloner. L 122. Inköpt 1795. - 2) Röd brokad och ljus­ blå sammet. Libraria 1929. - Dopdräkt, påse och mössa, grått siden med brode­ rier och spetsar. L 95. Mössans B 18. Skänkt 1815 av frih:an Ollonberg. - Av kyr­ kans många numera förkomna textilier må nämnas: >>En mässhake med Silfver Ga­ loner å bröstet och på Ryggen, redan försliten och obrukbar, En mässhake, l d:o oduglig, ett altarkläde med SilfverGaloner och stallmästaren Anreps namn, Et dito med guldränder och guldspetsar, Et dito hwit, Et dito rödt, et d:o swart, Et hand­ kläde med röda ränder nyl. skänkt, Band till mässekläden>> (INV. 1773). 1815 skänkte frih:an Ollonberg en kalkduk »af hvitt sidentyg med guldspets och broderi>>. - I koret två moderna flossamattor, vävda 1934 och 1939 av Örebro läns hemslöjd. ­ Håvar, 2 st., från tiden före 1773. L 157, resp. 188. Den ena har pungen klädd med 1 Jfr Sv. K., Uppland, bd IV, s. 97, samt S. WALLIN, Ljuskronan från Östra Ryds kyrka, Fata­ buren 1921, s. 160 o. f. 2 En liknande ljuskrona finnes i o:shammars !ca, Sundbo hd, Närke. GRÅVEKYRKA 321 Fig. 273. Ljuskrona, snidat och polykromerat trä. 1600-ts si. Foto N. Åzelius 1935. Kronleuchter, geschnitztes und polychromes Holz. Ende des 17. Jahrhunderts. Chandelier, earved and painted wood. End of the 17th century. röd, den andra med svart sammet, båda med silvergaloner samt med skaft med för­ silvrade beslag. Håvgången upphörde 1869. Av kyrkans båda klockor bär lillklockan (fig. 274) följande inskr.: VERBUM. noMINI . MANET. IN. JETERNUM. BORCHARD. GELGETHER. ME. FECIT. ANNO. 1590. Över och under inskr.-bårder med tätt sittande bladprydda spetsar. H 80, D 67. ~ Stor~ klockan är enl. inskr. >>Efter 188 års tienstetid>> omgjuten 1805 av Olof Kiulanders änka i Örebro. Klockan var alltså urspr. gjuten 1617. H 102. E pi ta f i u m (fig. 275) över lagmannen Aleph Herman Arrrep, f. 1707, d. 1764. Enl. inskr. upprest av änkan, fru Catharina Adelheim. De skulpterade partierna av god konstnärlig kvalitet. Ommålat i ljusbrun färg med förgyllda sniderier och listverk. Korets s. vägg. 21 *. Sveriges kyrkor. Närke l. KLocKoR GRAV­ MINNEN 322 ÖREBRO HÄRAD •CELGE:THER•MErE:•ClT•XNNO• ll90•VERBVM• DOMINI•M?tNET•IN iETERNVM • BOR.CH?tRD • Fig. 274. Klocka. Sektion samt inskr., en!. vilken klockan gjutits 1590 av Borchard Gelgether, d. v. s. gelb gjutaren B. Under inskr. d etalj av bård med biadornamen t. Glocke . Schnitt und Inschrift, nach welcher die Gloeke von einem Gelbgiesser Namens Borchard gegossen worden ist, 1590. Unter der Inschrift Detail der Borte mit Blattverzierung. Bell. Sec tion a nd inscription; according to the latter i t was east in 1590 by Borchard the brass­ founder. Ben eath the inscription d etail of foliated ·frieze. >>En gammal brudstol > och en >>wäl beslagen kista>>, båda upptagna i INV. 1773, öv~~~~E:EN- finnas ej längre i behåll (kistan såldes 1778).- Två par vapen - Anrep (2 st.) och Adelheim (2 st.) - av snidat och polykromerat trä ha trol. haft sin urspr. plats å altaruppsatsen, resp. predikstolen, som 1764 skänktes av lagman Anrep och h. h., f. Adelheim (jfr ovan). H 62, resp. 42. - L j ussläckare, smitt järn; på träskaft. L 137. MÖBLE R o . SAMMANFATTNING I. Kyrka, byggd av kalksten, bestående av rektangulärt långhus med torn i v. och i ö. lägre och smalare kor, trol. rakslutet. I tornet en mot långhuset öppen· loge med altaranordning. Ljudgluggar med balusterformade kolonnetter. Öppen takresning i långhuset. 1100-ts s. h. Vid okänd tidpunkt uppföras på n. sidan en sakristia och på s. sidan ett vapenhus. Klocka 1590. II. Vid en ombyggnad 1762- 64 rives hela den äldre kyrkan med undantag av tornet och lång­ husets v.-gavel. Nytt långhus med tresidigt avslutat korparti samt sakristia uppföras. Nyinredning. Epitafium över lagman Aleph Anrep, d. 1764. Ljuskronor i Louis XIV och rokoko. Invändiga repa­ rationer bl. a. 1899 och 1934. GRÄVE KYRKA 323 Fi g. 27!). Ep itafium över lagm a nn en Alep h H erm an Anrep, d. 1764. Snid at, m ålat och förgyllt trä. Foto N . Åzelius 1935 . E pita ph des Landric hters Alepil Herman Anrep, 176< 1. Geschnitztes, gem a lles un d v ergoldeles Holz. E pita ph for th e dis trict judge Al epil H erma n A nrcp, d. 176< 1. Carved, pa inled a nd g ilt w ood . 324 ÖREBRO HÄRAD ZUSAMIVIENFASSUNG I. Kalksteinkirche, aus rechteckigem Langhaus mit 'Vestturm und niedrigerem, schmäleren, verm utiich gerade abgeschlossenen Chor im Osten bestehend. Im Turm eine gegen das Langhaus geöff nete Loge mit Altaranlage. Schaii-Lucken mit balusterförrnigen Kolonnetten. Offener Dach­ stuh l im Lan gh au s. Zweite Hälfte des 12. Jahrhunderts. Zu unbekanntem Zeitpunk t wird an der Nor dseite eine Sakristei und an der Sudseite eine Vorhalle errichtet. Gloeke von 1590. I I. Bei einem Umbau wird 1762- 64 die ganze ältere Kirche mit Ausnahme des Turmes und d es westlichen Langhausgiebels abgerissen. Ein neues Langhaus mit dreiseitig ab geschlossenem Chor sow i e mit Sakristei wird errichtet. Neueinrichtung. Epitaph fiir den Landrichter Aleph Am·ep, gest. 1764. Louis XIV- und Rokoko Kronleuchter. Innere Reparaturen u. a . 1899 und 1934. SUMMARY I. The original church was of limestone, a nd it was built during the latter part of the 12th century. It consisted of a rectangular nave, a lower and narrower chancel, probably rectangular, and a tower to the west. The first floor of this tower was used as a kind of private chapel. (Fig. 266 c.) . The apertures in the belfi·y h ad central columns. (Fig. 269). Rafters in the nave were exposed. At some unknown date, a vestry was erect ed to the north a nd a porch to t he south. Bell: 1590. IL During rebuilding in 1762-4, almost the whole of the early building was p ulled down, all that was spared being the tower a nd the west wall of the nave. A new nave with a three-sided east wall and ·a vestry were erected. New fittings of various kinds were put in. Monument to Aleph Anrep, the district judge, d . 1764. Lo uis XIV and rococo chandelier s. Interior repairs carried out in 1899 a nd 1934. AXBERGS KYRKA 325 ~ .. Fig. 276. Exteriör från n. Efter teckning av Tilas 1761. K. B. Ausseres, von N gesehen. Nach einer Zeichnung von Tilas 1761. Exterior from N. After a drawii1g 1761. AXBERGS KYRKA NÄRKE. ÖREBRO LÄN. ÖREBRO HÄRAD. STRÄNGNÄS STIFT. GLANSHAMMARS KONTRAKT. TRYCKTA KÄLLOR: DIPL. SUEC., nr 1947. - STYF FE, s. 245. - JoHANSSON, S. 109. - THAM, s. 79. - SöDERBERGS MATR., s. 88. - SöDERBERGS BESKR., s. 85. - HoFBERG, MEDD. vnr, s. 53. ­ PRÄSTMÖTESHANDL. 1866, 1910, 1917, 1942. - HAGSTRÖM, IV, s. 289. - LEWENHAUPT, s. 29. - S.-H. . LARSSON, Axbergs socken och dess minnen, Örebro 1923, s. 20 o. f. - SAXON, s. 447 o. f. - SvE­ RIGE, S. 29. - LUNDBERG-WALDEN, s. 54. - LUNDBERG, S. 384, 387. HANDSKR. KÄLLOH OCH AVB.-SAML.: K. B.: TILAS, s. 117.- A. T. A.: ADBLIGA GRAFVAR.­ BERCH. - JNV. 1830. - BERGSTEDT, S. 29. - HOFBERGS RESEB. - Div. hand!., ritn. OCh fotos. - ­ B. ST.: Div. hand!., ritn. och fotos. - U. U. B.: PALMSKIÖLD, s. 247. - Topogr. planschsaml., Närke A, nr 44331- 332. - ö. L. M.: Div. tidningsurklipp och fotos. K YRKANS ARKIVALIER: RÄK. från 1702. - ST.-PROT. 1743- 1863. - KST.-PROT. från 1863. ­ VIS. -PROT. 1763, 1773, 1781. - INv.-FÖRT. från 1710. - Div. hand!. och ritn. FÖRSAMLINGSHISTORIA »Axabergh•> omtalas första gången 1314 och synes då ha bildat eget pastorat. Senare under 1300-t. eller i b. av 1400-t. för enades Hovsta med Axberg. Pastoratet tillhör Glanshammars kontrakt. Ang. Dylta kapellförsamling se nedan s. 347. 326 ÖREBRO HÄRAD KYRKOGÅRDEN Kyrkogården (fig. 277) omfattar en äldre del kring kyrkan samt ö. härom ett 1912- 14 anlagt, terrasserat område. - Den på 1750-t. omlagda grå­ stensmuren kring den gamla kyrkogården torvtäcktes 1792; den var tidigare rappad och hade tjärat bräd­ tak. Dess ö. del raserades 1912. Av de stigluckor, som funnits i ö., v. och n. återstår den sistnämnda, n'R.k:OHlR. DENS rAD fig. 278. Den är murad av tegel och vitputsad samt O /0 20 JO AD JO 60 10M. har sedan 1910 svartmålat plåttak, dessförinnan tak Fig. 277. situationsplan. Skala 1:3000. av tjärad spån. I takflöjeln (fig. 279) är utstansat L!'-geplan. Plan of site. I H S - S O S -- 1669. Denna stiglucka >mpmurades å nyo>> 1744; stigluckorna åt v. och ö. uppfördes 1750-51, resp. 1753 samt raserades trol. 1793. D. å. uppfördes i s. och ö. murade och vitputsade, med svartmålade plåt­ huvar täckta grindpelare, vilka alltjämt kv;arstå. I n. muren invid stigluckan upptogs 1888 en ingång, och ytterligare en ingång från n. finnes i den nya muren. De nu i bruk varande ingångarna - två i n. och en i s., den sistnämnda ledande till präst­ gården - ha smidda järngrindar. - Kyrkogården är bevuxen med lövträd; av kyrko­ herden verkställd plantering omtalas 1764. I gamla kyrkogårdens s.-v. hörn finnes en kvadratisk, terrasserad gravplats med gravsten över kyrkoherden Pehr Westerberg (jfr nedan s. 344). Även i n.-ö. hörnet finnes en likartad terrassering, vartill leder en trappa.! ~o s KYRKOBYGGNADEN HUVUD­ DELAR E XTERIÖR Till kyrkans på 1760-t. uppförda huvudparti, som omfattar rektangulärt lång­ hus med tresidigt avslutat kor, ansluter sig i v. ett medeltida torn och i ö. en från koret utbyggd sakris tia (fig. 280 och 281). Den sistnämnda ävensom tvenne i hörnen mellan torn och långhus befintliga trapptorn med rundade hörn äro samtidiga med huvudpartiet. - Materialet är kluven gråsten i huvudpartiets nedre del, kalksten i hela tornet och i de övre delarna av huvudpartiets murar samt tegel i trapptornen, i valven och deras bärande delar samt i muröppningarnas omfattningar. Sockel saknas. - Yttermurarna äro spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar. - De tidigare rektangulära fönstren erhöllo 1861 sin nuv. rund­ bågiga form. - Tilllånghuset finnas rundbågiga ingångar genom tornet. En ingång En!. traditionen skulle platsen ha varit avsedd för självspillingar, vilkas stoft ej fingo föras in den vanliga vägen utan över muren. En ännu ihågkommen kyrkvaktare, som ej ville låta »vigt» grus forslas bort från kyrkogården, uppges ha på denna plats hopat grus och jord från grävnin g­ arna samt skräp, varigenom upphöjningen bildats. (Meddelat av hyrkoh. J. A. LuNDHOLM. ) 1 AXBERGSKYRKA 327 L: O ----'-'---....L::----L:....---'-'-----'5M. Fig. 278. Stiglucka. Skala 1 : 100. Kirchhofpforte. Lychgate. Fig. 279.' Väderflöj el, dat. 1669, å stigluckan. Wetterfallne der Kirchhofpforte, datiert 1669. Weather-vane,dated 1669. 328 ÖREBRO HÄRAD Fig. 280. Exteriör från n.ö. Foto G. Roblen 1944. Åusseres, von NO geschen. Ext erior from N.E. INTERIÖR YTTERTAK TORNET från n. sidan igenmurades 1861 och en från s. sidan ändrades 1937 till fönster. Till koret en ingång genom sakristian. Fig. 283 visar kyrkans interiör efter 1937 års inre restaurering. - I mittgängen och koret golv av kalksten, vari inlagts några äldre gravstenar. Innanför altar­ ringen och under bänkarna trägolv från 1904- 05. 1765 lades >>choret med huggen telgsten och alla bänkegälfwen af T elgstem. - De numera helt vitputsade i n n e r­ väggarna voro 1904-37 dekorerade med rankornament och inskrifter. Den mu­ rade väggen mellan kor och sakristia härrör från 1937; tidigare bildade altaranord­ ningen en skärm mellan dessa lokaler (jfr fig. 286). De frän murade väggpelare utgående valv e n slogos 1763. Länghuset täckes av två kryssvalv, koret av ett sexdelat kappvalv, vilande på sköldbägar, vilka vid fönst­ rens förstorande 1861 något deformerades å korets b åda sneda väggar. Huvudpartiet täckes av ett brutet, i ö. avvalmat sadeltak av svartmålad plåt, lagt 1895. Trapptornen ligga under gemensamt tak med långhuset. Kyrkan hade förut ett spånklätt säteritak, lagt 1763. Profilerad taklist i puts. Tornet har å alla fyra sidor två mindre indragningar i muren, täckta med svart­ AXBERGS KYRKA målad plåt: den övre vid ljudgluggarnas nedre kant, 'den undre vid halva tornhöjden. - Ingång i v. med murad, rusticerad omfattning från 1763. Bottenvå­ ningen utgör vapenhus. Den täckes av ett klostervalv, vilande direkt på murarna. I dess mitt hål för klock­ sträng. Golv av plansten och gravstenar. Den nuv. öppningen till långhuset är icke urspr. Den äldre for­ men kan från långhuset iakttagas genom putsen. Den har varit mycket bred, c. 360 cm, och den trol. rundbågiga bågen har, utan särskilt båganfang, ansatts på 28 cm:s höjd över nuv. golvplan. Öppningen har haft omfatt­ ning av kalksten. Dess bredd minskades, trol. 1763, med c. 87 cm å båda sidor. - Till tornets övre delar kommer man genom s. trapptornet. I våningen en trappa upp är i sen tid upptaget ett stort, rundbågigt fönster. Ett urs pr. romanskt fönster finnes bevarat ungefär mitt på s. muren c. 280 cm från golvet. Bågen är konstrue­ rad med flera på kant ställda stenar, av vilka slutstenen har nedre hörnen avfasade (fig. 284). Ingen skråning förekommer. Fönstret är utåt igenmurat med tegel. Tornets övre delar äro,- med begagnande av den urspr. huggna kalkstenen, helt ombyggda på 1760-t. - Tor­ net täckes av en pyramidformig huv med nedtill något utsvängd kant. Den tidigare spånklädda huven belades 1910 med svartmålad plåt. 1702 omtalas resning av en spånklädd tornspira. sakristian har trägolv, putsade väggar och plant trätak med profilerad stucklist. Ovanför taket ett kryss­ valv från 1763. Före 1861 var detta valv synligt från kyrkan; ett rundfönster i ö. upplyste övre avdelningen. 1905 igenmurades fönstret och avskärmningen mellan Fig. 281. Plan. kor och sakristia uppfördes. Yttertaket är ett brutet, Grundriss. avvalmat sadeltak. Ett varmluftssystem ersattes 1937 med elektrisk uppvärmning. 329 SAKRISTIAN Skala 1 : 300. Plan. UPP­ VÄRMNING BYGGNADSHISTORIA Tornet utgör till sina nedre delar den enda återstoden av den medeltida kyrkan i Axberg. Av denna finnes dock alltför litet bevarat att tjäna som hållpunkter för en någorlunda säker datering. Tornmurarna äro anmärkningsvärt tunna. Material och MEDELTIDs­ KYRKAN 330 ÖREBRO HÄRAD Fig. 282. Längdsektion samt tvärsektion mot v . genom långhuset. Skala 1 : 300. Längsschnitt und Querschnitt gegen durch das Langschiff. W Longitudinal seetian and transverse seetian through the nave facing W. murningsteknik tala för ungefärlig samtidighet med övriga medeltida kyrktorn i hä­ radet. Med sina bägge horisontala list,er erinrar tornet i Axberg (n. b. om man vågar antaga, att ombyggnaden konserverat den yttre murkroppens former, vilket förefaller rimligt) närmast om det i Gräve (jfr s. 311 o. f,), däremot mindre om Hovstatornet med dess smäckra resning. I analogi med Grävetornet kan tornet - liksom också den trol. äldsta kyrkan - i Axberg sålunda möjligen dateras tillllOO-ts s. h. En teckning av MAN­ AXBERGS KYRKA 331 Fig. 283. Interiör mot ö. Foto G. Roblen 1944. Inneres gegen O. gesehen. Interior facing E . DELGREN visar en smidesbeslagen dörr av samma typ som dörrarna i Mosjö, Knista m. fl.l Av det urspr. långhuset finnes intet bevarat. TrLAS lämnar om den äldre kyrkan följande uppgifter: >>Kyrckan med Tornmur af den grå Nerikes Hällestenskalken helt {)Ch hållet upmurad, har warit både liten gammal och gräseliga förfallen. I förra seculo är hon på den norra sidan worden litet utförd, som wäl giorde henne någre få alnar bredare, men derjemte sned, och som tillbyggnaden blifwit illa grundad, så har det snarare hulpit til, at den gamla byggnaden så förfallit och remnat, det man på slutet nästan aldrig såg sig säker at wara derinne.>> Det är trol. samma tillbyggnad som PALMSKIÖLD avser: >>H. Cliticher2 , som warit ägare till Axbergshammars säterij der uti Sochnen, har mycket kåstat på Kyrckian sampt uttagit en half wägg och den ut­ 1 2 Jfr s. 198 och fig. 162 ävensom s. 164, not 1. Brukspatronen Henrik Cletscher, 1672 adlad Cletzer. 332 ÖREBRO HÄRAD LJm5 + .5 Z 1 O [_L__j__j___!__L_ _ 5 _ _ ,-QLJm -'----- Fig. 284. Rom a nskt tornfönster. Romanisclies Turmfenster. Romanesque window in the tower. byggt såsom en korsskyrckia, derest han hafwer sin graf f». Enl. AD ELI GA GRAFVAR byggdes detta gravkor 1686. Enl. LEWENHAUPT, som stöder sig på INV. 1830, skulle kyrkan vid detta tillfälle ha i sin helhet ombyggts till korskyrka. Om så varit fallet, skulle säkerligen kyrkans arkivalier eller TrLAS haft något att meddela härom. Grav­ koret besiktigades bl. a. 1716 med anledning av >>en rämna emellan Sacrestigan och Axbärgshammars graftaak». Härav framgår att en sakristia funnits på n. sidan. 17 60-TALETs En länge påtänkt ombyggnad kom till utförande på 1760-t. 1760 b eslöts, att >>Kyrko­ ~~;YsGE~NA~~ tornet, som til någon del är förfallit, dock kan blifwa stående, när kyrkan korner at FÖRÄNDombyggas>>. S. å. antogs ett av murmästaren Johan (Jan) Berg1 från Arboga uppgjort RINGAR förslag till ombyggnad. Vid detta tillfälle >>yttrade några af menigheten at de wille hafwa Pelare i Kyrkan dels för en zirat, dels för hwalfwens upphållande>>, vartill au­ ditör Molitor på Axbergshammar genmälde, >>att det för ingen del wore någon zirat utan et kostsamt sätt att förställa kyrkan igenom>>: Alla fönster skulle förses med karmar av trä >>som nu merendels brukas>>. Ombyggnaden drog en kostnad av 8 000 daler kopparmynt. Efter densamma framstod kyrkan - bortsett från successiva för­ ändringar av interiören, varigenom 1700-talsprägeln tämligen utplånats i sitt nuv. skick. Restaureringar, företrädesvis avseende interiören, ha ägt rum 1861, då ny altar­ 1 Känd bl. a. från Örebro slotts ombyggnad på 1760-t. En ritn. (fig. 285) till torn med huv har be­ varats i B. ST. Huruvida densamma utarbetats av Berg eller på annat sätt tillförts ö. I. Ä., må läm­ nas osagt. AXBERGS KYRKA 333 anordning och nya fönster tillkommo, l 904- 05 och senast l 937. Ett av lektor Val­ frid Karlsson l 901 uppgjort restaureringsförslag, enligt vilket koret skulle flyttas in i sakristian samt ny sakristia jämte arkivrum byggas, blev icke antaget. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Över ett altare av trä, målat ljust grågrönt, en altartavla (fig. 287), o. p. d. inom ALTARE, NUV. OCH snidad och förgylld träram med överstycke. Målningen, som framställer Nattvarden, ÄLDRE ALtorde vara utförd efter trol. italiensk förebild. 1 H 288, B 185. Skänkt 1790 av TARPRYD­ NADEH lagman Samuel Stierncreutz å Axbergshammar och h. h. Anna Elisabeth Arvicander. Altartavlan satt 1861- 1937 i en skärmartad uppbyggnad (fig. 286), som avskiljde koret från sakristian. - En äldre a ltaruppsa ts (fig. 288), o. p. d. inom skulpterad och målad ram med över- och understycken, skänktes 1686 av brukspatron Henrik Cletzer; dennes och h. h:s - von der Reiff - vapen äro placerade i understycket. Målningen framställer Kristus på korset. Ramen är målad i rödbrun marmorering, de snidade partierna i brungrönt, vitt och grönt. H 280, B 177. Uppsatsen flyttades 1790 in i sakristian och 1887 till sin nuv. plats i vapenhuset. - I INV. 1830 upptages: ~>På altarbordet ett stuccaturarbete af träd, på sidorna 2:ne Barnfigurer och öfverst en örn med utsträckta vingar, starkt förgyldt». Härmed avses säkerligen den å fig. 289 avbildade, krederade och förgyllda träsk u l pturen, ett gott arbete i karolinsk barock. (Örnen finnes ej i behåll.) L 95, H 41. Dess placering å altarbordet måste ha varit sekundär; möjligen har skulpturen utgjort krön till en herrskapsbänk eller kanske snarare till det skrank, som trol. avskiljde det av Cletzer 1686 uppförda gravkoret (jfr ovan s. 331) från kyrkan. - I INV. 1830 upptagas vidare: ~>Gamla Bilder: 2:ne st. af träd, troligen båda föreställande Christus med korset och segerfanan; en å hvar­ dera sidan ofvan altaretanan på Sacristi-hvalfvet». Bilderna, som funnos i behåll ännu 1898, äro nu förkomna. - Den slutna al tarringe n är målad gulgrön med förgyllda lister. Predikstolen (fig. 290) med dess ljudtak är målad i rödbrun marmorering; list- PREDIKsToL verk och ornament i rött, grönt, vitt och ockra. I korgens fyllningar· målade bilder av Paulus och de fyra evangelisterna. Enkelt arbete från m. av 1600-t. Predikstolen var l 904- 37 fristående i korets n. del. l 937 återuppsattes ljudtaket och framtogs den urspr. bemålningen. - Ett timglas på snidad och förgylld ståndare av trä är TIMGLAs trol. identiskt med det timglas, som 1710 skänktes av brukspatronert Albrecht Meijer på Axbergshammar. H 48. - En träsku lptur, H 40, framställande Kristus med TRÄsKuLPTUR världsgloben, trampande på ormen, har trol. haft sin urspr. plats i en nisch till en predikstol eller altaruppsats. 1600-t. 1 •Hon är gjord i Stockholm », en!. HoFBERG av Pehr Hörberg, en attribuering som Hörbergkän­ naren, fil. dr BENGT CNATTINGIUS, icke kunnat godtaga. 22. Sveriges kyrkor. Närke I. 334 ÖREBRO H ÄRA D '" E ntwu rf zu dem U m bau des Turmes 1765. BÄNKINHED­ NINO •" l +-- -t-- , ,- ~C' ' "- ' '"" / F ig. 285 . Ritning till ombyggnad av tornet 1765. E fter original i B. St. Proposal for the rebuilding of the tower 1 i65. LÄl~TARE ORGEL Bänkinr e dning frå n 1904, 1937 ommålad i ljust grågrön färg. Förutvarande bänkinredning hade slutna kvarter; herrskapsbänk vid korets s. vägg. Å läkta ren slutna bänkar från 1763. Läktaren i lå nghusets v. del är uppförd 1763. Bröstningen, vars fyllningar äro desamma som de äldre bänkkvarterens, är sedan l 937 målad i samma färg som bän­ kar m. m. De träpelare, som bära läktaren, voro urspr . balust erformade. - Orgeln byggdes 1867 av E. A. Setterquist i Örebro. Ombyggd 1937. - ) >Et wackert Positive af sju stämmon skänktes 1763 av kyrkoherde Gustaf Flodinus. Det blev redan 1772 utbytt mot en av orgelbyggaren Jonas Ekengren i Stockholm förfärdi gad orgel. AXBERGS KYRKA 335 ' f r..L' p /ft:..-~ ... {/ ( . ,.,..,., .1!. <'..?··· ..-ry / (· f. J t ( , r- ( "( t :'"" Fig. 286. Ritning till altararran gem an g 1861. Efter original i B. St. E ntwurf zu einem Alta ra rrangem ent , 1861. Proj ect for altar arrangem ent 1861. Två nummertavlor av förgyllt trä i form av strålande sol. D 75. 1700-t. D o pfu n t, kalksten, fragmentarisk: hel fot, fyra fragment av ett balusterformat skaft, fem av en åttkantig, karnisprofilerad cuppa med inskr,: L683 : LÅTE l BARNEN KO . . . l TIL MIGH OC FÖ j- . .. NER T l HEM ICKE. Enl. INV. 1710 skänkt av brukspatron Cletzer. - Dopfunt,. trä, målad i blått och guld; av samma utseende som den fig. 311 avbildade funten i Hovsta !ca. H 93, 5. Förfärdigad på 1790-t. av klockaren Gill­ NUMM E R­ TAVLOR DOPFUNTAR. 336 ÖREBRO H ÄRA D Fig. 287. Altartavla, Nattvarden, olj emålnin g av okänd m äs tare. 1700-t.? Foto G. Rohl en 1944. Alta rbild , das Abcndmahl, Ölgemälde eines unbeka nnte n Mc istcrs. 18. Jahrhundert? Al tar-p icce, the Last Supper, oil p a intin g by unknown mas te r. 18th cenlury? AXBERGS KYRKA 337 Fig. 288. Äldre altaruppsats, skänkt 1686 av brukspatron Henrik Cletzer. Foto G. Roblen 1944. Alterer Altaraufsatz, geschenkt von dem Hlittenherrn Henrik Cletzer, 1686. Retable, given to the church 1686 by Henrik Cletzer (manufacturer). 22*. Sveriges kyrkor. Närke l. 338 ÖREBRO HÄRAD Fig. 289. Krön till gravkorsskrank, herrskapsbänk eller dyl. 1600-ts si. Foto L.-G. Kindström. Krönung einer Grabkapellenschranke, einer herrschartlichen Bank oder dergl. Ende des 17. J a hrhunderts. Crest for chapel screen, pew or stall. End of the 17th century. berg i Hovsta. - >>Nordvest om kyrkan, ett par hundra. alnar, i en skogsbacke ligger foten till kyrkans gamla dopfunt, sönderslagen och utan alla siraten> (HoFBERG). Denna återstod av en trol. medeltida dopfunt har ej kunnat återfinnas. DOPSKÅL Dopskål (fig. 291), silver. Enl. inskr. och stplr tillv. 1796 av Stephan Halling i Örebro. H 16,5. - >>Stopet och lilla dopskålen>> bortbyttes 1760 mot en större skål. NATTVA RDs­ Kalk och p a ten, förgyllt silver. Kalken med inskr.: JOHANN BENGTssoN - JDNAS KÄRL GADDELIUS 1 . ÖREBROENSIS. PASTOR . AXBERG. 1671 OCh stplr, bl. a. Örebro Vpn OCh X (= 1780). H 24. Lagad 1722, delvis omgjord 1780. Patenens D 14,7. - Oblatask, silver, delvis förgylld. Enl. inskr. skänkt 1724 av prosten Paul Ernest och h. h. Anna Jernman. L 12. - Vinkanna (fig. 292), silver, delvis förgylld. Å locket infälld me­ daljong med Karl XI:s bröstbild och omskriften REX CAROLUS- QVEM DAT SERVABIT HONOREM 1675. Jnskr. å livet: BASTIAN GEIJER 2 CHRISTINA BARKHUSEN l TESTAMEN­ TERAT TILL AXEBERGS KYRKIA l ANNO 1701. Stpl: S:t Erik? H 18,8. Renoverad 1717 av Johan Dragman i Arboga. - Sockenbudstyg, delvis förgyllt silver. Av samma typ som det i Hovsta (jfr s. 363) . Enl. stplr å kalken tillv. 1773 av P ehr Söderbom i Örebro. Kalkens H 19. Patenens D 8. I läderfodral, inköpt 1816. - 1710 upptages »en liten Silfwerkalk med pateen samt och silfwerask till oblaten wid sockenbud>>. Kalken lagades och förgylldes 1727 av Lars Beckman d. ä. i Örebro. BRUDKRONA Brudkrona, förgyllt silver. Fem spetsar med filigransrosetter; spetsarnas form återfinnes i en grupp brudkronor från 1600-t. 3 D 8, 9. 1805 betalades 19 riksdaler >>för Brudkronan och dess förgyllning>>. P Y XI DER Två delar till trol. två olika pyxider (fig. 293) av förgylld koppar finnas dep. i ö. L. M. l) N ederdel av pyxis med krabb-ornerad, fyrsidig fot, å sidorna dekorerad med stiliserade bladslingor mot skrafferad botten. Fotens runda botten är löstagbar; 1 Kyrkoherde i Axberg 1669- 76. Bergmästare och inspektor över Dylta svavelbruk; jfr nedan s. 344 . • G. UPMARK i STRÄNGNÄSSTUDIER, II, s. 178. 2 AXBERGSK YRKA 339 F ig. 290. Pred iks tol. 1600-ts m. Foto G. Ro hl en 1944. K a nzel. Mitlc d es 17. Jnh rhundcrts. Pu lpi t, middl e of th e 17th cen tury . 340 ÖREBRO HÄRAD Fig. 291. Dopskål, tillv. 1796 av stephan Halling i Örebro. Foto G. Rohh\n 1944. Taufsch a le, von ste­ phan H a lling in Öre­ bro, 1796. Christening bowl, m a de by stephan Halling of Örebro 1796. Fig. 292. Vinkanna, skänkt 1701 av berg­ mästaren Bastian Geijer och h. h. Kristina Barckhusen. Foto G. Rohlen 1944. Kommunionskanne, geschenkt 1701 von d em Bergmeister Bastia n Geijer und seiner Gattin Kristina Barckhusen. Wine flagon, presented 1701 by bergmaster Bas­ tia n Geij er a nd his wife Kristina Barckhusen. möjligen har foten använts som relikgömma. Det fyrsidiga skaftet har kubiskt mel­ lanstycke med hörntoureller och fyra runda knappar med ingraverade minuskler: a . o . r . h. Skaftets övre del är genombruten med fyrkantiga >>fönster» samt krönt av en övre våning med hörntoureller. De genombrutna och krenelerade sidorna äro graverade med fyrpassbård. En av den övre ringens hörntoureller saknas. H 27. 1400-t. 2) Överdel av pyxis, i form av tornliknande uppbyggnad i tre avsatser, den nedersta sexsidig, de två övre fyrsidiga. Prydd med arkitektoniska detaljer såsom strävor med små sadeltak, å vilka spån (ej spetsade nedtill) äro graverade, trapp­ gavlar, vimperger, rikt utbildade fönsterformer m. m. En strävpelare saknas. H 25. 1400-t. - Det är knappast troligt, att de bägge delarna härröra från en och samma pyxis. Överdelens sexsidiga form passar ej till nederdelens fyrsidiga; i så fall har fun­ nits en nu förlorad mellandeL Detaljerna å de båda pjäserna äro helt olikartade: krab­ borna äro kortare och glesare placerade å den nedre, längre och tätare å den övre delen, nederdelen har fyrsidiga, överdelen spetsbågiga >>fönsten> etc. - I INV. upp­ tagas de båda föremålen första gången 1819, då såsom >>2:ne ljusstakar af Filigrans­ arbete». RÖKELSEKAR >>Twänne gamla rökelsekannon> finnas upptagna i INV. 1760. S. å. beslutas att >>de gamla rökelsekaren bortbytas wid tillfälle efter the til intet duger». Det ena uppges 1819 vara >>skänkt till Örebro>>, det andra - omnämnt som >>Påvisk Relique>> - fanns kvar ännu 1834. BEL YSNINGS· Ljuskronor: l) Mässing, för 8 ljus. Barocktyp. H 86. Enl. inskr. skänkt 1684 REDSKAP av bruksbokhållaren Ertwin Herweg och h. h. Catharina Hoffman. - 2) Mässing, för 20 ljus. Barocktyp. H 96. En lång, delvis versifierad inskr. upptar namnen på givaren, svavelbruksinspektoren och färghandlaren Erik Eriksson, h. h. Anna Chri­ AXBERGS KYRKA 341 a b F ig. 293. a) Fot och m ella nstycke till pyxis; b) överdel till pyxis; tro!. från två olika pjäser. 1400-t. ö. L. M. Foto S. Lindskog 1922. a . F uss und Mittelteil ciner Pyxis. b. Ober­ teil einer Pyxis, wahrscheinlich von zwei verschieden en Gegenständcn. 15. Jahrhundert. a . Foot a nd intermediate part of pyxis. b. Top part of pyxis. Proilably from t wo different sp ecimens. 15th century. stina Barckhusen, och deras två döttrar. Skänkt efter 1727. - 3) Malm, för 30 ljus. Barocktyp. H 155. En!. inskr. sk änkt 9/11 1764 av kyrkoherden mag. Gust. E . Flo­ dinus, kyrkovärdarna Olof Olsson i Åby och Nils Nilsson i Seltorp samt ytterligare 18 sockenbor, vilka tillskjutit medel till inköp av kronan. - 4) Smitt järn, för 8 ljus. Målad i grått och rött. H 55, B 47. 1600- eller 1700-t. - Lju sp l å t, mässing, med driven och punsad ornering. Ljusarmar saknas. H 50, B 29. Före 1710. - L j u s ar m, järn, identiskt lika med dylik i Kil (jfr s. 303 och fig. 253). H 37, 5. Var 1710 placerad på predikstolen. - Ljusbri cka, mässing, oval, med 2 ljuspipor. Driven och punsad ornering. B 17, L 24. - Kandelabrar: l) Malm, tvåarmact med 5 pipor. H 56 . . Inköpt 1767 av klockgjutaren Pehr Petrams i Örebro för 150 daler. - 2) Ett par, malm. För 8 ljus kring ett mittljus. H 64. Inköpta 1814. - Ljusstakar: l) 2 st., 342 ÖREBRO HÄRAD TEXTILIER KLOCKOR GRAV­ MINN E N tenn. Kvadratisk, profilerad fot, kannellerat skaft. H 18, B 15. Skänkta av kyrko­ herden (1726- 57) Zacharias Tiselius.- 2) 2 st., tenn. Enl. stplr tillv. av Johan Wei­ gang, kanugjutare i Stockholm 1692-1707. H 26. Skänkta före 1710 av mjölnaren Abraham Larsson vid Dylta bruk. - 3) 2 st., mässing. Driven och punsad ornering. H 19. Före 1710. - 4) 6 st., malm. H 17- 33. 1800-t. Antependier: l) Röd, mönstrad damast. L 302, H 82. Före 1760. - 2) Svart sammet med i silvergaloner påsydda initialer och årtal H. M. (=brukspatron Her­ man Molitor) - A. C. M. - ANNO 1752. L 259, H 102. - 3), 4) Ett antependium från 1905 och ett modernt. - Kalkk l äde, svart sammet med broderier. B 44. Skänkt mellan 1854 och 1881 av kyrkvärden Lars Larsson i Erstorp. - Mässhakar: l) Svart sammet med reliefbroderier och galoner. L 117. Skänkt 1752 av brukspatron Molitors arvingar. - 2) (Fig. 294), ljusblå, rikt blommönstrad sidenbrokad med silvergaloner. L 117. Skänkt mellan 1710 och 1760; ändrad 1806. - 3) Svart sammet med silver­ galoner. L 111. Skänkt 1859 av frih. Wilh. Åkerhielm å I)ylta.- Bokdynor: l) Röd sammet. L 39, B 27. Enl. INV. 1710 skänkt >>af Meyer>>. - 2) Svart sammet med silvergaloner. L 37, B 27. Skänkt 1752 av Molitors arvingar. - Hå v, pungen klädd med svart sammet med modern silverspets. Skaftet med beslag av försilvrad koppar; pingla saknas. L 135. Skänkt 1752 av Molitors arvingar. - Håvpingla, silver, varå graverat: E. E. B. D. 1679. H 4,5. Dep. i ö. L. M. - Bland kyrkans talrika, nu­ mera förkomna textilier märkas följande: >>Messehake af brunt blomerat tyg, altar­ kläde av sama slag, Broderad dyna af hwit atlask; dhesse 3 persedler äro förährde af Herr Clitcher på Axbergshamar; l altarkläde af Meyer, l d:o nytt af Molitor; Altar­ kläde glt af rödt atlask (sönder), Mässesärk (utsliten), Skerf der till af röd taft (för­ störd) Handkläde vid barndop (bortsåld) 3 kläden på kaleken (ant. borta)>> (samtliga i INV. 1710); >>Twänne mässeskiorteband af Silke>> (INv. 1760); >>En gl. Messhake af Svart Siden (såld), En d:o d:o gul och röd>> (INV. 1819). Den nyssnämnda svarta mässhaken var möjligen identisk med den grå mässhake, som 1741 hade färgats svart. Av kyrkans båda klockor är den mindre (fig. 295) av medeltida typ. Den är upp­ till ornerad med en bård och under denna fyra ornament: I H S under krona, ett lejon, en vaseliknande figur, en man i hög hatt med framsträckt hand. I bården förekomma blad, kors, glob med band m . fl. ornament. H 93. Den större klockan är enl. inskr. gjuten 1706 av Gerhardt Meyer i Stockholm, varvid >>en gammal sprucken klocka>> lämnades som tillskott till likviden. H 100. Av de gravstenar, vilka legat i korets och långhusets golv, torde några ligga på penhusets golv. Ett par äro stym­ urspr. plats, under det att de flesta flyttats till vapade och fragmentariska; åtskilliga av de numera nästan utplånade inskr. ha kunnat summariskt tolkas endast med ledning av TILAs' avskrifter. Sålunda finnas bevarade med reliefdekor och inskr. prydda kalkstenshällar över nedan förtecknade personer: l) Vitriolmästaren vid Dylta svavelbruk Hans Hoffman, d. 1664. I två delar, L 74, resp. 75, B 151, resp. 88. - 2) >>Swerigis K. Carls Conterfeijare>>, ägaren till Axbergs­ AXBERGS KYRKA 343 Fig. 294. Mässhake av mönstrad sidenbrokad. 1700-ts f. h. F oto G. Rohlt\n 1944. Messgewa nd aus gemustertem Brol)I des tid är Axbergs Kyrka ånyo upbygd alt ut inanred och målning samt med et Positiv af siu stämmor och orgeln ... >) L 227, B 168. - 8) Prosten magister Gustaf Adolf Hallman, d. 1818, h. h. Henr. Eleonora Höijer samt barn och barnbarn. L 237, B 140. H. köpte 1814 graven av brukspatron G. F. w Fig. 295. Klocka med gjutarmärken. Senmedeltida? Gloeke mit Giesserzeichen. Spätmittelal­ terlich? Bellwithfoundermarks. Possiblymedieval. MÖBLER OCH DIV. ÖVR. INVEN­ TARIER Stierncreutz. - På kyrkogården en gravsten (jfr ovan s. 326) av sandsten över 9) prosten Pehr Westerberg, d. 1793, h. h. Christina Margareta Torger och deras två barn. H 178. - I en av tornets övre våningar ligga tre gravkors av smitt järn, daterade 1659,1693 och 1700. H 220- 300. De ha trol. smitts vid Axbergshammar. Deras nedtill spetsade form visar, att de stått ned­ stuckna å kyrkogården . I samma tornvåning förvaras två rester av huvudbaner av skulpterat och poly­ kromerat trä: l) över brukspatronen Henrik Cletzer, d. på 1690-t. I många fragment. 2) över okänd. Endast en hjälm samt fragment av akantuslövverk. Typ från 1700-ts b. E pi ta f i u m (fig. 297), snidat och målat trä, över bokhållaren vid Dylta svavelbruk Ertwin Herweg och h. h. Catharina Hansdotter Hoffman. Daterat 1685. Defekt. H 136, B 87. Tornet. I sakristian ett ovalt bord av 1600-talstyp och ett bord av polerad björk, 1800-ts b. - 2 st. lås torde härröra från ett par förkomna, i INV. 1710 upptagna kistor. ­ Ett krön av snidat och förgyllt trä har bevarats från någon inredningsdetalj från 1 Denne i Antwerpen 1579 födde konstnär anställdes 1618 av Gustav II Adolf såsom •>konterfejare och målare•>. Av gravskriften att döma synes han ha varit verksam som hovmålare redan under Karl IX:s tid. Jfr B. CNATTINGIUS i Tidskr. f. konstvet. 1934, s. 71 o. f., varest lämnas utförliga littera­ turhänvisningar, samt DENS. i samma tidskr. 1936, s. 101--104. AXBERGS KYRKA 345 c:.o_'-'-~ 2 --"J~-'-4'--.:.5_ _ _ _ _ __, ,ooM. Fig. 296. Gravsten över kyrkoherden Jonas Gadd, d. 1676. Gra bstein des Pfa rrers Jonas Ga dd, 1676. Slab for Rector .Jonas Gadd, d. 1676. >4 stycken rokokotid. - 2 st. Hedengrans minnestavlor, inköpta 1704 och 1712, samt ) Taflor, stora, alla utom en förmultnade)>, upptagna i INV. 1760, finnas ej mera i be­ håll. - På vinden ligga 3 st. hatthängare, förfärdigade av avbarkade grenknippen. Å en är inskuret: 24 NOVEMBER ANNO 1777, å de andra är målat i rött 1795, resp. 1796. - I INV. 1819 upptages )>Kyrkvaktarens En kapprock, En calotte)>. En rock syd­ des 1735, då på Hindersmässan i Örebro köptes )>6 alnar brunt klärle l t aln rött kläde till stoffering)>. -'--- Oblatjärn, vanliga typen. Oornerade stampytor. L 93. SAMMANFATTNING l. Romanskt torn - 1100-ts s. h. ? - från medeltidskyrka av okänt utseende. Medeltida inven­ tarier: delar av två pyxider, 1400-t., klocka senmedeltida? 346 ÖREBRO HÄRAD Fig. 297. Epitafium över bokhållaren vid Dylta svavelbruk Ertwin Herweg och h. h. Catharina Hansdotter Hoffman. Dat. 1685. Foto G. Roblen 1944. Epitaph des Buchhalters Ertwin Herweg und seiner Gattin. Datiert 1685. E pitaph for the clerk Ertwin Herweg and his wife, da ted 1685. AXBERGS KYRKA 347 Il. Vid långhusets n. sida tillbygges 1686 ett gravkor. Altaruppsats 1686, dopfunt 1683, kalk 1691, oblatask 1724, vinkanna 1701, ljuskrona 1684 m. fl. inventarier; talrika gravminnen bl. a. över den flamländske konstnären Laurens van der Plaes, d. 1629. III. Vid ombyggnad på 1760-t. raseras hela kyrkaq med undantag av tornet. Nytt långhus med tresidig koravslutning och sakristia ö. om koret. Altartavla 1790. Reparationer bl. a. 1904-05 och 1937. Vid 1700-ts m. anlägges bogårdsmur och uppföras stigluckor, av vilka en återstår. ZUSAMMENFASSUNG I. Romanischer Turm - zweite Hälfte des 12. Jahrhunderts? --·von einer mittelalterlichen Kirchc unbekannten Aussehens. Mittelalterliche Inventarien: Teile von zwei Pyxiden, 15. Jahrhundert, Glocke, spätmittelalterlich? Il. An die Nordseite des Langhanses wird 1686 eine Grabkapelle angebaut. Altaraufsatz 1686, Tanfstein 1683, Kelch 1691. Oblatenbiichse 1724, Weinkanne 1701, Kronleuchter 1684 und andere Inventarien; zahlreiche Grabmonumente, u. a. das des fJärnischen Kunstlers Lanrens van der Plaes, gest. 1629. III. Beim Umbau in den 1760er Jahren wird die ganze Kirche mit Ausnahme des Turmes ab­ gerissen. Neues Langhans mit dreiseitigem Chorabschluss und Sakristei östlieb des Chores. Altar­ gemälde 1790. Reparaturen u.a. 1904- 05 und 1937. Um die Mitte des 18. Jahrhunderts wird eine Kirchhofmauer angelegt und werden Mauerpforten errichtet, von derren eine erhalten ist. SUMMAR Y l. Romanesque tower (late 12th cent.?) survives from a mediaeval church of unknown appearance. Mediaeval fittings: parts of two pyxis 15th cent.) and bel!. II. In 1686, a burial chapel was built to the north of the nave. Retable 1686, font 1683, chalice 1691, wafer box 1724, wine flagan 1701, chandelier 1684, etc. Numerans epitaphs, including one for the Flemish painter Laurens van der Plaes, d. 1629. III. During the l 760's the whole building except for the tower was pulled down. The new church included a three-sided east wall and a vestry to the north. Altarpiece: 1790. Repairs were carried out in 1904-5 and in 1937. In the mid-18th century, a churchyard wall was erected and lychgates were made. One of the latter still remains. DYLTA BRUKSKAPELL Vid Dylta svavelbruk Axbergs sn anlades på Johan III:s tid ett kapell, som åren 1688-1808 utgjorde eget pastorat. Detta indrogs sistn. år, då brukskapellet återförenades med Axberg och ägde bestånd till 1819. Påföljande år revs det 1709 ombyggda kapellet, och dess inventarier ­ bl. a. en Ehrenstrahl tillskriven altartavla, som förvärvades av Gällersta k:a - säldes på auktion. Brukskapellets klockstapel kvarstår, dock flyttad och ombyggd tre gånger. I densamma hänga tre klockor, storklockan gjuten 1709 av Gerhard Meyer i Stockholm, mellanklockan gjuten 1602 av Johan Meyer i Stockholm och om gjuten 1760 av Pehr Petr~us i Örebro samt en lillklocka, sedermera •>vällingklocka>> vid bruket. 348 ÖREBRO HÄRAD Fig. 298. Exteriör från s. ö. Foto S. Lindskog. Åusseres, von SO gcsehen. Exterior from S. E. HOVSTA KYRKA NÄRKE. ÖREBRO LÄN. ÖREBRO HÄRAD. STRÄNGNÄS STIFT. GLANSHAMMARS KONTRAKT. S. 245. - JoHANs­ S. 85. - HOFB ERG, HAGSTRÖM, IV, S. s. 456 o. f. - SvE­ TRYCKTA KÄLLOR: DIPL. SUEC. , nr 1947.- Sv. DIPL., nr 1935. - STYFFE, SON, S. 108. - THAM, S. 78. - SÖDERBERGS MATR., S. 89. - SÖDERBERGS BESKR., MEDD. VIII, S. 68. - PRÄSTMÖTESHANDL. 1859, 1866, 1910, 1917, 1930, 1936. 289. - H. CoRNELL, Sigtuna och Gamla Uppsala, Sthlm 1920, s. 87. - SAXON, RIGE, S. 28. - LU~DBERG-WALDEN, S. 48 O. f. - LUNDBERG, S. 386. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML.: A. T. A.: ADELIGA GRAFVAR. - lNV. RESEB. - Div. hand!., ritn. och fotos. - B. ST.: Div. hand!., ritn. och fotos. ningsurklipp och fotos. 1830. - HOFBERGS ö. L. M.: Div. tid­ HOVSTA KYHKA ltDUDOMSH01 349 [(Y R KAN S ARK I VALlER; R :i. K. från 1680. ST.-PHOT. 1686- 1726, 1760- 1863. - KsT.-PHOT. från 1863. - INV.-FÖRT. från 1773.- Div. hand!. och ritn., bl. a. •>Dessein till Tillhyggad vid Hofstad Kyrka i Örebro Län•>, approberad av Gustav III 1779. FÖHSAMLINGSHISTOHIA >>Hosta•> nämnes såsom självständigt pastorat i 1314 års påvebrev. _1414 omtalas emellertid •>Axabergh cum sua annexa Hosta>>. Försam­ lingen är alltjämt annex till Axberg inom Glanshammars lwntrakt. KYRKOGÅRDEN Den åt v. något sluttande kyrkogården (fig. 299) om­ gives av en gråstensmur med ingångar i n., ö. och s. Den Lageplan. Plan ol' site. tidigare med bräder och spån täckta muren belades 1771 med torv. Samtliga ingångar ha haft stigluckor, av vilka den n. återstår (fig. 300). Den är murad av tegel, vitputsad, täckt med avvalmat brädtak samt försedd med tjärad trädörr. stigluckorna i s. och ö. raserades 1862, resp. 1890 och ersattes med de nuv. smidda järngrindarna mellan granitstolpar. Heparalianer av de tre >>kyrkoportarne>> omtalas bl. a. Hi91 och 1746. - Kyrkogården är bevuxen med lövträd, delvis från 1860, då nya träd sattes i st. f. nedhuggna aspar, planterade 1799. På s. sidan en rektangulär, terrasserad gravplats med en 1804 rest gravsten över kanslirådet A. F. Falkenstedt (d. 1831) och h. h . M. L. Svedenstjerna (d. 1804). På n. sidan en knuttimrad och rödmålad bod under tegeltäckt sadeltak. I Il.V. hörnet l'n hrädfodrad och rödmålad likhod, uppförd HH:l. Fig. 299. situationsplan. Skala l : 3000. BODAR KYRKOBYGGNADEN ){yrkans längsträckta huvudparti, som har tresidig koravslutning, utgöres i v. av rester av en kärnkyrka från 1100-t., i ö. av en byggnadskropp från tiden 17U- 88. Till detta huvudparti ansluter sig (jfr fig. 301) i v. ett torn från 1200-t., i n. en sakristia av okänd ålder (1500-t.?). - Materialet är i kärnkyrkan tuktad sandsten i rätt stora block, i övrigt huggen kalksten samt i omfattningar m. m. tegel. Fig. 300. Stiglucka. Foto N. Azelius 1935. Kirchhofpforte. Lychgate. HUVUD­ DELAll MATE!\! AL 2:3. Sveriges kvrlwr Närlie J. .. 350 ÖHEBHO HAHAD - 1111 Rf4 1:.::: >.) Pl~I OD I m IV - ~ - -- - - --- J o 1 2 3 4 l 10M Fig. 301. Plan, längdsnitt samt tvärsnitt genom långhus och sakristia. Skala 1 : 300. Grundriss, Längsselmitt und Querschnitt durch das Langschil'f und die Sakristei. Plan, longitudinal section, and transvcrsc section through nave and vestry. HOVSTA KYRKA 351 ~ o l J 5 __j00/4 l 4 Fig. 302. Tornportalen. Turmportal. The tower doorway. Tornet har sockel, vilket kyrkan i övrigt saknar. Sockeln utgöres av ett fram­ skjutande skift kalksten. - Yttermurarna äro spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar. - De stora, rundbågiga fönstren tillkomma vid ombyggnaden på 1780-t. Nuv. glas insattes 1911. Vid altartavlans uppsättande 1797 igenmurades ett fönster åt ö. - Av ingångarna är den v. (fig. 302) genom tornet möjligen urspr., medan den s. tillhör 1780-ts stora ombyggnad. En urspr. sydportal, igenmurad men skönjbar under putsen, har funnits nära s.-v. hörnet. Den har varit .hög, smal och rundbågig .l I långhusets mittgång och i koret golv av kalkstensplattor, inlagt 1857­ 58, resp. 1911; i bänkkvarteren trägolv. - Putsade och kalkade innerväggar. - Inner­ taket utgöres av ett trätunnvalv, utgående från en putsad list. Yttertaket är sedan 1863 täckt med svartmålad järnplåt. Det var dessförinnan belagt med tegel sedan 1824 och tidigare med spån. På korets nockspets står ett kors, som 1795 kläddes med koppar. · 1 Ett blottande av denna portal skulle, i anseende till kyrkans ålderdomlighet, vara av alldeles särskilt intresse. EXTERIÖR INTERIÖR YTTERTAK 23*. Sveriges kyrkor. Närke I . 352 ÖHEBl RO HAHAD 1 Fig. 303. Interiör mot ö. Foto S. Lindskog. Inneres gegen O. Interior facing E. tKÄRNKYR­ KAN)> OCH TORNET A v •>kärnkyrkam äro endast långhusmurarna bevarade. Gränsen mellan dessa och 1780-talsbygget markeras av en genomgående stötfog, märkbar även i putsytan. Tor­ net utgör en tillbyggnad till kärnkyrkan, vilket framgår därav, att i de båda nedre tornvåningarna de tillbyggda murarna stå stumt mot kärnkyrkans v.-gavel. Tornet (fig. 301, 304) är byggt av sandsten och kalksten, väl huggen och lagd i jämna skift. I de båda nedre våningarna samt i nedre hälften av tredje våningen äro fogarna invändigt markerade genom ritsning (fig. 305), som ovan den angivna höjden upphör, dock utan att detta betecknar något avbrott i byggets gång utan endast att man i de övre våningarna i någon mån frångått kravet på prydlighet. Fogstrykningen är nämligen genom hela detta parti fullt homogen och utan skiljande skarvar. Portalen (fig. 302) i v. fasaden är med största sannolikhet urspr., ehuru detta ej med nuv. tjocka putsöverdrag kan med full bestämdhet avgöras. Den är rundbågig och har enkla, rundade impostlister. - I övrigt ha de båda nedre våningarna inga mur­ öppningar annat än en uppbruten sådan, som för till orgelläktaren. - Nuv. tredje våningen har åt n., s. och v. igenmurade smala bågöppningar samt inåt långhusvinden en med rakspetsigt valv avtäckt glugg. - Fjärde och femte våningarna ha åt alla HOVSTA KYRKA 353 Fig. 304. Tornet från s. v. Foto N. Åzelius 1935. Der Turm, von SW gesehen. The tower from S. W. 354 ÖREBRO HÄRAD Fig. 305; Kvaderritsning i tornets tredje våning. Foto S. Mörner 1922. Quaderzeichnung im dritte n Stockwerk des Turmes. Ashlar treat m ent in the 3rd floor of the tower. fyra sidorna större muröppningar. De undre fyra av dessa täckas av rundbågar och synas ha haft öppningen i yttre murlivet avdelad med en slät, av välhuggen sten murad, fyrkantig liten pelare, uppbärande tvenne smärre rundbågar. En dylik glugg är bevarad i v ., ehuru nedtill något förminskad genom inmurning; alla de andra tre gluggarna äro helt igenmurade. - Översta våningens gluggar (fig. 306) äro två å var­ dera sidan. De äro ej som gluggarna i våningen inunder förenade parvis inåt i en ge­ mensam båge utan bilda en enhet genom att mellanväggen utgöres av en profilerad kolonnett, vilken med ett kraftigt, tvåsidigtutspringande kapitälparti bär upp de bägge bågarna. - Ovanför dessa bågar, vilka utåt omfattas av blinderingar med rundbågs­ fris, finnes ytterligare en rad gluggar, små, cirkelrunda, anbragta två å varje sida (jfr fig. 304 och 307). De äro ganska egendomligt konstruerade. När detta parti av tornet byggdes, har man i muren, ungefär mitt i densammas tjocklek, inlagt träankare som löper runt hela murkronan. Denna stock blir synlig i var och en av de runda gluggarna, vars nedre hälft den motsvarar. I varje glugg är stocken urkarvad efter rundningen, om urspr. eller ej är svårt att avgöra. Gluggarnas yttre omfattning ut­ göres av en på kant ställd kalkstensskiva, vari rundningen är uthuggen. Den inre av­ täckningen bildas i de flesta av gluggarna genom en stenskiva; i några fall äro av­ täckningarna konstruerade såsom valv. HOVSTA KYRKA 355 - - ----------- ------ -- -------- --- --{1-~~--.- ------ ~---~ ··- / / .c_O-"1----"--2_,_J~4'-"-J--~10/MI Fig. 306. Översta tornvåningens ljudgluggar med kolonnetter. Schallöffnungen d er obersten Turmstube mit Sä ulchen. Sound-holes with shafts, top floor of the tower. Fragment finnas i behåll av 3 st. kolonnetter (fig. 308), vilka urspr. torde ha varit placerade i de mellersta tornvåningarnas muröppningar. Tornets bjälklagsresning är ej urspr. utan samtidig med tornspiran. Denna upp­ sattes 1707 av tornresaren Magnus Reng samt spånkläddes, tjärades och försågs med kors, knappar och stjärna. Ett 1827 väckt förslag >>at aldeles borttaga tornspitsen och från tornmuren låta upföra en icke hög resning>> föranledde ingen åtgärd. Sakristian har trägolv, putsade väggar och svagt spetsat tunnvalv av sten. I n. muren ett tämligen stort, stickbågigt fönster med galler av smidesjärn. Fönstret upp­ togs 1760 i st. f. en liten glugg på ö. sidan, som samtidigt igenmurades. I den 1713 utvidgade muröppningen mellan koret och sakristian en dörr, förfärdigad av järn­ plåtar, nitade på en stomme av fyrkantjärn. Förr var uppgå ngen till predikstolen förlagd till sakristian. Denna öppning är nu delvis igenmurad och delvis apterad till förvaringsrum. Vinden ovan sakristian är otillgänglig. Yttertaket är plåttäckt. Kyrkan uppvärmes av en kamin. I sakristian en gjutjärnsugn av bergslagstyp; tidigare var en kakelugn uppsatt i n.-ö. hörnet. 23**. Sveriges kyrkor. Närke I. SAKRISTIAN UPP­ VÄHl\1NJ:\!G 356 ÖREBRO HÄRAD A- - Fig. 307. Översta tornvåningens runda gluggar: upptill tvär- och nedtill plansektion. Runde Öffnungen des ober·sten Stockwerkes im Turm; oben Querschnitt, unten Grundriss. Apertures, top floor of the tower; above: transverse section, beneath: plan section. BYGGNADSHISTORIA KÄRN­ KYRKAN A v den äldsta stenkyrkan i Hovsta äro endast långhusmurarna bevarade. Huru koret varit utbildat, om det haft absid eller rak altarvägg, kan ej avgöras. Det urspr. korets mått torde däremot kunna på ett ungefär bestämmas. En förslagsritning (fig. 309) till den stora ombyggnaden på 1780-t. visar nämligen, att sakristian ej byggdes HOVSTA K YRKA 357 Fig. 308. Kolonnetter från tornets muröppningar: de 3 fragmentariska t. v . från numera igenmurade öppningar, de 2 t . h . från översta tornvånin gens ljudgluggar. Säulchen der Maueröffnungen des Tunnes: die drei fragmentarischen !inks gellören zu d en jetzt zugemauerten ~Öffnungen, die zwei r eellts gehören zu den Schallöffnungen des obersten Stockwerkes im Turm. Shafts from the tower windows: the 3 frag­ m ents to the left from openings now blocked up, the 2 to the right from the sound-holes at th e top floor. i detta sammanhang utan övertogs från ett äldre kor. Detta synes ej ha haft det nuv. korets bredd utan har varit smalare, eftersom de nya murarna behövde föras fram ända till den gamla långhusgaveln. Om man antar, att sakristian - såsom vanligt är i närkiska kyrkor - murats i flykt med det äldre korets ö.-gavel, är det lätt att rekonstruera ett romanskt, smalare kor. Kärnkyrkan (jfr fig. 301 och 314) har varit byggd av tuktad sandsten, vars behand­ ling - framför allt med hänsyn till den ovanligt ringa murtjockleken (c. 80 cm) ­ utgör ett tecken på större ålderdomlighet än vanligt är bland häradets kyrkor. Kärnkyrkan torde med stöd av murningstekniken kunna dateras till 1100-ts f. h. Dess urspr. s.-portal finnes, som ovan s. 351 nämnts, bevarad under fasadputsen. Tornet är yngre än kärnkyrkan, ehuru dock av romansk typ . Det erbjuder - eller rättare: kunde erbjuda, nämligen om putsen avlägsnades - en parant arkitektonisk anblick, ganska enastående i sin eleganta, smäckra resning. Man erinras inför denna anblick om kontinentens romanska torn, prydda med kolonnettgallerier i flera vå­ ningar. Tornet i Hovsta är också att betrakta såsom en nordisk avläggare av dylika skapelser. Den hopkrympta rundbågsfrisblinderingen, där man tappat bort tanken på att de flankerande murfälten skola vara lisener, visar bäst avståndet från förebil­ derna och friheten i handhavandet av motiven. Svårförklarliga äro de s. 354 beskrivna runda gluggarna i översta tornvåningen. Utåt ha de framträtt såsom dekorativa fasad­ element, men deras konstruktion visar även på någon annan användning. Möjligen har här någon tillfällig, hängande dekoration - fanor el. dyl. - skjutits ut på stänger, varvid de inlagda stockarna varit avsedda att stödja fanstängerna. TORNET 358 ÖREBRO HÄRAD /.,,.,,,h,,~ l t~ "' ,., , • , c'..... ., r ~ !(f,<<< ' •• ';~ '• J .• > il' •• Fig. 309. Förslagsritningar till kyrkans ombyggnad, sign. C. F. Adelcrantz 10 /3 1779, approberade av Gustav III 2513 s. å.: fasad mot s. samt plan, utvisande den äldre kyrkans torn, långhus och sakristia jämte föreslagen tillbyggnad åt ö. E ntwurf zn dem Umban der Kirche, sign. C. F. Adelcrantz, 1779. Fassade gegen S und Grundriss mit dem ältesten Turm der Kirche, dem Langschilf, der Sakristei und dem vorgeschlagenen Anbau gegen O. Proposal for the rebuilding of the church, signed by C. F. Adelcrantz in 1779: fa~ade towa rds S., and plan showing the tower, nave and vestry of the other church and a proposed culargement to E. HOVSTA KYRKA 359 Fig. 3 1O. Fot till d o pfu nt av k a lkste n . 1100- t . Foto N . ze lius 1935. Fuss c incs Taufbccl>östan circa 8 alnar, der choret skulle bli>>, d. v. s. m a n avsåg att ersätta det gamla, smala koret m ed en östlig utbyggnad av långhuset s bredd . D en tidigare i Axberg verk­ samme murmästaren B erg (jfr ovan s. 332, not l) fick i uppdrag att >>med först a op­ gifva afritning>>. Sedan grunden till det nya bygget lagt s, avbröts emellertid - med anledning av 1776 års förordning om publika byggna der , som st a dga de att alla ar­ bet en vid offentliga byggnader skulle gra nskas av överintendentsämbet et och appro­ beras av kungl. maj :t - arbet et . Seda n nya rit ningar (fig. 309), signera de av över­ intendenten C. F. Adelcrantz, 1779 anlänt, såg sig församlingen nödsakad taga st äll­ ning till ett helt nytt ombyggnadsförslag. Enligt detta skulle ky rkan >>i längden ökas 1 2 sENARE ME­ DELTIDA TILLBYGGNADER O~·IBYGG· N AD EN 1774- 8 8 Jfr L uNDBERG-'vVALD EN, Tornet i Gäller s t a, s. 31 o .f. , samt L uN DBEHG, Byggn a d sk o n sten , s . 386 o .f. Jfr CoRNELL, S igtuna och Gamla Upp sala , s. 87. 360 ÖREBRO HÄRAD wijd och utdragas 10 alnar längre än gamla projectet och ritningen utstakade>>. Vidare skulle tornet förses med låg huv och helt omdanade ljudgluggar. Förslaget ställde sig för kostsamt, och en ansökan att få begagna den redan lagda grunden bifölls 1783. Härigenom undgick tornet en ombyggnad, som skulle totalt ha utplånat dess urspr. stilkaraktär. Vapenhuset och ö.-gaveln revos, och det tre­ sidigt avslutade korpartiet tillbyggdes. Nya fönster upp­ brötos, och det nuv. innertaket inlades. Arbetet avslu­ tades 1788. Tornet genomgick 1833 en grundlig reparation, varvid ljudgluggarna försågas med träluckor. - Invändiga re­ staureringar ha förekommit 1892 och 1911. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARE, ALTAR­ PRYDNADER PREDIKSTOL TIMGLAS BÄNKIN­ REDNING LÄKTARE Altare av trä från 1894. - Från ett äldre altare härrör trol. ett å altarringen applicerat, i trä snidat emblem: kalk i strålkrans. - Al t arta v la (fig. 303), o.p.d., framställande Kristus på korset, sign. HANSON .l H 300, B 200. Inom snidad och förgylld träram, B 21. Uppsatt 1797, renoverad 1860 av Wilhelmirra Lagerholm. 2 - Den förutvarande altar­ prydnaden - >>en gl; altaretafla>> - som 1714 reparerats Fig. 311. Dopfunt av trä, för­ >>med gull och färgen>, skulle 1795 uppsättas >>på något färdigad av klockaren Gillberg. 1796. Foto S. Mörner 1922. tjeneligt ställe >>; den finnes ej längre i behåll. - Flyttbar Taufbecken aus Holz, 1796. altarring från 1894. Wooden font, 1796. Predikstol (fig. 303), enkelt arbete från 1830- eller 1840-t., 1911 målad ljusgrön med förgyllda listverk och sniderier. - En äldre pre­ dikstol, som förgylldes 1797, hade enl. INV. 1830 >>4 målade Billder ikring och rum för den 5:te>>. - Timglas i ställ av snidat och förgyllt trä. Anskaffat 1766 och monterat å >>then gamla ljusestakem, en ståndare av malm med tvåpipig ljusarm. H 60. Nuv. öppna bänkar från 1911, målade i gulgrön färg. Den slutna bänkinredningen slopades 1892. Vid en bänkdelning 1694 omtalas 11 bänkar framför och 9 nedanför tvärgången ävensom bänkar i tornet. Ny bänkinredning 1758. I långhusets v. del läktare, förändrad 1892 och 1911. Ett över s. ingångens vind­ fång (byggt 1911) uppsatt emblem - kors med I NR I och sol - var enl. INV. 1830 1 Anders Johan Hans son, f. 1770, d. 1833. H. tillhörde de fem första elever, som Fredenheim lät kopiera i den Tessinska handteckningssamlingen (LoosTRÖM, Den svenska konstakademien 1735­ 1835, s. 377). 2 Porträtt- och genremålarinna, f. 1826, d. 1917. HOVSTA KYRKA 361 Fig. 312. Obla t as k, il ver , skä nkt av lagman Joh & n Gyllenad ler. C. 1700. Foto G. Roblen 1944 . Hoslienbehiiller, Silber, geschenkt um 1700. Silver wafer box, prese nled abo ul 1700. urspr. >>på muren bakom Läcten upsatt». - N uv. orgel från 1911 med fasad från en äldre orgel, inköpt 1892 från Riseberga. 1 En av klockaren i socknen Andreas Hellberg 2 1839 förfärdigad orgel försåldes 1892 till Ö. L. M. Numm e rtavlor, 2 st., i ovala ramar med krön av lagerfestonger och bandrosett. H 109. Gåva trol. i samband med kyrkans ombyggnad på 1780-t. av assessor Frans Joa­ chim von Aken 3 i Örebro. - En i I NV . 1773 upptagen nummertavla finnes ej mer i behåll. Av en medeltida dopfunt av ljus, kornig kalksten finnes foten (fig. 310) beva­ rad. Under den vulst, som bildat underlag för cuppan, äro huggna tre snett insatta ansiktsmasker. UttömningshåL H 32. D upptill 47. 1100-t.4 - En dopfunt av trä (fig. 311) förfärdigades 1796 av klockaren Gillberg. 5 Den var 1819 >>blåinålad med för­ gyllning>>. - Dopskål, silver. Av samma typ som den samtidiga dopskålen i Axberg, jfr s. 338, fig. 291. Enl. stplr tillv. 1796 av Stephan Halling i Örebro. H 16, 5. F r ån >>Sveriges äldsta bönhu s•>, u ppfört 1855 vid Ri seberga h errgård i Edsbergs sn. E tt fickur i ö. L. M., sign. »Andreas Hellberg Hofsta •> , vittnar om H :s mångkunnighet. 3 Den berömde ap otekare n och uppfinn aren av eldsläcknin gsämnet, som t ill verkades v id Tjuse­ botOI·p i Hovsta sn. 4 Jfr RoOSVAL, Dopfunta r i statens Historiska Museum, s. 35. Närmaste jämförelseobjekt är den till tiden 11 45- 75 daterade funten från Bara i Skåne (S. H. M., inv.-nr 6477). 5 Densa mme utförde på 1790-t. en likadan funt för Axb ergs k: a, jfr ovan s. 335. 2 ORGEL NUMMER­ rAVLOR DOPFUNTAR DOPSKÅL 1 362 ÖREBRO HÄRAD Fig. 313. Kalkduk. Kelchtuch. NATTVARDs­ Chalice cloth. KÄRL Kalk, delvis förgyllt silver. Dat. 1726 och enl. stplr tillv. av Lars Beckman d. ä. (1712- 48) i Örebro. H 20. - Paten, delvis förgyllt silver. I mitten graverad framställning av madonnan med barnet. Runt brättet inskr. i minuskler: AVE j M / ARIA . jGRA jCIA. PLENA . DOMINUS. TECUM. BENEDI CT A • T U • I jNj . j M j ULIEjRi jBUS. D 14,5. Trol. svenskt arbete från 1400-ts m. - Oblatask (fig. 312). Driven och graverad dekor: å locket Bebådelsen, å kanten blad- och blomslinga. H 6,5, B 20. Skänkt av lagman Johan Gyllenadler, f. 1669, d. 1718. - Vinkanna, delvis för­ gyllt silver. Enl. stplr tillv. av Thomas B eckman d. y. (1727- 59) i Örebro. H 28 . Inköpt 1820. - Vinkanna, tenn. Enl. stplr tillv. 1808 av Jonas Fryberg i Örebro. H 29. - Vinflaska, t enn. Oläsbara stplr. H 32. Upptagen i INV. 1773. - Sock e n­ HOVST A KYRKA 363 budstyg, kalk och paten av silver; läderfodral. Enl. stplr tillv. 1773 av Pehr Sö­ derbom i Örebro. Kalkens H 12,5. Patenens D 7,5. - I RÄK. 1733- 34 upptages >>En ny socknebudsflaska ähr kiöpt af Teengjutaren M:r Hedenbom 1 uti Örebro>>. - I INV. 1773 upptages en nu förkommet >>Credens>> av koppar. Brudkrona, förgyllt silver. 1945. Ljuskronor: l) Malm, för 16 ljus. Barocktyp. H 135. - 2) Mässing, för 12 ljus. Barocktyp. H 35. Båda kronorna upptagna i INV. 1772. - 3) För 6 ljus. Glob av bronserat trä, två blå glaskulor, mässingsring med ljusarmar. Enl. inskr. skänkt 1828 >>af C. H. S. och M. C. U. från Hofstaby>>. H 80. - 4) Pr~ssad mässing med glasprismor. Skänkt 1861 av P. Östlund i Slätten och Jan Jansson i Kumla. H 93. - Ljusplåtar: l) 2 st., mässing. Driven och punsad dekor. H 63. Före 1773. - 2) 2 st., .förnicklad plåt. Sockenarbete från 1806. - 3) 10 st., från 1891 och 1911. - Kandelaber, mässing, sjuarmad, från 1911. - Ljusstakar: l) Malm, för 3ljus. H60.1700-tsb. - 2)2 st., tenn, för 2 ljus. Enl. inskr. skänkta 1807 av färgaren Olof Hofgren i Västerås. H 41,5. Antependium(?), brunröd sammet utan ornering L. 175, B 82. - Antependium, rött ylletyg, från 1895. - Kalkdukar: l) Vitt siden med silkesbroderier och spetsar. B 50. 1700-t. - 2) (Fig. 313), vit sidensars med silkesbroderier och inskr.: M.L.D.F. ­ HOSTA KYRKA 1821. 47 x 50. - Mässhakar: l) Brunrött siden med silvergaloner. L 110. Trol. identisk med en i INV. 1773 upptagen >>gl. röd mässhake med smala gullgalonen>. - 2) Svart sammet med silvergaloner och broderier. Inköpt 1772 i Stockholm. L 108. - 3) Vitt broderat siden. Libraria 1945. - Av kyrkans försvunna textilier må näm­ nas: >>2 stycken gambia mässhakar, aldeles obrukbara; 2 stycken gl: och aldeles söndri­ ga>> (INV. 17'73); >>En hvit mässhake, försåld>> (INV. 1819); >>Et blekrött altarekläde af Damast hwaruppå är en bred Silfwer och en smal gullgalon; altaredukar med spetsar omkring; Ett hyende, som ligger på altaret är af rödt damast på ena sidan och swart på den andra> > (INv. 1773); > Ett gl: altarkläde användt till Rullgardiner för södra fenstret; 2:ne st. Mässkjortor gla: och söndrige» (INV. 1819). - Hå v, inköpt 1772 i Stockholm. Pungen klädd med svart sammet och silvergaloner. L 182. - Hå v, in­ köpt 1816. Pungen klädd med svart sammet och silvergaloner. L 177,5. - INV. 1773 upptager >>en gamal röd Hof». Av kyrkans båda klockor är storklockan enl. inskr. omgjuten 1916 av K . G. Bergholtz i Stockholm. Den förutvarande klockan, vars inskr. återupprepats, göts 1762 av Pehr Petra~us i Örebro. H 94. Lillklockan är enl. inski. gjuten 1872 av F. M. Bergholtz i Stockholm. H 80. I vapenhusets golv, till större delen dold av läktartrappan, ligger en gravhäll med reliefdekor och oläsbar inskr. AnELIGA GRAFVAR uppger: >>Uti Hofwestad finnes en murad graf fram i choret hwarest ligger begrafwen lagmannen Johan Gylden­ adler - - - thess andra fru Maria Liljeström ligger här - - - Samma graf hörer nu till Brukspatron Pehr Swedenstierna, boende på Kåföö sätesgård.>> 1 BRUDKRONA nELYsNrNGs· R E DSKAP TEXTILIER KLocKoR GRAVMINNEN Anders Hedenbom d. ä., mäst are i Örebro 1721 - 48. 364 ÖREBRO HÄRAD Fig. 314. Plan av medeltidskyrkan (jfr fig, 309) före ombyggnaden 1774-88. Grundriss der mittelalterlichen l{irche. Plan of the medieval church. TAVLOR O. ÖVR. IN­ VENTARIER ~IÖBLER Porträtt av Karl XI och Karl XII, 2 st. o. p. d., original av David Klöker Ehrenstrahl1 i ovala, skulpterade ramar; sedan 1875 dep. i Södermanlands fornminnes­ förenings museum i Strångnäs. Dagytans H 81, resp. 99, B 64, resp. 100. I vapenhuset är sedan 1911 uppsatt en målad minnestavla över kyrkans bygg­ nadshistoria. Brudbänk, ommålad 1911 och uppställd i koret. Bygdearbete från tiden före 1773. Urspr. dekor bl. a. snidad fjällornering å armstöden. H 89, B 118. - Ovalt bord på svarvade ben med slåar. Ommålat 1911. H 88. - Stolar, 2 st., gustavianska, om­ målade 1911 och då klädda med röd schagg. H 96, 5. - >>2:ne st. klädda karmstolar», upptagna i INV. 1819, äro numera förkomna. Oblatjärn, vanliga typen. L 75. 1733-34 betalas 5 daler till kyrkvärden •>för en ny Timesteen samt för det han upsattes på armbösseståcken>>; varken solvisaren eller fattigbössan finnes numera i behåll. - •>Som församlingens kyrkavaktare hittills icke haft någon öfwerRåck», inköptes 1793 en dylik, numera förkommen. SAMMANFATTNING I. Kyrka, byggd av sandsten, bestående av rektangulärt långhus med smalare, tro!. rakslutet kor. Urspr. s.-portal bevarad under n uv. fasad puts. 1100-ts f. h.? Dopfuntsfot, 1100-t. II. I v. tillbygges ett torn av kalksten. Muröppningar i tre våningar, balusterformade kolonnetter, rundbågsfrisblindering m. m. röja inflytande av kontinental romansk arkitektur. C. 1200. Senare tillbyggas på n. sidan en sakristia - 1500-t.? och framför s. ingången ett vapenhus. Paten, 1400-ts m. III. Vid en ombyggnad 1774- 88 förlänges kyrkan och erhåller tresidigt avslutat korparti; vapen­ huset rives. Trätunnvalv ersätter tidigare tro!. öppen takresning i långhuset. Ny inredning. Altar­ tavla av A. J. Hansson 1797. Invändiga reparationer bl. a. 1892 och 1911. 1 Flera repliker bl. a. å Gripsholm - av dessa porträtt kända; jfr STRÖMBOM, Svenska kung­ liga porträtt i Svenska porträttarkivets samlingar, I s. 29 t ff. o. 334 ff. HOVSTA KYRKA 365 ZUSAMMENFASSUNG l. Sandsteinkirche, bestellend aus einem rechteckigen Langhans mit schmalerem, vermutlieb gerade abgeschlossenen Chor. Ursprungliches Sudportal ist unter dem jetzigen Fassadenputz erhalten. Erste Hälfte des 12. Jahrhunderts? Taufsteinfuss, 12. Jahrhundert. II. Anbau eines Westturmes aus Kalkstein. Maueröffnungen in 3 Geschossen, balusterförmige Kolonnetten, Rundbogenfriesverblendung usw. verraten den Einfluss kontinentaler romanischer Architektur. Ca. 1200. Später - 1500? - wird an der Nordseite eine Sakristei und vor dem Sudeingang eine Vorballe hinzugebaut. Patene, Mitte des 15. Jahrhunderts. III. Bei einem Umbau wird die Kirche 1774- 88 verlängert und erhält eine dreiseitig abge­ schlossene Chorpartie; die Vorballe wird abgerissen. Im Langhaus ersetzt ein Holz-Tonnengewölbe den fruher vermutlieb offenen Dachstuhl. Neue Einrichtung. Altargemälde von A. J. Hansson 1797. Innere Reparaturen u. a. 1892 und 1911. SUMMA HY I. Early in the 12th century (?) a sandstone church was built. It consisted of a nave with a narrower and possibly rectangular chancel. The original south doorway remains beneath the plas­ tered front. F ont base, 12th cent. Il. About 1200, a limestone tower was built to the west. It had light-holes and other apertures throughout several storeys. Here, the architecture reveal Continental Romanesque influence. Later ­ pcrhaps during the 16th cent. - a vestry was built to the north, and a porch to the south. Paten: mid-15th cent. III. Rebuilding took place during 1774-88. The church was lengthened a nd provided with a three-sided east wall. The porch was pulled down. Wooden barrel-vanits replaced earlier rafters - which were probably open - in the nave. New fittings were acquired. Alt.a r-piece by A. J. Hansson, 1797. Interior repairs were carried out in 1892 and 1911. Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: I, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. l, h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. I, h. 3. Värmdli skeppslag. Pris 16: 50. Il, h. 1. Htiverö och Vliddö skeppslag, Pris 4: 40. Il, h. 2. Bro och Vlilö skeppslag. Pris 8 kr. III, h. 1. Ldnghundra htirad, norra delen. Pris 15 kr. IV, h. 1. Erlinghundra htirad. Pris 4: 50. IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. 17 kr. II, h. 3. Fröluna och Ltinna skeppslag. Pris 12 kr. l, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting, (Tingstäde). Pris 5: 50. l, h . 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. II. Rute selling. Med register till Bd Il. Pris 16 kr. III. Hejde selling. Med register till Bd Ill. Pris 26 kr. IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. (2) Band I, h. 1. Kdllands htirad, norra delen. Pris 5:40. (4) Band I, h. 2. Kdllands htirad, sydöstra delen. Pris 4: 50. (15) Band I, h. 3 . Kdllands htirad, sydvästra delen. I. Pris 10 kr. (16) Band l, h. 4. Kdllands hlirad, sydvästra delen. II. Med register Ull Bd l Pris 10 kr. STOCKHOLM (17) Band I, h . 1. Stor/cyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Slorkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. l. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band Il, h . 2. Riddarholmskyrkan. l. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd I l. Pris 38 kr. (5) Band III, h. l. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonura kyrka. Med reg. till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. l. Jakobs kyrka. l Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h . 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) B and IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka, S:t Stefans kapell. Med register Ull Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. l. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h 3. Malleus Kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. l. Klara kyrka. l. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. .Yaria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (49) Band VIII, h. l. Bromma kyrka och Vi1slerledskyrkan. Pris 6 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppshulmskyrkan. Pris 10 kr. DALARNE. (6) Band l, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band l, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd t. Pris 16 kr. • (52\ Band II, h. t. Falun. Pris 12: 50. ÖSTERGÖTLAND. (13) Band I, h. l. Banleekinds härad. l. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Bunkekinds htirad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. • (43) Band II. Vre/a kloslers kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. VÄRMLAND. (18) Band l, h. 1. Grums htirad, norra delen. Pris 9:50. (19) Band l, h. 2. Grums htirad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. (22) Band I, h. l. Ostra htirad. Pris 13 kr. (36) Band I, h. 2. Medelsta htirad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. (51) Band II. Brtikne och Listers Mraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. (59) Band III, h. I. Fredrikskyrkan i J(arls/crona. Pris 5 kr. MEDELPAD. (30) Band I, h. 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) Band I, h. 2. Indals, Ljustorps (ICh Vtislra Domsagans tingslag. Pris 16 kr. DALSLAND. (34) Band J, h. 1. Sundals hlirad. Pri~ 10 kr. SKÅNE (38) Band I, h. 1. Kliv/inge kyrkor i Harjagers htirad. Pris 2: 50. GÅSTRIKLAND. (39) H. 1. Gälile stads kyrkor. Pris 10 kr. • (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. NÄRKE. (46) Band J, h. l. Orehro stads kyrkor. Pris 12 kr. • (63) Band l, h. 2. Orebro härad. Pris 20 Ju. SMÅLAND. (48) Band I. Jönköpings och Huslevarna kyrkor. Pris 12 kr. BOHUSLÅN. (57) Band I, h. l. Vtislra Hisings hdrad. Pris 8 kr. UPPLAND. (7) Band (29) Band (62) Band (8) Band (50) Band (12) Band (1) Band (11) Band (58) Band GOTLAND. (3) Band (21) Band (31) Band (33) Band (35) Band (42) Band (54) Band • (61) Band VÅSTERGÖTLAND. Cen tralt-r., Esselte , Sthlm 49 SVERIGES KYRKOR NÄRKE J i~ l i ' ' \ ' PUBLICERAT OMRÅDE UNDER UT-. ARBETNING . BAND I. HÄFTE 2-.