SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT JN\IENTAiliUM PÅ UPPDR...AVKYJTT.s:HJSl! O.AN1?AKAD UTOJVET AVSIGURD CUR'MAN - OCH JOHNNV'R.OOSVAL CiOTLAND BAND IV. HÄFTE 2 .. HALLATING NORRA DELEN AV JOHNNY ROOSVAL Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: UPPLAND. (7) (29) (62) (64) (8) (50) (58) (12) (l) (11) GOTLAND. (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band I, I, I, I, II, Il, II, III, IV, IV, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. h. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. h. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50 h. l. Häverö och Väddö skeppslag, Pris 4: 40. h. 2. Bro och Vlitö skeppslag. Pris 8 kr. h. 3. Fröluna och Länna skeppslag. Pris 12 kr. h. l. Ldnghundra härad, norra delen. Pris 15 kr. h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. 17 kr. I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting, (Tingstäde). Pris 5: 50. l, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. II. Rute setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. III. Hejde selling. Med register till Bd III. Pris 26 kr. IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. IV, h. 2. Hal/a ting, norra delen. Pris 18 kr. Band I, h. 1. Kdllands härad, Band I, h. 2. Kdllands härad, Band I, h. 3. Kdllands härad, Band I, h. 4. !(d/lands hlirad, Pris 10 kr. norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4: 50. sydvästra delen. I. Pris 10 kr. sydvästra delen. II. Med register till Bd J. VÅSTERGÖTLAND. (2) (4) (15) (16) STOCKHOLM (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, Inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. l(ungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med reg. till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshlstoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka, S:t Stefam kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h 3. Matteus Kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. l. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. • r (41) Band VII, h. 1. .'Waria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr. (53) Band IX, h. l. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. å omslagets 3:e sida) KYRKOR I HALLA TING NORRA DELEN l. KONSTHISTORISKT INVENTARIUM UTARBETAT A V JOHNNY ROOSV AL P å uppdrag av K UNG L. VITT. I--IIST. O CH ANT. AKADEMIEN utgiv e t av S I G U R D C U R M A N ocH J O H N N Y R O O SV A L Generalstabens L i to grafiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1952 UTGIVET MED BIDRAG AV HUMANISTISKA FONDEN OCH WILHELMINA VON II ALL WYLS GOTLAN DSFOND Centraltryckeriet Esseltc AB , Stockhohn 1952 606204 FÖRORD Härmed börjar H alla ting. A v dess åtta kyrkor beskrivas tre i ett häfte för sig: Dalhem, Ganthem, Balla. Dessa och särskilt de två först nämnda ha genom sin rike­ dom i arkitektonisk form och i inredning anspråk på så stort utrymme, att de återstående fem kyrkorna höra sparas till ett snart utkommande eget häfte. Ju mera specialarbeten över gotländska kyrkokonsten som utkommit, desto närmare har det kyrkliga konstlivet i landskapet kunnat skildras, stilskiftningarna preciseras och namngivas och de skapande personligheterna karakteriseras, så väl de, vilkas verkliga namn äro kända, som den stora mängden anonyma. Dessa, som av forskningen fått >>kännenamm, utgöra nu ett stort antal. De bli allt oftare citerade i SvERIGEs KYRKORs text. Det vore orimligt att av läsaren begära, att han för varje dylikt namn skulle söka närmare upplysning i specialundersökningar av Carl R. af Ugglas, Johnny Roosval, Ragnhild Boström, f. Strömbom, eller Bengt Söder­ berg. Vi hänvisa därför den intresserade läsaren till en lätt tillgänglig, kortfattad handbok över Gotlands kyrkokonst, där samtliga anonymer behandlats och illustrerats, nämligen Roosval, Den gotländske ciceronen, 2:a upplagan, 1950. I föreliggande häfte är texten skriven av Roosval, utom gravminnena, för vilka Alfred Edle svarar. För tolkning av vissa runinskrifter ha Professor Elias \V essen och Docent Sven B. F. Jansson vänligenlämnat bistånd. Fil. drAgnes Geijer har granskat beskrivningarna av textilier, Ingenjör Alh. Löfgren tennföremål och Fil. kanel. L.l\1. Holmbäck kyrkklockor och orglar. Utgivarna tacka på det hjärtligaste för all sålunda given hjälp. Stockholm i oktober 1951. SrGUHD CUHMAN -JoHNNY HoosvAL FÖRKORTNINGAR Övriga förekommande förkortning a r i övcrensstämmebc med förkortningsregistr e t i Nordisk Familjebok, 3: c upplaga11 A. T . A. = Antikvariskt Topografiska Arkivet i V.H.A.A. BRUN!liS = C. G. Brunius, Gotlands konsthistoria under medeltiden 1--3, Lund 1864- 66 . B. ST. = K. Byggnadsstyrelsen, Stockholm. E. D. hand!. = Ecklesiastikdepartementets handlingar i RA . FonNVÄNNEN = Fornvännen, Meddelanden frän V.H.A.A. G. ARKIV = Gotländskt Arkiv, Meddelanden frän föreningen Gotlands Fornvänner, Visby. G. F. = Gotlands Fornsal, Visby. Gr. f. = Grekisk fot (33 cm) HILDEBRAND = Hans Hildebrand, Sveriges medeltid 1- 3, Stockholm 1879- 1903. HILFELINGS JouRNAL = Journal hällen under resor till Gotland (1799, 1800) på välborne P . Thams bekostnad av C.C.G. Hilfe!ing. Text och atlas. Ms (F.m. 57) i K .B. HÅKANssoNs avgj . sam!. = Gunnar Håkanssons samling av gipsavgjutningar i S.H.M. INv. = Inventarieförteckning. K. B. = K. Biblioteket, Stockholm. LINDQVIsT, BILDSTEINE = Sune Lindqvist, Gotlands Bildsteine 1- 2, Stockholm 1941- 42. LM = G. Lindström, Ant eckningar om Gotlands medeltid 1-·2, Stockholm 1892- 95. LUNDMARK, KYRKLIG KONST = Efraim Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands Fornsal, Stockholm 1925. P. A. SÄvEs BERÄTT. = Säves berättelser över sina resor på Gotland 1850- 56 och 1863- 64, i original i V.H.A.A. PnoT. = Protokoll. H. A. = Hiksarkivet, Stockholm. HoosvAL, GLOBus = J. Hoosval, Globus, en gotländsk stenmästare verksam omkr. 1160 - 80, G. Arkiv 1942. - J. Hoosval, Globus amplificatus, G. Arkiv 1943. HoosvAL KmcHEN = J. Hoosval, Die Kirchen Gotlands, Stockholm 1911. HoosvAL, MEDELTIDA sKULPTUR = J. Hoosval, Medeltida skulptur i Gotlands Fornsal, Stockholm 1925. HoosvAL, HEVISION I- IV = J. Hoosval, Hevision av gotländska dateringar, Fornvännen; I (1925). II, III (1926), IV (1934). HoosvAL, STEINMEISTEn = J. Hoosval, Die Steinmeistcr Gottlands, Stoclyrka (Ord och Bild, Årg. 5, sid. 542 ff.). -- NYBLOM, C. R., Om Dalhems kyrka (Post och Inrikes Tidningar 1896, omtr. i Gotlänningen N:o 28 1897). - ODIN, JoH., Ett af landets vackraste och märkligaste medeltida tempel (St. D. 19 /12 1909) och Dalhems kyrka på Gotland. Visby 1917.- RoosvAL, J. Gottländska studier. Dalhems kyrka (Sv. D. 26 /9 1909). - STRELow, sid. 140, med årtalet 1052. -- Svenska konstminnen. H. 1. Stockholm (1878). HANDSKR. ICÄ.LLOH OCH AVB.-SAML.: HILFELINGS JOURNAL 1799, sid. 14, aviJ. av 2 gravstenar i ATLAS 1799 Tab. 3. - HÅKANSONsKA AVGJ.-SAML.: Kristushuvud på insidan av s. portalen, kvinna i halvfigur med två barn, del av gravsten, inmurad i n.-portalen. - P. A. S.Ä.VE, ATLAs till BERÄTT. 1850, sten­ kors, gravstenar, inskr. å portalsten; ATLAs till BERÄTT. 1851, ext. fr. s. v.; ATLAs till BEH.Ä.TT. 1855, glasmåln.; BEH.Ä.TT. l8G4, ext., G teckn. av helgedomarummet, 2 glasmåln., korstol och väggskåp. ­ TAXUSLIS TA N med årtalet 1209. - A. T. A.: ext. fr. n. akvarell av BHOR ALMQVIST 1890; ext. fr. s. V. av An. JoHANssoN 1883; korskåp, 2 blyertsteckn. av An. JoHANssoN 1883 och A. T. GELLERsTEDT; skåp­ dörr vid bänk, blyertsteckn. av JAKOB ÅBERG; predikstolen, blyertsteckn. av A. H;~GG 1897, uppmätn. av dopfunten av A. T. GELLERsTEDT; gravsten med bonde och dotter med krona, blyertsteckn. samt här nedan reproducerade teckn. av densamme; uppmätn. av portaler och -detaljer, tro!. av I. G. CLASO:>~ 1878. B. ST.: ritn. till orgel, osign. 1874; restaureringsförslag av A. H. HXGG, gillade 1899; cxt. fr. s. och v. före restaureringen av Lunv:G PETTERssoN 1904; förslag till bilder å v.-portalen och tornets gavelspets, flöjel och skorsten m. m. av A. H. HÄGG 1899- 1904; förslag till uppvärmning C. A. HELLSTRÖM 1927. - - R. A.: E. D. hand!. 22 /10 1892; 25 / 10 1898; 28 /4 1899; 12 /1 1903; 20 /11 1903 (samtliga angående den stora restaureringen 1899- 1909). KYRKANS ARKIVALIER: RÄK. 1694- 1724 samt fr. 1728; ST. Pl\OT. fr. 1753; VIs. PROT. fr . 1738; IN\'. 1694 i kyrkobok C l , däri även »vad inom och utom kyrkan år efter år så ock i prästgården byggt är»; i kyrkoboken C 3 anteckningar å sista sidan om spirans ombyggnad 1843. KYRKO­ .GÅRDEN K y r k o g å r d e n (fig. 171) begränsas sedan 1872/73 av dike med terrasseringsmur och häckar, den gamla fyrkantplanen förändrades samtidigt genom fasning av hörnen . Den ovanliga planformen med absidartat utsprång åt s. tillkom l 900 under den stora restaureringen, då en s. utvidgning skedde, på bekostnad av den s. k. prästängen. I utsprånget gravplats för prosten Odin d. 1919, ivrig tillskyndare av restaureringen. I n.· och v. gallerbroar av järn sedan 1872/73. I stenskoningen ingår mycket huggen sten från rivna stigluckor, särskilt i n. Vissa rundade block härröra trol. från den äldsta Dalhemskyrkans absid. DALHEMS KYRK A 153 Fig. 170. Exteriör frå n SÖ, nuvara nde ski ck, putsen borttage n. Foto Sam Linclskog, Örebro 1931. Ausscnansicht von SO: j e tzigcr Zus tnnd , Vcrputz cntfernt. F rom S.E., s how ing the wnlls whe n s lrippecl or their origi nal pinsler covering. Kyrkogården hade urspr. tun av tr ä, utom i n. mot la ndsvägen, där av ålder st e n­ m u r synes ha funnits (vis. PROT. 1753). I n. och v. fu nnos murade s t ig l u ck or, a Y vilka den v. (kallad likporten) var störst och låg något lä ngre åt s. än den nuvara nde ga ller­ bron. Luckorna v oro vitputsade m ed hörnkedjor, utan valv, täckt a endast med ett spetsigt sadeltak. Dörr av ek omtalas 1820, 1860 »nya dörrar t ill v. lik portem . Den 154' HALLA TING gamla hägnaden av trä var rest av grova plankor med underhållsförpliktelse för­ PRi\ST diRD delad på socknens gårdar. >>Stora kyrk­ luckan» i v. underhölls av socknen i gemen, n.-luckan av några namngivna gårdar. Vid vis. 1753 tillfrågades för­ samlingen om de ej kunde sätta stenmur kring hela kyrkogården. >>Svarades nej, emedan det var så ont om sten; men kyrkogårdsplanket vilja vi sätta i gott stånd.>> År 1763 lovar man att bygga stenmur, vilken torde varit färdig senast 1798. Den murade stigluckan i v. fram­ träder på Gellerstedts akvarell (fig. 172) av 1867. Redan före restaureringen blev Fig. 171. situationsplan, 1 : 2000. Uppm. Bo Lindwall den nedbrut~n och ingångens för medel­ 1939. Situationsplan. Plan of sitc. tiden typiska belägenhet, som i c k e sam­ manföll med kyrkans axel, ändrades till 169). Den vackra helhetsblicken i snedpedantisk inriktning mot v.-portalen (fig. perspektiv på v.-fasaden, som i detta stadium ännu kunde njutas av vandrare som närmade sig på landsvägen, blev efter restaureringen mer och mer fördunklad genom ett beskäftigt buskplanterande utanför kyrkomuren. I kyrkogårdens n. v. hörn låg fordom, såsom Gellerstedts akvarell (fig. 172) visar, sockenmagasinet. Ö. om kyrkan låg enl. sockentradition den medeltida präst­ gården. Samma tradition förmäler, att kyrkoherden Hans Krok slog ihjäl sig, då han tog en genväg hemifrån till landsvägen. Han klättrade över ett stängsel och föll. På platsen restes ett dödskors. Se vidare sid. 210. Norr om kyrkan har man vid grävning för åskledare funnit ett skelett i träkista riktat i ö.- v., jämte bronsspännen. BYGGNADsNuvarande prästgårdsbyggnaden, byggd 1772- 74, ligger n.v. om kyrkan.! KROPPEN ocu Dalhem är jämte Öja ansenligast och skönast bland gotländska landskyrkor. Frånsett DEss Huvun- · · · DEL An mtenörens mo d erna b e1 1an drmg, som är ett misstag, är D a 111em d en got 1än d sk a k "Yrk a som mer än någon annan förenar de stora måtten med helgjutenheten. Hon är vörd­ nadsbjudande och reslig som en katedral, där hon mitt på slätten stiger ur den park­ artade grönskan. L. är 40,7 m, H. av tornet med spira 50,2 m; båda närma .sig maximum på ön 2 • Denna är skildrad i Julhälsningar till församlingarna i Visby stift 1926, Dalhems prästgärd av Hermanna Lange. 2 Gothem och Öja stegra L. till 44, :1 m, Grötlingbo till 44,6. Av clessa tre uppnådde Gothem sitt L.-mått i senare hälften av 1200-t., de övriga två först vid mitten av 1300-t. Dalhem innehade alltså 1 DALHEMS KYRKA 155 F ig. 172. Ex tcri ör frå n V; i k y rkogårdsmuren ses stiglucka n på dess urspr. plats, n ågot till höger om ky rk ans mittlinj e. A k varell av A. T. Ge llerst edt 1867. I A.T.A. A nssena ns ich t \'On \ V: in der Kirchhofs­ m a uer die Friedhofspfortc a n ihrcm ur­ sprflnglic hen P ln lz ctwas rechls Y On d e r ~litt e l ac h sc d e r Kirchc. From \ V, The lychgalc was s till in ils orig ina l nssyn1e lric p osition to the right of the axis of lhc chmc h . 156 HALLA TING a b c d Fig. 173. Skisser av profiler: a. tornbågslist; b. V-fönstrets dropplist; c. tornets sockel; d. långhusets och korets socklar. Uppm. Bo Lindwall 1939. Profile: a. Kiimpfer des Turmbogens; b. "Vas­ scrnasc des 'Vestrensters; c. Turmsockel; d. Langhaus- und Chorsockel. Profiles: a. impost of tower arch; b. dripnosc of the window in the ,V. fa9ade; c. socle of the tower; d. so el e of n a ve a n d chancel. Alla huvuddelarna ha byggts i en enhetlig skala och i oklanderlig harmoni sinsemellan, ehuru i enskildheter en växling sker från övergångsstil till unggotik och slutligen till höggotik. Bygget har visserligen dragit ut minst hundra år och avbrutits av långa pauser, men säkert har det funnits en omsorgsfullt måttsatt ritning från början, som, trots den sjudande utvecklingen av arkitekturens former på 1200- och början av 1300-talen, varit i stånd att reglera och modifiera. Dalhems nuvarande kyrka började.byggas med koret .och sakristian omkr. 1225 under cisterciensisk ledning. L å n g h u s e t togs därefter omedelbart i arbete och full­ bordades efter ett par avbrott av Botvid och hans son Lafrans, unggotikern, som då även kompletterade vad som återstod i koret (välvning och portal). Botvids verksamhet torde ligga omkr. 1230, Lafrans' omkr. 1240. I rask följd kommer därefter tornbygget i gång, vilket trol. omkr. 1250 nådde halva avsedda höjden, där det provisoriskt av­ slöts för att med anledning av tidens oro apteras till kyrkfästning. V. portalen på tornet med det däröver tronande stora spetsbågefönstret samt tornets slutgiltiga full­ bordan med hela överpartiet och spiran utgöra den sista och höggotiska insatsen, trol. 1300- 1330. Mästaren Fabulator deltog, kanske som arkitektonisk ledare, säkert som skulptör och a_nsvarig för v.-portalen. En omfattande restaurering genomfördes 1899- 1914 under ledning av konstnären Axel Herman Hägg, varvid i stort sett exteriören bibehölls i det medeltida tillståndet, frånsett ytbehandlingen. rekordet bland landskyrkorna vid mitten av 1200-t., då tornet delvis var färdigt.- Vi förmoda att urspr. en L. av 120 gr. f. ( = 39,6 m) var avsedd i Dalhem. Om tornet, som normalt, fått rida på långhus­ röstet, hade total-L. minskats med något över l m och sålunda stannat vid i det närmaste 120 gr. f. eller 60 gr. alnar. - Torn-H. 50,2 m torde motsvara en urspr. ritning med 150 gr. f. eller 75 gr. alnars torn-H. ( = 49,5 m), som vid slutliga utförandet modifierats till 160 ty. f. eJier 80 ty. alnar (= 50,24). Även total-L . efter slutliga utförandet kan uppfattas som ty. f.: 130 ty. f. = 40,8 m. DALHEMS KYRKA 157 1 )3 l t"j L-. ;,._,,')/.,.,. . . ....')' . .::.:-,l ,: t ~ ..... ,.~-.. ,•• .l....:;r;.. l. dJ,_,7/~_._,_ ~7 e.,.,.~ ., /.4h .. ~ ......... 'r'-'""''"""'""' . t"." R·~-' 7,. .t ·--.4...1.•• . :-··-?./ , ...... .J /.,.,......< <:. ;., ,,~_·!. ./.<.;/. ~u~ ,~ .... L _ k ,h_ , ..;7. ,.. K'• .;~t..,~ • ;..;..·,_. .. ~ ,...t: .·-,.t.­ "'.. -; . • .,_.J./ 1": ... fr .G.:•'·f-4.· ,;, d. . .c..-~ ,, ,. 1/br ~..u-r,,( t(4 .... 1'~.: . l.c........ . '" ..<. "-4~ ,.;:.. -J:~; Z'"' ;B t:~..-, J-._:_~· --­ ,r,.. A r tf. ,B //.-L;. 7',.,.,, ,....... . .4.1!. • . ( /.. ...,... ......,.,••.e.....:­ .,..._.,.(' , /. ... tl ~.s~-· ·h;:.~ ..~,t:.-A ~~ ,..... ~,(' ..-~~r ,...,..;f:...... ;4. 'Y ti).~ '<=.. ~;;:,_ ' ....~··· - ~· ... u.;. t' ~ i . - if:,., --n..c . .~.~ :-.t. .._,., ~~~.'4.1 ~ .. :.t.:.>' K."'""'"" ' /'•' Å ...."';.<:'"' l'"'. <-­ ... , .../ /' ~~, , ..~ ,...../... ...,,'.#1' 4.~ . . e". . l' ...,_......._ _ ~--....J.·. t: ~~.(..., /(u/. '.r~.... t?_..,? -.l<~ ~.......... ~ ..J~ >~· tlu;·l!",_ . ~,.J.,... 11 .. .u.. u ...... - - ­ ~ t;,;.___.. T.~-4 ~............ 7 Fig. 174. Dalhems äldre kyrkas plan; under nuvarande kyrkogolvet. Uppm. av kyrkoherde Joh. Odin 1899. Grundriss der älteren Kirche von Dal­ hem unter dem Pussboden der jctzigen Kirche . Foundat ions of the old church (the so­ ca lled 'Kernel church') a s the y exist beneath the present structure. För karakteriseringen av detta stora, för sin tids åskådning typiska företag i dess helhet, må föl ­ jande refereras ur handlingarna. Ur E. D. hand!. 22 /10 1892: ... >>Församlingen, som är villig att ur korgolfvet upptaga och annorstädes i kyrkan förvara tre äldre grafstenar • >tänker lägga om hela golvet i kyrkan, dessutom skall ett rundbågigt fönster upptagas i sakristian och några mindre ändringar göras med kyrkans bänkar. En serie av restaurationsåtgärder 158 HALLA TING har uppgjorts av A. H. Hägg >>golfvets beläggande dels med slipade kalkstensplattor, dels med cement, funtens flyttning till tornrummet samt de nuvarande bänkarnas utbytande mot nya, hvarefter de gam­ las luckor, gaflar och skärmar skulle placeras som panel utmed kyrkans väggar.» ö. I. A. anser att fun­ ten skall flyttas och att de av Hägg upprättade ritningarna skola läggas till grund för restaureringen, dock med den inskränkningen, att de av Hägg föreslagna ornamentala uthuggningarna av baser och kapitäler å kyrkans fyra pelare icke böra förekomma (dc voro kopierade från Hörsne). Utom ovanstående förändringar nämnas i Häggska förslaget: borttagande av altartavla och d~ss ersättande av altardekoration av ek för 2 000 kr.; nedrivande av n. v. läktaren och dess ersättande av 2 åhörarläktare å angivna platser, 800 kr.; anordnande i västra delen av tornrummet av en förstuga med glaspartier, l 200 kr.; orgelns flyttn. 300 kr. m. m. Församlingen som att börja med icke lyssnat till Häggs förslag, beslöt först 25 okt. 1898 att hemställa om godkännande av detta. Det tillstyrkes av Vitterhetsakademien så när som på hörnblad på baser och uthuggning av kapitäl. ö. I. A. yttrar att skeppets gamla bänkfasader skulle komma till användning i de restaurerade bän­ karna så långt dessa fasader försloge och behövliga nya bänkfasader förfärdigas i samma stil. I PROT. 25 okt. 1898 nämnes bl. a. att dopfunten skulle förses med genombrutet lock, nytt altar­ skrank förfärdigas, korstolarna restaureras och bekrönas samt en i vinkel bruten skärm framför dem anbringas, korets norra väggskåp understödas med nya pelare, varjämte de gamla bänkarna simlie ändras och restaureras samt nya i samma stil förfärdigas väster om stora tvärgången samt tvenne värmeugnar på vederbörligt sätt anbringas. E. D. hand!. 12/1 1903: Riksdagen hade 1902 som bidrag till den yttre restaureringen beviljat 37 000 kr., 1903 18 500, under villkor att församlingen ansvarade för övriga kostnaden och fullbordade återstoden av kyrkans inre utsmyckning. Ur E. D. hand!. 20/11 1903: Församlingen vill betäcka tornets spira och gallerier med skiffer samt skeppets, korets och sakri­ stians tak med cementplattor i skifferliknande färgton i stället för brädbeklädnad på kyrkans tak och munktegel på tornets gallerier. ö. I. A. kunde ej gå med på cementkalksten, utan hellre enfärgat taktegel, dubbelböjt. Försam­ lingen .s kulle redan nu bortskaffa det för närvarande av röta och mask anfrätta virket i takstolarna uti skepp och kor och ersätta det med nytt virke. Till 1918 kan församlingen få anstånd med beklädna­ den av skepp, kor och sakristia med svensk skiffer. NuvARANDE KORET Vid restaureringen upptäcktes under golvet grunden till en mindre, äldre Dalhems kärnkyrka (fig. 174; jfr även fig. 233 a), av vilken även andra delar kunna påvisas, återanvända i nuvarande koret. Denna kärnkyrka, som hade den vanliga romanska planen, torde liksom dess stora efterföljare tillkommit i etapper: koret omkr. 1150, långhuset omkr. 1180, tornet i v. år 1209. Den skråkantiga korsockeln (fig. 173 d) går avbrottslöst över i långhusets. Korets fint huggna hörnkedjor sakna putsrand; putsen, som sedan 1904 är omsorgsfullt (historiskt oriktigt) avlägsnad, begränsades urspr. genom hörnstenarnas egna konturer (jfr Ala, Bd IV: 4). På ö. gaveln står en grupp av trestaplade smala rundbågefönster (fig. 170). Högt upp i röstet tre vindsgluggar i form av små rundbågefönster; de upp­ repa den nedre gruppens fördelning, men i mera spridd formering och i skarpare tri­ angelform, bildande en övergång till de pilspetsaktigt uppåtskjutande röstetrianglarna, DALHEMS KYRKA 159 l!ilm D~Q/OD 1 ~-·- 2 ~-·- 3 o ) lO 15 20M. Fig. 175. Plan, 1: 300. Fig. 175- 180 uppm. Bo Lindwall 1939. Plan. Grundriss. korets och långhusets. I vardera s. och n. sträckmuren ett rundbågigt fönster; alla dessa fönster och gluggar urspr. -- Den framspringande rundbågiga kolonnprydda kor­ portalen, (fig. 181 ff) krönt av ett röste med omkr. 78 graders toppvinkel, är till större delen byggd med begagnande av äldre material. Tympanons ovanliga kontur förefaller sekundärt inskuren för att öka H. i den nuvarande ingången. De inre murhörnen kantas av smala kolonnetter med tärningskapitäl (fig. 184), erinrande om dylika i Lau (som avb. i Bd VI och som där antagas ha tillhört Lau äldre kor. 1100-t:s mitt eller tidigare). De yttre kolonnerna, grövre och fristående, bära kapitäl av Globus' tillverkning. (fig. 183--184)1 . De yttersta murhörnen äro hålkälade på samma sätt som en Globus-portal i Lau av yngre datum än den nyss nämnda. Röstets små blindarkader synas tillhöra samma familj som tärningskapitälkolonnerna. Dörren är gammal. Av järnbeslagen före­ falla de fyra tvärbanden höra till 1100-t., det övriga är unggotiskt (fig. 187). Här ingå alltså element från tre skilda tider. Vi återvända därför till portalen dels vid kärn­ kyrkans kor (sid. 182), dels vid kärnkyrkans långhus och dels vid skildringen av ung­ gotikern Lafrans Botvidarssons verksamhet (sid. 173). ~ Kortakets toppvinkel är 60°, alltså den för 1200- och 1300-t. normala sluttningen. Det är täckt med skiffer liksom hela kyrkan sedan den stora restaureringen. Ytterbetäckningen var dessförinnan överallt tjärade bräder utom på tornets galleritak, som voro tegeltäckta. Från 1728 fram till 1782 förekom::-na dock tegelinköp för »lilla kyrktaket» ( = koret). För denne anonymus redogöres i Roosv.n, Globus. Gotländskt Arkiv 1942, s. 40, samt Glohus .amplificatus a. a. 1943, s. 33. 1 160 HALLA TING Fig. 176. Sektion genom koret mot V. Skala 1: 300. Schnitl dm·ch den Chor gegen ,V, Section of chanccl townrds the W. Fig. 17i. Sektion genom långhuset mot V. 1: 300. Schnilt dm·ch das Langhans gegen ,V. Section of n ave townrds the W. Fig. 178. Sektion genom tornet mot V, l: 300. Schnitt dnrch den ·rurm gegen w. Section or tower towards the \V. DALHEMS KYRKA 161 Fig. 180. Valvplan, 1: 600. Gewö lbeschema. P lan of vault ing. Fig. 179. Längdsektion genom kyrkan mot N, 1: 300. Längsschni tt du re h die Kirche gegen :r\. Longitudinal section towards the N. 162 HALLA TING Fig. 181. J{orportale n, 1: 50. U ppm. tro!. av J.G. Ciason 1878. Chorporln l. Chnncc l >plank >> (fig. 214- 215). Tidigare omtalas >>plank>>(1763-65) och ölandssten 1 I koret är en mosaik av svart och brun cementmassa, utförd und er stora r estaureringen. Där fram­ ställes Mikaels kamp mot draken samt djurfigurer som utgöra allegorier p å laster, sålund a en påfågel för Fåfängan, en orm v id äppleträd för Vällusten, en skat a med ring för Tjuvaktigheten, en katt med en fågel för i\Jord lystnaden. DALHEMS KYHKA 163 Fig. 182. Korportalens övre del. Murverket på vänstra sidan om röstet visar att fasadens klädsel varit öppen för att mottaga den först i samband med långhusbygget inpassade portalen. Foto J. Roosval. Oberer Te il des Chorportals. Das lVIauerwerk !inks vom Giebel zeigt, dass hicr die äussere Mauerverldeidung zunächst fortgelassen worden war, um erst im Zusanl­ Jnenhang mit dem in den Langhausbau cingebauten Portal vollendet zu werdeu. Chancel doorway. Joins in the masom·y to the Ieft of the pediment show that a section of this racing was lel't unfinished for a time, with spa~e and connections Ieft open so that the doorway could be built-in at a later time. Donbliess the reason was that the wall was completed before the sculptured capitals and the cut and shaped stones of the doorway. (1773). U nder bänkarna är trägolv. Korgolvet (och därmed även altarpodiet) höjdes något vid restaureringen. Hummet har alltså icke det urspr. höjdmåttet. Korvalvet (fig. 176) är byggt med samma stjärnformade skiktning som i Nikolai v. trave och i S. Lars, vilket för valvets del tyder på en senare tillkomst än korbygget f. ö.l Att valvets n. och s. sköldbågar äro högre än sträckmurarna är också ett tecken på sekundär tillkomst. Takstolarna timrades nya 1904 med iakttagande av fullkomligt samma lutning som de gamla. På de i korets ö.-fasad synliga sparrarna och sulorna har En!. Nikolai byggnadshistoria i Sv. K. manuskript av RoosvAL äro dc västligaste valven av omkr. 1260 (tidigast) och i S. Lars omkr. 1250, bådadera skiktade i stjärnform, S. Lars-valvet avb. i RoosvAL, Kin·hen, p!. 61. Samma teknik i S. Clemens s. tvärskeppsarm, som är relativt sen, jfr E. EKHOFF, S:t Clemens kyrka i Visby, Sthlm 1912, fig. 62. 1 164 HALLA TING Fig. 183. Korportalens vänstra kolonnkapitäl och kapitällist, båda övertagna från kärnkyrkans långhusportal, som byggdes av mästaren Globus omkr. 1180. Linkes Säulenkapitell und Kapitellfries vom Chorportal, Capitals and moulding on left of chancel door-way beide vom Langhansportal der Kernkirche iibernom- transplanled from the nave door-way of the 'Kernel men, das vom Meister Globus um 1180 erbaut wurde. church'. ~AKRISTIAN man kopierat den urspr. befintliga orneringen med enkla, bredvid varandra ställda ringar. Originaltimret är tillvarataget och bevaras på långhusvinden. Koret liknar det i Roma sockenkyrka (jfr Bd I, fig. 642- 652, där daterat omkr. 1240) i så gott som allt väsentligt. Roma-koret är något mindre, men proportionerna äro nästan . överensstämmande, H. endast obetydligt mindre. Men å andra sidan är fönster­ gruppen i Dalhem förhållandevis tydligt mindre än i Roma, vilket kanske bör förklaras genom ett något tidigare datum för Dalhem, väl omkr. 1230. sakristian är byggd i förband med koret OCh även med långhusets n. Ö. del, UtOm vad sakristi-v.-gavelns översta del beträffar, som stöter stumt intill långhuset. Detta har dock icke någon betydelse för byggnadshistorien: dylika gavelsvicklar bruka vara stumt anslutna till närmaste mur, sålunda t. ex. de bitar av ett långhus' v.-gavel som gränsa till ett torn . Sockels ochhörnkedjors behandling lika korets. Ett litetrund­ bågefönster i ö. är urspr., men fyrpassfönstret åt n. är av 190L 1. Sakristian täckes med ett urspr. tunnvalv. Loftet därovan, som har egen utgång i ö. röstet genom rund­ bågig dörröppning och yttre trätrappa, används nu till brädupplag. Liknande loft­ DALHEMS K YRKA 165 Fig. 184. Korportalens två kapitäl på högra si­ dan. Det yttre , av Glo­ bus omkr. 1180, över­ taget från kärnkyrkans långhusporta l; det inre, tärningskapitälet, av Byzantios omkr. 1150 från kärnkyrkans korportal. Kapileile der rechten Sei te des Chorportals; das äus­ sere, vom Meister Globus um 1180, stammt von Lång­ hansportal der Kernkirche; das innere, e in \V Urfelkapi­ tell vonByzantios, u m llfiO, Yom Charportal d er Kern­ kirche. Capitals on right of pre­ sent chancel doorway. The ou ter one (by Globus c. 1180) was transplanted from the n ave doorway ot the Kernel church. The in­ ner cushion capita! (by Byzantios c. 1150), came from the chancel doorwav of the Kernel church. · anordning med egen fritrappa i Roma sockenkyrkas sakristia. En rad sekundära bjälk­ hål befinna sig på kormuren något högre än tunnvalvets hjässa, loftet har alltså någon gång haft trägolv. På n. remstycket till nu­ varande takstol står inskuret ANO 1749, syftande på arbeten med taket. Mellan ö. delen av långhuset och koret är förbandet så intimt, och likheten i murbe­ handling dem emellan, bl. a. i hörnkedjornas huggning, är så fullkomlig, att vi föreställa oss långhusbygget som omedelbart igångsatt efter korbygget och under samma ledning som koret. Märk att sakristian har förband åt både kor och långhus! Likväl fullbordades icke långhuset i ett svep, endast en del av ö.-partiet murades upp i första taget. Bygget tedde sig i detta stadium ungefär som fig. 233 b. På grund av likhet med Roma socken­ kyrka i formerna och tillvägagångssättet vid de äldsta delarna, antaga vi en cisterciensisk Fig. 185. Kolonnbas i korportalen. Säulenbasis vom Colun1n base, ledning, vilkens planer och ritningar komma CharportaL chancel doorway. 12- Sueriges Kyrkor. Gotland IV Lc \NGilliSETS ÖSTPAI1Tl I SA~!IL\ND i MED KOR ET 166 HALLA TING att utgöra direktiv för hela byg­ get. Under arbetet kunde till att börjamed kärnkyrkangöra tjänst som gudstjänstlokal. Dess absid tycks ha nått nättoch jämntfram till nya korets v. gräns. När nya koret fått vattentak och en pro­ visorisk vägg av bräder i v. med målningar av Yttersta domen, som närmare omtalas s. l 90,. kunde det användas som guds­ tjänstrum. Man flyttade då dit inredningen från kärnkyrkakoret och kunde sedan riva hela kärn­ kyrkan (utom tornet, som be­ hövdes för klockorna), så att hon kunde avgiva material åt det växande nya långhusbygget (fig. 233 c). Följande beskrivning vänder sig till långhuset i dess fullt färdiga tillstånd. Sockel och fasadbehandling likna som sagt korets med det undantag att hörnkedjorna i v. ha putsrand 26 cm från hörnen, dock icke genomförd å alla stenar. Här har man alltså övergått från en äldre tids kamformade puts­ gräns till elen bandformade hörn­ bård som unggotiken och delvis redan övergångsticlen föredrager. Här har alltså skett ett avbrott i ledningen. Det finns sömmar nära ö.-hörnen, som visa, var av­ brott i arbetet skett. Dessutom finnas två ungefär vertikala söm­ mar ovanför vardera n. och s. portalerna (fig. 182, 189); vi tolka dem som tillfälliga avbrott i ut­ NUVARANDE BÅGE ÖV'ER KORPORTAL I>Botvid från Eskelhem>>, nämligen tornets i Eskelhem (Bd III fig. 228). Även kapitälens sir­ liga, guldsmide-artade relief (fig. 190) är av samma typ i Dalhem och i Eskelhem. I inre ö. murhörnet är en grav häll från 1100-t: s senare hälft infälld, närmare skildrad Fig. 187. Järnbeslag på korportalens dörr. bland gravkonst s. 206 o. fig. 229; Eisenbeschlag der Ture Dccorative ironwork on chancel door. des Chorportales . dess figurer passa väl in i portalen som helhet: man tänker på någon s.-europeisk portal med pilaster-statyer från 1100-t. Dörrarna äro urspr., med järnbeslag av gotisk 1200-t:styp. Portalens huvudparti sitter som gjutet ihop med muren och måste ha utförts i samband med denna. Däremot tycks det halvcirkelformiga övre partiet ha murats in sekundärt, det är nämligen tydligt att man lämnat en bräsch öppen i fasad­ skalet för tympanon och arkivolter, som blivit försenade. F. ö. fortgick arbetet utan avbrott från den omtalade sömmen vid långhusets n.ö. hörn (fig. 233 b) fram till n.v. hörnet och vidare i vinkel fram emot och till det kvarstående kärnkyrkotornet. Här uppstod en trol. helt kort paus. Vi vända oss nu till s.-portalen. S.-portalen (fig. 191) springer fram ur muren och ter sig med sitt spetsiga röste (64°) 1 En!. uppgift skulle röstet före restaureringen krönts av ett skaftat åttkantigt stenklot. Två dylikR förvaras bland arkitekturfragmenten på tornvinden. 1 168 H A LL A TI N G - '. '·· Fig. 188. Lå nghuse ts nordportaL 1: 50. Uppm. t ro!. I. G. Ciason 1878. Nord portal des Langha uscs. N . doorway of navc. Fig. 189. Långhu sets N-portal av Botvid, m ästaren från Eskelhem. De två sömmarna i fas a den r a kt ovanför portalens sidokonturer visa a tt fasadklädseln här legat öppen en tid, medan man väntade på de övre portaldelarnas ankomst. Foto J. Roosval. Nordpoi"t!ll d es La nghanses von Botvid, dem Meister N . doorway of n ave , by Botvid, theEskelhem master. von Eskelh em. Die zwei Nähte in der Fassad e tiber Joins in the m asonry a bove reveal that a section of d en Umrissen d es Portals zeigen, dass die Passadenit was left open until the doorway was completed, v erkleidung hier eine gewissc Zeit .unvoll endet war, während man auf die Ankunft der oberen Teile des P ortales wartete. 170 HALLA TING som en självständig gavelfasad på samma sätt som alla de stora gotiska portalerna på Gotland och bland rundbågiga ett fåtal: främst Visby Marias brudportal, för vilken vi räkna med date­ ringen omkr. 1230-t. och som vi betrakta som den första av de gavelkrönta. Gothem är liksom brudportalen en av de fåtaliga rundbågiga med röste; jfr sid. 75. Arkivolterna äro rundbågiga, växling mellan röd och blågrå sten förekommer; proportionerna påminna om Botvids, när vi bort­ se från röstet; av de två här fö­ rekommande kapitälslagen (fig. 192) är veckkapitälet med täck­ platta känt från Botvid, men bladsirningen på den andra är betecknande för Lafrans Bot­ vidarson. Tympanonkonturen är tryckt fyrpassig, alltså en eljest nästan uteslutande bland spets­ bågiga portaler an vänd form; portalen visar sig alltså på flera sätt som en företeelse på gränsen mellan två perioder; tympanon­ Fig. 190. N-portalens västra kapitäl. Wcstkapitcll des Nordporta ls. w. capita! or doorwa y in Fig. 189. ytan är fylld av ett utmärkt genomfört symmetriskt drakornament: två affronterade djur, vilkas stjärtar över­ gå i växtstjälkar (fig. 191 ); de hjärtformiga bladen likna dem på portalens ö. yttre kapitäl. I teckningen återgår ett drag ur runstensornamentiken: en slinga ses passera tvärs­ igenom en upptagen skåra i drakens kropp. Tekniken är en blandning av ytterst tunn relief och gravyr: drakarna framträda fint glättade och i nästan omärklig modellering mot en naggad fond; urspr. har givetvis allting varit målat\ och fondens färgton har fördjupats genom ytans kornighet. Märk att detta är traditionell gotländsk stenmål­ ningsteknik sedan bildstenarnas dagar och att den motsvaras av tekniken i trä i sakra­ 1 Grön färg syns ännu på drakarnas tungor och i tympanets undre konturband. DALHEMS KYRKA 171 F ig. 191. Långhusets sydportal, k yrk a ns huvudingång, av Lafrans Botvidarson, 1: 50. Uppm. tro!. I. G. Ciason 1878. Si"1dportal des Langhauses, Haupteingang der Kirche, von Lafrans Botvidarson. S. doorway of nave (main entrance), by Lafrans Bot­ vidarson (son of Botvid). 172 HALLA TING mentskåpsdörrarnas dekorering. Man erinras om tympanondekoren i Lafrans' Hejnum­ kor (Bd II, fig. 242, sid. 164 hänförd till omkr. 1250). 1 I hjässpunkten av portalens innersmyg finnes en figurskulptur, en bröstbild i relief av en man som håller en utåtvänd bok framför sig med två inristade Kristusmonogram, en skulptur i samma ålderdomligt primitiva modellering, som i allmänhet utmärker Lafrans' människofigurer, såsom å La u n.-portal och krucifixpiedestalen i Bunge (Bd II, fig. 46). Sonen Lafrans har haft utförandet om hand - fader Botvid bör ha slutat sin verk­ samhet någon gång under 1240-t. - han har bestämt sig för den framspringande planen och bekröningen med ett röste, efter mönster av Brudportalen i Visby. Lafrans till­ lämpar dessutom en verkligt ny stils starkare höjdsträvan, kraftigare modellering och rikare utveckling av konturernas rytm. Vi ha påvisat att portalens övre del (liksom Träkurnia huvudportal Bd III, sid. 34) sekundärt infogats i en vid långhusets upp­ förande utsparad bräsch i murmassan. För v att e n t a k e t gäller vad som sagts om koret. Detsamma om g o l v e t. Före restaureringen kvadratiska kalkstensplattor (se fig. 214 f). Det inre är en nästan kvadratisk hall. Av de nio t ä l t v a l v e n äro sidoskeppens smalare och något lägre. De fyra kolonnernas dynformade kapitäl och baserna med tärningfor­ made hörnskydd (fig. 213) likna dem i Vamlingbo långhus (ett enhetligt verk i Botvids stil, se snart utkommande Bd V). Kolonnerna tillhöra alltså obestridligen den äldre mästarens del. Ävenså kragstenarna. Välvningen torde däremot utförts under Lafrans' ledning, en tornbåge byggdes samtidigt, men kom aldrig till användning såsom un­ derlag för ett torn; när det nya tornet sedermera kom, restes det på egen grund. Även koret saknade länge valv. Det är naturligt att båda välvdes samtidigt. För korets, detta kyrkans största valv, valdes det stjärnformiga förband, som vi känna från Nicolai v.-parti och från S. Lars. Man höjde därvid sköldbågarna något ovan mur­ krönen (fig. 176), vilket vi ansett som ett avgörande tecken på valvens sekundäritet. Verkan i rummet blev att det närmade sig till kubiskhet. De för intrycket mest be­ stämmande väggytorna äro de båda minst uppdelade fälten i n. och s.: de få genom sköldbågehöjningen H. = B. I ö. och v. är sköldbåge-H. något överstigande rums-B. Detta är gotiska proportioner. Om sköldbågen stannat under murkrönet, skulle vägg­ fältet blivit tryckt till en liggande rektangel såsom i Tingsläde kor (se Bd l, fig. 158). Det är troligt, att man även i långhuset ruckat på de urspr. tänkta proportionerna. I lång­ murarna lät man sig bindas av Botvids konsoler och urtagningar för valvanfang, men i 1 Tympanondekor i samma teknik (men av annan hand?) finn es i Bä! (Bd II, fig. 261, sid. 182 hän­ förd till 1246), där färgens roll i detta slags arbeten ännu tydligt framträder, i Sanda (mycket skadad, Bd III, fig. 150, sid. 137), och i Sproge (se snart utkommande Bd V). Dessa tillhöra tidig unggotik . Nikolai s. v., Gothems n-portal (fig. 98) och Eskelhems tornportal inleda serien i övergångsstilens tid (Bd III, fig. 228), de båda sistnämnda av Botvid, Nikolai kyrka i Visby av Botvids lärare Maria­ Nicolai-mästaren. DALHEMS KYRKA 173 Fig. 192. S långhusportalens ö kapitä,l. Ostkapitcll d es si.idl. Langhausportals. E. capitals of doorway in Fig. 191. mittskeppet rändes sköldbågarna upp till H. =~ långhusets hela B. Genomgången från korloftet till långhusloftet har låg tröskel passande för urspr. planerat lägre mittskepps­ valv. En annan kompletteringsåtgärd för koret var ingången, som vid korets första färdigställande för bruk lämnats i provisoriskt skick. Det har ovan anmärkts, att portalen till största del hopfogats av material fr. kärnkyrkan (1100-t.) och att detta skall behandlas i sitt historiska sammanhang med den gamla byggnaden s. 182. Men icke endast på grund av sina romanska be­ ståndsdelar måste portalen anses icke vara samtidig med koret som är en byggnad i övergångsstiL Portalen har också i sin upp­ byggnad en tydlig unggotisk helhetsprägeL Det är alltså naturligast att föreställa sig densamma som en av unggotikern Lafrans vidtagen skicklig omkompanering av sina föregångares verk. Jfr t. ex., bland tidiga unggotiska, Västkinde korportal från omkr. 1240 (Bd I, fig. 211- 214). Båda ha den egenheten gemensam, att röstets Fig. 193. Kolonnbas från S. långhusportalen. bas dragits ned ända till kapitäl-H., eljest Sänlenbasis vom sf1dl. Column base indoorway, ligger den i gotiska gotländska portaler L a nghausportal. Fig. 191. 174 HALLA TING ett stycke högre upp; 1 röstets relativa vidvinklighet möter i flera tidiga unggotiska portaler såsom Roma långhus' och Fole kor (Bd I, fig. 655, 656, sid. 572 daterad omkr. 1255 samt fig. 340, sid. 321 daterad 1200-t:s mitt eller tredje fjärdedel, det senare alternativet säkerligen alltför ungt.) -Dörr (fig. 181) med urspr. järnbeslag samt med prydligt skuren tätlist, vars palmettformigt utväxande konturer erinra om huvudpor­ talens tympanon. Tätlisten är nygjord vid restaureringen, men kopierar noggrant den ursprungliga, som måste anses som en Lafrans-komposition. Genom anförda analogier bestämma vi korportalens datum till omkr. 1240. Härovan ha vi försöksvis nämnt 1245 som ungefärlig tidpunkt för långhus-s.-portalen. Därmed . vore fullbordandet av kor och långhus daterat. Nu var hela det nya egentliga guds­ tjänstrummet färdigt till bruk, även om möjligen välvningen t. v. hade uppskjutits. TOTINET I DESS FÖTISTA STADIUM Ett nytt tornbygge var uppenbarligen från förstone avsett och sattes nu så gott som omedelbart i verket. I Dalhem hade man gott om medel. Den sedvanliga mellan­ perioden av en mansålders längd för ekonomisk återhämtning var här obehövlig. Tor­ net planerades i stora mått och blev liksom Visby S. Marias torn försett med arkad­ gallerier, men icke blott åt n. och s. såsom S. Maria i Visby, utan åt tre sidor som vid Drotten. Anläggningen skedde på egen grund, icke som eljest ofta med begagnande av långhusets v.-gavel som underlag för tornets ö.-mur. I första byggnadskampanjen, som utmärkes av rundbågigheten i galleriarkaderna, torde man icke hunnit högre än ungefär hälften av den planerade resningen. Fasaderna murades för puts med putsrand inhuggen 19 cm från hörnet och voro putsade till restaureringen. Tornsockeln (fig. 173 c) är alltjämt en enkel skråkant, men något högre än den egentliga kyrkans. Förmodligen fanns här liksom i Gothem och Stenkumla en rundbågig v.-portal med ett mindre rundfönster ovanför, efter mönster av Drotten. Dessa muröppningar blevo dock i en senare period ersatta av den rika, ännu bestående höggotiska portalen och det stora masverksfönstret. Sålunda, utan överbyggnad, gjorde Dalhems torn mera intryck av en donjon i en fästning, i synnerhet sett från s. eller n., där murarna reste sig höga och fönsterlösa under och över gallerierna (fig. 233 d). Fästningskaraktären be­ kräftas av att torntrappdörren kunde låsas inifrån med bom i murkanaL Dessutom fun­ nos i murarna omedelbart ovanför galleriarkaderna (och finnas ännu) veritabla skytte­ gluggar av samma typ som i Visby stadsmurs marktorn, en åt v., en åt n. och en åt s. (fig. 178 f). I de två sistnämnda äro skyttespringorna riktade snett åt v. F. n. vetta de tre gluggarna ut mot halvmörkret under galleriernas luttak: detta meningslösa förhål­ 1 Jfr Bd I, sid. 200 daterad till •>ca 1260 men är kanske några årtionden äldre» d. v. s. omkr. 1230- 40; denna pristinering är absolut berättigad, ty Västkindeportalen är liksom Lokrume korportal så tydligt i sin bladskulptur sammanhängande med Visby Marias Brudportal av omkr. 1230, att de båda icke gärna Jmnna vara yngre än 1240, i synnerhet som dessa naturligt veckade blad icke uppträda vidare under övergångs- eller unggotikens perioder: Brudportalsskulptören tyckes ha lämnat ön kort efter portalens färdigställande omkr. 1230; Lokrumeportalens samband med Brudportalen är påpekat i Efraim Lund­ marks text till kyrkans beskrivning Bd I, sid. 342. DALHEMS KYRKA 175 Fig. 194. V-portalen och V tornfönstret före restaureringen. Foto Olivia Wittberg 1901. Westportal und Westtunnfenster vor der Restaurierung. \V. doorway and tower window before re­ storation. 176 H ALLA TING Fig. 195. Tornportalens N kapitälband, nordliga ste delen: ek med naturliga blad och ollon samt stiliserad bladgrupp enligt förebild på sakramentsnisch i koret (jfr fig. 217). Nördliches Kapitellband desTurm­ portals, nördlichster Teil: Eichen mit naturähnliche n Blättern und Eichcl mit stilisiertcr Blattgruppe n a ch dem Vorbild von der Sakra ­ mentsnische im Chor (vgl. Abb. 217 .) Continous row of capitals on left of W. doorway. Oak-leaves and acorns, and stylised lenves inspired by stoneworkflanking sacramental cupboard in Fig. 217. Fig. 196. Fortsättning från fig. 195 åt höger: flöjtspelare och man med dryckeshorn. Fortsetzung d er Abb. 195 nach reellts: Flö­ tcnspieler und Mann mit Trinkhorn. Flutc-pla yer and figure with drinking horn. DALHEMS KYRKA 177 Fig. 197. Fortsättning från fig. 196; bevingad sfinx med kappa och barett (de tre figurerna symbolisera tro!. ett syndfullt liv). Fortsctzung der Abb. 196; geflligelte Sphinx mit Mantel und Barett (die drei Figuren sym­ bolisieren vermutlieb ein siindiges Leben). "Vinged sphinx with cloak and ca p (the three figures in figs. 196- 197 symbolizing a sinful Iife). Fig. 198. Fortsättning från fig. 197: träd- och kronformigt ornament. Fortsctzung von Abb. 197: baum- und kronenförmiges Ornan1ent. Stylised grapcvine, and a sculptured crown. 178 HALLA TING Fig. 199. Tornportalens S kapitälband: Naturliga blad, centaur galopperande fram med sköld och svärd i angreppsställning. Sildliches Kapitellband des Turmportales: Natilrliche Blätter, Centaur mit Schild und Schwert zum ,\ngriff galoppierend. Continous row of capitals on right of W. doorway. Naturalistic Jeaves, centaur with sword a nd shield in attitude of combat. TORNET 1 DEss sENA RE sTA Dimi ]ande bevisar, att luttaken vid tiden för skyttespringornas tillkomst icke existerade. Gallerierna hade då troligen ingen betäckning och voro väl i detta tillstånd avseelda t ill skytteställningar. Nu ha de luttak med tegel (tegelpannor av medeltida typ lågo intill restaureringen i tornets l :a våning). Jag menar att gallerierna voro avsedda till en prydnad och i form som nu, men att ett plötsligt påkommet politiskt kritiskt tillstånd förorsakade deras tillfälliga omformning och förenkling i försvarssyfte. Ringkammaren (som genom restaureringen splittrats med en ekvägg i två rum - en tambur och ett dopkapell) var urspr. ett enhetligt och odelat utrymme, på en gång ingångshall och baptisterium, övervälvt av ett (sekundärt?) tältvalv och öppnande sig mot ö. genom en tornbåge, av större mått än långhusets egen. Tornets nu skildrade breda underparti tjänar till sockel för det obeliskartat smalnande överpartiet, luftigt genombrutet i höga spetsbågegluggar, stigande i högspetsiga rösten och mynnande i en spetsigt pyramidformad huv. Det är två till stil och tid skilda partier, som med fullgod harmonisk verkan staplats på varandra. Kontrasten mellan gallerivåningens tunga, vågräta hållning och klackvåningarnas lätta, vertikalbetonade tonart ger t. o. m. ett plus i dynamisk uttrycksfullhet. Helgjutenheten är samtidigt garanterad därigenom att underpartiets massa blivit uppluckrad med ett höggotiskt masverksfönster, som kröner en sirlig, likaså höggotisk v.-portal. Blindnischerna i röstespetsarna, en åt varje väderstreck äro i nuvarande skick ett verk av restaureringen. Enl. ODIN .voro de urspr. omfattningarna till nischerna >>inslagna DALHEMS KYRKA 179 Fig. 200- 201. Fortsättning från fig. 199 åt höger: drake som slukar en människa; sittande man slår med en väldig stridsklubba draken i huvudet, symbol för Kristus som räddar den syndiga människan från satans våld. Fortsetzung der Abb . 199 nach rechts: Drache, der einen Mensehen verschlingt; sitzender M a nn schlägt mit einer gewaltigen Streitkeule dem Drachen aufs Haupt; Symbol fiir Christus, der den siindigen Menschen ans der Gewalt des Tenfels errettet. Dragon eating a man. Seated man clubbing dragon on head - symbolizing Chri~t protecting sinful man from satans attacks. af rödt tegel>> och detsamma gällde >>ytterbågarnas öfre delar å rösternas fönsten (d. v. s. klockhål). Den ö. nischen säges ha »restaurerats i urspr. skick>>. I de övriga insattes nya skulpturer, nämligen reliefbilder av Paulus, Petrus och en ängel. Portalen (fig. 194) är jämförelsevis liten, fönstret dominerar desto kraftigare. Proportionerna mellan de två muröppningarna påminna om engelska v.-fasader. Portal­ 180 HALLA TING Fig. 202. Fortsättning från fig. 201: naken man i säng, en kvinnlig figur sätter koppinstru­ ment mot sjuklingens rygg och håller en kruka i vänster hand; en läkare med medika­ mentkruka och urinflaska. Fortsetzung von Abb . 201: Nackter Mann im Bett, eine weibliche Figur setzt ein becherartiges Instrument auf den Rlicken des Kranken und häl t einen l{rug in der linken Hand; ein Arzt mi t Medizin- und Urinflasche. Sick man in bed, nud e, and b eing b led by woman with two; pots, a nd doctar with medicine pot a nd urine flask. :arkitekturens linjer likna mycket nära Martebo n.-portal av Fabulator (Bd l, fig. 62, sid. 94 daterad omkr. 1330). Märk de överensstämmande karaffinformade kolom1baserna ·och kapitälbandens enkla hålkälade krönlist, som är genomgående för Martebos alla tre Fabulatorportaler. De vertikala bågfriserna i Dalhem återfinnas i Martebo huvud­ portal. Det är icke heller tvivel om överensstämmelsen i figurskulpturens former och i bladornamentiken. Framställningarna på kapitälbanden äro delvis svåra att tyda. Från vänster räknat se vi på n. kapitälbandet (fig. 195--- 198) en ek med naturligt oregelbunden växt och ollon, ett symmetriskt knippe spetsat äggformiga blad (som förefalla inspirerade av kapitälblad på Byzantios' sakramentsnisch, fig. 217 f och sid. 194), en sammanhukad flöjtblåsare med kapuschong, en ung lockig man skrider fram med ett väldigt dryckes­ horn och möter en bevingad sfinx i barett och kappa; ett vinträd (med femdelade blad); nästa kapitäl omslutes av en krona; sista bladornamentet åt höger är nyhugget. Det hela erinrar om de fantasier man ofta finner i 1300-t:s-manuskriptens marginaler. Skulle framställningen här ha någon betydelse, vilket är antagligt, kan man gissa på >>Världens syndfulla liv>> med alkohol, musik och sfinxen, som är en känd demonisk symbol. På s. kapitälbandet (fig. 199- 203) se vi, alltjämt från vänster till höger: ett vinträd, ·en ·centaur, svängande ett svärd, sköld i hand, ett blad, en drake som håller på att sluka en människa. Både centaur och drake äro välkända representanter för det onda, men .därmed slutar dettas välde och vidtager det godas: en sittande man slår draken på .nosen med en tung stridsklubba. Han sitter i en lugnt tronande ställning som om hans DALHEMs KYRKA 181 Fig. 203. Fortsättning från fig. 202: sittande kvinna med tvillingar i knät. Seated woman with twins. Fortsetzung von Abb. 202: Sitzende Frau mit Zwillingen auf dem Knie. stridshandling icke kostade den ringaste ansträngning. Han representerar också den högsta makten, Kristus. Detta är en känd illustration till Psaltaren LXXIII: 14 en!. Versio Vulgata: Tu confregisti capita draconis eller i svenska bibeln Psaltaren 74: 14.1 Följande figurer äro mera gåtfulla: en sittande figur med blottad överkropp, en kvinna som trycker ett kärl mot hans rygg, en sittande man med kruka i knät, en sittande kvinna med ett barn. Figurstilen är som sagt lik Martebos. Den är besläktad med Gam­ meJgarn och Hörsne, vilka redan genom de arkitektoniska formerna framträda som något äldre och närastående till Bunge- och Bro-portalerna. Martebo- Dalhem representera en förenklad stil, dock icke så bullig som Egypticus-portalernas, t. ex. Stånga. Lye korportal synes bilda en övergång från de höggotiska (Fabulator och hans verkstad) till den contragotiska Egypticus-stilen . Dörren ny med övermåttan rikliga järnbeslag i medeltidsstil. Den enkla goda 1700-t:s dörren syns på fig. 194 .. Tornet har f. ö. en viss likhet med Öja-tornet, vilket på grund av sina portalskulptu­ rer är känt som ett säkert Egypticus-verk, men är dock i enskildheter tydligt artskilt från detta. Märk de smalare, högre klockhålen i Öja och de långa anfangslisterna vid klockhålens principalbågar. Dalhems gluggar har en lugnare, bredare form och över­ huvud inga överdrivna kontraster i proportionerna. Tornet i Dalhem kan alltså icke ha skapats av Egypticus, snarare av en höggotiker. Det är naturligast att tänka sig samma 1 Jfr ADOLPH GoLoscnM!DT, Der Albanipsalter in Hildesheim. Berlin 1895, fig. 14. Se även RoosvAL, Steinmeister, fig. 93, som framställer Sjonhems dopfunt. 13- Sveriges Kyrkor. Gotland IV 182 HALLA TING ledning för portal och v. fönster som för hela överpartiet. Dalhemstornets fulländande skulle alltså kunna betecknas som arbete av portalmästaren, d. v. s. Fabulator, omkr. 1325. En tornspiretupp av koppar med utskuret årtal 1627 är bevarad i G. F. (fig. 234). Den tillhörde den äldsta kända spiran, som var byggd av ek. Ny spira av furu uppfördes l 843. Den nuvarande spiran byggdes år 1904. KÄHKK YlmAN Uppvärmning sedan 1927 genom värmeledning med central under sakristian. Kärnkyrkan är känd genom sin vid restaureringen upptäckta plan (fig. 174). Ungefärlig L. 16,5 m =50 gr. f. utom torn och absid, total L. ungefär 23,1 m = 70 gr. f. (utom absiden). Sockeln har en svagt hålkälad skråkant. För kärnkyrkans långhus är belägenheten av portalen känd, och prosten Odin har iakttagit dess bevarade tröskel och av dess nötta tillstånd dragit slutsatsen om en datering ända bort i 900-t. Nu är det möjligt att rekonstruera hela portalen, varige­ nom en säkrare tidsbestämning (och betydligt senare) kan vinnas. Det är det nuvaranrl~> korets portal som i huvudsak är = gamla långhusportalen, om gavelröstet tänkes bort, och bredden reduceras att passa till den in situ bibehållna tröskeln. Portalen har till­ skrivits den anonyma mästaren Globus och daterats omkr. 1160-90. 1 Därigenom bestämmes hela gamla långhuset. Möjligen ha nuvarande korportalens inre murhörn med smala, inlagda rundstavar tillhört kärnkorets ingång, kanske även det i nuvarande portalens röste inmurade gamla tympanon. Till gamla korets inredning hör det sid. 194 närmare omnämnda sakramenthuset, som kan tillskrivas Byzantios. Härigenom bestäm­ mes koret som Byzantios-arbete, alltså omkr. 1130- 60. Kärnkyrkans inre L. utan torn, men med absid är enligt OoiNs mätning omkr. 16,5 m d. v. s. 50 gr. f. Kärnkyrkans torn kan icke närmare karakteriseras, ingen detalj är bevarad. Dess L. är enligt ODIN omkr. 5,6 m d. v. s. omkr. 20 St. f. eller 17 gr. f. Dess H. kan förmodas varit omkr. 23m eller 70 gr. f. (spetsig spira), dess datum: samtidigt med lång­ huset eller något senare. I vanliga fall bör rimligen åtminstone ett trettiotal år förgått sedan hela kärnkyrkan blev färdig, innan den nya kyrkans kor byggts upp. Om vi alltså accepterat omkr. 1225 för nya koret, borde kärnkyrkatornet icke vara mycket yngre än omkr. 1195. TAxusLISTANS >>1209>> är alltså väl sent. Likväl kan en församlings goda ekonomi och för oss okända andra eggande omständigheter ha föranlett begyn­ nandet av nya kyrkan redan 16 år sedan den gamla fullbordats. År 1209 må därför stå kvar såsom betecknande invigningen av Dalhems kärnkyrka, då denna genom torn­ bygget blivit komplett färdig. En antaglig bestämning för övriga delar skulle då lägga Byzantios' kor till omkr. 1150 och Globus' långhus till omkr. 1180. De sid. 190 beskrivna russo-byzantinska målningarna ha tillhört nuvarande koret i dess första stadium och kunna förmodas ha utgjort en skyddsvägg med framställning av Yttersta domen som täppte till en bräsch i den ännu ofärdiga triumfbågsmuren. När 1 RoosvAL, GLonus, se anm. s. 159. DALHEMS KYRKA 183 Fig. 204. Det inre av väggskåp i långhuset N om triumfbågen, fodrat med spillror ur en riven trävägg, vars målning i byzan­ tinsk stil framställt Yttersta domen. Inneres des \Vandschrankes im Langhans nördlich vom Triumph­ bogen, verkleidet mit Resten einer abgerissencn\Vand verkleidu ng, a u f der ein .Tlingstcs Gerich t in byzantinischem Stil dargestelit war. Inside of wall-cupboard in naveN. of rood-arch. Lined with painted wooden panels transferred from demolished wall. The painting, in Byzantinc styl e (c. 1230), represen­ led the Last .Judgment. 184 BALLA TING GLASlii ÅL NINGAR kärnkyrkelånghuset rivits och nya långhuset fått tak, fönster och dörrar behövdes icke skyddsväggen, man använde då bräderna till panelning i två altarnischer i nya kyrkans långhus (fig. 204). I Dalhem äro Gotlands äldsta g l a s m å l n i n g a r bevarade, bland vilka främst märkes n. korfönstrets Margaretabild (fig. 205). Hon står mot en fond av tistelblad i röd, blå och gul dräkt, kännetecknad som prinsessa och martyr genom palmkvisten och guld­ kronan . Den Helige Andes duva, gömd i ornamentiken till höger om helgonet är enligt legenden en för Margareta betecknande leclsagare.l Målningen utmärkes av ädel h åll­ ning, fina drag, glansfulla, rena färger, teknisk fulländning, ett utmärkt arbete i elen för Tyskland uneler förra hälften av 1200-t. utmärkande byzantiniserancle stilen. Bland de gotländska glasmålningar, som brukat sammanfattas uneler namnet >>Dalhemsskolam, 2 hör denna till >>Första Dalhemskolam, och är ansedel som utförd av den ledande mästaren, vilken jämte andra tyskar kommit till Visby för Mariakyrkans nya korbygge, som invig­ des 1225. Dalhemsmålningarna skulle då - liksom hela korbygget -- kunna anses till­ komna omkr. 1230. Nedersta mönsterrutan är ny (1899-1909). Konservering 1942. I det mellersta ö. korfönstret finnas två gamla rutor. En med Kristi himmelsfärd; Maria och apostlar skåda efter elen uppåtfarne, som själv synes först i rutan ovanför, där Han intagit sin himmelska härskareplats, alltså en >>Majestas Domini>>(fig. 206- 207). Dessa två stå huvudmästaren nära i te~kning och färg och böra anses som målade av en framstående medhjälpare i verkstaden , med kännenarnuet Judas-mästaren. I det s. av de tre ö. korfönstren stå fyra passionsscener; i ordning nedifrån: l) J u das .. kyssen, 2) Kristus inför Pilatus, 3) Gisslingen, 4) Korsbäranclet. Av dem äro nr l , 3 och 4 gamla (fig. 208--210). De avvika i vissa hänseenden, men kunna dock betecknas som arbete av samma grupp. F. ö. äro de tre ö. fönstren fyllda av imitationer, tillverkade uneler stora restaureringen, framställande scener ur Kristi liv, målade av Wilhelm P etters­ son. Enelast i rutan med Kristus i Simon elen spetälskes hus är en del, ungefär = nedre hälften, gammal. Enl. N Y BLOM hade >>rester af målad t glas anträffats i alla fönster». I s. korfönstret är nu en modern Jungfru Mariaframställning, vars inskr. återger de latinska verser, 3 som enl. en uppteckning av Spegel fanns uneler madonnans bild i ett urs pr. fönster. I v.-fönstret i tornet framställes Kristi förklaring, efter kartonger av A. H. Hägg, målat av Wilh . Pettersson 1902, utfört av Neuman & Vogel i Stockholm. I lång­ husets fyra fönster Johannes, Jacobus el. ä., Melkiseclek, Aron utförda av samma firma. De fem sistnämnda skänktes av kung Oscar II. 1 Jfr Legender från Sveriges medeltid . . . ut givna av Emilia Fogelklou, Andreas Linclblom, Elias \Vessen. Sthlm 1917, sid. 141 (påp ekat a v Prosten Reuser i Dalhem). 2 Utförligt behandlade och avbildade till stor del i färg, i ett arb ete över Gotlands samtliga m edel­ tida glasmålningar: RoosvAL, Gotländsk Vitriarius, Stockholm 1950. 3 O Mater pulchra: O Rosa refectionis Infantiae tibi ros erit ex matrice a uror::e, dc fructu ventris tue p on am super se de tu a ( = O sköna moder, o helbrägdagörelsens ros, en dagg skall framgå ur mor­ gonrodnadens moderssköte till ditt barnaskap, och honom som framgått som frukten av ditt liv skall jag sätta över din tron). DALHEMSKYHKA 185 Fig. 205. Glasmålning i korets N-fönster: S. Margareta med bok och martyrpalm samt Guds hand och den Helige Andes duva inlagda i ornamentiken. Arbete av Dalhems huvudmästare omkr. 1230. Foto 1940. Glasmalerci im Nordfenster des Chores: St. Margareta mit Buch und Märtyrerpalme sowie Hand Gottes und Heiliggeist­ taube rechts in die Ornamen­ tik cingesetzt. Arbeit des Hauptmeisters von Dalhem um 1230. Section of window in N. "'all · of chancel, showing St. Mar­ garet with book and palm, and in the surrounding horder, the Hand of God and a dove re­ presenting the Holy G h ost. By the Master-erartsman of the early Dalhem School, c. 1230. 186 HALLA TING Fig. 206- 207. Glasmålning i korets Ö mittfönster, dc två översta rutorna: Kristi Himmelsfärd av Judasmästaren ca 1230. (ilasma lerei im östlichen Mittcl­ fenster des Chores, die zwei obcr­ sten Scheiben: Christi Himmel­ fahrt vom Judasmeisterca.1230. Upper section of central window in E. wall of chancel. Christ as­ cending into Heaven, by the Judas Master, c. 1230. DALHEMS KYRKA 187 Fig. 208- 210. Glasmålningar i det sydligaste av de tre ö korfönstren: Korsbärandet, gisslingen och Judaskyssen av Judasmästaren, ca 1230. Glasmalerei im siidlichsten der drei östlichen Chorfen­ ster Kreuztragung, Geissel­ ung und Judaskuss, vom .Tudasmeister, ca. 1230. Sections of window on s. side of E. wall of chancel. Christ carrying the cross, Christ scourged and the .Judas kiss. By the Judas' Master. c. 1230. 188 HALLA TING Fig. 211. Muralmålning på långhusets ö vägg: Korsnedtagningen. Den »gode rövarens•> själ emottages av en ängel. Egyptieus' stil, ca 1350. Nedanför ses S. Mikael bekämpa Uppenbarelsebokens drake. Fabulators stil, ca 1330. Foto !duns förlag 1950. Fresko von der Ostwand des L:mghauses: Kreuzabnahme. Die Seele des •guten Räubers• wird von einem Engel in Empfang genommen. Stil des Egypticus', um 1350. Darunter: St. Michael den Drachen des Offenbarungsbuches bekämpfend. Stil des Fabulators, um 1330. Painting on E. wall of nave. The descent from the Cross; an angel receiving the soul of one of the two thieves into Heaven, in the style of Egypticus c. 1350: St. Michael and the Dragon, in the style of Fabulator, c. 1330. DALHE:viS KYRKA 189 Fig. 212. Muralmålning på långhusets S vägg: Kejsar Henrik II:s själavägning. Egypticus' stil, ca 1350. Foto !duns förlag 1950. Fresko von der Slidwand des Langhauses: Die Seelenwägung Kaiser Heinrichs II. Stil des Egypticus' um 1350. Painting on S wall of nave. The weighing of the Soul of the German Emperor Henry II. In the style of Egypticus, c. 1359. 190 1\IUR:\L- HALLA TING l\ IÅLNINGA R Kyrkan är så gott som helt fylld av 60- 70 nya muralmålningar (fig. 216) med förklarande bildunderskrifter utförda omkr. 1900 av Wilh. Pettersson, Stocksund i allmänhet efter kartonger av Herman Hägg.l De framställa bibliska scener. I långhusets s.ö. hörn är en dyrbar rest bevarad av kyrkans medeltida inre utsmyck­ ning, m uralmålningar (fig. 211 - 212), på ö. muren Kristi nedtagande från korset och »den gode rövaren», vars själ blir omhändertagen av en ängel, synlig ovan Kristi kors . Därunder kämpar Mikael mot draken. På s. muren ses, som fortsättning av passions­ scenen, den onde rövaren, vars själ hämtas av en djävul, och S. Mikael som själavägare. I ena skålen sättes kejsar Henrik - det är legenden om hans dom som illustreras, den är utförligare framställd i Vamlingbo (Bd V)- i andra skålen ses symboler för hans syn­ diga intressen (penningpåsar m . m .), som ytterligare nedtyngas av djävlar. Själv väger han dock tyngre tack vare den kalk och paten som en välvillig S. Laurentius lagt i vågskålen. Det var kejsarens gåvor till ett Laurentius-kloster. Så räddades hans salig­ het.2 Målningen är väl bibehållen med undantag av övre delen av Kristi kors samt ängeln med gode rövarens själ och mindre detaljer, som äro nymålade. Mikael och draken är ett verk i Fabulators stil. Allt övrigt liknar de stora skulpturerna på Stånga s.-fasad och föres därigenom till mitten av 1300-t. och Egypticus' krets. Målningarna togos fram ur överkalkning och kompletterades under stora restaureringen av Wilhelm Pettersson. I en nisch i långhuset n. om triumfbågen ha som klädsel använts fragment av en brädvägg med målning av Yttersta Domen (fig. 204). På fondväggens tre bräder ses: l) Övre delen av ett ansikte med gloria, 2) övre delen av en ängel visande med handen uppåt, 3) nedre delen av en sittande figur. I s. takfallet ses 4) två lik resa sig ur sina gravar, lyftande undan gravhällen, i n. takfallet ses 5) en fällstol med en sittande figur, 6) de lodräta sidorna visa otydliga figurer. Målningarnas stil är densamma som i de motsvarande fragmenten från Sundre (nu i G. F.), rysk-byzantinsk skola från tiden omkr. 1230. Om fragm entens urspr. användning se sid. 182. Al ta re av huggen sten. Den slipade grå kalkstensskivan 260 x 148 cm med svagt hålkälad skråkant märkt med fem grekiska kors framställda genom bred, grov ristning INVENHl1l E H tvärs över korsarmarna; det mittersta ligger icke exakt i mittlinjen v.-ö., utan betyd­ ligt närmare v. kanten, endast 43 cm, förmodligen för att ses mitt på skivans fria, fram­ för retabiet synliga yta. På skivans övre yta, nära bakre kanten, äro två grunda hål, trol. fästen för ett medeltida retabel. Altaret är tydligen medeltida och på sin urspr. plats, men dess proportioner äro starkt förvanskade. H. är nu l m, men altaret är nu I N R E DNING ocu LösA 1 Ur brev frän Herman Hägg till riksantikvarien H ans Hildebrand 30 sept. 1907: ... »Sånär som på ' Utdrifvandet ur Paradiset' i fältet öfver tornbågen åt sk eppet, några bilder å Korets södra vägg, en rad bibliska bröstbilder å Korets östra vägg vid sidorna om altaret, samt några enstaka helfigurer i torn­ rummet, som Wm Pettersson utförde enligt egna ideer, hafva ritningar och kartonger till alla vägg­ och hvalfmälningar gjordts uta f mig ... >> 2 Se legenden om gärningarnas vågskål i Ett forn-svenskt legendarium. Band 1. Sthlm 1847, s. 20 ff. DALHEMS KYRKA 191 Fig. 213. Interiör mot Ö efter restaureringen. Foto 1950. (Jfr fig. 234b.) Inneres gegen Osten nach der Restaurierung. Interior towards E . a!ler resta­ ration. 192 HALLA TING Fig. 214. Interiör mot Ö före restaureringen. Foto C. F. Lindberg 1875. Inneres gegen Osten vor der Restau­ Interior towards E. before restoration. rierung. DALHEMS KYRKA 193 F ig. 215. Interiör mot V före restaureringen. Foto C. F . Lindberg 1875. Inneres gegen 'Vesten vor der Resta u­ rierung. Interior towa rds '"'· before restoration. 194 HALLA TING insänkt i det vid restaureringen förhöjda podiet. Lägsta horisontalfogen ligger endast omkr. 7 cm över golvytan. Då de huggna stenarna äro omkr. 31 cm höga, bör även ne­ dersta skiftet haft ung. samma H. och altaret som helhet varit 1,20 a 1,30 m, vilket också är det normala medeltida höjdmåttet för gotländska altare (här kanske 1,32 m= 4 gr. f.). På altarets framsida en relikgömma, täckt med en tegelsten och bruk. Däri förvaras bitar av ben och tyg, dels löst, dels i behållare av tenn eller bly, m. m.; bland beledsagande inskr. på pergamentremsor märkes en: >>de presepe domini>>, en annan: >>de innocentibus>>, d. v. s. fragment av Kristi krubba och ben av >>menlösa barn>> från betlehemitiska barnamordet. Gömman är nu fast tillmurad, innehållet är kort re­ fererat en!. utförlig förteckning i inventeringsinstrument av 1830 i A. T. A.; i vilken mån detta överensstämmer med nuvarande innehåll är okänt. - På altarets s. sida en inmurad enkel piscina; en liknande, lösbruten, förvaras i den djupa nischen på baksi­ dan, tro!. tillvaratagen från ett sidoaltare; på tornloftet förvaras ytterligare en piscina i form av ett veck-kapitäl 30 x 30 cm, fyrpassformad urgröpning med avloppshål, här­ till har tydligtvis hört en kolonn med fortsättning av avloppet, det hela har varit en fristående piscina som rest sig ur golvet strax s. om ett högaltare (tro!. kärnkyrkans högaltare). Grund till sidoaltaren på sedvanliga platser i långhusets s.ö. och n.ö. hörn påträffades vid restaureringen. Att döma av de två lVIikaelsmålningarna på muren omedelbart ovan s.ö. altarets plats har detta varit helgat åt ärkeängeln Mikael. Det n.ö. har tro!. varit Madonnans. Sakramentsnisch i n. korväggen med framspringande infattning av huggen sten (fig. 217), arbete av Byzantios (jfr hans fönsteromfattningar i Hogrän, Bd III, sid. 95 och Väte, fig. 322), alltså beläget mellan omkr. 1130 och omkr. 1160. Det är ett natur­ ligt antagande att detta på Gotland enastående sakramentshus skapats för och i sam­ band med koret i kärnkyrkan och att det såsom särskilt dyrbar inredningsdetalj förts över från kärnkoret till det nya. Ekdörrarna äro tro!. samtida med överflyttningen till det nuvarande koret; då ändrades också sidapilastrarnas läge, de flyttades utåt så att dageröppningen och därmed hela skåputrymmet blev större. Röstets kors samt de bärande kolonnetterna med tillbehör äro ovidkommande tillägg från den moderna re­ staureringen (fig. 218). I en raksluten urspr. nisch bakom altaret blev 1901 ett kassaskåp inmonterat(!). En rakspetsig n i s c h på samma vägg närmare n.ö. hörnet har moderna dörrar; de sönd­ riga, men alltjämt väl användbara medeltida dörrarna, gröna med rödmålade beslag, förvaras på tornloftet. I s. korväggen 2 rakspetsiga nischer utan dörrar. Ang. en nisch i muren bakom korbänken, se denna! I sakristians v. mur ett rakslutet nischskåp, från vars sydsida en öppning för till ett inre mindre skåp. I långhusets ö. mur ett skåp på vardera siclan om triumfbågen, det s. rakslutet, det n. rakspetsigt, nu stängt med nya dörrar. Som inre klädsel är fragment av en väggmål­ ning på tunna bräder använd. Bräderna ha, såsom vi sid. 182 förmodat, utgjort delar DALHEMS KYRKA 195 Fig. 216. Blick in i koret mot NÖ efter restaureringen. Foto J. W. Hamner. Blick in d en Chor gegen Nordosten nach der Restauricrung. View of chancel from nave, arter restorn­ tion. av en provisorisk skiljevägg mellan långhus och }{_or. En tradition har talat om en nisch i långhusets n.-mur med madonna-målning bakom orgelns nuvarande plats. Muren undersöktes 1942 av J. H.oosval, ingen nisch anträffades. Den gamla altartavlan fr. 1300-t., vrakad på 1600-t., 1899 återfunnen i dåligt skick på korvinden, undergick omkr. l 900 en s. k. restaurering och står nu på hög­ altaret (fig. 219). Figurframställningarna - Treenigheten omgiven av apostlar - ny­ målades helt på väv med de gamla som förebild. En!. restauratorn C. W. Petterssons uppgift i A. T. A. skola originalmålningarna finnas kvar under den påklistrade väven. Nya äro predellan, eklövsraden på mellersta vimpergens vänstra sida, den vågräta eklövsraden på högra hälften och båda sidotourellerna. Ett fragment av den urspr. trifoliearkaturen förvaras i sakristian med spår av kredering, guld och rött. Före restaureringen stod en uppsats av sandsten på altaret (fig. 214) medfram­ ställning av Guds lamm, omgivet av Moses och Aron i sidoarkader; på överstycket Uppståndelsen. En!. inskr. är uppsatsen >>ornatum>> d. v. s. målad 1686, skulpturarbetet alltså tidigare, dock efter 1660 (Karl XI:s namnchiffer skulpterat). Den är nu ställd på 196 HALLA TING Fig. 217. Sakramentsnisch i N I>altareskiva >> tjänar en kalk­ stenshäll, som tidigare låg i golvet framför högaltaret. Ovan sakristidörren hänger ett processionskrucifix av ek från förra hälften av 1300-t. Målning ny, ansiktet nytt, den nederst a trifoliespetsen är en vid restaureringen gjord form, här var urspr. fästet för krucifixet s bärstång (fig. 220). A ll eg orisk ta v la, olj emålning på duk i ny ram: prästen mellan Dygden och Lustan, J1änger på långhusets s. vägg. Prästen sitter vid bordet i sin studerkammare, Fru Lusta DALHEMS KYRKA 197 Fig. 218. Sakramentsnischen fig. 217 efter restaureri ngen 1899. Formen på röstets övre del torde här motsvara den urspr. 1100-t:s-formen. Foto .r. Roosval omkr. 1945. Sakramentsnische Abb. 217 nach der Restaurierung von 1899. Die Form des oberen Giebelteiles diirfte hier der ursprUnglichen des 12. Jahr­ hnnderts entsprechen. Sacramental cupboard in Fig. 217 after restoration in 1899. nalkas i elegant dräkt med blomsterbukett, på andra sidan en ängel, upptill Gud, en duva och en svart korp, i förgrunden gapar helvetets käftar med Döden till vänster (han har lie och pil) och Satan till höger. Enkelt arbete från 1600-t:s slut, ikonografiskt intressant, jfr Stiernhielms Herkules (Fig. 234 a). Altarringen i nygotik av ek med röd sammet (fig. 216). Den gamla >>disken>> sattes vid restaureringen som ryggskärm (brunmålad) bakom långbänken vid n. långhus1-l - Sueriges Kyrkor. Golland IV 198 BALLA TING Fig. 219. Altartavla från 1300-t. Mål­ ningen ny. Re tabe l d es 14. Jahrhundcrts . Bemalung modern. Retable,14thCent. Repainted c. 1900. Fig. 220. Processionskrucifix från 1300-t:s förra hälft. Processional cruci­ fix,first half of 14th cent. Prozessionskruzifix aus der e rsten Hä lfte des 14. Jahrhunderts. Fig. 221. Korbänk från 1300-t:s förra hälft med delar tillagda på 1600-t och vid stora restaure­ ringen. Foto 1943. Chorgestuhl aus der ersten I-Iälfte des 14. Jahr­ hunderts mit Ergänzungen a us dem 17. Jahrh. und mit modenlen starkcn Restaurierungen. Choir stall, first half of 14th cent. Parts a dded during 17th cent, aud during restorations c. 1900. 200 HALLA TING Fig. 222. Detalj av korbänkens Ö gavel. Detail of E. part of choir stall. Detail vom Ostgiebcl d es Chorgestilhles. väggen. 1695 målas >>disken framför altaret», 1778 målas den ånyo av >>Artilleri eonsta­ pelen Malmberg)> trol. den målning som framträder å interiörfoto fr. 1875 fig. 214 (se nedan, bänkkvarteren). Medeltida korbänk av ek med sex säten mellan sakristidörren och korets n.v. hörn samt i rät vinkel därifrån utmed triumfbågen tre säten; gaveln under triumfbågen är rikt snidad med symmetriska rankor, nedtill i relief, upptill i genombrutet Yerk; de genombrutna rankarna utgöra förlängningar av svansarna på två motsittand e lejon; DALHEMS KYRKA 201 Fig. 223. Detalj av korbänkens S gavel. Detail vom Slidgiebel des Chorgestlihles. Detail of S. part of choir stall. på gaveln vid sakristidörren löper den genombrutna hälftens ranka S-formigt och utgår frå n en skäggig drakes mun (fig. 222), som liknar Mikaels drake i muralmålningen (fig. 211), nedre hälften orneras här med enklare, ristade geometriska figurer. På armstöden skulpterade blad, dels naturliga vin- och ek-, dels stiliserade (fig. 22;~ - 225). Taklisten är garnerad med hängande stickbågar upplösta i masverk. På den mot långhuset vända bänkryggen står ett griljerat galler av trä samt ovan detta trifoliearkader skilda av smärta kolonnetter. Ett enkelt ryggvant sluter an mot n.-muren (däri en urspr. lucka av ek till en liten väggnisch) och mot triumfbågemuren. Allt det nu beskrivna utgör korbänkens urspr. parti från 1300-t:s förra hälft. Den framförställda skärmen är från 202 HALLA TING Fig. 224. D etalj av korbänk e n. Dcta il D e ta il vom Chorgestlihl. or choir sta ll. 1600-t. Däri ses enkla moderna m ålningar av kyrkohistoriska personer, en ide frå n restau­ reringen. Den äkta 1600-t:smålningen skönjes å fig. 225. Frisen närmast under taket är fr. 1600-t. m ed krön från restaureringen 1899 enl. inskr. På skärmen skulpterade, moderna änglafigurer. Aven på ryggvantet stå nya målningar framställande personer i kyrko­ historien. Omgestaltningen på 1600-t. innebar också en hel ny bänk framför den medel­ tida stolraden , detta bänkrum är nu slopat och bänkskärmen flyttad närmare till de medeltida sätena. Predikstol i skulpterad ek (fig. 214) med trappa, dörr och himmel av furu; bågställ­ ningarna i korgens fyllningar utförda i intarsia; dessa imiterades på trappräcket vid restaureringen, då också målade figurer anbragtes i alla bågfyllningar (!); enl. skuren inskr. i dörrens överstycke av 1637. Framstående arbete, besläktat med dylika på svenskt fastland, som kallats >>lybecksk intarsiastil>>. 1 i Jfr RA BEK, Triislwlptur och snickarkonst, Sthlm 1934, sid. 63- 90. DALHEMS KYRKA 203 Fig. 225. Korbänken fig. 221 före stora restaureringen. Ur P.A. SÄVES BERÄTT. 1864, s. 269. ChorgesUihl Abb. 221 vor der grossen Restaurierung. The choir stall in Fig. 221 before restorations c. 1900. Drawing, 1864. En s. k. krona uppsattes på himlen 1709; en ängel, skuren i björk, hängdes upp under himlen 1711, nu i G. F. (B 1091); 1778 målades trappan av Malmberg. I sakramentskåpet förvaras timglas, i stativ av trä med svarvade smäckra balustrar i röd färg och förgyll­ ning, som varit fästat i en svarvad röd ståndare, allt väl bibehållet, men vid restaure­ ringen borttaget från predikstolen(!). Nygotiska nummertavlor i ek från restaureringen. I G. F. en dylik av Johan Hernell, inköpt 1742 (fig. 227), (inv. nr D . C. 216). En tidigare nummertavla inköptes 1708, 1738 funnos två. Biskopsstol från 1600-t. står vid korets s. vägg. Ryggvantets krön och målning i brunt och svart samt porträtten av gotländska biskopar och prostar stamma från re­ staureringen. Bänkkvarter fråri 1600-t., delvis nytt arbete, all målning ny: brunt och svart med stela växtornament i fyllningarna . Före restaureringen målning av Malmberg på alla bänkar, altarring och predikstol (se fig. 214). Tre bibehållna fyllningar kanske från altar­ ringen - med akantusslingor i laxrött och blått med vita nerver på ljus grönaktigt gråblå botten - ge en föreställning om den värdefulla utstyrsel, som offrades vid restaureringen; trol. målade av Malmberg omkr. 1778. 204 HALLA TING Fig. 226. Dopfunt av kalksten, musselcuppa-typ, från mitten av 1200-t. Locket liksom det bakom funten synliga skranket, som avskiljer en förstuga innanför kyrkans V portal, till­ kommo under stora restaureringen. Foto C. Wilh. Petters­ son tro!. omkr. 1914. Tanfbecken ans Kalkstein, Mu­ schelschalent:ypns, ans der Mitte des 13. Jahrh. Der Deckel sowie die hinterdemTanfbecken sicht­ bare Schranke, die eineVorballe hinter dem \V estportal der Kir­ che abtrennt, enstand wärend der grossen Restaurieruilg. Limestone font with shell-type bowl, m id-13th cent. The lid as weil as the partition behind the font was installed dnring the restorations c. 1900. Läktare fanns före restaureringen i v., enkelt arbete från 1875 med orgel fr. samma tid (fig. 215). Läktarbröstningen sitter nu som panel i sakristian. Orgeln flyttades till ett förhöjt plan i långhusets n.ö. hörn vid restaureringen. Den byggeles 1874 av firman Åkerman & Lund, Stockholm. DALHEMS KYRKA 205 Fig. 227. Nummertavla av Johan Hernell 1742. Nu i G. F. Foto E. Lundmark 1921. Nummerniafel von Johan Hernell 1742. Jetzt im G.F. Hymn-board, 1742. Fig. 228. Plal\atram från1775. Nu i G.F. Hahmen flir l<önig­ Jiche Hede, 177 5. Frame for roval oration, 1775. Dopfunt av mussel-cuppa-typ,l (fig. 226) cuppan av grå, foten av röd kalksten; uttömningshål finnes; mitten av 1200-t., trol. jämnårig med tornet i dess första stadium. Enl. HILFELINGS Journal 1799, sid. 14, fanns vid hans besök en funt, å vilken evange­ listsymbolerna sågos huggna med namnen i runor ovanför. Om uppgiften är riktig, skulle detta varit en funt fr. 1100-t. Trol. har dock Hilfeling i minnet förväxlat Barlingbo och Dalhem (se Bd I, fig. 575-577). Lock av ek, omfångsrikt skulpterad anordning fr_ stora restaureringen. Dopfat av pressad mässingmed framstäilning av Syndafallet, 1500-t., nämnt i lNv. 1794. lNv. 1738 nämnes >>ett rött vallmarskläde med fransar över funtem. Två dopskålar av koppar med drivna och punsade ornament från omkr. 1600 (G.F. inv. nr C, 1929, 1930), ha hopnitade använts som kula på kyrkans flöjelstång. Flöj el av koppar iform av en tupp med årtalet 1627, nu i G.F. (inv. nr C 1928)(fig. 234). Bland nattvardskärl märkes en silverkalk av P. Sundelius, Visby 1786. - 1787 köptes av Ganthems kyrka dess gamla k o m m u n i o n k a l k och p a t en, som brukas till sockenbud. Inskr. på skålen 1733, på foten A. M. Lundström 1838. 1 Jfr RoosvAL, Steinmeister, sid. 197 ff. 206 HALLA TING Hökelsekar fanns enl. INV. 1694 ()>ett gammalt cldkärih), försvann i början av 1700-t. men efterlyses vid vis. ända till 1753. I Gandarve i Dalhems sn har påträffats en stående trekvartsfigur av brons med fördjupningar för emalj­ fyllning, som nu försvunnit, urspr. trol. en av sido­ figurerna (Johannes?) till ett processionskrucifix likt t. ex. Ukna kyrkas i Småland, nu i S. H. M. H. 7 cm. Limagesarbete 1200-t:s mitt eller senare. Nu i S. H . M. (inv. nr 3952). Pip till la va to r i u m i form av hundhuvud funnen i D unegården i Dalhems s n. L. 6, 2 cm. 1400-t. N u i S. H. M. (inv. nr 7478). Textilier moderna. En mässhake såldes 1738 till Ganthem (INv.). En mässhake köptes 1757. Blandljusredskap märkas ett parmalmstakar av medeltida typ. Vid restaureringen tillkom j ä r nk ro n or och v ägg­ armar för fotogenlampor, som fastskruvades i kolonnerna (!) nu, l 946, nyligen avlägsnade. Kyrkstötekäpp, svarvad, 1600-t. Nu i G. F. (inv. nr D.C. 217). Hingklubba, fyrsidig, täljd av furu. Inskuret bl. a.: 1741- 1742, 1810 samt brännstämplar. (G.F. inv. nr B 1092). Bland kungl. tal och minnesplakat samt ramar till dylika märkes en i G. F. bevarad ram, anskaffad 1775, målad av Malmberg 1778 (fig. 228), (in v. nr C l 927). l. Nicolaistenen i nordportalen (fig. 229) 1 . Det märkligaste gravmonumentet är den i n.-portalen inkomponerade Nicolai-stenen. Dess latinska t ext lyder med lösta förkortningar enl. LM: - - ­ CELICA REGNA PARANT, FLORVIT IN TERRIS MULTO - - - EX PE(?) CELORUM VIA GH .\ \ "KO?\ST Fig. 229. Gravmonument av sandsten över prosten Nicolaus, slutet av 1100­ t. Foto J. W. Hamner 1904. Sandsteingrabdenk­ mal fiir Probst Ni­ kolaus, Ende des 1~. Jnhrh. NI CHOLAUS HONORE. jj VITA SALUS ANIMARUM; DISUM DELICIARUM! j PREPOSITO RESERA PARA­ IN ORBE P!US, QUEM Tombstone of the priest Nicolaus, latter part of 12th cent. VIXIT 1 Jfr Ll\1 s. 65- 67; RoosvAL, Steinmeister s. 178 o. 187; I-IIL­ DEBRAND, Sveriges Medeltid 5:e boken s. 439, avb. s. 437, 438; Sv. konstnärer från Medeltiden och Renässansen H. l PI. l. DALHEMS KYRKA 207 CHRISTUS HONORE BEAvrr; f FINI­ VIT MELIUS, CUl CHRISTI GRATIA FAVIT. LINDSTRÖM har givit följande försök till tydning av den genom sin ofullständighet svårtolkade inskriften:>>... himmelska riken bereda, f På jorden blomstrade Nicholaus med mycken ära.f ... vägen till himlarne är livet, sjä­ larnes frälsning; l Öppna salig­ heternas paradis åt herden! f På jorden levde han from, som Kris­ tus lyckliggjorde med ära; f Sällare slutade han vilken Kristi nåd gynnade.>> Nicolaus står på regnbågen, varå står VITA P... AC... , uttytt av LINDSTRÖM SOm VITA PERACTA = ett av­ slutat liv. Nicolaus höjer en kalk. Kristus, liksom stående på ett högre plan eller svävande, välsignar kalken med höger hand och griper med den vänstra i sin mantel, så att bröstet blottas på den punkt där siclosåret brukar framställas. Två små rundlar (= oblater) vid Kristi huvud, på den ena Guds lamm, på den andra en duva . Meningen är att Fig. 230. Gravsten över Lars i Widerkyrku och hans dotter Frälsaren låter sitt blod flöda Rodedis, mitten av 1300-t. Foto J. W. Ramner 1904. Grabstein fUr Lars i \Viderkyr- Tombstone of Lars \Viderkyrkn ned i kalken, alltså en framställ­ lm und sefne Tochter Rodedis, and his daughter Rodedis, midMitte d es 14 . Jahrh. 1 4 th cent. ning av försoningsoffret: prästen celebrerar altarets sakrament i himlen som han gjort på jorden Dalhems kyrka, men i himlen är icke fråga om en transsubstantiering eller förvandling av vin till blod, ty där är Kristus person­ lingen närvarande och ger sitt blod direkt åt sin tjänare. Det är den nåd (gratia) som versen talar om att Nicolaus fick i himlen, och som var båttre lott än den heder (honor) som Kristus givit honom på jorden. - Det är en mystisk högtidlighet över denna relief, som i komposition, icke i stil, påminner om en elfenbensrelief 208 HALLA TING från slutet av 900-t. med Kristus och den tvivlande Thomas.! - Egendomligt är att Kristus icke har korsgloria, utan stråigloria med många radier. Samma egenhet finna vi i muralmålningarna i Bjäresjö, som ha ett visst samband med Sighrafr. 2. Arbetet kan möjligen tillskrivas Sighrafr. Den hieratiska hållningen, glorians radierande refflor, korkåpans mönstring med små cirklar, triangelvecken ovanpå varandra, repstavarna kring inskriftbården, detta är Sighrafrska drag. Monumentet är hugget i sandsten och har sä­ kerligen urs pr. haft sin plats inne i kyrkan. 3 Dess flyttning och inarbetning i portalen var en följd av gamla kyrkans rivning. - Datering 1100-t:s slut. Det är ett märkligt skulpturverk, såväl ur konstens synpunkt som ur clogmhistoriens, till­ kommet som det är just vid elen tid då trans­ substantiationsläran höll på att få sin slutgiltiga utformning icke långt före dess uppsättande som katolsk dogm på 4:e lateransynoden 1215. 2. Gravhäll, trapezoidal med ristad bård men saknar text. Nedre v. hörnet borta. 176 x 114; 74. Ligger på kyrkogården som nr 2 från n. ö. hörnet. 3. Med inristade bilder av den döde bonden Fig. 231. Gravsten över kyrkoherde Johannes och hans dotter (fig. 230). Bonden med korslag­ Krok, t 1430. Avtecknad efter J. W. Ham­ da händer och tidstypisk huvudbonad, dottern ners foto. Grabstein f(ir Pastor Tombstonc of Pastor med krona och bok. Majuskeltext i bård kring Johannes Krok, t 1430. .Johannes Krok, t 1430. stenen. V. övre hörnet borta 4 och utfyllt med cementgjutning med i ännu mjuka cementen inristad komplettering av texten. I övre kortsidan samt h. långsidan äro majusklerna vända inåt stenen på vanligt sätt men i v. långsidan och nedre kortsidan äro de vända utåt. Texten läses så: l. h. långsidan. 2. v. långsidan. :3. övre kortsidan. 4. nedre kortsidar,. Texten i v. lång­ ADOLF GoLDSCHMIDT, Die Elfenbeinskulpturen, Berlin 1924 Bd II. pi. 9 fig. 24, text s. 4 och 5. Jfr RoosvAL, Steinmeister, s. 185- 187. N. M. MANDELGREN, Monuments scandinaves, Paris 1862, . PI. 5- 8. 3 HANs HILDEBRAND, a. a. menar i stäende ställning. • Nu återfunnet, förvaras i kyrkan. 1 2 DALHEMS KYRKA sidan och i synnerhet i nedre kortsidan har ovanliga bokstavstyper. + Hrc REQIESCIT : LAURENCIVS : + l ( + WIDE j RKVRKVV! ET ; FIL! A! EIUS ! RODEO' + l (QVORVM : ANI) ME ! REQVIES l IN PERPETVA PACE AMEN. »Här vilar Laurentius Widerkyrku och hans dotter Ro­ dedis, vilkas själar må vila i ständig frid amem. LM 43, där avbildning av texten i nedre kortsidan med de egendomliga bok­ stavstyperna finnes. 208 x 117. Bård-B. 8; 2 från kanten. Vid Langebeks besök 1754 låg stenen strax innanför v.-portalen. 1760 flyttades den till >>lägre delen av koreb. Vid restaure­ ringen 1904 flyttades den till sin nuvarande plats i korets n. ö. hörn. -Av kalksten. Figur­ teckningen liknar två hällars i stenkyrka och Martebo, avb. Bd. I, fig. 42 och 90. Mitten av 1300-t. 4. Gravhäll i två delar. Nedre delen mycket nött. Majuskeltext i bård. + CERNIT: QVI . .. E .. IHic R . . . l . .. . ls:QVIVS ANil\IE: RQ: I PACE. På övre delen latinskt kors. LM 47. Trapezoidal [190] x 124. Bård 7Yz; 2Yz från kanten. Ligger vid ö. kanten av kyrkogården ö. om korets s. ö. hörn. 5. Gravhäll i tre delar med majuskeltext inom hård nu till största delen utplånad . Hrc REQ ... l .. . VID . .. l ... j VA:REQ(vr) ESCA(Tj: AM EN . Detta är det enda som nu kan läsas. Mitt på stenen ristat >>ring>>-kors, (•>ringem är en romb) på trappstegsfot. Troligen = LM 51. [174] x [97]. Ligger på kyrkogården som nr 3 från n. ö. hörnet. - Kalksten. 6. G r a v h ä Il, textlös med ristad bård och ring av bårdens B. samt bomärke inuti: .l. I två delar. 200 (?) x 108. Ligger som nr 4 från n. ö. hörnet på kyrkogården. 7. G r a v h ä Il i tre större och ett par mindre delar. Minuskelskrift i ovanligt bred textbård 209 .. l l A­ Fig. 232. Piedestal av trä, urspr. !;rucifix­ stock. 1100-t. I G.F. Foto G. Sjöberg 1925. Holzpi ed es tal , ur­ sprönglich l{ruzifix­ Slamm. 12..Jahrh. Im Pedeslal proba bly base of a rood. 12th cent. G.F. 210 HALLA TING med kvadrater i hörnen och sköld i dessa. Hic. requisit Botul l Vesterg l [arda:in Sundra]; mater:dni l [Barth]olomei. >>Här vilar Botul Westergårcia i Sundre mor till Herr Bartholomeus.>> Texten kompletterad efter LM 48. - 260 x 139. Bård-B. 20; 8 från kanten . Ligger på kyrkogården i n. ö. hörnet. - Kalksten. 8. G ra v häll (fig. 231) med minuskeltext i bård kring kanterna och i mittfältet ristad bild av den döde prästen i full ornat under kolonnburen båge med bladornament. I hörnen evangelistsymboler. Stort tilltagen text med rediga minuskler. Ano. d ln l cd. xxx dnica. mTa dc O Dale. c'at.'.fui.hc.tu 1mTo.tumlat' 1 de. Wicby.nat'. Johes. krok. memorat'. >>Herrens år 1430 söndagen 'Herrans barmhärtighet' ( = andra söndagen efter påsk, således den 30 april) blev Dalhems kyrkoherde jordad i denna grav, född i Visby, Johannes Krok kallad.>> LM 49. 269 X 137. Bård-B. 18; 9 från kanten. Ligger i koret s. om altaret. - Kalksten. 9. Gravhäll, nu inramad i cement. Text med latinska bokstäver: HER LIGGER BE­ GRAFVI I HER CLAVS CHRESTENSEN l MED TVENNE SINE ECTE l HVSTRVER KARENE IENS l DOTTER OC GVNNIL l MATS DOTTER GVD GIFVE l DENNEM MED ALLE GVDS l BORN PAA DEN YDERSTE l DOMMEDAG l EN SALIG OC GLEDELIG OP l STANDELSE l 1622. 190 X 115. Ligger innanför kordörren. - Gråblå kalksten. I diket ö. om kyrkogården ligga flera stenfragment, bland vilka märkes en tra­ pezoidalsten med textbård och knappt synliga spår av majuskeltext. Två stenkors. N.v. och n.ö. om kyrkan vid vägen till Visby och till Hörsne stå två stenkors beskrivna och avbildade av P. A. SÄVE i Svenska Fornminnesföreningens tidskrift II, 1874, sid. 12 och 15. Vi anföra: >>Kors, af kalksten (i Dalhem, vid landsvägen, n. o. om kyrkan), 4 alnar 10 tum högt, 2 alnar 12 tum bredt öfver korsarmarue och 6 till 7 tum tjockt samt utan ristning och inskrift. Sägrien omtalar, att år 1430, då hr Hans Krok, prest i Dalhem, skulle stiga öfver en tun (gärdesgård) föll han och bröt halsen, hvarföre korset blef rest till en åminnelse (STRELOW, sid. 200).>> 1 »Kors, af kalksten (uti Dalhem, vid landsvägen; n. v. om kyrkan, lutande åt N., 3 alnar 16 tum högt (i kärn-linien), l aln 2311 3 tum bredt öfver korsarmarue och 5 till 8 tum tjockt. Om detta stenkors känner man ej mer än den vanliga sägnen eller att någon vägfarande der ridit ihj el sig; och dertill är den tvåradiga inskriften (endast på korsets östra och i upphöjd stiP) så ytterst svårläst, att man ej med säkerhet kan utröna mer, än att årtalet är 1540 och kanske (IV) 4.>> LM har läst; ANNO DNI IN D l l l DNICA l l l OBIT. Alltså »Herrens år 15.. söndagen..( dog ..)>>. Detta kan ännu skönjas. Kyrkans enda klocka har följande inskrift: Hunt halsen: VERBVM DOMINI MANET IN ETERNVM ANNO DOMINI 1599. I en kartusch på kroppens S. sida: MIT l GOTTES l ni 1 Rest upprätt 1922. • Minuskler. DALHEMS KYRKA 211 H(v)LFE l Gos M(r)cH j M(A)T(TIAS) l n(ENNING)l l z(????)N l(????) j.2 - Diam. 108, H. med krona 104, utan krona 83. Bokstäverna inom () äro utplånade av kimning. Klockan är runt halsen prydd med rika och välgjutna renässansornament. Kronans öron äro utformade som människoansikten. Krucifixstock av ek (fig. 232), urspr. avsedd att stödja det nu förlorade triumf­ krucifixet och gjord för 1100-talskyrkan. Myntöppningen, som är sekundär, är järn­ beslagen. H. i nuvarande stympade tillstånd 98 cm. Nu i G.F. Bland äldre böcker märkes en p o s t i Il a av Martinus Chemnitius, tryckt i Frankfurt am Main av Johann Spies 1593, folio, helt skinnband med pressningar; 64 träsnitt av monogrammisterna M. H. W., H. H. och I. J. SAMMANFATTNING AV DALHEMS KYRKAS KONSTHISTORIA I. Vid mitten av 1100-t. begyntes ett stenkyrkobygge, Dalhems kärnkyrka. Ett kor med absid full­ bordades (fig. 233 a). Av dess portal återstå två sidostöd med inlagda kolonnetter, upp- och nedtill av­ slutade med tärningskapitäl, nu använda i nya korportalen (fig. 183). Av inredningen är ett vackert ornerat sakramentsskåp av kalksten beva rat och återvänt i nya koret (fig. 217), tydligen av Byzantios, som härigenom kan förmodas vara arkitekt för kärnkyrkans kor. Fragment av en kolonnformad piscina äro även bevarade. II. Kärnkyrkans långhus (fig. 233 a). Dess portal med skulpterade kapitäl är återanvänd som delar i nuvarande korets portal (fig. 183 ff). Arbete av den anonyme stenmästaren Globus, som härigenom kan be­ tecknas som långhusets arkitekt. Omkr. 1190. III. Torn tillbygges och därmed blir Dalhems första stenkyrka komplett. L. omkr. 23 m, tro!. motsv. 70 gr. f. (fig. 233 a). Ingen detalj bevarad. En torntyp lik Fardhem kan förmodas, omkr. 26 m H., motsv. 80 gr. f. - År 1209. a IV. Nybygge, cisterciensisk ledning. Första kampanjen slöts c:a 1230, då nya koret, täckt endast av vattentaket och i v. avstängt genom bräd­ vägg, började användas som gudstjänsthus. Brädväggen var målad i by­ zantinsk-rysk stil med Yttersta Domen (fig. 204). Glasmålningar av tidig Dalhems-skola (fig. 205 ff). Portal provisoriskt ordnad. I samma kampanj murades långhusets ö. del och sakristian. Under byggnadstiden stod kärn­ kyrkan kvar, famn a d av det begynnande nybygget (fig. 233 b). V. I fortsättningen är Botvid av Eskelhem ledare. Han reser längs­ murarna och han för fram v. gaveln från n. och s. till kärnkyrkans torn, som stod kvar, halvt ingjutet i det nya långhuset och förblev sålunda, ända till dess ett nytt tornbygge sattes i gång (fig. 233 c). Redan för 1 MATTHIAS B ENNING var klackgjutare i Lubeck. F?, Rathsgiesser i Lubeck år 1560, t före 1608. (HAcH, Lubecker Gloekenkunde (Veröff. z. Gesch. d . Freien und Hansestadt Uibeck Band 2, Lubeck 1913), s. 217) . 2 Rekonstruktionen är utförd med ledning av uppgifter i HAcH, a.a. b Fi~ilv:~~. a- b. Kyrkans. Skala 1: 1000. Erweiterungen der l{irche. Growth of the church. 212 HALLA TING Idoekornas skull måste gamla tornet stå kvar. Därigenom förhind­ rades v. gavelns resande och därmed även tornbågen. F. ö. blev den gamla kyrkan försiktigt och småningom riven allteftersom dess material kunde flyttas över till de nya långhusmurarna. Den gamla sydportalen kom dock det nya koret till godo, där den nästan full­ ständigt blev återanvänd som yttre omfattning för ingången. Det nya långhusets n.-portal är ett praktstycke inom Botvids verk (fig. 188 f). Översta delen av denna blev dock först senare levererad av c stenhuggarna i brottet, varför en lucka måste lämnas öppen i fa­ saclklädseln. En liknande lucka, men större, lämnades för elen ännu icke färdiga vimpergen till huvudportalen i s. De fyra kolonnerna och konsolerna i det inre äro Botvids verk (fig. 213). Förmodad da­ tering för Botvids ledareskap: förra delen av 1240-t. VI. Efter Botvid trädde hans son Lafrans omedelbart in som le­ dare. Långhusets s. portal var väl i huvudmåtten bestämd av Bot­ vid, men dess tympanon och gavelröste bearbetades i modern ung­ gotisk stil av Lafrans (fig. 191 ff). Nu fullbordades triumfbågen och röstet däröver. Därmed var långhuset färdigt till användning och d förenat till en enhet med koret. Den provisoriska brädväggen med Yttersta Doms-målningen revs och kom delvis till användning som klädsel i en nisch i triumfbågemuren (fig. 204). Kyrkan var allt­ jämt icke välvd. Inkört i hennes v. gavel stod gamla tornet allt­ jämt kvar (fig. 233 c). Lafrans' verksamhet i Dalhem låg omkr. mitten av 1240-t. Fig. 233e visar elen sedan period IV gällande ritningen. -----­ ------­ -­ - - ' ' VII. Strax efter långhusets färdigställande började man torn­ bygget, men torngrunden lades helt utanför långhuset, tro!. med tanke på det blivande tornbyggets ofantliga höjd och tyngd, som krävde egen, ny grund. Proportionerna ändrades därigenom något. I första etappen bragtes tornet tro!. till två våningar ovanför gal­ lerierna (fig. 233 cl). V. portalen var urspr. enklare än nu, det stora v. fönstret fanns icke. I de delar av muren som nu döljas av galle­ riernas luttak finnas skyttegluggar: en i v. muren rakt framåt riktad, e en i varelera s. och n. muren. I dessa senare äro skyttespringorna Fig. 233 c-c. Kvrkans tillväxt. snett framåtriktade. Det tycks alltså som om tornbygget i detta Skala 1: '1000. byggnadsstadium behandlats så att det skulle kunna användas till Erweiterungcn der Kirchc. fäste, att gallerierna då ~ kulle tjäna som skyttegång och våningen Growth of the church. skulle kunna användas som skydelsrum eller logement med skytte­ springor. - Detta byggnadsskikt kan icke vara senare än omkr. 1250. VIII. Efter en lång p aus fortsätter tornbygget. V. fas a elen får en figurprydd portal, ett verk av stenmästaren Fabulator (fig. 194 ff). Därovan ett stort fönster med rikt masverk. Tornet i övrigt fullbordas till elen höjd som tidigare beslutats. Fabulator är tro!. mästare för det hela, omkr. 1300- 1330 (fig. 179). Muralmålning: S. Mikaels strid m ed draken (fig. 211). Rikt skulpterad korstol (fig. 221 ff). IX. Muralmålning i E gypticus' stil, Kristi nedtagande från korset och >>gärningarnas v å gskål» (fig. 211- 212). Omkr. 1350. X. Ringklocka 1599, sandstens-retabel, predikstol, bänkar (fig. 214 f), tillbyggnad på korstol (fig. 221), 1600-t:s senare del. ~ -- DALHEMS KYHKA 213 XI. Textilier, nattvardskärl. 1700-t. XII. Läktare, orgel 1875 (fig. 215). XIII. Omfattande restaurering 1899-1914 under ledning av konstnären Herman I-lägg. Fasaderna, som äro av tuktad - icke huggen - sten, berövades då sin putsbeläggning och yttertaken erhöllo sin betäckning av skiffer i st. f. den historiskt kända klädseln av tjärade bräder. Inredningen gjordes delvis ny, innermurarna täcktes av kalkmålerier - utförda efter skisser av Herman Hägg (fig. 216, 218). ZUSAMMENFASSUNG I. i\Iitte des 12. Jahrhunderts wurde ein steinerner Kirchenbau begonnen, wovon jetzt nichts mehr aufrecht steht. Das Fundament ist festgestellt. Ein Chor mit Apsis war der erste vollendete Teil dieser •Kernkirche•> (Abb. 233 a). Von dem Chorportal sine! die Seitenpfosten m·halten mit eingelegten Kolo­ netten die mit ~Wiirfelkapitälchen abschliessen und jetzt im neuen Chorportal wiederverwendet sind (Abb. 184). Ein schön skulptierter Sakramentschrank aus Kalkstein (Abb . 217), ein Werk des Byzantios, ist m·halten und wiederverwendet im neuen Chor. Byzantios kann dadurch als Architekt des Banes angenommen werden; auch Fragmente einer Säulen-piscina sind erhalten. II. Langhans der Kernkirche (Abb. 233 a). Sein Portal mit skulptierten Kapitellen ist teilweise im jetzigen Chorportal wiederverwendet (Abb. 183 ff). Arbeit von •>Giobus•>, der daher als Architekt des Langhauses bezeichnet werden kann. Um 1190. III. Der Turm wird hinzugebaut und damit wird Dalhem's erste Steinkirche komplett 1209. L. unge­ fähr 23 M. vermut!. entspr. 70 griechische Fuss (Abb. 233 a). Kein Detail erhalten. Man darf einen Farelilem ähntirhen Turmtypus vermuten von 80 griechischer Fuss Höhe = 26,4 M. IV. Ein Project zu vollständigem, grossem Neubau wurde von einem cisterciensischen Meister entworfen und angenommen. Die erste Bau-Etappe wire! um 1230 abgeschlossen, als das neue, nur mit Regendach gedecktem und im Westen nur mit einer BreHenvand geschlossene Chor fiir den Gottes­ dienst in Brauch genommen wird. Die Holzwand war in byzantinisch-russischem Stil mit dem J ungsten Gericht hemalt (Abb. 204). Glasmalereien der friihen Dalhems-Schule (Abb. 205 ff). Portal provisorisch ·errichtet. In derselben Bauperiode wurde der östliche Teil des Langhanses und die Sakristei aufgemauert. Während der 13auperiode blieb die Kernkirche bestehen, umgeben von dem beginnenden Neubau (Abb. 233 b). V. Von nun an ist Botvid von Eskelhem Bauleiter. Er errichtet die Langhausmauern, behandelt die beiden westlichen Eckquaclerketten mit Putzritzen und fiihrt die Mauer des Westgiebels von Norelen nach Siiclen vor bis zum alten Turm, der noch aufrecht stand, halb in das neue Langhans eingemauert, bis der neue Turmbau in Gang gesetzt wurde. Schon wegen der Gloeken musste der alte Turm stehen bleiben. Dadurch wurde die ErTichtung des \Vestgiebels verhindert und ciamit die des Turmbogens. Im iibrigen wurden die Mauer der Kernkirche vorsichtig und allmählich abgerissen, sodass ihr Material jeweils bis den neuen Langhausmauern angewenclet werclen konnte. Das alte Siiclportal wurcle jedoch an das neue Chor versetzt, wo es beinahe vollstänclig als äussere Einfassung fiir den Eingang wiecler­ verwendet wurde. Das Nordportal des neuen Langhanses ist ein Prachtstiick im Gesamtwerke Botvids (Abb. 188). Sein oberster Teil wurde jedoch von den Werkleuten des Steinbruches erst später geliefert, weshalb in der Fassadenverkleidung eine Liicke offen gelassen werden musste (Abb. 189). Eine ähn­ liche, aber grössere Liick e wurcle fiir das \Vimperge des Hauptportals im Siiden gelassen (Abb. 170). Die vier Säulen und die Konsol en im Innern des Langhanses wm·den auch von Botvid in Stellung ge­ bracht (Abb. 213). Vermutlich es Datum fiir die Tätigkeit Botvids: erste Hälfte der 40er Jahre des 13. J ahrhunderts. 1;') - Sueriges Kyrkor. Golland IV 214 HALLA TING VI. Nach Botvid folgte als Leiter unmittelbar sein Sohn Lafrans. Das Siidportal des Langhauses war in seinen Hauptmassen wohl von Botvid bestimmt worden, sein Tympanon aber und der \Vimperge wurde in modernem junggotischem Stil von Lafrans bearbeitet (Abb. 191 ff). Jetzt wurde der Triumph­ bogen und der Giebel dariiber fertiggestellt. Damit war das Langhans anwendbar und mit dem Chor zu einer Einheit zusammengeschlossen. Die provisorische Holzwand mit dem Gemälde des Jiingsten Ge­ richtes wurde niedergerissen und teilweise als Verkleidung einer Nische in der Triumphbogenmauer wiederverwendet (Abb. 204). Noch immer war die Kirche nicht eingewölbt. In ihrem Westgiebel stand der alte Turm noch immer eingemauert (Ab b. 233 c). - - Lafrans' Tätigkeit in Dalhem lag um die Mitte der 40er Jahre des 13. Jahrhunderts. VII. Sogleich nach der Fertigstellung des Langhauses begann man mit dem Turmbau, das Funda­ ment wurde jedoch ganz ausserhalb des Langhauses verlegt, vermutlieb mit Riicksicht auf die gewal­ tige Höhe und das Gewicht des Turmbaues, die ein besonderes neues Fundament erforderten. Hier­ durch wurden die Proportionen etwas verändert. In der ersten Etappe wurde der Turm vermutlieb bis zwei Stockwerke iiber die Galerieen hochgefiihrt. Das Westportal war urspriinglich einfacher als jetzt, das grosse Westrenster fehlte. In den Mauerteilen, die jetzt von dem liberhängenden Dach der Galerieen verbm·gen werden, sitzen Schiess-scharten: eine geradeaus gerichtete in der Westmauer, und jeweils eine in der Siid- und Nordmauer. In diesen letzteren sind die Schiess-scharten schräg vorwärts gerichtet. Der Turm scheint also in diesem Eaustadium so eingerichtet dass er im Notfall als Festung angewendet werden könnte, wobei die Galerieen als Schiitzengang und das Geschoss mit den Schiess­ scharten als Schutzraum fiir die Verteidiger galten. - Diese Bauperiode kann kaum später als um 1250 sein (Abb. 233 d). VIII. Der Turmbau wird nach langer Pause fortgefiihrt. Die \Vestfassade bekommt ein figurenge­ schmiicktes Portal, ein Werk des Steinmeisters >>Fabulaton (Abb. 194 ff). Dariiber ein grosses Fenster mit reiehem Masswerk. Im iibrigen wurde der Turm bis zu der friiber beseblossenen Höhe hochgefiihrt. >>Fabulator» ist vielleicht der Meister des ganzen Baus, um 1300- 1330 (Abb. 233 e). \Vandmalerei: St. Michael bekämpft den Draeken (Abb. 211). Reich skulptiertes Chorgestiihl (Abb. 221ff). IX. Wandmalerei im Stil des > >Egypticus>>: Christi Kreuzabnahme und Seelenwägung Kaiser Hein ­ richs II, um 1350 (Abb. 211 f). X. Gloeke von 1599; Sandstein-Retabel (Abb. 214), Kanzel, Erweiterung des Chorgestiihls (Abb. 221), zweite Hälfte des 17. Jahrhunderts. XI. Textilien, Abendmahlgefässe 18. Jahrhundert. XII. Empore, Orgel 1875. XIII. Umfassende Restaurierung 1899- 1914 unter der Leitung des Kunstlers Herman Hägg. Die Fassaden, aus behauenem Stein, nicht aus Haustein, wurden dabei ihres Verputzes beraubt und das Aussendach erhielt seine Eindeckung aus Schiefer an Stelle der historisch bekannten Eindeckung aus getcerten Holzbrettern. Die Einrichtung wurde teilweise erneuert, die Innenmauern mit Kalkmalereien bedeckt - ausgefiihrt nach Skizzen von Herman Hägg. SUMMARY I. The construction of a stone church was commenced in the mid-12th century, and the foundations of this have been discovered beneath the flooring of the present structure. The early building consisted of an apsidal chancel (fig. 233 a) with a doorway of which two jambs survive. These are adorned by two slim baguets with cushion capitals, and they now form part of the doorway of the present chancel (fig. 184). A sacramental niche (fig. 217) of limestone, beautifully ornamented, has been preserved and DALHEMSKYRKA 215 is now in use in the new chancel. It is evident!y the work of 'Byzantios'. H e was very Iikely also the architect of the original chancel. Fragments of a piscina are also preserved. II. The nave was added about 1190 (hypothetical reconstruction, fig. 233 a). Its doorway, with earved details, the work of the anonymous master dubb ed 'Globus', also forms part of the doorway of the present chancel, together with fragments of tJ,e earlier structure, mentioned above in Period I. The anonymous master Globus may be regarded as the architect of the nave. III. The tower was added in 1209, and thus Dalhem's first stone church was complete. It was alto­ gether about 23 m. Iong - or say 70 Greek feet ( = 23.1 m). Nothing of the tower now remains. But presurnably the height was about 80 Greek feet ( = 26.4 m). (Fig. 233 a). IV. A new and greater church was commenccd in the 1220's. The first building period ended about 1230. The chancel was then ready for use, though it had no vaulting, being merely roofed-in, and screened­ off to the west by a thin partition of boards with a painting in Byzantine-Russian style, depicting the Last Judgment. Fragments of this remain (fig. 204). The stained glass is of the 'Early Dalhem School' (fig. 205 f). The doorway was a provisional oue. During this same period, the eastern part of the nave and the vestry were built, and whilst the work went on, the original church remained, encircled by the growing new building (fig. 233 b). The design was made by a cistercian master. V. From that time on, Botvid of Eskelhem was the architect. He constructed the lateral walls and as much of the west wall as was possible while the old tower still stood. This - since it honsed the bells - was left untouched until the building of the new tower was begun (fig. 233 c). Bit by bit, the former little church was carefully pulled down, and its materials were used again in the building of the new nave. The old south doorway formed part of the entrance of the new chancel. The north doorway is a brilliant piece of work by Botvid (fig. 188 f). lts upper part was delivered at a somewhat later date, and therefore a breach had to be left in the exterior stonework. A similar but larger breach was left above the main entrance, and the upper part of this too was left unfinished. In the interior of the nave, columns and corbels were completed and put into position by Botvid (fig. 213). It seems probable that Botvid worked at Dalhem early in the 1240's. VI. Botvid was succeeded by his son Lafrans. The main Iines of the south doorway of the nave were probably decided by Botvid, but its tympanum and pediment were executed in the contemporary early Gothic style by Lafrans (fig. 191 f). The rood arch was completed, as weil as the whole east wall of the nave, so that the chancel became united with the new nave. The temporary partition with the painting of the Last Judgment was removed and in part used for panel-work in a niche near the rood arch (fig. 204). The church was still without vaulting, this being handicapped by the_,abnormal situation in the west part of the nave. where the old tower prevenled the erection of a solid west wall with an arehed entrance to the new tower (fig. 233 c). Supposed period of Lafrans' work: the mid-1240's. VII. Soon after the completion of the nave, the old tower was pulled down and a new ~ne begun. But this was unlike the original project in that the foundation was laid outside the nave, probably because of the great height and weight of the tower to be. Thus the length of the church was increased, whilst the height of the tower remained as in the project. During this building period, the tower rose hut two storeys ahove the present arehed galleries ffig. 233 d). The west doorway was originally simpler than now, and the present !arge west window did not exist. In those parts of the wall now concealed by the pent-roofs of the galleries, there are slits for archers: one in the west wall, and at right-angles to it, one-sloping south-west-in the south wall, and one-sloping north-west- in the north wall. It thus seems that at this period, the tower was designed partly for defence purposes. Vaulting was now constructed throughout the whole church. This building period was circa 1250. VIII. After a Iong interval, building continued, though now quite without defensive considerations. A richly sculptured west doorway appeared (fig. 194 f), and above that a great pointed window with elahorate tracery. The walls were raised to the height previously decided on. The builder and sculptor of the doorway was the unknown 'Fahulator', who most prohahly may be regarded as the tower 216 HALLA TING architect during 1300- 30 (fig. 233 e). There is a mural of St. Michael and the dragon (fig. 211) and some elaborately earved choir stalls (fig. 221 f). IX. Mural paintings in the manner of 'Egypticus' representing the Descent from the Cross and the weighing of the soul of a sinner-the sinner being the German Emperor Henry II (fig. 211- 212). Circa 1250. X. Bell east 1599. Th e sandstone retable, the pulpit, the pews (fig. 214) and the restoration of the choir stall (fig. 221) all date from the latter part of the 17th century. XI. Textiles and communion vessels, 18th century. XIL Organ loft, 1875 (fig. 215). XIII. Extensive restorations 1899--1914. The exterior walls- --which had been de!iberately plastered from the very beginning - were all stripped of this exterior covering. and the roofs, originally tiled with siats of tarred wood, were stripped and covered with slate. Some of the interior fittings were renewed, and the walls were completely covered with figure paintings of poor quality (figs. 216, 218). Fig. 234 a. Prästen mellan Dygden och Lustan, allegorisk tavla, 1600-ts slut. Foto 1951. Der Pfarrer zwischen Tugend und Lust, allegorisches Ge­ mälde Ende des 17. Jal1rh. The clergyman b e tween Virtnc and Lechery. AllegoricaJ paint­ ing, end of 17th Cent. Fig. 234. Flöjel, 1627. Nu i G.F. \\'indfahnc, 1627 . .Jclzt im G.F. \ Ycathcr-vanc, 1627 . DALHEMs KYRKA 217 Fig. 234 b. Dalhems k yrk a, interiör mot V efter restaurerin gen. Foto 1951. Inneres gegen \Vcs ten nach d er Hcstaurierung Interior toward s \V uftcr rcs loration. 218 HALLA TING Fig. 235. Gantherus kyrka från SÖ. Foto 1928. Ansicht von SO. Ganthem church from S.E. GANTHEMS KYRKA ANNEX TILL DALHEM T R Y C K T A K\ L L O R: BRUNIUs, IJ, sid. 307, - HILDEBHAND, Sveriges medeltid, III, sid. 268, fig. 130. ­ STRELOW, sid. 142, med årtalet 1210. - TEKNISK TIDSKIUFT. Arkitektur och dekorativ konst. 1902, pi. 16 (exteriör efter akvarell av E. M. TÖRNGREN). H AN D s K R. K Ä L L o R o c H A v B.- s A M L.: A. T. A.: plan, restaureringshandlingar. - B. ST.: Ritn. till restaurering av E. V. LANGLET 1882; till altartavla av C. W. PETTERssoN 1901; till tornspira av NILs PETTERSSON 1901; till vägg i tornbågen m. m. 1913; förslag till värmeledning G. HEJDENBERG 1929; ritn. till sakristieingång och fönster E. FANT 1930; ritn. till ny sakristia 1929.- R. A.: E. D. handl. 2. 6. 1882 (ang. restaurering varvid bl. a . läktaren och rundfönstret tillkommo); 21/6 1901 (ritn. till ny tornspira). - HÅKANssoNsKA AVGJ. SAML.: relief vid långhusportalen. - Hos Generalmajor G. M. TöRNGHEN, Lidingö: Akvarell av ext. av E. M. TÖRNGREN. KYRKANS ARKIVALIER: RÄK. 1694-1711 samt fr. 1727; ST. PROT. fr. 1738; INV. fr. 1694 i kyrkoboken C 1, däri även särskild redogörelse för bygge 1694--1711. Kyrkogårdsmuren ersätter ett äldre plank, vars reparation omtalas ännu 1759 (vis. PROT.); 1835 skall enl. ST. PROT. m ur omläggas; 1876 beslutas enl. ST. PROT. ny mur, nya grindar. En rundbågig murad stiglucka fanns ännu 1876 i v., men ersattes då med enkla grindar. Askar planterades utmed muren 1878. Ganthem förefaller vid första blicken som byggd under en kort och stilistiskt tämligen homogen byggnadstid. Överkonturen stiger trappstegsvis, från den låga, kullriga absiden till den spetsigt höga spiran. Dessa trappsteg äro även avsatser i tiden, särskilt vid övergången från kor till långhus, där man vid förnyat betraktande måste erkänna, att höjdskillnaden överstiger det normala. På BRUNIUs gjorde kyrkan som helhet ett in­ tryck av ovanlig H. i förhållande till L. Vi skola finna att detta uttalande är fullkom­ ligt riktigt. En extraordinär förhöjning av konturen skedde verkligen två gånger i sam­ ordning med inträdande smakförändringar, som föredroga allt högre och spetsigare former. I förhållandet mellan koret och långhuset är icke blott den starka H.-stegringen betecknande, utan även takens toppvinklar: korets är 80°, medan långhusröstets är betydligt vassare: 66°. Sedan stiger tornspiran till en H., som i sitt förhållande till k yrkoL. ställer Ganthemin i högsta klassen bland gotlandskyrkor. - Koret tillkom omkr. 1180, långhuset trol. 1210, tornet påbörjades samtidigt och uppnådde sin unggotiska form på 1230-t. sakristia tillbyggdes först omkr. 1930. KvnKo ­ GAnDEN KYnKonvGG­ NADENS nuvuD DELcUI 220 KORET HALLA TING Korets och absidens sockel (fig. 242) utgör en för­ enklad replik av Tingstäde långhussockel (Bd I, fig. 138). Samma profil, ehuru omvänd, äger den i sten huggna t a k­ listen, vilken är enastående bland landskyrkorna, jämte tak­ listen i samma Tingstäde. Det är tydligt att Ganthem går till­ baka på Tingstäde, men givetvis icke på Tingstäde med det rakslutna nuvarande koret utan på det äldre absidiala tillFig. 236. situationsplan. ståndet. :Vi förutsätta, att sockel- och taklistformen i Ting­ Skala 1: 3000. situationsplan. Plan or site . städe skapats redan för absidkoret (och fortsatts av lång­ huset), att Tingstäde absidkor tillkom 1169, STRELow's årtal, och att Tingstäde gamla kor (kärnkyrkan) var byggt av Calcarius Primus, vars stil man känner igen i Tingstäde sakristieportals tympanon, såsom påvisats av HAGNHILD STRÖM­ BOM i Konsthistorisk Tidskrift 1942. Murhörnen sakna putsränder, fasaderna äro f. ö. grovt spritputsade sedan 1857, och putsen går i allmänhet överallt täckande ut över hörnkedjorna. Absidfönstret i ö. är urspr. i själva fönsterramen, men vidgat i smygarna. Det s.ö. absidfönstret är en senare uppbrytning (BRUNIUs). Fönstret på korets s. mur förändrades 1882 från fyrkant till rundbåge efter tillskyndan från Ö. I. A. Detta gäller också det stora s. långhus­ fönstret. Urspr. hade båda givetvis en smalare, rundbågig form. I korportalen (fig. 243) äro kapitälen bägarformade med hålkälade, sekundära täck­ plattor, baserna attiskt profilerade med hjärtformade hörnblad. Den spetsbågiga yttersta arkivalten är uppenbarligen en höjning och vidgning av en urspr., noggrant rundbågig. Det framgår av den närmast undre bågens trasiga och råtuktade ytor under den spetsbågiga arkivollens krön. Ä ven denna båge är vidgad (med en c:a 12 cm bred kilsten). Posterna ha ställts mera åtskils. Portalens urspr. skick var rundbågig, lägre, smalare och med tympanon. Vid BRuNIUs' besök var tröskeln av trä, nu är en sten­ tröskel inlagd mellan posterna. Absiden har, liksom tidigare hela kyrkan, ettvatten tak Fig. 237. Plan. Skala 1:300. Fig. 236- 242, uppm. Bo Lindwall l!):J9. Grundriss. Plan . GANTHEMS KYRKA 221 u KOR MOT O LANG HUS MOT V c d Fig. 238. a. Sektion genom koret mot ö. b. långhuset mot V. c. tornet mot V. d. Längdsektion mot N. a. Schnitt durch den Chor gcgen Osten. b. das Langhans gegen \Vesten. c. ' ' den Turm gegen \\'esten. d . Längsschnitt gegen Norden. End elevations: a. chancel, towards E. b. nave towards \V. c. tower, towards \V. d . complete side elevation townrds N . 222 HALLA TING :4-t~< ~~~ ~t~ Fig. 239. Detalj av takstolen. Förstoringen t. h. visar att t ak ­ stolsfotens sula är en med yxa kapad bindare. Dctail vom Dachstuhl. Die Vcr­ grösserung zeigt, d ass der Dach­ stuhl aus einem mit Beil zugchauenen Binder besteht. Detail of hammer-b eam (i t was oncc ., tie-beam). Note how the central portion was rougl y chopped away. Fig. 241. Ljudkruka i kor­ valvets topp. Fig. 240. Valvplan och val­ ven i tornets 1:a våning. Skala l: 600. Gewölbeschema . Plan of vaulting. Urnenge fäss im Scheitel des Chor­ gewölbes, vermutlieb zur Ver­ bcsserung der Akustik. U rn, built moutlt upwards (for s upposed aco ustic improvements) into the centre of the chancel vaulting. av bräder. Koret är nu tegeltäckt sedan 1852 (RÄK.), förnyat 1882. För långhustaket gäller detsamma. Golvet är överallt av bräder, omlagt 1812 och delvis 1882. Utmed väggarna i det inre stå murade stenbänkar, vilka enl. Ö. l. Ä:s föreskrift skulle bibehållas (E. D. haudl. 2/6 1882 nr 14). Triumfbågen är dubbel: kor och långhus ha var sin gavelmur {fig. 238 d). Absiden har h j ä lm v a l v, korkvadraten romerskt kryssvalv, båda sekundärt slagna.! Ovanvalvs visar nämligen den täckande putsen på korets ö. röste, (putsen når visserligen icke ända upp till nocken), att detta urspr. var synligt, valv saknades och takstolen stod öppen. Dess­ utom resa sig valvets sköldmurar högt över sträckmurarnas krön; även absidvalvet är sålunda överhöjt (fig. 238). Korets urspr. takstol är ännu bevarad, endast att de urspr. bindarna blivit, för att möjliggöra välvningen, kapade vid murarnas b innerkant o~h förvandlade till takfotsulor. Invid ö. gaveln var Fig. 242. Socklar: a) kor det svårare att komma åt med sågen; man har med möda och absid, b) långhus och torn. Skala 1:20. med olika verktyg bitit sig igenom stocken (skiss fig. 239). Sockelprofile: a) Chor und Takstolen, som alltså kan fullkomligt rekonstrueras, är av Apsis, b) Langhans und Turm. grov, överdrivet stark sammansättning. Bilningen mycket (;round-courses: a) chance l and apse; b) nave and tower. ojämn, barken ställvis kvarsittande. ( 1 E n remna i korvalvet lagades 1758; tro!. insa ttes samtidigt i tribunbågen en »stä rkb åge • > av trä (med tvärbjälke), målad 1768, avlägs nad 1902, då tribunbågen ommurades och järnkrampor inlades (ST. PROT.). - I korvalvets topp är inbyggd en s. k. !j udkruka (fig. 241), avsedd att först ärka Idangen av sången i koret. Liknande anordningar finna s i Fardhem ocb Akebäck (Bd I, s. 538, fig. 623 c, 624) samt i stenkurnia (Bd J II, s. II, not 1). GANTHEMS KYRKA 223 Fig. 243. Korportalen. Foto E. Erici 1914. Chorportal. Chanc el doorway . Korbygget bör, om vi se bort från valvet, dateras omkr. 1180. Detta med hänsyn till Tingstäde kärnkyrkas datum (STRELOw's 1169) och på grunder, som skola anföras vid långhusets beskrivning. Arkitekt Calcarius Primus. Välvning något senare. Långhuset murades intill koret med egen grund och egen gavel: därvid blev större delen av korets v.-röste rivet. Långhus e ts nästan liksidiga röste reser sig, som redan påpekats, märkligt högt över kortaket. Sockeln är rundstav över skråkant (fig. 242 b). Fönstret ovan portalen är medeltida. Det andra s.-fönstret vidgat. P ortalen s kolonnkapitäl (fig. 244) äro av enkel, låg bägarform, utan täckplattor - en i slutet av 1100-t. och omkr. 1200 känd typ.l Den är vidgad i dageröppningen. Kolonner från nyare tid. Kolonnbaserna icke hithörande (trol. fr. torngluggarnas bågar). 1 LA.Nr.H usE T Se not. l å sid. 224. 224 BALLA TING Fig. 244. Långhusets sydportaL Foto E. Erici 1914. Siidportal des Lnnghauscs. S. doorway of navc. O. om portalen är en reliefsten (fig. 245) med bröstbild i profil av en man med spet­ sigt skägg, fattande om en stav m ed båda händerna, tro!. pilgrimernas apostel, Jakob d. ä. Hakskäggets form är som på Sighrafrs kungar, håret erinrar om Calcarius Primus, ögonen och den primitiva, bulliga uppfattningen av kroppen om Globus 2 . Tid omkr. 1200. På långhuset finns ingen taklist. Hemstycket på s. sidan är enl. uppgift sirat med två ristade våglinjer, nu täckta genom påspikade bräd er. P ortalkolonner utan täckplattor finnas i Visby S. Maria, tro!. av 1190, Homa Idosterkyrka från slutet av 1100-t., Eskelhems n. långhusportal av 1193, Gothems n. torningång trol. av 1199 , Anga, Gerum och Ho grän trol. av 1200, Hemse trol. av 1210 , Kräklingbo och Othem av 1211; nämnda fixa årtal äro citera de ur STRELOW eller ur TAxususTAN. 2 Se Roos\.AL, Steinmeister, pl. 58,2; RAGNHILD STRÖMBOM, Calcarius i Konsthistor. Tidskr. 1942 fig. 20; H oosnL, två artiklar om Globus i Gotländskt Arkiv 1942 fig. 4 och 5, 19!3 fig. 3. 1 GANTHEMS KYRKA 225 Fig. 245. R elief vid S långhusportalen, S. Jakob d. ä.(?), omkr. 1200. Hclief am sUdlichen Langhuus­ porta l, St. .Jakob d . Ä.("l), um 1200. Sculptured relief - St. J a mes t he Elder? - on right of door­ w ay in Fig. 214. C. 1200. skiljebågarna för de fyra romerska kryssvalven uppstå från enkla hålkälade dyn­ stenar, liksom i Tingsläde (Bd I, fig. 177) samt från en mi t t k o lon n, vars bas och kapitäl ha samma grundform som motsvarande i Tingstäde (där valvet torde slagits omkr. 1200).1 Tingsläde valvsystem måste ha varit urspr. förebilden för Ganthems. l utförandet skilja de sig dock, ty Ganthem har m era stigande hjässlinjer och dess sköldmurar ha andra proportioner. De ha byggts högre upp än de egentliga murkrönen (fig. 238 b, d). Urspr. meningen var trol. att konstruera exakt som i förebilden Tingstäde, där valven nöja sig med en svag kupning (Bd I, fig. 165 b). Härav framgår att Gantheros långhusvalv äro ett trappsteg yngre än Tingstädes. I triumfbågeröstet finns en rundbågig genomgång, vars tröskel ligger obekvämt lågt i förhållande till valven, m en exakt i samma nivå som sträckmurarnas krön . Lång­ huset var alltså från början tänkt med lägre valvform än nu, d. v. s., som ovan sagts, = förebilden Tingstäde. Att det icke var pl anerat för valvlösh et framgår av takstolarnas form. Dessa, som förefalla urspr., äro nämligen byggda fö r att emottaga valv: vissa tvärbjälkar sänka sig ned i valvsvicklarna, andra höja sig ovan valvtopparna, ingenting har behövt kapas för valven såsom fallet var i koret. 1 Jfr RAGNIIILD STRÖM BOM, Calcarius, s. 11 f. 226 HALLA TING ronNET Långhusets datering i dess urspr. avsedda form måste följa Tingstäde långhus', alltså >>omkr. 1200>>. STRELOWS årtal 1210 synes alltså tillämpligt. Byggets avslutning genom välvning kan läggas något senare. To r n e t föreställa vi oss vid detta tillfälle, invigningen 1210, endast påbörjat. Det är tydligtvis anlagt i ett stycke med långhuset och har samma sockel (fig. 242 b). Torn­ kroppen slutar i trubbade rösten. De nedre, rundbågiga klackhålen omfattas av poster av liggande kalksten och av kalkstensbågar, medan de övre, eljest lika, betäckas av tegelbågar och ha poster av delvis stående kalksten. Det har alltså varit ett avbrott i ledningen mellan klackvåningen och röstena. På s. sidan har bottenvåningen ett smalt, rundbågigt dvärgfönster med mycket grund yttre smyg. Hosettfönstret över v.­ portalen är tillkommet på slutet av 1800-t. enl. råd från Ö. l. Ä. (E. D. hand!. 2/6 1882 nr 14), som därmed avstyrde församlingens önskan att sätta fönster i övre delen av den medeltida dörren i v.-ingången. Högre upp i v. en liten fyrpassglugg, ännu högre i s. en rektangulär ljusglugg. Tornportalens (fig. 247) veckkapitäl med abac och dess brutna tympanonkontur med nedhängande femflikig knopp liknar Buttles (Bd IV: 3, fig. 425; där hänförd till 1236). Kolonnerna stå på primitivt tillformade underlag, tro!. från nyare tid. Dörren är på insidan prydd med inskuren geometrisk linjeornering (fig. 246); den är urspr., men påspikade bräder dölja framsidan; den medeltida drakformade järnringen är dock över­ flyttad på den nya beklädnaden. Denna portal är .e n unggotisk typ, som icke kan ha fått sin nuvarande form, då· tornet anlades, 1210, utan snarare, såsom redan antytt, på 1230-t. Bingkammaren är täckt med kryssvalv av samma typ som i långhuset, tornbågen är rundbågig. Sedan 1913 är den förbyggd genom trävägg med fönster. Murtrappan leder i n. muren upp till första våningen, som något påminner om den i Halla, (s. 260) och Viklau (Bd IV: 3, fig. 419), endast att den slutna rumskaraktären här saknas till följd av den stora spetsbågen som öppnar sig mot långhusloftet. Dessutom kommer ljuset från en fyrpassglugg i v., icke från en delad rundbågeglugg i s.! I denna våning ses strax ovanför valvet bjälkändar skjuta snett uppåt, som förmodligen äro rester av ett trätak, lagt över det blott till sin nedersta del färdiga · tornet. Trappan fortsätter i v. muren och öppnar sig i nivå med ett bjälklag utan bi­ behållet golv. I denna låga 2:a våning finnes en liten ljusöppning i s.; våningen betäckes av tunnvalv med två stickkappor i vardera ö. och v. sidan. Murtrappan fortsätter och uppnår i n.ö. hörnet den 3:e eller klockvåningen. I dess 11. mur, mellan klockhålen, är en öppning i muren med en oregelbundet formad grop i sin botten, möjligen ett skattegömsle. Anmärkningsvärd är en anordning för Idock­ ringning utifrån (som nu icke fungerar); från klockan ledde fordom ett rep genom ett hål ovanför murtrappmynningen, fortsatte tvärs genom trapphuset och genom en snett nedåt riktad muröppning i n. muren ned till marken, där ringaren kunde stå. På de trubbade röstena bäres en åttasidig spetsig s p i r a, nybyggd 1901 av bygg­ mästaren Nils Pettersson efter en brand av 1900, då klockan fallit ned på valvet. Bygg­ GANTHEMS KYRKA 227 Fig. 246. Tornporta­ lens dörr, insidan. Uppm. Bo Lindwall 1939. Innenseite der Tlir des Turmportales. Tower door from the inside. Fig. 247. Tornportalen. Foto E. Erici 1914. Turmportal. Tower doorway. mästare Pettersson iakttog den gamla spirans former och mått.l Så länge R.;.;.K. kunna följas finnes inget vittnesbörd om att de trubbiga röstena varit annorlunda. Ett arbete av 1754 skulle kunna misstänkas, men specificeringen av kostnaderna visar att det blott var fråga om träspiran, icke något murverk. Kan det verkligen ha varit meningen att forma krönet på detta sätt med från början frivilligt stympade former? BRuNrus antager med sin praktiska byggmästareblick, att så verkligen varit förhållandet, att spetsarna >>blifvit något afstympade för att beqvämare uppföra en hög åttkantig spira>>. Man kom härigenom undan vissa svårigheter, som tornets avlång-rektangulära plan medförde. Men kan det vara möjligt, att denna spira tecknats av samma person eller personer som byggt den urspr. portalen, kryssvalvet, de rundbågiga nedre klackhålen av idel kalksten (i motsats till de övre med tegel)? Troligt är väl, att spiran i dess nuTvå alternativ förelågo: ö. I. A. förordade och i ST. PROT. 1901 antogs det förslag , >>som framställer det gamla tornets form, där spiran är uppförd på stympade stengaflar - - •>. 1 228 HALLA TING 24 7 c 247 b 21 7 a Fig. 247 a- c. Perspekti v fr å n SO av de tre projekt, som reglerat kyrkans utveckling: a ) det urspr. , v a rav endast koret utfördes ; b) den cistercienciska ledningens, som utfördes t.o . m. klockvånin gen ; c) Lafran s Botvidarsons, som helt realiserades. Rekonstruktion av förf. Perspektinkizzen von SO, d er d re i fiir die Entwicklung der Kirche b estimmenden Projecte : a) da s ursprunglicile Projekt, von dem n ur Chor ausgeflihrt worden i &t; b) das Projekt d er Cisterciensischen Bauleitung, d a s bis zum Glockensttihl durchgefiihrt wurde: c) das Projekt von La frans Botvidarson, das vallständig ausgeflihrt wurde. Sketches from S.E. of the thrce project which have shaped th e development of the church; (a ) the origina l p roject, chancel exccuted only; (b) the project under Cistercian direction: completely executed, including bell­ storey; (c) project of Lafl·ans Bo tvidarson completely executed. varande H. icke är samtida med någon av de nämnda >>romanska >> eller snarare >>Över­ gångsstil»-formerna. Det vore naturligt om ett byggnadsavbrott skett sedan klackvå­ ningen fullbordats och att man då avslutat tornets stenmur med vågrätt krön. Tornets byggnadshistoria är ett svårt problem. Vi försöka en lösning på fö lj a nde sätt med uppdelning i byggnadsperioder. A. Bottenvåning med enkel rundbågig portal, kryssvalv, provisoriskt sadeltak, allt byggt samtidigt med o~h i anslutning till nuvarande långhuset omkr. 1210 och av samme cisterciensiske mästare. Hela kyrko-L blev härigenom 80 gr.f. = 26,4 m. B. Under samma ledning efter en kort paus, fortsätta tornmurarna att växa upp t.o.m. nuvarande klockvåningen, d.v.s. 65 gr.f. = 21,45 m. Här nödgades man avbryta verket. Hur såg månntro tornavslutningen ut på den föreliggande ritningen? Förmodligen som fig. 247 b, nästan 90 gr.f. H = 29,9 m., höjden bestämd genom el en lindrigaste av de tre trianguleringsreglern a, nämligen med >> kyrkan bakom torn et» (och då utan absid) som bas för en halv liksidig triangel. Tornet kan inte tä nkas med den vanliga spetsiga pyramidspiran. D ess av långa planform i N--S inbjuder till antagand et av sadeltak med st e nröste i N och S. Härefter följ er en längre paus. C. Ny ledning förk astar sadeltaksproj ektet, bygger fyra rösten helt originellt formade med avtrubbade sp etsar och därpå en spira av en på Gotland enaståend e form, bruten i åtta plan, vart annat triangulärt, vart annat romboidiskt. Triangu­ leringen för tornspirans höjdb estämning sker på hela kyrkans L, absid medräknad, Dch resu lterar i H -siffran 130 ty.f. = 40, 82 m . Måttet i jämna tyska fot tyd er på GANTHEMS KYRKA 229 att den nye byggmästaren var tysk till ursprung eller uppfostran, troligare det senare, alltså väl en gotlänning soni i det tyskbemängda Visby arbetat un<.ter en tysk mästare. Tornportalen moderniserades samtidigt genom utskärning av tvåpassig underkontur med nedhängande palmett, möjligen av Lafrans Botvidarson, som då också skulle varit byggmästare för tornförhöjningen. Märk att Lafrans i Hejnum och Hellvikyrkor synes begagna sig av tysk måttstock. (Bd. II, fig. 175, 183). Klockhålen i röstena byggdes med omfattning av delvis stående stora kvadrer och välvdes med tegelbågar. På grund av deras rundbågighet bör dateringen ligga senast omkr. 1250. Av medeltida glasmålning är intet bevarat. I följande poster avspeglas trol. glas- GLAsMÅLNING målningarnas gradvisa försvinnande: 1757 tre lagade glasfönster, ett till hälften nytt (altarfönster?); 1782 hade tjuvar slagit ut ett fönster, glasmästaren sätter in ett nytt; 1819 nytt kyrkofönster med karm; 1820 dito dito; 1830 nytt kyrkofönster. På n. långhusmuren löper en fris av målningar ur Passionsmästarens verkstad l\! URAL­ från 1400-t:s mitt eller tidigare (fig. 250, 251), 1 framställande Nattvarden, Kristus bed­ MÅLNINGAR jande i Getsemane, Tillfångatagandet, Kristus inför Pilatus, Kristus avklädes, Gisslas, Törnekrönes, Korsbärandet, Korsfästelsen. Frisen är väl bevarad, aldrig överkalkad, med fylliga färger huvudsakligen smaragdgrönt och manganbrunt. Därunder Kristus, som världsdomare i en mandorla buren av två förbedjare. På ö. muren n. om triumfbågen Korsnedtagandet och ornament. På s.-muren den Helige Andes utgjutande över apost­ larna med Maria och slutligen Nådastolen, d. v. s. Treenigheten, där Sonen ses kors­ fästad i Faderns armar samt den helige Andes duva. På v. muren står en apostel på var­ dera sidan om tornbågen, båda dolda av läktaren, samt under den n. aposteln en illu­ stration till de senmedeltida föreställningarna om häxornas samarbete med djävlarna. I ringkammaren stå apostlar, målade av samma verkstad, i n. Andreas och Johannes evangelisten, i v. Bartolomeus och Judas Taddeus, i s. Jakob d. ä. och Filippus, summa sex, med de två bakom läktaren åtta. Fyra äro alltså försvunna. De nu synliga sågos också av BRUNIUs och av SÄVE 1850, då årtalet 1695 stod målat >>ofvanpå dem>>. Medeltida ljuspiggar lära ha funnits under vissa invigningskors enl. AMBROSIANI. -­ Församlingen närde 1881 planer att förinta alla målningarna. Riksantikvarien bemötte 22/2 1882 i en sex foliosidor lång skrivelse de hotande planerna och utbrister därvid: >>Jag kan icke föreställa mig möjligheten af ett sådant tillstånds beviljande. För mål­ ningarnas utplånande talar intet skäl, för deras bibehållande tala deremot många.>> Detta räddade målningarna: 14/4 1882 beslöt förs. hl. a. att kyrkan skulle vitmenas för­ siktigt, så att målningarna ej togo skada. Senare hlevo genom ett misstag flera, då sko­ nade, målningar överkalkade (efter l 924), däribland två invigningskors i tornet och, i långhuset n. om triumfbågen, S. Mikael med gärningarnas vågskål samt, å s. muren, samma ärkeängel som drakbekämpare. Märk samma ämnen i Dalhem fig. 211, 212! 1 Se B. SöDERBERG, De gotländska passionsmålningarna, sid. 321, 31. 16-Sveriges Kyrkor. Gotland IV 230 HALLA TING Fig. 248. Interiör mot Inneres gegen Osten. ö. Foto E. Erici 1914. Interior towards E. I ringkammaren skymta på flera ställen i den medeltida putsen, under vitlimningen (efter 1924), ristningar (fig. 252), bland dem en kyrka, två cirklar, ett bandflätnings­ ornament, en böljeranka, en man med rundsköld och svärd, som rider på en drake samt inskr. i runor, runalfabetet i två rader, med början i nedre raden. På muren ovan triumf­ bågen i långhuset en överkalkad inskr. i versaler. I tornet i ringkammarens s. vägg en ävenså överkalkad inskrift i runor. vPP \ ·.:.:.mt:\'ING Nu finns värmeledning sedan 1930. Tidigare skedde uppvärmningen genom flyttbara fotogenkaminer. I NHEDK_ING På högaltarets skiva sitta tre tämligen oregelbundet inhuggna kors något v. om O CH LOSA 't . , INVEN TARIER ml t 1 lnJen. S. sidoaltaret bevarat under predikstolen. Hilfeling såg >>ett gammalt Offer Altar af Stem vid n. muren, alltså det andra sidoaltaret, som nu är försvunnet. I korets n. mur en raksluten nisch utan dörrar och en spetsigt sluten med medeltida dörrar (fig. 253) av unggotisk typ. RJS TNIKGAR GANTHEMS KYRKA 231 Fig. 249. Interiör mot V genom triumfb ågen. Foto O. Sörling 1900-ts början. Inneres gcgen ' Vesten durch d en Triumphbogen. Int erior towards '"· 232 HALLA TING Fig. 250. Muralmålning i långhusets NÖ del framställande Getsemane, Judaskyssen , Kristus inför Pilatus, Kristus avklädes och Gisslingen. Därunder Kristus såsom världsdomare. Passionsmästarens verkstad, omkr. 1450 eller tidigare. Foto O. Sörling. Fresko ans dem nordöstlichen Teil des Langhauses, darstellend: Gethsemane, .Judaski.\ss, Christus vor PiJatus, Entkleidung und Geisselung Christi. Darunter Chrish!S als Weltenrichter. V.'erkstatt des Passionsmeisters, um 1450 oder friiher. Wall-paintings in N.E. part of nave, depicting Gethse­ mane; the Judas Kiss; Christ before Pilate; Christ stripped; Christ scourged; Below: Christ judging the world. (Workshop of the Passion Master, c. 1450 or earlier). Al ta r ta v la n, skuren i ek och målad, är en enkel efterbildning från 1901 av C. W. Pettersson av det reta b u l u m från omkr. 1330 - 40, av furu,l som tidigare prytt altaret, sålt 1900 till St. H. M. (inv. nr 11365, fig. 254 - 257) med korsfästelsen samt apostlar 1 E. voN SYnow, Die Entwicklung des figuralen Schmucks der christlicile Altar-Antependia und Retabula bis zum XIV. Jahrhundert. Strassburg 1912, S. 67. Han anser altarskåpen från Lojsta och Ganthem stå mellan tyska och italienska former. - H. WENTZEL anser Gantherus retabel vara från Liibeck, omkr. 1330- 40, se Ein Altarfliigel in Museum in Strängnäs in Schweden und die norddeutsche Malerei der Gotile Nordische Rundschau VII, 1934, S. 123, samt Liibecker Plastik, Berlin 1938, s. 192. GANTHEMSKYRKA 233 Fig. 251. Muralmålning i långhusets NÖ del, framställande Gisslingen, Törnekröningen, Kors­ bärandet, Golgata samt Korsnedtagningen. P assionsmästarens verkstad omkr. 1450 eller tidigare. F oto O. Almgren 1899. Fresko im nordöstlichen T e il des L a nghauses, dar­ stellend: Geisselung, Dornenkrönun g , Kreuztragnng, Golga tha sowie Kreuzabnahme. Werksta tt des Passionsmeisters, um 1450 oder fruher. W a ll-paintings in N.E. part of nave, depicting Christ scourged, the Crowning with thorns; Christ carrying the Cross; Golgot ha; the Descent from the Cross. (\Vorkshop of the Passion Master, c. 1450 or em·Jier). och helgon i målning på guldgrund. 1 Det egentliga retabiet är en pannå i liggande rektang­ elform med höjt mittparti och med upphöjda ramlister, målade i rött och blått. På Calva­ riebilden i mitten spira blommor omkring korsets fot, dödskalle och kotor därunder. Därovan ses Gud Fader och två änglar med rökelsekar. Till vänster stå apostlarna Barto­ lomeus, Andreas, Paulus, till höger Petrus, Matteus och Tomas; i svicklarna änglar i halvfigur. skulpterade förgyllda arkader infatta apostlarna och calvariet och över det­ samma reser sig en vimperg, vari ett hjulfönster med rosverk av spiralformigt ordnade spetsellipser. Sekundärt ha vid ytterkanterna tvåtornlika fält anbragts som nu delvis skymma de två yttre apostelarkaderna; turelierna äro med träpluggar fästade i pannåns ramlist. På vänstra >>tornets>> fasad är målad S. Olof stående, och under honom i rund­ medaljong ett kvinnligt helgon med kruka i hand (Maria Magdalena ?). I högra turelien Maria Magdalena stående och i medaljongen ett krönt, skäggigt helgon; båda medaljong­ bilderna ha egendomligt nog korsglorior. Tureliemas figurer äro grovt osäkert målade, dessutom starkt restaurerade. Retabiet synes vara beställt i en framstående atelje (i Linköping?). Beställaren har dock icke varit nöjd utan har låtit tillfoga sidatorn med målningar. Tornen hade uppenbarligen tradition på gotländska retabler, och man 1 Några fragment bevaras ännu i kyrkan, nämligen en del av en rösteformad baldakin samt en ribba med två bifogade trifoliebågar (fig. 256). 234 HALLA TING kunde icke undvara dem. Grågrönt, engelskt rött, vitt, högrött, rosa, lila, gul­ 1 brunt och guld äro huvudtonerna.l Triumfkrucifix (fig. 258), Kristus av lind(?) korset av furu. Total H. 172. Vid restaureringen 1928 konserverades den senare tillkomna (1600-t.?) övermål­ ningen, en tidigare törnekrona utbyttes mot en efter mönster av Ekebykrucifixet skuren förgylld kungakrona. Bildenliknar Viklaukrucifixet, ehuru tydligen senare. Fötterna äro ställda bredvid varandra, men i stället för de två genomborrande spikarna är en enda inslagen mellan föt­ terna, vilket troligen skett inom den tid då spikarnas tretal blivit regel, d. v. s. efter omkr. 1210 2 • Korset hänger nu sedan 1928 i v. triumfbågen, om än på felaktigt sätt. Där hängde det också tidigare intill början av 1880-t. 1886 skulle det enl. vrs. PROT. tagas från korgolvet, där det stod, och hängas på n. kormuren. Måtten passa till långhusets triumfbåge, krucifixet är Fig. 252. Ristning på muren i tornets botten­ våning: Runor och bandornament skala 1: 5, man­ säkert gjort för detta, alltså troligen omkr. nen på draken, skala 1: 10. Up pm. Bo Lindwall 1210. Det har säkert hängt i bågens v. 1939. Einritzung im Unterge­ Hunic inscription, a figure kant, icke som nu djupt inne i densamma. schoss ·des Turmes: H une n riding a dragon, and orna­ ment. Scratch cd on groundttnd Bandornatnent. Till korset hörde säkerligen en trabes floar wall of tower. (tvärbjälke) samt en under mitten av denna stående piedestal, vilken i stympat tillstånd är bevarad såsom >>fattigstoch (fig. 259). Några >>gamla bilden> såldes 1787 på auktion (nÄ K.) och ännu 1864 funnos en l. S.\ VE G helgonbilder kvar. l~\\~~ \y !(\ t ~ ~r,)? ~~t~+~ Altartavlan lär ha tagit skada vid explosionen av ett krutskepp i Slite, enl. vrs. PROT. 1763. Det m ås te varit obetydlig skada. Slite är 25 km avlägset. -~ I3nuNrus i sin 1865 utgivna andra del av Gotlands Konsthistoria beskriver retabiet och tillägger: »vid altartaflaus 11Varje ända höjer sig ett genombrutet tonu. Han nämner ingenting om målning på tornen . .__ P. A. S.:i. vE i sin Berättelse 1864 avbildar ett av siclotornen •>pinaklerna•> med målade figurer och sägner; den ena är S. Olof, den .andra en kvinna. Huvudet uneler den större figuren nämner han ej men avtecknar det sum­ mariskt. 2 Jfr A. l-IASELOFF, Eine thliringisch-sächsische Malerschnie des 13. Jahrhunderts. Strassburg 1897 = Studien zur deutschen Kunstgeschichte IX, s. 149. 1 GAN'FHEMS KYRKA I korets n.v. hörn en hög bänkskärm, som före nuvarande sakristias tillkomst gjort tjänst som s a k r i s t i a. Skärmen flyttades hit vid restaureringen 1882, säges förut ha tjänat till både korbänk och sakristia, allt så varit större och stått på vanlig korbänks plats. Skärmen är prydd med snideri i platt relief: arkader och rankor, 1600-t., nu gråmålad. På tornvin­ den ligger korbänksdörren med värdefull gammal målning i blått, vitt och grått. P r e d i k s t o l e n hade enl. Hilfeling en inskr.: >>Anno 1665>>. Den döljer under 1800-t:s-mål­ ning inskr.: >> ... ornatum (= dekorerad) A:o 1729>>. Kanske fyllningarnas målning stammar från detta år. Himlen inköptes 1751 från Fole kyrka, duvan köpt redan 1748. Äldre målning i rött, gult, grönt och vitt åt kyrko­ muren till. Skrifte p all, anskaffad 1710, med gammal målning, nu på tornvinden, i RÄK. kallad >>en 235 knäfallspall för altaret». Flera enklare äldre Fig. 253 . Nisch av unggotisk typ i korets N pallar bevarade, troligen k y r k o g å ng s p a lmur. Foto E . Erici 1914. !ar. En harepall anskaffades 1699. Nische von frUhgotiWall cupboard, ca rly schem Typus in der Gothic type, in N. wall I koret urs pr. v ä g g b ä nk a r av sten; enl. Nordrna u e r des Chores. of chancel. 1881 års restaureringsförslag skulle de avlägs­ nas(!) - B r u d b ä n k med plattsnideri, målad i brunt och blått, enl. inskr. från 1760. L. 107. H. 101. I stället för bänkkvarter anskaffades 1882 lösa, öppna träbänkar som grå­ målats. Ang. äldre bänkar finnas uppgifter 1694 (bänklängd), 1704 (nya manfolks­ bänkar) samt 1767 j68 (nya bänkar, som Nils i Stenkumla målade). >>Målning i kyrkan>> av Edmark 1796 torde avse inre inredning och ännu vittnar en på tornvinden bevarad bänkdörr om dess färger och form; ett brunådrat ramverk, fyllning i ljus bottenton inom arkad med pilastrar sirade med fjällformade urgröpningar. I entable­ mentet bandfläta i vitt och blått, däröver tandsnitt i vitt och blått, däröver äggstav och list. Nummertavla fr. 1708 med gammal målning i rött, gult, svart, nu i skåp i torn­ rummet. Plakatram av stolryggstyp, 1700-t. Nu i G. F . Läktar e i v. (fig. 249) tillkom vid restaureringen 1882, på denna ett orgelhar­ monium, inköpt 1913. Samma år byggdes skiljeväggen mellan långhuset och ring­ kammaren. 236 HALLA TING F ig. 254. Retabel från c:a 1330- 40. Sidoturellerna sekundära. Nu i ST. H. M. Foto 1945. Retabel aus der Mitlc des 14. •Jatu·h. Se itentiirmchen sekundär. Jctzt in Staatl. Histor. Mus. Re table, mid-14th cent (the two spires wcre addcd later). Sandstensf unt (fig. 260--274) av Hegwaldr från omkr. 11001 i två block, cuppa och fot, båda med uttömningshåL Figurscenerna äro starkt vittrade särskilt i övre zonen och där svåra att tyda. På cuppans liv figurfält skilda av pilastrar med rombiska baser, av vilka varannan är kortare och står på, varannan är längre och står framför en undre flätad kantlist. Pilastrarnas kapitäl äro mest liksom hela övre zonen fördärvade av vitt­ ring, de tyckas bestått av ett enkelt tvärhand. Bågarna tyckas sammansatta av två band. Där framställas tolv scener. l) Två herdar, båda pekande mot nästa scen, den högra herden har en stav med krumböjd ända i vänster hand (fig. 266). 2) I nästa båge se vi barnet i krubban, därunder ett gallerverk med djur i rutorna, det är herdarnas kreatur i en inhägnad (fig. 261). 3) Två vandrare med stavar, pekande uppåt, det är två av de tre kungarna, tro!. peka de mot Betlehemsstjärnan, som nu bortvittrad väl funnits i högra svickeln. 4) Tronande Herodes, beredd att mottaga kungarna. 5) Maria ligger i säng, en kvinna lyfter upp barnet (bortvittrat), Josef sitter vid sängkanten. 6) Flykten till Egypten, i första bågen endast Maria och barnet på åsnan (fig. 263). 7) Josef leder åsnan vid tygel och bär packningen i säck, slängd över en stav (fig. 263). 8) Skörde­ undret (fig. 262). Herodes' soldat färdig att draga svärdet talar vid skördemannen, som 1 Enl. RoosvAL, Revision I, var Hegwaldr verksam mellan c. 1095-c. 1130. GANTHEMS KYRKA 237 Fig. 255. Detalj av fig. 254. S. Olof och apostlarna Bartolomeus, Andreas, Paulus samt Maria ur Calvariegruppen. Foto E. Öberg 1921. Detail aus Abb. 254. St. Olof und die Apostel Bartolomäus, Andreas, Paulussowie:MariaatJsderCalvariengruppe. Detail of fig. 254; St. Olof and the apostles Bartho­ lomew, Andrew and Paul; the Virgin ~'lary. barfota och klädd i en kort skjorta griper om en fyllig knippa av mogna ax och mejar dem med en skära1 . 9) Barnamordet i Betlehem (fig. 264---267), i första bågen står en ensam soldat, svärdet rest i höger hand, med den vänstra håller han den väl­ diga skölden stöttad mot marken. 1O) I nästa båge ses en soldat, som huggit huvudet av ett offer, tro l. ett barn. I scenen 11) liknande halshuggningsscen, här med två martyrer, den ena har händerna bakbundna, den andra frambundna; de två av­ huggna huvudena och soldatens överkropp med svärd och sköld äro bortfallna, men synas alltjämt som ljusa fläckar i stenen. 12). Herodes och Herodias, som åskåda barnamordet och gg sina befallningar (fig. 266). Arkaderna på cuppans botten äro stickbågiga, själva bågarna l Fig. 256. Detaljer av re­ tablet, bevarade i kyrkan. Cp pm. Bo Lindwall1939. Details vom Retabel, in der Kirche aufbewahrt. Dctail of rcta!Jle in fig. 254. Se s. 282 not 2. 238 BALLA TING Fig. 257. Detalj av fig. 254, mittpartiet: Kristus på korset. Foto 1945. Detail ans Abb. 254, Mittelteil: Christus am Kreuz. Detail of fig. 254, central section. Christ crucified. bildade av dubbla bredvid varandra lagda band, förenade genom tvärsöver lagda bindningar, i svicklarna runda rosetter. Kapitälen bilda s. k. irländskt koppel. På fälten: l) Herodes och Herodias tronande och samtalande. 2) Herodes och Herodias stående i livligt samtal (fig. 268). 3) Heliga tre konungar besöka Herodes, i denna båge (fig. 269) ses en av dem (till höger) med krona och nackband pekande på stjärnan som lik en ros lyser i högra svickeln; bakom kungen en tjänare bärande packningen på en skuldrad stav. 4) I andra bågen (fig. 270) de två övriga kungarna pekande mot stjärnan, som nu syns i nästa högersvickeL 5) Herodes tronar med svärd i hand, blickande mot de från vänster framskridande kungarna och hälsande dem med höjd hand; en av kungarna vandrar bort efter besöket hos Herodes, han håller redan sin gåva till Kristusbarnet färdig i höjd hand (fig. 271). 6) De övriga två kungarna också med gåvan i hand - ett klotliknande föremål - skrida vidare åt höger (fig. 270, 272). Betlehemsstjärnan synes i varje svickel. 7) Målet för konungarnas resa, tronande Kristus-barn med kors i handen, och Maria, också med kors i hand (fig. 272). På foten (fig. 273) sträcka sig fyra odjurshuvuden fram. Deras tretåiga framfötter förefalla att hänga ned under hakan. Huvudena äro täckta med bandflätning, som löper ut i enskilda med. knutar försedda remmar, förenande odjurshuvudena fr. hjässa till GANTHEMS KYRKA 239 Fig. 258. Triumfkrucifix, omkr. 1210. Foto G. Sjöberg 1925 före ringen, då bl. a. törnekransen utbyttes mot en krona. Triumphkruzifix, u m 1210. Foto vor der R estaurierung, bei der u. a. die Dornenkrone in cine Kronc umgcwandclt wurde. restaure­ Hood, c. 1210. Ph o to taken beforc restora­ tion, w hen the crown of thorns was removed and a heavenly crown put in its place. 240 HALLA TING Fig. 259. Fattigstock som tro!. urspr. tjänat som piedestal för triumfkrucifixet fig. 258. Skala 1: 20. Uppm. Bo Lindwall 1939. ,\lmoscnstock, der ursprlinglich wahrscheinlich als Pied estal fiir das Triumphkruzifix .\bh. 258 gedient hat. Hood pedestal convertcd into an offcrtory-box . hjässa. I mellanrummen framställas: l) två män hos Herodes i livligt samtal; 2) en dito hos Herodes; 3) en dito hos Herodes; 4) två män hålla gemensamt en bok, de höja hän­ derna med utsträckt pekfinger och tyckas samtala om bokens innehåll, kanske apostlar. Funten flyttades 1886 upp till koret från sin tidigare plats innanför v.-portalen (Vrs. PROT.) I funten en enkel d o p sk å l av koppar, inskr. AKO 1750; den förtentes 1886. Denna skåJ efterträdde ett mässingsbäcken (i INV. 1694 och 1738). På cuppans brädd gröna ärgspår efter den förlorade kopparkittel som (dock icke urspr.) beklätt det inre (jfr Källunge, Bd II, sid. 220). Fotplatt an är ett grovt kvadra­ tiskt block, lagat med cement, utan vattenhål, alltså icke urspr. Bland nattvardssilver märkes kalk av Berndt Falkengren, Visby 1740, köpt 1787 från Halla och då )mpptuktad)> av Visbyguldsmeden P. Sundelius. Medeltida kalk och paten såldes 1787 (jfr Dalhem sockenbudstyg). Bland ljusredskap märkes en mässingskrona av 1700-tals-typ, skänkt enL INV. 1830 )>i sednare tider af en Skeppare vid namn Chemnitv>. Hänger nu i kedja i triumf­ bågen, olämpligt skymmande krucifixet. Före rest. 1882 uppbars den enl. uppgift av en mässingsstång, fastgjord i trabes(?). Stången nu i korskåpet. Krön till medeltida processionsstav, på orten kallad )>korpstöh nu apterat p.å nyare stång, i form av en tornspira med krenelerad avsats, därunder genombruten med avsatsen buren av fyra vridna kolonnetter, allt snidat i ett stycke, målat i svart och rött. H. 26 cm. Medeltida k olle k t t a v l a av ek med tämligen bevarad målning; på gavelns baksida en fransk lilja i rött mot grön botten. Helgonbilden saknas. L. 30, B. 21, H. 42,5. Nu i G. F.- Två dylika fr. 1600- 1700-t. i korskåpet. GANTBEMS KYRKA 241 Fig. 260. Dopfunt av sandsten, av Hegwaldr omkr. 1100. Framställningar på cuppan, övre re­ gistret: två konungar vandrande (3), Tronande Herodes (4). Maria i säng, sköterskan med barnet, Josef (5), Flykten till Egypten (6); undre registret: Tronande Herodes och Herodias (1); på foten mellan odjurshuvudena två män i samtal om en bok (4). Foto O. Sörling. Taufbecken ans Sandstein, von Hegwaldr um 1100. Darstellungen am oberen Teil des Beckens: Zwei wan­ dernde Könige, Thronender Herodes, Maria im Kind­ bett, Dienerin mit Kind, Joseph, Flucht nach Aegypten, unterer Teil: Thronender Herodes und Herodias; am Fuss: zwischen Drachenköpfen zwei Männer im Gespräch um ein Bnch. Sandstone font, the work of Hegwaldr, c. 1100. Upper part of bowl: two Kings walking; Herodon the throne; the Virgin Mary in bed, and nurse with the Holy Child, and Joseph; the Flight into Egypt. Lower part of how!: I-Ierod and Herodias on the throne. Base: two men disenssing a book. On either side of them are monsters' heads in high relief. 242 HALLA TING Fig. 261. Detalj av dopfunten, övre registret: Barnet i krubban, därunder sex djur i en inhägnad eller ett fähus, där de sova den kalla vinternatten (2). fig. 261, 263-271, foto 1944. Dctail vom Oberteil des Beck ens: Das Kind in der Krippe, darunter sechs 'f·iere in einem Gchege oder einem Schafstall, wo sie in der kalten Winternacht schlafen . Detail of upper part of bowl. The Holy Child in the crib. Underneath are six animals in an enclosure or catt:lc­ shed. Fig. 262. Skördeundret (8). Foto J. Roosval. Das Erntewundcr. The Harvest Miracle. Fig. 263. På cuppan: Maria med barnet ridande på åsnan fly till Egypten (6), Josef leder åsnan och bär packning (7), Skördeundret (8). Am Becken: Maria mit Kind auf dem Esel auf der Flucht nach i\cgypten, Joseph fiihrt den Escl und trägt das Gepäck, das Erntewunder. Details on bowl: The Virgin and Child mounted on an ass: J os ep leading the ass; the Harvest Miracle. GANTHEMS KYRKA 243 Fig. 264. Vaktpost (9). Wachtposten. A guard. Fig. 265. Bödel och ett bundet barn (10). lliHtel und ein ge­ fesseltes Kind. Hangman and a bound child. Fig. 266. Herodes och Herodias presidera över barnamordet (12). Två vandrande, tro!. herdar, bege sig till Betlehem (1). Herodes und Herodias iibcrwachen den Kinder­ mord, Zwei vVanderer, vermutlieb Hirten, be­ geben sich nach Betlehem. Herod and Herodias presicling over t h e Massacre of the innocents, and two people - probably shcpherds - on the way to l3etlehcm. 244 HALLA TING Fig. 267. Bödel och två bundna barn (11). Blittelundzwei gefesselte Kinder. Hangman and twobourd children. GANTHEMS KYRKA 245 Fig. 268. Detalj av dopfunten, undre registret: Herodes och Herodias i samtal (2). Detail vom unteren Teil des Beckens: Herodes und Herodias im Gespräch. Detail of Jower section of bowl: Herod and I-Ie­ rodias in conversation. Fig. 269. En konung med sin tjänare (3). Ein König mit seinem Diener. A King with his servant. Fig. 270. Två konungar vandra (4). Zwei w andernde Könige. Two Kings walking. Fig. 271. Herodes och en konung med äpple (5). . Herod, and a Holy King with an apple. Herodes und ein König mit Apfel. 13- Sueriges Kyrkor. Gotland IV 246 HALLA TING Fig. 272. Två konungar med äpplen (6) på väg till tronande Kristus-barnet och Maria (7). Foto J. Roosval. Two Holy Kings with apples, the Holy Child and the Virgin enthroned. Zwei Könige mit Äpfeln, thronendes Christus-Kind und Maria. nocKA GR\YKONsT Två håvar fr. 1800-t:s början och därtill en prydlig håvhängare. D u k av tryckt grovt linne i rött och blått, svickelkomposition med Fortuna(?) samt utfyllande blommönster, sannolikt holländskt arbete, 1600-ts mitt. 136 x 110. Kyrkans enda klocka (fig. 275) saknar inskrift. Den är sannolikt gjuten på 1400­ talet. Dess enda ornering består av fyra rundstavar runt halsen, parvis ordnade och bildande ett tomt skriftband, samt två rundstavar i övergången mellan kroppen och slagringen. Frågan om vem som gjutit klockan torde få lämnas öppen. Vissa likheter med de klockor, som ha utgått från den släkt vars bomärke utgöres av en gående apa (Gothem, Bro, Lokrume m. fl.), finnas, men något säkert bevis för att denna klocka utgått från denna krets kan icke framläggas. Diam. 113. Höjd med krona 12411 2 , utan krona 93. Två lik b å ra r med målade inskr. från 1792 och 1796. I tornets klo ck våning. Trapezoidal gravsten (fig. 276) med ristat kors på fot och med majqskelinskr. av ålderdomlig typ i bård längs kanterna: HIC: REQVIES l CIT:FOTLINIS:MATER: l DOMINI GANTHEMS KYRKA 247 ----------- ARl(.AD PÅ. (UPPAN'> MTTIN. A~KA.D PÅ. CUPPAtft; LiV. Fig. 273. Detaljer av dopfunten. Överst fotens fyra sidor med 1) Två män hos Herodes i livligt samtal,. 2) och 3) En man hos Herodes, 4) Två män i samtal om en bok. Uppm. av Sten Anjou 1916. Details vom Taufbeeken. Die vier Seiten des Fusses. l) Zwei Männer bei Herodes in Iebhaftem Gespräeh, 2) und 3) Ein Mann bei HCI·odes, 4) Zwei Männer im Gespräeh um ein Bueh. Arkaden am Beeken, !inks: am Unterteil, reellts am Oberteil. . Details of font. Top: two aspeels of the base. Left : Two men and Herod in animated eonversa tion. Right: Herod and a man. Middle: two aspeets of the base. Left: Herod and a man. Right: two saints disenssing a book. Bottom: deeorative details in the form of arehes; Left: on Jower part of bowl. Right: on upper part of bo w l. 248 BALLA TING Fig. 274. Sektion av dop­ funten. Gppm. Bo Lind­ wall 1939. Schnitt des Taufbeckens. Scction of font. 4 h ,)J l ,...,. eJ ~ _,._.. o 0 l' Fig. 276. Gravsten, omkr. 1240. Uppm. Bo Lindwall 1939. Grabstein, um 1240. S epulchral slab (c . 1240). O UJ::..!..:...uL __L_ _].--L..-L_L-l 70 20 j{} Mm1 Fig. 275 . Klockan, 1400-t. Skala 1: 20. Uppm. L.-l\'1. Holmbäck 1949. Glocke, 15.•Jalu·h . Scction of bell (15th cent). R[IC ... ] . (På fjärde sidan ingen text) LM 81. LINDSTRÖM bedömer texten till omkr. 1200. Tro!. senare: omkr. 1240, trädet i Lafrans' stil. 186 x 107; 87. Ligger i tornrummets n. v. hörn. Gustav III:s tal1772 i snidad ram, målad i rött, blått och grönt (på tornvinden!, tidigare i koret), anskaffad 1775, målad av W eller 1777 (RÄK.). Tidigare ha funnits åtminstone 4 ytterligare dylika plakat från 1600-t:s slut till 1800-t:s början. Ett dylikt nu i G. F., med Karl XII:s namnchiffer. B o r d i sakristian, med oval skiva, anskaffat 1702. GANTHEMS KYRKA 249 SAMMANFATTN ING AV GANTHEMS KYHKAS KONSTHISTOR IA I. K y rka h ar funnits i början av 1100-t., om icke förr, okänt utseende. Dopfunt av Hegwaldr. II. Omkr. 1180 började n y tt k y rkobygge av st en av Calcm·ius Primus (koret). iVIärk den för landskyrkorna ovanliga taklisten av hu ggen st en , som påminner om Tingstäde. Koret hade ursp r. öppna takstola r, så även absiden. Välvning skedde något sena re, men tro!. dock inom 1100-t (fi g. 277 a). Det projekt för n ya ky rk obygget i dess helhet som nu förel åg, tör h a se tt ut ungefär som fi g. 277 b. III. Bygget fortsattes tämligen enligt det uppgjorda projektet, m en m ed avvik elsen, att långhusets ö.-gav el icke på normalt sätt byggdes ova np å och omkring korets v.-gavel, utan v. om densamma och på ny egen grund. Orsaken k an möjligen varit den att man beslutat att öka långhuset s H . till taknocken med omkr. 4 m samt att bredda och välva det. Den st örre !Jelastningen, so m grunden alltså sk ull e komma att bära, ville m an möta genom nylagd, tillfredsställande grund v. om den gamla . Dc fyra kryss­ valven omkring mittkolonn en slogos något senare. Förebilden bör h a varit Tin gst äde, m en i utförandet fingo valven hä r en modernare form med stigande hjässlinjer. En relief vid sydportalen (fig. 245) som framställer apost eln Jakob d. ä. m ed pilgrimsstav är möjligen av Calcm·ius P rimu s, möjlige n av Globus. Tid för bygget 1210, välvnin gen utfördes n ågot senare. Tornet på börjades i sammanhang med lå nghuset men blott d et n ederst a partiet blev färdigt. Det var nu av samma B som långhuset. Byggmäs­ taren h ade nämligen reviderat ritningen för kyrkans fullbordan genom en breddning och höjning av tornet, en konsek ven s av den lån ghusets för­ ~ ,, d storing som redan genomförts (fig. 277 c) . Triumfkrucifix (fig. 258) l\ l \ c:a 1210. l \ IV. E fter ett kort avbrott fortsätter tornbygget t. o. m. nu va rande \ \ lägre kl ockgluggsvåningen och menin gen var att enligt redan v id period II [ \ omtalad ritning avsluta stentornet med spetsiga gavelröst en i n. och s. (fig. 277 d) och täcka det m ed ett sadeltak, nående en H. av 90 ty. f. = 28, 2 m ), bestämd genom triangulerin g på kyrkans L ba kom tornet utan abside n (se fig . 277 el) . D etta sk ulle givit den rimliga ste avslut­ ningen p il ett bredtorn, som Ganthems ju ä r. Byggmästaren i periodern a III och IV a nv ände tysk m åttstock , a lltså förmodligen upplArd under en t ysk byggmästare i Visby. Tid: om k r. 1220. V. Detta sadelta k blev aldrig byggt. Ny lednin g höj er tornet med fyra låga rösten och sp ira upp till omkr. 41 m. H., d . v . s. 130 ty. f. Rösten a avtrubbade och av växland e B. Mästa re k anske La fran s Botvid a rson , vars stil igenk änn es i mode rni serin gen av v .-portalen . Tic! omkr. 123:i- 50. (Fig. 277 e) . V I. Ret a bel m ed målad calvaricgru pp, a postlar m. m. ino m skulpterat r amve rk . Om k r . 1330- 40 (fi g. 254- 257). VII. i\Iuralm ålnin gar av Passionsmå larens verkstad omkr. mitten av 400-t. (fig. 250, 251) . VII I. P redikstol 1665. IX. Inred nin g och nattva rd ssilver, 1700-t. X. Kyrkogå rden få r n y mur och pla nteras 1876-78. XI. Heslaurering 1882, då bänkkvarteren ersättas med lösa enkla bä n­ Fig. 277. K y rk an s till ­ kar och en läktare b ygges. växt . Skala 1: 1000. X II. Retabiet p å högalta ret ersättes m ed en ny altarupp sat s i go tik­ E tweiterun gcn der K irche. imi tatio n 1901. Growth of the church . o 00 250 HALLA TING ZUSAMMENFASSUNG I. Mindestens vom Beginn des 12. Jahrhunderts an, wenn nicht schon frliher, gab es bier eine Kirche von unbekanntem Aussehen. Von dieser ist der Taufstein erhalten (Abb. 260-274), eine Arbeit von Hegwaldr. II. Um 1180 Beginn eines neuen steinernen Kirchenbaues. Eaumeister war Calcarius Primus. Er baute das Chor (Abb. 277 a). Bemerkens\vert das flir Landkirchen ungewöhnliche Dachgesims aus Hau­ stein, das an Tingstäde erinnert. Zuerst stand das Chor mit offenem Dachstuhl, ebenso die Apsis. Die Einwölbung geschah etwas später, jedoch vermutlieb noch im 12. Jahrhundert. Das flir den neuen Kirchenbau nun vorliegende Gesamtprojekt, dlirfte wie Abb. 277 b ausgesehen haben. Gesamtlänge 90 Stånga Fuss å 27,7 cm. = 24, 9 3 m. III. Der Bau wird im Grossen und Ganzen nach dem aufgestellten Projekt fortgesetzt, a ber mit einigen Abweichungen: der Ostgiebel des Langhanses wird nicht wie gewöhnlich auf und um den West­ giebel des Chores gebaut, sondem westlieb desselben auf neuem eigenen Fundament (Abb. 277 c). Die Ursache kann möglicherweise die gewesen sein, dass man beschloss, die Breite und die Höhe des Lang­ hanses zu vergrössern sowie es einzuwölben . Der grässeren Belastung, der das Fundament demgemäss ausgesetzt wlirde, wollte man daher durch ein neu gelegtes Fundament in gentigender Weise begegnen. Die vier Kreuzgewölbe wm·den erst etwas später um ihre Mittelsäule gewölbt. Zum Vorbild dlirfte Tingstäde genommen worden sein, aber bei der Ausflihrung erhielt das Gewölbe bier eine modernere Form mit steigenden Scheitellinien. Ein Relief am Slidportal (Abb. 245), das den Apostel Jakob d. Ä. mit Pilgerstab darstellt, ist vielleicht von Calcarius Primus, vielleicht von Globus. Zeit d es Banes 1210. Der Turmbau wurde gleichzeitig mit dem Langhans begonnen, nur der unterste Teil wurde indessen feJ·tig. Der Riss flir den Turm war revidiert, er war jetzt breiter und höher vorgesehen als im ursprunglichen Projekt, eine Konsequenz der Erhöllung und Erweiterung des Langhanses (Ab b. 277 c). Triumfkreuz (Abb. 258) von c:a 1210. IV. Nach einer kurzen Unterbrechung wird der Tunnban fortgesetzt bis einschliesslich des jet zigen Schallöchergeschosses und cs bestand nach dem schon in der Bauperiode III erwähnten Plan die Ab­ sicht, den Turm bereits bier mit einem quergelegten Satteldach horizontal ab zu schliessen (fig. 277 d). Doch, dieses Proj ekt, so angemessen flir einen Breitturm wie Ganthem, wurde nie ausgeflihrt. Bauleiter wärend der Perioden III und IV war wahrschcinlich ein Cistercienser, der mit »griechischem•> Masstab (l Fuss = 33 cm) arbeitete. V. Von ca 1220 bis ca 1235 ist Baustillstand. D a nn macht sich eine neue Idee geltend. Nämlich die , auf gotischer vVeise die Steinmauern des Turmes mit Giebeln abzuschliessen, zwischen denen sich eine achteckige hölzerne Spitze zu grösserer als d er fruhe r bestimmten Höhe erheben sollte auf der Grundlage einer Triangulierung mit der Kirchenlänge hinter der Turmmitte als Basis, die eine Spitzenhöhe von 40,8 JVL ergibt, gleich 130 deutsche Fuss. Die Giebel erhielten einen stumpfen Ab­ schluss, vielleicht wegen der länglichen Grundrissform des Turmes. Das Turmportal wurde in frlih­ gotischer Form modernisiert, vielleicht durch Lafrans B otvidarsun. Es ist bemerkenswert dass Lafrans in der Kirchen Hellviund Hejnum den deutschen Mass-stab benutzt (fig. 277 e). Periode c:a 1235- 50. VI. Retabel mit gemalter Kalvariengruppe, Aposteln usw. in skulptiertem Ramenwerk c 1330- 40. (Abb. 254- 257). VII. Malereien aus der Werkstatt des Passionsmalers um die Mitte des 15. Jahrhunderts (Abb. 250, 251). VIII. Kanzel von 1665. IX. Einrichtung und Abendmahls-Silber, 18. Jahrhundert X . Der Kirchhof erhält eine neue Mauer und wird bepflanzt 1876- 78. GANTHEMS KYRKA 251 XI. Restaurierung von 1882, bei der das Gcstuhl durch lose Bänke ersetzt und cinc Empore erbaut wird. XII. Das Hochaltar-Retabel wird durch einen neuen Altaraufsatz in neu-gotischem Stil ersetzt 1901. SUMMARY I. A church - its form however unlmown - existed early in the 12th century, or even em·!ier. The baptisrnal font by Hegwaldr (fig. 260- 2i4) is arelic from this early structure. II. The building of a stone church comrnenced about 1180, a chancel being built by the anonymous 'Calcarius Primus'. Note the stone cornice, a feature seldorn encountered on provincial churches. This one is akin to the cornice at Tingstäde. For a time, the roof-trusses of chancel and apse were visible. The vaulting was constructed at a later date - during the same century however (fig. 27i a). The project for the new church probably resembled fig. 27i h. III. Building continued rnore or less in Iine with the project, except that the east wall of the nave was not, as is normally the case, built on to and around the west wall of the chancel, but to the west of it on new foundations. The reason for this may have been a decision to add 4 m. to the height of the nave, to have it wieler and provide it with vaulting. The problem of increased weight was solved hy the provision of this new foundation to the west of the old one. The four crossvaults round the cen­ tral pillar of the nave are of a somewhat later date. The mode! must have been Tingstäde, but here in Ganthem the vaulting was given a more advanced form with rising ridges. A relief to the right of the south doOI·way (fig. 245), probably representing James the EJder with a pilgrim's staff, mav be by 'Calcarius Primus' or by 'Globus'. Date of the building: 1210, the vaulting, as we have said, being sornewhat later. \Vork on the tower was begun in connection with the nave, but only the Iower part was cornpleted. It had the same width as the nave. The architect had revised the project for the corn­ pletion of the church, these changes taking the form of an addition to the height and the width of the tower, and being the resnit of additions already made to the nave (fig. 27i c). The rood (fig. 258) was made to fil the rood -arch, ahout 1210. IV. After a short interruption, the building of the tower was continued up to the present bell storey, and the idea was to finish off the whole with a transversal sadelie roof (fig. 2i7 d). This idca so weil adapted to a tower with longrectangular ground like Ganthern's, was never brot!ght in action. From c. 1220 to c. 1235 therc was a stillstand in the buiiding work. V. Then a new project was hrought in action, name! y to finish off the stone walls with pedi­ ments, from which an octagonal wooden spire m·ose. (Height about 40,8 m.) These pediments were truncated, perhaps because of the oblong plan of the tower. The doorway was modernizcd in the style of Lafrans Botvidarsun. Period: about 1235- 1250. (Fig. 2ii e and 24i b). VI. Retable with painted panels of a Calvm·y group, apostles and saints with a earved framework. 1330- 40 (fig. 254- 25i). VII. Mural paintings by the 'Passion Master', mid-15th century (fig. 250, 251). VIII. Pulpit 1665. IX. Interior details and silver, 18th century. X. New wall around the churchyard, trees planted 18i6- i8. XI. Restoration 1882, when the old pews were replaced by new, plain benches, and a loft was built. XII. The Gothic retable was replaced by a new one in imitation Gothic, 1901. Ansicht von SO. Fig. 278. Balla kyrka från SÖ. I-lalla church from S.E. HALLA KYRKA ANNEX TILL DALHEM TRYCKTA KÄLLOR: BRUNIUS II, s. 327.- STRELOW med årtalet 1196. --P. A. SX.VE BER;~n·. 1864, s. 273-276, fyra teckningar samt akvarell av glasmålningar; anteckning om •>Ballegårda slott•> BANDSKH. !c'~LLOR OCH AVB.-SAML.: A. T. A.: osign. blyertsteckn. av kyrkan med gamla stig­ luckan, 2 blyertsteckn. av ö. korfönstret, sakr.-fönster och konsol i koret efter ABERG; tuschteckrL av dopfunten av S. ANJou; blyertsteckn. av ornament på nu borttagna sidoaltaret, 5 blyertsteckn. av sakramentsskåp av J. ABERG, A. T. GELLERsTEDT, APPELBEHG och osign. kalkering av målning i sakra­ mentsskåp. - R. A.: E. D. hand!. 17.12. 1875 (om n. sidoaltarets borttagande, nytt golv och nya bänkar samt läktare); E. D. hand!. 3.8.1906 (ang. ritn. till uppvärmningsanordn.). KYRKANS ARKIVALIER: R\K. fr. 1696; lNV. 1694; BALLA C:1 med förteckning över div. gåvor Det finns en gård med samma namn som kyrkan, som åtmin stone i äldre tid gränsade (en!. ägokartor före skiftet) till kyrkogården. Kyrkan synes alltså tillkommen inom gården Balla och urspr. byggd av gårdens ägare. Att döma av äldsta föremålets datum - funtens - måste kyrkan i någon form existerat åtminstone omkr. 1130. Jfr P. A. S\ YE, BERÄTT. 1864 an g. >>Ballegårda slott>> och där ännu 1857 synlig ruin. HALLA KYRKA 253 KYHKO ­ G.J.HDE"' Kyrkogården omgives av dike med stödmur, ligusterhäck i ö. och s., risig granhäck i n. och v. ·samt därtill anslutna lönnar och andra lövträd. Tidigare utgjordes inhägna­ den av >>plank>>. stigluckor omtalas i n. och i s. (RÄK. mellan 1722 och 1723); båda äro bevarade i teckningar (fig. 279). Dessutom n.ämnes i RÄK., vilka av socknens gårdar, som skulle underhålla varje särskild lucka samt planket, som delas upp med >>2 ledlu för varje av uppräknade gårdar. Även >>luckan i klockaregårdem omtalas. Den stod kvar ännu på 1890-t. enl. uppgift av förre folkskolläraren Herlitz. Halla är en av de många gotlandskyrkor, där byggnadsverksamheten stoppats sedan en stor ansats gjorts i unggotisk tid. 1270 hade endast det unggotiska koret blivit upp-: murat. L~ n g h u s e t är den äldsta kvarstående kyrkodelen, det är troligen invigt 1196 och senare genom en förlängning förenat med det nya koret. T o r n e t är byggt i samma skala som långhuset och i anslutning till d etta omkr. 1230. Sakristian är samtidig med det nuvarande koret. Ett äldre kor måste ha funnits. En rest därav är ett stycke absidsockel framför nuvarande tornportalen (fig. 297- 298). Denna portal har så ålderdomlig form, att den kan förmodas urspr. tillhört gamla koret, ja, så ålderdomlig, att detta kor kan tänkas tillhöra en på 1000-t. till Gotland införd plantyp med rakt korslut. I så fall skulle absiden tillbyggts först samtidigt med att man började uppföra tornet omkr. 1230, och man skulle då flyttat gamla korportalen till tornbygget och givit koret en ny portal. Jfr Havdhem i ett kommande band! Vi förmoda, att absiden tillkommit omkr. 1120 (jfr dopfunten s. 284). L å n g h u s s o ck e l n är en skråkant (fig. 287 c) fasaderna huggen sten .l Urspr. givetvis blottade blevo de strax före BRuNIUs' besök >>på ett vandaliskt sätt» överrappade. Av långhusets nuvarande båda stora fönster, ett i n. och ett i s., blev det s. (fig. 289) omkr. 1860 utvidgat. Urspr. var det ett litet rundbågigt >>med sneda smygar till det yttre och inre samt med en mycket hög bröstning>>. (BRUNIUs III, 327). Ett litet rektangulärt fönster i murförlängningen invid predikstolen blev upptaget 1697, samma år som denna möbel fick sin målning. I n. såg BRUNIUs ingen muröppning. Den enkla p o r ta l e n i s. (fig. 290) är tydligen vidgad. Arkivolternas halvcirklar äro oregelbundna, liksom om de utökats med en sten och gångjärnen ha flyttats från post till smyg. En av omfattningens kvadrar i ö. pryds av en ryttarebild i relief (fig. 291). Han liknar krigare på Sighrafrs dopfuntar. 2 Hjälmen i Halla är dock spetsigare, sköldhörnen mera rundade, jämförligt med sigill och handskriftsillustrationer fr. omkr. 1150- 1200. Remstycket i s. är urspr. och sirat med en snidad repstav (fig. 293, jfr även fig. 279; så ock i Guldrupe, Bd IV: 3). N. remstycket är icke medeltida, det förändrades trol. 1737. - Yttertaket är tegelbelagt seelan 1699- 1702, omlagt 1931. 1 Den huggna stenen framträder i 11., där putsen fallit av. En häll vid är 2,6 m L., 0,69 m H., ett stycke sockel i s. är märkligt längt: 4, 46 m. av stäende hällar; högre upp, så vitt synligt, liggande block. 2 Jfr RoosvAL, Steinmci stcr, Taf. LVIII; l (Skogstibblefunten) och s. vännen 1925, s. 302, där funtar av Skogstibbl es typ förläggas till 1183- KYHKOBYGG­ K.-I.DENS HU­ VUDDELAR LANGHUSET v . hörnet nederst ä s. fasaden Hela nedre skiftet bestär här 187 samt REvisiON II i Forn­ 1214. HALLA TING ( ;,i \ r ~~ ,. : f l \ -? r \ \ Fig. 279. K yrkan m ed k y rkogå rd sinh ägnad och S sti glu cl;an fr å n SV. A.. v isa r c lt snidat rcpsta\'S­ orn a mcnt p å lå nghu se t s rem stycke (jfr fi g. 293). Os ign. t ec kning före 1875 . A.T.A. .A.nsic ht von I > 100 st. 3 quarters sten för golf >>. Inn e rtak et ä r nu ett platt loft målat 1697 (se s. 270), men möjligen byggt tidigare. Urspr. var t akstolen öppen, vilket bevisas av att de båda in åt loftet vettande gavel­ HALLA KYRKA 255 Fig. 280. Exteriör från S. Foto C. F. Lindberg 1875. Äusscres von S. Exterior from S. röstena äro behandlade som godsidor. Det v., som ju urspr. tillhörde långhuset, har täc­ lmnde, snyggt utstruket bruk, det ö., som är korets triumfbågeröste, är fint putsat. Även detta tillhörde ju långhusloftet, sedan det gotiska koret tillkommit. Urspr. taksto­ l en är till största delen bevarad (fig. 292), timrad av fur i smäckra mått, som erinra om 256 HALLA TING Fig. 281. situationsplan. Skala 1:3000. Fig. 281- 287 uppm. av E . Persson och K. J. Karlström 1928. Silnationsplan. Plan of site. LLingsschnitt gegen N. Fig. 282. Längdsektion mot N. Skala 1: 300. Complete side elevation towarcls N. ~ PERIOD l :///&: ~ -»--»- Il o ) lO 15 20M . III Fig. 283. Plan. Skal a 1: 300. Grundriss. Plan. HALLA KYRKA 257 o a a. Diagonalschnia dm·ch das Chorgewölbe NW.- SO . b. Gewölbeschema fiir Chor b Fig. 284. a. Diagonalsektion genom korvalvet NY. - SÖ. b. Valvplan för kor och sakristia. Skala 1: 600. a. Diagonal section of chan­ ccl vaulting N.W.- S.E. b. Plan of vanlting in chan­ cel and vestry. · und Sa kristei. Fig. 285.· Sektion genom kor och sakristia mot ö . Skala l: 300. Schnitt dnrch Chor und Sakristei gegen O. End elevation of chanccl and v estry towards E. Fig. 286. Sektion genom tornet mot Skala l: 300. ö. Schnittdnrch den Turm gegen O. End elevation of tower towards E . den gamla takstolen i Garde, dock utan den förfinade utformningen därstädes. Det är märkligt att vissa av de v. riorna varit förbundna genom små bjälkar i v.-ö. riktning. De två östligaste takstolarna äro yngre, tillkomna då förbindelsemurarna (och koret) byggdes. Riorna äro här lagda löst på murkrönen, dc tillhöra icke takstolen, utan äro sent tillkomna för brädloftets spikande. F . ö. äro alla takstolar urspr., ganska vittrade och insjunkna i mitten. Under nyare tid, förmodligen 1737, då n. hammarbandet för­ nyades, har man kapat nederändarna å samtliga sparrar och lappat dem med nya bjälk­ bitar i vilka också nya högben fästats. Hanbjälkar ha också blivit i nyare tid insatta. 258 HALLA TING TOR:-.ET År 1931 blev varje sparre förstärkt med en påspikad tunn bjälke, varvid nedsjunkningen i gamla sparrens mitt utfylldes, så att den nya bördningen kunde påspikas i en jämn yta. En huv av bräder, som förut bildat taknock, blev nu borttagen (men är bevarad, liggande på vinden) och ersatt med nocktegel. Vindsområdets v. gavelmur är ovanför bindaren, som sagt, lagd av tuktad sten med utstruket bruk be­ a b c täckande hela muren. Så bör alltså Fig. 287. Socklar. a. kor och sakristia; b. korets V del; c. långhus och torn. Skala 1: 20. kyrkans inre murytorinom takstolsom­ Ground-courses. a. chancel Sockelprofile: a. Chor und rådet tett sig under den förgotiska and vestry; b. \V. part of Sakristci; b. \Vesttcil des chancel: c. navc and towcr. Chores; c. Langhaus und tiden. Här finnes en stickvälvd mur­ Turm. öppning som anlagts med tanke på det blivande tornet. Ryttarreliefen vid s. portalen be­ kräftar genom sin ovan givna datering, att SmELow's årtal11 96 må anses gäl­ lande för långhuset. T orne t är byggt ridande på lång­ husgaveln. De på vanligt sätt i lång­ husets v. mur i förväg ordnade utskju­ tande förbandsstenarna kunna iaktta­ gas i tornbågens vederlag. Sockeln (fig. 287 c) är lik lång­ husets, men har bredare skråkant (15 cm) och ligger något lägre. Fasadma­ terialet är huggen sten i liggande block, nu putsad. Ljusgluggar för första våningen ses i n. och s., vardera formad som två små rundbågar i murens ytterliv, skilda av en fint skulpterad kolonnett (fig. 295, 296) med skaft av röd Etel­ hems-marmor; kapitälet tillhör samma grupp som de enklare i Visby Maria­ Fig. 288. Fönster i sakristian: a. sektion, b. från ut­ kyrkas kor, invigt 1225. Översta vå­ sidan. Skala 1: 20. Uppm. av E. Persson och K . J. Karlström 1928. ningens rundbågiga klockhål delas av Penster Schnitt. der Sakristei: a. b. Aussenansicht. Vestry window: a. section; b. exterior. J-lALLA KYRKA 259 F ig. 289. Ext eriör frå n S. Fo t o I3. Sa hlin omkr. 1900. Ausscn a n sic h t \'On S. Ex tcri or from S. en smärt mittkolonn m ed tärningskapitäL S. gluggens inre smyg t äckes delvis av en bildsten. De urspr. kolonnskaften torde varit tjockare: i v. gluggen ses ett fragm ent av dylile Den enkla v. p o r ta l e n s (fig. 297) yttre betäckning består av en ur ett block huggen rundbåge, som åt ömse håll vidgas genom fasning. Detta m åste vara en äldre portal­ omfattning, förmod ligen från gamla koret. Det är samma primitiva typ som i de ur­ gamla ky rkorna i Garde och Källunge. Dörrens beslag och den skulpterade tätlisten torde kommit från samma portal. Den högspe tsiga tornspiran (fig. 280), som övergår från fyr- till åttkant, är till större delen nybyggd 186,1, reparerades 1931, m ed bibehållande av den gamla formen. Samma form synes å t eckning i S;\ vE BE RÄTT. 1864. I RÄK . talas om tornet 1753: >>Johan Suderbys förbättrar tornet», av vilka ordalag synes framgå, att även vid denna r epara­ tion gammal form bibehållits. Tornets totala H. är 31,4 m från sockeln räknat, m en ä ven frå n marken räkn at, om m an betraktar marknivån i kyrkans östra del vid nuva­ rande k orporta len som normgivande (31 , '1 m = 100 ty. f.). Tor nb åge n är bruten genom lå nghusets v. mur, därvid har murkärnan m ed dess bla ndning av små stenar och bruk blottats och är nu icke ens betäckt av puts. Man ser här, som redan ovan nämnts, ett par av de vid lå nghu sbygget förberedelsevis inlagda förba ndsst enarna till tornet . Tro!. ä r tornb ågen vidgad. 260 HALLA TING Fig. 290. Långhusets S-portal. Foto E. Erici 1914. Stidportal des Langhauses. S. doorway of nave. Bottenvåningen betäckes av platt trätak. Strax därovan finns ett tunnvalv: bjäl­ karna, som nu bära det nämnda trätaket, ha urspr. burit valvets skålning och vittna ännu genom sina urtagningar om konstruktionen. I tunnvalvet är nu sedan omkr. 1860 (enl. förre kyrkvaktaren stenströms uppgift) en genombrytning för stegen. Ti­ digare gick man upp till tornet genom en ännu nedifrån synlig öppning i långhusloftets s.v. hörn. Här ligga ännu, ovanpå loftet, gångbräder utmed tornmuren fram till tornets mot skeppetvettande glugg. Denna plats för uppgången är säkerligen medeltida tradition. Tornrummet ovan valvet (tornets l:a våning), vars väggar äro av huggen sten, upplyses av de nämnda gluggarna med de vackra kolonnetterna samt öppnar sig medelst HALLA KYRKA 261 Fig. 291. Relief i långhusportalens omfattning, tro!. 1196. Relief in der Einfa ssung der Langhausportals, v ermutlieb 1196. Sculptured relief in surround of nave doorway, probably 1196. redan nämnda rundbågiga genomgång mot skeppsvinden, alltså urspr. mot själva kyrkorummet. Denna l :a våning gör ett överraskande intryck genom sitt förfinade ut­ förande. Det förefaller som ett privilegierat herrskapsrum, väl för husbonden på Halla gård? Från rummet kunde man dock icke följa altartjänsten. Utsikten var blockerad genom takstolsvirket och den urspr. säkert trånga och låga triumfbågen. Kanske fanns en läktare i eller ovan tornbågen, förenad med torngemaket genom en trappa? Jfr Sv. K Östergötland II, Vreta klosterkyrka, rekonstruktion av en läktare fig. 28 b! I tunnvalvet äro flera hål för klocklinor, varav åtminstone ett är urspr. Å dess glatta ytor ses hål efter ekrarna i den numer försvunna pjulnavliknande holken, som måste varit lik de ännu i Lummelunda förvarade, (Bd I, s. 103, 104). Av detta hål framgår att tornet avsetts för klocka eller klockor, och detta bekräftas av förhållandena i 2:a vå­ 18-Sueriyes Kyrkor. Golland IV 262 HALLA TING Fig. 292. Ulngh u cts takstol mot V. Foto 1931. Dachsluh l des Lnnghauscs gcgcn \V. Navc roof-ll'liSS~s lownrds \\' , Fig. 293. Remstycket på långhusets S-sida. Jfr fig. 279. Foto 1931. Oberbalken an der Siidseite des Langhauses . Vgl. Abb.279 . Detail of woodwork under ca ves. Cf. fig. 279 . HALLA KYRKA 263 Fig. 294. Takstolen i koret. Foto 1931. Dachstuhl des Chores. Chancel roof-trusses. ningen, dit man når på stege. Där ses bjälkar, som förefalla urspr. inmurade, nära mur­ krönen och som visa flera spår efter tidigare där inhängda klockaxlar. Aven nuvarande klockan hänger å dessa gamla bjälkar. Klackvåningen hade intill 1931 ett murket plant trägolv, som då ersattes med ett )>vattendäcb av bräder, sluttande ned mot en mittelränna. Att döma av formen på l :a våningens kolonnettkapitäl torde tornet byggts av den s. k. Maria-Nicolai-mästaren i Visby, huvudmästaren för Nicolai långhus och för tyska S. Marias kor, förmodligen omkr. 1220. Korets sock e l (fig. 287 a, b) är rundstav på skråkant, hörnkedjorna ha puts­ rand. Två stenar med runinskr. stå i s.ö. hörnkedjan. sydfönstret (fig. 299) är smalt med triangelformad betäckning i ytterlivet, trifolie­ format över posterna. Jfr Klinte kor (Bd III, fig. 380, daterat omkr. 1270 å s. 316), Guldrupe, (h. 3 fig. 389) och Fröjel (Bd III, fig. 415, 419, daterat omkr. 1270 å s. 358), där trifoliefönstret dock är bredare och delat av mittpost. Halla ö. korfönster är brett och rikt uppdelat med spröjsar och rosverk (fig. 302). Det förefaller, i jämförelse med det smala s.-fönstret, som arbete av en senare tid, men å andra sidan har koret i Klinte samma KORET 2M RALLA TING kombinering av fönsterformer; trifoliebetäckning i s. fönstret, delat rosverksfönster i det ö. Och koret i Follingbo förenar det breda delade ö. fönstret, visserligen icke med ett smalt i s., men med samma portal-komposition som i Ralla (se Bd I, fig. 607; s. 520 hänförd till omkr. 1260). Och åtminstone i Follingbo, vars finhuggna murytor ligga klart skönjbara för granskaren, är det tydligt, att båda fönstren äro urspr. Fröjelkorets s.-fönster visar även att den trifolieformade betäckningen kan vara förenad med tvådelning. Ralla korportals tympanon (fig. 299) har en insnört trifolieformad kontur med en rundstavformad droppe i centrum. Kappan är en jämntalig taggbåge, som fortsätter, lagd på karmarna, utmed dörröppningen ända till tröskeln. Kompositionen påminner om Fol­ lingbo koringång (Bd I, fig. 607, ä s. 5::!0 hänförd till omkr. 1260).1 K a pi tälb an den (fig. 300) äro dock helt annorlunda än Follingbos, som tillskrivas Ronensis . Bl. a. finns det i Ralla, jämte de spänstigt unggotiskt modellerade knoppstjälkarna, ett enstaka natur­ ligt ekblad, som eljest tillhör höggotiken (se Martebo, Bd I, fig. 64). Tillkomsttiden skjutes härigenom framåt till omkr. 1300. Emellertid brister sammanhanget mellan kapitälbanden med smygar samt rösten och de inre delarna. 2 Detta fordrar förklaring. Den grovt tuktade roten å basblocken, som avsågs att vara instucken och dold i muren har måst förbli synlig. Dessutom passa icke smygarna riktigt ihop med portalens poster: de lodräta bågfriserna på de senare bli överskurna av kapitäl- och basb.and. Det är med ett ord fullkomligt tydligt att de yttre delarna äro sekundära, medan de inre funnits inmurade från början. Det var en praktisk åtgärd att bygga in posterna och tympanon genast, även om de rikare dekorerade yttre partierna skulle låta vänta på sig. Sedan den kraftiga, inre fattningen blivit uppsatt kunde nämligen kyrkan låsas med stadiga dörrar. ~ På ö. posten finnas stenhuggarmärken. 1 Visserligen gör tympanonformen i och för sig intryck av tidigaste unggotik. Den snörda trifolie­ kurvan ärves från övergångsstilen, där den uppträtt i Ganns långhusportal (Bd II, fig. 141, å s. 92) hänförd till omkr. 1240 och i det samtida Roma kor (Bd r, fig . 654) och Träkurnia kor (Bd III, fig. 36, å s. 31 bestämd till omkr. 1220). I de tidiga unggotiska, spetsbågiga Fole korportal (Bd l, fig. 340; å s. 321 daterad till 1200-t:s mitt eller något senare) och Othems korportal (Bd II, fig . 215; s. 150 b e­ stämd till omkr. 1240) är trifoliekonturen liksom i Balla försedd med droppe i centrum. Men detta måste anses som en genom flera perioder av gotik omtyckt form. Som helhet representerar I-lalla kor­ portal dock en helt annan rikare typ än dessa nämnda Ö\'ergångs- och tidigt unggotiska; med sin ända till tröskeln släpande rundb ågsfris (som är huggen i samma block som poster och tympanon själva) erinrar I-lalla om den höggotiska Martebo huvudportal (Bd I, fi g. 69), Dalhems tornportal (RoosvAL, Kirchen, Taf. 116), ja, t . o. m. om Egypt.icusportaler t. ex. Burs korportal (RoosvAL, Kirchen, Taf. 118), Lye korportal (RoosvAL, Kirchen, Taf. 118, lö sning såsom Balla), Norrlanda långhusportal (RoosvAL, Kirchen Taf. 121). D essa fyra sistnämnda avvika dock från Balla genom tympanonkonturen. Nu finns det en Gotlandsportal, som förenar den genomgående rundbågefrisen med tympanons trifoliekontur just som i Balla. Det är i Follingbo. Det överlägsna, tekniska utförandet i Follingbo synes verkligen varit mönstret för Balla. 2 En blandning av stiliserade och naturliga blad har dock även Västkinde långhusportal, Bd l, fig. 216; å s. 201 hänförd till omkr. 1275, unggotik, en datering som nog måste föryngras, de n aturliga flikiga blad, synliga å fig. 217 Bd r, likna fullkomligt dem på Dalhems v. -portal av Fabulator. Både Västkinde och Balla kapitälbands datum bör därför skjutas avsevärt framåt, trol. till omkr. 1300. HALLA KYRKA 265 Fig. 295. Ljusglugg i tornets första våning. Lichtöffnung im ersten Geschoss des Turmcs. Window in first floor wall of tower. Fig. 297. Tornportalen. Foto E. Erici 1914. Turmportal. Tower doorway. Fig. 296. Kapitäl i N. torngluggen. Kapitell der nördl. Turmschallucke. Capita! in N. tower window. Fig. 298. Trampsten vid tornportalen ( = sockelsten från äldre absid?). Skala 1: 20. Uppm. E. Pers· son och K. J. Karlström 1928. Schwelle des Turmportales (Sockelstein einer älteren Apsis'l). step in tower entrance (formerly ground-course of vanished apse?). 266 HALLA TING Fig. 299. Korportalen och S korfönstret. Foto E. Erici 1914. Chorportal und sudliches Chorfenster. Doorway and S. window of chan­ cel. En rekonstruktion av den urspr. ritningen skulle te sig ungefär som Follingbo kor­ portal med den förenklingen, att kapitälbandet icke fördes fram över posten. Märk den låga plinten under basbandet, som skulle passat förträffligt i Halla. Vid utförandet i Halla råkade man komma in i det nya höggotiska schemat med höga plintar såsom i Martebo och till en viss grad redan i Klinte. Därigenom uppstår den missprydande kollisionen mellan rundbågefrisens nedersta del och basbanden. Kollisionen mellan kapitälband och rundbågefris uppstår genom icke fackmässig hopsättning. Meningen v ar att fris och kapitälband skulle fint tangera, icke skära över varandra. Vattentaket är spånklätt. Vindskidorna korsa varandra över nocken och sluta i konturskurna drakhuvuden, kopierade 1931 efter de då ännu befintliga. G o l v e t är sedan 1876 av bräder, altarpodiet dock stenbelagt. Triumfbågens anfangslister profileras av platta, hålkäl, rundsta v. Däruneler skymtar ett inmurat profilerat verkstycke, profilerat m ed platta och karnis. HALLA KYRKA 267 Fig. 300. Detalj av korportalens V kapitälbancl. Detail vom westlichen Kapitellband des Chorporta les. Dctail of fig. 299. Korets tältvalv (fig. 285) utgår i de båda ö. hörnen från små konsoler, upptill ku­ biska, profilerade med platta + hålkäl, nedtill omvänt pyramidiska (jfr liknande i Sjon­ hem, Bd IV: 3) . Den här följande undersökningen av takstolarna skall visa, att valvets fullbordan fördröjdes. Konsolerna torde däremot vara ursprungliga. Taks talarna, av vanlig gotisk typ (fig. 294), ha ehuru till stora delar förnyade vid olika tillfällen behållit så mycket av den urspr. formen att deras historia åtminstone med sannolikhet kan tecknas. De byggeles först med tvärs över gående rior, de i mitten av grövsta virket, h ela stammar endast rått tillyxade; högre upp två hanbjälkar; hög­ benen voro så ställda att ett valv s1mlle kunna få plats, el. v. s. högbenen i mitten ställ­ des tätt intill yttre hammarbanden, högbenen i ö. och v. fotade längre inåt och voro 268 HALLA TING sAKmsnAN snett ställda. Riorna blevo sedermera med oregelbundna, sneda hugg avbilade för att giva plats åt det uppväxande valvet. Att rior överhuvud lagts visar, att man under korets första byggnadsperiod var på det klara med att det planerade valvet skulle få vänta en god tid. Kanske spikades ett brädloft under riorna, kanske stod takstolen öppen. I vart fall torde valvet varit förberett genom avsatser å murarna. Då valvet slogs, torde dess n. och s. sköldbågelinjer höjts omkr. 60 cm ovan den först tänkta linjen. Sedan valvet fullbordats, hade de nu genom avbilningen till takstols­ sulor förvandlade riorna fast läge på det genom valvet och fyllningen i valvets svicklar vunna massiva underlaget. Takstolarna förblevo i det gamla tillståndet, men då sparrarna ruttnade utbyttes de mot nya. Detta tyckes först ha skett vid något tillfälle före 1700-t. med takstolarna nr 2, 4, 6, 7, 8, 10, 12 från ö. räknat, i vilka sparrarna utbyttes mot nya under det att de flesta gamla sulorna och högbenen äro kvar ännu i dag. Vid ett senare tillfälle - kanske 1703 (RÄK.) utbyttes sparrarna i nr 1, 3, 5, 9, 11 från ö. räknat och förstärk­ tes systemet genom i h~nbjälkarna infällda snedsträvor. Takstolen nr l är märkt i röd­ krita med 2, nr 3 med 3, nr 9 med 4, nr 11 med 5 (numren ange alltså det nya· virkets medlemmar: 2, 3, 4, 5). I de övriga stolarna finnas även snedsträvor men av mera provi­ sorisk art, störar eller rester av utmönstrat äldre virke, påspikade vid okänd tid. Vid reparationen 1931, då förf. J. R. hade tillfälle till denna undersökning, borttogs intet gammalt virke, endast s. sulan i takstolen nr 2 från ö., som ersattes med en ny, men själv fick ligga kvar bredvid den nya. Här insattes också ett högben, som alldeles fatta­ des. F. ö. fästades lossnade hanbjälkar och takfotsbräderna ersattes med nya; för att dessa skulle ligga vågrätt måste sulornas ändar något beskäras. Förut hängde tegel­ pannor på ribbor. Nu spikades bördning på sparrarna, varpå teglen fästades genom spik­ ning. Då sparrarna delvis vridit sig, måste de ställvis jämnas för att de nya härdnings­ bräderna skulle ligga jämnt. Genom bördningens påspikning torde gamla takstolarnas fasthet blivit säkrad. sakristian är uppförd samtidigt med koret och har lika sockel (fig. 287 a).-- På östväggen ett litet spetsbågigt fönster med skrånande inner- och yttersmygar (fig. 288), likt det lilla västra å S. Karin i Visby, ett i Guldrupe (se Bd IV: 3, fig. 396) och ö. fönstret i Klinte sakristia (Bd III, fig. 404). Ingången från koret med rundbågigt trifolie­ formad beteckning, dörren är sedan 1783 helt beslagen med järnplåt, övriga järnbeslag 1786. Taket är tegelbelagt (så redan 1734/35) med bördning av 1931. sakristiansgolv utgöres av breda bilade plankor med tre hyvlade skåror i kanterna. Val vet (fig, 284 b) är likt korets. Takstolarna gamla, möjligen delvis medeltida. Såsom Halla efter nya korets fullnordan tedde sig, var hon en klövsadelkyrka och kom genom omständigheternas makt att för all framtid bibehålla denna silhuett, som från början var tänkt som ett övergångsstadium. Korets fullbordan bör alltså betraktas som Halla kyrkas slutdatum. Genom vår undersökning av portalen kan antingen >>omkr. 1270>> eller >>omkr. 1300>> nämnas. Vid det första tillfället har säkerligen en invigning HALLA KYRKA 269 Fig. 301. Interiör mot ö. Foto C. F. Lindberg 1875. Interior towards E. Inneres gcgcn O. 270 HALLA TING F ig. 302. Detalj av korets ö fönster med glasmålning, omkr. 1300. Dctail vom Ostrenster d es C hares mit Glasmalerei, um 1300. Detail of E. winrlow of chancel with stained glass c. 1300. "IEDELTIDA GLASl\IÅL ­ NINGATI MURALl\L.\L- NINGATI TAK­ MÅLNINGAR ägt rum, ehuru portalomfattningen var ett gapande sår, valv saknades och kanske även ö. fönstret var provisoriskt ordnat. Man kan alltså med rätt beteckna >>omkr. 1300>> som det verkliga avslutningsdatum. }led e ltida glasmålningar finnas fragment av i ö. fönstret ined mönster i stjärn­ form (fig. 302) samt lösa bitar och blyinfattning, som förvaras i ö. väggskåpet. Bland dessa några figurfragment såsom en signande hand med grön underärm i rödviolett ärm, hälften av ett ansikte samt tre bitar av en korsgloria. Det är, såsom ett stycke bevarad blyinfattning ytterligare visar, resten av en Majestas Domini i ö. korfönstrets mellersta fack, topprutan. Arbete av Alskogsrestauratorn omkr. 1300 (jfr VITRIARIUS, s. 36-40 och 158- - 160, fig. 117). ::viedeltida m å I n i n g i koret. I valvhjässan en rosett i rött och gult, erinrande om Mäs­ terby. Långhusets loft (fig. 304, 305) är målat grått i grått samt något blått och rostgult med . fält och listverk av blad och frukter i den typ, som är bekant från Drottningholm och andra svenska slott i slutet av 1600-t. och som imiterar skulpterad stuck. I loftets väst­ ligare del en framställning av Yttersta domen (fig. 305). I zenit ses Gud Fader med inskr.: »>ag will ingenn Syndare dööd l utan att han omwender Sig l och lefwer.>> Nedanför står Frälsaren samt bakom hans rygg orden: >>alla edre Synder f kastar iag baakom min f Hygg.>> Framför Honom: >>Kommer Till / mig alla som arb eten f och ähro betungade f lag will wederqwickia f eder och i f skolen finna ro f till edra sielar». Vidare en personifikation av Lagen m ed orden: >>Christus hafwer giordt Lagen till fyllest.>> Nederst Adam och Eva samt inskr.: »Herre Tennk På f Tina Barmhertigfheet» och >>Herre wij fhafwe Syndat». De beledsagas a v en Gudsfruktans personifikation med in sk r. tav la, varå >>TIMOR f DOM IN f NI>>. HALLA KYRKA 271 Fig. 303. Interiör mot Inneres gegen O. ö. Foto 1943. Interior towards E . Helvetet är framställt på medeltida vis som ett öppet gap, därinvid Döden som ben­ rangel och Satan, hornprydd och lurvig. Liksom på Martebo portal (Bd I, fig. 71) och på en vattenkastare å Visby domkyrkas sydkapell är Satan fängslad med en kedja . En ängel håller kedjan och svänger hotfullt en nyckel, med vilken den Onde skall låsas. Till de tre onda makterna Död, Satan och Helvete höra följande inskr.: /)>Tu död f hwar ähr / tin udd; /Tu Diefwul h war/ ähr tin macht; Tu Helfwete / h war ähr tinfSeger. )) Den förhoppningsfulla stämningen i både ord och bilder är av särskilt intresse, när man erinrar sig de skrämmande Yttersta Doms-framställningar, som eljest äro vanliga å de svenska landskyrkornas loftsmålningar från nyare tid. I de två ö. hörnen medaljonger med bröstbilder av Paulus och Petrus. Loftet ligger lägre än triumfbågshjässan och den härigenom uppkomna svickeln är stängd med bräd­ vägg (fig. 304), varå takmålningen fortsättes med bladverk och putti, som bl. a. uppbära en inskriftssköld, varå Jäses att »HEN"IUCH SCHMITZ EFTERLÅTNE ÄNKIA))l bekostat all 1 Hindrick Baltzarsson Schmidt, rådman och vice borgmäst are i Yisby, d. på 1670-t., g. m. Ingrid Nilsdotter Gardea, f . 1638, d. 1719, dotter av prosten Nils Larsson Gardeus i Garda (C. J. Hallgren, G otländska släkter I, Visby 1926, s. 461). 272 HALLA TING Fig. 304. Interiör mot V. Foto E. Erici 1914. Inneros gcgen \V. Interior towards W. målningen 1697. Här ses också två ovaler med lejonet och vågen samt kräftan och något annat djurkretsens tecken, nu utplånat. Den i de ornamentala delarna förträffliga målningen synes utförd av samme målare,. som målat plafonden i Follingbo (Bd l, fig. 602, s. 519). INREDNING På altarmassivets s. gavel framspringer en rektangulär uttömningssten, formad av­ ocH LösA en profilerad list (platta-hålkäl-karnis), den förefaller som ett överblivet verkstycke,. INVE NTARIER gjort för annat ändamål. Det forna s. sidoaltaret är nu underlag för predikstolen _ Å n. sidan finnes spår av ett dylikt, vilket borttogs 1876 för att bereda plats åt nya· bänkar. Vitterhets-Akademien meddelade då förbud mot förstöring av altarets ornerade skiva, vilken borde )>förvaras vid väggen inom kyrkan eller på annat ställe undansatt~ BALLA KYRKA 273 Fig. 305. Yttersta domen, detalj av långbustaket, målat 1697. Jlingstcs Gcricht, Dctail vom Dach des Langhauses, gemalt 1697. Painting (1697) of The Last Judgc­ ment on nave ceiling . 274 HALLA TING så att den ornerade öfversidan kan ses>>. Trots detta användes altar­ hällen som trampsten och stympa­ des. Nu bevarad i G. F.; har urspr. varit en bildsten av den äldsta gruppen. Avb. i LrNDQVIST, Got­ lands Bildsteine Fig. 7. I ö. muren bakom altaret en öppen n i s c h med rakspetsig be­ täckning av huggen sten. En liten fyrkantig, öppen nisch med hug­ gen infattning i s. muren. En stick­ bågig sittnisch utan huggen in­ fattning i s. muren. Väggskåp (fig. 306), i ö. kor­ mu;~-- ~e d . s-kulpte rat; till det yttre nu gråmålat ramverk i form av ett trifoliefönster med fialer och vimperg med genombrutet mas­ verk. Fii_~ra !1. av 1400-t. På in­ sidan av el en högi·a dfuren en väl­ behållen samtida målning, S. Pet­ ~2__!1J-e~l bok o ~Ke-L(fig:=3_Q7),_ Fig. 306. Väggskåp i Ö kormuren, 1400-ts f. h. som kan tillskrivas Passionsmästa- '( Foto E . Erici 1914. -----··- ­ vVandschrank in der Ostrnauer vVa ll-cupboard in E. wa ll of r ~n o~_kr:_:_ 1430~50. Färger: fonden des Chores, E rste I-Iälfte des chance.l. E arly 15th cent. ljust brungul, manteln brungul, 15. Jahrh. med vitt fod er, dräkten f. ö. grön. På elen tillspikade vänstra dörren är också en apostlamålning, Paulus m ed svärd, mycket skadad genom ett klumpigt järnbeslag frå n nyare tid. (Paulus och Petrus tycks ha varit Halla skyddspatroner. Märk att de ännu 1697 hedrades g~ko-nt~rfej i takn:l.ål11ingen!): Det inre är klätt med furubräder och indelat av en mellanbÖite~~ -äiit ~ed troligen urspr. blågrön och brunröd färg. Urspr. har här funnits en enklare omfattning, av vars rent spets­ gavelformade krön spår synas i putsen. Detta krön var betonat av en palmettmålning på muren av unggotisk typ, som ännu är bevarad, troligen restaurerad 1689, då också 4 kartuscher med dessa inskr. målades: H · O · N · H - K · N · H · S · och ITW - K · M · N · S · M och T - ANNO : 1689: se fig. 306 . Sakramentsskåp (fig. 308) å n. väggen med unggotisk infattning av ekbräder, i form av en plan skiva i spetsgavelform, vari en spetsbågig dörröppning. Krönblomman är från nyare tid, på högra sidan är en del avspjälacl, eljest allt välbehållet, även smidet. På träets yta ristade ornament i form av ett palmett-träd med runelade blaclflikar, '---·-~- BALLA KYRKA · stjälkarna stundom stuckna in i varandra (jfr Dalhems huvud­ portal, tympanon-dekor, fig. · 191). På grund av övermålning i grått kommer den vackra rist­ ningen nu icke till sin rätt. Det inre är fodrat med omålade furu­ bräder. Trol. samtida med koret. Altaruppsats av furu med målning av nattvarden (Lionar­ dos nattvard enl. Rubensskolans gravyr) enl. inskr. donation av H • RADTMAN · HINDERICH · SCHMIDT • INGER! · SCHMIDTZ • 275 1686. Av de bibliska inskr. är en på svenska, en på tyska. Trol. tillverkad av Johannes Bartsch. Enl. blyertsinskr. på baksidan renoverad 1876. Möj­ ligen har uppsatsen urspr. haft en övervåning, som borttagits. Nuvarande akantusmålade pa­ pegojnäbb-konturerade profilör­ stycken och krönstycke sekun­ dära. Altarring med spetsbågiga arkader, målad i vitt och guld, Fig. 307. Målad dörr i väggskåpet fig. 306. S. Petrus, omkr. 1430-50. 1800-t. Tidigare bättre form, se Gemalle T lir des \Vandschrankes Painting of St. Peter on insid e fig. 301. of door of cup-board in fi g. Abb. 306. St. Petrus, um 1430 ~ 50. 306, c. 1430-1450. Liten blåmålad k n ä f a Il spall framför altaret. Skrifte­ p a Il (vitt och guld) 1875, enkelt arbete; en dylik, kallad >>altarsto l» målad 1730; 1709· och 1730 omtalas en äldre >>skriftstoh, vilket antag!. betyder en bänk där prästen sittande tar emot en skriftande. Triumfkrucifix (fig. 309, 310), ringkors med rutformiga armslut, i vilka evangelist­ symboler i relief. I nedre ändan en tapp. Omkr. 1460, målning från nyare tid. Total H. ca 230, total B. ca 170. Kristus H. 130. N u hängande å n. k orm uren. Måtten passa icke med triumfbågens. Det är egendomligt att ett krucifix på 1400-t. anskaffats utan hänsyn till den triumfbågestorlek, som det var avsett att fylla. Denna gåta löses, om vi minnas att triumfbågen då, liksom nu, var blockerad av långhusets takstolar. Tänkes ANNO 276 HALLA TING Fig. 308. Sakramentskåp i N kormuren, unggotiskt, omkr. 1270. Krönblomman från nyare tid. Sakram entschrank in der Nord­ mauer des Chorcs, frlihgotisch, um 1270 (Typus des Blattmoti­ ves), Bl ii tenbekrönung ans neue­ rer Zeit . \Va ll-cupboard in N. wall of chancel. Early Gothic, c. 1270. The leaf-motif at the top is later. HALLA KYRKA 277 Fig. 309. Triumfkrucifix, omkr. 1460, målningen från nyare tid. Triumphkruzifix, um 1460, Bemalung aus späterer Zeit. Roocl, c. 1160. Hepainted later. 19- Sueriges Kyrkor. Gotland I V 278 HALLA TING Fig. 310. Kristushuvudet. Detalj av krucifixet fig. 309. Christuskopf. D etail des I>bildhuggarearbete >> 1747 utbetalades till Hernell 25 daler. Bänkar, slutna enkla med utåtskjutande gångjärn, enkelt snickeri, målat i ljusbrun . träimitation, trol. 1876. Så även korbänken. Tidigare, rikare form på kyrkans hela bänkinredning, se fig . 301. 1 Se ovan altartavlan och loftet s. 271 och 275. 280 HALLA TING Fig. 312. Dopfunt av sandsten av Hegwaldr, omkr. 1120. Framställningar på cuppan, övre re ­ gistret: Kristi födel se (1); Skördeunclret och barnamordet (2); undre registret: Två vandrande konungar, två ggr (6, 7); på foten: odjur som bita över fyrfotadjur. Foto C.R. af Ugglas 1907- 12. Taufbecken ans Sandstein von I-Iegwaldr, nm 1120. Darstellungen am Oberteil der Kuppa: Christi Geburt; Erntewunder und I<-indermord; Unterteil: Zwei wanderndc I<önigc, zwei desgl.; Am Fuss: Drachen die Vierfuss-tiere beissen . Snndstone font by Hegwaldr, c. 1120. On upper seetion of bowl: the Nativity; the Harvest Miracle '1nd the l\1assacre of the lnnocents. Lowcr seetian of bowl: two l(ings wandcring (reprcsented twice). Foot: mon­ slers biting four-footed animals. HALLA KYRKA 281 Fig. 313. Detalj av dopfunten . Framställningar på cuppan, övre registret: Sittande konung och kvinna (4), Två kvinnor och ett djur (5); undre registret: Herodes och heliga tre konungar (2, 3). Foto A. Billow 1913. Detail vom Taufbecken . Darstellun.,;en an d er Kuppa, oberer Teil: Sitzende r König und Fmu, Zwei Fraucn und ein Tier; unt:erer Teil : Herodes und die heiligcn drci l{önige. Dctail of fi g. 312; Scated J{ ing and woma n; t wo womcn and an animal; Hcrod and the three l{ings. Orgelläktare enkelt snickeri, spetsbågiga fält vitt och guld. 1800-t. Där står en kammarorg e l. Tillläktaren ansluter en vitlimmad brädvägg m ed dörr, som avstänger ringkammaren, nu begagnad som skräp- och vedbod. Här var funtens plats urspr. Dopfunt e n (fig. 312- -314) av sandsten i två delar med urtappningskanaL Cuppans liv delas i sju arkader. Stöden äro dubbla torserade kolonner med gemensamma baser och kapitäl, båda i form av tärningskapitäL Tryckta rundbågar med rundad profil. I arkaderna figurreliefer: l. Kristi födelse. Maria för Salomes vissnade hand upp mot barnets kläder. Salome var en kvinna som betvivlade Marias jungfrulighet och därför ville övertyga sig genom 282 I-lALLA TING handgriplig undersökning, varvid hon straffades genom handens vissnande. Hon botades genom att låta handen vidröra det heliga barnet! (fig. 312). 2. Skördeundret t. v. Säd uppvuxen under Guds hand skördas med skära. Skäggig man ser bakåt mot säden, pekar framåt, uppåt. 2 T. h. Barnamordet. Barnet liksom hopviket. Bödeln håller det i håret, höjer svärdet (fig. 312). 3. Flykten till Egypten. Åsnan sparkar bakut, knut på svansen, plantor på marken. En i luften framför Maria flygande figur kan möjligen tolkas som en ängel visande vägen till Egypten 3 eller kanske en personifikation av Egypten välkomnande den heliga familjen. Josef, som leder åsnan med en lång tygel och bär en säck över en käpp, tar sig om hakskägget och vandrar in på nästa fält (synlig å fig. 313), 4. där även två på samma bänk frontalt sittande personer äro framställda (fig. 313): t . v. en konung med kors eller spira i v. hand, håller vid sitt bröst med h. hand. Han bär krona med nackband (mycket vittrad), nakna fötter. T. h. en kvinna med långt hår och en stor kam i h. hand, beklädda fötter. Båda ha fotsid dräkt med en snodd knuten om midjan. Figurernas betydelse oviss. 5. Två stående kvinnliga figurer med kråsliknande dok om huvudena (fig. 313). Den v. håller upp i h. hand en treflikig spira och i v. hand en kula (?) med ett kors. Fötterna gå i profil i riktning mot den högra figuren, som orantlikt håller upp båda händerna, under det att ett fyrfota djur hoppar upp mot hennes v. sida. Figurernas betydelse oviss. 6. Tronande Kristus med korsgloria och skriftrulle pekar med h. hand upp emot svickeln: en apostel sitter på liknande bänk med cylindriska ben, vars fötter likna en tvåuddig klo med däri innesluten kula; aposteln har en bok i v. hand, böjer överkroppen i lyssnande ställning mot Kristus och lyfter h. hand till tecken på uppmärksamhet. 7. Fyra personer: en liten utan gloria sittande tyckes hålla båda händerna knutna i knät över ett rektangulärt föremål. De övriga tre personerna ha gloria, en håller en blomma i ena handen, ett kors i den andra, hans fötter skrida i profil åt h.; nästa står frontalt, i h. hand en rulle (?), i v. en blomma (?); den fjärde personen skrider åt v. och håller i sin upplyftade hand en kula. Betydelsen oviss. Möjligen apostlar. I alla svicklarna änglafigurer. Botten är uppdelad genom varandra skärande kretsar, bildade av oregelbundet flätade remmar. På ett ställe utgöres gränsen mellan två kretsar av en kolonn, lik cuppans, men enkel. I kretsarna är de tre vise männens vandring framställd: l. Två konungar med svärd i händerna pekande uppåt. Svickeln till h. därom: en gri­ 1 Så i det apohyfiska Proto-Evangelium Jacobi, jfr MAx ScHMIDT, Die Darstellung der Geburt Christi, Stuttgart 1890, s. 36, 47. 2 Syftar på legenden om heliga familjens flykt till Egypten. En odlare sådde sin åker, då familjen passerade. Herren lät sådden gro och mogna innan kvällen, då Herodes' kn ektar kommo sökande efter flyktingarna. »Ja•>, sade odlaren , "en sådan familj pa~serade här, när jag sådde denna åker•>. - "Då kan det inte löna sig att söka hinna fatt dem•>, svarade Herodes' folk . 3 .Sålunda på en tro!. belgisk elfenbensrelief från 1000-t. ·i Yictoria and Albert l\Iuscum, London , se A. GoLDSCHMIDT, Elfenbeinskulpturen II, Berlin 1918, nr 65. BALLA KYRKA 283 Fig. 314. Detalj av dopfunten. Framställning på cuppans undersida: Herodes och en konung. Detail vom Taufbccken. Darstellung an der Unterseite der l{uppa: Herodes und cin König. Detail of fig. 312. Under-part of bowl: I-Ierod and a King. nande man, lik en Satan·, en svans sticker fram, håller ett avhugget huvud i håret. Troligen bödeln med Johannes' huvud. 2. (Fig. 313, 314) Herodes med svärd i hand samt en från honom bortgående kung med en bägare i handen, hans gåva. I svickeln: en ängel som pekar åt h. 284 HALLA TING 3. En pekande arm sträcker sig fram ur ramverket t. v. Två konungar skrida framåt, den ena bär med båda händerna sin bägare­ liknande gåva. Märk här att tillika med före­ gående bilda de en enhetlig triad, alla med gåvorna i höjda händer. Alla m ed huvuden en face, den främste pekar nedåt(?). På ram­ verket ovantill äro tre kronor fästade. I svickeln ett människohuvud. I kretsarnas skärning en otydd figur. 4. Två vandrande konungar, pekande mot stjärnan, som synes i svickeln. 5. En kung sitter, håller händerna om sin ena fot, elen andra kungen med påhängd res­ väska. håller en duk i händerna. I svickeln: en bröstbild invecklad i flätverk, händerna lagda över bröstet. Är det en ängel? Är detta up­ penbarelsen för konungarna om natten, Matt. 2: 12? 6. Två konungar vandrande; de bära sina gåvor med dukar över händerna, resväskor. I svickeln t. v.: en välsignande (Guds) hand. I t. h. i .m ellanrummet: ett.lmvu d .remflätningen Fig. 315. Ljusarm från ljuskrona av gotisk typ. 1400-t. Dep. i G. F. (Johannes?) (fig. 312). Candle-bracket: form­ Armleuchter von einem 7. Två konungar vandrande, den v. med Kronleuchter gotischen erly part of 15th-cent. Typs, 15. .Jahrh. D ep. Gothic chandelier. stav och resväska. Alltså hela tretalet i lika im G. F. dräkt. - Den h. har blott svärd och pekar, han hör ihop med de två i nr l, som bilda en enhetligt utstyrd grupp. Momentet )>de sågo stjärnan igem. I svickeln en blomma? Stjärnan? På foten fyra odjur (ett nu borthugget) utan munkorgar eller annan flätad ornering, vilka bita över fyrfota djur. Mellan odjuren löpa rep, som tyckas utgå ur örontrakten. Mitt å varje replänga en knut. Å vulsten en tvåbandig näta samt därunder ett ornament av stående klämda bågar. Mellan odjuren följande reliefer: l. På en stol sittande man i profil, håller en bok (?). 2. Springande fyrfota djur. 3. Maria med barnet, sittande i profil. 4. Maria och Elisabet. Arbete av I-Iegwalclr omkr. 1120. Total H. 99, B. 88, H.ymcl 52. Dj. 28. Fotens H. 33. Tämligen bibehållen, delvis kvarsittande vitlimning, ovanpå denna rester av färg, mest brun. En!. RÄK. målades· funten 1697. Till funten hör ett dopfat av mässing m ed cylindrisk skål och åttkantigt brätte (drivet). Inskr.: )>INGER HINDRICH SMIT 1679)>; Diam. 27 cm. Ett )>Dreels Handlaken til funtem> gavs av Hindrich Schmit samtidigt. HALLA KYRKA 285 På kyrkogården finnes ett medeltida d o p­ fun tsunderlag av kalksten med avloppshål och hål för järnstativ för boken. Stenen användes ännu vid BRuNrus' besök som underlag för funten. H. ca 20, L. 175, B. 107. Vig v a t t e n s sk å l, slät halvsfärisk med kälning tätt under kanten av röd, troligen öländsk kalk­ sten, utan avloppshåL Medeltida, ligger på kyrko­ gården. H. :n, Diam. ca 65. Bland nattvardssilver märkes en kalk i gusta­ viansk stil enl. stplr av Peter Sundelius i Visby 1786. Till kalken hör en p a ten av silver med samma stplr. Diam 15, 5. J fr RÄK. 1787 a ng. en helt ny kalk och paten köpt av >>Guld o Silfwr arbetaren i Wisby hr Pet. Sundelius>> 42: 8: - . 1741 omtalas >>låtit göra ny kalk o disk av den gamla och tillagt 14,7 lod silver>>. Ett sockenbudstyg av tenn saknar inskr. och stplr; kalk H. 11; paten Diam. 8,5. 1787 köpes sockenbudspaten och kalk - -: 24: - . Bland belysningsredskap märkes: en l j u sa r m från en malmkrona (fig. 315) gotisk typ nu i G. F. Droppskålen med en pigg för ljusets fästand e. H. 30. 1400-t.; ett par stakar av tenn på altaret, medeltida baluster-typ med ljuspigg (fig. 316). R ö t t al ta r klä d e och vit altarduk med spetsar gåvos av Hindrick Schmidt och h. h., upptagna i INV. 1694, nu borta. Höda enfärgade antependier synas varit vanliga på Gotland. Ä ven nu nytt, rött antependium. 1746 omtalas buldan till >>kyrkiodynam, säkert avsedd för altarskrankets knäfall. Mässhaken av violett sammet är modern. I Fig. 316. Medeltida altarstake. G. F. är deponerad (inv. nr C 1866) en mässhake Mittclalterlichcr Altarleuchter. Mediaeval altar-candlestick. av bleknad röd, grov sammet med rest av kors i grov, knypplad silvertrådsspets, trol. köpt 1793. En kollekttavla av ek med treflikig skiva, kälad längs kanten; på övre och undre sidan krederad och förgylld. L. 32, B. 17. Medeltida arbete (1300-t.?). Urtagning för bakre hög gavel med statyett, vilken nu saknas. - En dito, enkel. Gaveln utbruten. L. 24. B. 12. 286 HALLA TING KLOCKA GRAYKONST P,C:<;STENS­ FR .-\G":\lENT I G. F. äro deponerade två par kollekttavlor av ek. Det ena paret utan handtag och utan gavel resp. spår av dylika med krederacl grund. L. 19, 5. Möjligen medeltida. Det andra paret med rygg, utsågad i form av en dubbelörn. L. 40; 1600-t. (inv. nr D. C. 211, 212). Kyrkstötekäpp, svarvad, från 1600-t. Nu i G. F. (inv. nr D. C. 210). Två b u el k a v la r, elen ena med årtal (1694- 1844) för kungliga begravningsringningar. På n. korväggen en värja i läderbalja med sorgflor omkr. 1700. Total L. 98. På samma vägg en a k t b r i c k a med kungligt namnchiffer, C. Enl. INV. 1694 funnos då två palla r, en för >>kyrkiogångshustruen> och en >>ho or pall». >>Ny straffstock» anskaffades 1822. >>T i m s t e n e m på kyrkogården, d. v. s. sol-uret, fick en ny fotställning 1823. Kyrkans enda klocka har denna inskr.: S. sidan: ÅR 18631 BLEF DENNA hLOCKA TILL DALHEMS 1 f KYRKA, OJVIGJUTEN I STOCKHOLM l AF F. IV!. BERGHOLTZ. N. ·sidan: JAHVE med hebreiska bokstäver, omgivet av strålkrans, därunder: I< OM HERRANs FOLK, DÅ JAG DIG BJUDER l ATT SAMI.AS I DIN FADERS 1-IUS; l EN ANNAN GÅNG MIN STÄMMA LJUDER l DU BÄDDAs NED I .JORDENs GRus. Diam. 89,5, H. med krona 80, utan krona 62. I hörnet mellan sakristian och långhuset ligga flera medeltida och senare gravstenar jämte andra stenfragment, somliga nästan oåtkomliga för undersökning. Många äro svårt skadade genom placeringen i takdroppet och i fråga om nr 6 och 7 blir skadan snart obotlig, då översta tunna klovet med texten ramlar loss bit för bit. I korets s. ö. hörnkedja äro två runstensfragment inmurade. Det övre, som vetter åt ö, sitter 3,15 m över marken. Kalksten. Mått: 48 x 43 cm. I fragmentets övre kant läses: : TRABU: LEYBIKA- >>lybeckar dräpte>>; i vänstra kanten ... NAg: AT: FEPRKA: BAPA : Kup ... >>stenar(?) efter far och som ... ; i högra kanten: ... ~TI: LEGig: IWPR: - - - ; på en slinga mitt på stenen: ainika: ~aiga >>deras ende som. (S. B. F. JANssoNs uncler­ sökning 1 13 1951, ATA). Det undre fragmentet, som vätter åt s. sitter 2,75 m över marken. Kalksten. Mått 47 X 41 cm. Inskrift -J':' A : HAS : LIT: RIST: KUML: A[T) I~AiniELMn. >)... hans hustru(?) lät rista minnesmärket efter Gerhjälm>>. (JANssoNs unelersökning 1 13 1951, ATA). :1 . Nästan oåtkomlig bakom nr 4, ligger på kant, mycket tjock gravhäll med v äl huggna siclokanter och med latinska kors i plattrelief (processionskors). Stenen har svag längsgående ås och är svagt trapezoicl. Textlös. Tjocklek 33-- 35. 182 x 60; 54. 4. Framför dessa: gravhäll med majuskler i bård kring kanten: (H)Ic: IACET: BOTWIDVS l QONDA: IVDEX : IN: HALL V: ET: IACOL: FILIVS: l ( = här vilar Botvid, fordom domare i Halla, och sonen Jakol.) Mitt på stenen ristat kors över sköld med ett v 1 Obs. klackgjutarens misstag betr. elen kyrka till vilken ]dockan hör. En!. meclclelancle av klockaren i I-lalla torde detta bero på att kyrkoherden i pastoratet i sin korrespondens med gju­ taren icke särskilt anmärkt att det gällde klockan i I·Ialla, varför gjutaren rättade sig efter kyrko­ herdens bostadsort, Daltem, då han satte upp inskriptionen. HALLA KYRKA bomärke: ~ LM 100. - 287 205 X 175, bård-B. 12; 9. från kanten. Tunn (9 cm) häll med klov. Vänstra delen (>>FrLIUS>>) hotar att falla bort genom inverkan av takdropp. 5. Av gravhällen finn es nu i behåll fem större och en liten bit av övre klovet. Hela undre klovet borta. Hällens hela majuskeltext finnes emellertid i behåll på de fem bitarna, så fördelat: I. HIC : JACET : - II. HALLINGNr/s : uxoR :BO. - III. TWIDI : QVONDAM : IN : HA IV. LLV. ( = här vilar Hallingnis, hustru till Botvid, fordom i Halla). Mitt på stenen stort ristat latinskt kors med fyrbladiga rosor i ar­ marnas skärningspunkt och deras ändpunkter. Övre korsarmen 38, tvärarmarna 26 och av nedre armen 30 cm i behåll. Deras B. 7,5 . Över korset samma bomärke som på nr 4;. Bård-B. 11; 4 från kanten. Delarnas huvudmått: I. 50 x 57; II. 62 X 58; III. 103 X 56; IV. 48 x 58; V. 23 X 19. Stenens urspr. mått 175 X 108. - LM 101. + 6. Gravhäll med majuskelinskr. i bård kring kanten med en delvis mycket svår­ tydd text, på grund av takdroppet, där den står till höger om nr 5. mc : JACET : HALDW j INUS : QUONOAM : COLON': IN : BRO :ET : UXOR: EIVS : j GUNVI: QUORVM: f AN IME : IN : PACE : REQVIESCANT AMEN ( = här vilar Haldwinus, fordom förpaktare i Bro och hans hustru Gunvi [LM har ludvi], vilkas själar må vila i frid. Amen). LM 102. LM anmärker, att >>COLONUS>> = lantbo, förpaktare, torpare, måste vara en mmnke­ ladabo>> under Roma kloster, >>ty under medeltiden vet man ej av andra på Gotland>>. - LM har ej kunnat tyda texten längre än till ANI - -- i ANIME. - Svagt trapezoi­ dal, 222 x 115; 104. Textbårdens B. 10,5, avstånd från kanten 4. På stenen svagt ristad likbent triangel med spetsen nedåt och smalt tvärband parallellt med basen. Av stenarna nr 4-- 6, vilka alla aldrig haft årtal och för övrig L synas vara någor­ lunda samtida, har denna sista sin urspr. tjocklek i behåll - 20 cm. Men övre högra och vänstra hörnen - särskilt vid > >HALDWINUS>> - hålla på att förstöras genom klovavfall, orsakat av takdropp (undersökning gjord juli 1950 av A. Edle). SAMMANFATTNING AV HALLA KYRKAS KONSTHISTORIA I. Ett kärnkyrkekor (fig. 317: a ) har existerat, utan absid, i likhet med vad en unelersökning visat ang. Havelhems kor, där abs.icl och portal äro s ekundära. Möjligen är HaHa äldsta korportal bevarad, ehuru viclgacl, i tor­ nets v. ingång (fig. 297) dess dörr har urspr. järnbeslag och urspr. skulpterad tätlist. Dopfunt av Hegwalclr (fig. 312- 314). Möjligen kan även själva korbygget tillskrivas funtmästaren . Omkr. 1120. L. (utom v. gaveln) kan beräknas till 5,54 m ~ 20 st. f. II. Långhus, det ännu stående (fig. 317: b). Relief, närmast i Sighrafrs stil, vid portalen (fig. 291). Öppen t akstol, 1196. Härmed var H aHa kärn­ kyrka färdig med en L. av 16,62 m ~ 60 St. f,. därav på långhuset 40 St. J. Långhusets H. är = L . Fig. 317 (l b 288 HALLA TING III. Kärnkyrkan kompletteras med ett torn (fig. 317: c), det ~nnu be­ stående, som. rider på långhusröstet. Ett torngemak med två vackert formade ljusöppningar (fig. 295) har möjligen genom en läktare förbundits med långhuset till tjänst för den familj, som väl urspr. varit ky~kans bygg­ herrskap, ägarna till Ralla gård. Gamla koret fick en absidial förlängning och en ny portal. Gamla portalen flyttades till tornet. Omkr. 1225. Vi förmoda att byggmästaren var den Visbyitiske Maria-Nicolaimästaren, av tysk skola, som bl. a . byggde Nicolai långhus och S. Marias kor, invigt 1225 . Obs. kapitälen i torngemakets gluggar, som erinra om hans kapitäl i Visby (fig. 296). IV. Absidkoret rivs, unggotiskt kor med sakristia bygges i former besläk­ tade med Klinte, Follingbo, Guldrupe, Fröjel, omkr. 1270 (fig. 317 d) . Av portalen blir endast den inre smygen samt poster och tympånon fär­ diga, utsirade med bågfriser. Fasaelen däromkring lämnas outfylld i av­ vaktan på portalens yttre delar. Sakramentskåp (fig. 308). Tysk mästare eller tysk skola. Total L. 28,26 m ~ 90 ty. f. V. Korportalens yttre delar huggas och monteras delvis oskickligt och oriktigt. Glasmålningar i altarfönstret av Alskogsrestauratorn, en liten del bevarad (fig. 302) . Omkr. 1300. Om tornet skulle höjts i harmoni med korets mått hade dess H. blivit 4 3, 9 6 ~ 140 ty. f. VI. lVIålning i korets hjässa av Passionsmästaren. Väggskåp i ö. kormuren med skulpterade dönar och med målning å innersidorna av Passionsmästaren (fig. 306, 307). VIT. Triumfkrucifix (fig. 309 f). Omkr. 1460. Ljusstak ar (fig. 3Hi), ljus­ krona, varav endast en ljusarm återstår (fig. 315). VIII. Plafo nd med rik målning av 16~7 (fig. 304, 305). Retabel av trä med målning av 1686, predikstol 1680-t., målad 1697 (fig. 311) , nu för­ svunna bänkar, senare delen av 1600-t (fig. 301). Allt detta till stor del donationer av rådman H. Schmidt med hustru. IX. Predikstolstaket dekoreras ytterligare 174 7. X. Den vackra skulpterade 1600-t:s-bänkinredningen slopas och släta brunmålade kvarter uppstå omkring 1876.. XI. De gamla takstolarna från 1100- och 1200-t. förstärkas 1931. c~ Fig. 317. Kyrkans tillväxt. Skala 1: 1000. Erweiterungen der Kirche. The growth of the church. ZUSAMMENFASSUNG L Ein Chor ohnc Apsis (Abb. 317: a). Möglicherweise ist sein Portal, wenn auch erweitert, im Westeingang des Turmes erhalten( Abb. 297). Tur mit ursprunglichem Eisenbeschlag und ursprfmg­ licher skulptierten Leiste. Taufstein von Hegwaldr (Abb. 312- 314). Vielleicht kann auch der Eau dem Meister zugeschrieben werden. Um 1120. (L. [ohne den Westgiebel] ~ 5,5i M. ~ 20 Stånga Fuss). II. Langhaus, das noch jetzt stehencle (Abb. 317: b). Relief, dem Stil des Sighrafr am nächsten stehend, am Portal (Abb. 291). Offener Dachstuhl (r\bb. 292). 1196. Gesamtlänge der Kirche ~ 16,62 M. ~ 60 Stånga Fuss. Biermit war die Kernkirche von Ralla beendet. III. Die Kernkirche wire! mit einem Turm ergänzt, der noch jetzt bestellende (Abb. 317: c). Er sitzt auf der Westgiebelmauer des Langhauses. Ein Turmgemach mit zwei schön geformten Licht­ öffnungen (Abb. 295), war möglicherweise durch eine Empore mit dem Langhans verbunden, um der Familie, die wohl ursprunglich der Stifter des Kirchenbaues war, dem Besitzer des Halla-Hofes, zur I-lALLA KYRKA 289 Verfi'Igung zu stehen. Vielleicht wurde jetzt das Chor etwas verlängert, mit der Apsis versehen. Ein Fragment des Apsis-Sockels ist jetzt als Stufe vor der Schwelle des Turmeingangs verwendet (Abb. 298). Das Chor bekam vielleicht dabei einen neuen Portal. Um 1225. Wahrscheinlich war als Eau­ meister der Visbyer Maria-Nicolai-Meister tätig, der aus deutscher Schule ist und u. a. das 1225 geweihte Chor von St. Maria gebaut hat. Die Kapilelic des Turmgemaches gehören zu seinem Formen­ vorrat (Abb. 296). IV. Das Apsischor wird niedergerissen und ein junggotisches Chor mit Sakristei in Formen gebaut, die mit denen von Klinte, Follingbo, Guldrupe, Fröjel verwandt sind (Abb. :117: d). Um 1270. Vom Portal wird nur die innere Laibung mit Pfosten und Tympanon fertig mit Bogenfriesen verziert. Die umgebende Fassade wird unausgefiillt gelassen in E rwartung der äusseren Teile des Portales. Sakra­ mentsschrein (Abb. 308). Deutscher Meister oder Schiiler eines Deutschen. Gesamtlänge 28,26 M. = 90 deutsche F uss. V. Die äusseren Teile des Charportales werden angefertigt und teilweise ungeschickt und unrichtig einmontiert (Abb. 299). Glasmalereien im Altartenster vom >>Alskog-Restaurator•>, ein kleiner Teil erhalten (Abb. :302). Um 1300. Wenn der Turm in harmonischem Verhältnis zur Länge der Kirche erhöht worden wäre, hätte seine Höhe 43,96 M. = 140 deutsche Fuss erreicht. VI. Gemälde im Scheitel des Chores vom Passionsmeister. vVandschrank in der Ostrnauer des Chores mit skulptierten Tiiren und Gemälden des Passionsrueisters auf den Innenseiten 1430- 50 (Abb. 306 _:_307). VII. Triumphkrucifix (Abb. 309), spätes 15. Jahrhundert. Leuchter (Abb. 316), Kronleuchter, von dem nur ein Arm erhalten ist (Abb. 315). VIII. Decke mit reicher Bemalung von 1697 (Abb. 304-305), Holzretabel mit Gemälde von 1686, Ka11Zel 80er Jahre des 17. Jahrhunderts , bernalt 1697 ·(Abb. 31l),jetzt verschwundene Bänke aus der zweiten Hälfte des 17. Jahrhunderts. IX. Das Dach der Kanzel erhält 174 7 n och weitere Verzierungen. X. Das schön skulptierte Gestiihl des 17. Jahrhunderts (Abb. 301) wird aufgegeben und um 1876 durcp. glatte, braungemalte Bänke ersetzt. X I. Die alten Dachstlihle des 12. und 13. J ahrhunderts werden 1931 verstärkt. SUMMARY I. The original chancel was probably without an apse (fig. 317: a), this being surnewhat exceptional among Gotland' s churches. The same thing has however been noted at Havdhem, where our investiga­ tions have shown that the apse is a later addition. (This will be more fully dealt with in Vol. V.) The west doorway of the tower is probably the one-time entrance to the original chancel, although it has been surnewhat enlarged (fig. 297). The door still has its original iron bands, and the original scalloped moulding is to be seen above (fig. 297) . The font is the work of I--Iegwaldr, about 1120, who perhaps al so built the original chancel (fig. 312- 314). II. The nave (1196) still remains (fig. 317: b). To the right of the doorway is a relief in the manner of Sighrafr (fig. 291). The roof-truss (fig. 292 was originally open. And thus th e original church of I--lalla was completed, and it probably measured 16.62 m. or 60 Stånga feet. III. The tower was added about 1230, a nd its east wall was mounted upon the westwall of the nave (fig. 317: (;). A chamber in the towcr, with two weil-form ed apertures (fig. 295) was possibly arranged for the benefit of the owners of I--lalla IVIanor. T he church is in fact within the grounds of this estate, and there is reason to regard the I--lalla people as the builders of the earHest church. In the west part of the nave therc was probably a loft connecting with the tower chamber. It is possible that at the same time as the tower was built, an apse and a new doorway were adde d to the old chancel, whereupon - as we 290 BALLA TING have said - the old doorway was incorporated in to the tower. The architect during this building period was the so-called ' Master Maria-Nicolai' from Visby, German-trained, who built - a mongst other things - the n ave of St. Nicolai and the chancel of St. Maria. The lat ter was Visby ' s German church, consecrated in 1225, and its capitals are to so me cxtent echoed by those of the small arehed windows in the tower of I-lalla (fig. 296). IV. About 1270, th e old chancel was pulled down and replaced by a bigger on e in the early Gothic style (fig. 317: d), and in a manner reminiscent of those in Klinte, Follingbo, Guldrupe a nd Fröjel. As regards the doorway, only th e inn er embrasure, the doorfr a me and the tymp anum were completed , together with a surrounding scalloped ornament, a nd a breach was left for the reception of th e ext erior portions not then r eady . Sacramental niche (fig.308). Judging from the fact that the total Jength of th e church is 90 German feet (28. 26 m.) , th e architect was a German or a p u pil of a German quite as in period III. V. The exterior parts of the doorway - capitals, columns, a rchmouldings and pediment - were made about 1300 (fig, 299). B ut the mounling and fillin g-in was performed in a crude and awkward way, as if by a non-professional. The stained glass in the altar window - of which a little survives (fig. 302) - was by the anon y mous ' Alskog Restorcr' . At this stage, building work on I-lalla church ceased, not- ,vithstanding the fact that both nave and tower remairr ed with the out-of-date forms a nd on the small scale of the 12th and ea rly 13th centuries. B ut if the tower had been heightened so as to harmoni se with the dimensions of the chancel, i t would h ave aseended to 43.96 m. or 140 German feet. VI. Painted roundel in the vaultin g of the chan cel by the 'Passion Master'. Sacram ental niche in th e eas t wall of the chan cel. On the insid e of th e two doors, paintings b y the ' P assion Mas ter', 1430- 50 (fig. 306-307). VII. Rood (fig. 309- 310), late 15th. century. Candieslicks (fig. 316) and cha nd elicr - of whi ch latter, however, only onc arm remain s (fig. 315). VIII. Elaborately ornamented flat wooden ceiling, 1697 (fig. 304- 305). \Vood en retable with paint­ ings 1686. Pulpit dating from the 1680' s, but painled in 1697 (fig. 311), and other fittings. IX. The beautifully painted 17th century pews (fi g. 301) were replaced by plain brown seating in 1876. X. The 12th and 13th centUJ·y roof-trusses were r einforccd in 1931. (Forts. frän omslagets 2:a sida) DALARNE. (6) Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd I. Pris 16 l