SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDR..AVKYJIT.~HISI! O.ANP.AKAD. UTGIVET AVSIGURD CURMAN - OCH JOHNNYR.OOSVAL UPPLAND LANGHUNDRA HARAD ,S ÖDRA DELEN AV •O BAND m. HÄFTE •• 2. ANDERS BILLO\J, ERIK BOHRN OCH ARMIN TUULSE Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: UPPLAND. (7) Band I, (29) Band I, (62) Band I, (64) Band I, (8) Band II, (50) Band II, (58) Band II, (12) Band III, (67) Band III, (1) Band IV, (11) Band IV, GOTLAND. (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. h. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. h. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50 h. 1. Hdverö och Vdddö skeppslag, Pris 4: 40. h. 2. Bro och Vdlö skeppslag. Pris 8 kr. h. 3. Fröluna och Ldnna skeppslag. Pris 12 kr. h. 1. Långhundra Mrad, norra delen. Pris 15 kr. h. 2. Långhundra härad, södra delen. Pris 12 kr. h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. 17 kr. Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. Band l, h. 2. Lummelunda ting, (Tingstäde). Pris 5: 50. Band l, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. Band I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. Band l, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. Band II. Rute setting. Med register till Bd Il. Pris 16 kr. Band Ill. Hejde setting. Med register till Bd IU. Pris 26 kr. Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. Band IV, h. 2. Balla ting, norra delen. Pris 18 kr. Band l, h. 1. Kållands Mrad, norra delen. Pris 5:40. Band I, h. 2. Kållands Mrad, sydöstra delen. Pris 4: 50. Band I, h. 3. Kållands Mrad, sydvästra delen. I. Pris 10 kr. Band I, h. 4. Kållands hdrad, sydvästra delen. II. Med register till Bd J. Pris 10 kr. VÅSTERGÖTLAND. (2) (4) (15) (16) STOCKHOLM (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonura kyrka. Med reg. till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka, S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h 3. Matteus Kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. !Ifaria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Vdsterledskyrkan. Pris 6 kr. (53) Band IX, h . 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. å omslagels 3:e sida) HÄRAD Södra delen KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av ANDERs BILLow, ERIK BoHRN ocH ARMIN TuuLsE På uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL med bidrag av Humanistiska fonden Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1952 FÖRORD Beskrivningen av kyrkorna i Långhundra härad uppdrogs år 1912 åt dåva rande fil. stud., numera redaktören Anders Billow. Kyrkobeskrivningarna, som på börjades l 912, men som till sin huvudsakliga del utfördes sommaren l 917, förelåga färdiga för hela häradet år 1918: Ekonomiska skäl gjorde det nödvändigt att uppdela dem på två häften, varav det första, omfattande häradets norra del, publicerades l 921. Tyvärr kunde icke det andra häftet, behandlande kyrkorna i södra häradsdelen omedelbart bringas till tryckning. Många omständigheter, icke minst de ekonomiska svårighet er, med vilka SVERIGES KYRKOR tid efter annan haft att kämpa, förlängd e uppskovet med tryckningen av detta andra häfte. Den ursprunglige författaren, som senast und er år 1927 reviderat manuskripten, nödgades därefter på grund av förändrad verksamhet avstå från den vidare bearbetningen. Utgivarne äro honom mycken tack skyldiga för ha ns grundläggande och lå ngmodiga arbet e. Då möjlighet sedermera yppades att bringa detta häfte till tryckning, uppdrogo utgi­ varne 1945 åt fil. dr Erik Bohrn att revidera de föreliggande manuskripten icke minst med anledning av de förändringar, som under mellantiden utförts i kyrkorna. Slutligen har SVERIGEs KYRKORs nye medarbetare, professor Arm in Tu u l se under som­ m aren l 950 utfört vissa byggnadshistoriska efterundersökningar, som tillfört de före­ liggande kyrkabeskrivningarna nya och betydelsefulla resultat. Vid detta häftes slutredigering hava vi haft förm ånen av värdefullt bistånd av ex­ perter på olika områden. Sålunda har docenten Moni ca Rydbeck rådfrågats om niedel­ tida silverföremål och träskulptur. Ingeniören A lb. Löf g r e n har lämnat viktiga upp­ lysningar om tennföremålen och fil. kand. L. M. H o lm b ä ck om kyrkklockor och orgel­ verk, kapten Sam Svensson om votivskepp. Till beskrivningen av de märkligare t extilföremålen har fil. dr Agne s Geijer bidragit på ett grundläggande sätt. Till alla dem, som på olika sätt medarbetat i detta häfte, uttala utgivarne ett varmt tack. Till prästerskap, kantorer och kyrkabetjäning inom de här behandlade socknarna framföres ett vördsamt tack för visat intresse och lämnad hjälp und er arb et et. Därvid ägnas även en tacksam minnesgärd åt dem, som nu äro bortgångna, men som vid ar­ betets begynnelse lämnade sitt vänliga och värdefulla bistånd åt vår medarb etare. Med detta häfte föreligger nu >>post tot discrimina >> Långhundra härad färdigtryckt. Utgivarne hava grundad anledning hoppas, att fortsättningen av band III, i vilket föreliggande häfte ingår, skall utkomma utan dröjsmål. Närdinghundra härads kyrka­ b eskrivningar äro redan under sättning. Stockholm i maj l 951. SJGURD CuRMAN JoH NNY RoosvAL FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE öv ri ga före kommande förlwrtnin gar i överensstämmelse med förkortningsregist ret Nordisk Familjeb.ok, 3:clj e uppl. AFHI T="I NGAR = Afritningar af Kyrkor och Kyrko-Yapen i Upla ncl. !vi s i K.B ., sign. F . l. 3: a . och b. T eckningarna utförda å re n 1680-1685 av Antikvitet skolleg iets tecknare Johan Leitz och Petrus Helgonius. - I t ryck ut give n aY E rik Vennberg uneler titeln: Johan Hadorph s r es or : .\fritnin gar a f K yrkor och K y rkovapen i U pland 1676- 1685, Stockh olm 1917. A. T. A. = Antikvari skt-topogra fi ska arkivet i V .H .A .A., Stockholm. B . ST. = 1\: . Bygg na d sst y r elsens a rki v, Stockholm. DIPL. SYEC. = D iplomatarium Suecanum = Svenskt dip lomatariu m, Stockholm 1829-. E.D . h anrll . = Ecklesiastikdepart ementets h a ndlin gar i R.A . E LGE="STI ERNA = Den introducerade sve nsk a a delns ättartavlor, utg. av G. E lgenstiern a , Stock­ holm 1925- 34. FoRNY.\:--;1\'EX = Fo rnvännen. Meddelanden fr ån V .H .A.A. 1906-. I-IERDA) I. = C psala ä rkestifts herd a minne l - ·3, Upsa la 1842-45; 4, 1893 . 11mrons = IIHfors, U pland ia Sacra, 5 Bd. 1894-99. :\Is ho s V.H. A.A ., Stockholm . lx Y. = Inventar ieförtecknin g. K .B . = K. Biblioteket , Stockholm. L . ST . = Lantm ät erist y relsens arkiv, Stockholm . L öFGREl' = A. Löfgren, Det sve nska k a nn gjuta reh ant n rket s hi st oria . Del I bd 1-3 , Stockholm 1925- 50. ?Ils = manu skr ipt. Nonn 1:-1 = Nord in fol. 39: 5 . Uppbörd 1531. Ms, sign . S. 23, i U .B. PAL)!SKI ÖLD = Palmskiölclska samlin garn a, Topo graphica , m s i U .B . PER INGSKJÖLD = J. H. Peringskiöld, Monumenta Sueco-Gothorum antiqu a et rece nti a - Minnin gs­ märkc n, ga mla och n yare, uthi wårt Nordiske Attlancl , Swea och Götha Riket. 10 bd. Ms i K. B., sign. F . h . 1- 10. Pno T. = P rotokoll. R .A. = R iksa rkivet, Stockholm. Rmsn EG. = H ik sregistraturen, m s i H.A . H .\K. = R äke nskaper. Sv . K . "= Sveri ges K y rkor, lwnsthistori skt inventa rium, utg. av S. Cm·ma n och J . Roosva l. Sv . R u:-i iNSKR. = Sveriges Runin skrifter, utgivna av Kun gl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm 1900- . ST. H. :VI. = Statens Historiska Museum, Stockholm. T ILAS = Daniel T il as. Sockne-Skrifwa re eller Swenske Rese-Samlingar. Ms 1751- 64 K . B. Sign. M. 25:1 - 4. IV U. B. = Uppsala Universitetsbibliotek, Upp sala. U. F . T. = Uppland s Fornminnesförenings Tidskrift, Uppsala 1871- . U. L. A. = Landsarkivet i Uppsala. U. N. T . = Upsala Nya Tidning. UPMARK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Stockholm 1925. UPPLAND = Upplanels fornminnesförenings årsbok, Uppsala 1940- . UPPS. UTST. 1918 = Utställningen av äldre kyrklig konst i Uppsala 1918. UPPS. UTST. KAT. nr = Nummer i katalogen till UPPS. UTST. V. H. A. A. = K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Stockholm. Vrs. = visitation. ö. I. Ä. ,; Överintendents Ämbetet (efter 1918 B. ST.), Stockholm. I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B = bredd. D = di ameter. Dj = djup. H = höjd. L Sv. f. = svensk fot (29, 7 cm). Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm . = längd. Väderstrecken förkortas: N S Ö V. Silverstämplar tydda en!. U PMARK. Tennstämplar tydda en!. LöFGREN. Fotografierna äro, d är ej annat angives, tagna av Anders Billow 1917-18, av l\ils Lagergren 1948- 50 De bildhänvisningar som A. Billow ger från Långhundra hel, häfte 1 till detta häft e stänuna tyvärr ej nu seelan manuskriptet omarbetats. INNEHÅLL sid. Gottröra kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Kärtuna kyrka I\:årsta kyrka 155 193 Å titelsidan: L ånghundra härads sigill 1569. Fig. 138. Kyrkan frän SO. Foto 1948. Kirche von SO. The clmrch from S.E. GOTTRÖRA I(YRI(A UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, LÅNGHUNDRA HÄRAD, UPPSALA ÄRKESTIFT, SEMINGHUNDRA OCH ÄRLING­ HUNDRA KONTRAKT, ANNEX TILL NÄRTUNA T n Y CK TA KÄLLon: AFH!T~>"INGAH I, PI. 49, 72.- O. Pn. UTTETISTRÖM, Beskritning öfver Närtuna och Gottröra Socknar i Erkestiftet, Upsala 1875, 8:o, 52 s., förordet daterat 1835. Innehåller beskriv­ nin g över k:a och inventarier samt biograf. upplysningar. - OLOF GRAU, Husbålds Anmärkn ingar under resan igenom Upsala och Stockholms län år 1748, utg. av S. T. Kjellberg i U .F.T., VIII, Bil. l, s. 40 (skiss av k:ans ext. fr. S, men inga upplysningar i texten). - C. A. KLINGSPOR i U .F.T. IV, s. 26­ 29, nämner bl. a. viktiga inventarier, utförligt gravminnen. HAN D s K n. KÄLLOn o en Avn.-sA~-1 L.: I<.B.: Tn.As, s. 488- 492, förtecknar textilier, silver och grav ­ minnen . - A. T. A.: InnFons inneh åller utom text en ext. av k: an fr. S samt plan; tre blyertsteckningar av prof. G. LINDSTHÖM: ext. av k:an fr. SO, dat. Gottröra '/ 7 49 ( = 1849), pyxis med inskr. särskilt avtecknad, dat. Gottröra i Upland 6 j 7 -19, altarskåpsfigur, S. Botvid, dat. som föreg. - B. ST.: "Förslag 9 - Sveriyes Kyrkor. Uppland III 12-! LÅNGHUNDRA HÄRAD till iståndsättande af Gottröra k yrka efter branden 1893 >> upprättat av F. R. EKBERG 1893, stadf. 2. 3. 1894: 5 vävkopior (plan, S-fasad, V-fasad, Ö-fasad, längd- o. tvärsekt.); altareprydnad; orgel; predik­ stol. - L. ST.: A VI, s. 87, ägokarta av år 1639 med skematisk ritn. av k: an fr. S. R.A.: E. D. hand!. 1894 2 / 3 (aug. restaurering efter branden 1894). - U.B.: NoRDIN 39: 5, p. 22, uppbörd 1531 (utom penningar endast klock a). KYRKANS ARKIVALIEII: U.L.A.: K. 1:1, 1 bunt div. PROT. 1747 - 92; K 1: 2, PROT. 1777-1845; L 1:1, 1 buntdiv. RÄK, 1722- 1802. - I kyrkan: SPECIALRÄK. 1801- 1859 och 1864- 1883; PUOT. 1845 - 84 (senare böcker förvaras i pastorsexp. i Närtuna). Socknen kallas år 1303 guttimr och år 1311 gutlurrer.l Fig. 139. situationspla n. Skala 1: 2000. Uppm. A. Billow 1917. situationsplan. Plan of churchyard. Följande i texten nämnda gods, gårdar och byar ligga i Gottröra sn: Johannisberg (före 1654 kallat Jursby), Gol/röra, Rickeby och Skarsby (från 1671 kallat Vängsjöberg). KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL KYnKoGhto Kyrkogården (fig. 139) har sin största utsträckning S om kyrkan, mellan denna och stora landsvägen. Den omgives på alla sidor av en mur av gråsten, lagd utan bruk med ingång endast på V sidan. Enl. ett VIS.PROT. 1792 hade sedan 1786 en ny dalkarls­ mur blivit uppdragen kring kyrkogården (jfr s. 4- 5). 1788 var den nya muren ej fullt färdig, men överallt hade den äldre spånade träavtäckningen borttagits. OLOF GRAus teckning från 1748 (fig. 141) är gjord i så liten skala, att den omtalade träbetäckningen ej blivit tydligt markerad. Vid biskopsvis. 1751 11 / 8 antecknas, att bogårdsmuren vilken var av sten >>denna sommar blifwit til taket å nödiga ställen förbättrad>>. - Ingången stänges av smidda järngrindar mellan fyrkantiga, rappade tegelpelare på släthuggen gråstenssockel, täckta med plåttak, uppförda 1791. sTIGLUcKA En medeltida stiglucka av tegel stod förut på samma plats. Då tornet skulle repa­ reras 1786, rev man stigluckan för att få tegel av god kvalitet. Åtgärden mötte mot­ sägelse i sockenstämman 23 / 4 1786, i det att somliga menade, >>at den wore wig för folck at wara uti helst i owäder, förrän Gudstjensten begynte>>, varpå prosten Svilander svarade, >>at för den orsaken behöfdes ingen stiglucka, som icke annat är än en Sqwaller­ Lucka och bör just derföre förstöras>>. På GRAUS t eckning (fig. 141) synas två byggnader med sadeltak ungefär mitt på V kyrkogårdsmuren, varav den N med gavel åt V torde vara stigluckan, ehuru någon portöppning ej är utritad; den andra är e.n bod. 1889 pla­ nerades kyrkogården och gångar anlades (fig. 139). - På sockenstämma 1788 upphävdes den gamla gravplatsindelningen efter hemman och begravning >>för varv>> infördes. >>Härvid upkom en fråga, om någon wille köpa sig grafställe, och blef beslutadt, at det 1 DIPL. SvEc. nr 1789 och 2218. GOTTRÖRA KYRKA icke kan tillåtas på kyrkogården, men wäl på Norra sidan, om någon det åstunder, efter Herr Lieutnant Normelius exempel>>. 125 Innanför muren runt hela kyrkogården är plan­ terad en rad lönnar, de äldsta möjligen satta 1824, andra 1862 och senare. Ett gravkor, byggt 1735 av greve Axel Baner cruvKon för honom själv och hans maka, Katarina Ebba Horn, och hennes föräldrar\ ligger mitt för stora gången invid Ö sidan av kyrkogårdsmuren. Över en öppen murad grav reser sig byggnaden (fig. 140), som är av tegel, vitrappad och försedd med Fig. 140. Banerska gravkoret, uppfört svart plåttak. Sockel och trappa äro av sand1735. Foto A. Tuulse 1950. Baner'sche Grab­ The Baner family sten liksom den rusticerade portalen och fron- Die kapelle, erbaut 1735. tomb, built 1735. tonens listverk. Dörren är av järnplåt, svart, förut grönmålad, med smitt gallerverk och överst en oval plåt med ägarnas initialer A.B. och C. E. H. samt årtalet 1737. 1770 åtog sig församlingen underhållningsskyldig­ heten för all framtid mot en engångsersättning av 1000 dr kpmt. 1829 fanns >>en gl. Tim-Sten, Upsatt på Ny Påle>> snett för S ingången till kyrkan. Den fanns kvar >>oduglig>> 1866 och har sedermera borttagits. En klockstapel av trä hade ända till1786- 87, då d~n revs i samband med en reparation av tornet, sin plats V om kyrkan på backen strax utanför ingången till kyrko­ gården. Enl. GRAUS teckning (fig. 141) var stapeln av öppen konstruktion och snarlik stapeln i Husby-Långhundra, innan denna ombyggdes (jfr fig. 90 och 93). I RÄK. för 1745 finnas uppgifter om åtgång av olika materiaher >>til den nya Klåckstapulen». Att döma därav byggdes stapeln nämnda år. nMSTEN KLocr,sTAPEL I NV hörnet av kyrkogården (fig. 142) uppfördes 1787 ett bårhus, ombyggt 1851, nÅRnusnon vars väggar på två sidor utgöras av kyrkogårdsmuren och på de övriga av liknande grå­ stensmur; gavelröstena äro av liggande timmer. Ett tegeltäckt sadeltak vilar direkt på dessa murar. Redan 1851 kallas bårhuset för materialbod, och sedan uppvärmning av kyrkan ordnats, tjänstgör det även som vedbod. När bårhuset 1787 var färdigt, såldes och revs en äldre intill stigluckan belägen bod, synlig på GRAUS teckning (fig. 141), och kyrkogårdsmuren kompletterades på detta ställe. Möjligen var denna bod identisk med en i INV. 1722 omtalad tiondebod. t 1 AXEL BANER, f. 1661, i" 1742, riksråd, ägde Johannisbcrg; g. m. KATARINA EBBA HORN, f. 1666, 1736, dotter till friherre Bengt Horn af Aminne (s. 149, not 2). 126 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 141. Kyrka och klockstap el från S. Teckn. av Olof Grau 1748. U r U. F. T . Kirche und Glockenturm von S. Zeichnung von 1748 . Church and b ell-tower from S. Ink drawing , 1748 . KYRKOBYGGNADEN 1\ lA T Eft lA T.. v ö i'< srE n Kyrkans plan (fig. 145) visar ett rektangulärt långhus i förband med ett V-torn och ett åt Ö starkt avsmalnande, långsträckt kor, vilket på sin N sida har en tillbyggd sakristia. - Murarna äro skalmurar av gråsten med stenarna i jämna, men olika höga skift (i genomsnitt 35 cm en!. iakttagelse å tornets insida och å dess utsida mot långhus­ vinden). Tegel är använt till övre hälften av korets röste (munkförband), tilllånghusets Ö röste (renässansförband) och till valv samt fönster- och dörromfattningar. - Kyrkan är utvändigt helt spritputsad, men urspr. torde murarna ha stått oputsade och fog­ strukna. 1732 vitlimmades N sidan, och 1757 rappades Ö gaveln. 1792 säges hela kyr­ kan vara nyligen rappad. Överst i tegeldelen av korets röste är ett insänkt likarmat kors , omskrivet av en numera överputsad tegelring, liggande i murens liv. Därunder löper ett enkelt band, liksom korset insänkt omkring 10 cm. Dekorationen är tro!. ur­ spr., dock har korset måhända åstadkommits i senare tid genom insättning av t egel i en från början rund nisch. Kyrkans fönster erhöllo sin nuv. form med fabriksgjorda, spetsbågiga gjutjärns­ ramar vid en restaurering 1894. Den form, kyrkans fönster ha på konceptteckningen till AFRITNINGAR {fig. 143), är tro!. densamma, som de haft åtminston e sedan slutet av medeltiden. Teckningen är utförd 1684 och visar alla fönster, som kyrkan vid denna tid ägde, så när som på sakristians. Ö gavelns fönster synes större än de övriga, och av ko­ rets tvenne fönster på S sidan är det östligaste något större än det västligare, vilket måste betecknas såsom synnerligen litet. Denna skillnad får sin förklaring av kyrkans byggnadshistoria (jfr nedan s. 134). De två långhusfönstren tyckas vara lika. Det väst­ ligare beskrevs 1754 sålunda: >>På kyrkian bredewid Wapnhuset, är ett fenster, såsom en GOTTRÖRA KYRKA 127 Fig. 142. Kyrk an från NV. Foto 1912. J{irchc von N \V. The church from N.'N' avlång smal glugg, hwilken ej särdeles lius lemnar». De tre övriga fönstren på S fasaden förstorad es 1727, och 1755 vidgades tro!. även ovannämnda smala fönster och korets Ö fönster (fig. 144). 1796 upphöggs ett nytt fönster på N sidan invid den i långhusets NÖ hörn nyuppsatta predikstolen. Fönstren vidgades 1866 enl. b evarat kontrakt till :1 alnars H och samma B som fön stren i Närtuna kyrka . Sedan vapenhuset rivits under 9* - Sveriaes Kyrkur. U ppland J I l 128 LÅNGHUNDRA HÄRAD PORT,\LER GoLv IN NERVÄGG An resta ureringen 1894 och den äldre S-por­ talen givits annan plats, flyttades det västligare av S långhusfasadens fönster . för symmetriens skull längre V-ut, och en på tornets V sida befintlig ingång igensattes och förändrades till ett fönster likt kyrkans övriga. Slutligen upptogs ett nytt fönster på N sidan av lång­ huset. Kyrkans enda ingång är belägen i tornets S mur. Den upptogs 1894 och byggdes av formteglet från den urspr. s-portalen på långhuset (inritad på planen fig. 145), vilken då igenmurades. N u är portalen högre och trol. bredare än den urspr. samt slätputsad. Dess profil (fig. 149) visar stor likhet med s -portalen på Odensala kyrka (jfr Sv. K. Uppl. Bd. IV, s. 61- 62): vidare är - ···-·- - - J den spetsbågig liksom denna och torde böra dateras till1200-ts s.h. eller 1300-ts F ig. 143. Kyrkan från SO. Konceptteckn. till AF­ RITNINGAR (1684). början. Nuv. dörrar äro av vanlig Kirche von SO. Zeichnung The church from S.E. Pencil snickerifabrikstyp. von 1684. drawing, 1684. Vid besiktning av kyrkan 1754 an­ sågs porten >>nog liten och trång>> varför en ny ingång på V gaveln (tornet) med fönster över utfördes, antagligen 1763 (R ,~K.) . Dess två trappsteg av röd kalksten ligga sedan 1894 framför torntrapphusets ingång. Mellan torntraven, nu tjänande till vapenhus, och långhuset äro dubbla svängdörrar insatta i den år 1894 minskade bågöppningen. Ingångarna till sakristian och från denna till predikstolstrappan i muren stängas av simpla trädörrar. I kor, långhus och sakristia inlades 1894 trägolv, vilket oljades, och i tornet cement­ golv. Dessförinnan bestod golvet i långhus och kor av t egel jämte gravstenar i stora gången och en stor gravhäll med ringar framför altaret. Trappstegen till korets högre belägna del voro även av tegel. 1738 >>lagades>> kyrkogolvet, vartill åtgick 900 nya tegel­ stenar och 1783 och 1866 blev det ånyo omlagt. 1788 beslöts >>att de grafstenar, som äro på kyrkogården, borde läggas på gången i kyrkan >>; detta verkställdes 1790. sakristian fick nytt tegelgolv 1745, men vid besiktningen 1754 utdöm des detta, och trägolv in­ lades för att motverka fukt och köld. Då kyrkan efter en brand 1893 restaurerades år 1894, blevo inn ervä ggarna över­ dragna m ed nuvarande släta i gulbrunt avfärgade puts, på vilken utfördes en enklare GOTTHÖRA KYRKA 129 '' Fig. 144. Kyrkan från SO. Blycrtsteckn. av G. Lindström 1849. A. T. A. Kirche von SO. Zeichnung von 1849. The church from S.E. Pencil drawing, 1849. dekorering i tidens stil (fig. 151). Tidigare hade innerväggarna varit vita. Vitlimning säges i viS.PROT. 1792 vara nyligen utförd och ägde senast rum 1866. Den rundbågiga triumfbågen var före 1894 omkr. 120 cm lägre och även smalare än nu. Enl. ett besiktningsprot. från 1754 var den avsevärt låg och smal till stort hinder vid gudstjänsten, och en ombyggnad föreslås, om vilken dock närmare upplysningar saknas. Långhusets bägge v a l v samt det västligaste i koret äro enkla kryssvalv av halvstens tjocklek med rätvinkliga ribbor av helstens bredd (tegelmått 28- 29,5 x 7, 5- 8,5 cm), utspringande direkt från väggarna. Mot V långhusmuren och väggen mellan kor och långhus vila dessa valv på sköldbågar, men äro eljest lagda direkt på väggarna eller vid ribbanfangen uppbyggda från inhuggningar i själva gråstensmuren. Att sköldbågar förekomma på de ställen, där det varit av praktisk betydelse att undvika inhuggning, visar, att tegelvalven äro sekundära. Långhusvalvens sneda planform är en följd av de urspr. fönstrens placering i S muren. Det Ö korvalvet, ett stjärnvalv av halvstens tjocklek med ribbor av halvstens bredd, har ingenstädes sköldbågar och torde sålunda vara byggt samtidigt med den östligaste delen av koret. Detta bekräftas av att teglen i Y .\LV 130 LÅNGHUNDRA HÄHAD ::; ~~:~;;;;1~:~~·~ D. -.... -~--- · -; Fig. 145. Plan. Skala 1 : 800. Grundriss. Plan. F ig. 145, 146, 148 uppm. D. Blomqvist och A. Liljenquist 1912. detta valv och i Ö-murens gavelröste hava samma mått: 29- 30 x 14,5 x 9, 5. Teglen i dessa partier äro sålunda avgjort större än teglen i korets V valv och i långhusets, vilket tyder på att dessa delar av kyrkan tillkommit vid olika tidpunkter. Någon vertikal­ skarv i S och N kormurarna kan f.n . icke påvisas, men på grund av vad ovan konsta­ terats beträffande valven, torde elen bästa förklaringen till korets ovanliga form bjudas genom antagandet, att hela Ö partiet med sitt stjärnvalv är tillbyggt, och att kyrkan redan dessförinnan ägde kryssvalven, vilka dock ej voro ursprungliga. ÄLDRE PLATT Utseende och läge av den urspr. takstolsanordningen över långhuset kan bestämmas THX. TAK därigenom, att elen östligaste takstolen legat inmurad med sin Ö sida synlig i mur­ GOTTRÖRA KYRKA 131 Fig. 146. Längdsektion mot N. Ska1a 1 : 300. Längsschnit t gegen N . Longitudinal section towards N. ftivet på utsidan av långhusets Ö gavelröste. Trävirket är nu bortbrutet eller förtärt av eld, men rännorna i muren kunna iakttagas från korvinden och de visa, att takstolarna över långhuset varit av en vanlig romansk typ (fig. 147). Antingen ha de stått öppna eller också har på tvärbjälkarnas undersida varit fästat ett platt brädtak. Mellan torn­ Tummet och långhusvinden finnes en öppning (fig. 146), vars V del är bevarad i urspr. skick - den Ö delen har höjts för att möjliggöra förbindelse även sedan valven till­ kommit. Det förhållandet, att öppningen fanns redan dessförinnan och att den i oför­ e ändrat skick finns i urspr. murverket, antyder att långhuset från början hade platt 132 LÅNGHUNDRA HÄRAD trätak. Öppningens tröskel i V ligger på samma H som det platta trätaket bör ha legat, att döma av takstolsspåren i Ö långhusmuren. - Någon slut­ sats rörande det urspr. utseendet av det inre taket över den äldsta V delen av koret kan givetvis icke dragas av det ovanstående. Kyrkans alla yttertak härstamma från restau­ reringen efter en brand 1893. De äro nu täckta med skiffer, utom på sakristian, N strävpelaren samt tornspiran, där svartmålad plåt blivit använd. Förut voro alla tak spånbeklädda. Under 1750-t. nyspånades enl. RÄK. successivt alla takfall. Torn­ spiran spånslogs på nytt 1807. På korets takås nära Ö gaveln fanns före branden en takryttare (fig. 141 o. 144) 6- eller 8-sidig och spånklädd, av en vid mitten av 1600-t. vanlig typ. Denna bör säkerligen sättas i samband med ett under korets Ö del inrett gravvalv, till­ hörigt ägarna av Vängsjöbergs herrgård. Över nedgången till valvet ligger en stor kalkstenshälL med 4 ringar, vilken nu är dold under trägolvet. Genom gluggar på S och Ö sidan kan iakttagas. ett flertal äldre och yngre kistor. Gravvalvet byggdes enl. TrLAS 1673 för översten Börge Måns­ son Skeckta, t1670\ på föranstaltande av dennes. änka, Catharina Norfelt. Sannolikt har )>lilla torneb>, såsom det nämnes i RÄK., blivit uppsatt senare (jfr fig. 143) för att utvändigt markera )>gravkoreb>. Tornet är byggt i förband med långhuset. I den rundbågiga tornbågen, som före 1894 var be­ tydligt högre och vidare än nu, insattes vid nyss­ 1 BöRGE MÅNssoN, adlad Skeckta 1661, f. 1623, militär· i holländsk och fransk tjänst, blev major i svensk tjänst 1654, dog som överste för ett kavallerireg:te vid Frösö skans i Jämtland 1670. Ägde Vängsjöberg. G. 1662 m . CATHARINA NoRFELT, som levde ännu 1721. Barn: -1 YTTERTAK Fig. 147. Sektion genom korets V del mot V. I långhusgaveln spår av långhu­ sets forna takstol. Skala l : 300. Uppm. A. Billow 1917. Schnit t durch den Westteil des Chores gegen W. Im Giebel des Langhanses Spuren des friiberen TAKRYTTARE Langhansdach­ stuhles. Section through W. part of chancel to­ wards y.r. Fragments of earlier roof-trusses are in the nave gable. ORAVVA LV Fig. 148. Tvärsektion mot Querschnitt gegen O. ö. Skala 1: 300. Transverse section towards E. TORN <-iN Fig. 149. s-portalens profil. Uppm. A. Billow 1917. Profil des Siidportals. :lloulding around tower door­ way (originally from s. entrance of nave). döttrar bl. vilka Catharina f. 1669, g. l m. kapt. Henrik von Lusten f. 1651, 'j' 1696 (jfr s. 150 not 3) och sonen Magnus Israel t . Skarsby och Vängsjöberg, f. 1667, överste­ löjtnant, g. 1696 m. Maria Agneta Örnstedt. GOTTRÖRA KYRKA 133 nämnda tidpunkt en dörr, som avskiljer torn­ rummet till vapenhus. 1755 vidgades möj­ ligen tornbågen något för att bereda friare utsikt åt dem, som hade sina bänkplatser i tornrummet. - Ljudöppningarna i tornets översta del härstamma från en reparation 1786- 87 och tillkomma med anledning av beslut att överföra klockorna från stapeln till tornet (jfr s. 125). 1894 gjordes de spets­ bågiga (jfr fig. 142). På bilden i AFRITNINGAR synas två mindre gluggar på vardera S och Ö sidorna av tornet. Konceptteckningen fig. 143 har gluggar endast på S sidan. Det runda fönstret mitt på V sidan, som släpper in ljus ovan valvet, är möjligen gammalt på sin plats, men i så fall i senare tid ändrat. På in­ sidan är fönstret rakt avslutat nedåt och har svagt spetsbågig avtäckning. Något lägre Fig. 150. S-porta! i tornet. Foto A. Tuulse 1950. finnas spår efter en igenlagd fönsterglugg. Efter att länge ha stått fallfärdigt med tal- Slidportal des Turmes. s. portal of the tower. rika sprickor blev tornet 1786-87 förankrat och på Ö sidan blev muren ända till långhustakets nock nedtagen och återupp­ byggd. Tornets bottenvåning täckes av ett medeltida stjärnvalv, som vilar på en­ språngiga hörnpelare, och mellan dessa spända sköldbågar (svagt spetsbågiga mot Ö, V och N, rundbågig mot S). Ribborna äro av halvstens bredd med kvadratisk sektion; 1400-ts s.h. (tegelmått: 29-30 x 8,5 x ?). Angående tornets tillstånd med­ delas bl. a. följande i ett PROT. 1786: >>Tornmuren war icke försedd med bjälkar och ankare eller gålf öfwer hwalfwet, utan finnes endast swaga ställningshållare qwar sittjande samt bofälliga stegar, hwarigenom man kunde komma up till Öfwerbyggna­ den - >>. Tornspiran, ny efter branden 1893, har, bortsett från fönsterkuporna i huvudsak samma form som den gamla, ehuru avsevärt lägre och nedtill snävare. Den gamlas ut­ seende framgår av fig. 141, 143 och 144. - I materialboden förvaras ett par stora klot av kopparplåt, det ena defekt, vilka haft sin plats på någon av stora eller lilla tornets spiror. Det stora tornets flöjel, en torntupp av kopparplåt (fig. 177), störtade ned vid branden och försåldes sedermera till Vängsjöbergs herrgård, varest den uppsattes på ett magasin. B 68. På N sidan i hörnet mellan långhus och torn byggdes 1894 ett trapphus av tegel, från vilket man kommer in i tornet genom en svagt spetsbågig öppning med om­ fattning av tegel i renässansförband. Öppningen är ursprunglig, senare delvis för­ ändrad. Det nuv. trapphuset ersatte ett tidigare av trä; urspr. nådde man den ca T R A PP H us 134 LÅNGHUNDRA HÄRAD F ig. 151. Interiör mot ö. Foto 1948. Inneres gegen O. Interior lowards E. 5, 5 m över marken ligga nd e torningången endast genom en stege (jfr Närtun a s. 164). sr n . ;; q •J:LAiu : På lå nghusets N sida längst Ö-ut finn es en s tr ä v p el are, vilken trol. i samband m ed upptagande år 1795 av en gå ng för en predikstolstrappa genom muren blivit samman­ byggd med sakristian. Denn a strävpelare, förmodligen tillkommen med anledning av valvslagningen i långhu set, har tidigare haft sin motsvarighet även på S sidan. Den S strävpelaren är synlig på fig . 143 (1684), men ej på fig. 144 (1849). Jll : :-~ ÄwsrA Den äldsta k ä nda kyrkan på platsen bestod av det nuv. tornet, långhuset och V 1 ' v~;~~~~Eu r- hälften av koret och tillkom förmodligen i ett sammanhang. Om det urs pr. koret hade rak Ö vägg ell er absid, kart nu ej avgöras. P å koret s S-sida fanns ett fön ster och på S långhusfasaden två, samtliga av små dimensioner (jfr s. 126). Ingå ng fanns endast på S si dan av långhu set. Den portal av profilerat t egel, som 1894 flyttades till tornets S­ sida, var dock lik som den snarlika portalen i Od ensala (jfr Sv. K, Uppland Bd. IV, s. 60- 61) ganska säkert icke urs pr. Tornet stod genom en valvbåge i förbindelse med långhu set och sakn ade annan ingå ng och trol. även fönster i sin nedersta våning, men iigde små gluggar närmast unde r huven. Denna var frå n början säkerligen avsevärt GOTTRÖRA KYRKA 135 Fig. 152. Interiör mot V. Foto 1948. Inneres gegen ,V. Interior towards "·· lägre än den genom AFRITNINGAR (fig. 143) och teckningen 1849 (fig. 144) kända hög­ resta spiran av gotisk karaktär. Urspr. var tornet inrett som refugium Qfr Närtuna, s. 166, och där angiven litteratur). Långhuset var tro!. övertäckt av ett platt inner­ tak av trä. - Denna kyrka, en typisk romansk anläggning, kan daterastill tidsrummet 1100-ts senare del - 1200-ts förra. - Av föregående beskrivning framgår även huvud­ sakliga gången av senare förändringar. Sålunda utbyttes den äldsta S-portalen under 1200-ts senare del eller 1300-ts början mot en portal av formtegeL Under tidsav­ snittet 1420- 50 inslogos valv av tegel i långhus och kor. sakristia tillbyggdes och senare uneler samma århundrade utökades koret med en stjärnvälvd trave åt ö, tornet välveles likalecles med stjärnvalv och vapenhus tillbyggdes framför s­ portalen. Dessa senare förändringar tillhöra 1400-ts senare hälft, då stjärnvalv äro förhärskande. Sakristian är uppförd ·av gråsten med en murtjocklek av endast omkr. 80 cm. Huruvida den äger förband med koret eller ej har icke kunnat utrönas. Den har fönster åt Ö (vidgat), stickbågigt välvela dörrhål till ingången från koret och uppgången genom muren till predikstolen samt är förseeld med tunnvalv av tegel. I valvet finnas på V s ., K msTu 136 LÅNGHUNDRA HÄRAD sidan två järntenar med ringar för en bär­ stång. Uppgången till predikstolen, upptagen 1795, har stickbågigt, välvt tak samt trappa av tegel. Någon närmare datering av sakristian är icke möjlig. Trol. är den tillkommen under 1300-t., i varje fall, eftersom den är byggd in­ till korets äldsta del, knappast senare än vid mitten av 1400-t. VA P E ~ li US Fig. 153. Altartavla, skänkt 1736. Upp­ landsmuseet, Uppsala. Foto Upps. utst. 1918. Altargemälde, Gabe von 1736. Al tarpicce presented 1736. Vapenhuset, som revs efterbranden 1893, var beläget framför den gamla s-portalen och uppfört av gråsten. Det hade rundbågig portal (fig. 144), vars gamla dörr upptill var runt avslutad (H. 180, B 100) och försedd med enkelt ringbeslag och nyckelskylt av plåt. Valv saknades och blev trots väckt förslag icke ut­ fört vid 1755 års reparation. I stället lades vid detta tillfälle helt nytt tak med inner­ panel. Enligt INV. 1829 lästes på gaveln: >>Anno 1684 Renoverad>> och över långhusportalen stod enl. ett koncept till samma INv.: >>Reparerad 1706.>> Båda inskr. torde avsett kyrkan i dess helhet. Tillbyggandet av vapenhus var vanligt under 1400-t., till vilket århundrade därför även detta vapenhus sannolikt kan hänföras. Kyrkan antändes av blixten den 17 aug. 1893 och förstördes >>så att blott stenmurar och hvalf» återstodo (E. D. handl. 1894 2 / 3). En del värdefulla inventarier blevo emellertid räd­ dade. En omfattande r e s t a u r e r i n g företogs år 1894 efter ark. F. R. Ekbergs förslag. Där­ vid flyttades s-portalen från långhuset till V-tornets S-mur och vapenhuset revs ned; ett trapphus uppfördes i N mellan tornet och långhuset, ny tornspira och nya tak. I det inre bl. a. nya golv och helt ny inredning. E LDS Y .~D ,\ J s9:> RE STA U RE~ JO~G U PPVXH :'I!­ NJN G Fig. 154. Delar av altarprydnad, utförd av Magnus Granlund 1758. Foto 1917. Teile eines Altar­ schmuckes , aus­ geflihrt 1758. Fragments of altar decora ­ tions, earved by Magnus Granlund, 1758. Kyrkan har sedan början av 1880-t. upp­ v ä r m t s genom en järnkamin i långhusets SÖ hörn. GOTTRÖRA KYRKA 137 INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altare och altarring äro enkla snickeri­ arbeten från restaureringen 1894. Det äldre altaret var av tegel, ihåligt med öppning på N sidan. Altarskranket var rakt från vägg till vägg. Altaret prydes av ett enkelt krucifix av trä från 1894. - Under branden 1893 räd­ dades den forna altarprydnaden, bestående av ett krucifix, som stått mitt i fönsteröppningen bakom altaret, en altartavla, föreställande Kristus, som visas för folket, samt ett skulp­ terat genombrutet ramverk på väggen kring fönstret. Altartavlan (fig. 153) oljemålning på väv inom skulpterad och förgylld ram, skänktes till kyrkan till julhögtiden 1736 av greve Axel Baner och hans maka.! Deponerad i Upplandsmuseet, Uppsala, genom vars försorg målningen blivit satt på ny duk och ramen reparerad, varvid dock änglahuvudena blivit felaktigt placerade 2 • Ramens H 118, B 125 (UPPS. UTST. KAT. nr 730). Krucifixet och ramverket (fig. 154), detsenarebestående av 4 delar med urspr. målning i blått och guld samt med spår av grå färg efter en ommålning 1880, levererades från Uppsala av bildhug­ garen Magnus Granlund hösten 1758 enl. före­ gående år uppgjort ackord. 3 Krucifixets bild är av skulpterat trä, massivt med vit övermål­ ning och mörkbrunt kors. H 295. Jfr s. 125, not l. Altartavlan är avbildad (efter restaureringen) och omnämnd i U .N.T:s julnummer 1912, s. 3. Foto före restaureringen i Uppsala Universitets konsthist. semi­ nariums exkursions prot. 1912. 3 Jfr s. 32, not 1. Detta verk av Granlund inrangerar sig väl bland dc av AF UGGLAs uppräknade arbetena, i det att från året 1758 intet annat förut är känt. 1 2 ALT ARE • Fig. 155. S. Botvid. Bild från försvunnet altarskåp. Teckn. av G. Linelström 1849.A.T.A. St. Botvid. Bild aus einern verschoUenen Altarschrein. Zeichnung von 1849. St. Botvid, earved wooden figure from vanished reredos. Dra wing , 1849 . Fig. 156. Predikstol, 1795. Efter ritn. i B. ST. Kanzel, 1795. Zcichnung. Pulpit, 1795. 138 AL T :\ H SK .\P LÅNGHUNDRA HÄRAD TRJ U ~I F KII U ­ C J F JX Ett medeltida altarskåp från inemot 1500 har funnits, men brann upp 1893. Det beskrives i 1829 års INV. sålunda: ;>En gammal Altar Tafla, föreställande Christus på korset, omgifven av 8 bilder, allt i mindre storlek med förgyllning och färger, ehnru afnötta>>. En bild av S. Botvid med fisken (fig. 155) finnes bevarad i en år 1849 gjord ritning i A. T. A. Enligt ordaly­ delsen i INV. 1722 torde altarskåpet innehaft sin urspr. plats på altaret ända till 1736, då den av Baner skänkta tavlan uppsattes. - Ytter­ ligare nämnes i INV. 1722 >>Någre små Bilder i Tijonde Boden>>, tro!. härstammande från medeltiden. Ej senare nämnda. Triumfkrucifix av skulpterat trä (fig. 157). Törnekransen kring Kristi huvud saknas och den stora glorian bakom är defekt. På krop­ pen finnas röda bloddroppar och på ländklädet spår av röd färg och förgyllning. Figuren har icke plas­ tiskt framträdande skägg utan på Fig. 157. Triumfkrucifi~ från 1300-t. Foto 1948. Rooct, th Cent. den kraftiga, mjukt rundade hakan Triumphkruzifix aus dem 14 . Jalu·h. 14 torde skägg varit antytt med färg i likhet med vad fallet tro!. varit på de besläktade krucifixen i Lagga och Ramsta kyrkor.! Korset, som är avsågat nedtill, har 'tro!. varit grönt med röda ringar kring de skålformiga fördjupningarna längs kanterna. Ändplattorna prydas av evangelist­ symbolerna i relief; den nedre med Mattei symbol saknas. Krucifixet var en!. äldre INV. placerat >>mitt i kyrckiam, d.v.s. trol. på Ö långhusväggen ovanför triumfbågen. 1755 höjdes denna. Möjligen var det för att korset även därefter skulle få plats mellan valvet och båghjässan, som dess nedre del sågats av. Bildens H 142. Korsets B 256, H 296. (uPPS . UTST. KAT. nr 102). Krucifixet är stilistiskt samhörigt med en grupp av uppländska krucifix, närbesläktade med dem som tillskrivas den s. k. Dalbymästaren, vilken var verksam omkr. 1300. En närmare datering än till 1300-t. är icke möjlig. 1 Jfr s. 34. GOTTRÖRA KYRKA 139 PHEDIK­ Den nuv. predikstolen från 1894 i imiterad gotikstil saknar ljudtak och är liksom all övrig träinredning utförd en!. ritning av ark. F. R. Ekberg samt målad gulbrun med ådring och förgyllda lister. - Dess föregångare, som brann upp 1893 (fig. 156), förfärdigades 1795 och uppställdes på N sidan (jfr s. 134).- En ännu äldre predik­ stol på S sidan hade 1753 blivit flyttad och höjd. Den var målad och något förgylld samt utdömdes vid sockenstämma 1792. I PROT. säges om densamma: >>gammalmodig och af ett slätt och ringa utseende, misspryder hela kyrkan>>. Timglas (fig. 159) med ståndare i blått och guld, krönt av donatorsvapen, adliga ätterna Ridderstråles och von Strömborgs vapen. På sköldarnas baksida årtalet 1726. Enl. addenda till INV. 1722 skänkt av >>Capitainen vid Kongl. Guardiet Wälb:ne Herr Svante Ridderstråhl».l Står på predikstolen. H 85. Bänkinredningen består nu av öppna bänkar, utförda 1894. - Den i branden för­ störda inredningen var även öppen, utförd 1882. Dessförinnan funnos slutna bänkar, huvudsak­ ligen från 1738, men kompletterade med präst­ och klockarbänk 1753, och målade blå med >>Lis­ torne marmorerade>> 1787. De två bänkarna när­ mast koret hade 1829 >>Darelliska (se s. 150, not Fig. 158. Dopfunt av sandsten från 1200-ts s. h. Foto 1948. 2) och Gyllenrahmska 2 vapnen målade å Dör- Taurstein ans Sandstein, Sandstone font, latter rarne>>. 1790 förfärdigades två ännu 1866 bibe- 2. Hälfte des 13. Jahrh. part of 13th Cent . hållna soffor med bakstycken åt gossarne i koret. Nummertavlor, ett par fristående, gjorda 1894 i stället för ett par äldre, som till­ kommit på 1700-t. INv. 1722 upptager en dylik skänkt av >>Lif Regements Pukaren Elfwing>>. 3 Denna befann sig på 1750-t. i >>Sockne Stugan och brukas för Schol-barnen wid Bönestunderna>>. Läktaren och orgelfasaden (fig. 152) äro i stil med övrig inredning från 1894. En läktare fanns 1761, då därpå uppsattes ett orgelverk köpt för 1000 dlr av orgelbyggaren och rådmannen Carl Holm i Uppsala. Denna läktare ombyggdes 1788, emedan skranket missprydde och >>föll i ögonen obehagligt med sin oreguliera architecture, målning m. m.>>, SVANTE (Sven) HESSELBERG, adlad RIDDERSTRÅLE till Vängsjöberg 1713, f. 1682, löjtnant 1708, lagman i Östergötland och Vadstena 1743, d. 1752 i Sigtuna. G. m. CATH. REGINAvoN STRÖMBORG. 1 STOL TD!GLAS B\ NKAR NUMMER­ TAVLOR L.Ä.KTAHE ORGEL 2 Medlemmar av adliga ätten Gyllenrahm ägde Johannisberg. Livregementets boställe för regementspukslagaren förlades efter indelningsverkets genomförande 3 till Gottröra sn, så att kyrkan kom att ligga inom dess ägor. l 0- Sueriaes Kyrkor . U ppland I II 140 LÅNGHUNDRA HÄRAD varför man önskade sig ett nytt, som vore slätt. Läktaren sträckte sig då fram ända till det smala fönstret närmast vapenhuset. Den nuvarande orgeln har sex stämmor och byggdes år 1894 av A. V. Lundahl i Stockholm. Den ersatte en äldre orgel, som brann upp år 1893, byggd 1842 av C. A. Palm och renoverad 1858 av D. Wallenström i Uppsala. Dopfunt av sandsten från Gävle-trakten1 (fig. 158) och försedd med uttömningshål; nedtiJI på foten en oval, ut­ huggen fördjupning med okänd uppgift. H 90, cuppans yttre Diam. 62, inre Diam. 49. Funten torde snarast vara att betrakta som en fastländsk variant av en mycket spridd gotländsk funttyp med likadan skål, men med högre och smalare fot och skaft. Denna funttyp torde härröra från 1200-ts mitt eller s.h. 2 Ett dopskålsställ av trä, nu vitmålat, gjordes 1758 av Lars Matson (Gottröra) för 30 dlr samtidigt med ett liknande för Närtuna kyrka (se s. 175, fig. 199). Utbjöds 1898 på auktion och inropades av församlingens kyrko­ herde, som använt det vid dopförrättningar i Närtuna prästgård. En d o p f u n t av trä i stil med kyrkans fasta inredning tillkom 1894. Dopskål av t enn, inköpt 1847. Enl. stplr tillverkad 1803 av Israel Burman d. ä. i Stockholm. H 9,5, Diam. 21, 5. Tidigare ägde kyrkan en 1770 inköpt dopskål med fat, likaledes av t enn. En uppsättning nattvardssilver, bestående av kalk, paten, kanna och oblatask (fig. 160) jämte fyra ljus­ stakar av silver, skänktes nyårsdagen 1735 till kyrkan, varom en inskr. på oblataskens botten meddelar följande : D OP H E DSK :\ P ~ATTVARDS­ KX HL Fig. 159. Timglas, 1726. Foto 1917. Stundenglas , 1726. Hom·-glass, 1726. >>DETTA LILLA PATEEN SAMT OBLATSKRINET TILLIKA MED KAN NAN ÄRO GIORDE HADE AF PÅ KALKEN OCH SöLFWER SrG wm SoM SrN DROTTNING KRöNI NG ULRICA EL EONORA o cH SoM r UPSALA . HENNEs MA YSTT SEDAN FÖRXHRADE DET ÅT RrKz RÅD E T GREF AxEL BANEERs FRu CATHARINA EBBA HoRN, Sol\-1. DÅ WAR HoFMÄSTERI N NA wm HoFWET, HUILKEN DET LÅTIT UTBRÄNNA ocH F ÖRFXRDIGA, SÅ HAR HON DET sEDAN SKrÄNKT TILL GoTTRÖRA KYRKIA. ANNO 1734 >>. På alla · pjäserna äro graverade h ennes och makens sammanställda vapen (jfr s. 125 En!. meddelande av bergsingenjör 'W ilhelm von Post. Mycket nära besl äktad är funten i Östuna, vars datering till 1300-t. (s. 64) knapp ast numera kan anses vara riktig. 2 1 GOTTRÖRA KYRKA 141 Fig. 160. Nattvardskärl och ljusstakar av silver. Gåva 1735 av K ata rin a Ebba Horn. Foto 1917. Kommunionskanne, Kelch, Patene, Hosti enbehälter und Handleuchter aus Silber. Gabe von 1735. Chalice and paten, wafer-box, win e flagon and candie­ sticks. Silver , prese nled 1735 hy Kntnrina Ehha Horn. not 1). Kalken, patenen och kannan hava dessutom IHS inom en strålkrans och oblat­ asken Guds Lamm inom strålkrans. En!. stplr tillverkade av gu ldsmeden Gustaf Stafhell i Stockholm 1734. Kalkens H 21; patenens Diam. 14; kannans H 27; oblataskens H 6, L 13, 7, B 10,3. Sammanlagda vikten av dessa fyra pjäser var 154. 3 / 4 lod, och med de fyra ljusstakarna 327 Yz lod = 4,323 kg. En!. TILAS utbrändes allt detta silver av det tyg, >>Silfver-moin>, som blev över, sedan först av kröningsklädningen tagits, vad som åtgick till mässhake, antependium, håv, handbok och pulpet på altaret, vilka tex­ tilier sedermera överlämnades (se s. 146 f). Sockenbudstyg av silver, bestående av kalk med rum för vinet i noden (cuppan skruvas av) och paten, infälld i bottnen; vid patenen är fästad en oblatdosa, som kan skruvas av. En!. stplr tillverkat 1782 . av gulelsmeden Bengt Collin i Uppsala. För­ varas i svarvat och järnbandat träfoder. Kanna av tenn med lock och handtag, ostämplad (?). H 28. Upptagen i INV. 1792. 1700-ts slut. Ciborium av förgylld koppar (fig. 162) 6-kantigt, från början med ett kors på locket (borta 1751 ). Prytt av inskr.-band i ma­ Fig. 161. Lju sk rona av ma lm omkr. 1600. Foto 1917. j usk ler kring lock, förvaringsrum och fot, Kronleuchler nus :Erz l3 ronzc chandc lit•r, all a tre innehållande början av bönen Ave c . 1(;00. um 1600. 142 LÅNGHUNDRA HÄRAD Maria. Sålunda läses på foten: AvE MARIA GRACIA PLENA DOMINV. ­ H 27. Såldes 1882 till löjtnant C. Edw. Arfwedson för 15 kr. och inlöstes året därpå av St. H. M. (inv. nr 7162: 1). 1300-t. LJ U SREDSKA P Ljuskrona av malm med 8 armar i en krans. På kulan äro graverade årtalet 1680, tvenne spegelmonogram under friherrliga kronor, B M S (Börje Månsson Skeckta) och K N F (Katarina Norfelt). Skänkt av överstinnan Katarina Norfelt 1680 (INV. 1722; jfr s. 132, 143, 148). H 62. Hänger på sin gamla plats i koret. Ljuskrona av malm med ar­ mar i två kransar, 8 i varje, alla med musselformade manschetter, och krönt av dubbelörn. På kulan graverade donatorsinitialer: D.P.S. (Daniel Pers Son) och A.M.D. samt A:o 1.6.9.1. Enl. INV. 1722 för­ ärad ifrån Stora Gottröra gård. Jfr tennstakarna, s. 143. H 83. Ljuskrona av malm (fig. 161) med 6 armar i en krans. H 39. Nämnd i INV. 1722. Omkr. 1600. F ig. 162. Ciborium från 1300-t. ST. H. M. Foto 1917. Ciborium, 14. Jalu·h. Ciborium, 14th Cent. Ljuskrona av trä, guldbron­ serad, kopia av kronan i koret. 1800-t. Lykta för fem ljus, av mäs­ singsplåt (fig. 163) med hornskivor, rikt ornerad med bårder, genombrutna och pun­ sade. Skänkt (?)mellan 1722 och 1751. H96. Diam. 46. 1600-ts mitt. Nu i St. H. M. inv. nr 7328. L j u s s tak a r av silver, 4 st. (fig. 160), fyrkantiga med gjutna, rikt ciselerade ornament. På varje stake de sammanställda donatorsvapnen Baner-Horn. Jfr nattvardskärlen s. 140. Enl. stplr av Christoffer Wasserman, mästare i Arboga 1734- 1770. H 21. Skänkta nyårsdagen 1735. GOTTRÖRA KYRKA Ljusstakar av tenn, ett par, facetterat skaft och 8-kantig fot! . Enl. stplr tillverkade 1702 av Erik Andersson, kanngjutare i Stockholm 1686~ 1710. Jnskr.: GIFWIT : EFTER : SALI : DAN IL : PERSON : WTHI : STORA GODTRÖRA : AF : DES ARFWINGAR : A:O 143 1702. TEXTILIER H30. Antependium (fig. 164) av röd sammet med applicerade broderier i guld, silver och gult siden, tydligen urspr. av annan an­ vändning. På mitten i tre rader över var­ andra bokstäverna I H S, K N F o. 1678, omgivna av en krans bildad av 8 st. slutna (kungliga) kronor i reliefbroderat guld (trol. från 1600-ts början). En bård av små vas­ formiga ornament i annat utförande mar­ kerar altarets fasad. Skänkt av överstinnan Katarina Norfelt på V ängsjöberg (INv. 1751; jfr s. 132, not 1). L 260, B 108. Dep. i Upp­ landsmuseet (UPPS . UTST. KAT. nr 290). Antependium, gjort av en broderad kinesisk lyckönskningsbonad med figurer (fig. 165 o. 166), skänkt till kyrkan av Adam Ludvig Lewenhaupt 2 1705. Huvudparten består av nu läderfärgad, urspr. röd sammet; upptill och vid sidorna Fig. 163. Lykta av mässing, 1600-t. Foto 1917. :Messingleuchter, Brass Iantern, en 27 cm bred ram av svart sammet. Bro­ 17. Jahrh. 17th Cent. deriet är utfört av silke i olika, nu blekta färger, samt av typiskt kinesisk guldtråd, bestående av en på ena sidan förgylld remsa av rispapper spunnen kring en röd silkestråd. Skickligt, men rätt grovt kinesiskt arbete från 1600-t. Framställningen består av olika lyckobringande symboler ur den taoistiska mytologien, avseende långt liv, höga ämbeten, rikedom, många söner o. s. v. Den är typisk för de lyckönskningsbilder, vilka förekomma i kinesiska tempel, hem, tehus m. fl. lokaler. 1 2 A v typ Löfgren I:2, bild 113. ADAM LuDVIG L EWENHAUPT, greve, f. 1659, Karl XII: s berömde general, guvernör över Riga m. fl. orter 1706, riksråd 1708, ·i· 1719 i rysk fångenskap i Moskva, begravd i Riddarholmskyrkan 1722. G. 1689 med sin kusin och brors svägerska grevinnan BRITA DoROTH EA LEWENHAUPT f. 1663, vilken överlevde mannen . Ägde inom socknen Johannisberg, varest grevinnan ännu 1724 bodde kvar (UTTER­ STRÖM, s. 52 samt H. E. UDDGREN, Karolinen Ad am Ludvig L ewenh aupt . 1-2, Uddevalla 1919-50). 10*- Sueriyes Kyrkor. U ppland III 144 LÅNGHUNDRA HÄRAD F ig. 164. Ant ependium , skä nkt 1678 a v K a t arin a Norfelt. U ppl andsmu seet , Uppsala. Foto Upps. utst. 1918. A ntepe ndium, Gabe v on 1678. A lta r-cloth . R ed YelYe l , embroidered with gold and s ilYer t hread and y ellow s ilk. P r esent ed 1678 . F ig. 165. Antependium , till ve rka t av en kinesisk lyck önsknin gsbon ad , 1600-t., sk änkt av Adam Ludv ig Lewenhau pt 1705. ST. H . M. Foto P iet as 1940. A ntep endium a u s ein er chinesisch en Gliickwunsch s­ d ecke, 17. J a hrh ., Ga b e 1705 von Ad a m LudYi g L ew enha upt, einem ber i.ihmlen Gen era l d es K önigs K a rl s XII. A lta rcloth , 17 t h Cent. Mad e from a chinese ' gr eetings­ c loth' . Silk embroid ery on Yelvet . P r esen ted 1705 b y Adam L ud,·ig Lewenha upt, the fa rn ou s Genera l of King Cha rl es XII. Fi g. 166. Det alj av antependium fi g. 165 . Fo t o P ietas 1940. D et a il d es Antependiums A bb. 1 65. D et a il of F i g . 1 65. GOTTRÖRA KYRKA 145 146 LÅNGHUNDRA HÄRAD På den horisontala ramen tvenne gyllene, fyrkloiga drakar lekande med ett flammande klot (?) eller snarare )>önskepärlam. Ramen till vänster visar en gren med mogna per­ sikor, medel mot onda andar, och en liljeart, som anses befordra en sons födsel. Högra ramen saknas. I huvudpartiets övre rad framställes två exemplar av fabeldjuret )>ch'i­ lim (fig. 166) omväxlande med ett lejon, en drake och en apa. I den nedre radens mitt synes )>Det långa livets gud)>, en gammal skäggig man ridande på en trana och om­ given av mänskliga gestalter i olika situationer med symbolisk karaktär (fig. 165). Mellan dessa ha senare infogats följande donatorsinskrift, utförd av smala (europeiska) guldband och uppdelad i två grupper: ANNO 1705/ADAM LunviGjLEWENHAUPT./RrKz: GREFWE och/GREFWE. till/RAsBORG och/FALKENSTEN.- BRrGITA. DoRoT-/HEA. LEWEN­ HAUPT/RIKz: GREFWINAjoch GREFWINAjtill. RASBORGjoch FALKENSTEN. Blekt, urspr. rött lärftsfoder. - H 120, L inkl. försvunna rambården 267. År 1883 försålt till ST.H.M. inv. nr 7162: l. Konserverad av Pietas 1940. Det vid 1700-ts början i vårt land säkerligen mycket ovanliga broderiet kan givetvis ha förvärvats av Lewenhaupt i de baltiska provinserna, där han deltog i Karl XII:s fälttåg mot Ryssland. Men sannolikare är väl, att han fått det i Moskva, då han 1684 deltog i en av de många svenska handelslegationerna till Ryssland 1 (jfr s. 152 om klockorna). Antependium (fig. 167) av vit sidenmoire med applicerade broderier i sekundär användning. I mitten två stora vapen med hjälmprydnader och yvigt, akantusformat hjälmtäcke, utfört i mycket rikt broderi, delvis i relief, typiskt för 1670-80-talen. Utmed nederkanten en bård bestående av bladrankar mellan 7 st. omkr. 30 cm höga grupper, sammansatta av sköldar, trummor, akantus, tofsar, lansar, fjäderbuskar, musikinstrument etc., uppenbarligen stammande från bårderna till det begravnings­ standar, vartill även vapnen urspr. hört. Tekniken i vapen och bårder överensstämmer: övervägande guld- eller silvertråd, delvis glest spunnen så att den färgade kärntråden är synlig och ger toner av blått, grönt, brunt m. m. Som markering av altarets fasad har placerats en smal bård av )>palmblad)>, sydd i guld i likhet med det övriga broderiet. Under vapnen läses i broderade bokstäver GREWE AxEL BANER/CATARrNA EBBA HoRN/ ANNO [l ]736 (grevinnan Horn dog 9/11 1736). Då denna skrud stiftades har man tyd­ ligen använt grevinnans föräldrars broderade begravningsvapen. Hennes far, friherre Bengt Horn av Åminne (t 1678, se s. 149, not 2) var nämligen även gift med en Baner, Ingeborg. De voro begravda i Gottröra i ett av svärsonen uppfört gravkapell (se ovan s. 125). Årtalet 1678 stämmer utmärkt med stildateringen av det tunga vapenbroderiet. Antependiet är fodrat med vit lärft, som även bildar en bred skoning upptill. H 108, L 400. ST.H.M. inv. nr 7162: 3. Antependiet tillhör en större donation av textilier, på följande sätt förtecknad i addenda till INV. 1722: )>1736 til Midsommarsdagen förärade Hans Hög Grefl. Exellce 1 Publ. i AGNES GEIJER: Oriental Textiles in Sweden, Köpenhamn 1951, Nr 126, s. 76. Bild­ tolkningen av fil. dr GösTA MoNTELL, Etnografiska Museet. GOTTRÖRA KYRKA 147 Fig. 167. Antependium av moiresiden (mittpartiet), skänkt av Axel Baner och Katarina Ebba Horn 1736. ST. H. M. Antependium aus Silberstoff, Gabe von der Baner­ Horn Familie 1736. Die Wappenstickereien gehörten einst einer Begräbnissfahne von 1678. Altar-eioth (1736). Silk moire, embroidered. The coats­ of-arms and the other !arge motifs once formed part of the funeral regalia (1678) of the Baner-Horn families. Gref Baner tillika med sin Grefwinna och Håfmästarinna Fru Catherina Ebba Horn til Gottröra kyrckia efterföljande wackra saker. l. l Mässhake af Silfwer Moir, på Ryggen Brodderad Christi korss, och rundt om Brodderade V d dar, med Årtalet. 2. Ett ante­ pendium af samma slag, med deras Brodderade wapn uppå. 3. En Altar duk med Guld och Silfwer Spetssar omkring. 4. En pulpet på Altaret af samma Tyg som Mässhaken, Broderad med guld rundt omkring. 5. En handbok af samma slagz tyg. Borderat om­ kring med deras Namn. 6. en ~åf af samma Moir med silfwer klåeka och Silfwer beslag. 7. En Mässeskiorta af Hållands lerft. 8. En duk på Altar Pallen af Warendorfer lerft. 9. l. Kalkck kläde af knyttning, eller af Spetsar öfwer alt. 10. 2 Drälle Servietter.>> A v alla dessa föremål äro endast bevarade antependiet, mässhaken och handboken. Enl. TrLAS äro de av silvertyg förfärdigade föremålen gjorda av drottning Ulrika Eleo­ nora den yngres kröningsklädning. Jfr ovan s. 140 ang. nattvardskärl. Kalkduk av vitt siden med silkebroderier i naturalistiska färger: blommor och på mitten en knäböjande kvinna. Versifierade inskr. av religiöst innehåll. På baksidan: CMS1 ÅR 17 59. DEN. 2 2. JULI I. 45 X 45. Kalk d u k av svart siden med fransar av gult och svart silke. På mitten IHS i guldtråd och i hörnen kvistar i grönt och blått silkebroderi. På baksidan: E. H. H.H. 18~50. - 54x 50. 1 Ulrika Margareta Skeckta från Vångsjöberg (se s. 132, not 1). 1-18 LANGHUNDRA H ÄRAD ii.:\ HA lJS · TH ll\f:I I A r,H ·\YS1E ~ :\H Mäss h a k e av röd sammet(fig. 168) i gran a täppl emön stcr, itali ensk ti ll­ verkning frå n 1400-t., m ed i senare tid ( 1600-t.?)anbragta korsoc h ka ntba nd . rra mtill av g ul dspets, baktill av g uld­ ga lon. Foder av blått linn e, i I :>~ Y . 1722 ka lla L cl wä lsk. Ryggstyc kets L 122, B 78. Dep. i Uppl a nclsmu see l i U ppsa la (uPPS. U T ST. t.:A T . nr 223). Mäss h a k e av sil ve rtyg (fig . 169) m ed kru cifi x på ryggs ida n, app lika­ Li onsa rbe te i si lver, g uld och silke, IH S på fra msida n samt runL ka ntern a blad ­ bå rd i g uld. V itt linnefoder. Tillhörd en Baner-Hornska donationen 1736 Ufr ova n om a ntep endi et) Ryggstyckets L 122, ~ 79. D ep. i Uppl a nd sm usee L , Uppsa la ( u PPS. U TST. IU \r. nr 266). B o k d y n a a v faso nera d, g rön sam­ met m ed slät botten av v itt sid en . På ena sid a n broderatG o tLröra. 1800-L. Trape tsformad , B 37, L ·18. Dep. i Uppl a nd smuseet, U ppsa la. H å v av m örkbl å sa mm e t m ed ga lon oc h fra ns av sil ver sa mL försilvrad Fi g. J ull. 'l äss ha kc av röd ila lic n sk samme l f n' n J 400- l. skafthy lsa oc h sva rt ska ft. 1800-t., l'o l o Cp ps. u l s l.. 1918. förä rad av ky rkvä rd en Lundin :\ lcssgcwa nd a us roten1 i t a li PChas ublc, red Jlnlian vch ·c t . ni schen Snmt, 15 .. Jahrh . 15 th Cent. Lindh erga. L 208. Ännu und er 1800-Ls f.h . fa nns den Baner-Hornska håven av si lvertyg m ed si lverkl ocka (se s. 1-1 7). •> H äradst rumm a • > för Lå ng hundra hä ra d ska ll enl. Pa lm sc hi öldska sa mlin ge n, Li. B ., ha hä ngt •> baak om a ltarel •> i Gottröra ky rka . Seda n lä nge försvu nn en. P å stora gå ngen ha va lega Lfy ra g r a v s t e n a r, vi lk a sp run go sö nd r r vid bra nd en 189:t 1790 inl ades gravste na r frå n kyrkogå rde n i kyrka n Ufr s. 128 om go lv) , huru m å nga är okä nt. E nl. 1829 å rs I N Y . funnos då gravstena r, lagda över följ a nd e p erso ner: l . Olof In gema rsson i .Jursby, t 1666 . 2. Mo nsieur E li as Ca rl sso n, t 1677. :3 . .J ohan E rik sson i Östra Ri cke by, denn es m a ka Margare ta And ersdo LLer och deras ba rn ; s L encn bar å rta let 1677 . Närm asl a lta ret låg enl. samma kä ll a öve r ele n m urad e lra ppa n ned till vå ngsjö­ bergska gra ven en sten med -t rin ga r och uta n in skr. 1758 ell er 1759 låg enl. TIL AS fra mm e i k oret en gravs len - •>rätt vacker och zirligt huggen m ed vap en uppå • >- m ed in skr. över överste n Börj e :\1å nsso n Sk eckta och denn es m a ka K atarin a No rfelt (se s. 132, no Ll ).. GOTTRÖRA KYRKA 149 BEGH A V ­ H u v u d b a n e r, begravningsvapen över Börje Månsson Skeckta (fig. 170) av skulpterat, krederat och målat trä. Sönd­ rigt, utan bärstång, färgen till stor del borta och inskr., som i sin helhet återges av TILAS, blott delvis läsbar. H 206. Brann upp 1930, då det var bortlämnat för kon­ servering! - Vidare meddelar TrLAS: >>Der ofvan före hängia des Hielm, Wapen handskar med sporrar och värj a.>> A v alla dessa föremål återstår endast en hjälmkalott (fig. 172) vid undersök­ ningen 1917 påträffad i materialboden och använd till tjärpyts. Dep. i Livrust­ kammaren. Kalotten smidd av två stycken. H 19, 5, L 24, B 20. A v dess form samt läget av nithål på sidorna och urtagningar i den förtjockade kanten framtill för en skärm med visirjärn jämte placeringen av nithuvudena framgår, att hjälmen i komplett skick i huvudsak liknat en här till jämförelse schematiskt återgiven hjälm (fig. 174)1. Hjälmar av denna typ äro kända från mitten och s.h. av 1600-t., och förekomma företrä­ desvis i länderna omkring Engelska kana­ Fig. 169. Mässhake av silvertyg från Ulrika Eleo­ len, varför det är trol. att S. hemfört nora d. y:s kröningsklädning. Skänkt 1736. Foto Upps. utst. 1918. denna hjälm från Holland eller Frankrike, lVlessgewand ans Chasuble, silver 1noirC, e1nbroidered Silberstoff von with gold and silver thread and varest han gjorde krigstjänst under sin dem Krönungs­ yellow silk. From materials used Ulrika E leo­ for the coronation robes of Ulrika ungdom - han hemkom 1654 eller 1655 kleid noras· d ..J. Gabe E leonora the Youngcr. Presented von 1736. 1736. (jfr s. 132, not 1). Huvudbaner, begravningsvapen över Bengt Horn 2 (fig. 171), av skulpterat, krederat och målat trä. Bärstång saknas. H 185. Målning och inskrift numera borta. Minnesta v la av järnplåt på järnram med friherrliga ätten Rehbinders och adliga ätten Boijes vapen samt inskr. på en stympad obelisk över kaptenen friherre Carl 1 Avbildad i BASHFORD DEAN , Notes on Arms and Armor, New York 1916. The Metropolitan Museum of Art. (Meddelat av numera avlidne friherre Rudolf Cederström.) 2 Friherre BEI'"r.T HoRN AF ÅMINNE, f. 1623, t 1678; riksråd, fältmarskalk, lagman över Karelen 111. m. G . m. 1. Margareta Sparre, 2. Ingeh01·g Baner, 3. Margareta Bielke (jfr s. 125, not 1). NING S­ VAPE N 1\fiN NES TAY ­ LOH 150 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 170. Huvudbaner för överste Börge Månsson Skeckta "j" 1670. Foto 1917. Coat-of-arms, part of the funeral regalia of Colonel Börge Månsson Skeckta, d. 1670. Fig. 171. Fältmarskalken Bengt Horns huvud­ baner, 1678. Foto 1917. Funeralwappen des Feldmarschalls Bengt Horn 1678. Coat-of-arms, part of the funera l regalia of the Fieldmarshal Bengt Horn 1678. Funeralwappen des Obersten Börge Månsson Skeckta, gest. 1670. Herman Rehbinder1 och dennes maka Sophia Juliana Jöransdotter Boije till Gennäs (f. 1695, t 1772); allt målat med oljefärg. Minnestavlan uppsatt 1785. Inskriften helt återgiven av KLINGSPOR. H 172, B 117. Ej anträffad vid undersökning 1945 och 1950. Minnestavla av kopparplåt på järnram med adliga ätten af Darellis vapen samt medicinska emblem och inskr. på en obelisk över Johan Anders af Darelli 2 ; allt målat med oljefärg. H 116, B 172. Ej anträffad vid undersökning 1945 och 1950. TrLAS uppräknar ett epitafium och ett svart kläde med inskr.: det förra, med inskr. över kaptenen Ingemar Månsson i Skarsby, t 1637, hade en målning, fram­ ställande en far med 4 söner och en mor med 3 döttrar, grupperade kring Kristus på korset; på det senare lästes: JOHAN WENDELBERG CAPITEN TIL SÖS ANNO 1684. Ytterligare ett begravningsvapen av skulpterat trä har funnits över Henrik von Lusten 3 ; förstört vid branden 1893. Inskr. fullständigt återgiven av TILAS. 1 CARL HERMAN REHDIKDEH, Sibirien. Ägde Rickcby. 2 JOHAN ANDERS DAHELIUS, assessor i Collegium Meclicum. 3 HENRIK voN LusTEN g. m. f. 1686, "J 1755; tillbragte efter slaget vid Poltava 13 års fångenskap i adlad AF DARELLI, f. 1718, "j" 1780; intendent vid Sätra hälsobrunn, Gjorde gården Vängsjöberg till fideikommiss 1779. Catharina Skeckta i hennes första gifte. Jfr s. 132, not 1. GOTTRÖRA KYRKA 151 Fig. 172. Hjälmkalott. Återstod av överste Skecktas hjälm. Foto 1918. Helmkalotte. Rest des Helmes des Obersten Skeckta. Crown (all that rema ins) of helmet of Colonel Skeckta. (Cf Fig. 174.) Fig. 173. Brudstol av omålad ek. 1600-t. Foto 1917. llridal chair, plain oak. Brautstuhl a us Natur­ eiche. 17. Jalu·h. Brudstol av ek, vändbänkskonstruktion, omålad, med tillhörande pall (fig. 173). På pallen äro inskurna initialerna BYHS och KAD. 1600-ts f. h. Bänkens H 91, B 114. Pallens H 25, L 103, B 24. - I inv. 1751 upptages en >>Brud Päll af guhlt Taft med Håhlsöm av tråd, i rutor om hwart annat satt». Rokokostolar, 2 st., inköptes 1827 på auktion till bruk i sakristian. Bägge äro övermålade med bänkfärgen. Carl XII:s bibel, bunden i helt, svart skinnband rried konungens monogram i guld pressning. H a n d b o k (fig. 175), tryckt 1693, i brunt skinnband med guldpressning. Pärmarna utvändigt klädda med silvertyg med applikationsbroderier i guld, silver och silke: Baner-Hornska vapnen omgivna av stiliserade bladornament. H 21, B 17. Ingår i den på s. 146 f nämnda donationen år 1736 av textilier m. m. Fader vår, kalligrafiskt utförd i korsform på papper inom svart ram med glas. Skänkt 1846 av skomakare­ mästaren, fanjunkare J~ C. Fiebelkorn i kyrkobyn. Dagermått 60x46. De nuv. klockorna äro nygjutna efter branden 1893 av Joh. A. Beckman i Stockholm. H 82, Diam. 115,5 resp. H 67 och Diam. 92,5. - 1722 fanns >>l st. klåeka i Stapelen af Fig. 174. Västeuropeisk hjälmtyp. Till rekonstruk­ Ålder>> (omgjuten 1827), på vars axel, en!. INV. 1751, var t iön av fig. 172. Teckn. inbränt: DEN 9 JUNIJ 1691, samt en >>mindre klåcka, förärad A. Billow 1918. af Högwälborne Gref Lewenhaupt på Johansberg>>. 'Aresk--tiTOpäischer Helmtypus. Zur Reko nstruktion von Abb. Om dennas utseende saknas varje underrättelse. När 172. \V. European type of h elmet. klockan omgöts av Gerhard Meyer d. y. i Stockholm 1735, (See also Fig. 172.) MöuLER nöcKE n T AVLA KL ocKo R 152 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 175. Handbok med brodera d pärm av silvertyg (jfr fig. 167), skänkt 1736. Foto Pietas 1918. Handbuch mit gesticl>Dessein till Öfver Byggnad på Närtuna Kyrkotorn•>, dat. 9 / 4 1783, 2. >>Dessein till Altartafia- ...,--->>, 3. •> Dessin till ett Orgel Verk- - -•>, godkänd i Ö.I.Ä. 6 / 7 1817; 5 blad ritn. t. rest. av Närtuna k:a, utarb . av ark. J. LAURENTZ, omarb. av LuDv. PETERsoN, förslaget stadf. 1 / 5 1896; 9 blad rest.-ritn. av int. Ä. NoREEN 1946, stadf. 1947. - L. ST.: A VT, s. 59, ägokarta av år 1639 med skematisk ritn. av k:an fr. S. - U. B .: NoRDIN 39: 5, p. 23, uppbörd 1531 (utom penningar >>Två klockor iiii Skp Viii Jispd - Sillff - iiii löde marc Xii Lodh•>); PALMSKIÖLD nr 275, p. 1013- 14, avsk rift av brev till Gustav Vasa från •>Jöns Prest aff Naartuna•> (avtryckt nedan s. 156). 11-Sveriges Kyrkor. Uppland III 156 LÅNGHUNDRA HÄRAD KYRKANS ARKIVALIER: U . L. A .: K 1:1, PROT. 1750­ 1810; L 1: 1, RÄK. 1660-1710, INV. 1691-1704; L 1:3, RÄK. 1721-1817; N. 1., RÄK. 1722-1792, INV. 1721, 1751, 1764, 1792, 1823 och 1866, anteckn. om arb. o. gåvor 1725-1825, vis.-hand!. 1751, 1792, 1805 (även för Gottröra); N. 2, div. lösa hand!. 1700-1794, bl. a. synehandl. rör. k:an 1700, 1712 o. 1751; O. 1, PROT. o. RÄK. 1606- 1658; fyra ritn., av vilka tre IV: 91-93, äro förslag t. tornets ombyggnad (1780-t.) och en IV:98 originalritn. t. altartavla av THURE G. WENNBERG, stadf. 17 / 11 1795.- I kyrkan: 1 PROT. 1838-1857, 1857-1883; '~ .,.. '' 'C. ~"'' delar av en SPECIALRÄK. 1778-1787; RÄK. 1798-1846, 1800Fig. 179. Kyrkogårdsplan. Skala 1857, 1857-1898; INV. 1898 (senare böcker i pastorsexp.). 1 : 2000. Uppm. A. Billow 1917. Uppm.-ritn. 2 blad, plan, längd- och tvärsektion samt fasad Plan des Kirchhofes. Plan of churchyard. mot S, av ark. JOHAN LAURENTZ, Stockholm, odat. (före rest.). Koncept och renritn. av 4 gravstenar odat. osign. (1896). Socknen kallas 1303 ncertunir och 1311 Nerdatunum, DIPL. SvEc. nr 2218 och 1350. Följande i texten nämnda gods, gårdar och byar ligga i Närtuna sn: Berga, Braheberg, Hamra, Malmby, Nederlunda, Närluna, Tarf och Uthamra. I Palmskiöldska samlingen i U. B. finnes avskrift av ett brev till Gustav Vasa från •Jöns prest aff Naartuna•>, vars innehåll är så belysande för det kyrkliga livet i en Upplandssocken under den relativt okända brytningstid, innan protestantismen hunnit slå igenom, att det torde förtjäna fullständigt av­ tryckas. På grund av de i brevet åberopade vittnena, befallningsmännen N ils Hård, Jakob Holst och Påve! Jute, är det möjligt att med någorlunda visshet bestämma brevets tillkomsttid till omkr. 1539. Första gången Påvel Jute nämnes i Gustav Vasas registratur är n äml. 1539 1 /t, då konungen i Uppsala utfärdar fogdebrev för honom på •>Biscopz sakerne i Steckz Län, och Södra Rodenn • > . Enligt samma källa var Jacob Holst borgare i Stockholm 1536 och erhöll 1540 fogdebrev på Ångermanland och Medelpad, där han var kvar ännu 1544. Nils Hård innehar under tiden 1528- 1536 fogde-, häradshövdinge- och förläningsbrev på olika områden inom Uppland, men nämnes ej senare. J öns Prest är okänd av herda­ minnet, men åsyftas möjligen i följande notis i registraturet 1540: •>Item Litteras Collationis för her J öns N: på Frözzlunda Prestegield och Ahnexa. •> Har N ärtunaprästens brev haft den verkan att ko­ nungen förflyttat honom till ett annat pastorat? Brevet lyder: • > Högmectige Förste, K (är)e Nod. (ig)e Herre wärdes Eders N.(åde) göre för gudz skull och höre rätte ursaken, hwarföre Nrertuna bönder wille eij h afwa mik till Kyrckie Prest. Förste saak är, att the skylte Satenska (?) Messor förthet Tornet blåste af Kyrckionne, annan saak är, at Jak eij tilbodde S. (anc)te Blasii been, som ther itt gam(m)alt skrymterij warit hafwer, tridie sakk är, wijgt wattn, Palm, liuus (?), bära stockar ok steen för Helgedomer (?), bära rökelse till belete på altaren ståå, sedan mycket . annat affguderij som är emoot Gud och then H elga scrifft, som Eders Nåde ytterligare lärer besinna(?) kunne, än Jak kan Eders Nåde thet scrifwa. K(är)e N(ådige). Herre, hwar jak hade willet bruke tesse förscreffne ochristeliga stycke somthem gamble H(err). Pedher Göös tha hade jak warit En god kyrckio Prest then bönderne hade wäl behagat. Käre Nådige Herre iak beder Eders högmectighet, att J wille wärdigas för gudz ok r(?)ama mitt bestha. Jak hafwer eij andra saak än som förscrifwit ståår, mik saa gud hielpe till Lijf och sie!. Thernäst hafwer jag III. wittne om thenna samma saak, som är Nilss Hard, Jacop Holst, Påwel Jwthe, Eders Nådes befallningsman på dessa Soknerrte. Eders Nodes undersåtare. •> Jöns Prest aff Naartuna 1 Ända sedan medeltiden och fram till mitten av 1600-t. förvarades ett antal officiella handlingar av icke kyrklig karaktär i Närtuna k: a. Se: JosEF SAND.STRÖM, Ett »landsarkiv•> från medeltiden, Rig 1920, s. 25. NÄRTUNA KYRKA 157 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL KYRKOGÅRD Kyrkogården (fig. 179) omges av gråstens­ murar i kallmur av 100 cm genomsnittlig H och 120 cm B. Dessa uppfördes i tre repriser av dalkarlar: 1726- 28 85 famnar, troligen på N sidan, 1787 91 famnar ifrån klockstapeln på V sidan runt om­ kring till kyrkporten - alltså en del av V sidan samt S och Ö sidorna; 1805 lades resten av muren. Den i kallmur lagda hägnaden efterträdde verk­ liga murar i murbruk, vilka att döma av en ägo­ karta från1639 hade i huvudsak samma sträckning som de nuvarande. Dessa äldre murar, som säker- Fig. 180. Kyrka och prästgärd pä ägoIigen byggts under medeltiden, voroförsedda med k arta frän 1639 i L. ST. Kirche und Pfarrhof. Church and parsonage . skyddstak av trä . De äldsta uppgifterna härom Abb. von 1639. Detail of map d ated 1639. äro från 1620-t. 1741 påbörjades trätak över de nya delarna av muren. 1787 slopades taket, eftersom endast obetydliga partier återstodo av äldre mur, vilken såsom lagd i bruk fordrade skydd av särskilt tak. Medeltida mur torde aldrig ha funnits på N sidan. Åt detta håll var kyrkogården i stället fram till . Detta reparerades på 1620-t. 1726- 28 )>med trääplank omstängdh)> Till kyrkogården leda 2 ingångar, den ena belägen i N muren vid Ö hörnet; den andra KYRKOGÅRDs­ i murens NV sträckning togs upp 1931 och försågs med järngrindar. Den förstnämnda inPORT gången omges av en år 1770 uppförd portal, murad av tegel, vitputsad och täckt med svartmålad järnplåt (fig. 181). - 1859 insattes sockel av grå kalksten. Grindarna ­ frå n 1770 - äro av smidesjärn; i bågfältet har troligen funnits ett ornamentalt smide. - Den nuvarande porten efterträdde en säkerligen medeltida stiglucka av tegel. Talrika uppgifter om reparationer föreligga allt­ ifrån 1607 och fram till rivningen ))Under dagarne för Pingsb> 1770. - 1787 borttogs )>västra stegluckan, som war af trävirke och giordes i det stället en liten grind)>. Denna stiglucka med dess av 2 stolpar burna tak (?) finns utritad på kartan 1639 (fig. 180). På ännu en karta över kyrko­ gården från 1821 finnes öppningen an­ given, men igensattes senare. Kyrkogården är bevuxen med lövträd. V om kyrkan stod fram till 1791 en sta- KLocKsTAPEL p el av trä. En dylik omtalas första gången Fig. 181. Kyrkogårdsportal frän 1770. Foto 1948. 1611, men var då redan gammal, eftersom Kirchhofsportal 1770. Lychgate 1770. 158 LÅNGHUNDRA HÄRAD • m ~ --C A B c D E D-­ 83 lZa [J. F 10JIIf O 1 Z 3 4 5 6 7 B 9 10M Fig. 182. Plan. Skala 1 : 300. Uppm. D. Blomqvist och A. Liljenquist 1912, reviderad av A. Tuulse 1950. · Grundriss. Plan. Boo det är fråga om reparationer. I en svår storm på nyårsnatten vid årsskiftet 1628- 29 blåste denna stapel omkull. En ny av öppen konstruktion och åtminstone till vissa delar spånslagen uppfördes. Efter att ha reparerats 1714 och 1728- bland annat spån­ slogos hjärtstockarna -inkläddes stapeln med bräder 1745 och försågs med ny flöjel (trol. den som nu förvaras i materialboden, av kopparplåt, L 114). 1791 revs stapeln. På N sidan invid tornet uppfördes 1931 en byggnad av tegel med spritputsade väggar och skiffertäckt tak, inrymmande materialbod, likkällare och trappa till tornets övre delar. - På samma plats fanns tidigare en b o d av stående bräder på trästomme, troligen uppförd någon tid efter en reparation 1792.- En utdömd tiondebod invid ö stigluckan revs 1768. Det hål, som därvid uppstod i muren, kompletterades med sprängsten från kyrkbacken. NÄRTUNA KYRKA 159 Fig. 183. Plan. Tvärsektion mot ö. Skala 1 : .300. Qnersehnitt gegen O. Transverse seetian towards E. Fig. 183- 186 uppm. D. Blomqvist och A. Liljenquist 1912. •_6!:.KTION-C--·D .. Fig. 184. Tvärsektion mot V. Skala 1 : 300. Quersehnitt gegen W. Transverse seetian towards W. KYRKOBYGGNADEN Kyrkan består av ett rektangulärtlånghus med sakristia i N, torn i V, va p en h u s i S och en bod vid tornets N sida. Tornets nedre del och sakristian sakna förband med Iånghusmurarne och synas ha tillkommit samtidigt, före el. omkr. 1200, det nuv. lång­ huset under 1300- och 1400-t. Vapenhuset tillbyggdes omkring år 1500. Murarna äro skalmurar av gråsten med stenarna i tämligen jämna skift av varierande höjd, i genom­ 11*-Sveriges Kyrkor. Uppland Il I PLAN OCH MATERIAL 160 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 185. Längdsektion mot N . Skala 1 : 300. Längsschnitt gegen N. Longitudinal seetion towards N . snitt 40 cm. Verklig sockel finnes ingenstädes; sådan markeras av ett svartmålat bälte nedtill. Tegel i munkförband som skal kring en kärna av gråsten i murbruk har använts till övre hälften av Ö gavelröstet, till tornets översta våning, till vapenhusets gavel­ röste samt förmodligen även till sakristiröstet ovan ett språng, där teglet nu efter en ombyggnad - troligen 1753 - ligger i renässansförband. Tegel förekommer också i omfattningarna kring fönstren, kring S portalen och kring ingången till sakristian lik­ som också i den stora båge, som bär upp N murens övre delar ovanför sakristian (fig. 190) och i murverket närmast under denna båge. Hela kyrkan spritputsades utvändigt 1871 med slät puts såsom omfattningar kring fönster och andra öppningar. Dessförinnan voro murarna endast fogstrukna. Blinde­ NÄRTUNA KYRKA 161 ringar och orneringar stodo antagligen vitputsade mot de röda tegelytorna. Alla utvändiga fogar omströkos vid en reparation 1753-54. På långhusets Ö gavelröste finnes omedelbart ovanför en liten ljusglugg ett något insänkt, vit­ putsat vågrätt band. Det nuvarande taket skär av dess avslutning åt S, men åt N är denna bevarad. Den utgöres av en sned begränsnings­ linje, som är brantare än den nuvarande gavel­ linjen. Den var säkerligen parallell med den ur­ sprungliga gavellinjen. Detta tyder på att Ö gaveln från början varit högre och brantare än nu. Även V långhusgavelns partier på ömse sidor om tornets Ö mur visa, att så varit fallet. De skjuta nämligen upp något ovanför det nuvarande taket och ha brantare fall än detta. Samtliga fönster äro efter en restaurering 1896 rundbågiga och försedda med karmar av gjutjärn. I altarfönstret insattes vid samma till­ fälle en glasmålning från firman Neumann & Vogel i Stockholm. Denna målning flyttades 1949- 50 i samband med återställandet av den tidigare altaruppsatsen till Ö fönstret på S sidan. Alltifrån en reparation 1753-54, då fönstren obe­ tydligt förstorades från att ha varit > >små och oformliga>>, och fram till 1896 voro alla fönster stickbågiga med samtliga karmar av trä. Antik­ glas insattes i samtliga fönster 1949-50. Spår av V sidan och början av valvbågen till sydfasadens Fig. 186. Tornsektion mot Ö. Skala 1:300. två urspr. Ö fönster synas strax V om de nuva- Querschnitt durch Section of tower to­ 'l'urm gegen O. wards E. rande. I N muren fanns från början intet fönster; mellersta travens upptogs 1792 och V travens först 1896. En nisch i muren strax V härom igensattes vid detta tillfälle (jfr s. 170). Fönstrens urspr. storlek och placering framgår av konceptteckningen till AFRITNINGAR (fig. 187); dock bör anmärkas, att s-fasadens mittfönster, att döma av tillståndet före 1896, troligen satt betydligt när­ mare det V fönstret än det Ö. Den ursprungliga S-portalen, vars övre delar äro bevarade ovan vapenhusets valv (fig. 189), har varit spetsbågig och försedd med ett språng. Den inre bågens under­ sida är täckt med tjock puts, men i övrigt har teglet i portalens .omfattning stått bart. Redan i samband med vapenhusets uppförande eller senast vid en valvslagning 1753-54 FÖNSTER s·PORTAL 162 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 187. Kyrkan frän SO. Kon ceptteckning till (1684). Die Kirche von SO. Hand­ zeichnung v on 1684. AFRITNINGAR The church from SE. Pencil­ drawing, 1684 . GOLV VALv förändrades portalen, så att avtäckningen blev rundbågig och språnget försvann. Inåt kyrkan har dörrsmygen fått behålla sin urspr. rundbågiga form. I hela långhuset finnes trägolv, inlagt 1896. sakristian har sedan 1949-50 nytt tegelgolv (1795 inlades trägolv, 1896 cementgolv) och vapenhuset har gammalt tegel­ golv, omlagt 1863. - 1666 utlades 250 tegel i kyrkans golv, och 1721 jämnades detta, varvid också korgolvet höjdes l kvarter över golvet i själva kyrkan. Korgolvet omlades 1753-54, varvid en del gravar igenfylldes. 1797 belades korgolvet med plansten och stora gången med gravstenar, både sådana som legat inuti kyrkan och sådana som legat på kyrkogården. Samtidigt igenfylldes alla gravar, och begravning i kyrkan för­ bjöds för framtiden. Endast gården Brahebergs grav och den främsta på stora gången lämnades ofyllda. Tre kryssvalv med ribbor i diagonalerna täcka kyrkorummet. Valven vila på sköldoch gördelbågar utgående från väggpelare med fem språng. Sköldbågarna hava rund och gördelbågarna något tillspetsad bågform. Sköldbåge saknas på korvalvets N sida. Väggpelarnas utformning är avpassad för stjärnvalv med 3 ribbor uppstigande från varje hörn. Vid hjässpunkten av de tre sköldbågarna i västligaste valvet och av den S bågen i det mellersta utskjuter en sten, som bör ha varit ämnad att mottaga en eller två ribbor i ett stjärnvalv. Det är sålunda tydligt, att det från början funnits stjärn­ valv, eller åtminstone att man avsett att slå sådana. Nuv. valv uppfördes sannolikt efter en eldsvåda 1570, då den störtande tornspiran trol. skadade de tidigare valven NÄRTUNA KYRKA 163 Fig. 188. Kyrkan från SO. Foto 1918. Die Kirche von SO. The church from SE. (jfr s. 164 f). - Valven och väggarna dekorerades 1896 med kalkmålning i imiterad medeltidsstil efter anvisningar och kartonger av artisten Althin. Dessförinnan hade kyrkan i det inre blivit vitlimmad 1753, 1792 och 1864. Obetydliga spår av medeltida kalkmålningar ha observerats på N korväggen ovanför sakristidörren. Ett antal medeltida konsekrationskors jämte schablonerade rosetter i rödbrunt på V delens väggpelare ha vidare framtagits 1949. Samma år vitkalkades kyrkan åter, sedan det visat sig, att putsen på valv och väggar angripits så hårt av sot från kaminen, att de icke kunde rengöras på ett tillfredsställande sätt. Yttertaken ­ sedan 1923 täckta med skiffer ­ vila på takstolar nygjorda vid en reparation 1753-54. För att lättare åstadkomma en bärig konstruktion höjdes i sam­ band därmed murarna med 4­ 6 tegelskift. På S sidan lades ekspån, som församlingen själv tillhandahöll. Under 1800-t. pålades tvärskurna spån. Tornets nedre, av gråsten byggda murar ligga icke i förband med långhusmurarna. Tornets övre del prydes av något insänkta blinderingar, bestående av vågräta släta MÅLAD DEKORATION YTTERTAK ToRN 164 LÅNGHUNDRA HÄRAD band och bårder av trappstegspyramider (fig. 192). Dekorationen har troligen stympats, då ljudgluggarna vidgades. 1753 förstärktes de spruckna tornmurarna med 18 bjälkar försedda med ankarslutar av järn. De fyra rundbågiga ljudgluggarna med svarta träluckor: upptogas 1791. På t eckningen i AFRITNINGAR (fig. 187) ses blott en åt Ö, och möjligen har denna jämte en eller två mot V vettande öppningar varit de enda under äldre tid. P å gråstenspartiets övre del i V ett rundfönster, kanske på platsen för en äldre fönster­ glugg. Fönster mot V i höjd med kyrkans övriga fanns troligen redan 1639, då glasfönster gjordes till ett fönster på tornet. 1753-54 vidgades detta fönster till >>en stor dör och fönster>>. Dörren har sedermera igen!:--~~"7----+--~ ,m. murats och fönstret är nu likt kyrkans övriga. TornFig. 189. Sydportalen. Skala 1: 80. bågen breddades vid restaureringen 1896 omkr. 20 Uppm. A. Billow 1917 · cm och höjdes med bibehållen rundbågighet omkr. S. Portal der Kirche. S. doorway. 160 cm. På Ö sidan av tornmuren mot långhusvinden mynna vid sidan av varandra tvenne tegelklädda gångar med överliggare av gråsten. Den N, som ej är ursprunglig, leder genom muren in till tornrummet ovan valvet. Den S leder snett nedåt inuti S tornmuren, dock nu igenmurad 2Yz m från mynningen; gångens sträckning i de övre delarna kan man emellertid följa genom att tegelmuren mellan gången och tornets inre avtecknar sig som ett brett band i gråstensmurverket på insidan av tornets murverk ovanför valvet. Hur gången sträckt sig längre ned kan nu icke avgöras. Det troliga är emellertid, att den fortsatt ned genom murverket till en dörr någonstädes i tornets bottenvåning och att gången urspr. varit den enda vägen till kyrkvinden. Ingång till själva tornets övervåning har redan från början legat på N sidan, ca 6,5 m över marken. Dörromfattningen oförändrad, inre muröppning och trappa ombyggd, antagl. under 1700-t. Den nuv. uppgången dit utgöres av trätrappor i materialboden. - Det av ribbor i 8 kappor uppdelade valvet över bottenvåningen vilar på hörnpelare med 3 rätvinkliga språng och enkla, oprofilerade kapitäl vid valv­ anfangen. Tornets huv med fönsterförsedd lanternin byggdes vid en reparation 1791­ 92 efter ritningar av >>cbnducteuren» Wennberg1 1783. Nedre huven är sedan 1923 skiffertäckt, lanterninen oljemålad i vitt och brunt och övre huven koppartäckt sedan 1863. Sannolikt har tornet under senare medeltid haft en hög, spånklädd spira av den typ, som synes hava varit vanlig i uppländska kyrkor (Vaksala k:a visar ett ståtligt exempel 1 THURE WENNBERG, f. 1759, t 1818, arkitekt, •>konduktör•> och sekreterare vid Ö. I. Ä. samt ama­ nuens vid Konstakademien. Altaruppsats och predikstol i Österåkers kyrka äro utförda efter hans förslag (Sv. K., Upp!. l, s. 586-590). NÄRTUNA KYRKA 165 därpå) . Denna spira blåste ned / någon gång under 1530-t., vilken olyckshändelse bönderna i för­ samlingen ansågo bero på den protestantiske prästens nymo­ diga gudstjänst, vilken miss­ hagat den ännu katolskt sinnade befolkningen (se ovan s. 156 Jöns / Prests brev till Gustav Vasa). ..:..... / - r··1 Huruvida man vid återuppre- i · sandet fasthållit vid den gamla Fig. 190. N yttermuren med avlastningsbåge sedd från modellen är ej bekant. Efter en sakristivinden. Skala l : l 00. Uppm. A. Billow 1917. The N w a ll from a standpoint Die N. Maner von dem brand omkr. år 1570 täcktes beneath the vaulting of Sakristeiboden ans the vestry. gesehen. tornet av ett sadeltak med fall åt N och S (fig. 187). Detta pro­ visoriska tak torde pålagts snart efter branden, i varje fall före 1607, efter vilket år inga leveranser av trävirke till tornet finnas antecknade. Provisoriet räckte emellertid ända till 1791. 1766 var tornet >>ofärdigt, med blotta bräder, på förloradtl wis betäckt» och 1773 tilltäpptes en stor öppning på huven. Sakristian är inskjuten under N långhusmurens stora avlastningsbåge. Under bågen finns delvis kvar sakristians gamla S gavel av gråsten mot kyrkan. Detta visar tydligt, att långhusmuren är byggd över en äldre sakristia (jfr Kårsta). Observera ett igenlagt kryphål till sakristivinden, vilket urspr. har mynnat i koret. Antagl. användes vinden som förvaringsrum eller gömställe. Sakristian har urspr. varit täckt med ett betydligt högre valv än det nuv., som tillkom 1753-54. Valvet har ribbor på översictån och vilar på breda, tresidiga murpelare som ger rummet 8-sidig planform. Fönstret har stickbågig betäckning och är gallerförsett. Det är trol. oförändrat sedan 1675, då en murmästare byggde >>fenster muren>> i sakristian. I N muren är en större medeltida förvaringsnisch med hylla av ek och nya dörrar. En liknande mindre nisch i Ö muren N om fönstret har kvar sin medeltida dörr (fig. 191). På vardera sidan om ingången är en mindre murnisch, ingendera med dörr. I SÖ murpelaren ett förvaringsskåp. Dörren består av små sammannitade järnlameller på ramverk av järn och härstammar från medeltiden. Vapenhuset har blivit byggt framför S-portalen med sin Ö mur inpassad mellan denna och det närmaste fönstret. Över portalen, som har rundbågig öppning med ett rätvinkligt språng inom en högre spetsbågig nisch, löper ett insänkt tvärband och där­ över är en rund nisch, i vars botten på renritningen i AFRITNINGAR synes en troligen målad rosettindelning. Dörrarna äro från 1896. -Vid en vis. 1751 anmärktes att valv i vapenhuset saknades. Valvet byggdes 1753- 54. Det är ett lågt tunnvalv av tegel av Yz stens tjocklek med förstärkande ribbor på översidan. På Ö väggen är en nisch (se 1 SAKRISTIA VAPENHUS > >förlora dt» användes i äldre tid just i betydelsen >>provisoriskt>>. 166 LÅNGHUNDRA HÄRAD fig. 183), framför vilken säkerligen det å s. 170 omnämnda altaret haft sin plats. Nischen är upptill djupare och har träbjälkar som överliggare.- Vapenhuset torde ha uppförts vid början av 1500-t. Någon närmare datering är för närvarande ej möjlig. BYGGNADS­ Som kyrkans äldsta delar får man räkna tornet (utom valven och översta våningen av HISTORIA tegel) och sakristian. Tornet ser ut att vara avsett för försvarsändamåL Det har högt sittande ingång på N sidan, dit man kom upp med hjälp av en stege, som lätt kunde upphissas.l Ingen direkt förbindelse mellan tornets övervåning och kyrkvinden fanns urspr. Varken tornet eller sakristian hava förband med nuv. långhus, utan höra troligen samman med en äldre kyrka, sannolikt av trä. Man nöj de sig med att använda sten endast till tornet såsom försvarspunkt och till sakristian såsom förvaringsställe för kyrkans dyrgripar. Denna kyrka kan ha uppförts under 1100-ts slut eller omkr. 1200, dvs. under den tid, då kyrktornen i Uppland merendels hade försvarskaraktär. Att en kyrka funnits i Närtuna redan på 1100-t. antydes även av förefintligheten av ett gravstens­ fragment från 1100-t. (fig. 209, jfr s. 182). 1303 och 1316 visiterade ärkebiskopen Närtuna. Då hade man antagl. redan byggt även långhuset av sten, med gotisk portal på S sidan. En under rappningen svagt synlig fog på S långhusfasaden antyder långhusets Ö gräns under 1300-t. L ca 14,95 ( = 50 sv.f.). Till detta anslöt sig trol. ett smalare, rakt avslutat kor. Denna kyrka var täckt med trätak av obekant utseende. Att man inte från början hade den nuv. trave­ indelningen framgår av fönsteröppningarna på S fasaden. Av dessa har det mellersta fönstret urspr. legat mer åt V (se ovan s. 161). Observera även det västligaste fönstrets förhållande till valvpelaren. - Under senmedeltiden vidgades sedan det gamla koret, så att kyrkan fick salskyrkans grundplan. Samtidigt började man med valvbygget i långhuset och i torflkammaren. Valvformen (de urspr. stjärnvalven) ger dateringen 1400-ts andra hälft. Långhusets valv äro trol. återupp­ förda i nuv. form efter en eldsvåda 1570, då de sannolikt skadats vid tornspirans nedstörtande. Under 1400-ts slut påbyggdes även tornmuren och en direkt genomgång från tornets övervåning till kyrkvinden anlades. Trappupp­ gången till kyrkvinden i tornets S mur igensattes. Tornet hade nu för länge sedan förlorat sin roll som refugium. År 1896 restaurerades kyrkans interiör efter ark. J. RINGAR Laurentz' av Ludv. Peterson omarbetade förslag. -Även Fig. 191. Dörr till förvarings­ nisch i sakristian. Uppm. A. l 949-50 företogs en omfattande inre r e s t a u r e ring, Billow 1917. under ledning av intendent Ä. Noreen, med J. Österlund Mittelalterliche Nische in der Sakristei. såsom konservator. Förändringar av bl. a. altare, korparti Medieval niche with contemporary och bänkar samt återuppsättande av den gamla predik­ door in E. wall of vestry. 1 Jfr Gottröra (s. 135), även kyrkor på Öland och i Nord-Tyskland (se närmare R. HAUPT, Die Eau­ und Kunstdenkmäler in der Provinz Schleswig-Holstein. VI, Heide in Holstein 1925, s. 210, 580; A. TuuLSE, Die Kirche zu Karja und die Wehrkirchen Saaremaas, Tartu 1940, s. 44 ff.). NÄRTUNA KYRKA 167 ~g. 192. Tornet från NV. Foto 1948. D e r Tunn von NW. The tower from NW. stolen ledde till att kyrkan i huvudsak återfick sitt utseende före rest. 1896. Väggar och valv överkalkades, i alla fönster insattes antikglas, och elektrisk klockringning, orgeldrift och uppvärmning installerades. Före l 949 uppvärmdes kyrkan genom en större kamin på S sidan vid väggpelaren mellan kor och långhus. Kaminen stod förr i en 1896 uppbruten, men sedermera igen­ murad värmekammare i N kormuren och eldades från en avbalkning i sakristian. Sär­ skild kamin fanns i sakristian. Här inlades trägolv och uppsattes kakelugn 1795 för att hindra den fuktighet och kyla, som där besvärade. UPPVÄRM­ NING INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaranordning. Altaret av trä, nu i blå marmorering och guld, förfärdigades 1797 av byggmästaren Johan Fröman i Alm unge. Det är anpassat till den samma år anskaffade ALTARE 168 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 193. Interiör mot ö. Foto 19~0. Inneres gegen O. Interior towards ~ . altarprydnaden, utförd av hovbildhuggaren H . Liung efter ritningar av Thure G. Wenn­ berg (se s. 164, not 1). Altarprydnaden (fig. 197) består av ett i fönsternischen stående, förgyllt träkors (H 179) med därpå hängande törnekrona; därunder en oljetavla förestäl­ lande Nattvarden, signerad C. W. Svedman1 (B 159, H 51). På bägge sidor om fönstret pilastrar i grått och guld, krönta av förgyllda kerubhuvuden. Ovan fönstret en Jehovah­ sol och ett språkband. - Denna altarprydnad återuppsattes vid restaureringen 1949- 50 efter att ha varit kasserad sedan 1896, då en prydnad av enkelt snickeriarbete i imiterad gotil< uppsattes. 2 Enligt I NV . 1829 hörde förr till altarprydn aden även en försilvrad duva (se nedan s. 171 predikstolen), samt på sidorna om korset tvenne »på väf målade 1 CARL WILH ELM Sw EDM AN, f. 1762, t 1840, målare och från 1795 lärare vid Konstakademiens prin­ cipskola. Målade bl. a. genrebilder med historiska motiv och illustrerade Gustaf Ill:s arbeten. 2 Nattvardsmålningen överlämnades i samband med restaureringen 1896 till en restaurator, men kom på okända vägar i Betesdaförsamlingens ägo, Stockholm, varifrån den återlämnades före 1949 års restaurering (se närmare Sv. Morgonbladet 1945, 10 / 3 och 26 / 3 ). · NARTUNA KYRKA 169 Fig. 194. Interiör mot V. Foto 1950. Inneres gegen W. Interior towards W. bilder, föreställande Hoppet och Kärleken». Nära en tredjedel av altarprydnadens kostnad hade häradsdomaren Per Persson i Närtuna by och rusthållaren Hans Anders­ son i Stora Åby åtagit sig. Den altartavla, som genom 1797 års nyanskaffning blivit obehövlig och därför såldes, hade skänkts av baron Knut Kurck 1 på Braheberg, trol. omkr. år 1690. Den nämnes i ett INV. upprättat mellan åren 1691 och 1704. -Samma INV. säger att >>l st. gl Althar Tafla med 8 bilder warit tillförende i kyrkiam. Sammanställes denna uppgift med innehållet av prosten Grises anteckning 1728: >>då nedertogs och det gambia Offer Altaret på Qwinfolkzsidan, men bilderna upsattes i Choret på den södra sidan>>, blir det troligt att denna altartavla med 8 bilder (säkerligen ett medeltida altarskåp) är identisk med de uppflyttade bilderna. De noggranna INV . 1751, 1764 och 1792 1 KNuT KuncK, f. 1660, Brahebergs säteri. t 1698 (ogift), friherre, kammarherre hos drottning Hedvig Eleonora. Ägde 170 LÅNGHUNDRA HÄRAD nämna >>en liten gl. Altartafia på väggen i Coret» jämte ett litet krucifix stående på denna. Allt detta är numera sedan länge försvunnet. Den intressanta uppgiften här ovan om offeraltaret med dess bilder på N sidan vinner i värde, då dess plats (s. 161) med tämligen stor visshet kan antagas ha varit framför den 1896 vid ett fönsters uppta­ gande igensatta nischen invid väggpelaren i långhusets NV hörn (se planen fig. 182). ­ Ä ven i vapenhuset har funnits ett altare, säkerligen vid Ö muren framför en ännu be­ fintlig nisch. När ärkebiskop Erik Benzelius visiterade kyrkan 1704 fördes till PROT.: >>kan ock det lilla Alltaret i Vapnhuset nederrifwas och teglet till kyrkians tarfwer brukas, efter och det är dem inn- och utgåendom wid någon Trängzell till hinders och elliest obrukligit». I rNv. 1691- 1704 förekommer >>1 st. gl. Stoor Crusifix står baak uthi Tornet», om vilket en anteckning i INV. 1792 utsäger det fatala >>såldt». På samma sätt avhändes kyrkan samtidigt ett mindre krucifix, som enl. tillägg i INV. 1721 >>står i Choret på södra Sidan uppå hwalffotem, men seder­ mera före 1751 (troligen 1728, jfr ovan) pla­ cerats ovanpå den gamla altartavlan. Det nämnes ej i INV. 1691- 1704. Ett krucifix av krederat trä (H 60) från 1700-t. är sedan l 950 uppsatt ovanför dopbordet i långhusets NV hörn (fig. 198). Predikstolen utfördes 1797 efter bygg­ mästaren J ohan Frömans förslag. Kasse­ rades 1896, då en predikstol i gotikimiterande Fig. 196. Läktare och orgel. Ritning i B. ST. Projekt utfört 1818. Design for gallery and organ. Executed 1818. Fig. 195. Altarprydnad. Ritning i B. ST. av Thure G. Wennberg. Utförd 1797. KRUCIFIX Altaraufsatz. Entwurf vom Arch. T. G. Wennberg 1797. Altarpieee designed by '11 • G. Wennberg, architect, 1797. PREDIKSTOL Entwurf zu Orgel und Empor, 1818 ausgeflihrt. NÄRTUN A KYRKA 171 Fig. 197. Altarprydnad, återställd 1950 (jfr fig. 195). Foto 1950. Altara ufsatz, 1950 wiederhergestell t (vgl. Abb. 195). The 1797 altarpiece, restored 1950 (cf. fig. 195). stil kom till, men återuppsattes 1949- 50. Den är målad i vitt, blått, guld och röd­ brunt. På ljudtaket ett kors med (koppar-)orm. Under ljudtaket hänger en försilvrad duva, som förr tillhörde altaranordningen (se ovan s. 168). Predikstolen före 1797 var av ek med >>bildhuggeriarbete>>, beställd 1666 och fullt färdig 1674 med nyuppsatt >>himmel». Vid kyrkoreparationen 1753- 54 flyttades den från S till N sidan och under­ gick nödig ändring. En ännu äldre predikstol, >>gammal förlorat dito står i Tornet» enl. INV. 1691-1704, >>togs sönder till Bänckarnas reparation 1728>>. 12-Sveriges Kyrkor. Uppland III 172 TIMGLAs LÅNGHUNDRA HÄRAD Timglas, bestående av en svartmålad och förgylld ståndare med stjärna överst, bärande ett plåtställ med fyra glas. Enl. tillägg i INV. 1721 skänkt år 1732 av >>Stads Cassören i Stockholm Hr Anders Westergren>>. H 90. - En timglasståndare av smides­ järn med spår av förgyllning och röd färg härstammar från 1600-t. Slutna, marmorerade b ä n k ar efter ritning av int. Ä. N oreen insattes l 949-50. Sedan 1896 hade kyrkan haft öppen bänkinredning. Om äldre bänkinredningar erhållas föl­ jande upplysningar i arkivet: I koret har funnits en biskopsstol (bänk) med all sanno­ likhet härstammande från medeltiden; om denna läses i ett biskopsvrs.-PROT. 1704: >>Den gambia Biskopsstohlen som i Närtuna K. Char står, och hindrar rummet, kan flyttias på sijdan åt Wrån som är Nordost». - Uppgift om församlingens bänkar på­ träffas tidigast i ett ST. PROT. 1619: >>Samtycktes at innanbygning skulle byggias i kyrkione medh char och benckar» (med ordet char avses förmodligen ett skrank; jfr nedan). År 1728 den 9 febr. förärade framlidne greve Gustav Oxenstiernas >>Fru Änkie Grefwinna Högwälborna Fru Christina Kurck 1 ifrån Mörby Slått, alla Bärrekar som der warit i Slåtts kyrckan, hwilka sedan upsattes och reparerades utj Närtuna kyrkia in Aprili samma år, så at kyrckian blef derigenom häriigen zirad och beprydd>>. 2 Lämningar av denna bänkinredning kunna icke påvisas, men med stor sannolikhet har ett ståtligt ramverk (fig. 200) som funnits i kyrkan (se s. 173 f), samtidigt kommit från Mörby, där det bör ha tillhört inredningen i slottskapellet. I stil med detta ramverk (se nedan) torde i så fall skärmar och åtminstone några dörrar till bänkarna varit snidade och väl även målade. - År 1762, när orgeln flyttades från sin plats i koret, företogs bänkbygg­ nad i koret och under läktaren. Den gamla bänkinredningen ombyggdes fullständigt 1799 för att få densamma i stil med den nya altarprydnaden och predikstolen (se ovan). Utsirning saknades och 1829 voro alla bänkar blåmålade, de båda främsta i långhuset (nybyggda 1799) hade dessutom det Leyonflychtska vapnet målat på dörrarna. 3 Det var denna bänkinredning, som 1896 ersattes med öppna bänkar. Delar av densammas gavlar och dörrar nyttjas nu som panel utefter långhusväggarna. Ett korskrank mellan kor och långhus har säkerligen funnits. En notis från 1728 upplyser att >>wid dhe Nya Bänkarnas inrättjande, nedertogs det gambia Char skrancket, som anwändes till hänekarnas fullbordande>>. Möjligen var detta skrank tillkommet 1 CHRISTINA KuRcK, f. 1670, t 1736, dotter till riksrådet och generalguvernören Gustaf Jönsson Kurck och friherrinn an Elsa Ebba Baner. Syster till Knut Kurch (s. 169, not 1). G. m. generalmajoren GusTAF GusTAFssoN OxENsTIERNA af Korsholm och Wasa, f. 1675, t 1723. 2 Mörby slott försåldes 1728 till greve Arvid Bernhard Horn. Bortskänkandet av slottskapellets inredning visade sig vara en välbetänkt åtgärd, emedan slottet av den nya ägaren lämnades att förfalla och nu är blott en ruin. Slottet är beläget 1 mil fågelvägen från Närtuna kyrka i Fasterna socken. Det uppfördes på 1560-t. för Gabriel Christiernsson Oxenstierna och ombyggdes i senrenässans­ stil av riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna under 1600-ts förra hälft. Se: A. TuuLsE, Mörby slott. Några drag ur dess byggnadshistoria, i UPPLAND 1950. 3 BÄNKAR KORSKRANK Medlemmar av adliga ätten Leyonflycht ägde Braheberg och Uthamra under 1700-t. NÄRTUNA KYHKA 173 Fig. 198. Dopfunt 1950, krucifix 1700-t. Foto 1950. Taufbecken 1950, Kruzifix 18. Jahrh. Font 1950, crucifix 18th Cent. strax efter 1619, då man beslutat bygga )>innanbygning medh chor och benckan. Ut­ seende obekant. Ramverk av skulpterat och målat trä (fig. 200) bestående av ett entablement uppburet av tvenne dubbla hermpilastrar och bärande en genombruten, segmentformad fronton. Över varje herm - ytterst manliga, innerst kvinnliga figurer - en konsol RAMVERK 174 LÅNGHUNDRA HÄRAD med ringhållande lejonhuvud nående över listverket (2 av konsolerna saknas). Den bärande konstruktionen fortsätter nedanför pilastrarna ett stycke motsvarande höjden av ett altarbord. Färgerna äro utom den grå huvudfärgen blått, rött, grönt och gult samt karnation. Ramverket är utfört i tysk-nederländsk renässansstil och torde härröra från 1600-ts f. h. (UPPSALA UTST. KAT. nr 787). Om det ej är identiskt med den å s. 169 omnämnda omkring 1690 av Knut Kurck skänkta altartavlan (visserligen angiven såsom såld i INV.), torde det ha ingått i donationen från Mörby slottskapell1728. Dess karaktär tyder ej på att det ursprungligen avsetts för en vanlig kyrka, men såsom prydnad och omfattning bakom altaret i en slottskyrka (eller möjligen inramning kring en dörr) kan det väl passa. Dess tillkomsttid stämmer med Mörby slotts modernisering (se ovan) 1 • Ramverket är sedan 1920 deponerat i U p ps. U ni v: s konstsamlingar ~ Total H 250. NUMMER­ Nummertavlor, 2 st., i förgyllda träramar, förfärdigade TAVLOR 1950 med ledning av rester av sådana från 1790-t. H 80. ­ Nummertavlor i fotställningar av gjutjärn (inköpta 1885) med förgyllda ramar kring vridbara tavlor (skänkta 1867 Fig. 199. Dopskål av t enn av fjärdingsmannen Joh. Er. Eriksson) kasserades 1950. på fot av trä 1758. Foto 1918. ORGEL Kyrkans orgel är förfärdigad 1818 av P. Strandh i Stock­ Zinnernes Taufbecken mit Fuss holm och har en enkel fasad i empirestil (fig. 196). Den placeaus Holz, 1758. Christening bowl, pewter, with ra des vid restaureringen 1896 pao ett uppho··J·t golv i torn­ wooden stand. 1758. LÄKTARE traven. Dessförinnan hade den stått på en större läktare i långhusets V del, uppförd 1762 för att få ökat bänkutrymme och bättre plats för det 1763 nyreparerade >>Positivet». Denna läktare (se fig. 196) ombyggdes 1818 för den nya orgeln. Den gamla orgeln 2 hade, samtidigt med bänkarna, överlämnats från Mörby slottskyrka av grevinnan Christina Kurck (Oxenstierna) år 1728 Ufr s. 172). Orgel­ byggaren >>Mäst. Sven Strömbäck» från Stockholm iståndsatte densamma 1731. 3 Dess plats var från början på en med skrank försedd läktare i koret, borttagen 1762. 1 Ramverket förfärdigades tro!. strax efter 1623 av snickaren JocHrM GROTH, som, av hans brev att döma, torde härstamma från Tyskland. Ramverkets stil har motsvarigheter i nordvästra Tysk­ lands snickarkonst under senrenässansen. Se närmare: A. TuuLsE, Mörby, en adelsborg i Uppland, Stockholm 1952 (V.H.A:s HANDL. nr 77). 2 Se även HDLPHERS, Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige ... Västerås 1773, s. 254. I Sv. K., Uppland IV, s. 195 (Haga kyrka), uppges att orgeln i Haga inköpts år 1819 från Närtuna. Detta synes vara ett misstag, då (den f. n. maganiserade) orgeln i Haga är byggd år 1819 av organisten Westren i Närtuna. Måhända har dock något av pipmaterialet från den gamla Närtunaorgeln använts i Haga. Härom kan f. n. intet med säkerhet sägas. 3 NÄRTUNA KYRKA 175 Fig. 200. Ramverk till altaruppsats (?), tro!. från Mörby slottskapell. Omkr. 1625. Upps. Univ. Konstmus. Foto 1917. Altaraufsatz (?)von der Kapelle des Schlosses Mörby. Um 1625 . Retable ( ?)from the chapel of Mörby Castle. About 1625. Den nuv. dopfunten av sandsten (fig. 198) anskaffades 1950 (Libraria), varvid en träfunt från 1896 kasserades. För nya dopfunten ordnades 1950 särskild plats med ett altare i kyrkans NV hörn. Ett vitmålat dopställ av trä förfärdigades 1758 av Lars Matsson i Gottröra (fig. 199). H 85. Samma år skänktes en dopskål av tenn med 12*-Sueriges Kyrkor. Uppland 111 DOPREDsKAP 176 LÅNGHUNDRA HÄHAD Fig. 201. K alk och paten frän 1300-ts s. h. F oto 1948. Kelch und Pat en e, 2. Hälfte d. 14. Jahrh. Chalice and paten. L a te 14th Cent. NATTVARDS· KÄRL lock och tillhörande fat >>efter Sal. Probsten Mag. Andr. Westermans i Gefle Enka Fru Maria Christina Gyllenkrok af hennes Barn.>>1 En latinsk inskr. på skålens och fatets botten är av samma innehåll. Fyra otydliga små stplr (svenska). Skålens B (med handtag) 30, H (med lock) 21. - Kyrkans medeltida dopfunt är försvunnen, men att en sådan funnits, framgår av vissa arkivaliska uppgifter. Sålunda såldes 1751 >>en kopparketter i funten>>, vägande något över 10 kg, alltså ett ganska stort föremål. Redan tidigt torde man upphört att begagna den stora kopparkitteln, ty 1660 köpes >>Teenskååll at hafwa döpelses watn vthi>>. Ä ven denna skål blev såld. Kalk av förgyllt silver (fig. 201- 202) med sex medaljonger fastnitade på foten, inne­ hållande i silvret graverade bröstbilder av Kristus och fem apostlar. Bilderna fram­ träda mot botten av blå emalj, utförd i gropemaljteknik. Mellan medaljongerna ett graverat rankornament med naturalistiska tre- och femflikiga blad. Under noden ett ornerat band med romber inneslutande fyrpass, i drivet arbete. På noden sex stjärnor av silver och blå emalj. Cuppan omgjordes och utökades med 5Yz lod silver 1769. Enl. stplr utfördes sistnämnda arbete av Jakob Lampa i Stockholm. - H 22, cuppans Diam. 12. Av fotens form och figurstilen att döma torde kalkens medeltida delar samt den till­ hörande patenen (se nedan) vara gjorda av samme mästare, som bl. a. gjort kalken i l Jfr s. 181, not 1. NÄRTUNA KYRKA 177 Fig. 202. Detalj av kalken, fig. 201. Foto 1948. Detail des K elches, Abb. 201. Detail of chalice in fig. 201. Skepptuna 1 och med all sannolikhet äga samband med den av af Ugglas 2 så kallade Stockholmsskolan. 1300-ts senare hälft. - Paten av förgyllt silver (fig. 201), i mitten lammet med korsfana, kring brädden följande majuskelinskr.: HOSTIA: SACRA: r"Hc:ArE: FIT: HIC:OPTIMus: Esvs. Inskr. är versifierad. Första raden slutar med r"Hc; sista bok­ staven - c - säkerligen en felgravering för s 3 och rlic bör sålunda rätteligen vara r"Hs och tolkas IHEsus, avsett att rimma på andra radens slutord Esus (=Jesus instiftade den heliga hostian till ljuvaste spis för själen). Diam. 15. 1300-ts senare hälft. Sv. K., Uppland, bd. IV, s. 241 f. och fig. 209. C. ,R. AF UGGLAs, Kyrkligt guld- och silversmide. Ur ST. H. M:s samlingar, 2. Stockholm 1933, s. 7-8. Jfr även opublicerade anteckningar av densamme i ST. H. M. ·; 3 Påen paten i Resele (Ång.), som en!. AF UGGLAs' efterlämnade anteckningar också tillhör stockholms­ skolan, finns samma skrivfel. l 2 178 LÅNGHUNDRA HÄRAD Kanna av silver, päronfor­ mad, med spår av förgyllning. På buken graverade donatorsvapen samt initialerna CAL ( = Carl Axel Leyonflycht) och UL ( = Ulrika Leyonflycht)l. Enl. stplr tillverkad 1753 av Henrik Witt­ kopf d. ä. i Stockholm. Kanna av silver med cise­ lerat lamm och knopp på locket. På buken graverat: AF DET GuD NÅDIGT MIG BESKIÄRTjJAG DENNA KANNA HAR FÖRÄRT. ­ TrL NÄRTUNA KYRCKA. ÅR 1777 MATs lANSSON. HÄRADs DoM­ MERE. Enl. stplr. tillverkad 1777 av Jakob Lampa i Stockholm. H 37. O b la task av silver, cylindrisk med graverad blomsterkrans på locket kring följande inskr.: TIL GUDZ ÄRO ÄR THENNE ASK AF HR JÖNS CAROL! GISHULTEROjTIL NÄRTYNA KYRCKIO EFTER/SINA TWENNE SÖNER CARL/OCK ABRA HAM HWILKA HÄR j I CHOREN LIGGA BEGRAFNE FÖRÄRADT ANNO 1657: DEN 15 SEP. 2 Dessutom Fig. 203. Ljuskrona av glas från 1700-ts s. h. F oto 1917. Kronleuchter aus Kristall. Letztere Hälfte des 18. Jahrh. Chandelier, 18thlatter Cent. part of finnes upptill kring asken dessa Varningsord: FÖRBANNAT:WARE:THEN:SOM: THENNA: ASK:IFRON:KYRCKIAN:AFHENDER. Stockholms stadstpl, mästarstpl, bokstäverna F och R sammanskrivna inom sköld. H 5, Diam. 12. Sockenbudstyg av silver, bestående av en kalk med rum för vin i skaftet och med paten och oblatask i foten. Stplr: kontrollstpl, Stockholms stadstpl, otydlig mästar­ stpl, G3 ( = 1813). H 16. Förvaras i skinnklätt schatull med rött sammetsfoder. Socken­ budstyget skänktes 1813 av bokhållaren Hersberg i Malmby. CARL AxEL LEYONFLYCHT till Braheberg och Uthamra i Närtuna samt Dyvik i österåker sn, f. 1694, kapten vid Smålands tremänningsregemente 1718, t i Stockholm 1756 och begravd i Närtuna. G. m. sin kusin Ulrica (nobiliserad och adopterad Leyonflycht). 2 Av INV. 1691-1704 inhämtas ytterligare att herr JönsCarolivar komminister i Stockholms •>stoore kyrckia•> och att barnen •>här blefwe döda i Pestilentien Ao 1657•>. 1 NÄRTUNA KYRKA 179 T e n n stop med lock och handtag, krönt 1796. Juste­ rarens initialer ZP, sammanskrivna (Zakarias Plantin 1764-1797). H 15. I INV. 1721 upptages ett rökelsekar- i INV. 1691­ 1704 kallat >>Glödkaar af Malm>> - vilket troligen blivit sålt. Ljuskronor av malm, 4 st.: A: med 6 armar i en LJUS· REDSKAP krans. Är troligen skänkt 1667 till tack för beviljad grav­ plats i kyrkan av kapten Erich Jöransson i Berga. H 55; Fig. 204. Ljusarm av mässing, skänkt 1655. Uppm. A. Billow - B: med 8 armar i en krans, överst en putto med ym­ 1917. Wandarm aus Messing, 1655 nighetshorn och på kulan graverad inskr.: GuDs NAMPN geschenkt. TILL ÄHRA OCH NÄRTUNA K YRKIAS PRYDNAT GIFUEN AF Brass candle-bracket, presented 1655 NoTARIEN I KoNGL BANco ERICK STARK1 DHEN 4 JuLIJ · A:o 1704. H 72; - C: med 8 armar i en krans, kvinnofigur som krön; graverad inskr. på kulan: NÄRTUNA KYRCKIO TILL PRYDNAD OCK DEN ÄREWYRDIGE OCH HÖGWÄLLÄRDE HERREN FÖR DETTA KYRCKIO HERDEN DER SAMMA STÄDES HR LAURENTIUS PONTELIUS 2 SAMPT DES K: HusTRU ANNA GAHM TILL ÅMINNELsE FöRÄRAT AF ARFWINGARNE D:12 MARTIJ 1717. H 83; - D: med armar i två kransar, 8 i varje, skänkt 1896 av Joh. Abrahamson i V estanberga. H 82. Ljuskrona av glas med 6 armar i en krans (fig. 203). Armarna av mässing med gjutna och ciselerade pipor i rokokostil. Skänkt 1820 av Herr Jonas Holm i Berga. 1700-ts s. h. H 78. Ljuskrona av trä, förgylld, med 6 armar av järn med mässingpipor i en krans. Nämnd första gången i INV. 1764. H 44. L j u s arm av mässing (fig. 204) med driven och punsad ornering (jfr s. 104). På in­ skriftsskölden läses: DENNE LIWSARM HAFVER. S. LARS LARSONS EFTERLEFVERSKA. H. KIRSTIN GRELS DOTTER PÅ RAMBRA GIFVIT TIL NÄRTYNA SOCHN: KYRKIA A0 L6.5.5, vidare ett monogram sammansatt av SLLKG och D ( = Salig Lars Larson Kirstin Grels Dotter). L 43. Väggbucklans Diam. 28. LJUSPLÅTAR, ett par, av mässing med rik, driven ornering, delvis genombrutet arbete (fig. 205), fordom försilvrade. Omkr. 1700. H 66. År 1896 skänktes till den nyrestaurerade kyrkan ytterligare ljusredskap av för­ samlingsbor: 6 st. ljusarmar av malm och ett par kandelabrar av malm på predik­ stolen, de senare av Aug. Njurling och hans hustru Anna Hersberg. På altaret finnes även ett par kandelabrar av malm, skänkta 1892 av A. E. Lönnqvist i Tarf. STARK var i bankens t j änst 1695 som kanslist, suspenderad 171 O, avsatt 1711, därefter mönster­ skrivare vid gardet. Nämnes senast 1715. G. m. Britta Runbom, t i pesten 1710. En kyrkoherde med namnet Runbom förekommer under 1700-t i Almunge sn. (Meddelande av kamrer. T. Lindgren). 2 LAURENTlus PoNTELius, kyrkoherde i Närtuna från 1699 till sin död 1716, g. m. Anna Gahm (HERDAM. 2, S. 343). 1 180 LÅNGHUNDRA H ÄRAD L j u s stakar av tenn, ett par med 8-kantig fot och facetterat skaft (av typ A. Löfgren 1:2, bild 11 3): på skaftet otydlig ros-stämpel. Graverade initialer: CÖMA ( = Claudius Örn­ hielm och Maria Appelroth) 1 . Enl. rNv. 1721 äro tre ljusstakar skänkta av Fru M. Apelroth. KtrNGSPOR, i U.F.T., har en uppgift, att >>twänne ljusstakar, som på al­ taret synas kunna, af tenn förärades den 14 Juni 1689 af sekreteraren Claudius Örn­ hielm>> . H 30. Ljusstakar av tenn, ett par, med rund fot och vridet skaft 2 enl. stpl tillverkade av Hans Moritz i Stockholm (mästare 1652­ 88); ett ingraverat monogram, A G (?), på foten, är möjligen att tyda som Anna Gahm, vilken enl. INV. skänkt2 stakar (jfr s. 179, not 2). H 26. Ljusstakar av t enn, ett par, med 8­ sidig fot, varannan sida konkav, samt 8-sidigt skaft. Oval stpl med fortunabild samt initialerna R W och 69. 3 (= Richard Withered, London, omkr. 1669) 4 • Graverade initialer: CL GSH. H 28. 1600-ts. s. h. TEXTILIER Wandleuchter aus getriebenem Messing. U m 1700. K a lkkl äde (fig. 206) av rött siden d ·· t bl h · kt me mons er av ommor oc rn se er, utfört i broderi av silke i fl era färger och applikation av grönt siden; kring kanten guldband. Foder av grön taft. Dona­ torsinitialer E. T. och I.V.W., enl. rNv. 1764 att tyda såsom >>Probsten Magister Eric Ca ndlc-sconce, hamruered brass, c irca 1700. Fig. 205. Ljusplåt av driven massmg. Omkr. 1700. Foto 1917. 1 CLAUDIUS ARVIDSSON ARRHENIUS, f. 1627, adlad ÖRNHJELM 1684, assessor i Antikvitetskollegiet 1669, rikshistoriograf 1679, bibliotekarie i Uppsala 1687, kungl. sekreterare 1693, t 1695 och begravd i Jakobs kyrka, Stockholm. G. 1669 m. MARIA APPELROTH (s. 184 not 1), som ännu 1713 bebodde gården Malmby i Närtuna sn. - Han efterlämnade stora h andskriftsa mlingar av betydande värde, som nu tillhöra V. H. A. A., dep. i R. A. 2 3 Av typ A. LöFGREN 1:2, bild 100. Se A. LöFGREN 1:1, fig. 46. • HowARD H. CoTTERELL, Old Pewter, its Makers and Marks, London 1929, nr 5239; J. L. J. MAssE:, The Pewter Collector, London 1929, fig. 162 och s. 228 nr 162, där dock mästaren förmodas vara Robert Wheeley. Ett likn ande par ljusstakar finnas i Roslagskulla kyrka (Sv. K. Uppland I, s. 661 f.). N ÄRTUNA KYRKA 181 Fig. 206. Kalkkläde av broderat rött siden, sk änkt 1758. Foto 1917. Kclchtuch a ns gestickter roten Scide, 1758 geschenkt. Ch a licc cloth, embroidered red s ilk, presented 1758. F ig. 207. Detalj av mässhake. Rött siden med guldbroderat mönster. 1600-ts början. Foto 1917. Dctail eines Kasels aus roter Sc ide mit Goldstickereie n. Anfang des 17. Jahrh. Detail of chasuble, of red silk with gold e mbroidery . Earl y 17th Cent. Tegman1 och dess Fru Inga Ulrica Westerman». Skänkt 1758. 48 x 57. (Upps. utst. kat. nr 335.) K a l k k l ä d e av svart sid en med blomsterbård av vitt silke och p al j etter, i mitten kors, frans av vitt silke. Gåva av >>Demois. Agrres M. Utterström vid hennes confir­ mation». 1820-t. 57 x 57. Mässhake av rött atlas (detalj fig. 207) med ett strömönster av blommor, brode­ rade av guld- och silwirtråd i låg reliefsöm. Hopsydd av 11 bitar av ett förut till annat ändamål använt, rikt guldbroderat stoff från början av 1600-t. På vänstra skuldran ett med gul taftkant försett sprund eller ficka, nu igensytt; foder av lärft från 1777. På ryggen har varit ett kors av >>Silfwerduuk>>, bortsprättat efter 1866. (UPPS. UTST. KAT. nr 248). Denna mässhake jämte ett antependium >>aff rödbrunt Atlask blom­ merat medh gullblommor som Mässehaken och 3 wåder silfwer duuk och 2 wåder rödt Atlask» och nedannämnda brudpäll skänktes julafton 1691 av >>Cammarherren och baronen Höghwälborne Herr Knuut Kurck», Braheberg (s. 169, not 1). Antependiet uppgives i INV . 1792 vara sålt. Mässhake av röd sammet med kors och kantband av guldgalon. Renoverad 1813, varvid åtgick 16 alnar >>äkta Guldband>>. L 120 resp. 105. B r u d p ä Il (fig. 208) av småblommigt siden, vit ripsbotten invävt med silke i lj us­ grönt, skärt, violett, gult och vitt samt silver. Frans av grönt och vitt silke med guld­ 1 Emc T EGMAN, magister, kyrkoherde i Rimbo 1744, kyrkoherde och prost i Närtuna 1751, kyrko­ herde i Gävle 1764, teol. dr 1772, t 1789. G. 2:a gången 1747 med INGA ULRICA WESTERMAN (dotter till prosten Anders Westerman i Gävle och hans fru Maria Catharina Gyllenkrook. Jfr donationen av en dopskål, s. 176). 182 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 208 . D et alj av brudpäll av små blommigt siden, vit rips ­ botten. 1600-t. Foto U pps. utst. 1918. D et a il eines T ra nhimm els a ns blmniger Seide. 17 .Ja lu·l1. 1691 geschenkt. Det a il o[ a bricta l ca nopy, fJO\v ery s ilk. 17th Cent. P resented in 1691. RuNsTEN i mAVSTENAR trådar. Skänkt av kammarherre Knut Kurck 1691 (jfr ovan om mässhaken). 88 X 128. (UPPS. UTST. KAT. nr 352.) Tyget från 1600-t. Renoverad l 950. H å v av silverbrokad med blomsterbroderier i svart och gult silke, silvergalon samt tofs av silke och silvertråd. Nämnd i INV. 1691- 1704 (>>af Gyllenduk>> ) och trol. identisk med en i tillägget till INV . 1660 uppräknad >>Pungh medh kiäpp och lijten biällra». Klockan saknas. L 248. Illa medfaren. - Den nu brukade nya håven är av rött kläde med guldgalon och svart skaft. >kapprock>> 1764 fanns >>En Spögubb Råck» och tvänne kyrkspön. 1806 inköptes ny > åt kyrkvaktaren, som blev begåvad med den gamla, förslitna till enskilt bruk. INV. 1829 uppräknar >>En brun råck med röda uppslag, för kyrkovagtaren, aflagd söndrig>> , samt >>Ett fordom brukadt kyrkospö, af måladt trä.>> En runsten är inmurad mitt på sakristians N yttervägg, delvis under markens nu­ varande nivå. Dess inskr. lyder: Spjalbude och Ulv och Holmfast och Ger- ... sin fader (?), och son Björn. 1 Ett stycke av en romansk gravhäll av grå kalksten anträffades 1917 invid präst­ gårdens flygelbyggnad. Den bevarade delen med ett kors i låg relief tillåter en rekonstruk­ tion så som fig. 209 visar. Stenen är starkt nött och har otvivelaktigt legat i kyrkans golv. Troligen 1100-t. I Sv. RuNINSKR. VII: 2, s. 348 f., samt fig. 245, 246 och PI. 99. NÄRTUNA KYRKA 183 ----f , ,, \ l l \ t l ~ / ..., ' ' '.' l l l : .t_ l l _,.,;... ~ : l l l l • t l ~ l l l ' : l ! ~ l l l l 1 l l l J l • l l l \ l l l l l l l l l l l ,________ J : Fig. 209. Fragment av en korsprydd romansk gravhäll av grå kalksten. Uppm. A. Billow 1917. · Romanische Grabplatte aus Kalkstein. Romanesque limestone siab. Vid restaureringen 1896 blevo alla utom två av de på stora gången år 1797 utlagda gravstenarna (jfr s. 162) dolda av det nya trägolvet. Dessa två stenar finnas nu i vapenhuset. Den mot N väggen stående, av grå kalksten med två inhuggna änglahuvu­ den i de övre samt ett timglas och en dödskalle i de nedre hörnen, har i ett större mitt­ fält en inskrift över Anna Hermansonsdotter t 1652, maka till kyrkoherden i Närtuna Olof Svenonis, och över 6 av deras barn. Stenen har fordom legat i koret. L 200, B 26. Den framför vapenhusdörren liggande, av grå kalksten, är slät med inskrift över tolv­ mannen och akademirättaren Mats Johansson i Lunda, f. 27 j7 1700, och dennes hustru Christina Ericksdotter. L 195, B 126. Innan trägolvet lades över de övriga stenarna (5 eller 6 till antalet), har man mätt upp fyra av dem: Nr l höggs 1657 för Olof Persson i Malmby, dennes hustru Elizabeta Bengtsdotter och hans förfäder. - Nr 2 var lagd över Jakob Andersson i Stocka, tro­ ligen avliden 1668, och dennes hustru Margareta Eriksdotter. - Nr 3 hade inskrift över Olof Sefrson (?) och dennes hustru Anna Pedersdotter i Härshamra; stenen bar årtalet 1691. - Nr 4 var lagd över Erik Persson i Nedelunda, »vilken tillika med en son och en dotter år 1657 genom pestilentia avsomnade)>. - I 1829 års INV. upptages dessutom en sten med inskrift över domaren i Långhundra härad Erik Olofsson och dennes hustru Maria Andersdotter och deras arvingar; stenen bar år­ talet 1656. 184 BEGRAV­ NINGSVAPEN LÅNGHUNDRA HÄRAD TAVLOR Huvudbaner (fig. 210) av skulpterat, kre­ derat och målat trä över Samuel Johan Apelrotl, >>hwilken efter stor lärdoms inhämptande samt många lands och konungarikens genomresande någon tid efter sin hemkomst Sahl. i Herrarrom afsomnade i Stockholm den 10 October 1703>>. På baksidan ställning för inträdande av bärstång samt öglor för stag. H 240. Porträtt av Ulrika Eleonora d. y., olj emålning på duk (fig. 211), replik av porträ tt på Gripsholms slott (nr 1410) målat av Georg Desmarees 2 (san­ nolikt från 1722). Hamen är förgylld med hörn­ ornament av bly. H 150, B 123. Porträttet är skänkt av prosten Soilander (t 1792). Gustav I Il och Sofia Magdalena, k o p p a r stick av J. Gillberg (1773 och 1774) eft er målningar av Lorenz Pasch d. y., bakom glas inom förgyllda ramar med krönta kart uscher med G och S. F ig. 210. Samuel Johan Apelrots huvud­ Ramarnas H 64, B 40. Porträtten skänktes 1790 b an er, 1703. F oto 1948. av >>Direct. H err And Kallström > >. Funeralwappen von Burial hatchmcnts Porträtt av Petrus Soilander (fig. 212), olj e­ 1703. from 1703. målning på duk inom förgylld ram, signerad: ULRICA P AscH 1790. På ramens namntavla läses: PAsToR ET PRJEPOSITUS IN NÄR­ TUNA ET GATTRÖRA PETRUS SOILANDER, NAT. D. 31 Ocr. 1716. PAST. Loc. 1764 DENAT. 25 APR. 1792. Dagermått H 75, B 62. Renoverad 1942. Kristus. i örtagården, oljemålning på duk av okänd konstnär inom smal förgylld ram med sirningar i hörnen. Gåva av prosten Soilander. Enkelt 1700-ts arbete. H 62, B 93. R enoverad 1942. Tavla av trä (fig. 213) med moraliserande inskrift i vita bokstäver på svart botten, insatt i en förgylld, rikt skulpterad ram med krön bestående av tvenne sköldar under en hjälm, hållna av två putti. På sköldarna är målat CARL JOH, WIER. Tavlan skänktes av denne (handelsman i Stockholm och släkt med kyrkoherden i församlingen, prosten Tegman) år 1755. H 145. Ramen, som sannolikt tidigare tjänat annat ändamål (spegel­ ram el. dylikt), torde kunna dateras till 1600-ts slut (UPPSALA UTST. KAT. nr 893). 1 SAMUEL JoHAN APELROT (Appelr inom förgylld ram med pärllist och ornamentalt krön, upprättad och skänkt till kyrkan av prosten Tolleson (t 1818). H 38, B 47. Prästlängd, fortsättning av föregående, inom enklare förgylld ram, upprättad och skänkt till· kyrkan av kyrkoherde Segerquist 1869. Kista av ek, med ett innan- och två utanlås, förfärdigad 1691, utvändigt helt plåtklädd 1794. H 65, L 123, B 65. stolar, 5 st., av bygdekaraktär, oljemålade ljust gulbruna. 1754 inköptes f)4 st. karmstolar til Sacristian 6: - f>, säkerligen fyra av de ovannämnda. H 108. - f>Kyrk­ stöt» av furu, med spjutliknande spets. L 85 cm. Jfr s. 182. MÖBLER 186 LÅNGHUNDRA HÄHAD Fig. 212. Prosten Petrus Soilander. Målning av Ulrika Pasch 1790. Foto 1948. Bildnis des Probstes Petrus Soila nder, von ·Ulrika Pasch 1790 gemalt. BÖCK EH Portrait of Dean Petrus Soi­ lander, painted h y U lrika Pasch 1790. Karl XII:s kyrkobibel med svart och brunt skinnband, rikt ornerat med blind­ pressningar; gjutna mässingsknäppen (fig. 214)­ Handbok, tryckt 1682, i mörkbrunt skinnband, på vars frampärm NÄRTVNA KYRCKIO HANDBOOK ANNo: 1686 i guldpressning. På försättsbladet är skrivet: >>Gudz H. Nampn till ähra sampt Närtuna kyrckios behof ähr denne Handbook förährat af Erich Månsson Bergbohm. bestäldh och kiöpt i Stockholm d. 2. April 1686 för Femb Dahlr 16 öre Koppr mt>>. H 20, B 15. DIVERSE FÖH­ Kyrkan har ägt särskild brudstol, upptagen ännu i INV. 1866, stående i sakristian, LOHADE IN­ >>Nyy giord>> 1660, i rNv. 1691- 1704 kallad >>Brudstool med kläde gam:lb>. - Plikt­ VENTARIER pall nämnes tidigast 1691- 1704 och senast i INV. 1829. 1805 betalades >>till Eric Jans­ son i Lugnet för en Plikt Palls förfärdigande 24 sk.>>. En stock (straffstock) upp­ tages i INV. 1764 såsom ny. - I INV. 1691- 1704 förekommer »l st. stoort skååp gam­ malt med 2 dörar oferdige lååss>>, säkerligen ett medeltida sakramentskåp. Detta skåp antecknas i INV. 1751 såsom sålt. NÄRTUNA KYHKA 187 Fig. 213. Minnestavla, skänkt 1755, med ram från 1600-ts slut. Foto 1948. Gedächtnistafel, 1755 geschenkt, mit Rahmen aus der Ende d. 17. .Jahrh. Memorial tablet, presented in 1755, with late 17th Cent. frame. 13-SIJeriges Kyrkor . Uppland 111 188 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 214. Karl XII:s kyrkobibel 1703. Svart och brunt skinnband med blindpressning. Foto 1917. Bibel (1703) des Königs Karl XII mit gepressten Ornamenten. Charles XII Bible (1703), with embossed leather cover. KLOCKOR storklocka, omgjuten av firman J oh. A. Beckman & Co år 1885. H 112, Diam. 126. Före sista omgjutningen hade klockan en inskr., .enligt vilken den omgjutits 1769 av Gerhard Meyer d. y. i Stockholm (INv. 1830). - Lillklockan har följande in­ skr.: MED NÄRTUNA FÖRSAMLINGS BEKOSTNAD UNDER PROBSTEN OCH KYRKOHERDEN MAG: ERIC TEGMANS 1 FÖRSORG GUTEN ÅR 1760 AF GERH: MEYER I STOCKHOLM. På mot­ satta sidan en vers. H 87, Diam. 96. Från början var klockornas plats i den på s. 157 omtalade stapeln, men sedan 1791 hänga de i tornet. - Vid Gustaf Vasas uppbörd 1531 antecknas 2 klockor i Närtuna, men vid vrs. 1712 uppgives endast en ftor klocka hänga i stapeln. En mycket liten klocka, i rNv 1760 benämnd >>Hand klocka>> (primklocka ?), har dock samtidigt funnits. Denna lilla klocka lämnades 1759 till klockgjutaren, när lillklockan skulle gjutas, och värderades till lO dr 16 sk. 1 Se sid. 181, not 1. NÄRTUNA KYRKA 189 SAMMANFATTNING l. En romansk anläggning, bestående av västtorn och sakristia av gråsten, men långhus och kor av trä av obekant utseende. Slutet av 1100-t (fig. 215 A). Från denna tid härrör ett fragment av gravsten med stavkors (fig. 209). A II. Långhus med rakslutet smalare kor uppföres av gråsten med portalomfattning och gavelröstenas översta delar av tegel. Innertak av trä, obekant form. Omkr. 1300 (fig. 215 B). - Kalk och paten (fig. 201) från 1300-t. III. Koret utvidgas tilllånghusets bredd. Kyrkorum och tornrum täckas med stjärnvalv av tegel, burna av 5-språngiga väggpelare. Tornet påbygges i:ned tegel och förses med hög spira, 1400-ts s. h. (fig. 215 C). IV. Vapenhus tillbygges omkr. 1500 (fig. 215 D). V. Brand omkr. 1570, varvid tornspiran störtar. Tornet täckes provisoriskt med sadeltak. Nya yttertak. Möjligen var det vid detta tillfälle, som de nuv. enkla kryssvalven byggdes i st. för de av den störtande tornspiran skadade (fig. 215 D). - Klockstapel finnes vid 1600-ts b. Korskrank och enkla bänkar utföras, 1620-t. VI. Ny predikstol färdig 1674. En bänkinredning i Mörby slotts­ kyrka (Fasterna socken) från 1600-ts f. h. skänktes till Närtuna 1728; ett rikt skulpterat ramverk finnes kvar (fig. 200), även överläts orgeln, vilken placerades på en läktare i koret. - En mässhake samt en brudpäll av tidiga 1600-ts-stoffer, ljusredskap och oblatask av silver doneras under denna period (fig. 204­ 208). - Slutet av 1600-t. och början a v 1700-t. B ---. , l ~---_-_-:~ Il Il Il l t c D VII. Nya yttertak, utom på tornet, valv i sakristia och vapenhus, förankring av tornmurarna samt utvidgning av fönstren äro de vik­ F ig. 215. Kyrkans planut­ tigaste åtgärderna vid en reparation 1753­ 54. 1791­ 92 reparerades veckling. tornet ytterligare och erhöll sin nuv . huv (fig. 192). Vid samma till­ Entwicklung des Kirchen­ fälle revs klockstapeln, och klockorna överfördes till tornet . En medel­ gebäudes. The growth of the church. tida stiglucka revs 1770 och ersattes av en ny. Bogårdsmuren om­ lades till större delen under 1700-t. - Ny altarprydnad 1797 (fig. 195), predikstol 1796, läktare i långhusets V del 1762 (förändrad 1818), orgel 181 8 (fig. 196). Föränd­ ring av bänkskärmarna 1799. VIII. Restaurering 1896 efter förslag av ark. J. Laurentz, bearbetat av Ö.I.Ä., medförde total för­ ändring av interiören. All äldre fast inredning slopas, trägolv inlägges, valv och väggar dek oreras med enkel m ålning och ny inredning i imiterad gotik utföres. IX. Kyrkan restaureras 1949-50 under ledning av ark. Ä. Noreen, varvid dess utseende före 1896 i stort sett återställes. Kyrkan vitkalkas invändigt. Antikglas insättes i fönstren. Altare och predikstol från 1700-t. återuppsättas. Slutna bänkar återinföras. E lektrisk uppvärmning. 190 LÅNGHUNDHA HÄHAD ZUSAMMENFASSUNG I. Eine romanische Anlage, bestehend aus Westturm und Saluistei aus Feldstein, aber mit hölzernem Langhans und Chor von unbekanntem Aussehen. E nde des 12. Jhts. (Abb. 215 A). Aus dieser Zeit stammt ein Grabsteinfragment mit Stabkreuz (Abb. 209). II. Ein Langhans mit gerade abgeschlossenem schmaJerem Chor wird aus FeJdstein ausgefiihrt mit Portaleinfassung und obersten T eilen der Giebel aus Ziegel. Hölzerne Decke, von unbekannter Form. Um 1300 (Abb. 215 B). - Kelch und Patene (Abb. 201), aus dem 14. Jht. III. Der Chor wird auf die Breile des L anghanses erweitert. Kirchenraum und Erdgeschoss des Turmes werden mit backsteinernen Sterngewölben auf eingemauerten Wandpfeilern eingewölbt. Der Turm wird mit Ziegelwerk erhöht (Abb. 215 C). Zweite Hälfte des 15. Jht. IV. Um 1500 Anbau der Vorballe (Abb. 215 D) . V. Um 1570 Brand, bei dem der Turmhelm einstiirzt. Der Turm wird mit einem provisorischen Satteldach eingedeckt. Wahrscheinlich wurden bei dieser Gelegenheit die jetzigen einfachen Kreuzge­ wölbe an Stelle der durch den Sturz des Turmhelmes beschädigten Sterngewölbe eingebaut. - Ein hölzerner Glockenturm existiert seit dem Anfang des 17. Jhts. - Charschrank und einfache Bänke aus den 20er Jahren des 17. Jhts. VI. 1674 ist eine neue Kanzel fertig. 1728 wird der Kirche ein Gestiihl aus der Schlosskirche von Mörby (Kirchspiel Fasterna) aus der ersten Hälfte des 17. Jhts geschenkt; dazu gehört ein reichge­ schnitztes Rahmenwerk (Abb. 200), wahrscheinlich einem ·Altarschmuck gehörig; au ch die Orgel der Schlosskapelle wurde liberlassen und auf einer Empore im Chor eingebaut. - In dieser Periode wird ein Messgewand sowie ein Brautbaldachin aus stoffen des fruhen 17. Jhts, ferner Leuchtgeräte und eine silberne Oblatbiichse gestiftet (Abb. 204-208).- Ende des 17. und Anfang des 18. Jhts. VII. Neues Aussendach (mit Ausnahme des Turmes), Gewölbe in der Sakristei und in der Vorhalle, sowie Erweiterung der F enster sind die wichtigsten Massnahmen bei einer Reparierung von 1753-54. 1791- 92 wird der Turm nochmals repuriert und erhält seine jetzige Haube (Abb. 192). Bei gleicher Gelegenheit wird der freistehende Glockenturm abgerissen und die Gloeken in den steinernen Turm O.berfiihrt. Eine mittelalterliche Kirchhofspforte wird 1770 abgerissen und durch eine neue ersetzt. Die Friedhofsmauern werden im 18. Jahrh. grösstenteils neu aufgebaut. Massnahmen in Bezug auf das Innere: neuer Altarschmuck 1797 (Abb. 195), Kanzel 1796, Empore im westlichen Teil des Lang­ hanses 1762 (verändert 1818), Orgel 1818 (Abb. 196). VIII. 1896 . Restaurierung unter der Leitung des Architekten J. Laurentz. Sie bringt eine totale Veränderung des Inneren mit sich: die ältere Einrichtung wird aufgegeben, ein Holzboden eingelegt, Gewölbe und \Vände mit einfachen Malereien dekoriert und eine neue Einrichtung in imitiertem gotischen Stil ausgefiihrt. IX. 1949-50 wird die Kirche unter der Leitung des Architekten Ä. Noreen restauriert wobei ihr Aussehen vor 1896 wiederhergestellt wird. Die Kirche wird also innen wieder weiss getiinscht. Altar und Kanzel des 18. Jhts werden wiederaufgestellt. Geschlossenes Gestiihl wird wiedereingefiihrt. Elek­ trische Heizung wird eingefiihrt. NÄRTUNA KYRKA 191 SUMMARY I. A late 12th century romanesque structure, consisting of W . tower and vestry, of grey stone, and nave and chancel (precise forms unknown) of wood (fig. 215 A). A fragment of a graveston e, with senlp­ tured cross, dates from this time (fig. 209). II. Circa 1300: Nave and narrow chancel (no apse) of grey stone. Brickwork details around doorway and at apex of gable. It is not known whether there was a ceiling beneath the roof, or whether the trusses were exposed (fig. 215 B). - Chaliee and paten are 14th cent. (fig. 201). III. Latter half of 15th cent.: Chancel widened so as to be equal to nave. The interior as a wholc­ including tower room- provided with 'star vaults' of brick. Tower heightened with brickwork (fig. 215 C). IV. Porch (vapenhus) built circa 1500 (fig. 215 D). (Note: vapenhus, literally 'weapon-house', implics that arms had to be placed there beforc entry). V. In the fire of circa 1570, the spire of the tower collapsed, and this section was provisionally given a pitched roof. Further, the structure as a whole was re-roofed. It was probably at this time that the present simple cross-vaulting was built, in place of that destroyed when the spire fel! (fig. 215 D). A wooden bell-tower, independent of the building itself, existed at the beginning of the 17th cent., ancl during the 1620's there were simple pews and a chancel screen. VI. 1674: a new pulpit. In 1728 several pieces of furniture (early 17th cent.) from the chapel of Mörby Castle (Fasterna Parish) were presented to the church: pews, a earved framework (fig. 200), probably an altardecoration, and an organ which wasplacedin a gallery above the choir. A chasuble and a bridal pall made from early 17th cent. materials, illumination equipment and a silver wafer-box were also presented during this period (fig. 204-208), i. e. late 17th and early 18th cent. VII. The most important repairs carried out during 1753-4 were: new roof (excluding the 'tower) , vaulting in vestry and porch, the ' anchoring' of the tower walls, and the widening of the windows. 1791- 2: further repairs to the tower and the addition of a lantern-like spire (fig. 192). Simultaneously, the separate bell-tower was demolished and the bells were hung in the church-tower. A mediaeval churchyard entrance was pulled-down and rebuilt in 1770, and during this century the churchyard wall was largely reconstructed. Interior alterations include: new decorations on the altar (1797, fig. 195), new pulpit (1796), gallery in W. part of the nave (1762). The last-mentioned was altered in 1818 to accommodate the new organ (fig. 196). VIII. 1896: Restorations, after plans by Architect J. Laurentz, resulted in very radical interior changes. All the older fixtures were discarded , wooden flooring was laid, vaulting and walls were given simple painted decorations, and new fixtures- in sham Gothic- were installed. IX. 1949- 50: Sympathetic restoration carried out under the direction of Architect Ä. Noreen. The interior was whitewashed, and suitable glass put into the windows. Further, the 18th cent. altar and pulpit were re-installed. The benehes were converted into closed pews. Electric heating apparatu s. was also provided. 13* - Sverioes Kurkor. Uppland III 192 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 216 a. Kårsta Kyrka. Högra flygeln till altarskåpet fig. 235. Foto 1948. Detail d es Schnitzaltars Abb. 2:l5. Detnit of reredos in fig. 235. Pig. 216 b. Kårsta kyrka, skola och klockstapel från S. Foto S. Curman 1951. Ki rchc, Sc hulc und G locl En klock a om ii Skp· iiij lispund Silff - i lode marc iiii lodh » utom penninga r). KYRKANs AHK I VAL JER: I U. L. A.: K l : 1, PROT. 1754- 1811; L 1: l , nXK. 1712- 1764, JNV. 1712; L I : 2 SPECIALn;i.K. 1791- 1865, INV. 1819; L 1: 3, n;i.K. 1769- 1773; L T : 4, n ;i.K. 1773- 1786. ­ I k yrka n: SPECIALttXK. 1802- 1860 och 1860- 1892. K I: 2, PHOT. 1812- 1841, 1886- 1894 och 1894­ 1905 (1845- 1885 saknas). Senare bö cker i pastorsexp., Prösunda. Följande i texten nämnda gårdar och by ar ligga i Kårsta sn: JJroby, Rörb!J (JWbuholm) och Söderhall. 194 LÅNGHUNDHA HAHAD N '\ i\ l r -­ ~ , Fig. 217. K yrkogårdsplan. Skala l : 2000. Uppm. A. Billow 1918. P lan des Friedhofcs. Plan of churchyar>Magasinsbodem, som 1835 flyt­ tades .från en plats någonstädes intill kyrkogården med påföljd ah 4 famnar ny kyrko­ gårdsmur måste uppföras. 1792 hade bestämts, att tiondeboden, möjligen samma bod, skulle nyttjas till bårhus. non KYRKOBYGGNADEN Kyrkan är till planen (fig. 224) enkelt rektangulär med sakristia på N sidan, delvis inbyggd under kormuren, och ett v a p en h u s på S sidan, nu tjänstgörande så­ PLAN OCH MAT E l\! AL 196 LÅNGHUNDRA HÄHAD Fig. 221. sektion mot Quersehnitt gegen O. ö. Skala 1 : 300. Transverse section towards E. Fig. 222. Sektion av vapenhuset mot N. Skala 1 : 300. Querschnitt durch Vm·haiJe gegen N. Transvm·se section of porch towards N. Fig. 221- 223 uppm. D. Blomqvist och A. Liljen­ quist 1912. Fig. 223. Längdsektion mot N. Slwla l : 300. Uingsschnitt gegen N. Longitudinal section towards N . KÅRSTA KYRKA .A m B ~c 197 A- · ,C] D 10.DI1 o 1 2 J 4 5 6 7 8 9 10 I'1 Fig. 224. Plan. Skala l : 300. Uppm. D. Blomqvist och A. Liljenquist 1912, reviderad A. Tuu!se 1950. Grundriss. Plan. som begravningskapell. Murarna äro skalmurar av gråsten med stenarna i föga regel­ bundna skift (se fig. 229). Tegel förekommer, utom i vapenhusröstet, som har en rik tegelornering, och i valven, endast i V röstets allra översta del, i den stora avlastnings­ bågen över sakristian och i övre delen av väggen mellan denna och koret samt i fönster­ och dörromfattningar. De orappade yttermurarna blevo vid en restaurering 1900-01 noggrant fogstrukna med cement, tjockt upplagd endast över själva fogen. Rappning omtalas, men torde aldrig varit helt täckande. Högst upp på V gavelröstet finnes en av tegel omgiven rund blindering med vitputsad botten, på vilken målats ett hjulkors. Korets och långhusets fyra likformiga fönster erhöllo alla utom det V på N sidan, vilket upptogs 1830, sina nuvarande dimensioner år 1825. Samtidigt förstorades altar­ fönstret till likhet med de övriga, men detta fönster har vid restaureringen 1900-01 ersatts av ett högt sittande rundfönster med glasmålning (IHS inom stiliserad tör­ nekrona). Ett lika stort rundfönster med enklare glasmålning anordnades på V gaveln ovanför .en ny ingång till kyrkan. Här fanns förut två enl. uppgift avlånga fönster, FöNsT ER • 198 LÅNGHUNDHA HÄHAD Fig. 225. Kyrkan från SO. Foto 1948. Die Kirchc vo n SO . The church from SE. Fig. 226. Valvbyggnadsschema. Skala 1 : 600. E. Bohrn 1950. 13auschcma der Fig. 227. Kyrkan från SO. Konceptteckning till AFRITNINGAil (1684). Die Kirche von SO. Handzeichnung 1684·. The church from SE. Pencili drawing 1684. Gcwölbe . Construction of the vaults. • KÅHSTA KYHKA 199 Fig. 228. Vapenhuset från SO. Foto 1948. Die Vorlutlic von SO . The porch from SE. av vilka det undre hade åstadkommits år 1811 genom igenmurande av nedre delen av en dörr, >>V. dörren>>. Det övre V-fönstret samt S-sidans bägge fönster förstorades första gången 1758 eller något av de följande åren (PROT. 4/ 12 1757); härvid upptogs också det Ö fönstret på N sidan. Dessförinnan hade alla kyrkans fönster trol. sitt urspr. utseende sådant konceptteckningen i AFRITNINGAR återger detsamma (fig. 227). Ingången till kyrkan är sedan 1901 på V gaveln. Dess rundbågiga, tvåsprångiga portal är utförd av tegel och stänges av ekdörrar från 1901. På grund av murens tjock­ lek (över 2 m) har vunnits ett tillräckligt vindfång mellan dessa dörrar och ett par i inre livet sittande svängdörrar. Före 1811 funnos två ingångar, den V, vilken omdana­ des till fönster d. å . (se ovan), och den S genom vapenhuset, vilken igenmurades 1900-01. När den V ingången först anordnades (den är icke urspr.), kan ej med säkerhet av­ göras. S-portalen är till sin yttre del orörd. Den är rundbågig och tvåsprångig. Den är kyrkans urspr. huvudingång. I det numera till begravningskapell begagnade vapen­ huset användes den såsom altarnisch. · J NG.l. K GAR 200 GOLV LÅNGHHUNDRA HÄHAD YALV YTTE RTAK SAKRISTIA I samband med anskaf­ tandet av ny bänkinredning 1884 inlades trägolv över hela kyrkan. Dessförinnan bestod golvet av tegel utom i sakri­ stian, där t egelbeläggningen redan 1786 utbytts mot trä . Ett antal gravstenar, som nu utgöra golv i vapenhuset, lågo före 1884 inuti kyrkan. Golvet i koret, som ligger ett trappsteg högre än i den öv­ riga kyrkan, är sedan restau­ reringen 1.900- 01 av cement. Sakristiegolvet, förut två trappsteg lägre än korgolvet, höjdes samtidigt till jämn­ höjd med detta. Kyrkorummet överspännes av tre v a I v; det mellersta och Ö äro rika stjärnvalv, det V ett 8-delat kryssvalv, alla av halvstens tjocklek med Fig. 229. K y rkans V-gavel. Foto 1948. ribbor av halvstensbredd och \V-g ic b el der I>koppan>) av tvenne stenar. Den tunna väggen mot koret närmast under bågen är av tegel i ej fullt regelmässigt munkförband. sakristians Ö och V gråstensväggar skjuta utan förband in i långhusets N vägg, vilket liksom bågkonstruktionen på vinden visar, att lång­ huset har tillkommit senare än sakristian. Mitt på V murens yttersida l m över marken är en mindre nisch (fig. 231) byggd helt av gråsten. H 71, B 50, Dj. 21. På insidan av sam­ ma mur finnes ett murskåp med hylla, tillslutet av en enkel dörr. Fönstret på ö väggen (fig. 224) utvidgades till sin nuvarande storlek 1900- 01. Det var dessförinnan mycket litet, varför dess utvidgande redan 1755 varit ifrågasatt. Ingången från koret har stick­ bågig övertäckning och på insidan ett rätvinkligt språng för dörren. Att döma av en på dörren kvarsittande plåtlist har öppningen förr varit lägre och smalare med samma, ehuru mindre tryckt bågform. Dörren är gjord av mindre, sinsemellan sammannitade järnplåtar, fästade på en ram med kors av tjockare järnband på insidan. Dess medel­ tida ursprung röjes av det enkla beslaget kring nyckelhålet (fig. 249). Valvet, ett enkelt kryssvalv med ribbor av helstens bredd, vilar direkt på väggarna. I samband med 202 LÅNGHUNDRA HÄRAD V A P ENHU S HESTAUTIE· 11ING DATERING valvslagningen har man förtjoc­ kat sakristimurarna (utom mot kyrkan) för att få underlag till valvet. Därvid har en äldre fönsteröppning mot V blivit igen­ lagd, varav den ovannämnda nischen på V muren utgör en rest. Vapenhuset är ej byggt i förband med kyrkan. Den V muren, i vilken en trappa del­ vis är inbyggd (se fig. 224), är avsevärt tjockare än de övriga. Tegelröstet, säkerligen urspr., Fig. 231. Sakristian från NV. Foto 1917. har vid restaureringen 1901 er­ Vestry from N W. Die Sakristei von NW. hållit ny fasadbeklädnad med maskinslaget tegel i renässansförband, varvid dock den urspr. tegelorneringen kopie­ rades. Mitt i röstet en stickbågig öppning (60x60). Denna kan hava använts som predika­ plats för den på kyrkogården samlade menigheten (jfr stigluckan vid Riala kyrka, SV. K. UPPLAND I, s. 609 o. fig. 623). Vapenhusportalen är rundbågig med två språng och stänges av en trädörr med ytterklädsel från nyare tid. Dragringen på dörren är dock medeltida. Den inbyggda trappan av tegel har en mycket låg stickbågig ingång. Trappan utmynnar direkt på vapenhusets vind, varifrån man har den enda uppgången till långhusvinden genom en öppning vid taknocken. Valvet har ribbor av halvstens bredd med fasade hörn. Ribborna ha nära korsningen tvärband av helstens bredd. Mot kyrkan vilar valvet på en rund sköldbåge, men är på de andra sidorna lagt direkt på murarna. Valvet är sålunda uppfört samtidigt med dessa. Kyrkan restaurerades år 1901 efter dekorationsmålaren Edvard Berghs förslag. Därvid täcktes yttertaken med skiffer, yttermurarna blevo fogstrukna och fönstren erhöllo sitt nuvarande utseende. Nytt golv inlades i koret och sakristians golv höjdes. Altarskåpet restaurerades och placerades på ett nybyggt altare; även ny altarring och läktarbröstning tillkommo. Hela interiören målades. s-portalen igenmurades och vapen­ huset inreddes till begravningskapell. Kårsta socken nämnes första gången år 1303 (corsta, DIPL.SVEC. nr 2218). Att en kyrka funnits :;enast under 1200-ts senare hälft, därom vittnar dopfuntsfoten och en gravhäll (se nedan, s. 208 och 214). Denna äldsta kyrka tycks ha varit av trä, med endast sakri­ stia av sten, ett byggnadssätt, som var särskilt omtyckt i Finland.! Det torde dock ha 1 J. KnoNQVIST, Die mittelalterliche Kirchenarchitectur in Finnland . Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XL VIII: l, s. 9 f. FINLANDs K YnK on I. Nykyrka och Nystad. Utg. av K. K. Meinander och Juhani Rinne. Helsingfors 1912, s. 15 ff. KÅHSTA KYRKA 203 Fig. 232. Interiör mot Ö. Foto före restaureringen 1901. Inneres gegen O. : Foto vor der Restauriening 1901. Interior towards E. Photo beforc restoration 1901. förekommit i Sverige i mycket större utsträckning än man hitintills uppmärksammaL1 Det nuv. långhuset med dess tegelvalv torde av valvformerna att döma tillhöra 1490-t. (jfr liknande valv i Rasbokil, Jumkil, Långtora). Samtidigt ersattes tidigare trätak i sakristian med tegelvalv. Vapenhuset tillkom något senare, under 1500-ts början. l Jfr A. TuuLSE, Träkyrkor med stensakristia, i FORNVÄNNEN 1951, s. 159 f. 14-Sveriqes Kyrkor. Uppland III 204 LÅNGHUNDRA HÄRAD Fig. 233. Interiör mot Inneres gegen O. ö. Foto ,}948. Interior towards E. UPPVÄRM­ NING Kyrkan uppvärmes av tvenne kaminer i långhuset, stående en på vardera sidan i bänkkvarteren. I sakristian står vid N väggen en mindre kamin, inköpt 1891, på samma plats som en tidigare tegelspis, liknande den i Lagga kyrkas sakristia (s. 16 och fig. 15). INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARET Altaret är av putsat tegel och svartmålat och härrör liksom den genombrutna altarringen från restaureringen 1901. Ett äldre altarbord från 1828 är, ehuru kan­ ske något förminskat, numera uppställt i begravningskapellet i vapenhuset. Det är av trä, uppåt avslutat med en förgylld skulpterad list och på framsidan prytt av en triangel med en Jehovahsol, omgiven av förgyllda strålar på blå grund. - Altarringen (fig. 232) hade före 1901 slätt ramverk och enkla fyllningar. Som altarprydnad återtogs 1901 ett tidigare i koretsNÖ hörn upphängt medeltida altarskåp (fig. 235). Detta hade även tidigare, intill 1828, stått på altaret (se nedan). Corpus innehåller en framställning av Korsfästelsen (fig. 236), flankerad av helgon­ KÅHSTA KYHKA 205 Fig. 234. Interiör mot V. Foto 1948. Inneres g egen 'V . Interior towards V''. statyer, t.v. S. Erik, t. h . S. Olof.l Dörrarnas insidor innehålla vardera 3 helgonstaty­ etter, svåra att med säkerhet bestämma, emedan deras attribut dels nygjorts, dels om­ placerats. Vänstra dörrens figurer fr. v.: helig biskop (S. Henrik?); helgon med bok och yxa (sannolikt omplacerad); krönt kvinnligt helgon med hjul S. Katarina av Alex­ andria. Högra dörren fr. v.: krönt kvinnligt helgon med svärd möjl. S. Barbara eller S. Margareta; S. Birgitta; S. Apollonia med en tång, knipande om en tand. Dörrarnas yttersidor, vars urspr. målningar icke bevarats, äro nu täckta av enkla, på papp utförda målningar (1901). - Altarskåpet undergick l 901 en alltför genomgripande renovering, omfattande icke blott fullständig ommålning och nyförgyllning utan även komplettering av baldakinverk, krönlist och figurer. Predellan nygjordes. - Före renoveringen var skåpet enl. HILDEBRAND •>temligen väl bevara dl». H 148 + 15, .B 428. - Altarskåpet har troligen utförts i Liibeck omkr. 1500. En altarprydnad bestående av en arkitektonisk omramning kring Ö-fönstret samt enkelt kors (fig. 232) fanns före restaureringen l 900- 01. Denna altarprydnad 1 En!. H . HILDETIRANDs reseberättelse av år 1868 stod då S. Olof t. v. och S. E1:ik t.h. 206 LÅNGHUNDHA HARAD Fig. 235. Altarskåp. Lybeckerarbete omkr. 1500. Foto 1948. Schnitzaltar. Liibecker Arbeit 11m 1500. (Hart restauriert 1901). Reredos, Ltibeck workma nship abo11t 1500. (Badly restm·ed 1901). rnEDIKsToL hade utförts 1828 av direktören och hovsnickaren Dumrath' i Stockholm enl. av för­ samlingen godkänd ritning. Av altarprydnaden ha bevarats en kalk och en vinkanna, bägge förgyllda, vilka stått som krön ovan sidapilastrarna och dessutom det fram­ för fönstret uppställda korset, numera placerat på altaret i begravningskapellet; korset, av förgyllt trä med törnekrans kring korsmitten och spikar nedtill på mitt­ stammen, är nu avtaget nedtill för att passa på sin nya plats. H 164, B 95. Predikstol (fig. 237) av furu med arkitektoniskt fyllningsverk och pilastrar i re­ nässansstil på korgen och lj ud tak med brutna frontoner. Vid restaureringen 1900- 01 blev den målad rödbrun med förgyllda detaljer. I INV. 1751 uppräknas den såsom >>l st Prädikstol med små suarte speglar». År 1759 utbetalas 300 dr för en ommålning, vilken gav den rokokons ljusa färgtoner sådana de ännu finnas bevarade på ett överstycke (fig. 238) till en vid okänt tillfälle avlägsnad dörr till trappan: rött, gult och blått på detaljer, gulgrått med svart marmorering på större ytor. Målningen är daterad »ANNO 1759>>. Före den senaste ommålningen var predikstolen vit med förgyllda detaljer. På två av ljudtakets frontoner finnes årtalet 1656 i målning tillhörande antingen det äldsta målningslagret eller kopierat från detta och möjligen angivande predikstolens tillverkningsår. Dess strama stil talar dock för en äldre tillkomsttid. Flyttningen till 1 DUMRATH, HEINRICH, mästare 1818, slottssnickare 1827, t 1866. Utförde åtskilliga snickeriarbeten på Sthlms slott. · KÅRSTA KYH.KA 207 • Fig. 236. Altarskåpets corpus (fig. 235, jfr fig. 216 a). Foto 1948. Detail des Schnitzaltars, Abb. 235 . Detail of the reredos in fig. 235. N sidan föreslogs vid en sockenstämma 1757, varvid man även påyrkade, att predik­ stolen skulle >>såsom obeqväm och oanständig, wid samma tillfälle sättas i bättre stånd>> . Ännu 1819 fanns ett timglas, om vilket INV. 1712 meddelar: >>Ett Tima glas förährat af Cammereraren H.uth på Röbyholm.>> Nu försvunnet. Bänkinredningen med öppna bänkar utfördes 1884 enl. kyrkostämmabeslut 1881, innebärande att all fast bänkinredning skulle borttagas och efterträdas av 32 st. lösa bänkar >>förfärdigade efter nutidens skick >> . Skärmarna mot koret och övermålningen med s. k. »cederfärg>> (rödbrunt) utfördes 1901. Den äldre slutna bänkinredningens skärmar med enkelt ramverk och släta fyllningar samt profilerad krönlist är uppställd som panel utefter Ö-väggen. H 85. Nummertavlorna äro nya, fristående med förgyllda ramar och svängbara tavlor. Den ena köptes 1885. En äldre nummertavla, kasserad, anskaffades 1791 från Uppsala. Den har förgylld ram med skulpterad urna och girlander i gustaviansk stil. H 107, B 61. En!. uppgift skulle även denna tavla ha varit fristående och svängbar, 14*-Sveriges ]{yrkar. U ppland III TD!GLA S BXNKAR XU)D!ER­ TAVLOR 208 LÅNGHUNDRA HÄRAD placerad framför klockarbänken vid Ö väggen i koret, Som altaret, där klockaren själv hängde upp siffrorna för de psalmer han tog upp. I kyrkans V del är en läktar e uppförd, vi­ l".~KT AR E OCH ORG EL lande på släta träpelare med enkla k apitäl. Dess bröstning ändrades till sitt nuvarande utseende 1900- 01; den var dessförinnan helt sluten med enkeltfyllningsverk. Orgelfasaden är från 1850 och är nu liksom läktaren brun­ målad med förgyllda detaljer (fig. 234) . Nuva­ rande orgelverk utfördes 1938 av J. Wester­ lund, Lövsta bruk. Före 1850 saknade kyrkan orgel, men 1850 byggdes en orgel av Gustaf Andersson i Stockholm. Dess innerverk är numera magasinerat. Dopfuntsfot av .kalksten (fig. 241) utan D OPREDSKAP uttömningshåL Foten överensstämmer med undre delen av foten till Husby-Långhundra kyrkas funt (fig. 116). 1200-ts s. h. - Nyligen avlidna personer hava uppgivit, att skålen användes som vattenho vid en gård i socknen. INv. 1712 uppräknar: > > l Funt, Sönder sprucken, dher uppå ett handkläde och Messingsbäcken, m en skall kiöpas Een ny och Tiänligh ten Skåhl >. Tennskål inköptes dock icke till Barndoop > förrän 1751. - En befintlig dopskål av tenn Fig. 237 . Predikstol, daterad 1656. Foto 1948. (fig. 239)med lock, tvenne handtag med rokoko­ musslor och tre fötter är måhända identisk Kanzel, 1656 datiert . Pulpit, dated 1656. med denna. Men där finnes på botten ristat initialerna MA och årtalet 1766, möjligen en donatorsinskr. Inuti är skålen i botten stämplad: STOCKHOLM. (Jfr LöFGREN I bd 3, s. 321 och fig. 4). Årsbokstaven trol. n = 1747. Med all sannolikhet tillverkad av Heinrich Gottfried Pschorn. H 23, B 40. Till skålen hör ett efter 1889 inköpt fat av tenn med otydliga stplr och årsbokstaven H( = 1766). Diam. 34. Som dopställ tjänar ett runt bord med trefot. Kalk av silver, helt förgylld, med ornament på fotens kant och på nodens. Enl. XATTVARDS­ SILV E R stplr tillverkad 1789 av Olof Yttrreus, mästare i Uppsala 1775- 1810. H 24. Cuppans Diam. 12. Tillhörande paten, slät och förgylld, har samma stplr. D. 16. K a n n a av silver med partier av de ciselerade gustavianska ornamenten förgyllda . På buken är graverat: KIÖPT FöR KÅRSTA KYRKAs MEDEL. ÅR 1789. Samma stplr som å kalken. H 37. KÅHST A KYHKA 209 Fig. 238. Kr·ön på en tidi gare avlägsnacl dörromfattning till predikstolen. Foto 1948. Gicbcl ciner frllhc r entfernten Tiirumfassung Top or door-fratne . The door .on cc d e s Kanzels (Abb . 237). formed part of the pulpit (fig. 2:37 ). O b l a t a sk av silver (fig. 240), oval med driven och punsad ornering av blad och fruk­ ter. På locket en allegorisk framställning m ed en sittande kvinnofigur med bok och palmblad samt en kyrka i fonden. Enl. stplr tillverkad 1703 av P etter Lund, mästare i Nyköping 1694- 1736. H 5, L 11. Först i 1819 års rNv. upptages denna oblatask. Sockenbudstyg av silver, bestående av kalk och paten med en oblatdosa fastsatt vid undersidan. Enkelt arbete utan ornering och stplr, nämnes redan i INV. 1712. Kal­ kens H 12, patenens D 10. Förvaras i konstsvarvad dosa av masur. H 17. Ljuskronor av malm, 2 st., med 8 armar i en krans, stor kula nedtill på mittstam- LJu sREDsKA P men och dubb elörn överst. 1600-ts s. h. H 74 resp. 62. - Den ena av dessa båda kronor fanns redan 1712 och uppräknas såsom >>Een Lius Crona gent Emot Predijkstoln af 8ta armar». Den andra förekomm er först i INV. 1751. År 1799 beställdes av >>Gälbgjutare Lindström i Upsala>> två nya ljuskronor av malm >>till undwikande af det ob ehagliga mörker, hwaraf en stor del Församlingens leda­ möter under Gudstien_ s ten hwar Juldag beswäras>>. Den ena har 6, den andra 8 armar i en krans. De äro i övrigt lika, dock att den 8-armade har godronnerad kula . H 71. Ljuskrona med mittstam av driven mässing och gjutna, 2-pipiga armar i två kran­ sar, 6 i varje, och vinrankor i drivet och punsat arbete på klotet. 1700-ts s. h. H 76. Ljuskrona av glas med 6 armar i en krans. Skänkt 1816 av gästgivaren Zacris Persson i Norrhult. H 105. Tvenne nu försvunna l j u sk ro n o r av järn, sannolikt medeltida, funnos ännu 1751, då >>obrukl.>>. 210 LANGHUNDHA HÄRAD • Fig. 239. Dopskål av tenn, 1700-ts mitt. Foto 1918. Taufbecken aus Zinn. lVlitte 18..Jnhrh. Pewt:er christening how!. lVIid-18th Cent. TEXTrr.mn Lykta av järnplåt och glas för två ljus (fig. 243), möjligen från 1772 (rNv. 1829). H 35, B 30. Tolv stycken moderna, tvåarmade lampetter av driven mässing. H 57; två d:o, H 47; fyra enarmade, ovala, armarna utgöras av äldre gjutna kranarmar. H 25. Ljusarm av driven mässing från s. h. av 1600-t. Urspr. fästad vid predikstolen, nu på orgelfasaden. L 34. Ljusstake av malm, rund fot, profilerat skaft, från s. h. av 1600-t., nämnd i r:--.~Y. 1712. H 22. Ljusstakar av tenn, ett par (fig. 242) med inskr.: TILL KoRSTA KYRKA FÖRXHHAT AV MR ANDERs PERSON EoMAN A: 1697. Enl. stplr1 tillverkade av Johan Weigang, mästare i Stockholm 1692- 1707. H 29. - Ljusstakar av tenn, ett par med rund fot och vridet skaft, nämnda i INV. 1712. Enl. stplr tillverkade av Nils Nilsson, mästare i Stockholm 1666-75. 2 H 25. Antependium av röd sammet, indelat i tre fält genom guldbårder; i det mel­ lersta en broderad kalk, i de båda övriga ett veteax (nattvardssymboler), 90 x l 98. 1930. M ä s s haka r: 1. Cerisröd indisk sidendamast (fig. 244), stort osymmetriskt mönster av hisarra växtmotiv; hög kvalitet, troligen indisk tillverkning. På ryggen enkelt kors av guldgalon samt nedtill i guldbroderi initialerna IR BE samt ANNO 1704. I kanten 1 2 .-\Y 3-stpl av typ A. I.öFGHEN I: 3, sid. 286, fig. 34. typ ,\. LöFGHEN I: 2, bild 95; 3-stpl a. a. I: 3, sid. 386, fig. 27. KÅRST A KYRKA 211 Fig. 240. Oblatask av silver från 1703. Foto 1918. Silberner Hostienschachtel von Petter Lund in Nyköping 1703. Silver wafer-box by P etter Lund of Nyköping 1703 . smal guldgalon, naturfärgat lärftsfoder. Konserverad av Pietas 1947. En!. I NV. 1712 och 1751 skänkt 1704 av kamreraren J onas Ruth på Röbyholm och hans maka Brita Eld. - 2. Svart sammet med silvergalon, 1851. - 3. Mässhake med stola, kalkkläde och hursa av violett italienskt siden, utförda av Kristlig konst 1947. - 4. Liknande uppsättning av vit sidendamast (med grönt kors på mässhaken). Utförda av Ersta parament 1949. 5. Mässhake av grön sidendamast, ritad av O. Hammarlund, broderier utförda av fru Alva Hårdh 1951. Stola, kalkkläde och burs a av röd sid endamast, utförda av Ersta parament 1948. Kalkkläden: l. Höd sidentaft med blomstermönster broderat i silver, i mitten IHS. Kantat med silverspets (till större delen borta) och fodrat med vit taft. Tro!. identiskt med >>l st. Kalkkläde skänkt af Wagtmästaren vid Banquen Johan Waxell och dess Hustru Christina Wallbom den 14 Julii 1830>>. 64x57. - 2. Svart sammet m ed silverbård (1851 ?). D u k av vitt siden, rektangulär. Ena kortsidan fylles av ett stort blomornament 212 LÅNGHUNDRA H ÄRA D Il )) ~RÅN SIOAN l~ Fig. 241. Nedre delen av en dopfunts­ fot av kalksten, 1250- 1300. Uppm . E. Bohrn 1945. Fuss-stiick cines Tauf­ sleincs ans Kalkstein, 1250--1300. Part of limestone font, 1250­ 1300. UPPIF"R Å N !OCM O s !ODlA ~======~======== Fig. 242. Tennstak e, skänkt 1697. Teckn. D. Blomqvist 1912. Leuchter aus Zinn, 1697 Pewter candiestick, geschenkt. presented in 1697. F ig. 243. Lykta av järnplåt. Slutet av 1700-t. Teckn. A. 13illow 1917. Leuchter. E nde des 18. Lantern. End of 18th J a hrh. Cent. KÅHSTA KYRKA 213 Fig. 245. Duk av vitt siden, broderad i guld, silver och silke, 1700-t. Foto 1918. Tuch, gestickt mit Gold, Silber und Seide, 18. Jaln·h. Cloth, embroidered with gold, silver and silk, 18ltl Cent. F ig. 244. Detalj av mässhake av sidendamast, indisk till­ verkning. Skänkt 1704. Foto Pietas 1947. D e tail e ines Kasels aus rotem Seidendamast. Indische Arbeit. 1704 geschenkt. D e tail of chasuble of rec~ silk darnas!<. Indian work. Presented in 1704. broderat i guld, silver och silke, dels i relief, dels i schattersöm (fig. 245). Fodrad med linne. Okänt ursprung och ändamål. 1700-t. 43 x 28. Hå v av svart sammet med silvergalon och årtalet 1838 i silvertränsar; försilvrad skafthylsa och svart skaft. L206. - En äldre håv anskaffades 1770. - Ny håv av röd sammet med guldgaloner skänktes 1914 av kyrkvärden O. F. Carlsson i Söderhall. Av äldre, nu försvunna textilier nämnas i INV. 1751, upprättat vid biskopens vrs. detta år: en mässhake av >>skurit sammet med Silfwergaloner, söndrigt foder och galoner lösa, bör lagas och brukas till den förras besparing>>; >>l st. g!. Chorkåpa, aldeles i stycken sönder>>; >>l st. g!. brudpälh nämnes i 1712 års inv., >>men nu finnes ej>>. Åt kyrkvaktaren inköptes 1762 ett spanskt rörmed beslag, och 1804förfärdigadesåt honom en >>ämbetsråck af J. ernarått kläde, med tillbehör>>. 1 En r u n s t e n finnes inmurad i V gavelmuren i hörnet nära S sidans takfot. Dess inskr. lyder: Alrik lät resa stenen och göra bron till minne av Helge, sin son, Hultrik och Ödin till minne av sin broder. Sven ristade1 • - T. h. om ingången till kyrkogården står ett runstensfragment 2 , av granit, med inskr..... ia -t - miR. Inskr. har för­ modligen utgjorts av hela runraden. Stenens urspr. uppgift svår att bestämma. Den hittades l 939 vid Broby tegelbruk och fördes samma år till kyrkan. ~ KYRKVAKTARE KÄPP o cH ·ROCK nuNsTEN 1 2 Sv. Sv. RUNINSKR. RuNINSKn. VII, s. 356 o. f., fig. 252 och PI. 102. VII, s. 359 och PI. 100. 214 GRAV­ LÅNGHUNDHA HÄHAD En g ra v häll av grå kalksten ligger som undre trappsten framför ingången till vapenhuset och är till större delen dold av en ovanpå liggande sten. Den är sönderslagen och defekt. D ess utseende är dock bekant genom en teckning i AFRIT­ NINGAR (fig. 246). Beskrives med bifogad skiss av HILDEBHAND i reseberättelse 1868 såsom mycket utnött och liggande i vapenhusets golv. 1200-ts s. h. I golvet i vapenhuset ligga sedan 1884 ett antal g ra v­ stenar av kalksten, vilka förut legat inne i kyrkan över allmogens gravar därstädes. De korta inskrifterna, i allmänhet blott innehållande namn och årtal (från 1600-ts slut och f. h. av 1700-t.), äro på några exemplar anbragta med anmärk­ ningsvärt säker smak. STEKAR Gt.;S T.\V lli:S TAL YOTJ\· ­ Ett Gustav III:s tal, inom förgylld ram med kartusch upptill. H 46, B 40. Fig. 246 . Romansk gravhäll efter konceptteckning till ÅF RITNINGAR (1684). H omanische Grabplatte aus Kalkstein. Handzeichnun g von 1684. Homanesque limeston e st a b. P encil-drawing, 1684·. SKEPP Votivskepp (fig. 248), fullriggat skepp, handelsfartyg från omkr. 1800. Segel och målning samt flaggan och delvis riggen ej urspr. H 66, L 69. I INV. 1712 omtalas ett äldre skepp. Kyrkans kist a, anskaffad vid 1700-ts slut eller und et· början av 1800-t., står i INV. 1819 uppförd som >>Cassa Kista utan och innan järnact med 4 lås>>. H 45, L 95, B 63. ­ Skåp, vitmålat, för textilier och böcker, beställt i Uppsala, levererades år 1800 1>grundadt med 2 dörrar, 6 gångj ärn och fjäder, samt dyrkfritt lås>> för 11 Rdr. - Fällbord, stort fyrkantigt, köpt 1803, samt mindre fällbord , ovalt. Bägge äro vitmålade; det mindre fanns 1819. - Tvenn e sto l a r, med ben och rygg raka, av allmogetyp frå n 1700-t. De må­ lades 1802, trol. vita och 1900- 01 med >>cederfärg l> . Anmärkningsvärda, nu obefintliga inv e nt ar i er upp­ räknas nedan enl. INv.-förteckningarna: >>2ne st hand klåekor (1712), 3 ne Taflor på muren medh Swart Ram (Hedengrans 1712). Ett st. brudstol (1751, 1819), l st. gl. skåpiSacristian, m ed klinka (1751, även 1712), l st Straffstock, l st. P lickt­ pall (1819). >>En straffpall» köptes 1819 och betalades med l Rdr. 16 s. storklockan är upptill försedd med en gotisk, stili­ serad bladbård och därunder en minuskelinskr. på latin, däri tillverkningsåret 1511 omtalas. Denna inskr. återgives här ~f ÖULEn M. M. FÖRS Y UNN A l);' VEN TA R IER 1,,1,.,r 1 1 1 1 1 1 O 10 ZO JO t,Ocrn I(LOC KOll Fig. 247. storklockan, gju­ ten i Stockholm 1511. Skala l : 20. Uppm . L. M. Holmbäck 1950. Glocke, in Stockholm 1511 gegossen. Bell, east in Stockholm 1511. KÅRSTA KYHKA 215 Fig. 248. Votivskepp, omkr. 1800. Foto 1918. Votivschiff, 17. ,Jahrh. (Restauri ert) . Votive ship, 17th Ce nt . (rud e ly r estored). med utelämnade bokstäver och upplösta förkortningstecken inom klammer: >>anno d(omin)i mdxi co(m)ple(tum) e(st) ho(c) op(us) i(n) ho(no)r(e)m s(anc)te s(anc)tis marie v(irginis) marti(ni) nicola(i) p(er) dom(inum) otto(ne)m et bus iacob sit lans deo nomen ca(m)pa(n)e maria>> ( = Herrens år 1511 gjordes detta verk till den heliga jungfrun Marias, S. Martins och S. Nicolai ära på föranstaltand e av herr Otto och Busse Jakob. Pris vare Gud! Klockans namn är Maria) 1 . - Detta är den äldsta bevarade av de klockor som utgått + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + 1 BussE JAKOBssoN var en i Stockholm p å 1510- och 20-t. verksam klo ckgjutare. (Jfr MATs Mäster Busse Jacobsson och hans klockor. Fornvännen 1936, s. 198.) ÅMAHK, 216 LÅNGHUNDRA HÄRAD från den skicklige och produktive stockholms-gjutaren Busse Jakobssons verkstad. H 85 + 20, Diam. 110 (fig. 247). Den mindre klockan är på ena sidan signerad G: MEYER F ECIT HOLMIAE. En längre inskr. på andra sidan omtalar bl. a., att klockan göts 1764, medan Lars Sepelius var kyrkoherde och Lars Segerholm komminister. H omkr. 78, Diam. 83. F ig. 249. Nyck elskylt p å sakristians j ärndörr. Tcckn. A. Bill ow 1917. Schliisselschild der eisernen Tur der S a kriste i. Key-gua rd from the iron door of the vestry . SAMMANFATTNING I. Av en sannolikt på 1200-t. uppförd kyrka kvarstår den i nuv. kyrkan ingående sakristian av gråsten. Denna äldre kyrkas övriga delar torde hava varit av trä (jfr Närtuna s. 189). - Från denna kyrkas tid stammar en gravsten (fig. 246) och en dopfuntsfot (fig. 241). II. Omkr. 1480 ersättes träkyrkan av en i oregelbundet förband uppförd gråstensky rka av enkel rektangulär planform, som ansluter till den äldre sakristian (fig. 250 B). Denna stenkyrka välves omedel­ bart med tvenne rika stjärnvalv och ett 8-delat kryssvalv av tegel. sakristian välves samtidigt, varvid tre av dess väggar förtjockas. Vapenhus på S sidan med dekorerat tegelröste uppföres i början av 1500-t. (fig. 250 C). - Till denna kyrka anskaffas ett altarskåp, tro!. lybeckerarbete från omkr. 1500 (fig. 235). En kyrkklocka, gjuten av Busse Jacobsson 1511. III. Kyrkans fönster förstoras omkr. 1758, varvid ett nytt upptages på N sidan. Stapeln omdanas till sitt nuv. utseende 1762 (fig. 220). Predikstol, daterad 1656, ommålas 1759 (fig. 237). Ljusredskap från slutet av 1600-t. och från 1700-t. Oblatask av Petter Lund 1703 (fig. 240). Textilier skänkta under 1700-t. IV. Fönstren utvidgas ytterligare 1825, ännu ett nytt upptages på N sidan 1830. En på V gaveln befintlig ingång omdanas till fönster 1811. - Altarprydnad av hovsnickaren Dumrath 1828 (fig. 232). Läktare och orgel 1800-t:s mitt (fig. 234). KÅRSTA KYRKA V. Ny öppen bänkinredning 1881. Restaurering 1901 innebärande: vapen­ husröstets ommurning med nytt tegel, ny ingång på V gaveln, den S portalens igenmurande, gavelfönstrens omdaning till rundfönster, takens beläggande med skiffer, enkel målningsdekorering av väggar och valv av Edv. Bergh. - Renovering av altarskåp, komplettering av bänkinredning och ändring av läktarbröstning m. m. (fig. 234).- 1905 utvidgas kyrko­ gården åt S. 217 A r--------0 l l l L_________ J ZUSAMMENF ASSUNG I. Von einer wahrscheinlich im 13. Jahrh. erbauten Kirche stammt die zur jetzigen Kirche gehörige Sakristei aus Peldstein. Die iibrigen Teile dieser älteren Kirche diirften aus Holz erbaut gewesen sein (vgl. Närtuna S. 190). - Aus der Zeit dieser Kirche stammt ein Grabstein (Abb. 246) und ein Taufbeckenfuss (Abb. 241). II. Um 1480 wird die Holzkirche durch eine in unregelmässigem Verband aufgefiihrte Peldsteinkirche von einfacher rechteckiger Grundrissform ersetzt, die an die ältere Sakristei anschliesst {Ab b. 250 B). Diese Steinkirche wird sofort mit zwei reichen Sterngewölben und einem 8-teiligen Kreuzgewölbe aus Ziegel eingewölbt. Gleichzeitig erhält die Sakristei ein Gewölbe, wobei drei ihrer Wände verstärkt werden. Im Anfang des 16. Jahrh. wirdan de.r Siidseite eine Vorhalle mit verziertem Ziegelgiebel aufgefiihrt {Abb. 250 C). - Pi.ir diese Kirche wird ein Altarschrein erworben, vermutlich Li.ibecker Arbeit um 1500 (Abb. 235). Eine Kirchenglocke 1511 von Busse Jacobsson, stockholmer Giesser. B C Pig. 250. Kyrkans planutveckling. Entwicklung des Kirchen­ gebäudes. Development of the church. III. U m 1758 werden die Penster der Kirche vergrössert, wobei ein neues in der Nordseite hinzukommt. 1762 wird der Glockenturm in seine jetzige Form umgebaut {Abb. 220). Die 1656 datierte Kanzel wird 1759 umgemalt {Abb. 237). Beleuchtungsgeräte aus dem Ende des 17. und dem 18. Jahrh. Oblatenbi.ichse von Petter Lund 1703 {Ab b. 240). Im 18. J ahrh. werden die Textilien der Kirche gestiftet. IV. 1825 werden die Penster noch mehr erweitert und noch ein neues wird 1830 in die Nordwand eingezogen. 1811 wird ein Eingang in der W. Giebelwand zu einem Fenster umgebaut. - Altarschmuck vom Hofschreiner Dumrath von 1828 {Abb. 232). - Empore und Orgel aus der Mitte des 19. Jahrh. {Abb. 234). V. Neues offenes Gesti.ihl 1881. Eine Restaurierung von 1901 betrifft u. a.: Neumauerung des Vor­ hallengiebels mit neuen Ziegeln, neuer Eingang in der Westgiebelwand, Zumauerung des Si.idportals, Umformung der Giebelfenster zu Rundfenster, Schieferdeckung des Daches, einfache gemalte Dekorie­ rung der Wände und Gewölbe durch Edv. Bergh. - Renovierung des Altarschreines, Komplettierung des Gestullles und Veränderung der Emporenbri.istung usw. (Abb. 234).- 1905 wird der Priedhof nach Si.iden erweitert. SUMMARY I. The original church was undoubtedly 13th cent., but of this only the grey stone vestry survives. But the other sections of this early structure were most probably of wood (cf. Närtuna, p. 191). A gra­ vestone (fig. 246) and a font (fig. 241) are also relics from the time of the original chiirch. II. Circa 1480, this early wooden church was replaced by a simple redaugular structure--of irregular blocks of grey stone-which was combined with the old vestry (fig. 250 B). This stone church had two 218 LÅNGHUNDRA HÄRAD claborate 'star-vaults' and an 8-sectioned cross-vault, all of brick. The vestry was vaulted at the same time, three of the walls being thickened. The S. porch (vapenhus), with decorative nrickwork, built at the beginning of 16th cent. (fig. 250 C). The retable (circa 1500) was probably made in Llibeck. A beii, (1511) was east by Busse Jacobsson in Stockholm. III. 1758: the windows were enlarged, and a new one put into the N. side. 1762: the bell-tower acquired its present appearance (fig. 220). The pulpit, dated 1656, was repaintedin 1759 (fig. 237). Illuminiation apparatus dates from the end of the 17th cent., and from th e 18th cent. 1703: wafer-box by Pette1· Lund (fig. 240). The textiles were presented during the 18th cent. IV. 1825: windows were further widened. 1830: a new window appeared in the N . side. 1811: an entrance in the 'vV. wall was transformed into a window. 1828: new altar decorations, the work of the Court woodworker Dumrath (fig. 232). Gallery and organ are mid-19th cent. (fig. 234). V. 1881: new open pews instailed. Restorations in 1901 involved new brickwork at the apex of the p01·ch gable, a new entrance in the W. wall, the blocking-up of the S. doorway, the giving of a circular form to windows in the E. a nd W. walls, the tiling of the roof, and the simple paintecl decoration (by Edvard Bergh) of inside walls and vaulting. The retable was also rudely renovated, pew furnishings completed, and there were alterations to the organ gallery etc. (fig. 234). - In 1905 the churchyard was extended to the S. (Forts. från omslagets 2:a sida) DALARNE. (6) Band I, h. 1. Leksands och Gagnefs tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd l. Pris 16 kr. (52) Band Il, h. 1. Falun. Pris 12: 50. ÖSTERGÖTLAND. (13) Band l, h. 1. Rankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Rankekinds hdrad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. (43) Band II. Vreta klosters kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. VÅRMLAND. (18) Band l, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE . (22) (36) (51) (59) (65) Band Band Band Band Band I, h. 1. Ostra härad. Pris 13 kr. I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd l. Pris 14 kr. II. Rräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. III, h. I. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. SKÅNE (38) Band I, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. GÅSTRIKLAND. (39) H. 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h. 2. Orebro härad. Pris 20 kr. SMÅLAND. (48) Band I. Jönköpings och Ruskvarna kyrkor. Med register till Bd l. Pris 8 kr. BOHUSLÅN. (57) Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. SVERIGES KYRKOR PUBLICERAT OM.RADE o UNDER UT­ ARBETNING • ~:(' ~WP BAND ~UHP m. HÄFTE 2 Esselte AB, Stockholm 1952 004503