SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDR.AVKYJTT.~HISJ! O.~AKA.D. UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL UPPLAND m. HÄFTE 3 . NÄRDINGHUNDRA HÄRAD BAND VÄSTRA DELEN . AV JVfALTE ERI CHS OCH INGEBORG WILGKE LINDQVIST Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: UPPLAND. (7) Band (29) Band (62) Band (64) Band (8) Band (50) Band (58) Band (12) Band (67) Band (69) Band (l) Band (11) Band GOTLAND. (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) (68) Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band I, l, I, I, II, II, II, III, III, III, IV, IV, h. h. h. h. h. h. h. h. h. h. h. h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50 l. Häverö och Väddö skeppslag, Pris 4:40. 2. Bro och Vätö skeppslag. Pris 8 kr. 3. Frötuna och Länna skeppslag. Pris 12 kr. l. Långhundra lzärad, norra delen. Pris 15 kr. 2. Långhundra härad, södra delen. Pris 12 kr. 3. Närdinghundra härad, västra delen. Pris 20 kr. 1. Erlinghundra lzärad. Pris 4: 50. 2. Seminghundra lzärad. Med register till Bd IV. 17 kr. l, h. l. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting, (Tingstäde). Pris 5: 50. !, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. II. Rute selting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. III. Hejde selling. Med register till Bd III. Pris 26 kr. IV, h . 1. Lina ting. Pris 12 kr. IV, h. 2. Hal/a ting, norra delen. Pris 18 kr. IV, h. 3. Hal/a ting, södra delen. Pris 20 kr. VÅSTERGÖTLAND. (2) Band I, h. 1. [{d/lands (4) Band l, h. 2. [{d/lands (15) Band I, h. 3. [{d/lands (16) Band l, h. 4. [{d/lands Pris 10 kr. Mrad, norra delen. Pris 5:40. lzärad, sydöstra delen. Pris 4: 50. Mrad, sydvästra delen. I. Pris 10 l,r. Mrad, sydvästra delen. II. Med register till Bd I. STOCKHOLM (17) Band I, h. l. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarholmskyrkan. l. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h . 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. l. [{ungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med reg. till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. l. Jakobs kyrka. l. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. l. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Malleus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. l. Klara kyrka. l. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. l. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Väslerledskyrkan. Pris 6 kr. (53) Band IX. h . t. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. å omslagels 3:e sida) I(YRI(OR I NÄRDINGHUNDRA HÄRAD VÄSTRA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av MALTE ERICHS OCH INGEBORG WILCKE-LINDQVIST På uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL Generalstaben s Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1953 UTGIVET MED BIDRAGAV HUMANISTISKA FONDEN Häradssigillet å omstående sida är hämtat ur PEn. MoN. II, [nr] 156. 1600-ta\ets slut. ESSELTE AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1953 005707 FÖRORD Beskrivningen av kyrkorna i Närdinghundra härad uppdrogs år l 914 åt den unge arkitekten Malte Erichs, då nyss utgången från Konsthögskolans arkitekturskola, prästson från Knutby, häradets huvudkyrka. Denne utförde under åren l 913- 27 fullständiga uppmätnings- och detaljritningar samt beskrivningar med fotografier av häradets sex kyrkor. Han har även gjort utförliga arkivavskrifter framför allt ur kyrkornas egna arkivalier. P å grund av de ekonomiska svårigheter, med vilka SVERIGEs KYRKOR under vissa perioder haft att kämpa, kunde tyvärr ick e dessa beskrivningar omedelbart bringas till tryckning. Erichs utförde komplettering av Knutby- och Bladåkerbeskrivningarna efter dessa kyrkors genomgripande restau­ reringar. Då först långt senare tryckningsmöjlighet yppade sig, hade arkitekt Erichs, som l 928 tillträtt platsen som länsarkitekt i Jönköpings och Östergötlands län, ick e möjligh et att å taga sig den revision av manuskripten, som blivit nödvändig bland ann at med anledning av de restaureringar, som två av häradets kyrkor, Faringe och Edsbro, genomgått efter Erichs nämnda kompletteringsarbete. Det var vidare önskvärt att taga hänsyn till de senaste årens forskningsresultat på olika områden. För utförande av denna revidering av de föreliggande beskrivningarna lyckades ut­ givarne vinna fil. lic. I n g e b o r g W i l c k e -L i n d q v i s t, som alltifrån vårt inventarie­ verks begynnelse ägnat detsamma sitt intresse och sin medv erkan. Till den ursprunglige författaren, länsarkitekten Malte Erichs önska utgivarne här framföra sin tacksamhet för hans grundläggande arbete och t ålmodiga intresse. Fil. lic. Ingeborg Wilcke-Lindqvists kompletterande und ersökningar i kyrkorna och arkiven utfördes huvudsakligen under åren l 944-47, men hava fullföljts även under de följand e åren för att forsknin gens senaste resultat skulle kunna utnyttjas. T. o. m. sedan kyrkab eskrivningarna uppsatts i korrektur, hava vissa tillägg gjorts för att bringa dem up to date; detta gäller särskilt Edsbro kyrka, som resta urerats åren l 950- 52. U nder titeln på varje kyrkabeskrivning angives tidpunkten för beskrivningsarbet ets avslutande. - För detta ingalund a lättutförda arbete, som givit kyrkabeskrivningarna deras nu föreliggande form, uttala utgivarne sin stora t acksamhet . Vid kyrkabeskrivningarnas slutredigering hava vi haft förmånen av värdefullt bi­ stånd av experter på olika områden. Sålunda har docenten B. Hildebrand granskat personhistoriska uppgifter och fil. kand. pastor L. M. Holmbäck lämnat uppgifter om orglar och kyrkklockor. Ingeniören Alb. Löfgren har på ort och ställe kontrol­ lerat uppgifterna om de fl esta t ennföremålen. Beträffande silverföremål ha råd och upplysningar lämnats av antikvarien fil. dr Olle Källström, fil. dr Aron Andersson och fil. kand. fru Kersti Holmqvist, beträffande textilier av fil. dr Agrres Geij er och fru Gunnel Hazelius-Berg. Förste bibliotekarien fil. dr Ingrid Odelstierna har haft vänligheten granska översättningen av de flesta av de talrika latinska inskrift­ erna. I tillämpliga fall äro dessa utförda med ledning av 1703 års svenska bibel­ översättning. Fil. dr Sigurd Wallin, chefen för armemuseum, fil. dr H. Seitz, fil. dr Toni Schmid, fil. lic. Rune Norberg, majoren N. Belfrage (Krigsarkivet) och många andra, flera än som här kunna nämnas, ha lämnat råd och upplysningar av olika slag. Stort intresse, gästfrihet och tillmötesgående har visats av prästerskap och kyrka­ betjänte i de berörda socknarna. I detta sammanhang bör särskilt nämnas den nu bortgångne kyrkoherden W. Brusewitz, som lämnat många viktiga uppgifter från restaureringen av Knutby kyrka år 1925, ävensom komminister K. A. Granelin i Edsbro, som generöst ställt sina ritningar och anteckningar rörande socknens och kyrkans äldre historia till förfogande. Till alla dessa personer, som på olika sätt medverkat vid beskrivningsarbetet, ut­ tala utgivarne ett varmt tack. Närdinghundra härads kyrkabeskrivningar utgivas av praktiska skäl i två häften, av vilka det första nu föreligger. Det andra häftet, som avslutar band III av Uppland och som skall innehålla register samt rättelser och tillägg till bandet, föreligger redan färdiguppsatt. Stockholm i november 1952. SrcuRD Cu nMA:\ J or-I:\C\TY RoasvAL FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE Övriga förekommande förkortningar i överensstämmelse med förkortningsregistret i Nordisk Familjebok, 3:de upp!. AFHrTNr NGAR = Afritningar af Kyrkor och Kyrko-vapen i Upland. Ms i KB, sign. F. l. 3:a och b. Teckningarna utförda åren 1680-1685 av Antikvitetskollegiets tecknare Johan Leitz och Petrus Helgonius. - I tryck utgiven av Erik Vennberg uneler titeln: Johan Haclorphs resor: Afritningar af Kyrkor och Kyrkavapen i Uppland 1676- 1685, Stockholm 1917. AL~rQursT, Frälsegodsen = .Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetsticlen med sär­ skild hänsyn till proveniens och säteribilclning. 1: 2. Stockholm 1931. (Skrifter utg. av Sven­ ska Riksarkivet, 1). AsCHANEDs = M[artin] A[schaneus], Investigatce antiquitates. Ms i J(B från 1()110-talcts förra del. A TA = Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Sthlm. ATS = Antikvarisk tidskrift för Sverige, utg. av VHAA 1864- . BP = Biblia paupernm, se noter s. 235 och 292. BST = K Byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm. CoRNELL o. \\TALLIN = H. Cornell och S. Wallin, Uppsvenska målarskolor på 1400-talet. Sthlm 1933. Dep. = deponerad, deposition. Domkap. = Uppsala domkapitel och dess arkiv. ED hand!. = Ecklesiastikdepartementets handlingar RA. ELG EN STIERNA = Den introducerade svenska adelns ättartavlor, utg. av G. Elgenstierna, Sthlm 1925- 1934. F. c. 6 = I. H. Rhezelius, Manumenta uplanclica . . . Ms i KB. Jfr nedan uneler RHEZELrus. F. h . = förra hälften. F . h . 34 = Ms i KB med detta signum. Gammalt signum L 23. U. å. Innehåller diverse anteck­ ningar och ritningar • >att inskiuta ibland Peringskiölcls samlingar•>. ronNv. = Fornvännen. Meddelanden från VHAA 1906­ HEHDA~L = Upsala ärkestifts herdaminne 1- 3. Up sala 1842- 45; 4, 1893. HrLDEBHAND, Ö. Upp!. = H. Hildebrand, Berättelse om en resa i östra Uppland. Ms inlämnat till VHAA 1868. IrmFons = E. Ihrfors, Uplanclia sacra II: 2 (Närdinghunclra härad färdigt omkr. 1890). Ms i VHAA. Inv. = Inventarieförteckning. KB = K. B iblioteket, Sthlm. Kh = kyrkoherde. KLINGSPOH = C. A. Klingspor, Anteckningar under resor i Uppland. UFT. 1:3, 5. 1873, 1876. LST = K. Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm. LöFGHEN = A. Löfgren, Det svenska kanagjutarehantverkets historia. Del I bel 1- 3, Sthlm 1925-50. Ms = manuskript. NEsCHEH 63 = Nescherska samlingen nr 63, ms i KB, numera med signum F. m. 18. NoRDIN = Nordinska samlingen, ms i UB. P ALMSKrÖLD = Palmskiölclska samlingen, Topographica, ms i UB. PEn. MoN. I- II = .J. Peringskiöld, Manumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia I- II. Ms KB, sign. F. h. 1, 2. RA = Riksarkivet, Sthlm. RADLOFF = F. V . Raclloff, Beskrifning öfver norra delen af Stoekholms län, 2. Ups. 1805. RHEZELIUS = Ioh. Haquini Rhezelii Monumenta uplandica. Reseanteckningar från åren 1635, 1636, 1638. Utg. av C. M. stenbock o. O. Lundberg [efter ms i KB, sign. F. c. 6]. Ups. 1915-17. UFT 7 (1913- 17): bil. Riksreg. = Riksregistraturen, ms i RA. RÄK. = räkenskaper. S 48 = ms i UB med detta signum. ScHLEGEL-KLINGSPOR = B. Schlegel och C. A. Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor. Sthlm 1875. SD = Svenskt diplomatarium 1- 6 (t. o. m. år 1355) och [ny ser.] 1- 4 (åren 1401- 20). Sthlm 1829-1946. S. h. = senare hälften. SHM, STHM = Statens Historiska Museum, Sthlm. ST. PROT. = stämmoprotokoll. STYFFE = C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden. 3 upp!. Sthlm 1911. SvK = Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, utg. av S. Curman och J. Roosval. SYLWAN = Otto Sylwan, Kyrkorn ålningar i Uppland från medeltidens slut (ATS 14, 1899). UB = Uppsala Universitetsbibliotek, Uppsala. UFT = Upplanels Fornminnesförenings Tidskrift, Uppsala 1871­ ULA = Lanelsarkivet i Uppsala. UNT = U psala Nya Tidning. U PMARK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Sthlm 1925. UPPLAND = Uppland. Upplanels Fornminnesförenings Årsbok, U ppsala 1940­ UPPLANDS KYRKOR = Upplands kyrkor. Konsthistorisk vägledning [utg. avj Stiftsrådet Uppsala ärkestift, I- III, Upps. [1945]-51. UPP S. UTsT. 1918 = Utställningen av äldre kyrklig konst i Uppsala 1918. UPPS . UTST. KAT. = Katalogen till Upps. Utst. VI-IAA = K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Sthlm. VIs. = visitation. ÖlA = Överintendents Ambetet (efter 1918 B ST), Sthlm. ÖlA skr. = Skrivelser till ÖIÄ (RA) I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B bred d, D diameter, Dj = djup, H = höjd, L = längd. Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm . V äderslrecken förkortas: N S Ö V. Siluerslämplar tydda en!. UPMABK. Tennslämp/ar tydda en!. LÖFGREN. INNEHÅLL Almunge kyrka ... . ............ . . ..... .... . . . . ..... . . 221 Knutby kyrka. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 Faringe kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 Släkttavlor . . . . .. .... . ... . . .... .. . . . .. .... .. .. .. . 381 - 384 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD av MALTE ERICHS och INGEBORG WILCKE-LINDQVIST 15--Sveriges Kyrkor. Upp land !Il Uppmätningsritningarna över Närdinghundra härads kyrkor äro, där ej annat angives , utförda av arkitekten Malte Erichs 1913-27. Smärre kompletteringar, i allmänhet föranledda av senare restaureringar, äro utförda av fil. lic. fru Bir­ git Gejvall 1948. Fotografier från 1912 - 18 samt 1926- 27 äro tagna av M. Erichs; foto grafier fr. o. m. 1947 äro tagna av fotograf N. Lagergren, där ej annat angives. Originalen till samtliga avbildningar förvaras ATA, om annat ej nämnes. Häradssigillet å omstående sida är hämtat ur talets slut. PER. MoN. II, [nr] 156. 1600­ Fig. 251. Almunge kyrka fr å n S. Foto 1915. l(irchc von Alnntngc von S. Almunge chu rch from S. ALMUNGE I(YRI(A UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, NÄRDINGHUNDRA HÄRAD UPPSALA ÄRKESTIFT, NÄRDINGHUNDRA KONTRAKT Beskrivning en avs l utad sept. 1950. T n v c K T A K;\ L L o n: RHEZELIUS 1 s. 23 (vapen avb.), 131 (kyrkan avb., missv isa nde, em edan tillägget m ed blyerts ej kommit med 2 ) . - RADLOFF 2 s. 182. - l-CLI NGS Pon 1: 3 s. 3; 5 s. 121. - ConNELL o. WALLIN, särskilt s. 58, 122, pi. 96- 101. 1-IA NDS Kn. KXLLOn OCH AV B.-SA liiL.: KB: PER. MoN. 1: [nr] 92, Il:[nr)1 57; F . h . 3-1 s. 5.-ATr\ : Jnn Fons II: 2 s. 1596; INV. 1829; a nm äla n om m ålningsrester Yid reparation 1886; S. CumiAN a ng. medeltida kalkm ålningar 1909 (äYen i BST); C. \VILl-L FETTEnssoN om framt agning o. kon ser ve rin g av målnin ga rna, m. m. 1914; tv å för sla g av densamme i sepia, resp . bl yerts till dekorering av ö k a ppan i Yalv II 1910 (det senare osign .); osign. bl yer tsteckningar av detaljer i de m edeltid a m ålnin ga rn a; S. BnAN DEL om ljusredskapen (med an ledn. av förest ående in förande av el. belysning) 1919; S. \ \ 7ALLI:-.: 1 2 Under jämförelse med handskriften (F. c. 6) i KB. Jfr fig . 255. 222 NÄRDINGHUNDRA HÄHAD Fig. 252. Kyrkans belägenhet, sedd från luften. Foto O. Bladh 1937. Luftbild der Kirche und ihrer Umgebung. The church and its surroundings. Aerial photo. ang. klockorna 1919 jämte avteckningar av S. ERANDEL o. avskrifter; B. THORDEMAN, beskrivning av nattvardskalken 1927; osign. tuschteckningar av kalkens inskr. o. av detaljer i dess utsmyckning; div. hand!. rör. senaste restaurering 1930. - BST: ,oessein till Epitaphium ... öfver Friherre Wallensti­ erna,, osign. o. odat. lavering; 1 laverad ritning till orgelverk av C. G. BLOM C:soN 1834; restaurerings­ förslag, ritningar m. m. från 1911 och 1930 års restaureringar samt från kyrkogårdsutvidgningen 1922- 23. - RA: ED hand!. 21 / 5 1910; ÖIÄ skr. 3 / 8 1796 (ang. Wallenstiernska gravmonumentet).-­ LST: A 13 s. 35 (karta från 1687 av J. STRANDMAN), A 2 s. 55 (karta från 1792 av J. LIFMAN).- U B: PALMSK. SAML. 274, pag. 277; NoRDIN vol. 39 fol.: Upbörden 1531, 2 bl. 23. Av till Domkap. inkomna handlingar förvaras de äldre i ULA under signum E V 3. Bland dem märkes en handling från 1683: ett klagomål ang. bänkplatserna i kyrkan underteckn. av Elisabet Bure ("j" 1705, se släkttavlan s. 381). Härtill är fogad en ägarelängd för Stora Väsby i Almunge, som är av intresse genom att den kan sammanställas med vissa vapen bland målningarna i Knutby kyrka. (Se PEnsoNHIST, 1 2 Utan tvivel den ritning, som 3 / 8 1796 inlämnades till ÖIÄ för godkännande (fig. 282). Härvid lämnades från Almunge: •>En klocka om II Skpd l lispd Silf[ VI lodimk [ = lödiga mark] V lodh penningar LII mk l öre•> ALMUNGE KYRKA 223 L - - - - - - M.! O O 10 20 30 40 Fig. 253. situationsplan. Skala 1 : 2000. Lageplan. Plan of site. TIDSKR. 1952, s. 85). 1683 är även ett brev från prosten Daniel Dijkman daterat, som omtalar kyrkans reparation på 1660-talet. K YRKANs ARKIVALIER (i ULA): Spridda RÄK. under åren 1600- 1611, 1623, 1661-62 (K 1:1); R.:\K. från 1687; ST.PROT. 1656 1-76, 1729- 34, 1740- 71 samt från 1783; VIS.PROT. från 1745; INV. från 1602 jämte anteckningar om gåvo; o. »inventarii tillökning »; indeln. av bogårdsmuren 1632 (K I: 1) o. omkr. 1750 (K I: 2). - Yngre arkivalier förvaras vid kyrkan. Almunge kyrka ligger på en höjnin g i terrängen strax NV om det vägskäl, där landsvägarna från Knutby, Faringe och Husby-Långhundra stöta samman, varifrån vägen sedan går vidare till Upp­ sala. Läget är typiskt för många uppländska kyrkor, invid stranden av en vattenled, som ännu under äldre medeltid genomlöpte trakten. Socknen nämnes tidigast 1287, då dess kyrkoherde är testa­ mentsvittne (SD nr 933). Kyrkan var möjligen invigd åt Jungfru Maria att döma bl. a. av mål­ ningarnas disposition (se s. 238). Följande i texten nämnd a gods, gårdar och byar ligga i Almunge sn: Seglinge, Stora Väsby, Hagby, Uddnäs, Länna (sedermera Länna bruk) samt Löfsla , Edby (nu Edeby) och E llringe. 1 Här föreligger skenbart bristande överensstämmelse med en uppgift i J. A. AL)IQUIST, Kontrakts­ prosten Abraham Almquists fädern e- och mödernehärstamning (Sthlm 1916). I denna för känne­ domen om livet i Almunge sn i gångna tider ytterst betydelsefulla skrift hänvisas nämligen (s. 9, not 4) till >>Almunge kyrkoarkiv, inventariebok 1600; ibid. stämmaprotokoll 1604>>. Den kyrkobok, K I: l, som avses, innehåller visserligen huvudsakligen sT. PROT. och INV. men även spridda RÄK. från 1600 och det är i samband med dessa RÄK ., som kyrkvärden (tutor) »Erich i Löfstad•> nämnes. 224 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD :· :~ ' ~ - flm11 Fig. 254. Karta över kyrkans närmaste omgivningar, utförd 1792 av J. Lifman (LST). Den trekantiga platsen S om kyrkogården är den gamla kyrkvallen. Karte, gezeichnet 1792, mit der niichsten Umgebung der Kirche. Map, dated 1792, showing church and immediate surroundings. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL KvnKoaÄno Kyrkogården utvidgades 1922- 25 betydligt mot V och S1 (se fig. 253). Det nyaste området ligger lägre och hägnas f.n. till större delen av en häck. Den äldre kyrkogårdens V del, inom vilken kyrkan ligger, sluttar mot Ö (tidigare också mot S), den Ö delen är jämförelsevis plan (uppterrasserad mot muren). Påfyllningar ha utförts flera gånger. Detta äldre parti, som även inbegriper en utvidgning 1891- 93 åt V och SV, omgärdas av en förhållandevis sen gråstensmur utan täckning 2 • Tidigare var muren rappad, vit­ Ritning av ark. E. G. AsPLUND 1921 i BST. En indelning av bogårdsmuren, som avsåg att angiva vilken del av densamma varje gård hade att underhålla, företogs 1632, en ny sådan indelning omkring 1750. Den senare, som har mycket detaljerade måttuppgifter, stämmer så gott som fullständigt med kyrkogårdens mått före 1891. - Socknens utfästelse om spannmål, kött, fläsk och smör till •>kyrkogårdzmurem (anteckning på sista sidan i K I: 1) avser troligen en ombyggnad av denna strax före eller efter 1632. 1 2 ALMUNGE KYRKA 225 Fig. 255. Almunge kyrka 1635. Efter RHEZELIUS (KB). Bläck­ teckningen visar kyrkan sedd från SO, blyertsskissen från SV, vilket förklarar vissa olikheter mellan de båda teckningarna. Tintenzeichnung 1635; daruber Bleistiftskizze einer Korrektur. Ink drawing (1635), with correction in pencil sketched above. limmad och spåntäckt. Huvudingången i SO ändrades i samband med kyrkogårdens utvidgning på 1920-t. samt byggande av en redskapsbod (se fig. 253) och omges nu av fyra putsade, plåtavtäckta pelare med två par likadana grindar av smidesjärn, ett par från 1847, det andra paret nygjort. - I den indelning av kyrkogårdsmuren, som före­ togs 1632, nämnes endast >>öster-Porten». Troligen är detta en tillfällighet - denna port användes som utgångspunkt för beräkningarna. RHEZELrus' bild av kyrkan från 1635 visar tre överbyggda portar till kyrkogården. En senare indelning av muren (omkr. 1750) nämner en >>Steegluka>> i S och en annan, >>lilla Steeglukan», i N (ungefär på den plats, där bårhuset nu ligger). Den förra, som var välvd (sT. PROT. 1803), revs 1847. Den senare ersattes vid något tillfälle av grindpelare av tegel1, vilka möjligen även revos 1847, men i varje fall före 1860. På LIFMANS karta av 1792 (fig. 254) äro endast 1 »Den urgamla stigluckan wid kyrkan jemte de twenne på kyrkogårdens norra sida stående grind­ pelare af murtegel finna sochnemännen skäligt wara denna sommar nedrifwa>> (sT. PROT. 1846). INGÅN G .,,{ 226 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD dessa båda ingångar till kyrkogården markerade. 1686 bekostade Bernt Philp 1 på Udd­ näs >>den nyia kyrckiogårdz Portem 2 , 1705 reparerades >>den förfallna Stegluckan, som wetter emot ängen>> (RÄK.), men vilka ingångar härmed avses är numer omöjligt att säga. soLvJsAnE En solvisare av sandsten står på kyrkogården nära kyrkans SÖ hörn. Skänkt 1806 av majoren O. S. Wetterquist, f. 1733, t 1809 (inskr.), för att tillika utgöra ett minnesmärke över honom. KLO c KsTAPEL På en liten bergknalle SÖ om kyrkan invid vägskälet står klockstapeln, fig. 256, rödmålad med vitmålade listverk och tjärade ljudportar. Spira och toureller plåtklädda och svartmålade. Flöjeln märkt 1793. Stapeln erhöll sin nuv. yttre form, då den 1791 inkläddes med bräder enligt en ritning av professor Tempelman. 3 Brädbeklädnaden förnyades senast 1944. Den äldre, öppna stapeln, konstruerad som en klockbock, står så gott som orörd kvar i det inre med spånklädseln på hjärtstockarna till största delen bibehållen. Jfr fig. 255 och fig. 257. Spån av furu, vilkas form påminner om spån i Häverö, Gamla Uppsala och Vätö klockstaplar 4 , men är mindre elegant, mera tvärt avsmal­ nande och utan ås. Stapeln är uppförd senast i början av 1600-t. RÄK. 1623 antecknar: •>leffnererade Wij aff Bygningz Sädhen åth Anders Larsson en span Rogh för stapel­ bygningem, och lika mycket åt en annan person för bränning av tjära. Priserna tyda snarast på att det gällde en reparation - stapeln kan mycket väl vara äldre. I alla hän­ delser fanns en stapel redan 1602 (INv.). Den 1791 företagna förändringen av klockstapeln är synnerligen karakteristisk för den gustavianska tidens strävan att omforma även kyrkor och klockstaplar efter klas­ sicistiska ideal. s BAnnus Bårhuset i N muren uppfördes 1860 av spritputsat tegel. KYRKOBYGGNADEN n u Yunn ELAR :~ IAT EHIAL Salkyrka, sannolikt från 1200-t., på 1660-t. förlängd åt Ö med ett nytt kor av samma bredd och höjd som den urspr. kyrkan. Sakristia i N och vapenhus i S, åt­ minstone det senare en tillbyggnad, förmodligen från 1400-t. Kyrkan är uppförd av valda gråstensblock och har tegel i valv och omfattningar, spritputsad med slätputsade smygar, hörn och strävpelare. Ehuru de sistnämnda ­ även det västligare paret- ha tillkommit i samband med korbygget på 1660-t., visa de BERNT PHILP, löjtn ant vid Södermanlands regemente, döds året obekant. Se släkttavlan s. 382. Anteckn. efter prästgårdsinv . 1655 (K I: 1). 3 O. S. TEMPELMA N (1745- 1816), professor i arkitektur vid Målar- och bildhuggarakademien. Rit­ ningen hade anskaffats av m ajor \Vetterquist på Länna bruk. En!. ST. PHOT. 1793 »tilltala des•> bygg­ mästaren sommarim 1791 för att han »icke följde den vackra ritningen ». I huvudsak torde han dock ha följt Tempelmans intentioner. 4 Sv. K. Uppl. Bd. II, fig. 7, 164, s. 4 f., 199 ff. Jfr nedan s. 479 f. 5 Jfr Amiralitt;tsklockstapeln i Karlskrona, Sv. I<. Blekinge, Bd Il I, h. 3. 1 2 ALMUNGE KYRKA 227 .·J ·' Fig. 256. Kyrka och klockstapel frän S. Foto 191 5. Kirche und Gloekenstapel von S. Church and b ell-tower from S. samma form med en avsats på mitten som på RHEZELms' bild från 1635 (fig. 255) av den medeltida kyrkan. Sockel saknas. Murarna voro putsade åtminstone redan på 1700-t. Fönstr e n förstorades 18R61 och erhöllo då fönsterbågar av gjutjärn, skänkta från Vattholma bruk. I spröjsverket kulört glas. Tidigare blyinfattade rutor. I S muren ha funmts två smalare, rundbågiga fönster, det ena något högre än det a ndra, placerade tämligen nära intill varann (i nuv. trave III; inre spåret mar­ Dessföri nn an voro d e - med und antag för ett högtsittande fönster i S k yrkomuren V om vapenhuset - enligt restaurerings­ kommittens utlätan de 8 Y:! fot höga, 4 fot och 4 Y:! tum breda (255 x 131). Fig. 257. Sektion av klock stapeln , visa nde konstruktionen av den äldre stapel, som är inb yggd i den nu varande. Skala l : 300. Jfr fig. 255. Q uerschni tt des Ileutigen Glock enstapels mit eingezeichneter Kons truktion des ä lteren Stapels. Vgl. Abb. 255. Sec tion of bell-tower, showing ear­ lier w ork within. Cf. fi g. 255. .JfhliCYl v1ianck de~ in{yffdo UIYfli. /lapeit @m.::--. 3 FöNsTEn 1 "'.:lei:.. 228 NÄRDINGHUNDRA HAHAD Fig. 258. Plan. Skala 1: 300. Plansnittet ligger u n d e r läktaren, varför S murens högtsittande V fönster här blott inprickats. (jfr. fig. 259). Grundriss . Plan. SKÄRNING A. A DMIO O 10 15 20M Fig. 259. Längdsektion mot S. Skala 1 : 300. Längsschni tt gegen S. Longitudinal section towards S . ALMUNGE KYRKA 229 kerat i putsen, se fig. 259). Vägg­ målningen från 1400-ts slut är kom­ ponerad med hänsyn till dem. RHE­ zELrus' bläckteckning (fig. 255) visar dessa fönster samt ytterligare ett stort fönster längre åt Ö i S muren. Blyertsteckningen visar ett litet rundbågigt fönster V om vapen­ huset (vilket antagligen fanns kvar i urspr. skick tilll886, jfr s. 227 not). Bläckt eckningen visar ett likadant fönster i den gamla på 1660-t. bort­ rivna Ö gavelmuren. I det >>sudåster­ ste>> fönstret stod med gotiska min­ Fig. 260. Tvärsektion mot Ö, skala 1 : 300. Snittet genom uskler o f.l År 1834 upptogas de N långhusmuren går genom \Vallensticrnska gravmonu­ håda fönstren i N. I V, där det vid mentet. Märk, att predikstolens underrede ändrats 1930. denna tid fanns dels ett högtsittande Querschnitt gegen O. Transverse section towards E . fönster, dels en 1748- 49 upptagen portöppning, slopades då den senare och fönstret förstorades nedåt. Den äldsta kyrkan synes alltså ha haft små rundbågiga fönster i S och Ö. Enl. RHEZELrus' teckning fanns intet fönster i V. - 1600-talskorets fönster mot Ö är numera igensatt. Kyrkans S portal, vid och spetsbågig, skjuter upp bakom sköldbågen, som bär det framförliggande vapenhusets valv. Den är antagligen vidgad genom språngens bort­ huggande 1834, då den åter blev huvudportal (jfr ovan) . I bågen en gotiserande fyll­ ning med träspröjsar och glas. Dubbeldörrar med katedralglas, insatt l 911. Ingången omfattas på insidan av en stickbågig nisch, i vilken inmurade gångjärnshakar sitta kvar på ömse sidor (från ommurningen 1834 ?). Kyrkans yttertak är valmat; samC J ga tak spånklädda. Golvet i kor och gångar är sedan 1853lagt med plansten; i gångarna även gravstenar; i bänkkvarteren trägolv. Förut tegelgolv. Sakristian har trägolv, vapenhuset tegelgolv i ~icksackmönster (omlagt l 911 i det gamla mönstret). Kyrkan är välvd med fyra valv, vilka genom sköld- och gördelbågar stöda på fler­ språngiga murpelare. Valvsystemet med undantag för korvalvet är utan förband med kyrkmurarna och alltså yngre än dessa. Däremot äro de tre västligare valven äldre än korvalvet, i vilket målade stenar från den vid korbygget nedfallna Ö kappan i nuv. valv II finnas använda. Korvalvet2 är ett ribblöst stjärnvalv, slaget i samband med korbygget på 1660-t. De äldre valven 3 , som på grund av målningsdekorationen kunna 1 RHEZ E LIUS 2 3 I N G ÅN G YTTE RT AK GO LV VAL V s. 26; jfr ms i KB (F. c. 6, s. 58). Tegelmått: 8-- 8,5 x 14- 14,5 x 29- 30. Tegelformatet är ganska varierande: 7- 9,5 x 13 x 24,5- 29,.5. 230 NARDINGHUNDHA HARAD TA KSTO L AR sAK H isTIA V AP EN H u s dateras till senast 1400-ts sista årtionden (jfr s. 235), ha synliga halvstensribbor. Hibborna i valv II och IV ha tvärband c. 130 från hjässan.- Takstolarna härröra från 1669 1 , då taken även spånslogos. sektionerna fig. 259-60 visa konstruktionen. Tak­ stolarna stödja på ett i murarnas ytterliv inmurat hammarband. På en del ställen finnes även ett inre hammarband, troligen urspr., och mellan dem båda inlaxade bindare på 40 a 50 cm:s avstånd från varandra. På N sidan vid valv III är det inre hammarbandet, som har märken efter inhuggna stolar, avbränt. Aven vid valv II finnas kolnade rester. 2 Om sakristian är en senare tillbyggnad kan ej med säkerhet avgöras- vinden är nämligen otillgänglig - men det förefaller troligt, eftersom skiljemuren mot långhuset ej är förtunnad. 3 Hemstyckena äro ej inmurade i långhusets mur. I N är ett stick­ bågigt fönster med järngaller, träluckor och bomhål i smygarna, i Ö en rundbågig stick­ kupa från ett igensatt fönster (numera dold av ett skåp). Vrs. PROT. 1791 omtalar, att sakristian är mörk och osäker (flera kyrkstölder hade skett på kort tid), därför borde fönstren upphuggas och förses med starkare galler. Troligen blev kort därefter det N fönstret förstorat och det Ö igensatt. Dörröppningen till kyrkan är rundbågig; kring densamma är på yttre sidan uppsatt ett gravmonument. Tunnvalv. Under golvet en liten välvd vinkällare, inrättad eller reparerad 1729 i samband med golvläggning (RÄK.). 1911 byggdes utmed sakristians V sida av tegel ett eldningsrum till värmeled­ ningen, vars värmekammare som en väldig hylla skjuter in i sakristian och tyvärr helt förstör dennas karaktär. - I rNv. 1602 nämnes >>altaret i sacrario>>, varmed väl avses sakristian. Vapenhusets murar äro tunnare än kyrkans och sakna förband med dem. 3 Ingången 1 Detta är levererades, utom remstycken till det nya koret, 2 sparrar om 18 alnar av var bonde, •>heel och half», samt sparrar om 9 alnar till sakristian. Redan 1729 var taklaget emellertid äter bristfälligt och det var allvarligt på tal att göra det helt nytt. Det stannade emellertid, som RÄK. 1731 visa, vid en reparation . 2 Alla iakttagelser på kyrkvinden äro gjorda av Emo!. :!J>, senast 1926. Efter denna tid ha vetenskap­ liga unelersökningar av kyrkan frän vinelen omöjliggjorts därigenom att valven (för att hälla värmen) täckts med ett tjockt lager av sågspån, som även fyller alla tomrum på sidorna. Röstena necltogos då taket valmades. Brandspåren vid valv II och III kunna möjligen tänkas härröra frän ett blixtnedslag, varom berättas i ST. PROT. 1797: »Söndagen d. 28. Maji, kl. 5 efter m. nedslog äsk an uti järnspiran på kyrkans östra gafwel, fölgcle spiran åt till kroppåsen, uppkastade till flere alnars längel och bredel elen nyligen bäckacle takspånen , trängde genom bräcltaket, spillrade en takstol i så smala rimsor, att de liknade en halmhälja, gorcle hol i hwalfwet, nedslog en änglabilcl ifrån Altare taflan, swartacle en del af förgyllningen på denna tafla, sönderslet altare duken och ihopwecklade Cantelljerna p å Antipenclium, for sedan twärt öfwer till Sakristufwu wäggen och gorcle der åtskilliga djupa foror uti kalkbanclet, derifrån twärt öfwer till Friherrliga \Vallenstierne marmor Epitaphium, utslog cleraf n å gra stenar och borttog förgyllningen af alla dess bokstäfwer samt genom fönstret där bredewicl, sluteligen förswan, utan att antända någoclt af de många eldfängda ämnen, som denne äskesträle passerade. En unelerbar och aldrig nog beprisad Guds näel. • 3 En!. uppg. till a rk. Enicns iakttog kontraktsprosten E. \VÅLIND ER vid en restaurering 1911, att varken sakristia eller vapenhus ligga i förband med långhuset. ALMUNGE KYRKA 231 Fig. 261. Kyrkan från SO. Foto S. C~rman 1909. Aussenansicht von SO. The church from SE. är rundbågig och mycket vid, sannolikt vidgad 1834. Dörren är av 1700-talstyp, kanske flyttad från V ingången nämnda år. Såväl dörren som dörrkarmen skarvades upptill 1911, då en igenmurning av själva portalens rundbåge avlägsnades. Vapenhuset täckes av ett kryssvalv på murpelare och sköldbågar utan förband med murarna. Det är av samma slag som långhusvalven och torde vara jämnårigt med dem - vapenhuset självt kan alltså vara äldre. I Ö och V murade sittbänkar. Om korets tillbyggande finnas arkivaliska uppgifter. PERINGSKIÖLD berättar: 1 >>Almunge kyrkia är en Skogkyrkia, för några åhr sedan på Östre gafwelen tillökter, genom hans ExceUZ hr Clas Rålamb 2 och några af Sochnen. i> I PALMSic SAML. 274 finnes en anteckning: >>Efter det sluut som åhr 1648 d. 13 Augusti af dåwarande ärckiebiskop [J. Lenaeus] sampt Allmunge försambling, adel och någre tillstädeswarande prester war giordt om Kyrckians utwidgelse, så är sedermera dess österdeel uppå längden till 74 deel förökt, iembwäl uthi hwardera hörnet een pelare uprättad.>> ST. PROT. 1662 lämnar 1 2 KoR PER. MoN. Il: [nr] 157. Se not l, s. 232. 232 NÄRD IN G HUNDRA HÄRAD följande upplysningar: >>Påmintes Sochnemennerne om dett förslagh, som i Archi: Episkopi Doctr Joh: Lenaei närwaro skedde i Sochnestugun, Anno 1648: 13: Augusti om Kyrckjans Uthwidgning, effter som de hwar dagh noghsampt hafwa dett som der om påminner, j dett att man icke Uthan Lijfzfhara kan stå i kyrkjan. Och alden­ stund Sochnennes interessenter äre skyldige och plichtige fordra Gudz ähra, och byggja dett huss, der man sin Salighetz werkande ordentligen bekommer, och detta werket behöfwer en anseenligh hielp och Penninge Summa, så frampt dett .. . skall blifwa fortsat . .. >>. Bönderna skulle giva l dir kmt av varj e öre land och ännu en, om så skulle erfordras. >>Om Körslan till Ky~kjan medh steen och Kalk, Bielkar och werke>> kunde för denna gången intet bestämmas, men landshövdingen1 , som var närvarande i sockenstämman, skulle inom kort >>komma igen medh en förståndigh man, som kan göra förslagh om denna byggningem. 1663 skulle sten och kalk framföras och 1667 murtegel anskaffas, kalk, bräder och spik etc. till kyrkans reparation. I samband med tillbyggnaden företogs en grundlig reparation av hela kyrkan, som pågick åtminstone in på år 1672, ty i nov. 1671 beslöts, att bönderna skulle forsla tegel till kyrkgolvet från Uppsala och >>Tårparna skola föra Kalkst en ifrån Knuthby, fulla tårpare hwar­ sitt Lass, små Tårpare 2. om lasset». UPP V.f\ 1 0 1:\" 1::\lG Kyrkan restaurerades 1911 av ark. Bror Almquist och erhöll då värmeledning (varm­ H ES TA l" RE­ luftssystem). 1919 erhöll den elektrisk belysning, bekostad av Länna bruk. Senaste HJNGA H restaurering ägde rum 1930 under ledning av ark. E. Milles . MEDELTIDA KALKMÅLNINGAR De medeltida kalkm å lningarna i den urspr. kyrkan, som varit överputsade2 , framtogas åter 1911 av C. vVilh. Pettersson. Det visade sig vid konserveringen, att de sannolikt tillkommit tämligen snart efter valvens inslående, ty färgen satt i dessa väl fast i putsytan. Väggarnas målningar däremot äro utförda på äldre puts och voro därför svårare att frilägga. På ett par ställen är putsytan på väggarna dubbel och målningar anträffades vid provknackningar på båda putslagren .3 I allmänhet tyckes det övre skiktet vara bibehållet, men på några ställen träda fragment av de undre målningarna i dagen. Efter konserveringen är det svårt att alltid med säkerhet skilja de båda skiktens målningar från varandra. Å N väggen i trave IV ser man dock tydligt äldre och yngre målningsfragment bredvid varandra. 1 Frih. CL,\ES RÅLA111B , f. 1622, landshövding i Uppland 1660, rik sråd, överståthållare, ·t 1698. Ägde Länna gård. En!. en a nteckning i K 1: 1 skänkte han 1658 200 dir kmt till Almunge kyrka •> till t acksamheet emoth Gudh, för sin L yckelige heemkomst ifrån Turkijdh, dit han begiv it sig som svenskt sändelmd. 2 De hade överputsats m ell an RHEZELIUs' och PERINGSKIÖLDS eller hans sagesmans - besök i kyrkan, d.v.s. vid mitten av 1600-t., säkerligen då det nya koret byggdes. 3 Se S. CuRMANS Utlåtande 5 /, 0 1909 (ATA och BST). . Fig. 262. Interiör mot Ö. Foto 1947. Inneres gegen O. Interior towards E. 234 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD o I o. I @'\0' .IL V A IU L VEK~ IY *VÄSTRA ·VÄ66EKk Schetna der Verteilung der Gcwölbe- und VVandmalercien. Beachtc, dass bei der Ost- West-Orientierung des Gewölbeplanes Sliden oben liegt. ff V166Eff ?f- Fig. 263. Schema över valv- och väggmålningar. M. Erichs delin. 1915. Märk, att valvplanen är orien­ terad med S uppåt! Scheme showing distribution of vaultinp; and wall paintings. Note, that S. is uppermost in the vaulting plan. Av nu försvunna målningar känna vi genom RHEZELrus' fig. 51 Sten Sture d. ä:s och ärkebiskop Jakob Ulfssons vapen i den nedrasade Ö valvkappan i det urspr. koret. Örnfoten var svartbrun mot blå botten, sjöbladen gula mot svartbrun botten. Enligt samma källa funnas på olika håll i kyrkan på väggen målade vapen, som behandlas nedan bland gravminnen (se s. 263). ALMUNGE KYRKA 233 Fig. 264. Målning på S muren, III : 2. S. Göran och draken. Märk, att målningen komponerats med hänsyn till ett nu igenmurat fönster omedelbart nedanför. Foto 1947. S. 244. Kalkmalerei an der Stidwand: St. Georg und der Dra­ chen. Beachte die Rticksichtnahme der Komposition auf ein jetzt vermauertes Penster im unteren Teil. Painting on S. wall: St. George and the Dragon. Note that the lowest part takes its shapc from a now blocked-up window. De förstnämnda vapnen datera målningarna i valven och på murarnas övre putsskikt till 1400-ts sista fjärdedel. Men även om inga daterande vapen funnits, hade man med lätthet kunnat draga samma slutsats av målningarna själva. Såväl genom sitt bildval som genom komposition och stil ansluta de sig nära till den verkstad, vars främsta namn är den berömde kyrkmålaren Albertus Pictor (Albert målare). Almungemålningarna anses utförda i slutet av 1480-t. eller på 1490-t. (Sten Sture d. ä. dog 1503) av en lär­ junge till Albert, sannolikt under mästarens uppsikt. 1 Jämförelser med andra verk av Alberts lärjungar, t. ex. i Odensala2 , visa slående likheter i kompositionen, som icke kunna bero endast på en gemensam förebild. Att en sådan funnits är annars otvivelaktigt. Det är Biblia pauperum 3 ( = De fattigas bibel), den kända träsnittsamlingen från ConNELL o. WALLIN, s. 57 f. Man kan skärpa dateringen till 1490-t. S. Göransscenen på S muren återgår tydligt på S. Göransbilden i Stockholms Storkyrka, som var färdig nyårsaftonen 1489. 2 Sv. K. Upp!. Bd. IV, s. 69 ff. 3 Beträffande Biblia pauperum se SYLWAN i ATS 14 (1899) och H. ConNELL, Biblia pauperum, Sthlm 1925. Det synes i allmänhet vara den 40-bladiga, omkr. 1463 utgivna upplagan, som använts till för­ laga av Albert målare och hans gesäller. En facsimilereproduktion av denna är utg. av A. EINSLE, Wien [1898]. 16- Sueriges K!]rkor. Uppland J II 1 DATERJ:-\G ALLMÄN DisPosiTioN 236 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD 1400-ts mitt, som utom sitt illustrativa syfte även ville med teologisk spetsfun­ dighet utlägga gamla och nya testamentets hemlighetsfulla samband, i det att varje bild ur nya testamentet motsvaras av tvenne ur det gamla. Dessutom finnas på varje träsnittsblad fyra profeter med språk, som hänsyfta på de avbildade hän­ delserna. I Almunge äro minst ett tjugotal scener utförda i större eller mindre be­ roende av denna förebild; flera återge även tillhörande leoninska verser. I svicklarna har man placerat profeterna med deras språkband. Det är tydligt, att målaren sökt såväl behålla BP:s subtila teologiska tolkningsschema som även anpassa detta efter andra krav. Berättelsens intensitet stegras i riktning mot koret. I den västligaste traven finna vi spridda bilder ur Jesu liv, gamla testamentet och helgonsagan, evangelisterna samt några allmänt symboliska motiv. I III:e travens valv och på N väggen - i en medeltidskyrka den bäst belysta, då ju fönstren vette mot S- framställas olika moment av Kristi offerdöd samt de dem förebådande händelserna ur gamla testamentet jämte tillhörande språk. På S väggen av samma trave äro helgonlegender avmålade. I valv­ kappan över ingången till det medeltida koret ses Marias kröning till himladrottning. I koret slutligen (nuv. trave II) avbildas några av de ur medeltida synpunkt viktigaste tilldragelserna i den heliga historien: händelserna kring Kristi födelse, hans himmels­ färd och Marias död, jämte paralleller ur gamla testamentet och helgonsagan. I den nedrasade Ö valvkappan har kanske - eftersom Marias kröning återfinnes i trave III - det mystiska och heliga motiv, som brukar kallas Nådastolen (Treenigheten) haft sin plats. 1 Det är mycket troligt, att även i de fall, där vi nu ej kunna finna något inre sammanhang i målningarnas placering, ett sådant likväl finnes och har varit förståeligt för medeltidens människor. Almunge-målaren står emellertid anmärkningsvärt fri gentemot sin förebild. Jfr t. ex. bilden av himmelsfärden i valv II eller av Moses visande på kopparormen i valv III med motsvarande framställningar i BP. Han undviker landskap eller bygg­ nader i bakgrunden. Ej heller överensstämma inskrifternas förkortningar med dem, som förekomma i BP. Stundom har målarens intresse för berättelsen varit så starkt, att han tillfogat scener, som ej förekomma i BP, endast för att visa >>hur det gick». Sålunda följes bilden av Daniel i lejonkulan av en dylik, som visar, hur Daniels vedersakare åtos upp av lejonen - den sistnämnda utan motsvarighet i BP 2 • Även formellt har målaren f. ö. förhållit sig ganska fritt. Alberts verkstad visar här som alltid stor skicklighet i att anpassa bilderna efter valvkappornas form, t. ex. genom att spegelvända dem eller genom att tillägga och borttaga figurer, och har sin glädje i att karakterisera särskilt de onda människorna genm'n påfallande fula drag. Det är tydligt, att målaren varit minst bun­ den av förebilden, då det gällt de vanliga motiven: bebådelsen, Kristi födelse m. m. Jfr Täby (Sv. K. UPPL. I, s. 86). Flera av motiven i Almunge valv II återfinnas i Täby kyrkas korvalv och dessutom (i Ö kapp a n) Nådastolen. 2 1 Däremot förekommer samma motiv i Härkeberga kyrka. ALMUNGE KYHKA 237 Fig. 265. Profetbild, målning i valv Il: 8. Foto C. W. Pettersson 1910 (BST). Bilden kan vara tagen före restaureringen. S. 238. Kalkmalerei eines Propheten im Zwickel des zweiten Gewölbes. Painting of Old Testament prophet in corner of vaulting II. Där har fantasien arbetat friare, bl. a. därför att konstnären haft en mängd olika min­ nesbilder av motivets utformning. Vid de ovanligare motiven däremot har förebilden i BP ofta varit den enda - ibland kanske förmedlad av någon annan kyrkmålning ­ och därför har han stått mera ofri gent emot den. I färgskalan dominerar ockragult. Hödbrunt (caput mortuum) är särskilt använt i de över bakgrunderna strödda schablonerna, men även i rankmönstren och ribbornas mönster, samt i dräktpartier. Den gröna färgen, som nu är mycket blekt, har kommit till användning omväxlande med den rödbruna i rankmönster, ribbmönster och dräkter. Blått förekommer i dräkter; änglarnas vingar äro i flera fall blå. Klarrött (mör.ja eller cinnober) - ofta använt i de av Albert dekorerade kyrkorna, där det changerat till svart - saknas i Almunge. FÄnasKALA 238 NÄRDINGHUNDHA HÄHAD FÖRTECKNING ÖVER MÅLNINGARNA Bokstäver, som uteslutits eller ersatts med förkortningsteeken, betecknas med kursivstil; utplånade bokstäver och ord stå inom klammer [ ]. TI\AVE I ~I\ AVJ~ Il Trave l. Valvet och Ö väggen målades 1930 under ledning av artisten Y. Lundström. Över altaret lammet och det himmelska Jerusalem, i övriga valvkappor Jesu dop, Ansgar och Olaus Petri. Tidigare (sedan 1880-t.) var valvet målat som en stjärnhimmel. Trave II( = det urspr. koret). Valvet: l. Denna valvkappa rasade, då nuv. koret på 1660-t. byggdes. Nuv. dekora­ tion, utförd 1930 av Y. Lundström, framställer Kristus i Getsemane, samt tuppen, vaksamhetens symbol. - 2. Koncentriska färgband (rödbrunt, blått, gult). - 3- 4. Fyra knäböjande änglar. Språkbanden, som äro i det närmaste oläsliga, innehålla delar av en Mariahymn (se nedan). Den fjärde ängelns språk slutar med orden 'peccatorum mi [serere ]'. - 5. Kristi himmelsfärd. Språkband: Viri gallilei quit aspicit[ is J in celum1 ( = I galileiske män, varför skåden I mot himmelen?, Apostlagärn. l, 11), samt en vers ur BP: Sanctus sanctarum christus petit astra polorum ( = Kristus, den allra heligaste, begiver sig till himlarnas stjärnor). - 6. T.v. Enok upptages till himmelen. Språkband: Enoch transiatus celestibus est sociatus ( = den till himmelen upptagne Enok förenas med de himmelska, BP). I mitten Elia i den brinnande vagnen. Språk­ band: Celitus effectus helia per area 2 vectus ( = beredd för himlen föres Elia genom luften, BP). Dessa båda äro de gammaltestamentliga förebilderna till himmelsfärden och åter­ finnas på samma uppslag som denna i BP. Båda spegelvända. T. h. Moses mottager lagens tavlor. Språkband saknas. Bilden är en spegelbild efter BP och återfinnes där på upp­ slaget efter de ovannämnda. Förebild till den helige Andes utgjutelse över apostlarna. - 7. Profet med språkban d: [Q u is est J iste qui u enit de e dom tinctis vestibus 3 ( = vem är han, som kommer från Edom, i färgade kläder, Jes. 63, 1). Detta liksom efter­ följande språk hänsyftar på himmelsfärden och förekommer på samma sida som bilden därav i BP.- 8. Profet (fig. 265) med språkband: ... dominus in ..., sannolikt: ascendit deus in jubilo et dominus in voce tubc.e 4 ( = Gud är uppfaren med fröjd och Herren vid basuners ljud, Ps. 46, 6) .5 -9. Som Il: 2. - 10. T. v. fågel Fenix, stående i sitt brinnande rede, t. h. en pelikan, som mättar ungarna med sitt blod, båda Kristussymboler. - 11. T. v. S. Antonius i munkdräkt med bok och handklocka. Vid hans fötter ett svin med klocka om halsen. 6 Språkband: Sanctus antonius. I mitten Maria Magdalena buren av Sista ordet otydligt och kanske felrestaurerat, men torde få tydas 'celum' . Sic! Rättare: 'aera'. 3 Tydligt synligt på foto i BST taget under restaureringen. Numera k an blott ordet 'vestibus' läsas. 4 På foto i BST ]{an man också urskilja 'da[uid]' i slutet av inskr. "47,6 i elen sv. övers. 6 Den orden, Antoniterna, som grundats till elen hel. Antonius' eremitens ära, underhöll många hospital och hade därför på flera ställen privilegium på al!moseinsamling. För att kungöra sin ankomst 2 Siffrorna hänvisa till schemat fig. 263. 1 ALMUNGE KYRKA 239 Fig. 266. Målning i trave II, valvet: 11. Maria Magdalena och den egyptiska Maria. Foto ATA. S. 238. lVfalerei in der zweiten Gewölbe-TravC: lVIaria lVIagdalena und die ägyptische Maria. Painting in seetian II of vaulting. lVlary 1\fagdalene and the Egyptian Mary. änglar.! Språkband: Sancta rnaria magdalena. T. h. den egyptiska Maria bland öknens klippor. Bredvid henne munken Zosimas, som förde till henne nattvarden före hennes död, och lejonet, som grävde hennes grav. Språkband: Sanct[a] rnaria egyptiaca. - 12. Abel med herdestav knäböjer vid sitt offeraltare. Språkband: abel. - 13. Kain med kindbågen, varmed han slog ihjäl Abel; t. v. hans andra attribut, en kärve. Språkband: kain. - 14. Som II: 2. - 15. Två knäböjande änglar. Språkband med verser ur en Mariahymn: 2 'alma redemptoris mater' och 'quae peruia celi porta manes'. - 16. Två knäböjande änglar. Språkband som ovan: 'et stella ma ris' och 'succurre cadenti'. - 17. till en ort i detta ändamål brukade bröderna ringa med en liten klocka. På några håll i Tyskland hölls också för deras räkning ett •>Antonischwein•>, som fick springa fritt omkring på gatorna och söka sin föda. Dess kännemärke var en liten runt halsen fästad )docka. K UNSTLE, Ikonographie der Heiligen, Freib. i. B. 1926, s. 66; jfr BRAUN, Tracht u. Attribute d. Heil. in d. deutschen Kunst, Stuttg. 1943, s. 86. 1 Legenden berättar, att medan Maria Magdalena vistades i öknen utan någon föda lyftes hon sju gånger dagligen av änglar upp mot himmelen för att med sina lekamliga öron höra ljuvlig änglasång. Därav blev hon så fylld av glädje, att hon icke behövde någon annan föda. FoGELKLOU, LINDBLOM o. WESSEN, Legender frän Sveriges medeltid, Sthlm 1917, s. 149 f. 2 Hymnen, som är en av de fyra antiphoner till Jungfru Maria, vilka omväxlande sjöngos vid guds­ tjänstens slut, anses vara författad på 1000-t. av en munk i Reichenau, Hermannus Contractus (J. JuLIAN, A dictionary of hymnology, Lond. 1892, s. 51). Den lyder i sin helhet som följer: 240 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Marias död. En av apostlarna - enligt legenden fördes dessa från olika håll till hennes dödsbädd - bestänker henne med vigvatten. Upptill inom en stiliserad molnring Kristus och Maria. Språkband: veni de libano veni coronaberis ( = kom från Libanon, kom, du skall bekransas, Salomos höga visa 4: 8). - 18. Marias begravning. Härom berättar legenden, att då judarna lupo till för att hindra liktåget, så förlamades händerna på dem, som rörde vid båren, och fastnade vid denna. 1 Intet språkband. - 19. Krönt profet (David) med språkband: descendit 2 dominus sicut pluuia [in] vellus Da vit ( = Herren skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn, 3 Ps. 72: 6). - 20. Profet med språkband, å vilket blott 'filium' är synligt. Sannolikt har här stått språket: ecce virgo concipiet et pariet filium ( = se, . en jungfru skall varda havande och föda en son, Jesaja 7: 14), som genom sin hänsyftning på Kristi födelse passar för de omgivande bilderna. Såväl detta som föregående språk förekomma i BP i samband med bebådelsen. N väggen: l. Bebådelsen. Språkband: ave rnaria gratia plena dominus tecum ( = hell Maria, du benådade, Herren är med dig, Luk. 1: 28). - 2. T. v. Marias och Elisabels möte; t. h. Herren visar sig för Moses i en brinnande törnbuske - en av de gammaltesta­ mentliga förebilderna till Kristi födelse. Ingen inskr. - 3. Kristi födelse. Bilden mycket skadad. Om språkband funnits, är det nu alldeles utplånat. - 4- 5. Till största delen Alm a redemptoris mater, quae peruia coeli Porta manes et stella maris, succurre cadenti Surgere qui curat: populo tu quae genuisti Natura mirante tuum sanctum genitorem Virgo prius ac posterius, Gabrielis ab ore Sumens illud Ave, peccatorum miserere. (Efter H. A. DANIEL, Thesaurus hymnologicus Il, (Övers.) Frälsarens vördnadsvärda moder, Du, som förbliver Himmelens öppna port och Havets stj ärna, Hjälp den fallande, som strävar att resa sig! Du, som till naturens förundran födde At mänskligheten din egen helige Fader, Jungfru såväl förut som efteråt, Och som av Gabriels mun hälsades med Ave , Förbarma Dig över oss, syndare! Lipsi~IC 1844, s. 318.) Fil. dr ToNI ScmiiD har lämnat anvisningar beträffande denna hymn. - Utan tvivel har hymnens mellersta parti funnits på språkband, som burit s av änglar i elen nedrasade valvkappan. FoGELKLou, m. fl., a. a. s. 12 f. Antagligen felrestaurering av ' descenclet'. 3 Så en!. 1703 års översättning. Den nyare översättningen av Ps. 72: 6 lyder 'såsom regn på slagen äng'. E nl. den medeltida sinnebildsläran förebildade emellertid ullskinnet, som Gideon bredde ut att på Herrens bud fuktas av regnet, Kristi obefläckade avlelse och på samma sak ansågs föreligg a nde språk syfta. >>Swa kom oc then hälge ande hemelika oc wnclhersamlika ower iomfrwna .. . oc thetta tydher the ordhen Sicut pluuia in vellus>> (JuNGFRU MARIE ÖRTAGÅRD, Sam!. utg. af Sv. Fornskr.säl!sk., Sthlm 1895, s. 98- 99). Jfr YRJÖ HmN, Det heliga skrinet, Sthlm 1909, s. 293 ff. I BP är Gidcon med skinnet en av förebilderna till bebådelsen. 2 1 ALMUNGE KYRKA 241 Fig. 267. Trave III, valvets S sida, 7- 19. Foto H . Cornell o. Slidseitc der dritten Gewölbe-Trave. ~- Wallin. S. 242. S. side of section III of vaulting. förbyggda av Wallenstiernska gravmonumentet. - 6. Frambärarrdet i templet. Språk­ band saknas. - 7. Målningen, som sitter omedelbart över varmluftsintaget, är numera nästan helt förstörd. Föreställer sannolikt flykten till Egypten. Över värmelednings­ gallret en inskr., enligt vilken år 1911 de gamla valv- och väggmålningarna framtogas och konserverades. - 8. V murpelarens sida: Helig man med stav? Endast huvudet och en del av överkroppen oskadda. - 9. Ö murpelarens sida: Helig man med klubba? Delvis skymd av predikstolen. S väggen: l. Fragment av rankverk (å undre putslager). - 2. Fragmentarisk målning: ängel, träd och djur (änglauppenbarelsen för Joakim?). - 3. Fragment av rankverk som l. - 4. S. Kristoffer (delvis nymålad 1911 inom en markerad linje).- 5. Ö mur­ pelarens sida: Helig biskop. - 6. V murpelarens sida: Kvinnligt helgon med dok: mot hennes tinning riktas ett svärd. Möjligen S. Justina, som finns framställd med dok och med bröstet genomborrat av ett svärd. 1 Bilden är mycket bleknad. 1 BRAUN, Tracht u. Attribute d. Heiligen, s. 395. 242 TRAVE l1l NARDINGHUNDRA HÄRAD T ra ve III. Valvel: l. Rosett i grönt och rödbrunt. - 2. Abrahams offer. Liksom nr 29 nedan förebild till korsfästelsen, som är framställd på muren nedanför. Språkband: Signantem x m [ = christum J pater imolat istum ( = fadern offrar denne, som förebildar Kristus, BP), samt ordet Isac. - 3. Rankverk. - 4. Marias kröning. Intet språkband. - 5. Gosse med språkband: ok tu ser ikke en stor timerstok i thit eghit öga. - 6. Gosse med bjälke i ögat. Språkband: [ia?]k ser en gra[nd] i thith ögha. 1 - 7. David och Go­ liat. Språkband: golias, davit. - 8. Som III: 3. - 9. Abner dödas av Joab med ett hugg i ryggen. Förebild till Judaskyssen. Språkband: joab. - 10. Som III: 3. - 11. Lejon­ inna med två ungar. Hon föreställes med sitt rytande uppväcka de dödfödda ungarna och är en symbol av Kristi uppståndelse. 2 - 12. T. v. Josef kommer med mat till sina bröder, t. h. J osef nedstoppas i brunnen. Den vänstra scenen saknas å förebilden i BP. Språkband: hane in cysternam detruditor 3 iste veternam ( = denne nedstörtas i denna gamla brunn, BP), samt 'josef' . - 13. Jonas kastas i havet. Språkband: j onas glutitur tamen iliesus reperitur ( = Jonas uppslukas, men återkommer oskadd, BP). 12 och 13 äro båda förebilder till gravläggningen. - 14. Profet med språkband. lnskr. oläslig. - 15. Profet med språkband. Inskr. oläslig. - 16. Ruben ser ned i brunnen efter Josef. Förebild till kvinnorna vid graven. Språkba nd: ruben sublatum - fortsättningen 'puerum timet esse necatum' har kanske stått på ett övre språkband med nu utplånad text. Versen liksom bilden är hämtad ur BP och betyder: Ruben fruktar, att den (i brunnen) nedstörtade gossen är mördad. - 17. Som III: 3. - 18. Simson dödar lejonet. Förebild till Kristus i dödsriket. Språkband: Sampson destruxit ora leonis ( = Simson sönderbryter lejonets käftar), en förkortning av den leoninska versen i BP. - 19. Som III: 3. - 20. Nebukadnesar befriar Daniel ur lejonkulan. Förebild till Kristi uppenbarelse för Maria Magdalena i örtagården. Inskr. på språkbandet är i det närmaste utplånad. - 21. Daniels vedersakare kastas i lejonkulan, där de uppslukas av lejonen. Detta ämne förekommer ej i BP. Språkband oläsligt. - 22. Profet med språkband: [v]e qui dicunt malum bon[um] et bonum malum (=ve dem, som kalla ont gott och gott ont, Jes. 5: 20). - 23. Profet (?) med språkband: qui false narrat nichil impetrat ( = den, som talar osanning, vinner ingenting). 4 - 24. Simson bär Gazas portar. Språk­ band: Sampson. - 25. Som III: 3. - 26. Jonas utspys av valfisken. Språkband oläs­ ligt. 24 och 26 äro förebilder till uppståndelsen. - 27. som III: 3. - 28. Davids strid 1 Dessa språk ur likn elsen om grandet och bjälken torde vara hämtade ur någon medeltida parafras på svenska över Nya testamentet. Någon sådan är visserligen icke bevarad till vår tid, men h ar med all sannolikhet funnits. Medd. av prof. NATAN LrNDQVJST. 2 En!. den medeltida naturhistorien 'Physiologus'. Sedermera har symbolen övergått till att även kunna gälla Marias jungfrulighet. Se \V. MoLSDORF, Fiihrer dm·ch den symbolischen u. typologischen Bilderkreis d. christl. Kunst d. Mittelalters, Lpz. 1920, s. 43, 78 . Samma bild förekommer i Lagga kyrka (ovan s. 27). 3 Rättare: detruditur. 4 Varifrån detta språk hämtats är ovisst. Det återfinnes varken i Vu! gata eller i de apokryfiska böckerna. ALMUNGE KYRKA 243 Fig. 268. Trave III, valvets ö sida: 2- 10, 33, 34. Foto H. Cornell o. S. ·wallin. S. 242- 243. Ostseitc d er dritten Gcwölbe-Trave . E . side of section l II of vaulling. med björnen. Jfr l Sam. bok, 17: 34. Ingen inskr. - 29. Moses visar på kopparormen. Förebild till korsfästelsen. Språkband: lesi curantur serpentem dum speculantur ( = de angripna botas, då de betrakta ormen, BP). - 30. Moses skaffar vatten genom att slå på klippan. Förebild till lansstygnet i Kristi sida. Språkband: est sacramentum dans petra fluentem 1 ( = detta är sakramentet, stenen, som giver vatten, BP). - 31. Profet med språkband: oblatus est qu[ia ipse vol]uit [et peccata nos]tra por[tauit] ( = han blev offrad, emedan han själv ville det, och han bar våra missgärningar, Jes. 53: 7, 4). 2 ­ 32. Profet med språkband. Inskr. utplånad. - 33. Josef säljes till Potifar. Liksom IV: 18 förebild till Judas säljer Jesus för trettio silverpenningar. Efter BP, spegelvänd. Ingen inskr. - 34. Som III: 3. Underförstått aquam eller feltryck i BP för fluentum. En!. VERSIO vuLGATA. Jfr Sv. K. Upp!. Bd. II, s. 154, not 1. Språket förekommer i just denna form i BP på samma sida som korsfästelsen. 1 2 244 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Tl\Av:E 1v N väggen: Kristus på korset. T. v. Johannes och Maria, Veronica med svetteduken och andra heliga kvinnor. T . h . den romerske hövitsmannen, som pekar på Kristus (över honom ett språkband med utplånad inskr.), två andra män, ytterligare två män som slåss om manteln, och en, som kastar tärningar. Enligt uppgift av restauratorn funnos härnedanför fragment av målningar, vilka fixerades, samt åter överströkos med kalkfärg. S väggen: l. Den helige Martin avskär en flik av sin mantel åt en krympling. - 2. S. Görans strid med draken . T . h. prinsessan, i övre vänstra hörnet en muromgärdad borg. Märk likheten i komposition med S. Göransbilden i Stockholms Storkyrka. Trave IV. Valvet: 1. Dubbel rosett. - 2. Elefant med torn på ryggen. -- 3. Legenden om en­ hörningen, som förföljes av jägare och hundar och söker skydd hos jungfru Maria. Språkband: fides, spes, caritas ( = tro, hopp, kärlek). Vanligen är denna scen en symbol för bebådelsen; såväl elefanten som sagodjuret enhörningen äro dessutom sinnebilder av kyskheten. Med de tre hundarna åsyftas de på språkbandet nämnda kristliga dyg­ derna.1 - 4. Evangelisten Matteus med änglavingar (i st. f. hans symbol, ängeln). Språkband: Sancius Matheus apastolus et evangelista. - 5. Job sargas av djävulen. Språkband: iob. - 6. Ester inför Ahasverus. Förebild till Marias kröning. T. h. Harnarr omfamnar Ester. Språkband: rex assuerus, samt hester ingreditor 2 [et?] asswerum veneratur ( = Ester inträder och visar Ahasverus sin vördnad, BP). - 7. Evangelisten Johannes. T. v. hans symbol, örnen. Språkband: Sanclus iohannes apastolus et ewange­ lista. - 8. Esau inför Isak. Språkband: [Esau?] apud devenacione his ... ( = Esau inför Isaks förutsägelse?) 3 - 9. Kristus och synderskan . Språkband: mulier quis te judicat- nullus domine ( = kvinna, vem dömer dig? ingen, Herre. Joh. 8: 10- 11). ­ 10. Profet med språkband å vilket blott några bokstäver ifyllts. - 11. Jakob inför Isak. Språkband: iacob. - 12. Måltiden i Simons hus. Maria Magdalena torkar Jesu fötter med sitt huvudhår (enligt legendens berättelse). Språkband: hane a peccatis absoluat4 fons bonitatis ( = godhetens källa löser henne från hennes synder, BP) och Sancta Maria Magdalena. - 13. Profet med språkband: cor contritum et humiliatum de [u s non despici ]et d avid ( = ett ödmjukt och förkrossat h j ärta skall Gud icke förkasta, Ps. 50: 19). 5 - 14. Rebecka samt ytterligare en (utplånad) figur. Möjligen 'Rebecka sänder Jacob till Laban' (i BP förebild till flykten till Egypten). Språkband: rebecca. ­ 1 MoLsoonF a .a., s. 11, 78, 118. Jfr I-I. CoRNELL, The I conography of the nativity of Christ (Upps. U niv. Årsskr. 1924) s. 94. 2 Bör vara 'ingreditur'. 3 Jfr 1 Mos. 27: 39- 40. 'Devenacione' skulle i så fall rätteligen vara 'divinacione' och ' his .. .' är då början på !saks namn. Ett h tillsättes ibland godtyckligt i medeltidslatinet. Se I-IAMMARSTHÖM , Glossa­ rium till Finlands och Sveriges latinska medeltidsurkund er, lifors 1925, s. 24. Jfr 'helia' och 'hester' i ovan anförda inskrifter. 4 Skall sannolikt, liksom i BP, vara absoluil. 5 51:19 i den sv. översättn. ALMUNGE KYRKA 245 Fig. 269. Trave III, valvets N sida: 2, 3, 24- -:H. Foto H. Cornell o. Nordseitc der dritten Gewölbe-Trave . s. ·wallin. S. 242- 243. N . side of Section III of vaulting. 15. Vandringen genom Röda havet. Förebild till Jesu dop. T. v. Farao och hans här drunknar, t. h. de räddade israeliterna. Numera skymd av orgeln. - 16. Evangelisten Lukas med sin symbol, den bevingade oxen. Språkband: Sanctus lucas ewangelista. ­ 17. Esau skjutande med båge och pil. Språkband: esau.- 18. Josef säljes till de ismaeli­ tiska köpmännen. Förebild till Judas erhållande de 30 silverpenningarna. Språkband oläsligt. Skymd av orgeln. - 19. Evangelisten Markus. Hans symbol, det bevingade lejonet, till stor del förstörd genom att puts fallit bort. S. Markus är avbildad som biskop i mitra och korkåpa (han blev enligt legenden patriark i Alexandria). Språkban d: Sandus Marc[us] ewangelista. - - 20. Jesus frestas av djävulen att förvandla stenar till bröd. Språkband: si filius dei es die ut la p ides panes fiant ( = om du är Guds son, säg att dessa stenar varda bröd, Matth . 4: 3). - 21. Lazari uppväckande. Möjligen efter BP, i så fall spegelvänd . Ett språkband med utplånad text, å det andra språkbandet: 246 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD lazare exe 1 ( = stig ut, Lazarus!). - 22. Profet med språkband med utplånad inskr. ­ 23. Jesus frestas på berget. Språkband: vade satana ( = vik hädan, Satan!, Matt. 4: 10). 2 - 24. Mannaregnet. Förebild till nattvarden. Språkband: venite comedite parrem meum ( == kommen, äten av mitt bröd, Ords pr. 9: 5). Såväl detta språk som det närmast följande förekommer vid profetbilder på BP:s framställning av nattvarden. - 25. Profet m ed språkban d: p a nem angelorum manducavit homo ( = människan åt änglabröd, Ps. 77: 25). 3 N väggen. l. Sol och måne, sinnebilder för kyrkan och synagogan. 4 - 2. Kristus i Getsemane. Fragmentarisk målning. Kristi huvud och en kalk synas. Rödbruna slingor (å undre putslager) framträder omedelbart därinvid. - 3. Judaskyssen. T. v. Petrus, som drar svärdet ur skidan, och krigsknektar. Fragmentarisk målning. Huvudena, som äro det enda, som bevarats, verka starkt restaurerade. - 4. Kristus mellan krigs­ knektar. Fragmentarisk målning. Också om denna gäller, att blott huvudena äro beva­ rade och detta i starkt restaurerat skick. Krigsknektarna äro emellertid av den för Albertus Pictor karakteristiska typen. - Längre ned på muren målningsfragment. På murpelarens V sida ett helgon i fotsid dräkt, starkt skadat. S väggen: l. Rödbruna och gröna slingor. - 2. Fragmentarisk målning, skepp från vänster (att döma av en foto i BST möjligen S. Ursula och hennes 11000 jungfrur). ­ 3. Fragmentarisk målning. Manshuvud. Möjligen spjutspetsar eller vassa pålar (tio­ tusen riddares martyrium?). Å murpelarens V sida sittande naken (?) man med klubba. V väggen (sedan 1930 helt förbyggd av orgeln, som då flyttades bakåt): 5 l. Faraos dröm om de sju magra nöten? 6 - 2-4. S. Eriks (el. S. Olofs) skeppsfärd och (sannolikt) hans kröning. VAPENHusET Vapenhuset. Valvet: l. S. Helena med kors, omgiven av tillbedjande änglar. - 2. Djävulen, som räcker en kvinna ett par skor på en stång. Skorna äro visserligen utplånade, men fram­ ställningen är känd från andra håll och man kan därför lätt gissa sig till dess innebörd. Den återgår på en vida spridd folksaga, bl. a. förekommande i flera medeltida prediko­ samlingar. 7 - 3. Krönt kvinna utan gloria. T. v. om henne en vandringsman med stav, t. h. en man, som gräver med en spade. - 4. (Över ingången till kyrkan.) Halvfigur av Kristus med utbredda armar. Väggarnas målningar, om sådana funnits, äro överkalkade. Rättare: exi. Märk, att 20 och 23 återgå på en och samma bild i BP (spegelvänd) . 3 78: 25 i den sv. övers. 4 MoLSDORF, a.a., s. 94. 5 Fotografier' av målningarna på denna mur, tagna 1911, finnas i BST. 6 Sä tolkad av Co RNELL-WALLIN, s. 123. 7 Käringen hade hjälpt djävulen att stifta osämja mellan ett par makar. Då hon efter väl förrättat värv skulle mottaga sin lön, ett par skor, räckte han henne dem - av fruktan eller respekt - på en läng stäng tvärs över en klyfta med orden: >>du är värre än jag.'' Klyftan markeras i Almunge, liksom i Knutby (s. 315) och på flera andra häll av vapenhusdörren. Sagan måste vid medeltidens slut ha varit l 2 ALMUNGE KYRKA 247 Fig. 270. Altaruppsats från 1717, sannolikt av Carl Spak. S. 248. Foto C. W . Pettersson 1914. Altaraufsatz von 1717. Altarpieee 1717. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Murat altare, fritt från väggen, sedan 1806 inklätt med trä, samt altarring med ALTARE,Nuv. fyllningar och ramstycken, allt l 911 målat i gråvitt. De skurna, förgyllda emblemen ocn ÄLDRE mitt fram på altare och altarring äro från 1806, resp. omkr. 1850, medan ornamenten ALTARPRYD­ NADER mellan altarringens fyllningar härröra från en äldre altarring, utförd av samme skickvälkänd i hela Uppland, eftersom den finnes illustrerad i flera kyrkor där, givetvis i sedelärande syfte. I litterär form är den här i Sverige känd först från början av 1600-t. I några upplandssocknar kallas käringen enligt uppteckningar, som gjorts i sen tid, Skoella. Se O. GJERDMAN, Hon som var värre än den onde, Saga och sed 1941. 248 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD lige snickare, N. J. Dahlström i Norrtälje, som 1773 förfärdigade altarbord och altarring i Frötuna kyrka .1 Ornamenten på altarringarna i de båda kyrkorna äro nära nog identiskt lika. Dahlström tillverkade 1765 ny bänkinredning i Almunge och samtidigt därmed gjordes en altarring. -Al tar u p p sa t sen (fig. 270) utgöres av ett arkitektoniskt ramverk, målat i gråvitt som ovanstående, kring en rik skulpterad och förgylld dekor. Ramen om­ fattar två reliefer, förgyllda mot blå botten: överst korsfästelsen, som återgår på ett 1500-talsstick, därunder (infälld i postamentet) nattvardens instiftelse; krönet utgöres av ett Gudsöga, omgivet av putti. Å ömse sidor om korsfästelsescenen stå >>profilören> av vitmålat trä: två änglar med palm och lager. Fälten med akanthusornament på profi­ löremas socklar visa utpräglad Precht-stil. Altaruppsatsen i Almunge betalades enligt RÄK. 1717 med l 000 daler (kmt?). Mästare var utan tvivel samme man, Carl Spak, 2 som 1716 förfärdigade predikstolen. Märk särskilt de identiskt lika akanthusornamenten på profilöremas socklar och på predikstolskorgen. I sakristian förvaras två skurna, målade och förgyllda kartuscher (H 21, L 42), som tillhört altartavlan av 1717. Inskr.: >>DENNA ALTARTAFLA HAFUER PROBSTEN H:ANDREAS TOLSTADIUS>)- >iLÅTIT UPSÄTTIA GUDH TILL ÄHRA [o c] FÖR KIÖRKANS MEDEL ANNO 1717>>. De torde ha borttagits vid någon för­ ändring av altaruppsatsen 1767, då RÄK. omnämna murning kring altaret och då bild­ huggerierna förgylldes, eller möjligen 1806- 07 i samband med då skedda reparationer. Enligt INv. 1829 var altaruppsatsen >>svartmålad>> med >>perlfärgade hörnlisten>, tyd­ ligen imitation av svart och vit marmor, vilken målning skett 1807. Reno,veringen av altare och altarbord vid detta tillfälle - altarringen omgjordes först efter vis. 1849 -­ bekostades av fru Anna Maria v. Balthasar Knigge, f. Thorsson, 3 på Hagby. PHEDIKsToL Predikstol målad i vitt med förgyllda sniderier. Restaurerad 1930, varvid bl. a. 1 Se Sv. K. Uppland Bd. II, s. 276, fig. 237. Dahlström har också arbetat i Edsbro och Ununge kyrkor. Jfr nedan s. 460 o. 495. 2 CARL SPAK h a de sin verkstad i Stockholm. Han har bl. a. även utfört predikstolen i Lagga, U pp!. (1718), samt altaruppsatser i H edesunda och ö. Färnebo, Gästrikl. (1731). Se Sv. K. Upp!. III, s. 35; Gästr., s. 184, 304. - Spak har rönt starka intryck av den Prechtska ornamentiken, men finns ej upp­ tagen bland Prechts gesäller och lärgossar (RoosvAL, Hofbildhuggaren Burchard Precht, Sthlm 1905, bil. IV). 3 A . !VI. V. BALTHASAR, t 1824 SOm änka efter grosshandlaren JACOB VON BALTilASAR KNIGG E, f. 1718, t 1796. Denne hade upptagit namnet Knigge efter sin styvfar. Hans egen far tillhörde en pommersk släkt, Balthasar, av vilken a ndra grenar blivit adlade i Tyskland och även tidigare i i Sverige (von Baltzar). Jacob Baltzar Knigge, som h an urspr. kallade sig, upp ges ha adlats (återfinnes dock ej i adelns ättartavlor- ej heller i de ointroducerades) och kallade sig sedan von Balt hasar Knigge. Frun bortlade det senare efternamnet och kallade sig som änka alltid Anna Maria von Balthasar. Grosshandlare Knigge, som var mycket förmögen, ägde utom Hagby bl. a. det s. k. Spökslottet (Drottninggatan 116) i Stockholm. Han omtalas på flera ställen i sT. PROT. bl. a . i samband med stridigheter rörande klockarjorden. (0. GRANBERG i PERSONHIST. TIDSKR. 1922 s. 53; C. FoRssTRAND i S. ERrKs ÅRSBOK 1909 s. 106, omtryckt i SPöKsLOTTET, konst- och kulturhisto­ riska studier, Sthlm 1927, s. 25. I sistnämnda arbete omtalas f. ö. makarna Knigge även på andra ställen.) ALMUNGE KYRKA 249 - :._, _ ., Fig. 271. Laverad ritning till orgelfasad av C. G. Blom C8rlsson 1834 (BST). S. 250. Lavierte Zeichnung d er Orgelfassade von 1834. Architect's drawing for organfront (1834). korgens underrede nygjordes. 1 Dörrens vackra fyllningar hade redan tidigare placerats på dess insida för att synas, när den står öppen. I ljudtakets kant tre rikt utbildade krönta kartuscher. Två av dem bära spegelmonogram: BK resp. EB, 2 den tredje, urspr. placerad i mitten, ett bibelspråk: >>SALIGE ÄRO THE SOM HÖRA GUDS ORD OCH GIÖMA TI-IET Luc. 11.>> Dekoren akanthus, palm och lager i fyllningar och lister samt en guirland av rosor i ryggstyckets övre del - är liksom altaruppsatsens utförd i Precht­ stil. Över predikstolsdörren två adliga vapen (Kafle och Bure). Ett band under vapnen bär inskr. : >>BENGDT.KAFLE.ELIS.BURE.>> Enligt INV. 1829 stod på insidan ovan dörren: 1 2 Det hade tidigare formen av en omvänd pyramid med avfasade hörn. Se ritn. i BST. B EN GT KAFLE till Seg!inge, f. 1665, levde utan tjänst, ·j· 171 5. G. m. ELISAB ET BuRE, f. 1660, t 1740. 250 NARDINGHUNDRA HARAD >>BYGD AF CARL SPAK ÅR 1716. OMMÅLAD AF DANIEL SuNDBECK ÅR 1807.>> Predikstolen skänktes till kyrkan förstnämnda år av fru Elisabet Bure i anledning av hennes makes död. Den stod urspr. vid södra väggen, men flyttades 1834 till nuv. plats. - 1699 fanns en predikstol av obekant utseende (RÄK.). Til\'IGLAS Timglas i vitt och guld med skulpterad akanthusornamentik lik predikstolens. Säkerligen samtidigt med denna. H 51, 5. nXNKAH. Nuv. öppna bänkar från 1886. Bänkkvarteren avslutas mot koret av enkla fyllnings­ skärmar och på dess hörnstolpar vid gången stå skulpterade rökfat, en rest från den föregående bänkbyggnad (av 1765),1 som borttogs 1886. I INV. 1829 omnämnas rök­ faten som >>211c Träcolonner i fyrkantig form, marmorerade och hafvande hvardera öfverst ett förgyldt altare med låga>>. - Förutvarande slutna bänkar utfördes 1765 av snickaren Nils J ean Dahlström från Norrtälje. 2 - En >>grillerad Bärrek nederst i Kyrkan, på quinssidan, ... kyrkan tillhörig och för Sochnen onyttig>> fanns 1801 (sT. PROT.). Den tillhörde urspr. Hagby säteri. - 1693 omnämnes >>högchorsdörren», som då fästades med 4 järn (RÄK.). Den tillhörde säkerligen ett nu försvunnet korskrank. NUMMEI\­ Nummertavlor, par, med skurna, förgyllda ramar. 1700-ts mitt. H. 110. Siffer­ TAVLO!\ skåp från 1807. ORGEL Nuv. orgelverk, från Åkerman & Lund, Sundbyberg, är skänkt 1930 av Lärrna bruk; det föregående, invigt 1835, beställdes 1833 hos orgelbyggaren Gust. Andersson i Stock­ holm. Fasaden (fig. 271), utförd efter ritn. av C. G. Blom Carlsson 3 1834, kvarstår. Läk­ taren, byggd 1834, ändrades 1930 och drogs då längre tillbaka i V traven. - Läktare fanns 1657; en särskild kvinnfolksläktare byggdes efter beslut 1764 vid N muren och borttogs 1834. DOPREDSKAP Dopfunt (fig. 272) i tre delar. Cuppa av uppländsk sandsten, starkt vittrad, lagad med cement. Sannolikt urspr. slät yta. Uttömningshål saknas. Skaft och podium av grå kalksten äro från 1200-t. Cuppan, som är yngre och ej hör samman med skaftet och podiet, har möjligen redan under medeltiden fått ersätta en urspr. kalkstenscuppa. Märk en notis i RÄK. 1699: >>Låtit framföra och upsättia Funten uppå Ståckar och giöra een pall omkring af bräden>, kanske antydande, att funten då på nytt gjordes brukbar. INv. 1770 omnämner funten >>Omklädd>> med rött kläde. 1915 stod den bakom skolhuset, men flyttades 1916 in i koret. H (incl. cuppan) 105, skaft och podium 70. Dopskål av tenn, av typ LöPGREN I: 3 bild 132, men utan lock, lejonmasker De gamla bänkdörrarna äro enligt uppgift använda som panel i koret. P a nelen restaurerades emel­ lertid 1911 och omgjordes därvid särskilt på södra sidan. 2 Jfr ovan s. 248 . Dahlström har även utfört bänkinredning i Frötuna kyrka (1757- 58), se Sv. K. Upp­ land Bd. II, s. 291. - Före 1765 fanns en bänkinredning, som landshövding Claes Rålamb (se not l s. 232 låtit göra troligen omkr. 1670 •>på sin egen omkostnadt, alldeles ä nyio ... med wähl uth­ arbetade dörar och jern hela kyrckian öfwer» i stället för >>de uthgamble och oordenteliga bänckiar>>, som förut funnos (brev frän prosten Dan. Dijkman till domkap. 31 / 5 1683). 1 BLoM CARLsso N, C. G. f. 1799, t 1868, arkitekt, verksam inom Ö I Å, Var även lärare vid KonstakaeL Se i öv r. SV. BIOGR. LEX ., 5 (1925), s. 20. 3 ALMUNGE KYRKA med ringar, foten utan profilering. Stplr P 3 ( = 1821), 3-stpl av Carl Bröske, mästare i Stockholm 1788-1823 (1843). Diam. 23, 2. ­ Till skålen hör ett äldre tennfat m ed rokoko­ kant i 5-pass, av Carl Gustaf Malmborg, mästare i Stockholm 1767-1807. Stplr 2 s. k. eng­ elska stplr, stadsnamnstpl se LöFGREN 1: 3, s. 426 fig. l, 4-stpl fig. 6, sveasköld, P ( = 1773). Diam. 24. Kalk av förgyllt silver (fig. 273- 275) . Den släta cupparr utvidgades 1729 (RÄK.) och 1850 (enl. stplr) . Skaft, fot och nod äldre (1500-ts början), fotkanten med yttre förstärkning från senare tid. Å skaft och nod graverade mönster av gotisk karaktär, mellan nodens graverade fält tistelblommor och ekollon i relief. Den sex­ passformade foten har runt kanten en inskr. med här och var majuskelliknande versaler: EX TESTAMENTO NICOLAI KOLB C IVIS HERBIPOLE ET FEL!CIS VXORIS DONATUS REQIESCAT IN PACE 251 NATT \"ARDS­ KXHL OBIT 1 5 15 ( = given i testamente efter Nieo­ lans Kolb, borgare i Wiirzburg, och hans saliga hustru. Må han vila i frid. Han dog 1515). Foten är försedd med ett vapen, ingraverat på en oval platta (fig. 275), fästad med en genom­ Fig. 272. Dopfun·t. Skaft och podium fr å n gående nit på fotens översida, möjligen se­ 1200-talet, cuppan yngre. Foto 1916. S. 250. kundärt anbragt. l sydtyskt arbete. H 24, 5. Taufstein d es 13 . J a hr- 13th cent. fon t (bowl hdts.(Taufbecken jiinger.) younger). Kalken torde vara ett krigsbyte från Wiirz­ burg, där fyra kompanier av Upplands rege­ mente deltogo i stormningen av det furstbiskopliga fästet Marienberg (1631). 2 Åtskilligt dyrbart lösöre från staden hade förts dit och föll i de svenska truppernas händer.3 En utförlig beskrivning av kalken och vapnet av B. THORDEMAN finn es i ATA. Medd. av m ajor N. BELFRAGE. - Det torde vara samma kalk, som n ågon gång mellan 1628 och 1650-t. skänktes till Almunge kyrka av Erik Johansson i Edby (anteckn. efter INV. 1602, genomgånget 1628, K 1:1). En Erik Hansson blev 1628 rustmästare och 1631 sergea nt vid U pplands regemente och deltog i t yska kriget (0. BERGSTRÖM, Bidrag till Kong!. Uplands regementes historia: bihang, Sthlm 1882, s. 121). Tro!. var det han, som förde hem kalken, vare sig han t agit den själv vid plundringen av Marienberg eller fått den sig anförtrodd av n ågon, som sedan stupat. - IHnFo ns' avskrift av Almunge äldsta INV. hoppar över anteckningen om Erik Johanssons gåvor till kyrkan, som nu är mycket otydlig. Även i övrigt synes IHn Fons på åtminstone ett ställe ha missuppfattat r andanteckningarna i nämnda rN v. 3 Jfr O. ICi.LLSTRÖM, Kungl. Maj:t som skattsökare (Sv. Dagbl. 27 april 1950). 1 2 17- Sveriges Kyrkor. Uppland III 252 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 273. Kalk med fot och nod från ca 1515, cuppa från 1850. Foto 1947. Krigsbyte fr. Wlirzburg 1631. S. 251. Kelch; Puss und Cha lice; foot ca 1515, Knauf von ca. 1515, Cuppa von 1850. Kriegsbeutc aus Wurzburg 1631. cup 1850. War booty from Wurtzburg 1631. Fig. 274. Nod till kalken fig. 273- -275. Foto H . Faith-Ell 1927. Detail vom Knauf, vgl. Abb. 273- 275. Detail of chalice, fig. 273- 275. Paten av förgyllt silver, slät. Stplr: Uppsala stadsstpl, CLM ( = Carl Lemon, mästare i Uppsala 1729-86), C (= 1757); åldermansranka. Diam. 17,7. Två sockenbudstyg av silver, båda enligt stplr från 1788 av guldsmeden Olof Yt­ traeus, mästare i Uppsala 1775--1810. H 15,3. Kanna av silver med graverade Berairr-ornament kring mynningen och pålagd ornering på handtagsryggen. Stplr: Uppsala stadsstämpel, >med spetsar>>, troligen medeltida. De såldes 1792. Samma INV. upptager även ett par stora tennljusstakar med lejonfötter, säker­ Iigen ett av de par, som skänktes till kyrkan 1651, resp. 1657, senare bortbytta. Enligt ST.PROT. 1818 skulle >>det i kyrkan varande gamla Tennet, tillika med malmstaken .. . för kyrkans behof utbytas emot nya stakar, en ny Dop-skål och ett par ljusarmar av metall eller mässing på Predikstolen>>. Sannolikt blev dock malmstaken kvar i kyrkan, jfr ovan. Bland textilierna märkas särskilt: Antepen di u m (fig. 281) av vitt atlassiden med applikationer i röd sammet och brode­ rier i gult, grönt, blått och nu blekt rött silke, ljusblå och gula sniljor, samt guld- och silvertråd, den senare använd dels som kontur, dels i flera olika bottnar. Guldfrans. TEXTILIER 256 NÄHDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 279. Ljusplåtar . Foto 1915. S. 254. \Va ndleuchter. Sconces . Foder av brunröd lärft. Praktfullt 1600-talsarbete, italienskt eller polskt, förmod­ ligen krigsbyte. Upptaget i INv. 1729. Konserverat av Pietas l 951. L ca 275, H ca 90.1 - Antependium ritat av Libraria 1932. Kalkdukar: l. Rött siden med invävda blommor i silke och guldtråd. I kanten strid guldfrans, troligen liksom silverspetsarna i hörn och kanter en senare tillsats. Skadad. Detta kalkkläde upptages ej förrän i INV. 1791, men kan vara identiskt med ett kalkkläde av vit damast med guldblommor (INV. 1729: >>nytt>>), som i så fall är omfärgat. 2 58 x 58. - 2. Blek­ rött siden med i guldtråd och guldpaljetter utfört broderi (strödda småblommor och lager­ kvistar) . Något skadad. Skänkt 1806 av fru Anna Maria v. Balthasar. 3 55 x 56. Mässhakar: l. Vacker slät, röd sammet, något skadad. Framsidan med vertikal bård, baksidan med kors av 9,5 cm bred knypplad Fig. 280. Ljusstakar av tenn, från 1823 (t. v.) orh 1814 (t. h.). Zinnleuchter von 1823 und 1814. Pewter ca ndlesticks, 1823 a nd 1814. nr 308. Uppgifter om textilier, som omfärgats, möta ej så sällan i kyrkornas n ;\K. 3 Sc s. 248 not 3. 2 1 UPPS. UT ST.KAT . ALMUNGE KYRKA 257 Fig. 281. Parti av antependium från 1600-t. Foto Ausschnitt von Antependium des 17. Jahrdts. UPPS. UTST. 1918. S. 255. Detail of altar-cloth, 17th cent. spets av guld- och silvertråd. Såväl denna som själva mässhaken kantas av en nyare, tarvlig silverspets. Upptagen i INV. 1729. - 2- 3. Fru v. Balthasar skänkte 1799 och 1806 en svart, resp. en röd mässhake, båda ännu befintliga. Den röda bär initialerna A. M. v. B. (se s. 248, not 3); renoverad av Pietas 1930. - 4- 5. Grön mässhake från Licium (1930), skänkt av skogsarbetaren J. P. Jansson i Ängbol, och en vit från Libraria (1940). Altar dyna, klädd med urblekt, urspr. ljusrött siden, varpå i kulört silke är broderat ett litet tempel med ett altare (fig. 292). Mycket tidstypiskt arbete, skänkt 1806 och sannolikt egenhändigt broderat, av givarinnan, fru v. Balthasar. 35 x 41. Hå v av svart sammet, sannolikt från 1700-t. Skaftets försilvrade mässingsholk bär initialerna L W, M W och fästeplåten för två klockor är stämplad med krönt kartusch innehållande B(?)O. INv. 1729 upptager en mycket rik utrustning med textilier, varibland en korkåpa av blå sammet (blått är ej en liturgisk färg, men torde ha använts vid vissa 258 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Mariafester1), en av oäkta gyllenduk, använd som brudstolsklädnad, och ej mindre än nio mässhakar. Sju av dessa samt båda korkåporna funnos redan 1602 (INV.). Vid >>prob3te ting>> 1748 beslöts emellertid att bortauktionera allt gammalt. GIL\Y)l!NNEN Omkring ingången till sakristian är byggt ett epitafium (fig. 282) över den 1796 av­ lidne majoren frih. Carl Wallenstierna. Ett putsat och oljemålat postament (marmorering och kvaderindelning) uppbär en prydnadsgavel av gråbrun, polerad marmor. I den svart­ målade nischen en sarkofaggavel av vit marmor med förgylld medaljong med relief­ porträtt av Wallenstierna. Ovanför nischen Wallenstiernska vapnet av förgyllt och för­ silvrat bly. Ornamenten utförda av hovbildhuggaren Ljung.2 Porträttmedaljongen (fig. 290), i Sergels stil, 3 är sannolikt utförd medan den avbildade ännu var i livet. Reliefen är tyvärr förgrovad genom förgyllning, som måste ha förnyats efter ett åsk­ nedslag 1797 (jfr s. 230 not 2). Å inskriptionstavlan av röd polerad kalksten läses: TILL . MINNE . AF j MAJOREN. HERH. FRIHERRE. CARL . W ALLENSTIERNA. TILL. SEGLINGE . OCH. 0RA . FÖDD . 1750. / OCH . ÄTTEN. SOM/MED .HONOM. UTDOG.ÅR 1796/RESTES.VÅRDEN.AV.SYSTREN. /FRU. FRIHERRINNAN. ANNA. MARGARETA. WALLENSTIERNA. ÄNKEFRIHERRINNA. V. DANK­ WARDT. jTILL. NoRRGARN. BoLsTAVIK . ocH. ANTUNA 4 . / ÄTTER. SLOCKNA.BANEREN KRossAs. DYGDEN ÄR OFÖRGÄNGELIG. I sakristian förvaras ett litet på framsidan förgyllt kors av gjutjärn, som krönt monumentet och vid något tillfälle nedtagits. 1886 flytta­ des monumentet från S väggen till sin nuvarande plats. 1793 beslöts, att alla gravar utom den Wallenstiernska (Seglingegraven) skulle igen­ fyllas. Flera gravstenar, några av dem inflyttade från kyrkogården, ligga emellertid i gången, bland vilka må nämnas: l. Fig. 284. Framför ingången till sakristian. Kalksten . Tämligen hög relief. I mitten Månesköldska och Bååtska vapnen med initialerna CC - BB ( = Christer Carlsson ­ Brita Björnsdotter), därunder Månesköldska och Soopska med CC- AS ( = Carl Chris­ tersson - Anna Soop). Av inskr. framgår, att Carl Christersson Månesköld år 1629 låtit lägga stenen över sina föräldrar, sin maka och sig själv. Sesläkttavlan s. 382. 5 Jfr även s. 262. Järnringarna i hörnen äro borthuggna. 150 x 205. 2. Fig. 283. I V delen av stora gången. Sandsten. De två vapnen äro Bure och Bagge af Boo. Stenen är mycket nött, så att inskr. äro fullständigt utplånade. Stenen torde vara lagd över riksarkivets chef J onas Bure 6 och hans fru Anna Bagge af Boo. 141 x 226. Enligt en uppgift, som på sin tid lämnats av framlidne prof. LrNDERHOLM. Ornamentsbildhuggaren PER LJUNG (1743- 1819). Jfr ÖIÄ skr. 3 / 8 1796 i RA. Ritningen i BST är osign. och odat. 3 Medd. av fil. dr 0 . ANTONSSON. 4 Skall rätteligen vara Altuna i Lunda sn. 5 Gravstenens döds år (fig. 284), för fadern, Christer Carlsson Månesköld 1620, för modern Brita Björnsdotter B å åt 1597, styrkas av andra källor (jfr ELGENSTJERNA: Månesköld); oriktiga äro således eljest förekommande litteraturuppgifter (1626 resp. 1592). 6 F. 1575, "j" 1655. Ägde bl. a. Stora Väsby i Almunge och Yla ( = Burvik) i Knutby sn. Se släkt­ t'lvlan s. 381. PER. MON. I: (nr) 92 nämner hans gravsten i kyrkan. 1 2 ALMUNGE KYRKA 259 Fig. 282. Ritning till epitafium över frih. Carl Wallenstierna (t 1796). Lavering i BST (se även fig. 290). S. 258. Lavierte Zeichnun~ zum Epitaph fiir Frhr. Carl W allenstierna (t 1796). Vgl. Abb. 290. Origina l drawing for memorial t a blet for Carl Wallenstierna, d. 1796. Cf. fig. 2\10. 260 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD e 2f ~ !h! @ >: i!0l ro c.' ~taften af rochanc//terz.. ,J/(a/te ~rt"cli/ de/in. !}{5. ~~~~~=+==-=====~==F==-====~==4=~w@m• Fig. 283. Gravsten, förmodligen över Jonas B ure d . ä. (j" 1655) och han s hustru Anna Bagge af Boo. S. 258. Grabstein von Jonas B ure dem Aeltcren (t 1655) und seiner Gemahlin. Tombstone of Jonas Bure the EJder, d. 1655, a nd his wife. ALMUNGE KYRKA 261 ~mji!e1l af.grå ha!hlfen. ..J/(alte 6riclif deft?z. &5· em~·~~o================~==P=========~~~gm. Fig. 284. Gravsten fr. 1629 över Carl Christersson Månesköld, hans maka och föräldrar. S. 258. Grabstein von 1629 iiber Carl Christersson Månesköld, seiner Fran und seiner Eltern. Tombstone (1629) of Carl Christersson Månesköld, and his wife and parents. 262 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD 3. I stora gången mitt för sakristian. Kalksten. Räfflad kant. Inskr. FRIHERRLIGA WALLENSTIERNE FAMILLENS (jfr S. 258). 147,5 X 202,5. 4. På tvärgången mitt framför ingången med inhuggen femuddig stjärna och inskr. (läslig ännu 1900): ANNO 17 27 ABRAHAM IANSSON ocH MARTE IANSDOTTER IFRÅN LöF­ STA.1 Kalksten. 137 x 192. BEG nAvTre begravningsvapen av skulpterat och målat trä, samtliga hårt renoverade 1911. ="'"GsvAPEN Inskr. då nymålade med användande av de uppgifter man trodde sig kunna avvinna de urspr. 2 Bärstänger bevarade. l. Över Christer Mån e sköld 3 till Seglinge och Hambra H 168.- 2. Över översten Welam Philp till Uddenäs och Ekeby, 4 t 18 / 8 1668. H 175. - 3. Över en Philp enligt vapnet (fig. 285). Lövverket, som omger detsamma, är av utklippt plåt, vilket gör troligt att den döde (sannolikt en son till Welam Philp) 5 avlidit under förra delen av 1600-t. H 120. Bärstången avsågad. 1807 nedtogs ett antal v a p e n, som hängde över ingången till sakristian, och lades upp på kyrkvinden. 1829 voro 21 st. i behåll. 1911 restaurerades de tre ovan beskrivna och de övriga lades i en lår i klockstapeln. De äro av skulpterat trä, delvis sönder­ slagna, all färg är borta, men någon kredering är kvar. En jämförelse med INV. 1829 ger vid handen att de utgöras av: 4- 19. V. presidenten i Göta Hovrätt Carl Christersson Måneskölds (t 28 /s 1671) 16 anor. Fädernet, 6 i den mån det får anses trovärdigt, ger upplysningar utöver ELGEN­ STIERNAS släktledning. Mödernet? överensstämmer med fru Brita Bååts anor, som varit målade på muren över ingången till sakristian (se s. 264). Då KLINGSPOR uppger, att arrvapnen ej fullt överensstämma med släktledningen, torde han i första hand ha tänkt på mödernet. Han räknar nämligen felaktigt Brita Björnsdotter som en dotter i Björn Pederssons (Bååt) första gifte. - H ca 70. 1 Släkten Almquists stamföräldrar (J. A. ALMQUisT, Kontraktsprosten Abraham Almquists fäderne­ och mödernehärstamning, Sthlm 1916, s. 26). 2 Dessa återgivas av KLINGSPOH s. 5 f. i huvudsak en!. INV. 1829. Märk dock, att medan en!. INV. 1829 dödsåret på Carl Christerssons vapen (nr 20 å sid. 263) ) då icke kunde helt utläsas, så har KLINesron fullständigat det med användande av dödsåret på Christer Carlssons vapen (nr 1 här­ ovan), som han annars utelämnar. 3 En!. JNV. 1829 CnmsTER CAHLSSON M., t 31 / 8 1670. Utan tvivel är dödsåret felläst och skall vara 1620. Inskriften på vapnet, sådan den återges i INv. 1829, överensstämmer nämligen i öv­ rigt fullständigt med RnEZELIVs, se s. 263, rad 16. Jfr övre inskr. å fig. 284. Man lwn misstänka, att vapenskölden, som är av sen 1600-talstyp, vid restaurering fått felaktig inskrift. 4 Gården Ekeby i Knutby sn. »Uddenäs i Ekeby•>, som den nymålade inskr. lyder, är meningslöst. \VELAM PHILP, f. i Skottland 1593, inkom till Sverige 1624 och blev svensk adelsman 1638. Överste­ löjtnant vid Upplands regemente, sedermera överste för Västmanlands regemente. G. m. Märta Christers­ dotter Månesköld, se släkttavlan s. 382. 5 En!. KLINesron Christer Philp, 'j- 1655, se s. 254, not 2. 6 1. Månesköld. 2. Tomtasläkten (tre sparrar). 3. Böllja? (tre strömmar). 4. Hvässing (framdelen av en båt). 5. Örnflycht (två vingar). 6. Tillbakaseende ulv. 7. Svinhufvud. 8. Två älghorn. 7 1. Bååt. 2. Sparre (röd i förgyllt fält). 3. Två vingar. 4. Tre rosor. 5. Krumme. 6. Sparre med tre liljor. 7. Sparre (i blått fält). 8. Natt och Dag. ALMUNGE KYRKA 20. Presidenten Måneskölds huvud­ baner, som fanns 1829, är nu förkommet. 21. Arkivsekreteraren Jonas Bures vapen. 1 RrIEZELIUS omnämner och i flera fall av­ bildar på väggarna måla de b e gravnings­ vapen, som nu äro försvunna. Sköldfor­ erna äro 1500-ts. >>Öfuer fönstret på öster gaflen på wäggen» funnos Månesköldska och Örnflychtska vapnen, syftande på >>Knut Benkt[sson]. Anno 1569 Dam l Julij>> 2 och >>Marg.Arens Dotter örnflychter. Anno 1598 D::Bn 12 Martij >> (fig. 286). Vid sakristie­ dörren var (målat?)3 ett Månesköldsvapen (nu förbyggt av W allenstieruska gravmonu­ mentet) med inskr. >>Anno 1620 then 31 Aug. Afsomnade Edle och välbördigh Chris­ ter Carlson til Seglinge, gudh hans siäl i evighet benåde.>> 4 Därsammastädes voro Christer Carlssons första frus vapen (Bååt­ vapnet) och hennes 16 anor målade med 263 Fig. 285. Begravningsvapen med Philpska vapnet. Foto 1915. S. 262. Begräbnisschild mit Philp'sellem Familienwappen. Funeral coat-of-arms of the Philp family. Fig. 286. Knut (skall vara: Karl) Bengtsson Måne­ skölds och Margareta Arentsdotter Örnflychts vapen, avtecknade av I. H. Rhezelius 1635 (KB). s. 263. Zeichnung der Månesköld'­ sellen und Örnflycht'schen Familienwappen. Tintenzeichnung 1635. 1 Coats-of-a rms of the Må­ nesköld and Örnflycht fa­ milies. Ink drawing 1635. Se s. 258, not 5. Torde avse väpnaren och häradshövdingen CARL BENGTssoN MÅNESKÖLD till Seglinge och Karlösa (Söderbykarls Sn), SOm enl. ELGENSTIERNA var g. 2:o m. MARGAR ETA AR FND SDOTTER ÖRNFL YCHT, dotter till Arend Persson på Ornäs och Barbro Stigsdotter. Carl Bengtsson synes ha varit en mycket betrodd man. Han beseglade bl. a. Västerås arvförening och Gustaf I:s testamente. Varken hans eller hustruns dödsår angives av ELGENSTIERNA, men skulle alltså enl. RHEZELIUS vara 1569, resp . 1598. Jfr släkt­ tavlan s. 382. 3 Kan också ha varit ett begravningsvapen, i så fall nr 1 av de ovan omtalade, ä nnu bevarade vapnen. 4 CHRISTER CARLssoN MÅNEsKÖLD till Seglinge, levde utan tjänst, i" 1620. G. m. l. Brita Björnsdotter l3ååt, j" 1597 (jfr s. 258). 2. Margareta Nilsdotter Gyllenhierta, "j" 1630 el. 1631, i hennes tredje gifte. Den senare ligger begraven i Roslags-Bro kyrka tillsammans med sina båda första män, medan Christer Carlsson fått sin gravplats i Almunge (jfr ovan s. 258, samt Sv. K . Uppland Bd. Il, s. 171). 2 264 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 287. Medeltida klocka, numera omgjuten. M. Erichs delin. 1915. s. 265. l\fittelalterliche G locke, Mediacval hell, jetzt umgegossen. now recast. Fig. 288. Klockgj u turemärken å klockan fig. 287. Tuschteckning i ATA. Gicssermarken der Gloeke Abb. 287 . Maker's marks on bell, fig. 287. v.\ccun TAYLon :~1öuLr:n underskrift: >>Dän ädliga och välborna Fru Brita Biörns Doter af Sreglinge afsomnade i herrarrom Anno 1597. Den 19 Februarij och vart här begraven den 20 Martij>>. 1 Slutligen funnas >meder på en pelare uid söder sidhan och quinfolkzbenkarna gent emot Kyrkiodören» - alltså väl snarare på N sidan - två målade vapen: sparre över nedvänt blad och det örnflychtska, nu överkalkade. V ägg ur i förgylld skulpterad ram. Skänkt under senare delen av 1800-t. - 1829 fanns >>ett väggur, stående vid sidan af altaret» (rNv. 1829), sannolikt detsamma som enligt INV. 1791 skänkts >>af Allmogen i Församlingen>>. Porträtt i olja av: l. Prosten Johan Runbom (kyrkoherde i Almunge 1782-1810). Osign. 62 x 54 cm. - 2. Prosten Erik Wålinder (kyrkoherde i Almunge 1906-38, t 1950), målat av Gustaf Magnusson 1936. 61 x 49 cm. Carl XIII:s tal till Riksens ständer i samtida förgylld ram. - 1926 fanns även Kongl. Maj:ts tal 1817, men i fördärvat skick. Sakristian erhöll 1930 nya sk å p, ritade av ark. E. Milles. Ett av de gamla, möjligen från 1712, förvaras nu i materialboden. Bord och fyra stolar troligen från 1600-t. En vitmålad stol av enkel rokokotyp skänktes för några år sedan av en kyrkvärds­ änka. En spegel i förgylld och skulpterad rokokoram (H 42) är antagligen sista resten 1 Brita Björnsdotters fäderneanor, sådana de beskrivas av RHEZELIUS (s. 25), överensstämma full­ ständigt med hennes kusin Erland Johansson Bååts fäderne på hans gravsten i Sorunda kyrka, Söder­ man!., om man - i analogi med sonen Carl Christerssons möderne nr 2 (se s. 262, not 7)- tyder vapnet nr 4 hos RHEZELIUS som en sparre. Att man har rätt till en sådan tydning framgår otvetydigt av de små avritade vapen, som i handskriften åtfölja beskrivningen, men som endast i några fall åter­ givits i den tryckta texten. Möderneanorna visa, att hennes mor var Kris.tina Nilsdotter Krumme, maka till herr Björn Pedersson Bååt i hans andra gifte. ALMUNGE KYRKA 265 Fig. 289. Klocka, gjuten i Stettin 1641 av Lorentz Kökeritz. Glocke, in Stettin 1641 gegossen. Bell, east in Stettin 1641. av fyra lampetter med spegelglas och förgyllda ramar, som upptagas i INV. 1791 såsom skänkta av pastor 1786. Kassakista från 1842. Ljussax av järn. Oblatjärn med svarvat träskaft. Båda från tiden 1815-42. - Kisthandtag av tenn och järn. Omkr. 1700. Klockorna hänga i stapeln. Den medeltida storklockan (fig. 287) omgöts 1919. Beskriven av M. Åmark i UFT 38 (1923), s. 121, samt av Sigurd Wallin (ms i ATA) . Den var tydligen av svensk tillverkning, från 1300- el. 1400-t. Gjutaremärken se fig. 288. H. 110, Diam. 108. - Ny lillklocka anskaffades 1919 och klackfästena nygjordes. Den gamla lillklockan (fig. 289), som är gjuten i Stettin 1641, är lyckligt­ vis bevarad och förvaras nedtagen i stapeln. Inskr. å klockans övre del: >>ANNO 1641 HAFVER JAGH WELAM PHILIP1 [sic!] OFERSTE LEVTENANT SAMPT MIN KIERE HVSTRV MAERTA CHRISTERS DOTER MANESKIOLD TIL VDDE NES LATIT GIVTA DENA KLACKA I ALTEN STATIN OCH DEN TIL WAR SOCHNA:: KIORKIA ALMVNGE FOR ERAT GVDZ HELIGA NAMN TIL ARA OCH OSS TIL IHVGHKOMELES [sic!)>>. Härunder: >>DURCH GOTTES HVLF GOS MICH LORENTZ KÖKERITZ» 2 ( = med Guds hjälp göt mig L. K.). På andra sidan av klockan Se s. 262, not 4. LoRENTZ KöKERITZ var klackgjutare i Stettin. Han och hans son ha gjutit ett stort antal kyrk­ klockor i Nordtyskland, men endast denna till Sverige. l 2 DIVERsE KLocKoR 266 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Philpska och Månesköldska vapnen med initialerna W P och M C D. H 59, Diam 67. Kvarsitter i den gamla klockaxeln, som lösgjorts. 1>Klockor på hwalfuet 2 st.1> samt 1>handklocka h nämnas i INV. 1602, förutom gamla storklockan >>i stapulen». Fig. 290. Den i epitafiet fig. 282 infällda, sannolikt äldre porträttmedaljongen. Foto 1047. S. 258. E ingela ssenes, wahrscheinlich älteres Porträtmcdaillon vom Epitaph Abb. 282. This portrait m cdaillon is set into the m emorial tablet fig. 282, and is certainly oldertha n t he latter. SAMMANFATTNING [ Il ====::::J T. Gcå''""kY'b ( ~ nnv. långh" utom lwc Beskrivnin g och program för rest aurerin g •> a v Ä. NonEEN 1924 (äve n i BST); skrivelse av S. Cu nMAN 1925 r ör. restaurering; cli v. ha ncll. rör. inventarier; fotos frå n t iclen före 1925 m . m . - B ST: Laverad ritning till orgelverk a v C.G. BLoM CAnLssoN 1837 (ej utförd ); cl:o cl:o 1838; uppm ä tningsritnin gar av k y rkans fasader mot N och V, plan , lä ngelsektion m. m. (mu varancl e skick ») av M. EnrcHs 1912; 2 ritningar till utv id gnin g av 1 2 U neler j ä mförelse m ed h andskriften (F. c. 6) i KB. Missvisande! Se s. 284, not 2. 270 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD kyrkogården jämte sektioner· m. m. av M. vVEHNSTEDT 1922; ritningar (10 bl. rocotryck) av ÅHLAND NoHEEN till restaurering 1925, under densamma tagna fotos samt handlingar rör. restaureringen. ­ HA: Kg!. brev 7 / 2 1745, riksreg. (kollekt till restaurering); ÖIÄ skr. 20 / 2 1838 (ang. orgelverket) med bifogad plan av länghuset och tvärsnitt vid läktaren. - LST: A 3 s. 86 (karta frän 1641 av SvEN MÅNSON). - UB: NoRDIN vol. 39 fol.: Upbörden 1531', bl. 23; S 48: >>Knutby kyrkas märkvärdigheter i agt tagne d. 6 aug. 1771 > och •>Utdrag ur Knutby kyrkoböcker•>. Av till Domkap. inkomna hand!. förvaras de äldre i ULA under signum E V 76. Se även E V 3 (jfr källförteckn. till Almunge kyrka s. 222). K YRKANS ARKIVALIER (i ULA): RXK. 1631-52, 1656, samt från 1659, ST. PROT. 1674- 78, 1683, 1692- 1713 samt frän 1738 (till 1815 interfolierade med mer eller mindre utförliga anteckningar: »Knutby kyrkas journal»"); VIS. PROT. frän 1789; INV. frän 1636 jämte anteckningar om ökning av inventariet; »Knutby sockens Klockstapels räkning>> omkr. 1740 (O 1); bänklängd 1755, stadf. 1757, med 2 konceptritningar (O 2); fördelning av bogärdsmuren 1763, urspr. frän 1703 (O 2); >>Knutby kyrkas märkwärdigheten efter 1769, tro!. 1771 (K I: 1); J. E. HmiNS förslag till korbyggnad, osign. o. odat. lavering, antag!. frän 1767; hand!. rörande orgelverksbygge 1836-37 (O 5); kyrkokassans verifikationer 1756- 1843 (L I: 7). Yngre arkivalier förvaras vid kyrkan. Knutby kyrka ligger vid en av huvudvägarna österifrån till Uppsala. Socknen nämnes tidigast 1287 · då dess kyrkoherde är testamentsvittne (SD nr 933). Närdinghundra härads tingsställe var åtmin­ stone under nyare tiden beläget i Knutby sn 3 och det är troligt, att häradskyrkan låg där. 4 Den medeltida kyrkan i Knutby var helgad åt S. Martin. •>Mårtensmässa häls Kyrkamässa hän berättar RnEZELIUS. skyddshelgonets bild frän 1400-t. är ännu bevarad (s. 324). I Knutby sn ligga följande i texten nämnda gods och gärdar: Björkö, Söderby, Ekeby, Gafuel, Burvik, Tar{ samt Ve/nara masugn och torpställena Glugga och Silkeskällan. Fig. 29·1. Portring i ö stigluckan. Skala 1 : 4. l\1. Erichs delin. 1913. TUrring der östlichen Kirchhofpforte. 1 Door-pull of E. lychgate. Härvid lämnades frän Knutby: penningar. . . . . . . . . . . . LXXIIII marc >>En klocka mitt annan Copar pro decimis .. .. .. . .. . XXX marc•> 1 Skpd ( = tionde) Silff ................. XVIII lott 2 Här cit. endast som sT. PROT. 3 J. E. ALMQUisT, Domsagor och häradshövdingar i Stockholms och Uppsala län, Pcrsonhist. Tidskr. 44 (1946); bil. s. 8. 4 Se UPPLANDs KYRKOR III, 1951, s. XIII. Edsbro var dock hundarets urspr. huvudort med tingsplats; se s. 434. KNUTBYKYRKA 271 Fig. 2Cl:i. Kyrkogårdsmurens NV hörn. Foto 1947. Nordwestecke der Kirchhofmauer. N. \V. corncr of the churchyard wall. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkogården (fig. 296) består av två muravgränsade delar, av vilka denSanlades 1925- 261 efter ritningar av professor M. Wernstedt. Den äldre delen, som sluttar svagt mot S och Ö, omslutes av en till större delen med spåntak täckt, ovanligt ståtlig, skolad m ur av gråsten i kalkbruk. Inre H (själva stenmuren) 70-160, utv. H 140- 220, B 100-140. Inmurade eller i remstycket fästa järnringar ha tjänat att binda hästarna vid. Muren, som fordom varit rappad och vitlimmad 2 och till hela sin utsträckning spåntäckt, är säkerligen till stor del densamma, som stod år 1469, då Roslagens uppbåd blev slaget vid Knutbykyrka av Erik Karlsson (Vasa) under dennes uppror mot konung 1 Delvis genom gångled (en dag av varje man och häst i socknen), ett sent exempel på en gammaldags arbetsform. 2 Numera har muren cementfogar; rester av den gamla rappningen synas dock här och var, särskilt i NV. KYHKO­ GÅRD MEDELTIDA MUR 272 * NÄRDINGHUNDRA HÄRAD KLOCKJIAP[L PRÄJTGÅRDEN .... " 10 Fig. 296. situation spla n Lagepla n . ?O 100 120 130M . Sk ala 1 : 200() P la n of site. . <0):: -:---~-·-.:..--~-~-:-- - -~- ·~'~~--- -r.,.,. b N . Fig . 291 a och b luckorna och Ö • ·­ · Sl. (ala 1 " ti· g Grund- und A nssdernö ufund .. r dl'IChen : 200. Pla n of aJld cleva tion F N. and ~ · l ychgatcs . J< irchh~~thchen spforten . l· ig. 2<18 v . Skala 1 : 200 Inncn- Se't • '. sti gluckan Front a nd side l. . of \V l l c evatwns l'ass~de I d~1- und Aussen · yc lgatc. · Kirchh~r sp ·"'e:stliche;, 1 o rtc. ­ KNUTBY KYRK A 273 Fig. 299. Ka rta öve r ];yrk an s n:irm as t e om giv nin ga r , ulf\ircl 164 1 av Sve n ll! å nsso n (LST) . J{a rtc d er nächs ten U n1 gebun g d er J{irchc, 1 6~1 1 . lvlap (1641), showin g church and general sur­ roundings . Karl Knutsson. 1 R eparationer omtalas ofta i P R O T. och RÄ K. och kunna även tilldels avläsas å själva muren. Bl. a. har k yrkogården vid något tillfälle (kanske 1678) utvid­ gat s åt S. Taket över denna del av muren borttogs 1848. Man har även varit betänkt på att ersätta muren med ett järnstaket , åtminstone på framsidan , ett önskemål, som uttalades så sent som 1912. Till all lycka har det dock icke realiserats. - I N, Ö och V ligga i förband m ed muren s tiglu c kor av putsat t egel på stenfot (1 400-t.). Spåntak med profilerade vindskidor. N stigluckan (fig. 297 a), som ä r den största, har slät a rösten, stickb ågigt välvda sittnischer och tunnvalv. Denna stiglucka, som hela socknen skulle 1 sT IGLucKon Så b erä ttar rimkrönik an: R ocl zm ä n r ecstc th a een h ä r och kom erik k a rl sson th cr t ha motle th e alla fl y tiil eena kirki a som h ce th er knwta b y och h an fas th äpter clro gh och allan h ä ren nidh er slo gh. (SY. m edeltid ens rimkrönikor III, S thlm 186 7- 68, s. 57. ) D e t v ar väl ju st fö r a tt t aga st ällnin g b a k om elen krafti ga k y rkogå rd smuren , som allmo geupp­ bå de t dro g sig tillb a k a till Knutb y. 274 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD underhålla, reparerades grundligt 1743, 1 varvid måhända röstena avjämnades. Vid en reparation 1932 iakttogos igen­ murade nischer eller gluggar på insidan av röstena (medd. av kyrkoherde Bruse­ witz). Svarttjärade portar med handtags­ ring (fig. 304) troligen från 1743 eller möj­ ligen 1791. - Ö stigluckan är av lik­ nande utseende, men mindre. Dess inåt kyrkogården vettande röste är dekore­ rat med vitkalkade blinderingar (fig. 297 b). Port av samma typ som N stigluc­ kans. - V stigluckan, den minsta, är endast av murens tjocklek. Dess spet­ siga rösten prydas av vitkalkade ström­ skift och band (fig. 298, 301). Denna stig­ lucka var en längre tid igensatt och intill kyrkogårdsutvidgningen 1925 an­ vänd till förvaringsställe för verktyg. TDISTE N En tims ten av kalksten (33,5 x 33, 5), märkt »A 0 1778>>, är uppställd utanför kyrkan. Klockstapeln (fig. 302, 303), i backen NV om kyrkan är ett fyrkantigt, bräd­ inklätt torn, rödfärgat med svarttjärade Fig. 300. Parti av kyrkogårdsmuren före dess restau .. luckor och lister, och uppfördes urspr. rcring. Foto M. Wernstedt 1922 (BST). Partie der Kirchhofsmauer Section of churchyard wall 1739 av >>Bruks Bygmästaren från Hargs vor der Restaurierung. before restoration. bruk, Raphael Puseb> (sT. PROT. 1738), men genomgick en olycklig reparation utan vederbörligt tillstånd år 1909, då stenfoten cementades och de breda, ohyvlade, stående bräder, varmed stapeln var inklädd, ersattes med panel av pärlspåntade bräder. Ljudöppningarna förändrades. Takspånen byttes mot svartplåt. Flöjeln med >>ANNO 1739>> räddades av en tillfällighet just då den höggs bort och skulle kastas ned; n uv. flöjel är en kopia med årtalet 1909 tillfogat. - Även före 1739 fanns en stapel, om vars reparation påmintes 1675. Den låg 1641 på samma plats som den nuv. (se fig. 299). 1 Ur sT. PROT. 1743: >>För then yra, i hwilken almogen, jämwäl här i soknen, kom, genom Dal-uproret, stadnade arbetet på stigluckan. Ej heller wille någon låta beqwäma sig till bogärdsmurens reparation>>. Här må även erinras om de mycket svära förhållanden, under vilka bogårdsmurens, stigluckornas och kyrkans reparation (den senare utförd 1745) beslötos. Krig och hungersnöd rådde, >>många åto barkbröd, och få mächtade med at hälla sig bröd till andetiden af the mindre förmögna>> (sT. PROT. 1742). KLO CK­ STAPELN KNUTBYKYRKA 275 Fig. 301. V stigluckan. Foto 1947. \Vcstliche Kirchhofspforte. \V. lychgate. Strax N om kyrkogården, på andra sidan landsvägen, finnes en terrassanläggning, utförd 1860, då ordnandet av >>kyrkovallen» beslöts. Likboden är jämnårig med den nya kyrkogården. LIKBOD 276 NÄRDINGHUNDRA H ÄRAD F ig. 303. Kl0ckstapel n . Foto 191 3. G loeken s tapeL Bell-tower. F ig. 302. P lan och sek tion av klockstapeln , ska la l : 300. Grun driss und Querschnit t d es Glocl\cnstapcls. Bcll-t owpr, scc lion a nd 1 p, nn . Fig. 304. Porlri ng i N sti glu cka n . .\l. E ri chs delin. 1913. Tl"lrring der närd lich en Kil·c h- Door- pull o r ::\. lych ga l c. h ofspforlc. KNUTBY KYRKA 277 Fig. 305. ]\:y rkan från N\". D ie I>alt fult m ed dödas ben, som woro a nsenligen större ä n th e, som nu för tiden finnas efter the döde ... Thessa ben m åtte h afwa legat ther, inn an kyrkian blifwit bygd >> (sT. PROT.). Benen lades i en grop på S sidan om pelaren. Det visade sig även, att Björkö- och Söderbygravarna (under km·golvet) blivit grävda för nära kyrkans grundval och m ycket djupare än denna, vilket vållat sättningen i gaveln och remnorna i v alven. KNUTBYKYRKA 279 Fig. 307. Längdsektion mot N, skala l: 300. Längsschnitt gegen N. Section towards N. Fig. 30R. Tvärsektion mot Querschnitt gegen O. ö, skala 1:300. S ection towards E . detta år ett gammalt fönster, som icke var välvt och som då ersattes av ett )>trint» fönster en aln längre ned )>at få bättre lius för the närmast till warande bänklag)> (sT. PROT.). 1 Samtidigt ändrades s-murens båda fönster. I Ö muren synas nu från vinden tre med tegel igenmurade urspr., smala, rundbågiga fönster inom en rundbågig omfattningsbåge, allt i fogstruket, slammat tegel (fig. 311). Utan tvivel igensattes de vid valvslagningen på 1400-t. Vid en restaurering 1925 konsta­ 1 För att kunna få in ett järnankare på vinden till förankring av murarna tog man vid fälle även upp den nuv. vindsgluggen i V gaveln. sam~a till­ 280 NARDINGHUNDRA HARAD F ig. 309 .. S fasaden med spår efter äld re fönste r. Foto 1947. Si.idfassade mit Spurcn iiltcrcr Fcnstcr. S . front, s howing lraccs of former windows. terades, att dessa fönster sträcka sig ned till 244 cm över korgolvet och omfattningen till 207 cm. Vid samma tillfälle iakttogs och markerades fönstergruppens utvändiga omfattning i den mån sådan kom till synes vid sidorna av strävpelaren från 1745. Likaså upptäcktes och markerades då å S-muren resterna av igensatta, urspr. fönster (fig. 309): ett högtsittande, spetsbågigt, smalt fönster - ytterligare ett liknande förstördes helt vid fönsterupptagningen 1745 - och ett runt fönster (till större delen förbyggt av valvpelaren). Om fönsterbyggnaden i S muren berätta ST. PROT. 1745: >>13 ejusd. [juni] ... begynte ma n hugga up fensterholet i Choret p å södra wäggen, som förut hölt allena i högden 5% aln och i bredden % aln,1 samt war snett murat. När här begynte rifwas befants at 1 330 x 45 cm, alltså bredare ä n Ö murens igensatta fönster, av v ilka det mittersta är 30 cm brett. KNUTBYKYRKA 281 l l l l Fig. 310. Den urspr. kyrkan i Knutby från S och- Ö. Rekonstruktion av I. Wilcke-Lindqvist. Den prickade linjen på ö gaveln avser en nu befintlig strävpelare. I. Anderson delin. 1948. . :~ Rekonstruktion der Siid- und Ostansicht der ursprfmg­ Supposed appearance of the earHest church from S. lichcn l{irche. and E . ~0'o~eh2/ r:&-1aa. E:!J:'l2T.foo//ero,a):?ol~?Po?: Fig. 310 A. Långhusets S-portal innanför vapenhuset (jämför fig. 318 A). Foto E. Erici 1945. Stidportal des Langhanses innerhalb der V orhalle (vgl. Abb. 318 A). S. doorway of nave within the porch (Cf. Fig. 318 A). Fig. 311. Korgavelns insida med nrspr. fönsteröpp­ ningar, sedd från kyrkvinden. Skala 1: 65. Innenansicht u. Grundriss des Chorgiebels mit ursprlinglichen Fensteröffnungen vom Dach­ hoden der Kirchc aus gesehen. ..:@o!oyhyrli:a. ~L Early work, including exposed parts of block­ ed-up windows, above the present vaulting. 282 NÄRDINGBUNDRA HÄHAD muren, som blifwit upförd, när här fenster först giordes, bestod allena af en sten utan till, och war innan till upfyld med grus, kalk, aska, spåner, ris och thylika mer; hwar­ före then till öster måste borthuggas till l }4 aln, till thes man kom till gamla muren, som åter fants starek och god.>> - »Juli månad d. 4 begyntes åter murarbetet med fierde fensterholets utwidgande. När här begynte huggas, fant man tegelmuren emellan fenstret och anckaretl wara äfwen så upförd, som then wid förra fenstret, hwarföre ther måste aldeles huggas bort och en ny mur upföras.>> - Beskrivningen tyder på att S-murens fönster urspr. varit kopplade två och två 2 och att den ena fönsteröppningen i varje grupp igensatts med dålig mur vid valvslagningen på 1400-t. (fig. 310). PORTALEn Ingången i S, en spetsbågig, profilerad tegelportal, är kyrkans urspr. 3 Porten av bilad furuplank är den medeltida, skarvad och försedd med nya beslag. Den hade 1889 ersatts av dubbeldörrar med glas, men återbördades 1925 från Wallens smedja, där den efter borttagande av de gamla beslagen samt avsågad använts som hylla. - I V en igensatt mindre portal, även den urspr., med spetsbågig tegelomfattning (fig. 312). Den var i bruk ännu efter valviuslagningen, ty valvens murpelare avväxlas här genom en murklack med en nu igensatt välvd genomgång (H 312, B 185), svarande mot portalens öppning. Igenmurningen skedde likväl före tillkomsten av det senare lagret kalkmål­ ningar, ty dess puts är försedd med målningar. 1745 upptogs en annan ingång i V gavel­ muren: >>Och blef öfwer ens kommit at thenna dör skulle huggas up emot qwinfolcks­ gången på wästra gafwelen, bakom lächtaretrappan; hwilken till then ändan skulle flyttas>> (sT. PROT.). Den igenmurades före 1838. Tröskelstenen ligger ännu kvar. sAKRAMENTsI korets Ö mur t. h. om altaret är en sadelformigt betäckt nisch, inklädd med putsat NISCH tegel. Putsen förefaller ej att vara medeltida, inga spår efter gångjärn synas i muren bredvid; troligen har ett träskåp - förvaringsrum för kyrkakärl - varit inmonterat i nischen. GOLV Golv i koret av plansten, justerat 1925, men kvarliggande på förutv. höjd. Planstenen inlades 1804. 1925 ersattes den i gångarna av tegel. I bänkkvarteren nu liksom före 1925 trägolv. I äldre tid överallt tegelgolv. 4 VALV Kyrkan är 2-skeppig och välvd med tre par putsade tegel val v, vilkas sköld- och gördelbågar vila dels på väggpilastrar, dels på två fristående pelare 5 i kyrkans längd­ axel, samtliga av tegel. Tvåskeppighet är i Uppland mycket ovanlig, här givetvis i 1 Jfr fig. 309. Jfr AFRITNINGAH pl. 68, återgivande en kyrka med kopplade fönster, där med tvekan angiven som Markarla kyrka, förmodligen rättare Tuna kyrka. 3 2 Före 1925 var en rektangulär dörrkarm inmurad i densamma (sedan 1889). Enligt uppgift av kyrkoherde Brusewitz ligger golvet i gången vid V mittpelaren på medeltidshöj d. Något djupare liggande golv än det medeltida tegelgolvet fann man ej vid 1925 års restaurering. Under detta låg strax V om den V mittpelaren en stor, ganska flat, men f.ö. oregelbundet formad sten (un­ derlag för dopfunten?) . 5 4 Tegelmått i Ö mittpelaren: 8,5 x? x 28,5. KNUTBY KYHKA 283 första hand betingad av kyrkans stora bredd.! Möjligen kan också ett finskt inflytande ha gjort sig gällande. 2 Val­ ven i den Ö traven äro åttadelade, med halvstensribbor, som ha fasade kanter närmast hjässan. 3 De båda mellersta valven och det NV äro kryssvalv med helstensribbor, vilka i nedre ändan minska till halvstensbredd. 4 Det SV valvet är ett rikt utbildat stjärnvalv med halvstensribb or. 5 Det är antag­ ligen senare inslaget än de övriga. San­ nolikt var konstruktionen med valv­ anfang strax över ingången mitt på V gaveln för svag, så att valvet rasade och måste ombyggas, varvid samtidigt ingången igensattes. Målningarna i de fyra östligare valven kunna dateras till tiden 1492- 1514 (jfr nedan s. 289), vilket ger den hitre tidsgränsen för valvslagningen. I de båda hörnpilastrarna i koret Fig. 312. Den igenmurade V portalen. finnas murade väggskåp med över­ Foto W . Brusewitz 1926. och underliggare av gråsten: i NÖ Das vermauerle \VestportaL The blocked-up W. doorway. hörnpelaren blott ett skåp med öpp­ ningar åt S och V- den senare med dörrkrampor i muren - och sadelformigt innertak av ekbräder; i den SÖ två skåp, det ena ovanför det andra, med öppning åt var sin sida av hörnpelaren. Nischerna ha varit igenmurade (troligen sedan 1745), men upptogas åter 1925. Skåpen voro av­ sedda för kyrkokärlen, helig olja, vin och oblater. - Trapphuset i kyrkans NV hörn byggdes i samband med valven. På utsidan av dess Ö mur, ca 60 cm över golvet, en rektangulär nisch. Å ömse sidor om denna är en avsats i muren, t. v. något lägre än t. h. 1 1872 ville församlingen utbyta de båda mittpelarna mot gjutjärnspelare och ersätta nuv. valv med ett gipstak (!), men förslaget förföll lyckligtvis, sedan bl. a. VHAA uttalat sig emot detsamma. 2 Bollola (omkr. 1480) m. fl. kyrkor. Se I. KnoNQvrsT, Die mittelalterliche Kirchenarchitektur in Finnland (Finska fornm. fören. tidskr. XLVIII, 1948) s. 76, 78. v:\GGSKÅP 3 Tegelmått: 8- 8,5 x 12,5- 14 x 28-28,5. Tegelmått: 8,5-9 x? x 24- 24,5. Tegelmått: 8,5- 9 x? x 28- 30. 4 5 l '.J - Sveriges Kyrkor. Uppland III 284 ;\LDTIE Tn\­ T U );l\VA LV NÄRDINGHUNDRA HÄHAD DAT E RING :\LonE Tn:\KvnKA S.\KniSTL\ Urspr. täcktes kyrkorummet av ett väldigt trä tunn va l v, vars halv­ cirkelformiga kontur tack vare be­ varad puts tydligt avtecknar sig på röstena från vinden sett (fig. 313). Inga rester av detta äldre innertak äro bevarade. 1 N uv. takstolar äro av en typ, som användes in på 1700-t. Jfr t. ex. Sv. K. Uppl. II, fig. 100. En stor reparation av taket och för­ modligen även av taklaget ägde rum på 1720-t. (RÄK. 1723- 30). Om tak­ stolarna då nygjordes, visade det sig måhända nödvändigt att sänlm röstena såsom ovan omtalats s. 277. Utom byggmästare anlitades för ar­ betet en särskild murmästare från Uppsala, som betalades med 180 dir kmt utom ersättning för resorna. Den urspr. kyrkan var alltså en tunnvälvd salkyrka av samma stor­ lek som den nuvarande 2 och kan Fig. 313. Putsspär efter trätunnvalv, synligt frän kyrk­ genom fönster och portaler - rund­ vinden. Foto 1913. Märk att putsen när upp i röstets tegelparti. bågiga i ö, spetsbågiga i S och V­ Verputzspuren des hölzernen The whitewashed area of the dateras till 1200-ts senare hälft, den Tonnengewölbes vom nach­ E. wall clearly shows the posi­ boden her gesehen. tion of former barrel-vaulting. äldre Folkungatiden. Det omsorgs­ fulla murverket och de profilerade portalerna tyda på att en kunnig byggmästare anlitats. Kyrkan var ovanligt stor för att vara en landskyrka under äldre medeltid. Sannolikt har den föregåtts av en mindre träkyrka på samma plats. På tillvaron av en kyrkogård, äldre än nuvarande kyrka pekar uppgiften, att man funnit dödas ben under kyrkans grundmurar (se noten s. 278). Vid restaureringen 1925 visade sig, att såväl sakristia som vapenhus voro senare tillbyggda- bådas murar ärO byggda StUmt mot långhusets. sakristian har tidigare 1 De kraftiga träbjälkar, som gä tvärs över kyrkan mellan valven och vila på de inre hammarbanden, torde vara de förankringar av trä, som inlades 1745. 2 Undersökningar av kyrkans murverk pä vinden omöjliggöras numer därav att valven äro täckta av torvströ för värmens skull. RHEZELIUs' avb. (s. 128) frän 1635 måste emellertid vara missvisande. Kyrkan kan ej 1635 ha haft smalare kor än nu, ty det nnv. koret är målat pä 1400-t. Ej heller är det tänkbart, att ö gaveln sänkts tidigare än den V. I så fall skulle ju ett nytt röste mellan kor och länghus ha måst uppföras! KNUTBY KYHKA 285 Fig. 314. Interiör mot SV. Foto J. Edhlund, Östhamm ar, 1926. Innenansicht gegen S. \V. Interior towards S. W. haft väsentligt lägre golv. Då trägolvet 1925 borttogs för att ersättas med t egel fann man därunder flera lager golv: överst tegelgolv, så gruslager, stampat, gropigt jordgolv, stengolv med kalkbruk (tjocklek 5- 40 cm), jord med ben (tjocklek ca 15 cm), stengolv med kalkbruk, jord med ben (här låg bl. a. ett skelett under Ö grundmuren).l Grund­ murarna gingo endast ca 60 cm under markytan. Det undersöktes ej i vad mån de under­ liggande golven till sin utsträckning sammanföllo med sakristians nuv. golvyta, men det förefall er sannolikt, att en äldre (mindre?) byggnad legat på samma plats. Denna kan i så fall hava varit sakrist ian till den a ntagna ursprungliga träkyrkan. I SÖ hörnet av sakristian påträffades en gråstensmurad, nästan kvadratisk brunn (45 x42 Dj . 80) med skålformig botten av kalkbruk. Använd vid båda [sten]golvnivåerna (fig. 317) 2 • I NV en t egelmurad vinkällare, nu fylld med singel. Tunnvalv av t egel. I Ö ett 1696 och 1842 förstorat fönster. Ingången var 1925 rektangulär, men återfick då sin urspr. rund­ 1 I andra delar av kyrkan fann m an dä remot inga djupare li ggand e golv ä n tegelgol vet. Jfr s. 282 not 4. 2 Uppgifterna om sakristians äldre golv och brunnen lämnas i M. Emcns' beskrivning av kyrkan (ms i Sv. K:s arkiv) och ha muntligen bekräftats av kyrkoherde Brusewilz. 286 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 315- 316. Kyrka ns inre mot Ö och V före restaureringen 1925. Foto 1913. Obs den barriärförsedda bänkinredningen frän 1874 i koret. 1838 bis 1925 waren Dekoration und Ansstattung der lnnenansicht vor der Restauriertmg von 1925. Von Kirche in 'Veiss und Gold gehalten. 1838 and that date, the decorations and furnishings had Interior of church before the 1925 restoration. Between been in white and gold. KNUTBYKYRKA 287 Fig. 317. Brunn i sakristian, nu igenl agd. Foto Ä. Noreen 1925. S. 285. Ziehbrunnen in der Sakristei. Weil in vestry. Fig. 318. MerleJtida målning i urspr. fönster­ smyg å Ö gaveln, frå n vinden. Foto 1912. s. 288. Mittelalterliche Malc­ rei in einer ursprUng­ lichen Fensternische im Ostgiebel, vom Dach-boden h er gesehen. Mediaeva l painting on windowthickness, seen from above the vault­ ing. bågsform (se fig. 320). Dörren är den gamla, tydligt avsedd för en rundbågig ingång, helt plåtbeslagen med infällt kolvlås. Nyckelskylt av typ från omkr. 1500. Rödmålning från 1745? nu åter framtagen. Till 1925 fanns mitt på N väggen en öppen spis, till­ kommen 1754 i st. f. >>stenpelaren som ther står och ähr til intet nyttig>> [ett altare?] (sT. PROT. 1754). För att bereda rum för trappan till värmekammaren förminskade man 1925 sakristian genom en vägg. Över trappan inrättades en liten bönkammare, samt arkivrum. En direkt ingång till sakristian upptogs. Den nuv. byggnaden torde vara uppförd under senare delen av medeltiden. Genom proportioner och valv påminner den om sakristian i Almunge (se s. 230). Vapenhuset är byggt framför kyrkans S portal, vars spets skjuter upp ovanför valvets sköldbåge. Detta, ett senare inslaget kryssvalv, har halvstensribbor med runda, tvärbandsartade utsvällningar ett stycke från hjässan. Det torde vara samtidigt med eller obetydligt senare än långhusvalven. Dörr från 1755. En stor reparation 1745 har ovan omnämnts flera gånger. Sesammanfattningen s. 342. 1925 skedde en grundlig restaur e ring under ledning av ark. Ärland Noreen, varvid bl. a. valvens och murarnas m ålningar avtäcktes, äldre inventarier konserverades, predikstolen flyttades, bänkarna breddades och värmeledning anlades (lågtrycksång­ system). Kyrkan återvann genom denna restaurering många skönhetsvärden. VAPEN- HUSET HESTAU­ RERIN G UPPVÄRM­ N ING 288 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 318 A. Plan av långhusets sydportal (jfr fig. 310 A). Skala 1: 100. Grundriss des Stidportales (vgl Abb. 310 A). Plan of S. doorway (cf. Fig. 310 A). MEDELTIDA KALKMÅLNINGAR Väggarna i Knutby kyrka täckas av dubbla putslager med medeltida målningar på båda lagren. På några ställen, där antagligen de yngre målningarna varit starkt skadade, träder numer det undre putslagret med sina målningar i dagen. Det undre skiktets målningar överskäras på ett par ställen av valven och äro alltså äldre än dessa. Ovanför valven finner man rester av målade slingor bl. a. på de i Ö gaveln befintliga medeltida fönstersmygarna (fig. 318). Däremot saknas alla spår av målning på de stora bevarade putsytorna å gavlarna. I valven finnes endast ett lager målningar och dessa tillhöra helt den yngre perioden. övEnDå vid den stora reparationen 1745 fönster förstorades, nya sådana upptogas och valv KALKNI NG och murar förstärktes, blevo givetvis särskilt väggarnas målningar mycket förstörda. För att >>thet intet måtte se wanskapeligit och förstält ub> överkalkades de, >>ehuru en och annan af almogen hemliga hyste en besynnerlig wederwilja för målningarnas för­ störande>>. Överstrykningen skedde >>först med ler och kalk-watn, sedan med en bland­ nESTAu- ning af kalk, salt och aska, och så ändteligen hwitlimat». 1925 framtogas målningarna nEmNa åter under ledning av konservator A. Nilson. DE ÄLDRE KALKMÅLNINGARNA De äldre målningarna, som utgöra~ av stora apostla- (och profet?) figurer, om­ givna av schvungfullarankor (fig. 319), ha tillskrivits samma grupp som målningarna i Strängnäs domkyrkas kor från 1462- 631 • Då denna grupp nära sammanhänger med vissa äldre 1400-talsmålningar2 , förefaller det möjligt att fragmenten i Knutby äro äldre än 1460-t. Man måste ju förutsätta, att någon tid förflutit mellan målningarnas ut­ förande och deras överputsande i samband med valvslagningen. De stora figurerna synas ha varit fördelade på samtliga väggar, två på varje gavelvägg, fyra på var­ dera långväggen, i kombination med invigningskors. ConNELL o. WALLIN, s. 31 ff. Erentuna kort efter 1448 - eller omkr. 1440 en!. R . NonBEnas da tering i UPPLAND 1942, s. 27 ­ Tensta 1437 m. fl. 1 2 KNUTBYKYRKA 289 Fig. 319. Apastiabild och rankornament, målning från 1400-ts förra del i trave III b, på S muren 2. Å ett övre, delvis förstört putslager scener ur den hel. Laurentius' legend, tro!. från 1490-t. Foto 1947. S. 288 o. 314. Kalkmalerei an der Sudwand: Apostel und Rankenornamente ans der 1. Hälfte des 15. J a hr­ hdts; Scenen a ns der Lauren­ tiuslegende auf einer teilw. zer­ störtcn, darubergelegten Puts­ schicht, vermntlich ans den 90er Jahren des 15.•Jahrhdts. Paintings on S. w a ll. Apostel and lloral ornament (first half of 15th cent.). This was white­ washed over (probably in the 1490's) and the Legend of St. Lawrence painted on the same area. Both were ex p osed by re­ m oval (in 1925) of a still later coat of whitewash. DE YNGRE MÅLNINGARNA Huvudparten av de yngre målningarna kunna säkert dateras till tiden 14921514. Den övre tidsgränsen angives av Jakob Ulvssons1 vapen i valv I b, 7, den nedre erhålles genom ett par bilder (2 o. 23) i valv II b, utförda efter förlagor, vilka återfinnas i 1 DATERING Ärkebiskop 1469- 1514. 290 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD O H~A- 1\IENTfK Bartholomeus Ghotans upplaga av Birgittas uppenbarelser, som utkom i Liibeck 1492. Man har i den konsthistoriska litteraturen hittills ansett sig kunna datera dem ännu exak­ tare, nämligen till tiden 1492- 1503 (Sten Sture d. ä:s dödsår). Man har härvid åberopat sig på P ERINGSKIÖLD, som visserligen säger, att kyrkan är >>målat uthi Hr Sten Stures och Erchiebiskop Jacobs tijdh>>, 1 men som icke upptager Sten Stures allbekanta sjöblad bland de vapen, han avbildar. sturevapnet finn es ej heller hos RHEZELIUS (1635) eller på t eckningen (fig. 336) i NESCHERSKA SAMLINGEN (1726). Sedan målningarna nu av­ täckts, letar man även bland dem förgäves eft er Sten Stures vapen. Man kan alltså med säkerhet utgå från att detta vapen aldrig funnits där. Härav torde man även kunna sluta, att målningarna tillkommit tidigast ett stycke in på 1490-t., sedan fiend­ skap inträtt m ellan ärkebiskopen och riksförest åndaren. A v betydelse för dateringen äro även de båda vapnen i valv I a nr 1 o. 32, försåvitt de äro rätt tydda av KLINGSPOR (s. 50 f.). Enligt denne syftar nr 32 på Erik Olofsson av Tomtasläkten, omnämnd 1490-1510, och nr 4 på hans maka, K erstin Knutsdotter. 2 Dessa makar ha sannolikt helt eller delvis bekostat målningarnas utförande. Erik Olofsson ägde utom Väsby i Almunge sn sannolikt någon del av Björkö i Knutby-i varje fall ägde sonen Bengt Eriksson ett hemman i Björkö. Kerstin Knutsdotters far, Knut Karlsson, som var häradshövding i Närdinghundra 14903 , förde i vapnet ett nedåtvänt blad under en sparre (PER. MON. II [nr] 156), sa mma vapen, som är målat gentemot Tomtasläktens vapen i valv I a . Se fig 336 o. släkttavla s. 383. Samtliga nu omnämnda vapen datera emeller­ tid blott kor e ts utsmyckning med säkerhet. Ty flera målare synas hava varit verk­ samma vid de yngre målningarnas utförande, några samtidigt, under den nyssnämnda tidrymden, andra - i V delen av kyrkan - kanske t . o. m. ett par årtionden senare. Knutby kyrka äger, tack vare att icke mindre än sex valv förutom väggarna fyllas av m ålningar, Upplands rikaste bevarade medeltida målningssvit. Ornam e ntik e n är mångskiftande. På ribbor, sköld- och gördelbågar dominera olika schackrute-, blad- och bandmönster, men även den feta akanthusranka, som är välbekant från Albert målares verkstad, förekomm er (i gördelbågarna mellan valv I a och b, II a och b, samt i valv II b). 4 I valv III b - detsamma, som ovan (s. 283) antagits vara inslaget efter ett ras - äro ribborna mycket enkelt dekorerade med enbart rödbruna schabloner. I valv II a och b äro de flesta valvkuporna uppdelade av det kedj emotiv, som är så kännetecknande för andra uppländska målningssviter från samma tid. Det är emellertid påfallande, hur enkelt, ja, t. o. m. klumpigt utförandet av just detta motiv blivit här. Det är tydligt, PER. MoN. II, [nr] 160. PERINGSKIÖLD (PER. MoN. I [nr] 92, II [nr] 160) hänför dessa vapen till Nils Clausso n på Vik och h ans husfru , en möjlighet, som redan HILD EBRAND (ATS bd 2 s. 390) avvisade under förutsättning att P ERINGSKIÖLD avtecknat vap nen rätt. Att så är fallet kan man ju numer lätt förv issa sig om. 3 Jfr J. E. ALMQUisT, Domsa gor och hära dshöv din gar i Stockholms och Uppsala län, Personhi st . tidskr. 44 (1946): bil. s. 9. 4 Stora partier härröra t y dligen från restaureringen 1925, men vila på rester a v äldre målning (jfr fotos från restaurerin gen i BST). 2 1 Fig. 320. Interiör mot koret. Foto J. Edhlund, Östhammar, 1926. Inneres gegen O. Interior towa rds E. 292 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD IKONO­ GHAFI STIL­ ANALYS att det utförts av någon, som icke varit driven i detta slag av ornamentik. 1 Överhuvud taget är det påfallande, hur stora divergenser ornamentiken i Knuthyrnålningarna rym­ mer. Omsorgsfullast utförd är den i kyrkans Ö del. I V partiet och vapenhuset är den schvungfull, men starkt förenklad (med undantag för ribbornas dekoration i valv III a, som sammanhänger med II a- b); i vapenhuset är den utförd i blott en färg, en varmt röd nyans. Schablonerna äro, särskilt i koret, mycket omväxlande. Synner­ ligen verkningsfull är här växlingen mellan röda, gröna och gula schabloner som bak­ grund åt N murens bilder. Att figurscenerna omgivas av >mate>>, från ribborna fram­ växande slingerväxter, förekommer endast i V-partiet (fig. 331 - 34). Figurscenerna återgå i största utsträckning på den vanligaste förlagan för denna tids kyrkomålningar, Biblia pauperum. 2 Åtminstone omkr. 40 bilder äro mer eller mindre direkta efterbildningar efter denna träsnittsbok, i regel efter den 40-bladiga upplagan. Knuthyrnålningarnas inskrifter, i den mån de äro hämtade ur BP, visa sig genom sina förkortningar härröra från just denna upplaga. Endast i valv III a och därunder be­ lägna väggfält är det troligt, att målaren icke använt sig av denna förlaga, utan dels komponerat fritt (valv III a: 2, 3, 7, 8), dels använt den 50-bladiga upplagan som förebild. Sålunda har målaren vid återgivandet av Kristus inför Pilatus (trapphusets Ö mur) följt den 50-bladiga upplagans komposition. 3 Övriga bilder här, vilka återgå på BP, kunna lika väl vara kopierade efter den 50-bladiga som efter den 40-bladiga upp­ lagan. Detta parti av kyrkan saknar helt inskrifter. I valv I a och II a möta vi en målare av ganska utpräglad typ. Han följer mycket nära sin förlaga, så nära, att man med säkerhet kan säga, att han haft själva träsnitten framför sig och icke blott följt ett framställningsschema, som var gängse bland tidens målare. 4 Figurernas ställningar, handrörelser, dräkter äro direkt kopierade, om också förenklade. I de fall, där rörelseschemat ändrats eller bilden spegelvänts, beror det hos denne målare nästan alltid på valvkappans form. 5 Han har hyst ett starkt behov av förenkling. I grupper minskar han gärna antalet figurer. Och den arkitektur, som bildar bakgrunden i BP:s bilder, har han så gott som överallt ersatt med träd. Då han någon enstaka gäng avbildar en byggnad (t. ex. I: N muren, 7) ersättes förebildens tegeltak med det enkla nordiska laggtaket. Han använder en ganska karakteristisk ansiktstyp med tättsittande, mörka ögon. Vi möta hans verk, som nämnts, i valv I a och II a. ConNELL o. WALLIN (s. 16) sammanställer det ej heller med de samtida målningarna i Enånger och Edebo, utan påvisar dess beroende av vida äldre förebilder (Danmark, Estuna). 2 Aug. den s. k. 40-bladiga upplagan av BP se s. 235 not 3. Den 50-bladiga upplagan, som är något senare och baserad på den 40-bladiga, är utg. i facsimile av PAUL HmTZ o. vV. L. ScrmE!BER (Strassburg 1903). 3 Denna bild är en av de få i BP, där de båda upplagorna skilja sig från varandra med hänsyn till kompositionen. 4 Ett undantag utgör Simson på lejonet, som är framställd som en ung man, såsom i regel i de upp­ ländska kyrkmålningarna, ej gammal och skäggig som i BP. s Jfr dock Sv. K. Upp!. II s. 28. 1 KNUTBY KYHKA 293 Sannolikt har han också utfört flera av bilderna i valv II b. Även vid väggarnas må­ lande har han tydligen medver-kat. 1 Valv I b innehåller en del bilder, som ansluta sig till BP nästan lika nära som de nyssnämnda, men också andra, som äro ganska kraftigt omkomponerade (detsamma är även fallet med några bilder i valv II b). Några av väggbilderna i denna del av kyrkan (bebådelsen, Kristi födelse) avvika helt från motsvarande framställningar i BP. Av figurstilen kan man knappast draga några slutsatser, då väggmålningarna här äro mycket skadade och målningarna i valvet förhållandevis starkt restaurerade (äng­ larna med pinoredskapen). Ett karakteristikum i I b, som i tämligen likartad form återfinnes i II a-b (men ej i I a) är markens behandling, en kullig terräng, täckt av små vita och blå(?) blommor. Figurstilen i valv III a- b skiljer sig påtagligt från den i de östligare traveerna, likaså markens behandling. Denna är fylld av klippformationer, som ibland antaga nästan kristallkaraktär. Figurerna äro korta och plumpa. Men det är en briljant dekoratör och berättare, som här fört penseln. Att en annan man målat väggarna i detta parti är troligt, att döma av de någorlunda bevarade bilderna på S muren. Dessa sistnämnda torde ännu härröra från den katolska tiden, då de innehålla motiv ur helgonlegender. Valvmålningarna i III a- b, nattvardsbilden på V muren och vapenhusets målningar skulle däremot kunna vara från tiden för reformationen eller ännu något senare. Se t. ex. narrens skor i valv III b: 8! Nattvardsbilden och vapenhusmålningarna torde vara utförda av en och samme man. De små bröstbilderna i valv III b äro ett typiskt renässansmotiv. Är det tänkbart, att målarna här velat framställa bilder av sig själva? En eller flera av de målare, som arbetat i Ö delen av kyrkan, ha troligen varit elever till Albertus pictor. 2 I färgskalan dominera rödbrunt (caput mortuum) - i ett par nyanser - och gult, troligen emedan dessa färger bibehållits bäst. Grönt och ev. förekommande blått ha bleknat starkt. En del andra färger ha svartnat. 3 Liksom i Almunge saknas den klarröda färg (mönja? cinnober?), som Albertus pictor brukade använda bl. a. på figur­ ernas kinder och som i hans verk changerat till sotsvart. 1 En!. CoRNELL o. -WALLIN (s. 59) har samme målare antagligen målat Söderby-Karls kyrka. Han anses även ha målat mellanvalvet i Häverö kyrka, se Sv. K. UPPLAND II, s. 24. Dateringen i Sv. K. av Häverö-målningarna till omkr. 1475 (s. 29) förefaller dock väl tidig och är icke övertygande motiverad. 2 Jfr H. ConN ELL, studier över uppländska målningar, UFT 41, 1927, s. 53, samt Sv. D. 10 / 12 1926. Mindre troligt förefaller A. LINDBLoMs antagande (Sveriges konsthistoria I, s. 259), att Knutby-målaren - han talar blott om en - skulle vara elev till Egil målare. Den för Egils kyrkadekorationer så karak­ teristiska •>ris•>-ornamentiken förekommer i Knutby endast i det sena V partiet. 3 Jfr AoNEs GEIJER, Albertus pictor, målare och pärlstickare (Riksantikvarieämbetets o. S.H.M:s utställningar nr 7), Sthlm 1949, s. 9 ff. F.\nnEn 294 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD FÖRTECKNING ÖVER MÅLNINGARNA Bokstäver, som uteslutils el. ersatts med förkortningstecken, betecknas med kursivstil: utplån ade el. oläsliga bokstäver och ord stå inom klammer [ ]. Siffrorna hänvisa till schemat fig. 321 TFAVE I a VA LYET Trave I a. Valvet (fig. 322). 1. stiliserad blomma. - 2. Gud sätter fiendskap mellan ormen och kvinnan, en av de gammaltestamentliga förebilderna till bebådelsen. Inskr. på språkban det, vip[e ]ra vim perdit sine vi pariente p u el [la J ( = ormen mister sin kraft genom den utan våld födande kvinnan), liksom bilden hämtad ur BP, är något förvanskad. 1 - 3. Gud uppenbarar sig för Moses i en brinnande buske, förebild till Jesu födelse. Spegelvänd i förhållande till BP. Moses utplånad, likaså inskr. på språkbandet. - 4. Svartgrå vapen­ sköld med ett vitt hjärta i sköldens spets (fig. 336, b). 2 - 5. Stiliserad blomma av samma art som I a: 1. - 6. Gideon knäböjande. Berättelsen om Gideon och fällen, som fuktades av regnet, medan marken omkring förblev torr, är den andra av BP:s förebilder till bebådelsen. Skinnet saknas eller är utplånat på bilden i Knutby. Ovanför Gideon en ängel med språkband m ed fragmentarisk text: versus rore (?) m[adet vellus permansit arida tellus J (= vers, skinnet är vått av dagg, m edan marken förblir torr, BP). - 7. Jonas kastas i havet, förebild till Jesu begravning. Svickelns dropphål är valfiskens öga. Om språkband funnits, är det utplånat. - 8. Rankornament. - 9. Profet med språk­ band, vars in sk r. syftar på scenen nedanför: [signans te J criste gol[ yam J conterit iste ( = denne, som betecknar dig, Kristus, förgör Goliat, BP). - - 10. David avhugger den på marken liggande Goliats huvud, förebild till Kristi nedstigande i dödsriket. - 11. Jonas utspys av valfisken, förebild till uppstå ndelsen. Spegelvänd i förh ålland e till BP. - 12. Rankornament. - 13. Profet med språkband. Inskr. är en vers ur BP, syf­ tande på scenen nedanför: ut vis sampsonis [destruxit] ora leonis ( = liksom Simsons kraft sönderbryter lejonets käftar). - 14. Simson betvingar lejonet, liksom nr 10 förebild till Kristi nedstigande i dödsriket. - 15. Profet m ed språkband. Inskr. utplånad . - 16. Rankornament. - 17. Stiliserad blomma som I a: 1. - 18. David med Goliats huvud. Från höger möta Jerusalems döttrar med musikinstrument (klocka, triangel). Före­ bild till Kristi intåg i Jerusalem. - 19. Profet m ed språkband. Inskr. utplånad. - 20. Rankornament. - 21. Stiliserad blomma som I a: 1. - 22. Joab dödar Abner, förebild till Judaskyssen. - 23. Man med språkband, nästan utplånad. Inskr. oläslig. - 24. Rankornament. - 25. Profet med språkband. Inskr. oläslig. - 26. Två tronande kyrko­ fäder med mitra och kräkla (Augustinus och Ambrosius). - 27. Man med språkband. Inskr. utplånad. - 28. Helig kvinna med utslaget, långt hår. Bildens nedre del ut­ plånad. - 29. Profet m ed språkband. Inskr. oläslig. - 30. Två tronande kyrkofäder: Några bokstäver felaktigt tillagda (av restauratorn?). Troligen samma vapen som Forstenasläktens (ett ned åtvänt bla d under en sparre), ehuru sparren utplånats. Så enligt I ( = den kristna församlingen) mottager det eviga livets krona; t. h. Johannes på Patmos med Uppenbarelsebokens ängel. Foto Alfred Nilson1925. S. 297. (= die christlicile Gemeinde) empfängt die Krone d es Malcreien im Gcwölbesektor I b: Linl>De rättfärdigas vedergällning>>.1 Bruden ( = den kristna försam­ lingen) mottager det eviga livets krona. Inskr. på språkbandet är emellertid icke BP:s motsvarande leoninska vers, utan en annan vers på samma uppslag: Spons[us] amat [sponsam] X[ps] nimis et [spe]ciosam ( = brudgummen älskar bruden liksom Kristus högeligen älskar sin sköna brud). - 19. Evangelisten Lucas med symbol, oxen. ­ 1 E nligt SYLWANS tolkning av denna BP-bild. 298 NÄHDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 324. Målning i valv I b, 30: Abrahams offer. Foto 1947. S. 299. Malcrei im Gewölbesektor I b, 30: Das Opfer Abrahams. Painting in seetian I b, 30: Abraham's Sacrifice. 22. Johannes på Patmos och ängeln (Joh. Uppenb. 21: 9). I BP förebild till >>de rättfärdigas vedergällning>> och förekommer alltså där på samma blad som nr 18 ovan. Språkband med otydlig och förvanskad inskr. - 23. Evangelisten Matteus med symbol, ängeln. Språkband: [Ma Jteus. - 26. Isak bär ved till offret, förebild till Kristus, bärande sitt kors. - 27. Man med språkband: [ligna J f er [ens criste te presignatJ p uer [iste J ( = denne gosse, som bär veden, förebildar dig, Kristus, BP), syftande på bilden invid, KNUTBY KYHKA 299 F ig. 325. Målning i valv II a, 17- 22: Kain mördar Abe! och fl y r för H erren. Foto Alfred r\ilson 1925. s. 303. Ma lerei im Gewölbeseklor II a, 17- 22: Der Brudcrmord Paint ings in seclion II a, 17- 22 of va ulling: Cain Kain's und seine Fluchf vor d em H erren. kills Abe!, and fl ees from the Lord. nr 26. - 30. Abrahams offer, liksom nr. 10 förebild till korsfästelsen. - 31. Evange­ listen Johannes med symbol, örnen. Språkband med oläslig inskr. T ra ve I a- b. väggarna. TRAVE I a-IJ N väggen fig. 328: 1. Övre putslagret starkt skadat. T . v . skymtar en galge(?), t. h. en v:\GGARNA man. Mellan dem kommer det äldre putslagrets målning ståtligt fram: slingrande ranka med blommor och ett stort huvud med gloria. - 2. Fragment. Helig ryttare (flykten till Egypten?). - 3. Fragment. Maria med barnet. Att döma av likhet er med BP kan här ha framställts, huru en avgud nedstörtas under den heliga familjens vistelse i Egypten. F. ö. genombrytande äldre målning som ovan under l. - 4. Fragment. T . v. en liten figur med gloria, ledd av en större; t. h. nedre delen av en häst med en ridande kvinna i veckrik kjol. Återkomsten från Egypten. 2- 4 äro utan tvivel scener ur Kristi barn­ domshistoria, ehuru det nu på grund av deras bristfälliga skick är omöjligt att säkert tyda dem. 4 ansluter sig dock utan tvekan till motsvarande bild i BP. - 5. Elia upp­ 20- Sveriyes Kyrkor. U ppland 111 300 NÄHDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 326. Målning på Ö muren, 1-7: högst upp rester av målning från 1400-ts f. h.; därunder på ett övre putsskikt t. v. de tre männen i den brinnande ugnen, t. h. Kristus i fariseens hus. Obs. öppningarna till skåpet i murpelaren t. v. och den vid restaureringen blottacte fönster­ smygen t. h. Foto Alfred Nilson 1925. S. 302. Malereien an der Ostwand, 1-7: Oben: Reste eines Gemäldes aus der ersten Hälfte des 15. Jahrhdts. Vgl. Abb. 319. Darunter auf einer oberen Putz­ schicht !inks: Die drei Männer im Backofen; reellts: Christus im Haus des Pharisäers. Beachte auch die Öffnungen fUr den Schrein im Mauerpfeiler zur Linken und rechts die bei der Hestaurierung frei­ gelegte Fensterlaibung. Paintings on E. wall, 1-7: Top: Remains of early 15th cent, work, cf. ftg. 319. Bottom left: The Three Men in the Fiery Oven. Bottom right: Christ in the House of the Pharisee. N o te nieh c in pillar for sacramental vessels. KNUTBYKYRKA 301 Fig. 327. Målning på Ö muren, 8-13: Beb å delsen , Marias och Elisabets mote. Foto Alfred Nilson 1925. S. 302. l\'Ialcrei an der Ostwand, 8- 13: Verl>eternam>> ( = evig) läsas. 4 - 7. Ornamentsbård som å SÖ väggen. Bården avslutas å ömse sidor om hörnpelarens nisch mot V av en liten björn med klubba, resp. en liten bock, som hålla i de yttersta av de öglor, vilka förena medaljongerna med varandra. THAY:EIIa YA l ..VET T ra ve II a. Valvet. l, 9, 17, 25. Ornament, som tillsammans bilda en mångbladig ros. - 2. Jakobs strid med ängeln, förebild till Thomas' klentrogenhet. Språkband oläsligt. - 3, 11, 19, 27. Kedjeornament. - 4. Zions dotter finner sin brudgum5 (Sal. Höga visa 3: 3, 4), förebild till Jesu uppenbarelse för Maria Magdalena i örtagården. - -5- 6. Profeter med språk­ Jfr bl. a. Alsike och Skepptuna (Sv. K. Uppland bd IV, fig. 131, 194). Avb. i UPPLANDs I{YRKOR II nr 15, s. 58. Betydelsen av denna scen, som väl bör samman­ ställas med nr 9 ovan (det knäböjande paret); är oklar. Troligen åsyftas en bröllopsceremoni (pard ans'?). Jfr Sv. Turistf:s år sskr. 1947, fig. å s. 167. 3 Antagligen felr estaurering av den vaxstapel, som synes på motsvarande bild i BP. 4 Sista ordet i den latmska trosbekännelsen. 5 Enligt SYLWANS tolkning av denna bild i BP. 1 2 KNUTBYKYRKA 303 band. Inskr. utplånade. - 7- 8, 15- 16, 23- 24, 31- 32. Rankornament. - 10. Elias offer förtäres av eld från himlen, förebild till den helige andes utgj utande över apost­ larna. - 12. Kains och Abels offer. Kain bär under armen sitt kännetecken, åsnakind­ bågen. - 13- 14. Unga män med språkband. Inskr. utplånade. - 18. Kain dödar Abe! med åsnakindbågen. - 20. Herrens dom över Kain. Språkband med utplånad inskr. - 21 - 22. Profeter med språkband. Inskr. utplånade. - 26. Gideon och ängeln, liksom nr 2 förebild till Thomas' klentrogenhet. Språkband: angelus h[ortatur] ne quid gede[ on l vereatur ( =ängeln uppmanar Gideon att icke hysa fruktan, BP). - 28. Kristus uppenbarar sig för den tvivlande Thomas. Språkband: [te paterisl criste palpari se datl [ut iste l (= o, Kristus, du låter dig beröras för att denne må tro, BP). - 29- 30. Profeter med språkband. Inskr. utplånade. Å ribborna nära hjässan fyra bröstbilder av unga män, som med sina huvuden liksom stödja mittrosen. Å tvärbandet vid valv­ ribbans utgångspunkt i NV hörnet ett dansande(?) par i samma lilla format som bil­ derna å valvanfanget i valv III b (s. 313). Trave II b. Valvet. l. Man med språkband. Inskr. utplånad. -- 2. Birgittas ritt till Vadstena och hennes därunder undfångna syn (fig. 329). Efter ett träsnitt i GHOTANS upplaga av Birgittas uppenbarelser (Li.ibeck 1492). 2 Bilden följ er synnerligen nära förlagan. 3 - 3- 4. Rank­ ornament av den fylliga, inom Albertskolan vanliga typen. - 5. Två profeter med språk­ band. Inskr. utplånade. - 6. Mannaregnet, förebild till nattvarden. -- 7, 15, 22. Kedje­ ornament som i valv II a. - 8. Moses slår vatten ur klippan, förebild tilllansstinget i Kristi sida. 6 och 8 spegelvända och även i övrigt mycket omkomponerade i förhållande till BP. - 9. Den förlorade sonen, förebild till Kristi uppenbarelse för lärjungarna. Språk­ band med utplånad inskr. -- 10. Spejarna med druvklasen, förebild till Kristi dop. Spegelvänd. Språkband med utplånad inskr. - 11- 12. Rankornament. - 13. Profet med språkband. Inskr. utplånad. - 14. Zions dotter söker sin brudgum (Sal. Höga visa, 3: 2- 3). - 16. Ruben söker förgäves sin broder i brunnen. Språkbandets inskr. ut­ plånad. 14 och 16 äro båda förebilder till kvinnorna vid graven. - 17- 19. De visa och de fåvitska jungfrurna omgivande Kristus. Över de förra en ängel med långt språk­ band (inskr. utplånad), över de senare kommer djävulen flygande på läderlappsvingar och samlar in dem med ett gissel. De gå ned i helvetet, symboliserat av ett 1 Si't även i facsimileupplagorna av såväl den 40- som den 50-bladiga BP och pi't samma sätt med tvekan återgivet av SYLWAN (ATS XIV: 1 s. 196). Måste vara felaktigt; bör vara >>credat», efter vad fil. dr Ingrid Oclelstierna upplyst. Endast på så vis kan versen tolkas. Att detta feltryck återgivits av målaren v isar otvetydigt att han har haft träsnittsbladet i sin hand. 2 Birgitta såg enligt Uppenbarelserna Kristus sitta som domare i skyn och jämte honom jungfru Maria och otaliga änglar. Hon såg också en mycket boklärd munk stå på en stege, som räckte upp till himmelen ; han ställde snärjande frågor till Gudomen >>swa som han ware fuller med swik ok ilsko>>. Störrc delen av Uppenbarelsernas 5:te bok är ägnad denna syn (ed. KLEMMING bel 2, Sthlm 1860, s. 273 ff) . Träsnittet återfinnes i GHoTANS upplaga på samma uppslag som prologen till 5:tc boken . 3 .Jfr J T. Con:<:ELL i UFT h . 41, 1 ()27, s. 53 ff., där även träsnittet avbildas. Tt1AVE II \"ALVET b Fig. 328. ::\l ålnin g på N muren i trave I a, 1- 11. Obs. in gången till sakristi a n, Yars urspr. rundb ilgiga omfattnin g framtogs Yicl res taurerin gen 1925. Foto Alfred Nilso n 1925. S. 299. :'llalereien a n d er Xordwand im Sektor I n, 1- 11. Beachte den Ein­ gang zur Sakristei, dessen urspriingliche rundbogi ge Einfassung bei der R cstaurierung yon 1.025 ans Licht knn1. Paintings on N. w a ll , in seclion I a, 1~ · 11. X o l e the pa r tiall~· -exposed bri ckwork ol' lhe ea rly arehed doorwa y of lh c Yeslr~·. Fig. 329. Målning i valv II b, 1-2, 6, 23: Birgittas syn under färden till Vadstena. Foto Alfred Nilson 1925. S. 303. Malereien im Gewölbesektor II b, 1-2, 6, 23, Die Vision der Hl g. Birgitta auf dem \Vege nach Vadstena. Painting in section II b of Y::mlting 1- 2, 6, 23: A Yision of St. Birgitta. 306 NARDINGHUNDRA HARAD odjurshuvud med brinnande gap. Från detta utgår även ett långt språkband m ed ut­ plånad inskr. De fåvitska jungfrurna äro förebild till de sovande lärjungarna i Get­ semane örtagård . - 20. Två män med oläsliga språkband. - 21. Kvinnorna vid graven. - 23. En bild ur Birgittas uppenbarelser: den rika kvinnans syn - dottern i skärs­ elden, modern i helvetets gap (fig. 330). Efter träsnitt i GHOTANS Birgittaupplaga av 1492.1 Utplånade inskr. dels på ett långt språkband, dels på ett särskilt fält. Av sistnämnda inskr. tycker man sig dock kunna läsa ordet 'caritas'. - 24. Profet med språkband. Inskr. utplånad. - 25. Gycklare? (en ung man, som drar ut mungiporna) . - 26- 27. Rankornament. TRAVI~ Jla-b V.lGGAHNA Trave II a- b. Väggarna. N väggen: 1. Målningen mycket skadad vid fönsterupptagning. Så mycket återstår dock, att man kan se, att här framställts >>Jesse rot», d.v.s. Jesu stamträd med profe­ terna, som förkunna hans ankomst, enligt det inom Alberts verkstad vanliga schemat. En skäggig profet i halvfigur synes snett ovanför predikstolstaket. Aldre målning (slingrande rankor, tydligt artskilda från rankverket i >>Jesse rob) kommer fram här och var. - 2. Ornamental bård med 5-bladiga rosor, betydligt mer schablonmässigt ut­ förda än i trave I a. S väggen: l. Fragment av målning i hörnen, elj est ny puts från fönsterutvidgning. ­ 2. Skeppsbild, otydlig. S. Olofs underbara seglats? Ett troll tycks gripa tag i förstäven . - 3. Skadad vid fönsterupptagning. S. Olofs dröm före slaget vid Stiklastad. A v den harneskklädde, liggande Olof äro blott bål och ben bevarade, jämte den invid honom uppresta stegen. 2 Språkband, å vilket endast >>car» synes. T. h. om denna bild sträckande sig över fält 3 och 5, framkommer på det undre putslagret en stor apastiafigur med bok och penna (?), omgiven av rankverk. Denna bild avskäres av murpelaren och sköld­ hågen. - 4. S. Olof (S. Erik?), sittande på en tron mellan två till största delen utplå­ nade figurer . Möjligen kröningsscen. Hela målningen mycket skadad. - 5. stridsscen. Två riddare, båda med följen, strida mot varandra med lans. Medan riddaren t. v., som har gloria, håller stilla på sin häst, ränner den t. h. an. En bågskytt på den förres sida skjuter mot höger. Sannolikt en scen ur Eriks- eller Olofslegenden. Mycket skadad, särskilt på högra sidan, där den äldre målningen träder i dagen. Vid apastiafigurens fot är här ett konsekrationskors. - 6. Bård med rosor liksom på N väggen i samma trave, men bättre utförd. Väggmålningarna å såväl N som S sidan av denna trave avslutas av en schablonbård som återkornmer alldeles likadan på valvribbor i trave III b . Däremot förekornrna här inga draperimålningar såsom i trave I a- b. 1 Förekommer vid Uppenbarelsernas 6:te bok. Texten, som bilden illustrerar, st år att läsa i 6:tc bokens kap . 52 (ed. KLmD!lNG bd 3, s. 132 ff). 2 Om >S. Olofs seglation • > se N. AHN L UND , Oljoberget och Ladugårdsgärde, Sthlm 1924, s. 31 ff; om S. Olofs dröm jfr Snorres berättelse i Konungasagorna och S. Olofs legen d i Fornsvenskt legendarium 2 (1858) s. 864. KNUTBY KYRKA 307 Fig. 330. Målning i valv II b, 22: Den rika kvinnans sy n enligt B irgittas uppenbarelser. Foto H. Cornell o. S. Wallin. S. 306. :Niakrei im Gewölbesektor II b, 22: Die Vision der Heichcn Frnu, nach den Offenbarun gen der Hlg. B irgitta. Painting in seetio n II b, 22 of vaulting. SL Birgittas Vision of the Hieh \Voman. in Abb. 33 1- 35 stammen aus dem 1. Hiilftc d es 16. .Jahrhdts. Fig. 331. Målnin g i valv TTI n, 16: Yttersta Domen . Foto Alfred Nilson 1925. - Målningarn a fi g. 331- 35 äro ulförrla under 1500-talets förra h älft. S. 311. Malereien im Gewölbesektor III a , 16: J Ungstes Gerich t. Die 1\lalereien Pa inting in scction liT a, 16 of vaulting. The Las l .Judgment. The paint­ ings in figs . 331- 35 rlatc from the fil·st part of the 16 th century. Fig. 332. Målning i yalv III a, 2 o. 3: Apostlarnas vandring. Foto Alfred Nilson 1925. S. 310. :'llalereien im Gewölhrsel>påskkäringar» man här ser, ridande på kvast, raka eller käpp, var och en med en liten djävul bakpå. ­ 1 Denna tydning stöder sig särskilt på att bilden har sin plats horisontalt - mellan gravlägg­ ningen och uppståndelsen. 2 Denna vägg har lidit särskilt hårt av fönsterupptagningen 1838. 3 Två figurer på denna bild ha Kristi kännemärke, korsglorian. Möjligen är detta en felrestaurering, eftersom figurernas antal är 13 (Kristus och 12 ap ostlar). Jfr W. Bnusmvnz i Julhälsning till försam­ lingarna i ärkestiftet 1926. 4 Jfr betr. 2- 4 0LGA A. NYGREN, Helgonen i Finlands medeltidskonst, Finska fornm.fören. tidskr. XLVI, 1945 s. 116- 118. - Laurentius hade av påven Sixtus II fått en skatt att dela ut bland de fattiga. Då kejsar Decius avfordrade honom pengarna förde helgonet fram fattiga, sjuka, blinda och lytta inför honom. De voro kyrkans skatt! Att Laurentius-legenden illustreras så full­ ständigt som här är enl. NYGREN mycket ovanligt. 5 Med denna bild börjar den serie ur passionshistorien, som går runt kyrkans V del i en nedre och en övre svit och avslutas med himmelsfärelen och apostlarnas utsändande i NV valvet. KNUTBYKYRKA 315 2- 3, 6-7, 9- 10. Helröda rankmönster. - 4. Djävulen håller upp ett pergament, på vilket en mindre djävul upptecknar människornas lättsinniga tal. En annan liten djävul håller en svamp. 1 - 5. På en bänk sitta en man och en kvinna, sannolikt en gift kvinna, efter hon bär huvudduk och halslin. Bakom dem står djävulen och håller dem om axlarna. 2 Antagligen en varning mot äktenskapsbrott. - 8. Döden med sin lie (fig. 337). VAPEN!lUSET Vapenhuset. Väggarna. S väggen: Djävulen (t. h. om ingången) räcker en kvinna (t. v. om ingången) ett par VXGGARNA skor på en stång. 3 V väggen: T. v. djävulen hjälper en kvinna kärna smör; t. h. djävulen och kvinnan bearbeta smörklimpen (?). Särskilt den sista bilden är mycket utplånad. Under båda bilderna enkla draperier. Ö väggen: fragmentarisk målning med djävulsframställning. T. v. helvetets gap (?). Fig. 337. Målning i vapenhusvalvet, nr 8, över ingången till kyrkan: Döden med sin lie. Foto Alfred Nilson 1926. :VIalerei in der Vorballe iiber dem Eingang zur Kirche. Tod mit Sense. Painting in porch, just over the entrance doorway. Death with his scythe. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altarbord av furu, marmorerat i rött och grågrönt. På framsidan skurna och förgyllda guirlander. På S kortsidan kartusch med inskr.: FöRÄRT. AF. SALIG ER uKS PATRO­ NEN. ERIC HAGELBERG. 4 PÅ TARF. OCH. UPREST EFTER DES DÖD. D:19 APRIL 1769.­ Samma didaktiska framställning möter i några andra upplandskyrkor (Erentuna, Rasbo). Den legend, som den bygger på, återfinnes t. ex. i den medeltida exempelsamlingen SrXLINNA TRÖsT, där det berättas, hur en mässdjäkne fick se djävulen sitta i en glugg och på ett pergament skriva upp alla dem, som viskade och förde oljud i kyrkan. Se H. ConNELL i UFT hft 41, s. 57 ff. 2 Denna bild hör på andra håll tydligt ihop med den skrivande djävulen; mannen och kvinnan sitta där i något som liknar en kyrkbänk. Paret i Knutby sitter däremot i fria naturen med träd växande runtom. 3 Se s. 246 not 7. Såväl djävulen som skorna äro i Knutby så gott som utplånade, men genom jäm­ förelse med målningar i andra kyrkor kan man dock identifiera motivet. 4 F. 1705, "i" 1766 14 / • 9 1 ALTABE 21- Sveriges Kyrkor. Uppland III 316 NÄHDINGHUNDRA HÄRAD Altarring från 1872. Föregående altarring var samtidig med altaret. Den förvarades i klockstapeln till dennas reparation 1909, då all gammal där förvarad >>bråte>> brän­ des upp. Därvid räddades dock lyckligtvis den vackert skurna mittkartuschen med årtalet 1769 (fig. 362) . Al tarprydnaden (fig. 364 A) är utförd 1769 av >>Konstnären och Billhuggaren Herr Lars Kingrem1 (RÄK. 1768). Det förgyllda listverket omgives av två palmer, nu grön­ A LTAHPHYD- tonat förgyllda, och krönes av ett Gudsöga bland moln och änglahuvuden. Profilörerna, NAD E n Tron och I-loppet, äro nu målade i gulvitt (urspr. >>perlfärgade>>) med förgyllda emblem. I ramen är sedan 1925 infattad en oljemålning, Korsfästelsen, fri kopia efter El Greco av Mina Karlsson-Bredberg. Tidigare omslöt ramen ett marmorerat fält, framför vilket stod ett förgyllt kors (nu placerat på Ö pelaren ovanför dopfunten). Hela altaranord­ ningen av 1769 var, såsom framgår av inskr. på altarbordet, en gåva enl. testamente av brukspatron Hagelberg på Tarf. Det var nära, att kyrkan vid detta tillfälle erhållit en altarprydnad efter ritning (fig. 338) av hovintendenten Jean Eric Hehn (sT. PROT. 1767 21 / 6). Kyrkans orientering skulle enligt Hehns förslag ha ändrats genom en altarabsids förläggande till N sidans mitt. På sockenstämma 4 / 10 1767 beslöts emellertid >>at Altaret skulle blifwa på sitt wanliga ställe, samt en sådan Altare Tafla tingas, som för testamente summan fås kunde>>. Det var alltså tydligen ekonomiska skäl, som voro avgörande för beslutet, fast det är möjligt, att sockenbornas smak dessutom mer tilltalades av den mer traditionellt rokokomässiga utformning, som Kingren givit sitt verk, än av Hehns förslag, som för sin tid är mycket modernt, ett tidigt exempel på gustaviansk stil. Det är emellertid tyd­ ligt, att Kingren till en viss grad påverkats av Hehns förslag. Ornamentet å altarbordets framsida är likartat, iden med korset mot en slät bakgrund och den krönande gruppen med moln och änglahuvuden är hämtad från Rehn, medan dennes urnor på ömse sidor om korset ersatts av palmer och profilörer, som onekligen påminna om gallionsbilder (I(ingren var amiralitetsbildhuggare). N uv. .\LDrm ;IIEDELTIDA oen ,\LTAHSKÅP Före 1769 stod på högaltaret ett medeltida altarskåp 2 (rNv. 1738), fig. 339- 41, som sedan flyttades ut i vapenhuset, men som 1925 efter konservering av Alfr. Nilson uppställdes vid långhusets S mur. Ek. Väl bibehållen urspr. färg och förgyllning. I skulpturerna dominerar guldet. Mantlarnas foder blått. Dessutom förekommer mer spar­ samt silver (diakonernas albor), rött, ett par olika nyanser grönt, samt mörkbrunt. Mitt­ bilden i corpus framställer Marias kröning. T . v. S. Olof med riksäpple och en numera stympad yxa med långt skaft, samt en apostel. T. h. S. Erik samt en abbot (?) med bok och stav. I vardera flygeln tvenne apostlar och S. Lars, resp. S. Staffan i diakondräkt. 1 LAns KrNnH"N har i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm skulpterat en orgelfasad 1764- 66 samt gjort förslag till läktaredekorationer (1762) i samma kyrka (Sv. K. Stockholm bd III, s. 243, 245, 248). Född omkring år 1728, dödsår obekant. 2 UPPS.uTsT. KAT. nr 64. KN U TBYKYRKA 3 17 .... ~ "'l'~ ,· .~ .. - .. Fi g. 338. J. E . R ehn s för slag 176 7 till omb yggna d av k y rk a n och till ny alta rupp sat s. Sj ä lva uppm :'i t­ nin ge n av k y rk a n (de h elsva rta p a rtiern a ) ä ro sa nnolikt a v di strikt sla ntmäta ren J oh. Thörn ema n. L a ve rin g i U L A. S. 316. .T. E . Rc hn s Vo rschhl g von 1767 fiir d en U mbnu d er l{ irc hc und Hir c in e n n e ue n Altar: :HJI'salz . LaYi crtc Tu schzei chnun g . .J. E. R c hn s su ):!gcs lion s (1767) fo r nllcra lion s ancl fo r th e con s lruction of a ne w a lta r. Frotn :1 lin c and wash drawin g. 318 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 339. Altarskåp från 1400-ts f. h. Mittpartiet. Fig. 339- 341 foto av A. Lundmark efter konser­ vering 1925. S. 316. Mittelteil des Altarschreins a us der erst en Hälfte d es 15 . Jahrhdls n ach der Konscrvierung von 1925. Central scction of early 15th cent. lriptych, arter restoration 1925. Figurerna ha antagligen upprepade gånger omflyttats1 - deras placering stämmer illa med vad såväl KLINGSPOR som U:PPS.UTST.KAT. angiva. Av de av KLI NGSPOH om­ nämnda attributen finnas flera i behåll: apostlarnas böcker, Philippus' korsstav, 2 Eriks ciborium (>>kalk»), Olofs riksäpple och yxa (stympad), Staffans sten (av KLINGSPOR uppfattad som ett äpple), Lars' halster och abbotens kräkla. De eklöv eller liljor, som han omnämner, äro däremot samtliga förkomna. De ha antagligen burits av apostlarna och kanske av S. Erik. Flyglarnas utsidor och predellan äro försedda med målningar. På flyglarna (fig. 341) Maria Magdalena medsalvdosa och en vid armen hängande bok, Birgitta med stylus och uppslagen bok, Barbara med torn och Katarina med svärd, på 1 3 •>Alla lösa och omblandade•> enligt en anteckning, troligen från 1917, i Sv. K:s arkiv. övre tvärarmen saknas, men markeras av en urtagning i korsstammen. KNUTBYKYRKA 3 19 Fig. 340. Altarskåp fig. 339- 341. Flyglarna. S. 316. Flfo gcl d es Altarschreins Abb. 339- 3< 11 l{onservierung 1 U25. n ach d er Doors of early 15th cent. triptych in figs . 330- 341, aft('r restoration 1925 . predellan de visa och de fåvitska jungfrurna. Bakgrunden i båda fallen cinnoberröd med gyllene .s chablonmönster. Målningarnas stil är den und er 1400-ts förra del vanliga1 och till samma tid kan skåpet som helhet föras. Det är sannolikt ett svenskt, möjligen gotländskt arbete. 2 H. 143 (därav predellan 28), B (utslaget) 328 cm. 1 Som prototyp brukar anföras dörrarnas och predellans målningar i det 1415- 25 förfärdigade altar­ sk åpet till högaltaret i S. Maria i Liib eck (avb. i A. GoLDSCHMIDT, Li.ib ecker Malerei u. Plastik, Liibeck 1889, Taf. 3). 2 Det finns en stor grupp av t yska och svenska altarskåp från 1400-t:s förra del, som innehålla Marias kröning - eller kanske rättare Marias förh ärligande - fram ställd efter samma ikonografiska schema som i Knutbyskåpet. Ett förnämt exempel och därtill ett av de äldsta ä r det stora altarskåpet i Lunds domkyrka (1 390-t.) . Det har säkerligen varit den beundrade förebilden för m å nga senare. Tillförlitligt datera t ä r även det vackra skåpet från Kurnia i Närke (nu i St.H.M.), som enligt kyrkans RXK. inköptes 320 NARDINGHUNDRA H.ARAD Fig. 341. Altarskåpet fig . 339 ff. Målningar på flyglarnas utsidor. S. 318. Malcre i auf den Aussenseiten der Filigel Ahb. 340 nach der Konservicrung 1925. Painted panels on the revCJ·sc sides of the doors of the early 15th cent. triptych, arter restoration 1925. Ett ostaltare fanns på 1600-t; enl. anteckn. efter Rungarm en >>Ostaltareduuk» till kyrkan. INV. 1656 gav >>wälb. frun på är 1439 och hämtades frän Arboga, dit det väl antagligen kommit sjövägen (från Tyskland?). Se J. SA}JZ ELIUS, Kumla kyrkas räkenskapsbok 142 1-1590, Ups. 1946, s. XXVI o. 13. Redan en h as tig jäm­ förelse mellan detta skåp - särskilt dess målningar - och Knutbyskåpet visar emellertid en stor skill­ nad i kvalitet. I och för sig behöver väl icke detta betyda, att Knutbyskåpet är svenskt, men man kostade sannolikt ej på den dyra frakten från utlandet för annat än beställda, högklassiga saker. Knut­ byskåpet har vissa drag gemensamma med altarsk åp et i Roslags-Bro (Sv. K. Uppland bd II s. 156 ff). Särskilt är Marias ställning och veckfallet på hennes dräkt nästan identiskt lika. Detsamma gäller om några altarskåpsfigurer från Läby, nu i St.H.M. (UPPLANDs KYRIWH II, nr 22, 1948, s. 183). Dessa skulpturer måste vara utförda inom samma konstomräde. Ett inflytande från Gotland är sannolikt (jfr altarskåpen i Burs och framför allt i Lau). KNUTBYKYRKA 321 Fig. 342. Triumfkrucifix, sannolikt kopia från 1400-l. av ett original från 1200-t. Foto A. Lundmark 1926. S. 322. Triumphkrucifix, vermutlich Kopi e aus dem 15. .Jahrh. eincs Originalcs des 13..Jahrhdls. Rood, prohnbly a 15th cent. copy of a 13th cc n t. original. 322 TTIIUMF ­ NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Triumfkrucifix, fig. 342, med tapp för infästning i trabes el. korskrank. Figuren av ek med relativt väl bibehållen medeltida polykromi: mörkbrunt hår och skägg, grön törnekrona, karnation översållad med stiliserade bloddroppar, förgyllt höftkläde med blått foder. Glorian utgör en särskild platta med gyllene kors på silverbotten. Törnekronan är lös, men någon avsats på huvudet, som kunde vara läge för en äldre krona, finnes ej. Kors av furu. Korsstammen är grön med en inre blå och en yttre röd bård, den senare med vitt schablonmönster. Plattorna på korsändarna ha burit skulp­ terade bilder av evangelistsymbolerna; endast Mattens' ängel och Marcus' lejon äro bevarade. På lejonets skriftband kan man ännu urskilja >>[ma ]rcus>> i gotiska minuskler. Krucifixet, som restaurerades 1925, är ett svenskt arbete av en på 1200-t. vanlig typ. 1 Vissa drag tyda emellertid på att det är utfört på 1400-t. (kanske först under dess senare del) med ett 1200-talskrucifix som förebild. 2 Särskilt ansiktet, men även höft­ klädets omvikta parti tala för ett sådant antagande, likaså Marcussymbolens egenar­ tade utformning. Målningen är utan tvivel från 1400-t. - Åtminstone efter reforma­ tionen har krucifixet varit placerat över altarskåpet på högaltaret. lNv. 1738 vittnar: >>l st. Altare med altaretafla, gammalmodig och zirförgyld, ofwan hwilken står ett gam­ malt crucifix med en Marienbild och en annan heligs bild>>, tydligen den vanliga kalvarie­ gruppen med Maria och Johannes- nu förkomna - omgivande den korsfäste. - Bildens H 130, korsets H (utan tapp) 260. ÖVHIG MEDEL­ Madonnabild, fig. 344. Trästaty med väl bevarad medeltida polykromi. Över en TIDA TRXförsilvrad klädnad en gyllne mantel med blått foder och juvelprydd bård (juvelerna SKULPTUH skurna i trä). Dorsal med gloria (rött, blått, guld) och guldstrålar med vit kontur på blå botten. Små metallstjärnor äro med stift fästa i dorsalen. Ovanför glorian äro må­ lade röda rosor och ett hjärta. Baldakinens skurna ornament målade i guld, blått och något rött. Maria är framställd som den apokalyptiska kvinnan, stående på månskäran. Postamenten i baldakinens hörn torde ha varit avsedda för små statyetter. Spår på dorsalen antyda, att 2-ledade dörrar urspr. funnits, varigenom >>skåpet» kunnat tillslu­ tas. Svenskt arbete från 1400-s slut. Bildens H 182, dorsalens 235. 3 KRUCIFIX 1 Se härom t. ex. STEN KARLING, Medeltida träskulptur i Estland, Sthlm, Gbg 1946, s. 16 ff. C. R. AF UGGLAs sammanställer i Gotlands medeltida träskulptur (1915, s. 224, not 7) Knutbykrucifixet med två åländska krucifix från 1200-t:s senare del. Menlikheterna begränsa sig i själva verket till de av Karling påpekade drag, som äro kännetecknande för typen. 2 Förebilden har i så fall varit av samma typ som triumfkrucifixen i U n unge (s. 496) och Viksta (Uppl.), båda från 1200-t. En karakteristisk detalj, gemensam för korsen till dessa tre triumfkrucifix, är de små skulpterade treflikiga bladen på ömse sidor om ändplattorna. Märk, hur mjukt Unungekorsets blad följa ändplattans kontur, medan bladen på Knutbykorset stå stelt rätt upp. Knutbykorsets ändplattor äro f.ö. av en i Sverige mycket ovanlig, men i Norge desto vanligare typ. Krucifixets ansiktstyp åter­ finnes bl. a. hos några skulpturer i Ulföns kapell, Ång., som icke kunna vara äldre än 1400-t:s förra del. 3 Kantor R. PILSTHÖM har gjort en intressant iakttagelse: Under det att baldakinens undersida, som har formen av ett fyrdelat valv, på två kappor är klädd med ny papp (från konserveringen 1925) och på en tredje - den framåtvända - med målad väv, är den fjärde kappan klädd med fullskrivet pergament, som visat sig vara en sida ur ett breviarium från 1200-t. (medd. av fil. dr ToNI ScHMID). KNUTBYKYRKA 323 Fig. 343. S. Martin, 1400-ts slut. Foto UPPs. uTsT. 1918. S. 324 . Holzs kulpturdesHlg . .Martin, Ende d es 15.Jahrhdts. Painted wooden !igure of St. Martin, la te 15th c~nt. Fig. 344. Madonnabild , 1400-ts slut. Foto Alfred Nilson 1925. S. 322. Madonna, Ende des 15. Jahrhdts. Painted wooden figure of the .Madonna, late 15th cent. 324 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD PREDfKSTOL TIMGLAS BXN KAH. NU:MMEH ­ TAVLOR OHGLAR S. Martin, 1 fig. 343, kyrkans skyddspatron. Trästaty. Som vanligt är han framställd i det ögonblick, då han står i begrepp att skära sönder sin mantel för att dela den med en tiggare; svärdet har han hållit i den lyfta högra handen. V ä l bibehållen medeltida polykromi: mössa med blå kulle och uppviken, förgylld kant med en bård i guld, rött och grönt; förgylld och försilvrad rustning med konturteckning i svart; gyllne mantel med blått foder. Dorsalen är röd med guldschabloner. Gyllne gloria med svart kärna; i guldet är inpressad en inskr. med minuskler: SANGTus MARTINUS. Baldakinens ornament guld, rött, blått. Uneler småbaldakinerna utmed dorsalens sidor fyra målade helgon­ bilder: t. v. Barbara med tornet (överst) och Gertrud med kyrkomodellen, t. h. Bir­ gitta med bok (överst) och Katarina av Vadstena med hinelen vid sina fötter och en lampa med tre eldslågor i handen, båda i nunnedräkt, snarast clarissornas. Baldakinen har haft ett krön av fialer. Troligen svenskt arbete från slutet av 1400-t. Bilelens H 128, dorsalens (med fialer) 236. Samtliga medeltida träskulpturer konserverades 1925 av Alfr. Nilson. De murade plintar, på vilka helgonskåpen nu äro uppställda, äro från samma år. Predikstol (fig. 345) marmorerad i rödbrunt med skurna, förgyllda ornament (ur­ spr. färg, framtagen 1925 genom avlägsnandet av vit marmorering från 1838 och 1874). Å ett band, som bäres av flygande änglabarn under ljudtaket, läses: >>ÄRRA WARE GuD r HöGDEN>>. Nuv. raka trappräcke från 1925; tidigare var trappan svängd och intill 1874 försedd med en dörr med överstycke märkt »A 0 1707 >>. Predikstolen stod då (intill 1925) vid Ö mittpelaren. Enligt ST. PROT. och RAre beställdes den 1706 av >>Bilthuggaren Mester Joachim LutkenSchwagen> 2 och kostade 900 daler kmt. Den är en starkt för­ enklad kopia av Burchard Prechts predikstol i Stockholms storkyrka. - Timglaset i mässingsställ på stativ av förgyllt trä inköptes 1792. Slutna bänkar, förfärdigade 1706- 07 av Knutby-snickarna Per Classon i Glugga och Erich Ersson i Silkeskällan, iståndsattes och gjordes rymligare 1925. Nuv. rödbruna färg är den urspr. (förnyad? 1757), framtagen 1925 genom avlägsnande av vit övermål­ ning och därunder blågrå färg.- Nummertavlor, par, i ramar med skurna och för­ gyllda ornament och gröna palmblad. 1746 (inskr.). H 92. Sattes 1925 på svarvade fötter. 1926 erhöll kyrkan nytt orgelverk, varvid J:4 av de gamla piporna användes och utgöra 1 / 5 i den nya orgeln. - Föreg. orgel var byggd 1838 av G. Andersson, Stockholm. Orgelfasaden, som vid ombyggnaden 1925 bibehölls, utfördes efter en av ÖIÄ lämnad ritning av C. G. Blom-Carlsson (s. 250, not 3). - I klockstapeln fanns en väderlåda av ek från en äldre orgel (nu dep. i S.H.M., inv.nr 24.567). Primitiv konstruktion, som torde nr 181. Mästare i Stockholm. Har även utfört predikstolarna i Länna (1697- 98) och Vassunda (1708, uppsatt 1716). Lännapredikstolen visar, att Liitkenschwager hade utbildning i den nymodiga Prechtska oniamentiken, men är f. ö. helt traditionellt uppbyggd (se Sv. K. Upp!. bd Il, fig. 315); predikstolarna i Knutby och Vassunda, som sinsemellan äro mycket lika, ansluta sig ej blott i ornamentil>Knutby kyrkas märkwärdigheten>(K I: l) 328 NARDINGHUNDHA HAHAD Fig. 34S. Dopskål från 1600-ts mitt av Abraham Kicttner, Stockholm. Foto UTST . 1918. Taufbcckcn aus der il'littc des 17. Jahrhdts. UPPS. Baptismal bowl, mid-17th cent. burit inskr. >>.JEsu rmucrA EST HABENDA>> ( = Jesu nåd bör förvärvas) och är en gåva av pastorsadjunkten Johan Fredrich Hofman. 1 H 102,5. Dopskål av silver 2 (fig. 34fS). I bottnen äroBure-och Bondevapnen graverade jämte givarnas initialer IB- MB. (.Jonas Bure - Märta Bonde, se släkttavlan s. 381). Stplr: öppen krona samt monogrammet AK ( = Abraham Kiettner, mästare i Stockholm 1636­ 1669). Troligen skänkt 1656-59 (tillägg till INV. 1656). L 28, B (utan handtagen) 23 cm. 1 student 1727, präst vigd 1734, var 1739 pastorsadjunkt i Knutby och Faringe (ansökan bland Stockholms konsistoriums hand!., Stockholms stadsarkiv), t 1743. Se även Stockholms nations matrikel i Uppsala. 2 UPPS. UTST . KAT. nr 561. K r UTBY KYRKA 329 Fig. 3,19 a- b. Kalk och k a nn a av Gustaf Slafh ell d. ä., Stockholm . 1747. Foto 1947. S. 329 . Kclch und J(arllle, 1747. Cha licc and winc cwcr, 171 7. Kalk (fig. 3'19 a), paten och kanna(fig.349b)avsilv er,m ecli lågreliefbeharrd lade ornam ent. Stplr: GS ( = Gustaf Stafh ell d. ä .\ mästare 1714-55), Stockholms stadsstpl och å rsbokstaven I (= 1747); åld crmansranka. P å kannan dess utom en rund otydlig stpl. Mat erialet togs från >>the 2nc K alkarne och kannan, som uti samma inventario finnas upptagne>> (t NV . 1750). Inskr.: >>K NUTBY KYR CKIA 1747>>. Kalkens H 27,5, kannans 33,5. Sockenb ud styg av silver (fig. 350). Kalk (H 17, 5) m ed vinbehållare i sk aftet; paten m ed fastskruvad ob latask. Omgjort 1683 (RÄK.). Stplr: Up psala silverstämp el och 1 Guld sm edss tämp eln ä r å tmin sto ne m ycket lik elen är identisk därmed. K ATTVAnn s­ K ;\nL UP~!AHK nr 477, ä Ycn om man ej våga r säga att 330 NÅRDINGHUNDRA HÅRAD Fig. 350. Sockenbudstyg av silver, omgjort 1683 av Claes Reyman, Uppsala. Foto 1947. S. 329. Kelch, mit Weinbehälter kombiniert, als Reisekelch. 1683 verändert. Chalice and wine ewer combined, used for parish visits. 1683 renewed. CRM ( = Claes Heyman, mästare i Uppsala, dokumentariskt känd från åren 1690- 95 1 ). H. 17. Oblataskar. l. Fig. 351. 2 Försilvrad koppar. Oval, med kraftigt driven ornering: på locket putti, runt livet tulpanornamentik. Omkr. 1660-70. Given av Beata Ikorn 3 mellan 1659 och 1676 (tillägg till rNv. 1656). 13 x 11. - 2. Fig. 352. 4 Silver. Oval, slät, med ledat handtag på locket. Bär initialerna DW- MC. 5 Stplr: P ( = 1703), Stockholms Se N. ÅLENIUS i UPPLAND 1945, s. 49. stämpeln förekommer ej hos UPMARK. - Jfr s. 253 och 371. UPPS. UTsT. r>Eldh Kaar>>, i INV. 1766 kallat >>Ett gammalt rökelse kar af malm>>. Såldes 1769, samtidigt med >>l st. gammal wärja>>. LJUSREDLjuskronor av malm el. mässing. l. 81jusarmar. Mitt­ SK;\P staven krönes av en sittande, lurblåsande ängel; dess ena F ig. 354. Ljusstake av »paj e > >, hand genomborrad för ett attribut, som nu saknas. 1600-t. skänkt 1676. Foto UPPS. UTST. H 68. - 2. 16 ljusarmar i två rader och lika många pryd­ 1918. s. 333. L e u ch ter au s candlestick, nadsarmar, avslutade av stora blomkalkar. Musselformade \Veissmctall, white meta!, Stiltung von presented 1676. ljusmanschetter. Mittstaven krönes av en Bacchusfigur med 1676. druvklase och bägare i händerna, sittande grensle över en tunna. Kronan är enligt inskr. skänkt 1692 av fru Anna Christersdotter Sparre3 till Björkö, men är säkert äldre och har väl tidigar e hängt på Björkö herrgård. H 86. - 3. 8 ljusarmar med små >>pyramiden>. Staven krönes av en svävande ängel och avslutas nedtill med ett klot, å vilket äro graverade Svinhufvuclska och Ikornska vapnen jämte inskr.: >>ANNO 1694 CHRISTER SmNHUVU BEATA EcKORN.>>4 H 56. ·- 4. lO pyramidförsedda ljusarmar. Mittstaven krönes av en manlig figur, som rider på en fågel och i ena handen bär elden - den andra har burit ett nu förlorat attribut. 5 Enligt inskr. skänkt 1731 av brukspatronen P eter Lagerholm och hans fru , Christina Gangia, 6 men är säkerligen ä ldre. H 83. CARL WATTRANG, lagman i Södermanland, t 1749. Innehade bl. a . Björkö. Se slä kttavla n s. 381. F. 1705, t 1774. Syster till ärkebiskop Sam . Troilius. G. m. l. D ir. Carl W iense; 2. Prosten E ric Beckman, kh. i Knutby 1738- 49; 3. Prosten Joh an Helledaij, kh. i Knutby 1750-64. 3 Av Tomtasläkten, se släkttavlan s. 383. Namnet Sparre har h on tydligen tagit på grund av spar­ rarna i sitt fä dernevapen. 4 CHRisTER SviNHUFvuo, f. 1641, levde utan tjänst, t 1694, g. m. Beat a !korn, levde ännu 1696. Hon hade i sitt föregående gifte m ed Johan Dusensköld (se nedan s. 336) erh ållit gården Gafvel. 5 Krönfiguren skall trol. föreställa Jupiter. Jfr S. EmxoN, Mässing, Sthlm 1943, fig. 57, s. 78. 6 PETER LAGERHOLM, t 1742, ägde Velnora bruk och T arfs gård. G. m. CHRisTINA GANGIA, f. 1680, 1 2 KNUTBYKYRKA 333 Ljuskron or, ett par i empirestil i form av hängande fyrfat av koppar, med mässings­ beslag och 6 ljusarmar vardera. Inköpta 1816. H 85. Ljusarmar. l. Trearmad. Driven och punsad mässingsplåt. Given av Christer Svin­ hufvud1 1685 (tillägg till INV. 1656). Reparerad 1925. L 56. - 2. Tvåpipig. Gjuten mässing. Väggbuckla med utstickande hand, vari armen är påhakad. Given av >>Sahl. Jöns Biorssons Änkia>> 1693. En vidfäst plåt bär inskr. : B:F:MjJ:B:B/ 2 rcL:D:B 1693. Reparerad 1925. L 33. Ljusstakar. l. Par. Drivet silver (tulpanornamentik) Stpl: krönt monogram CPB (ägarestämpel). Givna av Presidenten Didrik WrangeP år 1700. 1600-ts slut (kulfötterna senare). H 35. - 2. Fig. 354. 4 Par. Driven, försilvrad koppar (>>paje>>). Blad- och blom­ rS och ornament. Å vidfästa sköldar Svinhufvud- och Ikornvapnen jämte initialerna CrBED sammanslingrade i två grupper. 5 >>Liusastakar af paje från Gafwel 1676>> (INv} H 61. - Dessutom bl. a. armstakar av silver i modern rokokoimitation, skänkta 1938, och ljusstakar av smitt järn, förfärdigade 1926 av Knutbysmeden V. Wallen. Bland textilier må nämnas: Korkåpa, fig. 355. Gul linnedamast (1600-ts början). Clipeus och bård av nu gråviolett sidendamast (1600-ts slut). Urspr. röd silkesfrans. Spänne av förgylld mässing med bågskjutande amoriner. Tyget i kåpan, som är mycket skarvat och icke har räckt till clipeus och bård, har tydligen förut varit använt till något annat ändamål. H 132. Tyget (fig. 356), förmodligen även spännet, skänktes 1685 av Carl Philp på Ekeby 6 (rNv. 1692). - Mässhakar av röd, resp. svart sammet, inköpta 1802 och 1804. -Ka lkkläd en av svart, resp. vit sidensarge, inköpta 1777, resp. 1802. Renoverade 1925. - Bokpall av silverbrokad med pålagt kors. Gåva 1708 av grevinnan Malin Clerck. 7 H å v a r. l. Silverbrokad med broderade blommor i guld och grönt. Inom lagerkrans krönt spegelmonogram EA8 och runt kanten >>DEN 12 FEBRVARI ANNO 1704>>. Reno­ verad av Libraria 1926. Det svarvade, grönmålade skaftet med fäste för en håvklocka är ej urspr., utan har antagligen tillhört en äldre håv. Det rätta skaftet med beslag av förgylld mässing, vari fäste för två klockor, apterades 1922 av misstag till en ny håv. TExTrLn:n t 1762. Hon hade förut varit gift med lektorn, sedermera kyrkoherden i Fellingsbro, PETnus HA ­ GELBEHG; en son i detta gifte var Enrc H., se s. 315. Uppgifterna hämtade ur J. HcLLEDAr.r, Lik­ predikan öfver Christina Gangia, De rättfärdigas segersäng öfver döden, 1762. l Se s. 332 not 4. 2 BeFallningsMan Jöns Björnsson Bolin, på Björkö, 'j" 1693 och hans hustru. 3 Se s. 330 not 5. 4 UPPS. UTST. KAT. nr 628. 5 Christer Svinhufvud Beata EriksDotter Ikorn (el. Eckorn). Se s. 332 not 4. 6 CAHL PHILP till Ekeby och Uddenäs, kapten-löjtnant vid Västmanl. regemente, t 1714. G. m. Catha­ rina Bergsköld, t 1703. Se släkttavlan s. 382. 7 Se s. 330 not 5. 8 ELISABET ADLEHHIELl\f, f. 1677, t 1710. År 1706 g. m. landshö vdingen Otto Magnus vVo!ffelt. Hon vistades i början av 1700-t. hos sin moster, grevinnan Wrangel på Björkö (se s. 330 not 5). Den 12 febr. 1704 var tacksägelsegudstjänst påbjuden med anledning av att man trodde krigets utgång avgjord. Tydligen var det vid detta tillfälle håven skänktes. (Medd. av kyrkoherde BnusEWITz.) 334 NARDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 355. Korkåp a, skänkt 1685. Foto Pietas 1920. S. 333. ~ressgewnn d, Stiftung von 1685. Cape, p r esen l ed 1685. YonYs K EP P Klockorna förvaras nu lösa . H å ven jämte det grönm ålade skaftet hitta des vid resta u­ r eringen 1925 und er altaret. - 2. Svart samm et. Inköpt före 1789. 1942 tillkom en mä ss h a k e av vitt siden m ed grö nt kors (Libraria). Ett a nt e ­ p e n d i u m k ompo nerat av t ex tilkonstnärinnan E lisabeth W eixlgärtner-Söderberg är under arbete. INv. 1829 up ptager en 1780 inköpt >>Kyrkoväktare K app råck af brunt kläde m ed röda uppslag och försilfra d bricka .>> P å brickan var graverat: >>MATTH . 26:41: vVAKER OCH BEDER ATT I FALLEN ICKE U Tr FRESTELSE.>> Samma D IV. nämn er, likaledes för sista gå ngen, kyrkovaktarespöet. - En >>ostalta reduuk >> (I NV. 1656, se s. 320). Votiv s k e pp, fragmentariskt (fig. 357). Skeppet omnämnes 1771 i >>Knutby k yrkas märkvärdighet en> (S 48 i UB) såsom >>ett skepp af trä m ed alt tilbehör bakom altaret >> . KNUTBYKYRKA 335 Fig. 356. Detalj av tyget i korkåpan fig. 355. 1600-ts början. Foto Pietas 1920. S. 333. Detail des Gewandcs von Abb. 355 mit dafiir vcrwendetem Material aus dem Anfang des 17. Jahrhdts. Dctail of lhc carly 17th cent. material used for the cope in fig. 355. Det är ett stort örlogsfartyg (regalskepp, första rangs skepp) från 1600-talets mitt med kanoner på tre däck (på modellen 50 stycken), 1 kravellbyggt på spant med fem bärg­ hult, placerade två, två och ett, samt har vit botten med vågformig vattenlinje. På namnbrädan står: K. DAVIDÄRM:N; på bottnens styrbordsida förut: ... prydningh ... skiep aff D:K: (=givaren). Skeppets L i vattenlinjen 72, H vid aktern 42. 2 Skeppet insändes på 1920-t. till ST. H. M., men visade sig alltför bristfälligt att kunna repareras. Nu i Mus. f. nord. forns., Uppsala (inv.nr B 1468). Runstensfragment3 av rödaktig granit, funnet 1943 vid Burvik och samma år RUNSTENS ­ FHAGMENT placerat i kyrkans kor. - L 60, B 40, Tj. 11. Gravstenar av grå kalksten. l. Över kyrkoherden Peder Olai Knoge och hans Gn\vsTENAn hustru (döda 1655). - 2. Över kyrkoherden Johan Kempe (t 1658). - 3- 4. Den ena med Burevapnet och initialerna IB, den andra med Bondevapnet och MB (Jonas Bure 1 2 3 Regalskeppen förde 80- 100 kanoner. Bestämningen av skeppet utförd av kapten Sam Svensson, statens Sjöhistoriska Museum. vVESSE!'\-JANssoN, Sveriges runinskrifter VII: 2: 1-2, Uppsala 1946, nr 591 och PI. 136. 336 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 357. Spillra av votivskepp från 1600-ts mitt. Foto H. Andersson 1932. S. 334. Reste eines Votivschiffes, Mitte des 17. •Jahrhdts. Hemains of votive ship, mid-17th cent. - Märta Bonde. Sesläkttavlan s. 381). Stenarna flyttades 1925 vid korgolvets justering något åt V. De murade gravvalven därunder befunnos vid då företagen undersökning fyllda med sten. En del sten borttogs och några förut på vinden förvarade, illa åt­ gångna rester av kopparlikkistor, varav en med årtalet 1665, nedlades i stället. - 5- 6. Den ena med Wrangelska, den andra med Clerckska vapnet. Inskr. (som läses över båda stenarna): >>DIDHICH WHANGELL MAGDALENA CLERK ANNO 1706>> (se s. 330 not 5). - 7. Över fru Margareta Olofsdotter Troilia (se s. 332 not 2) och hennes män i andra och tredje giftet, prostarna Erik Beckman och Johan Helledaij. nEGRAvPå väggarna hänga 11 begravningsvapen av skulpterat, krederat och målat trä, "'NGSVAPEN alla utom ett försedda med bärstång (fig. 358): 1 l. Över majoren J o han Dusensköld 1 Samtliga inskr. återgivas fullständigt, men med delvis moderniserad stavning, av KLINGSPOR s. 53. I några fall, som angivas i noter nedan, avviker hans tolkning från föreliggande arbete (där kontroll givetvis företagits under hänsyn härtill). ELGENSTIERNA ansluter sig helt till KLINGSPORs tolkning, som i sin tur i huvudsak synes återgå på INV. 1829. Sedan kontroll i kyrkan ägt rum (1945) jämfördes resultaten med PERINGSKIÖLDS återgivande av inskrifterna (PER. MoN .II [nr] 160), varvid det visade sig, att läsningarna med ett enda undantag stämde. PERINGSKIÖLD - eller hans sagesman - synes ha besökt kyrkan något av de sista åren på 1600-t. Den yngsta inskr. han återger, Svinhufvuds, bär döds­ året 1694. De båda Bureska vapnen med dödsåren 1680 och 1686 har han av någon anledning förbigått. De väldiga och praktfulla vapen, som uppsatts till minne av två medlemmar av släkten Wrangel, med dödsåren 1700 och 1706, skulle han knappt ha kunnat undgå att se, om de funnits i kyrkan vid hans KNUTBYKYRKA a b 337 d c e g h Fig. 358. Begravningsvapen. a . Johan Dusensköld ("i" 1659). -- b. Stanislaus Zahorsky (i" 1662). c. Vasilius Buturlin (t 1665). - d. Carl Dusensköld (i" 1676). - e. Andreas Bergsköld ("!" 1676). - f. Filip Bure (-f 1680). - g. Christer Svinhufvud ("f 1694). - h. Reinhold Wrangel ("!" 1700). - a- g foto 1913, h foto 1947. S. 336. Begräbnisschilde mit den ·wappen vcrschiedener in der Kirche bcgrabener Mitglieder vornehmer Familien. Batchments hearing the arms of various nobles hur­ ied in the church. till Gafvel m. m., f. 1626, t i Kurland 8 / 2 1659. H (utan inskr.tavlan, som är av plåt) c. 130. - 2. Över översten Stanislaus Zahorsky, t på Björkö gård [5] jan. [1662].1 besök. I PER. ~!ON.II finnas ej blott inskr. återgivna, utan även vapnen utförligt beskrivna. Även S 48 i lJB, vars avskrifter med säkerhet äro utförda på platsen (1771), överensstämmer med vår läsning utom i två fall: Carl Dusenskölds födelse år uppges vara 1657 och Reinhold Wrangels födelseår utelämnas. 1 Inskr. är nu m ycket mörknad, så att endast vissa ord kunna tydas, däribland namnet, men den lästes av EHICHS 1913 och finnes även i PER. MON .ll. ](LINGSPOR tyder dödsåret som 1665, Så även RADLO FF, som i detta fall ej hänvisar till ngn matril>Kong!. Maij t: s Tro Tienare och Lijfdrabant», f. i Reval1673 >>och blef siaagen i dhen vidt Berömdha Bataljen för Narva staad, An° 1700 d:20. Novembr>>. Vapnet omgives av hans anor. 5 H c. 250. ~ 10. Över presidenten i bergskollegium greve Didrik Wrangel [till Björkö] f. 12 / 3 1637, t 15 / 2 1706. H c. 260.- 11. Över Gustaf Bure, >>Capitein af Ammiralitetet», f. 1651, t 2 / 10 1728 på Burviks gård. H c. 225. Utom de vapen man ännu kan se bland valvmålningarna nämner och avbildar RIIE­ ZELIUS flera på muren målade vapen, vilka väl få betraktas som ett slags minnestavlor. De ha samtliga den form på skölden, som var vanlig på 1500-t. och i början av 1600-t. På Ö muren, >>å södersidan ower Altaret», var Tomtasläktens vapen (fig. 336 f) i en något annan form än den vanliga målat till minne av Knut Bengtssons på Söderby söner 6 , Knut Knutsson, t 1584, och Johan Knutsson, t1587, >>huilke äre i sin Vngdom afsompnede>>. Då RHEZELIUS tillägger Knut Bengtsson säteriet Söderby (Ekeby) torde han dock vara fel underrättad. Denne ägde i själva verket Björkö i Knutby sn (ALMQUisT, Frälsegod­ sen, s. 552). Att han även ägt Söderby är i varje fall obestyrkt. >>På nore sijdan om ~ 3. Över överstelöjtnanten Wasilius B[utur]lin till Björkö m . m., f. återfinnes ej i svenska armens rullor. Enl. en odat. ansökan om pension, ställd till drottning Kristina, hade han i 18 år tjänat i Sveriges allierades krigsmakt. Han hade deltagit i 30-åriga kriget på svensk sida och åberopar Gustaf Horns och andra >>högre och lägre officerares>> vittnesbörd. Genom fångenskap och andra olyckor hade han sedan kommit på obestånd och ansökte nu om samma pension som sina kamrater av samma grad. Han tycks också ha erhållit pensionen, men sedan blivit fråntagen densamma, ty något av sina sista levnadsår sände han en böneskrift (odat.) härom till konungen. (Militaria: ansökningar och meritförteclmingar, Z, ms i RA). På Björkö gård, där han dog, vistades han tydligen som gäst. 1 Enligt KLINGSPOR 16 / 10 detta år. VASILI BuTTERLIN var en rysk adelsman, som tillfångatagits av svenskarna 1614 och sedan gick i svensk tjänst. Naturaliserad 1651. G. m. ANNA CHRisTERsDOTTER av Tomtasläkten (se släkttavlan s. 383). 2 Enligt KLINGSPOR 5 / 5 25 / 2 1657. Levde utan tjänst. 2 detta år. Enligt RADLOFF och S 48 / 2 resp . 3 Enligt PEn. MON. II f. 11 / 1645 (detta är det enda ställe, där vår läsning skiljer sig från PERING­ 7 SKIÖLDs); enligt KLINGSPOR f. 16 / 5 1645, "i' 10 / 3 1676. 4 Enligt KLINGSPOR f. 23 / 9 1615, j- 8 / 9 1686. 5 Uppräknade av KLrNGSPon. Fäderneanorna utelämna eget nog farmoderns, enligt ELGENSTIERNA Beata \Vachtmeisters, ättegren och gå i stället ett led längre tillbaka på farfaderns sida. REINHOLD \VnANGEL var brorson till presidenten Didrik W. på Björkö och det var väl denne, som ombestyrde begravningsvapnet. Fadern var nämligen död redan 1686. 6 Bladet under sparrarna torde vara upptaget frå n deras farfars mors vapen (se s. 290, jfr släkt­ tavlan s. 383), ehuru det är uppåtvänt som Ulvsparreättens blad. KNUTBY KYRKA 339 Fig. 359. Porträtt av kyrkoherden Erik Beckman. Foto Rolf Lindqvist 1951. S. 339. Porträt d e s Pfarrers Erik Beckman, t 174!J. Portrait of Vica r E rik B eckma n, t 174!J. Fig. 360. Porträtt av kyrkoherden Johan Hel­ Jedaij. Sign. Lorents Pasch. Foto Rolf Lind­ qvist 1951. S. 339. Porträ t des Pfarrers J o­ han Helledaij, t 1764 , von Lorents P asch d. ä . Portrait of Vicar Joha n Helledaij, d. 1764, signed by Lorents P a sch sen. altaret där fr å Bror Anderssons syster liggen> v oro Rålambska och storeska (fig. 336 a) va p­ n en m ålade till minne av > >Cicela And. Dot:r til Söderby> >, dotter av ståthållaren Anders Sigfridsson Rålamb i hans andra gifte med Anna Butz eller Store och syster till lands­ hövdingen Bror Andersson Rålamb. Fru Cecilia, som sedan 1613 var änka efter härads­ hövdingen Johan Carlsson Månesköld (se släkttavlan s. 382), had e 1615 tillbytt sig Ekeby, även kallat Söderby, i Knutby sn (ej att förväxla med det Philpska säteriet Ekeby i samma socken) . Hon levde ännu 1633. - Samma vapen som RHEZELIUS avbildar äro även - med undantag för det R ålambska - avtecknade av P ERI NG SKIÖLD och NESCHER (fig. 336) D e nu försvunna vapnen voro tydligen målade ick e i valvet, utan på kyrk­ muren, där de inpassats i den äldre utsmyckningen, och förstördes sannolikt vid repa­ ration en 1745. Tre portr ä tt i olja av prost arna Eric B eckman, Joha n H elledaij och Eric Hartvich. 1 E mc BECKM AN , f. 1700, k y rkoh erd e i K nutby 1738, prost 1744, t 1749. - JoHAN l-IELLEDAIJ, f. 1710, kyrkoherde i Knutby 1750, p ros t 1754, t 1764. - Em c H AnT vrcH, f. 1741, k y rkoherd e i Knutby 1785, prost 1800, ·i· 1808. 1 TAvLo R 340 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 361. Kyrk ld sta frå n medellidens slut eller 1500-t. Kulfötterna t illagda på 1600- t. Foto 1947. S. 341. Schalzlds t c (spiitmi ltclaltcrlich odcr 16. Jalu·l1.); Kuge lflisse im 17. Jaln·h. hinzugcfi.i g l. Chcst for Yalunbles (late mediaeval or 16th cent.). The feet are la ter add i­ tions . Helledaij s porträtt signerat uppt ill t. v. >>Lorents Pasch p inx[it] >>. Detta porträtt är alltså utfört av Lorentz Pasch d. ä. (Lorentz Pasch d. y . återkom till Sverige från sina utländska studier först 1766) . De båda andra porträtten äro osignerade. Beck­ ma ns porträtt är enligt uppgift frå n Nationalmusei porträttarkiv möjligen utfört av porträtt- och miniatyrmålaren J. J. Streng (1707-63). Dagermått: 78, 5 x 62, 5; 78 x 63.5; 74 x 59,5. Lösa inskr.tavlor. Beckma ns och Helledaijs porträtt ha identiskt lika ramar, säkerligen samtidigt a nskaffade, väl av ä nkan efter båda, Margareta T roil ia. Inskrip­ tionerna lyda: »En skick lig konstnärs h an d så Declon an bildat h a r Som k ä nd för ära, vett och lä rda resor var. Thess skrifter vitna städs, att h a n för liiran brunnit. I hon om riksdagsm ä n ett värdi gt mön ster fun nit. ,, •>Se I-Ielledajis bild. Han Yar en h edersman , Som insigt, lä rdom , smak p å utländsk bottn ,,·ann. T h ess ni t för a llmän t väl p å ständers m öten rön tes. För trogen Herrans Lienst han uti döden löntes.•> •>Så. bildas. I-lartv ich.dygden s. vä n.och . G uclalä ran s. to lk . G o d. rättvis. n i tisk.m iId. h an. sakn as. b la n d.si t t. f o l k. Ren. öm. för. san n i n gen. som.mcr. ä n. gul el c t. väger. med. himlen. i .si n .sj ä l.h an . ä ven .h im len .äger. •> KNUTBYKYRKA 341 Fig . 362. Kartusch å a ltarrin g frå n 1769. Artalet lästes av 1\f. E ri chs 1909, m en är nu i d et närmaste utpl å n a t. Foto 191 3 . S. 3 16. Kartusche von der AltarCarved d etail of altarrail schranke von 1769 . (17 69). Fig. 363 . Dopstäl L 1730-talet. Foto A. Lundma rk 1926. S. 327. Fuss des Taufbeck cns , ca. Pedcstal for the baplismal 1730. bowl, 1730's. Kopparstick av Ambrosius H edengran: ett i anledning av Jubelfesten 1693 över Uppsala mötes beslut, ett annat över slaget vid Narva. Kungatal i samtida förgyllda ramar: Gustaf III:s tal 1771 och 1772; Karl XIII: s 1810. Karl XII:s b i b el (1703) i originalband. Bland möblerna i sakristian märkas: bord av furu, 1600-talstyp; karmstol med korgflätad sits, 1700-t., och en liknande stol utan karmar; sk å p för mässhakarna av furu, 1700-t.; kista (fig. 36 1) på svarvade kulfötter, med kraftiga v ertikala järnbeslag, träet målat grönt, beslagen röda. Kistans såväl beslag som invändiga plåtbeklädnad äro fästade med kraftiga spikar med dekorativt uthamrade huvuden. Kistan köptes 1798 från Fasta kyrka, som då skulle rivas. Kulfötterna torde vara tillagda på 1600-t., men själva kistan är äldre, möjligen senmedeltida. L 143, B 91, H 110. I denna kista står en min d re, järnbeslagen sådan, som sannolikt använts i kyrkan sedan 1738. Klockorna hänga i stapeln. storklockan, med vackra akanthusornament, omgöts 1752 av Gerh . Meyer d. y. i Stockholm (inskr.). Diam. 112. Lillklockan, enligt inskr. gjuten 1705 av Gerh. Meyer d. ä. i Stockholm, skänktes till kyrkan 1706 från Burvik.l Diam. 80. Å klockans hals och liv Burevapnet med initialerna JB, Bondevapnet med MB, Kaflevapnet med BK och det frih errliga Clerckska vapnet m ed HHC, samt ytterligare två Burevapen med initialerna I B (Jacob Bure) och G B (Gustaf Bure). Inskr. bl. a.: GUDS HELGA NAMP N TIL ÄHRA / D E TTA TECKNE FÖRÄHRA/ W ÅRA FÖRÄLDRAR KI ÄR A/ K NUTB Y KIÖRKA TILL PRYDNA j WY ARFWINGAR MED WYRDNA / ÄFWEN TILL lVIINNE OCH 1 En uppgift i UPPLANDs beror p å ett misstag. KYRKOR nmEL ~ Iö BLE II KLOCKOI\ II nr 15, s. 45 att klocka n skulle h a överlämnats först 1708 342 L YDNA. NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Det är alltså Jonas Bures och Märta Bondes barn (se släkttavlan s. 381), av vilka dottern Anna Christina var gift med frih. Hans Hansson Clerck och dottern Eli­ sabet med Bengt Kafle, som beställt klockan till moderns begravning. SAMMANFATTNING l. En liten byggnad fanns redan under äldre medeltiden på den nuv. sakri­ stians plats. Vid restaureringen 1925 påträffades där flera golv under var­ andra. Om här legat ett litet kapell eller en sakristia av sten (trä?) till en senare riven träkyrka, kan nu ej avgöras. Il. Under senare delen av 1200-t. uppfördes en stenkyrka = nuv. lång­ huset, men med högre och brantare gavelrösten. Smala, kopplade fönster. I S och V spetsbågiga ingångar, den S m ed profiltegeL Kyrkorummet täcktes av ett trätunnvalv. - Inventarier: dopfunt. III. Sakristia tillbyggdes under 1300- eller 1400-t. och vapenhus sannolikt på 1400-t. Vid mitten av detta århundrade målades kyrkan. Inventarium: altarskåp, triumfkrucifix. IV. Trätunnvalvet revs och tegel valv inslogos under 1400-ts sista fjärde­ del. Samtidigt ändrades fönstren: av de kopplade fönstren i S muren igen­ sattes ett i varje grupp och det andra vidgades möjligen något. Någon gång mellan 1492 och 1514 - tro!. på 1490-t. - målades kyrkan på nytt. Härunder rasade SV valvet, varefter målningsarbetet för en tid nedlades. Det återupp­ togs med ny arbetskraft på 1510- 20-t. Då valvet lagades, igensattes V por­ talen. - Inventarier: två helgonskåp (Maria och S. Martin), orgel (endast väderlådan bevarad). V. På 1720-t. omgjordes takstolarna och i samband därmed gjordes röstena lägre. 1745 stor reparation, varvid nya fönster upptogas och de gamla om­ gjordes, murarna förankrades och strävpelaren mot Ö muren uppfördes. Kyrkan vitkalkades invändigt och rappades utvändigt. - Ny altaruppsats 1769. Predikstol och bänkinredning hade tillkommit redan 1706- 07. Kyrk­ silvret härrör till stor del från 1600- 1700-t. VI. 1838 tillkomma orgel och ny läktar-e, varvid även två fönster upptogas i V muren. 1872 tillkom nuv. altarring. 1874 ordnades barriärförsedda bänk­ rum i koret (se fig. 315). VII. 1925 stor reparation under ledning av ark. Ä. Noreen. Värmeledning anlades, golvet omlades, m. m. Valvens och murarnas målningar avtäcktes av A. Nilson. Inredningens nuv. rödbruna färg återgår till stor del på urspr. färg från 1700-t., som då framtogs. II Fig. 364. Kyrkans till­ växt. Bauphasen Growth of der Kirche. the church. ZUSAMMENFASSUNG I. Schon im friihen Mittelalter stand ein kleines Gebäude an der Stelle der Ileutigen Sakristei. 13ei der Restaurierung von 1925 wurden bier mehrere Fussböden untereinander angetroffen. Ob hier eine kleine K apelle oder eine Stein- (oder I-Iolz-?) Sakristei, zu einer später ni edergerissenen Holzkirche gehörig, gelegen hat, kann heute nicht m ehr entschieden werclen. KNUTBYKYRKA 343 II. In der zweiten Hälfte des 13. Jhts wurde hier eine Steinkirche aufgeflihrt ~ die jetzige, aber mit steilerem Giebel. Schmale, gekoppelte Penster (Abb. 310). Im S. und im W. spitzbogige Eingänge (Abb. 310 A, 312). Der Kirchenraum war mit einem Holztonnen gewölbc gedeckt. Inventar: Taufstein (Abb. 34 7). III. Die Sakristei wurde im 14. oder 15. und die Vorballe wahrsch einlich im 15. Jht angebaut. Um die Mitte dieses Jhts. wurde die Kirche a usgem alt. Inventar: Altarschrein (Abb. 339-341), Triumph­ l>; upprnätningsritn. m. m. till restaurering 1929 av Dag Melin o. Oscar Törnqvist; arbetsbeskrivning till restaureringsarbete 1929 av Dag Melin; redogörelse för undersöka. av målning­ arna före deras konservering av J. Österlund 1929; ritning till utökning av orgelfasaden av E. Fant Under jämförelse med handskriften (F. c. 6) i KB. Jfr avb. av Ununge kyrka, RHEZELIUS s. 135. Sannolikt ha dessa båda blivit förväxlade (I. LIND­ QVIsT, Ett observandum vid användningen av Rhezelii Monurnenta uplandica, Fornv. 1948 s. 244). l 2 346 NÄRDINGH UN DRA HÄRAD z o M10 O 10 20 30 40 @ [ ~ Q. = o l Z 3 4 5 DM. l t. 'Y" F ig. 366. situationsplan, sk ala 1: 2000. Uppm. M. Erichs 1926 (gravkapellet i kyrkogårdensNÖ hörn var da ännu ej uppfört.) Lageplan 1926. P la n of site, 1926. Fig. 367. Kvarsittande spån på en av klock­ stapelns hj ärtstock ar , skala 1 : 20. B. Gejvall delin. 1949. S. 348. Schindel vom Holzwerk d es Glockenstapcls. Face and section of woo­ d en tiles on framework of hell-tower. 1943; m . m. -RA: ÖIÄ skr. 23/ 6 1801 (aug. altaruppsatsen). - LST: A.13 s. 63 (karta från 1687 av J. Strandman). - UB: NoRDIN vol. 39 fol.: 5. Upbörden 1531, bl. 23;1 S 48 (klockinskr.). Av till Domkap. inkomna handlingar förvaras de äldre i U LA under signum E V 76. KYRKANS ARKIVA LIER (i ULA): RÄK. 1631, 1636-52, samt från 1656; ST. PROT. 1674- 79, 1739-40, 1750- 57, samt från 1765; VIS.PROT. 1861 (Knutby: K I: 3); INV. 1636 (med i marginalen tillskrivna anteckningar om gåvor 1630-45), jä mte flera senare; strödda anteckningar om k yrka, prästgård och församling, förutvarande komministrar, väderleks- och n äringsförh ållanden m. m. , huv udsakligen omfattande tiden 1691- 1726 (O I); enstaka anteckningar 1738-58 (K I : 1); •>Besikt­ ning p å Faringe k yrkas bofälligheten 1752 (Knutby: O I); a uktionsprotok oll (före 1749) över försålda k y rkans tillhörigheter (O I). Vid kyrkan förvaras jämte övriga y ngre arkivalier >>Anteckningar till Faringe församlings historia • >, m ed talrika a rkivutdrag av A. TH. MosTRÖM, komminister i Knutby och Faringe 1882- 1900. Före anläggningen av den n ya la ndsväg, som förbinder Hallstavik med Uppsalavägen, låg Faringe k y rka ganska isoler ad i skogsbygden i h äradets N del. Alltjämt ligger den litet avsides från stora fä rdvägen, något hundrat al m N d ärom. Belägen på en stigning i t errängen och h öj ande sig över kyrkb y ns röda hus gör den på avstånd, särskilt n är m an söderifrån nalkas den på gamla vägen från Almunge och Knutby , ett ståtligare intryck, än dess storlek egentligen motsvarar. Socknen n ämnes först a gången 1287 (se s. 348 not 1). Det i texten n .imnda f. d. säteriet Ora samt h emmanen (el. byarna) Osby, Solva /la, A l sunda, Öslerbol, RökUnge (Rycklinge) ligga alla i F aringe sn. RöJdinge var under medeltiden säteri, medan Ora på 1500-talet åtminstone tidvis låg under Rungarn i Bladåker som vanligt frälse (ALMQUisT, Frälsegodsen, s. 776, 790). KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL KYRKoGÅRD Kyrkogård e n utvidgades 1854 åt V. I övrigt omlades muren, som saknar avtäck­ ning, på 1700-t., men vilar åtminstone i S på den medeltida murens fot. Huvudin­ gång e n, mitt framför vapenhuset, omgiven av putsade tegelpelare, anlades 1821. 1 Härvid lämnades från Faringe: klocka om III Skpd VI lispd, penning pro decimis XX mk 1 öre. FARINGE KYRKA 347 -,., ~: Fig. 368. Karta frän 1687 av J. Strandman (LST). Karte von .J. Strandman von 1687. ( Map (1687) showing church and general sur­ roundings. Därvid revs en stiglucka, som var belägen c. 4 m längre åt ö, där en stengrund sticker fram under den nuv. muren. 1 En stiglucka i V omnämnes 1793; den revs senast vid kyrkogårdsutvidgningen 1854. 1730 nämnas >>begge steglukorna>>. I kyrkogårdens N O hörn ett b e g r a v n i n g s k a p e Il efter ritning av Dag Melin (1938). Utanför kyrkogårdsmuren står den rödfärgade och tjärade klockstapeln (fig. 365). Uppförd 1668, då den >>windas up späntes>> (RÄK.),2 och flera gånger reparerad under 1700-t erhöll den 1824 ny brädklädnad samt luckor. Bräder med vattenskåror i kan­ terna i klackvåningens golv äro rester av en äldre inklädnad. Spikhål på de kraftiga, 1 ST. PROT. 1820 omtala, att nästa sommar en ny ingång mitt för kyrkadörren skulle upptagas, var­ efter båda de gamla ingångarna skulle igenmuras. - HHEZELIUs' ritning av kyrkan (1635) ger ingen ledning vare sig beträffande kyrkogård, stigluckor eller ens själva kyrkobyggnaden. En förväxling har tydligen skett med bilden av Ununge kyrka. Om så är fallet, skulle en notis i sT. PROT. 1822 om källaren i bogär,d smuren, som skulle rivas, kunna åsyfta den lilla byggnad - fö rmodligen av liggtimmer - som synes t. h. om stigluckan på sistnämnda bild. Jfr I. LrNDQVIST i F onNv. 1948 s. 246. Den gaml a materiatbod, som revs före 1833 (sT. PROT. detta år), låg i själva muren. 2 Några materialkostnader upptagas ej i RÄK. vare sig 1668 eller närmast föregående år. Det är alltså möjligt, att stapeln vid detta tillfälle endast flyttades. Att en klockstapel tidigare funnits vid kyrkan kan ej betvivlas, ty själva kyrkobyggnaden salmar utrymme för större klockor och en storklocka har funnits åtminstone sedan 1629. KLocK­ sTAPEL 23- Sueriges Kyrkor . Uppland 111 348 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD runda hjärtstockarna och åtminstone ett kvarsittande furuspån (fig. 367) samt kvar­ varande inklädsel på strävorna vittna emellertid om att stapeln urspr. varit öppen, endast med en huv över klockorna. En del av träkonstruktionen är yngre än själva kloekbocken med dess strävor och tillkom för att möjliggöra inklädning. Denna hjälp­ konstruktion består av vissa nya syllar med därpå resta fyrkantbilade virken och strä­ vor, fästa med grov, handsmidd spik. KYRKOBYGGNADEN nuvuDDELAR Den nuv. kyrkan, en rektangulär byggnad med sannolikt urspr. valv, torde vara uppförd senast omkr. 1500. Vapenhuset var från början planerat, men uppfördes förs t något senare. sakristian ombyggdes 1755. En kyrka i Faringe måste emellertid hava funnits långt tidigare - första gången socknen nämnes i en bevarad handling är 1287. 1 Sannolikt var det en träkyrka. MATEHIA L Materialet i den nuv. kyrkan är gråsten med tegel vid fönster och dörrar samt i valven. Den är numera ut- och invändigt putsad. Murverket kan studeras dels p å röstenas in­ sidor, dels från vapenhusets vind. Murarna, som äro uppförda som skalmurar på vanligt medeltida sätt, visa jämnstora, kluvna och okluvna block, ordnade i ganska jämna skift. Röstena äro av gråsten ända upp. Ytskiktet förstördes vid en eldsvåda 1608. PnoT. och RÄK. från denna tid saknas, men eldsvådan omnämnes av AscHANEos så­ lunda: >>Samma Kyrkia är Anno 1608. Bränd af, af skiutande. Juncker isach axilssonn til Hakunge, 2 skött effter foglar på Kyrkian, theraftändes elden, och brände af Kyrkian .>> - »•.. skal then som thertil warit wållande blifwit pålagd at sättja kyrkan åter i stånd>> berättas vid en besiktning av kyrkans bofälligheter 1752, där det klagas över att denna reparation ej varit fullgod och särskilt att takstolsvirket varit för svagt. 1640 nämna RÄK. en post på 13 tunnor kalk och 1641 108 daler till murmästare, byggmästare etc. Kyrkan rappades då utvändigt. Tidigare var, att döma av den mur man ser från vapen­ husvinden, stenarnas mittparti frilagt, medan fogarna varit brett utstrukna. 1 SD 933, där sockenprästen »Amelius de farungy>> omtalas som testamentsvittne. -Enligt en 1600­ talskälla (1\1. AscHANEus, Investigatae antiquitates, s. 23) skall Faringe kyrka urspr. ha legat på en annan plats inom socknen. >>Denne Kyrkie sochen», skriver A., >>hafr legat til ( = tillhört) Tuna: strax ther hos: tilförende, wid en By på Öszby Tuna Backe•>. Enligt vad prof. J. Sahlgren meddelat, avses med Öszby i detta sammanhang snarast nuv. Österbol, som på sin tid tillhörde en gård Tuna, vilken även omfattade nuv. kyrkbyn. Jfr C. I. STÅHLE, studier över de svenska ortnamnen på -inge ( = Studier ILE anför dock ej AscnANEus' här citerade till en svensk ortnamnsatlas, 3) Ups.Lund 1946, s. 457 ff. STÅIrelation. 2 IsAK AxELssoN SILFVERSPARRE till Ora (fadern skrev sig till Hakunge i Össebygarns sn), f. omkr. 1590, överste för Upplands ryttare. G. m. 1. Märta Oxenstierna, t 1620; 2. Kerstin Fleming, t 1641. Isak Axelsson dog sannolikt 1649 - så enligt ALMQUisT, Frälsegodsen s. 776 o. 1010, och C. A. G. BRAU­ NERHJELM, Kungl. Litregementets till häst historia V: 1 (1917), S. 16. ELGENSTIERNA uppger döds­ året 1641. Se släkttavla s. 384. FARINGE KYRKA 349 Fig. 369. Exteriör fr ån SÖ. Foto 191 5. Au sscnnnsicht von S. O . Exterior from S. E. Gavelfönstren, som äro smalare än de övriga och ha solbänk av gråsten, äro i huvudsak bevarade i urspr. skick (fig. 372 o. 376). Utom dem hade den äldsta kyrkan sannolikt två fönster i S muren (fig. 369), vilka 1754 gjordes större. Samtidigt upptogs ett nytt fönster i N, och glasmästaren ))förbättrade tillika thet östra och wästra [fönstret], som jämwäl giordes något större elr förlängd es nedantill>> (sT. PROT. 1754). Utvidgningen måste dock ha varit obetydlig, eftersom de urspr. solbänkarna och i V fönstrets smyg medel­ tida målning äro bevarade. 1797 upptogs ett åttkantigt fönster i V muren (under orgel­ läktaren) och 1845 det andra N fönstret (vid läktaren). 1860 insattes nytt glas - blyin­ fattade rutor i järnramar. Långhusportalen är orent rundbågig, utåt tvåsprångig. Öppningen vidgades 1885, då dubbeldörrar insattes (nya sådana 1929). Förut var portalen tresprångig och urspr. försedd med en stor inåtgående port - den översta dörrhaken sitter enligt uppgift ännu kvar, men är nu dold av läktaren. Nyckeln fig. 374 torde höra till den gamla FöNsTER INGÅNG 350 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Ca 1500 1 ;,. 0 -0'====="=====' \0M ~ Fig. 370. Plan, skala l : 300. - Förstärkningen av valven, som här dateras 1704- 05, kan möjligen ha skett först 1754. Plan. The strengthening of the vaulting, here dated 1704-05 mayhave be done as late as 1754. Grundriss. - Die Verstärkung des Gewölbes, bier mit der Zeitangabe 1704-05, ist vielleicht erstum 1754 fertiggestellt worden. ooLv vALV kyrkporten. En blyertsanteckning hos PERINGSKIÖLD 1 : >>Ubi [ = därstädes] största gammal körknyckel som fins på ortem avser sannolikt denna. Porten ligger nu i klock­ stapeln. Den är gjord av furuplankor, ser ut att ha varit rundbågig, men är avskuren upptill, och har enkla, raka gångjärnsbeslag samt nyckelskylt och dörringsbeslag med enkla liljeornament. Golvet i koret är lagt med kalksten, troligen från 1754, då korgolvet höjdes; i stora gången och i vapenhuset tegelgolv (omlagt 1929); i bänkkvarteren och i sakristian brädgolv (nylagt nämnda år). Kyrkan täckes av tre valv med allt rikare ribbkonstruktion mot koret (se fig. 370). Ehuru valven stödjas av sköldbågar tala flera skäl för att de äro samtidiga med kyrkan. Sköldbågens hjässa ligger nästan i jämnhöjd med sträckmurens överkant (men synes dock ej vila på densamma 2). Röstena äro på insidan fullständigt råa, likaså de stycken av sträckmuren som synas ovanför valven. Mellan kor och långhus är gördelbågen Il, (nr] 157. Även Faringe kyrkas valv äro täckta med torvströ, som fasthålles av plank, vilket i hög grad för­ svårar undersökning. l P ER. MON. 2 FARINGE KYRKA 351 Df\ 1 0 O 1 2 ) 4 6 7 g ? 10 1\ 20!'\ bmaut Dl'\ 10 o l 2 ) '• 5 6 7 8 9 10 1\ 201'\ b Fig. :371. a.- b. Längd snitt mot N samt tvärsnitt mot ö. Skala 1 : 300. De skuggade takstolarn a äro stödkonstruktion fr ån 1753 (s. 353). Uingsschnitt g egen N. und Querschnitt gcgen O. Sidc a nd end scctions. utformad som en inbyggd triumfbåge (alltså utan röste ovanför valven). Senare (1704? 1754?) har en liknande tvärmur med bågöppning byggts in som stöd mellan traveerna II och III. Att sistnämnda mur är yngre än valven framgår tydligt därav, att den är byggd framför och omkring murpelarna och valvanfangen. 1754 oromurades korvalvets Ö sköldbåge.· Valven äro slagna på stick och ha halvstensribbor, som i koret äro fasad e, i det V valvet omväxla med helstensribbor. Halvstensribborna i detta valv ha två tegel 352 NÄHDINGHUNDRA HÄHAD Fig. 373. Nu försvunnet glasföns­ ter i S muren samt språkbandet med donators namn i nämnda fönster. Teckning av J. H. Rhe­ zelius 1635 (KB). S. 358. Fig. 372. Ö gaveln. Fönstrets urspr. omfattning vidgall nedåt 1754. Foto 1903. Die östliche Giebclwand. Die ur­ sprUngliche Fenstcreinfassung wurde 1754 nach u n ten erweitert. The E. wa ll. The original window was lcngthened in 1754. Zeichnung von 1635 eines jetzt verscl1wundcnen Glasrensters in el er Siidwand mi t Spruehhand und Stifternamcn . Drawit1g made in 1635 showing a now vanished window in the S . wall. Fig. 374. Dörring och nyckel (t. h.) till yttre porten i vapenhuset (s. 356) samt (t. v .) till kyr­ kans urspr. ingångsdörr (s. 349), Turring und Schliissel der äusserenVorhallcntilr und !inks Schliissel zur urspri.inglicllen Eingangs­ tHre der Kirche. Door-pull , and origina ] k eys to porch and en­ trance. FARINGE KYRKA 353 Fig. 375. Nu försvunnet glasfönster i V gavelfönstret. Teckning av J. H . Rhezclius 1635 (KB). S. 358. Jetzt verschwun­ dcnes Glastenster im W estgiebelfens­ ter nach Zeichnung von 1635. Drawing made in 1635 showing a now vanished window in the W. wall. tvärlagda c. 120 cm från hjäs­ san. Stjärnvalvens diagonalrib­ bor upptagas av släta, kapitälartade partier på murpelarna. Detta valvsystem - utan sköldbågar eller liksom i Faringe med tunna sådana, samt med inbyggd Fig. 376. Urspr. fönsteröppning p å V gaveln ( dageröppningen triumfbåge, fasade halvstensrib­ förmodligen något vidgael 1754). Foto I. \Vilcke-Lindqvist 1946. s. 349 . bor och markerade valvanfang Urspriingliche Fensteröffnung in Original winclow in '>V. wall, the - förekommer i några andra der Wcstgiebelwand, 1754 v cropcning possibly widened in 1754. mullich etwas crweitert. uppländska kyrkor: Dannemora, Film, Rasbokil och Skeftham­ mar. Enligt G. BoETHIUS 1 äro valven i samtliga dessa kyrkor ursprungliga och kyr­ korna byggda i slutet av medeltiden. De äro alla måla de p å 1500-t. och deras tegel­ ornamentik visar sena former . Faringe saknar liksom Skefthammar tegelornering och målades 1515 (se s. 356). Korvalvets rika ribbmönster har flera motsvarigheter från ticlen omkr. 1500. Det förefaller alltså rimligt, att i anslutning till BoETHIUS datera hela kyrkan tillnATERING AV omkr. 1500, en datering, som stödes av de bevarade medeltida fönstrens former (fig. 372 KYRKAN PÅ GRUND AV och 376). Man bör dock reservera sig för den möjligheten, att själva kyrkobyggnaden VALVEN kan ha uppförts på 1400-t., medan valven inslagits något senare. 2 Efter branden 1608 nygjordes takstolarna, men tydligen av för svagt virke (jfr TAKsTOLAR ovan s. 348). Vid gavlarna och över valvens gördelbågar ha därför extra takstolar av grövre dimensioner insatts. En större reparation av kyrkans tak utfördes 1753 av bonden Anders Ersson i Solvalla (sT. PROT . o. RÄK.) . Troligen tillkom då denna stöd­ 1 2 G. 13o.Ennus, De tegelornerad e gråstenskyrkorna i norra Svealan d, akavh. Sthlm 1921, s. 143. Jfr P. O. WESTLUND, Nysätra k y rka (UPPLANDs KYRKOR III, nr 32, s. 125) . 354 NARDINGHUNDRA HÄRAD Fig. 377. Interiör mot V före senast e resta urering. Foto l!l15. Inn en a nsicht gcgen \V. vor der letzten H.cstauricrun g . Interior towa rds W. beforc the last r estoration. Y TTER TAK s .\K HI STIA konstruktion. Åtminstone de inre remstyckena äro nya efter branden. De äro ingen­ städes kolade och ehuru de vila i urtagningar i murkrönet äro de ej inmurade där. Taken ha varit spåntäckta till 1895, då de omtäcktes med plåt. På kyrkvinden vid S hörnet av V gaveln, mitt inne i murverket och 90 cm från sträckmurens ytterliv, iakttages en avbränd träspira, nedtill 6 tum i fyrkant ( = 14,5 x 14,5 cm), upptill för­ tunnad. Synlig H 60 cm. Vid N hörnet av samma gavel fanns tidigare på motsvarande plats mellan stenarna rotstumpen av ännu en spira. 1 Möjligen se vi här rester av något slags takprydnader (med krön av smidesjärn?), som funnits före branden 1608. En sakristia av sten fanns möjligen redan vid den förmodade träkyrkan (se s. 348).2 Skiljemuren mellan sakristian och kyrkan är tunnare än kyrkmuren i övrigt och en murad båge bär upp långhusmurens övre del (se fig. 371 b). Bågen kunde 1915 iakttagas från sakristians vind, som nu är otillgänglig. En fyrsidig lucka i korets N mur leder dit, men är försatt. Nuv. sakristia uppfördes >>af nyio>> 1755 på den gamla grunden (möj­ ligen utvidgad åt N). Fönstret i N och det platta taket höra till 1700-talsanläggningen, likaså gjorde den murade spis, som till 1929 fanns i rummets NV hörn. Den äldre sakri­ stian var liksom den nuv. byggd av gråsten och enligt ST. PROT. 1754 välvd, trol. kryss­ välvd, ty i SV hörnet synes början till en utkragning för valvstöd. 1700 lät man >>igen mura muren på Sacerstian, som föll omkull > (RÄK.). Ingången från kyrkan gjord es 1929 1 Iakttagen 191 5. Före senast e restaurering av kyrkan blåste plå tta ket sönder i detta hörn, v a refter röstet måste lagas. Några stenar i röstets kant och därm ed stumpen av spiran brötos d å loss. 2 Jfr A. TuuLsE, Träkyrkor med sten sakristia, Fornvä nn en 195 1, s. 159. FAHINGE KYRKA 355 Fi g. 378. Interiör mot V. Foto 1947. Inn cnans icht gcgcn \V. Interior towurd s the \V . regelmässigt rundb ågig; dess tidigare utseende framgår av fig. 380. Järndörr av nitade plåta r på ram .av smidesjärn, senare förstärkt av horisontella och vertikala järnband . Tre kolvlås (d et mellersta m·spr. ). Smidd handtagsring med två starkt stiliserade djur­ huvuden. Enkla beslag vid denna och vid det m ellersta låset. Dörren - eller i varj e fall beslagen - är medeltida liksom hela den mur, vari den ingår. Vapenhuset är utan förband uppfört intill kyrkan, men det ingick dock säkerligen i den ursp r. planen. T . h. om ingången tilllånghuset skjuter nämligen en stor sten ut ur muren, som knappast kan tydas a nnat än som en förtagning för ett planerat vap enhu s, vilket vid uppbyggandet kommit att förskjutas något åt Ö. Ev. kan stenen ha varit avsedd till stö d för vapenhusvalvet. Dettas sköldbågar sluta nämligen mot konsolar­ tade gråstenar, som skjuta ut ur väggen. I övrigt vila sköldbågarna på vapenhusmu­ rarna och skjuta knappt en halvsten framom murlivet (utom vid kyrkmuren, där skölel­ bågen är bredare). I SV hörnet stöder sig valvet mot ett trapphus av t egel. På dess puts spår av medeltida målning (se s. 358). Trappan är synnerligen primitiv. Man har tyd­ ligen huggit sig in i S muren för att få fäste för de smala trappstegen, men i övrigt , .APEI' II us 356 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD saknas förband med den intilliggande gråstensmuren. Murarna hade sålunda uppförts, men valvet icke slagits, då trapphuset byggdes. Det från vinden synliga röstet är ­ även frånsett brandskadorna-rått behandlat. Valvet är ett på stick slaget kryssvalv med halvstensribbor, som c. 60 cm från hjässan ha två tegel tvärlagda (jfr V långhus­ valvet). Det har rester av medeltidsmålningar från 1515 (se s. 357); härigenom dateras vapenhuset, som tydligen är utfört mycket kort efter själva kyrkbygget. - Portalen är rundbågig, utåt tresprångig, med den medeltida dörren av fyra stående, tjärade furu­ plankor i behåll. Dörring och nyckel fig. 374. RESTAURE­ Den restaurering av kyrkan, som ägde rum 1929 under ledning av arkitekten RING 192!) Dag Melin och konstnären John Österlund, berörde huvudsakligen interiören. Trägolv inlades i bänkkvarteren, innanfönster insattes, orgelläktaren ombyggdes med använ­ dande av en förut kasserad 1600-talsbarriär, ett fåtal målningsrester framtogas och konserverades och inredningens målning förnyades eller bättrades. Samtidigt erhöll UPP­ VÄHl\'INING kyrkan lågtrycksångvärmeledning. KALKMÅLNINGAR I slutet av 1600-t. antecknade PERINGSKIÖLD: >>Faringe är en wälbygd kullkyrkia, ånyo målader åhr 1515 som inscriptionen förmäler: Anno Domini mdxv depicta fuit haec ecclesia per Laurentium pictorem civem Upsalensem, Domino Andrea ejusdem curato>> ( = år 1515, under kyrkoherde Andreas tid, målades denna kyrka av Lars målare, bor­ gare i Uppsala). 1 Hr-mzEuus har avtecknat tvenne vapen - ärkestiftets och ärkebiskop Jakob Ulfssons - samt därbredvid skrivit: >>Desse Vapner stå målede österst gaflen vnder hualfuet, en på nor och 22 på södher sijdhan.>> Målningarna i Faringe voro alltså en av de aldra sista frukterna av den berömde ärkebiskopens nitälskan om konsten. Han lämnade som bekant ärkebiskopsstolen 1514. Hela kyrkan vitlimmades 1754. Hedarr tidigare hade vissa partier av långhusets valv rappats. Före restaureringen 1929 voro dock spår av målningarna synliga på ett par ställen i kyrkan. 3 Sålunda iakttogos brunröda slingor i V valvets SÖ hörn och grön färg 1 PER. MON. Il [nr] 157. PEmNGSKIÖ LD S uttryck »å nyo målader>> behöver ej betyda, att kyrkan haft äldre målningar, som HILDEBRAND (ATS bel 2, s. 384) förutsätter möjligheten av, utan enelast att elen 1515 var nymålad. 2 Av sammanhanget framgår, att det ej menas 2 vapen på S sidan, utan vapnet nr 2. RHEZELIUS anger även färgerna: korset i ärkestiftets vapen var brunt på blå botten, ärkebiskopens vapen hade röd botten och >>huijte spräklor>>. 3 Jfr J. ÖsTERLUNDs redogörelse för unelersökningar utförda före restaureringen 1929 (BST). Där­ under iakttogs, dels att målningsrester funnas på flera ställen i koret, V traveen (i V fönstrets smyg var målningen relativt väl bevarad) och vapenhuset, dels att kyrkan till stora delar varit omputsad tidigare [än 1754, sannolikt 1704- 05] »och denna puts har på alla punkter, där unelersökning gjorts, visat sig gå ända in till teglet>>. På dessa ställen - korvalvets nedre delar, mittraveens valv m. m. ­ var alltså elen medeltida putsen med sina målningar bortfallen. Antagligen hade valven tagit skada vid FARINGE KYRKA 357 Fig. 379. Interiör mot Ö. Foto 1947. Inncnansicht gegen O. Interior towards the E. på en ribba därstädes, samt rödbrun målning på kormuren Ö om sakristidörren och i vapenhuset på väggen Ö om kyrkans portal. Tyvärr visade sig målningarna vid av­ täckandet 1929 vara så förstörda, att de till största delen på nytt måste överputsas. På V muren bakom läktaren kunna emellertid ännu svaga spår av målningar iakttagas, likaså i V fönstrets smyg; schablonbården runt detta fönster är helt bevarad. Vapenhusets målningar, som framtogas 1929, äro mycket fragmentariska och svårtydda. S valvkappan: en figur - antagligen en häxa - på en åsna. Hon är klädd i fotsid dräkt och här i händerna otydliga föremål.l Där framför håller en nu utplånad figur fram en korg. I valvsvickeln ett gap, som spyr eld (helvetets gap?). Schabloner. branden lGOS, även om elden ej torde ha kommit ned i kyrkan. Målningarna å murarna ha dessutom givetvis lidit av fönsterupphuggningcn. - Märk även Österlunds uppgift, att där målningens konturer utplånats •>en svag ton trängt in i putsen•>. Detta tyder på att målningen skett, medan putsen var färsk. 1 Det ena föremålet liknar närmast det kärl, vari häxorna i andra vapenhusmålningar förvara sin stulna smörklimp. YAP E~- HUSET S ~rA. L"KI!\"G ,\H. 358 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Ö valvkappan: Otydlig figur, klädd i en över bröstet sammanhållen mörk mantel. Sannolikt Kristus vid yttersta domen, ty ur hans mun utgår ett svärd åt de förbannades håll (det ovannämnda helvetesgapet). Figuren är placerad något snett i valvkappan. Schabloner. N valvkappan: Obetydliga fragment av en bild. Schabloner. V valvkappan: >>Lyckohjulet», framställt på det under senmedeltiden vanliga viset. Hjulet är fullt tydligt och man skymtar även konturerna av den, som sitter därovanpå, och av den, som klättrar upp. På trapphuset: En djävulsbild? Färger: gult, rödbrunt, grått. GLASMÅLNINGAR Vid RHEZELrus' besök 1635 funnas glasmålningar, tydligen medeltida, i V och S fönstren (fig. 373, 375) 1 • Fönster med inbrända målade vapen, åsyftande donatorer, voro icke ovanliga under 1400-t. Jfr Sv. K. Uppl. bd II s. 275. 2 Vapnet på det V gavel­ fönstret är alltför otydligt i RHEZELrus' avbildning för att kunna tydas. Det >>sodhre fönstret och rutorne uidh Predijkestolem var tydligen donerat till kyrkan av Nils Eskilsson Baner, vars namn står att läsa på den av RHEZELIUS avbildade namnsedeln (>>Nikolaus Eskelsom, 3 fig. 373). Denne, vars fader ägde Röklinge i Faringe sn, torde ha varit född på 1470-t. och var gift 1506. 4 Då hustruns vapen (Tott) icke förekommer på rutan bör den ha skänkts före hans giftermål, alltså senast 1506. Det nedre vapnet är utan tvivel Banervapnet (spets från heraldiskt höger, fänikor på hjälmen). Om det övre vapnet kunna olika meningar framställas. Naturligast vore att tyda det som >>till­ bakaseende ulv>>, det vapen, som fördes av Nils Eskilssons mor. Färgerna stämma emellertid icke - >>Botnen brun, diuret Rödb>, säger RHEZELIUS- och djuret har icke den >>tillbakaseende ulvens>> karakteristiska silhuet, som RHEZELIUS var väl förtrogen med, utan liknar mer en räv. En röd räv i gult fält var vapenbilden för familjen van Vitzen, till vilken Nils Eskilssons faders första fru (han var son i andra giftet) hörde på 1 2 Aven omnämnda i F.h. 34, s. 2. Exempel på en samtidig avbildning av ett liknande fönster finna vi å altarskåpet i Litslena (avb. av R. NoRB EHG i Situne Dei 1944, s. 40). 3 Eget nog är namnet i RHEZELrus' manuskript upp- och n edvänt (rättat i den tryckta utgåvan, efter vilken fig. 373 o. 275 reproducerats). Märk, att det är skrivet med m ajuskler, som under medel­ tidens sista årtionden på nytt började tagas i bruk. Han blev 1501 riksråd och var efter 1507 hövitsman på olika finska slott. Ställde sig 1520 i spetsen för en allmogeresning mot Christian II och avrättades i Finland på dennes befallning samma år. Om giftermålet m. Ingeborg Larsdotter Tott se Personhist. Tidskr. 1949 s. 20 ff. 4 FARINGE KYRKA 359 Fig. 380. N korväggen m ed ingången t ill sakristian . På väggen Åke Isaksson Silver­ sparres ("j· 1689) vapen (s. 378). Foto 1915. Nördliche Chorwand mit Eingang zurSal>konglige MålareAcademien» 4 (1801), men utförandet är torftigt: en utsågad brädskärm med målad pilasterställning. 1929 marmorerades träverket i grågrönt, vilket tillsam­ mans med den vackra altarringen (se fig. 379) och pallens klädsel av blågrön sammet åtminstone ger en mycket god färgverkan. Själva altartavlan är en oljemålning på duk, föreställande Kristi gravläggning. Den levererades 1801 av hovmålaren Svedman 5 och kostade 66 rdr 32 sk. utom 22 rdr för den förgyllda ramen. - 1773 omnämna ST. PROT. en ritning till ny altartavla av >>kong!. ammiralitets Bilthuggaren» Lars Kingren. 6 Den skulle kosta 2 400 daler i ett för allt, vilket var för mycket för den fattiga försam­ lingen. En altarring från 1680, grönmålad och blåmarmorerad, förvaras i klock­ stapeln, nu söndertagen i flera delar (fig. 381). 1 Hennes far var Harald Stensson Gren. Det undre vapnet kan emellertid omöjligt tydas som hans. Han förde nämligen en spets från heraldiskt vänster och två horn som hjälmprydnad (sigill å perg.brev i RA 5 / 8 1425). 2 Möjligen har berörda fru i livstiden gjort en donation till förmån för kyrkbygget. Det kan också tänkas, att gamla sigillstampar lämnats som förl a ga till konstnären och att därvid den •>tillbakaseende ulven>> råkat förväxlas med det van Vitzenska vapnet. I litet format äro de båda vapnen onekligen ganska lika. Sköldarnas nedtill spetsade form, som i allmänhet ej förekomm er senare än i början av 1400-t., tyder också på att gamla modeller anvä nts. 3 Enligt »Besiktning på Faringe kyrkas bofälligheten 1752 stod altaret på den tiden c. 3 J:2 aln frän ö gaveln. Det flyttades vid den stora reparationen 1754 intill gavelmuren. • Kg!. förordningen den 31 juli 1776 ang. »Hwad hädanefter wid Publique Byggnader kommer at iakttagas > >stadgar i § 8 >>at til förfärdigande af the prydnader uti Architecture, Måleri och Bildthuggeri ..... icke andre Konstnärer mäge antagas och nyttias, än the, som äro ledamöter af Wär Målare- och Bildthuggare-Academie... » 5 F. 1762, i" 1840. Elev av Masreliez och frän 1795 lärare vid Konstakademien. Han har utfört fl era altartavlor, bl. a . den i Närtuna (Sv. K. Uppland bd III, s. 168). 6 Se ovan s. 316, not. 1. FARINGE KYRKA 361 Fig. 381. Altarskrank från 1680 (sedan 1802 ersatt av det nuv.) M. Erichs delin. 1915. S. 360. Altarschranke von 1680. Altar-rails, 1680. lNv. 1829 upptager >>l st. gammal Altar Tafla, nu uppsatt i vapenhuset, har öfverst en i Trä skuren Bild, som föreställer J . Maria med Barnet på armen, jemte Bilder af de 4 Evangelisterne. Nederst på Taflan stå Apostlarne i Oljefärg Tecknade>>. Detta altar­ skåp stod troligen på högaltaret, när kyrkan invigdes, och därefter intill 1802. Nu åter­ står av detsamma blott Mariabilden fig. 385, en i ek skuren staty med obetydliga rester av kredering och färg. Håret har varit förgyllt, mantelns foder rött. Maria bär ej krona, blott ett pannband (ej heller läge för krona). Bilden har några smärre skador; barnet fick 1929 nytt huvud. Apostlabilderna ha antagligen varit målade på skåpets predella. Svenskt eller nordtyskt, synnerligen fint arbete från 1400-ts slut eller omkr. 1500. H 136 MEDELTIDA TRXSKULP­ TUR 362 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD a !J c d Fig. 382. statyetter nr ett altarskåp: a . S. Katarina av Alexandria. - b. S. Eskil. - c. S. Erik, - d. S. Anna. - e. S. Dorotea - f. S. Botvid. - g. S. Lars. - Sannolikt har också en bild av den andre diakonen, S. Stafian, funnits i skåpet. Omkr. 1470- 90. Foto 1947. S. 362. Von !inks nach reellts: St. Katha rin a von Alexandria, St. Eskil, St. Erik, St. A nna, St. Dorothea, St. Botv id, St. L a urentius U m 1470- 1490. F igures from a triptych. L eft to right: St. Katarina of Alexandria, St. Eskil, St. Erik, St. A nna, St. Dorotea, St. B otvid, St. Lawrence. Från ett m edeltida altarskåp stamma också sju ungefär jämnstora h e l go nbild er av ek. H c. 73- 80. Fig. 382. Färgspår saknas helt, beroende på träets b ehandling vid renovering 1929, då även nuv. socklar tillkommo. Bilderna föreställa: d. S. Anna med Maria och Kristusbarnet (skadade). c. S. Erik med pyxis och (trol.) ett stycke av ett svärdfäste. g. S. Lars i diakondräkt. Den skadade handens ställning gör troligt, att han burit ett halster (ej stenar som den andre diakonen, Staffan). b. S. Eskil i biskopsdräkt med stenar och bok. f. S. Botvid med fisk. a. S. Katarina av Alex­ andria med rest en av ett hjul. Huvudet avslaget. e. S. Dorothea m ed blomsterkorg. Vid hennes fötter den himmelske budbärare, som enligt legenden förde till hednin gen Fig. 383. Rester av masverk till det altarskåp , i vilket figurern a fig. 382 a- g varit placera de. Foto 1947. s. 366. Fragmente vom Altarschrein, der die oben abgebildet en Figuren enthielt. Fragments of earved tracery b elonging to a triptych --~ which embodied the figures abovc. FARINGE KYRKA 363 c g + - - - - - - - - - - - 55 cm---------· :!A -- Sueriycs Kyrko r . L'ppland III 364 NA RDINGH UN DRA I-IARAD Fig. 384. Triumfkrucifix fr å n 1400-ts f. h. Foto Hl47. S. 366. Tri um p hkruci fix. E rst c H ii lrt c d es 15. Ja hrhdts. Hood, firs l half of 15th cent. FARINGE KYRKA 365 hg. 385. Madonnabild. 1400-ts slut. Foto 194 7. s. 361. ' 1a lonnafigur vom Ende des 15. Jahrhclls. \Voodcn figure of theVirgin, late 15th cent. Fig. 386. Helig prinsessa. 1400-talets slut. Foto 1947. s. 366. Holzskulplur ciner hl. Prinzessin. Ende des 15. Jahrhclts. Wooclen figure of a holy princess, late 15th cent. 366 NARDINGHUNDRA HÄRAD TRIUMF­ KHUCIFIX PH EDIKSTOL Theophilus en korg med rosor och äpplen från paradiset som en hälsning från Doro­ thea strax före hennes avrättning. Från samma altarskåp stamma antagligen några bitar av listverk (ek) med kölbågar och trasigt fönstermasverk, nu förvarade i sakristian (fig. 383). Bilderna stå nära både vissa bilder i Storkyrkoskåpet (från 1468) och andra uppländska och sörmländska altarskåp och bildsviter, som samlats under Bertil målares namn.l S. Lars och S. Anna i Faringe äro så i detalj lika motsvarande bilder i Storkyrkoskåpet - dock med en viss karakteristisk förenkling- att de måste vara direkta kopior av dem. Kvinnligt helgon, fig. 388. Staty av lövträ. Ny konsol. I den urhålkade baksidan spår efter spikar och pluggar (och dessutom en järnslå från 1929?). Huvudet har varit fäst med två nu avbrutna tappar. Obetydliga spår av kredering och färg (rött på kjolen). Den utmärkt vackra, men tyvärr mycket skadade bilden föreställer ej den sörjande Maria, eftersom hon, såsom man ännu kan se, har haft utslaget hår och ej bär mantel. Omkr. 1300. Möjligen ett verk av den franska bildbuggarkolonien vid Uppsala dom­ kyrka (jfr >>Synagogan» i dess syclportal!). Nuv. H 89. S. Eskil i biskopsdräkt med stenar, fig. 387. Ek. Obetydliga spår av kredering och färg. 1400-ts slut. H. 114. Helig prinsessa, fig. 386. Ek. Ytterst obetydliga färgspår. 1400-ts slut. H 123. ­ Båda de sistnämnda bilderna torde härröra från verkstäder i Stockholm. Triumfkrucifix, fig. 384. Bilden av ek, korset av furu. Evangelistsymbolerna i kors­ ändarna saknas. Före renoveringen 1929 var polykromien bortfallen på figuren, men på korset funnas rester av färg: rödbrun botten med förgyllda schabloner. Svenskt arbete, troligen sammanhängande med Vadstenaskolan under 1400-ts förra hälft. Totalhöj d c. 330. Samtliga bilder renoverade 1929 och därefter uppställda i kyrkan, med undantag av de mest skadade, som förvaras i sakristian. Predikstolen (fig. 379) flyttades 1845 till sin nuv. plats. Förut stod den på S sidan. Två välvda nischer i triumfbågsmuren, den mot Ö något lägre än den mot V, markera, var uppgången tvärs genom muren då var belägen. Säkerligen hade kyrkan redan från början en predikstol på denna plats. Nuv. predikstol, förfärdigad av bildhuggaren Gottlob Rosenberg i Stockholm, 2 uppsattes 1739. 3 Den ommålades 1767 - säkerligen 1 J. RoosvAL, Bertil målare aus Lubeck und seine stockholmer \Verkstatt (NORDELBINGEN, Beiträge zur Heimatforschung in Schleswig-Holstein, Hamburg u. Lubeck, bd 12, 1936, s. 105 ff.). Där nämnas som exempel på gruppen Storkyrkoskåpet samt Boglösa- och Litslenaskåpen. Flera andra kunde till­ läggas, bl. a. en bildsvit från Orkesta (Sv. K. Upp!. bd IV, fig. 290- 91) och altarskåpet i Sorunda, Söd., som står närmast Boglösaskåpet, vilket dokumentariskt är utfört av Bertil målare. Roosval an­ tager, att denne överflyttade till Stockholm, sedan Storkyrkoskåpet, som enligt inskrift är utfört i LO­ beck 1468, blivit färdigt (Sv. K., Stockholm bd I, s. 394). Tydligen hade han sedan en verkstad i den svenska huvudstaden. 2 GoTTLOB RosENBERG var verksam som bildhuggare till omkr. 1740, då han övergick till t a pet­ måleriet, enligt egen uppgift därför att de för slottsinredningen inkallade franska hantverkarna - som företrädde en modernare stil - berövat honom hans klientel. (M. HALLMAN, Målare och urmakare , flickor och lösdrifvare, Sthlm 1907, s. 143.) 3 Anteckn. före sT. PROT. 1739. FARINGE KYRKA 367 Fig. 387. S. Eskil. 1400-ts slut. Foto 1947. S. 366. St. Eskil, E nde des 15. Jahrhdts. Wooden figure of St. Eskil, late 15th cent. Fig. 388. Träskulptur från omkring 1300. Foto 1917. s. 366. Holzskulpt ur, ca. 1300. Wooden figure, c. 1300. 368 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD liksom kyrkans inredning i övrigt i >>Blå Marmoreringsfärg>> - och vitmålades 1845; 1929 fick den blågrön marmorering. Ornamenten förgyllda. Trappräcket tillkom an­ tagligen vid flyttningen 1845. Föregående predikstol var tydligen omålad, ty den omgavs av en >>Predikestoolskappa>> (rNv. 1636). En ny sådan, >>thz trykte gulskinnet kringhorn predikastolem skänktes till kyrkan 1639 av Isak Axelsson på Ora och hans fru Christina Fleming. 1 TDIGLAs Nuv. timglas på stativ av skuret och förgyllt trä - en kannelerad kolonn, krönt av en druvklase - inköptes 1800. H 75,5. I sakristian förvaras ett 1686 inköpt tim­ glasstativ av skulpterat trä, blåmålat och förgyllt. H 62. Timglasstället, även det skuret i trä, rödmålat, fanns ännu 1915, senare förkommet. Sluten bänkinredning (fig. 389) från 1714, målad först 1767 i blå och vit marmo­ rering med bänknummer på dörrarna. Dessas plattskärningsmönster är detsamma som i Knutby, och det är också samme allmogesnickare, Per Classon, som förfärdigat bänk­ inredningen, men här med en annan medhjälpare, Erik Mattsson. 2 Själva bänkarna ändrades och gjordes bekvämare 1929; mellanstyckena mellan dörrarna utökades därvid; den urspr. målningen framtogs. RHEZELIUS nämner (1635) en nu försvunnen, vapenprydd bänk: >>På bänken är desse vapner vtskurne, gement arbete omålat.>> Han har också avritat vapnen (fig. 390): det ena ett hjärta genomborrat av två pilar, 3 det andra ärkestiftets vapen. Att döma av sköldformen härrörde bänken från Sturetiden. Sannolikt var den anskaffad till kyrkans invigning, som i så fall ägde rum under den tid efter Jakob Ulfssons avsägelse (1514), då ärkebiskopsstolen var omstridd. 4 Nummertavlor, ett par ovala, i skurna, förgyllda ramar. Sengustavianska. An­ skaffade år 1800. H 100. Orgelverket ombyggdes och utökades 1943. 5 Fasaden är densamma som på före­ gående orgel (av 1845), 6 endast något breddad, då det nya orgelverket insattes. 1845 byggdes orgel i V delen av kyrkan, varvid orgelfasad och läktare erhöllo en enhetlig utformning efter ritning av J. L. Larsson (se fig. 393). Läktaren ombyggdes 1929, då en skulpterad läktarbarriär från 1600-t. (fig. 391) på nytt togs i bruk. Resterna av denna ovanligt ståtliga sak förvarades tidigare i klockstapeln och utgjordes dels av ramverket, i Sc s. 348, not 2. Se ovan s. 324. Per Classon betecknas i Knutby sT. PHOT. som >>mästarn>>. 3 Korr om Alperna hade uneler 1400-t. uppkommit seelen att avb ilda kyrkofadern Augustinus med ett genomborrat hjärta (en!. hans egna ord: ear caritate elivina sagittatum ~ mitt hjärta är genomborrat av elen gudomliga kärlekens pilar) . Möjligen syftar ifrågavarande vapenb ild härpå. Jfr O. A. NYGREN, Helgonen i Finlands medeltidskonst, Finska fornm .fören. tidskr. 46 (1945), s. 144. • Annars borde nämligen utom ärkestiftets vapen ärkebiskopens familjevapen ha funnits på bänken . Det var detta, som ersattes av Augustinus(?)-symbolen (se noten ovan). 5 Ombyggnaden, som bekostades av ing. O. Törnqvist, Stocksund, utfördes av bröderna Moberg, Sandviken. 6 B yggd av J. L. Larsson, Ystad . 2 1 B;\':KAn X U :\li\IEH- L\YLOR OH GEL L~\.K T:\TIE FARINGE KYRKA 369 Fig. 389. Bänkinredning från 1714. M. Erichs delin. 1915. Gesti.ihl von 1714. Pew-openings, 1714. S. 368. Fig. 390. Utskurna vapen på en biskopsbänk (nu förkommen). Teckning av J. H. Rhezelius 1635 (KB). s. 368. Geschnitzte Wappen am Bischofsstuhl (jetzt verschol­ len), nach Zeichnung von 1635. Carved coats-of-arms flanking the Bishop's seat now vanished. Ink draving (1635). 370 NÄRDINGHUNDRA Hj\RAD 5/0 25 Fig. 391. Läktarbröstning troligen frän 1640-t. Jfr fig. 392. Emporenbrustung, vermutlich au s den 40er ,Jahren des l i. Jahrhdts. :M. Erichs delin. 1915 S. 368. Front of organ-loft, probably c. 1640- 50. tre delar, vilka tillsammans räckte lagom tvärs över kyrkan, dels av fem fyllningar och tre lösa skulpterade figurer. Barriären, som härrör från mitten av 1600-t., snarast 1640-t., är nu kompletterad och marmorerad i mörkare och ljusare schatteringar av blågrönt samt vitt. Läktarskranket omnämnes ingenstädes i kyrkans INV. eller gåva­ förteckningar och det är möjligt, att det urspr. icke hört till en orgelläktare, utan till en herrskapsläktare (Silfversparres på Ora?). 1844 vid orgelläktarens ombyggnad flyttades det ut i klockstapeln och har alltså åtminstone någon tid hört till denna läktare. DOPREDsKAP Dopfunt av brunaktig sandsten i två delar (fig. 394). Den oornerade cupparr har i bottnen fyra radiella skåror för dopvattnets avrinnande till en cirkelrund försänkning omkring avloppshålet. Foten, som är något skadad (en del av den översta rundstaven avslagen), har över den mellersta vulsten rund genomskärning, men under densamma treklöverformad.l 1200-ts mitt eller senare hälft. Stod 1861 på kyrkogården (vis. PROT.), men flyttades senare in i vapenhuset och l 918 till koret. H 81, diam. 66. Dopskål av tenn (fig. 395) med svagt uppdrivna bucklor på livet och gripfötter. 1 Fotens form påminner om starrkärrs- och Surtebyfuntarna, men skålen är helt annorlunda utfor­ mad. Se DOPFUNTAR I STATENS H!STORISKA MUSEUM, Sthlm 1917, nr 44, fig. 94, resp. CORNELL, Den svenska konstens historia från hedenhös till omkr. 1800, Sthlm 1944, pi. 31. De båda västgötafuntarna dateras i dessa arbeten till 1200-ts senare hälft. FARINGE KYRKA !'ifl.'Ec­ 371 "' 9 3 7 . .,. ;:, 5 _5L 4 6 G= 7 lO c:'!Fig. 392. Detaljer och snitt av läktarbröstningen fig. 391. M. Erichs delin. 1915 S. 368. Details und Schnilt der Emporenbrustung Abb. 391. D etails and section of decoration on front of organloft in fig. 391. Enligt stpl i botten ( = LöFGREN l: 3 s. 286 fig. 24) tillverkad av Vieth Viethsson Drenchler, mästare i Stockholm 1637-86. Skänkt 1643 av >>Välachtadh Mårthen Peders­ son i Ålsunda>> (anteckn. vid INV. 1636). H 10, diam. 23. Kalk av förgyllt silver, fig. 396. Den med sex runda utsprång med graverade rosor NATTVA R D s­ på urspr. emaljerad grund samt vinblad och vindruvor i gjutet och ciselerat arbete K.~RL rikt ornerade noden är ett svenskt arbete från 1300-ts mitti; foten graverad med svängda refflor av en på 1680- 90-t. verksam mästare med stämpeln CRM ( = Claes Reyman i Uppsala, se s. 330, not l); cupparr är enligt stplr utförd av guldsmeden Olof Yttraeus (mästare 1775--1810) i Uppsala 1805. H 25. - Paten av förgyllt silver med 1 Medd. av fil. dr ARON ANDERSSON. 25--Sveriyes Hyrkor. Uppland III 372 ~ARDINGH U NDHA HAHAD Fig. :l93. F örslag till orgelfa sa d oc h läk L:n·e a\· '' r 1845. Ritnin g av J. L . l.arsson ( 13ST). S. 368. Zc ic hnung: zur O rg:c lfa~sade und Em pore , 11!45. Drawin g fo r o rgan-fro nt and ga ll e r~· (18·15). l: ig. 39·1. Dopfunt , 1200-talcls mi lt ell er se nare hä lft. 1:oto 1915. S. 370. Taufs le in aus Snndslc in , ~lill e oder :.! . l hi l Ile d es 1:3. . Jahd1dls. S a ndsl o tu~ fon l , ntid-1 3th cent. o r Ju t e r. Fi g. 395. D opsk å l av tenn , lill\·erknd av Vieth Yi elh sson Drenchl er i St ockholm oml; r. l G.n . Foto N. L agerg ren 1952. S. 370. Taufbcckc n aus Zinn, um 1643 . P c wlc r b a plismal bowl , c. 164:3. FARINGE KYRKA 373 Fig. 396. NattvarClskalk med nod från 1300-t., fot frän 1600-ts slut (Claes Reyman i Uppsala) och cuppa från 1805 (Olof Yttrreus i Uppsala). Foto 1947. s. 371. Kelch. Knauf aus dem 13. Jahrh., Fuss vom Ende des 17. Jahrh., und Cuppa von 1805. Chalice. The central section is 14th cent. work, the foot is late 17th cent., and the bowl was made in 1805. 374 NÄRD I NGEUNDRA HÄRAD Fi g. 397. Vinkanna fr å n 1816. Foto 194 7. S. 374 . Kann e, 18 16. \Vine ewer , 1 8 16. Fig. 398. Ljuskron a från 1700-t. F oto 194 7. s. 376. Kron le uchter, 18. Jahrh . Chandelic r , 18th ce nt . graverat kors, lik den, som hör till sockenbudstyget i Knutby (fig. 350), alltså förmod­ Iigen av Claes Reyman. Stplr saknas. Diam. 12. Sockenbudstyg av silver. Kalkens klotformiga nod utgör förvaringsplats för vinet. Åldermansranka och stplr: e (= 1741), krönt huvud i profil ( = Stockholms stadsstpl) och GS inom liggand e oval (åsyftand e Gustaf Slafhell d. ä .. mästare 1714- 55). Enl. ST. PROT . reparerades kalken 17L!l. Kalkens H 17, 5. Oblatask av silver, oval, på fyra fötter. Enligt stplr t illverkad av Yttraeus 1804; samma år skänkt till kyrkan av Eric Hartwich och Ulrica [Sophia] Haeger 1 (inskr.). L 13. Kannor. l. Fig. 397. Silver; enligt stplr av stockholmsguldsm eden C. Ryberg (mästare 1805-- 33) 1816. - 2. Tenn; päronformad, avdelad på buk en med profilerat bälte, varund er go drenn ering, f. ö. påminnande om typ LöFGR EN l: 3 bild 10. Ängelstp l s. 334 fig . l. Av Daniel Eriksson Björkman, mästare i Stockholm 1720-53. Årsbokstav ej synlig, men kanna n torde vara gjuten omkr. 1730-t. H. 30. Brudkrona av förgy llt silver från C. G. H allberg 1949. Röke l sekar 2 av malm med vidhängande kedjor (fig. 399 a). Romansk form. H 19. 1 BRUDKRONA RÖ KELsEKAR 2 UPPS . UTST .KAT. P r osten i m oderförsamlingen Knutb y (kh d är 1785, 1918, nr 687. i' 1808) och h a ns m aka (jfr s. 339 not 1). FARINGE KYRKA 375 b ~--- 18,5 cm -+ ~- 11 cm -> a c d F ig. 399. a. Rökelsekar från 1200-t. S. 374. - till ljushållare s. 376).- c. Ljusstake av järn. S. 379. n. Weihrauchl>en lijten Liuskrona om 6 pipor» efter >>Sahl. Corneten» Mats Hemmingson (RÄK. 1686- 87). H 50. 376 NÄRDINGHUNDHA HÄHAD Fig. 400. Åke Isaksson Silversparres ('i" 1689) vapen (jfr fig. 380). Foto 194 7. s. 378. Hatchment, 1689. er fig . 380. Begräbnisschild von Ake Silversparre (t 1689). Vgl Abb. 380. TEXTrLmn Ljuskronor av glas på mässingsstomme. 1. (fig. 398). 6ljusarmar.Fyrsidigaochek­ lövsformade prismor samt >>pyramiden>. 1700-ts förra del. H 83. - 2. Mässingsställning med två ringar. 6 ljusarmar fästade vid den nedre större ringen, dessutom en ljuspipa i botten. Hunda och droppformade glasprismor bilda rader mellan ringarna och hänga ned från densamma; böjda spröt, (>>plymen>) med prismor mellan ljusarmarna och överst på kronan. Gustaviansk. Inköpt 1829. H. 90. Ljusarmar. 1. Driven mässing; trearmad. Inskr. M.H.S.B.c.D. 1685. Given >>efter Cometen Mathias Hemmingsons Sahl. hustru>> (RÄK. 1684/85). L. 52. - 2. 6 st. Gjutna av malm. Hund, profilerad väggbuckla; armen är påhakad en från bucklan utstickande hand. 1600-t (jfr s. 333). L 50-55. Armstakar, ett par av mässing, 1800-t. H. 52. Bland ljusredskapen märkas f. ö.: (Medeltida?) ljus stake av smitt järn på tredelad fot, fig. 399 c. Armarna bilda ett fast system, rörligt kring mittaxeln, som krönes av en tupp. H 74. - Två medeltida l j u s h å Ila re av smitt järn, fig . 399 b. L 55. - En ljushållare av smittjärn, som fanns ännu 1915, senare förkommen. - Lykta av tunn bleckplåt, cylindrisk med koniskt tak, med små upphuggna springor och hål som ljusöppningar. 1700-t.? H 29. Av kyrklig skrud är ej mycket bevarat från äldre tider. 1749? och 1783 (O I och s T. PROT.) hölls auktion på gamla skrudar. Äldst bland det bevarade är en mässhake av röd sammet med guldgaloner, som bär årtalet 1765, ett kalkkläde av vitt siden, brode· FARINGE KYRKA 377 Fi g. 40 1. Begrav nin gsva pen över A kc Axe ls­ son Silversparre U 1656). M. E rich s d elin. 1915. S. 378. Begräbnisschild, 1656 . Hatchme nt, 1656. 30 o Fig. 403. Värjfäste från Karl :XI:s tid. l\I. Erichs delin. 1915. S. 378. D egenkna uf aus der Zeit Karls X l. Sword-hilt, time Carl XI. of - Fig. 402. Begravningsvapen över Axel Isaksson Silversparre (i· 1628 '?). M. E richs delin. 1915. S. 378. Begräbnisschild, 1 628? Hatchment, 1628? rat med guldtråd och paljetter, gåva 1792 av Christina Elisabet Wickberg, samt hå v e n, troligen från slutet av 1700-t. En kyrkvaktarrock av blå vadmal härrör trol. från 1836, då enligt PROT. och RÄK. vadmal till en sådan anskaffad es. Färgen skulle vara ~> villkorlig utan några forntida utmärkelsen>. Ett antependium av röd moire skänktes 1909 från Ora gård. -- 1951 tillkom ett antependium av ljust blågrönt brokadsiden med må ngfärgade broderier delvis i applikation (Libraria). Två gravhällar äro numera inlagda i korgolvet (tidiga re på kyrkogården). P å den ena synes å rtalet 1682; den andra, som bär namn en Anders Eriksson och hustru Margareta lonsdotter från Ösby, saknar årtal. GHAY~r r xxr:N 378 NÄRDINGHUNDRA HÄRAD Begravningsvapen (fig. 400) över Åke Isaksson Silfversparre til Ora och Ryck­ linge, f. på Ora 1626?, t därstädes 23 / 3 1689. Skulpterat, krederat och målat trä. Hjälmprydnaden förkommen. Hjälmtäckets lövverk omgives av palmkvistar med an­ vapen (ett sådant saknas, förutom flera av deras hjälmprydnader). 1 H (utom bärstången) 175. Renoverat 1929 och uppsatt på korets N vägg. Resterna av ytterligare två begravningsvapen ligga i klockstapeln. Båda ha haft lövverk och inskrifttavlor av plåt och voro relativt små (H incl. inskr.-tavla 82, 5, resp. 76 cm). 2 l. Fig. 402. Över Axel Isaksson Silfversparre till Ora, t 1628?3 - 2. Åke Axelsson Silfversparre till Ora, t 1656. 4 Fig. 401. V är j a, rostig, med illa medfaren läderslida. Kavlen, av trä, är sparsamt lindad med metalltråd (fig. 403). På undersidan av parerplåten är ingraverad konturen av en blomma inom ett hjärta. 1829 hängde värjan tillsammans med begravningsvapnen i koret (INv.). Den är från Carl XI:s tid och torde alltså höra till Åke Isakssons vapensköld. L 97. TwLoR :vröB LER I sakristian kungatal: Gustaf III:s 1771, Carl XIII:s 1810 och Kongl. Maj:ts 1817 i originalramar; vidare en pietistisk andaktsbild från 1800-t. (H 49); bord och stolar av gammal allmogetyp (1600-t?); en mindre, helt järnbeslagen kista och en större (den som enligt INV. 1785 då var ny). I vapenhuset en bänk, synlig å fig. 377 t. v., från 1661? Fattigstock av blåmålad, järnbeslagen furu. H. 118. Klockorna hänga i stapeln. storklockan, som omgöts 1876 (Diam. 101), var urspr. skänkt 1629 av Isak Axelsson till Ora 5 och bar utom dennes namn och hans och hans makas vapen inskr.: >>Psalm 24 Attollite portas principes vestras et introibit rex gloriae>> ( = Gören portarna vida, att ärones konung må draga härin) och >>Gloria in excelsis Deo (=Ära vare Gud i höjden) Anno MDCXXIX>>. 6 - Den mindre klockanomgöts och till­ öktes 1810 av Gerh. Horner i Stockholm. Diam. 81. En Sanctusklocka av malm, medeltida, utan inskr. eller märke, hänger nu över in­ gången till sakristian. Urspr. hängde den möjligen ovanför valven och användes vid mässan. Diam. 12, 4. 1 Inskriften återgives av KLINGSPon, som också uppräknar anorna och beskriver de ovanligare vap­ nen, bl. a. de nu felande hjälmprydnaderna. - ÅKE IsAKssoN var son till Isak Axelsson (se not 2 s. 348) och enligt riddarhusgenealogiern a >>en höglärd medicUS>>. Enligt den inskr. på begravningsvapnet, som INV. 1829 återger, var han f. 14/ 2 1626, enJ. KLINGSPOR O. JHnFO RS 24 / 2 detta år och enJ. ELGEN­ STIERNA 24 / 2 1628. G. m . KATARINA AXEIIJELM, t senast 1698. 2 Beskrivna och avritade av Emcns 1915, men nu i spillror. De omnämnas i INV. 1829 sålunda: "2ne mindre adeliga Vapen af samma Famille - underskriften förnött>>. 3 Bror till ovannämnde Åke Isaksson; t som barn. Dödsåret 1629 uppgives av RHEZELIUS, som av­ ritat detta vapen. PERINGSKIÖLD (PER. MoN. I: [nr] 92) och andra senare källor uppge dödsåret 1628, samma årtal, som Emcus läst på namnplåten. 4 Enligt KLINGSPOR bror till !sak Axelsson. Ej upptagen hos ELGENSTJERNA. Samtliga här använda källor fr. O. m. P ERINGSK IÖLD (PER. MoN. l :[nr) 92) uppge dödsåret 1656. 5 Se s. 348, not 2. 6 Inskrifterna återgivna efter RHEZELIUS s. 19 och INV. 1829. En avskrift finnes även i S 48, ms i UB. no cKoR FARINGE KYRKA 379 SAMMANFATTNING I. K yrkoherde i Faringe nämnes i en handling från 1287. Redan då fanns alltså en kyrka i socknen, men det var ej den nuv., utan sannolikt en liten träkyrka. Möjligen hade denna en sakristia av sten. - Bevar ade inventarier från träkyrkan: dopfunt från 1200-ts mitt el. senare del; helgonbilden fig. 388, omkr. 1300. Huruvida triumfkrucifixet från 1400-ts förra del och altarskåpsfigurerna från 1470-80-t. (Bertil m ålares verkstad), någonsin haft sin plats i den gamla kyrkan eller om de an;kaffats i samband med uppförandet av elen nya, må lämnas öppet. II a. En rektangulär stenkyrka ( = den nuv.) uppfördes, möjligen inklu­ derande en förut befintlig sakristia av sten (vilken sedermera rivits och om­ byggts). Inbyggd triumfbåge med genomgång till predikstolen på S sidan. Ö och V gavelfönstren bevarade i det närmaste i urspr. skick. Målade glasfönster, som nu försvunnit, avtecknades på 1600-t. (fig. 373, 375). Om valven såsom för efaller sannolikt, äro urspr., torde kyrkan ha uppförts först omkr. 1500. I an­ . nat fall ä r den dock knappast äldre än 1400-t. - Sannolikt för denna nya Ila kyrka anskaffades det altarskåp, som innehöll elen ännu bevarade vackra ma­ donnabilden fig. 385. II b. Vapenhuset byggdes i det närmaste samtidigt med kyrkan, men uta n fö rband med densamma. 1515 målades kyrkan av Lars m ålare i Uppsala; en­ dast obetydliga rester av dessa m ålningar finnas emellertid i behåll. - Medel­ tida inventarier utom de ovannämnda: hel gonbilder (fig. 386, 387), kalk ens m el­ lanslycke, rökelsekar, primklocka, ljusredskap av järn. III. 1608 brann kyrkan. Sintgiltig reparation efter branden ägde sannolikt ej rum förrän omkr. 1640. I samband h ärmed tillkom kanske elen vackra läk­ tarbarriären fig. 378, 391- 392. IV. 1704(?) förstärktes två valv - det mellersta och det västra - genom U b att en valvbåge, motsvarande triumfbågen, slogs mellan dem. 1753- 54 cliv. Fig. 404. Kyrkans större reparationer, bl. a. fön sterupptagning. 1755 byggeles nuv. sakristia. ­ tillväxt. Bänkinredning 1714, predikstol av Gottlob Rosenberg 1739, altaruppsats 1801 Bauphasen Ila und - 02. II b der Kirche. V. Senaste större restaurerin g ägde rum 1929 under ledning av ark. Dag Melin Growth of the church. och kon stnären John österlun cl. Orgelverket frå n 1845 renoverades och utökades 1943. 'p ~ ~ :. ZUSAMMENFASSUNG I. 1287 wire! der Pfarrer von Faringe in einer Urkunde genannt. Schon damals gab es also eine Kirche im Kirchspiel , doch war das nicht die jetzige sondern wahrscheinlich ein e kleine Holzkirche. Möglich­ erweise hatte sie eine Steinsakri stei. - Erhaltene Inventarien der Holzkirche: Taufstein aus der Mitte ocler der zweiten Hälfte des 13. Jhts. (Abb. 394); Heiligenbilcl Abb. 388 um 1300. Ob das Triumph­ kruzifix a us der ersten Hälfte des 15 Jhts. (Abb. 384) und die Altarschreinfiguren (Abb. 382) aus elen 10- 80 er Jahren dieses Jhts. (Werkstatt Bertil s d. Malers) irgendw ann ihren Platz in der alten I