SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTAIZIUM P.A UPPDR..AVKYnT.~ Hl$1! O..AN"P.AKA.D. UTGIVET AV~IGURD CURMAN ·ocH JOHNNYROOSVAL UPPLAND BAND V. ~FTE J. VALLENTUNA HARAD ÖSTRA DELEN AV INGEGERD HENSCHEN OCH ARM IN TUULSE Av SVERIGES KYRKOR föreligga följande delar: UPPLAND. (7) Band I, (29) Band I, (62) Band I, (64) Band I, (8) Band II, (50) Band Il, (58) Band II, (12) Band III, (67) Band III, (69) Band III, (70) Band III, (l) Band I V, (11) Band IV, (71) Band V, h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. h. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. h. 4. Aleers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50 h. l. Häverö och Väddö skeppslag, Pris 4:40. h. 2. Bro och Välö skeppslag. Pris 8 kr. h. 3. Fröluna och Länna skeppslag. Pris 12 kr. h. l. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. h. 2. Långhundra härad, södra delen. Pris 12 kr. h. 3. Närdinghundra härad, västra delen. Pris 20 kr. h. 4. Närdinghundra härad, östra delen. Med register till Bd III. Pris 20 kr. h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. 17 kr. h . 1. Vallentuna härad, östra delen. Pris 15 kr. GOTLAND. (3) Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. (21) Band I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 5: 50. (31) Band l, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. (:33) Band I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. (35) Band I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. (42) Band II. Rute setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. (5 4) Band III. Hejde selting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. (61) Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. (66) Band IV, h. 2. Halla ting, norra delen. Pris 18 kr. (68) Band IV, h. 3. Hal/a ting, södra delen. Pris 20 kr. VÄSTERGÖTLAND. (2) Band I, h. 1. Kållands M.rad, (4) Band I, h. 2. [{dl/ands härad, (15) Band I, h. 3. [{ål/ands härad, (16) Band I, h. 4. Kållands M.rad, Pris 10 kr. norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4: 50. sydvästra delen. I. Pris 10 Ju. sydvästra delen. II. Med register till Bd I. STOCKI-IOLM.(17) Band I, h. l. Slorkyrkan. l. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band l, h. 3. Slorkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. l. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band Il, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III , h. l. Kungsholms kyrka. Pris 4:50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med reg. till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. l. Jakobs kyrka. l Församlingshlstoria. Pris 13 kr. (32) Band TV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Slefam kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. l. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h . 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5:50. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshlstoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (49) Band VIII, h. l. Bromma kyrka och Väslerledskyrkan. Pris 6 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. å omslagels J:e sida) I(YRI(OR I VALLENTUNA HÄRAD ÖSTRA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av INGEGERD HENSCHEN och ÅRMIN TuuLSE På uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1953 UTGIVET MED BIDRAG AV HUMANISTISKA FONDEN A omstående sida: Vallentuna härads sigill 1571- 1734 Tuschritning (RA) ESSELTE AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1953 202137 FÖRORD Brskrivningen av kyrkorna i Vallentuna härad uppdrogs år 1921 åt dåvarande fil. lic. INGEGERD HENsCHEN, som avlämnade dessa kyrkabeskrivningar till utgivarne 1924. På grund av de ekonomiska svårigheter, med vilka SVERIGEs KYRKOR under den följande tiden hade att kämpa, kunde dessa beskrivningar icke vid denna tidpunkt bringas till tryckning. Då först långt senare (1948) möjlighet att skrida till tryckning erbjöd sig, var det nödvändigt att företaga en revision av de föreliggande manuskripten bland annat med anledning av att alla häradets kyrkor, utom Vada efter 1921 under­ gått delvis mycket omfattande restaureringar, som bringat i dagen mycket nytt, fram­ för allt rörande dessa kyrkors byggnadshistoria. Då den ursprungliga författarinnan icke hade tillfälle att utföra detta revisionsarbete, övertogs det år 1948 av SVERIGES KYRKORS nya fasta medarbetare professor ARMIN TuuLSE. Utgivarne framföra här sin tacksamhet till de båda författarna för deras värdefulla insatser i de nu föreliggande beskrivningarna av kyrkorna i Vallentuna härad. Dessa beskrivningar uppdelas av praktiska skäl på två häften, varav det första här­ med framlägges. Det andra befinner sig redan under tryckning. Vid dessa kyrkabeskrivningars slutredigering hava vi haft förmånen av värdefullt bistånd av ett flertal experter inom de många specialområden, som beröras av dylika kyrkobeskrivningar. Sålunda hava docenten MoNICA HYDBECK och fil. lic. HuNE NoRBERG rådfrågats om medeltida träskulptur, fil. dr AGNES GEIJER om textilier. Fil. dr AHON ANDEHSSON har givit värdefu lla upplysningar om kyrkliga silverföremål, in­ genjören Ar.B. LöPGREN om tennföremålen och fil. kand. pastor L. M. HoLMBÄCKrörande kyrkklockor. Dessutom hava följande forskare på olika sätt bistått arbetet: intendenten KJELL BosTRÖM, t 1953 (målningar), docenterna BENGT HILDEBRAND (personhistoria), A. ScHÖCK (sockenhistoria m. m.), SvEN B. F. JANSSON (runstenar) och arkivarien C. ScHEFFEH (heraldik) samt fil. lic. ÅKE NrsBETH (kompletteringar o. dyl. rörande äldre inventarier). - Vidare ha fil. doktorerna ToNI ScHMID och HANS GILLINGSTAM lämnat viktiga upplysningar. Utgivarna anse det vara en synnerlig förmån att hava fått räkna med dessa forska­ res värdefulla och välvilliga medverkan och bringa dem alla ett varmt tack. Till prästerskap, kantorer och kyrkabetjäning inom Vallentuna härads socknar fram­ föres ett vördsamt tack för visat intresse och lämnad hjälp under arbetet. De båda Vallentunahäftena äro avsedda att jämte beskrivningarna av kyrkorna i Sjuhundra och Lyhundra härader bilda band V av Upplands kyrkobeskrivningar. Stockholm i november 1953. SrGuHD CuRMAN JoHNNY RoosvAL FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA HÄFTE Övriga förekommande förkortningar i överensstämmelse med förkortningsregistret i Nordisk Familjebok, 3:de upp!. AFRITNINGAR = Afritningar af Kyrkor och Kyrko-vapen i Upland. Ms i KB, sign. F. l. 3:a och b. Teckningarna utförda åren 1680-1685 av Antikvitetskollegiets tecknare Johan Leitz och Petrus Helgonius. - I tryck utgiven av Erik Vennberg under titeln: Johan I-Iadorphs resor: Afritningar af Kyrkor och Kyrkavapen i Uppland 1676-1685, Stockholm 1917. ALMQUisT, Frälsegodsen = Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden med sär­ skild hänsyn till proveniens och säteribildning. 1:2. Stockholm 1931. (Skrifter utg. av Sven­ ska Riksarkivet, 1). ATA = Antikvariskt-topografiska arkivet i VI-IAA, Sthlm. Bo:ETHIUS, De tegelornerade gråstenskyrkorna = GEHDA Bo:Enuus, De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Ale avh. Sthlm 1921. BST = K. Byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm. Dep. = deponerad, deposition. DIPL. SvEc., se SD. Domkap. = Uppsala domkapitel och dess arkiv. ED hand!. = Ecklesiastikdepartementets handlingar i RA. ELGENSTIERNA = Den introducerade svenska adelns ättartavlor, utg. av G. Elgenstierna, Sthlm 1925-1934. F. h. = förra hälften. F. h. 34 = Ms i KB med detta signum. Gammalt signum L 23. U . å. Innehåller diverse anteck­ ningar och ritningar >>att inskiuta ibland Peringskiöld> samlingar>>. FonNv. = Fornvännen. Meddelanden från VI-IAA 1906-. HERDA~L = Up sala ärkestifts herdaminne 1- 3. Up sala 1842-45: 4, 1893. HILDEBRAND, Ö. Upp!. = H. 1-Iildebrand, Berättelse om en resa i östra Uppland. Ms inlämnat till VI-IAA 1868. IHRFORS = E. Ihrfors, Uplandia sacra, 5 bd. 1894-99. Ms i VI-IAA. Inv. = Inventarieförteckning. KB = K. Biblioteket, Sthlm. KLINGSPOR = C. A. Klingspor, Anteckningar under resor i Uppland. UFT bd I- 11, Sthlm 1871­ 1889. LST = K. Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm. LöFGREN = A. Löfgren, Det svenska kanugjutarehantverkets historia. Del I bd 1-3, Sthlm 1925-50. Ms = manuskript. NESCHER 63 = Nescherska samlingen nr 63, ms i KTl, numera med signum F. m. 18. NoRDIN = Nordinska samlingen, ms i UB. PALMSKIÖLD = Palmskiöldska samlingen, Topographica, ms i UB. PERINGSKIÖLD, se PER. MON. PER. MoN. I-X = J. Peringskiöld, Monumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia I--- X. Ms i KB, sign. F. h. 1-10. - I slutet av vol. III finnas anteckningar av I-Iadorphs hand, i 8: o. Pr-.R. MoN. HuNICA = Manumenta runica pnesente Dno Iohanne Hadorphio ab Iohanne Peringer delineata anno 1684 Mense Majo, en skissbok med runstensavbildningar i KB med signum F. l. 5:1. RA = Hiksarkivet, Sthlm. RADLOFF = F. V. Hadloff, Beskrifning över norra delen af Stockholms län, 2. Ups. 1805. RHEZELIUS = Ioh. Haquini Hhezelii Monumenta uplandica. Heseanteckningar från åren 16:15, 1636, 1638. Utg. av C. M. stenbock o. O. Lundberg [efter ms i KB, sign. F. c. 6]. Ups. 1915--17. UFT bd 7 (1913--17): bil. Riksreg. = Riksregistraturen, ms i RA. RÄK . = räkenskaper. SD = Svenskt diplomatarium 1- 6 (t. o. m. år 1355) och [ny ser.] 1-4 (lu·en 1401-- 20). Sthlm 1829-1946. S. h. = senare hälften. SHM, STHM = Statens Historiska Museum, Sthlm. ST. PHOT. = sockenstämmoprotokoll. ST. TmN. = stockholms-Tidningen. STYFFE C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden. 3 upp!. Sthlm 1911. Sv. D . = Svenska Dagbladet. SvEHI GE Sverige. Geografisk-topografisk-statistisk beskrifning ... , IV. Utg. av K. Ahlenius m.fl, Sthlm 1909. Sv. K = Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, utg. av S. Curman och J. Roosval, 1912- . Sv. RUNINSKH. VI = Sveriges runinskrifter utg. av VHAA, bd 6, Upplands runinskrifter 1 granskade och tolkade av E. Wessen och Sven B. F. Jansson, Sthlm 1940- 43. TEXT. KAT. 1929 = Kyrklig textilkonst i Sverige under 8 århundraden, katalog, Sthlm 1929. THAM = Wilh. Tham, Beskrifning öfver Stockholms län, Sthlm 1850. Sockne-Skrifware eller Swenska Resesamlingar, manuskript i KB, TILAS, SocKNE-SKRIFWAHE författat av Daniel Tilas 1751- 1764, sign. M.25: 1- 3. UB =--= Uppsala Universitetsbibliotek, Uppsala. UFT Upplands Fornminnesförenings Tidskrift, Uppsala 1871 - . ULA = Landsarkivet i Uppsala. UNT = Upsala Nya Tidning. UPMAHIC = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Sthlm 1925. UPPLAND = Uppland. Upplands Fornminnesförenings Årsbok, Uppsala 1940- . UPPLANDs KYRKOR = Upplands kyrkor. Konthistorisk vägledning [utg. av] stiftsrådet i Uppsala ärkestift, I- III, Upps. [1945]- 51. UPPS . UTST . KAT. = Katalogen till Utställningen av äldre kyrklig konst i Uppsala 1918. VHAA = K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Sthlm. VIs. = visitation. ÖIÄ överintendents Ämbetet (efter 1918 BST), Sthlrn. ÖIÄ skr. Skrivelser till ÖIÄ (RA) = = = = = I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER bredd, D = diameter, Dj = djup , H = höjd, L = Sv. f. = svensk fot (29,7 cm). Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm. V äderslrecken förkortas: N S ö V. Siluerslämplar tydda en!. UPMARK. Tennstämplar tydda en!. LöFGnEN. B längd. INNEHÅLL Össebygarns kyrka .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. :1 Össeby kyrkoruin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Vada kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Arrgarns kyrka ........................................................ 81 VALLENTUNA HÄRAD av INGEGERD HENSCHEN och ARMIN TuuLSE 1. Sveriges kyrkor . Uppland V. FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV N. LAGERGREN 1948 OCH 1952 UPPMÄTNINGARNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, UTFÖRDA AV ALB. FLINK 1921. SMÄRRE KOMPLETTERINGAR , I ALLMÄNHET FÖRANLEDDA AV SENARE RESTAURERINGAR, ÄRO UTFÖRDA AV A . TUULSE OCH J. NOMMIK 1948 ORIGINALEN FÖRVARAS J ATA A omstående sida: Vallentuna härads sigill 1571-1734 Tuschritning (RA) Fig. 1. össebygarns kyrka från NV. Foto 1948. Die Kirche von Össebygarn von NW. Össebygarn Church from N.W. ÖSSEBYGARNS I(YRI(A (URSPR. GARNS KYRKA) UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, VALLENTUNA HÄRAD, STOCKHOLMS STIFT, ROSLAGS VÄSTRA KONTRAKT Beskrivningen avslutad i mars 1953. TRYCKTA KÄLLOR: AFRITNINGAR, pi. 52, 71, 83. ST. TIDN. 1927 19/8. KLINGSPOR IJ, S. 209 ff.- THAM, S. 190. ­ HANDSKR. KÄLLon ocH AVB.-SAML.: KB: PER. MoN. III, anteckning å de i slutet av volymen inbundna opag. 8:o-bladen; PER. MoN. RuNICA, F . l. 5: 1, s. 23 (ritn. av sakristidörren). - ATA: IHnFons II, s. 1253 ff. (med 2 akvareller); rNv. 1829; h and!. rör. bl. a. kyrkans restaureringar, inventarier m. m.­ BST: Kolorerad teckning av orgelfasad av U . WALLANDER, 1842; ritning till förändring av altarringen av R. ÖsTBERG 1900; restaureringsritningar av KNUT NoRDENSKJÖLD 1926. - UB: NonDINsKA SAML. vol. 39, s. 23: Upbörden 1531.1 1 O. K ÄLLSTRÖM, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas kon­ fiskationer, Uppsala 1939, s. 309. 4 VALLENTUNA HÄRAD SljUAT!ONf/!LAN ,. \ • ../ fTAPl"L \.. .~--·~ SICOlA 10 l o l ro :>o .5o l 40 ··-t=+=±---±-----i so 601.1 F ig. 2. Situationsplan, l : 2000. Situa tionsplan, 1 : 2 000. P lan of si te, scalc 1 : 2000. KYRKANS ARKIVALIER (i U LA): RÄK. från 1671; ST. PROT. från 1742; INV. frå n 1772-1777, 1829, 1842, 1847, 1852. - I k yrkans arkiv: K y rkoherde O. MATTSON, H istorik över Össeby -Garns kyrka (före­ drag v id kyrkans återöppnande efter restaurering, den 6 m ars 1927, m anuskrip t ). K yrkan ligger p å en höjd v id innersta ändan av Garnsviken. Genom Garnsviken och Tuna-fj ärden h ade man förbindelse med Trälh avet och inåt landet k unde m an färdas änd a till L unda, ett v iktigt h a ndelscentrum, och F olklandstingstad .1 Denna farled gick strax V om kyrkan och kan än n u skönjas i la ndskapet. össebygarns församling h ette urspr. endast Garn. 2 1291 (SD nr 1032) och 1298 (SD nr 1237) omtalas dominus Brilnulfus in Garni. Gren (Garn) cum annexa r äknas 1314 (SD nr 1946) till Lån ghundra härad , v ilket dock endast gäller m oderkyrkan; a nnexet (Össeby) r äknades till Vallentun a h ärad. Från reforma­ tionstiden synes Össeby ha varit m oderförsamling t ill Garn. 1838 sam man slogos de båda församlingarna till en under namnet Össeby-Garn eller Össebygarn. Därmed överfördes Garns socken från L ån ghundr a till Vallentuna härad. Frå n 1923 h ar Össebygarn t vå annex: Angarn och Vada. Följ an de i texten n ämnda gods, gårdar och byar ligga i socknen : Brollsta, Brottby, Hacksta, H akunge, St. J(arby, Säby och S öderby. Sv. K . Uppland IV, s. 266 f. - Jfr även redogörelse av utgrävningar 1947 av A. T uuLSE i ATA. Märk garns förmod ade betydelse av hamn, jfr H . GusTAVSON, Gotländsk ordbok I. Uppsala 1918­ 1940, s. 248. 1 2 ÖSSEBYGARNS KYRKA 5 Fig. 3. Klockstapeln från SO. Foto 1948. Gloekenstapel von SO. Bell tower from S.E. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL B ogårdsm uren (fig. 2) av gråsten i kallmur. Spånslagning av muren omtalas flera BoaÅnnsMun gånger under 1670-talet (nÄK.). 1765 (sT. PROT.) beslöts, att kyrkabalkarna av trä skulle avskaffas och ersättas med gråstensmur >>som förswarar sig sielf utan taak». Av RÄK . framgår, att kyrkogården redan före 1765 var helt omgärdad, dels av en mur, dels av en träinhägnad (s. k. kyrkobalkar). 1793 (sT. PROT.) hade kyrkogårdsmuren blivit ytterst bristfällig, varför beslöts att var och en inom 14 dagars tid skulle iståndsätta sin andel av densamma. Åt S sluttar kyrkogården ganska starkt. Den utvidgades åt S efter år 1888. S och V muren ombyggdes under 1940-talet. Ingången i S med massiva granitstolpar och svarta målade järngrindar från 1915. INGÅNGAR Två stigluckor ha funnits, i Ö och i V. Ö stigluckan, som var av trä, reparerades 1751 och avlägsnades 1796 (sT. moT.). V stigluckan byggdes 1676 (RÄK.) av trä och ersattes 1750 (sT. PROT.) med en ny av sten. År 1812 (sT. PROT.) beslöts att riva dess övre del och att med den överblivna stenen laga den nedre delen och att vid hela murens restaure­ ring låta göra en ny stiglucka. Planen realiserades två år senare, då en stiglucka av trä med järngrindar uppbyggdes. 1842 (RÄK.) fick ingången nya grindar. Klockstapeln (fig. 3, 4) ligger på en kal berghäll österut utanför kyrkogården. KLocKsTAPEL Intäckt med bräder, spånklätt pyramidtak Spånen tjärade, stapeln i övrigt rödfärgad. 6 VALLENTUNA HÅRAD clEKTION kB 1 .. III, "" l (J J: &. 7: (. , N " Il. ,, If IS"If Fig. 4. Klockstapel, 1 : 300. Aufriss und Grundriss des Glockcnstapels, 1 : 300. Bell tower, scale 1 : 300. Vindflöjel med årtalen 1622 och 1922. Av konstruktionen torde framgå, att stapeln byggdes urspr. som en öppen klockbock. Möjligen syftar vindflöjelns årtal1622 på klock­ bockens tillkomst. Större reparationer omtalas 1682- 1683, 1741- 43 (RÄK.). 1752 (sT. PROT.) föreslogs att stapeln skulle brädfodras helt och hållet för att skydda hjärt­ stockarna, eftersom det hädanefter torde bli svårt att få så grovt virke i skogarna. Man beslöt att brädfodra syllar, stötband och hjärtstockar. När den nuv. inklädnaden gjordes, är ovisst. Flera mindre reparationer företogas under 1800- och 1900-talen, senast 1928. KYRKOBYGGNADEN PLAN OCH MATEIUAL FöNsTER Kyrkan består av långhus, kor samt sakristia i N och vapenhus i S.- Murarna äro uppförda av gråsten i block av ganska varierande storlek och form (fig. 10). Sockel saknas. Kyrkan var på 1600-talet >>huitlimmab (PER. MoN. III), senare omtalas rapp­ ning 1754 (sT. PROT.), 1827 och 1852. Vid restaurering 1926 avlägsnades putsen och murarna fogströkos. Tegel förekommer kring omfattningarna samt i en blindering på Ö gavelröstet. Fönstrens urspr. utseende torde framgå av AFRITNINGAR (fig. 5). Av fönstren på N sidan tillkom det östligaste (vid predikstolen) 1754, det västligaste 1827 (sT. PROT.). Fönstren i S gjordes bredare 1754 och utvidgades nedåt 1827. Ö fönstret vidgades sam­ tidigt med S fönsteröppningarna och fick 1827 (sT. PROT.) en glasmålning >>Såsom en ÖSSEBYGARNS KYRKA 7 Fig. 5. Garns kyrka 1684. Konceptteckning till AFRITNINGAR. Die Kirche von Garn 1684. Konzeptzeichnung. Garns Church, 1684, according to a contemporary sketch. sol» av glasmästare Åhlander, Stockholm. Ö-fönstrets dageröppning igenmurades 1926 dess plats markeras på korgavelns yttersida genom en nisch med tegelomfattning (fig. 10) Yttre omfattningen har bibehållit sin urspr. form. Rundfönstret i V omnämnes tidigast 1852, fick sitt nuv. utseende 1926. Fönstren ha bågar av trä, solbänkar av järnplåt. Små gluggar på alla gavelrösten, senare igenmurade. Ingångar i S genom vapenhuset samt i V. Öppningen mellan kyrkan och vapenhuset är oförändrad, rundbågig, utåt ensprångig och skodd med tegel (fig. 12). Dörren är från 1878. V ingången upptogs 1842 (sT. PROT.), vidgades 1926 och fick då en yttre om­ fattning av putsat tegel med kvadrerade pilastrar m. m . (fig. 11) enl. en ritning av K. Nordenskjöld. Kopparbeklädda dörrar från 1926. Inre svängdörrar från 1878. - S ingången förändrades i samband med V ingångens tillkomst 1842 till en liten fönster­ öppning mellan kyrkan och vapenhuset,- >>till vinnande af mera utrymme>> (sT. PROT.) . Togs åter upp 1878. Golv av tegel i gången och i koret, inlagt 1926, i bänkkvarteren trägolv. 1802 (RÄK.) hade kyrkan golv av plansten, sedan 1878 trägolv. Väggar och valv äro putsade. I koret finnas rester av kalkmålningar (se s. 14), i övrigt är interiören vitkalkad. Murverkets struktur synlig genom putsen. I långhusets Ö vägg, på bägge sidor av triumfbågen synas i murverkets nedre del spår av bortbilat murverk (fig. 17), säkerligen återstoden av två sidoaltare (jfr s. 16). I triumfbågen synes en tydlig skarv, som visar, att bågen är utförd i två lager. Valven av halvstens tegel vila direkt på gråstensmurverk utan sköldbågar (fig.18). Korvalvets kryssvalv har ribbor med päronformig genomskärning, i Ö vilande på an­ fangskonsoler i form av gubbansikten, modellerade i putsen (fig. 15 a, b). Långhuset rNGÅNGAn rNTERiön 8 1U O VALLENTUNA HÄRAD ''"WnU=i:::::-_1=, _:::J=:l.=t:::±=lc-=±=1- 1-l=_t:-c±.::=J l 2 3 • 5 6 7 8 9 10 Il 12 13 If 1 6M [Ii B ~c ~ D .A Fig. 6. Plan, 1 : 300. Grundriss, 1 : 300. Pla n sca le 1 : 300. YTTERTAK SAKRISTIA har två sexdelade valv, av vilka det östligaste har alla ribbor med päronformig genom­ skärning. I den västligaste traven är den längsgående mittribban murad av helstenar. Samma utseende ha övriga ribbor i hjässpartiet, liksom den ribba, som löper till ett trapphus i SV hörnet. Trapphuset är byggt samtidigt med valvet. Den nuvarande takstolen är ej ursprunglig; 1803 (sT. PROT.) förnyades de >>alldeles fördärfvade>> kropphuvarna, vindskidorna och fotbräderna. En gammal takstolsfot är synlig i korgavelns yttersida. Yttertaken voro täckta med tjärad träspån intill 1858, då det gamla taket blev avlyftat och förstört av en orkan (vis. PROT.), varefter taken täcktes med järnplåt. Även vindskidorna äro plåtbeslagna. På alla rösten utom på korets sitta enkla svarta träkors med stjärnor av plåt. Kors funnos redan på 1600-talet (fig. 5). sakristian (fig. 6, 8) på korets N sida är byggd samtidigt med koret. Dörröppningen till kyrkan rundbågig och ensprångig. Dörr av ek, modern panel på insidan, utåt kyrkan beslagen med tjock svartmålad järnplåt. Mitt på dörren en medeltida järnring med palmettornament (fig. 14); två smidda slåar, en upptill och en nedtill. Dörren ä ndrades 1841 (RÄK.), dess forna utseende framgår av ett träsnitt från 1600-talet (fig. 13) . - Golv av tegel inlagt 1926, ligger ca 30 cm under korets golvnivå. 1762 (RÄK.) byggdes under sakristian en källare av tegel, som nu inte finns kvar. Fönster åt Ö med tegelomfattning i en dubbel segmentbåge. Vidgat 1754 (sT. PROT.), järngaller från 1851 (HÄK.). I S muren ett medeltida nischskåp med ekram och dörr (se nedan) . Tunnvalv av tegel(?) med a n­ fang i N och S. Yttertak förnyat 1827 (sT. PROT.), plåtslaget efter 1858. Vinden oåtkomlig. ÖSSEBYGARNS KYRKA 9 fO O f 2 .3 4 S 6 7 8 9 fO fl f2 IJ 14 151'/ Fig. 7. Längdsektion mot S, 1 : 300. Längsschnitt gegen S., 1 : 300. Longitudinal section towards S., sea le 1 : 300. fO O f 2 3 4- S 6 7 8 9 f O fl 12 f 3 N I SI'/ (Jiflll. (1_ l_ 111 11 tt '" '" rrp Fig. 8. Tvärsektion av koret och sakristian mot ö, 1: 300. Querschnitt durch d en Chor gegen O., 1 : 300. Cross-section of chanccl towa rds E., sea le 1:300. Fig. 9. T värsektion av långhu set och vapenhuset mot V, 1 : 300. Querschnitt durch das La ngh a us und die Vor~ halle gegen vV, 1 : 300. Cross-section of nave and pm·ch towards W., scale 1: 300. 10 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 10. Kyrkan från SO. Foto 1948. Die Kirche von SO. The church from S. E . D ATEHI N G Korets S mur ligger ej i förband med långhuset, utan skjuter in i långhusets SÖ hörn. Detta, liksom triumfbågens dubblering torde bevisa, att det nuvarande långhuset har tillkommit senare än koret. sakristians murar ligga i förband med koret, dock ej med långhuset, vilket bekräftar, att sakristian har uppförts samtidigt med koret. sakristians plan och tunnvalv tyda på 1200-talets traditioner, 1 några närmare hållpunkter till sakristians, resp. korets tillkomst har man dock ej . Koret hade urspr. antingen platt trätak eller öppen takstol; det nuvarande korvalvet är sekundärt, liksom även den tegelomfattade Ö fönsteröppningen (se nedan). Möjligen anslöt sig ursprungligen till koret ett provisoriskt långhus av trä. Det torde dock ej dröjt länge, förrän det nuvarande långhuset uppfördes, senast vid 1200-talets mitt (obs. den låga triumfbågen och den ålderdomliga S ingången). Liksom koret, måste även långhuset från början varit täckt med innertak av trä, ty valven härstamma från en senare stilperiod. 1 Jfr sakristian i Bladåker (Sv. K., Uppland bd III, s. 394). ÖSSEBYGARNS KYRKA 11 Fig. 11. Kyrkan från SV. Foto 1948. Die Kirche von SW. The church from S.W. Korvalvet, med låga anfang och päronformade ribbor, tillhör gotikens första period i Uppland. Jfr t. ex. Ärentunas korvalv från 1310.1 Ansiktskonsolerna ha bl. a. motsvarig­ heter i franciskanerkyrkan i Arboga från ca 1300. 2 Ö gavelns fönsternisch med något tryckt spetsbåge visar, liksom målningarna (se nedan), likhet med Riddarholmskyrkan. 3 Korvalvet och Ö-fönstret kan således dateras till 1300-talets förra hälft. I samband med Ö korfönstret har man antagligen byggt även den runda, tegelomfattade blinderingen på korgavelns översta parti. - Långhusets valv, med en blandning av profilstens- och helstensribbor i V traven, möjligen från 1300-talets slut. Lägg märke till, att valven 1 2 3 G. Bo.ETHius, De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand, Sthlm 1921, s. 103. G. Bo.ETHrus, a. a., s. 96. Sv. K., Stockholm bd II, Riddarholmskyrkan, pi. IX. 12 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 13. Sakristidörren under 1600-talet. Träsnitt i PER. MoN. Sal>i marmorfärg>>. Senast vid­ Wooden figure of the l\'Iuriafigur, um 1500 . Virgin, cii·ca 1500. gades läktaren l 926 med bibehållande av den buktiga fasaden med helt bröstvärn från 1758. Grön marmorering från 1926. - Orgeln med fasad i form av en triumf­ båge efter en ritning av U. Wallarrder byggdes av P. Z. Strand1 1843 (RÄK.). Nytt orgelverk 1926 från Åkerman & Lunds nya orgelfabrik i Sundbyberg. Nummertavlor. l. Tresidig, av snidat och målat trä i vitt och något guld, förr även i blått (fig. 25). Numren skjutas in i falsar i tre rader på tavlans tre sidor, vilka turvis kunna vridas fram allt efter behov. Anskaffades 1783 (HÄK.), togs bort 1840 (sT. PHOT.) 1 Pm~ ZACHARIAS STRAND, f. 1797, t 1844, orgelbyggare, son till orgelbyggaren Pehr Strand i Sthlm. Erhöll orgelbygga reprivilegium 1824. Var sin tids främste orgelbyggare i Sverige. ORGE L­ L:i.KTARE NUM MEH­ TAVLOH ÖSSEBYGARNS KYRKA 21 i samband med tillkomsten av nya num­ mertavlor. Därvid blev församlingen missnöjd och ville ha tillbaka den gamla. Förvaras nu i klockstapeln. ­ 2. Ett par, i förgyllda ramar i empire­ stil. Skänkta av hovkamrer Wibom 1840. H 153. DOPREDSKAP D o p f u n t (fig. 26) sammansatt av två delar. Cuppan är av grov sandsten och har uttömningshåL 1200-talets mitt? D 78, H 45. Härstammar från Össeby kyrka. Foten av kalksten är från 1926. - En dopfuntsfot (fig. 27) av sand­ sten med uttömningshål (H 32, D 37), finnes på Brolista gård, Brottby. När den kom till gården är ej bekant. Möj­ ligen har den hört till den i Össeby­ garns kyrka förvarade cuppan. - En annan dopfuntsfot (fig. 28) finns vid lägenheten Klockarbol, SO om kyrkan. A v grå sandsten, består av en stympad kon med en ringformig utvidgning upp­ till. Uttömningshål saknas. H 26, D 36. Fig. 24. Timglas skänkt 1772. Uppm. 1 : 10. S. 20. , Gabe von 1772. Hour glass, presented 1772. Det finns inga uppgifter om hur funt­ Stundenglas Drawing scale 1 : 10. Ma ssta b 1 : 10. foten kommit till nuvarande plats. Foten hör ej ihop med cuppan från Össeby men kan ha tillhört en nu försvunnen cuppa från Garns kyrka. Omkr. 1300? - INV. 1772 upptar ett gammalt och söndrigt kopparbäcken till funten. Såldes 1787 (INv.). Dopskål av tenn, enl. INV. 1829 med lock och fattning »i allt lik en soppskål>>. Stämp­ lad av Samuel Weigang, mästare i Stockholm, från 1792. 1 H (med lock) 15, D 22. An­ skaffades 1793 genom byte mot en gammal bristfällig dopskål och en sockenbudsflaska. - Dopskål med fat av tenn, förvaras i prästgården. H 10, D 15. Antagligen från Össeby kyrka, inköpt 1757 (se s. 44). Inga stämplar. Kalk qV silver, inuti förgylld. Enl. stpl av stockholmsmästaren Carl Fredrik Ohlsson NATTVARns­ (1820- 1848). Inskrift: ÖssEB Y-GARN 1840. H 21,8. En äldre kalk omgjordes 1747 KÄRL (sT. PROT.) på hovpredikantens Mag. Erich Adolph Granholms 2 bekostnad. Kalken 1 LöFGR EN I: 3, s. 437, fig. 6, s. 443. Formen av typ LöFGREN I: 3, fig. 21, men locket mera välvt och utan profilering. 2 MAG. ERICH GRANHOLM, f. 171 4, "j" 1776 som kyrkoherde i Värmdö. 1740 huspredika nt hos hol­ steinske ministern i Sthlm J. v. Pechlin, 1743 hos danske ministern i Sthlm Berkertin; reste 1744 till 22 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 25. Nummertavla frän 1783. Plan, fasad och sektion; l : 10. S. 20. Nummcrntafel von 1783. Grundriss, Schnitt 1 : 10. Aufriss und Hymn-board, 1783; fapde and seetian scale 1 : 10. hade inskrift: Emcus Erncr TRANEVARoros ME FIEHI cuRAVIT Ao 1623.1 - Paten till Köpenhamn, där han utn ämnts till kg!. hovpredikant. F lydde därifrån till Sthlm, där h a n blev konung Fredrik I:s hovpredikant. Han misstänktes starkt b åde i Danmark och Sverige för spioneri och förräderi. Blev dock 1749 kyrkoherde i Värmdö. - G. l. 1743 m. J OHANNA l>Utstucken Mes­ singg stacka mäd 5 helge Jugfer ...>>omtalas av PERINGSKIÖLD. Han omnämner även ett r ö k e l s e k a r. Nu försvunna. 1 2 LÖFGREN 1: 2, s. 60, 66. Denna typ från omkr. 1670. LÖFGREN I: 3, fig. 1. ÖSSEBYGARNS KYRKA 27 Fig. 33. Gravsten över Olof Adelizas i Säby ("!' 1336) och hans hustru Ingegerd (t 1348). Efter en teck­ ning av Petrus Helgonius i PER. MoN. S. 28. Grabstein des Olof Ade­ lizas vonSäby(t 1336)und seiner Gemahlin Ingegerd (t 1348). Nach ciner Zc'ich­ nung von Petrus Helgonius in PER. MoN. Gravestonc o! Olof Ade­ lizas (d. 1336) and his wife Ingegerd (d . 1348) atSäby. From a drawing by Petrus Helgonius in PEH. MoN. Fig. 34. Begravningsvapen över assessor Magnus Bielkenhielm till Hacksta, ·i·1725. Foto 1948. S. 30. Begräbniswappen des As­ sessors :Magnus Bielken­ hielm von Hacksta, t 1725. F Lm era! batchment for Magnus Bielkenhielm of Hacksta (d. 1725). Kalkkläd en. l. Av vitt siden, kantad med guldspets. 1800-talet. 48 X 48.- 2. Svart sammet, med silvergaloner. 1800-talet. 41 x 44. Mässhakar. Av vit silverbrokad (UPPS. UTST. KAT. nr 254), stort tulpanmönster. Ornerad med band i grått och silver på kanter etc. På framsidan I H S, på rygg­ sidan kors av breda band och nedtill i smala band årtalet 1699. Foder av svart domestik. - 2. Av svart sammet med silverkors på båda sidor. 1700-talets slut. ­ 3. A v svart sammet med silvergaloner och J ehovah-sol. 181 O. Från Össeby? H å v a r, 2 st. av grön sammet med silvergaloner och fodrad e med rött skinn. Svarvat, svart skaft. 1800-talets början. Bland nu f ö r s v u n n a t e x t i l i e r kan nämnas ett a n t e p e n d i u m av svart sammet med silverspetsar, årtalet 1627, bokstäverna A:M:S N:A:S 1 och )>twenne plåtar hwar uppå skiölden är uthgrafwem (rNv. 1713). Silverplåtarna funnos ännu kvar 1772 (INv.) 1 Initialerna åsyfta möjligen Axel MänsSon och Mäns Axelsson Silfersparre till Hakunge (se s. 28, not 3). I så fall torde NAS vara en felstavning i INV. TEXTILIER 28 V ALLENTUN A HÄRAD »med graverade vapn uppå som varit fästade på ett Altar-Kläde>>. INV. 1829 upptar bl. a. ett antependium av röd atlas med silverspetsar i hörnen, I H S och 1760. Dessutom 2 st. bokdynor av samma tyg. Funnos kvar i trasigt skick på 1920-talet. I övrigt var kyrkan inte särskilt rik på textiler och 1809 (sT. PROT.) säges att mäss- och altarskrud voro >>af ålder och bruk alldeles utnött>>. nur;sTEXAR Runstenar. 1 1. Låg tidigare på marken nedanför trappan t.ill vapenhuset. Restes år 1891 på sin nuvarande plats, på planen mellan landsvägen och kyrkogården. In­ skrift i översättning: >>Sigvat och Torbjörn och Torgrim och Ärenmund läto resa stenen efter sin broder Sigsten. Han dog i Viborg.>> - 2. Användes förr som tröskelsten i vapen­ husdörren. Restes 1891 på sin nuvarande plats, 15m S om S kyrkogårdsmuren. Inskrift: >>Åsgöt och Sven, Ingefast och Ingebjörn och döttrarna ... stenen efter Est, sin fader . Och Öpir ristade runorna.>>- 3. Ett fragment av en runsten ligger i golvet tvärs över dörröppningen till sakristian (fig. 13). - Tidigare har funnits ytterligare ett fragment troligen av samma sten. Det har legat på altaret i sakristian, men är numera förkommet. GnAvsTENAR Gravstenarna voro enl. KLINGSPOR alla 1,1ttagna ur kyrkan och stodo eller lågo 1881 på en backe utanför kyrkogården. Innan dessa inlades i koret 1926 voro de upp­ resta emot vapenhusets Ö vägg ute på kyrkogård en. - 1. I korets S del, av kalksten, med majuskelinskrift kring kanten (fig. 33): + HI C · IACET · OLAWS · ADELIZAS' ·DE SA'BY · DO(MINI) · SIGVASTI.·DE· SVDRBY · Q(UI) · O(BIIT) · AN(N)O DO(MINI) MCCCXXXVI VXOH EI(us) · I(N)GEG(ER)DIS · Q(UAE) · O(BIIT) · MCCCXLVIII ·Z(= et) ALIQ(UI) (LI)B(ER)OR(UM) · EOR(uN)DE(M) · Q W(= quorum) A(N)r(MA)E · sr(N)T · r(N) · X (= Christo) (= Här ligger Olof Adelizas i Säby, herr Sigvasts i Söderby (fader?), som avled i Herrens år 1336, och hans hustru Ingegerd, som avled 1348, jämte några deras barn. Må deras själar vara hos Kristus) . Sigvastus i Söderby åsyftar antagligen uppsalakaniken Sigvast Olofsson. Uppen­ barligen är det han som låtit hugga hällen över sina föräldrar. 2 A v de två figurer och go­ tiska baldakiner i mittfältet, som avbildas bl. a. hos PERINGSKIÖLD (omnämnda också i dennes beskrivning av stenen: >>denne sten är uthuggen medh begges bild och hans vapem) synas nu inga som helst spår. På vapenskölden en kvist eller ett pukehorn. 210 X 103. ­ 2. Rödaktig kalksten, i korets N del, över Axel Månsson Silfversparre till Hakunge (t 1593) 3 och hans fru Ingeborg Baner samt deras son Måns Silfversparre. Väl bibe­ 0 0 Sv. RuNINSKR. VI, s. 278 ff. M. ÅMARK, En sexhundraårig gravhäll, UNT. Julnr 1936. -- Namnet Adelizas tolkas av GARDELL so m Adelheidsson (S. GARDELL, Gravmonument från Sveriges medeltid I, Göteborg 1945, s. 252). 3 lVIÅNS PERSSON SILFVERSI'ARRE t. Hakunge, t ca 1570. (Jfr Sv. K. Uppland III, s. 384). G. m. ELsA NILsDOTTER Bö LJA 1 2 Axel Månsson, t 1593. G. 2. m. Ingeborg Is ak sdotter BANER 2. Is ak Axelsson, f. ca 1590, "f 1649 (se Sv. K. Uppland III, s. 348, not 2) Christer Carlsson M:AXESKÖLD t. Seglingc. G. 1. m. Brita Björnsdotter BÅÅT Magnus (Måns) Axelsson g. 1612 m. Botilda MÅNEsKÖLD i f. ca 1592, t ca 1630 hennes 1:a gifte. G. 2. m. Erik . Eriksson GE ETE (se s. 22, not 1) 4 söner och 6 döttrar, alla döda före 1639 ~------ --------------------~ ÖSSEBYGARNS KYRKA 29 Fig. 35. Vapen i Garns kyrka, en!. AFRITNINGAR. S. 31. Wappen in der Kirche von Garn, nach Zeichnung von 1684. Coats-of-arms in Garns Church, drmving (1684). hållen OCh med en vacker inhuggen inskrift: HÄR VNDER SALIGEN HWILA AXEL MÅNSON MED SIN FRW INGEBOB ISACS DOTEH BANEH, SAMPT THERAS SON MÅNS SÖLFERSPARRE TIL HAKVNGE SOM HAFVEH HAFT TIL HVSTHO BOTILA CHRISTERSDOTTER MÅNSKÖLD OCH AFLAT BARN TILSAMMAN SÖNNER FYRA OCH DÖTTRAR SEX HWILKA MODEREN ALLA ÖFWER­ LEFVAT LENGE, ÄNKIA SVTIT, OMSIJDEH SIG TRÖSTAT PÅ ANDRO GIFTO GAT, FÖRÖKA WERL­ DEN ÅSTVNDAT, MÄN FÖRGEFVES, ERIC EHICSON GETE TILL SWIISTAD MANNEN HEET, SOM MIGH PÅ DENNA ÄDLA GRIFT LEGGIA LEET, ALLOM FÖRTALDOM TIL ÄHRA SÅ OCH TIL AMINNELSE SIN SON JAKOB ERSON 1 KÄRE HVILKEN PÅ SIT ADERTONDE ÅHH NYLIGEN AF PESTE HÄDANHYKT, MED MYCKIN GHÅT OCH SORGE, SATTES HÄR NIDH AF BAR, NV ÖNSKA­ DES THE ALLA MÅTTE I HOO SOFVA OCH WII SOM HÄR I WEHLDEN BOO FINNAS ALTliD HEDO VAHA, HEDAN TILL THEM I GHAFVEN FARA, OCH SEDAN PÅ DOMEDAG WIST VPSTÅ MED KHOP OCH SIÄL TIL EWIGT LIIF INGÅ VTHI HIMMELEN MED ALLA CHRIST TROGNA TILLSAMMAN, SKODA HERHANS GVDS ANSICTE MED GAMMAN SKHIFVIT OCH VTHVGGIT I STOCKHOLM ANNO 1639 DEN 8 SEPTEMBRIS SALVE INSPECTOH FAVE LEGTOR VADE VALE m seE MOHI ( = 3. Frid vare dig åskådare, lycka ske dig läsare, gå, farväl, lär dig att dö). Övre delen av en gravsten, som återfanns vid ~chaktning i koret 190 x 90. - 1926 och inmurades i V ingångens vindfång. Tre sköldar vars vapenbilder icke kunna tydas jämte en änglafigur m. m. Mycket nött. Omkr. Hans Erich 1650? - 4. På gången, över länsman (t 1677) och hans hustru lVIaria Masdotter. Sedvanliga symboler på hörnen. 195 x 130. - 5. Fragment, framför altaret, med bokstäverna L.E.S.B.A.D. och årtalet 1690. Från Össeby kyrka. 140 x 90. -- 6. Fragment, framför altaret, med fragmentarisk text och årtalet 169(?). - 7. Framför altaret, kalksten, över Daniel Wulfcrona (f. 1664, t 1730, se s. 31) och hans hustru Helena Warnberg (f. 1671, t 1717). 137 x 130. - 8. NV om altaret, fragment, med delvis bibehållen, otydlig text. - - I PER. MoN. återgives 1 Se s. 22, not 1. Erik Eriksson Geetc har tydligen låtit förfärdiga stenen. 30 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 36. De tre vise männen. Utförd en!. ett kopparstick efter Paolo Vero­ neses målning i National Gallery, London. Foto 1948. S. 32. Die h eiligen drei Könige . N a ch einem Kupferstich von P aolo V eroneses Ge­ mälde in d er National Gallery, London. The' Three W i se Men, based on a copper­ plate engraving af ter oil pa inting by P a olo Veronese in the National Gallery, London. också inskriften på en gravsten över Jakob Eriksson Geete: >>Hic sepultus iacet nobilis juverris vir Jacobus Erici Gete in Suistad, qvi obiit Hakunge Anno 1639 8 Septemb.>> (= Här ligger begraven den ädle ynglingen Jakob Eriksson Gete till Svistad vilken dog på Hakunge den 8 september 1639). Jfr s. 22, not l. BEGRAVBegravningsvapen av skulpterat, målat och förgyllt trä. l. Över kaptenen Johan NrNasvAPEN Sabel till Hacksta och Markeby (f. 1628, t 1658). Lövverk utklippt i plåt och målat i gul­ brunt och blått. H 89. Från Össeby. - 2. Över överstelöjtnanten Peder Sabel till Hack­ stad, Markeby och Nåntuna etc., (f. 1633, t 1679).1 Lövverket av trä omkring skölden i blått och guld. H 122. Inskriften nu borta, lästes av KLINGSPOR 1870. Från Össeby. ­ 3. (Fig. 34). Över assessorn Magnus Bielkenhielm 2 till Hacksta (f. 1661, t 1725). Färgerna: 1 P ER SAB EL t . Hacksta o. Granby i össeby sn. Major; en av bärarna av Gustaf II Adolfs kista i begravningsprocessionen 1634. Mördad i Tysk!. 1642 el. 1643. G. m. ANNA voN BIVREN, "! 1663. Johan, f. 1628, Helena, f. ca 1635, t 1720. G. m. översten Erik SvrNHUFVUD af Qvalstad, "! 1688. Hon sålde 1717 Hacksta o. Granby till Ma gnus BIELKENHIELl\!. 2 MAGNus BIELKEHIELM h ette SALAN, innan han år 1719 adlades och var redan 1705 gift med LucrA ANNA KrJL i henn es första gifte. Han köpte 171 7 Hacksta och Granby i Össeby sn. t 1658, kapten. Ped er, f. 1633, t 1679. ÖSSEBYGARNS KYRKA 31 Fig. 37. Porträtt av kyrkoherde Andreas Osamgius, målat 1757 av J. H. Stierna. Foto 1948. S. 32. Porträt des Pastors Andreas Osrengius, gemalt 1757 von J. H. Stierna. Portrait of Rector Andreas Os:engius, executed 1757 by J. H. Stierna. guld, silver, blått, rött. H 200. - 4. Över kammarrådet Daniel Wulfcrona (f. 1664, t 1730, se 24, not l). Samma färger och storlek som föregående. Alla vapnen konserverades 1926 av konstnären Yngve Lundström. - Enl. INV. 1829 fanns ett vapen över Axel Månsson Silfersparre (t 1593), enl. PERINGSKIÖLD har dessutom funnits ett begravnings­ vapen över Måns Axelsson Silfersparre (t ca 1630, se s. 28, not 3). Det sistnämnda torde vara identiskt med ett Silfversparrevapen, som avbildas i AFRITNINGAR, pi. 52 (fig. 35). De två övriga sammastädes avbildade vapnen ha icke kunnat identifieras. Det förtjänar att framhållas, att i det första vapnet återkommer sköldemärket som hjälm­ prydnad. Vapenbilden utgöres av två motvända och varandra korsande månskäror. Vennbergs uppfattning (AFRITNINGAR, s. 37) att hjälmen prydes av ett par horn, är fel­ aktig. Ritningen av det första vapnet är svårförståelig, men torde genom att vapnet synes ha framställts upphängt visa, att förebilden ej kan ha varit en väggmålning utan en på väggen hängande fyrkantig skiva med vapenmålning. 32 VALLENTUNA HÄRAD TAVLOR OCH PORTRXTT Sorgfana från Johan Sabels begravning (1658) skall hava funnits en!. KLINGSPOR, överflyttad från Össeby. En!. TILAS var fanan målad på svart sidentyg. Oljemålningar på duk: l. De tre vise männen (fig. 36). Utförd en!. ett kopparstick efter Paolo Veroneses målning med detta motiv i National Gallery, London. En!. in­ skrift på baksidan given till Össeby kyrka 1753 av ägaren till Brottby, hovkamrer And. Hellman och fru Cathar. Margr. von Langenberg. Dagermått 139 x 178. Förgylld ram. - 2. De tre vise männen. Utförd under 1700-talet ynl. ett kopparstick1 efter Rubens' målning med samma motiv i Johanniskyrkan i Mecheln. Dagermått 133 x 118. Förgylld rokokoram. Porträtt, olja på duk: l. Ulrika Eleonora d. y. inskrift: ULLRIKA ELEONORA DROTT­ NING I SVERIGE KRÖNT I UPPSALA 1719. Köptes 1767 (RÄK.) på auktion i Brolista och skulle sättas >>på norra sidan, åt der kakaltaret stådt» (jfr s. 16). Återgår på original av Georg Engelhart Schröder 2 • Modern svart ram; tidigare fanns en förgylld ram. H 140, B 112. - 2. Andreas Osrengius (fig. 37). På en inskriftslapp i bakgrunden står: >>ANDREAS OSJENGIUS. Född den 3dje Ma ... (tavlan är sönder tvärs över inskriften) 1703 på Watt­ holma Bruksgård i Le(na) af Fadern Brucks Bokhållaren Chris[tian] och Modern Maria Bergman, Torkielsbo. Uppfödd i Wendels ... och Torkielsbo. Inskrifwen i Upsala Schola ... (17)16. Inskrifwen wid Akademien i Gestrikslan[ds] landskap 1721. Condi­ tionerat i Stockholm ... 1730, då wigd til Hielppräst i Närtuna d.... 17 Junj. Nådårs­ präst i Gottröra 1731. C[ ommi ]nister derstädes 1732. Gift sama åhr med Antesessaris Petri Bomans Dotter Margareta Boman. Kyrkoherde i Össeby och Garn 1742. Uti Hans tijd hafwa Össeby och Garns kyrkor blifvit reparerade, nya Fönster lufter uphugna nya Bänkar insatte, Kyrckosilfret omgjordt och den stora Klockan i Garn omgiuten. Till Össeby Kyrcka 2ne Wilk: Coli: insamlade. Död (därpå med bläck tillskrivet: den 10 ap.) Begraf: ibland sina Barn i Össeby Kyrkogård (därpå med bläck: 1772 den 10 april). >> - På denna inskriftslapp står också: »Ao aetat: 54. Afmål: af J . H. Stierna.>> Porträttet skulle således vara målat 1757. Smal guldram med rokoko hörn, samtidig med målningen. H 98, B 76. Har suttit i Össeby. >nästan förslitna>> omtalas 1772 (INv.). - G u sta v II I: s H e dengrans ta vi or, 3 6 st., > tal 1771, i förgylld ram. - Karl XIII:s tal 1810 och 1817 i förgyllda ramar. 1 De båda målning arna äro i förhållande till originalen spegelvända och måste således vara kopior en!. gravyrer, gjorda efter originalen. Gravyrkopior blir i de flest a fall spegelvända, eftersom originalet grave ras in direkt på plåten. Vid reproduktionen blir då resultatet spegelvänt. 2 GEORG E NGELHART ScHRÖDER, målare (1684- 1750), f. i Sthlm , lärjunge till David v. Krafft, utnämndes 1724 till hovkonterfejare samt 1745 till hovintendent. 3 AMBRosws HED ENGRAN, kan slist i Kungl. Maj:ts kansli. Tecknare och kopparstickare. F. 1660 i Hed emora, t 1741 i Sthlm. T ecknade för svenska landsortskyrkor ett stort antal minnestavlor, v ilka graverades av honom själv, Erik Geringius och Claude H aton. Dessa tavlor utfördes till åm innel se av 100-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställ ande av religionsfriheten i Schlesien 1707, tvåhundraårsminn et 1717 av reformationen samt 1721 och 1730 av den rena evang. lärans predikande. ÖSSEBYGARNS KYRKA 33 Fig. 38. Sakramentskåpets framsida av målad ek, senmedeltida. Foto 1948. Vorderseite des Sakramentschreines aus bemaltem Eichenholz, spätmittelalter!ich, vgl. Abb, 39. Front of communion cupboard, oak, late mediaeval. Cf. Fig. 39. Karl XII:s bibel i ståtligt och väl bevarat band med guldpressningar, beslag m. m. Omnämnes 1787 (INv.) som >>väl beslagem. Votivskepp av ek, mycket fragmentariskt. Endast delar av sidorna kvar. 1600talets förra hälft. H 26, L 65. Sakramentsskåp (fig. 38-39) i sakristians S mur med framsidan av ek. Fasaden krönt av en framspringande list med tinnar. På tvären över skåpet två rader i brun­ svart målade, gotiska masverksornament. Dörrens gångjärn samt hörnbeslagen i vackert järnsmide. Senmedeltida. På baksidan är årtalet 1718 målat, syftande på en repara­ tion. H på ekfasaden 65, B 75.- Kista av ek med starka järnbeslag och 3 yttre lås. Nämnes i INV. 1772 (>>til Kyrckans medels förwarande>>). H 43, L 96.- Stol av björk, brunmålad och klädd med läder. Tidig gustaviansk stil. Klockorna hänga i stapeln. l. storklockan var urspr. gjuten 1810 av c. F. Grömvall,l 1 CARL FREDRIK GRÖNWALL, kungl. styckgjutare och klockgjutare, verksam i Sthlm 1794-1814, mästare 1791, ålderman 1812, t 1815. BöcKER voTrvsKEPP MÖBLER KLOCKOR 3. Sveriges kyrkor. Uppland V. 34 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 39. Sakramentsskåpets framsida, jfr fig. 38. S. 33. Vorderseite d es Sakramentschreines Abb . 38. Front of communion cupboard, scalc drawing. Stockholm. Flyttades från Össeby 1840, sprack och lagades 1862. Omgöts och tillökades 1933 av K. G. M. Bergholtz, Stockholm, på församlingens bekostnad och genom bidrag av kyrkvärden Gustaf W. Eriksson och hans syster Erika. Enl. inskr. gjuten >>Gud till ära, Nathan Söderblom till åminnelse och Össeby-Garns församling till tjänst». D 112, H 102.- 2. Lillklockan har på V sidan följande inskrift: ÅHH 1757 1ÄH MED TÅ wA­ HANDE INNEHAFWAHES AF STÅNGBEHGA SWEA l ADVOCAT FISCALENS UTI I<:M: OCH HIKS: HÖGL: LINDEHSTEDTS1 l HOFHÄTT WÄLB: HEHH IOHAN l OMSOHG OCH BEKOSTNAD, HWAHUTI OCK GL: BONDEN l ANDEHS EHIKSSON PÅ ÖSBY ÄGOR, GENOM FHIWILLIG l GÅFWA l FÖHUT AF BO OSKIFTO EFTEH DESS AFLEDNA HUSTHU GAHNS SOCHN l EBBA PEHHS DOTTEH DEL TAGIT, THENNE l TILHÖHIGE KLOCKA, THEHUPPÅ THESSE BOMÄHCKEN (se nedan) 1 JoHAN LINDERSTEDT i Stångberga, Garns sn, hovrättsråd, f. 1721, ETTA ADLERBERG, f. 1741, i' 1796. t 1790. G. 1762 m. SARA ANDRE­ ÖSSEBYGARNS KYRKA 35 FUNNOS, OMGUTEN OCH TIL FÖRSAMLINGENs TIENST l ÅTER BRUKBAR GIORD. TÅ WAR ANDERS OSAENGIUS KYRCKOHERDE l ERICUS EREANDER COMMINISTER l NILS OSTRÖM OCH HANS BURMAN I HUSA l KYRCKOWÄRDAR. ANDERS ÖBERG KLOCKARE. På Ö sidan: SEN lAG TIL KYRCKANS TIENST HAR ÅTERFÅTT MIT LIUD l SÅ SPRIDER lAG DET UT, AT HERRANS FOLCK FÖRSAMLA. l ACK: KOMMER MÄNNSKOBARN, I UNGA OCH I GAMLA l HWAR HELGAD DAG OCH STUND AT DYRKA EDER GUD: l WÄLSIGNAD WARE DEN: SOM ORDET SÅ WILL HÖRA, l AT SIÄLEN FÅR AF GUD, LIUS, STYRCKO, TRÖST OCH ANS, l AT IESU LIF I TRON GER MER OCH MER SIN GLANS, l OCH INTET HINDER MÅ DESS SABBATHS RO FÖR­ STÖRA. j JOH: LIND ERSTEDT. l GUTEN AF GERHARD MEYER1 I STOCKHOLM. - D 96,5, H 84. - De klockgjutarmärken (fig. 40), som, något förvanskade, återfinnas på denna klocka, visa, att den gamla klockan var gjuten omkr. år 1500 av en anonym stockholms­ gjutare, som efterlämnat ett stort antal klockor. Bland dem märkas >>Prästklockan» i Stockholms Storkyrka, storklockan i Billeshög (Up.), lillklockan i Länna (Up.), lill­ klockan i Fellingsbro (Vs), storklockan i Mörkö (Sö.), lillklockan i Fjällsjö (Ån). 2 En klocka (>>Kristinaklockan») såldes 1840 till Vada (s. 78). En skriftklocka (sanctusklocka) fanns 1787 (INv.). Den hängde vid altaret. Fig. 40. Klockgjutarmärken på lillklockan. Glockengiessermarken auf der klein en Glocke. Maker's mark on small b ell. SAMMANFATTNING I. Kor och sakristia av gråsten (fig. 6: A). Koret hade urspr. antingen pl att trätak eller öppen tak­ stol; det nuv. tegelvalvet är sekundärt, tillkommet samtidigt med östfönstret (se per. III). sakristians tunnvalv av tegel(?) är ursprungligt. 1200-talets förra hälft? Till koret anslöt sig kanske ett provisoriskt långhus av trä. II. Nuv. långhus av gråsten bygges (fig. 6: B). Trätak av obekant utseende. Lägg märke till den ålderdomliga Singången (fig. 12) och låga triumfbågen (fig. 17). Senast 1200-talets mitt? III. Tegelvalv i koret med päronformade ribbor och arrsiktskonsoler (modellerade i putsen, fig. 15 a- b). Ö-fönstret med tegelomfattning och ett tegelomfattat rundblände i korgaveln (fig. 10). Valvet liknar korvalvet i Ärentuna kyrkas kor, ansiktskonsolerna ha motsvarigheter i franciscanerkyrkan i Arboga. Dekorativa muralmålningar i koret (fig. 16) jämte Ö gavelns fönsternisch visa relationer med d. y., kungl. styckgjutare och klackgjutare i Sthlm, f. 1704, mästare 1723, t 1784. Jfr L. M. HoLMBÄcK, Härnösands stifts medeltida kyrkklockor, Forum Theologicum VI, s. 126 ff., med utförlig litteraturhänvisning. 1 GERHARD M E Y E R 2 36 VALLENTUNA HÄRAD Riddarholmskyrkan i Stockholm. 1300-talets början. Inventarier: fragment av triumfkrucifix (fig. 19-20), gravsten över Olof Adelizas 1336 (fig. 33). IV. Tegelvalv i länghuset med päronformade och helstensribbor, byggda liksom i koret utan vägg­ pilastrar. 1300-talets slut? V. Vapenhus i S (fig. 6: C och fig. 10-11). Tegelvalv med helstensribbor, samtida med murarna. 1400-talets senare del? Inventarier: altarskåp (fig. 21- 22), Mariabild (fig. 23). VI. Ombyggnad 1754: fönsteröppningarna förstoras, en ny fönsteröppning åt N (den östligaste). Muralmålningarna överkalkas. VII. Viktigaste förändringar under 1800-talet: a) 1827 - fönstren vidgas, en ny fönsteröppning åt N (den västligaste). b) 1842 - V ingången upptages, S portalen igenmuras. c) ny takbeklädnad av järnplåt efter att taket har skadats av en orkan 1858. d) härd restaurering 1878. Gravstenar bröts upp, tavlor och vapen avlägsnades, de gamla bänkarna ersätts med nya, öppna. S ingången återupptages. VIII. Omfattande restaurering 1926 under ledning av arkitekt Knut Nordenskjöld och under med­ verkan av konstnären Yngve Lundström. Korets Ö-fönster igenmuras, V ingången får en yttre omfatt­ ning av putsat tegel samt kopparbeklädda dörrar. Nytt golv. Muralmålningarna framtagas. Altaranord­ ningen omgestaltas, slutna bänkar byggas samt alla viktigaste inventarier konserveras. Järnkaminerna tagas bort, kyrkan få r elektrisk uppvärmning och elektriskt ljus. ZUSAMMENFASSUNG I. Chor und Sakristei aus Felelstein (Abb. 6: A). Der Chor hatte urspriinglich entweder flache Holz­ deeke oder offenen Dachstuhl: das jetzige Ziegelgewölbe ist sekundär und zugleich mit dem Ostfenster entstanden (vgl. Per. III). Das Tonnengewölbe der Sakristei aus Ziegel (?) ist urspriinglich. Erste Hälfte des 13. Jahrh.? An den Chor schloss sich vielleicht ein provisorisches Langhans in Holzbau an. II. Das jetzige Langhans aus Felelstein wird errichtet (Abb. 6: B). Holzdecke von unbekanntem Aussehen. Der altertiimliche Siideingang (Abb. 12) und der niedrige Triumphbogen (Abb. 17) sind beachtenswert. Spätestens Mitte des 13. Jahrh.? III. Ziegelgewölbe im Chor mit birnenförmigen Rippen und Gesichtskonsolen (im Putz modelliert, Abb. 15 a-b). Ostfenster mit Ziegeleinfassung sowie ein mit Ziegeln eingefasstes Rundblende im Chorgiebel (Abb. 10). Das Gewölbe erinnert an das Chorgewölbe in der Kirche von Ärentuna, die Ge­ sichtskonsolen entsprechen derren in der Franziskanerkirche von Arboga. Dekorative Wandmalereien im Chor (Abb. 16) sowie die Fensternische des Ostgiebels haben Beziehungen zur Riddarholmskirche in Stockholm. Anfang des 14. Jahrh. Inventarien: Fragment eines Triumphkruzifixes (Abb. 19- 20), Grabstein fiir Olof Adelizas 1336 (Abb. 33). IV. Ziegelgewölbe im Langhans mit birnenförmigen Rippen, die wie im Chor ohne Wandpilaster gebaut sind. Ende des 14. Jahrh.? V. Siid-Vorhalle (Abb. 6: C und Abb. 10- 11). Ziegelgewölbe mit Gurtrippen, gleichzeitig mit den Mauern. Zweite Hälfte des 15. Jahrh.? Inventarien: Altarschrein (Abb. 21-22), Mariafigur (Abb. 23). VI. Umbau 1754: die Fensteröffnungen werden erweitert, neue Fensteröffnung nach Norden (die östlichste). Die Wand-Kalkmalereien werden weiss gekalkt. VII. Wichtigste Veränderungen im 19. Jahrh.: a. 1827 - die Penster werden erweitert, eine neue Fensteröffnung nach N (die westlichste). b. 1842 - Der Westeingang wird in Gebrauch genommen. Das Siidportal wird zugemauert. c. Neue Dacheindeckung mit Eisenplatten, nachdem das Dach 1858 durch einen Orkan beschädigt worden war. ÖSSEBYGARNS KYRKA 37 d. Harte Restaurierung 1878. Grabsteine werden aufgebrochen, Gemälde und Wappen werden ent­ fernt, das alte Gestiihl wird durch ein neues offenes ersetzt. Der Siideingang wird wieder in Gebrauch genommen. VIII. Umfassende Restaurierung 1926 unter der Leitung des Architekten Knut Nordenskjöld und unter Mitwirkung des Kunstlers Yngve Lundström. Das Ostrenster des Chores wird zugemauert. Der Westeingang erhält eine äussere Einfassung aus verputztem Ziegel sowie kupferbekleidete Tiire. Neuer Bodenbelag. Die Wand-Kalkmalereien werden freigelegt. Die Altaranordnung wird umgestaltet, ein neues geschlossenes Gestiihl wird eingerichtet sowie alle wichtigeren Inventarien konserviert. Die Eisenkamine werden entfernt und die Kirche erhält elektrische Heizung und elektrisches Licht. SUMMARY I. Chancel and vestry of grey stone (Fig. 6: A). Chancel originally had either flat wooden ceiling or roof-trusses; the present brick vaulting is contemporaneous with the E. window (Period III). The vestry has its original brick (?) barre! vaulting. Early 13th cent. The grey stone chancel may have been linked with a provisional nave of timber. II. Present grey stone nave built (fig. 6, B). Wooden ceiling or beams, appearance unknown. Note the very early S. door (Fig. 12) and the low rood-arch (Fig. 17). Probably mid-13th cent. at the latest. III. Brick vaulting in chancel with pear-shaped ribs and modelied plaster corbels (Fig. 15, a and b). E. window with brick surround; beneath apex of gable, a circular niche with brick surround (Fig. 10). Vaulting similar to chancel vaulting in Årentuna Church, the corbels similar to those in the Franciscan Church at Arboga. Decorative murals in the chancel (Fig. 16) and the window-niche of E. wall reveal connections with Riddarholms Church, Stockholm. Early 14th cent. Fittings: fragment of rood (Fig. 19-20), gravestone of Olof Adelizas, 1335 (Fig. 33). IV. Brick vaulting with pear-shaped brick ribs in nave, built - like those in chancel - without wall­ shafts. End of 14th cent.? V. S. pm·ch (Fig. 6: C; Fig. 10- 11). Brick vaulting with brick ribs, contemporaneous with walls. Late 15th cent.? Fittings: triptych (Fig. 21-22), wooden figure of the Virgin (Fig. 23). VI. Rebuilding 1754: window openings widened, a new window to N. (right on plan Fig. 6). Murals were whitewashed. VII. Chief alterations during 19th cent.: a) 1827: windows widened, a new window to N. (left on plan Fig. 6). b) 1842: W. entrance incorporated, S. doorway bricked-up. c) Roof covered with sheet iron after damaging of previous roof by the hurricane of 1858. d) Drastic restorations 1878. Gravestones broken-up, pictures and coats-of-arms removed, the old endosed pews removed and new seating installed. S. entrance again utilised. VIII. Thorough restoration 1926 directed by architect Knut Nordenskjöld and with the collaboration of artist Yngve Lundström. E. windows of chancel bricked-up. Brickwork of W. doorway renewed and plastered over; copperfaced doors fitted. New floor. Murals revealed. Altar decoration altered, endosed pews built and important fittings preserved. Iron stove removed, electric heating and lighting installed. Fig. 41. Össeby kyrkoruin från NV. Foto frän 1800-talets slut i ATA. Össeby. Die Ruine von NW. Foto aus dem Ende des 19. Jahrh. Össeby. The ruins from N.W. A late 19th cent. photo. ÖSSEBY I(YRI(ORUIN UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, VALLENTUNA HÄRAD, STOCKHOLMS STIFT, ROSLAGS VÄSTRA KONTRAKT Beskrivningen avslutad i mars 1953. TRYCKTA KÄLLOR: AFRITNINGAR, pi. 5, 70.- KLINGSPOR Il, S. 209 ff.- THAM, S. 189.- M. ÅMARK, Hur Ösby blev ödekyrka. Sv. D:s söndagsbilaga 13/8 1944. HANDSKR. KÄLLOR ocH AVB.-SAML.: KB: PER. MoN. III, anteckning å' de i slutet av volymen inbundna o p ag. 8:o-bladen; T r LAs, Sockne-Skrifware I, s. 4 79. - A TA: IHRFORS Il, s. 593 (med 2 akvareller); INV. 1829; hand!. rörande kyrkoruinens konservering m. m. - LST: A 10, s. 93 (karta från 1630-t. av lantmätaren THoM. CHRISTIERNSSON över kyrkans närmaste omgivningar). - UB: NORDINSKA SAML. VOl. 39, S. 3: Upbörden 1531 1 • 1 Från Össeby lämnades: Silff II kalchar VIII II !ode marc, Penningar ... VIII marc, II Koparstaka, klocka ovagin. (Jfr O. KÄLLSTRÖM, a. a., s. 309.) ÖSSEBY KYRKORUIN 39 Fig. 42. Össeby kyrka med närmaste omgivningar under 1630-talet. Efter karta i LST. Die Kirche von Össeby Össeby Church and sur­ mit nächster Umgebung roundings in the 1630's. From a map. in den 30er J ahren des 17. Jahrh. Karte. Fig. 43. situationsplan 1 : 2000. Situationsskizze 1 : 2000. Plan of si te, scale 1:2000. KYRKANs ARKIVALIER (i ULA): RÄK. 1695-1836 (ofullst.) med intressanta uppgifter om kyrko­ reparationer och inventarier; ST. PROT. 1741-1838 delvis gemensamma med Garn.; INV. från 1694, 1742, 1773--1835. Össeby kyrkoruin ligger på V sidan om Garnsviken, fågelvägen knappt 1 km från Össebygarns kyrka. östby nämnes första gången 1292 (SD nr 1064), 1303 förekommer Östby a Garn (SD nr 1400), vilket, liksom en förteckning från 1314 (SD nr 1946) torde visa att Össeby var annex till Garn. Från reformationstiden var össeby, som det vill synas, moderförsamlingen. Kaplaner i Garn äro kända från 1639. Redan 1797 (sT. PROT.) övervägde man att förena Össeby och Garn. 1832 (sT. PROT.) väcktes åter frågan »huruvida den sönderspruckna och bristfälliga össeby kyrka skulle raseras eller ej•>. slutgiltiga beslut fattades 1837 (sT. PROT), och 1838 sammanslogos Össeby och Garns socknar till en, Össeby kyrka övergavs, och fick sedan förfalla. 1841 såldes teglet från kyrkovalven, 1856 (RÄK.) förorsakade en eldsvåda och borttagande av taket det slutliga ruinerandet av byggnaden. 1884 förefaller ruinens tillstånd ha varit ungefär detsamma som nu, dock voro sictomurarna ännu i gott stånd. KYRKOGÅRD B o gå r dsm u re n av fältsten i ganska små och jämna block. Uppförd 1781 i stället BOGÅRDsMuR för en äldre mur (sT. PROT.). Flera gånger reparerad under 1800-talets början. Ä ven efter kyrkans ödeläggande har man underhållit inhägnaden, såsom 1837 beslöts ­ >>till fullt fredande af de dödas grafvar för all åverkan och vanhelgande>>. 1630-talet var kyrkogårdens inhägnad av trä (fig. Under 42). 40 VALLENTUNA HÄRAD q ! rf ' )If kl, #. l t 4 f_ l t r: <. t e tt · g ,f; ~ l!fH Fig. 44. Plan, l : 300. Grundriss l : 300. Plan, scale l : 300. Intet spår av grindar, stolpar eller dylikt finnes. Tvenne s tig l u ck o r ha funnits; en av dessa, i Ö, säges 1746 (sT. PROT.) vara gammal och har då varit oanvändbar i över 50 år. Den andra stigluckan i S (?) byggdes antagligen 1720 (RÄK.). Repara­ tion av stigluckorna omtalas flera gånger. 1831 fick kyrkogården grindar av trä, grindstolparna skulle förfärdigas på så sätt att en bilad stock skulle sättas ner i mitten och kringmuras i fyrkant med tegel (sT. PROT.). KLocKsTAPEL En klockstapel fanns, kanske utanför Ö sidan av kyrkogården på en gräsbe­ vuxen platå. Byggdes 1734 (RÄK.) av mäster J. Persson och byggmästaren Eric Jonsson från Kårsta. Den var brädfodrad, rödfärgad och hade spåntak. Senaste re­ paration 1818. snaLucKoR KYRKOBYGGNADEN PLAN OCH MATERIAL Kyrkan (fig. 44) består av ett rektangulärt långhus inneslutande även koret samt sakristia i N. Ett vapenhus av trä har funnits i S (fig. 47).- Murarna äro uppförda av kluvna gråstensblock med tämligen grovt grus i bruket. Mycket kraftiga block ned­ till. Inga socklar. Hög spetsig gavel åt ö, relativt välbevarad (fig. 45). Den har i röstet en rund nisch åt Ö och ett mindre tegelskott rundfönster. Längre ner en större öppning med tegelrester efter ett Ö-fönster. Inga ornerade detaljer. - V-gaveln ganska väl­ bevarad, står kvar till full höjd. Stående rektangulär glugg högt uppe, bildad av kluvna ÖSSEBY KYRKORUIN 41 Fig. 45. Ruinen från SÖ. Foto 1948. Die Ruine von SO. The ruins from S.E . block. Stor urrivning nere i gaveln. De båda långmurarna äro de mest skadade. N-väg­ gens mittparti är sålunda nästan jämnat med marken. Kyrkan har varit vitlimmad under 1600-talet (PER. MoN.). 1753 (sT. PROT.) ackorderades med murmästaren Petter Lind­ berg för att >>rappa kyrkan överallt». Fönster fanns på de ställen där nu märken efter dylika synas. 1829 (rNv.) hade kyrkan 5 fönster: 2 på S sidan, ett på N sidan och ett på vardera gaveln. Av dessa upptogs det västligaste fönstret på S sidan 1753 (sT. PROT.). Samtidigt vidgades de andra fönster­ öppningarna. Fönstren vidgades ytterligare 1824. - Fönsteröppningarnas utseende under 1600-talet framgår av AFRITNINGAR (fig. 47). FöNsTER 42 V ALLENTUN A HÄRAD Fig. 46. Vapenhusdörrens överliggare. Hypotetisk rekonstruktion. A. Tuulse delin. 1953. S. 43. Querbalken der Vorhallentiir. Hypothetische Re· konstruktion. Top beam of vestry door-frame-a hypothetical reconstruction. INGÅNGAR INTERIÖR TAK Ingångar ha funnits i S och V. Den S ingången har varit den ursprungliga, medan den V antagligen har kommit till någon gång efter medeltiden. V ingången, den s. k. stora dörren, murades till hälften igen 1753 (sT. PROT.) och i den andra hälften insattes ett fönster. V ingången återupptogs 1824, varvid i samband med vapenhusets slopande S ingången igenmurades. Glasdörrarna från V ingången uppsattes 1840 (sT. PROT.) i Össebygarns kyrka. Golvet har varit av tegel, i bänkkvarteren av trä. Tegelgolvet omlades senast 1824 (RÄK.). - Kyrkan var täckt av tegel val v, indelade i tre avlånga traveer. Trattlika utsparningar för valvanfang synas tydligt i Ö hörnen, i S mellan fönstren och i NV hörnet. I SV hörnet fanns tydligen trappuppgången till vinden (jfr Össebygarn, s. 8), vilket förklarar frånvaron av utsparning där. Valven ha varit byggda samtidigt med murarna. - Kyrkan har säkerligen varit putsad till väggar och valv. Om målnings­ dekoration funnits är intet känt. I varje fall vitlimmades den 1753 (sT. PROT.). I valvet fanns enl. INV. 1829 en anteckning om kyrkans reparation under kyrkoherde Os::engius' tid 1753. Alla tak voro klädda med svarttjärad spån. Spånslagning och tjärstrykning omtalas tidigast 1702, senast 1819-20. På Ö gavelröstet fanns ett kors, synligt på AFRITNINGAR (fig. 47). Bjälkdelar från takfoten, mestadels av ek, återfinnas bland rasmassorna. sakristian i N är byggd i förband med kyrkan. Ett fönster, vars form ej kan be­ stämmas, fanns i Ö. Fönsteröppningen vidgades 1756 (RÄK.). I N muren en nisch, B 57, Dj 37. 1781 (sT. PROT.) fick sakristian nytt golv av bräder. sakristian har haft urspr. kryssvalv, varav anfangsurtagningar och rundbågiga sköldmurar synas i N och V (fig. 48). Valv och tak reparerades 1737 (RÄK.). Kyrkan har nästan samma plan som Arrgarn (fig. 82). Murarna med stora kluvna grå­ stensblock utan tydliga skiftgångar och med tämligen grovt grus i bruket tyda dock SAKRISTIA DATERING ÖSSEBY KYRKORUIN 43 18 - 3 Fig. 47. Össeby kyrka år 1684, enl. koncept­ teckning till AFRITNINGAR. Össeby im Jahre 1684. Konzeptzeichnung. Össeby Church 1684, according to a contemporary sketch. Fig. 48. sakristians N vägg med sköldmur efter kryssvalv. Foto A . Tuulse 1948. Nordwand der Sakristei mit Schildmauer eines Kreuzgewölbes. N. wall of vestry with facing-wall of a cross­ vaulting. på en senare tillkomsttid. Utsparningarna för valvanfang synas vara ursprungliga, vilket tyder på, att kyrkan redan från början var täckt med kryssvalv. I SV hörnet fanns en trappuppgång till vinden liksom i Össebygarn (se s. 8). Möjligen byggdes Össeby sam­ tidigt med moderkyrkans fullbordande, ev. vid 1300-talets slut (jfr s. 13). En gravsten från 1394 och en klocka från omkr. 1400 (se s. 48) torde ge en övre gräns för tidsbestäm­ ningen av den nuv. kyrkans uppförande. Tidigare måste ha funnits en kyrka av trä på samma plats, byggd senast under 1200-talet, vil'ket framgår av att en dopfunlscuppa från denna tid bevarats (se Össebygarn, s. 21). Vapenhus av trä har funnits i S. Konceptritningen i AFRITNINGAR (fig. 47) visar ett vapenhus av liggande timmer med en sirlig takkam 1 och en dörröverliggare av form ungefär som fig. 46. Denna form tycks vara senmedeltida och har sina närmaste mot­ svarigheter i korsvirkesarkitekturen. 2 Vapenhuset torde ha tillkommit under 1500-talets början. Det säges 1793 (sT. PROT.) vara alldeles förfallet och borttogs 1824. " År 1753 verkställdes på initiativ av kyrkoherde Os~ngius en omfattande reparation. V ingången ändrades till ett fönster, gamla fönsteröppningar förstorades och ett nytt fönster åt S upptogs; kyrkan vitlimmades ut- och invändigt. Arbetena leddes av mur­ mästare Petter Lindberg. -År 1824 renoverades kyrkan för sista gången: fönstren vid­ gades ytterligare, S ingången igenmurades och den V återöppnades. Vapenhuset av trä nedrevs. l Jfr G. Boi!:THIUS, studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten från vikingatiden till 1800-talet, Sthlm 1927, s. 91, fig. 77. vAPENHus REPARATIO­ NER JYDSKE KOBSTAEDER, Kobenhavn 1936, S. 63, 66; R. ANHEISSER, Das mittelalterliche Wohnhaus in deutschstämmigen Landen, Stuttgart 1935, s. 60. 2 44 VALLENTUNA HÄRAD INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Av inredning finnes nu på platsen ingenting kvar. En del inventarier ha blivit överförda till Garn (se Össebygarn). ALTAR­ UPPSATS Altaruppsatsen (fig. 49) säges 1829 (rNv.) vara så stor att den nästan bortskymde Ö fönstret. Den prydde urspr. S. Olofs kapell i Stockholm, Adolf Fredriks kyrkas före­ gångare,1 och såldes 1774 (RÄK.) till Össeby. Sedan Össeby 1838 övergivits, såldes altar­ uppsatsen 1840 genom auditör Wibom i Stockholm till Eksta kyrka, Gotland. Upp­ satsen är praktfullt skulpterad, polykromerad, med tre framställningar i oljemålning: i corpus Golgata, i överstycket Kristi uppståndelse, i predellan Nattvarden. De skulp­ terade figurerna äro Moses och Johannes Döparen som profilörer, änglar med Kristi pinoredskap och en krönande pelikan. Snickeri- och skulpturarbetena, daterade 1675 \Se predikstolen), erinra om uppsvenska arbeten från Karl XI:s tid. 1776- 77 (RÄK.) förgylldes uppsatsen av C. O. Lindmark, tavlan restaurerades 1780 (RÄK.) av målaren Rink. - Innan denna altaruppsats kom till, fanns det på altaret en tavla, föreställande Kristi födelse. - 1695 (RÄK.) omtalas >>det gambl. Altaret som stod wid stora dörren, och flyttades till gafwelen, och där å nyo upmuradess igem. Uppgiftens innebörd oklar. Predikstolen (fig. 50) köptes tillsammans med altaruppsatsen från Adolf Fredriks kyrka 1774 (RÄK.) och såldes 1840 till Eksta kyrka, Gotland. Rikt skulpterad, blåmar­ morerad och förgylld, av samma mästare som altaruppsatsen. Korgens bilder framställa Jakob d. ä., .Johannes Döparen, Kristus och Paulus. På ljudtakets gavlar stå med för­ gyllda bokstäver å svart botten bibelspråk m. m., jämte årtalet 1675 och namnen: CAPLANEN H : OLOF LARSON / F : CATRINA GRÖNBERG. Denna inskrift torde ha blivit för­ vanskad vid en senare övermålning (kanske 1776- 77, jfr altaruppsatsen). Olof Larsson, som 1675 donerade predikstolen och altaruppsatsen till S. Olofs kapell, var handlande, kämnär och rådman i Stockholm, f. i Söderköping 1592, t i Sthlm 1675 (jfr Sv. K., Stockholm bd V, Adolf Fredriks kyrka, s. 6, 35). Han var gift med Catharina Grundels. - En tidigare predikstol kallas 1713 (rNv.) för >>gemen, omålat». Timglas, inköpt 1774 tillsammans med predikstolen. Ett tidigare timglas omnämnes 1725 (RÄK.). PREDIKSTOL BÄNKAR I samband med kyrkoreparationen 1753 gjordes av Carl N orma n nya b ä n k a r i koret, vilka kunde flyttas vid begravningar. 1824 (INv.) renoverades bänkinredningen och en läktare byggdes. Dopfunt, se Össebygarn (se s. 21). - D o p skål av tenn köptes 1757 (RÄK.). Antag­ ligen den, som nu förvaras i prästgården (se s. 21). Kalk av förgyllt silver jämte tillhörande paten. Gjordes 1793 (sT. PROT.) större, att >>den räcker ikring disken>>. Kanske densamma, som 1840 (sT. PROT.) hembjöds från l DOPREDSKAP NATTVARDs­ KÄRL Sv. K., Stocliholm bd V, Adolf Fredriks kyrka, s. 35. ÖSSEBY KYRKORUIN 45 Fig. 49. Altaruppsats från 1675, nu i Eksta kyrka, Gotland. Foto A. Edle 1950. S. 44. Altaraufsatz von 1675,jetzt in Eksta, Gotland . Altardecoration, 1675,now inEksta Church, Gotland. 46 VALLENTUNA HÄRAD Össebygarn till Skederids kyrka, Uppland. Kalkens forna utseende torde framgå av Osrengius' porträtt (se Össebygarn, s. 31).- Kanna av silver, skänkt efter Hans Deger­ man på Hacksta 1754, begraven i kyrkan. Se Össebygarn, s. 23. - Oblatask av silver, gåva av översten friherre Erik Svinhufwud till Kvalsta och Sjöberg och hans hustru Helena Sabel 1683 (se s. 30, not 1). Bortstulen omkr. 1830. Sockenbudstyg, bestående av kalk och paten, se Össebygarn, s. 24. 1821 (sT. PHOT.) användes en pappdosa till oblaterna vid sockenbud. Kanna av tenn med mässingsfot, handtag av t rä, skänkt 1742 (INV.) av arrendator Johan Söderberg på St. Karby. Fanns kvar 1829, nu försvunnen. Brudkrona av glaspärlor och knappar, säges 1742 (INv.) vara förlorad. Rökelsekar av malm, söndrigt och utan kedjor, fanns 1829 (INv.), nu försvunnet. LJusnEDS]{AP Ljuskronor. INV. 1772 och 1829 upptaga 2 st. ljuskronor av mässing, den ena med 8 ljusarmar, märkt IPS MTD 1659, -- den andra med 6 armar från 1715 (se Össebygarn, s. 24) Dessutom fanns en ljuskrona av järn och en av kristall. -Två ljuskronor från Össeby köptes 1840 tillsammans med altaruppsats och predikstol av Eksta kyrka, Gotland (se ovan). Ljusarmar av mässing 2 st. och av bleck 3 st. fanns 1829 (INv.). K a n d e l a b e r av malm för 3 ljus - >>att bruka J uledagarna å Predikstolen>> köp­ tes 1781 (sT. PHOT.). Se Össebygarn, (s. 25). - 4 st. ljusstakar av malm eller mässing omnämnes 1829 (INv.), två av dessa >>gammelmodige>>. - 11 st. små bleck­ plåtar på bänkar till ljusens isättande fanns 1793 (INv.), senare flerdubblades an­ talet. Öv.erfördes 1838 till Össebygarn. Textilierna äro liksom de flesta övriga inventarier försvunna. INV. 1713 upp­ TEXTILlEn tager bl. a. 5 st. altarkläden, 5 st. mässhakar, en av >>blått Tubin1 medh Christj Crucifix och flera andra Figuren>. Fanns kvar 1829 (>>liknande klosterarbete, gammal och sliten»). E n mässhake av svart sammet frå n 1810 har troligen efter 1838 kom­ mit till Össebygarn. n uNsTENAR R u n s t e n a r. 2 l. Runstensfragment, som en!. äldre uppgifter ligger i dörren. En!. HADOHPH hade fragmentet blivit >>funnit 2 åhr sedan nid i en graf som giordhes åth Gustaff Simonson Rosenblad>>. 3 Inskrift: >>... märkena efter Ingevald, sin son .. . >> ­ 2. Funnen 1891 Ö om kyrkogårdsmuren, sedan 1940 rest på kyrkogården. Inskrift. >>Här ligger HuskarL•> - 3. Tre fragment som troligen urspr. tillhört samma runsten. Fragmenten förvaras numera i Össebygarns kyrka. Gravstenar. PEHINGSKIÖLD omnämner en gravsten med inskr.: A.Mcccxcuii (1394) Tubin = rips (vävnad av siden, ofta med metallinslag). Efter Sv. RuNINS]{R. VI, s. 284 f. 3 RosENBLAD från Lilla Karby hade sin grav i kyrkan •>emillan Altaret och Bokstolen•> (vxs. PROT. 1745). Se vidare noten om Erik Tranevardins (under Össebygarn, s. 22-23). 1 2 G RAvsTENAR ÖSSEBY KYRKORUIN 47 Fig. 50. Predikstol från 1675, nu i Eksta kyrka, Gotland. Foto A. Edle 1938. S. 44. Kanzel von 1675, jetzt in Eksta, Gotland . Pulpit, 1675, now in Eksta Church, Got­ land. 48 V ALLENTUN A HÄRAD HIC REQUIESCIT VNE CAROLUS. Ett annat fragment utanför vapenhus­ dörren hade följande text : NICOLAUS ET BENEDICTUS OBIERUNT . . . I koret och på gången omtalas flera gravhällar, bl. a. en över Eric Ersson och Brita statiansdotter 1667, en i kyrkdörren m ed bokstäverna LES BAD 1690 (nu i Össebygarn). 1829 (rNv.) fanns invid kyrkadörren en sten >>med dragna ränder omkring kanterna, men utan påskrift». På kyrko­ gården, NV om kyrkan, finns en gravvård av kalksten i form av en stele över Eric Walleen, f. d. vicepresident vid kgl. Åbo hovrätt (f. 1734, t 1818).1 tuutuut l t l t O 10 W B e g r avn in gs va pen och Osrengi u s' p or t r ä t t se Össebygarn, F ig. 51. Lill­ (s. 30 resp. 32). klockan, 1 : 20, uppm. av L. Oljemålningar, 2 st. Den ena föreställde de vise m ännen (nu i Össe­ M. Holmbäck bygarn, s. 32), den a ndra Kristi lida nde, skänkt av klockaren P. Ner­ 1951. lund. K lein e Glocke, l: 20. Hedengranstavlor (se s. 32, not 3), 5 st., omtalas 1747 (RÄK.). Small b el!, scale l: 20. Av böcker fanns 1713 (rNv.) Gustav Vasas bibel, en gammal evan­ geliebok, en gammal handbok, en gammal sångbok m ed noter m. fl. KLOCKOR Två klockor ha funnits i stapeln. l. Lillklockan (fig. 51) såldes efter 1838 till Singö i norra Roslagen, varifrå n den senare kommit till SHM (inv.nr 10666).2 Klockan är beskriven i Sv. K., Uppland bd Il, s. 114. Till denna beskrivning kan läggas, att det avbildade gjutarmärket tillhör >>Magister Hedenricus stockholmensis>>, troligen verksam omkr. sekelskiftet 1400. 3 Ingen av de klockor, som kunna hänföras till honom, är date­ rad. Tidigare ha Mäster H enriks klockor (av HILDEBRAND och ÅMARK) daterats till (senast) 1300-talets mitt. De äro emellertid så väl gjutna och deras klangbild är så pass perfekt, att denna tidiga dat ering ur rent teknisk-campanalogisk synpunkt m åste juste­ ras. En >>mäster H enrik grytgjutare>> inköpte år 1415 ett hus i Stockholm. 4 Sannolikt är den sistnämnde mäster H enrik identisk m ed klockgjutaren. - 2. storklockan var gjuten 1810 av Carl Fredr. Grönwall i Stockholm. F lyttades 1840 t ill Össebygarn, se s. 33 f. rNv. 1713 upptar >>en litten Klåeka henger i Kyrckam (primklocka). 1781 (sT. PROT.) såldes t vå gamla klockor i sakristian, skänkta av baron Alric Åkerhielm. 5 ){)rm 1 ERIC \VALLEEN blev vicepresident 1799. G. m. ANNA KATARINA BECKMAN, dotter t ill prosten och kyrkoherden i Tövsala (Finland) mag. Karl Johan Beckman och hans andra hustru Margareta Sofia Depont. 2 Sv. K. Uppland bd II, s. 114, fig. 90- 91. Upp giften efter lHRFORS att klockan kom från Karlunge k yrka är felaktig (jfr M. ÅMARK i Sv. D:s söndagsbilaga 13/ 8 1944). 3 Jfr CARL R. AF UGGLAs, Till den svenska m edeltida bronsgjutningens historia, VHAA Handl. 55: Antikvariska studier l, s. 80. 4 Se LöFGREN I: 1. 5 ALRIK ÅKERHIELM av Margretelund (i grannsocknen Österåker) f. 1716, i" 1797, friherre, kapten vid livgardet 1750. ÖSSEBY KYRKORUIN 49 SAMMANFATTNING I. En träkyrka? En dopfuntscuppa från 1200-talets mitt (nu i Össebygarn, fig. 26) torde ha tillhört denna kyrka. IL En salkyrka av grästen med sakristia i N (fig. 44). Utsparningar för valvanfang i långhuset tyda på att kyrkan redan frän början var täckt med kryssvalv. Av sakristians kryssvalv äro anfangsurtag­ ningar och sköldmurar på N och V sidan bevarade (fig. 48). Murningstekniken tyder på en tämligen sen tillkomsttid, kanske 1300-talets slut, då moderkyrkan i Garn fullbordades. Inventarier: ringklocka av stockholmsmästaren Henrik (fig. 51), gravhäll från 1394. III. Vapenhus av liggande timmer i S (fig. 47). 1500-talets början? IV. Reparation 1753: V ingången ändras till ett fönster, gamla fönsteröppningar förstoras och ett nytt fönster åt V upptages; kyrkan vitlimmas ut- och invändigt. Arbetsledare är murmästare Petter Lindberg. V. Reparation 1824: fönstren vidgas, S ingången igenmuras och V dörren återupptages. Vapen­ huset rives. VI. Kyrkan övergives 1838 och blir ruin. ZUSAMMENFASSUNG I. Eine Holzkirche? Ein Taufsteinbecken aus der Mitte des 13. Jahrh. jetzt in Össebygarn (Abb. 26) diirfte der Kirche gehört haben. II. Eine Saalkirche aus Peldstein mit Sakristei im N. (Abb. 44). Aussparungen fiir Gewölbeanfang im Langhaus deuten darauf hin, dass die Kirche schon von Anfang an mit Kreuzgewölben eingedeckt war. Vom Kreuzgewölbe der Sakristei sind die Gewölbeansatzaussparungen und die Schildmauern nach N. und W. erhalten (Abb. 48). Die Mauertechnik lässt auf eine ziemlich späte Entstehungszeit schliessen, vielleicht Ende des 14. Jahrh., als die Mutterkirche in Garn vollendet wurde. Inventarien: Gloeke des Stockholmmeisters Henrik (Abb. 51), Grabstein von 1394. III. Vorballe aus liegenden Balken im S. (Abb. 47). Anfang des 16. Jahrh.? IV. Reparatur 1753: Der Westeingang wird zu einem Penster umgebaut, die alten Pensteröffnungen werden erweitert und nach W. wird ein neues Penster durchgeschlagen; die Kirche wird innen und anssen getiincht. Arbeitsleiter ist der Maurermeister Petler Lindberg. V. Reparatur 1824: Erweiterung der Penster, der Siideingang wird zugemauert und die vVesttiir wieder in Gebrauch genommen. Die Vorballe wird abgerissen. VI. Die Kirche wird 1838 aufgelassen und wird Ruine. SUMMARY I. Timber church? Bowl of font, mid-13th cent. (now in össebygarn, Pig. 26) is thought to have belonged to this church. II. Rectangular grey stone church with N. vestry (Fig. 44). Recesses in the nave stone work indicate that cross-vaulting was built from the beginning. There are similar recesses for cross-vaulting in the vestry (Fig. 48). The wall-building technique suggests a fairly late date, perhaps the end of the 14th cent., at which time the mother church at Garn was completed. Fittings: bel! (Fig. 51) by Henrik, the Stockholm master, and a sepulchral slab, 1394. III. Vestry of horizontal timbers to S. (Fig. 47). Early 16th cent.? IV. Repairs 1753: W. entrance transformed into a window, old window-openings widened and a new W. window installed; church whitewashed inside and out. vVork directed by Petter Lindberg. V. Repairs 1824: windows widened, brickwork of S. entrance bricked-up, vV. door again utili>ed. Porch pulled down. VI. Church abandoned 1838 and became a ruin. 4. Sveriges kyrkor. Uppland V. Die Kirche von Vada von SW Fig. 52. Vada kyrka från SV. Foto 1948. Vada Church from s:w. VADA l(YRI(A UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, VALLENTUNA HÄRAD, STOCKHOLMS STIFT, ROSLAGS VÄSTRA KONTRAKT, ANNEX TILL ÖSSEBYGARN Beskrivningen avslutad i mars 1953. TRYCKTA KÄLLOR: AFRITNINGAR, pi. 4 och 70. - STOCKHOLMS STIFT I ORD OCH BILD, Sthlm 1946 (den på s. 214 som Vada avbildade kyrkan föreställer Almunge). - M. ÅMARK, Avlatsbrevet i Vada, Julhälsn. t. förs. i ärkestiftet 1937, s. 42 ff.- SvERIGE IV, s. 607. - THAM, s. 168. - KLINGSPOR II, s. 203. HANDSKR. KÄLLOR ocH AVB. SAML.: KB: PER. MoN. I, s. 92 (gravstenar, vapen), PER. MoN. III, anteckning å de i slutet av volymen inbundna opag. 8:o-bladen (målningar). - ATA: Ir-mFoRs, s. 563 f. (med 3 akvareller); HILDEBRAND, ö. Upp!. s. 135; INV. 1829; hand!. rörande inv.-inköp 1897 till SHM; VADA KYRKA 51 Fig. 53. situationsplan, 1 : 2000. Situationsskizze l : 2000. Plan of site, scale 1: 2000 . progra m för restaurering av Ä. NoREEN 1937. - RA: Kgl. brev från 19/1 1697 (kollekt »till Wada sockenkyrkians r eparation och förbättring•>); avlatsbrev 1435 (RA Perg.brev).- UB: NoRDINsKA SAML. vol. 39: Upbörden 1531. 1 - LST: A X, s 81 (karta från 1630-talet över kyrkans närmaste omgivningar). Kyrkans arkivalier: (i ULA) RÄK. och ST. PROT. 1612- 1712, 1713- 1741 och 1744- 1784, INV. från 1628 (upptager fler a nu försvunna föremål, särskilt textilier), INV. 1791 och 1829 innehålla likaledes många uppgifter om lösa inventarier. I kyrkan förvaras bl. a. besiktningsprotokoll från år 1815, projekt till kontrakt 1818 om Vada kyrkas reparation, kontrakt med byggmästaren Ekberg 1821, restaureringsritningar från 1821 och diverse kvittenser 1820- 23. Kyrkan är belägen vid en sluttning S om den halvt torrlagda Vadasjön som under äldre medeltiden utgjorde ett led i ett system av vattenvägar från Trälhavet. Namnet Vada förekommer första gången i ett pergamentsbrev från 1274, kyrkan omtalas första gången år 1314 (SD nr 1946) i en förteckning på ärkestiftets socknar: »Vadhum cum annexa» (Angarn, som var annex till1923). År 1923 blev Vada, liksom Angarn annex till Össebygarn. Följande gods, gårdar och byar ligga i socknen: Stora och Lilla Benhammar, 2 Lappdal och Seneby. Från Vada lämnades: Silf IV löd mark och IV lodh IV Stakar III kopar kannor I tenstop (jfr O. KÄLLSTRÖM, a. a., s. 279). 2 Benhammar, huvudgården i Vada sn, tillhörde vid medeltidens slut Erik Turesson Bielke och hans hustru Gunilla Bese (se s. 64, not 1). 1588 förvärvades gården av konung Johan III (s. 71), som förlä­ nade den åt sin gemål drottning Gunilla Bielke (t 1597). Ägdes därefter av hennes son hertig Johan (s. 70) av Östergötland (t 1618). Ärvdes av konung Gustaf II Adolf, som 1619 anvisade gården till vistelse­ ort och uppehälle för Margareta Slotz (s. 74, not 2), moder till greve Gustaf af Vasaborg (t 1653). Redu­ cerades från dennes arvingar 1681, men förlänades 1707 till greve Knut Posse (s. 70, not 1). ALMQVIsT, Frälsegodsen I: 2, s. 545. 1 52 VALLENTUNA HÄRAD KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Kyrkogården är omgärdad av en gråstensmur, ca l m hög, utom på Ö sidan, där muren bildar terrass vid sluttningen. - Kyrkogården skulle botas, heter det 1625 (sT. PROT.). Av 1630-talets landkarta (fig. 55) framgår att kyrkogården vid denna tid haft en gärdesgårdsliknande·inhägnad. 1745 beslöts (sT. PROT.) att kyrkogården borde rödj as och de stenar, som lågo där, borttagas. Vid samma tillfälle beslöts, att muren skulle lagas. Träinhägnaden har således ersatts av en mur någon gång under 1600-talets andra hälft eller 1700-talets början. 1895 planterades kyrkogården och sandgångar upptogs. Hedan 1853 var den väl plan­ terad med lövträd på S långsidan. STIGLUCKOR Två stigluckor ha funnits, en i N och en i S, båda av timmer. 1643 skulle N stigluckan botas och spånas (sT. PROT.). 1667-68 försågs N stig­ luckan med ny underbyggnad och port. Till por­ ten skaffades spik, gångjärn och en klinka. År 1671 undergick stigluckan några smärre reparationer. 1762 föreställdes på sockenstämma nödvändig­ heten av att den gamla stigluckan revs, vilken av dem, nämnes ej. I dess ställe skulle en ny port uppsättas >>Utan vidare byggnad>>. Två goda träd till stolpar skulle anskaffas. - Den nuvarande ingången i V med granitstolpar har antagligen tillkommit under 1800-talets förra hälft. KLOCKSTAPEL Klockstapeln (fig. 52, 54) står vid bogårds­ murens NV hörn. Inklädd med bräder, det pyra­ midformiga taket täckt med tjärad spån. 1625 omtalas en stapel, nästa år beslöts, att stapeln skulle uppfodras (sT. PROT.). Den nuvarande sta­ peln torde dock i stort sett härstamma från 1640­ talet, då sockenmännen lovade göra färdig stapeln och tornbyggaren Michel fick 40 daler för att han låtit >>förfärdiga kyrkiostappelen» (RÄK. 1645-48). 1644 omtalas spik, järn och tjära till stapel (RÄK.). 1698 föll klockan ner, antagligen genom eld­ skador i samband med kyrkans brand 1697. Året Fig. 54. Klockstapel, 1 : 300. därpå betalades i arbetslön 50 dlr åt den som lade Gloekenstapel Bell tower, nya syllar, fodrade, spånslog och tjärade stapeln. 1 : 300. scale 1 : 300. KYRKOGÅRD VADA KYRKA 53 Fig. 55. Vada kyrka med omgivningar under 1630-talet. Efter karta i LST. Die Kirche von Vada mit Umgebung in den 30er Jahren des 17. Jahrh. Karte. Vada Church and sur­ roundings in the 1630's. From a map. Fig. 56. Vada kyrka 1684. En!. konceptteck­ ning i AFRITNINGAR. Die Kirche von Vada 1684. Konzeptzeich­ nung. Vada Church, 1684, ac­ cording to a contempo­ rary sketch. Samtidigt lagades klockan. 1766 (sT. PROT.) borde stapeln spånas. 1816 omtalas den dock som mycket förfallen och man önskade tillkalla byggmästare Hasselquist i Dan­ deryd såsom sakkunnig för att se, om den kunde repareras eller om en ny måste byggas. Senare samma år bestämdes dock, att man skulle dröja med beslut till dess kyrkobyggnadsfrågan lösts (ST. PROT.). Stapeln skulle t. V. endast nödtorftigt repa­ reras. Sannolikt kom förslaget om tornbygge vid kyrkan i samband med klockstapels­ frågan (se s. 60). Varken torn eller ny stapel byggdes emellertid. Stapeln säges 1832 vara bräcklig och i behov av reparation, vilken måste gjorts så väl, att stapeln sedan dess har varit i försvarligt skick. KYRKOBYGGNADEN Den nuvarande kyrkan (fig. 58) består av ett långhus inneslutande även koret samt sakristia i N. Ett vapenhus i S har funnits (fig. 56). Kyrkan är uppförd av vald och kluven gråsten. Tegel förekommer i omfattningar och i gavelrösten vilka i sina övre delar äro helt av tegel. Exteriören är spritputsad med släta putsband kring fönster och ingångar samt vid hörnen. Mellan de båda östligare sydfönstren synes på murens utsida en stor buktighet, motsvarande förtunningen av muren i det inre. Rappning av kyrkan omtalas 1755 (sT. PROT.), senast rappades den 1896. Bitvis är putsen avfallen, blottande ett undre lager av skär puts, antagligen från 1700-talet. PLAN OCH MATERIAL 54 FÖNSTER VALLENTUNA HÄRAD Alla fönsteröppningar (fig. 60) fingo sin nuvarande rundbågiga form under en stor kyrkaombyggnad 1821-22. Nu bågar av trä, på utsidan brunmålade med sol­ bänkar av svarttjärad järnplåt. - Enl. AFRITNINGAR (fig. 56) hade kyrkan åt Ö en smal fönsteröppning eller ev. ett trekopplat fönster; på S sidan två högtsittande smala fönster (deras läge framgår även av en ritning från 1821, fig. 57). Alla nuvarande S-fönster byggdes helt på nytt 1822. På N sidan hade kyrkan urspr. inga fönsteröppningar, N-fönstret byggdes först 1772 i samband med predikstolens flyttning från S till N. ­ I Ö röstet ett litet trekantigt fönster, i V röstet en segmentbågig fönsterglugg och ett i putsen svagt nedsänkt rundblände, allt från 1822. GLAs­ P ERINGSKIÖLD omtalar ett vapen i S fönstret, vilket bör innebära, att där fanns en MÅLNINGAR g l a s m å l n i n g. I AFRITNINGAR (fig. 73) förekommer bl. a. ett vapen, inskrivet i en cirkel­ rund skiva, som möjligen kan återge detta vapen (se närmare s. 76). - Glasmålningen i korfönstret tillkom 1896. I rundbågsfältet en duva, för övrigt är dekoren geometrisk med en palmettbård kring rutorna. Färgerna äro vitt, ljusblått, violett, rött och gult. INGÅNGAR Kyrkan har numera endast en ingång, på V gaveln, tillkommen samtidigt med kyr­ kans vidgning åt V efter en eldsvåda 1697 (jfr s. 59 f). Öppningen är rektangulär, skodd med tegel. Dörrarna av trä, klädda med brunmålad järnplåt. V-ingången var igenmurad under tiden 1758- 1822 varvid man också hade bänkar tvärs över gången västerut. ­ Kyrkans urspr. ingång fanns på långhusets S sida, mellan de två västligaste fönstren. Denna portal igenmurades 1822 i samband med vapenhusets rivning (se s. 60). A v S ingången finns numera inga synliga spår. INTERIÖR Golvet på stora gången är av cement, tillkommet 1896. I bänkkvarteren trägolv, något upphöjt över gången. Korgolvet är av cement där det ej täckes av gravhällar; framför altarringen plansten och innanför den cement. Tidigare, åtminstone sedan 1600­ talet, hade kyrkan tegelgolv, vilket 1678 säges böra göras slätt. Koret hade 1771 trä­ golv (sT. PROT.), vilket fanns kvar 1815. Det ursprungliga golvet i koret har legat ca 25 cm högre än det nuvarande. Före reparationen 1822 säges kyrkan i en del haft > >allenast jord golv>>. Innerväggarna i långhuset avsmalnar uppåt. Lägg märke till förtunningen av murarna på gränsen mellan långhuset och koret (fig. 58). Väggarna äro putsade, gråbrunt av­ färgade med kvadermålning med mörkbruna konturer (fig. 61). Ett par målade fält med enkla lineära omramningar innehålla målade bibelspråk: på N sidan Ebr. 12: 14, S sidan Luc. 11: 28, ö gaveln, åt N Rom. 6: 23, åt S Rom. 8: 14. Denna torftiga dekor stammar från en restaurering 1896. Innertaket är ett vitputsat trätunnvalv av segment­ form, takfotens list är utförd av trä, målad i grågrönt med schablonornament. Valv och list härstamma från 1822. Uppgången till vinden är genom en lucka i valvet till vil­ ken man kommer med hjälp av stege i NV hörnet på orgelläktaren. VALV Kyrkan har haft val v. I ett besiktningsprotokoll från 1815, innan kyrkan fick sitt nuvarande utseende, omtalas tegelvalv både i långhuset och i sakristian. Närmare upp­ gifter om dessa valv saknas, de sägas endast ha varit >>af sättningen rubbade och sönder­ VADA KYRKA 55 Fig. 57. Uppmätningsritning av Joh. Fred. Ekberg 1821, ca 1 : 300. Aufmessungszeichnung von J oh. Fred. Ekberg 1821. l\Ieasurements by J oh. Fredr. Ekberg 1821. spruckne>>. Av uppmätningsritningen år 1821 framgår, att valven i Ö delen ha legat på hörnpilastrar (fig. 57). Valven togs bort 1821.- Om medeltida kalkmålningar och 4 vapen >mnder hualfboga>> (PER. MoN.) se s. 61 f och 76. På vinden äro av sträckmurarna endast överkanterna synliga. De äro mycket ojämna med stenar liggande löst uppe på muren. Ö röstet är av tegel i en tunn mur i kryssför­ 56 VALLENTUNA HÅRAD band ovanpå den tvärskurna gråstensmuren. V innergaveln har ganska grov och ojämn puts i fogarna. I röstet är gråstensmuren ojämnt avtrappad i en flack båge och ovanför detta parti vidtar en mycket tunnare tegelmur i kryssförband. Dessa bägge gavelrösten uppfördes 1822, då även det äldre murverket lagades. År 1815 säges kyrkan ha haft gavlar av bräder. YTTERTAK ÄLDSTA KYRKAN Takkonstruktion är från 1822, täckt med tegel. Dessförinnan hade kyrkan spån­ tak, om vilket uppgifter finnas (spånande, tjärning) fr. o. m. 1600-talets början. På båda gavelnockarna svarta träkors. Kyrkkns äldsta bevarade parti återfinnes i långmurarnas mellersta del (per. A, fig. 58). Dess gräns åt Ö synes tydligt å S murens yttersida samt i kyrkans interiör. Koret med tillhörande sakristia är byggt senare än långhuset (se nedan). Såsom framgår av AFRITNINGAR (fig. 56), låg kyrkans V fasad 1684 i linje med vapenhusets V mur. De på denna konceptritning angivna måtten av vapenhuset och av kyrkans S fasad överens­ stämma med måtten på ritningen 1821 (fig. 57), där vapenhuset är medtaget. Denna ritning visar kyrkans tillstånd efter en ombyggnad under 1600-talets slut och 1700-talets början, förorsakad av eldsvådan 1697 (se nedan). Efter allt att döma har man då förlängt långhuset åt V. Två muravsatser i kyrkans inre torde visa V-tillbyggnadens gräns åt Ö. Dessa muravsatser äro numera borthuggna, deras plats syns dock i form av framskjutande stenar i kyrkans interiör. A v det ovan sagda torde framgå, att de beskrivna muravsatserna markera långhusets ursprungliga V-vägg. Det gamla långhuset har således varit en ganska liten byggnad, troligen täckt med trätak och i Ö försedd med ett smalare, ev. absidialt kor. Några säkra hållpunkter för dateringen av denna äldsta kyrka har man ej; kanske har den urspr. uppförts som en gårdskyrka, liksom t. ex. Yttergrans kyrka, 1 vilken ävenledes från början har varit tornlös. Förslagsvis kan den äldsta kyrkan i Vada dateras till 1100-talets slut eller 1200-talets början, då i Uppland rådde en livlig kyrkobyggnads­ verksamhet. Den äldsta kyrkan har utvidgats åt Ö med ett nytt kor vars murar i yttersidan gå i flykt med gamla långhusets sträckmurar. Murarna i den nya delen äro dock betydligt tunnare än i den gamla delen. Detta kan bero på, att kyrkans nya del enl. medeltida sed byggdes kring det gamla koret, för att detta skulle kunna användas ända till dess det nya blev färdigt. Samtidigt med nya koret byggdes sakristian i kyrkansNÖ hörn med Ö muren i flykt med korets Ö gavel. Den har ett stickbågigt fönster åt Ö som inåt sitter i en mycket vidare nisch av samma form. Fönstret är försett med ett galler av fyrkantiga järntenar som löpa genom flata, kantställda järnband. En svart järnklädd lucka sitter innanför fönstret. - Dörröppningen mellan kyrkan och sakristian (fig. 59) är rundbågig och två­ språngig åt kyrkan till. Två trappsteg leda ned till sakristian. Dörren har medeltida 1 UTVIDGNING ÅT Ö SAKRISTIA A. TuuLsE, Yttergrans kyrka, Upplands kyrkor 50, Uppsala 1952, s. 3. VADA KYRKA 57 ,­ }Il. A. b. l. ""· v. f. 0 f 2 3 hualfuet Sanctus petrus. Jak tror i gud fadher alzmäktugen himmels och jordenes scapare. Annat siger och Andreas, och j Jesum christum hans enda son warom herro. Tredie Johannes. huilken som afladez uar af thom helga andhe, födder af jornfru Maria. Fiärde säger Jacobus. pinter under pontio pilato korsfäster, dödher och iordader. femte1 Säger, for nider till helwitis. 1 Antagligen Tomas. 62 VALLENTUNA HÄRAD Siätte säger oss Stll~ Bartholomeus. Tridur dag stod up af döde. Philippus, upfor till himbla sitter till guds faders alzmektiges högra hand. Åttonde seger oss Matheus. Tädan är han komma ... skulande döma lefuandes och döda. Nyonde, Jakobus. jak tror i then helga ande, tyonde Simon. The helga almennelicha kyrkio, helga manna delaktigheet. Elefte seger oss S. Judas1 • Sunda förlatelse. Tolfte Mathias lykamsens upståndelse oc euindeligit lif amen.>> Av beskrivningen framgår, att målningarna ha framställt en credo-serie med apost­ larna som troligen buro språkband. Att målningarna sägas ha funnits >>i hualfuet» tyder på, att apostlarna voro placerade uppe i valvkapporna, ev. omgivna av ornamentik. Trosbekännelsen på svenska är en tämligen sällsynt företeelse i uppländska kyrko­ rnålningar och förekommer först under medeltidens sista skede. Sålunda finns motivet i Edebo kyrka från år 1515 2 • Det förtjänar att påpekas, att ordningen mellan apostlarna i Edebo är densamma som i Vada; dessutom finns en liknande ordningsföljd i Söderby­ Karls kyrka. Att apostlarna i Vada ha placerats på valvkapporna, är likaledes ett sen­ medeltida drag och överensstämmer med ovannämnda samt flera andra målningar från omkring 1500. 3 Detta torde ge dateringen även till målningarna i Vada kyrka. En!. HILDEBRAND (Ö. Uppland) har Vada fått sina målningar under ärkebiskop Jakob Ulfs­ sons tid (1470-1515). PERINGSKIÖLD omtalar ett Sten Stures vapen >morr under mål­ ningen». Detta skulle kunna betyda, att målningen utförts under Sten Sture d. ä:s riks­ föreståndaretid (1470- 1503). Om de i nedre raden å fig. 73 avbildade vapen, som avha ndlas på s. 76, böra tydas såsom >>Under hualfboga>> målade donatorsvapen för kalkmålningarna, vilket icke synes osannolikt, så måste dessas tillkomsttid sättas till 1470-talet. 1 Judas Taddäus. Forn­ 2 KARL AsPLUND, Edebo kyrkas målningar, studier i Upplanels kyrkliga konst 1918, s. 156. 3 BENGT I NGMAR KILSTRÖM, Den apostoliska trosbekännelsen i vår m edeltida kyrkokonst, vännen 1952, s. 146 f. VADA KYRKA 63 Fig. 63. Altarskåp från omkr. 1515, nu i SHM. Foto ATA 1953. Altarschrein von ca. 1515. Triptych, circa 1515. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altarbord och altarring (fig. 61) från 1772, förändrades 1822. 1896 övermålades altarpartiet i gult, brunt och terrakotta. Tidigare, från 1822, var altaret mörkbrunt och altarringen ljust marmorerad med pärlfärgade släta lister. Altarprydnaden består av ett krucifix av trä (H 88 cm) från 1800-talet. På korväggen en målad dekoration från 1822, ett par pilastrar i kolmårdsmarmorimitation samt ett blått draperi med guld­ fransar och tofsar kring fönstret. Altarskåp (fig. 63) av krederad och målad ek i ramstycken m. m., lättare lövträ i figurer och andra ornament. Mitt i korpus Maria med barnet, stående på månskäran som den apokalyptiska jungfrun. Hennes dräkt är målad i blått, guld och rött, hennes hår är förgyllt. Manteln är prydd med en dekorativ inskriftsbård. Ovanför Maria t. v. Gud Fader och t. h. Andens duva. I hörnen av korpus stå S. Birgitta och S. Sigfrid1 med l ALTAR­ ANORDNING MEDELTIDA ALTARSKÅP S. Birgitta och S. Sigfrid voro Vada kyrkas skyddshelgon, se s. 58. 64 VALLENTUNA HÄRAD sina sedvanliga attribut, den förra med dräkten målad i guld, svart (samt silver?) och blått, den senare i rött, blått, guld och silver. Nederst i korpus synas två vapen, nämligen donatorernas: riddaren och riksrådet Erik Turesson Bielke till Benhammar (t 1511)1 och hans hustru Gunilla Bese. I flyglarna S. Jakob d. ä. och S. Sebastian, den förre i sin pilgrimshatt med musslan och med en mantelinskrift, den senare bunden vid en grön trädstam, naken med ländkläde och mantel. På flyglarnas yttersidor finns målningar (fig. 64) föreställande t. v. S. Erasmus i biskopsskrud och med en vinda med tarmar som attribut, t. h. S. Antonius med korsstav i vänster hand, en brinnande fackla i höger och en gris vid höger sida. På målningarnas svicklar dekorativa vapnen. Mittpartiets H 152, B 120. Altarskåpet såldes 1897 till SHM (inv. nr 10297). Altarskåpet är enl. STRUCK 2 ett arbete av en lybeckare, medan LrNDBLOM 3 betraktar mästaren som en av sydtysk stil (Veit Stoss) starkt påverkad schleswigholsteinare, vil­ ken omkr. 1520 någon tid verkat i Sverige, förmodligen i Stockholm. Vadaskåpet torde vara utfört tidigast omkr. 1515, ty donatorn Bielke är död 1511 och Gunilla Bese flyttade 1513 från Finland till Sverige. Av mästarens övriga svenska verk kan nämnas altarskåpen i Sånga (Ångermanland) och Fundbo samt altarskåpet från V. Ed (Småland), en ma­ donna från Skånella, ett kvinnligt helgon i Värmdö 4 samt den ståtliga Mikaelsbilden från V. Ed. TRIUMF­ KRUCIFIX Triumfkrucifix (fig. 65) av krederad och målad ek. Kristusfiguren med vitt länd­ kläde, rödaktig karnation med täta blodstrimmor, svart hår och skägg. Korset i gult, grönt och rött. Bibelspråk på ändplattor från 1705, då >>Christi Crucifix lagades och måhlades>>; även korset i övrigt och figuren ha samtidigt blivit övermålade. Krucifixet antagligen ett svenskt arbete från 1400-talets början, tillkommet efter kyrkans brand omkr. 1400 (se s. 58). Korsets H 199, figurens H 97. Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297). En s. k. Kristi grav, d. v. s. en framställning av den döde Kristus vilande i en kista fanns enl. DrJKMAN 5 i kyrkan ännu omkr. 1700. PREDIKSTOL Prediks to! (fig. 66) bestående av polygonal korg på en stenfot samt ljudtak. Korgens fem sidor äro inramade med kolonnetter, tandsnitt m. m. och försedda med arkadbågar. 1 TURE TURESSON BIELKE t. Kråkerum, f. 1425, ·1· 1489- 90. G. m. INGEBORG KöRNINGsDOTTER (Kyrningsätten, danska). JOHAN STENSSON BESE t. Häradshammar. G. 1 m. KATARINA JoNsDOTTER GÄDDA. ERIK TURESSON BIELKE. G. 1490 m. GUNILLA BESE, f. 1473, t 1553. t. Benhamra i Vada sn, som han erhöll gn. sitt gifte. t 1511. Riksräd 1500. Av Svante Sture förordnad 1504 t . hövding över Finland och Åland. 2 R. STRUCK, Materialien zur liibeckischen Kunstgeschichte, Zeitschr. d. Vereins fiir Liibeckische Gesch. u. Altertumskunde, B . XXIII, s. 271 f. 3 A. LINDBLOM, Liibeckforskare om Liibeckskulptur. Fornvännen 1926, s. 208. • Sv. K. Uppland bd l , s. 442, fig. 472 . 5 P. DIJKMAN, Antiquitates ecclesiasticae, Sthlm 1703, s. 122. VADA KYRKA 65 Fig. 64. Målningar på flyglarnas yttersidor av altarskåpet, fig. 63. Foto ATA. S. 64. ?llalereien auf den Aussenseiten der Fliigel des Altarschreines Abb. 63. Paintings on triptych Fig. 63. 5. Sveriges kyrkor. Uppland V. 66 VALLENTUNA HÄRAD I bågfälten funnas enl. INV. 1829 förgyllda bilder, troligen fyra evangelister samt Kristus. Målningen i brunt, silver, grönt, blått och guld från 1896. Förut var predikstolen mar­ morerad, med förgyllda lister m. m. - Korgen, utförd i Karl IX:s renässans, torde härstamma från 1600-talets förra hälfU Ljudtaket, trappan och dekorationen under korgens nedre kant ha möjligen tillkommit 1668, då predikstolen skänktes till Vada av Olof Persson i Lisinge (i Össebygarns sn), till minne av hans svärmor och hustruns syskon. Den uppsattes av Bengt Tomasson från V. Ryd (RÄK.). Förmodligen hade Olof Persson förvärvat själva predikstolskorgen från någon annan kyrka. Predikstolen stod till 1772 på långhusets S sida. Bakom predikstolen på väggen ett målat draperi, utur vars veck ett strålknippe bryter fram och en arm, hållande lagens tavlor. Tillkom 1822. TIMGLAS Ett timglas med förgylld bronsställning har funnits på predikstolen. Tillkom 1652 (RÄK.). Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297). Endast en järnram bevarad. 2 BÄNKINRED­ De nuvarande öppna bänkarna (fig. 62) anskaffade 1896. Vid korets Ö vägg finnas NING ett par inbyggda bänkar kvar, från 1822. Nu målade som altardelarna i gult och brunt med terrakottafärgade lister. De gamla bänkarna voro vid 1800-talets mitt pärlfärgade. - Första kända uppgift om bänkar är från 1629- 30 (RÄK.), då Hinrik snickare gjorde bänkar i kyrkan. Även senare, på 1640-talet, omtalas ännu betalningar till honom för bänkar. Låsen till bänkarna gjordes 1642 av Jören Smed. 1671 ägde en bänkindelning rum. 1758 igenmurades V porten och bänkar sattes längs gavelväggen (RÄK.). Dessa bänkar avlägsnades 1822. ORGEL­ LÄKTARE Orgelläktaren (fig. 62) från 1822. Pelarna målade i kolmårdsmarmor, bröstvärnet målat i gult, brunt och terrakotta.- Orgeln har fyra stämmor och anskaffades 1852 då den byggdes av argeinisten W allenström i Uppsala, vilken även reparerade den 1883. Nummertavla (fig. 68) med snidad och förgylld träram, skänkt 1762 av inspektör Söderberg, St. Benhammar. DOPREDSKAP Dopfunt av obekant utseende, har funnits. skaffades ett kopparfat till funten. INV. 1628 upptar en >>funtekättil», 1680 Dopskål, av nysilver, på fot. Skänkt 1897 som följd av att vid en visitation 1895 anmärktes, att en spilkum, som då användes, var alltför profan att brukas som dopskål. - 1670 förärade Anders Johansson i Molsta (= Morsta i Össebygarn) en tennskål till kyrkan. Fanns kvar till 1791. NATTVARDs­ KÄRL Kalk av förgyllt silver. Stor slät cuppa, noden päronformad med serafhuvud i moln, drivet arbete. Foten sexpassformad med bladstav och refflor samt kedjeornament. Stplr: T(= 1777), P K (UPMARK nr 6745 =okänd mästare). H 25,5 cuppans D 11,5. ­ Tillhörande paten med samma stplr som på kalken. D 15. Jfr H. RABEN, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock, Sthlm 1934, s. 54; jfr även predikstolen i Rådmansö kyrka (Sv. K. Uppland bd II, s. 324, anm. 3). 2 Ett timglas på träställ (fig. 67) från J. Hartmans verkstad, Leipzig, omkr. 1650, som i SHM bär inv. nr 10297 och angives vara från Vada, tycks emellertid ej härstamma från denna kyrka. 1 VADA KYRKA 67 Fig. 65. Krucifix från 1400-talets början, nu i SHM. Foto 1948. S. 64. Krnzifix aus dem Anfang des 15. Jahrh. Rood, early 15th cent. 68 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 66. Predikstol. Korgen från 1600-talets förra hälft, ljudtaket och trappan antag!. från 1668. Foto 1948. S. 64 f. Kanzel. Kanzelstuhl aus der ersten Hälfte des 17. J a hrh. Schalldeckel und Treppe vermutlich von 1668. Pulpit, early 17th century, sounding-board a nd steps probably 1668. Vinkannor. l. Nysilver, inuti förgylld . Päronformad. Stpl A. G. Dufva samt ny­ silverstpl. Anskaffad 1878. H 37. - 2. Tenn, cylindrisk form (fig. 70). På locket ingrave­ rat EES MOD 1659. Enl. stpl av P. Andersson, Stockholm. 1 Tillkom som gåva av Erich Erichsson i Benhammar. Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297: 5). H 23.- INV. 1628 upptar en tennflaska om en kanna och en liten tennkanna om ett stop. 1652 utbyttes den gamla tennflaskan, som rymde en kanna, mot en ny. Oblatask av silver, rektangulär, profilerat lock med ingraverade band- och lövorna­ ment. Under bottnen: c. s. B.: s. H. A. 1723. GIUIDT TIL WADA KIÖHKIA. Stplr: K (1722), 1 LÖFGREN I: 2, s. 98, fig. 30. Av typ LÖFGREN I: 2, pi. 29, fig. 85. VADA KYRKA 69 Fig. 68. Nummertavla frän 1762. Foto 1948. S. 66. Nummerntafel von 1762. Hymn-board, 1762. Fig. 67. Timglas frän 1600-talets mitt, tillverkat i J. Hartmans verkstad, Leipzig. SHM. Foto ATA. Angives felaktigt komma frän V a da kyrka. S. 66. stundenglas aus der Mitte des 17. Jahrh., verfertigt in J. Hartmans Werkstatt in Leipzig. SHM. Fehlerhafte Herkunftsangabe aus der Kirche von Vada. Hour-glass, mid-17th cent., made in J. Hart­ man's workshop, Leipzig. State Historical Museum, Erroneously mentioned to come from Vada. S. Erik, åldermansranka, N. B. (kanske stockholmsmästaren Niklas Boberg, UPMARK s. 91). H 6, B 7,5. Sockenbudskalk av silver, inuti förgylld, förgyllda ränder och nod (fig. 69). På cuppan: P · H · S · E · A · D · j E · P · D · 1663. Cuppan dock möjligen medel­ tida. Under bottnen ett skrivet A. H 13, cuppans D 8.- Tillhörande paten av silver med ett i en cirkel inskrivet förgyllt kors i mitten. D 8. - Sockenbudstyget är enl. ST. PROT. 1664 skänkt av Peter Hansson, bergmästare vid Salberget och hans mor Elin. Till sockenbudstyget hör ett trä f o dra l av samma form som kalken (1791 kallad träburk) med utanpå svart, inuti röd klädsel. 70 VALLENTUNA HÄRAD Bland uppgifter om nu obefintliga nattvardskärl må anföras: 1614 beslöts, att kyrkans kalk skulle >>byggias>> och göras starkare samt förgyllas invändigt. rNv. 1628 en socken­ budskalk med paten. Med den 1663 skänkta kalken, nu sockenbudskalk, kunde således INv. 1681 upptaga 3 kalkar av silver med patener. rNv. 1693 upptar dessutom en socken­ budskalk av tenn. 1744 fanns endast 2 kalkar med patener av silver kvar. 1672 förärade Johan Johansson i Benhammar till kyrkan en skön ask full med oblater. LJusREDsKAP Ljuskronor. l. Av silver och mässing, 6ljusarmar i en krans. Krönt av en silverurna omvirad med en druvguirland och med hängande festoner. Högst upp en putto av mäs­ sing. Skänkt 1827 av sekreteraren Otto Terneli på LappdaL 1700-talets början. H ca 59. - 2. Av gjuten mässing med 6ljusarmar i en krans. Krönt av en dubbelörn, nu utan vingar. Stor kula med inskrift: >>Til kyrkiones prydning ähr Dhenna Krona förährat den 12 maj 1652 Hans Jönsson Margareta Stens Dotter.>> Kronan kostade 70 dir. Hans Jöns­ son (t 1651, se s. 73) bodde på LappdaL H ca 65. - 3. Av gjuten mässing, 6 ljusarmar i en krans. Krönt av en sol. Armarna utbytta, en del fattas. 1600-talet. H ca 60. - 4. Av gjuten mässing, 18 ljusarmar i 3 kransar. Vanlig typ, skänkt av kyrkoherde T. Norman och hans hustru L. Söderbaum 1896. L j u s arm av gjuten mässing. 1600-talstyp. L ca 35. Ljus stakar av gjuten malm. l. För tre ljus. Mittstaven saknas. Antagligen tillkom­ men 1653 (RÄK.). - 2. Ett par, i nygotisk stil, 1896. rNv. 1628 upptar 2 stora mässingsstakar, skänkta av hertig Johan (s. 51, not 2), 2 stakar av malm och en stor mässingsstake, som gavs efter Lars i Seneby i testamente. Under 1600-talets senare del tillkomma genom köp och donationer bl. a. 2 ljuskronor och 3 stakar. TEXTILIER Antependium, sammansatt av röd atlas och turkisk brokad bildande horisontala och vertikala bårder (TEXT. UTST. 1929, nr 47). På de båda röda mittfälten applicerade guldbroderier med vapen (Posses och Bielkes, det senare nu försvunnet) samt årtalet 1682 och initialer K P I B åsyftande donatorerna Knut Posse och hans hustru Ingeborg Bielke.l Foder saknas. Sedan 1897 i SHM (inv. nr 10297). H 111, L 283. Mässhakar: l. Vit brokad (fig. 71) med mönster av små blommor i silver och färg 1929, nr 323). På ryggsidan en bred, helt broderad, vertikal bård med en kring en stång lindad blomranka utförd i mångfärgat silke mot silverfond. Samma broderi kring halsen. Romersk-katolsk form. Sannolikt polskt arbete. 1700-talets början. Krigs­ byte? Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297). H. 77 resp. 105. - 2. Svart sammet med kant av silverband, på ryggen kors av guldband, på bröstet broderad Jehovah-soL Svart domestikfoder. 1800-talet s början. (TEXT. UTST. 1 KNUT PossE, friherre o. greve, f. 1640-t. t 1714. D eltog i K a rl XI: s o. Karl XII:s krig såsom officer. Överståthållare i Sthlm 1705. G. 1:o 1681 m. INGEBORG BIELKE, f. 1652, t 1682; 2:o 1686 m. ANNA CHRI­ STINA NATT OCH DAG, t 1747. Se S. 51, not 2. VADA KYRKA 71 Fig. 69. Sockenbudskalk från 1663. Cuppan medeltida? Foto 1948. Kirchspiei-Reisekelch von 1663. Kuppa mittel­ alterlich? Chalice for parish visits, 1663; the cup may be mediaeval. Fig. 70. Tennkanna från 1659, nu i SHM. Fcto ATA. Zinnkanne von 1659. Pewter vessel, 1659. Kalkkläden. Svart sammet med silverbroderi och silverfrans. Vitt kambriksfoder. 1800-talets början. 38 x 36. - 2. Eldröd atlas, broderad med stora liljor i gult och vitt silke i schattersöm. I mitten ett hjulkors i guld. 1900. 44 x 44. H å v av svart sammet med silvergaloner och silvers pets. Brunt skinnfoder. Svart, svarvat skaft. 1800-talet. Bland uppgifter om nu försvunna textilier må anföras: 1591 fick kyrkan från konung Johan III (se s. 51, not 2) en mässhake av röd sammet, en mässesärk och ett ante­ pendium av röd sammet. JNV. 1628 upptar flera gamla antependier, kalkkläden, ett tio­ tal skrudar, bl. a. >>en brun sammäs meshakell medh crucifix och pärlestikkaarbete>> (nämnes senast 1693), en gammal grön mässhake, en gammal mässhake av arnisk1 med svart kors, en >>askefärgad>> mässhake >>som herr Simon haffuer förvärffuab>, en röd sam­ metsmässhake med vitt gyllendukskors, en gammal korkåpa (i ett något senare INV. 1 Arnisk - en yllevävnad från Arnhem (1530-talet). 72 VALLENTUNA HÄRAD nämnes två gamla korkåpor, i INV. 1681 ånyo bara en), en vit gyllenduksstola, ett gam­ malt blått >>brudpelle>> och ett rött kläde av taft >>medh insänkt gull och knappan>. I INV. 1630 nämnas dessutom bl. a. två >>långstolen>, dvs. vanliga stolor, och två >>små armestolen>, dvs. maniplar. I samma INV. omtalas också fyra röklin1 (INY. 1628 upptager endast en >mthgammalt Röklina>>). Under 1600- och 1700-talen tillkomma åtskilliga textilier genom donationer, främst från herrskapet på Benhammar. Sålunda fick kyrkan år 1669 fru Margareta Slotz' brudskrud (sT. PROT.). Den bestod av >>l) Golt kirsinkläde 2 på stolen (dvs. brudbänken) 2Y2 aln 2) gammalt atlask förskörte 3) medh gull perlstickat handskar 4) Crona mz watnperlor gammalt maner 5) Silff-kedh medh Christi kors 6) Armband 2 st. (nr 5 och 6 vägde tillsammans 18 lod) 7) Kraga och ärmstrumpor 8) Ask som detta med (?) ligger.>> Fru Margareta var grevens av Vasaborg moder (se s. 74, not 2) och brudskruden härstammade åtminstone delvis från den kungliga klädkammaren. Hon kvitterade vid sitt giftermål 1619 ut åtskilliga tyger som delvis förekomma i denna donation. 3 - A v INV. 1790 framgår att man då sålt eller hade för avsikt att sälja bl. a. tre mässhakar, tre kalkkläden, två antependier och två altardukar. 1792 fanns nödigt att en kapprock av grovt ljusblått kläde med foder skulle i likhet med bruket i andra församlingar skaffas (sT. PROT.). T. f. kyrkvaktaren var skräddare och kunde själv sy den. Finnes ej kvar. RUNsTENAR En runsten på kyrkogården, sedan 1850 använd som gravsten. Runinskriften lyder i översättning: >>Olev och Torir och Tova reste stenarna efter Gudmund. Gud hjälpe.>> När runstenen användes som gravsten, avslipades runinskriften tvärs över mitten, ytan släthöggs och försågs med inskriften: >>A. W. Kjellberg Född 17 28/7 98 Död 18 7 j l 49. >>­ Om tre runstensfragment, funna vid kyrkan, se sv. RUNINSKR. VI, s. 297-299. GRAVsTENAR Gravstenar i koret. l. Av grå kalksten. Ligger vid mittgångens ände något åt N. Mitt på stenen är ristat ett Bese-vapen med lövartat hjälmtäcke och krönt av en fisk (gädda). Inskriften runt stenens kant: HIC · QVIESCIT · NOBILISSIMA · D(OMI)NA · GUNNILDIS DE · BENHA(M)MAR · QVE · OBIIT · IN · CHR(IST)O · ANNO · DO(MINI) · 1553 · DIE · l 7 · MARTII · cu(ru)s · A(N)I(M)AM · DEUS · O(M)NIPOTE(N)S · IN · PERPETUA · PACE · CONSERVET · ( = Här vilar den ädla Fru Gunhild av Benhammar4 som avled i Kristus år 1553 den 17 mars och vars själ Gud allsmäktig må bevara i en evig frid). I hörnen: IHS (= IHESUS) CHRS (= CHRISTUS) SAL (= SALVATIO) NRA (= NOSTRA). 210 X 110. ­ 2. Av grå kalksten. Inskrift: INGEBORG JÖRENSDOTTER (15)93. 5 På mitten ett Horn­ Röklin - möjl. av tyskt Röcklein, liten rock - katolskt prästerligt plagg, ej nödvändigt av litur­ gisk karaktär, gjort av vitt linne, sällan dyrbarare material. 2 Kirsin •>kersij ''finnes som beteckning för yllevävnad från Kersey, England. 3 Jfr H. FRÖDING, Grefve Gustaf Gustafssons av Vasaborg mor, Historisk Tidskrift 1902, s. 145 ff. 4 Se s. 64, not l. 5 INGEBORG var dotter till den vid Kirchholm i Livland 1605 stupade Göran Henriksson Horn av Kanekas och Brita Hansdotter Björnram (t före mannen). Artalet (15)93 avser troligen Ingeborgs födelseår. Hon levde ännu 1661, t ogift. 1 VADA KYRKA 73 Fig. 71. Mässhake, sannolikt polskt arbete från 1700-talets början. SHM. Foto ATA. S. 70. Messgewand, wahrscheinlich polnische Arbeit ans d em Anfang des 18. Jahrh. Chasuble, probably Polish, 18th cent. early vapen inristat. 170 x 110. - 3. Av grå kalksten, över befallningsmannen på Lindhol­ men,1 Hans Jönsson (t 1651) och hans hustru Margareta StensDotter. 240 x 150. ­ 4. Av rödaktig kalksten, över kyrkoherde J onas Olai (t 1679) 2 och hans hustru Karin 1 2 JoNAs 0LAI Sannolikt Lindholmen i grannsocknen Orkesta. blev kyrkoherde i Vada 1674. 74 VALLENTUNA HÄRAD Nilsdotter. 200 x 140. - 5. Av brungrå kalksten, över kyrkoherde Johan Granstadius (t 1692).1 162 x 96. - 6. Av grå kalksten, endast med inristade rundlar i hörnen och tomma inskriptionsbårdeL - 7. Häll av grå kalksten utan inskrift. 230 x 177. G r a v m o n u m e n t (fig. 72) över Jakob Trelo och hans maka Margareta Slotz, 2 be­ stående av två skulpterade hällar av blågrå sandsten (H 176, B 60). Stenarna äro sedan 1897 uppställda mot lå nghusets V vägg, där de funnos även före kyrkarestaureringen 1896. 3 Före ombyggnaden 1822 lågo stenarna i koret , en på vardera sidan om altaret (I NV . 1829), men blevo sedan ett par gånger utflyttade på kyrkogården. Från början hade de antagligen sin plats i korets S del, på den ovannämnda gravhällen (nr 7) utan inskrifter och ornament. Några i bogårdsmuren hittade profilerade sockelstenar kunna ha tillhört gravmonumentet, som i sitt ursprungliga skick torde haft formen av en tumbagrav. Stilen på figurerna tillåter förmodandet att gravmonumentet har tillkommit ej långt efter makens död 1632 och således beställts av makan Margareta Slotz. Mästaren till monumentet, som är ett enkelt arbete av genomsnittskvalitet, bör kanske närmast sökas inom den krets av bildhuggare, som under 1630-talets slut hade bildat Stockholms bildoch stenhuggarämbete.4 BEGHAVNINGS· Begravningsvapen. l. Över Jakob Trelo (fig. 72). Fyrkantig träskiva, som varit VAPEN fästad på en numera försvunnen bärstång ( uPPS . UTST . KAT. nr 904). Skivan är svart­ målad med målat vapen: tre sexuddiga guldstj ärnor stolpvis ställda i blått fält; på hj äl­ men en halv örn i guld. 42, 5 x 36,5. - 2. Över Eric Antonii Lofelt (t 1695) 5 av skulpte­ rat, krederat, målat och förgyllt trä. H 162 cm. TRELos GRAvMoNuMENT GHANSTADIUS blev k yrkoherde i Vada 1681. Han begravdes i sakristian. MARGARETA SLOTZ, bördig från Holland, följde sin li kaledes holländske man, ingenj örsoffi ceren i svensk tjänst ANDRIES SERSANDERs (t 1615) till det svenska fältlägret uta nför Pskov somma ren 161 5. Här knöts en kortva rig kärleksförbindelse mellan konung Gustaf II Adolf och henne. F rukten h ä rav blev sonen Gustaf Gustafsson, greve av Vasaborg (f. 1616, t 1653). Hon gifte sig ånyo 161 9 m ed JAKOB TRELO (Trellou), holl ändare, överfyrverkare i svenska armen, t 1632. Hon erhöll samtidigt Benhammars gård (s. 51, not 2) som k g!. donation. t 1669. - Hon har län ge gått under namnet Margaret a Cabeliau. Se v idare: H. FRÖDING, a. a ., s. 145 f samt I. HENSCHEN, Margareta Cabiljaus grav funnen, Sv. D. 30.11. 1924. Se även N. AHNLUND, Gustaf Adolf den store, Sthlm 1932, s. 72 f. 3 Jfr även KLINGSPOR, s. 205. Han säger figurerna vara okända och troligen föreställa n ågot Bielke­ par på Benhammar. Att bilderna verkligen föreställ a Trelo och h a ns fru bevisas dock , m ed stöd äve n av traditionen, genom att man vet, att grevens av Vasaborg mor begrovs i en redan befintli g grav i koret, naturligtvis då i m ann ens, v ilkens begravningsvapen i kyrkan ytterli gare bevisar, att han r ed an låg där begr aven. I en antecknin g i s-r. PROT. 1669 angående Mar garetas begravning är med mindre stil anpassat : >>men inth et begraffuen medh guds ordh effter Christelig wan a». Detta torde b ero på att Margaret a Slotz var calv inist och att det för tillfället ka nske icke fanns någon calvinistisk präst so m kunde sköta jordfästnin gen. Grevinnan av Vasaborg lät ombesörj a begravningen (I. H ENsCHEN, a. a.). 4 Jfr GöRAN AxEL-NILssoN, Dekorativ stenbuggarkonst i yngre vasastil, Lund 1950, s. 341 ff. 5 Em c LoFELT, f. 1662 i Pommern, var kapten vid liv gardet till fots; var san nolikt son till Peter Antonii Lofelt, t 1675, vilken hade en son Erik som blev fänrik v id Upplands infanteri 1678 och senare löjtnant därstädes 1684; 1689 transporterad till livgardet. 1 2 VADA KYRKA 75 Fig. 72. Figurstenar frän Jakob Trelos och Margareta S!otz' gravmonument, 1600-talets förra hälft. Foto 1948. S. 74. Steinfiguren vom Grabdenkmal d es Ja­ kob Trelos und der Margareta Slotz, erste Hälfte des 17. Jahrh. Figures from hurial monument of Jakob Trelo and Margareta Slotz, early 17th cent. 76 VALLENTUNA HÄRAD I AFRITNINGAR, pi. 4, finnas 7 st. vapen avbildade (fig. 73). De två första vapnen i övre raden tillhöra Erik Turesson Bielke och hans hustru Gunilla Bese (se s. 64, not l) och återgiva vapnen på altarskåpet (s. 63). De två första vapnen i nedre raden till­ höra Gunilla Beses föräldrar Johan Stensson Bese och hans l:a fru Katarina Jonsdotter (Gädda), se s. 64, not l. Det tredje vapnet i översta raden tillhör den på Benhammar besuttna ätten Görtz (stolpe).l Vapnet torde ha varit utfört som glasmålning (se s. 54). Det tredje vapnet i nedre raden tillhör Greger Bengtsson (två balkar; oäkta Folkunga­ ätt).2 Det fjärde vapnet i nedre raden torde tillhöra Sten Peterson (7-uddig stjärna). 3 - PERINGSKIÖLD omtalar 4 vapen >mnder hualfboga>> samt ett Sten Stures vapen >morr under målningen». De förstnämnda torde syfta på de vapen, som äro avbildade i nedre raden (AFRITNINGAR) och voro antingen begravningsvapen eller donatorsvapen till valv­ målningarna (se s. 62). Minnestavla av trä, inom ram med gavelformat överstycke. I mittfältet Kalvarie­ scen och en bedjande kvinna. Målningen till största delen bortnött. Inskriften oläslig. 1600-talet. H 105, B 54. Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297). TAVLoR Oljemålning på duk, från 1700-talets början, Golgataframställning, som återgår på Rubens' >>Lansstöten>> (fig. 74). Förgylld ram. H 146,5 B 117. Sedan 1897 i SHM (inv.nr 10297). Restaurerad 1925 av Alfred Nilson. - INv. omtala ett antal tavlor och ramar, bl. a. ett porträtt av kyrkoherde Johan Johansson Roslagius (t 1674). En annan tavla föreställde den törnekrönte Frälsaren. - De böcker av värde, som funnits, äro alla borta. 1326 testamenterade Magnus Gregerssons änka Ingegerd bland annat till Vada kyrka ett psalterium. 4 INV. 1628 upptar >>Swänska biblia Primo editio>> och nya testa­ mentet. Kyrkkista, järnbeslagen, med plant lock. 1700-talet. H 38, L 102. KLOCKOR Klockorna hänga i stapeln. l. storklockan är 1907 gjuten av K. G. Bergholz & Co, Stockholm. På S sidan en vers: BESÖK GUDS HELGEDOM l LEF TÅLIG, VIS OCH FROM, l 1 KORT GöRTZ, en inflyttad tysk riddare, nämnes 1375- 1402. Var 1378 g. m. BIRGITTA TROTTES­ DOTTER (EKA-ÄTTEN) i Benhammar, som levde ännu 1442. En av deras söner, riddaren och riksrådet Jesper Görtz, bodde på Benhammar och dog där 1459. Mera känd är hans broder väpnaren Melchior Görtz, som blev greve Hans' av Everstein fogde på Västerås slott. En tredje broder, Eggert Görtz, inträdde i det andliga ståndet som kanik i Uppsala. Han var kantor vid Uppsala domkyrka, nämnes som kyrkoherde i Vendel 1427 och i Spånga 1430 samt uppträder ett par gånger på 1440-talet i ärke­ biskuparna Nicolai Ragvaldi och Jöns Bengtssons (Oxenstierna) omgivning. Dog 1451 (ELsA NoRD­ STRÖM, Eka-ätten, Gustaf~Vasas mödernesläkt, Personhist. Tidskr. 1941-1942, s. 21 f.). 2 GREGER BENGTSSON (oäkta Folkungaätt), riddare, t 147(?). Var g. 3m. KRISTINA BENGTSDOTTER (KöNIGSMARK) på Benhammar, dotter t. Bengt Henningsson (Königsmark). Se P. SJÖGREN. Släkten Trolies historia intill år 1505, Uppsala 1944, s. 123, not 9. 3 STEN PETERSON, riddare, marsk, hövitsman på Västerås. G. 1434 m. KATARINA ERIKSDOTTER, levde 1474, men var t 1480. Hon var dotter till Erik Nilsson som levde 1433 och Ramborg Kortsdotter, dotter till Kort Görtz och Birgitta Truttesdotter (Eka-Ätten) i Benhammar, se ovan not 1. 4 SD nr 2553; MAGNus, son till Greger, oäkta son till Birger Jarl, 1285- 1319. G. 2:o m. INGEGERD FrLIPSDOTTER (Rumby si.). Greger Bengtsson (se ovan) var deras sonsons son. Fig. 73. Vapen i Vada kyrka 1684. Enl. AFRITNINGAR. Övre raden: nr 1 och 2 fr. v. donatorsvapen på altarskåpet fig. 63; nr 3 vapen från glasmålning (s. 54). Nedre raden: begravningsvapen eller donatorsvapen under valvet (jfr s. 62). Wappen in der K irche von Vada. Zeichnung von 1684. Coats-of-arms in Vada Church, drmving (1684). 78 V ALLENTUN A HÄRAD TÄNK PÅ DÖD ocH DOM, författad av J. O. Wallin för lillklockan i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. 1 D 96 H 85. - 2. Lillklockan har runt halsen en inskrift: GLORIA ooo IN ooo EXCELSIS ooo DEO ooo På N sidan: Två vapen (Geete och Månesköld), därunder: HAEC · CAMPANA · EST · ECCLE l SIAE · GARNENSI. DONO · DATA · A NOBILISSIMO · l VIRO · DN · ERICO · ERIC! · GETHE · DE · SWYDS · l TAD · ET · VXORE · EIVS · NOBILISS · DNA · BOTILA ·l MANESKOLD. 2 IN· HONOREM ·DEl· ORNA l MENTVM · ECCLESIAE · SVI · SVAEQVE · POSTERITATIS · l IMMORTALEM ·MEMORIAM· ANNO· DOMINI · MILLESIMO · l SEXCENTESIMO · QVINQVAGESIMO ·PRIMO.- På S sidan en porträttmedaljong av drottning Kristina. Runt slagringen: KOMEN · VTAF · IACOBS · HVS ·LAT· OS ·WANDRA· I· HERRANS · HVS ·M: GÖRAN · PVTEN · SON · IN · STOCKHOLM. 3 MEFECIT · ANNO l. 6. 5. l. - D 88 H 71. Klockan in­ köptes från Össebygarn 1840 (se s. 35). Före år 1907 var nuvarande lillklockan storklocka. Den gamla lillklockan, som detta år omgöts och förstorades, hade enl. KLINGSPOR (UFT X, s. 207) följande inskrift (med minuskler?): hel p ihs rnaria anno dni vi ve + xvii. KLINGSPOR tolkar årtalet som 6 5 x 100 17 = 1117, men sätter försiktigtvis ut ett frågetecken. En sådan tolkning är icke möjlig. Enl. en anteckning i RÄK. 1744 hade klockan årtalet 1318. Sanctusklocka, kallad handklocka, fanns ännu 1693. Den hade sin plats bakom altaret. + + + + + ++ + + + SAMMANFATTNING I. En liten tornlös gråstenskyrka med smalare, absidialt (?) kor (fig. 75 A). Långmurarna av denna kyrkas långhus finnas bevarade i nuv. k yrkas mellersta del (fig. 58: A). Antagligen byggd som gårds­ kyrka omkr. 1200. II. K yrkan vidgas åt Ö som salkyrka (fig. 75 B) och täckes m ed trätak av obekant utseende. sak­ ristian i N möjligen med urspr. valv. 1200-talets slut? III. Reparation efter en eldsvåda omkr. år 1400. Kyrkan återinviges 1404, byggnadsarbetena fort­ sätta dock långt in på 1400-talet och avslutas med långhusets valvslagning ev. omkr. 1450. Inv.: krucifix frå n 1400-talets början (fig. 65). IV. Muralmålningar från ärkebiskop Jakob Ulfssons tid (1470-1514), omfattande en credo-serie med svensk text. Vapenhus i S (fig. 75 C, fig. 56). Inv.: altarskåp från omkr. 151 5 (fig. 63-64). V. Långvarig reparation efter en eldsvåda 1697. Kyrkan förlänges åt V (fig. 75 D). VI. Viktigare ändringar under 1700-talet: a) 1755 - exteriören rappas. b) 1758 - V portalen igenmuras. c) 1772 - ett nytt fönster åt N. VII. Ombyggna d 1821- 22. Vapenhuset rives. Tegelvalven nedtagas och ersättas m ed tunnvalv av trä. Gavlarna sänkas, yttertak av tegel. S ingången slopas, ingång åt V återupptages. Fönsteröpp­ 1 2 3 Jfr Sv. K., Stockholm bd V, s. 128. Se s. 22, not 1 (Erik Tranevardius). JuRGEN PuTENSEN, mästare i Sthlm omkr. 1630, ålderman 1636, t 1660. VADA KYRKA 79 Fig. 74. Golgataframställning, oljemålning från 1700-talets början, återgår på Rubens' •>Lansstöten•> i Antwerpen. SHM. Foto ATA. S. 76. Golgatha-Darstellung, Olgemälde aus dem Anfang des 18. Jahrh., geht auf den •L a nzenstosso des Rubens in Antwerpen zuriick. Golgotha, oil-painting, early 18th cent., arter by Rubens' farnous painting in Antwerp. ningarna åt S omordnas, alla fönster förstoras. Ny sluten bänkinredning, ny läktare. Arbetena leddes av byggmästare Joh. Fredr. Ekberg, Uppsala. VIII. Restaurering 1896. Yttermurarna rappas. Ny inre dekoration, cementgolv, platt trätak i sakristian. Öppna bänkar. ZUSAMMENFASSUNG L Eine kleine, turmlose Feldsteinkirche mit schmälerem, apsidialem (?) Chor (Abb; 75 A). Die Mauern des Langhauses dieser Kirche sind im mittieren Teil des jetzigen Langhauses erhalten (Abb. 58: A). Vermutlieb als Gutskirche um 1200 errichtet. Il. Die Kirche wird nach O. als Saalkirche erweitert (Abb. 75 B) und mit einer Holzdecke von unbekanntem Aussehen gedeckt. Die Sakristei im N. möglicherweise mit ursprunglichem Gewölbe. Ende des 13. J ahrh.? III. R eparatur nach einem Brand um das Jahr 1400. Die Kirche wird 1404 neu geweiht, die Bau­ 80 VALLENTUNA HÄRAD arbeiten setzen sich jedoch bis weit ins 15. Jahrh. hinein fort und werden mit der Einwölbung des Langhanses evtl. um 1450 abgeschlossen. Inv.: Kruzifix aus dem Anfang des 15. Jahrh. (Abb. 65). IV. Kalkmalereien aus der Zeit des Erzbischofs Ulfsson 1470- 1514 (Credo­ scenen mit schwedischem Text darstellend). Vorhalle im S. (Abb. 75 C, Abb. 56). Inv.: Altarschrein von ca. 1515 (Abb. 63- 64). V. Langwierige Reparatur nach einem Brand 1697. Die Kirche wird nach W. verlängert (Abb. 75 D). VI. Wichtigere Änderungen im 18. Jhdt.: a. 1755 - Verputzung des Äusseren. b. 1758 - Das Westportal wird vermauert. c. 1772 - Neues Fenster nach N. VII. Umbau 1821-22. Die Vorhalle wird abgerissen. Das Ziegelgewölbe wird durch ein Tonnengewölbe aus Holz ersetzt. Die Giebel werden gesenkt, Aus­ sendach aus Ziegel, der Siideingang wird geschleift, der Eingang im W. wird wieder geöffnet. Die Fensteröffnungen nach S. werden umgeordnet, alle Fenster werden erweitert. Neues geschlossenes Gestiihl, neue Empore. Die Arbeiten werden vom Eaumeister Joh. Fredr. Ekberg, Uppsala, geleitet. VIII. Restaurierung 1896. Die Aussenmauern werden verputzt. Neue Innen­ dekoration, Zementfussboden, flache Holzdecke in der Sakristei. Offenes Gestiihl. Fig. 75. Kyrkans tillväxt. A. Tuulse delin. 1953. Bauphasen der Kirche. Growth of the church. SUMMARY l. A little grey stone church-no tower- with an absidial (?) chancel (Fig. 75 A). N ave walls of this structure survive in middle section of present nave (Fig. 58: A). Probably built as a rnanor church circa 1200. Il. Church lengthened to the E. (Fig. 75 B) and provided with timber roofing of unknown appearance. Vestry to N. probably has original vaulting. End of 13th cent.? III. Repairs after fire circa 1400. Church reconsecrated 1404, but building work continued until vaulting installed in nave circa 1450. Fitting: crucifix (Fig. 65), early 15th cent. IV. Murals from the time of Archbishop Jakob Ulfsson (1470-1514), depicting the credo with Swedish text. S. porch (Fig. 75 C, Fig. 56). Fitting: triptych (Fig. 63- 64), circa 1515. V. Thoroughgoing repairs after fire of 1697. Church lengthened to the W. (Fig. 75 D). VI. Important alterations during 18th cent.: a) 1755: Exterior plastered. b) 1758: W. doorway bricked-up. c) 1772: New N. window. VII. Reconstruction 1821-22. Porch pulled-down. Brick vaulting removed and replaced by timber barrel-vaulting. Walls lowered, roof tiled, S. entrance abolished, W. entrance widened. S. window­ openings altered, all windows widened. New enclosed pews, new gallery. Work directed by master­ builder Joh. Fredr. Ekberg, Uppsala. VIII. Restoration 1896. Exterior walls plastered. New interior decoration, cement flooring, flat timber ceiling in vestry. Open pews. Fig. 76. Angarns kyrka frän V. Foto 1948. Die Kirche von Angarn von W. Angarn Church from W. ANGARNS I(YRI(A UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, VALLENTUNA HÄRAD, STOCKHOLMS STIFT, ROSLAGS VÄSTRA KONTRAKT, ANNEX TILL ÖSSEBYGARN Beskrivningen avslutad i mars 1953. TRYCKTA K.ÄLLOR: KLINGSPOR I: 3, s. 8 . - THAM s. 167. 1947 16/1. SVERIGE IV, S. 608. ST. TIDN. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML.: ATA: IHRFORS S. 586 f. (mecl4 akvareller); HILDEBRAND, 7 f.; INV. 1829; hand!. rör. bl. a. kyrkans restaurering 1946 m. m.- BST: Lätt akvarellerdel och laverad ritning till predikstol. Sign.: >>Expecli: el. 29 July 1794 Dessein till Preclikstohl för Angarn kyrka i Uplancl»; brev 1794 angående predikstol, i D. II:a 3; förslag av D. DAHL till bänkinredning med slutna bänkar och till el. belysningsinstallation 1944. -- RA: Räd Gammaren till Kungl. ?l'laj:t 1732 9/3 (angående kollekt för reparation av stormskador 1729); ÖIÄ skr. till Kungl. Maj:t 1794 29/7 (ang. predikstolen). - LST: A 10, s. 97 (karta frän 1630-talet av lantmätaren Thom. Christiernsson över kyrkans närmaste omgivningar). - UB: NoRDINsKA SAML. vol 39: Upbörden 1531, bl. 3. 1 ö. Uppland s. 1 Frän Angarn lämnades: I Klocka V stakar, Silff en Kalch om I !ode marc. (Jfr O. KÄLLSTRÖM a . a., s. 150.) 6. Sveriges kyrkor. Uppland V. 82 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 77. Angarns k y rka med omgivningar under 1630-talet. Efter karta i LST. Die Kirche von Angarn Angarn Church and sur­ und Umgebung in den roundings in the 1630's. 30er J ahren des l 7. From a map. Jahrh. Karte. Fig. 78. Situationsplan, 1 : 2000. Situationsskizze, 1:2000. Plan or site, scalc 1:2000. K YRKAN S ARKIV AL J E R: (i ULA) RÄK. från 1744, däribland ur konsthist. synpunkt Viktigast kyrkoreparationsräk. 1795-96, ST. PROT. från 1745; INV. från 1744, där en del nu försvunna inv. näm­ nas; VIS. PROT. från 1864. - Av kyrkans arkivalier förv aras sT. PROT. efter 1807 och RÄK. senare än 1853 i Pastorsämbetets arkiv, Ossebygarn. Kyrkan är belägen på en å t N och V ganska starkt sluttande kulle vid inre Roslagsvägen (fig. 76). Eftersom ortnamnen på •>garn•> antagligen äro uråldriga strandnamn (jfr Össebygarn, s. 4), kunde detta liksom terrängförhållandena tyda på, att det gamla systemet av vattenvägar sträckt sig ända till kyrkan. Angarn nämnes 1318 (SD nr 2218) och synes 1314 h a varit annex till Vada (SD, Appendix, nr 160). Sistnämnda annexförh ållande bestod till 1923, då socknen Jades som annex till .össebygarn. Gården Veda och byarna Räfsta, Arsta och Orsta, vilka nämnas i texten, ligga i socknen. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL KYRKOGÅRD K y r k o g å r d e n s äldre planform framgår av en tomtkarta från 1630-talet (fig. 77). Den nuv. bogårdsmuren (fig. 78) av gråsten utan murbruk uppfördes efter 1771, då man beslöt att ersätta det gamla bristfälliga bogårdsplanket (som termen i sT. PROT. lyder) med en stenmur. Församlingen fick utföra arbetet >>efter tid och tillfälle>> (sT. PROT.). Kyrkogårdens form omreglerades i samband med uppförandet av stenmuren. Muren ANGARNS KYRKA 83 jf.C. d. l. r 4 ~ If If Fig. 79. Klockstapeln mot Sö. Foto 1948. Gloekenstapel gegen SO. Bell tower. Fig. 80. Klockstapeln, 1 : 300. Aufmessung des Glocl>så att symmetrien därvid bleve iakttagem (sT. PROT.). Bågar och spröjsverk av trä, solbänkar av svarttjärad järnplåt från 1844. Innanfönster ANGARNS KYRKA 85 Fig. 83. Längdsektion mot N, 1 : 300. Längsschnitt gegen N., l : 300. Longitudinal section to­ wards N . , sca le l : 300. Fig~ 82. Plan, 1 : 300. Grundriss, 1 : 300. Pla n, sca le 1 : 300. Fig. 84. Vapenhusets tvärsektion mot S, 1: 300. Querschnitt durch die Vorhalle gegen S., l : 300. Cross seetian of porch to­ wards S ., sca lc l: 300. med blyinfattat antikglas från 1946. - Om de urspr. fönstrens antal, plats och ut­ seende saknas direkta uppgifter, men det är sannolikt, att två funnits på S fasaden, ett på Ö och att de varit betydligt mindre än de nuvarande. V röstet har två gluggar över varandra, den övre rektangulär, nu igenmurad. Omfatt­ ningar av gråsten. Den nedre är rundbågig samt har sin smalaste del i murens ytterliv (fig. 85). Gluggar torde ha funnits även på Ö gavelröstet, där bl. a. på yttre sidan finnas spår efter senare gjorda ändringar (fig. 81). Den ursprungliga s-portalen leder från vapenhuset in i kyrkan; omfattningen vidgad och överputsad. Den har varit rundbågig men övre delen åt vapenhuset är nu igen­ murad. Svängdörrarna härröra från 1800-talet. G o l v e t är av tegel i gången fram till de gravhällar, som ligga närmast koret. - Koret, som ligger obetydligt högre, har rött kalkstensgolv. I bänkkvarteren trägolv. Vapen­ huset har golv av tegel, lagt i fiskbensmönster. sakristian fick år 1852 nytt brädgolv lagt i höjd med korets. - Murarnas tjocklek avtager uppåt på insidorna (fig. 85 o. 88). Murverket är grovt och oregelbundet, väggarna rappade och vitlimmade (senast 1946). Efter en grundlig renovering 1795 är kyrkan täckt med ett valmat segmentvalv av putsat trä, utfört av snickaren C. E. Wisell från Stockholm, som var en av de ledande krafterna under den nämnda renoveringen (RÄK.). Övergången mellan vägg och valv förmedlas INGÅNG INTERIÖR 86 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 85. Tvärsektioner mot Ö och V, 1 : 300. Qu er schnitte gegen O. und W., 1 : 300. Cross sections towards E. and \V., scale 1 : 300. to o 1 2 J 4 s 6 7 a • 10 11 12 r3 ,. 15/ol ÄLDRE INNER­ TAK Fig. 86. Kyrkans urspr. ut­ seende med trätunnvalv, m ot V, 1 : 300, rekonstr. av A. Tuulse. Das urspriing liche A ussehen der Kirche mit Holz-tonnen­ gewölbe, gegen W., 1 : 300; Hekonstruktion . View towards \V. showing ori­ ginal appcarance of c hurch 'vith w oodcn vaulting . Reconstruction scale 1 : 300. av en profilerad trälist, målad i blått. Uppgång till vinden i NV hörnet genom en lucka i valvet. Före 1795 var kyrkorummet täckt av ett >>panerat» (sic!) tak, som var alldeles förfallet (sT. PROT.). Detta platta tak synes dock ej ha varit det ursprungliga. På gavelröstenas inre sidor finnas spår kvar av vitlimmad puts, som på Ö gaveln har en i det närmaste trepassformad kontur. P å V gaveln finns avtryck av en äldre takstolskonstruktion. Detta liksom V gavelns nedersta fönsterglugg m ed mycket vid, putsad smyg tillåter en rekonstruktion (fig. 86) av ett trätunnvalv med trepassformad genomskärning Trätunnvalvet har senare ersatts av ett platt trätak. Samtidigt har man sänkt sido­ murarna ca Y2 m och reducerat gavlarnas resning något. sträckmurarnas överkanter med stora oregelbundenheter, gropar och urtagningar samt gavlarnas sidapartier vittna om nämnda förändringar. TAKSTOL Takstolen undergick en genomgående reparation efter 1729, då kyrkan >>Om hösten blifwit af häftigt Stormwäder till Taak och Muhrar så fördärfwad, att till dess repare­ rande en ansenligare Summa P enningar erfordres>> (RA). I sin helhet förnyades takstolen 1796. - En gammal takstolsfot är synlig på V gavelns yttersida. Denna, liksom en del av de dubbla remstyckena, vilka sammanhållas av inbladade bindare, tyckas härstamma från samma period som det platta taket. Även takfotsbräderna äro delvis från samma tid. I den nuvarande takstolen finnas några äldre sparrar använda som hanbjälkar, med gamla inhuggningar, vilka tyda på, att under det platta takets period takstolen har varit snedstöttad. ANGARNS KYRKA 87 YTTERTAK Y t t e r t a k e t är spåntäckt. På lång­ husets S sida har dock järnplåt lagts ovanpå spånen. Svarttjärade vindskidor med vidgade ändar på alla gavlar. Vind­ skidorna på vapenhuset äro bredare än på övriga ställen. Alla gavelrösten, utom sakristians krönas av små träkors. Korset på vapenhusets röste torde härstamma från 1700-talet. SAKI11STIA sakristians murar, av gråsten, äro be­ tydligt tjockare än kyrkans i övrigt (flg. 82). På N röstet ett tegelinfattat rund­ blände. Murarna ligga icke i förband med långhusets. Mot sakristians vind är lång­ husets vägg putsad. Allt vittnar sålunda om att sakristian är senare uppförd än kyrkan. Det stickbågiga fönstret är galler­ försett och sannolikt vidgat under 1700­ talet. På insidan en järnbeslagen trälucka. Rundbågig ingång, infattad av tegel i format 28 x 13-14 x 9,5 cm. Plåtbeslagen dörr (flg. 87) av bilade furuplankor med enkla smidda järnbeslag, av vilka det översta gångjärnet och beslagen kring nyc­ Fig. 87. Sakristiingång, sedd från kyrkorummet. Foto 1948. kelhålet äro medeltida. Några av de senare Sakristeicingang, ans dem Vestry entrance seen from påsatta beslagen äro försedda med stämpKircheninnern gesehen. nave. lar. I N muren en väggnisch (H 66, B 52, D j 44), försedd med en enkel dörr. Sakristian täckes av ett på stick slaget, kupolartat kryssvalv av tegel med halvstens­ ribbor. Spetsbågiga sköldbågar i N och S; ribborna utspringa oförmedlat från väg­ gen. Valvet är sekundärt och korresponderar ej exakt med de i murarna utsparade avsatserna (obs. V väggen). I NV hörnet en krok för bärstång. Väggar och valv vit­ kalkade. Takstolen ursprunglig, delvis renoverad under 1700-talet. Vapenhuset (fig. 81, 82, 84, 85) är byggt av gråsten, med något större stenar än i VAPENHUS långhuset. Väggarna ligga ej i förband med långhuset. Långhusets vägg mot vapen­ husets vind är vitkalkad. Ä ven vapenhuset är således yngre än kyrkan. I röstet en rundbågig glugg med rak smyg, infattad av tegel. Portalen tegelinfattad och tvåsprångig, tröskel och trappa med tre steg av tämligen oregelbundna gråstens­ hällar. Förr lågo här de runstenar, som från 1938 finnas uppresta utanför S bogårds­ muren (se s. 99). Dörren, av tjocka furuplankor med enkla järnbeslag, är antagligen 88 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 88. Interiör mot ö. Foto 1948. Inneres gegen O. Interior towards E . D ATERING ursprunglig. Låset från 1797 (RÄK.). - Väggarna vitputsade. Ö och V muren ha på ca 160 cm höjd omkr. 15 cm breda indragningar för ett aldrig fullbordat eller tidigt bort­ taget tunnvalv. Med dessa indragningar korresponderar den oregelbundna S sköldmuren. Nu täckes vapenhuset av ett högt, vitpustat trätunnvalv, antagligen byggt under den stora kyrkoreparationen 1795. En lucka vid V muren lämnar tillträde till vinden. Åtmin­ stone tidvis har vapenhuset varit öppet ända upp till åsen, ty muren åt S är jämte glug­ gens nisch putsad. Takstolen är ursprunglig. Murarna avslutas upptill med dubbla remstycken, sinsemellan förenade med inlaxade tvärstycken. Konstruktionen har sin motsvarighet i långhusets äldre takstol (från det platta takets tid). Såsom ovan redovisats (s. 86) har kyrkan varit täckt med treklöverbladstunnvalv av trä. Gluggarnas anordning på V gavelröstet visar, att detta valv var förutsett redan när murarna uppfördes (lägg även märke till, att den forna takstolens kryssträvor anpassa sig exakt till ventilationsgluggen, fig. 86). Detta torde ange 1280-talet som tidigast möjliga tillkomsttid.l Närmast likt Angarns valv är Tensta kyrkas urspr. korvalv och takstol.2 G. Bo.ETHIUs, a. a., s. 35 f. och 100 ff. En upplandskyrkas gotiska trätunnvalv. Undersökning rörande proportio­ neringsmetoder i Tensta kyrka, Fornvännen 1944, s. 16 ff. 1 2 PER-OLOF WESTLUND, ANGARNS KYRKA 89 Fig. 89. Interiör mot V. Foto 1\:148. Inneres gegen \V. Interior towards W. Något senare än långhuset byggdes sakristian i N och försågs med ursparningar för ett kryssvalv, vilket dock, att döma av dess halvstensribbor, tillkom först under 1400-talet. Möjligen uppfördes även vapenhus i S samtidigt med sakristians valv. Dess rundbågiga och fl ersprångiga portal är typisk för uppländska vapenhus från 1400-talet. Vid en okänd tidpunkt har trätunnvalvet brunnit, liksom också vapenhusets och sak­ ristians tak. Den sistnämndas valv avvärjde elden frå n sakristians inre, men vapen­ husvalvet störtade in. När man sedan skulle återställa kyrkan befunnos murarnas övre delar förstörda av elden och revs undan och nytt tak uppfördes över kyrkorum och vapenhus (samt sakristia). Därvid fick vapenhuset vara utan inn ertak, medan kyrkan fick platt innertak. När dessa arbeten genomfördes, är okänt. K yrkan genomgick en grundlig renovering 1795-96, varvid följande åtgärder vid­ togas: murarna rappades, lå nghuset täcktes med ett valmat segmentvalv av putsat trä, vapenhuset fick tunnvalv av trä, takstolen förnyad es; ett nytt fönster på N sidan upptogs, fönstren åt S vidgades. Snickaren C. E. Wisell .från Stockholm var arbets­ RESTAURE ­ RINGAR 90 VALLENTUNA HÄRAD ledare, men kanske fick man råd även av ornamentsbildhuggaren Per Ljung, 1 som gjorde en ny predikstol (se s. 93). - 1850 och åren därpå en allmän reparation, vilken ej ändrade kyrkans utseende nämnvärt. - År 1946 restaurerades kyrkan under ledning av byggnadsrådet D. Dahl. Innanfönster med blyinfattat antikglas insattes, slutna bänkar byggdes, all övrig inredning och lösa inventarier konserverades. Elektrisk u p p v ä r m­ n i n g installerades. Fig. 90. Detalj av triumfkrucifix från 1200-talets slutskede, senare omändrat. Jfr fig. 91. Foto 1948 . s. 91 f. Detai l vom Triumph­ kruzifix vom Ende des 13 . Jalu·h., später umgear­ beitet. Vgl. Abb. 91. Detai l of rood c rucifix, end of 13 th cent., er Fig. 91. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTAR- ANORDNING Altarbord och altarring (fig. 88) äro förfärdigade 1788; färgen, 1796 anpassad till nya predikstolen, är sedan 1946 grå med gråskära fyllningar. Altarprydnaden (fig. 88) utgöres av ett i själva fönstret placerat, förgyllt träkors med en törnekrona, stående på en svagt modellerad, grönsvartmålad sockel, allt från 1846. Samma år må­ lades kring korfönstret ett blått draperi med gula tofsar och fransar. Före 1946 hörde till altarsmyckningen två alldeles lika krucifix av gips, skänkta av kyrkoherde Wijkan­ der i V. Ryd (kyrkoherde i Arrgarn 1825-34). Det ena förvaras nu i sakristian, det andra PER LJUNG, f. 1743, t 1819, ornamentsbildhuggare, professor i ornamentsritning vid Konstakad. 1778, akademiledamot 1791 (jfr även Sv. K., Stockholm bd 1: S. Nikolai eller Storkyrka n, s. 449). 1 ANGARNS KYRKA 91 Fig. 91. Triumfkrucifix. Jfr fig. 90. Foto 1948. Triumphkruzifix. Rood, end of 13th cent., with later a lterations . är uppställt mitt på läktarbarriären. - År 1757 omtalas en altartavla, vilken ansågs böra flyttas bort, samtidigt som fönsteröppningen på Ö gaveln höggs upp på grund av predikstolens flyttning (sT. PROT.). Några närmare uppgifter om denna tavla har man ej. Triumfkrucifix (fig. 90- 91), sedan 1946 upphängt på korets N vägg. Huvud och armar av ek, kropp av björk eller lind (korsstammen furu, tvärarm ek) . Rester av karna­ tionsfärg på armar och kropp med antagligen senare ditmålade blodspår. Spår av svart bernålning på korset. Korset är besläktat med Markimkrucifixet.l Romansk typ, starkt 1 TRI U MF­ KRUCIFIX Sv. K. Uppland bd IV, s. 357. 92 VALLENTUNA HÄRAD ;i l J l' J Fig. 92. Ritning till predikstolen, 1794, BST. Zeichnun~ der Kanzel, Design for pulpit, 1794. 1794. arkaiserande. Möjligen 1200-talets slutskede; i rent gotisk tid har en >>modernisering>> av benställningen skett genom att lägga fötterna i kors.! Figurens H 120, korsets H 196, B 202. Räknar man med korsstammens avsågade ändplattor, blir korsets urspr. total­ höjd ca 275 cm, vilket passar bra med kyrkans treklövervalv. Krucifixet torde således ha anskaffats till kyrkan i dess urspr. skick (jfr s. 86). När >>gotiseringem ägde rum, vet man ej. oLJEMÅLNING Kristus på korset, oljemålning på duk. Ansluter sig närmast till van Dycks krucifixbild i Belvedere, Wien. 1700-talets början. Medelmåttigt arbete. Enkel, profilerad, förgylld träram. Dagermått 99 x 60. Möjligen identisk med altartavlan, som omtalas 1757 (se ovan). PREDIKsToL Predikstol (fig. 88, 92) i gustaviansk stil. Korgen målad i porfyrimitation i grårött, på fälten symboliska emblem i förgylld relief. På ryggstycket en marmorplatta med 1 En liknande förändring genomgick t. ex. krucifixet i Hammarby (UPPS. UTST. KAT. nr 93); jfr även A. ANDERBERG, En romansk-gotisk krucifix, Fornvännen 1914, s. 250. ANGARNS KYRKA 93 F ig. 93. Dopfunt från 1200-talet. Foto 1948. s. 94. Taufstein aus dem 13. J ahrh. · Font, 13th cent. bibelspråk, senare tillkommen. På bröstvärnets insida står målat ÅR 1795. Ritningen författades av Ö lÄ år 1794, arbetet utfördes av hovbildhuggaren Per Ljung (s. 90, not l). Den nya predikstolen hör ihop med den stora r eparationen på 1790-talet och påverkade i sin mån kyrkointeriörens modernisering. Per Ljung var känd som en nitisk antikdyrkare1 och kan förmodas ha lämnat råd även i övrigt i fråga om kyrkans reno­ vering (se vad ovan s. 84 sagts om fönsteröppningarna). Predikstolens porfyrmålning åt erkommer på en del ställen i kyrkan. En äldr e predikstol sades 1794 vara förfallen och missprydande för Herrens hus. 1757 hade den flyttats till koret för vinnande av större utrymme i kyrkan. I koret kom den att stå i en mörk vrå, och det a nsågs därför nödvä ndigt att flytta bort altartavlan och hugga upp gavelfönstret (sT. PROT.). Det blev emellertid så trångt i koret, att >>gossar­ nas>> bänk ej fick rum. Gossarna skulle därför tills vidare få lov att sitta på altardisken (ST. PROT. 1760). Timglas med ställ av snidat och förgyllt trä, krönt av en stjärnströdd glob och J ehovah-soL Gåva 1745 av bagareåldermannen Broman från Vada. H ca 120. 1 Jfr L. LoosTRÖM, Den Svenska Konstakademien under första å rhundradet af h ennes tillvaro 1735-1835, Sthlm 1887, s. 348. 94 BÄNKAR V ALLENTUN A HÄRAD Sluten bänkinredning (fig. 89), utförd vid kyrkans restaurering 1946 enl. ritningar av byggnadsrådet D. Dahl. Av en äldre sluten bänkinredning, som renoverades av snickaren Wisell 1795- 96, finns ingenting kvar. Före 1946 fanns i kyrkan öppna bän­ kar från 1800-talet, av vilka en står kvar i långhusets V del. OR GEL­ Läktaren (fig. 89) byggdes ursprung­ LÄKTARE ligen på 1760-talet. När den nya predik­ stolen kom till, avskars och ändrades den framskjutande N delen. Snickaren Lundin utförde ändringsarbetena (RÄK.). Läktarens Fig. 94. Oblatask av silver från 1710. Foto 1948. Oblatenbiichse aus Silber W a fer-box, silver, 1710. profilerade träpelare äro målade i rödbrun von 1710. marmorimitation, bröstvärnet med enkla rektangulära fyllningar, i porfyrfärg med stänkmålning liknande predikstolens. Samma färgbehandling återkommer på läktarbänkarna. Orgeln (fig. 89), som har fyra stämmor och är kyrkans första, är av allt att döma ursprungligen en s. k. hemorgel, troligen byggd omkr. år 1800. Samtliga pipor äro av trä. Den inköptes av Angarns församling år 1849 och genomgick i samband med upp­ sättningen detta år, som verkställdes av en f. ö. okänd orgelbyggare S. Lundström från Stockholm, en viss ombyggnad. År 1852 renoverades den av organisten och orgelbyggaren Daniel Wallenström, Uppsala. NUMMEn­ Nummertavla med snidad förgylld ram, anskaffad omkr. 1855. De tillhörande mäs­ TAVLA singssiffrorna möjligen något äldre. DOPREDSKAP Dopfunt (fig. 93) av grovkornig kalksten i tre stycken; cupparr söndrig. Uttömnings­ hål. H 90, cuppans D 73. 1200-talet. Var under 1800-talet placerad på kyrkogården upp­ och nedvänd, varvid den tjänade som fot för en solvisare. - Dopskål av nysilver med fat, 1874. H 10, fatets D 18. -Dopfat av mässing på dopfunten. Modernt arbete, skänkt 1936 av Arrgarns kyrkliga syförening. NATTVARDs­ Kalk av förgyllt silver; på foten bladbård. Enl. inskrift och stplr tillverkad 1815 KÄRL av G. Folcker d. ä ., Stockholm (UPMARK, s. 183). H 25,5. Tillhörande pat e n enl. stplr från 1807 av Mikael Nyberg, Stockholm (UPMARK, s. 158). D 14,5. 1744 (rNv.) nämnes en äldre silverkalk jämte paten. - Sockenbudstyg av silver från Mikael Nyberg, Stockholm, 1806. - Kanna av förgyllt silver, päronformig. Enl. stplr från 1815, möjligen av N. Hedenskog (UPMARK, s. 178), Stockholm (stpl härvidlag otyd­ lig). H 32.-1744 omtalas en kanna märkt I H.l- Oblatask av silver, rund (fig. 94). På kanten ingraverat: JOHAN HELLEDAY ELISABETH FEIFF GIFWIT TILL ANGARNS KYRCKIA D. 24 DECEMBER ÅHR 1710. Enl. stpl utförd av donatorn J. Helleday, mästare i stockl Betyder möjligen JoHAN HELLEDAY (jfr oblatasken). ANGARNS KYRKA 95 Fig. 95. Ljusstake av tenn av Benjamin Cooper, London efter 1680. Foto 1948. S. 96. Zinnleuchter um 1680. Candlestick, pewter, by B. Coo­ per, London, circa 1680. holm 1696-1711.1 H 5,6, D 10,5.- Vinbehållare av tenn med skruvlock (restaure­ rat). Åttkantig, rymmande ett stop. 1600-talet?2 Nämnes i INV. 1744. Detta år funnas även två vinflaskor av tenn, av vilka en bortbyttes 174 7. Ljuskron or av mässing. l. Åtta ljusarmar i en krans. Ovanligt stor kula med dekora-LJUsREDsKAP tivt lejonhuvud som änddekoration. Krönt av en sittande örn. Inskr.: IOHAN ERICKSON CARIN ERICSDOTTER ANNO 1648. På andra sidan står med kursivstil: PETRUS CARLING MARGARETA BLIX ANNO 1694. 3 Måste antagas vara några tiotal år äldre än donations­ 1 JOHAN HELLEDA Y, f. 1670, g. 1696 m. ELISABETH FEIFF, dotter t. guldsmeden Henrik Feiff i Sthlm (UPMARK, S. 84). 2 Jfr LöFGREN 1: 2, pi. 17, fig. 56. 3 ERIK BENGTssoN i Räfstact i An~arns sn, i" före 1643. G. m. MARIA EmKSDOTTER. Deras son JoHAN ERIKssoN FuRUBOM till Räfstad, Lundby och Veda i Angarns sn, f. 1598, i" 1668, slottsbokhållare i 96 VALLENTUNA HÄRAD Fig. 96. Ljusarm av mässing från 1500-talet. Foto 1948. vVan>Tägn och Götdjärv och Sunvat och Torulv de läto resa denna sten efter Toke, sin fader. Han omkom ute i Grekland. Gud hjälpe hans ande och själ.>> - Tre runstenar, vilka tidigare använts som tröskelstenar vid vapenhusets ingång, restes 1938 på planen S om bogårdsmuren. 2. Den västligaste stenens inskrift: >>Orökja och Igulläto resa stenen (efter Tor)björn(?) sin fader.>> - 3. Den östligaste stenens inskrift: >>Ale (Alle) lät resa denna sten efter Ulv, sin son, fader till Frögärd i Väsby. Rätt är ristat.>> - 4. Den mellersta har inskriften: >>Björn och Vigtmn lä to resa stenen efter Sven, sin fosterson.>> GnAvsTENAR Gravst e nar. l. Över Erich Bengtson i Räfsta (se s. 95, not 3) och hans hustru Maria Erichsdotter, given år 1643 >>till ett monument» av deras son, bokhållaren på Stockholms slott, rådman Johan Eriksson. Grå kalksten med ornamentik i relief och insänkt text (fig. 99). I mitten ett bomärke med initialer I E S (= Johan Eriks Son). Ligger på gången, förr i koret. 195 x 140. - 2. Över Olof Anderson i Årsta, 1663. Grå kalksten . I övre hörnen änglahuvuden, i nedre dödskalle med benknotor och timglas. På stenens mitt en ovallagerkrans omslutande ett pentagram. På stora gången. 215 x 145. - 3. Över hovrättskommissarien Enebom 2 med årtalet 1740. Grå kalksten. Refflad ram och släta rundlar i hörnen. Inskrift delvis dold av altarringen. Stenen ligger vid 1 2 Sv. RuNINSKR. VI, s. 302 ff. Den Enebomska graven hade 1769 fallit alldeles ned och reparerades genom församlingen, emedan ingen ägare anmälde sig (sT. PROT.). ANGAHNS KYH.KA lOJ Fig. 101. Lillklockan frå n 1300-talets förra h älft. Foto L. l\1. Holmbäck 1951. S. 102. Kleine Gloe ke aus der er'sten Hälfte d es 14. .Tahrh. Small bell, first h a !f of 14th cent. Fig. 102. Lillklockan, uppm. av L. l\1. Holmbäck 1951. s. 102. Kleine G lock e; l: 20. Small h ell, scale 1:20. sidan om altaret över en igenmurad grav, enl. traditionen betecknad såsom tillhörig familjen Gyllenadler .l 180 x 120. Solvisare av rödgrå sandsten (fig. 100) med skulptur i flat relief. Från år 1654. Visa­ ren av metall saknas. Har tidigare varit uppställd på kyrkogården på den upp- och ned­ vända dopfunten (se s. 94). Förvaras i kyrkan. 37,5 cm i kvadrat. Bland sakristians möbler märkas: b o r d med fällbar skiva och ben svängda i rokoko­ form. Anskaffat 1740. H 74, L 118. - Brudbänk av furu, nu målad i blågrön färg. Enkelt arbete av allmogetillverkning. - Koll e ktkista. Medeltida typ, med välvt lock och enkla järnbeslag. 1500-talet? Nämnes 1744 (INv.). H 40, L 97. Kar l X Il:s bi b el i svart skinnband med sedvanliga mässingsbeslag. Gustav III:s tal1771, i förgylld ram. 1 SOLVISAHE MÖBLER M . M. Karl XIII:s tal fanns 1829, nu borta. SAMUEL JAKOB Lagman CLAES JAKOB GYLLENADLER ·GYLLENADLER (1712- 1792) och dennes SOn landshövding (1752- 1804) ägde säteriet Räcksta i Angarns sn. 102 KLOCKOH V ALLLNTUN A HÄRAD Klockorna hänga stapeln. l. storklockan anskaffades omkr. 1763, omgöts 1818 av Gerhard Horner i Stockholm.l D 83,5, H 80.- 2. Lillklockan (fig. 101-103) är en inskriptionslös medeltidsklocka, troligen gjuten under 1300-talets förra hälft. 2 Den är väl proportionerad, men de få utsmyckningsdetaljerna (tre rundstavar kring halsen, ett klockgjutarmärke på kroppens N sida, se fig. 103, och en vulst i slaget) äro ristade på fri hand i formen och tyda på rätt hög ålder. Även den höga kronan tyder härpå. D 65, H med krona 74, utan krona 57. - 1744 (rNv.) omnämnes en liten klocka, som förvara­ des i sakristian. Fig. 103. Gjutarmärke på lillklockan, fig. 101. Foto 1948. Giessermarkc auf der Jdeinen Gloeke Abb. 101~102. Maker's mark on small bcll. SAMMANFATTNING I. Gråstenskyrka med rektangulär plan (fig. 82: A). Trätunnvalv av klöverbladsform (fig. 86). A v detta valv, som antagligen har blivit förstört av en eldsvåda, finnas endast några spår på gavlarnas. insidor kvar (fig. 85- 86). Ingång på S sidan, senare vidgad. Av urspr. fönstren finnes endast en liten rundbågig ljusöppning på V röstet bevarad (fig. 86). 1200-talets sista fjärdedel. Inventarier triumf­ krucifix (fig. 90-91), dopfunt (fig. 93). II. sakristian i N, byggd kanske något senare än långhuset (fig. 82: B). sakristian var redan urspr. tänkt med valv vilket dock slogs först under 1400-talet (halvstensribbor). III. Vapenhuset i S (fig. 82: C). Av valvet, som kanske förstördes i en eldsvåda, finns endast anfangen kvar (fig. 84). 1400-talet. IV. Långhuset täckes med ett platt innertak, kanske efter en eldsvåda, som förstörde klöverblads­ valvet. sträckmurarna jämte gavelröstena sänkas. Tiden oviss. V. 1795-96 stor renovering under ledning av snickaren C. E. Wisell, Stockholm. Murarna rappas,. långhuset täckes med ett valmat segmentvalv (fig. 88-89), vapenhuset får tunnvalv av trä, takstolarna 1 GERHAHD HoHNEH, klackgjutare i Sthlm, mästare 1787, t 1824. Jfr M. ÅMARK i UFT XXXVIII, s. 121, där klockan do<"k dateras till senmedeltiden. ANGARNS KYRKA 103 förnyas; ett nytt fönster på N sidan upptages, fönstren åt S vidgas. Ny predikstol av Per Ljung (fig. 88, 92). Även den övriga fasta inredningen modifieras i överensstämmelse med klassicismens fordringar. VI. 1850 och åren därpå en allmän reparation. År 1946 restaureras kyrkan under ledning av byggnads­ rådet D. Dahl. Innanfönster med blyinfattat antikglas, slutna bänkar (fig. 89); inredning och lösa inv. konserverades. Elektrisk uppvärmning. ZUSAMMENFASSUNG l. Feldsteinki rche mit r echteckigem Grundriss (Abb. 82: A). Holztonnengewölbe in Kleeblattform (Abb. 86). Von diesem Gewölbe, das vermutlieb durch einen Brand zerstört wurde, sind nur noch einige Spuren an den Innenseiten der Giebel iibrig (Abb. 85- 86). Eingang an der Siidseite, später erweitert. Von den ursprunglichen Fenstern ist nur noch eine kleine rundbogige Lichtöffnung am Westgiebel crhalten (Abb. 86). Letztes Viertel des 13. Jahrh. Inventarien: Triumphkruzifix (Abb. 90- 91), Taufstein (Abb. 93). Il. Sakristei im N ., vielleicht etwas später als das Langhaus errichtet (Abb. 82: B). Die Sakristei war schon urspriinglich als gewölbter Raum gedacht, sie wurde indessen erst im 15. Jahrh. eingewölbt (Gm·trippen). III. Vorhalle im S. (Abb. 82: C). Vom Gewölbe, das vielleicht durch einen Brand zerstört wurde, ist nur der Ansatz CI·halten (Abb. 84). 15. Jahrh. IV. Das Langhaus wird, vielleicht nach einem Brand, mit einer flachen Holzdecke eingedeckt, nach­ dem das Kleeblattgewölbe durch den cvtl. Brand zerstört worden war. Die Streckmauern sowie die Giebelwände werden gesenkt. Zeit ungewiss. V. 1795- 96 grosse Renovierung unter der Leitung des Schreinermeisters C. E . Wisell, Stockholm. Die Mauern werden verputzt, das Langhaus mit einem gewalmten Segmentgewölbe eingedeckt (Abb. 88- 89), die Vorilalie erhält ein Holz-Tonnengewölbe, der Dachstuhl wird erneuert; ein neues Fenster wird an der Nordseite ausgebrochen, die Fenster der Siidseite werden erweitert. Neue Kanzel von Per Ljung (Abb. 88, 92). Auch die iibrige feste Einrichtung wirdin Obereinstimmung mit den Forder­ ungen des Klassizismus verändert. VI. 1850 und in den folgenden Jahren eine allgemeine Reparatur. Im Jahre 1946 wird die Kirche unter der Leitung von Banrat D. Dahl restauriert. Inneniester mit bleigefasstem Antikglas, ge­ schlossenes Gestiihl (Abb. 89); Einrichtung und loses Inventar wird konserviert. Elektrische Heizung. SUMMARY l. Grey stone church, rectangular (Fig. 82: A). Timber barrel-vaulting with clover-leaf form (Fig. 86). This vaulting probably destroyed by fire, the only remaining portions being some traces in walls of E. and W. gables (Fig. 85-86). S. entrance, later widened. Only remaining portion of original windows is round-arehed opening on the W . gable (Fig. 86). Last quarter of 13th cent. Fittings: rood (Fig. 90- 91), font (Fig. 93). II. Vestry to N., probably later than nave (Fig. 82: B). Vaulting was intended from the beginning, but did not appear until 15th cent. (half brick ribs). 104 VALLENTUNA HÄRAD III. S. porch (Fig. 82: C). Only remaining portion of vaulting- probably destroycd in fire- is along the spring of the arch (Fig. 84). 15th cent. IV. Nave provided with flat ceiling-probably following a fire which destroyed clover-leaf vaulting. Walls and gables lowered. Period unknown . V. Thorough renovations in 1795-96 under direction of earpenter C. E. Wisell, Stockholm. Walls plastered, vaulting with hipped ends installed in nave (Fig. 88- 89), timber barrel-vaulting in porch, roof-trusses renewed, a new window put into N. wall, and S. windows widened. New pulpit by Per Ljung (Fig. 88, 92). Other interior fixtures altered in accordance with classical taste. VI. 1850 and years following, general repairs. Restoration 1946 under direction of D. Dahl. Inside windows leaded with tinted glass; enclosed pews (Fig. 89); fixtures and fittings preserved . Electric heating installed. (Forts. från omslagets 2:a sida) DALARNE. (6) Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. (9) Band l, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band l, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd l. Pris 16 kr. (52) Band II, h. 1. Falun. Pris 12: 50. ÖSTERGÖTLAND. (13) Band l, h. 1. Bunkekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band l, h. 2. Bunkekinds härad. 2. (Vårdsberg, Örtornta). Pris 13 kr. (43) Band II. V reta klosters kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. VÅRMLAND. (18) Band I, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. (22) (36) (51) (59) (65) Band Band Band Band Band I, h. l. Ostra härad. Pris 13 kr. I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd l. Pris 14 kr. Il. Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. III, h. 2. Trefaldighelskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. GÅSTRIKLAND. (39) H. 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. NÅRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band l, h. 2. Orebro härad. Pris 20 kr. SMÅLAND. (48) Band I. Jönköpings och Ruskvarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 8 kr. BOHUSLÅN. (57) Band I, h. 1. Västra Hlsings härad. Pris 8 kr. SVERIGES I(YRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bok­ handeln eller direkt från GE.NERALSTABENS LITOGRAFISKA A.NSTALTS FÖRLAG Drottninggatan 20, Stockholm 16 Tel. lokalsamtal 22 95 00, riksamtal 22 95 40 SVERIGEs KYRI{OR OLAND5 FRÖ.SÅK~ tt l-ID­ NÄRDINGf-lUNDRA HD SJU­ ~UNDRA 1-JD P UBLICERAT o OM.RADE UNDER UT­ ARBETNING • STHL ~ BAND V. H~FTE 1. ESSELTE, 53 3 01435