SVERIGES KYRKOR KONSTtiiSTORISKT INVENTARIUM PA UPPDR..AVK:vnT.~ His-J) O..MrP. AKAD. UTGIVET AV.SIGURD CURMI\N OCH JOHNNYR.OOSVAL NÄRKE BAND I. HAFTE 3. GLANSHAMMARS HARAD SYDVASTRA DELEN AV SIGURD CURMAN, ERIK LUNDBERG , STELLAN MURNER OCH BERTIL WALDEN SVERIGES KYRKOR föreligger i följande delar 1961: h. 1. Danderyds skeppslag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skeppslag, östra och västra delen. Pris 13 kr. h. 3. Värmdö skeppslag. Pris 16: 50. h. 4. Akers skeppslag. Med register till Bd I. Pris 17: 50. h. 1. Häuerö och Väddö skeppslag. Pris 4:40. h. 2. Bro och Vätö skeppslag. Pris 8 kr. h. 3. Frö/uno och Länna skeppslag. Pris 12 kr. h. 4. Frösåkers härad, norra delen. Pris 28 kr. h. 5. Frösåkers härad, södra delen. Med register till band I. Pris 32 kr. Register till band II. Pris 32 kr. (12) Band III, h. 1. Långhundra htlrad, norra delen. Pris 15 kr. (67) Band III, h. 2. Långhundra härad, södra delen. Pris 12 kr. (69) Band III, h. 3. Närdinghundra härad, västra delen. Pris 20 kr. (70) Band III, h. 4. Närdinghundra härad, östra delen. Med register till Bd III. Pris 20 kr. (1) Band IV, h. 1. Erlinghundra htlrad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. (71) Band V, h. 1. Vallentuna härad, östra delen. Pris 15 kr. (72) Band V, h. 2. Vallentuna härad, västra delen. Pris 15 kr. (78) Band V, h. 3. Sjuhundra härad, sydvästra delen. Pris 18 kr. (80) Band V, h. 4. Sjuhundra härad, nordöstra delen. Pris 18: 50. (88) Band V, h. 5. Lyhundra härad, sydvästra delen. Pris 28: 50. (73) Band VI, h. 1. Pärenluna härad, västra delen. Pris 26 kr. (77) Band VI, h. 2. Fårenluna härad, mellersta delen. Pris 20 kr. (79) Band VI, h. 3. Pärenluna härad, östra delen. Pris 17 kr. (81) Band VI, h. 4. Sollentuna härad, södra delen. Pris 24 kr. (82) Band VI, h. 5. Sollentuna härad, norra delen. Med register till Bd VI. Pris 24 kr. (76) Band VII, h. 1. Bro härad. Pris 26 kr. GOTLAND. (3) Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. (21) Band I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 5: 50. (31) Band I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. (33) Band I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. (35) Band l, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. (42) Band II, Rute setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. (54) Band III, Hejde se/ting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. (61) Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. (66) Band IV, h. 2. Hal/a ting, norra delen. Pris 18 kr. (68) Band IV, h. 3. Hal/a ting, södra delen. Pris 20 kr. (84) Band IV, h. 4. Kräk/inge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. VÄsTERGÖTLAND. (2) Band I, h. 1. Kållands htlrad, norra delen. Pris 5:40. (4) Band I, h. 2. !(å/land.~ härad, sydöstra delen. Pris 4:50. (15) Band l, h. 3. Kållands hti.rad, sydvästra delen. I. Pris 10 kr. (16) Band I, h. 4. Kållands härad, sydvästra delen. II. Med register Ull Bd r. Pris 10 kr. STOCKHOLM.(17) Band I, h. 1. Storkyrkan. l. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band l, h. 2. Slorkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band l, h. 3. Slorkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarlwlmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4:50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) B:md IV, h. 3. Johnnes kapell och kyrka. S:t Slefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Malleus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. !(lura kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd Vl ·Pris 12 kr. (41) Band VII, h. l. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Väslerledskyrkan. Pris 6 kr. (Forts. å omslagets 3:e sida) UPPLAND. (7) Band l, (29) Band I, (62) Band I, (64) Band I, (8) Band II, (50) Band Il, (58) Band II, (74) Band II, (75) Band II, I(YRI(OR I GLANSHAMMARS HÄRAD SYDV ÄSTRA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av SIGURD CuRMAN, ERIK LuNDBERG, STELLAN MöRNER och BERTIL WALDEN Häfte 92 av SVERIGES KYRKO R KONSTHISTORISKT INVENTARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1961 A omstående sida: Glanshammars härads sigill (Riksens S tänders beslut 1604, s. 30. RA). UTGIV ARNAS FÖRORD till Närke, hd l, h. 3 Det är för utgivarna av SVERIGEs KYRKOR en stor tillfredsställelse att nu kunna framlägga ett nytt häfte behandlande viktiga kyrkor i Närke. Redan 1921 påbörjades beskrivningarna av kyrkorna i Glanshammars härad av dåvarande konsthistoriestuderanden, fil. kand. greve STELLAN MöRNER, son till då­ varande ägaren av Esplunda herregård i Rinkaby socken inom häradet, landshövdingen greve Axel Mörner, som under sin livstid ägnade ett stort och resultatrikt intresse åt de i föreliggande häfte behandlade kyrkorna. Året därpå 1922 förelåg resultatet av Stellan Mörners arbete i form av beskrivningar av häradets fem kyrkor: Glanshammar, Rinkaby, Lillkyrka, Götlunda och Ödeby. På grund av olika omständigheter, icke minst de betydande ekonomiska svårigheter, med vilka verket SVERIGES KYRKOR vid denna tidpunkt hade att kämpa, kunde dessa beskrivningar icke omedelbart befordras till trycket. Då tryckningsfrågan åter blev aktuell på 1940-talet, var en revision av de föreliggande manuskripten nödvändig på grund av vissa under mellantiden skedda förändringar i kyrkorna och nya veten­ skapliga forskningar inom området. Vid denna tidpunkt hade emellertid Stellan Mörner för länge sedan helt över­ gått till den utövande konstnärens verksamhet, varför uppgiften att revidera och bear­ beta de föreliggande manuskripten anförtroddes åt samma personer, som tidigare över­ tagit bearbetningen av Örebro härads kyrkobeskrivningar, nämligen professor ERIK LuNDBERG och landsantikvarien BERTIL WALDEN, av vilka den förre huvudsakligen be­ arbetat de arkitekturhistoriska problemen, medan den senare svarat för övriga delar av beskrivningarna. Då Närkeshäftet nr 2, behandlande kyrkorna i Örebro härad, framlades år 1949, trodde sig utgivarna kunna ställa i utsikt, att den fortsatta publiceringen av Närkes kyrkor skulle ske i snabb takt. Så har tyvärr icke skett. Nya problem och svårigheter hava måst övervinnas. De nyssnämnda medarbetarna hava av andra maktpåliggande arbetsuppgifter tvungits att lägga bearbetningen av Närkeskyrkornas beskrivning åt sidan. Först år 1959 blev det möjligt för landsantikvarien Walden att i samarbete med professor Lundberg ånyo ägna tid åt en sammanhängande revision av de tidigare manu­ skripten, varjämte undertecknad CuRMAN efter nya arkivstudier utfört ett komplette­ rande arbete beträffande vissa problem i Rinkaby kyrka, särskilt rörande dess bygg­ nadshistoria 0"h det Bonde-Oxenstieruska gravmonumentet. Under den senaste arbetsetappen hava vi haft förmånen erhålla råd och upplysningar av experter inom olika specialområden, som beröras i en kyrkobeskrivning. Sålunda ha fil. drARoN ANDERssoN, docenten MoNICA RYDBECK och fil. lic. RuNE NoRBERG lämnat värdefullt bistånd vid behandlingen av den medeltida skulpturen, den sist­ nämnde även rörande Glanshammars kyrkas dekorativa målningar; fil. lic. fru ANNE­ MARIE FRANZEN rörande textilierna. Professor DAG NoRBERG har granskat översätt­ ningen av vissa latinska inskrifter. Professor BENGT HILDEBRAND har lämnat omfat­ tande bistånd ifråga om heraldiska och genealogiska frågor, vilka särskilt ifråga om det Bonde-Oxenstieruska gravmonumentet krävt ingående specialundersökningar, till vilka även fil. dr SrGURD WALLIN lämnat bidrag. Professor CARL NoRDENFALK har lämnat värdefulla uppgifter rörande vissa oljemålningar i Glanshammar. Slutligen har under denna volyms tryckning ett mycket viktigt bidrag lämnats av kapten NILS STRÖMBOM rörande mästaren till 1589 års målningar, vilket måst infogas som en not å s. 452. Till alla dem som bidragit till att berika innehållet i de nu framlagda beskrivningarna av Glanshammars och Rinkaby kyrkor frambära utgivarna ett varmt och vördsamt tack. Det är naturligt, att detta alldeles särskilt riktas till de författare, som, trots långvariga pauser i arbetet icke släppt intresset för den åtagna uppgiften, utan tål­ modigt fört den i hamn. Utgivare och författare hava även en annan tacksamhetsskuld att avbörda. Under de gångna åren hava församlingarnas prästerskap, kyrkavärdar och kyrkavaktmästare städse visat ett vänligt intresse och stor hjälpsamhet vid våra undersöknings- och foto­ graferingsbesök i kyrkorna. För detta liksom för älskvärd gästfrihet framföres ett vördsamt tack. Gärna vilja vi här i vördsam tacksamhet erinra om den välvilja och det intresse, som kom arbetet SVERIGES KYRKOR till del från den numera bortgångne lands­ hövdingen greve AxEL MöRNER på Esplunda, vars namn även förekommer under några för vår kännedom om Rinkaby kyrkas äldre utseende mycket värdefulla fotografier. Och på Esplunda har älskvärd gästfrihet utövats mot SVERIGES KYRKORS utgivare och medarbetare även efter greve Axels bortgång. För detta uttalas ett vördsamt tack. Detta förord bör icke avslutas utan ett meddelande, att hos redaktionen föreligga reviderade manuskript till beskrivningar av häradets övriga kyrkor, avsedda att publi­ ceras inom närmaste framtid. Stockholm i oktober 1961. SIGURD CuRMAN JoHNNY RoosvAL VIKTIGARE KÄLLOR MED FÖRKORTNINGAR ADELIGA GRAFVAR = ms med denna beteckning i ATA. BERGSTEDT = Carl Fredr. Bergstedt, Berättelse om en resa i Nerike 1844, ms i ATA. DIPL. suEc . = Diplomatarium Suecanum, collegit et edidit J. G. Lilj egren , B. E. Hildebrand, et E. Hildebrand, Sthlm 1829-70. ELGENSTIERNA = Gust. Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, I-IX, Sthlm 1925- 36. HADORPH = J . Hadorph, Beskritning öfwer Kon. Carl XI Resa i Swerige år 1673, ms i KB. HAGSTRÖM = K. A. Hagström, Strengnäs stifts herdaminne, IV, Strängnäs 1901. H ERDMAN = Gust. Herdman, Liber Memorialis (1723), ms i Glanshammars kyrkoarkiv. HoFBERG = Herm. Hofberg, Beskrifning öfver Örebro stad och land, ms i ÖLM, till vissa delar pub!. i MEDD. VIII, s. 36 o. f., IX, s. 65 o. f., och X, s. 5 o. f. HoFBERGs MINNEN = Hofberg, Nerik es gamla minnen, Örebro 1868. HoFBERGs RESEB. = Hofberg, Berättelse öfver resor i Närke 1868, ms i ATA. HoLMBÄCK = L. M. Holmbäck, Klockor och klockringning, Sthlm 1951. INv. 1830 = Inventarieförteckning, uppsatt i anledning av Kungl. Maj :ts förordning 1828 och kon­ sistoriecirkulär 1830, ms i A TA. JoHANSSO:>! Joh. Johansson, statens vinst af kyrkan inom Nerike genom reformationen, i: MEDD. I, s. 97 o. f. LuNDBERG = Erik Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under m edeltiden 1000- 1400, Sthlm 1940. LuNDBERG-WALDEN = Erik Lundberg och Bertil Walden, Tornet i Gällersta och besläktade när­ kiska kyrktorn från romansk tid, i: Saxons bok på 70-årsdagen, Sthlm 1934, s. 28 o. f. MEDD. = Meddelanden från Nerikes fornminnes-förening I- II, Örebro läns fornminnes-förening III- IV och Föreningen Örebro läns museum V-XV, Örebro 1896- 1949. PALMSKIÖLD = Palmskiöldska samlingarna, Topographica XXXVI, N erike, ms i UUB. RABEN = Hans Raben, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige und er renässans och barock in­ till den Prechtska stilens genombrott. Sthlm 1934. RANSAKN. = Ransakningar om antikviteter (1667), ms i KB. RIKSREG. = Riksregistraturet, ms i RA. SAHLGREN = J. Sahlgren, Sockennamnen i Närke, Årsbok för hembygdsvård 1935, s. 68 o. f. SAXON = J. L. Saxon, Närkes kyrkor i ord och bilder, Sthlm 1928. STRÄNGNÄSKAT. = Utställning af Åldre kyrklig konst från Strängnäs stift, Katalog, Strängnäs 1910. STRÄNGNÄs sTIFT = Strängnäs stift i ord och bild, Sthlm 1948. STRÄNGNÄSSTUD. = Utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910, studier utg. af s. Curman J. Roosval C. R. af Ugglas, I- Il, Sthlm 1913. STYFFE = C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden, tredje upp!., Sthlm 1911. SvERIGE = Sverige, geografisk beskrivning, under medverkan av flera förf. utg. av Otto Sjögren, V, Sthlm 1935. Sv. K. = Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium utg. av Sigurd Curman och Johnny Roosval. TEXTILKAT. = Utställning av kyrklig textil konst i Sverige under åtta århundraden i Liljevalchs konsthall, Stockholm den 5- 27 januari 1929, Katalog, Sthlm 1929. TrLAS = Daniel Tilas, Sockneskrifware, Il, ms i KB. TuNELD = Erik Tuneld, Geografi öfver Konungariket Sverige, II, åttonde upp!., Sthlm 1828. UPMARK = Gust. Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Sthlm 1925. ÖREBRO LÄN = Örebro läns förvaltning och bebyggelse, II, Örebro 1948. Övriga källor återfinnes i resp. kyrkors källförteckningar samt i noterna. ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR (Se även förkortningslistan till Nordisk Familj eboks tredj e uppla ga.) ATA ~ Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA. BST ~ Kungl. byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm. I Nv., INV.-FÖ RT. ~ inventarieförteckning. KA Kammararkivet, Sthlm. KB ~ Kungl. Biblioteket, Sthlm. RA ~ Riksarkivet, Sthlm. RÄK. räkenskaper (kyrkans). SDA ~ Strängnäs domkapitels arkiv, Strängnäs . SHM ~ statens historiska mus eum, Sthlm. ST. PROT. ~ (socken)stämmoprotokoll. ULA ~ Landsarkivet, Uppsala. UUB ~ Universitetsbiblioteket , Uppsala. VHAA ~ Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlrn. Vrs.PnoT. ~ visitationsprotokoll. ÖIÄ ~ överintendentsämbetet (efter 1917 ~ BST). ÖLM ~ Örebro läns museum, ävensom museets arkiv, Örebro. FÖRENING MED MÄTTUPPGIFTER M. M. B ~ bredd. D centimeter. Mynt: dir ~ diameter. Dj ~ ~ djup. H ~ höjd. L ~ ~ längd. Samtliga mätt, där ej annat angives, i ~ daler; kmt kopparmynt; rdr riksdaler; smt silvermynt; sp. specie. Silverstämplar (stpl, stplr) tydda en!. UPMARK, tennstämplar en!. ALB. LöFGREN, Det svenska tenn­ gjutarehantverkets historia I: 1- 3, Sthlm 1925- 50. INNEHÅLL Sid Glanshammars kyrka .. , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369 Rinkaby kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 549 GLANSHAMMARS HÄRAD Av SIGURD CURMAN, ERIK LUNDBERG, STELLAN MÖRNER, BERTIL WALDEN REDAKTIONSSEKRETERARE: RAGNDILD BOSTRÖM FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV NILS LAGERGREN UPPMÄTNINGARNA ÄRO UTFÖRDA A V HENRICKSON-HANSEN OCH TH. W. LÖFGREN 1921 SAMT JOHN SÖDERBERG 1957 OCH 1959 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARASIATA A omstående sida: Glanshammars härads sigill (Riksens Ständers beslut 1604, s. 30. RA). Fig. 315. Glanshammars kyrka och klockstapel från S. Foto S. Lindskog omkr. 1930. Die Kirche von Glanshammar mit dem Glockenturm von S. Glanshammar church and bell-tower from S. GLANSHAMMARS I(YRI(A NÄRKE, ÖREBRO LÄN, GLANSHAMMARS HÄRAD, STRÄNGNÄs STIFT, GLANSHAMMARS KONTRAKT Beskrivningen utarbetad 1921 av STELLAN MöRNER, reviderad och kompletterad 1936 och 1959 av ERIK LuNDBERG och BERTIL WALDEN. Avslutad i mars 1961 av SJGURD CuRMAN. TRYCKTA KÄLLOR: SD, nr 660, 1947, 4042.- STYFFE, S. 308. - JOHANSSON, S. 100 f.- RHYZE­ LIUS, A., BrontoJogia (1721), S. 88. - TUNELD, S. 51. - HOFBERG, MEDD. X, S. 10 f. - HOFBERGS MINNEN, s. 152, 171. - HAGsTRÖM, s. 319 f. - STRÄNGNÄSKAT., nr 32, 49, 50, 61, 128, 145, 469, 479, 520, 522, 554, 574, 575, 576. - STRÄNGNÄSSTUD. (passim en!. register i II). - JÄDERLUND, I., Glans­ 370 GLANSHAMMARS HÅRAD hammar. Vår kyrka, 1919. SAXON, S. 467 f . - LUNDBERG-WALDEN, S. 35 f . - SVERIGE, S. 30. - LUNDBERG (passim enl. register). - STRÄNGNÄS STIFT (passim enl. register). - ÖREB RO LÄN, S. 408 f. - JANssoN, SvEN B. F., Runinskrifterna i Närke, i: Frän bergslag och bondebygd 1952, s. 15 f. - STRÖMBOM, N., Dekorativt måleri i Närke under yngre Vasatid, i: Frän bergslag och bondebygd 1956, s. 176 f . - Glanshammars kyrka (vägledning för besökande av B. WALDEN). Kurnia 1960. HANDSK R. KÄLLOR CCR AVB.-SAML.: ATA: ADELIGA GRAFVAR; lNV. 1830; BERGSTEDT, S. 30; HoFBERGs RESEB.; S. CuRMAN, Utlätande ang. målningar i Glanshammars kyrka, 1908; DENS., Besikt­ ningsinstrument vid målningsrestaureringarnas avslutande, 1910; 12 blad fullst. uppmätn.-ritn. av M. DARLANDER 1908; 3 bl. förslagsritn. av M. DARLANDER 1910 till invändig rest. o. tillbyggn. för värme­ ledn., gillade av K M:t 19/8 1910; 2 bl. uppmätn.ritn. av bänkar av M. DARLANDER (odat.); 2 st. akva­ reller, fragment av romansk målning, av C. L. LuNDIN 1910; div. hand!., ritn. o. fotos. - BST: 9 bl. fullst. uppmätn.ritn. av M. DARLANDER 1908; 3 bl. förslagsritn. av M. DARLANDER 1910 till invändig rest. o. tillbyggn. f. värmeledn., gillade av K M:t 19/8 1910; 1 bl. ritn. t. bänkar av M. DAHLANDER, gillad av K M:t 27/10 1911; div. ritn. t. elvärmeledn. 1942, 1948; sakristiskåp 1946; kyrkogårdsgrind 1954; fotos o. handl. särskilt rör. restaurering 1910-11; 5 bl. förslagsritn. av ark. NILs G. BRINK t. sockenmagasinets ändring t. bårhus.- KB: J. BuREus, Uplands Runa-Häfd (F.a. 1), s. 110; HADORPH, s. 81; TILAs, 1754, 1761. - RA: RIKSREG., 1696 27/9, 1697 4/6.- UUB: PALMSKIÖLD, s. 351; Topogr. planschsaml. Närke nr 44 362 A. - ÖLM: Div. hand!., tidn.urklipp o. fotos. K YRKANS ARKIV ALlER: ULA: ST.PROT. 1691- 1780 (Kl: 1), 1780- 1807 (Kl: 2), 1807-1822 (Kl: 3); KR.PROT. 1807-1823 (i Kl: 3); RÄK. 1689-1693 (i Kl: 1), 1694-1768 (Kil: 1), kladd 1704­ 1722 (LI: 2); Special 1722- 1751 (LI: 3), 1752- 1771 (LI: 4), 1767-1818 (LI: 5), huvudbok 1767­ 1894 (Ll: 6), special1771- 1782 (Ll: 7); INV. 1689 (i Kl: 1); VIS. PROT. 1705, 1713, 1719,1763 (i KL:1), 1780, 1803, 1807 (i Kl: 2); handl. rör. kyrkobrand 1696 (i Kl: l); kopior av donationsbrev o. kungl. brev (i LII: 1); smärre ant. om gåvor m. m. 1703-17 (i Kl: 1). - SDA: VIS.PROT. 1693, 1713, 1763, 1774, 1780, 1869, 1884. I kyrkans arkiv: sT. PROT. från 1780. - Kyrkokassans RÄK. från 1767. - HERDMAN 1, •>Liber Memoria­ lis>>, 1723, inneh. "kyrkians nu för tjden warande inventarium, skrud, egendom och förmohner", "för­ nähme Personers ähreskänker till kyrkan•>, •>Annexan Rinkarlby och thes beskaffenhet», "antiquiteter och Sälsamme händelser•> m . m. I ett 16/2 1279 utfärdat gåvobrev dokumenteras för veterligen första gången Glanshamar; namnet stavas 1314 Gltenzhamar och 1346 glanzhamar. Enligt SAHLGREN åsyftas en strax V om kyrkan (jfr kartan fig. 319) belägen "hammare•>, en bergshöjd, >>där man redan under medeltiden brutit silver­ malm•>. Detta är tänkbart, och det är heller inte uteslutet, att samband kan existera mellan silver­ gruvan och kyrkans rikedomar.• Men "glansen•> kan lika väl tänkas komma från den vita marmor (s. k. 1 GusTAvus JoHANNIS HERDMAN, f. 1684 i St. Skedvi i Dr, t 1767. Kkh i Glanshammar 1719-67; fil. mag. 1710, prästvigd s.å. i Västerås. År 1716 utn. t. stabspastor och fältprost vid armen, 1719 t. kkh i Glanshammar, kontr.prost 1724. Riksdagsman 1734. Teol. dr i Greifswald 1756. H. var en kraft­ full, rådig och hjälpsam man, en av de dugligaste och kunnigaste prästerna i Närke på sin tid. Han var den förste, som började föra ordentliga sockenstämmoprotokoll, och han efterlämnade en Liber memo­ rialis med värdefulla anteckningar om kyrkorna och märkliga tilldragelser inom pastoratet. - G. 1 m. MAGDALENA NORIN, t 1749, företrädarens änka; 2m. ANNA KATARINA SVEDENSTIERNA, f. 1721, t 1768. - Epitafium (fig. 470) och porträtt (fig. 482) i kyrkan. 2 Jfr B. WALDEN, Örebro stad och län i relation till äldre svensk bergshantering, i: Med hammare och fackla VIII, 1937, s. 65. GLANSHAMMARS KYRKA 371 .•. !" ... Fig. 316. Kyrka och klockstapel från V. Foto Iwar Anderson 1944. Kirche und Glockenturm von W. Church and bell·tower from W. 372 GLANSHAMMARS HÄRAD + 1 KY~KA 2 KlOCKSTAPEL 3 SOCKENMAGAoiN 4 SI(OLA 5 GRAV G GRAV 1 GRAV 8 GRAV 9 RUNSHN AQBOGA-1> SITUATIONSPLAN 10 o 1010304050 100M-. Fig. 317. Kyrkogårdsplan. 1:2000. Uppmätt av J. Söder­ berg 1957. Kirchhofgrundriss 1957. Plan of churchyard 1957. Ekebergsmarmor, byggnadsmaterial t. ex. i Kungl. Dramatiska Teatern i Stockholm), som går i dagen flerstädes i kyrkans grannskap. I påvebrevet om 1314 års sexårsgärd (SD nr 1947) nämnes Glanshammar som en av stiftets för­ mögnare församlingar, som bildade eget pastorat. Troligen mot medeltidens slut lades Rinkaby såsom annex till Glanshammar. Det medeltida Edhmadha härad 1 omfattade förutom socknarna Glanshammar, Rinkaby, Lillkyrka, Ödeby och Götrunda (samt den med denna förenade Lungers socken) även Laurentiikyrkan i Arboga, vilken sistnämnda alltså torde ha räknats till Strängnäs stift. Enligt ett kgl. brev 20/6 1578 skulle alla socknar på Väster-Rekarue och i Glanshammars härad, som ej hörde till hertig Karls furstendöme, hädanefter lyda till Arboga skola, ,>eftersom av ålder varit 1 Jfr STYFFE, s. 308. Namnet förekommer, omväxlande med (tingsstället) Glanshammar, ännu 1447. GLANSHAMMARS KYRKA 373 ------------i UTVIDGNING l 100M. Fig. 318. Kyrkogårdsplan 1926 före utvidgning. 1: 2000. Efter karta i kyrkans arkiv. Kirchhofgrundriss vor der Plan of churchyard 1926, Erweiterung von 1926. before extension. haver». Härmed åsyftas sockengång för djäknarna m. fl. förmåner för skolan i Arboga, troligen sam­ manhörande med de ovannämnda m edeltida relationerna. Dessa synas under reformationstiden ha föranl ett en viss förvirring.! Sålunda förhörde sig biskop och domkapitel i Västerås 1585 i en skrivelse till Johan III, huruvida Väster-Rekarne och Glanshammars härad skulle höra till Västerås eller Sträng­ näs stift. A v allt att döma fortforo häradets fem socknar att sortera under Strängnäs. Anmärknings­ värt är dock, att kyrkoherden i Glanshammar Johannes Severini 1593 underskrev Uppsala mötes beslut tillsammans med Västerås stifts präster. Möjligen förklaras detta av vad som inträffade samma år: 1593 överfördes från Åkerbo härads kontrakt inom Västerås stift till Glanshammars prepositur de till Örebro län hörande pastoraten Linde-Ramsberg, Näsby-Ervalla och Noraskog. 1613 uppdelades Åkerbo på Köpings och Arboga kontrakt, varvid de socknar, som 1593 lagts till Glanshammar, förenades med Arboga kontrakt. Det vill alltså synas som om Glanshammar - i likhet med häradets fyra övriga socknar - under tjugo års tid, 1593-1613, formellt tillhört Västerås stift. I en skrivelse 16/8 1693 till domkapitlet i Strängnäs vill Kungl. Maj:t ha samtliga pastorat inom Glanshammars härad förklarade för r egala, vilket Glanshammar och Rinkaby redan tidigare varit. Två av socknens egendomar, Skäuisund och Gäddeby, äro gamla herrgårdar. Översten och guvernören över Halland frih. Nils Kagg (t 1653) tillerkändes 1644 sätesfrihet för Skävisund, som ärvdes av hans svärson Gustaf Reuter af Skälboö (jfr s. 546), i vars släkt gården förblev till mitten av 1700-talet. Den 1 Se härom G. EKsTRÖM, Västerås stifts herdaminne, I: 1-2, Falun 1939- 49, s. 19, 291 o. 359. 374 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 319. Kyrkogården på 1680-talet (t. v. silver­ gruvan). D etalj av karta (nr 18) i Örebro läns lantmäterikontor. Der Kirchhof im 17. Jh. (!inks die Silbergrube), Ausschnitt a u s einer Karte um 1680. The churchya rd in the 1680s (left: the silver mine). övergick sedan till släkten Svedenstierna och på 1820-talet till släkten Wilson . Sedan 1916 tillhör egen­ domen godsägare Karl E. Essen. Gä ddeby, vars äldre namn var Tyby, ägdes i början av 1600-talet av Jesper Cruus och Agn eta Snaken­ borg (jfr släkttavlan s. 546), på 1700-talet av medlemmar av släkterna Wetzler, von Boij, Bröms, Lillie­ stråle och Stiernflycht samt på 1800-talet av släkten Wilson. KYRKOGÅRD Kyrkan omges av en vidsträckt k yrkagård (fig. 317), utvidgad åt N i början av 1930­ talet (fig. 318, den nya delen invigd l 934); dessförinnan synes ingen utvidgning ha ägt rum sedan 1600-talet. Kyrkogården inhägnas av en mur av kluven och okluven gråsten, i N och V lagd i kallmur, i S och Ö delvis murad med bruk och skolade fogar. Dylikt förekommer huvud­ sakligen i SÖ delen av muren, där denna är högst - i själva hörnet nära manshög. I Ö muren mitt för koret (vid 9 å fig. 317) är i muren inlagd en runsten, jfr nedan s. 510. Söder om kyrkogården en rymlig plan för kyrkskjutsar, flankerad av skolhus och klockargård (4 å fig. 317) samt avskild från landsvägen genom en rad höga lövträd. Huvudingången till kyrkogården har höga, murade, rusticerade pelare, täckta av svartmålade (tidigare rödmålade) plåthuvar med kors. Pelarna murades 1799, de smidda järngrindarna insattes 1803. - I övrigt fyra i senare tid upptagna ingångar: en i V, två i N och en i SÖ, de tre förstnämnda med grindar, efterbildande den S ingångens. ­ 1691 funnos tre ingångar: >morra, södra och östra kiyrkoporten>>, vilket bekräftas av INHÄGNAD GLANSHAMMARS KYRKA 375 Fig. 320. Klockstapel från 1663. Foto 1960. Der Glockenturm von 1663. Bell-tower, 1663. kartan fig. 319 (med Ö porten menas säkerligen den östliga av de två portarna i S muren); med portar avses troligen stigluckor. Mot slutet av 1600-talet och i början på 1700-talet påminnes nästan årligen om murens underhåll. Vid vrs. 1713 frågades, om N kyrkaporten ännu reparerats. Svaret blev nej, och som skäl angavs vissa hemmans )>oförmögenhet». Murmästaren Jan i Harsjön skulle dock )>snarash förfärdiga porten. Vid en rannsakning 1729 framgick, att balkarna ej indelats sedan 1632 samt att mu­ rarna )>till en stor dehl stådt och ännu stå taaklöse, theraf så rappningen som stenarna mångestädes utfallit». 1729-31 iståndsattes muren grundligt: den rappades och vit­ limmades, brädtak pålades och tjärströks. 1756 väcktes förslag att täcka muren med 376 GLANSHAMMARS HÄRAD tegeltak, men församlingen >>förmenade at Spån är mehra pålitelig>>, varpå spåntäckning ägde rum 1758. Redan 1744 hade >>Portahufwarna>> spånlagts och tj ä­ rats. 1762 beslöts att muren mellan sockenmagasinet och V porten skulle >>förbättras på det Sätt at sten­ muren blir åth minstone 3 alnar hög och sedan med hällar eller Torf ophöjes tienl. så att han dock sluttar på båda sidor». 1791 nedrevs V stigluckan och >>hela muren deromkring>>, vilken >>sedan enligt författning­ arne1 upmuras utan Kalkbruk med en tj enlig öppning för Port». Den S stigluckan, som vid denna tid >>war af ålder kullfallen>>, ersattes 1799 av den nuvarande in­ gången. 1806 omlades hela muren, varvid enkla smidda grindar anskaffades till två nyupptagna ingångar i V muren; den äldre ingången i V igensattes 1857. N mu­ ren raserades i samband med kyrkogårdens utvidgning på 1930-talet (fig. 318), varefter dess sten användes vid uppförande av muren kring den utvidgade delen av 5~ARNING A-A. 1 Kgl. Cirkulärbrevet den 28 aug. 1764, punkt 4:o lyder: >>Al­ denstund på de flesta orter, Församlingarne äro mycket betung­ ade af en inritad gammal osed at hålla tak öfver K yrkobalka r, som antingen äro af träd timrade eller ock wäl bestå af gråstens murar, men ändock äro med bräder eller spån täckte, hwilka tak hysa det dubbla fel, at de dels äro owaraktige och beswära Sock­ n ens Invånare m ed arbete och kostnad til deras underhållande och dels fräta Skog och träwärke, som derigenom , på et oträngt och emot sielwa naturen stridande sätt, warder anwändt til b e­ stånd och förwar af gråsten, som ifrån förv andling nogsamt och bäst förwarar sig sielf; Fördenskull och på det en så skadelig qwarlefwa utaf ålderdomen ifrån P åfwedöm et m åtte h ädanefter aldeles warda afskaffa d skal det åligga Probstar, Kyrkoherdar och Presterskap att på minn a och warna, samt Kronob etjeningen at med eftertryck tilhålla alla Socknebor at, efter handen och så fort större eller mindre del af de nu utaf trävirke eller grå­ Fig. 321. Klockstapel. Skala 1 : 300. sten upsatte Kyrkab alka r förfalla, dem hädanefter ej a nnorlunda Uppmätning av Henrickson H a n­ r eparera, förbättra eller uppbygga, än endast m ed kalkstensmur senJ..1921, kompletterad av J. Sö­ derberg 1957. utan något bruk, kalkband, hwitlimning eller täckning och det Der GlockenBell-tower. wid 100:de Dal. Silfwermynts wite til Socknens fattig Cassa för turm, Aufmessung. den Sockenbo, hög eller låg, rik eller fattig , som h äremot bryter; men wid de Kyrkor, der någorlunda dertil tjenlig gråsten, sprängd eller osprängd, icke kan wara at tilgå, eller icke, utan alt för dryg kostnad ka n fra mskaf­ fas, måge Balkarne äfwen h ädan efter blifwa af träd, dock m ed minsta kostnad inrättade och utan all täckning.>> (R. G. J. MooE:E. Utdrag utur ... publique handlingar ... Del 7, s. 5721; Sthlm 1766.) GLANSHAMMARS KYRKA 377 Fig. 322. F. d. sockenmagasin, uppfört 1758, nu bårhus. Foto 1958. Der 1758 errichtete fruhere Gemeindespeicher, jetzt Leichenhalle. The former parisil repository, built 1758, now mortuary chapel. Fig. 323. Inskrift i sockenmagasinet. Foto 1958. Bauinschrift im Gemeindespeicher. Inscription in parisil repository. 378 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 324. Släkten Wilsons gravvalv. Foto 1958. Grabgewölbe der Familie Wilson. Burial vault of the Wilsons. PLANTERING KLOCKSTAPEL SOCKEN­ MAGASIN kyrkogården. De två ingångarna genom V muren, å ömse sidor sockenmagasinet, er­ sattes samtidigt med den nuvarande, bredare V ingången. Plantering på kyrkogården synes ha förts på tal första gången 1735: >>Om Träens plantering kring kyrkiogården talades och funno alla thet zirligt och tienligt wara>>. 1794 >>blefwo Träd plantherade från kyrkodörrarne till wästra och norra Portarne>>. En omfattande planEring och nyplantering ägde rum 1883. Från denna tid stammar den nuvarande lindallen från S ingången upp till kyrkan samt en rad lövträd utmed muren. Den spånklädda och tjärade klockstapeln (fig. 320- 321) uppfördes 1663. Till byg­ get skänkte krögaren Bengt Håkansson 200 dir kmt, Olof Ersson i Valla 3 tolfter bräder samt riksrådet Henrik Horn (s. 545) >>en half Åhm Spanskt Wijm (HERDMAN). 1745-48 försågs stapeln med tre nya strävor och ny spånbeklädnad, 1824 med ny >>förhydring>> och spånbeklädnad. Den är ett vackert prov på den flerstädes i Närke 1 förekommande öppna stapeln av klockbockstyp. Invid V kyrkogårdsmuren (i kyrkogårdens NV hörn före den senaste utvidgningen) ligger ett f. d. sockenmagasin (3 å fig. 317), numera bårhus, en vitputsad grå­ stensbyggnad under tegeltäckt sadeltak. Å yttermurarna följande initialer av smidda ankarslutar: A. M. ( = Adolf Mörner s. 5-!8)- A. F. R. S. ( = Adolf Fredrik Rex Sueci::e) 1 Öppna klockstaplar av samma typ finnas vid Almby, Kräklinge, Kvistbro, skagershults och Tånger­ åsa kyrkor. - BRITA SToCKHAus, Klockstaplar, i: Fornvännen 1940, s. 337. GLANSHAMMARS KYRKA 379 Fig. 325. Kyrkoherden Gustaf Herdmans (t 1767) gravvård. Foto 1960. Grabmal des Pfarrers Gustaf Herdman (t 1767). Grave monument of rector Gustaf Herdman (d. 1767). - G. H. ( = Gustaf Herdman s. 370, not l) - 1758. Invändigt å Ö väggen en delvis utplånad inskrift (fig. 323) med uppgifter om magasinets uppförande och ett antal härvid behjälpliga personer och hemman. - Efter ritningar av arkitekt Nils G. Brink i Örebro har byggnaden 1958-59 inretts till bårhus (fig. 322). Gravkvarteret utmed S delen av Ö kyrkogårdsmuren upptages till större delen av prästgravar. Härstädes finner man även en gravbyggnad med murad källare (7 å fig. 317) för den på Skävisund under 1800-talet bosatta släkten Wilson. Den rektangu­ lära murkroppens inre H är 170, yttre H blott 80. Invändigt täckes källaren av ett valv; ÄLDRE GRAV· VÅRDAR PÅ KYRKO­ GÅRDEN 380 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 326. Kyrkoherden Anders Hedengrens (t 1779) gravvård. Foto 1958. Grabmal des Pfarrers Anders Heden­ Grave monument of rector Anders Hedengren (d. 1779). gren (t 1779). över detta en stor, karnisformad huv, täckt av svartmålad plåt (fig. 324). Byggnaden restaurerades 1918. I kyrkogårdens SÖ hörn en hög kulle (8 å fig. 317), krönt av en pyramidformad gravvård över kyrkoherden Gustaf Herdman (t 1767; s. 370, not l) och hans första hustru Magdalena Norin (t 1749), av olikfärgad kalksten (fig. 325) med följande inskrifter. Å mellanstycket: MIN KROPP HAR l HÄR SIN TRYGA HAMN, l M!N SIÄHL HON l GLÄDS I JESU FAMN; Il l LEF. AT. TU. MÅ. BLIFWA. l HWAD. THE. ÄRO. l SALIGA. I. HIMELEN; MIN HERDASTAF lAG THESSA ENGTHEM EY l LÄGGER NEDER, Il THEN lAG TIL OFWERlAG EN GÅNG l HERDENS HEDER l KRING DER BURIT HAR; j l NÄR l MED FÅREN WAKNAR l GIF DU AF l NÅGON SAKNAR POST. l FOR HWILCKA lAG l EN HERDE WAR; l FATA VIVIT. l GUSTAFWUS :l JOH: HERDMAN l VIR. l DOCTRINA. l MORIBUS GRAVIS l VITA. VULTU. ORE : l SVAVIS DECORUS l VENERANDUS: l l NAT. 1684 l S : V INITIAT : l ET. PHIL: M: l PROMOTUS l 1710 l ANTIST ET PRJE l POS. CASTR: 1716 l GLANSHAM. 1719. l DENATUS. 1767 j TEXT. FUN: l ROM: VIII. 28; Il MATRONA l VlRT: NOBIL: l MAGDALENA l NORINA l NATA. 1688 l MATRIMONIO l FUNCTA. CUM: l M: NlCOLAO. l WENMAN. P: P: l GLANSH: 1715 l WIDUA. 1718. l NUPTA. M: GUSTAVO. l HERDMAN. 1719. l DENATA. 1749. l TEXT: FUNEBR: SALM LXII; Il WAND l RINGSMAN l TU BESKÅ l DAR. THENA l GRIFT. OCH MINNES.WÅRD. l UPPREST. l ÖFWER. THEM. l HWILCKA. WARIT. l HWAD. TU. ÄR. l LEFWANDE. PÅ. l lORDEN. (Översättning av den latinska in­ å pyramiden: CLARUS. l PIETATE . SEVERUS GLANSHAMMARS KYRKA 381 Fig. 327. Kyrkoherden Gustaf Kjellins (t 1800) gravvård. Foto 1958. Grabmal des Pfarrers Gusta f Kj ellin (t 1800). Gra ve monument of rector Gustaf Kjellin (d. 1800). skriften: Efter döden lever Gustaf Johan Herdman, berömd för sin lärdom, sträng i sin gudsfruktan, allvarlig i sin vandel, vördnadsvärd i sin livsföring, intagande till sitt ut­ seende och ljuv i sin förkunnelse; född 1684, prästvigd och promoverad såsom filosofie magister 1710, pastor och fältprost 1716, [kyrkoherde] i Glanshammar 1719, död 1767. Text för likpredikan: Rom. VIII: 28. - Dygdädla fru Magdalena Norin, född 1688, i äktenskap förenad med magister Nikolaus Wenman, kyrkoherde och prost i Glans­ hammar 1715, änka 1718, gift med magister Gustaf Herdman 1719, död 1749. Text för likpredikan: Psaltaren 62). - Inskrifterna äro svartmålade, likaså mellanstyckets och pyramidens kanter. Överst en glob av sandsten med dygnets timmar inristade. Bland gravstenarna å kyrkogården märkas: - l (fig. 326) över kyrkoherden Anders Hedengren (f. 1708, t 1779; se s. 530) och hans hustru i andra giftet Petrina Westbeck (f. 1730, t 1826). Sandsten. H 132, B 68. Gravvården omges av ett smitt järnstaket. - 2 (fig. 327) över kyrkoherden Gustaf Kjellin (f. 1743, t 1800; se s. 532) och hans hustrur l) Anna Maria Bergström (f. 1748, t 1788) och 2) Hedvig Aurora Lilliestråle (f. 1763, t 1848). Kalksten. H 162, B 89. Gravplatsen (6 å fig. 317), som har formen av en rek­ tangel med rundade hörn, omges av ett smitt järnstaket med vacker grind (fig. 327 o. 328). 382 GLANSHAMMARS HÄRAD Framför kyrkansSingång ligger som tröskelsten en gravhäll (123 x 119), kalksten; inskrifter och all dekor utom hörnmedaljonger med timglas utplånade. Troligen 1600-tal. Alla >>onödige>> kors på kyrkogården bortskaffades 1695. Härmed avses troligen blott träkors. Nya kors skulle få uppsättas blott ))llär hustro och brud begrafwas>>. . - .llJlff• f.F~:-5~ ' : ~. -·. • ; ' ----~--------- ---- ,,....:::C_(i:'S~~ Fig. 328. Järnsmidd grind till G. Kjellins grav. Skala 1 : 20. Uppmätning av H enrickson Hansen 1921. Schmiedeeiserne Pforte a m Gra b d es Pfa rrers Kjellin. Wrought iron gat e of rector G. Kj ellin's tomb. KYRKOBYGGNADEN BESKRIVNING PLAN OCH MATERIAL Kyrkan är en tvåskeppig hallkyrka med torn i V, ett gravkor i Ö och sakris­ tia i N. Det N skeppets V del utgöres av en äldre, självständig kapellut'byggnad, vilken vid långhusets ombyggnad till hallkyrka infogades som del av en trave i denna. Detta parti kommer att i det följande benämnas >>kapellet». Jfr i övrigt fig. 332- 334. GLANSHAMMARS KYRKA 383 Fig. 329. Tornportalen från 1679. Foto 1960. Das Turmportal vou 1679. Tower doorway 1679. Byggnadsmaterialet utgöres av dels natursten, dels tegel. Kalksten, delvis i väl­ huggna, avlånga kvadrer, delvis i tuktade eller mera summariskt behuggna block av varierande storlek, lagda i jämna skift, förekommer i tornets nedre del (till något mer än % av den totala höjden), i långhusets och kapellets murar samt har härutöver an­ vänts för NV hälften av kapellets valv jämte dess bärande delar, i omfattningar och list­ verk i öppningen mellan torn och långhus och mellan långhus och sakristia samt i V delen av gördelbågen mellan valvkvadraterna G och H. Gråsten har använts för sakristian samt för påmurningen av kapellets V vägg. Tegel förekommer i tornets 2-908851 384 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 330. Kyrka och klockstapel från NV, Foto 1958. Kirche und Glock enturni von NW. Church a nd bell-tower from NW. översta del (enbart löpare), i långhusets valv och pelare, i sakristians valv, i Reuterska gravkoret samt i en del påmurningar och lagningar från senare tid. - Stenen i de över­ sta delarna av kyrkans murar är skörbränd av hettan från en eldsvåda. Kapellet samt den Ö om detta och Ö om S ingången belägna delen av kyrkan (utom sakristian, som saknar sockel, och gravkoret, som har högre, murad sockel) ha en kalk­ stenssockel, H vid kapellet 70, vid S ingången 45. I hörnet mellan kapellet och N lång­ husmuren har sockeln samma H å de båda murarna. Vid avknackning av det 10-12 cm tjocka putslagret visade det sig, att långhusets sockel stöter stumt mot kapellets, vars sockel är profilerad till skillnad från den i övrigt skråkantade sockeln. Utom gravkoret, vilket så när som på sockeln är helt slätputsat, är kyrkan sprit­ putsad och vitkalkad. Hörn samt dörr- och fönsteromfattningar äro slätputsade utom hörneri å tornet samt murklacken mellan detta och kapellet. Under nuvarande puts GLANSHAMMARS KYRKA 385 Fig. 331. Kyrkan med Reuterska gravkoret från SÖ . Foto 1958. Die Kirche mit der Reuter sell en Grabkapelle von SO. Church with Reuter burial chapel from SE. påträffas vid avknackningar först en ljusröd slätputs, därunder en karminröd. I likhet med de flesta av Närkes kyrkor har alltså Glanshammars kyrka varit rödfärgad under 1600- och 1700-talen. - I kapellets V vägg är inmurad en runsten (fig. 455). Tornet avslutas upptill av en platt taklist. Strax nedanför denna å alla fyra sidorna tegelornerade fält: nederst ett insänkt band, över detta en rektangel med vertikalt veckad yta, bildad av femton rader snedställda tegel (se fig. 337). Inom denna yta en mindre, plan rektangel med två smala, trappformigt avslutade nischer. Hela orne­ ringen är slätputsad. Med undantag av kapellets hörnkolonnetter och valvribbor m. fl. i kalksten huggna detaljer är kyrkan invändigt slätputsad samt till stora delar dekorerad med kalkmål­ ningar (se s. 416 f.). Väggar och valv (i V delen) befriades från senare överkalkningar år 1910 i samband med målningarnas restaurering. 386 GLANSHAMMARS HÄRAD YTTERTAK Tornets bottenvåning är putsad, de övre våningarna oputsade. I andra tornvåningen samt på insidorna av öppningen till långhusvinden är fogstrykningen flerstädes försedd med kvaderristning (fig. 335). Hallkyrkan täckes av ett högt säteritak, sakristian jämte värmekammaren av ett gemensamt avvalmat sadeltak, NV murklacken av ett litet pulpettak. Samtliga dessa tak äro täckta med enkupigt tegel med rödmålade plåtnockar. Å säteritakets mellan­ del tre skift tjärad spån samt halvrunda ljusgluggar med omfattning av tre på förvand­ ring lagda tjärade bräder. Gravkorets tak med karnissvängt underparti är av rödmålad plåt, dess mellandel av vitmålat trä. Överst en svarvad vit träurna, som varit prydd med svarta lädertofsar. Sedan detta skrevs, har tegeltaket 1961 utbytts mot ett tak av handkluven furuspån. Tornet bär en åttkantig, hög spira täckt av tjärad spån, vilande på en kopparklädd karnisformad huv med åttkantig latemin (fig. 316). Säteritaket uppfördes efter en brand 1696 (jfr nedan s. 412) och täcktes med spån; s. å. restes tornspiran, som dock måste grundligt repareras efter ett åsknedslag 17 44 (jfr s. 415), då soldaten Olof Råå lagade spiran. Gravkorets tak blev 1739 >>å nyone spåntat»(= spåntäckt) samt omlades 1801, då den ovannämnda urnan uppsattes. Kop­ parklädseln på tornets nedre del utfördes 1817. 1818 ersattes de äldre spåntaken på kyrkans huvuddel med det ovannämnda tegeltaket; sakristians och värmekammarens tak härrör dock från 1911. 1628 skänkte Carl Bonde (s. 458) >>ett korss på Glantzhammars Kyrkiotorn>> (HERD­ MAN). INGÅNGAR TORN Kyrkan har en ingång i V och en i S. Den V ingången genom tornet är rundbågig med murad omfattning (fig. 329); posternas kapitäl bestå av en enkel, profilerad list; å bågens slutsten, som krönes av en halv korsprydd glob, finnas två i relief huggna lager­ kvistar, omslutande ett monogram, bildat av bokstäverna M H R T S (= Margareta Helena Reuter Till Skävisund; se s. 456) samt årtalet 1679. Nämnda år bekostade hon denna portal; huruvida någon ingång genom tornet funnits tidigare, har ej kunnat av­ göras med bestämdhet. Den nuvarande S ingången upptogs 1853. S. å. igenmurades en äldre ingång och revs ett framför denna utbyggt vapenhus (jfr s. 412). Denna förutvarande S ingång, som kan iakttagas i form av fogar, vilka markerats i den invändiga putsen (vid a å fig. 332), befann sig ca l m från det inre SV hörnet. Den rundbågiga öppningen mätte i B 133 och i H till båganfanget 307. Tre i kalksten huggna fragment (fig. 336) av en romansk portal härröra troligen från denna ingång (eller möjligen från en äldre ingång genom tornet?). Stenen är huggen med tandad mejsel. - Den nuvarande S ingången är för­ sedd med ett vindfång (1911 ). Tornets (fig. 334) bottenvåning, som tjänar som vapenhus, är av osedvanlig höjd. Det täckes av ett högt, rundbågigt tunnvalv med vederlag i Ö och V. Valvet är av kalksten, grovt och klumpigt slaget. Nära N muren finnes i valvet en med trälucka GLANSHAMMARS KYRKA 387 • Q_. 4 kt>kanalen> med rund genomskärning; sannolikt bomhål för ställningar från byggnadstiden. Angående tornspira och klockor se s. 414, resp. s. 538 f. GLANSHAMMARS KYRKA 391 )ML,~ !:J '" l _ _ _j _ __ L_. ~L " - .J Fig. 336. Rester av äldre portal. Uppmätning av Thure W. Löfgren 1921. Reste eines frl\heren Portals. Remains of older doorway. De ovannämnda plankorna, som täcka smygarna till tredje tornvåningens glug­ gar, utgöras dels av oskadade furuplankor, som äro inlagda närmast det inre murlivet, dels av brandskadade ekplankor, vilka äro placerade utanför furuplankorna (jfr fig. 340). I var och en av de N och S gluggarna ligger en ekplanka, som på den nedåtvända sidan är dekorerad med visserligen väderbitna, men dock fullt synliga sniderier i låg relief. Dekoren framgår av fig. 341-342. Vid en undersökning sommaren 1959, i samband med ett misslyckat försök att taga loss ekplankorna, konstaterades, att åtminstone en av dessa har en L av minst 175 a 180, och det förefaller antagligt, att samtliga äro ungefär lika långa (B 40-50, tjockl. 5). Om de ej varit längre än furuplankorna (L ca 110), hade de, om än med viss svårighet, kunnat lossas från murverket, men under förhandenvarande omständigheter hade ett alltför riskabelt ingrepp måst ske i murverket, vars skalmurar av huggna kalkstens­ kvadrer visade sig ha en kärna av kalkbruk med kullersten och skärv. Alternativet att såga av och avlägsna de åtkomliga partierna av plankorna övervägdes, men tanken att sålunda stympa de förmodligen i hela sin längd dekorerade plankorna förkastades. I stället gjordes genom RAÄ-s försorg avgjutningar av de båda synliga delarna av den N dekorerade plankan (fig. 341-342). Dessa ha möjliggjort ett närmare studium av orna­ mentiken, som förtydligas av delvis kompletterade uppritningar av sniderierna. På fig 342 synas fyra fragmentariska runor - de tre första möjligen bildande ordet TIL ­ som äro inskurna i plankan. Dekoren visar en uppenbar likhet med den i stenrelief huggna palmettfris (fig. 343), som finnes sekundärt inmurad på S långhusmuren till Sanda kyrka på Gotland. I sin tur har denna fris lånat motiv ur en från många runstenar - bl. a. en från Hogrän i Gotlands fornsal - välbekant ornamentik. Hogränstenen har av Otto von Friesen (i muntligt meddelande till J. Roasval före 1940) daterats till tiden omkr. 1050, och med RESTER AV 1000-TALS­ KYRKA? 392 GLANSHAMMARS HÄRAD FöNsTER stöd av denna analogi ha Roosval och F. Sällström1 ansett sig kunna datera >>vikinga­ tidskyrkan» i Sanda till 1058 (vilket enligt Strelows 1633 utgivna >>Cronica Guthilando­ rum>> skulle vara kyrkans byggnadsår). De dekorerade plankorna i Glanshammar härröra med all sannolikhet frå n en trä­ kyrka, vilken ersatts av den äldsta stenkyrka, som ingår i Glanshammars nuvarande kyrkobyggnad. Beträffande träkyrkans konstruktion och utseende ävensom hur plan­ korna ursprungligen varit infogade i denna byggnad må här endast anföras att de varit anbragta horisontellt. De måste då antingen ha utgjort remstycken eller tillhört plankor i en skiftesverkskonstruktion. Såsom nedan s. 510 framhålles, utgöra ett par vid Glanshammars kyrka påträffade, numera i ÖLM förvarade hällar med runstensdekor antagligen delar av en gravkista av det s. k. Eskilstunamonumentets typ, vilket hänför dem till 1000-talets senare hälft. Redan innan de här berörda plankorna upptäckts (av Erik Lundberg omkr. 1935), ansågs dessa hällar indicera förekomsten av en »vikingatidskyrka>> i Glanshammar. Plankdekorens vittnesbörd styrker denna förmodan med en till visshet gränsande sannolikhet. Jämte plankorna från skiftesverkskyrkan i Mosjö (jfr s. 195 f. och fig. 182) samt res­ ter av >>eskilstunakistor» från Stora Mellösa och Riseberga 2 äro hällarna och plankorna i Glanshammar otvetydiga bevis rörande 1000-talets kyrkabyggande i Närke. Bland de lokaler, där kristen kult kunnat spåras tillbaka till 1000-talets senare hälft, är Glans­ hammar den otvivelaktigt märkligaste. Ingenstädes i Närke förekommer en sådan koncentration som här av fornlämningar, särskilt runstenar, i anknytning till en kyrka. 3 Allt talar för att Glanshammar redan under forntiden varit en av landskapets viktigaste kult-, tings- och marknadsplatser. Att man här påträffat spår av Närkes måhända äldsta kristna kyrka, kan ej betecknas som förvånansvärt. De stora, rundbågiga fönstren -ett i varje valvkvadrat utom den NÖ -ha kar­ mar och bågar av smitt järn samt blyspröjsar. Fönstrens bredd är i S 166, i N från V räknat 105, 121 och 105. Av de N fönstren upphöggs det V till sin nuvarande storlek 1723; de båda andra upptogos 1717; det V av dessa utvidgades 1853. Det V av de S fönstren upptogs 1853. 1691 antecknas i sT.PROT., att >>Majoren Carl Carlson hade lovat skänka ett fönster lika med det som Reuters skänkte>>. 1732 inlades solbänkar av kalksten i alla fönstren. 1739 >>förnyades>> sakristians fönster, vari då insattes järngaller. Förut hade sakristian varit >>medelst then lilla gluggen ganska mörk>> (HERDMAN). Gravkoret har redan från sitt uppförande haft rektangulära fönster med karmar och bågar av trä samt blyspröjsar; sentida innanfönster. Det gamla glaset är bevarat i fönstret åt N. Jfr Sv K, Go III, s. 140 f. samt pi. la och b. Jfr STRÄNGNÄs STIFT, S. 486, ävensom BERTIL WALDEN, Stora Mel!ösa (1952), S. 49. 3 Utförligare härom i STRÄNGNÄs sTIFT, s. 483 f., samt i (vägledningen) Glanshammars kyrka [av BERTIL WALDEN], Kurnia 1960, s. 3- 4. 2 1 GLANSHAMMARS KYRKA 393 Fig. 337. Tornet frän NV. Foto Iwar Anderson 1952. Der Turm von NW. Tower from NW. 394 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 338. Dörröppning mellan långhusvinden och tornets andra våning, sedd från tornrummet. Foto B. Walden 1959. Tiiröffnung zum Dachbo­ den des Langhanses vom zweiten Turmgeschoss aus gesehen. Door-opening between n a ve a ttic a nd first floor of tower seen from tower room. Fig. 339. Fönsterglugg i andra tornvåningen, sedd från tornrummet. Foto B. Walden 1959. Fensterlucke im zweiten Turmgeschoss von innen gesehen. Window aperture, first floor of tower, seen from tower roon1. I S väggen finnas tre nischer efter i g en m u r a d e f ö n s ter:- l) I Ö traven, Ö om det nuvarande fönstret (vid f å fig. 332-333) hälften av ett stickbågigt fönster (fig. 344), som i förhållande till sin höjd varit ganska brett. Sidorna skråna. Den åt Ö bevarade nischen är försedd med målning. Fönstret säkerligen samtidigt med hallkyrkan. - 2) En nisch V om den väggpelare, invid vilken predikstolen är placerad (vid d å fig. 332-333); pelaren befinner sig i flykt med fönstrets Ö sida. Sidorna skråna. Fönstret har varit betydligt högre än det förutnämnda. I nischen kvarsitta rester av ett järngaller. Kalk­ målningar från 1589 å insidorna. Fönstret är äldre än från tiden för valvslagningen. Dess bredd framgår av en målad rosett strax V om nischens underkant, vilken säkerligen markerar fönstrets mitt. Detta tyder på, att fönstret fanns i ursprungligt skick vid mål­ ningarnas tillkomst 1589. Dess mittlinje har sammanfallit med mitten av avståndet mellan de två i S muren (vid c och e, fig. 332-333) inmurade konsolerna (jfr s. 398). GLANSHAMMARS KYRKA 395 Skärning A-A DM10 ~~~~~~C=========~ 1M Fig. 340. Dubbelglugg i tornets tredje våning. Skisserad uppställning. 1 : 30. T. v. fasad mot tornrummet, t. h. sektion genom tornmuren i linjen A- A. - S. 391. Doppellucke im dritten Turmgeschoss, in deren Sturz die dekoriert en Eichenplanken (Abb. 341- 342) eingezogen sind. Double aperture, in third floor of tower. Above aper­ ture ornamented oak planks (figs. 341- 342). Fönstret är alltså medeltida. - 3) Över S ingången (vid i, fig. 333) ses överdelen av ett stickbågigt fönster med något mer än hälften av bågen bevarad; återstoden döljes av pelaren. Fönstret tillhör alltså en period före valvslagningen. Koret har g o l v av plansten och gravhällar. I gravkoret kalkstensplattor, i sakristian aoLv trägolv. Innanför altarringen trägolv. I N gången kalkstensplattor, i den S plansten och en gravsten. Under bänkarna trägolv. I kapellet tegelgolv. I tornets bottenvåning plans ten. 1783 lades planstensgolv i kyrkan, 1784 trägolv i sakristian och 1791 stengolv i (det 1853 rivna; jfr s. 412) vapenhuset. >>Kapellet» täckes av ett valv (å fig. 332 betecknat G), vars NV delligger lägre än •>KAPELLEn valvet i övrigt (fig. 345). I detta lägre parti är valvet av kalkstensflis, slaget på stick och med kuporna obetydligt buktande. Dessa bäras av kraftiga kryssbågar av kalksten med kvadratisk sektion (fig. 345). Kryssbågarnas stenar få mindre format ju närmare de komma valvhjässan. Denna prydes av en slutsten av kalksten i form av en ned­ hängande, på undersidan avplattad kula. Valvet har spetsbågiga sköldbågar av kalksten med rektangulär sektion. Kryss- och sköldbågar upptagas i de tre hörnen av kalkstens­ kolonnetter (fig. 346); ang. den fjärde, i SÖ, se nedan s. 398. De osmyckade kapitälen äro ställda >>Över hörn»; kolonnettskaften äro slipade. Varje kolonnett stödes av en över hörn ställd konsol. Av kapellets nuvarande öppning åt S mot valvkvadrat H (fig. 334) är största delen av gördelbågen (Ö delen) av tegel. Återstoden av bågen (V delen) är av kalksten och vilar på en profilerad anfangslist över en murklack av huggen kalksten, 396 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 341. Avgjutning av en ornerad ekplanka över tornglugg enligt fig. 340. Däröver en uppritning av plankans ornament. Abguss einer verzierten Eichenplanke iiber der Tnrmlucke Abb. 340. Casting of an ornamented oak plank above tower opening accord.ing to fig. 340. Above, a drawing of the orna ­ ment. GLANSHAMMARS KYRKA 397 Fig. 342. Avgj utning av en ornerad ekplanka liggande över tornglugg enligt fig. 340. Däröver en uppritning av plankans ornament. Abguss einer verzierten Eichenplanke Ober der Turmlucke Abb. 340. Casting of a n ornamented oak plank above tower aperture according to fig. 340. Above, a drawing of the ornament. 398 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 343. Sanda kyrka på Gotland. Ornamentsfris av sten, sekundärt insatt i kyrkans S fasadmur. Steinerner Ornamentfries, sekundär in die S Fassade der Kirche von Sanda auf Gotland eingemauert. Sanda church, Gotland. Oroamented stone frieze, sub­ sequently set into wall of S fa,.ade. 0 som utgör den V kvarstående imposten i den valvbåge, som ursprungligen förenade det enskeppiga långhuset med >>kapelleb>. Kalkstenen är genomgående behuggen med tandad mejsel, kantslagen till en bredd av ca 5 cm med en mejsel av finare tandning. Kapellets SÖ hälft täckes av ett senare inslaget tegelvalv av oregelbunden kryss­ konstruktion (fig. 345), framkallad av nödvändigheten att medla mellan kapellets äldre (lägre) valv och långhusets senare (högre) stjärnvalv i kvadraterna E och H. KVARSITTANI valvkvadraten D mellan predikstolen och S ingången finnes Ö om väggpelaren ~v::E:r;::- närmast ingången (vid c, fig. 332-333) bevarad begynnelsen till en bred gördelbåge av kalksten, vilande på en anfangslist med profilen platt-skråkant (fig. 348). Öster härom framspringer nedersta delen av en diagonalbåge av huggen kalksten med rektangulär sektion, stödd på en kalkstenskonsoL Den sistnämnda är lika den i kapellet förekommande konsoltypen, dock med den skillnaden, att skråprofilen ersatts av en hålkäl samt att de avfasade hörnen ombildats till små vulster. En liknande konsol (fig. 347) är inmurad i S muren vid uppgången till predikstolen (vid e, fig. 332- 333); den sitter i nivå med den förra samt är vänd mot denna. Kalkstenen är behandlad som i kapellet, men det tekniska utförandet är ej fullt så fint som i detta. Bakom altaruppsatsen, ovanför altaret, N om väggpelaren (vid g, fig. 332-333) är inmurad en profilerad (platt-skrå) kalksten; sidan mot V är huggen med tandad mejsel; övriga sidor råhuggna. stenen fortsätter in bakom väggpelaren. Över denna sten ett runt hål (D 6), som sträcker sig ca 25 cm snett nedåt i muren. Väggpelaren mellan >>kapelleb> och traven Ö om detta uppbäres av ett kalkstens· kapitäl från >>kapellets>> SÖ hörnkolonnett, som raserades i samband med tegelvalvets tillkomst (jfr nedan s. 412). I S muren, snett ovanför ingången, nära hjässan av den S sköldbågen i valvkvadrat F finns ett rektangulärt b j älkhål (ovanför k, fig. 333). På samma höjd i valvkvadraten GLANSHAMMARS KYRKA H:s norra mur mot kapellet finns ännu ett dylikt hål. I bägge hålen sitta rester av avsågade bjälkar, vilka tvivelsutan burit ett plant innertak av bräder. Kor och långhus täckas av sju stjärnvalv av tegel, fördelade på två skepp, tre i det N, fyra i det S (jfr fig. 332-334), burna av tre murade mittpelare, åtta vägg­ pelare och en konsol. ) >Kapellets) > valv G (fig. 345) är beskrivet här ovan, s. 395. Av dessa valv visa kvadra­ terna E, F och H en från de övriga valven något avvi­ kande typ. De äro stjärnvalv, som vila på rundbågiga sköldbågar samt ha halvstens ribbor med avfasade hörn. Ribborna äro ned mot anfangen avsmalnande. I det S valvanfanget mellan kvadraterna F och H (vid b å fig. 332) löpa ribborna samman till en konsolartat placerad mask (fig. 351), utförd i puts, med stripigt, nedkammat hår, stora ögon, platt näsa och vidöppen mun; hår och skägg ha varit markerade genom rödfärg­ ning. Strålnätet i kvadrat H är icke orienterat efter den nu befintliga pelaren, utan - efter vad som tydligt kan iakttagas - med hänsyn till ett rektangulärt rum (fig. 332). Skarvar i kvadraterna E, F och H äro mycket 399 JAQNGALL[ R .r VALV OCH PELARE 10 o 21/v. tydliga genom de )>knäm, vilka bildas i bågar och rib- Fig. 344 . Rester av medeltida fön­ bor å en linje, som ansätter i sköldbågen ovanför bjälk- ster vid f å fig. 332. Skala 1 : 80. h "! "d k (f 333) ·· S · å h " tt UppmätningavJ.Söderberg1957. a et VI Ig. over mg ngen, OC gar sne Reste eines mittelalterlichen Pensters över valvet F till mitten av gördelbågen mellan F (bei f auf dem Grundriss Abb. 332). Remains of mediaeval window at f in och H förbi ribbornas skärningspunkter till mitten av ng. 332. gördelbågen mellan H och G. Denna är å ömse sidor försedd med små förstärkningsbågar. I gördelbågen mellan kvadraterna E och C är inmurad en liten kalkstensplatta (fig .. 352) med inskriften C P S f S H B 1855, troligen uppsatt i samband med arbeten, som ägde rum vid mitten av 1850-talet. Kyrkans övriga valv (A- D) äro även stjärnvalv; deras strålnät framgår av fig. 332. Gördel- och sköldbågar äro i allmänhet svagt spetsbågiga, dock förekomma även rund­ bågar. Bågmitten är i flera fall snett inpassad. Ribborna äro av halvstens tegel, avfa­ sade samt ha i ett par fall en )>krusad)> form mellan hjässmitten och skärningspunk­ terna (se fig. 393). Valven vila på tresprångiga väggpelare och tre stycken fristående flersprångiga pelare i långhusets mittlinje, alla med enkelt profilerade kapitäl. De båda Ö fripelarna äro lika, den V är däremot mer än dubbelt så stor, rund samt försedd med framförlagda vertikala vulster. Pelaren innesluter en spiraltrappa upp till vinden. Angående kalkmålningar se s. 416 f. 3-908851 400 SAKRISTIAN GLANSHAMMARS HÄRAD REUTERSKA GRAVKORET UPPVÄRM­ NING ARKIVRUM Sakristian (fig. 353) täckes av ett kryssvalv av tegel, som endast i S vilar på en spets­ bågig sköldbåge. Kryssribborna av halvstens tegel framväxa ur hörnen utan särskilda anfang. Deras sektion är nedtill kvadratisk, i övrigt femsidig. Kapporna, en halv sten tjocka, äro bomberade och försedda med >>skvallerhål». Den tvåsprångiga, spetsbågiga ingången (fig. 354) från kyrkan till sakristian har omfattning av kalksten, huggen på samma sätt som i >>kapellet», samt täckt med kalk­ målningar. Inåt sakristian är kring ingången upphuggen en rektangulär nisch. I denna en dörr av järnplåtar på ram av järn. Liksom hela dörren visar dragringen och dess skylt (fig. 355) en ålderdomlig form. Det nuvarande låset torde vara samtidigt med sin nyckel, varå med mässing är inlagt >>1762 I.N.M.>>. Nedanför nyckelskylten två äldre nyckelhål, av vilka det övre svarar mot en i posten inmurad järnkrampa, vari en rigel löpt in. Invid kyrkans Ö gavel ligger det 1678-79 av kammarherren Gustaf Reuter 1 upp­ förda gravkoret (fig. 356-358). Det har kvadratisk plan med risaliter åt N, Ö och S. Fönstren äro placerade i rektangulära nischer. Å fasadernas entablement äro ovan de tre fönstren infällda numera svarttjärade, skulpterade stentavlor: den åt Ö med vapnen Reuter och Kagg, de båda andra med ett spegelmonogram, bildat av bokstäverna G*R* T*S*M*H*K (= Gustaf Reuter Till Skävisund - Margareta Hel.e na Kagg) samt med 16- 79 i hörnen (s. 546). Invändigt har gravkoret tresprångiga hörn, de yttre förbundna genom tryckta rund­ bågar med i puts markerad slutsten och anfangslist. Mittsprången fortsätta upp till väggarnas avslutande gesims. Rummet täckes av ett murat klostervalv, i vars hjässa inom en profilomgiven rundel nedhänger en druvklase av snidat och förgyllt trä. Valvet vilar på en profilerad gesims. Bred rundbågig öppning i två språng mot långhuset. Golv­ planet ligger två steg högre än korgolvet. Framför ingången en oornerad kalkstens­ häll med järnringar i de fyra hörnen; hällen täcker nedgången till gravvalvet. I gravkoret äro upphängda tre huvudbaner, två värjor samt fem porträtt av familje­ medlemmar (jfr s. 524, 526 och 527). Uppvärmningen av kyrkan sker sedan 1942 med elektriska element. - 1709 murades en spis i sakristian. Den raserades 1882, då en järnkamin insattes där. En Gurneysk ugn uppsattes 1878 vid långhusets Ö pelare. Det var denna, som nedsotade de östra valvens målningar (s. 418). 1911 installerades en varmluftvärmeledning, varvid eldningsrum och värmekammare anordnades i en då uppförd tillbyggnad på sakristians V sida. Även ett mindre arkivrum inreddes i den 1911 tillbyggda delen av sakristian. 1 GusTAF REUTER till Reutersberg, Attorp och Skävisund, f. 1639, t 1703; kammarherre. G. 1667 m. MARGARETA HELENA KAGG, f. 1649, t före 1709. Han fick genom sitt gifte Skävisunds herrgård i Glans­ hammars sn (se vidare s. 373). GLANSHAMMAR"S KYRKA 401 Fig. 345. »Kapellets>> valv sett mot V. Foto N. Åzelius 1935. Das Gewölbe der ,Ka pelle" von W. Vaulting of "chapel" as seen towa rds W. MEDELTIDSKYRKANS BYGGNADSHISTORIA AV ERIK LUNDBERG Om sannolikheten för att i Glanshammar funnits en kyrka, äldre än de äldsta delarna av den nuvarande kyrkan, vittna dels rester av en eller flera gravvårdar av det s. k. Eskilstunamonumentets typ (jfr nedan s. 510), dels de ovan s. 391 beskrivna snidade ekplankorna i torngluggarna. Dekoren är i bägge fallen av vikingatida kynne och visar hän på 1000-talets senare hälft. Ekplankorna kunna vara rester av en träkyrka från denna tid. Den nuvarande kyrkans äldsta delar tillhöra en romamik anläggning, uppförd av tuktad kalksten i relativt smått format. Fogarna ha, såsom kan iakttagas i tornets inre och övre delar, varit brett och oregelbundet utstrukna samt markerade med kvaderrist­ ning (fig. 335). PERIOD r PERIOD n 402 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 347. Konsol vid e å fig. 332 till diagonalbåge i äldre korvalv (jfr fig. 348). Foto N. Åzelius 1935. Konsole eines Diagonalbogens des frilheren Chorgewölbes (bei e auf dem Grundriss Abb. 332. Vgl. Abb. 348). <--- Braeket (at e in fig. 332) of diagonal rib in earHer chancel vaulting (comp. fig. 348). Fig. 346. Hörnkolonett i >>kapellet>>. Foto N. Åzelius 1935. Hängesäulchen in einer Ecke der ,Kapelle''. Corner column in "chapel". Av denna kyrkobyggnad återstå (fig. 332): l) det nuvarande tornet upp till den av tegel murade översta klockvåningen; 2) långhusets S mur med rester av en däri ingående portal; 3) N långhusmurens västligaste del. Korets planform är icke känd. Murarna sakna helt sockel. Av ursprungliga, grova takbjälkar finnas rester bevarade på två ställen (jfr s. 399). Yttertakets ursprungliga form kan avläsas i spår å tornets Ö-mur, synliga från långhusvinden (fig. 359). Denna kyrka (fig. 490, A) torde ha uppförts under 1100-talets senare hälft. Mur­ verkets tunnhet och dess relativt strikta ytor samt förbandets art tala för en tidig datering inom sagda tidsram. Rester av kalkmålningar Gfr s. 420) från samma skede antyda byggnadens rang­ ställning. I samband med målningarnas tillkomst torde innertaket ha panelats, varom spikhål i takbjälkarna vittna. GLANSHAMMARS KYRKA 403 Fig. 348. Rester vid e å fig. 332 av anfang till triumfbåge mellan äldre långhus och kor samt av konsol­ buren diagonalbåge till detta äldre korvalv. Foto N. Åzelius 1935. Reste des Triumphbogens zwischen dem fri.iheren Langhans und dem Char, sowie Konsole mit dem Ansatz einer Rippe des friiberen Chorgewölbes (bei e auf dem Grundriss Abb. 332). Remains (at e in fig. 332) of support of road arch between earlier nave and chancel and of diagonal rib, supported by bracl>kapellet», å det ur­ sprungliga långhusets N sida (fig. 490, B). Invid det nya korets N mur har byggts en sakristia. Dessa byggnadspartier ha emellertid i stor utsträckning demolerats under de senare byggnadsperioderna, då kyrkan erhöll formen av en tvåskeppig hall. Av det nya koret, som varit kvadratiskt till planformen och kryssvälvt, är S väggen bevarad jämte rester av tvenne valvanfang och dessas vederlag (s. 398), som utgöras av välhuggna konsoler (fig. 347-348). Valvet har varit försett med kraftiga diagonalbågar av rätvinklig sektion. Den V konsolen och valvanfanget ansluta sig till ett murfram­ språng (vid c, fig. 332-333), som uppenbarligen tillhört folkunga tidskyrkans triumfbåge (fig. 348) .. Alla dessa partier äro utförda i utvalt kalkstensmaterial och med synner­ GLANSHAMMARS KYRKA 407 Fig. 353. Interiör av sakristian mot S. Foto 1960. Inneres der Sakristei nach S. Interior of vestry towards S. ligen omsorgsfull behuggning. Formgivningen är närmast att jämföra med 1200-tals­ delarna av Vreta Klosters kyrkas långhus, ett utpräglat cistercienserbygge (SvK, Ög II, s. 55 f.). Utvändigt visar kormuren välhuggen, skråkantad sockel. Av den N kapellbyggnaden är betydligt mera bevarat: V och N yttermurarna samt ett stycke av den Ö; därjämte NV delen av valvet (G) med en hel och en halv diagonal­ båge samt tillhörande konsolbärningar (fig. 345- 346). Allt är format såsom i koret, ehuru påtagligen genom en än mera förfaren hand och med något rikare arkitektonik. Omfattningen kring bågöppningen mellan långhuset och tornet tillhör samma bygg­ nadsperiod. Tydligen har man här önskat en mera öppen rumsbildning än den som funnits tidigare. 408 GLANSHAMMARS HÅRAD PERIOD Iv:A Portalen till den nuvarande sakristian (fig. 354) visar sig genom formbehandling och behuggningsteknik höra till här ifrågavarande period, ehuru den nu är inpassad i mur­ verk av yngre datum. Den är nämligen påtagligen sekundärt utnyttjad. Med tämlig säkerhet kan antagas, att portalen tillhört en med det nya koret samtida sakristia, varav rester äro bevarade i den nuvarande N långhusmuren någon meter från >kapellets>> Ö-vägg (vid m, fig. 332). Folkungaperioden i Glanshammar hör nära samman med en grupp byggnader, vilkas anfader nyssnämnda långhusbygge i Vreta Kloster synes hava utgjort. Närmast be­ släktad är närkeskyrkan Sköllersta \ framför allt sakristian därstädes. Byggnadsdatum i Vreta är 1200-talets mitt, medan efterföljarna, som ha mera provinsiella drag, äro utomordentligt svårdaterade. De kunna tillhöra 1200-talets senare hälft, men det synes inte uteslutet, att de i sin relativt folkliga hållning böra bedömas såsom retardations­ företeelser. Det vore frestande att sätta folkungatidens byggnadsinsatser i Glanshammar i sam­ band med anskaffandet av tvenne träskulpturer från tiden omkr. 1300, vilka finnas i kyrkan och som framställa den ena S. Olof (fig. 413), den andra S. Erik (fig. 414). De äro nära samtidiga, men utförda av olika mästare (s. 471). Om 1100-talskyrkan varit helgad åt det äldre, i det medeltida Sverige - ej minst i Närke - ojämförligt mycket mera populära helgonet Olof, vore det inte då naturligt att betrakta >>kapellet» såsom en helgedom förEriks kult? I Uppsala domkyrka har ju vid 1200-talets slut detta sist­ nämnda helgon skjutits fram på bekostnad av Olof (vars bild fått nöja sig med en plats i N-portalen). Rimligt vore då också, att kyrkans supponerade titulärhelgon strax efteråt fått >>kompensation» i form av ett nytt korbygge, likvärdigt med >>Sankt Eriks kapell>>. Närmast följande byggnadsperiod ter sig ganska svårbedömd. Till densamma höra nuvarande Ö-partiets omfattningsmurar. Man har byggt Österut i förlängningen av ko­ rets S-mur och sakristians N-mur (även Västerut från sakristian till kapellet) samt förenat dessa förlängningsmurar med en ny Ö-gavel, vilken sålunda erhöll i det närmaste dubbel bredd gentemot det gamla korets. Därmed har folkungatidskoret utvidgats avsevärt på djupet samt också erhållit ett sidoskepp åt N. I den nuvarande Ö-gaveln kvarsitter alltjämt N om väggpelaren i gavelns mitt och delvis dold av samma pelare en impostlist, som till sitt läge (vid g, fig. 332-333) svarar mot murverket å det forna korets NÖ hörn. Denna impost bör ha upptagit en gördel­ båge, utgående från murhörnet ifråga. Imposten ligger något högre än det gamla korets valvimposter. Rester av ett fönster i S-muren (vid f, fig. 332-333) överensstämma till sin placering med den plangruppering, som sålunda rekonstruerats (fig. 490, C). l Jfr E. LUNDBERG, studier i Folkungatidens kyrkliga byggnadskonst i Närke, II, Sköllersta kyrka, i: Merld. XII fr. Fören. Örebro läns museum, Örebro 1937. GLANSHAMMARS KYRKA 409 Fig. 354 . Sakristiportalens omfattning mot kyrkorummet. Foto 1960. Das Sakristeiportal vom Kirch enra um a us. Surround of vestry doorwa y towards body of church. 410 GLANSHAMMARS HÄRAD PERIOD Iv: I det nya stora korets N del har man uppenbar­ ligen inkluderat folkungaperiodens sakristia, vars Ö och V murar sålunda avlägsnats. Det är möjligt, att man avsett att välva det nya koret eller t. o. m. utfört sådan välvning i anknyt­ ning till det äldre, präktiga korvalvet. Sannolikt är detta dock ej. Hade valv byggts på sådant sätt skulle väl följ ande periods tegelvälvningar inte ha företagits. Period IV:A kan möjligen tidsbestämmas till 1300­ talet. Murarna äro ännu inte av det yngre 1400-talets oregelbundna struktur. Inte heller plägade man un­ der sengotisk tid vårda sig om en sådan detalj som Fig. 355. Medeltida järnbeslag på dör­ utvändiga socklar. Här har man emellertid huggit ren till sakristian. Skala l : 8. Upp­ fina skråkantlister och därtill noga tillvaratagit 1200­ mätning Henrickson-Hansen 1921. Mittelalterlicher Eisenheschlag von der talets sockelstenar (ur sakristian) samt utnyttjat Sakristeitiir. Mediaeval ironwork on door of vestry. bådadera i de nya mursträckorna. Helt utesluten är dock inte en datering till 1400-talet. Man har också ordnat för ersättning av den demolerade sakristian: påtagligen är det dennas portal, som uppsatts på vederbörlig plats i den nya N-muren. Dock synes själva sakristiebygget ha fått anstå. Sakristians valv hör nämligen samman med en följande byggnadsperiod. I äldre tid synes man normalt vid välvning ha förfarit så att murar och taklag byggdes färdiga, innan valvslagning kom ifråga. Man utsparade i murverket >>lägen>> för valven; därtill byggde man de valvringar som skulle bära för taklaget erforderliga upplag. Det låter sig sålunda tänkas, att man under ifrågavarande byggnadsperiod fullbordat det nya kyrkorummet såsom ovan beskrivits men lämnat valven o4yggda. Mycket talar emellertid för att man under ifrågavarande byggnadsperiod redan siktat på den enhetliga hallbyggnad som förverkligades under närmast följ ande byggnadsperio d. A v någon anledning skulle man alltså ha provisoriskt avslutat sitt nybygge med anord­ ningar för taklag samt även byggt hela yttertaket medan man däremot låtit de om­ fattande rivningar som sagda välvning krävde anstå för en längre eller kortare tids­ rymd. n Under 1400-talets senare hälft förses kyrkan med huvudparten av sin nuvarande välvning jämte därtill hörande murpelare. Emellertid har man gått fram i två etapper. Till en början välvdes det gamla långhuset (fig. 490: D), vars trätak ju kunde lättare avlägsnas än korets och >>kapellets>> massiva valv. Att man redan från början syftat mot den nuvarande enhetliga hallens rumsform framgår dock på flera sätt. BI. a. är den mellersta murpelaren uppenbarligen inplacerad i sin nuvarande form helt innanför den gamla nordmuren och även tätt invid triumfbågen. Den västliga grova pelaren, GLANSHAMMARS KYRKA 411 Fig. 356. Reut erska gravkoret från SÖ. Uppfört 1678- 79. Foto 1960. - S. 400 Die Reuter~c l w (;rahl.: npdl<' von SO, errichtet 1678-79. Ht•utcr bmial chapel from SE. B uilt 1678-/!J. 412 GLANSHAMMARS HÄRAD PERIOD som omsluter en vindeltrappa, är däremot uppförd först sedan angränsande delar av >>kapellet» nedrivits; delar av detsammas kvaderstensmaterial är nämligen utnyttjade i pelarens basparti. Men denna pelare bär spår av att vara i efterhand >>inopererad>> på sin plats (se ovan s. 399), sannolikt ersättande en pelare av samma typ som de båda andra. I övrigt inbilades valvanfangen (utom i SÖ hörnet) i det gamla murverket. Val­ ven F och H - av tegel - äro av stjärnvalvstyp och måste med sina relativt grova former hänföras till 1400-talets slut. Iv: c Föga yngre äro dock de fem stjärnvalv A-E, varmed återstoden av kyrkan invälvts. De förfaringssätt, som tillämpats för pelare- och valvbygge, äro intressanta. Man syf­ tade till att åstadkomma ett enda stort, tvåskeppigt rum och måste fördenskull riva skilj ande murar: N långhusväggen, hela koret utom S väggen samt Ö kapellmurens inre delar. Sedan Ö mittpelaren uppförts jämte motsvarande väggpelare, kunde huvudparten av valven byggas. Först därefter torde man ha skridit till att rasera de många ännu stående, skrymmande gamla övertaliga murarna. Endast på en punkt har man härvid mött ett svårare problem, nämligen i mötet mellan >>kapellets>> valv och den nya välv­ ningen. Lösningen av problemet väcker både förvåning och beundran, det senare fram­ för allt på grund av den ogenerade murmästaredjärvhet, som här ger sig tillkänna: man har sparat ena hälften av folkungatidsvalvet utefter diagonalen och fogat tegel­ valvet helt nonchalant emot denna återstod av det äldre valvet (fig. 345). Först sedan man rivit N långhusmuren, har den grova murpelaren med spiraltrappan kunnat uppföras - ersättande en annan smäckrare sådan (tig 490: E). Till 1400-talets välvningsperioder höra också tornets påmurning med en ny klock­ våning samt uppförandet av sakristian med dess vackra valv. Tornets sällsynt smäckra och djärva resning, åstadkommen genom den sengotiska påbyggnaden, ger ytterligare ett stycke karakteristik åt den lantlige murmästare, som förlänat interiören dess slutliga kynne. KYRKANS ÖDEN I NYARE TID VAPENHus BRAND 1696 Vid okänd tidpunkt, möjligen redan under medeltiden, uppfördes ett vapenhus framför den ursprungliga ingången i SV (vid a, fig. 332). Enligt HEROMAN var >>wåkn­ huset 11 aln långt - 8 alnar bredb>. D et hade alltså ungefär samma längd och bredd som sakristian. Det reparerades 1721, då det bl. a. försågs med ny >>Huff». Nytt spåntak lades 1815. 1853 nedrevs vapenhuset, som då var >>så bristfälligt, att det ej mer till skyggd 'kunde begagnas>>. Efter ett åsknedslag 1696 avbrändes kyrkans tornspira och tak. HERDMANS skildring må i sin helhet återges: >>Anno 1696 annandag Pingst in emott afftonen kom ett hastigt GLANSHAMMARS KYRKA 413 Fig. 357. Reuterska gravkoret. Interiör mot Inneres d er Reutersellen Grabkapellc nach O. ö. Foto 1960. - S. 400. Henter burial chapel. Interior towards E . 414 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 358. Reuterska gravkorets valv. Foto 1960. Gewölbe der Reutersellen Grabkapelle. Vaulting of Hcuter burial chnpel. och häftigt Stormwäder med regn, åskdunder och liungeldsblixt och wijd pass klåekan 7 samma affton itändes Glantzhammars kiörkiotorn allra öfwerst upp uthi spetsen, wij d thetsamma stillades wädret men ehuru en stoor myckenheet aff folck korn tillsamman hwilka med flijt och hastighett uthburo alt kiörkiones inrede sampt Prädikestol och Altaretafla war alt så omöjligt att hindra eldens wåldsarnheet, då ingen förhoppning war öfrig utan måste hwar och en med ängslan och tårar anskåda, huru tornet icke annorledes än som ett lius alt neder åth consumerades och afbrändes. Kyrkiotaket blef också wijd detta olycksal. tilfälle afbrändt.» Genom kgl brev 27/7 1696 beviljades sock­ nen en kollekt från stiftets kyrkor för återuppförandet av spira och tak. Arbetet verk­ ställdes av >>Mester Marcus Debitz och murrnästaren Johan Cruus>>. Mot det kontrakt, som upprättats mellan församlingen och dessa mästare och som avsåg nödtorftig re­ paration av den V stora påmurningen (på den V gaveln N om tornet), resande av tak och spira samt raserande av vapenhuset, avgavs en protest av kammarherre Gustaf GLANSHAMMARS KYRKA 415 Fig. 359. D etalj av västgavelns röst e S om tornet, sedd från kyrkvinden. Bilden visar den äldsta stenkyrkans t akfall. Foto 1958. Innerer Teil des Westgiebels S vom Turm mit der Dachlinie der ersten steinernen Kirche. D etail of W gable S of tower, seen from church attic. The picture shows roof­ pitch of earliest stone church. Reuter på Skävisund (s. 546), vilken ansåg att hela påmurningen borde raseras och därefter återuppföras men att vapenhuset icke borde rivas. Enligt ett kgl. brev 4/6 1697 lämnades protesten utan avseende. Dock måtte vapenhuset, av allt att döma, ha fått kvarstå enligt Reuters förslag. En ny eldsvåda inträffade 1744. HERDMAN berättar, >>at åskan slog neder i wårt kyrkiotorn hardt wid korset, sprängde uth den östernorra gafveln, afref Spåntningen öfwerst rundt kring korset, sönderspitsade alla stockarue af öfwersta inredningen, hjertträet undantaget, Swängde sig sedan utföre tornet genom öpningen, förmodel. som är i taket inom wästra dören, stötte kalkbandet på Södra kyrkiowäggen af nedersta pelaren, trängde sig genom orglächtartabletten framomtill, rispade några bräder, lem­ nade wid en spitz fejande å begge ändar en swart rökfläck och brände 2:ne argpipor både ofwan och nedan, såsom the warit i eld lödde och smälte, och ehuru kyrkan war opfyld med en tjock och stark Swafwelrök blefwo wj dock Gudi ewig ähra ej wjdare någor eld och eldskada warse. - Enär regnet stanade, låt jag straxt med reep, så godt ske kunde fästa then ursprängda gafweln.>> - Med »gaveln» avses tydligen en av torn­ spirans sidor. 4908851 BRAND 1744 416 OMBYGG NAD S­ FÖRSLAG 1799 GLANSHAMMARS HÄRAD RESTAURE­ RINGSFÖR­ SLAG 1888 På dåvarande kyrkoherden Gustaf Kjellins (s. 532, not 2) initiativ uppgjordes 1799 ett förslag till ombyggnad av kyrkan. Härom kan inhämtas i sr. PROT.: >>Om kyrkan blefwe utdragen i öster lika med Reuterska GrafKoret, Altaret dit upflyttas, Pelarraden tillika med hwalfwet borttagas och en enda Stor gång mitt i Kyrkan inrättad, skulle hon erhålla ett det wackraste utseende och rum winnas för wisst 200:de Personer men>. De alltför dryga kostnaderna omintetgjorde till all lycka detta förslag. Enligt ett av Örebro Nikolaikyrkas restaurator, lektor Adolf Kjellström, 1 och arki­ tekten P. Andersson 1888 uppgjort, aldrig verkställt förslag till restaurering skulle kyrkan bl. a. förses med tre utvändiga strävpelare. I huvudsaklig överensstämmelse med ett av dåvarande stadsarkitekten i Örebro Dahlander 2 år 1909 upprättat, av K M:t den 19/8 1910 gillat förslag restaure­ rades kyrkan 1910- 11, varvid bl. a. kalkmålningarna rengjordes och konserverades, den N läktaren (s. 484) borttogs, >>kapellet» inreddes till ett slags kyrkamuseum samt värmekammare och arkivrum tillbyggdes invid sakristian. nEsTA u n E- nrNa 1910- 11 Magnus KALKMÅLNINGAR Platsangivningens bokstäver och sifiror hänvisa till målningsschema fig. 362. De två Ö traveernas fyra valv A-D å fig. 362 med tillhörande väggar 1-0, pelare och bågar äro dekorerade med kalkmålningar. Smärre fragment av dylika målningar återfinnas vidare å S väggen strax V om ingången (P: 1), å >>kapellets>> N vägg invid den NÖ hörnkolonetten, å strålarna i valvet H samt å V och N väggarna vid uppgången till orgelläktaren (vid (D o. @ fig. 362). De båda valvkvadraterna E och F ha med säkerhet aldrig varit dekorerade. Inga spår av bernålning kunde där iakttagas vid 1910 års arbeten. Dessutom äro gördel­ bågarna, som skilja dessa valv från de närmaste valven åt öster C och D, försedda med en markerad avslutningsbård. A v ovan angivna dekorationer bilda målningarna i de två Ö traveerna (valvkvadra­ terna A-D) en grupp för sig: dessa ha, enligt det på flera ställen förekommande årtalet 1589, utförts samtidigt. Till samma grupp höra målningarna å valvstrålarna i valv H och troligen även de obetydliga fragmenten av dekor i >>kapellet». Ett skede för sig 1 AnoLF KJELLSTRÖi\f, f. 1834, t 1932; arkitekt, lektor vid Tekniska gymnasiet i Örebro. Med stor teknisk kunnighet förenade han ett varmt byggnadshistoriskt intresse. Hans huvudverk var restaure­ ringen av Örebro Nikolaikyrka (se s. 60 f) samt nybyggnaden av Olaus Petri kyrka därsammastädes (s. 149- 155). 2 MAGNus DAHLANDEn, f. 1862, t 1951; arkitekt, först verksam i Brooklyn, U.S .A. 1890- 96; stads­ arkitekt i Örebro 1899- 1914, länsarkitekt i Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län 1920- 33; aktiv kulturminnesvårdare, grundare av Gammelgården i Säter (Dr). GLANSHAMMARS KYRKA 417 Fig. 360. Ada m som äk erman . Målning (P: 1, fig. 362) frän omkr. 1200. Akvarell av C. L. Lundin 19011. ATA. - S. 420. Adam als Ackerbauer, Wandma lerei um 1200 (bci P:1 auf Abb. 362). Adam a s t iller. Painting (P: 1, fig. 3 62) from about 1200. 418 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 361. Inskrift vid G) ä fig. 362. Nedtill t. h. en mycket otydlig figurscen. Fragmentarisk målning under orgelläktaren. 1200-talet? Foto 1958. - S. 425. Inschrift mi t einer sehr undeutlichen figuralen Szene unten reellts. Wandma!Prei unter der Orgelempore, 13. J h.? (Bd-:!) auf Abb. 362.) Inscription at Q) in fig. 362. Lower section, a very unclear scene with figures. Frag1nentary paintings under organ gallery. 13th cent.? tillhör målningen vid P: l å S väggen och ett annat skede målningarna å väggarna i valv­ kvadraten H. - Kalkmålningarna härröra med säkerhet från tre olika perioder, varav de två äldre äro medeltida. Om dessa målningar meddelar HERDMAN: >>Glanshammars kyrka har för warit innan till både i taak och på wäggar öfveralt målad och med zirliga bibliska historier prydd: Men sedan af wådelden hwalfwen skaddes och af rök fördunklades blef 1726 hela kyr­ kan hwitlimad, the twå hwalf undantagne som äro wjd altaret, hwilcket skiedde, dels effter ty dessa hwalf ej woro till målningen särdeles skadade; dels ock påthet the wackre Bibliske historier ännu synlige, må ge effterwerlden ett exempel wara therom, huru öme och sorgfällige wåra fordna C(hri)stne warit; för ögonen at representera hwad the i hiertat gerna förwarat.>> Uppgiften är såtillvida oriktig, att ej blott de två valven i koret utan samtliga fyra valv A-D i de två östra traveerna 1726 undantogas från vitlim­ ning. Det var endast väggmålningarna som vitlimmades; valvmålningarna visade sig 1910 aldrig ha varit överkalkade. Rök från en 1878 i kyrkan insatt kamin sotade emellertid ned valvmålningarna till den grad, att man efter några årtionden knappt kunde urskilja dem. En rengöring och GLANSHAMMARS KYRKA 419 L o M a r=::=:::=::=:::=:= '2 d z N s D v Fig. 362. Mälningsschema. Dbersicht zur Ausmalung. Schema of paintings. 420 GLANSHAMMARS HÅRAD konservering utfördes 1910- 11 under överinseende av professor Sigurd Curman; arbetet utfördes av dekorationsmålaren C. L. Lundin, vilken åren 1907- 09 utfört målnings­ konservering i Strängnäs domkyrka. De nedsotade valvmålningarna rengjordes med >>franska bröd>> (som för ändamålet bakades i ymnighet ute i gårdarna!), och de över­ kalkade väggmålningarna framknackades, varvid alla kyrkans bevarade målningar blottades. I konserveringsarbetet tillämpades de då nymodiga, numera allmänt veder­ tagna metoder, som Curman hade utprovat i samband med Strängnäs domkyrkas inre restaurering några år tidigare. Komplettering ägde rum endast i undantagsfall och då med angivande av det restaurerade partiet genom ett diskret inristat eller målat >>1910>> eller medels skraffering av färgytorna. Åven det 191 O installerade varmluftssystemet visade sig emellertid vara vådligt för målningarna, som ånyo täcktes av sotlager, särskilt i kortraven. I samband med varm­ luftssystemets utbytande mot uppvärmning med elektriska radiatorer, verkställdes 1943 ännu en rengöring, för vilken svarade konservator Sven Dalen. l. ÄLDRE MEDELTIDA KALKMÅLNING Mellan S ingången och fönstret V därom (vid P: l) samt även ovanför fönstret befin­ ner sig ett målningsfragment (fig. 360), som vid framtagandet visade en oregel­ bunden kontur, uppkommen vid fönstrets upptagande; fragmentet blev 1911 restau­ rerat och omgavs med raka begränsningslinjer samt med en smal bård upptill och kring fönstret. Fig. 360 är utförd efter en före restaureringen utförd noggrann akvarellkopia av denna målning. Fragmentet består överst av en stereometrisk meanderbård (bredd 40) i ljusblått och rött, därefter fyra band (bredd 7) i gult, rött, grönt och blått. Under dessa ett mel­ lanparti (höjd 100) med figurframställning: en till midjan naken man står framåtlutad och håller med båda händerna en hacka, varmed han bearbetar en framför honom liggande brunröd markyta med inströdda ljusa fläckar. Målningen framställer Adam, arbetande i sitt anletes svett på åkern efter utdrivandel ur paradiset. Figuren har brunt hår och gulaktig hudfärg med revbenen markerade som röda, koncentriska bågsegment. Blågrå fond. Under detta mellanparti en bård bestående av upptill ett rött och ett gult band, därefter ett perspektiviskt >>sågskifi» målat i följande färger: rött, grönt, blått, vilka repeteras i samma ordning. Bården avslutas nedåt med ett gult, ett rött och ett blått bredare band. Under denna bård synes i en blågrå yta ett gult huvud med ögon och hår tecknade med rött- en rest av en undre serie av figurframställningar på väggen. Målningens hela H är 225 och dess nuvarande B 75 (i jämnhöjd med fönstret). Färgen täcker hela ytan. Bårderna äro strängt stereometriska. Väggmålningen är genomgående horisontalbetonad och har med säkerhet varit rakt avslutad upptill. Den bör alltså tänkas utförd i samband med ett innertak, som vilat med rak begräns­ ningsyta mot murarna. GLANSHAMMARS KYRKA 421 Fig. 363. Slingornamentik i valv B. Foto 1958. R anl\enornmnentil{ iin Gewölbe B. Undulating orna ment in vaulling B. 422 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 364. Ornamentik å pelare X (fig. 362) och dess valvanfang. Foto 1958. Ornamentik auf Pfeiler X. Ornamentation on pillar X. GLANSHAMMARS KYRKA 423 Fig. 365. Ornamentik å pelare X och dess valvanfang. Foto 1958. Ornamentik auf Pfeiler X. Ornamentation on pillar X. 424 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 366. Bandknut (jfr fig. 348). Foto 1958. Dclwrntivrs F eJd mit Bandknoten (vgl. Abb. 348) . Interlaccd ornmnrnt ( con1p. fi g . 348). Fragmentet tillhör den relativt sällsynta grupp av tidiga romanska målningar, vilka i allmänhet stå i samband med de äldsta stenkyrkornas uppförande. Bårderna erinra om dekoren i Ragvald Knaphövdes kor i Vreta klosterkyrka, vilken anses tillhöra 1100­ talets slut eller början av 1200-talet (jfr SvK, Ög, bd II, Vreta klosters kyrka, s. 94 o. fig. 69). De målningar, av vilka detta fragment utgör en återstod, ha troligen till­ kommit efter fullbordandet under senare hälften av 1100-talet av den äldsta sten­ kyrkan i Glanshammar.' IL YNGRE MEDELTIDA KALKMÅLNING De rester av kalkmålningar, som ses på valvkvadraten H:s norra och västra väggar vid uppgången till orgelläktaren (vid Q) o. ® å fig. 362), befinna sig numera i mycket frag­ mentariskt, delvis nästan utplånat skick. På N väggen ·synas brottstycken av vad som 1 Mycket likartade målningar finnas i en liten engelsk ];yrka, Hardham i West Sussex, ingående be­ handlade av PHILIP MAINWARING JoHNSTON, Hardham church, and its early paintings, i: Archawlo­ gical Journal, Vol. L VIII, no 229 . Second Series, Vol. VIII, No 1. S. 62- 92. Se särskilt pi. V. GLANSHAMMARS KYRKA 425 Fig. 367. Rosettartat ornament (O: 2). Foto 1958. Rosettenartiges Ornament. Rosette-type ornament (0: 2). förmodligen varit en framställning av Kristi dop: konturerna av J ohannes Döparen, iförd röd livklädnad, med nakna armar, högra handen utsträckt över Kristi huvud; ovanför detta en duva; bakom Johannes huvud konturerna av ett huvud samt två händer. Ovanför figurframställningen löpa fyra inskriftsband (fig. 361). Av inskrifterna - med majuskler - kan numera blott läsas: - NVS BABTISAH (A:et upp- och nedvänt; troligen: Johannes Baptista) - - - 1- - - DE - - - / - - - o MIHI BENE-­ - j vrc - - - B A - - - s /- Å V väggen synas konturerna av ett huvud med rött hår och skägg samt ett rött föremål, troligen en klädnad med vida ärmar. Över figuren ett inskriftsband med helt utplånad inskrift. Målningen är utförd med kalkfärg på torr putsgrund. Alla konturer med rött (caput mortuum); svart för inskrifter och vissa smärre, svårtolkade fragment; spår av vitt å nakna delar samt å duvan; spår av ljusgrönt bakom Kristusfiguren. Figurernas skala är helt liten (Johannes' H 38, Kristi huvud 8). Fragmenten tillhöra med säkerhet medeltiden, möjligen romansk tid. Troligen äro de dock av senare datum än målningen å S väggen (P:l). Deras bristfälliga tillstånd för­ svårar en mera bestämd datering. 426 GLANSHAMMARS HÄRAD III. KALKMÅLNINGAR FRÅN 1589 ALLMÄN DISPOSITION ORNAMENTIK Dessa målningar täcka helt de två Ö traveernas fyra valv, väggar, pelare och bågar. Målningarna utgöras av dels figurscener, dels ornament. Figurframställningarna om­ fatta a) bilder ur den bibliska historien, vilka förekomma uteslutande å väggarna I - O samt i valv A, kappa l (jfr nedan); b) allegoriska figurer och scener, vilka förekomma i de båda Ö valven A och B; c) bröstbilder av gammaltestamentliga profeter och konung­ ar vilka förekomma i de båda valven C och D. Karakteristisk för tiden är de gammaltestamentliga personernas dominerande roll samt de humanistiska dygderna, som fått ärva de katolska helgonens plats. Detta hindrar emellertid icke att tolka fig. 379 som den heliga Birgitta, ty de mest populära helgonen kunde leva kvar i protestantiska kyrkornålningar ända till 1600-talets förra hälft. På väggarna användas ornament - förutom som element i de framställda scenerna - såsom omfattning till fönster och dörrar, såsom avskil­ jande element mellan figurframställningarna samt såsom dekor av ytor, vilka icke lämpat sig för bild­ framställning (t. ex. utskjutande arkitekturdetaljer samt vissa smärre ytor). Valvmålningarnas dekor utgöres huvudsakligen av ornament, som täcka bågar, ribbor och större delen av valvkapporna; figurframställningar återfinnas endast i de fyra största kapporna. Målningarna äro på några ställen helt eller del­ vis utplånade och inskrifterna flerstädes svår- eller otydbara. Den ornamentala dekoren, som bygger dels på lokala traditioner från senmedeltiden, dels på re­ nässansmotiv i stil med dem, som spreds i Nordeu­ ropa under 1500-talets tredje fjärdedel med bok­ grafiken som huvudkälla, kan fördelas på tre grupper: a) Bårder, som förekomma i tre former, här be­ nämnda kedje-, flät- och korsbårder. Deras utseende Fig. 368. Balusterornament å pelare Y. framgår av fig. 363-365. Dessa tre bårder deko­ Foto 1958. rera ribbornas )>fasadsidon, medan deras snedställda Balusterornament auf Baluster ornament )>insidon äro försedda med ett snett omrullat band. dem Pfeiler Y. on pillar Y. Fig. 369. Gud skapar Eva. Gott erscha fft Eva - Äktenskap ets instiftande. Väggmålning 1589. (K : 2- 3.) Foto 1960. God creates Eve. i\Iarriage instituted . \ Vall pa in­ tings 1589. Stiftung d er E h e. \-Vandma lerei von 1589. 428 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 370. Syndafallet. Väggmålning 1589 (K : 5). Foto 1960. Der Slindenfall. v:Vandmalerei von 1589. The Fall of Man. vVall painting 1589. b} Arkitektoniska, vegetativa och figurala ornament av renässanskaraktär. En fantasi­ full arkitektonisk dekor har använts som omfattning kring ingången till sakristian (fig. 354) och kring det äldre fönstret å S korväggen (fig. 379) samt som avskiljande element mellan väggarnas figurscener. Motiven bestå i allmänhet av rikt utsirade och konst­ mässigt sammansatta pilastrar eller balustrar, förbundna genom bågar. Å bågar, valv­ svicklar och vissa väggytor förekommer en rikt utbildad, yppig vegetativ dekor av två huvudformer: dels en balusterartat uppväxande ranka av frukt- och bladmotiv (fig. 368), dels en S-svängd ranka av spensligare art (fig. 364-365). Den senare återfinnes i alla valvsvicklar och på alla sköldbågar. Fig. 367 visar en egenartad rosettliknande kompo­ sition, som förekommer på ett par ställen. I övrigt kan nämnas talrikt förekommande änglahuvuden samt stjärnor och strålknippen. c) Ett bandknutsornament (fig. 366), som dekorerar den äldre triumfbågens impost­ mur. Motivet faller utom ramen för dekoren i övrigt och anknyter till medeltida form­ förråd. GLANSHAMMARS KYRKA 429 Fig. 371. Utdrivandetur paradiset . Väggmålning 1589 (K: 6). Foto 1960. Die Vertreibung aus dem Paradics. \Vandma lerei von 1589. The Expulsion from Paradi se . Wall painting 1589 . Målningarna äro utförda med k alkfärg på torr putsgrund. Färgen sitter löst på putsen. De färger, som kommit till användning, äro: svart (bensvart, kimrök), rött (caput mort tuum), grönt (malakit), vitt (krita), grått och gråblått. Av dessa ha svart och rött vari­ de mest använda; grönt förekomm er sparsamt som täckfärg på små ytor (blad, klädes­ plagg m. m.), huvudsakligen i valven. Vitt har använts för nakna partier samt för mönst­ ring av mörk färgyta (å klädesplagg, pilastrar m. m.), grått och gråblått som bottenfärg å inskriftssköldarna i valven samt sparsamt på klädesplagg. Väggmålningar Norra väggen K i koret (fig. 369- 373): a-a) Inskriftsbandel med DE CREATIONE (= om alltings skapelse) avser skapelseframställningen i valvkappan ovanför (jfr A: l, s. 441). OMNIVM REIWM TEKNIK OCH FÄRGER 430 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 372. Kain som åkerman. Väggmålning 1589. (K: 8.) Foto 1960. Kain als Acl>och han (Kain) byggde en stad, vilken han nämnde efter sin sons namn, Hanoch>>. Själva huset omges av en palissad av spetsade pålar. T. h. en inskriftstavla (utan inskrift) med ram av beslagsornament. - 13) Ängel med framsträckta händer, iförd renässansdräkt. I fonden tegelmur med vita fogar och små vita blinderingar. - 14) Ängel, varav endast återstå vingarna. - In­ gången till sakristian (fig. 354) har målad omfattning på den gamla kalkstensomfatt­ ningen. Nedtill på väggen en panelliknande >>bröstning> > av ungefär samma höjd som bänkarna, upptill försedd med kedje- och nedtill med flätbård. Östra väggen L i koret, norr om altaret (fig. 374): - l ) Syndafloden. Den av timmer byggda arken har på långsidan tre tudelade fönster omgivna av foder med spetsgavlar. Själva arken saknar tak. På en brygga stå sex personer, två och två. I vattnet kringflyta djur och människor, bl. a. en man med rött helskägg och blå rock, avlövade träd, en kalk, ett lock, en bok och en tunna m. m. - a-a) Inskriftsband, varå kan läsas blott ... ocmus ME... D. - 2) Till stor del utplånad. Urskiljas kan dock en man bakom en mur samt två fruktträd.- Väggen avslutas nedtill med en kedjebård. Östra väggen M i koret, söder om altaret (fig. 375): - l) Vapensköldar: Leijon­ hufvud och Soop; under dessa ett inskriftsband, som beskurits, då bågöppningen mot Reuterska gravkoret upptogs; numera återstå orden INSIGNIA D: ERICI--- CATHARIN­ (1E). Om dessa se vidare s. 450. - 2) Kvinnlig figur, stående, i blåsvart kappa; bakom henne en fogstruken tegelmur med blindering. Upptill och nedtill rektangulära fält utan inskrifter (i det övre svaga spår av en utplånad sådan?). - 3) Bedjande figur, knäböjande; nästan utplånad. Å inskriftsband kan läsas: - - - vs - - - . ­ 4) Frukt- och bladornament, fragmentariskt. Södra väggen N i koret (fig. 376-379):-1) Änkans son i Nain (Lukas7: 12). Det centrala partiet, som torde ha visat Kristus uppväckande den döde sonen, har delvis förstörts av det i senare tid upptagna stora fönstret. Längst t. v. (fig. 377) synes en kista, som på sin kortända har ett ramat fält med siffrorna: 89 (jfr s. 450). - a) Inskrifts­ band: DE FILIO VIDViE IN NA ( = om änkans son i Nain; texten avbruten vid den be­ varade medeltida fönsternischen).- b) Inskriflsband: - - - AENEI AMOSS +N: LESE­ BIO FRI(?) - 2) Blomornament, uppväxande ur en liten karnisformad skål. - 3) Kvinn­ lig figur med gloria (fig. 379), klädd i svart renässansdräkt med yvig vit mantel och huvuddok. Enfacebild med höjda händer, sannolikt den heliga Birgitta (jfr Per Brahes kopia i Visingsö Brahekyrka av Birgittabilden i Vadstena). I fonden en tegelmur med två blyglasade fönster. - 4) Kopparormen i öknen. I mitten ormen på en hög stam. T. v. tillbedjande kvinna, t. h. liggande man, biten av en orm, samt två män, som bära en bår. T. v. Moses i renässansdräkt.- c) Inskriftsband:-- - MOs - - -. - d) Två inskriftsband: å det övre kan läsas-- RS SINAr JE - - - Nos-- n NV - E - - ­ ESSO: AUXINANTE - - - V - A; å det nedre V - - - FCV - - - NI : VM - Pni - - - MOG--- VA - GE 43.- 5) Gästabudsscen. Arkad med sex pelare och rund­ bågar. I varje bågöppning konturerna av en figur i livligt gestikulerande pose. Framför GLANSHAMMARS KYRKA 435 Fig. 376. Änkans son i Nain. Väggmålning 1589 (N: 1, totalbild). Foto C. L. Lundin 1910. Der Solm der Witwe in Nain. Wandmalerei von 1589, Gesamtansicht. The Widow's son of Nain. Wall painting_1589. figurerna ett bord med bröd, fiskar, bägare m. m. - 6) Den delvis utplånade, delvis: av predikstolen dolda framställningen är svårtydd. Urskiljas kan dock en perspektiviskt tecknad bågöppning, ur vilken glider fram en båt med vattnet forsande om den höga förstäven. - 7) Kvinnlig figur i pälsbrämad kappa med utskurna hål för armarna. Håller en bok med bägge händerna. Rutat golv med järnringar. - 8) Manlig figur i renässansdräkt. Spetsigt hakskägg. - Scenerna 7 och 8 återfinnas i Ö delen av den medel­ tida fönsternischen. Södra väggen O mellan predikstol och ingång: -l) Överst Gud Fader i moln­ krans, omgiven av änglar. Överdelen av en stege gör troligt, att en framställning av Jakobs dröm om himlastegen helt eller delvis utfyllt väggfältet nedanför. A v denna scen återstå: Gud Fader, hållande i övre ändan av en stege, och en ängel, som klättrar på stegen. I övrigt återstå endast smärre fragment. - 2) Rosett och slingor. - 3) Fruktträd och örter. - I det äldre fönstrets smyg samt å arkitekturfragmenten frukt- och blad­ slingor samt ett bandornament (fig. 366- 367). Norra väggen I närmast kortraven (fig. 380- 382): a--a) Inskrijtsband, ett Övre: ENGELN BODAR MARilE CRIST FODELSE LVC; OCh ett undre: MARIA BESOG(ER) SIN FRINKA ELISABETH I c(AP). l) Marie bebådelse. Den delvis utplånade scenen in­ ramas av pelare och draperier. - 2) Marias möte med Elisabet. Två kvinnahuvuden samt ett hus med halvsfärisk kupol. Framställningen beskuren av det i senare tid upp­ tagna fönstret. - 3) Herodes' gästabud. Två män och en kvinna vid ett ovalt bord, 436 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 377. Östra hälften av fig. 376. Foto 1960. O Hälfte von Abb. 376. E half of fig. 376. GLANSHAMMARS KYRKA 437 Fig. 378. Västra hälften av fig. 376. Foto 1960. W Hälfte von Abb. 3 76. W half of fig. 376. 438 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 379. Den heliga Birgitta(?). Väggmålning 1589 (N: 2- 3). Foto 1960. Die hl. Birgitta (?). Wandmalerei von 1589. The Hol y Birgitta ( ?). \Vall painting 1589. GLANSHAMMARS KYRKA 439 Fig. 380. Totalbild av vägg I. Foto C. L. Lundin 1910. Gesamtansicht von Wand I. Complete view of wall I. 440 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 381. Maria och Josef i Betlehem. Väggmål­ ning 1589 (1: 4). Foto 1958. Maria und Joseph in Bcth­ leh em, W a ndmalerei von 1589. Mary a nd Joseph in Beth­ lehcm. W a ll p a inting 1589. Fig. 382 . Konungarnas tillbedjan (1: 7). Foto 1958. Die Arrbetung der H:önige. W a ndma lerei von 1589 . Adoration of the Kings. W a ll painting 1589. täckt av en duk med infällda spetsrutor. På bordet skålar, bröd m. m. A v en kvinno­ figur, troligen Salome, framför bordet återstår endast kjolen. - b) Inskriflsband: oM wÅR HERES msu CHRI. .. (fortsättningen beskuren av fönsteröppningen); inskriften avser nr 4.- c) Inskrifisband: - - - OMSK(ÄRELSE) - - - (avser nr 5). - 4) Maria och Josef i Betlehem (fig. 381), båda en face. Fond av stadsarkitektur, bl. a. med kupol­ tak. En ängel svävar ned från skyn, och en stor stjärna synes på himlen. - 5) Omskärelsen. Delvis utplånad. Rutat golv. - d) Inskriflsband: OM THE TRE [vi]s[E] (avser nr 6).­ e) Inskriflsband: (KON)ONG(AR) (M)ED RÖKE(LsE) - - - (forts. på föreg.) . - 6) Heliga tre konungar, ridande på väg till Betlehem. Nästan helt utplånad. - 7) Konungarnas tillbedjan (fig. 382). T.h. Maria med barnet under en baldakin. En gammal konung knä­ böjer framför henne, den ene av de två stående pekar på stjärnan. GLANSHAMMARS KYRKA 441 Fig. 383. Skapelsen. Valvmålning 1589 (A: 1). Foto 1960. Die Schöpfung. Malerei im Gewölbe A : 1 von 1589. The Creation. Painting on vaulting A: 1, 1589. Valvmålningar Valvet A i koret (fig. 383--385): - l) Skapelsen. I mitten Gud Fader inom moln­ krans, iförd krona och blå mantel. På vardera sidan en ängel. Nedanför den nyskapade jorden med små träd och en mängd djur, bl. a. en björn, en räv, en älg (?) och fåglar. 442 GLANS H AMMARS HÄRAD Fig. 384. Fortitudo och Temperantia. Valvmålning 1589 (A: 2). Foto 1960. Fortitudo und Temperantia Ma lerei im Gewölbe A: 2 von 1589. Fortitude and Temperancc. Painting on vaulting A: 2 1589. GLANSHAMMARS KYRKA 443 Fig. 385. Ira och Superbia. Valvmålning 1589 (A: 4). Foto 1960. Ira und Superbia. Malerei im Gewölbe A: 4 von 1589. l ra and Superbia. Paintings on vaulting A : 4. 1589. 444 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 386. Östra hälften av valv B (B: 1- 3). Foto 1960. O Hälfte des Gewölbes B. E half of vaulting B. Sol, måne och stjärnor. Nedtill inskriftsband: DEUS mxrT E[T] [F]Ac[TuM] E[sT] ­ Gud sade, och det blev till - Han befallde, och de blevo skapade). Inskriften överst å vägg K (jfr ovan) syftar på denna framställning. - 2) Två dygder (fig. 384). T. V. FORTITVDO ( = styrkan) med kolonn OCh lejon, t. h. TEMPERANTIA ( = måttligheten), blandande vin och vatten. Mellan dem ett altare med rök från ett offer. I fonden grässlätt med träd. - 3) En dygd och en last. T. v. CASTITAS ( = kysk­ heten), som med en tjuga driver bort en björn, t. h. INVIDIA ( = avunden). - 4) Två laster (fig. 385). T. v. IRA ( = vreden) med svärd, gissel och b j örn, t. h. SYPERB IA ( = hög­ MANDAVIT ET CRIATA SUNT ( = GLANSHAMMARS KYRKA 445 Fig. 387. Caritas romana. Cm·itas romana - Justitia. Valvmålning 1589 (B: 1). Foto C. L. Lundin 1910. Cm·itas romana. Justitia. Painting on vaulting B: 1 1589. Justitia . Ma lerei im Gewölbe B: 1 von 1589. modet) med häst och påfågel; hon är iförd en praktfull dräkt och håller i handen en liten fyrkantig spegel. Över sköldbågarnas mitt små sköldar med inskrifter, under l: CRIAVIT l ELOHIM l CJE­ LVM ET l [TERRAM] (= Gud skapade himmelen och jorden); under 2: DE DILV l vw (= om syndafloden; syftar på framställningen L: l på väggen nedanför). Valvet B i koret (fig. 386- 390): - l) (Fig. 387) t. v. >>Caritas romana>> (= >>den romerska kärleken»): en gammal man sitter fängslad i en straffstock, bakom honom står hans dotter och ger honom sitt bröst; ovanför en tavla med svårtydbar inskrift: - - ­ ARIT - - - ); t. h. Justitia med svärd och våg. I mitten en lans på ett rutat golv. Tavla utan inskrift. - 2) Treenighelen (fig. 388). Bröstbilder av Gud Fader och Kristus i molnkrans samt över dem Den Helige Andes duva, omgiven av måne och sol. Inskrifts­ sköld: IEHOVAH l ELOHIM l ADONAI (= tre olika hebreiska namn på Gud). I svicklarna 446 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 388. Treenigheten. Valvmålning 1589 (B: 2). Foto 1960. Die Dreieinigkeit. Malerei im Gewölbe B: 2 von 1589. The Trinity . Painting on vaulting B: 2 1589 . 3) Två dygder (fig. 289). T. v. Fides ( = tron) med kalk och krucifix, ovanför vilket står INRI; t. h. Spes ( = hoppet) (?); inskrifterna ovanför figurerna utplånade. Längst t. h. en man, sittande i straffstock med inskrift: SPES:VNI CA C HRS ( = enda hoppet är Kristus). - 4) Två dygder (fig. 390). T. v. Caritas ( = kärleken) med två små nakna barn; över figuren en tavla med inskrift: CAR ITAS. T. h. Pietas (? enligt TILAS; inskriften ovanför figuren nu utplå nad) med en lans i handen. I mitten mellan figurerna och t. h. i svickeln altaren, det ena med en slu­ t en, det andra med en uppslagen bok. Över sköldbågarnas mitt små sköldar m ed inskrifter (se fig. 387, 388, 390): under 1: AIR PI CT; (fig. 396); under 2: IOHANNES SEVERINEl; under 4: OLAVS l MATTI-II lE l HELSING. 1 musicerande änglar, en med luta och en med harp a. - J oHANNEs SEVERINI , som blev kkh i Glanshammar 1569 , var i livet ännu 1593, då h an under teck­ nade Uppsala mötes b eslut. Han var son till den siste katolske och den förste luthersk e kyrkoherden i 1 GLANSHAMMARS KYRKA 447 Fig. 389. Två dygder. Fides och Spes (?). Valvmålning 1589 (B: 3). Foto 1960. Zwei Tugenden (Fides und Spes?). Malerei im Gewölbe B: 3 von 1589. Two Virtues (Fides and Spes?). Painting on vaulting B: 3 1589 Valvet C (fig. 391-392): I var och en av de fyra stora valvkapporna två bröstbil­ der av judiska profeter, iförda olika slags huvudbonader. Deras namn stå på inskrifts­ band under bilderna: - l. IESAIA PROFHET IEREMIA PROPHET. 2. HESEKIEL PROPHETEN DANIEL PROPHEL 3. HOSEA PROFBETEN - IOEL PROPHETEN.- 4. AMOS PROPHETEN OBADIA P HOPHETEN. Små inskriftssköldar på sköld- resp. gördel­ bågarna innehålla under l: ANO 1589; under 2 och 4: ms. Glanshammar SEVERINUS PAULI, t 1529. Johannes' SVärson 0LAUS MATTliE HELSINGUS, kkh i Glans­ hammar 1615-27, omtalas som komminister i Glanshammar först omkr. 1610, men eftersom en av hans söner var född 1597, förefaller det rimligt att han redan 1589, då målningarna tillkom, var kommi­ nister. Ett antagande (R. NoRBERG, jfr nedan s. 452, not 2), att vissa målningar utförts >>först efter 1615>>, då Helsingus blivit kyrkoherde, synes icke troligt. 6-908851 448 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 390. Caritas och Pietas. Valvmålning 1589 (B: 4). Foto 1960. Caritas und Pietas. Malerei im Gewölbe B: 4 von 1589. Caritas and Pietas. Painting on vaulting B: 4 1 589.. Valvet D (fig. 393- -395): Disposition som i valv C. Bröstbilder av judiska konungar, iförda kronor och ståndkappor med höga kragar och puffärmar. Deras namn stå i in­ skriftsband under bilderna: - l. KONING : HISKIA - KONING : IOSIA. - 2. (Fig. 394) KONVNG: DAVID KONVNG + SALOMON. 3. (Fig. 395) KONVNG: ASSA - KONING: IOSAPHAT . 4. KONUNG AM AS IA - KONING ASAHIA . - l nr 2 mellan figurern a ett rek­ tangulärt fält med initialer: A L s G l E E s G l A P s : MÅ LT (L och T sammanskrivna). U nder nr l och 3 på gördel- resp. sköldbågen en liten sköld m ed inskrift. U nder 1: SALIGH l ERO TH I E SOM : HÖI1A l GVDZ : ORD j OC GÖMA; uneler 3: IHS j 1589 (fig. 395). Valvet II över orgelläktaren: Slutstenen är dekorerad m ed en rosett, omgiven av en sågbladsformad bård. Ribborna äro t. o. m. sina skärningspunkter dekorerade med enkla bladslingor och bårder av samma typ som nyssnämnda. GLANSHAMMARS KYRKA V (C: 4) 449 N s Ö (C: 2) Fig. 391. Målningar i valv C. Foto 1958. Die Ansmalung des Gewölbes C. Paintings on vaulting C, 450 GLANSHAMMARS HÅRAD Pelarna Alla pelare, såväl de två fristående som väggpelarna, ha bredsidorna dekorerade med ett balusterartat blad- och fruktmotiv av utpräglad renässanskaraktär (fig. 368). Å pelaren Y förekommer nedtill åt S en till större delen utplånad figurframställning: en man i dräkt med vida puffärmar, pipkrage och veckad, plymagerad hatt. Ovanför st år: ELD. Troligen har avsikten varit att på pelarnas fyra bredsidor framställa de fyra elementen, vilken plan emellertid aldrig fullföljts. Pelarnas språng äro dekorerade med långsmala blad, parvis utgående från den inre språngvinkeln. K apitälens dekor utgöres av enkla bårder av lindade band, ringar och bågar, resp. balusterfris eller inskrifter. Å S väggpelaren vid predikstolen står: D - II - LARM (?) (ljudtaket döljer där inskriften) HAF TIT Ho[PP] TIL GVD. Den ö pelarens X kapitäl har inskriften: D:M:LXXXIX (= 1589) - DOMINE - GIS (återstoden utplånad) - ANO ­ 1589. Pelarens bredsida åt V saknar dekor; troligen hängde det stora triumfkrucifixet (jfr s. 464) här redan före 1589. DoNAToRER ocH MÄsTARE Det flerstädes förekommande årtalet 1589 avser med säkerhet tidpunkten för mål­ ningarnas tillkomst. De över ingången till Reuterska gravkoret befintliga tvenne vapnen och den under dessa anbragta inskriften syfta på riksrådet Erik Abrahamsson Leijon­ hufvud (s. 545) och hans första hustru Karin Åkesdotter Soop, vilka skänkt och be­ kostat målningarna. stilistiskt stå dessa målningar ytterst nära några 1907 upptäckta målningsfragment i Ytter-Selö kyrka i Södermanland. SIGURD CuRMAN 1 har framhållit denna släktskap och särskilt påvisat den uppenbart likartade behandlingen av skäggpartierna; ett par herrar i Ytter-Selö ha exakt samma praktfulla mustascher som t. ex. konung Assa (fig. 395). Samhörigheten mellan dessa målningssviter stödes även av det faktum, att en av Karin Soops bröder, Hans Åkesson Soop, var ägare till Mälsåker i Ytter-Selö socken. Målningarna i de båda kyrkorna äro tvivelsutan utförda av samme mästare. Angående denne ge målningarna i Glanshammar en viktig, ehuru ofullständig upp­ lysning. I koret på gördelbågen mellan valvkvadraterna A och B påträffas en målad sköld med signaturen AIR j PICT, i det närliggande valvet D (kappan 2) en tavla (fig. 394) med signaturerna ALSG l EESG l APS:MÅLT. Härav framgår, att minst fyra personer varit sysselsatta med utförandet av kyrkans dekorering. En av dessa får väl antagas ha varit den ansvarige konstnären, mästaren, och de andra hans medhjälpare och gesäller. Som helhet kännetecknas målningssviten av en konsekvent genomförd ide, likartad figurstil och ornamentik. Den ledande mästaren torde ha varit den, som ensam anbragt sin signatur i korvalvet: AIR. Han har tillagt PICT - förkortning av PICTOR - under 1 SIGURD CuRMAN, Avsyningsinstrum ent över restaureringen av kalkmålningarna i Glanshamm ars kyrka (A T A). GLANSHAMMARS KYRKA 451 Fig. 392. Profeterna Hesekiel och Daniel. Valvmålning 1589 (C: 2). Foto C. L. Lundin 1910. Die Propileten Hesekiel und Daniel. Gewölbe C: 2 von 1 589. Malerei im The prophets Ezekiel and Daniel. Painting on vaulting C: 2 1589. det att de tre, som målat signaturer i valvet D, använt det svenska ordet MÅLT. Dessa tre, som uppträda kollektivt, böra rimligtvis anses som mäster AIR:s medarbetare. Ett belägg för denna åsikts riktighet ges av signaturerna själva. D e båda första sluta nämligen med bokstaven G, som säkerligen icke hör samman med de son-namn, vilka gå igenom i bokstaven S, utan som med all sannolikhet bör läsas G(esäll). ALS (= Anders Larsson?) och EES (= Erik Eriksson?) kunna förmodas ha varit gesäller under det att den tredje i laget, APS (= Anders Persson?), inte ens varit detta, utan kanske blott lärling. NILs STRÖMBOM1 har nyligen attribuerat målningarna i Glanshammar till den Anders 1 NILs STRÖMDOM, Dekorativt m åleri i Närke under y ngre Vasa lid, i: Från b ergslag och bondebygd 1956, s. 177 f. 452 GLANSHAMMARS HÄRAD målare!, som 1581- 82 arbetade på hertig Karls gård Segersjö i Lännäs socken i Närke. Samme Anders anses vidare ha varit verksam på Göksholm i Stora Mellösa socken, på Örebro slott samt i Ytter-Selö och Torshälla kyrkor. Det är RuNE NoRBERG, 2 som håller för troligt, att de från tiden omkr. 1590 utförda målningarna i Torshälla kyrka utförts av mästaren till målningarna i Glanshammar och Ytter-Selö, vilken mästare han identifierar med den från Glanshammar kände APS. Sannolikheten talar dock för att Anders målare är identisk med mästaren AIR 3 och inte med dennes pre­ sumtive lärling APS. Någon av mäster AIR:s medarbetare i Glanshammar har giss­ ningsvis antagits vara mästare till de troligen 1617 utförda kalkmålningarna i Mosjö kyrka, vilka uppvisa påtaglig frändskap med målningarna i Glanshammar. 4 1 Detta namn kan här icke avse den från äldre Vasatid kände ANDERs LARssoN MÅLARE, som dog på Kronob erg 1585. 2 RUNE NoRBERG, Vasatidens kyrkomåleri, i: Sörmländska kyrkor, bd 6, s. 11 f. 3 Det synes ur alla synpunkter vara önskvärt att hädanefter kalla den m ålare, som här avses, för >>mäst e r AIR > >, icke »Anders målare>>, vilket mästarnaron redan är upptaget (se not 1) och därför kan vålla missförstånd. Såväl NrLs STRÖMBOM som RuNE NoRBERG ha anslutit sig till detta förslag. >>Mäster AIR> > är emellertid säkerligen identisk med den i (Stora) Mellösa socken bosatte >>Anders målare», åt vilken hertig Karl (IX) 10/7 1588 skänkte 3 daler >>Som hjälp>> (Kammararkivet, Landskaps­ handlingar, Närke 1588: 10; jfr B. WALDEN, Örebro slott som residens och ämbetsbyggnad, Örebro 1960, s. 109). NrLs STRÖMBOM, som fortsatt undersökningarna rörande den förevarande mästaren, har nu meddelat, att denne torde ha varit A n d e r s I o r d a n s s o n Ryttar e, av allt att döma identisk med den av W al­ den berörde Anders målare. Denne var bosatt i Ekeby i Stora Mellösa sn och kan där följ as i mantalsläng­ der och tiondelängder under tiden 1577 - 1588. Han förekommer såsom »Anders i Ekeby>> senast i den säkerligen 1588 utskrivna tiondelängden för Östra Närke för 1589 (Närke 1589:6. KA). Redan 1587 hade emellertid >>Anders i Eeckeby» blivit antagen till knekt och 1588 synbarligen till ryttare (Närke 1588: 4, 1589:6. KA). Detta år framträder också hertig Karls av Walden påpekade intresse för Anders må­ lare. Samtidigt som denne försvinner från Ekeby, bosätter sig emellertid Anders lordansson Ryttare på segersjötorp invid hertigens segersjö i Lännäs sn. Han är även där föremål för hertigens välvilja, 1589 och 1590 åtnjuter han skattefrihet >>pft F: Nds breff» (Närke 1589: 6, 1590: 13. KA). De följande åren kan man emellertid i mantalslängderna (årliga räntan) konstatera hans påfallande goda ekonomiska förhållanden, troligen sammanhängande med hans konstnärliga verksamhet (Närke 1591: 22, 1592: 19. KA). Att hantverkare av olika slag pro forma antagits till knektar och ryttare för att gynnas med värvningspengar och bostad har icke varit alldeles ovanligt. Ett sent exempel utgör den mycket verksamme hantverksmålaren Petter Edb erg i Reftele socken, som vid mitten av 1700-talet dekorerade ett flertal kyrkor i västra Småland. Denne blev 1743 utan vidare >>hithulpen>> till en anställning som korpral vid Jönköpings r egemente. - Att Anders lordansson Ryttare varit konstnären bakom den i och för sig ovanliga signaturen AIR i Glanshammars kyrka synes vinna i sannolikhet därigenom, att i an­ gränsande trakter av Närke och Västmanland ingen annan person med dessa initialer hittills påträffats. Huruvida Anders lordansson Ryttare var sonson till den bekante J ordan målare i Stockholm, seder­ mera i Arboga, har ännu icke kunnat bestämt klarläggas. • NrLs STRÖMnOM, Mosjömålningarna - en ny länk i Vasatidens närkesmåleri, i: Från bergslag och bondebygd, 1959, s. 5 f. v N s z :r: r/l > > > :::0 r/l C'l t-' ~ ~ ~ ~ :::0 ><: > ö Fig. 393. Valv D, sett mot öster. Nederst i kappa D: 2 en tavla m ed målarsignaturer. Foto 1960. Gewölbe D nach O. Unten in dem Kappe D: 2 eine Vaulting D , seen towards E. At b ottom D: 2, a tablet T afel mit Malersignaturen. with signatures of painters. 454 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 394, Konungarna David och Salomo (D: 2). Mellan dem en tavla med tre målarsignaturer (jfr fig. 393). Foto C. L. Lundin 1910.- S. 450. Die Könige David und Salomo (in der Gewölbekappe: D 2) mit der Tafel dreier Malersignaturen zwischen sich. The Kings David and Solomon (D: 2). Between them a painting with three signatures (comp. fig. 393). Inom det i Karls (IX) hertigdöme blomstrande dekorativa måleriet framstår mäster AIR som en central gestalt, en av de skickligaste yrkesutövarna, väl förtrogen med sin tids stilströmningar, sådana dessa presenterades i samtida tyska, nederländska och franska bibelillustrationer och mönsterböcker. Hans profet- och kungabilder ha en i viss mån porträttartad karaktär, som gör troligt att han kan ha behärskat porträtt­ måleriets konst. Hans yrkesskicklighet röjer sig särskilt i valvmålningarna, vilka stå på en konstnärligt högre nivå än de kulturhistoriskt mycket intressanta väggmålning­ arna, som i allmänhet visa en något grövre, mera provinsiell formgivning. Bland kyrk­ liga muralmålningar från efterreformatorisk tid intaga målningarna i Glanshammar en klar rangplats och utgöra denna periods huvudmonument i Sverige. GLANSHAMMARS KYRKA 455 Fig. 395. Konungarna Assa och Josafat (D: 3). Under dem en sköld med IHS och årtalet 1589. Foto C. L. Lundin 1910. Die Könige Assa und Josaphat (in der Gewölbekappe D: 3) darunter ein Schild mit Jesusmonogramm und Jahreszahl 1589. The Kings Assa and Jehosophat (D: 3). Below them a shield inscribed IHS and the date 1589. Fig. 396. Målarsignatur: AIR/PICT. inom en sköld på gördelbågen mellan A: 3 och B: 1 (jfr fig. 387). Foto 1960. - S. 452. Die Malersignatur AIR/PICT. in einem Schild am Giirtel­ bogen zwischen A: 3 und B: l (vgl. Abb. 387). Painters" signature: A IR /PICT. within a shield between A: 3 and B: l (comp. fig. 387). 456 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 397. Interiör mot NO före restaureringen 1910- 11. Foto A. Barr 1900. Kircheninneres nach NO vor der Restaurierung 1910- 11. Interior towards N E prior to restorations 1910- 11. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARANORD­ NING Altaret (den äldre delen) är murat av tegel (B 135, L 190, H 146), putsat och täckt av en kalkstenshäll; framför detta murade parti är sedan 1727, då nuvarande altarpryd­ nad tillkom, uppförd en tillbyggnad av trä, målad i rödbrun färg (B 38, L 202, H 118). Denna tjänstgör nu såsom det egentliga altarbordet. Altarprydnaden (fig. 398) utgöres av en oljemålning på duk, Kristus i Getsemane, av okänd konstnär, infattad i en stor och rik uppsats av snidat, målat och förgyllt trä. Altartavlan flankeras av två friskulpturer, Moses t. v. och Johannes Döparen (fig. 399) t. h., på låga plintar, försedda med donatorsvapen (Reuter o. Posse) samt in­ skrifter: l) >>Gustaff: Gustaffson. Reuter.>>; 2) >>lngebor. Margareta. Posse.>> (s. 546). 3) >>Gustavus loh: l Herdman l Pastor Loci et PrepoS./ Contractus>> (s. 370, not l); 4) >>GaB; GLANSHAMMARS KYRKA 457 Fig. 398. Altaruppsats av Gabriel Beutin 1727. Foto N. Åzelius 1935. Der Altar von Gabriel Beutin aus Giistrow 1727. Altarpieee by Gabriel Beutin 1727. 458 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 399. Johannes Döparen . Profilör i altarup psa tsen fig. 398 . Foto 1960. Joh annes der Täu fcr, Seitenfigur vo1n Altar Abb. 398. J o hn th e Baptist. F ig ure on altarpiece fig. 398. GLANSHAMMARS KYRKA 459 Fig. 400. Gabriel Beutins signatur på altaruppsat­ sen fig. 398 . Foto 1960. Gabriel Beutins Signatur am Altar Abb. 398. Signature of Gabriel Beutin on altarpiece fig. 398. Beytin:1 f Anno 1727 f Schulptcen> (fig. 400). På plintarnas inre sidor bibelspråk på latin. På prodellans mitt en kartusch med bibelspråk. - Uppsatsens övre del består av ett konsolburet, förkroppat entablement med en delad segmentgavel med änglahuvuden och överst i mitten ett liggande lamm med korsfana (Agnus Dei). På det bakomliggande valvets gördelbåge är över det hela fästat ett strålkransomgivet guds-öga av förgyllt trä. Över själva tavlan en krönt kartusch med inskrift (psalmvers). Utefter uppsatsens sidor )>vingan> av akantusblad i snidat och genombrutet arbete (fig. 399). Ursprunglig polykromi: brunröd och brungrön marmorering med ljusare ådring; profilörerna målade i vit marmorimitation; listverk och sniderier förgyllda; inskrifter i guld mot blå botten. - Altarprydnaden har betecknats som )>ett verk i rent högbarock stil, i kvalitet fullt jämförbart med Burchard Prechts bästa arbeten och helt självständigt i förhållande 1 GABRIEL BEUTIN från Giistrow i Mecklenburg, bildhuggare i Stockholm fr. o. m. 1690-talet, t 1742. Arbeten även i Björsäter (Ög), Gryt (Sö) m. fl. kyrkor. Jfr ÅKE NrsBETH, Gabriel Beutin, en bildhuggare i Stockholm under 1700-talets förra hälft, i: Fornvännen 1958, s. 11 f. 460 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 401. Gustaviansk knäpall vid altaret. Foto 1960. Kniebank am Altar vom Ende de·s 18. Jh. Gustavian hassock at altar. MEDELTIDA ALTARSKÅP till dessa>> (NrsBETH, a.a.). Den kostade något över l 900 dir, varav Gustaf Reuter skänkte 1.500 dir (HERDMAN). Altartavlan konserverades 1941. Den rektangulära altarringen med balustrar (fig. 398), vilken uppsattes 1685 och »med målning och smidje>> kostade 40 dir (HERDMAN), är en kopia av en några år äldre altarring i Ödeby kyrka. Nuvarande bemålning, med marmorering i harmoni med altaruppsatsens färgsättning, stammar från 1729. Framför altaret en gustaviansk knä p all med snidat stöd (fig. 401). Före 1727 utgjordes altarprydnaden av >>en gammal altartafia af Bildhuggeri>> (rNv. 1830), ett medeltida al tar sk å p, varav nu återstå fem i ek snidade figurer (fig. 402-406): l) S. Anna med Maria och barnet (>>Anna självtredje>>), H 98; 2) S. Dorotea med blomster­ korg och det himmelska barnet (nedtill t. v.), H 96; 3) S. Agnesmed bok och lamm, H 99; 4) S. Barbara; hennes attribut, ett torn, förlorat; å mantelbården läses: BAR(BARA), H 95; 5) S. Katarina; hennes attribut, ett hjul, förlorat; å mantelbården läses: (CATH)A (RIN)A, H 97. Bilderna 2-5 ha delvis bevarad polykromi: dräktdelar i blått, vitt och rött med bårder av guld, S. Annas huvud saknas, och även andra av figurerna äro delvis stym­ pade. De fem figurerna ha sannolikt tillhört ett altarskåp. skulpturerna äro av hög konstnärlig kvalitet, nordtyskt arbete, omkring 1520.1 Över altarskåpet uppsattes 1703 den nedan s. 536 beskrivna oljemålning en, som i likhet med skåpet avlägsnades 1727. Figurerna uppsattes 1911 på >>kapellets>> V vägg. I likhet med en del andra i kyrkan befintliga träskulpturer konserverades altarskåps­ figurerna 1944 av konservator Sven Dalen. 1 R. AF UGGLAs, skulpturerna ha jämförts med vissa arbeten av Benedikt Dreyer i en uppsats (1911) av Strängnäs stifts medeltida träskulptur, i: Strängnässtudier, I, s. 76. CARL GLANSHAMMARS KYRKA 461 Fig. 402. S. Anna med Maria och Jesusbarnet. Anna Sclbdritt. Anne with Mary and the infant Jesus. Fig. 402- 406. Fem träskulpturer ur ett altarskåp. Lilbeckerarbete omkr. 1520. Foto N. Åzelius 1935. Fiinf Holzfiguren aus einem llibecl>kapellets>> V vägg, för att slutligen l 929 återföras till sin förutvarande plats på kor­ pelaren. Av kyrkans många medeltida bildhuggeriarbeten äro tre alabasterskulpturer (fig. 410-412) de konsthistoriskt märkligaste. De ha varit bemålade; även å bildernas ej skulpterade frånsidor ses rester av polykromi. De tre skulpturerna framställa: a) Madonnan med barnet (fig. 412). Håret, som är kammat brett över öronen, täckes av ett dok, som faller ned på skuldrorna. Det nakna barnet har håret friserat i lockar. Madonnan är iförd fotsid, veckad dräkt; över denna en vid mantel, draperad GLANSHAMMARS KYRKA 465 Fig. 407. Triumfkrucifix (nr 1). Svenskt arbete frän senare hälften av 1200-talet. Foto N. Åzelius 1935. Triumphl>mark>>. H 36. 466 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 408. Triumfkrucifix (nr 2). Svenskt arbete. Figuren från slutet av 1300-talet. korset från omkr. 1500. Foto 1958. - S. 464. Triumphkruzifix, schwedische Arbeit, die Figur von Ende des 14. Jh., das Kreuz um 1500. Rood. Swedish work . Figure seeond half of 14th cent., cross circa 1500. GLANSHAMMARS KYRKA 467 Fig. 409. Detalj av fig. 408. Foto 1960. Der Kopf von Ab b . 408. Dctail of fig. 408. 468 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 410- 412. Tre alabasterfigurer. Troligen belg;skt arbete från början av 1400-talet. Foto N. Åzelius 1935. - S. 464-70. Drei Alabasterstatuetten, wahrscheinlich belgisch e Arbeiten vom Anfang d es 15. Jh. Abb. 410 Hl. Katha­ rina von Alexandrien. Abb. 411 Hl. Ch ristophorns mit einem B ruchstiick d es Jesusknaben. Abb. 412. Maria mit dem Kinde. Three alabaster figures. Probably Belgian work, beginning of 15th cent. Fig. 410, St. Cath erine of Alex­ a ndria; fig. 411, St. Christopher and fragment of the infant Jesus; fig. 412, Virgin a nd Child. Fig. 410. S. Katarina av Alexandria. Fig. 411. S. Kristoffer med fragment av Kristusbarnet . GLANSHAMMARS KYRKA 469 Fig. 412. Jungfru Maria med barnet. 470 GLANSHAMMARS HÄRAD b) S. Katarina av Alexandria (fig. 410) med svärd och hjul samt den kuvade kejsar Maxentius vid sina fötter. Dräkten visar, ehuru ej draperad, samma veckbildning som föregående: rika veck, dels rundade eller brutna, dels lång­ smala, med tunna skarpa veckryggar. Platt hjässa med borrhål (D l) i mitten. I ryggen ett på­ börjat borrhål samt en järnkrampa. Spår av polykromi: guld i håret, rött på läpparna, mörk­ violett på manteln, blått i dess foder, guld å kej­ sarens hår och dräkt, brunt och grönt på >>mar­ ken». H 33. c) S. Kristoffer bärande Jesusbarnet (fig. 411). Figuren är svårt stympad: av barnet finns blott den vänstra foten; helgonets huvud och vän­ stra hand saknas. I ryggen borrhål och järn­ krampa. Spår av polykromi: blått på manteln, brunt och grönt på trädstammen och >>marken». H 28. Madonnan och Katarina ha troligen burit kro­ nor av metall, fästade vid huvudhålen; madon­ nans huvud har en fals för kronringen. skulptu­ rerna ha troligen utgjort delar av något slag av altarprydnad. I kyrkans arkivalier saknas upp­ gifter om dessa föremål. Intill 1911 stodo Madon­ nan och Katarina på altaruppsatsens entable­ ment; samtidigt hittades Kristoffer i ett skåp i sakristian. skulpturerna äro numera placerade i en monter vid sidan av altaruppsatsen. Dessa mycket omskrivna 1 skulpturer ha till­ skrivits än Rhenländerna, än Liibeck, än i Eng­ land verksamma stenmästare. Som NoRBERG på­ visat, förefaller det dock mest sannolikt, att de 1 GEORG SWARZENSKI, Ghiberti und die nordische Kunst, i: Konsthist. Sällsk:s Pub!., 1921, s. 15; Deutsche Alabasterplastik des XV. Jahrhunderts, i: Stacdeljahrb. I, 1921; WALTER PAATZ, Lii.becker Steinskulptur etc., Lii.­ beck 1929, s. 58; RuNE NoRBERG, Engelbrektslidens kyrkliga konst i Närke, i: Frän bergslag och bondebygd, 1954, s. 58 f. och där cit. litt. Fig. 413. S. Olof. Svenskt arbete, 1300­ talets förra hälft. Foto N . Åzelius 1935. Hl. Olof, schwedische Arbeit aus der ersten H.des 14. Jh. St. Olof. Swedish work, first half of 14th cent. GLANSHAMMARS KYRKA härröra från trakten av Tournai i Belgien, som i början av 1400-talet synes ha varit ett centrum för tillverkning av dylika ala­ basterfigurer. stilistiskt stå de nära den burgundiska skola, vars dominerande ge­ stalt var Claus Sluter1 • Manligt helgon (S. Erik?) med en krönt, skäggig mansfigur under fötterna (fig. 414). Av ek. Helgonet i elegant svängd hållning, höggotisk kontrapost, med man­ teln hopfäst på bröstet och draperad i tunna veck över underlivet, tunikan i släpande veck. Helgonets händer ha varit framåt­ sträckta, bärande attribut. Huvud och un­ derarmar saknas, färgerna bortnötta. H 136. 1300-talets förra del. - Bilden torde ha stått i ett helgonskåp. S. Olof (fig. 413) med en hopkrupen man i rustning under fötterna (trollet Skalle). Helgonet, som burit krona på det höggo­ tiskt lockade håret, står i S-formigt svängd gotisk kontrapost, bärande ett ciborium i vänster hand; höger hand har sannolikt hållit en yxa. Det höggotiskt idealiserade ansik­ tet är skägglöst, men spår av trätappar runt hakan visa, att det försetts med ett sekundärt skägg. Kronan och skägget saknas, ciboriets krön och höger hand äro avslagna, färgerna bortnötta. H 82. Helgonskåpsfigur, sannolikt från samma nord- eller västtyska verkstad som vissa altarskåpsfigurer Hubbo (Vsm) och Teda (Up). 1300-talets förra hälft. Figurens skägglöshet har för­ modligen korrigerats först efter leveransen. Nederländsk-burgundisk bildhuggare (t 1406), verksam i Dijon, där hans viktigaste v erk är >>Moses­ brunnem i Champmolklostret. - C. TROESCHER, Claus Sluter und die burgundische Plastik um die Wende d. 14. Jhs (1932). - A. LIEBREICH. Re­ cherches sur Claus Sluter (1936). 1 471 TRÄSKULPTUR Fig. 414. S. Erik(?). Svenskt a rbete, 1300-talets förra hälft. F oto N. Åzelius 1935. Hl. Erik(?), schwedische Arbeit a us der ersten H.des 14. Jh. St. E rik(?) Swedish work, first h a lf of 14th cent. 472 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 415. Heliga Birgitt a . Svenskt arbet e omkr. 1450. Foto N. Åzelius 1935. - S. 474. Hl. Birgitta, schwedische Arbeit um 1450. The Holy Birgitta . Swe- dish worl< circa 1450. GLANSHAMMARS KYRKA 473 Fig. 416. Madonnaskåp. Svenskt arbete ca 1500- 10. Foto Strängnäsutst. 1910.- S. 474. Madonnenschrein, schwedische Arbeit um 1500- 10. Nich e with Virgin. Swedish w ork circa 1500- 10. 474 GLANSHAMMARS HÄRAD PREDIKsToL S. Birgitta (fig. 415) sittande med uppslagen bok i knäet och höger hand i skrivande ställning. Ek. Ansiktet, bröstet, vänstra handen och boken skadade. Färgerna saknas. H 86 cm. Provinsiell efterbildning efter en av de äldsta typerna av Birgittabilder1 . 1400-talets mitt. Madonna med barnet (fig. 416), i skåp, vars dörrar ej finnas i behåll. Väl bevarad ursprunglig polykromi: madonnan har brunt hår med förgylld krona och krans, bruna ögonbryn, blå ögon, skära kinder (fig. 417). Förgylld dräkt med blått foder, varå en vit bård. Barnet har förgyllt hår samt förgylld klädnad med blått foder. Invändigt är skåpet rödmålat med blåmålad mittvägg; i baldakinens bågar och sidaväggarnas fönster är fastklistrat (ställvis numera trasigt) papper, målat rött och blått. Nedanför fönstren målade gula slingor mot röd botten. Glorian är förgylld samt innanför masverket klädd med röd- och blåmålat papper. strävpelarna på skåpets sidor äro blå och försilvrade. H 194, B 86. Skåpet har av ARVID BJECKSTRÖM 2 daterats till tiden 1500- 1510. Tillhör en i Närke och S om Mälaren spridd grupp. Dep. i ÖLM. Till någon eller några av ovannämnda skulpturer eller eventuellt till någon anaan, numera förlorad dylik höra två medeltida träsniderier: Baldakinfragment av ek med spår av kredering och polykromi. L 67, H 27. Omkr. 1450 eller senare. Dörr till altar- eller helgonskåp, i senare tid apterad till (numera ej använd) num­ mertavla (s. 487). Medeltida är troligen blott ramen, som är av ek och enkelt profilerad. Å dennas båda långsidor ha suttit gångjärn, tre på varje sida. H 73, B 48. Enligt SAXON, s. 472, skulle >>ett bildhuggeriarbete, föreställande Kristi mottagande i templet av Simeom, vilket >>torde förskriva sig från tiden före 1300>>, finnas i ÖLM. Uppgiften är oriktig. Den avser möjligen den ovan s. 460 beskrivna >>Anna självtredj e>>­ framställningen, som blivit feltolkad. Denna har dock aldrig varit deponerad i läns­ museet. Predikstol (fig. 418-419), av ek och furu; består av korg och ljudtak samt trappa med räcke och dörromfattning. Korgens karnissvängda underrede och trappräckets fyllningar ha dekor av målade beslagsornament. Korgens barriär har kolonnomgivna sidor med kvaderstensomramade nischer (fig. 419), vilka fyllas av skulpturbilder av Kristus och evangelisterna; vid något tillfälle (1790?) har Kristus placerats i Markus' nisch, Mark us i J ohannes' och J ohannes i den för Kristus avsedda mittnischen; å svarta fält under figurerna äro målade bibelcitat (desamma som på predikstolen i Lillkyrka). De kolonnbärande konsolerna mellan dessa fält ha varit prydda med numera bort­ huggna lejonhuvuden. Ljudtaket är femsidigt med konsoler i hörnen under den förkrop­ pade gesimslisten. På frisens svarta fält äro latinska inskrifter (Esaias 58: 10, Apostlag. 1 Jfr R. NoRBERG, a . a. 2 ARVID B JECKSTRÖM, (i not 1, s. 470), s. 38. Två grupper av stående trämadonnor från medeltidens slut, i: Strängnässtudier, I, s. 112 f. GLANSHAMMARS KYRKA 475 Fig. 417. Madonna med barnet, detalj av fig. 416. Foto 1960. Die Madonna mit dem Kinde, Ausschnitt aus Abb. 416. Virgin and Child, detail of fig. 416. 476 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 418. Predikstol utförd av Lars Strångesson i Västerås och skänkt 1633 av riksrådet Carl Bonde. Foto N. Åzelius 1935.- S. 474. Die Kanzel von Lars Strångesson in Västerås, gestiftet vom Reichsrat Carl Bonde 1633. Pulpit made by Lars Strångesson of Västerås and presented by Carl Bonde in 1633. GLANSHAMMARS KYRKA 477 Fig. 419. Detalj av predikstolen fig. 418. Foto 1958. Feld vom K a nzellwrb (vgl. Abb. 418). Detail of pulpit fig . 418. 478 GLANSHAMMARS HÄRAD a b F ig. 420 a- b. Gavelkrön frå n en bänkinredning m ed Jesper Nilsson Cruus' föräldrav apen (a. Cruus af Edeby; b. Somme). 1600-talets förra hälft. Foto 1958. Bcl>Up Renoveratt 1790.>> - Predikstolen är - i likhet med de snarlika predikstolarna i Rinkaby (före 1624; se s. 582) och Ullkyrka (1638, beskr. detta bd) - ett arbete av >>predikstollmakaren» Lars Strångesson i Västerås (enl. RABEN, s. 95). Dessa tre predikstolar ha säkerligen också samme donator: riks­ rådet Carl Bonde på Esplunda (s. 548), vars ägor även sträckte sig in i Glanshammars socken. - Predikstolen målades 1792 med >>perlfärg>>, som avlägsnades 1910- 11, då den ursprungliga bernålningen - guld och silver samt sparsamt rött, grönt och gult ­ framtogs och konserverades. - Den numera mindre vanliga placeringen invid en sydvägg är troligen den ursprungliga. - År 1771 hade väckts fråga om inköp av ny predikstol. GLANSHAMMARS KYRKA 479 Fig. 421. Bänkskärm från tiden omkr. 1630. Foto 1958.- S. 481. Gestiihlsbriistung aus der Zeit um 1630. Pew panelling, circa 1630. Fig. 422. Bänkskärm från tiden omkr. 1630. Foto N. Åzelius 1935. Gestiihlsbrlistung aus der Zeit um 1630. 8908851 Pew panelling, circa 1630. S. 481. 480 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 423. En bänkdörr (med till hälften fram­ tagen urspr. bemälning) frän en bänkinredning frän tiden omkr. 1630. Foto J. Raber 1959. Banktör (mit zur I-Iälfte freigelegter ursprlingli­ cher Fassung) von einem GesHihi aus der Zeit um 1630. Pew door (with half of the original painting work revealed) from pews circa 1630. Fig. 424. Nummertavla, utförd av Gabriel Beutin, skänkt 1732. Foto 1958.- S. 487. Nummerntafel von Gabriel Beutin aus Glistrow, ge­ stiftet 1732. Hymn board, made by Gabriel Beutin, presenled 1732. TIMGLAS BÄNK­ INREDNING Timglas på en ståndare av förgyllt trä, profilerad och snidad med rocailler och blommor samt krönt av en brinnande oljelampa. H 65. Skänkt 1730 av gästgivaren Carl Berg (HERDMAN). - 1649 skänkte krögaren Bengt Håkansson ett numera för­ kommet timglas. Kyrkans nuvarande öppna, grönlaserade bänkar äro utförda efter ritning av ark. M. Dahlander vid restaureringen l 910-11, varvid en del skärmar från förutvarande bänkinredning kommo till användning. Den då borttagna, slutna bänkinredningen härrörde från 1691, då >>alla bänkar giöras efter en modelie med beslag och reglar>> (sT. PROT.). Den ursprungligen rödbruna bernålningen överströks 1792, liksom å all övrig träinredning, med >>perlefärg>>. Av denna inredning är bl. a. en dörr (fig. 423) bevarad och deponerad i ÖLM; H 104. Till 1691 års bänkinredning begagnade man även en del äldre skärmar, av vilka alltjämt återstå de nuvarande främsta bänkarnas skärmar samt vidare en bänkskärm i koret vid S väggen samt ett par lösa, fragmentariska skär­ GLANSHAMMARS KYRKA 481 mar. Dessa äldre bänkar ha fyllningar, inra­ made av rundbåge och pilastrar, båda or­ nerade med snidade flätornament (fig. 421). Liksom predikstolsräcket avslutas bänk­ skärmarna upptill av ett entablementartat överstycke med tandsnitt och äggstav av identisk form. Fris och fyllningar äro orne­ rade med ett akantusmotiv, målat i ljusrött, vitt och svart. Denna målning framtogs 1911 på en av skärmarna. - De främsta bänkskärmarnas gavlar ha formen av en refflad pilaster med snidade, kartuschlik­ nande krön, vilka på ömse sidor av S gången innehålla vapensköldar (fig. 420 a och b), den ena för ätten Cruus av Edeby, den andra för Somme-släkten 1 (ej introduce­ rad). Ovanför Cruusvapnets hjälm äro in­ skurna initialerna INS. Dessa syfta på les­ per NilsSon Cruus (s. 546), vars mor var Ingegerd Somme. De båda vapnen utgöra Fig. 425. Dopfunt av röd gotländsk kalksten. Omkr. 1300. Foto 1958. - S. 487. alltså hans föräldravapen. Han ägde Tyby Taufe aus rotem gotlänFont of red Gotland! (Gäddeby, jfr ovan s. 374) i Glanshammars dischen Kalkstein, um 1300 . limestone. Circa 1300. sn. I N gången utfyllas krönen av platt­ snidade ornament. Den lösa bänkskärmen (fig. 422), av furu, har tre fyllningar, inramade av refflade pilastrar samt båge med målad dekor i svicklarna. I mittersta fyllningen är målad en strålande sol mot blå botten, i de andra ett gult renässansornament mot brun botten. Överst en rad små konsoler (identiska å predikstolens dörromfattning). H 97, L 228. ­ Bänkskärmarnas överensstämmelser med den till 1633 daterade predikstolen ange en tillkomsttid omkr. 1630, vilken datering även stämmer med gavelkrönens vapenform. Bänkinredningen torde, åtminstone till någon del, vara bekostad av Jesper Cruus på Tyby. I INV. 1830 meddelas: >>4 fasta charbänkar äro försedde med Bildhuggeri, 211e med förgylning, alla år 1792 omstrukne med perlfärgsmålning>>. En av dessa bänkar åter­ finnes nu Ö om uppgången till predikstolen; en annan, byggd 1691 av kyrkoherden Abr. Lindberg >>för sin hustru och barn mellan altaret och sacristiam, finnes ej mer. Angående de återstående se under gravskranket s. 515 f. l Om Sammeättens genealogi se J. Vätterstrand, III (1948), s. 77-81. A. ALMQVIST, Sommeslägtcns Göberga, i: Från Sommenbygd till 482 GLANSHAMMARS HÄRAD LÄKTARE oRGEL >>Uti främsta frubänken äro af Sahl. Hadorph 1 följande ord läsne nu mehre ej be­ fintelige: Catharina Gyllenstierna en stor Korss-bärare i mångahanda korss; Här en Pellgrim och der en Ringare (?) Skrifwit i exilio på Tijhby an. 1661» 2 (HERDMAN). I kyrkans SV hörn en orgelläktare, uppförd 1735, utvidgad in i »kapellet» 1810 men åter förminskad 1910- 11. Dess bröstning åt Ö och N är utförd med enkla fyllningar och listverk. Den målades 1911 grågrön med förgyllda lister. Den å läktaren stående orgeln har en fasad från 1854, krönt av snidade förgyllda musikemblem samt i övrigt 1 2 Riksantikvarien JOHAN HADORPH, f. 1630, t 1693. Innebörden av denna anteckning är gåtfull och har ej kunnat utredas. Fig. 426. Detalj av kalken fig . 427. Foto 1938. Nodus und Fuss des K elches Abb. 427. Dctail of chalice fig. 427 . GLANSHAMMARS KYRKA 483 Fig. 427. Kalk (nr 1) av förgyllt silver, senmedeltida typ. Med bl. a. fem ingraverade vapensköldar. Skänkt 1648 av Katarina Sparre. Foto 1958. -s. 490. Kelch ans vergoldetem Silber, spätmit­ Chalice of silvergilt, late Mediaevar type, telalterlicher Typus. Gestiftet 1648 von embodying five coats-of-arms. Presented Katarina Sparre. 1648 by Katarina Sparre. 484 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 428. Detalj av kalken fig. 427. Foto 1958. Der Fuss des Kelches Abb. 427. Dcta il of chalice fig. 427. målad grågrön. Det med fasaden samhörande orgelverket utfördes s. å . av E. A. Setter­ quist i Örebro. Det ombyggdes 1950 av Olof Hammarberg i Göteborg. >>Stora läcktaren i kyrkan» uppfördes 1684. >>Then lilla lächtarem blev 1703 >mpbygd med Högwälborne fru Friherrinnan Margareta Kaggs [s. 546] kostnad och Socknens dagswärken; ämnad till en orgellächtare>>. Ett orgelverk anskaffades 1735 från >en lächtare bak i kyrkan måste förfärdigas och then gamble Fellingsbro kyrka l, varvid > ansenligen utwidgas och tillökas>>. 1791 höjdes >>stora lächtarem till samma höjd som or­ gelläktaren. 1810 blev kyrkan >>med en ny lächtare tillökt och med ett af Directeur 1 Denna orgel var byggd omkr. 1670 med 8 stämmor, reparerades 1702 av J. N . CAHMAN. Då den n edtogs 1728, hade den 10 stämmor. Efter försäljningen till Glanshammar reparerades den av orgel­ byggaren OLoF HEDLUND (t 1749) från Sthlm, elev till Cahman. Se vidare J. SJÖGREN, Orgelverken i Västerås stift, Sthlm 1952, s. 140 f. GLANSHAMMARS KYRKA 485 Fig. 429. Paten till kalken fig. 427. Förgyllt silver. Foto 1958.- S. 492. Die Patene zum Kelch Abb . 427. Paten of chalice fig. 427. Silvergilt. Schwan 1 nybygdt prydligt varande, byggd av E. A. tarem i N skeppet borttogs mot >>kapellet». - Från en 1 OLOF ScHWAN, f. 1744, början av 1800-talet. 2 orgel werk försedd>>. Denna orgel ersattes 1854 av den nu­ Setterquist2 i Örebro; den kostade 3 000 rdr. >>Stora läk­ 1911; dess bröstning användes på orgelläktaren som skärm av de äldre läktarna (1684 eller 1703 års) härröra troligen t 1812 i Sthlm; Sveriges främste orgelbyggare i slutet av 1700-talet och ERIK ADOLF SETTERQUIST, f. 1809 i Hallsberg, t 1855, orgelbyggare. Började sin verksamhet 1835 i Hallsberg, var 1857- 60 kompanjon med P. L. Åkerman och hade då fabrik i Strängnäs. Därefter äter i Hallsberg, men förlade snart fabriken till Örebro, där sonen G. A. blev delägare 1874. Firman verkar ännu i Örebro. 486 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 430. Kalk (nr 2) av förgyllt silver, skänkt 1658. Fot och nod möjligen medeltida, cupparr förnyad 1727. Foto 1958. - S. 492. Kelch ans vergoldetem Silber, gestif­ tet 1658. Fuss und Nodus vielleicht mittelalterlich, die Cuppa 1727 erneuert. Chalice of silvergilt, presented 1658. Foot and knop possibly mediaeval, cup renewed 1727. GLANSHAMMARS KYRKA 487 fem apostlabilder, målade på trä inom enkla, profilerade, förgyllda eller gråmålade ramar. H 89, B 62. Förvaras å bårhusets vind. Av fyra nummertavlor har en, som nu är ur bruk, nämnts ovan s. 474; den har ursprungligen varit en dörr till ett medeltida altar- eller helgonskåp. En annan (fig. 424), i förgylld ram, snidad av Gabriel Beutin (s. 459, not 1), skänktes 1732 av prosten Herdman (s. 370, not 1). H 72, B 59. De två återstående, ovala, inom förgyllda ramar, anskaffades 1800. H 87. Kyrkans medeltida dopfunt (fig. 425) står i det Reuterska gravkoret. Den består av tre block, cuppa av gotländsk röd s. k. hoburgsmarmor, fot och mellanstycke av grå kalksten. Den i det närmaste halvsfäriska cupparr har, där den ej är vittrad och sprucken, glättad yta. På foten spår av röd bemålning. Funten saknar avloppshåL H 102, cuppans D 73. Omkr. 1300. NUMMER­ TAVLOR DOPREDSKAP Fig. 431. Detalj av kalken fig. 430. Foto 1958. Nodus und Puss vom Kelch Abb. 430. Detail of chalice fig. 430. 00 00 ... 1 2 3 Fig. 432. Graverade detaljer å foten till kalken fig. 430. Foto 1960. Einzelaufnahmen von dem gravierten Fuss des H:elches Abb. 430. Engraved details on foot of chalice fig. 430 . 4 5 6 Fig. 433. Graverade detaljer å foten till kalken fig. 430. Foto 1960. Einzelaufnahmen von dem gravierten Fuss des Kelches Abb. 430. Engraved details on foot of chalice fig. 430. 490 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 434. Paten till kalken fig. 430. Förgyllt silver. Foto 1958.- S. 493. Die Patene zum Kelch Abb. 430. Paten of chalice fig. 430. Silvergilt. NATT­ VARDSKÄRL I funten ett dopfat av hamrad koppar; å brättet ingraverat: B H S ANNO 1645, då fatet skänktes av krögaren Bengt HåkansSon. D 64. Dopskål av tenn, rund, med två svängda kulhandtag. Enl. stplr utförd av Samuel · Pihlström 1 i Örebro 1773, D 21,5, H 13. Kalkar.- l. Av förgyllt silver (fig. 426-428). På den sexpassformade foten grave­ rade framställningar mot skrafferad botten: l) Johannes Döparen; 2) ornamentalt stili­ serat I(= ihesus); 3) S. Katarina av Alexandria; 4) S-böjd akantusslinga; 5) Maria med barnet; 6) bladornament; på noden sex rosetter som haft slipad bergkristall i mitten; 1 SAMUEL PIHLSTRÖM, f. 1731 i Sigtuna, 1795 (LÖFGREN). t 1783; tenngjutare, mästare i Örebro 1768-83, änkan till GLANSHAMMARS KYRKA 491 Fig. 435. Vinkanna av silver, skänkt 1648 samtidigt med kalk nr 1 (fig. 427) och prydd med samma donatorsvapen och inskrifter som denna. Troligen utförd av Sven Olofsson i Örebro. Foto 1958. -s. 493. Silberne Weinkanne, gestiftet 1648 zusamm en mit dem Kelch Abb. 427 und mit denselben Stifterwappen und Inschriftcn v erschen wie dieser. Wahrscheinlich eine Arbeit von Sven Olofsson in Örebro. Wine ewer, presented 1648 together with chalice no. l (fig. 427) and adorned with a similar inscription and donor's arms. Probably made by Sven Olofsson of Örebro. mellan dem sex snedställda parallellogramfält med graverade minuskler, tillsammans bildande ihecus. På cupparr äro graverade fem vapensköldar; ovanför varje sköld graverade initialer: l) Soop (FKS), 2) Leijonhufvud (EL), 3) Gyllenhorn (EG), 4) Leijonhufvud (GL), 5) Sparre (CS). Jfr släkttavlan s. 545. Kalken skänktes till kyrkan av Gustaf Leijonhufvud (vapen 4) och hans hustru Catharina Sparre (vapen 5) vid hans moders Elisabeth Gyllenhorns (vapen 3) begravning i Glanshammars kyrka den 3(12 1648. Faderns, 492 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 436. Locket till kannan fig. 435. Foto 1960. D eckel der Kanne Abb. 435. Lid of ewer fig. 435. Erik Leijonhufvuds vapen (nr 2) är omgivet av dennes båda fruars vapen (nr l och 3) (FKS = Fru Karin Soop). H 19. Kalken är av senmedeltida typ, men kan vara till­ verkad så sent som under 1600-talets förra hälft!. - Tillhörande p a ten (fig. 429) av förgyllt silver. Graverade framställningar: i mitten lammet med segerfanan, på brättet Kristi törnekransomgivna huvud samt händer och fötter med spiksår. D 14,8. Skänkt samtidigt med kalken. 2. A v förgyllt silver (fig. 430). På den sexsidiga foten dels ett fastnitat krucifix, dels graverade framställningar mot skrafferad botten: l) på fältet ett graverat kors, på vilket fastnitats en gjuten Kristusbild och ovanför denna en gjuten titulus; från kor­ sets armar liksom nedhänga två stora majuskel-H, allt i gravyr (fig. 432: 1); 2) S. Lauren­ hus med halster (fig. 432: 2); under bilden inom ett band ingraverade III:i:Ii:I:iii:ii: (san­ nolikt angivande ett årtal; har ej kunnat tydas); 3) sling- och bladornament, nedtill omfattande en hjärtformad yta (fig. 432: 3); 4) Maria med barnet i strålkrans (fig. 433:4), 1 Jfr U P MARK i: Strängnässtudier II, s. 146, fig. 113 o. 114. GLANSHAMMARS KYRKA 493 Fig. 437. Oblatask (nr 1) av förgyllt silver, utförd 1690 i Stockholm. Skänkt av P et er Wetzler och Dorotea Clerk. F oto 1958. - S. 494. Oblatendase aus vergoldetem Silber, 1690 in Stockholm gearbeitet und von P eter W etzler und Dorotea Clerk gestiftet. Wafer-box of silvergilt, made 1690 in Stockholm. Presented by Peter Wetzler and Dorotea Clerk. därunder xMxAxRxlxAx i majuskler; 5) uddigt bladornament, bildande en sexuddig stjärna (fig. 433: 5); 6) S. Katarina av Alexandria med hjul och svärd (fig. 433: 6). Noden har sex pånitade rosetter (fig. 431). Cuppan saknar dekor. H 21,5. Fot och nod möjligen medeltida, troligen dock yngre; cupparr urspr. sannolikt lika kalk l, förstorad 1727. ­ P a ten (fig. 434), förgyllt silver. Graverade framställningar: i mitten Kristi pinored­ skap, på brättet Kristi huvud samt händer och fötter med spiksår. D 15,4. Kärlen skänktes 1658 i testamente efter Margareta Bonde på Skävisund (s. 546). En förgylld siluerkalk gavs 1704 i testamente efter Catharina Margareta Bonde till Esplunda (s. 548) enligt uppgift i Elgenstierna I, s. 522. Vinkanna (fig. 435- 436) av silver, inuti förgylld. På locket ingraverade tre vapen­ sköldar (Soop, Leijonhufvud, Gyllenhorn) samt ovanför dem initialerna FKS - EL ­ EG; på livet två vapen (Leijonhufvud, Sparre) samt GL- CS. En två gånger upprepad stämpel SO (eller OS ?) avser troligen guldsmeden Sven Olofsson1 • H 26. - Kannan 1 SvEN OLoFssoN, guldsmed i Örebro, känd från 1630- 40-talen. Jfr (katalogen): Örebro Silver T enn, 1947, s. 5. 494 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 438. Locket till oblatask fig. 437. Foto 1960 . .Deckel der Oblatendose Abb. 437. Lid of wafer-box fig. 437. skänktes 1648 - samtidigt med kalk nr l och dess paten av Gustaf Leijonhufvud och Katarina Sparre; vapen och initialer äro desamma som på kalken nr l (jfr ovan s. 491). Oblataskar: - l . Av förgyllt silver (fig. 437- 438). På locket graverade allians­ vapen: Wetzler-Clerck samt initialerna PW (Peter Wetzler) - DC (Dorotea Clerck). Jfr s. 547. Enl. stplr tillverkad 1690 i Stockholm. H 6, B 12.- 2. Av försilvrad bleck­ plåt. Fyrkantig, med avfasade hörn på kulfötter. 1800-tal. H 9, 2, B 14. Sockenbudstyg med kärl av förgyllt silver, förvarade i skinnklätt träfodral: a) kalk, enl. stplr av Johan Bress i Stockholm 1707; H 12; b) paten, ostämplad; D 8; c) vin­ flaska, enl. stplr av Stephan Halling i Örebro 1782; H 9,5. - Kalk, paten och en vin­ flaska förfärdigades 1707 med användande av silvret från en äldre oblatask; flaskan ersatte en dylik av tenn, som fanns 1689. Den nuvarande, i Örebro tillverkade vin­ flaskan förfärdigades av silvret från den förutnämnda, år 1707 i Stockholm tillverkade flaskan. Vinkanna (fig. 439) av tenn. Inuti botten en infälld rosettprydd medaljong. Å hand­ taget en s. k. trestämpel bestående av en kvalitetsstpl (sköld med en krona), omgiven GLANSHAMMARS KYRKA 495 Fig. 439. Vinkanna av tenn av stockholmsmästaren Olof Eriksson. 1600-talet. Foto 1958. vVeinkanne aus Zinn von dem stockholmer Meister Olof Eriks­ son, 17. Jh. Wine cwer of pewter by the Stockho!m master Olof Eriks­ son. 17th cent. Fig. 440. Vinflaska av tenn, 1670. Skänkt 1702. Foto 1960. 'Veinflasche aus Zinn von 1670, gestiftet 1702. Wine flask of pewter, 1670. Presented 1702. på båda sidor av en mästarstpl (en sköld med ett upp- och nedvänt ankare, omgivet av bokstäverna O och E), tillhörande kanngjutaren i Stockholm Olof Eriksson (1618) - 1674 (LöFGREN I: 2, s. 60 f.). H 25. Troligen det >>teenstoop>>, som finnes upptaget i 1689 års INV. Vinflaska (fig. 440) av tenn. Åttkantig, med runt skruvlock med handtag. På sidorna graverade och punsade blad- och blomornament, initialerna C. B. och årtalet 1670. Inga stplr. H 36. Skänkt 1702 >>af Änkan Brita i Huusby>> (HERDMAN). Flaskan liknar en av Olof Eriksson utförd tennflaska i Orkesta kyrka i Uppl. (LöFGHEN I: 2, pl. 17). Brudkrona av förgyllt silver. H 7,3, D (botten) 6,2. Enl. stplr tillverkad av C. G. Hallberg i Stockholm 1938. Skänkt av kyrkliga syföreningen. 9908851 BRUDKRONA 496 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 441. Lock av brons till medeltida rökelsekar, 1200-talet. Foto J. R a ber 1959. Bronzener Deckel eines mitt elalterlichen Rauchfasses, 13. Jh. Bronzc ca p of mediaeval censer, 13th cent. RÖKELS E KAR LJUS­ REDSKAP Lock till ett rökels e kar (fig. 441), malm. H 17. Locket med triangulära och nyckel­ hålsformade öppningar är komponerat som en kupolarkitektur med lanternin och Iiij e­ krönt tak. 1200-talet. - Dep. i ÖLM. Om det numera förkomna karet antecknad e HoFBERG 1868, att det >>skall för ej länge sedan äfven funnits>>. Ljusstavar, ett par av trä, med spiralvridna skaft och snidade kapitäl, det ena med ljuspigg. De äro målade i gult, rött och grönt; den röda färgen är bäst bevarad. H 400. Senmedeltida. Ljuskronor: - l. Av malm, krönt av dubbelörn. Åtta ljusarmar i en krans. Å kulan inskrift: ANNO 1665 : TESTMENTERADE : WI : TIL KYRKIAN : EFTER : SALIGH : l JON ERICHSON :OCH: ERICH - ANDERSON: EEN : LIWSKRONA: SOM : KOSTA 100 DAL: :l FÖR: DRÅP : SKWL : DOMAREN : ERIC ERICHS : I HELA : HWSTRW MARIT : ANDERSDOTR : MESTE/R LARS I LÖRE: JÖNS : ANDERSON : MED SINA : SYSKON. - Inskriften skall enligt arkivaliska uppgifter tydas så, att kronan är given i testamente för dråps skull av domaren Erik GLANSHAMMARS KYRKA 497 Fig. 442. Ljuskrona (nr 3) av mässing, skänkt 1708. Foto 1958 .. Kronleuchter aus Messing, gestiftet 1708. Chandelier of brass, presented 1708. Eriksson i Hälla och hans hustru Marit Andersdotter efter deras son Jon Eriksson samt av murmästaren Lars-Jöns Andersson i Löre och hans syskon efter deras broder Erik Andersson. H älla och Löre äro gårdar i socknen. - H 64. - 2. Av mässing, med staven krönt av figur, ridande på en örn. Tolv ljusarmar i två kransar. Å globen graverade vapen för ätterna Reuter och Cruus samt initialer: L. R. ( = Lydert Reuter) - C. C.• ( = Catharina Cruus). H 95. De nämnda personerna (s. 528, not 2 och s. 546) gifte sig 1636, och maken avled 1647. Dessa hava sannolikt anskaffat kronan , men först deras son Gustaf Reuter och hans maka Margareta Helena Kagg skänkte den 1678 vid sin unge sons Lydert d. y :s död. - 3. Av mässing (fig. 442), krönt av en lutspelande kvinna. Åtta ljusarmar i en krans. Godronnerad glob. H 80. Troligen den krona, som 1708 498 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 443. Ljuskrona (nr 4) av mässing, skänkt 1734. Foto Strängnäsutst. 1910. Kronleuchter aus Messing, gestiftet 1734. Chandelier of brass, presented 1734. skänktes av )>gästgifwaren Wälachtade Arwed Olson)> (HERDMAN) och upphängdes )>på stora gången wed krögarens Stohb.- 4) Av mässing (fig. 443), med åtta ljusarmar i en krans. 1 Prydnadsarmar i form av stora blommor. Mittstaven krönt av en manlig 1 Jfr SIGURD ERIXON, Mässing, Sthlm 1943, s. 110 o. fig. 93. i Svegs kyrka (SvK, Härjedalen I, fig. 61- 62). En liknande krona finnes bl. a. GLANSHAMMARS KYRKA 499 Fig. 444. Ljusstake (nr l) av malm, troligen skänkt 1678. Foto 1958. S. 500. Leuchter nus Erz, vermutlich 1678 gestiftet. Candlesticl< of brass, pro­ bably presented 1678. figur. Globen har rik dekor av blad- och blomornament i graverat och genombrutet arbete samt en inskrift: AF WÖRDNAD FÖR GUDZ HELIGA NAMN OCH DESS HUUS FÖRÄRAD AF GUSTAF HEROMAN OCH MAGDALENA NORIN 1734 (s. 370, not 1). H 115. Inköpt i Stock­ holm nämnda år för 420 daler, >>som skulle wara gott pris>> (HERDMAN). -- 5) A v malm med tolv ljusarmar i två kransar. Förfärdigad 1771 av en äldre ljuskrona och två ljus­ stakar; arbetet kostade 625 dir kmt. H 104. Den äldre kronan var troligen >>den lilla liusecrona, som hänger på norra gången>> (rNv. 1689) och som enligt HEROMAN skänkts av kyrkoherden Olaus Mattire Helsingus (s. 447, not 1). - 6) Av gjutgods, H 80. 1800­ tal. - 7) Av mässing, 1600-talsform, H 100. Skänkt 1911 av kyrkoherde J. A. Lindgren. 1 1 JACOB AXEL LINDGREN, f. 1845, t 1915; stud. i Uppsala 1863, fil. dr 1872; teol. kand. 1878, docent i kyrkohist. i Upps. 1879, pvgd 1879, kkh i Glanshammar 1883- 1915 500 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 445. Ljusstake (nr 2) av mässingsplåt, inköpt 1716. Foto 1958. L euchter aus Messingblech, 1716 erworben. Candiestick of harornered brass, purellased 1716. - 8) Kristallkrona i barockstil på mässingssto mm e. H. l 08. Gåva l 952 av direktör Valfrid och fru Gunbild Larsson på Eldvalla i Glanshammars sn. Appliker (fig. 489 A), ett par av förgylld, ciselerad mässing. Vanlig rokokotyp, med två pipor. H 36, 5. 1700-talets mitt. Ljusplåtar av mässingsplåt, enkel 1600-talsimitation, 10 st, H 56. Skänkta 1911 av nämndemart Lars Johan Gustafsson och hans hustru Matbilda Larsson från Skogsberg, Glanshammars sn. Ljusarm av smitt järn för tre ljus. H. 37. Skänkt 1649 (HERDMAN). Ljusstakar: - l ) Av malm (fig. 444). Med två höj- och sänkbara ljusarmar. H 44,5. Troligen den stake som 1678 skänktes >>i Testamente efter Jöns Andersson i Gränsjö>> (HERDMAN). - 2) Ett par av mässingsplåt (fig. 445) med vegetativ dekor i drivet och punsat arbete. H 26. Inköpta 1716. - 3) Ett par av silver (fig. 446). Enl. stplr utförda av Johan Dragman, mästare i Arboga 1701- 1746. Å foten ett graverat monogram: M P GLANSHAMMARS KYRKA 501 Fig. 446. Ljusstake (nr 3) av silver, skänkt 1737. Utförd av Johan Dragman i Arboga. Foto 1958. Silberner Leuchter von Johan Dragman in Arbo­ ga, geschenkt 1737. Candiestick of silver, presented 1737. Made by Johan Dragman of Arboga. Fig. 447. Ljusstake (nr 4) av tenn, utförd omkr. 1800 av Peter Höijer i Örebro. Foto 1960. Leuchter aus Zinn von Peter Höijer in Örebro, um 1800. Candiestick of pew­ ter, made circa 1800 by Peter Höijer of Örebro . (= Margareta Posse) under grevlig krona samt årtalet 1737, då stakarna skänktes, sannolikt i samband med hennes begravning (s. 546). H 27. - 4) Ett par av tenn (fig. 447). Enl. stplr troligen av Petter Höijer 1 i Örebro. H 21. Omkr. 1800. - 5) Av mässing, sjuarmad. H 64, B 90. Nutida imitationsarbete. A n t e p e n d i e r: - l. A v cerisefärgat siden (fig. 448) från Frankrike eller Italien, med osymmetriskt, stiliserat blommönster i gult (rapporthöjd 27, B 13, vådbredd 50). 1600­ tal. Upptill fastsydd bård av samma siden (B 25) med dekor av smala silverpassement, som markerar ytterkanter och våder samt indelar brunet i åtta fyrkantiga fält. Foder av parkum. L 200, H 100. - 2) Av silkessammet, slät, grön; fem våder, med dekor av 1 PETTER HöiJER, f. 1748 i Kristinehamn, 1810- 1819, änkan till 1820 (LÖFGREN). TEXTILIER t 1819; tenngjutare, mästare i Örebro 1796- 1807 samt 502 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 448. Detalj av antependium nr l. Franskt eller italienskt sidenstoff. 1600-talet. Foto ATA 1951 Ausschnitt von einem Antependium aus französischem oder italienischem Seidenstoff, 17. J h. Detail of altarfrontal. French or Halian silk, 17th cent. smala mönstrade guldband över skarvarna. Upptill ett brun (B 22), bestående av ett virka t galler av guldtråd, nedtill besatt med guldfrans. Samma slags frans löper även längs antependiets nederkant. På mittvåden (fig. 449) applicerad dekor av mässings­ plåt: i mitten en kartusch med graverade vapensköldar (Wetzler, Clerck), initialerna P W(= Peter Wetzler) och D C(= Dorotea Clerck) samt årtalet 1711 (s. 547). L 258, H 105. - 3) Av atlas, nu ljusbrun, urspr. rosafärgad, med pressad småmönstrad dekor av blad och rosetter (rapporthöjd 9, B 9, vådbredd 55). Spår av bortsprättad dekor, förmodligen spetsar eller passement. Foder av svartbrunt lärft. 1600-tal. L 200, GLANSHAMMARS KYRKA 503 H 91. Dep. i ÖLM. Om dettJ. meddelar HERDMAN: >>Casu for­ tuito af Pastore förskaffat 1720>>. ~ Antependierna l ~3 konser­ verade 1957 ~58 hos RAÄ:s textilkonservering (f. d. Pietas). ~ 4) Av svart sammet med silvergaloner och broderier. L 285 . Inköpt 1858. ~ 5) Av grön, mönstrad damast med broderier i guld, silver och gult silke. L 193. Licium 1911. ~ 6) Av ljusgul sidendamast med brode­ rier. L 207. Signerad: Libraria M. G. ( = Märta Gahn) 1954; gåva s. å. av kyrkliga syföre­ ningen. Mässhakar: ~ l. Av gul, omönstrad brokad, foder av svart lärft. L 195. Troligen den mässhake >>af gullmoir och breda gullspetsan>, som 1705 skänktes av generallöjtnant C. G. Mörner Fig. 449. Detalj av antependium nr 2 av grön sammet, skänkt 1711 av Peter Wetzler och Dorotea Clerck. (s. 548). Vid något tillfälle ~ Foto ATA 1958. eincs Antependiums aus Detail of altarfrontal, green möjligen 1806, då man beslöt Teil griinem Samt, Gcschenk von Pe­ velvet, presented 1711 by Peter ter \Vetzler und Dorotea Clerck Wetzler and Dorotca Clerck. att nedsmälta >>galonerna>> på 1711. två mässhakar ~ ha dess spet­ sar sprättats bort. Dep. i ÖLM. ~ 2. Av svart silkessammet med breda guldgaloner; rött, vaxat lärftsfoder. Å framsidan applicerad stor, hjärtformig silversköld med ingra­ verade vapen: von Boij och Wetzler, initialerna A. v. B. (=Anton von Boij) och C. W. (=Catharina Wetzler) samt inskriften: TIL l ÅMINNELSE l EFTER CAPITAINEN l UNDER NERKE OCH WERML. REG: OCH ÖREBRO COMP.I WÄLBORNE HERREN HERRANTHON VON BOIJ l OCH DESS KÄRA HUUSFRU WÄLBORNA FRU CATHARINA WETZLER l GIFWEN TIL GLANSHAMARS l KYRKA AF ARFWINGARNE l D. 23. FEBRÖARlAO 1746 (se S. 547). L 110. ~ 3. Av röd silkessammet med guldgaloner, Jahvetecken och årtalet 1786; rött, kyprat sidenfoder. L 130. Inköpt 1786 för 66 rdr. ~ 4. A v svart silkessammet med silvergaloner och -broderier; svart sidenfoder. L 122. Inköpt 1850 för 170 rdr. ~ 5. Av vit siden­ brokad med applikation av gul brokad. Signerad: Libraria 1951. Mässkärp: ~ l. Av rött silke, knutet som nät; avslutat i båda ändar med tof­ sar av röda silkessnodder (fig. 454). L ca 272. Skänkt 1743 av löjtnant Lorentz Bröms 504 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 450. Det alj a v kalkkläde nr 1, av linne m ed b ård av silkesfilet och spets. 1600-talets förra hälft, skänkt 1650. F oto ATA 1927. Ausschnit t von cinem K elchtuch aus Leinen m it Bor te a u s Seidenfilet und Spitzen a u s der er st en H.des 17. Jh., gestiftet 1650. D et a il of ch alice cloth, linen with b ord er of silk a nd Iace. First h a lf of 17th cent ., presented 1650. ( se s. 547) ) >wijd thes åt erkomst ifrån Östlndiem (HERDMAN). - 2. Språngat av tvinnat gult och grönt silke. Ursprungligen förmodligen tofsar i båda ändar, nu endast en kvar. L ca 234. Skärpet fanns i kyrkan 1763; troligen samma givare. Kalkkläden: - l. Av fint, vitt linne med bård (B ca 8) i silkesfilet. stoppning av gult, grönt, blått, vitt och rött silke och silvertråd (konturer) på ursprungligen tro­ GLANSHAMMARS KYRKA 505 Fig. 451. Kalkkläde nr 2, av siden med broderier, skänkt 1818 av M. M. Wilson. Foto ATA 1951. Kelchtuch ans Seide mit Stickereien, Geschenk von M. M. Wilson 1818. Chalice cloth of embroidered silk, presented 1818 by M. M. Wilson. ligen rött, nu blekbrunt nät (fig. 450). Motiv av en slingrande stam med ganska kraftiga, stiliserade blommor och blad. Innanför bården märkning i rött silke i ena hörnet: två kopplade H. I kanten smal knypplad uddspets i guldtråd, 1600-talets förra hälft. 71 x 71 (inkl. spets). Troligen det kalkkläde, som 1650 skänktes av prosten D. J. Fogdonius 1 och som uppgavs vara >>af munkarne sömab> (HERDMAN). - 2. Av vit sidenkypert med broderier i silke, något hår (textpartierna), mångfärgade små glaspärlor, guldtråd och 1 DANIEL JosEPHI FoGDONIUS, t 1675, pvgd 1631, lektor vid Strängnäs gymnasium i fysik 1638, i matematik 1641, rektor s. å., kkh i Glanshammar 1644- 58, domprost i Strängnäs 1658-69, kkh o. prost i Örebro 1669- 75. 506 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 452. Detalj av brudstolskläde av tryckt kattun, inköpt 1744. Foto A TA 1959. Ansselmitt aus einem Bra utstuhlstuch ans gedrucktern Kattun, 1744 erworben. Deta il of "brida l chair shawl", printed ca lico, pur­ chased 1774. guldlan samt paljetter och kantiljer i guld (fig. 451). Tvinnad frans (B ca 6) av creme­ färgat silke. Foder av rödaktig, nu bleknad taft. 58 x 59 (utan frans). Enligt sydd in­ skrift i ett av hörnen SYDT OCH SKÄNT TrLL GLANSHAMMARS KYRKA, AF M: M : WILSON 1818 (jfr s. 374) vid Magdalena Wilsons första nattvardsgång 2/8 s. å. -De bägge kalk­ klädena konserverades 1958 hos RAÄ:s textilkonservering (f. d. Pietas). Brudpällar: - l. Av siden, mönstrat med stora blommor och blad i svart, brunt och ljusbrunt (ursprungligen rött) mot vit och svart ripsbotten (rapporthöjd 35, B 13,5 vådbredd ca 53). Längs kanten frans av vinrött silke. I hörnen öglor av gröna band för pällens upphängning. 118 X 118. Inköpt 1744. - 2. Av grön slät taft utan dekor. GLANSHAMMARS KYRKA 507 Fig. 453. Bokdyna (nr 1) av grön sammet, skänkt 1717 av Margareta Reuter. Foto ATA 1959. Buchkissen aus gr[inem Samt, Geschenk von Margareta Reuter 1717. Book cushion (no. 1) of green velvet, presented 1717 by Margareta Reuter. Kantad av karminröd silkesfrans. 144 x l 05. Inköpt 1744. - Pällarna konserverades 1958 hos RAÄ:s textilkonservering (f. d. Pietas). Brudstolskläde av kattun, vitt tuskaftat bomullstyg, med tryckt dekor i rött och gult. Mönster av stora stiliserade blommor (fig. 452), 145 x l 00. Inköpt 1744. Dopklänningar, 3 st. av siden och tyll; en vit, en skär och en blå. Förfärdigade och skänkta av Glanshammars kyrkliga syförening omkr. 1950. Bokdynor: - l. Av grön silkessammet (fig. 453) med krona och initialerna M R (= Margareta Reuter se s. 546), sytt i plattsöm med silvertråd. Baksida av urspr. rött, nu bleknat småmönstrat siden, 1600-tal. Längs kanterna dekor av rynkat rött rips­ band med blommönster i grönt silke och silver. 43x31. Skänkt 1717.-2. Av svart silkessammet med silvergaloner och applikationer av graverad silverplåt: två friherr­ liga kronor, två vapensköldar (Leijonhufvud och Gyllenhorn) och bokstäverna E (L) E G. Mått 55 x 35. Tyget och galonerna från 1800-talet, dekoren i övrigt äldre och avser en gåva av Elisabet Gyllenhorn och hennes make, riksrådet Erik Leijonhufvud, som gifte sig 1596 (s. 545). Ett av dem (henne?) skänkt antependium uppges 1689 vara för­ sett med )>SilWSkiöldt». Det är därför troligt, att silverapplikationerna på bokdynan stamma från detta antependium (se nedan s. 508). Vid emblemens överförande på den nya bokdynan har bokstaven L saknats. 508 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 454. Mässkärp från Ostindien, skänkta av löjtnant Bröms 1743. Foto 1960. S. 503. Gurtel aus Ostindien, Geschenk von Leutnant Bräms 1743. Mass sa sh from the East Indies, presented by Lieute­ nant Bräms 1743 FÖRSVUNNA TEXTILIER Håvar, ett par, av röd sammet med guldgaloner, -tofs och -frans. Ring, hylsa och klockor av mässing. Polerade ekskaft. L 203. Inköpta 1773 i Örebro, kostade 477 dir kmt. - Håvgången i kyrkan upphörde 1862, återupptogs 1911. Kormatta, flossa, röd. 295 x 410. Vävd av Örebro läns hemslöjd. Gåva 1949 av kyrkvärden Hjalmar Larsson i Eldvalla. Talrika textilier ha vid olika tillfällen skänkts och av olika anledningar senare ut­ mönstrats. Ett antependium skänktes sålunda någon gång mellan 1596 och 1599 av Elisabeth Gyllenhorn, gift 1596 med Erik Abrahamsson Leijonhufvud (se s. 545), möjligen det­ samma, som upptages i INV. 1689 och som HERDMAN omnämner såsom >>ett altarkläde af blamerat atlask och insänkta guldspetsar med flitter och Silke stickat». - Jfr ovan bokdyna nr 2. ->>En mässesiorta med bred knyttning ofwan och nedan» skänktes 1675 av Gustaf Reuter och Margareta Kagg (s. 546) - 1710 skänkte Anna Margareta Wetzler efter sin man, Erik Segerhielm (s. 547), >>en holandzlärofte Mässeskiorta med krage och upslag af rödt Sidentyg med guld bestickadt». - >>En Mässesiorta af kostligt Hollands­ GLANSHAMMARS KYRKA 509 Fig. 455. Runsten nr l av svart granit, inmurad i västra gaveln. Foto I. Anderson 1952 (fig. 455458). s. 510. Runenstein aus schwarzem Granit, eingemauert im W Giebel. Runestone, black gra­ nite, set into W wall. Fig. 456. Svart granithäll (nr 2) med slingristning utan runor. Ligger i östra kyrkogårdsmuren vid 9 å fig. 317. s. 510. Schwarze Granitplatte mit verschlungenem Dekor ohn e Runen, nun in der Kirch­ hofsmauer bei 9 auf Abb. 317. Black granile block with undulating ornament; no runes. In E wall of churchyard at 9 in fig. 317. Läreft med sydda rosor fram på armarne>> skänktes 1741 av Magdalena Dorotea von Boij (s. 547). -En i INV. 1723 upptagen >>l st. broderad hwjt duk kring Skranket, gama!» var en gåva 1698 av Peter Wetzler och Dorotea Clerck (s. 000). -En >>pung af uphögt guldarbete med Sölfwer klocka och skaftet med Sölfwerbeslageb> skänktes 1666, och 1717 skänkte Margareta Reuter (s. 547) >>een pung af Sammit och spitzar en lijten Kudde at bruka på Altaret och et Kalkkläde>>; samtliga nu försvunna. - En kyrk­ vaktarrock fanns 1723. En ny, som skulle vara >>af grått eller brunt kläde med grönt eller rödt opslagib>, anskaffades 1739. Ingen av dessa är bevarad. Enligt INV. 1723 blev >>l gamal mässesiorta med lmyttning... skiänkt åth fattig­ hjon». 1806 nedsmältes galoner och andra silverprydnader på två mässhakar. 1823 för­ 510 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 457. Fragment av en runristad kalkstenshäll (nr 3), från en gravkista? Förvaras i ÖLM. Bruchstiick einer Kalkstein­ Fragment of limestone block with runic in­ platte (von einer Grabkiste?) mit Runen und Dekor. scription (from a coffin ?). Fig. 458. Del av kalkstenshäll (nr 4) med rista­ de ornament och figurmotiv (från en gravkista?). Förvaras i ÖLM. Teil einer Kalksteinplatte mit eingeritzten Ornamenten und figuralen Motiven (von einer Grabkiste?). Part of limestone block with earved ornament and figure motif (from a coffin?). RuNsTENAR såldes en del >>persedlar, som genom slitning blifvit obrukbare och sålunda onyttige at förwara>>. Ej mindre än sju runristade stenar1 äro kända från kyrkan. Av dessa finnas fyra i behåll: - l . Av svart, glimmerrik granit (fig. 455). H 160, B 66. Inmurad i V gavelmuren N om tornet, ca 315 över marken, liggande med toppen åt N. Inskriften lyder i översätt­ ning: Torger och ... läto göra minnesmärket efter Brune, sin fader, och efter sin moder Holma. - 2. Av svart, glimmerrik granit. Slingor utan runor (fig. 456). H 122, B 60. Ligger i Ö kyrkogårdsmuren (fig. 317 vid 9). - 3. A v kalksten (fig. 457). I ristningen äro endast två runor bevarade. 52 X 35. Skänkt 1912 till ÖLM. - 4. Av kalksten, vittrad. Ristning med figurmotiv, bl. a. en hand och ett svärd (fig. 458). 92 X 70. Skänkt 1912 till ÖLM. stenarna 3 och 4 äro möjligen delar av en gravkista från 1000-talet av 1 Utförligt beskrivna av SvEN B. F. JANssoN, Runinskrifterna i Närke, i: Från bergslag och bonde­ bygd 1952, s. 15 f. GLANSHAMMARS KYRKA 511 Fig. 459. Detalj av gravhäll (nr 4) över kyrkoherden Jonas Bergius, Einzelheit von der Grabplatte des Pfarrers Jonas Bergius, t 1642. t 1642. Foto 1960. S. 512. Detail of sepulchral slab of rector Jonas Bergins d. 1642. det s. k. Eskilstunamonumentets typ.I Qrnamentiken besläktad med den, som före­ kommer på ekplankorna i kyrktornet (s. 391 f., fig._341-342). Tre numera försvunna stenar äro kända arkivaliskt: - 5. LILJEGREN nr 1026. Låg i >>glantzhammars kyrkiodon> (enl. BERGSTEDT >>i förstugan»). - 6. LILJEGREN nr 1027. Låg i >>Sakerstiedörren». - 7. LILJEGREN nr 1028. Den låg >>l Kyrkemurs hörnet», >> • •• möjligt, att stenen ännu finnes kvar, dold av putsen» (JANssoN). G ra v hällar (numren hänvisa till planen fig. 460): - l. Kalksten, trapetsformad, utmed kanterna bård med spår av nu utplånad majuskelinskrift. Medeltida; troligen lockhäll från en gravkista. På 1700-talet inlöstes graven av bondgården Björka, varvid tillkom inskriften: HÄR UNDER HWILAR DOMAREN s(alig). NILS LARSSON I s[jörkaj. H[ustru]. ERIC D[otter]. L 203, B 138 resp. 123.-2. Kalksten. Kantram med hörnrosetter OCh inskrift: IAGH . VEET AT MIN . FÖRILOSSARE LEFVER OCH HAN SKALL l (ordet »Upp­ väcka>> dolt av altarringen) MIGH AF lORDENE ros . 19. Å hällens mitt en sköld inom tvenne cirklar; därovan en platta med inskrift: IHS l HER UNDER LIGGER BEGRAIFVEN HEDERLIGE GUDFRUCHTIGE l QVINNA HUSTRU SARA ERIKSjDOTTER HVILKEN AFSOMNADE 1 GRAVHÄLLAR SuNE LINDQVIsT, Den helige Eskils biskopsdöme (1915), s. 84. 908851 10- 512 GLANSHAMMARS HÄRAD Lageplan der Grab­ Plan ofshowing posi­ platten. tion gravestones. olivkvist, kalk, bok) inom oval lagerkrans (fig. 459) samt initialerna I. E. S.-A. I. D. 2 Ovanför kransen inskrift: HÄR . UNDER. LIGGER . BEGRAFVEN j DEN VYRDIGE . OCH . VELLÄRD . MAN . j S. M. lON BERGIUS . FORDOM . PROST . urjHI . THETTA CONTRACT. I ÖSTRE NERjiKE . OCH. KYRKOHERDE . HÄR . UTHI. GLAND­ [s]HAMMAR. OCH . RINKEBY. S. HVIjLKEN . I HERRANOM. AFSOMNADE. DEN j 30 . MAIJ ÅHR 1642. 3 Under kransen fortsätter inskriften: SAMPT . MED . SINE . ÄLSKELIGHE . K . j TRY . S . BARN . HVILKA . OCH . ÄRO . I j HERRANOM . TILFÖRNDE . AFSOMNADE j GUDH . FÖRLÄNE . THEM . OCH. OSS . AL/LOM • EN . SALIGH. FRÖGDEFULL UPSTjÅNDELSE. Kring kanten bibelspråk Ps. 31. v. 9. Mått 194 x 130. - 5. Kalksten. Ram med evange­ listsymbolerna i hörnen; i övrigt reliefframställningar i tämligen bondskt utförande av bl. a. den uppståndne Kristus samt Tron och Hoppet (fig. 461). Inskrift: HER LIGGER BEGRAFVEN S. M.R BENEDICT[U]S VEGRELIUS MEDH j SIN K. HUSTRO EBBA ARFWIDS­ DOTTER j 1616 : 1 MAil FÖDD I FLODA TINGSTA BY j 1639 : 1 NOV: INTAGEN I STREGNES SCHOLA l 1644. 17 JUN: BEGAF SIGH TIL DORP[a]T l 1651: 16 OCT: HEDRAT MED MAGISTRI TITEL j 1652 : 20 AUG: [be ]FORDRAT RECTOR l NARVEN j 1654 : j NOV: lannekterat•> för eget bruk! JOHANNES LAURENTII LINDBERG, f. 1619, t 1685. Pvgd 1652; konrektor i Nyköping 1654, skoJ­ rektor i Strängnäs 1654, lektor i matematik 1666, gymnasierektor 1670. Kkh o. prost i Glanshammar 1672-85. -Hans son ABRAHAM JoHANNIS LINDBERG, f. 1653, t 1702, blev 1687 kkh i Glanshammar efter att såsom pastor i Össjö och Tassjö församlingar i det nyligen erövrade Skåne hava visat ett föga fridsamt sinnelag. 1 2 514 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 462. Gravhäll nr 6 över kyrkoherden Johannes Laurentii Lindb erg, Gra bplatte (Nr 6) des Pfa rrers J oha nnes Laurentii Lindberg, t 1685 . t 1685. Foto S. Mörner 1921 Sepulchra l sla b, no. 6, of rector Joha nnes L a urenlii Lindberg, d. 1685. AO AO l LAURENTIUS LINDBERG NAT. A O 1656 l IOHANNES LINDBERG NAT . 28 JUNII l THURO LINDE. NAT. 20 AUG. A O 1661 l CAROLUS LIND. NAT. 30 MAR. A O 1668 j .. . STAUS L . NAT . - - OCT . A O 1671 l CATHARINA LINDBERGH NAT. 26 M . A O 165- l MARGARETA LIND. NAT 2- DECEM . A O 166l CATHARINA LIND. NAT. 30 OCTOB. A O 166- l BEATA LIND . NAT. 14 DECEM . A O 1669 l MAGDALENA LIND. NAT. 18 MAR. A 0 167-. 1654 1659 195 x 140. Under huvudfigurerna ett stort fält utan inskrift. Angående gravstenar på kyrkogården se ovan s. 379 f. GLANSHAMMARS KYRKA 515 Fig. 463. Detalj av gravhällen fig. 462. Foto 1960. S. 513. Teil der Grabplatte Abb. 462. Detail of sepulchral slab fig. 462. Om ett gravmonument över riksrådet Erik Abrahamsson Leijonhufvud (f. 1551, 1616) och hans första hustru Karin Åkesdotter Soop (f. 1559, t 1594; om dessa se även s. 450) meddelar HERDMAN: >>En så kallad Ekeberg graff med ophögd Steen uti et Skrank insluten på sidan åth SakerstuguDören. Med Lieutenanten Högwälborne Baron Abraham Leijonhufvuds [därmed torde avses Erik L:s sonsonsson, se s. 545] goda Minne och skriftel. bifall blef Skranket, som märkeL hindrade Cumunicanter etc. Satt närmare Wäggarne, såsom nu för tjden Synes, dock alt med sine Zirater conserverat.>> Detta skedde 1705, då på sockenstämma beslöts, >>att Skranket kring om grafwen wij d Sacristian skulle borttagas och platsen göras reen och i det stället nya Bänkar byggas>> (K 1: 1). I samband härmed borttogs gravtumban, den >>ophögda>> stenen, vars plats nu markeras av en kalkstenshäll (139 x 232) ca l m från N väggen. Möjligen är denna häll, som torde ha burit en nu helt utplånad inskrift, den urspr. tumbans täckhäll, som lagts i nivå med golvplanet (jfr fig. 460). Det omgivande skranket flyttades 1705 in mot N väggen V om ingången till sakristian. Härvid förminskades kortsidorna till ungefär ett bänkrums bredd, varefter de avskurna partierna efter att ytterligare ha förkortats GRAvsKRANK t 516 GLANSHAMMARS HÄRAD F ig. 464. Leijonhufv ud-Soop ska gravskrankets (fig. 465) placering 1705- 1911. Foto 1910. Die Aufstellung d er Leijonhufvud-Soopschen Gra bschranke 1705- 1911. Situation of t h e Leijonhufvud-Soop family cnclosure (fig. 465) 1705- 1911. grave uppsattes, det ena mellan sakristiedörren och kyrkans NÖ hörn, det andra i vinkel med detta utmed Ö muren (fig. 464) . Innanför de sålund a av skrankpartierna bildade skärmarna a nordnades bänkrum, herrskapsbä nkar. Av monumentet återst år numera, förutom den ovannämnda hällen, delar av skranket (fig. 465-469) av snidat, målat och förgyllt trä . Detta har ursprungligen bildat tre sidor av en rektangel. I sin nuvarande uppställning (se s. 519 och fig. 465) består det av tre delar, nämligen långsidan jä mte hörnen med delar av de bägge kortsidorna(= kor­ bänkskranket V om sakristidörren), som bilda en del, samt kortsidornas övriga återstå­ ende partier. H 270, L lå ngsidan 453, S kortsidan 68 + 201, N kortsidan 102 + 139. Skrankets skärmartade nederdel (H 135) fig . 468 har ett med beslagsornament prytt sockelparti. Ovanför detta indelas skärmen av refflade joniska pilastrar, sju på lång­ sidan, fyra på S, två på N kortsidan; mellan dessa en rundbågsarkad, vars bågar och imposter äro uppdelade med plattsnidade, omväxlande beslags- och >>våffeh>-mönstrade ornament; i arkadöppningen ett i hög relief snidat ä nglahuvud. Mellanpartiet bildar ett genombrutet skrank, som indelas av hermer (fig. 469), fem på långsidan, fyra å S, två å N kortsidan, krönta med joniska kapitäl; på dessa vilar ett entablement med stora karnisformade konsoler anbragta över hermerna, upptill avslutat av en konsol­ GLANSHAMMARS KYRKA 517 Fig. 465. Skrank, som urspr. omgivit en gravvård i kyrkansNÖ del, över Karin Åkesdotter Soop (t 1594), riksrådet Erik Abrahamsson Leijon­ hufvuds första maka. - Efter dess flyttning till •>kapellet>> och reno­ vering 1950. Foto ATA 1945. Schranke. die ursprl'mglich im NO Teil der Kirche ein Grabmal der ersten Gattin E rik Abrahamsson L ei.ionhuf­ vuds, Karin Åkesdotter Soop (t 1594), einfriedete. Hier gezeigt nach d er Ver­ setzung in die oKapelle • und d er Renovierung 1950. Enclosure, originally aro und a monu­ ment in NE part of the church for Karin Åkesdotter Soop (d. 1594), first. wife of Councillor of the Realm Erik Abrahamsson Leijonhu fvud. - After removal to the "cha pel" and reno­ vation 1950. gesims. På denna stå några svarvade knoppar samt tvenne kartuscher (fig. 466) med vapensköldar - Leijonhufvud och Soop - vilka numera äro placerade å långsidans mitt; deras ursprungliga plats var å den mot kyrkans N långskepp vettande V kort­ sidan. Å långsidans entablement en inskrift, målad i guld mot svart botten å den smala arkitraven: HIC KATHARINA IACET SOLIDJE VIRTVTIS IMAGO l l ANNO l ORTA EX ANTIQVA NOBILITATE FVIT ll DOMINI: ll RELIGIO ET PIETAS LVGENT IWEN ES(QuE) SENES(QUE) ll 1594 fl ET: PATRIJE CLAMANT OCCVBVISSE DECVS (= Här vilar Katarina, en bild av den orubbliga dygden; hon härstammade från en gammal adlig ätt; religionen och from­ heten sörja, liksom unga och gamla, och ropa, att fäderneslandets prydnad försvunnit. ­ Herrens år 1594.) Bortsett från orden ANNO l l DOMINI l l 1594, som stå ett och ett, ovanför framsidans tre mellersta hermer, bildar den fyrdelade latinska inskriften två distika. 518 GLANSHAMMARS HÄRAD I skrankets öppna mellanparti ha ursprungligen varit placerade 32 balustrar med an­ vapen, nämligen 4 4 4 4 å långsidan samt 4 4 å vardera kortsidan. Av dessa återstodo före skrankets restaurering 1949- 50 tretton, varav två med utplånade vapenbilder. Enligt en av professor BENGT HILDEBRAND på RAÄ:s uppdrag verk­ ställd genealogisk utredning böra arrvapenserierna visa följande uppställning (F = fä­ derneana, M = möderneana): + + + + Fig. 466. Leijonhufvudska och Soopska vapnen på gravskranket fig. 467. Foto ATA 1945. Die \Vappcn Leijonhufvud und Soop an der Grabschranke Abb. 467. The Leijonhufvud and Soop arms on grave surround, fig. 467. Erik Abrahamsson (Leijonhuvud) F F F F F F F F 1 2 3 4 5 G 7 8 Katarina Åkesdotter (Soop) F F F F F F F F Fäderne Soop Schach vädurshorn framåtseende 5 Tott 6 Ulv 7 Gyllenstierna 8 Bonde 1 2 3 4 M 1 M 2 M 3 M 4 M 5 M 6 M 7 M8 Möderne Posse Tre rosor Rörner Bolt Vinstorpaätten ? liljesparre ? Fäderne Leijonhufvud bockhorn Natt och Dag Plata Vasa Krummedike Vinstorpaätten Sparre M 1 M 2 M 3 M4 M 5 M 6 M7 MS Möderne Tott Vinstorpaätten Kyrning ? Ulv vädurshorn Oxenstierna Sture, sjöbladsätten ulv A v de tretton bevarade anvapnen kunna endast sex med relativ säkerhet identifieras såsom tillhörande ovanstående anserier, nämligen Leijonhufvud (F 1), Natt och Dag (F 3), Sparre (F 8), Oxenstierna (M 7 ?), Vinstorpaätten (F 7 el. M 2 el. M 5) och bock­ horn (F 2) eller vädurshorn (M 6?). Två voro, som nämnt, helt utplånade. De återstå­ ende fem uppvisa vapenbilder, som ej överensstämma med ovanstående arrserier och GLANSHAMMARS KYRKA 519 Fig. 467. Leijonhufvud-Soopska gravskrankets huvudfasad. Foto ÖLM. Die Hauptfassade der Leijonhufvud-Soopschen Grabschranke. The Leijonhufvud-Soop grave surround, main facade. som ej heller kunnat identifieras med ledning av heraldisk litteratur. Anvapenbalustrarna borttogas 1705 och användes delvis som trappräcke till orgelläktaren. I början av 1940-talet tog f. d. landshövdingen greve Axel Mörner på Esplunda initia­ tivet till en renovering av skranket, vilket aktualiserade frågan om en rekonstruktion av anvapenserierna. Då denna av ovan angivna och även andra skäl visade sig omöjlig att konsekvent genomföra, anbragtes 12 (i st. f. ursprungligen 16) balustrar å långsidan och 7 å S kortsidan; av dessa sammanlagt 19 pilastrar äro 6 nygjorda. Sedan gravskranket 1705 apterats till herrskapsbänkrum, föll med tiden dess ur­ sprungliga funktion i glömska. 1791 övermålades det (med undantag av inskriften, de övre prydnaderna samt ett parti på V kortsidans nedre del) med pärlgrå oljefärg. I samband med 1910- 11 års invändiga restaurering (s. 416) uppgjorde arkitekten Magnus Dahlander ett förslag till rekonstruktion av skranket, som enligt detta skulle flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats i NÖ valvkvadraten. Med hänsyn dels till de olägenheter, som ett så skrymmande arrangemang skulle medföra, dels till svårigheten att åstadkomma en korrekt rekonstruktion, avstod man emellertid från detta projekt. I stället flyttades skranket till det s. k. kapellet, där det alltjämt står. År 1949-50 520 GLANSHAMMARS HÅRAD 13riistungsfeld der Grabschranke Abb. 467. Fig. 468. Detalj av skranket fig. 467. Foto 1960. Deta il of surround fig. 467 . GLANSHAMMARS KYRKA 52 1 Fig. 469. Detalj av skrankets ena hörn . Foto 1960. Die ober e E clen trefjärdedels hallgrav» (ang. hall­ gravarnas konsthistoriska härledning se t. ex. B. WALDEN, Nkolaes Millich och hans krets. Sthlm 1942, s. 48). En annan •>trefjärdedels hallgrav•> är det 1628 fullbordade gravmonumentet över riksrådet Jesper Mattson Kruus i Stockholms storkyrka (SvK, Sthlm I, s. 514 f. o. fig. 274). 2 HANs KANTENITZ, konstsnickare av tysk härkomst, verksam i Sverige 1584-1607, bl. a. vid Gripsholms, Tynnelsö och Örebro slotts byggen. - G. UPMARK, Svensk byggnadskonst 1530­ 1760, Sthlm 1904, s. 29 o. 65. - RADEN, s. 51. 3 HERKULEs MmA (Mmow), arkitekt och skulptör, verksam i Liibeck pä 1570-talet, på Örebro och Nyköpings slott 1580-96. - E. BoHRN, Nyköpings renässansslott och Herkules Mida, Sthlm 1941, s. 159 f. • Om dessa se senast B. WALDEN, Örebro slott som residens och ämbetsbyggnad (1960), s. 116 f. 6 ScHEFFEL, JOHAN HENRIK, f. i Wismar 1690, t 1781; porträttmålare. Efter studier i Berlin, Paris och Nederländerna bosatte han sig 1723 i Sthlm, fr. 1755 i Västerås. S. var en av landets mest anlitade porträttmälare (ca 700 porlrätt kända). - STIG HoTH, Porträttmälaren Johan Henrik Scheffel, Göte­ borg 1936, s. 270. 1 GLANSHAMMARS KYRKA 523 Fig. 470. Epitafium över kyrkoherden Gustaf Herdman, t 1767. Med porträtt, utfört 1753 av J. H. Scheffel (jfr fig. 482). Foto N. Åzelius 1935. Epita ph des Pfarrers Gustaf Herdma n, t 1767. Das Porträt von .J. H. Schef­ fel 1753. Memorial tablet for rector Gustaf Herd­ man, d. 1767. With portrait executed in 1753 by J. H . Scheffel. Begravningsvapen av snidat, krederat och målat trä (utom nr 1): - l . Huvudbaner (fig. 471) över sten Eriksson Leijonhufvud (s. 545). Konturerad träplatta; vapnet målat; hjälmen av trä; visir, lövverk (=hjälmtäcke) och inskriftstavla av målad plåt. Svartmålad bärstång. Inskrift: HERR STEN ERIKSSON l LEIJONHUFVUD l HERRE TILL (Hjälmars)BERG l ocH LAGMANsHOLM 1622. Inskriften torde ej vara ursprunglig; under BEGRAVNINGs­ VAPEN 524 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 471. Huvudbaner (nr l) över Sten Eriksson Leijonhufvud, t 1622. Foto 1958. S. 523. Totenwappen des Sten Eriksson Leijonhufvud, t 1622. Funeral escutcheon of ~ten Eriksson Leijonhufvud, d. 1622. Fig. 472. Begravningsvapen (nr 5) över fem barn Wetzler, döda i späd ålder. Omkr. 1700. Foto N. Åzelius 1935. Totenwappen fiir fiinf friih­ verstorbene Kinder, Wetzler, um 1700. Funeral escutcheon for five Wetzler children who died in infancy. Cit·ca 1700. den kan nämligen skönjas en äldre, troligen likalydande inskrift, som dock slutar: ANNO 1622. Lövverket delvis skadat. H (utan stång) 85. 2. Huvudbaner av snidat, målat och förgyllt trä (fig. 473) över den unge Lydert Gustafsson Reuter (s. 546). Vapen för adl. ätten nr 158 Reuter af Skälboö. Liten hjälm med underskuret visir. Inskrift: DEN WÄLBORNE HERREN H: LYDERT l REUTER TILL REUTERSBERG OCH SCHEIWISUND ÄHR FÖDH PÅ REUTERSBERG l D. 13 AUG: 1672 OCH DERSAMMASTÄDES l SAHLIGT I HERRANOM AFSOMNAT l D. 15 APR: 1678. H (utan stång) 103, B 60. 3. Över en medlem av släkten Reuter. Typ som föregående. Inskriften fullständigt utplånad. H (utan stång) 150, B 100. Sannolikt över den 1684 avlidne, i kyrkan begravne Nils Reuter, en ung broder till den under nr 2 nämnde. 4. Över kammarherren Gustaf Reuter (fig. 474), fader till ovannämnda Lydert och Nils (s. 546). Hjälmtäcke av yvig akantus. Bakom inskriftskartuschen framskjuta GLANSHAMMARS KYRKA 525 Fig. 473. Huvudbaner (nr 2) över Lydert Reuter, t 1673. Foto 1958. Totenwappen des Lydert Reuter, t 1673. Funeral escutcheon of Lydert Reuter, d. 1673. Fig. 474. Huvudbaner (nr 4) över kammarherre Gustaf Reuter, t 1703. Foto 1958. Totenwappen des Gustaf Funeral escutcheon of Reuter, t 1703. chamberlain Gustaf Reuter, d. 1703. palmblad och lagerkvistar. Inskrift å kartuschen: KONGL: MAIJT: TROOTIENARE OCH GAMMARHERRE WÄLBORNE l H. GUSTAFF REUTER l HERRE TILL REUTERSBERGH; SCHEDE­ WIJSUNDH OCH l ÅSTORP ETC. ÄR FÖDD ÅHR EFTER CHRISTI BÖRD 1639 l D. 12 JANUARIJ, I HERRANOM AFSOMNAD D. 30 APR. 1ÅHR 1703. H ca 230. B ca 140.- De tre Reuterska huvudbaneren äro uppsatta i Reuterska gravkoret. 5. Över fem barn Wetzler (s. 547). Oval sköld (fig. 472), varå fem mindre, ovala sköl­ dar var och en med vapnet för adl. ätten nr 1071 Wetzler. Den stora skölden krönes av en hjälm med hjälmtäcke av rik och yvig akantus. Bakom den gemensamma in­ skriftkartuschen framsticka palmblad; under densamma två akantusliknande blad. Under de små sköldarna inskriftsband med namnen PETTER; CARL DIEDRici-r; THOMAs HINDRICH; JOCHIM WELLAM och JACOB JOHAN. Ursprunglig bernålning i rött, brunsvart, två gröna färger samt guld. Inskrift på kartuschen: SPECIFICATION UPPÅ MIN K: BARN, SOM TIJDH l EFFTER ANNAN MED DÖDEN ÄRO AFLEDNE j PETER WETZLER, NAT. A:O 1674, 526 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 475. Begravningsvärjor: l) (t. h.) karolinsk typ, med Karl XII:s namnchiffer; 2) (t. v .) officersvärja från 1730-talet. FotoATA. Degen: 1) (rechts) von ka­ rolinischem Typ mit dem Monogramm Karls XII.; 2) (!inks) Offiziersrlegenaus den 1730er J ahren. DIE Funeral swords: lca n type, with of Karl XII; 2) sword, the 1) (r) Caro­ monogram (l) officer's 1730s. BEGRAVNINGS VÄRJOR 2 FEBR. DENAT: DIE 25 AUG. 1698 l CARL DIEDRICH WETZLER, NAT. 23 DECEMB. A:O 1687. D E NAT: DIE 27 JULIJ 1695 l THOMAS HINDRICH WETZLER, NAT. DIE 19 FEBR. 1691, DENAT DIE 1 DECEMB. 1701 ( JOCHIM WELLAM WETZLER. NAT. DIE 10 OCTOB. 1693. DENAT: DIE 20 OCTOBER EJUSD. ANIJ l JACOB JOHAN WETZLER. NAT. DIE 13 JULJ 1695 DENAT 15: NOVEB. l A:o 1701. H (utan stång) 219, B 132. Uppsatt på västra pelaren. Begravningsvärjor1 (i det Reuterska gravkoret): l. (Fig. 475.) Å klingan Karl 1 Jfr EGIL Lö N NBERG , Kyrkvärjor i Närke, i: Från bergslag ·och bondebygd, 1952, s. 128. GLANSHAMMARS KYRKA 527 XII:s namnchiffer samt IHN MINI.! Sannolikt svensk tillverkning. L 111. Tillhörande balja av mörkbrunt kalvskinn, med doppsko och varhake av mässing. Officersvärja av karolinsk typ, som säkerligen tillhört överstelöjtnanten Gustaf Reuter (t 1732; jfr S. 546). 2. (Fig. 475.) Å klingan inskrift: DER ENGEL DES HEREN BLASET MIT VOLLER POSAUN UND FECHTET MIT DEM SCHWERDT DER GERECHTIGKEIT. L 93. Tillhörande balja avbruten, omknuten med sorgflor. Officersvärja från 1730-talet; kan ha tillhört kap­ tenen Anton von Boij 2 (t 1734), som jämte sin hustru är begraven i kyrkan. Porträtt (varav 1- 12 äro oljemålningar på duk; mått exklusive ramar): - l. Martin Luther. Bröstbild. Enkelt arbete, 1600-talet. H 82, B 68. Oval, svartmålad träram. - 2. Carl Henriksson Reuter 3 (s. 546). Knäbild, klädd i harnesk (fig. 477). I övre högra hörnet Reuterska vapnet samt inskrift: CARL HENDRICHSON REUTER OBERSTER UND DER ZEIT PORTRÄTT j VICE COMMANDANT IN DER NEUENBURGH l AN DER WESER. 16.49. 105 X 83. Svartmålad träram; å baksidan skrivet: 3. H. R e u t e r. Knäbild (fig. 4 76). I övre högra hörnet inskrift: OBERSTER H. REUTER. Duken lagad. 123 X 94. 1600-talets mitt. Det är ovisst, vilken medlem av familjen Reuter, som här framställes. Två med namnet Henrik skulle möjligen kunna ifrågakomma (jfr släkttavlan s. 546): Henrik Johansson, f. 1624, t 1663, eller hans son Henrik Gustaf, f. 1659, t 1720; den förre blev kapten, den senare överstelöjtnant. Por­ trättets dräkt anger dock 1600-talets mitt. Rimligast borde det därför framställa Johan (Hans?) Henriksson Rytter, 4 Carls broder, f. 1585, t 1644, som var överste. ­ 4. Gustaf (Gustafsson) Reuter. 5 Midjebild (fig. 479). I hörnen målade inskrifter: G. G. REUTER - NATUS 69 D. 13 OCT: - PICTUS 1700 - IN JULIJ. Mått 99 X 72. För­ JETATIS JAHR 1 En till oigenkännlighet förvanskad, förfalskad signatur av någon berömd klingsmed? Enl. LÖNN­ BERG, not 45. 2 ANTON voN Bou, f. 1682, t 1734 (son av assessorn och bruksägaren med samma namn, vilken ägde mänga bruk i Närke); vistades utomlands sex är, hemkom 1712; adjutant hos general Carl Gustaf Mörner (s. 548), som förde befälet över försvarsverket vid norska gränsen, sekundkapten vid Närkes och Värmlands reg. 1716, kapten 1719. G. m. CATHARINA WETZLER, f. 1682, t 1745. Båda begravna i Glanshammar. Se vidare s. 547. a CARL HENRIKSSON, adl. 1640 REUTER, till Nyvåla och Reutersberg, f. 1607, t efter 1682; var 1645 överstelöjtnant och kommendant i Neuenburg, överste 1658, överkommendant på Gotland 1666. G. 1 m. ANNA MARGARETA WESTPHALIN ZUM FURSTENBERG; g. 2 m. ANNA SOFIA VON LANGEN. 4 JoHAN HENRIKSSON, adl. 1615 RYTTEH, till Levene och Bestorp; f. 1585, t 1644; överstelöjtnant vid småländska fotfolket 1621, kommendant i Birzen (Livland), överste för Västgöta reg.; ståthällare på Älvsborg 1631, landshövding i Älvsborgs län 1634 och kommendant i Göteborg. G. m. CATHARINA HAND, kusin till Christina Hand, g. m. Jesper Cruus (se s. 546). 5 GusTAF REUTER, f. 1669, t 1732, till Reutersberg, Attorp och Skävisund samt Stäholm. Officer; fänrik v. Västmanlands reg. 1687, gick i utländsk tjänst 1690- 94, ätergick till sitt gamla regemente, där han blev major 1708; fängen vid Perevolotjna 1709, hemkom ur fängenskapen 1721; överstelöjtnants RG MARGARETA PossE AF SÄBY. Begravda i familjegraven i Glans­ avsked 1726. G. 1697 m. INGEBO hammars kyrka (s. 400), till vars underhåll samt till socknens fattiga han anslog en ärlig ränta såsom •>en vördnadsgärd för försynens skickelse, som låtit honom helbrägda äterkomma till fäderneslandet >. Se vidare s. 546. efter nio års blodigt krig och tretton års fängelse hos ryssen• 42 >>sydost.>> - 1 GEMAHLT 11- 908851 528 GLANSHAMMARS HÄRAD ( = Fig. 476. Porträtt (nr 3) av översten H. Reuter Johan Henriksson Rytter, t 1644). Foto Sv. Porträttarkivet, Nat. mus. Fig. 477. Porträtt (nr 2) av översten Carl Hen­ riksson Reuter, t efter 1682. Foto Strängnäs­ utst. 1910. Porträ t d es Obersten Carl Henriksson H.euter, t nach 1682. Portrait of Colonel Carl Henriksson H.euter, d. arter 1682. P orträt des Obersten H. Portra it of Colonel H. Reuter( = Johan H enriksson Reuter ( = Johan HenHytter), t 1644. riksson Hytter, d. 1644). gylld träram med pånitade förgyllda hörnornament. - 5. Nils Ka gg. Knäbild (fig. 478); klädd i harnesk. Nederst i v. hörnet en liten hund, på vars halsband stå initialerna N.K. - Mått 101 x 83. Å r amens baksida skrivet: >>Nordväst>> . Porträttet uppges före­ ställa >>en Kagg>>, troligen guvernören friherre Nils Kagg, 1 svärfader till Gustaf (Lyderts­ son) Reuter och ägar e till Skävisund i socknen (s. 373). - 6. Okänd ade l sma n (Ly­ dert Reuter?).2 Knäbild (fig. 480), med bröstharnesk, yviga skjortärmar. 1600-talets mitt. 95 x 76. - Porträtten 2- 6, vilka samtliga hänga i Reuterska gravkoret, reno­ 1 NILs KAGG, f. 1598, t 1653, friherre till Tohmajärv i, h erre till Källstorp och Skävisund. Kammar­ page hos hertig Johans av Österg. furstinna 1612, hos pfalzgreven Johan Casimir 1614; kom 1616 till prins Moritz' av Oranien garde i Nederländerna. Från 1619 officer i sven sk tjänst, bl. a. överste för Väst­ göta-Dals reg. 1633- 51. Kommendant i Neuenburg 1628, i Wollin 1636, i Stettin och hela H inter­ Pommern 1638; guvernör i Halland 1651. G. m. MARGARETA BoNDE, f. 1615, t 1658 på Sk ävisund i Glansh amm ar sn (se s. 548). Begravda i Örslösa ka, Vg (se SvK, Vg I, s. 344 f.). 2 LYDERT HENRIKSSON, ad!. 1632 REUTER, till Skälboö, Attorp och Ekhult; 1601, t 1647; överste för ett fin skt reg. fotfolk 1638, kommendant i Osn abriick 1639, i Neuenburg 1642 och i Minden 1644. Begravd i Gla nsha mmars ka. G. m . CATHARINA CRu u s AF EDEBY i h ennes 1:sta gifte. GLANSHAMMARS KYRKA 529 Fig. 478. Porträtt (nr 5) av guvernören friherre Nils Kagg, t 1653. Foto Strängnäsutst. 1910. Porträt des Gouverneurs Freiherr Nils Kagg, t 1653. Portrait of governor Baron Nils Kagg, d. 1653. Fig. 479. Porträtt (nr 4) av överstelöjtnanten Gustaf (Gustafsson) Reuter. (t 1732), målat 1700. Foto Strängnäsutst. 1910. Porträt des Oberstleutnants Gustaf Reuter (t 1732), im Jahre 1700 gemalt. Portrait of Lienterrant Colonel Gustaf (Gus­ tafsson) Reuter (d.1732) painted in 1700. verades 1850 av konstnären I. W. Wallander.l - 7. Landshövdingen greve Adolf Mörner (s. 548). Midjebild (fig. 481). 67 x 56. Kopia, troligen utförd av porträtt­ målaren Fredrik Brander, 2 efter original i pastell av Gustaf Lundberg. 3 Duken spruc­ ken, ramen skadad. - 8. Okänd prästman (fig. 483). Midjebild. Målad oval. 72x65. 1 l. W. 'VALLAND ER, f. 1821, t 1888; målare, studerade i Dusseldorf, professor vid Konstakademien 1867. W. vistades mot slutet av 1840-talet rätt ofta i Närke; från denna tid härröra folklivsskildringar särskilt från Stora Mellösa. 2 CARL FREDRICH BRANDER, f. 1705, t 1779; porträttmålare. Elev hos Georg Eberhard Schröder; senare under inflytande av J. H. Scheffel och Gust. Lundberg. B. har haft en stor produktion. Ca 250 porträtt av hans hand kända. 3 GusTAF LuNDBERG, f. 1695, t 1786; porträttmålare; elev t. David v. Krafft i Sthlm 1712, till Rigaud och Largilliere i Paris fr. 1717; lärde pastelltekniken hos Rosalba Carriera i Paris 1720. Slog snart ige­ nom såsom porträttmålare i Frankrike; invald i franska konstakademien 1742; återvände t. Sverige, där han blev hovmålare 1750, hovintendent och direktör f. Konstakad. 1776. L. var under mer än tjugo år den tongivande konstnären i Sverige såsom porträttmålare. - O. LEVERTIN, Gustaf Lund­ berg 1902; GUNNAR vV. LUNDB ERG Pastellmålaren Gustaf Lundbergs Parisperiod, i: Nationalmusei årsbok 1929. 530 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 480. Porträtt (nr 6) av okänd adelsman (Ly­ dert Reuter?). 1600-talets mitt. Foto 1960. s. 528. Porträt eines unbekannten Adligen (Lydert Reuter?) der Mitte des 17. J h. Portrait of unknown noble (Lydert Reuter?). Mid-17th cent. Fig. 481. Porträtt (nr 7) av landshövdingen greve Adolf Mörner, t 1766. Kopia i olja, troligen av Fredrik Brander, efter original i pastell av Gustaf Lundberg. Foto Strängnäsutst. 1910. S. 529. Porträt des Landeshaupt­ manns Graf Adolf Mörner, t 1766, Ölkopie vermutlich von Fredrik Brander nach einem Pastelloriginal von Gustaf Lundberg. Portrait of county go­ vernor Count Adolf Mörner, d. 1766. Copy in oils, probably by Fredrik Bra nder, of p a s­ te! original by Gustaf Lundberg. Saknar ram. »1728 Fem Contrefait öfwer Sacristiedören, mina sal. Antecessorer til åmin­ nelse förärades, 2:ne afcopierades i Stockholm och kostnaden med the förgylde ramar och mera, 220 D. Kopp. Mynt» (HERDMAN). Av dessa fem porträtt finnes blott det ovannämnda i behåll. - 9. Gustaf Herdman, kyrkoherde i Glanshammar 1719- 67 (s. 370, not 1). Midjebild (fig. 482). Inom glas och oval, förgylld träram, krönt av band­ rosett. H 72, B 53. Av J. H. Scheffel 1759.1 En konstnärligt överlägsen replik av det 1753 utförda porträttet å epitafiet, jfr ovan s. 522. - 10. Anders Hedengren,2 kyrkoherde i Glanshammar 1769-79. Midjebild, 84 x 70. Å baksidan skrivet: )>Anders Hedengren, präst i Glanshamman>. Illa medfaret. Enkel förgylld träram. - 11. J a c o b Jfr ERIK WETTERGREN, i: Strängnässtudier, I, s. 242-244. Se även s. 522, not 5. ANDERS HEDENGREN, f. 1708, t 1779; fil. mag. i Uppsala 1734, pvgd 1736, predikant vid kg! livgardet 1739, reg.past. 1744, reg.pastor primarius 1751; kkh i Glanshammar och Rinkaby 1769-79; prost 1770. G. l m. KATARINA UGLA; g. 2 m. PETRINA vVESTBECK, f. 1730, t 1826. 2 1 GLANSHAMMARS KYRKA 531 Fig. 482. Porträtt (nr 9) av kyrkoherden Gustaf Herdman, t 1767. Utfört av J. H. Scheffel1759. Foto Strängnäsutst. 1910. Porträt des Pfarrers G. Herdman, t 1767, von J. H. Portrait of rector G. Herdman, d. 1767. Executed Scheffel 1759. by J. H. Scheffel1759. 532 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 483. Porträtt (nr 8) av okänd prästman. 1600-talet. Foto Sv. Porträttarkivet, Nat.mus. s. 529. Porträt eines unbekannten Geistlichen, 17. J h. Portrait of unknown cler­ gyman. 17th cent. biskop i Strängnäs 1763- 76. Midjebild. Över högra axeln inskrift: LXV (= i ålderns OCh seklets 55te år); å baksidan: D. JACOB SERENIUS EP. STREGN. EX ORIGINALIS: FRED. BRANDER. 70 X 56. Replik av ett av Fr. Brander (s. 529, not 2) s. å. utfört porträtt av S., tillhörigt domkapitlet i Strängnäs. Förgylld träram. - 12. Gustaf Kj ellin, 2 kyrkoherde i Glanshammar 1782- 1800. Bröstbild (fig. 484). H 68, B 54. Oval, förgylld, profilerad träram, å dess baksida: >>Prosten Gustaf Kjellin, d. 1800>>. - 13. Gustaf Teodor Herdman, f. 1754 i Glanshammar, amiralitetskammarråd, t 1821; son till kkh Gust. Herdman (nr 9). Pastell. Midjebild A. AET. ET SECULI Serenius, 1 JAcoB SERENIUs, f. 1700, t 1776; fil. mag. i Uppsala 1722, pvgd s. å., legationspredikant i London 1723, kkh i Nyköping 1735, teol. dr 1752, biskop i Strängnäs 1763. Utarbetade i London ett »Dictiona­ rium anglo-svethico-latinum•>, åtföljt av en avh. om •>Sveo-göthers forna närmare förhålla nde till ang­ lerna•>. På grund av sina erfarenheter i England gav S. uppslag till konfirmationens allm. införande i Sverige. Starkt politiskt intresserad, deltog S. i riksdagarna 1738- 72 som en av mösspartiets ledande män. - A. CEDERBOM, Jacob Serenius i opposition mot hattpartiet 1738-66 (1904); L. HAGBERG, Jacob Serenius' kyrkliga insats (1952). 2 GusTAF KJELLIN, f. 1743, t 1800; student i Uppsala 1762, pvgd 1765, huspredikant hos C. G. Tessin på Leckö o. Åkerö 1765- 70, bataljonspred. vid Närkes o. Värmlands reg. 1770, e.o. hovpred. 1771, ordinarie 1777, kkh i Glanshammar och Rinkaby 1782 (utn. 1780), prost 1783. K. ivrade starkt för skolväsendets förbättrand e och uppträdde energiskt för borttagande av råa och olämpliga seder, särskilt den florerande dryckenskapen. - G. 1 m. ANNA MARIA BERGSTRÖM, t 1788; g. 2 m. HEDVIG AURORA LILLIESTRÅLE, f. 1763, t 1848 (s. 547). 1 GLANSHAMMARS KYRKA 533 Fig. 484 . Porträtt (nr 12) av kyrkoherden Gustaf Kjellin, t 1800. Foto 1960. Porträt d es Pfarrers Gustaf H:jellin, t 1800. Portrait of r ector Gustaf Kjcllin, d. 1800. Fig. 485. Porträtt (nr 13) av amiralitetskammar­ rådet G. T. H erdman, t 1821. Utfört av J. von Rosenheim. Foto Strängnäsutst. 1910. Porträt des Admiralitäts­ kammerrats G . T. Herd­ man, t 1821, von J. von Rosenh eim . Portrait of Admiralty a dministrative officia l G . T. Herdman, d.1821. Executed by J. von Ro­ senhehn. (fig. 485) . Iförd svenska dräkten. H 71, B 57. Oval, profilerad, förgylld träram, krönt av bandrosett. Å baksidan: >>Amiralitetscammar.rådet Gustaf Theodor Herdman>>. Troligen av pastellmålaren, överste J. von Rosenheim.l-14. Lars Olofsson Lindblom 2 , f. 1682 i Glanshammars sn. Gravyr, uppklistrad på papper, med enkel dekor, målad med sepia, OCh inskriften: FÖDD f KOFFSTA BY GLANSHAMMARS SO CHN j STAMFADER FÖR 1 JoHAN RozELIUS, adl. 1758 voN RosENHEIM, f. 1725, t 1803; officer, konstnär. Volontär vid forti­ fikation en 1745, gick s. å. i fransk, 1747 i holl ändsk, 1750 i hessisk tjänst. Blev generalkvartermästare vid D alregementet 1760, kommend ant på Sveaborg 1775, överstes av sk ed 1781. Vice landshövd. i Väs­ temorrlands län 1776. - Framstående porträttmålare i pastell, lärjunge t. Gusta f Lundb erg; h eders­ ledarn. av Konstakademien 1791. - G. m. CLASINA DE GRAFF. 2 L ARS 0LOFSSON KoFSTADIUS, sedan LINDBLOM, f. 1682 i Kofsta by i Glanshammar, t 1738. stud. i U ppsala 1704, p vgd 1707, huspredika nt hos fältmarskalken Carl Gustaf Mörner på Esplunda i Rinkaby sn (s. 548), r egem entspräst vid Cruusiska kavallerireg. 1708, följd e regementet genom Livland och Kurl and t ill Polen samt åter till Livland , fången vid Riga 1710, förd till Sibirien, flydde 1712 genom P olen och Lita u en hem. Kkh i N. Vi och Tirserum (Ög) 1713. - G. m. HELENA WEGNER, f. 1686, t 1751. - Farfar till den b ek ante ärkebiskopen JAKOB AXELSSON LINDBLOM, f. 1746, t 1819. 534 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 486. Porträtt (nr 14) av kyrkoherden Lars Olof Lindblom, t 1738. Mezzo­ tintogravyr av A. U. Berndes. Foto 1960. S. 533. Porträt des Pfarrers L a rs Lindblom, t 1738, Portrait of r ector Lars Olof lindblom, d. Mezzotintoblatt von A. U. Berndes. 1738. Mezzotint engraving by A. U.Berndes. LINDBLOMSKA SLÄGTEN l SAMT ADELIGA ÄTTERNE l LINDERSKÖLD OCH LILJENSTOLPE. Nedtill målat: >>d. 24 Febr. 1814 L. Söderström>>. Förgylld träram av gustaviansk typ (fig. 486). H 48,5, B 41,5. Det i mezzotintogravyr utförda porträttet är ovalt. H 11,5 B 10. Invid ovalens nedre rand graverat: >>A. U. Berndes 1 Sc.>> Under ovalen graverad 1 ANTON ULRIK BERNDES, f. 1757, t 1844; mezzotintgravör, miniatyrmålare. Lantmätare i Svartsjö län 1786, förste lantmätare i Sthlms län 1821. Utbildade sig som grafiker under en resa i England 1794. Ledamot av Konstakad emien 1803. C. U. PALM, Anton Ulrik Berndes och Johan Bernhard Berndes. GLANSHAMMARS KYRKA 535 Fig. 487. Kristus begråtes. Oljemålning återgående på ett original av Cor­ nelis de Vos. Skänkt 1703. Foto 1960. S. 536. Beweinung Christi, Ölbild nach Cornelius de V os, gestiftet 1703. Jesus Mourned. Oil painting, copy of an original by Cornelis de V os. Presented 1703. inskrift: >>LAUR. OL. LINDBLOM f Pastor eastrensis Reg. Caroli Xll.J Dein Past. in N. Wi & Tirserum jO. Goth.jNatus 1682. Denatus 1738/ j Spirat in aere Senes Meritis venerandus & annisjDotibus ingenii, pectoris atque Sui, /Umbra diu felix, sed jam pia cura Nepotumj Vivat ut in memori posteritate, facit/.>> (= Vördnadsvärd genom förtjänster och år och genom sitt snilles och sitt hjärtas gåvor lever åldringen på kopparTvå svenska kopparstickare. Med beskrifvande förteckningar öfver deras arbeten, i: Medd. fr. Fören. f. grafisk konst, IV, 1904. 536 GLANSHAMMARS HÅRAD TAVLOR MÖBLER sticket. Han var länge en salig skugga, men nu gör sonsöners fromma nit, att han lever i eftervärldens minne). Kopparsticket synes sålunda vara tillkommet på beställning av Lars Lindbloms sonsöner lagman Lars Axel Liljenstolpe och ärkebiskop Jakob Lindblom. Den sistnämndes porträtt är även graverat av A. U. Berndes. Kristus begråtes (fig. 487), oljemålning på duk inom förgylld träram med snidad lagerfeston (från 1703). H (exkl. ram) 140, B 106. Kompositionen återgår på en mål­ ning av den flamländske målaren Cornelis de Vos (1584- 1651). I Nationalmuseum förvaras en på träpannå målad kopia (inv.nr 405) efter mittstycket i en Cornelis de Vos (tidigare van Dyck) tillskriven triptyk i Antwerpens katedral med samma framställ­ ning som Glanshammartavlans. 1 Den förstnämnda kopian, som redan tidigt torde hava tillhört de kungliga slottssamlingarna, har varit utgångspunkten för ett flertal svenska altartavlor, utförda under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. 2 Glanshammarsexemplaret är skänkt 1703 av »Crono Befallningsman Wälbetrodde Magnus Hanssom (HERDMAN) och var uppsatt ovanför den dåvarande medeltida altar­ prydnaden. Borttagen 1727, då den nuvarande altaruppsatsen tillkom, och flyttad till främsta mittpelaren, där den satt ännu 1830. Troligen 1878, då den Gurneyska ugnen insattes framför denna pelare, flyttad till magasinet; återförd 1921; konserverad 1943 av Sven Dalen. Av Ambrosius Hedengrans minnestavlor 3 återstår nu endast den över re­ formationsjubileet 1721 (jämte Augsburgiska bekännelsen 1730); i enkel, svartmålad ram. >>Konungens Begrafningstafla>> och >>Taflan för Narvaslaget», som båda inlöstes 1704, finnas ej i behåll. Gustav III:s tal 21/8 1772 i profilerad, svartmålad träram och Karl XIII:s tal 2/5 181 O i snidad och förgylld träram; den förstnämnda trasig. Brudbänk av trä, målad grågrön 1911. År 1711 >>göres twenne Brudestohler>>. L 90, H 95. Stolar:- l. Av ek och björk, omålad (fig. 488). H 98, B 61. >>För en stol, som gjordes i sakristiam, betalades år 1700 l dir i arbetslön. Sannolikt avses denna stol, vars fyra svarvade stolpar möjligen utgöra återstoden av en äldre, medeltida stol. Dep. i ÖLM. 1 Enligt benäget meddelande av professor Carl Nordenfalk. Se SToCKHOLMS NATIONALMUsEuM, äldre utländska målningar och skulpturer, Sthlm 1958, s. 218 (katalog). 2 Exempel härpå äro de i SvK publicerade exemplaren i Bromma (STHLM. VIII, fig. 25), Djurö (UPL. I, fig. 580), Tådene (Vg. I, fig. 424); andra finnas i Brännkyrka och Bollnäs kyrkor. 3 AMBROSIUS HEDENGRAN, f. 1660 i Hedemora, t 1741 i Sth!m; kanslist i Kg! M:ts Kansli. Tecknare och kopparstickare. Tecknade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Erik Geringius och Claude Haton. Dessa tavlor utfördes till åminnelse av 100-årsminnet 1693 av Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, 200-årsminnet 1717 av reformationen, samt 1721 oeh 1730 av den rena evangeliska lärans predi­ kande i Norden. Det karakteristiska för H:s graverade ramverk kring texten på dessa minnestavlor består däri, att hela ornamentiken är ritad med en enda sammanhängande linje. Minnesbladen spredos till så gott som alla svenska kyrkor. GLANSHAMMARS KYRKA - 2. Av ek. Sits, rygg och armstöd nyligen om­ klädda med brunt skinn, brunmålad. H 97, B 68. En i INV. 1689 upptagen >>karmstohh avser troligen denna. - 3-9. Av furu 7 st. Enkel rokokotyp. Nyligen brunmålade. H 97. Kista av gjutjärn, med mynthål i locket. In­ skrift: TILLHÖRIG GLANSHAMMARS KYRKA OCH GUTEN vm HELLEFORs AR 1803. L 93, H 51. Fattigbössa av trä (fig. 489); lock och beslag av järn. stocken är nedtill spetsad, tydligen för att kunna sättas ned i marken. A v allt att döma har dock fattigbössan varit placerad i något hörn inne i kyrkan, eftersom den grå övermålningen ej finnes å baksidan. Gråmålad 1791, därunder röd målning (1691 ?). H 120. 1600-talet eller äldre? Dep. i ÖLM. Lås av järn, med enkla pånitade ornament. L 17. Troligen från en 1748 uppsatt >my straff­ stock>>, som ej finnes i behåll. Väska av sämskskinn med lärftsfoder; knapp av bergkristall. Med inskrifter i sepia: GLANs­ HAMARs 537 DIVERSE l OCH l RINGCARLE l BY SCHOLJE CASSA l Fig. 488. Stol, möjligen av medeltida delar, men starkt förändrad 1700. Foto J. Raber 1959. Stuhl, möglicherweise mit mittelalterlichen Bestandteilen, doch 1700 stark iiberarbeitet. j SCHOLJE CASSA - H.A.L. l DEN SDE DEC. 1791. Chair, parts possibly mediaeval, bnt much altered 1700. 17 x 25. Solvisare av sandsten, kvadratisk, med årta­ let 1.7.9.0. inhugget å ena kanten. 37 X 37. En annan, numera förkommen >>timsteen>> lagades 1748. Bland kyrkans b ö c k e r märkes särskilt en >>HUSSPOSTILLE l Offuer alle Sondagers <>C de besynderligste Boytiders Euangelier det l gantske Aar igennem met XIIJ. Pre= l dickener offuer Christi l Pirris Historie. l Doct. Morten Luther. l Fordansket aff Peder Tidemand. 1 l Prentet i Kiobenhaffn aff f Matz Vingaard. 1 1577.>> - Folio, 21 x 33. Band av mörkt läder med rik ornamentik i blindpressning. På frampärmens innersida två textade inskrifter: l) >>Liber J ohannis Severini. Emptus 10 iunii. l Sit Nomen Domini benedietum in secula. l Veritas amica est et pre cunctis honoranda>> (= Denna bok, inköpt den 10 juni, tillhör Johannes Severini [se 1 TmEMAND, PEDER, t senast 1571, dansk präst och folklig författare. Han utförde åren 1539-1564 en rad, delvis mycket omfattande >>fordanskninger» av reformationstidens lutherska litteratur. Hans huvudverk är den här omtalade Luthers huspostilla, vars första upplaga utkom 1564, medan den andra här ifrågavarande upplagan utkom 1577. BÖCKER 538 GLANSHAMMARS HÄRAD s. 446, not l]. Välsignat vare Herrens namn evinnerligen. Sanningen är vår vän och bör framför allt annat hållas i ära). 2) >>Hic Iiber post abitum piissimi viri Domini l Johannis Seuerini olim pastoris glandzhamaren= l sis vigilantissimi, ab eiusdem h::eredibus pro l testamenta Ecclesi::e glandzhama­ rensi da tus est. l Anno Dnj 1599>> ( = Efter den fromme herr Johannes Severini, fordom Glanshammars vaksamme kyrko­ herdes bortgång har denna bok av hans arvingar givits som testamente till Glanshammars kyrka år 1599>>). Boken, som tidigare befunnit sig i mycket dåligt skick, har skickligt restaurerats av KB:s bokkonservator Sven Wiklander. Därvid ha felande blad, däribland titelbladet, ersatts med fotostatkopior efter ett originalexemplar i UUB. Bland försvunna inventarier märkas bl. a.: "Ett skiepp till kyrkians prydning" (HEHDMAN), skänkt 1650. "l st. Kyrkwaktarkäpp af Spanskt rör, En Carbas", an­ skaffade 1723. Enligt vis. PHOT. 1763 hängde i stapeln två klockor; en tredje, större klocka ansågs då önskvärd. Dessa båda klockor omgötos 1774; den ena omgöts ånyo 1795 och ingår sedan 1948 i den nuvarande storklockan, som detta år omgöts av G. Bergholtz i Sthlm, varvid den tidigare klockans form och ornament från 1795 i huvudsak kopierades tillika med in­ skrifterna, dock med tillägg rörande senaste omgjutning. l. storklocka med dekor av blandad rokoko- och gus­ taviansk karaktär samt inskrifter med upphöjda bokstäver. På ena sidan: DENNA GLANSHAMAHS KLOCKA l ÄH OMGUTEN l ÅH 1795. l UTI PHOSTEN GUSTAF KJELLINS (s. 532, not 2) TID l AF OLOF KIULANDEH 1 I ÖHEBHO. j OCH WÄGEH 8 SKEPP. 3 L. l TIL DENNA KLOCKA ÄR 1774 SKIÄNKT 100 DAL: KOPP. j AF SOCKNEMANNEN OLOF LARSSON I WIA. FÖRSVUNNA INVENTARIER KLOCKOR Fig. 489. Fattigbössa. 1600-talet eller äldre. Foto J. Raber 1959. Armenstock aus dem 17. Jh. oder friiber. Poor box. 17th cent. or earii er. l [ÅNYO OMGJUTEN 1948 1 GLANSHAMMAH]I. AV G. BERGHOLTZ l STOCKHOLMI DÅ GUNNAR JOHANS­ SON VAR KYHKOHERDE OCH HJALMAR l LARSSON OCH REINHOLD SANDBERG KYHKVÄRDAR Text inom klammer tillagd 1948. På andra sidan inom en orna­ mental ram: WAKNA UP UTUH DIN DVALA LÅT HERREN TALA l LOSSA BANDEN SOM DU BÄR l SOM DOCK ALDRIG DU HAR FÅTT l HÖJA l SYNDATHÄL SOM SÖMNIG ÄR l UP MED HAST l LÄR AF MIG ATT NÄH JA[G K]LINGAR DIG MED TRONES VINGAR l PHISA HIMLEN FÖR DIN LOTT. 1 - D 130, H 156. OLOF KJULANDER, t 1804, verksam i Örebro 1771- 1804, mästare 1768. GLANSHAMMARS KYRKA 539 Pf\:ET PASTORAND: KLOCKA 2. Mellanklocka med dekor av rokokokaraktär samt inskrifter. På ena sidan: uTI l HEDENGRENS (s. 530, not 2) TID ÅR 1774 l ÄR DENNA GLANTZHAMMARS l MED 16 L. MYCKEN TILÖKNING OMGUTENIAF OLOF KIVLAND E R I OREBRO OCH l WÄGER EDER 3 SKEPP: 7 M. -På andra sidan: REDAN HAR DET GROFWA LJUDET l KALLAT UPP T!LL GUD l HÄR ÄR NU THET ANDRA BUDET l SKYNDA DIG DU CHRISTI BRUD l LÄT TITT SODOM BLI TIL RYGGA SJÄLEN SNYGGA l GACK TILL ZION UP WÄL NÖGD l GLÖM TRIN KROPP MEN l SÖK I GUDI ALL DIN FRÖGD. - D 106, H 114. 3. Lillklocka av samma typ som föregående samt inskrifter. På ena sidan: l l W ÄGER 2 ÅR 1774 ÄR DENNA GLANTZ HAMMARS KL Ä CKA HELT NY TlLKOMI ME N GENOM FÖRSAMLINGENs l AND: H E DENGR E NS TID OCH GUlTEN AF l L: 18m. På andra sidan: WÅRT LIVD THET KALLAR NU l ACK KOMMEN DÅ TILHOPA l LÄTT OSS BLAND DÖDA TING l EIJ ORSAK FÅ AT ROPA l TIL GUD OCH WITTNA OM l EHR TRÖGHETTILAT GÅ l DIT I AF HERHANS OHD l ALL FRIWILl LIGA SAMMANSKÅTT UTI PR: ET PASTOR SKEPP: OLOF KIVLANDER I ÖREBRO GLÄDIE KUNNEN FÅ. - D 85, H 92. Klockorna hänga i stapeln. Ringningen elektrifierades 1948. 540 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 489 A. Applik av förgylld mässing. Foto 1958. S. 500. W a ndleuchter aus vergoldetem Messing. Mitte 18. Jht. Gilt brass sconce. Mid-18th cent. SAMMANFATTNING l. Troligen en träkyrka av okänt utseende. En häll (fig. 458), möjligen från en gravkista, och ett p ar snidade ekplankor (fig. 34 1-342) visa runstensartad dekor. 1000-talets senare del? Il. Kyrka av kalksten med torn i V, rektangulärt, enskeppigt långhus med portal i SV samt i ö ett kor, vars planform ej är känd (fig. 490, A). Långhuset har invändigt h aft ett plant paneltak. Rest av kalkmålningar (fig. 360) . 1100-talets senare hälft. III. Det äldre koret ersättes med nytt av samma bredd som det enskeppiga långhuset (fig. 490, B); det förs es med ribbkryssvalv av kalksten; av dess stenhuggerier återstå en del av triumfb ågen (fig. 348) och ett par konsolburn a valvanfang (fig. 347). Åt N tillbygges dels en sakristia intill det nya koret, d els ett >>kapell•> invid långhu sets V del. Av sakristian återstår nu blott den flyttade, (jfr nedan) portalen (fig. 354). >>Kapellet>> får ribbkryssvalv av k alksten (fig. 345); b ågarna b är as av hörnkolonetter (fi g. 346) . stenhuggeriarbetet - i kalksten - ä r av utmärkt kvalitet, särskilt i >>kapellet>>. Nybyggnadern as murar ha utvändigt huggna socklar. Rester av kalkmålningar (fig. 361) . 1200-talets senare h älft eller tiden omk r. 1300. In v .: Rökelsekar (fig. 44 1) 1200-t., dopfunt (fig. 425) omkr. 1300; triumfk rucifix (fig. 407), från 1200-t :s senare del ; träskulpturer av S.Olov (fig. 413) och S.Erik (fig. 414) från 1300-t:s förra h älft. IV: A. 1300- eller 1400-t ale t. Korets S och sakristians N murar förlängas åt ö (den senare även åt V) och förenas genom en n y gemens:tm Ö-gavel (fig. 490, C) . Sakristieportalen flytt as därvid till det nya korets N mur. Sannolikt avsåg man att välva det sålunda danade kyrkorummet såsom en enhetlig tvåskeppig hall av den allm änna k araktär, som framträder i per. IV: B. Dock har man nöjt sig med att GLANSHAMMARS KYRKA bygga yttermurar och lägga tak (jämte murbåge erforderlig för taklaget). Av allt att döma har nybyggnadsföretaget sedan under rätt lång tid lämnats ofullbordat. In v.: Kristusbild å triumfkrucifix (fig. 408) från 1300-t:s slut. IV: B~ IV: C. 1400-talet. Kyrkan välves med tegelvalv i två etap­ per och förvandlas i samband härmed till en tvåskeppig hallkyrka (fig. 490, D och E). Omfattande rivningar av äldre murverk företages härvid. I >>kapellet» bildas en egendomlig valvkombination (fig. 345). Troligen först under denna period uppföres och välves nuvarande sakristia (fig. 353). Dessa arbeten utföras dels i grå­ sten, dels i tegel. Tornet påbygges med en ny klockvåning av tegel, utvändigt dekorerad med sågskift och blinderingar (fig. 337). In v.: Tre alabasterskulpturer (fig. 410~412) av troligen bel­ gisk härkomst, 1400-t:s förra del; S. Birgitta (fig. 415) träskulp­ tur omkr. 1450; ljus-stavar, korset till triumfkrucifix fig. 408. V. 1500-talet. Kyrkan har då ett vid okänd tidpunkt uppfört vapenhus åt S. ~ De två Ö traveernas väggar och valv dekoreras 1589 med rika kalkmålningar (fig. 363~39 6), utförda av signatur­ mästaren AIR ( = Anders .f ordansson Ryttare?) och tre medhjälpare samt bekostade av riksrådet Erik Abrahamsson Leijonhufvud. In v.: Fem figurer (fig. 402~406) ur ett altarskåp från Lubeck omkr. 1520; madonnaskåp (fig. 416); två kalkar (fig. 427 och 430); rikt gravskrank (fig. 467) 1594, bekostat av Erik Abrahamsson Leijonhufvud, möjligen utfört av Hans Kantenitz efter ritning av Herkules Mida. VI. 1600-talet. Klockstapel (fig. 320) 1663. Reuterska grav­ koret (fig. 356) uppföres 1678~79. Ny V-portal (fig. 329) 1679. Eldsvåda 1696. Inv.: Predikstol (fig. 418) av Lars Strångesson 1633; bänkin­ redning (fig. 420~422); nattvardskärl (fig. 435~440); textilier (fig. 448~450); begravningsvapen (fig. 471~474) samt porträtt (fig. 476~480) för familjen Reuter m. fl. VII. 1700-talet. Sockenmagasin (fig. 322) uppföres på kyrko­ gården 1758. All träinredning gråmålas 1790. In v.: Altaruppsats (fig. 398) av Gabriel Beutin 1727; ljusredskap (fig. 442~44 7); Herdmans epitafium (fig. 4 70) och gravvård; präst­ porträtt (fig. 482~484) av Scheffel, Brander m. fl.; klockor 1774 och 1795. VIII. 1800-talet. Vapenhuset rives 1853. In v.: Orgel av Schwan 1810, ersatt 1854 med en ny av E. A. Setterqvist. IX. 1900-talet. Restaurering 1910~ 11 av ark. Magnus Dahlan­ der. Kalkmålningarna framtagna och rengjorda 1910, ånyo ren­ gjorda 1943. In v.: storklockanomgjuten 1948 av Bergholtz; orgeln ombyggd 1950 av O. Hammarberg. 541 A rgrl ==:::::::.; ~:::::;·] ~ it::::_l_j E F G Fig. 490. Kyrkans tillväxt. Skala 1 : 1 000. Grundrissentwicklung der I\:irche. Growth of the clmrch. 542 GLANSHAMMARS HÄRAD ZUSAMMENFASSUNG I. Als Vorgängerbau wird eine hölzerne Kirche unbekannten Aussehens vermutet. Zugehörig waren wohl eine Steinplatte (Abb. 458), die vielleicht von einer Grabkiste stammt, sowie zwei geschnitzte Eichenplanken (Abb. 341- 342), welche in der Art der Runensteine dekoriert sind. 2. H. des 11. Jh.? II. Kirche aus Kalkstein mit W Turm und rechteckigem einschiffigen Langhans mit Portal im SW und einem Chor im O, von dessen Grundrissgestalt wir nichts wiss en (Abb. 490, A). Das Langhans wurde innen von einer flachen BreHerdeeke iiberdeckt. Reste von Wandmalerei (Abb. 360). 2. H. des 12. Jh. III. Der ältere Chor wird durch einen neuen von d erselben Breite wie das einschiffige Langhans ersetzt (Abb. 490, B) und mit Kalksteingewölben versehen, von denen sich zwei Konsolen mit den Resten von Rippen neben einem Teil des Triumphbogens erhalten haben (Abb. 347- 348). An d er N Seite wurde teils eine Sakristei neben dem neuen Chor, teils eine >>Kapelle<< am W Teil des Langhanses angefiigt. Von dieser Sakristei ist jetzt nur noch das nachträglich versetzte Portal (siehe unten) vorhanden (Abb. 354). Die >>Kapelle« erhält Kalksteingewölbe mit Rippen (Abb. 345), die Bogen werden von Hängesäulchen in den Ecken getragen (Abb. 346). Die Steinbearbeitung ist von sehr guter Qualität, nameutiich in der >>Kapelle<<. Die Mauern der Anbauten besitzen auD en behanene Sockel. - Reste von Wandmalereien (Abb. 361). 2. H. des 13. Jh. oder um 1300? Ausstattung: RauchfaD (Abb . 441) aus dem 13. Jh.; Taufstein (Abb. 425) um 1300; Triumphkreuz (Abb. 407) aus der 2. H. des 13. Jh.; Holzplastik eines Hl. Olov (Abb. 413) und Hl. Erik (Abb. 414) aus der l. H. des 14. Jh. IV: A. 14. oder 15. Jh. Die S Mauer des Chors und die N Mauer der Sakristei werden nach Overlängert (letztere auch nach W) und durch einen neuen gemeinsamen O Giebel verbunden (Abb. 490, C), wobei das Sakristeiportal an die neue N Mauer des Chors verlegt wird. Wahrscheinlich hatteman die Absicht, den so enstandenen Kirchenraum als einheitliche zweischiffige Balle von etwa demselben Charakter wie er im Bauabschnitt IV: B hervortritt, einzuwölben. Doch begniigte man sich damit, die Umfassungs­ mauern und das Dach aufzufiihren (sowie den Mauerbogen, der fiir den D a chstuhl erforderlich war). Nach allem zu urteilen hat das Bauunternehmen danach ziemlich Iange unvollendet dagestanden. Ausstattung: Christus des Triumphkreuzes (Abb. 408) vom Ende des 14 . .Jh. IV: B- IV: C. 15. Jh. Die Kirche wirdin zwei Etappen durch Backsteingewölbe in eine zweischiffige Hallenkirche v erwandelt (Abb. 490, D und E), bei welcher Gelegenheit vie! älteres Mauerwerk abgerissen und das ältere Gewölbe der •>Kapelle<< in eigentiimlicher Weise unterfangen wird (Abb. 345). Wahrschein­ lich wurde erst zu dieser Zeit die jetzige Sakristei aufgefiihrt und eingewölbt (Abb. 353). Fiir diese Arbeiten wird teils Feldstein, teils Backstein benutzt. D er Turm wird um ein neues GlockengeschoD in Backstein erhöht, das aussen mit Sägeschnitt und Bienden geschmiickt ist (Abb. 377). Ausstattung: Drei AlabasterstatneUen (Abb. 410- 412) vermutlich belgischer H erkunft aus d er l. H. des 15. Jh.; Hl. Birgitta (Abb. 415) Holzplastik um 1450; Stangenleuchter und das Kreuz des Triumph­ kruzifixes (Abb. 408). V. 16. Jh. Die Kirche besitzt nun ein zu unb ekanntem Zeitpunkt erbautes Waffenhaus (Vorhalle) nach S. - Wände und Gewölbe der zwei O Joche wurden 1589 mit reichen Malereien geschmilckt (Abb. 363- 396), die von dem Meister des Monogramros AIR ( = Anders Jordansson Ryttare?) und drei Gehilfen stammen und von dem Reichsrat Erik Abrahamsson Leijonhufvud gestiftet wurden. Ausstattung: Fiinf Figuren (Abb. 402- 406) aus einem lilbeckischen Altarschrein um 1520; Madonnenschrein (Abb. 416); zwei Kelche (Abb. 427 und 430); r eiche Grabschranke (Abb. 467), 1594 von Erik Abrahamsson Leijonhufvud gestiftet, möglicherweise eine Arbeit von Hans Kantenitz nach dem Entwurf von Herkules Mida. VI. 17. Jh. Glockenturm (Abb. 320) von 1663. Die R eutersche Grabkapelle (Abb. 356) wird 1678- 79 aufgefilhrt. Neues W Portal (Abb. 329) 1679. Feuersbrunst 1696. GLANSHAMMARS KYRKA 543 Ausstattung: Kanzel (Abb. 418) von Lars Strängesson 1633; Gestiihl (Abb. 420-422); Abendmahls­ gefässe (Abb. 435- 440); Textilien (Abb. 448-450); Totenwappen (Abb. 471- 474) sowie Porträts (Abb. 476- 480), vor allem der Familie Reuter. VII. 18. Jh. Gemeindespeicher (Abb. 322) auf dem Kirchhof 1758 errichtet. Die ganze hölzerne Ans­ stattung der Kirche 1790 grau angestrichen. Ausstattung : Altar (Abb. 398) von Gabriel Beutin aus Gilstrow 1727; Leuchter (Abb. 442-447); Herdmansches Epitaphium (Abb. 470) und zugehöriges Grabmal auf dem Kirchhof (Abb. 325); Pfarrer­ bildnisse (Abb. 482-484) u. a . von Scheffel und Brander; Gloeken von 1774 und 1795. VIII. 19. Jh. Das vVaffenhaus wird 1853 abgerissen. Ausstattung: E ine Orgel von Schwan 1810, die 1854 durch eine neue von E. A. Setterqvist ersetzt wurde. IX. 20. Jh. Restaurierung 1910- 11 von Arehiteld Magnus Dahlander. Die im 18. Jh. ilbertiinchten Wandmalereien wurden 1910 freigelegt sowie konserviert und 1943 erneut gereinigt. Ausstattung: Die Hauptglocke wurde 1948 umgegossen und die Orgel1950 umgebaut. SUMMARY I. Presurnably a timber church, of unknown appearance. A stone slab, possibly part of a coffin, and a couple of earved oak planks (figs. 341- 342) show rune-like decorations. Latter half of 11th cent.? II. Limestune church with tower to vV, rectangular, single nave with door to SW as weil as an E chancel, plan of the latter unknown (fig. 490, A). The nave had a flat, panelled ceiling. Remains of wall-paintings (fig. 360). Latter half of 12th cent. III. The earlier chancel was replaced by another of the same width as the nave (fig. 490, B); it was provieled with ribbed vaulting of limestone; of the masons' work there still remains part of the rood arch (fig. 348) and a pair of vaulting surrounds supported by braekets (fig. 34 7). Additions to N were a vestry adjoining the new chancel and a "chapel" near the W section of the nave. Of the vestry, the only re­ maining part is the (transferred, comp. below) doorway (fig. 354). The "chapel" has limestune cross­ vaulting (fig. 345); the arehes are supported by corner columns (fig. 346). The stone-carving- limestone -is of outstanding quality, particularly in the "chapel". The walls of the newer sections have externa! socles. Remains of wall-paintings (fig. 361). Latter half of 13th cent. or sometime around 1300? In ven tory: Censer (fig. 441), 13th cent.; font (fig. 425) circa 1300; rood (fig. 407), latter half of 13th cent.; wooden figures of St. Olov (fig. 413) and St. Erik (fig. 414), first half of 14th cent. IV: A. 14th or 15th cent. vValls of chancel to S and vestry to N lengthened to E (the latter also to W) andlinked by a new, common E wall (fig. 490, C). Vestry doorway simultaneously transferred to N wall of new chancel. Probably there was consideration of providing vaulting to the body of the church thus created, to form a double-naved hall of the general charactcr revealed in period IV: B . But they contented themselves with the building of externa! wallsand the installation of roofing (as weil as the stone arehes necessary for the latter). It would seem that for a considerable time, these new building operations were left uncompleted. In ven tory: Figurc of Christ on rood (fig. 408), end of 14th cent. IV: B-IV: C. 15th cent. Brick vaulting installecl, in two stages, transforming the church into a two­ nave structure (figs. 490, D and E). Simultaneously, considerable demolition of oleler masonry. In the "chapel", a peculiar vau!ting combination iostalled (fig. 345). Probably the present vestry was built and vaulted during this period (fig. 353). This work carried out partly in limestone, partly in brick. Tower augmented with a new belfry of brick with externa! decorations (fig. 337). 12908851 544 GLANSHAMMARS HÄRAD Inventory: Three alabaster figures (figs. 410- 412), probably of Flemish origin, first half of 15th cent.; St. Birgitta (fig. 415), wooden figure circa 1450; rood cross (fig. 408). V. 14th cent. By then, the church had a S porch of unknown date. - In 1589 thewallsand vaul.ting of the four easternmost bays were elaborately decorated with paintings (figs. 363-396) by a master signing himself "AIR" ( =Anders J ordansson Ryttare?) and three assistants, the cost being borne by Council!or of the Realm Erik Abrahamsson Leijonhufvud. Inventory: Five figures (figs. 402- 406) from a triptych made in Lubeck circa 1520; figure of the Virgin in reredos (fig. 416); two chalices (figs. 427 and 430); richly decoratcd grave enclosm·e (fig. 467) 1594, paid for by Erik Abrahamsson Leijonhufvud and possibly executed by Hans Kantenitz from a design by Hercules Mida. VI. 17th cent. Bell-tower (fig. 320) 1663. Burial chapel of the R euterfamily (fig. 356) built 1678- 79. New W door (fig. 329) 1679. Fire in 1696. Inventory: Pulpit (fig. 418) by Lars Strängesson 1633; pews (figs. 420- 422); communion bowls (figs. 435- 440); textiles (figs. 448- 450); funeral batchments figs. 471- 474) and portraits (figs. 476­ 480) of the Reuter family and others. VII. 18th cent. Parish storehouse (fig. 322) erected in churchyard 1758. All interior wooden furnishings painted grey 1790. Inventory: Altar decorations (fig. 398) by Gabriel Beutin (from Giistrow) 1727; lighting equip­ ment (figs. 442- 447); Herdman memorial tablet (fig. 470) and grave monument in churchyard (fig. 325); portraits of clergymen (figs. 482- - 484) by Scheffel, Brander etc.; bells 1774 and 1795. VIII. 19th cent. Porch demolished 1853. In ven tory: Organ by Schwan 1810, replaced 1854 by a new one by E. A . Setterqvist. IX. 20th cent. Restorations 1910- 11 by architect Magnus D ahlander. Wall-paintings revealed and paintings in the vaultings cleaned 1910, cleaned again 1943. In v en t o r y: Great bel! re-east 1948, organ reconstructed 1950. GLANSHAMMARS KYRKA 545 Släktsambandet mellan de i Glanshammars kyrkobeskrivning nämnda medlemmarna av ätten LEIJONHUFVUD. ERIK ABRAHAMSSON LEIJONHUFVUD f. 1551 t 1616, begravd i Glanshammars kyrka. Riksråd 1589, häradshövding i Närke 1594. Ägde bl. a. Ekebergs och Götarsviks gårdar i Ullkyrka sn, Hjälmarsberg i Almby sn. G. 1 m. CARIN ÅKESDOTTER SOOP, f. 1554, t 1594; g. 2m. ELISABET GYLLENHORN, f. 1573, t 1648. 1. ABRAHAM, f. 1583, t 1618, friherre. ståthållare 1607 över Arboga och Köpings län m. m., legat till Frankrike 1610 samt till England o. Skottland, lagman i Närke 1614. Ägde bl. a. Ekeberg i Ullkyrka sn, i vars kyrka han är begravd. - G. m. BEATA SPARRE i hennes första gifte, f. 1584, t 1655; (g. 2 1624 m. friherre CARL BONDE; se s. 548). 2. GusTAF, f. 1597, t 1658, friherre. Landshövding i Närke o. Värmland 1634, enbart i Örebro län 1639. Begravd i Almby !ca, där han ägde Hjälmarsberg (jfr s. 163 O. 174).- G. 1m. CATHARINA SPARRE, f. 1588, t 1652; g. 2m. CATHARINA PoSSE, t 1657. 2. STEN, t ung. Begravd 1622 i Glans­ hammars ka. l 1. MARGARETA, f. 1625 på Hjälmarsberg, t 1645; g. m. riksrådet, fältmar­ skalken och generalguver­ nören HENRIK HORN AF KANCKAS, friherre HoRN AF :VlARIENBORG. 1. ABRAHAM, f. 1627 t 1676, friherre. Landshövding i Närke o. Värmland o. ståt­ hållare på Örebro slott 1658. Ägde Hjälmarsberg samt Ekeberg. Begravd i Ull­ kyrka. G. m. BRITA KAGG, f. 1641, t 1678 (jfr s. 546). ABRAHAM, f. 1663, t 1702, friherre. Överstelöjtnant vid Västmanlands rege­ mente. Ägde Ekeberg i Ull­ kyrk a , där han är begravd. G. 1 m. CHRISTINA HORN AF ÅMINNE, f. 1671, t 1714. Släktsambandet mellan de i Glanshammars kyrkobeskrivning nämnda medlemmarna av ätterna REUTER, CRuus AF EDEBY, BoNDE och KAGG. CARL BONDE f. 1581, t 1652; friherre, riksråd (jfr s. 548). G. 1 m. friherrinnan BEATA OXENSTIERNA, f. 1591, t 1621; g. 2m. BEATA SPARRE, f. 1584, t 1655. Begravda i Rinkaby kyrka. HENRIK NILSSON till Skälbo på Ön (Skönberga sn Ög.), fogde över hertig Johans hus och län; levde under 1500-talets senare del o. 1600-talets början. G. l på 1580-talet m. BRITA HANSDOTTER; g. 2 1600 m. INGEBORG BAGGE. JESPER CRUUS AF EDEBY begravd 1651; kon. K ar! IX :s hovj unkare. Ägde Tyby (numera Gäddeby) i Glans­ hammar. G. l m. CHRISTINA HAND; g. 2 m. AGNETA JÖNSDOTTER SNAKENBORG (Bååt). l 1. MARGARETA BONDE, f. 1615, t 16.38; g. m. guvernören frih erre NILs KAGG, f. 1598, t 1653; ägde Skävisund (s. 373). 1. JOHAN HENRIKSSON ad!. RYTTER, (REUTER AF SKÄLBOÖ) f. 1585, t 1644; överste (se s. 527, not 4). G. m. CATHARINA HAND. 2. CARL HENRIKSSON ad!. REUTEH, f. 1607, t efter 1678; (se s. 527, not 3). G. 1 m. ANNA MARGARETA \VESTPHAL ZUM F tiRSTENBERG; g. 2m. ANNA SOFIA VON LANGEN. 2. LYDERT HENRIKSSON ad!. HEDTER AF SKÄLBOÖ, f. 1601, t 1647; överste (se s. 528, not 2). G.1636m.- l. CATHARINA CRuus, (t 1652) i hennes 1. gifte; g. 2 m. CARL VON SCHEIDING. GusTAF REUTER, f. 1639, Fick gn. sitt gifte Skävisund i Glanshammar sn. HENRIK REUTER AF SKÄLBOÖ, f. 1624, t 1663; kapten. G. m. ANNA voN der OsTEN genannt SACKEN, f. 1631, t efter 1690. HENRIK GusTAF REUTER AF SKÄLBOÖ, L 1659, t 1720; överste­ H\jtnant G. m. MÄRL\ CEciLIA BoNDE, f. 1653, t 1720. GusTAF, f. 1669, t 1732; överstelöjtnant (se s. 527, not 5). G. m. friherrinnan INGEBORG MARGARETA PossE AF SÄBY. t 1703; kammarherre; g. m.-MARGARETA HELENA KAGG, f. 1649, t före 1709. BRITA I>Dessein till RingKarleby Kyrka>> ca 1778 (2 bl.); >>Dessein till ett Orgel-värk>>, plan och fasad, sign. Nyköping 29/12 1805 A. SuNDsTRÖM; >>Ritning till Orgelvärk för Ringkarleby Kyrka i Örebro Län 1806>> av ÖIÄ (I bl.); GusT. PETTERssoNs ritn. t. restaurering 1896 (3 bl., plan, längdsektion, orgelläktare med orgel­ fasad); BROR ALMQUISTS ritn. t. orgel och läktare 1923 (2 bl.); ritn. till kyrkans elektrifiering, 1950 (4 bl.), div. hand!., ritn. o. foton. - UUB: PALMSKIÖLD, s. 399, 553. - ÖLM: Div. hand!., lidn.urklipp o. foton. - EsPLUNDA HERRGÅRDSARKrv: Kontrakt med murmästaren Sundström 1779 och orgelbyggaren Ewerhardt 1806 samt korrespondens mellan hovmarskalken C. G. Mörner och kyrkoherden J. Linder­ holm 1806 ang. läktare, orgel m. m. K YRKANS ARKIV ALlER (i ULA): ST.PROT. 1774- 1796 (Kl: 1), 1797-1822 (Kl: 2); RÄK. 1773- 1835 huvudbok (i Kl: l), 1795- 1833 special (L l); INV. 1733 (N), 1773 (i KI:1). - SDA: vrs.PROT. 1693, 1763, 1780, 1884. Vissa äldre arkivalier förvaras i Glanshammars kyrka, bl. a. HERDMAN samt ST.PROT. från 1823, 1864; RÄK. från 1835; en portfölj ritningar till kyrkans ombyggnad 1780 samt tornbygget 1839 (fig. 508, 509, 512 o. 513 m. fl.). Under namnformen Rinkreby nämnes socknen första gången i 1314 års påvebrev om sexårsgärden (SD nr 1947). År 1346 (SD nr 4042) och vid flera andra tillfällen i äldre tid förekommer det nutida namnet (enligt SAHLGREN=>>männens, kämparnas eller krigarnas gård>>). Fr.o.m. 1600-talet möter man formen Ringkarleby, 1 som under 1700- och 1800-talen var det vedertagna sockennamnet (och alltjämt är post­ adress). På 1920-talet återgick man officiellt till det ursprungliga namnet Rinkaby. Att döma av uppgiften 1314 synes Rinkaby då ha varit självständigt pastorat. I varje fall sedan slutet av medeltiden har socknen såsom annexförsamling varit förenad med Glanshammar. Socknens och kyrkans historia har varit nära förknippad med frälsegodsen Myrö och Esplunda. Myrö, som i slutet av medeltiden tillhörde Vårfruklostret i Örebro och på 1500-talet bl. a. medlemmar av ätterna Baner och Gyllenstierna, ägdes vid mitten av 1600-talet av riksskattmästaren SEVED BÅÅT, 2 vars efterkommande 1754 sålde godset till sedermera riksrådet greve Per Kalling." Det tillhör alltjämt släkten Kalling. - Esplunda byggdes till sätesgård 1616 av riksrådet Carl Bonde, ärvdes av sonen, riksskattmästaren Gustaf Bonde samt övergick genom dennes dotter Catharina Margaretas gifte 1685 med greve Carl Gustaf Mörner till dennes släkt, i vars ägo denna gård alltjämt befinner sig (jfr s. 548). l En kuriös ortnamnstolkning presenteras av HERDMAN: >>Antingen bör den kallas Rinka/by eller Ringkarleby. Ringkall är et gammalt ord och betyderthet samma som W å/kall, W åh/kase eller Kumel; som itändes, då fienden war å färde. - - - Min enfaldiga mening är, thet thenna Sochn med störe rätt kallas och skrifwes Ringkarleby af ringkarlar. Man har här till ett tydeligt Minnesmärke än i dag: ity Sochnemännen mäst alla af rödt, grönt och blått kläde hafwa ringar wid halsen och armarna på sina kläder; och harthet fordom och ej länge sedan warit så alment, att nreppl. någon utan denne förmente zirat sig en tröia eller rock förfärdigat.>> - Den åsyftade sockendräkten torde ha varit en variant av den in i vår tid kvarlevande s. k. Fellingsbrodräkten, som med säkerhet bars i Götlunda och kanske även i andra socknar inom Glanshammars härad. 2 SEVED BÅÅT, f. 1615, t 1669; friherre 1650; t. f. president i generalbergsamtet 1651; generalguvernör över drottning Kristinas domäner 1657; president i kommerskollegium 1660, riksskattmästare, president i kammarkollegium och en av Karl XI:s förmyndare 1668 samt kansler för Dorpats akademi. Ägde Myrö säteri i Rinkaby sn. - G. 1642 m. MAGDALENA STENBOCK, t 1686. 3 PER KALLING, f. 1700 (1698?), t 1795; frih. 1751, greve 1771; riksråd 1765, entledigad 1769, åter­ insatt i ämb. 1771 men avlägsnades ur rådet efter Gustav III:s statsvälvning 1772 och levde därefter på Myrö, som han gjorde till fideikommiss. RINKABY KYRKA 551 KYRKOGÅRD Kyrkan omgives av en med lövträd bevuxen kyrkogård (fig. 492), utvidgad åt S 1914. Den inhägnas av en gråstensmur i kallmur med ingångar i N, V och S. Den N ingången, uppförd 1839, har murade och spritputsade grindstolpar med plåthuvar. En äldre ingång i S hade liknande stolpar, rivna 1914. Dessa hade å yttersidorna inmurade kalkstensplattor med Bonde-, resp. Oxenstiernavapnen huggna i relief. Vapen­ plattorna, H 70, B 36, som nu förvaras i biblioteksflygeln vid Esplunda gård, härröra från 1620-talet och voro på ovannämnda plats sekundära Qfr s. 611). Efter kyrkans utvidgande omkring 1780 (jfr s. 567) vidtogos åtgärder för kyrko­ gårdens iordningställande. Kyrkogårdens utsträckning dessförinnan framgår av en lantmäterikarta från 1759 (fig. 493). >>Den så länge omtalte och offta före beslutne Kyrkogårdens Planering, skall owägerligen ske i denne Somar, under Hr. Grefwens ... Mörners hemawarelse [jfr s. 571] och inseende, och skall man först aftaga de på Kyrko­ gården befintelige högder och föra dem på de holige ställen, samt sedermera uträkna huru mycket grus och sand till fullkomligt jämnande behöfwes> >beslöts den 24/7 1785 av sockenstämman. Dessutom inköptes mark för att få N kyrkogårdsmuren >>i tillbörligt stånd och läge>>. Före 1800-talet omgavs kyrkogården av timrade balkar med murade stig­ luckor. HERDMAN meddelar, att 1652 »blefwo kyrkiobalkarne förfärdigade af Ringkarlebyboerne öfwer alt; men röd­ tergen ther til skänkte H. Excell. Herr Gustaf Bonde [se s. 548]. Samma åhr förfärdigade Sochnemännen Norra Kyr­ kioporten men Herr Hr Sewed Bååt Herre til Myröö [s. 550, not 2], lät bygga wästra KyrkioPorten med alt tilbehör, murar, trä, jern, tiära etc... >> TILAS noterade 1761: >>Södra Stegluckan: ofwan­ före Porten å yttre sidan stå äfwen Bonde SITU ATIO NSPlAN och Oxenstierne-wapnen uthuggne>> (jfr ~ o m w w ~ w m~ ovan). Dessa vapen äro, såsom nedan å ,lm l mmlli~n!==~~~==±=~=±==~d=~~~~ l s. 611 skall visas, med allra största sanno­ Fig. 492. Kyrkogårdsplan. 1 : 2 000. Uppm. av John likhet desamma, som uppsattes på grind­ Söderberg 1957. stolparna vid S kyrkogårdsporten, sedan Kirchhofgrundriss. Plan of churchyard. KYRKOGÅRD STIGLUCKOR D 552 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 493. Kyrkogården med kyrka, gravkor och klockstapel. Ut­ snitt ur karta över Rinkabys inägor 1759 i Örebro läns lantmäteri­ kontor (Rinkaby sn 11). Der Kirchhof mit Kirchengebäude, Grabkapelle und hölzernem Glok­ kenturm . Ausschnitt aus einer Karte von 1759. Churchyard and church, burial chapel and bell tower. Section of a map showing the Rinkaby inlands in 1759. stigluckorna rivits 1839 (jfr ovan). -Vid en visitation 1763 omtalas två >>kringmu­ rade>> kyrkoportar. Träbalkarna, som 1693 uppges vara bristfälliga, täcktes 1737 med nya bräder; 1793 borttogs hela det återstående brädtaket. Redan 1774 hade emellertid beslutats, >>at KyrkioBalkarne skulle i Sommar begynnas af Dalkarlar at läggas af Sten, som ny [är] framförd>> och 1776 (sT.PROT.) beslöts, att till kyrkabalkarna använda den sten, som framförts till byggande av kyrkans förstoring åt öster (s. 567). Träbalkarna funnos, i varje fall delvis, kvar 1780, då de voro i dåligt skick, och Ufr ovan) ännu 1793. En sten­ mur omlades dock 1803, och nya murar, de nuvarande, uppfördes i S 1840 och i Ö 1841. RINKABY KYRKA 553 Fig. 494. Sockenmagasin, uppfört 1761. Foto B. Walden 1957, Gemeindespeicher von 1761. Parish repository, built 1761. I samband med ett tornbygge 1839 (s. 572) revs kyrkans dåvarande klockstapel, som såldes på offentlig auktion; den uppgavs då vara >>gammal och mycket förfallen>>. Dess läge i kyrkogårdens SV hörn och dess ungefärliga utseende (vanlig kloekbock för tre klockor) framgår av fig. 493. När den uppförts är ej känt. Reparationer och tjärstrykning av en klockstapel omtalas bl. a. 1652, 1725, 1746, 1792 (vid kungsringning efter Gustav III vågade man ej använda storklockan; ST.PROT.) och 1822; sistnämnda år uppges, att >>stötterna dervid borde med ny förhydning och brädfodring förses>>. I kyrkogårdens NV hörn ligger ett 1761 uppfört f. d. sockenmagasin (fig. 494), en spritputsad gråstensbyggnad under tegeltäckt sadeltak. Såsom ±ramgår av f:g. 493 fanns redan 1759 en byggnad (samma?) på denna plats. Magasinets bottenvåning har l 961 apterats till bårhus. Av äldre gravvårdar på kyrkogården kunna nämnas gravstenar över: - l. Kom­ ministrarna Anders Idström, f. 1741, t 1810, komminister 1786-1810, och Carl Stenan­ der, f. 1764, t 1820, komminister 1810-20. >>Stenen restes af den förres Svägerska och den senares Maka>> (Maria Kristina Blom, f. 1750). - 2. Komministern Lars Grandin, f. 1779, t 1847, komminister 1822- 47 (vice pastor 1840). Den å kyrkogårdens SÖ del belägna, av greve Axel Mörner (s. 000) år 1916 anlagda Mörnerska familjegraven kringgärdas av ett lågt smitt järnstaket med grindar och fyra vitputsade hörnstolpar. Inom gravplatsen en mindre liggande häll med inhuggen inskrift: MöRNER. KLOCKSTAPEL SOCKEN­ MAGASIN GRAVVÅRDAR PÅ KYRKO­ GÅRDEN 554 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 495. Kyrkan från SÖ. Foto 1960. Die Kirche von SO. Church from SE. KYRKOBYGGNADEN BYGGNADSBESKRIVNING PLAN OCH MATERIAL Såsom framgår av fig. 497-500 består kyrkan av torn i V, långhus, korsarmar i N och S, tresidigt avslutat kor samt i vinkeln mellan långhuset och N korsarmen värmekammare (förutvarande sakristia). Under N och S korsarmarna finnas. gravkällare för ätterna Kalling, resp. Mörner. Torn och värmekammare äro helt byggda av kluven gråsten. I övrigt utgör kyrkans. byggnadsmaterial en blandning av kalksten, något sandsten och kluven gråsten samt tegel (i valven och deras bärande väggpelare, i vissa senare murpartier, i gravkällrarna ävensom i alla omfattningar o. dyl.). Hela byggnaden har cementsockel från 1899. Kyrkan är utvändigt spritputsad och avfärgad i rosaton (vit åren 1943- 58) med slät­ putsade (dock ej å tornet), vita hörn och omfattningar. Från värmekammarens vind RINKABY KYRKA 555 Fig. 496. Kyrkan från NÖ. Foto 1960. Die Kirche von NO. Church from NE. kan iakttagas ett stycke äldre muryta med delvis avfallen puts. A v detta parti framgår, att långhusmuren lagts i jämna skift av väl huggen kalk- och sandsten. Skifthöjden varierar, helt tunna skift omväxla med avsevärt högre, vilka senare äro förhärskande; de i dessa förekommande stenarna ha i regel ett format av ca H 15, L 20. Denna mur har varit slätputsad samt avfärgad i ljusröd ton . - Långhuset har i N och S två smidda ankarslutar. - Å korets Ö vägg en inmurad sandstensplatta med inhuggen inskrift: 5 UTI l KONUNG GUSTAV 3 l NIONDE REGERINGS ÅR l FÖRNYADES DENNA KYRKA j 1780 (jfr s. 567 f.). Invändigt (fig. 501--502) är kyrkan slätputsad och sedan 1952, då en enkel dekora­ tionsm ålning (fig. 514) från 1900 avlägsnades, avfärgad i ljusgrå ton. Före 1900 voro väggar och valv vitmenade (fig. 510-511). Tornets övre våningar äro invändigt vit­ putsade. Långhus och kor ha gemensamt, åt Ö tresidigt avvalmat sadeltak; korsarmarna i N, resp . S äro likaledes avvalmade med murade fronton er över gavelmurarna. Taken vila på profilerade, gråmålade remstycken av trä. Takstolen ovan långhusets valv är av anmärkningsvärt spenslig konstruktion (fig. 499, 505) och stammar möjligen från sen medeltid. Samtliga yttertak äro täckta med rödmålad - före 1899 svartmålad ­ YTTERTAK Sk:A"RNING C-D ~o o 1 2 3 4 ,9 10 15 20 25'/A), Fig, 497. Längdsektion mot N. 1: 300. Uppm. av Thure W. Löfgren 1921, ändrad av John Söderberg 1957. Längsschnitt nach N. Longitudinal section towards N. .A .c fmiijB ~D 10 u;~;;ff:l1 f D+ 15" :P l. AN iO o 1 2 3 4 5 20IN. Fig. 498. Plan. 1 : 300. Uppm. av Henrickson Hansen 1921, ändrad av John Söderberg 1957. Plan. Grundriss. 558 GLANSHAMMARS HÄRAD FÖNSTER I NGÅNGAR GoLv järnplåt, som lagts på långhuset 1899, på sakristian 1845, då även korsarmarnas frontoner plåttäcktes. Dessförin­ nan voro taken spåntäckta. Tornet uppbär en på kon­ solgesims vilande huv, klädd med kopparplåt (l 958) och krönt av en likaledes med kopparplåt klädd lan­ ternin, omgiven av en smidd järnbalustrad och upp­ bärande ett förgyllt kors. På huvens fyra sidor runda, svartmålade urtavlor. Tornhuven är från 1839, uren från 1874. Fönstren erhöllo sin nuvarande stora, rundbågiga form i samband med kyrkans tillbyggnad 1780 (s. 570). 5!CA"R.NING ±_-T. MtD I korsarmarnas frontoner rundfönster från samma tid. MtDILTIDA- TAICSTOL . Fönstren ha solbänkar av kalksten från 1782 (sT. PROT.). 10 o 1 2 1 4 ? 10 M.t :lnninnl l l l l l l Nya karmar och bågar av trä med s. k. katedralglas insattes 1900. - Spår av ett igenmurat äldre fönster Fig. 499. Tvärsektion. 1 : 300. Uppm. av John Söderberg 1957. från tiden före valvslagningen kan iakttagas å V lång­ Querschnitt. Cross section. hustravens S innervägg invid väggpelaren (vid a fig. 498) . Dess innersmygs V kant ligger ca 42 cm väster om pelaren, dess underk ant ca 2 m över nuvarande golv. Fönstrets plats bakom vägg­ pelaren visar, att det hör till byggnadsperioden före valvslagningen Qfr s. 506). Kyrkan har ingångar dels i V genom tornet, dels i N och S genom korsarmarna. Till värmekammaren leder en ingång från N, upptagen 1900; samtidigt igenmurades den förutvarande ingången till sakristian från N korsarmen. Sakristians ursprungliga ingång från långhuset förstördes, då varmluftsvärmeledningen utfördes (s. 559). Korsarmarnas ytterdörrar från 1780 äro av num era mörkt brunbetsad furu med fisk­ bensformigt snedställd a, utanpåliggande profilerade bräder. Övriga dörrar äro från 1900; tornets ytterdörr av betsad ek med järnbeslag, innerdörrar av furu, dels målad i ekfärg, dels betsad. - I det f. d. sockenmagasinet förvaras en med gråmålad järnplåt klädd dörr (H 240, B 120) från ingången till det torn, som revs 1839 Qfr s. 572). Gravkällrarna under S resp . N korsarmen ha ingångar utifrån med dörrar av smidd järnplåt; till den Mörnerska graven (fig. 553) med ätterna Mörners och Horns vapen samt ANO 1781 och initialerna C. G. M. - L. V. H. (Carl Gabriel Mörner - Lovisa Ulrica Horn; se s. 548); till den Kallingska liknande dörrar, men enklare och utan vapen. Golv i gångarna av k alkstensplattor, inlagda 1900, varvid koret höjdes ett steg och försågs med ett mot V utskjutande mittparti. Under bänkarna brädgolv. I vapenhuset äldre plansten. - 1735 lades nytt golv av t egel i kyrk an. Det 1780 omlagda golvet bestod först av tegel, som senare utbyttes mot plansten. I golvet låga några gravstenar, av vilka numera återstå en hel och ett fragment (jfr s. 620 f.). RINKABY KYRKA 559 ·Sk:ARNING A -B 1o o 1 ?.. 3 4 5 10 15 l Oliv. Fig. 500. Sektion mot Ö genom tvärskeppet. 1 : 300. Uppm. av Thure W . Löfgren 1921, ändrad av John Söderberg 1957. Schnitt nach O durch d as Querschiff. Section towards E through transept. Tornets bottenvåning, som tjänar såsom vapenhus, har plant brädtak. Långhuset täckes av två stjärnvalv (fig. 497, 515), vilande på fyrsprångiga väggpelare. Valv­ kapporna, enstens, äro slagna på stick ovan runda sköldbågar. Gördelbågen mellan tra­ veerna samt den 1780 upphuggna triumfbågen äro svagt spetsbågiga. Ribborna, vilkas nät framgår av fig. 498, ha dels tre-, dels femsictig sektion. De målades 1900 i tegelimi­ tation, avlägsnad 1952. Kor och korsarmar (fig. 518) täckas av ett spegelvalv av gipsputsat trä, indelat med lagerbladsprydda ribbor av stuck; spegeln uppbäres av stora hålkälar, vilande på en profilerad slät stuckgesims vid murkrönet. sakristian (nu värmekammare) hade intill 1780 ett lågt tegelvalv, som d. å. ersattes med ett plant gipstak (sT.PROT.). Sakristian inreddes år 1900 för kyrkans värmeledning med varmluftssystem, varvid betongtak inlades och varmlufts- och returluftsöppningar upptogos i muren mot lång­ huset. Detta system ersattes 1950 med elektrisk uppvärmning, varvid nämnda öppningar igenmurades. - 1780 beslöt man insätta en spisel i sakristian >>til Kyrkoskrudens desto bättre conservatiom. Men året därefter beslöts (sT. PROT.) att i stället uppsätta en kakel­ ugn. Ny sakristia inreddes år 1900 under en i N korsarmen uppförd läktare. sakristian avskiljes från koret genom en skärmvägg av trä (fig. 329), i vars dekorativa utstyrsel ingå vissa mindre delar av predikstolens urspr. dekor, bl. a. från överstycket till trapp­ uppgångens dörrparti (fig. 341). 13- 908 85 1 VALV OCH TAK SA KRISTIA UPP VÄRM­ NING 560 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 501. Interiör mot Kircheninneres gegen O. ö. Foto 1958. Interior towards E. BYGGNADSHISTORIA MEDELTIDsKYRKANs uTvEcKLING Den äldsta stenkyrkaanläggningen i Rinkaby torde - i analogi med grannkyrkorna Glanshammar och Lillkyrka - kunna föras tillbaka till 11 00-talets senare hälft, en da­ tering, som vinner visst stöd i förekomsten av en romansk dopfunt från denna tid (s. 592). Den uppvisade sannolikt den i nämnda kyrkor företrädda, för Närkes romanska kyrko­ byggnadskonst karakteristiska typen med V-torn, långhus och smalare kor. Detta antagande bygger i främsta rummet på en av murmästaren O. Nygren upprättad RINKABY KYRKA 561 F ig. 502. Interiör mot V. Foto 1958. Kircheninneres gcgen W. Interior towa rds W . försl agsritning (fig. 503), daterad 1775, till kyrkans utvidgning åt Ö (jfr s. 567) . Å denna ritnings 1 plan äro långhusets och tornets murar markerade med svart färg, medan den projekterade tillbyggnadens murar markeras med rött. Tornet ligger förskjutet mot N å den V gaveln. Denna ritning, som även visar det då befintliga tornets utseende2 i fasad, omarbetades inom Ö lÄ år 1778 med ett förslag till nytt större torn, förlagt mitt på V-gaveln (fig. 504). 1 2 HEHDMAN Ritningen är bilagd ÖIÄ:s skrivelse till K M:t 15/6 1778 (vol. 317) i RA . upp ger »To rn murens höjd till tiärtaket» wara 24 3j4 alnar. 562 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 503. Förslagsritning av byggmästaren O. Nygren 1775 till kyr­ kans utvidgande. RA. S. 561 och 569. Entwurfszeichnung d es Baumeisters O. Nygren von 1775 zur Erweiterung der Kirche. Proj ect for widening of the church, by master builder O. Nygren 1775. RINKABY KYRKA 563 Fig. 504. Omarbetning av ritningen fig. 503, utförd av ÖIÄ 1778. S. 564 och 569. Dberarbeitun g des Entwurfs Abb. 503 durch das Buro des Oberintendenten 1778. BsT. Revision of project fig. 503, by The Building Authority 1778. 564 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 505. Medeltida takstol över långhuset. Foto B. Walden 1957. Mediaeval roof truss in nave. l\1ittelalterlicher Dachstuhl tiber dem Langhaus. Å den sistnämnda ritningens plan är den N tornväggen markerad med svart till samma längd från långhusets V-gavel som den gamla tornväggen å fig. 503, medan övriga tornväggar markeras såsom nya genom samma röda färg som det planerade nya Ö­ partiets murar. Detta synes visa, att det nuvarande långhusets N vägg och den Ö delen av det nuvarande tornets N-vägg innehålla delar av den urspr. romanska kyrkans mur­ verk. Det romanska tornet kvarstod ännu 1837, då det revs för att ersättas av det nuvarande (s. 572). Det gamla tornet omtalas i INV. 1830 såsom >>ett högt Spets-Torm. Den å fig. 493 synliga spiran reparerades 1729, varvid den spånkläddes och tjärades. Den stammade sannolikt från sen medeltid. År 1837 befanns den >>ålldrig och maskstungen>>. De å fig. 504 med svart markerade murarna utvisa omfattningen av kyrkans storlek vid medeltidens slut. Den urspr. romanska kyrkan har med säkerhet varit betydligt mindre. Tornet torde med största sannolikhet ha legat mitt på den urspr. V-fasaden, var­ för det äldsta långhusets bredd kan rekonstrueras. I övrigt kan den medeltida utveck­ lingshistorien icke för närvarande med full säkerhet klargöras. Därtill fordras gräv­ ningsundersökningar under det nuvarande långhusets golv samt rätt omfattande puts­ avknackningar på långhusets murverk, åtgärder som icke gärna kunna utföras, förrän kyrkan nästa gång behöver undergå en större reparation. Dock kunna redan nu vissa uppgifter utvinnas. Ty vid särskild väderlek framträder på N långhusmurens insida en RINKABY KYRKA 565 -l---------, l l Bondeska gravkoret l 1 : l l ~~~--------~ Vapenhus l l l l l L----------- .J DM10 O 1 2 3 ~ 5 10 15M Fig. 506. Sammanfattningsplan av medeltidskyrkans utveckling, 1 : 300, av S. Curman 1961. Die Entwicklung des Grundrisses im 1\Iittelalter. Summarized plan of the development of the mediaeval church. tydlig skillnad mellan den V delen av denna mur fram till en linje ca 250 cm V om lång­ husets NÖ hörnpelare och resten av muren. Det sålunda avgränsade murpartiet sträcker sig från golvet upp till ca 4 meters höjd (se fig. 515) och omfattar med största sannolikhet hela det urspr. långhusets N-vägg. Med ledning av ovan meddelade fakta skall här fram­ läggas en, som det vill synas, ganska sannolik arbetshypotes, åskådliggjord på fig. 506. Den urspr. romanska kyrkans plan är på fig. 506 markerad helsvart. Kyrkan hade sannolikt ett smalare kor i Ö. Om detta hade absid eller rak avslutning mot Ö är ovisst. Denna urspr. kyrka har vid senare tidpunkt utvidgats åt S och Ö, varvid man gått tillväga på det under medeltiden gärna tillämpade sättet att så mycket som möjligt av de gamla murarna begagnades vid utbyggarrdet och att de nya murarna lades i sådan anslutning till den gamla byggnaden, att denna under tiden för de nya murarnas upp­ förande kunde användas till gudstjänst intill den stund, då rivning av vissa äldre delar .måste ske. Kyrkan utbyggdes på detta sätt till en större rektangulär byggnad av den plantyp (salkyrkan), som började allmänt användas i Mellansverige från 1200-talets slut. I samband med detta utvidgningsarbete har sannolikt en sakristia byggts i NÖ. 566 GLANSHAMMARS HÄRAD N långhusmuren har samtidigt påbyggts. Materialet i de nya murarna är blandad kalk- och sandsten samt kluven gråsten (jfr s. 554). Den utvidgade kyrkan hade sannolikt en ingång å S-fasadens västli­ gaste del samt Ö därom två högt sittande, tämligen smala, ca 2 meter höga fönster, av vilka det ena ännu är synligt (jfr ovan); det andra hade sannolikt den plats, som nu upptages av det östliga av lång­ husets nuvarande stora fönster. Det sålunda uppkomna rektangulära kyrkorummet har först senare övertäckts med nuvarande stjärnvalv av tegel, för vilkas uppbärande fyrsprångiga tegel­ murpelare uppförts i långhusets fyra hörn samt mitt på långväggarna. Mellan dessa äro slagna sköldbågar, vilkas hjäs­ sor sticka något ovanför långhusmurarnas överkant. Vid valvslagningen blev ett av de äldre fönstren på S långväggen för­ byggt (jfr ovan). Valvribborna äro en halvsten breda med avfasade hörn. De torde kunna dateras till 1400-talets se­ nare del. När den stora utvidgningen blev utförd, är icke möjligt att med Fig. 507. Valvanfang i långhusets NÖ hörn. Den visshet avgöra; det har möjligen skett svarta skuggan t. h. markerar gränsen mellan val­ redan under 1200-talets senare del i vets Ö murbåge och medeltidskyrkans östmur, 1780 genombruten mot det nya tvärskeppet. likhet med Glanshammars kyrka (s. 406) Foto 1961. eller under 1300-talets förra hälft. Huru Gewölbeansatz in der NO Spring of vaulting in NE Ecke des Langhauses. Der earner of nave. The black kyrkorummet då övertäcktes, kan icke schwarze Schatten r echts shadow to the r. marks markiert die Grenze zwi­ the borderIine between the nu avgöras. Det är nämligen mycket san­ schen dem ö Manerbogen areh of the E vaulting and des Gewölbes und der O the E wall of the mediae­ nolikt, att takstolarna och den här ovan Maner der Kirche im Mit­ val church. telalter, die 1780 zum nämnda spetsiga tornspiran (fig. 503) neuen Querschiff hin geöff­ net wurde. utfördes i samband med valvslagningen i kyrkan. Vid medeltidens slut var alltså Rinkaby kyrka en stor rektangulär kyrkobyggnad av vanlig mellansvensk typ, dock med ett tämligen litet, osymmetriskt placerat västtorn, sakristia i NÖ samt i SV ett vapenhus av obekant ålder och utseende. Det sistnämnda ägde bestånd till 1780, då det revs och den gamla S-ingången igenmurades. )>Vapenhusets RINKABY KYRKA 567 hwalfs uprättande>> (reparation?) bekostades 1652 genom medel, som testamenterast av Carl Bonde (s. 548). Det spånades sista gången 1752- 53. Under 1600- och 1700-talen synes kyrkan - i likhet med många närkeskyrkor-ha varit slätputsad och rödfärgad. Spår av rödfärgad puts äro synliga från gamla sakristians vind (s. 555). Till denna kyrka byggde ägaren av Esplunda säteri (s. 550) riksrådet Carl Bonde sannolikt under 1620-talet (jfr gravtumbans datering s. 610) ett gravkor av obekant utseende. A v dess tornliknande överbyggnad synes den översta delen sticka upp bakom kyrkan å bilden på en karta från 1759 (fig. 493). Om detta gravkor lämnar TILAS föl­ jande intressanta uppgifter: >>Bondeska grafchoret, som är byggdt för östra ändan af Kyrckian, doch in vid södra hörnet och dit ingången är på södra sidan om altaret, är täckt med et nog oskapligt Torn af Träd, och Spånslagit. På golfwet står en Tombeau af brun marmor . .. Med hvad ståt denna Begrafningen i sin gammaldags tid skiedt, ses deraf, at HufvudBaneret står ännu mitt i ingången till Choret planteradt. Mitt öfwer Tombeauen och längs efter hänger likfanan med Bondeska wapnet uppå målat, samt inscription. Och på begge sidor om Tombeauen hänga alle anornes wapenfanor, som äro snedt och så planterade at sielfwe fanorna luta och wända sig till sammans öfwer Tom­ beauen. Uti sielfwa Tombeauen står Carl Bondes likkista, men de andres af samma ätt, stå nedre i grafhwalfwet.>> - Med >>Tombeauen» avses den nedan s. 607 f. behandlade grav­ tumban. Gravkoret nedrevs, då den nedan beskrivna tillbyggnaden av kyrkan utfördes (jfr s. 570). Under gravkoret hade utförts ett gravvalv för kistornas förvaring. Detta gravvalv finns ännu kvar under golvet i 1780 års tillbyggnad. Det har en ingång från Esplunda nya gravvalv, byggt 1779- 80 söder om det gamla Bondeska gravvalvet, vilket nu är till taket fyllt av kistor. Under senare delen av 170C-talet uppstod fråga om kyrkans utvidgande. Den drivande kraften vid dennas lösande var hovmarskalken greve Carl Gabriel Mörner på Esplunda (s. 548). Bevarade ST.PROT. från 1774- 96 giva en god bild av frågans omständliga behandling och visa samtidigt på ett mycket övertygande sätt, hurusom hovmarskalken Mörner åtnjöt församlingens obegränsade förtroende. Utan hans närvaro eller skriftliga yttrande ville sockenstämman icke fatta något som helst beslut rörande byggnadsföre­ taget och dess detaljer utan uppsköt sitt ställningstagande. Kyrkobygget stöddes även av den andre storgodsägaren i socknen greve Per Kalling på Myrö (s. 550, not 3), som gärna tävlade med sin granne i intresse och ekonomisk generositet. Den första bevarade skriftliga uppgiften återfinnes i ST.PROT. den 23/10 1774: >>Öfwerens kom Församl. at 16 lass sten skulle å nyo af hwart Helt Hemman framkiöras i winter, til den omtalte Kyrkans utwidgande>> och samtidigt lovade greve Mörner, >>at effter sin Sal: Herr Faders ritning skänka en Ny Altare Tafla>> (jfr s. 578). Detta löfte upprepas i en skrivelse den 5/11 1775 till sockenstämman, i vilken Mörner söker driva på byggnads­ frågans lösande: > Skulle församlingens invånare finna sig wid at ingå i flere anstalter BONDESKA GRAVKORET 1779-1780 ÅRS TILL­ BYGGNAD 568 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 508. Ritning till kyrkans utvidgande, N fasaden, med approbation av Gustav III den 14 juli 1778 (i Kyrkoarkivet). Plan zur Erweiterung der Kirche, Aufriss von N mit der Genehmigung König Gustafs III., den 14. Juli 1778. Drawing for widening of the church, N facade, with King Gustav Ills signature of approval 14th July 1778. till den förestående kyrkobyggnaden, så är både min fru Moder och iag ganska nögde dermed, emedan wår högsta åstundan är, att med första som skie kan, få se Kyrkan reparerad och i stånd sat, och om sådant skier till wårt fullkomliga nöije, så utfästa wi oss, at till Kyrkan gifwa en wacker och prydelig Altare Tafla>> (sT.PROT.). Det gick dock långsamt framåt med byggets realiserande. Först den 8/5 1777 (sT.­ PROT.) >mpwistes af Hans Excellence Riiks Rådet m:m: Gref Kallingen af Muhrmästaren Ol: Nygren 1 d. 2. Martij 1775 författad ritning [fig. 503] til Kyrkans utwidgande, samt förslag huru mycket Materialer til denne Bygnad skulle åtgå, och kommo Samtele 1 OLoF NYGREN var enligt ett 1777 upprättat yrkesregister en av de då tio murmäsl.arna i Örebro; han förekommer ännu i 1790 års mantalslängd. Att en dåtida murmästare samtidigt var >>arkitekt>> och byggmästare, framgår bl. a. av att Örebro murmästareämbetes namn på 1830-talet ändrades till Örebro mur- och byggmästareämbete. Ännu inemot 1870-talet kallade sig dock byggmästarna vanligen murmästare. RINKABY KYRKA 569 Fig. 509. Planritning (1783), utvisande ändrad plats för predikstolen (i Kyrkoarkivet). S. 582 . Grnndriss von 1783 mit eingetragener Verlegung der Kanzel. Plan (1783) showing altcred position for pulpit . Församlingens ledamöter öfwerens, at Kyrkio Bygnaden skulle med första, som skie kunde effter den nu upwiste Ritning företagas, så wida denne ritning want Hans Kongl. Maijtts, W år Allernådigste Konungs approbation.)> Samtidigt utlovade grevarna Mörner och Kalling vardera 2 000 daler kopparmynt till bygget. Resten skulle tagas ur kyrkans medel, och socknemännen skulle framskaffa sten och andra materialer ävensom göra dagsverken. Säterierna skulle slå valven över sina respektive gravar under tillbyggnaden. Den av församlingen godkända ritningen (fig. 503) visar en tillbyggnad Ö om den medeltida kyrkan med ett stort tvärskepp, som i Ö har ett utbyggt femkantigt kor. I väster kvarstår det medeltida tornet med sin höga spira. Ritningen insändes genom lands­ hövdingen i Örebro till ÖIÄ för vederbörlig prövning. I skrivelse till K. M:t den 15/6 >Desseim 1778 (RA) förklarar överintendenten Adelcrantz, att han låtit göra en ny ) (fig. 504) till utvidgning ävensom till ett nytt torn )>i fall församlingen skulle finna sig hugad att wid kyrkans utwidgande eller framdeles i stället för det nuwarande odugliga och wanprydeliga tornet, företaga en vacker Tornbyggnad)>. Detta förslag fastställdes av Gustav III på Drottningholm den 14/7 1778 (fig. 508). Det skilde sig från Nygrens förslag enbart i fråga om V-tornet. 570 GLANSHAMMARS HÄRAD Sedan ritningen >>approberats>>, började arbetet på allvar. >>Den 14 September (will Gud), begynnes med Byggnaden; men den 21 och 22 upphålles dermed>> (sT.PROT. 30/8 1778). Med murmästaren Nygren slöts avtal om grundens utförande för 550 daler kopparmynt. >>Grunden lägges nu i Höst och Winter: men nästa Sommar och påföljande Winter fram­ skaffas alla Materialer, så, at Byggnaden med alfware kan företagas och fullbordas Sommaren 1780.>>- I ett brev från sin egendom Björksund (Sö) den 9/10 1778 lämnar greve Mörner sockenmännen utförliga anvisningar om alla slags materialiers anskaffande och många andra goda råd . Sedan detta upplästs vid sockenstämman den 8/11 1778, >>beklagade Församlingens Inwånare at Herr Grefwen. . . . . . . icke kunde deras öfwer­ läggningar biwista, at de af dess mogna råd sig bega ngna måtte>>. Vid sockenstämma den 19/9 1779 meddelades, att en besiktning av den av murmästaren Nygren lagda grunden utvisat, att denna var felaktigt utförd, varför Nygren skildes. från arbetet. Nytt kontrakt upprättades med murmästaren Anders Sundström, som skulle lägga ny grund och utföra hela arbetet, >>Grafwen [ = Bondeska gravkoret] och Gafwel­ muren samt Wapnhuset skall nedtagas>> och dess st enmaterial beräknas räcka till ca hälften av nybygget. Den gamla kyrkan skulle putsas utvändigt och vitlimmas invändigt samtidigt med nybygget. Fig. 510. Int eriör mot ö med 1780-talets fasta inredning. Foto Axel Mörner 1899. Kircheninner es n ach O mit d er Ausstattung der 1780er J a hre, Photo von 1899. Interior towa rds E, with fixtures of the 1780s. Photo 1899. RINKABY KYRKA 571 Under de nya korsarmarnas golv byggdes gravvalv 1 för ägarna av Esplunda (under södra) och Myrö (under norra). Tunnvalv av tegel, murar av gråsten, golven belagda med kalkstensplattor (jfr s. 558). Vid sockenstämman den 4/5 1780 var greve Mörner närvarande och utövade sitt gagneliga inflytande på det fortsatta byggnadsarbetets organisation och bedrivande. N u ordnas med virke till takresning, varvid greve Mörner skänkte 4 st. 19 alnar långa stockar; greve Kalling utlovar 2 st. likadana. Golvet skulle beläggas med tegel, som senare, då medel därtill funnes, skulle utbytas mot kalksten (jfr s. 558). Fönsterkarmar och annat snickeriarbete utackorderas till snickarmästaren Martin Forssell. Anbud på glas infordras. Beslag och gångjärn skulle utföras av gårdssmeden mäster Korssberg vid Esplunda. 1 Myrögraven besiktigades i okt. 1951 av landsantikvarien och befanns därvid innehålla 17 kistor, de äldsta från slutet av 1700-talet, de flesta från 1800-talet och början av 1900-talet. De voro då i all­ mänhet tämligen väl bevarade. Reparation utförd 1952. Fig. 511. Interiör mot V med 1780-talets bänkar och orgel­ läktare från 1807. Foto Axel Mörner 1899. Kircheninneres nach W mit dem Gestlihl aus den 1780er Jahren und der Orgelempore von 1807. Interior towards W with pews of the 1780s and organ gallery 1807. 572 GLANSHAMMARS HÅRAD 1839 ÅRS TORNBYGGE RESTAURE­ RINGAR Kyrkans taklag utfördes icke helt enligt den stadfästa ritningen utan följ de de å fig. 509 synliga, senare inritade konturerna, så att långhusnocken förlängdes mot Ö och korsarmarnas taknockar uppfördes till samma höjd. Takytorna täcktes med spån, som strökos med vitriol och rödfärg enligt greve Mörners anvisning; 1 men ränndalar och nockskydd utfördes av järnplåt, som ströks med tjära och kimrök. Äntligen hölls den 2/9 1781 besiktning av kyrkobyggnaden av länets landshövding Evert Franc 2 , som fann att byggnaden >>war wäl och försvarligen fullkomnad, så at dervid intet med skäl kunde erinras>>. Dock påminte han att >>Stenen, som enligt Kongl. Maijts förordnande bör utwisa på hwad år och under hwilken Konungs regering Kyrkan är ombygd elr utwidgad upsättes i blindfönstret å Östra sidan, tils Tornet blir å nyo byggt» (jfr s. 555). Avsikten hade varit att i samband med 1779- 80 års tillbyggnad bygga om tornet och förse det med en >>måttlig>> huv enligt 1778 års >>desseim (fig. 508). Det gamla tornet fick dock tills vidare kvarstå. Att man ansåg detta vara otjänligt framgår av ett brev 1806 från kyrkoherden J. Linderholm till greve C. G. Mörner på Esplunda (s. 548), där det bl. a. säges, att tornet är >>för litet att där kunna placera några klåckon>. Men först 1837- 39 ersattes det gamla tornet av det nuvarande, efter ritningar (fig. 512) av hov­ konduktören Per Lundmark 3 uppförda tornet. Detta följer i stort sett 1778 års ritnings­ förslag. 1781 års interiör (fig. 510-511) förändrades avsevärt genom en 1899- 1900 verkställd inre restaurering, renovering av de 1779- 80 i koret och korsarmarna anbragta, gips­ putsade trävalven, anskaffande av nya fönster och dörrar, dekorering av långhusets valv (tegelimitation å ribborna) och samtliga innerväggar (kvadermålning, jfr fig. 514), nytt golv, borttagande av den gamla läktaren i V med dess orgel samt uppförande av en ny läktare i N korsarmen, under vilken en sakristia inreddes med ett i NV hörnet 1 Upplysningar om spånbehandlingen lämnas i flere ST.PROT. Sålunda beslutas 13/10 1794: >>Sedan Spåningen blifwit werkstäld, skull hela Taket öfwerstrykas med rödfärg af den i senare åren påfundne blandningen, hwartill 2ne T r rödfärg och 8'tb Vietriol skulle köpas. Herr Hofmarsic Grefwen Mörner till­ styrkte, att till Spånens härdande, lägga den några da gar i Vietriols wattn , och sedan koka den i Vietriol 1 par Timar, samt dereffter torka, då han både skall bewaras från röta, och äfwen blifwa hård emot all slags antändning af eld.>> Annorlunda låter det i ST.PROT. 25/5 1796: >>Socknemännen yrkade att Kyrko Taket framd eles måtte blifwa med Tjära öfwerstrukit, emedan ärfarinheten nogsamt öfwertygat - - - att igenom den hit­ tills nyttjade rödfärgningen Takets bestånd i framtiden omöjligen kunde winnas. - - - men trodde dock att det skulle blifwa långt kostsamare, att utan Tjärning offtare nödgas förse Taket med ny Spån, som och blefwe alt dyrare.>> - De följande årens RÄK. visa, att man övergått till spåntakens strykning med tjära. 2 EVERT FRANC, f. 1729, t 1800; överste, landshövding i Örebro län 1780- 96. 3 P ER LuNDMARK, t 1850, staelsarkitekt i Norrköping och Örebro. Goda prov på hans för Karl­ Johansticlen typiska arkitektur äro >>Fenix>> (Drottninggatan 2) i Örebro samt herrgårdarna Sälven (Hidinge sn) och Medinge (Näsby sn). Även verksam vid tornbyggen i Lillkyrka, Stora Mellösa, Norr­ byås m. fl. kyrkor. RINKABY KYRKA 573 , Fig. 512. Ritning till nytt torn av hovkonduktören Per Lundmark, uppfört 1837- 39 (i kyrkoarkivet). Entwurf fi..ir einen neuen Turm von I-Iofkondukte ur Per Lund1n arl{, ausgeflihrt 1837-39. Design for new tower by Per Lundmark, built 1837 - 39. 574 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 513. Detaljritning till det nya tornets lanternin (jfr fig. 512). I kyrkoarkivet. Entwurf flir die Turmlaterne auf der Haube des n euen Turmes (vgl. Abb. 512). Deta il drawing of la ntern of new tower (comp. fig. 512). RINKABY KYRKA 575 Fig. 514. Interiör mot NÖ efter 1899- 1900 års r estaurering. Foto S. Lindskog 1920-talet. Kircheninneres n ach NO nach der Restauralian von 1899- 1900. Interior towards N E arte r restorations of 1899- 1900. inbyggt arkivrum. Den gamla sakristian apterades till värmekammare (s. 559). Res­ taureringen utfördes av byggmästaren Salomon Karlsson 1 i Öre bro efter förslagsrit­ ningar av arkitekten Gustaf Pettersson 2 , utförda 1896, stadfästa 14 /10 1898. Ommålning av valv och väggar ägde sedermera rum 1952 under ledning av konservator Sven Dalen, varvid dekoratio nsmålningen från l 900 avlägsnades (fig. 515-51 8). Reparation och ommålning av kyrkans yttre puts samt av yttertaket utfördes l 958. 1 SALOMON KARLssoN, f. 1859, t 1911. storbyggmästare i Örebro (bl. a . en brandstation, ett sj ukhus , en skola, en b ank och flera bostadsfastigheter). 2 GusTAF P ETTERsso N, f. 1855, t 1944; arkitekt, intendent i BST. Verksam under sista delen av 1800-talet med kyrkorestaureringar, bl. a. Visby domkyrka 1890- 92, Vadstena klosterkyrka 1892- 93. 14- 908851 Fig. 515. Interiör mot Ö efter ommålning 1952. Foto 1958 (fig. 515- 518). Kircheninneres nach O nach der Tiinchung von 1952. Interior towards E after repainting 1952. Fig. 516. Interiör av tvärskeppet mot N. Blick in das N Querschiff. Interior of transept towards N. Fig. 517. Interiör mot V. Kircheninneres nach W. Int erior towards W. Fig. 518. Interiör av tvärskeppet mot S. Blick in das S Querschiff. Interior of transept towards S . 578 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 519. Donatorsvapen, Carl Gabriel Mörner och Lovisa Ulrica Horn, målade på altaruppsatsen fig. 520. Foto 1960. Stifterwappcn an dem Altar von 1787. Arms of donors, painted on altarpicce fig. 520. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARAN ­ ORDNING Altarbord från 1780, av trä, med rundade hörn och enkla fyllningar, målat i grön och ljusröd marmorering. - Altaruppsats av trä (fig. 520), med samma marmorering som bordet; listverk, kannelurer cch ornamentala detaljer förgyllda. Å de inre kolonner­ nas plintar målade vap en: Mörner-Horn (fig. 519). Skänkt 1787 av Carl Gabriel Mörner och Lovisa Ulrica Horn (s. 548), vilkas namn, övermålade 1900, stått att läsa under resp. vapen. I uppsatsens huvudfält , inom profilerad och förgylld träram, en av samrna donatorer skänkt o !j emålni ng (fig. 521) på duk, framställande Kristus i Getsemanel, sign. >>af Pehr Hörberg år 1810>>. H 174, B 110. - Vid sockenstämma 23/10 1774 >>Lof­ wad e I-F CammarHer: Gref Mörner ... , at effter sin sal: Herr Faders ritning skänka en Ny Altare Tafla>> (sT. PROT.) Detta löfte upprepades i en skrivelse 5/11 1775 från greve C. G. Mörner (s. 567), som förklarar, att, om den s. 570 omtalade kyrkautvidgningen •>Christi Bön i Örtagården•>, nr 77 en!. katalog i Pmm Hömmnos »Min Lefwernes-Beskrifning•> , utgiven med inledning av Bengt Cnattingius, Linköping 1955, s. 98. Se vidare B. CNATTINGIUS, Pehr Hörb erg, Sthlm 1937, s. 273.- Hörberg (f. 1746, t 1816) blev, från att i sin ungdom ha varit en småländsk »häradsmålare•>, en av den gustavianska tidens mest anlitade kyrkmålare, mästare till talrika altartavlor, framför allt i ösLgö takyrkor. Hans konst präglas av naiv folklighet och »götisk•> romantik. 1 RINKABY KYRKA 579 F ig. 520. Altaruppsats, sannolik t ritad av Adolf Mörner (t 1766), skänkt 1787 a v sonen ho vmarskalken C. G. Mörner och dennes maka (jfr fi g. 519). Foto N. Åzelius 1935. A Jtar, wahrscheinlich nach cinen1 Entw ur f von A cloll' Mörner (t 1766), gcstiftct von d essen Sohn, dem Hofma r scha ll C. G. Mörn er und Gattin 1787 (vgl. Abb. 519). Allar picce, probably des ig ned b y Adolf Mörner (d. 1766), presented 1787 by his son, Master of the Royal Household C. G. i\Iörner, and wife (comp. fig. 519). 580 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 521. Altartavla till uppsatsen fig. 520, utförd av Pehr Hörberg 1810. Foto N. Åzelius 1935. S. 578. Altarbild aus Abb. 520 von Pehr Hörberg 1810. Picture on altarpiece fig. 520, by Pehr Hörberg 1810. komme till stånd, >>så utfästa wi [ = greven och hans moder] oss att till Kyrkan gifwa en wacker och prydelig Altare Tafla>> (sT.PROT; jfr även s. 567). Sannolikheten talar för att uppställningen ritats av greve Adolf Mörner (s. 548). Dilettantiska detaljer, särskilt kolonnerna utan galbering och kuriösa festoner under kapitälen, tyda härpå. RINKABY KYRKA 581 En femsidig al tarring med balusterdockor, marmorerad och klädd med röd plysch, ersatte 1900 en tresidig sådan med hela fyllningar (fig. 510) från 1780.- Altarpall av trä, snidad i gustaviansk stil (fig. 523); stoppningen klädd med (senare) korsstygnsbro­ deri; den är märkt: >>Sk. af C. G. B. A 0 1783>>. L 99. Altarskåp (fig. 522), bestående av earpus med två dörrar, av ek, polykromerat och förgyllt. Den skulpterade scenen i earpus framställer Nedtagandet från korset. Corpus och dörrarna krönas av stora snidade korsblommor. Över mittgruppen en baldakin MEDELTIDA ALTARSKÅP Fig. 522. Medeltida altarskåp med korsnedtagningen i corpus; svenskt arbete omkr. 1500. Målningarna på flyglarna från 1600-talet. Förvaras i ÖLM. Foto N. Åzelius 1935. Mittelalterlicher Altarschrein mit der Kreuza bnahme im Corpus, schwedische Arbeit um 1500. Die Malerei der Filigel aus dem 17. Jh. Mediaeval triptych with Descent from the Cross in main section, Swedish work circa 1500. Paintings on wings 17th cent. samt över denna och nedanför gruppen fyllningar med rikt snidat, men nu defekt mas­ verk. Dörren t. h. har delvis nygjort ramverk. De snidade ornamentala detaljerna ha kvar ursprunglig polykromi, huvudsakligen i blått och guld. Figurmålningarna å dörrarna stamma troligen från 1600-talet. Den vänstra innehåller en enkel imitation av en i Glanshammars kyrka befintlig väggmålning, möjligen framställande Birgitta (fig. 379), 582 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 523. AltarpalL 1780-talet. Foto 1960. S. 581. Kniebank am Altar, 1780er Jahre. Altar stool, the 1780s. KRuciFix PREDIKsToL å den högra den uppståndne Kristus. Vid samma tidpunkt ha även de snidade figurerna ommålats i grova och granna färger. Å dörrarnas utsidor en sekundär, skär målning, under vilken man på ett par ställen kan skönja spår av äldre, mönstrad (schablon?)mål­ ning. H 169, B 244, varav corpus 123. - Det enkla utförandet, särskilt de tafatt åter­ givna figurerna, visar hän på en föga driven, provinsiell träsnidare från slutet av 1400­ talet eller början av 1500-talet. - Skåpet hängde 1845 >>på norra väggen». Dep. 1911 i ÖLM (inv.nr 3952). Krucifix, modernt träsnideri. H 87, varav Kristusfiguren 29. Gåva 1952. Pred ikstol en (fig. 524- 527) består numera av en femkantig korg samt trappa med räcke. Snidad i ek m. fl. träslag, delvis polykromerad och förgylld, vissa ornamentala detaljer i plattskärning och intarsia. I de av kvaderstensimitation omgivna fem nischer­ na (fig. 525) Kristus med två evangelister på vardera sidan. Nedtill å korgen, under mitt­ fältet med Kristusbilden, ett snidat understycke med donatorsvapen (fig. 526): Bonde­ Oxenstierna, omgivna av inskrifter: BEATTA l OcHENST f IEHNA- CAnLL l BoN :IDE. In­ skrifterna under nischerna utplånade. Predikstolen, som nära överensstämmer med dem i Glanshammar (fig. 418) och Lillkyrka, torde liksom dessa vara utförd av >>Predicko­ stollmakarem Lars Strångeson i Västerås (RABEN, s. 95) någon gång mellan 1613 och 1621, tiden för Bondes äktenskap med Beata Oxenstierna (s. 548). Den från början invid N väggen i långhusets Ö valvkvadrat uppställda predikstolen uppsattes efter 1780 års RINKABY KYRKA 583 Fig. 524. Predikstol, utförd av Lars Strångesson från Västerås, skänkt omkr. 1620 av riksrådet Carl Bonde och Beata Oxenstierna. Foto 1960. I<:anzel von Lars Strångesson nus Västerås, gestiftet um 1620 von Reichsrat Carl Bonde und Beata Oxen­ stierna. Pulpit, made by L a rs Strängesson of Västeri\s, present­ ed about 1620 by Councillor of the Realm Carl Bonde and Beala Oxenstierna. 584 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 525. Detalj av predikstolen fig. 524. Foto 1960. Ein Feld des Kanzelkorbs von Abb. 524, teilweise in Intarsiaarbeit. Detail of pulpit fig. 524. utvidgning av kyrkan på nuvarande plats (se fig. 503-504), men sedan de församlingsbor, som fått bänkrum i korsarmarna, klagat över att >>det icke skulle wara mögeligt i deras rum, med sammanhang afhöra Predikan och således ändamålet med deras Kyrkogång icke kunde winnas>> (sT.PHOT. 1782 6/10), flyttades den 1783 till hörnet mellan koret och N korsarmen (fig. 509). Vid denna senare flyttning >>skulle det hörnet hwarwid Pre­ dikstolen förr stådt, ändras, så att det blefwe lika med det motswarande>>. Trappbarriä­ ren, som urspr. suttit vid korgens vänstra sida, flyttades 1783 till den högra. Därvid vändes trappräcket bakfram (fig. 528). Samtidigt undergick ljudtaket vissa förändringar, och hela predikstolen målades i pärlgrått, guld och marmorering, varjämte å murhörnet RINKABY KYRKA 585 Fig. 526. Detalj ä predikstolen med donatorernas namn och vapen. Foto 1960. Rollwerkgehänge von der Kanzel mit Namen und Detail of pulpit, with arms and names of donors. Wappen der Stifter. Fig. 527. Ornamentala detaljer frän predikstolens dörr, sekundärt använda 1900 över den nya sakristians dörr. Foto 1960. Ornamental details on pulpit door, Die Bekrönung der Kanzelti.ir, in 1900 utilized again above door 1900 i.iber der Tlir zur neuen Sakristei angebracht. of new vestry. 586 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 528. Predikstolens utseende och placering 1783-1899 (jfr fig. 509) . Foto Axel Mörner 1899. Aussehen und Aufstellung der J(anzel 1783- 1899. Appearance and position of pulpit 1783- 1899. RINKABY KYRKA bakom stolen anbragtes ett målat draperi (fig. 510). Vid kyrkans renovering 1900 återflyttades predikstolskorgen till sin nu­ varande plats i V hörnet mell an N tvärskep­ pet och lå nghuset (fig. 514). Samtidigt av­ lägsnades övermålningen, vissa konserve­ ringsåtgärder vidtogas och trappräcket åter­ fördes till urspr. sida. Dessutom borttogs ljudtaket, varav num era återstå blott ett par träskulpturer, lamm och duva. Dörr­ omfattningens överstycke m. fl. ornamentala delar infogades i något förändrad form i skranket framför den nya sakristian (fig. 527). Tim g l as (fig. 529), fyra glas inom snidad träram å förgylld snidad stånd are, krönt av kerubhuvud. H 87. Möjligen det timglas, som 1700 skä nktes av »Skaffaren M: r Nils Rydberg>> (jfr s. 600, not 1). Stå ndaren dock frå n 1700-talets mitt. - H ERO MAN nämner timglas, skänkta 1666 av kyrko­ herden Benedictus Olai Vegrelius (f. 161 6, t 1669) och 1694 av kungl. rådet Carl Gustaf Mörner (s. 548) . N uvarande öppna bänkinr e dnin g (fig. 514) stammar från 1900 (ark. Gust. PettcrE­ so n), då de slutna bänkk varteren (fig. 510) från 1780-talet slopades. Denna bä nkinred ­ ning utförd es 1780- 8 1 av snickarmästaren Martin Forssell med beslag av smeden Korss­ berg (sT.PTIOT., jfr S. 571). »Så wä l till Kyrkans prydnad, som Bä nkarnas desto bettre bewarande, beslöts [8 /11 1784] att de allesammans, sk ulle nästa Somar målas med någon wacker grå färg och Marmoreras inuti Speglarn a.>> >>Försa mlingen begärde enhälligt [11 /8 1782], att, sedan K yrkan nu blifwit färdig till allm änt bruk, en wederbörlig Bäncke­ delning ske måtte, och anhöll derj emte, att 587 TJMGLAS U.\i'\K I N­ HE I> :"' I :"'o/G F ig. 529. T imglas, 1700-t alet . Fot o 1958. Stunclenglas, 18. J h . J-Jour glass, 18th cent. 588 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 530. Förslagsritning till läktare och orgelfasad av A. Sundström 1805. BsT. S. 590. Entwurf för Empore und Orgelpro­ spekt von A. Sundström 1805. Project for gallery and orgc m front by A. Sundström 1805. RINKABY KYRKA 589 ~d/J,. -w,/..~ ·./? & , fi'dl..... -4 ~·~~,., , {...-; · .,t,% .J/14-,~ ~ d,/~ Fig. 531. Ritning till läktare och orgelfasad av ÖIÄ (ark. Axel Almfelt?) 1806. BsT. S. 591. Entwurf flir Empore und Orgelprospekt von dem Bliro des Oberintendenten (Architekt Axel Almfelt'!) 1806. Design for gallery and orga n front by the Building Authority (architect Axel Almfelt?) 1806. 590 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 532. R itnin g till l ä ktare och orgelfasad av B r or Almquist 1923. BST. Ent\vurf Hir E m po rc und Orgelprospekt von B r or Alm qu ist 1923. Des ig n for gallery and organ front by B ror A lmqui st 1923. Li\KTABE OCH OHGEL lika som i Glansharnars Kyrka, få sina Bänkar effter åld er, de ä ld sta främst, och så wi­ cl are i ordning. >> Såclan ind elning upprättades ock så, men seel an predikstolen 1783 fl yttats, beslöts 1784 elen ändring, >>att alla Bänkar framgent [ = fram till] blif\.va för Säteriernas Espeluncla och Myrö räkn ing, och de som förut i dessa Bä nkar warit ind elte, flyttas på andra sig tjänlige ställ en i Kyrkan, samt el en häda neffter wara förfall en till - - ­ Böter, som ingår i ann an Bä uk , än den honom t ill clelt blifwib>. Läktar e n i N k orsarm en enligt ritningar av ark. Gust. Pettersson ersatte år 1900 en då borttagen läktare i k yrkans V del (fig. 511 ). Den sistnämnda uppfördes 1807 för medel, testamenterade av fröken E . L. Ribbing.1 Förslagsritning t ill en läktare på denna plats (fig. 530), signerad >>Nyköping d: 29 Dec: 1 ELENOB L OVISA RmBING AV ZERNAVA, f. 171 8, CrmisTI NA Mö RNER pä Esplun da (s e s. 548) . t ogift 1800. Hon var syster till grev inn a n AGNETA RINKABY KYRKA 1805 A: Sundström>>, antogs av försam­ lingen. Genom landshövdingen i Örebro insändes denna t ill vederbörlig prövning. ÖIÄ lät så göra en ny ritning (fig. 531), sannolikt av ark. Axel Almfeltl, som jämte överintendenten A. N. Edelcrantz undertecknat ritningen den l 9/3 1806. Denna stadfästes av KM:t 15/4 1806. Med ändring av vissa ornamentala detal­ jer - jfr fig. 511 och 517 - följdes denna ritning vid utförandet år 1807. Orgelverket byggdes enl. INV. 1830 år 1809 av den kände orgelbyggaren Olof Schwan (Svahn) 2 , med 7 Yz stäm­ mor till den ovannämnda fasaden som var målad i vitt och guld. Denna orgel reparerades sannolikt senare av orgel­ byggaren Johan Everhardt (junior) 3 , men nedtogs under restaureringen av kyrkan l 900, varvid en del ornament från fasaden tillvaratogos. Ark. G. Pet­ terssons restaureringsförslag (s. 575) upp­ tog ny orgel på den läktare, som l 900 uppfördes i N korsarmen, men denna blev icke utförd. I stället fick kyrkan no··J·a sig med ett orgelharmonium 591 Fig. 533. Nummertavla, skänkt 1803. Foto 1958. s. 592. Nummerntafel, Geschenk von 1803. Hymn board, presented 1803. fram tilll923, då den nuvarande orgeln, byggd av E . A. Setterquist & Son i Örebro (s. 485, not 2), anskaffades och place­ rades på en nyuppförd läktare i långhusets V del. Läktare och orgelfasad (fig. 532) utfördes efter ritning av arkitekten Bror Almquist4, stadfäst 20/6 1923. I fasaden och bröstningen äro inkomponerade de ovannämnda ornamentala detaljerna från den äldre orgelfasaden från 1807. -En 1663 byggd läktare- >>materialierne ifrå bägge herrgår­ darne>> - omtalas av HERDMAN. 1 AxEL ALMFELT, f. 1781, t 1844, konduktör vid ÖIÄ, kapten i telegrafkåren 1808 i egenskap av konstruktör; mest känd såsom politisk karikatyrtecknare och etsare. 2 OLOF ScHWAN, f. 1744, t 1812 i Stockholm; framstående orgelbyggare. 3 JoHAN EwERHARDT junior, f . 1760 i Skara, t 1847; orgelbyggare. Son till orgelbyggaren Johan Ewerh ardt d. ä.; Director Musices i Skara, f. 1718 i Skara, t 1789. 4 ALMQUIST, BRoR, f. 1864, t 1939, arkitekt i ÖIÄ sedan 1898. Utförde ritningar till nya kyrkor och till många kyrkorestaureringar, särskilt i Värmland. 15- 908851 592 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 534 . Romansk dopfuntscuppa av kalksten. 1100-talet. Förvaras i SHM. Foto 1959. Romanische Taufsteincuppa aus Kalkstein, 12. Jh. Romanesque font bowl, limestone. 12th cent. NUMM E R ­ TAVLOR DOPREDSKAP Nummertavlor (fig. 533), ett par, i ovala, profilerade ramar med snidade lager­ kvistar, hophållna av en krönrosett, förgyllda. H 95. Skänkta 1803 av hovmarskalken C. G. Mörner på Esplunda (s. 548). Intill 1900 uppsatta å främsta bänkparen (fig. 510), nu å bordliknande träställningar i koret. Dopfunt (fig. 534-536) av grön kalksten. Fot saknas. Cuppan, med uttömningshål, har runt övre kanten en slät list med inskrift av ca 30 runor, av vilka ett 20-tal är relativt säkert läsliga, och nedtill en repstav. Däremellan en fortlöpande figurframställning, Fig. 535. Utbredning av dopfuntens relief och runinskrift. 1 : 20. Georg Lindberg delin. 1916. Efter Ro osv AL, a. a. Aufrollung des Reliefs vom Taufstein mit der Runeninschrift. R eliefs and runic inscriptions around font . 1 : 20. RINKABY KYRKA 593 Fig. 536. Annan sida av dopfuntscupparr fig. 534. Foto 1959. Die andcre Seite der Taufsteincuppa Abb. 534. Other side of font bowl fig. 534. huggen i låg relief (fig. 535): >>Ett träd med ett murgrönsartat och flera lancettliknande blad, vars bas omgives av ett koppel; ett fyrfota odjur, som till hälften svalt en naken människa, närmar sig trädet från vänster och vidrör redan ett blad. Från höger fram­ galopperar ett liknande odjur mot trädet; resten utfylles av ett bandformigt ornament, grenande sig i spiralformigt böjda rankar, åt höger mynnande i två drakhuvuden- dock på grund av skada på stenen mycket otydligt. Relieferna framställa symboliskt de dia­ boliska makternas anlopp mot människam 1 H 53. B 77. Dj. 26. - Denna funt på­ träffades på kyrkogården och framgrävdes 1867 på föranstaltande av Herm. Hofberg 2 och överläts s. å. till SHM (inv.nr 3767). Den har av RoosvAL daterats till1140- 1175, av SvEN B. F. JANSSON 3 till 1100-talets senare del. - INv. 1773 upptager >>l Koppar Panne i funten». Dopbord av grönmarmorerat trä, från 1900. H 101. l JoHNNY RooSVAL, Dopfuntar i statens Historiska Museum, Sthlm 1917, s. 21; samt Die Steinmeistel' Gotlands, Sthlm 1918, s. 219 f. 2 HoFBERG, HERMAN, f. 1823, t 1883; först distriktsläkare i Edsberg (Nä) 1852- 58; Nerikes fornminnesförenings ~ckreterare 1866-73, amanuens vid Nationalmuseum 1874, föreståndare för Livrustkammaren 1880. Utgav viktiga arbeten om Närkes forn- och folkminnen. 3 SvEN B. F. JANSSON. Runinskrifterna i Närke, i: Från bergslag och bondebygd 1952, s. 28.- Någon närmare datering av funten ger runinskriften emellertid ej, enl. muntligt meddelande av professor Jansson. 594 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 537. Dopskål av tenn, utförd 1820 av Jonas Fryberg, Örebro. Foto 1958. Taufschale a u s Zinn von Jonas Fryberg in Örebro 1820. Christening bowl, pewter, made 1820 by Jonas Fryberg, Örebro. NATTVARDs­ KÄRL Dopskål (fig. 537), av tenn, med två utstående handtag, det ena ring-, det andra musselformat. Enligt stplr utförd 1820 av Jonas Fryberg i Örebro. D 19, H 6.- lNv. 1773 upptager )>l Teenskåhh> vid funten. Kalk (fig. 538) av förgyllt silver med å foten graverat kors och INRI, två donators­ vapen: Bonde-Oxenstierna jämte initialerna C. B.- B. O. (Carl Bonde--.8eata Oxen­ stierna; s. 548) samt årtalet 16.16. Nod med enkla, punsade ornament. H 19,3.- Till­ hörande p a ten (fig. 538) av förgyllt silver med å brättet graverat hjulkors. D 12,4. Oblatask (fig. 539) av silver med pärritade kerubhuvuden samt å framsidan gra­ verat alliansvapen Bonde- Oxenstierna (fig. 540) och initialerna C. B. O. (Carl Bonde­ Beata Oxenstierna). Tvåstämplad L O (troligen av den mellan 1646 och 1678 kände örebroguldsmeden Lars Olofsson1). H 13, B 16. Skänkt 1653 av riksrådet Gustaf Bonde, son till det ovannämnda paret (s. 548), i samband med faderns död 1652. Vinkanna (fig. 541) av silver. Med graverad dekor: på framsidan en scen ur Pyramus och Thisbe-sagan (fig. 542), tydligen utförd efter något grafiskt blad, samt på sidorna om denna donatorsvapen: Bååt och Stenbock samt initialer över vapnen: S. B. F. T. H. S. R. R: (Seved Bååt [s. 550, not 2] Friherre Till Härlunda Sveriges Rikes Råd) och M. S. G. T. B: (Magdalena Stenbock Grevinna Till Bogesund). Under vapnen: ANNO Il 1661 (fig. 543). Fem åldermansrankor. Kannan skänktes till kyrkan 166 1, men är säkerligen tillverkad under 1600-talets förra hälft. H 26,5. Bottnens D 16,5. 1 Jfr (katalogen) Örebro-Silver- Tenn, Jubileumsutställnin gen 1947. RINKABY KYRKA 595 Fig. 538. Kalk och paten av förgyllt silver, skänkta 1616 av Carl Bonde och Beata Oxenstierna. Foto 1958. Kelch und Patene aus vergoldetem Silber, gestiftet von Carl Bonde und Beata Oxenstierna 1616. Chalice and paten, silvergilt, presented 1616 by Carl Bonde and Beata Oxenstierna. 596 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 539. Oblatask av silver, troligen utförd av Lars Olofsson i Örebro. Skänkt 1653 av Gustaf Bonde. Foto 1958. S. 594. Silberne Oblatendose, wahrscheinlich von Lars Olofsson in Örebro, gestiftet von Gustaf Bonde 1653. Wafer box, silver, probably made by Lars Olofsson of Örebro. Presented 1653 by Gustaf Bonde. BRUDKRONA LJUsREDsKAP Sockenbudstyg (fig. 544), kalk och paten av förgyllt silver i skinnklätt träfodral med bärrem. Sakna stplr. Kalkens H 13,7. Patenens D 10,4. Fodralets H 17. 1700-talets senare del. - INv. 1773 upptager >>En liten SochnebudsKalk 17 lod>>. Brudkrona av förgyllt silver, enligt stplr tillverkad 1950 av Emil Cederins Eftr. i Örebro och skänkt s. å. av L. L. [fru Lisa Larsson i Sjögesta] ocH KYRKLIGA SYFÖRENING­ EN. H 9, D (övre) 13. Ljuskronor av malm: - l. (Fig. 545) Med 12 ljusarmar i två kransar. H ca 117. Graverad inskrift å kulan: GENOM FRIVILLIGA SAMMANSKOTT l AF l RING CARLEBY FÖR­ SAMLINGs LEDAMÖTER l ÄR DENNE LJUSKRONA I l GANSKA SVÅR TID ANSKAFFAD ÅR RINKABY KYRKA 597 F ig. 540. Graverat alliansvapen på oblatasken fig. 539: Bonde-Oxen­ stierna. Foto 1961. S. 594. Gravicrtes Allianzwappen Bonde-Oxenstierna auf der Oblatendase Abb. 539. Linked eoats-of-arms on wafer box fig. 539: Bonde-Oxenstierna. 2. Med 18 ljusarmar i tre kransar. H ca 166. Inskrift: TILL f RING CARLEBYs KYRKAS PRYDNAD ÄR DENNA LJUSKRONA SKÄNGT OCH FÖRÄRAD l AF l NEMNDEMANNEN OCH RIKSDAGSMANNEN l BENGT NILSSON l OCH l DESS HUSTRU CATARINA ERSDOTTER I SJÖGESTA l TILL ETT MINNE AF TORNBYGGNADEN l ÅR 1839. (Jfr S. 572). - 3. Med 12 ljusarmar i två kransar. H ca 75. Inskrift: AF TACKSAMHET TILL GUD OCK RINGKARLEBY FÖRSAMLINGs RESPECTIVE INVÅNARE SOM LYCKLIGT OCH VÄL UPFÖRDE KYRKANS VACKRA TORN SAMMANSKÖTO SOCKNENS UNGDOM, TORPARE, FÖRDELSTAGARE OCH BACKSTUGU­ SITTARE KOSTNADEN TILL DENNA LJUSKRONA ÅR 1840. GRAV: AF LIG. - 4. Som före­ gående, dock utan inskrift. H ca 75. Fanns redan 1773, omgjord 1840. - 5. Med 8 ljusarmar i en krans. H ca 50. Sentida imitation av äldre krontyp. INv. 1773 upptar >>En lius crona med 6 armar och 5 pipor uti>>. Appliker (fig. 549), ett par av förgylld mässing för vardera två ljus. Rokokotyp. 1700-talets mitt. H 38. L j u s armar, ett par av mässing, för vardera fem ljus. L 90. Skänkta 1900. 1784. - 598 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 541. Vinkanna av silver, skänkt 1661 av riksrådet Seved Bååt och Magdalena stenbock. Foto 1958. S. 594. Silberne Weinkanne, gestiftet von Reichs­ rat Seved Dååt und Magdalena Stenbock 1661. Wine ewer, silver, presented 1661 by Councillor of the Realm Seved Bååt a nd Magdalena Stenbock. RINKABY KYRKA 599 Fig. 542. Graverad framställning ur sagan om Pyramus och Thisbe å vinkannan fig. 541. Foto 1961. Gravierte Darstellung aus der Sage Pyramus andl Thisbe engraved on von Pyramus und Thisbe auf der wine ewer tig. 541. Weinkanne Abb. 541. 600 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 543. Graverade donatorsvapen Bååt och Stenbock å vinkannan fig. 541. Foto 1961. Gravierte Stifterwappen (l3ååt und stenbock) auf der Weinkanne Abb. 541. Engraved arms of donors Bååt and Stenbock on wine ewer fig. 541. TEXTILIER Kandelabrar (fig. 548), ett par för vardera tre ljus, av vitmetall, ornering med pärlstavar. H 45. Första gången upptagna i INV. 1845. Ljusstakar: - l . Av malm, med höj- och sänkbara armarförtvåljus.H36. Möj­ ligen den >>ljusestake på predikstolen>>, som 1631 skänktes av >>Trädgårdsmästaren i Örebro salige man Lars Persson>> (HERDMAN). - 2. (Fig. 546) Av försilvrad mässingsplåt med rik driven och punsad ornering. Å foten inpunsat: N. E. s. R. 1 - c. L. B. ANNO 1703. H 33, bottnens D 24,2. - 3. (Fig. 547) Ett par av tenn, med rund fot och åttkantigt koniskt skaft. Enligt stplr tillverkade 1813 av Johan Lindrot i Arboga. H 25,2. - 4. Ett par av mässing. Tillverkade i Skultuna. H 24,5. Sentida imitation av äldre typ. Antependier:- l. Av rött kläde med applikationsbroderier i vitt, grönt och gult 1 Avser enl. HER DMAN »m:r NILs RYDBERG>>, sannolikt •>skaffaren>> ( = proviantmästaren) Nils EriksSon Rydberg. Se s. 587 ang. timglas. RINKABY KYRKA 601 Fig. 544. Sockenbudskalk med p aten av förgyllt silver. 1700-talets senare del. Foto 1958. S. 596. Krankenkelch mit Patene, Silber v ergoldet, 2 . I-1. des 18. Jh. Chalice a nd paten, silver gilt, for visits to the sick. Later part of 18th cent. siden (fig. 552). Komp. av Alf Wallander1 och utfört av Selma GiöbeJ2. Skänkt 1900 av greven och grevinnan Axel Mörner å Esplunda (s. 548). H 110, L 305. - 2. Av gult siden med broderier och applikationer. Förfärdigat 1948 av fru Lisa Larsson i Sjögesta. H 111. - 3. Av vit sidendamast med silkes- och guldtrådsbroderier. Sign. ERs TA 1952. H 112, L 316. Mässhakar: - l. (Fig. 551) Av svart silkessammet med guldgaloner; på ryggsidan kors och årtalet 1784, på bröstsidan IHS. H 133,5 B 88. Skänkt 1785 (sT.PROT. 1786) av riksrådet Per Kalling och hans maka (s. 550, not 3). - 2. Av rött siden med (delvis ALF WALLANDER, f. 1862, t 1914; målare och konsthantverkare, en av dc främsta företrädarna för svensk jugendstil; från 1896 konstnärlig ledare av Rörstrand; mönstertecknare för textilier, silversmide, glas och möbler. 2 SELMA GröBEL, f. 1843, t 1925; urspr. skulptris, senare textilkonstnärinna; medlem av styrelsen för Hand arbetets Vänner 1874-85, upps atte senare egen textilfirma. 1 602 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 545 . Ljuskrona (1) av malm, skänkt 1784 av sockenbor. Foto 1958. S. 596. Kronleuchter a us E r z, 1784 von Gem eindemitglied ern gestiftet. Bronce ch a ndclier, presented by pa­ risbioners 1784. nya) silvergaloner, ryggsida med kors och årtalet 1.7.8.6., bröstsidan med IHS; ljusgrönt lärftsfoder. Genom grevinnan Kallings på Myrö (s. 550, not 3) förslag anskaffad och för­ färdigad 1786 >>för försålda gamla Altar-Kläden». H 114, B 88. Renoverad.- 3. Av vit sidendamast med broderier och applikationer. Sign. LIERARIA 1951. H 117. Kalkkläden: - l. Av svart silkessammet med silvertråds- och paljettbroderi samt kant av silverspets, 55 x 55. Skänkt 1859 av Johanna Jansdotter i Mej sta. - 2. Av vit sidendamast med broderier. Ersta Paramentavdeln. l 952. 54 X 54. Gåva av fröken Beda Kruse. Brudpäll (fig. 550) av oblekt lärft med påsydda röda ripsband samt bred spets ut­ med kanten; i hörnen bäröglor. L 116. 1770-talet. Fanns 1921, senare försvunnen. RINKABY KYRKA 603 Fig. 546. Ljusstake (2) av försilvrad mässing, skänkt 1703. Foto 1958. S. 600. Leuchter, Messing versilbert, gestiftet 1703. Candlestick, silvered brass, presented 1703. Fig. 547. Ljusstake (3) av tenn, utförd av Johan Lindrot i Arboga 1813. Foto 1958. S. 600. Leuchter aus Zinn, von Joha n Lindrot in Arboga 1813. Candlestick, pewter, made by Johan Lindrot in Arboga 1813. H å v a r, två st. av svart sammet, guldgaloner, svartmålade träskaft med mässings­ hylsor. L 187, resp. 192. Skänkta 1785 av riksrådinnan Kalling (jfr mässhake 1). Reno­ verade. Kormatta, flossa, blått, grått m. fl. färger. 184 x 259. Komp. av Birgitta Hagnell­ Linden och vävd på Örebro läns hemslöjd av Ruth Andersson och Anne Marie Karlsson. Gåva av kyrkliga syföreningen 1956. Följ ande förteckning över äldre, numera förkomna textilier meddelas av HERDMAN1 : FöRsvuNNA TEXTILIER 1 Samtliga här nämnda personer återfinnas i släkttavlan å s. 548. 604 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 548. Kandelab er av vitmetall, 1800-Lalets förra hälft. Foto 1958. S. 600. I>1651 En Mässehake af Sölwerduk [upptagen i INV . 1773 såsom > obrukl:t»] och ny Mässe­ särk [fanns ännu 1773] af Wälborne Herr Göstaf Bonde och dess fru Wälb. fru Anna Pärsdotter; 1653 Nytt Bårkläde förährt af Högv. Herr Göstaf Bonde, Detta Bårkläde war med frantzar omkring 1703. En mässhake i testamente efter Herr Baron Carl [l] Mörner, 1704 Ett altarkläde i testamente efter H.r Carl [2] Mörner och Jungfr. Anna Christina Mörner; 1705 ett kalkkläde af Herr Excellens General Carl Gustaf Mörner; 1751. Högwälborne Herr Grefwen och Landshötdingen Adolph Mörner samt Högw. Grefwinnan Agneta Ribbing till J uhlhögtiden förährat: Et altarkläde af rödt Sammet med gullgaloner, En altarkudde eller Dyna Sölfwerbroderad, En rörandig altarduk af klosterlärefft med breda spetsar, En hwit-rörandig at hafwa på Disken.>> RINKABY KYRKA 605 Fig. 549. Applik av förgylld mässing. 1700-talets mitt. Foto 1958. S. 597. Wandleuchter, Messing vergoldet, Mitte des 18. Jh. Candie bracl>En Gyllenduks Mässhake, med grönt Tafft, bruklig; En Dito af SölfMoeir med rödt foder, obrukl:t af Hr Gust: Bonde [se ovan]; en Dito af rödbrunt Blamerat Samet med Kors uppå, bör lagas, af C. Bonde och B . Sparre: En Mässiorta med röda oppslag [se ovan]; Ett altarKläde af hwitt Atlask, sundrigt; Dito ett grönt af Tubinl, odugligt; D 0 ett af Sidensars, sömat med grönt Silke, g\ här af kan giöras barnkläder; En rörandig Altarduk, af Klosterlärftt med breda spetzar; En Swart Broderad Altarkudde. Et Sömmat Kalk kläde af Camarduk 2 ; Ett D 0 hwitt at hafwa på disken; 2ne Broderade Pungar med små Klockor af metall; En hwit 1 2 Tubin , ett slags sidentyg, vanligt under 1500- och 1600-talen. Cammarduk, fint, tuskaftat linne. 606 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 550. Brudpäll av lärft med röda ripsband. 1700-talet. N u för­ svunnen. Foto Stellan Mörner 1921. S. 602. Tranhimmel a us Leinwand mit roten Ripsbändern besetzt, 18. Jh. B ricta l canopy , linen with red r ibbon d esign. 18th cent. Altarduk af Camarduk med breda Spetzar; Ett grönt Kläde på Altardisken; 2"e hwita h andkläden med blå ränder; D 0 Ett af Bomulslärfft med röda ränder; Wid Funten Hwitt handkläde nog brukat.>> 1785 skänktes en ny mäss-skjorta av riksrådinnan Kalling å Myrö (jfr mässhake l). IN V . 1845 upptar en nu!llera förkommen >>Brudstolsklädning af rosigt Cattun, gammalt». En mässhake, med Carl Bondes och Beata Oxenstiernas namn (sannolikt = initialer) samt årtalet 1616 skänktes till kyrkan (ELGENSTIERNA I, s. 521), möjligen i samband med sonen Filips död (s. 548). Kyrkavärden Jöns Olsson i Kolja hade vid avgången från sin syssla >>låtit på sin bekostnad wända Kyrkowacktarns Embetsråck, samt äfwen själf påkostat och wärck­ RINKABY KYRKA 607 Fig. 551. Mässhake (l) av svart sammet, skänkt av riksrådet Per Kalling och hans maka. Foto 1958. s. 601. 1\'Iessgewand aus schwarzem Samt, gestiftet von Rcichs­ rat Per Kalling und Gattin. Chasuble, black velvet, presented b y Councillor of the Reahn Per Kalling a nd his wifc. stäldt m ålning på den låda i Sacr~stian [jfr s. 623], hwaruti Kyrkans Mässeskrud för­ warades >> (sT.PROT. 28/10 1787). Gr a vmonument! (fig. 554) över riksrådet Carl Bonde på Esplunda (t 1652) och hans första fru Beata Oxenstierna (t 1621; se s. 548). Tumba av grå kalksten och got­ ländsk sandsten på profilerad sockel och täckt av en polerad brun kalkstenshäll, buren av hörnkolonetter av slipad kalksten. Å tumbans alla fyra sidor skulpterade vapen. På V kortsidan ett alliansvapen: Bonde-Oxenstierna, sandstensskulptur i hög relief (fig l U tredningen rörande detta monum ent är utförd av SIGURD CuRMAN, som därvid åtnjutit värdeful hj älp av fil. dr SIGURD WALLI N och stadsantikvarien ToRD O:so N NoRDBERG samt av professor BENGT HILD EBRAND rörande de h eraldiska och p ersonhistoriska uppgifterna. Jfr även s. 610, not l. 1 GRAVMINNEN 16- 908851 608 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 552. Antependium av rött kläde med applikationsbroderier, komp. av Alf Wallander, utfört av Selma Giöbel. Skänkt 1900 av greven och grevinnan Axel Mörner. Foto 1961. S. 601. Antependium a u s rotem Tuch mit Applil>Södra Stegluckam, som blev riven vid någon av kyrkogårds­ murens omläggningar på 1800-talet. Nu vet man (jfr s. 551), att kyrkabalkarna (av trä) Troligen är det denne Jakob, som huggit ett i Örebro slotts sydvästra hörnportal befintligt tym­ panonfält med Vasavapnet och årtalet 1617 (B. WALDEN, Örebro slott som residens och ämbets­ byggnad, s. 119, bild 12). 612 GLANSHAMMARS HÄRAD . . ~ ~1LlCCI~lB>[~ lDn\J lHIOClHrW~ IHln\rruL, H~ CA!rJL fX)N\DALJ~N: Till fl.Al!HI!El.A~~ K OO=n 00l~~5 ~ MOO OCM C'OUVIE~arvr.1i\ Tll~, f.5llt!L~ U~[MQLM TIHJ[T ~ClllCA IE>IrlrC (OILJL[ClllUMt. ~ ~ Crli:~ ~w ~ lfÖIJ)JD m.! ~ ~IOC~S cill\10 .sÅCJKt..STAOO lDE.W JL9 OC1'(JM ~~O J-1Sn CXMU ~ MJLJJCJE:N ~lUftl.~C. AN~O 1D1!N.)9R.~~y .ll~..§'~ ~~lflNUmii2lATA Cij})liAffi 00f1[l[J\ O:xlLN.sro~w 1f1KI JM][i\Ji\LOOfn:J'i\ M nrf{[Ol.M, M1W ~ !\lJÅM. • jgj\\JlU.MNj m.N rowsn · ! r Tlll OCM~RJLl!JN!DlA, lH!UJlill.~ ~ lUnrÅ~ ~ ~ IDltCl~ A\N~O H<6~ll TIIU.~A . . MI.D 1i"UI.~~ .Sllm ~- · ~ ~lrMIDUl1fWOCM lllliO'WJ ~u - ~ G1IJm JTÖ~ ~ Jr.rn ~UllL \.J1' .5T .ÅN101t!L. SJZ. Fig. 556. Inskrift på tumbans täckhälL Efter kalkering. Inscription on top slab of tomb. Jnschrift auf dem Tumbadecl> ( = riksskattmästaren G. B., son till Carl Bonde och Beata Oxenstierna). Vidare känner man, att >>Hr Seved Bååt Herre till Myröö lät bygga wästra Kiyrkio Porten med alt tillbehör» samma år. Herrarna på Myrö och Esplunda hava ofta samarbetat (tävlat?) med varandra vid kyrkans byggnadsfrågor, varför det är sannolikt, att den S stig­ luckan uppfördes av herren på Esplunda, som ju bekostade rödfärgen på S kyrkobalken. Därvid uppsatte han över porten den äldre gavelhäll från föräldrarnas tumba, som han efter faderns död (22/2 1652) tydligen velat ersätta med en ny vapenskulptur av högre kvalitet, bättre svarande mot tidens och hans egen smak 1 , samtidigt som han på tum1 Det är icke möjligt att m ed säkerhet attribuera detta arbete till någon bestämd stenmästare. Verk­ samma för Gustaf Bondes räkning voro särskilt kalmarstenhuggarna Basilius Goldtsmidt och hans RINKABY KYRKA 619 Fig. 563. Epitafium av porfyr uppsatt 1802 över landshöv­ ding Adolf Mörner och hans maka Agneta Christina Rib ­ bing. Foto N. Åzelius 1935. S. 620. Epitaph des Landeshauptmanns Adolf Mörner und seiner Gat lin, Porphyr 1802. Porphyry m emorial tablct fo r County Governor Adolf Mör­ ner and his wife Agneta Chri­ stina Ribbing. 620 GLANSHAMMARS HÅRAD Fig. 564 . Detalj av gravstenen fig. 565 (å dess nedre, bortskymda del). Foto 1961. E inzelheit von der Grabplatte Abb. 565 (auf dem unteren, vcrdeckten Teil). Detail of gravestorre fig. 565 (on lower, con­ cealed part). bans täckhälllät inhugga gravskriften över fadern (fig. 556). Denna inskrift kan icke ­ även bortsett från dödsåret, som ju kunde tänkas ha sparats på stenen- vara inhuggen tidigare, eftersom Carl Bonde i denna nämnes såsom guvernör över >>BergCollegium>>, vilket namn infördes först 1649 i stället för det tidigare Generalbergsamtet. Denna framställning av monumentets tillkomsthistoria kan visserligen icke dokumen­ tariskt bevisas, men synes dock mycket sannolik. Epitafium (fig. 563) av polerad porfyr med ornament av förgyllt bly över lands­ hövdingen Adolf Mörner, t 1766, och hans maka Agneta Christina Ribbing (s. 548). SoNEN l CARL GABRIEL MöRNER l R EsTE MrNNESWÅRDEN 1802. Inskriften framgår av fig. 563. H 192, B 89. Ang. försvunna begravningsvapen och -fanor i det Bondeska gravkoret se TrLAs' beskrivning ovan s. 567. Gr a v h ä Il av kalksten (fig. 565) över komministern Per Blomberg med i plattrelief huggen dekor: i mitten ett kors inom en ring omgiven av två livsträd; över och under mittpartiet inskriftsfält. Underst en mycket nött reliefdekoration bestående av en dödskalle i mitten, omgiven av en slaga (t. v.) och en lie (t. h.); längst t. v. ett träd och en man, bärande ett obestämbart föremål (fig. 564), längst t. h. ett timglas. Inskrifter: söner Johan och Basilius. D e voro dock huvudsakligen leverantörer av sandsten från Gotland och kalk­ sten frå n Öland. Vapenskulpturen kan möjligen ha utförts av stockholmsstenhuggaren MICHAEL HAcK, svärson till Basilius Goldtsmidt d. ä. Hack var lärjunge till stenhuggarna Johan och Gerdt Blume och blev mästare 19/5 1650.- Uppgifterna godhetsfullt lämnade av fil. dr GöRAN AxEL-NILssoN i Göteborg. Se vidare hans arbete: Dekorativ stenhuggarkonst i yngre Vasatid, s. 355 f. och 399. RINKABY KYRKA 621 Fig. 565. Gravhäll av kalksten över komministern Per Blomberg (t 1761). Hällens nedersta del skymd av kyrkbänkar. Foto 1961. Grabplatte des Pastors Per Blomberg (t 1761) G rave slab, limestone. for perpetual cm·ate aus Kalkstein (unterer Teil verdeckt, vgl. Abb. 564). Per Blomberg (d. 1761). Lowest part of slab hidden by pews. (under korsets armar) CONSUM l MATUM EST ( SÄD SKAL SÖNDERTRAMP ORMENS HUFWUD - - -; UNDER DÄNA STEEN HWILA HANS BEEN = det är fullkomnat); (i ringen) QWINNONES (övre fältet) VIVE MEMOR LETHI l HÄR TROGET ARBETAT FÖR RIMELEN REEN l SOM l DEN ÄHREWYRDIGE OCH WÄLLÄRDE DN P. BLOMBERG WARIT (EN TROGEN] V. D. COMI .. , ÄHRIFÖDD A SALIGEN AFSOMNADE; 0 l SOM I GLANTZH. OCH RINGKARLEBY 0 1678 D. 26 JUL: OCH A 1761D.(10DEC.j (nedre fältet) AMOR MEUS CRUCIFIXUS ESTIJAG ÄR KORSFEST MED 622 GLANSHAMMARS HÄRAD Fig. 566. Karl XIII: s tal2/5 1810, insatt i origi­ nalram till ett av Gustav III:s tal. Foto 1958. Red e König Karls XIII. a n die Stände 1810, in einem Rallmen mit dem Monogramm Gustafs III. Speech by H:ing Karl XIII, 1810, in frame originally used for a speecl1 by Gustav III. MINNEs­ TAVLOR DIVE RSE I NVENTARIER CHRISTO MEN lAG LEFWER DOCH j ICKE NU lAG, UTHAN CHRISTUS LEFVER l MIG. - - - - j TY CHRISTUS ÄR MITT LYF OCH DÖDEN ÄR MIN WINNING PHILIP l 21. Stenens mått 196 X 150. Den låg i långhusets mittgång men upprestes 1900 mot S väggen i S korsarmen. En fragmentarisk g ra v häll (ca 132 x 170) av kalksten ligger i vapenhusets golv, där den till större delen döljes av trappan upp till tornet. Av inskriften kan läsas: FÖR DETTA... EL VÅDA.. . WÄLBETRODDE... H..... ÅT . WED. SOCKN.... (ESP?)LVNDA... BEGRAFWEN... AN(No)... Omkr. 1700? Ambrosius Hedengrans minnestavla (s. 536, not 3) över reformationsjubileet 1721. Inom profilerad och svartmålad träram, H 97, B 62. Dep. i ÖLM (inv.nr 3958). Karl XIII:s tal 2/5 1810 och 27/1 1817, det förra i en ram (H 62, B 53) av snidat och förgyllt trä (fig. 566), krönt av G under kunglig krona, alltså gjord för något av Gustav Ill:s tal; det senare inom en enklare snidad och förgylld ram, upptill prydd med bandrosett (H 75, B 48). Fönsterbågar, 4 st., av vitmålat trä med små rutor inom blyspröjsar. Troligen från sakristians 1780 upptagna båda fönster. H 99, B 74. Dep. i ÖLM. Skrivpulpet av furu, målad i ekfärg med svartmålad skiva. H 87, skivan 75 x 160. 1700-tal? RINKABY KYRKA 623 Fig. 567. storklockan från 1640, omgjut en av Gerhard Meyer el. ä. 1703. Jfr fig. 568 och 569. Foto 1958. HHuptglocke von 1640, un1gcgossen von GPrhard iVIeycr d. ii.. 1703, vgl. Abb. 568 u. 569. GreHt bell, 1640, reca st by Gerhard iVIeyer the E Jder in 1703. Comp. figs. 568 and 569. Dokumentskåp av furu, målat i ekfärg. H 275, B 150. 1700-tal? Troligen, liksom bordet, skänkt från någon av socknens herrgårdar. Kistor: - 1. Furu, målad i ekfärg, järnbeslagen. H 67, B 79, L 144. - 2. Furu, gråmålad, järnbeslagen. H 44, B 53, L 101. - Båda från 1700- eller 1800-tal. Den ena av dem är sannolikt den >>låda>>, som församlingen beslöt (sT.PROT. 8/10 1786) göra för de nya mässhakar, som grevinnan Kalling lämnat kyrkan åren 1784 och 1785 (se ovan s. 601): >>Att förwara desse prydelige Kyrko-Kläder, beslöts att en Låda skulle gjöras, så stor, att man deri kunde lägga dem, utan att galonerne behöfde brytas och åtog sig afskedade Soldaten Götberg, att förfärdiga en sådan mot 9 d 11 Kmts arfode, och skulle med Smeden Korssberg accorderas om Lås och Gångjärn dertill.>> Lådan målad 1788 av kyrkvärden Jöns Olsson (jfr s. 607). Skrin av furu, omålat. H 18, B 36, L 42. 1700- eller 1800-tal. Kyrkstöt av bamburör. L 234. 1700-talet. Sand dosa, rund, av näver, med botten och översida av trä, brännstämplad >>A F > >. Mått: H 7, D 8. Enligt vrs.PHOT. 1763 hängde tre klockor i den då befintliga stapeln (s. 553), nämligen 17- 908851 KLocKoR 624 GLANSHAMMARS HÄRAD F ig. 568 . Vapenbilder å storklockans sydsida: Carl Bondes vapen, omgivet av h ans hustrurs; t. v. Beata Oxenstiernas, t. h. Beata Sparres. Foto 1961. Carl Bondes W a ppen zwi­ schen d en W appen seiner Frauen (Beata Oxenstierna u. Beata Sparre) auf d er S Seite d er Hauptglocke. Arms on S. side of great hell: of Carl Bonde, flanked by those of his wives; l. Beata Oxenstierna , r. Beata Sparre. de här beskriv na, som 1839 överflyttades till det då nybyggda tornet: - l. storklo ekan (fig. 567) med akantusbårder och på S sidan ett Bondevapen, omgivet av Oxenstierna­ och Sparrevapen (fig. 568) samt inskrift: FORDOM KONGL.RÅDHET l H ERR CARL BONDE l FRYHERRE TIENST l TILL BORDS I Ö OCH l E SPELUNDA l HAFWER l R INGCKABY FÖRSAMLING l TILL l SKIÄNT ocH FÖRÄHRAT l DHENNA KLOCKA 11640. På N sidan Mörner- och Bonde­ GUDH TILL ÄHRA vapnen (fig. 569) under inskriften: PRYDNAD MÖRNER l OCH l RINKABY FÖRSAML IN G T IL l HAFWER l BARO-N EN l OCH GENERAL MAJOREN HÖGH WÄLB. l HERR CARL GUSTAF l TILLYKA MEDH DHES KIÄRE H UUS FRU l FRYHERR INNAN HÖ GHWÄLB.I FRUU CATHARINA MARGARETHA BONDE KLOCKA I STOCKHOLM AF LÅTET MEDH EGEN BEKOSTNAD OMGIUTA DHENNE 1 GER HARDT MEYER 1703, H. 140, D 120 (om personerna se S. l l l 548).- 2. Mellanklockan bär inom rokoko-ornament inskriften: ÅHR 1755 l WARANDE H ERDMAN l LANDSHÖFDINGE l ADOLPH 1 GERHARD MEYER D . Ä., MÖRNERIB IS COP ERIC ALSTRIN l PROB ST l GUSTAF l Jfr ovan s. 342. - L. M. HoLMBÄCK, kungl. styckgjutare, verksam i Sthlm 1695-1710 (dö d i pesten 1710). Klockor och klockringning, Sthlm 1951, s. 93. RINKABY KYRKA 625 Fig. 569. Vapenbilder å storklockans nordsida: Carl G ustaf Mörners och hans hustrus Catharina Margaretha Bondes. Foto 1961. Carl Gustaf Mörners W a p pen n cbcn d em sciner Frau (Catharina Ma r ga r etha Bon­ d e ) auf der N Seite d er H a uptglocke . Arms on N. sid e of great bell: of Carl Gustaf Mörner and of his wife Catha­ rina Margaretha Bonde. CAPPELLAN PETRUS BLOMBERG l ÄR JAG OM GUTEN l UTI ÖREBRO AF j P. PETRJEUSl. H ] 18, D 103. PETR JEU S. 3. Lillklockan har akantusbårdar och inskriften: H 100, D 81. GUTEN ÅHR 1764 AF PEHR 1 P EHR P ETRJEus, klockgjutare, verksam i Örebro 1747-66, t 1768 ? (HoLMBÄcK, s. 94). - P. har bl. a. gjutit klockor i Almby (s. 172), Mosjö (s. 218) samt Hovsta (s. 363). - År 1775 drevs gjuteriet av P:s änka, och s. å . nämnes för första gången den kände klockgjutaren, sedermera rådmannen OLOF KJULANDER (s . 538, not 1), som av allt att döma övertagit rörelsen. Fig. 570. Kalligrafiskt ornament, inhugget under inskriften (fig. 556) å täckhällen till den Bonde­ Oxenstiernska gravtumban (fig. 554). K a lligra phisch es Ornament, eingeh a u en unter Inschrift des Tumbadeckels (Abb. 556). der Calligraphic orna m ent, cut below inscription (fig. 556) on top slab of the Bonde-Oxenstierna tomb (fig. 554). 626 GLANSHAMMARS HÄRAD SAMMANFATTNING A~ ~~ D F Fig. 571. Kyrkans planutveck­ ling. Sk,ala 1 : l 000. Grundrissenhvicklung der Kirche. Development of church plan. I. Stenkyrka med torn i V, korets utseende okänt (fig. 506, 571 A). 1100-talets slut. In v .: Dopfunt (fig. 534- 536), skulpterad cuppa med runinskrift; troligen samtidig med den äldsta stenkyrkan. II. Utvidgning av den äldre kyrkan åt S och ö, varigenom en rektangulär salkyrka skapas (jfr fig. 506 och 571 B). Det urspr. tornet bibehålles. Sakristia bygges i NÖ. 1200-talets slut eller 1300­ talets förra del. III. Stjärnvalv av tegel inslås i kyrkorummet (fig. 571 C). 1400­ talets senare del. Vapenhus uppföres i SV. In v .: Svenskt altarskåp (fig. 522) från tiden omkr. 1500. IV. 1600-talet. På 1620-talet låter riksrådet Carl Bonde på Esplunda uppföra ett gravkor i ö (fig. 493 o. 571 D). - Klock­ stapel å kyrkogården (fig. 493). In v.: Predikstol (fig. 524- 527) av Lars Strångesson 1613- 21; n attvardskärl (fig. 538- 543); gravtumba (fig. 554- 562) över Beata Oxenstierna (t 1621) och Carl Bonde (t 1652), utförd på 1620-talet. V. 1700-talet. Bondeska gravkoret, kyrkans ö gavel och vapen­ huset rivas 1780, varefter enligt en 1778 godkänd ritning (fig. 508) kyrkan utvidgas åt ö med ett tvärskepp och ett femsidigt kor (fig. 506 o. 571 E). Under tvä rskeppet anläggas gravvalv för ätterna Mör­ ner (Esplunda) och Kalling (Myrö). In v: Ny sluten bänkinredning (fig. 510), ny altaruppsats 1787 (fig. 520), skänkt av Carl Gabriel Mörner och Lovisa Ulrica Horn på Esplunda. Timglas (fig. 529); ljusredskap (fig. 545- 549); textilier (fig. 550- 551). VI. 1800-talet. Orgelläktare med orgel (fig. 530- 531) uppföres i väster år 1807. Det medeltida tornet rives 1837 och ett nytt upp­ föres 1839 efter ritningar (fig. 512- 513) av Per Lundmark. - Klock­ stapeln rives samtidigt. En renovering 1899- 1900 enligt förslag av ark. Gust. Pettersson utplånar till stor del interiörens äldre karaktär. Kvadermålning på väggarna och tegelimitation på valvstrålarna (fig. 514). sakristian apteras till värmekammare, ny sakristia inredes under ny läktare i N korsarmen (fig. 516). Nya öppna bänkar. In v.: Epitafium (fig. 563) över Adolf Mörner 1802, altartavla (fig. 521) av Per Hörberg 1810. VII. 1900-talet. Ny orgelläktare i väster och orgelfasad av ark. . Bror Almquist 1923 (fig. 532). Elektrisk värmeledning införd 1950. - Invändig dekorationsmålning från 1900 avlägsnas 1952. Ut­ vändig putsning, avfärgad i ljusrött 1958. RINKABY KYRKA 627 ZUSAMMENFASSUNG l. Steinerne Kirche mit W Turm, die Gestalt des Chors unbekannt (Abb. 506 u. 571 A). Ende des 12.Jh. Ausstattung: Taufstein (Abb. 534-36), die skulptierte Cuppa mit Runeninschrift wahrscheinlich gleichzeitig mit der ältesten steinernen Kirche. Il. Erweiterung der älteren Kirche nach S und O, wodurch ein rechteckiger Saalbau geschaffen wird (vgl. Abb. 506 u. 571 B). Der urspriingliche Turm wird beibehalten und eine Sakristei im NO gebaut. En de des 13.Jh. oder erste H. des 14. Jh. III. Der Kirchenraum wird mit Sterngewölben ans Backstein (Abb. 571 C) eingewölbt und ein Waf­ fenhaus (Vorhalle) im SW angefilgt. 2.H. des 15.Jh. Ausstattung: Schwedischer Altarschrein (Abb. 522) ans der Zeit um 1500. IV. 17. J h. In den 1620er Jahren lässt der Reichsrat Carl Bonde auf Esplunda eine Grabkapelle im O errichten (Abb. 493 u. 571 D). Ein hölzerner Glockenturm wird auf dem Kirchhof aufgestellt (Abb.493). Ausstattung: Kanzel (Abb. 524- 27) von Lars Strångesson 1613- 21; Abendmahlsgefässe (Abb. 538-543); Grabtumba (Abb. 554- 562) fiir Beata Oxenstierna (t 1621) und Carl Bonde (t 1652) in den 1620er J ahren ausgefilhrt. V. 18. Jh. Die Bondesche Grabkapelle, der O Giebel der Kirche und das Waffenhaus werden 1780 abgerissen, wonach die Kirche auf Grundlage eines 1778 genehmigten Entwurfs (Abb. 508) um ein Querschiff und einen filnfseitigen Chor im O erweitert wird (Abb. 506 u. 571 E). Unter dem O Teil der Kirche entstehen Grabgewölbe fiir die Familien Mörner und Kalling. A usstattung: Geschlossenes Gemeindegestiihl (Abb. 510), Altar von 1787 (Abb. 520) mit Zubehör von Carl Gabriel Mörner auf Esplunda und Lovisa Ulrica Horn gestiftet; stundenglas (Abb. 529); Leuchter (Abb. 545-549); Textilien (Abb. 550- 551). VI. 19. Jh. Im W wird 1807 eine Orgelempore mit Orgel (Abb. 530- 531) eingebaut. Der mittel­ alterliche Turm wird 1837 abgerissen und statt dessen 1839 ein neuer nach Entwiirfen von Per Lund­ mark (Abb. 512-13) errichtet. Gleichzeitig wird der hölzerne Glockenturm abgerissen. Eine Renovierung 1899- 1900 unter Leitung von Architekt Gustaf Pettersson verwischt zu einem grossen Teil den friiheren Charakter des Kirchenraums. Hinzu kommt eine Quadermalung der Wände und eine gemalte Backsteinimitation der Gewölberippen (Abb. 514). Die Sakristei wird filr die Heizung hergerichtet und ein Raum unter einer neuen Empore im N Querschiff als Sakristei benutzt (Abb. 516). Das Gestiihl wird durch offene Bankreihen ersetzt. Ausstattung: Epitaph (Abb. 563) des Grafen Adolf Mörner von 1802; Altarbild (Abb. 521) von Per Hörberg 1810. VII. 20. Jh. Neue Orgelempore und Orgelprospekt von Architekt Bror Almquist 1923 (Abb. 532). Elektroheizung 1950. - Die dekorative Ansmalung von 1900 wird 1952 entfernt. Das Äussere wird 1958 neu abgeputzt und hellrot eingetönt. SUMMAR Y l. Stone church with tower to W, appearance of chancel unknown (figs. 506 and 571 A). End of 12th cent. In ven tory: Font (figs. 534- 536), earved bow l with runic inscription; probably contemp oraneons with the oldest church. 628 GLANSHAMMARS HÄRAD Il. The earlier church ext ended to S and E, a rectangul ar stru cture being thu s creat ed (comp. fi g. 506 and 571 B). Original tower r et ained. Vestry built to NE. End of 13th cent. or early p art of 14th cent. III. Star v aultin g of brick inst alled (fig. 571 C). L atter pa rt of 15th cent. Porch built to SW. In ve ntory: Swedish triptyc h (fig. 522) from around 1500. IV. 1 7 th c en t . D urin g the 1620s, Councillor of the H e alm Carl B onde of Esplunda arr an ged for t he building of a burial ch apel to E (fi gs. 493 and 571 D). - \ Vo oden bel! tower in churchyar d (fi g. 493). In ve ntor y : Pulpit (fi gs. 524- 527) b y Lars Strå ngesson 1613- 21; communion vessels (figs. 538­ 543); monumental tomb (fi gs. 554- 562) of Beat a Oxenstiern a (d. 1621) and Carl Bonde (d . 1652), executecl cluring t he 1620s. V. 1 8 th cent. Buri al ch apel of the B onde famil y , th e E wall of th e church and the porch d emoli shed 1780, aft er which, in accordan ce with a design approved in 1778 (fi g. 508), th e church was ex leneled to E by means of a tran sept and a quinquelateral ch anccl (fi g. 506 and 571 E). Beneath the E section of th e church, burial v ault s were provieled for the Mörner (Espluncla) and K alling (Myrö) families . Inventory: New closed pews (fig. 510), new altarpiece 1787 (fi g. 520) presenled with other obj ect s b y Carl Gabriel Mörner and Lovi sa Ulrica Horn of Esplun cla; hour glas s (fig. 529); lightin g equipment (fi g. 545-549); textiles (fig. 550- 551). V I. 1 9 th c e n t . Organ gallery and organ (figs. 530- 531) in st alled to W. in 1807. Th e m edi reval tower demolished 1837 and a n ew one built 1839 from designs (fi gs. 512- 513) by P er Lundm ark. ­ Bell tower demolished at the sam e time. - Henovations 1899- 1900 in a ccorclance with proposals b y architect Gust. Petterson lar gely destroyecl the earlier cha racter of the interior. Imitation freestone p ainting on walls and imitation brickwork on v a ulting rib s (fi g. 514). Vestry convcrted into heatin g ch amber, new vestry beneath new gallery in N transept (fig. 516). N ew open pews. In ven tory: Memori al t ablet (fig. 563) for count Adolf Mörner 1802, altar picture (fig. 521) by Per Hörberg 1810. VII. 20th cent. N ew organ gallery to W. and organ front by architect Bror Almquist 1923 (fig. 532). Electric heating installed 1950. - Interior decorative p ainting of 1900 removed 195 2. Exterior plastering, tinted light red 1958. (Forts. frdn omslagets 2:a sida) STOCKHOLM.(83) • (53) DALARNE. (6) (9) (37) (52) Band VIII, h. 2. Spdnga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. Band I, h. 1. Leksands och Gagnets tingslag. Pris 4: 50. Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd I. Pris 16 kr. Band II, h. 1. Falun. Pris 12: 50. ÖSTERGÖTLAND. (13) Band I, h. 1. Bunkekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. (14) Band I, h. 2. Bunkekinds hdrad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. (43) Band II. Vreta klosters kyrka. Med register till Bd II. Pris 15 kr. VÄRMLAN D. (18) Band I, h. :L Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grums hdrad, södra delen. Pris 6: 50. BLEKINGE. (22) Band I, h. 1. Ostra hdrad. Pris 13 kr. (36) Band I, h. 2. Medelsta hdrad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. (51) Band II. Bräkne och Listers hdraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. (59) Band III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. (65) Band III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. (86) Band III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. (85) Band IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. (87) Band IV, h. 2 .. Karlshamn. Pris 17:50 kr. (90) Band V, h. 1. Oversikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njarunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. DALSLAND. (34) Band l, h. 1. Suridals härad. Pris 10 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. K(J.vlinge kyrkor i Harjagers hdrad. Pris 2: 50. GÄSTRIKLAND. (39) H. 1. Ga.vle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register, Pris 17 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band l, h. 2. Orebro hdrad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars hdrad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SMÅLAND. (48) Band I. Jönköpings och Ruskvarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. BOHUSLÄN. (57) Band I, h. 1. Va.stra Hisings Mrad. Pris 8 kr. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Svegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. SVERIGES I(YRI(OR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bok­ handeln eller direkt från GENERALSTARENs LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG Vasagatan 16, Stockholm l. Tel. lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 SVERIGEs KYRKOR NÄRKE PUBU CERAT OMRÅDE UNDER UT­ ARBETNING BAND. I. HAFT E 3. E:SSELTE, STHLM U