SÖLVESBORGS l(YRl(OR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av LARS-GÖRAN KINDSTRÖM Häfte 93 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. INVENTARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1962 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD A omstående sida: Sölvesborgs M ariagilles sigill, ca 1300 SHM ESSELTE AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1962 104074 FÖRORD till BLEKINGE KYRKOR BAND IV:3 Det är för utgivarna en särskild glädje att i och med detta häfte kunna framlägga den sista återstående beskrivningen av BLEKINGE KYRKOR. Olika anledningar, såväl ekonomiska som personella svårigheter, ha bidragit till att försena publicerandet av Blekinge stadskyrkors beskrivningar, vilket förhållande av utgivarna djupt beklagas. Samtidigt bör dock framhållas, att den förlängda bearbetningstiden i väsentlig grad bidragit till fördjupande av det vetenskapliga källmaterialets bearbetning, varjämte större anslag möjliggjort en betydande ökning av beskrivningarnas illustrationsmaterial, vilket utan tvivel i hög grad ökar deras värde och användbarhet. Redan på 1920-talet utarbetades en förberedande kortfattad beskrivning av Sölvesborg kyrka av den kände Blekingeforskaren WILLIAM ANDERSON. Ekonomiska svårigheter för verket SVERIGES KYRKOR lade emellertid hinder i vägen för dennas tryckning. Först efter Andersons bortgång 1939 ansåg man sig kunna återupptaga arbetet med Blekinge kyrkor. William Andersons efterlämnade beskrivning var då i behov av komplettering på grund av åtskilliga under mellantiden utförda ändringar och andra arbeten på kyrkan. Denna bearbetning uppdrogs åt fil. lie. LARs-GöHAN Kindström som under 1940-talet var sysselsatt med talrika vetenskapliga och kulturminnesvårdande uppdrag i Blekinge. Denne utförde dels 1942 och dels 1947 viss översyn av det föreliggande manuskriptet, en översyn, som 1949-50 utvidgades till en mera ingående omprövning av kyrkans byggnadshistoria. Det visade sig därvid nödvändigt att ånyo grundligt genomarbeta kyrkans omfattande arkivalier, ett stort och tidskrävande arbete, som ej omedelbart kunde utföras. När arbetet med det slutliga färdigställandet av de blekingska stadskyrkorna på allvar kunde igångsättas under slutet av 1950-talet, uppdrogs därför åt Kindström att återupptaga beskrivningsarbetet, denna gång på grundval av en dylik fullständig arkivgenomgång och nya byggnadshistoriska undersökningar, varvid resultaten av gjorda iakttagelser vid vissa under åren 1950-55 utförda yttre restaureringsarbeten å kyrkan kunde beaktas. Åren 1959- 61 utfördes detta arbete och resulterade i en praktiskt taget helt ny beskrivning, i vilken dock givetvis många sakuppgifter från William Andersons arbete kunnat utnyttjas. Det slutliga fastställandet av kyrkans byggnadshistoria, som erbjudit åtskilliga svårlösta problem, har föregåtts av ingående diskussioner mellan författaren och professor A. TUULSE inför själva monumentet, varvid den senare lämnat värdefu lla bidrag till problemens lösande. Vid slutredigeringen av den föreliggande beskrivningen har värdefullt bistånd lämnats av tjänstemännen vid Statens Historiska Museum. Sålunda har docent MoNICA RYDBECK lämnat uppgifter om kalkmålningarna, fil. lie. RuNE NORBERG har granskat beskrivningen av den medeltida träskulpturen, fil. dr BERTIL WESTER har lämnat kompletterande uppgifter beträffande orgelfrågor, fil. lie. ANNE-MARIE FRANZEN har granskat och kompletterat textilbeskrivningarna. - Dessutom har värdefullt bistånd lämnats av professor BENGT HILD EBRAND beträffande personhistoriska frågor, Registren till det nu avslutade band IV äro utarbetade av mag. phil. LYDIA TuuLsE. Då den omfattande beskrivningen av Sölvesborgs kyrka nu föreligger färdig och tryckt, ha utgivarna all anledning att uttrycka sin tacksamhet till alla dem, som med sitt arbete och sitt intresse fört fram densamma till ett lyckligt slut. Alldeles särskilt vilja utgivarna tacka författaren, fil. lie. LARS-GÖRAN KINDSTRÖM, numera sedan flera år intendent och chef för Hälsingborgs museum, för det stora tålamod och det aldrig svikande intresse, som han visat sin uppgift under en lång och prövosam författaretid. Under arbetet i kyrkan har författaren även haft att glädja sig åt ett stort och välvilligt intresse från pastor loci, kyrkoherden STURE F JELLANDER, som lämnat honom värdefullt stöd och god hjälp, icke minst genom på eget initiativ lämnade kompletterande uppgifter, som varit av stort värde i författarens detaljarbete. För detta önska utgivarna frambära ett vördsamt tack. Även till kyrkovaktmästarna i Sölvesborgs kyrka framföres ett tack för god hjälp åt författaren i det praktiska arbetet i kyrkan. Från Sölvesborgs församling har kyrkobeskrivningsarbetet åtnjutit ett välvilligt stöd. Redan 1937 beslöt kyrkorådet att tillstyrka ett bidrag till beskrivningens tryckning, ett bidrag som senare successivt utökats upp till omkr. 3 000 kr, för vilket lika värdefulla som välkomna stöd utgivarna uttrycka sin vördsamma tacksamhet. Stockholm i april 1962 SIGURD CuRMAN JoHNNY RoosvAL Å omstående sida: Sölvesborgs Mariagilles sigill, c:a 1300. SHM LARS-GÖRAN KINDSTRÖM SÖLVESBORGS KYRKOR SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDR.AVK.VITT.HIST O..ANT.AKAD UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL BLEKINGE SÖLVESBORGS KYRKOR LARS-GÖRAN KINDSTRÖM AV BAND IV. HÄFTE 3. föreligger i följ ande delar 1962: BLEKINGE. (22) (36) (51) (59) (65) (86) (85) (87) (93) (90) DALARNE. (6) (9) (37) (52) (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) (68) (84) Band I, h. 1. Östra härad. Pris 13 kr. Band I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. Band Il. Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd Il. Pris 13 kr. Band III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. Band III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. Band III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. Band IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. Band IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17: 50 kr. Band IV, h. 3. Sölvesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. Band V. h. 1. Översikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band Band I, h. 1. Leksands och Gagnefs tings/ag. Pris 4: 50. I, h. 2. Falu domsagas norra tings/ag. Pris 12 kr. I, h. 3. Falu domsagas södra tings/ag. Med register till Bd I. Pris 16 kr. Il, h. 1. Falun. Pris 12: 50. I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. I, h. 2. Lummelunda ting (ingstäde). Pris 5: 50. I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. Il, Rute selling. Med register till Bd Il. Pris 16 kr. III, Hejde selling. Med register till Bd III. Pris 26 kr. IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. IV, h. 2. Ha/la ting, norra delen. Pris 18 kr. IV, h. 3. Ha/la ting, södra delen. Pris 20 kr. IV, h. 4. Kräk/inge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. KYRKOR BOHUSLÄN. (57) Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. DALSLAND. (34) Band I, h . 1. Sunda/s härad. Pris 10 kr. GOTLAND. GÄSTRIKLAND. (39) H. 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Svegs tings/ag, nordvästra delen. Pris 23 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sköns tings/ag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tings/ag. Med register. Pris 16 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Örebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h. 2. Örebro härad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. SMÅLAND. (48) Band I, Jönköpings och Huskvarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. STOCKHOLM. (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band Il, h. 1. Riddarho/mskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band Il, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd Il. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Afolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr. (83) Band VIII, h. 2. Spånga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. (53) Band IX. h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. å omslagets 3:e sida} SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT PÅ UPPDR.AVK. VITT HIST O.ANT. AKAD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL INVENTARIUM BLEl(INGE BAND IV GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG STOCKHOLM 1959-62 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD ESSELTE AKTIEBOLAG STOC KHOLM 19 6 2 BLEl(INGE BAND IV KYRKORNA I RONNEBY KARLSHAMN OCH SÖLVESBORG V INNEHÅLLSFÖRTECKNING till Band IV Samtliga k yrkobeskrivningar äro utarbetade av Armin Tuulse, med undantag för Sölvesborgs kyrkor, som beskrivits av Lars-Göran Kindström. Ronneby stadskyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Möljeryd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bredåkra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kallinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Saxemara . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Karlshamns kyrkor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sölvesborgs kyrkor ... .... .. . .. ............ .. .. .. .. .. ..... .. . .. .. ...... . . . .. R ättelser till band IV . . . .. .. . .. ........ .............. . ... . . ......... .. .. . . . Register utarbetade av Lydia Tuulse Ortsregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sakregister .. .. ...... . .. .... ....... ... ·. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sid. 3 135 142 150 165 175 275 468 4 77 4 72 VI FÖRKORTNINGAR ANVÄNDA I DETTA BAND Övriga förekommande förkortningar enl. förkortningsregistret i Nordisk Familjeboks 3:e uppl. ATA = Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Sthlm. A TS = Antikvarisk Tidskrift. BLEKINGEBOKEN = Blekinge Musei- och hembygdsförbunds årsbok, Karlskrona 1927BM = Blekinge Museum, Karlskrona. BRUNIUS = C. G. Brunius, Konstanteckningar under en resa år 1849, Lund 1851. BST = K. Byggnadsstyrelsens arkiv, Sthlm. CAVALLIN = S. Cavallin, Lunds stifts herdaminne, Lund 1854- 57. CRoNHoLM = C. L. Cronholm, Bcskrifning om Blekinge frå n omkring 1750. Ms i KB . Dep = Deponerad, deposition. DaK = Danmarks Kirker. Udg. af Nationalmuseet, Kbhvn 1933DRA = Danmarks Rigsarkiv, Kbhvn. ELERS = J. Elers Samlingar, Ms i KB. FoRNV. = Fornvännen, Meddelanden från VHAA 1906GYNTHER = S. W. Gynther, Blekings historia och beskrifning I, Sthlm 1847. HÜLPHERS = A. Hi.ilphers, Afhandling om Musik och Instrumenter ... , Westerås 1773. INV = Inventarieförteckning. KA = K ammararkivet, Sthlm. KB = Kungliga Biblioteket, Sthlm. KBK = Det Kongelige Bibliothek i Kbhvn . KR PRoT. = Kyrkorådsprotokoll. LLA = Lunds Landsarkiv. LST = K . Lantmäteristyrelsens Arkiv, Sthlm. LU = Lunds Universitet. LUB = Lunds Universitetsbibliotek. LUNDBERG I = Erik Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige und er medeltiden 1000- 1400. Sthlm 1940. LUNDBERG Il = Erik Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renässans 1400- 1650. 1925 - 50, Sthlm 1948. LöFGREN = Albert Löfgren, D et svenska kanngjutarehantverkets historia. Del I, bd 1- 3, Sthlm 1925--50, samt lösa anteckningar av honom. MANDELGREN, Saml. = N. M. Mandelgrens i LU förvarade samlingar av teckningar m. m. Ms = manuskript. Nord. Mus. = Nordiska Museet, Sthlm. PRoT. = Protokoll. PÅ = Pastorsämbetet. RA = Riksarkivet, Sthlm. RÄK. = Räkenskaper. SBL = Svenskt Biografiskt Lexikon, Sthlm 1918SHM = Statens Historiska Museum. SJöDoRG = N. H. Sjöborg, Utkast till Blekings Historia och Beskrifning, Lund 1792- 93. VII en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt :värde, utförd under åren 1917- 1932. Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i A TA. Ett ex. har tillställts varje inventerad kyrka samt domkapitel. ST.PROT. = sockenstämmoprotokoll. Sv. D. = Svenska Dagbladet. SvK = Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, utg. av S. Curman och J. Roosval, 1912-. SöB = Sölvesborgs Bladet. SöT = Sölvesborgs Tidningen. UPMARK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, Sthlm 1925. UUB = Uppsala Universitetsbibliotek. VHAA = K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Sthlm. VIS = Visitation. ÖIÄ = Överintendents Ämbetet (efter 1918 BST), Sthlm. SNABBINV. = I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B = bredd, D = diameter, Dj = djup, H = höjd, L = längd. Aln, längdmått, här = 59,38 cm. Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm. Väderstrecken förkortas: N SÖV. Silverstämplar tydda enl. UPMARRK. Tennstämplar tydda enl. LöFGREN. SÖLVESBORG AV LARS-GÖRAN KINDSTRÖM REDAKTIONSSEKRETERARE: ERLAND LAGERLÖF FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV SÖREN HALLGREN 1960 UPPMÄTNINGARNA ÄRO UTFÖRDA AV JOHN SÖDERBERG 194·2 BILDMATERIAL ANTECKNINGAR OCH EXCE RPTER FÖRVARAS I ATA Å omstående sida: Sölvesborgs stads sigill belagt i räkenskaperna 1680- 1692 (KAJ D ie Stadtkirche zu Sölvesborg von 0 SO . Fig. 239. Sölvesborgs staclskyrka från OSO. Foto J. A. Nilsson 1896. Sölvc:-borg town church fron1 ESE . SÖLVESBORGS STADSl(YRl(A BLEKINGE, BLEKINGE LÄN, LUNDS STIFT, LISTERS KONTRAKT Beskrivningen avslutad i mars 1961. TEYCKTA KXLLOR: WILLIAM ANDERSON, Den äldre kyrkliga konsten i Blekinge, Lund 1922. DENSAMME, Sölvesborg. Bidrag till stadens byggnadshistoria, Sölvesborg 1920. - DENSAMME, Sölvesborgs kyrka. Kortfattad vägledning, Sölvesborg 1920. - DENSAMME, Blekingebilder från fordom, Sölvesborg 1926. - DENSAMME, Heliga källor och pilgrimsvägar, Brage 1928. - D ENSAMME, Medeltidsmålningarna i Sölvesborgs kyrka, SöT 20/12 1919. - DENSAMME, Klosterfynden i Sölvesborg tros härröra från 1300-talet. Undersökningarnas resultat. SvD 11 / 7 1920. - DENSAMME, Klostren i Sölvesborg, SöT 22 / ,; 1920. - D ENSAMME , Sölvesborg i forna tider, SöT julnr 20 / 12 1924. - DENSAMME, 278 SÖLVESBORG Protestantisk kyrkoinredning i Blekinge, SöT 21 / 12 1920. - DENSAMME, Sölvesborg fordomdags, SöT DENSAMM E, Vallfart till S:t Ewald, SöB 7 / 10 1926. - DENSAMME, Vapenhuset i Sölves1 1926. borgs kyrka, SöT julnr 15 / 12 1927. - DENSAMME, Klostergängen i Sölvesborg, SöT 28 / 8 1928. - DENSAMME, Fredsklockan i Sölvesborgs kyrka, SöT 16 / 1 1930. - DENSAMME, En gravsten i Sölvesborgs kyrka, SöT 20 / 12 1930. - DENSAMME, Gravstenarna i Sölvesborgs kyrka, SöT julnr 19 / 12 1931. - DENSAMME, Helgonkult i Blekinge, ATS . 22 : h . nr 3, 1919. - D ENSAMME , Blekinges kyrkklockor, 1- 2, Ronneby-Posten 27 / 9 och 4 / 10 1924. - GUNNAR ANSHELM, Stiftets kyrkor, Lunds stift i ord och bild 1- 2, Sthlm 1947, s. 469, 636- 37. - BRuNrns, s. 669 ff. S. CAVALLIN, Lunds stifts herdaminne V, Lund 1858. - KR . ERSLEV, Testamenter fra Danmarks Middelalder indtill 1450. Kobenhavn 1901, nr 82 . - J. EsTRTJP- JoHs. KNUDSEN, Danske Sokort af Jens Sörensen (1646- 1723), Kbhvn 1916. - STURE F.JELLANDER, S:t Nicolai i Sölvesborg, Sölvesborg 1940. - DENSAMM E, Kring Sölvesborgs prästgårdar, Sölvesborg 194 7. - D ENSAMME, Kring Vårfruklostret i Sölvesborg, En vandring genom litteraturen . Blekingeboken 1951. - DENSAMME, Kapelltomter i det medeltida Sölvesborg. Blekingeboken 1957. - DENSAMME, Har altarbordet och predellan i Mjällby möjligen varit avsett för S:t Nicolai? SöB 27 / 12 1957. - TAGE voN GERBER, Sölvesborgs stads uppkomst, Sölvesborg 1950. - L.-G. KINDSTRÖM, Sölvesborg - Blekinges äldsta stad? En bok om Blekinge, Karlskrona 1942, s. 693-705. - DENSAMM E, Sölvesborgs slott - ett danskt riksfäste, Fv 1944, s. 226- 236. - DENSAMME, Sölvesborg - staden - bygden - borgen, Karlskrona 1945. - DENSAMME, Sölvesborgs klosterområde. Blekingeboken 1946. - DE NSAMME, Blekingskt kyrksilver på Sölvesborgsutställningen 1945. Blekingeboken 1946. DENSAMME, Praktmöbler och konstföremål i Mjällby kyrka, SöB 24 / 12 1941. - DENSAMME, S:t Nicolai kyrkas äldsta del från 1200-talet, SöB 17 / 12 1942. JoHS. K NU DSEN, Sokortdirektor Jens Sörensen, Kbhvn 1918. - VILHELM LORENZEN, De danske Karmelitterklostres Bygningshistorie, Kbhvn 1924, s. 67- 68. - LUNDBERG Il, s. 105- 106. TRYGGVE LUNDEN, Sydsvenska lokalhelgon Il: Sankt Enevald av Sölvesborg, Credo 1944: 2. - G. LYBERG, Gamla sölvesborgare, Sölvesborg 1947. - PER PERSSON, Seder, tro och folkliv m. m. i Lister under äldre tid I, Karlshamn 1916, sid. 49 ff. - DENSAMME, Restaureringen af vår gamla kyrka. Stjernan 23 / 9 1905. - D ENSAMME, Stolstånd. Stjernan 14 / 10 1905. - DENSAMME, Sölvesborgs kyrka. Stjernan 24 / 12 1907. DENSAMME, S:t Enewalds källa. Sölvesborgs-Bladet 3 / 10 1925. - DENSAMME, Kyrkogårdsfrågor i Sölvesborg under 1800-talet. Sölvesborg 1934. - N. E. RosENBOHG, S:t Nicolai tornur köptes vid auktion på Rådhuset 1825, SöT 15 / 10 1958. - D ENSAMME, Några namn och gårdar i gamla Sölvesborg, 1959 (tidigare pub!. som artiklar i SöT.). - N. H. SJÖBORG, Samlingar för Nordens Fornälskare 2. Stockholm 1824, s. 119 och P I. 55 fig . 200. - DENSAMME, Utkast till Blekings Historia och Beskrifning, Lund 1792-93, s. 342-345. - HANDLINGAR RÖRANDE SKANDINAVIENS HISTORIA XXXV, Sthlm 1854, S. 481. - C. G. STYFFE, Skandinavien under unionstiden, (3:e uppi., 1911), s. 61, 90. - SÖLVESBORG. Förr och Nu. Sölvesborg 1851. - Till STADSFULLMÄKTIGE I SöLVESBORG. Sölvesborg 1925 (skrivelse av Knut Hamberg med utredning om kyrkans jordar, verkställd av \Villiam Anderson med tillägg av Per Persson). - CURT \VALLIN, Sölvesborgs kyrka - anteckningar från år 1830 - SöT 4 /rn 22 /u och 6 / 12 1941samt 3 / 3 1942. C. G. WEIBULL, Sölvesborgs stads historia, Sölvesborg 1945. OTTO voN FRIESEN, Lister- och Listerbystenarna i Blekinge, Uppsala 1916 (Uppsala univ. årsskr. 1916. P. 2). - K.-G. THORNGREN, Runstenar i Blekinge. Blekingeboken 1942. - BIRGER NERMAN, Arkeologisk datering av Lister- och Listerbystenarna. Fv 1953. - INGEMAR ATTERMAN, Stentoftenstenen. Kommentar till ett dateringsförsök. Blekingeboken 1954. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.SAML.: I [/l z z ~ t-' 0 >-3 t'I1 ::Cl ~ ~ 0 ~ ::d ::d ::i > "O .. _,• "' ., 41 ., J<>N_ ~ t-' t-' t'I1 Grund!-iss ausgegrabener Hausfundamente des Klosters N vom Kirchhof. Fig. 244. Plan över framgrävda husgrunder N om kyrkogården . A. Tuulse 1945, i A TA. S. 290. Plan of excavated buildings N of churchyard. 00 ~ "° 290 SÖLVESBORG ÄLDRESKEDE varit delad i smärre rum. Vissa dörromfattningar m . m. finnas bevarade (fig. 242). Längans yttre B (avtagande i N) var 7,30- 8,00 m, inre B i N 5,72 m, och den fortsatte ut på området N om kyrkogården (se nedan), varför den har varit planerad för en L av ca 32,20 m. Dess N gavel synes dock aldrig ha fullbordats. Den V längan (yttre B 7,6 m) har slutit an till kyrkans långhus kring dess tidigare N-portal. Av längans mellersta delar ha inga rester ännu påträffats, men i N är dess yttre NV hörn väl bevarat på båda sidor om kyrkogårdsmuren . Den metertjocka, välputsade muren av tuktad gråsten med insprängda tegelpartier (underpartier till fönster?) vilar på en kraftig gråstensgrund. Huruvida längan någonsin hunnit bli fullbordad torde vara svårt att fastställa, men den har i varje fall varit planerad i full utsträckning (L ca 32,0 m). V-längans N gavelmur har direkt övergått i N klosterläng a ns yttermur, men 12,6 m från hörnet slutar denna tvärt med en vinkelrät tegelmurning, vilande på en huggen granitplatta. På andra sidan denna planerade dörröppning finnes emellertid icke någon fortsättning bevarad, och den har heller icke funnits, vilket framgår av att äldre underliggande murrester (se nedan) äro oskadade. N-längan har således aldrig blivit fullbordad och anslutningen till Ö-längans N del har icke heller kommit till stånd. Dess yttre L skulle ha blivit 46,6 m. Följande tolkning av de påträffade murfragmenten torde vara sannolik. Efter klostrets grundande 1486 planeras och påbörjas så småningom (förmodligen framemot år 1500, jfr nedan!) en klosteranläggning av normaltyp, där Ö-längan troligen helt fullbordats och möjligen också V-längan, innan reformationen vid mitten av 1530-talet sätter punkt för utvecklingen . N-längan har vid denna tidpunkt icke ens hunnit grundläggas i full utsträckning. Till denna fyrlängade anläggning slöt sig antagligen i N den nuvarande prästgårdens trädgård såsom örtagård, och i enlighet härmed skulle en inom denna tidigare liggande, av sekelgamla träd skuggad damm, vilken genom en liten bäck tillfördes friskt vatten från Ryssbergets sluttningar, kunna ha varit munkarnas fiskdamm. 1 Men ett äldre sk e de av klostrets byggnadshistoria har föregått denna utveckling. Vid grävningarna 1945 påträffades nämligen också andra murrester N om kyrkogårdsmuren, vilka äro äldre än de tre klosterlängorna och i viss utsträckning kunna passas in i klostrets anläggningshistoria. Under N-längans ovan nämnda, icke avslutade yttermur och obetydligt skadad av denna, påträffades nämligen år 1945 en äldre h usgrun d, som var nära nog fullständigt bevarad och som kunde blottas i full utsträckning (fig. 243). Den rektangulära byggnaden, som är av relativt ansenlig storlek (20,5 m X 6,5 m) och ligger orienterad i Ö- V, har vilat på en grund av enkelt lagda gråstenar, i vilken stenram man i Ö, där den var dubbel, kunde urskilja en ränna (för bottensyll?). Troligen 1 Jfr JOHANNES TROLLE, s. 329 ff. Danske klosterhaver i Fortid og Nutid. Gads D anske Magasin 1924, FÖRSVUNNA KLOSTER, KYRKOR o. KAPELL 291 har byggnaden varit uppförd i korsvirke. Golvet, som i största utsträckning var bevarat, hade en intressant utformning. Mittpartiet utgjordes av tegel i fiskbensmönster, men längs väggarna löpte ett ca 1,8 m brett band av kullerstensläggning, där man delvis kunde urskilja tvärgående ramar av något större stenar. Kullerstensläggningen har troligen varit täckt av ett högre liggande trägolv, och en möjlig tolkning är, att en rad celler legat längs väggarna i denna salbyggnad. Det torde icke vara osannolikt att denna byggnad är det hus, som kung Hans skänkte eller - snarare - lät uppföra till första bostad åt munkarna år 1486. Denna korsvirkesbyggnad (det första dormitoriet?) har etappvis utökats åt Ö med en rad kamrar och mindre byggnader, sannolikt för skilda ekonomiändamål. Emellertid ha senare om- och påbyggnader skett i så stor utsträckning, att säkra rekonstruktioner icke synas vara möjliga. I områdets östligaste del kunna också vissa murpartier med stor sannolikhet föras till N delen av den permanenta Ö klosterlänga, som i medeltidens slutskede växte ut från kyrkan. Som tidigare skildrats hann man icke fullborda denna före reformationen. Ännu yngre byggnadsrester täckte NÖ delen av klosterområdet, vilka torde ha tillhört skilda prästgårdsanläggningar från 1600- och 1700-talen. Vid grävningsundersökningarna kunde också en annan intressant iakttagelse göras. Den nuvarande N kyrkogårdsmuren (i det väsentliga från år 1928, jfr s. 305) vilar på en äldre, i riktningen icke helt sammanfallande murgrund. Denna äldre kyrkogårdsmur är genombruten av de yngre klosterlängorna av mer permanent art, och således äldre än dessa, men därjämte torde också korsvirkesbyggnaden (från 1486) vara yngre än muren, då den synes vara byggd intill (N om) och inriktad efter densamma. Denna murgrund skulle icke osannolikt kunna tolkas som tillhörande en äldre medeltida kyrkogårdsmur, som successivt onödiggjorts, förstörts och så småningom borttagits genom klostrets anläggning. Karmeliterklostrets byggnadshistoria skulle genom sammanställning av de doku- KARMELrrnn mentariska uppgifterna och de vid grävningsundersökningarna konstaterade byggnads- =~~~:RAEoTs~ lämningarna således kunna skildras på följande sätt: msToRrA I. Den äldre, redan befintliga stadskyrkan S. Nikolai med sin tillhörande, genom mur avgränsade kyrkogård skänkes av kung Hans år 1486 till karmeliterorden för anläggande av ett kloster, som samma år får påvens bekräftelse. Själva klostret helgas åt jungfru Maria. Il. En första provisorisk klosteranläggning växer fr. o. m. 1486 upp N om (utanför) kyrkogården, med en hallbyggnad i träkonstruktion (korsvirke?) som centrum, till vilken åt Ö olika ekonomibyggnader fogas . III. Ca 1500- 1535 planläggas permanenta klosterbyggnader på kyrkogården N om kyrkan och färdigställas successivt i viss utsträckning, i första hand den Ö längan i två våningar (rymmande bl. a. dormitorium), anslutande till kyrkans kor, i vars N-vägg en dörr öppnas till längans andra våning. I andra hand bygges klostrets V-länga ut, anslutande till långhusets N ingång. Längan planeras i sin helhet, men huruvida den färdigställts i full utsträckning är icke möjligt att fastställa. Utförandet av klostrets N2-1049 71 292 SÖLVESBORG länga påbörjas både från V och Ö, varvid man avser att successivt ersätta de första provisoriska klosterhusen från 1486 med en enhetlig länga. Arbetet avbrytes emellertid, innan ens grundmurarna utlagts i större utsträckning. En .sluten klostergård skulle härigenom ha skapats, som i S möjligen redan erhållit en korsgångsarm längs kyrkans N sida. IV. Klostret upphäves genom reformationen 1536- 37. Redan vid mitten av 1500talet torde klosteranläggningen i det väsentligaste ha spolierats. Området N om den gamla kyrkogårdsmuren tas så småningom i bruk för prästgårdsbyggnader. s. JAKons, Tre av de på Meyers karta (fig. 240) utsatta kyrkorna (kapellen) äro numera helt s. BAR~HoLo- försvunna och några murrester efter dem ha hittills icke påträffats, varför varken deras MEUS OCH s. ANDREAS exakta lägen eller utseende är närmare känt. Detta gäller S. Jakobs, S. B artholomeu s' FöRsvuNNA och S. Andreas' kapell, samtliga liggande i stadens Ö och SÖ utkant, nära havsviken. KAPELL Med utgångspunkt från 1725 års karta över Sölvesborgs stad (LST, signum U: 47. Fig. 241) med tillhörande tomtförteckning och ägarlängd, har det visat sig möjligt att fastställa, vilka tomter som vid den tidpunkten tillhörde eller strax dessförinnan hade tillhört stadens kyrka. 1 Om man sammanställer dessa uppgifter och jämför dem med kartografen Meyers placering av kapellen i de skilda kvarteren i stadsplanen från 1600talets mitt, finner man stora överensstämmelser. S. Jakobs kyrka synes ha legat i kvarteret Gladan, vilket f. ö. överensstämmer med en muntlig tradition från 1800-talets senare del om påträffade murrester, S. Bartholomeus i kvarteret Lammet nära Stortorgets S del och S. Andreas i kvarteret Norsen på Hästtorgets NÖ sida. Då man ingenting känner om dessa tre kapells storlek, utseende och utformning, är det svårt att uttala sig om deras ålder och ursprung. Emellertid kan kapellens läge inom staden samt de helgonnamn, som varit knutna till dem, ge vissa antydningar, som i sin tur ge intressanta aspekter icke blott på kapellen själva, utan också på staden och dess eventuella förhistoria. Markant är kapellens läge i en vid båge i den gamla stadens Ö utkant, i huvudsak längs havsstranden. De synas icke särskilt väl kunna infogas i 1200-talets regelbundna stadsplan, men detta förhållande skulle kunna förklaras, om de vore äldre än denna. Under 1100-talet (möjligen tidigare) och århundradet närmast därefter grundades på skilda håll längs Östersjöns kuster och i dessas uppland en rad »köpmanskyrkorn, som synas ha utgjort en kombination av gudstjänstrum och lagerlokal för de resande köpmännen, främst nordtyska, under deras långfärder och marknadsbesök. 2 Ofta kommo dessa köpmanskyrkor, som endast brukades under viss del av året, att bilda STURE F JELLAND ER, Kapelltomter i det medeltida Sölvesborg, Blekingeboken 1957, s. 10- 11. PAUL JoHANSEN , Die Kaufmannskirche im Ostseegebiet. Konstanz 1958 (i Studien zu den Anfängen des europäischen Städtewesens, Vorträge und Forschungen, s. 499- 525), särskilt s. 504505; samt DENSAMME, Umrisse und Aufgaben der hansischen Siedlungsgeschichte und Kartographie . Hansischer Geschichtsblätter 73. Köln 1955, särskilt s. 37- 40. För dessa litteraturhän visningar ber jag att till professor ARMIN TuuLsE fä framföra mitt tack. 1 2 FÖRSVUNNA KLOSTER, KYRKOR o. KAPELL 293 utgångspunkt för senare stadsbildningar, icke sällan under inflytande från den under utbyggnad varande Hansan. Köpmanskyrkorna i sin ursprungliga utformning synas förlora sin betydelse omkring år 1300, men kunde dock ofta leva kvar såsom enkla kapell under lång tid därefter. Det synes icke osannolikt att S. Jakobs, S. Bartolomeus' och S. Andreas' kapell i Sölvesborg ursprungligen ha varit sådana köpmanskyrkor och i så fall varit äldre än staden, möjligen stammande från 1100-talets senare del eller 1200-talets början. Ett eventuellt samspel med den äldre borgen (jfr s. 280) torde böra uppmärksammas i detta sammanhang. De nämnda skyddshelgonen äro tidigare kända i samband med dylika anläggningar. 1 En tolkning av de tre kapellen i denna riktning skulle förklara deras perifera lägen i Ö och förlägga dem till en tidpunkt före tillkomsten av den nuvarande staden Sölvesborg och i varje fall före den regelbundna stadsplanens anläggning. På den Meyerska stadskartan från 1650-talet finns i stadens SV del, strax S om ut- S. GÖRANS HOSPITAL fartsvägen mot Skåne, »S. Jurgen». Det råder knappast någon tvekan om att härmed OCH KAPELL avses ett S. Görans hospital med anslutet kapell, vilket som vanligt, icke minst inom danskt område, ligger i stadens utkant. 2 Vid 1700-talets mitt »står wid wästra Tullporten än en gamal mur af huggen sten efter en Kyrka, eller som man egenteln: will, ett Klåstern (CRoNHOLM). År 1792 nämner SJöBORG (a. a., s. 342) »Klostret» och fortsätter: »Där klostret stått är nu ett färgeri inrättat, och ser man i färgaren Kraaks gård så väl lämningar efter detta kloster, som en runsten ... »Vid grundgrävning i maj 1920 påträffades på tomten nr 91 (norr om utfartsvägen) grundmurar av gråsten och granit i kalkbruk ned till ca 1,5 m djup, vilka samtliga för övrigt voro av samma B, ca 1,5 m. Innan undersökning genom W. Anderson kommit till stånd hade såväl dessa murar som alla andra fynd redan förstörts. Enligt uppgifter i lokalpressen hade bl. a. iakttagits rester av ett brunnskar av trä, medeltida taktegel samt fem skelett. Ett av skeletten låg på 1 / 2 m djup och skall ha härrört från en yngre manlig individ. Huvudet låg mot Ö och benen voro i oordning. Ovanpå fanns ett tunt asklager, möjligen härrörande från branden 1700, då stora delar av bebyggelsen vid Västra Storgatan härjades. En!. uppgift 1920 skulle för ca »60 år sedan» (alltså på 1860-talet) vid stenläggning av gårdsplanen på intilliggande tomt nr 92 ett skelett ha påträffats på 1 fots djup. 3 En kyrkogård kan sålunda konstateras ha legat här och denna torde fastställa läget för S. Jörgens kapell. Den har på vanligt sätt varit ansluten till hospitalet och lär f. ö. ha använts för begravningar av stadens fattiga långt in i nyare tid (W. ANDERSON). Möjligen har ett brödraskap av lekmannakaraktär varit knutet till hospitalet; detta skulle förklara traditionen om ett kloster här. 4 PAUL JoHANSEN, Umrisse etc., s. 39 och 57. Jfr Ronneby s. 8, samt PAUL JoHANSEN, Umrisse etc. s. 77. 3 Folktraditionen har satt dessa båda fynd i förbindelse med den förr så populära förklaringen om den mördade gårdfarihandlaren. Även en försvunnen guldsmed har nämnts i sammanhanget. 4 PAUL JoHANSE N, Umrisse etc., s. 20. 1 2 294 SÖLVESBORG slagna läget norr om samma väg. Om identifieringen råder dock ingen tvekan. CRONHOLM fixerar för sin del endast läget till V om tullporten. Hospitalet torde stamma från yngre medeltiden men kan icke närmare tidfästas. Någon dokumentarisk uppgift om dess anläggningstid är icke känd. Gudstjänstfirandet i kapellet torde ha upphört vid reformationen, men såsom sj ukvårdsanstalt och rum för vägfarande och fattiga kan det ha varit bibehållet ännu vid 1600-talets mitt, vilket Meyers karta möjligen kan tyda på. År 1681 uppföres i RÄK. jordskylden av den hage, som kyrkan ägde vid kapellet, den s. k. »Capels Jorden». Då stadens fattigstuga av gråsten, som är belägen ett kort stycke västerut invid utfartsvägen, uppfördes åren 1819- 21, användes möjligen rester av hospitalsmurarna. Då denna byggnad år 1942 ombyggdes till stadsmuseum (»Gammelgårdem) kunde nämligen medeltida tegel, sekundärt använda, iakttagas på skilda ställen i murverket. Ruinen efter S. Göran fanns dock partiellt kvar ännu 1863 men försvann senare under loppet av 1860-talet. Intill 1864 stod här en runsten, den s. k. Sölvesborgsstenen, »fristående i ett plank åt gatan». Den flyttades då till stadskyrkan (jfr s. 430). s . ENEVALns I Engeströmska samlingen finnes följande, år 1763 upptecknade sägen (lär vara H~:~!~~~~~A belagd redan på 1600-talet): »SöllisBorg slott har sitt namn af St. Enewald, som war en helig man. Begaf sig på reisen till den hellige graf, ok daa han kom dit i landet, sökte Jöderne effter att omkomma (dräpa) honom, då flydde han intill han kom till Siökanten eller Siösidan och mente att wille komma till skibs ok fan intet skieb; då satte han sig på en sten ok wille hvila sig ok bad Gud indeligh om hielp ok Nåd ok falt så i söfn ok när han opwagnade, då war han wid Sölwitzborg; då prisade han Gud för sin hielp ok då upbrast Enevålds Kille; då låd han bygge det kapel vid Killen, siden hafwer folket offrat till Killen, ok det synes af samma stene hvar St: Ennevald hafwer sidat, berättar de gamle.» Denna tradition är en tydlig erinran från korstågstiden och har en påfallande överensstämmelse med legenden om den helige Anders av Slagelse och är liksom denna en typisk vandringssägen. Prästen helig Anders vid Peders kyrka i Slagelse på Själland var vid påsktiden jämte tolv Slagelseborgare i det heliga landet; han ville höra mässan i den heliga gravens kyrka på påskmorgonen, men hans följeslagare lämnade honom för att nå det segelfärdiga skeppet. Då han senare kom till J oppe, hade skeppet redan avseglat. Anders föll då på knä och bad, men överväldigades av sömnen, och då han vaknade, befann han sig i Danmark och hörde danskt tal och kyrkklockorna i Slagelse ringde till aftonsång på påskdagen. På Hvilehöj, där undret skedde, står ännu ett medeltida krucifix, den helige Anders' kors. Anders är ett själländskt lokalhelgon, som lär ha avlidit 1205. Redan vid 1200-talets mitt berättades detta under av en dansk man för söder om utfartsvägen icke överensstämmer med det genom grävningsfynden fast- Anmärkningsvärt är att lokaliseringen av S. Jörgen på Meyers karta till ett område 1 1 TRYGGVE LUNDEN, S:t Enevald av Sölvesborg. Credo 1944, nr 2, s. 77. FÖRSVUNNA KLOSTER, KYRKOR o. KAPELL 295 en flandrisk författare. 1 En i någon mån liknande tradition är knuten till Arilds kapell på Kullens N sida. Med S. Enevald har troligen avsetts S. Theobald i Thann i Elsass, där hans translatering firades den 1 juli. Senast omkring 1400 stiftades i domen i Trondheim ett altare åt S. Severin och S. Theobald; även i Oslo domkyrka vigdes omkring 1400 ett altare åt Theobald. Det är särskilt intressant att Theobald ( = Enevald) i Trondheim nämnes vid sidan av det i Danmark så populära helgonet Severin ( = Sören). Såväl Enevald som Sören ha intill våra dagar efterlämnat talrika spår i det danska namnskicket. Även i Finland och Östersjöprovinserna har Enevald dyrkats; i kapellet på Stora Rågö fanns en undergörande Enevaldsbild och från ca 1400 omtalas i Oslo domkyrka en bild av helgonet, vilket också ofta förekommer i nordtyska källor från 1300-talets senare hälft och under 1400-talet. 2 S. Enevalds kapell i Sölvesborg omtalas tidigast år 1419 i ett brev från Lasse Krok till Ulf Staffansson (Ulv), vilken ihjälslagit hans broder Jeppe Krok. 3 Ulf får nu urfejdsbrev, samtidigt som Lasse Krok erkänner att Ulf ingått förlikning och till försoning av dråpet företagit följande pilgrimsfärder: först en pilgrimsgång till S. Olofs källa (i Trondheim eller S. Olof i Albo hd, Skåne?), en till »sancti Enewald i S0lsb0rgh», tre till Vadstena, en till heliga Ingrid, en till helige biskop Nicolaus i Skänninge, en till Vår Fru i Aachen samt en till Det Heliga Blodet i Wilsnach (Brandenburg); dessutom skulle han besöka flera mässor i Stockholm, Uppsala och andra platser. Redan 1405 hade i liknande sammanhang S. Enevald nämnts, dock utan ortsangivelse. Sannolikt rör det sig redan då om Sölvesborg. I ett testamente år 1505 nämnes »S. Enwoldz closter i Soluedzborg». 4 På Johan Meyers karta från 1650-talet nämnes »S. Enibalds Alte Kirche» och ett obetydligt stycke Ö därom »Enwolds Brunm, och likaså på J. Sörensens karta från 1719. Det synes därför troligt, att kapellet ännu på 1650-talet har varit bevarat till betydande delar för att dock senare raseras under de många fejderna under 1600-talets senare hälft. Enligt fattigvårdsräk. 1677- 84 offrade man ännu vid denna tidpunkt i S. Enevalds källa (vid midsommartid?). Årligen den 24 juni och 23- 24 december blev då »uttaget af S: Ennewalds Killa» där influtna medel (genom »källoffer» eller i »Stock»?), vilka 1 Sägnen är här refererad efter W. ANDERSON , men finnes också anförd av T. LUNDEN a. a. s. 77-78 , där också flera litteraturhänvisningar finnas. 2 \V . ANDERSON, Helgonkult i Blekinge, ATS, del 22, h. 3, 1919, s. 7- 10. FREDHIK B. \VALLEM, Einvalclstuken i Niclarosclomen og St. Theobaldskultus i: Det Kgl. Norske videnskabers Selskabs Forhandlingar IV, 1931, s. 39 ff ; N ILS LITHBERG, Envaldsmässan i: Det Kgl. Norske vidcnskabers Selskabs Forhandlingar VI, 1933, s. 46 ff . - PEH SönERBÄCK, Rågöborna, Sthlm 1940, s. 284. - Om S. T1rnoBALll se H. LEMPFHID, Die Thanner Theobalclsage u. cl. Beginn d. Thanner Miinsterbaues i: Mitt. d . Gesellsch . f. Erhaltung d. geschichtl. Denkmäler in Elsass, 2. Folge Bd XXI, Strassburg 1906, s. 1 ff. 3 Sv. Dipl., 3 (1885 - 1902), s. 482, vV. ANDERSON, a. a. s. 8, samt Tnv GGVE LuNDEN, S:t Enevalcl av Sölvesborg. Credo 1944, nr 2, 3. 75 ff. 4 vV. ANDEI\SON, a. a. S. 8. LUNDS ARKESTIFTS URKUNDSBOK, VI s. 195. 296 SÖLVESBORG fördelades mellan stadens fattiga. Det uttagna beloppet uppgick då till ca 50 dlr silvermynt, en icke obetydlig summa. År 1680 finnes den 24 / 6 noterat, att man i samband härmed »renoverade Killan och holt den öfwern. Emellertid synes myndigheternas inställning till den gamla offerseden ha ändrats, bl. a. på initiativ av landshövding J. Adlersten 1 som »war en stor fiende af widskeppelse» (CRONHOLM) och på dennes tid »kom källan alldeles ur bruk». Landshövding Adlersten utfärdade nämligen den 23 juni 1707 ett officiellt förbud mot offrande i källan, i vilken skrivelse bl. a. tillkännagavs att »allt wijdare Offer på S:t Enewålldz Kiella, jämbwähl sådan afgudadyrckan och widskiepelse komme att straffas, som Guds ordh, lag och Kongl. förordningar det förmå jnnehålla». Dagen efter midsommardagen tågade landshövdingen jämte kyrkoherden Lars Odder 2 i spetsen för en stor folkmassa ut till källan och så »wardt S. Enewålldz kiella med steen upfyld och aldeles förstörd och till intet gjordern berättar Cronholm. 3 Seden återupptogs dock senare och ännu 1743 offrade man enligt W. ANDERSON i källan midsommarafton, vilka pengar upptogos på midsommardagen (2 dr smt) och då anslogos till stadens skola. Offrandet synes mera sporadiskt ha fortgått långt in på 1800-talet. C. L. CnoNHOLM 4 beskriver ännu strax efter 1700-talets mitt källan såsom en stensatt brunn av två alnars djup utan avlopp, »wid hwilken warit brukat mycken widskeppelse. W atnet är ej annat än godt kall-källe watn, utan smak och färg, har förr warit med en stengård omgifven, som nu fins uti slät stånd; inewid källan har ock warit ett hus uppbygdt så till hästar som fålck för at hafwa tillsyn till Källan, hwar af än ansenliga märken finas». Läget är icke närmare angivet av CRONHOLM, än att källan ligger »längre i södern i förhållande, ej till staden, men till ett par kalkugnar. SJÖBORG säger 1792 (s. 345) att »vid staden skall finnas en källa, därvid vidskepelse blivit brukad». På Meyers 1600-talskarta är S. Enevalds kapell och källa lokaliserade till en plats alldeles utanför stadsområdet, S om detsamma, dock på ett visst avstånd från varandra. Ett noggrant studium av kartbilden i övrigt bekräftar utan tvekan, att kartografen varit starkt medveten om platsens närhet till den gamla staden. I trädgården till gamla järnvägsstationen ligger fortfarande en gammal brunn, som tidvis ansetts markera platsen för S. Enevalds källa och vilken sålunda, om än i ombyggt skick, skulle bevara 1 JöRAN PrnLMAN, ad!. ADLERSTEN, f. ca 1640 i Stockholm, generalbokhällare i kammarkollegium 1666, kamrerare vid gencralguvernementet i Skåne 1679, ad!. 1681, generalkrigskommissarie 1700, landshövding i Blekinge 1706, frih. 1707, död 1713. Begraven i Tyska kyrkan, Karlskrona. 2 LARS MÅRTENSSON ODDER (född i Oderljunga, student före 1676). Prästvigd 1683; pastor i Sölvesborg 1696, t 1711. »Hans ämbetsförvaltning här förvärfvade honom hvarken tillgifvenhet eller aktning.» Han var bl a. inblandad i slagsmål och flera processer. - S. CAVALLIN: Lunds stifts herdaminnen, V. Lund 1858, s. 342- 345. 3 w. ANDERSON, a. a. s. 9, samt T. LUNDEN, a. a. s. 76. 4 T. LUNDEN, a.a. s. 76, CHRISTOPHER CRoNHOLM ( t 1789), Beskrifning om Blekinge, handskrift frän 1750 i KB. FÖRSVUNNA KLOSTER, KYRKOR o. KAPELL 297 Fig. 245. Prästgården från SV. Foto 1960. S. 301. Der Pfarrhof von SW. Vicarage from SvV. den gamla medeltida traditionen. Inga grävningsundersökningar ha kunnat utföras här och området är numera partiellt utlagt till park. Enligt 1725 års karta (fig. 241) var emellertid detta område, då betecknat som tomterna 94- 95, i kyrkans ägo, varför en lokalisering av S. Enevald hit (kv. Ålen och Järnvägsparken) bär sannolikhetens prägeJ.l Under det senaste seklet har S. Enevaldstraditionen också varit knuten till en helt annan plats, nämligen ca 1,5 km SSV om stadens centrum, invid skeppsvarvets område. Den närbelägna sandåsen kallades f. ö. för Killebackarna. Här ligger en av gråsten uppmurad brunn, tidigare täckt av ett plant trätak med lucka. Brunnens D är 1,0 m. Omedelbart intill har ännu på 1920-talet i NO legat en granitsten med försänk1 jfr S. FJELLANDER, a. a. s. 14- 15, där denna lokalisering dock bestrides. 298 SÖLVESBORG VÅRFRUGILLET ning i mitten (L 185 cm). V om källan har funnits en anhopning av murbruk, tegelskärv och munktegel (28 X 13,5 X 8 cm), senare utjämnad. Resterna av gråsten cch tegel ha tolkats som grunden till en byggnad, som skulle ha varit det medeltida vallfartskapellet. En grävningsundersökning på platsen år 1945 gav emellertid negativt resultat: tegelfragmenten m. m. härrörde utan tvekan från i sen tid ditkörd fyllning, troligen hämtad från staden. Några rester efter en husgrund kunde icke iakttagas (TuuLsE). Någon kapellbyggnad har sålunda icke kunnat konstateras vid brunnen intill varvet. På 1854 års stadskarta finnes på platsen »Gamleskans» och området heter Skanslyckan. Brunnen torde snarast ha hört samman med den befästningsanläggning, vars befintlighet namnet antyder. SJöBORG nämner 1792 (s. 345) härom: »Söder om staden vid stranden finnas lämningar efter en gammal fyrkantig skans.» Han sätter därvid icke skansen och offerkällan i förbindelse med varandra. Att traditionen om S. Enevald i senare tid knutits till den avlägsna källan ute vid varvet skulle möjligen kunna förklaras av att man, då den ursprungliga S. Enevaldskällan omedelbart intill stadsområdet »utanför staketet)> år 1707 på landshövding Adlerstens initiativ igenfylldes, förlade offrandet och så småningom också traditionen till en annan offerkälla, som låg på tillräckligt stort avstånd från staden och utanför myndigheternas kontroll. 1700-talets kartmaterial synes kunna stödja en sådan förklaring. Den av kyrkan till år 1871 ägda tomt, som på 1725 års karta bär nummer 106, vilken tomt numera ingår i Hästtorgets område (vid 1800-talets mitt känd under namnet Jungfrukroget) 1 har också nämnts i sammanhanget, men denna torde icke kunna föras samman med någon av nutiden känd äldre kyrklig anläggning. Den i Järnvägsparken belägna brunnen torde därför med största sannolikhet kunn a identifieras som S. Enevalds källa, och troligt är att kapellet legat i relativt nära anslutning härtill, i synnerhet som området sedan gammalt har haft ecklesiastik karaktär (jfr ovan s. 297). Brunnen ute vid den gamla skansen, senare varvet, har förmodligen under 1700-talet eller sannolikt ännu senare övertagit traditionen, som dock behållits levande under större delen av 1800-talet. Med det av BRUNIUS omnämnda Vårfruklostret, vilket skulle ha funnits här år 1445 (Testamente vigilia assumpt. b. Marire virginis, se ovan s. 284, not 2) har säkerligen icke avsetts ett kloster i vanlig mening, utan ett till Jungfru Maria stiftat brödraskap eller gille. Detta S. Maria- eller Vårfrugille har, vilket framgår av dess bevarade sigill (se nedan), funnits redan omkring år 1300, och sannolikt upphört först vid reformationen. Om dess lokal är intet bekant, men möjligen är det detta gille, som haft sitt samlingsrum i kyrkans vapenhus eller kapell (jfr s. 343- 348). Vårfrugillets nära anknytning till stadskyrkan torde också kunna anses framgå av Mari akultens betydelse för kyrkan vid 1400-talets början, manifesterad vid denna tidpunkt av tillkomsten av 1 S. FJELLANDER, a. a. s. 14. FÖRSVUNNA KLOSTER, KYRKOR o. KAPELL 299 N Teil mellan kyrkan och »stolen» ( = prästgården), varav synes framgå, att man då ännu hade ett tjärat träplank såsom begränsning av kyrkogården i N. År 1835 beslutas att kyrkogårdsmur skall uppföras på N sidan, vilket verkställdes. Vid besiktning 1836 fann man emellertid ej »annorlunda än en vanlig stengärdesgård», varför man ville ha den rappad, och hellre _ ville ha den täckt ovanpå med »större uthuggne stenar» än med grästorv. Muren synes icke ha varit särskilt hållbar; vid vrs. år 1852 säges den vara av »kallsten» och dålig och 1868 rives den och stenen bortforslas, varefter nytt stängsel med grindar uppsättes. 0 306 SÖLVESBORG INGÅNGAR I NO begränsas kyrkogården av det gulvitt putsade stadshuset i två våningar - f. d. samskolan (jfr s. 300) - , mot Ö står ett en vånings spruthus av tegel med plåttak (ca 1900), och i SÖ en tvåvånings vitputsad byggnad från 1851 (»telegrafhuset») med pappklätt tak, inrymmande bl. a. köttbesiktningsbyrå och (fram till 1960) församlingssal, tidigare också använd som telegrafstation. Mellan stadshuset och spruthuset den Ö kyrkog å rd s muren, uppförd i betong år 1928, utåt klädd med gråsten och in mot kyrkogården cementputsad. Mellan spruthuset och köttbesiktningsbyrån endast en kallmur upp till den något högre liggande kyrkogårdens nivå. - 1690 uppsattes ett nytt »Enegärde ifrån kyrkogårdsmuren (den S?) till klockarens hage». I kyrkogårdens V gräns uppföres (1960) ett församlingshus (jfr s. 301), som med bibehållande av ett gulputsat bostadshus vid Västra Storgatan från 1800-talets förra del ersätter hittills befintligt rödfärgat plank och ett par uthusbyggnader i korsvirke. Vid grävningar på 1950-talet har påträffats en längs kyrkogårdens V gräns och innanför densamma löpande metertjock murgrund, troligen till den tidigare V kyrkogårdsmur e n (medeltida?), i söder ca 0,8 m från den nuvarande gränslinjen, men ungefär mitt för tornets södra hörn sammanfallande med tomtgränsen. Kyrkogården har numera tre ingångar, en i S, en i N och en i Ö. Av dessa är den S huvudingång och består av en som stiglucka utformad portal av gråsten och tegel (fig. 252) med rundbågig öppning och trappgavel. Stigluckan är gulvitputsad och krönet avtäckt med rött taktegel. Tre trappsteg föra genom portalen ned till gatan. Inom den rundbågiga öppningen finnas två mörkt målade trägrindar med plana balusterdockor och däröver är insatt ett överstycke av trä i form av en förgylld sol inom svartmålad ram. De nuvarande grindarna med överstycke (det senare möjligen något äldre) nygjordes år 1928 med de äldre (från 1906) som mönster. År 1944 reparerades själva stigluckan. Grindarna ära numera icke uppsatta. Stora kyrkogårdsporten (i S), troligen på platsen för den nuvarande, lagades med bräder och tjärades 1681 och 1690, vilken senare reparation var omfattande (samtidigt nämnas i RÄK. både Ö luckan och V luckan samt plankeverksluckan (i N?), alltså sammanlagt fyra ingångar). År 1692 reparerades den ytterligare av Esbjörn Håkansson Murmästare »lika som den har varit, då den var ny» och blåmålades, och på den uppsattes en krona och knappar (pinaklar), »som det bör vara». Den nuvarande murade stigluckan uppfördes 1778- 79 av murmästaren Jöns Haraldsson, som då hade att nedtaga den gamla kyrkoporten med dess två luckor, och uppmura den nya (»utåt stora västergatam) med »valv och tinningar» under utnyttjande av det gamla materialet, samt ytterligare »en lucka, utan valv, i lika höjd med kyrkomuren». Åren 1822, 1828 och 1829 reparerades kyrkogårdsporten och målades med rödfärg och tjära, och risten lagades. År 1845 insattes nya träportar åt Storgatan, och dessa reparerades 1860 och 1865. Möjligtvis ha dessa tjänat som modell för 1906 års grindar. Den Ö ingången från 1928 består av enkla smidda järngrindar efter ritningar av länsarkitekten Nils A. Blanck 1926-28, insatta i den samtida muren. - Den Ö 1u ekan. STADSKYRKAN 307 som torde legat vid skolan, lagas och tjäras 1690, då också risten lagas av Hans Persson Smed. Ännu 1844 nämnes Ö kyrkogårdsluckan. N ingången mot prästgården, från 1928, består likaledes av enkla grindar i smidesj ärn mellan murade stolpar, obetydligt högre än muren. - 1690 omtalas »luckan vid stolen» (prästgården) och »ett litet lås till plankeverksluckan». Då den nya muren i N uppförts år 1836 nämnes att pelarna vid N kyrkogårdsluckan voro täckta med järnplåtar, som borde fernissas. V kyrkogårdsluckan omtalas 1681, lagas och tjäras 1690, då Isaac Murmästare »lade muren up över den västra luckan». En stiglucka synes sålunda vid denna tidpunkt ha funnits i V, men det är oklart, huruvida ingången legat i V kyrkogårdsmuren eller i V delen av den S muren åt gatan. Det senare synes vara troligast. I så fall är det denna ingång, som 1778- 79 ommurades, men rntan valv». Samtliga ingångar, luckor, stängdes med bommar och voro försedda med järnrister (1690) för att utestänga de rotande svinen. Dessa rister reparerades ofta, och 1844 beslöt man slutligen om deras borttagande, då de »dels befunnos bristfällige, dels ej uppfyllande sitt ändamål». I gräsmattan på kyrkogårdens SV del ligger sedan 1944 en grav häll av ljusgrå kalk- GR'.'-vvÅRDAR . k n"f tstav1a mom . . I nskn"f tsfältet tvådelat PA KYRKO sten med oval ms ramverk me d växtornamentik. GÅRDEN genom bågar, där ovanför krona, sannolikt symboliserande livets krona. Inskrift: HÄR UNDER HVILAR 20 I KOPPAR SLAGAREN I CARL G. KEBBON I ... D. 22 OCTOB. / 1755 I DÖD ••• I HÄR UNDER HUILAR I KOPPARSLAGAREN I CARL G. KEBBONS I KIÄRA MAKA I SAHA c. SEDEHBEHG I FÖDD ••. I DEN 7 ... I DÖD I SITT ••• I DEN 15 JANUA . .. I ... SJUKDOM I . .. LEFNAD I ... ÄR !AG GLAD I HIMMELEN I OCH VÄNTAH ••• GUD MAJI 1823 (OLÄSLIGT) DEN. HO ••• / SOM SKÄNKTES DEN KHONA WIST / •• AF •• GENOM HERREN CHHIST. 1 Stenen är spräckt i tre delar och starkt nött. Mått 175 X 118. Den påträffades 1944 vid reparationen av den S kyrkogårdsmuren mot gatan, där den låg uppochnedvänd samt använd som täckhäll. Omnämnes ej i 1830 års INV. På kyrkogården finnes ett tjugotal stående gravvårdar av gjutjärn, marmor och kalksten, delvis skadade. Sex gravar äro inhägnade av gjutjärnsstaket, det äldsta från 1845, därav två i klar nygotik, de övriga av pseudogotisk form, ett av de senare över E. C. Collin, f. 1825, d. 1862. De flesta gravvårdarna stamma från 1800-talets mitt, de yngsta bära årtalet 1862. Den äldsta, som står strax S om kyrkan, är över »Enkefruprostinnan Anna Helena Hollbeck», född Ståhl, f. 1755, t 1836. 2 Den är utförd som en 20 / 1823, var son till komminister Johan 1 Kopparslagaren CARL GUSTAF KE BBON , f. 22 / 10 1755, t 5 Kebbon (1716- 1773), Ramkvilla, Jönköpings län, och dennes maka Anna Elisabeth Stråhlenhielm (1723- 1796),. En äldre broder Johan Olof, f. 1751, var kopparslagare på okänd ort i Blekinge och Carl Gustaf uppges ha tidigare varit verksam inom yrket i Ronneby. Makan SARA C. SEDERBERG synes ha varit sondotter till prosten Henrik Sederberg i Karlshamn (1670-1733). 2 ANNA HELENA HoLLBECK, f. Ståhl, f. 5 / 21 / 8 1836, dotter till prosten Lars Ståhl i N. 12 1755, t Vram, g. m. prosten CHRISTIAN HoLLBECK i Oderljunga och Perstorp, f. 1730, t 1805. 3-104974 308 SÖLVESBOHG stående kalkstensplatta med svagt rundat krön (mått 138 x 72) med inskrift inom oval medaljong, starkt vittrad. Ytterligare en stående kalksten finnes, nämligen från 1842. Järnkorsen äro utförda i gotiserande stil; det äldsta, på kvadratisk järnsockel med olika dödssymboler, har korsändarna avslutade i klöverbladsform och är rest över fru Hedvig Fredrika Follin, f. 1785, t 1841. 1 - Av i det närmaste samma form är ett gjutet järnkors, med två lagerkransar och sörjande ängel på postamentet, över överstelöjtnanten vid Vendes artilleriregemente Fredrik Hjort (1773- 1843). - Av annat och enklare utförande är ett mindre gjutjärnskors med ängel, urna och fackla, på en liten stenfot, över Louise U. Kullberg, f. 1797, t 1859. Ett litet kors av vit marmor på kantställd röd kalkstensplatta, i sin tur vilande på en granitsockel, bär inskriften: PER ERIC. G. GULLANDER 1810 I I PROST OCH KYRKOHERDE I SÖLWITSBORG DÖD D. VANTEH BOD BENHUS Av särskilt intresse är en gravplats inom gjutjärnsstaket S om kyrkan, nämligen den Södergrenska familjegraven med tre gravvårdar innanför staketet. Den största vården av röd kalksten, krönt av vitt marmorkors, är rest över grosshandlaren Jesper Södergren (1780- 1848) och hans maka Carolina Cecilia Thessman (1794- 1833). 3 Det var främst grosshandlaren Södergren som vid anläggningen av kyrkogården N om kyrkan åren 1833- 37 kämpade för att fortsatta begravningar i familjegravarna S om kyrkan skulle få äga rum. Han ville i varje fall tillåtas »att vid sin död blifva begrafven inom den grafvård han låtit uppresa öfver sin maka». Vid sockenstämman 30 / 7 1837 beslutades generellt, att familjegravarna S om kyrkan skulle få användas allt framgent (jfr s. 304). Kyrkans bod av rödmålat trä, uppförd 1889, riven 1944, stod i kyrkogårdens NV gräns. - En bod eller lada fanns redan 1680, då den avsynades. 4 Vid dräneringsarbeten 1942 påträffades intill kyrkans S sida, i SV hörnet mellan vapenhuset och långhuset, den 30 cm breda grunden till en lätt byggnad, 2, 1 x 3,2 m. Inuti, ett par dm under markyt an, ett enkelt t egelgolv. Sannolikt har kyrkans ben hus legat här, även om kyrkans handlingar i sitt nuvarande ofullständiga skick icke nämna 1 HEDVIG FRE DRIKA FOLLIN, f. i Ottarp 1784 11 /w t 1841 3 /s i Sölvesborg, var dotter till kyrkoherden Samuel Follin i Ottarp och gift med kyrkoherden i Gässie och E skilstorp N1Ls BRocK (f. 1762 i Ivetofta, t 1836). Svärsonen OTTo W1LH ELM HANSSON (1802- 1872) var kyrkoherde i Sölvesborg 1840- 1848. 2 PER ERIK GUSTAF GULLANDER , f. i Lund "/1 1810, stud. 1825, m agister 1832, prästvigd 1833, stad skomminister i Karlshamn 1840, kyr koherde i Sölvesborg 184 7, tillträdde 1848, prosttitel 1852, t 21 / 9 1853. G. 1841 m. SoPH IE ANETTTE ZICKERMAN. Gullanders porträtt hänger i sakristian (jfr s. 452). 3 Grosshandlaren JESPER SönERGRE N var en av de ledande personerna i Sölvesborg und er 1800talets förra hälft. Bl. a. var han en av initiativtagarna till Sparbanken i Sölvesborg. (Jfr s. 439 not 1). 4 Den på fig249 avbildade situationsplanen upptar de byggnader som funno s 1941; de äldres läge är ej exakt känt. I 21 SE P T. 1853 I OCH FÖRSAMLING I . DJUPT SÖRJD OCH BEGRÅTEN JOH. 16.22. 2 I AF I FÖDD D. 25 JAN. MAKA, DOTTER, ANTFÖR- STADSKYRKAN 309 ett sådant. - Vid VIS. 1852 nämnes att »några överflödiga byggnader eller äldre gravkor hava icke här funnits» och 1858 säges att sådana »kanske förr funnits men äro nu icke mera till». Vid grävningar 1932 påträffades på kyrkogården ca 7 m S om kapellutbyggnaden två av tegel murade gravar, troligen från 1700-talet (W. ANDEHSON). Sölvesborgs församlings nuvarande begravnings p 1a t s är belägen i stadens N del BEGRAVNINGS· utanför det egentliga gamla stadsområdet, på V sidan av den N infartsvägen (KarlsPLATS hamnsvägen) och består av två skilda delar. Den S, rektangulär, är äldre (från 1860-talet) och omgiven av hagtornshäck med ingångar i Ö, V och N. Den Ö ingången har gjutna järngrindar inom granitstolpar och den V hade tidigare gulmålade trägrindar, men numera (sedan 1940-t) låga järngrindar inom granitstolpar. En låg stengrund utgör underlag för den äldre kyrkogårdens begränsningshäck åt N, avbruten av en 1933 upptagen port med enkla järngrindar inom granitstolpar. Området är planterat med lind. Den nya delen av kyrkogården (1933) skiljes från den äldre av en väg (Munkgatan) och omgives på alla sidor av en slätmurad granitmur, försedd med fyra ingångar, en i ö, en i SO, en i S och en i NV, med enkla järngrindar inom granitstolpar. Åt N är den i övrigt rektangulära nya kyrkogården (Slottskyrkogården) avslutad med ett oregelbundet utformat parkparti. Begravningsplatsens äldre del benämnes Kapellkyrkogården. Vid VIS. 1813 föreslog biskop Vilhelm Faxe 1 att man skulle anlägga ny kyrkogård utom staden (jfr s. 304). Församlingen var i och för sig villig men saknade medel. I samband med kyrkogårdsplaneringen på 1830-talet fördes saken ånyo på tal, men också då utan resultat. Vid PHOSTVIS. 1852 påtalades allvarligt missförhållandena på kyrkogården (»begravningsplatsen är otillräcklig och kan icke utvidgas») och fr. o. m . 1857 började man avsätta pengar till anläggande av ny kyrkogård utanför staden. Vid VIS. 1858 bestämde man slutligen att till ändamålet inköpa 3 a 4 tunnland jord i den s. k. Bocka- eller Klockarelyckan. Anläggningsarbetet pågick åren 1859- 63, och senast sistnämnda år synas begravningarna på den nya kyrkogården (invigd 1/ 9 1863) ha börjat, varefter inga nya sådana skulle få äga rum vid kyrkan inne i staden. Kyrkogårdens utvidgning genom tillköp av ytterligare en del av Bockalyckan verkställdes 1933 efter av länsarkitekten Nils A. Blanck 1931- 32 uppgjort förslag. På begravningsplatsens äldre del står i V, omgivet av lindar, ett begravnings-BEGRAVNINGS· KAPELL kap el! av tegel med tidigare röd-, men numera grönmålat plåttak (fig. 248), färdigställt 1881 och uppfört enligt ritningar av Helga Zettervall. 2 Kapellet bekostades och skänktes av stadens sparbank enligt beslut 1861, för en slutlig kostnad av 7 632: 94 Rdr Rmt, dock under villkor att man fick »utan inblandning av församlingen draga försorg om byggnadens uppförande enligt av (bankens) huvudmän anskaffad och bekostad ritning, och utan annan inskränkning i avseende å byggnadens beskaffenhet, än att den skall 1 2 Se SvK Bl. 111, s. 255, not 1. VILHELM FAXE, f. 1767, t 1854, biskop i Lunds stift 1811- 1854. ZETTERVALL, HELGO, f. 1831, t 1907, a rkitekt, överintendent och chef för ÖIÄ 1882- 1897. 310 SÖLVESBORG vara» av viss storlek. 1 År 1862 antogs av bankens huvudmän »den av arkitekten Helgo Zettervall uppgjorda ritningen», men kostnaden finge ej överskrida 8 000 Rdr. Huvuddelen av arbetet utfördes enligt bankens RÄK. 1862- 66, men det definitiva iordningställandet och överlämnandet dröjde ända till år 1881 trots invigning redan 12/ 11 1865. CEREMONIInom den yngre delen av begravningsplatsen finnes i N en ceremoniplats ordnad, PLATS och i förbindelse med denna och Ö därom har anlagts en ur n lund. ÄLDRE På Charpentierska familjegraven vid Ö huvudgången på den S delen av begravHUGGNA ningsplatsen ligga: 1. Kolonnbas (kapitälliknande) (fig. 250), ornerad med lilja och STENFRAGMENT rosliknande blomma, H 29, D 38. - 2. Del av en rund, uppåt avsmalnande kolonn med vulst, H 17, D 37, resp. 44. - 3. Kvadratiskplatta, H 10, B 48. Samtliga av granit. Stenfragmenten kunna genom ornamentiken med stor sannolikhet hänföras till 1100talets andra hälft eller omkring år 1200. Kolonnbasen, nedåt av kvadratisk, uppåt av rund grundplan, har något konkava och sluttande sidor. Ett par av hörnen omslutas av akantusliknande ornament, medan sidan ovanför ett av de andra hörnen prydes av en hjulliknande blomma (ros) i relief. Mitt på ena sidan ett inhugget liljeliknande ornament. De två smala stänglarna däri avslutas med kors och även inne i bladen upprepas korset flera gånger. Kolonnbasen är något skadad. Den uppåt smalnande kolonnen synes väl passa till basens övre yta, medan den fyrkantiga plattan torde kunna ha legat som underlag för det hela. Med största sannolikhet utgöra dessa fragment tillsammans foten till en dopfunt, möjligen från 1200-talets senare del. Trots sin tyngd präglas sölvesborgsfuntens fot av en god kvalitet och en viss elegans icke blott i sin huvudform utan också i liljeornamentet. Granitfoten saknar spår av uttömningsanordning. Redan materialet (granit) förhindrar att denna dopfuntsfot föres samman med den cuppa av gotländsk kalksten från Sölvesborgs kyrka som finnes bevarad i BM (jfr s. 414). Granitfunten kan knappast ha tillhört den nuvarande stadskyrkan utan torde snarare vara hämtad från något av de tidigare (s. 292- 293) nämnda äldre kapellen i stadens Ö del. Möjligen skulle fragmenten också kunna stamma från den mittemot kyrkogården på andra sidan landsvägen liggande ruinen av Sölvesborgs slott. Det till det forna slottet anslutna jordagodset brukades nämligen någon tid under 1800-talets andra hälft av familjen Charpentier. 2 Visserligen är den nuvarande slottsruinen av yngre datum (1360- 70-talen), men borgen torde ha föregåtts av en äldre anläggning (jfr s. 280) och från denna skulle fragmenten kunna härröra, vilket dock är mindre sannolikt. 3 1 JACOB BJÖRNSTEDT, Sparbanken i Sölvesborg 1839- 1939. Sölvesborg 1939, s. 106- 107, 134- 135. 2 Arrendatorn (senare ägaren) på Slottet A. E. Charpentier invaldes 1860 i kyrkogårdskommitten, och dennes förvaltare på Slottet, A. Ramsay, var samtidigt arbetschef på den nya kyrkogården, eftersom han i>bodde nära arbetsplatsem. - AXEL EMIL CHARPENTIER, f. 1828 på Tegnaholm (Sm), t 1911 i Sölvesborg. Lantbrukare, kamrer vid sparbanken i Sölvesborg 1888- 1911, sekr. hos stads- STADSKYRKAN 311 fullm äktige 1886- 1910. Dennes första maka GusTAVA MARIA M. RooswAL, f. 1831, dog 1862 och begravdes då i familjegraven på den nya begravningsplatsen. 3 Vid tolkningen av granitfragmenten har jag haft stor hjälp av givande och iderika samtal med prof. A. TuuLsE. - I sammanhanget bör uppmärksammas en beskrivning av C. G. BRuNrus 1849 av en numera förkommen funt i Ysane kyrka (SvK Bl. Il, s. 154). Materialet (»marmor») torde emellertid vara olikartat, varför några säkra paralleller ick e synas möjliga att draga. Fig. 250. Dopfuntsfot på Charpentierska graven på nya kyrkogården (Kapellkyrkogården), 1100-talets slut. Foto 1960. Fuss eines Taufsteins vom Ende des 12.Jb. auf einem Grab des neuen Friedhofs . Base of font, on Charpentier tomb in new churchyard, cnd of 12th cent. 312 SÖLVESBORG Fig. 251. Kyrkan frän SO. Foto J. A. Nilsson 1914. Die Kirche von SO. Church from SE. KYRKOBYGGNADEN BYGGNADENS HuvunDELAn Kyrkan (fig. 251- 283), som enligt vissa källor varit helgad åt S. Nikolaus, 1 står mitt på den gamla kyrkogården. Byggnaden är uppförd av tegel samt består av: a) ett relativt långt, rakt avslutat kor i Ö från 1200-talets slut eller omkring år 1300; b) ett något bredare och högre långhus från 1300-talets första tredjedel; c) ett torn i V från 1300-talets senare del; d) vid S sidan ett kap e 11 från 1300-talets sista tredjedel; e) också vid S sidan ett vapenhus från strax efter år 1400. - Sakristian vid långhusets N mur är uppförd 1905 ---06, utökad 1913. Tidigare fanns här ett år 1905 raserat nordligt vapenhus, uppfört i korsvirke, troligen från 1700-talet. 1 VILH. LORENZEN, a.a. s. 67, jfr s. 284 och s. 286 not 1. STADSKYRKAN 313 Fig. 252. Kyrkan frän SO. Foto 1960. Die Kirche von SO. Church from SE. Byggnadsmaterialet i murarna är i allmänhet tegel i munkförband med gråsten i kärnan. Koret har jämförelsevis tunna murar, som möjligen alltigenom äro av tegel. Detsamma gäller de tillbyggnader, som i plan visa tunn mur. Höjden för tio skift är 91 - 94 cm. Vapenhusets S röste har renässansförband. I tornets nedre del är gråstensmaterialet i stor utsträckning synligt i de inre ytorna. F. ö. kan i tornet särskiljas (bäst på innersidan) tre olika förbandstyper, i nedersta delen rent munkförband, i mellanpartiet ett oregelbundet blandförband med inslag av vendiskt förband, medan i den översta delen det vendiska förbandet förekommer mer regelbundet, blandat med rent munkförband. Långhuset har, utom på V-gaveln, en svagt skrånande sockel av tegel, medan koret vilar på en granitsockel med rätvinkligt språng, vilket dock saknas på Ö gaveln. På korets N sida har sockeln ett litet avbrott; här har funnits en nu igenmurad nedgång till en sekundär gravkällare. Kapellet har ingen sockel, endast en fot av gråsten i kyklopiskt MATERIAL SOCKLAR w ...... """ JL r./l < r./l 0: t:-' tI1 0 n td ~ Q :1 1 .,, : 11 "H1 :: ,, ' ~4-8 Fig. 253. Längdsektion mot N . 1: 300. Uppm. av J . Söderberg 1942. Längsschnitt gegen N. Longitudinal section towards N . ~ L A rc _j 8 I> u >-< ~ ~ .., \/, [/) rrtwv A > z ~ B c D 4o iO f 5 J O fiiiiiiiiE:E::E:EI=:E= := =:= =:= r:= Grundriss. 0 i 2 -:: 1 5 E --= 0 'f:= .. =i 1:;n Fig. 254. Plan. 1: 300. Uppm. av J. Söderberg 1942. Plan. ....... w (.il 316 SÖLVESBORG YTTER- VÄGGAR FÖNSTER förband. Liknande anordning finnes på tornet, men av mindre omfattning. Vapenhuset saknar i huvudsak även denna gråstensfot. Före 1905 års restaurering hade man sökt att genom en överkalkning ge sken av ett runt hela kyrkan löpande sockelparti (jfr fig. 251). Ytterväggarna äro oputsade med hela tegelförbandet stående väl synligt. På de skilda gavelröstena finnas slätputsade blinderingar av olika utförande, vilka beskrivas i samband med kyrkans olika huvuddelar (jfr nedan). Dessa blinderingar äro omputsade senast åren 1951-54, varvid då befintlig puts (från 1905- 06) avlägsnades. Av äldre fotografier framgår, att blinderingarna stått putsade i varje fall redan under 1800talet. - Kyrkans N sida (jämte äldre nordligt vapenhus) var före 1905 rappad och slätputsad (jfr fig. 282). I murverket syntes här, då rappningen 1905 borttogs, märken efter fyra strävpelare, sannolikt sekundära (jfr s. 335). Vid samma tillfälle blottades också grunderna till ett par av dessa pelare, vilka hade en bredd av 1, 12 m. Strävpelarna ha troligen lämnats utan vård och förfallit för att slutligen vid obekant tidpunkt helt borttagas, varpå muren överputsats. Såren igenmurades vid restaureringen 1905 men kunna genom att nytt tegel då användes ännu väl iakttagas (jfr fig. 283). ~G-i+. År 1817 reparerades »Norra sidan på Kyrckam, 1834 10 0 I 2 3 ~ :f JO M vitmenades bl. a. N sidan utvändigt, och detsamma hiiiilliLL± I I I I skedde åren 1841, 1862 och 1877 (RÄK.). I övrigt stod Fig. 255. Tornet. Sektion mot V . kyrkan under hela 1800-talet (och sannolikt också tidi1: 300. Uppm. av J. Söderberg 1942. gare) oputsad. Fönster- och dörromfattningar äro i Schnitt durch den Turrn nach W. största utsträckning slätputsade. Tower. Section towards W. Fönsteröppningarna äro i stort sett samtidiga med långhuset i dess nuvarande storlek och bidraga till att ge kyrkan ett relativt enhetligt utseende. Koret har två spetsbågiga fönster på vardera S och N sidorna med kalksten i solbänkarna samt därjämte ett ursprungligt stort fönster i Ö. Det senare, som har utvändigt tvåsprångig och invändigt tresprångig omfattning, var tidigare tillmurat för att bereda plats åt en därunder anordnad sekundär portal, vilken omnämnes 1770 (jfr foto 1897). Vid restaureringen 1905 tillmurades portalen, och fönstret upptogs på nytt till sin före igensättningen befintliga storlek, som sannolikt är den ursprungliga. Samtidigt nedsänktes solbänkarna i samtliga övriga fönster. (Reparationernas omfattning i fråga om S-fönstren STAD SKYR KAN 317 DMfO O I 2 3 4 5 10 15M Fig. 256. Tvärsektioner mot Ö. 1: 300. Uppm. av J. Söderberg 1942. Querschnitte nach 0. Cross-sections towards E. 318 SÖLVESBORG INGÅNGAR synes på fig. 251). Långhuset har två spetsbågiga fönster i N och ett i S, alla säkerligen förlängda nedåt och möjligen obetydligt breddade. Kalksten i solbänkarna. Ännu en ursprunglig fönsterliknande öppning är bevarad i långhusets Ö trave, vettande mot sakristians vind, tillmurad, men med nischen synlig både inåt och utåt. »Fönstret» är kort i höjdled, sannolikt beroende på muröppningen (arkadbågen) nedanför (jfr s. 336-340, särskilt 338, samt 356) och ligger i valvtravens mittlinje. Ytterligare ett mindre, spetsbågigt fönster skall enligt uppgift av W. ANDERSON (i manuskript) ha framkommit vid avknackningen av putsen på N långhusmuren, nämligen högt upp på muren V om sakri~ : tian. Uppgiften verkar synnerligen osäker, och inga spår kunna i varje fall numera iakttagas. Kapellet har åt Ö ett ursprungligt, högt sittande rundfönster och ett förstorat spetsbågigt fönster i S. Åt V ett mindre, spetsbågigt fönster, upptaget 1905, men dock av äldre ursprung. Vapenhuset har på vardera Ö, S och V sidorna inom en spetsbågig omfattning ett av en mittpost i två smala spetsbågar tudelat fönster, vilka tidigare partiellt voro igenmurade men som återupptogos till ursprunglig storlek vid 1905 års restaurering. På tornets V sida dels ett brett spetsbågigt fönster i bottenvåningen, avkortat vid portalens öppnande 1834, samt dels en stickbågig öppning i andra våningen (fig. 255). Huruvida dessa äro ursprungliga, är omöjligt att avgöra på grund av de starka ommurningarna. Alla de beskrivna fönsteröppningarna ha mörkt målade bågar och karmar av järn. Glasfönstren, som stamma från 1905- 06, äro färgade och ornamentalt mönstrade efter ritningar av arkitekten G. Lindgren. 1 Denne hade uppgjort tre skilda förslag till fönsterdekor, vilka förslag finnas bevarade i BST. År 1834 förstorades fönstren och nya bågar insattes, »ovantill halvrunda» (sT.PROT.). 2 Fönstren voro ofta sönderblåsta och reparationer företogos därför med korta intervaller. 1685 och 1688 måste man sätta nya rutor i »fönstret mitt för altaret» (detta var alltså då ännu ej igensatt), 1690 och 1765 reparerades samtliga fönster; mindre reparationer företogos t. ex. 1753, 1779, 1817 och 1844 (RÄK.). Vid vis. 1852 och 1858 säges att »kyrkan är tillräckligen ljus», men vid det senare tillfället tillägges: »med undantag af vinkelen ikring predikstolen, der man höstetiden i synnerhet har svårt att se» (predikstolen stod då vid långhusets S sida, jfr fig. 261). Långhuset har haft två ingångar, en åt S, en åt N. Av dessa är den S ännu i bruk och leder ut till det senmedeltida vapenhuset. Den har utåt och inåt tvenne raka språng med rundbågig genomgång inom spetsbågig omfattning samt är murad i tegel. Yttre 1 GUSTAF LINDGREN , arkitekt, f. 1863, t 1930. 1887 arkitekt i ÖIÄ, 1889 fångvårdsstyrelsens arkitekt, 1890 hovintendent. 1904- 08 vik. professor vid Tekniska högskolan, fr . o. m. 1908 speciallärare där i arkitekturens historia. Han har byggt länsresidenset i Karlskrona samt kyrkor, krematorier o<;h fängelser. Efter några års förberedelser restaurerade han kyrkan i Sölvesborg 1905- 06. 2 BRUNIUS säger (s. 669), att alla fönsteröppningarna ursprungligen varit spetsbågiga, men •genom vårdslösa uppbrytningar fått förtryckta betäckningar». STADSKYRKAN 319 Fig. 257. Kapellet frän SO. Foto W. Anderson 1919. Die K a p elle von SO. Chapel from SE. 320 SÖLVESBORG Fig. 258. Den igenmurade N-portalen. F oto 1960. The wa lled-up N door. Das zugem a uer te N Portal. mått H 341, B 182, inre H 275; B 123. Den motliggande N-portalen är av liknande utförande och även den ursprunglig, H 318, B 175 cm. Den har vid obekant tidpunkt tillmurats. Västra hälften av dess arkivolt har förstörts vid upptagningen (eller utvidgningen?) av det tillstötande fönstret (fig. 258). Den framknackades 1905 och är fortfarande synlig utifrån. Dess nötta tröskelsten är ännu bevarad. Portalens rektangulära del är omkring 1,75x1,88 m. I V delen av S kormuren finnes en portal med ett rakt språng utåt och ett inåt samt med inre rundbåge inom en inåt stickbågig, men utåt spetsbågig omfattning (H 252, B 112). Den var tidigare igenmurad men återupptogs 1905. BRUNIUS menar (s. 670), att SV pilastern i koret gått så långt fram över portalen, att den avsevärt hindrat passagen, varför dess till synes stympade utseende skulle bero på en senare släthuggning av dess Ö sida (jfr fig. 259). Emellertid finnas inga tydliga märken av att själva murpelaren i korets SV hörn eller dess kapitäl skulle gjorts smalare, men väl att kapitälet (kragbandet) på den Ö, alltså den mot portalen vända sidan saknas. Förklaringen STADSKYRKAN 321 S \'l'and im W Joch des Chors mit Choreingang. Fig. 259. Korets S mur, V d elen med koringången. Foto 1960. SW pilasters of chancel a nd chancel entrance. 322 SÖLVESBORG YTTERTAK INTERIÖR till denna trängsel mellan korportal och murpelare är säkert den, att välvningen med dess murpelare tillkommit senare. Då portalen byggdes, behövde man blott ta hänsyn till själva V-muren i koret. Härav synes framgå att, medan korportalen är ursprunglig och således samtidig med koret i övrigt, är välvningen sekundär, men också att ingången varit i bruk även efter det att koret välvts. Tidpunkten för igenmurningen är icke känd. Koret synes icke haft någon motstående N-portal. Vapenhuset har en ursprunglig sydportal, utåt och inåt ensprångig. Rundbågig genomgång inom utåt spetsbågig, men inåt stickbågig omfattning. Tomportalen i V, ommurad 1905, spetsbågig inom stickbågig, flersprångig omfattning, nyupptogs 1834 efter särskilt sockenstämmobeslut och motiverades bl. a. med behov, förorsakade av den då pågående orgelbyggnaden. En på tornets S vägg befintlig stickbågig portal till tomtrappan nyupptogs 1905; tillträdet till trappan skedde tidigare från tomrummet. Samtliga dörrar av ek äro nytillverkade 1905 efter ritningar av G. Lindgren, tidigare brunmålade, numera med träet synligt och betsat. På fältet över långhusets S ingång ett halvcirkelformat trätympanon från 1906 med relief på yttersidan med ringkors m. m., på innersidan målad ängel med språkband (»Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det»). Yttertaken täckta med tegel; på långhusets N takfall och tornet finnas partiellt bevarade medeltida taktegel, dock endast enkla, breda. Taket vilar på enkla, ej ursprungliga, men grova takstolar. Dessas datering har ej arkivaliskt kunnat fastställas, men sannolikt tillkomma de vid 1772 års arbeten (jfr nedan). Takvinkeln synes dock vara ursprunglig. För att icke bottna innanför murkrönen bukta sig takfallen utåt i sin nedersta del, en på profanbyggnader i södra Sverige vanlig konstruktion, särskilt ifråga om korsvirkesbyggnader. I långhusets Ö gavel sedan 1905 en skorsten av tegel. Yttertaket, som på långhusets och korets murkrön vilar på en enkel avtrappad list, är flera gånger omlagt. Den äldsta uppgiften härom är från 1686, då kontrakt slöts med Isaac Nielson Murmästare om reparation av valvet, yttre takets täckning och reparation av blyrännorna. 1692 måste det åter repareras på både korets och långhusets tak, om än i mindre omfattning, och denna gång utfördes arbetet av Esbjörn Håkansson Murmästare. Efter mindre underhållsarbeten på taket 1755 och 1760 måste man efter ett par års förberedelser 1772 låta murmästaren Jöns Haraldsson ta ned hela tegeltaket över själva kyrkan och åter lägga upp det på nya ribbor, sedan sparrverket i behövlig omfattning ersatts (troligen med den nuvarande takstolen). Samtidigt lagas »gesimsen» (sT.PROT. och RÄK.). Åren 1785 och 1836 följa nya stora reparationer på taket, som tyckes ha varit särskilt utsatt för stormskador (dessa nämnas som orsak t. ex. 1864). Kyrkorummet (fig. 260-262), invändigt slätputsat, präglas av de vackra ribbvalven med deras senmedeltida kalkmålningar samt av altartavla, predikstol m. fl. inventarier i rik träsnidarkonst från 1600-talet. Från den mörka korsmitten öppnar sig interiören STADSKYRKAN 323 I{ircheninncres gegen den Chor. Fig. 260. Interiör mot koret. Foto 1960. Interior towards chancel. genom valvbågar mot ljusare partier både i Ö, S och V. Genom belysning, höjd och färgsättning blir helhetsbilden enhetlig, trots att kyrkan har en lång och skiftande byggnadshistoria, som spänner över flera sekler. Golvet i långhuset av kalksten, i bänkkvarteren av trä. Korets golv av kvadratiska kalkstensplattor från 1945, samt i östligaste traven, där det ligger två steg högre än i kyr4 - 104974 coLv 324 SÖLVESBORG Kircheninneres gegen den Chor vor der Restauriernng von 1905. Fig. 261. Interiör mot koret, före 1905 års restaurering. Interior towards chancel prior to restorations of 1905. kans övriga delar, äldre gravstenar samt kalkstensplattor från 1905-06. Kapellet och vapenhuset ha kalkstensgolv; tornet har mittgången belagd med kalksten, men f. ö. cementgolv. I sakristian är golvet av trä. Vid besiktning 1731 säges att kyrkgolvet behöver läggas om, »som är af mursten och mycket ojemt», likaså behövs bräder till »gålf i kyrkian under stohlarna». 1756- 59 lagas golvet varje år, och 1757 tillägges »och fyllande med 4 grafstenars anskaffande samt bolsters underläggande och järns murande)>. 1764 antecknas )>gålfvets lagande samt fyllning och murning)>. År 1785 måste det företagas en större reparation på sakristians golv (bakom altaret). År 1834 omlades hela golvet. 1841 inlades nytt golv under läktaren och nya plattor av Ölandssten i fruntimmersbänken på korets N sida (RÄK.). Upprepade gånger under 1800-talet skadas trägolvet under tornet och i långhusets N del av fukt och svamp (1840, 1846, 1858, ST.PROT.) och måste ofta repareras; något bättre synes det ha blivit efter yttre dränering 1864 (jfr s. 304), dock icke helt tillfreds- STADSKYH.KAN 325 Hirch eninneres gegen den Chor nach der Rcstaurierung von 1945. Fig. 262. Interiör mot koret, efter 1945 års restaurering. Foto 1960. Int e ri01~ towards chancel after restorations of 1945. ställande. Intill 1870 hade golvet vid altaret ,samma förhöjning som nu, men det var av tegel. Detta utbyttes 1905 mot de tidigare på stora gången liggande gravstenarna, och samtidigt sänktes golvet i långhuset och korets V trave ca 0,3 m. Alla kyrkans olika delar äro täckta av ribbvalv av tegel, närmare se nedan. - 1686 repareras valven, 1731 äro de synnerligen bristfälliga; 1777 repareras, rappas och kalkas kyrkan invändigt på »walf och wäggar öfweralt» av Jöns Haraldsson, 1834 vitmenades invändigt, och likaså 1877 (sT.PROT. och RÄK.). Vid 1905-06 års restaurering framtagas åter de medeltida kalkmålningarna, närmare se nedan. Koret är kyrkans äldsta del och har från början stått som en självständig byggnad, dock mediframspringande och med förtagningar försedda murklackar uppförda vid den V gaveln såsom förberedelse till ett kommande långhusbygge. Korets långmurar äro endast c:a 0,8 m tjocka, medan gavelmurarna ha en tjocklek av nära 1,05 m. De visa ett tegelskal i munkförband med ett tegelformat, som är mindre än vALV KoR 326 SÖLVESBORG Fig. Teil einer runden Blende am W Giebel des Chors. 263. Rund blindering på korets V-gavel. Foto 1960. Decorative curved brick- work in W wall of chancel. långhusets men som har samma skifthöjd som detta (24- 25 x 11- 12 X 7,5- 8,5). Förbandet visar en fin fogbehandling med ryggstrukna fogar, dock icke överallt välbevarade. De svarta tegel, som finnas insprängda i murverket, ligga relativt oregelbundet och äro icke så talrika som på långhuset. Korfasaderna krönas av en enkelt avtrappad list. Korets Ö avtrappade gavelröste är rikt ornerat med spetsbågiga fönsterblenden, varav de två mellersta äro tudelade; dessutom rundlar och sågskift (fig. 239). Blinderingens strama och väl genomtänkta arkitektoniska utformning är nära överensstämmande med den på tvärskeppsgavlarna på S. Petri kyrka i Malmö, vars uppförande beräknas ha igångsatts vid 1300-talets början. 1 S. Petrikyrkan är inspirerad från Marienkirche i Liibeck och utgör ett gott exempel på de starka hanseatiska strömningar, som påverkade 1300-talets Norden. 2 Sölvesborgskoret är ett annat exempel på ett likartat inflytande, LUNDBERG I, s. 514; Il, s. 103- 104. - M. RYDBECK, Valvslagning och kalkmålningar i skånska kyrkor, Lund 1943, s. 171 ff, datering s. 173. 2 Jfr i föregående not anförda arbeten. 1 STADSKYRKAN 327 Fig. 264. Fuge zwischen Chorgiebel und Langhausgiebel. F og mellan korgavel och långhusgavel. Foto 1960. Joint between cha ncel a nd nave \Valls. om än enklare och i mindre format, men det behöver därför icke vara yngre (jfr datering s. 332). På korets V med långhuset gemensamma röste observeras från långhusvinden, således på röstets V sida, tydliga fogar, vilka markera skillnaden mellan korets eget röste och den sekundära, ovanpå och omkring detta gjorda påmurning (B 1,20- 1,45 m), som utgör det nuvarande långhusets synliga östgavel. Långhusets Ö gavelröste rider sålunda ovanpå den V korgaveln. På samma V sida av det gemensamma gavelröstet finnes i korets mittaxel en stor vitputsad rundel och i gavelmurens N del, men väsentligt lägre sittande än rundeln, en stickbågig genomgång. Den runda blinderingen har en avsevärd storlek (D 1,65 m) men sitter anmärkningsvärt trängd upp mot den ursprungliga korgavelns övre kant på vardera sidan (endast 0, 1 m därifrån), varför man får ett starkt intryck av utrymmesbrist (fig. 263- 265). 1 Bortsett från den stickbågiga genom1 Det ursprungliga gavelröstets övre kant är hackig och något sargad, vilket torde kunna tydas så, att även korets V gavel varit avtrappad. Blinderingen skall i så fall icke ha framträtt så markerat trängd uppåt som nu, även om dess höga läge dock varit anmärkningsvärt. 328 SÖLVESBORG EVENTUELLT ÄLDRE KAPELL gången, som också ligger nära det gamla röstets överkant, finnas inga blinderingar på det i övrigt ganska stora gavelröstet. Detta kan ge ett intryck av att någonting, eventuellt en lägre byggnad, skulle kunna ha stått omedelbart V om det nybyggda koret och hindrat röstets vidare dekorering och även i viss utsträckning trängt den nu befintliga mot röstets yttre konturer (fig. 265). I V korgavelns S parti finnes på V-sidan en inmurad takstolsdel av ek, till läge och vinkel motsvarande korets övriga, ursprungliga takstolar i deras S anfang. I N finnas på motsvarande plats rännformade fördjupningar i muren efter ett liknande takstolsparti. Den ursprungliga utformningen av den V korgaveln torde innebära, att koret under en viss kortare tid stått som en fullt självständig byggnad med två ornerade gavlar, den V dock av enkel prägel. V-gavelns relativa tomhet nedanför den runda blinderingen kan möjligen tolkas på så sätt att man av hänsyn till det redan planerade långhusbygget icke har velat lägga ned så mycket arbete på prydandet av ett gavelröste, som efter relativt kort tid måste döljas av en högre byggnadskropp. Men det skulle också kunna förklaras av ett redan ovan antytt förhållande, nämligen att det blivande koret i en planerad kyrka byggts omedelbart Ö om en äldre redan befintlig byggnad, kanske en äldre provisorisk kyrka eller kapell. En viss, icke obetydlig övre del av det nya korbyggets V-gavel skulle i så fall ha lämnats synlig under någon tid och erhållit en viss, om än enkel dekor, innan den genom fortsatt byggnadsarbete skulle komma att helt döljas av det tillstötande långhuset, medan dess nedre del redan från början varit dold och alltså rimligtvis måste lämnas odekorerad. Vid korets uppförande gjordes som redan nämnts vissa förberedelser för det kommande långhusbygget genom att man i korets båda V hörn lät en ansenlig murklack springa fram som en fortsättning av själva korgaveln åt N och S. Åt V avslutades dessa murklackar med en vertikal förtagning, fortfarande väl synlig på långhusets S yttermur 1,34 m från SÖ hörnet. Långhusets sträckmurar ligga följaktligen till synes i förband med korets, med undantag av de översta fyra-fem skiften, men detta innebär således icke att långhusets Ö del blivit uppförd samtidigt med koret, utan endast att dess båda Ö hörn partier blivit byggda på samma gång som koret såsom förberedelse till framtida fast förband med långhuset i dess helhet. För en sådan tolkning talar också det ovan nämnda förhållandet, att koret i V visserligen erhållit ett dekorerat gavelröste, vilket dock måste tett sig fattigt i jämförelse med den rikt ornerade Ö gaveln, där röstet är fullkomligt uppfyllt av rundlar och fönsterblenden. Det V röstets enkla dekorering var således betingad av det planerade framtida långhusbygget, medan samma dekors läge högt uppe på röstet däremot sannolikt har bestämts av att det V om det nya koret funnits en äldre, ännu kvarstående väsentligt lägre byggnad, med vilken koret i så fall avsetts att temporärt samverka (jfr ovan). Det finnes sålunda vissa förhållanden som skulle kunna tyda på att en äldre, kanske provisorisk kyrkobyggnad stått på platsen, i så fall säkert ganska liten. Några gräv- STADSKYRKAN 329 Dl\ 10 0 1 2 3 4 5 1DM Fig. 265. Korets V gavclröste. Schema zum W de både till form och konstruktion kupolartade valvem, LUNDBERG Il, s. 105) skjuta med sina hjässor högt upp i takstolen. Kragbanden äro profilerade och bestå av ett utkragat liggande skift, därunder en tunn platta, en sned hålkäl samt en utskjutande rundstav, d.v.s. äro av samma huvudform som i långhuset, men med mer distinkta och eleganta former. Sköld- och gördelbågar äro brett spetsbågiga och följas av en rundstav. Dock är sköldbågen mot V (mot långhuset) rent rundbågig, medan nedanför liggande arkadbåge är brett spetsig. Vid en datering av kyrkans välvning kan i första hand iakttagas, att det föreligger en klar skillnad mellan långhus och kor ifråga om det allmänna stilintrycket. I koret äro väggpelarna låga i proportion till de högt stigande valven, hos vars sköld- och gördelbågar dock den breda tryckta spetsbågen överväger. I långhuset däremot vila stjärnvalven på avsevärt högre pilastrar men stiga betydligt långsammare, bortsett från de höga sidokuporna och deras starkt spetsbågiga anslag mot sidoväggarna. Proportionen mellan pelare och valv blir därför helt annorlunda. Kragbanden synas sakna pregnans. Välvning av kor och långhus framstår härigenom som två skilda företag med en viss, om än icke alltför stor tidsskillnad. Korvalven äro i typ äldre än långhusets stjärnvalv, vilket icke endast gäller själva konstruktionen utan också stilkänslan, t. ex. den högre resningen hos valven. De torde kunna hänföras till 1300-talets senare del. Stjärnvalv förekomma i Danmark först från början av 1400-talet och anses i Skåne belagda tidigast på 1420-talet. 1 I Nordtyskland, inom den tyska ordensstaten (Preussen), uppträda stjärnvalven däremot långt tidigare, redan vid 1300-talets mitt, och då som de första på kontinenten (i Pommern allmänt omkring 1400; t. ex. ett stjärnvalv i Marienkirche i Stralsund 1382, i Mecklenburg fr. o. m. 1400). 2 Snabl!t spred sig den nya valvtypen också till Baltikum och Sverige, 3 Långhusets två V stjärnvalv ha vackert profilerade ribbor och visa även i övrigt en elegans och kvalitet, som torde förutsätta en direkt kontakt med det konstnärliga . ursprungslandet. Det östligaste stjärnvalvet, i korsmitten, är yngre och M. RYDBE CK, Valvslagning, s. 234, 288 ff. och 314. KARL-HEINZ CLASEN, Deutsche Gewölbe der Spätgotik. Berlin 1958 (i Deutsche Bauakademie, Schriften des Instituts fiir Theorie und Geschichte der Baukunst). bl. a. s. 34, 71- 72, 89- 90. 3 K.-H. CLASEN, a. a. s. 89- 90. STEN KARLING, Tyska Orden och den svenska kyrkobyggnadskonsten omkring är 1400, Rig 1936, s. 268 ff. 1 2 STADSKYRKAN 355 Fig. 281. Ingången från långhuset till sakristian från S, före restaureringen 1944- 45. S. 338 och 372 . Der E ingang vom Langhaus zur Sakristei von S. vor dcr Hestaurierung von 1944- 45 . E ntrancc from nave to vestry frotn S, prior lo restorations of 1945. 6- 104974 356 SÖLVESBORG sAKmsnAN synes med sina fyrkantribbor snarast vara ett verk av en medhjälpare till mästaren. En datering av stjärnvalven i långhuset till 1400-talets början torde icke vara osannolik, varvid en influens direkt från Nordtyskland förutsättes. Välvningen av kyrkan i Sölvesborg torde sålunda ha haft följande gång. Torn och kapell välvas ungefär samtidigt i samband med uppförandet under 1300-talets sista tredjedel. Samtidigt, eller i varje fall i nära anslutning härtill, har koret välvts med de två kryssvalven. Möjligen har man avsett ett omedelbart fullföljande av välvningen i långhuset efter koret under utnyttjande av de förberedelser som vid uppförandet hade gjorts i form av förtagningar o. s. v. (jfr ovan s. 340), men av någon orsak blivit förhindrad. Arbetet måste dock snart, i början av 1400-talet, ha kommit igång igen, men då efter ett annat välvningssystem. Början gjordes i långhusets V parti och avslutades i korsmitten senast något decennium in på 1400-talet, då kyrkan i stort sett i ett sammanhang pryddes med kalkmålningar (jfr nedan s. 382). Vapenhuset välvdes i samband med uppförandet i början av 1400-talet. Det mot kapellet svarande N utbygget är numera den 1905- 06 efter ritningar av G. Lindgren (s. 318, not 1) uppförda sakristian i gotiserande stil (fig. 246). Den vilar på en hög källarvåning, anlagd och utnyttjad som pannrum för värmeledning. Dess golv ligger följaktligen betydligt högre än kyrkans. En inre stentrappa har därför uppbyggts från långhusgolvet (1905) för att förmedla förbindelsen mellan kyrka och sakristia (fig. 281), vilken trappa fortsättes med ytterligare tre trappsteg upp till predikstolen i långhusets NÖ hörn. En tunn tegelmur inom den N arkadbågen avskärmar sakristian från kyrkan. Över arkadbågen synas resterna av en ursprunglig spetsbågig öppning i långhusmuren (fig. 281), numera tillmurad (jfr s. 318 och 338).1 Om arkadbågen och den ursprungligen planerade N korsarmen, »transeptet», se f. ö. ovan s. 338 340. Säkerligen blev denna N korsarm aldrig utförd; 2 någ·ra rester efter grundmurar till en dylik ha varken påträffats vid grundgrävningen till sakristian eller vid de sporadiska grävningar, som senare förekommit inom denna del av kyrkogården. Emellertid synes det troligt att på platsen har funnits en mindre byggnad i stil med S kapellet, i övre delen förenad med detta genom den ovan omtalade »gapskullem (s. 338). År 1913 tillbyggdes sakristian från 1906 åt Ö med ett förrum, ett arkivrum samt yttertrappa av tegel med steg av natursten efter ritningar av samme arkitekt. Själva sakristian, inuti slätputsad, som ännu (1960) tjänstgör också som pastorsexpedition, är täckt av ett kryssvalv av tegel samt har trägolv. Yttre tegeltäckt sadeltak avslutas åt N genom ett gavelröste med blinderingar, vilket är utfört som en pastisch med dekorativa element från kor- och kapellgavlarna. Äldre s akr is tia fanns i varje fall från slutet av 1700-talet inredd i koret bakom altar1 Huruvida den bågformiga öppningen varit tillmurad sedan sin tillkomst eller vid något tillfälle använts som ljusöppning kan icke avgöras. 2 Jfr det likartade förhållandet i S. Clemens i Visby. STADSKYRKAN 357 Fig. 282. Kyrkans N sida från V, med det 1905 rivna N vapenhuset. Foto Larsen 1897. N Seite der Kirche von W a us mit dem 1905 abgebrochenen N Walfenhaus. N side of church, from \V, showing N porch demolished in 1905. uppsatsen, som då stod längre in i kyrkan än nu. Detta sakristieutrymme, om vars inredning intet är känt, raserades 1905. På den nuvarande sakristians plats låg tidigare (fram till 1905) en enklare tillbyggnad (fig. 282), enligt arkivaliska uppgifter omkr. 3 m i fyrkant (inre mått), vilken kommunicerade med långhuset genom den tidigare nämnda spetsbågiga arkadbågen, som då synes ha varit öppen (i varje fall till större delen). Tillbyggnaden kallas i kyrkoräkenskaperna och protokollen för det N vapenhuset och var en tillfällig yngre ersättning för det kapell, som kanske planerats som en motsvarighet till det södra. Tidpunkten för detta tillhygge är okänd. Vapenhus på denna plats äro i regel av sent datum. 1679 är taket odugligt och N dörren saknas, 1684 göres en nyckel till »Lilla vapenhusdörrem, och 1691 repareras en hel del på »det norra vapenhuset», vilket åter är aktuellt 1709- 10. År 1731 behöves reparationsmaterial »till dörren och ett skjul utom dörrem, och 1759 repareras här åter. År 1773 »fortsättes vapenhusbyggnadem(?). Detta synes FöRsvuNNET NORDLIGT VAPENHUS 358 SÖLVESBORG RESTAURERINGAR innebära att den äldre sakristiebyggnaden, som är nämnd på 1600-talet, sannolikt stammande från detta århundrande, och som ännu finns kvar 1759, någon tid därefter rives och ersättes av en ny, som står under byggnad 1773 (och senare). Vid besiktning 1785 behöves murarbete på »Taket öfwer Ingången eller lilla utbygget Nordan om Kyrkan», samt dessutom böra »Wäggarna spijkas och mäd slättbräder wäl jämnas, sedan ribbor förut på alla stolpar och löshult påspikade blifwit». Samtidigt finner emellertid kyrkorådet »äfwensom att ännu ett litet utbygge utom det förutnämnde bör uppbyggas af brä der och stolpar med dörr i karm till förekommande af drag i kyrkan, särdeles då köld och starkt wäder påkommen>. (Var detta sista utbygge skulle ligga, nämnes icke; möjligen skulle det kunna gälla platsen framför portalen på Ö gaveln, om denna skulle blivit uppbruterr just vid denna tidpunkt eller strax dessförinnan.) 1822 repareras taket med tegel, 1862 vitrappas takvalvet i norra utbygget, och slutligen 1866 målas bänkar och tak i »kyrkans norra kapell». Genom A. MATHIESENS anteckningar 1897 bekräftas, att N utbygget var en korsvirkesbyggnad (från 1760-70-talen) med putsat, spetsbågigt tunnvalv (av trä?, troligen från 1800-talet). Det s. k. N vapenhuset raserades 1905. Under 1680- 90-talen höllos ofta syner för granskning av kyrkans bristfälligheter. Nämnden bestod av fyra man; av RÄK. 1692 framgår, att kyrkan »gaf dem till öhl för sitt omak 24 öre smt». För kyrkans iståndsättande utverkade staden åren 1769 och 1789 allmänna kollekter, vilket tydligen var av nöden (WEIBULL a. a., s. 198). Vid vrs. 5 / 9 1770 fann landshövding J. von Rajalin nämligen kyrkan, »hvilken genom elacka och otrogna föreståndare och sysslomän nu warit nära sin undergång», så skröplig till tak och väggar, att en skyndsam reparation ansågs nödvändig. En genomgripande sådan verkställdes i etapper åren 1771- 79, likaså 1785. En reparation av okänd omfattning år 1823 kostade över 1 100 riksdaler (RÄK.). År 1834 skedde förutom en allmän restaurering stora förändringar i kyrkans V parti genom bl. a. uppförande av ny läktare och orgel. Vid vis. 1852 ville man förstora kyrkan genom en större sidobyggnad, varvid de befintliga utbyggena borde borttagas, men vid vis. 1858 bedömdes en sådan ändring »icke vara oundgängligen nödvändig». 1858 reparerades däremot »väggspeglarna på kyrkans norra sidw>. Även 1870 företogos omfattande reparationer, också på inventarierna. En genomgripande restaurering ägde rum åren 1905- 06 för en kostnad av omkr. 40 000 kr under ledning av arkitekten Gustaf Lindgren (s. 318, not 1), vilken restaurering enligt tidens sed syftade till att återgiva kyrkan dess medeltida karaktär, såsom man uppfattade denna. S korportalen återupptogs, medan den sena Ö koringången igensattes och det nuvarande korfönstret i stället upptogs till sin gamla storlek. Fönsterbågarna flyttades något in i murarna, de igenmurade fönstren i vapenhus och kapell upptogos. Samtliga fönster försågos med glasmålningar. Den förut överputsade sockeln blottades och frigjordes från kalkrappning, och samma arbete utfördes på långhusets N mur. Tornet försågs med trappgavlar, och ingången till tomtrappan, som dittills legat inne i tomrummet, igenmurades, och ny förbindelse upptogs i stället utifrån i tornets S mur. Den STADSKYRKAN 359 Fig. 283. Kyrkans N sida, med märken efter strävpelare. Foto 1960. s. 316. N Seitc der Kirche mit Spuren von Strebepfeilern N side of church with marks of buttrcsses. igenmurade ingången till rundtrappan i vapenhuset öppnades. Det N vapenhuset raserades och ersattes av den nuvarande sakristian. Invändigt sänktes golvet ca 0,3 m, kalkmålningarna framknackades och restaurerades därefter av konstnären Allan N orblad, 1 varjämte viss komplettering skedde, också med nykomponerade målningar. Predikstolen flyttades från långhusets S till dess N vägg, den äldre bänkinredningen med inskrifter frå11 1600-talet nedbröts och ersattes med nya bänkar. Altaruppsatsen flyttades något tillbaka mot Ö, varvid den äldre bakomliggande sakristian bortföll. Epitafier och andra inventarier omflyttades, varvid en del föremål deponerades i Blekinge Museum i Karlskrona. En plan att ersätta den medeltida kyrkklockan (jfr s. 460) med en större avslogs dock med betydande majoritet. Vintern 1944-45 genomgick kyrkan en inre restaurering, som i huvudsak innebar avlägsnande av 1905 års dekorationsmålningar, rengöring och konservering av kalkmålningarna samt vissa omflyttningar av inventarier. Koret frilades genom borttagande av där befintliga bänkkvarter. Sakristian vitmenades helt invändigt. 1 ALLAN NoRBLAD, konservator, dekorationsmålare, f. 1872, 1" 1921. Utförde restaureringsarbeten bl. a. i flera Blekingekyrkor, se f. ö. ovan s. 47, not 2. 360 SÖLVESBORG Vissa reparationer företogos 1950 i tornets inre, bl. a. i klockvåningen, och åren 1951- 54 genomgick kyrkan slutligen en yttre reparation, koncentrerad främst till samtliga gavelrösten och trappgavlar samt tornets ljudgluggar. UPPKyrkan, som före 1905 uppvärmdes genom två järnkaminer, försågs vid 1905 års resVÄRMNI NG taurering med en central varmluftsanläggning med en under den nybyggda sakristian förlagd värmekammare. År 1935 ersattes detta system av en ännu bestående varmvattensanläggning med radiatorer. Panncentralen förlades därvid till den äldre värmekammaren, från vilken den dock år 1960 förflyttats till det nybyggda, angränsande församlingshuset. KALKMÅLNINGAR I kyrkans kor, mittrave, kapell och vapenhus finnes i valven och på väggarna en delvis rik kalkmålningsdekor, huvudsakligen bestående av figurala scener och enstaka helgonbilder. De egentliga figurscenerna äro koncentrerade till valvet i andra (V) kortraven, medan de enskilda figurerna särskilt dominera triumfbågens yttre (V) sida samt vapenhuset. De ornamentala motiven utgöras bl. a. av bågfriser, slutande i treblad, vilka friser i allmänhet följa sköld- och gördelbågarna samt valvribborna, rankslingor, vilka stundom inrama de figurala scenerna, så att dessa få karaktären av bokillustrationer, samt i valvhjässorna vackra slutornament, bestående av liljor, kombinerade med kraftfulla bladgrupper eller liljekors. Vid okänd tidpunkt (senast vid 1700-talets mitt eller strax därefter) överkalkades muralmålningarna; i varje fall kalkas kyrkan invändigt 1777 (jfr s. 325). Målningarna blevo vid restaureringen 1905- 06 åter framknackade och konserverade av konservator Allan Norblad, som också i hög grad uppfriskade och kompletterade de avtäckta målningarna. Därvid tillfogades tyvärr många nya detaljer, och »uppfriskningen» skedde med så starka färger, att vissa figurer, särskilt i vapenhuset, kommit att verka såsom helt nya. I vissa fall kan det numera vara svårt att i detaljerna utskilja de yngre tillsatserna. Därjämte anbringades i koret och vapenhuset helt nya figurer, delvis med N. M. MANDELGRENS planscher såsom förlagor. 1 1 NILS MÅNssoN MANDELGREN (1813- 1899), tecknare och konsthistoriker, avtecknade och beskrev kulturminnen av skilda slag. Särskilt ägnade han sig åt svenska medeltid a kyrkomålningar, vilka han utgav i ett franskt verk (1855-62). M:s stora avbildningssamlingar förvaras, liksom en del av hans anteckningar, i Lunds universitets konsthistoriska institution, medan huvudparten av hans anteckningar förvaras i A TA. STADSKYRKAN 361 Der hcilige Blasius an der 0 Chores. Fig. 284. Den helige Blasius på korets Ö-vägg. Foto 1960. S. 362. W a nd des The Holy Blasius on E wall o[ chancel. Vid 1945 års inre restaurering rengjordes och konserverades kalkmålningarna av konservator 0. Owald, Malmö, varvid ett stort antal av 1905-06 års tillsatser borttogos, i synnerhet de rent ornamentala. Bl. a. frilades det Ö korvalvet helt. Målningarna äro utförda med kalkfärger på torr puts. Huvudfärgerna äro: rött (mönja eller cinnober), som delvis svartnat, rödbrunt (caput mortuum), grönt, grått och svart. De härröra från senmedeltiden och äro i stort sett samtidigt utförda, möjligen med en mindre tidsskillnad mellan vapenhusets och de övriga. I den följande beskrivningen skildras kalkmålningarna trave för trave, varvid också 1905 års figurer medtagas (betecknade med årtalet 1905). 362 SÖLVESBORG Mittelulterl. Weihkreuz und der Apostel Johannes (1905) a n der S Wand des Chores. Fig. 285. Konsekrationskors (medeltida) och aposteln Johannes (1905) på korets S-vägg. Foto 1960. ~viediaeval consecration cross, and the apostle John (1905) on S wall of chancel. Trave I. KORET Ö väggen: (N om altaret) Biskop (fig. 286) med bok, stav och gloria invid ett rött konsekralionskors. Glorian uppfriskad 1905, liksom mun, haka och hals samt stavens översta del. (Som altaret) Den helige Dlasius (fig. 284) i biskopsskrud med stav och gloria samt omgiven av en hjort och andra djur, invid ett rött konsekralionskors. Bilden omskrives av ett till största delen oläsligt språkband, däri namnet Blasius förekommer. 1 De två nedre djuren t.v. och konsekrationskorset ifyllt inom konturerna. Anmärkningsvärt är att bägfrisen skär över de högra djuren. Den helige Blasius, som skall ha lidit martyrdöden är 316 under den diocletianska förföljelsen , var biskop av Sebaste i Armenien. Han hade enligt LEGEND A AuREA under förföljelsen bosatt sig i en 1 STADSKYRKAN 363 Fig. 286. Biskop på korets Ö-vägg. Foto 1960. Bischo f an der 0 W a nd d es Chorcs. Figure of a bishop on E wall o[ chancel. Die heilige Dorothea an [/l ......; 0 ;;:: ;;:: :::0 -< > z Fig. 295. Stjärnvalvet i korsmitten samt triumfb ågens V sida. Oas Stern gew ölbc d es Kreuzjochs mil der \ V Scitc dcs 'friurnphbo gens. Slar vaulting midway in cha ncel and \N side of rood a rch. ....:i w 372 SÖLVESBORG Fig. 296. Triumfbågens V sida, detalj . Foto 1960. vV side of rood arch, deta il. Teilstlick von der W Sei te dcs Triumphbogcns. Stjärnval vet s många valvkappor äro rikt prydda med enskilda figurer. I de åtta centrala kapporna åtta änglar, stående på var sin konsol och bärande skilda passionsredskap (fig. 298- 301). I nedre Ö sidokappan inom var sin rundel Matleus' och Johannes' evangelistsymboler, i mot svarande V kappa Lukas' och Markus' i likartat utförande. Nedanför varje symbol ett mansporlrätl i bröstbild, vilk a fyra porträtt äro helt individuellt utformade, sannolikt a v profan karaktär (fig. 303) . I nedre valvkapporna mot N och S två änglar i vardera, i N omgivna av rankverk. På S sidan ha båda dessa änglar radband, måhända antydande sidorummets karaktär av bönekapell, medan de två änglarna i N valvkappan bära musikinstrument (fiol och luta), vilket skulle kunna tyda på befintligheten av en musik- eller körläktare på »gapskulle11». Konturerna på fyra av de centrala änglarna starkt kompletterade, liksom på två av de manliga bröstbilderna. N väggen: Bebådelsen (fig. 305, 306, jfr också fig. 281) är skildrad med scen en delad av N arkadbågen och »gapskullem. V om bågen under en baldakin den bebådande ängeln med ett språk- STADSKYRKAN 373 . Teilstlick von der W Seite dcs Triumphbogens. Fig. 297. Triumfbågens V sida, detalj. Foto 1960 . vV side or rood arch, detail. band med otydlig text. Ovanför baldakinen Gud fader i bröstbild med en välsignande och en pekande hand. ö om arkadöppningen också under en baldakin den knäböjande Maria (nästan helt nymålad). Snett ovanför på en båglinje (från Gud fader?) Kristusbarnet i miniatyr. Bakom Maria ett bord med liggande bok och ciborium. - Båda figurerna tränga fram över bågfrisen, som ansluter till men ej korsar figurerna. Ett draperi längs väggens nedre parti från 1905 borttogs är 1945. S väggen: Kring bågen den sedvanliga båg/risen med trebladsavslutning, varunder i V skymtar, dock endast svagt, en inristad dekor, nämligen en bågfris, med tvärstrecksavslutning (närmast M. RYDBECKS typ K 1- 2).1 I fältet V om arkadbågen ett i rött målat likarmat kors i flätteknik (fig. 371), konsekrationskors? 1 M. R YDBECK, Valvslagning, s. 229, fig. 140. --1 w .... (/J 0: t""'" (/J tTJ < t:O 0 ::0 Cl St erngew:> lbe hn l{reuzjoch, ,,Passionsgewölbe ", S T eil . Fig. 298. Stjärnvalvet i korsmitten, »P assionsvalvet., S delen. Foto 1960. Star vaulting n1idway in chancel, the "Pnssion vaulting." S section . STADSKYRKAN 375 .s ~ "oo °' :§ 0 ...., ci ~. µ.. 0 " "' > i:: 0 d :; :;:; 03 ;;;.. "O ·~ !?-< "' i:.i:i -..:i ~ r/J o: < r/J t""' tTl 0 b:I Q ::l:l Passionsgewölbe, N Teil. Fig. 300. Passionsvalvet, N delen. Foto 1960. The "Pass ion va ulling", N section . STADSKYRKAN 377 378 SÖLVESBORG Fig. 302. Triumfbågens V sida, detalj. Foto 1960. S. 370. Teilstf1ck von der W Seite des Triumphbogcns. W side of rood arch, detail. KAPELLET Arkadbågen till kapellet: I bågens Ö del en monstrans (fig. 308), som uppbäres av två änglar, vilka senare äro nya (från 1905, tagna ur N. M. MANDELGRENS planschverk). Runt den därunder befintliga nischen hade dessutom 1905 målats en arkitektonisk uppbyggnad, som borttogs 1945 . I bågens V del en ängel med språkband (Mark. 10: 14) från 1905 (fig. 309), därunder fanns före 1945 också ett målat draperi från 1905. Kapellet, S väggen: V om fönstret en mansfigur med helgongloria, iklädd profan dräkt (mantelvecken uppfriskade). Sannolikt S . Eligius (fig. 207), som kniper en djävul i näsan med en tång. 1 1 Eligius blev b iskop i Noyon år 641 men var dessförinnan hovslagare och senare guldsmed och myntmästare; Legenden berättar, att djävulen en gång lämnade in en h äst för att skos, en annan version är att djävulen i en kvinnas skepnad sökte förföra honom. Eligius var hovslagarnas och guldsmedernas skyddshelgon. Hans attribut är i regel tång och h ammare. En med Sölvesborgsbilden likartad framställning finnes i Stubbekobinge kyrka på Falster, Danmark, där S. E li giu s med tång nyper en kvinnlig djävul i näsan (KARL KDNSTLE; lkonographie der I-lciligen, Freiburg 1926, s. 194- 198, se särskilt s. 196). STADSKYRKAN 379 Passionsgewölbe, i\liinnerbildnis im NO. Fig. 303. Passionsvalvet, mansporträtt i NO . Foto 1960. S. 372. The .. Passion vaulting", portra it of a man to NE. Mellan S. Eligius och djävul en ett till stor del oläsligt språkband: »Waken hefthi hir ghewese vorhest du - - - vate .... » På V väggen finns kring avlastningsbågen, liksom i valvet, den sedvanliga båg/risen med treblad. I valvhjässan träd med tunna stänglar, i någon mån erinrande om dekorationerna i Saxtorp, Skåne. 1 Inuti nischern a befintlig bladdekoration från 1905 avlägsnades 1945. KYRKANS VÄSTPARTI I 1ånghusets båda väst 1i gat r av eer överkalkades år 1945 de befintliga bladdekorationerna, evangelistsymbolerna, inskrifterna och draperierna från 1905; endast valvstrålarna ha kvar en bandliknande dekoration från detta senare år. Tornets valv: Bladdekorationer i hjässan, troligen från 1905, samt fläckvis rester av äldre dekor utan sammanhang. l M. R YD BECK, Valvslagning, s. 199- 200, fig. 126. 380 SÖLVESBORG Fig. 304. Vapenhuset, Gelsemane. Foto 1960. \Vaffenhaus, Gethseinane. Porch, Get hsc1nanc. VAPENHUSET Runt vapenhuset löper nedtill under fönstren en serie p å sexton illustrationer ur Kristi liv, genom en bred röd linje tavelartat inramade i rektangulära fält. Som förlaga till dessa scener har sannolikt en bildbibel använts. Scenerna äro uppdelade i två grupper, vilka båda börja på N väggen (mot långhuset, fig. 275). Den första gruppen, t.v. om portalen, läses motsols och framställer: (N väggen) a . Bebådelsen; b. Maria och Elisabeth:, (V väggen) c. Födelsen:; d. Flykten /il/ Egypten; e. Dopet:; f. Förklaringsbergel; g. Intåget i .Jerusalem; (S väggen, fig. 310) h. Nattvarden; i. Gelsemane (fig. 304). Den andra gruppen börjar t. h. om Iånghusportalen och läses medsols: (N väggen) k. Korsfästelsen; (Ö väggen, fig. 311) I. Korsnedlagningen; m. Begråtande/_: n (ovanför nischen). Grav läggningen; o. Uppståndelsen; p. Himmelsfärden; q. Nådastolen. I scen h äro huvudena ursprungliga, det övriga i stort sett nytt; i scen g synes endast Kristi huvud vara helt bibehållet; av övriga scener synas förutom konturerna endast obetydliga detaljer framträda i originalskick. Målningarna äro alltså så starkt restaurerade 1905, att de nästan framträda som nygjorda, dock i det väsentligaste inom de gamla kompositionerna. Även bågfriserna, som följa valvstrålar och stödbågar, äro i betydande utsträckning starkt uppfriskade. STADSKYRKAN 381 305. Långhusets N vägg: Bebådelsen, vänstra sidan. Foto 1960. S. 372. N Wand des Langhauses, N wall of nave, the AnnVerklindigung, linke Sei- Fig. te. unciation, left side. Fig. 306. Långhusets N vägg: Bebådelsen: högra sidan. Foto 1960. S. 372 . N wall of nave, 1he AnnN Wand des Langhauscs, Verldindigung, Seite. rechte unciation, right sidc . Ovanför dessa scener finnes en svit av sju helfigurcr, de flesta inom blå fält med röda ramar, framställande de fyra kyrkofäderna samt Petras, Paulus (Ö väggen, fig. 311) och ett ordenshelgon, Dominicus? (S väggen t. v., fig. 310). På Paulus äro blott vecken uppfriskade, de övriga figurerna äro endast obetydligt kompletterade i konturer och veckbehandling. Sölvesborgs kalkmålningar intaga en särställning icke endast i Blekinges, utan i södra Sveriges medeltida konst över huvud taget. Sålunda bilda scenerna i V korvalvet med sin rika baldakinarkitektur en direkt fortsättning på den tradition, som i Skåne utbildades redan under 1300-talets mitt. Vackra exempel finnas i Anderslövs och Skurups kyrkor, bägge tillhörande den s. k. Snårestadsgruppen. 1 Angående Skurup har Evald Gustafsson 2 välgrundat riktat uppmärksamheten på släktskapen med miniatyrmåleri, vars ceremoniella stramhet å sin sida bottnar i liturgiska skådespel. Så är fallet även i Sölvesborg, M. RYDBECK, Val\'slagning, s. 193 f. E. GUSTAFSSON, vVandmalereien aus dem XIV. Jahrhundert in der Kirche zu Skurup, i: Meddelanden från Lunds universitets historiska museum 23 (1952), s. 243 f. 1 2 KAHAKTXRISERING OCH DATERING 382 SÖLVESBORG S Wand Dusing»), att målningarna torde ha tillkommit under 1400-talets början. Den mjuka draperistilen tillåter samma datering. I långhusets Ö valv ha figurerna blivit grövre tecknade, och den strama arkitektoniska kompositionen har övergivits; dock visa dekorationsdetaljerna och figurstilen, att målningarna därstädes äro utförda av samme mästare som i koret, möjligen dock något senare. Randornament med halvcirklar slutande i treblad bli allmänna i Skåne på 1400-talet och ha i olika variationer påträffats i ett 20-tal kyrkor. Vad figurerna beträffar, så böra målningarna i Öja (Skåne) rivna kyrkas korvalv särskilt uppmärksammas. Kompositionen är där icke så sluten som i Sölvesborg, men i övrigt finnas så pass stora överensstämmelser mellan målningarna i Öja och Sölvesborg, att man i dessa skulle kunna räkna med arbeten av en och samme mästare. Målningarna i Öja dateras av Monika Rydbeck till STADSKYHKAN 383 S Wandbogen, 0 Seite, Engel rnit Monstranz. Fig. 308 . Arkadbågen till kapellet, ö sidan, änglar med monstrans. Foto 1960. S. 378. S arcade arch, E side, angels wi th monstra nce. Fig. 309. Arkadbågen till kapell et, V sidan ängel 1905. Foto 1960. S. 378. S Wandbogen, W Seite, S arcade arch, vV side, Engel von 1905. ange! 1905. 1400-talets mitt 1 - en datering, som även styrkes av det dekorativa systemet; i stället för den strama höggotiska kompositionen i Sölvesborg äro scenerna i Öj a insatta i lövverk, som breder ut sig på valvkapporna. Vapenhusets målningar visa samma dekorationer som korets och långhusets, fastän något enklare än där. De i de fyrkantiga fälten framställda figurerna äro emellertid betydligt grövre tecknade än scenerna i kyrkorummet. Mycket kan ha blivit förvanskat vid övermålningen 1905, men hos de framställningar, där det medeltida målningslagret är tämligen väl bibehållet, tycker man sig ana en stramare stil än i koret. Dessa målningar i vapenhuset påminna mycket om de s. k. passionsmålningarna på Gotland från 1400talets mitt; 2 det synes ganska sannolikt, att vapenhusets dekorering blivit utförd något senare än långhusets och kanske av en medhjälpare till huvudmästaren. 1 2 M. R YDD EC K, Valvslagning, s. 230. Jfr B. SönERDERG, De gotländska passionsmålningarna och deras stilfränder, Slhlm 1942. 384 SÖLVESBORG Fig. 310. Vapenhuset, S väggen. Foto 1960. S. 380. Waffe nhaus, S \Va nd. Porch, S waU. STADSKYRKAN 385 Fig. 311. Vapenhuset, ö väggen. Foto 1960. S. 380. \Vaffenhaus, 0 Wand. Porch, E wall. 386 SÖLVESBORG l{ircheninnercs von W mit dem 111ittleren Sterngewölbe. Fig. 312. Interiör mot ö med mellersta stjärnvalvet. Foto 1960. Interior frorn W, showing n1idway stnr-vaulling. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARANORDNING Altare av trä med en bakre del (under altaruppsatsen) av murat och vitputsat tegel, 226 x 144 cm, täckt av en grönmarmorerad träskiva. Visserligen av medeltida ursprung, men vid en förflyttning längre mot Ö 1905- 06 ommurat med användning av äldre tegel. Den tidigare storleken måste dock då ha bibehållits av hänsyn till befintlig träklädsel från 1600-talet. Framtill är altaret klätt med ett träantemensale (fig. 314), sannolikt samtida med altaruppsatsen eller obetydligt äldre (se nedan). Under rundbågiga arkader med skuren dekor i beslagsstil, skilda av pilastrar, äro de fyra evangelisterna målade på pannå samt därunder deras namn. Även altarets N och S sidor äro träklädda; på den förra en dörr, ej ursprunglig, som leder till ett skåp under altaret. Sidorna äro numera prydda med målade beslagsornament från 1800-talets senare del (tro!. 1870, jfr nedan); under dessa torde dölja sig äldre bilder, Matteus och Markus på N sidan, Lukas, Johannes STADSKYRKAN 387 I<\.irchcninneres gegen \V nach der Restaurierung von 1945 und d e m E inbnu der neuen Orgel. Fig. 313. Interiör mot V, efter 1945 års restaurering och nya orgelns byggnad. S. 408. Interi01· towards W, after restorations of 1945 and building of new organ. och Petrus på den S (enl. BESKRIVN. 1830: »I bredd på Altarets framsida stå de 4 Evangelisterne målade samt äfven vid sidorne om Altaret jämte Petrus.» Även dessa sidobilder ha varit försedda med fyra texter i form av skilda bibelspråk ur Nya testamentet). Sidoskärmarna ha möjligen vid renovering under 1800-talets senare del blivit omkastade. Vid antemensalets överkant löper en inskrift: »NIELS KNUDSON RAADMAND oc KIRCKEWERGE. j EXOD . ZO. VBICVNQVE MEMORIA FVERIT NOMINIS MEI : VENIAM AD TE, ET BENEDICAM TIBI. J ECCLre PASTg~ BENED!Cts CHH: LVND. PSAL. 113. EST DNS NHI j MEMOR NOBIS BENEDIXIT.» ( = Niels Knudson rådman och kyrkovärd. 1 2. Mos . 20. Varhelst jag stiftar en åminnelse åt mitt namn, skall jag komma till dig och välsigna dig./ Kyrkans Rådmannen NIELS KNUDSON, g. m. GIESKE l-IANSDATTEll, bekostade 1622 en gravsten (nr 17), under vilken enl. inskrift vila en viss JENS JENSEN ("i" 1601) och dennes maka, vars namn och data ej närmare äro kända. Förmodligen ha även Niels Knudsim och hans hustru fått sitt vilorum under samma sten. Knudsons namn förekommer icke blott på antemensalet utan är också knutet till predikstolen (jfr s. 404 och not 1 ). 1 8- 104974 388 SÖLVESBORG Fig. 314. Antemensale, från omkr. 1620. Foto 1960. S. 386. Antemensale um 1620. Altar front, about 1620. pastor Bengt Christensen Lund. 1 Psalt. 113. Vår Gud är minnesgod och han har välsignat oss.) Altaruppsatsen (fig. 315- 319) av skulpterat, målat och förgyllt trä är en rikt dekorerad arkitektonisk uppställning i fyra våningar, skilda av förkroppade bjälklag, jämte krön och predella, samt dessutom omfattande även det ovan beskrivna antemensalet. Uppsatsen, som är ett typiskt och framståend e arbete inom den egentliga Christian IV-stilen, har sju på pannå målade bildframställningar men är f. ö. till mycket stor del fylld av inskrifter, dels inom särskilda inskriftstavlor, dels på ramverket. Dekorationen är målad (1870) huvudsakligen i vitt, guld, blått, grönt och rött. I vilken utsträckning äldre färgsättning är bevarad därunder är icke känt. Fyra kolonner med attiska baser och korintiserande kapitäl, till nedre delen klädda med beslagsornament men f. ö. 1 BENGT CHRISTENSEN LU ND blev pastor i Sölvesborg 1602, avled 1626 och blev b egraven i kyrkan (troligen i koret), där också ett porträtt-epitafium (nr 1 s. 441) uppsattes. Lund nämnes flera gånger (bl. a. 1624) och betecknas som »en hederlig, from och enfaldig samt i ämb et et flitig man» (S. CAVALLIN: Lunds stifts herdaminne V, Lund 1858, s. 340). - L. synes ha nedlagt ett energiskt arbete på kyrkans prydande: hans n a mn förekommer förutom på epitafiet icke blott på antemensalet utan även på predikstolen (.ifr s. 404) och på sockenbudspatenen från 1614 (jfr s. 418). Under hans tid tillkornmo dessutom ett flertal förnämliga inventarier. STADSKYRKAN 389 Fig. 315. Altaruppsats från 1622. Foto 1960 . .-\Ilar von 1622. Altarpiecc, 1622. 390 SÖLVESBORG Fig. 316. Kristi födelse. Detalj av fig. 315. Christi Geburt. Teilstiick von Abb. 315. Birth of Christ, detail of fig. 315. Fig. 317. Kristi uppståndelse. Detalj av fig. 315. Christi Auferstehung. Teilstlick von Abb. 315. The Resurrection, detail ot fig. 315. släta, omrama i huvudvåningen (närmast ovanför predellan) dels centralscenen, en på trä målad Nattvardsframställning (fig. 318), dels två stående rundbågiga och två liggande rektangulära inskriftsfält. I Nattvardsscenen, förlagd till ett rum med rutgolv i svart och vitt, äro personerna grupperade kring ett runt bord med påskalammet och kalken i mittlinjen rakt framför Kristus. På bordet också två tända ljus. I de två större, bågformiga inskriftsfälten Nattvardens instiftelseord på latin (enligt inskrifter på entablementet ovanför anförda efter Matt. 26, Mark. 14, Luc. 22), I det nedre vänstra fältet citat på latin ur 1 Cor. 11: 28- 29: PROBET SE IPSUM HOMO, ET / sic DE PANE ILLO EDAT ET I DE CALICE BIBAT. QVIN: I MANDVCAT& BIBIT INDIGNE I IVDICV SIBI MANDVCAT ET / BIBIT ( = »Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Ty den som äter och dricker ovärdigt [utan att göra åtskillnad mellan Herrans lekamen och annan spis], han äter och dricker en dom över sig»). I det nedre högra fältet citat från Durandus: DVRANovs. / VERBUM AVDIMVS. MO = / TVM SENTIMUS. MO = / DVM NESCIMVS. PRAE = j CENTIAM CHRI = / STL CREDIMVS ( = vi höra ordet, vi känna rö- STADSKYRKAN 391 Abendmahlsdarstellung, Teilstlick vou Abb. 315. Fig. 318. Nattvardsscen. Detalj av fig. 315. Foto 1960. Con11nunion scenc, detnil of fig. 3 15. relse, veta icke sättet, men tro på Herrens närvaro). 1 På bjälklaget ovanför nattvardsscenen texten: COENA DOMINI rnEsv NAZARENr: Denna våning, liksom den närmast därovanför liggande, flankeras av två rikt skulpterade vingar i beslagsstil med inkomponerade kvinnofigurer, t. v. Fides med kalk och nyckel, t. h. Spes med fågel och ankare. Utåt avslutas dessutom vardera av dessa nedre vingar av en större kvinnofigur 1 Jfr t. ex. kalkmålning i Ronneby kyrkas kor bakom altaret med Iikalyclandc inskrift, daterad 1586 (se ovan s. 53). På altartavlan i Malmö S. Petri, färdig 1611, finnes under nattvardsbilden, snett t. h. samma inskrift. (Tn. WÅHLIN, Malmö S. Petri kyrka, Malmö 1919.) - DuRANDUS DE SANCTO PoRCIANO, fransk skolastiker (ca 1270- 1332), biskop av Limoux 1317, av Mcaux 1326, företräder närmast elen nominalistiska riktningen inom medeltidens tänkande. Hans huvuclarbete »In sententias commentarium» trycktes 1508. 392 SÖLVESBORG utan attribut, i sin nedre del utformad som en svängd pilasterkonsol med frodig fruktdekor. Den andra våningen är genom fem hermer indelad i fyra rundbågsfält med på pannå målade scener ur Kristi liv, fr. v. Födelsen, Korsfästelsen, Uppståndelsen och Himmelsfärden. På frisen under dessa scener följ ande text: CHRISTIANS 4 / D. G. rmx CHRISTIANISSIMS REGNA. F. P. 1 ( = Christian IV, med Guds nåde den allra kristligaste konung. Fromhet stärker väldet.) Ovanför scenerna: NATIVITAS. CHR. LUC. z I PASSIO CHRI. MARC. 15. 16 I RESVRRECTIO. MAHC. 16 I ASCENSIO MAH. 16. - Tredje våningen delas genom tre kolonner av samma typ som i huvudvåningen, men enklare, i två fält med Andens utgjutelse över apostlarna samt Yttersta domen (fig. 319), även här med ovanför placerade bibelhänvisningar till ämnet för bilden. Därnedanför texten: PSA: cu. MEMO RIA FECIT MIRABILIV SVORVM MISERATOR DNS. I den översta våningen ett av hermer omFig. 319. Yttersta domen. Detalj av fig . 315. givet fält med hebreisk inskrift (Jehova). Jilngstes Gcricht, TeilThe Last Judgement, destlick von Abb. 315. tail of fig. 315. Därovanför på frisen: GLORIA I EXELsrs DEO. Båda de övre våningarna avslutas åt sidorna med rikt skulpterade vingar, vilka utfylla de genom våningsindragningar uppkomna triangulära fälten. Altaruppsatsen avslutas uppåt av ett rikt skulpterat krön med en överst stående kvinnofigur i friskulptur med ett barn på ena armen, och en fågel på den andra, symboliserande Caritas. - På predellans framsida fyra av korta förkroppade pilastrar med änglahuvuden skilda inskriftsfält med latinska inskrifter: (fr. v.) 1) ur Joh. 3: 16 - 2) ur Matt. 3: 13 ff. - 3) ur Mark. 14 och 4) PRAESES, VIR MAGNIFICS DN: THAGO THOT OTrHONIS F. DE ERICHSHOLM 1622, samt kvadrerad sköld i rött och silver (borde vara guld) ( = länsherren, den ädle mannen, Herr Tage Ottesen Thott, 2 herre till Eriksholm, 1622). På andra och tredje pilastrarnas yttersidor 1 Sentensen »Regna Pinnat Pietas" har varit Christian IV:s valspråk och är ofta förekommande på byggnader, inventarier och föremål, tillkomna under dennes regeringstid. 2 TAGE 0TTOSEN TROTT, danskt riksråd, till Näs och Eriksholm ( = nuvarande Trolleholm), »den skånske kungen», f. 1580, i· 1658, länsherre på Laholm 1608-12, i Landskrona 1612- 19, länsherre på Sölvesborg 1619- 1632, riksråd 1624, generallandskommissarie 1628- 46, länsherre på Malmöhus 16321651. G. 1: 1606 med HEDVIG RANTZAU (1589-1611); 2: 1615 i Malmö med KIRSTEN URUP (1594-1620), STADSKYRKAN 393 Fig. 320. Triumfkrucifix från 1410- 20. Foto 1960. S. 400. Triumphkreuz von 1410- 20 . Rood Crucifix, 1410- 20. 394 SÖLVESBORG RENOv: 1870. På den hålkälade listen ovanför predellan finnes på högra tvärsidan, under vingfästet, en lätt inskuren inskrift i skrivstil (fig. 321), övermålad med blått: noMrNrco / F(Ecrr?) ... - Altaruppsatsen uppsattes enligt inskriften 1622 och synes ha bekostats av dåvarande länsherren på Sölvesborgs slott riksrådet Tage Thott. Den restaurerades och nymålades - synnerligen okänsligt - 1870 av målaren Johan Lönblad, 1 som för sitt arbete på altare och predikstol fick 628 riksdaler riksmynt. I bevarade delar av kyrkans RÄK. finnes ingen äldre anteckning om utförda arbeten på altartavlan, varför det icke är känt om renoveringar och ommålningar företagits under de 250 år tavlan stått på plats före Lönblads arbete. Inskrifterna synas i stort sett vara kopierade från äldre underliggande, men kunna möjligen ha förvanskats i detaljer. Sölvesborgs kyrkas altaruppsats är ett förnämligt arbete, ett vackert exempel på beslagsstilens utveckling i Danmark under Christian IV:s tid. I mycket påminner arbetet om den praktfulla uppsatsen i Malmö S. Petri, med vilken den har icke blott kolonnanordningen, utan också Durandus-inskriften gemensam samt därjämte utformningen av nattvardsframställningen, där man har anledning att räkna med att samma eller liknande förlaga i form av ett kopparstick använts. Altartavlan i Malmö (färdig 1611) är visserligen väl känd med hänsyn till sin härkomst, men vem som verkligen gjort själva kompositionen har länge ansetts osäkert. Numera är hela altarverket i Malmö attribuerat till målaren Dietrich Moll, 2 medan målningsframställningarna äro t på Sölvesborgs slott; 3: 1G23 i Köpenhamn med KAREN GYLDENSTIERNE (1605- 1628), samt 4: 1633 med JYTTE GvLDENSTIERNE (1613- 1650), samföga begravna i Torrlösa kyrka, Skåne. 1 JOHAN ULRIK LöNBLAD, f. 1826 i J(ristianstad, "i' där 1890. Målaremästare och sedan 1867 teckningslärare vid Högre allm. läroverket i Kristianstad. Grundade 1849 bildningscentralens ritskola, som senare utvecklades till Tekniska skolan i Kristianstad. Också kommunalt verksam i hemstaden. En dotter, EMILIA Lö~BLAD (1865- 1946), blev utövande konstnär och har bl. a. målat altartavlan i Norra Åsums kyrka (Sk). 2 M. R YDBECK, Renässansskulptur i Skåne, Lund 1950, s. 52- 53. Teil einer auf dem Altar eingeritzten Inschrift. Fig. 321. Detalj av inskuren inskrift på altaruppsatsen. Foto 1960. Detail of incised inscription on altarpiece. STADSKYRKAN 395 Triurnphkrcuz, A usschnitt a us ,\bb . 320. Fig. 322. Triumfkrucifix, detalj av fi g. 320. Foto 1950. S. 400. R ood cross, dcta il of fi g. 320. 396 SÖLVESBORG utförda av Peter Hartman (vars verksamhet är belagd 1607- 18) och skulpturerna av mästaren Statius Otto från Liineburg (1603- 19). 1 Sölvesborgsuppsatsen kan emellertid, även om den är av god kvalitet, icke i något hänseende mäta sig med malmöarbetet, vilket är särskilt märkbart i fråga om det konstnärliga uttrycket. Medan S. Petris altarprydnad genom sin arkitektoniska rörelse har en klart barock karaktär, 2 är sölvesborgsuppsatsen mera statisk och dess komposition präglas av en stilkänsla helt i renässansens anda. Den arkitektoniska uppbyggnaden är klart genomförd med kolonnordningarna genomgående fr . o. m . predellan upp åt t.o.m. tredje våningen, med mittpartiet något framskjutet. I dekoren är frodigheten framträdande och förkärleken för fruktknippen o. dyl. odiskutabel. Anmärkningsvärt är emellertid, att en viss skillnad i stiluppfattningen gör sig gällande mellan altartavla och predella å ena sidan och antemensale och altarebeklädnad i övrigt ä den andra. Dessa senare synas representera en stramare, än mer statisk stilkänsla, möjligen äldre. Detta antemensale uppvisar i komposition och träbehandling stora likheter med motsvarande inredningsdetalj i Lister-Mjällby kyrka. Altaruppsatsen där, enligt inskrift skänkt 1621 av samme Tage Thott, är numera ofullständig, 3 i och Fig. 323 . Krucifix från 17 oo-talets med att en mellanvåning samt skulpterade vingar början. Foto B. M. s .. 400. under 1800-talet avlägsnats. Huvudvåningen, indeJ{ruzifix des 18. Crucifix, 18th cent. !ad genom refflade pilastrar, ansluter nära till stilen Jh. i det sammanhörande antemensalet, och således också till antemensalet i Sölvesborg. Den nuvarande andra (ursprungligen tredje) våningen kan däremot genom sin frodiga och rika skulptur i viss mån sägas bryta mot de nedre partierna och i stället mera ansluta till Sölvesborgsuppsatsen. Den arkitektoniska ordningen är också i Mjällby genomgående fr. o. m . 1 THEODOR \VÅHLIN, a. a., s. 47- 51; GREGOr\ PAULSSON, Skånes dekorativa konst, Stockholm 1915, s. 150- 157; WEILDACHS KUNSTNERLEKSIKON III, suppl., Kobenhavn 1952, s. 29- 30; DITO, Il, 1949, s. 513-14; 1\1. R YDilECK, Renässansskulptur, s. 46- 86. 2 GnEoon PAULSSON, a. a., s. 154. 3 SvK Bl Il, s. 167- 169, och L.-G. K1 NDST!\ÖM, Praktmöbler och konstföremål i Mjällby kyrka. Söll 24 / 12 1941. STADSKYRKAN 397 Fig. 324. Krucifix från 1946. Foto 1960. S. 400. Kruzifix von 1946. Crucifix, 1946. predellan upp genom de skilda våningarna. 1 Nattvardsframställningarna äro praktiskt taget identiska i Sölvesborg och Mjällby med bl. a. det runda bordet, och de måste denna detalj utan tvekan återgå på samma förlaga (kopparstick). 1 Det har av STURE FJELLANDER (Har altarbordet och predellan i Mjällby möjligen varit avsett för S:t Nicolai?, SöB 27 / 12 1957) framförts som en möjlighet att predcllorna i Sölvesborg och Lister-Mjällby utbytts. Detta är emellertid icke möjligt, då dessa i båda fallen, såsom det i beskrivningen anförts, äro genom den genomgående kolonnordningen bundna till resp. verks övre delar. Mittpartiets B är avsevärt olika i de båda altaruppsatserna (i Sölvesborg nära Y2 m bredare än i Mjällby), vilket omöjliggör att ett utbyte ~kulle ha kunnat ske. 398 SÖLVESBORG Några mästarnamn äro icke knutna vare sig till Sölvesborgsuppsatsen eller till Mjällbyarbetet. Möjligen kan det inristade namnet »Dominico» på Sölvesborgs uppsats (s. 394) åsyfta dess mästare, varom man dock ej har några närmare uppgifter. Med hänsyn till den gemensamma donatorn Tage Thott torde det icke vara orealistiskt att räkna med samma mästare, men stilbrytningen kan möjligen antyda en viss ändring i planerna. Antcmensalet i Sölvesborg har sannolikt tillkommit som ett särskilt arbete (på församlingens och pastors initiativ?) ca 1620 eller snarare några år dessförinnan, 1 och samme konstnär torde ha fått länsherrens uppdrag att utföra både antemensale och altaruppsats i Lister-Mjällby kyrka, allt färdigt 1621, där antemensalet och första våningen representera den stramare stilen, medan det övre partiet präglas av en yppigare stilglädje. Sölvesborgsuppsatsen färdigställdes följande år, 1622, och präglas helt av den fantasirikare och frodigare stilen (jfr om predikstolen s. 404).· Mästaren torde ha varit påverkad av (möjligen kommit från) den verkstad, där Malmötavlan skapats. Före 1905 stod altare och altaruppsats längre ut i koret, sannolikt nära valvmitten. Bakom altaret fanns en under 1700-talet inredd sakristia (jfr s. 316 och 356), som utåt på sidorna om altaret avskärmades från kyrkan genom en skärmvägg i manshöj cl, indelad i fyllningar mellan släta pilastrar och 1 Sölvesborgs-antemensalet är med all sannolikhet utfört till det medeltida altaret och har fått sina mått därefter. Då altaruppsatsen ett par år senare tillkommit på länsherrens initiativ, har man varit bunden av det nyss utförda arbetet och således inte kunnat utvidga altaret, utan uppsatsen h ar fått skjuta ut till syn es omotiverat långt på båda sidor. Eller också har uppsatsen redan varit färdig och i sin helhet ämnad till en annan kyrka, vilket skulle förklara dess sämre anpassning till altarbordet. Därom vet man intet. - Altaret stod före 1905- 06 års restaurering längre ut i koret och fick då bättre plats: nuvaran de höjd till valvet (8,35 m) utnyttjas helt, i valvhjässan är den däremot 8,65 m. I-lur ändringen av golvnivån i koret 1905- 0G, vid vilket tillfälle troligen valvhjässan i underliggande kammare avhöggs, verkligen påverkade altarets höjd och placering, är icke längre möjligt att fastställa, då tillförlitliga detaljritningar från dessa ändringsarbeten saknas. Fig. 325. Timglas från 1600-talets senare hälft. Foto B. M. S. 405. Stundenglas Hour glass, des 17. Jh. 17th cent. STAD SKYR KAN 399 Fig. 326. Predikstol från omkr. 1615. Foto 1960. S. 401. Imtspriklad», men denna nämnes sista gången i 1788 års INV. - Vid VIS. 1852 anser man sig sakna »något lämpligt kärl till oblaterna» och vid VIS. 1858 anförde kyrkoherden »att församlingen saknade passande communionkärl att framsätta på altaret, att han dertill hade endast en simpel trälåda om någre glasflaskor, hvarför han önskade att en mera anständig oblatask och 2~ tjenliga vinkannor anskaffades. Församlingen ansåg att desse blefvo nog kostsamma om de skulle göras af silfver; föreslogs därföre att de kunde förfärdigas af nysilfver eller lackeradt bleck af vacker form och nödig rymd, samt att pastor i samråd med kyrkorådet skulle föranstalta om desse kommunionskärls anskaffande, hwilket bifölls.» - I RÄK. nov. 1863 nämnes »Carlströms i Stockholm räkning å en Vin-Reservoir jemte Oblat ask af alphenid-metall, inuti förgyllda tillika med emballage - 213: 50 Rdr.», d.v.s. avseende bl. a. den nu befintliga oblatasken av nysilver. År 1864 t illverkas av svarvaren Sederdahl en bricka till kommunionskärlen. 0 bl atask av silver. Sexsidig, med locket krönt av kors. Enl. stplr av W 'iven Nilsson, Lund, 1945. D 15. H (m. kors) 7,5. Enligt inskrift i bottnen: »Gåva av Anna och Karl Johansson 1- 12- 1945>>, d.v.s. av kyrkovärden Karl Johansson och hans maka. 1 LARS -GÖRA N Krn D STRÖM , Blekingskt kyrksilver på Sölvesborgsutställningen 1945, Blekingeboken 1946, s. 76 och 86 samt fig. 4. Sölvesborgskalken jämföres där med besläktade arbeten från 1600-talets början, bl. a. med kalken i Mörrum, ett arbete från 1605 av Hans Klausscm, Vä. 2 L.-G. KrNDSTRÖM, i not 1, a. a., s. 76 och fig. 5. och innan för denna med STADSKYRKAN 417 Dic Patene des Krankcnkelchs von 1614. Fig. 338. Sockenbudspaten från 1614. Foto B. M. 1946. S. 418. Paten for visitation of sick, 1614. Vinkanna av silver, sexsidig, med locket krönt av kors. Enl. stplr av Wiven Nilsson, Lund 1945. H med lock 28. Tillsammans med ovannämnda oblatask enligt likalydande inskrift i bottnen gåva 1945 av kyrkovärden Karl Johansson och hans maka. - 1752 års rNv. upptager (liksom 1712 års) en silverkanna om 80 lod, som i RÄK. 1778 finnes omnämnd på följande sätt: »pantsatte Sölfwerkanna för bekommit lån 200 Dr Smt.» I 1788 års INV. är den visserligen upptagen, men överstruken. Senare ej nämnd, varför lånet aldrig torde ha lösts. Vinreservoir av nysilver, pokalliknande, på rund, brett godronnerad fot och skaft med akantusprydd nod. Två handtag med rik pressad vegetativ dekor. Kran i form av ett djurhuvud. Locket, som vilar i en ram med rik pressad dekor, prydes av lammet med korsfanan i friskulptur. Uppsatsen står på en rund svartmålad träplatta, troligen den av Sederdahl (jfr ovan) 1864 svarvade »brickam. H 59, D 25. - 1863 inköptes till- 418 SÖLVESBORG Fig. 339. Brudkrona fr ån 1934. Foto 1960. Brautkrone von 1934. Bridal crown, 1934 . sammans med en oblatask (jfr ovan) en »Vin-Reservoir om 3 kannors rymd» av nysilver. - 1875 tillkom en lerflaska om 3 kannor, nu förkommen. Vinkanna av tenn, rund, med fastsittande lock, märkt »GAB Tenn». H 24,5. Inköpt under 1950-talet. Avsedd som reserv. År 1752 funnos, liksom 1712, kalk och paten av tenn, nämnda sista gången år 1788. En 1752 upptagen silverbägare, >mtspriklad» (1712 >mtpuklad»), om 11 lod, »med 3 knappar», användes vid kalkens utökning 1771 (jfr ovan). Sockenbudstyg: kalk av silver, delvis förgylld. Rund, profilerad fot, svagt profilerad nod och slät cuppa med nästan raka sidor. Enligt stplr tillverkad av guldsmeden Johan Liljedahl, Sölvesborg 1802.1 H 12,6. - Paten av silver, förgylld (fig. 338), flat med brätte. (Betecknad 15 Y2 lod.) I mitten ett ingraverat Kristusmonogram IHS och årtalet 1614, allt inom en flätad, nästan utplånad krans. På det breda brättet graverat hjulkors samt inskrift EDITE. Hoc. EST. CORPVS . MEV. ( = Äten, detta är min lekamen). Stämplar saknas. På undersidan inristat ~ VND ( = BL VND ?), sannolikt syftande på kyrkoherden Bengt Christensen Lund (jfr s. 388, not 1). D 9. 2 - 0 blatask av silver, slät. Wiven Nilsson, Lund, 1938. D 4,3. - Förvaras jämte glasflaska i träfordral 1 JoHAN LILJEDAHL, mästare i Sölvesborg 1792- 1816 (24), den förste i en känd guldsmedsdynasti i Sölvesborg; L.-G. K1NDSTRÖM, (s. 416, not 1) a. a., s. 87- 88, fig. 11. ? L.-G. KINDSTRÖM, a. a., s. 76 och fig. 6. STADSKYRKAN 419 l(ronleuchter, Anfang 17. Jh. Fig. 340. Ljuskrona från 1600-talets förra hälft. Foto 1960. Chandelier, first Jm][ of 17th cent. från 1938. - I INV. 1712 nämnes sockenbudstyg (kalk och paten) om 151/ 2 lod, och i rnv. 1752- 88 finnes nämnd en äldre sockenbudskalk om 15 3 / 8 lod, möjligen samtida med patenen från 1614. Då den är försvunnen i yngre INV. har den sannolikt använts år 1802 vid tillverkningen av den nuvarande (Jodantalet är ungefär lika). Äldre runt träfodral, skinnklätt, format efter kalken. H 16,5, D 11. Troligen 1800talets början. Brudkrona av förgyllt silver (fig. 339), dekorerad med kläppar samt inlagda stenar. Tillverkad 1934 av firma C. G. Hallberg, Stockholm, och skänkt samma år av fru Ingrid Mattsson till minne av hennes avlidne make. D 9,8, H 7,1. Ljuskronor av malm eller mässing: - 1. Med 6 ljusarmar i en krans. Varje arm avslutas i nedre änden av ett skäggigt manshuvud (fig. 340). Staven krönt av ett lejon, 10- 104974 mrnoKnoNA LJusnEoSKAP 420 SÖLVESBORG uppbärande en dubbel sköld, samt nedtill avslutad av ett stiliserat lejonhuvud med ring i gapet.1 På skölden inskrift: PKK + MSD +bomärke. 1600-talets förra hälft eller mitt. H 60. - Kronan, som nu hänger i S kapellet, synes enligt namnsammanställning och bomärke på vapenskölden vara skänkt av Peder Karstens0n, död 1640, och hans hustru Margaretha (s. 406, not 2). Kronan var 1712 trasig men reparerades senare och hängde 1752 i järnlänkar; 1777 fick I. Sjöström 2 Rdr 8 sk. smt för »14 st. Träknappar med Rödfärg öfwerstruket till Lius Krono Järn länkarne som är hängande under kyrkiowalfwet samt den andra till skieppet». Omedelbart dessförinnan hade smeden J oh. Schröder för 8 sk. »lagat 2~~ Kiädior en till LjusKronan och en till Skieppet». 2. Med 30 ljusarmar i tre kransar. Rikt profilerad stam, avslutad av stor kula. Rik dekor. Inskrift saknas. 1700-talet. H 215. - Hänger i långhusets andra trave. rnv. 1830 upptager endast 1600-talskronan och intet är känt om tidpunkten för förvärvet av denna krona. - 3. Med 16 ljusarmar i två kransar. Profilerad stam, avslutad av en stor kula med inskriften: G1FVEN TILL SöL VITSBORGS KYRKA AF HANDLANDEN OCH RIKSDAGSMANNEN / HERR OLOF LUNDGREN OCH DESS HUSTRU FRU c. B. LUNDGREN, FÖDD LINDGREN , ANNO 1844. 2 Hänger i långhusets tredje trave (mitt för vapenhuset). H 110. - 4. Med 20 ljusarmar i tre kransar. Profilerad stam avslutad med slät kula utan inskrift. Skänkt 1850 av »två okände givare». Hänger i V kortraven. H 165. - 5. Med 50 ljusarmar i fem kransar. Profilerad stam, avslutad av stor kula med inskrift: GÅ v A TILL söL VESBORGS KYRKA AV APOTEKAREN EMIL SWANLUND. 1909. 3 Hänger i korsmitten. H 200. 6. Med fem armar i en krans med kupor av pressat glas. 1905- 06. Hänger i sakristian. Ljusstakar av malm: - 1. För två ljus (fig. 341). På den profilerade mittstaven sitta de två med dekor försedda ljusarmarna, nedtill slutande i korsblommor och uppåt i mitten krönt av en fågel. På foten inskrift: DENNE. STAGE. HAFVER. SALIG. HERMAND. PEDERSEN. FORJERT. TIL. KYRCKEN. 1630. H 34. Var 1712 söndrig och stod 1830 på altaret, nu i S kapellet. - 2. För ett ljus, ett par lika (fig. 344). Rikt profilerat skaft med tre större, relativt flata vulster. 1700-talet. H 41. Ljusstakar av punsad och driven mässing: - 1. För ett ljus, ett par (fig. 343). Vridet skaft på åttasidig fot, rikt dekorerad med blom- och bladmönster i genombrutet arbete. På sidan inskrift i punktteknik: A.B.R: H.s.L.: M.M.T.:. 1700-talets förra hälft. H 26,5. - 2. För ett ljus, ett par (fig. 342). Vridet skaft, rund fot, rikt dekorerad med blom- och bladmönster. 1700-talet. H 21. Jfr ljuskronan nr 2 från 1638 i Ronneby kyrka, s. 82, fig. 80. Hattmakaren, senare handlanden OLOF (OLAUS) LUNDGREN (1790- 1865) var riksdagsman 1844 - 45. G. m. CATHARINA BENEDICTA LINDGREN, dotter till bagaren Peter Lindgren. Båda familjerna, ofta ingifta i varandra, voro gamla välkända sölvesborgssläkter. 3 Apotekaren EMIL SvANLUND (1841- 1934) i Simrishamn var son till sölvesborgsapotekaren P. C. Svanlund (1806- 1887), som i sin tur var inflyttad från Ronneby. En annan son var Carl Svanlund. som efter sin fader fr. o. m. 1875 innehade Sölvesborgsapoteket. 1 2 STADSKYRKAN 421 Fig. 341. Ljusstake från 1630. Foto 1960. Leuchler von 1630. Candlestick, 1630. Ljusstakar av gjuten mässing: - 1. För ett ljus, ett par lika. Rund fot, slätt skaft med ett par mindre vulster. På fotens undersida fabriksstämplar NMB N 27. 1800-talets senare del. H 29,5. - 2. För ett ljus, två par lika. Rund fot, på skaftet två vulster. Ca 1900. H 24. - 3. För ett ljus, rund fot och vulster på skaftet, fabriksstämplar N 49. Ca 1900. H 11,5. Kandelabrar av mässing, ett par för 4 ljus toppljus. Trefot, rik dekor i nyrokoko. Ca 1900. H 54. Sakristian. Kandelabrar av nysilver, ett par för 4 ljus toppljus. Rik dekor i nyrenässans. Gåva av Amelie Nilsson enl. inskr. till »Minne af Johan Nilsson d. 24 september 1901». H 46. Gravkapellet. + + 422 SÖLVESBORG Fig. 342. Ljusstake, 1700-talet. Foto 1960. s. 420. Leuchtcr, 18.Jh. Candlestick, 18th cent. Fig. 343. Ljusstake, 1700-talets förra hälft. Foto 1960. S. 420. Lcuchter, 1.H.18.Jh. Candlestick, first half of 18th cent. rnxnLmn Gueridoner, ett par, av mässing. För femton ljus i två kransar. Ca 1900. H 188. På en 41 cm hög sexsidig, omålad träsockel. Stå i koret, en på varje sida om altarringen. Av de tre par ljusstakar, som stamma från 1700-talet, nämnes ett par, ovisst vilket, i 1712 års rnv. och samma par stod 1752 och 1757 på altaret, ett andra tillkom 1762 och fick också sin plats där. I INV. 1788 upptages dessutom ett par mässingsstakar på predikstolen, vilka repareras 1817. - På 1700-talet fanns också en tvåpipig ljusstake av järn, nu förkommen. I INV. från 1840-talet upptages ett par malmstakar såsom skänkta av »Tunnbindaremästaren A. Håkansson». - År 1689 såldes till Hoby kyrka bl. a. en »Mallm Liusestaake». Antependium, av rött kläde med kantbård av blomranka i guldbroderi (fig. 345). Därinnanför två krönta lagerkransar, också i guldbroderi, med initialerna WS och MB (eller AMB?), emellan kransarna årtalet 1803. Initialerna syfta på givaren, dåvarande STADSKYRKAN 423 Fig. 344. Lj usstake, 1700-talet. Foto 1960. S. 420. Leuchter, 18.Jh. Candlestick, 18th cent. 424 SÖLVESBORG kyrkoföreståndaren, handelsmannen Wilhelm Schröder 1 och (troligen) hans maka. L. 303 cm. Altardukar. - 1. Av linne, med brett venetianskt broderi, utförd och skänkt av fru Ingrid Mattson, 1930-talet. - 2. Av linne, med skånsk stoppsöm. Utförd av fröken Anna Sandahl, Lund, 1940. Gåva av missionssyföreningen. - 3. Av linne med reticellaspets, utförd av fröken Anna Sandahl, Lund, 1945. Gåva av missionssyföreningen, använd första gången vid j ubileumsgudstj än sten 21 / 6 1945. - 4. Av linne i filetsöm , utförd och skänkt av fru Linnea Ducroute, Hälsingborg, 1950-talet. Mässhakar. - 1. Av vinröd sammet, kantad med guldgaloner; på framsidan Jehovasol och därnedanför initialerna N:F:M. och C:M:L: och A 0 1799, allt i guld, på baksidan ett applicerat kors av mönstrat guldband . Initialerna syfta på givaren handelsmannen Malm och hans maka. 2 H. 118 cm. - 2. Av rött siden. På framsidan korsprytt band i guldbroderi med stjärnor, på ryggen kors med IHS i guldbroderi. Utförd 1927 av Licium, enligt uppgift komponerad av Gurli Hillbom, sign. G. H. Licium 1927. Gåva av sterbhuset efter bankdirektören Anders Nilsson. - 3. Av violett siden. På framsidan Kristusmonogram; på ryggen kors med lammet och korsfanan inkomponerat, allt i applikation. Utförd 1944 av Licium, komponerad av Sofia Widen (sign. S. W. Licium). Gåva 15 /i 0 1944 av kyrkovärden Emil Malm berg. - 4. Av vitlinnedamast. På framsidan Kristusmonogram. På ryggen kors med bildframställningar, bl. a. S:t Nicolaus. Utförd 1945 av Licium, komponerad av Greta Mörk. Inköpt till och använd första gången vid högtidsgudstjänsten den 21 juni 1945 vid stadens femhundraårsjubileum. - 5. Av vit linnedamast. På framsidan Kristusmonogram, på ryggen kors med bildframställningar med bl. a. de fem kapellhelgonen, som funnos representerade i staden under medeltiden. Sign. »G.M. Licium» (Greta Mörk). Anskaffad 1949. Stolor (jfr s. 86 not 1), 6 st. (2 violetta, 2 vita, 1 grön, 1 röd). med enkla broderade kors som dekor. Anskaffade dels från Licium 1941- 45, dels lokalt tillverkade. Kalkkläde (fig. 347), förfärdigat av en märkduk. Denna är utförd av tuskaftat glest linne och broderad med silke och ullgarn i flera färger. Dukens yta är indelad i rutor fyllda med varierande mönster i olika stygn. På mitten figurframställning i petit point, framställande Rebecka vid brunnen. Förmodligen engelskt arbete, slutet av 16001 Handlanden WILHELM SCHRÖDER var född 1757 i Elleholm, son till brukspatronen och assessorn Wilhelm Schröder (1727- 1788) och hans maka Juliana Dorothea Henck (1733- 1792), den senare avbildad på Gustaf Lundbergs kända pastell. Farfadern, grosshandlaren Henrik Schröder, Stockholm, var född 1687 i Liineburg och inflyttad till Sverige 1699. En farbroder, bergsrådet Samuel Schröder (1720- 1779), adlades ScHRÖDERSTIERNA. Hand!. Wilhelm Schröder skall (en!. N. E. RosENBORG, Namn och gårdar i gamla Sölvesborg, Sbg 1959) ha varit gift med Hedvig Heffner, dotter till guldsmeden Virgilius Heffner (jfr s. 416), men initialerna på antependiet, MB, synas icke överensstämma med denna uppgift. - Den Schröderska gården i Sölvesborg, härjad vid 1801 års eldsvåda, återuppfördes och färdigställdes 1803. 2 Handlanden och rådmannen NILS FREDRIK MALM (1749? - 1807) var riksdagsman 1786, 1789, 1792 och 1800. STADSKYRKAN 425 Fig. 345. Antependium från 1803. Foto 1960. S. 422. Antependium von 1803. Altar cloth, 1803. talet. - Senare, troligen vid det tillfälle då märkduken omgjorts till kalkduk, har tillagts inskriften CJZ x IFv.Z ( = Christina J. Ziervogel och Johan Friedrich von Zeipel1 och årtalet 1795 i silverbroderi. Kanten har monterats med silkefrans i ursprungligen blå och gula färger, nu till större delen försvunnen, samt en knypplad guldspets av 1700-talskaraktär. Undersidan är klädd med ett vackert mönstrat gastyg av vitt silke med broscherade blommor i flera färger, 1700-talets mitt, och inramas av en bård av grönt taftsiden. H 36, B 42,5. Konserverad av Pietas 1934 och 1960. Predikstolskläde, av guldbrokad. Kristusmonogram och texten: KRISTUS, ÄRANS KONUNG, KOM MED FRID. Utförd av Licium 1949. Gåva av grosshandlaren Sven Martin Nilsson. Hå var. - 1. Ett par (fig. 346) av röd sammet med broderier, fransar och tofs av silver, på sidorna Jehova-sol, mitt på framvåden »1798» inom en krönt lagerkrans. Lock av försilvrad metall med lås och holk av samma metall. Holken omgives av gjutna silverbeslag i rokokostil samt bär en liten klocka. Skaft saknas. Den ena håven saknar klocka. L 32, D 15, H 26 cm. Dep. 1901 i BM under inv.nr 2488-89. - 2. Ett par av svart vadmal med vit silkestofs. Broderat »1818». Holk av järn, den ena med vidhängande 1 JoHANN FRIEDRICH voN ZEIPEL, f. i Frankfurt 1755; kom som officer i svensk tjänst och invandrade till Sverige 1788. Startade efter avsked ur armen i kompanjonskap med majoren Olof Peter Rudbeck en fajansfabrik i Järlåsa, Uppland, övertog 1792 den å r 1773 av majoren Gabriel Sparre grundade porslinsfabriken i Sölvesborg, som emellertid redan följande år måste nedläggas (enligt annan, dock obestyrkt uppgift skedde detta inte förrän 1798). v. Zeipel lämnade Sölvesborg först år 1801. G. m. CHRISTINA ZIERvoGEL, dotter till tit. professorn Evald Ziervogel i Uppsala. Sonen Carl Samuel Fredrik (1793- 1849) v erkade som författare och skald i kretsen kring Atterbom. 426 SÖLVESBORG Fig. 346. Kollekthåv från 1798. Foto B. M. S. 425. Klingelbeutel von 1798. Collection bag, 1798. liten mässingsklocka. Den andra har träskaftet bevarat. L med skaft 176, utan skaft 37, H 20. Dep. 1901 i BM under inv.nr 2487-2487a. Enl. RÄK. 1817 »förfärdigade Svarta Hofvar för 1 Rdr 24 sk 40 rnst.», i INV. 1830 räknas de redan som »sämre». - 3. Ett par av mörkröd silkesammet med tofs. Broderade symboler i vitt, blått och guld. Kort träskaft. Modernt arbete, gåva av sjuksköterskan Anna Nilsson 1942. Altarmatta, av nöthår, vävd med stiliserade symboler i rikt nyanserat grågult, gråblått och brunt. Täcker hela utrymmet innanför altarringen. Komponerad och utförd av Hellvi Nilsson Kjällhard, Ullstorp. Skänkt 1959 av bankdirektören Olof Persson och hans maka. Tillhörande två klädda korpallar efter ritning av ark. E. Gnebe 1945. En äldre kormatta, vävd i Killingaryd, Mörrum, och skänkt 1934 av missionssyföreningen ligger numera i södra kapellet. STADSKYRKAN 427 Fig. 347. K alkkläde, 1600-talets slut. Foto 1960. S. 424 . Kelchtuch, Ende 17 .Jh . Chalice cloth, end of 17th cent. 1752 upptager följande numera förkomna föremål: »1 altarekläde af blommerat sammet med broderat wapn samt röda och gåla silkefrantzar. I 1 dito gammalt odugeligit af gult taft. I 1 gammal altareduk med blomster sydd och gamla spetsar. / 1 gammal mässeskiorta med Silfwerspänne uti. / 1 Nyare dito. / 1 Mässehake af rödt blommerat sammet med guldspetsar stofferad. I 1 dito av gult blommerat caff1 med silfwerspetsar stofferad. / 1 Silkesydt Kläde at lägga öfwer Kalk och disk. / 1 handkläde wid funten. / 1 gamal svart Klädeskappa. I 5 alnar gammalt svart Kläde til Bårkläde. / 1 Nyare swart Bårkläde. / 1 Puta af atlask broderad.» Samtliga dessa textilier finnas upptagna redan i 1712 års inventarium och stamma sannolikt från 1600-talet utom klädeskappan, det nyare hårklädet och atlaskputan. 1712 fanns dessutom en ny altarduk av klosterlärft I N V. 1 FÖRSVUNNA TEXTILIER Caff = grov ylleplysch. 428 SÖLVESBORG Fig. 348. Stentoftenstenen. 500-talets förra hälft. Foto 1960. Runenstein, 1.H.6.Jh. Runic Stone, first half of 6th cent. med spetsar, som förkommit under mellantiden. En gammal mässkjorta har också blivit utbytt. Altareklädet av blommerad sammet beskrives 1712 som rött och hör tydligen samman med den röda mässhaken. År 1788 har tillkommit ett »Altarkläde, blommerat svart sammet». På 1840-talet nämnes både detta och ett >mppsvärtat» dito, troligen det gula som nämndes 1752. - Altarduken lagas ofta, men 1830 finnes i stället för den gamla en »Ny hvit Altareduk af skir Sockerduk, gåfva af 9 till Nattvarden admitterade Flickan>. - Den gula mässhaken från 1752 är 1770 »swärtad» och finns som svart nämnd ännu 1813. - Mässkjortan med silverspännet avskrevs vid VIS. 1770, men spännet, Y:i lod silver, tillvaratogs. I stället skänkte borgaren Olof Casperssons änka Kelm Oluf Caspers en »ny fin och wacker hemwäfd Mässeskjorta» (sT.PROT.). - Vid VIS. 1813 beslutas om bortauktionering av äldre icke brukbara mässkläder m. m. »för att tillgång skulle vinnas till en ny anständig svart Mässhake» (sT.PROT.). Auktionen kom till stånd men icke inköpet. - Den broderade kudden från 1752 är fem år senare försvunnen men ersättes 1757 av »Puta av röd atlask, broderad», som 1788 ligger på STADSKYRKAN 429 Fig. Hunenstein, 6. J h. 349. Sölvesborgsstenen. Från 500-talet. Foto 1960. Runic Stone, 6th cen t. altaret. Möjligen är det denna som i BESKRIVN. 1830 nämnes: »En gammal Silfwerbroderad puta på altaret med bokstäfverne G.F. W.F. M.E. L.A.» - I Mandelgrenska samlingen, Lund, nämnes »ett broderat täcke». Då det överhuvud icke förekommer i kyrkans arkivalier, synes en sammanblandning föreligga, möjligen med antependiet från 1803. Runstenar. - 1. Av granit, den s. k. Stentoftenstenen, en av de märkligaste i Blekinge (fig. 348). Den svårtolkade inskriften, som täcker hela framsidan av stenen och en del av vänstra smalsidan, lyder en!. IVAR LrNDQUISTS och K.-G. THORNGRENS tolkning: 1 »Nybyggarna, nykomlingarna gav Hathuwolf äring, överöste Hariwolf med rikedom. Detta är en djup hemlighet. Här har jag dolt djupa hemligheter. Hejdlös i arghet', död för giller den detta nedbryter.» 500-talets förra hälft. H 129, B 78, Tj. 44. 1 KARL-GÖSTA THORNGREN: Runstenar i Blekinge, Blekingeboken 1942, s. 63-96. Stentoftenstenen behandlas på s. 65-75. - Thorngren ansluter till I. LrnnQursTs tolkning (Galdrar, Göteborg 1923), medan den av 0. VON FRIESEN 1916 gjorda tolkningen ifrågasättes. Se vidare DANMARKS RUNEINDSKRIFTER, Kbhvn 1942, nr 357, som dock anför vissa skiljaktiga uppgifter. RUNSTENAR 430 SÖLVESBORG Stenen anträffades kullfallen 1823 på en åker·, Stentoften, förut tillhörande Sölvesborgs slotts ägor och belägen invid landsvägen från staden NÖ ut mot Sölve. Under 1800talets senare del flyttad till kyrkans vapenhus, men vid restaureringen 1905 uppställd utanför V ingången. Där tog den dock skada av från tornet neddroppande regnvatten, varför den år 1927 åter flyttades in i vapenhuset, där den nu står V om ingången. - 2. Av granit, den s. k. Sölvesborgsstenen (fig. 349). Toppen avslagen. Den svårt vittrade inskriften, som till en del är bortfallen, är en helt vanlig minnesskrift och lyder: )>At Asmund sin son gjorde Vadi (el. Bodvar) runstenen.)> 1 500-talet H 188, B 55, Tj. 47. - Stenen nämnes första gången 1748, då den var inmurad i en vägg i S. Görans hospital (jfr ovan s. 294), sedan blev den löstagen och rest i närheten i ett plank åt en sidogata ca 240 steg V om kyrkan, varifrån den 1864 överfördes till kyrkans vapenhus. Vid restaureringen 1905 placerades den utanför och strax S om den V tomingången, där den fortfarande står. GRAVSTENAR Gravstenar i kyrkan, samtliga med undantag av nr 20- 23 inlagda i korgolvet. Beskrivas i den ordning de ligga, med början vid korets Ö vägg, från Ni varje rad. Första raden: - 1. Av ljusgrå kalksten. Randinskrift inom enkel linjeram med bl. a. MDCC . • . HERRANOM. Därinnanför en längre, nästan helt utnött, oläslig inskrift (på svenska?). I mitten cirkelformat fält med inskrift och vapen(?). Starkt nött. 183 x 121. 2. Av mörkgrå kalksten, med två sekundära järnringar, defekt, avhuggen i högra kanten. Ligger som lucka över nedgången till kryptan i koret (se ovan s. 332) strax NÖ om altaret. Inskrift: HER LIGER BEGRAFVEN IENS . • . • / r BYE N HANS rv B0RN NEM . • . • j IENS0N DORETHE IENSD . . . / D0DE. ANNO 1639 ... /DE M MED ALLE TROE CH . . . I OPSTANDELSE. 104 X 93,5. 2 3. Av grå kalksten. I mitten renässanskartusch, krönt med IHS, inflätat i beslagsornament. Inom kartuschen: HER LIGGER BEGRAFVEN ERLIG / (oc VELACT. MAND MOGENS MATZS0N FORDVM BORGER r SYLVITz) BORG MED / (v1) B0RN SOM D0DE AAR / GIFVE HANNEM I MED .ALLE TROE CHRISTNE PAA DOMMEDAG EN STANDELSE / AMEN. Inom ett hjärta: M.M.s. / MARGRJETE / SANDERS / DATTER. 3 I 1625. GUD GLJEDELIG OP= Defekt; I 1 K.-G. THORNGHEN: a. a. s. 80- 81. DANMARKS RuNEINDSKRIFTER, nr 356. - Runstenen är f. ö. nämnd redan av SJö nona (s. 342 ff.), där också hänvisas till »Miitzells Disp. de Listria s. 50». 2 E nligt SJönonG (a. a., s. 342) fanns 1792 bl. a . en inskription över en stadens borgmästare JENS PEDERSON, »som dog 1639».Cronholm nämnde f. ö. redan 1750 en gravsten från 1639 över samme person, och även Sjöborg måste avsett en dylik. All sannolikhet t alar för att gravstenarna nr 2 och 5 äro delar av denne borgmästare Jens Pedersons synnerligen stora gravsten. Sammanställas de båda texterna erhålles efter viss komplettering följ ande: HER LIGER BEGRAFVEN JENS (PED)ERSON BORGEMESTER. HEH I I BY EN HANS IV B0RN NEMLIG PEDER JENSON JENS I JENSON DORETHE JENSD JEHANNE !ENS D SOM I DODE. ANNO 1639 (1 ?) IANVAHIO GVD GIFVE / DEM MED ALLE TROE CH(RIS)TNE EN GLA':DELIG / OPSTANDELSE. Fö rmodligen var det borgmästaren Jens Pedersens maka, som hade sitt namn på en av bänkarna i koret: »Marine Jens Pedersens» (jfr s. 406). 3 Vid tronföljarhyllningen 1584 deltog från Sölvesborg bl. a. borgmästaren SANDER MACHMAN. Möjligen STADSKYRKAN 431 Fig. 350. Gravsten (nr 6) över Owe Henricson Flue och hans hustru (t 1644). Foto 1960. S. 432. Gravestone (No . 6) of Owe J-IenricGi·abplatte (Nr. 6) flir Owe I-Ienricson F lue und seine Frau t 1664. son Flue a nd his wife d. 1644. 432 SÖLVESBORG kilformig del saknas i övre hälften. Texten kompletterad efter BESKRIVN. 1830, där stenen är upptagen som nr 11. Ligger felvänd i det upphöjda golvet mitt bakom altaret. 172 X 77. 4. Av mellangrå kalksten, defekt. Ligger intill altarets SÖ hörn, partiellt dold av den upphöjda avsatsen. Inskrift: (tt)ER VNDER D ... / ERLIG oc VEL ... / RANSON Fus ... I DEN 9 MARTII. 1 ... / GUD GIFVE HANEM EN ... I (o) c JEREFVLD (o)PSTANDE(LsE). 45 x58. 5. Av mörkgrå kalksten, helt utan dekor. Defekt, slagen i två delar strax nedanför mitten och dessutom avhuggen längs V långsidan. Inskrift (i övre delen): . . . ERSON BORGEMESTER. HER I ... LIG PEDER IENSON IENS I ... IEHANNE IENS D SOM I ... IANVARIO GVD GIFVE / ... TNE EN GL.IEDELIG ... 191 x 86 (jfr ovan gravsten nr 2). 6. Av röd kalksten (fig. 350). Rektangulärt inskriftsfält inom dubbla bårder av renässansrankor. Den inre bården utformad som vingornament till inskriftsfältet med dödssymboler ovanför och nedanför. I hörnen evangelistsymboler inom rundlar med namnen i omkretsen, överst t.v. Matteus, t.h. Markus, nederst t.v. Lukas, t.h. Johannes. Inskr.: HER HUILER HEDERLIG oc / VELLJERD MAND, HER owE / HENRrcsoN FLUE (sid. 408, not 2), soGNE = / PRJEST um SILWITZBORG, / soM DODE AAR 16 D DEN / D MED SIN KIERE I HUSTRU MARENE POVELS I DATTER, SOM DODE AAR I 1644 DEN 19 AVGVSTI. I GUD GIFVE DEM MED I ALLE TRO CHRI STN E I PAA DOMMEDAG EN Gl..IE I DEI.IG OPSTANDELSE / AMEN. / ROM: 14: SIVE VIVIMus, / srvE MORIMUR, DOMINI / suMus: ( = Rom. 14: 8. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till). Nedanför: .. ET SEPULCHRIS. Stenen låg före restaureringen 1905 i gången till predikstolen. Upptagen i BESKRIVN. 1830 som nr 4. 193x104. Andra raden: - 7. Av rödgrå kalksten. Slätt inskriftsfält med släta band längs sidorna, i hörnen utvidgade till rundlar, icke vidare utarbetade. Inskrifter saknas helt, utom IHS på stenens övre del. Ligger felvänd, delvis överbyggd av altarringens N del. 165 X 96. 8. Av rödaktig kalksten. Slät, icke utarbetad. Inskrifter saknas. Ligger delvis överbyggd av altarringens S del. 164x105. Tredje raden: - 9. Av rödaktig kalksten (fig. 352). På mitten ett primitivt hugget inskriftsfält begränsat av enkla linjer, därnedanför sköld med bomärke. Svårtydd inskrift: »DENNE STHNI I HÖRER IACKOP / IEGGERDES/THu OCK SIN/ AHFFINGEN /1604» (=Denne sten tillhör Jacob Ieggerdes1 och hans arvingar 1604). Upptagen i BESKRIVN. 1830 som nr 2. Mått: 202 X 90. 10. Av mörkgrå kalksten. Slät, med text utan ram eller dekor. Ligger felvänd, partiellt dold av altarringens N del. Inskrift: s. SILLE CHRISTENS D ... Mått: 72 X c:a 110. är det dennes dotter MARGRJETE SANDERSDOTTER, som varit gift med den 1625 avlidne borgaren MoGENS MATZSON. 1 I tronföljarhyllningen i Lund 1610 (jfr s. 414 not 1) deltager från Sölvesborg bl a. borgmästaren JACOB EGGERDES (C. G. WEIBULL, a. a., s. 82). Sannolikt är det denne som avses i den svårtydda inskriften. STADSKYRKAN 433 Fig. 351. Gravsten (nr 12) över Sophia Ruhmor f Hi67. Foto 1960. S. 434. Grabplattc (Nr. 12) fflr Soph ia l\uhmor. Gravcstone (No.12) of Sophia Huhmor, d. 1667. 434 SÖLVESBORG 11. Av mörkröd kalksten. Ligger till stora delar dold av altarringens S del. Inskrift: HER HUILER s. HEND = I RICH OFVESON, F. SOM I BLEF FOD AAR 16(31) I DEN 24. !UNII (oc) / DODE AAH (1633 DEN) 20 M(Annr) .. /VE .... (s. 408, not 2). Texten kompletterad efter BESKRIVN. 1830, som upptager stenen såsom nr 12. Mer än 50 X 51. 12. Av mörkgrå kalksten. Rikt skulpterad i hög relief (fig. 351). Längs sidorna på den släta listen randinskrift på tyska: HIE L!EGET EIN LIEBER FREUNDE / DER MICH RECHT TREULICH MEINE SJ !ST ZU GOTT GEGANGEN UND BEHTET MIT VERLAN(G?)EN FUR DEN IHRIGEN DOCH I LASST IHR DI FREUDE HABEN DER LEIB LIGT I ZWAR BEGRABEN DJ SEELE LEBET NOCH DEN DENCKSCHRIFFT SOL ER HABEN FOLGE DU MIR NACH ( = Här ligger en kär vän, som [varit] mig rätt trogen. Hon har gått till Gud och beder för mig. Giv henne fröjd. Kroppen ligger visserligen här begraven, men själen lever ännu, minnesskriften skall hon ha. Följ du efter mig). Inom ett åttasidigt fält två scener i relief: Kvinnorna vid graven, därovanför Himmelsfärden, t. _ v. Golgata; t. h. krigsknektar på väg till Jerusalem. Nedanför detta fält en oval inskriftskartusch, nedåt avslutad med bevingat timglas och korslagda ben. I hörnen änglahuvuden, f. ö. utfyllas mellanrummen av frodig bladornamentik. I kartuschen inskrift: DENNE STEN TILHORER WELA. ASMUS NISSEN . . . (2Y2 rader tomma) ... /MED SIN HUSTRO DEN ERBORNE oc DY/ DESAM MATRONE SOPHIA RUHMORIN/ SOM EFTEH HERH ENS BEHAG SALIG HENSOF j ANNO 1667 DEN 13 SEPT: DER HENDIS AL/DEH VAR 41. HVILCI>Under Sacristian, nyttjas till källare» (härmed avses den murade kryptan under koret, jfr ovan s. 332). Vid undersökning år 1945 av denna senare kammare kunde konstateras, att S om densamma, således under korets SÖ hörn, finnas ytterligare två murade, dock yngre, gravkamrar, vilka innehöllo kistor och likrester. Närmare undersökningar företagas icke. Under 1600- och 1700-talen hade man ofta besvär med gravarna i kyrkan, tydligen icke endast beroende på nya gravöppningar. 1689 betalas t. ex. »för en begrafvelse som war infallen». Samma år betalades för reparationer på en grav »mit för Altaret eller utför Scholemästers stol i Koret» (RÄK.). År 1752 talas om »Öpna grafvens lagande i Choret», och 1757 lagas golvet »med 4 grafstenars anskaffande samt bolsters underläggande och järns murande» för en kostnad av 10 dlr 16 öre. En del personnamn nämnas i samband med gravar i kyrkan, t. ex. 1692, då murmästaren Esbjörnsson får betalt »för han förhöyede Sahl. Hiuttnings grafsteem (s. 434, not 1), och 1773 efterskänker handelsman Jöns Södergren1 en räkning mot ett löfte »att han och dess hustru efter deras aflidande få njuta grafställe i Choret, som beviljades». Under 1800-talets första decennium synas begravningarna inne i kyrkan 1 Handl anden JöNs SöD ERGREN (1725- 1798), g. m . ULRIKA HoRSTER, dotter till inspektorn Jesper Horstcr på Vanäs. var fader till den i not 3 s. 308 omnämnde grosshandlaren Jesper Södergren (17801848, fr . o. m. 1833 ägare av Sölvesborgs slott) och i övrigt befryndad med flera av de i staden omkring 1800 styrande familjerna. 440 SÖLVESBORG definitivt ha upphört, enligt uppgift i vrs.PROT. 1813, där det heter: »Efter uppgift har ej på de senare Åren Likbegrafning skett i Kyrkan ... ». rAKTTAGELVid restaureringen 1905- 06 gjorde redaktör P er Persson, Sölvesborg, en del iakttas:~~~=~~:~ gelser, vilka delvis publicerades i tidningen Stjernan den 23 / 9 1905. Ur denna artikel vrn RESTAu- samt ur hans anteckningar från den 30 maj 1905 förtjäna följ ande samvetsgranna och RE~~~~EN goda observationer att anföras: »Vid grävningen till Varm}edningshuset hittades 12 a 14 benrangel, 4 omedelbart intill nordöstra hörnet av det nedrivna vapenhuset. De lågo med huvudet ömsom åt öster och tvärtom. Mitt under den gamla byggnaden hittades flera lik av vilka en omkr. 20 a 30 års kvinna med genomstungen huvudskål. Hon hade helt säkert erhållit ett spjuthugg över vänstra tinningen. Inga lämningar av likkistor funnos , men ett mynt med årtalet 1672 samt 2 små, långhalsade flaskor, rymmande ungefär en gammal jungfru [ = rymdmått], hittades, även sågs en del vit havssand, varmed gravarne sannolikt prytts. I kyrkan fanns uppe vid altaret åtskilliga benrangel och lämningar av likkistor. Mitt på gången upp till altarupphöjningen fanns en eller två kistor. De stodo så djupt, att de ej ansågos behöva upptagas. Vid norra sidan intill altarupphöjningen fanns ett kranium och delar av kista, och vid södra sidan intill altaret fanns lämningar av två murade gravar med likdelar uti och utan kista, däribland en sönderhuggen huvudskål. Måhända en som fallit i krig. Strax väster om gravkammaren hittades en 31 tum lång likkista och benresterna av ett litet barn. Stanken kändes, när kistan togs sönder av skyffeln. Bräderna kälade, mycket tunna, synbarligen ofärgade. Hyvelspånen fanns kvar, men inga delar av svepningen. Underkäken hade endast framtänder. På kistans lock låg något vit havssand, säkerligen de tre skovlar mull', varmed jordfästningen' skett. Vid liket med den klyvd a huvudskålen låg en väl tillgjord flintskiva, av alldeles samma konstruktion som förr begagnades till flintlåsgevären, flintl åspistolerna. Om denna flinta tillhört ett den dödes skj utvapen och ansetts böra följa i graven, eller det tappats i en tid, då flintlåsbössorna medtogos i kyrkorna under gudstjänsterna, lämnas osagt. ... Längre ned i kyrkan påträffades ett skelett som om halsen ännu hade en silkeshalsduk och å huvudet en kalott av gulaktig filt. Håret var gult och väl bibehållet. Å ett annat skelett fanns håret på huvudet också väl bibehållet. En kalott av pressat skinn satt kvar på huvudet . . . . Gravkamrarna i kyrkans mittparti murade av gult tegel. ... Utgrävningen i kyrkan gjordes omkring Y2 m djup .... Det utschaktade lagret bestod av svart jord och en mängd hel eller söndrig tegel. Under predikstolen lågo en del hästben, tydande på att en riddersman någon gång låtit i kyrkan begrava sin häst. Samtlige utan för kyrkan hittade skelett samlades och nedlades i en håla norr om kyrkan och de inne i kyrkan funna skeletten lades ned i ett par till sina översta delar stympade gravkamrar, som därpå fylldes med sten och jord ... Ingen pietet kunde förmärkas; 50 år gamla gravstenar hade använts till trappan från långhuset till bågen i norra muren till vapenhuset. ... Lik hade jordats nästan överallt i kyrkan .... Det hittades även i kyrkan en del mynt, STADSKYRKAN 441 Fig. 356. Gravplattor av tegel, 1600-talet. Foto 1960. S. 438. Grabplatten aus Backsteinfliesen. Grave plaques, brick. av vilka ett åtm instone var från äldre medeltiden.» - Fynden från 1905 äro så vitt bekant icke bevarade. Kyrkan har ett antal epitafier från 1600-talet och 1700-talets förra hälft: 1. I form av oljemålning på trä inom rektangulär, profilerad, svartmålad och förgylld ram (fig. 357). Oljemålningen framställer ett porträtt av en prästman, midjebild, face åt höger, svart dräkt med vit pipkrage och spetsmanschetter mot ett grönt draperi som bakgrund. I händerna håller han en bok med vackra pärmar och spännen. I tavlans övre del, t. h. om huvudet, en i vitt målad inskrift: »AETATIS SVAE / 29. AN: CHRI. 1603./oc HEn HVILER, / SAMME AFFMALet / BENT CHR. LVND: / SOM BLEF PASTOR HEH / 1602. OG DODE. / . 1626» (s. 388, not 1), H 79, B 72. - Hängde en!. WESSMAN 1763 »På wänster längre i Choret» (E.S.), hade en!. SJÖBORG ännu 1792 samma placering men hängde senare fram till 1905 i gamla sakristian bakom altaruppsatsen. Numera i sakristian. 2. Av skulpterat, målat och förgyllt trä (fig. 360), består av rund mittavla inom rikt skulpterad eklövskrans samt därnedanför en av akantusornament omgiven kartusch med inskrift. Mittbilden flankeras av obelisker, stående på förkroppade postament. Vindruvsklasar och frodiga akantusornament avsluta epitafiet nedåt. Mittavlan utgöres av en oljemålning på duk, framställande ett äkta par, mannen med ett äpple i högra handen, hustrun med en blomma i den vänstra. Bakom mannen en svensk fana; fan- EPITAFIEH 442 SÖLVESBORG stången krönes av en rikt ornerad spets. Bildfältet avslutas uppåt av ett draperi med tofsar. På postamenten finnas inom små kartuscher de avlidnas initialer, t.v. F V S, t. h. A K. Den stora kartuschen har följande inskr.: »DIESES EPITAPHIUM HATT DER EHRBAHR UNDT KUNSTREICHER MESTER j FREDRICH VOGELSTOCK1 BALBIRER UNDT CHIRURGUS VOR SICH UNDT SEINER SEELIGEN FRAUEN j ANNA KRUSEN ZUM GEDECHTNIS SETZEN LASSEN. EHR !ST GEBOHREN A~ 1606 AUS DANSICK. j GESTORBEN A~ 1693. SIE !ST GEBOREN AUS HOLSTEIN IN SEGEBERG A!!__ 1625. UNDT VON f DIESER WELT ABGESCHEIDEN A~ 1690 DESEN SEELE GOTT GEFRÄIETT: - Hänger numera mitt på s väggen i långhusets tredje trave, snett t. h. ovanför dörren till vapenhuset. H ca 300, B 245. - Restaurerades 1906. Epitafiet hängde under 1700-talet enligt CRONHOLM 1750 »på södra wäggem och enligt WESSMAN 1763 »Till wänster wid Predikstolen» (ES), d.v.s. på korets S vägg, sannolikt i dess V trave. Enl. BESKRIVN. 1830 hängde epitafiet då t. h. om predikstolen (d.v.s. troligen över arkadbågen till kapellet, vilket skulle innebära att det hade flyttats sedan 1700-talet). Fr. o. m. 1870 fram till restaureringen 1905- 06 hängde det i vapenhuset. 3. Av utsågat, plant och i svart och vitt målat trä, delvis förgyllt (fig. 359). Inom en av lagerkrans begränsad rund medaljong ett kvinnoporträtt, midjebild i face åt vänster. Medaljongen hålles fram av två klädda änglar. Övre och nedre entablement avgränsa mittpartiet från krön med gavelstycke och ovalt inskriftsfält samt från understycke med ovalt större inskriftsfält. På krönet putti med dödssymboler, på understycket fruktgirlander med ridande putti. Övre inskriften: IOB. 19 j IEG WED MIN j FRELSERE LEVWER j oc HAND SCHAL j HER EFTER, OP I WECKE MIG AF I JORDEN. Nedre inskriften: HER NEDEN VNDER, / HVILER DEN EHRBAARNE j GVDFHYCTIGE, oc DYDEHIGE / MATRONE, ELISABET HASE, I BERENT MEYER, FORDVM SCHRI I WER, oc RIDEFOGET OFWER I SÖLSBORG LEHN, HANS HVSTRO I FÖD VD! HODSKILDE AN: 1625. I HENSOVF I HERREN AO: 1663 / HVIS SIEL GVD GLEDER . Hänger numera i sakristian, på dess Ö vägg. Ett enkelt, troligen lokalt arbete (jfr nr 4). H 254; B 180. - Hängde 1763 enligt WESSMAN »På sidan snedt wid Altaret» (E.S.), 1830 »till höger om altaret» (BESKRIVN.), troligen på N korväggen. Från 1870 till 1905 förvarades epitafiet >>Under tornet». 4. Av utsågat, plant och i svart och vitt målat trä, delvis förgyllt (fig. 358), av i stort sett samma typ och utformning som ovanstående nr 3. Detaljolikheter finnas dock, bl. a. äro de mittmedaljongen uppbärande änglarna här nakna. Mittfältet upptages av ett mansporträtt, midjebild i face åt höger. Övre inskriften: SELIG SIND DIE TO = / DEN, Dl IM DEM HERREN I STERBEN VON NUNAN. JA DEH I GEIST SPRICHT DAS SIE RUHEN I VON IHREN ARBEIT DEN IHHE I WEHCK FOLGEN IHNEN I NACH JOHANNES, I AM 14. CAP. 1 FmDRICH VoGELSTOCK (1606- 1693) bedrev en livlig affärsverksamhet såsom importör och exportör av pottaska till Amsterdam. Ett danaarv efter honom på 1.103 dlr 9 öre smt efterskänkte K. Majt 1694 till förmån för kyrkobygget i Karlshamn (jfr s. 203). - I samband med makans ANNA K1wSENS död betalade »!\1ester Friderich Vogelstock» den 20 / 3 1690 3 dlr för klockorna vid sin hustrus begravning, den 18 / 6 betalade han för hustruns »graf i Isnedt till högern, 1830 )>till vänster om altaret)>, troligen på S korväggen. Nr 3 och 4 synas i varje fall ha hängt mittemot varandra. Åren 1870- 1905 )mnder torneb>. 1 DmTRICH ScunöDER, 1635- 1668, var enligt epitafiet barberare och kirurg. I Segeberg, Holstein, ca 5 mil från Hamburg, är icke någon borgmästare vid namn Schröder vid denna tidpunkt känd, varför epitafiets uppgift om fadern måste betraktas som osäker. Möjligen kan Dietrich Schröder ha varit en yngre broder till den i Hamburg år 1628 födde borgmästaren Christopher Schröder i Karlshamn (s. 256- 261; samt ARMIN Tu uLsE: Caspar Schröders epitafium över sin fader, Fv 1960, s. 102), som också hade lärt fältskärsyrket, men intet bevis härför föreligger. Om Dietrich Schröders liv eller efterlevande är intet känt, möjligen kan den 1777 (s. 420 m. fl.) omnämnde smeden Johan Schröder i Sölvesborg ha stammat från honom. Den s. 424 not 1 omnämnde handlanden \-Vilhelm Schröder och hans farfader Henrik Schröder (1687- 1746) synas däremot icke tillhöra samma släkt. Nedre inskriften: HIER VNDEN RUHET, IN / GOTT DEM HERREN DER EHRN = / VESTE VND KUNSTREICHE MEYSTER, I DIETERICH SCHRÖDER,1 BARBIERER VND I CHYRURGUS, 444 SÖLVESBORG Epitnp h (Nr. 4) flir Dieterich Schröder F ig. 358 . Epitafium (nr 4) över Dieterich Schröder, ·i· 1668. Foto 1960. S. 442. t 1668. i\Iemo ria l tablet (No. 4) of Dieterich Schröder, d. 1668. STADSKYRKAN 445 Epitaph (Nr 3) för Elisabeth Hase t 1663 . Fig. 359. Epitafium (nr 3) över Elisabet Hase, Mernorial tablet (No. 3) of Elisabeth Hasc, d. 1663 . t 1663. Foto 1960. S. 442. 446 SÖLVESBORG v.:\.nJon 5 . Av svartmålat trä, delvis förgyllt. Utformat som en inskriftstavla inom rektangulär profilerad träram med inre guldlist med text och bilder målade i guld oeh gråvitt. Överst inskriften: STÅN UP I DÖDA OCH - KOMEN FÖR DOMEN, därunder två änglar, bärande livets krona. Nedanför inom en som ett epitafium utformad målad kolonnordning två textfält, skilda av den i mittlinjen under en båge stående Döden (skelett med lie). Inskrift t. v.: DÖDEN GIÖR MIG j INTET HÄPEN ÄNDOCK - /HAN ÄR FASELIG: TY HAN I ÄR AF CHHISTO DHÄPEN I OCH KAN INTET SKADA - /MIG . DOMEN I FRUCHTAH JAG EI.J I STOHT. FAST JAGH - / HAFWER ILLA GIOHT, I TY THEN THÖSTEN I JAG EIJ GLÖMER AT I MIN BRODER JESUS DÖM I MER. ! PSALMEN 406 V. 12. - T. h.: JESU BLODH MIN /SKULD AFPLÅNAR, I JESUS HAFWER ALT I FÖRSONT. JESUS ALT I GODT FÖR MIG MA I NAR, AT JAG WAHDER I NÅDIGT SJ{ ONT. JAG I OCH SÖKEH TILFL YCHT - I KÄH UTI .JESU DJUPA I SÅÅR. JESUS HJELPER j UTHUH NÖDEN: UTI j LIFWET OCH I DÖDEN. j PSALM: 406. v. 13. - Nedtill under kolonnordningen inskr.: LARS WEIDMAN / FÖDD ÅHR 1686 / DÖD ÅHR 1751 / / MAGDALENA HIPHOFF FÖD ÅHR 1683 / DÖD ÅHH 1745 (s. 414, not 2). Sitter numera på N korväggen, V om fönstret i V traven. H 183, B 123. - Hängde 1763 enligt WESSMAN »På Wänster längre i Choret». (E.S. IX 1. 27), bredvid porträttet över kyrkoherden Bent Lund, och samma placering synes det ha haft ännu 1830. Mellan 1870 och 1905 förvarades det >>Under tornet». 6. Av vitt sölvesborgsporslin med inskrift i blått inom svart profilerad träram (fig. 361): MATTHIAS = CHHISTIAN I SELANDEH = STUDIOSUS 1739. I PROMOTUS = MAGISTER 1745 I SACERDOS 1751 = PASTOH I J LIFFLAND OCH RIGA 1753 I PASTOR I SYLVITSBOHG I 1777 / PROPOSITus 1789. 1 Hänger på altartavlans baksida. H 33,5, B 36,5. - På ett nu försvunnet papper, som var spikat vid tavlan, lästes enl. BESKRIVN. 1830: »Dog den 10 november 1792 uti dess 78 ålders år.» Troligen är det till denna porslinstavla som år 1817 en ram tillverkades för 4 daler. lNv. 1752 nämner, liksom 1712 års, »3 st. Epitaphier uppe i Choret och 1 dito wid Prädikostolem, d.v.s. nr 1-4 av ovanstående, fem år senare talas om fyra epitafier i koret. Det nytillkomna är sannolikt epitafiet nr 5 (borgmästaren Weidrnan). År 1788 upptages »5 st: Epithapiern, medan på 1840-talet fem epitafier äro upphängda, och ett ( = gravstenen över sergeant Granqvists hustru) är »infogadt i muren». Begravningsvärj or:-1. Värja modell 1685, med polerat järnfäste av drabanttyp. Tveeggad Wiraklinga med blodrand och inslaget XLXL och dubbla C (Karl XI:s namnchiffer). Hjärtformig parerplåt, framtill övergående i handbygeln. Väl utbildad parerstång. Kavelbindning av flätade mässingstrådar. L 101. Dep. i BM under inv.nr 2484. 2. Värja av karolinsk typ. Tveeggad Wiraklinga med blodrand och inslaget XOXO och MATIIIAS CHRISTIAN SELANDER, född i Skåne och prästvigd 1751, kom 1752 som präst till Fridlevstad men synes av någon orsak och utan tillstånd 1753 ha rest till Riga där han tjänstgjorde några är som präst. 1760 var han tillbaka i Skåne och blev 1777 kyrkoherde och rektor i Sölvesborg, fick 1789 prosttitel och dog 18 /11 1792 (datum en!. HERDAMINNEN). G. 1. m . BARBARA KATRINA AsPING, 2. m. ANNE CHARLOTTE ÖMAN. 1 STADSKYRKAN 447 Epitaph (Nr. 2) fiir Fredrich Vogelstock t 1693 und seine Frau Anna H:rusen t 1690. Fig. 360. Epitafium (nr 2) över Fredrich Vogelstock, ·i· 1693 och hans hustru Anna Krusen, i' 1690. Foto omkr. 1950. S. 441. Memorial tablet (No. 2) of Fredrich Vogelstock, d. 1693, a nd his wife Anna Krusen, d . 1690. dubbla C (Karl XI:s namnchiffer). Hjärtformig parerplåt, övergående i handbygeln. Fäste av förgylld mässing. Parerstång något breddad åt ändarna. Kaveln med grov lindning av flätade mässingstrådar. L 110,5. Dep. i BM under inv.nr 2485. - 3. Värja av modifierad karolinsk typ. Tveeggad Wiraklinga med blodrand och inslaget XXXXX. Fäste av »fransk» typ, starkt defekt. Åttaformig parerplåt. Handbygel och främre fingerbygel sak- 448 SÖLVESBORG Epita ph (Nr. 6) för Christian Selander t 1 792, aus Porzellan Sölvesborger I-Ierstellung. Fig. 361. Epitafium (nr 6) över Christian Selander, t 1792, Sölvesborgs porslin. Foto omkr. 1950. S. 446. i\'lemorial tablet (No. 6) of Christian Selander, d. 1792. Sölvesborg porcelain. STRIDSHANDSKAR nas. Kaveln av trä, all lindning saknas. L 102. Dep. i BM under inv. nr 2486. - INv. 1788 upptager sex sorgvärjor, vilka 1830 reducerats till fyra. På 1840-talet funnos endast de tre här upptagna kvar; nr 4 hade deponerats i Lund 1843 (jfr nedan), numera förkommen . Ett par stridshandskar av järnplåt (fig. 362). Kragen består av ett helt, baktill sammansmitt stycke, med framsidan triangulärt avslutad upptill. Handens framsida skyddas av 5 st. tvärgående, nitade och ledande skenor. Baktill är järnhandsken öppen. Båda innerhandskarna av skinn äro bibehållna och fästade vid järnplåten med nitar. Innerhandskarnas fingrar äro på framsidan armerade med små plåtfjäll, endast delvis bevarade. Inpunsad dekor av snedställda streck och fina horisontella linjer. Runt järnkragens övre kant är med nitar fastsatt en lambrequinartad bård av skinn. 1 1600talet, möjligen dess tidigare del. L 35, vidd 15. Dep. i LHM under inv.nr 3218. - BESKRIVN. 1830 upptager »2ne. Handskar och ett par Sporrar». I KR.PROT. 5 / 11 1843 anföres: »Ett par gamla strids-handskar, som finnas i härvarande kyrcka, och jemte ett svärd och ett par sporrar varit upphängde på kyrkoväggen, äro af Academie Bibliothecarien Herr Doctor Reuterdahl2 begärda till Historiska Museum i Lund, hvarest ej finnes Jfr OLLE CEDERLÖ F, Historiens plogbillar, Malmö 1951, översikt i bild s. 100. Sedermera ärkebiskopen HENRIK R EUTERDAHL (1795- 1870), prästvigd 1825, tjänstgjorde som universitetsbibliotekarie 1838- 44, vilket senare år han blev professor. Biskop i Lund 1855, ärkebiskop 1856. 1 2 STADSKYRKAN 449 Fig. 362. Stridshandskar, 1600-talet. Foto Kulturen, Lund. Panzerhandschuhc, 17.Jh. l\fail gloves, 17th cent. något så oskadadt exemplar af dylika handskar. Ingen inom församlingen eger anspråk på dem, och ingen vet en gång, hvem de fordom tillhört. Kyrkorådet ansåg derföre sig böra villfara Herr D:r Reuterdahls begäran att öfverlemna ofvannämnde handskar med dertill hörande svärd och sporrar till Historiska Museum i Lund; dock beslöts att detta sker med det villkor, att i nämnda Musei register antecknas dessa saker, såsom tillhörande Sölfvitsborgs kyrka, så att de kunna hit återfordras, om Kyrkans föreståndare dertill skulle möjligtvis känna sig föranlåten .» Numera finnas endast stridshandskarna bevarade, både värjan och sporrarna äro förkomna. De ha aldrig blivit införda i LHM:s katalog, där endast stridshandskarna finnas nämnda, f. ö. införda långt efter depositionen. Enl. MANDELGRENS anteckningar fanns på 1800-talet en begravningsfana över en FöRsvuNNEN Hesshausen med inskr.: » - - tro o do - gudi han treffer herren på Dommedag.» Det N~:::FAAv~A är med all sannolikhet samma föremål som SJÖBORG 17921 kallar standar till minne av en »Ryttmästare Hesshausem, som skulle ha dött 1660. CRONHOLM ger (1750) noggrannare uppgifter: »en dödsfana vid norra sidan i Kyrkan öfwer en Ryttmästare Alex: Hesshausen af Gen:Lieut: Gr: Ebbe Uhlfelts Regement ... ; med årtal 1660, då de förr berörde Ryttare lades in i Grefskapet». Möjligen kan denna fana eller standar ha tillhört ett löjtnants(?)lik, som enl. kämnärsrättsprotokoll 29 / 11 1671 sedan ett tiotal år ännu stod 1 N. H. SJönoRG, Utkast till l3lekings Historia och Beskrifning. Lund 1792, s. 342. 450 SÖLVESBORG obegravet 1671. - INv. 1712, 1752 och 1757 upptager en gammal svart fana, men BESKRIVN. 1830 säger att »Baner och sorgfanor finnas icke vid denna kyrka». KISTPLÅTAn På altaruppsatsens baksida finnas tolv kistplå tar fästade, dels av tenn, dels av mässing, förmodligen tillvaratagna under kyrkans golv vid restaureringen 1905- 06. 1. Av tenn, profilerad. 22 x 24. En!. inskrift över Carl Jacob Runnow (Rönnow, 13/1 179519/31816), son till kyrkoherden Rönnow. 1 - 2. Av tenn, oval. 24x23. En!. inskrift över handelsmannen Niclas Johan Heerman (22 / 6 1728- 8/ 6 1816). 2 - 3- 4. Av mässing, rektangulär med krön. 25,5 x 15,5 (nr 4 mindre). Enligt inskrift över kyrkoherden och rektorn i Sölvesborg magister Jacob Andreas Rönnov, t 24 /12 1824 (jfr not 1). - 5. Av mässing, rektangulär med krön. 25,5X15,5. Enligt inskrift över fru Juliana Blomberg, t 22 /10 1825, 55 år gammal, maka till apotekaren Mask. - 6- 7. Av mässing i form av en pokal. Mått 27,5 x 26. (Nr 7 mindre, fyrkantig.) Enligt inskrift över änkefru pastorskan Petronella Heerman (10 /3 1740- 30 /1 1827, jfr not 2), sörjd av 2 söner m. fl. - 8. Av koppar, oval med krönande ornament. 22 x 30,5. Enligt inskrift över fru Cicilia Catharina Lindahl, född Heerman (10 / 8 1764-18 /2 1829) 3, maka till skeppsklareraren i Karlshamn And. Lindahl. - 9- 10. Av mässing, oval. 20x27 (nr 10 mindre). Enligt inskrift över fru majorskan Heerman (14/5 1764---:- 24 /12 1830). 4 - 11- 12. Av mässing, oval, 12x16. Enligt inskrift över Josephina Lilljedahl (3/4 1827- 1/4 1842). TAVLon Oljemålningar: - 1. På duk inom mörk träram, framställande Kristus i Getsemane (fig. 363). Ett starkt ljusflöde från himlen koncentreras på Kristus, framför vilken en ängel håller upp en kalk. Ramen har ett halvrunt krön med palmettformade inläggningar, medan hörnen äro försedda med rombiska figurer i samma teknik. H 96 (med krön 112), B 105 cm. Skänkt 1730 av Lars Weidman och Magdalena Hyphoff (jfr s. 414, not 2). - Hängde 1830 över den första kvinnobänken ( = på N sidan). Nu på väggfältet 1 Kyrkoherden JACOB AND ERS RöNNOW (Runnow), son till en handlande i Karlskrona, f. 18 / 2 17.58, lärare vid hemstadens skola från 1780, magister 1781, prästvigd 1783, blev kyrkoherde och rektor i Sölvesborg 1793 men tillträdde inte förrän 1795. ·i· 21 / 12 el. 24 / 12 1824 (olika uppgifter föreligga). G. 1792 m. Lov1sA CHARLOTTA l-IJEu·r. Barn (en!. CAVALLIN) Gustaf Adolf f. 26 / 6 1798; Katrina Lovisa Charlotta, f. 29 / 8 1802. Sonen CARL JACOB (1795- 1816) nämnes däremot ej av CAVALLIN. 2 Sadelmakaren och handelsmannen NICLAS (NILS) JoHAN HEERMAN (1728- 1816) var riksdagsman 1769-70, 1771- 72. Var f. ö. synnerligen framgångsrik i sina affärer och blev därigenom förmögen. G. m. CHATHARINA MARIA WAHLGREN. Den äldre brodern MICHAEL (1720-1789) var kyrkoherde i Gammalstorp 1765-1789 och g. 1. m. ELSA DoROTHEA TRÄGÅRDH (1725? (CAVALLIN)- 1768), 2. m. PETRONELLA NonGREN (1740- 1827), dotter till rådmannen i Kristianstad Anders Norgren och h. h. Ingrid Brandt (jfr bibeln nr 1, s. 452 not 3). Kyrkoherden Michael Heerman hade flera barn, av vilka ett par söner ha ett visst intresse för Sölvesborgskyrkan (jfr nedan). 3 CECILIA CATHARINA HEERMA N (1764- 1829), gift LINDAHL, var troligen dotter till kyrkoherden Michael Heerman i Gammalstorp (jfr ovan not 2). 4 LAUHENTIA HELENA HEERMAN, f. Schult (1768-1830), dotter till en häradshövding i Kristianstad, var gift med majoren ANDERS l-IEERMAN (f. 1770, t 1833), son till kyrkoherden Michael Heerman i Gammalstorp. Genom giftermålet blev Anders Heerman ägare till Sölvesborgs slott, där han 1802 byggde corps de logiet. Jfr ovan not 2 och 3 . STADSKYRKAN 451 Gethsemane, Ölmalerei um 1730. Fig. 363. Kristus i Getsemane, oljemålning, omkr. 1730. Foto 1960. Christ in Gethsemane, oil painting, about 1730. inom den N arkadbågen, snett t. v. om predikstolstrappan. - 2- 3. På duk inom svarta träramar, framställande Korsfästelsen och Himmelsfärden. H 97, B 70. 1800talet. Förvaras numera i arkivet. Teckning inom glas och svartmålad träram, föreställande Stentoftenstenen (jfr s. 429) samt innehållande upplysningar om denna, daterad 14/ 12 1864. H 40. Hänger på altartavlans baksida. INv. 1752 upptager 4 st. tavlor, men vid vrs. 1770 äro tre av dessa »obefintliga» och avskrivas. Den kvarvarande var den ovannämnda Kristus i Getsemane (»Christi kamp i Örtagårdem), till vilken smeden J oh. Schröder 1777 gjorde »tre hörna järn». BESKRIVN. 1830 upptager därjämte »1 Tafla på Predikstolem, icke identifierbar. - INv. 1788 upptager dessutom en inramad karta över kyrkans jord, numera förkommen. - 1866 uppklistras och fernissas »2ne lithographier till Kyrkans Arkiv». Ytterligare tavlor finnas icke nämnda i 1800-talets INV. 1'.2---104974 452 MINNESTAVLOR SÖLVESBORG Ponrn.~TT BÖCKER Minnestavlor utarbetade av A. Hedengran (se Ronneby, s. 123, not 1), kopparstick inom svartmålade, profilerade träramar: - 1. Över Karl XI:s begravning. - 2. Över Slaget vid Narva. - 3. Över Religionsfriheten i Schlesien 1707, på tyska (»Freudenvoller Zuruf»). - 4. Reformationens jubelfest 1721. På svenska, sign. A. Hedengran. Tre av dessa H 109, B 73, den återstående H 87, B 63 cm. Samtliga finnas nämnda redan i INV. 1752 och framåt. Sedan 1905- 06 års restaurering hängde de på altartavlans baksida fram till 1946, då de överflyttades till fj ärrorgelverkets sidor, men fortfarande bakom altartavlan. Gustav III:s tal den 25 / 6 1771, inom svartmålad ram, H 53,5 B 42. På altartavlans baksida. - lNv. 1788 upptager två tal av Gustav III, men det andra, tydligen av 21 / 8 1772, var förkommet redan på 1840-talet, då det emellertid istället finnes ett »Carl XIII:s tal å Riksdagen», men även det numera förkommet. Porträtt: - 1. Kyrkoherden Per Erik G. Gullander (1810- 1853, kyrkoherde i Sölvesborg 1848- 1853, fig. 364, jfr s. 308 not 2), olja på duk inom profilerad och förgylld ram. Osign. H 35, B 30. Hänger i sakristian. - 2. Kyrkoherden J. Viktor Brorström (1823-1903, kyrkoherde 1874- 1903), olja på duk inom svartmålad ram. Sign. E. Adlerz. 1 H 71, B 60 cm. Hänger i sakristian. - 3. Kyrkoherden Arvid Callmer (1865- 1937, kyrkoherde 1905-1937), olja på duk inom profilerad och förgylld ram. Sign. Ove Zerge. 2 H 81, B 65. Hänger i sakristian. Biblar: -1. Fredrik II:s bibel 1589 (fig. 365), tryckt i Köpenhamn av Matz Vingaardt 1589. De ursprungliga, skinnklädda träpärmarna ha i relief rikt ornerade mässingsbeslag och dito knäppen. Renoverad i Lunds landsarkiv 1951. - Hovrättsrådet Magnus Heerman 3 ärvde år 1786 denna bibel av sin mormor Ingrid Norgren, född »de Brandt» 1710, och överlämnade den till Sölvesborgs stadsrätt 1834. Den användes som rådhusrättens edgångsbibel fram till 31 / 12 1949, då staden lades under Iandsrätt. Bibeln överlämnades i samband härmed till stadens kyrka S. Nicolai, där den i regel ligger på predikstolen. Den äldsta anteckningen i bibeln är: »Thomas Brandt4 föddes 24 / 1 1667.» - 2. Karl XII:s bibel 1703. Skinnklädda träpärmar med reliefornerade mässingsknäppen med Karl XII:s monogram. Nämnd i INV. 1712. Renoverad på 1950-talet och då försedd med ny rygg; den gamla ryggen användes som bokmärke. Psalmbok, 1695 års, tryckt i Stockholm 1697, i skinnklädda träpärmar, renoverad. 1 EMILIA (EMMA) ADLERZ (1870- 1947), målarinna, dotter till garverifabrikören Johan Theodor Lilljedahl (jfr s. 412 not 1) i Sölvesborg, g. m. lektor GoTTFRTD ADLERZ, elev vid Konstakademin 1890- 93. 2 OvE ZERGE (f. 1894), porträttmålare och tecknare, studerade vid konsthögskolan 1915- 19. Verksam och bosatt i NÖ Skåne. 3 Hovrättsrådet i Svea Hovrätt MAGNUS HEERMAN (1773- 1850) var son till kyrkoherden Michael Heerman i Gammalstorp (jfr s. 450, not 2) i dennes andra gifte och bror till majoren Anders Heerman på Sölvesborgs slott samt brorson till handlanden och riksdagsmannen Nils Johan Heerman. Magnus Heerman var även bruksägare, se Kosta glasbruk 1742- 1942 (Sthlm 1942), s. 34 f. 4 THOMAS BRANDT var handlande i Kristianstad (K. ENGHOFF, Personhist. anteckningar rörande Kristianstads magistrat, Sthlm 1910, s. 67). STADSKYRKAN 453 Fig. 364. Porträtt av kh P. E. G. Gullander ·j· 1853, osign. Foto 1960. Bikinis cines Pfarrers 1nn 1853. Portrait of Rector P. E. G. Gullander, d. 1853, unsigned . Nämnd i INV. 1712 som ny. - Luthers kyrkopostilla I, tryckt i Stockholm 1753 av Pet. Momma, i renoverat band med skinnklädda träpärmar. lNv. 1752 upptager följande böcker: »1 Bibel in folio, 1 dito in octavo, 1 gammal altarebok, 1 Kyrkioordning, 1 gradual in quarto, 1 gammal psalmbok in octavo, 1 Tabellbok.» Av dessa är endast psalmboken och den stora Karl XII:s-bibeln bevarade, vilken senare emellertid redan vid VIS. 1770 beskrives som illa faren: »Titullbladet löst och slarfwigt och bandet söndrigt. På eftersta bladen bränd af tobaks Eld. Den får hädanefter icke som hittils wara i Prästegården utan förblifwa i kyrckan.» 1830 var den »nyligen ombunden». Om den i 1757 års INV. relativt nyanskaffade Luthers Kyrkopostilla, 1 band, säges vid VIS. 1770: »Ena delen af Lutheri Postilla berättades wara uppbränd med Prästegården», liksom gamla kyrkoboken (»kyrkiostolem). Ny sådan hade anskaffats 1755, tro- 454 SÖLVESBORG Bibel König Fredriks IL von Dänemark von 1589. Fig. 365. Fredrik II:s bibel 1589. Foto 1960. S. 452. Fredrik Ils bible, 1589. KOLL E KTREDSKAP DIV E RSE ligen omedelbart efter »wådelden i prästegårdem, som sannolikt inträffat samma år (jfr s. 279 och not 3). Kollekttavla av profilerat, grön- och rödmålat samt förgyllt trä (fig. 366). Handtag saknas. På gavelns yttersida förgylld inskrift: 1610 ELNE LAURITZDOTTER. L 21, B 18, H 21. Dep. i BM under inv.nr. 2490. I kyrkan finnes en kopia från år 1947. - I 1600talets RÄK. förekommer en årlig utgift till klockaren »for det hand gaar med Taulam, alltså tog upp kollekt. 1712 års INV. upptager »2 st. taflor till Håfworna». Kollektbäcken av silver. Slätt med flat, rund överdel på åttasidig fot. D 23. Av Wiven Nilsson, Lund 1956. Enligt inskrift på undersidan gåva till s. NICOLAI KYRKA TRETTONDEDAG JUL 1957 AV KÖPMAN SVEN ANDERSSON. På 1840-talet upptogos i rNv. »2 Collect-bäcken, nyare», sannolikt de två kollektbössor av bleck, vitmålade och förgyllda (H 16), som ännu 1919 funnos bevarade i kyrkan. Sigillstamp, oval, av mässing, med svarvat svart träskaft (fig. 367). På stampen: exteriörbild av kyrkan från N med N vapenhuset vid långhusets Ö del och inskriften: SÖLVESBORGS PASTORSEMBETES SIGILL. H 8,3; D 3,5. - 28 /7 1860 betalades 12 Rdr åt gravören Billman1 för »ett sigill för Pastors Embetet i Sölvesborg». Kyrkokistor. - 1. Av svartmålat trä. Raka sidor, plant lock. Klädd med två profilerade järnband och försedd med två små handtag, ett lås och två överfall. L 99, B 53, H 45. I koret. - 2. Av ek, klädd med ett stort antal korsade järnband, raka sidor, 1 Gravören JOHAN GABRIEL B1LLMAN (1810- 1876), född i Lund, ursprungligen militär och dessförinnan guldsmedslärling i Lund, Malmö och Stockholm. Efter avsked frän det militära 1840 var han verksam som kringresande gravör av utsikter, kartor, stämplar och sigill. STADSKYRKAN 455 Fig. 366. Kollekttavla frän 1610. Foto omkr. 1950. Kollektenbrett von 1610. Collection tray, 1610. plant lo ck (fig. 368). Två profilerade handtag, ett lås, spår efter ett överfall. L 76, B 44, H 43 cm. I koret. - lNv. 1788 upptager två kyrkokistor, båda sannolikt tillkomna efter 1752, då ingen av dem nämnes. Den ena, ekkistan (nr 2), skänktes enligt KR.PROT. år 1771 av garvaremästaren Johan Magnus Monett1 och hans hustru Botilla Torkelsdotter och beskrives på följande sätt: »en ganska wäl öfwer och under, på alla sidor järnbeslagen grön- och rödmålad Ekekista; hwaruti Kyrkans angelägna handlingar och medel med mera förwaras kunna, hwarpå allenast en slå och hängelås felar, som af kyrkans medel bör anskaffas.» - Den andra kistan (nr 1) finnes däremot redan dessförinnan, vid vrs. 1770, då det heter: »Till kyrkjokistan fattas 2ne låsar som ofördröjeligen böra anskaffas och nycklorne dertil utdelas som wederbör.» År 1775 bestämdes om nycklarnas fördelning. lNv. 1830 upptager )>3ne Kister med sine Låsan>, och samma antal finnes på 1840-talet, då det emellertid senare i INV. antecknas »blott 2ne finnas)>. Kyrkstock av svartmålad ek (fig. 369), tillverkad av en enda stock, profilerad och järnbeslagen. Försedd med en lång vertikal järnslå över en större lucka, som är upptagen i ena sidan (modernt hängl ås) . H 89, L 27, B 24. Står numera i vapenhuset. Finnes nämnd redan i det äldsta rnv. (1712). Möjligen medeltida. - Redan 1752 nämnas f. ö. två kyrkostockar )>till de fattige)> och BESKRIVN. 1830 nämner ))2ne Stockar i Kyrkan och 1 på gatam>, samtliga bevarade ännu på 1840-talet. År 1860 bekostas målning av )>2ne fattigstockarn. En av dessa stod på Västra Storgatan t.v. om S kyrkogårdsporten 1 Garvarmästaren JOHAN MAGNUS Mo NETT (f. 1737) var sannolikt av vallonsläkt. 456 SÖLVESBORG Fig. 367. Sölvesborgs pastorsämbetes sigillstamp från 1860. Foto 1960. S. 454. Siegelstempel des Pfarramts Sölvesborg von 1860. Sea l of Sölvesborg pastorate, 1860. och var försedd med en halvrund inskriftstavla, som i vita bokstäver på svart botten hade texten: »Känn din pligt att göra godt». Denna fattigstock togs upp och förstördes i början av 1870-talet. - Under 1600-talet öppnades kyrkstocken två gånger om året, i regel vid midsommar och julhelgen. År 1688 heter det t. ex.: 1>d. 30 December blef Kiörkians Stock öpnat i praesentir af Ehrwiirdige Probsten och Rättens förvaltare hwar uthi befantis 12 dlr.smt.1> - Under 1860-talet tömdes fattigstocken om lördagarna och innehållet utdelades omedelbart till samhällets mest behövande. Då de fattiga sålunda varje lördag hade att påräkna frivilliga gåvor, uppstod ett gängse ordspråk: 1>De fattige räkna om lördagarne.1> (Stjernan 23 / 5 1908). Votivskepp, tremastare, modernt. L (med bogspröt) 82, H ca 70 cm. Hänger i Skapellet. Tillverkat och skänkt av Frans Borg, Sölvesborg, 1940-talet. - INv. 1712 och 1752 upptager 1>1 Skepp, gammalb>, som finnes kvar ännu 1830 men senare är förkommet. År 1778 vill en båtsman ha 5 dlr smt som betalning för att han (föregående år?) lagat 1>Kyrkans Skiepp1>, men beloppet prutas till 4 dlr. År 1777 hade smeden Schröder lagat kedjan till skeppet (jfr s. 420). Länstol av bokträ med rak rygg, omålad. 1700-talet. H 120. Står i S kapellet. INv. 1788 upptager fyra länstolar och två vanliga stolar, men 1830 är antalet reducerat till två och enligt 1840-talets INV. finnes då endast en kvar. 1860 får snickaren Lindh 3 Rdr för tre trästolar i sakristian, säkerligen mycket enkla arbeten, nu förkomna. 1788 funnos också två bord av trä, ett runt och ett avlångt, båda bevarade ännu på 1840talet. Finnas numera ej kvar. Likaså fanns 1788 ett gammalt furuskåp med lås och ST ADSKYRKAN 457 Beschlagene Eichentruhc, Geschenk von 1771. Fig. 368. Kista av ek, skänkt 1771. Foto 1960. S. 454. Oak chest, presented 1771. nyckel i sakristian, och 1830 två dylika, numera förkomna, sannolikt i samband med restaureringen 1905- 06. En brudpall av björk, klädd med rött siden (L 121) från 1800-talets förra del, fanns ännu vid SNABBINV. 1919; numera förkommen. Troligen identisk med den pall, som år 1823 nyanskaffades för 1 rdr 20 sk. (HÄK.) - År 1712 fanns en altarpall, överdragen med rött kläde, nämnd ännu på 1840-talet. Enl. BESKHIVN. 1830 fanns då ytterligare en pall »för enskilt skrift», och dessutom en för )>kyrkogångshustrur». Till predikstolen anskaffades en bönpall 1857. Alla nu försvunna. År 1689 betalades snickaren Isaac Nielssen för att han )>giort 1 Horepalh>, förmodligen identisk med den )>p lik te pall», som nämnes i INV. 1752. Den avskrevs vid vis. 1770 som obefintlig. Redan 1765 hade en ny )>plikteståclrn till kyrkan tillverkats för 2 dlr. Intet av dessa föremål finnes bevarat. Nyckel av järn hänger på altartavlans baksida. Troligen 1700-talet. L 22. -Ännu 1919 fanns dessutom en klädhängare av järn, 1600-talet, som suttit på predikstolsdörren. INv. 1752 upptager, liksom 1712 års, ett»spanskrörmedmässingsbjällror(tillkyrkogubben))>. Vid vrs. 1770 beskrives samma föremål som )>spanskt rör med bjällror för kyrkjostöten, i godt stånd)>, och 1788 säges det ha )>knopp av mässing och vara avsedd till wäcktaren», därefter förkommet. - På 1840-talet funnos )>2ne Prestafvern, som snart därefter avskrcvos såsom )>oduglige». 458 SÖLVESBORG TIDMÄTAH L En kälad ram av trä, med överstycke med Gustav IV Adolfs namnchiffer och årtalet 1797, deponerades 1901 i BM under inv.nr 2495 men kan numera ej återfinnas. So 1ur av trä, fyrsidig skiva, avsedd att anbringas på vägg, vitmålad med förgyllda siffror och visare av grov järntråd. H 44, B 29, visarens H 22,5. Antagligen 1700-talet. Dep. i BM under inv.nr 2497. I RÄK. 1823 omnämnes »Solvisarens målning», men det framgår icke, om den då var ny eller redan tidigare hade funnits. Det senare torde vara mest sannolikt. I tornet är uppsatt ett tornur från år 1825, med visartavlor åt samtliga fyra väderstrecken, på N och S sidorna infällda i gavelröstenas blinderingar, i Ö och V inom särskilda halvrunda uppbyggnader på taket. På en av stödstängerna till verket ett stämpelmärke .AB, som troligen tillhör »Hörle Werken» i Jönköpings län (en!. skrivelse från Jernkontoret 1958) ..-Redan 1822(sT.PTIOT.) erbjöd sig en urmakare Pettersson att reparera och iståndsätta det »för länge sedan härstedes förfallne Torn-Uhrn för 100 rdr bco, men han antogs icke, då han var föga känd. F . ö. rådde inom den tillsatta kommitten stor tveksamhet, huruvida tornuret Fig. 369. Fattigbössa av ek, medeltida?. F oto skulle placeras i kyrktornet eller på annan 1960. s. 455 plats i staden (på rådhuset?). Vid entrepreE ichener Arn1enstock, Poor box of oa k, mittelalterlich? n1ediaeval? nadauktion 18 / 10 1825 antogs urmakaren Per Jönssons från Broby anbud att uppsätta ett nytt, färdigt urverk »med valsad mässing», som han redan innehade, »med 4 målade Taflor och wisare» för 450 rdr rgs jämte »det gamla obrukbara kyrkans JärnUhrwerlrn. Arbetet skulle vara färdigställt inom tre veckor och garanteras under tio år. Slutbesiktningen skedde 22 / 11 1825, då tillhörande murarbete emellertid ännu ej var färdigt . Detta hade anförtrotts åt murarmästaren Olof Andersson och omfattade bl. a. »Locaners murning, beklädnad med bräder och beslagne med olj efärgad e Järnplåtarn, allt för 330 rdr rgs. Staden bekostade trävirket till »stolen». Möj ligen använde sig Per Jönsson också av en del material och detaljer från det äldre uret. STADSKYRKAN 459 Fig. 370. Kyrkans lillklocka från 1459. Foto 1960. S. 460. Glocke von 1459. Small hell, 1459. Det nya tornuret synes dock icke varit helt till belåtenhet, det krånglade ofta och 1833, »då thornuret nu stått omkring 2ne månaden>, ville man eftersända instrumentmakaren Pehr Jönsson, nu i Karlskrona, för att han före garantitidens utgång skulle reparera det. Denne vägrade emellertid att komma till Sölvesborg och man eftersände då i stället »Fabriqueren Agrell» från Kristianstad, som reparerade verket för 66 rdr rgds. Upprepade och omfattande reparationer följde emellertid under de närmaste åren. År 1842 nedtogos tavlorna, reparerades, målades och fingo siffrorna förgyllda med äkta guld, liksom visarna. Samtidigt gjorde man en lucka på varje tavla. Ett äldre urverk (»Seierwerlrn) omtalas som befintligt 1676 (BÄK.). År 1684 fick urmakaren Hans Eichstädt 3 daler »för Seierwerket at renovera», och 1692 fick ur- 460 SÖLVESBORG KLocKon makaregesällen Per Kaspersson, »som lagade Seierwerket» 7 daler. Denna renovering omfattade bl. a. »till Slagklockan 8 Nya bussningar, et nytt Dref, en ny Kiedje till arven, 2 stycken Nya plintar» samt fullständig rengöring. INv. 1712 nämner »1 st: Seyerwärk med Klåcka neder i Kyrckall» och INV. 1752 upptager »Liten malmklåcka med segerwärk». Åren 1776- 1778 repareras kyrkouret flera gånger av smeden Johan Schröder och urmakaren P. Dyberg gemensamt, och är f. ö. i bruk ännu 1806. Klockorna hänga i tornet: - Storklockan har två runtom gående ornamentfriser, den nedre enkel, den övre dubbel, båda med palmettmönster. Mitt på S sidan i relief sol med Jehovas namn på hebreiska samt texten: r MENNISKIOR HÖR KLOCKANS LIUD, / OCH LYDEN AL TID HERRANS BUD, UPPENBARELSE BOKENS 22. CAP. V 20 OCH 21., omgiven av fem små änglahuvuden. Mitt på N sidan: UNDER / GUSTAF IV ADOLPHS XI REGERINGS ÅHR. I ANDREAS AF HÅKANSSON VAH BLEKINGE LANDSHÖFDING I NILS HESSLEN STIFTETS BISKOP, I IACOB ANDHEAS HUNNOV 1 VAR SÖLFVITSBORGS I STADS OCH LANDT FÖHSAMLINGS KYRCKOHERDE. I WILHELM HORSTER 2 STADENS BORGMÄSTARE, I WILHELM SCHHÖDEH3 KYHKO-FÖRESTÅNDARE, j BLEF DENNA KLOCKA GUTEN I CHHISTIANSTAD ÅHH 1807. / AF IOHAN H: FHIES. 4 No 14. D 92,5, H 90 (med krona), 78 (utan krona). - Redan 1795 hade församlingen anhållit hos landshövdingen om tillstånd »om en mindre och en större klockas nedtagande ifrån kyrkjotornet till omgiutning hos Klockgiutare Enkan Öfverström i CarlsCrona», vilket bifölls samma år. Av okända orsaker uppsköts emellertid arbetet, och i maj 1807 riktades en skrivelse till kyrkorådet för »att få den söndriga och den minsta kyrkioklåckan sammansmält till ell», och det ansågs att man skulle »rådgiöra med Klåckgiutaren från Christianstad, som borde tillkallas)>. Innan året var slut var arbetet verkställt. Det framgår icke av tillgängligt arkivmaterial om det var den gamla storklockan eller den forna mellanklockan, som förutom den tidigare lillklockan smältes ned för detta ändamål. Det senare torde vara fallet (jfr nedan). Inga beskrivningar på de två nedsmälta klockorna finnas, varför deras ålder och karaktär är okänd. Lillklockan (fig. 370) har ovanför slagringen tre smala vulster och runt halsen i relief ett inskriftsband mellan enkla vulster; inskrift i minuskler: )) + 0 + rex + glorie. + criste + veni + cum + pace +anno+ domini MCCCCLIX ( = 0 ärones Konung, Kristus, kom med fred. Herrens år 1459). 5 D 75, H 73 (med krona), 63 (utan krona). - Sannolikt är denna klocka från 1459 gjuten av klockgjutaren Hans Ghyse i Stralsund, vilken Se s. 450, not 1. JOHAN WrLHELM HonsTER (1763- 1832), kyrkoherdeson från Bosjökloster, rådman och kämnerspreses, borgmästares namn 1806, avsked 1830, t 1832. Riksdagsman 1809- 10 och 1812. 3 Se s. 424, not 1. 4 JorIAN H. Fnms, klockgjutare i Kristianstad, f. 1776, mästare 1801, t 1826. Son till klockgjutaren Elias F. i Jönköping samt yngre bror till Jonas Magnus F. (s. 268, not 1). 5 Bland apotekare M. SöDERSTRÖMs anteckningar 1833 i VHAA:s arkiv (brevsam!.) finnes denna medeltida klocka nämnd, varjämte inskriften där finns avtecknad. 1 2 STADSKYRKAN 461 exporterat ett flertal klockor till Skåne. 1 - Det har i senare tid funnits ej verkställda planer på att gjuta om även denna lillklocka: så säges t. ex. vid vrs. 1858: »En storklocka i stället för den mindre af de båda som nu finnas, behöfver kyrkan alt, emedan deras ljud ej kan höras ej ens öfverallt i staden och ännu mindre på landet vid somliga vindar.» I RÄK. 1678 omtalas den stora klockan samt »de små klockorna», och det framgår samtidigt genom anteckningar om klocklinor m. m. att där då användes sammanlagt tre klockor. INv. 1712 upptager däremot »4 st: MallmKlåcker i tornet, den största sönderspruckem. RÄK. 1752 omtalar en »MällanKlocka». År 1712 skall det sålunda ha funnits fyra klockor, men det framgår av INV. 1752 att det då endast fanns tre verkliga klockor samt en (mindre?) malmklocka till segerverket (jfr ovan s. 460). Den spruckna storklockan från 1712 måste därför ha sålts eller försvunnit under mellantiden (1712-52). Segerverksklockans öden äro okända. Redan 1689 såldes däremot till Hoby kyrka en »Lijten Tincke Klocke», som ej hade varit använd i »Mannaminne», för 18 daler 24 öre tillsammans med en Malmlj ustake 3 Lispund (jfr s. 422). Åren 1778 och 1779 reparerades upprepade gånger mellanklockan, som synes ha varit skröplig och därför förmodligen 1807 användes vid gjutningen av den nya storklockan. Den nuvarande lillklockan torde sannolikt vara identisk med den klocka, som under 1700-talets andra hälft användes som storklocka. 1 \V. ANDEnsoN: Blekinges kyrkklockor 1- 2, Ronneby-Posten 27 / 4 /i 1924. D ENSAMME, 0 9 och Fredsklockan i Sölvesborgs kyrka, SöT 20 / 12 1930. - F. ULDALL, Danmarks middelalderlige Kirkeklokker, Kbhvn 1906, s. 178. Till Hans Ghyse hänför Uldall tio klockor i det dåvarande Danmark, nämligen en i Blekinge, sex i Skåne, en på Fyen och två på norra Jylland, omspännande tiden 1438-1480. Lillklockan i Hörup, Ingelstads härad, Sk., är signerad 1438 och har f. ö. en med sölvesborgsklockan nära nog identisk inskrift. Fig. 371. Korsknut målad på långhusets S vägg. S. 373. Knotted cross Kreuzknoten, Jlfalerei auf