l(YRl(OR I HÄRJEDALEN LILLHÄRDAL AV PER GUSTAF HAMBERG OCH ULLA BERLIN-HAMBERG SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDR. AV K.VITT. HIST.O.ANT.AKAD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCH ARMIN TUULSE HÄRJEDALEN SVEGS TINGSLAG SÖDRA DELEN AV OCH BAND I. HÄFTE 2. PER GUSTAF HAMBERG ULLA BERLIN- HAMBERG föreligger i följ ande delar 1965: BLEKINGE . (22) Band I, h . 1. Östra härad. Pris 13 kr. (36) Band I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. (51) B and Il, Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd Il. Pris 13 kr. (59) Band III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. (65) B and III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. (86) Band III, h . 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. (85) Band IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. (87) Band IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17: 50 kr. (93) Band IV, h. 3. Sölvesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. (90) Band V, h. 1. Översikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. BOHUSLÄN. (57) Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. (95) Band Il, h. 1. Inlands N ordre härad, södra delen. Pris 25 kr. (1 04) Band I, h . 2. Inlands Södre H ärad, sydvästra delen. Pris 25 kr. DALARNE. (6) Band I, h . 1. Leksands och Gagnefs tings/ag . Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tings/ag. Pris 12 kr. (37) Band I, h . 3. Falu domsagas södra tings/ag. Med register till Bd I. Pris 16 kr. (52) Band Il, h. 1. Falun. Pris 12: 50. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. GOTLAND. (3) Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. (21) Band I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 5: 50. (31) Band I, h . 3. Bro ting. Pris 12 kr. (33) Band I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. (35) Band I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. (42) Band Il, Rute setting. Med r egister till Bd Il. Pris 16 kr. (54) Band III, Hejde setting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. (61) Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. (66) Band IV, h. 2. Balla ting, norra delen. Pris 18 kr. (68) Ba nd IV, h. 3. Balla ting, södra delen. Pris 20 kr. (8 4) Band IV, h. 4. Kräklinge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. (9 7) Band IV, h. 5. Kräk/inge ting, sy döstra delen . Pris 34 kr. (101) Band IV, h . 6. Tillägg, rättelser samt register till Band IV. Pris 15 kr. GÄSTRIKLAND. (39) H . 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. HÄRJEDALEN. (91) B and I, h. 1. Svegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. (103) Band I. h. 2. Svegs tingsslag, södra delen. Pris 15 kr. MEDELPAD. (30) H . 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tings/ag. Med register. Pris 16 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Örebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h. 2. Örebro härad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2: 50. (96) Band Il, h. 1. Luggude härad, sydvästra delen. Pris 38 kr. SMÅLAND. (48) B and I, Jönköpings och Huskvarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. STOCKHOLM. (17) B and I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h . 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Ba nd Il, h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 kr. (45) Band Il, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravminnen. Med register till Bd Il. Pris 38 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora ky'rka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h . 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Stefans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. (55) Band V, h . 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr. (83) Band VIII, h. 2. Spånga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. (102) Band VIII, h. 3. Brännkyrka, S. Sigfrids och Enskede kyrkor. Med reg. till Bd VIII. Pris 25 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. SVERIGES KYRKOR (Forts. domslagets 3:e sida) (Forts. frdn omslagets 2:a sida) SÖDERMANLAND. (100) Band I, h. 1. Strängnäs domkyrka, medeltidens byggnadshistoria (2 vol.). Pris 50 kr. UPPLAND. (7) Band I, h. 1. Danderyds skepps/ag, mellersta delen. Pris 6: 60. h. 2. Danderyds skepps/ag, östra och västra delen. Pris 13 kr. (29) Band I, (62) Band I, h. 3. Värmdö skepps/ag. Pris 16: 50. (64) Band I, h. 4. Akers skepps/ag. Med register till Bd I. Pris 17: 50. (8) Band Il, h. 1. Häverö och Väddö skepps/ag. Pris 4: 40. (50) Band Il, h. 2. Bro och Vätö skepps/ag. Pris 8 kr. (58) Band Il, h. 3. Frötuna och Länna skepps/ag. Pris 12 kr. (74) Band Il, h. 4. Frösåkers härad, norra delen. Pris 28 kr. (75) Band Il, h. 5. Frösåkers härad, södra delen. Med register till band Il. Pris 32 kr. (12) Band III, h. 1. Långhundra härad, norra delen. Pris 15 kr. (67) Band III, h. 2. Långhundra härad, södra delen. Pris 12 kr. (69) Band III, h. 3. Närdinghundra härad, västra delen. Pris 20 kr. (70) Band III, h. 4. Närdinghundra härad, östra delen. Med register till Bd III. Pris 20 kr. (1) Band IV, h. 1. Erlinghundra härad. Pris 4: 50. (11) Band IV, h. 2. Seminghundra härad. Med register till Bd IV. Pris 17 kr. (71) Band V, h. 1. Vallentuna härad, östra delen. Pris 15 kr. (72) Band V, h. 2. Vallentuna härad, västra delen. Pris 15 kr. (78) Band V, h. 3. Sjuhundra härad, sydvästra delen. Pris 18 kr. (80) Band V, h. 4. Sjuhundra härad, nordöstra delen. Pris 18: 50. (88) Band V, h. 5. Lyhundra härad, sydvästra delen. Pris 28: 50. (73) Band VI, h. 1. Färentuna härad, västra delen. Pris 26 kr. (77) Band VI, h. 2. Färentuna härad, mellersta delen. Pris 20 kr. (79) Band VI, h. 3. Färentuna härad, östra delen. Pris 17 kr. (81) Band VI, h. 4. Sollentuna härad, södra delen. Pris 24 kr. (82) Band VI, h. 5. Sollentuna härad, nor ra delen. Med register till Bd VI. Pris 24 kr. (76) Band VII, h. 1. Bro härad. Pris 26 kr. (94) Band VII, h. 2. Håbo härad, södra delen. Pris 38 kr. (98) Band VII, h. 3. Håbo härad, mellersta delen. Pris 30 kr. VÄRMLAND. (18) Band I, h. 1. Grums härad, norra delen. Pris 9: 50. (19) Band I, h. 2. Grums härad, södra delen. Pris 6: 50. VÄSTERGÖTLAND. (2) (4) (15) (16) ÖSTERGÖTLAND. (13) (14) (99) (43) Band I, h. 1. Band I, h. 2. Band I, h. 3. Band I, h. 4. Pris 10 kr. Kållands Kållands Kållands Kållands härad, härad, härad, härad, norra delen. Pris 5: 40. sydöstra delen. Pris 4: 50. sydvästra delen. I. Pris 10 kr. sydvästra delen. Il. Med register till Bd I Band Band Band Band I, h. 1. Bankekinds härad. 1. (Askeby, Svinstad). Pris 14 kr. I, h. 2. Bankekinds härad. 2. (Vårdsberg, Örtomta). Pris 13 kr. I, h. 3. Bankekinds härad, mellersta delen. Pris 32 kr. Il. Vreta klosters kyrka. Med register till Bd Il. Pris 15 kr. Häfte 1 t. o. m. 11 (avser de inom parentes angivna numren) slutsålda från förlaget. SVERIGES KYRKOR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bokhandeln eller direkt från GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG Vasagatan 16, Stockholm 1 Tel. lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 KYRKOR I SVEGS TINGSLAG SÖDRA DELEN KONSTHISTORISKT I NVEN TARIUM utarbetat av PER GUSTAF OCH HAMBERG ULLA BERLIN-HAMBERG Häfte 103 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. I NVEN TARIUM på uppdrag av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH ARMIN TUULSE Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1965 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Å omstående sida: Lillhärdals sockensigill, 1600-talets mitt ESSE LTE AB, STHLM 65 FÖRORD HÄRJEDALEN, BAND I: 2-3 Då första häftet av Härjedalens kyrkobeskrivningar år 1961 publicerades, uttalade utgivarna den förhoppningen, att landskapets samtliga kyrkobeskrivningar skulle kunna föreligga i tryck inom en relativt kort tidrymd . Så har tyvärr icke blivit fallet. Professor P. G. HAMBERG har av omfattande undervisningsplikter vid Göteborgs universitet blivit förhindrad att åt Härjedalsarbetet ägna den koncentrerade tid, som ett snabbt färdigställande av dessa kyrkobeskrivningar kräver. Nu föreligga emellertid de färdiga beskrivningarna till återstående kyrkor inom Svegs tingslag. Av praktiska skäl publiceras dessa i två tätt efter varandra följand e häften, ett med Lillhärdals kyrka, ett annat med Älvros och Överhogdals kyrkor. Med dessa båda häften avslutas band I av Härjedalens kyrkobeskrivningar. Ett andra band, omfattande kyrkorna i Hede ting, är under ut arbetande. Utgivarna vilja gärna här uttala ett varmt tack till författarna för deras uthålliga, samvetsgranna och värdefulla arbete. Under bearbetningen av Lillhärdals, Älvros och Överhogdals beskrivningar hava vi som vanligt haft förmånen av ett värdefullt bistånd från ett flertal forskare och institutioner. Sålunda har fil. dr ARON ANDERSSON rådfrågats om medeltida träskulptur och måleri. Fil. lie. ANNE MARIE FRANZEN har lämnat värdefulla uppgifter om textilier i allmänhet och helt författat beskrivningen av den märkliga bonaden från Överhogdal. Dessutom ha följande forskare på olika sätt befrämjat arbetet genom råd och upplysningar: Fil. lie. KERSTI HoLMQVIST (silver), fru DAGNY LöFGREN (tenn), komminister L. M. HoLMBÄCK (klockor) och fil. dr BERTIL WESTER (orglar). Till samtliga dessa våra trofasta rådgivare och hjälpare framföres härmed ett uppriktigt tack. Vi ha ävenledes stor anledning att tacka landsarkivarierna och deras medhjälpare vid Landsarkiven i Östersund och Härnösand, ävensom chef och personal vid Jämt1ands läns museum i Östersund för den vänliga hjälpsamhet och det tillmötesgående, som de i olika sammanhang visat dessa häftens författare under deras arbete. Givetvis stå utgivare och författare även i tacksamhetsskuld till prästerskap, kyrkovärdar och kyrkobetjänte i de undersökta kyrkorna. I Lillhärdal tackas kyrkoherden och till fru PAUL GRAPENSON, som jämte nu framlidna kyrkovärden, fru KAJSA LILJEMARK på många sätt underlättat författarnas arbete. Detsamma gäller, beträffande kyrkorna i Ä l v ros, komministrarna PER SuNDELIN (numera i Häggdånger) och KRISTOFFER \ VALLIN, kyrkovärden MIKAEL SVENSSON, kyrkovaktmästaren ERIC PERSSON och herr JACOB KRISTOFERSON och icke minst komminister emeritus NI LS BROMEE. I Överhogdal stå författarna i tacksamhetsskuld till framlidne kyrkoherden CARL HAMMEH och kyrkovärden OLOF MoHAGE. För all denna inom vederbörande församlingar lämnad hjälp till våra medarbetare uttala utgivarna ett vördsamt tack. Stockholm i mars 1965. SIGURD CuHMAN AHMIN TuuLSE FÖRK ORT NINGAR ANVÄ N DA I DETTA HÄFTE Övri ga förekomm a n de förkortningar i överensstäm m else m ed fö rkortnin gsregistret i Nordi sk Familjebok, 3:e uppl. A HNLUND, En Härj ed alsb eskri v nin g 1737 = Nils Almlund , En Härjedalsbeskrivnin g 1737 . U r Arki v för norrländsk h embygdsforsknin g 1921, Häf t. 1- 2, Härnösand 1922. ATA = Antikvariskt-topogra fi sk a a rkivet i VHAA, Sthlm. BSt = K . Byggnadsstyrelsens arkiv , Sthlm. BYGDEN, H erdaminn e = L eo nard Bygden, H ernös a nds stift s h erd a minn e, I- IV, Uppsala 1923- 26. CORNELL, Norrlands kyrkliga konst = H enrik Corncll, Norrla nd s kyrkliga konst und er m edeltiden. Aka d. avh ., U ppsala 1918. HLA = Landsarkive t i H ärnösand. H LPHERS, H erjedalen = A bra ha m Abr:son Hiilph ers, Samlingar Li! en Beskrifning öfwer Norrla n d, Tredi e Samlin gen om Herjedalen , Westerås 1777 (citat och h ä nv isnin gar efter d enn a uppi. och ej efter de b åda n ytryck som föreli gga). HöGMAN, En Härjedalsbok = Olov Högman , E n Härj edalsbok. Likt och olikt om och från Lillh ä rd al. U t given av Eric Festin. Östers und , tr. U ppsala 1936. INV. = inventarieförtec knin g. JHH = Jämtlands och Härj edalen s hi storia, 1- 4, Sthlm 1945- 62. JLM = Jämtlan ds lä n s Östersu nd . K B = Kungl. Biblioteket, Sthlm. kh = kyrkoherde. LI TEN BESKRIFNING = Liten Besk rifnin g öfwer Herdahlarn a, ano ny mt m s m ed r ättelser och t ill ägg av domprosten Daniel Djurberg; i Gästrike- H älsin ge nations dep. UUB. LSt = Kungl. Lantmäteristyrelsens ark iv, Slhlm . LUB = Lunds universitetsb ibli otek. LöFGREN = Albert Löfgren , Det svenska tenngjutarehantverk ets hi stori a . D el I, bd 1-3, Slhlm 192550, samt lösa an teck nin gar av honom . MomN, Härjedalens ortnamn = E rik Modin, Härj edalens orlnamn och bygdesägner, tredje uppi. , Sthlm 1949. ms = manusk ript. No rdM = Nordiska mu seet, Sthlm. OL. J oH. BROMAN, Glysisvallur, Il = Olof Joh: Bromans Glysisv allur och öfriga skrifter rörand e Hclsin gland , utgifna af Gestrik e-Hclsin gc nation i U ppsala gen om Karl A. Haegermarck och Anders Grape. D el IT, Uppsa la 1912- 1953. PALMSK. SAM L. = Palm ski öld ska sa mlin gen i UU B. PROT. = protokoll. PÄ = pastorsämb etet. RA = R iksark ivet, Sthlm . RÄK. = räk enskap er . SAXON, Jämtlands läns kyrkor = Johan Lindström-Saxon, Jämtlands läns kyrkor i ord och bild, Östersund 1903. SCHUB ERT, Reise durch Schweden = Friedrich Wilhelm von Schubert, Reise durch Schweden, Norwegen, Lappland, Finnland und Ingermannland in den Jahren 1817, 1818 und 1820; Il, Reise durch das nördliche Schweden und Lappland, Leipzig 1823. SHM = Statens historiska museum, Sthlm . SNABBINV. = En preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt värde, utförd under åren 1917- 1932. Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i A TA. Ett ex. har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. ST. PROT. = sockenstämmoprotokoll. stpl, stplr, stpld = stämpel, stämplar, stämplad. SvK = Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium, utg. på uppdrag av VHAA, Sthlm. 1912- . GSstplr = Guld- och silverstämplar, Sthlm 1963. Svenskt Silversmide 1520-1850, IV. UNAEUS, Dissertatio = Johannes Olai Urnaeus, Dissertatio geographica qva Herdaliae descriptionem ... moderante Andrea Spole ... pro honoribus publico examini modeste subiicit Johannes O. Unaeus Upsaliae 1694. - Svensk övers. av Erik Modin, Härjedalens beskrifning, Östersund 1899. - Nytryck av den latinska texten jämte Modins övers., Tandsbyn 1953. UPMARK = Gustaf Upmark, Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, Sthlm 1925. UUB = Uppsala universitetsbibliotek. VHAA = K. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Sthlm. vrs. = visitation. ÖIÄ = Överintendentsämbetet (efter 1918 BSt), Sthlm. ÖLA = Landsarkivet i Östersund. Ö-Pn = Östersunds-Posten. östersundsutställningen 1911 = Utställning av äldre kyrkliga föremål från Jämtland och Härjedalen i Östersund 1911. Katalog. Östersund 1911. I FÖRENING MED MÅTTUPPGIFTER B = bredd, D = diameter, Dj = djup, H = höjd, L = längd. Sv. f. = svensk fot (29,7 cm). Samtliga mått äro, där ej annat angives, i cm. Väderstrecken förkortas: N S Ö V. Silverstämplar tydda en!. UPMARK och GSstplr. Tennstämplar tydda en!. LöFGREN. ' REDAKTIO NSSEKRETERARE E RLAND LAGERLÖF FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV NILS LAGERGREN 1957 och SÖREN HALLGREN 1960 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARAS I ATA Die J -{irche von S. Fig. 131. Lillhärdals kyrka fr ån S. Foto 1960. Church from S. LILLHÄRDALS l(YRl(A HÄRJEDALEN, JÄMTLANDS LÄN SVEGS TINGSLAG, HÄRNÖSANDS STIFT HÄRJEDALENS KONTRAKT B eskrivningen utarbe t ad av PER GUSTAF H AMBERG och ULLA BERLIN-HAMBERG samt avslutad i juni 1964 TR YCKTA KÄLLOR: AHNLUND, E n H ärj edalsb eskrivnin g 1737, s. 71 , 77. BYGDEN, Herda minne, II, U ppsala 1923, s. 73 f. IV, U ppsala 1926, s. 64 f. CORNELL, Norrl ands k y rkliga konst, s. 105. E. GRANBERG, K y rkobygget i L illh ärdal , i: Fornvårdaren VI, Festskrift till Erik Modin, U ppsala 1937, s. 88-102. B. HASSELBERG, Till J ä mtlands och H ärj edalens h erdaminne, i: Fornvårdaren IV , Festskrift t ill Carl J . E. Hasselb erg, Östersund, tr . U ppsala 193 1, s. 150-151 , särtr. uppl. s. 78- 79. H LPHERS, Herj edalen, s . 44- 45 . O. HöGMA N, E n H ä rj eda lsbok . Likt och olikt om och från Lillh ärdal, Östersund, tr. Uppsala 1936, spec. s. 373- 388 . JÄMTLANDS och HÄRJEDALENS HISTORIA, 138 SVEGS TINGSLAG I, Sthlm 1948, s. 59 f., 135, 3 70, 533, 570. - 11, Sthlm 1945, s. 180, 182. - III, Sthlm 1954, s. 194 . IV, Sthlm 1962, s. 348 ff., 367. - MoDIN , Härj edalens ortnamn, s. 125- 129. - D ENS., Länsma nnen Kjel H erdell och h ans uppteckningar om märkliga re händelser i Härjedalen, i: Fornvårdaren Il: 5, Östersund, tr. Upps ala 1930, s. 367-368. - H. PETRINI, Vart hörde Lillhärdal? Artikel i Ö-Pn 1 / 11 1948. - SA XON, Jämtlands läns k yrkor, s. 70- 71; uppi. m ed omtryckt sista ark, s. 71- 72. - SCH UBERT, Reise durch Schweden , s. 586. - DENS., Resa genom Sverige, s. 669. - UNJEus, Dissertatio, s. 15. DENS., Härjedalens b eskrifning, s. 30. ~ DENS., Nytryck 1953, s. 15 och 40. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.-SAML.: ATA: JNV. 1831. - SNABBINV. 1927 (ERIK SALV EN och B RYNOLF HELLN ER ); uppgifter om k yrkans resta urering, inventariernas konservering; äldre och nyare fotografi er. - BSt.: Förslagsritningar till k yrkoutvidgning jämte torn av sten av J. E. Sö DERLUND 1869; ritningar till kyrkogård och kyrkogårdsmur från 1930-talet samt till tornur 1957, jä mte handlingar; äldre fotogrnfier bl. a . exteriör fr . S 1909. - LSt.: K arta över Lillhärdals prästbords ägor upprättad av NILS SPOLE 1708. - LUB: MANDELGRENSKA SAML., plan och fasa d av Lillhärdals kyrka m. m. (Jfr N . M. MANDELGREN, Förteckning på . . . samlade studier, teck ningar och utkast ... , Sthlm 1889, s. UUB: PA LMSK. SAML. vol. 308, s. 387 ff ., r elation ang. Härjedalen; Gä strike-Hälsinge 180). nations dep .: Liten Beskrifning öfwer H erdahlarna , a nonymt ms med rättelser och tillägg av domprosten DANIEL DJ URBERG. KYRKANS ARK IVALIER: ÖLA: RÄK. 1582- 1655 m ed JNV. 1614 (L I : 1); 1656- 1706 huvudrä k. (L I: 2); 1706- 1855 huvudräk. m ed rnv. 1729- 1845 (L I: 6); 1722- 1743 (L I: 3); 1743- 1852 (LI: 4); 1751- 1843 strödda v erifikationer (L I: 5). - SYNEPRO T. av den 2 8 / 11 1748 (i Svegs tingslags domböcker A la: 2 och A la: 6) . - SYNEPROT. av d en 1 9 / 5 1762 liksom övriga handlingar, brev och protokoll rörande 1770-talets kyrkobygge i Lillhärdal, vilka publicerats av EI NAR GRANBERG i: Fornvårdaren VI (se ovan), finn a s i original i H eimbygdas deposition. SYNEPROT. a v den 19 /s 1762 åt erfinnes även bland Svegs tingsl ags SY NEPRO T. (A Ib : 3). HLA: D oMKAP.MANUA LHAND L.: Anhålla n dat. 2 / 5 1661 ang. ekonomisk hjälp till omgjutning av kyrkklockor. - Anhållan dat. 25 / 1 1731 ang. b efri else fr å n ålagd kollekt p å grund av reparationer (gäller kyrkorna inom Svegs pastorat). - SYNE PROT. av den 28/ 11 1748 (samma som i ÖLA). - Korrespondens rörande 1770-talets kyrkobygge i Lillhärdal mellan kh, domkap ., Lillhärdals soclrnemän samt kyrkoby ggmästaren DA NIEL HAGMAN, bl. a. 3 / 5 1763 och 17 / 8 1763. Det sistnämnda brevet inn eh åller HAGMANS förslag till ny kyrka i Sveg (felskrivet av H agman, skall vara Lillhärdal). - DoMKAP. PROT. 9 / 11 1763 ang. HAGMANS försl ag jämte koll ektansökan. Yngre arkivali er förvaras hos PÄ i Lillhärdal. D äribland märkes bl. a . en bänkdelningslängd fr ån omkring 1870; foto av k yrkans exteriör ca 1875; försla g till restaurering av Lillhärdals ky rka, upprättat i jan. 193 1 av ERI C FESTIN; Kr. PROT. fr ån 1930-talet med uppgift ang. restaureringen. - Skisser till m ålni ngar å läktarbröstning av konstnären ARNE B oHMAN, olja p å papper, 11 st. LILLHÅRDALS KYRKA 139 FÖRSAMLINGSHISTORIA I skildringen av Svegs församlingshistoria (s. 4 ff.) har påpekats, att de flesta författare, som i modern tid behandlat Härjedalens historia, betraktat Svegs kyrka och dess närbelägna tingsplats såsom landskapets huvudort från och med tidig medeltid. Såsom en följd härav har man också ansett, att Härjedalens första kyrka bör ha varit en föregångare till den historiskt kända senmedeltida kyrkan i Sveg. Emellertid finnes en gammal tradition om att Lillhärdalsbygden skulle ha hyst Härjedalens äldsta bosättning - eller rättare bildat utgångspunkten för landskapets fasta bebyggelse i historisk tid. Huvudkällan för denna tradition är det anonyma manuskript från slutet av 1600-talet, vilket under titeln »Liten Beskrifning öfwer Herdahlarna» ger en översiktlig framställning av landskapets natur och bebyggelse. 1 I detta manuskript intaga sägnerna om Lillhärdal en så central ställning, att hela skriften gör intryck av att ha tillkommit just för att bevisa Lillhärdals historiska prioritet framför Härjedalens övriga bygder. En mängd detaljer samverka logiskt till att framhäva denna huvudtes. En obestridlig förtjänst är, att författaren sammanknyter den litterärt kända Härjulfsagan 2 med de mer eller mindre förbleknade lokala sägner, vilka vid 1600-talets slut synas ha varit levande bland befolkningen i Lillhärdal utan att ännu ha rönt någon litterär påverkan. Skriftens författare måste ha varit en person, som kände väl till Härjedalen i dess helhet och som var alldeles särskilt förtrogen med Lillhärdal. 3 Uppgifterna i LITEN BESKRIFNING ha utan tvekan mycket stor betydelse för bedöm1 LITEN BESKRIFNING öfwer Herdahlarna. Detta manuskript uppmärksammades först av MoDIN. (Jfr MoDIN, Härjedalens ortnamn, 3 uppi. s. 112, not 1.) Beskrivningen är inbunden tillsammans med domprosten DANIEL DJURB ERGS Annotationes historicae och bär i marginalerna rättelser och tillägg av dennes hand. (DJURBERG var född i Söderhamn 1659 och dog i Uppsala 1736.) MoDrn anser, att »åtskilligt talar för att den är ett tidigare manuskript till Umei disputation De Herdalia•>. Manuskriptet, som av MoDIN påträffades i Gästrike-Hälsinge nations bibliotek, förvaras numera i UUB. 2 LITEN BESKRIFNING, § 3 f. Jfr MoDIN, Härjedalens ortnamn, s. 119 ff. med hänvisning bl. a . till PEDER CLAussoN, Norriges oc omliggende 0ers sandfaerdige Bescriffuelse .. ., Köpenhamn 1632, s. 100 och 139--140. 3 MoDINS antagande, att JOHANNES 0LAI UNJEUS skulle vara skriftens författare är mycket tilltalande. Denne var nämligen född i Sveg 1667 såsom son till dåvarande komministern, sedermera kh därstädes OLAVS JoHANNIS UNJEUS (jfr Sveg, s. 78, not 2). Antalet ståndspersoner i Härjedalen var vid denna tid så ytterligt ringa, att man icke ens teoretiskt har många personer att välja mellan såsom författare till skriften. Genom sina akademiska studier och sin erkända duglighet - JOHANNES OLAI UNJEUS slutade såsom kh i Nederluleå (Nb) -intar han en särställning. För hans personalia se BYGDEN, Herdaminne, II, s. 209 f. - Vid en grafologisk undersökning utförd av landsarkivarie HASSE PETRINI och arkivarie ERIK DAHLGREN, Härnösand, har det kunnat fastställas, att den föreliggande utskriften av LITEN BESKRIFNING dock icke torde vara av UNJEus' hand. Frågan om vem som varit författaren är därmed emellertid icke avgjord, då det förefintliga exemplaret kan tänkas vara en renskrift av annan hand än författarens . 140 SVEGS TINGSLAG ningen av problemen kring Lillhärdalsbygdens ursprungliga såväl kyrkliga som politiska ställning. Författaren hävdar upprepade gånger, att Lillhärdalsbygden från början hört samman med Sverige och ej såsom under senmedeltiden m ed Norge. Han refererar vidare en gammal tradition, enligt vilken de första nybyggarna inom nuvarande Lillhärdals socken skulle ha farit ända till Ljusd al i Hälsingland för att bevista gudstjänsterna där vid stora högtidsdagar, i synnerhet julottan, varvid man färdats efter »tamda Elgar eller renar» eller också »förm edelst skidlöpande sådana resor fortsatt». 1 H ö LPHERS (s. 44) med delar en kortare variant av samma tradition, ehuru resmålet där omtalas såsom Färila kyrka, också denna i Hälsingland. Att t ala om Lillhärdalsbygdens statstillhörighet till det ena eller andra nordiska riket skulle i fråga om äldre medeltid innebära en anakronism; den i LITEN BESI, vilka yppat sig inom socknen med »sällsynta andakts-öfningar wid private sammankomster», men tillägger, att det torde vara bäst »för mindre kännare af denne saken, at ej göra förhastat omdöme». Härmed avses den s. k. Lillhärdalsväckelsen, 2 en religiös rörelse med vida förgreningar bl. a. i västra Härjedalen. Denna väckelse ställde mitt under 1700-talets stora kyrkobygge en del av ortens befolkning i bitter motsättning till den officiella religionen och dess representanter. Ett tragiskt resultat av denna konflikt var, att den förste i Lillhärdal stadigvarande bosatte komministern, den djupt religiöse Mårten Thunborg, HASS E PETRINI, Vart hörde Lillhärdal? Artik el i Ö-Pn 1/11 1948. E n utförlig skildring av Lillhärdalsväckelsen och d e viktigaste där inblandade personerna finns hos CARL J. E . HASSELBERG, Norrländskt fromhetslif på sjuttonhundra•talet, synodalafhandling, Örnsköldsvik 1919, s. 93- 263 . För en populär sammanfattning av d etta se även D ENS., De tidigaste extatiska väckelserörelserna i södra Norrland. Småskrifter utgivna av Föreningen för Norrländsk Hembygdsforskning, N:r 16, Örnsköldsvik 1928. 1 2 LILLHÄRDALS KYRKA 143 bringades till avsättning på grund av sitt ställningstagande till förmån för väckelsen.1 Önskemålet att ha en präst boende i Lillhärdal hade gång på gång uttalats i olika sammanhang. Redan vid superintendenten Petrus Steuchius' visitation 166l2 framfördes en sådan begäran. Sedan man 1777 begärt att få egen kyrkoherde men erhållit avslag såväl av domkapitlet i Härnösand som av K. Maj:t, bestämdes dock såsom en eftergift för allmogens krav, att komministern i Svegs pastorat skulle vara bosatt i Lillhärdal. Nya försök att bilda eget pastorat gjordes 1793, 1824 och 1832; dessa kröntes med framgång först 1863 genom ett kungligt beslut av den 28 aug. detta år. Lillhärdals förste kyrkoherde utnämndes 1867. KYRKPLATSER OCH KYRKOGÅRD Traditionen om en första kyrkplats i Lillhärdal på ett låglänt ställe invid H ärjeån har redan berörts i församlingshistorien (s. 140). Denna plats utgjorde tidigare en holme i Härjeån, kallad Kämbelön. 3 Då Härjeån i historisk tid ändrat sitt lopp, bildar denna plats numera endast en svag förhöjning inom en sank slåtteräng, kallad Graven. Detta ställe utpekas fortfarande såsom platsen för den första kyrkan och någon anledning att betvivla den lokala traditionens sanningshalt finnes icke. Förmodligen var det också på detta ställe som man ännu på 1600-talet kunde urskilja »teken efter tiocka pelare som warit nedersatta i iorden»4 (jfr ovan s. 141). Då någon regelrätt byggnadsarkeologisk utgrävning hittills icke skett på denna plats, är de eventuella byggnadsresternas form okänd. Med full säkerhet kan dock konstateras, att det redan av topografiska skäl icke kan ha funnits någon större byggnad på detta ställe. Av LITEN BESKRIFNING framgår även att detta område använts som begravningsplats. En bidragande orsak till kyrkplatsens flyttning under senare delen av medeltiden var att enligt samma källa gravarna skadades av vårfloden. MonrN refererar en tradition om att begravningsplats under en del av medeltiden skall ha funnits vid Gräftan eller Griftan, sedan man på grund av översvämningarna tvingats överge den gamla 1 MÅRTEN LARSSON THUNBORG, f. 1719, t 1775. Komminister i Sveg 1761- 74. Jfr BYGD EN, Herdaminne, IV, s. 84 ff. 2 BYGDEN, H erdaminne, IV, s. 65. 3 MoDIN, Härjedalens ortnamn, s. 126 samt DENS., Länsmannen Kjel H erdell och h ans uppteckningar .. ., i: Fornv årdaren II: 5, 1929- 30, s. 367. 4 LITEN BESKRIFNING, § 8. )i.LDRE KYRKPLATS OCH BEGRAVNINGSSTÄLLEN 144 SVEGS TINGSLAG kyrkogården. 1 Sannolikt är Gräftan identisk med ett område längre västerut inom nu varande bebyggelsecentrum.2 MooI N har förmedlat traditioner om försök till kyrkobyggen på andra ställen i närheten, nämligen Ånäset vid Orrmosjön och ett ställe som fordom benämndes Dansheden. Dessa tradition er äro bemängda m ed de sedvanliga konventionella grundläggningssägnerna om att det som byggdes nnder dagen revs ned under natten samt att man slutligen funnit det rätta stället genom att låta en otämjd fåle löpa fritt med ett stenlass frå n den förut påbörjade k y rkan, och byggt det nya t emplet där fålen stannat med stenen. 3 Detta ställe var den s. k. Dansheden, vilken således bör vara identisk med nuvarand e kyrkplats. Uppgifter om när kyrkplatsens flyttning ägde rum finn as icke bevarade. Det måste emellertid ha skett före 1407, då en k yrkoinvigning ägt rum på denna plats (se nedan s. 148). KYRKOG 1 \RD Kyrko går den, vilken således har a nor från senmedeltiden, bildade änd a fram till 1880 en sluten rektangel kring kyrkobyggnaden (fig. 133: A - B - C - D) men förstorades vid denna tid mot V och N (fig. 133: A - E - F - G - C). 1934 skedde en ytterligare utvidgning åt N (fig. 133: F - G - H - J) . .:\ LD HE Fram till 1880 omgärdades k yrkogården av en h äg n a d med två stigluckor (fig . HÄGKAD 144). Stängslet, en s. k. kyrkobalk eller kyrkogård sbalk, var av timmer liksom även AV Tl:\'ll\:I ER själva stiglu ckorna. De beskrivas på följande sätt av OLOV Hö GMAN: 4 )> Den gamla inhägnaden utgjordes av två på ett ungefärligt avst ånd från varandra av 1 a 1 1 / 4 aln timrade träväggar, av vilka den yttre var ungefär 2 % alnar hög och den inre något lägre - sannolikt omkring 2 alnar. Över dessa var på vanligt sätt lagt ett brädtak, som på grund av väggarnas olika höjd kom att slutta inåt kyrkogården . . . . Själva hägna dens försvinnande var ju ur estetisk synpunkt ingen förlust men i kostnadshänseend e otvivelaktigt en betyda nd e vinst. Men dess båda ingångsportar - den ena och större på södra sidan för allmänheten, den andra och mindre på den östra för prästen och h ans folk - hade varit värda att bevaras, ty de voro vackra.» Såväl h ägnaden som stigluckorna tillhörde i denna sin slutgiltiga form den stora ombyggnadsperiod, som ägde rum under 1700-talet. Bruket att hägna kyrkogårdar m ed kompakta murar av timmer und er ett tak av bräder var vid denna tid ännu allmänt både i norra Sverige och i Finland.5 De svängda formerna på stigluckorna i Lillhärdal utgjorde en översättning i trä av mera påkost ade anläggningar i sten och tegel såsom vid Ovikens gamla kyrka (Jä); troligen ha de tillkommit efter anvisningar av MooIN, Härjedalens ortnamn, s. 126. Enligt muntlig upp gift av kh PAUL GRAPENSON, Lillh är dal. 3 Moo rn, a .st. Jfr Sveg, ovan s. 16 och not 3. 4 H öGMAN, En Härj edalsbo k , s. 380. 5 Jfr GUNNAR HoBROH, Kyrkogårdsmurar av timmer, i : Folkliv 1943- 44, s. 100- 105 samt HANS BESKOW, B idrag till studiet av övre Norrlands k yrkor, VHAA:s h a ndlingar 79: 1, 1952, s. 128 ff. 1 2 LILLHÄRDALS KYRKA 145 SI TUATIONS PLAN 5'1'5 -I Fig. 133. Situationsplan 1 : 2 000. Uppm. J. Söd erb erg 1956. Lagep lan. Plan. P ehr Olofsson i Dillne, vilken var ledare för kyrkobygget i Lillhärdal under 1770-talet (se nedan s. 153 ff.). I samband med 1880 års utvidgning av kyrkogården borttogs den gamla hägnaden och ersattes med ett spjälstak e t. Detta utbyttes i sin tur efter en :-,-uvARAKDE kyrkogårdsutvidgning 1934 mot en torvtäckt kallmur av röd sandsten. Kyrkogår- H~~~"i.~c~~r-i den har utöver de två gamla ingångarna - i S mot landsvägen och i Ö mot prästgården - numera även öppningar i muren mot NV (1934) och i NÖ hörnet (1961). Samtliga fyra ingångar ha enkla järngrindar samt med undantag för ingången i NÖ hörnet, fyrkantiga grindstolpar i kallmur, täckta med låga korskrönta pyramidtak av grythytteskiffer. På kyrkogårdens NV del finnes en enkel vitmålad likb o d av trä med tegeltak, uppförd 1934. Kyrkogården är rikt planterad med björkar. Lillhärdals kyrka har tidigare haft fristående klockstapel. En dylik nämnes första KLocKSTAPEL gången uttryckligen i RÄK. 1586 i samband med byggnadsarbeten och tjärning. Stora arbeten »för stapelsbyggning» utfördes enl. RÄK. 1705 av de båda byggmästarna Matts Mattsson och Hans Jonsson från Mora i Dalarna. Härvid åtgick bl. a. 2 200 träspån samt över 3 500 spik av olika dimensioner. Trots materialåtgången torde det icke ha rört sig om en helt ny klockstapel utan snarare om en genomgripande föryngring av dess yttre. H ÖLPHERS skriver 1777 (s. 45), att kyrkan äger »en gammal-modig Klockstapel». 146 SVEGS TINGSLAG Inschrift von 1622 an ein em Stolpen des Glockenturmes. F ig. 1 34 . Inskrift från 1622 på en stolpe i klocktornet. Foto 1960. Inscription from 1622 on a post in the b ell- tower . n öRR Ett västtorn av trä i direkt anslutning till kyrkans stenmurar men utan teknisk förbindelse med dessa uppfördes 1805 av byggmästar en Påhl Pehrsson från Stugun. 1 Det anmärkningsvärda är i detta sammanhang, att tornet ännu till väsentliga delar konserverar virket från den gamla klockstapeln. Detta framgår av tvenne inskrifter på var sin stolpe av väldiga dimensioner ingående i konstruktionen kring klockornas upphängning. På SÖ stolpen intill klockbockarna läses sålunda den inhuggna signaturen P r s / 1 622 samt därunder av annan hand STOD PÅ / GAMBLA / STAPE = / LEN (fig. 134). På NÖ stolpen finn es följande inskrift, huggen av en tredje hand: 1664 / L:KLO CKAN / HÄR G IVTEN / BLEF AF / JAC: HÖK. Dessa inskrifter bevisa att den klockstapel, som H Ö LPHERS kallade »gammal-modig», till sina väsentligaste delar måste ha gått tillbaka minst till 1620-talet, ja kanske rent av varit identisk med den stapel, som omtalas 1586, eftersom RÄK . efter detta år icke nämner något om klockstapelbygge förrän 1705, smärre underhållsarbeten givetvis undantagna. En tr ä dörr av ålderdomlig typ (fig. 135), vilken förvaras i J ämtlands läns museum, Östersund (inv.nr JLM D 1637), H 127, kan möjligen sammanställas med denna stapel, då den enligt uppgift skall ha tillhört Lillhärdals kyrka. 2 Med sin omfattning av trä 1 2 För P ÅHL PEHRSSONS p ersonalia se LinseII , ovan s. 11 3 not 1. Hö GMAN, E n Härj edalsbok, fig . s. 377. LILLHÄRDALS KYRKA 147 Fig. 135. Trädörr med omfattning, sannolikt från äldre klockstapel. JLM. Foto Olof Ekberg 1958. I-Iölzerne TUr, wahrscheinlich von einem frliheren Glockentunn. Wooden door probably from earlier bell-tower. och sin uppåt kraftigt avsmalnande form är det naturligast att tänka sig att den suttit i en klockstapelfot. Några rester av järnsmide till denna dörr finnas numera i Nordiska museet i Stockholm (inv.nr 100 430 a- g) och bestå dels av själva dörringen (största B 15), dels av fragment av beslagens horn. Stilmässigt kan dörren med sina beslag ha tillkommit när som helst mellan sent 1400-tal och tidigt 1600-tal. Under en del av 1700-talet var en solvisare placerad på kyrkvallen. Enligt RÄK. inköptes 1726 en »timestem i Rättvik; samtidigt angives inköp av timmer till dess uppsättande. I rnv. 1779 är »ett st. Timesten på kyrkowallem antecknad såsom förlorad. Utanför S ingången finnas följande gra vhällar från 1700-talet: - 1. Över länsmannen Erik Kjelsson och hans hustru. Röd sandsten. H 80, B ca 155; uppställd mot kyrkans S yttervägg t.v. om ingången. Inskrift: LIKTEXTEN ROM: 14 CAP. 8. v. / HÄR UNDER GRAVHÄLLAR 148 SVEGS TINGSLAG HWILAR I MULTNADE LEMN INGAR I AF I KR: LÄ NSMANNEN OCH KLOCKAREN I ER ICK KJELS SON I FÖDD DEN 13 DEC: 1693 DÖDD E DEN 4 MAJ! 1762. I MED SIN K. MAKA I KJERSTI N OLOFS DOTTER / FÖDD DEN 17 Nov: 1695 DÖDDE DEN 5 APR: 1789.1 - 2. Över lä nsmannen Kj ell Eriksson H erdell, den förres son, och h ans a ndra hustru. Röd sandsten, H 80, B 135,5; uppställd mot kyrkans S yttervägg t . h . om ingången, spräckt uppifrå n och n er. Inskrift: HÄR HWILAR STOFTET / AF / KR: L;\NSMANNEN KJL EHICSSON. / FÖDD 173 5 DEN 23 MAJ II DÖD 1824 D 2: OCT. I MED SIN MAKA I CHRISTINA ROLFSDOTER I FÖDD 17 49 DEN 12 FEBR: / DÖD DEN 3 JAN : 1812. 2 - 3. Av röd sandsten, sekundärt pl acerad såsom trappsten framför S ingången. L 202, B 111. Inskrifter och dekor starkt slitna, men ä nnu kunna på t vå ställen initialerna 0 E S urskilj as . - Såväl de b åda mot väggen resta som den framför ingången liggande hällen h a troligen tidigare h aft a nnan placering. cRAvvÅRDAR Bland nyare gravv å rd ar märkas: - 1. Över kh i L illhärdal fil. d:r Sven Johan Enander, f. 1847, t 1928. Den stora v ården av lju sröd granit restes 1930 av K. Vetenskapsakademien. 3 - 2. Över kassören Olov Högman, f. i Lillhärdal 1844, t 1924, och hans hustru E lvira Joha nna, f. Strid, f. 1873, t 1941. Vården av grå granit m ed 010\· Högmans porträttmedaljong av brons.4 På ömse sidor om gravvården mindre gravkors över Högmans föräld rar, bonden Olof Olofsson, f. 1802, t 1885 och hans hustru Anna Persdotter, f. 1818, t 1892, ägare till gå rden Högen, numera hembygdsmuseum. DEN MEDELTIDA STENKYRKAN Åtskilliga skäl t ala för att Lillh ärdal fått sin första kyrkob ygg nad r eda n under tidig m edeltid samt att denna fl yttats till lä mpligar e plats före 1400-talets början (jfr ovan s. 140 och 143) . Fasta data saknas em ellertid såväl för en första grundläggning som för translationen. Det enda exakta datum, som förmedlas genom b evarade skriftliga dokument, är uppgifte n om den kyrkoinvigning i Lillhärdal, vilken ägde rum år 1407 söndagen efter S:t Martins dag och på uppdrag av ärkebiskop Eskil i Nidaros för1 ERIK KJ ELSSON, f. 1693, ·i· 1762. Klocka re i L illh ärdal frå n 1727 till sin död, länsm an 174660, socken skri vare. G. 1721 m. K ERSTIN 0LOFSDOTTER fr å n Sunna n å. Far t ill klockaren och r iksdags m a n nen OLOF ERIKSSON, f . 1722, t 1798, sa mt till länsmannen KJELL E RIKSSON H ERDELL, jfr n edan not 2. 2 K JELL EnmssoN H ERDELL, f. 1735, 1- 1824. Yngre son till ERIK KJ ELSSON (se ovan). L änsman 1761- 1808. G. 1) 1770 111. GuNN ILA HANSDOTTER från No rcleggen , Lillhärclal, dotter till läns man HANS ROLFSSON. 2) 1775 m. KRISTI:\'A ROLFS DOTTER p å Mon. Den s tora m a nb yggnaden fr å n deras gård, »Länsmansmon», flyttades 1915 till friluft smuseet Jamtli i Östersund, där elen ingår som elen främsta klenoden i elen från olik a fastigheter sammanställda Lillhärclalsgårclen. 3 Om ENANDEH jfr ytterli gar e KuRT FALCK, Salixprästen S . J. ENANDER, Stockholm 1957. 4 OLOV HöGMAN h a r fö rfa ttat elen här ofta citerade En Härj eclalsbok, v ilken utgör huv udk älla n för k ä nn edomen om Lillh ä rclalsbygclen under 1800-talet. LILLHÄRDALS KYRKA 149 rättades av titulärbiskopen av Grönland Bertholdus. 1 Vid detta tillfälle fastställdes på socknemännens begäran kyrkans årliga högtidsdag till den 12 november. Vidare utlovades 40 dagars avlat åt alla rätt sinnade besökare. Såsom MomN påpekat, 2 förutsätter detta avtal, vilket förmedlats genom en avskrift av det brev som utfärdades vid själva invigningen, att det redan funnits en kyrklig organisation på platsen. Man kan således betrakta Lillhärdal såsom en färdig sockenbildning vid denna tid. Huruvida invigningen 1407 gällde en helt och hållet nybyggd kyrka eller en utvidgning av en tidigare byggnad på samma grund, kan icke fastställas med hj älp av brevets knapphändiga uppgifter. En medeltida stenkyrka med full liturgisk utrustning krävde säkerligen i en bygd med små resurser avsevärd tid att fullborda. Härtill kommer, att avsides belägna kyrkor kunde få vänta i åratal på en biskopsvisitation. Årtalet 1407 är således med säkerhet icke något grundläggningsår utan endast ett datum, före vilket kyrkobyggnaden i en eller flera etapper, under en längre eller kortare tidrymd uppbyggts och fullbordats. Skriftliga källor rörande medeltidskyrkans arkitektur och inredning finnas ej från äldre tid än 1700-talet med undantag av de från och med 1582 i obruten följd bevarade räkenskaperna. Ett tidigare icke beaktat syneprotokoll, daterat den 28 november 1748 och föranlett av en planerad utvidgning av kyrkan, ger vissa uppgifter om medeltidskyrkans utseende, bl. a. exakta mått på byggnadens längd och bredd. Ett andra syneprotokoll från den 19 maj 1762, tillkommet av liknande anledning och in extenso publicerat av EINAR GRAN BERG, 3 ger förutom en ny kontroll av måtten en kortfattad men synnerligen åskådlig bild av kyrkans utseende strax före den 1770 igångsatta stora ombyggnaden. Den senmedeltida kyrkan var av sedvanlig rektangulär form med sakristia vid NÖ hörnet och vapenhus i SV, allt av sten. 1748 års syn nämner en invändig längd av 24 1 / 2 alnar samt 11 alnars bredd. Enligt 1762 års syn var den yttre längden 30 alnar och den yttre bredden 17 alnar samt murarna 3 aln ar tjocka; dessas yttre höjd skall enligt samma källa ha varit 8 alnar, vartill kommit gavelrösten av ordinär spetsvinklig typ. Betydande delar av dessa murar ingå sannolikt i nuvarande byggnadskropp. De torde sträcka sig längs Ö gavelns N del, fortsätta i väggen mellan sakristia och kyrkorum samt ett stycke längre åt V i denna mur. En smal rundbågig dörröppning på sakristians Ö vägg (fig. 136- 137) är synbarligen ett minne från den medeltida stenkyrkan. Enligt MooJN 4 påträffades men förstördes vid en reparation 1880 rester av MEDELTIDSKYRKANS EXTERIÖR 1 DIPLOMATARIUM NoRVEGICUM , XV I, nr 56 återger en avskrift av detta brev; denna avskrift finnes i ARNE-MAGNEANSKA samlingen i universitetsbiblioteket i Köpenhamn. Senast omtryckt i: J ;i.MTLANDS OCH H .ii-RJEDALENS DIPLOMATARIUM, nr 143 (med bibliografi). 2 MODIN, Härj edal ens ortnamn , s. 128. 3 EINAR GRANBERG , Kyrkobygget i Lillhärdal, i: Fornvårdaren VI, 1937- 1938, s. 89- 91. • MonrN, Härjedalens ortnamn, s. 127. 150 SVEGS TINGSLAG 1 ,~ I·-' . ~~ I . L ·_ I : 'J J. Fig. 136 . Med eltida rundb ågig dörröppning i sak ristians Ö vägg. Yttersida samt vertikalt r esp. horisontalt snitt. Upp m. av förf. 1961. Mittela lterliche TC1röffnung . l\Iedieva l entra nce to t h e vestl'r. rnrnmön kalkmålningar på S långväggens mittparti (jfr s. 152). Ett fynd av äldre målningar på denna plats kan här synas något egendomligt, då man alltid räknat med att den äldre kyrkan legat i den nuvarande stora byggnadens NÖ hörn. E nd a förklaringen torde vara, att dessa målningar smyckat det gamla vapenhusets murar. Rörande dispositionen av kyrk ans inre saknas likaledes uppgifter från äldre tid än 1700-talet. I sitt slutgiltiga skick hade kyrkan två fönster på S väggen samt ett litet rundfönster på vardera gaveln. N väggen synes däremot ha varit helt fönsterlös. Enligt 1762 års syneprotokoll täcktes kyrkorummet av »2:ne hwalf». Dessa valv torde ej ha varit äldre än från 1738 (RÄK.). Redan året dessförinnan hade kyrkan inköpt färger och LILLHÄRDALS KYRKA 151 ~liltelalterli c h e Tliröffnung zu cler Sakristei. Fig. 137. Medelti da rundbågig dörröppning i sakr istians Ö vägg. Foto 1957. ~ledi eva l entrance to the vestry. spik till valvens förfärdigande, varjämte virke lämnats genom allmänt sammanskott inom församlingen; utan tvivel rör det sig således om trävalv. En uppgift i RÄK . 1738 om »6 st swarfwade swarta knoppar under hwalfwet» ger en antydan om att det troligen varit två gotiskt inspirerade stjärnvalv av den i Norrland under 1700-talets förra hälft så populära typen: valvstrålarna skulle ha vilat på sex träkonsoler, en i vardera hörnet av byggnaden och två, gemensamma för båda valven, mitt på lå ngväggarna.1 Utvecklingen av kyrkans fasta inredning kan följas i RÄK . Slutstadiet framgår åskådligt av de båda ovannämnda syneprotokollen. I R)\.K. för 1600- 1602 läses »Giffuitt for Preckstolen. Och Nogen Andre stoler. Bleff malett i kierken. Penge iij mkr». Under denna räkenskapsperiod anskaffades således 1 MEDELT IDS KYRKANS INREDNING Jfr Sveg, ovan s. 17 f. samt Älvros, n eda n s. 224 f. oc h 238 f. 152 SVEGS TINGSLAG såväl en predikstol som åtminstone en del bänkinredning, varjämte någon slags målning utfördes i kyrkan, allt för en summa av tre marker. Med hänsyn till att målad träinredning vid denna tid var ytterst sällsynt torde uppgiften om målning i kyrkan sannolikt syfta. på kalkmålningar på väggarna. 1 Det är ej heller omöjligt, att de i så fall skulle kunna sammanställas med de målningsfragment, som 1880 påträffades, men förstördes, vid den nyss omtalade genombrytningen av S väggen detta år. I RÄK. 1625 nämnes såsom utgift »epter Landzherrens Uelb: Thage Thottis beuillningh for At bygge itt Thräuerck Som kalldis en Lemb eller it popelltur huilckett Stoblig Uar for nödem. Med ordet »popelltur», enligt nyare norskt språkbruk »pulpitur», avses säkerligen en läktare. I sin slutliga utformning sträckte sig denna läktare t värs över V gaveln samt längs hela N väggen. Enligt 1762 års syn beredde läktarens båda avdelningar plats för högst 120 personer. I övrigt innehöll kyrkan enligt samma källa nio manfolks- och tio kvinnfolksbänkar med plats för sex personer i varje bänk. Medeltidskyrkan rymde således vid 1700-talets mitt endast 234 ordinarie sittplatser. Då Lillhärdals folkm ängd år 1765 uppgick till ej mindre än 675 person er,2 var kyrkan således helt otillräcklig. 1762 års besiktning avslutar kyrkobeskrivningen med orden »all denna Kyrkobyggning har altid warit widmackthållen och ännu ingen brist derå». Det var således av allt att döma en synnerligen välhållen byggna d med en efter bygdens knappa tillgångar mycket rik inredning, som kort efter 1700-ta.lets mitt fick ge vika för en väsentligt större nybyggnad. MEDELTmsAv Lillhärdals kyrkas medeltida inv e nt a ri e r äro ännu åtskilliga i behåll, ehuru KYL~~::Ns flera viktiga föremål synas ha förkommit under sen tid. UNJrms 3 kallade Lillhärdals INVENTARIER kyrka vid 1600-talets slut för den rikast smyckade i landskapet, m edan H öLPHERS (s. 44) 1777 skriver, att den ej äger några »särdeles ålderdoms minnem. Ett par år dessförinnan hade nämligen en auktion på diverse äldre persedlar hållits i samband med färdigställandet av den nya utvidgade kyrkan (RÄK. 1774). Dessa uppgifter bekräfta, att en radikal förnyelse av kyrkans inventarier ägde rum samtidigt med själva byggnadens utvidgning och förändring. Att den nämnda auktionen dock ej betydde ett fullständigt skingrande av kyrkans medeltid a inventarier, framgår av en notis hos länsmannen KJ ELL HERDELL i dennes 1791 nedskrivna anteckningar om Lillhärdals historia. 4 H a n skriver där bl. a.. följand e: »Efter den gamla Kyrkjan är ännu i beholl dörr stycke af altaretafla, Rökelsekar och stänkelseqwasb> samt vidare )> i gambla kyrkjan war äfwen de gamlas Helgon, dels målade, dels i bilder stående, såsom Sanct Gjöran Jfr H ack ås kyrka (Jä) med målnin gar daterade 1601 av två namngivna konstnärer, JONAS OLAr och OLAVS Emcr. D et torde icke vara helt uteslutet, att målningarna i Lillhärdal kunn at vara utförda av samma m ålare. 2 H iiLPHERs, Herjedalen, s. 44 not (q). 3 UNJEus , Disserta tio , s. 15; Sv. öv. 1899, s. 30; Nytryck 1953, s. 18 och 44. 4 ERIK MoDrN, Länsmannen I Av dessa föremål äro de tre helgonbilderna, S. Göran, S. Olof och det kvinnliga helgonet samt stänkelsekvasten och primklockan numera förlorade. Däremot torde )>dörr stycke af altaretafla)> kunna tolkas såsom en tafatt benämning på det i kyrkan ännu bevarade flygelaltarsk åpet (se neda n s. 173 och fig. 153- 154). År 1685 inköptes enligt RÄK . en ny predikstol, till vilken möjligen några kvarvarande fragment föreställande evangelister kunna föras . Dessa äro synnerligen rustikt utformade i låg relief och förvaras numera i Statens historiska museum (inv. nr 23003: 36 A- B). NUVARANDE KYRKOBYGGNAD BYGGNADSHISTORIA Lillhärdals nuvarand e kyrka är resultatet av en radikal om- och tillbyggnad av den senmedeltida kyrkan företagen under ledning av byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne åren 1770- 71.1 Byggnadsfrågan hade varit aktuell ända sedan 1740-talet och kan följas i detalj genom bevarade handlingar. 2 I de båda syneprotokollen från 1748 och 1762 kunde konstateras, att byggnaden visserligen var väl underhåll en men alldeles för liten för ortens växande befolkning. Sålunda hette det 1748: »Men sedan thenna församling så tiltagit, at här nu äro öfwer ett hundrade rökar, hwaraf större delen äro folckrike hushåll, så är Kyrckian äntå för trång, så at ei alle församlingens ledamöter, med theras barn och tjenstefolck, hafwa tilräckeligit rum. Och som läcktaren wid lång wäggen är så bofällig, at then innan kort måste giöras ny, så tyckte Kyrckians föreståndare, samt the fläste af öfrige närwarande Sochnemän, bäst wara, at, i stället för then läktaren giöres, tilbygnad å Kyrckians längd wid ena gafwelen, til en tridiedel emot thes förra storlek, tå jemwäl ett fenster komme at giöras på norra sidan, hwarigenom Kyrckian blefwe icke allenast af nödig storlek, utan ock liusare och af prydeligare anseende.» Vad som här föresvävade församlingen var en måttlig utökning av kyrkorumm et med minsta möjliga ingrepp i murar och valv efter en princip, som var lika välkänd som ofta tillämpad. På grund av brist på medel blev ombyggnadsfrågan emellertid icke 1 PEHR OLoFsso N i Dillne, f. i Oviken (Jä) 1716, -j- 1782. H emmansägare samt framst åend e kyrko och stapelbyggmästare. H ans viktig aste arbete är ombyggriaden av Ovikens gamla kyrka (Jä). Jfr Linsell, ovan s. 109 not 1. 2 En sammanställning av skriftliga källor från ombyggnadsperioden har publicerats av EINAR GRANBE RG, Kyrkobygget i Lillhärdal, i: Fornvårdaren VI, 1937- 1938, s. 88- 102. 154 SVEGS TINGSLAG E ntwurf z u e in cr n euen J(irc he in Lillhärda l 1763. S Fassade u nd G rundri ss . Fig. 138. Förslag till ny kyrka i Lillhärdal av Dani el I-lag man 1763. S fasad och pla n. I-ILA . Design fora new c hurch in L illhärdal 1763 . S front an d plan . LILLHÄRDALS KYRKA 155 . -----"" Fig. 139. Rekonstruktion av S fasadens ursprungliga utseende på den av P ehr Olofsson i Dillne 1770- 71 uppförda kyrkan. Die Kirche um 1770- 71 , Rekonstruktion cler S Fassade. The church of 1770- 71 , reconstruction of S front . upptagen på nytt förrän 1762, då ny syn å kyrkan hölls. Vid detta tillfälle tyckes en majoritet inom församlingen alltjämt ha tänkt sig en enkel tillbyggnad på längden, »t å alt innanrede blifwer som dett nu är orubbat, äfwen taket», vara den naturligaste och billigaste utvägen. De vid synen närvarande »stå ndspersonerna» yrkade emellertid på att en utvidgning borde ske såväl till längden som till bredden. Ärendets vidare behandling skulle ~ft er åtskilliga förvecklingar komma att infria dessa önskemål om en mera radikal ombyggnad. Emellertid insändes syneprotokollet jämte ett därtill fogat kostnadsförslag rörande tillbyggnad enbart på längden, vilket förslag upprättats av den nyssnämnde allmogebyggmästaren P ehr Olofsson i Dillne; allt med anhållan om domkapitlets i Härnösand medverkan för ansökan om kollektmedel. Domkapitlets svar är daterat den 24 juli 1762 och innebär ett återförvisande av ärendet. Pehr Olofssons i Dillne kostnadsförslag anses ofullständigt, emedan ritning »öfwer den tiltänkta Bygnaden intet blifwit författad». Hänvisande till en kunglig förordning av den 22 mars 1759 anser sig domkapitlet icke kunna tillstyrka någon kollektansökan, om ej ritningar bifogas med förslag av »en pröfwad godkiänd Byggmästare». Domkapitlet rekommenderar därför den i Sunds- 156 SVEGS TINGSLAG vall bosatte kyrkobyggmästaren Dani el Hagman. 1 Denne förordas även i senare skrivelser från iandshövdingeämbetet i Gävle (5 febr. och 3 maj 1763). Såväl kostnadsförslag som ritning till nybyggnad föreligga från Hagman daterad e den 16 resp. 17 aug. 1763 (fig. 138). Lillhärdalsborna vidhöllo emellertid sitt krav på att få använda den av dem själva förordade Pehr Olofsson i Dillne. Hagmans förslag hade beställts av domkapitlet och expedierats till Lillhärdal genom dettas förmedling samtidigt som man lät församlingen förstå, att kollekt icke skulle beviljas så framt man ej använde på högre ort godkänd byggmästare. Den 11 febr. 1765 skriva kyrkovärdarna till kyrkoherde Rissler i Sveg och beklaga sig över att Daniel Hagman för upprättande av det genom domkapitlet förmedlade materialförslaget och för den ritning, vilken församlingen icke hade begärt, velat göra sig en inkomst på icke mindre än 48 dlr kmt. Kyrkovärdarna påpeka, att denna summa icke står i någon som helst relation vare sig till allmogens fattigdom eller till byggmästarens eget besvär, då han endast skickat dem en av honom utförd standardritning, vilken redan förut använts bl. a. för kyrkorna i Indal och Attmar. 2 Redan dessförinnan (den 3 jan. 1765) hade man vänt sig till riksdagsmannen Jon Påhlsson, 3 vilken i bondeståndet representerade H ärjedalen, för att direkt i Stockholm ansöka om kollektmedel till kyrkans ombyggnad samt för att utverka tillåtelse, att få betjäna sig av »then i Jemteland till Kyrkobyggnad brukade Bonden Per Olofsson i Dillne, hwilken med beröm uppsatt åtskillige Kyrkor, till församlingarnas fulla nöje, then ther är för oss fattige bönder till långt drägeligare, så i spis som all annor mål, än om en mästare ifrån fierrmare ort boende ther till skulle antagas)>. Riksdagsmannen kunde i brev från Stockholm den 28 mars 1765 glädja lillhärdalsborna med meddelandet att han utverkat både landshövdingens och biskopens tillstånd för dem attanvända vilken byggmästare de ville och sätta i gång med bygget när helst det passade dem. Däremot kunde de tills vidare icke räkna med något bidrag från kollektmedel. P å grund av svårigheter att få fram material samt på grund av byggmästarens många uppdrag i Jämtland kom kyrkobygget i Lillhärdal att påbörjas först på hösten 1769 (RÄK.). Striden om kyrkobyggmästare var i första hand beroende av en sammanstötning mellan den gamla, såsom självklar ansedda självbestämmanderätten och de nya ten1 DANIEL HAGMAN, i" 1777. Byggmästare från Stockholm , flyttade till Sundsvall 1750 och var en av de tongiv ande kyrkobyggmästarna i Norrland med en omfattande verksamhet. Se SvK, Medelpad, s. XVI f. samt HENRIK CoRNELL, Daniel Hagman och hans samtida, i: Byggnadsvärlden 1923, s. 345 ff., 368 ff. Vidare DENS., 1700-talets landskyrkor i norra Sverige, i: Gustavianskt. Studier tillägn ade Sigurd Wallin, Sthlm 1932, s. 222, 226 ff. 2 Se SvK, Medelpad, s. 257 (1760-61) r es p. 324 (1760- 61). 3 JoN PÅHLssoN, riksdagsm a n och nämnd eman, bosatt i Storsjö, Härjedalen. Bevistade riksdagarna åren 1760- 62, 1765- 66, 1769- 70 (enl. L UDVIG MÅRTENSSON, Förteckning över bondeståndets ledamöter vid riksdagarna 1710- 1800, Sthlm 1937, s. 118, 127, 136). LILLHÄRDALS KYRKA 157 denser till centraldirigering av den kyrkliga byggnadsverksamheten, vilka blevo allt mer dominerande under 1700-talets senare hälft. Daniel Hagmans förslag och den av Pehr Olofsson i Dillne uppförda kyrkan i Lillhärdal representera icke några väsensskilda byggnadstyper. De äro båda varianter av samma för mellersta Norrland vid denna tid så karakteristiska stilideal: den tornlösa, från alla sidor rikt belysta salkyrkan, där en ren och diskret arkitektur bildade den neutrala bakgrunden till en slösande rik rokokoinredning. Den väsentliga skillnaden bestod i att Hagmans kyrkor voro förs edda med tegelvalv med ett starkt accentuerat mittparti, medan Pehr Olofsson i Dillne försåg sina kyrkor med ett plant spegelvalv av trä, vilket var lättare att utföra med den arbetskraft som stod till buds i avlägsna bygder. Sedan Pehr Olofsson i Dillne i september 1769 besökt Lillhärdal1 för att organisera kyrkobyggets igångsättande synes grunden ha lagts under loppet av 1770 samt murar och tak ha rests 1771 (jfr nedan s. 201 och fig. 184). Den nyuppförda kyrkan framstod som en tornlös, vitkalkad kullkyrka täckt av ett valmat spåntak med två fall. Takåsen pryddes av tre spiror med flöjlar och kopparkulor. Själva kyrkobyggnaden bildade en rektangulär sa l, vars utåt regelbundna form endast avbröts av den i NÖ hörnet utskjutande sakrist ian. Rester av den medeltida kyrkan ingick i sakristian med dess smala portöppning samt i Ö gaveln och N väggens Ö del (jfr fig. 148) varjämte man i S väggen använde en hög smal järndörr från den gamla kyrkan. Över denna för 1700-talskyrkan så tydligt väsensfrämmande portal anbringade man i putsrelief bokstäverna AF samt årtalet 1771 , syftande på konung Adolf Fredrik samt året för exteriörens färdigställande. Ovanför portalen fanns ett litet rundfönster. S fasaden (fig. 139) hade fyra fönster, två på vardera sidan om portalen, av den stora rundbågiga typ med upptill tresidigt avslutade fönsterbågar, som var allmänt förekommande under 1700-talet. Ö gaveln hade två fönster av samma slag, N långväggen tre fönster och V gaveln två fönster, mellan vilka en portal med dubbeldörrar av trä hade placerats, krönt av en inskription i putsrelief med Gustaf IIl:s namnchiffer och årtalet 1789. Detta årtal kan möjligen avse tidpunkten för fullbordandet av denna ingång, då det icke avser vare sig kyrkans byggnadsår, som var 1770- 71, eller dess invigning, vilken ägde rum den 12 mars 1780 (jfr s. 201 f. och fig. 184) . Kyrkans interiör framträdde efter 1770-talets stora förnyelse såsom en ljus sal av festligt dekorativ prägel med ett från alla fyra sidor jämnt infallande ljus. Över de vitkalkade väggarna höjde sig ett mäktigt spegelvalv, buret av en genombruten kullist av samma konstruktion som P ehr Olofsson använt 1758 för sin hemsockens församlingskyrka Oviken (Jä) och som senare användes även på andra håll i Härjedalen (jfr Linsell, ovan s. 109 samt fig. 108). Spegelvalvets plana mittparti pryddes med tre stora figurmålningar, utförda direkt på takbräderna samt inramade av snidade lister, hörn och mittornament. Enl. brev från kh PETRUS RIS SLER d. ä. till kronolänsman KJELL ERIKSSON daterat den 21 /9 1769. Se EINAR GRANBERG, Kyrkobygget i Lillhärdal , i: Fornvå rdaren V I, 1937- 1938, s. 100. 1 17 00-TALSKYRKA N S EXTERIÖR INTERIÖR PLAFONDM ..\LNCNGAR FRÅN 1771 158 SVEGS TINGSLAG INREDNING Dessa m ålningar togos ner vid interiörens omändring 1880 och kommo efter magasinering till Östersund 1911 med anledning av den där ordnade utställningen av äldre kyrkliga föremål från Jämtland och Härj edalen. Efter färdigställ andet av Jämtlands läns museums byggnad i Östersund insattes de 1930 i kyrksalens tak därstädes. Målningarna voro redan på sin ursprungliga plats uppdelade i tre fält, vilka omgåvos av snidade ramar, från vilka några fragm ent i senare tid tillvaratagits (ses. 203 och fig. 186). Målningarna avse att återgiva tre moment av en central tankegång i den kristna förkunnelsen: - 1. Livet under lagen, - 2. Kristi återkomst, - 3. Den trogna själen mottagande livets krona . - 1. P å den första av målningarna (fig. 141) synes t. h. i frontal ställning Moses m ed lagens tavlor, vilka han håller fram en i vardera handen. Moses är iförd en röd mantel och därunder blå livklädnad, vars ärmar äro synliga. T. v. synes en bevingad Lieman med ett skelett framför sig; en ur skyn framsträckt hand håller ett timglas över honom. Liemannen har brun mantel och ljusgrå vingar, skelettet är framställt i en mörkgrå ton. Överst på himlen Guds öga omgivet av ett gulaktigt ljussken. Figurerna äro kringvärvda och delvis överskurna av rosa och grå molnmassor. - 2. Den andra målningen (fig. 140), Kristi återkomst, domineras helt av Kristusfiguren, som med utsträckta armar i en bjudande och välsignande gest uppenbarar sig bland molnen. Kristi huvud är omgivet av en strålglans och hans i vitgrå färgtoner återgivna klädnad verkar självlysande. Molnen, vilka täcka hans figur nästan upp till bröstet, äro målade i blå och gulrosa toner. Över Kristus sväva två änglar med domsbasuner, framställda i mindre skala, den ena i gul, den andra i röd klädnad. - 3. Den tredje målningen (fig.142 ) skildrar människosjälen som en kvinna i mörkblå klädnad med halv långa ärmar och fladdrande röd slöja; hon rör sig uppåt med utsträckta armar såsom ivrigt gripande efter någonting. Hon mötes av en från molnen nedsvävande allegorisk figur, vilken är iförd mörkblå ärmlös klädnad och en vitrosa fladdrande mantel och i högra handen håller en gyllene krona. Bland bakgrundens moln synas snett ovanför människosjälens huvud tre små bevingade änglahuvuden. På stilkritiska grunder kan det anses sannolikt, att dessa målningar äro utförda av Anders Berglin 1 från Hackås i Jämtland, vilken enligt RÄK. 1771 erhöll 576 dlr kmt för icke närmare specificerade arbeten i kyrkan (jfr s. 178). Interiören försågs med en fullständig och efter arkitekturen noga avpassad rokokoinredning m ed Johan Edlers altaruppsats och predikstol (se s.171 ff., fig . 151och157) såsom viktigaste beståndsdelar samt en enhetlig bänkinredning med rikaste dekorativa målningar (s. 177 och fig. 158- 160). Denna konstnärliga helhet bildade en något anspråkslösare motsvarighet till den av Daniel Hagman 1766- 68 uppförda kyrkan i Borgsjö 2 och det är ingalunda otänkbart, att just själva principstriden om byggmästare 1 A N DERS BERGLJN, 2 f. 1737, t 1805. Ofta anlitad kyrkomålare inom Jämtland under 1770- 90-talen. SvK , Medelpad, s. 379 ff. LILLHÄRDALS KYRKA 159 Die ' Viederku nft Jesu Christi. Deckenmalerei 17/1. Fig. 140. Kristi åt erkomst. Plafondmålning 1771, sann oli kt av Anders Berglin. JLM. Foto Olof Ekberg 1958. The Return of Ch rist. Panel from the painted ceiling 1771. 160 SVEGS TINGSLAG Moses mit elen Gesetz test a l'eln . D cckcnmalcr ei 1771. Fig. 141. Moses m ed lagens tavlor. Plafondm ålnin g 1771 , sa nnolikt av Anders Berglin. JLM. Foto Olof Ekberg 1958. S. 158. :\l oses with the Ta blcs of the L a w. Pa nel from lhe painted ceiling 1771. vi\sTTORN i Lillhärdal sporrat församlingen och de i bygget engagerade hantverkarna att med alla till buds stående resurser söka åstadkomma en värdig motsvarighet till detta Daniel Hagmans huvudverk. Västtornet av trä tillbyggdes 1805 av byggmästaren Påhl Pehrsson i Stugun,1 vilken detta år för icke närmare specificerade arbeten erhöll ett arvode av 42 rdr 16 sk (RÄK.). Denne var en skicklig klockstapelbyggare men saknade i övrigt djupare arkitektoniska kunskaper och uppförde tornet i Lillhärdal helt av trä med utnyttjande av en del särskilt värdefullt virke från gamla stapeln (jfr ovan s. 146). Tillbyggnaden skedde oorganiskt utan egentlig teknisk förbindelse med kyrkans stenmurar, vilket kom att 1 För dennes p ersonalia se Linsell, ovan s. 11 3 not 1. LILLHÄRDALS KYRKA 161 Allegorie iiber die Erlösung der Menschenseele. Deckenmalerei 1771. Fig. 142. Allegori över människosjälens frälsning. Pl afo ndmålning 1771 , sannolikt av Anders Berglin. JLM. Foto Olof Ekb erg 1958. S. 158. Allegory on the saving of the human soul. Panel from the painted ceiling 1771. I I ' r visa sig mindre lämpligt genom att tornet vajade under klockringning. 1 Tornet hade i sin ursprungliga gestalt en från kyrkobyggnaden i övrigt helt avvikande karaktär med fasader av rödfärgad spån och gulmålad stående panel, vilken bör ha bildat en originell kontrast mot de kalkslagna kyrkomurarna och de tjärade takfallen. 2 Kostnadsförslag qch ritningar (fig. 143) till en förlängning av kyrkan åt V med ytterligare två fönsteraxlar samt med ett stentorn infordrades 1869. Ritningen, vilken förfärdigats av J. E . Söderlund, 3 godkändes av K. Maj:t den 2 juli 1869. Projektet överHöGMAN, En Härjedalsbok, s. 387. HöGMAN, a.a., s. 386. 3 JOHAN ERIK SönERLUND, f. i Hälsingland 1826, t 1875, slottsarkitekt för Stockholms slott. Bland hans verk märks Bredablick på Djurgården, Sthlm. 1 2 SENARE FÖRÄNDRINGAR 3- 410460 162 SVEGS TINGSLAG i ! I- , ! _··. ! ' .= ~ "', ,__ -~~ o=i~ :-·.E::--; . _-:;; Fig. 143. Förslagsritning till kyrkoutvidgnin g jämte n ytt torn 1869 av J. E. Söderlund. Ö vägg, del av S fasad, V fasad och plan. BSt. Entwurf zu einer Erweiterung der Kirche gegen W und zu einem neuen Tunn 1869. Design for enla rgernent of the clmrch towards \V and fora new tower. LILLHÄRDALS KYRKA 163 Di e J{irche von S mit h ölzerner Kirchhofsmauer um 1875. Fig. 144. Kyrkan frän S med bogärd och stigluckor av trä. Foto J. 0 . Wiklund o. 1875. Orig. hos PÄ. Church from S with timber pallisade a nd lychgates about 1875. gavs dock redan på ett förberedande stadium, då det visade sig överstiga församlingens ekonomiska resurser. V fasadens två fönster igensattes i samband med tornbygget. På denna vägg uppfördes en läktare någon gång under 1820-talet (jfr s. 183); i INV. 1828 nämnas nämligen »32 st. nya Ljusstak:n för nya Läktarn». Denna läktare var avsedd för socknens ungdom. Frånsett tillbyggnaden av tornet behöll 1700-talskyrkan sin ursprungliga prägel fram till den genomgripande reparationen 1880. Vid detta tillfälle borttogs den gamla S portalen och muren upphöggs för att ge plats åt en bredare dörr med ovanför sittande fönster till samma bredd och höjd som fasadens övriga ljusöppningar. Härvid förstördes ett av kyrkans antikvariskt intressantaste partier, vilket såsom ovan (s. 157) påpekats utgjordes av medeltidskyrkans här inpassade huvudportal med sin järndörr. Den mest iögonenfallande förändringen i exteriören var att tornet vitmålades för att bättre harmoniera med kyrkan i övrigt, varvid även fönster och ljudöppningar förstorades och förändrades till större överensstämmelse med kyrkans övriga fönster. Dessutom förstärktes tornets konstruktion. Interiören undergick samtidigt en genomgripande förändring i det att plafondmålningarna borttogos, den karakteristiska kullisten och takets övriga snickeriarbeten REP ARA TIO~ 1880 164 SVEGS TINGSLAG RESTAURERINGSFÖRSLAG 19 3 1 RESTA U RE RING 193 8 övertäcktes, varvid spegelvalvets hela yta reveterades och putsades. Därvid försvunna också några sekundära målningar, nämligen en k assetterad skenperspektivnisch ovanför altaruppsatsen samt en blå draperimålning ovanför predikstolstaket. Bänkinredningens dekorativa pyramider och skrankverk borttagas och kvarvarande delar av 1700-talsinredningen övermålades: altaruppsats, altarring och predikstol i vitt och guld, bänkinredningen i ekimitation. Läktaren förändrades till orgelläktare, varvid man för att vinna ytterligare bänkutrymme i kyrkan avlägsnade de två uppgångarna i kyrkorummet och förlade en ny trappa till läktaren genom tornet. Ett förslag till antikvarisk restaurering av kyrkans inre upprättades 1931 av dåvarande länsantikvarien i Östersund Eric Festin. Avsikten var att i görligaste mån återföra interiören till dess ursprungliga karaktär med undantag för vissa praktiskt betingade förändringar. Särskild betydelse tillmättes framtagandet av den gamla, konstnärligt värdefulla stofferingen på altaruppsats, altarring, predikstol, bänkdörrar och bänkskärmar m. m . Restaureringsprogrammet omfattade även ett återställande av takets forna karaktär av högtstående byggnadssnickeri. Festin övervägde vidare möjligheten att låta utföra en ny plafondmålning såsom ersättning för de 1880 borttagna 1700-talsmålningarna, vilka när förslaget upprättades redan voro inmonterade i kyrksalen i Jämtlands läns museum, Östersund (jfr s. 157 ff. och fig . 140-142). R estaureringen genomfördes först 1938. Detta skedde i huv udsaklig överensstämmelse med Festins program. Emellertid fick taket behålla sin revetering och någon plafondmålning utfördes aldrig. Framtagningen av den ga mla stofferingen på altaruppsats, altarring, predikstol och bänkinredning utfördes av målarmästare L. E. Fredriksson, Ångsta (Jä). KYRKOBYGGNADENS NUVARANDE TILLSTÅND KYRKANS H UVUD DELAR EXTERIÖR Kyrkans plan (fig. 148) bildar en enkel rektangel med i NÖ utskjutande sakristia, allt av sten med inslag av tegel vid fönster- och dörromfattningar. I V klocktorn av trä direkt anslutet till själva kyrkokroppen. Byggnadens av sten uppförda delar äro vitputsade och sakna särskilt markerad sockel ovan marken; på vissa st ällen äro dock utanför murlivet utskjutande grundstenar synliga i marknivå, så exempelvis efter större delen av Ö sidan. Murarna avslutas upptill med en profilerad taklist av trä. Ytt e rt a ket är uppdelat i två takfall. Båda takfallen äro avvalmade åt ö. Sakristian t äckes av ett åt N avvalmat t ak. Alla takytor äro sedan 1949 täckta av mörkgrå grythytteskiffer, ersättande en ursprunglig täckning med trä- LILLHÄRDALS KYRKA 165 Die Kirche von NW. Fig. 145. Lillhärdals kyrka från NV. Foto 1960. Church from NV>'. spån på näverunderlag, i fragment ännu synlig på vinden vid förlängningen mot tornet. Takåsen krönes av trenne i rika former smidda spiror, den mellersta i form av ett kors med kopparkulor. , 166 SVEGS TINGSLAG F ig. 146. Län gdsektion mot N, 1 : 300. Uppm. J. Söclerberg 1956. Län gsschnilt gegen N. Longitudinal section Iooking N . I t1 I h ), I S KARN IN G A-A 10 0 1 2 3 ~J~i!iliiii~ d =t ' =t:l=i:::'==::L-=~. .i 10 15 75 M TOR N Torn ets nedre avdelning är inklädd med stående panel, troligen förnyad 1880, dess övre väggpartier med ursprunglig träspån, allt vitmålat men med svarta lu ckor för ljudöppningarna. Tornhu ve n har karnissvängd profil med runda takkupor. Dessa äro försedda med urtavlor, vilka tidigare endast voro attrapper; först 1918 tillkom tornuret och sedan 1957 äro urtavlorna transparenta. Tornet krönes av en panelklädd fyrsidig lanternin med åtta stora fönster samt karnissvängd huv med spira. Denna avslutas med ett kors i rika former samt en förgylld tupp. Tornets takfall ha sedan 1929 koppartäckning ersättande tidigare spå ntak. LILLHÄRDALS KYRKA 167 Fig. 147. Tvärs ck lion mot ö , 1 : 300. Uppm. J. Söderbcrg 1956. Querschnitt gegen 0. Cross section looking E. SKARNING i- B ) 4 ~~-=!-·- -- ___!::::___-,.---,,- '- ro 15 '-= . -:_____ J::. mM +- Å 0 o.', \ i I I 0 o) I 20 PlAN D 21M. @ ~ i Å I ,ly 10012345 10 1? Grundri ss. X und Y geben die Baunaht zwischen dem mittelalterlichen i\fauerwerk und dem Neuba u der 1770er Jahre an. Fig. 148. P lan, 1 : 300. X och Y markerar skarv mellan medeltida murverk och 1770-t alets nybyggnad. Uppm. J. Söderberg 1956. P la n. X a nd Y sh ow the joint between medieval masonry and newbuilding of 1770's. 168 SVEGS TINGSLAG Inneres gegen 0. Fig. 149. Interiör mot ö. Foto 1957. Interior looking E. INGÅ NG AR INTERIÖR Såsom huvudingång tjänar S portalen, över vilken läses en målad inskrift: r DITT vr LJUS PS 36.10. Ingången har en enkel dubbel dörr av trä med kraftiga speglar, vilken ovan inskriften direkt övergår i ett rundbågigt fönster. Tornet har i V en enkel dubbeldörr av grova plankor, utvändigt klädd med listverk och dörrspeglar samt upptill avslutad av ett halvcirkelformigt slätt överstycke. Dörrarna äro liksom fönsterbågarna målade i brunockra. På sakristians Ö sida finnes en tredje ingång genom en smal rundbågig dörröppning, vilken är en rest av den medeltida anläggningen (se ovan s. 149- 151). I öppningen är insatt en rektangulär vitmålad trädörr med speglar av sen 1700-talskaraktär (fig. 136-137). Tornet har i bottenvåningen ett vapenhus med uppgångar till orgelläktare respektive tornkammare. Till kyrkorummet leder en dubbeldörr bestående av grova plankor med på yttre sidan påsatta lister och ornament, 1700-tal. Över dörren läses på muren i putsrelief: G m (=Gustaf III) / 1789. Jfr s.157. Kyrkorummet (fig. 149-150) är rektangulärt med ljust gråputsade väggar och fönsternischer. Det upplyses genom nio stora rundbågiga fönster, vilka gå ned till bänkhöjd. LJUS SE LILLHÄRDALS KYRKA 169 Inneres gegen W. Fig. 150. Interiör mot V. Foto 1957. Interior looking W. Golvet består överallt av mäktiga furutiljor. Rummet täckes av ett spegelvalv av trä med kraftigt karnisformade sidoprofiler och plant mittparti. Valvet är vitputsat och avslutas mot väggarna av en profilerad, gråmarmorerad trälist. De plafondmålningar som ursprungligen prydde detta spegelvalv finnas numera i Jämtlands läns museum, Östersund (jfr s. 157 f. och fig. 140- 142). Kyrkorummet står i förbindelse med sakristian genom en rundbågig dörröppning i den del av kyrkans N mur, som bör ha ingått i den äldre anläggningen (jfr ovan s. 149). Dörr av grova plankor med mot kyrkorummet påsatt profilering, samtida med 1770-talets ombyggnad. Sakristian har två gallerförsedda föns ter samt i NÖ hörnet en öppen spis; vitputsade väggar och vitmålat brädtak. Från sakristian leder en trätrappa upp till en öppning i muren mot kyrkorummet, genom vilken man når predikstolen. Invid sakristians SÖ hörn den ovan omtalade smala rundbågiga dörröppningen, som leder ut till kyrkogården. Kyrkans uppvärmning förändrades 1931-32 från järnkaminer till ångvärmeledning samt 1953 till elektrisk uppvärmning. SAKRISTIA UPPVÄRM- NING 170 SVEGS TINGSLAG Altaraufbau. Fig. 151. Altaranordning. Foto 1960. A lta r d ecorations. LILLHÄRDALS KYRKA 171 Ausschnitt a us der gernalten Altarschranke, 1780. Fig. 152. D etalj av altarringens målade dekor, 1780. Foto 1960. S. 172. D etail of paintings on the altarrails, 1780. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altaret är av trä med släta sidostycken, avfasade hörn och konkavt mittparti. Över altarbordet reser sig en stor skulpterad altaruppsats (fig. 151), vilken är utförd av Johan Edler d. ä. 1 åren 1774-75 (R.;;,.K.). De skulpterade trädelarna omsluta tvenne »skilleriern målade i olja av Nils Lindström 2 1780 (RÄK.). Altaruppsatsens rikt snidade träverk visar såväl i uppbyggnaden som i detaljformerna det för Edler typiska formförrådet. Nederst ett predellaparti med en målning på pannå framställande Jesu födelse, inramad mellan tvenne kraftiga rokokoornament, vilka skenbart bära huvudvåningens arkitektoniska uppställning. Denna består av två kolonner, där de klassiska byggnadselementen upplösts och delvis glida över i växtornamentik, samt mellan dessa den i rika former svängda ramen kring den egentliga, på duk utförda altarmålningen, 1 JOHAN EDLER D. Ä., f. 1734, j· 1797. För personalia se PER NILSSON-TANNEH, Två tempelbyggare, Östersund, tr. Tandsbyn 194 7. Den norrländska rokokons produktivaste mästare i fråga om kyrkoinredningar. 2 För personalia se Linsen, ovan s. 114 not 2. ALTARAKORDNI NG 172 SVEGS TINGSLAG Spätmittela lterlicher Altarschrein, schwedische Arbeit . Fig. 153. Senmedeltida altarskåp, svenskt arbete från 1400-talets senare hälft. Foto 1960. Late m edieval triptych, Swedish work. vilken framställer korsfästelsen med Maria, Johannes och Maria Magdalena. Under korsets fot en på vit grund målad inskrift: SE PÅ JESUM, SOM TRONA BEGYNT OCH FULKOM I NAT HAFWER : HWILKEN, T Å HAN MÅTTE HAFT GLÄDJE, TADE INTET SMÄLEKEN; EBR : i rundskulptur föreställande änglar med palmkvistar. Ovanför korsfästelsescenen ett änglahuvud i rundskulptur samt den Helige andes duva omgiven av moln med frambrytande solstrålar. Altaruppsatsens stoffering, utförd av Nils Lindström 1780, domineras av gröngrå, grå och rosa marmorering med förgyllda eller försilvrade ornamentala detaljer, medan profilörerna äro vita. De båda figurscenerna äro hållna i en varm rödbrun helhetston med kraftigare röda, blå och gröna färgaccenter. Altarringen (synlig å fig. 151) är utförd i mera måttfulla rokokoformer över en svängd grundplan med konkava hörn och konvext mittparti. Stoffering i kraftigt gröngrått inramande ljusare gröngrå fält med blomsterbuketter i naturliga färger (fig. 152) jämte kantslingor i vitt. De skulpturala detaljerna i guld. Till altarringen hör ett knäfall. 12. v : 2. Korsfästelsescenen flankeras av tvenne profilörer I LED KORSSET, OCH ACH- LILLHÄRDALS KYRKA 173 S. Brigitta, A usschnitt a u s Abb . 153. Fig. 154. H eli ga B irgitta, det alj av altarskåp, fig . 153. Foto 195 7. S. B ridget, d et a il of fig. 153. ME DELT IDA TRÄSKU LPTUR Altarsk å p (fig. 153- 154), vilket torde h a prytt den medeltida stenkyrkans högaltare (jfr s. 153) . Skåpet består av ett figurlöst predellaparti samt rektangulärt corpus med flygeldörrar. H med predella 149, B med öppna flygeldörrar 201. Corpus' H 119, B 102. Predellan har grön bottenfärg överströdd med schablonerade blommor, omväxlande ljusare och mörkare. P å flygeldörrarnas yttersidor rester av målade fi gurframställningar på krederad grund, sannolikt en bebådelsescen med Maria t . v. och ängeln t . h . Med uppslagna flygeldörrar visar altarskåpet en rik baldakinarkitektur omslutande åtta figurer i hög relief, nästan friskulptur samt löstagbara från grunden. Dessa fördela sig t vå på varje flygeldörr och fyra på själva corpus: t . v. ärkeängeln Mikael samt Maria Magdalena med salvkruka, i corpus S. Birgitta hållande en uppslagen bok, Kristus stående såsom smärtoman, 1 Jungfru Maria med Jesusbarnet, som håller en duva mel1 Sa mma nförandet av S. Birgitta och smä rtoma nnen utgör en ikono grafi sk enhet (Sponsa Christi) m ed sp ecifik svensk a nkny tning. Maria m ed barnet och den h eli ge biskopen böra p å ett liknande sätt kunna sammanföras till en motsvarande enh et, vars exakta syftnin g emellertid icke lika en t ydigt k an fa stställas. 174 SVEGS TINGSLAG Ausschnitt aus Abb. 156. Fig. 155. Jungfru Maria, detalj av fig. 156. Foto 1957. D et a il of fig. 156. Ian händerna, helig biskop med kräkla i handen, t. h. två helgon med bokpåsar, den ene möjligen aposteln Petrus, emedan han håller en löstagbar nyckel i sin vänstra hand (det kan dock icke fastställas med säkerhet om nyckeln ursprungligen hört till denna figur), den andre saknande särskilt attribut men klädd i en enkel dalmatika (Laurentius?). Längs hela skåpets övre kant bildas ett krön av korsblommor. Figurerna äro framställda mot guldgrund och ha delvis också förgyllda kläder. Förgyllningen återkommer på ornamentala detaljer. I övrigt äro stofferingens dominerande färger blått och rött med inslag av grönt, silver och svart. Själva skåpets stomme är av furu, under det att figurerna skurits i lövträ. Stilen ger vid handen att det är fråga om ett inhemskt, sannolikt uppsvenskt arbete från 1400-talets senare hälft.1 - Altarskåpet konserverades 1935 av Sven Dalen, Stockholm, samt ånyo 1946 av samma hand. Flygeldörrarnas fragmentariska målning blev härvid endast fästad, ej kompletterad, under 1 Den tidigare i samband med Östersundsutställningen 1911 (Katalog, s. 78 nr 602) framförda och därefter ofta upprepade uppfattningen, att altarsk åpet skulle vara ett nordtyskt arb et e, torde icke vara. riktig. Jfr även JHH , I, s. 570 not 2 med hänvisning till JoHNNY RoosvAL, vilken p åpekat möjligheten av dess nordiska proveniens. LILLHÄRDALS KYRKA det att korsblommor och baldakiner delvis nyskurits och hela den skulpturala dekoren fått sin st offering avsevärt påbättra d. E tt av kyrkans ur konsthistorisk synpunkt allra värdefullaste inventarier, Jun g fru Maria m e d b a rnet (fig. 155- 156), nämnes icke utt ryckligen i ovan s. 152 citerad e berättelse av Kj ell H erdell men skall enligt en fullkomligt säker tradition ha tillhört Lillhärdals kyrka, dit den 1955 åt erskänktes, efter att under en längre tid ha befunnit sig i en norrländsk privat samling. H 101. Maria sitter med lätt framåtböjt huvud, i strängt frontal hållning på en endast anty dd tron. Mot vä nster knä håller h on J esusbarnet, av vilket endast bålen, halsen och en del av benen återstå. Av polykromi synas här och var begränsade spår på dräkten. E ndast på Marias ansikte och hals är stofferingen mera fullständigt bevarad och visar en lju s, nästan vit karnation m ed cirkelrunda röda kindrosor samt mörkare röda läppar och näsborrar; på pupillerna synas spår av mörkblå färg. Manteln har varit vinröd och den undre klädna den olivgrön, J esusbarnets dräkt purpurröd. Norskt, unggotiskt arbet e av furu, snidat i ett enda stycke med urholkad baksida. Sannolikt utfört i Tröndelagen vid 1200-talets mitt av en atelj e under engelskt inflytande.1 - Lillhärdalsmadonnan har hittills aldrig varit föremål för någon konservering eller komplettering. Sedan 1960 uppsatt i kyrkorummet på en detta år förfärdigad t räkonsol. 175 1 ARON A ND E R SSO N, E n glish influen ce in Norwegian a nd Swedish figuresculpture in wood 1220- 1270, Sthlm 1949, so m samman st äller en grupp b esläktade arbeten i Tröndelagen och p å det n orsk a Vestlandet, v ilka a nses u tgångn a ur en verksta d i Trondh eim . I Sveri ge ä r denna verkstad bl. a. föret rädd av en madonnabild i K all (J ä). ~'.[a ri a 111it den1 I-<.inde, n orwegisch e A rbeit a us :BERG D. Ä., f. 1703, t 1758, var v ice länsm an i Lillhä rdal 1738- 45 sa mt län sm an 1745- 47. Jfr även ovan s. 177 och not 1. 2 Jfr liknande arbete i Hackås k yrk a (J ä), elen s. k. »Skunkekronarn, vilken av ER IC FESTIN och BRYNOLF HELLNEH da terats till 1470-talet. Jfr BRYNOLF HELLNER, Konstsmide, Sthl m 1960, s. 71. Fig. 176. Ljuskron a av förtent järn , senmeclelticla nordskandinaviskt arbete. JL M. Foto Arvid Halling 1959. LILLHÄRDALS KYRKA 193 brutna byglar äro förenade med en sjunde ljuspipa i ringens centrum. Mellan ringens ljuspipor upprättstående tinnar i form av liljor med korsstängel, även dessa försedda med ristad och punsad ornering. Upphängning med smidda, vridna och ornerade järntenar. Över den mittersta ljuspipan en liten kronliknande ring med ristad ornering samt förenad m ed själva upphängningsanordningen genom vridna tenar. Överst en tredelad krampa med sköldformade punsade plattor vid tenarnas fästepunkter. Upptagen i INV. 1614 samt 1729, då den hängde »bak i gången». Sedan 1911 deponerad i Jämtlands läns museum, Östersund (JLM inv.nr 1304. Östersundsutställningen 1911, Katalog nr 607). Ausclrnitt a us Abb. 176 . Fig. 177. Detalj av ljuskrona fig. 176. Detail of fig. 176. 194 SVEGS TINGSLAG Lj usarm (synlig å fig. 157) av malm med tre pipor; själva väggplåten, armen och de runda droppskålarna dock av m ässingsplåt med punsad ornering, sidoarmar och ljushåll are i gjutet arbete. L 45, B över ljuspiporna 50. Fastsatt på predikstolens bröstvärn mellan bokbrädan och timglaset. Troligen hopsatt av två eller flera olika ljusredskap. rNv. 1779 nämner »En Mässings Arm med 3 Ljuspipor, förgyld, som är fastslagen på Predikstolen, och år 1777 gifwen af Pehr Halfvardsson i Olingdal». Äldre ljusredskap på predikstolen upptagas i rNv. 1729: »2:ne Liuspijpor af mässing» samt i INV. 1746: »tränne liusplåtar af mässing färdige fastslagne på Predikostohlen». Ljusst a k ar: - 1. Av malm med tre pipor. Rund fotplatta, balusterformat skaft samt två armar med goticerande bl adornament, runda droppskålar. H 37,5. INV. 1729 nämner »En stor Malmliusstaka af 3 pijpor, färdig, på altaret». Allmänt förekommande 1600-talstyp, tillverkad ännu sent på 1700-talet. - 2. Ett par av mässing, fot med uppvikt kant, rak, djup ljushållare med rund droppskål och ställbar botten, vilken regleras genom en vingmutter. H 15. Stpl på foten H H, samt på vi ngmuttern A H. 1700-tal. 3. Ett par av malm, kraftigt förhöjd fot med brätte, balusterformat skaft. H 22, 5. Stpl: H D på ömse sidor om sax inom sköld. 1900-tal. Gåva av konfirmander. - 4. Ett par av tenn . H 12,5. Stplr: OLLERS , GJUTET TENN, Stockholms stadsstämpel, m 8 ( = 1938). Gåva av kontraktsprosten Daniel Hörnström. 1 5. Av järn (fig. 179) på trefot m ed tre ljuspipor och hängande löv; ena ljuspipan på mittstången, kring vilken de bå da andra kunna vridas; dessa äro sinsemellan förenade genom hästskoformade byglar. H 51,5. Typen har medeltida tradition, men förekommer ända fram i modern tid; detta exemplar är rimligtvis från 1700-talet. En liknande ljusstake av järn på trefot finnes i Nordiska museet, Stockholm, inv.nr 100 391, och skall enligt uppgift ha tillhört Lillhärdals kyrka. Den har betydligt rikare former m ed hängande löv och genombrutna byglar m en två pipor, under det att mittstången ursprungligen haft en krönfigur, troligen i form av en fågel. H 70,5. Enl. RÄK . 1773 anskaffades 60 st. små ljusplåtar, vilka troligen voro avsedda för bänkinredningen. INV. 1828 upptar 32 st. »nya Ljusstakar för nya Läktarn». TEXTILIER Kyrkan äger tre nyare antependier, samtliga tillkomna såsom gåvor på enskilt initiativ. - 1. Av vinröd sidendamast med kalk, sädesax och små kors broderade i guldtråd och silke, H 120, L 380. Skänkt 1930 av direktör Nils Liljemark d. y. Till detta antependium hör ett altarbrun i filearbete. H 35, L 425. Broderad inskrift: ÅR 1930 ÄRA WARE GUD LOWEN GUD I HANS HELGEDOM LOWEN HONOM PS 150 w 1. Brunet förfärdigat av fru Elvira Högman. 2 - 2. Av svart ylle med kors och frans av silvertråd 1 DANIEL HöRNSTRÖM, f. 1897, kh i Lillh ärdal 1930- 1945, kontraktsprost, sedermera kh i Borgsjö (Me). 2 ELVIRA HÖ G}IAN, jfr ovan s. 148. LILLHÄRDALS KYRKA 195 H:andelaber aus Eisen , 18. Jh. Fig. 179. Ljusstake (nr 5) av Jarn, 1700-tal. Foto 1960. !ron candle-stick, cent. 18th Fig. 178. Rökelsekar av malm, sent 1300-tal eller tidigt 1400-tal. JLM. Foto Olof Ekberg 1958. s. 192. Rauchfass aus Erz, E nde des 14. Jh. oder Anfang d es 15. Jh. Brass censer, late 14th cent.or early 15thcent. 196 SVEGS TINGSLAG Fig. 180. Antependium (nr 3) av ylle i dubbelvävnad, 1952. Foto 1960. Antependium 1952. Altar frontal 1952. samt inskrift: K - P.J.L. 1938. Gåva av kyrkvärdarna Kajsa och Per Johan Liljemark. H 121, L 390. - 3. Av grönt och grått ylle (fig. 180), dubbelvävnad eller s. k. finnväv, utförd 1952 efter ett gammalt mönster från Lillhärdal, som bearbetats av vävlärarinnan fru Anna Magnusson, Östersund. Inskrift längs övre kanten: MH - KS - BQ - OJ (=Milda Herrdin, Karin Stener, Britta Quarnström, Olga Jakobsson, d. v. s. väverskorna). H 122 med frans, L 385. Mässhakar: - 1. Av ursprungligen röd, sedermera starkt bleknad och sönderfrätt sidenatlas med foder av parkum, d. v. s. fodertyg i kypertvävnad av linne och bomull, i samma färg som sidenet. Vid renovering å RAÄ:s textilkonservering 1961 utbytt mot rosa siden (fig. 181). Å ryggstycket applicerat krucifix med reliefbroderi; korset sytt i läggsöm med mörkbrunt, blått och grönt silke, guld- och silvertråd. Kristusfiguren utförd i upphöjt guld- och silverbroderi. Nedanför denna en dödskalle med korslagda benknotor i samma teknik. Titulus med INRI. Varje korsarm avslutad med rosliknande medaljonger av guld- och silvertråd, tre av dem föreställande pelikanen närande sina ungar (fig. 182), medan den översta visar ett blått fält med strödda stjärnor. På ömse sidor om korsets nedre stam initialer jämte årtal utförda i läder och överklädda med grönt LILLHÄRDALS KYRKA 197 l\Iessgewand a us rotem Seidenatlas 1671. Fig. 181. Mässhake (nr 1) av röd sidenatlas, 1671. Foto SHM 1961 efter renoverin g. Chasuble of r ed satin, 1671. sidenband: HMS - SB / & H - B MAN / OP - ss / HOH - sv / ANNO / 1671 ( = H err Martin Sigvards Son Bullermesius och Härjedalens Befallnings MAN Olof Pers Son Ström, Herr Olof Hans Son Unreus, År 1671). 1 Framstycket har ett kors, vilket liksom kantbanden består av det ursprungliga sidentygets avklippta stadkanter, vävda i grönt och rött med metalltråd i mitten. H 120. RÄK. 16 69 upptar 30 rdr såsom lön åt pärlstickaren, som gjort »Christi beläte och Korss)> samt kosthåll för honom under fem veckor; 1671 förtecknas uppgifter för material till mässhaken bestående av rött atlas, rött parkum samt rött silke och 1672 arbetslön och kosthåll för den som sydde mässhaken. Av dessa uppgifter framgår, att det på mässhaken sedermera fastsatta krucifixet utfördes 1669, men att mässhaken enligt inskriften färdigställdes först 1671. En otvivelaktigt av samme pärlstickare utförd mässhake anskaffades för Svegs kyrka 1 För personalia rörande MARTINUS BuLLERNJEsrus se Sveg, ovan s. 61 not 1, samt för OLOF PERSSON STRÖM och OLOF HANSSON UNJEUS, s. 78 not 2. 5- 410460 198 SVEGS TINGSLAG Fig. 182. Detalj av mässhake fig. 181. Foto SHM 1961 samband med renovering. Jfr Sveg, fig. 78 b. Detail aus Abb . 181. Detail of fig. 181. 1669 (se Sveg, s. 78, fig . 76- 78); denna senare har dock en något rikare utformning och avsevärt dyrbarare material. Sannolikt har man velat utnyttja pärlstickarens närvaro i Härjedalen även för Lillhärdals kyrka men saknat medel för arbetets omedelbara fu llfölj ande. Lillhärdalsmässhakens material blev också av betydligt enklare slag, mera lämpat för annexkyrkans resurser. Mässhaken bär i motsats till mässhaken i Sveg inga spår av senare förändringar före den av Pietas 1961 företagna renoveringen. Förvaras sedan 1911 i Jämtlands läns museum, Östersund. (Inv.nr JLM Dep. J 115. Östersundsutställningen 1911, nr 603.) - 2. Av svart sammet med kantband av silver och dekor i applikation bestående av mönstervävda silverband. Svart foder. Å ryggstycket ett kors med orm; under denna har suttit en numera bortsprättad dödskalle. På ömse sidor om korsets stam dateringen 17- 94. Å framstycket en strålsol med Jehovanamn. H 125. Inköpt av kyrkans medel en!. RÄK . 1794. Renoverad 1906. Vid vänstra axeln ett spänne av silverplåt med punsad och graverad ornering (fig. 183). Spännet troligen överflyttat från äldre, numera försvunnen mässhake. - 3. Av vinröd sidendamast, samma material som i antependium nr 1. Å ryggstycket kors av svart sidendamast, titul us rns jämte fem rosor i broderi av guldtråd och rött silke. Å framstycket ett mindre kors . Svart foder. H 120. Inskrift å framstyckets foder: FRÅN / 1928- 30 ARs KONFIRMANDER / r LILLHÄRDAL. E . P . ( = E lin Pettersson) LICIUM 1930. 4. Av LILLHÄRDALS KYRKA 199 violett siden med vitt foder. Å ryggstyckct gaffelkors av naturfärgade linneband samt broderade småkors i silke och guldtråd. Å framstycket INRI inom triangel, broderat i silke och guldtråd. H 120. Kyrklig textilkonst, Härnösand, komp. Ada Eklund. Gåva 1945 av fru Kristina Högberg, f. Halvarsson-Fisk. - 5. Av gulvit sidendamast med vitt foder. Broderad dekor i vitt, violett och grönt silke samt guldtråd. H 114. Inskrift å fodret: KYRKLIG TEXTILKONST / HÄRNÖSAND / 1 945 / A E . A Å. ( = Ada Eklund - Astrid Åkerberg). Gåva 1945 av fru Kristina Högberg. - 6. Av mönstrad grön linnedamast, vid modell. Dekor med gaffelkorsmotiv av vävda linne- och guldband. H 125. Inskrift å fodret: »S W» inom triangel ( = Sofia Widen) 1958. Gåva av kyrkvärden fru Kajsa Liljemark, f. Halvarsson-Fisk. Kalkduk av svart siden med frans av vitt silke, blommotiv samt kors broderat i vitt silke och glaspärlor. 47 x 46. INV. 1828 upptar »ett st. nytt svart kalkkläde med sydde hvita blommor», vilket torde vara identiskt med det här beskrivna, som ännu är i bruk. Brudpällar: - 1. Av siden med tryckt dekor, vitt mönster på vinröd botten. 260 X 90. 1700-tal. - 2. Av rött bomullstyg med vita prickar och vävd vit kantspets. 250 X Fig. 183. Silverspänne på mässhake av svart sammet (nr 2). Foto 1960. Silberne Spangc eines ~Iessgewa n­ des a us schwarze1n Sa mt. Silver clasp on black vclvct chasuble. 200 SVEGS TINGSLAG FÖRSVUNNA TEXTILIER 143. Sent 1800-tal. - Flera ytterligare pällar torde ha funnits; inköp av »eet brudpell» nämnes första gången i RÄK. · 1654 och priset var 2 rdr. Kollekthåvar: - 1. Av röd, numera starkt bleknad sidenatlas, samma material som i mässhaken från 1671 (jfr ovan s. 196, nr 1). Kanten monterad med grönt ylletyg belagt med grönt sidenband; dessutom är påsen dekorerad med korsade band av svartnad metalltråd. H 13,5. Numera i Statens historiska museum, Stockholm (inv.nr SHM 23005: 71). Till håven hör en åttkantig stång med skuret, profilerat handtag. L 108. Håven upptages i INV. 1729 såsom »något gammal». - 2. Av numera gulbrun sidendamast med dekor av silverband samt inskrift i silvertråd: E 0 S - 1764. H 18. - 3. Av vinrött mönstrat siden med dekor av guldband samt inskrift i guldtråd: AAD - 1764. H 18. Troligen är denna och närmast föregående identiska med »2 st. håfor af rödt sidentyg skänckte af Eric Olson i Ormo» (INv. 1768). - 4. Av svart sammet med rött skinnfoder, dekor och tofs av glaspärlor. H 23. Till denna håv hör en svartmålad svarvad stång, L 235. Påsen från 1800-talets senare hälft, stången troligen äldre. - 5- 6. Två stycken av vinröd sammet med kors i guldbroderi samt frans och tofs av guldtråd. H 20. Inskrift: o E H - 1938, resp.JE E - 1938. 1 Skaft med dekorativa mässingsbeslag. L 195. Ryamattor: - 1. Med grågul botten samt kantbård av grönt, grått och violett. 122 x 215. Komp. Ada Eklund, Härnösand. - 2: Med ljusgrå och mellangrå botten samt brun kantbård. Hela ytan strödd med gamla bomärken i rött från Lillhärdal. 130 x 220. Inskrift: s E - B Q - M s ( = Stina Eriksson, Britta Quarnström, Mait Sjöström). Komp. Britta Quarnström 1959. Användes såsom brudmatta. Bland äldre nu försvunna textilier märkes »En gammal röd giördel öfwerst på altaret, med sydda gambla bookstäfwer af mässingtrå» upptagen i INV. 1729; den är struken såsom »för auctionerad» i INV. 1779. Sannolikt har det varit ett medeltida altarbrun. - Ett altarkläde inköptes 1670 och ett nytt sådant återigen 1707 (RÄK.); detta senare var av röd sammet och upptages i INV. 1746 för sista gången. Troligen har även detta försålts på auktion i samband med den ombyggda kyrkans färdigställande. I INV. 1614 nämnes »j Mässe Haggel»; i INV. 1729 nämnas förutom den ovan beskrivna röda sidenmässhaken tvenne numera försvunna sådana, den ena »af rödt och blått Cartun, gammal» samt den andra »af grönt blommerat Tyg, med ett crucifix, försliten». År 1746 nämnas fortfarande »Twänne gaml:a, den ena af rött och blått Cartun, den andra af grönt blommerat tyg, nu båda obrukel:a». I INV. 1779 finnas dessa icke längre med. I likhet med ovan s. 152 nämnda föremål torde även dessa rester av kyrkans äldsta skrud ha skingrats vid auktionen 1771. Ett äldre kalkkläde »af Slesing, h:ket Pastorskan Mad: Elisabet Huss 2 låtit Syy på och förährat til kyrckan A:o 1726» omnämnes i INV. 1729 och upptages även i INV. 1746 men där med tillägget »nu nog slitet». Vid INV. 1779 finnes det ej längre med. 1 O E H syftar på givarna Olof och Elvira Högman, jfr ovan s. 148, J E E syftar p å givarna Jöns och Elisabeth Eriksson. 2 ELISABETH H u ss, g. 1703 m . ERIK SEBRELIUS, kh i Sveg 1712- 49. LILLHÄRDALS KYRKA 201 Gedächtnistarel Uber die Baugeschichte der Kirche. Fig. 184. Minnestavla över kyrkans byggnadshistoria. Foto 1957. Memorial tablet of the church building. Bland försvunna textilier märkas även »ett gammalt tunt randigt wästgiöt täcke», som låg på prästbänken (INV. 17 29 och 1746) samt ett annat )>wästgöta täcke till brudstolarnes beklädning)> (INv. 176 8). Minnestavla över kyrkans byggnadshistoria, helt av trä m ed målad text och slät grönmarmorerad ram av gustaviansk typ med krona och ornament i guld (fig. 184), H 114, B 135. Troligen förfärdigad 1780 i samband med den utvidgade kyrkans invigning, då den sannolikt placerades över den ena ingångsdörren inne i kyrkan. Inskrift: PSALM 84: HURU LUSTIGA ÄRO TINA BONINGAR HERRE ZEBAOTH. / I, XIV SECULO ÄR DEN GAMLA KYRCKAN FÖRST BYGD, PÅ DETTA STÄLLE AF STEN TIL 18. ALNARS j LÄNGD OCH 11. ALNARS BREDD; MEN 1770. LADES GRUNDEN TIL UTVIDGNINGEN , OCH ÅRET j DER PÅ UPSATTES DENNA TIL MURAR OCH TAK: GENOM KYRCKANS MEDEL, SAMT FÖR-/ SAMLINGENS ENHÄLLIGA FLIT OCH OFÖRTRUTNA ARBETE; TIL DEN STORLEK HON NU BE- j FINNES, UNDER DÅVARANDE KYRCKOHERDENS, HR: PET: RISLERS TILSYN: OCH SEDERMERA FULBOR- I DADES ARBETET UNDER DES SONS OCH EFTERTRÄDARES I HR: MAG : PET: RISLERS INSEENDE . I DÅ VORO, I HR: PEHR RÖDEN, COMIN ISTER, HR: IONAS SVEDBERG, ADIUNCTUS PA: / Im: PET: GRAAN, KRONO-BEFALNINGSMAN. / KIEL HERDELL LÄNSMAN . OLOF ERICKS SON, I KYRCKOBYN KLOCKARE. I OLOF OLOFS SON, I SUNNANÅN; OCH IONAS HALFVARS SON, PÅ BIÖRNHAMAR I KYRCKOVÄRDAR . / BYGMÄSTARE VAR PEHR OLOFS SON I DILNE . PREDIKSTOHL OCH ALTARTAFLA FÖR- I FÄRDIGADES MINNES- TAVLA 202 SVEGS TINGSLAG Fig. 185. Ram till Gustaf III:s tal 1772, snidad och skänkt av Jöns Ljungberg 1775. Fo to 1957. Rahme n flir cine könig lic h e P roklam ation, 1775 geschnitz t. Woodcn frame for a roya l proclama tion, carved 1775. DEN KUNGATAL Kun ga tal: - 1. Gustaf III:s t al till ständerna den 21 aug. 1772. Insatt i en träram i provinsiell rokoko med Gustaf III:s krönta spegelmonogram överst (fig. 185). H 117, B 83, 2. Inskription i blyerts på baksid an: DENNA RAMEN ÄR / FÖRFÄR DIGAD / AF/ MANUFACTOR ISTEN / J LJUNGBERG / ANNO 1775 / D 8 FEBR . 2 Stoffering i grönt, rött och vitt samt guld. - 2. Karl XIII:s t al till ständerna den 2 maj 1810. Insatt i träram av samtida standardutförande med lilla riksvapnet omgivet av trofeer. H 78. Sedvanlig stoffering i vitt och guld. Enl. I NV . 1746 funnos i gamla kyrkan »4 st. stora frögde och Jubel fest Taflor ... på muren med ramar omkring på södra sidam. Härmed avses Ambrosius Hedengrans i CARL PETER EuRENrns, f. 1736, t 1782, kh i Rödön (Jä) 1773- 82. J ÖNS L.TUNGBERG, f. i Ljun gdalen 1736, t 181 8 i sa mma bygd. Utbilda de sig i Stockholm i bildhuggeri och snickarkonst och blev västra Härjedalens främst e träsnidare. Han v ar bl. a. även tullvaktmästa re i Funäsdalen. 1 177 5. AF JOHAN EDLER. OCH MÅLADES AF NILS LINDSTRÖM, 17 80. I SAMMA ÅR, 12 MARTI I NV I G DES KYRCKAN AF PRO BSTEN, I HR: MAG : CARL P: EURENJUS. 1 2 LILLHÄRDALS KYRKA 203 F ig. 186. Träornament, tro!. från plafondm ålningarnas omramning, 1770-talet. F oto 1957. I-Iölzernes Orna m ent wahrsch einlich von d em Plafond. \ Vooden ornament proba bly from the ceiling decorations. kopparstick graverade minnestavlor, vilka numera äro försvunn a. Jfr Sveg, s. 88 f. Likaledes försvunnen är en tavla med Gustaf IV Adolfs tal till ständerna år 1800 (RÄK.). Bland sakristians möbl e r märkas följande: Två stolar av enkel nordsvensk typ med ryggbräda, raka ben och ramslåar, H 95. 1700-tal. Två stolar av nordsvensk t yp med ryggbräda, svarvade ben och svarvade ramslåar, H 92,5. 1700-talets andra hälft. Ett skrivbord med svarvade ben och draglåda, 1800-talets mitt. En bänk i formerna imiterande en traditionell vändbänk, på ryggstycket genombrutna ornament, bl. a. i form av kors, 1800-talets senare hälft. Samtliga dessa möbler äro målade i gröngrått, stolarna med blomst erdekor å ryggbrädena imiterande bänkinredningens 1700-talsmålningar i kyrkorummet. Denna målning dock tillkommen i samband med restaureringen 1938. Framför N fönstret finnes numera. ett litet altare av trä. Tr äo rnament (fig. 186) av volutliknande form, nio st., förvarade i sakristian och sannolikt härstammande från ramverket till ovan s. 157 f. beskrivna plafondmålningar. 1770-talet. MÖ BLE R I SAKRISTIAN 204 SVEGS TINGSLAG l 1 I [ . r 0 Hölzernes Sakramenthäuschen . Spätm itt ela lterlich. Aufmessung 1961. Fig. 187. Senmed eltida sakramentskåp av furu. Uppm . 196 1 av förf. me d markering av msprungligt fäll galler i nedre bågöppningen. :VIea surements of wooden sacra m enta l cupboard. L ate medieval. SAKRA ME N TSKÅP I sakristian förvaras ett sakramentskåp av furu (fig. 187- 188), vilket har formen av ett friståend e torn med sockel, höga väggar, utkragad skyttegång samt överbyggnad med spetsigt sadeltak och av höga tinnar prydda gavelrösten. H 188. Nederst på skåpets sockel, längs sidorna av själva bottenplattan, finnes en med gotiska bokstäver målad inskrift i svart mot röd botten. Inskriften är så gott som helt utplånad på framsidan m en bitvis läslig på övriga tre sidor, där det framgår att den syftar på död och frälsning och att den är avfattad på nordiskt tungomål, troligen forns vensk dialekt. På »tornets» framsida synas två bågöppningar. Den nedre och större har i själva rundningen spår efter ett bortbrutet trägaller, sannolikt imiterande fä llgallret i en dåtida LILLHÄRDALS KYRKA 205 Ausschn it t aus Abb. 187. Fig. 188. Detalj av fi g. 187, visande gavelrösten, övre bägöppnin g och skyttegång. Foto 1957. Detail of fig. 18i. fästningspo rt. I denna öppning är sekundärt insatt en dörr med ramverk och lister av 1600- eller 1700-talstyp markerade å framsidan. Hela dörren är emellertid förfärdigad av en enda bräda från ett kasserat medeltida inventarium. Längs dörrens främre kant rester av en medeltida inskription, där bokstävernas översta och nedersta delar hyvlats bort, när brädan apterats såsom dörr; sannolikt har brädan ursprungligen tillhört något helgonskåp. Sakramentskåpets alla sidor äro målade med numera bleknad och delvis bortnött kvaderimitation föreställande röda tegelmurar med mörkgrå hörnkedjor av natursten samt vita fogar. Den nedre bågöppningens kant återger i målning omväxlande bruna, grå och röda stenar jämte vita fogar. Över öppningen en rödmålad skottglugg med hål snett uppifrån rätt igenom väggen. En vitmålad blindnisch synes på vardera sidan om skottgluggen. Den övre, mindre bågöppningen har på sin bredare yttre kant blåsvart målning och innanför denna en smal röd kant. Ovanför bågöppningen, i själva gavelröstets övre del, en grund nisch med ett svartmålat fönster. P å ryggstyckets gavel tre enbart med svart färg markerade fönster, det mellersta något högre placerat. På vardera långsidan två på samma sätt markerade fönster. Mellan gavelröstena ett avsevärt lägre sadeltak , vilket bär spår av röd färg samt genom våglinjer markerade tegelpannor. I gavelröstenas hörn, strax ovanför skyttegången rester 206 SVEGS TINGSLAG SOCKENSIGILL av fyra runda, utskjutande stänger eller hål för dylika. Troligen ha dessa stänger ursprungligen tjänat ändamålet att bära flaggor eller ljusredskap. Skåpet är otvivelaktigt ett skandinaviskt arbete på grund av träslaget, furu; de från stenarkitekturen lånade formerna daterar det till 1400-talet eller möjligen 1500-talets början. Synbarligen har sakramentskåpet ursprungligen icke varit avsett enbart att tjänstgöra såsom förvaringsmöbel. Emedan såväl sockelns inskrift som den omsorgsfullt utförda kvaderimitationen fortsätta runt alla fyra sidorna, har man skäl antaga att man vid skåpets tillverkning räknat med en fristående placering. Framsidans båda stora bågöppningar liksom frånvaron av varje spår av ursprungliga dörrar till dessa tyder vidare på en avsikt att snarare använda skåpet för utställning av sakramenten, reliker eller helgonbilder, än en sluten förvaring av kyrkans tillhörigheter. Det är troligt att sakramentskåpet i Lillhärdal ursprungligen varit avsett att tjäna en säregen senmedeltida kultform, vilken r edan långt före reformationen bekämpades av strä ngare kyrkliga riktningar och därför bland bevarade kyrkoinventarier lämnat mycket få spår efter sig, Denna kultform innebar att hostian ställdes ut under längre eller kortare perioder utan sammanhang med firand et av mässan och ofta på annat ställe än på altaret. 1 Detta bruk är belagt i skriftliga källor särsk ilt från de tyskspråkiga östersjöstäderna m en kan av allt att döma även sammanställas med en uppgift från svensk senmedeltid. Enligt Diarium Waztenense uppställdes 1444 i Vadstena klosterkyrka ett ciborium sive columpna, d.v.s. en pelarliknande fristående förvaringsplats för sakramentet, där monstransen m ed Kristi lekamen visades cum lampade, särskilt belyst.2 Fragment av medeltida skåp dörr använd såsom hylla i ovan beskrivna sakramentskåp . H 38,5. B 31. Skuren ur ett enda furustycke m en på framsidan genom målning avsedd att föreställa en dörr bestående av fyra bräder sammanhållna genom långa svarta järnbeslag i gotiska former jämte nyckelskylt. Kombinerad ljuständ a re och ljussläckare av mässing, monterad på gammal svarvad kollekthåvsstång, make till stång på kollekthåv nr 4 (se ovan s. 200). L 23 1. - Kyrkstöt med svarvad, rödmålad knopp och under denna en ring av tenn. L 330. 1700-talets slut. Sigillstamp av mässing med skaft av ben. (Fig. 190 s. 212.) I åttkantigt fält: SIGILLUM LILLEH E RIEÅDAL kring en vapensköld med en vevstake och två brynen. Sigillbildens H 2, 3. B 2, 1. L med skaft 8, 5. Äldsta kända avtryck från 1708. Troligen 1600talets mitt eller senare hälft. 3 1 PET ER BRoWE, S. J., Die Verehrung der Eucharistie im Mittelalter, Miinchen 1933, s. 162 IT. Förf. stå i tacksamhetsskuld till fil.lie. Maj-Britt Wadell för denna litteraturanvisning. 2 SCR!PTORES RERUM SUECICARUM, I, U ppsala 181 8, s. 171. 3 Enligt SVANTE HöGLIN, Härj edalens landskapssigill , vapen och sockensigill, i: Järnten 1932, s. 121 ff., nämnes i en handling av den 17 juni 1656, att lillhärdalsborna hade ett »Sochne Signete», vilket får antagas v ara identiskt med nuvarande, ehuru inget så tidigt avtryck hittills påträffats. LILLHÄRDALS KYRKA 207 Fig. 189. Porträtt av komministern i Svegs pastorat, sedermera prosten i Elverum, Norge, Alexa nder Magnus Borch samt d ennes medhjälpare. Foto 1957. Doppclbildnis. Double-portrait. Kristian Il I: s bi be 1 i folio, tryckt i Köpenhamn 1550, i originalband av pressat läder med gotiska spännen och beslag. Upptagen i I NV . 1614: »j bibbell, prima Etitio». - Karl XII:s bibel i folio, tryckt i Stockholm 1703. I samtida originalband med konungens krönta namnchiffer på pärmar och spännen. - Karakteristiskt nog för Lillhärdals mellanställning såsom gränsby upptages i 1614 års INV. »j danske psalm boglw samt »j suenske psalm bogh». Dubbelporträtt (fig. 189) framställande två män sittande vid ett rödbrunt bord med var sin uppslagen bok; t. h. äldre gråsprängd prästman med skägg, iklädd svart dräkt med pipkrage samt mörkröd pälsbrämad mössa, t . v. slätrakad man iklädd svart pälsbrämad kappa, under vilken skymtar en veckad vit skjorta med smal halslinning och knytband. Ljusblå bakgrund, på vilken mellan de båda männen synes en g ul strålsol med Jehovanamn. Tavlans övre del upptages av en i guld målad inskrift: ESAEIA 58 CAPI. BÖCKER PORTRÄTT I ROPA TRÖSTELIGA OCH SPAR ICKE UPHÄF TINNA RÖST SÅSOM EN BASUN I OCH 208 SVEGS TINGSLAG KLOCKOR FÖRKUNNA BLAND FOLCKE THERRAS ÖFVERTREDELSE OCH JACOBS HUS THERRAS SYNDER. Därunder en målad linje, som skiljer själva inskriftsfältet från porträttgruppen. Under denna linje en svagare synlig och i gult med sämre textning målad inskrift: GUD TILL ÄRA OCH KIÖRKAN TILL PRYDNA FÖRERAD AFF MÅLARE A. HYFVELL. 1 Enl. INV. 1831 skall ännu en inskrift ha varit synlig å baksidan: AAR 1646 PREDIKTE PROSTEN ALEXANDER MAGNUS BUR K I ELFROM MICKELSMESSODAGEN HER SISTE GANG . P å grund av den sistnämnda inskriften har dubbelporträttet ansetts föreställa prosten Alexander Magnus Borch samt hans »klockare». Oljemålning på duk. H 101, B 115. Förgylld ram av sen 1800-talstyp. Restaurerad omkr. 1920. - Beträffande den på bl. a. denna tavla grundade missuppfattningen, att Lillhärdal skulle ha varit annexförsamling till Elverum i Norge jfr ovan s. 141 f. Klockorna hänga i tornet. - 1. Lillklockan har två breda akantusb årder längs övre randen och en smalare längs den nedre randen. D 102. Inskrift på livet å ena sidan: ÅR 180 7 I OMGJUTEN 1 HUDIKSVALL I AF PEHR ÖBERG 2 / MED 2 SKEPPUNDS TILLÖKNING I HVARTILL I DRÄNGEN ROLF ERSSON I ORMO I GAF I 266 213 RDR BANCO I WILHELM SAMUELSSON HUSS 3 I WAR DÅ KYRKOHERDE, å andra sidan: HERRDALS FOLK KOM GUD TILL ÄRA I NÄR DU KALLAS AF MITT LJUD I FÖR ATT HÖRA, COMMA, LÄRA I HVAD HAN SÄGER I SITT BUD. Il MEN DU, SOM LIK MED HOPEN VANKAR I OCH STÄMMER IN I BÖN OCH PSALM, I VAR SIELF EJ LIK MED DENNA MALM, I SOM LJUDER KALL OCH UTAN TANKAR. Vidare längs nedre randen: LÅFVER HERRAN PÅ JORDENE YNGLI NGAR OCH JONGFRUR THE GAMLE MED THE UNGE PS. 148, 12. - 2. Storklockan har rik ytornering av gulmetall med bl. a . krucifix, treenighetssymbol, änglahuvuden och akantusbårder. D 115. Inskrift längs övre randen: KOMMER LÅTER oss TILLBEDJA OCH KNÄBÖJA OCH NEDERFALLA FÖR HERRANOM DEN oss GIORT HAFVER. PS. 95. V. 6. samt på livet å ena sidan: ÅR 1845 DÅ E. E. FORSLÖF 4 VAR COMMINISTER, I OLOF JONSON I SUNNANÅ KLOCKARE, HANS OLOFSON I I NORDÄGG OCH JON JONSON I ÖSTANSJÖ KYR I KOVÄRDAR I LILLHERRDAL, BLEV DENNA KLOCIKA PÅ BONDEN OLOF ERSSONS I KYRKOBYN FÖR / ANSTALTANDE OMGJUTEN I SUNDSVALL AF N. P. LINDERBERG. 5 Å andra sidan under krucifixet: NÄR DU AF MIN KLANG HÖR LJUDET, I WET TILL DIG DEN FRAMBÄR BUDET, I ATT TILL HERRANS TEMPEL HI NNA, I HOPP OCH TRO OCH KÄRLEK FINNA. I rNv. 1614 nämnas »j stor kloch» och »j lidell kloch». Vid själaringningen efter Karl X Gustaf 1660 sprucko bägge klockorna (DOMKAP.PROT. 1661). Redan samma år (1660) skickades en lillhärdalsbo till Mora »at tala med klockgiutaren» (RÄK.). 1664 omgötos ANDERS HYFVEL (HÖFVEL), jfr Älvros, nedan s. 244 not 2. PEHR ÖBERG, klockgjutare i Hudiksvall, verksam 1793- 1816. 3 ·wrLHELM SAMUELSSON H uss, f. 1757, t 1845, kh i Sveg 1794(96)- 1808, sedermera kh och kontraktsprost i Ljustorp (Me). 4 EDVARD ERIKSSON FoRSLÖF, se Sveg, ovan s. 12. 5 NILS P ETTER LIND ERBERG, f. 1811, ;- 1883, klockgjutare i Sundsvall i tredje generationen. U nder hans tid inföll familj efirmans storhetstid. Se SUNDSVALLS VERKSL:\.DER 200 ÅR, Uppsala 1956 , s. 27 ff. 1 2 LILLHÄRDALS KYRKA 209 enl. RXK. »twenne klockor», förmodligen på kyrkvallen, enär åtskilliga redskap för klockgjutningen samtidigt inköptes på kyrkans bekostnad. En bevarad inskrift, inhuggen på en av klockbockarna (jfr ovan s. 146), förmäler att detta utfördes av Jacob Hök. 1 1713 omgöts den ånyo spräckta storklockan i Älvdalen (RXK.). 1792 skedde en omgjutning av den ena klockan i Falun av klockgjutaren Erik Gjöte Eriksson (RXK.). 1807 fick lillklockan sin nuvarande form (se ovan) hos klockgjutaren Pehr Öberg i Hudiksvall. 1809/10 omgöts även storklockan hos Öberg (RXK.). 1842 sprack storklockan ånyo i samband med en begravning. 2 1843 gjordes ett misslyckat försök av Carl Sell från Jättendal i Hälsingland att omgjuta denna klocka på kyrkvallen (sT. PROT.), varefter malmen fraktades till Sundsvall och klockan 1845 fick sin nuvarande form (se ovan) i den välkända Linderbergska verkstaden. Elektrisk ringning installerades 1930. SAMMANFATTNING I. Enligt en gammal muntlig tradition , n edskriven på 1600-talet, skall en liten träkyrka ha uppförts i Lillhärdal redan under äldre medeltid. Såsom plats för denna har enty digt utpekats ett ställe strax NÖ om nuvarande kyrkby. Denna plats har dock ännu ej varit föremål för n ågon arkeologisk utgrävning. IL D en 12 novemb er 1407 skedde en kyrkoinvigning i Lillhärdal, vilken m ed säkerhet avsåg en byggnad på nuvarande kyrkplats . Huruvida invigningen gällde en just då färdig nyanläggning eller en ombyggnad förmäla ej källorna. Rester av den medeltida anläggningen ingå ännu i den nuvarande kyrkobyggnaden, däribland en smal rundbågig portal (fig. 136- 137), vars form tyder på att en stenkyrka kan ha funnits på platsen r edan under 1200-talet. Den vid medeltidens slut existerande kyrkan kvarstod i stort sett oförändrad ända till 1770. Det var en rektangulär b y ggnad med tre alnar tjocka gråstensmurar och spetsigt sadeltak. Kyrkan mätte utvändigt 30 x 17 alnar. Till detta kom en i NÖ hörnet utskjutande sakristia samt ett vap enhus på V delen av S långsidan. B å da dessa tillbyggnader torde ha varit av samma material som kyrkan. Av m edeltida inventarier finnas bl. a . ännu följande i behåll: - Altarskåp av senmedeltida nordsvensk tillverkning (fig. 153- 154). - Träskulptur av Jungfru Maria med Jesusbarnet, norskt arbete, sannolikt utfört i Tröndelagen vid 1200-talets mitt (fig. 155- 156). - Sakramentskåp av furu i form av ett fästningstorn, skandinaviskt arbete fr ån 1400-talets slut eller 1500-talets början (fig. 187-188). - Rökelsekar fr ån 1300-talets slut eller 1400-talets början (fig. 178). - Ljuskrona av järn, 1400-talets andra hälft (fig. 176- 177). 1 2 J ACOB HöK, klockgjutare, tillhörde en inom Västerås stift verksam klockgjutarfamilj. HöGMAN, En Härjedalsbok, s. 260 och 387 f. 210 SVEGS TINGSLAG 111. Efter fl era å rtiondens förberedelser m ed förhandlingar bl. a. mellan församlingen, domkapitlet samt byggmästarna D a niel Hagman och Pehr Olofsson i Dillne uppfördes under den senares ledning en ny, rymligare kyrkob yggnad åren 1770- 71 , i vilken dock ingingo partier av m edeltidskyrkans murar. Denna byggnad (fig. 139) motsvarade nuvarand e kyrkorum men var tomlös m ed ett åt alla fyra sidor avvalmat tak. Den försågs med en konsekvent genomförd rokokoinredning av ledande provinsiella mästare. Altaruppsats, predikstol, dopängel m. m. snidades 1774-75 av Joh a n E dl er (fig. 151, 157, 163). Plafondmålningar utfördes 1771 av Anders Berglin (fig. 140-142), under det att altaruppsatsens korsfästelsescen samt inventariernas stoffering målades 1780 (fig. 151, 152, 158) av Nils Lindström. IV. Till kyrkan had e hört en klockstapel av trä, vilken undergick mera genomgripande reparationer åren 1586 och 1705. Stapeln r evs 1805 i samband m ed tillbyggandet av ett västtorn av trä, varvid dock v ärdefulla dela r av klockstapelns virke kommo t ill användning (fig. 144). Byggnaden ge nom gick en h årdhänt renovering 1880 samt en antikvarisk r esta urerin g 1938, varvid interiörens 1700-talskaraktär så långt det var möjli gt åt erställdes. ZUSAMMENFASSUNG I. Zufolge einer alten, im 17. Jahrhundert niedergeschri eben en miindlichen Tradition sollin Lillhärdal eine klein e Holzkirche schon im friihen Mittelalter errichtet worden sein. Als Bauplatz fiir diese Kirche ist eindeutig auf einen Ort gleich nordöstlich des h eu ti gen Kirchdorfes hingewiesen worden . Diese Stelle ist indessen noch ni cht durch archäologische Ausgrabungen untersucht worden. Il. Am 12. November 1407 wurde in Lillhärdal ein e Kirche geweiht, di e mit Sicherheit ein Gebäude auf dem jet zige n Kirchplatz betraf. Inwieweit die vVei he ein er gerade damals fertiggestellten Neuanlage oder einem Umbau ga lt, dariiber schweigen die Quellen. Der jetzige Kirch enb a u enthält noch R este der mittelalterlichen Anlage, darunter cin schmales rundbogiges Portal (Abb. 136- 137), dessen Form daraufhindeutet, dass sich hier eine Steinkirche schon im 13. Jahrhundert befunden hab en kann. Die am E nde des Mittelalters existierende Kirche bestand im grossen und ganzen bis 1770 unverändert fort. Sie war ein rechleckiger Bau mit ch'ei Ellen dicken Feldsteinmauern und spitzem Satteldach. Die Aussenmasse der Kirche betrugen 30 X 17 Ellen. Hinzu kam eine an der NO-Ecke vorspringende Sakristei sowie ei ne Vorhalle am W -Teil der siidlichen Langseite. Diese b eiden Anbauten diirften aus demselben Material bestanden h ab en wie die Kirche selbst. An mittelalterli chen Ausstattungsstiicken hab cn sich u. a . die folgenden erhalten: - Altarschrein von spätmittelalterlichem nordschwedischem U rsprun g (Abb. 153- 154). - Holzskulptur der Jungfrau Maria mit J es uskind, norwegische Arbeit, wahrscheinlich im Tröndelagen um die Mitte des 13. Jahrhunderts ausgefiihrt (Abb. 155-156). - Sakramentschrein aus Kiefernholz in Form eines Festungsturmes , skandinavische Arbeit vom Ende des 15. oder aus dem Anfang des 16. J ahrhunderts (Abb. 187 - 188). - vVeihrauchkessel aus dem Ende des 14. oder dem Anfang des 15. Jahrhunderts (Abb. 178).Kronleuchter aus Eisen, zweite Hälfte d es 15. J a hrhunderts (Abb. 176-177). LILLHÄRDALS KYRKA 211 III. Nach m ehrere jahrzehntelan gen Vorbereitungen und Verhandlungen u. a. zwischen der Gemeinde, dem Domkapitel sowie den Baumeistern Daniel Hagman und Pehr Olofsson in Dillne wurde unter Leitung des letztgenannten ein n euer, geräumigerer Kirchenbau in den Jahren 1770- 1771 errichtet, in den j edoch Teil e der Mau ern cler mittelalterlichen Kirch e ein gebaut wurden. Dieses Gebäucle (Abb . 139) entsprach dem jetzigen Kirchenraum, war ab~r turmlos uncl h atte ein nach allen vier Seiten abgewalmtes Dach. Es wurcle von föh renden provinziellen Meistern mit einer konsequent clurchgefiihrten Rokoko einrichtung verseh en . Altaraufsatz, Kanzel, Taufengel usw. wurclen 1774- 1775 von Joh an Edler geschnitzt (Abb. 151 , 157, 163). Die D eckenmalereien wurden 1771 von Anders Berglin aus gefiihrt (Abb. 140-142), währencl cli e Kreuzigungsszene cles Altara ufsatzes uncl clie Ausstaffierung cler Inventarien 1780 von Nils Linclström gemalt wurclen (Abb. 151, 152, 158). IV. Zur Kirche hatte ein höl zerner Glockenturm gehört, cler m ehrer e clurchgreifencle R eparaturen in d en Jahren 1586 uncl 1705 erlebte. Im Jahre 1805 wurcle cler Glock enturm im Zusammenhang mit dem Anbau eines vVestturm es aus Holz a bgerissen, wobei j ecloch wertvoll e Teil e des Bauholzes vom Glo ck enturm zur Verwenclung kam en (Abb . 144). Nach einer unzarten Renovierung im Jahre 1880 wurcle clie Kirche 1938 einer antiqu arisch en Restaurierung unterworfen , b ei cler cler Innenraum soweit es möglich war im Charakter cles 18. Jahrhunderts wieclerh ergestellt wurde. SUMMARY r. An an cient tradition (recorcled first in the 17th century) h as it th at a small wooclen church wa s built at Lillhärclal cluring early medieval times. This church is saicl to have stoocl to th e immecl ia te NE of the present village. No a rch aeological excavations h ave b ee n made there as yet. Il. On 12 Novemb er 1407, a church was cons ecratecl at Lillh ä rclal, undoubteclly a builcling on the site of t he present church. The reco rcls clo not state whether a n ew church or a n olcl on e that h a d b een r ebuilt was con secratecl then. Remains of the m edieval church still form part of th e present builcling; a mong these rem a ins is a n a rrow, rouncl-h ea clecl cloorway (figs. 136- 137\, th e st yle of which s uggests that ther e may h ave been a sto ne church on the site as early as the 13th century. The church existing at th e ene! of the Micldle Ages r emainecl largely unalterecl until 1770. It was a rectangular builcling with granite rubble walls 6 feet thi ck , and a steep sadclleback roof. Th e church m eas urecl 60 x 34 feet outsicle. Th e vestr y at the NE corner wa s outs icle this r ectangle, as was a porch in th e vV p art of the S front. Both w er e probably of the same material a s th e main builcling. Some pieces of the m ediev al furnis hin gs still remain: L at e m edieval t riptych , north-Sweclish work (figs. 153- 154). Carvecl wooden sc ulpture of the Virgin and Chile!, No rwegia n work, probably executecl in Trönclelagen , micl-13th centu ry (figs. 155- 156). Sacramental cupboard in the form of a fortress tower, Scanclinavian work, la te 15th or early 16th century (figs. 187- 188). Censer, late 14th or early 15th century (fi g. 178). Iron ch andeli er, seco ncl h alf of 15th cent ury (figs. 176- 177). III. Aft er planning for severa l cl ecades, with cliscussions b etwee n the parish, the chapter a nd Master ]\fasons Daniel Hagman and Pehr Olofsson of Dillne, a n ew, larger church was built b y Olofsso n in 1770- 71 , in which parts of th e m edieval walls were incorporated. 212 SVEGS TINGSLAG This building (fi g. 139) was the same a s t he p resent nave, but had a hipped roof and no t ower. It was furnish ed throughout in R ococo sty le b y th e leadin g prov incia l masters. The altar decoration, pulpit, baptismal a n ge! etc. were car ved in 1774- 75 b y Johan Edler (fi gs. 151 , 157, 163). The ceiling p aintings were ex ec uted in 1771 b y A nd ers B erglin (fi gs. 140- 142), whil e the Crucifixion in the altar piece and the furnishin gs wer e painted in 1780 by Nils Lindström (figs. 151, 152, 158). IV. The church once h a d a detached wooden b ell tower , which was r epaired thoroughly in 1586 and 1705. It was demolished in 1805 in conjunction with the erection of a wooden vV tower, in which valuable timb er from the old b ell tower was u sed (fig. 144). The whole church was r epaired drasticall y in 1880, and a gain in 1938, when the interior wa s restored to its 18th century style, a s fa r as this was possible. Fig. 190. Lillhärdals sockensi gill. S. 206. Sieg el d es K irchspiels Lillhä rda l. Sea l o f Lillhärda l p a rish . A ·~ ' ·' ' . ~ ~ ' ' ' ~ ~ -- ·- .. --~ ~ - HÄRJEDALEN . .I ~ SVERIGES KYRKOR ' -. ··· " 1--iE~E ~ ~ 11 (3' - --- - ~ ~ '' .. .. .. . ' ~.,., .. ,, ' " ·~ ~- -~ ' - ' ' ~ , ~ ·- ~ ' - AL.EN " - ~ •·v ~ - -· SA:1EGS T ~ 5 I ! .r ./ ~ ..... .j f\. -. ~ ....., ·~ . ":> l j ~ ...... ! ·~ i / _ .I j LAPPLAND "'' NORR BOTT~·) i ( I VÄST BOm'N i -'Å MTL4~ D ) I iNGFRHA~LA I - • PUBLICERM OMRÅDE ARBETNING UNDERUT7 m:Eil mm! BAND I. HXFTE Z. USELTI il. STHL• Il SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utgivet av Sigurd Curman och Armin Tuulse Arbetet avser att giva i enhetlig form utförda, rikt illustrerade vetenskapliga beskrivningar över Sveriges kyrkliga konst- och kulturminnen, sådana dessa bevarats i våra kyrkobyggnader och deras inventarier. Dessa landets rikaste konst- och kulturhistoriska skattkammare äro ännu alltför litet kända. Verket SVERIGES KYRKOR vill i lättillgänglig form göra dessa skatter bekanta för allmänheten, som i denna publikation skall finna ett underbart rikt, intressant och mångsidigt material framlagt i vetenskapligt vederhäftiga beskrivningar och i ett rikt och vackert avbildningsmaterial. På uppdrag av Kgl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien SVERIGES KYRKOR utgives och försäljes häftesvis och kan erhållas i bokhandeln eller direkt från GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG V ASAGATAN 16 STOCKHOLM 16 Tel. lokalsamtal 22 95 00, rikssamtal 22 95 40 Pris 15: - ESSEL T E AB. STHLM 65