I(YRI(OR I HÄRJEDALEN ÄLVROS OCH ÖVERHOGDAL AV PER GUSTAF HAMBERG OCH ULLA BERLIN-HAMBERG SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM PÅ UPPDU..AV K.VITT.I11ST.O.ANT.AMD. . UTGIVIT AV SIGURD CUUMAN QCii AllMIN TUULSE HARJEDALEN BAND I JiAFTE 3 SVEGS TINGSLAG USTRADELEN AV PER GUSTAF HAMBERG OCH ULLA BERLIN·IJAMBER.u SVERIGEs KYRI(OR föreligger i följande delar 1966: (22) Band I, h. l. Ostra härad. Pris 13 kr. (36) Band I, h . 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 14 kr. (51) Band II, Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 13 kr. (59) Band III, h. l. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 5 kr. (65) Band III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 8 kr. (86) Band III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. (85) Band IV, h. l. Ronneby. Pris 25 kr. (87) Band IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17:50 kr. (93) Band IV, h. 3. Sölvesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. (90) Band V, h. l. Oversikt av landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. (106) Band V, h. 2. Generalr egister till Blekinge. Bd I-V. Pris 15 kr. BOHUSLÄN. (57) Band I, h. l. Västra Hisings härad. Pris 8 kr. (95) Band II, h: l. Inlands Nordre härad, södra d elen. Pris 25 kr. (104) Band I, h. 2. Inlands Södre härad, sydvästra delen. Pris 25 kr. DALARNE. (6) Band I, h . 1. Leksands och Gagne(s tingslag. Pris 4: 50. (9) Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. (37) Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd I. Pris 16 kr. (52) Band Il, h. l. Falun. Pris 12: 50. DALSLAND. (34) Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 10 kr. GOTLAND. (3) Band I, h. 1. Lummelunda ting (utom Tingstäde). Pris 4 kr. (21) Band I, h . 2. Lummelunda tirig (Tingstäde). Pris 5:50. (31) Band I, h. 3. Bro ting. Pris 12 kr. (33) Band I, h. 4. Endre ting. Pris 12 kr. (35) Band I, h . 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 10 kr. (42) Band II, Rute Setting. Med register till Bd II. Pris 16 kr. (54) Band l II, Hejde setting. Med register till Bd III. Pris 26 kr. (61) Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 12 kr. (66) Band IV, h. 2. H alla ting, norra delen. Pris 18 kr. (68) Band IV, h. 3. Hal/a ting, södra delen. Pris 20 kr. (84) Band IV, h. 4. Kräk/inge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. (97) Band IV, h . 5. Kräk/inge ting, sydöstra delen. Pris 34 kr. (101) Band IV, h. 6. Tillägg, rättelser samt register till Band IV. Pris 15 kr. (105) Band V, h. l. Garde ting, södra delen. Pris 25 kr. GÅSTRIKLAND. (39) H. 1. Gävle stads kyrkor. Pris 10 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 17 kr. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Svegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. (103) Band I, h . 2. Svegs tingslag, södra d elen. Pris 15 kr. (107) Band I, h . 3. Svegs tingslag, östra del en. Pris 20 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 10 kr. (47) H . 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 16 kr. NÅRKE. (46) Band I, h. l. Orebro stads kyrkor. Pris 12 kr. (63) Band I, h . 2. Orebro härad. Pris 20 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band I, h . l. Kävlinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 2:50. (96) Band II, h. 1. Luggude härad, sydvästra delen. Pris 38 kr. SMÅLAND. (48) Band I, Jönköpings och Buskvarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 12 kr. STOCKHOLM. (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlinghistoria. Pris 11 kr. (24) Band I, h. 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 15 kr. (25) Band I, h. 3. Storkyrkan. 3. Inredning och Inventarier. Med register till Bd I. Pris 20 kr. (28) Band II, h. 1. Riddarho/mskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 20 .kr. (45) Band II, h. 2 Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravmin­ nen. Med register till Bd II. Pris 38 kr. (5) Band III, h. l. Kungsholms kyrka. Pris 4:50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med r egister till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. l. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 13 kr. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka. 2. Konsthistoria. Pris 13 kr, (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka. S:t Ste(ans kapell. Med register till Bd IV. Pris 10 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 12: 50. h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 5: 50. (55) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris 4 kr. (60) Band V, (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 12 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med reg. till Bd VI. Pris 12 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 12 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 16 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (49) Band VIII, h. 1. Bromma kyrka och Västerledskyrkan. Pris 6 kr. (83) Band VIII, h . 2. Spånga och Hässelby kyrkor. Pris 26 kr. (102) Band VIII, h. 3. Brännkyrka, S. Sig(rids och Enskede kyrkor. Med reg. till Bd VIII. Pris 25 kr. (53) Band IX, h. 1. Skeppsholmskyrkan. Pris 10 kr. (Forts. pd omslagets J: e sida) BLEKINGE. I(YRJ(OR I SVEGS TINGSLAG ÖSTRA DELEN KONSTHISTORISKT INVENTARIUM utarbetat av PER GusTAF HAMBERG OCH ULLA BERLIN-HAMBERG Häfte 107 av SVERIGES KYRKOR KONSTHIST. INVENTARIUM på uppdrag av KU NG L. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIG URD CURMAN ocH ARMIN TUULSE Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag STOCKHOLM 1966 UTGIVET MED BIDRAG AV STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD A omstående sida: Alvros sockensigill, 1838 ESSHTE AB, STHLM 66 INNEHÅLL Älvros kyrkor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överbogdals kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ortregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . sakregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personregister. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sid. 213 287 333 335 341 REDAKTIONSSEKRETERARE: ERLAND LAGERLÖF FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV NILS LAGERGREN 1957 och SÖREN HALLGREN 1960 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARAS I ATA KYRKOR HÄRJEDALEN, JÄMTLANDS LÄN, SVEGS TINGSLAG HÄRNÖSANDS STIFT, HÄRJEDALENs KONTRAKT SVEGS PASTORAT Beskrivningen utarbetad av PER GusTAF HAMB ERG och ULLA BERLIN-HAMBERG samt avslutad i juni 1964 TRYCKTA K.aLLOR: AHNLUND, E n Härjedalsbeskrivning 1737, s. 71. - BYGDEN, Herdaminne, IV, Uppsala 1926, s. 65- 66. - F. BööK, R esa i Sverige, Sthlm 1924, s. 155, 162. - E. FESTIN, Älvros gamla !;yrk a, i: J ämten 1932, Uppsala 1932, s. 50- 58. - B. HASSELBERG, Till Jämtlands och H ärj edalens herdaminn e, i: Fornvårdaren IV, Festskrift till Carl J. E. Hasselberg, Öst ersund , t r. Uppsala 1931, s. 118 . - H uLPHERs, H erj edalen, s. 49. - JÄMTLANDs ocH HÄRJEDALENs HisTORIA, II, Sthlm 1945, s. 180, 186; - IV, Sthlm 1962, s. 366, 368. - MoDIN, Härj edalens ortnamn, s. 85 ff. - SAXO N, Jämtlands läns kyrkor, s. 76- 77; upp!. med omtryckt sista ark, s. 80- 81. - ScHUBERT, Reis e durch Schweden, s. 590 f. - DENS., R esa genom Sverige, s. 674. - A. SwAB och C. M. RoBSAHM, Journal under en resa genom Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen till Röros kopparverk i Norge. . . 1796. Med inledning och register u tg. av HERMAN RICHTER, Lund 1940, s. 50. - UN:Eus, Dissertatio, s. 15. - D ENS., Härjedalens beskrifnin g, s. 30. - D ENS., Nytryck 1953, s. 15 och 40. - Tidningsartiklar i samband med Gam la kyrkans r estaurering 1929- 32: Lj usdals Tidning 25 / 7 1932, Ö-Pn 25 / 7 1932. - NYA KYRKAN: Tidnin gsartiklar i samband med Nya kyrkans r estaurering 1956- 57: SvD. 1 / 11 1956, Ö-Pn 1 JI 2 1956, Ljusdals Tidning 7 / 12 1956 samt 24 / 6 1957, Härjedalen 28 / 6 1957. HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.SAML.: ATA: INV. 1831; SNABBINV. 1927 (ERIK SALVEN och BRYNOLF HELLNER); korrespondens m ed RAÄ ang. restaurering av Gamla kyrkan och dess inventarier; restaureringsprogram av ERIC FESTIN 1928; äldre och nyare fotografier. - BSt.: Uppmätningsritningar i samb and med r estaureringen 1929- 32 . Ritning till stiglucka och bogård av liggtimmer. Tjänstememorial av arkitekt NILs ARNE RosEN a ug. restaurering av Gamla kyrkan och rivning av Nya kyrka n, dat. 1953. Klipp ur Ny Illustrerad Tidnin g 1879 med xylografi efter teckning av R. EKSTHÖM. Foto av gravkors jämte exteriörer, 1909. - JLM: Äldre foto av interiör. - UUB: Gästrike-Hälsinge nations dep.; LITEN BESKRIFNING ÖFWER H ERDAHLAHNA, anonymt ms med rättelser och tillägg av domprosten DANIEL DJURBEHG. - NYA KYHKAN: ATA: SNABBINV. 1927 (ERIK SALVEN OCh BRYNOLF H ELLNER); korrespondens med RAÄ aug. restaurering av Nya kyrkan och dess inventarier. Förslag till restaurering dat. 14 / 5 1954 av arkitekt RoLF BERGH; äldre och nyare fotografier. - BSt: Tuschkopior p å väv av ritningar från 1879 av arkitekt ERNST JAcoBsso N. situationsplan av kyrkogård samt godkänt förslag till bårhus 1935. Tjänstememorial av arkitekt NILs AnNE RosEN au g. restaurering av Gamla kyrkan och rivning av Nya kyrkan, dat. 1953. Fotografier tagna i samband med restaureringen 1957. 2- 214 SVEGS TINGSLAG KYRKOHNAS AHKIVALIEH: ÖLA: HÄK. 1656 - 1705 huvudräk. (L I: 1);1706/07- 1900 huvudräk. m ed INV. 1735 (med tillägg 1746, 1779 och 1792) och 1798 (med tillägg fram till 1826) (L 1: 7); 1683-1800 specialräk. (L I: 2); 1801--1831 specialräk. (L I: 3); 1832- 1840 (L I: 4); v erifikationer 183 7-39 (L 1: 5); 1841 /42-1858 /5 9 (L 1: 6); verifikationer 1701 - 1875 (L I: 8); 1806 - 1832 strödda räk .hand­ linga r (L I: 9); INV. 1723, 1792, 1798, 1849 (N: 1). Utdrag ur VIS-PROT. 1713, 1715,1722-1757 (Sveg N: 1). SYNE PROT. av den 12 / 12 1738. HLA: DoMKAP. MANUALHANDL.: domkap;s resolution av den 5 / 2 1702 samt 21 ft 1707 an g. älvros­ bornas befrielse frän arbeten vid Svegs moderkyrka - Anhållan dat. 25 / 1 1731 ang. befrielse från ålagd kollekt på grund av reparationer (gällande kyrkorna inom Svegs pastorat). - Skrivelser av den 21 / 8 DoMKAP.PROT. av den 8 / 4 1741 ang. invigning av Älvros 1 1738 och / 3 1738 ang. kollektmedel. kyrka. Yngre arkivalier förvaras hos PÄ i Älvros. Däribland märkas bl. a. SYNEPROT. ä Gamla kyrkan av den 1877. - Skrivelse frän K. Maj:t av den 11 / 2 1887 an g. rivning av Gamla kyrkan. - sT. PROT. av den 3 j 7 1909, 5 / 9 1909, 17 / 10 1909 och 25 / 11 1909 ang. ev. flyttning av Gamla kyrkan till Östersund. - Program för iständsättandet av Gamla kyrkan dat. 12 / 12 1926 av arkitekt I. STÅL. 10 / 9 NYA KYRKAN: Yngre arkivalier förvaras hos PÄ i Älvros. Däribland märkas bl. a. sT. PROT. av den 14 / 5 1877 med beslut om byggande av ny kyrka samt av den 21 / 10 1877 ang. platsen för denna. sT . PROT. av den 6 / 6 1954 med beslut om restaurering av Nya kyrkan. ÄLVROS KYRKOR 215 FÖRSAMLINGSHISTORIA Älvros, lElfuar os, nämnes skriftligen första gången i det omkr. 1273 upprättade svensk-norska gränsdokumentet.l Namnet syftar på Norrälvens utflöde ( = os) i Ljus­ narr. För dem som under medeltiden färdades från Hälsingland längs pilgrimsvägen PILGRIMsvÄG genom Härjedalen med Nidaros som mål var Älvros den första byn på norska sidan sedan man vid Kårböle kapell lämnat det svenska landet och vid Kolsätts färjeställe passerat själva gränsen och Ljusnan. 2 Älvros' läge vid denna pilgrimsväg såsom första bebyggelse på norskt område kan ha motiverat en särskild rastplats. En förbleknad lokal muntlig tradition förmedlar, att ett vägkors skall ha funnits i Ö delen av nuvarande Älvros by på en äng, som i senare tid kallats Tomterna. 3 I V delen av byn passerade man över Norrälven, varefter vägen fortsatte över Sveg, Herrö och Lillhärdal, innan den böjde av mot fjällen i NV riktning (jfr ovan Lillhärdal, s. 140). Älvros omtalas såsom en by i Svegs socken i ett brev från 1493 4 samt fortfarande såsom en by inom samma socken i det svenska tionde- och skatteregistret från ocku­ pationsåren 1564-66 under det nordiska sjuårskriget. 5 Byn hade då ej mindre än 26 åboar. Förekomsten av någon kyrka omnämnes icke i dessa källor. P. A. Munch 6 upp­ tager >>Elfaros Kirke>> i sin förteckning över kyrkor, som funnos i Norge under medelti­ den; han redovisar emellertid icke för källan till denna uppgift. Det finnes knappast något skäl att betvivla riktigheten av Munchs förteckning. Med utgångspunkt från de geografiska och historiska förutsättningarna samt pilgrimsvägens existens kan före­ komsten av ett k a p e !l i Älvros anses helt naturlig. Om en sådan kapellbyggnad varit M~~~~~~A uppförd enbart såsom andaktsställe för de vägfarande och ej haft något med socken­ organisationen att göra, har det ej funnits anledning att omnämna dess existens i kame­ rala handlingar. Härtill kommer, att den efter reformationens genomförande och pil­ grimsvandringarnas upphörande snabbt kan ha råkat i förfall. Såsom i det följande REsTER Av (s. 251 ff.) skall närmare påvisas, finnas också i Älvros rester av medeltida in ven ta- MEDELTIDA rier bevarade. Dessas art och sammansättning är sådan, att de omöjligen kunna tänkas INVENTARIER ha blivit ditförda från en eller flera andra kyrkor i samband med ett nybygge i Älvros efter reformationen. De flesta av dessa fragment äro senmedeltida, men ett av dem, SvERIGEs TRAKTATER, I, s. 245 . NILs AHNLUND, Pilgrimsvägar i Härj ed alen, i: Svenska Turistföreningens Årsskrift 1931, s. 62 ff. samt fig. s. 65. 3 En!. meddelande till förf. av kyrkvaktare ERic PERssoN, Älvros. • DIPLOMATARIUM NoRVEGICUM XIV, nr 181. 5 J ä mtlands Fornminnesförenings Tidskrift, I, s. 33. • P. A. MuNcH, Norge i Middelalderen, s . 92. Kristiania 184!). 1 2 216 SVEGS TINGSLAG SOCKEN­ KYRKA sockeln till en numera försvunnen höggotisk helgonbild (s. 252 och fig. 214), gör det troligt, att ett kapell bör ha funnits redan vid 1200-talets slut eller kort efter år 1300. 1 Anmärkningsvärt är det korta avståndet till Svegs kyrka, endast ca l Y2 mil. Detta förhållande kan ha fördröjt såväl sockenbildningen som omdaningen av det förmorlade pilgrimskapellet till en församlingskyrka. Enligt uppgift från 1600-talet2 skola de s. k. Kyrkängarna ha givits till Älvros kyrka >>i gamla tiden>. Sannolikheten talar för att härmed avses en medeltida underhållsdona­ tion av samma slag som beträffande den s. k. Fagerfloslåtten i Överhagdal (jfr s. 291). Vid den Trondheimska reformatsen 1589 3 nämnes Älvros omsider såsom annex under Svegs moderkyrka, vilket förutsätter existensen av en sockenkyrka. Själva sockenbildningen bör således ha skett mellan 1566 och 1589. Den ej sällan återkom­ mande uppgiften, att Älvros skulle ha fått sin första kyrkobyggnad under senare delen av 1500-talet i samband med sockenbildningen, torde med hänsyn till det ovan sagda icke vara helt riktig. 4 Den första dokumentariskt belagda händelse, som ägt rum i en kyrka i Älvros, är den trohetsed till den svenska kronan, som tolv representanter för Härjedalens all­ moge undertecknade där den 3 september 1611 i början av Baltzarfejden. 5 Älvros kyrka betjänades av den i Sveg, sedermera i Lillhärdal, bosatte kaplanen eller komministern, vilken hade att sörja för gudstjänsterna i pastoratets samtliga annex­ kyrkor. I Älvros förekom enligt HuLPHERS (s. 49) på 1770-talet predikan varannan söndag utom de få gånger, då gudstjänsten i stället skulle hållas i Överhogdal, samt dessutom på Nyårsdagen, Kristi himmelsfärdsdag, Långfredagen och fjärde Böndagen. HuLPHERs' uppgift torde i stort sett avspegla förhållandena sådana de varit under flera århundraden. Även efter församlingsbildningen fortsatte älvrosborna att mer eller mindre regel­ bundet besöka gudstjänsterna i Sveg. Sålunda heter det i kronabefallningsman Petter Spårnborgs 6 rapport 1737 7 bl. a.: >>Tillförene hafva desse socknemän gåt til Sveg, då de sielfva ingen kyrckia hade, det de ännu giöra, då hos dem är mässelöst, hälst stora högtiden>. Älvrosbornas besök vid vissa gudstjänster i Sveg berodde givetvis på prästerskapets svårigheter att med endast en yngre präst vid kyrkoherdens sida betjäna pastoratets En!. SNABBINV. skall tidigare ha funnits ett ännu äldre fragment från romansk medeltid, vilket nu ej kunnat återfinnas. Jfr nedan s. 254. 2 I inledning till RÄK., som börja 1656. 3 Trondheimska reformatsen, avskrift i Offerdals kyrkoarkiv, ÖLA. Jfr även JHH, II, s. 177 fl. 4 Jfr BYGDEN, Herdaminne, IV, s. 65 f. Observera dock formuleringen hos FESTIN i: Jämten 1932, s. 50 f. • JHH, II, s. 243. 6 PETTER SPÅRNBORG, f. okänt år, tro!. i Gävle, t 1763. Kronabefallningsman över Härjedalen 1728 -1757. J fr Linsen, ovan s. 130 not 2. 7 AHNLUND, En Härjedalsbeskrivning 1737, s. 71. 1 ÄL VROS KYRKOR 217 Fig. 191. Älvros gamla kyrka och klockstapel från S. Foto 1960. Die alte Kirche von Älvros mit Glockenturm, von S. The old church and bell-tower of Älvros from S. 218 SVEGS TINGSLAG fyra församlingar med tillräckligt antal gudstjänster. Genom älvrosbornas mer eller mindre regelbundna besök i Sveg råkade de dessutom ut för risken att tvingas deltaga i underhållet av icke blott sin egen kyrka utan även moderförsamlingens, vilket fram­ kallade konflikter. Enligt domkap:s resolution den 5 / 2 1702 fritogos därför älvrosborna från >>alt arbete wid Kyrkians, stapelens och Bogårdens bebyggiande och wid macht hållande uti Sweg Sockn, emedan de sielfwa på lOO:de åhrs tijd icke haft längre ställe uti Sweg, uthan sin egen Kyrkia, Stapel och Bogård at byggia och wid macht hålla ...>> Socknemännen i Sveg tyckas dock icke utan vidare ha godtagit detta, ty den 21 / 1 1707 förnyas denna resolution efter kyrkoherdens förfrågan, varvid domkapitlet ger uttryck åt sin förvåning över att man ifrågasatt tillämpningen av en så självklar sak. Ännu 1845 fullgjorde dock alla bönder i Älvros ett mindre antal dagsverken samt leverans av en tolft bräder var till det då pågående kyrkobygget i Sveg (se ovan s. 44). Först l 921 erhöll Älvros egen komministratur. BYGGNADSHISTORIA FÖR GAMLA KYRKAN OCH DESS FÖREGÅNGARE DET FÖRSTA KAP E LLET På grund av vad som redan framhållits i församlingshistorien torde ett pilgrims­ ka p ell ha funnits i Älvros under högmedeltiden; det äldsta av de nedan (s. 251 fi. och fig. 213-214) förtecknade medeltida inventariefragmenten gör det sannolikt, att detta kapell existerat redan på 1200-talet. Om utseendet av ett sådant kapell finnas emellertid inga hittills kända uppgifter av vare sig historisk eller arkeologisk art. Man kan dock taga för givet, att det varit uppfört helt av trä samt av små dimensioner. Den församlingskyrka som omnämnes i handlingarna 1589 och 1611 (jfr ovan s. 217) beskrives icke. I Umeus' dissertation 1694 nämnes endast, att Älvros kyrka är uppförd av trä, »structura est lignea>>.l KYRKAN UNDER 1600- TALET De första mera utförliga uppgifterna om Älvros kyrkas utseende återfinnas i tvenne dokument från 1738, vilka tillkommit på grund av församlingens begäran om ekono­ miskt bistånd till en fullständig omgestaltning av den då mycket bristfälliga och otill­ räckliga byggnaden. Det första är ett brev till biskop och domkapitel, daterat den 21 1 UN cEUS, Dissertatio, s. 15. Sv. öv. 1899, s. 30. ÄLVROS KYRKOR 219 jan. samt undertecknat av vice pastor Haqvin Drake1 samt kyrkvärdarna Jon Jonsson och Jon Olsson; i detta brev lämnas vissa upplysningar om byggnadens konstruktion, vilken var av liggande timmer med otillräckligt stagade >>Skiötningan> mitt på långväg­ garna. Denna skrivelse föranledde Härnösands domkapitel att begära laga syn å kyrkan för att närmare taga ställning till det eventuella behovet av kollektmedel för den tilläm­ nade ombyggnaden eller nybyggnaden. Denna syn hölls den 12 dec. samma år i närvaro av häradshövdingen Haqvin Stridsberg. 2 Då detta syneprotokoll är ovanligt utförligt och innehåller talrika uppgifter av såväl historiskt som konsthistoriskt intresse, återgives det här in extenso, ehuru redan Eric Festin synbarligen hämtat flera av sina viktigaste uppgifter från denna källa för sitt tal vid återinvigningen av Älvros gamla kyrka den 24 juli 1932. 3 Anno 1738 d 12 December höJs syn och besigning af härads höfdingen Haqvin stridsberg och under skrefne nembde män öfwer Elfweroos sochne kyrckia uthi herieädahlen effter hög:de Landshöfdinge Embetes gifne Commission genom bref af d 28 Marti 1738 att finna kyrckians boofälligheet. Effter så­ som sochnemännen äro i ansökning genom Golleeter at ehrhälla hielp till byggnad; när warande på Con­ sistori wägnar vice Pastaren af Sweg H:r Mag: Haqvinus Drake effter venerandi Consistori till honom gifne bref af d 13 April 1738. Jon Olson i Herröö. Erick Halfwarson i Öfwerberg. Swän Olson i Ytterberg. Esbiör Gunnarson i Öfwer-hodahl. E lfweroos sachen ligger nederst uthi häradet herieädahlen längst effter Lussne Elf. byarna på bägge sidor om Elfwen, sträckandes sig in emot grä(n)tzen af helsingeland; bestående alena af tälf gierdeman­ tahl som besittes af 54 Rökar hörande till Swegs Pastorat; kyrckiorne emellan 1 Yz mihl. Denne Elf­ weroos kyrckia ligger wid Lussna Elf, 84 alnar i frän E lfwen p ä en jembn plan upp bygd af furu timber; dess halfwa byggnad fiorton alnar läng flyttiad(es) i frän ett gamalt ställe ähr 1638, då den blif(w)idt till byggd med lika längd fiorton alnar, så at den nu hele hällen giör i längden 28 alnar och i bredden 9 Yz aln 15 hwarf hög, som giör 5 alnars högd med wäggband stäcken, står på en liten steen foot wäg­ garna uthan till fordrade med stoor spån; byggningen har 2:ne Rösten, hwar på reeswärckett ligger; uthantaaket af brader och spikat spån; Läng wäggen af 2:ne timber längder, som stöta till samans mitt p ä byggning; annorledes icke fästatt än med läng biälkar uthan och innan, som nu gifwer sig uth, och kan icke hälla wäggen rätt tillsammans. Den wästra dehlen af byggningen har och gamalt timber; uthan taket med reeswärket är något lägdt, ett wapen huus ä södra sidan till ingång i kyrckian. uthi kyrckian äro 2:ne fönster ä östra gafwel wäggen, 1 Yz aln hög 1 Y4, aln:r bred, 2:ne ä södra längwäggen af samma stoorleek. Noch en annan glugg, med 3:ne små fönster uthi, ä wästra gafwel:n ett fönster ofwan, och ett nedan, små. fiorton bänker ä hwar långsidan, med gäng mitt effter. bänkerna öpna och uthan dörar. Ett brädes skranck emellan Choret och bänkerna. en liten altar tafla af bräder; uthan bilder, målad, uthi Choret 2:ne små bänker, item prästbänken den tredie, innan taket af bräder med snikare arbete , halfrunt såsom uthi andra stugur spikat under särskilta sparrar, något ojembt, wäggarna och innan 1 HAQVIN DRAKE; för personalia se Sveg, s. 88, not 1. Jfr även BYGDF:N, Herdaminne, II, s. 11. HAQVIN STRIDSBERG, häradshövding i Jämtland 1711-1740. Hovrättsassessor 1741. FESTIN i: Jämten 1932, s. 50- 58; jfr även artikel i Ö-Pn 25 / 7 2 3 1932. 220 SVEGS TINGSLAG taket har gambia giemena måhlningar, läckter neder uthi kyrcki an twärt öfwer wästra gafwelwäggen, och något inpå närra lång wäggen men som kyrkian är myckett Jääg, stiga 2:ne bänker myckett när under takett så att folcket med obeqwämeligheet der sittia. Sachristigan å norrwäggen i från Choret till timbratt 6 alnar långdt 5 11:! aln bredt till hö gd som kyr­ ckian med gifwer, har spån taak och fordring uthanp ä wäggarna, innan taket af braden som li gia på sparrarna i från kropäsen. Och kunna syne männerna icke annat finna än at denna kyrckia är nog bofällig till waggarna, så at hon icke kan stå m änga å hr med säkerhett; sochne männen finna sig och willioge at an taga n y byggna d, emedan dee äro uthi nogorlunda stånd under fredel(ig) tijd. Församblingen förökar sig jemwä hl till personerna; här igienom är och någon fart i frän helsingeland up till gräntzen äfwen upp i frän la nd ett ned till helsingland wintertjd; så at kyrckian behöfwes blifwa större; och derföre tarfwas at en n y upp bygges med första som ske kan. Effter frågades huru wida en kyrckia af steen skall kunna lå t a sig an­ läggas och för färdigas; och fans wähl grunden der till säker; nogon steen å norra siclan uthi motstötande stcen hambrar och bärg, kunde wähl finnas, men ojembn och af elen art at han icke låter sig kantas uthan stoort arbete, kalck äter, kan icke fåss, uthan i frän jemtela nd och silliesdahlarne 15 a 16 mihlar at föras m ed slädar, sochne männen äro och icke af elen förmög enh eet at dee der med kunna uth hä rda der icke en ansenlig hielp genom Collecter skulle ehrhållas. h warföre församblingens älsta och k yrckion es förståndare uth wällia, at b yggia en k y rckia å nyo af furutimber. hwar till gång är p å marteri aler. här till undersöktes; och fans at furu timber kan fåss uthi omliggande byskogar innom 11:! och % mihl, sådant timber som denne lands ort medgifwer, wähl grolit timber men frönt eller löst. Enär nu en ny kyrckia kommer at upps ältias af trä, mätte den annorledes timbras med flere knyttningar at hålla wäggarna till samman, äfwen högre och af större stoorleek. Wäggarna kunna eij heller hafwa bistånd uthan fordring och Rööfärgning med tiära. Sådan oppbyggnadh till wäggar, dess fordring, ut11 a n tak af spån, innan tak af bräder o hwalfit eller rundt. N och bänkar med dörar, en twärleckta, golf af syllor, slu·ancke för Choret, altar tafla, nya fönster af dubb el stoorleek än d en gambia item Sachristigan, och ny Predickstohl, kunna syne män en icke see låta sig giöras under Ett tusend. Twä hundrad e Dlr silf­ wermynt, eller in emot Ett t usend femhundrade Dahlr silfwermynt. D å byggnaden skall blifwa med 3 eller 4 flyglar såsom kor·ss kyrckia; hwad besparningar denna kyrckia har till b yggningsmed el, effter frå­ gades, och fans effter kyrckio herd ens, och kyrckio werdenas uppgifwande, enligit Rekenskaperna , at kyrckian har behållna peningar alena till femtio sex dir 9 öre silfwermynt uthi denna la ndsort är litett uthsäde och fåss sällan fult korn, så at inbyggarna eso m ofitast m åste kiöpa säd; denna kyrckans in komst af Tjiond i korn stiger ringa , högst om åhrett till 3 a 4 Tunnor men mänga åhr mindre och något åhr aldehles intett; och således föga mehra för slår till wjns upp !döp, mindre till någon n y byggnad; Och der före synes oförgripeligen at till denna kyrckias byggning fordras nödige Collecter. Säledes wara besichtigat och befunnit betyga underteclmad EtTter gifwen Commission Haqvin stridsberg Haqvin Drake Det finnes ingen anledning att betvivla det i syneprotokollet nämnda årtalet 1638 för flyttningen av kyrkan från >>ett gamalt ställe>>. Ett fragment av ett korskrank, san­ nolikt en bit av själva trabes, är försett med detta årtal jämte inskriften msvs NASA­ ÄL VROS KYRKOR 221 RENVS (jfr nedan s. 242) och visar, att man detta år måste ha vidtagit vissa förändringar, som bl. a. inneburo, att Älvros kyrka erhöll ett i svart och vitt dekorerat renässans­ skrank mellan kor och långhus av samma vanliga gammallutherska typ som exempelvis i Ragunda gamla kyrka.! Syneprotokollet nämner ej platsen varifrån kyrkan flyttades. En ännu levande tradition utpekar emellertid en kyrkgrund på Norrälvens V strand snett emot nuvarande kyrkplats. Enligt den av markägaren meddelade versionen 2 skulle man på detta ställe ha påbörjat ett kyrkbygge men avbrutit uppförandet och forslat timret tvärs över Norrälven till Gamla kyrkans nuvarande plats. En sådan tolkning av den utpekade grunden skulle i så fall förutsätta en ännu äldre kyrkplats på annat ställe i byn (jfr ovan s. 215). Det ovan återgivna dokumentet uppger även kyrkans mått både före och efter flytt­ ningen 1638. Kapellet var från början 14 alnar långt och 9 1 / 2 alnar brett, vilket mot­ svarat en enda stocklängd såväl på längden som på bredden. Efter flyttningen till­ byggdes kyrkan så att den med bibehållen bredd fick en längd av ej mindre än 28 alnar. Väggarna bestodo av 15 stockvarv, vilka tillsammans utgjorde 5 alnars höjd. Av syne­ protokollet framgår, att byggnadens V del innehöll timmer från den tidigare byggnaden och att Ö delen uppförts genom att lägga ännu en stocklängd till långsidorna. Genom att sammanfogningen av gammalt och nytt skett på ett mindre stabilt sätt hotade byggnaden att störta samman, vilket även framhölls i den ovan (s. 218) nämnda skri­ velsen till domkapitlet den 21 jan. 1738 såsom det kanske viktigaste skälet för en snabb och fullständig ombyggnad. Den sålunda kritiserade tillbyggnaden var, om vi få tro själva syneprotokollets år­ talsangivelse, jämnt hundra år. Åtminstone skenbart motsäges detta av uppgifterna i LITEN BESKRIFNING (§ 14), att Älvros kyrka byggts efter 1645 samt i en länsmansrap­ port från 1737, att kyrkan uppförts »ohngefär för 70 a 80 åhr sedam. 3 Sin förklaring få dessa uppgifter sannolikt genom det förhållandet, att kyrkans inre under 1660-talet undergick genomgripande förändringar. Dessa fullföljdes under närmast följande år­ tionden. Interiören fick en utformning, som var karakteristisk för den äldre karolinska tidens smak, sådan denna i praktiken kunde omsättas i en församling med ytterst blygsamma resurser. Enligt RÄK. gjordes nytt brädtak inne i kyrkan 1664; samtidigt inköptes också >>l måladh wäggbona till Kyrkiones prydningh>>. 1667 inköptes en ny altartavla (jfr nedan s. 242 ff.), 1668 målades hela interiören >>både taak och wäggian> för över 60 dir smt, vilket på grund av summans storlek bör ha inneburit ett hela kyrkan omfattande program med både ornamentik och figurmålning. Jfr P. G. HAMBERG i: Härnösands stift i ord och bild, s. 297 samt färgplansch mot s. 296. En!. meddelande till förf. av framlidna fru KAHI N OLssoN ELFQVIST, Näset, Älvros, på vars ägor den förmodade kyrkplatsen befinner sig. 3 AHNLUND, En Härjedalsbeskrivning 1737, s. 71. 2 1 222 SVEGS TINGSLAG Från och med år 1684 inledes en ny period av omdaningar i kyrkointeriören. Detta år anskaffades en ny predikstolshimmel, medan själva predikstolen tillkom först 1692. 1685 byggdes en sakristia. 1687 besöktes Älvros av målaren Anders Hyfvel,l som stof­ ferade den nya predikstolshimlen samt den ännu bevarade enkla altarprydnaden från 1660-talet (fig. 204 och s. 242 f.). Utöver nyssnämnda predikstol bekostades 1692 åtskil­ liga förbättringar i kyrkointeriören; den gamla )>skullen», d. v. s. läktaren, i kyrkans V del reparerades och en helt ny uppfördes utefter N långväggen, vidare förbättrades manfolksbänkarna och sångstolarna i koret samt prästbänken. Ett minne från dessa inredningsarbeten är det )>skrank om altarpallem, som ännu är bevarat (se s. 241 och fig. 205). Efter dessa utgifter förekomma icke några ytterligare poster av betydelse i RÄK. rörande själva kyrkobyggnaden förrän den stora ombyggnaden igångsättes år 1739. Det ovan avtryckta syneprotokollet från 1738 beskriver således en sedan 1690-talet i allt väsentligt helt oförändrad byggnad och inredning. KYRKAN UNDER 1700-TALET Avsikten med 1738 års syn var att på grundval av en noggrann undersökning av kyrkans tillstånd söka erhålla kollektmedel för en grundlig omgestaltning eller full­ ständig nybyggnad. Det är möjligt, att synemännen i lovlig avsikt något överdrivit den gamla byggnadens bristfällighet. Att en reparation var både önskvärd och nödvändig kan dock icke betvivlas. Man synes till och med på allvar ha diskuterat möjligheten att uppföra en kyrka av sten men ryggat tillbaka inför de stora kostnaderna och transport­ svårigheterna. Församlingen tyckes sålunda redan på ett tidigt stadium ha stannat inför alternativet med en helt och hållet ombyggd träkyrka, som skulle )>annorledes timbras med flera knyttningar at hålla wäggarna till samman, äfwen högre och af stör­ re stoorleek)> samt att den skulle uppföras )>med 3 eller 4 flyglar såsom korss kyrckia)> (sYNEPROT.). Allt detta verkar som en programförklaring för just den form som Älvros gamla kyrka nu har. Vid en analys av kyrkans nuvarande plan frapperas man emellertid av vissa måttöverensstämmelser mellan denna och den vid 1738 års syn beskrivna och då bristfälliga 1600-talskyrkan. Den dåvarande kyrkans totala längd skall ha varit 28 alnar, dess bredd 9 1 / 2 alnar. I nuvarande kyrka finner man en upprepning av dessa mått i avståndet mellan V gaveln och altarväggen, respektive i V och Ö korsarmarnas bredd. Det synes därför som om man trots allt bibehållit väsentliga delar av 1600­ talskyrkan vid den genomgripande ombyggnaden 1739- 40. Hur mycket av det gamla timret som i så fall finnes kvar i nuvarande kyrkas väggar och på vilket sätt det har an­ vänts, kan emellertid för närvarande icke fastställas, då byggnaden är reveterad ut­ vändigt och brädfodrad invändigt. Man bör dock räkna med möjligheten av att koret respektive den västliga korsarmen utgöra kvarstående - ehuru till sitt utseende starkt förändrade - partier av den äldre konstruktionen. 1 För HYFVELS personalia se nedan s. 244, not 2. ÄL VROS KYRKOR 223 Fig. 192. Kyrkan frän SO m ed stiglucka och bogärd. Foto 1960. Die Kirche von SO . The church from SE. 224 SVEGS TINGSLAG Redan i Haqvin Drakes ovan s. 218 f. refererade skrivelse i kollektfrågan av den 21 jan. 1738 framhölls, att 1600-talskyrkans svagaste parti var långhusets mellersta del med dess tekniskt undermåliga sammanfogning av långväggarnas stockar. Just denna del är i nuvarande kyrkobyggnad förändrad genom de båda korta korsarmarna i N och S, varigenom timmerväggarna försträvats på det betryggande sätt syneprotokollet efterlyste. Den 1739-40 förnyade kyrkan har således med bibehållen längd i själva kyrkorummet utvidgats till en korskyrka med betonad längdaxel och kortare tväraxel, varvid även ökat bänkutrymme erhållits. Samtidigt med denna utbyggnad torde väg­ garna ha förhöjts och fönstren utvidgats. Sakristian flyttades från långhusets N vägg till Ö gaveln med tillträde från kyrkorummet på N sidan om altaret; vidare tillfogades ett vapenhus vid S korsarmen. Till det yttre framstod denna byggnad med spåntäckta sadeltak och gavelrösten samt timrade sedermera brädslagna väggar. Över korsmitten reste sig en spetsig spåntäckt takryttare. Den på detta sätt ombyggda och utvidgade kyrkan invigdes den 3 maj 1741, varvid interiören dock var endast provisoriskt iordningställd. Såsom byggmästare nämner HÄK. Eric Swänsson.l Det har antagits, 2 att denne var en sockenbo, emedan inga utgiftsposter finnas upptagna för respengar eller kosthåll utan endast ett arvode på 153 dir kmt. Den av honom förnyade kyrkan tillämpar tek­ niska lösningar och en rumsgestaltning, som allmänt förekom i nordeuropeisk trä­ kyrkaarkitektur under senare delen av 1600-talet och förra hälften av 1700-talet. Den individuella variationen i tillämpningen av dessa allmänna principer, som kommer till uttryck i korsarmarnas höga sadeltak, längdaxelns betoning och takryttarens karak­ t eristiska utformning, för snarare tanken till norsk kyrklig träarkitektur från 1600-talet än till motsvarande svensk eller finländsk, där en bredare rumsform med mera utveck­ lade tvärskepp vanligen förekom. Åtskilliga detaljuppgifter angående material till kyrkobygget och arbetet på det­ samma kunna erhållas ur HÄ K . Redan 1738 upptages en post för takspån. 1739 levereras spik samt en kopparskiva att sättas »Under fallen å lilla tornet på Kyrkiotakeb. Vidare järnbultar för >>wäggebandstockarna>>. 1740 utföras diverse enklare inredningssnickerier, bl. a. bänkar >meder i Kyrkian>> av Olof Persson Holm, således en komplettering av kyrkans bänkinredning med anledning av utvidgningen. Först 1744 nämnes kyrk­ valvet, som byggdes av Jonas Granberg från Klövsjö 3 och till vilket Olof Persson Grind förfärdigat 4 500 spik. A v utgifterna för kosthåll framgår, att Granberg arbetat 1 Byggmästarens alldagliga namn gör honom svår att identifiera. Troligen rör det sig dock om sam­ me man som den >>Erich Swensson på Backen>>, vilken enl. RÄK. 17 4 7 utförde den rikt ornerade kyrk­ dörren (jfr nedan fig. 228 och s. 237). Snickaren EmK SvENssoN i Backen, Kyrkbyn, Älvros, f. okänt år i början av 1700-talet, g. 1738, t 1791. 2 Jfr FESTIN i: Jämten 1932, s. 51. För GRANBERGs personalia se Sveg, ovan s. 18, not 1. 3 ÅLVROS KYRKOR 225 Fig. 193. Detalj av mittpartiets trävalv, 1744. Foto 1960. Detail vom hölzernen Vierungsgewölbe, 1744. Central part of wooden vaulting, 1744. på kyrkvalvet i fyra veckor. Granbergs välvda innertak ansluter till en i mellersta Norrland under 1700-talets förra hälft allmänt förekommande dekorativ valvtyp, som ur stilsynpunkt kan klassificeras såsom en imitation i trä av sengotiska stjärnvalv av tegel i det utförande, som vid 1400-talets slut och 1500-talets början var förhärskande i hela norra Sverige och som hade präglat den allmänna uppfattningen om hur en kyrka­ interiör borde vara täckt. Granbergs omedelbara förebild var den liknande välvning, som hälsingemästaren Jonas Granlund några år tidigare utfört i Svegs kyrka (jfr ovan s. 17 f. och not 1). 1746 brädfodrades kyrkans interiör, vilken därmed stod redo att mottaga de dekora­ tiva målningar, som Erik Nilsson Wallin, bygdemålare från Sveg,I 1747 utförde i valvet och på väggarna. Samma år brädslogs vapenhuset. 1 För WALLINS personalia se Sveg ovan, s. 16, not 1. 226 SVEGS TINGSLAG Interiören fullbordades genom att den fasta inredningens förnämsta pjäser med några års mellanrum förfärdigades av Jonas Granberg. Själva altaruppsats e n sni­ dades 1744, samma år som stjärnvalvet utfördes, medan predikstolen tillkom först 1761, då kosthåll utbetalades åt >>mästar Granberg och dess son under predikestolens förfärdigande>> (RÄK.). 1764 utförde samme mästare de båda pyramiderna vid mitt­ gången; lövverket på bänkframstyckena mot koret är även daterat detta år. 1765 och 1767 betalades enl. RÄK. järnbeslag till bänkdörrarna, medan själva snickeriarbetet betalades först 1768. Därmed hade kyrkan för första gången fått sluten b ä n k i n r e d­ ni ng; denna byggdes kring de gamla grova, öppna bänksätena. Samma år omtalas även läktare. 1779 utbetalades en penningsumma till >>Målaren Lindström>> 1 såsom >>förlag>> till färger samt 1780 arvode till denne för läktarnas och bänkarnas målande. Detta avser de ännu bevarade Kristus- och apostlabilderna samt bänkdörrarnas bloms­ terbuketter (jfr nedan fig. 202 samt s. 249 f.). 2 I och med dessa målningar kunna 1700­ talskyrkans inredningsarbeten betraktas såsom avslutade. I sin 1777 tryckta beskrivning över Härjedalen nämner HöLPHERS (s. 49) endasthelt kort, att kyrkan är >>af träd mycket gammal, men ombygd 1740 med 2 km·ss, och et litet Torn, har inga ålderdoms-minnen>>. Något utförligare uppgifter, vilka ge en klarare bild av byggnadens dåvarande utseende, finnas emellertid i ett brev bland hans efter­ lämnade papper: >>Brädslagen utan och innan. Har til Norr och Söder 2ne utskott eller kors. Wacker och nymodig predikstol och Altaretana med skymålning under hwalfet ... Om ehuruwäl detta wackra gudshus är nog rymligt för sockenboerne så giöres nu en läktare öfwer dörren å södre korset, til så mycket bättre rum för främmande.>> 3 1796 uppfördes en ny klockstapel av Pehr P åhlsson från Stugun enligt kvittens av den 13 juli. Arbetet utfördes i enlighet med de anvisningar dennes fader, kyrkabygg­ mästaren och stapelbyggaren Påhl Pehrsson lämnat vid sin inspektionsresa till Älvros och Linsell sommaren 1795. 4 Jfr även nedan s. 232 f. Påhl Pehrsson engagerades även ett årtionde senare för själva kyrkobyggnadens reparation. Enligt RÄK . erhöll han en reseersättning 1804, vilken torde avse en inspek­ tion av kyrkan. Denna hade då stått över sextio år utan nämnvärda yttre underhålls­ arbeten. Påföljande år, 1805, upptar RÄK. en stor post kalk till kyrkans rappning. Detta För LINDSTRÖMs personalia se Linseli ovan, s. 114 not 2. Jfr målningar på bänkdörrar i Lillhärdal, s. 177 f. och fig . 158, där samma typ av blomsterbuketter dock ha ett något eleganta re utförande. En!. Ullhärdals Rii.K. m ålade LINDSTRÖM även dessa b änkar 1780. 3 Stifts- och Landsbiblioteket i Västerås, HuLPHERSKA SAMLI NGEN, Korrespondens M S Cd 3 : 1- 2, s. 1239. För benäget meddelande stå förf. i tacksamhetsskuld till intendent MAJ NoD ERMANN, Stock­ holm. 4 För PÅHL PEHRssoNs personalia se Linseli ovan, s. 113 not 1. 2 1 ÄLVROS KYRKOR 227 arbete genomfördes emellertid först 1806, då byggmästaren under sommaren 1805 var upptagen bl. a. av tornbygget i Lillhärdal (jfr ovan s. 160). Älvros kyrka erhöll i stäl­ let för sin gamla uttjänta brädslagning vita väggar och en kraftigt markerad röd sockel målad på putsen (jfr nedan s. 235). Tak och gavelrösten bibehöllo sin tidigare spåntäck­ ning, tjärad eller rödfärgad. Denna revetering var det sista större arbete som utfördes före 1900-talets restaureringar. Det bör påpekas, att reveteringen och dess färgsättning genomfördes av samme byggmästare som givit anvisningarna till klockstapelns konstruk­ tion och helt visst även dess dekorativa färgsättning, varför stapel och kyrka i det skick de slutgiltigt fingo, måste betraktas såsom en estetisk enhet. År 1817 avgav Friedrich Wilhelm von Schubert ett synnerligen positivt omdöme om kyrkan, då han den 17 september passerade Älvros.l Han kallar den i sin tyska origi­ naltext för >>eine der freundlichsten kleinen hölzernen Kirchen, die ich sah>>. Den sam­ tida svenska översättningen ger det ännu positivare men kanske något mindre nyanse­ rade omdömet >>en af de vackraste små träkyrkor jag sett». Om 1700-talet inneburit en tid av intensiv byggnads- och inredningsverksamhet i kyrkans historia, blev 1800-talet emellertid en period av allt mera eftersatt underhåll och tilltagande förfall. Tanken uppkom därför på 1870-talet att ersätta den gamla kyrkan med en ny och större på annan plats i byn. Vid en kyrkostämma den 14 maj 1877 (PROT.) fattades beslut om byggandet av ny kyrka. Den 10 / 9 samma år hölls laga syn å Gamla kyrkan, varvid det bl. a. hette, >>att i Kyrkan, som var försedd mäd altar­ prydnad, en femkantig altarring mäd 9 fot genomskärning på främre sidan om altaret, predikstolen mäd åtskilliga ordnamänter och en himmel, funnas två läktare, 11 fot från golvet, 10 fot långa och 11 fot breda, mäd två bänkar i hvardera; att Kyrkan i öfrigt var försedd med 38 bänkar af olika längd; att å yttre taket, som var belagdt mäd furuspån; var uppfört ett mindre torn till omkring 14 fots höjd, täckt mäd furuspån; samt att såväl kyrkans hvalf som i synerhet de pelare, hvilka uppbura hvalfvet vore af röta starkt angripna; att golfvet i Kyrkan i förfallett skick och yttre taket i enahanda tillstånd, äfvensom Kyrkans väggar syntes vara af mycket dålig beskaffenhet samt Kyrkan i sin helhet i det skick att den mäd det snaraste borde ersättas af en ny ... >> Byggandet av den nya kyrkan igångsattes 1880 (se nedan s. 268). Med anledning av dess färdigställande aktualiserades frågan om rivning av den gamla kyrkan. Rivningstillstånd erhölls av K. Maj:t den 11 / 2 1887 sedan Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien tillfrågats och lämnat utlåtandet, att ifrågavarande kyrka icke vore >>af den märklighet i antiqvariskt eller konstnärligt hänseende, att något hinder torde böra läggas för den tillämnade rifningen>>. FÖRFALLS­ PERIO D 1 ScHUBERT, Reise durch Schweden, II, s. 590. DENS., Resa genom Sverige s. 674. 228 SVEGS TINGSLAG RESTAURE­ RING 1929- 32 Av olika skäl blev någon rivning av Älvros gamla kyrka emellertid aldrig verkställd,! Alla värdefullare inventarietöremål brötos dock loss och flyttades till ett förvaringsut­ rymme i Nya kyrkan. Gamla kyrkan kom därefter att stå fullständigt oskyddad, varvid såväl dess yttre som dess inre alltmer förföll. År 1909 hade förfallet fortskridit så långt, att tanken uppkom att överlåta hela kyrkobyggnaden till föreningen Jämtslöjd i Öster­ sund. Meningen var därvid att den skulle återuppföras på lämpligt ställe i Östersund eller dess omgivningar såsom museikyrka eller förvaringsrum för >>samlingar av Härje­ dalsslöjd>>, vilka tillhörde föreningen. Ett formligt förslag till en sådan förflyttning utarbetades av kronofogden Axel Fränden2 i Sveg och behandlades på kyrkostämma i Älvros den 5 / 9 1909, varvid man beslöt att överlåta kyrkan >>jämte till denna hörande i Nya kyrkan befintliga lösa delan> såsom gåva till föreningen Jämtslöjd. Av samman­ hanget framgår, att dåvarande landshövdingskan Ellen Widen 3 i Östersund var den egentliga initiativtagaren. Det hastigt uppkomna och snabbt genomdrivna förslaget framkallade emellertid en spontan reaktion hos älvrosborna. Ny kyrkostämma hölls den 17 / 10 1909, varvid föregående beslut revs upp och man beslöt behålla sin gamla kyrka, vilken man trots årtiondens vanvård inför det eventuella avskedet likväl förstod sig vara mera fästad vid än man tidigare velat erkänna. Såsom en följd av detta beslut bidrogo ett antal församlingsbor med dagsverken och material till de allra nödvändigaste underhållsarbetena. Därmed blev byggnadens existens tryggad åtminstone för de när­ maste åren. Man började även återbörda en del av de tidigare borttagna inventarierna. I detta skick förblev kyrkan fram till den stora restaurering, vilken genomfördes huvud­ sakligen under åren 1929- 32. Ett utförligt program för en antikvarisk restaurering utarbetades av dåvarande länsantikvarien Eric Festin i Östersund. Restaureringen innebar en fullständig genom­ gång av hela kyrkobyggnaden såväl till det yttre som till det inre under ledning av byggmästare J. A. Sandberg, 4 som sammanfattat dessa arbeten på följande sätt: 5 >>1. Förstärkning av bärlinor och golvfiskar samt ny trossbotten med dubbel papise­ ring och spånfyllning. - 2. Panelen på väggarna togs utav och slogs bättre i spånt samt kompletterades. - 3. Innanfönster insattes. - 4. Bänkar kompletterades och insattes i samma skick som O. P. Holm hade fabricerat dem. - 5. Ny läktare uppsattes- denna fick en olycklig formation tack vare Länsantikvarie Erik Festins gensträvighet att bygga fram läktaren till nästan mitt i kyrkan - trots att Riksantikvarien Sigurd Curman på ort och ställe sade ifrån att icke bygga läktaren framom fälgarna eller strål­ Sc FESTIN i: Jämten 1932, s. 56 f. AxEL FRÄNDEN, kronofogde i Sveg 1905- 1909. 3 ELLEN WmE:N, f. 1866, t 1944. Mor till textilkonstnärinnan SoFIA WmE:N. 4 J. A. SANDBERG, Haraby (Jä), byggmästare, ofta anlitad vid kyrkarestaureringar i Norrland. Huvudarbete: restaureringen av Ovikens gamla kyrka (Jä), 1932- 35 . 5 Utdrag ur Utlåtande angående Älvros gamla kyrkas framtida stabilitet. Brev till kyrkvärden MIKAEL SVENSSON, Älvros, daterat den 23 / 1 1954. 1 2 ÅLVROS KYRKOR 229 y ,...:_ C: ---- -·- ./-'//~ '. /.c- ·- --- ----~ ~ l "' ,,, ~ !> Dessa arbeten genomfördes huvudsakligen under år 1929. Målnings- och konserveringsarbeten utfördes 1930- 31 av konservator Olof Karls­ son.! Beträffande vägg- och takmålningar innebura dessa ganska betydande komplet­ teringar och rekonstruktioner, vilka dock överallt äro särskilt markerade i förhållande till Wallins originalmålningar från 1747. I fråga om bänkinredningen utfördes likaledes helt nya partier, vilka dock skilja sig från Lindströms dekorativa målningar från 1780 såsom självständiga kompositioner. Ä ven dessa äro särskilt signerade och daterade (jfr nedan s. 240 och 249). Restaureringen omfattade även en del arbeten på klockstapeln samt vidare nyupp­ förande av bogård och stiglucka i gammal stil (jfr nedan s. 231 och fig. 195). Restaureringen bekostades dels genom bidrag från församlingen samt frivilliga gåvor från enskilda församlingsmedlemmar, dels också med betydande penningbelopp och virkesleveranser från Bergvik & Ala, Iggesund och Marrna Långrör AB. Den restaurerade kyrkan återinvigdes den 24 juli 1932 av biskop Ernst Lönegren. 2 UPPVÄRl\I­ NING Värmeledning installerades 1945, då Gamla kyrkan skulle tjänstgöra såsom ordinarie församlingskyrka. Den borttogs 1962, sedan Nya kyrkans restaurering fullbordats (jfr nedan s. 273 f.). KYRKPLATS OCH KYRKOGÅRD Älvros gamla kyrka är belägen intill strandbrinken på Ö sidan om Norrälvens utflöde i Ljusnarr och i V delen av den långsträckta byn. Den nuvarande kyrkogården har i stort sett sin ursprungliga form med undantag för Ö sidan, där begravningsplatsen under en tidigare period sträckt sig ca 10 m längre ut i jämnhöjd med klockstapelns yttre hörn. Kyrkan ligger på kyrkogårdens N del, under det att klockstapeln är uppförd i kyrkogårdens SÖ hörn, där den avbryter kring­ gärdningen (fig. 195). OLOF KARLssoN, Fillsta (Jä), f. 1883, ·j· 1934. Konservator, ofta anlitad vid kyrkarestaureringar i Norrland. 1 2 ERNsT Lö NE GREN. Biskop i Härnösand 1909- 34. ÄLVROS KYRKOR Kyrkogården omfattas av en h äg n a d i liggande timmer med en övre täckning av bräder, ett enkelt lager stockar på S och V sidorna men dubbel timring på N och Ö sidorna. Hägnaden är en rekonstruktion från 1930 av ett förmodat tidigare tillstånd, rörande vilket såväl tillförlitliga avbildningar som exakta upp­ gifter dock saknas. 1 Under kyrkans förfalls­ period efter fullbordandet av den nya kyrkan i byns Ö del (jfr nedan s. 268) försvann den gamla hägnaden helt och hållet. Emellertid uppsattes i samband med det första istånd­ sättandet 1909 ett spjälstaket, vilket vid den stora restaureringen 1929- 32 ersattes med nu­ varande timrade hägnad. Genom denna leder på Ö sidan en s tig l u ck a (fig. 192 och 196) av trä. Den är klädd med stående panel och har spånklätt tak samt mas­ siva brädklädda portar. Taket krönes av en smidd järnspira med vindfana i form av ett drakhuvud med årtalet 1665 och initialerna C. J. Var denna vindfana, vilken tillvaratagits vid restaureringen 1930, ursprungligen haft sin plats är icke känt. Stigluckan är vitmålad, medan portarna äro gröna. stigluckan är lik­ som bogårdsmuren uppförd 1930. Att en timrad hägnad med skyddstak av bräder samt en bogårdsport med spånklädsel och brädbeslagna dörrar tidigare funnits, fram­ går av RÄK. 1746, 1747 och 1748 samt 1754. Kyrkogården kring Älvros gamla kyrka an­ vändes numera icke såsom begravningsplats. Flertalet gravvårdar äro sedan länge försvunna. Ett gravkors av järnsmide i rika former (fig. 197) erinrar dock om platsens tidigare användning. Kyrkogården är planterad med björkar. 1 231 -1 ­ SITUATION S P L AN 10 D 10 10 lO 40 ?O M ;m:;,mi - ::_:_· !__ !___/ - l ~ l: Fig. 195. Si tuationsplan, 1: 2000. Uppm. J . Söderberg 1956. Lageplan. Plan. STIGLUCKA T AS AD STIGlUC~A ·-:'[ k · ···· J - J i'! !_t:l ; ,', f 11 1 1 ::! !ii 1 _/ - , Lt1,,1 'li1 1 PlAN 1D D 1 1 J 4 .lru!l! =+----±---+ 5 ' lM . Fig. 196. Fasad mot ö samt plan av stiglucka, 1: 300. Uppm. J. Söderbcrg 1956. Fassade gegen O und Grundriss der Kirchhofspforte. Front Jooking E and p lan of lychgate. Jfr Lillhärdal s. 144. 232 SVEGS TINGSLAG Kyrkstugor eller kyrkstallar ha ­ i motsats till förhållandet i Sveg (jfr s. 10) - icke funnits i Älvros, vilket på­ pekas av ScHUBERT 18171 och torde ha sin förklaring dels i församlingens ringa omfång och dels i att man i viss utsträck­ ning torde ha använt sig av kyrkbåtar. 2 Däremot nämner han förekomsten av en sockenstuga. Denna ligger strax Ö om bogården. Till denna sin ursprungliga plats återflyttades den i samband med restaureringen l 930 3 efter att under ett femtiotal år ha använts såsom hölada på annat ställe inom socknen. Nuvarande klockstapel (fig. 198­ 199) uppfördes 1796 av byggmästaren Pehr Påhlsson från Stugun. Enligt en bevarad kvittens, daterad i Älvros den 13 juli 1796, erkänner Pehr Påhlsson sig ha mottagit betalning för sitt arbete och säger sig vidare ha >mpfört och förfär­ digat en ny Klockstapel» på sin faders >>wägnar och gifna löfte>>. Härmed avses troligen, att stapeln rests efter detalje­ rade anvisningar av den inom mellersta Norrland synnerligen verksamme och högt skattade stapelbyggaren och kyrkabygg­ mästaren Påhl Pehrsson i Stugun. 4 stapeln är uppförd i resvirke enligt den på fig. l 98 redovisade konstruktionen och är ett ypperligt, ehuru jämförelsevis sent SOCKEN­ sTUGA KLOCK­ STAPEL 1 SCHUBERT, Reise durch Schweden, Il, s. 591. DENS., Resa genom Sverige, s. 674. 2 HDLPHERS, Herjedalen, s. 48. Eiscrnes Totenkreuz auf Iron memorial cross in 3 FESTIN i: Jämten 1932, S. 58. dem Kirrhhof. the churchyard. 4 För PÅHL PEHRSSONS personalia se Linsell, ovan s. 113 not 1. En!. RÄK. besökte P ÅHL PEHRs­ soN fr ån Stugun Älvros kyrka 1795, varvid planerna för stapeln uppgjordes. - Sonen PEHR PÅHLSSON, f. 1762 i stugan, sedermera bosatt i Lockne, t 1855. Fig. 197. Gravkors av järn på kyrkogården. Foto 1960. ÄLVR O S KYRKOR exempel på en i södra Norrland under 1700-talet ofta förekommande typ. 1 Dess grundplan är liksidigt ått­ kantig. stapelfoten bildar en sluten kammare med svagt koniskt tak, genom vilket en trappa leder upp till den under klockan befintliga plattformen. Denna är öppen mot alla sidor men försedd med ett gallerverk bestående av svarvade balusterdockor i två avdel­ ningar ovanför varandra. På gallerverkets insida fin­ nas ett antal ursprungliga ljushållare av järnsmide bevarade. stapeln täckes av en spånklädd tornhuv med ett karnisformat nedre takfall, en lanternin samt hög spetsig spira, vars nedre parti är lökformat. Spiran bär en flöjel utformad såsom en tupp, på vilken läses I I S 1796. 2 K lockstapelfot, hörnstolpar och takfall äro klädda med tjärade träspån, förnyade 1930. P lattformens balustrad är ursprunglig och har rik färgsättn ing: gröna balusterdockor, röda t äck­ bräder över de eljest spånklädda hörnstolparna samt vita och röda lister. Lanterninen är inklädd med stående bräder, bildande gröna fält med vit omram­ ning mellan röda hörnprofiler. Denna ovanligt rika polykromi torde motsvara det ursprungliga utseendet. 3 Längs lökens nederkant ha i målning angivits årtalen för st apelns uppförande respektive viktigare reparationer: 1796, 1838, 1911 samt 1930. Jfr BEHTIL HASSELBEHG, Kupolklockstaplarna i Jämtland och Härjedalen, särtr. ur Forum Theologicum 1957. Örn­ sköldsvik 1957. 10 1 233 l ! SVAR N ING KlOCKSTAPfL 0 0 "" '" PLAN 0 Med initialerna I I S torde avses kyrkvärden Jo n JonsSon i Älvros, f. 1746, t 1803. 2 :innl~ill=P=J=I o 1 2 ° 'm l 4 J :J 10M 1 ­ 5 l ANTON SwAB och C. M. RonSAHM , Journal under en resa . . . 1796, s. 50: >>En ny k lockstapel var nyligen uppförd, gräsligt dekor erad med gr ön och röd färg.>> Omdömet får fattas som ett uttryck för resenärernas nyklassiskt orienterade högre­ ståndssmale 3 Fig. 198. P lan och sektion av klockstapeln, 1: 300. Uppm . J. Söderberg 1956 . Gru nd r iss und Schnitt des Glockentu rmes. P lan and seetian of bell-tower. 234 SVEGS TINGSLAG Fig. 199. Klockstap el, 1796, frå n N V. Foto 1957. Glockcnsta pel, 1796, von NW . Bell t ower , 1796, from N \.V. ÄLVROS KYRKOR 235 ÄLDRE STAPLAR Äldre klockstaplar nämnas sporadiskt i RÄK. Sålunda utfördes mera omfattande reparationer på en stapel 1661- 62. 1692 lät man >>ophöija stapelem och gjorde en träspira, som kröntes med järnkors och flöjel. Redan 1708 synes dock en nybygg­ nad (eller genomgripande ombyggnad) åter ha företagits, då RÄK. detta år upptar 220 dlr kmt såsom arvode till klockstapelns byggmästare. Ytterligare en reparation företogs 1733. GAMLA KYRKANS NUVARANDE TILLSTÅND K y r k a n s g r u n d p l a n (fig. 200) bildar ett k_ ors med lika långa armar i Ö och V samt något kortare i N och S. I Ö en rektangulär sakristia något förskjuten åt N samt i S ett rektangulärt v a p e n h u s i kyrkans tväraxeL Kyrkan är uppförd av liggande timmer med inpanelade ·knutar och taklister (fig. \ 192 och 200). Väggarna äro reveterade med gulvit kalkputs. Gavelröstena ha tjärad spåntäckning, på S tvärskeppet lagd i mönster. Knutar, dörr- och fönsteromfattningar samt listverk äro målade i ockra, taklister i grått. Vid marken övergår den ljusa putsen i en målad mörkgrå sockel, vilken döljer konstruktionen av syllar och grundstenar; här och var synas spår efter en något högre och tidigare rödmålad sockelmarkering. Korsarmar, sakristia och vapenhus äro försedda med sadeltak, täckta av tjärad spån samt krönta av takkammar med genombrutna inskriptioner. Över långhuset från V till Ö läses: SÖDER OCH NORR OCH INTIL WERDSENS ÄNDAR LÅFWE HERRAN HALLELVIA ANNO 1756, Över koret: 5 MOS. 33: 27. EN TILLFLYKT ÄR HAN, URTIDENS GUD . +ÅREN 1928-1930 samt ÖVer tvärskeppet från S till N: PS 95: 6 KOMMER . LÅTER OS TILBEDIA. KNÄBÖIIA. OCH. NED Il FALLA FÖR HERRANOM THEN oss GIORDT HAFVER. Över korsmitten reser sig en liten takryttare av stående panel. Dess nedre fyrsidiga del har fyra blinda urtavlor, vilka ännu visa spår av tidigare siffermålning. Takryt­ KYRKANs HuvuDDELAR MATERIAL TAKRYTTARE 236 SVEGS TINGSLAG SKÄRNINGA- A. SKARNING B- B .. + f_ A .t A PLAN 1 0 o 1 2 ) 4 5 10 15M. Fig. 200. Plan, längdsektion mot N och tvärsektion mot Ö, 1: 300. Uppm. J. Söderberg 1956. Grundriss, Längsschnitt gegen N und Quer­ schnitt gegen O. Plan, longitudina l section Jooking N a nd trans­ v ersal section towards E. ÄLVROS KYRKOR 237 tarens spira har gotisk resning, är försedd med spånklädsel och övergår i ett rikt orne­ rat krön av järnsmide, bl. a. innehållande en ciselerad och godronnerad kopparkula samt överst en fl ö j el i form av ett drakhuvud bärande årtalet 1691 och initialerna O O S l. Över V gaveln en spira med kors och strålsol. I solskivan urskiljes årtalet 17177. Den nu till största delen förlorade flöjeln skall enl. SNABBINV. 1927 ha haft formen av ett drakhuvud med initialerna O I S 1A I D .1 Vid ö gaveln en liknande flöjel med drakhuvudformad spira; solskivans årtal är här 19130, restaureringsåret, och initia­ lerna A K S l E K S.2 Över sakristian ett litet korstormigt ornament i järnsmide. Kyrkan har ingång endast i S genom vapenhuset, framför vilket ligger en stor ljus- INGÅNGAR röd granithäll. Den enkla rektangulära yttre dörröppningen är försedd med en dörr ocn FöNsTER av bräder, vars yttersida är maskerad med tre rektangulära speglar. Fönstren äro rundb ågiga, uppdelade i mindre fält innehållande blyinfattade smårutor. Fönstret över vapenhuset har däremot rektangulär omfattning (fig. 194). Vapenhuset har invändig brädklädsel samt förhöjt brädtak. Såväl tak som väggar vAPENnus äro m ålade i ljusgrått. Under väggpanelen skola rester av dekorativa målningar finnas utförda direkt på stockarna. 3 Från vapenhuset leder en kraftig, på yttersidan dekorerad trädörr in till kyrkorummet. Dörren är enl. RÄK. 1747 utförd av >>Erich Swensson på Backen» (jfr ovan s. 224). Den mot vapenhuset vettande framsidan är lagd med mönster av tunnare trästycken bildande två strålsolar utgående från var sin profilerad kartusch med i SVart målade bibelcitat; på den övre: PSALM. 122. l JAGH GLÄDES I THET l MIGH SAGT ÄR, AT WIJ SKOLE GÅ IN - l UTHI HERHANS I-IUUS. OCH AT l WÅRE FÖTTER SKOLA STÅ I TINOM POR- l TOM. JERUSALEM. Inom den nedre kartuschen läses: PRED:B. 4: 17. l BEWARA TIN FOOT NÄR TU l GÅR TIL GUDZ HUUS, OCH KOM l TIL AT HÖRA; THETÄR BÄTTRE ÄN l THE DÅRARS OFFER: TY THE WETA l ICKE HWAD ONDT THE GIÖRA. MeJlan dessa kartuscher av­ delas dörren genom ett smalt, profilerat, vågrätt inskriftsband med målad text: NON OMNES SUNT SANCTI, QVI CALCANT LIMINA TEMPLI. MDCCXLVII. ( = Icke alla äro heliga, som nöta templets trösklar. 1747). Inskriftsbandet övergripes av ett kraftigt handtag (hela beslagets H 55), vilket liksom nyckelskylten är utfört i grovt järnsmide med gotiska stilreminiscenser (fig. 228). Kartuscher och strålar avteckna sig i cinnoberrött mot mörkblå botten. 1 Initialerna O I S och A I D torde åsyfta Olof JonsSon , Älvros , och hans hustru Anna JonsDotter. En!. bouppteckning 1789 var denne en förmögen man. 2 3 Initialerna A K S och E K S åsyfta August KristoferSon, Älvros, och hans hustru Eli n KristoferSon. En!. meddelande till förf. av kyrkvaktare Emc PERssoN voro dessa målningar synliga före restau­ reringen 1928- 30. 238 SVEGS TINGSLAG F ig. 201. Interi ör mot NÖ. Fo lo 1957. Jnnercs gcgen NO . Jntcr ior loo kin g N E. r NTEnrön Int e riör e n (fig. 201- 202) bildar ett kors med mot altaret riktad lä ngd axel och kortare tväraxel. Golvet är till största delen lagt med breda, bilade furutiljor . Väggarna äro inklädda med stående panel och avbrytas, förutom av den i S befintli ga dörröppningen och det däröver sittande fönstret, av sex höga rundb ågiga fönster, av vilka två i koret, ett i N tvärarmen samt tre i V korsarm en. Alla fyra korsarmarna äro täckta med tunn valv av bräder. Korsmitten är däremot försedd med ett något förhöjts tjärnva l v av trä (fig. 193 och 202) med valvstrålar och valvkappor imitera nde ett sengotiskt stenvalv, en!. RXK. 1744 byggt av Jonas Granberg; vid valvstrålarnas mötespunkt ett mittornament i form av en vindruvsklase, omgiven av fem plastiskt utformade blad, m edan övriga sk ärningspunkter markeras genom tolv smärre träornament i form av ÄL VR OS KYRKO R 239 F ig. 202 . Interi ör m o t V. Fo to 1957. Inn eres gegen \"-.1 • In tcri or loo king V V. bl omm or (fig. 193). Valvstrålarna saml as mot hörnen, där såsom knipp epelare m asker ade t immerknutar avdela korsarmarnas väggfält frå n vara ndra.1 Så väl väggar som val v äro till största delen hållna i en ljusgrå färgton , dörrar och fönst erbågar däremot i rödbrunt. Väggarnas nedre partier ha genom m å 1ni n g markerats såsom en slags pa nel bestående av breda rödbruna list er kring mörkare grå fäl t . Däröver löper runt hela kyrka n en bred aka ntusbård m ed bladverk i rött och grågrönt. De i övrigt slät a väggarna avslutas upptill av en bård innehålland e två olika dekorationsmotiv m ed a ndra element än den nedre bårdens, måla de i grått och gulbrunt samt med t ydliga stildrag av rokoko m ed k vardröj a nde senbarocka former. 1 So m fö rebild ha r t j ä na t trä valve t i Svegs ga ml a k y rk a. Jfr Sveg, ova n s. 17 f . sa mt fi g. 13. J fr äve n Moo r:-<, H ä rj eda lens or t n a mn , s. 86, dä r valve t fela kti gt a nses va ra senm edeltida. 240 SVEGS TINGSLAG Fig. 203. Interiör av sakristian mot NÖ. Foto 1957. D as Innere der Sakristei gegen NO. Interior of the vestry Jooking NE. De stjärnvalvet bärande knippepilastrarna täckas av målade stiliserade bladorna­ ment i grått och rött, vilka utan lån av motiv ge ett allmänt goticerande intryck. Detta mönster fortsätter i gördelbågarna mot S, V och N korsarmarna, medan korbågen smyc­ kas av ett rikare akantusmönster. Valvstrålar och valvornament äro markerade med gulvitt, rött och grönt. Stjärnvalvets valvkappor äro däremot liksom korsarmarnas tunnvalv och lunettfält dekorerade med strömoln i mörkare och ljusare grå toner. Både väggarnas och valvens målningar äro enl. RÄK. utförda av Erik Nilsson Wallin 1747; stora partier äro emellertid rekonstruerade av Olof Karlsson i samband med restaure­ ringen 1929- 32 vilket överallt är särskilt angivet (jfr ovan s. 230). ÄLVROS KYRKOR 241 sAKnrsTrA Från kyrkorummet leder en låg dörr på N sidan om altaret in till sakristian. Dörren, enl. RÄK. tillverkad 1780, består av bräder och har enkla järnbeslag. Sakristian (fig. 203) är i det närmaste kvadratisk med en stor öppen härd i NÖ hörnet och upp­ lyses av ett fönster i Ö väggen. Ålderdomligt hög tröskel och golv av samma slags bilade tiljor som vissa partier av själva kyrkorummet. En av tiljorna kan med en ring av järn rubbas ur sitt läge för att giva tillträde till ett förvaringsutrymme under golvet avsett för nattvardsvin. Väggarna ha stående panel och äro gråmålade. Taket är tre­ sidigt inpanelat och målat i gråvitt. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altarbord av trä, timrat av grova bräder, varav några bära spår av äldre dekora­ tionsmålning, H 110, B 140. Över altarbordet reser sig en altaruppsats av trä (fig. 205) i senbarocka former, enl. RÄK. utförd 1744 av Jonas Granberg från Klövsjö. På en kraftig sockel med målad dekor synes en kartusch med snidade palmblad. Inom kartuschen en målad inskrift: SIJ l GUDZ LAMB. Däröver reser sig ett krucifix i rund­ skulptur avtecknande sig mot en slät bakgrund och omgivet av ett inre ramverk med former lånade från en vanlig typ av karolinska tavelramar. Detta omgives av ytter­ ligare ett ramverk bestående av voluter med akantus samt två putti i rundskulptur, hållande kors respektive ankare. På överstycket ovanför krucifixet ett änglahuvud i rundskulptur samt längre upp en strålsol innefattande Jehovanamn. På ömse sidor om strålsolen smärre uppsatser i form av urnor. All snidad dekor är stofferad i guld och silver, i övrigt synes marmorering i blått, rött och grönt. Bakom altaruppsatsen är på väggen målat ett rött draperi med putti, som hålla upp det. Övre delen ursprung­ lig, troligen utförd av Erik Nilsson Wallin 1747 samtidigt med de övriga väggdekora­ tionerna i kyrkan. Nedre delen kompletterad av Olof Karlsson i samband med restau­ reringen 1929-32 (jfr ovan s. 228 ff.). Altarringen (synlig å fig. 205) har fem raka sidor med fyrkantiga speglar omgivna av ramverk med profiler av stram karolinsk typ. På mittfältet en kartusch med målad inskrift: I. JOH: l. 7. l JESU CHRISTE HANS SONS l BLOD, RENAR OSS AF ALLA l SYNDER. Blågrå marmorering inramande ljusröda stänkmålade fält. Inskriftskartuschen visar guldskrift på svart botten. Enl. RÄK. utförd 1692 i samband med en allmän renovering av den fasta inredningen, varav övriga delar nu till största delen försvunnit. Såsom knäfall för prästen framför altaret tjänstgör en profilerad och målad stock, vilken bär ALTAR­ ANORDNING 242 SVEGS TINGSLAG Fig. 204. Altars k åp 1667, målat 1687. Foto 1960. Altarschrcin von 1667, 1687 gcn1alt. Tript~·ch paintcd 1667, 1687. inskriften rnsvs NASARENVS 1638 mot svartmålad botten, L 139, 5. Denna stock har förmodligen utgjort mittpartiet av en trabes, som varit infogad i ett tidigare korsk rank av den gammallutherska typ, ofta med dekorering enbart i svart mot utsparad träfärg, vilken både i det svenska Norrland och i Norge var allmänt förekommande under 1600-talet. Fragmentet bär samma årtal som den traditionella uppgiften om kyrkans flyttning från Norrälvens V till dess Ö strand (jfr ovan s. 220 f.). Beträffande annan pall innanför altarringen se nedan s. 252 och fig. 214. ;\LDRE ALTARPH YD~AD Altarskåp av furu med flygeldörrar (fig. 204), till uppbyggnaden imiterande äldre altarprydnad av östligt centraleuropeiskt ursprung i Svegs kyrka .1 Altarskåpet, 1 Se Sveg, ovan s. 22 I. och fi g. 15- 18. ÄLVROS KYRKOR 243 F ig. 205. Altaranordning. Foto 1960. Allaraufbau . A ltar dccoralions. 244 SVEGS TINGSLAG vilket före den granbergska altaruppsatsen prytt högaltaret i Älvros kyrka, och nu finnes uppsatt på S väggen, består nederst av ett kraftigt predellaparti, flankerat av två utskurna halvmåneansikten. Mellan två svarvade och snidade kolonner läses på predellan följande målade inskrift: TY SÅ ELSKADHE GUDH WERLDENA l ATT HAN UT­ GAAFF SINEENDA SON, FÖRGÅÅS, UTHAN FÅ l PÅ THET, AT HWAR, OCH EN SOM TROOR, l PÅ HONOM SKAL ICKE Denna in­ skrift avslutas med konstnärssignaturen A.E. HÖFw ••• , varmed avses målaren Anders Eriksson Höfvel eller Hyfvel.2 Corpus visar såsom huvudbild Jesu dop och på flygel­ dörrarnas insidor bröstbilder av de fyra evangelisterna med sina respektive symboler. Dopbilden har en utpräglad helhetskolorit i blå toner med kraftiga inslag av gult kring den Helige andes duva och brunt på Kristi ländkläde och Johannes Döparens dräkt. Evangelisterna äro återgivna med starkare lokalfärger mot en bakgrund av guld. I ramverket rundlar av trä kring huvudscenen, imiterande förebildens ädelstensmotiv, samt vidare målade slingor och stjärnor. Ett kraftigt bjälklag över dopscenen bär in­ skriften: TU ÄST MIN KÄRE SON J HWILKOM l MIGH WÄL BEHAGHAR: MARC. 1:. Ovanför detta inskriftsfält en mindre pannå med en bleknad framställning av Gud Fader bland molnen. Flygeldörrarnas yttersidor sakna bildframställningar och visa endast inskrif­ ten: AN - NO l 16-87. Såväl mittparti som flygeldörrar krönas av grovt snidade deko­ rativa uppsatser avslutade med svarvade knoppar samt överdragna med stoffering i starka färger: grönt, rött, mörkblått, guld och silver. H 241, predellans B 67 (innanför halvmånarna), dopscenens B 42,5, H 56 (innanför ramverket). Enligt RÄK. anskaffades denna altarprydnad 1667 och försågs med sina nuvarande målningar 1687, då RÄK. bland arbeten utförda av >>Målaren Anderss Höfweh> även nämner altartavlan. 3 PREDIKSTOL l EWINNERLIGHIT LIJFF. O.I.W.P. S.J.L.K. O.M.S. P.J.S. 1 Predikstol av liksidigt månghörnig barocktyp (fig. 206-208) med fyra fält avde­ lade genom voluter och innehållande i trä skurna figurer av de fyra evangelisterna med respektive symboler jämte namnplattor inom kartuscher. Korgens typ traditionell men ornamentiken skuren i fullt utvecklade rokokoformer. stofferingen domineras av grå och blå marmorering med inslag av guld och silver, rött och grönt i ornamentiken. 1 O I W P bör betyda Olaus Johannis Un::eus Pastor, komminister i Sveg 1663- 78, kh i Sveg 1678­ 88; jfr Sveg s. 78 not 2. S J L K avser Simon Jon::e Limn::eus Komminister, komminister i Sveg 1678 till sin död 1717. O M S och P J S torde avse kyrkvärdarna i Älvros Olof MattsSon och Pål JonsSon. 2 ANDERs ERIKssoN HYFVEL (HöFVEL), kyrkomålare. Hans personalia äro hittills icke utforskade. Förutom (signerade) arbeten i Älvros, Lillhärdal, s. 207 f. och Sveg, ovan s. 36 torde han ha utfört en del smärre arbeten i Härnösands domkyrka 1697 (enl. RÄK. i HLA) . 3 Under HYFVELS målning från 1687 finnes ett undre lager, vilket i dopscenen delvis k a n skönjas med blotta ögat. Vid en 1958 företagen röntgenfotografering på Nationalmuseum i Stockholm, visade sig denna undermålning bestå av två mycket grovt skisserade figurer med glorior. Troligen äro dessa figurer tillkomna på 1660-talet i samband med altarskåpets förfärdigande och i så fall möjligen utförda av samme icke namngivne målare som 1668 dekorerade kyrkorummets tak och väggar (RÄK.). ÄLVROS KYRKOR 245 Fig. 206. Predikstol snidad av Jonas Granberg 1761. Foto 1957. Kanzel 1761. Pulpit 1761. Över predikstolen en liksidigt åttkantig baldakin av väsentligt mindre proportio­ ner än själva korgen. Baldakinen har snäckformiga uppsatser samt däremellan ängla­ huvuden och avslutas i mitten av en svarvad knopp. Under baldakinen en snidad duva. Mellan korg och baldakin ett likaledes i furu utfört ryggstycke i form av ett draperi, på vilket synes en i låg relief skulpterad framställning av Moses med lagens tavlor. Bal­ dakinen är i sina färger samstämd med korgen, medan ryggstyckets draperi är grönt och Moses mantel röd. 4-510330 246 SVEGS TINGSLAG Fig. 207. Överstycke till prccl ikslols­ Lrappan, snidat 168,1, m åla t 1687. Foto 1957. Hölzernes Orna­ lnen t Uber Qer Kflnzeltrcppe, 1684/ 1687. \\'ooden o rn a ment over the pulpit sta ircase, 1684/ 1687 . Till predikstolen leder en t r a p p a, över vilken reser sig ett snidat och med svarvade knoppar försett överstycke. På den mot predikstolen vettande sidan ses ett m ålat fält med folkungalejonet över tre strömmar (>>Göta rikes vapen>>) samt däröver en kunglig krona (fig. 207). På den yttre sidan ett motsvarande fält med målad inskrift: o . J. WNAEUS . PAST. j PSALM 122. j JAGH GLADES I TH ET MIG jSAGT ÄR, AT WIJ SKOLE GÅ IN j VTHI HERRANS HUUS, j OCH AT WÅRE FÖTTER SKOLE ST t\ j I TINOM PORTOM JEHUSALEM j ANNO 1687. Nedre delen av detta överstycke bildar en tryckt båge, vilken på yttre sidan i plattskärning bär dateringen AN [N]o 1684, vilken gäller själva snickararbetet. Till predikstolstrappan hör vidare ett bröstvärn av nyare datum, innehållande två fält med målade framställningar av lammet med segerfana resp. lagens tavlor inkompone­ rade i en stoffering, som m ed sina övervägande blå toner ansluter till predikstolskor­ gens. Intill lagens tavlor signaturen o .K-n f 1930. Till trappans bröstvärn hör även en snidad, målad och förgylld dekorativ uppsats med under bottenplattan ristad inskrift: KRISTINA TEGNANDER j ÅR 1930.1 H 70. 1 KRISTINA T EG:--IANDER, f. EH IKSSON, finsnickare , ÄJvros, f. 1884, ·i· 1963. ÄLVHOS KYHKOI-l 247 Såsom av beskrivningen redan framgått, är predikstolen med baldakin och trappa sammansatt av delar från olika tider. Enligt RÄK. utfördes 1684 åtskilliga smärre in­ redningsarbeten, bl. a. en predikstolshimmel, vilken målades 1687 av Anders Hyfvel samtidigt med det ovannämnda altarskåpet. Bågen över predikstolstrappan är genom sina bevarade årtal en säker rest av denna inredning. Det är emellertid möjligt, att även den nuvarande baldakinen innehåller delar från 1680-talets inredningsarbeten, liksom själva predikstolen möjligen kan tänkas bevara dolda partier av den predikstol, som enl. RÄK. anskaffades 1692. I allt väsentligt äro dock såväl predikstolskorg som baldakin i sitt nuvarande skick ett verk av Jonas Granberg, vilken enl. ni\rc 1761 erhöll 700 dir kmt för >mya predikastolens förarbetande>>, under det att bonden Jon Larsson i Skog erhöll 192 dir kmt såsom ersättning för kosthåll åt Granberg och hans son >>Under predikastolens förfärdigande>>. Predikstolstrappans bröstvärn är däremot tillkommet 1930 i samband med restaureringen, varvid dc ovannämnda symbolisk­ dekorativa målningarna utfördes av konservator Olof Karlsson. Predikstolen utgör en variant av Granbergs vanliga typ, vartill en nära motsvarighet finnes i exempelvis Indalsliden.l Sannolikt ha de ornamentala delarna på vanligt sätt förarbetats hemma hos Granberg i Klövsjö, under det att själva de konstruktiva delarna tillkommit på platsen under utnyttjande av såväl äldre fragment som helt nytt virke. På baksidan av det snidade draperiet mellan korg och baldakin kan ännu urskiljas orden JONAS / ELFHOS skrivet med krita, troligen utgörande en anvisning vid transporten av de olika delarna. 1 Jfr SvK, Medelpad, fig. 188. Fig. 208. Evangelisten Markus, detalj av fig. 206. Foto 1957. Der Evangelist Markus, St. Mark, detail of fig. 206. Kanzelfeld von Abb. 206. 248 SVEGS TINGSLAG Fig. 209. Dopängel, 1779, m ed dopsk ål av t enn. Foto 1957. T a ufengel, 1779, mit T a ufbecken aus Zinn. 'Vooden ange!, 1779, with b a ptisma l bowl. Fig. 210. Dopskål av tenn 1784. Foto 1957. Taufbecken a us Zi nn 1784. Baptismal bowl 1784. ÄL VROS KYRKOR 249 DOPREDsKAP Dopängel (fig. 209) skuren i furu, helt vitmålad, sockel och skålplatta marmorerade i gråblått, H 117 med sockel. Enligt RÄK. inköpt 1779. Tafatt skuren variant av i Jämt­ land och Härjedalen under 1700-talets senare hälft allmänt förekommande typ. 1 Till dopängeln hör en dopskål av tenn med bukig form och två kulgrepp (fig. 210). D 21,5. Skadad i nederkanten. Stlpr i botten: G F B över lilja i sköld upprepat två gånger ( = Gottlob Friedrich Bauman, mästare 1791-1826), Hudiksvalls stads­ stämpel, tre kronor, B 2 ( = 1784). Ristad inskrift under botten: ANDERs HENDRIKS- l SON: FÖDD: ÅR: 1800: l DEN 6:TE JULIUS: samt på skålens ena sida: S:H.A:S: FÖD: 1844 2 • Vidare finns en fragmentarisk ristad inskrift på den skadade nederkanten: (KrÖPT) ÅR 1803 FÖR 1 RD 36 s. Av inskrifterna framgår att denna dopskållänge varit i privat ägo. Tidigare har såsom dopskål använts ett numera försvunnet mässingsbäcken (rNv. 1798). Bänkinredning i fyra slutna kvarter med dörrar (fig. 201 - 202). Längs korets väggar smala korbänkar med skärmar av samma typ som övriga bänkkvarter. Denna bänkinredning, vilken i stort sett ger intryck av att vara orubbad sedan 1700-talet, utgör dock en rekonstruktion från restaureringen 1929- 32 med användande av såväl gamla som nya delar. Under kyrkans förfallsperiod vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade man nämligen förvarat hela bänkinredningen på annat håll. Nytill­ komna delar ansluta sig helt till de äldre delarna. På några bänksäten återfinnas bo­ märken jämte årtalet 1741, vilket syftar på iordningställandet av interiören efter kyrkans utvidgning, då Olof Persson Holm enl. RÄK. tillverkade en öppen bänkinred­ ning. Först på 1760-talet försågs denna med finsnickerier i form av skärmar och dörrar med profilerade fyllningar samt järnbeslag (RÄK.). Dörrarnas och bänkskärmarnas speglar ha gult ramverk och äro dekorerade med blomsterbuketter i naturliga färger på ljusgrå botten. De ursprungliga målningarna, utförda av Nils Lindström 1780 (R.\ x.) 3 , bestå huvudsakligen av bukettrosor och nejlikor; de vid restaureringen nytillkomna målningarna, samtliga signerade av Olof Karlsson 1930, bestå av krysantemum och andra blommor. Vid de främre bänkkvarterens avslutning mot koret ett snidat genombrutet rank­ verk (fig. 201 - 202), vilket vid mittgången avslutas med tvenne pyramider på kul­ fötter, H 220. Vardera bänköverstycket innehåller en med a lj on g m ed snidade in­ skrifter, åt menighetssidan ANNO resp. MDCCLxrv ( = 1764) samt åt korsidan de sam­ manflätade initialerna AFLV ( = Adolf Fredrik, Lovisa Ulrika) lika upprepade på båda medaljongerna. Stoffering i guld, silver och grönt samt rödbrun marmorering. Såväl bänköverstyckenas rankverk som pyramiderna äro skurna av Jonas Granberg 1764 (RÄK.) samt restaurerade av Kristina Tegnander 1930. 1 Jfr ovan, liknande dopänglar i Sveg s. 37 och fig. 28, Linseli s. 120 och fig. 11 5 samt Lillhärdal s. 179 och fig. 163. 2 ANDERS HENDRIKSSON (HI NDRIKSSON), f. 1800, bebodde hemmanet Kyrkbyn nr 15. Initialerna S H A S torde syfta på dennes son Henrik And ersSon, f. 1844. 3 För LINDSTRÖMs personalia se Linsell, ovan s. 114 not 2. BÄNK­ INREDNING 250 SVEGS TINGSLAG Fig. 211. S. A pollonia, fragment av m å l­ ni ng p å pannå, 1400-ta lc ls mitt. Foto I. Anderson 1950. S. Apollonia, F ra g­ me nt e von gemalten .L-lolzlafcln, l\litte des 1 5 ..Jh. St. Apo ll o ni a, frag­ Ille nt of pa inl ed woo dcn pa nel, m id d ie of ! :i l h ce nt. L\KTAnE I V en läktar e (synlig å fig. 202) avskärand e hela bakre partiet av kyrkorummet. Denna läktare utgö r ett mindre lyckat rekonstruktionsförsök, härstamma nde frå n restaureringen 1929- 32, då den i väsentlig grad förtager den ursprungligen avsedda arkitektoniska effekten av det välproportionerade kyrkorummet (jfr ovan s. 228 ff.). På läktarbröstningen har ett antal m å l n i n g a r placerats, utförda a v Nils Lind­ ström 1780 (RÄl<.) för kyrkorummets på 1760-talet uppförda läktare i N och S kors­ armarna (jfr ovan s. 226). Målningarna framställa en aposllasvit, alla sedda i halvfigur OCh försedda med inskrifter: JACOBUS 1\l!NOH., PH!LIPPUS, SIMON, ANDREAS , JOHANNES, JESUS CHHISTUS, PETHUS, JACOBUS MAlJOR, MATTHEUS, THOMAS, BAHTI-IOLOMEUS, MAT­ THIAS. På ett fält närmast ingångsdörren, v ilket saknar figurframställning, har uppsatts en inskrift s t av l a med några data ur kyrkans byggnads historia. Läktarbröstninge ns stoffering är utförd i anslutning till kyrkans fasta inredning i övrigt. P å läktaren står en orgel om 6 stämmor, m a nu al och pedal. Trakturen är m ekanisk. Orgelfasaden, som är utförd i nyklassicistisk stil, har på mittfältet en olj emålning, S. Cecilia. Orgeln synes ha tillverkats under 1800-talets förra hälft. Den skänktes till kyrkan år 1934 av professor Edvard Alin, Stockholm. Tidigare st od orgeln i lVIalmqvistska stiftelsens gudstjänstlokal i Stockholm. OHG EL ÄL VROS KYRKOR 251 Fig. 212 a-b . S. Magdalena och S. Andreas, fragment av målning på pannå, 1400-Lalets milt. Foto I. Anderson 1950. S. :\ lagdalena und S. Andreas, Fragn1entc von gemallen 1-Iolztafeln, lVIitte d es 15 ..Jh. St. Ma gdalena and St. Andrew, frag ments of painted wooden panels, middle of 15th cent. N u m m e r t a v l o r: - l. Av trä med överstycke i rokoko, H 79, 5. Stofferad i guld, silver och grönt. Till denna hör en sats vitmålade siffror på svarta träplattor. - 2. A v trä med enkel snidad ram, H 106. Till denna hör en liknande sats av på träplattor målade siffror. Några fragment av med e ltiua inventarier finnas bevarade, nämligen åtta stycken furupannåer försedda med senmedeltida målningar (fig. 211 - 213), vilka i senare tid varit använda i bänkinredning eller panelsnickerier. Samtliga äro av en tjocklek, som varierar något men i regel närmar sig 20 mm på oskadade ställen. De fördela sig på två olika grupper med hänsyn till målningarna, vilka tydligt röja två NUMM E R­ TAVLOR FRAGME N T AV MEDEL­ TIDA I NVEN­ TARIE R 252 SVEGS TINGSLAG olika konstnärshänder eller verkstäder. De beskrivas här nedan utan hänsyn till ev. fastställbar ursprunglig ordning i den följd de nu hänga i kyrkans S korsarm. Första serien består av följande målningar: A l. Den heliga Apolloni a med sin tång. H 44, B 35. (Fig. 211 ). - A 2. Den heliga M agda­ lena med sin salvkruka. H 44,5, B 36. (Fig. 212 a). - A 3. Den helige Andreas med sitt kors. H 55,5, B 17,5. (Fig. 212 b). Hör samman med A 2, på vilken apostelns ena hand samt korset återfinnes. - A 4. Kvinnligt helgon med krona på huvudet, annat attribut saknas. H 44, B 21. - A 5. Kvinnligt helgon med krona på huvudet men utan attribut. H 44, 5, B 19. Samtliga figurer äro målade på tjock kredering och äro avbildade mot guldgrund och ett stiliserat rutgolv i gult och svart. De bära dräkter i rött, grönt och ljusgult samt ha naturlig karnation. Röd inramning. Den andra serien består av: B l. Kvinnligt helgon utan attribut. H 52, B 25. (Fig. 213 a). -B 2. Helig biskop med kräkla. H 44, 5, B 27. (Fig. 213 b). - B 3. Kvinnligt helgon med svärd och glob. H 44, 5, B 28. (Fig. 213 c). De tre sistnämnda fragmenten skilja sig från de föregående genom av­ saknad av guld samt en mera dämpad färgskala i rött, mörkgrönt, svart och brungult. Ansikten och händer ha en gråvit karnation. Figurerna äro här inställda i arkader av tryckta korgbågar, vilka liksom det ovanför liggande akantusverket äro målade i gult och rött med mörk bakgrund. Med hänsyn till pannåernas tjocklek och till att baksidorna sakna varje spår av målning, torde fragmenten snarast ha tillhört två olika altarprydnader med fast upp­ ställning och dolda baksidor. Dessas ursprungliga utseende kan dock icke fastställas på grund av bristen på tillräckligt jämförelsematerial. Serie A kan rimligtvis dateras till 1400-talets mitt, serie B till 1500-talets andra fjärdedel. Ehuru tidstypiska för var sin period, sakna dessa båda grupper av målningsfragment hittills kända paralleller på svenskt område, varför deras ursprung troligen är norskt.! P all, använd för knäfall innanför altarringen och utgörand e podium till medeltida helgonskåp (fig. 214), H 17,5, L 61, B 26,5. Pallen består a v ett avlångt 6-kantigt postament med öppen baksida. Genom denna öppning kan man iakttaga föremålets inre konstruktion med sex smala trätappar mellan översida och undersida. Översidan har i mitten ett sekundärt utskuret handtag i form av ett avlångt hål och har i övrigt fragment av kredering på linnegrund samt gröna färgspår. De fem slutna lodräta sidorna ha en välbevarad stoffering i rött, vitt och grönt samt i svart målade unggotiska fönster med masverk. Fönsterformerna tyda på 1200-talets slut eller 1300-talets början. Även här torde ursprunget vara norskt. 1 För diskussion av datering och proveni ens stå förf. i tacksamhetsskuld till antikvarien fil. drAHON ANDERssoN, SHM, Stockholm. ÄLVROS KYRKOR 253 Fig. 213 a-c. Två kvinnliga helgon jämte helig biskop; fragment av målning på pannå, 1500-talets förra hälft. Foto I. Anderson 1950. Zwei weibliche Heilige und ein lieiiiger Bischof; Frag­ mente von gemalten I-Iolztafeln, l. I-I. des 16. J h . Two female saints and a canonized bishop; fragments of painted wooden panels, first half of 16th cent. Fig. 214. Pall förfärdigad av sockeln till ett höggotiskt helgonskåp. Norskt arbete från omkr. 1300. Foto 1957. Sockel eines hoch-gotischen Heiligenschreines, um 1300. Socle from a high Gothic saint's shrine about 1300. 254 SVEGS TINGSLAG Fig. 215. Ka lk och paten av förgy lll silver, inköpt 1670. Foto 1957. Kclch und Pa lPne a us vcrgoJdeten1 Silbe r, 1670 geka urt. Silvc r-g ilt c l1alice und paten. purellased 1670. Detta förem ål har - sett i kombination med de ovannämnda målningsfragmenten ­ en viss betydelse för bedömningen av frågan om ett kapell funnits i Alvros redan und er m edeltiden (jfr ovan s. 215 ff.). Det torde nämligen vara ytterst osannolikt, att man för ett så enkelt bruksinventarium som en altarpall från annat h åll hämtat ett fragment av ett medeltida helgonskåp . Snarare får man tänka sig att en höggotisk helgonbild, vilken funnits kvar på platsen sedan katolsk tid, av kultiska skäl kasserats men fått släppa till sitt vackert målad e postament såsom bidrag till kyrkoinredningen. Ett andra podium för helgonbild, upptaget i SNABB!NV. finnas . :'\AT"I'V ARDS ­ 1927, har icke kunnat åter­ K Ä RL Kalk av förgyllt silver (fig. 215). Balusterformad fot med litet gjutet krucifix, vilket är fästat vid sitt underlag med en på baksidan utvikt liten silverplåt. Å den släta kup­ pan en graverad strålsol kring Jehovanamn. H 19, 7. Stämplar saknas. - Paten av silver med förgylld översida och helt utan dekor. D 14, 3. Stämplar saknas. RÄK . 1670 nämner )>en ny kalk om 27 lodh)> samt )>arbetes Lön och Kosthold)>, vilket bör tolkas såsom att såväl kalken som den därtill hörand e patenen förfärdigats på platsen av en ÄLVROS KYRKOR 255 kringresande silversmed. Detta förk larar avsaknaden av stämp lar eller åldermansranka samt enkelheten i utformningen. 1 Oblataskar: - 1. Av silver (fig. 216), oval form , godronnerad, stående på fyra bladornerade fötter samt försedd med scharner. P å lo cket ett liggande lamm med förgyllt kors. H 12,6. Stplr under botten: 0 ( = 1772), 0 I-I S ( = Otto Henrik Sjöberg, mästare 1726- 75), Falu stadsstämpel, tre kronor; å lo cket: tre kronor, 0 G ( = Olof Grubb , mästare i Hudiksvall 1790- 1817), M2 ( = 1794). Ristad inskrift i botten : 17 3 / 8 LOD. Förklaringen till de dubbla stämplarna ger rNv. 1798: »En oblat ask, af Silfwer, förlo rad (här = trasig), men åt er förfärdigat, och påökt å r 1795, som årets räkning wisar». - 2. Av trä, cirkelrund, hoplaskad av ett träsp ån, ornerad med ristningar och karvsnitt (fig. 217). H 5, D 9,3. Inskrift å lo ckets insida: 1745 / FOH.T I G . - 3. Av näver , fyrkanti g, !askad. H 8, 5, L 12, B 8. Histad in skrift å locket: L PS: 1: BYN / 1790. - Oblataskar av trä omnämnas i 1700-talsinventari crn a, dock utan att kunna närmare id entifieras . i Jfr Lillllärcla l s. 18G , d ä r cn l. v erk are. H\K. e tt likna nde sil ve rarbete utförts av en k rin gva nclra ncl e ha nt- Oblalask av sil ver, 1772; omgjo rd 1794. Folo 1957. Silbe m e Ob la tcnSilver wafcrbox, F ig. d ose 1772. 1794 u111gcnrbci lct. purch ased 177 2, partly rPtH'wccl 1794. 216. 256 SVEGS TINGSLAG Vinkanna av delvis förgyllt silver (fig 218), päronformig och godronnerad, lock med krönknopp och tumgrepp. H 29, 7. Stplr å foten: Härnösands stadsstämpel, M B ( = Martin Bernström, mästare 1742- 79). RÄK. 1749 nämner inköp av >>en ny altarkanna, wägandes 63 3 / 4 lod silfwen>. Sockenbudstyg av silver (fig. 219): - l. Kalk med slät kuppa och balusterformad fot med päronformad nod. H l O, 5. Stämplar saknas. - 2. P a t e n med litet ristat kors på det smala brättet samt bokstäverna IN - RI ristade på ömse sidor om övre kors­ armen. D 7, 7. Stplr: PP( =PetterPemer, mästare i Sala 1716- 20, i Falun 1720- 25), Falu stadsstämpeL Kalken är sannolikt identisk med den >>sochnebudz kalck af silfwen>, som enl. RÄK. inköptes 1719, varefter patenen inköptes först 1724. Till denna sats sockenbuds­ tyg användes tidigare en cirkelrund oblatask av trä och näver, ornerad med ristningar, H 5, D 9,3.- Bevarad är en sockenbudslåda av trä med ett vävt rött bärband av ylle, målad i svartgrönt, H 16,5. Den bör vara identisk med >>Ett nytt Sockn-bud skrin, med en liten glasflaska skjänkt af wälärewördige H:r Mag. J: Ruuth. 1793>>1 enl. INV. 1798. 1 JOHAN CHRISTOPHER Ruunr, f. 1767, t 1822, kapellpredikant Linseli 1795- 1804, kh i Hede 1808- 22. Fig. 217. Oblatask av träspån, 1745. Foto 1960. S. 255. Hölzerne Oblatendose, 1745. Wooden waferbox, 1745. ÄLVROS KYRKOR 257 Fig. 218. Vinkanna av d elvis förgyllt silver, inköpt 1749. Foto 1957. Teilweis v ergoldete Silberkanne, 1749 geka uft . Partly silver-gilt wine ewer, purchased 1749. Ljuskronor av malm: - l. Med sex pipor i en krans, åttapassformade droppskålar. Små prydnadsarmar med blomkalkar i två kransar och en dubbelörn som krönfigur. H 63. Inköpt för 80 dlr kmt 1706 (RÄK.). - 2. Med fem pipor i en krans. H 32. Enkel 1700-talstyp. Upptages i INV. 1798 såsom skänkt av Pehr Olofsson och Olof Olofsson i Kolsätt samt Christopher Ersson i Remmen. LJUS­ REDSKA P 258 SVEGS TINGSLAG Fig. 219. Socken budstyg av silver, kalken inköpt 1719, p atenen 1724. Foto 1957. S. 256. Kra nkenkelch und P a te n e a u s Silber, 1719 und 1724 gek a uf t. Silve r c ha lice a n d p a ten for parish vi sits, pmc hased 1719 a nd 1724. Ljuskrona av trä med sex pipor i en krans; lju sarmarna utformade såsom drakar med öpp et gap och utsträckt t unga. H 53. Stoffering i rött, blågrönt och guld . 1700-tal, men hårt r enoverad. Kronan skall enligt 1700-talsinventarierna ha varit bet y dligt större >>med 11 pipor - ofärdig en arm. >> Märken efter borttagna armar i en övre krans äro ä nnu sy n­ liga. Lju s kr o n a av järn m ed t olv pipor förd elade på t vå kra nsar. H ca 80. Tillverka d under 1940-talet och skänkt av makarna H anna och Harald P ersson , Aspåsnäset. Hängstakar av järn : - l. Med t vå pipor på hästskoform ade ljusarmar (fig. 220), fyrkantiga droppskålar och hängande löv. Spår av förtenning. B 44,5. Lå ng up p häng­ ningsanordning bestående av vridna järntenar sammankrokade i varandra. - 2. Med t vå pipor på häst skofo rm ade ljusarmar, fyrkantiga droppskålar och hängande löv. Spår av rödfärg. B 35. - JN V . 17 35-17 98 nämn a end ast en ljuskrona av järn m ed två pipor, troligen identisk m ed hängst ake nr l. Ljusarm av mässing (fig. 22 1) m ed tre pipor, rund väggplåt m ed driven och punsad ornering, S-formade ljusarmar. L 42,5, B 55. Inskrift å sköld fastsatt på armen: 17 4 1 f .I. G.s. f .s.H.D. 1700-talsinventarierna upptaga en lju sarm m ed tre pipor placerad på predikstolen och skänkt av Jon Gundbiörsson på H ammarn; initialerna syfta således på denne och hans hustru. ÄL VROS KYRKOR 259 Fig. 220. Hängs lake av järn (nr 1). Foto 1960. Eiserner l {.ronleuch­ ter. Iron eandle pen­ dant . Fig. 221. Ljusarm av mässing, 1741. Foto 1960. \Vandleuchter aus ge­ triebenem Messing,1141 geschenkt. Candie-braeket of Ilam­ mered brass, presenled 1741. 260 SVEGS TINGSLAG Fig. 222. Ljusstake av malm (nr 1), tro!. 1600-tal. Foto 1960. Kandelaber aus Erz, 17. Jh. Bronze candle-stick, 17th cent. Fig. 223. Ljusstake av malm (nr 3), skänkt 1763. Foto 1960. Leuchter aus Erz, 1763 geschenkt. Bronze candle-stick, presented 1763. Ljusstakar av malm:- l. Med två pipor (fig. 222) på rund fot, skaftet gjutet som om det vore flätat av två tenar, vilka mellan ljuspiporna mötas i ett blomliknande ornament. H 31,5. Omnämnd i INV. 1735 men bör vara betydligt äldre. - 2. Ett par enpipiga, svarvad fot med kraftigt förhöjd bas, H 20. Upptagna i 1735 års INV. - 3. Ett par enpipiga (fig. 223), fyrkantig fotplatta med insvängda hörn, balusterformat skaft. H 18 resp. 17,5. Inskrift: 1763. PETTER SPÅRNBORG. Enl. INV. 1779 »gifne såsom Testa­ mente efter Sal. Krono Befallnings Man Spårnborg>>. 1 Ett antal ljushållare av järn finnas på läktarbarriären, tillkomna vid restaure­ ringen 1930 och utförda av konstsmeden Axel stridsberg i Vemdalen. Ljussax av mässing med rik figurornamentik. L 17,5. 1700-tal. Ljusstav av trä med klossliknande krön försett med enkel ornering och spår av målning i svart, grönt och rött. Krönet har hål för ett ljus. Rakt skaft. L 164. Bland försvunna ljusredskap märkas bl. a. ett par >>stora wackra lius armar, en på hwardera sidan af altaret, gifne af högwällärde H:r Pastor Erich Sebrelius>>, vilka finnas upptagna i INV. 1735. 2 1 2 För SPÅRNBORGS personalia se ovan s. 216, not 6. För SEBRELIUS personalia se Sveg, ovan s. 60 not l samt s. 91 och fig. 90. ÄL VROS KYRKOR 261 TEXTILI ER Altarkläde: - Randig yllevävnad i tuskaftsbindning (fig. 224). Varp av lin eller hampa, inslag av ullgarn i flera färger. Randningen är ordnad i grupper med omväx­ lande kalla och varma färger; grupperna åtskilda från varandra medelst smalare vita och svarta ränder. Varje grupp innehåller två färger sinsemellan ordnade från ljusare till mörkare schatteringar. Mönsterrapporten ca 21 cm. Vådbredd 71 cm . Sammansatt av två våder. L 270. Säkerligen identisk med > myt randet Kläde på altareb>, som enl. R i\K. inköptes 1671 och som i INV . 173 5 upptages såsom > mppå altaret et täcke af wäst­ giota tyg>>.l Antependier: - l. Av num~ra urblekt röd schagg, H 92, B 160. Mittkartusch av silverband med årtalet 1737. RÄK . 1736 upptar >>4 3i4 aln rödt slöägg a 6 1/ 2 dir alnen samt galoner 2 5 / 8 lod til altarkläde>>. - 2. Av ljust brunrött ylle med linnefoder; dekor av guldband samt broderi i guld och vitt i form av kors och törnekrona jämte devisen FÖR EDER . H 110, B 345. Inskrift vid underkanten: E . P. LICIUM 1931 ( = Elin Petters­ son). Mässhakar: - l. Av röd sammet med kantband och ornering av silverband, silver­ spetsar och silvertråd, foder av rött linne (fig. 225). H 112. Å ryggstycket kors av 1 Jfr Sveg, ovan s. 72 f. och fi g. 70- 71. Fig. 224. Detalj av randigt altarkläde av y lle, inköpt 1671. Foto 1960. Detail von gestreifter wollener Altarbekleidung, 1671 gekauft. 5510330 Detail of striped woollen altar-cloth, pur­ chased 1671. 262 SVEGS TINGSLAG Fig. 225. Mässhake av röd sammet (nr 1), skänkt 1708. Foto 1957. i\fessgewand a us rotem Samt, 1708 geschenkt. Chasuble of r ed velvet, pre­ senterl 1708. silverspets samt initialer och datering: I c l s M Il I T l M H Il 17 l 08.1 RÄK. l 707 nämner inköp av >>sex alnar samet», >>rödt sidenbasb>, >>arbetat ächta silfr.-band>> jämte >>skräd­ darelöön». Mässhaken synes således vara anskaffad för kyrkans medel men på initiativ av kyrkoherde Trundman samt sydd på platsen. - Konserverad av RAÄ:s textilkon­ servering (Pietas) 1932. - 2. Av svart sammet med silverornering, å ryggstycket kors av silverband, å framstycket Jehovanamn inom triangel med omgivande strålknippen i applikation och broderi. Foder av mörkgrå lärft. Tränsar, knapp och tofsar av sil­ vertråd å axlarna. Datering å fodret: 1845. Enl. RÄK. 1843-4 4 inköpt för kyrkans medel från Stockholm. H 125. 1 I C l SM bör betyda Jesus Christus l Salvator Mundi. I T l M H torde ange givarna Jonas Tt·und­ man och hans hustru Märta Huss. För dessas personalia se Sveg s. 65 not 1. ÄL VROS KYRKOR 263 Kalkdukar:- l. Av vitt siden med broderi av olikfärgat silke och guldtråd i form av blommor, kantad med guldspets (fig. 226). 40 x 43. Broderad inskrift längs kanterna: CATHARINA : ELFF : l ANNA : GRETHA : ELFF: l AN : NO : 117 . 26.1 En liknande kalkduk skänktes av systrarna Elff till Svegs kyrka (jfr Sveg, s. 85). Då någon sådan icke finnes bevarad där, kan det här möjligen röra sig om en och samma kalkduk, som vandrat från moderkyrkan till annexkyrkan eller om två repliker. - Konserverad 1939 av Handarbetets vänner, Stockholm. - 2. Av vitt linne med broderi av korsstygn och plattsöm i blått och rött, silkefrans i vitt och rött. 40 x 40. Broderad inskrift: 18061 A P D. Konserverad 1943 av Libraria, Stockholm. För CAniARINA ELFFS personalia se Linsen, ovan s. 130 not 2. ANNA GRETHA ELFF, f. 1708, g. 1738 med konrektor Mag. MAGNUs JusTus i Gävle. Döttrar till kronobefallningsmannen EHIK ELFF i Sveg. Jfr OL. Jon. BRoMAN, Glysisvallur, II, s. 742 och 952. 1 Fig. 226. Kalkduk av vitt siden (nr 1), skänkt 1726. Foto 1957. Kelchtuch aus weisser Seide, 1726 geschenkt. Chalice cloth of w hite silk, presented 1726. 264 SVEGS TINGSLAG En broderad kalkduk med namnen )>Eric Elh och )>Cattarina Wallberg)> jämte årtalet 1727 finnes omnämnd i INV. 1798, men är icke bevarad. Den har troligen varit av samma typ som ovannämnda nr 1.1 B r u d päll av rött mönstertryckt siden med strömönster (fig. 227). 153 x 225. I mitten en kartusch med vågformad ytterkontur och inskrift av påsydda guldband: I I S: SSD l !OS: IEtt pälle af Golgast, gifwit år 1747 af kjörkowärdarna Jon Jonsson och Jon Olssom. Initialerna syfta således på dessa jämte deras hustrur. Kollekthåvar: - l. Av röd sidendamast med tofs av rött och grönt ullgarn. H 15. Svarvat skaft i rika former. Skaftets L 125. Själva håven i fragmentariskt skick. - 2. Av blågrönt siden med dekor av små sidenlappar i form av blommor samt fragmentarisk dekor av band, silketofs i gult och rött. Foder av mönstertryckt linne i rött och svart. H 16. Svart snidat skaft med spiralornerat handtag. Skaftets L 173. Själva håven i fragmentariskt skick. - Såväl nr l som nr 2 härröra från 1700-talets förra hälft och om­ nämnas i INV. 1735 med dess tillägg såsom fördärvade men förbättrade. FÖRSVUNNA TEXTILIER Bland försvunna textilier av liturgiskt eller kulturhistoriskt intresse märkas bl. a. en mässkjorta )>af slissing med röda skiagslappar uppå)> samt )>en dito med gröna)>. Båda dessa finnas upptagna i INV. 1723 och 17 35. Vidare fanns under 1700-talet )>En liten dyna af Sictentygs öfwerdrag på Altaren skänkt Fru Cathar. Spårnborg.)>2 Liksom i Sveg (s. 88) har även i Älvros funnits en brudgumskappa, först en svart klädeskappa skänkt av befallningsman Graan, 3 och sedan, när denna enligt uppgift i INV. 1779 återtagits av givaren, en ny sådan, gåva av )>Fru A: M: Fältström)> (rNv 1798), 4 tillkommen mellan åren 1792 och 1799. Ett b j örnskinn inköptes 1674 för 4 dlr kmt (RÄK.). Älvros kyrka har härvid anslutit sig till ett bruk, som finnes belagt för åtskilliga kyrkor i Norrland och torde ha före­ kommit över hela Skandinavien i äldre tid. HEDENGRANs­ TAVLOR OCH KUNGAT AL I klockstapelfoten förvaras några enklare inventarier eller fragment av sådana sam­ manhörande med Gamla kyrkans inredning. Bland dessa märkas ett antal äldre tavel­ ramar eller rester av dylika: - l . Svart profilerad ram av karolinsk typ avsedd för en av Hedengrans graverade jubelfest- eller minnestavlor. 5 Dageröppningens H 74,5, B 53,5.­ 2. Ram med svagt profilerade lister, förmodligen lokalt arbete från 1700-talets förra 1 För EnrKs ELFFS och hans hustrus personalia se Sveg, ovan s. 61 not 2 samt OL. JoH. BnoMAN, Glysisvallur, II, a. st. 2 För CATHARINA SPÅRNBOHGS personalia se Linsell, ovan s. 130 not 2. 3 PETER GnAAN, f. 1728, t 1807. Kronabefallningsman i Sveg 1759- 1784. Jfr Sveg, ovan s. 83 not 1. 4 ANNA MAHGARETA FELTSTHÖM, f. 1755, t 1840. G. 1779 med kh i Sveg Petrus Rissler d. y . 5 Jfr Sveg, ovan s. 88 not 2. ÄLVROS KYRKOR 265 Fig. 227. Brudpäll av tryckt siden, skänkt 1747. Detalj. Foto 1960. Detail von cinern seidenen 'I'rauhin1meJ, 1747 geschenkt. Detail of bridal canopy of printed silk, presented ·1747. hälft med stoffering i ljusblått och rött. Dageröppningens H 88, 5, B 56. Troligen avsedd för en liknande minnestavla.- 3. Diverse ramfragment, av storlek och utseende att döma delvis härstammande från gustavianska kungatal. Bland försvunna minnestavlor märkas enl. INV. 1798 tre jubelfesttavlor, placerade i koret samt Gustaf III:s tal 1772 vid riksdagens öppnande. Efter 1799 har ytterligare tillkommit )>Konung Carl den 13:des Tal med Ramar och glas)> samt )>Kongl. Maits: Tal vid Riksdagens öpnande 1817, med förgylta Raman> (rNv.). - I INV. 1831 omtalas de i koret placerade jubelfesttavlorna sålunda: )>på norra väggen 'De förnämsta dyg­ dernas samtal och Rygtets utrop vid Konung Carl den 11:tes död den 24 Nov 1697.' Denna skrift med ramer försedd har utom Konungens portträit 14 sinnebilder omgifne af Latinska inscriptioner. Å södra wäggen finnes 'Fröjdeqvädet vid Jubelfesten 1693' å hvilket ses en sinnebild, som föreställer ett skepp kämpande med stormen .... Å framgafveln en åminnelsetana af J u helfesten den 17 Martii 1721.)> 266 SVEGS TINGSLAG I klockstapelfoten förvaras numera även två likbårar, troligen härstammande från 1700-talet. Sådana omnämnas i 1700-talsinventarierna. MÖBLER l SAKR!STIAN Litet slagbord med i det närmaste rund skiva. H 71,5. En!. INV. inköpt 1799, målat 1801 enligt datering under skivan; rödmålade ben, gråblå skiva. (Står f. n . i Älvros nya kyrka.) Skåp: - l. Hörnskåp av furu med ljusblå målning. Enkel profilering, H 79. Infört i INV. 1792. - 2. Väggskåp med profilerad framsida, dörr med listverk; blåmålat med röda lister. Målningen daterad 1829. H 116. SIG!LL Sockensigill, stamp av koppar, sigillbildens D 20 mm. Svarvat träskaft. L. 6,5. (Fig. 241, s. 286). En!. RÄK. anskaffat 1838. En uppgift hos Modin1 och hos Festin 2 om förekomsten av ett rökelsekar har icke kunnat verifieras i äldre INV. eller andra tillgängliga källor. Pärmen till kyrkans äldsta räkenskapsbok från 1656 innehåller ett blad ur Missale Upsalense, det senare trycket, Basel 1513, fol. CLXXX med versasidan synlig. Bladet har här använts såsom styvnad för häftningen i ryggen. Att detta blad tillhört en inom Svegs pastorat använd mässbok är föga sannolikt men ingalunda uteslutet. Mera troligt är emellertid, att bladet härrör från ett exemplar som hamnat hos en bokbindare för att användas till pergamentsomslag. KLocKA I klockstapeln hänger en klocka, vilken ursprungligen tillhört en tidigare stapel på platsen men som 1795, året före den nu stående klockstapelns uppförande (se ovan s. 232), såldes till Linsell. 3 Därifrån återbördades den till Älvros 1948 mot det att Älvros församling bekostade en ny storklocka för Linselis församling. Klockan har akantusornering å såväl övre som nedre randen. Under en kunglig krona och omgiven av fyra änglahuvuden läses å livets ena sida följande inskrift: GUD TIL ÄRA l OCH ELFROS FÖRSAMLING l TIL NYTTA l ÄR DENNE KLOCKA OMGIUTEN l I SUNDS­ l LINDERBERG ÅR 1776. 4 Å andra sidan en inskrift omgiven av fyra änglahuvuden: TIENER HERRANOM MED FRÖGD l KOMMER FÖR HANS ANSIKTE MED GLÄD­ SKAP l GÅB IN I HANS POBTAR MED TACKANDE l UTI HANS GÅBDAB MED LOWANDE l PSALM: VALL AF CARL JAC: 100. v. 2.4. D 80, H 72. Av allt att döma är denna klocka en omgjutning, ty RÄK. 1775 och 1776 uppta utgiftsposter för )>Forslen til Sundsvall för gamla klockam samt betal­ ning i två olika poster till )>klockgjutaren Linderberg,)> Enligt bevarade handlingar torde kyrkklockor ha anskaffats till församlingen både på 1650-talet och 1675. I det första fallet kan man sluta sig därtill genom ett brev av 1 MooiN, Härjedalens ortnamn, s. 86. FESTIN i: .Jämten 1932, S. 51. 3 .Jfr Linsen, ovan s. 133 f. 4 CARL .JAC. LINDEHBERG. f. 1725, 2 t 1802. Klackgjutare i Sundsvall, mästare 1759 . .Jfr SUNDSVALLs VEHKST;\DER 200 ÅH, S. 20 ff., Uppsala 1956. ÄLVROS KYRKOR 267 den 6 okt. 1654 från borgmästaren i Hurliksvall Nils Hansson,! i vilket denne tackar älvrosborna för den oxe han fått för sitt >>omak» i samband med beställningen av en kyrkklocka i Stockholm. Man skulle kunna förmoda att denna klocka, som dock ej finnes belagd i RÄK., då dessa för Älvros äro bevarade först fr. o. m. 1656, beställts hos klackgjutaren Jörgen Putenson, vilken 1652 genom samme Nils Hanssons förmedling levererade en ännu bevarad kyrkklocka till Överbogdal (se nedan s. 327 .och not 2). Original i ÖLA. - NrLs HANsSoN (FuNDEL), f. 1599, t 1663 men begravd 1664, borgmästare i Hucliksvall1638 och därefter i fl era perioder, sammanlagt 14 år. Jfr OL. J oH. BROMAN, Glysisvallur, I, s. 72 samt SvEN BRUN, Hudiksvalls historia, l, Rueliksvall 1932, s. 66 f. 1 Fig. 228. Detalj av dörren mellan vapenhus och kyrkorum. 1747. Foto 1960. S. 237. Detail von der Eingangstiir. 1747. Detail of the entrance­ door. 1747. 268 SVEGS TINGSLAG NYA KYRKANS BYGGNADSHISTORIA Önskan att övergiva den allt mer förfallna Gamla kyrkan fick som resultat, att man vid kyrkostämma den 14 maj 1877 fattade beslutet att bygga en ny kyrka och för­ lägga denna till annan plats inom kyrkbyn (jfr ovan s. 227 f.). Vid kyrkostämma den 21 oktober samma år förelåga meningsskiljaktigh eter, huruvida den nya kyrkan skulle uppföras av sten eller av trä. Att det senare alternativet segrade med 23 röster mot 13 får främst tillskrivas ekonomiska skäl. Redan vid denna stämma kunde majoriteten presentera ett förslag, upprättat av byggmästare P . Norin från Norrala i Hälsingland. 1 Detta förslag kom ej att fullföljas. Definitiva ritningar utarbetades - helt Yisst på Överintendentsämbetets anmodan - av den kände stockholmsarkitekten Ernst Jacobs­ son.2 Dessa ritningar (fig. 230- 231) äro daterade 1879 samt godkändes av Överinten­ dentsämbetet den 17 februari 1880, varefter de stadfästes av K. Maj:t den 5 mars samma år. Jacobssons ritningar ha ett icke obetydligt konsthistoriskt intresse. Den i dessa pre­ senterade kyrkan är en typisk exponent för ett tidigt stadium i utvecklingen av elen nya nationalromantiska träarkitektur, vilken i så hög grad skulle prägla senare delen av 1800-talet. I fråga om grundplanens och rumsformens enkelhet är nykl assicismens och det ticliga 1800-talets stanclarcliseracle salkyrkaform ännu icke övervunnen. I fråga om tornets asymmetriska placering samt väggarnas, takets och de små sidaportikernas rika artikulering röjes däremot ett tydligt sammanhang med sekelslutets arkitektur med dess förkärlek för fri uppdelning av planenheter och volymer och för dekorativ sönderdelning av alla ytor. Jacobsson har synbarligen tänkt sig en exteriör med spån­ klädsel omväxlande med i mönster lagd panel av spåntade bräder inom en stomme av fint snickrade skenbart konstruktiva vertikala och horisontala bjälkar. Interiören präg­ las på ritningarna av motsättningen mellan enkelh eten i elen rektangulära rumsfor­ men och detaljrikedomen med dess upprepningar av sammanträngda gotiska motiv såsom fönstrens spetsbågar och trepass. Utförandet kom att i stort sett följa ritningarna, dock med undantag av att Jacobs­ sons smäckra torn och dess av klockstapelkonstruktioner inspirerade snedsträvor ersat­ 1 PER NoRIN , byggmästare från Norrala (Hs), f. 1827, sedermera bosatt i Trönö (Hs) , till b yggmästare J AcoB NoRIN, jfr S·,;eg, s. 44 not 2. t 1885 . Son 2 ERNST ABRAHAM JAcoBssoN, a rkitekt, professor, intendent i ö lÄ, f. 1839 i Stockholm, ·f· 1905 därstädes. Känd förespråkare för materialets äkthet och byggnadernas anpassning efte r miljö och ända mål , varvid han sökte förena drag ur gångna ticl ers formspråk med nya ideer. ÄLVROS KYRKOR 269 F ig. 229 . Alvr os nya ky rk a fr å n N V. Foto 1957. D ie ncue Hi rche von A lvros vo n N\V. 'Th e n cw church of .:\.Ivros from N \ V. tes med ett bastant fy rk antigt torn med alltigenom lodräta väggar. Byggnadens entreprenör blev samme byggmästare orin från Norrala, vilken utarbetat det ovan omtala de första fö rslaget t ill ny kyrka. Väggarna restes i stolpkonstruktio n med utfyllnadsverk , allt av bästa timmer. Arkitektens ritningar hade emell ertid förutsatt en dekorativ ytbehandling av hög hantverkskvalitet med utnyttjande av träets naturliga materialverkan. Intentionerna komma i detta avseend e icke att ful lföljas vare sig beträffande exteriör eller interiör. Med helt vitstrukn a väggar och med provisorisk taktäckning av papp, vilken 1892 (Rfi.K.) utbyttes mot plåt, kom Älvros nya kyrka sålunda att framträda i väsent ligt a nnan gestalt än vad som varit arkitektens avsikt. Förenklingen av snickeriernas kvalitet torde emell ertid ha blivit mest påtaglig i interiörens detalj er. Int e riören (fig. 233), vilken sedan 1957 (jfr nedan s. 274) i åtskilliga avseenden 1Nrnn1önE:-;s är starkt förä nd rad, hade ursprungligen ett mot Ö väggen ställt a lt a r e av trä med i uns:,:~NG­ panelade fä lt indelad framsida, stofferad i gul och svart marmorcring jämte förgyllt U TSEENDE 270 SVEGS TINGSLAG ; , Y;./ ,,..~ :;,.,2!:,.'.1( .......J-4 ,._. "'.'\ 1K·" . ;'d ·_i ' Fig. 230. Nya ky rk a ns plan, V fasad sa mt se ktion er mot Ö och V. Efter ritn . av E. Jacobsson 1879, BSL Grundri ss, '\' Fassade und Querschnitte gegen 0 und \V nach einem Projekt 1879 . P lan , '~' . front a nd sec lion s towards E a nd \ V accorcling lo a project of 1879. ÄLVROS KYRKOR 271 / I V-. ! i. \. ~ ... - "> ...,;... ...,.~.. ef!J1 /,1,J.,•• i.: ;..... :. ... : F ig. 231. Fasader och längdsnitt mot N. Efter ritn. av E. J acobsson 1879. BSL Passaden und Län gsschnitt gegen N nach cinem Projekt 1879. F ronts a nd longitudina l section towards N according to a project of 1879. 272 SVEGS TINGSLAG listverk, H 106, B 187. Det flankerades av de båda dörrarna till sakristian. A l tar ­ ringen hade cirkelformig grundplan och var målad i vitt och guld. Predikstolen, målad i vitt och guld, befann sig i NÖ hörnet med dold uppgång inifrån sakristian. Ö väggens ännu bevarade bågöppningar avtecknade sig direkt mot den bakomvarande ut­ byggnadens färgade glasfönster. I den mittersta öppningen stod ett förgyllt k o r s, H ca 230 med törnekrona. (Kors och altarframstycke förvaras numera i klocktornet.) En p a n e l runt väggarnas nedre partier var liksom bänkarna målad i ekimitation, medan resten av interiören var gråvit. I V fanns en l äktare över kyrkans hela bredd samt under läktaren ett förrum med tre dörrar i bredd in till kyrkorummet. Hur Älvros nya kyrka tedde sig för samtiden står att läsa hos SAXON: 1 >>Den nya kyrkan är en af de få i länet, hvilka ha arkitektur. Hon är af trä. Det höga bjälktaket bar vacker r esning. Altarprydnadens fönster af mångfärgadt glas ge en 1 SAXON, Jämtlands läns kyrkor, s. 77 samt upp!. med omtryckt sista ark s. 80-81. F ig. 232. Kyrkan från S före ombyggnaden 1957. Flygfoto i BSt. Die Kirche vonSvor dem Umbau 1957. Church from S befm·e 1957. ÄL VROS KYRKOR 273 F ig. 233 . Interi ör mot ö fö re ombyggn a den 1957. Foto i BSt 1954. Interi o r look in g E b cfo rc 1957. Inn cres gegen 0 vor d en1 U tnba u 1957 . mystisk dager åt hela det rymliga t empl et. Altaret är en särskild utbyggnad, uppburen af 6 pelare och med ett förgyldt kors i midten med altarringen nedom. På ena sidan om denna står alt a rtafl an (läs: nummert avlan) , på andra predikstolen med läckert snideri i guld på hvit botten. Kyrkan ha r tre ingångar, alla med t amburer, och en liten läktare. Tornet , högt och stiligt, är fastbygdt på ena gafvelns hörn - betydligt originelt således.» Byggnadsarbetet pågick mellan åren 1880- 86 och kyrka n invigd es nämnda år. oktob er sist- Sedan Gamla kyrkan återinvigts den 24 juli 1932 samt sedermera enligt domkap: s beslut den 19 december 1945 även skulle fungera såsom ordinarie kyrka vid sidan av den nya (jfr ovan s. 230), kom Älvros nya kyrka periodvis att stå oanvänd och började i sin tur förfalla . Förslag om rivning av kyrkan diskuterades men efter skarpa meningsmotsättningar beslöts på extra kyrkostämma den 6 juni 1954, att även Nya kyrkan skulle resta ur eras. En såväl till det yttre som framför allt till det inre omfattande renovering utfördes under ledning av arkitekt Rolf Bergh, huvudsakligen under år 1957 och i stort sett i överensstämmelse med ett av honom den 14 maj 1954 upprättat RESTAURE- Rl!': G 1 957 274 SVEGS TINGSLAG förslag. Härvid förkortades kyrkorummet 3 1 / 2 m i V, motsvarande det tidigare förrum­ met och läktarutrymmet, varvid tornets N fasad frilades och en öppen portik tillkom framför den indragna V gaveln. Härigenom kunde tornet konstruktivt isoleras från kyrkakroppen till fördel vid klockringningen, vilken tidigare medfört störande vibra­ tioner i själva kyrkorummet. Torn och väggar fingo på arkitektens förslag en ny färg­ ställning i rött och vitt. De små portikerna på N och S långsidorna inbyggdes och för­ sågas med fönster. Interiören genomgick väsentliga förändringar utan att dock förlora sin från början avsedda helhetskaraktär. Viktigast var anskaftandet av nytt altarbord och altarring samt omordnandet i samband därmed av hela den liturgiska inredningen i koret i enlighet med rådande moderna principer. Predikstolen, som tidigare varit placerad invid Ö väggen (jfr fig. 233), flyttades fram i kyrkorummet till en plats N om altar­ ringen och försågs med ny trappa och ett lågt podium. Korets liturgiska utsmyckning fullbordades genom de dekorativa konstverk, som uppsattes i bågöppningarna bakom altaret (se nedan s. 279 f. och fig. 237). Portikerna i N och S öppnades mot kyrko­ rummet genom likartade bågöppningar som i Ö väggen. De små takfönstren återupp­ togas efter att tidigare ha varit igensatta inifrån. Väggpanelen förnyades och färgsätt­ ningen förändrades helt i enlighet med arkitektens tanke, att kyrkorummet skulle efter­ likna >>färgskalan i en tallskog>> med huvudkomponenterna brunviolett, ockra, rött, blå­ grönt och brunt. För renoveringens detaljer hänvisas till nedanstående skildring av kyrko­ byggnadens nuvarande tillstånd. UPPVÄRM­ NlNG I samband med renoveringen installerades el. värmeledning 1957, ersättande en järnkamin, som enl. RÄK. anskaffats 1900. Den renoverade Nya kyrkan återinvigdes midsommardagen 1957 av biskopen, seder­ mera ärkebiskop Gunnar Hultgren. KYRKPLATS OCH KYRKOGÅRD Älvros nya kyrka med kyrkogård är belägen på en central plats i Ö delen av byn mellan landsvägen Sveg- Östersund och Ljusnan. Vid kyrkostämma den 21 oktober 1877 beslöts enhälligt, att den planerade Nya kyrkan skulle uppföras >>å den s. k. all­ männingen wid Skogen i Kyrkbyn, alldenstund den gamla Kyrkaplanen såsom allt för inskränkt och såsom bestående af allt för lös jordmån för ifrågawarande ändamål ansågs otienlig>>. ÄLVROS KYRKOR Kyrkogården (fig. 234) begränsas i V av en bred torvtäckt k a l l m u r a v granit, vilken tillkom i samband med en utvidgning 1935. Ingången i V har järngrindar mellan stol­ par av kallmur med svagt pyramidformig täckning av granithällar jämte krönande järnkors. Övriga sidor avgränsas genom g j ut järnsstaket från 1886 (RÄK.) av vid denna tid gängse nygotisk typ. En andra in­ gång finnes i S, försedd med gjutj ärnsgrin­ dar. Kyrkogården är glest bevuxen med björkar. Förslag till b å r h u s i SV hörnet av kyrko­ gården upprättades 1956 av arkitekt Rolf Bergh men har icke kommit till utförande. S IT UATIO N SPlAN. 275 STORA LA N 0 5V. Fig. 234. situationsplan 1: 2 000. Uppm. J. Söder­ berg 1956. Lageplan. PI an. 10 O 10 f 20 30 40 50 70MJ . :tl!!i:IIL-: :::: 1 !- i /:::-+ NYA KYRKANS NUVARANDE TILLSTÅND Kyrkans plan (fig. 236) bildar en rektangel med i Ö utskjutande tresidig sakristia samt i SV hörnet kraftigt framspringande klocktorn. Mitt på N och S långväggarna finnas mindre utbyggnader med rektangulär grundplan. Över en sockel av finhuggen granit är kyrkan uppförd i stalpkonstruktion med utfyllnadsverk i timmer och försedd med klädsel av träspån och stående panel. Kyrko­ byggnadens och tornets nedre partier äro täckta med rektangulära rödmålade s p å n. De övre panelklädda partierna äro hållna i vitt med språngstolar samt omfattande och uppdelande lister i rött. Kyrkan har kraftigt utskjutande sadeltak, täckt av svart­ målad galvaniserad plåt; vardera långsidan har fem små vitmålade takkupor med torn­ liknande uppsatser av svartmålad plåt. Tornet (fig. 229) har en spira, som reser sig mellan fyra fönsterprydda trekantiga gavlar, övergår i en åttasidig lanternin och upptill avslutas med en hög åttkantig spets, krönt av ett kors med stjärnor och kyrktupp. På tornets nedre del små rundbågiga fönsteröppningar med vit omramning; på dess övre del stora rundbågiga ljudöppningar med svartmålade luckor. Tornet täckes liksom kyrkan i övrigt av svartmålat plåttak. TOR N P LAN OCH MAT E RIAL 276 SVEGS TINGSLAG Fig. 235. Exteriör från S. Foto 1957. Fassade gegen S. F ront looking S. I NGANGAn Huvuding å ng i V, gestaltad såsom en öppen loggia med golv av stora granithällar och en bred port av furu. På dörren en stor ring av järnsmide (portklapp), efter arkitekt Rolf Berghs ritningar utförd av Jacob Kristoferson, Älvros. En mindre ingång finnes i S utbyggnaden, under det att motsvarande utbyggnad på N sidan numera saknar ingång och uteslutande användes såsom elcentral och förvaringsutrymme . Tornet har en ingång från loggian i V samt en andra ingång i hörnet mot kyrkans S långsida. ÅLVROS KYRKOR Byggnaden är rikt försedd med spetsbågiga fönster ordnade rosfönster i V gavelröstet. 277 grupper samt ett FöNsTER Själva kyrkorummet (fig. 237-238), som fått sin nuvarande prägel efter arkitekt Rolf Berghs intentioner (jfr ovan s. 274), bildar en obruten rektangel med synlig tak­ konstruktion och upplyses av tio små takfönster motsvarande yttertakets lukarner samt av fyra grupper om tre spetsbågiga fönster på vardera långsidan jämte ett åttkantigt rosfönster i V. Mot utbyggnaderna i N och S öppnar sig kyrkorummet med bågar, vilka till form och storlek i stort sett motsvara fönstergrupperna. Ö väggen upptages av fem något större spetsbågiga öppningar med genomblick mot den tresidiga utbyggnadens fönster, vilka äro försedda med i rött och blått färgade glas från kyrkans byggnads­ period. På N sidan om altaret en d ö r r till den i utbyggnadens nedre del befintliga sakristian. Denna har en särskild utgång på SÖ sidan samt tre små järngallerförsedda fönster åt Ö. r N T E RröR [[fj] " " " PLAN 10 o 1 ~ 3 4 5 10 15 20 25 Nu. ~llillt~-:LLL-:::i===jl====t 1 =====1=====l.: Fig. 236. Plan, 1:300. Uppm. J. Söderberg 1962. Grundriss. 6- 510330 Plan. 278 SVEGS TINGSLAG Fig. 237. Interiör mot Ö efter ombyggnaden . Foto 1957. Inn eres gegcn O. Interior looking E. Kyrkans golv är lagt med breda tiljor av kärnfuru . Väggarnas nedre partier äro klädda med en dels laserad och dels i grå toner målad panel. Deras övre partier äro liksom taket målade i ljusgrått; takstolarna äro dock markerade med ljusbrun färg . INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER ALTARANORDNING A ltar et är fristående och består av en kraftig, laserad ekskiva på fyra oregelbundet ställda vitmålade stöd (fig. 239). A lt arring av furu med tolv svagt brutna sidor bildande en halvkrets, laserad i två bruna färger jämte listverk i vitt och grönt. Knäfall ÄL VROS KYRKOR 279 F ig. 238. Interiör mot V efter ombyggnaden. Foto 1957. Inncres gegen W. Interior looking W. klätt med grått linne. Hela utrymmet innanför altarringen försett med heltä cka nde grå matta. På altaret litet modernt a ltarsk åp av italiensk valnöt, H 52 med postament. Skåpet består av corpus med stängbara släta flygeldörrar på ett förhöjt underrede. På corpus ett likarmat kors sammansatt av fem k vadratiska fält i silver och grön cellemalj. Mittfältet visar ett Kristusansikte och de fyra övriga fälten evangelistsymbolerna . Dörrbeslag av silver samt på baksidan en liten silverplatta med stplr: SIGP ( = Sigurd Persson), Stockholms stadsstämpel, F 9 ( = 1956), blomma i nedsänkt fält, P S. Väggpartiet bakom altaret är till panelhöjd försett med en bonad i ylle, komponerad av Sofia Widen och vävd på Alice Lunds textilatelje i Borlänge. Randning i grått och brunrött samt med inslag av enstaka guldtrådar. De tre mellersta av de fem öppna bågfälten på Ö väggen äro försedda med ett glest gallerverk av förgyllt järnsmid e 280 SVEGS TINGSLAG PREDIKsToL DOPREDSKAP BX.NK- INREDNING OH G E L N UMMER- TAVLA NATTVARDs­ KÄRL BRUDKHONA LJUS­ REDSKAP föreställande fr .v. Jorden med träd och betande djur, Luften med sol, stjärnor och fåglar samt Vattnet med alger och fiskar. Kompositionen är utförd 1956-57 av konst­ nären Allan Runefelt, Stockholm, och bekostad av \Vicanderska fonden genom Konst­ akademien. Denna komposition fullbordades 1963 genom att i de båda yttre bågfälten uppsattes två i björk huggna figurer, föreställande Adam och Eva.l Framför den mit­ tersta bågöppningen hänger ett slätt kors av furu . Predikstol (synlig å fig. 237) från kyrkans byggnadsperiod, fristående med rak, sjusictig korg på tre stöd av trä. Korgen har ett bredare mittfält innehållande bok­ bräda samt symbolisk komposition med kors, ankare och bok i relief. De övriga fälten innehålla romber med vegetativa ornament och skiljas från varandra genom vridna kolonner. Målning i gråvitt, mörkare grått samt detaljer i guld. Till predikstolen höra sedan 1957 ett nytt underrede, trappa samt ett lågt podium. Kring trappan och podiet, vilket tjänstgör som >>korbänk>> med sittplats för officierande präst, ett räcke av glest ställda spjälor. På S sidan av koret, såsom motstycke till predikstolen, ett dopställ av trä i enkel balusterform på tre ben med inskriften: F.F-D, AF l JAC. JOHANssoN l ÅR 1886. H 80. - Enkel modern dopskål av tenn. D 22. Stplr: J FÄRNGREN l TENN l H 8 ( = 1934). Bänkinredningen består av öppna bänkar från kyrkans byggnadsperiod, samman­ hållna i fyra kvarter, målade i mild grön färg. I kyrkans V del bakom sista bänken ett avdelande skrankverk av furu (fig. 237­ 238) med fem bågöppningar, krönta av kors. Skrankverket, som uppfördes 1957, är laserat i ljus träfärg med inslag av vitt och guld. Mellan skrankverket och ingångsdörrens vindfång ett podium i NV hörnet för orgeln, ett orgelharmonium, som tillkom vid kyrkans uppförande. Målat i ljusgrått. Tillverkad av K. A. Andersson. N u m m e r t a v l a från kyrkans byggnadsperio d, placera d i korpartiets S del. Marmo­ rerad sockel, förgyllt ramverk bildande en oval, som nertill omgives av gröntonade palm­ kvistar och upptill av blomster- och vindruvsornamentik i träsnideri. H med postament 270. För beskrivningen av nattvardskärlen hänvisas till Gamla kyrkan (se ovan s. 254 f.) . Modern brudkrona av förgyllt silver och rhodium med inläggningar av blå emalj samt röda och gröna stenar. H 6, 7, D 9, 2. Stplr: P FORSSELL ( = namnteckning), P F ( = Pierre Forssell), Stockholms stadsstämpel, tre kronor, S, C 9 ( = 1953). Kyrkorummet upplyses huvudsakligen av armatur, komponerad av arkitekt Rolf Bergh och bestående av träfaner med mattglasförsedda ljusöppningar. I taket åtta cylin­ derformade hänglampor samt på väggarna åtta ljuspunkter i form av rektangulära 1 De å fig. 237 synliga skulpturerna av Adam och Eva äro endast gipsfigurer; fotot taget innan träskulpturerna kommit på plats. ÄLVROS KYRKOR 281 Tischalta r. Fig. 239. Altaranordning. Foto 1957. Altar. skivor. Dessutom hänga i koret två ljuskronor av malm, härstammande från Gamla kyrkans inredning och beskrivna under denna, se ovan s. 257. Nr l är placerad invid predikstolen, nr 2 på S sidan ovanför dopstället och nummertavlan. K a n d e l a b r ar, två stycken, av malm, H 63. Till formen imiterande traditionella malmkronor, höga balusterformade skaft med en ljuspipa i mitten och sex ljuspipor ordnade i en krans. Inskrift runt foten: TILL ÄLVROS KYRKA AV M. HALVARSSON ÅR 1922. PS. 95: 6- 7 resp. MATT. 5: 16. Ljusstakar:- l. Av malm, fyra stycken, enprprga, balusterformade. H 10. Gåva av Kyrkliga kvinnoförbundet i Älvros 1961 och avsedda för altarbordet. - 2. Av tenn, ett par enpipiga. H 19,5. Stplr: ABP, Hudiksvalls stadsvapen, HANDGJORD j TENN, s 8 ( = 1944). - 3. Av trä, för sju pipor. H 120. Målad i mörkbrun valnötsimitation. HlOO­ talets förra hälft. Antependium för altaret i Nya kyrkan före ombyggnaden: - Av röd sammet med ornering av guldband samt på mitten ett kors av guldband och broderi i guldtråd och silke, klöverbladsformade avslutningar på korsarmarna. H 98, B 328. TEXTILlEn 282 SVEGS TINGSLAG A l t a r k l ä d e för altarbordet efter ombyggnaden: - A v vit linnedamast med geomet­ risk dekor samt 1 H s av guldband jämte silkebroderi i flera blå och röda toner med inslag av violett (synligt å fig. 239). H 70, B 110. Inskrift å baksidan: S W (inom tri­ angel) 1957 ( = Sofia Widen). Mäss hak e av vit ylledamast, å ryggstycket kors av guldband, vars mitt utgöres av en medaljong i röd applikation med Kristusmonogram och strålar i guldbroderi. Å framstycket 1 H s i guldbroderi. Foder av ljusrött linne. H 120. Inskrift å fodret: LICIUM 1944. Två kollekthåvar av svart sammet med rött skinnfoder. Ornering av silverband och silvertråd samt silvertofs. H utan tofs 17. Svarvat skaft med elfenbensknopp, L 157. 1800-tal. Kormatta i röllakansvävnad, L 252, B 215. Geometriskt mönster i grönt, blått, gult och grått. Invävd signatur: L-M. ME ( = Licium, Marianne Eklund). För övriga textilier, som användas i Nya kyrkan men anskaffats till Gamla kyrkan och även användas i denna, hänvisas till beskrivningen under Gamla kyrkan, s. 261 ff. I sakristian hänger ett litet krucifix. Vit figur på kors av sjödränkt ek. Korsets H 25,5, figurens H 20. Utfört av konstnären Ture Jerkeman. Inköpt 1957. KLOCKOR I Nya kyrkans torn hänga två klockor: - l. Lillklockan med kraftig akantus­ ornering kring övre randen och på denna inskriften: o HERRE HIELP o HERRE LÄT w ÄL GÅ PSALM 118: 24 samt längs den nedre randen: KOMMER HYT BARN HÖRER MIG lAG WIL LÄRA EDER HERRANS FRUCHTAN PSALM 34: 12. På livets ena sida enstrålsol med Jehova­ namn samt inskriften: ANNO 1729 l KYRKIOHERDEN H:R ERICH SIBERELIUS 1 l COMMINIS­ TER H:R JOHAN GRUBB 2 l KYRKIOWÄRDARNE lON IONSSON HALFWAR PÄRSSON l IGENNOM HANDELSMANNENS H:R LARS LINDWALDS 3 l BESTÄLLNING GUTEN I STOCKHOLM AF KLOCK­ GJUTAREN ERIC NÄSMAN. 4 På livets andra sida ett krucifix och änglahuvuden samt in­ skriften: BEFALLNINGs l MÄNNEHNE Il EHICH ELFF, 5 I PET: SPORRENBORG (jfr ovan s. 216 not 6). D 81. Klockan finnes belagd i RÄK. för år 1729, där det även är antecknat, att den fraktades sjövägen från Stockholm till Hudiksvall och sedan landsvägen till Älvros. - 2. storklockan har rik akantusornamentik längs övre randen och å livets ena sida 1 2 För SEBRELrus personalia se Sveg, ovan s. 60 not l. JoNAs GnuBB, f. omkr. 1686, ovan s. 87 not 2. t 1752, komminister i Sveg 1724, kh därstädes 1751 - 52 . Se även Sveg, 3 LARs LrNDWALD (LINDWALL), borgare i Hudiksvall. Se SvEN BRUN, Hudiksvalls historia , l, Hudiks­ vall 1932, s. 140, 144, 173. ERIK NÄSMAN, klackgjutare i Stockholm, verksam 1717- 39, mästare och ålderman 1729, Jfr L. M. HoLMBÄCK, Klockor och klockringning, Sthlm, tr. Malung 1951. 4 5 t 1742. För ERIK ELFFS personalia se Sveg, ovan s. 61 not 2. ÄLVROS KYRKOR 283 Fig. 240. Exteriör från V med huvudingång. Foto 1957. Fassade von W. Exterior from W with the 1nain entrance. ett krucifix jämte änglahuvuden samt inskriften: KALLER TILL HOPA MENIGHETEN FÖRSAMLER THE ÄLDSTE OCH ALLA LANDSENS INBYGGARE HUS f l OCH BEDIA OCH l TILL HERRANS EDER GUDS ROPER TILL HERREN JOELS l.v.14 l THERFÖRE l KOMMER LÅTER OSS TILL KNÄBÖJA l OCH NEDERFALLA FÖR HERRANOM, THEN OSS GIORT HAFVER l TY 7. På livets andra sida en strålsol samt inskriften: HAN ÄR vÅR GU D. PSALM : 95. v. 6 GUDI TILL ÄRA l ELFROS FÖRSAMLING TILL HEDER : l DÅ l l UNDER KONUNG GUSTAF DEN IV:DES MINDERÅRIGHET l SVEA RIKETS ARFFURSTE OCH STORAMMIRAL l l HERTIGEN AF SÖDERMANLAND CAROLUS, DOCTOR ERIC HESSELGREN 1 l l FÖRESTOD RIKSSTYRELSEN : DÅ l COMMENDEUREN, HERR H ERTIGL : HOF­ VAR STIFTETS VÖRDADE BISKOP l OCH DÅ, PRED: H:R MAGISTER WILLHELM HUSS, 2 l VAR FÖRSAMLINGENS ÄLSKADE KYRKOHERDE, l BLEF DENNA KLOCKA GUTEN I SUNDSVALL, 1 l ÅHR 1795 AF CARL JAC: LINDERBERG (jfr S. 2 ERIK HESSELGREN, f. 1715, t 1803, biskop i Härnösand 1779- 1803. WILHELM Huss, f. 1757 i Härnösand, t 1845 såsom kh i Ljustorp (Me). Kh i Sveg 1794 (96)-1808. 284 SVEGS TINGSL AG 266 not 4). D 101. Denna klocka anskaffades i samband med byggandet av ny klock­ stapel invid Gamla kyrkan 1796 och sedan en äldre klocka samtidigt sålts till Linselis församling (jfr ovan s. 232 och Linsell, s. 134). RÄK . 1795 upptar utgiftsposten >>En ny kyrkoklocka>> samt >>forsel för densamma ifrån Sundswalh>. Båda dessa klockor ha tidigare varit placerade i stapeln intill Gamla kyrkan men sedermera överflyttats till Nya kyrkans torn vid dettas färdigställande. SAMMANFATTNING I. Den medeltida pilgrimsvägen m ellan Sverige och Norge upp till N idaros passerade Älvros, där redan under högmedeltiden ett mindre kapell av trä för de r esandes andakt bör h a funnits, då v issa inventarier av mycket enkel beskaffenhet finnas bevarade från denna period (fig. 211- 214). Från 1270-talet fram till1645 gick rilFagerfloslåtten •>. K YH KA!\S AHK IVALIEH: ÖLA: HÄK. 171 8- 1797, dock med vissa luckor (L l: l); 1738-1815, huv udräk. j ämte JNV. 1779 med senare tillägg (L 1: 2); 1808- 181 3, H.~K . och gåvaspecialer (L I : 4); strödela räken­ skapshandlingar, kvittens er , gåvosp ecialer, upp gifter ang. kollektmedel m . m. 1650- 1897 (L 1:3) . INv. 1850 (N: 1). - Ytterhagdals HÄK., sp ec. för åren 1734- 1740 (Ytterho gdal L l: 4 och L I: 6). ­ 288 SVEGS TINGSLAG Fig. 242. Överhagdals kyrka från S. Foto 1957. Die Kirche von S. Church from S. vrs.PROT. 1713, 1718, 1720- 1750 (Sveg N :1). - Svegs dombok 30 / 11 1745 ang. syn å Överhagdals kyrka den 25 / 11 s. å. - K. Maj:ts brev och nådiga resolution ang. kollekter över hela riket den12mars 1746 (i: skrivelser från domkap. 1738- 1777 till Jämtlands södra kontrakt). I-ILA: DoMKAP. MANUALHANDL.: Anhållan dat. 25 / 1 1731 ang . befrielse från ålagd kollekt på grund av reparationer (gäller kyrkorna inom dåvarande Svegs pastorat). - Skrivelser angående kollekt för Överhagdals kyrka, en från 6 / 1 1746, en odaterad. - 1771--1780 skrivelser ang. Överhagdals avsöndran­ de från Svegs pastorat (' 5 / 11 1777; 18 / 4 1778). - DoMKAP.PROT. 5 / 2 1745 med anhållan om kollekt för ny kyrkobyggnad i Överhogdal. - 13 / 8 1746 med anhållan om invigning av elen nyuppförda kyrkobyggnaden. Yngre arkivalier förvaras hos PÄ i Ytterhogdal. Däribland märkes bl. a. Förslag till utvidgning och planering av kyrkogården, dat. 25 / 11 1893. ÖVERHOGDALS KYRKA 289 FÖRSAMLINGSHISTORIA Överhogdal har sitt namn efter Hoan, den lilla å som från Klövsjöfjällen i Jämt­ land rinner i sydöstlig riktning ner mot Ytterhogdal och Ljusnans dalgång. Kyrkbyarna Överhogdal och Ytterhogdal bilda tillsammans en naturlig geografisk enhet men ha icke desto mindre ur både kyrklig och politisk synpunkt länge haft skilda öden. Över­ hogdal räknas till Härjedalen men gränsar till Ytterhogdal i Hälsingland, Haverö i Medelpad och Rätan i Jämtland. Rågången mot Ytterbogdal och Haverö utgjorde dessutom från högmedeltiden fram till 1645 en del av riksgränsen mellan Norge och Sverige. I motsats till Härjedalens övriga kyrkor synes Överhogdals första kyrka nästan exakt kunna dateras, närmare bestämt till 1460-talets mitt. I ett brev av den 7 mars 1466 (fig. 243), utfärdat av ärkebiskop Olaf Throndsson i Nidaros,1 talas nämligen om Cappellam nouam . . . per ruslicos jn OffreHoodall nostre dyocesis nouissime exstrvciam (=det nya kapell, som bönderna i Överhogdal i vårt stift just uppfört). 2 Brevet inne­ håller tillstånd för annan ärkebiskop eller biskop att i hans eget ställe åtaga sig upp­ draget att inviga kapellet och dess kyrkogård, då han själv på grund av andra göro­ mål i Nidaros är förhindrad att fullgöra denna sin skyldighet. Ett andra brev utfärdat av samme ärkebiskop till >>alla oss elskeliga bonder oc meniga almoga, som ligga oc boo j Hodall j Herradals prestageldh>> och daterat askonsdagen ( = 7 mars) 1470, läm­ nar åt överhogdalsborna medgivandet att för sin egen kyrka få behålla det tionde, som de tidigare >>medh stor mode oc vmake>> fullgjort till annan kyrka, d. v. s. moderkyrkan i Sveg. Vidare utlovas, att de skola få det >>prestffilige embffithe, som idrom bor at hafua widh idrom soknakirke> >. 3 Ett tredje brev rörande Överhogdal utfärdades midsommar­ afton ( = 23 juni) 1479 av ärkebiskop Gauto Ivarsson i Nidaros, 4 vari bekräftas över­ hagdalsbornas rättighet att behålla tiondet för sin egen kyrka in quantum el quamdiu studuerini eam in siruciura decenii el ornameniis conseruare ( = i den mån och så länge de bemöda sig att vidmakthålla denna /= kyrkan/ och dess prydnader i värdigt skick). Kyrkan nämnes här uttryckligen såsom eeclesi a sancli J ohannis baplisle in Hodall, vilket betyder, att den var helgad åt Johannes Döparen, vilket även innebar, att mid­ sommardagen räknades såsom dess speciella högtidsdag. Vidare uppräknas 12 helg­ 1 KYRKOIN­ VIGNING 1460-TALET 0LAF THRONDSS0N, ärkebiskop i Nidaros 1450- 1473. DIPLOMATARIUM NORVEGICUM XVI, nr 230, original i ÖLA. - MODIN, Hogdalssocknarna, S. 57 f. 3 DIPLOMATARIUM NonvEGICUM, XVI, nr 241, original i ÖLA.- MomN, a. a ., s . 58 f. • GAUTO (GAUTE) IvARSS0N, ärkebiskop i Nidaros 1474- 1510. 2 290 SVEGS TINGSLAG Fig. 243. Brev utfärdat av ärkebiskop Olaf Throndsson i Nidaras 1466. Brief von Erzbischof Olaf Throndssan zu Nidaras ausgefertigt 1466. Letter issued 1466 by archbishop Olaf Throndsson of Nidaros. dagar, vid vilka besökare, >>som i sanning ångra och bekänna sina synder och under fromma böner för de döda och för freden gå runt kyrkogården ( circumeundo cimilcriwn)>> fritagas från 40 dagar av de dem pålagda kyrkostraffen. 1 SOCKEN­ lllLDNING Av de ovannämnda breven framgår, att sockenbildningen måste ha skett någon gång mellan 1466 och 1470 eller just i kraft av 1470 års ärkebiskopsbrev, där begreppet sockenkyrka första gången förekommer. Vad beträffar det >>prestaolige embaothe>>, som nämnes 1470, är det tvivelaktigt, huruvida härmed avses tillsättandet av en på platsen boende präst. Snarare bör det ha gällt en utfästelse om hållandet av regelbundna guds­ tjänster genom ett stadgat antal besök per år av moderkyrkans prästerskap. Allt talar för att resurserna i Överhagdal icke utgjort ett tillräckligt starkt underlag för en fast 1 DIPLOMATARIUM NoRVEGrcuM, XVI, nr 271, original i ÖLA. - MoorN, a. a., s. 59 f. ÖVERBOGDALs KYRKA 291 prästtjänst vid denna tid, även om antalet gudstjänster såsom av 1479 års ärkebis­ kopsbrev framgår har varit förhållandevis stort. År 1485 utfärdades >>Sankt Eriks afton» ( = den 17 maj) av sex namngivna bönder en donationsurkund, 1 genom vilken den s. k. Fagerfloslåtten, en slåtteräng belägen vid råskillnaden mot Baverö i Medelpad, skulle tillfalla Överhagdals kyrka och än i dag är dess egendom. Donationen beseglades av två vittnen från Älvros samt av >>her Larens, war kirkeherra>> ( = vår kh). 2 MomN har antagit, att dessa sex bönder vid denna tid­ punkt voro socknens samtliga jordägare och att med >>her LarenS>> avses kyrkoherden i Sveg, till vars pastorat Överhagdal räknades. Även om gårdarna varit flera än vad MoDIN förmodat, kan det ej ha rört sig om någon större bebyggelse, då antalet åboar så sent som år 1564 enligt den då upprättade svenska jordeboken fortfarande räknades till endast åtta. 3 I det under den svenska ockupationen 1564 upprättade skatteregistret kallas Över­ hagdal >>ett litet Cappele gield som ligger vnder Sueegz preste gield>>. 4 Denna förbindelse med Sveg hade under den norska tiden varit den enda möjliga men innebar för präs­ terskapet stora olägenheter på grund av avståndet mellan de båda kyrkorna; för över­ hagdalsborna själva var det så gott som ogörligt att företaga regelbundna kyrkobesök i den avlägsna moderförsamlingen. Kort efter den svenska ockupationen anhöllo därför överhogdalsborna hos de svenska myndigheterna om att få läggas till det nybildade pastoratet Ytterhagdal och Baverö, vilket enligt Kgl. brev av den 17 / 2 1560 och av den 28 / 2 1562 utbrutits från Ljusdals och Torps socknar. Denna begäran beviljades genom Kgl. brev av den 8 / 4 1564. 5 Men förbindelsen mellan de båda Bogdalssocknarna varade icke länge. Vid fredsslutet 1570 kom Överhagdal åter under Sveg. Denna samhörighet med Sveg fortfor även sedan hela landskapet genom freden i Brömsebro 1645 stadig­ varande kommit under svenska kronan. Den naturligare förbindelsen med Ytterhagdal kunde dock ej helt undertryckas. Sålunda läses rörande förhållandena vid 1600-talets slut i LITEN BESKRIFNING (§ 14) om att befolkningen i Överhagdal >>hwarest såsom guds­ hensten eij öfwer fyra gånger om åhret af presterskapet i Sweg förrättas, infinna the sig merendehl i Yttre Bogdahl som ligger närmast ther intib>. Att så varit fallet, framgår även av Ytterhagdals kollektlängder från äldre tid. 6 Enligt MoDIN hade gudstjänst­ besökarna från Överhagdal även i senare tid en särskild bänk sig anvisad i Ytterhagfials kyrka. 1 2 Original i ÖLA. Jfr Jämtlands Fornminnesförenings Tidskrift, V, s. 79. - MomN, a. a., s. 62. Herr LARENS, kh i Sveg 1485- 93; se Bvan:EN, Herdaminne, IV, s. 68 . Jfr även MoniN, Hogdals­ socknarna, s. 62. 3 MoDIN, Härjedalens ortnamn, s. 319. MoDIN, Hogdalssocknarna, s. 63. Jfr UUB, PALMSK. sAML. vol. 308, s. 467, refererat av Mom N, a. a., s. 63 f. MoDI N, a. a. , s. 64. 4 5 6 292 SVEGS TINGSLAG Olägenheten med den långa och besvärliga vägen till moderkyrkan i Sveg kvarstod emellertid och föranledde församlingen att år 1771 åter hos K. Maj :t anhålla om att få avsöndras från detta pastorat och läggas till YtterhagdaL Domkapitlet i Härnösand biträdde denna ansökan, som likväl avslogs av K. Maj:t den 12 / 2 1773 och ånyo den 10 / 1778. Först genom Kgl. brev av den 9 / 12 1812 bifölls denna begäran i samband med 3 Haverö församlings avskiljande från YtterhagdaL Föreningen mellan de båda Hag­ dalssocknarna effektuerades dock ej förrän den 1 / 5 1814, varvid församlingen informellt kom att lyda under ärkestiftet till dess att huvudförsamlingen år 1864 överfördes till Härnösands stift. Samtidigt flyttades Ytterhagdal också över från Gävleborgs län till Jämtlands län. 1 tVQtA 5ITU AT IONSPL AN 10 o 10 20 ?O 40 ?O M . :hmluul=L=l=-l:= ---=L Fig. 244. Situationsplan, 1: 2 000. Uppm. J. Söderberg 1956. Lageplan. Plan . KYRKPLATS OCH KYRKOGÅRD Överbogdals kyrka är belägen mellan Hoan och nya huvudvägen från Ytterbogdal till Rätan och Östersund. Utmed kyrkogårdens V sida löper en bevarad del av den ursprungliga landsvägen, vilken strax N om kyrkplatsen förenar sig med den nya huvudvägen. Kyrkan reser sig på en mindre klippa, vilken likt en holme höjer sig över den sanka mark, som breder ut sig längs Hoans stränder. Klippans högsta punkt be­ finner sig omedelbart NV om kyrkan. På grund av de topografiska förhållandena är kyrkogården anlagd endast på S och V sidorna om kyrkobyggnaden, intill vars N sida klippan stupar brant ner i den sanka marken (fig. 244). ÖVERHOGDALS KYRKA 293 Fig. 245. Kyrkhärbren V om kyrkan. Foto 1957. Gemeindespeicher. Church stores. Enligt MoDIN1 skall begravningsplatsen före 1825 ha varit mycket liten, 3 Y2 kappland eller 5 Y2 ar, samt omgärdad av en bogårdsmur av sten. I INV. 1830 omtalas att kyrkogården >>hägnas med ett rödfärgadt plank>> samt att >>wid ingången finnas pe­ lare, och deröfver ett hvalf af gråsten.>> Med det sista menas förmodligen en regelrätt stiglucka av murverk, vilken då var den sista resten av en äldre anläggning av sten. Omöjligt är det icke att den haft karaktären av en försvarsanläggning med hänsyn till kyrkholmens strategiska läge. stigluckan torde ha borttagits i samband med kyrkans förlängning med ett torn i V 1849- 52. Den lilla kyrkogårdens staket kom därefter att utgå direkt från tornkroppen. Vid storskiftet 1816 och vid laga skiftet 1887 reserverades mark för kyrkans och kyrkogårdens behov. Begravningsplatsen utvidgades väsentligt i riktning mot S och V 1894, varvid den fick sin nuvarande omfattning. Detta skedde delvis genom höj­ ning av marken i SV och NÖ hörnen. År 1901 planterades kyrkogården med björkar. Kyrkogården inhägnas i sin nuvarande omfattning i Ö, S och V samt delvis i N av ett spjälstaket mellan stolpar av granit. I V en grind av smidesjärn, från vilken en 1 MoDIN, UTVIDG­ NINGAR HÄGNAD Hogdalssocknarna, s. 71. 7- 510330 294 SVEGS TINGSLAG björkalle leder fram till kyrkans ingång. Snett emot grinden, på andra sidan gamla landsvägen, ligga tre äldre timmerbyggnader (fig. 245 samt situationsplanen fig. 244, nr 2, 3 och 4). Dessa tjänstgöra som bårhus (nr 2), kyrkhärbre (nr 3), samt sockenmagasin (nr 4). Kyrkhärbret är på låset signerat och daterat E S 1753. Det var i detta kyrkhärbre som de s. k. Överhogdalsbonaderna påträffades 1910 (se nedan s. 321 ff. och fig. 267- 271). Sockenmagasinet uppfördes 1824.1 + TIDIGARE KLOCK­ STAPEL Överhagdals kyrka har tidigare haft k l o c k s t a p e l. Denna förnyades sista gången 1768, då i RÄK. redovisas bl. a. betydande mängder spik, vilka förutsätta en fullständig spånklädsel av stapeln. Byggmästare för stapeln var enl. RÄK. Jöns Dalström. 2 Enl. MoDIN 3 var denna stapel > >hållen i vanlig hälsingestil», vilket torde få tolkas som en ått­ kantig stapel med lökformig spira. Den skall ha stått på den s. k. Kyrkåkern omkring tio steg V om nuvarande kyrka och ha varit 30 a 40 alnar hög samt spånlagd (INv. 1830). Stapeln revs 1851 i samband med tornbygget (jfr nedan s. 300). BYGGNADSHISTORIA Såsom i församlingshistorien refererats (se ovan s. 289) fanns i Överhagdal redan 1466 ett nybyggt kapell, cappellam nouam nouissime exstrvctam, vilket då stod inför sin invigning. Om detta kapells utseende förmäla källorna intet. Det kan dock förmodas, att det varit helt litet och av trä samt försett med de för tidens kult nödvändigaste inventarierna. Eftersom kapellet var helgat åt Johannes Döparen bör rimligtvis en J ohannesbild eller ett Johannesfat ha funnits bland dessa. Av medeltida inventarier återstår i kyrkans ägo emellertid endast en ljusstav, som bevaras såsom stång till nummertavlan (jfr nedan s. 312 och fig. 257). Rörande Överhogdalsbonaderna, vilkas ursprungliga användning och tillhörighet är osäker, hänvisas till beskrivningen nedan s. 321 ff. och fig. 267- 271. Denna första kyrkas silver, däribland en kalk, bortrövades vid hälsingarnas infall i landskapet vid början av Nordiska sjuårskriget på 1560-talet. 4 Kyrkans nuvarande kalk torde ha tillkommit kort tid därefter såsom ersättning för den förlorade (jfr nedan s. 313 f. och fig. 258-259). Eftersom inga skador på den då endast omkring hundraMoDIN, Hogdalssocknarna, a. st. JöNs DALSTRÖM, mästersnickare och byggmästare. F. 1736 i Överhogdal, "j" 1787 i Hudiksvall, där han 1771 vunnit burskap. Hudiksvalls dödbok ger honom ett vackert eftermäle såsom en >>vettig , rådig och redelig mam. 3 MoDIN, Hogdalssocknarna, s. 66. • MoorN, a. a., s. 64. l 2 ÖVERHOGDALS KYRKA 295 åriga byggnaden omtalas i källorna, får man antaga, att den kvarstått tills vidare. I LITEN BESKRIFNING omtalas emellertid, att nya kyrkor av trä uppbyggdes i Älvros och Över­ hagdal >>sedan orten nu åter kom under Sweriges Crono åhr 1645>>. Beträffande Älvros kyrka är denna uppgift mindre exakt men äger dock en kärna av sanning (jfr Älvros, s. 221). Det är möjligt, att förhållandet är detsamma för Överhagdals del, nämligen att ett nytt kapell uppfördes eller att det gamla medeltida kapellet på ett genomgri­ pande sätt förändrades någon gång under 1600-talets mitt. Några rester av fast inred­ ning från denna tid finnas emellertid icke bevarade. Det kan dock anmärkas, att Överhagdal från klackgjutaren Jörgen Putenson i Stock­ holm skaffade en kyrkklocka 1652 (jfr nedan s. 326 f. och fig. 273), vilken ännu är i bruk samt att en andra klocka blev omgjuten och tillökt av Johan Meyer i Stockholm 1672. Denna klocka är dock åter omgjuten i senare tid (jfr s. 327 f.). Kyrkan omtalas i UNJEus dissertation 16941 såsom uppförd av trä och prydd med mångahanda målningar, variis exarnatum picturis. I RÄK. för 1720-talet nämnas flera gånger smärre poster för kyrkans underhåll och prydande. 1726 köptes sålunda en >>flagga af Koppan> samt en >>spirra af Järn>> för kyrktaket av Olof och Jon Gunbiörson i Älvros. 1728 göres en ny takkam på kyrkan samt timras på >>Förhuset», västra delen av sakristitaket, södra kyrkoväggen, m. m. A v dessa uppgifter synes framgå, att kyr­ kan haft spetsigt sadeltak med ornerad takkam, ett litet vapenhus samt sakristia på Ö väggens N hälft. Enligt SYNEPROT. den 25 / 11 1745 2 skall kyrkan tidigare ha mätt endast nio alnar i längd och sju alnar i bredd men senare ha utvidgats, varmed möjligen menas det 1728 tim­ rade >>förhuset». 1744 anhöll kyrkoherde Sebrelius i Sveg 3 om kollektmedel för uppförandet av en ny 174 o-TALETs kyrka i Överhogdal, >>althenstund hwarken några medel i kyrkan är at tilgå, eller någre KYRKOBYGGE dugelige materiaher och innanredning til finnande, församlingen äfwen liten och fattig, bestående allenast af 19 rökar, så at the eij mächta fulborda sitt påbegynte kyrkaarbete utan at få något understöd>>. 4 Av detta framgår, dels att det gamla kapellet saknat inventarier av större värde för en ny kyrkoinredning, dels också att man redan på­ börjat ett nytt kyrkobygge utan att ha nödiga kontanta medel för dess fullbordande. Enl. RÄK. börja utgiftsposterna för det nya kyrkobygget 1744. Kyrkoherde Sebrelius' begäran om kollekt bifölls av K. Maj:t och resulterade i en kollekt över hela riket den 12 mars 1746. 5 1 UN,Eus, 2 3 Dissertatio, s. 15; Sv. öv. 1899, s. 30. 30 ÖLA, Svegs dombok För SEBRELrus' /u 1745. 1745 § 5. personalia se Sveg, ovan s. 60 not l samt s. 91 och fig. 90 . • HLA, 5 DOMKAP.PROT. 5/2 K. Maj:ts brev och nådiga resolution ang. kollekter över hela riket 1746. Avskrift i ÖLA. 296 SVEGS TINGSLAG F ig. 2-16 . K y rkan fr å n SV om kr. 1900. Folo i BSL. Dic Kirc h e v o n S\V um 1900. Ch urc h from S\V ca 1900. Såsom byggmästare anlitades Jonas Granberg frå n KlöYsjö, 1 vilken 1744 en!. R;\K . betalades för »npsigten wid den nya Kyrckians upsättjande». Samtidigt utb etalades kosthåll åt Granberg hos lä nsman Jöns Olsson, »hwilken han gästade uti 11 dygn m edan arbetet påstod». Vidare nämner R;i.K. en Pär Swensson Grind från Älvros, v ilken 1746 fi ck betalt för »Kyrckotakets bygnad med Spiror, Hufwur, Kam» m . m . Samma år betalades mäster Granb erg för nya bänkar i kyrkan. Redan detta år, 1746, har man velat få den nya kyrkan vederbörligen invigd, vilket framgår av DOiWKAP. PROT. av den 13 / 8 då en skrivelse från vicepastorn i Sveg, Jonas Grubb, 2 r efereras. Det heter där, att »Öfwerhogdals nya kyrcka redan skal wara så färdig och i stånd til tak och innanrede, at hon til gudstjenstens förrättande aldeles är behjelpelig». Man ville i Överhogdal med andra ord ick e vänta längre än nödvändigt 1 2 För GRANDEHGS p erso nali a se Sveg, ovan s. 18 not l. För Gnunns p erson alia se Älvros , ovan s. 282 not 2. ÖVERHOGDALS KYRKA 297 för att åter kunna fira sina gudstjänster. Kyrkorummets utsmyckning var en sekundär fråga och kunde fullföljas efter råd och lägenhet under kommande år. Sålunda fullbordades under år 1747 av Jonas Granberg innertaket i form av ett trätunnvalv och 1749 panelades innerväggarna av dragon Eric Söderberg (RÄK.). Först 1752 lämnades >>accord>>, d. v. s. handpenning, till mäster Granberg för altartavla och predikstol; dessa levererades två år senare och uppsattes på platsen av Gran­ berg och >>dess ämne swäm på arton dagar. I RÄK. 1754 och 1756 nämnes slutligen måla­ ren Erik vVallin1 för icke närmare specificerade arbeten; en sista avbetalning till honom redovisas under år 1760. Den sålunda färdiginredda kyrkan beskrives i en korrespondens till Abraham Abra­ hamsson Hiilphers: 2 >>Brädslagen innan, med wacker altaretafla och Predikastol der­ öfwer, är ock wäl måladt på wäggarne med sinnebilder öfwer Christi Pinas historia samt skymålning under hwalfet.>> INV . 1830 ger en ovanligt utförlig och konkret beskrivning av 1700-talskyrkan, sådan den då ännu stod: »Ö fver Bogdals Kyrka .. . är bygel år 17463 af Timmer uneler tak af Spån 19 Yl, alnar lån g, 11 bred innom knutarne och 7 ~ hög till hvalfvct. Både in- ock utvändigt är hon klädel med bräder och på y ttre sicla n öfverstryken med rööfärg. Vid nord östra hörnet är Sacbristia upförcl 5 alnar i fyrka nt , på förenämnde sätt klädel och öfverstryken , sa mt försedel med ett litet fenster. På ky rkan finnas äfven 2:ne fenster på h varelera siclan och e tt run clt på h varelera gafvelen, en stö rre dörr i westra ändan och i Choret en mindre, som leel er till Sachristian. Till Kyrkans innanrede höra: 1 :o Altaret och dess ring som äger form af en h alf Cirkel, håller i Percpherie 7 al:r, rymmer 9 Commu­ nicanter och är målad med blå olj efärg. 2:o Predikstolen är upsatt öfver altaret miclt på Östra gafveln, uneler det runda fenstret. På dess sidor finnas bilder af de fyra Evangelisternc, och i elen öfre listgången Fem hufvuclen af englar till en del förgylcla. 3:o Altar taflan upstälcl på bägge sidor om Predikstolen består dels af målaclt dels förgylclt bildhu ggeri utan några egenteliga sinnebilder. 4:o Bänkarne, till antalet 11 på hvarclera siclan om gå ngen och 4 i Chorct äro målade med Olj efärg och inrymma hö gst 7 p ersoner h varclera. 5:o Målningar, på väggame i kyrkan, som uti 12 afclelningar föreställa händ elser utur Frälsarens lef­ nacls histori a och elit hörande språk utur elen Heliga Skrift n emli gen : a) Math: 21: 1. föreställes Christi intåg i Jerusalem med 10 Figurer. b) Math: 26: 38. Luc: 22: 44. bön en i Örtagården 5 Figurer. c) Math: 26: 4 7.48. Joh: 18: 3. Christus sökes med Iycktor och bloss gripes och fängslas 13 Figurer. 1 2 För WALLINS personalia se Sveg ovan s. 16 not 1. Stifts- och Lanelsbiblioteket i Västerås, H 0 LPHERSKA SAMLINGEN, Korrespondens M S Cd 3: 1- 2, s. 1241. För vänligt påpekande stå förf. i tacksamhetsskuld till i.ntenclent MAJ NoDERMANN, Stockholm. 3 En!. nXK . ombyggdes kyrkan 1744. Uppgiften hos HuLPHERS, Herjeclalen, s. 51 , att kyrkan skulle blivit ombyggd år 1740 är felaktig. Uppgiften i INV. 1830, att kyrkan är b yggd 1746, torde avse invig­ ningen. SAXON anger i Jämtlands läns kyrkor, s. 77 (upp!. med omtryck t sista ark s. 81) ärtalet 1744, vilket således överensstämmer med n ,\K. och torde vara det riktigaste. 298 SVEGS TINGSLAG d) Joh: 19: 5.6. Christus törnekrönt och purpurkläd 12 Figurer. e) Joh: 19: 17.18. Math: 27 : 31.32. Joh: 19: 16.17. Christus ber sitt korss 25 Figurer. f) Math: 27: 38. Luc: 23: 32.49. J oh: 19: 18.25. Marc: 15. Christus korssfästes mellan 2:ne ogjämings­ män 6 Figurer. g) Math: 27: 59. Marc: 15: 46 .47. Joh: 19: 39. Luc: 23: 55 . Christus b eg rafves 7 Figurer. h) Marc: 16: 1. Math: 28. J oh : 20: 1. Christus upstår från de döda 4 Figurer. i) Marc: 16: 1. Qvinnorna besöka hans graf 3 Figurer. k) Marc: 16: 12. Lu c: 24: 13. D en upståndne Frälsaren uppenbarar sig för Lärjunga me under vägen til Emaus. 3 Figurer. l) Joh: 20: 28. Uppenbarar sig på 8:de dagen därefter för Thomas och de öfrige. 12 Figurer. m) Luc: 24: 50. Ap.gäm: 1:1. Marc: 16: 19. Ch ristus up far till himmelen 12 Figurer. n) Öfver dörren Joh. Upp. 2: 10. en hand som h åller en krona. 6:o Hvalfvet förfärdigadt af bräder i half Cirkel form, är öfver alt måladt och föreställer den klara himm elen här och där betäckt af Strömoln. Mot östra ändan öfver Altaret synes Konung Adolph Freclrics namn chiffer m ed inbundna bokstäfver, samt deröfver en Kunglig krona.•> 1700-talets kyrkorum är till sina proportioner bevarat i nuvarande kyrkas interiör, vars bredd och höjd med trätunnvalvet och vars längd fram till torntillbyggnadens början exakt motsvarar de i INV. 1830 angivna måtten för hela den dåvarande kyrko­ byggnaden. I RÄK. nämnas Granbergs predikstol och altartavla konsekvent tillsam­ mans. Såväl av den ovan citerade korrespondensen till HuLPHERS som i INV. 1830 framgår klart och tydligt, att predikstolen befann sig över altaret,! Någon särskild benämning för denna från det evangeliska Tyskland härstammande liturgiska anord­ ning med altare och predikstol sammankomponerade har under 1700-talet icke funnits på svenska, därför det omständliga uppräknandet i RÄK . av predikstol och altartavla tillsammans.2 Det är däremot mycket sannolikt, att kyrkan före 1754, då detta >>pre­ dikstolsaltare>> sattes upp, haft en äldre predikstol på S sidan av koret, enär fästen för en sådan iakttogos där vid panelens tillfälliga avlägsnande under 1950-talets restaurering.3 Emedan Erik Wallin är den ende målare som nämnes i RÄK . , har man rätt antaga, att han utfört såväl stofferingen på de fasta inventarierna som de dekorativa målningar i taket och på väggarna, 4 vilka dock förstördes redan på 1850-talet (jfr nedan s. 300 f.). Den i det ovan citerade brevet till H ÖLPHERS omtalade >>skymålning>>, som fanns i taket 1 GnANBERGS kombinerade altare och predikstol för Överhagdals kyrka utgör ett undantag i hans utomordentligt rika produktion såsom kyrkasnickare men är icke enastående. Åtminstone ett liknande arb e te utförde han, nämligen för Mörsils gamla kyrka (Jä) å r 1756. Denna predikstol har seelermera flyttats till Vallbo kap ell (Jä) och visar i detalj gående överensstämmelser med predikstolen i Överhag­ dal m en också vissa m edvetet utförda variationer i dekoren. 2 Jfr P. G. HAMBERG, Tempelbygge för protestanter, s. 61 och 75 ff. Uppsala 1955. En!. meddelande av byggnadsrådet RAGNAR HJoRTH; jfr nedan s. 301. 3 4 En uppgift hos MoorN , Hogdalssocknarna, s. 66, att målningarna i Överhagdal ev. skulle utförts av allmogemålaren Sven Östvall är en gissning, som saknar b elägg i handlingarna, där endast vVallins namn förekommer. ÖVERHOGDALS KYRKA 299 bör i så fall ha haft samma utseende som de ännu delvis i original bevarade valvmål­ ningar, vilka samme Wallin utförde i Älvros gamla kyrka år 1747 med små ulliga strö­ moln i ljusare och mörkare grått på gråblå himmel (se ovan fig. 193). Under 1950-talets restaurering framkom i Överhagdals kyrka på Ö väggen ett fragment av väggarnas målade rankverk och fältindelning (fig. 247) utfört i limfärg med röda, blå och gula toner samt svarta konturer. 1 Av fragmentet framgår, att väggarna ovanför bänkhöjd haft en bård av akantusornamentik på ett liknande sätt som på Wallins mål­ ningar i Älvros gamla kyrka (jfr Älvros, s. 225 och 240 f.). De i INV. 1830 beskrivna passionsscenerna ha varit målade som tavlor på väggarna inom med målning marke­ rade ramar. Kring altaruppställningen har vidare funnits en draperimålning (delvis syn­ lig å fig. 247). Förutom nödvändiga smärre underhållsarbeten samt byggandet av en ny kl o ck­ stapel 1768 (se ovan s. 294), undergick kyrkan inga nämnvärda förändringar förrän vid mitten av 1800-talet. 1 Enl. PM angående restaureringsarbeten och färgsättning, juli 1954 av RAGNAR HJoRTH. Fig. 247. Parti av kyrkans Ö vägg med blottlagt fragment av 1750­ talets målade väggdckoration. Foto C. G. Blomberg 1949. Partie von der Altanva nd mit Frag­ rnente von älteren W and1nalereien aus der Mitte des 18. Jh . Part of the E wall with fragments of earlier wall decorations from the 1750's. 300 SVEGS TINGSLAG Fig. 248. Interiör mot Ö före 1950-talels r estaurering. Foto i BSt. Inneres gegen O vor der Hestaurierung 1956- 57. Interior Jooking E before restoration 1956- 57. 185 0-TALETS OMBYGGNAD Under åren 1849-55 skedde en genomgripande omgestaltning av kyrkan under ledning av byggmästare Johan Nordell.l Med bibehållande av 1700-talskyrkan såsom stomme tillbyggdes i Ö en ny och större sakristia 2 motsvarande kyrkorummets hela bredd samt i V ett kraftigt klocktorn, vars bottenplan delvis togs till vara för en ut­ vidgning av själva kyrkorummet. Kyrkans exteriör (fig. 246) erhöll vid dennaombyggnad i huvudsak det utseende den fortfarande har (fig. 249). Interiören (fig. 248) genomgick en modernisering, vilken utan större ingrepp i kyrkorummets form och allmänna disposi­ tion lyckades helt utplåna 1700-talskaraktären. Ett nytt och djupare altarbord upp­ byggdes och dekorerades med svart marmorering samt en målad komposition med kors, kalk och törnekrona på framsidan . En ny och genombruten al tarring med cirkelrund 1 2 JoHAN NonoELL, byggmästare, f. 1817 i Norrala (Hs), sedermera bosatt i Los (Hs) och Myssjö (Jä). En!. nXK. synes man ha arbetat på sakristians utvidgande redan 1840 och fram till 1848. ÖVERHOGDALS KYRKA 301 grundplan insattes. Den gamla predikstolen sänktes i och med att underredet bort­ togs och ersattes med en låg fyrkantig sockel stående direkt på altarbordets bakre del. Samtidigt gjordes uppgång till predikstolen genom en öppning i väggen mellan kyrko­ rummet och sakristian på det ställe där tidigare ett rundfönster funnits. Altarring och predikstol målades i vitt med de dekorativa elementen i guld. Kring predikstolen och dess baldakin samt ovanför dörröppningen mot sakristian och dess pendang S om altaret, en blind dörr, utförde målargesällen N. M. Åkerström1 år 1855 en sken p ers p ek t i vm ålning ovanpå de wallinska dekorationerna. Väggar och tak vitmålades, ett nytt brädgolv in­ lades och en del smärre förändringar vidtogos med bänkinredningen, bl. a. omdispone­ rades platserna i koret för klockare, kyrkvärdar och försångare. 2 En mindre reparation företogs 1911- 13, varvid en läktare i V uppfördes efter för­ slag från l 907 av I. G. Clason. 3 De äldre slutna bänkkvarteren ersattes samtidigt med öppna bänkar. Ett utförligt restaureringsförslag upprättades 1948 av byggnadsrådet Ragnar Hjorth, vilket kompletterades 1954 och 1956. Arbetena påbörjades 1949 men blevo under en följd av år fördröjda på grund av brist på medel och genomfördes huvudsak­ ligen åren l 956- 57. Kyrkan återinvigdes söndagen den 23 juni l 957 av biskopen, seder­ mera ärkebiskop Gunnar Hultgren. Kyrkans yttre fick härvid behålla sin 1850-talskaraktär oförändrad. Kyrkans inre undergick däremot en genomgripande omdaning i avsikt att åstadkomma en för nutida gudstjänstbruk liturgiskt funktions_ duglig interiör med anknytning till norr­ ländska traditioner men med avståndstagande från den för svensk gudstjänst främmande sammanställningen av altare och predikstol, som förmodligen främst av utrymmesskäl insatts i kyrkan på 1700-talet. Vidare tillvaratogas och återfördes till kyrkorummet ä ldr e inventarier eller delar av sådana, som hade undanställts i samband med 1850­ talets ombyggnad. K o r e t omgestaltades helt genom att altaret frigjordes från predikstolen och 1700­ talets altarring återinsattes och kompletterades. En altartavla av spansk mästare från 1600-talet placerades över altaret, där predikstolen förut haft sin plats. På sidorna om altartavlan uppsattes de ornament, som Jonas Granberg utfört för denna plats och som mellan 1754 och 1850 flankerat predikstolen. Ovanför altartavlan tillkom en i trä skuren strålsol, liksom övriga nya inredningsdetaljer utförd efter ritningar av Ragnar Hjorth. De från 1700-talet härstammande inventarierna såsom altarring och altarorna­ 1 N . M. ÅKERSTRÖM, f. 1828 i Brunflo (J ä), där fadern var kyrkvärd. Utvandrade till Amerika på 1860­ talet men hade dessförinnan egen firma i Östersund. - Han utförde under 1850-talet en liknande ännu bevarad skenperspektivmålning i Tännäs kyrka (Hr) . REPARATION 1911- 13 RESTAURE­ RING 1949-57 2 MoDIN, Hogdalssoclmarna, s. 68 samt en!. bänkdelningslängder, ÖLA. IsAK GusTAF CLASON, f. 1856, "j" 1930, arkitekt, professor vid Tekniska högskolan, Stockholm. 3 302 SVEGS TINGSLAG ment återfingo sina ursprungliga färger och nygjorda delar avstämdes efter dessa. Den bakomvarande väggens perspektivmålning från 1850-talet borttogs jämte den blinddörr, som då hade insatts såsom pendang till sakristidörren, allt för att få en neu­ tral bakgrund. Vid lösbrytarrdet av den ovannämnda blinddörren påträffades ett mindre parti av de wallinska dekorationerna från 1750-talet (jfr ovan s. 299 och fig. 247). Dessa fragment övertäcktes åter, då det visade sig omöjligt att framtaga och rekonstruera ytterligare partier av den wallinska interiören, vilken på grund av tidigare övermålningar och ut­ byten av plankor i brädpanelen så gott som helt gått till spillo. Predikstolen fick traditionell placering på N väggen efter att ha återfått sitt ur­ sprungliga postament samt en del av sina på 1850-talet borttagna dekorativa element. Den försågs dessutom med ny trappa och ny baldakin; på denna senare placerades en serie dekorativa uppsatser från 1700-talet. De från reparationen 1911- 13 härstammande öppna bänkarna inbyggdes i slutna kvarter med dörrar, varvid äldre pyramider uppsat­ tes på de främsta bänkarna vid mittgångens avslutning mot koret. (För de enstaka föremålens utseende och historia jfr nedan s. 307 ff.). Den vid reparationen 1911-13 uppförda läktaren i kyrkorummets V del sänktes något för att möjliggöra ett framtida anskaffande av en större orgel, varjämte läktar­ bröstningen flyttades fram ca en halv meter och erhöll ett svagt utskjutande mittparti. Kyrkorummets och inventariernas konservering och målning utfördes av konstnären Arne Bohman efter allmänna anvisningar i Ragnar Hjorths restaureringsprogram. KYRKOBYGGNADENs NUVARANDE TILLSTÅND KYRKANS HUVUD­ DELAR Kyrkan (fig. 242 och 244) ligger på kyrkogårdens NÖ sida. Den har rektangulär plan och är uppförd på en låg sockel av små oregelbundna granitstenar. Väggarna bestå av liggande timmer men äro utvändigt beklädda med stående panel, till större delen sam­ manfogad av breda kransågade plankor. Grundplanens långsmala rektangel (fig. 250) innehåller såväl ingångsparti i V med däröver uppfört klocktorn som själva kyrko­ rummet och den i Ö belägna sakristian av samma bredd som kyrkorummet. Kyrkan täckes av ett sadeltak som över sakristian är avvalmat åt Ö och som i V på S och N sidorna omsluter det något smalare tornet. Taket är sedan 1931 klätt med grythytte­ skiffer. Kyrkan har fyra rundbågiga fönster på vardera långsidan, uppdelade av spröjsar i trä och bly. Av dessa fönster tillhör det östligaste fönsterparet sakristian och de övriga kyrkorummet, vilket även skjuter in under tornet. FÖNSTER ÖVERHOGDALS KYRKA 303 Fig. 249. Kyrkans V ingång. Foto 1957. W Portal. W doorway. Ingång finnes endast i V. Över två trappsteg av grå granithällar höjer sig en i trä utförd portal (fig. 249), som omfattas av två halvkolonner och krönes av ett mäktigt bjälklag med tandsnitt och ett i liknande former omramat trekantigt tympanonfält; i detta ett lunettfönster. Portalens klassiska arkitekturelement ha en rustik utformning väsensbesläktad med den finare norrländska profanarkitekturen från förra hälften och mitten av 1800-talet. Över V portalen fanns tidigare en inskriftstavla av koppar, på vilken kunde läsas: OMBYGGD UNDER KONUNG OSKAR J:S REGERING ÅREN 1850- 51. Klocktornet har stalpkonstruktion med kryssträvor. Dess nedre panelklädda parti avslutas upptill av en plattform, som på alla fyra sidor omgives av ett spjälstaket. Över denna plattform reser sig en smal åttkantig och panelklädd lanternin med fyra rundbågiga dörröppningar och fyra rektangulära smårutiga fönster. Lanterninen täckes av en kupolformad plåthuv med förhöjt mittparti, vilket i sin tur krönes av en förgylld glob med kors. INGÅNG TORN 304 SVEGS TINGSLAG \ s~ÄRNING il A. StARN IN G B-B. PLAN 10 o 1 1 J 4 5 10 1 1M j~ J=±=+--------+L= ' -__-----+L Fig. 250. Plan, längdsnitt mot N samt tvärsektion mot Ö, 1:300. Uppm. J. Söderberg 1956. Grundriss, Längsschnitt gegen N und Querschnitt gegen O. P la n, longitudinal section Jooking N a nd transvct·sc section towards E. Kyrkans och tornets väggar äro oljemålade i vitt med kantlister och fönsteromfatt­ ningar i en svagt ljusgrå ton. Fönsterbågarna äro ljusbruna. Klackrummets höga rund­ bågiga luckor, två på varje sida, äro målade i rödbrunt liksom lanterninens portar. Plattformens staket är mörkgrått och tornhuven rödbrun. Västportalens dubbeldörr har profilerade fält och är målad i grågrönt med mörkare listverk. ÖVERHOGDALS KYRKA 305 Fig. 251. Interiör mot ö. Foto 1957. Inneres gcgcn O. Interior looking E. Främre delen av tornets bottenvåning bildar ett litet vapenhus med uppgång till läktare och klockrum. Dörren till kyrkorummet består av två halvor. Den har slät utsida med kraftiga gångjärnsband samt genom påspikade lister fältindelad insida och ett kraftigt handsmitt lås. Kyrkorummet (fig. 251- 252) har brädgolv. Väggarna äro klädda med stående panel; taket består av ett panelklätt tunn valv; allt målat i gråvitt. Kyrkorummet upplyses av fem fönster; ett sjätte fönster som befinner sig bakom predikstolen är numera igensatt inifrån. Fönstersnickerierna äro målade i ljusgrått. Ingång till sakristian finns på Ö väggen t.v. om altaret genom en dörr, som mot kyrkorummet har tre profilerade speglar och mot sakristian är förstärkt med grova vAPc:-11-1 u s ;xrnmöR SAKRISTIA 306 SVEGS TINGSLAG F ig. 252. Interi ör mot V. Foto 1957. Inn eres gegen vV. Interi oi· loo king \ V. släta plankor. Kraftigt handsmitt lås . Grå målning mot kyrkorummet och grön mot sakristian. Sakristian har golv av breda tiljor samt panelade väggar, det övre partiet med st ående, det nedre särskilt markerat med liggande bräd er. Plant br ä dtak. Tak och väggar äro hållna i ljusgrå toner med inslag av violett på bröstpanelen. T vå fönst e r med kraftiga järngaller. På Ö väggen en öppen spis, som sedan 1956 är försedd med ett ga ll e r av järnsmide med motiv från Överhogdalsbonaderna. Gallret är förfärdigat och skänkt av kyrkvärden Olof Mohage. Längs N och Ö väggen fram till den öppna spisen löper en smal väggfast bänk. UPPVXRMNlN G En värme ugn insattes i N bänkkvarteret 1903 och kvarstod till 1949, då elektrisk uppvärmning installerades. ÖVERHOGDALS KYRKA 307 Fig. 253. Maria m ed barnet, altarmålning, 1600-talet. Foto S. Zachrisson 1957. Maria mit dem Kind, Altargemälde, 17. Jh. Virgin and Child, a ltarpainting, 17th cent. INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Altarbord av trä med raka sidor. Över altaret hänger en i samband med restaure­ ringen 1956- 57 anskaffad oljemålning på duk1 (fig. 253), 128 x 167, föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet jämte ett kvinnligt och två manliga helgon. Målningen är hållen i mörka färger. Maria bär en röd klädnad och olivgrön mantel. Hon sitter i 1 ALTAR­ ANORDNiNG För anskaffandet av denna tavla samt dess förmodade ursprung se artikel i Ö-Pn 19 / 10 1955. 308 SVEGS TINGSLAG en karmstol med snidade armstöd och ryggbräda med svart klädsel och metallknappar. I övre vänstra kanten avtecknar sig en flik av ett ljust draperi. Maria och Jesusbarnet ha strålglorior, medan helgonen ha i perspektiv tecknade knappt skönjbara ringglorior. Altarmålningen är ett spanskt arbete från förra hälften av 1600-talet.l Målningen in­ fattas av en nygjord, förgylld och försilvrad ram samt omgives av i trä snidade orna­ ment i form av voluter, band, akantus, m. m. stofferade i rött och grönt med inslag av guld och svartnat silver. Dessa sniderier utgöra rester av den altardekoration, som utfördes av Jonas Granberg 1752- 54 (jfr ovan s. 297). Den krönande stråisolen är emellertid ett tillägg från restaureringen 1956-57. Altarringen är femkantig med släta fyllningar och sparsam profilering. Den är i samband med 1950-talets restaurering hopsatt av bevarade delar av en äldre altarring, vilken borttogs 1850 (jfr ovan s. 300). På insidan av altarringens mittfält ett fastsittande profilerat knäfall, avsett för den mot församlingen knäböjande prästen. Det är att jäm­ föra med de på sina håll förekommande lösa confiteorpallarna (jfr ovan s. 118 och fig. 112). Altarringens innersida är även försedd med profilerade fält. stoffering i rödblå och ·blågrå marmorering med blågrå fyllningar, medan insidan är trävit med svarta lister kring fyllningarna. PREDIKSTOL Predikstol (fig. 254) av liksidig barocktyp. Korgen har raka sidor och är uppdelad i fyra fält med i trä skurna evangelistfigurer i högrelief, var och en med sin symbol och en bok i handen. Däremellan ornamentala lister med bladmotiv samt över och under dessa en stiliserad blomma. Starkt profilerade lister. Bröstvärnet avslutas nertill av en i trä skuren >>frans>>. Predikstolen är väggfast mot N väggen och har uppgång från Ö sidan genom en trappa med bröstvärn. Korgen står på ett nedåt avsmalnande, något konkavt underrede, vilket stöder direkt på golvet. Över korgen en månghörnig baldakin upp­ repande bröstvärnets former med avfasade hörn. Baldakinen uppbär fem uppsatser i genombrutet arbete bestående av voluter med rankverk. stoffering i ljusröd och blågrå marmorering samt på underredet även ljusgrön marmorering. Evangelistfälten och trappans båda släta fält äro mörkblå med grå ramverk. Mellan korg och baldakin ett på väggen målat ljusrött draperi. Predikstolen är sammansatt av äldre och nyare delar (jfr ovan s. 302). Korgen med evangelistfigurer och dekorativa ornament härstammar jämte underredet från den predikstol med altaruppställning, som Jonas Granberg snidade 1752-54 (RÄK.). Bal­ dakinens uppsatser utgöra dekorativa fragment2, som på stilkritiska grunder kunna Enl. uppgift av framlidne kh CARL HAMMER har denna målning tidigare i konsthandeln tillskrivits den spanske mästaren MATEO CEREzo, f. 1635, t 1685. 2 Fragmenten kunna ev. hänföras till den predikstol, som bör ha funnits på kyrkans S vägg att döma av fästen till en sådan, som återfanns vid restaureringen 1956- 57, se ovan s. 298, och som således bör ha föregått den av GRANBERG snidade predikstolen. Möjlighet föreligger också att de ingått i en gåva, som kyrkan mottog frå n Ytterhagdals församling år 1811 i samband med sammanslagningen av de båda församlingarna. Jfr nedan s. 310. 1 ÖVERHOGDALSKYRKA 309 Fig. 254. Pred ikstol av Jonas Gran berg 1752- 54. Foto 1957. J(a nzel von Jonas Granberg 1752- 54 . Pulpit by .Jon as Gra nbcrg 1752- 54. antagas härröra från en annan något äldre predikstol. Övriga delar äro nytillkomna i samb and med restaureringen 1956- 57 samt tillverkade efter ritningar av Ragnar Hjorth. Stofferingen är med undantag för takuppsatserna utförd av konstnären Arne Bohman med led ning av äldre färgrester. 8ij J0 33 0 310 noPREDSKAP SVEGS TINGSLAG BÄNKINREDNING PYRAMIDER Dopställ av trä, snidat av ett stycke massiv furu, balusterformat och utfört efter ritning av Ragnar Hjorth. H 90. Brunbetsat. Till detta dopställ hör ett dopfat av sil­ ver (fig. 255), åttkantigt med kraftigt brätte. Inuti botten en gravyr föreställande Jesu dop samt på brättet fyra likarmade kors. B 42. Stplr: E A C ( = H. Mullers Eftr. Stockholm), tre kronor, S, Stockholms stadsstämpel, E 9 ( = 1955), STERLING. Dopskålen med tillhörande dopställ är en gåva från Överhagdals lottakår vid kyrkans återinvig­ ning 1957. Äldre do p skål av tenn, rund, o dekorerad, försedd med två handtag, det ena utformat som en snäcka, det andra som en ring. D 18, 5. B över handtagen 26. Stämpel i botten: tre kronor, samt under botten: lejon i nedsänkt fält ( = Uppsala), L L i nedsänkt fält upprepat två gånger ( = Lars Löfgren, mästare 1822- 1850), A 4 (= 1831). Enl. R;\K. inköpt 1832. Bänkinredning med två slutna kvarter jämte en korbänk S om altaret. Skärmar och dörrar tillkomna vid restaureringen 1956- 57 efter ritningar av Ragnar Hjorth. stoffering i grått med fält och lister i olika gröna, violetta och röda toner. På de främsta bänkarna invid mittgången två i trä skurna pyramider på kulfötter (synliga å fig. 251- 252). H 187. Genombrutet snidat arbete med en elegant utformad växtranka. Bevarad gammal stoffering visande vita slingor med röda kanter samt gul­ gröna blad och knoppar; kantlisterna marmorerade i vitt, gult och brunt. Pyramiderna avslutas upptill av nyskurna eldsflammor. Enl. INV. (tillägg 1815) skänkta av Ytterhag­ dals församling 1811. De äro enl. Ytterhagdals RÄK. 1740 skurna av Jonas Granberg. Fig. 255. Dopfat av silver, skänkt 1957. Foto 1960. Silberne Taufschale, 1957 ge­ schenkt. Baptismal bowl of silver, pre­ sented 1957. ÖVERHOGDALSKYRKA 311 Fig. 256 a- b. Mittpartier från bänköverstycken med Fredrik I: s och Ulrika Eleonoras monogram, 1740. Foto 1957. ?vlittelstiicke von geschnitzten Dekorationen des Gesttillles mit den Monogrammen des Königs Friedrich I und Königin Ulrika E leonora, 1740. Central parts of earved pew d ecorations with the monograms of King Fredric I a nd Queen Ulrika Eleonora, 1740. Fragment av bänköverstycken (fig. 256 a- b), två stycken, H 62. Akantus och palmblad omfattande en medaljong, vilken under kunglig krona innehåller bokstäverna F resp. V E i spegelmonogram ( = Fredrik I resp. Ulrika Eleonora), allt skuret i trä. stofferingen troligen ursprunglig med monogram i gult och grått såsom undermålning för guld och silver på fält av rödflammig marmorering. Omgivande lövverk i två gröna nyanser. Tillhöra den gåva kyrkan fick mottaga från Ytterhagdals församling 1811, skurna av Jonas Granberg (Ytterhogdals RÄK. 1740). De äro f. n. uppsatta under läk­ taren på väggen mot vapenhuset. 312 SVEGS TINGSLAG Fig. 257. Nummertavla från 1700-talet med stång från en medeltida ljusstav. Foto 1957. N ummerntafel a us dem 18. Jh. 1nit der Stange eines mittelalterlichen Lcuchterstabes . Hymn board from the 18th c ent. attached to a medievallight staff. NUMMER­ TAVLA På korbänken en nummertavla (fig. 257), vilken är sammansatt av stången till en medeltida ljusstav (jfr ovan s. 294) samt en snidad träram från 1700-talet. Tavlans H 63, stångens H 140. Ramen stofferad i olivgrönt, guld och svartnat silver. Stången består av en nedre slät, grönmålad del, H 90, samt en övre spiralvriden del, stofferad i rött och grönt, H 50. I V en läktare, uppförd vid reparationen 1911- 13, men sänkt och försedd med ett tresidigt framskjutande mittparti vid restaureringen 1956- 57 (jfr ovan s. 302) . Läktarbröstningen har enkel fältindelning och är stofferat i ljusgrått med fyllningarna i blå och gul marmorering. På läktaren ett orgelharmonium, fabrikat Östlind & Almquist. ORGEL OCH ORGEL­ LÄKTARE NATTVARDs­ KÄRL Kalk (fig. 258-259) av delvis förgyllt silver. H 18,7 (exkl. kuppa 12), fotem D ca 10,2, kuppans D 9, 8. 1 Rund fot med koniskt stigande mittparti; på fotens ovansida graverad 1 Beskrivningen utförd av antikvarie fil. drAnoN AND EnssoN, SHIVI, Stockholm . ÖVERHOGDALS KYRKA 313 Fig. 258. Kalk och paten av delvis förgyllt silver. Kalkens fot och skaft från 1500-talets andra hälft, kupp a och paten omgjorda på 1700-talet. Foto SHM 1958. Kelch und P a tene au s teilweise vergolde­ tem Silber. Fuss und Nodus 2. H. des 16. Jh., Kuppa und Patene im 18. Jh. umgearbeitet. Chalice and paten o[ silver, pat·tly gilt. Foot a nd node seeond half ol 16th cent. , cup and paten remade in the 18th cent. inskrift: HIELP - msus - AF - NASRENNvs; som skiljetecken tulpanliknande blom­ klockor och blad. Cylindriskt skaft i två lika led, omgivna av sex symmetriskt place­ rade, kolonettliknande stavar; innanför stavarna genombrutet mönster med medaljong av bladkrans inneslutande hjälmprytt krigarhuvud i profil åt vänster, akantusliknande bladverk omslutande två symmetriskt mot varandra ställda, bevingade putti med framsträckta händer hållande en båge (?). - Nod med horisontellt mittband med graverade bokstäver: 1- H- E- S på streckad grund. Såväl nod som övre skaftled rörliga.l - Halvsfärisk kuppa med utvikt mynningskant med graverade begränsnings­ linjer. - Nattvardskalkens fot och skaft från 1500-talets mitt eller senare del; kuppan från 1700-talet, bladkransen på dess undersida tillkommen samtidigt, möjligen kopie1 Detta bör tolkas såsom en praktisk liturgisk detalj, avsedd att underlätta prästens betjänande av den gammallutherska gudstjänstens talrika nattvardsgäster. 314 SVEGS TINGSLAG Fig. 259. Detalj av kalken, fig. 258. Foto SHM 1958. Detail vom Kelch, Abb. 258. Detail of chalicc, fig. 258. rande en äldre, skadad dylik (kalkens sammansättning med en järnsprint genom undre skaftleden en yngre, primitiv förstärkning). En historisk hållpunkt för dateringen av denna märkliga kalk är uppgiften, att Överhogdals kyrka förlorade sitt nattvardssilver under Nordiska sjuårskriget, där­ ibland en silverkalk, jfr ovan s. 294. Följaktligen bör den nu existerande kalken ha till­ kommit kort tid därefter såsom ersättning för den förlorade kalken. Detta stämmer väl med ovannämnda på stilkritiska grunder gjorda datering. Paten med flackt skålformig fördjupning och förgyllt brätte (fig. 258). D 11,5. Stplr: G ( = Gävle stadsstämpel), A R ( = Augustinus Rudman, mästare 1696-1746). RÄK. 1723 nämner, att patenen göres om i Gävle. Vidare upptar RÄK. l 724 en utgiftspost för )>lilla patenet som är förbättrat wordit i Gefle och hörer stora kalken tih. ÖVERHOGDALS KYRK A 315 Fig. 260. Vinka nn a av delvis för gyllt sil ver, 1793. Foto 1960. S. 316. T c ilweise vergoldete Silberknnne, 1793. Pa rtly silvergilt wine ew er, 179:! . F ig. 261. Oblatask av sil ver, skänkt 1819. Foto 1960. s. 316. Silbcrne Oblatendose, 1819 gesch enkt Silver wafer b ox, prescn ted 1819. 316 SVEGS TINGSLAG Fi g. 262. Ljuskrona (nr 1) a v malm, inköpt 1781. Foto 1957. Kronleuchter a us Erz, 1781 gekaufl. Bronzc c handeli er, pur­ ellased 1781. Oblatask av silver (fig. 261), invändigt förgylld, oval form med konkavt insvängd profil runt locket; å livet ristad ornering i form av en växtranka; fyra gjutna fötter i form av bladornament. Ovalens längsta mått 13 cm. Stplr: P O B ( = Pehr Olof Bäck­ ström, mästare 1812- 33), tre kronor, O 3 ( = 1820), Gävle stadsstämpeL Inskrift å locket: SKÄNKT TILL l ÖFVER HOGDALS KYRKA AF l NÄMNDEMANNEN PER PÅLSON OCH l DESS HUSTRU KERSTIN JANSDOTTER l I KYRKBYN 1819. Vinkanna av delvis förgyllt silver (fig. 260), päronformig, lock med tumgrepp och krönknopp i form av blomknippe med figurin. Längs lo ckets kant, brämet och fotens nedre kant förgyllda bladkransar i drivet arbete. H 31 . Stplr under botten: S D S ( = Sven Dahlström, mästare 1778- 1804), Gävle stadsstämpel, tre kronor, L 2 ( = 1793). Ristad inskrift under botten: 71 3 /. LOD. Inskrift å foten: ÅR 1793 GJORDEs DENNA KANNA TILL ÖFVER HOGDALS KYRKA, DÅ WAR PEHR RISSLER KYRKOHERDE, 1 OCH JÖNS JONSSON KYRKOVAERD. Ett s o ckenb u d s tyg av tenn inköptes en!. RÄl<. för Överhagdals kyrka 1724 och torde numera ingå i den sarrlling av flera satser sockenbudstyg, som förvaras i Ytterhagdals prästgård. LJUS­ R E DSKAP Ljuskronor av malm: - l. Med åtta pipor i en krans (fig. 262), runda droppskålar; överst en krans små prydnadsarmar med solrosor. H 63. Inskrift på kulan: ÅR 1781 1 PEHR RISSLER d. y. För personalia jfr Sveg, ovan s. 10 ff. ÖVERHOGDALS KYRKA 317 Fig. 263. Kandelaber av malm, 1500-tal. Foto E. Salven 1927. Kandela ber a us Erz, 16. Jh. Bronze candclabrun1, 16th cent. FÖRFERDIGADES DENNA LIUSKRONA TILL l ÖFVERHOGDALS KYRKAS BEHOF OCK PRYD­ NAD l SAMT PÅ DES BEKOSTN(A)D SAMMA TID VAR DER l STÄDES H:R PEHR P RISSLER KYRKO- l HERDE, H:R PEHR RÖDEN COMM INISTER, 1 l SAMT PAUL DAHL OCK IÖNS IONS- l soN KYRKOVÄRDAR. RÄK. 17 81 upptar utgiftsposten för denna krona samt >>Förslen för densamma ifrån Gefle>>. Vidare nämnes där att den hängdes upp i en järnkedja med knoppar målade med oljefärg. - 2. Med åtta pipor i en krans. Modern kopia av ljus­ krona nr l, troget upprepande alla former. Inskrift på kulan: TILL MINNE AV VÅRA FÖR­ ÄLDRAR l SKÄNKTES DENNA LJUSKRONA l TILL ÖVERHOGDALS KYRKA ÅR 1957 l AV RAG­ NAR BORG j OCH H. H. MARGARETA FÖDD ESBJÖRNSSON. Tillverkad i Skara. Kandelaber av malm (fig. 263) å rund, högt uppdragen fotplatta på tre fötter. Runt upptill gängat skaft. Å skaftet är fastsatt ett i gängorna vridbart ställ med fyra ljusarmar i form av goticerande drakornament. Fyra stycken åttasidiga pipor m ed runda, skålformiga droppskålar. Trol. 1500-talet. H 36, 5. Numera förkommen. 2 1 PEHR RönEN, f. 1738, t 1807. Komminister i Sveg-Lillhärdal 1775- 93, sedermera komminister i Alsen (Jä). 2 Beskrivningen en!. SNABBINV. 1927, utförd av ERIK SALVEN och BRYNOLF HELLNER. 318 SVEGS TINGSLAG Ljusstakar: - l. Av järn med sex pipor (fig. 264). Skeppsformig med två parfötter. Enkel variant av en särskilt i Jämtland förekommande medeltida typ. L 55, 5, H 21. - 2. Ett par enpipiga av silver med delvis förgylld driven och punsad ornering i barock­ former på foten, vridet skaft, vågformiga droppskålar. H 17,5. Stplr: tre kronor inom oval, S, 830, 7 resp. 8. Importerat silver. Inskrift runt foten: TILL vÅR MODERS MINNE SKÄNKTE VI DESSA LJUSSTAKAR TILL ÖVERHOGDALS KYRKA resp.: TILL ÖVERHOGDALS KYRKAS PRYDNAD SKÄNKTES DESSA LJUSSTAKAR ADVENTSSÖNDAGEN 1933 AV SYSKO­ NEN BORG. - 3. Ett parenpipiga av tenn. Å vid, rund fot ett långt, smalt skaft. H 8,5. Stplr å fotens översida: P ( = 1708) resp. M ( = 1705), kartusch med tre sköldar ställda två över den tredje och innehållande den ena en krona, den andra en vildman, medan den tredje är tom ( = Johan Johansson, Stockholm, mästare 1677- 1715). Omnämnda i INV. 1779. - 4. Ett parenpipiga av tenn; å förhöjd, halvsfärisk fot ett rakt skaft samt skål­ formig droppskål. H 35. Stplr: LIBRARIA, I HALLGREN ( = namnteckning), N REDEBY, SVENSKT TENN. Inskrift under foten: GÅVA TILL ÖVERHOGDALS KYRKA AV ANNA OCH GUSTAF MÅNSSON. ÖVERLÄMNAD AV BARNEN ÅR 1960. I övrigt finnas ett antal ljusbåga r av järnsmide avsedda för kyrkorummets samtliga fönster. Liksom övriga vid restaureringen 1956- 57 nytillkomna järnsmiden utförda av kyrkvärden Olof Mohage. TEXTILIER Antependium (synligt å fig. 251), dubbelvävnad eller s. k. finnvävnad i ylle i två olika röda färger jämte något blått samt oblekt linne med sparsamt inslag av guldtråd; på det släta mittfältet ett likarmat kors med 1 H s i korsmitten samt längs nedre kanten: Fig. 264. Ljusstake av järn (nr 1), m edeltida typ. Foto 1957. Eiserner Kandelaber, mittelalterlicher Typus. Iron candelabrum, medieval type. ÖVERHOGDALSKYRKA 319 Fig. 265. Mässhake av rött ylle (nr 1), 1700-talct. Foto 1957. Messgewand aus rot er \Volle, 18. Jh. Chasuble of red wool, 18th cent. G UD ,\. R KÄRLEKEN; å sidafälten geometriskt mönster i dubbelvävnad med motiv hämtade från Överhogdalsbonaderna (se nedan s. 321 ff. och fig. 267). Längs högra ytterkanten invävd signatur: VÄVD ÅR 1911 AV MARIA MODEN EFTER GAMMALT MÖNSTER.l H 104, L l 97. Enligt påskrift med märkbläck skänkt till Överhagdals församling av Föreningen Jämtslöjd 1911.2 Mässhakar: - l. Av rött kläde med foder av oblekt linne (fig. 265), kantad med gröna sidenband; dekor av silverband, applikationer samt broderi i guld- och silvertråd. 1 MAmA (MAJA) MoDEN OLssoN, vävlärarinna vid Jämtslöjds vävskola. nerat av landshövdingskan ELLEN WroE:N och vävt å residenset i Östersund. 2 Jfr artikel i Vecko-Journalen 17 / 4 1912. Antependiet är kompo­ 320 SVEGS TINGSLAG A ryggstycket kors av silverband med sparsamma inslag av gu ld, korsets armar fyllda med olikfärgade blommor i applikation, i korsets mitt 1 H s. A framstycket smalare kors av silverband omslutande en tunn broderad slinga av guldtråd samt i korsmitten en ros. H 109. Sannolikt från 1700-talets början. rNv. 1779 beskriver den såsom »En gammal god mässhake af Kläde . . . med Kors». - 2. Av svart sammet med brett kantband av silver. Dekor med breda silverband och silverbroderi, å ryggstycket i form av kors med törnekrona samt palm- och olivkvistar, å framstycket Jehovanamn in om triangel med strålar. H 113. Inköpt 1860. - 3. Av vit sidendamast, vid modell. Applikation av gul sidendamast och brod eri i olikfärgat silke; å ryggstycket i form av kors med förstorad, mångk antig korsmitt försedd med växtmotiv och omgiven av strålar och fåglar; å framstyck et i form av en smal mittvåd med broderad oljelampa, mindre kors och Kristusmonogram. H 115. Inskrift å fodret: LIBRARIA f COM P. / M. G. ( = Märth a Gah n) / 1953. Kalkdukar: - 1. Av mönstrat blått linne kantad med guldband, i mitten ett med guldtråd broderat kors på ljusröd rundel i applikation omgiven av initialerna lVI: l :T och S. P. broderade i guldtråd. I hörnen blommor i broderi och applikation. 30 x 32. F ig. 266. Koll eklh åv av svart sc hagg (nr 1). Folo 1960. J(lin gclbcu lcl nus sc hwarzem Sarnt . Collec t ion-bag of black vclvet. ÖVERHOGDALS KYRKA 321 1770-talet. Omnämnd i INV. 1830 såsom >>sämre>> och >>skänkt af Herr Thelberg>>.l - 2. Av ljusrött siden med mönster bestående av ljusa prickar på mörkare botten samt kant­ bård på två sidor, sannolikt ett hörn av en schal; kantad med ljusrött veckat sidenband. 42 x 44. Omtalas i INV. 1779 och 1830 såsom >>skänkt af Fru Spårnborg 1779>>. 2 Brudpäll av ljusblått prickigt siden med rosa kantband och upphängningsband hörnen. 113 X 126. Hopsydd på mitten av två våder. Troligen identisk med >>Ett nytt Pelh>, som inköptes 1794 (RÄK.). Kollekthåvar: - l. Av svart schagg (fig. 266) med dekor av skarvade guld- och silverband. H 14. Gammalt blågrönt träskaft. Skafthållaren försedd med liten klocka av malm. L med skaft 152. Troligen den håv som enl. RÄK. inköptes 1762. - 2. Av violett sammet med dekor av guldband samt guldtofs. Längs brämet guldfrans. H utan tofs 20. L 160. 1900-talets början. - 3. Av gul sammet med dekor av guldband jämte band i rött och grönt. H 14. Libraria. Inskrift på skafthållaren: GÅVA TILL ÖVERHOGDALS 3 KYRKA l AV ELISABETH OCH CARL HAMMER l 19 231 6 57. Som förebild till denna håv har tjänat håv nr l. Ryamatta framför altaret, grå botten med strömönster i rött, bård i rött och blått. L 180, B 153. Komponerad av vävlärarinnan Anna Magnusson, Östersund och knuten av bygdens kvinnor till kyrkans återinvigning 1957. Överhogdalsbonaderna, 4 4 st, (nr I a, I b, II och III) i snärjvävnad, l st (nr IV) ÖVEHHOG­ i dubbelvävnad, påträffades sommaren 1910 i ett härbre vid kyrkan. De voro då sam­ DALSBONA­ DER NA mansydda som fig. 267 visar till ett fyrkantigt täcke. 1929 togos bonaderna isär och ha sedan dess förvarats åtskilda. Deponerade sedan 1912 i Föreningen Jämtslöjds sam­ lingar äro de f. n. utställda i Jämtlands läns museum (inv.nr 1890). B o n a d e r I- II L Bottenväv i tuskaft av blekt, ofärgat lingarn, huvudsakligen s­ spunnet med mönstret inplockat i ullgarn, 2-trådigt, s -tvinnat, färgat i rött, blått, grönt och gult. Tekniken är till största delen s. k. snärjvävnad men även krabbasnår och en del kypertartade broscheringar förekomma. Snärjvävnad är en nutida benämning på en redan sedan yngre järnålder belagd teknik i Sverige. 5 Mellan varje inslag i botten­ väven snärjer man en ulltråd över varptrådarna i önskade figurer och resultatet blir en 1 f. 1737, 2 MAURITZ (IACOBSSON) THELBERG, f. 1739, t 1800. Fast. adj i Sveg 1770-- 75. G. m. SARA PALANDER, t 1787. Se BYGDEN, Herdaminne, III, s. 146 och IV, s. 404. För CATHARINA SPÅHNBOHGS personalia se Linsen, ovan s. 130 not 2. CARL HAMMER, f. 1899, 'l' 1963. Kh i Ytterhogdal1935- 1960. Kollekthåven skänkt i samband med kyrkans återinvigning. 3 4 Beskrivningen är utförd av antikvarien, fil. lic. ANNE MAHIE FRANZEN, som är sysselsatt med ett arbete om bl. a. Överhogdalsbonaderna. 5 G. AnwmssoN, Valsgärde 6; Uppsala och Stockholm 1942, s. 88. A. GEIJER, Birka III; Uppsala 1938, s. 49. 322 SVEGS TINGSLAG la Ib IV II Fig. 267. Överhogdalsbonaderna I- IV, sammans y dda till ett täcke, i vilken form de p å träffad es i ett härbre vid kyrkan 1910. Foto A TA. Die W a ndbehä n ge von Överhogdal I - I V , zu einer Decke zusa tnmengenäht, in welcher F onn sie in einen1 Kirchenmagazin 1910 gefunden wurdcn. Överbogdal T a pestries I- IV, sewn together to make a coverlet , in which fonn they w ere found in a store house n ear the c hurch in 191 O. stj älksömsartad struktur av mönstret. Från början trodde man, att bonaderna voro broderade. Så anser också G. J:son Karlin i sitt arbete )>Överhogdalstapeten», som ut­ kom l 920. Senare undersökningar bl. a. i samband med bonaden från Skog, Hälsing­ land, i samma teknik, visa, att det här är fråga om vävning. 1 Bonadernas rika bildvärld med dess myller av olika figurer, människor, djur, träd, hus m. m. i rader ovanpå varandra har varit föremål för olika tolkningar. Här k an av utrymmesskäl endast redogöras för de utförligaste. KARLIN anser i ovan citerade arbete, att de tre längre bonaderna motivmässigt hänga samman och att de ge en skildring av missionsarbetet i Norrland. Han daterar dess a till slutet av 1000-talet. Bonad nr III anser han vara betydligt senare och avsedd för pro­ fant bruk. A. Branting och A. Lindblom ha kommit till den slutsatsen, att endast en bonad, nr Il, företer en sammanhängande skildring, som tolkas som en bröllopsfärd 1 V. SYLWAN, Tekniken i Överhogdalstapeten, i: Jämten 1920. E. SALVEN, Bonaden fr än Skog, Stock­ holm 1923. ÖVERHOGDALS KYRKA 323 Fig. 268. Bonad II, detalj frän nedre v . hörnet, troligen föreställande en kyrkscen. Foto A T A. W a ndbehang II, Detail von der unteren l. Ecke, vermutlieb eine Kirchenszene darstellend. Tapestry U; part of lower left-hand corner, probably illustrating a church scene. Fig. 269. Bonad I a, detalj visande Gunnar i ormgropen. Foto ATA. Wandbehang I a, Detail Gunnar in der Schlangengrube darstellend. Tapestry I a, de­ tail showing Gun­ n ar in the snake­ pit. 324 SVEGS TINGSLAG Fig. 270. Bonad l b, detalj. Nederst troligen scen ur Volsungasagan. Signrd Fafnesbane och valkyrian. Foto A T A. vVa ndbehang I b, untcn De tail mit Sigurd und der Walklire. Tapestry I b, detail with the hero Sigurd a nd the Valkyr. ÖVERHOGDALS KYRKA 325 genom en skog till en kyrka. 1 I bonaderna I a och I b äro insprängda scener från Vols­ ungasagan, se ex. fig. 269 och 270. Datering till 1100-talet. Till denna senare tolkning har sedermera en annan forskare anslutit sig, K. Hauck. 2 N. Strömbom har framhållit en viss likhet mellan Överhogdalsbonaderna och kaukasiska vävnader. 3 Bonad II anser han vara en >>julbonad>>, d. v. s. avsedd att hängas upp på väggen om julen liksom sentida folkliga bonader. Dess motiv föreställer en slädfärd under en julnatt, då de döda står upp ur sina gravar, försedda med stupor. Dessa bonader i snärjvävnad ha i allmänhet daterats till 1100-talet, ehuru även röster höjts för en senare datering. 4 B o n a d IV. Vävd i dubbelvävnad med två tuskaftsskikt, det ena vit Z-tvinnad lintråd, det andra av rött och blått Z-spunnet eller S-tvinnat ullgarn. Mönster i bona­ dens höjdformaL Indelning av diagonala kors- och rutmönstrade band, vilka dels bilda inramning till större åttkantiga fält, dels knytas samman till mindre sådana. Varje oktogon innehåller vanligen ett flät- eller knutmotiv, men även andra mönster före­ komma, såsom skepp och fåglar, ensamma eller parställda (fig. 271 ). I svickelfälten hakkors, rutmotiv, fåglar. Dessa motiv äro allmänt förekommande inom europeisk tex­ tilkonst under lång tidsrymd och bonaden är därför svår att datera. 5 Genom sin speciella teknik s. k. >>liksidig dubbelvävnad>> tillhör den dock en äldre typ av vävnader och kan förmodligen dateras till 1200-1300-talen. Sammanfattningsvis kan sägas, att Överhogdalsbonaderna tillsammans med Skogs­ bonaden torde vara medeltida utlöpare av den inredningskonst, som finns belagd i äldre nordisk diktning och som under vikingatiden representeras av bonaderna från Oseberg. Mått: I a: I b: Il: III: IV: L L L L L 184 cm, H 35­ 33,4 cm 195 cm, H 35-33 cm 178,5 cm, H 34,5-37 cm 67 cm, H 24,5-24 cm 176,5 cm, H 26-30,5 cm MÖBLER I SAKRISTIAN I sakristian finns följande möbler av intresse:- Kista (fig. 272), helt överdragen med svartmålade järnplåtar och järnbeslag samt försedd med ett invändigt lås och kraftiga fästen för två hänglås. H 44, L 77, B 54. Ett bevarat kvitto upptar arbetslön >>å kyrkakistam till Olof Pälsson 1821 med 12 rdr bco. - Stort sengustavianskt bord A. BRANTING- A. LINDBLOM, Medeltida vävnader och broderier i Sverige, l, Stockholm 1929, s.14 ff. K. HAucK, Germanische Bilddenkmäler des friiberen Mittelalters, i:Deutsche Vierteljahresschrift fiir Literaturwissenschaft und Geistesgeschichte 31 (1957), s. 368. 3 N. STRÖMBoM, Nordiskt och kaukasiskt på Överhogdalsbonaderna, i: Saga och Sed 1960. Likheten mellan våra snärjvävnader och östlig textilkonst har tidigast framhållits av E. MARTIN, artikel Sv. D. 5 /a 1915. • G. AxEL-NILssoN, Om bildinnehållet i bonaden från Skog, i: Hälsingerunor 1952, s. 9. A. GEIJER, Bildvävnad, i: Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 5 A. BRANTING -A. LINDBLOM, Medeltida vävnader och broderier i Sverige, l, kap. Il av V. SYLWAN. 1 2 9-510330 326 SVEGS TINGSLAG Fig. 271. Bonad IV, detalj. Foto ATA. S.325. vVandbehang IV, Detail. Tapestry IV, detail. SOCKEN­ SIGILL KLOCKOH med refflade ben och en låda. Skivan 96 x 182.- Två stolar med ramslåar och rygg­ bräden, s. k. åttaslåstolar. H 92. Troligen 1700-talets senare del. Sigillstamp av metall, skaftet numera förlorat, endast fästet bevarat. I runt fält en klubba under devisen VERITAS; omskrift: ÖFRE HOG DALS SOCTGamla Klockans mantal» till praktiskt taget samma vikt som den klockas, vilken enl. kvittens i ÖLA av den 241 9 1 JoHAN "\VAs (JmrANNES JoA:-~Nrs WATZ), f. tro!. i Vassunda (Up!), t 1659 i Sveg. Kh i Sveg 1652 - 59. För NrLs HANssoNs personalia se Älvros , ovan s. 267 not 1. 3 Jfr Linsell, ovan s. 133 f. och not 1 å s. 134 samt fig. 130 a-- b. 4 JoHAN HENRIK Örmnc, klackgjutare i Hudiksvall 1822-27. Son till Pmm ÖnEnG, jfr Sveg, ovan s. 94 not 2. 5 F ör CARL .JAG. LrNDEHBERGS personalia se Älvros, ovan s. 266 not 4. Fig. 272. Sockenkista , 1821. Foto 1957. S. 325. Church chest, 1821. Kircllenkastcn, 1821. 328 SV EG S TINGSLAG Fig. 273. Lillklockan, gj uten i Stockholm av Jörgen Putenson 1652. Foto 1957. Church bell, 1652. Gloeke 1652. 1672 göts i Stockholm av Johan Meyer1 och för vilken i sin tur avräknades materialet från en ännu äldre klocka i Överhogdal. Nuvarande storklocka innehåller således gods från åtminstone tre äldre klockor, som tillhört församlingen, den äldsta av okänd ålder. Hos såväl BYGDEN 2 som MoDIN 3 förekommer en felaktig sammanställning av den klocka som göts hos Putenson 1652 med ett stamboksbrev, utfärdat av superintenden­ ten i Härnösands stift, Petrus Steuchius,4 den 22/ 2 1673, i vilket begäres ekonomiskt stöd från övriga församlingar i stiftet, >>effter Församblingen uti Öfwer flodaal i Herdalarne är mäkta ringa och kan inthet sig utlösa utur sin Skuld som hon gjordt hafwer för en klocka, som nödigt måst e till hennes behoof kiöpas>>. Den i detta brev omnämnda kloc­ kan torde snarare ha varit den av Johan Meyer 1672 omgjutna klockan (jfr ovan). JoHAN MEYER, klackgjutare i Stockholm 1660- 79. BYGDEN, H erdaminne, IV, s. 305. 3 MomN, Hogdalssocknarna, s. 65 och 71. • PETnus STEUCHIUS, f. 1605, t 1683. Superintendent i det n ybildade Härnösands stift 1647- 83. Det citerade brevet finnes i original i ÖLA. - Beträffande hans betydelse för J ämtland och H ä rje­ dalen se särskilt NrLs BELTZEN, Den k y rkliga försvenskningen av Jämtland-Härj edalen I - II, i: Kyrko­ historisk Årsskrift 1944 och 1945, Upp sala 1946. 2 1 ÖVERHOGDALS KYRKA 329 SAMMANFATTNING l. Ett kapell i Överhagdal nämnes 1466 såsom nyuppfört och helgat åt Johannes Döparen. Det omtalas några är senare såsom församlingskyrka. Om detta första kapells utseende vet man ingenting, men det var sannolikt av trä. Kapellet har legat p ä nuvarande kyrkas plats. Inga medeltida inventarier frän detta kapell äro bevarade utom ett fragment av en ljusstav (fig. 257). Kyrkans nattvardskalk (fig. 258- 259) är ett märkligt exempel p ä reformationstidens silversmide och torde ha anskaffats för kyrkan efter 1560-talets politiska oroligheter, under vilka en del äldre inventarier förskingrades. De märkliga s. k. Överhogclalsbonaderna (fig. 267-271), nu i Jämtlanels läns museum, Östersund, påträffades 1910 i kyrkhärbret, sammansyelda till ett fyrkantigt täcke. Bonadernas rika bildvärld med dess myller av människor, djur, träd, hus m. m. i rader ovanpå varandra synes delvis vara hämtad ur Volsungasagan. Vissa bildsviter spegla striden mellan h edendom och kristendom. De härstamma frän äldre medeltid och äro således äldre än Överhagdals första kända kapell. Il. Vid mitten av 1600-talet skedde en förändring av kyrkan, sannolikt i samband med att lanel­ skapet efter 1645 kom att lyda under Sverige. Huruvida det var en nybyggnad eller ombyggnad, som då utfördes, kan ej fastställas. Däremot vet man att kyrkan var av trä och ännu vicl1700-talets början hade spetsigt sadeltak med takkam, litet vapenhus och sakristia samt att interiören var prydd med målningar; mätten voro endast 9 x 7 alnar. Några inventarier frän 1600-talet ha icke bevarats. Till denna kyrkobyggnad hörde en klockstapel av okänt utseende. III. En grundlig omgestaltning av kyrkan skedde under 1740-talet, varvid Jonas Granberg frän Klövsjö synes ha haft uppsikt över arbetet. Denna kyrka mätte 19 7S x 11 alnar och hade en liten sakristia i NÖ hörnet. Den uppfördes av timmer med in- och utvändig brädklädsel och spåntäckt tak. Den invigdes 1746 trots att interiören ej färdigställde s förrän under 1750-talet. Kyrkorummet täcktes av ett trätunnvalv och väggarnavoro prydda med målningar, framställande en passionssvit i 12 scener, utförda av Erik Wallin frän Sveg. Predikstolsaltare av Jonas Granberg. En ny klockstapel uppfördes 1768 av Jöns Dalström. IV. Kyrkan förändrades 1849-55 under ledning av byggmästare Johan Nordell, varvid kyrkorum­ met utökades genom tillkomsten av ett torn i V (fig. 246) samt genom att sakristian i ö utvidgades till kyrkans hela bredd. Samtidigt revs klockstapeln. Interiören (fig. 248) mälades helt i vitt och altarväg­ gen försägs med en skenperspektivmälning. Kyrkan restaurerades 1956- 57 under ledning av bygg­ nadsrådet Ragnar Hjorth, varvid interiören omdisponerades (fig. 251 - 252). ZUSAMMENFASSUNG l. Eine Kapelle wird 1466 als neuerrichtet genannt und Johannes dem Täufer geweiht. Einige Jahre später wird sie als Gemeindekirche erwähnt. Ober das Aussehen dieser ersten Kapelle ist niChts be­ kannt, sie diirfte aber aus Holz gebaut sein. Die Kapelle hat an derselben Stelle der jetzigen Kirche gestanden. Ausser dem Fragment eines Leuchterschaftes (Abb. 257) sincl keine mittelalterlichen In­ ventarien aus dieser Kapelle erhalten. Der Abendmahlskelch der Kirche (Abb. 258- 259) ist ein be­ merkenswertes Beispiel der Silberschmiedekunst der Reformationszeit und diirfte nach den politischen 330 SVEGS TINGSLAG Unrullen d er 60er Jahre des 16. Jahrhunderts fiir die Kirche angeschafft worden sein, bei denen eine Reihe älterer Inventarien veruntreut wurden. Die mcrkwiirdigen so gen. Överhogdals-W andbellänge (Abb. 267- 271), jetzt im Museum von Östersund, wurden im Jahre 1910 im Kirchenmagazin vm·ge­ funden, zu einer rechteckigen Decke zusammengenäht. Die reiche Bildwelt dieser Wandbehänge mit ihrem Gewimmel von Menschen, Tieren, Bäumen, Häusern usw., in Reihen iibereinander dargestellt, scheint teilweise der Valsungasaga entnommen zu sein. Gewisse Bildfolgen spiegeln den Streit zwischen Heidentum und Christentum wieder. Sie stammen aus dem friihen Mittelalter und sind somit älter als die erste bekannte Kapelle von Överhogclal. II. Um die Mitte des 17. Jahrhunderts fand eine Veränclerung der Kit-che statt, wahrscheinlich im Zusammenhang darnit dass die Landschart unter schwedische Herrschart kam (1645). Inwieweit es sich dabei um einen Neubau oder einen Umbau hanclelte, kann nicht festgestelit werden. Dagegenweiss man, dass er aus Holz bestand und noch zu Beginn des 18. Jahrhunderts ein spitzes Satteldach mit Dachkamm, eine kleine Vorhallc und Sakristei hatte , sowie dass das Innere mit Malereien geschmuckt gewesen ist; die Masse waren nur 9 x 7 Ellen. Irgendwelche Inventarien aus dem 17. Jahrhundert haben sich nicht erhalten. Zu dies em Kirchenbau gehörte ein Glockenturm unbekannten Aussehens. III. In den 40er Jahrcn des 18. Jahrhunderts fand eine grundliche Umgestaltung der Kirche statt, bei der Jonas Granberg aus Klövsjö die Aufsicht uber die Arbeit gehabt zu haben scheint. Diese Kirche mass 19 Y2 x 11 Ellen und hatte eine kleine Sakristei in der Nordostecke. Sie wurcle aus Holz mit innerer und äusserer Bretterverkleiclung und schindclbeldeicletem Dach errichtet. 1746 wurde sie geweiht trotzclem das Innere nicht vor elen 50er Jahren des 18. Jahrhunclerts fertiggestellt wurde. Der Kirchen­ raum wurde mit einem hölzernen Tonnengewölbe versehen und die \Vände waren mit Malereien ge­ schmiickt, die eine Passionssuitc in 12 Szenen darstellten und von Erik ·wallin aus Sveg ausgefiihrt wurden. Kanzelaltar von Jonas Granberg. Ein n eu er Glockenturm wurclc 1768 von Jöns Dalström errichtet. IV. Die Kirche wurcle 1849-1855 unter Leitung von Eaumeister Johan Norclell verä nclert, wobei der Kirchenraum durch Anfltgung eines W estturmes (Abb. 246) erweitert sowie ferner die Sakristei im Osten au[ die ganze Breile der Kit-che verbreitert wurcle. Gleichzeitig wurde der Gloekentunn abgerissen. Das Innere (Abb. 248) wurde gänzlich weiss gemalt und die Altanvand mit ciner Malerei in Scheinperspektive versehen. 1956- 1957 wurde die Kirche unter Leitung von Eaurat Ragnar Hjorth restauriert, wobci das Inn ere umclisponi ert w urde (Abb. 251 - 252). SUMMAHY L A chapel dcdicated to St. John the Baptist was mentioned in 1466 as newly built. A few years later it was clescribed as the parish church. Nothing is lmown o[ the appearance of this chapel, but it was most Iikely a wooden building, and stood on the site of the present church. The only m ed ieval object remaining from this church is a fragment of a candie staff (fig. 257). The chalice (figs. 258, 259) is a remarkable specimen o[ silversmith's work from the tim e of the Reformation, probably acquirecl for the church after the political unrest of the 1560's, when some of the oleler furnishings and plate were lost. ÖVERHOGDALS KYRKA 331 The remarkable, so-called Överhogdal T apestries (figs. 267~271), now in the Museum of Östersund, were discovered in 1910 in the church storehouse, sewn together to mak e a coverlet. The rich profusion of figm· es with its throngs of people, animals, trees, houses, etc., in rows one above the other, seems to be in part derived from the Volsunga saga. Certain series of pictures reflect the struggle between hea­ thenism and Christianity. The hangings date from early medieval tim es and are thus oleler than the first known chapel of Överhogdal. II. The church was altered in the middle of the 17th century, probably when the province was eecled to Swcden (1645). It is impossible to say whcther the church was alteredor completely rebui!t. But we know th a t it was a wooden church, with a high sadelie roof with a ridge cresting, and a small porch and ves try, and that the interior was decorated with paintings; it was only 27 x 21 feet. No 17th centm·y furnishings have survived. A bell-tower of unlmown appearance belon ged to this church. III. The church was altered radically during the 1740's, when the woodcarvcr Jonas Granberg of Klövsjö seems to have supCI·vised the rebui!ding. The new church measured about 60 x 33 feet, and had a small vestry in the NE corner. It was built of timber, panelled both inside and outside, with a shingl e-covered roof. It was cons ecrated in 1746, although the interior was not finished until the 1750's. The n ave was covered with a wooden barre! vault and the walls were decorated with paint­ ings depi cting the Passion in twelve scenes, by Erik ·wallin from Sveg. The pulpit-altar was by Jonas Gran berg. A new bell-tower was built in 1768 by Jöns Dalström. IV. The church was altered in 1849~50 under the supervision of Joh an Nordell, and en la rged by the addition of a W tower (fig. 246) and by the w id ening of the vestry to the full width of the churh. The bell­ towcr was demolished at the same time. The interior (fig. 248) was painted white and a perspective painting was executed on the altar wall . The church was restored in 1956 ~57 by architect Ragnar Hjorth ; th e interior got a new disposition of altar and pulpit (figs. 251, 252). Fig. 274. överbogdals sockensi gilL S. 326. Siegel d es Kirchspicls ÖverbogdaL S en l of Överhogdal parisl1. REGISTER TILL HÄRJEDALEN BAND I ORTREGISTER Kursiverade siffror hänvisa till huvudbeskrivningen av en kyrka Aspåsnäset, Aspås sn (Jä) 258 Attmar (Me), kyrkan 156 Berg (Jä), kyrkan 78 Björnhammar(en), Lillhärclals sn Borgsjö (Me), kyrkan 158, 176 Elverum, Norge 141, 142, 208 Evertsbcrg (Dr), kapell 74 Falun 60, 120,185,187,209,255,256 Frösö (Jä), kyrkan 27 F unäsclalen, Tännäs sn 202 Färila (Hs), kyrkan 140 Glansh ammar (Nä), kyrkan 67 Glissjöberg, Svegs sn 66, 82, 87, 102, 103, 11 3, 123 Glöte, Linselis sn 101, 103 Gävle 14, 126, 314, 316, 317 Hackås (J ä), kyrkan 152, 192 Hammarn, Älvros sn 258 Hanebo (Hs), kyrkan 54 Haverö sn (Me) 291 , 292 Hede, kyrkan 109, 113 Heden, Lillhärclals sn 192 Hedesunda (Gä), kyrkan 74 Rueliksvall 93, 94, 133, 281, 327 Hällesjö (Jä), kyrkan 27 Härnösand , domkyrkan 244 Hög (Hs), kyrkan 16, 18 Högen, Lillhärclals sn 148 lclre (Dr) 142 Inclal (Me), kyrkan 156 Inclalsliclen (Me), kyrkan 247 Jäcler (Sö), kyrkan 16 Järvsö (Hs), kyrkan 78 Jörns, Glissjöberg, Svegs sn 201 Kall (Jä), kyrkan 175 Knätten, Svegs sn 18 Kolsätt, Älvros sn 215, 257 Kårböle (Hs), kapell 215 123 kyrkan 7, 14, 78, 113, 137- 21 2, 226, 231,244,249,255 socken 6, 8, 83, 216 Linsen, k y rkan 8, 15, 37, 44, 71, 89, 100- 1 36, 153,157,226,249,266,284 Ljusdal (Hs), k yrkan 140 socken 291 Ljusneclal, Tännäs sn 133, 184 Lofsclalen, Linselis sn 101, 103, 130 Mon, Lillhärclals sn 148 Mora (Dr) 208 Mosätt, Svegs sn 102, 103, 111, 126 Mörsil (Jä), kyrkan 298 Narva, Estland 89 Niclaros (Trondheim), Norge 7, 78, 140, 148, 175, 215, 289 Nilsvallen, Svcgs sn 16, 32, 69 Nordeggen (Norclägg), Lillhärclals sn 148, 208 Norclmaling (Vb), kyrkan 18 Näs (Jä), kyrkan 178 Offerdal (Jä), ky rkan 216 Olingclal, Lillhärclals sn 194 Ormo(t), Lillhärclals sn 177, 200, 208 Oseberg, Norge 325 Oviken (Jä), kyrkan 109, 144, 153, 157, 228 Plana, Tjeckoslovakien 25 I~illhärclal, 334 ORTREGISTER Ulvkälla, Svegs sn 37, 61 Uppsala 7, 89, 132, 310 Vadstena, klosterkyrkan 206 Vallbo kapell (Jä) 298 Vemdalen sn 44, 126, 133, B4 Ytterberg, Svegs sn 38, 41, 91 Ytterhogdal (Hs) 8, 287- 289, 291, 292, 308, 310 311, 316, 326 Are (Jä), kyrkan 18 H agunda (Jä), kyrkan 221 Ramsele (Ån), kyrkan 36 Hansjö, Linselis sn 102, 103, 123, 127, 130 Remmen, Svegs sn, 37, 69 Remmen, Älvros sn, 257 Hisbrunn, Svegs sn 63 Rätan (Jä) 113 Sala 185, 256 Skog sn (Hs) 322 Siwkloster (Up), slottet 74 Stockholm Kungsholms kyrka 54 NatM 244 NordM 147, 181, 182, 194 SHM 74, 78, 89, 153, 200, 227, 262 Sundsvall 208,209,266,283,327 Sunnanä, Ullhärdals sn 148, 201, 208 Sveg, kyrkan 3-99,126,127,130,139,141,142, 151, 182, 185, 198, 203, 216, 218, 219, 225, 232, 239,242,244,249,263,289,292 socken 101, 102, 142 Särna (Dr), kyrkan 142 Säter (Dr) 120 Söderhamn 56, 62, 192 Torps sn (Me) 291 Trondheim, Norge (se Nidaros) Tännäs, kyrkan 301 Älvdalen (Dr), kyrkan, 209 Älvros, gamla kyrkan 7, 16, 18, 22, 36, 96, 113, 130, 134, 141 , 151, 186, 213- 267, 273, 280, 282, 284, 295, 299 n ya kyrkan 213, 214, 230, 268- 286 socken 44 Ängersjö ( Hs) kapell 111 Östansjö, Lillhärdals sn 208 Östersund, .JLM 28, 78, 146, 158, 164, 169, 178, 183, 192, 193, 198 Östgården, Glissjöberg, Svegs sn 65 Överberg, Svegs sn 38, 41, 69, 91, 92 Överhogdal, kyrkan 7, 8, 141, 287- 331 SAKREGISTER Siffror med * beteckna avbildning Adam och Eva 280 Allegori, över Guds ords hörande och mottagande 117 över livet uneler lagen 158 över människosjälens frälsning 158, *161 över preelikan 176 över syndafallet 117 över uppståndelsen 56, *59 över yttersta domen 56, *59 över återlösningen 117 Allegorisk figur 28, 56, 158, 192 Altarbrun 194, 200 Altare 54, 114, *115, *170, 171, 203, 241, *243 , 274,278, *281,307 Altarkläde *73, 200, *261, 282 Altarkrucifix se krucifix Altarmålning *116, *307 Altarpredikstol, se predikstolsaltare Altarprydnad 20, 25 Altarring 56, *117, 164, *171, 172,178, 241, 272, 274, 278, 308 Altarsk åp *21, *22, *23 , *24, 25, *172, *173, 174, *242, 279 Altartavl a 32, 54, 152, 297 Altaruppsats *25, *26, *27, 28, *29, *30, *31 , 32, 54, *55, 114, 115, 158, 164, 170, 171, 241, *243 Altarvägg 40, *43 Anclreas, aposteln 250, *251, 252 Antependium *72 , 74, *75, 126, 194, *196, 261, 281' 318 S. Apollonia *250, 252 Apastiasvit 250 Avlatsbrev 153 Baldakin 56, 120, 173, 175, 176, 245, 301, 302, 308 Baltzarfcjclen 216 Bartolomeus, aposteln 250 Begravningskapell 10 Begravningsplats 44, 103, 105, 143 Bekännels epall ( confiteorpall) *118 Bibel 91, 132 , 207 S. Birgitta *173 Biskop, helig 174, 252, *253 Björnskinn 264 Bogårcl se kyrkogård BogArelsmur (kyrkogårdsmur) av sten 10, *11, 44, 145, 275, 293 av timmer 144, *163, 231 Bokdyna *88 Bokstöd 120 Bomärke 200, 249 Bonad (se även altarkläde) 72, 279 från Överhagdal 321, *322, *323, *324, 325, *326 Bord 89, 133, 203, 266, 325 Brudgumskappa 88, 264 Brudkrona 63, *64, 65, 189,*190,280 Brudmatta 200 Brudpäll 85, *86, 87, 130, 199, 200, 201, 264, *265, 321 Brudstol 88, 130 Brudsäte 88 Bärhus 10, 105, 275 Bänkdelningslängd 178, 301 Bänkinredning *37, 38, 56, 120, 152, 158 , 164, *177, 179, 203,219,224,249,280,310 Bänkskärm (se även bänköverstycke) 120, *121 , *178, *179 Bänköverstycke 249, *311 Böcker 12, 91 Caritas (Kärleken) 28, 54 S. Cecilia 250 Confiteorpall se bekännelsepall Domsbasun 56, 158 Donationsurkund 291 Dopaltare 56 Dopfat *180, 181, *310 Dopfunt 37 Dopfuntslock av furu (se även lock) *182 Dopkar 37 Dopkärl av trä 20, 37, 181 Dopredskap se dopfat, dopfunt, dopkar, clopkärl, dopskål, clopställ, dopängel 336 SAKREGISTER S. Göran 152, 153 Gördel (•>giördel», altarbrun) Dopskål 37, 56, 120, *121, *180, *181, *248, 249, 280, 310 Dopställ 56, 280, 310 Dopängel *35, 37, 120, *121, 179, *181, *248, 249 Drakhuvud 237 Draperi skuret i trä 176, 245 Draperimålning 56, 110, 113, 117, 120, 177, 241, *299, 308 Duva 84, 120, 172, 173, 177, 245 Dödskalle 78, 196, 198 Dörr 14, 15, 16, 36, 51, 54, 105, 108, *109, 146, *147, 157, 163, 168, 169, 237, 241, *267, 272, 276, 305 Dörring 147 Dörröppning, medeltida 149, *150, *151, 169 Evangelist (se även under resp. namn) 297, 308 153, 244, 200 Hallstämpel 130 Hedengranstavlor 88, 89, 202, 264 Helgon (se resp. namn) 152, 252, *253, 307 Helgonskåp 205, 252 Helige Andes duva 84, 120, 172, 173, 177, 245 Hesekiel, profeten 39 Hjortar 74 Hjärta, brinnande 56, 117, 118, 127, 176, 178 Hostia 206 Hängstake 258, *259 Härjulfsagan 139 Häxprocess 142 Hörnkedja 205 Ing ång (se även portal) 10, 14, 46, 105, 144, 145, 157,168,237,276, *303 Innertak 16, 109, 297 Inskriftsband 237 Inskriftstavla 22, 250, 303 Jacobus Major, aposteln 250 Jacobus Minor, aposteln 39, 250 Jehovanamn 56, 82, 116, 128, 198, 207, 241, 262 Jeremia, profeten *38, 39 Jesus, se Kristus Johannes Döparen 56, 244, 289, 294 Johannes, aposteln 28, 32, 78, 172, 250 Johannes, evangelisten *34, 36 Jona, profeten *38, 39 Jämtslöjd, föreningen 228, 319, 321 Kalk (nattvardskärl) 12, 60, 62, 120, *122, 123, 176, *185, *186, 187, *254, 256, *258, 294, 312, *313, *314 Kalkkläde (kalkduk) *85, 130, 199, 200, *263, 320 Kalkmålning 152 Kamin 113, 169 Kandelaber 126, 281, *317 Kartusch 28, 116, 237, 241 Karyatid 71 Kassettvalv 117 Kista 89, 325 , *327 Klocka 12, 93, 94, *97, *133, 134, 153, 208, 266, 267,282,284,295,326,327, *328 Fattigbössa *90 Fides (Tron) 28, 54 Filippus, aposteln 250 Flöjel 233, 235, 237 Folkungalejonet 246 Frälsaren, se Kristus Fönster 14, 15, 40, 50, 54, 108, 109, 110, 150, 153, 157,163,168,169,237,238,274,277,302 Gaffelkors 78, 128, 199 Gallerverk 279 Gamla testamentet (symbolisk framställning) 56, *58, 120, 176 S. Gertrud 153 Girlander (guirlander) 114, 117, 176 Glasmålning 50, *52, *53 Golv, trä 50, 108, 169, 238, 278, 305 Gravhällar 92, *94, *95, 147, 148 Gravkors 231, *232 Gravvårdar *9, 10, *104, 105, 148 Grind 10, 104, 145, 275, 293 Grundläggningssägner 16 Gud Fader, med påvetiara och världsglob 22, 23 bland molnen 244 Guds lamm (Agnus Dei) 62, 74, 88, 123, 186, 187, 246, 255 Guds öga 158 Gunnar i ormgropen *323 SAKREGISTER Kloekbock 146, 209 Klockstapel 10, *11, 145, 146, *14 7, 230, *232, *234,235,294,299 Klocktorn 105, *146, 164, 275, 300, 302, 303 Kollekthåv *87, *129, 130, 200, 264, 282, *320, 321 Kollektlängd 291 Kolonn 54, 105, 109, 110, 114, 116, 171, 183, 303 Konsol 151 Korbänk 38, 59, 120, 179, 249, 280, 310 K ormatta 282 Komkrank 219, 220, 242 Krigsbyte 22 Kristus 22, 23, 25, 38, 65, 78, 183, 185, 197, 250 bortförandet 22 det stora fiskafänget 183 döp es 244, 310 Ecce Homo 22, *25, 26, 28, 298 frestas 183 födelsen *26, 28, 171 gisslandet 22 gravläggningen 22, 23, 298 himmelsfärd 298 i Getsemane 183, 297 i templet 183 inför Pilatus 183 intåget i Jerusalem 297 konungarnas tillbedjan 114, 116 korsbärandet 22, 183, 298 korsfästelsen 28, *31, 32, 38, 172, 298 korsresandet 22, 25 kvinnorna vid graven 298 lekamen (Kristi), se hostia monogram 78, 134 nattvarden 28, *30, 32 Salvator Muneli 23, 36, 262 stillar stormen 183 såsom smärtoman 26, 173 sökes med lyktor och bloss 297 tvår lärjungarnas fötter 50, 51, *52 törnekröningen 298 uppenbarar sig för lärjungarna 298 uppståndelsen 54, 183, 298 uppväcker Jairi dotter 183 välsignar barnen 183 åt erkomst 158, *159 Krucifix 60, 65, 78, 190, 196, 197, 200, 208, 241, 282 337 Kudde till brudstol *129, 130 Kullkyrka 111, 157 Kungarnanogra m 120, 157, 168, 202, 249, 298, *311 Kungatal 89, *202, 264 Kvinnligt helgon 252, *253 Kyrkhelger 10 K yrkhärbre *293, 294 Kyrkobalk (kyrkogårdshägnad av timm er) 144 K yrkogård *5, 9, 10, 103, 104, 105, 144, *163, *223,230,231,275, 292, 293 Kyrkoinvigning 44, 148, 149, 224, 289, 296, 297 Kyrkoskrud 12 Kyrkovall 44 Kyrkstad *6, *7, 10 Kyrks tallar 1 O Kyrkstu gor *5, 10 Kyrkstöt 206 Kyrktupp 105, 11 3, 166, 233, 275 Kärleken se Caritas Lagens tavlor (se även Moses) 56, 120, 176, 246 Lagerkrans 123 Lagerkvist 74, 83 Lamm se Guds lamm Landskapsmålning *178, *179 Landskapsvapen 130 Lanternin 46, 105, 166, 233, 275, 303 S. Laurentius 174 Lieman 158 Likbod 145 Likbår 133, 266 >>Lillbrud» 190 Lillhärdalsväckelsen 133, 142 Ljudöppning 50, 105, 106, 275 Ljusarm 67, *68, *69, 126, 177, 194, 258, *259, 260 Ljusbåge 318 Ljushållare 260 Ljuskrona 65, *66, *67, 123, *124, *192, *193, 257, 258, 281, *316, 317 Ljuspipa 39, 194 Ljusplåt 126, 194 Ljusredskap, se hängstake, kandelaber, ljusarm, ljusbåge, ljushållare, ljuskrona, ljuspipa,ljusplåt, ljussax, ljussläckare, ljusstake, ljusstav, ljus­ tändare. Ljussax 71, 126, 260 338 SAKREGISTER Nyckel 20, *89 Nyckelskylt 206, 237 Oblatask nysilver *189 silver *61, 186, 187, *255, *315, 316 trä 186, *18~ 255, *256 näver 255 Oblatsked (jfr silsked) 61 Olj emålning *45, 46, 54, 114, 307 S. Olof 153 Orgel 46, 59,123,183,250,280,312 Orm 198 L j u s släckare 206 Ljusstake 69, *70, *124, 125, 126, 192, *195, *260, 281, *318 Ljusstav 260, 294, *312 Ljuständare 206 Lock till laggade kärl (möjl. dopkärl) 181, *182 Luth erros 130 Lykta *71, *125, 126 Läs 51 Läktarbröstning *38, *39 Läktare 38, 46, 59, 123, 152, 153, 163, 164, 183, 250,272,301,312 Lärodikt 89, *131, 132 ;uaria, b ebå delsen 173 Mater Dolorosa 22 med Jesusb arnet 74, *77, 78, 173, *174, *175, *307, 308 monogram 78, 190 v id korsels fot 28, 32, 78, 172 Mariafester 12 S. Maria Magdalena 22, 28, 32, 172, 173, *251, 252 Markus, evangelisten *247 S. Martins dag 148 Matteus, aposteln 250 Mattens, evangelisten *39 Mattias, aposteln 39, 250 Medaljong 26, 27, 28, 92, 78, 120, 178, 196, 249 Mika, profeten 39 Mikael, ärkeängeln 173 Minnestavla 46, 89, *201, 265 Missale Uppsalense 266 Monstrans 206 Moses med lagens tavlor 158, *160, 245 Mässhake 20, 74, *76, *77, *79, *82, *84, *127, 196, *197, *198, 200, 261, *262, 282, *319, 320 Mässkläder 12 Mässkjorta 264 Möbler 89, 133, 203, 315 Nattvardskärl, se kalk, paten, oblatask, oblatsked, silsked, vinflaska, vinkanna, sockenbudstyg Nordiska sjuårskriget 8, 215, 294, 314 Nummertavla *36, 37, 59, 120, *183, *184, 251, 280, *312 Nya testamentet (symbolisk framställning) 56, *58, 120, 176 Pall (se även bekännelsepall, confiteorpall, skam­ pall, skriftepall) 252, *253 Palmkvist 74, 83 Passionshistorien (se även Kristus) 22, 297, 298, 299 Paten silver *60, *122 , 123, 186, 187, *189, *254, 256, *258, *313 , 314 Paulus, aposteln 36 , *39 utanför Damaskus 51 Pelikan närande sina ungar 78, *81, 196, *198 Penningpung *90 Petrus, aposteln 36, 174, 250 Pilgrimskapell 218 Pilgrim~väg 140, 215 Pipkrage 207 Plafondmålning 157, 158, *159, *160, *161, 163, 164, 169 Podium till medeltida helgonskåp 252, *253 Polhemsläs 90 Portal (se även ingång) 15, 20, 45, *108, 157, 163 Porträtt 91, *92, *93, 142, *207 Porlrättmedaljong 148 Predella 28, *30, 173, 244 Predikstol *33, 34, 35, 36, 56, *57, 118, *119 , 151, 152,153,158,164,*176,244,*245,247,272,274, 280,297,298, 308,*309 Predikstolsaltare 298 Predikstolstrappa *246 Primklocka 153 Profeter (se även under resp. namn) 38 Prästgård *5, 9, *45, 103, *141 Psalmbok 91, 207 SAKREG ISTER Putto 117, 241 Pyramid (jfr bänkinredning) 302, 310 Pyramidtak 145 Päll (se bruclpäll) Pällpiga 190 339 *37, 38, 178, 249, Ileformationen 7, 12, 206 Henovering *25, 113, *197 Heslaurering 46, *47, 114,164,228,230,27:3,301 Hesvirke 232 Hn~vapen 89, 202, *246 Hing 190, *191 H y atnatta 130, 200, 321 Hökelsekar 20, *65, 152, 192, *195, 266 Sakramentskåp *204 , 206 Sakristia 14, 44, 45, 46, 51 , 54, 110, 149, 157, 16 ,~, 168,169,220,235, *240,241, 275,300,302,305, 306 Sandelosa 90 Schal *128 Sigillstamp, mässing 90, 206, 326 Sigurcl Fafnesbane *324 Silsked 187, *188 Simon, aposteln 250 Skampall 133 skamstock 133 Skattcregistcr 291 Sl{Clett 158 skogsbonaelen 325 Skovel 133 Skrankverk 280 Skriftepall *118 Skulle (se läktare) Skåp 54, 206, 266 Sockel 164,235,275,302 Sockel till helgonskåp 216, *253 Sockenstuga 232 Sockenbucl~åcla 256 Sockenbudstyg 62,*64, 123,187,*189,256,*258, 316 Sockenmagasin 294 Sockensigill *l, 90, 206, *212, 266, *286, 326, *331 Sockenvapen 130 Solvisare 16, 147 Spegelmonogram 120, 184, 202 Spegelvalv av trä 109, 114, 157, 164, 169 Spira 10, *15, 16, 157, 165, 166, 231, 233, 235, 237, 275, 295, 296 Spis 54, 169, 241, 306 Sponsa Christi, se S. Birgitta Spänne (silver-) *199 stamtavla 6 stegport se stiglucka stenklot 16 Stiglucka 10,144, *163, *223, *231, 293 Stjärnvalv (se äv. trävalv) 151, *225, 238, 239, 240 stock för knäfall 241 Stol (se även brudstol) 89, *132, 133, 151, 20:1 Stänkelsekvast, vigvattenkvast 152, 153 Svärd 176 Synciafallet 117 Såningsmannen 176 •>Sångstolam 179 Tak (se även inner-, ytter-) 10, 12, 14, 46, 105, 110, 113, 169, 235, 275, 297, 302 Takryttare 224, 235 Takstol 278 Tegelvalv 157 Timglas 158, 177 Tomas, aposteln 250 Torn *6, *7, 10, 44, 46, 105, 113, 146, 160, 161, 166, 168, 275 Tornhuv 45, 166, 233 Trabes 242 Translation 148 Treenighetssymbol 208 Tron, se Ficles Trondheimska reformatsen 216 Träv~v *1~ 18, *225 Tunnvalv av trä 50, 238, 305 Törnekrona 74, 78, 82, 85, 88, 127, 176 Uppvärmning 46, 113, 114, 169, 230, 274, 306 Urnlund 10 Urtavla 46, 166, 235 Valkyria 324 Valv (se även kassettvalv, spegelvalv, stjärnvalv, tegelvalv, trävalv, tunnvalv) 150, 151, 224 Vapenhus 15,50, 105,149,168,235,237,305 340 SAKREGISTER Yttertak Askledare 16,46, 105,157,164,230,235,275,302 113 S. Veronika med svetteduken 22 Vindfana (se äv. flöjel) 231 Vinflaska 62, *64, *189 Vinkanna 61, *62, *63, 122, 123, 187, *188, 256, *257, *315, 316 Vinkällare 54, 241 Volsungasagan (Sigurd Fafnesbane och valkyrian, scen ur) *324, 325 Vådeld 12 Väggdekoration, målad 225, 239, *299 Värmeugn 113, 306 Ängel (se även dopängel) 28, *30, 37, 54, 56, 118, 120, 158, 172, 173, 176, 184, 189, 208, 241, 245, 297 Överhogdalsbonaderna *324, 325, *326 294, 321, *322, *323, PERSONREGisTER Siffror med * beteckna avbildning (s. d.) = se denna eller d enne ADOLF FREDRIK, konun g av Sverige, nam nc hiffer 157, 249 ALIN, EDVARD, professor, donation 250 ALMQUisT se ÖsTLIND ALSTADI US, S.-uiUEL, k yrko herde 72 ANDEHSSON, AHON, fil. dr 252, 312 - HENHIK (son till A NDERS HENDRIKSSO N, S. el.); inskrift 249 - K. A., orgelfabrikör 280 - M. se SWARTLING-ANDEHSSON ANJO u, JoHAN, tenngjuta r e 126 A NNA HANSDOTTEH, Glissjöber g, Svegs sn ; dona­ tion 123 - JoNSDOTTER, g.m. OLOF JoNssoN, Älvros (s. el.) 237 - OLSDOTTER, Glissjöberg, Svegs sn; g. m. JöRAN HANSSON (s. d.); donation 123 - PEHSDOTTER, H ögen, Ullhärdals sn; g.m. OLOF 0LOFSSON (s. d.); gravvård 148 ANUND, l>yrko hercle i Sveg 12, 18 llACKMAN, ANDEHS, guldsmed, Hudiksva!l186 BADER, MICHEL, klock gjuta r e, Jwngl. styckgju­ tare, Stockholm 93, 94, *97 BAUMAN, GOTTLOB FRIEDRICH, t enngjutare, Hu­ cliksva!l 249 BEcK, CARL, gulclsmecl, Slackholm 61 BENZELI US, HENRIK, ärkebiskop 4 BERGH, RoLF, arkitekt 21 3, 273, 275, 276, 277, 280, 284 BERGHOLTZ & Co, K. G., klockgjutarefirm a, Slack­ holm 134 BEHGLIN, ANDERS, J;yrkomålarc, fr. Hackås (Jä) 158, *159, *160, *161, *178, *179, 210 BERNSTRÖM, MARTIN, guldsmed, Härnösand 256 BEHTHOLDUS, titulärbiskop av Grönland 149 BJöRKSTRAND, DANIEL, orgelbyggare 59 8JÖnNLIND, J öNs HALVAnDSON, träsnidare, Ljus­ nedal; donation 184 BLOMBERGSSON, SVANTE ALBEnT, konstnär, Söder­ ha mn *45, 46, 54, 91, *93 BOHLIN, T ORSTEN, biskop 105 10- 510330 BOHMAN, AnNE, konstnär 138, 183, 302, 309 BoHCH (BU IH<), ALEXANDER MAGNUS, komminis­ ter i Sveg samt prost i E lverum , Norge 142, 208; por t rätt *207 BonG, MARGARETA, f. ESBJÖnNSSON; g. m. RA G- NAn BonG (s. d. ); donation 317 - RAGNAn , Övcrhogdal; donation 317, 318 BoRGSTRÖM, ANDEns, k yrkoherde, prost 44 BozEA, ANNA MICI