KARLS KYRKORUIN I UPPLAND AV RUNE NORBERG OCH INGEBORG WILCKE-LINDQVIST På omslaget: Karls kyrkoruin. Foto S. H a llgren 1965. SVERIGES KYRKOR KONSfHISTOR ISKT INVENTARIUM PÅ UPPDU..AV K.VITT.HIST.O.ANT.AMD. UTGIVET AV SIGURD CURMAN OCii AllMIN TUULSE UPPLAND BAND V HAFTE 7. LYHUNDRA HARAD NORDUSTRA DELEN 2. AV RUNE NORBERG OCH INGEBORG WILCKE-LINDUVIST SVERIGES KYRKOR föreligger i följande delar 1967: BLEKINGE. (22) (36) (51) (59) (65) (86) (85) (87) (93) (90) (106) BOHUSLÄN. (57) (104) (112) (95) DALARNE. (6) (9) (37) (52) DALSLAND. (34) GOTLAND. (3) (21) (31) (33) (35) (42) (54) (61) (66) (68) (84) (97) (101) (105) GÄSTRIKLAND . Band I, h. 1. Ostra härad. Pris 6: 50. Band I, h. 2. Medelsta härad. Med register till Bd I. Pris 7 kr. Band II, Bräkne och Listers häraden. Med register till Bd II. Pris 6: 60. Band III, h. 1. Fredrikskyrkan i Karlskrona. Pris 2: 50. Band III, h. 2. Trefaldighetskyrkan eller Tyska kyrkan i Karlskrona. Pris 4 kr. Band III, h. 3. Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Med register till Bd III. Pris 25 kr. Band IV, h. 1. Ronneby. Pris 25 kr. Band IV, h. 2. Karlshamn. Pris 17: 50. Band IV, h. 3. Söluesborg. Med register till Bd IV. Pris 40 kr. Band V, h . 1. Oversikt au landskapets kyrkokonst. Pris 30 kr. Band V, h. 2. Generalregister till Blekinge, Bd I-V. Pris 15 kr. Band I, h. 1. Västra Hisings härad. Pris 4 kr. Band I, h. 2. Inlands Södre härad, sydvästra delen. Pris 25 kr. Band I, h. 3. Inlands Södre härad, nordöstra delen. Medregister till Bd I. Pris 40 kr. Band II, h. 1. Inlands Nordre härad, södra delen. Pris 25 kr. Band I, h. 1. Leksands och Gagnejs tingslag. Pris 4: 50. Band I, h. 2. Falu domsagas norra tingslag. Pris 12 kr. Band I, h. 3. Falu domsagas södra tingslag. Med register till Bd I. Pris 8 kr. Band II, h. 1. Falun. Pris 6: 25. Band I, h. 1. Sundals härad. Pris 5 kr. Band l, h. 1. Lummelunda ting· (utom Tingstäde). Pris 4 kr. Band I, h. 2. Lummelunda ting (Tingstäde). Pris 2: 75. Band I, h. 3. Bro ting. Pris 6 kr. Band I, h. 4. Endre ting. Pris 6 kr. Band I, h. 5. Dede ting. Med register till Bd I. Pris 5 kr. Band II. Rute setting. Med register till Bd II. Pris 8 kr. Band III. Hejde setting. Med register till Bd III. Pris 13 kr. Band IV, h. 1. Lina ting. Pris 6 kr. Band IV, h. 2. H alla ting, norra delen. Pris 9 kr. Band IV, h. 3. Hal/a ting, södra delen. Pris 10 kr. Band IV, h. 4. Kräk/inge ting, nordvästra delen. Pris 25 kr. Band IV, h . 5. Kräk/inge ting, sydöstra delen. Pris 34 kr. Band IV, h. 6. Tillägg, rättelser samt register till Bd IV. Pris 15 kr. Band V, h. 1. Garde ting, södra delen. Pris 25 kr. (39) H. 1. Gäule stads kyrkor. Pris 5 kr. (44) H. 2. Landskyrkorna. Med register. Pris 8: 50. HÄRJEDALEN. (91) Band I, h. 1. Suegs tingslag, nordvästra delen. Pris 23 kr. (103) Band I, h. 2. Suegs tingslag, södra delen. Pris 15 kr. (107) Band I, h. 3. Suegs tingslag, östra delen samt register till Bd I. Pris 20 kr. MEDELPAD. (30) H. 1. Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad. Pris 5 kr. (47) H. 2. Indals, Ljustorps och Västra Domsagans tingslag. Med register. Pris 8 kr. NÄRKE. (46) Band I, h. 1. Orebro stads kyrkor. Pris 6 kr. (63) Band I, h . 2. Orebro härad. Pris 10 kr. (92) Band I, h. 3. Glanshammars härad, sydvästra delen. Pris 41 kr. SKÅNE. (38) Band I, h. 1. Käulinge kyrkor i Harjagers härad. Pris 1: 25. (96) Band II, h. 1. Luggude härad, sydvästra delen. Pris 38 kr. SMÅLAND. (48) Band I, Jönköpings och Huskuarna kyrkor. Med register till Bd I. Pris 6 kr. STOCKHOLM. (17) Band I, h. 1. Storkyrkan. 1. Församlingshistoria. Pris 5: 50. · h . 2. Storkyrkan. 2. Byggnadshistoria. Pris 7: 50. (24) Band I, h. 3. Storkytkan. 3. Inredning och inventarier. Med register till Bd I. (25) Band I, Pris 10 kr. h. 1. Riddarholmskyrkan. 1. Byggnadshistoria. Pris 10 kr. (28) Band II, (45) Band II, h. 2. Riddarholmskyrkan. 2. Fast inredning, inventarier och gravmin­ nen. Med register till Bd II. Pris 19 kr. (5) Band III, h. 1. Kungsholms kyrka. Pris 4: 50. (10) Band III, h. 2. Hedvig Eleonora kyrka. Med register till Bd III. Pris 14 kr. (26) Band IV, h. 1. Jakobs kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris 6: 50. (32) Band IV, h. 2. Jakobs kyrka . 2. Konsthistoria. Pris 6: 50. (40) Band IV, h. 3. Johannes kapell och kyrka, S:t Stejans kapell. Med register till Bd IV. Pris 5 kr. (20) Band V, h. 1. Adolf Fredriks kyrka. Pris 6: 25. (55) Band V, h. 2. Gustav Vasa kyrka. Pris 2: 75. (60) Band V, h. 3. Matteus kyrka. Pris. 2 kr. (23) Band VI, h. 1. Klara kyrka. 1. Församlingshistoria. Pris ·6 kr. (27) Band VI, h. 2. Klara kyrka. 2. Konsthistoria. Med register till Bd VI. Pris 6 kr. (41) Band VII, h. 1. Maria Magdalena kyrka. Pris 6 kr. (56) Band VII, h. 2. Katarina kyrka. Pris 8 kr. (89) Band VII, h. 3. Sofia kyrka. Pris 12: 50. (109) B and VII, h. 4. Högalids kyrka. Med register till Bd VII. Pris 20 kr. (Forts. på omslagets 3:e sida) I(ARLS I(YRI(ORUIN I UPPLAND av R UNE NORBERG och INGEBORG WILCKE-LINDQVlST SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INVENTARIUM VOLYM 113. UPPLAND BAND V: 7 på uppdrag av Kgl Vitterhets Historie Antikvitets Akademien utgivet av Sigurd Curmanf och Armin Tuulse GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALTS FÖRLAG STOCKHOLM 1967 1 - 7 10366 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD På omstående sida: Lyhundra härads sigill 1601 ( ]. E. Almquist, Domsagor och häradshövdingar i Stockholms och Uppsala län, Sthlm 1946, s. 18). ESSELTE AB, STHLM 67 710366 INNEHÅLL Karls kyrkoruin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 865 Rättelser och tillägg till band V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . • . . . . . 910 Register till band V . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 939 VOLYMEN REDIGERAD AV RAGNHILD BOSTRÖM FOTOGRAFIERNA ÄRO, DÄR EJ ANNAT ANGIVES, TAGNA AV RUNE NORBERG 1934- 1937, MARIANNE BRATT-GUSTAFSON 1957- 1963 OCH SÖREN HALLGREN 1965- 1966 UPPMÄTNINGARNA ÄRO UTFÖRDA AV J, SÖDERBERG 1962 BILDMATERIAL, ANTECKNINGAR OCH EXCERPTER FÖRVARAS I ATA ., l.-4 •f l .f_ . .. ,l l ( J f. . L l 1 Fig. 756. Karls kyrka år 1635. Bläckteckning av l. H. Rhezclius (förstoring), KB. Karls Kirche 1635. Federzeichnung (Vergrösserung). Karl Church, 1635; pen drawing (enlargement). I(ARLS I(YRI(ORUIN UPPLAND, STOCKHOLMS LÄN, LYRUNDRA HÄRAD LYRUNDRA STORKOMMUN, UPPSALA ÄRKESTIFT LYRUNDRA KONTRAKT, SÖDERBY-KARLS SOCKEN av Rune Norberg och Ingeborg Wilcke-Lindqvist Beskrivningen avslutad i juni 1965 TRYCKTA KÄLLOR: RHEZELrus 1 s. 38 (helgonskrin, fana, vapen, avb.), 143 (kyrkan avb.), 144. - RANNSAKNINGAR I:1 S. 86. - RADLOFF Il S. 134. - KLINGSPOR I:2 S. 70. - LUNDBERG I S. 398, 399 (planritn.), 406, 587. - UNESTAM passim, men särskilt s. 149- 181. - GoTTFRID CARLSSON, Sankt Karlung i Roden (Kyrkohist. årsskr. 20, 1919, s. 343). - N. AHNLUND, Karlskyrka (O!joberget och Ladugårdsgärde, Sthtm 1924, s. 72).- J. SAHLGREN, Sankt Karlung (Ups. Nya Tidn. julnr 1937, s. 8). -A. ScHUCK, S:t Karl unge (SvD 2/12 1955). 1 Under jämförelse med handskriften (F c 6) i KB. 2-710366 866 L YHUNDRA HÄRAD HANDSKR. KÄLLOR OCH AVB.SAML.: RA: kg! brev 18/111693 (Riksreg.).- KB: ELIAS HELL­ MAN, En liten anledning at efterfråga någre g! monumenter i Edsbro sokn och Söderby, uti Roslagen belägne, 1723 (sign. V s 6, Hylten-Cavallius sam!.).- ATA: HILDEBRAND, ö. Upp!. s. 13 a; avskrif­ ter ur VHAA:s DAGBOK rör. Karls kyrkoruin 20/11 1832, 29/1 1833, 16/11 1875, 18/1 1876; akvarell­ kopia, osign. o. odat., av muralmålningar (Sohlmans sam!.); tuschteckn., sign. G. Loven 1887, före­ ställande ett på en sten inristat fyrfotadjur (Schiirer v. vValdheims sam!.); fyra blyertsskisser, osign. o. odat.: plan, S-fasad o. samma mur sedd inifrån, tvärsnitt vid skiljemuren mellan kor o. lång­ hus (Sohlmans sam!.); »Rekonstruering af Carls f. d. kyrka, Uppsala stift, efter skisser och uppmät­ ningar af Eric Ersson i Wil{>) (utom kyrkans plan o. byggnaden sedd från olika håll även en planritn. över hela kyrkplatsen med bogårdsmur, klockstapel o. klockargård), reproduktioner efter ritn. av C. A. EKHOLM 1908 (sign.); beskrivn. av en 1908 omgjuten klocka, 1910; brev från kh FRANsSON t. O. J anse 11/9 1917 rör. ruinen; tuschteckn. av kyrkan •>Innan den nedsprängdes på 1880-talet ... teclm. ur minnet 1923 av Gust. LovEN>>; tuschteckn., rekonstr. av kyrkans fasader o. plan, av G. LovEN under ledning av Erik Ersson d. ä. i Vik o. Joh. Andersson i Igelsta [1923];15 bl. uppmätn.ritn. (skär­ ning av koret o. planer, samt skiss av den kvarstående resten av S kormuren), sign. THUNBERG 1923; planskiss av kyrkplatsen av B. BERTHELSON, 1929,; flera PM O. skr. från B. BERTHELSON rör. kyrk­ platsens iordningställande o. ruinens konservering, 1929-31; brev från kh UNESTAM, 1929- 34; hand!. rör. år 1941 inlämnade grävningsfynd; tuschteckn. av S. Karlungs kista, rekonstruktion efter Rhe­ zelius, sign. H. FAITH-ELL 1951; fotografier tagna före o. efter restaureringen på 1930-talet, m .m. 2 BSt: ÖIÄ »Afgjorda mål före 1811. Kyrkor. Stockholms län.>> (Innehåller: 1/ utdrag ur Karls församlings ST.PROT. 6/6 1790, 2/ proLutdrag från ÖIÄ:s sammanträde 3/3 1791. Båda dessa handlingar röra kyrkans planerade ombyggnad); >>Dessein till utwidgande af Carls Kyrka i Roslagen och Stockholms län» (syd­ fasad o. plan), osign. o odat., sannolikt den vid ÖIÄ:s kontor upprättade ritn., som omtalas i sistnämnda prot.-utdrag. - LSt: Karta över skatterusthållet Sebende av GABR. BoniNG 1775 (A 101: 25 1 ). - UB: PALMSK. SAML. nr 275 S. 525 V., 531; NORDIN 1910: 62 (ärkeb. Vis. 1641); NORDIN voJ. 39 fol. :5. Upbörden 1531 S. 25 3. - ULA: Lyhundra härads dombok A I l , tingsprot. 4/2 1692. - LUNDS UNIVERS. KONST!I. INST.: Mandelgrenska sam!., ser. 5, avd. l. KYRKANs ARKIVALIER (i ULA; förekomma dels i kyrkans egna, dels i Söderby och Söderby­ Karls kyrkböcker): RÄK. 1688- 1817; 4 sT.PROT. 1675, 1688- 1700, 1740-1812 (några år förekomma inga eller endast med Söderby gemensamma sockenstämmor); INV. 1695 (?) 5- 1815; VIS.PROT. 1697­ 1789; kontrakt med murmästaren GröRGEN HELLMICK 1695 (in går i sT.PROT.). l Dessa rekonstruktioner, liksom de av Eldwlm ritade, ha helt naturligt - icke i allo senare bekräftats. 2 Uneler korrekturläsningen har även OTTo JANSEs iATAförvarade arkiv utnyttjats (nr95, 121). J. besökte Karls kyrkoruin 1923 och gjorde därvid en noggrann undersökning av de mun·ester, som då voro synliga. Hans iakttagelser bestyrka utgrävningsresultaten. 3 Härvid lämnades från Karls kyrka: >>En klocka mitt annan Copar vogh tilhopa..... l Sk(ep)p(un)d iiii lispu(n)cl Silff. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . viii löd(ig)e marc penning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 marc penningar för tionde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . v marc penning för affr(ad). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . v m(ar)k iii öre penning aff kistone . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . xxxv m(ar)k•> 4 SPECIALRÄK. saknas för åren 1719- 1783. HuvunRÄK. t. o. m. 1748lämna dockoftagoda upplysningar. 5 Detta rNv. är odaterat. INv. 1730 säges vara upprättat med ledning av INV. 1695. Något daterat INV. från d. å . finnes emellertid ej i kyrkböckerna och man vågar därför gissa, att årtalet gäller det ovannämnda odaterade, i synnerhet som inventering skedde i moderförsamlingen Söderby 1695 vid kh Printz' tillträde. KARLS KYRKORUIN 867 Till samlingarna i hembygdsmuseet Erikskulle finnes en h andskriven KATALOG. DoMKAP. HANDL. (i ULA tills. m. hand!. ang. Söderby under signum E V 124: 1-2) innehålla bl. a. fl era brev från senare d elen av 1600-talet rörande kyrkans då mycket förfallna tillstånd. För innehållet i dessa brev redogör UNESTAM utförligt s. 152- 154. Från år 1654 finnas några handlingar rörande en kyrkbänksträta mellan stensta och Karlösa . Vidare märkas synehandlingar från 1745 och 1748 samt handlingar rörande sammanslagningen med Söderby. I E VI 5: 1 bl. a. prot. från prosteting 1715. I motsats till Söderby, som synes ha varit en utpräglad bondsocken, hade Karlskyrka socken två medeltida sätesgårdar, stensta och J{arlösa, senare tidvis brukade som landbogods . Till dessa gårdar och deras frälsebönder hörde en stor d el av socknens areal, skatteb önderna voro få. I texten nämnda gårdar och byar: Aspsund, Galltorp, Norra Jerssjö och Sebende. Ruinen av K arls kyrka ligger strax NV om ett gammalt skolhus i Sebende, helt nära stora landsvägen, ungefär halvvägs mellan Estuna och Söderby-Karls kyrkor. Karls eller Karlskyrka socken var förr annex till Söderby. Sedan församlingen 1796 begärt och erhållit K. Maj:ts tillstånd att förenas med Söderby om en kyrka och gudstjänst sista gången hållits 19 jan. 1812 i den gamla sockenkyrkan fick denna förfalla och ned­ bröts slutligen på 1880-talet. - >>Karlungskirkia>> nämnes tidigast i ett testamente 1287 (DS nr 949) och var då tydligen kapellförsamling, eftersom dess kapellan ihåg­ kommes i testamentet. I sexårsgärden 1314 (DS nr 1946) nämnes socknen ej uttryckligen, men grannförsamlingen Söderby säges ha ett annex och detta måste ha varit Karls kyrka. På 1300-talet nämnes kyrkan flera gånger som >>karlungs kyrkia>> (med varierad stavning). 1423 och 1431 kallas socknen Karlösa, 1 vilket skulle kunna tyda på att kyrkan (kapellet) ursprungligen varit gårds­ kyrka till den närbelägna sätesgården med samma namn 2 (jfr s. 875). 1463 omtalas >>sancte Karlwngs kirkia sokm. 3 >>S. Michaelis dagh håls K(yrko )mes sa>>, berät­ l C. G. STYFFE, Skandinavien under unionstiden, 3. upp!., Sthlm 1911, s. 375. 2 UNESTAM påpekar s. 77, att >>kyrkan måste va­ ra en s. k. stormanskyrka>>, eftersom i Karls sn jord saknas till prästens underhåll. S. 212 säger U., att ägaren till stensta >>på 1200-talet [1287] kallar Karlskyrkan för sin kyrka». I själva verket kallar han den och Markim för sina sockenkyrkor (ecclesiis meis parochialibus), vilket icke behöver innebära, att Karlskyrkan hörde till hans gård. Däremot visar det, att Karls sn då existerade. 3 Pergamentsbrev 27 fi 2 1463, RA. jO :it;r.;;n.__;._ 1--t-=t o 10 w 30 40 50M... Fig. 757. situationsplan, 1 : 2 000. Uppm. J. Söderberg 1962. -A. Skolhus.- B. Uthus.­ C. Källare. - Den streckade linjen betecknar den rivna S kyrkogårdsmuren. Lageplan. - A. Schulhaus. B. Nebengebäude. - C. Keller. Die gestrichelie Linie bezeichnet die abgerissene S Friedhofsmauer. General plan. A. School. B. Storehouse. C. Cellar. The broken Iine marl>Sancte Karlungh i Rodhen», som han kallas i två handlingar från år 1502. I dessa omtalas en vallfärd, som fru Birgitta Tordsdotter (Bonde) företog som ställföreträdare för sin sjuke frände, marsken Svante Nilsson (Sture). Helgonets kult var knuten dels till dess reliker, som förvarades i kyrkan i ett skrin, inneslutet i en ekkista (fig. 785), dels till en källa i närheten.l Allmogen visste ännu på 1600-talet berätta om dessa: >>Så at de seija, dem hafua blefuet hulpne som dijt drogo, uhr huadh nödh the hafua warit stadde, hafua the och haft Järnfängzle på sigh då hafuer thet fallit af dem och mycket annat» (RHEZELIUS s. 39). Kistan stod på eller kanske snarare vid sidan av altaret på en bår med bärstänger (s. 896). RHEZELIUS har dels avbildat denna >>Kars eller Kaluns beenkista>> (fig. 785), dels på en avritning av kyrkan antytt hur kistan var uppställd i koret (fig. 756). Även av det mindre skrinet inuti kistan har han gjort en liten summarisk teckning. >>Et lij tet been är quarb>, tillfogar han (med ritning). De övriga skelettresterna hade en pastor vid namn Pär 2 kastat ned i en grav. RHEZELIUS refererar också en berättelse av den vanliga legendtypen om hur, när Karlungs lik skulle föras till Söderby kyrka för att där begravas, likföljet måste stanna först >>der Kaluns Kella nu är, huilken då opsprang>>, och sedan, när man vände om för att bege sig till Estuna kyrka, >>wid Cappalet : jdär nu kars kyrka står : j där måste dhe då begrafuan». Därefter hade kyrkan byggts och fått namn efter Karlung, helgonets ben hade grävts upp och lagts i ekkistan. Karlung berättades ha bott i >>Kalöstby>> ( = Karlösa). Ännu på 1700-talet levde denna sägen. Komminister Elias Hellman i Sollefteå har hört den och refererar den i ett ms från 1723. 3 Den hade då ändrats något och ytterligare utsmyckats med målande detaljer. När helgonets lik skulle föras till Söderby kyrka och likföljet kommit halvvägs, stannade hästarna och >>stodo i hwit skum>>, berättar Hellman, men när man vände tillbaka gick det fort. Ärkebiskop Lau­ rentius Paulinus Gothus förmanade vid sin visitation 1641 >>folket (att) affskaffa den affguden Karlung, som de en gång om åhret dyrka, hwilkens been i Karlz kyrkia liggia wthi en skrijn, honom skulle de upbränna>>. 4 Skrinet fanns likväl kvar ännu på 1670­ talet (RANNSAKNINGAR S. 86). , Den som först framdrog uppgifterna om S. Karlung i de båda nämnda breven från 1502 var GoTTFRID CARLSSON. 5 NILs AHNLUND har sedan utförligt redogjort för hela 1 Källan låg och ligger ännu vid Galltorp. Se vidare RANNSAKNI NGAR, s. 86. 2 Torde vara PETRus 0LAI ANGERMANNUS, kh i Söderby och Karls församlingar, som 1577 underskrev prästerskapets beslut att antaga liturgin och 1593 Uppsala mötes beslut (HERDAM.). 3 Ms med signum V s 6, KB . 4 Nordin 1910: 62, ms i UB. 5 GoTTFRID CARLssoN, Sankt Karlung i Roden, Kyrkohist. årsskr. bd 20, 1919, s. 343. KARLS KYRKORUIN 869 Fig. 758 . D etalj av karta från 1775 av Gabr. Boding (LSt) . ­ [ bildens nedre högra hörn, S om landsvägen, ser man !dock­ stapeln. Detail einer K a rte von 1775. In der untersten rechten Ecke des Bildes, sildl. vom Landsweg, sieht m a n den Glockenstapel. Detail of m ap, 1775. The bel! tower can be seen in the lower right hand corner. det sparsamma källmaterialet i uppsatsen )>Karlskyrka)>.l Se även UNESTAM s. 57 ff, s. 70 ff (med redogörelse för olika förklaringsförsök). Medan CARLssoN fattade Karlung som ett blodsvittne från missionstiden vill AHNLUND - i ljuset av vad vi veta om bal­ tiska sjörövartåg till den svenska ostkusten (se s. 701, not l ) - snarare se honom som en ledare av försvaret, vilken stupat i spetsen för sin skara och sedermera kommit att dyrkas som helgon. Senare har AooLF ScHÖCK 2 föreslagit, att S. Karlung skulle vara identisk med den i en korsriddarstrid mot litauerna år 1260 stupade Karl Ulvsson (enligt Schiick kallad Karl unge 3 till åtskillnad från sin farfar, Karl Bengtsson). Det är en 1 N. AHNLUND, Oljaberget och Ladugårdsgärde, Sthlm 1924, s. 72. 2 AnoLF ScHticK, S. Karl unge, SvD 2 fi 1955. - Se även UNESTAM s. 386, not 99. 2 3 Namnet Karlung är dock känt från äldre medeltid (N. AHNLUND, a. a., s. 83). 870 L YHUNDRA HÅRAD gammal och tydligen populär vorden föreställning, som ScHUCK här tar upp. Den förste, som säger, att Karl Ulvsson blivit dyrkad solll: helgon, är väl JoHANNEs VAs­ Tovrusl, ehuru han, som LAGERBRING 2 uttrycker det, >>behagat sammansmälta twå personer i en». Då VASTovrus emellertid tydligen efter eget skön tilldelat en mängd kända historiska personer helgonvärdigheten, så vågar man icke tro, att han stöder sig på någon tradition. F. ö. sätter varken han eller LAGERBRING helgonet »Karl Folk­ unge>> i samband med Karlskyrka eller >>S. Karlung i Ro dem (det göra däremot andra författare, t. o. m. före Lagerbring). SeRticK stöder sitt antagande bl. a. på den om­ ständigheten, att en medlem av Ulv-ätten (en gren av samma Folkungaätt, som Karl Ulvsson tillhörde) på 1400-talet hade Stensta till sätesgård (jfr s. 904). Men Stensta till­ hörde före 1463 helt andra ätter. 3 Karl Ulvssons dödsår, 1260, för också ned kyrko­ byggnaden till en alltför sen tidpunkt, eftersom det måste ha dröjt åtminstone något årtionde, innan hans ben kunde skrinläggas. KYRKOGÅRDEN noGÄRnsMuR INGÅNGAR Kyrkogården omges på tre sidor av en 1930 kompletterad och delvis omtäckt gråstensmur. På den fjärde sidan (i S) hade den tidigare rivits. Före reparationen be­ funno sig såväl kyrkoruinen som dess närmaste omgivning i ett bedrövligt tillstånd. Kyrkoherde Gustaf Unestam berättar i ett brev till BSt 20/8 1929 (ATA), att stora träd växte i själva bogårdsmuren och att en ladugård var uppförd inne på kyrkogården. Tack vare hans energiska ingripande ändrades emellertid snart förhållandena. Sommaren 1930 röjdes det upp på kyrkogården och bogårdsmuren lagades och återuppbyggdes, där så var behövligt (utom på sydsidan), allt med frivillig arbetskraft. Konserverings­ arbetet leddes av antikvarien B. Berthelson. - I äldre tider hade bogårdsmuren tak, såsom överallt var vanligt. 1785 beslöt man att sälja den del av taket, som då ännu fanns kvar, på auktion (sT.PROT.). I V bogårdsmuren, som var delvis raserad, påträffades vid murens lagning en ö p p­ ni ng, som tydligen haft omfattning av tegel och förmodligen också tegelgolv. >>De öppningen omfattande tegelpelarnas baser hava kunnat fastställas>>, skriver Berthelson i ett PM (ATA); de äro nu påbyggda med tegel. En enkel järngrind är insatt i öpp­ ningen.- I den nu bortrivna S muren har funnits en stiglucka med sadeltak (fig. 756) och invid denna ett vigvattenskärl, förmodligen en stenskåL RHEZELIUS berättar s. 39: >>Nota. Om funtkaret wid söder K(yrko)gårdzporten där dhe hafua haft wigt watn uthi, och när the ginge i K(yrkan) hafua the dupat finger uti och dröpt på hufuudet, så och när the uthgingo>>. Att döma av en karta från 1775 (fig. 758) hade båda stig­ luckorna tak. 1 J OHANNES VAsTovrus, Vitis aquilonia, si ve Vitae sanctarum regni Sveo-gothici, ny upp!. utg. av E. B enzelius d. y., Ups. 1708, s. 73. - Vastovius var konung Sigismunds hovkaplan i Krakau. 2 SvEN LAGERBRING, Swea rikes historia, D. 2, Sthlm 1773, s. 803 . 3 Benäget medd. av fil. dr HANS GILLINGSTAM. ---'~;-~ SKARNit'-JG A -A 'l .5KARN\NG B -B. ~ b '' - C ~D f//Cdf 'PlAN 10 o1 'L '3 4 5 10 20JlJ. Fig. 759. Plan, 1: 300. Uppm. J . Söderberg 1962. Sedan vegetationen avlägsnats har torngrunden och vap enhuse ts S hörn kompletterats 1965 av R. Norb erg. - Vid a en nu igenlagd vinkällare. Tornet, av vilket nu blott grunden återstår, var ursprun gli gt, dvs hörde till p er. A. - Längdsnitt mot N, tvärsnitt genom lån ghuset mot Ö, 1: 300. Uppm. J. Söderb erg 1962. Plan. Bei a ein jetzt zugeschiitteter W einkeller. Der Turm, von welchem jetzt nur noch d er blo sse Grund vorha nden ist, war urspriinglich, d.h. gehörte zur Per. A. - Lä ngsschnitt gegen N, Querschnitt durch d as Langhaus gegen O. Plan. a wine cellar, now filled up . The tower, of which only the found a ­ tions now remain, was original, i.e. b elon ged t o p eriod A. Longitudinal section Jooking N, cross section of nave Jooking E . 872 L YHUNDRA HÄRAD ,~ : - l . 'lo Fig. 760. Ruinen före utgrävning. Foto B. Berthelson 1929. Ruine vor der Ausgrabung. The ruin b efore excavations. KLocKsTAPEL En klockstapel var 1733- 34 uppförd (eller ombyggd med nyasvillar och stödband) av klockaren i Estuna (RÄK.). Den låg S om landsvägen (se fig. 758). I början på 1800­ talet var den alldeles obrukbar. RUINEN Ruinen frilades och restaurerades 1934- 35 under ledning av till en början antikvarien B. Berthelson och därefter av amanuensen fil. lic. Rune Norberg. Församlingens kyrko­ herde, G. Unestam, var därvid en intresserad medarbetare och har sedermera beskrivit ruinen och med ledning av bevarade kyrkböcker och andra arkivalier samt tidigare litteratur berättat kyrkans historia i ett omfångsrikt, här ofta citerat verk (se Källor). Byggnaden bestod vid sin anläggning under äldre medeltiden av rektangulärt lång­ hus, smalare, rakt avslutat kor och i V ett torn. Det är numera på grund av i hörnen påslaget bruk och cement mycket svårt att se, om koret ligger i förband med långhuset. På ett ställe i korets SV hörn tyckes dock en sten i kormuren tydligt gå in i långhus­ muren. Vid restaureringen 1935 kunde man med större säkerhet iakttaga, att förband PLAN Fig. 761. "Dessein till utwidgande af Carls Kyrka•>. Omritad vid ÖIÄ:s ritkontor 1791 (ej utförd). Skala ca 1: 300 (BSt). Entwurf zur Erweiterung der Carls Kirche. Umge­ zeichnet in ÖIÅ:s Zeichenkontor 1791. Drawings for a proposed extension of Karl Church, 1791. 874 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 762. Ruinen efter korets ras på 1860-talet, tecknad ur minnet av G. Loven 1923. Tuschteckning (ATA) . - Den form, som givits triumf­ bågen och fönstren i S muren är n ågot missvisande, jfr. fig . 764, 766. Die R uine nach dem Sturz des Chores The ruin after the collapse of the in den 60:er Jahren des 19. Jahrh. chancel in the 1860's. Reconstruction. Rekonstruktion 1923. Federzeichnung. Pen drawing 1923. The shape of the Die Form, die dem Triumphbogen und road arch and the windows in the S den Penstern in der S-Mauer gegeben wall is misleading, cf. figs. 764, 766. wurde, ist irrefuhrend, v g l. Abb. 764,766. verkligen föreligger. Senare under medeltiden tillfogades sakristia intill koret och vapenhus framför S ingången. Tornet är nu fullständigt nedrivet, men torngrunden är framgrävd. Av kyrkans övriga delar stå murarna kvar till omväxlande höjd (i lång­ huset ca 2Y2 a 3 m). Triumfbågen var låg (fig. 766) och visar nu en bredd av omkring 4 m. Den har varit något trängre - skoningen har brutits bort. Tornbågens bredd är ca 2 m. Den ursprungliga kyrkans plan är påfallande lik Lohärad kyrkas (jfr fig. 515, där den nuv. förhallen i V innehåller resterna av ett instörtat torn). Koret i Lohärad är dock proportionsvis något längre; triumfbågen där är vidgad på 1700-talet (s. 584). Karlskyrkan är emellertid större (ca 3m längre) än Lohärad, vilket är förvånande med tanke på att socknen är så mycket mindre än samtliga grannsocknar. 1 Sannolikt 1 Karlskyrka sn räknade omkring år 1800 enligt RADLOFF endast 16 Y:! mantal, därav mer än hälften frälsejord, medan Söderby räknade 55, Estuna 75, Lohärad 36 5 / 8 , Husby 38 5 / 8 , Edsbro 28, Ununge 28 •;. och Roslags-Bro ej mindre än 106 •;. mantal. KARLS KYRKORUIN 875 ~-~ t~ "~ / . . -. :· ~f l ' .: ,. J-..)\ •'"'t t ' _;._....-.' ,, l . l l -r--.. __ j_....L._ ~ ••.i ~- --~-~ dom arb etade åt Sohlman. Jfr. s. 719, not 2. ~-~ t Fig. 763. Plan. Blyertsskiss. Omkr. 1850? (Sohlmans saml., ATA). - Fig. 763- 766 och 782 troligen av konstnären J. A. Malmström, som i sin ung­ Plan. Bleistiftskizze. Um 1850? Plan. Pencil sketch, ca. 1850 (?). betyder det att kyrkan uppförts på initiativ och bekostnad av en enskild, förmögen och framstående person och kanske ursprungligen varit gårdskyrka, i så fall väl närmast knuten till Karlösa (jfr s. 867). Kulten av S. Karlung kan ha varit en bidragande orsak till kyrkans uppförande (s. 868). Materialet har till större delen bestått av vald gråsten, men även huggen sten MATERIAL (mest brun sandsten) har använts, särskilt i hörnkedjor och i de omfattningar, av vilka rester äro bevarade. Förbandet är vårdat med regelbundna skiftgångar och tunna fogar (här frånses senare påslaget bruk och cement). Märk, att ytterlivet i stor utsträckning rekonstruerats vid restaureringen 1935, beroende på att stenmaterialet där varit mer begärligt och därför lösbrutits och bortförts. 1 Sandstenarna i hörnkedjorna 1 I hur stor utsträckning detta tydligen skett, framgår av OTTO JANSEs undersökning 1923 (0. Jan­ ses arkiv, ATA, nr 95). 876 L YHUNDRA HÄRAD ' l \" l 1--­ / ----~t. rr .f\, t l•t l } " <-l . y ' l !• ( l· .. -· ' ,.­ A- - p: · .L- • KARLS KYRKORUIN 877 .l l f. J / ', (/ f ( l ) l f '· '. ~ Fig. 766. Tvärsnitt framför triumfbågen. Blyertsskiss. Omkr. 1850? (Sohlmans sam!., ATA). - Den svarta fyrkanten t. h. om fönstret torde vara en nisch (piscina ?). Querschnitt vor dem Triumph­ bogen. Bleistiftskizze. Um 1850? Das schwarze Viereck rechts vom Penster dilrfte eine Nische (Piscina ?) sein. Cross section in front of rood areh. Pencil sketch, ca. 1850( '!). The black rectangle to the right of the window is probably a n iche (piscina ?). Fig. 764. Sydfasad. Blyertsskiss. Omkr. 1850? (Sohlmans sam!., ATA). Sildfassade. Bleistiftskizze. Um 1850? South front, pencil sketch, ca. 1850 (?). Fig. 765. Korets S vägg och angränsande del av långhusets S vägg, sedda inifrån. Blyertsskiss. Omkring 1850? (Sohlmans sam!., ATA). S-Wand des Chores und der angrenzende, sildl. Wandteil des Lang­ hanses von innen gesehen. Bleistiftskizze. Um 1850? S wall of chancel and adjacent part of S wall of nave, seen from inside. Pencil sketch, ca. 1850 (?). 878 L YHUNDRA HÄRAD och por!alen lågo nedfallna och ha återförts till sina platser.! Ingen eller mycket obe­ tydlig skolning av murverket förekom, vilket tydligt syntes vid restaureringen, fogarna visade sig då utgöras av enbart murbruk av tydligen mycket god kvalitet. UNEsTAM återger s. 170 en berättelse, att då man vid kyrkans rivning på 1880-talet använde dynamit för att spränga murarna, så sprungo stenarna sönder, men murbruket höll. Kyrkan var invändigt putsad; rester av putsen iakttogos vid restaureringen. Därvid MURARNAS JNSIDOR fann man på några ställen på murarnas insida (S korväggen och N långhusväggen) rester av kvaderristning (mycket små kvadrar, fig. 774) samt (endast på S korväggen) i putsen ristade kors med kryssade armar (fig. 774). Alla spår härav, liksom av senare överputsningar, äro nu fullständigt försvunna. FÖNSTER Vid rekonstruktionen av kyrkans utseende före rivningen har man hjälp av några på 1850-talet utförda teckningar ur Sohlmans saml. (ATA). 2 RHEZELrus' avritning (fig. 756) visar kyrkans utseende 1635, men är icke fullt tillförlitlig. Den visar tre fönster i långhusets S mur. På MALMSTRÖMs ritning av S murens exteriör (fig. 764) finnas två fönster och fler kunna knappast ha fått plats. Det mindre av dessa, ovanför vapen­ husets ö mur, påminner både genom sin placering och genom form och proportioner mycket om ett fönster i Malsta, fig. 580. Det var säkerligen ursprungligt. Det större fönstret hade vid en reparation av kyrkan 1695 ommurats och betydligt förstorats (RÄK.). Att korets Ö fönster förstorats är även arkivaliskt bestyrkt. 1699 förärade näm­ ligen grevinnan Oxenstierna3 två fönsterrutor >>med Grefweskapetz Wapn uppå>> till kyrkans prydande, vilka fingo sin plats >mti Östra gafwelens fönster», men som >>det­ samma fönsterbolet ... tillförende mycket lijtet war» blev det samma år >>till en stoor dehl» upphugget (RÄK). Det framgår av uttryckssättet liksom av RHEZELrus' ritning, att även före 1699 blott ett fönster fanns i korets Ö vägg. Ett fönster på V-gaveln upptogs 1785 (RÄK). De två fönster >>av ringa höjd>>, som funnos ovanför detta (UNE­ STAM s. 161), måste ha varit äldre (men givetvis dock upptagna först sedan tornet rasat, s. 884). I N funnos inga fönster att döma av vrs.PROT. 1789. l!AGIOSKOP På korets S sida, ungefär i höjd med det därvarande fönstrets underkant, funnos två små gluggar. I den ena var själva dageröppningen cirkelrund, i den andra hade den formen av ett helt litet, rundbågigt fönster (se fig. 764, 765). Genom dem kunde man se rakt in mot altaret och S. Karlungs skrin (s. 868). Dessa tittgluggar, s k h agio skop, 4 l På en sådan sten, som 1919 tillvaratogs och nu är upprest på Erikskulle, är namn et [{arl ristat med runor. >>Ristningen har av allt att döma utförts i sen tid>>, säges i Sv. RUNINSKR. bd 7: 2 (1943- 1946), s. 472. 2 Dessa teckningar äro med stor sannolikhet utförda av konstnären AuG. MALMsTRÖM, då han som elev vid Konstakademien (från 1849) bl. a. ritade av detaljer av 1200-talsmålningarna i Estuna (s. 674, not 1 o. s. 719, not 2) för P. A . F. SonLMANS räkning. Sohlman var då professor vid Konstakademien, se SvK Bo I, s. 110, not 2. 3 CHRISTINA OxENsTIERNA AF SöDERMÖRE, f. 1651, t 1711, g. m. GABRIEL OxENsTIERNA AF CRONE­ BORG (s. 842, not 2), ägare till Stensta. Enär greve Oxenstierna såsom diplomat mestadels vistades utom­ lands, blev det grevinnans sak att intressera sig för sockenkyrkans angelägenheter. 4 Se härom A. TuuLSE, Bönekamrar och hagioskop, Festskr. t. S. Karling. Sthlm 1966, s. 11 fT. KARLS KYRKORUIN 879 Fig. 767. Översiktsbild (ruinen sedd uppifrån mot NV). Foto S. Hallgren 1965. Gesamtansicht der Ruine gegen NW. The ruin from above, looldng NW. måste ha varit avsedda för dem som av någon anledning - t. ex. för att de voro bann­ lysta eller ledo av någon smittosam sjukdom - icke kunde tillåtas att gå in i kyrkan, men vilka sålunda ändå kunde få betrakta helgedomen. Fromma vägfarande stannade väl också här en stund för bön och kontemplation. Efter kyrkans rivning fann man i stenröset på kyrkogården >>tre infattningsstenar till rundfönster, alla lika varandra till form och storlek>> (UNESTAM s. 160 efter berättelse av G. Loven). Lov:EN trodde, att 880 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 768. Ruinen från NV med torngrunden framför. I V muren den igenmurade tornbågen . Foto R. Norberg 1937. - Då detta foto togs, framträdde torngrunden tydligare än nu. Ruine von NW mit d em Turmgrund d avor. In d er W-Ma uer der zugemauerte Turmbogen. Als diese Photo gernacht wurde, tra t d er Turmgrund deutlicher a ls jetzt hervor. The ruin from NW with the tower foundation in the foreground. Blocked-up tower arch in W wall. When this photograph was taken, the tower foundat ion could b e seen more distinctly than now. rNGÅNG YTTERTAK vALv bägge gluggarna varit cirkelrunda och att alltså en omfattningssten saknades, men så behöver ej ha varit fallet, eftersom den ena gluggen enligt ritningen i Sohlmans saml. var ett rundbågefönster. Endast två av dessa stenar finnas numera kvar och förvaras i ruinens vapenhus. De ha under en mellanperiod nyttjats som trappstenar och blivit omhuggna och förslitna (UNESTAM s. 160). På den ena stenen finns en ristad bild av ett fyrfotadjur (lejon eller ulv, fig. 772). Ritningen fig. 773 visar den i bättre bevarat skick. Det är en ganska enkel ristning, se vidare s. 892. Denna sten har varit botten i den runda (östliga) gluggen. Ingången till långhuset, belägen i S, är blott ca 75 bred, med dageröppningen i murens ytterliv. Endast dess nedre del återstår: den omfattas av huggna sandstenar. Yttertaken voro spånklädda. En flöjel med årtalet [17]53 ('17' saknas, men flöjelns typ är karakteristisk för 1700-talet) förvaras nu i museet Erikskulle. Långhuset hade tegelvalv, vilka nedbrötos 1833 (UNESTAM s 168). Att döma av murpelarnas baser, av vilka ett par äro bevarade (av andra endast gråstensgrunden) voro de stjärnvalv av samma typ som i Söderby-Karl. De torde ha inslagits på 1400­ talet. - Något trapphus fanns icke, utan man kom upp på kyrkvinden genom en lucka i något av valven (jfr t. ex. Ununge, SvK Up III, s. 486). 1699 betalades kyrkvärdarna för att de >>gjordt en döör åth håhlet up i hwalfweb> (RÄK.). I kor, sakristia och vapenhus KARLS KYRKORUIN 881 Fig. 769. Korets NV hörn med nymurad ingång till sakristian. Foto R. Norberg 1937. NW-Ecke des Chores mit dem neugemauerten Sakristeieingang. NW earner of chancel. New brickwork in entrance to vestry. finnas inga grunder till murpelare. Korets och sakristians valv, som omtalas på några ställen i kyrkböckerna, kunna därför ha varit ursprungliga. Ä ven i dem var materialet säkerligen tegel,l Om korvalvet varit av stenflis som i Estuna (s. 696), hade det san­ nolikt varit hållbarare än vad som framgår av handlingarna. I ett brev från kh Joh. Krutenius till DoMKAP. 20 / 4 1689 berättas, att bönderna, då socknens herrskaper icke tycktes benägna att göra något för kyrkans reparation, >>allareda hafwa stödt hool på Chorhwalfwet och willia slå det neden>, något som icke varit så lätt, om det varit ett gråstensvalv. Det förstärktes sedan med en träkonstruktion ()>trähwalfweb>, RÄK. 1689). Jfr UNESTAM, s. 154. Sedan valven i Karls kyrka 1833 nedbrutits, såldes vapenhusteglet för 16 rdr, teglet i koret för 24 rdr 36 sk. och teglet i själva kyrkan för 36 rdr (UNESTAM s. 168). Teglet i koret måste ha härrört från valvet.- Att ett ursprungligt gråstensvalv vid något tillfälle skulle ha utbytts mot tegelvalv, då det icke skedde i samband med en utbyggnad av koret eller med triumfbågens vidgande, förefaller orimligt. Däremot är det kanske möjligt, att koret ursprungligen haft platt trätak eller öppen takstol (jfr 1 Att tegel och sandsten kunde användas samtidigt, visar äldsta kyrkan i Skederid, som har hörn­ kedjor av sandsten, men tegelmurat ursprungligt fönster (s. 442). 3-710366 882 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 770. S ingången, sedd inifrån långhuset. Genom dageröppningen ser man stenblock ur grunden till vapenhusets S mur. Foto S. Hallgren 1965. S-Eingang vom Langha nsinnern gesehen. Durch die Öffnung sieht m an Grundmauern des Waffenhauses. S entrance seen from nave. Through the opening ca n be seen stones from the foundations of the S wall of the porch. GOLv Husby-Sjuhundra, s. 513), ehuru det bör ha varit svårt att slå in ett sekundärt valv utan användande av valvpelare. Gol vet var möjligen, åtminstone i långhuset, till stor del stampat jordgolv ända till 1752, då man beslöt att inlägga trägolv (sT.PROT). En golvnivå (vid nuv. marknivå) påträffades 1935. Men golvet måste väl ha höjts redan under medeltiden, eftersom mur­ KARLS KYRKORUIN 883 Fig. 771. Samma ingång som fig. 770, sedd från vapenhuset. Foto R. Nor­ berg 19::!7. Der gleiche Eingang wie Abb. 770, vom \>Va ffenhaus (Vorhalle) aus gesehen. Same entrance as in fig. 770, seen from the porch. pelarnas oregelmässiga gråstensgrunder resa sig ett gott stycke över den nuv. marken. 1691 gjordes en >>kyrkiogång>>1 av trä (RÄK.), vilket väl måste betyda, att varken tegelgolv eller trägolv då funnos. - I långhusets NV hörn, under kvinnfolksbänkarna, fanns en brunn. Vid vis. 1641 2 observerades den av ärkebiskopen, som kallade den >>en stygg brunn». Den var då vattenförande, men övertäckt med >>gambla brädhen>. Brunnen frilades 1937 och befanns då vara 290 djup och ha en cylindrisk stenläggning, som når ända till botten (fig. 781). I brunnen gjordes en del fynd, mynt och annat (s. 905). Den hade tydligen använts som offerbrunn. - sakristian hade gammalt tegelgolv (fig. 780). Å fig. 766 synes t. h. om fönstret i korets Ö mur en fyrkantig svart fläck, som väl måste tydas som en murnisch. Sannolikt var det denna nisch, som vid Otto Janses besök i ruinen år 1923 av hans sagesman kallades >>offerkistan». Enligt Jansevar denna ett fyr­ kantigt hål i muren, i vars botten fanns en fördjupning (förmodligen var det en piscina). 1 2 NoRDIN oFFERBRUNN PrscrNA Härmed m åste väl menas stora gången mitt i kyrkan. 1910: 62, ms i UB. 884 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 772. Sandstensblock m ed ristad bild (stympad) av ett fyrfotadjur, del av omfattning till en titt­ glugg (hagioskop) i korets S mur. Foto R. Norberg 1935. Sandsteinblock mit eingeritztem B ild (verstiimmelt) eines vierflissigen Tieres . T eil der Umfa ssung zu einem Gucldoch (Hagioskop) in d er siidl. Chormauer. B lock of sandstone with earved figure (mutilated) of a four-footed animal, part of the surround of a squint in S w a ll of chancel. TORN sagesmannen uppgav djupet till >>väl en fob>. Han berättade, att man tagit upp därur en hop kopparslantar, som lämnats till skolläraren (Jansearkivet i ATA, nr 121). An­ tagligen hade, sedan offerbrunnen i långhuset på 1600-talet igenlagts (s. 883), allmogen i stället börjat använda den medeltida piscinan vid sitt >>offrande>>. T o r n e t, av vilket nu blott stenar ur grunden synas (hörnen dock säkert iakttagna), 1 nedrevs fullständigt först 1785 (sT.PROT., se vidare UNEsTAM s. 159). Det hade fått förfalla, sedan dess övre del långt tidigare rasat. Detta skedde troligen före 1635, efter­ som kyrkan på RHEZELIUS' avritning (fig. 756) är tornlös. Då i ett TINGSPROT. 4 / 2 1692 säges, att tornet och en stor del av valvet >mederfallib>, kunde det förefalla, som om raset skulle ha skett först i ett senare skede av 1600-talet. RHEZELIUs' teckning är emellertid så utförlig (med det i koret synliga helgonskrinet!) att man har svårt att tro, att han skulle ha uteglömt tornet (i fråga om fönstrens antal är han dock otillförlitlig, s. 878). Å andra sidan kan raset knappast ha skett under medeltiden. Med den tillsynes goda ekonomi kyrkorna i regel hade, innan Gustaf Vasa drog in kyrkationden-ochmed hänsyn till Karlskyrkans egenskap av vallfartskyrkal - skulle man säkerligen då ej försummat att åtetuppbygga tornet eller att på annat vis återställa kyrkan i värdigt skick. - Vid torngrundens framgrävande 1934-35 visade sig, att denna låg i förband l Se även fig. 768. KARLS KYRKORUIN 885 Fig. 773. Samma sten som fig. 772 (här fullständig), avritad 1887 av G. Loven (ATA) . Varje ruta har en sida av 5 cm. Gleichcr Stein wie Abb. 772 (hi er vollständig), 1887 abgezeichnet. J ede s Viereck h at eine Seite von 5 cm. The same stone as in fi g. 772, h er e complete, drawn 1887. Each square is equivalent to 4 sq. inches. med långhuset, vilket f. ö. också framgår av ST.PROT. 1785. Tornet hörde alltså till den ursprungliga anläggningen. Tornbågen (B 195) har kanter av huggen sandsten (delvis kompletterad med gråsten). Den hade igenmurats, vilket att döma av murbruket i den bevarade nedersta delen av igenmurningen skett på 1500- eller 1600-talet (väl strax efter raset). De huggna sandstenar, som fö r ekomma i igenmurningen, härröra säkerligen från tornets hörnkedj or. G. LovEN berättade, att >>innan kyrkan raserades, hade dess västra gavelvägg på yttersidan ännu kvar en båge av utstående stenar•> (UNESTAM s. 159, not 69). Detta tyder på att tornets bottenvåning täcktes av ett ursprungligt tunnvalv av sten (eftersom stenarna voro >>Utstående>> kan ej tornbågen avses). Tornets sandstens­ omfattade ljudgluggar voro kanske delade av kolonetter. Det förefaller nämligen sannolikt att några nu i museet Erikskulle förvarade sandstensfragment, hörande till sådana torngluggar, stamma från Karls kyrka. Dessa äro: En grovt huggen kolonnettbas (eller möjligen kapitäl) av sandsten (fig. 777), på tre sidor med hålkälsprofil, den fjärde sidan i det närmaste rak. Fyrsidigt bottenplan (34 x 36). H 18. - Ett verkstycke ur omfattningen till en ljudglugg (fig. 776). Sandsten. Överkanten och underkanten släthuggna för att passa mot anslutande block; det svagt svängda partiet, som tyder på att blocket hört till omfattningen till ett fönster eller en glugg, är likaledes släthugget. I övrigt är blocket rått. Om fönstret varit rund­ bågigt eller spetsbågigt kan knappast avgöras. storleken 23 x 25. - Dessa arkitektur­ detaljer sägas ha anträffats l 910, då utrymmet under Söderby-Karls sakristias golv 886 LYRUNDRA HÄRAD Fig. 774. Putsrester med kvaderristning och kors på korets S vägg. Foto R. Norberg 1934. Putzreste mit Kreuz- und Quaderritzung a uf der siidl. Chorwand. Remains of plastering with tooled ashlar walling a nd crosscs, on S wall of chancel. utgrävdes för en värmekammare (UNESTAM s. 145, not51-52). 1 Såsom s. 798 omtalats, hade här funnits en källare, som efter VIS. 1789 igenfylldes. Det tidigare Ö fönstret i Söderby kyrka hade 1748 ersatts av de båda nuvarande; det ligger nära till hands att gissa, att bitar av dess infattning blivit liggande på kyrkogården och att några av dem hamnat i fyllningen. Intet av de båda verkstyckena har emellertid fals för glas och det är tekniskt omöjligt att de kunnat höra till ett fönster nere i kyrkan. Däremot passa de väl för en tornglugg med mittkolonnett. Men Söderby kyrka har aldrig haft något torn. Det har däremot Karls kyrka haft. 1784 beslöt man borttaga den vid denna kyrkas V-gavel >>liggande nedfallna tornmurem> och sannoliktfunnas i rasmassorna rester av torngluggarnas omfattning. 1789 fanns ännu sten och grus kvar på kyrkogården och ärkebiskop v. Troil uppmanade enligt vis. PROT. d. å. kyrkoherden att låta bortföra gruset och så mycket som möjligt sammanföra stenarna. Det kan 1 Härom hade UNESTAM fått muntliga upplysningar. Av museet Erikskulles handskrivna katalog ser det emellertid ut, som om de båda verkstyckena kommit till museet vid olika tidpunkter och från olika håll. Kolonnbasen (nr 703) säges där vara kommen från Söderby-Karls kyrka och kallas >>huggen sandsten afrundad upptill m ed fyrsidig fot upptagen under sakristian... 1910>>. Från Karls kyrka uppges däremot ha kommit •>1 huggen sandsten (valfsten i fönster)•>, nr 191. Av sammanhanget förefaller det, som om den skulle ha inkommit efter antikvarien OTTO JANSEs undersökning av ruinen 1923. - Märk, att katalognumren 189- 194 följa omedelbart efter nr 705. I katalogens början gälla de förstnämnda numren helt andra föremål. KARLS KYRKORUIN 887 Fig. 775. Parti av omfattningen till en tittglugg m ed starkt skränande smyg. Sandsten. Foto S. Hallgren 1965. Ein T eil der Umfassung zu einem Guckloch (Hagia­ skop) mit besonders schrä­ ger Leibung. Sandstein. Part of the surround of a squint with widely splayed opening. Sandst one. Fig. 776. Sandstensblock, del av omfattningen till en ljudglugg. Foto M. Bratt-Gustafsson 1963. Sandsteinbio ck, Teil der Umfassung zu einer Schallöffnung. Block of sandstone, part of surround of sound hole. Fig. 777. Kolonnettbas av sandsten. Foto M. Bratt­ Gustafsson 1963. Kolonettenbasis aus Sandstein. Base of a colonnette, sand­ stone. 888 L YHUNDRA HÅRAD Fig. 778. Interiör av ruinen mot Ö. Foto S. Hallgren 1965. Inneres d er Ruine gegen O. Interior of ruin Jooking E. DATERING tänkas, att vid källarens igenfyllning i Söderby samma år ett lass sten körts över från Karls kyrka och att alltså båda stenfragmenten härröra från sistnämnda kyrka. Det är givetvis svårt att med säkerhet datera en byggnad, av vilken nästan endast grunden återstår. Planens nära överensstämmelse med Lohärads gör dock en datering till 1200-talets förra del ganska trovärdig. Jfr s. 594. Om de i korets S mur befintliga tittgluggarna in mot altaret och S. Karlungs skrin (s. 878) voro ursprungliga - vilket förefaller troligt- så måste kyrkan ha uppförts först sedan helgonets skrinläggning ägt KARLS KYRKORUIN 889 Fig. 779. Interiör av ruinen mot V. Foto S. Hallgren 1965. Inneres der Ruine gegen W. Interior of ruin looking W. rum. Detta överensstämmer ju rätt nära med vad en folktradition på 1600-talet för­ mäler (s. 868). Kyrkans storlek och dess proportioner pekar i samma riktning. storleken betingades kanske av de rikare kyrkliga ceremonier, processioner m. m., som kulten av lokalhelgonet medförde, kanske också av en önskan att överglänsa kyrkan i Lohärad, som måhända tidigare var byggd eller åtminstone påbörjad. Man för­ står lätt, att det varit mycket svårt för den lilla församlingen att underhålla denna stora kyrka. 890 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 780. Parti av tegelgolvet i sakristian, delvis rekonstruerat. Mot Ö muren grunden till ett altare. Foto R. Norberg 1937. Ein Teil des Backsteinbodens in der Sakristei, teilweise rekonstruiert. Gegen 0-Mauer der Grund zu einem Altar. Part of brick floar in vestry; pm·tly reconstructed. Base of an altar by E wall. Långhusets proportioner närma sig en och en halv kvadrat och diagonaler dragna från korets inre hörn till långhusets mötas c:a 50 cm V om triumfbågens mitt, alltså nära den punkt vid mitten av triumfbågens V kant, som visat sig karakteristisk för ett stort antal romanska landskyrkor,! Byggnadens skevhet gör exakta proportionsjäm­ förelser svåra, men långhusets betydande storlek och byggnadens på de olika äldre av­ bildningarna (fig. 766) framträdande gotiska resning antyda att Karls kyrka byggts under den romanska periodens slutfas. 1 lwAR ANDERsoN, Kyrkorna i Stenåsa och Halltorp, Antikv. Arkiv 14, 1960, s. 37 ff., särskilt fig. 38, samt muntl. medd. av lWAR ANDERSON. KARLS KYRKORUIN 891 Fig. 78 1. Brunn i lå nghusets V del, utgrävd 1937. Foto R. Norber g 1937. Brunnen im w estl. L a n gh au s'Weil in vV p a rt of nave, ex­ teil, a u sgegraben 1937. cavated 1937. Kyrkan har emellertid tidigare på andra grunder daterats till 1100-talets slutskede. UNESTAMS datering s. 150 av den ursprungliga kyrkan, för vilken han även söker stöd hos ERIK LuNDBERG/ bygger på flera skäl. Bland dessa är den trånga ingången i S det starkaste. 2 Även användningen av sandsten i murhörn och omfattningar är ett ganska starkt skäl. Detta material, så använt, förekommer ju i flera fall just i 1100­ talskyrkor. Det är emellertid ick e uteslutet, att också Lohärad har hörnkedjor av sand­ sten eller att i varje fall dess torn haft det, jfr s. 589. I alla händelser har Skederids äldsta kyrka ( = nuv. koret där), som uppfördes under senare hälften av 1200-talet, hörnkedjor av sandsten (s. 442). Kvaderristningen är ett mindre starkt skäl för en date­ ring till 1100-talet. Sådan förekommer nämligen just i dessa trakter på byggnader, 1 UNESTAM säger s. 151: •> l a nled nin g a v sina iakttagelser daterar L. kyrkan till slutet av 1100­ talet, närmare bestämt till tiden omkr. 1170•>. Icke p å n ågot av de ställen, d är LuNDBERG I enligt orts­ registret omtalar Karlsky rka, kan m a n emellertid finna en så precis daterin g. S. 398 i LUND BERG I sa mmanställes Karlskyrka i tiden m ed Semibyzantios på ett tämligen v agt sätt. 2 Märk dock , att dörröppningen i några av grannskapets 1200-talsk yrkor är trång: i Rö knappas t 90, i Roslags-Bro ca 85. In gången i Roslags-Bro (SvK Up II fig. 105) säges visserligen i LuNDBERG I s. 398 vara fl y ttad från en äldre kyrka, men bevisningen är icke stark. Den vilar på en jämförelse m ed sakristieingången i Väte kyrka, Go . (som dock visar en helt annan, ålderdomli gare ornamentik, se J . RoosvAL, Die Steinmeister Gottlands, Sthlm 1918, Abb. 125). 892 L YHUNDRA HÄRAD som med säkerhet kunna dateras till 1200-talet, i vissa fall rentav till århundradets slut (Riala, SvK Up. I s. 643, fig. 632; Husby-Sjuhundras sakristia, s. 514, fig. 461; Estuna V-gavel, s. 706, fig. 627). Möjligen tyder kvaderristningen i dessa fall på gotländskt inflytande, jfr s. 314, not l och s. 698. Men det kan också vara så, att denna teknik inom vissa områden ärvts från 1100-talet. I Lohärad har ingen kvaderristning iakt­ tagits. Vad tornet beträffar, så förekomma sådana lika väl på 1200-talet som på 1100­ talet. Lohärads torn (se fig. 515) var lika slankt som Karlkyrkans. Den ovannämnda d j urbilden (fig. 773, s. 880) har också betecknats som ett indicium för att kyrkan till­ kommit redan under 1100-talets senare hälft, men detta 'lejon' tyckes trots sin primitiva karaktär ha mer anknytning till gotländska och t. ex. småländsk-östgötska paralleller (Burseryds- och Appunafuntarna) 1 från 1200-talet. Man måste emellertid starkt under­ stryka, att det enda vi ha att rätta oss efter är en avritning från sen tid, originalet är nämligen så förstört, att det icke kan säga oss stort mer än att det är just denna sten, som avritats av LovEN. Som dateringsmedel är stenen därför knappast riktigt användbar. SAKRISTIA sakristian är tydligt tillbyggd intill koret. Ingången, delvis bevarad, var tegel­ omfattad. Av golvet, som var av tegel, lagt i mönster, fann man 1935 rester (fig. 780). Vid Ö väggen finns ännu grunden till ett litet altare av gråsten. Över detta har funnits ett litet fönster (UNESTAM s. 161). I sakristians NV hörn har funnits en liten tegelmurad vinkällare, iakttagen vid restaureringen. På utsidan av N muren fanns på obetydlig höjd över marken en bred nisch med en ur väggen utskjutande stenhäll som botten (UNESTAM s. 149). Sakristian rasade på samma gång som koret i slutet av 1860-talet (G. LovEN, underskrift till teckning ur minnet 1923, ATA, se fig. 762). vAP ENHus Även v a p e n h u s e t är senare byggt intill kyrkan. Det var ursprungligen mindre än vad det nu stående murverket ger vid handen, men har vid något tillfälle utvidgats åt V - skarven var vid restaureringen 1935 tydligt synlig. Ingångens läge förklaras genom denna utvidgning. REPARATIOPå 1690-talet reparerades den då mycket förfallna kyrkan ganska grundligt. Se :.~~%~-~1~~~ härom UNESTAM s. 154 f., jfr s. 878. Till denna reparation erhölls kollekt från stiftet (kgl brev 18/ 11 1693). Grevinnan Oxenstierna på Stensta (s. 878, not 3) bidrog med 78 daler kmt, därav 18 daler >>till det stora fönstret i Kyrckian wijd Predikstohlem (RÄK.). Även vid mitten av 1700-talet ägde vissa reparationer rum (UNESTAM s. 156 f.). Ca 40 år FÖREsLAGEN senare var frågan om kyrkans reparation åter aktuell. Vid just. av ST. PROT. 6 / 6 1790 oMBYGGNAD beslöts att till ÖIÄ insända de förslag till total ombyggnad, som uppgjorts av bygg­ 1790-91 mästare Loell från Gävle. Dennes >>2ne project Ritningar>> synas ha gått ut på: l) att göra det gamla koret till sakristia, placera predikstolen över altaret, taga upp fönster i N och normalisera alla fönstren, riva den gamla sakristian och vapenhuset och taga upp ingång i V, samt på den gamla torngrunden uppföra ett nytt torn, vars botten­ våning kunde användas till vapenhus; 2) att förlänga kyrkan åt V och lägga ett nytt l Om Burseryd- och Appunafuntarna, se DOPFUNTAR I STATENS HISTORISKA MUSEUM (Sthlm 1917), Se även R. NoRBERG, rec. i Fornv. 1961 s. 149 ff. s . 52, resp. 48. - KARLS KYRKORUIN 893 Fig. 782. Akvarellkopia av kalkmålningar i ko­ ret. Omkr. 1850? (Sohlmans saml., ATA). UNESTAM fig. 57 är en färgbild av samma akva­ rell. Aquarellkopie, um 1850?, der Kalkma lerei im Chor. Watercolour copy of paintings in chancel. Ca . 1850(?). torn framför V gaveln samt i övrigt vidtaga samma förändringar av kyrkan som enligt det första projectet. Det är ingen tvekan om att församlingen och kyrkoherden önskade det första förslagets genomförande. Men man har tydligen icke lyckats klargöra detta för Ö IÄ, ty i dess pro t. 3 / 3 1791 står att läsa: >>Föredrogs en wid Contoiret [dvs ÖIÄ:s ritkontor] upprättad Dessein till utwidgande af Carls kyrka i Roslagen, hwartill flere alternativer blifwit upgifne uti en till Öfver Intendents Embetet inlämnad ritning 894 L YHUNDRA HÄRAD KYRKANS FÖRFALL åtföljd utaf SoknstämoProtocoll,l hwilket upplyser att Församlingen beslutit antaga det projectet som föreslås, gamla Sacrestians och wapenhusets borttagande samt kyrkans tillökning wid wästra gafwelen hwarest äfwen framdeles Torn korner att uppföras>>. Den av ritkontoret utförda omritningen (fig. 761) av Loells förslag kom givetvis aldrig till utförande, då den icke motsvarade församlingens önskemål. Kort härefter blev dessutom frågan om sammanslagning med Söderby aktuell (s. 867). Sedan den sista gudstjänsten hållits i Karls kyrka 19 / 1 1812 lämnades kyrkan att för­ falla och dess ägodelar förskingrades. Härom och om ruinens restaurering på 1930-talet berättar UNESTAM utförligt s. 166 ff. Koret rasade redan i slutet på 1860-talet och låg sedan som en ruinkulle framför den då ännu kvarstående triumfbågen (fig. 762, jfr brev från kh Fransson till O. Janse 1917, ATA). Långhuset nerbröts på 1880-talet. KALKMÅLNINGAR Kyrkan har haft medeltida kalkmålning a r. En akvarellkopia från 1850-talet visar några bårder av en typ, som kan dateras så tidigt som till slutet av 1200-talet (fig. 782). 2 UNESTAM s. 150, not 10, påpekar, att de måste ha varit väggmålningar, eftersom valven nedbrutits - förmodligen fullständigt - redan 1833- 34. Anta~ igen voro de placerade som i Skepptuna (SvK Up IV fig. 194- 195). Dessa målningar voro säkert ej utförda på den kvaderristade putsen (s. 878), utan på ett övre putslager. - Vid restaureringen 1935 voro alla spår av målningar försvunna. 1 Utdrag ur sT.PROT. 6 / 6 1790. Av detta i BSt förvarade utdrag framgår dock mycket tydligt, att församlingen icke önskade tillbygga kyrkan i V, utan endast på den gamla torngrunden uppföra ett vapenhus, som senare kunde påbyggas till ett torn. 2 I MANDELGRENSKA SAMLINGEN i Lunds universitets konsthistoriska institution (ser. 5: avd. 1) finnas några anteckningar frän är 1850, rubricerade »Söderby-Carls kyrka». Den första av dem måste dock avse Karls kyrkoruin, eftersom den lyder: >>Den gamla kyrkan står till Ruin, här finnes under kalken i korett målningar frän 12 a 1300talet, som böra aftecknas nästa år>> (eller 1851). INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER Inredningen, sådan den var kort innan kyrkan övergavs, i den mån det är möjligt att rekonstruera den, har utförligt behandlats av UNESTAM s. 162 ff. Han har i detta sammanhang även berättat om bevarade och förlorade lösa föremål och om deras öden efter 1815, då det sista inventariet för Karls kyrka upprättades. Föremål, som flyttats till Söderby-Karls nuv. kyrka och ännu finnas där eller i museet Erikskulle behandlas i nämnda kyrkas beskrivning. Här lämnas därför endast en kort, kompletterande översikt. Altaret var ursprungligen fristående, men hade antagligen redan på 1600-talet flyttats intill korets Ö vägg (s. 824). Det var enligt INV. 1815 och föregåend e INV. av sten. Det påträffades vid ruinens utgrävning och var bevarat till en höjd av två stenskift samt visade sig vara ihåligt. Altaret är nu återuppfört och täckes av den medeltida altarskivan, en stor sandstensskiva med fem kors, som länge legat som trappsten i Söderby-Karls klockargård. - Strax framför 1600-talsaltaret synes gråstensgrunden till det ursprungliga, fristående altaret. - Ö om koret, rakt bakom altaret, är sedan ruinens återställande upprest ett högt kors av tjärad ek (nygjort 1965). I museet Erikskulle förvaras ett föremål (fig. 783), som antages vara en del av a l ta r­ ringen från Karls kyrka. Av furu och målat i gråvitt. På sidostyckena äro bevarade några i trä skurna ornament av samma typ som ornamenten på en rad kyrkliga inred­ ningsföremål, vilka utförts av N. J. Dahlström, en skicklig och av Roslagsförsamlingarna mycket anlitad hantverkare, verksam huvudsakligen på 1760-talet (s. 598, not l). Pjäsen är nu för liten för att vara en altarring, men det ser ut som om den hopsatts av delar av en sådan för att tjäna ett nytt ändamål; den lär ha använts som brödlår, innan den kom till Erikskulle (UNESTAM s. 163, not 95). Jfr fig. 783 med planen fig. 761. Om altarprydnaden säger rNv. 1749: >>l st. gammal Altartafla, förgyld med gamla bilden> och INV. 1786: >>Altar tafla förgyld och målad doch g(amma)h. Av dessa beskriv­ ningar får man intrycket att altarprydnaden varit ett medeltida altarskåp. INv. 1815 (liksom också rNv. 1809) uttrycker sig mer kortfattat. Där står: >>Altar Tafla målad, gammal» och i marginalen >>Försåld>>. 1 Ett stycke av en vimperg med väl arbetat massverk (fig. 784), troligen från 1400­ talets förra del, härrör antingen från det ovan antagna altarskåpet eller från något annat medeltida skåp. Av ek. Rester av grön färg med silverstjärnor. H 29, nuv. B 13. I museet Erikskulle. l En envis tradition uppger, enligt UNESTAM s. 163, att Karls kyrkas altartavla inköpts av en bonde, då kyrkans överflödiga ägodelar auktionerades bort, och att den skulle vara identisk med en gammal målning, som finnes i en gård i Massum, Väddö. Målningen, som föreställer Kristi förfäder och inom målade ramar händelser ur Gamla och Nya testamentet, är tydligen av holländskt ursprung - den har språkband med holländsk inskrift - och utförd omkr. 1700. Beskrives utförligt av UNESTAM s. 163, not 93, och avbildas där fig. 110. Denna målning kan dock knappast vara identisk med den i INV. 1749 och INV. 1786 (visserligen summariskt) beskrivna altartavlan , som dessutom i vxs.PROT. 1786 säges vara •>ganska skröplig». ALTARE ALTARRING ALTAR­ PRYD NAD STYCKE AV VIMPERG 896 SIDOALTARE L YHUNDRA HÄRAD I långhusets SÖ hörn finnes gråstensgrunden till ett sidoaltare. Den har senare påbyggts med en stor flat sten, som utgjort underlag för predikstolen. - INv. 1749 upptager ett bordtäcke, >>gl: och söndrigt på offer altaret» (i INV. 1748 kallat >>Kakaltareb>, se s. 258, not 2). Offeraltaret hade troligen - såsom oftast var fallet - sin plats norr om triumfbågen, fastän man nu icke har funnit något spår av det. Av korets medeltida inredning i övrigt fanns ännu vid mitten av 1600-talet mycket kvar till fasa för ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus, då han 1641 på väg till visita­ tion i moderförsamlingen Söderby1 tittade in i kyrkan. Där stod då bredvid altaret KARLUNGS Marias bild med påskrift >>Help Maria>>. Även Karlungs skrin (s. 868) fanns där. I sitt SKRIN förmaningstal till sockenborna nämner ärkebiskopen >>den affguden Karlung ... hwilkens been i Karlz kyrkia liggia uthi en skrijn». Med skrinet menar han tydligen den s. 868 omtalade ekkistan. Inuti denna stod ju ännu vid RHEZELrus' besök 1635 ett litet silver­ skrin, 2 men detta har ärkebiskopen förmodligen icke sett- han tycks icke ha vetat, att endast ett litet ben fanns kvar. Silverskrinet hade husform med sadeltak och att döma av RHEZELrus' avbildning möjligen takkam. Ekkistan, inuti vilken silverskrinet stod (för dem båda se fig. 785) hade också formen av ett hus med genombruten takkam av palmetter. En liknande kam foljde takfoten. Långsidorna ornerades av rundbågiga treklöverbågar, gavlarna av fyrpass och däröver trepass(?), takets sidor av stora cirklar, förbundna av smärre sådana. Denna kista måste ha härrört från 1200-talet, snarast dess senare del. Den var >>fastgiordt vid en Båår att twå kunna det bära>>3 och har väl alltså burits i procession vid de kyrkliga festerna eller åtminstone på helgonets egen dag. 4 Bärstängerna synas på RHEZELrus' teckning. Kistan var uppställd på eller kanske snarare vid sidan av altaret (fig. 756). Även det medeltida triumfkrucifixet fanns kvar, möjligen liksom i Lohärad (s. 608) upphängt framför den låga triumfbågen. Det var nämligen ganska stort, kanske TRIUMF­ av manshöjd. Det är också möjligt, att det liksom i några Gotlandskyrkor stod i triumf­ KRUCIFIX bågen på fattigstocken (s. 898). Enligt en uppgift, som dock senare förnekades av sages­ mannen, skulle krucifixet ha sålts till Väddö (vid auktionen 1821 ?). Troligare är att det - såsom andra uppgiva - blivit stående i Söderby klockargård och sedan på okänt sätt förkommit (UNESTAM s. 165 med not 127, s. 167 med not 146). MEDELTIDA INv. 1749 upptager utom det stora krucifixet två mindre sådana (processions­ SKULPTUR krucifix?) samt Jungfru Marias bild - densamma som 1641 förskräckte ärke­ biskopen! - och >>3 små gamla bilden>. I INV. 1815 har efteråt antecknats, att av dessa 1 LAURENnus PAULINUS GaTHus' visitationer i Roslagen 1641, prot. (NORDIN 1910: 62, ms i UB). 2 I RHEZELrus' ms s. 173 är ordet 'silfue' fullt tydligt ·och kan alltså icke tydas som 'sielfue' ( = själva). Kanske var silverskrinet av trä, men beslaget med silver. Det är förvånande, att det undgick Gustav Vasas konfiskation. 3 RANNSAKNINGAR S. 86. 4 Såsom UNESTAM s. 79 påpekat, omnämnes •>S(anc)te Karlu(n)x dag>> åtminstone en gång, nämligen i ett tingsprot. från 1551 (EDLING-SVENONrus, Långhundra härads dombok 1545-1570, Upp!. dom­ böcker VII, Upps. 1946, s. 53). KARLS KYRKORUIN 897 Fig. 783. Rester av altarring, hopsatta till en brödlär. Foto 1923. Reste der Altarschranke; zu einem Broti>gl: grå kåpa kring fonten>>, som alltså då stod inne i kyrkan, samt handkläde till densamma. lNv. 1749 upptager >>l st. gl. pulpet med fot, 2 st. d~ på altaret». Ännu i INV. 1815 upptagas dessa, här med tillägget >>försåldb>. De två pulpeterna (bokstöden?) på altaret vor o antagligen medeltida b o k s t o l a r (jfr s. 340), avsedda att användas vid text­ läsningen under gudstjänsten. Eftersom det var två stod tydligen den ena på 'evangelie­ sidan' (i N), den andra på 'epistelsidan' (i S). Vad den tredje pulpeten använts till är ovisst; sannolikt avses den >>pulpet med hyende deruppå>>, som enligt INV. 1730 skänkts av Berge Brant (s. 752, not 5). De båda pulpeterna på altaret upptagas ej i INV. 1730. Sannolikt ansågos de ej värda att fästa något avseende vid. Bevarat till vår tid är ett skåp (fig. 786), troligen ursprungligen avsett till förvaring av sakramenten. Av liknande att döma torde det i alla händelser ha varit en kyrklig möbel. Ek och furu, med järnbeslag. 1400-talet. Säkerligen identiskt med det ekskåp, 4-710366 DOPFUNT BOKSTOLAR SKÅP (SAKRA­ MENTSHUS ?) 898 L YHUNDRA HÄRAD Fig. 784. Rest a v vimp erg från medeltida altar­ skåp. Foto M. Bratt-Gustafsson 1963. Wimperg. Rest eines mittelalterlichen Altarschreines. Remains of gable from mediev a l triptych. MEDELTIDA FATTIG• BÖSSOR som upptages i INV. 1748. Köptes (på auktion på för kyrkan obehövliga föremål?) i början på 1800-talet av bonden Carl Andersson i Igelsta, vars initialer äro inskurna på insidan av en av dörrarna. Genom några mellanhänder kom skåpet 1902 till NordM (inv.nr 92608). Se vidare UNESTAM s. 166, not 140. H 202, B 66-67, Dj. 49 .. Från slutet av medeltiden härrörde tydligen den >>bööss stok», som RHEZELIUS s. 38 omtalar och som bar ett målat vapen (fig. 787) med en pil på blå botten. Sköldens form KARLS KYRKORUIN 899 Fig. 785. S. Karlungs skrin, bläckteckning av I. H. Rhezelius 1635 (förstoring), KB. - T. h. en summarisk teckning av det lilla silverskrin, som stod inuti kistan, samt av det ben, som vid Rhezelius' besök var enda äterstoden av r elikerna. Schrein des I-Ieiligen Karlung. Federzeichnung 1635 (Vergröss erung). Zur Recl1ten eine sum­ marische Zeichnung des kleinen Silberschreines, der in dem Sarg lag, sowie des Knochens, der beim Besuch von Rhezelius, das einzig iibriggebliebene Sttick der Reliquien war. St. Karlung's shrine, pen drawing, 1635 (en­ larged). Right, sketch of the small silver shrine which w a s inside the !arge one, and of the bone, which was the only remairring part of the r elics when Rhezelius visited the church (1635). är den under sturetiden vanliga. Böss-stocken var förmodligen en fattigbössa i form av en träpelare, kanske placerad i triumfbågen som postament för triumfkrucifixet,! ­ RHEZELIUS omtalar också >>blå ek ståken. Fotn röd.>> Ä ven denna bar ett vapen (fig. 787); sköldemärket är en vilddjurstass på vit botten. Sköldens form medger liksom den nyss­ nämndas en datering till senmedeltiden. Vad denna stock tjänat för ändamål är obekant. - Dessa båda >>stockar» torde vara gåvor av personer, som fört de på stockarna anbragta vapnen. Det behöver icke ha varit sockenbor - vapnen ha ingen påvisbar anknytning till ägare av gårdar i socknen - utan kan lika gärna ha varit personer, som vallfärdat till S. Karlungs helgedom. - INv. 1749 upptager >>en fattigbössa på sin arm>> - då brukades tydligen den medeltida böss-stocken ej mer. Även frånsett de katolska inslagen fann ärkebiskopen vid sitt besök 1641 kyrkans tillstånd högst otillfredsställande. Han säger, att >>ther ganska älendigt tillstodh, bådhe medh Predikestolen, bänkiarna och annadt». Predikstolen tycks sedan aldrig ha ersatts PREDIKsToL 1 Triumfkrucifixet i Stänga (Go) och dess piedestal, som tillika tjänstgjort som fattigbössa, är det bästa exemplet på en sådan anordning (J. RoosvAL, Triumfkrucifixet i Stänga, Gotländskt arkiv 1930, s. 3). 900 L YHUNDRA HÄRAD BÄNKAR med någon ny, även på 1700-talet säges den vara gammal och skröplig (rNv. 1748, vrs.PROT. 1786). Den var enligt en syneförrättning 1748 (noMKAP.HANDL.) >>af Snickare­ wärcke efter gammalt mode>>, enligt rNv. 1749 >>omålad af furm, ännu i rNv. 1815 säges den vara omålad. Så länge den var i bruk hade den sin plats i långhusets SÖ hörn. Det är icke antecknat, att den sålts, förmodligen höggs den upp till ved. Det synes ha dröjt rätt länge, innan kyrkan fick en i huvudsak enhetlig, sluten bänk­ inredning. Åke Carlsson Månesköld på Karlösa (t1626) hade redan i början av 1600­ talet byggt kyrkbänkar för sin gård. Däremot tycks Stensta ännu 1654 icke ha haft egna bänkar.! 1707 planerades tydligen en sluten bänkinredning, ty gångjärn till >>de nya bänckarna>> anskaffades . 1709 betalades Pehr Olofsson >>för det han giordt 24 dörar med standare och inlagdt syllarna>> samt för bänkar i sakristian (>>kladd>>-RÄK.). I HUVUDRÄK. för samma år talas om >>de Nya Bänckarna i kyrckian och Sacerstijam och om >>planckorna som äro lagda till kyrckiogolfwet». Dessa plankor måtte ha utgjort golv i bänkarna, ty vid en syneförrättning 1745 (DOMKAP.HANDL.) säges >>en Ekebielcke wara nödig på hwarthera sidan emot gången, samt en dito på hwarthera sidan emot långmurarne, therutinnan bänckstolarne, som nu woro mäst förlorade, kunde fästas> >. 1728 tyckas åtskilliga bänkar ännu ha varit enkla säten, att döma av vrs.PROT. > voro, såsom UNESTAM s. 156 förmodar, antagligen d. å. (se s. 830). >>Bänkstolarna> flyttbara, ty 1752 beslöts - i samband med att man med ryttaren Nottberg ackor­ derade om ny bänkinredning - att inga lik hädanefter skulle få begravas under bänkarna. 1752 års slutna bänkinredning var kvar så länge kyrkan användes. Därefter överflyttades en del bänkar till läktaren i Söderby-Karls kyrka. En bänkdörr, som nu finnes i museet Erikskulle, har en enkel rektangulär fyllnad och hör säkert till den av Nottberg utförda bänkinredningen. Om en annan bänkdörr i samma museum (s. 828, fig . 725), kanske hörande till en herrskapsbänk, kan man icke med säkerhet säga, om den ursprungligen tillhört Karls kyrka eller Söderby. Enligt museet Erikskulles katalog kan den ha kommit från Karlösa gård (och väl i så fall dit från Karls kyrka). Jfr dock s. 828. I alla händelser är den säkert äldre än Nottbergs bänkinredning. Om orgel eller läktare finnas enligt UNESTAM inga uppgifter i kyrkböckerna. Då Karlskyrkas inventarier sista gången förtecknades skilda från Söderbys (1815), uppto­ gos följande silverföremål (efter socknarnas sammanslagning överförda till Söderby-Karl): l Bland DOMKAP.HANDL. finnas några från 1654, som handla om en kyrkbänksträta mellan socknens båda huvudgårdar. På Karlösa bodde då fru Ingeborg Ulfsparre, svägerska till Åke Carlsson. Hustrun till greve Oxenstiernas (s. 902, not l) gårdsfogde på stensta hade trängt sig in i » wälb(or)ne fruuns på Charlösa pijgho bänck•> och •> stött och skötlat hennes gårdzfogdes hustru nedan för sigh•> . Fogden på Stensta förklarade sedan, att de ej handlat på eget beråd, utan på grevens befallning; denne hade sagt sig » willia kasta fruuns bänkiar affsijdhes, och byggia åt sigh bänkiar i samma stelle•>. Vid rannsak­ ningen härom i sockenstugan var det, som »gamble mäm berättade, att salig Åke Carlsson, som fordom bott på Karlösa, byggt manfolks- och kvinnfolksbänkar i kyrkan. I en annan handling från 1654 rörande samma kyrkbänksträta, sägas bänkarna ha byggts •>til Carlösa gårdh för 40 åhr sedhan». ÅKE CARLssoN MÅNEsKÖLD var fogde i Lyhundra 1614- 1616. KARLS KYRKORUIN 901 Fig. 786. Sakramentshus. 1400-talet. Foto NordM. Sakramentschrank. 15. Jahrh. Sacrament cupboard, 15th century. 902 L YHUNDRA HÄRAD .. -----· - - -·-- .._,. ...., ., .., F ig. 787. Medeltida begravningssköld samt m ålade vap en p å fattigbössor, bläckteckning av I. H. Rhezelius 1635 (förstoring), KB . Mittelalterliche Begräbnistartsche sowie a uf die Almosenbi.ichse gemalte W affen. Zeichnung 1635 (Vergrösserung). Medieval funeral coat-of-a rms and painted a rms on poor-boxes, pen d rawing, 1635 (enlargement). NATTVARDs­ SILVER En förgylld kalk med paten. Säges i rNv. 1749 vara märkt med ett vapen, bokstä­ verna T.O.B.L. ( = Ture Oxenstierna - Beata Leijonhufvud) 1 och årtalet 1662, då den alltså tydligen skänktes av de nämnda givarna. Lämnades 1832 som dellikvid vid beställningen av en ny stor vinkanna till Söderby-Karl (s. 839). - En sockenbuds­ kalk med paten, troligen härrörande från 1731 /32 (RÄK.). INv. 1748 upptager nämligen ett sockenbudstyg, som omgjorts av en gammal kalk och paten, och den enda post i RÄK., som kan avse detta omgörande, förekommer 1731 /32. Ersattes 1846 av ett nytt (s. 841). - En oförgylld sked ingick 1832 i betalningen för den nya kannan (se ovan!). - Kanna och oblatask, skänkta 1790 från Norra Jerssjö. Dessa äro ännu bevarade (s. 838- 840). - Dessutom fanns en o b la task av förgyllt bleck. Den saknades redan 1824 enligt rNv. d. å. Det kyrksilver från Karls kyrka, som på 1550-talet indrogs till Gustaf Vasas skatt­ kammare, levererades tydligen tillsammans med moderförsamlingen Söderbys (s. 841; l TURE 0XENSTIERNA AF CRONEBORG, f. 1614, t 1669, landshövding i Stockholms och Uppsala län 1641-45, guvernör över Ingermanland, och hans maka i andra giftet, BEATA LEIJO N HUFVUD, f. 1626, t 1692. Ägde Slensla. KARLS KYRKORUIN 903 F ig. 78 8. Processio ns- eller begravningsfana. Omkr. 1480. Bläcktecknin g av I. H. Rhez elius 1635 (förstoring), KB . Prozes sions- oder Begrä bnisfahn e. Um 1480. Fed erzeichnung 1635 (Vergrösserung). P rocession or fun er a l banner, ca. 1480. P en dra wing, 1635 (enla rged). se KÄLLSTRÖM s. 267). Dettaär - i motsats till de fylliga uppgifterna från många andra håll - mycket summariskt redovisat. Det skulle annars varit av stort intresse att få veta vilka föremål, som lämnades. Sannolikt funnas i vallfartskyrkan i Karls sn många votivgåvor av ädelmetall. En del hade antagligen avlämnats redan 1531 (s. 866). Kyrkans förnämsta l j u s kro n a, skänkt 1695 av greveparet Oxenstierna på stensta (s. 842, not 2), hänger nu i Söderby-Karls kyrka (s. 842). Detsamma är förhållandet med en ljusarm i barockstil med tre armar (s. 843), skänkt någon tid före 1730 av arrendatorn på Stensta, Anders Åkerblad, och ett par tennstakar (s. 846). De ljus­ stakar av malm, som kh Hambneus (s. 844, not l) gav till Karls kyrka på 1730-talet och vilka 1815 överflyttades till Söderby-Karl, äro däremot - efter vad det synes förkomna (s. 845 f). Inga textilier från Karls kyrka äro bevarade. De, som funnits där, omtalas utförligt av UNESTAM s. 162-164. Intressant är uppgiften om en katolsk processionsfana (?), som förekommer i INV. 1749 (men icke senare): >>l st. Crucifix med J(ungfru) Marire och Johannis bild, målat på lärft med underskrift: Sancta Maria ihs xus [dvs Jesus Kristus] Sancte J ohannes>>. Fyra delar av en runsten förvaras i ruinens vapenhus. Om dessa se Sv. RUNINSKR. bd 7: 2 (1943-46) s. 471. Om en sten med namnet Karl i runor se ovan s. 878, not l. LJUSREDSKAP TEXTILIE R RUNsTEN 904 L YHUND RA HÄRAD o o = Fig. 789. Stridshammare. 1400-talet. Funnen i brunn en fig. 781. B. Händel del. 1965. Streithammer. 15. Jalu·l1. Gefunden im Brunnen Abb. 781. Battle-hammer, 15th century. Found in the weil fig . 781. BEGRAV­ NINGs­ MINNEN RHEZELIUS har avbildat några föremål, som bäst kunna förklaras som begravnings­ minnen. Fig. 787 föreställer en sköld (tartsche, alltså sannolikt från senare delen av 1400-talet) med en pil som sköldemärke, möjligen samma släktvapen, som omtalas s. 807, 898, ehuru pilen är annorlunda utformad,! >>Botnen silfueret, alt suart det andra>>, säger RHEZELIUS, som också s. 38 anger, att skölden hängde på väggen vid sakristiedörren. 2 - Fig. 788 föreställer en fana. Den var målad på lärft och mål­ ningen föreställde S. Lars med sitt halster, hållande fram en vapensköld. Skölde­ märket är en tillbakaseende ulv och fanan torde väl därför ha förts i begravnings­ processionen, då en medlem av den kända släkt, som förde detta vapen, begrovs. Efter­ som sköldformen kan dateras till medeltidens slut bör den döde ha varit riddaren Staffan Ulvsson, 3 som 1463 kallar Stensta sin sätesgård; han omtalas som död 1484. 4 >>Botn gull, Wallen grön, diuret blott, Munkens cornet5 liusgrönt, rödh k åpa, huijt underkiortell», säger RHEZELIUS s. 38. Han anger också, att lärftstycket, varpå bilden var målad, var >>slaget» på S kyrkväggen. l Utformad på alldeles samma vis är däremot pilen i ett p å muren målat vapen i grannkyrkan Roslags-Bro (RHEZELIUS fig. 93). RHEZELIUS tyder det där som ett a nka re. Färgerna äro em ellertid andra. 2 Om m edeltida sköldar, som förts i b egravningsprocession och seda n upphängts i en kyrka, se N. LAGERHOLM, D en svenska stormaktstidens högadliga begravningsskick , VHAAS:s hand!, Antikv. ser. d. 16 (1965), kap. 1 och där a nf. Ii tt. 3 STAFFA N ULvssoN (tillbakaseende ulv), riddare, riksrå d, la gman i Västmanland, g. m. SIGRID KARLSDOTTER (Bonde). 4 PERGAMENTsBREV 27 /12 146 3 och 1/2 1484 (RA). ELGENSTIERNA bd f, S. 513 uppger felaktigt, att det Slensla, som var STAFFAN ULvssoNs sätesgård, låg i Fellingsbro sn, Västmanl. 5 Cornel = huva el. mössa. Antagligen är d et S. Lars' gloria, som RHEZELIUS uppfattat som en mössa. KARLS KYRKORUIN 905 Fig. 790. Kyrkklocka, 1100-talet?, den äldsta i Sverige. Funnen vid plöjning av en äng, som fordom varit sjöbotten. Foto SHM 1945. Kirchenglocke. 12. Jalu·l1.? Die älteste in Schweden. Gefunden beim Pflligen einer Wiese, die fruher s eegrund war. Church b el!, 12th centm·y (?) the oldest in Sweden. Found when a meadow, the former bottom of a la k e, was ploughed. FYND l RRUNNEN I brunnen i långhuset (s. 883) hittades vid undersökningen 1937 följande föremål (nu i SHM): 1 En stridshammare av järn med skaft av trä, järnbeslaget (fig. 789). 1400-talets senare hälft. Skaftets L 55,5, hammarens L 11- 11,5. Inv. nr 24481: 2. Två brakteater tillhörande Thordemarr grupp XXII (krönt huvud), senare delen av medeltiden. Inv. nr 24481:4- 5. Ett mynt (schilling), Danzig, Kasimir (1447- 1492). Inv. nr 24 481:7. Ett mynt (fyrk) från konung Sigismunds tid, Stockholm 1596. Inv.nr 24 481: 6. Enligt UNESTAM s. 172 dessutom >>en del andra, ännu icke undersökta mynt». l Ovanstående beskrivningar utförda (i förkorta d form) i anslutning till SHM:s INV.-FÖRT. 906 L YHUNDRA HÄRAD KLocKoR Senare hittades i ruinen: l. En rund mässingsskålla, fragmentarisk, ornerad med ett bladmönster, utsparat mot med puns behandlad bakgrund. D 21. lnv.nr 24 481: 3. - 2. Ett pilgrimsmärke från Vadstena, föreställande S. Birgitta vid sin skrivpulpet. (fig. 792) Gjuten inskr.: >>santta · berida · in [wa]tstne · ave · maria>>. 1400-talet. H (inkl. korset) 6,3, B 3,2. lnv.nr 24 481: l. Omnämnt av C. R. AF U GGLAS i Fornv. 1943, s. 85, fig. 11. När brunnen igenlades, vilket förmodligen skedde redan på 1600-talet, tog man säkerligen upp det mesta av det, som offrats där under århundradenas lopp. Då gudstjänsten i Karlskyrka nedlades, hade kyrkan blott en klocka. Den var gjuten 1640 av Jurgen Putensen (se vidare s. 856). Det förhandlades om att sälja den till Singö, men köpet blev aldrig av. I stället flyttades klockan år 1818 till Söderby-Karl, där den gjorde tjänst till 1908, då den omgöts. - En klocka, som tycks ha varit ganska liten, lämnades vid uppbörden 1531 (s. 866, not 3).- En ännu bevarad klocka har möjligen också för längesedan gjort tjänst i Karls kyrka (eller kapellet, s. 867, 868). 1916 påträffades nämligen vid plöjning av en sank äng vid Aspsund en kyrkklocka, som nu förvaras i SHM (inv.nr 15 813, fig. 790). Den är helt slät och saknar all ornering, men har på grund av sin ålderdomliga form - den är en s. k. >>bikupsformad>> klocka ­ daterats till 1100-talet (>> torde ... vara den äldsta bevarade klockan i Sverige>>1 ). H 80, D 62. Enligt en av ÅMARK anförd folksägen skulle den ha bortförts från Karls kyrka av ryssarna vid deras härjningar i Roslagen (1719), men vid Aspsund ha tappats i vattnet av dem - en variant av en ofta förekommande klocksägen. Rimligare finner ÅMARK NrLs AHNLUNDS antagande, att sockenborna själva sänkt klockan för att bärga den undan en härjande fiende och detta redan under tidig medeltid. 2 Såsom UNESTAM s. 191 visat, är det emellertid osäkert om klockan stammar från Karls kyrka eller från någon av grannsocknarna. - Kläpp och kläppfäste saknas. H (med krona) 80, D 62. I SHM förvaras en klocka av järn (D ca 50, H 56; inv nr 26120:c 47), som upp­ gives ha tjänstgjort som kyrkklocka i Karls sn. Den bär inskriften: >>CARL OXEN­ sTIERNA [s. 612, not l] 1765/RH>>. Förekommer icke i vare sig Karls kyrkas eller Söderby-Karls kyrkas INV. Sannolikt är det en vällingklocka från Oxenstiernas Harg eller någon därunder lydande landbogård. l 2 M. N. ÅMARK, AHNLUND, Sveriges m edeltida kyrkklockor, Sthlm 1960, s. 33. Oljaberget och Ladugårdsgärde, Sthlm 1924, s. 88. SAMMANFATTNING I. Enligt en sedan 1600-talet känd folksägen fanns på samma plats, där kyrkan nu står, ett kapell. Om så var fallet, var detta säkerligen av trä och möjligen gärdskyrka till den närbelägna Karlösa gärd. Detta kapell kan ha uppförts r edan under den första kristna tiden. - Inventarier: klockan (fig. 790) kan härröra frän Karls kyrk a, i så fall frän kapellet. II. Under förra hälften av 1200-talet ersattes detta kapell av en gråstenskyrka (nu ruin), bestående av länghus med smalare, rakt avslutat kor i ö och ett slankt torn i V (fig. 791: A). Hörn och omfatt­ ningar voro av huggen sandsten. Tornbågen var träng, triumfbågen tydligen vidare, men mycket låg (fig. 766), Ingången var träng (fig. 759, 770, 771), fönstren smala och rundbågiga (ett säkerligen ur­ sprungligt fönster synes ä fig. 764). Tornet hade tunnvalv av gråsten och synes - att döma av några bevarade sandstensfragment (fig. 776, 777) - ha haft av kolonnetter uppdelade ljudgluggar. I korets S mur funnos små gluggar (hagioskop, fig. 756, 764, 765), genom vilka mankunde betrakta ett på eller invid altaret placerat helgonskrin (fig. 785). Enligt sägnen var kyrkan uppförd till ära för ett lokalhelgon, S . Karung, och man trodde det vara dennes ben, som förv arades i skrinet. I ]{yrkans V del fanns en brunn (fig. 759, 781), i vilken offrats penningar och annat. - Kyrkan er­ höll i slutet av 1200-talet muralmålningar av vilka rester återstodo ännu B omkr. 1850 (fig. 782).- Inventari er: foten till en dopfunt av kalksten från 1200-eller 1300-talet (synlig t.v. å fig. 699). III. Vid okänd tidpunkt - kanske på 1300-talet - uppfördes en sak­ ristia N om koret (fig. 791: B). IV. Kyrkan erhöl i tegelvalv och ett vapenhus uppfördes i S framför in­ c gängen. 1400-talet (fig. 791: C). Kyrkan har haft ett rikt medeltida inven­ tarium, av vilket endast ett fåtal rester bevarats till vår tid: en vimperg (fig. 784) från ett altarskåp frän förra hälften av 1400-talet, ett sakra­ mentsskåp (fig. 786) och den i Per. Ilnämnda dopfuntsfoten. Några andra medeltida föremål äro kända tack vare avbildningar (fig. 785, 787, 788). V. Någon gång i slutet av medeltiden utvidgades vapenhuset åt V (fig. 791: D). D VI. Troligen på 1500-talet eller i början av 1600-talet rasade tornet. Någon större reparation med anledning härav vidtogs tydligen ej; först 1785 nedbröts de sista resterna av tornmuren (fig. 791: E). Några fönster utvidgades på 1690-talet. VII. Seclan Karls sn 1796 förenats med Söderby och gudstjänsten i sockenkyrkan nedlagts, fick kyrk an förfalla. Då fara för ras uppstod, E nedbröts den på 1880-talet och de kvarstående murresterna doldes snart av vegetation (fig. 760). Först på 1930-talet röjdes terrängen upp och rui­ n en konserverades. Fig. 791. Kyrkans plan­ utveckling, 1 : 1 000. R. Norberg och l. Wilcke­ Linclqvist inv., J. Nom­ mik del. 1965. Grundrissentwicklung der Kirche. Development of the church. Die ZUSAMMENFASSUNG I. Nach einer ans dem ·17. Jahrh. bekannten Oberlieferung befand sich auf, dem Platz, wo die heutige Kirchenruine steht, eine Kapelle. Wenn das der Fall ist, war diese sicherlich ans Holz und möglicherweise Ei genkirche zu dem in der Nähe gelegenen Karlösa Hof. Die Kapelle 908 L YHUNDRA HÄRAD könnte schon in der Zeit des fruhesten Christentums errichtet worden sein. Inventar: Die Gloeke (Abb. 790) durfte aus der Karls Kirche stammen, in diesem Fall aus der Kap elle. II. Während der ersten Hälfte des 13. Jahrh. ersetzte man diese Kapelle durch eine Feldsteinkirche (jetzt Ruine), bestehend aus einem Langhaus mit schmalerem, gerade abgeschlossenen Chor im O und einem schlanken Turmim W (Abb. 791: A). Ecken und Umfassungen waren aus Sandstein. Der Turm­ bogen war schmal und der Triumphbogen anseheinend breiter, doch sehr niedrig (Abb. 766). Der E in­ gang war ungewöhnlich eng (Abb. 759, 770, 771), die Fenster schmal und rundbogig (ein sicherlich ursprungliches Fenster sichtbar auf Abb. 764) . D er Turm hatte Feldsteintonnengewölbe und scheint ­ nach einigen bewahrten Sandsteinfragmenten zu urteilen (Abb. 776, 777) - von Kolonetten aufgeteilte Schallöffnungen gehabt zu haben. In der S-Chormauer befanden sich ldeine Gucklöcher (Hagioskop, Abb. 756, 764, 765), durch welche man denneben oder auf dem Altar stehenden Heiligenschrein (Abb. 785) beobachten konnte. Nach der Sage war die Kirche zu Ehren eines Lokalheiligen, Sankt Karlung, errichtet und man glaubte annehmen zu durfen, dass es dessen Gebeine waren, die im Schrein verwahrt wurden. Im \V-Teil der Kirche befand sich ein Brunnen (Abb. 759, 781), in welchem Gelcl und andere Dinge geopfert wurden. - Die Kirche erhielt Ende des 13. Jahrh. \Vanclmalereien, von denen noch 1850 Reste vorhanden waren (Abb. 782). - Inventar: Taufsteinfuss aus Kalkstein, 13. oder 14. J ahrh. (sichtbar auf Abb. 699). III. Eine Sakristei nörel!. vom Chor (Abb. 791: B), vielleicht 14. Jalu·h. IV. Die Kirche erhielt im S. Backsteingewölbe und ein Waffenhaus (Vorhalle), 15. Jahrh. (Abb. 791: C). - Es sei erwähnt, dass die Kirche mittelalterliches Inventar in reichlicher Menge b esass . Bis in uns ere Zeit hinein sind folgend e Gegenstände bewahrt: ein Rest von einem Altarschrein (Abb. 784) und ein Sakramentschrank (Abb. 786) sowie der obenerwähnte Taufsteinfuss (Periode II) . Ein Teil der verschwunclenen Gegenstäncle sincl, dank der Abbildungcn, trotzclem bekannt (Abb . 785, 787, 788). V. Gegen Ende des Mittelalters erweiterte man das Waffenhaus gegen vV (Abb . 791: D) . VI. Wahrscheinlich im 16. ocler Anfang des 17. Jahrh. sturzte der Tunn ein. Eine grössere Wieder­ herstellung wurde anseheinend nicht vorgenommen; erst 1785 brach man die letzten Reste der Tunnrnauer ab (Abb. 791: E). Einige Fenster erweiterte man in elen 90:er Jalu·en des 17. Jahrh. VII. Nachdem die Kirchengem einde 1796 mit Söderby vereint und der Gottesdienst in der Ge­ mcincle niedergelegt worden war, uberliess man die Kirche dem V erfall. Als Einsturzgefahr clrohte, riss man sie in den 80:er Jahren des 19. Jahrh. ab und die Vegetation bedeckte balcl die verbliebenen Mauerreste (Abb. 760). Erst 1930 räumte man das Terrain auf und konservierte später die Ruine. SUMMARY I. According to a tradition known since the 17th century, there was once a chapel on the site of the present church. If so, it was undoubteclly a wooden one, possibly attached to Karlösa estate in the neighbourhoocl. This chapel may have been erected during the early years of christianity in Sweden. Furnishings: The bell (fig. 790) may be from Karl Church, if so, probably from the chapel. II. During the first half of the 13th century, this chapel was replaced by a granile-rub ble church (now a ruin) consisting of a nave with a narrower, straight-ended chancel and a slen der \V tower (fig. 791: A). Quoins and surrounds were of tooled sandstone. The tower arch was narrow, the rood arch clem·ly wider, but very low (fig. 766). The entrance was unusually narrow (figs. 759, 770, 771) and the winclows n arrow and round-arehed (one undoubteclly original winclow is shown in fig. 764). The tower had a barre! vault of granite rubble, and also seems-judging by some sandstone fragments (figs. 766, 777)- to have had sound holes diviclecl by colonettes. There were small squints (hagioscopes) in the KARLS KYRKORUIN 909 S wall of the chancel (see figs. 756, 764, 765), through which a shrine on or near the altar could be seen (fig. 785). According to tradition, the church was built in honour of a local saint, St. Karlung, and it was believed that his bones were kept in the shrine. In the W part of the ehureh was a weil (figs. 759, 781), in which sacrifices of money and other things were made. At the end of the 13th ccntury, wall paintings werc executed, of which fragments remained as late as ca. 1850 (fig. 782). Furnishings: The foot of a limestone font from the 13th or 14th centuries (visible left in fig. 699). III. At an unlmown date~perhaps in the 14th century~a vestry was built N of the chancel (fig. 791: B) . IV. Brickwork vaulting erected in the church and a porch built before the S entrance, 15th century (fig. 791: C). Furnishings: The church had rich medieval furnishings, of which only a fragment of a triptych (fig. 784), the sacrament cupboard (fig. 786) and the base of a font (see II above) have survived, but some of thcm are known from drawings (figs. 785, 787, 788). V. Some time towards the end of the Middle Ages, the porch was extended westwarels (fig. 791: D). VI. The tower collapsed, probably in the 16th or early 17th century. No extensive restoration was carried out then, and it was not until 1785 that the remains of the tower walls were demolished (fig. 791: E) . Some windows were enlarged in the 1690's. VII. After the parish of Karl Church had become united with that of Söderby and services at Karl Church discontinued, the church was allowed to decay. Owing to risk of collapse, it was demolished during the 1880's and the remains of the walls were soon overgrown by vegetation (fig. 760). Not until the 1930's was the site clear·ed and the ruin preserved. Fig. 792. Pilgrimsmärke, fram­ ställande S. Birgitta, 1400-talet. Funnet i långhuset. SHM. Foto SHM. Pilgrimszeichen mit einer Darstellung der Heiligen Birgitta, 15. Jahrh. Ge­ runden im Langhaus. Pilgrim's badge, representing St. Birgitta; 15th century. Found in n ave. Fig. 793. Össebygarns kyrka. Kalkmålning frän 1400-talet i koret. Ornament i valvmitten. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Össebygarn. Kalkmalerei im Chor aus dem 15. Jahrh. Ornament in der Mitte des Gewölbes. Össebygarn Church. Mural in chan­ cel, 15th century. Ornament at inter­ section in the middle of the vault. RÄTTELSER OCH TILLÄGG TILL UPPLAND BAND V Utarbetade av Ragnhild Boström, Ingeborg Wilcke-Lindqvist, Erland Lagerlöf och Rune-Norberg med bidrag av Aron Andersson (träskulptur), Anne-Marie Franzen (textilier) och K ersti Holmqvist (silver). Vid beräkning av radnummer nedifrån medräknas icke noternas rader. VALLENTUNA HÄRAD ÖSSE­ BYGARNS KYRKA Allmänt: De i slutet av PEn.MoN. III inbundna, av Johan Hadorph utförda anteckningarna i 8:o blevo 1955 uttagna ur denna volym och ha nu signum Ff 10. S. 6 ff: Össebygarns kyrka restaurerades 1961 under ledning av ark. Åke Tengelin, med Sven Dalen som konservator. Reparationer och allmän översyn gjordes av byggnaden, fasaderna putsades om, inredningen rengjordes och bättrades. I samband med kalkmålningarnas konservering upptäcktes målningsfragment (se nedan). S. 6, rad 6 slår: stötband, skall vara: stödband. S. 10, not 1 tillägges: samt den äldre sakristian i Frötuna (Sv K Up II, s. 256 f samt fig. 224, 225). S. 11, rad 2 slår: Ärentuna, skall vara: VendeL VALLENTUNA HÄRAD 911 Fig. 794. Össebygarns kyrka . Kalkmålning från 1400-talet i koret. Örn eller duva? Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Össebygarn. Kalkma lerei im Chor a us dem 15. Jalu·I1.: Adleroder Taube? Össebygarn Church . Mural in chancel, 15th century. Eagle or dove? Fig. 795. Össebygarns kyrka . Kalkmålning från 1400-talet i koret: Kristushuvud på norra korväggen. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Össebygarn . Kalkmalerei im Chor aus dem 15. Jalu·h.: Christushaupt auf d er nördlichen Chorwand. Össebygarn Church. Mural in chancel, 15th century. H ead of Christ on N wall. S. 13, rad 4 nedifrån tillägges (efter »vitkalkad•>): På vapenhusets S vägg, Ö om ingången äro rester av en kalkmålning synliga efter Sven Dal ens r estaurering 1961. En i grått tecknad rundel, 118 cm i diam. med spår av en inskrift i versaler: •>VAP•>. Möjligen är rundeln en jordglob och inskriften ett citat ur skapelseberättelsen: •>Varde ljus•>. S. 14. Kalkmålningar. Ett par av de omtalade motiven avbildas i fig. 793-794. S. 15, rad 2 tillägges: Kalkmålningarna restaurerades av konservator Sven Dalen 1961. I samband därmed upptäcktes ett litet Kristushuvud ovanför sakristiedörren (fig. 795) samt konsekrationskors, ett på korets Ö vägg och ett på N lå nghusväggen. S. 15 nederst tillägges: Kyrkan restaurerades 1961 under ledning av ark. Åke Tengelin och med Sven Dalen som konservator. S. 18. Triumfkrucifixet efter restaurering och komplettering avbildas i fig. 796. Kristi bakhuvud kompletterades 1961 av konservator Sven Dalen. S. 19, rad 3 står: stockholmsarbete från 1470-talet, skall vara: Liibeck eller Stockholm, 1460-talet. S. 19, rad 5 ff: Mariabilden konserverades 1961 av Sven Dalen. Bl. a . Hagades sprickorna och bilden upps attes på en konsol på S sidan i triumfbågen. 912 RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 20, rad 3 fl nedifrån samt fig. 25: Nummertavla nr 1 restaurerades 1961 av Sven Dalen och upp­ sattes åter i kyrkan. S. 24, rad 3 tf: Sockenbudskalk med krönt K som stadsstämpel = staden Köge i Danmarie Se CHR. A. BoJE, Danske Guld og Sölvsmedemrerker for 1870 (1954), nr 2269. S. 24, rad 2 fl nedifrån tillägges: Ljuskronan är av trä och järn samt målad i grönt, rött och svart. Den upphängdes 1961 på en arm av smidesjärn, fästad på korets S vägg (fig. 797). S. 30, rad 5 fl samt s. 31, rad 1: Tre begravningsvapen, nr 1, 2 och 4, restaurerades 1961 av Sven Dalen. S. 32, rad 14 fl tillägges: Kyrkoherde Osrengius meddelar i Garns kyrkokassas huvudbok 1671- 1769 flera kulturhistoriskt intressanta notiser. Den 26/8 1748 beskrives en utgrävning av flera ättebackar vid Björkhagen, Hakunge, som grevinnan Eva Christina Cronhjelm lät utföra i närvaro av traktens honoratiores, en trädgårdsmästare, en smed och en torpare. Man fann blott brända ben och urnor, av vilka två anträffades i samma hög, samt en nitnagel. År 1753 tolkar han som runor och minnen från den första kristna tiden två bomärken •>som stå opp under hwalfvet öfver Crucefixet på norra sidan•>. S. 40, nedersta raden står: står kvar till full höjd, skall vara: V-gavelns röste och vissa delar av V-murens össEBY KYRKORUIN nedre delar rasade en novembernatt 1960. VADA KYRKA Allmänt: Vada kyrka restaurerades 1955 efter förslag av ark. Ärland Noreen 1938, rev. 1953, och under ledning av ark. Åke Tengelin. Konservator var Gösta Lindström. En allmän översyn av bygg­ naden och äldre inventarier företogs, (se nedan) taket omlades, väggarna rengjordes och om putsades. I samband därmed upptäcktes rester av kalkmålningar i koret (se nedan). Tegelgolv inlades i kor och sakristia. Elektrisk värmeinstallation. S. 61- 62, Kalkmålningar: I samband med kyrkans restaurering 1955 framtogs fragmant av kalk­ målningar i svart och rött på korets N vägg (fig. 798) av konservator Gösta Lindström. Man skymtar bl. a. en av apostlarna som håller ett konsekrationskors, schablonerade bårder samt därunder troligen ett draperi. På ett undre (?) lager troligen ett snedställt vapen. Enligt RuNE NoRB ERG tillhör vapen­ sköldens form med starkt utsvängda .sidor tiden 1300-talets slut- 1400-talets början. Vapnet - en av en tinnskura ginstyckad sköld - är känt från ett sigill använt år 1342 (HILDEBRAND, Sv. sigill fr. med. ser. 3: 538) av en för övrigt okänd Harald Hechesson. Det är vanligare i Danmark där det burits av medlemmar av ätterna Rudbeck och Reventlow. Inskriftsbårderna ovanför sakrisliedörren synes av fragmenten att döma ha bestått av rena majuskler. Målningarna inklusive draperierna nedtill torde därför ha tillkommit omkr. 1400, vilket inte motsäges av de böljande linjerna i den fragmen­ tariska figurframställningen t. v. Däremot är konsekrationskorset yngre och den horisontella schablo­ nerade bården säkerligen en rest av målningar från 1400-talets senare del. PERINGSKIÖLDS uppgift om målningarnas placering •>i hwalfuel» är missvisande. Troligen var en del av credo-serien målad på valvkapporna, en del på väggarna. Den s. 62, rad 11 nedifrån nämnda credo-serien i Söderby-Karls kyrka är numera publicerad av INGEBORG VVILCKE-LINDQVIST, se ovan S. 809 ff. Jfr även B. l. KILSTRÖM, Den kateketiska undervis­ ningen i Sverige, Upps. 1958, passim, samt H. CoRNELL & S. WALLIN, Tierpsskolans målare, Sthlm 1965, passim. S. 63, rad. 2: Altarbord och altarring målades grå 1955. S. 64, rad 11 ff: Altarskåpets mästare har behandlats av R. NoRBERG, Johannesfatet från Norrby. Immaculatamästaren, Henning von der Heyde och Bernt Notke (Fornvännen 1953, s. 84 ff. Jfr MAx HASSE, Neue Beiträge zur Gesch. d. liib. Kunst i: Zschr. f. Liibecker Gesch. u. Altertumskunde 34, Liibeck 1954, s. 106 ff). Konstnären, som i konstforskningen bär pseudonymen •>lmmaculata-mästarem, anses numera av Norberg, i anslutning tillMax Hasse, ha varit en sachsiskt skolad skulptör med verkstad i Stockholm i början av 1500-talet. VALLENTUNA HÄRAD 913 Fig. 796. Össebygarns kyrka. Triumfkrucifixet efter restaureringen. Jfr fig. 20. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Ossebygarn. Triumphkruzifix nach der Restaurierung. Vgl. Abb. 20. Ossebygarn Church. Rood after restoration. Cf. fig. 20. 5- 710 366 914 RÅTTELSER OCH TILLÄGG Fig. 797. Össebygarns kyrka. Ljuskrona av trä och j ärn, 1600-talet, på konsol av smides­ järn frän 1961. Foto S. Hall gren 1966. Kirche von Össebygarn. Kronleuchter a us Holz und E isen, 17. Jahrh., au f Schmiedeeisenkonsole von 1961. Össebygarn Church. Chandelier, wood and iron, 17th century . Wrought iron bracl>vapenbild>> , en hund, trohetens symbol (hon var näm­ ligen ej adlig). Den andra skölden, som är mycket skadad, har haft stjärnor och örn som vapenbild, jfr fig. 72. 97 x 60 x 9,5. - Den undre plattan, som suttit vid fotänden, har en rektangulär inskrifts­ tavla omgiven av broskornamentik Inskriften, som är mycket svårläst, lyder: HAER LIGGER EDLE ocH WAEL l B' DIG IACOB TRILLO HERRE TIL l SCHVILENBERGH OCH LINDEN l AFSOMNADE DEN 1[7] IAN. 1632 l SÅ OCH SIN KARE FRW. FRW j MARGARETA SLOTS. Mått: 97 X 57 X 11,5 Cm. Fyndet bevisar till fullo gravmonumentets identitet. S. 94, rad 17 nedifrån tillägges: Orgeln restaurerades 1955. ANGARNS S. 94, rad 12 nedifrån tillägges: Dopfunten restaurerades 1963, varvid saknade delar ersattes och KYRKA tjärfläckarna avlägsnades. Datering enligt RuNE NoRBERG 1200-talets mitt. S. 98, rad JO tillägges: Ytterligare ett kalkkläde har tillkommit, av nu gulvit atlas med guld- och silverbroderier i läggsöm. I mitten ett spegelmonogram (ej identifierat) inom korsade palmkvistar och krönt av friherrlig krona. I varje hörn en blomma (liknande påsklilja). Kring kanten en tunn knypplad spets av silver- och koppartråd samt lan. Foder av gulvit taft. Omkring år 1700. Mått: 46,5 x 48 cm. -· Konserverad å RAÄ:s textilavdelning 1961 (Pietas nr 3933) . S. 100, rad 2 tf: Runstenarna rengjordes och runorna imålades 1964. VALLENTUNA S. 107, rad 2 nedifrån står: 1851, skall vara: 1951. KYRKA S. 108, rad 8 ffsamt fig. 107- 108: Den N kyrkogårdsingången förändrades 1955. Då revs dess välvda överdel, emedan den hotade att störta samman. S. 108, bildunderskriften till fig. 107 slår: från N, skall vara: från S. S. 109 tf. Allmänt: Vallentuna kyrka har efter 1954 endast genomgått smärre förändringar. Åren 1959-1960 företogs en mindre restaurering av kyrkans interiör efter förslag av ark. Evert Milles, varvid bl. a. kyrkorummets väggar och valv omputsades och utrymmet under läktaren avskiljdes från det övriga kyrkorummet genom tvärväggar av trä. De små rum som härigenom bildades på ömse sidor om mittgången användas nu som brudkammare resp. städskrubb. En del av inredningen renove­ rades (se nedan). S. 116, rad 4: Sollentuna kyrka publicerades 1958 av ARMIN TuuLsE (SvK Up VI, s. 584 ff). S. 116, rad 5: Spånga kyrka publicerades 1959 av ARMIN TuuLSE (SvK Sthlm VIII, s. 84 ff). S. 116, rad 7: Beträffande Karls kyrka, se b eskrivningen ovan s. 865 ff. S. 116, rad 12 nedifrån: Beträffande S. Per i Sigtuna se även TuuLSE, Hossmo, passim. S. 118, rad 14 nedifrån utgår: sannolikt det som avbildats i AFRITNINGAR (fig. 141 c). S. 122, rad l nedifrån tillägges: Kyrkan genomgick en inre restaurering 1959-1960, även denna gång med Evert Milles som arkitekt. Därvid omputsades kyrkans valv och väggar och utrymmet under läkta­ ren avskiljdes genom träväggar från det övriga kyrkorummet till brudkammare och städskrubb. VALLENTUNA HÄRAD 917 Fig. 799. Vada kyrka. Vapen- och inskriftstavlor av sandsten, hörande till gravmonumentet över Jacob Trelo och Margareta Slotz (jfr fig. 72) . Dessa båda stenar bevis a gravmonumen­ tets identitet. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Vada. W a ppen- und Jnschriftstafeln a us Sandstein, zum Grabmom,u nent von Jacob Trelo und Ma r gareta Slotz gehörig (vgl. Abb. 72). Diese b eiden Steine b eweisen die Identität d es Grabma ls. Vada Church. Sandstone slabs with coats-of-arms and inscription, b elonging to a 111onument in tnetn­ ory of J acob Trelo and Margareta Slotz (cf. fig . 72). The two stones identify the monument . 918 RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 123, not 1: Beträffande snickaren NILs JEAN DAHLsTRÖM, se s. 598, not 1 samt personregistret. S. 125, bildunderskriften till fig. 125, samt s. 126, rad 2: Dopfunten dateras till omkring år 1300. Den restaurerades 1949. Se vidare RuNE NoRBERG i Stockholms stifts julbok 1949. S. 126, rad 8 nedifrån tillägges: Se vidare A. ANDERssoN, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV. Jh. S. 126, rad 5 nedifrån: Johan Stras' verksamhetsår ändrade till 1777- 1796/1811/. S. 126, not 3: Johan Niitzels verksamhetsår ändrade till 1674--1716. S. 131, rad 2 nedifrån står: Stplr av en okänd stockholmsmästare, skall vara: Stplr av Johan Wilhelm Helleday, se ovan s. 000. Årsbokstaven S = 1706. S. 132, rad 14- 4 nedifrån utbytas mot följande: Mässhakar. 1. (Fig. 136). Vit, nu gulnad guldbrokad. Kantad och på framsidan försedd med mittbård av knypplad guldspets. Kring halsringningen smalare silverspets. På ryggsidan stort kors av vit sidendamast kantad med guldspets och rikt prytt med guld­ broderade rankor. I korsets mitt applicerat krucifix med den korsfäste utförd i guld- och silkebroderi. På ömse sidor om korset två vapen hänförande sig till ätterna Drake och Klingspor, därjämte initialerna ID och MK samt årtalet 1680 i applicerat guld- och silverbroderi. S. 134, rad 14 nedifrån: Ordet •>täpene•> betyder ej bonader, utan täcken. S. 140, underskriflen till fig. 141 står: c) ärkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstiernas vapen tro!. målat i koret, skall vara: c) Medeltida begravningsvapen av trä, överdraget med lärft och målat med Oxen­ stierna-vapnet, tillhörande en icke andlig medlem av ätten. S. 140, rad 9 tillägges: I AFRITNINGAR (fig. 141:c ovan) avbildas ännu ett vapen, tillhörande en icke andlig medlem av ätten Oxenstierna. S. 148, rad 4 tillägges: Enligt ett fragment av ett kalendarium i KA finns en anteckning angående en kyrkoinvigning, som kan gälla Fresta kyrka: >>anno domini m °CC 0 lxxvj o dedicata est hec ecclesia a venerabili palre domino fulcone archiepiscopo Nonas octobris•> ( = år 1276 invigdes denna kyrka av den vördnadsvärde fadern herr ärkebiskopen Fulco den tredje oktober). S. 148, rad 8 nedifrån tillägges: I december 1957 upptäcktes en stor runsten i kyrkans N bogärds­ mur. Det visade sig vara den länge försvunna s. k. Jarlabanke-stenen (SvR, U 261). Stenen är av grå granit med följande inskrift: »Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ, och ensam ägde han hela Täby>>. Stenen är nu rest bredvid N bogårdsmuren strax Ö om begravningskapellet. Mätt: 145 x 107. (Rapport av S. B. F. JANsSoN 18/6 1958, ATA). S. 156, rad 3 nedifrån tillägges: Kyrkanomputsades utvändigt sommaren 1957. Intet av byggnads­ historiskt intresse iakttogs, däremot blottades märkliga runstensfragment i S och ö muren(se nedan). S. 165, fig. 161, samt s. 168, rad 2 står: Longinus? skall vara: Möjligen Lasarus som ung ädling mellan systrarna Marta och Maria Magdalena. I altarskåpsmålningarna i Ål och Gagnef framställs han som biskop med svärd (R. NoRBERG, art. Lasarus, ikon. i: Kulturhist. Lex. f. nord. medeltid X, sp. 324), vilket ej observerats i SvK Dalarne l, fig. 71 och s. 75, 118 och fig. 114. S. 168, rad 9 tillägges: Triumfkrucifixet efter nederländsk förlaga. Om processionskrucif 1xet rad 12 Tf se nedan s. 938. S. 172, rad 1 samt s. 173, underskriflen till fig . 167: Dopfunten dateras av Rune Norberg till om­ kring år 1200. S. 174, rad 11 nedifrån tillägges: Ytterligare ett kalkkläde (? fig. 800) har tillkommit. Vitt linne med broderi i silke och något guld. Rektangulär form. På mitten en av bladkrans omgiven figurscen föreställande Marie kröning. I hörnen och utmed kanterna kandelabermotiv med olika blad- och blom­ former. I kanten smal uddspets, knypplad av guldtråd. Polskt arbete, 1600-talet. Mått: 103 x 75. Konserverad ä RAÅ:s textilavdelning 1965 (Pietas nr 4580). Troligen identisk med en av de s. 174, rad 5 nedifrån nämnda kalkdukarna från Skällnora. S. 174, nederst tillägges: 1957 blottades ett par märkliga runstensfragment i kyrkans murar: FRESTA KYRKA •v• VALLENTUNA HÄRAD 919 " \1 '" . / ' Å( ...;...... ' ~,- .. Fig. 800. Fresta kyrka. Kalkkläde (?) av vitt linne med broderier i silke och guld, spets knypplad av guldtråd. Polskt arbete, 1600-talet. Foto SHM. Kirche von Fresta, Kelchtuch (?) aus weissem Leinen mit Sticl>Her Erickz Regenskap i Frestadila Proest I Solentuna Proesterij 920 RÄTTELSER OCH TILLÄGG Fig. 801. Hammarby kyrka. Detalj av en s. k. peshguir av fint linne med broderier i mångfärgat silke, guld och silver. Turkiskt arbete, 1600-talet. Foto SHM 1967. Kirche von Hammarby. Detail von einetn sogen. peshguir aus feinem Leinen mit vielfarbigen Stickereien in Seide, Gold und Silber Tlirl> och har därför troligen tillhört Fresta kyrka. Den kan även ha ägts av någon annan av de i räkenskaperna nämnda kyrkorna, Hammarby, Vallentuna, Spånga, Järfälla, Bromma, Sollentuna eller Ed. Kalendariet är troligen skrivet i Sverige. (lsAK CoLLIJN, Redogörelse för ... i Kammararkivet och Riksarkivet verkställd undersökning angående äldre arkivalieomslag, Kungl. Bibi. hand!. 34, Sthlm 1914, 4, s. 27 o. 45). HAMMARBY S. 187, rad 4 tillägges: 1964 omlades kyrkogårdsmuren på N och V sidan med tuktade granitblock i KYRKA bruk. Murens sträckning förändrades ej. S. 188, rad 4 tillägges: 1959 störtade den gamla boden samman på grund av bristfällig grund. Ett nytt begravningskapell uppfördes 1961 på samma plats som den gamla efter ritningar av ark. Hans Thunell. Det har murar av vitslammat tegel på betonggrund samt täckes av ett spåntak. Den enkla interiören har i fonden ovanför ett altare ett glasfönster med kristna symboler, utfört av konstnären Folke Heybrock. S. 191, rad 2 nedifrån-s. 196: Av en byggnadshistorisk undersökning 1959 framgår, att framställ­ VALLENTUNA HÄRAD 921 Fig. 802. Hammarby kyrka. Gravkista frän tidig medeltid med runinskrift. Uttagen ur sakristians yttervägg 1959. Jfr fig. 202. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Hammarby. F riihmi ttela lterlicher Sa rkaphag mit Huneninschrirt. Ans der Aussenwand der Sakristei 1959 h erausgenommen. Vgl. Abb. 202. Hamm arby Church. Early medieval coffin with runic inscription. Ta ken frmn the externa t wall of the vestry in 1959. Cf. fig. 202. ningen av kyrkans byggnadshistoria delvis bör revideras. (Se vidare EvALD GusTAFssoN, Hammarby kyrka. Några byggnadshistoriska iakttagelser, Fornvännen 1960, s. 289 ff). Genom studier i det blottade murverket blev det klarlagt att kyrkans V del utgjordes av långhuset till en romansk stenkyrka, som smalnat av mot Ö (E. GusTAFssoN, a. a., fig. 1). Denna kyrkas äldsta byggnadsdel torde ha tillkommit vid tiden omkr. år 1200. sakristian och det nuvarande korpartiet synas ha uppförts i etapper. Eftersom N kormuren hade en tydlig stötfog mot ö sakristiemuren, torde sakristian ha uppförts först. Vid putsavknackningen på innermurarna visade det sig bl. a. att de två östligaste valven i sin helhet är fr ån 1600-talets slut, således uppförda efter raset 1678. På väggarna framträdde tydliga spär efter två medeltida tegelvalv (a. a., fig. 2). S. 196, sista raden, tillägges: Hammarbykyrka genomgick sommaren 1959 betydande restaurerings­ arbeten. Sålunda blevo yttermurarna jämte valven och innermurarna fullständigt omputsade. I sam­ band därmed gjordes viktiga byggnadshistoriska iakttagelser (se ovan s. 920). S. 197, sista raden tillägges: Altaruppsatsen renoverades 1959 av konservator Sven Dalen. Figurerna ommålades i överensstämmelse med originalfärgen, medan fonden bakom krucifixet gjordes något ljusare. S. 198, rad 3 står: (s e s. 155, not 1), skall vara: (se släkttavlan s. 220). S. 203, rad 1 tillägges: Enligt INV. 1829 stod även namnet Carl de Geer på ljudtaket. S. 205, rad 3 nedifrån tillägges: Ingen krönt FS-stämpel är tidigare känd. Sehl använde den troligen mellan oktober 1688 och augusti 1689. S. 206, rad 3 nedifrån står: årsbokstaven M( = 1712), skall vara: årsbokstaven M(= 1724). 922 RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 207, sista raden: Nils Arfs verks amhetstid ändra d, 1776- 1819. S. 208, rad 6- 5 nedifrån strykes: Möjligen har de suttit p å en hen·kappa. S. 209, rad 7 ff samt fig. 200: Kalkkläde nr 1 är möjligen ett polskt arbete från 1600-talets senare del. D et konserverades 1936 å RAÄ:s t extilavdelning (Pietas nr 1685). S. 209, rad 9- 8 n edifr ån står: Restaurerat 1936 hos Libraria, skall vara: Konserverat 1936 å RAÄ:s textilavdelning (Pietas nr 1684). S. 209, rad 5 n edifr ån tillägges: Förfärdigat av d e båda hopsydda ändarna av en s. k. p eshguir, en långduk m ed ornerade kortsidor, 63 cm bred. Fint linne m ed broderi i liksidig schattersöm av m ång­ färgat silke med konturer i guld- eller silvertråd. På varje sida tre olika ornament, en böjd, tulpan­ likna nde blomma (fi g. 801). Turkiskt arb ete, 1600-talet . Under 1700-talet har vid förä ndrin gen till kalkduk applicerats diverse blommor av siden på dess mitt. I ena hörnet små röda initialer i korsstygn: I. B . - Mått: 67 x 63. För n ärvarande dep. i SHM (inv.nr 23128: 17. A. GEIJER, a. a., s. 123, nr 137). S . 210, rad 2 nedifrån utgår: m en utan de guldbrosch erade blommorna. S. 211, rad 4 tillägges: Ytterligare ett bårtäcke av tjockt, svart kläde har tillkommit. På mitten ett kors av silverlanband. Runt kanten silverfrans. Foder av brunsvart lärft, på vilket årtalet 1858 är utfört med vita snören. Konserverat å RAÄ:s textilavdelnin g år 1936 (Pi etas nr 1690). S. 213, rad 4 tf tillägges: Vid oroputsningen av sakristians y ttermur 1959 upptäcktes en runinskrift på kanten av den inmurade, korsprydda gravsten, som tidigare endast delvis varit synlig (fig. 202). D en stora stenen togs ut ur muren , varvid det visade sig, att den var utformad som en gravkista (fig. 802). Materialet ä r rödbrun sandsten. Mått: 168 x 60 x 35. Inskriften lyd er i översättning: »Kristin lät göra minnesmärket efter sin son. Var och en som tyder runorna h ave böner för Al(l) es själ. Sune var Al(l)es fader •> . Kistan är nu uppställd i det nybyggda begravningskapellet. Rapport av SvEN B. F. JANssoN 6/6 1959, ATA, samt DENS. i Fornvännen 1959, s. 196. SJUHUNDRA HÄRAD A llmänt. Vid överföring av ULA:s lappkatalog över ky rkoarkiven till lösa blad i pärmar , vilk et beträffande Sjuhundra och Lyhundra hd skedde 1959- 1960, h a vissa volymer erh ållit n ya signa. Att i Rättelser och tillägg införa dem h ar tyvärr endast i ett fåtal fall låtit sig göra, d å kollationering av alla ändringar skulle ha blivit ett a lltför tidsödande arbete. KYRKA S. 226, fig. 209 har blivit förbytt m ed fi g. 275 och föreställer alltså icke klockstapeln i Rimbo, utan den i Rö . S. 226, rad 15 tillägges: 1957 utvidgades kyrkogården y tterligare åt S (ritn. av ark. Åke Porne 1956, BSt). S. 228, rad 1 står: 209, skall vara: 275. S. 228, rad 18 tillägges: Till en utställning i Nationalmuseum 1963 hade inlånats en ritning av O. T empelman, visande en tresidigt avslutad, av sektionen att döma tämligen låg utbyggnad, säker­ ligen mot ö, av en kyrka (flg. 803, Eremitagesamlingen, Leningrad). D en h ar i katalogen till ovan­ nämnda utställning i Nationalmu seum nr 134 och anges där gälla •>Rimbo kyrka, Uppland?•> (Se även ULLA EHRENsVÄRD, Svenska arkitekturritningar i Eremitaget och andra sa mlin gar i Leningrad, Sthlm 1962, Nationalmusei skriftserie 8, nr 218). - På papperet finns en anteckning: •> 01. S. Tempelman a f sändt till s. T. gr. C!. Horn d. 31 Juli 1798•>. Man kan därför m ed ganska stor säkerhet anta ga, att greve Claes Horn p å Ekebyholm, det existerande gravkorets byggherre, ursprungli gen avsett att bygga ut gravkoret vid k yrka ns Ö gavel. Av planen med dess altaranordnin g sy nes framgå, att Tempel­ m ans förslag var att utvidga själva högkoret och förlägga gravvalvet därunder p å samma sätt som gamla Hornska graven ligger under det exi st erande högkoret. S. 228, rad 1 nedifrån tillägges: Medaljongen (fig. 804), D 65, sign. •>A. Klint: f(ecit) 1805». Att den skulle föreställa grevinnan Gyldenstolp e, f. Horn (t 1804) var en gissning av förf., m en antagandet RIMDO SJUHUNDRA HÄRAD 923 ~------------------------------------·~------------a---~H*~~ - .., .. l .. ' ·t.J Fig. 803 . Rimbo kyrka? Förslag till gravkor av O. Tempelman. Eremitaget, Leningrad. Foto NatMus 1963. Kirche von Rimbo? Entwurf zu einer Begräbnis­ kapelle von O. Tempelman 1798. Eremitage, Le­ ningrad. Rimbo Church(?). Drawings of buria l chap el b y O. Tempelman, 1798. Hermitage Art Galler y , Le­ ningrad. 924 RÄTTELSER OCH TILLÄGG Fig. 804. Rimbo kyrka. Porträttmedaljong av gips, föreställande grevinnan Gyldenstolpe, f. Horn (t 1804), utförd av A. Klint 1805. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Rimbo . Porträtmedaillon ans Gips, ausgeflihrl von A. Klint 1805. Rimbo Church. Plaster portrait medallion by A. Klint. 1805. bestyrkes därav att bilden icke företer den minsta likhet med porträtt av grevinnan Horn, f. Blomstedt. Dessa båda torde vara de enda, som porträttet kunde tänkas föreställa. Det är visserligen signerat året efter grevinnan Gyldenstolpes död, men konstnären kan mycket väl ha gjort ett utkast innan hon dog, som sedan utarbetats, eller ha utfört porträttet med ledning av en tidigare bild. Förf. har att tacka Nationalmusei porträttarkiv för älskvärt lämnad hjälp vid identifieringen. I Nationalmusei arkiv finnes ett brev, dat. 30/4 1895, frän ceremonimästaren greve Arvid Horn till kanslirådet Fr. Sander, skrivet med anledning av en planerad utställning av målningar av C. F. von Breda. Enligt detta hade grevinnan Horn, f. Blomstedt, förordnat, att vid hennes död (1858) >>skulle porträtten af henne sjelf, hennes man samt svärföräldrar tagas ur sina ramar och läggas i hennes kista för att ej komma i klädständ. Föreskriften utfördes, och finnes de i Hornska sarkofagen i grafkoret på Rimbo kyrkogård•>. Greve Horn antager att porträttet (vilket av dem anges ej) är detsamma som målats av Breda. >>Jag har», skriver han, •>i min ungdom sjelf sett detsamma och ihogkommer det som synner­ ligen vackert». (Godhetsfullt meddelat av intendenten Boo voN MALMBORG). S. 232, rad 7 nedifrån tillägges: Av det gamla fotografiet av portalen (fig. 221, jfr fig. 805) framgår ej, att mellan två spräng är - upp till bågens anfang - inlagd en rundstav. Så har emellertid visat sig vara fallet vid framtagandet av portalen 1964- 65 (se tillägg till s. 239, rad 2 nedifrån). SJUHUNDRA HÄRAD 925 Fig. 805. Rimbo kyrka. Långhusets sydportal efter framtagandet 1963- 1964. Jfr fig. 221. Foto S. Hallgren 1966. Kirche von Rimbo. Slldporta l des Langhanses n ac h der Wiederherstellung 1963­ 1964. Vgl. Abb. 221. Rimbo Church. South portal of nave after r es­ toration 1963­ 64. Cf. fig. 221. S. 232, rad 3 n edifrån står: senare hälften av 1670-talet, skall vara: senast förra hälften av 1670­ talet. V ingången måste ju ha varit färdig innan ingången till vapenhuset 1676 el. 1677 igenmurades (s. 238, not 3). Man kan kanske ej heller utesluta möjligheten, att den tillkommit redan 1645 (jfr s. 239), men formen förefaller senare. S. 239, rad 9 nedifrån tillägges: Säkerligen bekostade Claes Horn denna omfattande reparation som vederlag för rätten att få anlägga en familjegrav under korgolvet, se s. 288 samt UPPLANDs KYRKOR bd VII, 1960, s. 54. Själva gravvalvet var väl iordningställt till hans makas begravning 1644. S. 239, rad 2 nedifrån tillägges: 1963- 64 utfördes vissa omändringar och reparationer i kyrkan efter förslag av ark. Åke Tengelin. Ingången från vapenhuset till kyrkan, som sedan 1903 varit försatt 926 RÄTTELSER OCH TILLÄGG (s. 232), öppnades åter. Dörren är ritad av ark. Tengelin. El. centralen, som förut haft sin plats vid vapenhusets V vägg, flyttades till ett utrymme under trappan till orgelläktaren. Även sakristian restau­ rerades, bl. a. inlades tegelgolv. Där hade förut funnits tre lager golv - några gamla tegel från ett av dem ha anbragts i det nya golvet. I N väggen fann man en förvaringsnisch. Även fann man under sakristian ett litet källarvalv, troligen en vinkällare. - sakristian har fått nytt skrudskåp, ritat av ark. Tengelin. S. 242, rad 13. Framställningen av de sju katolska sakramenten återgår på ett Nurnbergerträsnitt från tiden omkr. 1490. Se härom B. I. KrLSTRÖM, Den kateketiska undervisningen i Sverige under medeltiden, ale avh. Upps. 1958, s. 279, avb.s. 280. S. 250, not 2 står: vrs.PROT., skall vara: rNv. - >>Desseim till altarskranket finns ännu kvar vid !'yrkan. Den har påskrift: "Efter detta Project förfärdigas Altar Disk en. Gustaf Adolph Horm. Ritningen tycks överensstämma med fig. 227. Ritningen till gamla orgelverket har likaså nyligen påträffats. S. 256, rad 9. Icke blott initialerna, utan sannolikt hela Nattvardsbilden kan ha tillfogats, då altar­ uppsatsen skänktes till Rimbo kyrka. Denna målning tål icke jämförelse med den stora Korsfästelse­ bilden. Såsom kh Svante Hagman påpekat för förf., ha nedanför initialerna tydligen funnits målade vapensköldar, som till största delen dolts, då pannån insattes i altaruppsatsen. S. 259, rad 3 tillägges: Altarskåpsfigurerna (jfr s. 260) stå enligt RuNE NoRBERG nära Jordan målare och torde ha tillverkats i Stockholm. S. 260, rad 17 står: s. 252, skall vara: s. 256. S. 263, rad 5 tillägges: Korset är utformat som ett livsträd. Det är för stort för att ha varit ett processionskrucifix. Kanske har det kommit från någon annan kyrka? S. 263, rad 6. 1961 restaurerades båda krucifixen (fig. 238, 239) av konservator Sven Carlsson, Gimo. Arbetet inriktades på att ånyo fästa ursprunglig färg och kredering. (Rapport av konservator SvEN CARLSSON 20/9 1961, ATA). S. 263, rad 12 nedifrån tillägges: Mater dolorosa torde enligt RuNE NoRBERG härstamma frå n samma verkstad som madonnan i Rö, fig. 303. S. 263, rad 5 nedifrån tillägges: Madonnans högra underarm, som tidigare saknats, påträffades 1964 på kyrkvinden av kh Svante Hagman och har nu återförts till sin rätta plats (SHM inv.nr 12145: 2). Ett stycke av handen felas. S. 266, rad 13 tillägges: Andreas framställs bunden med rep vid korset. Skulpturen står enligt RuNE NoRBERG nära den Johannes sculptor, tro!. i Uppsala, som år 1488 signerat altarskåpet i Östra Ryd (SvK, Up I, s. 307 ff och fig. 328 ff). S. 267, rad 1 nedifrån tillägges: Ytterligare två fragment av S. Göransbilden ha 1964 påträffats på kyrkvinden av kh Svante Hagman: 1. Ett stycke av S. Görans ansikte. - 2. Ett stycke av drakens svans. Nu i SHM (inv.nr 121 45: 23 A- B.). S. 270, rad 7 tillägges: 1956/57 avlägsnades senare övermålningar av predikstolen. Arbetet utfördes av konservator Gösta Lindström. Predikstolen (fig. 806) visade sig då vara av trären ek med fyllningar och sniderier i svart (imiterande ebenholts), grönt och rött samt förgyllning; figurerna polykroma med förgyllda dräkter. Denna ursprungliga färg var mycket väl bibehållen och behövde endast obetydligt retuscheras. (Rapport av G. LINDSTRÖM 26/9 1957). - Att predikstolen 1876 ommålats lli gråblå färg­ tom omtalas av k h Lindgren i en beskrivning av Rimbo kyrkas interiör 1903 (A TA). Enligt konser­ vatorns rapport saknades detta färglager (borttaget vid ommålningen 1903 ?). S. 272, rad 4 tillägges: Talrika färgspår visa, att stavarna varit målade i fält i lju s ultramarin, engelskt rött och vitt. Svart har använts för att markera vissa hålkälar. S. 274, rad 14 tillägges: Ritningen till orgelfasaden har hösten 1966 påträffats av kh Hagman. Den är liksom ritningen till altarskranket (jfr tillägg till s. 250, not 2) godkänd av presidenten Horn, men icke signerad vare sig av orgelbyggaren eller av bildhuggaren Siöström. S. 275, rad 8 tillägges: Orgelläktaren ombyggdes 1957. Den ursprungliga färgen på läktarbröstningen SJUHUNDRA HÄRAD 927 Fig. 806. Rimbo kyrka. Predikstolen efter restaureringen 1956­ 1957. Foto M. Bratt-Gustafsson 1957. Kirche von Rimbo . K a nzel n ach der Restaurierung von 1956- 1957 . Rimbo Church. Pulpit after res­ toration 1956-57 . (från 1750-talet) framtogs: blå ramstycken och gula fyllningar, på vilka bruna ornament äro målade (fig. 807). Kartuscherna med bibelspråk och grevliga Hornska vapnet hade 1787 spikats ovanpå orna­ ment, som nu kommo i dagen. De ha likväl vid r estaureringen återfått samma platser som förut. På pelarna äro målade vinrankor i blått på gul botten. Konservator var Gösta Lindström. S. 276, not 2 tillägges: Nattvardskärlen i Rimbo äro utförligt behandlade i ARON ANDERssoN, Silberne Abendmahlsgeräte in Schweden aus dem XIV. Jahrhundert, Sthlm 1956, passim, särskilt T ext s. 165 ff, Katalog und Tafeln s. 36 f. S. 278, rad 7 tillägges: Vinkannan nr 1. Stämplarna = GSstplr fig. 149, 150. Av dessa är fig. 150, mästarstämpeln, fortfarande olöst. S. 278, rad 9 nedifrån. ELGENSTIERNA bel V s. 604 uppger. att Bengt Gabrielsson Oxenstierna skänkt 928 RÄTTELSER OCH TILLÄGG en silverkanna till Rimbo kyrka. Uppgiften måste bero på en namnförväxling, ty någon annan vinkanna från 1600-talet än den av Bengt Bengtsson Oxenstierna skänkta omtalas ej i INV. S. 280, rad 7 nedifrån tillägges: B ägare av delvis förgyllt silver, rokoko. Enligt stplr av Uppsala­ guldsmeden E. Ernander 1796. På livet graverade grupper av initialer: >>AMD, EAS/1799, EÖM/CLÖM, KGT/1929>>. Gåva 1965 av trädgårdsmästare K. G. Tollbring, Rimbo. H 20,5. S. 285 rad 5 slår: utan, skall vara: med. S. 285, rad 6 tillägges: Med Ve/inge avses måhända Vellinge sn eller Välinge sn, båda i Malmöhus län, kan möjligen också vara Velling sogn i Ringkjobing amt, Vester-Velling eller 0ster-Velling, båda i Viborg amt. Mindre troligt är Velinge sn, Vgl, eftersom inskriften är avfattad på danska. (Benäget medd. av Ortnamnsarkivet, Uppsala). S. 287, rad 6 står: 1813, skall vara: 1798. Mässhaken upptages i INV. 1813 som nytillkommen utan angivande av proveniens. Men RADLOFF s. 69 uppger, att »en hel skrud med altarkläde>> skänktes till kyrkan 1798 av generallöjtnanten Claes Horn (s. 228, not 1) och dit måste denna mässhake höra. Ma­ Imma Horn skildes 1809, vilket kan förklara, att ett stycke av mässhakens framsida, som förmodligen bar deras vapen eller initialer, klippts bort. - 1966 skänktes en vit korkåpa att brukas vid vigslar och dop. Se f. ö. en utkommande 2:a upplaga av UPPLANDs KYRKOR nr 89. S. 288, rad 2 står: 1788, skall vara: 1778. S. 288, rad 3 nedifrån tillägges: Mått: 194 x 132. S. 288, rad 1 nedifrån tillägges: Huvudbaneret till Bengt Horns anvapenserie, som salmas i Rimbo kyrka, finnes i Gottröra kyrka (SvK Up III s. 149, fig. 171). Det fördes säkerligen dit tillsammans med hans kista, antagligen på 1730-talet (s. 232, not 1). Bengt Horns föräldrar hade ännu en son, men dennes fäderne- och mödernearrvapen uppsattes i Uppsala domkyrka (ELGENSTIERNA III s. 687). Arrvapnen i Rimbo måste alltså vara Bengt Horns. S. 288, not 4 tillägges: Denav Olof Pedersson i Säby skänkta Historia ecclesiastica är mycket riktigt Lucas Osianders arbete, men i svensk översättning (tryckt 1635). Den finns ännu i kyrkans arkiv. En med gåvan samtidig anteckning på försättsbladet omtalar givaren och årtalet (1647), då boken skänktes till kyrkan; av samma anteckning framgår, att Olof Pedersson var riksrådet Bengt Oxenstiernas (s. 278, not 2) landbofogde. Först i 1700-talets INv.förteckningar upptages boken emellertid under sin svenska titel. Olof Pedersson var död 1664, då hans änka brukade Säby. Troligen dog han 1661, då »H(ustru) Lijsbeet I Säby gaff 40 D(aler) efter sin S(alig) Man» (RÄK). - Medd. av kh SvANTE HAGMAN. S. 289, rad 3 nedifrån tillägges: Det är kanske ägnat att förvåna, att hjälmtäcket till Bengt Horns huvudbaner (se rättelse till s. 288, rad 1 nedifrån) är av annan typ än anvapnens. Enligt S. WALLIN, Akantusstudier (Rig 1954) förekomma emellertid båda typerna samtidigt under 1660- 70-talen och samma verkstäder ha skurit dem båda. >>Verkstadssammanhanget röjs av att stundom samma garnityr innehåller båda formerna, så att huvudbaneret har spiralrullat lövverk och arrvapnen omvikt eller tvärtom>> (a. a. s. 12). Det förra är fallet i Rimbo. S. 290, rad 6 tillägges: Konserveringen utfördes å RAÄ:s textilavdelning (Pietas nr 939). S. 290, rad 5 nedifrån. Enligt RADLOFF voro ännu vid hans besök i kyrkan någon gång omkr. 1800 »Hornska och Oxenstieruska baneren tillika med anornas vapen» uppsatta å ömse sidor om altaret. Jfr vad som s. 385 säges om begravningsvapen och fanor i Esterna kyrkas kor. S. 291, rad 2 nedifrån tillägges: 1965 renoverades skeppet av kapten Sam Svensson. Han fann då på seglet följande inskr: MIT NAMPN ÄR SOLEN/ WEL BEFARIT. DANIEL l KARLSON PROPHOSS l HAR MIN MESTARE WARIT ANNO 1664 l Profoss kallades förr en tjänsteman vid krigsmakten, som hade att upprätthålla ordningen. S. 292, rad 15 står: Fromander, skall vara: Florander. SJUHUNDRA HÄRAD 929 Fig. 807. Rimbo kyrka. Pannå från läktaren, 1750-talet, framtagen 1957. Foto M. Bratt-Gustafsson 1957. Kirche von R imbo. Panneau von der Empore, 50er Jalu·e d es 18. Jahrh., wiederentdeckt 1957. Rimbo Church. Panel from gallery, 1750's. Uneovered in 1957. S. 292, rad 12 tillägges: Enligt påskrift J>målatt af C. U. Malmberger 1806•>. S. 296, Sammantailning rad 1 tillägges: Två kultbilder (fig. 240 och 238) kunna t. o. m. tyda på att den nuvarande kyrkan i Rimbo föreg åtts av två träkyrkor. Den sörjande Maria (fig. 240), som nu tyvärr ej längre existerar, torde vara så gammal som från omkr. 1200. Triumfkrucifixet fig. 238 har här daterats till ca 1275. De båda skulpturerna kunna omöjligt höra till samma kalvari egrupp. Både pro­ portionerna och tidsavståndet förbjuda detta. Mater doJorosa måste ha anskaffats till en liten kyrka (möjligen har den kommit till Rimbo från annat håll), triumfkrucifixet till en större kyrka med betydligt högre triumfbåge. Båda äro dock avsevärt äldre än den nuvarande stenkyrkan. (UPPLANDs KYRKOR bd VII, 1960, s. 51.) S. 300, Sölfverbergska s/äkllavlan, slår: Berthold, f. 1688, skall vara: Barthold, f. 1689. S. 305, rad 3 nedifrån slår: fig. 275, skall vara: fig. 209. S. 306, fig. 27 5 har blivit förbytt med fig. 209 och föreställer alltså ej klockstapeln i Rö, utan den i Rimbo. 6710 366 RÖ KYRKA 930 RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 307, rad 3 tillägges: Ett fristående bisättningskapell är numera uppfört vid kyrkan (ritn. av ark. Åke Porne, stadf. 1956, BSt.). S. 307, rad 8 nedifrdn tillägges: l MATRIKEL ÖVER UPPSALA ÄRKESTIFT, PRÄSTMÖTETS UTGÅVA, Norr­ tälje 1949, s. 59, uppges, att Rö kyrka skulle vara invigd 1248. Samma uppgift återkommer i UPPSALA ÄRKESTIFT I ORD ocH BILD, Sthlm 1954, s. 658. Uppgiftslämnaren är i båda fallen densamme och upp­ ger som källa pastoratets kyrkoherde (komminister?). Den förekommer emellertid icke i ämbetsberät­ telserna till visitationerna i Rö under 1930- 50-talen. Icke heller förekommer den någonstädes i kyrkans äldre handlingar eller i gammal tryckt eller otryckt litteratur. Sannolikt är den hämtad ur en otryckt, till ATA ins änd sockenbeskrivning, författad av C. ANDERsoN, 1931, där en kyrkan tillhörig (på 1700­ talet omgjuten) klocka säges ha burit årtalet 1248 (felläsning för 1228, jfr rättelse till s. 316). AN DERSON drar härav den felaktiga slutsatsen, att kyrkan uppförts 1248. S. 310, rad 19 tillägges: Samtidigt med den gamla dörren tillvaratogs den ursprungliga nyckeln. S. 310, rad 11 nedifrdn tillägges: Jfr fig. 2851 S. 310, not 1 tillägges ang. foto i BSt: Detta foto är reproducerat i fig. 283. S. 316, rad 6. Kh Tegmans anteckningar om kyrkans ålder bland ST. PROT. 1749 sluta så: »Emellan årtalen på klåekan och Bokstolen är 28 års skilnad•>, vilket måste betyda, att komminister Brolin läst år­ talet 1200, ej såsom här antagits •>ett år på 1200-talet?•>. Huruvida han tytt årtalet rätt är en annan fråga. S. 332, rad 8 strykes: (S. Nikolaus?). Helgonet är utan tvekan S. Eskil, hans attribut är tre stenar. S. 334, rad 4 tf samt fig. 303: Römadonnan är enligt RuNE NoRBERG troligen av samma verkstad som Mater dolorosa, fig. 240. S. 334, not 1 stdr: 1956, skall vara: 1957, s. 116. S. 335, rad 4 tillägges: Sannolikt har •>påbättringen• > av S. Olofs bernålning ägt rum vid den stora kyrkoreparationen 1747. Bilden fick ju nämligen då, i motsats till de övriga helgonbilderna, stanna kvl!r inne i kyrkan. S. 346, rad 1 tillägges: Lauritz guldsmed i Hälsingborg hette Lauritz Thygesen (godhetsfullt medd. av fil. dr ToRsTEN MÅRTENssoN). Hypotesen att den ifrågavarande kannan skulle kunna vara utförd av honom kan därför avföras - stämpeln på kannan är ju LN. S. 346, rad 3 nedifrdn stdr: 1820 - (fanns 1852), skall vara: 1822- 1858. (Enligt B. O. SANTESSON, Gammalt tenn, Ups. 1962, s. 102). S . 354, fig. 322 tillägges: Jfr fig. 5921 S . 356, rad 7 stdr: efter venetiansk(?) mästare från 1600- 1700-talet, skall vara: efter stick av Rubens' kända målning i Milano (Breragalleriet). S . 358, rad 1- 2 tillägges: I varje fall fanns socknen (och därmed även en kyrka) redan före 1233, se s. 303, rad 1. Madonnabilden kan däremot icke användas som stöd för datering- den kan ha kommit från någon annan kyrka. Se även s. 316 (om en klocka med årtalet 1228). FASTERNA S. 362, rad 21- 23 stdr: N 1. Signum numera ändrat till O (ingår i Fasterna K I 2). Se s. 922. KYRKOR S. 368, rad 15: tillägges: Ett profilerat överstycke av grå sandsten, hörande t ill en omramning av något slag, nu förvarat i bygdemuseet vid prästgården (•>gamla brygghuset»), kan knappast tänkas härröra från här omtalade portal. Dörröppningen skulle i så fall varit i trängsta laget - blott 84 cm - för att kunna användas t. ex. vid begravningar. Dessutom pekar stilen snarare på 1700-talet än på slutet av 1600-talet. Förmodligen är det överstycket till en spis i en herrgårdsbyggnad (Mörby slott?). S. 372, rad 23 tillägges: Åven betydligt senare än 1811 ha föremål från Fasta och Esterna kyrkor sålts på (privat) auktion. >>Det berättades i min barndom•>, skriver fornminnesvårdaren VrcToR SvENsK, Fasterna, i ett brev till I. Wilcke-Lindqvist 11 /4 1958, »hur på auktionen efter prosten Westin [ t 1881] mycket från gamla kyrkan såldes, såsom ljusstakar, trägubbar, böcker och tavlor». Påfallande många »judar•>, dvs. professionella uppköpare, skall ha funnits bland spekulanterna, berättar Svensk. S. 378, rad 19 tillägges: En ingång i V, SOm Omtalas i BÄNKDELN. 1747 OCh GRAVDELN. PÅ KYRKO­ GÅRDEN 1752, upptogs antagligen vid samma tillfälle (1635). SJUHUNDRA HÅRAD 931 S. 378, not 6 står: SvK Upp!. VI, skall vara: SvK Up VI s. 610. S. 379, rad 11 tillägges: Med »Bergsrådet» avses Jean Le Febure-Lillienberg (s. 368, not 3). S. 380, not 2. De här omtalade altarskåpsresterna kunna i alla händelser ick e härröra från Lobärads kyrka, ty dess altarskåp såldes från kyrkan 1887 och samma år av uppköparen till NordM (s. 602). S. 384, not 4 står: typer, skall vara: tyger. S. 393, fig. 341 tillägges: S ingången till sakristian är igensatt. S. 395, rad 2 nedifrån står: L I 2. Signum num era ändrat till L I 4. Se s. 922. S. 396, rad 10 tillägges: Sammanställningen av krucifixbilderna i Fasterna och Rasbo citeras i A. ANDERssoN, Medieval wooden sculpture in Sweden II (Sthlm 1966), s. 129. Rasbobilden kan enligt Andersson ej förknippas med Etienne de Bonneuil's verksamhet. Dess mästare, som utfört arkivolterna i Uppsala domkyrkas sydportal, har sannolikt arbetat i Uppsala p å 1320-1330-talet. Dateringen av Kristusbilden i Fasterna bör som en följd härav skjutas något län gre fram i tiden, till 1300-talets andra fjärdedel. Se även DENS., Till frågan om Rasbo-krucifixets mästare, Konsthi st. tidskr. ärg. 1958, s. 69, samt C. A. Nordman, Medeltida skulptur i Finland, Hfors 1964, s. 104 ff. Nordman avböjer, liksom Andersson, AF UGGLAs' tidiga datering av Rasbokrucifixet och förefaller snarast böjd att jämföra d et m ed franska och franskt influerad e skulpturer från tiden omkring 1330. S. 396, rad 22 tillägges: Triumfkrucifixet är nu placerat på väggen över bönealtaret i sakristian. S. 396, rad 2 nedifrån tillägges: Om denna S. Annabild skriver VICTOR SvENsK i ett brev till I. Wilcke-Lindqvist 11 /4 1958: >>När j ag såg fig. 346 S. Anna, minnes jag den från barndomen, d å stod d enna träskulptur i källaren und er Rånäs skola. Vi ungar ... kallade den källargubben». S. 400, rad 2 tillägges: Funten är nr 27 i UPPS. UTST. KAT. 1918. S. 401, rad 10 tillägges: Dopskålen nr 1 är nr 59 i UPPs. UTST. KAT. 1918. S. 410, rad 9 tillägges: Uppgiften om gåvan förekommer i INv 1749. S. 410, rad 14 tillägges: Ar 1962 erhöll kyrkan en mässhake av vitt, mönstrat siden (Licium). Gåva av kyrkliga syföreningen. S. 416, rad 6 nedifrån står: Gabriel Bengtsson Oxenstierna, skall vara: Gustaf Gabrielsson Oxenstierna. - Då detta i övrigt väl bevarade vapen r esta urerades - förmodlig en i samband med att det omkr. 1900 återställdes till kyrkan - ommålades också inskriften, som antagligen då var mycket utplånad. Den är alldeles nygjord och felakti g icke bara vad beträffar namnet, formuleringen avviker också fråll! den under 1600-talet brukliga. Hjälmtäcket är av en t y p, som icke förekomm er- i varje fall icke är­ belagd - före 1680-talet. (Enligt godhetsfullt lämnade upplysningar av intendenten, fil. dr SIGURD· WALLIN.) Gabriel Bengtsson Oxenstierna dog r ed an 1656, Gustaf Gabrielsson först 1693. De i rad 5- 3. nedifrå n förekommande uppgifterna gälla dock placeringen av Gabriel Bengtssons begravningsvapel1> (FÖRTECKNING ÖVER ADLIGA VAPEN 1755) . S. 418, rad 2 tillägges: Det vapen, som enligt FöRTECKNING 1755 redan då sak nade inskrift, bör· tillhöra Gabriel (Gabrielsson) Oxenstierna af Korsholm och Wasa (f. 1652, t 1656), bror till den s. å .. avlidne Carl Ludvig. ELGENSTIERNA bd V s. 600 uppger nämligen, att bådas vap en uppsatts i Fasternlli kyrka. S. 418, rad 4 står: Sehested, skall vara: Sested (godhetsfullt medd. av fil. dr H. GILLINGSTAM). Se rättelse till s. 430, släkttavlan. S. 418, rad 3 nedifrån tillägges: Huvudbaneret till Gustaf Gabrielsson Oxenstiernas a nvapenserie· finnes och är avbildat i fig. 367 (med felaktig underskrift, jfr rättelse till s. 416). S. 420: fi g. 367 avbildar Gustaf Gabrielsson Oxenstiernas huvudbaner, icke Gabriel Bengtssons. begravningsvapen. Märk vapensköldens ovanliga ovala form, som är densamma i fig. 367 och fig. 369. S. 422, rad 1. D etta stympade Oxenstiernevapen (fig. 808) är icke Gustaf Gabrielsson Oxenstiernas, utan säkerligen hans far Gabriel Bengtssons begravningsvapen, som fanns i kyrkan 1755 enligt FöR­ TECKNIN G ÖVER ADLIGA VAPEN d. å. Jfr fig . 368, begravningsvapen för Gabriel Bengtssons sonson, (se Tillägg till s. 418, rad 2), som dog samma år som han (1656). 932 RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 425, rad 1 står: E. M. Bergholtz, skall vara: F. M. Bergholtz (HOLMBÄCK s. [90]). S. 425, rad 3 nedifrån: Här omtalade planerade nydaning av kapellet utfördes 1958 under ledning av ark. Sten Hummel-Gum::elius. Härvid omkläddes väggar och tak invändigt med ny panel, gången breddades och fönstren minskades både till antal och yta för att kyrkorummet skulle erhålla en vackrare belysning. Kapellet är nu falurött med svarta vindskidor och svart plåttak. Ny predikstol, nytt altar­ skrank och nya bänkar tillkommo vid detta tillfälle. Om andra nytillkomna inventarier se UPPLANDs KYRKOR bd VIII s. 209. El. uppvärmning infördes. - 1964 tillkom ett litet fönster över altaret med glasmålning efter kartong av konstnären Harald Lindberg, utförd av N. P. Ringström. Utom dessa namn och årtal har fönstret en inskrift: >>då härligt grönt mitt träd skall stå, Sv. ps. 572, v. h. Gåva av Fasterna kyrkl. syförening.- Dopfunt av kalkad ek, ritad av ark. S. Hummel-Gum::elius, tillkom 1966. På dess fmmsida en dopsymbol av koppar, av konstnären Denis Steen, Uppsala. Funten är en gåva av Fasterna kyrkl. syförening. - Dopfat av silver av silversmed Eric Löfman, Uppsala:, 1966, S. 430, släkttavlan : (Sehested) utgår. Sested och Sehested äro nämligen två olika släkter, elen förra holsteinsk, den senare dansic Anna Sested tillhörde den holsteinska släkten (DANMARKs ADELs AARBOG bel XXXI, 1914, s. 469, 493). S. 431, släkttavlan står: Maria Christiana, skall vara: Marca Christiana. SKEDERIDS S. 434, rad 6: Se tillägg till s. 444, fig. 388. Om Edberg inlämnat någon mer ritning till altar- och KYRKA läktarebyggnad än denna planritning är ovisst. S. 435, rad 7 Ii/lägges: Beträffande fornlämningarnas verkliga läge, jfr nedan rättelse till s. 438, fig. 383. S. 436, rad 6. Kyrkogården planerades 1928- 29 enligt förslag av T. Skogström och »tillika har den långa k y rkogårdsmuren nylagts» (vrs.PROT. 1930). S. 436, fig. 381 (underskriften) tillägges: Troligen är placeringen av kyrkbyns hus rakt V om kyrkan riktigare än deras läge på Dahlbergils ritning (fig. 383), som i flera andra avseenden är otillförlitlig ­ jfr nedan tillägg till s. 438, fig. 383. S. 438, fig. 383: Bilden visar flera felaktigheter: kyrkogårdens form är »normaliserad>>, kyrkans mel­ lersta del ( = det nuv. koret) saknas, ö murens fönster äro tre, ej som i verkligheten två, vapenhuset är fel placerat o. s. v. Kullen med fornlämningarna har förskjutits, den ligger i verkligheten längre åt N, närmare ån (jfr BJÖRN AMBROSIANI, Fornlämningar och bebyggelse, ale avh. Ups. 1964, s. 99, fig. 36). Dahlbergh har givetvis varit på platsen, men kyrkan och dess närmaste omgivningar har han ägnat endast ett flyktigt intresse och han har haft en ganska grumlig minnesbild därav, då han ren­ ritade sitt utkast. Föremålet för hans intresse var ju främst Finsta herrgård. S. 438, rad 7 tillägges : Klockstapeln reparerades grundligt 1966, varvid de gamla järnbanelen i fotens (stigluckans) murverk framtogs och tjärades (benäget mecld. av kh NYMANsso N). S. 439, rad 9 tillägges: Vid S sidan av kyrkvallen ligger nu ett av ark. Jörgen Fåk ritat bårhus, invigt 1962. - Kyrkvallen omordnades 1965. S. 441, fig. 386, tvärsnitt genom vapenhuset: På grund av att väggen med altarnischen var svårtill­ gänglig, när uppmätningen utfördes - ett vedupplag var placerat där - är nischen ej fullt riktigt inritad. Skärningen E - E går nämligen genom en urtagning i nischens botten, som enelast når ca 10 cm över vapenhusets golv. Jfr s. 458, rad 4 nedifrån. S. 442, rad 10: Citationstecknet skall stå före årtalet 1767. S. 442, rad 18/illägges: Å båda gavlarna kors med kyrktupp. I Ö är kyrktuppen gammal, i V en nyligen tillkommen kopia. S. 444, fig. 388: Eftersom läktare icke tycks ha funnits i kyrkan före 1833 - kyrkan var tillräckligt stor ändå - måste här avbildade ritning vara Edbergs planritning till den altar- och läktarebyggnacl, som det var meningen att han skulle utföra. Den överensstämmer med de riktlinjer för läktarens anord­ nande, som sockenstämman 4/12 1825 uppdragit. Uneler läktaren skulle inrättas ett vapenhus till ersättning för det förfallna vapenhuset av trä framför V ingången (s. 459). •>En Pällare>> i kyrkans NV RÅNÄS KAPELL SJUHUNDRA HÄRAD 933 Fig. 808. Begravningsvapen för Gabriel Bengtsson Oxenstierna, t 1656. Mörby gård, Fasterna sn, tidigare i Esterna kyrka. Kirche von Fasterna. Begräbniswappen 1656. Mörbygård, Kirchspiel F asterna. Fasterna Church. Funeral coat-of-arms, 1656. Mörby, parish of F asterna. hörn inn ehåller trappan upp till vinden. - Om, som antagligt är, även planen till altarringen är Edbergs förslag till ombyggnad, så fäster man sig vid att så sent som 1828 utpräglade rokokoformer användas. S. 455, rad 1 nedifrån: Märk de brunna hö gbenens ställning (fig. 386, skärning C- C och D- D samt fig. 403), som dock icke i och för sig utesluter, att kyrkan kan ha haft öppen takstol. Men ExK.PROT 1910 omtalar: >>På vinden i den gamla västgaveln, inramad av två gamla bjälkar, spår av gammalt trätak». Se fig. 386, skärning C- C, med sk uggad och fig. 403 med helsträckad tvärbjälke i korets ( = ursprungli ga lå nghusets) V gavel. Kan rester av takbräder (härrörande från ett högt upp liggande, platt tak) ha varit synliga där 1910? S. 456, rad 3 nedifrån. Portalernas tegelomfattning, särskilt dess bern ålning (s. 447), kan vara t. o. m. några årtionden senare än själva byggnadskroppen. Samma slags bernålning förekommer i delar av Strängnäs domkyrka, som härröra från 1300-talets första årtionden. (Godhetsfullt medd. av antikvarie 934 RÄTTELSER OCH TILLÄGG E . BoHRN.) Jfr SvK, Sö I: l, t. ex. s. 86. Den eldsvåda, som omtalas s. 455- 56, kan ha inträffat innan kyrkan ännu var fullt färdig och försenat dess färdigställande; jfr vad som s. 456 säges om att kyrkans inre putsats först efter branden. S. 459, rad 8: På 1600-talet var årtalet 1527 ännu läsligt på vapenhusväggen (se s. 462). Kan grav­ valvet ha inrättats av Margareta Erikselotter (Vasa), dåvarande ägarinnan till Finsta, för att mottaga kvarlevorna av hennes make och far? Båda hade avrättats i Stockholms blodbad 1520. S. 460, rad 2 nedifrån. Läktartrappans flyttning utgår. Den av BSt föreslagna flyttningen blev aldrig av. S. 463, fig. 406, underskriflen tillägges: Ej utförd. S. 470, rad 16. Kristusbilden från ett triumfkrucifix i Skederid behandlad i A. ANDERssoN, Medieval wooden sculpture in Sweden II (Sthlm 1966), s. 124 med datering till 1200-talets sista tredjedel eller omkr. 1300. S. 472, rad 4 ff: Birgittabilden, som enligt R. NoRBERGs s. 472, not l citerade skrift är av italienskt ursprung eller utförd efter italiensk förebild, är enligt densamme troligen samtida med den s. 472 behandlade apostlabilden (fig. 417), dvs. från 1300-talets slut (1390-talet?) och därmed den älsta kända skulpturen av Birgitta. S. 472, rad 6 nedifrån tillägges: Arm en är skänkt av församlingen till SHM och fastgjord vid kruci­ fixet. Den är rakt utsträckt, ett romanskt drag (jfr s. 470, not 2) S. 476, rad 6, samt fig . 422. Såsom dr ERIK MoLTKE påpekar i ett brev till Sigurd Curman 8(4 1958 återgår Spes tydligen på samma förlaga som en relief med samma motiv på Logum klosterkyrkas predikstol från omkr. 1580 (DANMARKs KIRKER, Sonderjylland, XXI [1957], s. 1119, fig. 50). Förebilden till båda torde vara ett stick i Peter Flötners stil (tysk arkitekt, ornamentstecknare och -snidare, f. omkr. 1485, t 1546). Dr Moltke ifrågasätter, om icke predikstolen i Skederid liksom de sonderjydska, som använda sig av Flötners motiv, skulle kunna vara från slutet av 1500-talet. Så omgjord som den är torde det emellertid vara svårt att med säkerhet säga något härom. S. 477, rad 1: Enligt ark. M. Wernstedts beskrivning av kyrkan 1923 (BSt) fanns under bänkskärmar­ nas vita övermålning >>en rik färgdekor i blått, grönt m. fl. färger>>. Nuvarande marmorering torde alltså i huvudsak vara ny, i alla händelser är den betydligt mera dämpad än vad Wernstedts beskrivning ger vid handen. S. 485, rad 3 nedifrån tillägges: Antependium av violett ylle. Pro ecclesia, Malmö, 1961. S. 488, not l, rad 7-8, utbytes mot: Rijgarn och lesagarnav ull, det förra troligen = ryagarn, använt vid vävning av ryor, det senare möjligen en finare sorts garn för mönstervävnad (av lesen = plocka). »Läsenvävnad>> = röllakansvävnad, Bohuslän, 1900-talets början. S. 488, not 2 tillägges: Jfr BENGT STOLT, Kyrklig skrud enligt svensk tradition, Sthlm 1964, s. 69 f. S. 490, rad 6: I ExK.PROT. 1910 uppges, att då Johnny Roasvals seminarium el. å. besökte kyrkan fanns i sakristian en >>bjälke med 16 väl bibehållna anstänger>>, tydligen Nils Grips ännu bevarade an­ vapen. Bjälken kan ha varit den m edeltida trabes, som före restaureringen 1748 satt intill den vid d etta tillfälle igenmurade gamla t riumfbågen och uppbar triumfkrucifixet (s. 452). En sådan placering av anvapen på trabes är känd från andra håll, t. ex. Bladåker (Sv K Up III s. 421). - Om Nils Grip se HANS GILLINGSTAM, Nils Grip. Till belysningen av Vasaättens sinnessjukdom (PHT ärg. 59, 1961, s. 40). S. 490, rad 2 nedifrån: Att fäderneanan nr 1 är Hammerstaätten beror på att Gripsläkten var >>den gren av den gamla Hammersta-ätten, som från mödernet upptagit den mäktige drotsen Bo Jonssons vapenbild>> (GILLINGSTAM, a . a. S. 46). S. 493, Sammanfattning, raderna 6 och JO: Jfr tillägg till s. 456, rad 3 n edifrån. S. 493, fig. 439 underskriflen står: 10000, skall vara: 1000. S. 496, släktregistret, slår: Nils Grip till Finsta, skall vara: Nils Grip till Tärna. Dödsåret 1592 är osäkert, 1594 är troligare (H. GILLINGSTAM). LYHUNDRA HÄRAD S. 502, rad 7: Egentligen betyder detta endast, att kyrkan invigts på S. Lars dag (KuLTURHIST. HUSBY-SJU­ HUNDRA LEX, F. NORD. MED. bd IX, art. Kyrkmässa). Det behöver icke innebära, att den dedicerats åt nämnda KYRKA helgon, m en att så kan ha varit fallet visas av vad som s. 232, 266 säges om S. Andreas dyrkan i Rimbo och s. 315 om S. Olofs dyrkan i Rö. I och för sig vore det mycket rimligt, om kyrkan i Husby invigts åt det under äldre medeltiden i särklass populära helgonet S. Lars. D et är väl heller inte uteslutet, att den ursprungliga invigningsdagen fallit i glömska och att man därför senare hållit kyrkmässa på skyddshelgonets dag. S . 509, rad 4: Att fönstret strax Ö om vapenhuset ursprungligen måste ha varit mycket litet - i varje fall mycket smalt - framgår även av dess egendomliga planform, som beror på det trånga ut­ rymmet mellan den tillstötande vapenhusmuren (utvändigt) och murpelaren (invändigt). Murpelaren har t . o. m. givits en oregelbunden form för att icke skymma fönstret. Se fig. 446. S. 509, rad 5 slår: s. 521, not 4, skall vara: s. 521, not 2. S. 510, rad 1 nedifrån slår: fig. 447, skall vara: fig. 447, skärning B- B, och fig. 453. S. 520, not 1 tillägges: Ang. grekisk fot och cisterciensiskt inflytande jfr INGRID SwARTLING, Did the cistercians introduce a new unit of measurement into swedish architecture? (Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, Sthlm 1966, s. 25). Hon tillbakavisar där med stöd av såväl utländskt som svenskt material att den grekiska foten skulle ha använts som mättenh et av cistercienserna. Detta behöver ju likväl icke hindra, att de byggnadskunniga munkarna spelat en roll, då det gällde att lära svenskarna bygga i sten. S. 522, rad 11 nedifrån tillägges: Vapenhuset är numera inrett till bisättningsrum (invigt 1962). S. 536, rad 1 nedifrån och s. 540, fig. 477: Madonnans huvud skulle enligt ARON ANDERssoN, Schwe­ dische Sitzmadonnen aus der Zeit um 1300, Festschr. H. R. Hahnloser, Basel & Stuttgart 1961, s. 122, not 11, ha ersatts med ett nytt på 1400-talet. En noggrann undersökning av bilden har emellertid visat, att någon skarv icke finnes och att träets ådring är genomgående. S . 550, fig. 488: stämpeln TR är upp- och nedvänd. S. 553, rad 6 nedifrån: Oblatasken nr 1 saknar åldermansranka. S . 559, rad 2: Initialerna M. A. avser sannolikt textilkonstnärinnan Märta Afzelius. S. 559, rad J tillägges: Antependium av vitt italienskt siden. Sv. kyrkoslöjd, Sköldinge, 1961. S . 561, rad 5 tillägges: Mässhake och kalkkläde av vit sidendamast. Licium 1962, komp. av Barbro Nordin. Tillkomna genom sockeninsamling. S . 562, rad 11 tillägges: »Inu entarium i Husby kyrckia som ofuersägz och Lefrerades Dno Mathiae Martini denn 4 Maij Åhr 1630 .. Biblia af gamble Trycket kommer både församblingerne till Bijblia af Nyia Trycket hörer och till Både församblingerne Een Ny Handbook Psalm book Een Twå gamble m esseböker och handböker uthihopabundne Kyrckeordningen Itinerarium Sanctarum Altare och Messekläder Mässhaka en af Brunt Sammet halfnött och underfodrat med een gammal mässhaka Een gammal askefärga Gyllendoks Messhaka Een gröön utsliten Messhaka Een hwijtt dammask messhaka fram till något slithen med Rött Attlask korss bak uppå Messe Säreker Tree st:'.': gambia och utslitne Stola af Brunt Sammet Ny och en utsliten 936 RÄTTELSER OCH TILLÄGG Hufund Lijna een gammal Ett Päll giordt af en gammal korkåpa ett gammalt Päll förnött Handkläden fyra st~. Än ett Nytt handkläde gifuit af Hans Larsson i Täby Ett kaleke klädhe med Silke Sömat Altar kläde af Rött Sammet Ett gammalt Brokot altarekläde Än ett utnött med en Figur eller Belethe uppå Örnegått Tua gamble. Hyende sex s t~ gamble Båårkläde eet gammalt Wäfuit Täcken som plägar liggia på Brudstolen Sölfuer, Messing, Koppar och Teen Een förgyld Kalck m ed Pateen och ett Gyllenskijns kläde förährat af her Peer Kno ge Af Malm tua stora Linsastakar Af Messing Een mindre Liusastaka Tieru Panna Een .. . Tieru Kättill en .. . Een gammal Kettill i funten Tenflaska en om Een kanna Kyrckiones kijsta Een lijthen handklocka Sitter öfuer Choren.•> NB absdat. [ = utgår] NB bort­ stulen LOHÄRADS KYRKA S. 571, rad 5 nedifrån tillägges: I en vol. DOMKAP. HANDL. med signum E VI 5: 1 finner man PROT. FRÅN PROSTETING i Lobärad OCh Malsta 1715 OCh 1718. S. 572, rad 10: Jfr ovan rättelse till s. 502, rad 7. S. 576, fig. 515: Långhusets Ö hörnpelare, liksom elen mellan dem slagna gördelbågen höra till 1400-talsvalven (Per. C) och givetvis icke till den äldsta kyrkan (Per. A), vilket sgrafferinge n felak­ tigt anger. Jfr s. 584. S. 57 8, rad 6 nedifrån tillägges: Länghusröstets brädvägg nu klädel med plåt, som oljemålats i vi t t. S. 589, rad 1 nedifrån: Orde t sandsten är kursiverat av förf., därför att det ger en antyda n om att tornet kan ha haft hörnkedjor av sandsten. Vad beträffar kyrkans hörn är en unelersöknin g - på grund av kraftig överputsnin g - f. n. icke möjlig. Karls närbesläktade kyrka har murhörn av sand­ sten. S. 594, rad 11: I HoLMBÄCK-WESSEN, Svenska landskapslagar I, Upplandslagen s. 35, not 8, räknas Lohärad som Lyhundras hund ar eskyrka. Jfr även E . ELaQvrsT, Skälv och Skilfingar, Lund 1944, s. 28, där en gammal tingsplats i Lyhunclra •>ej längt frän Loskälva•> (gärd i Lohäracls sn) omtalas. Rhezelius kallar däremot (i R 550, ms i KB) Estuna för »denne gambia häredz kyrkia» (SvR VII: 2: 3 S. 459). Se även UNESTAM S. 83 f. S. 594, rad 1 nedifrån tillägges: El. belysning infördes 1965. S. 595, rad 11 tillägges: Målningarna r engjordes 1965, varvid d et målade draperiet på väggarnas nedre delar delvis helt nymålades (Konserveringsrapport av SvEN CARLssoN, ATA). S. 601, rad 6: Se vidare S. WALLIN, Barocksängar i kyrkobruk, Fataburen 1963, s. 93. Här sk ulle kunna tilläggas, att gåvan ej nödvändigt behöver bero på att möbeln i fråga blivit omodärn. Taube hade säkert genomlevat hårda öden under flykten från fängenskap en i Sibirien och kanske m änga gånger sovit under bar himmel. Han kanske alls icke satte värde på att sova under en förgylld sänghimmel, utan ville hellre hjälpa sin fattiga sockenkyrka till en lämplig altarprydnad . S. 608, not 1 står: Bern 1960, skall vara: Basel & Stuttgart 1961, s. 122, not 5. - Madonnabilden L YHUNDRA HÄRAD 937 omtalas även i A. ANDERssoN, Medieval wooden sculpture in Sweden, vol. 2: Romanesque and gothic sculpture, Sthlm 1966, s. 100. S. 613, rad 4 nedifrdn tillägges: Predikstolen i Lohärad kan vara utförd av hovbildhuggaren Johan Ljung, densamme som utfört predikstolen i Söderby-Karl (s. 826). D e båda predikstolarna äro nämligen mycket lika varandra. Men det är naturligtvis också möjligt, att den senare, som uppsattes året innan den förra skänktes, fått tjäna som modell för denna. S. 618, rad 5 nedifrdn. Dopfat av silver till funten. 1964. Enligt stplr av Erlin g Ahlen, Stockholm, S. 618, n ot 1 stdr: NordM:s verk om silverstämplar, under tryckning, skall vara: GSstplr s. 562. S . 624, rad 14 tillägges: H åv av svart ylle. Har tillhört Krislineholms skola, innan denna nedlades. ­ Kormatta av röllakan, sign. M.G. ( = Märta Gahn) 1966. S. 624, rad 11 tillägges: Mässhake av vitt ylle med broderier, komp. av M. Gahn, gåva 1966. S. 624, rad 5 nedifrdn tillägges: Ett gammalt oblatjärn från Lohärad är deponerat i hembygds­ museet Erikskull e, Söderby-Karls sn (nr 873 i museets katalog). S . 636, not 1: Om Malstaätten se även art. av HANs GILLINGSTAM i Äldre svensk a frälsesläkter I: 2 1965, s. 176. S. 644, rad 12 tillägges: Putsen rengjordes och lagades 1967 av Sven Carlsson, Gimo. S. 646, fig. 583 (underskriften) stdr: Foto E. Erici 1937, skall vara: Foto Lagergren 1959. S. 648, rad 1 nedifrdn tillägges: E l. belysning infördes 1 966. S . 654, fig. 692 tillägges : Jfr fi g. 322. S. 668, rad 1 tillägges : Stolarnas klädsel är ursprunglig. Klädseln är fästad på det sätt, som var brukligt, när stolarna gjordes, och stavarna, som bära ryggen äro skinnklädda. (Medd. av intendenten fi l. dr Swunn \VALLIN). S. 674, rad 3 nedifrdn: I VIS.PRO T. 1732 omtalas •>Probstens [Knut Len reus] sluifna berättelse om Ästuna Kyrckias tilstånd före och efter åhr 1726>>. Denna berättelse har tyvärr ej kunnat återfinnas. IHHFORS tyckes ha sett den i den äldsta kyrkboken. I denna (L I a l) är efter JNV. 1666 inhäftat ett litet blad med antecknin gar om en kyrkstöld 1676 samt om gåvor och nyförvärv 1680- 1693. Detta blad m åste ursprungligen h a legat löst. Det är just efter ett citat från detsamma, som IHHFORS s. 1783 skriver: •>Habemus deinde in eodem codice relationem de templo a: o MD CCXXV I reparato »- sannolikt är det Lenreus' ovan omtalade berättelse han avser. Även denn a kan h a varit skriven på ett löst blad, som nu är förkommet (voly men är konserverad efter IH HFons' besök) . S. 687, rad 2: I J ansearkivet (ATA) nr 121 finn as n ågra anteckningar r örande Estuna kyrka, bl. a. en liten skiss av en spetsbågig dörröppning och t. v. därom, i höjd med bågens spets, nedre delen av en fönsteröppning. Invid teckningen är skrivet »Traveen 2 invendi g>> och »Utmärker spår af nu igensatt fön sten Några sådana spår ha nu icke kunnat iakttagas. Muren är täckt av 1400-talsmålningar, som vid Janses besök 1909 ännu icke voro framtagna. Det är naturligtvis tänkbart, att ev. sprickbildningar (ty d an de på att ett fönster funnits h är) lagats och överputsats vid restaureringen 1929. Dock är det väl också möjligt, att Jans e, om han gjort sina anteckningar i efterha nd, förväxlat andra traven med det intilliggande vapenhuset, vars fön ster (inre smygen) ju framtogs för st 1929. S. 704, rad 6 nedifrdn tillägges : Jfr Sollentuna kyrka, SvK Up VI fig . 592. S. 740, n ot 5: En >>Nils Hind: Forsmam har undertecknat ett tillägg, daterat Norrsund 24/3 1770, till kontraktet om predikstolen i E stuna (s. 744, not 3). Han har alltså i detta fall liksom i Husby­ sjuhundra (s. 528) samarbetat med amiralitetsbildhu ggaren Kingren . D et är väl troligt att Estuna­ borna 1778 vänt sig till samme Forsman vid beställningen av figurerna på altaruppsatsen. S. 754, nederst pd sidan. Någon silverleverans från Estuna vid Gustav Vasas konfiskering av kyrk­ silver omtalas ej av ICi.LLSTRÖM. S. 772, rad 3 nedifrdn tillägges: se R. BosTnöM, Några ovanliga mullådor, Fornv. 1967, s, 195 ff. MALSTA KYRKA ESTUNA KYRKA 938 SÖDERBY­ KARLS KYRKA RÄTTELSER OCH TILLÄGG S. 807, rad 1: I början av raden, framför 'över' insättes en klammer. S. 827, rad 1 nedifrån: Citationstecknet hör till den mening som börjar med 'Man skulle således'. S. 838, not 6. Den här omtalade kopian av inskrifterna på två kalkar är utförd på ett papper med tydlig vattenstämpel. Förf. har därför vänt sig tillläroverksadjunkten GösTA LILJEDAHL, som i Sverige torde vara den som mest ingående studerat vattenstämplar, och han har haft vänligheten meddela, att stämpeln torde vara senare än 1800, »kanske 1810- 1815>>. Det är därför tydligt, att kopian icke kan vara utförd av Brenner. Kanske är UNESTAMS förklaring riktig. Han anser, att den utförts av riks­ antikvarien J. G. Liljegren med Rhezelius' kopia som förlaga. Se UNESTAM s. 137. I alla händelser måste den återgiva en äldre avskrift. S. 855, not 1 tillägges: se R. BosTRÖM, Några ovanliga mullådor, Fornv. 1967, s. 195 ff samt fig. 2. S. 878, rad 7 nedifrån tillägges: Dessa två fönster, som UNESTAM omtalar efter hörsägen, kunna kanske också förklaras som ursprungliga ljusöppningar ut mot långhuset från en övervåning i tornet, i så fall väl en herrskapsläktare ellPr ett tornkapelL S. 895, rad 3 nedifrån tillägges: Jfr altarskåpet i Roslags-Bro, SvK Up II, fig. 130. Följande tillägg har tillkommil efter ombrytningen: Fresta kyrka, s. 168 rad 12 fl samt s. 918: Förmodligen är detta processionskrucifix kyrkans äldsta bevarade triumfkrucifix. Kristusbilden är i sin stiliserade formgivning högromansk och torde datera sig från 1100-talet. Törnekronan är skuren i samma stycke som huvudet och sannolikt ursprunglig i denna form. Kristusbilden är det äldsta kända exemplet i Sverige på en framställning av den korsfäste med törnekrona. På kontinenten finnas enstaka, ytterst sällsynta exempel på krucifix med törnekrona från 1100-talets senare hälft. Kristusbilden i Fresta står tämligen isolerad inom det samtida svenska kruci­ fixmaterialet, och det torde få betecknas som ovisst, huruvida bilden är ett inhemskt arbete eller importerad. Dess konstnärliga kvalitet är hög. R. HAMANN-MACLEAN f ARON ANDERSSON REGISTER TILL UPPLAND BAND V utarbetade av KERSTIN HOLM, HILDA KAURI, LYDIA TUULSE och INGEBORG WILCKE-LINDQVIST ORTREGISTER Kursiverade siffror hänvisa till huvudbeskrivningen av en kyrka Aal, Ribe amt, Danmark, kyrkan 721 Abrahamsby, Gottröra sn 364, 383 Akaa, Finland, kyrkan 192 Alby, Fresta sn 172, 173, 174 Alby, Söderby-Karls sn 782, 830 Alun da, kyrkan 116, 545, 594 tingsplatsen 594 Angarn, kyrkan 42, 51, 58, 59, 81- 104, 916 Appuna (Ög), kyrkan 892 Arboga, franciskanerkyrkan 11 Arby (Sm), kyrkan 705 Aspsuncl, Söclerby-Karls sn 676, 695, 782, 798, 857, 867, 906 ll eateberg (Målnekulla), säteri, Rö sn 304, 317, 350, 355, 357 Benhammar, Lilla och Stora, Vada sn 51, 64, 68, 70, 72, 74, 76, 135 Bergby (Bärby), Rimbo sn 226, 278, 284, 296 Bergen, museum 334 Bisslinge, Eds sn 156 Björklinge, klockstapel 574 sn 282 Björnö, säteri, Frötuna sn 636 , 637 Blaclåker, kyrkan 10, 770 Bli dö, gamla kyrkan 575 klockstapeln 575 Borgby (Bm·by), Fresta sn 148, 163 Bottna, säteri, Roslags-Bro sn 842 Bro (Go), kyrkan 168 Broby, säteri, Söderby-Karls sn 782, 825, 842, 843 Brollsta, Össebygarns sn 4, 21, 32 Brottby, Össebygarns sn 4, 32 Brölunda, Söderby-Karls sn 782, 830, 848, 852 Burseryd (Sm), kyrkan 892 Bälinge, kyrkan 467, 594, 856 Bällsta, Vallentuna sn 106, 120, 124, 139 Bärby se Bergby Chartres, Frankrike, katedralen 722 Dalby, kyrkan 378 Dalhem (Go), kyrkan 719 Danmark (Up), kyrkan 687 Degerö, säteri, Malsta sn 636, 655, 659, 662, 664, 665, 666 Däclesjö (Sm), kyrkan 721 Ed, kyrkan 156, 168, 198, 920 Edebo, kyrkan 242, 384 Eclsbro, sn 226, 874 Egby (Öl), kyrkan 705 Ekeby (Go), kyrkan 714, 718 Ekeby, Malsta sn 636, 637, 665 Ekeby, Söderby-Karls sn 782, 855 Ekebyholm, säteri, Rimbo sn 226, 227, 228, 232, 239, 250, 27~ 275, 278, 279, 280, 282, 28~ 285, 286, 295, 296, 299, 300, 430 Ekerö, kyrkan 196, 282 Ekskogen (Åby), säteri, Össebygarns sn 23 Eksta (Go), kyrkan 44, 46, *47 Eneby, by i Estuna sn 676, 752 Erikskulle se Söderby-Karls fornminnesförenings museum Esterna (nu Fasterna) kyrkan 362- 364, 366, 370, 37 3-386, 388, 389, 396, 397, 398, 400, 401, 402, 404, 405, 406, 407, 409, 410, 411, 413, 418, 423, 426-432, 438, 741, 928, 930 sn 367, 426, 427, 428, 429 Estuna, kyrkan 571, 598, 646, 67 3- 77 8, 787, 799, 809, 855, 868, 874, 878, 892 sn 571, 874, 936, 937 Faringe, kyrkan 282 Fasta (nu ingående i Fasterna sn) 363 kyrkan 362- 372, 380, 396, 398, 400, 401, 403, 404,405,410,423,424,426,427,428,930 sn 426, 427, 428, 429 940 ORTREGISTER Hacksta, Össebygarns sn 4, 23, 30, 46 Hakunge, Össebygarns sn 4, 22, 23, 25, 27, 28, 29, 30 Hall (Go), kyrkan 334 Hammarby, kyrkan 92, 148, 168, 173, 178, 1 85­ 220, 825, 920, 921 Hammarby, gård i Lobärads sn 572 Hammarskog (Hamerbii), säteri, Dalby sn 364, 416 Hamra, Närtuna sn 364, 413 Hangvar (Go) , kyrkan 168 Hm·bo, kyrkan 856 Harby, Fresta sn 172 Harg, bruket, Hargs sn 612 kyrkan 246, 613 säteriet 906 Hedesunda (Gä), kyrkan 126 Hersby, Rö sn 300, 304, 319, 339 Hilleshög, kyrkan 35, 472, 519 Hjortsberga (Bl), kyrkan 168, 702 Holmen, Hammarby sn 186, 204 Husby-Sjuhundra (tidigare Husby-Lyhundra , även kallad Husby-Skederid), kyrkan 457, 460, 499-568, 586, 658, 882, 892, 935, 937 sn 435, 460, 501, 571, 572, 874 Husbyby (Husbyskäri e), Husby-Sjuhundra sn 502, 544, 548, 594, 634 Husby-Ärlinghundra, kyrkan 700 Håbo-Tibble, kyrkan 158 Hållsta, Lobärads sn 572, 616 Håmö (senare Broby, s d), säteri, Söderby-Karls sn 782 Hällefors bruk, Hällefors sn (Vs) 214 Härkeberga, kyrkan 786 Hässelby, säteri, Tuna sn 770 Häverö, kyrkan 512, 797, 808 Hörsne (Go), kyrkan 518, 520 Jgelsta, Söderby-Karls sn 782, 798, 898 Ingarö, kyrkan 141 Jomala, Åland, kyrkan 314, 715 Julita (Sö), cistercienseridoster 519, 521 Jäder (Sö), kyrkan 379, 385, 426, 428, 429 Järfälla, kyrkan 702, 920 Karlshamn (Bl), kyrkan 394 Karls kyrka (nu ruin i Söderby-Karls sn) 116, Fasterna, kyrkan 361- 364, 369, 370, 371, 372, 386, 387 - 423, 426- 432, 930, 931, 933 sn 226, 363, 425 Fastnäs (Näs), Fasterna sn 364, 370 Fellingsbro (V s) 35 Finland 196, 262 Finnby, Rimbo sn 226, 238 Finsta, säteri, Skederids sn 434, 435, 436, 437, 446, 456, 457, 45~ 46~ 462, 478, 48~ 484, 488, 49~ 492, 496 Fjällsjö (Ån) 35 Fogdö kloster (Sö) se Vårfruberga kloster Fresta, kyrkan 146- 184, 186, 187, 194, 212, 918, 919, 920, 938 prästgården 207 Frötuna, kyrkan 126, 598, 636, 646, 910 Löwenska gravkoret 368 sn 572, 636 Funbo (Fundbo) , kyrkan 64, 792, 802 Fällebro (Fällbro), Täby sn 148, 172 Färentuna, kyrkan 660, 700 Galltorp, Söderby-Karls sn 867, 868 Gamla Uppsala, kungsgården 562 kyrkan 826 Garn se Össebygarn Gillberga, säteri, Fasterna sn 364, 386 Gimo bruk, Skäfthammars sn 156, 368, 432 Gistad (Ög), kyrkan 617 Glanshammar (Nä), ]{yrkan 272 Gothem (Go), kyrkan 713 Gotland 200, 314 Gottröra, kyrkan 232, 928 Granby, Fasterna sn 364 Granby, Össebygarns sn 30 Gräsö, kyrkan 533 Gudby, Fresta sn 148, 150 Gudmundrå (Ån), kyrkan 66 Guldrup e (Go), kyrkan 520 Gullunge, Skederids sn 562 Gällsta, Vallentuna sn 106 Götene (V g), kyrkan 838 Hablingbo (Go), kyrkan 470 ORTREGISTER 571, 594, 794, 828, 836, 839, 840, 841, 842, 843, 845, 846, 856, 859, 865-909, 916, 936 K arls (Karlskyrka) sn (nu ingående i Söderby­ Karls sn) 571, 781 , 782, 833, 867, 874 Karlungs kyrka se Karls ky rka Karlösa, säteri, Söderby-Karls sn 782, 867, 868, 875, 900 Kattnäs (Sö) 118 Kexholm , Finland 293, 294: kyrkan 294 Klockarbol, Össcbygarns sn 21 Knivsta, kyrkan 395, 797 Knutby, kyrkan 371, 744, 808, 809, 813, 818 Kragsta, Lohärads sn, gästgivargård 572, 624 Kristincholm, säteri, Lohärads sn 139, 572, 600, 612 Lagga , !;yrkan 458 Lappdal, Vada sn 51, 70 Lemlancl , Åland, k y rkan 715 Lidö, säteri, Vätö sn 278 Lilla B enhammar se B enhammar Lilla Karby, Össebygarns sn 23 Lindö, Vallentuna sn 106, 139 Ungsbergs gård, Vallentuna sn 106, 125 Lisinge, Rö sn 304, 321, 354 Lohärad, kyrkan 516, 569-632, 644, 663, 826, 860, 874, 888, 891, 892, 896, 936 sn 380, 636, 874, 931; Gillstugugärdet 577 Lommaren, sjö, Husby-Sjuhundra sn 502 London, National Gallery 32 Loskälva, Lohärads sn 572, 616, 626, 936 Lossa, kyrkan 575 Lovis edal, Rö sn 304, 350 Lovö, kyrkan 463 Lund, Edsbro sn 435 Lun dby, Angarns sn 95 Länn a, kyrkan 35, 528, 610 Lärbro (Go), kyrkan 714 Löt, kyrkan 744 Lövsta bruk, Österlövsta sn 214, 216 Lövsätra, Vallentuna sn 106, 126, 131 941 Malsta 634, 636 kyrkan 502, 633- 670, 708, 709, 878, 937 skolan 655 Malstadha, sätesgård (nu försvunnen), Malsta sn 636 Markim, kyrkan 470, 867 Masku, Finland, kyrkan 836 Mecheln, Belgien, Johanniskyrkan 32 Medevi, Fasterna sn 364, 383, 384, 416 Milano, Italien, Breragalleriet 655, 930 Mjällby (Bl), kyrkan 168 Molnby (Mölneby), säteri, Vallentuna sn 106, 133, 134, 139 Mosjö (Nä), kyrkan 334 Målnekulla se Beateberg Mölltorp (Vg), kyrkan 272 Möln eby se Molnby Mörby slott, Fasterna sn 363, 364, 367, 373, 378, 382, 383, 38~ 40~ 412, 416, *41~ 431, 930 Mörby, sät eri, Fasterna sn 363, 364, 367, 374, 405, 413, 416, 420, 423, 426, 428, 429, 430, 431 Mörkö (Sö), kyrkan 35 Naumburg, Tyskland, kyrkan 715 Nedertarf (senare Stjärnholm, s d), Estuna sn 676 Nibble, Hammarby sn 138, 173, 186, 208, 209 Nora, by i Estuna sn 676, 756 Norr Järsö (Norra J ersjö), Söderby-Karls sn 782, 839, 867, 902 Norr Marjum, Söderby-Karls sn 782 Norra Nånö, by i Estuna sn 676 N orrmalma, Estuna sn 676, 680, 746, 748, 756 Norrsund (Roslagsbro sn?) 937 Norrsunda, ky rkan 700 Nousis, Finland, kyrkan 836 Nyckelby, Lohärads sn 572, 622 Nånö se Norra och Södra Nånö Näs se Fastnäs Näs, Rö sn 304, 306, 317, 318, 330, 344, 348, 350, 357 Odenslunda, Fresta sn 148, 172, 178, 181 Olhamra, Vallentuna sn 106, 124, 134, 139 Opdal, Norge, kyrkan 724 Ostpreussen 256, 258 Padasjoki, Finland, k y rkan 192 Paris, Musee de Cluny 858 Pyhämaa, Finland, gamla kyrkan 614 Malma se Norrmalma Malm en , BjörkUnge sn 574 Malmlund, Rimbo sn 226 942 ORTREGISTER Sjösås (Sm), kyrkan 195 Skebo bruk, Ununge sn 782, 842 Skederid (Skretharg), kyrkan 24, 304, 366, 433-496, 502, 522, 548, 54~ 555, 639, 644, 681, 891, 932 sn 501, 502, 571 Skedersby (Ski edereby), Skederids sn 434, 435 Skedviken, sjö i Fasterna sn 363, 364, 373, 387 Skenninge se Skänninge Skepptuna, kyrkan 513, 894 Skiedereby se Skedersby Skjulsta, Lobärads sn 572, 616 Skultuna bruk, Skultuna sn (Vs) 285 Skålhamra, Fresta sn 148, 180 Skånela, kyrkan 64, 700 Skällnora (Sköldnora) Fresta sn 148, 155, 172, 174, 176, 918 Skänninge, Norrsunda sn 204, 212 Skretharg se Skederid Sköldinge (Sö), kyrkan 270 Sköldnora se Skällnora Sollentuna, kyrkan 116, 155, 198, 378, 916, 920 Sonö (Samö), Söderby-Karls sn 782, 837 Sorunda (Sö), kyrkan 168 Spånga, kyrkan 76, 116, 213, 617, 618, 916, 920 Steninge, säteri, Husby-Ärlinghundra sn 430, 600 Stensta, säteri, Söderby-Karls sn 782, 842, 843, 867, 870, 878, 892, 900, 903, 904 Stenstads kyrka (Karls kyrka) 842 Stjärnholm (tidigare Nedertarf), Estuna sn 676, 752, 761, 772 Stockholm, Adolf Fredriks kyrka 44, 78, 390, 391, 426, 428, 429 Barnhuskyrkan 171 Borgila AB, Atelier 280 Brunssons vävskola 666 Ersta paramentavdelning (1880-90-talen pa­ ramentförening) 350, 559, 560, 624, 766, 848 Finska kyrkan 168 Guldsmedsaktiebolaget 621 H edvig Eleonora kyrka 463 Jakobs kyrka 96, 394, 855 Johannes kyrka 96, 855 Klara kyrka 575 Kungsholms kyrka 394 Libraria 288, 354, 410, 485, 486, 487, 624, 6 64, 666, 764, 766 Rasbo, kyrkan 158, 396, 594, 802, 931 Raumo, Finland, kyrkan 158 Riala, kyrkan 312, 313, 330, 338, 516, 528, 586, 646, 892 Rim bo kyrkan 223- 300, 303, 312, 317, 382, 383, 536, 922, 923, 924, 925, 926, 927, 928, 929 Hornska graven (Ekebyholmsgraven) 256, 258, 288, 922, 924 Rimbokrogs gästgivaregård 226 skolan 232 Rimsjö, by i Husby-Sjuhundra sn 502, 588 Risslingby, Söderby-Karls sn 782, 843 Roslagsbro, kyrkan 329, 513, 706, 838, 891, 904 sn 838, 874 Runtuna (Sö) kyrkan 118 Ryssel, Belgien (flamska namnet på staden Lille) 767 Ryttern (Vs) se Stora Ryttern Råby, Fasterna sn 364, 366 Tabatsberget 366 Råby, by i Lobärads sn 572, 626 Råcksta, säteri, Arrgarns sn 101 Rånäs bruk, Fasterna sn 368, 425 kapellet 364, 424-425, 426- 428, 932 kvarnen 366 säteriet 363, 364, 367, 370, 371, 372, 389, 394, 397, 401, 404, 430, 431, 432 Räfsta, by i Arrgarns sn 82, 95, 100 Rättvik (Dr), kyrkan 198 Rö , !att inskiuta ibland Pcringskiölds samlingar>>. FoRNV. = Fornvännen. Meddelanden från VHAA 1906- . GILLINGSTAM = Hans Gillingstam, Ur Fasterna (Fasta och Esterna) historia, Norrtälj e 1947. IX = Olof Grau, Hushålds anmärkningar under resan igenom Upsala och Stockholms län år 1748. Tillika med socknekyrkior uti Upsala och Stockholms läner, afteclmade wid deras förbiresa år 1748. Ms i Västerås läroverksbibliotek utg. av Sven T . Kjellberg. UFT 8: bil. 1. 1919. GSstplr = Svenskt silversmide 1520- 1850, IV, Guld- och silverstämplar av E. Andren, B. H ellner, C. Hemmarek och Kersti Holmquist, Stockholm 1963. HADORPHS >>ANNOTATIONSBOOK>> = opaginerade anteckningar i 8: o av J oh. Hadorph, tidigare inbundna i slutet av PER. MoN. III, m en uttagna ur denna volym 1955. Ms i KB, sign. F. f. 10. hd = härad. H ERDAM., H ERDAMINNET = Upsala ärkestifts herdaminne 1- 3, Upsala 1842- 1845; 4, 1893. HILDEBRAND, Sv. Med. = H. Hildebrand, Sveriges Medeltid I- III, 1879- 1903; IV. R egister, Stock­ holm 1953. HILDEBRAND; ö. Upp!. = H. Hildebrand, Berättelse om en resa i östra Uppland. Ms inlämnat till VHAA 1868. HoLMBAcK = L.- M. Holmbäck, Klockor och klockringning, Stockholm (tr. i Malung) 1951. IHRFORS = Eric Ihrfors, Uplandia sacra, 5 bd, 1894- 1899, ms i VHAA. INV. = inventering, inventarieförteckning. INv. 1829 = en på grund av en kgl förordning 17/4 1828 företagen inventering av forntida minnesmärken i k yrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevos i flera exemplar, varav en serie förvaras i resp. kyrkoarkiv och en serie i A TA. KA = Kammararkivet, Stockholm. KB = Kg! Biblioteket, Stockholm. kh = kyrkoherde. KLINGSPOR = C.A. Klingspor, Anteckningar under resor i Uppland, UFT bd I- II, Stockholm 1871­ 1890. kmt = kopparmynt. KR. PROT. = kyrkorådsprotokolL KÄLLSTRÖM = Olle Källström, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Ale avh. Uppsala 1939. LRK = Kg! Livrustkammaren, Stockholm. LSt = Kg! Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm. LUKI = Lunds universitets konsthistoriska institution. LuNDB ERG I = Erik Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000- 1400, Stockholm 1940. L uN DBERG II = Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renässans 1400- 1650. Stockholm 1948. LöFGREN = Albert Löfgren, Det svenska tenngjutarehantverkets historia. Del 1, band 1- 3, Stockholm 1925- 1950. M = möd ern e. MBL. = VHAA:s Månadsblad, ärg. 1- 34 (1872- 1905). mem. = memorial. ms = manuskript. NESCHER 63 = Nescherska samlingen nr 63, ms i KB, numera med signum F.m. 18. NoRDIN = Nordinska samlingen, ms i UUB. NoRDM = Nordiska Museet, Stockholm. NoRD. TIDSKn. = Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri, utg. av Letterstedtska föreningen 1- ; 1878- . PALMSK. SAML., PALMSKIÖLD = Palmskiöldska samlingen, Topographica, ms i UUB. PERINGSKIÖLD, se PER MoN. PEn. MoN. I- X = J. Peringskiöld, Monumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia, I-X. Ms i KB, GRAV x sign. F.h. 1- 10. I slutet av vol. III fanns före 1955 inbundna anteckningar av J. Hadorph, se HADORPHS »ANNOTATIONSBOOK>). PER. MoN. RuNICA = Monamenta runica prresente Dn Iobanne Hadorphio ab l ohanne Peringer delineata anno 1684 Mense Maj o, en skissbok med runstensavbildningar i KB med signum F.!. 5: 1. PHT = Personhistorisk tidskrift, utg. av Personhistoriska samfundet. 1- ; Stockholm 1898- . PROT. = protokoll. RA = Riksarkivet, Stockholm. RABEN = Hans Raben, Träskulptur och snickarkonst i Uppsverige under renässans och barock. Ak. avh., Stockholm 1934. RADLOFF = F.V. Radloff, Beskrifning öfver norra delen av Stockholms län, d. [1]- 2, Ups. 1804- 1805. -Nytryck under titel •>Beskrifning öfver Roslagen», Norrtälje 1910. RANNsAKNINGAR = Rannsakningar efter antikviteter på [VHAA]Akademiens uppdrag utg. under redaktion av C.l. Ståhle, bd I, Upps. 1960. Efter Ransakningar om antiqviteterna 1667- 1684. ms i KB, sign. F.!. 9: 1'. RANSAKN. = Ransakningar om antiqviteterna 1667- 1684. Ms i KB, sign. F.!. 9: 1. RAÄ = Riksantikvarieämbetet, Stockholm. RHEZELrus = I.H. Rhezelius, Manumenta Uplandica. Reseanteckningar frän åren 1635, 1636, 1638. Utg. af C.M. Stenbock och Oskar Lundberg [efter ms i KB sign. F.c.6), Upps. 1915- 1917, UFT bd 7 (1"913-----'1917): bil. Rig = Rig. Tidskrift utg. av Föreningen för svensk kulturhistoria i samarbete med Nordiska museet och Folklivsarkivet i Lund 1- ; 1918-. Riksreg. = Riksregistraturen, ms i RA. RÄK. = räkenskaper. SALvrus = Lars Salvius, Beskrifning öfver Sveriget, T. 1, Uppland, Stockholm 1741. SBL = Svenskt Biografiskt Lexikon, Stockholm 1918- . SD = Svenskt diplomatarium 1- 6 (t.o.m. är 1355) och [ny ser.) 1-4 (åren 1401- 1420), Stockholm 1829- 1959. S.h. = senare häften. SHM, StHM = Statens Historiska Museum, Stockholm. sk. = skilling. skr. = skrivelse. smt = silvermynt. sn = socken. SNABBINv. = en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremälsbestånd av konst- och kultur­ historiskt värde, utförd under åren 1917- 1932. I Uppland genomfördes en viss snabbinventering i samband med förarbetena till UPPS. UTST. 1918. På grund av omständigheterna blev denna in­ ventering ofullständigare än de senare genomförda snabbinventeringarna i övriga landskap. ­ Samtliga snabbinventeringslistor förvaras i A TA. Ett ex. har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. STF = Svenska Turistföreningen. stpl, stplr, stpld = stämpel, stämplar, stämplad. ST. PROT. = sockenstämmoprotokoll. St. Tidn. = Stockholms-Tidningen. STYFFE = C.G. Styffe, Skandinavien under unionstiden, 3 upp!., Stockholm 1911. SvD = Svenska Dagbladet. SvERIGE = Sverige. Geografisk-topografisk-statistisk beskrifning ... IV, utg. av K. Ahlenius m. fl., Stockholm 1909. Sv fmpl = Svenska fornminnesplatser. Vägledningar utg. genom VHAA. Nr 1- ; 1926- . XI SvK = Sveriges Kyrkor, konsthistoriskt inventarium, utg. på uppdrag av VHAA , Stockholm 1912- . Sv. ORTER = Svenska orter. Atlas över Sverige m ed ortsb eskrivning. D. 1- 3, Stockholm 1932-1952. SvR, Sv. RUNINSKR . = Sveriges runinskrifter utg. av VHAA: bd 6- 7 ( = Upplands runinskrifter, granskade och tolkade av E. Wessen och Sven B. F. Jansson, d: 1- 2), Stockholm 1940- 1946. TExT. KAT. 1929 = Kyrklig t extilkonst i Sverige under åtta århundraden, katalog, Stocld1olm 1929. Med supplement. THAM = Wilh. Tham, Beskritning öfver Stockholms län, Stockholm 1850. TrLAs, SocKNE-SKRIFWARE = Sockne-Skrifware eller Swenska Resesamlingar, ms KB, författat av Daniel Tilas 1751 - 1764, sign. M. 25: 1- 3. tj .mem. = tjänstememoriaL TuuLS E = Armin Tuulse, Mörby, en adelsborg i Uppland (VHAA hand!. 77), Stockholm 1952. UB, UUB = Uppsala universitetsbibliotek, Uppsala. UFT = Upplands fornminnesförenings tidskrift, Uppsala 1871 - . ULA = Landsarkivet i Uppsala. U NESTAM = Gustaf Un estam, En bok om Söderby -Karl, Uppsala 1954. UNT = Upsala Nya Tidning. UPMARK = Gustaf Upmark , Guld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850, Stockholm 1925. UPPLAND, årsboken = Upplands Fornminnesförenings årsbok , Uppsala 1940- . UPPLA NDs KY RKOH = Upplands kyrkor. Konsthistorisk vägledning [utg. av] Stiftsrådet Uppsala ärkestift, I- ; Uppsala 1945- . uppm . = uppmätt, uppmätning. U PPS. UTST. KAT. = Katalogen till Utställningen av äldre l