Högby kyrl(or kyrkor ÅKERBO HÄRAD, ÖLAND BAND 1:3 Av RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 119 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARM IN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Beskrivningen av Högby kyrkor avslutades i augusti 1967. Excerperingen är utförd av författaren. Översättningen till engelska av bildtexter och samman­ fattningar har utförts av Albert Read. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i ATA . Fotografer: M Ho/ren, O Mattsson, A Ed/e, S Wahlgren, N Lagergren, S Hallgren samt författaren. Uppmätningar: S Hesselgren, S Fränne, S Ljungstedt, J Söderberg samt författaren . Grafisk formgivning: Vidar Forsberg Omslagsbilden återger stenhuggaren Martin Vathis bild på gravstenen fig 107. Foto S Hal/gren 1964 På omstående sida: Åkerbo härads sigill /rån slutet av J500-ta/et efter ritning (1949) i RA . ALMQVlST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1968 Innehåll HÖGBY KYRKOR 177 Kyrkogård och klockstapel Gamla kyrkan Glasmålningar Kalkmålningar Gamla kyrkans inredning och inventarier Nya kyrkan Nya k yrkans inredning och inventarier NOTER KÄLLOR OCH LITTERATUR FÖRKORTN IN GAR SUMMARY 180 188 216 216 218 236 239 267 271 273 274 Högby SVER1GES KYRKOR ÖLAND r kor RAGNHILD BOSTRÖM Högby kyrkor Av RAGNHILD BOSTRÖM HÖGBY KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Åkerbo härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Ölands Åkerbo kommun Högby omtalas första gången 1283: »de h0ghaby» (SD 888). Socknen »höghaby» nämns 1346 (SD 4118) jämte ett S:t Ottos kapell (Styffe s 271). Kyr­ kan uppräknas bland dem som erhöll Erik den he­ liges reliker. Högby socken dominerades av kloster­ gods. Roma och Solberga kloster ägde 26 gårdar. Enligt 1635 års jordebok innehade Roma kloster 23 hemman och en utjord, Askeby 5, Alvastra 6, Sken­ ninge l hemman. Kronogods har också funnits i socknen. 1 Alltsedan reformationen var Högby förenat med Källa pastorat till år 1600, då Källa avskiljdes. Kyrkan är belägen på ett gravfält från äldre järn­ ålder (fornminne nr 102-106), som sträcker sig väs­ ter om kyrkan på ömse sidor om landsvägen. Ett 20-tal bautastenar är resta i talldungen intill upp­ fartsvägen mot kyrkogårdens västra grind. 2 En sil­ verskatt från 900-talet har påträffats vid kyrkan. Vid byn Alvedsjö hittades 1844 ett halsband av silverpärlor samt en rund hängprydnad med ett djur i niello, 1000-talet, nu i SHM (inv nr 1132). I fyndet ingick även närmare tusen mynt från de sverkerska och erikska konungaätternas tid (ca 1130-1250). Arkivalierna för Högby innehåller en del uppgif­ ter av mer etnologiskt intresse. Det framgår exem­ pelvis av st prot 1752 och 1761, att de som åtnjöt fattigmedel hade till uppgift att hålla kyrkan ren under kyrkavaktmästarens tillsyn. Vid sockenstämman 6/5 1784 uppmanades för­ samlingen att sjunga »med sakta röst», när prästen sjunger från altaret »och icke högsta röst, såsom hit­ tills sked t» . Annars kommer prästen att läsa i stället. När klockaren svarar, får församlingen däremot stämma in »med högsta röst». Kyrkan användes som uppställningsplats i början av 1700-talet, se not 69. - Häradsskräddaren Sand­ berg erbjöd sig enligt st prot 22/5 1806 »att före­ taga Snushandel». Vid samma sockenstämma på­ minte också prosten församlingen om vad som kunde göras för att förhindra tiggeri inom sock­ nen. Bland kyrkans inkomster för år 1654 märkes »Jör­ gen i Hageby för En oxe som Hr Elias i Gaxhaga förähradhe til kyrkian och löste». - Samma år be­ slöt man bl a att avskaffa julhalmen (vis prot). Så sent som 1784 upprepades beslutet (vis prot). Fig 101. Högby nuvarande kyrka med medeltida torn från väster. Foto Sören Hallgren 1967. Högby present church with medieval tower from W . 177 HÖGBY KYRKOR F ig l 02. Den nuvarande kyrkan och kyrkstallarna frå n norr. Foto R Bos t rö m 1960. Present Church and Church stables }i-om N. Traditioner om äldre kyrkor Enligt Ransakningar 1667 »skal wthi gambia ullr­ min nes tijder hafwa warit et Capell , förr ä h n högebij kijrkia begijnte byggiass» vid fornborgen nä ra Ved­ borm (kallad »höga eedar» eller Borga-Ed. F . l. 9 :4, s 240 ff). Enligt samma källa berättas, »at Kijrkian wa r först ä rnat till at bijgiass öster om dödewij bij, wid en sto r högh eller r öör, som kallass wätslahögh, dijt dhe kiörte wirke till hielp ifrå n förbem te. M en när dhe begijnte bijggia gick thet inthet a n, tij alt thet som bijgdes o m d age n reefsz ned om nä tterna, a lt fördenskul flottes sa mma wirke t ill den orthen kijrkian nu står, d är och bygg ningen lijckad es bettre.» Herr Doctor och Biskopen ej heller underlå ta, att lä mna försa mlingen d et billiga loford och beröm, at d e m ed distinction uppfört sit nya K yrkoherd e-H u s, äfvenso m de d e öfrige Prästegårds-byggnaderne be­ röm! igen underhå llit» (vis prot 1791). Minnessten (brudsten) Mot söd ra präs tgårdsflygelns no rra vägg stå r fast­ kra mlad en minnessten av grå kalksten i två dela r, tillsamma ns bildande en r ektangel, 201 x 132 x 12 cm. Latinsk inskrift i versaler: HOMO PROPO IT STEE l SED l D EUS DISPON IT l JO H AN SA H L­ J 740. 4 l ET l A NA CHR ISTI NA l W IEBOM l Prästgårdar I å kern n o rr om Högby kyrka undersöktes 1931 lä mningar efter ett hus, m öjligen rester av d en m e­ d eltida prästgården. 3 Bland lösfynden märks kera­ mikfragment frå n 1300-talet samt fä rgad e glasskivo r frå n ett fönster (?). D e n nu varande p rästgå rdens hu vudbyggnad , två­ vånig, av putsad kalksten , uppfördes 1789 nord öst o m kyrkan på sa mma p lats som en ä ldre, utdö md 1788. Vid den fö lja nde biskopsvisitationen »v il le 178 Stenen har troligen urs prung ligen stått vid Horns ku ngs ladugård , som Sah lsteen arrenderad e. Å rtalet 1740 betecknar det å r ha n gifte s ig första gå ngen, va rfö r ma n kan antaga, att stenen u ppsattes för att hugfästa minnet av b rö llopet. Will iam A nderson kalla r också stenen »brudsten», men ange r ej käl­ la n.5 I vå ra d aga r har inga up pgifter om stenen gått att uppbringa. - Johan Sa hlsteens och ha ns båda hustrurs gravsten bes kri vs ned a n (se Nya kyrkan, gravsten nr 1) . KYRKST ALLAR Kyrkstallar. Vägbom. Fattigbössor Norr om kyrkogården, på andra sidan om vägen till prästgården, ligger rödmålade kyrkstallar under tjä­ rade spåntak (fig 102, 103, 105:C), renoverade 1958. Dessa och de vid Köpings kyrka belägna är de enda bevarade på Öland. Ar 1679 hade man bl a utgifter »för merlor till kyrckiobomen», troligen en landsvägsbom, som skulle stänga av trafiken under gudstjänsttid (jfr ovan, Böda, s 101). Mot detta antagande står en upp­ gift 1791 (vis prot): »... frågades ... om någon Bomm öfver Landsvägen vid Kyrkan är inrättad? . .. gafs tilkänna, at Kyrkans läge på fria fältet förbjuder denna inrättning». En järnbeslagen fattigbössa »wid Lundbergs gård» vid Gaxa 6 kallas ny 1725 (räk). 1829 stod en fattigbössa, »kyrkan tillhörig», vid Bläsinge gäst­ givaregård (Domkap). Ingendera är bevarad. ­ Beträffande fattigbössor inne i kyrkan, se nedan, Gamla kyrkan. Fig 103. Kyrkstallar norr om kyrkan. Jfr tig 105:C. Foto S Hallgren 1964. Church stables N of the church. Cf fig. 105: C. 179 HÖGBY KYRKOR Kyrkogård och klockstapel Kyrkogård, ingångar Kyrkogården (fig 105) är inhägnad av en kallmurad kalkstensmur, som numera har sin största utsträck­ ning mot söder. Den har utvidgats flera gånger, bl a 1871 i samband med Nya kyrkans tillkomst, då muren till den ä ldre delen av kyrkogården omlades, samt 1926. Den gamla mursträckningen i söder mar­ keras av en trädrad (jfr fig 104). Pyramidalmar kan­ tar gångarna i väster, norr och söder. Smidda järngrindar (1965) mellan granitstolpar för in på kyrkogården i väster (fig 10 l) och norr. I söder vitmålade trägrindar från 1926. Den äldre kyrkogårdsmuren (fig 115- 117), som Fig 104. Den gamla kyrkan och kyrkogå rden. Detalj av karta från 1683. LSt. Bilden av kyrkan är endast ett karttecken, medan kyrkogårdens utsträckning återgav verkligheten. Old church and churchyard. Detai/ of a map drawn in 1683. The pictw·e of the church is on/y a map symbol, whi/e the ex­ tent of rhe churchyard was correct. revs 1871 , var högre än den nuvarande och hade in­ gångar i väster, norr och öster. Vid vis 1654 förbjöds att släppa in boskap på kyrkogården. Portarna var troligen enkla träluckor. 1696 betalades »Arbets lön för Wästra kyrkaporten 6:-» sa mt »2 st. portjärn der till 0:24». 1706 gjorde sockensmeden Erich Hoffman haspar till västra och norra kyrkogårdsportarna (räk). Den östra tillkom 1707 (räk), arbetet utfördes av snickaren Anders i Skriketorp och sockensmeden Hoffman. De norra och västra trä portarn a ersattes på 1720­ och 1730-talen a v murade stigluckor med träportar och avtrappade rösten. Den norra (fig 115, 117), gjordes 1729 (räk). Detta och följande år upptas ut­ gifter för norra portens murande och vitmenande, dess träportar med skrank däröver mm. - Den väst­ ra stigluckan (fig 115, 116) uppmurades 1736 (räk), till att börja med bibehölls träportarna , men dessa byttes ut mot nya 1744 av snickaren Elias på Horn. Den östra porten var a v trä ända till 1801 - 1802. Omfattande reparationer av stigluckorna företogs 1760- 1761 (räk) samt 1801 (räk). Vid sistnämnda tillfälle utfördes arbetet av murmästaren Grönlund, Jon Påfvelson vid Horn och smeden Elg. Stigluckor­ na stod kvar till1871. Ett par av dem pryddes med skulpterade orna­ ment av grå kalksten, förmodligen konsoler från Borgholms slott, ornerade med beslags- och brosk­ ornamentik. 1600-ta1ets början eller förra hälft, 7 höjd 42 cm. Katafalk, bisättningskapell, bod ; Ovan nämnda ornamentstenar användas nu , upp­ och nedvända, som stöd under en katafalk med ski­ va av röd , slipad kalksten, stående utanför västra kyrkogårdsingången intill ett bisättningskapell av grå, tuktad kalksten under skiffertak från 1961 (jfr planen fig 105:B). En bod omtalas som ny 1663 (inv): »Låås- l st för nya bodhen», men var den låg, är ej bekant. Försvunnen runsten Utanför medeltidskyrkans vapenhus har legat en av Linne, Hilfeling, Wallman och Ahlqvist observerad, 180 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL A . KYR.KA B. BÅRt+US C. KYRKSTALLAR D. MAT.HIN VATI-\ IS GQAV ST. Fig 105. Situationsplan, l : 2000. Uppm J Söderberg 1964. General plan. A. Church. B. Mor­ tuary. C. Church stab/es. D. Martin Vathi's grave monument. SITUATIONSPLAN . lOM-. O lO 20 30 4 0 50 60 70 BO M.,. c lllllllflll-=- ! lc 1 -­ -l c...cl:_::_ l :: l .: l· Fig 106. Nu försvunnen runsten med spegelvänd, mycket nött inskrift. Teckning av J Wallman 1833. NordM. Foto N Lagergren 1965. nu försvunnen runsten (fig l 06) med spegelvänd run­ skrift och drakslingor. Inskriften har börjat i slingan nedtill t h med ett namn, som tydligen redan på 1700-talet var helt utnött. Därefter följer: »... och Björn ...» Stenen är alltså rest av två personer och inskriften har av allt att döma varit en vanlig min­ nesskrift. 8 Wallman har bl a gjort här återgivna teckning, i vilken även måtten meddelas: höjd ca 5 fot ( = 149 cm), bredden 2 fot ( = 60 cm). Wallmans teckning är ej citerad i SvR, Öl 55. Hilfeling beskrev stenen sålunda: »Pastor Vellin följde mig at upsöka Runestenen på kyrkogården, som väl fants liggande öfver en graf men så alldeles förnött av tramp at ej öfver et par Runor med viss­ het kunde ses. Dessutom var nästan ena hälften al­ deles borta- man kunde märka ormslängans gång således som här ses - och at de Runor som attrape­ rades stodo bakvände, som tycktes vara af de äldste på Öland, efter sin teknings forme» (skiss). - Ahl­ qvist (S UJ, s 10) skrev om stenen: »En Runsten finnes på kyrkogården i Högby, men är så utnött att man ej kan läsa honom, denna Runesten är den enda på Öland med stuprunor». - Vid Wallmans besök 1833 var den nästan utsliten (fig 106). Där­ efter nämnes ej stenen vidare i källorna. Runestone, with reversed, very worn inscription. Now disap­ peared. Drawing 1833. 181 HÖGBY KYRKOR Fig 107. Gravsten över stenhugga­ ren Martin Vathi, t 1616, och hans hustru. Röd kalksten. Foto S Hall­ gren 1964. Grave monument in memory of Martin Vathi, monumental mason, t 1616, and his wife. Red limestone. Cf fig. 105: D. Gravar på kyrkogården Följande äldre gravar finns på kyrkogården: l. På södra delen av kyrkogården, nära den äldsta delens södra gräns (»vid södra kyrkogårdsmuren» enligt Siden 1873) ligger en gravtumba av röd kalk­ sten, som är av särskilt stort konsthistoriskt intresse, över stenhuggaren Martin Vathi, 9 tl6 16, och hans hustru (fig l 07-11 J). Täckhällen är profilerad i kan­ ten: platt + karnis. De båda stående figurerna är 182 huggna med stor omsorg. Hår, skägg och dräktde­ taljer är ännu fullt synliga, trots att stenen farit illa av väder och vind. Ahlqvist10 uppger, att de är kläd­ da »i gamla Ölandsdrägten», vilket emellertid är fel­ aktigt: kläderna följer tidens mode. I hörnen evangelistsymbolerna i relief inom ned­ sänkta rundlar (tig 11 0). Kantskriften, som består av väl formade versaler, ehuru delvis mycket vittrad, lyder: KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 108. Martin Vathi. Detalj av fig 107. Martin Vathi. Detail offig. 107. HÄR · YNDER · LIGGER · BGRAFYEN [sic] · ISALIG · MESTER · MARTEN · YATHI · STEN · HVGARE · HYI[LKEN · AFSOMNADE] l I HERRANOM · CRISTO · THEN · 4 MARSI ·l AAR 1616 · GWDH · SIELIN · NADELIGEN · WPYECHE · PÅ · SALIGHETHENNES · DAGH · Nedtill en rektangulär kartusch med rullverk, utan inskrift. Sockeln är klädd med lågerhuggna, rusticerande kalkstensplattor.- Tumban är av hög kvalitet, tro- !igen ett egenhändigt arbete av Vathi. Det förefaller nämligen som om inskriften skulle vara komplette­ rad av annan hand: »4 MARSI» och de två sista siff­ rorna i årtalet (som står alltför tätt i jämförelse med de två första), men på grund av stenens nuvarande tillstånd är detta omöjligt att avgöra. Mått: 258 x 178 x 42 cm. Täckhällens tjocklek 16 cm. Håkans­ son nr 241 samt s 96. Stenen är spräckt, nedre högre hörnet avslaget 183 HÖGBY KYRKOR Fig. 109. Martin Vathis hustru. Detalj av fig 107. Martin Vathi's wife. Detail of fig. 107. och på 1940-talet ersatt med ett nyhugget. Konser­ verad 1966 av RAÄ. Gravstenen med tillhörande gravplats inköptes år 1742 av länsman Eric Bramstedt på Vedborm för 30:- (räk). 2. På kyrkogårdens sydöstra del ligger den s k prästgraven (fig 112), en stor, upphöjd rektangulär gravplats med stensatt kant och med södra kortsidan uppskjutande som en gavel. Graven är möjligen äldre än de sista innehavarna, prosten Israel Wel­ lin11 och hans familj. -Den resta stenen vid huvud­ 184 änden är av grå kalksten, dess överdel är avslagen men lagad med cement. Inskriften lyder: TV MIG l LEDER MIG l EFTER TITT RÅD l OCH l VPT AGER l OM ÄNDALYGTONE l MED ÄRO · PS: 73 · V: 24: l ISRAEL SVEN l WELLIN l CATHAR. HEL. l STAGNELIVS 1788. Den resta stenen omges av fem verkstycken, delar av kolonntrummor av röd kalksten (fig 129), vilka ingått i den »trinna pelare» i kyrkan, som nedbröts 1799 under Wellins ämbetstid (se nedan, Gamla kyr·· kan). - Håkansson nr 259 samt pl Vl:20. l KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL 3. Tumba av röd kalksten, på kyrkogården öster om kyrkan. Stenen är numera övervuxen med lavar och svår att dechiffrera, men beskrivs av Håkansson enligt följande: I hörnen evangelistsymbolerna, i mitten blad­ krans med inskriften: DE RÄTTFÄRDIGE VISH. B. l SKOLA LEFVA l EVINNERLIGA · l 5. 16. Upptill och nedtill rektangulära kartuscher med broskverk. I den övre : MINNE STEEN12 l AF l ÖFVER DIRECTEUREN l CARL SAHL­ l FÖDD D. 29 APRIL 1741 l DÖD D . 7 MAil 1813. Den nedre kartuschen är skadad. Nu skymtar endast : .. . OCH . .. E. t 1841. Inskriften med förgyllda versaler. Höjd 140 cm. År 1800 beslöts, att var och en skulle taga hem de honom tillhöriga obrukade gravstenarna (st prot). De övriga försåldes på auktion under de följande åren, sedan man annonserat efter eventuella ägare i Inrikes tidningar. År 1801 redovisades en inkomst av 52:13,9 från gravstensauktionen. Håkansson upptar endast fyra gravstenar ute i socknen, men antalet torde vara betydligt större. Det kan emellertid ej närmare anges, emedan ingen in­ ventering företagits. Jfr Håkansson nr 248 (från Böda), nr 249, 258 (från Persnäs) samt nr 266. Klockstapel Mått: 253 x 183 cm. - Håkansson nr 260. 4. Rest, steleformad gravvård av röd kalksten, sydöst om kyrkan, över hovpredikanten, fältprosten och kyrkoherden i Högby, Henric Johan Gumme­ rus, 13 t 1836, och hans hustru Maria Helena Hult, På sydvästra delen av kyrkogården stod 1634 en klockstapel i kloekbockskonstruktion (fig 113 :a). Den reparerades ofta under 1600-talet, bl a 1646 och följande år (räk). Fig 110. Evangelisten Johannes' symbol, örnen. Detalj av fig 107. Eag/e, symbol of St. John. Detail offtg. 107. 2 - 671560 Högby kyrkor 185 HÖGBY KYRKOR Enligt PB vis hängde en klocka 1591 »j stappalen» men om dess ålder är ingenting känt, den kan vara identisk med den av Rhezelius avbildade. - När klockorna fördes över från västtornet till en klock­ stapel vet vi ej, men en sådan fanns i varje fall i slutet av 1500-talet. Anledningen till flyttningen var förmodligen, att man anskaffat större och tyngre klockor. I samband med klockans omgjutning 1699 bygg­ des klockstapeln om eller gjordes helt ny (1699­ 1700, räk) och tjärades 1702. Arbetet utfördes av Danjell Andersson i Gröndal (Köpings sn) och Pehr Flygare. Troligen är det samma stapel som är synlig i fig 37. 1739 beslöt man att bygga en ny stapel för två klockor och 1745 fick en klackgjutare handpenning på en ny klocka (se nedan). Klackköpet gick emel­ lertid om intet och man behöll den gamla stapeln. Under en följd av år i slutet av 1750-talet (st prot) planerade och beslöt man att stapeln skulle repare­ ras, och 1759 hade det utförts. Underhållsarbeten företogs också i början av 1760-talet, men trots detta var den 1769 »förliten och äfwen bristfällig och förfallen», varför man beslöt att uppföra en ny Fig 111. Martin Yathis gravsten . Skala l: 20. Uppm S Hesselgren och S F ränne 1931. o ===================================== 2 rn. Scale drawing of Martin Vathi's monu­ ment. 186 KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL för två klockor »så fort Församlingen kundhe med­ hinna» (st prot 28/3 1769). Då även västtornets tak­ ryttare behövde repareras (se nedan), beslöt man att söka finna en gemensam lösning för stapelns och takryttarens reparationer: en byggmästare skulle undersöka möjligheten av att hänga klockorna i västtornet (st prot 21/4 1769). Något beslut fattades emellertid ej och 1779 fick man virke till en ny klock­ stapel. Någon sådan byggdes ej heller nu, utan 1787 byggdes västtornet om för klockorna (se nedan), och klockstapeln såldes slutligen på auktion 1788 (räk), sedan klockorna hade hängts upp i kyrktornet. Ned­ tagningen av stapeln gjordes av Andreas Nilsson i Sand by. Timvisare Bland utgifter för år 1731 upptas bl a följande: »låtit göra en ny Tijmestens bänk eller mur . .. l :28.-», dvs en murad stenpelare för en solvisare. Var på kyrkogården den var placerad, är ej bekant. 1762 köptes en timstensstubbe (räk), 1733 en timsten . Fig J 12. Den s k prästgraven , över prosten I S Wellin, "f 1810, och ha ns familj. Gavelpartiet utgörs bl a av kolonnstycke:1 från den medeltida kyrkan (jfr fig 129). Foto R Boström 1964. The so-ca/led priest-grave of Dean l S Wel/in, t 1810, and his family . The gable consists part/y ov pieces of columns from the medieval cl1urch. (Cf fig . 129). 187 Gamla kyrkan Plan Om den medeltida kyrka, varav efter 1870 endast tornet återstår, lämnar ett stort antal äldre tecknin­ gar (tig 113-117, 120, 135), en karta från omkring 1770 (tig 37) samt äldre beskrivningar tämligen goda upplysningar. D en bestod av ett lågt, romanskt långhus, »mellankyrkan», och ett senromanskt kor, kallat »fram-» eller »nykyrkan», som var högre och bredare än långhuset. Härtill anslöt sig i väster ett torn och invid korets norra sida en sakristia, om­ nämnd första gången 1652, men sannolikt medel­ tida. Utmed hela södra sidan av långhuset låg en till det yttre sidoskeppsliknande byggnadsdel, beståen­ de av ett senare tillbyggt vapenhus, samt ett öster därom beläget kapell , kallat gravhus eller gravkor, rivet 1797. Genom långhusets placering mellan ett högt västtorn och en hög korbyggnad hade kyrkan en tydlig klövsadelsform, ehuru östtorn icke fanns. I äldre arkivalier kallas också koret stundom för östtorn. Material förhållandet, att Rhezelius markerat stötfogen mel­ lan vapenhuset och kapellet (tig 113) kan innebära, att vissa byggnadsdelar var oputsade. 1670 vitmön­ jades och rappades kyrkan . Det framgår ej klart, om det gäller kyrkans yttre eller inre murar, men troligen det förra alternativet. 1731 och senare var murarna vitkalkade. Inga yttre murytor är nu syn­ liga i ursprungligt skick. Av den enda bevarade me­ deltidsdelen, tornet, är i dag endast en mycket liten yta av yttermuren synlig från nuvarande långhusets vind, den är slätputsad med grå puts från nyare tid , troligen från ombyggnaden 1825- 1826. - Golvet var före ombyggnaden i slutet av 1700-talet ett mycket ojämnt stengolv, men belades då i mittgång och bänkkvarter med trä. Mått Bevarade delar visar, att kyrkan var uppförd av kalk­ sten i skalmursteknik på vanligt sätt. Fasadbehand­ lingen 1634 och tidigare vet vi inte mycket om . Det Löfgren (tig 116) anger kyrkans längd till 47 -~ aln ( = 28,8 m), bredden i koret 16 alnar, 16 tum( = knappt 10m). Med 'kyrkan' avser han endast lång­ hus och kor, ej tornet. Måtten gäller interiören. Wellins måttangivelser (se nedan samt tig 120) av­ viker något från Löfgrens. Rekonstruktionen i tig 121 är en kompromiss mellan deras måttuppgifter. Enligt Brusenius' beskrivning 1767 1 4 var kyrkan Fig 113. a. Kyrkan och klockstapeln från söder 1634. Teckning av J H Rhezelius, KB. - b. Detalj­ förstoring av tornets östra sida med en korsformad glugg, vilken möjligen suttit i det äldsta korets absid. a. Church and bell-tower from S, 1634. - b. Enlarged detail of E side of tower with a cruciform open­ ing, possibly from the apse of the first chancel. lil 1 188 BYGG N ADSBESKRIVNING Fig 114. Kyrkan från sydväst 1673. Skala 1 : 288. Teckning av P Törnewall, UUB. Churchfrom SW, 1673. l l ·. 6) ' l \ »ibland de störste och prydeligaste på hela Landet, och är sannolikt at här warit et Canike Säte i Påf­ wiske tiden». Långhusets exteriör Långhusets södra fönster- och portalformer döljs på teckningarna av de sydliga tillbyggena. sydporta­ len låg nära sydvästra hörnet och var endast 2 alnar bred ( = 120 cm, fig 116). Gångöppningen satt ett språng innanför yttre murlivet Inre smygen hade nästan rätvinkliga sidor. Det har även funnits en nordportal, nämnd 1692, då den lagades (räk), och 1769 i samband med en bänkdelning. 1774 »föreslogs om icke ... then dör, som är på Norra sidan i kyrkan, hwilken sellan öpnas och nyttjas, kunde igenmuras . ..»(vis prot). Visserligen saknas uppgifter i räk om att detta arbete utfördes, men 1787 var hela norra sidan av långhuset uppfylld a v bänkar (fig 120). Fönstren på södra sidan nämns i samband med kapellets rivning (se nedan , S :t Ottos kapell). De kallas »de gamla fönstergluggarna», vilket innebär dels att de var minst två till antalet, dels att de var mycket små. Befintligheten av en nordportal antyder, att även nordsidan ursprungligen kan ha haft fönster, liksom ännu är förhållandet exempel­ vis i Resmo kyrka.l 5 De fönster, som syns på äldre avbildningar av nordsidan (fig 116, 117), har tillkommit genom se­ kundära uppbrytningar av nordmuren under 1600­ och 1700-talen. Det framgår ej av arkivalierna, om de är utvidgningar av medeltida fönster eller ej. Taket var spåntäckt 1634 (fig 113), samma mate­ rial som troligen under medeltiden. Rhezelius redo­ 189 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 115. Kyrkan och kyrkogården från sydöst 1817. Teckning av N l Löfgren, ATA. Church and churchyard from SE, 1817. visar i allmänhet taktäckningsmaterialet (s 12). Ä ven senare synes långhuset ha varit täckt med tjärad spån. På långhusets västra nock ses i fig 113 en rikt för­ grenad prydnad, troligen av smidesjärn. Sådana flöjlar ses hos Rhezelius på alla kyrkans taknockar, men den västra på långhuset är egendomlig emedan den är placerad så tätt intill torn muren. Detta skulle kunna vara en fingervisning om att tornet är yngre än långhuset. T själva verket förhöll det sig också så (se nedan, Västtorn). Långhusets interiör Enligt Wellins plan av 1787 (fig 120) var »västra delen» eller långhuset 23 alnar långt ( = 13,66 m), I 3 alnar brett ( = 7, 72 m) samt I O alnar högt ( = 5,94 m) samt hade tre »pelare», av vilka den östligaste hade rund genomskärning, var en kolonn. Den kallas också för »den trinna pelaren midt uti Kyrkan» (st prot 1799) och beskrivs närmare nedan (se Fäst­ ningskoret). Långhuset var alltså disponerat såsom en tvåskep­ pig hallkyrka med sex kryssvalv, burna av två kraf­ tiga fyrkantpelare, samt hade en tung rundpelare i triumfbågen (fig 121). I den västligaste pelaren var ett vigvattensbäcken inbyggt (fig 144, se nedan). Valvet beskrevs vid en besiktning 1791 (närmare citerad nedan) : » ... Åfwan på hwalfwet är mycken fyllning upförd, så att hwalfstenarna icke synas, hwaraf följer, att ingen underrättelse derifrån kan inhämtas, om beskaffenheten .. .» Valvens översida var alltså utjämnad med ballastmurning så att ett tämligen jämnt golv bildades ovanval vs, på samma sätt som ännu kan ses i västtornet (se nedan). Detta 190 måste innebära att det funnits en profanvåning över kyrkorummet. Tillträdet skedde från västtornets 2:a våning (nu dess l :a), i vars östra mur är en nu igen­ murad , rundbågig ingång (fig 125, 126:a). Långhusets välvning var ej ursprunglig. Ett bevis härför är den nu nämnda passagen mellan västtor­ nets 2:a våning (nu dess l :a) och långhuset, som är sekundärt upptagen och säkerligen samtida med långhusets välvning. Från början hade långhuset på vanligt sätt platt trätak eller öppen takstol , vinden var åtkomlig genom en stege. T och med att lång­ huset välvdes, blev det nödvändigt att bryta igenom tornets östra mur för att man den vägen skulle kun­ na nå långhusvindenjprofanvåningen. Tornets mur­ trappa fick alltså dubbla uppgifter: dels som upp­ gång till tornets övre våningar, dels som långhusets vindstrappa. - Ännu ett förhållande som kan tol­ kas som bevis för att valven var sekundära är de många sprickor som påtalades 1791 (se nedan, Om­ byggnader under l S Wellins tid 1784-1810). Absidkor Till långhuset hörde ursprungligen ett smalare kor än det på de äldsta teckningarna synliga. Med all sannolikhet var det i öster försett med absid, så som de flesta öländska kyrkor (fig 182:A). Ingenting kan tyvärr sägas därom med bestämdhet, emedan ej någ­ ra grundundersökningar företogs vid restaurering­ en 1938- 1939. Enligt Rhezelius' teckning (fig 113:b) hade tornets östra gavelröste en liten korsformad glugg, vilken från början kan tänkas ha suttit i ab­ siden (jfr nedan, Källa ödekyrka). Kyrkans äldsta byggnadshistoria Den äldsta kyrkan kan nu rekonstrueras (fig 182:A), den bestod av ett litet långhus med smalare kor, tro­ BYGG N ADSBESKRIVNING Fig 116. Kyrkan och kyrko­ gården från sydväst samt plan av kyrkan 1822. Teck­ ning av N I Löfgren, ATA. Church and churchyard from SW and plan of church, 1822. L..­ n?7 !igen med absid. Enkla, rundbågiga portaler med nästan rätvinklig inre smyg i långhusets västra del förde in i kyrkorummet. Troligen saknade koret egen portal. Små rundbågiga fönster i söder, kanske även i norr, upplyste kyrkan; i absidens östra del satt, som sagt, troligen en liten korsformig glugg. Valv saknades i såvällånghus som kor; absiden hade hjälmvalv. Nu återstår av denna kyrka, såvitt man vet, en­ dast delar av västra gaveln, varav ett stycke är syn­ ligt inifrån torntrappan (fig 123). Den relativa kronalogien för kyrkans tillkomst torde vara alldeles klar, men dateringen går ej att närmare bestämma. Med tanke på de många bygg­ nadsskeden, som ägde rum före 1200-talets mitt och för vilka nu skall redogöras närmare, är en datering av den äldsta kyrkan till 11 00-talets mitt tänkbar. Västtorn Den enda del av kyrkan, som bevarats från medel­ tiden (om man bortser från resterna av långhusets västra mur, se ovan), är västtornet. Det är ett av Ölands ståtligaste försvarstorn. Endast få ljusöpp­ ningar bryter igenom tornets mäktiga ytor. Torn­ huven och klackvåningen är omgjorda 1825-1826 och tillhör alltså ett senare byggnadsskede. Tornet är ej byggt samtidigt med långhuset. Mur­ mästaren Wermelin, som 1791 besiktigade kyrkan (se nedan, Ombyggnaden under I S Wellins tid 1784­ 181 O) säger nämligen uttryckligen om tornet, att 191 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 117. Kyrkan från nordväst omkring J 820. Blyertsteckning av J WaU man omkring J 820. Nord M. Foto N Lagergren l 964. Churchfrom NW, ca 1820. »det har egen säker fot utan att på något sätt hvila på Kyrkan». Att det även är byggt senare än lång­ huset, bevisas av gavelprydnaden fig 113 (se ovan). Om långhuset för ovanlighets skull hade varit byggt senare än tornet (jfr nedan, Källa ödekyrka), hade man knappast prytt dess västra gavel så som Rheze­ lius' teckning visar. I väster är numera kyrkans huvudportal belägen (fig l 01, 123 f), men ursprungligen saknade tornet yttre ingång, i likhet med andra kyrktorn med för­ svarsuppgifter. I södra muren är en liten sekundär ingång till torntrappan från 1787 (fig 150, jfr fig 116, 123, 135, se nedan, Ombyggnader under l S Wellins tid 1784-1810). Tornets bottenvåning är nu en ståtlig förhall, täckt av ett högt sittande tunnvalv med vederlag i öster och väster (fig 123, 124, 126:a). I norr en likale­ des högt sittande, ursprunglig glugg med dageröpp­ ning i murens ytterliv samt starkt skrånande, vidgad, inre smyg och rak avtäckning. l söder är i samma nivå en rundbågig dörröppning till torntrappan (fig 123 f, 118). Denna utgång, som nu befinner sig ca 3t m över golvet, visar att förhallen ursprungligen varit uppdelad i två våningar, varav den nedre även 192 torde ha varit välvd med ett tunnvalv (jfr fig 121). Det bjälklag, som före 1939 uppdelade förhallen i två våningar, tillkom troligen vid den stora ombygg­ naden 1871 (se nedan). Den ursprungliga bottenvåningen var alltså ett lågt och mörkt rum. Möjligen fanns en ljusglugg i väster, där portalen nu sitter; troligen silade indirekt ljus från öster in genom en smal och låg tornbåge, där nu en vid och hög ingång med dubbeldörrar mellan förhallen och kyrkorummet befinner sig (jfr Löfgrens plan, fig 116). I tornets södra mur löper en trappa (fig 123, 124, 126:a). Tillträdet sker numera, liksom ursprungligen, genom en liten smal dörröppning i långhusets västra mur. Liknande var förhållandet i N Möckleby, 16 eljest var det vanligast på Öland, att västtornens trappor mynnade i sydöstra hörnet av själva tornens bottenvåning. Trappdörren sitter nu i en 55 cm tjock påmurning, vilken är byggd 1871 och egentligen utgörs av det nya långhusets västra vägg, byggd intill den medel· tida långhusgaveln. l den nuvarande västgaveln in­ går också tornets östra mur (fig 124). Ingången är numera uppbruten upptill för att passa till den nu­ BYGG N A DSBESKRIVNING varande golvnivån, som ligger högre än den ur­ sprungliga. Skarven mellan äldre och yngre mur är väl synlig inifrån dörrsmygen. Trappan stiger mycket brant och har obekvämt höga steg av varierande höjd (ca 22- 37 cm). Mitt i det nedersta trapploppet är mot söder den sekundä­ ra yttre torningången (fig 150, se nedan). l nivå med tröskeln till den nu mot förhallen vettande dörröpp­ ningen är ett vilplan. Både trappan och viiplanet av­ täcks av kalkstenshällar, flata, mycket stora och lag­ da kant i kant. Det omgivande jämna murverket består av tämligen tunna hällar (10- 20 cm) med ut­ strukna fogar. Omedelbart intill översta trappsteget upptäcktes 1939 i viiplanets golv ett nästan lodrätt fallschakt (fig 123, 124, 126:a), utgörande en cirka 4 m djup ut­ sparning i muren och med sin mynning, omkring 90 cm i fyrkant, sträckande sig över hela trapploppets bredd. Vid mynningens västra (bortre) sida är vid golvet två bjälkhål, 30 resp 40 cm djupa, belägna mitt emot varandra i norra och södra väggarna. De är lägen för den träaxel, på vilken en lucka över schaktet en gång varit fästad. Genom denna anord­ ning kunde anstormande fiender hindras att hoppa över hålet, då luckan, uppställd lodrätt lik en upp­ fälld vindbrygga, stängde av korridoren bakom hå­ let. Denna typ av försvarsanordning är eljest okänd på Öland, men förekommer bl a i Kalmar slott1 7 och i Kronoberg 18 (ehuru dessa exempel är yngre). -Den nuvarande träluckan är från 1939. Väster om schaktet är i trappans norra vägg den redan nämnda dörröppningen (fig 118, 123 f, 126:a), vilken är hög och smal, med nedåt svagt divergeran­ de sidor (ca 10 cm bredare nedtill än upptill). Om­ fattningen av tämligen små block av huggen kalk­ sten med kantslag har delvis blivit hårt överarbetad i senare tid. Denna öppning igenmurades 1871, sam­ tidigt med den yttre torningången (fig 150). Båda togs åter upp 1939. Mitt för dörröppningen är i södra trappmuren en ljusglugg med inåt starkt skrånande smyg och rak överliggare. Själva dageröppningen är vidgad, tro­ ligen 1787. Ursprungligen skulle gluggen skänka ljus både åt trappan och åt den i samma nivå liggande l :a tornvåningen, innanför den rundbågiga dörr­ öppningen (fig 118). Golvet i denna våning utgjordes av översidan av det ovan nämnda, lågt sittande Fig J J 8. Dörröppning i tornets södra mur mellan det nuvarande vapenhuset och torntrappan samt ljusglugg i yttermuren. Foto R Boström J 940. Doorway in S wall of to wer between present porch and to wer staircase, and light ho/e in outer wall. tunnvalv, genom vilket den nuvarande förhallen ti­ digare varit uppdelad i två plan. Genom ballastmur­ ning i svicklarna torde ha bildats ett golv, liknande dem som ännu är att se i tornets övre våningar. Att ett stenvalv och ej ett bjälklag utgjorde golv i denna våning styrks av Ahlqvists beskrivning av tornet strax före dess ombyggnad 1825-1826: »Tornet äger en ganska stark och fast sammansättning med dubb­ Ja murar på tre sidor och 3 hvälfda rum» (2 :1, s 70, not 2). Som skall framgå av det följande, har tornet nu två välvda våningar. Som tak i l :a tornvåningen fungerade det tunn­ valv, som nu täcker förhallen. I valvet finns två hål för klocklinor (fig 124), överputsade 1939. Ett tredje hål i valvet (fig 124) visar genom sin riktning, att det måste ha haft ett annat ändamål. Kanske kunde luckan över fallschaktet manövreras genom ett rep från tornets 2:a våning? Belysningen i l :a tornvåningen ombesörjdes dels indirekt av gluggen ute i trapploppet via dörröpp­ 193 HÖGBY GAMLA KYRKA ningen (fig 118), dels av den ovan beskrivna gluggen i norra tornmuren (fig 124, 126:a). Till tornets 2:a våning (nu dess l :a) fortsätter trappan i en mjuk sväng i sydvästra hörnet samt där­ efter i västra muren (fig 123, 125). Denna del av trappan täcks dels av flata hällar med överkragade kanter, dels av på högkant ställda, brant lutande flisor med flatsidan vänd utåt, medan dess fortsätt­ ning, det i västra muren belägna vilplanet, täcks av hällar, lagda kant i kant. Murarna är även här lagda av tunna hällar med utstrukna fogar. Mitt i viiplanet är ingången till tornrummet. In­ gången och den mitt för denna belägna ljusöpp­ ningen upprepar belysningsanordningen från l :a tornvåningen. Gluggen har 1871 vidgats åt alla sidor till ett fönster (årtalet inhugget i norra smygens puts). Ingångens omfattning är medeltida, av huggen sten med kantslag. Bågen samt den södra delen av omfattningen är borta, rått avhuggna. De utstrukna fogarna på norra sidan är av fint, hårt, gulaktigt medeltidsbruk, men har bättrats på med grått ce­ mentbruk. Dörren av pärlspåntade furubräder, tro­ ligen från 1814, då ett av tornrummen, förmodligen detta, inreddes till sockenmagasin.l 9 Golvet i torn­ kammaren utgörs av ett samtidigt inlagt trägolv, be­ läget ca 40 cm över ett ännu bevarat, ursprungligt flisgolv. Det senare vilar på tunnvalvet över under­ liggande våning, avjämnat på översidan. l tornrummets östra mur är en rundbågig, igen­ murad dörröppning, redan nämnd i samband med beskrivningen av det medeltida långhuset (fig 126:a, även antydd i fig 125). Höjd 206 cm, bredd 76 cm. Omfattningen med dess omgivande murverk blev översmetade med bruk när utgången murades igen 1871. Även andra hinder försvårar en säker analys av detta parti, dels orgelns väderlåda, dels en trä­ trappa (också från 1871), som delvis döljer dörröpp­ ningen. Det är dock mycket tydligt, att murverket nätmast omfattningen är påfallande gropigt och ojämnt, en del stenar är avhuggna och håligheter ifyllda med små stenar, stenskärvor och bruk. Detta kan endast tydas på ett sätt: dörröppningen är se­ kundärt uppbruten i tornmuren. Omfattningen är av huvudsakligen tuktad sten. Enstaka stenar visar skråhuggen yta utan kantslag. Denna dörröppning utgjorde förbindelsen mellan det medeltida lång­ 194 husets profanvåning och tornets 2:a våning (nu dess l :a). I tornrummets sydöstra hörn är en ungefär mans­ hög nisch (fig 124, 125): det är ingången till en igen­ murad trappa, som skulle ha löpt i södra tornmu­ ren. Nischen är 200 cm hög, 86 cm bred och täcks av en ojämn, halv rundbåge, ej slagen av kilstenar utan utsparad i tunnvalvet. Dess östra begränsning ut­ görs av tornets östra vägg, som är synlig 140 cm in i trapploppet. Mot väster är tre trappsteg, på det översta vilar södra tornmurens inre liv. De bevarade trappstegen är ej nötta, såvitt man kan döma av de små ytor som är synliga: antingen har byggnads­ planerna ändrats under arbetets gång eller också har tornet endast en kort tid haft en annan disposition. Trappan till nästa våning är nu belägen i tornets norra mur som en förlängning och fortsättning av trappan i södra och västra muren (fig 125). Tornrummet täcks av ett oputsat tunnvalv av gro­ va kalkstensflisor med lågt sittande anfang (ca 140 cm över den ursprungliga golvnivån). I det tjocka fogbruket är här och var avtryck av skålbräder. Del­ vis överputsat i senare tid ( 1814 ?). I hjässan två hål bredvid varandra, cylindriska med släta kanter, för klocklinor. Sturkar 20 eller metallskoningar saknas. Valvet har vederlag i norr och söder. Detta rum an­ vänds numera som kyrkomuseum. I valvets sydöstra del är en sekundär genombryt­ ning (från 1871), genom vilken en trätrappa utmed östra väggen fortsätter upp till tornets forna 3:e våning, nu dess 2:a. Den ursprungliga uppgången är fortfarande be­ varad, det är den nyss nämnda murtrappan i tornets norra mur (fig 125). Det murhörn som bildas, när trappans viiplan i väster fortsätts av murtrappans norra sträckning, är omsorgsfullt formad av dels huggen, dels tuktad sten. Murverket förändras defi­ nitivt fr o m denna trappa. Förbandet består av rå­ brutna, stora hällar, upp tilL 30 cm tjocka. Fogarna är smala men öppna, bruket delvis urfallet. I trapp­ loppet är enstaka hällar ställda på kant med flatan vänd utåt. Trappan avtäcks av överkragade flisor tjocka och tunna omväxlande, och belystesföre 1871 mot öster av en glugg m.ed starkt skrånande inre smyg (fig 124, 125). Den smala dageröppningen l murens ytterliv är igenmurad. Trappan är nu mycket mörk, den får endast ett svagt indirekt ljus dels ge­ BYGG NADSBESKRIVNING Fig 119. Dörröppning på norra sidan i tornets 2:a (ursprungligen 3:e) våning i skiljemuren mellan torn­ trappan och tornrummet. Foto R Boström 1962. Doorway on N side of seeond (original!y t hird) floar of lower in the parrition wall between tower staircase end tower room. nom en dörröppning in mot tornrummet (fig 119), dels genom en liten ljusspringa belägen 86 cm väster om denna, med inåt tornrummet starkt skrånande smyg och med en dageröppning endast 7 cm bred och 60 cm hög. Gluggen är nu nästan osynlig inifrån tornrummet på grund av att ett brädgolv är inlagt i samma nivå (fig 124, sektion D- D; fig 125). Trappan slutar i nordöstra hörnet med ett vilplan, täckt av kant i kant lagda hällar. Dess övre kortsida utgörs av ett stycke av östra tornmuren med den nyss beskrivna, igenmurade gluggen. Från trappan kommer man in i tornrummet ge­ nom en hög och smal, rundbågig dörröppning, 207 cm hög och 69 cm bred, lika bred upptill som nedtill. Omfattningen är ursprunglig och oskadd, av om­ sorgsfullt huggen kalksten med kantslag och bågen formad av stora, kilformade block, lika tjocka som muren (fig 119). Ingångens proportioner kommer nu ej till sin rätt genom att det sekundära trägolvet ligger ca 105 cm över stengolvet. Det senare utgörs av den ojämna översidan av den undre våningens tunnvalv med delvis utfyllda svicklar. Murarna i 3:e tornvåningen är av olika tjocklek (fig 124-126:a). De norra och östra är ungefär lika tjocka som i tornets nedre delar, de södra och västra däremot består av runda, vida besparingsbågar med tunnare fyllnadsmurverk. Besparingsbågarna i väster och söder har avtryck av skålbräder. Den västra fyllnadsmuren har fint utstrukna fogar, den södra har samma öppna fogar som den norra och östra muren. sköldbågarna är ej formade av huggen sten med kantslag, lik de äldsta dörröppningarna i tornet, utan av skråhuggen sten. Det är påfallande, hur olika de södra och västra 195 HÖGBY GAMLA KYRKA murarna är i förhållande till de norra och östra. Den enda tänkbara förklaringen till detta torde vara, att denna tornvåning byggts om. Troligen ut­ gjorde den 3 :e tornvåningen en gång stentornets översta del, på vilken en träöverdel vilade. Våningen upplyses i söder och väster av rektan­ gulära gluggar med inåt starkt skrånande smygar. Dageröppningarna, som på vanligt sätt sitter i mu­ rens ytterliv, förefaller också att vara intakta, från­ sett att de numera är försedda med glasade träbågar. Konstruktionen av 3 :e tornvåningen visar en strä­ van att göra den så lätt som möjligt: mot söder och väster två tunna murar, mot norr en mur innehål­ lande en trappa (fig I 25). l väster och öster är lägen efter ett bjälklag, delvis bevarat, på vilket golvet i nästa våning vilar. Till tornets forna 4:e våning (nu dess 3:e), klack­ våningen, leder nu en trätrappa utmed östra väggen. Denna våning har stora, rundbågiga ljudportar åt varje väderstreck. På deras plats satt före 1825 rund­ bågiga ljudöppningar delade av kolonnetter (fig 113, 114). Murverket i denna våning är delvis dolt av puts (i och omkring ljudportarna), vilket försvårar en bedömning. Upp till rundbågarnas anfangsnivå är medeltida murverk bevarat av samma slag som i våningen under, d v s av stora, grovt tuktade block med öppna, men smala fogar, däröver är mur från 1825. I jämnhöjd med bågarnas överdel är en hori­ sontell, oregelbunden indragning runt om. I den yngre muren ingår enstaka verkstycken av huggen kalksten, sekundärt använda, dels inmurade, dels liggande löst på murkrönet. Ett finhugget block med kantslag av röd kalksten, 27 cm tjockt, är in­ murat i sydvästra hörnet. Det har på framsidan en 31 cm bred, buktande inhuggning, 7 cm djup. Det är troligen ett stycke av en av de ursprungliga klock­ hålens avtäckning (fig 129). Kompletterar man bå­ gen, blir dess radie ca 50 cm. Två sådana bågar, delade av en kolonnett och förenade av en principal­ båge, formade en av de medeltida ljudöppningarna. Jfr fig 113, 114 samt rekonstruktionen antydd i fig 129. Ytterligare verkstycken av grå kalksten, en bas och fyra kapitäl (fig 128, 129), som med all sanno­ likhet hört till kolonnetterna, förvaras nu i tornrum­ met. Kapitälen, som är huggna, har enkel bägar­ blocksform, på två markeras hörnen genom av­ 196 fasning, ett har hörnen markerade med en rund­ stavsliknande Jodrät ansvällning. Basen och ett ka­ pitäl har haft åttkantigt skaft, de tre övriga runda skaft, samtliga omkring I2 cm tjocka. Kapitälen har med järndubbar varit fästade vid skaften, vilket be­ visas av att ett av dem har sin dubb kvar, de övriga har borrade hål för dubbar. Att döma av antalet hål för klocklinor i tornets valv har klackvåningen varit byggd för två klockor. Genom hålen gick linor ända ned till bottenvåning­ en, som alltså ursprungligen tjänade som ringkam­ mare. Innan den nu beskrivna klackvåningen kom till, hade tornet möjligen en träöverbyggnad för klockorna, 21 jfr ovan. Ahlqvist 22 har beskrivit tornets översta del, innan den byggdes om I825-1826: »l älldre tider har kyr­ kan ägt en klocka, som hängt högst uppe i tornres­ ningen, hwarest ännu märke synes efter nötningen i balkarne.» Under medeltiden utgjorde klackvåningen sten­ tornets översta del. Den däröver belägna våningen är från 1825-I826 och beskrivs närmare nedan (se Tornets ombyggnad I825-1826). På de flesta avbildningar av kyrkan (fig 113, 114, 115-117) hade tornet höga gavlar i öster och väster, på vilka ett sadeltak vilade. I den nuvarande torn­ huvens takkonstruktion (se nedan) ingår ett par bjälkar med sneda urtag. Sannolikt är dessa sekun­ därt använda bindarbjälkar med urtag för stödben, vilka ingått i det medeltida sadeltakets takstol. Tornhuven på kartan fig 37 har en från de övriga avbildningarna avvikande form . l stället för rösten i öster och väster avslutas tornkroppen horisontellt på alla fyra sidorna, däröver vilar ett sadeltak i rikt­ ning norr-söder med valmade ändar. Denna av­ vikelse kan knappast ha överensstämt med verklig­ heten, eftersom alla avbildningar såväl äldre som yngre än kartbilden visar en och samma tornavslut­ ning. Kartritaren intresserade sig för kyrkan enbart i dess egenskap av sjömärke. Silhuetten blev ungefär korrekt, ehuru detaljerna blev felaktigt återgivna. Enligt Rhezelius (fig I 13:b) satt en glugg i form av ett kors eller ett fyrpass i östra röstets spets. Den kan möjligen vara övertagen från det äldsta koret (se ovan). Vad beträffar tornets byggnadshistoria, så kan man urskilja flera perioder. Den äldsta delen bygg­ BYGG N A DSBESKRIVNING Fig 120. »Grund-Ritning af Högby kyrka År 1787», teckning av I S Wellin, VaLA. Foto SHM. Plan of Högby Church, 1787. ,­ '·· ~ o f) des innan långhuset blivit välvt, ty från början sak­ nades ingång från tornets 2:a våning till långhuset. Den där belägna ingången togs upp först sedan lång­ huset fått en profanvåning buren av stenvalv. Tornet var lägre från början, troligen omfattade det de tre nedersta våningarna, vartill förmodligen kom en träöverbyggnad för klockorna även användbar som utkik och skyttevåning. Den igenmurade trappan i tornets 2:a våning skulle kunna tolkas som bevis för att tornet sett annorlunda ut från början. Kanske hade det endast valv över bottenvåningen. Den kan å andra sidan stöda antagandet att byggnadsplaner­ na ändrats under arbetets gång. Nästa period innebar för tornets del troligen en- bp Ayr-4 ; >? ,1Z4 /787 dast, att man bröt upp en passage från tornet, sam­ tidigt som långhuset fick stenvalv. Under period III tillkom en klockvåning av sten. Förmodligen byggdes samtidigt delar av 3:e våning­ en om. Likheter mellan klackvåningens kolonnetter och rester av Fästningskorets portal (se nedan) styr­ ker antagandet, att tornets förhöjning och Fäst­ ningskoret tillhör samma byggnadsperiod. En närmare datering av de olika faserna är givet­ vis omöjlig att göra, innan alla Ölands kyrkor har genomforskats. Med en början i mitten av 1100­ talet har de olika byggnadsetapperna ägt rum under andra hälften av 1100-talet och ända till 1200-talets mitt. Estlands slutliga kristnande 1227 (jfr Böda, 197 HÖGBY GAMLA KYRKA not 23) är endast ett symboliskt slutdatum för de fortifikatoriska åtgärderna. Säkerligen dröjde det ännu en generation innan förhållandena hade sta­ biliserats. Jfr nedan, Fästningskorets datering. Takryttare Mitt på tornet reste sig en takryttare av okänd ålder, avbildad 1634 (fig I 13), men troligen medeltida. 23 Till skillnad från takryttaren i Böda (se ovan) an­ vändes den inte som klockstapel, Rhezelius' teck­ ning visar nämligen inga klockhål. Den tjänade som sjömärke och som dekorativ accent av tornet. Ahl­ qvists ovan citerade uppgift om »en klocka, som hängt högst uppe i tornresningen, hwarest ännu märken synes efter nötningen i balkarna» gäller stentornet. Takryttaren var täckt med tjärad spån, diagonalt ordnade (fig 113) och kröntes av en tupp. Ett långt virke, sekundärt använt i tornets nuvarande klock­ våning, har möjligen utgjort hjärtstock i takryttaren. Det är nu 565 cm långt och har en diameter av 33 cm. Ena änden har fyrsidig genomskärning och av­ slutas med en rund tapp, mellanpartiet är åttkantigt och andra änden har rund genomskärning. Fyrsidi­ ga genomgående hål. - I arkivalierna kallas takryt­ taren omväxlande för »tornspetzen» och »tornspi­ ran>>. Den reparerades och spånades givetvis upp­ repade gånger under 1600- och 1700-talen. I sam­ band med en reparation 1688 uppsattes en flöjel. I diskussionerna i slutet av 1760-talet om klockor­ nas placering framlades bl a ett förslag att tornspet­ sen skulle ersättas med en klockstapel uppe på torn­ taket (se nedan, Projekt till ny tornhuv). 1788 föreslog pastor bl a att tornspiran, som efter berättelse skulle vara svag, borde nedtagas och taket jämnas med det övriga, men församlingen hoppades att den skulle hålla, trots att man medgav »att den, i stormwäder runkar» (st prot 19/5 1788). Även 1803 frågade han, om spiran på västra tornet vore ostadig, men fick till svar, att man granskat den i samband med dess spånande: den var visser­ ligen gammal, men »så fast i roten att de icke kunna förutse någon fara vara å befrukta» (e st prot l 0/7 1803). Det dröjde emellertid endast till 1806- 1807 24 tills den togs ned av Jacob Jönsson; samtidigt såldes »en samling trä ochjärn af gam. Kyrkotornet» (räk). Fig 116 visar märken efter spiran . 198 Fästningskoret, exteriör Absidkoret ersattes så småningom med ett nytt, högre och bredare kor (fig 113 ff, 120 f, 135), »ny kyr­ kan» eller »framkyrkan», stundom även kallat östra tornet. I söder fanns en rundbågig portal med tre­ eller fyrapassformigt utskuret tympanon samt flan­ kerad av ett par kolonnetter mellan murhörn. En­ ligt Löfgren (fig 116) var den 3 alnar, 2 tum bred, dvs ca 185 cm bred. Måttuppgiften gäller troligen gångöppningens bredd. Ett av kapitälen är ännu bevarat i tornmuseet (fig 128, 129), av röd, huggen kalksten, trapetsformat; hörnen markerade av rän­ nor med spetsig genomskärning. I mitten hål för en järndubb, med vilken det skulle fixeras vid skaftet. Mått: 21 x 22 cm, undre ytans diameter 16 cm. Ä ven två baser och ett par skaftstycken är för­ modligen bevarade. I Böda socken i två intill var­ andra gränsande gårdar, en knapp mil från Högby kyrka, finns dessa byggnadsrester, upptäckta av en sommargäst.25 I Strandtorp 310 förvaras två kolo­ nettbaser av röd, huggen kalksten (fig 130- 132), vardera omkring 25 x 25 cm, höjd 20 cm. Som fram­ går av avbildningarna, har de attisk profil. l tre av hörnen hörnblad av varierande utseende. Två mot varandra gränsande sidor är endast tuktade och har alltså ej varit avsedda att synas. Baserna skulle allt­ så vara inställda i var sitt murhörn. Översidornas tuktade, runda yta har en diameter av ca 18 cm. I centrum rester av de järndubbar, varmed baserna varit fästade vid skaften. I gården intill, Melböda J0 12 , står de två tillhö­ rande skaften nu som grindstolpar, likaledes huggna av röd kalksten. De är nedgrävda i marken, synlig höjd J20 cm, diameter 18 cm. Gångjärnshakar har i sen tid fästats runt skaften med järnband. Högby korportal har alltså liknat dem som finns eller funnits i Gärdslösa, 26 Glömminge, Köping, Persnäs och Stenåsa. 27 Namnet Håkan Tanna är knutet till den sistnämnda kyrkans kor. Johnny Roosval2 8 har t o m sammanställt honom med den s k Gärdslösamästaren (1200-talets förra hälft). Att portalresterna skulle ha kommit från Böda kyrka har förnekats ovan (se Böda, Gamla kyrkan , s 107). Givetvis finns det en teoretisk möjlighet att verkstyckena skulle ha tillhört en av Persnäs båda försvunna korsarmsportaler (se nedan, Pers­ näs). Med gamla tiders dåliga kommunikationer är BYGG NADSBESKRIVNING fO 15 10M Fig 121. Plan av den medeltida fästningskyrkan. Skala 1:300. Rekonstruktion av R Boström 1967. Plan of the medieval fortress church. Reconstruction. det emellertid naturligare att tänka sig det här skis­ serade alternativet. Avståndet från byarna Strand­ torp och Melböda till Högbykyrka är en knapp mil, medan avståndet från Högby till Persnäs kyrka är drygt Il mil. Däremellan ligger Källa socken. På korets södra sida, tätt intill portalen, var ett mindre fönster och längre österut ett större, som en­ ligt Rhezelius (fig 113) var rundbågigt. Törnewalls teckning däremot (fig 114) visar ett spetsbågigt, men i dylika detaljer har Rhezelius visat sig mer tillförlit­ lig (s 12 o 24). - Det västliga korfönstret är natur­ ligtvis förändrat i nyare tid. Ä ven det östliga fönst­ ret utvidgades, nämligen 1726 (räk) samt 1761 (räk), vid sistnämnda tillfälle i samband med tillkomsten av en stor altaruppsats (se nedan), synligt i Löfgrens teckningar fig 115, 116. Östgavelns fönster syns ej på de äldre avbildningarna, men har utan tvekan funnits: »Låtit förbättra gallerwerket för kyrkjo­ fönstren på östra gaflen l :40», heter det 1732 (räk). Troligen murades det igen 1762 i samband med till­ komsten av altaruppsatsen. Det kan ha varit trede­ lat, liksom Stenåsa korfönster. 29 Ä ven på korets norra sida fanns ett fönster (fig 116, 117). Det togs upp 1788 för att skänka !j us åt predikstolen, som 1786 hade flyttats till korets norra sida från dess södra (se nedan). Arbetet utfördes av Joh Johansson. Fästningskorets interiör Såsom redan nämnts, var triumfbågen delad av en kraftig kolonn, kallad »den trinna pelaren», på sam­ ma sätt som exempelvis i Alböke kyrka (fig 29- 30). Wellin beskriver triumfbågen på en ritning från 1796 (BSt): »Desse 2:n• afdelningar [han menar långhus och kor] äro förenade genom hvalf, till utseende som stora Portar, ifrå främsta Pelaren till norra och söd­ ra väggame 8 alnar höga.» Jfr även fig 120 med Hil­ felings beskrivning från slutet av 1790-talet: »kyrkan hade en rad stenpelare i midten med små hvalf på sidorna, som stöddes i murarna». Rester av triumfbågens kolonn är ännu bevarade. Några stycken av kolonnskaftet av röd kalksten är sekundärt använda i den s k prästgraven (fig 112 och 129) - tillhörig just prosten Wellin, genom vars personliga insatser kolonnen bröts ned vid den stora kyrkoreparationen strax före sekelskiftet år 1800. Av fragmenten framgår, att skaftet haft en ungefärlig diameter av 85 cm, ett ovanligt kraftigt mått. 30 Även en rest av kolonnens bas är bevarad, näw­ ligen ett hörnblad (fig 127), format som ett flikigt blad, kraftigt hoprullat omkring en kula. Det förva­ ras i LUHM. På Öland finns flera paralleller, bl a i Gärdslösa och Köping. Det liknar också nordöstra hörnbladet på Tingstäde mittkolonn. 31 199 HÖGBY GAMLA KYRKA Invändigt var koret välvt med två kryssvalv, vi­ lande på avtrappade pilastrar (fig 116, 121). Måtten var enligt Wellins planskiss i BSt: »Östra delen 24 alnar lång ( = 14,26 m] 17 d~ bred [ = 10, 1 m] och 14 d~ hög inuti ( = 8,32 m], med stenhvalf utan Pe­ lare». Med 'pelare' avsåg Wellin utan tvivel fristå­ ende sådana. Han ritade endast in hörnpilastrarna i fig 120. A v Löfgrens pl a nritning (fig 116) är emel­ lertid både väggpelarna i hörnen och de mitt på var­ dera långsidan belägna inritade. Därav kan man sluta, att de båda valven skildes åt av en gördelbåge. I korvalvet fanns på norra sidan »Öfver Präste­ gårds-Fruntimmers Bänk» en glugg, omnämnd 1789, då det föreslogs , att den »för kyrkans säkerhet skull» skulle muras igen (st prot). Församlingen an­ såg emellertid ej faran överhängande, utan uppsköt arbetet. Vad gluggen hade för uppgift, är obekant. Det kan ha varit ett kasthål 32 eller ett s k skvaller­ hål.33 Någon ingång till korvinden kan det knappast ha varit frågan om, eftersom detfanns en murtrappa. Var gluggen ett kasthål, kunde den lämpligen ha varit placerad intill trappdörren, som försvar för denna. Golvet i kyrkan var täckt med kalkstensflisor och gravstenar. J680 fick Jon Andersson betalt 4 daler kmt för »släthuggen steen till kyrckiogolfvet». Kh Wellin uppger i en rapport till domkap 4/4 1801, att golvet i bänkarna och mittgången , som förut var av ganska ( = mycket) ojämna stenar, inlades horison­ tellt av trä. I koret var det ännu 1829 ojämnt: bräd­ golvet dolde delvis gamla gravstenar (inv). Trappan i korets norra mur (fig J 16) löpte först i norra, sedan i östra muren , där den upplystes av en liten glugg. Övervåningen, som hade korvalvet till golv, hade krenelerad murkrona. Direkt under tak­ foten öppnade sig nämligen en rad gluggar, vilka på Rhezelius teckning (fig 113) anges till tre, på Törne­ walls (fig 114) och Löfgrens (fig 115, 116) teckning­ ar till fyra. På norra sidan var det enligt Wallman endast två (fig 117). Möjligen har antalet ursprung­ ligen varit större. Kanske murades gluggarna igen , när de ej längre hade någon uppgift att fylla, utan endast släppte in regn och snö på valvet (jfr ovan Böda, s 116, samt Källa nedan). Högre upp i gavel­ röstets spets fanns små ljusgluggar (fig 115, 135). - I början a v 1700-talet företogs reparationer på korvalvet. 1705 köptes järn till spik till »korsswär­ 200 ketz förbättrande i det östra kyrkiohwalfwet» och »kyrkjobekaren Larss Klok i Hagelstad» fick betalt inte endast för kyrktakets tjärande, utan »för Repa­ rationen i det östra Kyrkjohwalfwet». Kanske av­ sågs med 'valvet' vindsvåningen med takstolarna? - Även 1737 förbättrades »Korsswärket under öst­ ra kyrkotaket». Fästningskorets datering Genom portalresterna kan korbygget dateras till 1200-talets förra hälft. A v historiska skäl - Est­ lands slutgiltiga kristnande 122734- bör fästnings­ koret ej tänkas alltför avlägset detta årtal. Det ne­ dan beskrivna S:t Ottos kapell, som också hade romansk karaktär och som utan tvekan var yngre än koret, utgör den hitre gränsen för dettas datering. Den stilistiskajämförelsen mellan å ena sidan res­ terna av triumfbågskolonnen , å den andra fragmen­ ten a v korets syd portal (fig 128 f och fig 130- 132) ger en antydan om, att de kan sättas i samband med varandra. När det stora, rektangulära koret bygg­ des, måste den förmodligen trånga och låga triumf­ bågen vidgas. Enligt Wellins ovan citerade beskriv­ ning blev den nya triumfbågen tvådelad : » ... hvalf, till utseende som stora Portar, ifrå främsta Pelaren till norra och södra väggarne 8 alnar höga» . Med tanke på att långhuset endast var 10 alnar högt i det inre, har alltså den dubbla triumfbågen gjorts så hög som över huvud taget var möjligt. För att inte äventyra långhusets valv föredrog man två smala öppningar, delade av en kraftig kolonn, framför en enda bred öppning (jfr rekonstruktionen fig 121). Korets västra mur byggdes intilllånghusets östra gavel på samma sätt som västtornet hade uppförts intilllånghusets västgavel (se ovan, Västtornet). Vid en besiktning, som ägde rum 1799 heter det nämli­ gen, att »de gamla wäggarne ... hålla fem alnar i tiocklek» (extra st prot 17/7 1799). En så kraftig mur om ca 3 m tjocklek måste förklaras så, att den be­ stod dels av långhusets östgavel, dels korets västra mur, båda vilande på egen grund. Den nya korga­ veln vilade ej på den gamla triumfbågsmuren. Där­ för kunde utan svårighet det gamla absidkoret stå kvar under hela det nya korets byggnadstid. När långhusets valv hade rivits 1799, heter det vidare i det ovan citerade st prot, »at sedan Pelaren siunkit har någon del af muren rimnadt och hwilar BYGGNADSBESKRIVNING på honom ; men hwad däröfwer är står fast tillika med Kyrkans främre hwalf, på de gamla wäggarne». Denna beskrivning är mera oklar. Troligen får den tydas så, att sprickbildningen gäller långhusets öst­ gavel med dess kolonn. Korets västra gavel, som låg i förband med dess valv, var en byggnad för sig som ej berördes av sättningarna vid kolonnen. Även tornets klackvåning med dess kolonnett­ prydda ljudöppningar kan förmodligen sättas i sam­ ma byggnadsperiod som det stora korbygget (se ovan, Västtornet). Jämför även byggnadsfragmen­ ten i fig 127- 132. Sålunda skulle samma byggnads­ hytta ha utfört ett nytt, stort kor med en vacker syd­ portal, ersatt den smala lilla triumfbågen i långhu­ sets östra mur med en större, delad, förhöjt tornet med en klackvåning samt slutligen i samband där­ med byggt om tornets därunder belägna våning. Gärdslösa-mästaren eller H åkan Tarrna blir det namn kring vilket denna period kan grupperas. sakristia 1670 (räk). Hur golvet var täckt, är obekant, troli­ gen med kalkstensflisor. 1756 beslöt man jämna golvet; räk 1777 omfattar bl a utgifter för golvets iläggande, troligen av trä. 1858- 1859 anskaffades en »kakelung» med till­ hörande spjäll och -dörr, en skorsten av bleck m m, troligen i sakristian. Vapenhus En sakristia invid korets norra sida (fig 116, 117, 120) nämns första gången så sent som 1652 (räk), men var troligen medeltida ehuru möjligen yngre än Fästningskoret Löfgren anger den inre bredden till 6 alnar ( = 3,56 m), inre längden till 7 alnar ( = 4,16 m). Yttertaket var spåntäckt, troligen ett enkelt pul­ pettak. På Wallmans teckning fig 117 skymmer nor­ ra stigluckan delvis för sakristians tak, men det före­ faller att vara ett mot koret lutat tak . Möjligen var det under någon period belagt med tegel. 1661 för­ färdigade nämligen Anders Olsson tegeltaken (räk), men det anges ej om det gällde sakristian, vapen­ huset eller gravkapellet (S:t Ottos kapell). 1667 och 1684 hade emellertid sakristian spåntak (räk), 1755 var det ekspån. Enligt Löfgren (fig 116) fanns ett fönster i öster. Det hade utvidgats 1758. l det inre var rummet täckt av ett spetsigt stenvalv beskrivet 1801 i en rapport från kh Wellin till dom­ kapitlet (not 45): man hade 1797 lagt in ett innertak av trä, »en Panelning ... till lindring i kölden som vintertiden samlar sig i det mycket spitsiga hvalfvet i Sacristian». Panelningen utfördes av Henrik Wer­ melin och Jacob Jönsson. Under golvet fanns en vinkällare åtminstone från 1667. Den försågs av Jon Nilsson med dörr och lås 3 - 671560 Högby kyrkor Utanför långhusets sydportal låg ett vapenhus med i det närmaste kvadratisk plan (fig 113-116, 120, 135). Löfgren anger samma inre mått som be­ träffande sakristian (fig 116), dess västra mur låg något utanför västra långhusmuren . Yttertaket var enligt de äldsta avbildningarna ett pulpettak, med samma lutning som det öster därom liggande kapellets. Innan S:t Ottos kapell byggdes - nedan skall visas att det måste vara yngre än va­ penhuset - torde vapenhuset ha haft ett sadeltak, liksom även senare efter kapellets rivning (fig 115, 116, 135). Det var ursprungligen täckt av tjärad spån eller bräder, möjligen av tegel i mitten av 1600­ talet.- 1696 betalades 18:- »För Wapn Huustaket ansades» samt »Kalck till Wapn Huus taket» (räk). Om dessa uppgifter avser reparationer av ett tegel­ tak eller av valvet i det inre, går ej att avgöra. ­ 1782 beslöt man att vapenhuset skulle täckas med flisor (st prot), vilket inte synes ha blivit verkställt förrän 1797 (räk). Dessförinnan hade det varit täckt med bräder. Ingången låg på vanligt sätt i söder. Den var en­ kelt rundbågig, förmodligen med en rakt avs lutad tympanonflisa över gångöppningen, jämför vapen­ husportaler i Böda (s 111) samt Källa ödekyrka och Persnäs (se nedan). Bredden var enligt Löfgren (fig 116) 2 alnar, d v s 120 cm . [ det inre var vapenhuset täckt av ett stenvalv, vilket troligen var sekundärt. Byggmästaren Hindrik Wermelin beskriver nämligen vapenhusets tillstånd i en rapport 5/ 12 1791: »Befants wapnhus hwalfwet wara flerestädes så sönderremnadt, och redan ifrå Kyrkowäggen skilgdt, att jag icke kan förewissa det detta hwalf står någon dag, utan nödgas jag tillstyr­ ka att det, ju förr dess heldre, nedtages .. . » Denna rivning beslöts till omedelbar verkställighet, men kunde inte lämpligen ske förrän efter nyårshelgen 1791-1792. För säkerhets skull beslöt man därför 201 HÖGBY GAMLA KYRKA att vapenhuset under tiden sku lle hållas stängt »och Församlingen betjäna sig af främsta dörren allena». Med främsta dörren avsågs korportalen. Vad vapenhusets datering beträffar, är tiden om­ kring 1200 tänkbar, liksom beträffande Böda vapen­ hus. 35 l varje fall var det äldre än S :t Ottos kapell (se nedan), vars västra begränsningsmur utgjordes av vapenhusets östra mur. Ursprungligen sak nade vapenhuset valv, att döma av de sprickor som enligt Wermelins ovan återgivna rapport ski lde valvet från murarna. När S:t Ottos kapell revs 1797, blev det givetvis nödvändigt att bygga om vapenhusets yttertak. Dess södra mur försågs med ett gavelröste och det nya taket blev ett sadeltak. Löfgrens och Wallmans teck­ ningar (fig 115, J 16, 135) visar taket efter ombygg­ naden. S :t Ottos kapen, det s k gravhuset e11er gravkoret Öster om vapenhuset och i flykt med dess södra mur låg en liten byggnad, som i äldre hand lingar kallas gravkor eller gravhus (fig 113, 114). 36 Det saknade yttre ingång och var endast åtkomligt från långhuset (fig 120). l söder fanns två små rundbågiga fönster, en ligt Törnewall av olika storlek (fig 114). Möjligen var det mindre av dem ett hagioskop, 37 d v s en glugg, genom vilken man utifrån sku ll e kunna se altaret och dess helgonbild (i detta fall S:t Otto, se nedan). Kanske fanns även ett fönster i öster. Mot norr begränsades kapellet av långhusets söd­ ra mur, i vilken enligt Wellin (fig 120) var upptagen en muröppning och i vilken äve n fönster var synliga, ehuru igenmurade (se ovan, Långhuset). Troligen ä r denna utbyggnad identisk med det år 1346 nämnda S:t Ottos kapell, även upptaget i bis­ kop Brasks kapellförteckning. 3s [ den senare upp­ räknas under rubriken »Capelle non curate», d v s kapell utan egen präst, bl a »Sancti ottonis in hoga­ by». Brusenius' citerar denna förteckning i sin be­ skrivning 1767 (not 14) : » ... CapeHum Ottonis, som år J 515 i Biskop Brasks tid war i flor wid Hage by, brukas nu til Graf-Chor». Genom ett olyckligt tryckfel har »Högeby» blivit »Hage by», namnet på en by söder om kyrkan (jfr not 6), men tillägget an­ gående kapellets användning som gravkor bekräftar antagandet, att det rör sig om ett tryckfel. 39 Ahlqvist 4 o och flera med honom vill däremot iden­ 202 tifiera en borgruin på Klosterholmen i Hornsjön (Högby sn) med det av bisko p Brask omtalade ka­ pellet, medan det bland allmogen på Ahlqvists tid var en a llmänt utbredd missuppfattning att borg­ ruinen utgjorde resterna av ett kloster (varav nam­ net). Så ej i Ransakningar (1667), där ruinen helt korrekt anges som resterna av en profan anlägg­ ning. Rhezelius däremot nämner varken S:t Ottos kapell eller borgruinen . Enligt Wermelins besiktning av kyrkan 5/ 12 1791 (se närmare Ombyggnader under .l S Wellins tid 1784- 1810) var kapellet».. . uprest, j emte Kyrkwäg­ gen, utan att hafwa någon gemenskap med sjelfwa Kyrkans byggnad», varför kapellet kunde borttagas utan skada (se nedan). Kapellets belägenhet i förhållande till Fästnings­ koret synes också gå att fastställa, tack vare äldre avbildningar. Såväl Rhezelius' teckning (fig 113) som Wellins plan (fig 120) visar tydligt, att kapellets östra del sträckte sig ett stycke framför korets södra mur, det måste med andra ord vara byggt senare än koret. Törnewall däremot (fig 114) låter kapellet endast sträcka sig fram till korets västra mur, det sku ll e en ligt honom ha legat i vinkeln mellan det smala långhuset och det bredare koret. Såsom tidi­ gare påvisats (s 24 f) är dock ej denne tecknare fullt tillförlitlig när det gäller detaljer, varför hans teck­ ning endast kan tillmätas begränsat värde. Den åter­ ger endast det allmänna intryck kyrkan gjorde. Yttertaket, som ursprungligen torde ha varit täckt med tjärad spån, kan möjligen ha varit täckt med tegel i mitten av 1600-talet. Fönstren reparerades flera gånger under J 700-ta­ let. 1773 och 1774 (räk) upptas utgifter dels för ett nytt fönster i gravkoret, dels för en ny båge. Detta kan innebära, att ett av fönstren utvidgades. J779 skänktes en fönstermålning med vapen till Kalmar gymnasiebibliotek (se nedan , Glasmålningar). Det är tänkbart, att gåvan hängde samman med till­ komsten av ett nytt fönster. Hur kapellets interiör tedde sig, är obekant, eme­ dan alla uppgifter härom saknas. De av Törnewall avbildade vapensköldarna (fig 136, närmare beskriv­ na nedan, se Kalkmålningar) har troligen varit må­ lade på väggarna eller i val vet a v k a pellet (om det över huvud taget varit välvt). Den tydligen mycket fast rotade traditionen att kapellet sku lle ha varit BYGG N ADSHISTORIA en adlig familjs gravkor får en naturlig förkl aring genom förekomsten av vapen, dels målade på put­ sen, dels i en glasmålning. Vapnen i fig 136 antyder, att kapellet under någon tid använts som gravkor av medlemm a r av familj en Bielke. Kanske var valven (om sådana funnits) rent av bekostade av någon Bielkeättli ng? Vid kapellets östra vägg bör ett altare för S :t Otto ha varit uppställt. På grund av kyrkobyggnadens relativa kronologi kan daterin gen av kapellet sättas tilll200-talets för­ ra hälft, senare än såväl vapenhuset som Fästnings­ koret. Som närmaste parallell kan nämnas Räpp­ linge kyrka, som har rester bevarade av en kapell­ byggnad från senromansk tid. 41 Jfr även Törnewalls teckning ovan (fig 11 ), som visar att valven i Räpp­ linge kapell varit prydda med vapen. Det förhållandet att kapellets titelhelgon varit S:t Otto- om vars dyrkan i Sverige föga eller intet är känt - kan ge en antydan om att kapellet har tillkommit på pommerskt initiativ. Ett par goda hamnar fanns i äldre tider i Högby, och köpmän från Pommern , lika väl som från andra länder, torde ha passerat Högby (jfr not 69). Under diskussionen om olika möjligheter att göra långhuset ljusare (på södra sidan saknades nämligen helt belysning, där låg ju vapenhus och kapell , på norra sidan fanns två sekundärt upptagna fönster) föreslog biskopen 1774 (vis prot) att man skulle riva det s k gravkoret och därefter åter öppna långhusets igenmurade fönster på södra sidan (jfr ovan, Lång­ huset). Innan rivningen kunde företagas, föreslog biskopen, »at så wida thetta Graf-Chor wore tilhö­ rigt någon adlig Famille, therom måtte blifwa in­ timeradt i Post-Tidningarne». Om ingen ägare hör­ des av, kunde det nämligen betraktas som kyrkans egendom, i vilket fall man hade fria händer att riva det. Vid följande visitation, 1782, uppsköts emeller­ tid saken till bättre tider. slutligen beslöt socken­ stämman 1784 att man skulle annonsera efter even­ tuell ägare och om ingen sådan hördes av, riva kapellet, en som man ansåg onyttig byggnadsdel, som därtill var i behov av reparation. Det skulle emellertid dröja ytterligare några år, innan planerna äntligen sattes i verket. Den 23/3 1786 var annon­ sen efter eventuella ägare införd i nr 24 av Inrikes tidningar och 1788 förklarades, att det s k gravkoret »icke befinnes äga någon som det vårdan> (vis prot 24/6 1788). Biskopen förbjöd till och med försam­ lingen att använda kyrkans medel till dess repara­ tion. Invändningar av byggnadsteknisk art gjordes visserligen mot den lilla byggnadens borttagande, några trodde nämligen »detta Graf-Chorets be­ stånd bidraga till kyrkans styrkande», medan andra ansåg att det kunde tagas ned. För att lösa frågan beslöts, att en murmästare skulle besiktiga »grav­ koret». Vid denna redan citerade besiktning av mäs­ ter Wermelin befanns kapellet icke ha någon gemen­ skap med själva kyrkobyggnaden, varför det kunde tagas bort utan risk . Först i maj 1797 jämnades ka­ pellet med marken. strävpelare Två kraftiga strävpelare på norra sidan av kyrkan, en vid tornets nordvästra hörn , den andra vid stöt­ fogen mellan kor och långhus, tillkom vid obekant tidpunkt. Om man vågar lita på fig 114, där inte tornets strävpelare är inritad, skull e denn a ha kom­ mit till efter 1673. De var 1722 i behov av reparation (vis prot) och ersattes helt eller delvis med nya pela­ re 1728. Arbetet utfördes av murmästaren Jöns An­ dersson i Vipetorp och kostade 75 daler (räk, se fig 116, 117, 120). Reparationer och förändringar 1500-talets slut-1784 Överraskande nog innehåller PB vis några uppgifter som rör själva kyrkobyggnaden. Bland utgifter för åren 1588- 1591 upptas nämligen bl a »glas taffler 8 st: för - 9 mk» samt »för fenster i kyrkemuren 5 mk Jttem ähnnu för fönster - l daler». Var dessa fönster satt, framgår ej , några av dem kanske hörde till prästgården. Äldre arkivalier är i allmänhet mycket knapphän­ diga när det gäller att söka utläsa kyrkans byggnads­ historia. Räk föreligger visserligen fr o m 1638, men de innehåller mest upplysningar om inventarier och allmänt hållna uppgifter om anskaffning av bygg­ nadsmaterial. Vis prot och inv, som är bevarade fr o m 1654, innehåller också mest upplysningar om inventarier. Mest givande är st prot, men de förelig­ ger endast för tiden 1754-1805. Spånande och tjärande av yttertaken samt föns­ 203 HÖGBY GAMLA KYRKA teneparationer är de oftast förekommande utgifter­ na. Utvidgningar av fönstren gjordes upprepade gånger, framför allt i det mycket mörka långhuset med dess helt förbyggda sydfasad. Sålunda vidgades vid flera tillfällen ett fönster på norra sidan under läktaren, och södra korfönstret invid predikstolen förstorades ett par gånger. Det östliga fönstret på södra sidan av koretförstorades kraftigt 1761 i sam­ band med tillkomsten av den stora altaruppsatsen (fig 1 J 5, 116, 156), som i sin tur var orsaken till att korets östfönster murades igen. Omkring 1730 och följande decennium företogs så omfattande reparationer, att man 1730 ansökte hos domkap om att få behålla kollektmedel för egen del (om stigluckorna och strävpelarna 1728, se ovan). Man hänvisade till att en liknande framställ­ ning hade beviljats 1725. Arbetena omfattade fram­ för allt reparationer, rappning och vitmenande av murarna, fönsterreparationer och tjärande av taken. »Södra Kyrkjodörren», d v s kordörren, hade fod­ rats eller beklätts, nordportalen fick en ny dörr, lik­ som sydportalen i långhuset samt vapenhusingång­ en. Smeden gjorde beslag för de nya dörrarna. 1748 var kyrkan, klockstapeln och kyrkogården i gott stånd. Det framhölls, att det som krävdes av reparationer bekostades för själva kyrkobyggna­ dens del av kyrkans medel, medan sockenmännen stod för kyrkogårdsmurens reparationer, 42 vilket var i enlighet med gällande praxis. Vid sockenstämman 1752 beslöt man att anskaffa bräder »at förfärdiga luckor utaf til gluggarna i Tor­ net [troligen ljudglu ggarna J, at hwarken balkar eller murar af rägn och snö må taga nogon skada». Det bestämdes också, att de som åtnjöt fattigmedel »skola nästkommande wår, under Kyrkjowaktarens tilsyn, giöra hwalfwet rent ifrån fogJeträck och an­ nan orenlighet». Dessa luckor utfördes emellertid först 20 år senare (se nedan). 1759 var kyrkan också i gott stånd, taket tjärat, sakristian hade fått nytt tak, klockstapeln var nyli­ gen reparerad och brädbeslagen och kyrkogårds­ muren väl bibehållen (konc t vis prot 8/7 1759, Domkap). Enligt den ej helt tillförlitlige Törnewall (s 25, se fig 114) saknade tornet ännu 1673 ingång i väster, men åtminstone i slutet av 1700-talet hade det en sådan. Wellin markerar nämligen öppningar i tor­ 204 nets västra och östra murar samt kallar tornrummet i bottenvåningen för »materialshus» (fig 120). Det­ samma gäller hans teckning i BSt. Även på Löfgrens tid tjänade tornet tydligen samma ändamål, ty inga bänkrum fanns där, trots att den övriga kyrkan var till bristningsgränsen fylld med bänkar (fig 116). Hans teckning visar en västingång 2 alnar bred, be­ lägen söder om tornets mittaxeL Inv 1829 uppger, i likhet med Weil in, ett materialshus i tornets botten­ våning. Projekt till ny tornhuv 1778 En ombyggnad av trästapeln på kyrkogården blev så småningom aktuell (se ovan, Klockstapel). 1745 hade man nämligen beställt ännu en klocka, vilket skulle medföra, att den befintliga klocksta­ peln måste byggas om för två klockor eller göras helt ny. Olyckligtvis gick det planerade klackköpet om intet (se nedan, Klockor), vilket synes ha varit den främsta anledningen till att klockstapelsbygget uppsköts tills vidare. I slutet av 1760-talet blev även frågan om takryt­ tarens - »tornspetzens» - reparation aktuell (se ovan). Samtidigt visade sig klockstapeln alltmer för­ fallen. En lösning vore, sades det, att ersätta tak­ ryttaren med en klockstapel vilande på västtornets tak, en annan att låta inreda själva stentornet för klockorna . Man beslöt därför att rådfråga en bygg­ mästare »huruwida det är mögeligit, at i stället för denna Torn-Spetz inrätta en Klåekestapel på samma ställe, eller at Klåekorna kunde hänga i Tornet, i hwilken förra händelse ingen reparation företages; men i det sednare fallet, går den samma i wärkstäl­ lighet, hwarefter en klåeka beställer ock inkjöpes (st pro t 21/4 J 769). Inte heller detta beslut ledde emel lertid till något resultat. 1772 insattes luckor i torngluggarna (se ovan), men frågan om klockornas placering kom ej närmare sin Lösning. 21 /4 1778 beslöt stämman emellertid, »at för Hög. Kongl. Landzhöfdinge Ämbetet i Calmar giöra an­ sökning, det nogon Byggemästare motte utskickas på kyrkans bekostnad, at undersöka och upgifwa förslag til ett Nytt Torn på kyrkjan, på det Försam­ lingen må äga tillfälle at utlåta sig, huruwida de äro i stånd, denna projecterade Tornbyggnad at wärk­ ställa eller icke». Besiktningen ägde också rum sam­ ma år och det förefaller troligt, att även en ritning BYGGNADSHISTORIA gjordes för ändamålet. Det finns nämligen en osig­ nerad och odaterad ritning i BSt (fig 122), vilken förefaller att ha tillkommit i samband med syneför­ rättningen 1778. Visserligen tillhör ritningen nu samma ärende som fig 133 och 134 från år 1823, men den eleganta fig 122 visar i allt en omisskännlig 1700­ talsprägel: den krönande eldurnan, tornhuvens s­ svängda profil och tornkroppens i puts markerade hörn. Uppgifter om ursprunget till ritningen fig 122 och dess vidare öden saknas i kyrkans arkivalier. Man kan emellertid av vad som sedan hände dra den slutsatsen, att förslaget ansågs för kostnadskrävan­ de och att man därför uppsköt en så omfattande om­ byggnad till bättre tider. Tydligen föredrog försam­ lingen att i stället reparera sin gamla klockstapel, ty 1779 beslöt man att beställa den länge projekte­ rade klockan, så snart man fått virke utsynat till reparation av stapeln (st prot). Det skulle emellertid dröja ännu några år, innan de många diskussionerna om klockorna och deras placering ledde till något resultat. Slutligen, 1787, bestämde sig församlingen för alternativet att bygga om stentornet för klockorna (se nedan Ombyggna­ der under I S Wellins tid 1784-181 0). Ombyggnader under I S Weilios tid 1784-1810 l l Fig 122. Förslag till tornhuv, osignerad och odaterad ritning hörande till ett ärende från I 823, men troligen från 1778. Skala ca l : 300. BSt. Foto N Lagergren 1965. ~ Proposed tower roof, probah/y 1778. Den period av kyrkans byggnadshistoria, som varit mest innehållsrik, sammanfaller med kyrkoherde l S Wellins ämbetstid (not 11). Innan han efterträd­ de Magnus Stagnelius 1784 hade han varit kommi­ nister i socknen sedan 1769. Inte bara i kyrkans egna arkivalier utan i flera rapporter till domkapitlet av Wellins hand kan man i detalj följa hans omsorger om den gamla kyrkobyggnaden. Vid biskopsvisitationen 1774 hade många frågor tagits upp, som så småningom skulle lösas, nämli­ gen »gravkorets» borttagande, främst för att få kyrkan ljusare, nordportalens igenmurande samt flyttning av predikstolen: »... föreslogs om icke Prädikstolen måtte flyttas på Norra sidan wid Sac­ ristige-Dören, då upgång igenom muren kunde gö­ ras». Dessa åtgärder måste dock skjutas upp till bättre tider. J786 beslöt man emellertid att ackordera med båtsman Lars Wandring i Persnäs om att flytta pre­ dikstolen och insätta flera bänkar på dess gamla plats på södra sidan ( st prot 22/5 1786), och strax därefter utfördes arbetet. Den genombrytning i mu­ ren mellan koret och sakristian, som föreslagits 1774 gjordes dock ej, fig 120 och 116 visar, att predik­ stolstrappan låg intill en väggpelare i koret. Som en följd av tillkomsten av nya bänkar i korets södra sida gjordes en bänkdelning 11/3 1787 (fig 120). Den 21/5 samma år beslöt man att inrätta ett nytt fönster på norra sidan invid predikstolen, och det utfördes under våren 1788 och försågs med fönstergaller av mäster Elg. 1787 beslöt man också att med det snaraste inreda tornet för klockorna. Därmed avstod man tills vi­ dare från tanken att helt förändra tornets överdel (se ovan, Projekt till ny tornhuv). Beslutet sattes omedelbart i verket (st prot). Däremot gick man ej med på pastors förslag att samtidigt ta ner takryt­ taren. Trappan i tornets södra mur fick en direkt ingång (fig 123, 150) i det att man bröt upp trappans 205 HÖGBY GAMLA KYRKA yttervägg och byggde en yttertrappa utmed vapen­ husets västra mur (fig 116, 135). Samtidigt utvidga­ des en glugg i murtrappans södra vägg. Genom det­ ta arrangemang kunde ringaren komma direkt upp till klockorna utan att passera kyrkorummet. Mur­ ningsarbetet utfördes av Jan Jansson i Högnäs och klockorna flyttades upp i den nyinredda ringkam­ maren av båtsman Wandring. Därmed hade frågan om klockornas placering slutgiltigt blivit löst. 1788 beslöt församlingen, på förslag av pastor, att man för att förstärka klockklangen skulle panela tornet ovanför klockorna samt förstora norra och södra ljudgluggarna. Ännu 1795 hade beslutet dock ej verkställts, men 1797 (räk) upptas bl a utgifter »för en Timmerstock som för flera år sedan blifvit nyttjad till panelning i klocktornet». Panelningen hade alltså utförts, medan däremot ljudgluggarna hade bibehållits oförändrade. Den medeltida klock­ våningen fick i själva verket stå orubbad ännu tre decennier, se nedan Tornets ombyggnad 1825- 1826. Efter tornets ombyggnad togs frågan om »grav­ korets» borttagande åter upp 1788 (vis prot), när­ mare beskrivet ovan (se S:t Ottos kapell), samtidigt nämndes vapenhusvalvet, som icke tidigare berörts, och man beslöt att ge en murmästare i uppdrag att besiktiga dessa delar av kyrkan, för att man skulle få råd om vad som borde göras. De närmast följande åren ägnades emellertid en­ dast åt underhållsarbeten, framför allt beträffande taken, samt åt uppförandet av en ny prästgård. Vid följande biskopsvisitation, 1791, drogs dels upp samma fråga som tidigare om förbättrandet av belysningen i kyrkan, dels diskuterades en spricka i långhusval vet: »En Spricka i hvalfvet nedre i kyrkan befants äfven tarfva bot, så väl som at et fönster längst ne­ der borde uthuggas, at folket derstädes måtte kunna se at läsa i Bok.» Även nu ville man rådfråga en er­ faren byggmästare; att det tidigare ej skett berodde på krigsoroligheterna. Vid en extra sockenstämma 18/12 1791 upplästes vis prot 1788 och 1791 angående beslutet att låta besiktiga det bristfälliga vapenhusvalvet mm. Det framgår också, att murmästaren Hindrik Wermelin i anledning härav redan i juli samma år hade synat kyrkans brister och drastiskt skildrat dem. Hans rapport, bifogad st prot, och daterad 5/12, återges 206 här in extenso, emedan den inte blott beskriver kyr­ kans bristfälligheter, utan även innehåller många viktiga upplysningar om den gamla kyrkan: »1° Jnuti Kyrkans nedre stycke, finnes, på Södra sidan, flera rimnor uti hwalfwet, hwaraf en likwäl, af större widd, fordom tid blifwit, med ler, igen­ smetad. Åfwan på hwalfwet är mycken fyllning up­ förd, så att hwalfstenarna icke synas, hwaraf följer, att ingen underrättelse derifrån kan inhämtas, om beskaffenheten, men, i anseende dertill, att sprick­ orna under wisa, att hwalfwet är skilgdt i flera delar, är tydeligt, att denna bristfällighet medförer mycken fara, för Församlingen, som der håller gudstjenst 2° Besågs lägenheten att insätta ett större Fönster, på norra sidan af Läktaren, och kan ske, utan att skada huset; äfwen så woro lägenhet dertill, på söd­ ra sidan, om icke wapnhusets takresning hindrade 3° Besågs det, på södra sidan, stående graf-Cho­ ret, och som detta är uprest, jemte Kyrkowäggen, utan att hafwa någon gemenskap med sjelfwa Kyr­ kans byggnad, så kan detta borttagas utan skada. 4° Befants wapnhus hwalfwet wara flerstädes så sönderremnadt, och sedan if rå Kyrkowäggen skiljdt, att jag icke kan förewissa det detta hwalf står någon dag, utan nödgas jag tillstyrka att det, ju förr dess heldre nedtages. I öfrigt äro Kyrkwäggarna, så wäl som Kyrka­ tornet, uti godt stånd, utom en felande Rappning. Det sednare eller Tornet, tycktes wäl hafwa något fel, af en Bugt, på södra sidan, och någon remna, men detta alt, är det af ingen betydelse, häls t det har egen säker fot utan att på något sätt hwila på Kyr­ kan.» Som en omedelbar följd av Wermelins besiktning revs vapenhusvalvet på nyåret 1792 (redan beskrivet ovan, se Vapenhuset). De övriga åtgärder, som han rekommenderade, blev gång på gång uppskjutna under de närmaste åren. Man företog endast de nöd­ vändigaste underhållsarbetena. Påminnelser om kyr­ kans rappning tillbakavisades med hänsyn till att taket måste göras färdigt först. Helt överraskande beslöt församlingen 1795 att anskaffa ett orgelverk (st prot 21/5) och senare sam­ ma år (st prot 17/11) redogjorde kyrkoherden för sin korrespondens med de båda sakkunniga på om­ rådet, Vogler och Rundgren (se nedan, Orgel). En orgel »i dessa dyra tider» skulle kosta 300 rdr sp. BYGGNADSHISTORIA Därför ansåg Wellin det mer angeläget att i stället reparera kyrkan i enlighet med besluten vid de se­ naste visitationerna (1778 och 1791 ), ja, han föreslog ännu mer genomgripande förändringar i kyrkan: »Hela wästra hälften af Kyrkan är genom 2ne stora Pelare så wanstäld och mörk at hon föga lik­ nar ett Herrans Tempel der gudstjenst hålles, och hwar och en intager ogerna bänkrummen derstädes, så många hindras ifrån utsigt till altaret och de fläste från utsigt till Predikstolen.» I stället borde man utnyttja tillfället till att göra kyrkan ljus och tids­ enlig, när ändå ställningar måste resas för fönster­ och valvreparationer: » ... hwarföre jag ej kan un­ derlåta att tillstyrka, att på en gång göra slut på alt som wanskapar wår Kyrka och aldeles borttaga de 2ne fyrkantiga Pelarna och derefter upsätta ett hwalf af trä, efter tidernas bruk». Ur ekonomisk synpunkt behövde inga invändningar göras: »Ingen som känner wår ställning lärer förskräckas för detta wärk ...» Wellin framhöll de små pastoraten Krist­ valla om 30 hemman och Nämdö i Strängnäs stift om 5l hemman som lysande exempel för Högby församling med dess 83 hemman. 43 Trots att dir Sahlsten och kapten Nordenadler stödde kyrkoherde Wellins så vältaligt framlagda förslag, fasthöll församlingen vid sitt tidigare beslut att anskaffa orgel. En ritning anskaffades därför föl­ jande år (fig 143). 1796 tog kyrkoherden åter upp frågan om alla de reparationer, som under två biskopsvisitationer och flera sockenstämmor blivit beslutade: rappning, gravkorets borttagande, fönstrens insättande (st prot 17/6 1796). Nu beslöts äntligen, att arbetet skulle ut­ föras nästföljande maj månad. Kyrkoherdens för­ slag att man skulle bränna kalken själv avslogs, »emedan Kalkbränningen i denna Sochen nu mera aldeles uphört». På försommaren 1797 sattes så planerna i verket med murmästaren Wermelin som arbetsledare. »Gravkoret», vars nedtagande diskuterats alltsedan 1774 (se ovan S :t Ottos kapell), raserades, ett fönster togs upp på södra långhusväggen där det tidigare fanns ett igenmurat romanskt fönster. Kyrkan hade trots detta nu endast sex fönster. Vapenhusets tak byggdes om och täcktes med flisor, i sakristian inla­ des en takpanel under valvet (se ovan, Sakristia), en åtgärd som ej diskuterats tidigare, fönstret under läktaren (i norr) utvidgades åter och slutligen rappa­ des hela exteriören. Vid extra sockenstämma 20/8 samma år påminde Wellin om, att det ännu återstode en viktig repara­ tion, nämligen av sprickorna i valvet »neder i kyr­ kan», men församlingen kunde inte enas i frågan. Många ville tro , att valvet skulle hålla, trots Werme­ lins rapport. Kyrkoherden vände sig därför till dom­ kapitlet med en skrivelse. 44 Sedan han redogjort för de reparationer, som företagits under den gångna sommaren, rivningen av »gravkoret» osv övergick han till att beklaga sig över sockenmännen. Trots att församlingens ståndspersoner m fl önskade riva valvet och de båda grova stenpelarna och bygga ett trävalv i stället, vägrade majoriteten att vare sig re­ parera eller riva stenvalvet. Detta var nu i uselt skick, rappningen borta och stenarna så lösa, att de kunde föras upp och ned med handen, varför mura­ ren (Wermelin) hade förklarat, att han inte vågade stå under valvet för att försöka driva ihop och fylla sprickorna. Resultatet av Wellins klagoskrivelse blev, att en häradssyn påbjöds genom domhavanden i orten, men inför detta hot beslöt församlingen vid en extra sockenstämma 16/10 1797 att valvet skulle repareras följande år och att beslutets giltighet skulle under­ ställas domstols prövning. Vid höstetinget några dagar senare fastslogs beslutets laglighet. Därtill påbjöds, att en murmästare skulle anskaffas och arbetet utföras efter hans anvisningar. I maj 1798 uppsköts emellertid arbetet ännu ett år på grund av pågående arbeten på prästgården. Slutligen bestämdes vid sockenstämman 22/5 1799, att murmästaren Johan Pettersson (Böda not 38) skulle utföra ombyggnaden. Han började med att riva långhusets valv och båda pelare. Vid extra sockenstämma 7/7 1799 diskuterade man frågan, om »den trinna Pelaren midt uti Kyr­ kan borde borttagas och man ansåg bäst att låta denna fråga hvila, til dess Murmästaren Petersson under den öfriga Reparationen, finge tillfälle närma­ re utröna möjeligheten deraf. Som nu de 2ne Pelarne och hwalfwet i kyrkan blifwit nedtagna, och dess­ utom flera af Församlingens Ledamöter förklaradt sin åstundan att borttaga äfwen den trinna Pelaren, för att få Kyrkan aldeles ren och obehindrad inuti; altså har Kyrkoherden funnit sig föranlåten sam­ 207 D G l·­ -·-· " .. lO Dl\ o l 2 3 4 5 lO 15 ~o 25Nv. l l l l Plan. l ! l Fig 123. Plan, l: 300. Uppm J Söderberg 1964. __,..r' c-c l D -D lO ==~~~~~----~~--------------~------------~ o 20 Jo m. Fig 124. Sektioner genom tornet mot söder (C-C), väster (B-B) och norr (D-D), l : 300. Uppm S Hesselgren och S Fränne 1931, komp! R Boström 1940 samt J Söderberg 1967. Sections of tower Iaoking S (C- C), W (B- B) and N (D- D). Fig 125. Planer av tornets l :a och 2:a våningar, l : 300. Uppm S Hesselgren och S Fränne 1931, kompi J Söder­ berg 1967. Plans offirst and seeond floors of tower. .· Fig 126. a. Sektion genom tornet mot öster (A-A), l: 300. Uppm S Hesselgren och S Fränne 1931, komp! R Boström 1940 samt J Söderberg 1967. - b. Sektion genom långhuset mot väster (E- E). Västra långhusgaveln från 1871 är murad intill tornets östra mur. Den kraftiga, vågräta linjen visar gavelmurens övre begränsning. Jfr fig 124, sektionerna C- C och D- D. l : 300. Uppm J Söderberg 1967. a. Section of tower Zooking E (A - A). b. Section of nave Zooking W (E-E). The W gable of nave from 1871 is bu il t in front of the E wall of tower. The heavy, horizontalline shows upper limit ofgabZe wall. Cffig. 124, sections C- C and D-D. t n A -A Q E-E b 209 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 128. Kapitäl av kalksten, dels från det medeltida korets sydportal (det mellersta i övre raden), dels från tornets k lockvåning (jfr fig 129). Foto S Hallgren 1964. Limestone capita/s, from doorway of the medieval chancel (middle of top row) and from be/l chamber of tower (cf fig. 129). Fig 127. Hörnblad av kalksten, troligen från triumfbågens kolonn i den medeltida kyrkan. LUHM. Foto O Mattson 1929. Limestone /eaf, p robab/y from earner of road arch pier in the medieval church. mankalla Församlingens Ledamöter til detta måls slutliga afgörande», men »Församlingen kunde icke finna sig uti at låta borttaga den främsta Pelaren, utan beslöt at den skal stå orubbad alt framgent.» Tio dagar senare hölls ännu en extra sockenstäm­ ma, och församlingen hade nu närmare tänkt över frågan »om den trinna Pelarens borttagande i kyr­ kan» och funnit nödvändigheten därav, »aldenstund Kyrkan är helt och hållet wanstäld, sedan den wäst­ ra hälften, med sit nya prydliga hwalf, genom nämn­ da Pelare och en därpå hängande illa satt mur bort­ skymmes ifrån Kyrkans östra och lika prydliga hälft, i hwilken Altar och Predikstol stå». Dessutom hade murmästare Pettersson meddelat, att kyrkan ej skulle taga skada härav »i anseende dertil at sedan Pelaren siunkit har någon del af muren rimnadt och hwilar på honom; men hwad däröfwer är står fast tillika med Kyrkans främre hwalf, på de gamla wäggarna, hwilka hålla fem alnar i tiocklek». Han 210 BYGGNADSHISTORIA CJJl o [jocllek 22cm. J f~nqmenl 22cm lpcko 1 -··25cm ljockl ~ '==""'========" 'dm. FASAD Fig 129. Uppmätning av kalkstensfragment: kolonnettkapitälen i fig 128, bas till dito, skaft till dop­ funt samt verkstycken från triumfbågens kolonn (jfr fig 112). Uppm S Hesselgren och S Fränne 1931. Längst t h rekonstruktion av en ljudglugg med bevarat stycke av båge inritat. Skala l: 20. R Bo­ ström 1967. Scale drawings of /imestone fragments: capita! of colonnette in fig. 128, base ofsame, pillar offon t and pieces of column of road arch (cf fig. 112). Far right reconstruction of a sound ho le with remaining piece ofarch inscribed. åtog sig att bortriva pelaren »och uprätta en säker hwalfbåge, hwarigenom gemenskapen, emellan Kyr­ kans östra och wästra del blir fri och obehindrad». Dessutom var det lämpligt att göra arbetet när ändå ställningar var uppsatta. Församlingen accepterade byggmästarens förslag och det fastslogs att arbetet på murarens egen risk skulle börja följande dag, dvs den 18/7. Ett par veckor senare, vid en extra sockenstämma 4/8 1799, togs den reparerade kyrkan i betraktande »och befants at Mäster Petersson uti Kyrkans wästra halfdel [bortrivit] twenne stora Pelare, med de på dem hängande, bräckliga hwalf och i deras ställe upsadt et hwalf af trä med prydliga Cornischer öfwer hela Kyrkans bredd, äfwen som har borttagit midt uti kyrkan en stor Pelare [d v s den »trinna» pelaren], på hwilken warit hwilande en gafwel, som skilgdt Kyrkans östra och mycket högre hälft ifrån den wästra, och i dess ställe upfördt en hwalfbåge af sten, som sträcker sig öfwer hela kyrkans bredd, och nu upprätthåller hela gafweln hwarefter Kyr­ kan blifwit hwitmenad inuti hel och hållen». Man uttalade också sin synnerliga belåtenhet med mur­ mästaren för hans arbete (jfr fig 182: F). Därefter föreslog kyrkoherde Wellin, att frågan om orgelverket (se st prot 21/5 1795) skulle upp­ skjutas tills vidare, nu när kyrkan var prydligare och de anskaffade ritningarna därför blivit odugliga. Han föreslog även, att man skulle skaffa kyrkan in­ komster genom försäljning av järngallerna i tre fön­ ster, i synnerhet som de andra fönstren efter tidens sed saknade sådana. I en utförlig skrivelse till domkapitlet 45 redogjorde Wellin för den radikala ombyggnaden samt över­ gick därefter till de år 1800 företagna arbetena med inredningen. En ny läktare hade uppförts (se Läk­ 211 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 130. Kolonnettbaser av grå kalksten, troligen härrörande från Högby korportal, numera ingående i en trädgårdsbänk i fastigheten Strandtorp 310 , Böda sn. Skala l: JO. Uppm S Ljungstedt 1963, KLM. trä. Sist uppsattes över stora dörren, d v s korporta­ len, en svärtad sten med inhuggna förgyllda bokstä­ ver. Inskriften löd enligt inv 1829 : »År 1800 uti Konung Gustaf IV Adolphs 8de Reger. år är Högby Kyrkas Stora Reparation fullbordad.» Manuskript till inskriptionen översändes från Vitterhetsakade­ mien genom dess sekreterare, J Hallenberg, stenen var anskaffad av Jon Olofsson. Även inne i kyrkan hängdes en minnestavla upp med en lång förteckning på de under Wellins tid företagna reparationerna, målad av And G Wad­ sten (se Nya kyrkan, tavlor). Den hängde 1825 »på södra kyrkwäggen» (Ahlqvist 2:1, s 72). »Til fägnads betygande öfver en lycklig utgång af alt detta», avslutade Wellin sin skrivelse till dom­ kapitlet, hade kyrkan fått mottaga flera gåvor, bl a en vinkanna av änkeprostinnan Stagnelius. Över­ direktören och dykerikommissarien Sahlsten hade skänkt ett kontant belopp och från sterbhuset efter änkeprostinnan Stagnelius hade man inlöst en brud­ krona (se nedan). Stora mängder sten (rivningsmassor) såldes på auktion under de följande åren, 1799 såldes även gammalt järn. Så hade den långa ombyggnadsperioden kommit till ett lyckligt slut. De återstående åren av Wellins ämbetstid före­ togs underhållsarbeten av vanligt slag, och en del inventarier tillkom. 1806-1807 revs takryttaren (se ovan). Tornets ombyggnad 1825-1826 Bases of colonnettes, grey limestone, probah/y from Högby church doorway, now used in a garden bench. tare), bänkkvarteren hade byggts om så att mitt­ gången förlades i kyrkans mittlinje nu när inte läng­ re pelarna stod hindrande i vägen, och därefter gjor­ des en ny bänkdelning. Provinsialmålaren Wadsten (not 54) hade tillkallats för att måla hela inred­ ningen »med liusblå- och pärle-färgor tilllikhet med Altartaftarr och Predikastolen hvilka med guld och silfver derjemte förnyades efter behofvet ...» Golvet i bänkarna och gången, som förut var av ganska ( = mycket) ojämna stenar, inlades horisontellt av 212 Under 1700-talets andra hälft hade, som vi redan sett, tornets ombyggnad diskuterats. Ritningen fig 122 får troligen ses som ett inlägg i diskussionen. Säkerligen var det ekonomiska skäl som tvang för­ samlingen att nöja sig med en mindre förändring av tornet, innan klockorna 1787 flyttades dit u pp från klockstapeln. Under kyrkoherde Gummerus' tid inreddes 1814 ett av tornrummen, troligen det i nuvarande l :a tornvåningen, till sockenmagasin. Som sådant gjorde det tjänst till mitten av 1800-talet, då ett nytt magasin inrättades i övervåningen till den då byggda skolan sydväst om kyrkan. Vad som var anledningen till att tornhuvsfrågan återupptogs, vet vi ej, st prat är nämligen förlorade Fig 131. Den övre basen i fig 130. Foto R Boström J 964. The upper base in fig. 130. Fig J 32. Den nedre basen i fig 130. Foto R Bos t rö m J 964. The lo wer base in fig. 130. 213 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 134. Ritning till tornhuv av Axel Alm­ fett 1823, skala ca l : 300. BSt. Drawing of tower roof, by Axel A/mfe/t, 1823. ,. . l· ·,' • f Fig 133. Förslag till lanternin samt ombyggnad av tornet 1820 (?) . Osignerad och odaterad ritning, hörande till ett ärende från 1823, möjligen utförd av L Lindman J 820. Sicala ca J : 300. BSt. Foto N Lagergren l 965. Proposed cupDia and rebui/ding of tower, 1820 (?). efter 1805, men av spridda uppgifter i andra arkiva­ lier kan man ändå skymta förberedelserna. Sålunda fick den 8/3 1820 »Mäster Lindman i Wij för förslag till Timmer af Tornbyggnaden 2:2.-». Det är tänkbart, att ritningen fig 133 utförts av honom som grund för beräkningarna av material­ åtgången. I varje fall tillhör den samma ärende som den av ÖIÄ fastställda ritningen fig 134 (därom mera nedan). Alternativt kan fig 122 ha legat till grund för beräkningarna. Därefter ansökte man hos häradsrätten om virke för bygget i enlighet med de av Lindman gjorda beräkningarna och häradsrät­ tens utslag löstes också in 1820. Nästa steg var att på vanligt sätt ansöka om till­ stånd att bygga en ny tornhuv. Till ansökan fogades dels en äldre ritning som man haft liggande (fig 122), dels en som möjligen författats av Lindman (fig 133). ÖIÄ lät i stället Axel Almfelt 46 göra en ny ritning 214 1823 (fig 134), som visar stor släktskap med 1700­ talsritningen (jfr fig 122), ehuru den krönande urnan ersatts med en liten kvadratisk lanternin som bättre överensstämde med det tidiga 1800-talets smak. Denna utbyttes emellertid mot en liten åttkant (fig 101, 135, 149, 151). Arbetet utlystes på entreprenadsauktion och byggmästare Lindman fick uppdraget. Arbetena på­ börjades 1825 och avslutades följande år. Den me­ deltida murkronan revs av och ersattes med nytt murverk från och med anfangen på de senromanska ljudöppningarna. Dessa ersattes av stora ljudportar på samma plats. Enstaka verkstycken användes i det nya murverket, bl a ett stycke av en rundbågig omfattning (fig 129), medan några av kapitälen tro­ ligen placerades på stigluckorna. I varje fall tjänade de som krönprydnader på 1871 års grindstolpar, tills de 1964 flyttades upp i tornet. Genomgående. BYGGNADSHISTORIA Fig I 35. Kyrkan från sydväst. Blyertsteckning av J Wallman 1833 (?). NordM. Foto N Lagergren 1965. Churchfrom SW, 1833 (?). ställningshål i tre av tornets fyra hörn (utom i nord­ väst) hör troligen samman med ställningarna för bygget. Över ringkammaren byggdes ännu en våning. Ett par takbjälkar har sneda urtag som visar att de ti­ digare varit takbjälkar med stödben, troligen ingick de i tornets föregående sadeltak (tig 113, 114, 115­ 117). På murkrönet placerades den svängda huven, som täcktes med tjärad furuspån, medan lanterninen, kallad jungfrukammaren eller jungfrutornet, be- kläddes med järnplåt och oljemålades högröd med svarta och vita luckor. Överst var en förgylld spira med glob, kors och hane, 5 alnar hög (inv 1829). Med denna påbyggnad förlorade tornets yttre helt sin medeltida karaktär. Johan Wallman har tecknat av tornet både före och efter dess ombyggnad (jfr tig 117 och 135). För att finansiera bygget var man tvungen att låna pengar av en man vid namn Ljung­ stedt i Föra (sannolikt handelsman J oh. Ljungstedt i Östra Greda, som 1819 skänkt en oblatask av silver till Föra kyrka). 215 HÖGBY GAMLA KYRKA Gamla kyrkans rasering och nya kyrkans tillkomst 1870-1871 Vid vis 1819 meddelade pastor, att man hade beslu­ tat att utvidga kyrkan, emedan den ej längre full­ komligen inrymde dess årligen tillväxande folk­ mängd. Man hade därför beslutat att utvidga »dess medlersta del tilllika bredd med den åt Östra hållet belägna», d v s man avsåg att bygga om långhuset till samma bredd som koret. På grund av flera miss­ växtår hade emellertid församlingen ej råd att på egen hand bekosta arbetet, utan man ämnade söka rikskollekt. Den visiterande biskopen lovade också församlingen sitt stöd i denna sak. Några ansök­ ningshandlingar torde dock ej ha insänts, och vid följande visitation, 1841, heter det helt överraskan­ de, att kyrkan var i någorlunda gott skick och till­ räckeligen både ljus och rymlig. Tornhuvens spånbeklädnad byttes ut mot plåt 1853- 1854 och målades jämte lanterninen. 1858­ 1859 anskaffades en kakelugn, troligen i sakristian. Vid prostvis 1861 heter det, att kyrkan befanns så väl in- som utvändigt i hjälpligt skick, men redan 1865 förelåg en ritning till ny kyrka, utförd av F R Ekberg. 47 Enligt denna skulle endast västtornet be­ hållas, till vilket skulle fogas ett långt och brett lång­ hus, i öster avslutat av en femsidigt utskjutande kor­ byggnad. l nordväst låg en rymlig sakristia. Ori­ ginalritningen hänger nu i tornet, inramad, men utan glas (se nedan , Tavlor). Ekbergs ritning fast­ ställdes 2/9 1867 (tig 148). Den utförda kyrkan avvek något från ritningen: ingen sakristia byggdes i norr, i stället avskildes korutsprånget till sakristia och altaruppsatsen placerades invid skiljeväggen. Lan­ terninen på Ekbergs ritning var fyrsidig, säkerligen kopierad efter tig 134. Tornets yttre murytor täcktes av slät puts med rusticerade hörn, en hög och bred ingång gjordes i väster, blindfönster markerades i puts i norr och söder, och ingångarna till torntrap­ pan (tig 118, 150) och mot öster i tornets forna 2: a 'åning (tig. 126: a) murades igen. Tornets nedersta valv ersattes med ett högre upp sittande bjälklag, valven i de båda andra tornvåningarna bröts igenom och trätrappor byggdes från bottenvåningen, genom valven och ända upp i klockvåningen. Det medeltida långhuset revs, utom delar av väst­ ra muren, mot vilken det nya långhusets västgavel 216 murades. Därvid blockerades ingången till torn­ trappan från det medeltida långhusets bottenvåning. Den nya kyrkan beskrivs närmare nedan, se Nya kyrkan. I samband med den nya kyrkans tillkomst revs den gamla kyrkogårdsmuren med sina stigluckor, kyrkogården utvidgades och ny mur med grindar byggdes. Vid visitation 1875 framhävde biskopen, att församlingen på egen hand, utan kollekt, hade klarat utgifterna med sitt kyrkbygge. G lasmålningar Ahlqvist 48 berättar, att prosten Wellin år 1779 skänkte en fönstermålning från kyrkan till Kalmar Gymnasie- och stiftsbibliotek. Där framställdes en vapensköld med tre röda rosor samt däröver en hjälmprydnad med tre röda rosor. Inskriften i svart mot gult fält lydde: Volter von Rose. 49 Enligt Hå­ kansson (nr 255) finns glasmålningen varken i KLB eller KLM. Den kan dock möjligen vara identisk med ett fragment i KLM av renässanskaraktär (fig 137) med bl a röda, gröna och ofärgade glas i blyin­ fattning (Horns kat Il, nr 99). Inga spår av någon vapenbild bevarade. 36 x 36 cm. Var i Hög by kyrka glasmålningen suttit, är ovisst. Möjligen i det 1792 rivna S :t Ottos kapell, där ett fönster gjordes nytt 1773-1774 (se ovan). Uppgifter om glasmålningsfragmentet saknas i KLM inventarieförteckning. Horns kat saknar upp­ lysningar om ursprung. Det är därför lika möjligt, att rutorna kommer från Kalmar slott, i så fall Kungsmak et. 50 Kalkmålningar Medeltida målningar Törnewall avbildar fem sköldar (fig 136), en fullbor­ dad och fyra ofullständigt målade, enligt Håkansson (s 94 f) över grevliga ätten Bielke. Även S G U KALKMÅLNINGAR Fig 136. Målade Bielke-vapen, troligen från S:t Ottos kapell (det s k gravkoret), rivet 1797. Delvis ofull­ bordad teckning av P Törnewall 1673, UUB (120 % förstoring). De mörkaste fälten är blå, de på bilden grå fälten är gula, de ljusaste fälten har papperets färg. Foto N Lagergren 1965. Painted coat-of-arms of the Bie/ke fami/y, probah/y fi"om St. Otto's chapel (the so-cal/ed burial chapel), demolished 1797. Part/y incomp/ete drawing, 1673. The darkest fields are blue, the grey ones yel/ow, and the pa/est ones are the co/our of the paper. Scheffer 51 anser, att samtliga vapen verkligen avser Bielkevapen, men att de av tecknaren lämnats ofull­ bordade. Färgerna är gult, blått och papperets färg. Sköldarnas lutande ställning tyder på 1400-talet. I Hadorphs anteckningsbok S.30 saknas uppgifter om vapen, ej heller Rhezelius eller någon annan av de antikvariska resenärerna har vare sig nämnt eller avbildat dem. Anledningen till att det ovan beskriv­ na S :t Ottos kapell under 1700-talet uppfattades som gravkor för någon adlig familj var troligen före­ komsten av vapen. De kan emellertid ha varit do­ natorsvapen som målats exempelvis i korets valv. Målningar från nyare tid redning samt ett arkivskåp i prästgården för en kostnad av 126:-. Trävalvet och läktarpanelningen målades med vit limfärg, övrig inredning i ljusblått med marmorering (inv 1829). Fig J37. Glasmålningsfragment, 1500-talets slut, med gröna, röda och ofärgade glas. KLM. Möjligen från Högby kyrka eller från Kalmar slott (Kungsmaket?). Foto SHM 1965. Fragments of stained glass, end of 16th cent ury, with green, red and uneo/oured glass. Kalmar County Museum. Possibly from Högby Church or Kalmar Castle (Royal Chambers?). 1713 målades »fram i Choret» av mäster Anders Björkman. 52 Han var sysselsatt därmed under 14 dagar, till en kostnad av 90 dlr smt, förutom kost och logi. Det är inte närmare angivet, vad för sorts målning han utförde. År 1725 hade en annan Kalmarmålare, Salomon Eek, 53 i uppdrag att måla kyrkan, dels framme i koret, dels på predikstolen och läktaren (se nedan). För detta arbete inköptes för en sammanlagd kost­ nad av 171:4:- inte bara färger och olja, utan även guld och silver. Det torde alltså, åtminstone delvis, ha rört sig om dekorativt måleri. Arbetskostnader­ na uppgick till 480:- daler. Efter den stora reparationen 1792- 1800 målade And G Wadsten 54 år 1800 kyrkans interiör och in­ 4 - 671560 Högby kyrkor 217 Gamla kyrkans inredning och inventarier Altare, altarprydnad, altarring På det buktiga altare av trä från 1762, som nu står i Nya kyrkan stod en altaruppsats , tillverkad av Anders Dahlström d y (fig 156), likaledes i Nya kyr­ kan (se nedan). - Om det medeltida stenaltare, som föregick träaltaret, saknas belägg i arkivalierna, ej heller finns några rester bevarade. 1697 gjordes en pall för altaret (räk). Den ersattes med en ny 1729 (räk). En brädbotten framför alta­ ret inlades 1785-1786 (räk). 1661 - 1662 köptes 12 st sågobräder samt 4 st järn för skranket framför altaret. Troligen gällde det ett helt nytt skrank. Det m ålades bl a 1762, i samband med tillkomsten av altaruppsatsen. Enligt Wellins och Löfgrens planer (fig 116, 120) var det tresidigt brutet och sträckte sig tvärs över koret mellan de län gsgående bänkarna. Sidoaltare Triumfkrucifixet (fig 166- 167), som nu hänger i koret i Nya kyrkan och beskrivs nedan , var antingen placerat i långhuset över den dubbla triumfbågen eller också i koret under den gördelbåge som ski lde de båda kortraveerna åt. Trots dess storslagna mått -det är inte mindre än 4,20 m högt - kunde det få plats såväl i långhuset, vars inre höjd var ca 6 m, som i koret med dess inre höjd av 8,30 m. Predikstol A v de båda sidoaltare, som på vanligt sätt bör ha stått i långhusets båda östliga hörn , finns ingenting bevarat. - l koret fanns på norra sidan ett litet al­ tare. Det stod kvar till 1765, då man beslöt, »at det lilla altaret som är näst efter Probstinnans stol, skal uttagas och stolar i dess stä lle upsättjas». Förmod­ ligen var det ett s k mataltare. 55 1 räk 1690 omtalas, att snickaren gjort ett offerbord, troligen identiskt med mataltaret och med det »ostaltare», som om­ nämns 1713 (vis prot). - Även i S:t Ottos kapell torde ett altare ha funnits. Medeltida träskulptur I långhusets sydöstra hörn stod frå n och med J 596 en predikstol (fig 138-139), vilken numera är upp­ ställd i tornet. Korgen är sexsidig med fyra sidor av skulpterat och målat trä. Korgens hörn markeras av grönmarmorerade, kann elerade pilastrar med joni­ serande kapitäl , vilka uppbär ett profilerat entable­ ment i blått och vitt, samt vilar på ett likaledes pro­ filerat sockelparti i samma färger. Speglarna, som är djupare blå, inramas av rundbågar i vitt och grönt. J tre speglar är förgyllda evangelistsymboler i relief (Matteus' symbo l saknas). Deras glorior är målade med gu ldfärg direkt på pannåerna. På entablementets förkroppningar är skulpterade förgyllda rosetter, mellan dessa är skulpterad en rödmålad inskrift ur Malaki l: Il: MEN· MIT · NAMPN · SKAL · BLIFVA · HERLIGT ·IBLAND · HEDNINGARNA · lFRA · SOALENES · OPGÅNG · OC · Vid Hilfelings besök i kyrkan 1797 (Journal, s 65) samt även 1829 (inv) stod kyrkans båda medeltida altarskåp (fig 157- 161 samt 164-165) framme i ko­ ret på ömse sidor om altaruppsatsen. T h, dvs på norra sidan stod Mariaskåpet, medan Petrusskåpet stod i söder. De står nu i Nya kyrkan och beskrivas nedan, liksom en madonnabild (fig 162- 163).- På eller invid altaret i S:t Ottos kapell bör också ha fun­ nits en bild av dess titelhelgon. 218 1596. Armledaren saknas. Avtryck i färgen visar, att den vilat på en tandsnittslist - Sockelpartiets för­ hoppade baser är prydda med förgyllda maskaro­ ner i relief. I fältet mellan dem är skulpterade för­ gyllda ornament (kandelaberrankor, maskaroner, kerub).- Nuvarande höjd 115 cm , bredd 122 cm. Det fyrsidiga ljudtaket (tig J39) indelas genom ett blåmarmorerat ramverk med förgyllda profiler i fyra kvadratiska fält, vi lkas hörn markeras genom skulp­ terade rosetter i gu ld och svart. Mitt i varje fält ett skulpterat förgyllt ornament, i vars mitt en målad rosett i guld avtecknar sig mot svart fond. Runt kanten är rester av en lambrequinartad list beva­ TlL · HENNES · NEDERGANG · MALA C · AN INREDNING OCH INVENTARIER Fig 138-139. Gamla predikstolens korg och ljudtak, av skulpterat och målat trä, tillverkad 1596 av okänd, troligen dansk mästare. Foto S Hallgren 1964. Old pulpit and soundboard, earved and painted wood, executed in 1596 by unknown, probably Danish master. rade. Mått: 140 x 140 cm - Håkansson nr 239. Predikstolen är den äldsta bevarade på Öland och är tillverkad av samme mästare, som år 1600 gjorde Källa predikstol (se nedan, Källa nya kyrka) . I Ble­ kinge finns också en predikstol, som utan tvekan är utförd av samma hand, nämligen i Listerby. 56 Vissa allmänna likheter med jylländska predikstolar samt det förhållandet att Listerby predikstol tillkom, me­ dan Blekinge ännu var danskt, stöder antagandet, att mästaren var dansk. 57 Förmodligen var predikstolen ursprungligen upp­ ställd på långhusets södra sidoaltare, men omkring 1654 placerades den på en pelare av röd, huggen och slipad kalksten (fig 140), åttkantig med upptill till­ plattad nod, skulpterad med blom- och kandelaber­ ornament i flat relief på tre sidor, dess fjärde sida, avsedd att stå mot en vägg, är endast tuktad. Över­ sidan är delvis täckt med murbruk. Pelaren är näs­ tan identiskt lik foten till dopfunten fig 169 och kan därför utan tvekan antagas vara huggen under Jor­ 219 HÖGBY GAMLA KYRKA Fig 139. Predikstolens ljudtak. Soundboard. dan Hanssons ledning omkring år 1654 (not 94, jfr även Böda not 82). Höjd 73 cm. Vid A Billows besök 1912 (Snabbinv) stod den i prästgårdens trädgård. Den hade påträffats några hundra meter från kyrkan av dess dåvarande kyrko­ herde, A M Lindell (1860-1922) och förmodades då vara en dopfuntsfot. Nu i tornet. Ovanpå stenpelaren stod troligen ett korintiskt träkapitäl (fig 141), som nu också förvaras i tornet. Det är skulpterat och målat i grönt, svart och guld, ett arbete av god kvalitet. Höjd 32 cm. Datering 1600- eller 1700-talet. Möjligen kan det 220 ha tillkommit 1786, då predikstolen flyttades från södra till norra sidan av koret (se ovan). En dörr till predikstolen gjordes 1725 (räk) av snickaren Lars Giädda. Det fanns en inskrift på ut­ sidan över uppgången till predikstolen: S. E. PICT. CALLM. PINX. ( = målaren S[alomon] E[ ek] från Kalmar har må­ lat) samt på insidan : ANNO 1725, allt enligt inv 1829. Läktaren, koret och predikstolen målades 1725 av Salomon J1:ek (räk ; not 45). INREDNING OCH INVENTARIER lnv 1829 uppger, att »mot väggen på Predikstolen står Döds Engeln med lie i högra handen och en dödskalle vid fötterna» samt att »Öfver Prediksto­ len är en Himmel, ofvanpå hvilken äro 3ne Englar med basuner, och på sidorne å densamma 3ne pryd­ nader med cirklade speglar, uti hvilka läses Helig, Helig, Helig Herre Gud Zebaoth». Dessa figurer överfördes 1871 till Nya kyrkans predikstol och prydde före 1939 dess ljudtak (fig 153). Dödens ängel (utan lie) samt de tre basunblåsande änglar­ na (fig 142) står nu uppställda ovanpå skåpen i Nya kyrkans sakristia, medan den förgyllda dödskallen (synlig i fig 175) ligger i tornet (Håkansson nr 240). De torde vara utförda av Anders Dahlström 1762 (not 87), när han var sysselsatt med den nya altar­ uppsatsen. Hans namn nämns visserligen ej i räk, men dii.r upptas flera utgiftsposter för »Zirater på Prädikostols Cronan, Predikastolen och för diskens målande», varmed tre bildhuggare var sysselsatta i 33 dagar. - En duva skänktes 1731, se Nya kyrkan. Timglas Ett timglas, skänkt av Claes Ellers i Kalmar, nämns i inv 1684 och var ofärdigt 1713 (inv). Ett annat, in­ köpt i Stockholm 1708, finns ej heller kvar. Båda hade vardera två »rum» (inv 1713). 1761 köptes ett nytt timglas (räk), troligen för att sättas upp i sakri­ stian, ty redan 1763 beslöt man att inköpa ett nytt (st prot). Ett av dem är troligen identiskt med ett som upptas i inv 1829 under rubriken glas: »l Fyr­ dubbelt Timglas, insatt i en väl förgyld omgifning, står på Predikstolen .» 1881 var endast trähöljet kvar: »Ett timglas, förfallet, så att endast trädet finns kvar» (inv, Domkap). Bokstol En boksto1 58 skänktes 1654 av kyrkoherden Elavus Olai: 59 »Nij bookstool aff den V. Kyrkioherden H . Eluff giffwin och förährat.» Den stod i koret (inv och vis prot 1654). Bänkar Fig 140. Pelare av röd kalksten , vilken jämte kapitälet i fig 141 troligen uppburit predikstolskorgen i fig J38. Tillskriven Jordan Hansson eller hans verkstad, omkring J 654. Jfr fig 169. Foto S Hallgren J 964. Ingenting av Gamla kyrkans bänkinredning finns kvar. 1638 och ända fram till1650-talet såldes »stol­ stånden», senare fördelades bänkplatserna genom lottning. - 1671 och följande år gjordes ny bänkin­ redning i kyrkan (räk). 1729 fick snickaren betalt Red limestone pillar, which, with the capita! in fig . 141, prob­ ab/y supporred the pulpit in fig . 138. Attributed to Jordan Hansson or his workshop, ca . 1654. Cf fig . 169. 221 HÖGBY GAMLA KYRKA J 813-1814 utförd es bänkreparationer i kyrkan av Nils Olsson och Måns Olsson under 4 dagsverken . Läktare Fig 141. K a pitä l av skulpterat trä med målningsrester, 1600­ eller 1700-ta let. Jfr fig 140. Foto S Hallgren 1964. Capita!, earved wood with remains of paint, probably ciating from 17th or 18th century. Cf fig. 140. För art han omändrade stolarna bak i kyrkan. Sam­ tidigt gjordes två par dörrar till två stol ar på kvinn­ folksraden. 1739 mål ades siffror på bänkdörrarna m ed olja och kimrök (räk). »Probst innans stol » stod framme i koret framför ett litet altare som togs bort J 766 (st prot), se ovan. På dess plats gjordes två nya bänkar. D et fram går av st pro t J 785 att klagomål fram­ förts under fl era år över oreda med bänkplatserna. »Herr Co mmissarien Sahlstem> fick i uppdrag att upprätta ett jämkningsförslag. 1786-1 787 fick Lars Wandring betalt för nya bän­ kar i samband med fl yttnin gen av predikstolen från korets södra till dess norra sida. Samma å r gjordes en bän kdelning. Mi ttgången i kyrkan låg då söder om pelarraden (fig 120). Vid en sockenstämm a 179 1 bes löt man att sätta bänkar framme i koret »hwarpå Församlingens gåss barn fra md eles skall sitta, för att därmed und­ wika den fö ra rgelse som är a ngifwit sker på Läkta­ ren ; då hwar och en, som barn hafwa, låter si na barn där sitta». 1796 gjordes en klockarebänk. l samband med valvens oc h pelarnas rivning i lå nghuset J799 byggdes bä nkkvarteren om så att mittgången fl yttades norr ut till kyrkans mittaxeL Bänkarna (jämte annan inred ning) målades av A G Wadsten »grått pärlefärgade, med ljusbl å Speglar och hvita Listor» (räk 1800- 1801 samt inv 1829). 222 E n läktare omtalas första gången 1684, då ett nytt fönster tillkommer (räk). D en var under ar bete ä nnu 1688: »Arbetzlön ti ll snickaren för Lectaren 54:- .» Troligen var de nna summa en slutbetalning. Läk­ taren var tydligen mycket stor, ty prosten Wellin berättar 1796 (BSt), att den sträck te sig 3 alnar fram­ för den västli gaste pelaren. Jfr Palmroths ritning, fi g 143. Trappan stod intill torn ets östra mur. 1725 målades lä ktaren jä mte koret och predik­ sto len av Salomon Eek. 1734 uthöggs ett fönster på norra sidan under läktaren , men trots detta var kyrkan mycket »mörk i väster och vid läktaren» (vis prot 1774) och det föres logs, att ma n skulle göra ett fönster i söder (se ovan). Med hjälp av fig 120 och fig 143 kan man få en viss uppfattning om läktarens utseende. Den st räck­ te sig fram till den västligaste pelaren i långhuset. D ess mittparti buktade ut i en halvcirkel, so m o m­ slöt pelaren. När den nya lä ktaren tillkom 1800, såldes »skranket af Läktaren», dvs läkta rbröstning­ en, och dess enda trappa (ma rkerad medfi fig 120). Enligt bä nkdelningen 1787 var läktaren upp­ låten helt till inhysesfolk och till dem som icke ägde gårdsbruk (K T: J, s 460). Som redan nämnts , hade även socknens »gåssbarm> sina platser där. Den nya läk taren byggdes år 1800 av ålderman Jacob Jönsson i Skriketorp (räk). D et fra mgår av Löfgrens plan fig l J6, att även denna läktare hade en halvrund utbuktning på framsidan (»Ova lbä n­ ken» tillhörde 1801 prästgården och klockaren). »Tvenne svängtrappon> förde upp tilllä kta ren (inv 1829). Även murarearbete utfördes för läktaren (räk 1800). D en målades, jämte all övrig inredning, av And G Wadsten samma år: »ljus blå med marmore­ rade lister, samt blomster verk som sträcker sig tvärt öfver Spegla rn e» (inv 1829). Orgel Någon orgel har aldrig funnits i Gamla kyrkan, i varje fall ej under den tid kyrkböckerna täcker. Först i slutet av 1700-talet uppstod ett önskemål om anskaffandet av en sådan: »Genom omröstning be­ INREDNING OCH INVENTARIER Fig 142. Basunblåsande ängel, som stått på ljudtaket fig J 39. Skulpterat och målat trä, t to !igen tillverkad av Anders Dahlström d y eller hans gesäller 1762. Foto S Hallgren J 964. Angel blowing bassoon, from soundboard, fig. 139. Carved and painled wood, probab/y by Anders Dahlström theyoungeror his apprentices, 1762. slöt Församlingens ledamöter att ett orgelwärk skulle anskaffas till Högby kyrka, hwartill Försam­ lingen Contribuerar efter sitt hemmantal åtta tio Tre Rdr 16 sk och Kyrkan sedan består det öfriga som fonderas» (st prot 21/5 1795). Den 17/11 samma år meddelade kyrkoherde Wellin vid en sockenstäm­ ma, att han hade korresponderat med flera sakkun­ niga angående orgelbygget, bl a med »vittberömte Abbe Vogler och organisten »Rungren» i Döder­ hult. 60 Den senare hade upplyst honom om att en orgel om 8 stämmor skulle kosta 300 Rdr Sp. »i dessa dyra tider». Kyrkoherden föreslog förgäves, att man i stället skulle reparera kyrkan (se ovan). Trots att han fick stöd av dir Sahlsten och kapten Nordenadler, vidhöll församlingen sitt beslut. En ritning till orgelfasad anskaffades därför, för­ fattad 1796 av P W Palmroth 61 (fig 143) till en kost­ nad av 4:3.- (räk). De två rundbågarna på ritningen är det västligaste paret gördelbågar i långhuset. I den södra av dem skulle orgeln stå med en enkel, nyklassisk fasad, uppbyggd av ett högre mittparti och lägre sidopartier. I mittpartiet en stor, cirkel­ rund öppning, i vilken fasadpiporna framträder som ett enkelt mönster. Den stora ombyggnaden av kyr­ kan några år senare medförde emellertid, att orgel­ ritningen blev oanvändbar och de för orgelköp re­ 223 HÖGBY GAMLA KYRKA serverade medlen användes därför för reparationer­ na i stället. Sedan alla förbättringar av kyrkan ta­ gits i betraktande vid en extra sockenstämma 4/8 1799 föreslog därför kyrkoherde Wellin, att frågan om orgelverket skulle uppskjutas tills vidare, nu när kyrkan var prydligare och de anskaffade rit­ ningarna därtill var odugliga för det förändrade kyr­ korummet. Nummertavlor barndop, däri misstog sig Hilfe1ing (se nedan, Dop­ redskap). På Wellins plan av 1787 (fig 120) finns i den väst­ ligaste pelarens västra sida en segmentformig in­ skärning, som tydligen avser vigvattenskareL Fig 144 är ett försök till rekonstruktion. Dopredskap De nummertavlor, som användes i Gamla kyrkan, finns ej kvar. 1718 inköptes en med försilvrad ram och 30 blecksiffror, 1726 köptes 12 siffror samt 1777 ytterligare siffror till »lilla taflan» (räk). - 1756 be­ slöt man att anskaffa flera nummer »till en tafla som kommer att sättas wid främsta Pelaren i Kyrkjan, til deras rättelse, som sittja efterst i Kyrkjan» (st prot). - 1793 beslöt man att anskaffa en nummer­ tavla »i likhet med den förra som är i Choret ... och gent däremot, å qwinfolk-raden att uppsättas, då den nedan i Kyrkan hängande Nummer-Taflan sedermera ej kommer att brukas» (st prot). Den nya tavlan, den norra, skulle placeras vid främsta pela­ ren i kyrkan . Den var gjord av Peter Nilsson, enligt minnestavla nr l i vapenhuset. Inv 1829 beskriver nummertavlorna och deras dåvarande placering: »Tvenne svart målade Nummer Taflor mot förgyll ta ramar äro en på hvardera sidan om Altaret upreste på svartmålade uppståndare med förgyllta knap­ par.» Vigvattenskar Ett vigvattenskar beskrivs av Hilfeling 1797. Det var in slutet i den västligaste långhuspelaren: »Uti kyr­ kan var märkeligt att straxt vid ingången stod lik­ som en stor marmorstenfunt, innelyckt inuti ett litet hvalf inuti första pelaren . . . ; och 2ne små stenpelare framtill, som stödde detta lilla hvalf framtill.- För­ modligen har denna Funt brukats till vigvattnet ­ emedan en annan stenfunt stod framme vid Altaret, där dopet förrättades». Därefter följer ett tillägg: »för flere år sedan hade denna funt blifvit brukad att döpa oäkta barn uti, men sedan blifvit aflagt med rätta hvarpå dock stod anno 1654». Årtalet 1654 gäller den funt, som nu står i Nya kyrkan (fig 169). Vigvattenskaret har knappast använts till 224 Skaftet till en medeltida dopfunt av röd, öländsk kalksten (fig 129), utan uttömningshål, står vid västra kyrkogårdsmuren. Den torde dateras till1200­ talet eller 1300-talets förra hälft. Höjd 24 cm. Cup­ pan fanns kvar ännu på Ahlqvists tid: »söndersla­ gen, af gråspräcklig marmor förwaras i Wapenhu­ set» (2:1, s 75). 1829 var den »söndergången» (inv) och vid inventeringen i samband med prostvisita­ tionen 17/10 1852 var den »i så uselt skick, att den ej anses böra upptagas i Förteckningen». Därefter nämns den ej vidare. Vid vis 1654 lovade stenhuggarna vid Dälie att skänka en funt till kyrkan. Därvid beslöt försam­ lingen, att »5. funten willia de stella mellan altaret och bookstolen, der til stenhuggaran wilia förähra en Ny Fund; men oäkta barn Döpesz wr den gamble wed döran. Til detta så wel som andre artickler alle bejakades godwilligen». - Traditionen att vigvat­ tenskaret skulle ha använts som dopfunt för oäkta barn, så som Hilfeling åter ger den ovan, beror allt­ så på ett missförstånd. Traditionen gällde ej vig­ vattenskaret, utan den medeltida dopfunten, vilken på vanligt sätt var placerad innanför långhusets syd­ portal, och som från och med 1654 »degraderades». Den funt, som stenhuggarna lovade skänka till kyrkan (fig 169), står nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Den är sannolikt ett arbete av Jordan Hans­ son och hans gesäller. År 1713 stod den nya funten framme i kyrkan och den andra (medeltida) bak i kyrkan (inv). 1829 var den nya dopfunten placerad norr om altaret in­ nanför altarringen, medan den gamla funten, som då var sönderslagen, hade flyttats ut i vapenhuset (jfr ovan). Ett dopfat, en »funthe ketthell», fanns 1591 (PB vis) och 1654 (inv). Räk 1672 upptar »Arbetzlön för funtzteenskålen 0:20». I tillägg (från 1663 eller 1684) i inv 1654 heter det, att funtkitteln »är kornen med til tiärkiätelen». INREDNING OCH INVENTARIER Fig 143. Projekt till orgelfasad av P W Palmroth 1796. BSt. På ritningen framträder även det medeltida långhusets tvåskeppighet. Drawing of organ front by P W Palmroth, 1796. Th e medieval double nave is indicated in the drawing. En dopskål av tenn , som var gjord av en tennflas­ ka (vis prot 1684) byttes 1715 ut mot en ny av sam­ ma material (räk). 1762 köptes en ny tennskål för dop (räk) och 1785 köptes ett mässingslock till dop­ skålen, enligt beslut 1783 (st prot). Dessa båda till­ b~hör, skålen och locket, blev stulna sommaren 1912 och ersattes då med det nuvarande dopfatet (se ne­ dan, Nya kyrkan). Nattvardskärl, brudkrona, brudbälten m m År 1591 fanns det inte mindre än tre förgyllda kal­ kar »Medh sin Tilbehöring», d v s med tillhörande patener (PB vis). Inv 1654 meddelar, att en kalk kommit bort» i förra Jutefeigden», d v s under kriget 1611- 1613, samt att en kalk hade sålts till Böda. D~n tredje kalken gjordes om 1681 till den kalk med paten, vilken ännu används i Nya kyrkan (fig 170) och som beskrivs nedan. I samband med tillkomsten av denna infördes 1681 som inkomst i räk skålen av patenen av »gambla Kalcken», till­ sammans vägande 19 1/4 lod å. 9 daler lodet. Att endast skålen upptas, kan sammanställas med en uppgift 1713 (inv) angående en »foot af en gamal kalk af käppar förgylt». Därav kan man sluta, att 225 HÖGBY GAMLA KYR KA SEKT ION o 1/•\.. 1: Il IIIIII Fig 144. Vigvattenskar i det medeltida lång huse ts västligaste pelare. Reko nstruktion av R Boström 1943 . H o/y wafer ba .~ in in the most wester/y pillar of the medieval nave. A Itempied reconstruction. den kalk, so m omgjordes, hade si lvercuppa men end ast förgylld koppar i foten. 62 Troligen var det guldsmeden Hans Olofsson Sturk (not 96) som gjorde upptäckten i samba nd med vägnin gen . Vid socke nstämman 1789 bes löts, att kalken, utan a nsvar för prästen, skulle förvaras i prästgå rden , vilket ansågs säkrare än i kyrkan . E n sockenbudskalk gjordes 1638 och förfärdiga­ des ( = reparerades) 1708 i Stockho lm för 0 :30. D en lill a summan antyder att det endast rörde sig om en mindre lagning. Redan 1709 gjordes kalken om helt och hållet: »Betalt i Stockholm för Sochne­ budzkalken a ldeles omgjordes och lades 2 Jod Sielffr till hwa rför utgavss 17 dlr 91 kop, som guld­ smedens egne gifne Zcdel i kyrjokistan utwysar 17:9» (räk). Enligt inv 1713 hade ka lk en flaska mitt uti samt ob latask i foten . Skaftet hade alltså en stor nod som vinbehållare (jfr Källa neda n) . Det beslöts att sockenbudstyget, till vilk et även en paten hörde, sku lle förgyllas och vägas samt vikten införas i kyrkboken . Ett tillägg i samma inv meddelar, att förgyllningen gjordes 1721. Enligt räk skedde detta i Kalmar. Motivet angavs också: »skolandes jämväl för renli ghet skull flaska n so m mitt uti är, förgyl­ las». Kalken lagades 1789 och 1802 (räk). E n vinkanna av silver (fig 171) skänktes 1799 av »Enkeprostinnan Stagnelius», den används fort­ farande och beskrivs nedan (se Nya kyrkan). 226 Tidigare användes vinkann or och vinflasko r av tenn. 1654 heter det bl a »teenkann a i samma feigd [d v s 16 11 - 1613] bortkommen» (räk). Om en vin­ flaska av tenn, upptagen i inv 1654 meddelas i ett till ägg i samma inv från 1684: »Af denn a Teen­ fl as ka ä r go rd en skål at hafva i funten .» E n tennkanna »af Engelst Teen att hafwa wijn uti på a ltaret» köptes 1723 för 18 daler kmt (räk), den gjo rde tjänst ti ll 1799. 1793 föres log kyrkoher­ den stä mma n, att man skull e a nskaffa en ny kom­ muni onskanna i stället för tennkannan , »hä lst ett sådant meubel är både wackert och prydeligt, för Herra ns hus och Kyrkan s Cassa såda nt tål. För­ sam lingen bejakade Kyrkoherdens project», några å r sena re fick man , som redan nämnts, en vinka nna i gåva. Därefter såldes »et Th enstop» (st prot, räk 1799). l Gamla kyrkan fanns inte mindre ä n 3 st oblat­ askar, vilka ännu är bevarade och bes kri vas nedan (se Nya kyrkan), en av silver (fig 172), enligt in­ skrift skä nkt 1723, en av tenn (fig 173), tillverkad och inköpt år 1800 efter bes lut 1799, sa mt en av målat trä från 1600-talets slut. J 7 13 fanns ytterligare två oblataskar av trä, vilka em::: llertid var omålade (inv). 1799 föreslogs, att en oblatask av trä skulle försäljas och en större av tenn anskaffas , d v s den i fig 173 avbildade. E n glasfl as ka köptes 1657 för l :08 (räk). - 1715 köptes en »glas buttelje» i stä llet fö r en so m bort­ stulits samma år. - 1829 hade kyrkan bl a 3 glas­ flaskor av olika rymd, en av dem ännu bevarad, av mörkgrönt glas, bubg med sma l pip. Brudkrona (fig L 74, 175) av förgyll t sil ver inköp­ tes år 1800, men ä r säkerligen mycket äldre. Den besk rivs neda n (se Nya kyrkan) . 1735 anskaffades en brudkrona, en s k pärl krona. E nli gt inv 1748 var den »af gy ll enl äder med pärlor och Silfwerlöf beprydd». D en ansågs obehövlig 1805 och såldes 1806 (räk) och kall as då en »gam­ m a l Brudkrona gjord af pärlo r». I681 togs ett silverbälte om 1 5 ~ lod till den nya kalken . - Ett »Brude-Bälte», äve n kallat »Sö lfwer­ bälte» eller gö rdel, samt en brudkrans inlöstes 1764 för 142 :16 (räk). Brudkran sen går i kyrkböckerna under många olika beteckninga r: »Hufwud-Sölf» (st pro t 1765), »Hufwudsmog» ( = smycke, 1769 och senare), »Änne-Span», »krans af silfver>>. De l RED I G OCH I N VENTARIER utlånades, liksom brudkronan , på vanligt sätt mot en avgift. År 1800 var taxan 16 skilling för kronan , 4 ski llin g för bä ltet och 2 ski llin g för kransen. 1765 utl å nades exempelvis brudbä ltet och »hufvudsölf­ wet» till Fö ra och Källa. Bältet, kransen och den ovan omta lade pä rlkro­ nan såldes J 806 (räk), eftersom de kommit ur bruk. Enli gt bes lut av stämman sk ull e försäljnin ge n ske till någon g uldsmed . Den kronbytta , som används till den nuvarande brudkronan , tillverkades 1736 till förvarin g av pärl­ kronan. Den beskrivs nedan (se Nya kyrkan). Övrigt silver Bland å r 1652 bortstulet gods mä rks en silversked. - Bla nd inkomsternaförår 1679upptas bia en silver­ sked, värd 6 dal er.- 1681 togs bl a 2 st s ilverskedar till den nya nattvardskalken , - 1687 inlöstes en sked so m stod i pant för 6 da ler kmt (jfr ovan). Rökelsekar Ett rö kelsekar (»Eeld karr», PB vis), 1654 (inv) kallat » Munke rökelsekar», av brons , gotisk typ, droppformi gt, med tre kedjor (fig 145), överlämna­ des till Ka lm ar gymnasium å r 1798 av l S Wellin och förva ras nu i KLM (inv nr 4060 ; Hornskat Il , nr 119). Höjd utan kedjor 22 cm . Ljusredskap G a mla kyrka ns ljuskronor hänger nu i Nya kyrkan s lå ng hus och beskrivs nedan : en malmkrona från 1500-talet (fig 175) samt tre m äss in gs kronor, in­ köpta 1728 (fig 175), 1740 och 1741. Fö lj a nde ljuskronor förvaras i torn et: l. Av mäs­ s in g, för sex ljus. S-formade a rmar, runda dropp­ s kålar. Höjd 43 cm. - 2. För fyra ljus. Mittstam av g ulm å lat, sva rvat trä, krönt av en j ä rnspiral sa mt med s-formade kandelaberarmar och runda dropp­ skå la r av j ä rn . Höjd ca 44 cm. Tillkomm en efter 169 1 omnäm nd 1713 (inv). Hä ngde över lä ktaren 1829 (inv) , i ya kyrkan var den före 1939 placerad und er lä ktaren. - 3-4. Av förtent järnbleck, för fem ljus, bestående av två horisonta la ringar av järnband, förenade genom kedjor. Den nedre ring­ e n, so m har större diam eter, bär ljushå llare med rund a droppskålar samt har hängande löv i kanten. Fig 145. Rökelsekar av brons, goti sk typ, överlämnat till K a lm ar Gymn as ium år 1798 av pros ten l S Wellin . KLM. Foto A Ed le 1931 .- Själva rökelseka ret kommerfrå n Högby, överdelen med del ringfo rmade hand taget frå n Böda . Bronze censer, Gothic type, presenled to Kalmar Grammar School in 1798 (now in Kalmar Couflly Museum). Th e actual censer is from Högby, the upper part with the ring-shaped handie from Böda. 227 HÖGBY GAMLA KYRKA Ena kronan defekt. Den hela kronans höjd ca 62 cm. Inköpta 1838. De hängde 1912 i vapenhuset. En ljusarm från 1500-talets senare hälft var upJ:­ satt vid predikstolen 1654 och nu vid dopfunten framme i koret (se Nya kyrkan). En malmstake för ett ljus från 1500-talets senare hälft (synlig i fig 175) samt en för fem (ursprung­ ligen fyra) ljus inköpt 1761-1763, beskrivs nedan (se Nya kyrkan), liksom ett par stakar av svarvad och målad sandsten från 1654. PB vis nämner dels en »Messingz staka» - (tro­ ligen den nyss nämnda, enpipiga malmstaken), dels två stycken »Kåperstakar».- Jnv 1654 upptar även en ljusstake av hjorthorn samt en av järn med 8 pi por. Den senare stod 1713 på altaret (in v) och var »låg och aflång ... med 8 pijpor och 3 spetzar af järn», troligen trågformad (jfr Överhogdal, SvK, Hä l, fig 264). Ett par ljusplåtar av mässing, troligen från 1700­ talet, beskrivas nedan (se Nya kyrkan). I tornet förvaras följande ljusplåtar av förtent järnbleck, anskaffade troligen 1871 (efter 1829 men före 1881): 1- 6. För vardera två ljus, rektangulär väggplåt med övre hörnen avrundade. Höjd 38 cm. -7-12. Skopliknande, för vardera två ljus. Höjd ca 36 cm. - 13. För ett ljus, rektangulär, överst ut­ klippt i form av en treklöver. Ljusarmen saknas. Höjd 32 cm. Ytterligare tre ljusplåtar har funnits. Jnv 1881 upptar näm]jgen bl a 16 lampetter av bleck. Två ljuspipor av järn var uppsatta på prediksto­ len 1829 (inv). En fyrsidig lykta av förtent järnplåt, höjd ca 40 cm, är troligen identisk med en som enligt inv 1829 had e skänkts av prostinnan Gummerus. Textilier År 1591 hade kyrkan följande textilier (PB vis): »Messehacler - 2 st:e JMedh sin behöringh/ Messeserker- 6 st:e: Korkåpa - l skönn Alterduck - l ste Altarklädh e63 - l ste Örnagått6 4 - 3 ste: Röcklin 65 l ste Handklädhe 66 - onda och godha». 228 Den textila skruden kan tämligen väl följas från 1591 (PB vis) och senare i kyrkans egna arkivalier, alltifrån 1654 och framåt. Altardukar : l. Den 1591 nämnda altarduken är möjligen identisk med en »altarduuk med knytt­ ning67 gl», omnämnd 1713 (inv). - 2. 1720 skänk­ tes en altarduk eller antependium »af slissing 68 med knyttning omkring» (inv 1722) av skepparenJahan Par] från Amsterdam, 69 som samtidigt skänkte ett altarkläde (nr 7 nedan). - 3. »Kiöpt ett altartäcke af blomfärgadt Cattun» (Böda not 85), inköpt 1738 för 23:23, i andra inv betecknat som »Kartun ifrån Calmar». Enligt inv 1748 låg det på altaret. -4. Av »Hållandslärft», inköpt 1785 (räk), då man köpte l O l /4 alnar Hållandslärft till en altar- och diskduk. - 5. »Tryckt kläde på ostaaltaret» (inv 1713). ­ Dessutom köptes 1724 (räk) »5 qwarter lärft att hafa på altaret under Winftaskorna». En av altar­ dukarna såldes på auktion 1786. Det framgår ej av räk, vilken av dem. Antependier (altarkläden): l. Det i PB vis förteck­ nade är troligen detsamma som i i.nv 1654 kallas »Bordkläde» och enligt ett senare tillägg i samma inv »befans alldeles förslitit A0 1684».- 2. »Linnet Altarkläde», skänkt av kyrkoherden Elavus Olai (in v 1654). - 3. År 1651 köptes »Et altarkläde . .. för 61: IOt», »af brunt tafft» (in v 1654), i andra inv kallat »af brunt Tubin». 70 1713 var det »aldeles ut­ sletit» (inv) och stals 1715 vid ett inbrott i kyrkan. - 4. Altarkläde eller altarduk (jfr nr 6 nedan). Tro­ ligen av slissing, tillverkad 1684 av en mässkjorta (en av de sex som var förtecknade i PB vis). De enda kostnader som församlingen fick vidkännas, var för tygets tryckning. Vilka färger eller vilket mönster framgår ej av räk. - 5. »Dito ett yllet sömmat på twist» 71 (in v 1713), 1748 kallat »l st yllit altarkläde, symmat på taft, blifwit af ålder för­ fallet, och finnes icke mera» (koncept till inv 1748, Domkap).- 6. Av rött kläde, köpt i Kalmar 1708: »afsändt till CaJmar med Kyrkjoherden i Böda att kiöpa 6 alnar Rödt kläde till att haffa på altaret», omnämnt i inv 1713 tillsammans med underkläde 72 till dito, »tryckt på linnet». Den senare kanske iden­ tisk med nr 4 ovan. - 7. Av röd taft eller tubin, skänkt av skepparen Jahan Parl 1720 tillsammans med altarduk nr 2 ovan.- 8. Av röd lärft, skänkt 1729 (inv). INREDNING OCH INVENTARIER Inga kalkkläden finnas omnämnda före mitten av 1600-talet: 1-2. »Kalkkläde- 2 str. med silke insenchte» tillkomna efter 1654 och upptagna i inv 1663. Ett tillägg i inv från 1684 meddelar, att »Een af dessa är förkommit uti senaste ofreden» (d v s 1677). Den andra är troligen identisk med »GI. silkesstickat kalkkläde - l st» (inv 1713). - 3. »Huit Borderat kalck kläde förährat 1725 af Jung­ fru Maria Brand» 73 (inv 1733), »af hwitt sidentyg med galoner» (inv 1788), »obrukbart» (inv 1819 och 1829). - 4. »l st: fint kläde» (in v 1788), troligen det som 1829 beskrivs sålunda (inv): »1 nytt kalk­ kläde av svart sidentyg, guldgaloner och påsydda prydnader.» Det var obrukbart 1881 (inv). Fyra korkåpor är kända: l. Den som i inv 1591 (PB vis) kallas »skönn», blev 1611 »borta i feigden» (räk 1654). - 2. »Chorkåpa gl. af gult tyg med en gord blå utsydd list» (inv 1713), även upptagen i följande inv, men 1748 utsliten och borta (inv). ­ 3. »Chorkåpa dito af tryckt lärft» (inv 1713 och följande). 1748 utsliten och borta (inv). - 4. Bland utgifterna för år 1751 upptas »Till den Nya Chor Kåpan 4:23,16», möjligen identisk med »l st: gam. Präst-Kappa af Camelot» (inv 1788). Två av de 1591 (PB vis) nämnda mässhakarna är senare beskrivna närmare med avseende på färg och material (nr l är fortfarande bevarad, fig 176­ 177, och beskrivs nedan, se Nya kyrkan, samt nr 2): l. Av blå sammet (fig 176- 177), »en blå mess­ hake med korss» (inv 1654), »af blått plys med guld och silkes borderat kors i figurer» (inv 1713). Den reparerades 1785 (räk), men var 1819 »gammal med förfallna prydnader» (inv), 1829 »gammal och obrukbar» (inv). - 2. Av brun sammet med ett kors, »af plyss med korss» (inv 1654), »gl. Brun mässehake af plys» (inv 1713 och följande). Ej upp­ tagen efter 1748. - 3. Av fransk lärft, »en gammul Messhake» (inv 1654), »Item aldeles utsletin mässe­ hake af franskt lärfth» (inv 1713), 1748 var den ut­ sliten och borta (inv). - 4. Av svart bomullssam­ met med silvergaloner, anskaffad efter 1774, efter beslut av sockenstämman 1772 att man skulle an­ skaffa en ny mässhake i st f nr l. »Mässhake af swart Machester med galoner på ryggen och kors af Silfwer» (inv 1788), »med Silfwer Zirater» (inv 1819), bevarad i fragmentariskt skick i tornet. Mässkjortor: 1-6. Av de sex mässkjortor (»Mes- seserker»), troligen av slessing (not 68), som fanns 1591 (PB vis), återstod fyra 1654 (inv). 1684 var antalet tre (inv), den fjärde hade samma år gjorts om dels till ett altarkläde (antependium nr 4 ovan), dels till en päll (nr 2 nedan), sedan tyget blivit tryckt för en kostnad av 5:8. 1713 (inv) återstod endast en mässkjorta, den stals 1715. - 7. Av slis­ sing, tyget köptes 1708 (räk), »Item l lod grann trå till thess sömmande 14:-». Sömlönen uppgick till 3 daler. Även denna mässkjorta stals 1715. - 8. A v hamplärft. 1715 köptes »15 alnar Hampalärft till Messesiorta i den bortstulnas ställe». Sömlönen var 3 daler. Den betecknas som gammal 1788 (inv). - 9. En mässkjorta anskaffades 1791 (räk). Ett mässkär p, »Messe särkz bälte», 74 anskaffades 1670 för 10:- . Enligt senare inv hade det silver­ spänne och var av läder. 1851, 1861 och 1881 (inv) kallas det »Ett virkat bälte med silfverspänne». Möjligen hade spännet överflyttats till ett nytt skärp. Hur många handkläden (not 66), som kyrkan ägde 1591, framgår ej av PB vis. 1654 var det två (inv). »Hankläde af Skribbskrabb» 75 upptas i inv 1713. En duk till altarringen , en diskduk, upptas bland inkomsterna för år 1701: »ett wackert slissingskläde med huita tråfrantzar» (räk), 1713 beskrivet på föl­ jande sätt (inv): »disk-duuk af slessing med linne frantzer och 3 rader spetzar gifhuen af Arendatorens Sal. Hr Engenfeldts änkia». 76 Till detta hörde ett >mnderkläde dito linnet på disken gl.» (inv 1713). Ingen av de tre »örnagått», d v s överdrag till bok­ dynor, som finns upptagna i PB vis 1591, nämns i se­ nare arkivalier. 1788 omnämns »l st: utsydd Bokdyna af swart Sidentyg» (inv), vilken hade »påsydda prydnader» (inv 1819). Fyra brudpällar är kända: l. »En PeJl ... blef borta i feigden», d v s 1611 (in v 1654).- 2. Troligen av slessing, gjord 1684 av en gammal mässkjorta (nr 1- 6 ovan). Tyget trycktes, innan det syddes. - 3. »Af blårosig lärft», tillverkad 1751. Den såldes 1809, sedan man samma år hade anskaffat en ny. - 4. Av tunnt, ljusblått siden med en stor stjärna i mitten och blomkvistar i hörnen, allt broderat med schattersöm i gult, rött, vitt och grönt silke. 155 x 119 cm. Det åtgick »5l aln blått Taft a 29 sk. 4 rst» 229 HÖGBY GAMLA KYRKA samt band och silke till kanten. - Konserverad 1966 å RAÄ:s textilavdelning (Pietas nr 4767166). Till pällen hörde fyra nu försvunna bärstänger, tillkomna mellan 1797 och 1819. 1823 utgavs »Till målaren Lun[d]gren för Pell Stafrarnes 77 målning -. 16.-·.» Håvar: l. Av ursprungligen svart, nu brun sam­ met med blommor i applikationsbroderi (guld, silver samt grönt silke), inköpt i Kalmar 1724: »Låtit giöra en ny Håf i CaJmar af swart Sammett och borderat 42: - ». Samtidigt köptes en silverklocka samt en käpp. Läderpung och järnholk. Om densamma he­ ter det 1788 (inv), att den är gammal och 1819 (inv) påstår att klockan är »af hvit metall». Håven är syn­ lig i fig 175 (nr 2 från vänster). Klockan och käppen borta. Längd 48 cm. - 2. Av ursprungligen svart, nu brun sammet med rester av läderpung och järn­ holk. Pärlbroderi: vitt kors omgivet av gröna och bruna vinrankor, två gånger upprepat (jämför kalk­ duk nr l i Nya kyrkan). »En Håf, ny förfärdigad och skänkt till kyrkan af Demoiselle Hässler» (inv 1861 ). Längd 75 cm (skaftet avbrutet). Synlig i fig 175 (nr l från vänster). Vid visitationen J841 framhöll biskopen det olämpliga med håvgång och rekommenderade i stället att man skulle sätta upp bäcken vid kyrkdör­ rarna. Förslaget antogs och kyrkvärdarna fick i uppdrag att vara närvarande vid insamlandet (se nedan, kollektredskap ). 1793 köptes vadmal och sybehör till en kyrkvak­ tarrock, enligt beslut samma år att anskaffa en ny »Kappråck, af färgwallmar». Kyrkan ägde 1788 tre stycken dopklädnader med mössor: l. »Christnings kläder», anskaffade 1733 (inv och räk) . Hyrdes ut för 2 öre smt år 1765 (st prot), »alldeles utsliten» 1788 (inv). Ej upptagna 1819 (inv). - 2. Kallas nya 1765 (st prot), hyrdes detta år ut för 6 öre smt. Kallas gamla 1788 (inv) och såldes 1834. - 3. Anskaffade enligt beslut 1780 (st prot) och sålda 1834. I tillägg till in v 1819, då fortfarande två dopkläder är upptagna, heter det: »Desse Barnkläder af mal nära förstörde, försåldes år 1834». Fotakläde, »randigt kläde under fötterna i alta­ ret» (in v 1713), 1748 heter det» l st gammalt randigt kläde under fötterna nedanför altaret, af ålder för­ gånget» (not 42), därefter ej upptagen i inv. 230 Gravminnen Minnestavla (fig 146), akvarell inom glas och ram , över Lovisa Eleonora Bredal (f 1758, t 1791 ), g 2m kapten Lorentz Nordenadler (Böda not 35). I mitten ett gravmonument i form av en kolonn eller en obe­ lisk, krönt av en månskära och med en nu nästan ut­ plånad inskrift (den senare delvis återgiven av Hå­ kansson s 106 f). Graven , som inhägnas av ett mo­ numentalt järnstaket mellan stenpelare, omges av höga pyramidpopplar eller cypresser. Trädens blå­ gröna färg dominerar tavlan . Längst t v »Ex Origi­ nal Dom: Cap. Nordenadler» skrivet med bläck. Signerad Carl Sahlsberg. (Dessa båda inskrifter är endast ofullständigt lästa av Håkansson.) Gustavi­ ansk ram av god kvalitet med pärlstav, nästan all kredering och förgyllning borta. 57 x 67,5 cm. H äng­ de i Gamla kyrkans kor »På gafvelen söder om Al­ taret» (inv 1829). Nu i tornet. - Håkansson nr 262. En förteckning över epitafier, vari bl a upptas L E Bredals och Creutz' (fig 146, 178) minnestavlor, för­ fattad av I S Wellin 3017 1795 (ATA), innehåller även upplysningen om det dåvarande begravnings­ skicket: »Wid framlidne Contracts Prosten Stagnelii be­ grafning, war en Plåt af förtent bläck fästad på Lik­ Kistan, och förr än grafwen blef igenkastad blef i Sörgefolkets närwaro, fråntagen och på Kyrkowäg­ gen upsatt, under ett Kort Tal af den som Jordfäste Liket. Under denna synes af drifwit arbete 2ne Lejon, wända ifrån hwarannan, och öfwerst en Krona, men på sjelfwa Plåten läses följande Inscription. Här l Hvilar Prosten och Kyrkoherden l Herr Magnus Stagnelius l i Högby, l född den 25 april1699 l död den 9 Novemb: 1784. l Christus är mitt lif och dö­ den l är min winning. l Philip :l C: 21 v:».7s »Likkiste-Piåtar af förtent bläck» var enligt inv 1829 uppsatta i kyrkan, på södra sidan över Magnus Stagnelius och I S Wellin, på norra sidan över Carl Sahlsten och hans hustru. En minnestavla, samman­ satt av kistplåtar, över kh Gummerus' är uppsatt i Nya kyrkans vapenhus och beskrivs nedan. Wellin beskriver 1795 även en inskrift som detta år fanns i sakristian: »Uti Sacristian, på gafweln, öfwer bordet, finnes i blotta Rappningen, följande Inscription, med s vän­ ska bokstäfver: INREDNING OCH INVENTARIER Fig 146. Minnestavla över Lovisa Eleonora Breda!, "!1791. Akvarell av Carl Sahlsberg. Foto S Hallgren 1964. Memorial tablet, 1791. Watercolour by Carl Sahlsberg. Här nedanföre ligger begraf-/ven för detta denna församlin-/gens i lifstiden vaksamme Siälaher-/de och Pastor ärevördige och väl-/lärde Herr Johan­ nes Brand tillika f med dess k: Hustru äreborna och mycket Gudfrucktiga Hust: Catharina Roth f Hvil­ ka saligen afsombnade den förra anno f 1707 den 14 april och den sedna-/re anno 171 O den 12 aprilis. f Gud förläne dem frögdefull upståndelse f på den yttersta dagen». Ett stort antal gamla gravstenar är sedan 1871 in­ lagda i Nya kyrkans golv och beskrivas nedan. Ahlqvist omtalar en nu försvunnen gravsten över kyrkoherden Petrus Magni Pontelius (f 1622, t 1693) och hans hustru. 79 En avbildning av stenen in­ går i Ahlqvists Saml III, s 10~. I mitten ett cirkelrunt fält med en kalk. Därunder ett dubbelt timglas och under detta ett inskriftsfält: HÄR· HYlLAR· SALIG ·HERR· PETRVS · MAGNI j PONTE­ LIVS · FORDOM · PASTOR · OCH · PROBST VID j HÖGBY · FÖRSAMBLI NG · FÖDD · HIT · TILL· VERLDEN j A :0 · 1622 • D · 5 · MAIJ · DÖD · A :O · 1693 ·D · 18 /MARTIJ ·TILLIKA • MED · SIN · K · HVSTRV · SALIG · HVSTRV j KARIN · ELOFS ·DOTTER· HVILKEN j BLEF · FÖDD· I · CALMAR · A:O · 1635 · D· 25 NOVEMB/OCH ·DÖD· A:O · 1704 ·D 6 SEPTEMBRIS. Runt kanten ram och hörncirklar med sexpass. I ett övre inskriftsfält en oval bladkrans med inskrif­ ten: CHRISTVS ÄR MITT LIF OCH j DÖDEN ÄR MIN j WINNING j PHIL CAP I V 21. 231 HÖGBY GAMLA KYRKA Håkansson nr 250. 1705 såldes »en gammal Lijksteen, Kyrkjan till­ hörig» för 6 daler (räk). - 1761 fick strandridaren Tobias Sahlsten tillstånd att köpa gravplats i kyrkan (st prot). 1780 beslöts, att en gammal sedvänja i försam­ Iingen skulle avskaffas. Efter dödsfall i en familj var det brukligt, att de anhöriga »under en ganska lång sorgetid ligger neder i bänken i Kyrkjan, och ej nyttjar Psalmboken, h warigenom många oseder här­ flyta». Detta fick nu ej längre ske annat än under de tre närmaste söndagarna efter begravningen. Votivskepp Ett nu försvunnet votivskepp, omnämnt 1713 (inv), reparerades 1731 (räk): »Betalt Smeden för jernte­ narna till det lilla Skieppet i Choret 10:16. Betalt för knapparna på jerntenarna till lilla Skeppet.» Linne skrev om skeppet 1741: 80 »Skepp, i modell gjordt , hängde i kyrkan såsom ljuskrona, det vi också sett mest öfver hela landet i alla kyrkor.» 1788 (in v) hängde det fortfarande i kyrkan, men försåldes 1801 (räk) : »Såldt en gl Skeps-modell-:12:- .» Tavlor Kyrkan har ägt inte mindre än 5 Hedengranstavlor (Böda not 53): l. Över Karl XI:s begravning (1697), inköpt 1703, med ram. - 2. Över Jubelfesten 1693 (d v s JOO-årsminnet av Uppsala möte 1593), med ram , inköpt 1704.-3. Över slaget vid Narva (1700), inköpt 1706. - 4. Över återställandet av religions­ friheten i Schlesien 1707, inköpt 1713. - 5. En tavla (från 1717, 1721 eller 1730) inlöstes 1733. Ännu 1829 var alla fem tavlorna upphängda i kyrkan (inv). Kyrkan har även ägt 3 st kungatal: »I förgyllta ramar på gavvelen hänga 3ne Kongl. Tal» (in v 1829). 1772- 1773 upptas bl a utgifter för en båge till en tavla som kommer att upphängas i kyrkan, men det anges ej, vad det gällde för tavla. Två minnestavlor med inskriptioner rörande kyrkans ombyggnader 1787- 1800 resp 1825- 1826 hängde på södra väggen i Gamla kyrkan. Nu i Nya kyrkans vapenhus (se nedan). Möbler mm Bord: l. Upptaget i inv 1713, i sakristian. - 2. Ett nytt bord med fot, av ek, gjordes 1733 (räk). Upp­ giften om att gångjärn anskaffades till bordet (räk 1733) tyder på att det hade en eller två fällbara skivor. Sista gången upptaget i inv 1852. - 3. Före 1829 gjordes det bord av furu, som nu står i Nya kyrkan och beskrives nedan . 1652 upptas bl a utgifter »Till en bänk och en Stoll i sacrario» (räk). De upptas i inv 1654 jämte ytterligare ett »lång Säte». 1713 fanns endast ett säte kvar (inv). - Åtta ryggstolar av ek gjordes 1733 (räk). Därav återstår nu sex (se Nya kyrkan). Kistor : l. En kista för förvaring av kyrkokassan omnämns 1651 i samband med en stöld (räk). Ej upptagen i inv 1654 eller senare, såvida den ej är identisk med »l st: utg[ammal] kista med lås, för fattigmedlen» (inv 1788). - 2. En kassakista av ek, inköpt 1654, förvaras nu troligen i Nya kyrkan (se nedan). - 3. Kyrkovärdskista, »kista- l str medh lååss» var ny 1663 (inv), enligt inv 1713 var den av furu med ett lås. Den skulle då förbättras med be­ slag, detta hade skett före 1722 (vis prot), men då beslöt man att den skulle beslås med tvär- och kors­ järn. Fanns kvar 1881 (inv). - 4. Var ny 1797 (vis prot): »ny kista till Fattig Cassarr förfärdigad». 1819 (vis prot) meddelas beträffande kyrkavärds­ kistorna (nr 3 och nr 4), att de hade var sitt lås och nödiga beslag. Fanns kvar 1881 (inv). Kista nr 3 eller nr 4 förvaras i Nya kyrkan (se nedan). 1881 (inv) fanns tre kistor. Två skrin (»arken>) fanns i kyrkan 1654 (inv): l. »Arch af eek utan låås - l st» (inv 1713). Om denna heter det 1727 : »Låtit afbyggia den gamla arken i Sacristigan till kyrkjowärdarnas behof att hafa Wijn och annat nödigt uti 0:9» samt låtit för­ bättra låset (räk). - 2. »Dito ark utan låck stående baak i kiörkan gl.- l st» (inv 1713 ; i marginalen i samma inv är senare tillagt : »är aldeles förfallen och förstörd»). - 3. »Pänninge äska i stora kistan - l st» (inv 1713). Kyrkan hemsöktes av tjuvar, bl a 1651 och 1715. Vid sistnämnda tillfälle hade det varit »2:ne elacka och obetänkta Tiufwar ifrån Småland», som hade brutit sig in i kyrkan och, förutom en del pengar, tagit med sig en mässkjorta och en »glas buttelje». Med anledning härav fick sockensmeden Erich 232 INREDNING OCH INVENTARIER Hoffman i uppdrag att reparera sex lås och kyrka­ kistorna, »som igenom kyrkotjufwarna mycket illa woro medfarna», laga låset till sakristians dörr samt offerstocken . Skåp : l. »gammult skåp med låss - l» (inv 1654) hade enligt inv 1713 ofärdigt lås och stod i sakris­ tian. Det betecknas som utgammalt i inv 1788 och senare, hade två dörrar och var järnbeslaget, men saknade då lås. Troligen var det identiskt med ett gammalt skåp järnbeslaget, med lås, upptaget i inv 1861 samt »Ett gammalt skåp, jernbeslaget, med 3:ne !åsar - utan värde» (inv 1881). Kan möjligen ha varit ett medeltida sakramentskåp. - 2. Ett nytt kappeskå p med gångjärn och haspar anskaffa­ des 1710 för sakristian (räk). Det var också försett med två dörrar, enligt vissa inv saknade det lås, enligt andra var det försett med ett sådant. Det saknade baksida. Sista gången upptaget i inv 1829. - 3. Bokskåp, anskaffat 1795. Troligen identiskt med det skåp som enligt beslut vid en sockenstäm­ ma 1798 flyttades till prästgården till förvaring av kyrkans silver, linne m m. Det målades år 1800 av Wadsten och kallades då »archive Skåp». - 4. Ett nytt arkivskåp anskaffades 1834 (räk). Två brudstolar är kända från Högby : l . Till­ verkad 1706 av snickaren Anders i Skriketorp för 6 daler kmt. Den omnämns 1766 (st prot) i sam­ band med en bä nkd elning: »Den främsta Stolen på Mansraden i Choret, wid Predikostolen, som till­ förne kallats Brudstol .. .» - 2. Anskaffad 1804 (rä k). Den utlå nades mot en avgift även utom sock­ nen . Ej bevarad. Sista gången upptagen i inv 1875. Ett golvur inköptes 1851 (se N ya kyrkan). Både en pliktpall och en pliktstock fanns 17 J 3 (inv). straffstocken lagades 1760 och 1766. 1781 be­ slöt man att skaffa en ny (st prot). Den ersattes först 1812 (räk). Ej bevarade. Kyrkstötar: 1788 hade kyrkan två, en av trä, den andra »af Spansk hwass». Ingen bevarad. En av dem var köpt 1762 (räk) till kyrkvaktaren. En aln och en måttstock ( = mållikare) anskaffa­ des enligt räk 1738 och hängdes upp i kyrkan. Ej bevarade. Jnte heller 1748 fanns de i kyrkan: »l st Aln och en måttståck af järn, hwilka Crono Betien­ terna ifrån kyrkian borttagit, men böra dem an­ tingen in natura eller deras wärde i penningar åter­ ställas» (not 42). 5 - 671 560 H ögby kyrkor Vinankare , halvankare (rymmande knappt 20 1), var nytt 1748 (inv). Målad med brungul , ådrad färg. På locket SR och ännu en oläslig bokstav. Höjd 42 cm. - 1722 blev man tvungen att köpa nytt vin , 5! kannor spanskt vin, på grund av en olyckshändelse: vinankaret »slog af sig a lla ban­ den» (räk). Ett nytt halvankare av ek, j ärnbeslaget, inköptes 1723 (räk). Kollektredskap I gamla kyrkan fanns tre fattigbössor eller »arm­ byssor»: l. Stod innanför korportalen; endast en inskriftstavla med årtalet 1649 bevarad (se Nya kyrkan). Redan 1648 redovisas inkomster från »ofra stocken». - 2. Placerad i vapenhuset, kallas ny 1729 (räk), då den beslogs (med jä rn). - 3. Under läktaren , enligt inskrift (återgiven i inv 1829) skänkt 1779 av häradsdomaren Daniel Hemingson i Vedborm (f 1746, t 1823). Håkansson nr 252. 1861 (inv) fanns bara två kvar, de såldes före 1883 (inv). Bland år 1748 nytillkomna föremål märkas »2 st Trädkar att lägga Allhelgonahielpen utj» (not 42). Möjligen liknande det laggkärl i Böda kyrka, som nu används för kollekten (se ovan, Böda Nya kyrka, s 153). Biskopen framhöll 1841 (vis prot) det olämpliga med håvgång, han rekommenderade i stället att man skulle ställa bäcken vid kyrkdörrarna. För­ slaget antogs. Kyrkvärdarna skulle närvara vid in­ samlandet. F öljande år anskaffades de: »Hultin för bäckenen vid kyrkodörrarna» (räk 1842), troligen identiska med ett par sexsidiga, platta kollektbössor av bleckplåt, nu i dåligt skick, som förvaras i tornet. Höjd 22,5 cm . Beträffande utanför kyrkan uppställda fattig­ bössor, se Inledning ovan. Oblatjärn Ett oblatjärn, »Öfflete Jern», omnämnt 1591 (PB vis), 1654 och 1713 (inv), liksom en oblatform eller -stämpel (stans), 1654 kallat »Wthski ärsjern» (inv), ersattes 1813 (räk). Dessa omnämnas i inv 1819, 1829 samt 1881. Nu försvunna. »Som utaf Kyrkjans Inventario befinnes at . .. oblate-Järn och Stämpel der til , skall wara Kyrkjan 233 HÖGBY GAMLA KYRKA tilhörige, så resolverades at hos Fru Magisterskan skulle thetta efterfrågas, och om återställningen til Kyrkjan föranstaltas» (st prot 1752). Oblatjärnet förvarades alltså, som brukligt var, hos den som tillverkade oblaterna. Postväskor Två postväskor är kända: l. »En ny Väska af Garf­ läder med lås och märkt med namnet l :S:W:», d v s I S Wellin, är upptagen i inv 1812. 81 Ej be­ varad. - 2. Av läder med klaff som låses med en järnten med lås (fig 147). Mässingsskylt, avbruten i ändarna, med graverad text: »[ÖL]ANDS NORRA KONTR[AKT]», årtalet 1842, namnen på de detta år tjänstgörande prästerna 82 samt sol och Guds­ öga. 25 x 38 cm. Väskan har använts till att föra post mellan prästerna i det dåvarande Ölands norra kontrakt. Böcker PB vis uppräknar 1591 följande böcker: »Böker Suensk biblia - l sty, Officiale- l sty. Handbock - l sty och någre gamble perme [ = pergament] Böker». Ej bevarade. Redan 1654 anmärktes särskilt, att »Ingen Perga­ mentsbok finness» (inv). Samma år inköptes »Rud­ becchij psalmbook» för 10 daler och bland utgifter­ na för 1698 märkas 20 daler för »En Ny Bibell», d v s Karl XII:s bibel (se Nya kyrkan). Gustav II Adolfs bibel såldes 1704, sedan man anskaffat Karl Xll:s bibel. 1715 (räk) inköptes Peringskölds ge­ nealogiska verk. Klockor storklockan, som göts om 1901, hade gjutits av GS Meyer i Stockholm. 83 Inskriften på ena sidan löd enligt Ahlqvist (2:1, s 70) och Inv 1829: »År·l787· l Uti · Kon. Gustaf III:s l 17 Regeringsår, l är · Klockan · l på · Högby · Församlings· bekostnad · l förfärdigad· l i Stockholm · l af l G. S. Meijer», samt på den andra sidan: »Kom täcka Herrens barn, som kjusta syndare, l At höra nådens ord, din dödlighet betrackta, l Kom lär at lofwa Gud, på Nådastolen se! l En liftös ropar här, glöm ej at tiden ackta ·l Israel Swen Wellin· l Pastor· l Carl · Magnus · Lundberg · l Comminister · l Olof · Måns­ son 1 Ranstad l Swen Nilsson i Sandby l Ålder­ 234 män». Den kostade med alla tillbehör 346:5.- och vägde 4 skeppund, 13 lispund. Lillklockan, som före 1787 varit kyrkans enda klocka, göts om 1886. Den hade enligt Ahlqvist (2:1, s 71) följande inskrifter (runt halsen): »Denna Högby klocka är guten i Stockholm af Gerhardt Meijer 84 A:o 1699»; (på sidan:) »Pastor Johannes Brand l Com. Axel Pontelius l Åldermän l Arend. Johan Engenfeldt l Nils Olofsson Lund l Nils Ja­ cobsson i Sand by»; (runt slagringen :) »Jag ropar öfwer skogar, ängar och dalar, Kommer hit, hörer till, hwad Herren Gud talar». På klockans liv fanns enligt en beskrivning 913 1886, utförd av v pastor A H Nordstrand i samband med klockans omgjutning (ATA) dels svenska riks­ vapnet med Karl XII:s monogram, »dels bilderna af två 'vandringsmän', en å hvardera sidan ... Som bilderna äro af helt vanlig art, har undertecknad icke ansedt nödigt att låta afteckna dem ...». Medel till klockans omgjutning 1699 hade man fått genom en insamling i socknen, vilken gav 136:­ daler. Den reparerades i samband med torn ets om­ byggnad 1825-1826, emedan den var spräckt (inv 1829). Vikten var »3 skieppund på 8 mark när» (inv 1713). Hålen för klacklinor i tornets valv (se ovan, Västtornet) visar, att detta från början var avsett för två klockor. Före 1560, på kyrkoherden Nico­ laus Jonae tid, hade kyrkan också två klockor, men detta år togs den ena till kronans behov. 85 1591 (PB vis) synes det åter ha funnits två klockor: »Klocker j stappelen - l stij, j Tornedt - l stij» samt därtill »Prime Kloeker - 2 stij» (se nedan). Fr o m 1654 fanns endast en klocka tilll787, då en storklocka köptes i samband med västtornets ombyggnad för klockorna. Förmodligen hade för­ samlingen förlorat en klocka 1611 - 1613. Enligt en i vis prot 817 1759 införd, senare över­ korsad notis hade man år 1745 utgivit 400 daler till klackgjutaren Michael Åhlander 86 i Kalmar för en klockas gjutande. Ännu 1748 hade ingen leve­ rerats, och Åhlander dog 1759 utan att ha gjort rätt för sig. Summans storlek visar, att det rörde sig om ett inköp av en klocka, ej endast en omgjutning. Detta bekräftas av ett beslut 1739, enligt vilket man skulle bygga en ny klockstapel för två klockor (se ovan, Klockstapel), vilket emellertid ej heller blev av. INREDNING OCH INVENTARIER 1756 (st prot) beslöt man att anskaffa en ny klocka genom sammanskott. Alla skulle bidraga med 2 daler smt per gård under 2 års tid. Även under flera följande år berörs klockinsamlingen. Kyrkan äger två sanctusklockor utan inskrip­ tioner (tig 175): l. Den mindre av dem har en rundstav i slaget som enda ornering. Av äldre mo­ dell än nr 2 och torde härröra från 1200-talets slut eller 1300-talets början. Den rödmålade stocken har inskriften: »ANNO 1717» (spegelvända N). Diameter 13,1 cm. Höjd med krona 15,7 cm, utan krona Il cm. En märla gjordes till klockan 1737; den var då tydligen ännu i bruk. - 2. Den större sanctuskloc­ kan har också en rundstav i slaget som enda orne­ ring och torde härstamma från 1300-talets slut. Den rödmålade stocken har samma inskrift som den mindre, men omges av zigzag-ornament. Diameter 17,2 cm, höjd med krona 20,4 cm, utan krona 14,5 cm. 1654 beslöt man (vis prot) bl a: »Om någon intet går in Sedan teken är gifuit med primklockan Han skal stiengass wthe til des troon Siungess, då skola åter Kyrkedören u plåtass och böte då de som hafua huggie Kyrkiegårdz Squalder, Såsom och dhe som på kyrkiowägen bruka ohöfligt taal eller trätomål.» 1829 (inv) hängde klockorna under läktaren. Vid prostvis 1852 framförde socknens representanter sin åsikt att primklockorna »böra försäljas såsom nu mera af ingen nytta», men lyckligtvis sattes ej dessa planer i verket. Fig 147. Postväska för Ölands norra kontrakt, anskaffad 1842. Av läder med mässingsbeslag och lås av järn. Foto S Hallgren 1964. Postbag for the rural deanery ofnor th Öland, acquired 1842. Leather with brass mountings and iron lock. 235 Nya kyrkan Plan och material Kyrkan (fig 101 , 149, 151, 123 ff) består av ett mäk­ tigt medeltida västtorn (tornhuven från 1826), be­ skrivet ovan under Gamla kyrkan, och ett impone­ rande långhus från 1870-1871, vars tillkomst också skildrats ovan. Till långhuset ansluter sig i öster en tresidigt avslutad sakristia, allt enligt ritning av F R Ekberg (not 47, fig 148), daterad 1865, gillad av ÖIÄ 4/8 1867 samt fastställd 2/9 1868. Den nya kyrkan invigdes 15/10 1871. Murarna är uppförda av putsad kalksten. Exteriör Yttermurarna är spritputsade, avfärgade i gult, med slätputsade, rusticerande hörn och släta omfatt­ ningar. De rundbågiga fönstrens bågar och spröjsar är gråmålade. Tornets ljudportar och lanterninens luckor svarttjärade, lanterninen och dess räcken vita. Runt kyrkan löper en sockel av stenplattor, av kalksten överallt utom kring sakristian, som har granitsockeL Ytterta·k av kopparplåt på långhuset och lanterni­ nen; tornhuven är täckt av svartmålad järnplåt. Ti­ digare (från 1871) tjärad spån. - Tornspetsens kors förgyllt. En kyrktupp (fig 152) satt före 1939 på långhusets östra gavelspets. Höjd med ståndare 240 cm. Nu i tornet. Ingångar i alla fyra väderstrecken med omfatt­ ningar av huggen kalksten samt grönmålade dörrar. Fig 148. Förslagsritning till kyrkans ombyggnad av F R Ekberg 1867. BSt. Plan and drawings for rebuilding of church, by F R Ekberg, 1867. PRDiCCT Ti LL NY KY RKA. rÖ~ HÖr: e y r5RSA MLiNr: PÅ ÖLAND. -....:--'fr-­ J 236 KYRKOBYGGNADEN Fig 149. Högby ny:o~ kyrka från sydväst. Foto S Hallgren 1964. Present church from S W. Över dem alla är infällda inskriptionstavlor av kalk­ sten med förgyllda bokstäver: l. (över västportalen), av röd kalksten : Wl VILJA GÅ IN UTI HANS BONINGAR INFÖR HANS FOTAPALL l OCH TILLBEDJA V. 132: 7 2. (över sydportalen), av röd kalksten : DAY. PS. l GUD Yl FÖRRIDE DIN GODHET I DITT TEMPEL l DAY. PS. 48 : 10 v. I frontonen över portalen Karl XV:s spegelmono­ gram, flankerat av de två första och de två andra Fig I 50. Ingång från 1787 till trappan i tornets södra mur. Foto R Boström 1940. En trance to staircase in S wall of tower, 1787. 237 HÖGBY NYA KYRKA Fig 151. Kyrkan från nordöst. Foto S Hallgren 1964. Church from N E. siffrorna av årtalet 18 l 71. Kunglig krona. Överst ett kalkstenskors, allt av röd kalksten. 3. (över sakristians ingång), av grå kalksten: KYRKOHERDE : P. M. EHRLANDSON : KOMMINISTER l. F. ENGMAN. C. A. CARLMAN. GAXA I HORN· l BYGGNAD : STYRELSE: KRONO LÄNSMAN l ARRENDATORN: C. P. ERIKSSON : MÅNSPERSSON ·I GUDE­ l F. D. RIKSDAGSMAN l SIÖ ·F. D. NÄMNDEMAN : N. P. OLSSON · LÖTTORP DERMÄN IONAS P ERSSON N° N° l ÅL­ 4· 2 ·HÖG BY N. P. PETERSON 3 LÖTTORP KYRKOVÄRD : DANIEL PERSSON · N° RANSTAD · NILS NILSSON · N° 3 SANDBY l BYGGD· AF· P. PETERSSON · MADS!Ö · I. A. LANDER KALMAR. 4. (över nordportalen), av röd kalksten: HERREN HAFVER UTVALT ZION ATT BO DER l OCH HAFVER LUST TILL V. l DAY. PS. 132: 13 Fig 152. Vindflöjel, som före 1939 suttit på långhusets östra gavelspets. Foto S Hallgren 1964. Weathervane, up to 1939 on E gable of nave. 238 INREDNING OCH INVENTARIER I frontonen över portalen: ANNO l MDCCCLXXI. Överst ett kors, allt av röd kalksten . I tornets södra mur en högt sittande sekundär in­ gång (tig 150, beskriven ovan). Interiör Dörrarna mellan kyrkans nuvarande vapenhus i tornets bottenvåning och kyrkorummet är grönmå­ lade. Vindfång med svängdörrar. Interiören gör ett treskeppigt intryck genom de rader av träpelare, som uppbär läktare utmed lång­ sidorna och i väster (tig 123, 153-155). Väggarna är vitkalkade, mittskeppets trätunnvalv avfärgat i grå­ vitt, liksom »sidoskeppens» plana trätak. Golv av slipade kalkstensplattor och gravstenar i långhuset, av kalksten i vapenhuset samt av trä i koret, sakristian samt på läktarna. Fönstrens inner­ bågar vita. Restaureringar, uppvärmning Två »värmeugnar» uppsattes 1888 (synliga i tig 153). Kyrkan genomgick en omfattande restaurering 1938-1939 under ledning av ark Paul Boberg, assis­ terad av konstnären Torsten Hjelm. De största för­ ändringarna gällde tornet: den yttre trappingången och dörröppningen mellan torntrappan och det nu­ varande vapenhuset togs åter upp och bjälklaget jämte trätrappan i tornets bottenvåning avlägsna­ des. Därigenom blev tornets övre våningar endast tillgängliga via den yttre torndörren på södra sidan. I långhuset byttes de genombrutna läktarbröst­ ningarna ut mot släta sådana (jfr tig 153 och tig 154), de färgade glasen i fönstren mellan kor och sakristia ersattes med katedralglas, de små 1700-talsskulptu­ rerna ovanpå predikstolen (tig 142) togs bort, tri­ umfkrucifixet hängdes upp mitt i koret och de me­ deltida altarskåpen placerades i öster på ömse sidor om dörrarna in mot sakristian. Bänkarna omgjordes och sakristian fick ny skåpinredning. Inredningen målades i vitt, grågult och grönt (färgsättning av konstnären Torsten Hjelm). Dessförinnan domine­ rades interiören av ekimitation, vitt och guld. - Ka­ minerna ersattes samtidigt med värmeledning (ved­ panna med varmvatten). I början av 1950-talet bröts den blockerade för­ bindelsen mellan torntrappan och långhuset upp och försågs med en liten dörr. Den erbjuder nu en direkt förbindelse mellan långhus och torn, i likhet med förhållandet under medeltiden. Omkring 1960 ersattes vedpannan med oljeeld­ nmg. Nya kyrkans inredning och inventarier Altare, altarprydnad, altarring Altaret är övertaget från Gamla kyrkan. Det är av grönmarmorerat trä, med bukiga sidor. Mitt på framsidan IHS mellan förgyllda kvistar, troligen målade av And G Wadsten (not 54). Även altaruppsatsen (tig 156) har stått i Gamla kyrkan. Mellan korintiska kolonner framställs i re­ lief Kristi dop. Gråvit karnation, brunt hår, gul­ bruna draperier, blågrön fond och gröna träd. Över scenen svävar Helige Andes förgyllda duva. För­ gyllda är även den krönande Jehovasolen och den omgivande ramen med sina rocailler.- Kolonnerna har förgyllda kapitäl och kannelyrer. De uppbär en rundbåge med horisontal övre avslutning, på vilken två änglabarn sitter, hållande ett språkband (av plåt) mellan sig med inskriften: DENNE ÄR MIN KÄRE SON GOTT BEHAG. l l HYlLKOM JAG HAFVER ETT Deras karnation är gråvit, vingar, hår och ländklä­ den förgyllda. Altaruppsatsen flankeras av två fristående trästa­ tyer, på södra sidan Lagen, S:t Paulus, på den norra Evangelium, S:t Johannes evangelisten. Blågröna dräkter, mörkbruna mantlar med gulbrunt foder, kalken förgylld, hår och skägg bruna hos Johannes, gula hos Paulus. Gröna socklar med profiler i ljusare gröna och gula nyanser. Rokokoarbete av bildhuggaren Anders Dahl­ 239 HÖGBY NYA KYRKA Fig 153. Inte riör mo t öster före resta ure rin gen 1939. Fo to A Edle 1935. Interior Iaoking E bej01·e restoration in 1939. ström d ys 7 frå n Döderhult, enligt Ahlqvist.ss Beva­ rad e räk uppger: »Lå tit förfä rdiga e n Nij a lta re Tafi a som kostar 500:-» (räk 1762), me n namnger ej bildhugga ren. Ej helle r i. övriga beva rade ar ki va lier nä mns han vid na mn . Troligen hade A hlq vist t ill­ gå ng till s pecia lräk vilka ej lä ngre ä r beva ra d e. A hl­ qvist a nför också so m sin ås ikt, att d enn a a ltarupp­ sats är det bästa av Dahlströms a rbeten. 240 Uppsatse ns im ponera nd e höjdmå tt, ö ve r 6 m, be­ kräftar, att Gam la ky rka ns kor va ri t mycket högt (j fr ova n). - H åka nsso n nr 257. Alta rringen t ill ko m 187 1, d en bildar e n ha lvcirkel och ä r slute n ; d ess fä rg hå lln ing är gråg rönt och lj us brunt. Knäfall och a rml ed are klädda med ljus­ brunt lä der. Fig 154. Interiör mot öster efter restaureringen 1939. Foto R Boström 1940. Interior Iaoking E after res­ toration 1939. Fig 155. Interiör mot väs­ ter efter restaureringen 1939. Foto R Boström 1940. Interior Iaoking W after restoration 1939. HÖGBY YA KYRKA Fig 156. A lt a ruppsa ts av Anders Dahl ström d y 1762 . Fo to S Ha llgren 1967. Reredos by Anders Dahlström the younger, 1762. Prästaltare Prästaltaret i sak ri stian ä r från 1939, av trä , gulmå ­ lat, liksom d e skå p, mell a n vil ka d et ä r inpassat. N ischen över a lta ret ä r m å lad i brunt med st rödda Ölandsblo mmor i naturliga färger , utfö rda av pros­ tinnan Siri Lundh (t 1960). - P å a ltaret ä r place rad en madonn a bild (fi g 162- 163). Medeltida bildkonst Två a lta rskåp från m ed eltiden ä r beva rad e, uppsatta i öster und er sidoläkta rna , ehuru fe laktigt: Maria- skå pet i söder, Petrusskåpet i no rr i stä ll et fö r o m­ vänt. Fö re 1939 stod de på läkta ren (fig 153). Mar iaskåpet (fig 157- 16 1) av snid at , krederat, må lat och förgyllt (tro li ge n äve n försilvrat) trä , visa r i co rpu s en sk ulpterad mad o nn a , sittande fron­ ta lt på en med fia ler och korsblommor prydd tron. Ö ve r d et utslagna hå ret bä r hon en hög k ro na. Hen­ nes hu vud är på fa ll a nd e sto rt i fö rhå ll a nde till krop­ pen. Ma nteln hä nger symm etrisk t över henn es ax la r oc h drapera r sig i strutfo rm ade veck öve r kn ä na . Ba rnet har ha lvl å nga ko r kskruv lockar och fotsid k läd nad . 242 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 157. Madonnaskåpet. Skåpet och målningarna förmodligen östtyskt arbete från omkring 1410­ 1440. Skulpturen är troligen från 1300-talets förra del , men omgjord upptill och försedd med ny krona vid 1400-talets slut och insatt i stället för Mariabilden fig 162-163. Foto S Hallgren 1967. Mary triptych, probably E German work dating from ca. 1410- 1440. The figure of the Virgin is probab/y from first ha/f of the 14th century; upper part remodetled ard furnished with a crown at the end of the 15th century. Installed then instead of the figure of the Virgin and Chi/d figs . 162-163. Ljusröd karnation med röda kinder. Madonnans hår, krona och mantel förgyllda, liksom Jesusbar­ nets hår och klädnad. Madonnans mantel har blått foder, klänningen är röd. Tronen är röd med de yttre gavelpartierna mörkgröna. Fonden bakom madon­ nan är försilvrad, liksom tronens sidostycken, till skillnad från flyglarnas målningar som har en strå­ lande guldgrund. Bilden har urholkad rygg och är skuren i ett stycke med den rödmålade bänk med ryggstöd, som hon sitter på, medan bänkens yttre gavelstycken, som perspektiviskt breder ut sig åt sidorna, hör samman med själva skåpet. Den gröna fotplattan under madonnans fötter skjuter klum­ pigt 2,5 cm utanför sockeln på skåpet (fig 159). De med gångjärn tudelade dörrarna visar på ut­ sidan endast svaga spår av målning, man skymtar 243 HÖGBY NYA KYRKA Fig 158. Detalj av Mariabilden i fig 157. Deta il of Virgin in fig. 157. på högra dörren S:t Kristoffer med Jesus barnet, på den vänstra S:t Hieronymus. Insidornas målningar är däremot tämligen väl bevarade. Vänstra dörren (nedtill t v) l. Marie tempelgång. - 2. Marias och Josefs trolovning. - 3. Bebådelsen (upptill t v). - 4. Marias och Elisabets möte (fig 160). 244 Högra dörren (upptill t v) : 1-2. Kungarnas till­ bedjan (fig 161). - 3. Barnamordet i Betlehem (nedtill t v). - 4. Omskärelsen. Dräkter i huvudsak i brutna, ljusa färger: grönt, blågrönt, rött i två nyanser. Karnation blek . Guldgrund. Skåpet är rödmålat med schablonerade svarta Fig J 59. Mariabilden från sidan. Skåpets podium är för smalt för skulpturen . - På högra yttre dörrhalvan framställs Omskärelsen (nedtill) och ena hälften av Kungarnas tillbedjan. The Virgin from the side. The podium is too small for it. On right panel the Circumcision (below) and one ha!f of the Odoration of the Magi. 245 HÖGBY NYA KYRKA Fig 160. Målningar på övre hälften av vänstra dörren : Bebådelsen samt Marias och Elisabets möte. Foto S Hallgren 1967. Left panel upper ha/f" The Annuncialian and meeting of Mary and Elisabeth. (silver?) blommor. Corpus krönt av tinnar. Fonden bakom madonnan är troligen också av svartnat sil­ ver, men saknar i hederingen inpressad gloria. Baldakinen i rött och mörkgrönt med masverk i mörkt grågrönt (svartnat silver). Höjd 156 cm, bredd 222 cm (med stängda dörrar 246 84 cm). Madonnaskulpturens höjd 103 cm. Hennes bänk är 45 cm bred och skjuter, som redan nämnts, utanför skåpets sockel med 2,5 cm. Skåpets inre djup (innanför stopplisterna) 30 cm. Mariabilden är ett svenskt arbete från 1300-talets förra del, omgjord upptill och försedd med krona vid INREDNING OCH INVENTARIER Fig 161. Målningar på övre hälften av högra dörren: Kungarnas tillbedjan. Foto S Hallgren 1967. Right panel, upper ha/f' The Adoration of the Magi. 1400-talets slut, 89 skåpet och målningarna från om­ kring 1410- 1440. De har östtysk karaktär och står nära dem på altarskåpet från Söderköping (SHM in v nr 23067). 90 - Kalmar utst kat nr l. Det finns, utöver vad som påpekats, fler drag som visar, att den nuvarande Mariabilden ej tillhört skå- pet från början: bakom bilden är på båda sidor ut­ sparade ytor utan färg till en höjd av 18 cm över sockeln. Sannolikt är madonnabilden fig 162-163 den som ursprungligen hört till skåpet, se nedan. När Hilfeling besökte kyrkan 1797 var altarskåpet väl bevarat: »... med höga färgor och väl förgyldt 247 HÖGBY NYA KYRKA Fig 162. Madonna med barnet, ek, utan ursprunglig målning eller kredering, men med sen påmålning. Östtyskt arbete från omkring 1410- 1440. Bilden har möjligen från början suttit i altarskåpet fig 157- 161. Foto S Hallgren 1964. The Virgin and Chi/d, oak, without original painting or gesso, but with later painting; ecstern German work, ca. 1410/1440. The scu/pture was possibly original/y in the tryptich in figs. 157-161. hvilket altsammans ovanligt väl var Conserveradt». Konserverat för donerade medel 1934 och 1966 av Sven Wahlgren, som förstnämnda år fann ett litet dokument med följande lydelse i skåpet: »År 1871 målades oh renuverades däsa bilder oh skåp af mig J, J, E, Törnqvist boende i Glömminge för­ samling.» På prästaltaret i sakristian är nu uppställd en rna­ donnaskulptur av ek (fig 162- 163), som stilistiskt hör samman med Mariaskåpets målningar och där­ för kan förmodas ha tillhört detta skåp från början. Hon sitter frontalt på en slät bänk med huvudet något vänt åt vänster. Höger arm saknas, på vänster underarm vilar det lilla nakna Jesusbarnet, som sit­ ter med korsade ben. I vänster hand håller han en fågel, höger arm sträcker han framför moderns bröst. Madonnan bär en krona skuren i samma stycke som bilden i övrigt, kronspetsarna, som varit intappade i kronringen, saknas. En mantel hänger löst över hennes axlar och faller i mjuka veck, under fållen skymtar höger fot. Klänningen hålls samman i midjan med ett högt sittande skärp. All ursprung­ lig hedering och färg borta och ersatt med en van­ prydande övermålning i grått, rött och svart. Höjd 65 cm, bredd 32 cm, fotplattans djup 9 cm. Östtyskt arbete. 91 - Kalmar utst kat nr 26. Petrusskåpet (tig 164-165) av snidat, krederat och målat trä, är tämligen väl bevarat. l corpus en skulp­ tur av aposteln Petrus, frontalt stående med en stor nyckel i höger hand och en bok i vänster. skulptu­ ren har ett oproportionerligt stort huvud med barns­ liga drag, trots den kala pannan och det krusiga skägget (tig 165). Veckbehandlingen i hans dräkt är stel. Karnationen är frisk med röda kinder, grått hår och skägg, förgylld mantel med blått foder över grå underklädnad (svartnat silver?) med förgylld bård. Glorian är målad direkt på ryggvantets guld­ grund, med röd kontur och schablonerade blom­ mor. Röd bok, den förgyllda nyckeln sekundär (från 1888?). Marken under hans fötter grön. De mycket skadade målningarna på dörrarnas yttersidor har visat apostlarna Petrus och Paulus i helfigur. På dörrarnas insidor följande målningar: på vänster dörr (nedtill) Joakims och Annas möte vid den Gyllene porten, (upptill) Marie bebådelse (tig 165). Höger dörr: (nedtill) Marias och Elisabets möte, (upptill) Kristi födelse. Figurerna är målade i 248 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 163. Jesusbarnet med en fågel i handen . Detalj av fig 162. Foto S Hallgren 1964. Christ with a bird in His hand. Deta i! offig. 162. grönt, rödbrunt, lila och guld mot gröna landskap och guldhimmeL Vissa dräkter förgyllda med pres­ sat mönster i hederingen efterliknande brokad. De omgivande ramarna röda med schablonerade rosor. Skåpet, som har femsidig plan, har förgyllt masverk med gröna detaljer, schablonerade svarta (silver?) rosor. Baldakinens krabbor och masverk, de uppåt­ riktade korsblommorna och piedestalens masverk förgyllda. Höjd 140 cm, bredd (med stängda dörrar) 53 cm, med uppslagna dörrar 100 cm. Hilfeling betygade 1797: »alt tämel. väl conser­ verat, förgyllning och färgor mycket blänkande». Konserverat av Sven Wahlgren 1934 och 1966. Skulpturen av S:t Petrus är troligen ett svenskt 6 ~ arbete och samtida med målningarna, vilka i sin tur visar släktskap med målningarna på Birgitta­ skåpet i Vadstena. Lybskt eller Rostockarbete från omkring 1460.92 Triumfkrucifix av ek med ursprunglig hedering och målning (fig 166~167) . Kristus hänger frontalt med huvudet något lutat åt höger och höger fot korsat över vänster, båda genomborrade av samma spik. Uttrycksfullt ansikte med ädla drag, hår och skägg detaljrikt utformat (fig 167). Smalt, draperat ländkläde, knutet vid höger höft och med en ned­ hängande flik. Glorian skulpterad med korsvis ord­ nade liljor och profilerad ram. Det stora korset kan­ tas med bladstav och krabbor, på korsändarna fyr­ 249 671560 Högby kyrkor HÖG BY NY A KYRKA Fig 164. Petrusskåpet. Lybskt eller Rostock-arbete från omkring 1460. Vänstra dörrens målningar framställer Joakims och Annas möte (nedtill) samt Bebådelsen; högra dörrens målningar fram­ ställer Marias och Elisabels möte (nedtill) samt Jesu födelse. Foto S Hallgren J 967. St. Peter shrine. The St. Peter figure prcbably Swedish work, the paintings from Liibeck or Ros­ fock, ca. 1460. The paintings on the doors represent: (lejt-hand door) Meeting of Joachim and Anna (be/ow) and the Annuncia­ tion; (right door) Meeting of Mary and Elisabeth (be/ow) and Birth of Christ. Fig 165. Detalj av S:t Petrus samt Bebådelsen. Foto S Hallgren 1967. Detai/ of St. Peter and the Annun­ ciation. passformade plattor med evangelistsymbolerna i relief. På övre korsarmen en buktande, vitmålad titulus med svarta »i n r i» i fraktur. Blek karnation, brunt hår och skägg, röd mun, röda blodspår. Förgylld törnekrona, förgyllt länd­ kläde med blått foder. Glorian blå med ram i rött och guld, liljorna förgyllda. Korset mörkgrönt, bladstav och krabbor i rött och guld. Evangelist­ symbolerna förgyllda med vita språkband, avteck250 nar sig mot blå fond, fyrpassens ramar i guld och rött. - Höjd ca 420 cm, bredd ca 280. Krucifixet, som är av hög kvalitet, är nära be­ släktat med Persnäs' triumfkrucifix (se nedan) och troligen ett nordtyskt arbete från omkring 1500. Konserverat 1939 av Sven Wahlgren. Krucifixet hängde före 1939 på södra läktarens bröstning (tig 153), nu mitt över koret. INREDNING OCH INVENTARIER Predikstol Bänkar Predikstol från kyrkans byggnadstid, synlig i fig 154, målad i vitt, beige och guld. Den förgyllda duvan under ljudtaket har ett försilvrat språkband med svart inskrift i fraktur: »Och han gifwer tig lewandes watten. Joh. 4:10.» Den har tillhört en äldre predikstol (se Gamla kyrkan) och skänktes 1721 av kyrkoherdenZacharias Brand. 93 Före 1939 pryddes ljudtaket med änglafigurer från den gamla predikstolen (tig 142, 153), beskrivna ovan. 6* - 671560 Bänkarna (fig 155) är slutna, 1939 ombyggda och målade i grågrönt, liksom altaruppsatsen och altar­ ringen. Läktarens bänkar grågulvita. Läktare, orgel Utmed långhusets långsidor samt i väster är en stor läktare (fig 154-155), vilken före 1939 hade genom­ brutet räcke, målat i vitt (fig 153), men därefter fick en sluten front marmorerad i ljust gulbrunt med 251 HÖGBY NYA KYRKA Fig 166. Triumfkrucifix av ek med ursprunglig målning. Nordtyskt arbete från omkring J 500. Foto S Wahlgren 1939. Oak road with original painting; north:rn German work, ca 1500. vita fyllningar. Mitt på bröstningen i väster i gulbrunt målade musikinstrument (lyra och blåsinstrument). På läktarens västra del en orgel, vars fasad, målad i vitt och guld, ritats av F R Ekberg (tig 168). Verket 252 är byggt 1958 av Frederiksbergs orgelbyggeri v/ Troels Krohn, Hilleröd, och har 23 stämmor. ­ Den föregående orgeln, som hade 18 stämmor, var byggd 1879 av A V Lundahl, Stockholm. INR EDNI NG OCH INV ENTARIER Fig 167. Detalj av fig 166. Foto S Wahlgren 1939. Detail of fig. 166. Nummertavlor Kyrkan har två nummertavlor, svarta med för­ gyllda ramar med skulpterade krön (synliga i fig 153, 154). 1800-talet. 154 x 83 cm. Dopredskap Dopfat av driven mässing anskaffades 1912 som ersättning för ett samma år stulet dopfat av tenn med mässingslock (se Gamla kyrkan). Nattvardskärl, brudkrona Dopfunt (fig 169) av röd, öländsk kalksten med geometrisk och vegetativ ornering i plan relief, som är slipad och avtecknar sig mörk och blank mot den matthuggna fonden. Cuppan och skaftet är åttkan­ tiga, foten kvadratisk. På ett av skålens fält: »ANNO 1654». Funten är sannolikt utförd av Jordan Hans­ son94 och hans gesäller, i likhet med den ovan be­ skrivna predikstolsfoten (fig 140). Höjd 106 cm, bredd 64 cm. Nästan identiskt lik en funt i Karls­ krona Trefaldighets kyrka. 95 Ett polerat dopbord upptas i inv 1875 och 1881, men är ej längre bevarat. Bland nattvardssilver märks en kalk av förgyllt silver (fig 170). Gjuten nod med sex änglahuvuden, på foten en två gånger upprepad, otydlig stämpel, bokstaven H inom ett O ( = Hans Olofsson Sturk, 96 mästare i Kalmar 1664-1705) samt en punsad in­ skrift: »IHS 1681». Höjd 23 cm. I kalken ingår bl a skålen och patenen av en kalk om 19! lod, l brud­ bälte som vägde 15! lod, 2 st skedar om 6 lod »i sig», samt l daler in specie om 2! lod, sammanlagt 43 lod. Guldsmeden Jade till 9 lod silver. 4 dukater och l riksdaler av kyrkans pengar togs till förgyll­ ningen. Paten (fig 170) av silver med fastnitat krucifix 253 HÖGBY NYA KYRKA NY ORGE:L :'!L:.. HÖr.BY KYRKA PÅ ÖLAND , KA ~~lt.l\1:· 1 ÅN af Enkeprostinnan Stagnelius». 98 Enligt stämplar tillverkad av Arvid Arvidsson Castman (mästare i Eksjö från 1730-talet-1773). Höjd 16 cm. - Hå­ kansson nr 256. Oblataskar: l. Av silver, inuti förgylld , oval, på fyra fötter (fig 172), enligt stämplar tillverkad av Hans Andersson Wiggman (mästare i Kalmar 1712­ 1761) och enligt inskrift skänkt 1723 av kyrkoher­ den Zacharias Brand (not 93) och hans hustru Cat­ harina Lothigia. Längd 12 cm, höjd 6 cm. Inskriften lyder: »Denna Silfwer Asch l Ähr förährat till Her­ rans l Huus och tempel i högby af Hr Pastor der­ siedes Zacharias Brandt l och des Kiera Hustru Fig 169. Dopfun t av röd kalksten 1654, tillskriven Jordan Hansson eller hans verkstad . Jfr fig 140. F oto S Hallgren 1964. Red /im estone fant , 1654, attributed to Jordan Hansson or his workshop . Cf fig . 140. Fig J 68. Ritning till orgelfasad av F R Ekberg 1877. BSt. Drawing of organ front, by F R Ekberg, 1877. (höger arm borta). Samma stämplar som på kalken . Diameter 16,5 cm. D e nuvarande båda sockenbudstygen (ett av dem synligt i fig 175) är nästan identiskt lika, anskaffade 1815 (räk). Stämplar saknas. Båda har cuppor med svagt utsvängd kant, skaft med tillplattade noder, den ena med pärlrand. Svag förgyllning i cuppor och på patenerna, vilka är skjutna som lock på bottenplattornas undersidor, så att oblatrum bil­ das. Höjd 12,8 resp 12,5 cm (den med pärlranden). - Tillhörande vinflaskor av glas, en platt och slät, den andra fyrsidig med rombslipning. - Kubiska fodral av ek, liknande höga cigarrlådor med mäs­ singsbeslagna kanter och dito handtag på locken (ett synes i fig 175). Tillverkade 1816 av Törnqvist (räk). 1861 förvarades det ena sockenbudstyget hos komministern , det andra hos kyrkoherden (inv). Nu förvaras båda i Högby prästgård. Som vinkanna (fig 171) används en kaffekanna 97 av silver i rokoko, päronformad med svängda åsar, svart trähandtag. Enligt st prot 2219 1799 »skänkt 254 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 170. Kalk och paten av delvis förgyllt silver, tillverkade J 681 av Hans Olofsson Sturk i Kalmar. Foto S Hallgren 1964. Cha/ice and paten, parce/ gift, made in 1681 by Hans Olofsson Sturk, Kalmar. Catharina l Lothigia l A 0 1723 .» (Håkansson nr 251.) - 2. Av tenn, cylindrisk (fig 173), enligt stämplar tillverkad av I P Fagerström i Kalmar år 1800 samt inköpt samma år för l :40.- (räk). Höjd 7,5 cm (in kl lockets märla), diameter 15 cm. Locket fästes genom att vridas mot utskott på askens kant. - 3. Av trä, i form av en rund, svept spånask, svartmålad med schablonerade blommor i rött och guld, på sidan initialerna P. P. (troligen = kyrko­ herden Petrus Pontelius, not 79). Inuti är asken röd­ målad. Den målades 1681 (räk). Diameter 15 cm, höjd 9 cm. Brudkrona (fig 174) av förgyllt silver, gjutna spetsar med päronformade uddar, fem stora och fem små. Gjutna ornament på pannringen, oför­ gyllda silverblommor och dito löv. Skruvar med kvadratiska muttrar samt smala tenar fäster orna­ menten vid pannringen. De är numrerade, men har blivit omkastade: 6, 5 (spegelvänd), 12, 11, 10, 9, en saknar siffra (nygjord?), 3, 8, 7 (spegelvänd). Därav framgår, att kronan förminskats: ursprung­ ligen var spet~;arna 12 till antalet. Övre kronringen borta, men före 1921 fanns den ännu kvar (fig 175) och vid densamma var hängande löv fästade. Stämplar saknas. 1600-talet. Höjd 13 cm, nuva­ rande diameter 17,5 cm (ursprunglig diameter ca 255 HÖG BY NY A KYRKA Fig 171. Vinkanna (kaffekanna) av silver, inuti förgylld, tillverkad i mitten av 1700-talet av Arvid Arvidsson eastman i Eksjö. Foto S Hallgren 1964. Wine flagan (coffee pot) , silver, parce! gift, made in middle of 18th century by Arvid Arvidsson Castman, Eksjö. 21 cm). Inköpt 1800 för 36:36.-. Förgylldes bl a 1806 (räk) och renoverades bl a 1921, då den för­ minskades. Vid extra st 4/1 1799 beslöt man att efter av­ lidna änkeprostinnan Stagnelius (not 98) inköpa en brudkrona av silver, förgylld . Även brudkronan skulle i enlighet med församlingens önskan av sä­ kerhetsskäl förvaras i prästgården. Den utlånades inom församlingen mot 16 skilling av var brud, utom församlingen var avgiften 24 skilling. Kronbytta av laggad ek med kopparlock, till­ 256 verkad 1736 för den året före inköpta s k pärlkro­ nan (se Gamla kyrkan). Diameter 28,5 cm, höjd 19 cm. Ljusredskap Kyrkan äger följande ljuskronor: l. Av malm , för sex ljus (synlig i fig 175). Mittstammen krönt av ett sittande lejon samt nedtill avslutad med ett grinande lejonhuvud, som haft en nu förlorad ring i gapet. Armarna S-formade, i genomskärning flata och skarpeggade; deras fria ändar avslutas som gås­ INREDNING OCH INVENTARIER Fig 172. Oblatask av silver, inuti förgylld, till­ verkad J 723 av Hans Andersson Wiggman i Kalmar. Foto S Hallgren 1964. Parce! gift silver wafer box, made 1723 by Hans Andersson Wiggman, Kalmar. Fig 173. Oblatask av tenn , tillverkad år 1800 av I P Fagerström i Kalmar. F oto S Hallgren J 964. Pewter wafer box, made 1800, by l P Fager­ ström, Kalmar. huvuden med långa näbbar. Runda droppskålar. Senmedeltida eller 1500-talet. Höjd 48 cm. sekun­ dära prydnadsarmar i form av smala, uppåtriktade blad, troligen från 1707 : »d. 11 [Maj i] den främste liuskronans reparerande fram iChoret 14:-»(räk). Kronans kedja och knapp målades 1666 (räk). Om­ nämnd 1654 (inv), då den nyligen var skänkt till kyrkan »af Jacob Olufsons arfwingar». - 2. Av mässing, för tjugo ljus i två kransar, musselformade droppskålar, prydnadsarmar med reflexblommor. Mittstammen nedtill avslutad av en stor kula med en pinjekotte. På kulan graverad inskrift: »A. 0: 1740 aer Denna Ljuskrona kiöpt Til Högby kyrka. För 250 Daller kopparmynt. Då. warande. Pastor Zakarias Brand och Ålderman Laensman Erich Bramstedt - Per Olofsson i Gaxa.» Höjd ca 143 cm. - 3. Av mässing, för tolv ljus i två kransar, musselformade droppskålar. Mittstammen krönt av en krigare med höjt svärd och nedtill avslutad av en stor kula med pinjekotte. Prydnadsarmar med reflexblommor. På kulan inskrift: »Denna ljus­ krona är ock kiöpt i Stockholm Til Högby kyrkia På Öland För 180 Daler koppar mynt åhr 1741 Den 24 Julij Då-warande kyrkoherde Herr Zacharias Brand Ock kyrkavärdarna Nils Nilsson i Bläsinge och Anders Pärson i Sandby.» Höjd ca 125 cm. ­ 4. Av mässing (synlig i fig 175), för tre ljus, sam­ mansatt av två horisontala ringar av mässingsband med »guirlander» av vridna mässingsband och rom­ ber. Inskrift: »S:K. af M. Persson N° 2 Ranstad 257 HÖG BY NY A KYRKA Fig J74. Brudkrona av förgyllt silver, 1600-talet, skänkt år J 800. Förminskad år J 921 (jfr fig 175). Foto S Hallgren J 964. Bridal crown, silver gift, pre­ senled 1800, bu t probah/y dat­ ing from 17th century. Reduced in size 1921 (cf fig. 175). E Andersson Sandby Åldermän 1828.» Höjd 46 cm. Inköpt 1828 »af Wadström vid Alfvidsjö för 5 RDr rgs» (inv). Den hängde då i koret, mitt för predikstolen. - 5. Av guldbronserat gjutgods, för trettio ljus, med slipade glasprismor. Inköpt från Stockholm 1871 (inv 1881). Höjd ca 145 cm. Ljusarm av mässing, vridet skaft med tillplattad nod; väggplåt ornerad med bucklor och uddar. Goudronneract droppskål. Bygel på armen för en sköld (denna saknas). Längd 32 cm, väggplåtens diameter 17 cm. 1500-talets senare hälft. Troligen densamma som 1654 stod på predikstolen (inv). Nu uppsatt vid dopfunten på en läktarstötta. Ljusstakar: l. Av malm, för ett ljus. Hög, kupig, klockformad fot, urnformad ljushållare (synlig i fig 175). 1500-talets senare hälft, troligen den »Mes­ singz staka», som nämnes i PB vis och som 1654 (inv) stod på predikstolen. Höjd 20 cm. - 2. Av mässing, för fem (ursprungligen fyra) ljus. Den översta, sekundära ljushållaren har vridet skaft. En prydnadsarm med en reflexblomma lik dem på 258 ljuskrona nr 3. Profilerad mittstam med buktande armar och hög, kupig, profilerad fot. Inköpt för 24 daler på avbetalning 1762-1764 (räk) och då pla­ cerad på altaret. Höjd 66 cm. - 3-4. Av gjuten mässing, för vardera ett ljus. Profilerade skaft, kon­ kava fotplattor, på vars undersida är instansat: »Gusums bruk 51». 1800-talets förra hälft. Höjd 20 cm. -Två liknande stakar stals omkring 1958. ­ 5-6. Ett par av svarvad, gotländsk sandsten, på altaret. Profilerna målade i brunt, guld, blått, grönt och rött. Den ena märkt EG, den andra IG. I bot­ ten årtalet 1654. Ursprungligen var stenljusstakarna förgyllda och försilvrade, såväl 1797 vid Hilfelings besök, som 1852 (inv). Höjd 43 cm. Ljuspiggarna utbytta mot ljushållare av traditionellt slag om­ kring 1960. -Håkansson nr 245. Ljusplåtar: 1-2. Av mässing, för vardera två ljus, rund reflektor med hjärta, väggplåt avlångt ått­ kantig, s-formade armar, blomformade droppskå­ lar. Skänkta 1917. Höjd 59 cm.- 3-13. Lika före­ gående, eftergjorda år 1927. INREDNING OCH INVENTARIER Fig 175. Äldre inredningsföremål, fotograferade i samband med en inventering. Foto M Hofren omkring J920. Old objects photographed in conjunction with drawing up of an inventory. Lykta för ett ljus, av genombrutet järnbleck och glas. Modern. I vapenhuset. Textilier Antependier: l. Rött ylle, 1924. - 2. Svart linne med applicerat kors i vitt Iinneband, kantat med guldbroderi. Svart frans. Licium 1939. Mässhakar: l. Av blå sammet (fig 176-177) i gra­ natäpplemönster, Italien, 1400-talets senare del. På ryggen figurbroderade bårder, ursprungligen av­ sedda för en korkåpa (se ovan, Gamla kyrkan), sammansatta till ett ofullständigt kors. Fyra figurer stående under baldakiner med kölbågar: Kristus som världshärskare, S:t Petrus, kyrkofader(?), Jo­ 259 HÖGBY NYA KYRKA Fig 176. Mässhake av blå, italiensk sammet från 1400-talets senare del. De figurbroderade bårderna ursprungligen från en korkåpa. Västtyskt eller nederländskt arbete från 1400-talets slut. Foto 1931. Chasuble, blue Italian velvet, late 15th century. The decorated orphreys were originally on a cape; western German or Netherland work, end of 15th century. hannes evangelisten. Guld, silver samt olikfärgat silke. Västtyskt eller nederländskt arbete av hög kvalitet. 1400-talets slut. Mittlinjens höjd 114 cm. Konserverad 1931 av RAÄ (Pietas nr 1338), varvid den felande tvärarmen markerades med spetsar. Naturfärgat linnefoder. - Mässhaken är 260 upptagen i alla äldre inv. Den reparerades 1785 (räk), men var 1819 »gammal med förfallna pryd­ nader» (inv), 1829 »gammal och obrukbar» (inv). - 2- 3. Svart sammet, applicerat kors med törne­ krona och Jehovasol, korslagda kvistar (oliv och palm). Anskaffade 1897 (inv). - 4. Vit siden­ INREDNING OCH INVENTARIER brokad med grönt applicerat kors, broderi i guld. Licium I 939, SW GH ( = Sofia W iden samt Gurly Hillbom). - 5. Grön sidendamast med guldbroderi. Libraria I 964, komp. M.S.A. ( = M ärta Swartling­ Andersson). Moderna stolor: l. Grönt linne med ringkors i guld och rött. - 2. Gråvit sidendamast med ringkors i guld och rött. - 3. Rött linne med kors i orange och guld. - 4. Violett linne med ringkors av silver och rött broderi. Libraria 1964. Kalkdukar: l. Svart sammet fodrad med svart lärft. I mitten en kalk, broderad med glaspärlor i silver, guld samt rött, omgiven av vinlöv, utförda i korsstygn (grönt och gult). Kring kanten knypplad silvers pets. Skänkt avEliseoch Nanny Ehrlandsson 1871. 55 x 54 cm. 2. Röd sammet med guldfrans. lHS applicerat inom cirkeln i mitten, rosor i hörnen . Kantband och frans av guld. Rött foder av bomullssatin. 1924. 50 x 50 cm. - 3. Svart linne, Licium 1939. Predikstolskläden: l. Svart linne med IHS brode­ rat i vitt och guld. Frans i guld och svart. - 2. Vit sidenbrokad, IHS i silverbroderi, guldfrans. E. P. ( = Elin Pettersson) LICIUM 1939. Håvar : l. Röd sammet med gul tofs, mycket nött. L 159,5 cm. - 2- 3. Ett par, violett sammet med guldbroderi, mässingsholkar. Moderna. L 170 cm. Dopklänning skänkt 1964. - Altarmatta, hand­ knuten rya i violetta toner. 1937. - Kormatta handknuten , modern, rya i flera starka färger (rött dominerar). Tavlor Ecce homo, oljemålning på duk inom modern, för­ gylld ram . Dova färger, brunt, svart och något rött. Enkelt arbete, 1700-talet, återgående på Charles Le Brun. Lik tavlor i Böda (se ovan) och Källa nya kyrka. 75 x 51 cm. Gåva 1926 av styrman N J Strömgren, Sandby. Originalritning till kyrkans nybyggnad, signerad F Ekberg 1867 (not 47). Troligen den provritning, som godkändes av församlingen vid sockenstäm­ man 29/5 1867. Numera mycket bleknad och skadad inom svartmålad och förgylld träram (glaset borta). I tornet. Med ram 75 x 109 cm. Tre minnestavlor rörande kyrkans ombyggnader hänger i vapenhuset: l. Över reparationerna 1786­ 7 - 671560 Högb y kyrkor Fig 177. Kristus som Världens härskare. Foto A Edle 1935. Christ as King of the World. Detail offig. 176. 1800, målad av And G Wadsten år 1800. Svartmå­ lad, med ljusbrun text inom profilerad bred ram i flera blå nyanser. 173 x 124 cm. - 2. Över tornets ombyggnad mm 1825-1826, svart, med ljusbrun text och ram. Numera är byggmästarens namn, Leonhard Lindman, övermålat, men skymtar i re­ 261 HÖG BY NY A KYRKA FÖRSTA GÅNGEN KRUSEBIÖRN BREDAHL l 1783 : l SOM 1779 : D: 17: MART: MED: EVA: ·D. 2: NOV: MED : LOVISA: ELEON: EFTER : HAl\iS : DÖD : l 1788 : DEN : l 10 IANUAR PÅ HORN l JEMTE l SÖNERE l GUSTAV : PHI­ LIP OCH STEPHAN l SAMT : DOTREN :EVA : LOU l SÖ­ 1789. l 03 x 71 cm. - Håkansson nr 254. Minnestavla (not 78) över hovpredikanten m m H J Gummerus (not 13). På en svart trätavla med ljusbrun ram är fästade dels två kistplåtar av bleck med gröna kransar, silverbronserad text, guldbron­ serade solar, dels en gipsavgjutning av en tapper­ hetsmedalj.I00 Inskrifter på kistplåtarna: RJANDE REST STENEN ORD. KONGL. HOFPREDIKANTEN FÄLTPRÄSTEN OCH KYRKOHERDEN ÖFVER HÖGBY FÖRSAMLING HENRIC IOHAN GUMMERUS STILLA I HÖGBY l FÖDD DEN 22 MAIJ l PRÄSTGÅRD DEN 13 JULI 1774, AFLED 1836. l DE SOM REDELIGA FÖR SIG VANDRAT HAFVA , KOMMA TILL FRID ... Fig 178. Epitafium av grå kalksten över ryttmästaren Stephan Creutz, "!" 1788. Foto S Hallgren 1964. Memorial table t of grey limestone, 1788. Resten av texten oläslig. - På den nedre plåten en nästan utplånad, oläslig inskrift, troligen en psalm­ vers eller ett bibelspråk. Höjd 103 cm, bredd 54 cm. - Håkansson nr 261. Efter Gummerus' död skänktes hans tapperhets­ medalj till kyrkan, där den hängdes upp i sakristian inom glas och ram. När originalet byttes ut mot gipskopian, är obekant. Utöver de gravstenar, vilka ligger på kyrkogården och beskrivits ovan, finns flera inlagda i kyrkans golv i tvärgången. De beskrivs här i den ordning de ligger från söder till norr, med början vid södra in­ gången: l. Grå kalksten med inskrift i versaler: HÄR UNDER HYlLAR lief, även andra delar av inskriften är ändrad. Myc­ ket fri stavning, alla W upp- och nedvända. Mått 167 x 115 cm. - 3. Över restaureringen 1939, svart med profilerad ram i guldbrunt och rött. Högby kyr­ ka, fritt efter N I Löfgren samt inskription rörande ombyggnaden. Mått: 167 x 117 cm. Gravminnen Epitafium av grå, slipad och pikhuggen kalksten, över ryttmästaren baron Stephan Creutz 99 (fig 178). Uppsatt 1939 på södra väggen i vapenhuset. Inskrift i kursiva versaler : RYTTMÄSTAREN l SAL. LANDSFISCALEN- OCH l DYKERICOMMISARIEN JOH .-IAN SAHLSTEN DES OCH [not 4] OCH l TVENNE HVSTRVR l ANNA l CHRISTINA WIEBOM l ANNA CATHARINA R EPPLER l MED NIO THERAS HUSTRUN D. l BARON : STEPHAN : CREUTZ l FÖDD l 1752. D. 10: OCTOB: PÅ · LIDHEM l OCH SÄDAN l GIFT 1761. FÖRRA 5 MART: 1749. OCH DEN l SENARE D. 17 (27?) MARTI 1762. Synlig längd 174 cm, bredd 144.- Håkansson nr 253. 2. Röd kalksten. I mittfältet en kalk med ristad, svävande, korsmärkt oblat, därunder bomärke. 231 x 129 cm. - Håkansson nr 265. 3. Grå kalksten, avhuggen upptill. Skulpterad i mitten med en kalk med svävande oblat, omgiven BARN HAN AFSOMNADE D: AVG . l 13 l 262 INREDNING OCH INVENTARIER av initialerna IP j SB i ett nedsänkt, cirkelrunt fält. Upptill och nedtill tomma inskriftsfälL En del av stenen ligger dold under ett bänkkvarter, synlig längd 174 cm, bredd 143 cm. Avbildad av Siden 1873, som antecknat, att hällen lagts i nya kyrkans golv vid dess byggnad år 1870 och att den tidigare låg under brädgolvet i den gamla kyrkan. Håkansson (nr 263) förmodar, att stenen är lagd över Petrus Johannis . Initialerna I P passar dock bättre för Johannes Petri Brand. 101 Dennes hustru hette emellertid Catharina Roth. Kanske hade han varit gift tidigare med SB? Enligt en ovan citerad in­ skrift var Johannes Brand och hans hustru begravna i Gamla kyrkans sakristia. Någon gravsten nämn­ des dock ej av Wellin. 4. Röd kalksten (fig 179). I mitten en sköld med initialerna EAS j AGD samt årtalet 1656 inskrivna i en bladkrans. Över och under mittfältet två rektan­ gulära kartuscher omgivna av broskverk. I den övre: TEXTUS POST MERIDIEM j ( = text efter middagstimmen) V. 14. TY HANS SIÄL BEHA/GADE GUDI, THERFORE/ HASTADE HAN MED HO/NOM UTHUR THETTA LEFWERNET. J'txTUSANTifDR..TA,.. .S.ItR.AFAHT HAN LAN j ONDA I den nedre kartuschen: HÄR HVILAS I HÄRRANOM GUD/FROCHTIG OC DYGDE­ SAM JUNG/FRU J: ELISABETA ERICHSDOT/TER PÅÅ HORNS LADUGÅRDH, HUILKEN AFSOMNADE I HERRANOM DEN 4. AUGUSTI, OCH BE/GROFS I HÖGBY KYRCKIA DEN j 9 DITO 1654. GUD FÖRLÄNE j HÄNNE EN FRÖGDEFULL VPSTÅNDELSE. I broskverket därunder: AETATIS SUAE VICESIMO ANNO ( = i hennes tjugonde år). Kantskrift: j SAP:4:v: 7. ( = text framför porten . Vishetens bok 4: 7) TEXTUS ANTE PORTAM MÄN THEN RÄTFÄRDIGE OM HAN ÄNN BITIDA SÅ ÄHR HAN DOCH Fig 179. Gravsten av röd kalksten över Elisabeta Erichsdot­ ter, t 1654. Tuschlavyr 1873 av H A R Siden, ATA. Gravestone, red limestone, 1654. j I ROLIGHET. V. j DÖÖR 8. TY ÅLDERDOMEN ÄHR ÄHRUGEN ICK E j THERAF AT HAN LEN-/GE WARAR ELLER MÅNG ÅHR HAFWER. V. 9. KLOOKHET I-/BLAND MÄNNJSKIORNA ÄHRO/ TE RÄTTA GRÅ HÅREN OC ETT OB(E]SMITTAT LEFWERNE ÄR THEN RÄTTA DOMEN. j ÅLDER­ Synlig längd 175 cm (har troligen varit ca 215 cm), bredd 107 cm.- Håkansson nr 246. Initialerna EAS och AGD torde syfta på Elisabe- tas föräldrar. Troligen var fadern arrendator på Horns kungsladugård. 5. Röd kalksten. I mittfältet inom en cirkel en kalk med korsmärkt oblat samt initialerna ISS j KÖD ( = Jonas Svenanis Schrivander 102 och hans hustru Karin Östensdotter). Därunder en inskrift i versaler (nu nästan utplånad): HÄR VNDER LIGGER j BEGRAFUEN + S + HER j JON SWEN­ SON + FORD-/DOM COMMINISTER j l HÖGBY ANNO 1658. 263 HÖGBY NYA KYRKA Fig 180. Gravsten av röd kalksten över prosten Elavus Olai, t 1657, hans hustru Margareta, deras barn samt Margaretas barn i ett tidigare gifte, avlidna 1638 och 1639. Tuschlavyr 1873 av H A R Siden, som delvis har misstolkat in­ skriften. AT A. R ed limestone gravestone, in memory of Dean Elavus Olai and his family, mid-17th century. Inscription partly misinterpreted by the artist. I hörnen nedsänkta, runda fält som omsluter rosor. Synlig längd 175 cm (har troligen varit ca 215 cm), bredd l07 cm. - Håkansson nr 247. 6. (i korsmitten). Röd kalksten (fig 180). Stenens hela yta är skulpterad i form av en