Strängnäs domkyrka 1:2 SVERIGES KYRKOR SÖDERMANLAND ERIK BOHRN Strängnäs domkyrka 1:2 Strängnäs domkyrka 1:2 NYARE TIDENS BYGGNADSHISTORIA SAMT BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGSPLATSEN SÖDERMANLAND BAND 1:2 Av ERIK BOHRN VOLYM 124 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETs HISTORIE OCH ANTIKVITETs AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1968 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN KONUNG GUSTAF VI ADOLFS 80-ÅRSFOND FÖR SVENSK KULTUR OCH STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Översättning till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Albert Read. Fotos, negativ, anteckningar och excerpter förvaras i ATA. Fotografer: S Curman 1907, H Raben 1931, N Åzelius 1934, ]war Anderson 1948 samt S Hallgren 1968. Grafisk formgivning: Vidar Forsberg Omslagsbilden återger ett utsnitt av fig 272, 0/iwekransska gravkorets galler mot norra sidoskeppet. Foto N Åzelius 1934. På omstående sida: Biskop Anunds sigill under Magnus Ladu/ås gåvobrev 11/9 1288. DS nr 975. ALMQVIST & WIKS ELLS BOKTRYCKERI AB U PPSALA 1968 Förord Den första delen av Strängnäs domkyrka (volym nr 100), behandlande medeltidens byggnadshistoria, utkom 1964. I det utförliga förordet, redogjorde Sveriges Kyrkors dåvarande utgivare, framlidne riksantikvarien Sigurd Curman och undertecknad Tuulse, för den komplicerade förhistorien samt skisserade i stora drag den fortsatta publiceringen av Strängnäs domkyrka. Vi tillåter oss hänvisa till detta förord, när vi nu framlägger nästa del, som behandlar Nyare tidens byggnadshistoria samt kyrko­ gården och begravningsplatsen. Föreliggande volym är utarbetad av fil dr Erik Bohrn, huvudförfattare även till del l. Beskrivningen, som påbörjades 1941, har framförts till maj 1968. Det arkivaliska materiel, på vilket beskrivningen bygger, har excer­ perats dels av lektorn Isak Fehr, vilkens excerptsamling numera förvaras i ATA, dels av författaren. Källförteckning kommer att ingå i den tredje och sista volymen i band l, Sträng­ näs (Kalkmålningar mm). Sedan föregående volym av Strängnäs domkyrka utkom, har Sveriges Kyrkors layout undergått en måttfull modernisering, för vilken vi är Vidar Forsberg stor tack skyldiga. Av praktiska skäl har emellertid det gamla formatet bibehållits. Stockholm i september 1968 Sten Karting Per-Olof Westlund Armin Tuulse Innehåll FÖRORD 369 373 381 387 FRÅN NYARE TIDENS BÖRJAN TILL 1723 Åtgärder rörande själva byggnaden Åtgärder rörande den fasta inredningen Gravvalv och gravkor FRÅN ELDSVÅDAN 1723 TILL RESTAURE­ RINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN Eldsvådan 1723 och reparationerna efter denna Den nuvarande tornhuven bygges 1700-ta/ets senare hälft fram till reparationen vid 1800-talets början FRÅN OCH MED RESTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN TILL OMKRING ÅR 1900 Restaureringen 1806-1820 Tiden mellan 1810-ta/ets restaurering och restaureringen 1907- 1910 Zetterwalls restaureringsprojekt RESTAURERINGEN 1907-1910 Förberedelser VerkstäBandet Åtgärder berörande exteriören Förankringar över koret Åtgärder berörande interiören PERIODEN EFTER RESTAURERINGEN 1907­ 1910 OCH FRAM TILL INNEVARANDE TID KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGs­ FLATSEN Den nuvarande kyrkogården Kyrkogården under äldre tider Gravvårdar på kyrkogården Strängnäs nuvarande begravningsplats NOTER FÖRKORTNINGAR SUMMARY 396 401 405 412 423 428 436 440 440 441 442 470 478 483 487 489 490 502 503 Fig 263. Ritning till tornhuv, uppvisad i Strängnäs domkyrkoråd den 13 juni 1739. Antagligen utförd av arkitekten Carl Hårleman. NordM. • Drawing of tower cupola, presented to the Strängnäs Cathedra/ Council 13 June 1739. Probably by Carl Hdrleman. STRÄNGNÄS DOMKYRKA 1:2 Nyare tidens byggnadshistoria samt beskrivning av kyrkogården och begravningsplatsen FRÅN NYARE TIDENS BÖRJAN TILL 1723 Åtgärder rörande själva byggnaden Vid medeltidens slut hade Strängnäs domkyrka hun­ nit fullbordas efter biskop Rogges planer; det väl­ diga byggnadsverket hade därigenom fått den om­ fattning, som det alltjämt har. Kyrkans förändrade ställning under nyare tid och dess ofantligt reduce­ rade ekonomiska resurser gjorde ytterligare till­ byggnader och större omdaningar omöjliga och onödiga. Det utväxande bit för bit, som är så karakteristiskt för Strängnäs domkyrkas medeltida byggnadshistoria, avstannade; under nyare tiden blir det, vad kyrkans yttre beträffar, i huvudsak en­ dast fråga om reparationer, vid flera tillfällen för­ anledda av förhärjande eldsvådor. För det inres vidkommande innebar den nya tiden, att kyrkan förvandlades från en katolsk till en protestantisk gudstjänstlokal och att den fasta inredningen med jämna mellanrum förändrades eller utbyttes i an­ slutning till den för tillfället rådande smaken; av stor betydelse var den utveckling, som ledde till att långhusets yttre kapellkrans från helgonkor för­ vandlades till gravkor. I vad mån de stora omvälvningarna i övergången mellan medeltid och nyare tid kommo att gå ut även över Strängnäs domkyrka, är oss icke bekant i detalj. Vi veta emellertid, att danskarna ryckte in i Strängnäs den 20 febr~ri 1520, att staden samma år plund­ rades av Västerås borgare och att Strängnäs, dess domkyrka och prästerskap under de krigiska för­ vecklingar, som föregingo kungavalet 1523, tre gånger skövlades och plundrades 1 . Av än större betydelse för framtiden blev emel­ lertid Gustav Vasas reduktion, varigenom kyrkan icke blott berövades en avsevärd del av sitt värde­ fulla medeltida inventarium utan också i stor ut­ sträckning sina gods, vilka utgjort den fasta grund­ valen för dess ekonomi. Härigenom uppstodo i framtiden ofta stora svårigheter, då det gällde att skaffa medel även till de mest trängande reparatio­ ner. Eldsvådan 1551 År 1551 härjades Strängnäs domkyrka av en genom åsknedslag framkallad eldsvåda, varigenom yttertaket men troligen icke tornet förstördes. För att möjliggöra för den medellösa kyrkan att genom­ föra den nödvändiga reparationen utfärdade Gustav Vasa den 17 juli ett öppet brev på viss del av »kyrka­ delen» från Rekarne, Åkers och Selebo härader att användas till ovannämnda ändamål. 2 I ett brev av den 22 september, i vilket konungen även ger till­ känna sin förvåning över att ännu intet gjorts för kyrkans reparation och sin fruktan, att kyrkan komme att bliva i grunden fördärvad, om hon finge stå utan tak över kommande vinter, gav han Måns Jönsson Smed befallning att se till, att kyrkan med det snaraste bleve försedd med tak. 3 Biskop Botvid fick i brev av samma datum befallning att göra, vad på honom ankororne för kyrkans reparation, och att, eftersom Måns Smed varken kunde läsa eller skriva, tillsätta någon pålitlig och förståndig 373 1520-1723 karl, som skulle föra räkenskaper över reparatio­ nens kostnader. 4 Mer är oss icke bekant om denna reparation. Ombyggnad av vapenhusen Av den medeltida byggnadshistorien (s 292, 322) veta vi, att innanför vardera södra och norra portalen låg ett vapenhus, bestående av två valv­ fack och med lågt sittande valv. Under åren 1574 och 1575 höjdes dessa till i nivå med valven i om­ givande delar av kyrkan, och fönstren förändrades. Under förstnämnda år användes till valven och fönstren i södra vapenhuset, »wåckenhuset», l läst kalk och l 500 tegel. 5 Följande år får en Jöns mur­ mästare betalt för att han murat på södra vapen­ huset.5 Det framgår också, att de två norra valven och tre fönster förändrades, 5 och vidare att Tönnes glasmästare fick betalt för norra vapenhusfönstret. 5 Vi höra talas om en del smiden, som tydligen gjorts för glasfönstren, nämligen: 24 murjärn, 48 glasjärn, 200 glasstift och 24 krokar till visor (?). 5 Någon tvekan, att dessa uppgifter avse höjningen av valven i de båda vapenhusen, kan icke råda. De högre valven i bägge vapenhusen (plansch XII A,B, XIII A) fig 236, 237 -två i varje -upp­ delas av valvstrålar i fyra kappor; i södra vapenhuset skjuter sig, till följd av det här befintliga mittfönst­ ret, en liten triangulär kappa in mellan södra delen av de två valven. Dessa vila på östra och västra sidorna på sköldbågar av l stens bredd och 1/2 stens tjocklek; mot ytterväggen däremot övergå valvkapporna utan sköldbågar jämnt i den lodräta murytan. Valvribborna i södra vapenhusets valv äro av 1/2 stens bredd och ha längst ned och längst upp rätsictig profil och däremellan fasade hörn (fig 168). Ribborna ha i skärningspunkten i valvhjässan en hel stens bredd. Övergången mellan den bredare och den smalare delen förmedlas av en i puts upplagd rundning, det hela bildande liksom en stjärna i valvhjässan. Ribborna i norra vapenhusets två valv äro av 1/2 stens tjocklek och ha i hela sin sträckning rätsictig profil; högst upp bildas en stjärna på samma sätt och av samma utseende som i södra vapenhu­ sets valv. Valvkapporna i alla fyra valven äro byggda av tegel i svagt svängda skift, som mötas i en skarp vinkel i de starkt stigande hjässlinjerna. Kapporna 374 äro av 1/2 tegelstens tjocklek. Valven med tillhö­ rande bågar och ribbor äro helt vitputsade. Portalerna stodo ännu kvar på sin ursprungliga plats (se s 296, 323 ff). Av de vid detta tillfälle byggda fönstren är ett bevarat, nämligen det höga smala ovanför södra portalen (fig 235). Detta fönster har raka sidor, stickbågig avtäckning i ytterlivet och rundbågig i dageröppningen samt utåt och inåt svagt skrånande smygar. Murverkets utseende när­ mast omkring fönstret visar, att detta är upphugget och sålunda sekundärt. En teckning av Pering­ skiöld av Strängnäs domkyrka sedd från söder (fig 230), visar, att södra vapenhuset, då teckningen gjordes, hade tre fönster av samma slag som det nyss beskrivna, alla tre utan tvekan utförda i samband med vapenhusvalvens höjning. Mellan fönstren och på sidorna därom ses runda vitputsade blinderingar och ovanför dessa stycken av ett vitt blinderings­ band, det hela bildande en fasad av rätt god arki­ tektonisk hållning, vilken emellertid delvis spoliera­ des, då de stora spetsbågiga fönstren togos upp (se nedan s 422). Av norra vapenhusets ytterfasad finnes ingen avbildning, men det torde knappast behöva råda något tvivel om att denna i samband med valvhöjningen försågs med tvenne höga och smala fönster av samma utseende som södra vapen­ husets. I samband med denna reparation togs stora båg­ öppningar upp i den äldsta kyrkans yttermurar, varigenom vapenhusens kapell sattes i förbindelse med kyrkans huvuddel. Härvid spolierades den äldsta kyrkans sidoportaler, vilka ehuru inbyggda i vapenhusen ända ditintills orörda fått göra tjänst. År 1588 och 1589 vitlimmades kyrkan - utan tve­ kan invändigt. 6 Eldsvådan 1584. Ny tornhuv I ett flertal gamla handlingar omtalas, att kyrkan någon gång under Johan III:s tid- år och dag icke bekanta- skulle ha svårt härjats av eldsvåda. 7 En liten uppgift i domkyrkans räkenskaper i Kammar­ arkivet gör det troligt, att den omtalade eldsvådan inträffat 1584 eller möjligen föregående år. Det talas nämligen om, att vägaren fått betalt för att han upp­ vägt den förbrända kopparn, som sändes till Eskils­ tuna för att utslås i skivor. Eftersom i det följande inga större reparationer omnämnas utom på tornet, BYGGNADEN förefaller det troligt, att genom den ifrågavarande eldsvådan endast tornet blev förstört. De förut omtalade äldre källorna uppge, att genom eldsvådan i konung Johans tid murarna blevo så svårt skadade, att 16 alnar (9,60 meter) därav till och med översta fönsterraden måste tagas ned. Om uppgiften tyder på långhus eller kor, blir den fullständigt orimlig och måste stämplas som ren dikt, men om man låter den hänföra sig till tornet, blir den möjlig. Tornet kan nämligen ha varit något högre, dock knappast så mycket som nära tio meter. Denna höga siffra skulle emellertid kunna bli trolig, om de delar av murarna, som brötos bort efter eldsvådan hade formen av gavelformiga avslutningar, en på var sida av tornet. Ett gavelfält av 16 alnars höjd med en bas motsvarande tornets bredd får i varje fall icke orimliga proportioner. Efter eldsvådan, om den nu inträffade 1583 eller 1584, synes tornet ha stått utan huv under 4 å 5 års tid. Först 1588 möta uppgifter om »nya tornet», vilket då brädslogs av Hörne Peder och Anders Andersson och i vilket då lilla klockan uppsattes. 8 Vidare framgår att huven lagts på »stora tornet». År 1590 brädslogs »nya tornet». 9 Från år 1593 ha vi den värdefulla upplysningen, att Jakop Reiner Tombyggare enligt kontrakt uppfört ett stort torn för 180 daler och tolv små torn för 25 daler stycket. 10 Nyssnämnda tombyggare omnämnes första gången år 1591, då »Jakop Reiner och hans sällskap, som skola bygga på Strängnäs kyrka», omnämnas.11 Om Reiner blott och bart hade att fullfölja det tidigare påbörjade bygget eller om han uppförde en helt ny tornspira, kan nu icke avgöras. För den senare möjligheten talar en uppgift från 1593, att Reiner under 15 dagar gjort »nytt sparrverk på kyrkmuren, där tornet slog sönder». 12 Vare sig detta sparrverk funnits på själva kyrkan eller på kyrkogårdsmurarna, är det mindre troligt, att det fått stå utan att repareras sedan 1583 eller 1584. Troligare är, att den tornhuv, som påbörjades under 1580-talets senare del, i början av 1590-talet föll ned, och att det just var med anledning därav, som Reiner tillkallades. Om tombygget få vi ytterligare veta, att hjärtstocken slogs fast år 1595, 13 och att Mårten och Peder timmerman år 1597 satte upp den av koppar förfärdigade översta spetsen, på vilken fästes en kopparskiva. 14 Vidare synes en klocka ha satts upp detta år. 15 Följande år byggdes botten och trappor i tornet. 16 Vid 1590-talets slut tycks den nya tornhuven ha varit fullt färdig. Denna tornhuv är ingenstädes avbildad, och ej heller finnas uppgifter i räkenskaperna eller på annat håll, som kunna ge oss någon antydan om dess utseende. Vi kunna blott förmoda, att det varit en hög och spetsig, ännu helt gotisk spira. Ej heller kunna vi med någon säkerhet säga, var de ovannämnda tolv små tornen haft sin plats. En tänkbar möjlighet är, att de utgjort avslutning på strävpelare; fyra av dem ha kanske suttit kring det stora tornet, ett i varje hörn. Tornur 1579 Man hade kunnat vänta, att kyrkan i samband med att den nya tornhuven byggdes, även skulle ha fått ett nytt tornur (jfr del 1, s 283 f). Detta inträffade emellertid inte förrän år 1600. 15 Ett äldre tornur, vilket är det äldsta, varom vi äro underrättade och vilket torde ha blivit förstört i den ovan omtalade branden, tillkom under åren 1579-1581. Förstnämnda år gavs betalning till Kort Säjarmakare och inköptes en klocka till säjaren. 18 Även följande år får Kort Säjarmakare betalning för sitt arbete, och en Nils Simonsson bygger med 2 medhjälpare under 8 dagar säjarkammaren och den övre bottnen i stora tornet; ett lås anskaffades till säjarkammaren. 19 1581 målade Hans Målare de fyra urtavlorna (skivor) och betalades Kort Säjarmakare för deras uppsättande. 20 Därmed synes tornuret ha varit färdigt. Kyrkans yttertak Kyrkans yttertak var under 1500-talets senare del och 1600-talets början täckt med spån eller plank. År 1577 höra vi för första gången talas om det förra materialet och 1597 om det senare. 21 Ofta förekomma uppgifter om att taket tjäras, första gången 1575. År 1604 pålades 13 000 spån, 1605 10 000 och 1611 I 200. Planer att täcka kyrkan med koppar utgingo år 1601 från kungligt håll. Detta år skriver Karl IX till biskopen Peder Jome, att konungen äntligen vill ha domkyrkan täckt med koppar och att biskopen för den skull skall göra en undersökning om vilka medel som kunna disponeras för detta ändamål. 22 Av tre brev från år 1604 framgår, att konungen 375 1520-1723 alltjämt intresserade sig för att få kyrkan täckt med koppar; huruvida någon sådan levererades och kom att användas för det avsedda ändamålet framgår icke tydligt. 23 Två år senare kommer ett nytt kung­ ligt initiativ. Då uppmanas borgmästare och råd att från varje gård i staden låta föra fram två timmer­ stockar till domkyrkans reparation. För att för­ handla med borgerskapet härom och tillhålla dem att reparera sin domkyrka utsänder konungen en Peder Jöransson. 24 Vad resultatet blev av dessa åt­ gärder, är oss icke bekant. År 1613 skriver Karl IX:s änka, drottning Kris­ tina, att domkyrkan skall förses med nytt spåntak, alldenstund röstena äro för svaga till koppartäck­ ning; taket säges vara mycket illa medfaret av regn och dropp; med det första skall man börja arbetet på östra delen av kyrkan och sedan fortsätta på norra. Den 5 juli samma år ansökte borgmästare och råd i Strängnäs hos Kgl Majt, att, eftersom de voro sinnade med det första nedtagna domkyrkans nedre tak, som var alldeles förruttnat, andra sock­ nar och häraden måtte hjälpa till därmed, såsom tidigare plägat ske, eftersom detta var en hela stiftets angelägenhet. 25 Domkapitlet riktade samma dag till sekreteraren Erik Elofsson och kamreraren Johan Jacobsson en bön om rekommendation hos drottningen för hjälp till domkyrkans reparation, synnerligen södra sidans tak. Hur saken vidare avancerade, veta vi icke, men troligen blev repara­ tionen genomförd. I en skrivelse den 3 juni 1626 förordnar Gustav II Adolf, att till domkyrkans reparation och underhåll i framtiden årligen av vart kyrkohärbärge i Sträng­ näs stift skall utgå två tunnor spannmål. Dess­ utom efterlåtes till kyrkans behov och till upp­ rättande av en tegelugn och en tegellada under sex års tid årliga körslor från Härads, Vansö och Barva socknar liksom också dagsverken från Strängnäs stad och socken. Genom denna kungliga åtgärd fick domkyrkan en senkommen men säkerligen så mycket mer välbehövlig ersättning för de under­ hållsgods, som den berövats genom Gustav Vasas reduktion. Ett steg i samma riktning tog redan Karl IX, då han år 1575 gav Strängnäs domkyrka Ekesås sågkvarn och ström att njuta, bruka och behålla till evärdelig tid; dessutom efterläts till dom­ kyrkans byggning och bästa 60skattestockar årligen 376 och evärdeligen från skattebönderna i Åkers och Selebo härader. 26 Förfall vid 1620-talets mitt Av konung Gustav Adolfs nyssnämnda brev framgår, att domkyrkan vid 1620-talets mitt var mycket förfallen både till tak och murar och att särskilt tornet var försvagat av brand. Med hänsyn till att det kunde befaras, att tornet icke skulle kunna bära den stora klockan, särskilt inte vid ring­ ning, skulle en klockstapel uppföras på lämpligaste plats strax nordväst om kyrkan. Om denna klock­ stapel och de nödvändiga reparationerna nu kommo till utförande, veta vi icke. Eldsvådan 1631 och reparationerna därefter. Ny tornhuv Den 28 juni 1631 härjades Strängnäs domkyrka på nytt av brand. Tornet och en del av taket på södra sidan brann av, klockorna smälte och urver­ ket förstördes. 27 Om eldens härjningar heter det, att »det härliga tempel nu är så av sig kommet, att det står som ett ynkligt spektakel för allas våra rinnande ögon». 28 Det vill synas, som om kyrkan saknat medel att omedelbart efter branden påbörja uppförandet av en ny tornhuv. År 1634 förklaras, att arbetet med tornhuven skall uppskjutas. 29 Medel börja emellertid inflyta. Vid ett besök i domkyrkan den 6 oktober 1634 lovade pfalzgreven Johan Kasimir att bekosta en ny tornhuv; detta sitt löfte bekräftade han så tillvida att han den 2 juli 1637 i ett brev lovar att årligen giva 80 daler till domkyrko­ tornets reparation, eftersom hans svärmoder, Karl IX:s första gemål, Maria av Pfalz, var begraven i kyrkan. 30 Den 18.11.1638 tackar domkapitlet Axel Oxenstierna för 4 skeppund koppar, som han skänkt till tornets täckande. 31 År 1637 gjordes förslag till nytt torn av byggmäs­ taren Gerlof Petterson i Nyköping. 32 Tre år senare ingriper Kgl Majt; ehuru det kan antagas, att domkyrkan förfogar över tillräckliga medel till för­ slagets genomförande, skall dock domkyrkans syssloman göra en exakt tablå över för ändamålet under nästkommande år tillgängliga medel och in­ sända denna tablå till Kgl Majt. Därefter vill Kgl Majt skicka en god tornbyggare till Strängnäs för att göra ritning och förslag på nödvändiga BYGGNADEN materialier, vilka sedan under instundande vinter kunde beställas och framköras, så att tornhuven kunde byggas följande sommar. 33 På hösten sändes en mäster Adrian till Strängnäs för att göra ritning och materielförslag34 och domkyrkasysslomannen till Stockholm för att hämta resolution om tornets förfärdigande. 35 Därefter synes ingenting ha gjorts i saken förrän 1642, då Strängnäs domkyrkas torn­ byggnad två gånger behandlas vid riksrådets samman­ komster. Den 9 februari beslutes, tydligen med anledning av en skrivelse från domkapitlet, att dom­ kapitlet skall ge tillkänna, vad svar de förut fått. 36 Den 5 december påmindes om Strängnäs domkyrka­ torns reparerande, och med anledning därav befall­ des kammarrådet att göra ett förslag därpå. 37 Den 14 januari följande år fick kammaren på nytt befall­ ning därom. 36 Den l februari gav Kgl Majt genom landshövdingen i Nyköping befallning, att kronans bönder skulle tillhållas att mot skälig betalning föra fram till tornets reparation behövligt »staket och trävirke». 39 Nu synes äntligen de nödvändiga ma­ terialierna ha blivit anskaffade och arbetet kommit igång. Borgerskapet gjorde dagsverken. 40 Som ar­ betsledare uppges den nyss nämnde Gerlof Pettersson ha fungerat.U En anhållan från borgerskapet i Strängnäs, att Kgl Majt ville betala korset och knopparna, som man förfärdigat till tornspetsen, bifölls. 42 Ersättningen belöpte sig till etthundra­ fjorton riksdaler. Under år 1643 synes tornhuven till sin stomme ha blivit i stort sett färdig, ty i början av följande år infann sig Mikael kopparslagare från Nyköping och erbjöd sig att utföra koppartäck­ ningen.43 Detta år förärade rikskanslern och pfalz­ greven koppar till kyrktornet, 44 och följande år skänkte drottning Kristina 5 skeppund koppar för samma ändamål. 45 År 1645 byggdes fyra små torn, avsedda att placeras i stentornets fyra hörn kring tornhuven (jfr tig 229, 230). Därtill förfärdigades fyra hanar och åtta knap­ par, som en »konterfejare» förgyllde med eget guld och därför bekom 105 daler kopparmynt. 46 Följande år ankom den 17 april tornresaren, »som skulle uppsätta de små tornen kring om det stora». Med anledning därav beslöts, att vart mantal i staden skulle betala 12 daler (?) kopparmynt till arbets­ karlarnas avlöningY Uppgifterna om de små tornen måste innebära, att dessa först byggdes färdiga på marken, att de därefter togos isär, att virket hissades upp och att tornen slutligen uppfördes på sin rätta plats. Detta år förärade Kgl Majt efter biskopens underdåniga anhållan 5 skeppund koppar till de små tornens täckande. 43 Månne detta är samma koppar, som omtalas även föregående år? Täck­ ningen av den nya huven dels med spån och dels med koppar fortskred under följande år. 1648 var sålunda en stor del av största tornet beslaget med koppar. 49 Följande år skänkte Kgl Majt ånyo koppar till tornets täckande, denna gång en betydlig mängd - 60 skeppund - i form av gamla och för­ nötta kopparstycken (kanoner). 5° Detta år användes 30 000 spån att slå upp på tornet, och 1650 tjärades tornet och nedtogs ställningarna på norra och södra sidan. 51 Därmed var den nya tornhuven i stort sett färdig; men ännu följande år fortsatte arbetet med att tjära huven. Erik tornväktare fick då betalt för 18 dagsverken på tornet med »att taga emot tjäran och leverera henne upp till dem, som tjärade tornen». 52 Man hade helt visst tänkt sig att helt täcka tornet med koppar. Så fort de nödvändiga medlen an­ skaffats synes man också på nytt ha gripit sig an därmed. År 1669 slog kopparslagaren Erik Jonsson kopparplåtar på tornet med början överst vid korset och nedåt. Härtill åtgick 4 3/4 skeppund ny koppar och 14 1/2 skeppund oppglödgad. För att möjlig­ göra arbetet byggde domkyrkans timmermän ställ­ ningar, dock tydligen endast kring tornhuven, ty kopparn forslades upp med en stor korg. För kopparslagaren betalades kosthåll, säng och här­ bärge under en tid av 10 veckor, medan arbetet pågick. Dessutom bestods honom extra ett stop öl mellan måltiderna, emedan han under arbetet »var uti mäkta stor höjd». 53 År 1679 föll en man vid namn Nils Andersson ned från tornställningen och slog ihjäl sig; domkyrkan bekostade hans begrav­ ning.54 För vilka arbeten på tornet dessa ställningar voro uppförda, veta vi icke. Koppartäckningen blev icke avslutad 1669, ty 1684 arbetas på tornets spån­ täckning. 55 År 1707 togs hanen ned för reparation. Arbetet utfördes av en ung bonde, Bengt i Vansö kallad, som för sitt besvär fick 23 daler l O öre 16 runstycken silvermynt. 56 Dessutom skall han för sin våghalsiga bedrift ha erhållit burskap i Strängnäs med tillnamnet Hane. 57 Vid en eldsvåda påskdagen 377 1520-1723 1713 antändes jämte domkapitelshuset och andra byggnader även domkyrkotornet; man lyckades dock med stor möda bli herre över elden. 58 Denna tornhuv, som prydde kyrkan till 1723, då den förstördes av eld, är till utformningen känd både genom Suecia-bilden och förlagsteckningen därtill (fig 229) samt genom Johan Peringskiölds teckning av kyrkan av år 1684 (fig 230). Närmast ovanpå stentornet vilade en karnissvängd huv, som nedtill hade kvadratisk plan men upptill genom hörnens triangulära fasningar åttkantig. Härpå följde en åttkantig lanternin med en hög, rundbågig öppning i varje sida och en spetsig huv med svagt insvängda sidor och högst upp ett kors med knappar samt tupp. I tornets hörn funnos fyra småtorn, vilka vart och ett avslutades av en spets med två förgyllda knoppar och en tupp. Hallman omnämner denna tornhuv, som »det höga och makalösa tornet, som syntes många mil väg». 59 Huven var av en på sin tid icke ovanlig form. En mycket liknande huv byggdes under 1630-talet på Nicolai-kyrkan i Nyköping. Då Gerlof Pettersson, som år 1637 gjorde ett förslag till ny tornhuv för Strängnäs domkyrka, vid den tidpunkten tydligen vistades i Nyköping, är det mycket troligt att han byggt även detta torn, och med hänsyn till de bägge tornens uppenbara likhet kan man nog våga antagandet, att Gerlof Pettersson, som bevisligen var arbetsledare vid Strängnäshuvens byggande ritat dem bägge. Tornur 1631-1698 Vid eldsvådan 1631 förstördes även tornuret. Härom säges, att man inte hade något »sägerverk, därefter den studerande collegii och scholre ungdo­ men sig rätta kan». 60 Till följd av en anhållan hos riksrådet erhölls den 20 augusti ett tornur från Tynnelsö. 61 Detta var emellertid ej riktigt helt och dessutom både för litet och för svagt, varför man vände sig till riksamiralen Karl Karlsson Gyllen­ hielm och bad om råd, hur man skulle få ett tornur, vilket var alldeles nödvändigt för den studerande ungdomen. Hur det sedan gick, veta vi inte, men år 1648 var i varje fall i tornet uppsatt ett tornur med förgyllda visare av koppar. Redan l O år senare synes frågan om anskaifan det av ett nytt urverk ha varit aktuell, ty då underhand­ lade man i detta syfte med urmakaren Gudround 378 Lock i Jönköping. 62 Det blev emellertid icke denne utan den i Strängnäs bosatte mäster Peder Smed, som fick förfärdiga det nya tornuret. Härför erhöll han år 1659 231 daler och 16 öre. År 1660 säges tornet vara sirat och beprytt med ny säjare med urtavlor och förgyllda visare på tornets fyra sidor. 63 Detta urverk undergick år 1679 en ansenlig repara­ tion. Därvid gjordes fyra nya urtavlor och några visare av samma material. 64 Tavlorna och visarna målades och förgylldes. 65 År 1694 var urverket alldeles utnött, så att det ej visade timmarna rätt på alla fyra sidorna av tornet, varför domkapitlet av Kgl Majt fick tillstånd att på kyrkans egen bekostnad göra ett nytt. 66 Ett sådant förfärdigades av urmakaren Lars Bure i Nyköping, kostade l 430 daler kopparmynt och var färdigt 1698.67 Till urverket inköptes detta år en lina om 200 famnar (?). Urverket uppsattes i en ny kammare i tornet. Det vållade vid upprepade till­ fällen bekymmer genom sin dåliga gång och under­ gick år 1720 en ansenlig reparation; det blev förstört vid eldsvådan 1723. 68 De tornur, som nu behandlats, sutto icke som det nuvarande i själva tornhuven utan i stentornet. På Peringskiölds bild (fig 230) synes på tornets södra sida en rund urtavla med profilerad visare inom en yttre kvadratisk ram. I svicklarna mellan denna och urtavlan sitta de fyra siffrorna i årtalet 1679. På tornet iakttages ännu idag på alla fyra sidorna järn­ krampor, vilka otvivelaktigt tjänat att fasthålla ur­ tavlorna. Mitten på dessa har legat något ovanför det vita bandet kring tornet. På västra sidan finnes här ett kvadratiskt hål av drygt l fots sida. Helt visst har visarens axel skjutit ut genom detta. Takreparationer Förutom på södra sidan synes kyrkans yttertak icke ha tagit skada vid branden 1631, ty vi höra icke talas om några reparationer. Biskop Johannes Matthire upptog Karl IX:s plan att täcka domkyr­ kans tak med koppar. Möjligen kan ett brev av år 1645 i vilket drottning Kristina på biskopens be­ gäran till Strängnäs domkyrka skänker en del kopparplåt, som några år legat på Strängnäs stads­ bro, sättas i samband härmed. 69 Även biskop Johannes Matthires bägge efterträdare fortsatte med koppartäckningen, 70 men då arbetet skall ha utförts Fig 264. Strängnäs domkyrka. Västportalen, enligt inskrift på en kalkstensplatta upptill byggd 1648 till minne av biskop Jacob Zebrozynthius på den ursprungliga västportalens plats. Portalen målad i två nyanser av gråblått. Foto S Hallgren 1968. W portal, Strängnäs Cathedra/, erected 1648 in memory of Bishop Jacob Zebrozynthius on the site of the original W portal. The portal is painled in two shades of greyish-blue. 379 1520-1723 med biskoparnas egna medel, ha vi inga uppgifter därom i kyrkans handlingar. Däremot möta vi rätt ofta uppgifter om spånslagning. Sålunda åtgick 1658 10 990 takspån; 71 1669 lagades och tjärades kyrk­ taket vid västra gaveln på norra sidan, varvid användes 3 000 takspån. 72 1672 slogos 15 700 tak­ spån på norra sidan av taket. 73 Åren 1676, 1677 och 1678 utfördes betydande reparationer på taket, som spånslogs och tjärades. Särskilt omnämnas repara­ tioner på norra sidan av taket och på nedre södra taket. 74 Vid jultiden 1679 blåste ett stort stycke av taket på norra sidan av men uppbyggdes genast under vintern. 75 stäver: ANNO.l647./HAFVER.M.P.S.fGADD :/ I. ARBOGIA. GJORT./ DENNA. DÖR. Yttre och inre reparationer Om reparationen på kyrkans yttermurar ha vi endast några få uppgifter. 1639 spånslogos de sju strävpelarna kring högkoret; därtill åtgick bl a l 050 spån.77 De sju strävpelarna, »som på södra sidan voro nerfallna», murades upp, täcktes med bräder, spån­ slogos och tjärades år 1678. 78 Härtill åtgick bl a 8 400 tegel och 160 tunnor kalk. Året förut hade norra sidan av domkyrkan upplagats, rödfärgats och bandstrukits; även detta år spånslogos och tjärades strävpelare. 79 Då och då höra vi talas om reparationer på glas­ fönstren. Sålunda insattes år 1639 sex fönster­ härmed avses troligen rutor - i högkoret, 80 1646 18 fönster (rutor) i stora »fönstertavlan» under tornet, 81 vilka tydligen krossats i samband med arbetena på den nya tornhuven. År 1650 gjordes nya fönster i kyrkan, vartill köptes en kista dubbelt danzigerglas från Jacob Blome i Stockholm. Till glasfönstrens skydd förfärdigades och uppsattes koppargaller. 82 År 1669 pågingo åter reparationer på fönstren. Den stora korgen, som brukades vid tornets koppartäckning, användes också »vid de höga fönstrens förfärdigande omkring högkoret och annorstädes i kyrkan». 83 År 1672 betalades 77 daler och 20 öre till glasmästarna Peder Andersson och Lars Matsson för deras arbete på »domkyrkans fönster framför Sturekoret» - alltså korfönstren. Vid arbetet hjälpte Peder glasmästares hustru jämte tvenne andra till med att hissa upp korgen, Mats Smed smidde »krokar, bindjärn och dubbar», Nils Guldsmed drog koppartråd till att fästa koppar­ gallret med »för de tvenne södra tavlorna», varmed ganska säkert avses högkorets två fönster på södra sidan; dessutom hämtades kalk »till fönstrens be­ fästning».84 År 1675 eller 1676 gjorde Lars Matsson ett helt nytt kyrkfönster på södra sidan och fick därför 10 daler och 16 öre. 85 Uppgifter om byggnadsverksamhet och repara­ tioner på själva byggnaden ifråga om interiören äro ganska sparsamma. År 1644 uppges att »dominus Jonas Nicolaus Molinbergius uppmurat» - d v s ombesörjt uppmurandet av - »ett förbränt valv bak i kyrkan», vartill åtgick 6 700 tegel och l 374 Västportal 1648 Kyrkans medeltida västportal, ledande till rum­ met i tornets bottenvåning, ersattes år 1648 med den nuvarande portalen på samma plats (fig 264; jfr s 236). Portöppningen - tryckt rundbågig - har en arkitektonisk omramning, bestående av tvenne fri­ stående kolonner på var sida, stående på postament och uppbärande konsolartade bildningar, vilka i sin tur bära upp ett kraftigt utskjutande entablement, förkroppat över de kolonnburna sidopartierna. Ovanför entablementet finnes ett putsat väggparti, kantat med beslagsband och förbindande portalen med tornets stora västfönster; på ömse sidor om fältet platta kulformiga krön. Inom fältet har an­ bragts en avlångt åttkantig inskriftstavla av huggen sten med följande inskrift i nedsänkta bokstäver: HANC JANUAM IN MEMORIAM DEFUNCTI SUI MARITI REVERENDISS. D. M. JACOB! BURAEI. COGNOMENTO ZEBROZYNTHII RELICTA VIDUA KATHARINA NICOLAI USUI TEMPLI HUJUS CATHEDRALis CON­ SECRAVIT ANNO CHRISTI MDCXLVIII 76 (Denna port till minnet av sin avlidne man högst vördnadsvärde herr Jacob Burams med tillnamnet Zebrozynthius har den efterlämnande änkan Kata­ rina Nicolai till denna domkyrkas nytta skänkt Kristi år 1648). Dörrarna äro gjorda av kraftiga, hopnitade järnplåtar, på insidan stagade med kors­ lagda järnband. Bägge dörrarna ha samtida drag­ ringar av smitt järn. På södra dörren finnes ett ursprungligt lås på den norra ett senare, nu använt. På norra dörrens utsida läses med nedsänkta bok­ 380 DEN FASTA INREDNINGEN tunnor kalk. 86 Molinbergius, kyrkoherde i Viby, var syssloman vid Strängnäs domkyrka 1635-1647. 87 Det ganska egendomliga förhållandet, att de tre valven i den västligaste traven helt sakna målningar, torde genom denna uppgift få sin förklaring. Den betydande materialåtgången låter sig mycket väl förena med tanken, att det varit icke blott ett utan tre förbrända valv, som nymurats. Otvivelaktigt blevo dessa valv skadade vid eldsvådan 1631 och måste för den skull muras om. Den för kyrkans interiör mest betydelsefulla åtgärden var säkerligen vitlimningen, som företogs under biskop Johannes Matthires tid. Härom säges i en redogörelse för biskopens arbeten till dom­ kyrkans fromma, att biskopen bland annat genom vitlimning inuti låtit förbättra kyrkan, vilken »till­ förene var mäkta mörk och med några otjänliga, leda figurer och gamla målningar överdragen». 88 Detta utplånande av papismens styggelse ägde rum 1648, då en Bengt murmästare erhöll 650 daler för kyrkans vitlimning, vartill åtgick 122 tunnor kalk plus 10 läster livländsk kalk. 89 Härmed utplånades även en del på väggarna målade adliga vapen, varöver riksdrotsen greve Per Brahe uttryckte sin harm i riksrådet 1660. 90 År 1675 eller 1676lades kyrkgolvet igen på tvenne ställen, »där gamla gravar voro nerfallna». 91 Vid samma tid betalades också några personer, »som sopade och rengjorde kyrkkoret, altartavlorna, väggarna, pelarna och stolarna etc, som med damm och gammalt grus var oren», 91 kanske som en följd av reparationen i golvet. 1678 lagades åter golvet, där det fallit ned över gamla gravar, denna gång av Nils dödgrävare. 92 Inrättandet av gravkapell behandlas nedan s 387­ 395. Åtgärder rörande den fasta inredningen De viktigaste förändringarna för interiörens vid­ kommande under nyare tid torde ha varit de, varigenom kyrkan förvandlades från en katolsk till en protestantisk gudstjänstlokal, d v s avlägsnaodet av alla altaren utom högaltaret samt rivningen av leetoriet och inrättandet av bänkar, predikstol, orgelläktare och eventuellt även andra läktare. Tyvärr veta vi mycket litet om det avsnitt i kyrkans historia, då de första stegen i denna riktning togos. Om rivningen av kyrkans talrika medeltida hel­ gonaltaren har endast en uppgift bevarats. När i augusti 1655 gravvalv inbyggdes i Sparre-Tynnelsö­ koret betalades bl a 13 öre för borthuggning av »muren, som belätet stod uppå». 93 Att vi i den åsyftade anordningen ha att se ett vid denna tid­ punkt ännu kvarstående helgonaltare med sin hel­ gonbild, förefaller att vara ytterst sannolikt. Nu försvann det emellertid. I ett inventarium för Strängnäs domkyrka av år 1581 nämnes utom hög­ altaret även »det första mässaltaret», på vilket hängde ett i guld sytt antependium. 94 Härmed avses sannolikt det vid leetoriets västra sida stående medeltida lekmannaaltaret, som vid nämnda tid­ punkt sålunda ännu skulle ha varit kvar. 2-681577 Strängnäs domkyrka Skrank mellan kor och sidoskepp A v bilden i Suecia antiqua (fig 265) veta vi, att korets mittskepp avgränsades från sidoskeppen genom höga skrank av trä, borttagna vid den stora restaureringen av kyrkan vid 1800-talets början. 95 Vår enda källa till kännedom om detta skranks ut­ seende är den nyssnämnda bilden. Av denna fram­ går, att skranket haft sin plats på samma ställe som det nuvarande, d v s i liv med pelarnas yttre sida. Det har varit betydligt lägre, vilket bl a framgår av dess förhållande till monumentet över hertiginnan Maria på östligaste pelaren i norra raden. Skranket återges på Suecia-bilden på ett alltför schematiskt sätt, för att man därigenom skulle kunna draga några slutsatser om dess utformning i detalj, för­ utom att dess övre del antagligen utgjorts av ett galler av stående dockor och dess nedre del av en sluten panel. På bägge sidor inom det västligaste facket funnos bänkar framför skranket. År 1708 synes skranket ha varit i behov av reparation, ty i ett kungligt brev av den 11.7. nämnda år säges, att »det gamla skranket för Strängnäs domkyrkas heder nödvändigt måste förbättras». 96 De i koret intill 381 1520-1723 skranket stående bänkarna sägas i början av 1800­ talet vara »odugliga» och »oformligt höga» 97 och avlägsnades samtidigt med skranket. Av intresse är frågan, när dessa skrank till­ kommo. Antagligen skedde detta 1592. Vi ha näm­ ligen för detta år i hertig Karls diarium för den 19.4. tvenne uppgifter, som kunna syfta härpå. 98 Den ena gäller ett brev till Anders Nilsson om »Sträng­ näs korens oppresning» m m, den andra ett till sysslomannen i Strängnäs herr Olof Nicolai om »vad som betarvas till korernas i Strängnäs oppresning». Vad menas då med kor i detta sammanhang? Att uttrycket inte avser kor = en del av kyrkan som byggnadsverk, är alldeles klart, ty inga större bygg­ nadsarbeten pågingo vid denna tid; lika litet kan kor = sångkör ha avsetts; betydelsen i nu ifråga­ varande fall torde ha överflyttats från kor = den för sångkören avgränsade platsen till de skrank, som avgränsade denna plats. Ordet kor i denna betydelse är icke ovanligt i handlingar från ungefär samma tid. Det var just vid denna tid, som hertig Karl lät ordna högkoret i Strängnäs domkyrka till gravkor för sig och sin familj. 99 Detta korskrank har troligen haft en medeltida föregångare, eftersom uppstäl­ landet av korstolar synes fordra ett sådant. Härom veta vi emellertid intet. Lectorium, korskrank, lekmannaaltare osannolikt, att en sådan dörr skulle ha haft några förgyllda detaljer. Nej, det mest troliga synes vara, att kordörrarna äro att söka i de skrank, som böra ha avgränsat långhusets sidoskepp från korets, eller i leetoriets undre våning, där dörrar ha kunnat finnas på ömse sidor om lekmannaaltaret. Men är detta riktigt, böra leetoriet och skranken ha funnits kvar ännu i mitten av 1590-talet. Någon uppgift om deras borttagande äga vi som nämnt icke. Predikstolar 1530-talet och 1625 Nedan kommer att visas, att Strängnäs dom­ kyrka haft ett lectorium, placerat i triumfbågen. När Suecia-bilden gjordes var det försvunnet . Vi ha inga bestämda uppgifter om när det togs bort; däremot ges vissa antydningar, att det funnits kvar ännu under 1500-talets slut. Förut har nämnts (s 381), att det år 1581 omtalade första mässaltaret troligen var identiskt med det vid leetoriets västra sida placerade lekmannaaltaret. Men fanns altaret kvar, torde detsamma ha varit förhållandet även med lectoriet. Ar 1574 anskaffades två nycklar till kordörren100 och 1577 »lås och hängslen till stora kordörren». 101 Elva år senare betalades Hans målare »för det han förgyllde och förbättrade predikstolen och kordörrarna». 102 1595 fick en målare betalt bland annat för att han målat »en stolpe vid kor­ dörren».l03 Vad kan nu menas med de omtalade kordörrarna? En dörr utifrån till koret kan visser­ ligen ha funnits (jämför s 252), men det är mycket Om någon predikstol funnits i kyrkan under medeltiden, veta vi icke; visserligen böllos predik­ ningar, men detta kan ha skett från lectoriet.l0 ~ Enligt traditionen predikade Mäster Olof från en nyuppsatt predikstoJ.l05 Orn denna varit av perma­ nent natur och fått göra tjänst även i fortsättningen, veta vi icke ; i en tyvärr på många punkter oveder­ häftig beskrivning av Strängnäs domkyrka, förfat­ tad av C Opphopp,l06 uppges, att man med visshet vet, att en predikstol blivit nyuppbyggd på 1530­ talet. Om detta nu är riktigt, så var det säkerligen denna predikstol, som fick göra tjänst till omkring år 1640, då den av drottning Kristina d ä skänkta predikstolen togs i bruk. Om den äldre predikstolen äga vi några uppgifter, som kunna vara värda att återges. Ar 1576 lagades den, 107 år 1588 förgyllde och förbättrade Hans målare densamma108 och år 1595 gjorde en snickare ett ljudtak, vilket på under­ sidan var prytt med förgyllda knappar och bars upp av en järnstång, fästad vid en krok i pelaren. 109 Ar 1625 skänkte drottning Kristina medel till en ny predikstol och gav samtidigt i uppdrag åt arki­ tekten och bildhuggaren Caspar Panten att utföra den. 110 Panten, som kom från Amsterdam, var re­ dan 1620 verksam vid drottningens och prins Karl Filips hov och blev 1622 kunglig arkitekt vid Stock­ holms slott. När han 1630 avled var predikstolen emellertid inte färdig. m I en skrivelse till rikskans­ lern 1635 uppges att den »icke ännu var kommen till sin halva fullbordan». 112 Vissa partier, bl a pre­ dikstolens stenfot, är emellertid bevarade; härom lämnas ytterligare uppgifter i en senare volym av detta verk. Ar 1648 var den emellertid fullt fär­ dig med himmel (ljudtak), timglas och ljusstake med tre pipor; 113 1660 gjordes av domkyrkans snickare, mäster Mikael Rechner, en i ekfärg målad 382 Fig 265. Interi ö r av koret mot öste r efter förl aga n till sticket i Suecia a ntiqu a et hodi ern a, KB . Observera mö blerin gen med a lta rskå p på höga lt a ret oc h de nä rm aste pela rna, Ka rl IX:s mo num ent , ko rskra nk med ta lrika begra vnin gsfa no r, slutn a ko rbä nka r och in vid pela rn a den medeltida bro nsfunt en och bä nk en. l11teri01· of chancel /ooking E, aft er the drawing fo r the engra ving in Suecia antiqua el hodierna. No te the furnishing, with lriptychs 011 the high altar and the nearesl pil/ars, Charles IX's mo11ume111, the chancel screen with 1nany jimerary ba1111ers, closed choir pews and, near pil/ars, the medieval bronze /0 111 and pews. 383 1520-1723 feringen» (målningen). 117 Vilka de bildhuggeriar­ beten voro, som Mäster Zacharias enligt kontraktet hade att utföra veta vi icke. Vi veta emellertid av en äldre beskrivning, 119 att på predikstolstaket stod en stor förgylld kerub med basun i handen. En sådan finnes även kvar i kyrkan; dess stil lägger icke hinder i vägen för antagandet att det bland annat var denna figur, som mäster Zacharias utförde år 1710. Vid den stora eldsvådan 1723 bars predik­ stolen ut, varvid ljusarmen skadades. Bänkinredning Fig 266. Gången i väggpilastern l C med rester av trappa till äldre orgelläktare. Foto S Curman 1907. Passage in pillar J C with remains of staircase to an o/der organ loft. »ansenlig» dörr med zirater; 114 1676 målades hela predikstolen om; 1682 gjordes en trappa med t\å pallar och 1686 och 1687 stolar för gubbar med svag hörsel under trappan. År 1707 framhålles, hur an­ geläget det vore, »att predikstolen, som är ofull­ komlig och osynlig, bliver på några ställen sirad, vartill en bildhuggare sig nu anbjuder, som gör däröver en dessein». 115 År 1710 den 3.8. slöts kon­ trakt med bildhuggaren Zackarias Jerling om för­ färdigande av bildhuggeriarbete till predikstolen enligt fastställd ritning116 för en summa av 400 daler kopparmynt; i arbetet ingick dock icke »stof­ 384 En av de viktigaste ingredienserna i den protes­ tantiska kyrkainteriören är givetvis bänkarna, och med hänsyn till den protestantiska gudstjänstens karaktär kunde man ha rätt att vänta, att bänkar tillkommit ganska snart efter reformationens ge­ nomförande. Dock äga vi inga uppgifter om bänkar förrän mot 1500-talets slut. Sålunda målades år 1589 »tavlan för Min Nådige Herres stol» ( = hertig Karls), vad nu detta kan innebära. 119 Att från denna uppgift sluta sig till förekomsten av bänkar för allmänheten, är dock givetvis icke möjligt. Enligt en uppgift i Strängnäs stads tänkebok beslöts den 7.1 l. 1592, att sex män bland stadens borgare och sex bland bönderna (i landsförsamlingen) med kyrko­ herden och kyrkans syssloman skulle jämka stolarna i kyrkan.m Av denna uppgift framgår, att sitt­ platser för menigheten vid denna tid funnos i kyr­ kan. Man får ett intryck av att dessa existerat en längre tid. År 1597 fick en Erik snickare betalt bland annat för stolar i kyrkan. 121 Ny fast bänkinredning fick kyrkan omkring 1630. År 1631 säges härom, att man efter konungens egen muntliga befallning begynt att bygga nya »stolar» runt om hela kyrkan, vilka redan till hälften voro färdiga. 122 Denna hälft omfattade bänkarna norr om mittgången, kvinnfolkssidan, där stolsläggning ägde rum den 13 juli 1630.123 I en skrivelse av 1634 heter det, att »regeringen låter sig väl behaga, att jag refererade, huru kyrkan var med nya prydliga stolar utstofferad», 124 och på ett annat ställe säges, att »nya och ansenliga stolar utöver hela kyrkan uti förlidna år uppåkostade äro».m Vi ha rätt att av dessa uppgifter dra den slutsatsen, att bänkinredningen senast vid denna tidpunkt var färdig även på södra sidan om gången. DEN FASTA INREDNINGEN Vid sammanträde i domkapitlet den 28 juli 1639 beslöts, att »stolarna i högkoret skola på det sättet nya göras, att de rummen röras kunna»; till »att göra stolar i högkoret» levererades till snickaren samma år 11 tolfter enfasbräder. 126 År 1650 repa­ rerades stolarna i »Djäknekoret» (då ännu = Tyn­ nelsö-Sparrekoret; jämför häfte l s 219) av snicka­ ren Karl Eriksson. 127 År 1669 gjordes pallar för djäknegossarna att sitta på i domkyrkan och repa­ rerades bänkarna sammastädes. 123 Bänkarna innan­ för norra dörren kallas år 1675 »bondstolarna», d v s voro upplåtna åt landsförsamlingens menighet; de sägas vara obrukliga och skola borttagas. 129 1679 målades bänkarna. 130 Läktare Förut har omtalats, att den läktare, som omtalas i domkyrkan under medeltidens slut, var densamma som lectoriet. Uppgifter om läktare i modern mening möta vi först år 1644. Till restaureringen vid 1800­ talets början fanns en läktare i norra sidoskeppet bakom predikstolen; på en tavla av trä lästes följande inskrift: »Denna läktare för ett tomtöres wederkänslo hafwer Mikael Rechner med sin k. hustro Anna Esbjörnsdoter på egen bekostnad gjort till Guds äro, Domkyrkones prydning och sitt ewärdeliga förswar under kyrkan 1644.»131 En upp­ gift i domkapitlets arkiv bör sättas i samband med denna läktare och denna inskrift: »Mickel, dom­ kyrkans snickare, får bygga gård på den domkyr­ kans sand- och stenbacke mot tomtöre och ett snickarverk till 100 daler kopparmynts pris på någon tjänlig ort till domkyrkans prydnad».l 32 Om denna läktares utseende äga vi ingen kännedom. Förutom denna läktare fanns också en orgelläk­ tare »byggd neder åt kyrkan mitt över stora gången. Tillförene var dörren ditåt på norra sidan och uppgången genom muren i en pelare trång och besvärlig». 133 År 1720 förändrades orgelläktaren, så att den på alla sidor blev utvidgad och försedd med välarbetade panelverk. 134 Inte med ett ord antydes dess existens i äldre handlingar, och dock måste vi antaga, att den funnits långt tidigare. Med hänsyn till det förut påpekade förhållandet, att valven i långhusets västligaste trave vid eldsvådan 1631 blevo så förstörda, att de måste muras om, synes det icke vara uteslutet, att orgelläktaren tillkommit efter denna eldsvåda, särskilt som även nytt orgel­ verk måste anskaffas. Var den ovan beskrivna äldre uppgången haft sin plats, har man kunnat konstatera. Vid restaurering­ en 1907-191 O påträffades i väggpilastern l C i lång­ husets västra mur rester av en trappa, som murats in i den genom pilastern gående murgången (fig 266). För att möjliggöra trappans stigning hade man bilat bort, vad som behövdes av murverket ovan­ för, varvid det ursprungliga taket förstördes. Upp till den nivå, där trappan i murgången började, mås­ te från norra sidoskeppet ha lett en trappa, antag­ ligen av trä, såvida man icke åstadkommit en trap­ pa genom att bila ut trappsteg i västmurens tjockare nederparti under murgången mellan väggpilastern l C och bågöppningen till Bibliotekskoret. Ä ven om det icke är möjligt att med full visshet bestämma läget för denna orgelläktares golv, kan man dock dra upp en minimigräns för dess höjd över kyrkans golv. Denna anges av översta trappsteget i vägg­ pilasterns trappa, beläget tio skift under väggpilas­ terns kapitällist, dvs 10 1/3 meter över golvet. Möj­ ligen har trappan haft ytterligare ett eller ett par steg. Vi komma då till en höjd av bortåt 11 meter. I varje fall har läktaren legat på en mycket större höjd över golvet, än vad som senare blev vanligt. Med tanke härpå och med beaktande av att den säkerligen blott upptog mittskeppsdelen av västli­ gaste traven bör den snarare ha gjort intryck av balkong än av läktare i vår tids bemärkelse. Orglar Vid den stora eldsvådan den 12 mars 1473 för­ stördes även domkyrkans orgelverk. 135 Nästa gång vi möta en uppgift, av vilken vi kunna sluta, att orgel funnits i kyrkan, är 1575, då en organist om­ nämnes i räkenskaperna. 136 Med allra största san­ nolikhet har dock orgel funnits även under det mellan dessa årtalliggande århundradet. I varje fall utfördes under 1570-talets senare år betydande ar­ beten på en orgel. Sålunda var år 1577 en Henrik orgelbyggare verksam i domkyrkan, och följande år provades orgorna; 1581 målades de av Hans må­ lare.137 Därmed var tydligen verket färdigt. Det dröjde emellertid inte längre än till 1584, förrän en reparation måste företagas. Då betalades 2 mark till en karl för att han gick till Uppsala efter orgelma­ 385 1520-1723 karen; Hans klensmed fick samma belopp för att han gjorde ett register »inne i orgorna», och orgel­ makaren fick 10 mark för att han »botade» något i orgelverket. 133 En uppgift från år 1585 synes an­ tyda, att orgeln hade fasad av snidat trä; då fick nämligen en karl betalt »för att han limmade igen kronan, som föll ned av orgverket». 139 År 1630 var detta orgelverk alldeles förfallet, 140 vch antagligen blev det ytterligare förstört i eldsvå­ dan 1631. År 1636 var en mäster Filip Eysenmenger från Stockholm i Strängnäs för att göra förbere­ delser till byggandet av ett nytt verk. Därvid över­ enskoms bland annat, att domkyrkans snickare, Mikael Rechner, skulle förfärdiga korpus. 1638 var ryggpositivet färdigt med sina 8 stämmor, och Mi­ kael Rechner lovade att efter bästa förmåga full­ borda snickeriarbetet.141 Följande år pågingo ar­ betena med orgelverket för fullt. Mäster Filip erhöll då 350 daler i arbetslön; han själv vistades i Sträng­ näs under 18 1/2 veckor och hans lärodräng i 21. Till lödning av piporna åtgick 18 tunnor kol; till orgelbyggaren levererades vid olika tillfällen 350 läktspik, 250 kyrkspik, l 000 tenglikor och 7 1/2 tolft enfasbräder. Snickaren (Mikael Rechner) er­ höll 80 daler för bildsnidararbete och luckor; där­ till levererades: lim, 95 alnar lärft och 3 000 tengli­ ·kor.142 Tydligen på grund av ekonomiska svårighe­ ter kunde arbetet på orgeln icke fullföljas. År 1640 skriver domkapitlet till regeringen bl a med anhål­ lan att fä ut de 700 daler, som änkedrottning Maria Eleonora ställt i utsikt till orgelverkets byggande. 143 År 1646 fullbordades eller justerades verket av or­ gelbyggaren, vilken detta år vistades åtta veckor i Strängnäs och erhöll 34 daler i beta1ning. 144 I 648 var orgelverket fullt färdigt och målat. 145 År 1652 och I653 erhöll »konterfejaren» 435 daler för målning av orgeln, Filip Eysenmenger gjorde för­ bättringar i ett par omgångar och år 1656 gjordes i flera färger målade luckor146 eller halvdörrar fram­ åt kyrkan, »att betäcka piporna, då spelet i advents­ eller fastlagstiden vilade». 147 Efter att ha reparerats upprepade gånger under 1600-talets senare hälft och 1700-talets början iståndsattes det grundligt år 1717 av orgelbyggaren Johan Niklas Cahman, så att det 17I8 var i gott stånd. Vid branden I723 nedtogs or­ gelverket och kom därigenom i oordning. 148 Om dess öden i fortsättningen berättas s 401 och 410f. 386 sakristior och biblioteksutrymmen Innan vi övergå till att skildra, hur de olika kung­ liga, furstliga och herremansgravarna en efter en tillkommo, kan det kanske vara av intresse att näm­ na något om sakristiorna och de olika lokalerna för domkyrkans bibliotek. Den nu s k Nedre sakristian torde under alla tider efter sin tillkomst ha använts som sakristia (jfr s 266-275). Där förvarades tydli­ gen till stor del kyrkans silver och textilier. Att så var fallet 1581 framgår av kyrkans inventarium för detta år. 149 I innersta sakristian ( = nuv Silverkam­ maren) fanns år 166 I »n och annat gammalt slarveri, som man icke väl kunde anteckna»; 150 tydligen hade rummet vid ifrågavarande tidpunkt karaktär av skräpgömma. Detsamma var förhållandet med Övre sakristian år 1674 (jfr s 334-339), i vilken fanns »en hop med gamla och förmultnade kläder av åtskil­ ligt slag, som inte kunde så specialiter antecknas.» 151 Övre sakristians degradering till skräpgömma var emellertid icke av äldre datum än 1667; dessförin­ nan hade rummet använts vid domkapitlets sam­ manträden, tills dessa nyssnämnda år började hållas i consistoriets nyinredda lokaler i nuvarande dom­ kapitelshusets övre väning. 152 Övre sakristian an­ vändes också tidvis till förvaring av domkyrkans bibliotek. Så var fallet under åren I 689- I 696153 men troligtvis också före inrättandet av det stora biblio­ teket i kyrkans nordvästra kor, eftersom det vid en förflyttning av böcker från sistnämnda lokal till övre sakristian år 1689 säges: »de andra domkyrkans gamla böcker transporterade in uti gamla consisto­ rium igen». 154 År 1597 förekomma flera uppgifter om arbeten i »liberiet», varmed troligen avses Övre sakristian. Sålunda »klistrades och vitlimmades» i liberiet, gjordes beslag till fönster och hyllor samt i gången (tydligen den nu igenmurade trappuppgången från högkoret) och gavs Erik snickare lön för arbete i liberiet (troligen med hyllor).l 55 Dessa reparations­ och inredningsarbeten förorsakades helt säkert av den gåva av böcker »till ett vackert antal», som kungliga sekreteraren Sven Elofsson detta år skänkte till kyrkan. 156 »Uti J oh. Matthiae kor och de tvenne därtill nästa östra koren har bemälte biskop uti sin tid inrättat ett vackert bibliotek.» 157 De åsyftade koren äro GRAVVALV OCH GRAVKOR nuvarande Bibliotekskoret, Dopkapellet och Ceder­ crantzska gravkoret, vilka då ännu icke voro skilda av mellanväggar (jfr s 302). Anorduandet av detta bibliotek, varom vi icke äga några exakta uppgifter måste ha ägt rum mellan 1643, då Johannes Mat­ thiae blev biskop, och 1648, då uttrycket »biblio­ tekskoren full med böcker» antyder, att åtgärden redan ägt rum. 158 Emellertid utfördes ytterligare en del arbeten även under följande år. Sålunda fick Karl Smed år 1649 betalt för lås och dörrjärn samt beslag att fästa panelerna med i biblioteket; 159 1651 förfärdigade Mickel Snickare (Mikael Rechner) hyllor till biblioteket, vartill åtgick 7 tolfter såg- bräder;160 vid olika tillfällen lagades fönstren. 1660 gjorde samme snickare »ett täcke över böckerna i biblioteket», antagligen för att skydda dem under pågående omläggning av taket. Biblioteket repare­ rades under biskop Billbergs tid.l 61 Härom läses i domkyrkans inventarium 1689: »Bibliotekskoret något tillsammandraget, varest nu allenast salig doctor Johan. Matthia: böcker, där på nya utstoffe­ rade hyllor över graven behållne». 162 Ytterligare uppgifter om detta kor i dess egenskap av biskop Johannes Matthia:s och dennes efterkommandes gravplats lämnas på s 393. Gravvalv och gravkor Alltsedan domkyrkan byggdes, ha förnämligare per­ soner begravts under dess golv. Någon ändring i det­ ta förhållande följde icke med reformationen. En påfallande skillnad finnes emellertid. Under 1500­ talets slut och särskilt under 1600-talet antaga an­ ordningarna för de dödas härbärgerande och monu­ menten över dem sådana proportioner, att de i viss mån ge en ny prägel åt kyrkans både yttre och inre arkitektur. En blygsam början gjordes i och med att Johan III lät uppställa sarkofagen över sin lilla dotter Isabella. Det avgörande steget togs, då her­ tig Karl valde domkyrkan till gravkyrka för sig och sin familj. Gustav Vasa hade genom sin reduktion försatt domkyrkan i en ekonomiskt svår situation. Från domkyrkans sida betingades den följande utveck­ lingen av nödvändigheten att förvandla alla till­ gångar till reda pengar. Genom reformationen hade de många sidokapellen förlorat sin betydelse som lokaler för helgonkulten, och någon ny uppgift hade de icke fått. Här fanns sålunda ett överskott av lokaler, som borde kunna förvandlas till pengar. År 1617 fastställdes en taxa för gravplatser inom olika delar av kyrkan. 163 Liknande bestämmelser utfärdades också 1625, 1675 och 1684. År 1675 vär­ derades de olika koren på följande sätt: l. Koret närmast Bondkoret (Vår­ frukoret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 riksdaler 2. Tvenne rum vid järndörren (dvs 50 » tornets bottenvåning) vardera 3. Koret närmast biblioteket gent emot förbemälda kor närmast in­ till Bondkoret (Dopkapellet) . . . 100 » 4. Rummet därnäst (Cedercrantzska gravkoret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 » 5. Rummet därnäst (Oiivekransska gravkoret) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 » 6. Kammaren närmast norra dörren (uppgången till Predikotornet) . . 50 » 7. Bondstolarna vid norra dörren, som äro obrukliga, borttagas, och )) rummet taxeras för . . . . . . . . . . . 50 8. Bondebänkarna på norra sidan )) gent emot pfalzgrevens grav .. . . 200 )) 9. sturekoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 )) l O. Djäknekoret . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 00 12. Salig herr Krister Svinhufvuds grav (södra vapenhuset) . . . . . . . 50 » 13. Så ofta graven öppnas och något lik neder­ sättas skall, gives förutom detta en fjärdedel av det koren eljest kostar. 164 387 1520-1723 Det kungliga gravvalvet Att hertig Karl valde att anordna lägerstad för sig och sin familj på den förnämsta platsen - högkoret - inom den förnämsta helgedomen i hertigdömet, är helt naturligt. Gravvalvet är beläget under golvet i högkorets mellersta del på norra sidan (plansch l och fig 202). Nedgången täckes av två hällar av kolmårdsmarmor med profilerad kant och fyra lyftringar av brons på vardera. Hällarna ligga i en över golvet upphöjd, profilerad ram av huggen kalksten. L 252; Br 175; H 23. Denna anordning tillkom 1776. Under täck­ hällarna leder en murad trappa, utförd 1728 som efterträdare till en trätrappa, ned till gravvalvet. Vid trappans slut finns sedan 1831 tvenne järndörrar. När gravvalvet byggdes, kan nu inte avgöras med säkerhet. År 1585 nedsattes i varje fall därstädes tvenne kistor, innehållande liken efter två av hertig­ parets döttrar. Senast då bör sålunda gravvalvet ha utförts. Vissa uppgifter antyda också detta. Sålunda gjordes 1585 utbetalningar till en smed »för stäng­ erna, som inmurades under i graven», för fyra ringar uti stenen, »som ligger på gravdörren», samt till en snickare, »för han gjorde locket på graven och svärtade det» .165 pet furstliga stegeborgska gravvalvet är beläget under högkorets golv på södra sidan mitt emot det kungliga valvet (plansch l; jfr fig 202). Dit ned leder en trappa, vars mynning i golvet nordväst om korets andra pelare från öster i södra raden täckes av en kalkstenshäll med fyra lyftringar av järn (L 225; Br 165), omgiven av en i golvnivån liggande ram av bruna och grå kalkstensplattor. Det har framförts som en alternativ möjlighet, att detta gravvalv byggdes av hertig Karl samtidigt med det kungliga gravvalvet, 166 eftersom kvarlevorna av hertiginnan Sofia av Sachsen, Karl IX:s syster, som gravsattes i Strängnäs domkyrka år 1612, äro pla­ cerade därstädes. Nu finns det emellertid ett brev av den 23.12.1690 från Karl XI till statskontoret167 med befallning att låta utbetala en summa av 368 daler och 24 öre silvermynt, som åtgått »till den nya gravens förfärdigande efter Vår nådiga befallning uti Strängnäs domkyrka för deras härligheters, vår högt ärade faderbroders hertig Adolf Johans och dess furstinnas lik». Visserligen kan det ju tänkas, 388 att det rört sig blott och bart om en förändring eller utvidgning av ett redan tidigare befintligt valv, men ordalagen i brevet synas dock snarast ange, att gravvalvet tillkom vid denna tidpunkt. 10 s Hertigin­ nan Sofias kvarlevor kunna efter att ursprungligen ha blivit nedsatta i det kungliga gravvalvet ha flyt­ tats till det furstliga, sedan detta färdigställts. sturekoret (Stenbockska koret) var sedan gammalt gravplats för medlemmar av ätten Sture (häfte l, s 190-196). På Johan III:s be­ fallning nedsattes här 1578 Sten Sture d ä:s kvar­ levor, vilka först begravts i Mariefreds kloster och vid dettas ödeläggande flyttats till Kärnbo kyrka. Graven i domkyrkan förföll under tidernas lopp alltmer, så att kistorna slutligen lågo blottade. Magnus Gabriel de la Gardie lät restaurera graven och hugga två minnesstenar över Sten Sture d ä och Sture-släkten. Den ena stenen är bevarad i orört skick och uppställd vid sturekorets västra vägg; på den andra hade Magnus Gabriel de la Gar­ die på ett väl i ögonen fallande sätt framhållit sin egen insats, bl a att han låtit täcka koret med koppar, vilket emellertid aldrig blev gjort på grevens bekostnad. Med anledning härav bestämde ko­ nungen genom brev den 11.7.1698, 169 att inskriften på denna sten skulle utplånas. Stenen ligger nu, försedd med sex lyftringar, över nedgången till gravvalvet. Grevinnan Kristina Stenbock, född de la Gardie, Magnus Gabriels syster, gift med fältmarskalken greve Gustav Otto Stenbock, hade 1698 framfört en önskan att få göra nödig ombyggnad och repa­ ration av sturegraven för att använda den som gravplats för sig och sin familj. Kgl Majt gav sitt samtycke härtill i det nyss citerade brevet. Vid samtingsmarknaden 1705 nedsattes i graven, som då tydligen var färdig, fyra kistor, bl a innehållande stoftet av fältmarskalken, död 1685, och grevinnan stenbock, död 1704. Vid ett besök i domkyrkan 1774 hade Gustav III bl a förordnat om hur det skulle förfaras med Sten Stures och andra Sturars kvarlevor.l7° Med anled­ ning härav förfärdigades den sarkofag, i vilken nu Sturarnas ben förvaras (s 408). Senast då koret ställdes i ordning för grevinnan stenbock, tillkom gravvalvet och därav betingade GRAVVALV OCH GRAVKOR F ig 27 1. Cederc rantzska gravkorets avgränsn ing mot norra sidoskeppet. Foto S Hal lgren 1968. I Vårfrukoret eller Fogdonii gravkor som det också kallas, hade Josef Fogdo niu s, kyrkoherde i Strängnäs 1603- 1656 (domprost seda n 1645), lå tit inreda gravplatser för sina föräldrar sa mt för sig och sin familj. Troligen var det i sa mband härmed , som go lvet i koret, vilket från början legat lägre, höjdes till nu varande nivå . Angåe nde gravstenar och ep itafium se en sena re volym. golv ha varit belagt med tegel; 1784 ströks det jämnt med murbru k. Cedercrantzska koret Ståt hå llaren över Gotland och Öland Johan Cedercrantz inköpte gravkoret 1686 och inredde där sin grav. Intet av de övriga koren gör sig i exteriören gällande på samma sätt som det Cedercrantzska. Ägaren lät bryta bort den ursprungliga muren och nå got utanför denna uppföra den ännu kvarståe nde praktgaveln (fig 270). Sockeln på denna är av gråsten li ksom också de fem nedersta skiften av hömkedjorna, vi lka i övrigt lik so m entablement och gavel samt omfattningen kring fönstret och alla sk ulpterade detaljer äro av huggen sandsten. Gluggen in till gravvalvet med järnlucka och dubbla järnga ll er inna nför har omfattnin g av huggen gråsten. Ovanför gluggen är en dekoration , beståe nde av benknotor, en död skalle och en lagerkran s; mellan fönstren Cedercrantzska vapnet; ovanför tyggirlander och ä ngla huvud . På gaveln stå tre urn or med draperade tygstycken kring li vet och eld slågor upptill. De partier av gaveln , so m icke äro av huggen sten , äro 393 I Bibliotekskoret Johannes Matthice, biskop i Strängnäs 1643- 1664, lät bygga ett gravva lv för sig och sin familj i Bibli otekskoret. Utvändigt finnes på västra sida n en med järnga ll er försedd kvadratisk glugg i sockeln alldeles under den här befintliga runstenen. Golvet i koret, so m för att ge plats för gravvalvet li gger betydligt över den ursprungli ga golvnivån, är numera belagt med kvadratiska plattor av huggen kalksten; mitt i koret inramas ett parti av tegel stena r ; härinom finnas förutom ka lkstensplattor en större kalkstenshäll med bokstäverna IWS (?)och fy ra lyftrin gar av jä rn över nedgången t ill gravvalvet sa mt en mindre kalkste nshäll. Ursprungligen synes eme ll ertid gravkorets 1520-1723 Fig 268. Galler av smitt järn framför Gyllen­ hielmska gravkoret. Uppmätning av Folke Bensow 1912. Bst. Forged iron grille before the Gyllenhielm Chapel. Scale drawing. lan det mellersta och det översta steget ligger en kalkstenshäll med sex lyftringar över nedgången till gravvalvet. På detta steg står ett ståtligt galler av smidesjärn, målat i mörkgrön färg och med Gyllen­ hielms vapen i blått, rött och guld mitt på (fig 268). Detta galler utfördes 1650 av klensmeden Jöran Möller. 172 Angående gravvården och stuckaturerna se en senare volym. Överste Swinhufvuds grav (Södra vapenhuset) I södra vapenhusets sydöstra hörn fanns tidigare en för gravvalvets skull över golvet uppmurad grav för den år 1660 avlidne översten Krister Swinhufvud samt hans familj och efterkommande. För graven betalades 1663 200 daler kopparmynt. Antagligen var graven redan då i huvudsak i ordningställd. Graven omgärdades av ett träskrank, daterat 1667, på vilket »å norra sidan inåt kyrkan stå målade några af de gamla martyrer, samt på den westra de fyra evangelister», för att tala med Lars Hallman (fig 269). År 1873 revs och ommurades graven, så att numera varje spår därav är utplånat. Skranket borttogs i början av 1820-talet och magasinerades; vid kyrkans restaurering 1907-1910 placerades de målade fyllningarna i främsta bänkskärmen vid Gyllenborgska gravkoret och Djäknekoret. Tynnelsö- och Sparrekoren I dessa kor, där allt intill mitten av 1600-talet djäk­ narna hade suttit (jfr häfte l, s 219-228) under 390 gudstjänsterna, fingo fru Elisabet Karlsdotter Gyl­ lenhielm, änka efter landshövdingen Axel Turesson Natt och Dag, och fru Görel Bååt, änka efter lands­ hövdingen friherre Svante Sparre, genom ett kung­ ligt brev den 30.6.1655174 tillstånd att »låta bygga för sig och de sina deras grifter och lägerstäder». Arbetena, för vilka räkenskaper, kontrakt med hantverkare m m finnas bevarade, 175 synas ha igång­ satts tämligen omedelbart. Murningen utfördes av en Berent Persson, stenhuggerierna av den kände sten- och bildhuggaren i Stockholm Kristian Pfundt och smidet av Per Esbjörnsson, klensmed i Strängnäs. De utvändiga anordningarna bestå av en kvadra­ tisk glugg med omfattning av reffelhuggen sandsten mitt under vart och ett av fönstren och omedelbart ovanför sockeln; på den västra omfattningen står sekundärt inristat årtalet 1719. Golvet i kapellen, som är belagt med plattor av brun och grå kalksten i regelbunden omväxling, ligger för att ge rum åt gravvalven betydligt över golvet i södra sidoskep­ pet (fig 182, 191). Mot detta finnas vitputsade murar (plansch XVII, fig 80), vid vilkas fot äro med kalkstensplattor belagda sittbänkar. I murarna äro ingångarna till gravvalven, tillslutna med stora järnluckor; som överliggare över öpp­ ningarna tjäna stora hällar av kalksten, försedda med sex lyftringar. Den östra muren har på ömse sidor om järnluckan spår av målade draperier i gult och grått. De bägge i koren uppställda sarkofagerna beskrivas i en senare volym. Fig 269. Målade fyllningar från skranket kring överste Swinhufwuds grav. Foto I Anderson 1948. Painted panels from the screen surrounding Colonel Swinlzufwud's grave. 391 Fig 270. Gavel byggd 1695 utanför ståthållaren Johan Cedercrantz gravkor, inrett 1686. Foto S Hallgren 1968. Gable erected 1695 outside the burial chapel of Governor Johan Cedercrantz, fur­ nishedin 1686. 392 GRAVVALV OCH GRAVKOR Fig 271. Ceder­ crantzska gravkorets avgränsning mot norra sidoskeppet. Foto S Hallgren 1968. Wall b?tw?en the Ceiercrantz Chapel c.nd the N aisle. L-'!!~!.111!!.:_~~ I Vårfrukoret eller Fogdonii gravkor som det också kallas, hade Josef Fogdonius, kyrko­ herde i Strängnäs 1603-1656 (domprost sedan 1645), låtit inreda gravplatser för sina föräldrar samt för sig och sin familj. Troligen var det i samband härmed, som golvet i koret, vilket från början legat lägre, höjdes till nuvarande nivå. Angående grav­ stenar och epitafium se en senare volym. I Bibliotekskoret golv ha varit belagt med tegel; 1784 ströks det jämnt med murbruk. Cedercrantzska koret Johannes Matthire, biskop i Strängnäs 1643-1664, lät bygga ett gravvalv för sigoch sinfamilj i Biblioteks­ koret. Utvändigt finnes på västra sidan en med järn­ galler försedd kvadratisk glugg i sockeln alldeles un­ der den här befintliga runstenen. Golvet i koret, som för att ge plats för gravvalvet ligger betydligt över den ursprungliga golvnivån, är numera belagt med kva­ dratiska plattor av huggen kalksten; mitt i koret inramas ett parti av tegelstenar; härinom finnas förutom kalkstensplattor en större kalkstenshäll med bokstäverna IWS (?) och fyra lyftringar av järn över nedgången till gravvalvet samt en mindre kalk­ stenshälL Ursprungligen synes emellertid gravkorets ståthållaren över Gotland och Öland Johan Ceder­ crantz inköpte gravkoret 1686 och inredde där sin grav. Intet av de övriga koren gör sig i exteriören gällande på samma sätt som det Cedercrantzska. Ägaren lät bryta bort den ursprungliga muren och något utanför denna uppföra den ännu kvarstående praktgaveln (fig 270). Sockeln på denna är av grå­ sten liksom också de fem nedersta skiften av hörnked­ jorna, vilka i övrigt liksom entablement och gavel samt omfattningen kring fönstret och alla skulp­ terade detaljer äro av huggen sandsten. Gluggen in till gravvalvet med järnlucka och dubbla järngaller innanför har omfattning av huggen gråsten. Ovanför gluggen är en dekoration, bestående av benknotor, en dödskalle och en lagerkrans; mellan fönstren Cedercrantzska vapnet; ovanför tyggirlander och änglahuvud. På gaveln stå tre urnor med draperade tygstycken kring livet och eldslågor upptill. De par­ tier av gaveln, som icke äro av huggen sten, äro 393 1520-1723 Fig 272. Oliwekransska gravkorets mur och galler mot norra sidoskeppet. Korets inredande för­ anstaltades av generalguvernören Johan Oliwekrans och ägde troligen rum 1675. Foto N Åzelius 1934. Wall and grille of the 0/iwekrans Chapel in N aisle. The chapel was probah/y furnished in 1675. murade i tegel och putsade. Gaveln är i hela sin ut­ sträckning målad i grågul sandstensfärg. I frisen finnes en tavla med följande inskrift: »Här är begrafwen Sahlig Wälbårne Herr Johan Ceder­ crantz Herr till Wegeholm och Rögla fordom Ståt­ hållare och Lagman öfwer Gått Land. föd år 1647. i herranom afsomnad åhr 1699». I gavelfältet inom en lagerkrans, som omges av palmblad och basuner, läses följande: »Christus är mit Lif döden är min winning denne graf är upbyggd åhr 1695». In mot norra sidoskeppet avgränsas Ceder­ crantzska gravkoret av en vitputsad mur, i vilken finnes en rektangulär dörröppning och två ovala fönster (fig 271). Sockel, hörnkedjor, övre avslutning och dörrinfattning äro av reffelhuggen oljemålad sandsten; fönstren omges av lagerkransar i huggen 394 sandsten och ha galler av smidesjärn. I dörröpp­ ningen finnas dubbeldörrar av järnplåt. Muren har en dekorativ avslutning av järn. - Innanför muren leda svängda, med kalksten belagda trappor åt bägge sidor upp till gravvalvets tak (plansch XX A); mellan trapporna är den med två järndörrar tillslutna öppningen till gravvalvet. Det i koret befintliga mo­ numentet beskrives i ett kommande häfte. Olivekransska gravkoret Generalguvernören Johan Olivekrans, son till bis­ kopen i Strängnäs Laurentius Paulinus Gothus, be­ gärde 1674 hos domkapitlet att få köpa ett gravkor på norra sidan till gravplats. Detta beviljades honom följande år, och antagligen tillkommo nu gravvalvet och därmed sammanhängande anordningar. GRAVVAL V OCH GRAVKOR Utåt synes endast en i murverket upphuggen kvadratisk glugg med modern järnlucka. För att ge plats åt gravvalvet ligger golvet i koret, som är be­ lagt med omväxlande gråa och röda kalkstensplat­ tor, betydligt över norra sidoskeppets nivå. Ut mot detta är en vitputsad mur med en stor öppning in till gravvalvet, tillsluten med en kraftig dörr av järn­ plåt (plansch XIII B, XIV A). Hörnkedjor och om­ fattning av huggen sten kring dörröppningen imite­ ras genom målning. Dörröppningens överliggare utgöres av en häll av brun kalksten med ätterna Olivekrans och Björnklaus vapen i relief, omgivna av initialerna JP.OK respektive B.BK., syftande på Johan Larsson Paulin, adlad Olivecrans och dennes maka Brita Björnklou. Hällens mått: 181 x 104. Ovanpå muren står ett galler av smidesjärn (fig 272). Epitafierna beskrivas i ett följande häfte. Sack-Gyllenborgska gravkoret Kristina Posse, änka efter landshövdingen i Kalmar län Karl-Filip Sack, inköpte troligen efter 1665 och före sin död 1668 gravplats i detta kor, varest också gravvalvet och därmed sammanhängande anord­ ningar troligen tillkommo mellan de nämnda åren. Utvändigt finnes under fönstret, som ursprung­ ligen gick fem skift djupare ned, en kvadratisk glugg med järnlucka och järngaller innanför och med om­ fattning av huggen sandsten (fig 56). Denna glugg sitter i det murverk, som fyller en igenmurad öpp­ ning med raka sidor och stickbågig avtäckning av enbart koppar. Inuti kyrkan framträder gravvalvet som en stor murklack, som har vitputsade sidor och ovanpå är belagd med plattor av röd eller grå kalk­ sten (fig 132). Nedgången till gravvalvet, som är placerad mot norra sidoskeppet, döljes av en sten av kolmårdsmarmor med följande inskrift: HYlLO­ RUM FÖR GREFWE CARL JOHAN GYLLEN­ BORG PRESIDENT COMMENDEUR AF K: N: 0: FÖDD DEN 21 MARS 1741 DÖD DEN 5 APRIL 1811. HANS ENKA GREFWINNAN MARGARETHA GYLLENBORG FÖDD AF SANDEBERG TECKNADE MINNESSKRTF­ TEN. 395 FRÅN ELDSVÅDAN 1723 TILL REsTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN Eldsvådan 1723 och reparationerna efter denna A v eldsvådan den 18 april 1723 ger Lars Hallman en dramatiskt målande skildring. »Jag minns så mycket mer samma olyckshändelse, som jag däråt lånte egna ögon. - Ett hastigt wäder med regn, dunder och blixt yppades, och knappt war den, som kläm­ tat, då kl. slog 4, nedgången ur tornet, förr än åskan slog ned fram wid gamla Sacristiedörren, spräckte sönder en liksten, som derunder låg, for upp och tände eld av sig ofwanpå hwalfwet. När man straxt därpå gav tecken till denna olycka med klämtning, undrade wäl folket, hwarest en slik fara å färde war, men det dröjde icke länge, förr än hwar man med ängslan blev warse, att det drabbat Guds hus. Lågan kom utspelandes mellan koppartaket och muren och svängde sig högt upp i luften. Han for fram en lång stund uppe på hwalfwet och förderf­ wade det vackra koppartaket, men kom genom en liten dörr av träd omsider i tornet. Sedan träd­ trappor, ställningar och klockstapel der woro åt­ gångne, måste de härliga klockor bli honom ett örnkeligt rof. Dess wackra skapnad förbyttes i ofatta malmhopar och dess herrliga ljud försvann i rök, så att när timklockan sista gången skulle slå 7, hant hon med det sjunde slaget intet till ända, efter då eldens kraft alldeles betog henne. En stund der­ efter brakade det höga koppartornet ner, efter hwars like man hade fog att leta i landet. Ett stycke deraf föll inom muren ned på hwalfwet, yttersta spetsänden sydwest ner på kyrkogården, och ett annat stycke öfwer kyrkabacken in i gamla biskops­ trädgården, så att blotta stenmuren stod der qwar (d v s blott stentornet), såsom en förfärlig stor skorsten, ur hwilken ganska natten swäfwade eld, gnistor och rök, som tycktes hota hela staden med undergång.» 1 Omedelbart efter denna olycka satte man igång med förberedelserna till iståndsättningen. Ledare var biskopen, Daniel Nordlind, med domkyrkans syssloman, Lars Bråwijk, som energisk medhj älpare. De första åtgärderna gick givetvis ut på att skaffa medel och material. Biskopen lyckades utverka en rikskollekt till domkyrkans reparation och återupp­ byggnad samt klockors anskaffande, varpå gavs kungligt brev den 22 maj. Vidare hade Kgl Majt givit tillstånd till huggande av det nödvändiga virket och ställt i utsikt 25 000 tegel, 2 vilket löfte även in­ friades.3 Man lyckades också beveka enskilda att ge domkyrkan tillstånd att hugga timmer på deras marker. 4 Redan tidigt i maj hade man börjat hugga bjälkar och spiror på Vaxängs skog, vilka vid första lägliga tillfälle skulle flottas över och därefter genast kanthuggas för att dessto snarare bli torra och fär­ diga att tas i bruk av byggmästaren.5 Genom lands­ hövdingen i Nyköping gavs befallning, att bönderna skulle hugga och köra fram timmer. 6 En av de första åtgärderna var att taga vara på den »förbrända» klockmalmen. Härom föranstal­ tade sysslomannen redan i början av maj ;7 malmen skickades till Stockholm för omgjutning. Redan den 22 maj kunde biskopen meddela, »att den tredje klockan i ordningen är nu färdig, ty hon är nödig för församlingens skull». Vidare skrives: »Det gamla klackgodset måste syssloman skyndsamtigen hit försända, de grova styckena räknas och det söndersmälta i gamla tunnor packas och ville tillse, att intet något förspilles med kolen.»8 För att verk­ 396 REPARATIONERNA EFTER 1723 ställa detta med tillbörlig grundlighet skickades klackgjutaregesällen hos madam Mejer Mon:r Fredrich till Strängnäs i början av augusti, därvid medförande lilla klockan, för att medelst vaskande ta till vara även de minsta metallpartiklarna. 9 I slutet av augusti eller början av september synes han ha varit färdig med detta arbete. 10 Även kopparn från det brunna taket och den störtade tornspiran gjorde man sig stor möda att hopsamla. Den koppar, som låg lös över murarna, drogs in över valvkuporna, som täcktes därmed till skydd mot >>regn och oväder».11 Innan kopparn skickas för att omsmidas, måste den vägas, 12 vartill en särskild våg skulle anskaffas. Det dröjde ända till den 2 mars 1724, innan denna vägning kom till stånd. Det befanns, att den hopsamlade kopparn vägde 197 skålpund. 13 Först fram på sommaren synes kopparn ha sänts till Avesta för omsmidning. 14 I slutet av maj hade man samlat så mycket ma­ terial och fått garantier för den ekonomiska sidan av saken, att man ansåg sig kunna sätta igång. Syssloman Bråwijk skriver i sitt memorial den 29.5.: »Byggmästare synes nu vara nödig, som kunde giva anledning till det, som nödvändigast fordras till denna byggnaden. Är ock uti förråd vid pass 250 stockar, som nu snart upprensade äro.» 15 I augusti kom en byggmästare med tre gesäller. 16 Den förre var byggmästaren Mikael Sanntag från Stockholm, en av de senare säkerligen dåvarande byggnings­ gesällen, senare byggmästaren Caspar Wollner, vilken på platsen hade den omedelbara ledningen av byggnadsarbetena. Sanntag var år 1723 två gånger i Strängnäs efter branden för att föranstalta om byggnaden med WollnerY De mest angelägna arbetena och de, som måste komma i första hand, voro givetvis reparationen av taket. Detta förändrades något till sin form, i det att det byggdes 6 kvarter lägre än tidigare och att en murad list byggdes vid takfoten. 18 Man fick inte taket färdigt före arbetssäsongens slut och har sä­ kerligen i stor utsträckning fått hjälpa sig med pro­ visoriskt täckning över vintern. I ett brev av den 4.9. skriver biskopen, »att resverket över koret lärer vara uppsatt, men de bräder, som herr borgmästa­ ren hawer tingat, äro än intet framkomna till denna ort (Stockholm): Gud give, att någon vore, som kunde och ville giva förskott. »1s I sitt memorial den 3 - 681577 Strä ng n äs comkyrka 30 oktober frågar syssloman Bråwijk, »om den stora järnspetsen eller så kallade korset skall resas med sina kopparknappar och flagga, förrän taket över koret bliver alldeles brädslaget. .. . Knapparna och stången kunna snart vara färdiga, där flagga och knappar ej skola förgyllas.» 19 A v citatet fram­ går, att brådpanelen på kortaket var i det närmaste färdig och förmodligen blev helt avslutad före vin­ tern. Den omtalade flaggan med sina kopparknap­ par finns ännu kvar på sin plats i kortakets östra spets och bär som sig bör årtalet 1723. Ytterligare en passus ur ett av Bråwijks memorial må återges såsom varande synnerligen upplysande för arbetets gång: »När dessa ifrån Stockholm ankomna bräder bliva uppslagna, är min ödmjuka undersökan, om jag icke med denna verkgesällen och timmerkarlarna får begiva mig till Norrbyskogen i Jäders socken och fälla tjänligt virke till kyrkobyggnaden, som redan vid vinterföret kan överkomma och vara till­ reds första vårdagar. Är ock min ödmjuka förfrå­ gan, om den verkgesällen betingas skall till vårtiden att då igenom Guds hjälp fortfara med kyrkobygg­ naden, efter han är nu bekant med folket och han bragt dem uti gott stånd till att göra sitt arbete.» 21 Under vintern nedlade sysslomannen mycket ar­ bete på att skaffa fram virke till årets kommande arbeten. Han begär sålunda i ett memorial, »att höggunstig påminnelse kunde göras uti nästliggande socknar, att allmogen måtte behjälplig vara att framföra det till domkyrkan huggna virket på Norr­ by skog och på Söder socknen förr än tiden lider och föret bort går, och om allmogen härom kunde anmodas till nästkommande vecka, synes rådligast. Täcktes . . . höggunstigt bevilja allmogen några drickspenningar, torde de bliva villigare». 22 När vårvärmen började göra sig gällande och snön uppe på valven i de delar av kyrkan, som ännu icke fått tak, började smälta, uppstod en besvärlig situation, som sysslomannen dock bemästrade genom att komma överens med en »hustru», att hon »dag­ ligen och stundligen skall hava akt på vattnet ovan­ på valvet, när töväder och solsken är, att vattnet strax uppöses och avskaffas, så snart snö och smält varder. Nu är min ödmjuka begäran, att henne där­ före en skälig penning måtte bestås.» 23 För att skaffa medel till takets reparation lät man på förslag av sysslomannen till dem, som innehade 397 1/lJ-OMKR UWO gravkor i kyrkan, avgå skrivelser med begäran om hjälp i berörda hänseende: »Som domkyrkans me­ del intet äro tillräckliga till takets reparation efter den skadliga branden, som skedde förleden som­ mar, och Herr N N har tillika med flera andra för­ näma herrskaper, sin grav här i kyrkan, vilken till valv och tak behöver nödig förbättring; för den skull vill consistorium tjänsteligen anhålla med för­ modan, att Herr N N själv vill draga försorg om gravens byggnad, vartill fordras skyndsam författ­ ning, emedan valvet synes vilja snart falla neder, som en ansenligare bekostnad sedan fordrar.» 24 Väl med anledning av denna skrivelse skänkte en herr Cedercrantz l 00 daler. 25 Arbetena med takets reparation fortsattes följan­ de år. Härom läses i räkenskaperna: »Kyrkobyg­ garna Anders Hansson och Anders Larsson samt Wollners hantlangare och timmerkarlar ha detta året arbetat på Strängnäs domkyrka, nämligen på kyrkotaket med resning och b rädslagning .. .»25 Koppartäckningen blev klar 1726, då kopparslaga­ ren mäster Tobias Leffier och Pehr Schulström och deras gesäller, »för det de hela domkyrkans tak med koppar beslagit», mottagit tillsammans 444 daler silvermynt. 27 Av domkyrkasysslomannens memo­ rial den 15 september 1725 erfara vi, »att bygg­ mästaren antagligen lär komma att uppresa spiror och taklaget över biblioteket nästkommande mån­ dag, vill Gud». I samma memorial frågar Bråwijk, om kopparslagarna, som snart väntas, »icke skola begynna kopparslå över biblioteket för böckernas bättre conservation». 29 I oktober månad 1729 slet vinden bort taket över Bibliotekskoret. Byggmästa­ re Wollner och kyrkabyggaren Anders Olsson samt deras arbetskarlar lade upp takbjälkar och taklag samt beslog med bräder; Anders Olsson gjorde för att skydda böckerna mot dropp ett brädtak i biblio­ teket. 2 ) Den murade listen var ännu icke klar. I juli 1726 beslöts i domkapitlet, att »listen kring domkyrkan skall göras av trä och överdragas med koppar, efter han gör samma gagnet som en murad list och dom­ kyrkans bekostnad blir mindre därigenom». 30 Detta beslut rubbades något »på prov» i augusti samma år men måste senare helt ha undanröjts. Den 2 januari 1727 riktar consistoriet en förfrågan till biskopen, >>Om med murlisten under kyrktaket skall continu­ 398 eras, efter man finner, att murlisten under kortaket begynner redan här och där att brista». 31 Det be­ stämdes emellertid att »med murlisten begynnes med första». 32 Fullbordad blev den emellertid ej nu, ty 1730 betalades 576 daler »för murlistens för­ färdigande», 33 och 1732 skrives i domkyrkorådets protokoll: »Vad teglet anbelangar till den reste­ rande murlisten, så förmenas vara tillräckligt tegel tillhugget utantill, men felas det innanföre; skaffas först därtill gamla pelarna vid tegelugnen ifrån Bresshammar och det övriga teglet förskaffas ifrån Kungsberg för reda penningar.» 34 Till murlisten, vilken nu synes ha nått sin fullbordan, åtgick samma år 101 tunnor grå kalk. 3 3 Dess vita band utgör allt­ jämt ett pittoreskt och för byggnadsverkets arki­ tektoniska hållning viktigt inslag i exteriören. Det vill synas som om man ej fick tillfälle eller råd att omedelbart gripa sig an med att förse tornet med avtäckning. Men år 1724 den 12 augusti skriver sysslomannen Bråwijk i ett memorial: »Täcktes Högvördige Herr Doktorn och Biskopen samt PL Ven. Cons. höggunstigt ingå kontrakt med bygg­ mästaren om tornbyggnaden, och vad dagpenningen vidkommer, den han påstår härefter större än till­ förene, samt att han fullbordar tornbyggnaden, innan han avträder, vilket synes nyttigt för varje­ handa sakers skull. Dess begäran är 5 daler 12 öre kopparmynt om dagen och vid slutet av tornbygg­ naden en hedersklädning eller 300 daler koppar­ mynt.>>36 Arbetena på tornet kommo igång, och de förut nämnda kyrkobyggarna Anders Hansson och Anders Larsson samt byggmästare Wollners hant­ langare och timmerkarlar fingo bl a betalt för arbete i tornet med resningenY »Klockstapeln», dvs ställ­ ningen för klockans upphängning, förfärdigades på marken och hissades av fem man upp i tornet år 1725. 38 År 1732 var förslag uppe att inlägga en brandbotten mellan stentornet och tornhuven, men förslaget ställdes på framtiden i avvaktande av att de nödiga medlen skulle kunna anskaffas. 39 År 1734 beslöts, att luckor av järn skulle förfärdigas och sättas upp för öppningarna i tornet, 40 och följande år, att dessa luckor skulle överstrykas med kimrök och linolja. Samtidigt anbefalldes, »att torntaket eller huven skulle väl betäckas, jämväl ock på sidor­ na med bräden>. Byggmästare Wollner, som utförde även detta arbete, hade 3 daler om dagen, »men de REPARATIONERNA EFTER 1723 andra arbetskarlama efter vanligheten». 41 Den torn­ betäckning, om vilken här ovan lämnats några meddelanden, och vars utseende vi icke känna från någon bild, gjorde säkerligen snarare skäl för be­ teckningen torntaket än tornhuven och var av pro­ visorisk karaktär, helt visst ej avsedd att användas längre än nödvändigt, tills man hunnit samla medel till ett värdigare tornkrön. Tornuret tog givetvis stor skada vid branden, tydligen dock inte värre än att man ansåg det önsk­ värt att undersöka möjligheten av dess reparation. 42 I inventariet 1725 säges emellertid: »Urverket är förbränt, då kyrkan brann.» 43 Under tiden tills man fick ett nytt tornur 1735, hade man blott ett litet slagur.44 Både biskop och consistorium voro av den åsikten, »att ingenting är oss så angeläget som att få ett urverk, vilket måste bli det allra första vi skaffa oss.»45 Biskopen synes ha underhandlat med en viss herr Bäck, vilken skulle leverera ett tornur för 3 000 daler; 46 förhandlingarna synas emellertid icke ha lett till något resultat. Även med kommer­ serådet Polheimer låg biskopen i underhandlingar med samma syfte, men ej heller dessa hade fram­ gång.47 Äntligen år 1733 skrevs kontrakt med en mäster Johan Kristofer Tramp i Västerås om ett nytt tornur, vilket blev färdigt följande år och be­ talades med 700 daler silvermynt. 48 Vid domkyrko­ rådets sammanträde den 29.5.1735 »anbefalldes, att urverket skall väl täckas med bräder, att däruppå intet regn eller dropp må komma». 49 I samband med det nya urverkets tillkomst gjordes en repara­ tion av urtavlor och visare, vartill virke skulle tas ur domkyrkans skogar. 50 Vid reparationen skulle man »först bygga utan uppå tornet och sedan innan uti efter hand». 51 Ovan har nämnts, huru på ett mycket tidigt sta­ dium av reparationerna efter 1723 års brand en klocka blev orogjuten och levererad. Redan samma år hämtades ytterligare en klocka - de två sålunda omgjutna klockorna voro de minsta - och upp­ sattes i en på kyrkogården byggd stapel, vilken följande år hissades upp i tornet. Samma år häm­ tades även från Stockholm de två största klockorna; de hissades upp i tornet under ledning av klock­ gjutaregesällen Fredrik Schejel och voro på sin plats före den l december. 52 Till madam Mejer i Stockholm betalades med 348 daler silvermynt återstoden av räkningen på 2 021 daler silvermynt för alla fyra klockornas omgjutning.5a Kyrkans yttermurar synas ha gått tämligen oska­ dade ur eldsvådan 1723 - de svåraste skadorna bör ha funnits vid murkrönen, och dessa blevo avhjälpta genom byggandet av den murade tak­ listen, dock finnas några uppgifter även om repara­ tioner på yttermurarna. Sålunda ges en murmästare betalning för att han med sina gesäller reparerat »murarna»54 och »högmurarna». 55 I samband med att ställningar voro resta kring högkoret för fönst­ rens reparation år 1728 synas också murarna ha rödfärgats. 56 strävpelarna och trapptornen vid kyrkans yttermurar försågas med täckning och lister av koppar åren 1729 och 1730. 57 Vid branden 1723 synas särskilt fönstren i koret ha blivit skadade. Inte förrän år 1727 blev frågan om deras reparation aktuell. Domkapitlet uttalar som sin mening, att nya korfönster ej skola göras, ty kyrkans medel äro ej tillräckliga och andra ut­ gifter nödigare; »de gamla fönstren äro ock starkare än de nya, som (i) dessa tider göras, så äro de gamla ett gammalt monument och en prydnad, om vilken man har att läsa i böckerna, varför consistoriet intet kan därtill giva sitt samtycke till syssloman­ nens förslag, utan de (rutor) som söndriga äro kunna lagas». 58 Biskopen däremot, som var intagen av upplysningstidens strävan· att få in ljus även i kyrkorna, önskar nya fönster med fyrkantiga rutor, »som göra vår kyrka ljusare än hon nu än>, men hyser dock något betänkande på grund av svårig­ heten att anskaffa de nödvändiga medlen och att uppspåra lämplig mästare, »emedan man har fun­ nit, att vad nytt är tillgjort och förbättrat i dessa tider, har inte haft långt bestånd». 59 Efter mycken tvekan beslöts den l Ojanuari 1728, att mäster J o han Westling i Strängnäs skulle anförtros uppdraget att göra nya fönster. 60 Arbetet pågick till 1733, hela tiden under ledning av Westling, som vid olika till­ fällen får betalt för sitt arbete. 61 Till de nya fönstren förfärdigade smeden Lars Menlös och Erik Lind år 1728 518 fönsterbågar och 88 skenor; 62 den senare förfärdigade följande år ytterligare 161 fönster­ bågar och 140 skenor.sa I samband med reparationen nedtogas de gamla mässings- och kopparnäten, som haft till uppgift att skydda glasfönstren; de uppvägdes den l juli 399 1723-0MKR 1800 1728 och befunnos innehålla 3 skeppund och 15 skålpund mässing samt 7 lispund koppar. Från år 1731 finnes ett av biskop och borgmästare i Sträng­ näs undertecknat kvitto, att de av brukspatron Pet­ ter Matthiesen på Skultuna bruk såsom ersättning för mässingsnäten mottagit 2110 daler koppar­ mynt.64 År 1735 den 29 maj beslöts i domkyrkorådet, »att kyrkans fönstergluggar på nedersta sidan skola be­ läggas och muras med Ölands- och Gotlandssten, och till den ändan kan hit kallas någon stenhuggare, som tager fönstren i besiktning och giver förslag, vad tillgå kan av sten och andra materialier». 65 Detta arbete blev icke utfört, åtminstone inte i full utsträckning, ty kyrkans fönster så när som på gluggarna i tornet sakna ännu idag solbänkar av kalksten. Det är alldeles klart, att den stora eldsvådan 1723 måste ha utgjort en oerhörd påfrestning för kyrkans valv. Härom skriver domkyrkosyssloman Bråwijk i ett memorial den 29 april 1724: »2. Med mur­ mästaren J oh: Andersson haver jag talat, som säger sig kunna laga välborne herr Cedercrantzes grav vid foten, att valvkupan, som bräcklig är, ej in­ faller i graven. - 3. Efter valvkuporna äro mycket försvagade är min ödmjuka påminnelse, om icke en murmästare borde rådfrågas, huru de bekväm­ ligast kunna hjälpas, innan de taga större skada, antingen med rappande och gott bruk, som upp­ fyller och stärker de sönderbråkade stenar, eller på något annat sig bekant sätt.»66 Att de av Bråwijk föreslagna åtgärderna kommit till utförande fram­ går för Cedercrantzska gravkorets vidkommande av den ofantligt slarviga murningstekniken och de äventyrliga konstruktionerna i vissa delar av dess omfattningsmurar och vad beträffar valven av de tjocka putslager, som ännu täcka kupornas över­ sida. Även en del arbeten på valven och pelarna in­ uti kyrkan synas ha utförts. Dessa grövre repara­ tioner utfördes av murmästaren Johan Andersson och hans gesäller under åren 1724 och 1725. 67 U nder åren 1728 och 1729 snyggades kyrkan upp invän­ digt genom att rappas och vitlimmas till fönster­ smygar, murar, valv och ~elare. Arbetet utfördes av murmästaren Anders Vigsell och hans hant­ langare. 68 Genom brev den 5.8.1729 påbjöd Kong! maj :t en kollekt över Strängnäs stift, av vilken be­ 400 hållningen skulle gå till fullbordandet av repara­ tionen vid domkyrkan. 69 År 1724 om våren inträffade den olyckan, att valvet i Bibliotekskoret, försvagat genom eldsvå­ dan, »platt nederföll», 70 varvid böckerna råkade i stor »confusion». (Se s 306.) Sju år senare skrives: »Domkyrkans bibliotek var väl ännu intet repare­ rat efter branden, men reparation skulle nu straxt företagas till tak och brandbotten, vilket så snart färdigt blev, skulle biblioteket till faculteter och formater i sin rätta ordning upprättas.» 71 Vid sam­ manträde i domkyrkorådet den 20 april 1732 ena­ des man om att vid reparationen skulle tillgå på följande sätt: »Det uppsättes ställning, och bjälkar­ na göres jämna under igenom fordring, sedan slås kanthuggna bräder därunder och sedermera beslås med väv, som därtill skall uppköpas, och sedan målas.» 72 Dessa arbeten synas i stort sett ha blivit utförda, ty samma år eller följande betalas »för 225 alnar vävs uppslående i biblioteket under pane­ len».73 Arbetena blevo emellertid icke avslutade vid detta tillfälle. I augusti 1740 skrives om Biblioteks­ koret: »Domkyrkans biblioteksrum är i år repa­ rerat efter branden 1723 till tak och brandbotten, rappat och vitlimmat. Valvet (gravvalvet) bör lagas av vederbörande gravars ägare.» 74 1743 lät överstin­ nan Inga Starenflychi uppmura gravvalvet »samt dess förfäders ben uti de 2:ne kopparkistorna hop­ samla».75 Ännu följande år synes Bibliotekskoret inte ha varit särskilt inbjudande, ty då fråga blev att ordna upp böckerna uttrycktes den farhågan, att »ingen litterat person torde väl vilja sig det åtaga i fruktan för det myckna dammet, som över dem ligger». 76 Under 1720-talet och 30-talets början hade de nödvändiga reparationerna i fråga om kyrkans yttre och inre genomförts, så att man nu kunde ägna sig åt att snygga upp den fasta inredningen. En snickare Jacob Lindqvist arbetar sålunda i kyrkan 1735 och 1736 liksom målaren Anders Zelling efter med dom­ kyrkorådet ingånget accord. 77 De av Zelling utförda målningsarbetena torde ha betytt långt mer, än de knapphändiga notiserna låta ana. Det är troligt, att hela färganslaget förändrats till roccocons ljusare klang. Vi veta, att Zelling målade bänkarna, 78 orgel­ läktarens bröstning (förfärdigad av snickaren Lind­ qvist79} och orgelfasaden. 80 Antagligen var det också DEN NUVARANDE TORNHUVEN Zelling som målade ljudtaket över predikstolen år 1736 i marmorfärg, »ränderna omkring förgyllda samt knapparna dels förgyllda dels blå». 81 Troligen var den övriga inredningen hållen i liknande färger. Den basunblåsande ängeln ovanpå predikstolens ljudtak förgylldes 1735.82 Läktaren bakom predik­ stolen målades 1746. 83 Vid eldsvådan 1723 togs orgelverket ned och bars ut. Det räddades sålunda men kom givetvis »uti confusion».84 Den dåvarande organisten Lars Ek­ man satte emellertid upp några av de grövsta och förnämsta stämmorna, så att det nödtorftigt kunde brukas vid gudstjänsterna. I sådant skick befann det sig ännu 1733, vilket år det reparerades av orgel­ byggaren Olof Hedlund. I en av orgelverkets vind­ lådor skrev denne: »Olof Hedlund orgelbyggare i Stockholm haver reparerat detta verk. År 1733 d. 17 oktober är denna lådan tillsammansatter och fär­ diggjord.» Vi ha ovan givit en skildring av de vidlyftiga reparationerna efter 1723 års brand. Svårlösta och bekymmersamma uppgifter mötte mer än en gång dem, som hade ledningen. En av dessa, borgmästa­ ren i Strängnäs, Anders Tholander, »vilken hela om- sorgen och bestyrandet vid domkyrkans ansenliga reparationer haft», synes ha förvärvat höga veder­ börandes uppskattning. För oss, som nu studera detta skede i kyrkans historia, förefaller det emel­ lertid, som hade det varit domkyrkosysslomannen Lars Bråwijk, vilken haft det största besväret och bort få sin del av äran. I stället råkade Bråwijk i ekonomiska svårigheter. Hans sak behandlades vid ett sammanträde i consistorium den 12 maj 1736, till vilket Bråwijk ingivit en »nådeansökan». I denna försvarar han sig med, att han »som enfaldig präst­ man» inte förstod räkenskaper och att han givit drickspengar åt arbetarna på grund av arbetets farlighet; han framhåller, att domkyrkan efter en så vidlyftig reparation ännu har ett ansenligt kapital i behåll, samt påpekar, att han själv genom arbetet fått obotlig lungsot. Av dem, som lärt känna Bråwijk under arbetet, får han emellertid ett mycket gott betyg; av consistorium tillfrågade i saken yttrade kopparslagaren Petter Schulström, vid detta tillfälle kyrkovärd, och kyrkabyggaren Anders och Erik Olofsson, att Bråwijk alltid varit utomordent­ ligt arbetsam och driftig samt att vid arbetena tidvis sysselsatts 50 till 100 man. 83 Den nuvarande tornhuven bygges Såsom förut påpekats, var den avslutning, som man gav tornet efter branden 1723, knappast en tornhuv utan snarare ett tak, ägnat att täcka och skydda tornets inre men utan alla konstnärliga och arki­ tektoniska anspråk. Men vid mitten av 1730-talet kunde man efter att ha slutfört de grövre repara­ tionerna börja tänka på att ge kyrkan en värdig tornhuv. Hela gången av detta byggnadsföretag och frågan om den nuvarande huvens konstnärliga upp­ hovsman ha utförligt skildrats och diskuterats tidi­ gare, 86 varför vi här kunna nöja oss med att täm­ ligen kortfattat referat. Till consistoriets sammanträde den 19 november 1735 hade domkyrkosysslomannen låtit uppmäta stentornets murtjocklek, vidd och höjd. Dessa upp­ gifter sändes till stadsarkitekten i Stockholm, Johan Eberhard Carlberg, dock först den 26 maj följande år; denne insänder den 27 juli »4 differenta pro­ jecter». Consistorium övervägde saken noga och länge; genom brev i slutet på januari 1738 ombads Carlberg att något ändra och återsända den av de fyra ritningarna, som mest tilltalat consistorium, samt att uppgöra och inlämna förslag på kostnader samt åtgång av virke. Med Carlbergs svar, daterat den 28 februari, följde den av domkapitlet fast­ ställda ritningen utförd i större skala och med »några av de små prydligheter, som voro anmärkta på den mindre ritningen» utelämnade, och dessutom de begärda kostnads- och materialförslagen. Den i fig 273 återgivna ritningen i Domkapitlets arkiv, 401 1720-0MKR 1800 l • Fig 273 Ritning till tornhuv av stadsarkitekten i Stockholm Johan Eberhard Carlberg 1738. Str domkap ark. Drawing of cupolafor tower, made in 1738 by Johan Eberhard ear/berg. vilken nära överensstämmer med Carlbergs första förslag av år 1736 till tornhuv för Storkyrkan i Stockholm, 87 är måhända den i brevet omtalade ritningen i större skala. Den 2 oktober inlämnade 402 byggmästaren Johan Caspar Wollner förslag på virke till tornets upprättande. 88 och den 11 oktober beslöts i consistorium, att brev skulle avgå till Kgl Majt om timmer till domkyrkans tornresning »all­ deles efter arkitekten Carlbergs förslag, som han till consistorium lämnat».89 Därmed syntes avgjort att Carlbergs förslag skulle komma till utförande. Det blev emellertid icke Carlbergs torn, som till slut blev utfört, och ej heller föll det på Johan Caspar Wollners lott att bygga den nya huven. An­ ledningen till att dessa personer blevo undanskjutna känna vi icke. Faktum är, att den 13 juni 1739 »in­ ställde sig slottsbyggmästaren herr Petter Gerdes, vilken anmodad var att giva förslag uppå ett an­ ständigt torns uppsättande, då han upptedde en vacker ritning därtill, som befants vara mycket tjänlig» (fig 263). Domkyrkorådet antog såväl rit­ ningen som förslaget, och, sedan rådet prutat den av Gerdes först uppgivna summan på 12 800 daler kopparmynt till lO 000, skrevs kontrakt, enligt vilket Gerdes åtager sig att med det allra första i Stockholm uppköpa det virke och den spik, »som till ett sådant ansenligt torn kan erfordras, allt­ sammans efter den champion och avritning, som jag (Gerdes) på denna dagen ... inlämnat», att i Stock­ holm sammanhugga virket samt att på sin egen be­ kostnad överföra det ifrån Stockholm till Strängnäs, hissa upp det, sammanfoga det och beklä det med bräder; erforderligt arbetsfolk skall Gerdes själv hålla. A v den överenskomruna summan betalas 4 000 daler kopparmynt i förskott, 3 000 betalas då tornvirket kommit fram till Strängnäs och resterande 3 000, »när tornet är alldeles färdigt och med bräder beklätt». Gerdes förbinder sig att »med högsta flit tillse, att ett alldeles försvarligt torn skall, om någon­ sin möjligt är, till octobris månads slut vara alldeles färdigt och med bräder beklätt». Gerdes uppfyllde icke sitt löfte enligt kontraktet att fullborda sin anpart i tornbygget till slutet av oktober 1739; ännu i början av år 1742, då Gerdes lovar att komma och fullborda tornbyggnaden, var den icke klar. Så synes emellertid ha varit fallet före den I maj, då Gerdes uppburit den för tornbygget kontrakterade summan och därjämte 200 daler silvermynt. Till den långa byggnadstiden bar Gerdes utan tvivel själv största skulden. Trots upprepade påminnelser från domkapitlet, slottskansliet och DEN NUVARANDE TORNHUVEN själva överståthållaren Rutger Fuchs och trots hot om inteckningar i Gerdes kvarnar i Torshälla och vite på 100 daler silvermynt infunno sig Gerdes ar­ betare i Strängnäs år 1740 först omkring den l augusti och 1741 först i oktober. Tornhuvens stomme höggs ihop i Stockholm och forslades sjöledes till Strängnäs, dit virket lyckligen anlände i december 1739; i juni följande år kommo ytterligare en del bräder. I slutet av juli revs det gamla provisoriska torntaket. Uppsättaodet av tornhuvens stomme begynte i början av augusti och pågick tilllångt in i december, varigenom man fick tornresningen nästan färdig och till en del täckt med bräder. Resten av arbetena utfördes i slutet av 1741 och början av 1742. Koppartäckningen av tornet utfördes till två tredjedelar av kopparslagarmästaren Lorens lern­ ström från Stockholm och till en tredjedel av koppar­ slagaränkan Anna Catharina Schu1ström-Holm­ stedt i Strängnäs. Av Jernström tillverkades också eller kopparbekläddes en del »sirater» på tornet, nämligen klotet, korset och tuppen högst upp, vilka voro på sin plats före årets slut 1741, samt en del prydnader till tornets undre delar, nämligen åtta urnor (två vid varje hörn), fyra ovaler eller (fönster) lufter med fötter och knoppar (de små ovala fönstren på ku­ polens fasade hörn), tolv kragstenar (två på ömse sidor om och en ovanförvarurtavla) och fyra stora knoppar med fötter (ovan urtavlorna). Förgyllararbetet ut­ fördes av collega scolre Anders Ekman och efter dennes död av änkan Margareta Christina Murrea. Tornets koppartäckning synes icke ha blivit full­ bordad förrän under år 1745; den 30 oktober detta år inlämnades Jernströms sluträkning. Altanen kring lanterninen skyddas i våra dagar av ett räcke (plansch VI), vilket icke återfinnes på de ursprungliga ritningarna. Förslag att uppsätta ett räcke framfördes den 25.11.1741 . Consistoriet ne­ kade först, antagligen med hänsyn till de därmed förknippade kostnaderna, att göra dessa avsteg från ritningarna men gav den 18 augusti 1742 sitt till­ stånd till räckets utförande. Detta tillverkades av smeden Fröberg i Strängnäs och var färdigt den 20 oktober men sattes upp först år 1745. Under tiden den 23 juni till den 12 juli 1746 utfördes av Johan Irman och hans medhjälpare vissa avslutningsar­ beten i tornet. Sålunda murades över brandbottnen och bjälklagen i tornet, alla bjälkar murades fast och alla stora hål i murarna, där de gamla bjälkarna lågoföre branden murades igen; likaså uppmurades fem stycken stora pelare emellan tornmuren och bjälklaget i tornet »till tornets säkrare styrka». Till dessa arbeten åtgingo 3 150 tegel. Urtavlorna sutto efter den nya tornhuvens till­ komst inte längre på stentornet utan i huvens undre del. Genom kontrakt den 15.6.1745 fick målaren Hans Wulff i uppdrag att grunda och måla urtav­ lorna, förfärdiga och förgylla de romerska siffrorna och märken för halva timmar, vilket allt skulle placeras på rätt plats; dessutom skulle göras från medelpunkten utgående strålar. Om dessa sist­ nämnda utförts, ha de i varje fall icke bevarats till våra dagar. Jacob Lillia gjorde 1746 fyra visare av koppar, som Per Nordberg förgyllde. År 1745 den 18.5. slöts kontrakt med direktören Anders Pol­ hammar vid Stjärnsunds bruk om tillverkandet av ett tornur för 2 400 daler kopparmynt. Detta be­ talades den 14 augusti och var uppsatt den 26 sep­ tember 1746. slagklockan i lanterninen hissades upp den 26 maj samma år genom byggmästare Wollners försorg. Vem bar ritat Strängnäs domkyrkas tornhuv? Frågan har livligt sysselsatt forskningen. Det för­ nämsta inlägget utgöres av Alms ovan citerade uppsats i Fornvännen 1933. Efter ett inlägg av dom­ prosten Norberg i Konsthistorisk Tidskrift 1939 har Alm sammanstädes ytterligare poängterat sin åsikt i frågan. Alm hävdar, att Hårleman ritat tornhuven under det att Norberg vill göra gällande, att Gerdes gjort det. Tyvärr har på senaste tid intet nytt kom­ mit i dagen, ägnat att övertyga de ännu tveksamma. Det viktigaste argumentet i frågan är givetvis originalritningen till tornhuven (fig 263) med den av domkyrkosyssloman Textren utförda påskriften »uppvist uti Strängnäs domk[yrkoråd] d. 13. juni 1739». Det kan icke råda någon tvekan om att detta är den ritning, som åsyftas i kontraktet med Gerdes; ej heller finnes det någon som helst möjlighet till tvivel att vi här ha originalritningen till Strängnäs domkyrkas tornhuv. Men sedan Alm visat, att Gerdes övriga verksamhet som byggnadsritare är a v sådan art, att han mänskligt att döma helt enkelt inte kan ha utfört det förnämliga konstverk, vilke· 403 l 723-0MKR 1800 ritningen till tornhuven otvivelaktigt är, och sedan vår främste kännare av Carl Hårlemans oeuvre Åke Stavenow utan varje tvekan tillskrivit Hårle­ man ritningen, kan åtminstone icke jag längre anse annat, än att Hårleman bör ges äran av att ha ritat Strängnäs domkyrkas nuvarande tornhuv. Det enda skälet att tillskriva Gerdes ritningen är ett uttryck i konceptet till protokollet för dom­ kyrkorådets sammanträde den 13 juni 1739: »upp­ vistes den ritning, som han [Gerdes] gjort». I det justerade protokollet däremot står: »Inställde sig slottsbyggmästaren herr Petter Gerdes, vilken an­ modad var att giva förslag uppå ett anständigt torns uppsättande, då han upptedde en vacker ritning därtill, som befants vara mycket tjänlig». I kontrak­ tet står:»... altsammans efter den champion och av­ ritning, som jag på denna dagen ... inlevererat». Ordalydelsen i det justerade protokollet och i kon­ traktet utgör ingen anledning att tillskriva Gerdes ritningen. Att enbart från konceptprotokollets ordalydelse, vilken givetvis kan ha sin grund i en missuppfattning från protokollförarens sida och som kanske just därför ändrats i det justerade pro­ tokollet, sluta sig till att Gerdes skulle vara rit­ ningens upphovsman, synes icke vara möjligt med hänsyn till det klara vittnesbördet till Hårlemans förmån, som ritningen enligt expertisens utsago själv ger. Ett svårförklarligt förhållande är undanskjutan­ det av Carlberg och hans redan antagna ritning till förmån för Gerdes med Hårlemans ritning. Någon säker förklaring kan icke ges, men ett försök till tydning skall göras. I det justerade protokollet står, att Gerdes var anmodad att giva ett förslag på ett anständigt torns upprättande. Vem har anmodat honom därtill? Varken domkyrkorådet eller dom­ kapitlet, ty i så fall hade något därom bort kunna återfinnas i protokollen; dessutom är det knappast troligt, att man skulle ha rivit upp sitt beslut an­ gående Carlbergs torn, särskilt som man dragit in Kgl Majt i saken. Nej, uppmaningen till Gerdes torde nog ha kommit från annat håll. Sedan Kgl Majt fått consistorii anhållan att få hugga timmer till tornhuven på kronoparkerna i närheten av Strängnäs, skulle det ha varit mycket naturligt, om Hårleman genom överintendenten Carl Gustaf Tessins förmedling fått tillfälle att granska förslaget; att han därefter skulle göra ett eget förslag och för­ söka driva igenom detta är bara, vad som kunde väntas. Nästa steg torde ha varit att bearbeta bisko­ pen, som under våren låg vid riksdagen i Stockholm. Uppmaningen till Gerdes kan ha kommit från bis­ kopen, men ytterst kom den säkerligen från Hårle­ man, vars åsikt via överintendenten ganska säkert också blev Kgl Majts. Att Hårleman så vitt av handlingarna framgår, icke uppburit någon ersätt­ ning för sin ritning, kan kanske förklaras därige­ nom, att biskopen, eftersom man ju redan haft ut­ gift för Carlbergs ritning, gjort det till ett villkor för att Gerdes skulle få uppträda inför domkyrkorådet, att Hårleman avstod från arvode. Den nuvarande tornhuven är som nämnts i hu­ vudsak utförd efter den i fig 263 återgivna ritningen. I två viktiga avseenden skiljer den sig emellertid från denna. På den stora profilerade listen mellan stentornet och huven utelämnades sålunda vid ut­ förandet konsolerna, och järnräcket vid lanter­ ninens fot är, som nämnts, ett senare tillägg. Dess­ utom ha detaljerna i viss mån förfuskats. Lanterni­ nens plattform och huv hava sålunda alls icke rit­ ningens djärva och spänstiga former. Eldurnorna och kloten vid den stora huvens bas ha också för­ vanskats till formen och därtill blivit alltför små. Tornhuvens yttre hölje av kopparplåt är numera till största delen helt svartmålat; lanterninen och eldurnorna äro dock ärggröna. Korset med klotet och tuppen samt urtavlornas siffror och visare äro förgyllda. Ursprungligen voro förutom de nämnda partierna också knopparna på altanens räcke, kulorna över de ovala fönstren och över urtavlorna samt urnorna med eldslågor förgyllda. Med allt detta guld mot den obehandlade kopparns så små­ ningom ärggröna ytor bör tornhuven i äldre tid ha gjort ett festligare intryck än nu. Trästommen vilar på murarna och på fyrdubbla bjälklag i tornets övre del. I höjd med de ovala fönstren går en med räcke försedd gång av bräder, avsedd för tornväktaren. För denne fanns också innanför det nordöstra fönstret och i anslutning till gången en med bänkar försedd brädkur. I huvens mitt är tornurets verk uppställt i en därför byggd kur av bräder. Dessutom finnas sådana trappor, som äro nödvändiga för att nå gången, kurarna och altanen. 404 1700-talets senare hälft fram till reparationen vid 1800-talets början Denna period i byggnadens historia kännetecknas av en lugn utveckling utan katastrofer av något slag. Mot periodens slut börjar en strävan göra sig alltmer gällande att omgestalta den fasta inred­ ningen i tidens smak, en strävan, som kulminerade i den stora restaureringen vid 1800-talets början. På 1760-talet skriver biskop Serenius angående sina arbeten på Strängnäs domkyrka: »Koppar­ spiran och kupolen var sviktande av för liten och svag underbyggnad ... och sedan första byggnaden ej fått annat än skrålist av trä under sig, blev nu med 12 murade pelare inuti förvarad och den eldfängda trälisten bortriven, en kopparlist i stället.»90 Denna utfördes av en mäster Kullberg, och beslogs med koppar av en rådman Lilja; arbetena betalades 1767.91 vite och strafftillgörandes.»94 Beslutet synes emeller­ tid den gången icke ha lett till något resultat, ty frågan togs åter upp i domkyrkorådet 1748 den 6.5. 95 Lektor Engzelius och domkyrkosyssloman­ nen skulle utse lämpligaste platsen för karen och därvid även beakta möjligheterna att, när så be­ hövdes, få avlopp för vattnet. Karen skulle göras i form av stora laggkärl med träband. Vid samma tillfälle omtalades, »att tutarn brukar alltid röka tobak i tornet». På grund härav beslöts, »att om tutaren hädanefter befinnes röka tobak uti tornet, så skulle han straxt sättas ifrån sysslan». Nu blev beslutet om vattenkar effektuerat. I räkenskaperna för 1759-1760 möta vi utgifter »för det gamla vatt­ nets utskaffande ur tornet» och »till nytt vattens uppskaffande i tornet». 96 Utgifter för samma ända­ mål påträffas därefter ofta under årens lopp. Åskledare och brandskydd Strängnäs domkyrka hade bittra erfarenheter av blixtens farliga makt. När åskledaren blev känd, tvekade man inte att applicera en sådan på tornet, vilket ägde rum 1773. Teknisk ledare var fysikern professor Johan Karl Wilcke. Själva åskledaren säges ha utgjorts av »en från tornspetsen till marken löpande järnkedja»;92 för att skapa goda möjlig­ heter att jorda åskledaren murades en brunn på kyrkogården, »uti vilken elektriska linan hänger». 93 Ä ven på annat sätt än genom åskledaren sökte man skydda det nya tornet mot skador genom eld. I domkyrkorådets protokoll 1744 den 27.6. par. 6 läses följande:» . . . alldenstund tornet förnågra dagar sedan stod i stor fara för åskeld, som då itände sig, och intet vatten var i förråd, eller på lång stund kunde förskaffas; ty anbefallte herr domprosten, att syssloman nu genast skalllåta förfärdiga ett kar, som skall ställas jämte klockorna, och ständigt hålla det fullt med vatten, och nu emellertid be­ tjäna sig av stora såar». Härvid anbefalldes sysslo­ man Textrin, »att han äntligen skulle förbjuda ring­ arna och andra arbetskarlar, att de ingalunda få röka tobak i tornet eller under deras arbete vid hårt U oderhållsarbeten Sedan kyrkans tak blivit omlagt och täckt med koppar synes det ha hållit ganska väl, så att under nu ifrågavarande period endast smärre reparationer förekomma. Så var fallet 1743, då kyrktaket laga­ des och förbättrades av madam Schulström genom hennes gesäll och lärgosse, liksom också 1761. År 1783 nedtogs spiran över högkorets tak och be­ kläddes med ny koppar. 97 På yttermurarna företogos inga nämnvärda re­ parationer förrän mot århundradets slut. År 1743 rödfärgades muren under listen på södra sidan. Under 1800-talets första år gjordes en utvändig reparation, vilken huvudsakligen innebar, att den befintliga sockeln av »täljsten» ( = kalk- eller sand­ sten) utbyttes mot sådan av tuktad gråsten. Efter annons i Inrikes tidningar utlystes auktion å repa­ rationsarbetena, varefter arbetet uppdrogs åt läns­ murmästaren Anders Sundström. 98 Förutom sockeln omfattade reparationen även lagningar på sträv­ pelarna, för vilket ändamål år 1801 beställdes 10 000 tegel »efter precist märke». 99 Dessutom före­ togs utvändig fogstrykning och avfärgning av 405 1723-0MKR 1800 Fig 274. Uppmätning av fönster i domkyrkan av konduktören Jac Wulff år 1787. Bst. Scale drawing of windows in the cathedra/, by Jac Wulff, 1787. hela kyrkan utom tornet och västra gaveln; soc­ keln putsades på sådana partier, där ny sockel av gråsten icke inlagts. Genom denna reparation fick sockeln i huvudsak sitt nuvarande utseende. Bland de förbrukade materialerna kunna nämnas 13 1/2 läster vit Gotlands-kalk, 72 1/2 tunna grå Gotlands-kalk, 7 bössor kimrök, 2 4/5 tunnor röd­ färg och dessutom vitriol och kol. Vid avsyningen av Sundströms arbeten år 1802 kunde ingen annan anmärkning göras på domkyrkans färgning och fogstrykning »än att i obetydlig mån någon liten del av den röda färgen blandat sig med vita fog­ strykningen». 99 Vid slutet av 1780-talet hade domkyrkans fönster nått en sådan grad av skröplighet, att en reparation var oundgängligen nödvändig. År 1787 den 18.7. skriver consistorium till överintendenten: »Vid ny­ ligen förehavd inventering och besiktning i Sträng­ näs domkyrka har consistorium funnit nästan alla dess fönster så föråldrade och bristfälliga, att de 406 tarva en grundlig omlagning, ity att icke allenast rutorna, som efter gammaldags vis äro mycket små, genom tiden blivit anlupna och förmörkade, utan ock själva posterna eller murpelarna kroknat eller tagit bukter i sicksack, varigenom hänt, att fönster­ bågarna icke kunna ligga tätt intill sidorna utan lämna större och mindre öppningar för starka vä­ derdrag och om vintern för yrsnö ... » Med anled­ ning av dessa förhållanden begär consistorium råd, huru de nödvändiga reparationerna bäst skola ut­ föras.100 Med anledning härav förordnades conducteuren Jac. Wulff besöka platsen. 101 Denne gjorde därvid några ännu bevarade uppmätningar av kyrkans fönster, 102 av vilka med all önskvärd tydlighet framgår, att de omtalade bristerna i fönstrens stav­ verk när som helst kunde medföra en katastrof (fig 274). I sitt utlåtande med anledning av besikt­ ningen förklarar också Wulff, att en reparation är absolut nödvändig, varvid två tillvägagångssätt 1700-TALETS SENARE HÄLFT-1806 Fig 275. Ritning till predikstol av hovbildhuggaren Per Ljung, approberad av Gustav III den 5 oktober 1787. Str domkap ark. Drawing ofpulpit by Per Ljung, woodcarver to the Court, approved by Gustav III, 5 October 1787. ~uJuh tilt ~At ;~mr/.,a,mJy.u. ~"~- ,' . ~ l); ' l ., l) l ' v- ~ kunna tänkas: »antingen skola stenpelarna åter uppföras eller skola dessa utbytas mot järnstån­ dare.»103 Överintendentens svarsskrivelse, grundad på Wulffs memorial, är daterad först 1788 den 19.8. A v de föreslagna tillvägagångssätten för repara­ tionen förordas stenpelarnas iståndsättande. I det fallet »vinner kyrkan ej allenast en betydande be­ sparing i kostnaden, utan även behåller sitt gotiska utseende, som överensstämmer med kyrkans övriga struktur och byggnadssätt. Då även de övriga si­ raterna i fönstren, såsom i gott stånd få orubbade kvarbliva, endast de understyttas, när det övriga rives och nedtages.» 104 Till all lycka följde man vid reparationen den av överintendenten förordade metoden, varigenom kyrkans fönster alltjämt har kvar sin gamla karaktär med ståndare av formtegel och små rutor. Arbetet utfördes av den förut om­ 407 1723-0MKR 1800 talade länsmurmästaren A Sundström och avsyna­ des 1795 den 14.1. Härvid gjordes grava anmärk­ ningar, 105 och den 13.2. utfärdade borgmästaren J Georg Björnström ett intyg, varav framgår, att snön yrde in genom de nya fönstren och att ett enda av korfönstren var tätt. 105 Sundström rättade till bristerna, så gott sig göra lät, och efterbesiktning företogs, varvid consistorii ombud gillade men öv­ riga protesterade.l05 Emellertid utfick Sundström resten av entreprenadsumman.106 Uppgifter om inre reparationer på själva kyrko­ byggnaden äro från nu ifrågavarande period myc­ ket sparsamma. Under åren 1743-1744 rappades kyrkovalven av murmästaren Irman med åtskilliga hant1angare; 107 även 1756- 1757 utfördes arbeten på valven.l08 Under 1770-talet gjordes betydande reparationer på kyrkans golv. År 1776 anhöll dom­ kyrkans syssloman att av det uppbrutna golvteglet få bygga ett arkivhus vid domkyrkans västra sida, vilket dock icke bifölls. 109 Följande år erfara vi, att stenplattor - antagligen av kalksten - höggos till golvet. 110 Det vill härav synas, som om i vissa par­ tier av golvet teglet i samband med omläggningen skulle ha utbytts mot kalkstensplattor. Ny predikstol År 1774 besökte Gustav III Strängnäs domkyrka, varvid han i nåder gjorde vissa erinringar, vilka kommo att bli av betydelse för kyrkans interiör. Detta gällde, så vitt nu kan konstateras, predik­ stolen och altarprydnaden; dessutom tillkom sture­ sarkofagen som en följd av konungens besök. Frågan om anskaffandet av en ny predikstol upp­ togs år 1786 av biskopen, vilken i ett brev av den 14.12. tilllandshövdingen i Nyköping anhåller, att genom överintendenten en besiktning och uppmät­ ning av den gamla predikstolen måtte göras för att överintendenten skulle kunna ta ställning till frågan, om en ny predikstol borde anskaffas eller om den gamla kunde repareras. Det framgår ganska tyd­ ligt, att biskopen för sin del var mest tilltalad av det senare alternativet - antagligen av ekonomiska skäl. 111 Efter att på platsen ha besiktigat den gamla predikstolen utförde hovbildhuggaren Per Ljung ritning till en ny, vilken jämte förslag på snickeri­ arbete, bildhuggeri, målning och förgyllning före­ drogs inför överintendenten den 1.5.1787, varvid beslöts att biskopens utlåtande om ritningen skulle inhämtas, innan den insändes till Kgl Majt. 112 Den översändes den 8.5. åtföljd av en skrivelse, av vilken bland annat inhämtas, att stenfoten till den gamla predikstolen ommålad och förgylld skulle bibehållas samt att hela arbetet skulle draga en kostnad av 1800 riksdaler specie.l13 Om ritningen och kostnaderna för predikstolen skriver biskopen följande: »Desseinen är oförliknelig vacker och kan intet förbättras . Depensen av 1800 riksdaler . . . är i mitt tycke så moderat, och kan med kyrkans in­ komster bestridas.» Dessutom uttrycker han en önskan att arbetet måtte utföras om möjligt redan under sommarens lopp_11 4 Ritningen till predikstolen, vilken förvaras i dom­ kapitlets arkiv (fig 275), gillades enligt påskrift av Kgl Maj t den 5.10.1787.115 Sedan under våren 1788 diverse skriverier förekommit angående kon­ traktet med Ljung, och detta underskrivits i augusti, kom arbetet i gång; hovförgyllaren Lars Kylberg stod för målning och förgyllning.l 16 Den 27.5.1789 meddelas i consistorium, att Ljung har nya predik­ stolen färdig; den gamla skall därför tagas ned strax efter pingsten, och domprosten skall ordna med ett provisorium att användas under mellan­ tiden.117 Den nya predikstolen var uppsatt i kyrkan den 8 augustiP 8 Förutom betalningarna till Ljung och Kylberg påträffa vi i räkenskaperna även några andra utgifter för predikstolen, nämligen en utgift till skepparen Frisk för transporten från Stockholm och en annan för 12 brädlårar, »i vilka predikstolen hitfördes». 119 Vidare betalades »för gamla predik­ stolens bortförande ifrån det ställe, där den under den nyas uppsättande blivit brukad». 119 I syfte dels att göra det möjligt att se predikstols­ foten i hela dess utsträckning, dels att skydda dess ömtåliga målning och förgyllning, beslöt man bort­ taga de mest skymmande bänkarna och i stället inhängna predikstolsfoten med ett järngaller.12J Sedan de föreslagna åtgärderna gillats av Överin­ tendentsämbetet, 121 förfärdigades järngallren av smeden Dahlström122 efter ritningar, som upp­ gjorts inom Överintendentsämbetet Detta galler är ännu bevarat men inte på sin ursprungliga plats; det avskiljer nämligen sedan restaureringen 1907­ 1910 Frescokapellet från södra sidoskeppet (fig 174). UbN l ' ASIA lN.IU:iDNINlil:lN .., r­ ,, ~ ~-..., .. ·- Fig 276. Förslag till altarprydnad med användande av delar av högaltarskåpet, av Per Ljung 1791. Bst. Proposed reredos with parts of the triptych of the High Altar, by Per Ljung, 1791. Biskopen synes ha varit högeligen tillfreds med den nya predikstolen. Vid ett tillfälle omnämner han den sålunda som »ett av de vackraste verken i riket». 123 Endast något mer än 50 år därefter, ut­ låter sig C G Brunius på följande sätt: »Denna lika stora som konstvidriga predikstol är vitmålad med förgyllda listverk. Det är i sanning högeligen att beklaga, att kyrkans målsmän på nämnda tid varit så obekanta med den högre konsten, att de ... in­ köpt en ny (predikstol), vilken är i högsta grad stil­ vidrig.»124 Förslag till altarprydnad m m Altaret pryddes vid denna tid ännu av biskop Rogges stora altarskåp. Enligt domkyrkans räken­ skaper 1759-1760 fick målaren Hans Wulff betalt »för altartavlans förbättrande, rengörande och [bo­ tande av] andra felaktigheter». 125 Dörrarna till detta altarskåp, som i varje fall år 1780 hängde på pelarna vid uppgången till koret, hade år 1785 blivit klädda på ryggen och målade. 126 År 1791 synes domkyrkans ekonomiska ställning ha varit sådan, att man ansett sig i enlighet med 409 1723-0MKR 1800 konungens önskan kunna vidta åtgärder för an­ skaffande! av en värdig altarprydnad. Med anled­ ning härav hade hovbildhuggaren Ljung, vilken på platsen tagit del av förhållandena, förfärdigat en skiss (fig 276), av vilken framgår, att den gamla altartavlan skulle användas men insatt i en arki­ tektonisk omramning i tidens smak. 127 Om för­ slaget yttrade överintendenten, att de väl med vissa tillägg kunde passa i en mindre kyrka men icke i en av Strängnäs dornkyrkas storlek; om biskopen an­ såg, att kyrkans kassa tålde en sådan utgift, ville överintendenten låta göra ritning till en lämplig altarprydnad, men som man icke kunde kosta på mer än 3 333 1/3 riksdaler, såsom biskopen om­ nämnt, vore det bäst, att tills penningresurserna avsevärt ökats, ställa saken på framtiden. 123 Med hänsyn till överintendentens yttrande ansåg biskop­ en det bäst att välja det sista alternativet. Motive­ ringen i brevet är av intresse och återges härefter: »Det kan inte vara någon tvivel därom, att en större altartavla, lämpad efter kyrkans storlek, skulle vara långt prydligare, än om den efter den översända dessein till den gamlas förbättrande skulle verk­ ställas. Men som på den nuvarande är sådant arbete och bildhuggeri samt förgyllning, vilken ehuru 300 år gammal icke kan förbättras, så att den är av alla resande admirerad, som herr Ljung och Kylberg kan intyga, så kunde jag ej undvika reprocher så av stadens invånare som av övriga församlingar, om jag skulle tillstyrka ny altartavlas förfärdigande. Icke heller vet jag på vad ställe den gamla altartav­ lan skulle med förmån föryttras, emedan detta för­ träffliga arbete icke kunde bliva betalt. Dessför­ utom bleve den alltför stor i en landskyrka. Varför jag ... hemställer, om icke den nuvarande kunde lämnas orubbad, till dess kassans tillstånd tillät denna utgift.» 129 Därmed var tanken på en ny altar­ prydnad skrinlagd för denna gång; den togs upp i samband med den stora invändiga restaureringen vid 1800-talets början. Det nya altaret kom sålunda icke till utförande nu; däremot förverkligades konungens initiativ i två andra avseenden, nämligen beträffande upp­ rättandet av ett monument över Sten Sture d y samt utförandet av vissa reparationer på monumentet över Karl IX. Bägge monumenten behandlas utför­ ligt i en kommande volym; här skall endast nämnas, 410 att sture-monumentet tillkom 1776-1777130 och att en ny trähäst till uppbärande av konungens harnesk placerades på sarkofagen år 1776. 131 Nedgången till det kungliga gravvalvet täcktes med två ringförsedda gravstenar, innefattade i en profilerad ram av huggen sten. Av betydelse för interiören var åtgär­ den, att järngallret kring Karl IX:s monument flyttades därifrån och uppställdes på ömse sidor om altaret mellan detta och de östligaste pelarna. Det är av betydelse att minnas, om man vill göra sig en föreställning om korets utseende vid denna tid, att båda monumenten då stodo mycket när­ mare korets mittaxel än nu, varigenom de kommo bättre till sin rätt men också på ett störande sätt skymde altaret (jämför planen plansch XXIX och fig 291). Bänkinredning Kyrkans bänkinredning synes under nu ifråga­ varande period icke ha undergått några nämnvärda förändringar. År 1767 beslöts, att domkyrkosysslo­ man skulle låta göra »pallar i kyrkan för skolgos­ sarna».132 Såsom förut nämnts, fann man sig efter den nya predikstolens tillkomst tvungen att slopa några bänkar nedanför denna. För att skaffa sig er­ sättning för det förlorade utrymmet föreslogs, att bänkar skulle byggas ovanpå det Sachska gravko­ ret.133 Överintendenten däremot föreslog, att man skulle lösa frågan genom att när så kunde visa sig nödvändigt, placera lösa säten i koret, vilka kunde undanskaffas mellan gudstjänsterna. 134 Orgel, läktare Vid en besiktning 1745 befanns orgelverket vara i behov av reparation, varför kontrakt uppgjordes med orgelbyggaren Daniel Stråle, vilken för 5 400 daler kopparmynt åtog sig att fullständigt sätta verket i stånd, så att det, om det ej kom i någon okunnig organists händer, skulle stå sig 90 å 100 år. Reparationen var färdig 1746. Trots Stråles ut­ fästelse var verket redan 1754 behäftat med vissa brister, och år 1758 måste det på nytt repareras. Vid inventering 1776 befanns verket vara mycket felaktigt och i behov av rengöring. Reparationen verkställdes av orgelbyggaren Schwan i Stockholm för 120 riksdaler och var avslutad år 1778. Tjugo DEN FASTA INREDNINGEN Fig 277. Ritning till orgelfasad och orgelläktare av arkitekten Olof Tempelman, godkänd av Gustav IV Adolf den 7 augusti 1800. Str domkap ark. Drawing of organ front and organ gallery by Olof Tempe/man, approved by Gustav IV Adolphus, 7 August 1800. år senare var verket åter förfallet. Sedan man bl a förgäves annonserat i Inrikestidningar angående den förestående reparationen, vände man sig till »orgelbyggeridirecteuren» Johan Everhardt, vilken för 5 400 riksdaler åtog sig att bygga ett nytt orgel­ verk. Sedan Kgl Majt gillat ritningarna och Musikaliska akademien dispositionen av de 40 stämmorna, utfördes arbetet, 135 vilket avslutades år 1804 av direktör Schwan.l36 Samtidigt med orgelverket byggdes också ny orgelläktare och ny orgelfasad. Everhardt hade tyd­ ligen gjort ritningar till både fasad och läktare, vilka emellertid icke vunno överintendentens gil­ lande.137 Av hovarkitekten Olof Tempelman ut­ arbetades nya ritningar (fig 277), vilka i nåder gilla­ des av Kg1 Majt den 7 augusti år 1800. 138 Fasa­ den och läktaren utfördes under 1800-talets första år, bildhuggerierna av bildhuggaren Kumling och målningsarbetet av målaren Hacksell. 139 Den nya läktaren var en väldig byggnad i nyklassisk stil upptagande hela långhusets bredd - sirlokoren dock frånräknade - och utfyllande första och andra traven från väster samt ett stycke av den tredje (se planen plansch XXIX). Trappan till läk­ taren gick utefter västra muren i södra sidoskeppet. Ett parti av den skulpterade dekorationen på denna orgelfasad har bevarats nämligen en grupp av målat och förgyllt trä med två putti, som sitta på moln, den ena spelande harpa och den andra hållande i en palmkvist; gruppen är placerad på ett entablement och satt ursprungligen ovanför en dörröppning(?) i orgelfasadens mittparti; nu har den sin plats på orgelläktarens barriär mot norra sidoskeppet. Grup­ pen bör vara utförd av den ovan nämnde Kumling. 411 FRÅN OCH MED RESTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN TILL OMKRING ÅR 1900 Restaureringen 1806-1820 Besiktning Vi ha av förra kapitlet erfarit, hur under 1700-talets senare decennier, när kassan tillät, olika arbeten ut­ förts till kyrkans underhåll och förskönande. År 1806 hade emellertid tanken på en stor, enhetligt ledd reparation och omdaning mognat. Med anled­ ning därav besiktigades domkyrkan den 5 juli 1806 av vice landshövdingen i Nyköpings län, biskop Tingstadius, consistoriets ledamöter, arkitekten och sekreteraren i Överintendentsämbetet Gustav A Pfeffer jämte vice landssekreteraren och domkyrka­ sysslomannen. Härvid konstaterades »mellan en gammal förfallen inredning samt nyare ornarneoter en sådan kontrast, som alldeles icke skickar sig för denna domkyrka». Med anledning härav beslöts »i avseende på den nödvändiga städning och förbätt­ ring, som kyrkan invändigt tarvar»: »l) förfallna bänkar förnyas och repareras efter ritning och plan av Pfeffer; 2) koret befrias från träskranket på sidor­ na i norr och söder och de odugliga bänkarna, som därmed äro förenade; 3) golvet i koret och kyrkan jämnas; 4) hertigliga harnesket (Karl Filips), som hänger, uppsättes på en piedestal efter ritning av Pfeffer; 5) att i stället för den gamla altartavlan ett ornament i nyare smak projekteras av Pfeffer; 6) gamla trätavlor och de gamla skåplika tavlorna flyttas till andra ställen, där de kunna göra ett mindre anspråk på prydnad för kyrkan; ... 9) gamla djäkneläktaren bakom predikstolen flyttas till det koret, där de äldre gymnasisterna ha sina bänkar; JO) att kyrkans tak invändigt borstas och väggarna tillika med pelarna vitmenas, emedan stenarna i dem voro synbara.» 1 I anslutning härtill beslöts 1807 att skaffa ritningar till nytt altare, ny läktare 412 för ungdomen, avplankning under orgelläktaren, piedestal för hertigliga harnesket, nya bänkar m m och att »den fyrkantiga altartavlan», som bort­ skymde mellersta fönstret, skulle borttagas. 1 Överintendentsämbetets behandling av ärendet drog ut på tiden, beroende på att conducteuren Måsbäck under den tid han varit sysselsatt vid tele­ grafinrättningen icke hunnit med att göra den nöd­ vändiga undersökningen av lokalen och domkyr­ kans dimensioner, varför ämbetets underdåniga yttrande i ärendet är daterat först den 28 juni 1810. 2 Kgl Majts resolution ansluter sig i allt väsentligt till överintendentens yttrande, vars för hela restau­ reringen viktiga innehåll vi skola ta del av. Överintendenten yttrar: »l. Att vid projektet till den nya bänkinredningen efter den anläggning, som planritningen lit A [plansch XXIX] utvisar, den an­ märkta snedheten försvinner genom mittlinjens brytning vid a och b, samt att vid datailieritningen lit B [fig 278] icke något varit att erinra; ... 2. Till ett nytt skrank uti koret har ritningen lit C [fig 279] blivit författad, vars direction är utsatt å planrit­ ningen. - 3. Ett nytt appui under bertliga harnesket är uti ritning lit D fig [280] föreslaget. - 4. Luft­ rören [från den hertigliga graven] hade kunnat för­ ändras på uppgivet sätt, dock bör i stället för den lösa stenen över öppningen i kyrkagolvet en silhäll därtill gjutas av järn tätt med hål, som fälles imellan golvstenarna. - 5. Till den nya altarbyggnaden har jag låtit författa en ritning, vilken under lit. E. [fig 282] här i underdånighet bifogas, varjämte den gamla altartavlan till förvarande borde kunna uppsättas på något ledigt tjänligt ställe i domkyrkan. - 6. Ombyggnaden av djäkneläktaren synes vara Fig 278-281. Ritningar av konduktören Gustaf A Pfeffer gillade av Karl XIII den 13 augusti 1810. Str domkap ark. Ovan. Nya bänkrum. Ovan t h. Nytt skrank runt koret. Nedan. Konsol för hertig Karl Filips harnesk. T h. Ombygg­ nad av Djäkneläktaren. Drawings by Gustaf A Pfeffer, approved by Charles XIII, 13 August 1810. Top. New pews. Top right. A new screen round the chancel. Bottom. Braeket for Duke Charles Philip's armour. Right. For the building of the Scholars' Gallery . Rtl''i'r. .-.... \rrti riaiUII'"u:uta.II\KNF.sur ,,'lltt"~'l \~ ll\lPllk}'Rt.:. \ . nmnm1nmr flrtf#f#~(lr»l"'i ~ .-.c.~.~~ ,~, ... ~-·~. -~ 4 - 681577 Strängnäs domkyrka .4.u,,~.. / .,. , (~ ,_.4<...1... ,,..__,-- · M ./ ..­ /J.M .~-c Fig 282. Ritning till altarprydnad av arkitekten Carl Fredrik Sundvall, gillad av Karl XIII den 13 augusti 1810. Str domkap ark. Drawing ofaltar by Carl Fredrik Sundvall, approved by Charles XIII, 13 August 1810. 414 RESTAURERINGEN 1806-1820 • t i i i • i i i l Fig 283. Ritning till avstängning under orgelläktaren av konduktören Gustaf A Pfeffer 1810. God­ känd av Överintendentsämbetet den 28 juni 1810. Str domkap ark. Drawing of enclosure under the organ gallery, by Gustaf A Pfeffer 1810. Approved by the Board of Works, 28 June 1810. ganska angelägen, och lärer ritningen lit. F [fig 281] därtill vara lämplig i anseende till dess likformighet med den ej länge sedan uppsatta orgelläktaren, då den tilllika höjd från golvet uppföres och i framtiden en dylik mitt emot skall inrättas. - A v lika nöd­ vändighet är även den föreslagna avstängningen under orgelläktaren, och lärer förslaget uti ritningen lit G [fig 283] bliva det enda sätt att avhjälpa den elaka effect, som den för lågt anlagda läktaren för­ orsakat. Dock böra dörrarna till sidogångarna för­ färdigas släta och lika med hoiseringen och kolon­ nerna under läktaren utflyttas på ena sidan, var­ jämte det gamla skranket vid stora kyrkodörren synes böra borttagas. - Dessa ritningar, varav lit C, D och E äro nygjorda, får jag till Eders Kongl Maj :ts höga heprövande i underdånighet överlämna med underdånigste tillstyrkande av nådigt bifall till det sätt, som consistorium i underdånighet före­ slagit, varefter dessa inredningar tid efter annan kunna förnyas med minsta känning för domkyrko­ kassan.» skrivelsen är undertecknad av överinten­ denten A U Edelcrantz och kontrasignerad av G A Pfeffer. År 1807 fick G A Pfeffer betalt för ritningar till domkyrkans inredning, 3 tydligen de ovan nämnda med lit A, B, F och G betecknade. Ritningarna A, B och F bära anteckningar om att de utförts av conducteuren Måsbäck Det vill härav synas, som om Pfeffer haft ledningen, under det att Måsbäck utfört själva ritningsarbetet. Ritningen till den nya altarprydnaden, lit E var utförd av hovintendenten Carl F Sundvall, vilken den 28.2.1812 kvitterade 66 riksdaler 32 skilling banco som betalning härför, liksom också för »andra små detailler för samma kyrka». 4 Om med det sista uttrycket avses ritning­ arna lit C och D, kan icke avgöras men förefaller föga troligt; antagligen hava dessa skäligen enkla arbeten Måsbäck till upphovsman. 415 1800-TALET Fig 284. Koret mot öster med Sundvalls altarprydnad. Foto S Curman 1907. Chancellooking E with Sundval/'s reredos. Reparationer De mångahanda reparationsarbetena stodo under uppsikt av conducteuren Måsbäck, vilken under vissa år vistades långa tider i Strängnäs, så t ex 1813 - 84 dagar; 1814- 152 dagar; 1815 - 211 dagar; 5 men ännu långt in på 1820-talet kvitterade 416 Måsbäck arvoden för tillsynen över arbeten på domkyrkan och dess byggnader. De förut omnämnda »silhällarna», dvs järngaller av gjutjärn, tillverkades vid Hällefors bruk och le­ vererades i juli 1811. RESTAURERINGEN 1806-1820 Ii) Fig 285. Korets östra del med Sundvalls altar­ prydnad och monumentet över Karl IX. Teckning av CJ Billmark 1852. NatM. East part of chancel with Sundvall' s reredos and Charles IX's monument. Drawing by C J Billmark 1852. ., l , l ,,. o '\ ~ ' · f: ,, l! 1). • ·~ l .... Ny läktare för skolungdom I planen för den invändiga restaureringen ingick blott utförandet av en ny läktare, avsedd för skol­ ungdomen; på den punkten ändrade man sig och utförde i stället två, placerade mitt emot varandra i S II och N II och utanför liggande kapell.6 Trappan till södra läktaren, på vilken gymnasisterna skulle sitta med olika avdelningar för inferiorerna och superiorerna, 7 hade sin plats i Djäknekorets nord­ östra hörn; trappan till norra läktaren, där trivial­ skolans elever skulle sitta, 8 gick utefter södra väggen i sakristia I. Bägge läktarna försågos med barriär i enlighet med ritningen lit F (tig 281). 9 Gamla 417 llSUU·TALET djäkneläktaren nedtogs år 1813 och såren i murarna och golvet efter den bärande stommen och trappan lagades; dessutom igenmurades »5 öppningar i sido­ pelarna», varmed förmodligen menades fem stycken öppningar för gamla murgången. 10 Läktarna synas ha varit fullt färdiga före årets slut, ty den 20.12. kvitterade Måsbäck 524 riksdaler banco »för 2:ne nya läktares uppbyggande i domkyrkan».U Sundvalls altare Grunden till altaret lades den 28.6.1815 i förbin­ delse med en högtidlighet. Efter slutat samman­ träde i domkapitlet infunno sig dess ledamöter i domkyrkan och var och en medverkade genom murning vid grundstenens läggande.12 Altarbygg­ nadens utseende framgår dels av Sundvalls ritning (fig 282), dels av fotografier, tagna före rivningen vid restaureringen 1907-1910 (fig 284). Ä ven på en teckning av Carl Johan Billmark är altaret åter­ givet (fig 285). De grövre murningsarbetena utför­ des under åren 1815 och 1816. Under det först­ nämnda året gingo 483 1/4 murardagsverken och 15 761 tegelstenar »till altarbyggnaden» och under det senare 617 murardagsverken och 11 420 tegel­ stenar »till altarbyggnaden och korvalvens repara­ tion».13 Till alla mer invecklade detaljer gjordes modeller i naturlig storlek. Sålunda förfärdigade bildhuggaren Axel Fahlcrantz i Stockholm model­ len till ett stort kapitäl av korintiska ordningen samt fyra konsoler av trä, antagligen till det översta bjälk­ laget och trekantsgaveln; 14 kvittot är daterat 8.5. 1815. Vidare gjorde Fahlcrantz »i bildhuggeri mo­ deller till listerna ... med dithörande hörnlöv samt en korintisk rosett.l5 A v G A Ponsbach förfärdiga­ des »modellen till en fris». 16 Efter dessa modeller götos sedan de ifrågavarande partierna hos gipsgjutaren J Agazzi i Stockholm, vilken för detta arbete erhöll 982 riksdaler 32 skil­ ling banco. Själv och med tre medhjälpare passade Agazzi in de olika styckena på sina platser. Mate­ rialet fraktades i 15 packlårar till Strängnäs och uppmonteringen tog 29 dagar i anspråk Y A v de finare detaljerna på altarprydnaden torde det blott ha varit de joniska kapitälen och änglarna i svick­ larna, som icke tillverkats i Agazzis verkstad. De förra förfärdigades av sten - troligen kalksten ­ 418 »enligt ritning» hos E I Boberg i Stockholm, de senare modellerades och götos i gips av professor E Gustaf Göthe även i Stockholm, vilken för ar­ betet, uppsättningen inberäknad, erhöll 445 riks­ daler banco.l8 Änglarna i svicklarna (fig 286) ut­ fördes inte i strikt anslutning till ritningen. På denna »voro änglarna tecknade helt och hållet draperade och med nedfällda vingar, varemot de av professor Göthe förfärdigade föreställdes med flygande vingar och av en lättare form och beklädnad». Detta för­ anledde biskop Tingstadius att reservera sig mot deras uppsättande; Kgl Majt gav emellertid till­ stånd därtill. n Till altarprydnadens utförande fordrades en hel del speciella verktyg, som levererades av Johan Saubert i Strängnäs. Av dessa kunna nämnas: 2 st cirkelledare till stora kolonnerna med behöriga löpare, 13 alnar långa vardera; 2 st dito till de mind­ re kolonnerna, 7 alnar långa vardera; 14 st 7 alnar långa rätskivor; 168 alnar gipslinjaler; svarvinrätt­ ningen till stora kolonnerna med behöriga spänn­ bottnar, ringar och ledare; dito till de mindre ko­ lonnerna; 2 st dragchamploner till frontespis och cornicher; l st dito till arkitraven med ledare; ... l st dragchampion till joniska cornichen; l st dito till arkaden, m m.2l Den ovannämnda Johan Saubert utförde även »allt snickarearbetet till altaret, bestående i ett altarbord med sin plan, trappa och knäpallar; dito ett nattvardsbord eller disken; ett kors och tvenne kandilabrar», m m. 21 Måleriarbetena utfördes av J F Hesselberg i september 1817. Ur räkningen kunna följande rubriker citeras: »målat på muren (stödmuren mellan altaruppbyggnaden och valvet ovanför) balustrad i oljefärg; ett kors ... ådrat som cederträ och fernissat; altarbordet . .. framsidorna 2 gånger anstrukna med grå oljefärg; altartrappan ... 3 gånger anstruken i grå sandstencouleur i olje­ färg; nattvardsbordet (altarringen) ... ådrat som vit marmor i oljefärg.» 22 Tvenne altarpallar om 3 alnars längd försågos med stoppning av Isac Hopman. 23 De två kandelabrarna, som på ritningen och även på fotografier synas ställda på de åt sidorna utskju­ tande partierna av altarprydnadens underbyggnad, förfärdigades »uti bildhuggeri» av den ovan nämnde G A Ponsbach, vilken för sitt arbete erhöll 80 riks­ daler banco. De förgylldes med äkta guld av Fredrik RESTAURERINGEN 1806-1820 Fig 286. Änglafigurer på Sundvalls altarprydnad, modellerade av skulptören och arkitekten Erik Gustaf Göthe. Foto S Curman 1907. Angels Dn Sund~all's reredos modelied by Erik Gustaf Göthe, scu/ptor and architect. Bong i Stockholm, vilken härför betingat sig 180 riksdaler banco. 24 Ställning för hertig Karl Filips rustning Hertig Karl Filips rustnings »appui» höggs av kaptenen och slottsstenhuggaren Johan A Göthe, professor E Gustaf Göthes far. För arbetet, vilket i räkningen betecknas som »en corniche, 10 fot lång med ornerade lister samt 2:ne konsoler därunder rikt ornerade, enligt herr hovintendenten Sundvalls därå givna ritning, kopierad i Ölandsmarmor», betalades 90 riksdaler banco. 25 Före uppsättningen putsades det hertigliga harnesket. 26 Bänkinredning Den 27.1.1819 upprättades entreprenadkontrakt mellan consistorium och conducteur Måsbäck om förfärdigande av kyrkans nya bänkar (fig 287 och 278). Bland åtgångna materialier under räkenskaps­ året 1.5. I 819-1.5.1820 redovisas 77 3/4 tolfter brä­ der och 10 1/5 tolfter plank, vilka sannolikt till största delen åtgått till den nya bänkinredningen. 27 I oktober anskaffades från Eskilstuna tydligen till de nya bänkarna: 145 bänklås, 137 dussin träskruv, 140 vinkeljärn, 80 nycklar, 128 slutbleck (?) m m. 28 Den 26.8.1820 fingo 4 arbetare betalt »för utbärning ur domkyrkan och inläggning i materialboden av stycken efter gamla bänkarna jämte jords och damms utförning från samma kyrka, hopsamlat efter nämnda bänkar». 29 Av denna uppgift torde den slutsatsen kunna dragas, att bänkarna vid nämnda tidpunkt voro i stort sett färdiga. Järn­ gallret kring predikstolen var hos smeden för lag­ ning eller ändring och göts fast i hål i de nya plan­ stenarna.30 Måsbäck fick för bänkinredningen den 23.5.1820 691 riksdaler banco och den 30.6.1821 2 004. 31 Av de beslutade åtgärderna synas väggen under orgelläktaren och järngallret kring koret aldrig ha blivit utförda. 419 1800-TALET Fig 287. Långhuset sett från koret mot sydväst före restaureringen 1907-1910. Foto S Curman 1907. N ave seen from the chancel, Iaoking SW, before the restoration 1907-10. Nummertavlor. Orgelreparation I samband med bänkinredningen tillkommo 1819 »tvenne nya nummertavlor med rnachineri att höja, vända och sänka», tillverkade av Johan Saubert. 32 Orgelverket från 1802 reparerades av instrument­ makaren A Svanström under tillsyn av domkyrko420 organisten J E Törnqvist. Arbetet, som var rätt omfattande, avsynades omkring 1.3.1821. 33 Flyttning av altarskåp och epitafier Det gamla altarskåpet, som förut stått på hög­ altaret, flyttades enligt förslaget till korets norra RESTA URERINGEN 1806-1820 vägg, vilket framgår av en teckning av C J Billmark, förestäUande högkoret mot nordost. 34 Övriga altar­ skåp och epitafier synas i betydande omfattning ha flyttats undan: »för gamla trätavlors bärande från Franciska gravkoret till gamla sakristian» kvitterade kyrkvaktaren den 29.11.1819 ersättning för sig och sina medhjälpare. 33 Golvreparationer 181O-talets reparation fick sin stora betydelse för interiören genom de åtgärder, som vidtogas ifråga om den fasta inredningen. Dock utfördes även sådana restaureringsarbeten, som berörde byggna­ den själv, golv, murar, valv, fönster, yttertak o s v. I samband med att den nya bänkinredningen ut­ fördes, blev det också nödvändigt att justera och laga golvet. Sålunda kanthöggs och fogades gammal golvsten och inlades ny sådan år 1819. Härvid till­ reddes murbruket av domkyrkadrängens dotter, Lisa Apelqvist. 35 Golvet hade emellertid inte be­ stånd länge, ty betäckningen över en hel del gravar började ge med sig, varför golvet sjönk. Med an­ ledning härav påmintes gravägarna genom annons i allmänna tidningarna om sin skyldighet att vidta nödiga reparationer. 37 En reparation kom också till stånd, varvid 400 stycken nya planstenar inlades. 38 Förstärkningsarbeten En behövlig förankring av korvalven utfördes. Redan i sitt memorial av den 27.8.1787 angående fönstrens reparation hade Jac. Wulfffäst uppmärk­ samheten på bristfälligheterna i berörda hänseende (s 406). Han skriver: »Jag bör ej obemärkt lämna att vid besiktningen av ovan nämnda fönster även upptäcktes betydande rämnor över sex stycken av de högra framme uti koret, vilka sprickor ovan 3 :n e valvbågar i synnerhet så tydligen visa sig, som på desseinen nr l är utmärkt och att jag ovan valvet på sidorouren mätte en öppning till en tums bredd samt befann jämväl ena delen av muren vara utskjuten till en halv tum. Orsaken härtill tyckes härleda sig såväl av valvets spänning ovan fönsterbågarna som i synnerhet av grundens sjunkning, vilken till någon del är planerad på sluttningen av ett berg. Kunde dessa rämnor botas och igenkilas utan valvets rubb­ ning, vore önskligt, helst då långliga tider varit lika och således ej vidare sättning att befara.» 3 ) På hösten 1801 vidgades sprickorna ansenligt, varför man begärde besiktning snarast möjligt av någon kunnig arkitekt. 4° Förrättningen uppdrogs åt sekreteraren G A Pfeffer och kaptenen J H Walm­ stedt och utfördes i slutet av aprill802 41 samt resul­ terade i ett vidlyftigt ämbetsmemorial daterat den 31.5. 42 Ovanför östra korfönstret fanns en spricka om en halv stens bredd, synlig från taklisten och även under fönstret ända ned till marken; i valvet ovanför syntes en spricka av l tums vidd. Ä ven i nordöstra fönstret och valvkupan fanns en liknande spricka. Ovan fönstret närmast söder om det östra fanns »en spricka i yttermuren av nära en tums öppning, vilken tycktes vara den farligaste och som mest raserat fönstervalvningen, och uti kupan syn­ tes en fläck av rappningen lossnad, varav en liten del nedfallit, varifrån till mitten av kupan syntes likaledes en rämna». Även över nästa fönster åt söder fanns en liten rämna. »Uppöver valven be­ siktigades även rämnorna, som stodo öppna emellan 2 till 3 tum, och befunnos murarna vara utskjutna om varandra över en tum. . . . Emellan aUa valv­ kuporna och yttermurarna äro skillnader av nära 3 tum, vilka vid en för 8 år sedan anställd reparation blivit med bruk i övre kanten igensmetade, och vilken fyllning nu ägde 2 tums bredd, varav kan slutas, att 3/4 tum är den skillnad, som muren i senare tider utskjutit, sedan 1/4 tum är avdragen för bruksmassans hoptorkning.» Ä ven på utsidan syn­ tes sprickorna, men igenkilade med tegelsten. Ingen kunde minnas, när detta skett, eller att sprickorna vidgat sig under senare tid. Under den pågående reparationen av sockeln skulle man dels hålla noga uppsikt på sprickorna samt »om någon skjutning blir märkbar vid contreforterna». Om såsom vore att förmoda, ingen förändring kunde märkas, »kan iståndsättaodet medelst lindrig igenkilning lätteligen avlöpa». Härvid synes tills vidare ha fått bero. Dock lät man årligen besiktiga valven för att förvissa sig om att icke sättningarna fortskredo. 43 År 1813 företogs en ny grundlig besiktning genom kapten Walmstedt och conducteuren Måsbäck, 44 varvid befanns, »att Il stycken valvbågar mellan södra väggmuren och närmaste pelarraden voro rämnade, i valvbågarna över sex fönster i koret många och stora sprickor; uti valven över mellersta delen av koret mellan båda 421 1800-TALET pelarraderna finnas tre större sprickor, tvärt över kyrkan». 45 Nu satte man omedelbart igång med de nödiga reparationerna. Den 6 oktober betalades de vid Skeppsta bruk tillverkade förankringsjärnen: »26 ankarjärn med större och mindre skruvar samt 9 slutar, 28 hylsor och 2 nycklar». 46 Till »ankar­ järnens insättning över korvalven>>användes år 1813 338 dagsverkenY Den 21 april1814 fingo 3 arbetare sin betalning >>för 13 dagsverken vid domkyrkokor­ valvens rengöring». 49 Härmed torde förankrings­ arbetena varit avslutade. Följande år reparerades korets yttermurar. ställ­ ningar uppsattes i maj och juli.49 Förutom att man satte igen sprickor och verkställde liknande repara­ tioner på murarna, passade man på att sätta upp tak- och stuprännor samt förse vindsgluggarna kring koret med fönster. 50 Förändringar av fönster och dörrar År 1818 gjordes en förändring av fönster och dörrar i södra och norra vapenhusens yttermurar, varigenom kyrkan till det yttre slutgiltigt fick sin nuvarande form. Förut har påpekats (s 374), att södra vapenhuset på Peringskiölds teckning har tre höga och smala rundbågiga fönster (fig 230) och att norra vapenhuset antagligen hade två sådana. På planritningen till restaureringsförslaget av år 1810 (plansch XXIX) synes, att de bägge vapenhuspor­ talerna voro belägna något mer åt väster än de nuvarande. På arkitekten Sandahls uppmätnings­ ritning för Zetterwalls restaureringsprojekt ha de emellertid sitt nuvarande läge. Mellan 1810 och 1875, då arkitekten Sandahl gjorde sin uppmätning, måste portalerna ha flyttats och utan tvekan i sam­ band därmed också de nuvarande fönstren tagits upp. Visserligen säges ingenstädes klart och tydligt, att den ifrågavarande förändringen skedde år 1818, men ett par uppgifter i räkenskaperna måste utan varje tvekan ges en sådan tydning. »Betalt från och med den 10. junii till den 22. oktober nästlidit år [1818] för vakthållning vid domkyrkan nattetiden under påstående upphugg­ ning och murning av nya dörr och fönsterlufter ...».50 Vilka fönster- och dörröppningar skulle upp­ giften gälla om icke vapenhusens? Till yttermera visso i detta sammanhang kan andragas Strängnäs­ smeden Joel Hallbergs räkning, betalad den 10.10. 422 1818: »Täckt med järnplåtar uti 5 fönsterlufter samt överstrukit plåtarna och alla korsjärn .. . ; överstru­ kit nya fönsterbågar samt gamla fönster, tillsam­ mans 144, och 10 st krokar till rännorna med tillagd färg till alltsammans ... ; skarvat rännan över södra dörren ... ; gjort ny ränna över norra dörren.» 52 Det förefaller synnerligen antagligt, att anledningen till att rännan över södra dörren måste skarvas, var, att portalen flyttats ett stycke åt sidan. Under sommaren utfördes 583 1/4 murardagsverke. 53 Av de fem fönsterblecken, som omtalas i smeden Hallbergs räkning voro ganska säkert fyra styckenför de nya stora fönstren i vapenhusen. Men för vilket fönster gjordes det femte? Troligen för Frescoka­ pellets; det är nämligen mycket sannolikt, att detta fönster nu fick sin nuvarande form genom att fönsterbänken höjdes och avtäckningen gjordes spetsbågig. Portalerna, vilka tidigare beskrivits (s 295 och 323), uppfördes efter flyttningen ganska säkert i sin gamla form; för södra portalens vidkommande finnes i varje fall ett mycket vägande skäl för ett sådant påstående. På Peringskiölds teckning fig 23C uppges dess bredd till 4 3/4 aln. Men detta mått ä1 exakt detsamma som det nuvarande, 285 cm. An· ledningen till bibehållaodet av den gamla formen var säkerligen, att man i det fallet kunde använda det gamla materialet och de gamla dörrarna. På Peringskiölds bild tycker man sig skönja en dörr och en dörring av samma utseende som de nuva· rande. Övriga underhållsarbeten Förutom dessa reparationer av mer ingripand{ art förekomma också arbeten, som bäst karakteri· seras som lagningar. Sårlana utfördes i olika etappe1 under hela reparationsperioden på strävpelarna yttermurarna, taklisten, yttertaket och tornhuven, så att hela kyrkobyggnaden vid reparationsperio· dens slut torde ha varit i gott skick. Tornuret reparerades år 1818 av urmakaren Jor Torsk i Strängnäs. Härunder ringdes i 10 veckor~ tid klockan 6 och 12 på dagen i stadens rådstu· klocka; för denna ringning svarade nyssnämnde Torsk. 54 Samma år arbetade en snickare C P Holm berg under 50 dagar i tornet med att lägga »golv vk växelverket ifrån alla fyra visartavlorna» och at' UNDERHÅLLSARBETEN utföra panelning kring själva urverket. 55 Vidare ut­ förde han under 18 dagar följande: »sänkt ner torn­ väktargångarna och lagt om densamma med plank samt fotbräder och ledstänger; dito lagt en gång ifrån själva urverket tillluckan vid sidan av tornet med plank, fotbräder och ledstänger därtill; en ny liten dörr uti gallret, som sitter för strängarna till slagklockorna.»ss Kyrkans utseende år 1830 Innan vi lämna 1810-talets restaurering, kunde det kanske vara av intresse att citera en skildring, som en besökande i domkyrkan fann sig föranlåten att nedskriva år 1830. Efter att ha klagat över den nya orgelläktarens olyckliga verkan skriver han: »Jag lät mig likväl icke avskräckas utan vandrade igenom den låga ingången under läktaren, som tycktes liksom vilja nedtrycka mig - och mitt an­ sikte klarnade vid åsynen av den förändring, kyrkan i övrigt undergått. I min barndom var hon det skönaste tempel; men huru mycket skönare var hon likväl icke nu! Då blott upplyst av ljuskronorna och några få från pelarna utgående armar, var hon grå och fulldammad, bänkarna höga och blågrå, pre­ dikstolen av mörkbrun betsad ek med svart upphöjt arbete, och inuti det höga majestätiska koret stod framför altaret ett stort bilderskåp, vars figurer framställde Kristi pinas historia, och blott på några stegs avstånd kunde urskiljas. Nu var hon mycket mer upplyst genom ett större antal ljusarmar och därjämte vitmenad, bänkarna lagom höga och vit­ målade med helt ljusblå speglar, i likhet med grund­ färgen på predikstolen och läktarna, predikstolen i alla avseenden, både till proportion och utformning, den skönaste av alla nyare predikstolar, jag sett ...». »De trenne herrliga valven (i koret) på sina sköna pelare hade även fordom måst tilldraga sig min uppmärksamhet; men oformligt höga bänkar upp­ togo då rummet mellan pelarraderna och omslöto det inre av koret. Hela det vida koret står nu öppet. Den i sig själv vackra och väl utförda, höga altar­ dekorationen, fastän icke överensstämmande med den götiska byggnadens arkitektur, gjorde i sin bländande vithet ett stort och behagligt intryck ...» »Sedan jag även tagit i ögonsikte den forna altar­ tavlan, som fått ett mycket fördelaktigt rum på norra väggen av koret, men blivit berövad sina målade dubbeldörrar ... (kastade jag en blick) upp­ över altardekorationen (och upptäckte där) en av någon hantverkare målad läktare, vilande där ovanpå i höjden. En läktare där uppe! Vart hava de båda stora bildertavlorna, som prydde de främsta pelarna på ömse sidor om koret tagit vägen?, frågade jag . .. A, dem har man vräkt in i Frankiska gravkoret, emedan conducteuren, som hade reparationen om hand, sade, att han ville hava undan allt skräp för att få kyrkan så ren som möjligt ... Utom dessa äro många tavlor, som för ingen del missklädde sitt rum, ända bakuti kyrkan blivit självmyndigt borttagna, och detta oaktat lagar och författningar strängeligen förbjuda sådant utan behörig tillåtelse; varemot blott några vapen funnits värdiga att här och där uppsättas ...»57 skribenten hade sinnet öppet för värdet hos kyrkans medeltida altarskåp. Uppskattning av dessa har alltid funnits i orten men däremot endast under­ stundom hos de centrala myndigheterna. Tiden mellan 1810-talets restaurering och restaureringen 1907-191 O Tiden mellan de bägge stora restaureringarna vid 1800-talets och 1900-talets början medförde på ett par undantag när inga störe förändringar vare sig för det yttre eller det inre. Man inskränkte sig i huvudsak till sådant, som kan rubriceras som un­ derhållsarbeten. I maj 1826 ägde enligt Överintendentsämbetets förordnande en besiktning av kyrkans torn och yttertak rum. En fullständig reparation skulle draga en kostnad av 15 399 riksdaler banco. 58 På 1830- och 1840-talet utfördes omläggning av koppartäckningen på kyrktaket. 59 Av större be­ 423 1800-TALET tydelse för exteriören blevo emellertid vissa repara­ tioner ifråga om yttermurarna. Ar 1841 fogströks tornet under ledning av byggmästaren A Eriksson, varvid åtgick 46 tunnor kalk samt l 1/4 tunna röd­ färg.60 Ar 1842 rappades och fogströks »på norra och södra sidorna till den s k högkyrkan». Till ar­ betet åtgick 48 tunnor kalk, 2 tunnor rödfärg och ett stycke krita till kritslagning.61 Följande år ut­ fördes samma procedur med långhusets murar. Härvid förbrukades 96 tunnor kalk, l 3/4 tunnor rödfärg, 4 buntar hyssning till kritsnören och ett stycke krita. 62 Med uttrycket »högkyrkan» avses utan tvivel de över sidoskeppens takfall uppskju­ tande delarna av högmurarna. Med »fogstrykning­ en» menas säkerligen uppdragande av vita ränder på de röda putsytorna, varigenom imitation av tegelmur åstadkoms. Förvisso var det vid upp­ dragandet av dessa ränder, som »kritsnörena» och kritan kommo till användning. Detta utseende hade kyrkans murar till restaureringen vid 1900-talets början och ha för övrigt delvis ännu i dag. Ar 1856 företogs åter en yttre reparation under ledning av byggmästaren A Asplund. Murarna laga­ des och rappades överallt, när detta var av behovet påkallat, och därefter »avfärgades och fogströkos contrefarterna i likhet med domkyrkomuren». 63 Under åren 1825 och 1826 gjordes genom brons­ fabrikören Hesselgren i Stockholm »nya siffror och punkter» av mässing till alla fyra urtavlorna. De nya delarna liksom också visarna förgylldes med »veritabelt dukatguld». 64 Golvreparationer, flyttning av gravstenar m m Ar 1859 reparerades kyrkans golv, vartill åtgick 450 alnar golvsten. År I 868 höra vi ånyo talas om reparationer av kyrkogolvet. 65 På 1860-talet väck­ tes förslag av dåvarande domkyrkasysslomannen K U Jaensson att ur kyrkans golv låta upptaga en del gravstenar såväl från medeltiden som från senare tid för att skona dem för ytterligare nötning. För­ slaget antogs, och i tre repriser- 1861, 1873 och 1880 - upptogs ur kyrkogolvet sammanlagt 19 gravstenar och inmurades i korets innerväggar. Domkapitlet beslöt år I 873, att på platsen för upp­ tagna gravstenar skulle placeras plansten med ett inhugget nummer för identifieringens skull. 66 Vad beträffar inre reparationer, kan för övrigt 424 nämnas, att domkyrkan år 1860 invändigt avdam­ mades och vitströks till väggar, valv och pelare, och att samtidigt en sockel, dvs ett bälte av svart färg närmast ovanför golvet, mälades överallt runt väggar och pelare. 67 Domkyrkan putsades på nytt invändigt 1878.69 Uppvärmning En betydelsefull förbättring under nu ifrågava­ rande period bestod i att man skaffade sig möjlig­ heter att värma upp kyrkan. Ar I 876 inköpte man hos Bolinders mekaniska fabriksaktiebolag sex ka­ miner, s k gurneyska ugnar, till ett pris av 600 kro­ nor pr styck. 69 Förslag till ugnarnas placering och rökgångarnas dragning underställdes kgl överin­ tendentsämbetets prövning, vilket liksom landshöv­ dingeämbetet i Nyköping lämnade det utan an­ märkning.70 I mitten av december kunde man börja elda; arvodet för eldningen under vintern sattes till 25 kronor. 71 Innanför västra ingången, som av­ stängdes för allmänheten, ordnades bod för ved och kol.7 2 De sex ugnarna hadeföljande placering: en intill östra sidan av var och en av pelarna 9 C och 9 D; en intill västra sidan av var och en pelarna 6 B och 6 E samt en intill östra sidan av var och en av pelarna 4 B och 4 E, alltså två i korets västra del och två i vart och ett av vapenhusen. Rökgaserna från samtliga kaminer fördes genom långa bara järnrör, som bröto igenom valven, in i ännu bevarade skorstens­ stockar på vindarna. Till långhusets fyra kaminer höra lika mänga skorstensstockar på sidoskepps­ vindarna, liggande och svagt stigande; efter att ha brutit igenom högmurarna gå de på insidan av dessa ett stycke lodrätt uppåt och förenas därefter parvis i spetsiga bågar, från vilkas hjässa en lodrät gren stiger upp till taknocken. En liknande dubbel skorstensstock finns också på korvinden. Alla tre skorstensstockarna hade givetvis förut över taket uppstickande skorstenar; av dessa är blott korets bevarad. Ny orgel och orgelläktare Den viktigaste förändringen i fråga om den fasta inredningen var utförandet av ett nytt orgelverk med ny fasad och läktare. Orgelanläggningen frän I 802 var tydligen av en synnerligen olycklig verkan. Sålunda säges redan i överintendentens memorial UNDERHÅLLSARBETEN Fig 288. Ritning till orgelläktare och orgelfasad av arkitekten C G Blom Carlsson, av Kgl Majt gillad den 23 februari 1858. Str domkap ark. Drawing of organ gallery and organ front, by C G Blom Carlsson, approved by the Crown, 23 February 1858. den 28.6.1810 med anledning av restaureringsför­ slaget, att av orgelläktarens låghet framkallas en synnerligen obehaglig effekt. 73 Den förut citerade besökaren från år 1830 säger: »Jag steg in genom västra porten för att mötas av ett herdigare sken; - men, huru plötsligt nedstämdes inte mina för­ hoppningar, då vid inträdet en kolossal byggnad, som sträckte sig uppifrån taket ned mot golvet och bortskymde hela anblicken av kyrkan, stod fram­ för mig. Jag fann snart, att denna ett gott stycke fram i kyrkan liggande byggnad var det så mycket omtalade, misslyckade orgelverket.» 74 Missnöjet med anläggningen från 1802 var allmänt och säker­ ligen mycket befogat. År 1849 tillkallade man professor C G Brunius i Lund, vilken avgav ett »betänkande, rörande en ny orgelbyggnad i Strängnäs domkyrka». 75 Häri säger han bland annat, att orgelns placering i långhusets västra ända ehuru urgammal måste anses vara gan­ ska ofördelaktig, att enligt hans förmenande endast två alternativ, bägge dock förenade med betydande olägenheter, kunde tänkas, nämligen dels en pla­ cering i södra vapenhuset, dels i högkorets norra sidoskepp utanför sakristiorna. Det senare alterna­ tivet är av intresse, eftersom orgeln fick denna pla­ cering vid sista restaureringen. För sin utredning och för den därtill nödvändiga uppmätningen erhöll Brunius en betalning av 300 riksdaler banco. 76 Traditionen för orgelns placering i långhusets västra del var emellertid för stark, och då man gav professorn och intendenten hos Överintendentsäm­ betet Carl Gustaf Blom Carlsson uppdrag att ut­ arbeta ritningar till ny orgel med ny läktare och ny fasad, togs sikte på en sådan placering. Bloms rit­ ningar (fig 288) översändes med skrivelse daterad den 29.1.1858 till Överintendentsämbetetför gransk­ 425 1800-TALET Fig 289. Ritning till avskiljande vägg under orgelläktaren. Str domkap ark. Drawing for partition wall under the organ gallery . • ning. 77 Ämbetet, vars utlätande är daterat den 16.2., 78 hade intet att erinra, och Kgl Majt gav sitt nådiga gillande den 23.2., 79 men inte förrän under förra hälften av april kommo de gillade ritningarna domkapitlet tillhanda.so Redan samma dag, som Kgl Majt gillade rit­ ningarna hade emellertid domkyrkasysslomannen inkommit till domkapitlet med förslag till kontrakt rörande uppförandet av ett nytt orgelverk med där­ till hörande läktarbyggnad. 81 Man beslöt sluta kon­ trakt med orgelbyggarna P L Åkerman och E A Setterqvist, vilka synas ha skrivit under i mitten av april. 82 Av kontraktet inhämtas bland annat, att det nya orgelverket skulle bestå av 37 ljudande stämmor, fördelade mellan tvenne manualer och en pedal, att orgelverkets »struktur» skulle byggas i full överensstämmelse med de fastställda ritning­ arna och att samtliga fasadpipor skulle göras av rent engelskt tenn med drivna labier och att de skulle arbetas smakfullt och poleras väl. Bildhugge­ riet skulle förses med äkta förgyllning; i övrigt skulle mälas med pärlfärg, där ej andra färger an­ gavs av ritningen. Orgelbyggarna skulle också upp­ föra den på fjorton kolonnervilande nya läktaren med tillhörande trappa. Läktaren skulle målas i pärlfärg och kolonnerna i marmorimitation; listverk, orna­ ment och kolonnernas kapitäl skulle förses med 426 äkta förgyllning. Den äldre läktaren överlämnades till orgelbyggarnas fria disposition. Till grund under kolonnerna skulle sten få tagas från kyrkogårds­ murarna, som började rivas på hösten samma år. Sår och märken i golv och murar efter gamla läkta­ ren skulle lagas av orgelbyggarna.ss Under arbetets gång gjordes på förslag av orgel­ byggaren Åkerman ett tillägg till den ursprungliga planen, bestående i utförandet av en skiljevägg under läktaren mellan själva kyrkan och tornrum­ met, vilket ansågs skola bli fördelaktigt för kyrkans utseende (tig 289).s4 Det nya orgelverket stod färdigt i slutet av år 1860, då det avsynades av professor G Mankell från Stockholm, professor Palmstedt och mekanikus Moberg, vilka ansågo sig kunna vitsorda »att hit­ tills ingenting i denna väg blivit här i Sverige så fullkomligt utfört». Orgelverket invigdes Alla hel­ gonadagen den 4 november 1860 med tal av dom­ prosten Widebeck, altartjänst av biskop Annerstedt och komminister Malmborg, musik och kantat, den senare författad av läroverksadjunkten magister Th Strömberg. 85 Ritningen tig 288 ger i förbindelse med de ovan meddelade upplysningarna ur kontraktet med orgel­ byggarna en god uppfattning om orgelfasadens och läktarens utseende. Härtill kan läggas, att orgelläk­ UNDERHÅLLSARBETEN taren helt upptog utrymmet under mittskeppets västligaste valv, att dess barriär gick fram jäms med östra sidan av pelarna 2 C och 2 D samt att en del därav som en liten balkong sköt ut ett stycke i norra sidoskeppet. Trappan hade sin plats under södra sidoskeppets västligaste valv, skjuten så nära intill västra väggen som möjligt; den gick i två lopp, det nedre med stigning från norr till söder och det övre i motsatt riktning. I tornets bottenvåning avgrän­ sades genom panelväggar vid södra och norra sidan smala skrubbar. En ritning till en »ornerad brädvägg med fönster och dörr» (fig 290) för tornbågens övre del, avsedd att från tornrummet dölja orgelns baksida, utför­ des 1861 av J F Åbom. Norra läktaren borttages m m De bägge läktarna från J81O-talets restaurering voro - för övrigt helt naturligt - icke till belåten­ het. År 1873 beslöt domkapitlet, att läktaren på södra sidan, förut upplåten åt den studerande ung­ domen, skulle borttagas och att den motsvarande på norra sidan skulle nedflyttas på taket av Gyllen­ borgska gravvalvet. 86 Beslutet blev emellertid icke effektuerat. Den 27.11.1878 beslöt domkapitlet låta borttaga den norra läktaren, »som skymde dagern från det bakom liggande fönstret». 87 Nu blev detta också utfört, ty följande år sopades och dammades i kyrkan »efter norra läktarens rivning». 88 Den södra läktaren stod kvar till restaureringen 1907­ 1910. En åtgärd, som helt säkert hade en viss betydelse för interiören, var bortflyttningen av hästen och rustningen på Karl IX:s monument liksom också hertig Karl-Filips rustning. 89 För deras vidare öden redogöres s 460 ff. Bondkoret inreds till museum Det s k Bondkoret i kyrkans sydvästra hörn an­ vändes åtminstone alltsedan 1500-talets slut till för­ varing av allehanda material och till andra icke kyrkliga ändamål. 90 (Jfr s 314 ff.) Där fanns år 1831 en vind (väl = bjälkbotten) för uppläggning av bräder. Nu föreslogs, att ytterligare en vind ovanför den befintliga skulle inrättas till förvaring av spannmål. Vidare önskade man vidga porten, så att man skulle kunna köra in med parhästar och r • . . -----­ . .,., Fig 290. Ritning till avskiljande vägg i tombågens övre del av arkitekten J F Åbom 1861. Str domkap ark. Drawing for partitian wall in upper part of tower arch, by J F Åbom 1861. vagn; detta önskemål bifölls däremot icke. 91 År 1867 begärde församlingen att få använda koret vid jord­ fästningar under den kallare årstiden. 92 Den 15.11. 1874 förhyrde handlanden H Törnberg det översta loftet till samma tidpunkt följande år. När han då skulle hyra på nytt, fick han förbinda sig, »att en tunna spannmål till föda för råttorna skall finnas att tillgå på magasinet, då detta i övrigt är utrymt». 93 Koret var sedan uthyrt till olika hyresgäster under större delen av tiden till och med 1886. 94 Sistnämnda år väcktes förslag att i koret inrätta stiftsarkiv,95 vilket emellertid icke ledde till någon åtgärd. År 1887 den 24.8. biföll domkapitlet en be­ gäran från Södermanlands fornminnesförening, att koret skulle upplåtas till förvaring av dess sam­ lingar; om lokalens anordnande för dess nya ända­ mål skulle utlåtande inhämtas från vice domkyrko­ 427 1800-TALET sysslomannen. 96 Detta behandlades den 5.1O. och innehöll bl a, att föreningen skulle få disponera blott en del av koret och till en årlig hyra av 125 kronor. 97 Fornminnesföreningen å sin sida var emellertid icke betjänt av en sådan anordning, var­ för saken fick vila till år 1890, då en ny framställ­ ning gjordes från föreningens sida, vilken nu ledde till beslutet att upplåta Bondkoret i dess helhet till inredande av ett kyrkomuseum. Förslag till lokalens ordnande hade utarbetats av arkitekten Fredrik Lilljekvist och intendenten Gustaf Upmark d ä. 98 Arbetena utfördes under sen­ sommaren och hösten 1890. Ny dörr till porten i västra muren - den nuvarande - förfärdigades, nytt golv av plansten inlades, bågen mot södra sido­ skeppet togs upp i överensstämmelse med Zetter­ walls restaureringsplan (se nedan s 433), 99 en läktare sattes upp utefter rummets östra mur med räcke, bestående av resterna efter det medeltida räcket av smidesjärn till den runt äldsta kyrkan löpande gången; för att bereda tillträde till läktaren högg man upp två öppningar i murarna till det lilla rum­ met i äldsta kyrkans sydvästra hörntorn, den ena på norra sidan - alltså in mot bågen till södra sidoskeppet - den andra på södra. På en trappa kom man upp till den förstnämnda öppningen, ge­ nom denna in i tornrummet och slutligen genom södra öppningen ut på läktaren. Förekomsten av dessa öppningar, som nu äro igenmurade, förklarar det sena murverket på motsvarande ställen i torn­ rummets väggar. I den undre av kamrarna vid östra sidan av Vårfrukoret inlades trägolv. Valv och väg­ gar i koret putsades och försågos med dekorativ mål­ ning al secco av dekorationsmålaren Bergström, be­ stående av en originell målad »panel» längst ned, schablonerade bårder tvärs över väggarna i höjd med valvanfangen och längs kanterna av valvbågarna och bågöppningarna, trappstegs- och rutbärder på valvribborna samt yttäckande mönster av schablo­ nerade »blommor» på väggarna. Bildhuggaren H Holm skulpterade ett lejon med vapensköld. 100 Förändringar av Bibliotekskoret och Övre sakristian Biskop Johannes Matthires gravkor, i vilket dom­ kyrkans bibliotek förvarats till är 1775, 101 användes åtminstone från och med är 1818 och ännu år 1842 till förvaring av stadens boktryckares pappersför­ råd.102 Det höga träskranket, som skilde koret från kyrkan i övrigt, hade utdömts 1806 men stod kvar till1850-talets slut. 103 År 1861 avstängdes koret med det järngaller, som ursprungligen omgav Karl IX:s monument. Koret reparerades är 1856104 och istånd­ sattes på nytt grundligen sommaren 1865 för att apteras till förvaringsrum för arkeologiska sam­ lingar,105 vilket ändamål det tjänade till 1890, då Bondkoret stod färdigt att tas i bruk för samma ändamål. Från och med år 1873 var det Söderman­ lands fornminnesförening som disponerade koret. 106 Övre sakristian, som år 1820 användes till förva­ ring av nedtagna epitafier och fanor, 107 ställdes år 1859 i ordning till prästerskapets bruk. 108 Härvid igenmurades den ursprungliga uppgängen i muren mot koret och en ny öppning och trappa - den nuvarande - togs upp från nedre sakristian. 109 Härvid försågs rummet med eldstad 110 och troligen tillkom också vid detta tillfälle den nuvarande skåp­ inredningen. Zetterwalls restaureringsprojekt Smaken ändras snabbt, och när 1810-talets restau­ rering kom i det ofördelaktiga läget att vara ett alster av näst föregående generations konstuppfatt­ ning, blev den utsatt för en mycket omild kritik. C G Brunius, den ansedde konsthistorikern och sin tids ledande kyrkorestaurator, fäller många hårda omdömen. Den gustavianska predikstolen får heta »denna lika stora som konstvidriga predik­ 428 stol»; om altarprydnaden säges: »En så kolossal altarprydnad visar sig alltid störande, och den ifrå­ gavarande ... är i högsta grad konstvidrig. En kon­ duktör Mossbeck skall mellan åren 1814 och 1818 haft ledningen öfver detta ändamåls- och smaklösa företag. Då man ser den kungliga ryttaren på sin höga minnesvård nära intill och vänd emot denna portbyggnad, tyckes det, som konstnären påtänkt Zt:l'fJ:;R W ALL:S l<.E:S'f A URt:RI N G:SP ROJJ:;I( 1 Fig 291. Koret mot sydväst med monumenten över prinsessan Isabella till höger och Karl IX i mitten. Teckning av C J Billmark. NatM. Chancellooking SW with monuments in memory of Princess Isabella to the right and Charles IX in the centre. Drawing by C J Bil/mark. en utfärd. Det måste i sanning beklagas, att dylika hugskott få i ansenligare tempel utföras, emedan de ej allenast ådagalägga total brist på sann konst­ anda utan även på religiös sinnesstämning» (fig 291). Ä ven orgelverket blir utsatt för kritik. 111 Det må icke förvåna, om efter sådana salvor tanken på en ny restaurering av kyrkan skulle upp­ stå, så mycket mer som härtill kom det smittande exemplet av stora kyrkorestaureringar på andra 5 - 681577 Strängn äs domkyrk a håll. Tanken var emellertid icke mogen att förverk­ ligas förrän på 1870-talet, och vid den tidpunkten vände man sig givetvis till Helgo Zetterwall. Dom­ kapitlets protokoll för den 7.1.1875 omtalar i para­ graf 22 : »Beslöts- med anledning av en av dom­ prosten ordensledamoten Strömberg väckt fråga att till Kongl. Maj :t göra underd. hemställan till ända­ mål att utverka nåd. proposition till riksdagen om anvisande av allmänna medel till restaurerande av 429 Fig 292. Domk yrka n frå n no rd väst. Akvarellerat perspektiv till a rkitekte n H elgo Zetterwal ls resta ureringsförslag J875. Str domkap a rk. Strängnäs Cathedra/ from N W. Water-co/our perspeclive drawi11g of H elga Zellerwa//'s proposed resloration , 1875. 430 Fig 293. Ritning till fö ränd rin g av västfa sa den av ark itekten Helgo Zette rwa ll , a kvare llera d ri tning frå n J 875. Str dom kap ark . ~-N; \S 'I{,\ ' •1,y_ '\.\ •: :i S' 'I\ fÖRSLAG TILL RESTAURATION. Drmving oj' alteration in W ji-onl by Helga Z etten vall; water-colour drm ving made in 1875 . 431 J.OVV-11\.L.I:!l härvarande domkyrka - att domkyrkasyssloman­ nen skulle anmodas oförtövat sätta sig i korrespon­ dans med arkitekten vid Lunds domkyrka, tit. Zet­ terwall, med förfrågan, huruvida han ville och vore i tillfälle att, efter ju förr desto hellre på platsen tagen kännedom av byggnaden, uppgöra ritningar och kostnadsförslag till kyrkans restaurerande så till portaler som fönster och altarprydnad m m.» Denne svarade redan den 11.1., att han med nöje åtog sig uppdraget, 112 och sedan Zetterwall på plat­ sen under maj månad gjort de erforderliga under­ sökningarna, och arkitekten C Sandahl under som­ maren de nödvändiga uppmätningarna utarbetades ritningar på Zetterwalls kontor. 113 Ritningar, be­ skrivning och kostnadsberäkning förelåga färdiga den 1.11.1875, 114 och sedan handlingarna granskats i domkapitlet den 17 i samma månad, översändes ärendet till Överintendentsämbetet; Zetterwalls ar­ vode på l 672 kronor och 60 öre skulle utbetalas. 115 Ämbetets yttrande, daterat 7.12. och undertecknat av dåvarande överintendenten Fritz von Dardel, 116 återger i allt väsentligt innehållet i ett av F W Scholander författat ämbetsmemorial. 117 Förutom granskningen av de föreslagna åtgärderna inne­ höll yttrandet en anmärkning mot kostnadsberäk­ ningen för att denna för vissa delar av restaure­ ringen upptog endast klumpsummor, vilka man önskade få preciserade. Underrättad om detta, sva­ rade Zetterwall den 21.12. bland annat: »Kostnads­ förslagen till sådana arbeten, som avse restauration av kyrkor, utarbetas hos mig aldrig annat än ap­ proximativt - aldrig i detalj. Skälet härför är, att man för så beskaffade arbeten omöjligen kan göra någon så noggrann beräkning, att kvantitetsupp­ gifterna bliva annat än ett charlataniserande med siffror, som i de flesta fall omöjligen kunna hälla streck.» 118 Därmed fick man låta sig nöja. Den 9 februari följande år meddelade biskopen i consistorium, »att underrättelse under hand ingått att någon framställning till riksdagen från Kgl Majt rörande anslag av allmänna medel till restau­ rerande av domkyrkan icke ... vore att förvänta».m Och därmed var Zetterwalls restaureringsprojekt skrinlagt för den gången. I skrivelse till Kgl Majt den 16.11.1887 anhöll consistorium att få Zetterwalls ritningar granskade och fastställda samt att få verkställa restaureringen 432 successivt, i den mån medel bleve tillgängliga. 121 Genom Kgl Majts svar, daterat den 19.3. följande år och grundande sig på Överintendentsämbetets yttrande av den 20.1., 121 fastställdes ritningarna och gavs tillstånd till restaureringens utförande på det föreslagna sättet, dock under iakttagande av följan­ de erinringar: innan orgeln flyttades från sin plats västerut i kyrkan skulle genom uppställande av ett flyttbart instrument den ur akustisk synpunkt mest lämpliga platsen uppsöka; vidare skulle den före­ slagna flyttningen av Karl IX:s monument och sture-sarkofagen icke äga rum. 122 Därmed var Zetterwalls projekt faktiskt avfört från dagord­ ningen. Det blev emellertid icke utan betydelse, ty flera av de föreslagna åtgärderna kommo ehuru givetvis i helt annan formell gestaltning till utför­ ande genom restaureringen 1907-1910. Vad Zetterwalls restaureringsprojekt innebar, klargöres bäst genom ett studium av ritningarna (fig 292-295) och av hans förslag, varur följande hämtas: »Granska vi nu närmare dessa ritningar och till en början hålla oss till det yttre, så se vi, att den väsentligaste förändringen rör tornet och västra fasaden. Tornets nuvarande lanternin skulle utbytas mot nischprydda tinnade gavlar, varemellan skulle en hög spira på medeltida vis resa sig. Vidare skulle torngluggarna ändras och mera stilfullt än förut anordnas samt sidoskeppens gavelmurar dels genom tillsättande av tinnar, likartade med torngavlarnas, dels genom borttagandet av en mera överflödig dörröppning (till Bondkoret) och förflyttaodet av ett fönster (sammastädes), på ett innerligare sätt sammansmältes med tornet. Slutligen skulle den nuvarande högst vanprydliga portomfattningen ut­ bytas mot en enkel portal, i stil överensstämmande med ovannämnda anordningar. För övrigt skulle tornets ursprungliga sirater bibehållas.» »Gå vi nu till kyrkans långsidor, finna vi, att även här åtskilliga förändringar äro vidtagna, ehuru icke så i ögonen fallande som de ovannämnda. Den be­ tydligaste förändringen här består i den östra sak­ ristians borttagande och återuppbyggandet av det igenmurade norra korfönstret. Enligt mitt förme­ nande är denna sakristia tämligen överflödig, all­ denstund den nu obegagnade västra sakristian med sitt överrum torde vara mer än tillräcklig för ända­ målet. Denna ensamt kvarstående sakristia är i för­ Z ETTER W ALLS RES T A URERINGSPROJEKT slaget försedd med nya och större fönster samt med en tinnad gavel mot norr och nytt vattentak. A norra sidan har dessutom portalen erhållit en enkel muromfattning med gavel, de tvenne smala ut­ sprången (Predikotornet och Trapptornet) ny be­ täckning, den västliga strävpelaren en väl behövlig utvidgning samt de båda fönstren å ömse sidor om portalen stavverk i likhet med de övriga fönstren. Den på 1600-talet uppförda Cedercrantzska grav­ gaveln har jag ansett böra oförändrad bibehållas ävensom de gamla lämningarna efter forna kapell­ gavlar, som å norra sidan förefinnas.» »Å södra sidan hava de efter forntida kapell ännu kvarstående hörnsträvorna förändrats till med den numera fortlöpande muren rätvinkliga strävpelare samt portalen erhållit en anordning motsvarande den å norra sidan, varjämte fyra fönster erhållit stavverk av den enklare art, som i flera av kyrkans gamla fönster ännu finnas kvar.» »Koret har icke ansetts böra undergå någon slags förändring, men för att på något sätt förbättra den allt annat än lyckliga förbindelsen mellan detta och det betydligt äldre långhuset har jag föreslagit upp­ dragandet av en tinnad gavelmur ovanpå den gamla östra långhusgaveln. Härigenom skulle icke allenast en behaglig brytning av den långa enformiga tak­ ytan vinnas utan även därjämte, i förbindelse med den föreslagna sakristiegaveln, en passande överens­ stämmelse mellan kyrkans östra och västra delar - sådana dessa senare nu blivit föreslagna.» »Övergå vi nu till det inre, så finna vi, att icke några ändringar beträffande själva monumentet här blivit vidtagna, men däremot en hel del modern anordning och utstyrsel avlägsnad och ersatt med rent kyrklig och meJ monumentet mer överens­ stämmande inredning. Sålunda har det stora rum­ met söder om tornet (Bondkoret) åter blivit öppnat åt kyrkan med en dörr därifrån, över vilken ett prydligt fönster blivit anbringat. Detta rum skulle kunna bliva särdeles lämpligt som lokal för natt­ vardsbarnens undervisning. I det motsvarande rum­ met åt norra sidan har ett nytt valv blivit föreslaget i stället för det träloft, som nu ersätter det forna stjärnvalvet.» »Orgelverket har blivit föreslaget att flyttas till de två sidoskeppskvadraterna å norra sidan bakom predikstolen, där nu en gammal onyttig läktare är placerad. Predikstolen, som är en skräpande van­ prydnad för mittskeppet, är ' föreslagen att utbytas mot en enkel ny predikstol, utförd i kyrkans stil, och altardekorationerna, vars ovärdighet är sedan länge insedd, att avlägsnas och ersättas med det gamla präktiga Roggerska altarskåpet, återställt och upp­ satt på stilenligt vis. I sammanhang härmed torde i koret illa placerade kongl. gravarna böra flyttas tillsides, så som planritningen angiver det.» »Utom vad nu här ovan blivit omnämnt torde följande arbeten vara nödvändiga. Korvalven repa­ reras, varvid förankringar med järn över valven bliver nödvändigt; fönstrens stavverk repareras, vilket kan ske med portlandcement - ett material, som på grund av dess prisbillighet och dess varak­ tighet även föreslås att användas för de nya fönster­ stavverken. Alla fönster förses med nytt bågverk, sammansatt av s k spröjsjärn, varuti överallt nytt glas insättes på så sätt, att fönstrens övre delar och de varje fönster omgivande smala bårderna bliva av milt färgat glas och resten av rent vitt. Den nya västra portalen förses med yttre och inre dörrar jämte infattning, och sideportalernas invändiga dörrinfattningar försiras; de gamla bänkarna ut­ bytas mot nya öppna med enkelt snidade gavlar. Kyrkan avfärgas till sina murytor med en grågul färganstrykning, varovanpå en enkel liniedekora­ tion anbringas; valven kunna hållas enkelt ljusa med några lätta bårdlinier å ömse sidor om valv­ ribborna. Allt trävirke målas som ek, varvid predik­ stolen erhåller förgyllning i likhet med altarskåpet och dess uppsats. Orgelfasaden och det nuvarande läktarskranket användes så oförändrat som möjligt på den nya platsen.» I anslutning till de föreslagna åtgärderna hade utarbetats en approximativ kost­ nadsberäkning, slutande på en summa av 112 000 kronor. 123 F W Scholanders memorial Då det kan vara av intresse att veta, hur ett restaureringsförslag som det ovan återgivna be­ traktades av samtiden, återges här valda delar av F W Scholanders ämbetsmemorial. Där yttrades bland annat: »l likhet med övriga katedraler från äldre tid i riket har den ifrågavarande undergått många ändringar, varigenom hennes ursprungliga formuttryck gått till stor del förlorat. Men enär 433 1800-TALET Fig 294--295. Ritningar till förändring av norra portalen och Predikatornet samt Nedre sak­ ristian av arkitekten Helgo Zetterwall 1875. Str domkap ark. Drawing ofalteration of the N portal and Sermon Tower and ofthe Lower Vestry by Helga Z etter­ wall, 1875. byggnadsarten - fogstruket tegel - från början icke haft anspråk på utveckling av arkitektonisk prakt, och de gjorda tillsatserna under senare pe­ rioder ej i väsentlig mån försvåra återgivandet av den forna karaktären åt byggnaden, samt denna karaktär i arkitekten Zetterwalls projekt blivit strängt och väl vidhållen, anser jag ingen anmärk­ ning vara att emot de framställda ritningarna upp­ ställa, vad form beträffar.» »Det viktigaste arbetet skulle vara tornets förse­ ende med spira i stället för den nuvarande lanter­ ninen, buren av kupigt tak. Att nämnda spiras bas omgives av förmedlande gavlar å tornets fyra sidor, är nödvändigt för utseendets fulländning, och att dessa gavlar blivit behandlade med tinnar, sluter tornets arkitektur samman med övriga gavelupp­ satser å kyrkan, vilka utan sådan anordning skulle bliva betydelselösa och vanprydande. Om således tornspiran skall byggas, böra gavlarna å tornets fyra mursidor uppdragas. De övriga utvändiga ändringarna och regulariseringarna, vilka vinnas genom åtskilliga rivningsåtgärder, lända ofelbar­ ligen till åsyftat mål att förbättra utseendet.» »Även i vad förslaget blivit till interiörens förbätt­ 414 ZETTE R W ALLS REST A URERINGSPROJEKT ring ... får jag instämma. Sant är väl, att man här i landet är ovan vid orgelns anbringande annor­ städes än å västra gaveln, men då man utomlands på mångfaldiga ställen finner denna detalj av inred­ ningen förlagd till annan plats, och sådant även här låter sig göra utan fara för att verkets toner - även om det gäller konsertmusik - alltför mycket däm­ pas, vore skäl till försökets görande . . . och anser jag den å ritningarna föreslagna platsen icke oan­ vändbar i akustiskt hänseende och i betraktande av övriga förhållanden väl vald.» »Den föreslagna undanflyttningen av gravvårdarna i koret undanröjer visserligen ett pittoreskt element i denna kyrkans huvuddel, som utan dem blir färg­ lös och naken; men då monumenten för sig be­ traktade icke hava särdeles konstvärde och det över Karl IX är ofullbordat, då de dithörande tre lig­ gande statyerna aldrig blivit gjorda, samt vinst av utrymme vid altarringen måhända gör flyttningen önskvärd, kan denna ock ske på föreslaget sätt.» »Vid den nuvarande opassande altarprydnadens nedtagning måste tillses, huruvida denna har något sammanhang med korvalven, enär enligt sägen åt- skilliga förankringar skola döljas av den korintiska ordning, som upptager mellersta valvöppningen.» Därefter följer den förut omtalade anmärkningen mot kostnadsförslaget. 124 I sitt yttrande följde Över­ intendentsämbetet Scholanders memorial utom i vad gällde undanflyttaodet av monumenten, som ansågs icke böra ske. 125 Det kan konstateras, att både i Zetterwalls för­ slag och i Scholanders memorial är det så gott som uteslutande arkitektoniska synpunkter, bestämda av tidens stilistiska betraktelsesätt, som fått bli be­ stämmande. Antikvariska synpunkter söker man i stort sett förgäves, och karakteristiskt är, att Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien icke bereddes tillfälle att granska ärendet vare sig 1875 eller 1887-88. Dock kan en ansats till intresse även för dylika värden skönjas i Zetterwalls förslag, dels i den föreslagna placeringen av det Roggerska altar­ skåpet på högaltaret, dels i hans avsikt att bevara de intressanta men ur strikt arkitektsynpunkt kan­ ske mindre önskvärda spåren av de bägge äldsta sakristiornas gavlar i norra fasaden. 126 435 RESTAURERINGEN 1907-1910 FÖRBEREDELSER Zetterwalls restaureringsprojekt kom aldrig till ut­ förande, men tanken på en restaurering av kyrkan hade man dock icke övergivit. År 1893 kringsändes sålunda en av kronprinsen, biskopen i Strängnäs stift, landshövdingen i Södermanlands län, riksan­ tikvarien m fl undertecknad inbjudan att skänka medel till Strängnäs domkyrkas restaurering. 1 År 1895 den 9 januari gavs i uppdrag åt arkitek­ ten Fredrik Lilljekvist dels att utarbeta ritningar och kostnadsförslag för en fullständig inre restaure­ ring av domkyrkan, dels att ge förslag om de re­ staureringsåtgärder, som kunde och borde genom­ föras, därest disponibla medel ej överstego 40 000 kronor. 2 Redan den 6 mars hade Lilljekvist de be­ gärda förslagen klara. 3 Som en förberedelse till den stora restaureringen kan framtagningen och konserveringen av målning­ arna i M I, S I och stenbockska gravkoret betrak­ tas. Till detta ändamål lämnade domkapitlet ett anslag av högst l 500 kronor. 4 På grundval av de erfarenheter, som vunnits genom restaureringen av målningarna, gjordes en teräkning av kostnaden för framtagning och konservering av samtliga mål­ ningar i kyrkan, och med ledning härav gjordes underdånig framställning om erhållande av stats­ bidrag på 27000 kronor för nämnda ändamål. 5 An­ slaget beviljades emellertid icke, 6 varför framtag­ ningen av målningarna fick anstå. Den 13 juni år 1900 gav domkapitlet arkitekten Lilljekvist på nytt i uppdrag att uppgöra förslags­ ritningar för restaurering huvudsakligen av det inre av Strängnäs domkyrka. Samtidigt utsågs en kom­ mitte, bestående av biskop Ullman, domprosten Nylander och lektor Isak Febr, med vilka arkitek­ ten hade att närmare rådgöra i ärendet. 7 Vid dom­ kapitlets sammanträde den 10 oktober samma år 436 var arkitekten Lilljekvist närvarande och företedde därvid detaljritningar, grundade på de av Kgl Majt år 1888 fastställda ritningarna, till kyrkans restaurering samt kostnadsförslag slutande på 125 450 kronor. 8 Då domkapitlet för ändamålet endast förfogade över en summa av 39 354 kronor, riktades till Kgl Majt en underdånig anhållan om proposition till riksdagen om ett anslag på 90 496 kronor och 24 öre till restaureringen, vilken skulle omfatta följande: ändring av altardekora­ tionen, mindre flyttning av tre gravmonument, valvs anbringande i Oljekvistska gravkoret, ändrad plats för orgeln, ommurning av kyrkans nuvarande tre ingångar, ny predikstol, nya bänkar, framtagning och komplettering av målningar, glasmålningar i några fönster och värmeledning. 9 Då emellertid Kgl Majt icke ämnade avlåta proposition i ären­ det till 190 l års riksdag, begärdes handlingarna till­ baka för närmare utredning i detaljfrågor. 10 Det var orgelläktarens utformning och värmeledningens konstruktion, som voro föremål för utredning. Orgeln avsåg Lilljekvist att placera i det ovanför nedre sakristian befintliga rummet, vilket man äm­ nade sätta i förbindelse med kyrkan genom en stor öppning, som skulle huggas upp i korets norra mur. Läktaren fyllde på de år 1900 med skrivelse av den 10.10. till Kgl Majt överlämnade ritningarna hela utrymmet i korets norra sidoskepp utanför sakristian. Genom den nu företagna omarbetningen förminskades läktaren, så att den fick karaktären av en balkong på norra kormuren; därmed hade man återgått till Lilljekvists ursprungliga förslag av år 1895. 11 Den 21 mars 1902 hade Akademien för de fria konsterna till Kungl Maj:t riktat en skrivelse, ut­ görande ett uttryck för en opinion bland arkitekter, FÖRBEREDELSER museiman, vetenskapsmän och konstnärer, riktad mot det sätt på vilket under de senaste decennierna restaurering av historiska byggnadsverk, särskilt gamla kyrkor, oftast utförts; man fordrade, att en på verkliga kunskaper om byggnadsverket grun­ dad pietet, skulle få bli avgörande i stället för en schematisk strävan efter stilriktighet.l 2 Med anled­ ning härav framfördes i domkapitlet den tanken, att restaureringsförslaget skulle underkastas en full­ ständig omarbetning med hänsyn till de principer för restaurering, som framlagts i den nyssnämnda skrivelsen. 13 Detta initiativ föranledde emellertid icke någon åtgärd, och förslaget överlämnades på nytt till Överintendents3mbetet med den ändring för vilken ovan redogjorts.l 4 För sitt restaureringsförslag redogör Lilljekvist i en längre skrivelse till Överintendentsämbetet den 16.10.1902,15 varur följande hämtas: ».. . allt in­ tresse borde riktas på det inre av kyrkan ... Vid en byggnad, som likt Strängnäs domkyrka tillkommit under loppet av trenne århundraden och som dess­ utom upprepade gånger härjats av eld, måste enligt min åsikt varje tanke på återställandet av det yttre vara intresselöst, då de olika delarnas stilhållning under tidernas lopp fullkomligt utplånats, liksom en ombyggnad av tornet i samband härmed saknar berättigande.... Det stora koret är nu mycket främ­ mande och ointimt med de äldre delarna av kyr­ kan.» För att avhjälpa detta skulle tillståndet i koret, sådant detta återgavs på bilden i Suecia an­ tiqua (fig 265), i viss mån återställas. Sålunda skulle korskrank och korbänkar avgränsa korets mitt­ skepp från sidoskeppen, det stora altarskåpet skulle återfå sin plats på altaret, Karl IX:s rustning med tillhörande häst liksom också Karl Filips rustning skulle åter placeras på sina platser. Den medeltida dopfunten av brons och den likaledes medeltida kyrkbänken skulle placeras på ömse sidor om triumfbågen. Återuppsättandet av altarskåpet på högaltaret nödvändiggjorde emellertid, att Sund­ valls altaromramning revs, vilket »ur historisk och konstnärlig synpunkt ej gärna kan klandras och som ur teknisk synpunkt ej torde kräva några extra förstärkningar.» »Det har visat sig, att kyrkans samtliga valv och väggar med undantag av korets hava medeltida målningar . . . Ett framtagande av de gamla mål- ningarna måste sålunda vara en av de första åtgär­ der, som bör vidtagas, varjämte koret, för att ej stå ännu mera främmande för kyrkan, bör förses med moderna målningar, som i karaktär ansluta sig till de gamla och harmonisera med dem. För att belys­ ningen i koret skall bliva mera överensstämmande med kyrkan i övrigt, böra fönstren där förses med glasmålningar, ... I samband med framtagning av kyrkans målningar böra även pelarna i hela kyrkan rengöras från kalkavfärgningen, så att de fogstrukna röda tegelytorna åter bliva blottade.» »Det sätt varpå orgeln och orgelläktaren ordnats är synnerligen störande för kyrkans totalverkan; de upptaga mer än ett valv i djup och gå på bred­ den ut över halva sidoskeppen, varjämte väder­ lådan kör in i vapenhuset och förstör intrycket av dettas valv ... ; orgeln utestänger även dagsljuset från det redan förut knappt belysta huvudskeppet i kyrkan. Då orgeln sålunda gör ett stort ingrepp i kyrkans karaktär och belysning, är det enligt min mening önskligt, att orgeln jämte läktaren, båda okonstnärliga föremål i 1850-talets gotik, bliva för­ flyttade ... I mitt förslag är orgeln flyttad till ett ... valv ovanpå sakristian, där man nu finner ett oan­ vändbart, från kyrkan avstängt utrymme. Denna placering fordrar visserligen upptagande av valv­ öppning i muren mot kyrkan samt omslagning av valv över sakristian, åtgärder, som beröra kyrkans stomme, men då endast underordnade och från kyrkan avstängda delar därav beröras, har jag ej dragit i betänkande att föreslå det, då därigenom åt kyrkans huvudentre och huvudskepp kan åter­ givas den ursprungliga karaktären.» Då de befintliga bänkarna voro särdeles primi­ tiva och konstlösa, kunde inga pietetsskäl resas mot slopandet av den gamla bänkinredningen och an­ skaffandet av nya, bekväma bänkar i dess ställe. Predikstolen skulle tas bort, »vilket jag anser kan vara berättigat, då den föga harmonierar med kyrkan». Domkapitlet önskade, att kyrkans portaler skulle ordnas »i enlighet med de medeltida profilfragmenter, som förefinnas». Arkitektens personliga åsikt om denna åtgärd framgår av följande: »Ehuru sidapor­ talerna äro de enklast möjliga, bestående endast av ett par insättningar i muren samt huvudportalens putsomfattning är betydligt naiv, anser jag dock, att 437 RESTAURERINGEN 1907-1910 utgå, samt vidare framhålla den särdeles stora vik­ ten därav, att vid den av Ämbetet såsom önskvärd ansedd komplettering av de bevarade målningarna - som böra, innan åtgärder härför vidtagas, av­ tecknas - arbetet såväl härmed som med korets förseende med målningar komma att anförtros åt fullt sakkunnig person». -Mot kostnadsförslaget anmärktes, att slutsumman borde höjas något till 130 000 kronor och det äskade anslaget till i runt tal 90 000 kronor.l 7 Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Aka­ demien följde i sitt yttrande i huvudsak Överinten­ dentsämbetets under påpekande av önskvärdheten, »att Akademien måtte bliva satt i tillfälle att pröva kompetensen ej mindre hos den person, som erhåller uppdraget med målningarnas restaurerande, än även hos den, åt vilken det särdeles grannlaga ar­ betet med altarskåpets komplettering anförtros»; vidare anhöll Akademien, att föreskrift måtte ut­ färdas, dels att anmälan om påträffaodet av äldre anordningar, arkitektoniska detaljer, med ornering eller inskrifter försedda stenar m m skulle till Aka­ demien anmälas, dels att Akademien skulle under­ rättas »om tiden för arbetets utförande, på det Aka­ demien måtte bliva i tillfälle att följa detsamma samt med anledning av därunder gjorda iakttagelser göra de framställningar, som kunna finnas av behovet påkallade». 18 Emellertid återremitterades ärendet till domka­ pitlet för undersökning, i vad mån kostnaderna kunde nedbringas genom uteslutande av vissa av de föreslagna åtgärderna. Resultatet av undersök­ ningen, för vilket redogöres i skrivelse till Kg! Majt den 30 juli 1903, blev att kostnaderna genom bibe­ hållande av den gamla predikstolen och de gamla portarna samt uteslutande av glasmålningar för korfönstren skulle kunna nedbringas med 20 000 kronor; dock måste härvid beaktas, att om glas­ målningarna ej kommo till utförande, korfönstren måste underkastas en betydande reparation, vilken icke kunde göras utan avsevärd kostnad. 19 Över­ intendentsämbetet fann de föreslagna inskränk­ ningarna väl valda.2 J I statsrådsprotokollet för den 14 januari, då pro­ position till riksdagen om ett anslag på 49 200 kronor beslöts, påträffas en del synpunkter av in­ tresse: »Av vad i ärendet förekommit synes mig såväl denna som fönstret däröver och sido portalerna böra lämnas orörda, då de väl överensstämma med kyrkans yttre för övrigt; den putsade petaruppställ­ ningen korresponderar även med kyrkogårdspor­ ten åt tornsidan.» Beträffande kyrkans uppvärmning ansåg arki­ tekten det önskvärt, »att om möjligt få varmlufts­ system, då framdragning av ångrör i golv samt pla­ cering av element uti kyrkan alltid erbjuder svårig­ heter». Av ritningarna till förslaget erfara vi utöver det, som framgått av arkitektens ovan relaterade skri­ velse, att orgelläktaren, orgelfasaden, korskranket, bänkarna, altarringen och omramningen kring al­ tarskåpet samt predikstolen avsågos att utföras i sengotisk stil (fig 296), alltså något helt annat än det, som senare kom till utförande. Målningarna å väggarna i koret skulle av ritningarnas antydningar att döma ha uppdelats i tre zoner: den nedersta med målad kvaderindelning, den mellersta med någon stor figurscen och den översta med ytfyllande rankverk, vari insatts figurer. En jämförelse mellan ritningarna och det som senare blev utfört ger vid handen, att restaureringen blev mer pietetsfull, än vad förslaget kunde låta förmoda; detta berodde förutom på påpekanden från de myndigheters sida, som hade att granska förslaget, också på att hos arkitekten under arbe­ tets gång synes ha vaknat ett mer inträngande in­ tresse för byggnaden själv och för det, som dess murar hade att berätta. Måhända var konstakade­ miens ovan nämnda skrivelse härvidlag icke helt utan betydelse; den direkta anledningen torde emellertid ha varit en annan, varom skall talas längre fram . I sitt underdåniga yttrande över förslaget, vilket grundar sig på ett av arkitekten Carl Möller för­ fattat tjänstememorial, 16 förklarar Överintendents­ ämbetet bland annat följande: Ämbetet har funnit, att de i förslaget upptagna åtgärderna i allmänhet äro påkallade av ett verkligt behov, att förslaget är utarbetat med verklig pietet och sakkunskap och väl förtjänt att komma till utförande, »varvid Äm­ betet emellertid vill såsom sin bestående åsikt ut­ tala, att de föreslagna förändringarna av kyrkans portaler och av fönstret över huvudingången böra, då de icke äro behövliga, ur restaureringsplanen 438 FÖRBEREDELSER Fig 296. Ritning till orgel och orgelläktare av arkitekten Fredrik Lilljekvist 1905. Bst. Drawing of organ and organ gallery, by Fredrik Lil/jekvist, 1905. framgå, att frågan om inre restaurering av Sträng­ näs domkyrka är i hög grad behjärtansvärd. staten har förut ansett såsom sin skyldighet att lämna bi­ drag till bevarande i värdigt skick av åtskilliga av landets domkyrkor . . . I jämförelse med vad som förut beviljats till restaurering av andra domkyrkor synes mig det belopp, som sålunda erfordras, för att den märkliga och minnesrika domkyrkan i Strängnäs skall kunna till det inre försättas i vär­ digt skick, ej vara alltför betydligt.»21 1905 års riksdag beviljade till Strängnäs dom­ kyrkas restaurering 49 200 kronor och därav på extra stat för år 1906 ett belopp av 19 200 kronor. 22 I nådig skrivelse av den 9 juni 1905 anbefalldes Överintendentsämbetet att avgiva yttrande angå­ ende den kontroll, under vilken arbetena i Sträng­ näs domkyrka borde utföras. 23 Ur Ämbetets ytt­ rande i frågan daterat den 11 juli anföres följande: i betraktande av ifrågavarande restaureringsarbetes beskaffenhet, har Ämbetet »ansett sig böra i under­ dånighet föreslå, att vidkommande sagda arbete må i nåder förordnas, att detsamma, vilket ej bör i sin helhet på entreprenad utbjudas, skall efter de av Eders Kungl Maj :t fastställda huvudritningarna 439 RESTAURERINGEN 1907-1910 tektoniska anordning över huvud, samt »att detalj­ ritningar för såvitt de berörde ändring av eller tiii­ Iägg tiii de gamla arkitektoniska anordningarna», skola underställas Akademien. 2; Kgl Majt giilade Lilljekvists ritningar, det nya förslaget till orgelläktare inberäknat, samt de före­ slagna åtgärderna med de inskränkningar, som för­ ordats i domkapitlets skrivelse av den 30 juli 1903. Beträffande den kontroll, under vilken arbetet skulle utföras, lämnade Kgl Majt de föreskrifter som föreslagits av Överintendentsämbetet och Vitter­ hetsakademien. Befallning hade avgått till stats­ kontoret att på rekvisition utbetala de anslagna medlen. 26 Till ledamöter i den av Kgl Majt föreskrivna restaureringskommitten utsågos förutom biskop U L Ullman, som var självskriven som ordförande, till domkapitlets representanter domprosten Otto Nor­ berg och lektor Isak Fehr; 27 till representanter för Strängnäs stads- och landsförsamling utsågos jäg­ mästaren J E Wikman och lantbrukaren A Kum­ lin;23 Fredrik Lilljekvist utsågs till restaureringens arkitekt. 23 I skrivelse den 21 december 1906 anhöll restaureringskommitten hos Vitterhetsakademien om anvisning på lämplig arkeolog till att övervaka arbetet med att framtaga domkyrkans gamla vägg­ och valvmålningar. 30 Akademien gav nämnda upp­ drag åt arkitekten fil lic Sigurd Curman. 31 Akade­ miens val av person för denna uppgift blev av stor betydelse för restaureringen. Det kan nämligen icke råda något tvivel om att det var genom Curmans insats, som restaureringen i varje fall i avseende på sådant, för vilket Curman bar ansvaret kom att bli mönstergill och skolbildande. och med ledning av dessa uppgjorda detaljritningar verkställas av en kommitte, bestående av stiftets biskop såsom ordförande samt fyra ledamöter, av vilka domkapitlet utser två och två utses vid kyrko­ stämma med Strängnäs stads- och landsförsam­ lingar; skolande bemälde kommitterade äga att så­ som närmaste ledare av de olika ärendena antaga den arkitekt, som uppgjort det föreliggande restau­ reringsförslaget, eller . . . annan . . . arkitekt, som kan av Överintendentsämbetet godkännas; att den av de kommitterade antagna plan för arbetets be­ drivande skall insändas till Överintendentsämbetet, som är berättigat att, när så må av Ämbetet prövas nödigt, övervaka att de fastställda ritningarna m m följas samt att erforderliga arbets- och detaljrit­ ningar anskaffas .. . ; att arbetena med restaurering av på kyrkans valv och väggar förekommande äldre målningar och med utförande av nya målningar i kyrkans kor m m skola anförtros åt sakkunniga personer, vilkas kompetens kan av Överinten­ dentsämbetet och, vad de förstnämnda arbetena angår, jämväl av Vitterhets- Historie- och Antik­ vitetsakademien godkännas, samt att, därest under fortgången av sagda restaurering avsevärda luckor i de gamla målningarna visa sig förekomma, sär­ skilt vad beträffar figurer, vapen, inskriptioner och dylikt, förslag till deras fyllande skall, före arbetets verkställande Vitterhetsakademiens prövning och godkännande underställas.» 21 Vitterhetsakademien framhöll med anledning av remiss i ärendet, att Akademien borde få tillfälle att ur antikvarisk synpunkt utöva kontroll över arbetena ej blott i den mån dessa anginge de gamla målningarna utan även i fråga om kyrkans arki- VERKSTÄLLANDET Åtgärder berörande exteriören Restaureringen 1907-1910 inskränktes under för­ beredelserna på grund av svårigheter att anskaffa erforderliga medel till att avse blott interiören. Före restaureringen voro kyrkans yttermurar överallt putsade och rödmålade samt försedda med en in­ delning av vita band, varigenom man sökte ge ett 440 intryck av tegelmur. Under arbetets gång uppstod emellertid en önskan att befria murarna från över­ putsningen för att därigenom låta de ofantligt myc­ ket vackrare äkta tegelytorna komma till sin rätt. På förslag av arkitekten beslöts den 11.6.1908, att put­ sen på ett parti av norra fasaden öster om portalen EXTERIOREN skulle bortknackas »till utrönande av huruvida och för vilken kostnad kyrkans yttre kunde återställas i sitt ursprungliga skick med fogstruken tegelyta». 32 Sedan Kgl Majt genom skrivelse 11.6.1909 givit tillstånd till yttermurarnas renknackning33 och sedan byggmästare Rahmqvist för att eliminera vissa eko­ nomiska betänkligheter gent emot det oförutsedda företaget erbjudit sig att utan ersättning hålla det för arbetet nödiga ställningsvirket samt att avstå från viss del av sin lön 34 och sedan arkitekten Lillje­ kvist deponerat en garantifond på 10 000 kronor att under vissa förutsättningar användas till täckan­ de av brist, som möjligen skulle kunna uppstå, bl a genom utförandet av detta arbete, 35 beslöt Kommitten den 17.8 om murarnas renknackning. 36 Kyrkans södra och norra långsida samt västfasaden till i jämnhöjd med sidokapellens takspets blevo härigenom befriade från puts. På de mest svåråt­ komliga murytorna, nämligen tornet och långhusets högmurar fick den gamla ytbehandlingen bli kvar. I en av arkitekt Lilljekvist författad arbetsplan för restaureringsarbetena, daterad 6.6.1908, upptas bl a: »Bortrivning av de senare tillkomna avdel­ ningsväggarna i källrarna under övre och nedre sakristiorna.» 37 För exteriören hade detta förslag betydelse i den mån, det gällde valvet under övre sakristian. Vid gemensam överläggning på platsen den 2.10.1908 mellan f d riksantikvarien Hildebrand och överintendenten Carl Möller fastslogs, att an­ ordningen med en öppen hall under övre sakristian vore så ovanlig, att den förtjänade att återställas i sitt gamla skick. 38 Emellertid framkom förslag att bibehålla valvet igenmurat för att kunna använda det till kolkällare. Med anledning härav förklarade riksantikvarien Oscar Montelius vid tjänstebesök i Strängnäs domkyrka den 9.8.1909, att han, ehuru han helst såge, att det av f d riksantikvarien och överintendenten förordade förslaget bleve utfört, dock icke ville motsätta sig ett av arkitekten Lillje­ kvist framlagt medlingsförslag att igensätta båg­ öppningarna med tunna murar i öppningarnas in­ nerkant.33 Den 4.9. beslöt emellertid Kommitten, att valvet skulle friläggas 40 och den 12.11. att ut­ rymmet skulle inhängnas med ett på en låg sten­ sockel uppsatt galler, tillverkat i enlighet med före­ tett prov.41 Gallret förfärdigades av smeden R Karlsson i Huddinge och levererades i juli 1910.42 Före de egentliga restaureringsarbetenas påbör­ jande verkställdes en betydande förbättring av åsk­ ledaren. Arbetet utfördes av firman John Anders­ sons elektrotekniska byrås efterträdare43 och var slutfört, så att avsyning kunde äga rum mellan den 16.8. och den 6.9.1905. 44 I samband med åskledarens förbättring skulle också tuppen på tornet nedtagas och förgyllas för en kostnad av 200 kronor. 46 Förankringar över koret Redan i sin skrivelse av den 19.3.1888, vari Zetter­ walls restaureringsprojekt med tillhörande ritningar gillades, hade Kgl Majt föreskrivit, att innan altar­ prydnaden nedtogs, en undersökning skulle göras, om altarprydnaden ägde något samband med öst­ ligaste korvalvet. 43 En sådan undersökning företogs av arkitekt Lilljekvist redan 1895, vilken såsom sin mening framhöll, att det icke fanns något hinder för altardekorationens borttagande och att detta ej kunde innebära någon faraY Emellertid beslöt Kommitten på arkitektens för­ slag anhålla hos Överintendentsämbetet om under­ sökning »angående möjligheten av och sättet för nedtagandet av det murade altarpartiet». 48 Undersökningen verkställdes av överstelöjtnanten P Axel Lindahl tillsammans med arkitekterna I G Cia­ son och F Lilljekvist i slutet av april 1907. 49 Av yttrandet med anledning av undersökningen fram­ går bl a, att enligt besiktningsmännens mening det ända till valvets undersida uppdragna murade alta­ ret kunde utan fara helt och hållet avlägsnas, efter­ som altaret, då ett tydligt mellanrum fanns mellan detta och valvet, icke utgjorde något stöd för detta. Emellertid observerades, att sprickor uppstått i murarna och valven i koret, »gående i riktning från norr till söder genom mitten av det östligaste kryss­ valvet över de fyra fristående pelarna». Den syd­ östra pelaren syntes stå i lodrätt läge, under det att 441 den nordöstra till sin övre del hade fått en betydlig lutning mot öster. strävpelarna mot den brutna östra yttermuren syntes icke hava kommit ur sitt vertikala läge, men i murarna mellan strävpelarna funnos vertikala sprickor. Det tidigare inlagda för­ ankringssystemet hade icke fullt ändamålsenlig kon­ struktion. Trots att utförda kalkyler visat, att strävpetar­ systemet vid korets östra parti borde äga tillräcklig styrka, om murverket vore av fullgod beskaffenhet, syntes det dock med hänsyn till de rörelser, som uppstått inom murar och valv, vara tillrådligt att förbättra förankringsanordningarna. För uppta­ gande av horisontaltrycket mot korets brutna öst­ mur »synes då bäst att vid murens insida och strax ovan valven inlägga ankarjärn, gående i räta linjer mellan murinnerhörnen vid konterforterna samt framdraga dessa utefter murarna i norr och söder fram till nästa strävpelare, och insättas ankarplattor av tillräcklig area vid murarnas yttersidor. . .. De utefter långsidorna dragna järnen infästas med kraftiga bultar och erforderliga murplattor vid mu­ rarna. ... Sedan järnen inlagts och bultarna åtdra­ gits, bör ett skyddsöverdrag av betong inläggas.» De för ovan beskrivna åtgärder nödvändiga ställ­ ningsarbetena utfördes av byggmästare Rahmqvist liksom också arbetena med förankringsjärnens fast­ sättande. Järnet levererades av Laxå bruk, 50 och smidet utfördes av smeden J B Andersson i Sträng­ näs.51 Vid överstelöjtnant Lindahls besiktning av de ut­ förda arbetena gjordes förutom vissa anmärkningar mot förankringsjärnets fastmurningar den upptäck­ ten, att korets strävpelare givit sig utåt med sina övre delar. Därför ansågs nödvändigt att förbättra det gamla förankringssystemet genom att dra fram de grova ankarjärnen, som äro lagda utefter inner­ murarna ovan pelarna och sträcka sig 9 meter in på muren till tredje paret pelare i långskeppet, och fästa dessa järn med bultar och ankarslutar. 5 2 De föreslagna ytterligare förstärkningarna utför­ des i början av år 1908,53 och efter förnyad besikt­ ning genom överstelöjtnanten Lindahl den 14.4. för­ klarade Överintendentsämbetet, att, då arbetena nu vore fullt nöjaktigt utförda, något hinder för det murade altarets nedtagande icke förelåg, blott de nya murverken finge hårdna ytterligare i ett par veckor.54 Åtgärder berörande interiören Restaureringen 1907-1910 avsåg huvudsakligen ett iståndsättande av kyrkans inre. En följd av de åsik­ ter om vad pieteten fordrade vid behandlingen av gamla, historiskt märkliga byggnader, särskilt kyr­ kor, som kort förut arbetat sig fram, blev, att kyr­ kans stomme så vitt möjligt lämnades orörd. Vissa betydelsefulla åtgärder i detta hänseende kommo dock till utförande. Omläggning av golvet Från början synes omläggningen av golvet icke ha varit planerad. Åtgärden godkändes av Kgl Majt den 11.6.1909.55 För de åtgärder, som i samband med golvets omläggning skulle företas med gravarna under kyrkans golv redogör arkitekten i en skrivelse av den 8 juli 1908,56 av vilken framgår, att inga gravundersökningar behövde utföras, att de gropar, som uppstått vid kistornas förmultnande och sam­ manfallande i de fall då kistorna blott och bart ned­ satts i marken, skulle fyllas; att förmultnade bräd­ tak över murade gravkamrar skulle ersättas med betonggjutning och att de gravstenar, som ännu lågo kvar i golvet, skulle upptagas därur för att beredas annan placering. Vid en överläggning mellan f d riksantikvarien Hildebrand och överintendenten Möller den 20.7. 1908 framhölls såsom önskvärt, att golvet inom kyrkans västra del från och med pelarna 5 C och 5 D borde höjas ca 30 cm, om det kunde konstater­ ras, att golvet haft detta läge. Om höjningen av golvet icke läte sig göra finge grundklackarna icke genom huggning givas det snygga utseendet som 442 INTERIÖREN Fig 297. Detalj av altarestradens barriär. Foto I Anderson 1948. Detail of altar dais screen. borde fordras, utan i stället orörda inklädas med sten eller trä. Kommitten beslöt att golvet skulle höjas blott i långhusets västligaste trave. 57 Vid samma tillfälle beslöts också på förslag av arki­ tekten, att golvet under bänkarna skulle göras av trä, i långhusets sidoskepp av tegel och i övrigt av kalkstensplattor. 58 Arkitektens ritning till golvlägg­ ning godkändes av Kommitten den 17.6. 59 Såsom av planen plansch I framgår, består golvet av kalk­ stensplattor, gravstenar och tegelpartier i rik väx­ ling. Man använde dels redan förefintliga kalk­ stensplattor, vilka om så behövdes höggos om, dels levererades nya av Yxhults stenhuggeriaktiebolag och C A Sjöströms stenaliår, Sandviken. 60 Trapp­ stegen mellan västligaste och näst västligaste traven höggos av Yxhults stenhuggeriaktiebolag. 61 Inkläd­ naden av de ovan nämnda pelarnas grundklackar, som blev nödvändig till följd av beslutet att höja golvet blott inom västligaste traven, gavs formen av kring pelarbaserna murade kalkstensbänkar (fig 76 och 92). Framför altaret byggdes en upphöjd estrad av kalksten med trappa av samma material (fig 202, 203 och 297). Såväl bänkarna kring pelarna som estraden framför altaret utfördes av nyssnämn­ da stenhuggeri. 62 Återställande av vissa äldre anordningar Arkitekt Lilljekvist föreslog, att äldsta kyrkans norra portal på grundval av de bevarade resterna skulle rekonstrueras i tegel (fig 45 och 49). För att göra det möjligt att bedöma, vilken verkan en sådan rekonstruktion skulle få i interiören, gavs åt arki­ tekten uppdraget att utföra en modell i papp av portalvalvet. 63 Vid ett sammanträde mellan f d riks­ antikvarien Hildebrand och överintendenten Möller den 2.10.1908 godkändes arkitektens förslag att rekonstruera gamla norra portalen med motive­ ringen, »att det vore önskligt att tydliggöra den dekorativa verkan teglets delvisa kalkbestrykning givit åt kyrkans yttre»; givetvis skulle tydligt anges 443 RESTAURERINGEN 1907-1910 gränsen mellan gammalt och nytt. 64 Emellertid framlade Vitterhetsakademiens kontrollant S Cur­ man i en lång skrivelse till akademien den 28.1.1909 en annan syn på denna fråga: »Förslaget att delvis rekonstruera den gamla norra ytterportalen (nu­ mera inuti kyrkan) synes vara ur principen syn­ punkt synnerligen olämpligt. Det skulle bliva en rekonstruktion för rekonstruktionens egen skull, utan varje spår av praktisk motivering. Det är ju dock just dylika onödiga rekonstruktioner, som de senaste årtiondena riktat sin kritik . . . att i verklig­ heten rekonstruera dess portöppning, kan icke anses lämpligt, allra helst som dess båghöjd icke kan exakt bestämmas. Dessutom medför en dylik re­ konstruktion en rent praktisk olägenhet, emedan den berövar kyrkan en del av dess belysning.»65 I ett av denna skrivelse föranlett yttrande skriver arkitekten bl a följande: »Genom islagning av detta lilla valvparti får jag i dess fulla verkan klart ett medeltida, synnerligen intressant och effektfullt sätt att medelst enkel kalkmålning utvändigt förläna en tegelkyrka ett rikare utseende. Det är för att på ett effektivt sätt visa för såväl fackmän som den stora allmänheten detta hittills ej påträffade dekorations­ sätt, jag finner rekonstruktionen önsklig och ej för 'rekonstruktionens egen skull'. Att anordningen dessutom gör, att pelaren ej kommer att se urhug­ gen ut, vilket är störande, utan förändrar det hela till ett dekorativt parti, är ju ytterligare ett plus . .. Skulle Akademien ej utan vidare vilja förorda mitt ... förslag, anhålles om bemyndigande att utföra . . . modellen i verkligt material . . . Då jag av in­ tresse för denna detalj erbjudit mig att bekosta den­ samma, bör ju intet ekonomiskt hinder möta; skulle denna verkliga modell ej vara till belåtenhet, skall den naturligtvis bortrivas.»66 Den 23.7.1909 gav Akademien sitt tillstånd till att modellen utfördes i tegel. 67 Den 17.8. medgav Kommitten samma sak, dock under förutsättning, att arbetet beskostades av arkitekten, och att Kom­ mitten efter fullbordandet skulle ha rätt att låta av­ lägsna modellen, därest denna ur någon synpunkt ansågs mindre önskvärd. 68 Den 4.9. var modellen färdig och besiktigades av Kommitten, som på grundval därav beslöt, att det rekonstruerade valvet skulle få bli kvar. 69 På arkitektens anhållan hos Vitterhetsakademien om godkännande av den i tegel utförda rekonstruktionen beslöt Akademien meddela, att, sedan förre riksantikvarien Hilde­ brand och överintendenten Möller förklarat sig gilla anordningen, även Akademien för sin del an­ slöte sig till denna uppfattning. 70 På sammanträde den 20.8.1908 uttalade Kommit­ ten sitt gillande av arkitektens förslag att i N I åter­ ställa de ursprungliga anordningarna i norra ytter­ muren.71 Murgången skulle sålunda rekonstrueras och förses med räcke och det ursprungliga fönstret ovanför upptagas (fig 71). Förslaget godkändes av f d riksantikvarien Hildebrand och överintendenten Möller vid sammanträde i domkyrkan den 2.10. 1908; vid utförandet skulle iakttagas, att »murning­ en skulle ske på gammalt sätt men med nyslaget tegel och utan förband mot gamla murarna». 72 I sin förut citerade skrivelse av den 28.1.1909 till Vitterhetsakademien angriper Curman också för­ slaget att rekonstruera murgången, vilken åtgärd kan betraktas som onödig, eftersom förhandenva­ rande märken fullt tydligt visa, hur anordningen varit gestaltad, i varje fall borde det rekonstruerade partiet utföras i modernt tegelförband. 73 Förslaget godkändes av Kgl Majt den 11.6. samma år. 74 På sammanträde den 16.7.1909 beslöt Kommit­ ten, att öppningen mellan södra sidoskeppet och Bondkoret skulle muras igen och att murgången även där skulle rekonstrueras (fig 78, 153). 75 Vid besök i kyrkan den 9.8. gillade riksantikvarien Mon­ telius den föreslagna åtgärden med föreskrift, att igenmurningen skulle ske i modernt förband samt med bibehållande av alla spår efter äldre anord­ ningar. Curmans påpekande ifråga om utförandet av den motsvarande rekonstruktionen i N I vann sålunda nu beaktande. Den 17.8. beslöt Kommitten att igenmurningen skulle verkställas på föreslaget sätt. 76 För att användas som barriär på den rekon­ struerade murgången inköptes för I 00 kronor från Södermanlands fornminnesförening det smidda järngaller från medeltiden, som dittills tjänat som räcke på läktaren i museilokalen i Bondkoret (fig 71 ). 77 Den 20.8.1908 beslöt Kommitten på arkitektens förslag, »att tvenne förutvarande fönster, det ena mellan högkoret och Övre sakristian, det andra meJlan tornet och museirummet skulle återställas på så sätt, att glasfönster anbringades mellan kyr­ 444 INTERIÖREN kan och Övre sakristian, resp. museirummet, var­ emot de högre liggande delarna av de gamla fön­ steröppningarna skulle igenmuras men med utfört masverk.» 78 Förslaget godkändes av f d riksantik­ varien Hildebrand och överintendenten Möller den 2.10.1908 79 och av Kungl Maj:tden 11.6.1909. 80 Ett förslag av arkitekten »att det nu uppförda mas­ verket i korfönstret mot Övre sakristian skulle läm­ nas i dämpad röd ton mot vitputsad botten», god­ kändes av Kommitten. 81 Det ursprungliga förslaget att det upptagna fönstret i koret till sina nedre delar skulle vara öppet och försett med glas frångicks så tillvida, att även dessa partier murades igen men med masverket synligt. Järnstommen till det ny­ upptagna tornfönstret liksom också till fönstret ovan bågöppningen till Frescokapellet utfördes av smeden F O Lindström i Strängnäs. 82 Glasarbetet med blyinfattningar utfördes av firman Stockholms glasmåleri. 83 I samband med restaureringen påträffades den ursprungliga ingången till den övre av kamrarna mellan Bondkoret och Vårfrukoret (plansch XV, fig 175 och 177 a). Denna ingång togs upp och de två är 1890 upptagna öppningarna till det lilla rum­ met i äldsta kyrkans sydvästra hörntorn sattes igen (jämför s 216f, 321 och 428).s 1 Enligt restaureringsförslaget skulle pelarna be­ frias från puts. Härigenom uppstod frågan, huru de talrika urbilningarna och hålen skulle behandlas. Den 20.7.1908 diskuterades de därmed samman­ hängande problemen av f d riksantikvarien och överintendenten. 85 Härvid redogjorde arkitekten Lilljekvist och licentiaten Curman var för sig för sina respektive åsikter, vilka skildes åt på ett intressant sätt. Arkitekten ansåg i allmänhet »en fullständig komplettering av pelarna och igensättning av före­ kommande hål vara ur arkitektonisk synpunkt lämpligast, dock ej där målningar påträffades». Licentiaten Curman uttalade sig i allmänhet för »att i största möjliga utsträckning bibehålla förefintliga hål och borthuggningar å pelarna, då man ur dessa kunde draga åtskilliga intressanta slutsatser be­ träffande kyrkans forna anordning med altaren, korskrank o dyl ...» En stor del av dessa hål vore enligt arkitekten Lilljekvist »propphål för de bort­ rivna bänkarna». F d riksantikvariens och överintendentens ge­ 6 - 681 577 Strä ngn äs domkyrka mensamma beslut blev, att efter erforderlig foto­ grafering följande lagningar skulle verkställas utan uthuggning av förband samt med markering i grän­ sen mot gammalt murverk: Pelaren 8 D - hålen igensättas och markeras; basen rengöres och fog­ strykes. Pelarna 7 C och 7 D - den uthuggna ran­ den åt mittskeppet ca 3 m över golvet bibehålles; övriga hål lagas; sockelvulsten kompletteras. Pela­ ren 6 C - hålen igensättas och markeras. Pelaren 6 D - nordvästra knekten kompletteras, dess bas göres ny och dateras. Pelarna 5 C och 5 D - hälen igensättas och markeras. Pelaren 4 C - halvko­ lonnen på östra sidan kompletteras. Pelaren 4 D - norra och västra sidan kompletteras ej; nedersta delen av västra sidan slammas vit. Pelaren 3 C ­ kompletteras; skåpöppningen på östra sidan igen­ sättes och markeras. Pelaren 3 D - kompletteras. Pelaren 2 C - kompletteras. Pelaren 2 D - kom­ pletteras; den stora öppningen på östra sidan igen­ sättes och markeras. Om vissa frågor, som icke avgjorts vid ovan om­ talade tillfälle, fattades beslut den 2.10. 86 Pelaren 6 D - på norra sidan ilagas endast hålen. Pelaren 4 C - av arkitektoniska skäl borde urtagningen på västra sidan muras till; målningen ansågs ej tillräck­ ligt värdefull att motivera ett avstående frän igen­ murning; mellan det nya murverket och målningen skulle emellertid läggas ett skyddande papplager. Ett av arkitekten Lilljekvist framlagt förslag till be­ handling av pelarens västra sida på sådant sätt, attmål­ ningarna skulle kunna bevaras, vann ej anslutning. Licentiaten Curman, som var av annan mening än f d riksantikvarien och överintendenten, fram­ lade sin åsikt i förut citerade skrivelse till Vitterhets­ akademien den 28.1.1909. Anordningen - en ut­ huggning i pelarens murverk för en fristående skulp­ terad altarprydnad mot en målad bakgrund - be­ tecknas i skrivelsen såsom varande av osedvanligt intresse och såsom den enda bevarade anordningen i sitt slag i Sverige. Curmans energiska ingripande mot igenmurningen medförde, att ett nytt förslag utarbetades, vilket godkändes av Överintendents­ ämbetet87 och Vitterhetsakademien. 88 Den 22.9. er­ höll arkitekten Kommittens bemyndigande, att verkställa förslaget, varigenom den nuvarande an­ ordningen vid pelarens västra sida kom till (fig 298). Enligt det ursprungliga restaureringsförslaget 445 REsTAURERINGEN 1907-1910 Fig 298. Rekonstruerat altare på västra sidan av pelaren 4 C. Foto S Hallgren 1968. Reconstructed altar on W side ofpillar 4 C. skulle, »för att belysningen i koret skulle bli mera överensstämmande med kyrkan i övrigt», fönstren i koret förses med glasmålningar. 89 Allteftersom ar­ betet fortskred och det visade sig att de tillgängliga medlen icke voro tillräckliga för alla önskvärda ar­ beten, uppstod tanken att ställa glasmålningarnas utförande på framtiden. 90 Den 28.2.1910 beslöto kommitterade anmoda arkitekten att verkställa utredning rörande anbring­ andet av innanfönster och kostnader härför. 91 Arki­ tekten, som inhämtat överintendenten Möllers åsikt i frågan, meddelade, att saken vore »mycket svår 446 att lösa, ej önskvärd ur arkitektonisk synpunkt samt, om den skall bliva effektiv, även dyrbar». 92 Med hänsyn till detta yttrande anmodade Kom­ mitten arkitekten avgiva yttrande om vad som borde göras för fönstrens tätande. 93 Det vill emellertid synas som om åtgärderna beträffande fönstren in­ skränkte sig till stagning, lagning och kittning. 94 Det efter eldsvådan 1723 nedrasade valvet i biskop J ohannes Matthiaes kor uppfördes på grund­ val av gamla spår och med användande av tegel från den gamla altaruppbyggnaden av byggmästare Rahmqvist sommaren 1908.95 INTERIÖREN Murarnas, pelarnas och valvens behandling I det ursprungliga restaureringsförslaget ingick av­ knackning av putsen på pelare och murytor, »så att de fogstrukna röda tegelytorna åter bliva blot­ tade».96 Som en följd härav kommo samtliga pelare, väggpilastrar och murytor i mittskeppet och de bägge inre sidoskeppen samt högkorets pelare att stå med teglet blottat och väl strukna fogar. I sam­ band härmed framkomme talrika spår av kyrkans ursprungliga anordningar, vilka bevarades blottade och alltjämt ha mycket att berätta för den, som med vakna ögon ser sig omkring i kyrkan. Dessa arbeten utfördes i samband med målningarnas restaurering under ledning av dekorationsmålaren Edvard Bergh i Stockholm. 97 Vid f d riksantikvariens och överintendentens sammanträde den 2.10.1908 beslöts, »att de gamla valven, där inga målningar anträffats, skulle lämnas i detta skick ... Beträffande borthackning av putsen och fogstrykning av valvstrålarna godkändes arki­ tektens hemställan härom vid valven i Hessensiein­ ska gravkoret, särskilt med hänsyn till önskemålet att en väggyta med snedmurat tegel då även skulle kunna lämnas fogstruken; med tanke på de starkt färglagda träskivor, som voro placerade i valvstrå­ larnas knutpunkter, var åtgärden ur dekorativ syn­ punkt motiverad.»98 I denna fråga hade kontrollanten licentiaten Cur­ man avvikande mening, såsom framgår av hans ofta citerade skrivelse till Vitterhetsakademien, vari det bl a heter: »Detta (renknackning av valvstrålarna) innebär en medveten och fullständigt omotiverad av­ vikelse från den historiska trohet, som i övrigt fått göra sig gällande vid valvens behandling. Strålarna hava bevisligen aldrig varit avsedda att stå blottade och fogstukna ... Då valven i kyrkans 3 skepp äro så rikt och vackert dekorerade ... torde det heller icke ur dekorativ synpunkt vara önskvärt att med fog­ strukna, röda valvstrålar i ett sidokapell bryta den lugna, ljusa ram, som de tillbyggda, vitkalkade kapellen bilda kring den färgrika ursprungliga kyr­ kan, och därmed samtidigt bryta mot en i övrigt till­ lämpad historisk trohet.» Utan tvekan var det kontrollantens uppfattning i denna fråga, som förmådde Kommitten, att »efter yttrande av arkitekten besluta, att i Hessensteinska gravkoret valvstrålarna skulle bibehållas putsade och vita, och skulle jämväl stjärnorna i valven vit­ målas».99 För nutiden står det klart, att den behand­ ling av valvribborna, som slutligen kom till utfö­ rande, även ur estetisk synpunkt var den riktiga. Förut har framhållits (s 191), att murarna i stenbockska koret ursprungligen säkerligen stått oputsade och med väl strukna fogar. Under behand­ lingen av innerväggarna uppstod tanken att åter­ ställa detta tillstånd. Den 26.2.1909 beslöt Kommit­ ten att överlämna avgörandet i denna fråga åt Vitter­ hetsakademiens »delegerade», vilka inom kort skulle besiktiga de i domkyrkan utförda arbetena. 100 Hur frågan då avgjordes är icke bekant. I varje fall äro väggarna avfärgade i vitt. Valv- och väggmålningarnas restaurering Framtagning och konservering av de målningar, som dolda under putsen i stor utsträckning funnos på kyrkans väggar och valv, utgjorde ett av huvud­ momenten i restaureringsplanen, 101 för vars genom­ förande restaureringens arkitekt gjort vissa förbere­ delser redan på 1890-talet (jfr s 436). De framtagna målningarna måste otvivelaktigt räknas bland res­ taureringens mest betydelsefulla resultat; utan tve­ kan äro de också den del av restaureringen, som bäst stått sig inför eftervärldens ögon. För första gången tillämpades här i större skala de principer för restau­ rering av medeltida kalkmålningar, som under tiden därefter allmänt följts. Då restaureringen sålunda i detta avseende bildat skola, kan det vara på sin plats, att något närmare beröra de normgivande principerna. Den syn restaureringens arkitekt hade på de olika problemen i samband med målningarnas framtag­ ning och konservering framgår av en skrivelse till Kommitten i december 1906. 102 Här säges bl a: »Ett av huvudintressena vid restaureringen är fram­ tagningen av kyrkans överkalkade målningar; här möter emellertid kanske den svåraste uppgiften, ty att få denna framtagning och eventuellt komplette­ ring gjord så att de modernaste arkeologerna bliva nöjda och kyrkan samtidigt ur snygghetssynpunkt och utseendesynpunkt blir tillfredsställande, torde vara minst sagt svårlöst. Det är lättförståeligt, att arkeologerna helst önska en framtagning av mål­ ningarna, utan dessas uppfriskning och utan kom­ 447 RESTAURERINGEN 1907-1910 De ledande synpunkterna finnas klart uttalade dels i ett av Curman författat förslag till instruktion för Vitterhetsakademiens kontrollant, 104 dels i vissa av Curman förda anteckningar vid sammanträde med riksantikvarien i Strängnäs domkyrka den 10.8. 1907. 105 I det förra aktstycket säges bl a: »Ombudet åligger att övervaka l. att eventuella målningar i kyrkan framkallas med största möjliga försiktighet samt att därvid inga medellämnas oförsökta, som kunna bi­ draga till målningarnas tydligare framkallande 2. att även fragment eller blotta spår av målningar be­ handlas med samma varsamhet 3. att målningarna på intet sätt retuscheras, innan de fotograferats ... 4. att ingen restaurerings- eller kompletteringsåt­ gärd vidtages, innan samtliga målningar framkallats och vederbörlig överenskommelse angående sättet för målningarnas behandling träffats med akademi­ en.» I det senare aktstycket säges angående målningar­ nas behandling: »l. Målningar synliga från golvet lämnas så vitt möjligt orörda. 2. Målningar, som ej kunna ses från golvet, såvida de ej blivit besprutade med vatten, uppfriskas i konturerna, och där så finnes nödigt, insättes diskret färg. 3. Helt bort­ fallna ornamentala delar, vilkas symmetriska sam­ manhang med den ännu synliga ornamenteringen är fullt klart, imålas med hela konturer och lätta färginläggningar, så att de i valör komplettera total­ verkan, dock så att det tydligt framträder, att dessa partier äro på nytt målade. 4. Figurala saker upp­ friskas med fullt tydliga konturer, men så mycket som möjligt utan komplettering. Där sådan för val­ vens totalverkan är nödvändig, sker denna genom uppläggning av svaga färgtoner utan skarp kontur­ teckning, så .att endast en totalverkan av figuren er­ hålles, under det att de gamla delarna tydligt fram­ stå. 5. Å bottnarna mellan målningarna utföras be­ hövliga lagningar av lösa delar, men ytans patina bibehålles så vitt möjligt oförändrad.» Längre i varsamhet och pietet kunde man knap­ past komma, om man ville uppehålla kravet, att målningarna icke blott skulle vara arkeologiska vitt­ nesbörd utan samtidigt också till prydnad för kyrko­ rummet. Målningarnas framtagning och konservering ut­ fördes under ledning av dekorationsmålaren Edvard plettering av vad som felat. Detta kan möjligen ske å enstaka ställen, företrädesvis å väggar, men man kan knappast lämna halva valvkappor eller delar därav fullt tomma; en komplettering gjord så, att det gamla tydligt framstår, men totalverkan dock blir njutbar, är i så fall önsklig, ehuru säkert ej lätt att åstadkomma. Det är emellertid av stor vikt, att de arkeologiska kraven allvarligt beaktas och sålunda den allra största omsorg ägnas just åt detta arbete. Det bliver först efter framtagningen av samtliga mål­ ningar möjligt att få någon bestämd åsikt om i vad mån de vetenskapliga och konstnärliga kraven kunna förenas. Skulle den svåra men intressanta upp­ giften kunna lyckligt genomföras är det, med stöd av de anteckningar, som gjorts, lätt att i överensstäm­ melse med den nya riktningen omstämma de förut på försök framtagna valvkapporna.» I de olika ämbetsverkens yttranden under för­ beredelserna till restaureringen påträffas i stort sett endast allmänna synpunkter beträffande målningar­ nas behandling. I arkitekten Carl Möllers tjänste­ memorial av den 10.11.1902 finnas emellertid vissa uttalanden av principiell betydelse. 103 Här säges bl a: »Rörande förfarandet med de gamla under kalkrappningen befintliga målningarna - huruvida de skola kompletteras eller lämnas orörda efter framkallandet-så kunna ju meningarna vara dela­ de. Emellertid hade jag vid mitt besök på platsen tillfälle konstatera, att de år (1895) under arkitekt Lilljekvists ledning framtagna och kompletterade målningarna å en del valv och väggar i kyrkan, blivit på ett tillfredsställande sätt behandlade, på samma gång jag blev övertygad om att ett lika försiktigt framkallande och kompletterande av de resterande målningarna skulle komma att i alldeles ovanligt hög grad bidraga till förhöjaodet av det stämnings­ fulla intrycket av kyrkans interiör. Att stanna en­ dast vid framkallandet, vilket ju vore riktigast om det gällde konserverandet av en i övrigt övergiven ruin, skulle jag ej anse tillrådligt här, d1ir det dock är fråga om att för församlingens gudstjänstbehov alltjämt använda byggnaden.» De här framlagda principerna skilja sig avsevärt från dem, som i verkligheten kommo att bli norm­ givande. Det torde knappast behöva råda något tvivel om att det var genom kontrollanten Curmans verksamhet, som principerna fingo sin utformning. 448 INTERIÖREN Bergh i Stockholm, 106 vars anbud godkändes av Kommitten den 27.5.1907.107 De för arbetet nöd­ vändiga ställningarna uppsattes av byggmästaren August Rahmqvist; kontraktet härom är daterat nyssnämnda dag. 108 Kort därefter torde arbetena ha tagit sin början. Som nämnts var licentiaten Curman kulturhistorisk kontrollant med fil stud Carl R af Ugglas som vikarie under de fyra första månaderna av är 1908.1°9 Den 9.5. nämnda är avsynades och godkändes restaureringen av målningarna i norra sidoskeppet.110 I arkitektens arbetsplan, daterad den 6.6.1908, erfara vi, att framtagningen av målningar­ na på valvringarna i koret och på de partier av väg­ garna i själva kyrkan där målningar påträffats, skulle fortsättas och avslutas under sommaren och hösten. 111 Restaureringen av målningarna var helt avslutad i början av sommaren 1909.112 Den mest uppseendeväckande händelsen under restaureringen var upptäckten av de förut helt okän­ da målningarna på högkorets väggar och valv.U 3 Till följd härav övergavs givetvis tanken att förse koret med moderna målningar, »som i karaktär an­ sluta sig till de gamla och harmoniera med dem», för att tala med restaureringsförslagets ord. 114 Ett av hela restaureringens mest känsliga problem hade genom det lyckliga fyndet fått den bästa tänkbara lösning. I samband med målningarnas framtagning be­ friades målningarna i Vårfrukoret från vanprydande övermälning. 115 Den 20.8.1908 beslöt Kommitten »att revidera och till närmare överensstämmelse med kyrkans övriga valvmålningar ändra målningarna i det östligaste valvet uti länghusets mittskepp».U6 A v andra handlingar framgår, att den föreslagna revideringen gällde icke blott nämnda valv utan också det östligaste valvet i södra sidoskeppet och valvet i Sturekoret. I en till Vitterhetsakademien ställd promemoria framhölllicentiaten Curman med anledning av den föreslagna åtgärden, att man vid 1890-talets restaurering av målningarna på mitt­ skeppets östligaste valv tydligen blandat ihop två lager av målningar, det ena frän 1300-talet, det and­ ra frän 1400-talet; då det torde vara omöjligt att nu skilja de bägge lagren och vad som nymålats vid restaureringen, vore det bäst att lämna målningarna i det skick, de erhöllo genom restaureringen; »det nuvarande tillståndet lämnar . . . forskaren icke i ovisshet om huruvida målningarna äro äkta eller ej».m Akademien överlämnade avgörandet åt f d riks­ antikvarien och överintendenten; årtalet för den förra restaureringen och den ifrågasatta revisionen skulle emellertid utsättas i valvet. 118 Nämnda herrar beslöto följande: »Arkitektens framställning att revidera de tre närmast koret befintliga valvens förut restaurerade målningar, på så sätt att mittel­ valvets stjärnor, vilka äro frän 1400-talet, borttogas och att konturerna i samtliga 3 valven genom borst­ ning något utmattades, blev godkänd. Eventuell borttagning av ilagade figurdetaljer skulle bliva be­ roende på om avbildningar av de icke komplette­ rade framknackningarna funnes eller om det lätt läte sig göra att skilja de gamla fragmenten från ilagningarna».m Emellertid fann Kommitten sig nödsakad att av ekonomiska skäl tills vidare låta revisionen av mål­ ningarna i sturekoret liksom också av triumfbågens målningar anstå.120 Nu erbjöd sig dekorationsmå­ laren Bergh, för att arbetena mätte fä avslutas utan avbrott, att bidraga därtill genom att av sitt mäster­ arvode till restaureringsarbetet överlämna 400 kro­ nor.121 Som en följd härav beslöt Kommitten 12.1. 1909, att revisionen skulle fullföljas. 122 Arkitekten hade för avsikt att förse tornrummet med målad paneldekorering i kalkfärg. 123 Riks­ antikvarien ansåg, att de gamla målningarna på tornrummets södra vägg borde lämnas orörda; om den föreslagna dekoreringen skulle komma till stånd, borde denna ges fullt modern hållning, »så att ingen förblandning kan ske mellan de gamla målningarna och det nya». 124 Kommitterade gav arkitekten i uppdrag att utföra prov till lämplig dekorering. 125 Den planerade dekoreringen kom aldrig till stånd. Vid framtagningen av målningarna gick man tillväga med den största noggrannhet. Varje parti fotograferades. Dessutom utfördes på förslag av licentiaten Curman färglagda kalkeringar i full skala, 126 till vilket arbete Vitterhetsakademien an­ slog 400 kronor. 127 Kalkeringarna, som nu förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet, utgöra ett vär­ defullt material för studiet av målningarna. 449 RESTAURERINGEN 1907-1910 Fig 299. Skisserad ritning till placering av ett orgelverk i anslutning till Sundvalls altarprydnad av dåvarande arkitekten Sigurd Curman. Str domkap ark. Sketch showing position of an organ in connection with Sundva/l's altar, by Sigurd Curman. '; ~- 11 l l l Rivningen av Sundvalls altarprydnad Såsom ovan nämnts, hade Överintendents:imbetet i mitten av april 1908 meddelat, att den murade altar­ prydnaden, då de nödvändiga förankringsåtgärder­ na i östra delen av koret vid nämnda tidpunkt voro på ett tillfredsställande sätt utförda, finge nedtagas. Redan dessförinnan synas emellertid krafter ha satts igång för att bevara altarprydnaden. Saken tycks ha diskuterats vid flera tillfällen. Det före­ faller som om åsikten bland de något äldre såsom INTERIÖREN riksantikvarien Hildebrand och arkitekten Lillje­ kvist vore att altaruppbyggnaden borde rivas, under det att de unga såsom amanuensen Otto Janse och intendenten Rudolf Cederström önskade se den bevarad. Den främste representanten för denna åsikt och säkerligen också den, som först lancerade den, var Sigurd Curman. För sin åsikt i frågan redogör arkitekten Lillje­ kvist i en skrivelse till Kommitten den 19.l 0.1907. 128 Häri säges bl a: »Då borttagandet av det ståtliga Roggeska altarskåpet skett i samband med korval­ vens understödjande, vilket man trodde var en tvingande nödvändighet, och då denna stödjemur blivit nödtorfteligen dekorerad med en synnerligen vanlig och schablonmässig frontonuppställning, anser jag att den, då den ur konstruktiv synpunkt är värdelös, bör avlägsnas. Den skymmer nämligen på ett mycket brutalt sätt bort korvalvens strål­ knippen och korfönstret och omöjliggör enligt min mening återuppsättandet av det Roggeska altar­ skåpet. De nu senast påträffade valvmålningarna i koret styrker mig ytterligare i min åsikt, att upp­ murningen bör bortrivas.» Arkitekten uppmanade emellertid Kommitten att anmoda licentiaten Cur­ man att utarbeta ett förslag, baserat på den av ho­ nom framkastade tanken att placera orgeln i när­ maste anslutning till altarprydnaden, en tanke, som arkitekten icke gillade. Vid Kommittens sammanträde den 26.10.1907 redogjorde Curman i korthet för sin tanke, varefter Kommitten beslöt anmoda honom »inkomma med ny utredning och därpå grundat förslag rörande altarprydnaden».m Förslaget förelåg färdigt i mit­ ten av januari 1908 och demonstrerades den 17 i denna månad för Kommitten. Denna fann sig emellertid icke kunna godkänna förslaget utan vid­ höll sitt förut fattade beslut, att altarprydnaden skulle rivas. 130 En skiss till Curmans förslag återges i fig 299. Dess innebörd klargöres i en skrivelse till Kom­ mitten den 17.1. 131 Avsikten med förslaget var, dels »att bibehålla den nuvarande altaruppställningen genom att giva den en verklig funktion att fylla», dels »att på ett tillfredsställande sätt lösa det ganska svåra problemet angående orgelns lämpliga place­ ring i kyrkan». Anledningen till att förslagsställaren ansåg, att altaruppställningen borde bevaras, var dels att »uppställningen i fråga är ett karakteristiskt verk från den klassicistiska smakriktningens tid och såsom sådant erbjuder intresse i en byggnad, som även i övrigt visar spår av olika tiders till formen så skiftande insatser vid kyrkans prydande», dels och icke minst att »jag anser denna uppsats ha en rent estetisk uppgift att fylla på sin nuvarande plats, där den för ögat så att säga kompletterar den korom­ gång, som av en eller annan anledning uteblivit, och där den fyller det stora gap, som bildats genom den ovanliga och allt annat än lyckade anordningen av koravslutningen. Mot detta estetiska skäl har an­ märkts, att altaruppställningen är så ful. Man har träffat lika många personer med skolad smak, som tyckt, att den är vacker. Och bland Strängnäs egna innevånare har det förefallit mig finnas en avgjord sympati för densamma.» Orgeln skulle i huvudsak placeras bakom altaret och till en mindre del på ömse sidor om detta. Fasaden hade komponerats i anslutning därtill, så att den öppna bågen i altarupp­ ställningen slöts och vissa partier sköto ut på sidor­ na. Altaret, på vilket det Roggeska skåpet skulle placeras, skulle flyttas fram till något framom mitten av andra valvet från öster i koret; plats för kören skulle då beredas bakom altaret. Karl IX:s monu­ ment och sture-sarkofagen skulle flyttas åt sidorna. Mellan triumfbågen och korets första pelarpar (från väster) skulle på vardera sidan anordnas korstolar i fullt modern formgivning. För att ernå god färghar­ moni med altarskåpet skulle orgelfasaden färgsättas huvudsakligen i guld och blått. Förslagsställaren underrättade Vitterhetsakade­ mien om sin åsikt och om frågans läge, men härav föranleddes ingen åtgärd.l 32 Den gamla altarpryd­ naden revs sålunda; åt major Gyllencreutz hade uppdragits att ägna särskild uppmärksamhet åt detta arbete. 133 Den fasta inredningen i koret Enligt de av Kgl Majt den 27.10.1905 gillade ritningarna134 skulle hela den fasta inredningen i koret utföras i en delvis mycket effektfull nygotik (jfr s 438). Huruvida man verkligen avsåg att ut­ forma den fasta inredningen i anslutning till dessa ritningar, kan nu icke avgöras; man hade förbe­ hållit sig rätten att under arbetets gång i samråd med Överintendentsämbetet göra vissa justeringar i de­ 451 REsTAURERINGEN 1907-1910 taljfrågor, och hela den fasta inredningen blev också utförd i tidens stil, ej i de fastställda ritningarnas nygotik. Ritningar till den nya altaruppställningen, kor­ skrank, bänkar, orgelfasad, orgelläktare m m ut­ arbetades under sommaren 1908. 135 Vid samman­ träde inom Kommitten den 20.8. företedde arkitek­ ten utkast till altaranordning och orgelfasad. För­ slagen befunnas tilltalande, men för att närmare utröna deras dekorativa verkan skulle de uppmålas på dekorationsväv i naturlig skala och uppställas på sina platser i koret. 137 Vid ett sammanträde den 2.2. följande år förevisade arkitekten en modell, ut­ visande den nya altaruppbyggnadens konturer och golvets höjd vid det blivande altaret; han bemyndi­ gades därefter att låta utföra det erforderliga ar­ betet för golvets höjande samt undermurningen för det Roggeska altarskåpet. 133 Till en underdånig skrivelse av den 9.1.1909 angående ökat statsanslag hade fogats ritningar till altaranordning och orgel­ fasad; den 25.5. beslöts, att man skulle begära nådig fastställelse av dessa ritningar; 138 sådan meddelades genom Kgl Majts brev den 11.6. 139 Emellertid framvisade arkitekten vid Kommit­ tens sammanträde den 4.9. »ett något modifierat förslag till altarprydnad, där det Roggeska altar­ skåpet uppställts framför en mur, krönt med orne­ ring av trä (eller eventuellt täljsten, om kostnaden ej är för stor); över altarets mittelparti är anbringat en oljemålning föreställande Kristi uppståndel­ se».140 Muren bakom altaruppställningen, som nu för första gången föreslås, skulle skydda altarskåpet mot värmen från de stora elementen bakom altaret; till erhållande av stagning skulle murar av lägre höjd dras från mittpartiet till det östligaste pelarpa­ ret, varigenom också skulle vinnas ökad plats för uppsättande av gravstenar. 141 Kommitten godkände förslaget och arkitekten fick uppdrag att söka Överintendentsämbetets gillan­ de.142 Samtidigt beslöt Kommitten, att altarmuren skulle förankras mot korväggen medelst två snidade bjälkar samt att å dessa förankringar över konsolen mot korväggen skulle uppsättas två mindre figurer, föreställande Petrus och Paulus. Vid besök i domkyrkan gillade överintendents­ ämbetets kontrollant förslaget till altaruppbyggnad i dess något ändrade gestalt; dock ansåg han, att 452 den i det stadfästade förslaget förekommande trä­ panelningen av altarväggen borde bibehållas; arki­ tektens förslag att höja muren mellan själva altar­ väggen och det närmaste petarparet med ett genom­ brutet gallerverk i samma höjd som orgelläktarens barriär gillades också; vidare prövades lämpligt, att detta galler drogs fram utefter hela skärmväggen. 143 De ovan berörda förändringarna godkändes av Kommitterade den 12.11., 144 och det på grundval härav utarbetade förslaget, efter vilket altarväggen och anordningarna kring denna utfördes, godkändes av överintendentsämbetet den 14.12. (tig 300). 145 Gallret på altarpodiet var tydligen från början tänkt i smidesjärn. Emellertid framhöll arkitekten, att ett galler av detta material ej skulle vara tillräck­ ligt förnämt på den utsatta platsen; istället föreslogs mässing eller brons; till bestridande av kostnaderna härför hade arkitekten av en donator, som önskade vara okänd, erhållit ett belopp av 2 000 kronor. 146 Det kan vara av ett visst intresse att försöka följa förändringarna i de olika förslagen till altarupp­ ställning. Som nämnts var den ursprungliga rit­ ningen utförd i nygotik, men redan den av Kungl Maj:t den 1.6.1909 gillade ritningen uppvisar den moderna stil, i vilken hela den nygjorda inredningen kom att utföras. Överstyckets centralparti upptas här av en skulptur av den korsfäste Kristus på ett ringkors; altarringen och skranket framför podiet synes bestå av små rundbågsarkader med vridna pelare. Ett förslag, daterat den 1.11.1908 uppvisar en målning i krönets mittparti, sluten altarring med snidade fyllningar och metallskrank för podiet; intet av övriga förslag är så enkelt som detta ­ altarskåpet avtecknar sig mot en helt slät yta; tro­ ligen var detta förslag avsett att utföras i huggen sten; har påskriften »Icke godkänd ritning». Det slutligen utförda förslaget skiljer sig från det före­ gående därigenom, att alla ytor som på detta voro släta, försetts med panelning, tydligen en följd av att materialet skulle bli trä, ej sten; det ovan om­ talade krönande gallret på sidamurarna har tillkom­ mit. Korset, som på det av Kgl Majt gillade förslaget upptog överstyckets mittparti och som enligt tradition i kyrkan (jämför s 467) avsågs att kunna upplysas, hade på de förslag, där motsva­ rande plats skulle upptas av en målning, brutits ur det intima sambandet med altarväggen och avsågs INTERIÖREN .,~~~~~====~=====E=====t====~~==~F=====F=====~====~·~ Fig 300. Ritning till altaruppbyggnad av arkitekten Fredrik Lilljekvist. Bst. Drawing of altar and reredos, by Fredrik Lil[jekvist. att upphängas på betydande höjd rakt ovanför al­ taret. Genom denna anordning avsåg man att mildra det starka motljuset från korets mittföns­ ter.147 Bronsgallret till altarpodiet och belysningskorset tillverkades av Aktiebolaget Nordiska Kompaniet; gallret skulle vara uppsatt på sin plats den 15.5.1910 och korset levererat i Strängnäs den 8.6. 148 Mål­ ningen i krönets mittparti utfördes av Julius Kron­ berg. I en skrivelse den 11.2.1910 meddelar arki­ tekten, att professor Julius Kronberg företett en skiss till altarmålning, som han utfört på biskopens anmodan. »Han hade tvungits frångå det föreslagna ämnet Kristi uppståndelse, då figuren skulle bliva för liten och i stället framställt Kristus som världs­ konung i sittande ställning. Då jag fann mig synner­ ligen tilltalad av såväl detta ämnes behandling, lagom stiliserat, samt även färgstämningen (Kristus i vit dräkt), vilken kommer att vackert ansluta sig till det hela», finner sig arkitekten böra tillstyrka skissens utförande. 149 I ett brev till biskopen av den 22.2. förbinder sig Kronberg att utföra målningen till ett pris av 2 000 kronor och att ha den färdig till mitten av juni. 15° Kommitten avsynade och god­ 453 RESTAURERINGEN 1907- 1910 ~~rW\=~~ _ moon_ o 1JUUU ~P--"-\ 1'----"-1 -=f-: -~ 1 I l Il l , l l - -l l l l -= ~ l l tr===IF9I l l l l l l l l l l 1 r l r - -- ~ l Fig 301. Ritning till korskrank av arkitekten Fredrik Lilljekvist. Bst. Drawing of chance/ screen, by Fredrik Lil/jekvist. J~ ~ D~ ~ D D D o D D p r== ~J l l l \l l l l l l l Il l l l l '-=== l l --'1 _l l l l l l l l :l l l l l l l !:l l:l DO ~ ~ mo ~ D D -­ ~ ODD l DDIIDD Il ~ __j - ·1 kände den färdiga målningen den 15.6.151 Beträf­ fande snickeriernas utförande se nedan s 458 f. Det ursprungliga förslagets ritningar till altar­ skrank i nygotisk stil omarbetades sommaren 1908 i den moderna tidsstilen 15 2 och fastställdes av Kgl Majt den 1.6.1909. 153 På denna ritning är skrankets mellanparti öppet och försett med ett gallerverk av profilerade dockor. På norra sidan är det hopkom­ ponerat med orgelläktarens barriär, men i övrigt avslutades det med listverken ovan det öppna mel­ lanpartiet Som ovan nämnts (s 452), hade Över­ intendentsämbetets kontrollant funnit lämpligt, att korskranket i hela dess längd försägs med ett krö­ nande gallerverk av samma höjd som orgelläktarens barriär. De i anslutning till dessa synpunkter utar­ betade ritningarna godkändes av Överintendents­ ämbetet den 14.12.1909; efter dessa ritningar utför­ des sedan korskranket (tig 301). Det öppna mitt­ partiet med profilerade dockor slopades i det slutliga förslaget och ersattes med släta fyllningar utom un­ der orgelläktaren, där ett enkelt rutgaller skulle göras. Bänkarna i koret hade genomlöpt samma utveck­ ling som övriga snickerier från det första förslagets nygotik över det av Kgl Majt 11.6.1909 gillade förslaget och fram till den slutliga utformningen i starkt tidsbetonad stil. Kommitten godkände arki­ 454 tektens förslag till bänkarnas definitiva anordning i koret och ritning till bänkgavlar den 4.9.1909 154 och Överintendentsämbetet den 14.12. samma är (fig 303 A). 155 Den 14.7.1910 beslöt Kommitten, att till triumfbågen skulle göras en särskild bänk med skärm efter arkitektens ritningar i stället för den s k Kaggska korstolen, som skulle ställas i den rekon­ struerade nischen i N 1;156 ritningen till bänken godkändes, men med utförandet skulle tills vidare anstä. 157 År 1913 den 1.10. fattade domkapitlet be­ slut om dess utförande158 (fig 303 B). Orgeln och orgelläktaren Såsom ovan nämnts (s 437) avsägs i det av Kgl Majt den 27.10.1905 godkända förslaget till domkyrkans restaurering orgeln att placeras i rum­ met ovan nedre sakristian med verket inne i detta rum och fasaden i en stor båge, som skulle tas upp i korets norra mur samt läktaren som en balkong i korets norra sidoskepp. Fasad och läktare voro ut­ formade i nygotik. Emellertid framhöll överinten­ dentsämbetet i en skrivelse den 25.6.1907, »att, då de avsedda hålslagnings- och rivningsarbetena för beredande av ny plats för orgeln äro i synnerligen hög grad stridande mot numera bland fackmän rädande restaureringsprinciper, det synes Ämbetet, att högeligen önskvärt vore, att I med arkitekten för Fig 302 A-B. Snidade fyllningar på altarringen (A) och på långhusets bänkinredning (B). Foto I Anderson 1948. Carved wooden panels on the altar rai!s (A) and on the nave pew (B). Fig 303 A-B. Bänkar i koret (A) samt biskopsbänk vid triumfbågens södra sida (B). Foto I Anderson 1948. Pews in the chancel (A) and bishop's throne at S side of rood arch (B). A B 455 ii j l t • l ~ l i Fig 304. Ritning till orgelfasad av arkitekten Fredrik Lilljekvist 1909. Bst. Drawing of organ front, by Fredrik Lilljekvist, 1909. 456 INTERIÖREN restaureringsarbetena ingingen i förnyad prövning, huruvida icke orgelverket kunde så anordnas, att omförmälda arbeten ej behövde bringas till utfö­ rande».159 Vid riksantikvariens besök i Strängnäs den 10.8. samma år demonstrerade arkitekten ett förslag till placering av orgeln, varigenom man kunde undvika de svåra ingrepp i byggnadens stomme, som det av Kgl Majt godkända för­ slaget skulle medföra. »De närvarande uttalade en livlig uppmaning till arkitekten och restaurerings­ kommitterade att föra denna ide vidare trots de ökade kostnaderna.» 16° Kommitten uppdrog också åt arkitekten att uppgöra ritningar och kostnads­ förslag till sådan placering av orgeln. 161 Om den av licentiaten Curman framförda tanken att placera orgeln kring den gamla altaruppbyggna­ den har förut talats (s 451 ). Ritningarna till orgeln med den nya placeringen och till orgelläktaren ut­ arbetades under sommaren 1908. 162 De nya ritning­ arna och förslaget, vars verkan man skulle pröva genom uppsättande av en på väv målad modell i full skala, 163 gillades av Kgl Majt den 11.6. 1909. 164 Vid Kommittens sammanträde den 4.9.1909 förevisade arkitekten en studiemodell i lera över orgelfasaden, utvisande de mindre ändringar, som vidtagits vid utarbetandet av ritningarna. 165 Enligt förslaget skulle orgeln uppta västra hälften av korets norra sidoskepp, och fasaden skulle hopkompone­ ras med och utgöra en direkt fortsättning uppåt av korskranket på denna sida. Läktaren skulle uppta östra hälften av norra sidoskeppet; dess barriär skulle utgöra krön på korskranket i detta fack. Så­ väl orgelfasadens som läktarens alla former äro i detta förslag helt präglade av den moderna tidssti­ len. Fasaden och läktaren kommo emellertid icke att utföras efter dessa ritningar utan efter de något modifierade, som godkändes av Överintendentsäm­ betet den 14.12.1909 (fig 304).166 Arbetena med den nya orgeln kunna sägas ha begynts med nedtagandet och magasinerandet av den gamla orgeln och orgelläktaren för vilket arbete firman P L Åkerman & Lunds orgelfabriksaktiebolag inlämnat kostnadsförslag daterat 7.5.1907. 167 Vid riksantikvariens besök i domkyrkan den 10.8. var arbetet utfört, och arkitekten Lilljekvist påvisade, »huru genom borttagandet av den gamla orgeln och orgelläktaren tornvalvet återfått sitt samband med kyrkans huvudskepp, vilket för belysningen i skep­ pet samt för den konstnärliga totalverkan av kyrkan vore synnerligen förmånligt». 168 Med vederbörligt tillstånd från Vitterhetsakademien 169 såldes gamla orgelläktaren och orgelfasaden till byggmästare Rahmqvist så när som på vissa dekorativa detaljer, som för framtiden skulle bevarasY0 Det nya orgelverket såväl som orgelfasaden och orgelskåpet byggdes av firman P L Åkerman & Lunds orgelfabriksaktiebolag, Stockholm. Om byg­ gandet av verket slöts kontrakt den 29.7.1909. 171 Enligt detta skulle i orgeln insättas de gamla stäm­ morna, fördelade på två manualer och särskild pedal; de gamla piporna skulle i huvudsak bibe­ hållas; orgeln borde vara färdig för avsyning den 1.5.1910 mot vite av l 00 kronor för varje vecka, som den fastställda tiden överskreds. Priset var för orgel­ verket 15 250 kronor och för elektrisk motor för driften l 500 kronor. Kontraktet rörande orgelfasaden och orgelskåpet slöts den 16.9.1909. Fasaden skulle byggas av kvist­ fri furu i enlighet med arkitektens ritningar. Detal­ jerna till fasaden skulle av Kommitten levereras en månad efter kontraktets underskrivande. De gamla fasadpiporna skulle tillfalla orgelbyggaren med rät­ tighet att i den mån det var möjligt använda dem i orgelns östra och västra gavel partier; de nya piporna skulle göras av tenn. I och för ornamentskärningen skulle orgelfirman äga skyldighet att utföra ler- och gipsmodeller, vilka skulle underställas arkitektens granskning. Orneringen skulle utföras i trä men ornamenten över orgelpiporna m m, i konstsmide. Uppställningen av orgelfasaden skulle vara färdig till avsyning den 15.3.1910. Priset var utan förgyll­ ning och målning 9 785 kronor. Plåtornamenten utfördes av C J Nyquist och C:o, Stockholm, efter mallar, som tillhandaböllos av beställaren. 173 Modellerna till orgelns i trä skurna ornering utfördes av skulptören Herman Neujd, vars räkning för arbetet godkändes av Kommitten den 28.2.1910. 174 Denne skulpterade också mittfiguren i fasadens krön, »Den heliga sången».175 Modellen till skulpturen godkändes av Kommitten den 11.3. 176 Som uppgång till den nya orgelläktaren ämnade man använda den gamla trappan från koret till Övre sakristian. På arkitektens förfrågan beslöt Kommitten, att nämnda trappa »icke skulle bibe­ 457 RESTAURERINGEN 1907-1910 hållas med sina höga steg utan omläggas i samband med dess förlängning uppåt och nedåt»Y.7 För att möjliggöra denna trappas nya sträckning kom dess nordmur att skjuta in som en puckel i Övre sakris­ tian. Öppningen vid trappans nedre ände stängdes med en gammal dörr av järngaller, som inköpts från Södermanlands fornminnesförening. 178 För att åstadkomma bekväm passage mellan orgelläktaren och rummet ovanför Nedre sakristian, där bälgarna och elektriska motorn placerades, bröts en ny öpp­ ning i norra kormuren, varest en trappa av tegel utgör förbindelse mellan läktarens och bälgrummets högre nivå (se s 269 f). Orgeln blev icke färdig till den i kontraktet stipu­ lerade tidpunkten, vilket vållade en långvarig tvist mellan Kommitten och orgelfirman angående plik­ ten för försummelsen, varpå det dock icke finnes anledning att här ingå. Vid Kommittens samman­ träde den 27.9.1910 beslöts emellertid med anled­ ning av meddelande från orgelfirman, att orgeln skulle vara färdig för slutbesiktning till nämnda dag, att sådan skulle äga rum genom domkyrkoor­ ganisterna A Bedinger i Strängnäs och O Ullman i Uppsala. 179 Besiktningen ägde rum den 4.10. Ut­ låtandet med anledning härav innehåller ett flertal anmärkningar, som träffa både arkitekten och or­ gelfirman.180 Firman blev tvungen att utföra vissa kompletteringar och ändringar, och sedan dessa verkställts besiktigades orgeln på nytt av direktör Bedinger. 181 och den 20.8.1908 godkändes en ritning till bänk­ inredning med mittgång. 185 Förslaget gillades av f d riksantikvarien och överintendenten vid samman­ träde i domkyrkan den 2.10. 186 Bänkfrågan togs åter upp på sammanträde inom Kommitten den 2.2.1909. 187 Härvid fastställdes vissa förändringar i det redan gillade förslaget; mittgången skulle sålunda bli 6 fot bred; arkitekten föreslog, att den fasta bänkinredningen i kyrkans västra del skulle utbytas mot rader av sammankopp­ lade stolar så anordnade, att vid behov en mittgång kunde ordnas även i denna del av kyrkan. Kom­ mitten gav arkitekten i uppdrag att utarbeta förslag, baserat på dessa synpunkter. Vid samma tillfälle godkändes ett utfört prov på bänkgavlar och rit­ ningar till bänkar med vissa ändringar i syfte att göra dem bekvämare (fig 302 B). Därjämte bestämdes, att den gamla bänkinredningen skulle bibehållas i Gyllenborgska och Djäknekoren. Sedan Strängnäs stads- och landsförsamlingar med vissa smärre på­ pekanden godkänt förslaget till bänkinredning, samt domkapitlet och Överintendentsämbetet för­ klarat sig för sin del inte ha något att däremot er­ inra, blev det av Kungl Maj:t gillat den 18.6.1909.1 88 Ett förslag från arkitekten att insätta några målade fyllningar (fig 269) i nya bänkskärmar framför Gyllenborgska och Djäknekoren godkän­ des av riksantikvarien vid dennes besök i domkyr­ kan den 9.8.1909 under förutsättning, »att de gamla målningarna icke röras samt ramverket göres så, att dess moderna ursprung tydligt framträder». 189 Kommittens arbetsutskott godkände förslaget vid sammanträden den 17 i samma månad. 190 - Kyr­ kans gamla bänkinredning revs bort av byggmästa­ ren August Rahmqvist; det härvid erhållna virket fick av honom fritt disponeras.l 91 Bänkinredningen Enligt det ursprungliga av Kgl Maj t den 27 .lO. 1905 i nåder gillade förslaget skulle kyrkans bänk­ inredning bestå av från norr till söder gående bän­ kar, upptagande hela utrymmet från sidoskepp till sidoskepp, alltså utan mittgång. Västligaste traven skulle lämnas fri, och framför predikstolen skulle placeras några mot norr riktade bänkar. 182 Emeller­ tid beslöts av Kommitten vid sammanträde den 15.12.1906, att arkitekten skulle utarbeta nytt för­ slag, vari hänsyn togs till Kommittens önskan, att mittgången skulle bibehållas. 183 Den 24.8 följande år beslöt Kommitten, att bänkarna väster om en från norr till söder gående tvärgång skulle uppta hela utrymmet mellan sidoskeppen, under det att öster om nämnda gång mittgång skulle ordnas, 184 458 Vindfång Arkitektens förslagsritningar till vindfång innan­ för kyrkans tre portaler godkändes av Kommitten den 12.2.1910192 och av Överintendentsämbetet den 1.3.193 Snickeriernas utförande och målning Enligt kontrakt, undertecknat den 15 och 19.1. 1910, utfördes samtliga snickerier i koret, orgel­ fasaden undantagen, av firman A P Bloms efter­ INTERIÖREN trädare i Arboga. 194 Arbetet omfattade panelbe­ klädnaden och krönet på muren bakom och vid sidorna av det Roggeska altarskåpet, korskranket, orgelläktarens barriär och korbänkarna. Bland kontraktets bestämmelser kan framhållas, att orne­ ringarna, »som vid fyllningar o d bliva varandra i teckning olika, skola utföras av skicklig träskulp­ tör, som av arkitekten för domkyrkan kan godkän­ nas; för en del känsligare ornering är entreprenö­ ren skyldig förete modell i lera eller vax för arki­ tektens prövning»; snickerierna skulle vara färdiga och uppsatta på sina platser i kyrkan senast den 1.4. 1910. Priset var 15 962 kronor. Kontrakt om tillverkning av kyrkans bänkin­ redning - korbänkarna undantagna - genom Carl Fredrikssons träförädlingsaktiebolag i Katrine­ holm underskrevs den 6.8.1909. 195 Av bestämmelser­ na erfara vi, att själva orneringen icke ingick i en­ treprenaden utan skulle utföras av särskild trä­ skulptör. Bänkarna skulle vara färdiga och upp­ satta på sina platser senast den 20.11.1909. Priset var 3 262 kronor. skulpteringarna utfördes av bild­ huggaren Holm i Stockholm. 196 Tillverkningen av de lösa stolarna i kyrkans västra del, 120 till anta­ let, anförtroddes åt Nordiska Kompaniet enligt kontrakt undertecknat den 2.10.1910.197 I motsats till vad fallet varit ifråga om övriga snickerier, skulle dessa stolar vara målade vid leveransen. Sto­ larna skulle vara färdiga och fastskruvade vid gol­ vet på sin plats i kyrkan senast den 1.5. Priset var l 134 kronor. De tre vindfången innanför portarna, bänkskär­ marna framför Gyllenborgska och Djäknekoren samt väggen mellan norra sidoskeppet och Biblio­ tekskoret, som skall omnämnas ytterligare nedan, tillverkades av Myrstedt & Sterns aktiebolag i Stockholm enligt kontrakt underskrivet den 1.3. 1910. 198 Snickerierna skulle vara färdiga och upp­ satta på sina platser i kyrkan senast den 15.4. Priset var l 959 kronor. Allra största delen av snickerierna hade levere­ rats i omålat skick. Målningsarbetet utfördes av målaren Erik Boije i Stockholm enligt kontrakt, som underskrevs den 23.4.1910. 199 Arbetet om­ fattade oljemålning av samtliga nygjorda snicke­ rier i kyrkan. slutstrykningen skulle utföras i grå­ vit färg i tre nyanser, som bestämdes av arkitekten; ytan skulle genom lämplig behandling göras matt. De skulpterade partierna skulle målas tunt, så att inga störande anhopningar av färg tog bort reliefens skärpa. För den mer krävande delen av målningen - marmoreringar o d - skulle Kommitten ha rätt att använda särskild dekorationsmålare. Allt arbete skulle vara färdigt den 10.6. Priset var 2 200 kro­ nor. Till ledning för målarna försågs genom arki­ tektens försorg en bänkgavel med de färger, som skulle komma till användning. Den föreslagna färg­ skalan gillades av Kommitten den 6.5.2lD- De på snickerierna förekommande förgyllningarna utför­ des av förgyllaren Wilhelm Hillerström, Sundby­ berg.2n I det av Kgl Majt den 27.10.1905 gillade för­ slaget ingick även utförandet av en ny predikstol i nygotisk stil. Emellertid synes man tämligen snart ha övergivit tanken härpå. Anledningen till att man ville ha den gamla predikstolen utbytt, var säker­ ligen den sedan länge inrotade åsikten, att predik­ stolen var för stor och sköt ut för långt i mitt­ skeppet. Måhända var detta anledningen till Kom­ mittens beslut, att anmoda arkitekten göra ritningar till predikstolens uppställande under bågen mellan norra sidoskeppets och mittskeppets östligaste valv. 202 Arkitekten utförde också verkligen en sådan ritning. 203 Överintendentsämbetet avstyrkte emel­ lertid detta förslag under framhållande av, att då predikstolen var gjord för att stå vid en pelare, det icke vore lämpligt att placera den fristående. Tornrummet och Dopkapellet skulle skiljas från kyrkan i övrigt genom galler av smidesjärn. Sårlana galler skulle också uppsättas på ömse sidor om trappan mellan den västligaste och näst västligaste traven i mittskeppet samt på ömse sidor om trappan i triumfbågen. Ritningarna till tornbågens och Dop­ kapellets galler godkändes den 12.4.1910 (fig 305 och 306). 2J 4 Samtliga galler förfärdigades efter arki­ tektens ritningar av smidesmästaren Hjalmar Sa­ muelsson i Stockholm enligt kontrakt, underskrivet den 25.4.1910. 205 Gallren i triumfbågen och för Dopkapellet skulle göras i s k antiksmide med hamring och delvis blankslipning enligt prov, som skulle godkännas av arkitekten; de övriga gallren skulle utföras i svartsmide för målning. Samtliga galler skulle vara färdiga och uppsatta på sina plat­ ser i kyrkan till slutet av maj. - I detta samman­ 459 REsTAURERINGEN 1907-1910 , Fig 305. Ritning till galler av smidesjärn i tornbågen av arkitekten Fredrik Lilljekvist 191O. Bst. Drawing of a forged iron gri/le in the tower arch, by Fredrik Lilljekvist, 1910. l l l l l i w '' ' l l: --~ lo ,.' ;i '' ''' '' ' '' ' ' o :j f: :\ ' 'i :1 ' : l' .. ' ' ' l' . ' r ' ., ' ' :~ 1: l!, : .': ;J : t Q l f' l . ' ' ' ' ~l : lt: :1:: :l f: l,, l' '• ''' ' il lj Il 1: ~ . . l ' ' 'l ' :. t:' '' f: ' ' .. ' ' ' :~ ' ' .r l .. j ' ' ' r : ' ' 08SUJ3.:>~ hang kan nämnas, att det galler, som förut stått omkring predikstolen (jämför s 408) ställdes i öpp­ ningen mellan södra sidoskeppet och Frescoka­ pellet (fig 174). 206 Omflyttning av gravmonument, gravstenar, epitafier och andra inventarier; restaurering av vissa föremål Enligt restaureringsplanerna skulle Karl IX:s och Sturarnas sarkofager flyttas åt sidan för att icke skymma altaret. För att detta skulle kunna ske utan risk, ansåg arkitekten det nödvändigt att öppna gravvalven under koret för att undersöka valvkon­ struktionernas bärkraft. 207 Kgl Majts tillstånd att öppna »de kungliga och furstliga gravarna» under domkyrkans kor erhölls den 12.4.1907. 208 En första undersökning utfördes av riksantikvarien Hans Hildebrand den 12.6. Härvid visade det sig, att i de nämnda gravvalven rådde det sorgligaste förfall och den mest pietetslösa oordning, vilket föran­ ledde riksantikvarien att ta initiativet till en under­ sökning och restaurering av kistorna, varom dock icke skall talas ytterligare i detta sammanhang. 209 Någon mer betydande reparation av gravvalven 460 själva synes däremot icke ha ansetts nödvändig. En väsentligt bidragande orsak till det dåliga till­ ståndet ifråga om gravminnena i de bägge valven ansågs vara, att de luftventiler, som en gång fun­ nits, murats igen. Dessa togos därför upp på nytt. 2lo De bägge sarkofagernas plats var väl knappast definitivt fastställd i det ursprungligen gillade för­ slaget. På den av Kgl Majt den 11.6.1909 gillade planen över kyrkan äro emellertid deras platser de, som de senare fingo genom flyttningen. 211 Till Kom­ mittens sammanträde den 30.7.1909 hade arkitek­ ten anmält att han skaffat en kompetent stenarbe­ tare »för flyttning av gravmonument m m, 212 och redan en vecka tidigare hade riksantikvarien med­ delat, »att Vitterhetsakademien ansåg det lämpligt, att de huvudskallar och ben, som upptagits ur sture­ sarkofagen, åter nedlades i densamma». 213 Det kan därför anses troligt, att sarkofagerna flyttades om­ kring denna tidpunkt. De omtalade benen nedlades i sture-sarkofagen vid riksantikvariens besök i Strängnäs domkyrka den 9.8., och då börflyttningen ha varit fullbordad. 214 Enligt den ursprungliga restaureringsplanen skulle INTERIÖREN Fig 306. Ritning till galler av smidesjärn mellan dopkapellet och norra sido­ skeppet av arki­ tekten Fredrik Lilljekvist 1910. Bst. Drawing offorged iron grilles between the baptismal chapel and N aisle, by Fredrik Lilljekvist, 1910. Karl IX:s gravmonument efter flyttningen åter­ ställas i det skick, som Suecia-bilden återger (fig 265), dvs med hästen och rustningen uppställda på sarkofagen och järngallret omkring det hela. Den 17.8.1909 beslöt Kommitten åt arkitekten uppdraga att beställa sockel i dolomitkalksten till gallret kring Karl IX:s monument och att anlita lämplig smed för lagning och uppsättning av gallret. 215 Emeller­ tid meddelade arkitekten den 14.4. följande år, att det visat sig omöjligt, att till rimligt pris få sockeln utförd i marmor i likhet med de påträffade frag­ menten; efter att ha rådgjort med överintendents­ ämbetet hade arkitekten därför beställt sockeln hos Yxhults stenhuggeriaktiebolag att utföras i kalk­ sten till ett pris av 250 kronor. 215 Genom arkitekten påpekades för Kommitten, 7 - 681577 Strängnäs domkyrka att Karl IX:s och Karl Filips rustningar »behöva överses, remmar lagas, ställningarna inuti dem ord­ nas etc»; sorgefanorna voro också i mycket dåligt skick, så att de icke på nytt kunde uppsättas utan att först ha konserverats. 217 Med anledning härav beslöt Kommitten, att de nämnda föremålen skulle översändas till Livrustkammaren för att granskas. 21 B Sedan fanorna undersökts av styresmannen för Nordiska museet doktor Bernhard Salin, chefen för Kgl Livrustkammaren baron Rudolf Cederström och fröken Agnes Branting samt befunnits synnerligen intressanta ur historiska och konsthantverkliga syn­ punkter, 219 beslöt Kommitten, att fanorna skulle konserveras hos föreningen Pietas och rustningarna genom Livrustkammarens försorg.22) Konsolen till hertig Karl Filips rustning flyttades till sm ur­ 461 RESTAURERINGEN 1907-1910 sprung1iga plats på norra sidan av mellersta södra korpelaren. 221 Genom restaureringen kommo kyrkans gravste­ nar att placeras om i betydande omfattning. Härom yttrar arkitekten i skrivelse till Vitterhetsakademien den 30.6.1909, 222 att gravstenarna i samband med omläggningen av golvet komme att placeras på sin gamla plats, där detta låter sig göra. Emellertid hade det blivit nödvändigt, att företaga vissa om­ flyttningar på grund av värmekanaler och trapp­ steg, som komme att utföras i samband med re­ staureringen; likaså ansågs det önskvärt att flytta sådana stenar, som helt eller delvis komme att döl­ jas av den nya bänkinredningen. Förslaget till ste­ narnas nya placering hade utarbetats i samråd med licentiaten Curman; det gillades av Vitterhetsaka­ demien den 23.7. 223 Gravstenarnas nuvarande plat­ ser, som de erhöllo i samband med restaureringen, framgår av beskrivningen över de olika stenarna i en följande volym. Till Kommittens sammanträde den 30.7.1909 hade arkitekten anmält, att tvenne epitafier behövde flyttas, det ena på norra korväggen väster om sak­ ristieingången över biskop Johannes Billberg, det andra över biskop Daniel Lundius och uppsatt på södra korväggen väster om västligaste korfönstret. Kommitten beslöt, att epitafierna skulle nedtagas och uppsättas på de platser, som av riksantikvarien godkändes. 224 Flyttningen av det förra var en nöd­ vändig följd av att det skulle bli helt skymt av den nya orgeln; det senares flyttning motiverades av en önskan att uppsätta det stora träepitafiet över bi­ skop Laurentius Paulinus Gothus på dess förra av målning inramade plats på södra korväggen väster om det västligaste fönstret. 225 Vid sitt besök i kyr­ kan den 9.8. uttalade sig riksantikvarien härför; även de föreslagna nya platserna för de två andra epita­ fierna gillades, för biskop Billbergs på norra kor­ väggen öster om det igensatta fönstert och för bi­ skop Lundius' på södra korväggen mellan fönstren alldeles över graven. 226 Kommitten i sin tur gillade förslaget den 17.8. 227 Ytterligare tre epitafier flyttades vid restaureringen. På förslag av arkitekten flyttades epitafiet över rek­ tor Josef Thun från dess gamla plats på tredje pela­ ren vid norra sidoskeppet 22 s till korets norra vägg under orgelläktaren, där graven är belägen; 223 epi­ 462 tafiet över biskop Lithman från pelaren mellan sturekoret och högkoret230 till insidan av södra korskranket231 och epitafiet över biskop PetrusJonre till södra sidan av triumfbågen.232 Ehuru det icke framgår av handlingarna, flyttades epitafiet över borgmästaren Hans Pettersson Fick, som förut var placerat på norra väggen i N I, 233 till södra vapen­ husets östra vägg och epitafiet över domprosten Josef Fogdonius från Bibliotekskoret234 till västra väggen i S VIII i närheten av gravstenen. Vid re­ staureringen torde också kyrkans talrika begrav­ ningsvapen och sorgefanor ha placerats i så nära anslutning som möjligt till gravplatserna för de per­ soner, till vilka de hänföra sig; härom finnas emel­ lertid inga uppgifter. En stor del av övriga märkligare inventarier i kyrkan fingo genom restaureringen annan placering än tidigare. Den viktigaste åtgärden härutinnan var. såsom ovan nämnts, att det stora Roggeska altar­ skåpet åter fick pryda högaltaret. Det mindre Rog­ geska altarskåpet placerades på förslag av arkitek­ ten invid korskranket på södra sidan bakom sture­ sarkofagen. 235 Ett tredje altarskåp fick sin plats i dopkapellet, ett par altarskåpsdörrar på västra sidan av pelaren 4 D nedanför den här befintliga mål­ ningen, en madonnabild fick pryda det rekonstru­ erade altaret vid västra sidan av pelaren 4 C (fig 298), en S:t Eriksbild uppsattes på baksidan av altaruppställningens stödmur (nu uppställd vid östra väggen i Gyllenborgska gravkoret, fig 132 och 244), en Katarina-bild och några figurer härrörande från den gamla predikstolen på korets södra mur, osv. Förut har nämnts, att den medeltida korstolen pla­ cerades på norra väggen i N I (jfr fig 71 och 155). På norra muren i tornrummet uppsattes det stora krucifixet från Toresunds kyrka i Södermanland, 236 tillhörigt Strängnäs kyrkomuseum. I detta samman­ hang kan omnämnas ett uppslag från Kommittens sida, att genom cirkulär underrätta församlingarna, »att för kyrkliga konstföremål av värde, vilka av någon anledning icke vinna användning till pry­ dande av de kyrkor, dit respektive föremål hörde, kunde lämpligt rum beredas i domkyrkans korom­ gång samt i domkyrkomuseet». 237 Domkapitlet, till vars avgörande frågan överlämnats, kunde emeller­ tid icke gå med på Kommittens hemställan, »enär det vore tvivelaktigt, huruvida dornkapitlet ägde INTERIOREN rätt att så inbjuda församlingarna att i domkyrkan deponera ifrågavarande föremål». 233 Däremot pla­ cerades ett antal av domkyrkamuseets medeltida träskulpturer och altarskåp i koromgången. 239 Dessa äro emellertid numera alla borttagna. Redan genom det ursprungliga restaureringsför­ slaget hade arkitekten väckt tanken att placera den medeltida bronsdopfunten på den plats, den inne­ hade, då förlagan till Suecia-bilden tecknades (fig 265), dvs vid triumfbågens norra sida. Härom fatta­ de Kommitten beslut den 4.9.1909 liksom också om att kyrkans andra dopfunt, den av kalksten, 40 skulle placeras i Dopkapellet. 2 Den 17.6.1910 bemyndigade Kommitten arki­ tekten att placera kyrkans gamla ljuskronor, »var­ vid dock beträffande de till kyrkan skänkta kro­ norna donationsföreskrifterna skulle lända till efter­ rättelse».241 Vid utförandet av detta uppdrag synes för arkitekten den ledande synpunkten ha varit att icke hänga några kronor i mittskeppet vare sig i långhuset eller koret, i avsikt att låta kyrkorummet öppna sig fullständigt fritt ända från tornrummet i väster till altaruppställningens fond i öster. Ljus­ kronornas nuvarande platser framgår av beskriv­ ningarna i en följande volym. I samband med kyrkans iståndsättning restau­ rerades en del av de värdefulla inventarierna. Ovan har nämnts, att så var fallet beträffande Karl IX:s och Karl Filips rustningar samt vissa begravnings­ fanor. På kyrkans tre altarskåp var det nödvändigt att göra vissa mindre i lagningar av färgen. 242 Såsom lämplig att utföra detta arbete hade Vitterhetsaka­ demien föreslagit en herr Ernsten. 243 Emellertid blev det inte han, som fick utföra detta krävande arbete, utan dekorationsmålare Nordblad, som »på enklaste sätt skulle rengöra och påbättra kyrkans epitafier och altarskåp, där så visade sig behöv­ ligt».244 När det stora Roggeska altarskåpets flyglar skulle fästas vid corpus, visade det sig, att dessa voro skeva, varför arkitekten fick i uppdrag att göra förfrågan hos tre sakkunniga ledamöter av bestyrelsen för den kyrkliga konstutställning, som vid tillfället pågick i Strängnäs, vilka åtgärder som vore erforderliga för flyglarnas iståndsättande. 245 Kyrkans kalkstensfunt, som skulle uppställas i det nyordnade Dopkapellet restaurerades och kom­ pletterades. 246 Restaureringen bestod i att funtens yta höggs ren, att vissa ilagningar utfördes och att ny fot gjordes; arbetet utfördes av bildhuggaren A Sandin i Stockholm.247 Inom Kommitten hade tydligen framkommit en önskan att få bronsdop­ funten och ljuskronorna skurade och blankade. Detta förslag satte sig arkitekten emot, i det han framhöll, att kronorna mycket väl och med mindre kostnad kunde göras rena i Strängnäs samt efteråt eventuellt metallfernissas för att bättre hålla sig; vad bronsfunten beträffar, borde denna endast lätt rengöras, emedan den eljest skulle förlora mycket av sin »trevnad; denna min åsikt delas på det allra bestämdaste av dr Curman». 248 I en senare skrivelse uppmanar arkitekten Kommitten att inhämta riks­ antikvariens utlåtande i frågan. 249 Om så skedde är icke bekant. Införandet av värmeledning Den 6.8.1901 hade domkapitlet beslutat anmoda ingeniörerna W Dahlgren och H Theoren att var för sig uppgöra ritning och kostnadsförslag samt beräkning över årliga driftskostnaden för värme­ ledning i domkyrkan. 250 Ingeniör Dahlgrens förslag avsåg kyrkans uppvärmning med varmluft, Theo­ rens med ånga.251 Av de bägge förslagen ansåg domkapitlet det senare böra givas företräde. 252Arki­ tekten däremot ansåg, att varmluftsuppvärmning vore lämpligare, »då framdragning av ångrör i golv samt placering av element uti kyrkan alltid erbjuder svårigheter», 253 men i likhet med domkapitlet ansåg Överintendentsämbetet, att uppvärmning med ånga vore att föredraga. Ingeniör Theorens förslag god­ kändes den 27.10.1905 av Kgl Majt. 254 Emellertid tog arkitekten upp frågan på nytt i en skrivelse till Kommitten, daterad i december 1906. Han framhåller däri beträffande sättet för kyrkans uppvärmning, att ehuru Kgl Majt fastställt för­ slaget till uppvärmning medelst ånga, så kvarstodo skälen emot detta förslag - den nödvändiga upp­ rivningen av golvet och svårigheten att på ett till­ talande sätt placera radiatorerna - med oförmin­ skad styrka. Anledningen till att Kgl Majt fast­ ställt systemet med ånga torde ha varit, att detta var det billigaste. Nu kunde emellertid vissa för­ enklingar vidtagas i varmluftssystemet, varigenom kostnaderna därför kunde avsevärt nedbringas. Av skrivelsen framgår, att även varmluftssystemet 463 RESTAURERINGEN 1907-1910 skulle nödvändiggöra vissa åtgärder, som för oss onekligen förefalla att ha inneburit ett minst lika starkt hot mot vissa delar av byggnaden som upp­ rivningen av golvet och svårigheten att på ett till­ talande sätt placera element. För placering av kalo­ riferer skulle N ed re sakristian och därunder liggande källare erfordras, och för insläppaodet av den varma luften skulle nuvarande Silverkammaren be­ höva disponeras och dess valv rivas. Övre sakristian skulle ensam få tjäna som sakristia. 255 Resultatet av denna arkitektens hänvändelse blev, »att förnyad utredning skulle göras beträffande an­ ordningarna för domkyrkans uppvärmning, och bemyndigades arkitekten anlita slottsbyggmästaren Rahmqvist i Mariefred för de kostnadsundersök­ ningar, som för värmeledningsfrågan äro nödvän­ diga».256 Vid riksantikvariens besök i Strängnäs domkyrka den 10.8.1907 framlade arkitekten ett förslag till uppvärmning av kyrkan, uppgjort av ingeniör W Dahlgren och baserat på Rechs cirkula­ tionssystem, där rörledningarna skulle framdragas över valven och därifrån i smala rör ned till elemen­ ten. Genom dessas placering på lämpliga platser i de yttre kapellen skulle rören bliva föga störande och man slapp anbringa golvkanaler. Förslaget vann de närvarandes livliga gillande. 257 Vid sammanträde den 24.8. beslöt Kommitten, till vilken arkitekten framfört det nya förslaget, inhämta upplysningar, huru systemet fungerat i kyrkor, där man haft möj­ lighet att pröva dess effektivitet. 258 Vid sammanträde i Kommitten den 17.1.1908 uppträdde ingeniör Theoren och demonstrerade vissa detaljer i sitt förslag till uppvärmning medelst lågtrycksånga. Under diskussionen framförde ingen­ iören tanken att dra rören över valven, vilket kunde ske utan värmeförlust och varigenom man slapp att riva upp golven. Kommitten beslöt anmoda ingen­ iör Theorell uppgöra förslag till dylik anordning av värmeledningen. 259 Theorens förslag förelåg den 19.3., 2so och den 15.4. beslöt Kommitten att under förutsättning av gynnsamma svar på frågan, huru­ vida värmeeffekten bleve densamma, om rören drogos ovan valven eller lades i rännor i golvet, godkänna ingeniör Theorells förslag till utföran­ de. 261 Sedan gynnsamma svar ingått 262 och sedan Överintendentsämbetet förklarat sig icke hava något att emot förslaget erinra, 263 fick arkitekten i 464 uppdrag att i samråd med ingeniör Theoren infordra anbud på installation av värmeledningen. 264 På arkitektens inrådan beslöt Kommitten antaga ett anbud från Värmeledningsaktiebolaget Calor i Stockholm att utföra installationen av värmeled­ ningen till ett pris av 16 850 kronor. 265 Kontraktet underskrevs den 20.6.1908. Av detta och av den därtill fogade beskrivningen framgår om den sedermera utförda värmeledningen följande. Kyrkan skulle uppvärmas med lågtrycksånga och pannrum ordnas i källaren under Nedre sakristian, där golvet skulle cementläggas med lutning överallt till en på lämplig plats förlagd golvbrunn. Pannrum­ mets valv bibehölls, valv och väggar putsades. Ångan producerades av trenne fristående gjutna sektions­ pannor för lågtrycksånga, placerade i den nyss­ nämnda källaren. 22 radiatorer skulle uppställas vid ytterväggarna och bakom altaret. Från pannrum­ met drogs en ledning genom källaren under Nedre sakristian och i ränna i golvet till Silverkammaren fram till skorstenen, därifrån upp till kyrkans vind och ovanpå norra och södra sidoskeppens valv med vertikala avstickare till respektive radiatorer; en an­ nan ledning, som förlades i ränna i korgolvet försåg elementen bakom altaret med ånga. Kondensledning­ arna från radiatorerna förläggas i rännor i golvet med fall mot pannorna. Ledningarna på vinden isoleras särskilt väl. - Inga som helst byggnadsarbeten skulle utföras av värmeledningsfirman. Arbetena kunde begynna med rörens framdragande på vin­ darna omedelbart efter underskrivandet av kontrak­ tet, uppställning av pannorna på deras plats i pann­ rummet fick äga rum efter den 15.7. och nedlägg­ ning av ledningar i golvet efter den 1.8. Arbetet skulle vara fullt färdigt senast den 1.11.1908. 266 Byggmästare Rahmqvist fick i uppdrag att utföra alla för värmeledningen nödvändiga rivnings- och murningsarbeten. 267 Härvid vidgades de två fönstren till källaren under nedre sakristian (jämför s 269). Den 24.11. besiktigades värmeledningen av ingen­ iör Theorell, vilken fann, att »värmeledningen, som var i full verksamhet, arbetade väl»; arbetet befanns vara mycket omsorgsfullt utfört och gav endast an­ ledning till några obetydliga anmärkningar. 268 slut­ besiktningen ägde rum den 22.1.1910, varvid kon­ staterades, att entreprenören utfört sitt arbete i en­ lighet med kontraktet; dessutom gjordes vissa erin­ INTERIÖREN ringar, bland vilka kan nämnas: igensättning av de många gluggarna till sidoskeppens vindar till minsk­ ning av värmeförlusten från de här gående rören; ytterligare isolering med halmflätning och tjärpapp av dessa rör. 269 Ursprungligen synes det hava varit meningen att låta samtliga element stå helt oskyddade. Emellertid fann man detta otillfredsställande, varför man lät C J Nyquist & C:o Aktiebolag enligt kontrakt den 20.5.1910 förfärdiga tio mantlar av slät, perforerad plåt. 270 Mantlarna kring elementen bakom altaret fingo en särskild prydnad i zodiakens bilder utstan­ sade i plåt; arbetet utfördes av AB Nordiska Kom­ paniet.271 Införandet av elektrisk belysning I det ursprungliga förslaget ingick icke införandet av elektrisk belysning. Emellertid gav Kommitten den 24.8.1907 arkitekten i uppdrag att uppgöra för­ slag och utreda kostnaderna för anordnande av elek­ trisk belysning i domkyrkan. 272 I Kommittens skri­ velse till Konungen den 27.9.1908 med anhållan om ett ytterligare anslag till restaureringen på 93 000 kronor åtföljande kostnadsförslaget upptages kost­ nader för elektrisk belysning till 8 000 kronor. 273 I skrivelse den 11.6.1909 föreskrev Kgl Majt bl a, att innan den elektriska belysningen utföres, för­ slag därtill skall underställas Kgl Majts prövning. 274 För att utröna det bästa sättet att belysa kyrkan anordnades praktiska prov. Av dessa framgick, att själva kyrkan bleve vackrast och förmånligast be­ lyst, om ljusarmar uppsattes på pelarnas östra och västra samt in mot mittskeppet vända sidor; tre lampor i varje ljusarm ansågs tillräckligt. Under predikstolstaket skulle anordnas en krans av lam­ por.275 Vid ett senare tillfälle gjorde man prov med belysning av valven i mittskeppet medelst »ljus­ ringar». Dessa prov visade, att belysningen på pelarna icke kunde undvaras, även om ljusringarna komme till utförande. Arkitekten var av den be­ stämda åsikten, att ringarna voro nödvändiga och att ett uteslutande därav skulle lända till snar änd­ ring, som då bleve betydligt kostsam. En synner­ ligen vacker belysning erhölls med en ljusring i vartannat valv i höjd mellan kapitälen och valv­ hjässan. - I övrigt skulle belysning ordnas vid kyrkans tre portar genom från taket nedhängande armatur och på samma sätt över bänkkvarteren i Djäkne- och Gyllenborgska koren. I övrigt skulle kapellen lämnas utan belysning, Dopkapellet och för symmetriens skull Vårfrukoret dock undantag­ na. - Belysningen av koret avsåg man att ordna med tio lampor placerade på korskranket, på orgel­ läktaren och på orgelns barriär, tolv lampor på pelar­ na intill långhuset och vid altaret samt två stakar på altarbordet. På östsidan av de östligaste pelarna skulle anbringas reflektorer till belysning av altaret och på baksidan av det ovanför altaret befintliga kor­ set en reflektor till belysning av Kronbergs målning. Dessutom skulle tvenne av kyrkans gamla ljuskronor förses med elektrisk armatur och placeras i bågarna mellan korets mittskepp och södra sidoskepp. Som pendant till den östra av dessakronor och för att belysa orgelläktaren föreslogs en krona om fem lampor, vi l­ ken med hänsyn till att den skulle komma att hänga mitt ovanför Karl IX:s nomument lämpligen kunde få formen av en kunglig krona. För att få någon mot­ svarighet på norra sidan till den västra av de nämnda kronorna föreslogs en ring av lampor kring den stora skulpturen i orgelfasadens krön. Härtill kom, att korset över altaret var avsett att kunna ekläreras vid festliga tillfällen. 27 6 På grundval av dessa arkitektens riktlinjer hade ingeniör J Blomquist uppgjort program och ritning­ ar.277 På sammanträde den 16.3.1910 beslöt Kom­ mitten, att programmet och ritningarna skulle sän­ das till Kgl Majt för prövning och fastställelse. 278 Överintendentsämbetet, som i samband härmed granskade förslaget, yttrade bl a »att belysningen i kyrkan torde bliva fullt tillräcklig, även om de före­ slagna kronorna i huvudskeppet icke komma till utförande»; i övrigt hade ämbetet intet att erinra mot förslaget. 279 I överensstämmelse med Överin­ tendentsämbetets yttrande gillade Kgl Majt för­ slaget med utelämnande av kronorna i mittskep­ pet. 230 Den 25.4. underskrevs kontrakt med Sträng­ näs Elektricitetsverk, vilket åtog sig att för ett pris av 2277 kronor utföra belysningsanläggningen; led­ ningarna i själva kyrkan skulle vara färdiga den 15.5. samt å övriga ställen den 10.6. 279 Vid sammanträde den 6.5.1910 godkände Kom­ mitten ett förslag tillljusarmar av smidesjärn för be­ lysningen på pelarna i långhuset med den ändringen, att de borde utföras i något ökade dimensioner (fig 465 R ESTAU RERI NGEN 1907 - 191 0 Fig 307. Interiör av Bibliotekskoret med inredn in g från restaureringen 1907- 1910. Foto S H all gren 1968. /11/erim· af Library Chape/ 1 vith fi1rnishings fi"am the restaratian af 1907- 10. 75, 108, ff). 282 Vid ett följ a nd e sa mmanträd e förevisade a rkitekten en modell till kronan över Karl IX: s no mument. Kronan sk ulle beställ as. Vid sam- ma ti ll fälle godkändes också be lysningsanordningar för D o pk a pellet sa mt framför må lnin gen på norra sid a n av pelaren 4 D ; på västra sid an av denna 466 INTERIÖREN pelare samt på samma sida av pelaren 4 C skulle på grund av de där befintliga målningarna och nischanordningen tills vidare ingen belysning an­ ordnas.233 Den kungliga kronan över Karl IX:s monument och belysningsanordningen på norra sidan av pelaren 4 D gillades den 31.5. av Överinten­ dentsämbetet ehuru med ganska stor tvekan. 284 Den 11.6 beslöt Kommitten, att för upphängning på tvenne gamla lyktarmar av järn, som förut suttit i mittskeppet på pelarna 4 C och D, men flyttats till södra och norra vapenhuset, skulle beställas tvenne lyktor av järn och glas (fig 24, 25, 45). 235 Belysningsarmarna av smidesjärn för långhusets pelare, lyktorna för vapenhusen och kronan över Karl IX:s monument utfördes liksom belysnings­ korset av Nordiska Kompaniet. 286 Samma firma gjorde också armaturen för Dopkapellets belys­ ning. 287 Hela anläggningen besiktigades den 31.1. 1911 av ingeniör John Blomquist, vilken icke hade några anmärkningar av allvarligare slag att rikta däremot. 288 Åtgärder i Bondkoret, Bibliotekskoret, Dopkapellet, Silverkammaren och Övre sakristian Såsom ovan nämnts (s 428) hade Bondkoret år 1890 inretts till förvaringslokal för Södermanlands fornminnesförenings samlingar av kyrklig konst. Vidare har framhållits (s 444 f), att under restaure­ ringen 1907-1910 bågöppningen till södra sido­ skeppet och de bägge år 1890 upptagna öppningarna i äldsta kyrkans sydvästra hörntorn murades igen, under det att den ursprungliga dörren till Rogges kammare togs upp. Genom restaureringen beröva­ des också museet ett par av sina mest iögonenfallan­ de praktsaker, nämligen Karl IX:s rustning med häst och harnesk samt hertig Karl Filips rustning, vilken i museet placerats på en häst som pendant till Karl IX:s. Vidare hade museet till kyrkan sålt det medel­ tida järngallret för murgången. Alltnog, det förelåg en hel rad skäl att omordna museet. Detta arbete utfördes av friherre Carl R af Ugglas; 239 inredningen tillkom efter ritningar av Fredrik Lilljekvist. På dennes förslag och med Överintendentsämbetets gillande överkalkades de år 1891 tillkomna vägg­ och valvmålningarna. 2lo Ovan har nämnts, att det år 1724 nedrasade valvet i kyrkans nordvästra kor uppfördes på nytt. Vid Kommittens sammanträde den 20.8.1908 föreslog arkitekten »att uti Oljeqvistska grav­ koret åter anordna plats för domkyrkobiblioteket», för vilket förslag Kommitten uttalade sin synner­ liga sympati. 291 I protokollet för den 10.12.1908 § 6 läses bland annat, att Kommitten nu fattade beslut »att i enlighet med arkitektens förslag där­ städes (i Oljeqvistska koret) ordna plats för dom­ kyrkobiblioteket; och skulle hos domkapitlet göras anmälan om detta beslut samt framställas begäran att, sedan erforderliga åtgärder vidtagits för själva gravens försättande i snyggt skick, korets ordnande till rum för biblioteket måtte få verkställas på be­ kostnad av medel ur Oljeqvistska gravkassan.» Genom skrivelse av den 11.6.1909 medgav Kgl Majt att »för nämnda gravkors iståndsättande ... må av Oljeqvistska gravkassan till ovannämnda Kommittes förfogande ställas ett belopp av högst 5 500 kronor». 292 Mot förslaget att inreda Oljeqvistska gravkoret till bibliotek hade ingen erinran gjorts vid f d riksanti­ kvariens och överintendentens sammanträde i dom­ kyrkan den 2.10.1908. 293 I kostnadsförslaget, som åtföljde Kommittens den 27.9.1908 daterade skrivel­ se till Konungen angående ytterligare anslag för restaureringen, upptages »vägg av glas till Oljeqvist­ ska graven». 294 Kgl Majt godkände i princip den föreslagna åtgärden i skrivelse den 11.6.1909. 295 Arkitektens förslag till biblioteksinredning i koret godkändes av Kommitten den 17.6. och såväl dom­ kapitlet som Överintendentsämbetet förklarade sig icke ha något att erinra däremot.m Kgl Majt gillade ritningarna den 6.8. 297 Dörrpartiet utfördes av Myrstedt & Sterns Aktiebolag i Stockholm, glasväggen ovanför av Stockholms Glasmåleri (fig 79) och själva biblioteksinredningen av Richard Olssons Snickerifabrik i Västerås (fig 307); glas­ väggens målning utfördes efter arkitektens ritning och framställde adliga ätten Oljeqvists vapen; för alla leveranserna gällde, att de skulle vara verkställ­ da senast den 15.4.1910. 293 Enligt Kommittens be­ slut skulle inredningen i biblioteket målas grön och ett gammalt bord efter ommålning placeras där. 299 De åtta stegen i kalkstenstrappan från norra sido­ skeppet höggos av Yxhults stenhuggeri Aktiebolag i Kumla. 300 Arkitektens förslag att ordna ett dopkapell i 467 RESTAURERINGEN 1907-1910 valv och väggar skulle skrapas och vattenrivas, två enklare kassavalvsdörrar insättas och en gammal järndörr skulle beslås med pansarplåt och förses med mellanvägg av asbest; ett enkelt arkivskåp av furu med mässingstråd i dörrarna ingick också i förslaget. Beslut fattades omedelbart om att dörren till nedre sakristian skulle kläs med pansarplåt och förses med mellanlägg av asbest samt nytt lås med tre kolvar; skåp för silver skulle inredas på västra väggen och skåp för arkivalier på väggen mitt emot fönstret. 310 Emellertid föreslog arkitekten i skrivelse den 7.3. 1910 att i arkivrummet borde exponeras även kyr­ kans värdefullare textilier. 311 Kommitten beslöt, att så skulle ske; 312 den 6.5. godkändes förslaget till skåpinredning. 313 Till arkivrummet levererades från J F Backmans kassaskåpsfabrik i Stockholm tre »stål- och järndör­ rar» med tillhörande ramar samt två med stålplåt beslagna fönsterluckor. 314 Till Karl IX:s och hans andra gemåls begravningsregalier gjordes av Wik­ lunds Armatur- och Metallfabrik i Stockholm en monter med stomme av svart, hamrat och slipat järn och fyllningar av glas. 315 Underredet till denna monter och skåpinredningen tillverkades av Richard Olssons snickerifabrik i Västerås. 316 Glaset till skåpen levererades av I A Kjellen & Son i Stockholm. 317 Vid domkapitlets sammanträde den 5.10.1910 anmälde domprosten Norberg, att Övre sakristian i domkyrkan vore i stort behov av reparation. 319 Sedan en undersökning visat, att de behövliga medlen funnas tillgängliga, beslöt domkapitlet, att den föreslagna reparationen skulle äga rum. 319 Invigningen 1910 koret närmast öster om Bibliotekskoret godkändes av Kommitten den 20.8.1908 301 liksom av f d riks­ antikvarien och överintendenten vid deras överlägg­ ning i domkyrkan den 2.10. samma år; vid samma tillfälle beslöts, att valv, där inga målningar an­ träffades, skulle lämnas i sitt gamla skick, utom i det nya Dopkapellet, »vilket kunde få dekoreras, men ej imiterande de gamla målningarna». 302 Beträffande dekoreringen av Dopkapellet erfara vi följande i en skrivelse från dekorationsmålaren Edvard Bergh den 19.12.1908: »Då jag hört, att särskild dekore­ ring av Dopkapellet kommer att ske, förklarar jag mig härmed villig att efter arkitekt Lilljekvists av vederbörande godkända skiss till samma under maj månad 1909 själv utföra detta arbete utan annan ersättning än mina direkta utgifter för materialier m m samt avlöning för en medhjälpare». 303 Den 12.11.1909 tog Kommitten målningarna i Dop­ kapellet i betraktande. 304 Förut har omtalats, att Dopkapellet avstängdes från södra sidoskeppet med ett galler av smidesjärn. Trappan, golvet och ett trappsteg kring dopfunten höggs i kalksten av Yxhults stenhuggeri Aktiebolag i Kumla. 305 Kyrkans kalkstensfunt försågs med ny fot för att uppställas och användas i Dopkapel­ let.306 Till funten utfördes av Nordiska Kompaniet enligt arkitektens ritning en skål med lock av pole­ rad mässing. 307 Vid östra väggen uppställdes kyrkans Maria-altarskåp; härtill gjordes efter arkitektens ritningar av Richard Olssons snickerifabrik i Väster­ ås ett altarbord jämte inramning till altarskåpets predella. 308 Redan under 1900-talets första år diskuterades synnerligen livligt frågan om anorduandet av ett arkivrum i domkyrkan. Ett förslag att inreda sådan lokal i rummet ovanför nuvarande Silverkammaren framlades, och Strängnäs stads- och landsförsam­ lingar beslöto att med hälften av kostnaden, som skulle uppgå till 890 kronor, »bidraga till inredande av brandfritt arkivrum uti ett övervälvt rum ovanpå den inre sakristiam>. 309 Den 17.6.1909 föredrogs i Kommitten ett nytt förslag utarbetat av arkitekt Lilljekvist, enligt vilket arkivet skulle förläggas till nuvarande Silverkamma­ ren. Man avsåg nu att här erhålla en trygg förva­ ringslokal även för kyrkans värdefulla föremål av guld och silver. Golvet skulle beläggas med plansten, 468 Domkyrkan invigdes i sitt restaurerade skick den I O.7.1910, varvid en särskilt för detta tillfälle sam­ manställd ritual kom till användning. 32°Kommittens arbete var emellertid därmed ej avslutat. Dess sista sammanträde hölls först den 13.12.1912. Av kassa­ förvaltarens därvid lämnade redogörelse framgick, att domkyrkans restaurering dragit en total kostnad av 226 715 kronor och 53 öre; därav hade riksdagen beviljat 119 200 kronor, Strängnäs stads- och lands­ församlingar bidragit med 15 445 kronor, 22 419 kronor hade influtit genom frivilliga gåvor, 67 864 kronor och 42 öre hade tagits av domkyrkans kas­ INTERIÖREN sor och fonder, l 787 kronor och 11 öre härrörde från ränteintäkter. 321 Uppmätning av kyrkan I samband med restaureringen utfördes en fullstän­ dig uppmätning av kyrkan. Initiativet till detta stora och betydelsefulla arbete, utan vilket det här föreliggande verket om Strängnäs domkyrka icke kunnat utföras, synes ha utgått från licentiaten Cur­ man.322 På dennes uppmaning beslöt Kommitten den 11.6.1908 »att till arkitektens förfogande ställa ett förslagsanslag å l 000 kronor i och för uppmät­ ningar m m till bestämmande av kyrkans byggnads­ historia».323 I det kostnadsförslag, som åtföljde Kommittens skrivelse av den 27.9.1908 till Kgl Majt angående ökat statsanslag till domkyrkans restaurering, upptogs 3 000 kronor till undersök­ ningsarbeten och uppmätningar. 324 I sitt yttrande med anledning av denna skrivelse förklarar Överin­ tendentsämbetet det synnerligen önskvärt, att de påbörjade undersökningarna och uppmätningarna få fortsättas, varför det äskade anslaget tillstyrkes. 325 I Kgl Majts brev den 11.6.1909, vari befallning gives om utanordnande av ytterligare 70 000 kronor till restaureringen, föreskrives, att uppmätningen och undersökningen skola fortgå i enlighet med de närmare anvisningar, som Överintendentsämbetet efter samråd med Vitterhetsakademien kan komma att lämna och att resultatet i form av ritningar och beskrivningar skall överlämnas till akademien. 326 Uppmätningen utfördes av arkitekten Melchior Wernstedt. I december 1910 hade 49 blad uppmät­ ningar överlämnats till Överintendentsämbetet för granskning; 321 sedan några kompletteringar gjorts, steg antalet till 52 blad, »vilka i sinom tid skola av [Överintendents]ämbetet tillställas kungl vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien». 32 8 Emellertid riktade arkitekt Lilljekvist den 4.2. 1911 en skrivelse till Överintendentsämbetet, vari han bland annat yttrar följande: »l detta samband tillåter jag mig emellertid att framhålla önskvärd­ heten att uppmätningsarbetet kunde få utsträckas längre än till själva kyrkans stomme, vilket det av byggnadskommitten genom mig beräknade och i kostnadsförslaget upptagna anslaget innebar, så att även förnämligare gravmonument t ex Karl IX:s och Karl Karlsson Gyllenhielms, vilka svårligen kunna i fotografi avbildas, vidare en del intressanta järngaller o dyl måtte bliva i större skala avbildade. Det vore även av stort intresse om, med stöd av de nu uppgjorda ritningarna och därå gjorda anteck­ ningar, vi som nu sysslat med kyrkan, eventuellt under medverkan av ytterligare någon arkeolog, kunde beredas tillfälle att utarbeta en historik över byggnadens tillkomst; de kostnader, som ett dylikt utsträckt avbildnings- och utredningsarbete kräver, torde ej kunna beräknas lägre än 2 000 helst 3 000 kronor. Utom det värde en på ovannämnda sätt tillkommen byggnadshistoria i och för sig skulle hava, ber jag få påpeka, att en dylik historik jämte ytterligare detaljuppmätningar skulle kunna betyd­ ligt underlätta möjligheten att framdeles å privat väg åstadkomma en publikation över domkyrkan och vad som i samband med dess restaurering kom­ mit i dagen, ett önskemål som alla som haft med kyr­ kans ordnande att göra, äro livligt besjälade av».m Med anledning av denna skrivelse uppdrog Överintendentsämbetet åt arkitekten Curman att utreda kostnaderna »för en fullständig komplette­ ring av uppmätningsritningarna över Strängnäs domkyrka samt kostnaden för en eventuell publika­ tion över sagda domkyrka av samma art som den av Agi Lindegren utgivna över Mariakyrkan i Väs­ terås». Ett detaljerat kostnadsförslag inlämnades till ämbetet med en den 10.2.1912 daterad skrivel­ se.330 De önskvärda arbetena uppdelades i tre grup­ per: »A. Nu föreliggande ritningars fullbordande samt deras komplettering med nya ritningar, som kunna anses nödiga i denna serie, vilken omfattar byggnadsstommen och dess detaljer. - B. Önsk­ värda ritningar över kyrkans arkitektoniska monu­ ment, järngaller m m. - C. Diverse erforderliga arbeten. Grävningar på vindarna för blottande av numera dolda murdetaljer draga en kostnad av A l 687 kronor, B 735 och C 250 kronor, alltså sam­ manlagt 2 672 kronor. Överintendentsämbetet till­ styrkte i skrivelse till Konungen varmt ett anslag på 3 000 kronor för ändamålet. 331 Kgl Majt anvisade ett belopp av 2 000 kronor till utförande av de under A och C i kostnadsförslaget upptagna arbetena. 332 Även dessa arbeten utfördes a·1 arkitekten Melchior Wernstedt. Under arbetets gång visade sigdeanslag­ na medlen räcka även till att utföra en stor del av de under B upptagna arbetena. 333 469 PERIODEN EFTER RESTAURERINGEN 1907-1910 OCH FRAM TILL INNEVARANDE TID Förslag till glasmålningar Såsom ovan nämnts, ingick i planerna för restaure­ ringen 1907-1910 att förse korets fönster med glas­ målningar; på grund av brist på medel kommo dessa dock aldrig till utförande. En donation av 25 000 kronor med syfte att möjliggöra utförandet av de planerade glasmålningarna gjordes i maj 1913 av bankdirektör K A Wallenberg. 1 Med anledning här­ av gavs åt biskopen och arkitekt Lilljekvist uppdra­ get att göra utredning och kostnadsförslag angå­ ende utförandet av målade glasfönster. 2 I samråd med domkapitlet utarbetade arkitekten ett program och förslag till fördelning mellan dekorerade och odekorerade ytor. 3 Arkitektens synpunkter i frågan voro följande: »Jag ansåg, att i någon mån ett behov förelåg att få belysningen från korets fondfönster dämpad med hänsyn till att det förnäma Roggeska altarskåpet skulle göra sig ytterligare gällande. Ur praktisk synpunkt äro emellertid just dessa fasadfönster, såsom förut anförts, behövliga för belysning av kyrkans huvudskepp. Då belysningens dämpande huvudsakligen är behövlig vid mittelfönstrets övre hälft - mer därav är ej synligt - och vid de båda fönstrens vid sidan härav nedre hälfter, borde vid målningarnas planläggning hänsyn härtill kunna tagas. En bortskymning av läroverkets röda vägg är . . . vid dessa belysningar behövlig; därför er­ fordras emellertid ej annan åtgärd än en patinering av det klara glaset. Det gäller sålunda enligt min mening här att på ett ur konstnärlig synpunkt an­ tagligt sätt söka praktiskt lösa dessa önskemål. .. Med lämplig dekorering av fönstrens övre delar, vilka genom bårder förbundos med den nedre deko­ reringen, och med patinerade rutors anbringande 470 däremellan borde kunna åstadkommas den ljus­ dämpning, som ur belysningssynpunkt var önsk­ lig, samtidigt med att genom fönstrens dekorering ... gavs en förstärkt rik prägel åt koret utan att den nuvarande överensstämmelsen mellan korfönstren och kyrkans övriga fönster behövde helt utplånas.» Beträffande glasmålningarnas motiv enades man om »enstaka figurella framställningar av kyrkans skyddshelgon, av äldre märkliga biskopar m m, varjämte beslöts, att heraldiska motiv skulle komma till användning i anslutning till vad historiskt kunde påvisas hava förekommit, exempelvis Karl VIII:s i Frankrike vapen, biskop Tomas vapen o s v.» Tanken på en allmän tävlan i syfte att få fram an­ vändbara förslag hade övergivits med hänsyn till det föga uppmuntrande resultatet av andra liknande tävlingar. I stället anmodades artisterna Albert Eld h och Yngve Lundström samt den konstnärlige ledaren för firman Heinersdorff i Berlin, som just då vistades i Sverige, att inkomma med skissförslag. Programmet var fullt fritt, men alla tre konstnärerna hade i alla fall utgått från de av Lilljekvist i samråd med domkapitlet uppdragna riktlinjerna. Y Lund­ ström hade dessutom utarbetat ett förslag till deko­ rering av fönstren i deras helhet; detta förslag an­ sågs ej kunna godtagas, lika litet som det av firman Heinersdorffs representant utarbetade, vilket ansågs vara präglat av alltför påtagligt tyska former. En kombination av Eldhs och Lundströms gillade för­ slag ansågs kunna giva ett gott resultat. 4 Det sålunda tillkomna förslaget gillades av domkapitlet den 26.5. 1914, 5 lämnades av Överintendentsämbetet utan erinran6 och fastställdes av Kgl Majt den 1.10. 1914 (fig 308)7. Härefter anmodades arkitekten Lilljekvist att låta utarbeta detaljerade förslag och GLAsMÅLNINGAR kostnadsberäkningar. 8 Den 14.12. sammaårantogas tvenne anbud å utförandet av kartongerna, det ena från Yngve Lundström och det andra från Albert Eldh, på tillsammans 4 525 kronor. 9 Måttagning, schablontagning och uppritning i naturlig storlek av alla de rutor, som artisterna behövde för utförandet av kartongerna, skulle verkställas av Stockholms Glasmåleri Neuman & Vogel, som också lämnat anbud på förfärdigandet av glasmålningarna. 10 Artisten Eldh drog sig av hälsoskäl snart tillbaka, varför hela arbetet med kartongerna slutfördes av Lundström. 11 »Utarbetandet av kartongerna bedrevs därefter så», skriver arkitekten, »att sedan studier i verklig skala utförts i kolritning, överfördes dessa ritningar på genom oljning transparent papper i de färger, som tillämnats, varefter dessa pappersteckningar utklipptes i bitar och uppsattes i kyrkan, fönster efter fönster, och slutligen alla samtidigt, sedan de upprepade gånger omarbetats» .12 Professor I G Clason, som å Överintendentsämbetets vägnar hade att följa arbetet med kartongerna, skrev den 21.9. 1916, att de ändringar, som under arbetets gång föreslagits gent emot det av Kgl Majt fastställda förslaget, vore fördelaktiga, varför fönstrens ut­ förande i överensstämmelse med Yngve Lundströms senaste kartonger kunde tillstyrkasP Dessa förbe­ redande arbeten drogo en kostnad av omkring 6 000 kronor. 14 Trots att förarbetena fortskridit så långt, blevo emellertid glasmålningarna aldrig utförda. Under motivering av att avsevärda förändringar vidtagits i planen för glasmålningarnas utförande, infordrade Kgl Majt den 3.11.1916 för ny behandling av ärendet såväl de stadfästade ritningarna som de nya ritningsförslagen; samtidigt föreskrevs, att högst fem sakkunniga skulle tillkallas för att avge yttrande i frågan. 15 Till sakkunniga utsågos överintendenten Richard Bergh, ordförande (död 1919 före betän­ kandets avgivande), professorn Sigurd Curman, ar­ kitekten C Lindholm, konstnären Carl Milles och professorn L I Wahlman. Anledningen till att Kgl Majt tog upp ärendet på nytt var knappast de påtalade förändringarna, vilka av Byggnadsstyrelsen icke ansågos vara så omfattande eller av sådan art, att de behövt föran­ leda ny prövning av frågan. 16 Nej, den verkliga an- Fig 308. Förshg till glasmålning i korsfönster av Albert Eldh och Yngve Lundström 1914. Bst. Proposed stained glass in chancel window, by Albert Eldh and Yngve Lundström, 1914. 471 1910-1968 ledningen var säkerligen en annan . En reaktion mot det fabriksmässiga utförandet av glasmålningar utan annan konstnärlig bakgrund än en skiss av någon arkitekt eller konstnär höll på att arbeta sig fram. Dessutom torde det också ha funnits en opinion riktad direkt mot förslaget till glasmålningar i Strängnäs domkyrka. Dylika synpunkter hade framlagts i tidskrifts- och tidningsartiklar, exempelvis av Andreas LindblomY Säkerligen var det denna opinion bland ledande yngre arkitekter, konstnärer och konsthistoriker, som gav dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet K G Westman anledning att taga upp frågan om glasmålningarna i Strängnäs till ny behandling. De sakkunniga dröjde av olika anledningar med att framlägga sitt betänkande till den 22.12.1922. 18 De i korfönstren uppsatta, på genomskinligt papper målade förslagsskisserna granskades av de sakkun­ niga den 12.5.1917. »Dessa provisoriska modeller befunnos vara i det skick, att de kunde giva ett klart begrepp om förslagsställarens avsikter, men ansågos efter noggrant övervägande och ingående diskussion av det föreliggande betydande dekora­ tionsproblemet icke giva en tillfredsställande lösning av detsamma.» Den fläckvis polykroma behand­ lingen ansågs olämplig. »Koret .. . kräver en enhetlig sammanhållande fönsterfond av djup och fulltonig färgverkan, som kontrasterar mot och framhäver altarskåpets guld och pelarnas varma ton. En över hela ytan utbredd illuminering blir därför nödvän­ dig.» Ej heller vad detaljerna beträffar ansågs för­ slaget lyckligt utformat. »Glasskivorna äro alltför jämnstora, ornamentiken tung samt i ofördelaktig kontrast emot altarskåpet.» De sakkunnigas uppfattning var sålunda, att ut­ förandet av glasmålningarna icke borde ske på grundval av förslaget. De tre östligaste korfönstren borde i stället helt dekoreras; med hänsyn till bristen på medel - varje sålunda dekorerat fönster skulle enligt uppgifter från Emanuel Vigeland draga en kostnad av 63 000 kronor, för tre fönster sålunda bortåt 200 000 kronor - kunde de övriga lämnas helt odekorerade, vilket t o m skulle kunna vara fördelaktigt för belysningen i koret. »Det gyllene altarskåpet, ett mästerverk för alla tider, komme härigenom ytterligare att framhävas mot en milt kontrasterande mörk fönsterfond.» 472 De sakkunnigas betänkande syftade emellertid längre än till glasmålningarna i Strängnäs. Man ville därmed också slå ett slag för konstartens uppryck­ ning i allmänhet i vårt land. »Glasmålningskonsten står i våra dagar inför en vändpunkt, ett återvän­ dande om man så vill till medeltidens bästa tradi­ tioner i tekniskt avseende, ett återknytande till den tid, då konstnären även var glasmästare och glas­ brännare.» Särskilt den storartade utvecklingen av glasmålningskonsten i Norge under ledning av så­ dana konstnärer som Emanuel Vigeland och Gab­ riel Kielland, vilken förstnämndes stodagna svit av målade fönster i Oscarskyrkan i Stockholm fullbor­ dats kort före betänkandets avgivande, synes ha in­ spirerat äe sakkunniga. Till uppnående av ovan berörda syften föreslogo de sakkunniga följande: »dels att det oss förelagda, tidigare utarbetade förslaget till glasmålningar i Strängnäs domkyrka icke måtte läggas till grund för utförande av målade fönster i Strängnäs domkyrkas kor, dels ock att möjlighet måtte beredas för utlysande av en allmän svensk pristävlan för åstadkommande av förslag till glasmålningar enligt av oss här ovan angivna principer i tre av korfönstren i Strängnäs domkyrka, för vilket ändamål erfordras anslag av statsmedel till ett belopp av 15 000 kronor, dels ock slutligen att, därest tävlan giver åsyftat resultat, ett statsstipendium stort 12 000 kronor måtte anslås för studier i två år i utlandet för den utsedde konstnären (eventuellt 2 dylika stipendier, om tävlingens resultat skulle angiva önskvärdheten därav)». Det långa betänkandet avslutades med följande ord: »Då undertecknade emellertid väl kunna inse, att de svårigheter, som för närvarande tvinga till yttersta sparsamhet med statens medel, kunna lägga hinder i vägen för det här ovan framlagda förslagets förverkligande under den allra närmaste framtiden, anse vi oss böra framhålla vikten av, att förslaget icke nu på grund av de tillfälliga ekonomiska svårig­ heterna helt avvisas, utan att detsamma under så­ dana förhållanden hellre måtte få bliva vilande under något år för att, så snart förhållandena det medgiva, upptagas till prövning och förverkligan­ de.» De institutioner och enskilda, till vilka ärendet KONSERVERING A V INVENTARIER remitterades för yttrande, ansägo tämligen enstäm­ migt, att det ekonomiska läget för tillfället lade hin­ der i vägen för planernas förverkligande och att de borde tas upp till ny prövning så snart förhållan­ dena det medgåve. 19 Kgl Majts beslut meddelat den 21.12.1923 hade i huvudsak följande innehåll: »Kungl Maj :t finner det nu föreliggande förslaget till glasmålningar i Strängnäs domkyrkas korfönster ej föranleda någon Kungl Maj :ts vidare åtgärd.» 21 Därmed var denna fråga avförd från dagordningen och har sedermera icke tagits upp. Tomportalens restaurering Förutom den från restaureringen ärvda frågan om glasmålningar i korets fönster ha inga större frågor varit aktuella. För exteriörens vidkommande är den enda åtgärden av nämnvärt intresse restaure­ ringen av tornportalen. Restaureringen av denna (fig 264) utfördes av konservator Alfred Nilson år 194224 efter anti­ kvarien Lundbergs program. 25 Den ursprungliga putsytan skulle tas fram, noga rengöras, lagas och avfärgas så att en jämn yta till färg och karaktär så nära som möjligt överensstämmande med den ur­ sprungliga erhölles. Där detta var nödvändigt skulle blyplåt anbringas till skydd över utskjutande list­ verk o d. Portalen framträder nu i sin ursprungliga färgställning i två nyanser av blågrått. Konservering av inventarier På vissa av kyrkans värdefullaste inventarier av trä har värmeledningen visat sig ha en mycket skad­ lig inverkan, vilket framtvungit upprepade konser­ veringar och även andra åtgärder. Den 21.4.1915 anmäldes för domkapitlet, att för­ gyllningen började falla av på stora altarskåpet på högaltaret. 26 Med anledning härav och på grund av en besiktning av altarskåpen och andra äldre inven­ tarier av trä, utförd av antikvarien Otto Janse, 27 beslöts, att konservator Ernsten skulle fästa krede­ ringen på kyrkans tre altarskåp 28 och konservera färgerna på epitafiet över Laurentius Paulinus Gothus samt dessutom laga det Marschallska hu­ vudbaneret, som fallit ned och skadats. 23 Altarskå­ pens dörrar, som blevo skeva genom att ständigt stå öppna, 30 försågos med järnkonsoler, utförda efter förslag av byggnadsrådet Lilljekvist. 31 Redan 1915 hade riksantikvarien påpekat värme­ ledningens skadliga inverkan och föreslagit vissa åtgärder till motverkande av dessa. 32 Då antikvarien Janse år 1918 på nytt besiktigade altarskåpen be­ fanns det att träet i dessa dragit sig ytterligare ihop, vilket haft till följd att bucklor uppstått i krede­ ringen, vilka när som helst kunde brista. Med anled­ ning härav rekommenderades vissa åtgärder, näm­ ligen förutom erforderlig konservering att tempera­ turen i kyrkan under eldningsperioden icke skulle hållas högre än vad kyrkans egenskap av guds­ tjänstlokal gjorde absolut nödvändigt; att därest något eller några element kunde hållas avstängda, främst sådana, som befunno sig i närheten av altar­ skåpen, avstängning av dessa borde komma ifråga; att luftens fuktighet bör ökas genom anbringaodet av vattenavdunstare på elementen och kontrolleras med fuktighetsmätare. 33 Med anledning härav beslöt domkapitlet dels anskaffa vattenavdunstningskärl och fuktighetsmätare, 34 dels att uppgörelse skulle träffas med konservator Ernsten om altarskåpens konservering. 35 Redan 1924 blev frågan om konservering av hög­ altarskåpet åter aktuell. Efter en påminnelse från riksantikvarieämbetet36 beslöts att konservator Oscar Svensson under maj månad 1925 skulle kon­ servera nämnda altarskåp. 37 Till att utöva den ve­ tenskapliga kontrollen över arbetena utsågs Andreas Lindblom. 33 Vid ett besök i domkyrkan 1930 hade professor Johnny Roosval påpekat, att de två mindre altar­ skåpen voro i stort behov av att restaureras. 39 Kon­ serveringen utfördes år 1931 av konservator Oscar Svensson med antikvarien Carl R af Ugglas som vetenskaplig kontrollant. 40 Under arbetena på altar­ skåpet i Dopkapellet förenklades den vid restaure­ ringen 1907-1910 tillkomna ramen till predellan genom att de snidade rosorna vid de övre hörnen togos bort; en föreslagen sänkning och förenkling av den vid nyssnämnda restaurering helt nygjorda predellan till det mindre Roggeskåpet vid korskran­ ket på södra sidan avstyrktes av det skälet, att altarskåpet genom en sänkning skulle komma att framträda i alltför nära kontakt med den nedanför uppställda Sturesarkofagen. 41 Predellan till höga!­ 473 1910-1968 Fig 309. Bondkoret med inredning utförd 1954 efter ritningar av arkitekten Ragnar Hjorth. Foto S Hallgren 1968. Peasants' Chapel with jurnishings made in 1954 according to designs by Ragnar Hjorth. tarskåpet-även den från restaureringen 1907-1910 - laserades i en något mörkare färgton än den dessförinnan haft. 42 I samband med dessa arbeten konserverades ock­ så vissa andra föremål, likaledes av Oscar Svens­ son, nämligen epitafiet över Laurentius Paulinus Gothus, stenbockska gravmonumentet, en Kata­ rina-bild uppsatt på korets södra yttermur samt ett 474 begravningsvapen på korets nordvästra pelare. 43 De för konserveringen av stenbockska gravmonumen­ tet erforderliga medlen ställdes till förfogande av greve R Stenbock, Korsnäs gård, Tumba. 44 De på västra sidan av pelaren 4 D upphängda Maria­ skåpsdörrarna konserverades även. 45 Redan 1915 hade riksantikvarien påpekat önsk­ värdheten av att epitafiet över Laurentius Paulinus KONSERVERING A V INVENTARIER Fig 310. Altare av kalksten i Bondkoret, utfört 1954. Foto S Hallgren 1968. Limestone altar in the Peasants' Chapel, made in 1954. Gothus flyttades från den plats, det fått vid restaure­ ringen 1907-1910, för att icke behöva utsättas för den uppåtstigande luftströmmen från den rakt un­ der placerade radiatorn. 46 Detta påpekande synes emellertid icke ha föranlett någon åtgärd. År 1932 fick emellertid domkyrkasysslomannen uppdraget att undersöka, huruvida radiatorn i stället kunde flyttas åt österY Av undersökningen framgick, att radiatorn kunde flyttas 6 meter i önskad 48 riktning. Sedan Byggnadsstyrelsen givit tillstånd därtill, verk­ ställdes åtgärden. Högaltarskåpet - konserverat senast 1924 ­ måste på nytt behandlas 1937 denna gång av kon­ servator Alfred Nilson, vilken fästade guld och färger. Samtidigt härmed konserverades också tvenne mindre vapensköldar. 49 475 1910-1968 Planer på ny restaurering Restaureringen 1907-1910 utsattes redan av sam­ tiden på en del punkter för en ganska frän kritik. 50 På 1930-talet befann sig restaureringen i den oför­ delaktiga dager, i vilken verk av en föregående generation pläga framträda för en efterföljande. Detta framkallade tanken, att genom en ny restaure­ ring på de punkter, där restaureringen 1907-1910 enligt 1930-talets uppfattning icke lyckats, söka åstadkomma mer tillfredsställande lösningar. Med särskild iver omfattades dylika strävanden av stif­ tets dåvarande biskop, Gustaf Aulen, genom vars initiativ i samband med det allmänna prästmötet i Strängnäs 1936 stiftades en förening, kallad »Sträng­ näskatedralens Vänner», med huvudsakligt syfte att samla medel till den planerade restaureringen. I den av biskopen undertecknade inbjudan till medlems­ skap i föreningen klargöres, vad man syftar till med den nya restaureringen. Det heter bland annat : »Denna äldre smakriktning [1800-talets] kom emellertid att sätta åtskilliga mindre fördelaktiga spår i kyrkans utsmyckning, detta särskilt i fråga om träinredningen, som på väsentliga punkter föga svarar emot kyrkans karaktär . . . Det väsentliga önskemålet är korinredningens omgestaltning. Där­ till komma en rad andra, såsom nya korfönster, orgelns utökning och modernisering, nyanord­ niogen av den elektriska belysningen, det s k Bond­ korets inredning för smärre gudstjänster, sakristians nyinredning m m.» Avsikten vid föreningens stif­ tande var, att restaureringen skulle vara genomförd till kyrkans 650-års jubileum 1941. 51 Vid denna tid­ punkt rasade emellertid andra världskriget och ännu när detta skrives - 1968 - har av det uppställda programmet endast åtgärderna i Bondkoret och sakristian genomförts. Men under tiden har vi fått sådant perspektiv på restaureringen 1907-IO att den mer objektivt kan bedömas. Lilljekvists inredning framstår nu såsom den mest betydelsefulla från sin tid och i sin tids stil - jugendstilen. Fig 311. Inbyggnad i Nedre sakristian för toaletter, kapp­ rum m m, utförd 1952 efter ritningar ar arkitekten Ragnar Hjorth. Foto S Hallgren 1968. Recess in lower vestry for lavatories, cloakrooms, etc, made in 1952 according to plans by Ragnar Hjorth. Fig 312. Bänk av kalksten över radiator, utförd efter ritning av arkitekten Ragnar Hjorth i samband med omläggning av värmeledningen 1951. Foto S Hallgren 1968. Limestone bench vver a radiator, designed by Ragnar Hjorth in conjunction with an alteration o/the heating system in 1951. Åtgärder under 1950- och 1960-talen Under 1950-talet genomfördes under ledning av arkitekten Ragnar Hjorth en rad betydelsefulla åt­ gärder. Den ur vissa synpunkter mest betydelse­ 476 ÅTGÄRDER PÅ 1950-1960-TALEN fulla var inredandet år 1954 av Bondkoret för smär­ re gudstjänster (fig 309). Dessförinnan hade Sträng­ näs kyrkomuseums samlingar bortflyttats. Koret sattes i förbindelse med kyrkans långhus genom att en dörröppning togs upp i väggen mot södra sido­ skeppet under där befintlig båge (jfr fig 153). Dörr­ öppningen i västmuren försågs med ny innerdörr. Ett altare av huggen kalksten restes vid norra muren (fig 310). Bänkinredningen av lösa stolar, skydd för värmeradiatorer, orgel och ny trappa till den övre kammaren väster om Vårfrukoret utfördes, allt efter ritning av Ragnar Hjorth. 52 År 1952 utfördes i nedre sakristian efter ritning av Ragnar Hjorth en inbyggnad, inrymmande toa­ letter, kapprum m m (fig 311). 52 År 1951 omlades värmeledningen efter förslag av AB Calor & Sjögren. Vissa radiatorer med särskilt framträdande placering doldes under bänkar av kalksten utförda efter ritningar av Ragnar Hjorth (fig 312). Som komplement till radiatorerna inmon- terades varmluftsaggregat i övre delarna av vind­ fången. År 1954 godkände domkapitlet ett förslag till installation av oljeeldning. I samband med om­ läggningen av värmeledning utfördes två i detta sammanhang betydelsefulla åtgärder, nämligen iso­ lering av valven och insättande av innanfönster. Dessa utfördes efter principritningar och anvis­ ningar av Ragnar Hjorth på ett synnerligen smidigt sätt. Vid de antikvariska undersökningar som ut­ fördes i samband med värmeledningsomläggningen i koret närmast väster om Gyllenborgska gravvalvet påträffades ett ursprungligt tegelgolv med en däri nedlagd hårt brandskadad gravsten över riddaren Folke Gregersson (Lillie). Golvet visade sig tyvärr vara i så dåligt skick att det måste läggas om och stenen höjas något. När detta skrives (1968) är man i färd med att utföra vissa sedan länge planerade brandskyddsåt­ gärder, bestående i alarmanordning och sprinkler­ anläggning. 8 - 681577 Strängnäs domkyrka 477 KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGSPLATSEN Den nuvarande kyrkogården Kyrkogårdens plan (fig 3, 4 och 9) bildar en oregel­ bunden figur, som i väster och nordväst samt till en del på nordöstra sidan gränsar mot bebyggda om­ råden; på den sistnämnda sidan stöter den intill en öppen plats, som förut användes som lekplan för det gamla gymnasiet, vars tidigare huvudbyggnad­ ursprungligen biskop Rogges borg - ligger vid kyrkogårdens nordöstra hörn; i sydöst och söder gränsar kyrkogården till Lektorsgatan och till den s k Biskopsträdgården, ett med ett äldre trähus bebyggt område mellan kyrkogården och Lektors­ gatan. Tidigare har nämnts (s 3), att på kyrko­ gården finns ett antal gräsklädda kullar, som myc­ ket påminner om förhistoriska gravhögar (fig 5-7). Byggnader invid kyrkogården I kyrkogårdens närmaste omgivningar finnas flera byggnader som förtjänar att omnämnas. Invid dess västra sida i själva gränsen ligga två byggnader av oputsat tegel; den södra av dessa (fig 313), som nu användes som lokal för domkapitlet, var tidigare katedralskola och byggdes att döma av den full­ ständiga överensstämmelsen mellan gavlarnas trapp­ stegsbårder och dekorationerna på de fria delarna av kyrkans högmurar (jfr fig 171 och 235) under 1400­ talets sista år. Den norra byggnaden vid västrasidan (fig 314) inrymmer stiftsbiblioteket, vilket dock (1968) skall flyttas till biskop Rogges hus; huset uppfördes under åren 1792-94 som lokal för domkyrkans tryc­ keri. Det stora stenhuset i kyrkogårdens nordöstra hörn (fig 315) byggdes av biskop Kort Rogge1 under 1400-talets sista fjärdedel till biskopsresidens och tjänade efter 1626 och till 1935 och delvis även se­ nare som lokal för Strängnäs gymnasium. 2 På syd­ östra och södra sidan av Lektorsgatan ligga för­ 478 utom en del trähus, som bebotts av rektor och lektorer vid läroverket, även två stenhus, bägge byggda av Strängnäsbiskopar, det västra (fig 316) av Laurentius Paulinus Gothus omkring 1630 och det östra av Johannes Matthire 1648-50; sitt nu­ varande yttre skick fick detta hus, som alltsedan byggnadstiden använts som bostad för biskopen, ge­ nom en restaurering år 1882 efter ritningar av ar­ kitekten Carl Grundström (fig 317). Inhägnad Kyrkogården saknar i våra dagar i huvudsak in­ hägnad. Söder om domkapitelshuset och till kyrko­ gårdens sydvästra hörn finns dock en mur av grå­ sten, en rest av de gamla kyrkogårdsmurarna; mellan bibliotekshuset och västra kyrkogårdsporten finns vidare en mur av tegel, vitputsad, försedd med av­ täckning av kopparplåt och uppförd år 1860; utefter västra delen av kyrkogårdens södra gräns, där en terrassmur är upplagd, står ett rödmålat spjälstaket av trä liksom också på en kortare sträcka utefter nordvästra sidan. Ingångar Två portar till kyrkogården äro bevarade, en i väster och en i norr. Västra kyrkogårdsporten (fig 318) är uppförd av tegel och är putsad och målad i vitt och rött. Den tryckta rundbågiga portöppningen omramas på västra sidan av pilastrar, som uppbära ett listverk. Fältet mellan denna gesims och portöpp­ ningens båge prydes av en framställning i stuck, be­ stående av två mot varandra vända lejon och två tyggirlander med lambrequinbård. Denna portal fick sin nuvarande form i huvudsak år 1658 eller 1659, då till en gipsmakare betalades 391 daler Fig 313. Domkapitels­ huset från 1400-talets slut. Foto S Hallgren 1968. Chapter-house, end of 15th century. Fig 314. stiftsbiblio­ tekets byggnad, upp­ förd 1792-1794 som lokal för domkyrkans tryckeri. Foto S Hall­ gren 1968. Chapter Library, bui/t 1792- 94 to house the cathedra{ printing works. 8* - 68 1577 479 Fig 315. Ovan t v. Biskop Rogges hus, uppfört under 1400­ talets sista fjärdedel, tjänade 1626-1935 och även senare som lokal för Strängnäs gymnasium. Foto I Anderson 1948. Top lejt. Bishop Rogge's Palace, built during the last quarter of 15th century. Served from 1626 to 1935, and a/so later, as premises for the Strängnäs Grammar School. Fig 316. Nedan t v. Paulinska huset, uppfört av biskop Lau­ rentius Paulinus Gothus omkring 1630. Foto S Hallgren 1968. Bottom le/t. The house of Bishop Laurentius Paulinus Gothus, built ca 1630. Fig 317. Ovan. Biskopshuset, uppfört av biskop Johannes Matthire 1648-1650, ombyggt 1882 efter ritningar av arki­ tekten Carl Grundström. Foto S Hallgren 1968. Top. Bishop's falace, built by Bishop Johannes Matthi:e, 1648-50, rebuilt 1882 according to plans by Carl Grundström. Fig 318. T h. Domkyrkogårdens västra portal från år 1658 eller 1659; järngrindar och överstycke från år 1772. Arki­ tektur- och utsmyckningsdetaljer i vitt mot röd botten. Foto S Hallgren 1968. Right. W lichgate to cathedra/ churchyard, erected 1658 or 1659; the iron gates and the head-piece date from 1772. Ar­ chitecture and decorative elements in white on red bottom. KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGSPLATSEN Fig 319. Domkyrkogårdens norra portal, till vänster utsidan, till höger insidan. Portalen härrör från medeltiden; järngrindar och överstycke tillverkade 1767 av smedsmästaren Per Falck. Putsad och rödmålad med blinderingar och portvalv i vitt. Foto S Hallgren 1968. N lichgate to cathedra/ churchyard; lejt, oulside; right, inside. The lichgale is medieval; the gales and head-piece were made in 1767. Ptasiered and painled red with ornamental brickwork and vault in white. för kyrkogårdens västra portal. 3 Porten stänges nu av svartmålade gallergrindar av smidesjärn; i över­ stycket en förgylld Jehova-sol. Årtalet 1772 på östra sidan av det raka tvärjärnet anger tidpunkten för grindarnas tillkomst. På den in mot kyrkogården vettande sidan av porten finns utefter portöppning­ en ett rätvinkligt språng för de ursprungliga trä­ dörrarna. Ett program för restaurering av kyrkogårdens västra portal utarbetades 1923 av arkitekten hos byggnadsstyrelsen Melchior Wernstedt. Porten och partiet av kyrkogårdsmuren närmast norr därom uppvisade sprickor, partier med avfallen puts och frostskador på själva tegelkärnan. Lös puts skulle avlägsnas, sprickor huggas upp och det frostskadade teglet ersättas med nytt frostbe­ ständigt sådant. Vid anbringaodet av ny puts skulle iakttagas att de olika murytornas skevheter och 482 buktigheter icke finge döljas. Någon oroputsning av de ornamentala delarna fick icke utföras utan en­ dast lösa putslager avlägsnas och ytorna avjämnas, varefter en avfärgning med tunn kalkfärg skulle ut­ föras. Den röda bottenfärgen mellan relieferna skul­ le bibehållas liksom också tegelindelningen. Det dröjde emellertid inte längre än till 1935, förrän denna portal åter var i behov av restaurering. Av förslaget till åtgärder, författat av antikvarien vid riksantikvarieämbetet, arkitekten Erik Lund­ berg, var putsen på sina ställen angripen och av­ färgningen fläckig. Den täckande putsen hade fler­ städes lossnat från underlaget och borde lämpligen avlägsnas och i stället underliggande släta och hårda putsytor tas fram och omsorgsfullt lagas. Därefter skulle portalen avfärgas i överensstämmelse med det dåvarande tillståndet, d v s med vita pilastrar, ornament m m mot röda bottnar. Till det röda KYRKOGÅRDEN UNDER ÄLDRE TIDER skulle användas vanlig Falu rödfärg. - Under ar­ betets gång sommaren 1935 konstaterades att por­ talen ursprungligen i sin helhet varit vit varför den nu återställdes i detta skick. Vid en reparation 1957 återgick man emellertid till färgställningen med vita arkitekturdetaljer och ornament mot röd botten (tig 318). Norra kyrkogårdsporten är av tegel på gråstens­ grund, helt putsad och rödfärgad (tig 319). Avslut­ ningen uppåt har formen av en trappgavel med de utåt lutande fallen på tinnarna täckta med svart­ målad plåt. I gavelpartiet på utsidan finnes vitput­ sade blinderingar i form av tre kors. Portöppningen är bred med tryckt rundbågig avtäckning. Denna öppning fick sin nuvarande form år 1767. 4 Ur­ sprungligen bör öppningen ha varit spetsbågig. Den tillslutes nu av ett smidesjärngaller med grindar, i huvudsak av samma utseende som västportalens och tillverkat år 1776 av smeden mäster Per Falck. Portbyggnaden är utan tvivel av medeltida ur­ sprung. Benhus, bodar Vid kyrkogårdens sydvästra hörn ligger ett av putsat tegel uppfört benhus med pyramidformigt svartmålat plåttak med ett enkelt kors på spetsen. Vid nord­ västra hörnet ligga tre bodar, den sydligaste timrad och täckt med enkupigt tegel; alla äro rödfärgade och klädda med locklistpaneL Kyrkogårdens utvidgning Kyrkogården fick sin nuvarande utsträckning efter stadens brand 1871, då tre på norra sidan belägna tomter införlivades därmed, och genom att läro­ verkets lekplan - nu kyrkogårdens östligaste del ­ år 1877 inköptes för 400 kronor. 5 Kyrkogårdens nuvarande utseende är i huvudsak resultatet av en omordning, som utfördes under åren 1874--1876 efter förslag av trädgårdsarkitekten S Lindh6 (tig 320). Ett system av slingrande, gru­ sade gångar innesluter gräsmattor, med buskar och träd, såsom alm, ask, björk, gran, hästkastanj, lind, lönn och pyramidalm. Numera går berget i dagen blott på ett ställe, nämligen i den starka sluttningen under korets östligaste del. Kyrkogården under äldre tider Utsträckning Före de ovan omnämnda utvidgningarna hade kyr­ kogården den utsträckning, som framgår av tig 321, och begränsades av murar. Var dessa gått kan man ännu skönja eller sluta sig till. I väster är ju muren delvis bevarad och dess sträckning var i övrigt den­ samma som den nuvarande gränsen. På norra sidan fanns en nordvästlig och nordostlig mursträcka. Den senares riktning anges av norra kyrkogårdspor­ talen, och enstaka grundstenar kunna ännu skönjas i gräset; i sydöst stötte den till nordvii stra hörnet på gymnasiehuset; den förras sträckning samman­ faller till en del med gränsen mot bebyggelsen på denna sida. På östra sidan gick muren åt söder i förlängningen av gyronasiehusets västra gavel; kvar­ liggande stenar till grunden skönjas ännu här och var. På södra sidan äro vissa delar av muren ännu bevarade. Terrassmuren ovan trädgården söder om kyrkogården är otvivelaktigt en rest av den gamla muren. Denna gick i rak sträckning från sydvästra hörnet, där benhuset nu ligger, till sydöstra hörnet i korsningen med östra muren. Fig 261 avser att ge en föreställning om kyrkan och dess närmaste om­ givningar vid medeltidens slut. Kyrkogårdsmur Den gamla kyrkogårdsmuren var murad av gråsten och - åtminstone på östra sidan - till någon del av tegel. Den var ungefär 2 alnar (120 cm) bred och 4 a 5 alnar (240 a 300 cm) hög, alltså av ganska ansenliga dimensioner. 7 Avtäckningen utgjordes av ett tak med fall både utåt och inåt. 8 Taket var i varje fall redan vid 1500-talets slut och fram till år 1759 av tjärade bräder. 9 Sistnämnda och följande år, då virket, som varit till »huvar på kyrkobalkar­ na», såldes, utbyttes den gamla takbetäckningen av bräder mot sådan av taktegeJ.l 0 483 KYRKOGÅRDEN UNDER ÄLDRE TIDER .·.;. ~ I' , i :J),,m k'\ r 1;,1 n: - . , ' Fig 321. Uppmätning av domkyrkogå rden , utförd 1835. Str domkap ark. S cale drawing of cathedral churchyard, 1835. nya sådana å r 1672 förfärdigades till västra kyrkogårdsporten av snickaren N il s Bruse 14 och år 1735 till östra porten vid Gymnasium.1 5 1759 eller 1760 gjorde en svarvare block och trissor till kyrkoporten vid Gymnasium , tydligen ett slags självstängare. 16 Det förekom upprepade klagomål mot att skol ungdomen inte stängde kyrkogårdsportarna efter sig, varigenom kringströvande kreatur fingo möjlighet att komma in på kyrkogården och göra ohägn. Av ett visst intresse är uppgiften , att kyrkogårdsportarna år 1724 togos ned för vinterförvaring.17 Rester av torn eller biskopshorg det sa nn olikt var it en ganska liten byggn ad . Den anslogs av hertig Karl å r 1575 till bostad åt skolmästaren ; av hertigens brev framgår att det varit ett stenhu s.19 Man har förmodat, att byggnaden , so m på 1630-talet degraderades till »Prubba», dvs fängelse för uppstudsiga djäknar,2J var en rest av ett befästningstorn eller en återstod av en äldre biskopsbo rg.21 Att ge ett svar på frågan om byggnaden s ursprungliga användning är icke möjli gt med vår nuvarande obetydliga kännedom om den samma. En utgrävning av dess grundvalar, vilka ga nska säkert ännu äro i behåll under jorden, sk ulle helt visst kunna ge värdefulla uppl ys ningar. Trappor Fö rutom portarna och ovan nämnda byggnader synes ännu ett hus ha ingått i kyrkogårdsmuren, tydligen byggt på insida n alldeles nordväst om norra porten. Dess läge framgår av den äldsta kända Strängnäskartan (fig 3), ti llkommen vid någon tidpunkt under åren l 637 till I 648; 13 av denna framgår också, att År 1754 eller 1755 anlades en trappa över berget söder om kyrkan , säkerligen uta nför södra kyrkogårdsporten,22 där vägen var mycket brant År 1773 eller 1774 gjordes där en stentrappa, och samtidigt be485 KYRKOGÅRDEN UNDER ÄLDRE TIDER .·.;. ~ I' , i :J),,m k'\ r 1;,1 n: - . , ' Fig 321. Uppmätning av domkyrkogå rden , utförd 1835. Str domkap ark. S cale drawing of cathedral churchyard, 1835. nya sådana å r 1672 förfärdigades till västra kyrkogårdsporten av snickaren N il s Bruse 14 och år 1735 till östra porten vid Gymnasium.1 5 1759 eller 1760 gjorde en svarvare block och trissor till kyrkoporten vid Gymnasium , tydligen ett slags självstängare. 16 Det förekom upprepade klagomål mot att skol ungdomen inte stängde kyrkogårdsportarna efter sig, varigenom kringströvande kreatur fingo möjlighet att komma in på kyrkogården och göra ohägn. Av ett visst intresse är uppgiften , att kyrkogårdsportarna år 1724 togos ned för vinterförvaring.17 Rester av torn eller biskopshorg det sa nn olikt var it en ganska liten byggn ad . Den anslogs av hertig Karl å r 1575 till bostad åt skolmästaren ; av hertigens brev framgår att det varit ett stenhu s.19 Man har förmodat, att byggnaden , so m på 1630-talet degraderades till »Prubba», dvs fängelse för uppstudsiga djäknar,2J var en rest av ett befästningstorn eller en återstod av en äldre biskopsbo rg.21 Att ge ett svar på frågan om byggnaden s ursprungliga användning är icke möjli gt med vår nuvarande obetydliga kännedom om den samma. En utgrävning av dess grundvalar, vilka ga nska säkert ännu äro i behåll under jorden, sk ulle helt visst kunna ge värdefulla uppl ys ningar. Trappor Fö rutom portarna och ovan nämnda byggnader synes ännu ett hus ha ingått i kyrkogårdsmuren, tydligen byggt på insida n alldeles nordväst om norra porten. Dess läge framgår av den äldsta kända Strängnäskartan (fig 3), ti llkommen vid någon tidpunkt under åren l 637 till I 648; 13 av denna framgår också, att År 1754 eller 1755 anlades en trappa över berget söder om kyrkan , säkerligen uta nför södra kyrkogårdsporten,22 där vägen var mycket brant År 1773 eller 1774 gjordes där en stentrappa, och samtidigt be485 KYRKOG Å RD EN O CH BEGRAVN I NG S PLATSE Fig 322. J ord fä stningskapell på begravningspl a tsen, uppfört 1907 efter ritnin gar av a rkitekten Fredrik Lilljekvist. Foto S Ha ll gren 1968 . Buria/ c/wpe/ in the cemetry, erected 1907 according lo plans by Fredrik Li/(iekvist. strökos portens pelare med kalkfärg, oc h dörrarna och trappa ns led stänge r må lades gröna. 23På två ställen ledde trätrappor över kyrkogårdsmurarna, antagligen för att ge männi skor möjlighet att gå över kyrkogå rden , seda n portarna vid aftonringningen låsts, 24 vilket sy nes ha skett huvud sak li gen för att utestänga kringstrykande kreatur. E n såda n trappa fanns vid västra kyrkogå rd spo rten i börj a n av 1750talet, d å den lagades, 25 och ytte r! iga re en, förfärd igad 1786 eller 1787, fanns vid no rra kyrkogård spo rten. 26 Kyrkogårdens karaktär kyrkogården och vägar gjo rdes. 28 Träd pl a nte rades å nyo i bö1jan av I 770-talet liksom också und er I790talets förra hälft. Vid det förra tillfället å tgin go 40 störar att stödja planto rna , 29 vid det se nare planterades fem lövträd i de utgångnas ställ e »v id vägen på kyrk ogå rden norr om kyrkan » och flyttades fyra stora lönnar. 30 Av ett visst intresse är också en uppgift frå n I 740, att man beslöt rensa bort törnbuskar etc, 31 och vid ett tillfälle höggs ett sto rt träd ned , so m gjorde skada på kyrkogå rd smuren .32 Ekonomibyggnader Hur kyrkogården varit indelad före omdaningen på 1870-ta let är icke bekant. Det är emellertid tydligt, att dess karaktär av ett stycke mer eller mindre ursprungliga nat ur endast så små ningo m försvunnit. Kyrkogården har otvivelaktigt tidigare varit mer kuperad och bergig än nu . Så framgår av I 835 å rs karta över kyrkogå rden (fig 32 I), att det fann s betydande bergknallar icke bl ott vid korets östra parti uta n också söder därom lik som också utefter nordvästra begrän sningslinjen . Utanför vä.stra kyrkogå rd spo rten lät man i början av I 770- och l 790-talet2i sp rän ga för att få j äm nare väg. År I 658 eller 1659 jämna des 486 På kyrkogården fanns en del för kyrkan behövli ga ekonomibyggnader. År 1669 o mtal as kyrkans bod; invid denn a byggdes nä mnda år ett skjul att lägga kyrkans stega r och a nnat virke uti. 33 En ny materialbod byggdes i början av 1770-talet. 34 I detta sa mma nh a ng kan nämnas, att å r 17 I 3 gavs befa llnin g om att bl a de smedj or och foderhu s, so m stod o invid kyrkogårdsmurarna, på grund av sin eldfarli ghetsk ulletl yttas.35 Utanför västra kyrkodörren funnos skampålar av ek; i domkyrkorå det beslöts år I 736, a tt dessa för att icke ruttna sk ulle täckas med bräder och tjäras. 36 Tjugo å r se nare lagades »plikt- KYRKOGÅRDEN UNDER ÄLDRE TIDER Fig 323. Gravvård över biskop Pehr Thyselius. Fot~ S Hallgren 1968. Grave monument in memory of Bishop Pehr Thyse/ius. stocken på kyrkogården» med tre nya märlor och en hasp. 37 I domkyrkans räkenskaper 1752-175338 om­ talas en fattigbössa, och ungefär tjugo år senare lagas »foten på fattigbäckenet vid kyrkodörren» 39 varmed förmodligen avses den västra porten. Rivning av kyrkogårdsmuren De gamla bogårdsmurarna förlorade så småning­ om helt och hållet sin halvt fortifikatoriska bety­ delse; de hade blott kvar uppgiften att tjäna som inhägnad kring kyrkogården. Emellertid voro de mycket dyra att underhålla - år 1764 föreskrevs i ett kungligt brev av den 28.8., att kyrkogårdsmurar därefter icke annorlunda skulle repareras, förbätt­ ras eller uppbyggas än endast med kallstenmur utan något bruk, kalkband, vitlimning eller täckning ­ och då man åtminstone vid 1800-talets början be­ gynte anse dem vanprydande, uppstod tanken att avlägsna dem. 40 Sedan C G Brunius41 med stor skärpa uttalat sig för en sådan åtgärd, fattades be­ slut härom och rivningen begyntes. På hösten 1858 nedrevs östra muren och en del av södra murens östra hälft till i jämnhöjd med marken; följande år »bortsprängdes och bortfördes» resten av södra murens östra hälft liksom också norra muren mellan kyrkogårdsporten och gymnasiehuset; år 1860 revs västra hälften av södra muren och motsvarande del av norra muren. 42 I stället för de bortrivna murarna uppsattes staket eller »barriär» kring kyrkogården. Härmed började man 1858; målning av staketet om­ talas 1859 och 1860. 43 Detta staket borttogs 1877. 44 Gravvårdar på kyrkogården Från och med 1862 fingo inga andra än sådana, som hade köpta gravplatser, begravas på kyrkogården. 45 Sedan dess har de flesta av de gravvårdar, som i stor myckenhet böra ha funnits på kyrkogården, avlägsnats. Ett mindre antal finnes dock kvar, huvud­ sakligen över kyrkliga märkesmän. Strax sydöst om högkoret finnes en ungefärligen från norr till söder gående rad av gravar, ursprung­ 487 KYRKO GÅ RDEN O C H BEGRAVNINGSPLATSEN Fig 325. G ravvå rd över biskop Jacob Serenius. Foto S Hallgren 1968. Gra ve monument in memory of Bishop Jacob Serenius. Fig 324. Gravvård över domprosten P 0 G ravander. Foto S Hallgren 1968. Grave monument in memory of Dean P 0 Gravander. ligen an lagda strax inn a nför den här gåe nde östra kyrkogårdsmuren. Bland dessa märkas: I. Stående gravvård av kol må rdsmarmor, krönt av en urna (fig 324), med följande inskrift i förgyllda bokstäver: P. 0. GRAVANDER / TH. DOCTOR DOMPROST L.N.O. / FÖDD 1775 DÖD 1864 / PS.B.491 / HELENA CHARLOTTA GRAYANDER / FÖDD TROLLE / F. 1788 D. 1856 / PS.B. 492 V. 8. - H uta n sockel 132; urn a ns H 46. 2. Av kolmårdsmarmor inom staket av smidesjärn (fig 325). Inskrift: H: S: E: / JACOBUS SERENIUS / EPS: STREGN: / NAT: MDCC DENATUS MDCCLXXVl / CUM CONlUGE / ELSA MARfA v. HERMANSON / REQVIESCANT IN PACE. H med sockel 190, B 87. - På en gräsbevuxen kulle rätt nära södra staketet. 3. Av kolmårdsmarmor med inskrift: HÄR HVfLAR / BISKOPEN / ÖFVER / STRENGNÄS STIFT / DOCTOR / JOH. ADAM TINGSTADIUS / FÖDD 1748 DÖD 1827 / - TOLK AF 488 GUDS ORD / LÄRDE HAN DE LÄRDA / SOM HANS LÄRDOM / VAR HANS LEFNAD. H med socke l 166, B 72. - Invid en gräsbev uxen kulle strax söder om biskop Thyselii gravk ulle. 4. Av kolmårdsmarmor i form av en tumba med trekantsgavlar och akroterier (fig 323). Inskrift på östra sidan: BISKOPEN I STRENGNÄS STIFT / DOCTOR PEHR THYSELTUS / F. 1769. D . 1838 I - DET FÖRSTA ÄR FÖRGÅNGET I UPP. B. 21 :4. På övriga sido r äro inskrifter över biskopens maka och barn: Christ ina Margareta Thyseliu s, född Bergsten, f. 1784, t 1843 ; Lovisa Sophia Chr. Thyselius, f. 1816, t 1853 samt N. Aug. Thyseliu s, f. 18 14, t 1843. L 178 , H med sockel 137. - Står på en hög gräsbev uxen ku ll e rakt söder om högkoret. 5. Av huggen och polerad gråste n inom nyIn skrift: HANS OLOF got iskt järnstaket. HOLMSTRÖM ERKEBISKOP PRO-CANZLER / Lo C AF KMO M.M . / FÖDD D. 15 OCT 1784 STRÄNGNÄS NUVARANDE BEGRAVNINGSPLATS DÖD D. 27 AUG. 1855 l DESS MAKA CHRI­ STINA CATARINA l EKHOFF l FÖDD D. 31 IAN. 1787 DÖD D. 29 APR 1856 l OCH l DERAS BARN.- H med sockel231. 6. Av brun kalksten med inskrift av för­ gyllda bokstäver: TILL MINNE l AF l DOM PROSTEN l S. THEOL. CANOlDATEN l MA­ GISTER l JOHAN BODIN l FÖDD 1778 - DÖD 1842 - EFTERLEFVANDE SYSTERN RESTE STENEN. - H 136, B 74. - Står nordöst om koret strax innanför gamla kyrkogårdsmurens sträckning. 7. Av kolmårdsmarmor(?) inom nygotiskt gjut­ järnsstaket Inskrift av förgyllda bokstäver: ÅT MINNET l AF RECTOR SCHOLAE l PROFES­ SOREN MAGISTERN l LARS BROMAN l FÖDD 1753 DÖD 1835. H med sockel 167, B 125. - Väster om kyrkan rakt öster om stiftsbiblio­ teket. 8. A v brun kalksten med inskrift av för­ gyllda bokstäver: HANS GRAFFMAN l TH. DOCT: OCH DOMPROST l F:D: 26 APRIL 1748 D: D: 30 JAN: 1828 l OCH l DESS K: MAKA l FREDR: BEATA HEDENSTRÖM l F: D : 30 NOV. 1748 D: D : 17 DEC : 1824. - H med sockel 152, B 96. - På en kulle på kyrkogårdens nord­ västra del. Strängnäs nuvarande begravningsplats Strängnäs stads- och landsförsamlings nuvarande begravningsplats - belägen på ömse sidor om östra infartsvägen till staden - har tillkommit i tre etapper. År 1861 invigdes den äldre delen av om­ rådet mellan landsvägen och Mälaren. Det hägnas av granhäckar eller gråstensmurar; åt sjön finnas endast terrassmurar. Infarterna hava stolpar av gjut­ järn och smidda järngrindar, allt med en viss an­ strykning av nygotik. Inom området uppfördes år 1907 ett jordfästningskapell efter ritningar av arki­ tekten Fredrik Lilljekvist (tig 322). En inskriftstavla över ingången upplyser, att byggnaden uppförts till minne av Filip Mannerstråle, 46 ägare av Ulvhälls gård 1872-1902. - Under 1940-talet har området utvidgats åt öster efter planer av arkitekten Erik Fant. Den del av begravningsplatsen, som ligger mellan vägen och järnvägen ordnades under förra delen av 1920-talet efter ritningar och planer a v arkitekten Fant. Den monumentala ingången med körport i mitten och smalare gånggrindar på ömse sidor flan­ keras av svängda murpartier. De murade, vitput­ sade och plåttäckta grindstolparna avslutas uppåt av stjärnkrönta kulor; grindarna äro av smidesjärn. Inhägnaden består av granhäckar. 489 Noter FRÅN NYARE TIDENS BÖRJAN TILL 1723 l. Otto Norberg, Strängnäs domkyrka, Stockholm 1935, s 42. 2. Gustaf I:s registratur, del 22 s 265. 3. Gustaf I:s registratur, del 22 s 335. 4. Gustaf I :s registratur, del 22 s 336. 5. KA, Str dkas räk 1574 och 1575. 6. KA, Str dkas räk 1588 och 1589. 7. Hal/man, Det gamla och nya Strengnäs, 2, 25 och 160; Stiernman, Svenska minnesvårdar, handskrift (UUB); Johan C Opphoff, Strängnäs domkyrka, handskrift (UUB, avskrift i ATA). 8. KA, Str dkas räk 1588. 9. KA, Str dkas räk 1590. 10. KA, Serie 91, Likvidatkmer och försträckningar före 1620, bunt 12. 11. KA, Str dkas räk 1591. 12. KA, Serie 91, Likvidationer och försträckningar före 1620, bunt 12. 13. KA, Str dkas räk 1595. 14. KA, Str dkas räk 1597. 15. KA, Str dkas räk 1597. 16. KA, Str dkas räk 1598. 17. KA, Str dkas räk 1600. 18. KA, Str dkas räk 1579. 19. KA, Str dkas räk 1580. 20. KA, Str dkas räk 1581. 21. KA, Str dkas räk. 22. RA, Riksregistraturet 1601, 17.4, f 55 r. 23. RA, Riksregistraturet 1604, 29.7, f 272 r, 20.8, f 301 v, 1.9, f 315 r. 24. RA, Riksregistraturet 1606, 1.3, f 70 r. 25. UUB Fants samling om Södermanland, msc 113. 26. RA, Hertig Karls registratur 1575, 15.8, f 164 v. 27. Karl K.·son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkatorn un­ der 1600-talet (Bidrag till Södermanlands äldre kultur­ historia XXIV, s 55 f). 28. Str domkap ark Liber consistorii Strengnensis ab anno 1626, 1631, 7.7. 29. Str domkap ark Str consistorii acta 1610-1649. 30. UUB Fants samling om Södermanland. 31. Str domkap ark Kopie- eller avskriftsbok från novem­ ber 1638. 32. Str domkap ark. Liber consistorii Strengnensis ab anno 1626, 1637, 14.3 -. Specialförteckning över en del äldre handlingar. Brev från Joachimus lhringius den 26.3 1637. 33. RA, Riksregistraturet 1640, 10.8, f 754 r 34. Str domkap ark Kopie- eller avskriftsbok från novem­ ber 1638. 1640, 20.10. - Mäster Adrian är möjligen identisk med en byggmästare Adrian Didrichsson, som 1640 utförde arbeten åt drottning Maria Eleonora på Gripsholm. Se P O West/und, Gripsholm under Vasa­ tiden, s 325, not 6. 35. L c nov 1640. 36. Svenska riksrådets protokoll, del IX s 123. 37. Svenska riksrådets protokoll, del IX s 473. 38. Svenska riksrådets protokoll, del X s 4. 39. RA, Riksregistraturet 1643, 1.2, f 151 r. 40. Strängnäs stadsarkiv. Domböcker, 1643, 7.8. 41. Karl K:son Leijonhu/vud, a a, s 58. 42. Ra, Riksregistraturet 1643, 23.8 f, 916 v. 43. Karl K: son Leijonhufvud, a a., s 58. 44. KA, Str dkas räk 1644. 45. KA, Str dkas räk 1645. 46. KA, Str dkas räk 1645. 47. Strängnäs stadsarkiv, Domböcker, 1646, 17.4. 48. RA, Riksregistraturet 1646, 13.10, f 1883 v. 49. Str domkap ark Sysslomannens arkiv, Domkyrkobo­ ken s 20. 50. RA, Riksregistraturet 1649, 31.7, f 336 r. 51. Str domkap ark Str dkas räk 1649 och 1650. 52. KA, Str dkas räk 1651. 53. Str domkap. ark Gamla domkyrkoräkningar, de äldsta för 1639, 1669. 54. KA, Str dkas räk 1679-1680. 55. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, n:o 19 fol. 56. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, dom­ kyrkaräkningar 1691-1709. 57. J P Tollstorp, Beskrifning om Södermanland, andra delen, Stockholm 1838, s 59. 58. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, n:o 19 fot, s 95. 59. Lars Hal/man, a a, s 23. 60. Str domkap ark Liber consistorii Strengnensis ab anno 1626, 1631, 7.7. 61. Karl K.·son Leijonhufvud, a a, s 62. Uppgifterna om torn­ uret äro även i fortsättningen, där icke annat säges, hämtade ur a a, s 62 ff. 62. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv, kar· tong: domkyrkans inre. 63. KA Str dkas räk 1660. 64. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, strödda domkyrkaräkningar 1674-1865. 490 NOTER 65. KA Str dkas räk 1679-1680. 66. Ra Riksregistraturet 1696, 25.8, f 960 v. 67. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, kar­ tong: domkyrkans inre; domkyrkoboken n:o 2 fol. 68. Str domkap ark Domkyrkans inventarium 1725. 69. RA Riksregistraturet 1645, 14.2, f 314. 70. Lars Hallman, a a, s 76, 77 och 78. 71. KA Str dkas räk 1658. 72. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, de äldsta för 1639, 1669. 73. L c 1672. 74. KA Str dkas räk 1676 och 1678. 75. KA Str dkas räk 1679-J680. 76. Jfr Lars Hallm1n, a a, s 75. 77. Str domkap ark. Gamla domkyrkoräkningar, den äld­ sta för 1639, 1639. 78. KA Str dkas räk 1678. 79. L c 1677. 80. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äld­ sta för 1639, 1639. 81. L c 1646. 82. KA Str dkas räk 1650. 83. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, de äldsta för 1639, 1669. 84. L c 1672. 85. Str domkap ark Str dkas räk 1675-1676. 86. KA Str dkas räk 1644. 87. K A Hägström, Strengnäs stifts herdaminne, första de­ len, Strengnäs 1867, s 269. 88. Str domkap ark En kort relation om biskop Johannes Matthires aktioner och ordningar. 89. KA Str dkas räk 1648. 90. RA Riksrådets protokoll 1660. 91. KA Str dkas räk 1675-1766. 92. L c 1678. 93. RA Sävstaholmssamlingen, volym F 84. 94. Karl K.·son Leijonhufvud, Ur Strängnäs domkyrkas in­ ventarieförteckning (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVIII, s 44). 95. Str domkap ark Besiktningsinstrument för 5 juli 1806. 96. Str domkap ark Kungliga brev. 97. L c och Samlaren af akademiska, ecclesiastika och andra inrikes nyheter från år 1830 nr 4 och 5. 98. RA Hertig Karls diarier 1566-1592. 99. Jämför s 388. JOO. KA Str dkas räk 1574. 101. L c 1577. 102. L c 1588. -Hars Millare torde vara den för sin verk­ samhet i hertig Karls tjänst bekante Hans Eriksson, vilken bodde i Strängnäs. 103. KA Str dkas räk 1595. 104. A O T Hellerström, Liturgik, Uppsala 1940, s 41. 105. /sak Fehr, Strängnäs, det forna och nuvarande, Sträng­ näs 1920, s J 5. 106. UUB. 107. Karl K.·son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkas predik­ stol genom tiderna (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVI, s 37). 108. KA Str dkas räk J588. J09. L c 1595-1596. 110. Karl K:son Leijonhufvud, a a, s 37 och Sten Karling, Trädgårdskonstens historia i Sverige, Stockholm 1931, s 571. Om Panten se även T O:son Nordberg, Gustaf II Adolf som byggherre, Fornvännen 1931, s J07 If. 111. Carl R af Ugglas, 1600-talets skulptur (i Svensk konst­ historia utgifven af Axel L Romdahl och Johnny Roos­ val, Stockholm 1913, s 280) och Hans Raben, Trä­ skulptur och snickarkonst, Stockholm 1934, s 127 f, till­ skriver predikstolen Heinrich Wilhelm, en bildhuggare och byggmästare från Hamburg, i Sverige mestadels verksam i Axel Oxenstiernas tjänst. Till Sverige anlände han första gången 1646. l J2. Str domkap ark Liber consistorii Strengnensis ab anno 1626. 113. Karl K.·son Leijonhufvud, a a, s 38. 114. Str domkap ark Str dkas räk 1660. 115. Str domkap ark Consistorii protokol11707, s 113 par l O. 116. Karl K.·son Leijonhufvud, a a, s 38. 117. Otto Norberg, Vad finns kvar i Strängnäs domkyrka av änkedrottning Kristinas predikstol (Bidrag till Söder­ manlands äldre kulturhistoria XXXII, s 7). 118. Lars Hal/man, a a, s 26. 119. KA Str dkas räk 1589. 120. Strängnäs stads tänkebok för 1590-talet, utgiven med inledning och anmärkningar av lektor Isak Fehr (Bi­ drag till Södermanlands äldre kulturhistoria XII, s 22). 121. KA Str dkas räk 1597. 122. Karl K:son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkatorn un­ der 1600-talet (Bidrag till Södermanlands äldre kultur­ historia XXIV, s 55). 123. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, n:o 2 f o!. 124. Str domkap ark Str consistorii acta 1610--1649. 125. Str domkap ark Liber consistorii Strengnensis, 1634, 26.8. 126. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för 1639. 127. KA Str dkas räk 1650. 128. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för 1639, 1669. 129. Str domkap ark Kartong : Diverse, bunt: Diverse. 130. Str domkap ark Str dkas räk 1679-1680. 131. Lars Hal/man, a a, s 28 f. 132. Str domkap ark Liber consistorii Strengnensis ab anno 1626, 1636, 10.10. 133. Lars Hal/man, a a, s 28. 134. Karl K.·son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkas orgel­ verk genom tiderna (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXV, s 10). 135. Jämför s 275. 136. Karl K: son Leijonhufvud, a a, s 6. 491 NOTER 137. Karl K:son Leijonhufvud, a a, s 6. 138. KA Str dkas räk 1584. 139. L c, 1585. 140. Karl K.·son Leijonhufvud, a a, s 7. 141. A a, s 9. 142. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för 1639, 1639. 143. Str domkap ark Kopie- eller avskriftsbok från nov 1638, 1640, 30.9. 144. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för 1639, 1646. 145. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, dom­ kyrkoboken s 20. 146. Karl K.·son Leijonhufvud, a a, s 9. 147. Lars Hal/man , a a, s 28. 148. Karl K :son Leijonhufvud, a a, s 10. 149. Karl K.·son Leijonhufvud, Ur Strängnäs domkyrkas in­ ventarieförteckning (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVIII, s 45). 150. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, Dom­ kyrkoboken, s 22. 151. L c, s 33. 152. Str d omkap ark Domkyrkasysslomannens ark, n:o 19 f ol. 153. Karl K.·son Leijonhufvud, Gravkor och gravar i Sträng­ näs domkyrka (Bidrag till Södermanlands äldre kultur­ historia XXX, s 49). 154. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, Dom­ kyrkoboken.- UUB. Johan Hadorph: »Framom sak­ ristian är gamla biblioteksrummet, där nu igen är infört det gamla kyrkobiblioteket.» 155. KA Str dkas räk 1597. 156. Lars Hal/man, a a, s 39. 157. UUB Palmskiöldska Slmlingarna XXXII:2. 158. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, Dom­ kyrkoboken s 20. 159. KA Str dkas räk 1649. 160. KA Str dkas räk 1651. 161. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, rnven­ tlrium 1720. 162. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, Dom­ kyrkoboken, inventering 1689. 163. De historiska uppgifterna i detta avsnitt hämtJs, dtr~st icke annat säges, från Karl K:son Lcijonhufvud, Grav­ kor och gravar i Strängnäs domkyrka (Bidrag till seder­ manlands äldre kulturhistoria XXX, s 22-51). 164. R A Str consistorii underd skriv till1689. 165. K A Str dkas räk 1585. 166. Leijonhufvud, a a, s 31. 167. RA RR 1690, 23.12, f 682 v. 168. En notis i Palmskiöldska samlingarna, UUB, tala om »d:!n nya graven, som gjordes för hertig Adolf Ioh~. n och dess furstinna»: den var »lO alnar lång och 6 alnar bred med korsvalv, mycket präktigare än konung Karl IX:s>>. 169. RA RR . 170. Str domkap ark Prot 1775, 13.9. 171. Göran Axel-Nilsson, Henrik Damer, en bildhuggare från 1600-talets tidigare hälft (Fornvännen 1934, s 214 och 217). - Dens, Dekorativ stenhuggarkonst i yngre vas:Istil (1950), s 289 ff. 172. Wilhelm Nisser, Daniel Anckermans stuckaturer i de Gyllenhielmska och Wrangelska gravkoren (Fornvän­ nen 1939, s 136). 173. Lars Hal/man, a a, s 38. 174. RA RR 1655, 30.6, f 1432 r. 175. RA Sävstaholmssamlingen, volym F . 84. FRÅN ELDSVÅDAN 1723 TILL RESTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN l. Lars Hal/man, Det gamla och nya Strengnäs, Strengnäs 1853, s 160 f -Lars Hallman f 1711, t 1762; vistades år 1723, då den stora branden härjade domkyrkans torn, som studerande i Strängnäs; kyrkoherde i Blacksta och Vadsbro från 1742 och till sin död. Har förutom en beskrivning av socknarna inom sitt pastorat skrivit det synnerligen värdefulla arbetet »Det gamla och nya Strengnäs», tryckt 1853 (jfr del l, s 13, not 1). 2. Str domkap ark 1723 års akter, 22.5 - Kungliga trev 1723, 22.5. 3. Str domkap ark Str dkas räk 1723-1724, s 245. 4. Str domkap ark Consistorii protokoll 1723, 8.5, § 8. - Expeditionsboken maj 1723. 5. Str domkap ark 1723 års akter, syssloman Bråwijks memorial 8.5. 6. Str domkap ark 1723 års akter, 18.5, brev från biskop Nordtind. 7. Str domkap ark 1723 års akter, 8.5, Bråwijks memorial. 8. Str domkap ark 1723 års akter, 22.5, brev från biskopen. 9. L c, 31.7, Bråwijks memorial; 14.8, dito. 10. L c, 28.8, Bråwijks memorial. 11. L c. 8.5, Bråwijks memorial. 12. L c. 29.5, Bråwijks memorial. 13. Str domkap ark Kartong : domkyrkan, diverse. 14. Str domkap ark Consistorii protokoll1724, 10.6. 15. Str domkap ark 1723 års akter. 16. L c, 14.8, Bråwijks memorial. 17. Str domkap ark Str d kas räk 1723. 18. Str domkap ark 1723 års akter, 14.8, Bråwijks memo­ rial. - Consistorii protokoll 1723, 21.8, § l. 19. Str domkap ark 1723 års akter. 20. Le, 30.10, Bråwijks memorial. 21. L c, 23.10, Bråwijks memorial. 22. Str domkap ark 1724 års akter, 12.2, Bråwijks memorial. 492 NOTER 23. L c, 11.3, Bråwijks memorial. 24. Str domkap ark Concepter 1724, 22.4. 25. Str domkap ark Str dkas räk 1723- 1724, s 245. 26. L c. 1724-1725, s 298. 27. L c, 1726-1727. 28. Str domkap ark 1725 års akter. 29. Str domkap ark Str dkas räk 1729- 1730. 30. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, Utdrag ur Str domkap protokoller, s 94. 31. Str domkap ark Expeditionsboken 1727, 2.1 , till biskop­ en. 32. L c, 27.3, till biskopen. 33. Str domkap ark Str dkas räk 1731- 1732. 34. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv F IX, Domkyrkorådets protokoll 1732, 20.4, § 3. 35. Str domkap ark Str dkas räk 1732-1 733. 36. Str domkap ark 1724 års akter, 12.8, Bråwijks memorial. 37. Str domkap ark Str dkas räk 1724-1725, s 298. 38. L c, 1725-1726. 39. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv F IX, Domkyrkorådets protokoll 1732, 20.4, § 4. 40. Le, 1734, 14.10,§ 10. 41. Le, 1735,29.5 §§ 8, 10 och 15. 42. Str domkap ark Consistorii protokoll 1723, 15.5, § 10. 43. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX. 44. Lars Hal/man, a a, s 26. - Karl K:son L~ijor.hufvui, Strängnäs domkyrkatorn med klockor och urverk på 1600-talet till i början på 1700-ta1et (Bidrag till Söder­ manlands äldre kulturhistoria XXIV, s 64). 45. Str domkap ark Expeditionsboken 1727, 2.1 - 1727 års akter, 25.1, biskop Nordlinds brev. 46. Str domkap ark Consistorii protokoll 1727, 1.2, § l. 47. Str domkap ark Expeditionsboken 1728, 10.1 och 1730, 26.11. 48. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, kar­ tong : Domkyrkans inre. - Str dkas räk 1733-1734. - 1734 års akter, 9.1. 49. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX. 50. L c, Domkyrkorådets protokoll 1734, 14.1O. 51. Str domkap ark Consistorii protokoll1736, 19.5. § 10. 52. Karl K: son Leijonhufvud, a a, s 61. - Str domkap ark Str dkas räk 1725-1726 - 1725 års akter, 1.12. 53. Str domkap ark Str dkas räk 1726-1 727. 54. L c, 1724-1725. 55. Le, 1725-1726. 56. Str domkap ark 1728 års akter, 26.1 , Bråwijks memorial. 57. Str domkap ark Str dkas räk 1729- 1730 och 1730-1731. 58. Str domkap ark Expeditionsboken 1727, 2.1, brev till biskop Nordlind. 59. Str domkap ark 1727 års akter, 25.1, brev frå n biskop Nordlind. 60. Str domkap ark Expeditionsboken 1728, 10.1. 61. Str domkap ark, Str dkas räk. 62. L c, 1728-1729. 63. L c, 1729-1730. 64. Str domkap ark Kartong; domkyrkan, diverse. 65. Str domkap ark. Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX. 66. Str domkap ark 1724 års akter. 67. Str domkap ark Str dkas räk 1724-1725 och 1725 - 1726. 68. Str domkap a rk 1728-1729, s 481 och 483 samt 1729­ 1730, s 519. 69. Str domkap ark Kungliga brev. 70. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX, inventarium 1728. 71. L c, inventarium 1731. 72. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX. 73. Str domkap ark Str dkas räk 1732-1 733. 74. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX. 75. Str domkap ark. Domkyrkasysslomannens arkiv, n:o 9 f o!. 76. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX, domkyrkorådets protokoll 1744, 27.6, § 4. 77. Str domkap ark Str dkas räk 1735- 1736. 78. Str domkap ark 1735 års akter, 27.8, Domkyrkosysslo­ m:ln Textrins memorial. 79. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX, Domkyrkorådets protokoll 1732, 20.4. 80. Str domkap ark Str dkas inventarium 1735, § Il . 81. Lars Hal/man, a a, s 26. 82. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens ark, F IX, s 111. 83. Lars Hal/man, a a, s 28. 84. Ibidem - Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX, Str dkas inventarium 1728.- Karl K:son L~ijor.hufvud, Strängnäs domkyrkas orgelverk genom tiderna (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXV, s 10 f). 85. Str domkap ark Consistorii protokoll 1736, 12.5, § 16. 86. Henrik Alm, Strängnäs domkyrkas tornkrön, ett verk av Carl Hårleman (Fornvännen 1933, s 49-76). - Dm­ samm? Strängnäs domkyrkakrön (Konsthistorisk Tid­ skrift 1939, s 77-81). - Otto Norberg, Strängnäs dom­ kyrkas tornkrön än en gång (Konsthistorisk Tidskrift 1939, s 47- 50). - Åke Stavenow, Carl Hårleman, En studie i frihetstidens arkitekturhistoriska, ak avh, Upps 1927, s 246. - !sak Fehr, Strängnäs, det forna och nu­ varande, Strängnäs 1920, 2 upp!, s 24. 87. Sveriges Kyrkor, Stockholm, band l, Stockholm 1928, fig 76. 88. Str domkap ark 1738 års akter. 89. Str domkap ark Consistorii protokoll 1738, 11.10. 90. KB Bull:1rium Strengnense. 91. Str domkap ark Str dkas räk 1767. 92. UUB C Opphoff. beskrivning av Strängnäs domkyrka 1820. 93. Str domkap ark Str dkas räk 1773- 1774. 94. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv, F IX_ 95. Le. 96. Str domkap ark. 97. Str domkap ark Str dkas räk. 98. Str domkap ark Consistorii protokoll 1800, s 91. 99. Str domkap ark Kartong: Domkyrkan, diverse. 491 NOTER 100. Kg! Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs domkyrka. 101. Le, Avskrift av brev 1787, 10.8 från Öl till biskopen. 102. Kgl Bstn ark. 103. L c. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs domkyrka, Jac Wullfs ämbetsmemorial1787, 27.8. 104. L c Koncept till brev 1788, 19.8 till biskopen och con­ sistorium. 105. Str domkap ark Kartong: Domkyrkan, diverse. 106. Str domkap ark Str dkas räk 1795-1796. 107. L c 1743-1744. 103. Le 1756--1757. 109. Str domkap ark Consistorii protokoll 1776, 5.9, s 72. 110. Str domkap ark Str dkas räk 1777-1778. 111. Kgl B3tn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs domkyrka, brev från biskop tilllandsh 1786, 14.12. 112. Kg! Bstn ark. Överintendentsämbetets protokoll 1787, 1.5. - Hertha Boman, Två stockholmskonstnärer på 1700-talet, St Eriks årsbok 1964, s 41 If. 113. Kg! Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dom­ kyrka, 1787, 8.5 koncept till brev till biskopen i Sträng­ näs. 114. L c 1787, 18.6, biskopen i Str till överintendenten. 115. I Kg! Bstn ark finnas 4 ritningar, numrerade från 4 till 7 med alternativa förslag till Strängnäs dom­ kyrkas nya predikstol. 116. Karl K:son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkas predik­ stol genom tiderna (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXVI, s 40). 117. Str domkap ark Consistorii protokoll 1789, 27.5. 118. Leijonhufvud a a, s 40. 119. Str domkap ark Str dkas räk 1789-1790. 120. Str domkap ark Consistorii protokoll 1789, 19.7 och 5.8. 121. Kgl Bstn ark. Överintendentsämbetets protokoll 1789, 2.9. - Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dka, 1789, 3.9 Öl till Str domkap (koncept). 122. Str domkap ark Str dkas räk 1789-1790. 123. Kg! Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dom­ kyrka, 1792, 2.2, biskopen till överintendenten. 124. C G Brunius, Konstanteckningar under en resa 1849, Lund 1851, s 304. 125. Str domkap ark. 126. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv, F IX, inventarium 1780 och 1785. 127. Kg! Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dom­ kyrka, 1791, 28.7, från biskopen till överintendenten. 128. L c 1792, 24.2, överintendenten till biskopen i Strängnäs (koncept). 129. L c 1792, 12.3, biskopen i Str till överintendenten. 130. Str domkap ark Str dkas räk 1776--1777. 131. Lc1775-1776. 132. Str domkap ark Consistorii protokoll 1767, 6.4, § 18. 133. Kg! Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dom­ kyrka, 1789, 5.8, från consistorium till överintendenten. 134. L c 1789, 3.9, överintendenten till consistorium (kon­ cept). 135. Karl K:son Leijonhufvud, Strängnäs domkyrkas orgelverk genom tiderna (Bidrag till Södermanlanes äldre kultur­ historia XXV, s 11). 136. Str domkap ark Str dkas räk 1804-1805. 137. Kgl Bstn ark. Avgjorda mål före 1811, Strängnäs dom­ kyrka, 1800 19.4, dir Johan Everhardt till överinten­ denten. 138. Kg! Bstn avk. Överintendentsämbetets protokoll 1800, 29.4 och 4.6. 139. Str domkap ark Str dkas räk 1800-1804. FRÅN OCH MED RESTAURERINGEN VID 1800-TALETS BÖRJAN TILL OMKRING ÅR 1900 1. Str domkap ark Consistorii protokoll 1807. 2. Kg! Bstn ark. Ö11erintendentsämbetets concept 1810, 28.6. 3. Str domkap ark Str dkas räk 1807-1808. 4. KA Söderm:mlands läns verifikationer 1811, 12486: 138. 5. L c 1813, 12273: 111; 1814, 13599; 1815, 15205: 108; 1816, 10645: 103; 1817, 5539; 1818, 10546. 6. Södra läktarens belägenhet framgår av ritningen lit F ; den norra läktarens belägenhet framgår av 2 ritningar i Kgl Bstn ark, bägge ingående i den serie av upp­ mätningsritningar, som år 1875 utfördes av arkitekten Sandahl för Zetterwalls planerade restaurering. 7. Otto Norberg, Strängnäs domkyrka, Stockholm 1935, s 65. 8. A a. 9. Att så var fallet även med den norra framgår av San­ dahls sektion av kyrkan mot norr i Kg! Bstn ark. 10. KA Södermanlands läns verifikationer 1813, 12273: 72. 11. Le 12273: 111. 12. Norberg, a a, s 63. 13. KA Södermanlands läns verifikationer 1815, 15205 och 1816, 10645. 14. KA Södermanlands läns verifikationer 1815, 15205: 107. 15. KAL c 1816, 10645: 105. 16. L c fol 104. 17. Lcfol82. 18. KAL c 1815, 15205: 105 och 1816, 10645: 129. 19. Otto Norberg, a a, s 64. 20. KA Södermanlands läns verifikationer 1816, 10645: 109. 21. KALe 1817, s 5557. 22. L c, s 5559. 23. L c, s 5577. 24. L c, s 5571 och 5573. 25. KA Södermanlands läns verifikationer 1816, 10645: 128. 494 NOTER 26. L c, 1817, s 5313. 27. Lc,1819,s7662. 28. L c, s 8025. 29. L c, 1820, s 9299. 30. Lc,1819,s7985. 31. Le, s 8051 och 1820, s 9352. 32. L c, 1819, s 8039. 33. L c, 1820, s 9218, 9326, 9327 och 9328. 34. Nationalmuseum. Billmark, C J, handteckningar, port­ följ III, nr IA 418. 35. KA Södermanlands läns verifikationer 1819, s 7941. 36. L c s 7660 och 8037. 37. L c 1823, 7: 14.- Str domkap ark Consistorii prot 1823, 3.9. 38. KA Södermanlands läns verifikationer 1823: 7: 24 och 38. 39. Kgl Bstn ark. Avgjorda mål före 1811. Strängnäs dom­ kyrka, 1787, 27.8 Jac Wulffs memorial. 40. L c 1801, 7.12, vördsamt memorial. 41. L c 1802,9.3brev(koncept)tilllandsh i Nyköping.-KA Södermanlands läns verifikationer 1801, s 9397 och9399. 42. Kg1 Bstn ark. Avgjorda målföre 1811. Strängnäs dom­ kyrka. 43. Exempelvis: KA Södermanlands läns verifikationer 1811 12486: 53 och 1812, 11927: 149. 44. L c 1813, 12274. 45. Str domkap ark Consistorii prot 1813. 46. KA Södermanlands läns verifikationer 1813, 12273: 65. 47. L c 1814, 13599: 96 lit L. 48. L c, 1813, 12273: 100. 49. Le 1814, 13599: 36 och 48. 50. L c, s 66 och 68. 51. Le 1818, 10774. 52. L c 1818, 10~66. 53. Le 1818, 10546. 54. L c 1818, 10542. 55. L c 1818, 10~82. 56. Le 1818,10478. 57. Samlaren af akademiska, ecclesiastika och andra inrikes nyheter för år 1830, nr 4 och 5. 58. Str domkap ark Kartong: Domkyrkan diverse. 59. Str domkap ark Str dkas räk 1835-36, 1836-1837, 1843-1844. 60. Le 1841-1842. 61. L c 1842-1843. 62. Le 1842-1843. 63 . Str domkap ark Kartong: Domkyrkan, diverse. 64. Str domkap ark Str dkas räk 1825-1826 och 1826-1827. 65. L c 1859 och 1868. 66. Karl K.·son Leijonhufvud, Medeltida gravstenar i Strängnäs domkyrka (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXXIV, s 46). 67. Str domkap ark Str dkas räk 1860. 68. Str dornkap ark Consistorii prot 1878, 138: 23. 69. L c 1876, 9.8, s 221 § 23; 23.8, s 225 § 9. 70. L c 1876, 12.7, s 199 § 24; 6.9, s 241 § 36; 20.9, s 245 § 8; l.U, s 286 §Il. 71. L c 1876, 13.12, s 333 §§ 30 och 31. 72. Otto Norberg, Strängnäs domkyrka, Stockholm 1935, s 67. 73. Kg! Bstn ark ÖIÄts koncepter 1810. 74. Samlaren af akademiska, ecclesiastika och andra inrikes nyheter för år 1830, nr 4 och 5. 75. ATA. Brunii samlingar, XI, s 65 tT. 76. Str domkap ark Str dkas räk 1849- 1850. 77. RA Akten till kg! brev 23.1 1858 ang ny läktare och orgelfasad i Strängnäs domkyrka. 78. Le. 79. RA Ecclesiastik dep 1858 januari- juni, 23.2 nr 52. 80. Str domkap ark Consistorii protokaller 1858, 14.4, s 52, § 10. 81. L c 1858, 23.2, s 24, § l. 82. Le 1858 24.4, s 67, § 24. 83. L c 1858, 23.2, s 24 ff. 84. Le 1858, 17.9, s 162, § 36. 85. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens arkiv. Str domkyrkohandl nr 18 fol, s 233 och 239. - Otto Nor­ berg a a, s 66 f. 86. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens ark, nr 27 fo l, s 19. 87. Str domkap ark Consistorii protokoll1878, 27.11. 88. Str domkap ark Str dkas räk 1879. 89. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv n:o 23 f o l. 90. Enligt domkyrkans räkenskaper i KA förvarades där år 1594 grytor och kittlar, år 1647 10 läster kalk; både vid tornhuvens byggande 1741 och vid restaureringen av sockeln 1801 användes det som smedja. 91. Str domkap ark Consistorii protokoll 1831, s 84 § 18, s 139 § 34; s 162 § 22 och s 277 § 15. 92. Otto Norberg, a a, s 71 f. 93 . Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv, nr 27 fol, s 141. 94. Str domkap ark Consistorii protokoll 1877, s 295 § 19, 1880, s 192 § 27, 1882, s 315 § 24, 1884, s 235 § 31, 1886, s 280 § 27. 95. L c 1886, s 24 § 27. 96. L c 1887, 24.8 § 26. 97. L c 1887, 5.10 § 26. 98. L c 1890, 7.5, § 23 och 14.5 § 6. 99. L c 1890, 21.8 § l. 100. Samtliga uppgifter hämtade ur Södermanlands forn­ minnesförenings protokoll 1891, 6.6. 101. Str domkap ark Str dkas räk 1775- 1776. 102. Svenska Dagbladet 1926, 16.1, Resor i Södermanland 1818. - Str domkap ark Dornkyrkosysslomannens ark Kartong: Domkyrkans inre. 103. Str domkap ark Domkyrkasysslomannens ark, nr 22 fol. 104. Karl K.·son Leijonhufvud, Gravkor och gravar i Sträng­ näs domkyrka (Bidrag till Södermanlands äldre kultur­ historia XXX, s 50). 495 J.'"'tVtnrt. 105. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv, nr 22 fol, s 235. 106. L c Nr 27 fol, s 25. 107. UUB C Opphoffs beskrivning av Strängnäs domkyrka 1820. 108. Str domkap ark Domkyrkosysslomannens arkiv, nr 22 fol s 235. 109. Otto Norberg, a a, s 69 f. 110. Str domkap ark Str dkas räk 1859. 111. G C Brunius, Konstanteckningar under en resa år 1849, Lund 1851, s 304, 305 f, 308. 112. Str domkap a rk Domkyrkosysslomannens arkiv, nr 27 fol, s 121-124. 113. Str domkap ark Ank skriv 1875, nr 26. 114. Str domkap ark Ank skriv 1875, nr 26. 115. Str domkap ark Consistorii protokoller 1875, 17.11, s 286, § 21. 116. Kgl Bstn ark Kgl Överintendentsämbetets registratur 1875, 7.12. 117. Le Avgjorda mål1875, nr 703. 118. Str domkap ark Ank skriv 1875, nr 26. 119. Str domkap ark Consistorii protokoller 1876, 9.2., s 45, § 37. 120. Str domkap ark. 121. Kgl Bstn ark Kgl Överintendentsämbetets registratur 1888, 20.1, nr 20. 122. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1888, 19.3. 123. Str domkap ark Ank skriv 1875, nr 26. 124. Kgl Bstn ark Avgjorda mål 1875, nr 703. 125. Kgl Bstn ark Kgl Överintendentsämbetets registratur, 1875, 7.12. 126. Jfr E Bohrn, Zetterwalls planerade restaurering av Strängnäs domkyrka (Fomvännen 1948, s 141-148). REsTAURERINGEN 1907-1910 l. S tr domkap ark Consistorii prot 1893, 10.5, s 202, § 3. 2. L c 1895, 9.1, s 19, § 21. 3. L c 1895, 6.3, s 84, § 3. 4. L c 1895, 5.6, s 229 § 26. 5. L c 1895, 25.9, s 353, § 13. - ATA KVHAAkademiens koncepter 1895, 5.11. 6. Str domkap ark Consistorii koncepter 1900, 10.10, s 135. 7. Str domkap ark Consistorii prot 1900, 13.6, s 285, § 3. 8. L c 1900, 10.10, s 463, § 2. 9. Str domkap ark Consistorii koncepter 1900, 10.10, s 135. 10. L c 1902, 18.9, s 143. 11. Kgl Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10, Fr Lillje­ kvist till ÖIÄt. 12. Underdånig skrifvelse i restaureringsfrågan afgifven den 21. mars 1902 af Kongl Akademien för de fria kon­ sterna, Stockholm 1902. 13. Str domkap ark Consistorii prot 1902, 2.4, s 178, § 21. 14. L c 1902, 17.9, s 463, § 19.- Str domkap ark Consistorii koncepter 1902, 17.9, s 143. 15. Kgl Bstn ark, Granskningsmål 1902. 16. Kgl Bstn ark, Granskningsmål1902, 10.11. 17. Kgl Bstn ark ÖIÄts registratur 1902, 11.11, nr 589. 18. ATA KVHAAkademiens koncepter 1903, 3.3., f 77. 19. Str domkap ark Consistorii koncepter 1903, 30.7, s 130. 20. Kgl Bstn ark ÖIÄts registratur 1903, 20.10, nr 603. 21. RA ED-handling 1905, 27.10, nr 26. 22. Riksdagens protokoll med bihang 1905, första saml., första avd, band l B, s 52. 23. Kgl Bstn ark Kungl Maj:ts nådiga brev 1905, 9.6, f 293. 24. RA ED-handling 1905, 27.10, nr 26. 25. ATA KVHAAkademiens koncepter 1905, 3.10, f 397. 26. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1905, 27.10, f 507-515. 27. Str domkap ark Consistorii prot 1906, 3.1, s 2, § 6. 28. L c 1906, 31.1, s 43, § 8. 29. Str domkap ark Rest komprot 1906, 2.2, § 3. 30. ATA Str dka, Handlingar. 31. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, 1907, 21.3, nr 15. 32. Str domkap ark Rest komprot 1908, 11.6, § 9. 33. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1909, 11.6, s 415-519. 34. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 121. 35. L c Nr 122 a. 36. Str domkap ark Rest Komprot 1909, 17.8. 37. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 60. 38. ATA Str dka, Handlingar. 39. Le. 40. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 10. 41. L c 1909, 12.11, § 18. 42. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 197. 43. Str domkap ark Consistorii prot 1905, 5.7, s 366, § 18. 44. Le 1905, 16.8, s 422, § 21; 1905, 6.9, s 448, § 11. 45. L c 1905, 26.7, s 390, § 16. 46. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1888. 47. Str domkap ark Consistorii prot 1895, 9.1, s 19, § 21. 48. Str domkap ark Rest komprot 1906, 15.12, § l. 49. Str domkap a rk Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 28 a. 50. Le Nr 29. 51. Str domkap ark Rest komprot 1907, 26.7, § 2. 52. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 42 a. 53. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 24.3, § l. 54. Kgl Byggnadsstyrelsens ark Kgl ÖIÄts reg 1908, 14.4, nr 229. 496 l~ V J. r.rt 55. L c Kgl Maj:ts nådiga brev 2909, s 515-519. 56. ATA. Str dka, Handlingar. 57. Str domkap ark Rest komprot 1908, 20.8, § 3. 58. Le§ 10. 59. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.6, § 4. 60. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 105, 106 och 106 a. 61. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 120. 62. Le. 63. Str domkap ark Rest komprot 1908, 20.8, § 5. 64. ATA Str dka, Handlingar. 65. ATA Str dka, Handlingar. 66. L c 1909, 27.2. 67. ATA Kgl YRAAkademiens koncepter 1909, 23.7, f 372. 68. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 12. 69. L c 1909, 4.9, § 9. 70. ATA Str dka, Handlingar, 1909, 6.9.- Kgl YRAAka­ demiens protokoll 1909, 7.9, § 190. 71. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 20.8, § 4. 72. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10. 73. L c 1909, 28.1, s 5. 74. Kgl Byggnadsstyrelsens arkiv, Kgl Majts nådiga brev 1909, s 515-519. 75. Str domkap ark Rest kom prot 1909, 9.8, § 9. 76. L c 17.8, § 8. 77. L c 1909, 4.9, § 13. 78. L c 1908, 20.8, § 6. 79. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10, § 8. 80. Kgl Byggnadsstyrelsens arkiv Kgl Majts nådiga brev 1909, 11.6, s 515-519. 81. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 8. 82. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 132 och 132 c. 83.Lc132d. 84. L c 1909, 4.9, § 12. 85. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 20.7. 86. L c 1908, 2.10, §l. 87. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 130 och 130 a. 88. L c 1909, 30.6- Str domkap ark Rest komprot 1909, 22.0, § 3. 89. Kgl Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10. 90. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I och II, nr 90 s 4, 98 och 142 a. 91. Str domkap ark Rest komprot 1910, 28.2, § 4. 92. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 153. 93. Str domkap ark Rest komprot 1910, 11.3, § 2. ,14. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 77 a och II, nr 205, s 3. 95. L c I, nr 60. 96. Kgl Bs 'n ark Granskningsmål 1902, 16.10. 97. Str domkap ark Sysisomannens ark Str dkas rest I, nr 47. 98. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10. 9 - 681577 Strängnäs domkyrka 99. Str domkap ark Rest komprot 1908, 10.12, § 7. 100. L c 1909, 26.2, § 4. 101. Kgl Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10. 102. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 13 s 5 f. 103. Le 1902,10.11. 10~. ATA Str dka Handlingar, 1907, 15.7. 105. L c 1907, 10.8. 105. Str domkap ark Rest komprot 1906, 15.12, § 5 - Syss­ lomannens ark Str dkas rest I, nr 22. 107. Str domkap ark Rest komprot 1907, 27.5, § 8. 103. Str domkap ark Rest kom prot 1907, 27.5, § 8. 109. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 4.1. 110. Str domkap ark Rest komprot 1908, 9.5. § l. 111. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 60. 112. ATA Kgl YRAAkademiens koncepter 1909, 6.7, f 328. 113. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 4.1. 114. Kgl Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10. 115. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr47. 116. Str domkap ark Rest komprot 1908, 20.8. 117. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 28.8. 118. ATA Kgl YRAAkademiens koncepter 1908, 7.9. 119. ATA Str dka, Handlingar, 1910, 2.10. 120. Str domkap ark Rest komprot 1908, 10.12, § 8 och 18.12, § 2. 121. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 85. 122. Str domkap ark Rest komprot 1909, 12.1, §l. 123. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 122, punkt 8. 124. L c Nr 119, § 8. 125. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 10. 126. ATA Str dka, Handlingar, 1997, 2.12. 127. ATA Förvaltningsutskottets protokoll 1908, 4.1, § 12. 128. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 38 a. 129. Str domkap ark Rest komprot 1907, 26.10, § l. 130. L c 1908, 17.1, § 2. 131. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 48. 132. ATA Str dka, Handlingar, 23.2 1908- Kgl YRAAka­ demiens diarium 1908, nr 58. 133. Str domkap ark Rest komprot 1908, 15.4, § 6. 134. Kgl Bstn ark. 135. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 60. 136. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 20.8, § 7. 137. Lc1909, 2.2,§4. 138. Le 1909, 25.5, § 3. 139. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1909, s 515-519. 140. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 123. 141. L c Il, nr 122, punkt 12. 142. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 3. 143. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 132. 144. Str domkap ark Rest komprot 1909, 12.11, § 10. 145. Kgl Bstn ark Ritningar, Str dka - Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 138. 497 NOTER 146. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 166. 147. L c Punkt 6. 148. Le Nr 179. 149. L c Nr 148, punkt 15. 150. L c Nr 149. 151. Str domkap ark Rest komprot 1910, 15.6, § 1. 152. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 60. 153. Kg! Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1909, s 515-19. 154. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 6. 155. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 138. 156. Str domkap ark Rest komprot 1910, 14.7, § 1. 157. L c 1910, 15.9, § 3. 158. Str domkap ark Consistorii prot 1913, 1.10, s 335, § 8. 159. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 28. 160. ATA Str dka, Handlingar, 1907, 10.8. 161. Str domkap ark Rest komprot 1907, 24.8, § 2. 162. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 60. 163. Str domkap ark Rest komprot 1908, 20.8, § 7. 164. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1909, s 515-519. 165. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 5. 166. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 138. 167. L c I, nr 19. 168. ATA Str dka, Handlingar, 1907, 10.8. 169. Str domkap ark Syssolmannens ark Str dkas rest II, nr 137. 170. Str domkap ark Rest kom prot 1909, 21.12, § 2. 171. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 126. 172. L c Nr 128. 173. L c Nr 129. 174. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 28.2, § 3. 175. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 153. 176. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 11.3, § 1. 177. L c 1909, 17.8, § 13. 178. L c 1910, 14.7, § 6. 179. L c 1910, 27.9, § l. 180. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 209. 181. Str domkap ark Rest komprot 1911, 13.3, § l och 28.6, §l. 182. Kgl Bstn ark Str dka, ritningar. 183. Str domkap ark Rest komprot 1906, 15.12, § 7. 184. L c 1907, 24.8, § 5. 185. L c 1908, 20.8, § 9. 186. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10. 187. Str domkap ark Rest komprot 1909, 2.2, § 2 och 3. 188. Str domkap ark Consistorii prot 1909, 14.4, s 127, § 4 samt 13.5, s 164. § JO- Kgl Bstn ark Kgl ÖIÄts regis­ tratur 1909, 25.5, nr 406; Kg! Majts nådiga brev 1909, 18.6, s 289. 189. ATA Str dka, Handlingar, 1909, 8.9. 190. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 11. 191. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 25, § 1:2. 192. L c 1910, 12.2, § 2. 193. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 152. 194. L c II, nr 144. 195. L c l, nr 117. 196. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 111 och II nr 139- Rest komprot 1909, 30.7, § 4. 197. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 156. 198. L c Nr 154. 199. L c Nr 177. 200. Str domkap ark Rest komprot 1910, 6.5, § 1. 201. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 182. 202. Str domkap ark Rest kom prot 1907, 24.8, § 5. 203. Kg! Bstn ark Str dka, Ritningar. 204. Str domkap ark Rest komprot 1910, 12.4, § 1. 205. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 178. 206. Str domkap ark Rest komprot 1909, 12.11, § 15. 207. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 13, s 6. 208 . Kgl Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1907, s 151. 209. ATA Kgl YRAAkademiens koncepter 1907, 12.6. 210. L c 1909, 23.7, f 372. 211. Kg! Bstn ark Str dka, ritningar. 212. Str domkap ark Rest komprot 1909, 30.7, § 9. 213. ATA Kg! YRAAkademiens koncepter 1909, f 372. 214. ATA Str dka, handlingar, 1909, 9.8. 215. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 16. 216. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 166, punkt 3 och nr 171 samt följande. 217. Le Nr 148, punkt 8. 218. Str domkap ark Rest komprot 1910, 12.2, § 4. 219. Le 1910, 15.4, § 6. 220. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 166 punkt 7. 221. Str domkap ark Rest komprot 1909, 30.7, § 11. 222. ATA Str dka, Handlingar, 1909, 28.6 och 30.6. 223. ATA Kg! YRAAkademiens koncepter 1909, 23.7, f 372. 224. Le 1909, 30.7, § 10. 225. ATA Str dka, Handlingar, 1909, 9.8, arkitektens förslag till placering av gravstenar. 226. AT A L c protokoll över riksantikvariens besök i Str dka 9.8. 1909. 227. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 7. 228. !sak Fehr, Strengnäs kyrkomuseum samt notiser om staden och dess domkyrka, Strengnäs 1895, s 53. 229. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 19. 230. Fehr, a a, s 47. 231. Str domkap ark Rest komprot 1910, 17.6, § 4. 232. L c 1910, 27.6, § 4. 233. Fehr, a a, s 46. 498 NOTER 234. A a, s 56. 235. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.8, § 15. 236. Le 1909,12.11, § 19. 237. Str domkap ark Consistorii prot 1910, 20.7, s 224, § 40. 238. L c 1910, 27.7, s 228, § 7. 239. Carl R af Ugglas, Katalog öfver Södermanlands forn­ minnesförenings kyrkomuseum i Strängnäs, Strängnäs 1911, s 14, 19, 27, 30, 21, 26, 27, 28, 29, 40. 240. Str domkap ark Rest komprot 1909, 4.9, § 14. 241. Le 1910, 17.6, § 5. 242. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 148. 243. ATA Kg! VHAAkademiens koncepter 1909, 23.7, f 372. 244. Str domkap ark Rest komprot 1910, 26.5, § 7. 245. L c 1910, 14.7, § 2. 246. L c 1909, 12.II, § 12. 247. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 148, punkt 8. 248. L c Nr 148, punkt 6. 249. L c Nr 153, punkt 4. 250. Str domkap ark Consistorii prot 1901, 6.8, s 365, § l. 251. Kg! Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10, fr Fr Lillje­ kvist. 252. Str domkap ark Consistorii prot 1902, 17.9, s 463, § 19. 253. Kg! Bstn ark Granskningsmål 1902, 16.10, fr Fr Lillje­ kvist. 254. Kg1 Bstn ark Kg! Maj:ts nådiga brev 1905, 27.10, f 507-515. 255. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 13, s 4 f. 256. Str domkap ark Rest komprot 1906, 15.12, § 3. 257. ATA Str dka, Handlingar, 1907, 10.8. 258. Str domkap ark Rest komprot 1907, 24.8, § 3. 259. L c 1908, 17.1, § l. 260. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 51 och 51 a. 261. Str domkap ark Rest komprot 1908, 15.4, § 2. 262. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 56, 56 a och 57. 263. L c Nr 59. 264. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 9.5, § 2. 265. L c 1908, 18.6, § l. 266. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 64. 267. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 11.6, § 3. 268. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 134 b. 269. L c Nr 146. 270. L c Nr 186. 271. L c Nr 184. 272. Str domkap ark Rest komprot 1907, 24.8, § 4. 273. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 77, 77 a och 77 b. 274. Kg! Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1909, s 515-519. 275. Str domkap ark Rest komprot 1909, 16.7, § l. 276. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 157. 277. L c Nr 158. 278. Str domkap ark Rest komprot 1910, 16.3, § 2. 279. Kg! Bstn ark Kg! ÖIÄts registratur 1910, 29.3, nr 203. 280. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 165. 281. L c Nr 168. 282. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 6.5, § 2. 283. L c 1910, 26.5, § 2. 284. Kg! Bstn ark Kg! ÖIÄ:ts registratur 1910, 21.5, nr 283. 285. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 11.6, § 2. 286. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 183, 202, 190. 287. L c Nr 195. 288. Le Nr 217. 289. Carl R af Ugglas, a a, s 5. 290. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, 101 och 101 a. 291. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 20.8, § 8. 292. Kg! Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1909, 11.6, s 401. 293. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10. 294. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 77 och 77 a. 295. Kg! Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1909, 11.6, § 2. 296. Str domkap ark Consistorii prot 1909, 18.6, s 213, § 8. - Kg! Bstn ark Kg! ÖIÄ:ts registratur 1909, 13.7, nr 573. 297. Kg! Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1909, 6.8, s 479. 298. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 154, 155 och 188. 299. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 6.5, § 7 och 27.6, § 4. 300. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest Il, nr 170. 301. L c 1908, 20.8, § 8. 302. ATA Str dka, Handlingar, 1908, 2.10. 303. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 85. 304. Str domkap ark Rest komprot 1909, 12.II, §l l. 305. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 170. 306. Str domkap ark Rest kom prot 1909, 4.9, § 14. 307. L c 1910, 11.6, § 13. - Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 192 a. 308. Str domkap ark Rest komprot 1910, 28.2, § 2.- Sysslo­ mannens ark Str dkas rest II, nr 155. 309. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr l och 2. 310. Str domkap ark Rest komprot 1909, 17.6, § 7. 311. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 153, punkt 5. 312. Str domkap ark Rest kom prot 1910, 15.4, § 8. 314. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 148 b. 315. L c Nr 187 f. L c Nr 181 f. V6. 499 NOTER 317. 318. 319. 320. 321. 322. 323. 324. L c Nr 198 f. Str domkap ark Consistorii prot 1910, 5.10, s 312, § 16. L c 1910, 12.10, s 317, § 14. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 203. Str domkap ark Rest kom prot 1912, 13.12, § 3. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest I, nr 77, s 4. Str domkap ark Rest kom prot 1908, 11.8, § 8. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest l, nr 77 a, »Extra utgifter». 325. Kgl Bstn ark Kgl ÖIÅts registratur 1908, 8.12, nr 841. 326. Kgl Bstn ark Kgl Majts nådiga brev 1909, 11.6, s 515­ 519. 327. Str domkap ark Sysslomannens ark Str dkas rest II, nr 204. 328. L c Nr 214. 329. Kgl Bstn ark Str dkas handlingar. 330. L c. 331. Kg! Bstn ark Kg! ÖIÅts registratur 1912:1, nr 123. 332. Kg! Bstn ark Kg! Majts nådiga brev 1912, 6.6, s 373 tf. 333. Kg! Bstn ark Str dkas handlingar, nr 820. PERIODEN EFTER RESTAURERINGEN 1907-1910 OCH FRAM TILL INNEVARANDE TID l. Str domkap ark Consistorii prot 1913, 21.5, s 156, par l och 1914, 22.4, s 140, par 23. 2. L c 1914, 4.5, s 148 f, par 22. 3. RA ED-handling 1923, 21.12, nr l, Fr Lilljekvist till Kg! Bstn juni 1923. 4. L c - Se också Svenska Dagbladet 1916, 2.12, Fr Lillje­ kvist, Glasmålningarna i Strängnäs domkyrka. 5. Str domkap ark Consistorii prot 1914, 25.6, s 210, § 3. 6. Kg! Bstn ark Registratur 1914: 2, 18.8, nr 656. 7. Kg! Bstn ark Kg! Maj:ts nådiga brev 1914, 1.10, s 673. 8. Str domkap ark Consisotii prot 1914, 5.11, s 383, § l. 9. L c 1914, 14.12, s 441, § l. 10. L c 1914, 16.12, s 453, § 18. 11. Str domkap ark Ank handll916, 11.11, nr 9, Fr Lillje­ kvist till domkap. 12. RA ED-handling 1923, 21.12, nr l, Fr Lilljekvist till Kg! Bstn juni 1923. 13. Str domkap ark Ank hand! 1916, nr 9, 21.9, I G Ciason till domkap. 14. Le 1919, nr 945, 25.11, Fr Lilljekvist till domkap. 15. Kg! Bstn ank Nådiga brev 1916, 3.11, s 883. 16. Kgl Bstn ark Registratur 1923:2, 20.6, nr 966. 17. Gamla och nya svenska glasmålningar (Teknisk tidskrift, årgång 44, Arkitektur, juni-häftet, s 71-78). -Glasmål­ ningarna i Strängnäs domkyrka (Svenska Dagbladet 1916, 28.11). 18. RA ED-handling 1923, 21.12, nr l. 19. Str domkap ark Koncepter 1923, 14.3, s 63.- RA ED­ handling 1923, 21.12, nr l, Fr Lilljekvist till Kg! Bstn -Kg! Bstn ark Registratur 1923:2, 20.6, nr 966. 20. Kgl Bstn ark Nådiga brev 1923, 21.12, s 1077. 21. Kgl Bstn ark Str dkas handlingar, program av M Wern­ stedt, 23.5, 1923. 22. ATA Str dka, Handlingar, 1935, 27.6. 23. Enligt meddelande från antikvarien Lundberg. 24. Enligt meddelande från konservator Nilsson. 25. ATA. Le. 26. Str domkap ark Consistorii prot 1915, 21.4, s 172, par 7. 27. ATA. KVHA Akademiens koncepter 1915:11, f 396--397. 28. Str domkap ark Consistorii prot 1915, 9.7, s 322, par l. 29. L c 1915, 21.7, s 244, par 22. 30. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1915:11, 5.8, f 590-­ 591 a. 31. Str domkap ark Consistorii prot 1916, 28.6, s 300 f,§ 32. 32. ATA. Le. 33. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1918:I, 20.2, f 191. 34. Str domkap ark Consistorii prot 1918, 27.2, s 77, § 9. 35. L c 1918, 20.3, s 110 f,§ 15. 36. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1924:11, 4.6, f 861. 37. Str domkap ark Consistorii prot 1925, 8.4, s 139, § 5. 38. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1925:11, 29.4, f 768. 39. Str domkap ark Consistorii prot 1930, 12.11, s 369, § 18. 40. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1931:III, 15.4, f 1147. - Str domkap ark Consistorii prot 1931, 8.7, s 245 f,§ 5. 41. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1931:V, 10.6, s 1707. 42. Str domkap ark Consistorii prot 1932, 23.3, s 114, § 28. 43. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1932:VI, 9.8, s 2691. - Str domkap ark Consistorii prot 1932, 27.7, s 282, § 22. 44. Str domkap ark Consistorii prot 1932, 23.3, s 114, § 28. 45. Str domkap ark Consistorii prot 1931, 20.5, s 225, § 5. - ATA. KVHAAkademiens koncepter 1931:V, 1.7, s 1942. 46. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1915:11, 5.8, s 591 a. 47. Str domkap ark Consistorii prot 1932, 23.3, s 114, § 28. 48. L c 1932, 22.6, s 240 f, § 32. 49. ATA. KVHAAkademiens koncepter 1937:11, 1.3, s 598. 50. Se exempelvis Stockholms Dagblad 1910, 19.7, Erik Wettergren, Strängnäs nyrestaurerade domkyrka. 51. För uppgifterna om den planerade restaureringen st exempelvis Strengnäs Tidning, 1937,2.6, Strängnäs dom­ kyrkas restaurering färdig till jubileet 1941 ? 52. Uppgifter om Bondkorets inredande och övriga arbeten under 1950- och 60-talen finns att hämta i domkapitlets protokoll (Str domkap ark), i ATA och i Kg! Bs~n ark. 500 NOTER KYRKOGÅRDEN OCH BEGRAVNINGSPLATSEN l. Se s 282 not l. 2. REGIUM GUSTAVIANUM GYMNASIUM STREN­ NESE MDCXXVI-MCMXXVI, Minnesskrift utgiven av Strängnäs läroverkskollegium gn Albert F ark, Sträng­ näs 1926. Dess avdelning V innehåller en byggnadshisto­ risk beskrivning av B Thordzm:m. Jfr även E H B:rg­ quist »När medeltiden restaurerades bort i Roggebor­ gen», i Sörmlandsbygden 19 (1950), s 65 f. 3. KA Str dkas räk 1.5 1658-1.5 1659. 4. Str domkap ark Str dkas räk 1767. 5. Otto Norberg, Strängnäs domkyrka, s 126. 6. Str domkap ark Sysslomannens ark nr 27 fol, s 103; Str dkas räk 1874, 1875 och 1876. 7. Str domkap ark Sysslomannens ark nr 18 fol. 8. Samlaren af akademiska, ecclesiastika och andra inrikes­ nyheter för år 1830, nr 4. 9. Äldsta uppgift från 1574, KA, Str dkas räk. l O. Str domkap ark Str dkas räk 1759-1760. Jfr nedan s 487. Il. Brunius, Konstanteckningar under en resa år 1849, Lund 1851, s 313. 12. Str domkap ark. En kort relation om biskop Johannes Matthire aktioner och ordningar. 13. Str domkap ark Str dkas räk 1790-1791. 14. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för år 1639. 15. Str d" o mkap ark Domkyrkorådets protokoll 1735, 29.5. 16. Str domkap ark Str dkas räk 1759-1760. 17. Str domkap ark Str dkas räk 1724. 18. Karl K.·son Leijonhufvud, Strängnäs äldsta kända kartor (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XXII, s 48-52). 19. RA, Hertig Karls registratur 1575, 3.5, f 147 v. 20. G. Löw, Anteckningar om Strängnäs stad och Strängnäs stift i äldre tid, l, s 18. 21. l Fehr, Strängnäs, det forna och nuvarande, s 13. 22. Str domkap ark Str dkas räk 1754-1755. 23. Str domkap ark Str dkas räk 1773-1774. 24. l Fehr, a a, s 26. 25. Str domkap ark Str dkas räk 1752-1753. 26. Str domkap ark Str dkas räk 1786- 1787. 27. Str domkap ark Str dkas räk 1727-1773 och 1791-1792; KB Bullarium Strengnense. 28. KA, Str dkas räk 1658-1659. 29. Str domkap ark Str dkas räk 1773-1774. 30. Str domkap ark Str dkas räk 1793- 1794. 31. Str domkap ark Domkyrkorådets protokoll 1740. 32. Str domkap ark Str dkas räk 1760-1761. 33. Str domkap ark Gamla domkyrkoräkningar, den äldsta för 1639. 34. Str domkap ark Str dkas räk 1772- 1773. 35. Str läroverks ark fol 3. 36. Str domkap ark Domkyrkorådets protokoll 1736, 24.5. 37. Str domkap ark Str dkas räk 1756-1757. 38. Str domkap ark. 39. Str domkap ark Str dkas räk 1773-1774. 40. Samlaren af akademiska ecclesiastika och andra inrikes nyheter för år 1830, nr 4. 41. Brunius, a a, s 313. 42. Str domkap ark Sysslomannens ark nr 18, fot, s 228. 43. Str domkap ark Str dkas räk 1858, 1859 och 1860. 44. Str domkap ark Str dkas räk 1877. 45. Otto Norberg, Strängnäs domkyrka, Stockholm 1935, s 126. 46. Filip Vilhelm Mannerstråle, född 1843, död på Ulvhäll 1902, gift 1875 med Emma Maria Jonzon. 501 Förkortningar senast anförda arbete akademisk ankommande arkiv Antikvariskt-topografiska arkivet, Sthlm avdelning avd avh avhandling dens densamme Bst, Bstn Byggnadsstyrelsen(s), Sthlm dep departement dka(s) domkyrka(s) domkap domkapitel(s) ED Ecklesiastikdepartement(s-), Sthlm f (före en siffra) folio = blad f (efter en siffra) och följande sida ff (efter en siffra) och följande sidor fol folio (pappersformat) jämför jfr· KA Kammararkivet, Sthlm KB Kungliga Biblioteket, Sthlm Kg!, Kungl kungliga Kg! VHA Akademien Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Sthlm aa ak a nk ark ATA landsh Le lit m se NatM Nord M pro t r RA rest restkom RR räk s sam l skriv Str underd Upps UUB v Öl ÖIÅt(s) landshövding loco citato = senast citerad arkiv­ handling littera = bokstav manuskript Nationalmuseum Nordiska museet, Sthlm protokoll recto = framsidan av ett blad Riksarkivet, Sthlm restaurering restaureringskommitte Riksregistraturet räkenskaper sidan samling skrivelse Strängnäs underdånig Uppsala Uppsala Universitetsbibliotek verso = baksidan av ett blad överintendenten Överintendentsämbetet(s), Sthlm 502 Summary History of the Cathedra/ in modern times FROM THE END OF THE MIDDLE AGES UNTIL 1723 THE BUILDING The Cathedra! was completed by the end of the Middle Ages, as far as the fabric is concemed, in practically its present condition. The changed economic and ecclesiastical situation of the church prevented extensive alterations, nor were such alterations needed. Maintenance was restricted to necessary repairs, due several times to fire, and the building was equipped with the furnishings required for the Protestant service, renewed now and again in the style prevailing at the time. In 1551 the church was struck by lightning, which eaused a fire in which the roof, but, as far as can be ascertained, not the cupola, was destroyed. The necessary repairs seem to have been made quickly after intervention by the King. In the years 1574 and 1575, higher vaults were built in the north and south porches, and the new windows made necessary by the higher vaults were constructed. In conjunction with this, high arehes were made into the aisles. In 1583 or 1584 the cathedra! building was again damaged by fire; this time the cupoJa on the tower was bumt. A new tower cover, consisting of a tall spire crowned with a copper disc and twelve small ones was erected during the 1590's by Jacob Reiner, steeple-jack. The oldest known tower clock was iostalled during the years 1579-81. This clock had four dials and striking mechanism, and was made by a dock­ maker narned Karl. During the latter half of the sixteenth century the roof of the church was covered with shingles and planks, which seem to have been in poor condition. Plans to cover the roof with copper could not be realized. The tower cupola and the south side of the roof were destroyed by fire in 1631. The new cupola (tigs 229, 230) was not erected until the 1640's, probably according to plans by Gerlof Pettersson, a steeple-jack whose work is known in other places. lt was finished in 1634; roofing with shingles and copper was begun, and continued throughout practi­ cally the whole of the seeond half of the century. After several temporary arrangements, a new clock, with four dials and gilt hands, made by Peder Smed of Strängnäs, was installed. New works were completed in 1698 by a dock­ maker at Linköping, one Lars Bure. The dials of these clocks were not, as now, on the cupola, but on the brickwork of the tower. Covering the roof with copper continued, clearly at the expense of the bishop, during the latter half of