Stånga kyrka Stånga kyrka BURS TING, GOTLAND BAND VI:2 Av ERLAND LAGERLÖF och BENGT STOLT VOLYM 125 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1968 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGREN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Stånga kyrka, avslutad i maj 1968, har utarbetats av antikvarie Erland Lagerlöf (arkitektur, byggnadshistoria, kalkmålningar och medeltida inventarier) samt av docent Bengt Stolt (efterreformatorisk inredning och inventarier) . Excerperingen är utförd av fru Karin Svahnström. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattningar har utförts av Albert R ead. Bildmaterial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA. Omslagsbilden återger Flykten till Egypten, detalj av långhusportalens västra kapitälband, 1300-talets mitt. Foto S. Hallgren 1966. ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1968 Innehåll STÅNGA KYRKA Inledning Kyrkogården Kyrkobyggnaden Kyrkans byggnadshistoria Kalkmålningar Inredning och inventarier NOTER KÄLLOR OCH LITTERATUR FÖRKORTNINGA R SUMMARY 89 89 91 122 127 128 160 163 164 165 Stånga kyrka Av ERLAND LAGERLÖF och BENGT STOLT STÅNGA KYRKA Gotland, Gotlands län, Burs ting, Visby stift, Sudertredingens kontrakt, annex till Burs Inledning Namnet Stånga är liksom andra gotländska sockennamn säkerligen av hög ålder och har hittills icke fått någon tillfredsställande tolkning. C J O Laurin, som 1842 skrev en avhandling om församlingarna Burgs et Stånga», behandlar utförligt Burs, som han mycket riktigt sammanställer med den stora Burgen där, men yttrar sig försiktigtvis icke om namnet Stå nga. De medeltida namnformerna är i detta fall klara och entydiga. Den äldsta daterade skriftformen (1380) finns på en gravsten i Burs kyrka över en prost Johannes »prepositus in Stangghe»1 . Den skrivelse, som guta rna tillställde Erik av Pommern år 1412 angående å rlig skatt, är bl a undertecknad av »Rodger i Stange domere i Bursething», men på hans sigill under brevet står »Rodger Stangum». 2 I minoriterbrödernas diarium från 13- och 1400-talen ingår en lista över personer som blivit begravda vid klostret, häri bland en kvinna, »Buteydis de Stanga».3 Linköpingsförteckningen över biskopsvisitationer från 1300-talet har också Stanga, men i en annan handskrift Stangum. 4 Ordet stang f, 'stång', (is! stöng) böjdes i isländskan i pluralis: nom stangir (jämte stengr), gen stanga, dat stangum, ack stangir (jämte stengr). Härmed överensstämmer ovan nämnda former av sockennamnet i fråga. Stange är säkerligen uppkommet ur Stangir med bortafallet -r. Stanga är dock ej genitiv utan en ombildning efter en ortnamnsgrupp på -a, motsvarande svenskans Berga etc. Att alltså ordet stang, 'stång', i någon speciell betydelse ingår i namnet är obestridligt. I fråga om svenska ortnamn såsom Stångby, Stånghem, Stångås, Stångån, Stångesäter, Gårdstånga, Röstånga etc har olika tolkningar förekommit, i det stång har ansetts betyda: råmärke, sjömärke (såsom tex Stångudden (Stanguddn) i Närs sn Gotland), bro eller pålverk, mätstång för jord, ochjaktredskap 5 . I fråga om vårt Stånga torde man kunna räkna med betydelsen 'stänger uppsatta som gränsmärke, råmärke'. 6 Kyrkogården Den gamla kyrkogården närmast kyrkan (fig 89) omges av en kallmur av kalksten med ingångar i söder, öster och väster. Ingångarna flankeras av murade och putsade stolpar från 1861 (räk). De täcks av plattor av sandsten krönta av sandstenskulor. Grindar av svartmålat smidesjärn anskaffades 1909 (räk). Utmed murens södra sträckning är en häck planterad på insidan. Lövträd, främst lindar, planFig 87. Stånga kyr ka från nordväst. Foto 1964. terades under 1800-talet senare hälft, bl a 1867 (räk). Vid en visitation 1890 lämnades följande omdöme om kyrkogården: »Kyrkogården lämnade tillräckligt utrymme, helst ingen motvilja mot jordande å dess norra sida ansågs förefinnas, samt vore väl hållen, hägnad och planterad med undantag af några luckor, som så småningom skulle med träd utfyllas, så att hela kyrkogården måtte fra mstå såsom en Stånga Church from NW. 89 STÅNGA KYRKA Fig 88. Kyrkan och kyrkogården från sydost. Efter tuschteckning av P A Säve 1864, ursprungligen ritad 1851. The Church and churchyard from SE. After a pen drawing by P A Säve, 1864, drawn origina/ly in 1851. Fig 89. Situationsplan, I : 2000. Uppm J Söderberg 1966. General plan. -y· L_j / 1 KYRK~ 2 3 S! E=4 E=f 5 =========l10~=======3 15~======::::3~0 M. Fig 94. Plan samt sektioner genom långhuset mot väster och öster, genom koret och sakristian mot öster, 1: 300. Uppm J Söderberg 1940, ändr 1966. Plan and section oj nave looking W and E, and oj chancel and vestry looking E. .,,,,. ..-.-... 10 SKA LA. O ; 'l 3 A 5 10 ' -~.:-==-==--:. _ __ _ . _ ._::.__j >'.1111 96 Fig 95. Kyrkans södra fasad, 1 : 300. Uppm J Söder berg 1966. South front of church. FASAD MOT S. 'i 10 1S 20 //\.,_ DAi 10 ::hminn'.::::::±::±±.L = ==l=_== c-1==:-===--=± o 1 2 3 4 2 - 681582 Stånga kyrka 97 .STÅNGA KYRKA Fig 96. Tornets, långhusets, sakristians och absidens sockelprofiler. Uppm J Söderberg 1940. Plinth profi/es of tower, nave, vestry and apse. T r O _r SKALA I ".l ~:--=-:- ; [ ____,,,,:._L=i= ') /, 5 - 6J,',\ figur i bröstbild, förmodligen ett helgon (fig 105), där under förmodligen ett kvinnligt helgon. På den östra posten inom liknande omfattningar: överst helig konung med svärd i höger hand, där under påve iförd hög tiara. På ömse sidor om portalen strax ovanför kapitälbanden är nu svårt stympade vattenkastare inmurade. De har förmodligen ursprungligen varit avsedda för tornet, men av okänd anledning inmurats här liksom de stora relieferna öster om portalen (se närmare härom under kapitlet Kyrkans byggnadshistoria). Vimpergen som täckes av hålkälade kalkstensplattor flankeras av rikt utformade prydnadstorn. Den är upptill förhöjd, vilket förmodligen måst göras för att bereda plats åt den stora skulpturgrupp som pryder mittfältet. Här framställes Kristi uppståndelse (fig 109), Kristus med korsgloria sittande på en sarkofag med höger hand höjd i en välsignande åtbörd och med vänster hand hållande en stav med korsfana. Vid hans fötter tre sovande soldater iklädda rustningar och med sköldar. Omedelbart öster om portalen på långhusets södra mur finns en unik relieffris av monumentala mått synbarligen huggen av samma stenhuggarverkstad, Fig 97. Korportalen och korets södra fönster , 1200talets förra hälft, men ombyggt I 864- 65. Foto 1966. Chance/ portal and S window of chance/, /irst half oj 13th century, but rebui/t 1864-65. 98 KYRKOBYGGNADEN som utfört portalen och övrig stenskulptur som hör samman med långhuset (fig 100). Det är en ofullbordad framställning av Kristi barndoms- och lidandeshistoria, som av allt att döma skulle ha omfattat ytterligare några scener. Relieferna är placerade på profilerade lister av kalksten av samma utförande som återfinns under fönstren som solbänkar i de flesta kyrkobyggnader som tillskrivits denna gotländska byggnadshytta, så även här i Stånga under södra långhusfönstret bredvid relieferna (fig92). Skulpturerna är placerade i tre plan, men har säkerligen ursprungligen varit avsedda att sammanställas på annat sätt och på annan plats (se nedan kapitlet Kyrkans byggnadshistoria). Materialet är grå kalksten. De scener som framställes är följande: - 1. Konungarnas tillbedjan (fig 110- 112), Maria mottager de tre konungarna tronande på en kragsten som Fig 98 (ovant h). Trampsten vid korportalen, ursprungligen sockelsten i den romanska absiden. Foto 1966. Stone at chancel portal, originally plinth stone in the Romanesque apse. Fig 99. Tornets västra portal, 1200-talets mitt. Foto 1966. W portal oftower mid-13th century. 99 Fig !OJ . Långhusportalens västra kapitälband. Foto 1966. W capita! oj nave portal. Fig J 00 (t v). Långhusets södra portal samt storfigurig relieffris öster om denna, 1300-talets mitt. Foto 1966. (Lejt). S portal oj nave and relief frieze with /arge figures to the E oj portal; midJ4th century. Fig 102. Långhusportalens östra kapitälband . Foto 1966. E capita! of nave portal. 101 STÅNGA KYRKA Fig 104. Herodes, tillhörande scenen med Barnamordet på långhusportalens västra kapitälband. Figuren nu dold av puts. Gipsavgjutning av E Olsson. Foto 1966. Herod from the scene depicting the Massacre of the lnnocents on the W capita! of nave portal. Figure now concealed under plaster. Plaster-of-paris cast by E Olsson. Fig 103. Bebådelsen, detalj av långhusportalens östra kapitälband. Foto 1966. Th e Annunciation, detail of E capita! of nave portal. Fig 106 (ovan t h). Kristi födelse, detalj av långhusportalens östra kapitälband. Foto 1966. The Birth ofChrist, detail of E capita/ ofnave portal (Top right). Fig 107 (nedan t h). Frambärandet i temp let samt flykten till Egypten, detalj av långhusportalens västra kapitälband. Foto 1966. Chris! presented in the temple and the Flight info Egypt, detail from W capita! of nave portal ( BJttom right). Fig 105 (tv). Apostel eller helgon på långhusportalens västra yttre post. Foto 1966. Apostle or ange! on outer W post of na ve portal ( L ejt). 102 Fig 108. Långhusportalens tympanonfält, överst Marie kröning, tv Johannes och Petrus, t h Johannes döparen och Paulus. Foto 1966. Tympanum ofnave portal; top, Coronation of Mary; left, John and Peter; right, John the Baptist and Paul. Fig 109. Kristi uppståndelse, relief i långhusportalens vimperg. Foto 1966. Resurrection of Christ, relief on gable of nave portal. 104 Fig 111 - 113. K onungarnas tillbedjan sa mt Kri sti gisslande, detalj av fig 110. Foto 1966. The Adoration of the Magi and the Flagel!ation of Christ, detail from jig 110. Fig 110 (tv) . K o nungarnas tillbedjan sa mt Gisslande!, reliefer invid långhusporta len. Foto 1964. The Adoration of the Magi and the Flagel/ation, reliefs at side of na ve portal ( Lejt}. STÅNGA KYRKA ,...... Fig 114. Korsnedtagningen samt sörjande Johannes och en av rövarna, reliefer invid långhusportalen. Foto 1966. Th e Deposition and John mourning, and one of the Thieves, reliefs by nave portal. Fig 115. Sörjande Johannes, detalj av fig JJ4. Foto A Edle. John mourning, detail from fig 114. nedåt avslutas i ett groteskt gubbhuvud ; ovanför Maria en tung rikt utformad baldakin som uppbär en åttkantig bas. Jesusbarnet som sitter i Marias sköte är oproportionerligt småfigurig. Maria håller i vänster hand en lilja, renhetens symbol. De tre konungarna kommer från vänster, den främste knäböjer, medan de båda andra står frontalt med gåvorna i händerna. Den mellersta håller sin vänstra arm höjd. - 2. Kristi gisslande (fig 113), Kristus endast iförd ländkläde och med händerna korsade över bröstet gisslas av två bödlar med stora groteskt utformade huvuden. - 4. Korsnedtagningen (fig 114), Kristus lyftes ned från korset av en man , Josef från Arimatea (Luk 23 v 50-53), vid korsets fot Nikodemus med lång tång varmed han drar ut spikarna. - 4. Sörjande Johannes (fig 115) samt en av rövarna vid Jesu kors med uppåtvänt ansikte. Dessa figurer som är placerade till höger om Korsnedtagningen har med all säkerhet varit avsedda för ytterligare en scen, troligen en korsfästelsescen (se vidare härom under Kyrkans byggnadshistoria). Portalen och de nyss beskrivna relieferna öster om denna kan sägas utgöra huvudmonumentet bland 108 KYRKOBYGGNADEN Fig J J 6. »Gutaalnen» med inskriften: »Hitta ier ret gota eln.» Efter teckning av C G Hilfeling 1800, KB. The " Gutaaln" with the inscription " Hitta ier ret gota eln" { This is the right Guta el/) , after a drawing by C G Hilfeling , 1800. Fig 117. Alnlikare, »Gutaalnen», fastsatt på långhus port alens dörr, beslagen medeltida . Foto 1966. Standard el/, the "Gutaaln", on door oj nave, m edieval ironwork. den mångfald rikt skulpturprydda portaler, som tillkom på Gotland under 1300-talets andra och tredje fjärdedel.1 3 De har tillskrivits »Mäster Egypticus», men bör ha utförts av en stor skulpturverkstad under gemensam ledning. Man har nyligen kunnat påvisa att flera händer varit verksamma även vid utförandet av en och samma portal, vilket tyder på verkstadsarbeten. 14 Så tycks förhållandet ha varit även i Stånga. Särskilt märkbart är detta i tympanonreliefen där de flankerande apostlarna ej synes vara utförda av samme mästare (fig 108). Apostlarna Johannes och Petrus på västra sidan överensstämmer i stil med kapitälbandens reliefer, medan Johannes Döparen och Paulus på östra sidan har fått oproportionerligt stora huvuden och även ur andra synpunkter t ex hår- och veckbehandling uppvisar avvikande utformning. Tympanonskivans reliefer är huggna på två klart urskiljbara block, av vilka det ena omfattar Marie kröning samt de båda östra figurerna, det andra endast de två västra apostlarna. Man kan dock ej utesluta att hela västra sidan, således även Mariafiguren, huggits av samma hand, medan östra sidan med Kristusfiguren huggits av annan mästare. Portalen och de stora relieferna på södra muren är delvis svårt skadade genom vittring (fig 106). De lagades i samband med en restaurering 1963 och fick vid samma tillfälle skydd i form av en utskjutande ränna ovanför portalen samt genom punktvis anbringad blyplåt. Någon preparering av stenen företogs däremot ej, med undantag för tvättning med vatten för att avlägsna lavar.15 Tre kolonnetter på östra sidan samt yttersta delen av basbandet på samma sida förnyades vid en renovering 1900 (räk). I räkenskaperna 1871 talas om »Oljesmörjning af Portalen». Förmodligen avsåg man att härigenom 109 STÅNGA KYRKA Fig 118. Detalj av långhusportalens dörr med delvis medeltida beslag av järn. Foto 1967. Detail of nave portal door with part ly medieval ironwork. höja portalens färgeffekt, men kanske trodde man sig också på detta sätt ge stenen skydd mot vittring. Inga ursprungliga färgspår har kunnat iakttagas på portalen eller på de stora relieferna på södra muren. Framför portalen ligger ett stort antal trampstenar av varierande längd och bredd, alla av kalksten. Några synes ursprungligen ha varit gravstenar. Dörr av stående ekbräder med konstfullt utformade beslag av svartmålat smidesjärn (fig 117), till största delen medeltida. Dörren tillkom sannolikt 1892 efter ritning av arkitekt Gustaf Pettersson (räk). På dörren är »Stångaalnen» fastsatt, 16 en svartmålad järnten som avsmalnar nedåt och med följande inskrift (fig 116): »Hitta ierretgotaeln.»Mått55,5cm (14 + 14 + 14 + 13,5). Troligen från 1200-talet. Portalens inre smyg, som uppåt avslutas med en trubbig triangelbåge, har på sidorna omfattning av huggen kalksten (fig 126). Bomrännor i båda smygarna, den östra längst, bommen används fortfarande. Vindfång av brunmålat trä (fig 124) med genombrutna dörrar och överstycke, blyinfattat delvis färgat glas. Vindfånget kröns av en kontursågad 110 prydnadslist, nygotik. Uppfördes 1892 efter ritning av arkitekt Gustaf Pettersson (räk). Fönster Kyrkans fönster är alla placerade på södra och östra sidan (endast absiden har ett fönster åt nordost). Eftersom portalerna återfinns på södra och västra sidan är således norra sidan fullständigt blind 17 med undantag för tornets övre delar, som har ljudgluggar i alla väderstreck. Korets och absidens fönster är alla rundbågiga med omfattning av huggen kalksten (fig 92). Alla dessa fönster härrör från ombyggnaden av koret och absiden 1864-65, men deras utformning återgår i stort sett på den ursprungliga romanska. Sannolikt har de dock gjorts något större, främst högre, än dessa. Långhuset har ett enda stort fönster placerat på södra sidan med omfattning av huggen kalksten (fig 92). Det är tvådelat genom en mittpost av kalksten. De båda fönsterhalvorna avslutas uppåt i trepassformade bågar och krönes av ett fempass. Mas- KYRKOBYGGNADEN verket av cement samt mittposten förnyades troligen 1868, då även målade glas i grönt, blått, rött och violett insattes (räk). Tornet har ett stort spetsbågigt fönster på södra sidan med mittpost och masverk, utvändig omfattning av huggen kalksten (fig 119). Detta fönster är samtidigt med långhusbygget och insattes således i sam band med tornets påbyggnad vid 1300-talets mitt. Sakristians fönster, placerat på östra sidan, är rundbågigt, samtidigt med sakristiebygget 1864. Ram och infattning är av trä. De medeltida glasmålningar, som säkerligen ursprungligen fyllt alla fönster, är helt spolierade. Att så skett i koret är fullt naturligt. De sista resterna bör ha försvunnit i samband med ombyggnaden J864-65. Vad de gotiska fönstren i långhuset och tornet beträffar har de målade rutorna uppenbarligen ersatts med enklare glas i samband med reparationer under 1700-talet och 1800-talets förra hälft. I kyrkans räkenskaper för år 1777 finns följande uppgift: »Gammalt Kyrko-Fönster bortsåldt». Troligen gällde detta målade medeltida rutor. långhusets östra gavelröste framgår att även kortaket ursprungligen varit högre (ca 60 cm). Troligen sänktes det vid korets om byggnad 1864-65. Tornet Yttertak Takstolarna över koret och absiden tillkom i samband med ombyggnaden 1864-65, medan långhusets takstol förnyades 1929 dock med inslag av äldre material, bl a har några hanbjälkar tydliga spår av äldre användning. Alla kyrkans tak täcks nu av dubbla vattrandade bräder (faltak), vilka över långhuset är tryckimpregnerade. Koret och absidens tak var en lång tid (fram till 1929) täckta med spån, medan långhustaket täcktes med tegel , vilket första gången nämnes 1705 (inv). I samband med en omfattande restaurering av kyrkan 1929- 30 höjdes långhustaket avsevärt, ca 3,40 m, till sin ungefärligen ursprungliga höjd. I en inventariebok anmärktes år 1704 (N: 1): »in Maaio bleef timbertaket på Stange Kyrkio nedtaget och lägre giordt». Förmodligen gäller detta långhustakets sänkande. Man har tidigare antagit att taket sänkts redan under senmedeltiden. 18 På fotografier tagna före J929 ser man takets märkligt trubbiga vinkel (fig 90). Tydliga spår efter detta tak finns också kvar på tornets östra yttermur. Av spår på Som ovan nämnts är tornets nedre del troligen senromansk och skulle således utgöra kyrkobyggnadens äldsta bevarade del, om man bortser från det 1864-65 om byggda koret. Det förenas med långhuset genom en vid spetsbågig tornbåge (fig I 24), som är samtidig med långhuset, således från 1300-talets mitt (beskrivning under bågar). Ringkammaren har kryssvalv med markerade grater, synbarligen sekundärt inslaget, förmodligen i samband med tornets påbyggnad vid 1300-talets mitt. I ringkammarens nordöstra hörn finns en ganska högt placerad ingång till en trappa, som leder upp till tornets övre våningar. Ingången är rakövertäckt samt har omfattning av grå och röd kalksten. Dörr av brunmålade bräder. På insidan bom ränna i västra smygen, bommen borta. En spiraltrappa, uppförd av kalksten och med spindel i samma material löper in i långhusets västra mur (fig 93). Den upplyses av smala ljusgluggar. Våningen ovanför ringkammarens valv belyses av ljusgluggar i västra och södra muren (fig 94). De västra har utvändigt rundbågiga omfattningar av huggen kalksten. Den södra som är ovanligt långsmal kan även ha tjänstgjort som skottglugg, vilket i så fall skulle tyda på att tornet varit refugium i ofdrdstider.19 Bjälkhål i norra och södra murarna tyder på att denna våning ursprungligen täckts av ett bjälktak. I östra muren finns en stickbågig öppning som leder in till långhusvinden. Den stänges med en enkel omålad dörr av furubräder. Den andra tomvåningens golv utgörs av bräder på bjälkar. I västra muren en stor öppning med utvändig rundbågig omfattning av huggen kalksten (se fig 87). Inre smygen avslutas uppåt med en stickbåge. Denna öppning har förmodligen tjänstgjort som varuintag varvid man brukat hissanordningar (jfr Etelhem SvK Go V s 109). Troligen har denna tomvåning tjänstgjort som sädesmagasin eller möjligen som tiondelada. I södra muren finns en rektangulär, högt placerad ljusglugg. Även den tredje tomvåningen har go lv av bräder på bjälklag. I västra muren finns två ljusgluggar, 111 STÅNGA KYRKA F ig 119. Tornets södra fönster, 1300-talets mitt. Foto 1966. S window of tower, mid-14th century. Fig 120. Detalj av fig 121. Foto 1966. Detail from fig I 21. båda med rektangulär yttre omfattning (fig 93), i norra muren en med rundbågig yttre omfattning av huggen kalksten. Gluggarnas inre smygar har brutits upp för att släppa in mera ljus. Detta har förmodligen skett i samband med tornets påbyggnad vid 1300-talets mitt. Tornets fjärde våning, klockvåningen, tillhör den gotiska påbyggnaden. Den har stora höga ljudöppningar, två i varje väderstreck, var och en delad genom en smäcker kolonnett av kalksten, vilken uppbär ett knoppkapitäl samt ett rikt utformat masverk likaledes av kalksten (fig 120, 121) ömsom i form av ett trepass, ömsom ett fyrpass. Samtliga kolonnetter och kapitäl med undantag för de västra nyhöggs vid en omfattande restaurering av tornet år 1907 (räk). På södra sidan har även de övre delarna av omfattningen kompletterats med nyhuggna kalkstensblock 112 samt invändigt även med tegel. Kompletteringar av masverken har företagits i samtliga ljudgluggar. Den femte tomvåningen med golv av bräder och plåt på bjälkar har stora ljudgluggar i två plan (fig 93), nederst två i varje väderstreck och av i stort sett samma utformning som de i fjärde tomvåningen. De översta ljudgluggarna står ensamma och är något smalare, men eljest av samma utformning. Tornet täckes av en åttkantig huv (fig 91), som i de fyra hörnen dragits ned till femte våningens golvplan i spetsiga tvådelade kappor. Den är utförd av tjärade bräder på en kraftig bjälkkonstruktion och avslutas uppåt med en hjärtstock som krönes av en flöjel av kopparplåt med årtalet 1760. Flöjeln förnyades 1953. Den ursprungliga flöjeln av samma utformning men av järnplåt förvaras i sakristian. Tornhuvens nuvarande form torde i stort sett vara KYRKOBYGGNADEN Fig J 21. Ljudöppningar i tornets västra mur; t h ursprunglig kolonnett och kapitäl. Foto 1966. S ound opening in W wall of tower, right, original colonnette and capita!. densamma som den ursprungliga. Härpå tyder bjälkförstärkningarna i tornets övre del, vilka synes vara medeltida. Huvens övre del förändrades dock vid nyuppförandet 1760 då den gjordes åttkantig. I det närmaste överensstämmande huvformer finns på flera gotländska kyrktorn från 1300-talet, t ex Tingstäde (SvK Go I fig 125), Öja och Rone. 20 Reparationer på tornet och huven omtalas i kyrkans arkivalier åtskilliga gånger under århundradenas lopp : » 1707 om våren bleef Stan ge Kyrkio tårn innan före med nya band och rier förbättrat som de förige wore gandske bortrutne och fördärfwade ... » (inv). 1725 anmärktes att »Klockholen wore mycket förfalne blef nu reparerade» (inv). Enligt räkenskaperna utbetalades 1760 en stor summa pengar »Til 3 - 68 1582 Stånga ky rka thet i Herrans namn upbygde Nya Kyrkjo Tornet», varmed avses huven (jfr årtalet på flöjeln). Även år 1841 omtalas kyrkotornets reparation (räk). Sakristia Sakristian norr om koret tillkom i samband med korets och absidens ombyggnad 1864 (fig 122). Den är uppförd av kalkstensflis, putsad och vitkalkad och har skråkantad sockel av kalksten. De västligaste sockelstenarna på norra sidan har en tydlig konvexitet, vilket tyder på att de ursprungligen hört till den absid som revs 1864. Pulpettaket som lutar mot norr täckes av tjärade bräder. I sakristiebyggnadens västra del är ett pannrum inrättat, vars golvnivå är 113 STÅNGA KYRKA Fig 122. Sakristian från nordväst. Foto 1966. Vestry from NW. betydligt lägre än sakristians. Ingången från koret har rundbågig omfattning av kalksten, troligen återanvänt material från det romanska koret (fig 123). Dörr av dubbla stående bräder med järnbeslag, målad i klarblått med följande initialer i vitt: AMS:/ UB. Rummets väggar är putsade och vitkalkade, det täckes av ett platt blåmålat trätak. [östra muren finns ett rundbågigt fönster (se beskrivning under Fönster). Den nuvarande sakristian från 1864 föregicks av en äldre, troligen medeltida, som revs vid samma tillfälle. Den beskrives av Brunius (Ill s 116) på följande sätt: »Å norra sidomuren (korets) nära östra ändan inleder en ingång till sakristian, som invändigt håller i söder och norr 10,6 samt i vester och öster 16,9 och har lika beskaffade och lika höga socklar som koret. Denne ingång är till det yttre rätvinklig och rundbågig, men till det inre snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken betäckes med 114 ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr, upplyses af ett litet fyrkantigt fönster åt öster och har luttak åt norr.» Interiör Kyrkans interiör domineras av det höga fyrvälvda långhuset med dess mäktiga mittkolonn (fig 124, 125). Långhuset förenas med det absidiala koret genom en vid triumfbåge och med den välvda ringkammaren genom en likartat utformad båge. Hela kyrkorummet är putsat och vitkalkat med undantag för huggna stendetaljer som omfattningar och bågar. Putsen i långhuset och koret härrör från 1800talet, medan ringkammarens puts synbarligen är medeltida. Vid en restaurering av kyrkan 1962- 63 skrapades och borstades samt vitkalkades väggar och valv. En liten rest av den medeltida målningsskruden kunde vid samma tillfälle framtagas på ringkammarens norra mur (se Kalkmålningar). KYRKOBYGGNADEN Bågar Tombågen är spetsbågig samt har omfattning av fint huggna kalkstensblock med ovanligt många väl bevarade stenhuggarmärken (fig 132, 133). 21 Anfangslisterna av kalksten är profilerade med hålkäl och rundstav. Triumfbågen, som är betydligt vidare än tombågen, har likartad omfattning av huggen kalksten(fig 124) samt något rikare profilerad anfangslist på norra sidan; den södra är borthuggen. Tribunbågen mellan koret och absiden har en hög rundbågig omfattning av slipad kalksten (se fig I 25). Den tillkom vid korets och absidens ombyggnad 1864-65, varvid material från det medeltida koret delvis kom till användning. Valv Ringkammaren täckes av ett ribblöst kryssvalv av kalksten med i putsen markerade valvgrater. Valvet är synbarligen sekundärt inslaget, troligen tillkommet i samband med tornets påbyggnad vid 1300talets mitt, då även fönstret i södra muren insattes. Långhuset täckes av fyra kryssvalv av kalksten vilande på en mittkolonn; diagonalgraterna ärmarkerade i putsen. Kolonnskaftet är uppbyggt av trummor av grå kalksten. Basen (fig 128) består av en kvadratisk bottenplatta samt en rund hålkälad vulst; i de fyra hörnen kvadratiska hörnstenar utan ornering. Kolonnen avslutas uppåt med ett rikt utformat kapitäl av kalksten med huggna bladornament (fig 127). Tydliga spår av färgläggning, blått och rött på vit botten, finns bevarade på kolonnens skaft, bas och kapitäl samt på valvens konsoler. Valvkvadraterna uppdelas genom kraftiga gördelbågar av huggen kalksten med rätvinklig profil. Vid murarna avslutas gördelbågarna med konsoler ornerade med huggna bladornament (fig 130, 131) samt i väster vid torn bågen i form av en groteskt grinande ansiktsmask (fig 129). Liknande konsoler förekom mer i flera av de kyrkor, som utförts av samma byggnadshytta tex Norrlanda (SvK Go IV, fig 150, 151). Korvalvet, som tillkom vid ombyggnaden 186465, är ett kryssvalv med i putsen markerade grater, troligen direkt efterbildande det äldre romanska valvet. Fig J 23. Sakristians ingå ng i korets norra mur, omfattning av huggen sandsten. Foto 1966. Entrance to vestry in N wall of chancel, surround of tooled sandstone. Golv Golvbeläggningen i hela kyrkorummet består av omålade furubräder utom i absiden omkring altaret där det är av kalkstenshällar samt inlagda gravstenar. Absidens golv ligger avsevärt högre än korgolvet (ca 40 cm) varför två trappsteg av kalksten leder upp till detta plan. Uppgifterna om äldre golvbeläggning i kyrkan är mycket knapphändiga i arkivalierna. I räkenskaperna för år 1825 meddelas dock : »Till Johan Bod in ss antagen förman vid Kyrko-Golfvets förnyande.» Sannolikt lade man detta år nytt trägolv i hela kyrkan. 115 STÅNGA KYRKA Fig 124. Interiör mot väster. Foto 1966 Interior looking W. Fig 125. Interiör mot öster. Foto 1968. lnterior looking E. 116 117 118 Fig 127. Långhuskolonnens kapitäl med huggen bladornamentik, kalksten. Foto 1966. Limestone capita/ of nave column with leaf ornament. Fig 126 (t v) . Interiör mot väster vid 1800-talets slut. Foto C F Lindberg 1875 (?). lnterior looking W af end of 19th century . Fig 128. Långhuskolonnens bas. Foto 1966. Base of nave colwnn. 119' Fig 130. Konsol på långhusets södra vägg med huggen bladornamentik. Foto 1966. Bracket in S wall of nave with. leaf ornament. Fig 129 (ovan t v) . Valvkonsol på långhusets västra mur, nedåt avslutad i ansiktsmask. Foto 1966. Vault bracket in W wall of nave, lerminating in a mask. Fig 131. Kon sol på långhusets östra vägg ovanför triumfbågen. Foto 1966. Bracket in E wall ofna ve, above the rood arch . 120 Fig 132. Stenhuggarmärken i tornbågen . Teckning av J Söderberg 1968. Masons' marks in tower arch, drawing by J Söderberg, 1968. F ig 133. Stenhuggarmärken i tornbågen, 1300-ta lets mitt. Foto 1966. Masons' marks in tower arch; mid14th century . Fig J34. Nischer i långhusets nor ra mur. Foto 1966. Niches in the N wall oj the nave. 121 STÅNGA KYRKA Fig 135. Kalkstenshäll med uttömningsskål (piscina?), nu inmurad i korgolvet. Foto 1966. Limestone slab with bowl (piscina?), now in floor of chancel. Nischer I långhusets norra mur finns två till synes ursprungliga nischer (fig 134), som uppåt avslutas i spetsiga triangelbågar. 22 Det östra saknar omfattning men har bottenplatta av kalksten. - Nischens mått: H 125, B 65. Den västra har omfattning och dörrar med beslag av järn, brunmålat, 1700-talet. Mått: H 135, B 87. En platta av kalksten (120 x 85 cm) i absidens golv försedd med rund urholkning på mitten (D ca 40 cm) har sannolikt tjänstgjort som bottenplatta för piscina i en nisch, som förstördes vid korets och absidens ombyggnad 1864-65 (fig 135). Före ombyggnaden hade koret sannolikt flera nischer. Brunius (III s 117) nämner dock endast en, placerad i absidens södra mur: »Åt söder märktes en stor sittnisch med stickbågig betäckning och i midten däraf ett litet rundbågigt fönster.» Sittnischer (sedile) av detta slag är relativt vanliga i de gotländska kyrkorna, alltid på samma plats i korets eller absidens södra mur. l(yrkans byggnadshistoria Stånga kyrka har liksom de :flesta av de gotländska landskyrkorna en lång och komplicerad byggnadshistoria. Den första kyrkan på platsen var förmodligen av trä. Några spår av denna byggnad har dock ej påträffats. Dopfunten från 1100-talets senare hälft tyder på att det funnits en kyrka här innan man uppförde det ursprungliga romanska koret, som tillkommit vid 1200-talets början. Fynden på kyrkogården (se ovan) antyder att platsen även använts som kult- och begravningsställe under förhistorisk tid. Säkerligen övertogs den hedniska be122 gravningsplatsen sedan sockenborna kristnats, varefter man uppförde en träkyrka i omedelbar anslutning till denna. Detta bör ha skett på 1000-talet. Stånga romanska stenkyrka bestod av ett nästan kvadratiskt kor med absid av ungefär samma utformning som det nuvarande koret, vilket tillkom vid en ombyggnad 1864- 65. Det nu rivna långhuset var rektangulärt, 11,8 m långt och 6,8 m brett. Dess grundmurar påträffades vid en utgrävning i samband med restaureringen 1929-30(fig136). Till denna kärnkyrka hörde också ett litet torn, som revs vid KYRKANS BYGGNADSHISTORIA I _ ____ _ __ _ r'9 l i .---'l_r) ,-------· -_J ·,1 -----;:::::== = ::::::;::::'...-==:......:: ' = -;--- '---'--'--1--1--h --..__J Fig 136. Rekonstruktion av den romanska kyrkans plan på grundval av en undersök ning av S Brandel och A Kronqvist i samband med restaureringen 1929-30, 1: 300. Uppritat av J Söderberg. The foundations of the Romanesque nave, revealed in an investigation by S Brandel and A Kronqvist in conjunction with the restoration of 1929- 30, I : 300. Drawing by J Söderberg. 1200-talets mitt då det nuvarande tornet troligen började uppföras. Det är således ej så mycket av den roma nska kyrkan som är bevarat ovan mark. Med ledning av korportalens utformning, ensprångig med två flankerande kolonnetter och veckkapitäl, kan dock denna del av den romanska kyrkan tidsfästas till 1200-talets förra hälft. I motsats till förhållandet i de flesta andra gotlandskyrkor bevarades här i Stånga det östra partiet av den romanska kyrkan. Nästan undantagslöst bruka r eljest koret först ersättas med ett större gotiskt kor och först därefter övriga byggnadsdelar. Möjligen kan förklaringen vara att det romanska tornet på grund av sättningar eller av andra orsaker hotat störta samman och att man därför tvingades att riva denna byggnadsdel. Härvid måste långhuset förlängas något åt väster för att nå förening med det nya, betydligt större tornet. Detta bör ha skett vid 1200-talets mitt. Det kan dock ej uteslutas att även tornets nedre del uppförts under 1300-talet, även om å tskilliga byggnadsdelar, bl a portalen och ljusgluggarnas rundbågiga omfattningar, har en utpräglat romansk utformning. Dessa skulle i så fall ha övertagits från det romanska långhuset och tornet som samtidigt revs. Vid 1300-talets mitt var församlingen redo för en ny byggnadskampanj. Man fann nu långhuset för litet och trångt. Detta revs och i dess ställe uppför- des ett högt fyrvälvt långhus med en monumental portal på södra sidan, det nuvarande. Samtidigt höjdes tornet åtskilligt och försågs med höga, rikt utformade ljudgluggar i alla väderstreck. Den byggnadshytta som församlingen anlitade vid sitt stora nybygge var den tidens förnämsta på Gotland. Den har hittills sammanfattats under anonymnamnet »Egypticus», 24 men bör således omfatta en stor verkstad med både murmästare och stenhuggare, kanske också mästare som utförde kalkmålningar och glasmålningar. 25 Något oväntat bör ha inträffat i samband med det stora gotiska nybygget. Särskilt märkbart är detta om man betraktar den stora sydportalen, som i sitt nuvarande skick gör ett egenartat intryck. Delar av kapitälbanden har dolts i muren, vimpergen har måst höjas för att rymma den stora skulpturgruppen, vattenkasta re har placerats på ömse sidor om portalen och en storfigurig unik relieffris är inmurad i långhusets södra fasad omedelbart öster om ingången (fig 100). Troligen tvingades man avbryta arbetet tidigare än beräknat och måste därför vidtaga de nödåtgärder, som fortfarande präglar portalen. Om detta avbrott var betingat av penningbrist, mästarens död, krigshandlingar (1361) eller andra orsaker, lär vi aldrig få kännedom om. Mä rkligt är också det förhållandet att man pressat in det höga gotiska långhuset mellan det roman123 STÅNGA KYRKA ska koret och tornet. När den stora gotiska byggnadskampanjen projekterades, tänkte ma n sig säkerligen en helt annan lösning. Man planerade utan tvi vel att uppföra en stor gotisk kyrkobyggnad , som sk ulle omfatta både kor och lå nghus, möjligen också ett helt nytt torn. När man sedan av okända orsaker tvingades skrinlägga en stor del av de djärva byggnadsplanerna blev resultatet av naturliga skäl en ha lvmesyr. E n stor del av den stenskulptur, som beställts för det planerade bygget, hade färdighuggits och levererats och måste infogas i det lå nghus so m uppförts med reducerade mått. Detta innebar naturligtvis stora svårigheter, vilket också är tydligt märkbart i södra fasadens utformning. Man har dock även förmodat att de stora relieferna öster om portalen skulle ha varit avsedda för en annan större kyrkobyggnad och att de av en slump hamnat i Stå nga. Detta är tänkbart och Källunge kyrka, som Bengt G Söderberg föreslagit som lämplig pl aceringsort för de stora figurrelieferna , skulle onekligen ha fått de monumentala mått dessa skulle kräva .26 Det kan dock synas mest naturligt att a ntaga att relieferna verkligen avsetts för Stånga kyrka, d v s om man tänker sig en annan placering än den nuvarande, so m förefaller onaturlig. Några viktiga komponenter i portalen utöver sidoskulpturerna har uppenbarligen avsetts att inpassas på annan plats i kyrkobyggnaden . Detta gäller de nu delvis förstörda vattenkastare, som flankerar portalen i höjd med kapitälbanden. De har utan tvivel varit avsedda för tornet. De likartat uppförda tornen i D a lhem , Gothem och Öja av samma byggnadshytta har a lla vattenkastare. Det är tänkbart att även de stora relieferna ursprungligen var avsedda för tornet, där de i så fall skulle ha placerats på västfasaden strax ovanför portalen. Att på detta sätt dekorera en västfasad var vid denna tid vanligt på kontinenten 27 och i England och med tanke på de livliga kontakter Gotland hade med dessa områden är det ej märkligt att ma n även här skulle ha a nvänt sig av samma dekoreringsprinciper. Det ovanligt utformade tornet i Lärbro (SvK Go II s 98 f) med dess stora västportal utfört av samma byggnadshytta , talar för detta antagande. Eftersom dock sydfasaden i den gotländska landskyrkan nästan undantagslöst är skådesidan dit portaler och fönster koncentreras är det tänkbart att de stora 124 relieferna verkligen avsetts för sydfasaden, men i så fall på en mur med de större ytor, som ursprungligen planerades. 2s Det står alldeles kl art, och ha r sedan länge uppmärksammats, att denna stora bildfris ej är fullständig. Ytterligare några scener var pla nerade men ha r av okända orsaker ej utförts. Sålunda synes kompositionens kärna att saknas, nämligen en framställning av Kristus på korset, till vilken några av de överst placerade figurern a skulle ha hört. Två av relieferna som nu är placerade invid Korsnedtagningen , nämligen den sörjande Johannes och en av rövarna, har säkerligen varit avsedda för sce nen med Kristus på korset. Rövaren har sitt ansikte vänt uppåt, troligen skulle det ha va rit vänt mot den avsedda Kristusfiguren. Denna relief kan således även ursprungligen ha varit tänkt för sin nuvarande uppställningsplats. Johannes däremot är i den sa mtida konsten nästan undantagslöst placerad på Kristi vänstra sida, medan Maria står på hans högra sida. Om reliefen ursprungligen varit avsedd för en G olgatascen bör den således ha varit placerad på korsets andra sida medan Maria skulle ha intagit den plats Johannes nu har. För att vinna symmetri skulle reliefsviten dessutom kompletteras med tre scener, troligen hämtade ur Kristi lidandes historia (fig 137). Ombyggnaden 1864-65 Den ombyggnad av kyrkan som utfördes 1864- 65, omfattande koret med absid samt sakristian, had e länge förberetts. Oroväckande sprickbildningar i valven , förmodligen orsakade av sättningar, hade observerats sedan lång tid tillbaka. Redan 1688 uppges i en inventariebok att »wa lfwen öffwer altaret» blev reparerade, vilket troligen innebär att man redan vid denna tid hade funnit sprickbildningen så besvärande att man måste företa förstärkningar. - Vid en visitation 1802 observerades åter sprickor i korvalvet: »Kyrkan besiktigades och befanns å densamma stora och betydliga bristfälligheter, i synnerhet i båda främsta Hvalfven , som på ftere ställen voro remnade och tarfva en lika snar som kostsam reparation , till hvars verkställande beslöts, att en kunnig Byggmästa re anmodas, att med första upge Förslag till nödiga Byggnadsmaterialier, som böra anskaffas.» Några nämnvärda åtgärder synes dock ej ha företagits vid denna tid . Först på 1850- KYRKA NS BYGGNADSHJSTORIA r-T [~~:·:.~~~-r~[:b~:,~~-~o?-XJ . . ' ' ' I ' ' 1 .- -- ------ --- ----- -, '~ - ---I I ..------ - - -- - - ---\ ----- -- - - - ~ ' ' ' 'I r - - - - - - - - - - - - - 1 _ _ ____ _ _ ' _____ __ - 1 ,, , _J ' I ,, ,, -- - - - - - - -, ' I_/ ' ' L---- - - - - - - - - ____ - ------- · I _r Fig J 37. Försök till rekonstruktion av den ursprungligen till tänkta relief-frisens komposition och uppställning. Enligt det va nliga ikonografiska programmet sk ulle de ej utförda scene rna ha kunnat vara: - 1. Gravläggningen. - 2. Korsbärandet el törnekröningen. - 3. Flykten till Egypten. Utförd av E Lagerlöf och A Tuulse, ritad av J Söderberg 1968. A 1tempt to reconstruct the composition and design oj the original frieze. According to the usual iconographical programme lhe scenes not executed should have been: 1. The Burial. 2. Christ with the Cross, or Crowned with Thorns . 3. The Flight lnto Egypf. By E Lagerlö/ and A Tuulse, drawings by J Söderberg. 1968. talet, då man insåg att korvalvet kunde störta samman, började man på allvar ta itu med problemet. 1856 företogs grundmursförstärkningar för att om möjligt stoppa sprickbildningen (vis prot). Detta visade sig dock ej vara tillräckligt. Mer drastiska åtgärder var nödvändiga och församlingen tillkallade experter, som fick till uppgift att framlägga förslag till en omfattande reparation. 1857 föreslog Konduktören Stenhammar29 vid ÖIÄ att fyra »Stödjepelare» skulle muras upp vid absiden och att kortaket skulle täckas med spån för att minska trycket på murarna (st prot). Ett annat förslag framlades 1862 av byggmästaren 0 Lindqvist. Ha n förordade att korets murar skulle sammanhållas med järnstänger både mellan norra och södra muren och från öster till väster »emedan hela Chorbyggnaden dessutom lutar ut ifrån Skeppet.» Församlingen ansåg med rätta att dessa åtgärder skulle förstöra kyrkans utseende och avvisade förslagen. I stället vände man sig på nytt till Överintendentsämbetet, som nu förordade att koret och absiden samt sakristian skulle rivas och ersättas med nyuppförda byggnadsdelar, dock »efter alldeles samma former och mått i plan och höjd». Trots de stora kostnader ombyggnaden skulle medföra (11.577 Rdr, 16 öre Rmt) måste församlingen tillstyrka detta förslag som det mest realistiska. Ett statsanslag å 2.000 Rdr utverkades och möjliggjorde förslagets förverkligande. Lyckligtvis finns en noggrann beskrivning av det gamla koret, vilket gör det möjligt att kontrollera om det återuppfördes i enlighet med föreskrifterna, nämligen C Brunius,30 Gotlands Konsthistoria III, s 116 : »Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 21 ,0 (fot = 6,3 m) samt i vester och öster 20,3 ( = ca 6, l m) och håller i murtjocklek 4,3 (ca 1,3 m), har socklar, hvilka utgöras af en vanlig skråkant. Ett korshvalf med rundbågiga raka och föga uppåtgående kappor bildar betäckningen. Korets höjd ifrån golfvet till takhvalfvets slutsten utgör 28,7 (ca 8,6 m). Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en liten ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga och kapitälerne veckprydda. Kransar saknas. Vestra kolonnens bas är skråkantig och öfvergår från fyrkantig till rund och har öfverst en ring. Af östra kolonnen äro basen och skaftet förstörda. Posterne äro mycket breda och stå på hög tröskel. På kapitälerna och murhörnen hvila skarpkantiga rundbågar samt på posterna ett trebladigt dörrfält. Inre omfattningen är sned125 STÅNGA KYRKA smygig och lågrakspetsig. På östra sidan om ingången märkes ett litet fönster, hvilket har rundbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. - Trenne trappsteg uppföra från koret till utsprånget, som betäckes af ett halft kupolhvalf och håller i bredd 18,2 (ca 5,5 m) i djup 13,3 (ca4,0 m) samt i höjd under tribunbågens slutsten 18,7 (ca 5,6 m). Socklarne äro till form och höjd lika med korets och sakristians. Åt sydost liksom åt öster finnes ett rundbågigt fönster, och ett sådant åt nordost är igenmuradt. Dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. Åt söder märkes en stor sittnisch med stickbågig betäckning och i midten deraf ett litet rundbågigt fönster.» I stort sett synes det nya koret överensstämma med det medeltida. Avvikelser finns dock. Således anges korets inre bredd av Brunius till 21 fot (ca 6,3 m) medan den nuvarande inre bredden är 7,2 m , en avvikelse på ca 90 cm. Vad längden beträffar är skillnaden mindre 20,3 fot (ca 6, 1 m) mot nuvarande 6,5 m. Höjden från golvet till valvhjässan var ursprungligen 28,7 fot (ca 8,6 m) och är nu 8,1 m. Murtjockleken är ungefär den samma 4,3 fot (ca 1,3 m) mot nuvarande 1,2 m . Vad portal och fönster beträffar synes de ha utförts i stort sett i överensstämmelse med de ursprungliga ; dock har fö nstren troligen varit mindre. Intressant är Brunius uppgift om en sittnisch i absiden »med stickbågig betäckning och i midten deraf ett litet rundbågigt fönster» . Ett så lågt placerat fönster är högst ovanligt. Möjligen kan det förklaras därigenom att det tjänstgjort som hagioskop.3 1 Ombyggnaden gällde också sakristian, eftersom den låg i förband med koret. I detta fall var det fråga om en total ombyggnad utan hänsynstagande till den tidigare utformningen (jfr beskrivningen av sakristian ovan). Den förlängdes i öst-västlig riktning med ca 1 m . Tunnvalvet slopades och i dess ställe inlades platt trätak. Sakristians slutliga förändring företogs dock först 1913 då dess västra del avskildes och gjordes till pannrum (räk). Restaureringar Kyrkan har efter reformationen genomgått betydande reparations- och restaureringsarbeten , även vid sidan av den omfattande ombyggnaden av koret och absiden 1864- 65. 126 Av kyrkans handlingar att döma var åren 168891 en period av livlig byggnadsverksamhet. Sakristian renoverades helt, valven över altaret (korets och absidens valv) blev förstärkta, kyrkan vitlimmades och målades invändigt, den medeltida altarprydnaden ersattes med en altaruppsats av sten och nytt altarskrank tillverkades (vis prot). Nästa större reparation utfördes 1807 då kyrkan rappades och vitkalkades ut- och invändigt. Samtidigt flyttades triumfkrucifixet från sin ursprungliga plats i triumfbågen till korets norra mur tillsammans med dopfunten, som en tid stått under krucifixet i triumfbågen. 1907 utfördes på tornet omfattande reparationsarbeten, främst på ljudgluggarna, vars omfattningar, särskilt de på södra sidan, var svårt skadade. Nyhuggna kolonnetter med kapitäl och baser samt masverk av kalksten insattes i samtliga ljudgluggar som förlorat de ursprungliga; ett omfattande och dyrbart arbete. 1929- 30 utfördes en genomgripande yttre och inre restaurering efter förslag av arkitekt Erik Fant. 33 Härvid höjdes långhusets yttertak ca 3, 5 m till sin beräknade ursprungliga höjd samt täcktes med vattrandade bräder. Interiörens väggar och valv vitkalkades och nytt golv av trä inlades i hela kyrkan. I samband härmed gjordes en byggnadshistorisk undersökning i långhuset, varvid man påträffade grundmurar till ett äldre, romanskt långhus och ett äldre torn (fig 136). Inredning och inventarier renoverades av konservatorn C W Pettersson och triumfkrucifixet återfördes till sin ursprungliga plats i triumfbågen . 1962-63 genomgick kyrkan en omfattande men skonsam restaurering främst av underhållskaraktär. Hela exteriören putsades och vitkalkades med undantag för hörnkedjor och omfattningar. Den stora portalen på långhusets södra sida samt skulpturfriserna öster om denna genomgick en behövlig renovering. Den svårartade vittringen hade framskridit i rask takt och lagningar var nödvändiga särskilt på det östra kapiL lbandet och på de sto ra relieferna. Man övervägde t o m att ersätta relieferna med nyhuggna kopior i samma material och att försöka anbringa originalen på skyddad plats, tex på långhusets norra innervägg. 33 J stället skyddades särskilt utsatta partier genom påläggning av blyplåt. D ess utom KALKMÅLNINGAR förlängdes långhusets tak nedåt med en utskjutande list samt ränna till skydd mot dropp. Interiörens väggar och valv omkalkades, varvid rester av medeltida kalkmålningar på ringkammarens norra vägg framtogs (fig 138). Inredningen såsom bänkar, predikstol, altaruppsats och läktare renoverades genom tvättning och retuschering. Triumf- krucifixet genomgick en omfattande konservering, varvid den medeltida färgen i görligaste mån framtogs under påmålningar från 1700-talet och från 1929. - Votivskeppet lagades och tvättades. Arbetet utfördes under ledning av konservator Erik Olsson, vars utförliga restaureringsrapport av den 3/9 1963 förvaras i ATA. Kalkmålningar Av kyrkans en gång säkerligen rika medeltida målningsskrud återstår endast en liten rest, som framtogs vid restaureringen 1962- 63. Det är en fragmentarisk framställning av ett fartyg (fig 138) placerat på ringkammarens norra mur. Målningen har troligen utförts på 1400-talet. På 1700-talet försågs absiden med ornamentala målningar i tidens stil. Vid en visitation 1756 anmärktes följande: »Denna Mannen Lars Jacotsson Bogs i Stange har til Kyrckans prydnad år 1753 bekostat en ny wacker målning på Muren bak om Altar-Tafflan, och gifwit Mästaren ther före 12 Dr hwilket så wäl til hans beröm, som upmuntran för andra til slika frikostigheter mot Guds Hus, här infördt warder.» (vis prot). Enligt räkenskaperna hette mästaren Nils Salin. Denna målning spolierades naturligtvis helt vid korets och absidens ombyggnad 1864- 65. Fig J 38. Fragment av kalkmålning på ringkammarens norra mur. Foto J 966. Fragment of mura! on N wall of ringing chamber. 127 Inredning och inventarier Altaranordning Altarbord (fig 139), murat och fristående , vitputsat. Altarskivan är av grå slipad kalksten , hålkälad och saknar invigningskors. Skivans mått 207 x 111, Tj 14. Altarets totala höjd ca 110. Altaret som saknar nisch och relikgömma, torde vara samtida med korets ombyggnad 1864- 1865. I långhusets sydöstra hörn står ett ursprungligt sidoaltare, på vilket predikstolens korg nu vilar (fig 146). Det är murat, putsat och vitkalkat samt har i det nordvästra hörnet hörnkedja av huggen kalksten. Altaret täckes av en hålkälad altarskiva av grå kalksten ( 170 x 95). På framsidan en stor nisch , som stänges med en järnbeslagen lucka (65 x 45, Dj 50). I korgolvet nordväst om altaret ligger en altarskiva av grå kalksten. Den är i två delar och försedd med fem ristade, likarmade kors. Mått 173 x 105. Skivan h a r antagligen tillhört ett nu försvunnet sidoaltare. Altaruppsats av skulpterad , målad och förgylld sa ndsten (fig 139). I mittfältet är infattat ett medeltida starkt övermålat krucifix av trä, som troligen ursprungligen hört till ett altarskåp från 1400-talet (fig 140). Fältet flankeras av två fristående manliga figurer i genombrutna nischer, begränsade av kolonnetter och sidostycken. Skulpterat understycke med änglahuvuden, kartuscher och fruktknippen. Altaruppsatsen krönes med Karl XII: s namnchiffer. Färger: rött, blått, vitt, guld. 1nskrifter i svart : I bok, som hålles av den fristående figuren tv: »Lagen är / gifwen ge / nom / Masen », av figuren t h: »Nåd och san / ning är korn/ men genom / Jesum Christum»; under kolonnetterna, tv »Sij», t h »meniskian»; mellan dem under mittfältet: »Jesu Christi Guds Sons / blod renar oss af alla synder. » På understycket inom kartuscher t v »1: L: (Johan Lutteman) / P: P», t h »E: L (Eras mus Lutteman) / P: L:», över kartuscherna »hust: A: H: D» resp »hust: W: N: D :» ; mellan dessa inskriptioner på understyckets övre list: »Thenna Altaretafla är giord Anno 1690, målad 1728. Måhlningen bekostade Kyrkiowärden Lars Jacobson och des Son Jacob Larson, Bogs.»34 128 Altaruppsatsen tillhör den stora grupp sandstensu ppsatser, som utfördes vid stenhuggarverkstäderna i Burgsvik under 1600-talets senare hälft. 35 Altarskrank av målad furu (se fig 125), indelat i rektangulära fält. Överliggare med tandsnitt. Utfört vid restaureringen 1929- 30 efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Knäfallsdynan med flamskvävnad i samma mönster som en äldre vävnad, använd som stoppning i den äldre altarringens knäfallsdyna och påträffad vid restaureringen 1930 (se nedan). Det nuvarande altarskranket ersatte ett från 186567 (räk), detta i sin tur ett äldre altarskrank, på vilket enligt inv 1830 var målat »Anno 1700». Bekännelsepall av målat trä (fig 141) på två kontursågade ben. Framsidan krönes av en överliggare prydd med äggstav och tandsnitt, på sidorna kontursågade vingar utformade som drakar. På detlistomramade mittfältet en figurmålning i bjärta färger: Kristus kröner en knäböjande figur. Därunder inskriften: »War trogen in til döden. Så skal iagh / Gifua tig Lifsens Krona. IOH. 2.V.ll.» På undre partiet: »Jacob Lars son. Walbor Nils doter. Bocges. Bekostat denna Pall anno. 1741.» På baksidans mittfält enkel dekor av vita moln på mörk botten, där ovanför inskriften: »Herre uplåt mina läppar, at min mun må / förkunna tin priis. Psalm. 51 v 17. / 1741.» H 107, största B 94. Pallen, som är mycket lik motsvarande pall i grannkyrkan Lye (SvK, Go V fig 68), säges vid vis 1743 vara skänkt av kyrkvärden Jacob Bogs. Triumfkrucifix Triumfkrucifix av skulpterad, målad och förgylld ek, bestående av Kristusfigur på kors med ändplattor och ring samt piedestal; en ovanligt fullständigt bevarad enhet (fig 142- 145). Kristusfiguren har ljusröd karnation med inslag av gråvitt, hår och skägg är förgyllda, ländklädet är förgyllt samt har blå flikar, korset är förgyllt med grön mittstav. Ändplattornas ramar samt de snidade figurerna på dessa är förgyllda mot blå bakgrund. Korsets baksida är rödbrun med vit marmorering. De kvadratiska änd- .... Fig 139. Altaruppsats av sandsten, tillverkad i Burgsvik J690, målad J728, antependiet komponerat av Sofia Widen 1930. Foto J966. Sandstone reredos, made al Burgsvik in 1690, painted in 1728. 4 - 68 1582 Stå nga k yrka 129 STÅNGA KYRKA Fig 140. Kristusbild från 1400talet, inkomponerad i altaruppsatsen (fig 139), korset sekundärt . Foto 1966. Figure of Christ, J5th century, fitted into the reredos (jig 139), cross secondary. plattorna har i mittfältet skulpterade och målade figurer, evangelistsymbolerna: Lukas-oxen (fig 144), Markus-lejonet, Johannes-örnen och Matteus-ängeln, samtliga med språkband på vilka troligen deras namn ursprungligen varit målade. Krucifixet vilar på en trabes (rekonstruktionfrån 1930, se nedan) samt på en ursprunglig snidad och målad piedestal (fig 145). Överst liggande krönt lejon på ett postament på vars framsida en myntöppning är anbringad. Piedestalen har således även tjänstgjort som offerstock. Postamentet avskiljes från skaftet genom en vulst prydd med snidad flätornamentik. På skaftet snidade växt- och liljeorna130 ment. Nedre delen av piedestalen samt en bas av kalksten härrör från rekonstruktionen 1930. På en platta bakom lejonet finns följande målade inskrift : »Hans L: s Bog / och hust. EL: D: be / kostat thenna / målning. 1728.»36 Piedestalen är målad i brungult, rödbrunt, vitt och grönt. Krucifixet med dess piedestal synes ha tillkommit omkring 1250 och har således ursprungligen tillhört den romanska kyrkan. Det har tillskrivits »Hejnummästarens» verkstad. 37 Ända fram till 1807 var triumfkrucifixet och piedestalen kvar på den ursprungliga platsen i triumfbågen. Vid den omfattande reparation av kyrkan, som I N REDNING OCH INV EN TARIER genomfördes detta år, flyttades det till korets norra vägg tillsammans med dopfunten, som varit placerad framför piedestalen. Detta skedde inte utan protester från sockenborna, som ogärna företog större förändringar i sin kyrka. I Inventariet 1830 anmärktes följande: »Crucifixet, ett colossalt arbete i träd till 9 aln höjd, ifrån äldre tid placeradt tillika med DopFunten midt i den främsta hvalfbågen, som skiljer choret och kyrkan, så att ingången i choret tillspärrades och presten för altaret knapt syntes, åtmin sto ne ej ifrån den mellersta bänkraden; hvarföre och med församlingens slutliga bifall, som dock hade sina omvägar för att vinnas, vid reparationen år 1807 Chrucifixet med Funten flyttades till den plats de nu innehafva ofvanför Chorbänken vid Sacristiedörren.» Vid restaureringen 1929- 30 återuppsattes krucifixet i triumfbågen efter anvisningar av professor Johnny RoosvaJ. 38 Krucifixet renoverades 1963 av konstnären Erik Olsson som i sin rapport till Raä (3/9 1963) lämnat en utförlig redogörelse för krucifixets tillstånd. Av denna framgår att det övermålats flera gånger, dels 1728 samtidigt med piedestalen (jfr inskriften ovan), dels 1929 då det målades av konservator C W Pettersson. U nder dessa övermålningar fanns rester av originalfärgen, som nu framtogs och bättrades. Predikstol ett kontursågat gavelstycke med årtalet 1723 (fig 147). På dörrens insida följande målade inskrift: »Erasmu s Lutteman Pastor / här är, som för thenna/ prädikstol dragit besvär. / Att Christian Fedder then / nu hafwer bi.igt = och Jo / han Hernell med målning / bepriidt.x Församling med/ Kyrckian thet hafwe r betalt / Gud låte i nåder behaga sig / alt!!!/ = 1723/ x 1726/ i sept :» På den undre spegeln: »Kiirckio Wärdare / Lars Jacobson Bogh / Pauel Hansen Tiengwede / Hans Ranso n Smitsarfiie / Andreas Oli.ifson Siitarfiie.» In skriften upplyser sålunda om predikstolens upphovsman, den kände kyrksnickaren Christian Fedder,39 so m även utfört predikstola rna i Gothem och Källunge, samt om dess må lare Johan Hernell, 40 livligt verksam på Gotland under 1700-talet både som målare och snickare (nummertavlor). En äldre predikstol omtalas 1691 , då den flyttades i samband med att man till verkadeett »Nytt Choor» (korstol eller möjligen korskrank) . Denna predikstol försågs år 1694 med en »Himmel » (ljudtak,inv). Fig 141. Bekännelsepall, skänkt 1741. Foto 1966. Confessional stool, presented in 1741 . Predikstol av snidat och målat trä, består av korg med ljudtak samt trappa (fig 146- 148). Den är placerad på ett medeltida sidoaltare (se altaranordning) i långhu sets sydöstra hörn. Korgens och trappans barriär indelas av kolonnetter målade i svart med bladoch blomornament i silver och guld. De upphöjda listomgivna fyllningarna har på mitten förgyllda åtta uddiga stjärnor mot mörkbl å fond. Nederst på korgens och trappans barriär en snidad list med växtornament i relief målad i må nga färger. - Det åttkantiga ljudtaket kröns av en genombruten pinakel , som uppbärs av kontursågade voluter. På taklisten snidade och målade gavelstycken, det mellersta försett med Fredrik I: s namnchiffer under kunglig krona. På ryggstyckets listomgivna fält en målad strålsol med det hebreiska Gudsna mnet. Under Jjudtaket hänger en försilvrad duva. Trappan avslutas nedåt med en dörr, vars omfattning kröns av 131 132 Fig 143. Triumfkrucifixet, detalj av fig 142. Foto 1966. Detail of rood, fig 142. Fig 142 (t v). Triumfkrucifix med ursprunglig krucifixpiedestal, 1200-talets mitt. Foto 1966. Rood with original crucifix pedestal, mid-1 Jth century. Fig 144. Detalj av triumfkrucifixet, högra korsarmen. Foto 1966. Detai/ of rood, right arm of cross. 133 STÅNGA KYRKA 1867 beströks predikstolen med en ljusbrun färg, som helt dolde 1700-talsmålningen. Denna övermålning avlägsnades vid restaureringen 1929- 30. Timglas med ställ av ornerad mässingsplåt för två glas på rödmålad vriden ståndare av järn. Förmodligen anskaffat i samband med predikstolens tillkomst på 1720-talet. Mått: Ståndarens H 34 cm, ställets H 19 cm. - Ett äldre nu förkommet »thime glaas» inköptes 1593 (inv). Bänkinredning Bänkinredningen är sluten (se fig 124, 125), delad i fyra kvarter. Det främsta kvarteret på södra sidan (mansbänkarna) är ca 10 cm högre än övriga bänkar. Överliggaren är prydd med snidade ornament i form av äggstav och tandsnitt. Ramverket är målat i mörkbrun ströppelmålning, medan dörrarnas fält inom blå lister har målade akantusornament i rött och grönt på gulgrå botten. Förmodligen tillkom största delen av denna bänkinredning 1693, då »wardt de nye bäncker giordhe i Kyrckian» (inv). De målades samtidigt som predikstolen och korstolen 1726 av Johan Hernell (inv), övermålades med ljusbrun färg 1867 (räk) och befriades fråil övermålningen vid restaureringen 1929- 30. Vid den sistnämnda restaureringen gjordes bänkarna bekvämare genom att man lutade ryggstöden bakåt. Korbänk med två säten av samma utförande som bänkinredningen. Tillkom enligt inventarium 1691 och målades av Johan Hernell 1726. - Kyrkan hade tidigare en skriftestol, 41 även den målades av Johan Hernell 1726 (räk). Förmodligen hade den tillverkats under 1600-talet. Fig 146. Predikstol tillverkad av Christian Fedder 1723, målad av Johan Hernell 1726. Foto 1966. Pulpit made by Christian Fedder, 1723, painted by Johan Hernell, 1726. Fig 145. Krucifixpiedestal (offerstock) från 1200-talets mitt, basen tillkom vid restaureringen 1929-30. Foto 1966. Pedestal oj rood (poor-box) from middle oj 13th century, the base was made in conjunction with restoration 1929-30. 134 135 STÅNGA KYRKA Fig 147. Predikstolens dörr och trappbarriär. Foto 1966. Door and balusters oj pulpit. Läktare Orgelläktare av trä i tomkammaren över hela kyrkans bredd, vilande på åtta träpelare (fig 126). Rak bröstning med nygotiskt bågverk, fält med brädfyllning. Färger: grågrön marmorering, pelarna med ockergula kapitäl , bröstningens fält tegelröda, lister förgyllda. Läktare uppfördes under 1730-talet och målades 1740 av Johan Hernell. 42 Den byggdes om på 1800talet, troligen i samband med att orgeln anskaffades. Färgsättningen är från restaureringen 1929- 30, då läktaren minskades något. 136 Orgel Orgelverk med sju stämmor, en manual , bihangspedal och mekanisk traktur, byggt 1871 av P L Åkerman, Stockholm. 43 Gåva av länsman L N Åkerman, Österlings. 44 Fasaden är nygotisk (fig 150), indelad i fält, i de övre av dessa blindpipor av metall. Gråbrun marmorering, undre fält rödbruna, krönlister förgyllda. Fasaden krönes av en förgylld krona. En föregångare till orgeln var det psalmodikon, som inköptes 1841-42 (räk). Ej bevarat. Nummertavlor Nummertavlor: - 1 (fig 149). En för fem psalmer av snidat och målat trä med ramlist i form av en INREDNING OCH INV ENTARIE R Fig 149. Nummertavla av snidat och målat trä, J 700-talets slut. Foto 1966. Hymnbaard af carved and painted waad, end af 18th century. Fig 148. Predikstolsdörrens insida med målad inskrift. Foto 1966. lnside afpulpit daar with painted inscriptian. lagerstav, överstycke krönt med krona. Svängbar. Färger: blågrått, vitt, guld, grönt. H 95, B 58. I koret. Enligt inventarium 1942 funnen vid restaureringen 1929-30 och restaurerad av C W Pettersson. - 2. Av snidat och målat trä med plats för sex psalmer med förgyllt ramverk. Vridbar kring en rund trästång. H 130, B 55. Nämnes vid en visitation 1874 som tillkommen sedan senaste v1s1tationen 1864. skänkt av färgaren J L Sandbäck, Strömma. Användes före restaureringen 1929- 30. Nu på sakristievinden. - 3. Med plats för fem psalmer. Enkel svart ramlist på tre sidor. H 37, B 32. Å sakristians. vind. 137 STÅNGA KYRKA Fig 150. Orgelfasad i nygotik tillverkad 1871. Foto 1967. Neo -Gothic organfront, made in 1871 . Dopredskap Dopfunt av grå sandsten (fig 151- 161) bestående av cuppa med uttömningshål samt skaft och fot i ett block. Cuppans och skaftets utsidor är fyllda med figurscener och ornament i ganska hög relief. Cuppans scener omramas av rundbågiga arkader uppburna av låga kolonnetter, i svicklarna figurframställningar i bröstbild, i allmänhet änglar (fig 155). Cuppans övre scener avgränsas från de nedre genom en vulst i form av ett rep med knutar. Cuppans övre scener är följande: - l. Bebådelsen (fig 153), ängel med språkband vänd mot den sittande Maria, som lyfter båda händerna, mellan dem en nedåtriktad Gudshand. - 2. Kristi födelse, Maria liggande i säng med nedhängande draperier. Vid dess högra 138 ända står en kvinna som lyfter det nyfödda barnet, vid fotändan en tillbedjande ängel. 45 - 3 (fig 151). Knäböjande man (Staffan?) pekande uppåt, i vänster hand en klubba. Fyra djur i burliknande inhägnad samt där ovanför man med svärd som i vänster hand har ett avhugget huvud (Johannes Döparens halshuggning?). -4. Herodes gästabud (fig 154). Scenen återger Staffanslegendens berättelse om den stekta tuppen som flyger upp och gal: Kristus natus est (Kristus är född). Till höger Staffan (eller Stefan),46 som senare led martyrdöden genom stenande. - 5-6. Konungarnas tillbedjan (fig 152, 156). Tronande Maria med barnet på sitt knä. Hon håller i sin högra hand en liljespira (?). Det Fig J 51. Dopfunt av sandsten från 1100-talets slut, tillskriven stenmästaren Hegvald . Foto 1966. Sandstone font, end of i 2th century, attributed to Master Mason Hegvald. 139 STÅNGA KYRKA Fig 152. Dopfuntens cuppa med två scener, Konungarnas tillbedjan samt Herodes gästabud. Foto 1964. Bowl of font with two scenes, the Adoration of the Magi and Herod 's Supper. krönta Kristus barnet har i vänster hand en korsstav. Den främste kungen (som ryms inom denna scen) överlämnar sin gåva, i vänster hand en stav. I nästa fält ses två av kungarna vandrande med gåvor i händerna, stödda på stavar. Scenerna under cuppan är följande: - 7. Barnamordet. Soldat med lyftat svärd tar barnet från en kvinna, vars hår står på ända på grund av hennes stora rädsla. - 8. Flykten till Egypten (fig 157). Maria med barnet ridande på liten häst med flätad man (ett russ). I vänster hand håller hon en liten korsstav. - 9. Skördeundret (fig 158). Josef, som även hör samman med föregående scen eftersom han leder hästen i ett rep, lyfter vänster hand i en befallande åtbörd mot en man som arbetar med skära. 47 -1011. Fyra sittande män, två i varje scen . Det ena paret med dukliknande tygstycke i händerna, det andra (krönta) med språkband (fig 159). 48 På skaftet tre odjurshuvuden, lejon, som i sina käftar håller mindre fyrfotadjur (fig 160). Det fjärde huvudet är en människas, möjligen en kvinna (fig 161). Skaftet avgränsas nedåt mot foten av en bred flätad ranka i relief. Vid cuppans mynning finns flera cirkelrunda fördjupningar, vilka förmodligen använts för att fästa 140 ett dopfuntslock, som dock ej är bevarat. - Funtens mått: H 105, cuppans D 75. Funten är ovanligt väl bevarad, vilket tyder på att den ej som många andra Gotlandsfuntar en tid varit placerad utomhus. Spår av bemålning, rödbrunt, gult, blått, grönt och ljusrött, härrör från 1728 då funten målades samtidigt med triumfkrucifixet (inv). Spår av vitt ovanpå bemålningen tyder på att funten en tid , troligen under 1800-talet, varit vitkalkad. Funten i Stånga är ett av de bäst bevarade verken av den mästare, som efter en inskrift på dopfunten i Etelhem (SvK Go V s 150) fått namnet »Hegvald», verksam vid 1100-talets slut. Funtama i När och Vänge (SvK Go IV s 440 f) står stångafunten närmast.49 Dopfunten har ursprungligen varit placerad i långhusets västra del, 50 förmodligen på den plint som vid restaureringen 1929-30 påträffades under trägolvet strax öster om södra ingången, där den fortfarande kvarligger (jfr nedan). Efter reformationen, troligen under 1600-talet, flyttades den fram till triumfbågen där den placerades framför triumfkrucifixets piedestal. När korset år 1807 flyttades till korets norra vägg (se triumfkrucifixet) följde dopfunten med. I samband med restaureringen 1929- 30 Fig 153. Bebådelsen, scen på dopfuntens cuppa. Foto 1966. The Annunciation, scene on bowl offont. Fig 154. Tuppundret vid Herodes gästabud, scen på dopfuntens cuppa. Foto 1966. The Miracle of the Cock, scene on bowl of font . 141 158 Fig 158. Skördeundret, scen på dopfuntens cuppa, nedre registret. Foto 1966. The Har vest Miracle, scene an bowl af font , lower register. 159 Fig 155 (ovant v). Ängel i svickel på dopfuntens cuppa . Foto 1966. Ange! in spandrel on bowl oj font. Fig 156 (nedan t v). Två av figurerna i Konungarnas tillbedj an, scen på dopfuntens cuppa. Foto 1966. Two of the figures in the Adoration oj the Magi, scene on bo wl of font . Fig 157 (nedan t v). Flykten till Egypten , scen på dopfuntens cuppa, nedre registret. Foto 1967. Th e Flight inta Egypt, scene an bowl oj font , lower register. Fig 159 (t h). Två konungar med språkband, scen på dopfuntens cuppa, nedre registret. Foto 1966. Two kings with a scroll, scene an bowl offont, lower register. STÅ NGA KYRKA Fig 160. Dopfuntens fot med fa beldjur. Foto 1964. Foot of font ivith fabu lous anima/s. flyttades den till sin nuvarande plats vid korets södra mur. Dopfuntsplint av grå kalksten, rektangulär, med rännor utmed kanterna och mot ett utrinningshål i en cirkelrund fördjupning på stenens mitt (fig 162). Ligger i golvet strax öster om södra långhusportalen, möjligen på ursprunglig plats. Mått : 220 x ca 150. Dopfuntsbas av grå kalksten , cirkelrund, med uttömningshål på mitten. H ar troligen varit placerad ovanpå den rektangulära plinten. Ligger nu under trägolvet i koret invid sakristieingången, dit den förmodligen flyttades 1807. Mått : D 132, Tj c 20. Dopfat av mässing, runt, med brett brätte och flat skå l. I skålens botten relief med framställning av syndafallet, runt denna fyra gånger upprepad inskription : » WISBHNBIRAB». Inskriften i det närmaste oläslig, den angivna läsarten efter Sä ve. 51 144 Jfr dopfatet i Burs (fig 72). »Bekken til funten» är i inventariet 1594 tillskrivet med annan hand ; därefter tillagt »borto» och raden överstruken. I 1582 års inventarium upptages »en messin handfaedt (bruges uti prestegaarden)», där det också står upptaget som »Eth handefat, som er kommet från Stange kirke». N attvardskärl Kalk av delvis förgyllt silver (fig 163). Enligt stplr tillverkad 1807 av Magnus Söderberg, mästare i Visby 1779- 1834. - H 28,5, fotens D 14,5, cuppans D 13 ,2. Paten av silver med förgylld översida. Enligt stplr tillverkad 1785 av Johan Lindbom, mästare i Visby 1784- 1803. Kalk och paten inköpta 1807, sedan äldre kalk och paten stulits i mars 1803 (räk). Fig 161. Kvinnohuvud(?), detalj av dopfuntens fot. Foto 1964. Head of woman ( ?) , detail of foot of font. 5 - 681582 Stånga kyrka 145 STÅNGA KYRKA med ingraverade palmkvistar, bok och kors; inköpt 1905 (räk). Glaskaraff, prydd med graverat kors och ankare korslagda under kalk och sol, proppen med klot krönt av kors. H 38, D 15. Tillsammans med två andra dylika anskaffad under tiden 1864-74 (vis). Till sockenbudstyget hör en oblatask av svarvad björk, H 6,5, D 6,7, tillverkad och skänkt av kyrkovärden Petter Didriksson, Österlings, samt en liten glasflaska. Alltsammans förvaras i en trälåda i sakristian, enligt inskrift tillverkad 1888 av Didriksson. Brudkrona Brudkrona av förgyllt silver med flikar, runt ringen besatt med rubiner, smaragder och safirer. På ringens insida inskr: »Till Stånga kyrka från Edla Thoren 1950.» Tillverkad av C G Hallbergs guldsmedsaktiebolag. H 8, ringens D 5,3. Ljusredskap Fig 162. Rektangulär dopfuntsplint med huggna rännor, ligger nu i långhusets golv omedelbart öster om portalen. Foto 1966. Rectangular plinth offont with tooled grooves, now in floor of nave, immediately E of the portal. Sockenbudstyg av tenn, bestående av kalk och paten, utan stplr. Kalkens H 12,4, patenens D 8,8. Oblatask av nysilver, oval med rest kors på locket, 146 Ljuskronor, nr 1-4 av rnassmg, elektrifierade, nr 5-7 av trä och metall, oelektrifierade, i ordning från koret: - 1. Med 14 ljusarmar i två kransar. Inskription: »Skänkt av J Nilsson, Strömma. 1872» (inv). I koret. H ca 115. - 2. Med 16 ljusarmar i två kransar. Inskrift å kulans ena sida: »År 1855 är denna krona förfärdigad / Då Kyrkans föreståndare voro / S W Gustafson v Pastor, 52 H Pettersson / Liffride, Nils Jacobsson Hägvide, / Botolf Botolfsson Qvie och / Didr: Larsson Österlings / Kyrkovärdarne». Å andra sidan: »En prydnad Uti Herrans hus / Må Denna Krona oss påminna / Med sina sköna högtidsljus / Att låta hjertats offer brinna / Och stiga upp till Herran Gud / Med helig lydnad för hans bud». I långhuset. H ca 110. - 3. Med 16 ljusarmar i två kransar. Inskription på kulan: »Skänkt av kyrkovärdarne / 0 Olsson Frigsarfve / 0 Nilsson Maldes / C Hägg Smittsarfve / C Jacobsson Starrlause / 1903». I Långhuset. H ca 90. - 4. Lik föregående , men utan inskrift. Gåva av enskilda personer. H ca 90 (inv). - 5. Av svarvat och snidat trä med 14 ljusarmar av metall i två kransar. Färg röd och brun. H 83. - 6. Av svarvat och snidat trä med 12 ljusarmar av metall i två kransar. Färger: rött, blått och vitt. I tombågen. H ca 60 cm. - 7. Av svarvat och snidat trä med 7 ljusarmar av metall. INREDNING OCH INVENTARIER Fig 163. Nattvardskärl av silver, tillverkade 1807 av Magnus Söderberg, mästare i Visby. Foto 1966. Silver communion vessels, made in 1807 by Jvlagnus Söderberg , master in Visby . Färger: blått, rött och brunt. Över orgelläktaren. H 37 cm. En större och en mindre ljuskrona av trä skänktes av kyrkovärden Didrik Larsson, Österlings, den 1 januari 1857 (inv 1858), troligen nr 6 och 7. Ljusstakar. - 1. Ett par av mässing för vardera ett ljus. 1600-talstyp, anskaffade omkring 1900. H 46,5. På altaret. - 2. Ett par av mässing för vardera tre ljus. På foten inskription: »Till Stånga kyrka av Sofia och Albrecht Lindegren 1903.» H 35,5. -3. Ett par av mässing för tre ljus. Liknar föregående. H 35. På predikstolen. - 4. Av mässing med plats för 7 ljus. Inköpt 1904. H 56. På altaret. - 5. Av tenn, bestående av cirkulär fotplatta och rund ståndare. H 14, fotens D 15, H 3,5. Modern. - 6. Av tenn, enkel. H 15,5. Modern. Textilier Antependier: - 1. Av röd sammet med silvergaloner och silverfrans. Enligt vis 1908 tillkommet efter 1902. Gåva av syföreningen. L 222, H 145. - 2. Av rött ylle vävt i röllakansteknik med fram ställning av gudslammet. Komponerat av Sofia Widen och tillverkat 1930 på Licium. 53 - 3. Av vitt ylle, prytt med broderat kristusmonogram i gult och orange, samt band med broderad dekor. På fodret broderat «Cedergren & Eriksson, Visby». Anskaffat 1967. - 4. Dessutom fragmentariskt tryckt tyg, som kan ha brukats som antependium. 54 Nu återstår fyra fragment, nämligen ett större stycke, två remsor som bildar delar av en nederkant, samt ett mindre fragment på vänster sida. Nedre kanten prydd med vita linnetofsar (fig 164). Bottentyget är av vitt linne med blocktryck i svart. Mönstret synes ha gjorts med tre olika block: - a. En yvig ranka med olika djur, lejon, gripar, hundar, vilka bildat bård längs över- och underkanten (fig 165). Format ca 15 x 45. - b. Parställda fåglar och en stad med mur och portar, B ca 23, H ca 30. - c. Bred bård med rosetter, som omramat partiet med mönstret nr 2. B 6. Tygtrycket senmedeltida, Tyskland eller ev 147 STÅNGA KYRKA Fig 164. Fragment av antependium(?) av vitt linne med blocktryck i svart, senmedeltida. Foto ATA. Fragment oj antependium (?), white linen with black block-print, late medieval. Sverige. Antependiets ursprungliga minimimått L 105, H 70. 1896 var dessa fragment fästade över en röd broderad dyna, som detta år deponerades i GF (inv nr B 1141). I samband med att dynan 1911 konserverades på dåvarande Pietas (nuvarande Riksantikvarieämbetets textilkonservering; Pnr 110), lossades det tryckta tyget delvis. Vid en senare undersökning 1950 lösgjordes tyget och monterades på väv (Pnr 2820). Mässhakar: -1. Av brun, ursprungligen röd, sammet. På ryggsidan mittbård av tredubbel genombruten silvergalon, på framsidan enkel mittbård av samma galon, som också löper runt kanten. 1700talet, möjligen identisk med den röda mässhake, som inköptes 1712 (inv 1713). - H 112. - 2. Av linne, ena sidan vit, den andra röd. Cedergren & Eriksson, Visby. Inköpt 1958 för gåvomedel. Kalkkläden och predikstolskläden: - 1. Av brun sammet, kantad med en smal genombruten silvergalon. 1800-talets början(?). Kan möjligen ursprung148 ligen ha använts som kalkduk. 55 L 59, B 53. - 2. Av rött kläde med palmkvistar broderade i silvertråd med paljetter. 1800-talets slut. B39. -3. Av grönsvart sammet med namnet Jahve omgivet av triangel och strålar, allt i silverbroderi. 1800-talet. B 38,5. - 4. Av röd sammet med kors av silvergaloner och gula i silke broderade palmkvistar. Omkr 1900. B 42. - 5. Av röd sidendamast mönstrad med musicerande änglar, med fem broderade stjärnor i vitt och guld samt med frans i rött och guld. På fodret märkt: »S. W. Licium 1939.» Komponerat av Sofia Widen. B 43, L med frans 41. Gåva av Kyrkliga syföreningen 1940. - 6. Av grönt mönstrat linne med vitt broderat kors. Enligt inskrift på fodret utfört av Cedergren & Eriksson, Visby. B 42, L 48. Gåva 1959 av fru Teresia Nilsson, Maldes. Dynor: - 1. Kvadratisk översida av röd gåsögonvävnad (fig 167) med dekor av ursprungligen förgyllda läderremsor fastsydda med langettsöm. I mitten ett ringkors, mellan detta och kantens mittpartier fyra cirklar vardera innehållande två INREDNING OCH INVENTARIER Fig 165. Lejon och parställda fåglar, detalj av fig 164. Foto ATA. Lion and birds in pairs, detail from fig 164. mindre cirklar. Parallellt med kanterna en bård med flätsöm . Den återstående ytan är täckt med strålar i läggsöm med glesa langettstyng. Kantlängd 48 cm. Denna översida tillhör den dyna som 1896 deponerades i GF (inv nr B 1141). Stoppningen är borttagen och översidan monterad på lärft. Broderiet har daterats mycket olika, till 1100-talet (Roosval), senmedeltiden (Branting-Lindblom) och till 1800-talets senare hälft (Geijer) samt till 1300-talet (Franzen). 56 - 2. Översida till bänkdyna i flamskvävnad med viggmönster i flera färger (fig 166). Varp lin eller hampa, ca 28 trådar per 1 cm, inslag av ullgarn. Undersida av läder. Foder av ovalkad grå vadmal. Vid vävnadens ena kortsida är fast- sytt ett fragment av samma sort. Vådbredd 42 cm. När flamskvävnaden sytts fast vid lädret har 6 cm av väven vikts in på varje sida. L 115, B 27-32. Bänkdynan har sannolikt prytt den medeltida dubbelbänken (se nedan), ev redan på 1500-talet, då flamskvävnaden visar ålderdomliga drag. 57 Den hittades 1929 på sakristians vind. Sedan 1945 deponerad i GF (inv nr Dep C 1406 1:a). - 3. Som föregående. Flamskvävnadens största L 30, vadmalsfodrets L 120, läderunderlaget fragmentariskt. Dep 1945 i GF (inv nr Dep C 1406). 58 - 4. Lång remsa av liknande flamskvävnad, fastsydd vid fragment av läderstycke. L 85, B 18, lädrets B 11. I sakristian. - 5. Stycke av flamskvävnad, som 149 Fig 166. Översida till bänkdyna i flamskvävnad med viggmönster i flera färger. Foto 1966. Upper side af bench cushian in Flemish weave with wedge pattern in several ca/aurs. Fig 167. Översida till dyna av röd gåsögonvävnad med dekor av ursprungligen förgyllda läderremsor, 1300-talet (?). Foto ATA Upper side af cushian af gaaseeye weave with decaratian af ariginally gilt leather straps, 14th century (?). 150 INREDNING OCH INVENTARIER Fig 168. Bänkdyna i flamskvävnad med blommönster i flera färger. Foto ATA. Bench cushion in Flemish weave with flower pattern in several colours. legat i kudde för kyrkogångspallcn. L 59, B 40. Dep 1945 i GF (inv nr Dep C 1406 l:b). - 6. Bänkdyna i flamskvävnad (fig 168). Mönster med stora röda blommor, mellan dem mindre blå och gula blommor samt ett bladverk i två gröna färger med en rödaktig mittnerv i varje blad. Bottenfärg svartbrun, mycket ofullständigt bevarad. Ingen stadkant finnes. Avklippt från en bredare vävnad. L 68, B 44. Upptäcktes 1929 som en del av stoppningen i en dyna på sakristievinden. I GF (inv nr dep C 1406: 2). Konserverad på Pietas och monterad på grå väv. 59 (P nr 2678). Håvar, ett par, av brun sammet med genombrutna guldgaloner. Brunmålade, svarvade skaft med klocka. L 142, holkens L 22. Enligt räk från 1826. Kormatta framför altaret i röllakansteknik, färger matt grågrönt, gråblått och ljusbrunt, ej frans. Invävda bokstäver »G H M B» (Gotlands Hemslöjd, Monica Bertilsson). L 245, B 126. Försvunna textilier 1582 fanns »en Gyldensticks messe hagel!», kyrkans enda, troligen identisk med den gamla mässhake, som 1717 skänktes till Kräklingbo kyrka. 1835 anskaffades för första gången en prästkappa på kyrkans bekostnad (räk). Möbler En korkåpa upptages i inventarierna from 1582. Enligt ett tillägg i 1713 års inventarium brukades den som duk på sakristibordet. Så var fallet ännu 1858. Kåpan såldes senare samma år på auktion. Kista av ek (fig 169), det platta locket sekundärt kompletterat med plankor av furu . Framsidan är rektangulär, skuren i låg relief. Rektangulärt mittfält med fem spetsgavlar, krönta av parvisa treflikiga blad. I gavelfälten drakliknande djur. Mittfältet flankeras av rektangulära fält med vingade drakar. Lockets bräder parallella med kistans kortsidor, ekplankorna prydda med snidade fåror. 1300talet. 60 Lockets L 137, B 72,5, kistan (utom locket) L 136, B 70, H 76, Dj 57. I GF (inv nr B 329). Kista av furu med kupigt lock och fyra järnbeslag. 1807 såldes en kista, som skadats vid kyrkstölden detta år (räk). Enligt räk 1817 lagades låset på »kyrkokistan», troligen den nuvarande, som torde anskaffats 1807 eller strax därefter. Förvaras nu på sakristians vind. L 106, B 50, H 47. Medeltida bänk (fig I 70-172) av svarvad, snidad och ristad ek och furu med dubbla säten och central151 STÅNGA KYRKA ställt ryggstöd. 61 Dennas k dubbelbänk är uppbyggd av en stomme med utfackningar. Stommen består av stolpar, ryggbräda, sarg och slåar, som sammanfogats genom att tappas i varandra. Utfackningarna utgörs av tavlor bildade av par av växelvis vertikala och horisontella svarvade stavar. Stolparna står i mitten och i varsin ände av ryggstödet samt i bänkens ytterhörn. Stolparna är mönstrade med svarvränder i form av ringar, vilka tillsammans bildar olika breda band på stolparnas jämntjocka del. Ryggbrädan är en symmetriskt utformad och dekorerad bräda, som är högst vid mittstolpen. Den är dekorerad på båda sidor med två rader dubbla halvcirkelbågar, som ristats i träytan. Sittbrädan är utförd av hela plankor och har troligen täckts av lösa sittdynor. Mellan hörnstolparna är runt bänken anbringad en sarg, som håller samman bänkstommen och bär sittbrädan. Sargbrädan är intappad i hörnstolparna, men genomgående urtag finns endast i ryggstolparna, där sargen fortsätter tvärs genom stolpen. Sargrygg- och karmbräderna samt slåarna fästs efter itappningen med trädubbar. Mellan stolparna är nedtill slåar anbringade, vilka på långsidorna vilar med hela sin längd mot golvet. Trycket från sittbrädan fördelas på slåarna genom en rad kolonnettformade stöd. Sargen över stöden är på ena långsidan ursågad i en rad tryckta kölbågar. Det karakteristiska för möbler av denna typ är de utfackningar eller fyllningar, som stommen uppbär i rygg och sidor. 62 Dessa fyllningar sammansätts av element, tavlor eller brickor, som uppbyggts av stående och liggande, svarvade och ringristadejämntjocka stavar, som staplats i ett visst ftätverksimi terande mönster. Monteringen har börjat inifrån, och i det färdiga mönstret står och ligger stavar i varv på varv, där varje varv låser det närmast innanför liggande. I ett varv är varje stav två stavdiametrar längre än motsvarande i närmast innanför ligga nde varv och låter stavarnas ringristade och släta partier ställas mot varandra i bestämt mönster. I bänkens ryggstöd har monteringen av stavfälten börjat med ett dubbelt bågmotiv i mitten. Motivet bildas av två löst inlagda, men genom skålning i ytterkanten fastlåsta bågar burna av små kägelformade kolonnettstöd. I bågarnas mitt har en liten 152 svarvad docka stått (jfr bänk från Vallstena kyrka, SHM inv nr 12979). Bänken är rätt väl bevarad, dock saknas några fyllningar i ryggfältet. Det är den enda s k dubbelbänk av denna utformning som finns bevarad i sitt ursprungliga skick. Rester av dubbelbänkar finns emellertid kvar från Tofta, Etelhem, Väte och Hejdeby kyrkor. 63 - Mått : sitsens H 52, L 316- 322, B 99102, hörnstolpar H 103- 105, ryggstolpar H 135, 138, mittstolpe H 151. Jämförande studier av rekonstruktioner av dubbelbänkar och kyrkoplaner från olika byggnadsskeden visar att bänkar av denna karaktär kan ha stått mitt i långhuset och i kyrkans längdriktning. Bänken är svår att datera, men med tanke på nyss berörda placering bör den ha varit avsedd för det romanska långhuset och således tillverkad före 1300-talets mitt. Förvaras nu i SHM. Stol av svarvat trä (tig 173), till sin uppbyggnad lik den medeltida dubbelbänken i SHM (jfr ovan). Den är emellertid ombyggd i sen tid , enligt inskrift 1895, med åtskilliga tillägg, tex armstöden och ryggstycket med pärlstavar. Utan tvivel ingår dock i stolen delar av en ursprunglig, medeltida stol, tex stolparna, som är svarvade till samma form som dubbelbänkens stolpar. De har även urtag för itappning av rygg- och sidoslåar samt hål för fästdubbar. Stolparna är mönstrade med svarvränder i form av ringar. Ryggstolparna kröns av svarvade dockor. Stolen avsmalnar mot ryggen. Fasningen av den främre sargbrädan kan tyda på att skillnaden mellan stolens främre och bakre bredd varit mindre i det ursprungliga tillståndet. I sådant utförande skulle den påminna om medeltida stolar från kyrkorna i Vallstena (SHM), Endre (GF), Lärbro, Norrlanda (G F) och Burs (GF). - Mått: Sitsens H 49, främre B 70, bakre B 50, ryggstolparnas H 104. I sakristian. 2 st stolar av furu , målade i svart och brunt, läderklädd sits. H 88, sitsens H 47. I sakristian. Stol av furu , avsedd att användas i predikstolen. H 106, sitthöjd 76. Trasig. 1700- eller 1800-tal. Sakristievinden. Pallar.- 1.2 stav trä med kont ursågade ben, klädda med röd sammet. H 22. I skåp i sakristian. - 2. 2 st av trä med fyra svarvade ben, broderade på klädseln den ena med lammet med segerfanan mot röd grund, den andra med rosor mot olika nyanser av grönt, INREDNING OCH INVENTARIER Fig 169. Kista av ek med snidad framsida, 1300-talet. Foto 1967. Oak chest with carved front, 14th century. båda med fransar runtom. H 29. Den sistnämnda för altaret, den andra i sakristian. Brudstol av furu (fig 174). Rygg med fyra vertikala slåar och kontursågade bräder. Färg blågrå. Sitsens framkant L 91, bredd 42, sitthöjd 53, H 113. 1700-talet. Ornerad bräda (fig 175, 176) av furu med enkel ornering av ristade cirklar och halvcirklar. I senare tid använd som knäfallsbräda i kyrkbänk. L 243, B (största) 16. Å sakristievinden. Medeltida. 64 Kollektskrin av furu med björkfaner, rektangulärt lock, två gångjärn med beslag, lås och handtag. Skrinet har dubbel botten. Lådan mellan bottnarna kan dragas ut, sedan ena skringaveln dragits upp. Det övre rummet ha r varit avdelat i flera fack. Botten är av omålat trä; lock och kanter är rödmålade. I den lösa lådans botten är fastklistrat ett papper med sex profetbilder, enligt inskr. »Amos.», 6 - 681582 Stån ga kyrka »Ragg.» (ai), »Zachar.» (ia) och »Obadia»; två inskrifter oläsliga. I lådans lock rektangulärt stick (H 8, B 10) med satyrer, omgivet av fyra cirkelrunda stick (D 4) inom ram. Överst t h hammare på städ; kring ramen »Flagis micat magis» och talet 77, under detta man i 1700-talsdräkt mellan hus och träd; kring ramen »Germanus humanus» (den germanska människan) och talet 78. Bilderna tv övertäckta av svart färg. Skrinets L 28, B 12,5, H 10,5. 1700-talet. 65 I GF (inv nr B 541). Torde vara identiskt med det »Skrin med lås och hängslar til Kyrkians Pgr», som inköptes 1752 (räk). Bokpulpet av snidat och förgyllt trä med slipad och polerad marmorskiva. L 46, B 29, H (största) 24, (minsta) 15. Enligt visitationsprotokoll 1874 gåva av garvaren C Hedvall, Strömma, omkring 1870. På altaret. 153 Fig 170. Medeltida dubbelbänk av svarvad, snidad och ristad ek. Nu i SHM. Foto 1968. Medieval double-bench in turned and carved oak, now in the Museum of National Antiquities, Stockholm. Fig 171. Detalj av fig 170. Foto 1968. Detail from jig 170. 154 Fig I 72. Detalj av fig 170. Foto 1968. Detai/ from fig 170. Fig J 73 (nedan tv). Stol av svarvat och snidat trä, delvis medeltida. Foto 1966. Chair, turned and carved wood, part/y medieval. Fig 174 (nedan t h). Brudstol av furu , 1700-talet. Foto 1966. Bridal chair, pinewood, 18th century. 155 Fig 175-176. Bräda med geometrisk ornering, medeltida. Sekundärt använd som fotbräda i bänkinredning. Foto 1967. Board with geometric ornamentation, medieval. Used secondarily as foot -board in pews. Fig 177. Rökelsekar av malm, 1200-talet. Nu i SHM. Foto 1968. Censer, bronze, 13th century, now in the Museum of National Antiquities, Stockholm. 156 INREDNING OCH INVENTARIER Övriga inventarier Rökelsekar av malm (fig 177), runt, genombrutet lock med tornliknande upphöjning krönt av fågel. Kring mynningskanten prydd med geometriska ornament. 1200-talet. - H 25. Nu i SHM (inv nr 23849: 1). Fattigstock av svarvat trä (fig 178), överst försedd med lucka av järnplåt med penninghål samt beslag, brunmålad. 1700-talet. - H 105. Placerad på södra sidan vid främre bänkkvarterets bakre bänkskärm. - 1. Hedengranstavla 66 utförd med anledning av Karl XI: s begravning 1697. I svart listram. L 90, B 69. Defekt. - 2. Gustaf III : s tal till ständerna 1772. Ramlist med profilerat överstycke, urspr krönt av guldkrona. Färger: gult, rött, blått. L (bevarad) 87, urspr L 95, B 57. Defekt. - 3. Karl XIII:s tal till ständerna 1809. I svartlistram. L 60, B 50. Defekt. - 4. Karl XIV Johans tal till ständerna 1817. Blåmålad ramlist, överstycket saknas. L 58, B 44. Endast fragment av texten återstår. - 5. Porträtt av Karl XIV Johan, gravyr av C D Forsell efter målning av F Gerard, i svart listram, L 83, B 68. Inköpt 1832 (räk) Endast glas och ram återstår. Samtliga förvaras på sakristians vind. Votivskepp av trä, fullriggare med master och rår (fig 179). Färger: rött, svart, vitt, grönt. L 90, H 75. Enligt uppgift i inventariet 1942 skänkt av en gammal sjöman, Petter Malin, på 1800-talet. Rengjort och lagat 1963 (konserveringsrapport i ATA). Gravstenar - 1. Av grå kalksten (Lindström 184). Mitt på stenen kalk med oblat. Text i minuskler parallellt med kanterna (fig 180). Orden åtskilda av punktpar: »Anno domini mcdxciiii in vigilia omnium sanctorum obiit dominus petrus hegwaldi curatus huius ecclecie natus in burs orate pro eo» ( = Herrens år 1494 på allhelgonaaftonen (31.10) avled Herr Petrus Hegwalds, kyrkoherde vid denna kyrka, född i Burs, bedjen för honom). L (största synliga) 200, B 115. I korgolvet söder om altaret, delvis under absidmuren. - 2. Av grå sandsten. Inskription: »Her under denne sten liger / begrafven den salig man Tomas / botel son botvalds som döde a ... ./ Anno 1665 och forventer med alle/ tro christne en gledlig / opstan ... / Fig 178. Fattigstock av svarvat trä, 1700-talet. Foto 1966. Poor-box of turned wood, 18th century. oc det evge lifvet ... te / oc ... amen». L 150, B 102. Ikorgolvet. - 3. Av grå kalksten. Inskription parallellt med kanterna; utmed den ena kortsidan två textrader. Inskriptionen endast delvis läslig. Man urskiljer bl a »Napn :Botvi:» och »Anno 165 ... ». I korgolvet norr om föregående. - 4. Av grå sandsten. Parallellt med sidorna två ristade linjer, i hörnen hjärtan. Texten bortnött. L 192, B 115. I korgolvet, mitt för altaret. - 5. Av grå sandsten. Spår av inskription. L 130, B 85. I korgolvet norr om altaret. - 6. Av grå kalksten. Parallellt med kanterna två ristade linjer. Tre hörn avslagna, ingen text synlig. L 215, B 130. Vid södra långhusportalen. - 7. Av grå sandsten. Spår av inskriftsbård och hörncirklar. L 180, B 118, Tj 15. Spräckt. Ligger som trappsten vid södra långhusportalen. 157 Fig 179. Votivskepp, fullriggare, 1800-talet. Foto 1968. Votive ship, full-rigger, 19th century. Fig J 80. Gravsten över kyrkoherden Petrus Hegwalds, död 1494. Efter teckning av C G Hilfeling 1800, KB. Grave monument in memory oj Rector Petrus Hegwalds t 1494. After a drawing by C G Hit- . f eling, 1800. Fig 181. Fragment av bildsten med ornamentik i relief , sida A (G 86). Foto ATA. Fragment of picture-stone with ornament in relief (G 86). F ig 182. Fragment av bildsten med ornamentik i relief, sida B (G 86). Foto ATA. Fragment oj picture-stone with ornament in relief (G 86) . 158 INRED N ING OCH I NVENT ARIER Fig 183 . K yrkan s klocka gjuten 1768 av Magnus Bergstedt i Karlskrona. Foto 1966. B ell of church, cast 1768 by Magnus Bergstedt in Karlskrona. Bildstenar Två fragmentariska bildstenar med brottstycken av inskriptioner (fig 181 , 182). - 1. (G 86). Av ljusgrå sandsten med ornament i relief. L 58, B 37, Tj 10,5. Påträffades 1863 i muren vid norra korfönstret. - 2. (G 87). Av mörkgrå, grovkornig kalksten med figurer i relief. L 19, B 10, Tj 6. Har funni ts i kyrkan åtminstone sedan 1919.67 Klocka Kyrkans enda klocka har sin plats i tornet. Den har två inskrifter, delvis förstörda av kimning. De utplånade delarna, nedan återgivn a inom parentes, har kompletterats efter inventariet 1830, som dock ej ger bokstavstrogen avskrift. Inskrift på klockans norra sida: MIN CHRISTEN GOD WAR DROPE BLOD / MÅ I THIN ÅDROR RÖRAS / TILL K IRKIO GÅNG TILL BÖN OCH SÅNG / (NÄR LJ UDET MIT MÅN HÖRAS.) På södra sidan: KIÖRCKOHERDEN MA TIAS LUTTEMAN / TILLIKA MED KIÖRCKOW ÄRD OCH SEXMÄN / LARS TOMASON H ÄNGVIDE / PETTER PETERSON UNGBÅTELS / (BÅTEL N lLSON LIFFRIDE / BÅTEL JACOBSON SMlTSAR FVE / NILS NILSON OCH WILHELM OLOFSON BOGS / PER JACOBSON MALDES. / SKOLMÄSTAREN OLOF TOMESON. / ANNO 1768.) Mått : D 86, H 81,5, utan karm H 62. En klocka köptes i slutet av 1500-talet från Lau kyrka. Sista betalningen erlades 1596 (inv). Klockan omgöts dels den 26.9.1650, dels 1768 i Karlskrona av Magnus Bergstedt.68 159 Noter I. Lindström 11. s 61. Lindström 11, s 34, jfr SD, ny ser 2, s 509 Lindström Il, s 492 Scriptores rerum suecicarum medii aevi, Il1:2, s 293. E Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1939, s 1102 och där a nförd litteratur. - N G Stahre, Stångskäret, Kåksna och Kummelberget. Studier över ortnamn från Stockholms skärgård. Akad avh. Lund 1952. 6. Inledningen har uta rbetats av f arkivarien, fil dr H erbert Gustavson till vilken utgi varna riktar ett varmt tack. 7. A Westholm, Gotländska kyrkogårdsfynd från brytningstiden mellan hedendom och kristendom, i: Fomvännen 1926, s 104 f. 8. R apport om utgrävni ngen samt fyndförteckning förvaras i ATA. 9. P A Säve, Förklaringar till planscher, 1851 , ATA. 10. Gustaf Emil Nicolaus Pellersson, byggnadsråd, f i Visby 1855, d 1933, elev vid Tekniska högskola n 1876- 80, e o arkitekt vid ÖIÄ 1882. 11. »Ytan ä r spets huggen och primitivt sönderslagen.» Konserveringsrapport av E Olsson 3/9 1963, ATA. 12. Enligt ovannämnda rapport av E Olsson ä r kapitälbandet inskjutet i väggen ca 25 cm. Möjligen var avsikten att Herodesfiguren skulle vara synlig jäms med kroppens inre kontur, den inre sidan ä r rå huggen. Gipsavgjutning förvaras i sak ristian (fig I 04). 13. J R oosval, Kirchen , s 197 . 14. E Lagerlöf, De gotiska portalerna i Hablingbo, i: Konsthistoriska studier till ägnade Sten Karling, Sthlm 1966, s 31 f. 15. Konserveringsrapport av E Olsson 3/9 1963, ATA, med utförlig redogörel se för de åtgärder som företogs även vad exter iören beträffar. Se även P Norrby , Skulpturernas kyrka i Stånga, i: D e hundra kyrkornas ö , Visby 1963, s 131. 16. Lika realn finns även på södra långhusdörren i Hemse (55, 12 cm) samt en från Havdhem nu i NordM (55,4 cm). S 0 Jansson, Mått, mål och vikt i Sverige till 1500-talets mitt, i: Nordisk Kultur XXX , Sthlm 1936, s 44. - Densamme, Måttordbok, Sthlm 1950, s 43. Se även Kulturhist lex JO, sp 552, lika re . 17. Den fönsterlösa norra fasaden är utmärk an de för den gotländska kyrkoarkitekturen under 1200-talets senare hälft och 1300-talet. D en södra fasaden accentueras starkt genom stora portaler och fönsteröppningar. 18. Enligt obekräftad uppgift skall kyrkan och prästgården ha brunnit under 1400-talet, varefter kyrkans långhustak sänktes till den trubbiga vinkel det hade fram till resta ureringen 1929-30. A Kronqvist, Stånga kyrkas återinvigning, i: Julhälsningar, Visby 1930, s 100. 2. 3. 4. 5. 19. De gotländska kyrktorne n torde ofta ha tjänstgjort som tillflyktsort och förvaringsplats under medeltiden. J Roosval, Gotlandskyrkor och kastaler i det medeltida försvarets tjänst , i: Julhäl sningar, Visby 1941, s 80 .- A Tuulse, Hossmo, en försvarskyrka med östtorn, VHAA handlingar, Antikvariska ser 2, Sthlm 1955, s 162. 20. Denna typ av tomhuv, ofta förekommande på Gotland. Synes ha hämtat sina förebilder i Westfalen . 21. Stenhuggarmärken är va nliga i Gotla ndskyrkoma, särskilt i de byggnadsdelar, som tillkommit under 1300talet (jfr Martebo, SvK Go I s 57, fig 52). 22. Nischernas placering i långhusets norra mur är synnerligen ovanlig i den gotländska kyrkoarkitekturen. Möjligen kan den förklaras därav at t ett extra al tare ursprungligen haft sin plats här. 23. Undersökningen utfördes av arkitekt S ven Brandel och slutfördes av prosten Adrian Kronqvist. Uppmätningsritning förvaras i ATA. 24. J Roosval, Kirchen s 193 f. 25. E Lagerlöf, De gotiska portalerna i H a blingbo, i: Konsthistoriska studier tillägn ade Sten Karling, Sthlm 1966, s 31 f. 26. Många forskare har debatterat detta viktiga problem och kommit med olika försl ag till lösningar. Se härom J Roosval, Kirchen s 197, E Lundberg Is 577. B Söderberg, Reflexion er kring Stånga kyrkas sydfasad, i: Fomvännen 1960, s 41. P Norrby, Skulpturernas kyrka i Stånga, i: De hund ra k yrkornas ö , Visby 1963, s 131 f. 27. Inte endast de stora katedralerna utan också mindre kyrkobyggn ader försågs ej sällan med en rikt utformad västfasad, så t ex klosterkyrka n i Schulpforta i närheten av N a umburg. - F und H Möbius, Sakra le Baukunst, Mittelalterliche Kirchen zwische n Werra und Oder, Wiirzburg-Wien 1964, s 220, Pl 89. 28. De gotländska kyrkorna är nästan undantagslöst »södervända», dvs de har de största portalerna och fönstren på södra sidan. E n sådan beto ning av sydfasaden är ej vanlig i andra konstområden, men förekommer i enskilda fall. I Westfalen , som under medeltiden hade stort inflytande på Gotland , finner m an ett likartat förh å llande i några betydande monument, tex i domen i Paderborn , vars sydfasad prytts med stenskulptur. - Detta har påpekats för förf av professor Armin Tuulse, som varmt tackas för givande diskussioner i ä mnet. 29. Per Vink Stenhammar, a rkitekt , f 1829, d 1875. Lärare vid Konstaka demien 1866, arkitekt i ÖTÄ . Har ritat flera kyrkor, bl a Ersta kapell i Stockholm . 30. Professor C G Brunius, som besökte kyrkan före och efter ombyggnaden hade vissa invändningar att komma med. »Ehuruväl vi liksom hva rje sa kkunnig i våra dagar höge- 160 NOTER 31 . 32. 33. 34. 35 . 36. 37. 38. 39. Jigen nitälska för bibehållande af forntid a konstverks egendomliga anordning, tillåta vi oss likväl att härvidlag göra en liten anmärkning. Vi ha uti det föregående visat, att skeppet och tornet äro hållna i spetsbågs- men koret och utsprånget i rundbågsstil, och att de således icke stå rätt tillsammans med hvarandra . Vi ha äfven visat, att man vid skeppets och tornets uppförande troligtvis ämnat i en framtid ombygga koret och utsprånget, så att det hel a skulle åtminstone i alla dess hufvuddelar få ett harmoniskt förhållande. Det tyckes således, som det embetsverk, hvilket ombestyr rikets kyrkliga byggnadsföretag, bort vid ifrågavarande ombyggnad påtänka en dylik likställighet mellan helgedomens alla partier. Deremot kan visserligen den erinran göras, att det kan svårligen vetas, huru man för vid pass femhundra år sedan ärnat efter korets och utsprångets rifning tillbygga kyrkan. För enhvar, den der studerat medeltidens högre byggnadskonst och känner dess skaplynne på Gotland, är det dock ganska lätt att i berörda afseende lemna en temligen säker upplysning. » (Brunius 111, s 119). Hagioskop (a v grek hagios = helig och Skopein = se). Se härom A Tuulse, Bönekamrar och Hagioskop, i:Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, Sthlm 1966, s 11 f. Erik Johan Fant , f 1889, d 1955, arkitekt i BSt. F ledde restaureringen av ett stort anta l kyrkor, bl a av Storkyrkan , Johannes och K atarina kyrkor i Stockholm samt av många betydande landskyrkor, varibland åtskilliga gotländska kyrkor. Bland hans nybyggnader märks krematoriet på Stockholm södra begravningsplats. Skrivelse till Raä från landsantikvarien i Visby, Gunnar Svahnström , 4/7 1963. Förvaras i ATA . Johan Lutteman, f 1641, kyrkoherde i Burs och Stånga 1682, kontraktsprost 1705, d 1712. Erasmus Lutteman, f 1671 , kyrkoherde i Burs och Stånga 1712, d 1738. Son till företrädaren. - Nyberg, s 434. Lars Ja cobsson, Bogs, f 1662, d 1740, kyrkvärd, g 1697 m Anna Håk ansdotter, f 1672, d 1743. Ja cob Larsson, Bogs, f 1699, d 1744, son till de föregående , kyrkvärd , g 1721 m Walborg N ilsdotter, f 1702. d 1774. - (Burs A 1:2, ViLA). R Steffen, Stenhuggarverket på Gotland under 1600-talet, i : G Arkiv 1935, s 1- 20. Hans Larsson, f 1697, kyrkovärd och nämndeman, d 1765 på Bogs gård . G 1720 m Elisabet larsdotter. »Ligger begrafwen fra mför Korset åt Predikstolen,» - Uppgifterna har lämnats av rektor Paul Norrby , till vilken framföres ett varmt tack. af Ugglas, Träskulptur, s 285 f, fig 65. - W-H Deus, Scheibenkreuze in Soest, auf Gotland und anderswo, Soest 1967, s 35 f. J Roosval, Triumfkrucifixet i Stånga, i: G Arkiv 1930, s 3- 25. Christian Fedder, snickare av tysk härkomst, verksam på Gotland under 1700-talets förra hälft. Har utom i Stånga utfört predikstolar för Gothems ( 1709) och Källunge kyrkor. Han följer i sina arbeten »hamburger- och liibeckerskåpens samt danzigerkistornas arkitektoniska schema.» - E Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotl ands Fornsal, H andkataloger II, s 20. 40. Johan Hernell, träsnidare och må lare från Växjö, verksam på Gotland under 1700-talets förra hälft, bl a i grannsocknarna Etelhem och Lye, SvK Go V s 149. E Lundmark a a s 21. 41. Skriftestol ( = biktstol) använd av prästen vid »enskild skrift». I vissa landsändar, framför allt i de landsk a p som hört under Danmark, var skriftestolen i bruk till långt in på 1800-talet. I Danmark och Norge finns många skriftestolar beva rade. 42. I protokollet från visitationen 1739 heter det , att en läktare nyligen uppförts. Kvitto från Johan Hernell för målning av läkta ren , daterat november 1740. 43 . Orgelns disposition: Principal 8, Salicional 8, Bourdon 8, Flute harmonique 8, Gamba 8, F!Ute octaviante 4, Octava 4, Borduna 16. Gamba 8 och Bourdon 8 insatta 1910. Uppgiften om donator i inventarieökningen 18641874. Som tack för den skänkta orgeln inrättade församlingen en bänk omedelbart öster om mittpelaren i lå nghuset för Åkerman och hans hustru . Bänken borttogs i samband med restaureringen 1929- 30. - S J: s:m P::tersohn, Det Åkermanska Österlings i Stå nga socken på Gotland , Norrköping 1944, s 14 f. 44. Lars Niclas Åkerman , f 1811 , död 1879, kronolänsman, ägare av Österlings i Stånga . - Nybergs 668 . 45. Enligt legenden assisterades Ma ria av två kvinnor som bestyrkte hennes jungfrulighet. Kvinnorna avbildas ofta badande det nyfödda barnet. 46. Legenden om Staffan, vilken endast bevarats i visans form i England och i Norden, har lånat sitt stoff från fyra olika gestalter nämligen Stefanus, ärkemartyren och den förnämste av de sju diakonerna, vilken stenades till döds; Staffan Stalledräng, kung Herodes tjänare som blev hästarnas skyddspatron; Staffan, Hälsingla nds och Gästriklands apostel, som 1060 sändes till Sverige av ärkebiskop Adalbert som missionär, samt slutligen Helge bror Staffan, en munk från Gudsbergs kloster i D alarna Jfr F Dahlby, De heliga tecknens hemlighet, Sthlm 1963, s 165 f och där angiven litteratur. 47. Under flykten till Egypten passerade den heliga familjen en bonde som höll på att beså sin åker. Maria bad honom svara förfölj a rna på frågan när flyktingarna passerat : När jag sådde detta vete. Under natten växte säden upp och mognade och när Herodes soldater kom och fick höra bondens svar, gav de upp förföljandet som lönlöst. 48. J Roosval, Steinmeister, Taf XIV. R anger i bildtexten att de två sittande figurerna skulle vara helgon med språkband. 49. J Roosval, Steinmeister, s 65 f. 50. Om dopfuntens ursprungliga placering i Gotlandskyrkorna har nyligen (VT 1968) framlagts en kandidatuppsats vid Konsthistoriska institutionen i Stockholm av fil kand Fredrik Fåhraeus. Se även J Roosval, Om fun- 161 N OTER 51. 52. 53 . 54. 55. 56. 57. 58. 59. tarnes plats i kyrkan och deras betydelse för uppfattningen av den kyrkliga arkitekturens innehåll, i: Utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910. Studier Il, s 40- 44. Der richtige Platz der Taufsteine in der Kirche, s 184- 185. H Kjellin , Ornerade mässingsfat (dopfat), i: Äldre kyrklig konst i Skåne, Lund 1914, s 234 f. Sigurd Wilhelm Gustafsson, f i Visby 1820, prvgd 1845, vicepastor i Öja 1855. Komminister i Mästerby 1860. G 1859 m Maria Magdalen Nyströmer. (lemke). Avbildat i »Licium», illustrerad broschyr 1930, s 5. Sofia Widen , textilkonstnärinna, f 1900, död 1961. Har bl a utfört ett antal biskopskåpor samt textilier för flera domkyrkor. A Geijer, Stånga kyrkas medeltida antependium? G Arkiv 22, Visby 1950, s 48-51 , pl 19, 20:2. - Jfr tryckt linneduk (antependium(?)) från Norderöns kyrka i Jämtland, beskriven i I Henschen, Tygtryck i Sverige I. Före 1700. Nordiska museets handlingar 14, Sthlm 1942, s 87 f. I det exemplar av snabbinventeringsprotokollet som förvaras i Burs kyrkoarkiv, har attribueringen »antependium(?)» av pastor försetts med tillägget »för predikstolen». Av vinfläckarna att döma har tygstycket även använts som kalkkläde - corporale. Se B Stolt , Kyrklig skrud enligt svensk tradition, Stockholm 1964, s 103. Tygstycket kan vara identiskt med den »altarduk av chokladbrunt sammet», som nämnes i inventarium 1896. A Geijer, a a. J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Handkataloger I , Sthlm 1925, s 12. A Branting & A Lindblom I, s 58 not 2. Statens historiska museums textilutställning 1929, katalog, Sthlm 1929, s 237, med datering »1400-talet?». Mönstret har varit förlaga för en modern bänkdyna för korbänken i Burs, komponerad 1933 . Ovan s 65 . Antikvarie A M Franzen, som granskat textilbeskrivningen och bidragit med värdefulla kompletteringar, förbereder en uppsats i Fornvännen om detta broderi . G Rodhe, Stånga-dynorna samt teknik och mönster i de gotländska flamskvävnaderna. G Arkiv 3, Visby 1931 , s 26-36. K S teffen, Bänkbonad och flamskväv på Gotland. Ibid s 4- 25. Färgfoto i G Arkiv 3, Visby l 931 , vid s 26. G Rodhe, a a s 34. 60. J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Handkataloger I, Sthlm 1928, s 76 f. Jfr 0 vonFalke, Deutsche Möbel des Mittelalters, Stuttgart 1924, s XXIV och s 43 f. 61. Beskrivningen har hämtats ur Sven Bergs och Bengt Lindblads arbete : Inventering och undersökning av romanska kyrkmöbler, vilket är under utarbetande. Fotografier och rekonstruktioner förvaras i Konsthögskolans arkiv. Utgivarna framför ett varmt tack till de båda författarna för deras stora tillmötesgående. 62. H Hildebrand, Sveriges medeltid III, s 363 f. 63. W Karlsson, Studier i Sveriges medeltida möbler, Lund 1928, s 26 f och där anförd litteratur. - Se även: Reallexikon der Deutschen Kunstgeschichte III, Chorgesti.ihle; T Kielland, Kunsthandtverket i Middelalderen, Möbelkunsten, Oslo 1929; J Roosval, Medeltida konst i Gotlands Fornsal, Handkatalog I, Sthlm 1925 ; I Henschen och S Blomberg, Svenskt möbellexikon, bd 3, s 215. 64. Den ornerade brädan påträffades på sakristians vind sommaren 1964 a v direktör Hans von Heijne, Bromma. 65. E Lundmark, Kyrklig konst efter reformationen i Gotlands Fornsal , Handkataloger Il, Sthlm 1925, s 67. 66. Ambrosius Hedengran, kanslist i Kungl Maj:ts kansli , tecknare och kopparstickare. F 1660 i Hedemora, död 1741 i Stockholm. Tecknade ett stort antal minnestavlor, vilka graverades av honom själv, Eric Geringius och Claude Ha ton. Dessa tavlor utfördes till minne av hundraårsminnet 1693 a v Uppsala möte, Karl XI:s begravning 1697, segern vid Narva 1700, återställandet av religionsfriheten i Schlesien 1707, tvåhundraårsminnet 1717 av reformationen samt 1721 och 1730 a v den rena evangeliska lärans predikande . 67. S Lindqvist, Gotlands Bildsteine I, s 58 och Il, s 112. S B F Jansson-E Wessen, Sveriges runinskrifter l 1: Gotlands runinskrifter I , Sthlm 1962, s 131 , 132, lI pi 32, 33 . 68 . Magnus Bergstedt, klockgjutare i Karlskrona, verksam l 760-1772. - L M Halmbäck, Klockor och klockringning, Sthlm 1951. Jfr dens, Visby stifts kyrkklockor III, södra tredingen, i: Hälsning från de hundra kyrkornas ö, Visby 1959, s 59. Bergstedts räkning daterad 19.7 1768. Matthias Lutteman, f 1707, kyrkoherde i Burs och Stånga 1739, död 1774. - Lemke, s 366. Enligt 1959 års ämbetsberättelse äger kimning rum i Stånga på jul- påsk- och pingstaftonen samt vid biskopsbesök. 162 Källor och litteratur HANDSKRIVNA KÄLLOR OCH AVBILDNINGSSAMLINGAR RA: ED:s konseljakter 1863 10/4, 1893 21 /4, 1905 22/ 12. KB: Wal/ins Analecta I, s 99, 104. Il, s 1437; Hilfelings Journal 1800, s 144. ATA: lnv 1830; P A Säve, Atlas till Berättelse 1850, pl65 (alnlikare med inskrift), 1851, pl 29 (långhusets södra portal, teckningen utförd 1848); P A Säve, Berättelse 1864, s 213 f (tuschteckning av kyrkan från sydost, scener på dopfuntens cuppa, krucifixpiedestalen, den medeltida dubbelbänken samt runstensfragment); handlingar rörande tornets renovering 1907; PM angående sydportalen av E Eckhofl 1911; rörande värmeledning 1913 ; Snabbinventering av Samuel Hedlund 1923; handlingar rörande yttre och inre restaurering J 929, bl a långhustakets höjning och krucifixets återuppställning i triumfbågen; rapport om utgrävning i långhuset av S Brandel 1929; handlingar rörande tornhuvens reparation 1952; handlingar rörande yttre och inre restaurering 1962- 63 efter förslag av O Karth; konserveringsrapport av E Olsson 3/9 1963; Fotografier och andra avbildningar före och efter restaureringarna 1929-30 och 1962- 63. BSt: 1 bl ritning till nya dörrar samt vindfång av N Pettersson 1893, omarbetade av G Pettersson; 1 bl plan, sektion och fasader av N Pettersson; 2 bl till restaurering av torngluggarna och nytt tak på långhuset av N Pettersson 1905 (höjningen av taket godkändes ej) ; 1 bl förslag till värmekammare och skorsten 1911; 1 bl förslag till ny kyrkogård av E Nilsson 1923 ; bl förslag till restaurering av E Fant 1928; :\-bl ritning till ny takstolskonstruktion (gammalt virke användes utom å angivna delar) samt till triumfkrucifixets upphängning och altarskrank av E Pant 1928; :\-bl förslag till ändring och utökning av värmeledningen av CA Hellström 1929; t bl förslag till krucifixets uppsättande av E Pant 1929; 2 bl förslag till åskledaranläggning av Gotlands läns Brandstodsförening 1952; 2 bl förslag till belysningsinstallation av Gotlands kraftverk J 954 ; 7 bl förslag till yttre och inre restaurering av O Karth 1962; Handlingar rörande ovan nämnda åtgärder samt några fotografier. KYRKANS ARKIVALIER 1839- 1888 (L la: 5), 1889- 1962 (L Ia:6), räk special 18801941 (L lb:2), st prot 1853-1869(K1:2). - Visby domkapitels arkiv i ViLA : Spegels inventarium 1680- 1682 (D Il : 1), Inventariebok för södra tredingen 1594 (D Il: 3), inv 1689- 1936 (F III:l-5), Prästmöteshandlingar 1764-1928 (F IV:l-7). TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR ViLA: För beskrivningen värdefulla uppgifter finns i följande avdelningar: räk huvudbok 1750- 1781 (L la:!), 1802- 1839 (Burs L la: 5), räk special 1801 - 1879 (L lb: I), st prot 18071852 (K 1:1), vis prot 1582-1737 (Burs N 1), 1682- 1686 (Burs C 1), 1737- 1799 (Burs N 2). - Yngre arkivalier förvaras i pastoratets arkiv i Burs prästgård, bl a: räk huvudbok Anderson W, Die Kirche Stånga auf der Inse! Gotland restauriert, i: Die Denkmalpflege 1931. Bolling B, Gotländska släkten Lyth, Sthlm 1947. Brunius C G, Gotlands konsthistoria 1-3, Lund 1864- 66. Dahlby F, De heliga tecknens hemlighet, Sthlm 1963. von Palke 0, Deutsche Möbel des Mittelalters, Stuttgart 1924. Geijer A, Stånga kyrkas m edeltida antependium?, i: G Arkiv 1950. Heales A, The churches of Gottland, Lo ndon 1888. Hellqvist E, Svensk etymologisk ordbok, Lund I 939. H ensch?n I , Tygtryck i Sverige I. Före 1700. Nordiska museets handlingar 14, Sthlm 1942, s 87 f. Henschen I och Blomberg S, Svenskt möbellexikon, bd 3. Hildebrand H, Sveriges medeltid 1- 3, Sthlm 1879- 1903. Halmbäck L M, Visby stifts kyrkklockor JII, södra tredingen , i: Hälsning från de hundra kyrkornas ö, Visby 1959. Jansson SBP och Wessen E, Sveriges Runinskrifter 11, Gotlands runinskrifter I, Sthlm 1962. Jansson S 0 , Mått, mål och vikt i Sverige till 1500-talets mitt, i: Nordisk Kultur XXX, Sthlm 1936. Karlson W, Studier i Sveriges medeltida möbler, Lund 1928. Kie/land T, Kunsthandtverket i Middelalderen, Möbelkunsten , Oslo 1929. Kjellin H, Ornerade mässingsfat, i: Äldre kyrklig konst i Skåne, Lund 1914. Kronqvist A, Stånga kyrkas återinvigning, i: Julhälsningar till församlingarna i Visby stift, Visby 1930. Lagerlöf E, De gotiska portalerna i Hablingbo, i: Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, Sthlm 1966. Lagerlöf E och Svahnström G, Gotlands kyrkor, en vägledning, Stblm 1966. Laurin C J 0 och Schröder J H, De paroecii Gothlandiae Burgs et Stång1, Upsala 1842. Lemke O W, Visby stifts herdaminne, Örebro 1868. (Lemke). Lindqvist S, Gotlands Bildsteine I och Il, Sthlm 1941 - 42. Lindström G, Anteckningar om Gotlands medeltid 1-2, Sthlm 1892- 95. (Lindström). 163 FÖRKORTNINGAR Lundberg E, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, 1000- 1400, Sthlm 1940. (Lundberg). Lundmark E , K yrklig konst efter reformationen i Gotl a nds Fornsal, Handkata loge r TT, Sthlm 1925. Norrby P, Skulpturernas kyrka i Stånga, i: D e hundra kyrkornas ö, 1963. Nyberg E, Gotländsk släktbok, Norrköping 19 10. (Nyberg). Petersohn ]:son S, Det Åkermanska Österlings i Stånga socken på Gotland, Norrköping 1944, s 14 f. R odhe G, Stånga-dynorna samt teknik och mönster i de gotlä nd ska flamskvävnaderna , i: G Arkiv 1931. R oosval J , Den gotländske ciceronen , 2 uppi , Sthlm 1950. R oosval J, Die Kirchen Gotlands, St hlm 1911 . (Roosval, Kirchen). Roosval J , Die Steinmeister Gottlands, Sthlm 1918. (Roosval Steinmeister). Roosval J, Gotlandskyrkor och kastaler i det medeltida försva rets tjänst, i: Julhälsningar till fö rs;i mlinga rna i Visby stift, l 941. Roosval J, Triumfkrucifixet i Stånga, i: G Arkiv 1930. Stahre N G, Stångskäret, K å ksna och Kummelberget. Studier över ortnamn i Stockholms skärgå rd. Lund 1952. Stejfen K, Bä nkbonad och flamskväv på Gotland, i: G Arkiv 193 1, s 26 f. Stolt B , Kyrklig skrud enligt svensk trad ition, Sthlm 1964. Strelow H N, Cronica Guthila ndorum , D en Guthilandiske Cro nica, Kbhffn 1633. (Strelow). Sveriges Ky rkor, Konsthistoriskt inve nta rium utg på uppdrag av VHAA , Sthlm 1912Söderberg B G, Reflexioner kring Stå nga kyrkas sydfasad, i: Forn vä nnen 1960. Tuulse A , Bönekamrar och hagioskop, i: Konsthistoriska stud ie r till ägnade Sten K arling, Sthlm 1966. Tuulse A , Hossmo, en försvarskyrka med östtorn, VHAA ha ndlingar, Antikvariska serien 2, Sthlm 1955. af Ugglas C, Gotlands medeltida träskulptur till och med höggotikens inbrott, Sthlm 1915. (af Ugglas, Träskulptur). Westholm A, Gotländska kyrkogårdsfynd från brytni ngstiden mellan hede ndo m och kristendom , i: Forn vännen 1926. Förkortningar Antikvariskt-topografiska ark ivet i VHAA, Stockholm. K Byggnadsstyrelse ns arkiv, Stockholm. BSt han dlingar Ecklesiastikdepa rtementets konseljEd a kter i RA. Stockho lm. Gotlands runinskrifter, se Ja nsso n S B F och G Wessen E GA Gotlands Allehanda. G A rki v Gotländskt Arki v, Medde landen frå n Föreningen Gotlands Fornvänner, Visby. GF Gotlands Fornsal, Visby. Go Gotlänningen. in v In ventarieförteckning. lnv 1830 en på grund av en kgl förordning 17/4 1828 företagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på k yrkogå rda r. Protokollen, som fördes av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en ser ie förvaras i respektive kyrkoarkiv och en serie i ATA. KB Kungliga Biblioteket, Stockholm . Pastorsämbetet. PÄ Riksark ivet, Stockholm . RA Riksantikvarieämbetet, Stockholm. R aä räkenskaper. räk Svenskt diplomata rium 1-6 (to m å r 1355) och SD (ny ser) 1-4 (åren 1401 - 20) . Sthlm 1829- 1959. Statens Historiska Muse um , Stockholm. SHM Snabbinv en preliminär inventering av de svenska kyrkornas föremålsbestånd av konst- och kulturhistoriskt ATA värde, utförd under åren 1917- 32.Samtligasnabbinventeringslistor förvaras i ATA. E tt ex har tillställts varje inventerad kyrka samt vederbörande domkapitel. sockenstämmoprotokoll. Sveriges K yrkor, Konsthistor iskt inventarium utg på uppdrag av VHAA, Stockholm 19 12Visby la ndsarkiv. K Vitterhets Historie och Antikvitets Aka demien, Stockholm. visitationsprotokoll. Överintendents Ämbetet (efter 19 l 8 BSt), Stockho lm. st prot SvK Vi LA VHAA vis prot ÖIÄ LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Bo Dr Ds Go Gä Ha Hs Hr Jä La Me Nb B lek inge Bohuslä n D alarn a D alsla nd Gotland Gästrikland Halland H älsingla nd Härjedalen Jä mtl and Lapp la nd Medelpad Norrbotten Nä Sk Sm Sö Up Vb Vg Yr Vs Ån Ög Öl Närke Skå ne Småland Söderma nland Uppland Västerbotten Västergötland Värmland Västmanland Ångermanland Östergötland Öland 164 Summary Like most of the rural churches of Gotland, Stånga Church has a Jong and complicated history. The first church on the si te was probably a timber one, but no traces of it ha ve been found . The baptismal font dating from the latter half of the twelfth century suggests, however, that there was a church at Stånga before the original Romanesque chancel was built in the early years of the thirteenth century. Finds in thechurchya rd are evidence that the site was undoubtedly used after the people there had been converted to Christianity, when a wooden church was erected in the immediate vicinity of the buria l ground . This probably occurred in the twelfth century. The Romanesque church at Stånga was an almost square chancel with an apse, of about the same appearance as the present chancel, which was erected during a rebuilding of the church in 1864- 65. The now demolished nave was rectangular, 1J .8 m Jong and 6.8 m wide. The foundations of this nave were found duringa restoration of thechurch in 1929(fig136). This original church also bada small tower, which was pulled down in the middle of the thirteenth century when the erection of the present tower was begun. Thus very little of the Romanesque church remains today above ground leve!. On the evidence of the design of the chancel portal, this part of the Romanesque church can be dated to the first half of the thirteenth century. Contrary to the situation in most other Gotland churches, the eastern part of the Romanesque church of Stånga has been preserved. Otherwise, almost without exception, the chancel was replaced by a larger Gothic chancel, after which the other parts were rebuilt. The explanation may possibly be that the Romanesque tower, on account of subsidence, or for other reasons, threatened to collapse, and this part of the building bad therefore to be demolished. Then the nave bad to be Jengthened to become united with the new, much larger tower. This probably took place in the middle of the thirteenth century. By the middle of the fourteenth century the parish was ready fora new building campaign. The nave was found to be too small, and was therefore demolished, and a high, fourvault nave with a monumental south portal (the present one) was built in its place. At the same time the tower was heightened considerably and equipped with tall, richly designed sound holes opening to all points of the compass. The building workshop employed by the parish for this great work was the finest on Gotland at that time. Hitherto it has been designated »Egypticus», but was probably a Jarge workshop with both builders and stone carvers, possibly also masters who executed murals and stained glass. Something remarkable seems to have occurred in conjunction with the erection of the great, new Gothic building. This is especially noticeable if the south portal is studied. In its present condition it gives a curious impression (fig 100). Parts of the capitals are concealed in the wall, the gable had to be enlarged to make space for the !arge sculptural group, gargoyles are situated at each side of the portal, and a unique relief with !arge figures is built into the south front immediately east of the entrance (figs 110- 115). It is probable that work bad to be discontinued earlier than had been expected and emergency measures, which still characterize the portal, bad to be taken. It is impossible to say now whether this interruption was due to lack of funds, the death of the master, war (1361) or other causes. It has been assumed that the large reliefs east of the portal were intended for another, larger church, and that they came to Stånga by a coincidence. It seems most natura], however, that the reliefs were really meant for Stånga Church, that is, if one assumes another situation than the present, unnatural, one. Some important components of the portal, in addition to the sculptures flanking the doorway, were clearly intended to be placed elsewhere in the building. This is true of the now partly demolished gargoyles flanking the portal, leve! with the capitals. They were undoubtedly meant for the tower. It is feasible that the !arge reliefs were originally meant for the tower, too; if so, they would have been placed on the west front immediately above the portal. At the time it was a common custom to decorate a west front in this way on the Continent and in England, and in view of the lively communications between Gotland and these regions it would not be surprising if the same principles of decoration were applied. A Fig 184. Kyrkans plan utveckling, 1 : 1000. Development of plan of church. B ~·····:::: ..•~Y er====::::::: ... _~ 165 SUMMARY It is quite clear, and has long been known that this frieze is incomplete. Other scenes were planned but, for unknown reasons, not executed. Thus the nucleus of the composition is missing- namely Christ an the Cross- to whicb same of the upper figures should belong. Two af the reliefs now i:Iaced by the Deposition, John mourning and one of the thieves, were undoubtedly intended for the scene with Christ on the Cross. The thief's face is turned upwards, and it would probably ha ve been turned towards the figure of Christ. This relief may thus have originally been intended for its present situation . John, on the other hand, is, in contemporaneous art, almost exclusively placed on the left hand side of Christ, while the Virgin is on the right. lf the relief was meant originally for a Golgotha scene, it should have been on the other side of the Cross, while Mary should have been in the place now occupied by John. To achieve symmetry, the relief suite should also have been complemented with two or three scenes, probably representing the Passion of Christ, and crowned by the !arge Resurrection, now on the gable of the portal (fig 137). The rebuilding of the church in 1864- 65, which was concerned with the chancel and the vestry, had been prepared for a long time. Alarming fissures appeared in the vaulting, due probably to subsidence, observed earlier. As Jong ago as 1688, it was recorded that "the vault above the altar" bad been repaired, which probably meant that the cracks had become so serious that reinforcements bad to be made. Not until the 1850's, when it was realized that the chancel vaulting might collapse, was the problem tackled seriously. In 1856 the foundations were reinforced in the hope that cracking would cease. This measure proved insufficient, however. More drastic measures were needed, and the parish consulted experts, who were asked to make proposals for an extensive restoration. It was suggested in 1857 that four buttresses should be built to support the apse and that the chancel should be covered with shingles to reduce pressure on the walls. Another proposal, made in 1862, was that the walls of the chancel should be tied together with steel rods between the north and south walls and the east and west walls, "for the whole Chancel building was also leaning away from the Nave". The parishioners thought, quite rightly, that these measures would spoil the appearance of the church andrejected the proposals. Jnstead it was decided that the chancel and apse, and the vestry were to be demolished and replaced by new buildings, "of the same shape, plan and height". This was done