SVERIGES KYRKOR ÖLAND RAGNHILD BOSTRÖM Persnäs kyrkor Persnäs kyrkor ÅKERBO HÄRAD, ÖLAND BAND I: 5 Av RAGNHILD BOSTRÖM VOLYM 133 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHN NY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, A RMJN TU ULSE OCH PER-OLOF WESTLU ND Aln1qvist & Wiksell Stockholm 1970 UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD Beskrivningen av Persnäs kyrkor avslutades i april 1969. Excerperingen är ut- förd dels av författaren 1944 och 1969, dels av Hilda Kauri 1960. Översättningen till engelska av bildtexter och sammanfattning har utförts av Albert Read. Bild· material, anteckningar och excerpter förvaras i A TA . Per snäs församling har bidragit till framställningen av färgbilden Jig 290. Fotografer: William Anderson, A Edle, S Hallgren, N Lagergren samt fö1jatta ren. Uppmätningar· S Hesselgren & S Fränne, L-M Halmbäck, E Lundberg, J Söder- berg samt fö1Jattaren. J Söderberg har även renritat fö1fattarens uppmätningar och rekonstruktioner. Grafisk formgivning: Vidar Forsberg. Omslagsbilden återger detalj av kapitäl från norra korsarmens kolonn i Gamla kyrkan, hugget i mitten av 1200-talet av den sk Gärdslösa-mästaren eller Håkan Tanna (s 452 ff) Foto A Edle 1931 På omstående sida: Åkerbo härads sigill från slutet av 1500-talet efter ritning ( 1949) i RA. ALMQV I ST & WIKSELLS BOKTRYCKER I AB UPPSALA 1970 PERSNÄS KYRKQR Kyrkogård och klockstapel Gamla kyrkan Byggnadshistoria och datering Glasmålningar Kalkmålningar Gamla kyrkans inredning och inventarier Nya kyrkan Nya kyrkans inredning och inventarier N OTER KÄLLOR O C H LITTERATUR FÖRKORTNINGAR S UMMARY Innehåll 416 418 424 455 467 467 469 482 487 509 512 513 515 PERSNÄS KYRKOR Öland, Kalmar län, Ölands norra mot, Åkerbo härad, Växjö stift, Ölands norra kontrakt, Ölands Åkerbo kommun Pescnes omtalas I 283 (SD 888), Petznes 1404 (Styffe s 271). Alvastra kloster ägde i socknen tolv och Vreta kloster ett hemman. Persnäs nämns bland de fjorton Ölandskyrkor som erhöll reliker av S:t Erik.1 Liksom flera andra kyrkoarkivalier från Öland innehåller även Persnäs kyrkböcker många notiser som belyser livet i äldre tider Utöver de ej sällan förekommande ordningsföreskrifterna mot sto- jande småbarn och lösa hundar i kyrkan , oordning i sången , lekstugor, tjuveri etc, får vi bl a veta , att kyrkans medel år 1767 lånades ut mot 3 % ränta (st prot). 1654 påbjöds, att sådan boskap som läm- nades i pant till kyrkan som säkerhet för lån, skulle märkas på hornen med ett kors (vis prot). Bruket med julhalm förbjöds 1654 (vis prot). Förbudet upprepades 1757, i stället för halm skulle man an- vända sand och granris (st prot). 1850 beslöt man att sälja församlingens varggarn , som i många år varit obegagP.ade och onyttiga. - Vid biskops- visitationen 1739 framfördes klagomål över att folket i Hjälmstad och Lofta höll sig till Föra kyrka , varigenom moderkyrkans inkomster min- skade och »trängsel förordsakas i Föra .» På grund av att detta var en djupt rotad sedvänja, skulle det emellertid tillåtas även i fortsättningen , men med vissa förbehåll. Kyrkoherde Bergström2 berättar om en märklig händelse : »1761 N .B: d. 9. october kom en bonde eller fiskare till landh wid Segerstad med en liten fiskare öka i hwilken han hade 9 Sillegarn och et torske Snöre, wäderdrefwen af en häftig storm öfwer östra Siön med nordost wind ifrån Kurland eller Memel , hwilken berättade sig 9 dygn natt och dag warit kastad af wågorna, hvarföre han til händer och fötter war sårad som jag sielf såg, då han d. 22 October kom till Pärsnäs Prästegård itancke at begifwa sig till gottland och så widare till sitt hemwiste.» Tradition om äldre kyrka Löfgren och Ahlqvist återger en tradition , enligt vilken grundvalar efter en »vidlöftig byggnad , av allmogen kallad kyrkan», skulle befinna sig »i Gehls gärde och den så kallade Norra skog, ej långt från stenmuren som skiljer Gehls ägor från Knisa alfvarn.3 Förmodligen avses därmed någon av Ölands många husgrunder från järnåldern . Minneskors På Hallnäs marker, omkring l km sydväst om Persnäs kyrka , står ett medeltida minneskors av grå kalksten (fig 291), kallat Rynings kors .'1 Dess form närmar sig ett ringkors, mittstammen är emellertid mycket bredare än tvärarmarna. I kors- mitten är fyra genomgående hål , två runda och två rektangulära, och korsets kanter markeras på båda sidor av en 7 cm bred vulst. Korsets mittstam vidgar sig nedtill och är stöttad med flisor och flyttblock. Höjd 320 cm, bredd 142 cm, tjocklek 20 cm. Benämningen Rynings kors finns belagd både 1634 (Rhezelius5) och 1667 (Ransakningar). En- ligt Rhezelius skulle det ha rests till minne av en fogde , Olof Ryning, som blivit ihjälslagen eller Fig 290. Persnäs kyrkor. S:t Paulus, detalj av fig 375 och 376b. Foto S Hallgren 1969. Persnäs Churches. St Paul, detaif from Jigs 375 and 376 b. 417 PERSNÄS KYRKOR dödsstörtat från sin häst. Ahlqvist återger en lik- nande tradition , enligt vilken korset blivit rest till minne av en prins som omkommit vid en kappritt (Håkansson nr 639). Korset var, åtminstone på 1600-ta let, omgivet av en rund stensättning: ». et kors , som kallas Rijnings kors, af 4 alnars högd ohngefähr, med en steen cirkel omkring» (Ransakningar). Samma källa ger en förklaring till benämningen, vilken liknar de redan citerade: »Det nampnet säijes det hafwa fått deraf, at en af Rijningarne hafwer der uthi et mächta hastigt rijdande fallit af hästen sig til Kyrkogård och klockstapel Kyrkogårdsmur, ingångar Kyrkogården (fig 294) omges av en mur av kalksten och enstaka gråstenar i kallmur, omkring 140 cm hög och nästan lika bred . Nordvästra hörnet av kyrkogården är utfyllt till ungefär samma nivå som den övriga men ligger ca 40 cm högre än kyrk- planen utanför muren. Denna del av inhägnaden är därför betydligt högre på utsidan, total höjd om- kring 180 cm. Muren söder om västra stigluckan är nyligen omlagd. I väster och norr öppnar sig välvda stigluckor av spritputsad och vitkalkad kalksten med järngrindar (fig 292, 295). De uppfördes 1802 av mäster Lind- man i Vi (s 377, not 47). De avtrappade avsatserna är täckta med flisor. Den västra stigluckan pryddes ända till 1923 av den medeltida dopfuntens skaft 418 Fig 29 1. Rynings kors i Hallnäs med Persnäs kyrka i bakgrunden. Foto R Boström 1964. Ryning Cross al Hal/näs. Persnäs Church can be discem ed i11 the back- ground 10 the le(! . dödsz för hwilket korsset såsom et monument ähr uprettat.» Rhezelius berättar, att Johan III låtit resa upp korset, som lutade (se ovan s 16). Senare hade det fallit omkull. Enligt Ahlqvist skulle nämligen även prosten P Bergström (not 2) ha rätat upp korset. Ännu ett kors skall ha stått mellan Hallnäs och Östersjön »uprest, till minne af en Bonde, som på detta ställe blifwit slagen till döds af åskan, under hemgåendet ifrån Sjöen» (Ahlqvist 2: 1, s 115). Denna sten, som endast var omkring en aln hög, har ej kunnat återfinnas. (fig 306, 308, s 495), medan den norra kröntes av en nedan beskriven sol visaresockel (fig 298: a-b ). På Salmsons litografi (fig 320) är funtskaftet i stället placerat som krön på norra stigluckan jämte ett därpå vilande klot. - I öster är en järngrind mellan murade kalkstensstolpar, krönta av profilerade, huggna plattor. 1802 ansåg sig sockenmännen förbundna »at betacka Bonden Lars Påfvelsson i Hallnäs, som förärat den wäl uthuggna sten, som han sjelf fått til skänks, af framlidne Elof Michelsson i Trosnäs, til zirat öfwer Norra porthhwalfwet.» Hur kyrkans solvisaresockel (fig 298) hamnat i Trosnäs är obe- kant. Troligen såldes den vid någon upprensning av kyrkogården. Fig 292. Persnäs kyrka och väs tra stiglucka från sydväst. Foto S Hallgren 1964. Persnäs Church and W /ichgatefrom SW Norra stigluckan (fig 295) har på båda sidor över valvet inskriftsplattor av röd kalksten med samma inskrift: »MOS I ST[enninge] ÅLD[ermän] / PKS I TR[osnäs] / 1802.» - Nedanför portvalvens an- fang är kvadratiska fördjupningar i murverket, av- tryck av de äldre portluckor av trä, som stod kvar när portstolparna av sten byggdes (jfr fig 300, 309). På så sätt kunde träportarna göra tjänst även medan man uppförde stenvalven. Jfr ovan , Källa s 285. 1634 utgjordes kyrkogårdens ingångar dels av en träport under skyddstak (i väster), dels av en kliv- stätta (i öster, fig 300). 1661 fick finska bygg- mästare betalt för en kyrkport. Troligen var även denna av trä, ty året innan hade samma byggmäs- tare uppfört en klockstapel (se nedan). - 1707 upptas diverse utgifter för en ny kyrkogårdsport. 1753 byggdes norra kyrkoluckan (räk). 1802 hade man beslutat, att »framdeles, när lägenheten med- gifwer, lika fai;:onnerade stenpelare omgifwa Östra luckan, för likhets skull», men detta kom ej till ut- förande. På Löfgrens tid stod fortfarande ett luck- KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Fig 293. Kyrkan och kyrkogården å r J 683. Detalj av karta från 1683 . LMS. Bilden av kyrkan är endast ett karttecken, medan kyrkogårdens utsträckning åte rger verkligheten. Church and churchyard in 1683. Detail ji-0111 a map. The church is depicted as a map symbol 011/y, whi/e the extent ofthe church- yard is in keeping 1vith rea/ity. t. ------:--~. 419 PERSNÄS KYRKOR 1 KYRKA 2 BOD 3 BÅRHUS 4 STIGLUCKA 5-"- 6GRIND Fig 294. Situationsplan , I :2000. Uppm J Söderberg 1964. Vid jämförelse med fig 293 framgår, at t kyrkogården är ut- vidgad å t söder. General plan. 1 Church. 2. Storehouse. 3. Storehouse (altered info a mortuary in 1967). 4, 5. Lichgates. 6. Gate. A comparison 1vith Jig 293 shows that the churchyard has been extended soul /11vards. Fig 295 . Norra stigluckan från norr. Foto R Boström J 964. North lichgatefrom N. ~· 420 hus av trä i öster (fig 309). Möjligen identiskt med ett av Mandelgren avbildat (fig 317), men på grund av att han bredvid denna skiss återgivit ett rosett- fönster, troligen identiskt med ett ännu bevarat i Löt (jfr s 447) samt att han uppgivit även detta som hörande till Persnäs, vågar man ej lita på hans orts- angivelse. Gångarna på kyrkogården är belagda dels med röda kalkstensflisor, dels med grus. Bogårdsmuren var ännu i mitten av 1800-talet mycket hög och försedd med tak (om man får lita på Salmsons litografi , fig 320). J 654 förbjöds församlingsborna att släppa in kreatur på kyrkogården (vis prot). Även 1760 och 1775 avhandlades förbudet om lösa kreatur på kyrkogården (st prot). Undantag gjordes för svin , på vissa villkor· »Begärte Församlingen at I Dr Silfmts plickt måtte påläggas den , som intet inom 14 dagar låter skära sina Swinkreatur i trynet at de ey kunna grafwa, och det för hwart och ett som finnes oskuret, undantagandes grisar, som dia» (st prot 1777). 1774 var muren nedrasad på östra sidan samt luckornas lås sönder (st prot). Även 1775 var muren nedfallen på några ställen, varför man beslöt, att var och en skulle reparera sitt stycke (st prot). 1779 upprepades beslutet att trasiga lås skulle lagas samt nya anskaffas, varigenom kyrkogården »kan wara stängd och hållen ren» (st prot). 1793- 1795, 1801 och 1804 gjordes påminnelser härom. Sistnämnda år uppgavs, att murens omkrets var ca 659 al- nar. Klockstapel I kyrkogårdens sydvästra hörn stod 1634 en klock- stapel med fyra rösten och en rnittspira (fig 300). Den byggdes 1626 »och kostade medh all behör 50 Dr. .» (räk). Tidigare (jfr även Mandelgren) hängde klockorna i östtornet. Ursprungligen var emellertid kyrkans västra torn byggt för klockor; det finns nämligen hål för sturkar i valven (fig 302, 304, se nedan). 1659 ersattes klockstapeln med en helt ny, utförd av »4 finska timbekarlar», som för sitt arbete erhöll 34 daler. Den placerades därvid på annan plats, troligen längre åt norr, »uth för kyrkioporten wes- ter till» (i not 2 aa). Troligen innebar detta, att den stod utanför kyrkogården. - 1697 fick denna i sin tur lämna rum för en stapel byggd för två klockor, ehuru en andra klocka ej anskaffades förr- än 1823. 1775 var klockstapeln bristfällig, men trots detta gjordes inga reparationer. I st prot 1776 heter det: »Med reparation på klåckstapelen hafwes anstånd, tils man får se om den nedsänkta klåckan igen- finnes, som Directeuren Herr Stephan Hammar lofwade uptaga och skänka til kyrkan» (se nedan s 481). Ej heller senare företogs några förbätt- ringar av stapeln, trots upprepade påminnelser. 1778 hade virke utsynats för en reparation, men detta utgjordes av vindfällen och gick därför ej att an- vända, enligt byggmästarens utsago (st prot). 1785 var stapeln »så swag, at ey utan fara kan ringas» (st prot). Redan 1782 hade man emellertid beslutat att, i stället för att reparera stapeln, företa en mindre förändring av västtornet, så att detta skulle kunna tjänstgöra som klocktorn. Sedan de beslutade ar- betena blivit utförda , verkställdes klockans flyttning år 1785. Stapeln såldes och revs antagligen strax därefter, i varje fall var den borta 1816, då Löfgren första gången ritade av kyrkan (fig 306). Gravstenar på kyrkogården De stora gravhällar, vilka ännu 1848 låg på kyrko- gården (fig 320), är ej längre kvar på sina ursprung- liga platser. De har i stor utsträckning sålts på auk- tion och flyttats ut till gårdarna i socknen. 1754 be- slöt man, att sk »Räfwelska6 likstenar» samt andra, vi lka saknade ägare, skulle betraktas som kyrkans egendom och försäljas . I början av 1800-talet hölls auktioner på gravstenar, sedan man annonserat därom i Inrikes tidningar. Inkomsterna redovisades 1804- 1806. Av de gravstenar, som fortfarande ligger kvar på kyrkogården, bör följande nämnas: 1. Av grå kalksten , en ofullständig häll , utstick- ande ur grunden till södra korsarmen. Den full- ständiga inskriften (i majuskler) löd enligt Rhezelius (fig 296a) : ANNO DM M CCC XL IIII OBIIT ELA VS ASA SON SABBATO REMI / NISCERE ET HIC SEPULTUS (=år 1344 den 28 februari 7 dog Elov Åses son och gravsattes här). Fragmentets mått ca 120 x 43 cm. KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL Törnewalls avritning av stenen (fig 296b) visar en svag trapetsform. Omräknat i cm var måtten unge- fär följande: övre bredd 142 cm, nedre bredd 127 cm samt längden 205 cm. - Rhezelius däremot har ritat båda kortsidorna lika långa och uppgivit bredden mitt på stenen till 9 kvarter, d v s 133 cm samt längden till 215 cm. Stenen låg 1634 »widh Vapenhus Dören» och var då spräckt i fem delar, varav nu endast nedre väns- tra hörnet är bevarat (fig 297). Övriga fragment torde vara inmurade i den nuvarande kyrkan. Ännu när Ahlqvist besökte kyrkan låg gravstenen ute på kyrkogården (Sam! III, s 23). - Håkansson nr 642. 2. Den s k Digerflisan, av grå, troligen gotländsk kalksten, ligger som trampflisa utanför sydportalen. Stenen saknar inskrift, men har ett i senare tid in- hugget bomärke (Håkansson nr 668). 287 x 140 cm. Enligt sägnen fanns i socknen efter Digerdöden ej fler överlevande än de som rymdes på denna sten (Ahlqvist 1, s 67). Varken hos Rhezelius eller i Ransakningar är stenen nämnd , men Hadorph an- tecknade 1673 · »En stoor hell uthan bokstäfuer ligger uth om soder kyrkiedören, kallas drya flisa id est stoor flijsa efter Reuels [jfr not 6] orat>> (S.30, p 79 v:o). Han nämner däremot ingenting om Di- gerdöden, ej heller något bomärke. På Salmsons litografi (fig 320) och på Mandelgrens konceptrit- ningar (bl a fig 314) ligger stenen ej som trampflisa, utan öster om södra korsarmsportalen. 3. Som trampflisa vid sakristieportalen, av röd kalksten , spräckt, med bomärke likt ett A elle r ett W markerat med en vågrät linje ( = bomärke nr 155, Håkansson s 339). 215 x l 11 cm. Håkansson nr 670. Följande stenar, som ursprungligen torde ha le- gat på kyrkogården, låg före 1959 i Nya kyrkans golv, men är nu upplagda på norra kyrkogårds- muren . 4. Av röd och grå kalksten. Övre högra hörnet avslaget. Upptill initialerna P.K.S., därunder bo- märke (=bomärke nr 135, Håkansson s 339; jfr sten nr 8, s 506). 139 x 112 cm. 5. Av grå, mycket skrovlig kalksten. Övre delen av höger kant samt övre högra hörnet avslagna. 212xl55x9 cm. 6. Av grå kalksten, spräckt. Bomärke. Låg före 421 PERSNÄS KYRKOR 1959 under korgolvet i Nya kyrkan , placerad innan- för triumfbågen i Gamla kyrkan. Bredd 94 cm, längden har varit mer än 100 cm. Följande gravstenar torde från början ha legat på kyrkogården. 7- 8. Med årtalen 1707 och 1734, båda användes 1942 som trappstenar i samma gård i Södvik. Håkansson nr 650 och 655. 9. Med årtalet 1801, 1942 använd som trappsten en gård i Nybylund, Källa sn. Håkansson nr 258. 10. Med årtalet 1616, över salpetersjudaren F ig 297. Fragment av gravstenen i fig 296, återfunnet 1959. Foto R Boström 1959. Fragment of grave stab in Jig 296, found in 1959. 422 Fig 296:a- b Grav- sten över Elaus Åses- son, "j" l 344. Skala l 20. Teckningar av •.. J H Rhezelius l 634 (a) och P Törnewall l 673 (b). KB. Grave stab in memory af Etaus Asesson, t i 344. Dra1vings. H:kon Arfvetsson. Stenen beskrivs av Håkansson efter Ihrfors. Har ej återfunnits. Håkansson nr 644. Flertalet av de gravstenar, vilka nu är inlagda i Nya kyrkans golv (s 505 ff), torde också tidigare ha legat på kyrkogården. En fullständig inventering av gravstenar utspridda i socknen har hittills ej företagits. Troligen är det möjligt att återfinna fler här som försvunna beteck- nade gravstenar Träd på kyrkogården Utmed muren växer askar, aspar och andra lövträd samt kortare häckpartier av syren. Ute på kyrko- gården dominerar enstaka stora cypresser. Vid sockenstämman 1760 antogs ett förslag, att man skulle plantera träd på kyrkogården. »Frå- gades, om icke försambl.n. skulle wilja plantera trä på kyrkiogården , hwar och en för sitt Mur- stycke, kyrkiogården till prydnad och försambln. till heder nöye, hälst wij äro wistande på en slätt och skoglös ort. detta behagade en del af försam- blingen wäl, och lofwade desailla sig wilja försökia, om några trä där wilja wäxa» (st prot). KYRKOGÅRD OCH KLOCKSTAPEL a b Fig 298a-b. Solvisaresockel av röd kalksten. Ursprunglig använd- ning okänd. a. Upprn S Hesselgren & Fränne 1931. b. Foto S H<:ll- gren l 964. Fig 299. Tirnsten från l 767 av röd , slipad kalk- sten. Har vi lat på sockeln i fig 298a- b. Privat ägo . Upprn l :4, R Boström del 1959. Red limestone sundial pillar. Original use unknown. Bisättningskapell, bod Invid västra muren står en bod av spritputsad kalk- sten under tegeltak (fig 294 3). Tidigare använd som likvagns- och vedbod, 1967 ombyggd till bisättnings- kapell. Invid södra muren ligger också en bod (fig 294. 2). Solvisare En solvisare, ett s k horisontalur, 8 har stått på kyr- kogården. Skaftet (fig 298: a-b) är av röd kalksten , hugget i form av en fyrsidig baluster med joniskt kapitäl. Å ena sidan beslagsornamentik samt en (sekundärt) inhuggen inskrift i relief· »E M S /T/ L P S/H A L», troligen = Elof MichelsSon, Tros-· näs, och Lars PåfvelsSon, Hallnäs (jfr not 9, s 509). Skaftet troligen från 1500-talets slut eller 1600- talets början, inskriften från slutet av 1700-talet. 9 Höjd 104 cm. - Håkansson nr 643. Solvisaren torde tidigt ha förts bort från kyrko- gården, ty 1802 skänktes skaftet av bonden Lars 2 - 705528 Persnäs Kyrkor Sundial oj red, polished limestone, dating from 1767 Has stood 011 the plinth shown in jig 298 a- b. Privately owned. Påfvelsson i Hallnäs för att placeras på den då ny- byggda norra stigluckan (st prot, se ovan). Inte förrän 1924 togs den ned och placerades i det nuva- rande vapenhuset. Den tillhörande timstenen är av röd slipad kalk- sten (fig 299), prydd med en månguddig stjärna, mellan vars uddar siffror är utsatta. Kring kanten är en bård av varandra skärande halvcirklar, i hör- nen rosetter slagna med passare, allt i mycket låg relief. Inskrift: »Ano 1767 · Måns Jons». - 27 x 27, 7 x 4 cm. Tillhör lantbrukaren Gerhard Johansson, Södvik 32, som funnit den på en av gårdens vindar. Tidigare ägdes gården av ättlingar till en Måns Pers- son, som var kyrkvärd vid tiden för medeltidskyr- kans rivning år 1857 Straffredskap 1776 beslöt man att en ny straffstock skulle tillver- kas. Den stod 1829 på kyrkogården (inv). Ej be- varad. 423 Gamla kyrkan Plan Den medeltida kyrkan, som stod kvar ända t ill 1857 (fig 300, 301, 306 ff) , bestod i sitt fullt utbyggda skick av ett långhus, »medelkyrkan», till vilket i norr och söder var fogade två korsa rma r, samt av torn såväl i väster som i öster Koret inrymdes i östtornets bottenvåning, en sakristia från 1650-1652 låg i vinkeln mellan norra korsarmen och koret, och på motsvarande pla ts väster om norra korsarmen låg en bod , i vinkeln mellan södra korsarmen och långhuset var ett vapenhus inpassat.10 Med sina två kraftiga torn i längdaxelns ändar var kyrkan en typisk s k klövsadelskyrka,11 en bygg- nadstyp so m varit rikare representerad på Öland än i någon annan del av vårt la nd . inemot hälften av öns kyrkor hade en gång den typiska klövsadel s- silhuetten . - Genom korsarmarnas placering vid långhusets östra del närmade sig planen det latinska korset. De båda tornen gav en lika fullkomlig ba- Fig 300. Kyrkan , klockstapeln och kyrkogården från söder 1634. Teckning av J H Rhezelius. KB. The Church, be/1-tower and churchyard from S, 1634. 424 lans åt längdriktningen som korsarmarna gav åt tvärri ktn ingen. Material, exteriör Murverket bestod på vanligt sätt av kalksten i skal- mursteknik. Hadorphs upplysning om att kyrkan var av tälgsten (se underskriften till fig 301) kan tolkas så, att yttermurarna ä nnu på hans tid var oputsade (jfr T I , s I 9). Den första gången kyrkan rappades var, såvitt man vet, år 1755. Även 1794 och 1795 beslöt man att rappa densamma. Den del av västtornets östra mur, som är skyddad under den nuvarande kyrkans vattentak, har kvar sitt över- drag av grå spritputs. (En uppgift i räk 1690, enligt vilken kyrkan vitlimmades detta år, gäller troligen interiören). - Wallman uppger, att ena korsarmen var huggen (fig 310), vilket innebär, att (sannolikt båda) korsarmarna var uppförda av huggen och oputsad sten, i likhet med dem i Gärdslösa12 och Glömmi nge. 13 Kyrkan hade två huvudportaler, en i vardera korsarmen (fig 332). Genom mindre ingångar, dels i vapenhusets södra mur, dels i skiljemuren mellan detta och södra korsarmen, kunde man också komma in i kyrkan (fig 329). Sakristian nåddes en- dast från koret genom en ingång i östtornets norra mur (fig 330), materialboden blott utifrån genom en ingång i dess västra mur (fig 314, 321). Kyrkorummet upplystes av två fönster i vardera korsarmsfasaden (fig 301 , 306, 308, 312-315, 318 ff) , ett stort spetsbågigt fönster i korets södra sida (fig 300, 30 I , 312, 318 f) , ett litet i absiden (fig 314, 319 f) samt av något större fönster, dels i västtornets bottenvåning (fig 309), dels i sakristian (fig 319 ff). Av Löfgrens och Mandelgrens teckningar framgår, att det även suttit fönster i norra korsarmens östra mur samt att materialboden haft ett fönster mot norr (fig 306, 308, 310, 313, 314, 321). Mandelgren avbildar även ett sexbladigt rosett- fönster (fig 317): »östra fönstret i Persnäs ky», vil- ket ej är belagt i någon annan källa. I samband med beskrivningen nedan av koret och östtornet kommer att bevisas - f ö med stöd av Mandelgrens egen planritning (fig 314) - att något rosettfönster ej har suttit i Persnäs absid. BYGGNADS BESK RIVNING l ' F ig 301. Kyrkan frå n sydväst 1673. Skala 1. 288 . Teckning av P Törnewa ll. UUB. The Church from SW, 1673. Petrus Törnewalls avritn ing av kyrkan 1673. UUB, S. 74, fol. 237 Hadorph sk river· »Pesnäs kyrkia ähr en temlig stoor kors- kyrkia af tälgsteen , medh 2 stentorn öster och uester; äh r och sedan tillmurat uid norr korskyrkian et ko rehuus uester om, och Sakerstya öster. uester om södra korskyrkian är itt uåknh uus af tälgsteen. denne kyrkia är huelfd främst och efterst i tornen, men intet mitt uth i. Monumenter i denne kyrkia fi ns allena ett Sigismunde de Horne lijksteen och uapn mächta uäl huggen , kallat så af Lilla horn en bondeby som li gger i denna sochn och fordom hafuer uarit Säter ij , men nu bondeheman och ä r notabelt att hela den släck ten hafuer dher af sitt nampn. inscript tulis (?)est : Hicjacet Sigismundus de H orne qui obijt anno Do[m]ini M°CCC0 XL0 I: in Die beati egidij et filius ei us (?). denna steen är af gråå art medh några fleer på kyrkiegården säges uara Räfuelsten , efter inga så- danne här finnes. En stoor hell uthan bokstäfuer ligger uth om soder ky rkiedören, kallas drya flijsa id est stoor flij sa efter Reuels oral» (S. 30, fol 79 v:o-80 r:o , UUB). 425 Fig 302. Sektioner av västto rnet mot öster, söder och väster, samt pla ner av to rnets fö rsta och and ra våningar. U ppm J 300, S H esselgren & Fränne 193 1, ä nd rad av J Söderberg J 964. Sec1 io11s af !he W 10111er looking E, S and W , and p lans of f irst and second floars of lower. Fig 303. Sektion mo t väster av lå ng- huset och ko rsa rmarna . Uppm I 300, J Söderberg 1964. PLAN 2 TR. D , .. , • de . • : .. : .. :, - ._'.I .L . _ ·i. Cl. Seclion of naue and lransepls looking W _ _,..r·~...ll'_J>L- -LlLL-ZL-----:...._.LI!!;::=:i.__-.....:.... ____ .s!i__J.JlL __ JLJJ Sk'ÄRNlN G B - B IODAI . 0 1 Z 3 4 5 10 15 ZON'v. ~nci=J= I f-l=::=====l=======:l::======l: 426 SK.ÄRNING A -A A Bli B ~ c ~ D CJ PLAN IODM 0 1 2 3 4 5 10 j1111J1111• =t:=r-1=±=t====I= Fig 304. Sektion mot norr av västtornet och långhuset. Upprn J 300, J Söderberg J 964. Seclion oj W toJ11er and 11ave, /ooking N Fig 305. Plan. Upprn 1 300, J Söderberg J 964. Btt Plan. 15 20 23 Ai.,. 1-~-1=-- = 427 PERSNÄS GAMLA KYRKA ' Fig 306. K yrka n och kyrkogå rden frå n sydöst samt pla n av kyrkan. Teckning av NI Löfgren 18 17 (Åhstrand- Löfgren). A TA. Texten ti ll planen lyder· » Vid litt. a är östra to rnet med choret , b, S3cri st iga n på Norra s ida n af kyrkan , c, material-bod , d , vapen- och bå rhus, e, västra tornet med dess uppgång till klockorne f, g, Predik stolen på södra sida n uti kyrka n , i, pelare i kyrkan.» The Church and churchyard from SE and plan oj c/111rch. The text lo the plan runs: "Al the letter a, is the east to1Ver 1vith c/wnce/, b, the vestry af the North side oj the c/wrch , c, the storehouse, d, porch and 111ort11ary , e, 1vest toiver 1vith staircase to the be/Is, /, g, Pu/pit on the right side in lhe c/wrch , i, pilla r in the church." Yttertak Ursprungligen torde de medeltida partiernas ytter- tak ha varit täckta av tjärad spån. På Mandelgrens tid (fig 312- 313, 318, 320) var sakristia, vapenhus sa mt bod täckta av flisor (sedan 1771 resp 1783). Sakristian hade tegeltak 1666- 1772. Interiör Den äldsta beskrivningen av kyrkan , utförd av Hadorph 1673 är mycket knapphändig. (Den å ter- ges in extenso under fig 301). Detaljerade beskriv- 428 ningar föreligger däremot från 1800-talets första decennier, författade av Löfgren , Ahlqvist samt E G Hoflund , den sistnä mnde i Inv 1829.1'1 Här återgivna avsnitt ur Löfgrens beskr ivningar ger en god allmän orientering om kyrkans inre: ». Västra tornet, hvaruti denna församlings enda , men täml. stora och välljudande klocka hänger, be- står nederst af ett lågt hvalf, öppet framåt kyrkan och inredt med bänkerum. Däröfver äro 2n• låga rum det ena innanför det a ndra hvilka af Almogen, man vet ej af hvad orsak, kallas Skomakare-kam- Fig 307 Interiör m ot öster. Teckning av N I Löfgren I 817 (Åhstrand-Löfgren). A TA (jfr fig 342). Mycket av det medeltida till stå ndet dröjde ännu kvar. Predik stolen stod på södra sidan. Märk den stora likheten med N ya kyrkan före restaurer ingen 1959 (fig 355). Jnterior /ooking E. Drmving made in 1817 (ej Jig 342). Much oj the medieval character oj the church remains. The pu/pit ivas af the soul/i side. Observe the great simi/arity 1Vith the Neiv Church before the restoration of 1959. Fig 308. Kyrkan och kyrkogår- den från sydväst samt ofullbor- dad uppmätning av planen. Teckning av N I Löfgren 1822 ATA . The church and churchyard from SW and u11finished sade drm v- ing oj plan , 1822. Fig 309. Kyrka n och kyrk ogår- den med norra och östra stig- 1 uckorna från sydväst. Oda- terad teckning av N I Löfgren. KB. The church and churchyard with the N and E /ichgates from sw ., rama. Bägge äro hvälfda och hafva ganska låga ingångar. Uti den innersta synes i ett hörn lemningar efter en Camin ell. spisel , som ger anledning därtill ' att förmoda det de vid några ofredstider ell. annat tillfälle, varit nyttjade till Boningsrum. Dylika kamrar synes äfven många uti det motsvarande Östra tornet, som nedantill emot kyrkan har ett högre hvalf än det västra, och utgör Choret. Taket uti den så kallade Mellankyrkan eller den delen af kyrkan som är mellan bägge tornen, består af rund träpanelning, men uti bägge korsen el!. sido-ut- byggnaderna är stenhvalf, hvilka underhållas af BYGGNADS BES KR! VNING ··-...... 429 f", , . '. ·!: ~·;". ;·. 1 ·. f' . . ;c. ·.rtr.. :,!{;;(:c> _; '.!'. ·::·.~;-~.: . ·.:., · 430 Fig 310, Upptill: södra korsarmens portal. Nedtill: norra korsarmen. Blyertsteckning av J Wallman om- kring 1820. NordM. Ordet »huggen» skrivet på korsarmen visar, att muren var oputsad. Foto N Lager- gren 1965. Above: Portal af S /ransept. Be/ol\I: N transept. Pencil drawing, ca 1820. The 1vord "huggen" an !he lransept shol\ls that the l\lall 1vas not p/aslered. Fig 311. Nordfasaden, blyertsteckning av J Wallman omkr 1820. NordM. Foto N Lagergren 1965. Material- boden väster om korsarmen är utelämnad. Norlh fronl, pencil dral\ling, ca 1820. The slorehouse W oj !he /ransepl was forgollen. 2"0 pelare. Kyrkans byggnads-sätt kan bäst in- hämtas af fölgande grundritning .» (Åhstrand- Löfgren). Löfgrens plan jämte kommentarer åter- ges i fig 306. ». Bakom altartaflan är, uti sjelfva tornmuren en liten rundel , under hvilken kyrkans vin förvaras i en därtill i golfvet inrättad liten källare .. » (Löf- gren I , s 35). Ahlqvist och Inv 1829 innehåller en del av Löf- grens uppgifter. Den förre meddelar också , att mel- lankyrkans trätunnvalv var målat och omfattade fem brädlängder, samt att han ansåg valven över tornens bottenvåningar vara sköna. De rnåttuppgifter dessa källor lämnar, avviker något från varandra och från dem Mandelgren upp- ger i sina konceptritningar (fig 312-317), men på grund av att rester av den medeltida kyrkans grund- murar påträffats (fig 322), har detta ingen betydelse för vår uppfattning om kyrkan. Golven synes ha bestått av kalkstensflisor och gravstenar i gångarna samt fra mme i koret. Möj- ligen var det trägolv i bänkkvarteren. Övriga detaljupplysningar behandlas lämpligen i samband med beskrivningen av de olika byggnads- delarna nedan. Långhus Av långhuset är bevarade dels västgaveln med dess i västtornets östra mur inbakade röste (synligt både från västtornets andra våning och från den nu- varande kyrkvinden , fig 302, 323), dels grunden till sidomurarna samt ett stycke av triumfmuren (fig 322). Av dem kan man utl äsa, att långhuset varit tä mligen långt och sma lt, ca 10 x 17,3 m yttermått (7,3 x 14,8 innermått), proportionerna ungefär två kvadrater (jfr fig 383 · A). Sträckmurarnas höjd kan beräknas till drygt 6 m (10 a lna r) . Murarna var en- dast omkring 120 cm breda, dä rtill kommer en smal ' sul a, som skj uter ut under muren på insidan. Mur- verket består av tuktsten i smått förband och brett utstrukna fogar (fig 323). Takvinkeln är något trubbig, ca 95 a 100 grader (fig 323). På utsidan ( = inå t västtornet) är bruket utmed röstets kanter modellerat till en jämn yta, i vi lken syns avtryck efter en grov vävnad i tuskaft, bäst synlig på södra sidan (mera därom nedan) . Ut- med röstekonturen är en ca 13 cm bred på murning BYGG NADSBESK RfVNI NG av mindre stenar och skärvor i liv med det övriga murverket. Fogbruket skiljer sig tydligt från det som använts i det egentliga röstet, men är av sa mma a rt som i västtornets murverk. Enligt Erik Lundberg15 visar den fint modellerade röstekanten , att takkonstruktionen varit densamma i Persnäs som i Väversunda och Bringetofta (fig 324). Det yttersta sparrparet i en kryssad takstol har varit infällt på gavelns utsida. Genom a tt ifrågavarande sparrar varit urgröpta på utsida n, bildades en ränna mellan sparrarna och gavelkan- ten. »Röstets överkant bildade en hylla av utstruket murbruk, en hylla som var då ligt skyddad mot regn och snö. Jag föreställer mig» , fortsätter Lundberg, »att vävbeklädnaden varit avsedd att skydda det utsatta partiet - hur det nu kan ha varit applicerat. Jag har aldrig själv iakttagit någo nting motsva- rande. Saken är utmordentligt intressant.» Om själva ta kbeklädnaden skriver Lundberg följande: »Ytterpanelens kanter bildar ett viktigt konstruktivt element. De är omsorgsfullt fastplug- gade i alla takstolars huvudsparrar och håller fast gavelns urgröpta motsvarighet Takkonstruk- tionen ifråga hör tydligen egentligen hemma i trä- kyrkor. Ovisst om ursprungligen i skiftesverk eller stavbygge.» Så lå ngt Erik Lundberg. Vad har då fyllnadsmurverket haft för uppgift? Troligen fann man det önskvärt att fylla igen rännan i röstets överkant i samband med resandet av väst- tornets murar. Sa mtidigt som den östra tornmuren byggdes ovanpå lå nghusgaveln , fyllde man rä nnan med mindre stenar och bruk. Murbruket visar, att dessa båda moment är samtidiga (fig 323) . Fler- städes är fogbruket utstruket över så stora ytor, att det samtidigt döljer delar av fyllnadsmurverket , röstet och tornmuren. På alla äldre avbildningar skyms långhusmurarna till största delen av tillbyggnader på alla sidor. Mandelgren antyder en smal, igenmurad sydportal i västra delen av långhuset inna nför vapenhuset (fig 314) . Skissen visar, att gångöppningen var placerad i murens ytterliv, som samtidigt utgjorde anslag för dörren . Innersmygens sidor var nästan rätvinkliga. En vacker järnbeslagen dörr (fig 330), sekundärt använd i koret (s 447 f) , har troligen från början suttit i en av långhusets portaler (man får nämligen anta, att det även funnits en nordportal). 431 PERSNÄS GA MLA KYRKA - -- --- J I F ig 3 12. Sydfasad, ska la ca J 300. Konceptritning av N M Mandelgren 1848 . LUKI. South front. Draft draJ11i11g, 1848. Till dörren har troligen hört en ring av smidesjärn (fig 353). Dörrens rundbågiga övre avslutning visa r, att den ej tillhört någon av korsarmarnas portaler. - Det saknas uppgifter om fön ster i långhusmu- rarna. På grund av långhusets proportioner kan man räkna med två fönster i söder. Förmodligen hade dessa sina motsva righeter i norr. Ursprungligen stod antagligen den kryssade tak- stolen öppen, men sedermera, troligen i början av 1200-talet, ersattes den kryssade takstolen med en snedstöttad och en panel spikades på bindare- bjä lkarnas undersida, så att ett vindsutrymme bildades, åtkomligt från östtornets första våning genom en öppning i dess västra mur (fig 314, 317, 331). Det äldsta kända innertaket tillkom visser- ligen så sent som 1698 (se nedan), men får förut- sättas ha ersatt ett ännu ä ldre. 432 -· / Fig 313. N ordfasad , ska la ca I 300. Koncept ritning av N M Mandelgren J 848. LUKI. North front. Dra/I draJ11ing, 1848. Det plana innertaket ersattes 1770 av ett trätunn- valv, beskrivet närmare nedan (fig 315, 316). I sin renritning (fig 31 8, 3 19) har Mandelgren i stället för trätunnvalv placerat tre kryssvalv över lång- huset, vi lkas gördelbågar vilade på avtrappade kon- soler. Hela detta valvsystem kopierar det som ännu är bevarat i Gärdslösa kyrka (jfr ovan s 58- 59) . Det ä r emellertid föga troligt, at t Persnäs långhus någon- sin haft stenvalv I varje fa ll saknades sådana vid Hadorphs besök 1673 (se underskriften till fig 301), ej heller har Mandelgren gjort några anteckningar om att han skulle ha iakttagit valvspår Någon klar- het i frågan om långhusets innertak går emellert id ej att få, då denna del av den medeltida kyrkan är riven. Möjligen kan man hoppas på att det under putslagren på muren bakom orgeln ska ll finnas spår av stenvalv eller annat innertak. Tills vidare nöjer ---- - ---- - - ,~---~c=~. MOii VARIGUE.J. ~-,- 1 :_j Fig 323. Långhusets västra gavelröste samt ett stycke av västtornets östra mur, sedda från tornets andra våning. Foto S Hallgren 1969. West gable oj nave and part oj E wa/l oj W tower, from the second storey oj the tower, ej Jig 302, far lejt. Fig 324: a-b. Väversunda kyrkas romanska takstol , skala 1 100 (a) samt detalj av gavelns kant med den yttre, förtunnade sparren i takstolen (b) . E Lundberg 1969. The Romanesque roof-trusses oj Väversunda church (a) and detail oj the gab/e edge with the outermost, thinned or ho//owed-out timbers oj the trusses (b) . Fig. 325. Detalj av murverket i väst- tornets första våning, östra muren , med sporad iskt förekommande kvaderrits . Foto R Boström 1963. Detail of the masonry of the first storey of the W tower, E wa/I, with occasio11al fa/se as/ilars marked. Fig 326. Interiör av västtornets första våning, östra kammaren, mot söder. Foto S Hallgren J 969. lnterior offirst storey of W tower, E chamber looking S. , ~ r ..._~=--""-c--_J~ r .~ 443 ,\lr • I ..-_ · ""· .;.· /' ' I 444 ~· Fig 327 Interiör av västtornets andra våning med trappans mynning invid västra muren. T denna en vågrät slits som tro- ligen utgj ort upplag för täckfli sorna i en trapphuv. Foto S Hallgren 1969. Interior of second storey of W tower with the staircase opening by the W wal/. In the wa/l is a horizonta/ groove for a stair- case roof. Fig 328. Västtornets översta våning, den nuvarande klock- våningen, mot sydväst. Foto S Hallgren 1964. Top storey of W tower, the present bel/ chamber, /ooking SW derrits här och var (fig 325). Någon skillnad mellan murverket här i öster i förhållande till de övriga tommurarna kan ej påvisas. Man har alltså murat tunnvalvets östra vederlag intill långhusgaveln. Trappan till nästa våning fortsätter inne i västra muren (fig 302, 304). Det inre murhörnet mellan vilplanet och trappan är rått avhugget till rundad form, utom upptill och nedtill , där hörnet fått be- hålla sin ursprungliga skarpa kant. Trappan, som svänger obetydligt, är här 60- 68 cm bred och täckt av kant i kant lagda hällar. Stegen är obekvämt höga, ca 25-33 cm, och lutningen brantare än i den underliggande våningen (se fig 302). I andra vå- ningen mynnar trappan i en stympad trapphuv (fig 302, 304, 327). Över trappan är i västra muren en vågrät slits, belägen ca 110 cm över golvet. Den är ca 9-12 cm djup samt omkring 32 cm hög och har troligen utgjort upplag för en avtäckning med flisor. Trappans mynning har alltså varit bättre skyddad än vad den nu är. Jfr Hagby och Österlars kyrkor.17 Denna andra våning, som nu utgörs av ett enda rum, har varit belyst av sammanlagt fem gluggar av samma typ som i första våningen (fig 302). De på södra sidan har tillmurade dageröppningar, lik- som den mellersta på norra sidan. I östra muren framträder tydligt en liten trian- gulär yta, nämligen det äldsta långhusets gavel- röste som beskrivits ovan (fig 323). Dess murverk i smått förband skiljer sig tydligt från tornets grövre. Olyckligtvis har gavelspetsen förstörts i samband med den elektriska installationen . numera går en elektrisk kabel i fogen mellan gavelspetsen och torn- muren, och muren omkring kabeln har smetats över med ett tjockt lager cementbruk. Golvet, som även i denna våning utgörs av en ut- jämnad översida av tunnvalv, är täckt av ett tjockt lager jord , skräp och stenar Däribland märks några runda , släta gråstenar som troligen är kaststenar I västra delen ligger en lös, tämligen stor flisa över det nyss beskrivna hålet i den underliggande tom- kammarens valv Taket i andra våningen har utgjorts av ett trätak, vilande på tätt sittande bjälkar med upplag i norr och söder (fig 302, 304). Ingen ursprunglig bjälke är bevarad , de få nu befintliga är sekundärt inpas- sade i de gamla lägena. Inga golvplankor vilar nu på bjälklaget, varför andra och tredje våningarna BYGG NAD SBESKRIVNING tillsammans utgör ett enda högt rum. På golvbjäl- karna vilar en stöd konstruktion för fjärde våningens klockstolar (från 1785, se nedan) . Inga spår av rumsindelning, vare sig av trä eller sten har kunnat iakttas, men har troligen funnits. Trapphuven har på insidan, d v s inåt tornet, en vertikal indragning (fig 327) som möjligen kan sättas i samband med en sådan. en mellanvägg av trä kan ha utgått från det inåtgående hörnet. Tredje våningen, som är högre än den andra (fig 302, 304), har varit upplyst av fyra gluggar, två i söder och två i !10rr, de senare med numera igen- murade dageröppningar. Ej heller i denna våning har någon rumsindelning kunnat iakttas, men får väl förutsättas ha funnits. Även tredje och fjärde våningarna skiljs åt av ett kraftigt bjälklag. Ungefär mitt för norra muren utgår en trätrappa, som går mot söder upp genom tredje våningen och till den översta, som numera är klockvåning (fig 292, 302, 304, 328, 352). Där är stora, till golvet gå- ende, rundbågiga öppningar, tre åt norr, söder och väster samt två åt öster (fig 303). De sistnämnda har ursprungliga, inmurade bröstvärn, och i öppning- arna över dem är glasade bågar av modernt snitt insatta. Alla de övriga är försedda med moderna skyddsräcken av smidesjärn samt tjärade träluckor. - Löfgrens och Wallmans avbildningar (fig 306, 308, 309, 311) visar bröstvärn även i de yttre skott- öppningarna på tornets övriga tre sidor. Dessa synes ha avlägsnats i samband med tillkomsten av 1857 års kyrka . Murkrönet är avrivet, det inre livet ungefär 35 cm mer än det yttre (fig 328). Den nuvarande spetsiga tornhuven , täckt med tjärad spån, är troligen me- deltida , men den äldsta huven var antagligen trub- bigare. Denna tornets fjärde våning var ursprungligen skyttevåning. Var klockorna, som varit två (av an- talet löphål för klocklinor att döma, fig 302), från början varit upphängda, är ovisst. Kanske i en trä- stapel på tornhuven (jfr s 196). I varje fall kunde man ringa klockorna , som både skulle tjäna guds- tjänstlivet och användas som stormklockor, ända nedifrån tornets bottenvåning. När klockorna sedermera byttes ut mot större och tyngre, flyttades de ut ur stentornet och till en trästapel på kyrkogården (fig 300). När detta ägde 445 PERSNÄS GAMLA KYRKA rum är obekant. Enligt Mandelgren fanns det 1848 hylsor i korvalvet för klocklinor, vilket visar, att även östtornet använts som klocktorn (se nedan, östtorn), men det har ej gått att få någon klarhet i, om och när klockorna hängde i östtornet. Klockstolen, byggd år 1785 av båtsman Wand- ring, är av en originell , virkesbesparande konstruk- tion (fig 302, 328).18 De bjälkar, som bär klockornas lager, är inmurade i tornets norra och södra väggar Men dels för att förhindra skador på tomväggarna genom påfrestningarna under ringning, dels föra belastningen så långt ned i tornet som möjligt, har ett kryss av förhållandevis klent virke satts upp mellan tornets andra och tredje våningar. Här- igenom får tornets murmassa tjänstgöra som mot- vikt till de ryckningar som uppstår vid ringning, samtidigt som påfrestningarna fördelas över en stor del av tornet. Bredvid trappans mynning i klockvåningen står ett gångspel (synligt i fig 302), vridbart mellan golvet och en takbjälke. Troligen samtidigt med Lars Wandrings klockstol. Kor och östtorn Koret och det ovanpå detta vilande östtornet hade i det yttre kvadratisk plan. Det var något kraftigare än västtornet, basytan var ca 10 x 10 m. De stora murytorna dominerades av ett stort spetsbågigt fönster på södra sidan samt av en tinnkrans under 446 Fig 329. »Yttre dörren på södra va- penhuset» (B), »Dörr mellan södra vapenhuset och Kyrkan» (A) samt »Södra fönstret i koret». Laverad blyertsteckning av N M Mandelgren 1848. LUKT. "Outer door of south porch" (B), "Door between the south porch and the Church" (A), and " The south wi11do1v of the chancel" Wash drmving. takfoten. I övrigt var det sparsamt försett med smala ljusgluggar, varierande till antal och storlek hos de olika tecknarna (fig 300, 301 , 306, 312, 313, 314 ff). Kyrkans kor i bottenvåningen är ganska väl känt tack vare ett stort antal detaljerade avbildningar Delar av grundmurarna, som kan komplettera vår kunskap, har också påträffats (fig 322). Till det ganska breda och korta koret (inre bredd 11 I /4 aln = 668 cm enligt Inv 1829) anslöt sig i öster en i mur- massivet utsparad, rymlig absid (fig 306, 308, 314, 315, 319 ff). Mot långhuset öppnade sig koret till nästan hela sin bredd genom en hög och vid triumf- båge (fig 307, 321, 342). Bevarade murrester visar emellertid, att den ursprungliga triumfbågen var be- tydligt smalare, endast omkring 3 m bred . Koret var välvt med ett kryssvalv med rektangu- lär grundplan. I söder vilade det på två hörnpi- lastrar förenade av en på impostlister vilande båge, vilken enligt Löfgrens och Mandelgrens skisser hade en obestämt rundad form (fig 307, 329, 342), men som i den senares renritning var spetsbågig (fig 319). Att döma av fig 315 var valvet så högt, att det sköt upp i den första tomvåningen och inkräktade på utrymmet. Redan av det skälet kan man misstänka, att detta toppiga valv ej hörde till den ursprungliga anläggningen, utan till en senare tid när inte östtor- nets utrymmen behövdes. Tidigare torde koret ha varit välvt med ett tunnvalv. Om det varit tvärställt liksom i första (ev även i andra) våningen, eller hade vederlag i norr och söder (fig 331) är ovisst; det finns paralleller till korvalv av båda typerna. 19 Om de runda föremålen nära valvets kortsidor (fig 314, 315, 317, 319) berättar Mandelgren. »I hvalfvet öfver koret sitta ännu qvar trähylsorne, genom hvilka tågen löpit till ringklockorna» (Rese- ber s 64). Därav kan man sluta, att tornet, när valvet slogs, användes som klockstapel. Öster om koret öppnade sig en vid absid , täckt av ett hjälmvalv (fig 314). Absidens plan var en styl- tad halvcirkel , djupet översteg radien med någon meter, beroende på, att cirkeln var slagen med pas- sarens spets placerad nära ytterliuet av korets östra mur, ej det inre. Måtten hos de olika källorna var- ierar något, men alla betonar starkt absidens domi- nerande djup. Längst in i absiden var en vinkällare i sen tid inrättad under golvet (fig 322). I öster hade absiden ett litet fönster med utåt och inåt starkt skrånande smygar. Innersmygens bredd anger Mandelgren till 74 cm (fig 314), dageröpp- ningens bredd till knappt 25 cm. Därmed har Man- delgren själv bevisat, att det vackra rosettfönstret i fig 317 inte hör till Persnäs kyrka (jfr s 420). Koret belystes från söder av ett mycket högt och smalt, tvådelat fönster med utpräglat gotiska drag (fig 314, 315, 318, 319, 321. - Törnewall har där- emot i fig 301 givit fönstret rundbågig form, jfr ovan I: 1, s 24). Överdelen bestod av rikt masverk. Ett verkstycke av grå huggen kalksten (fig 334: d), 28,5 cm långt och med en nåt på ena kortändan, är sannolikt en rest av mittposten. Ett avrostat vind- järn satt ännu kvar i sitt hål , när stenen påträffades under golvet 1959. Troligen hörde fönstret till samma skede som det toppiga korvalvet. Ursprungligen får vi föreställa oss ett betydligt mindre, rundbå- gigt fönster med liten dageröppning och kraftigt skrånande ytter- och innersmygar. - I det gotiska fönstrets överdel var glasmålningar insatta, be- skrivna nedan. I en rundbågig ingång i norra kormurens östra del (fig 307, 315, 342) satt en dörr, ornerad med be- slag av smidesjärn (fig 330). Att döma av Mandel- grens teckning, utgjorde den ett gott exempel på romansk smideskonst, där konstruktiva och deko- rativa element på ett lyckligt sätt förenades. De båda vågräta gångjärnsbeslagen var refflade utmed kan- ten och fästade vid dörren med tätt sittande nitar BYGG NA DSBESKRI VNING Fig 330. Järnbeslagen dörr mellan koret och t1appan i norra korrnuren, troligen sekundärt använd. Kanske tillhörde den en av långhusets portaler före tillkomsten av korsarmarna (jfr fig 383: A- C) . Teckning av N M Mandelgren 1848. LU Kl. Door with iromvork, between the chancel and the staircase in N wall of chancel, probab/y used secondarily. May have been in one of the portals of the nave before the transepts were built (cf. Jig 383: A- C). Drawing, 1848. med runda huvuden. Från dessa beslag utgick pal- mettliknande ornament, bildade av dels raka, dels bågformade beslag, vilkas ändar antingen var böjda utåt eller inåt. Utmed dörröppningens kanter följde ett om en tätningslist påminnande plattjärn, som i bågens hjässa, nedtill och mitt på långsidorna acc- entuerades av bågformade beslag, koncentriskt ord- nade och med innerkonturerna utklippta som en lambrequin. Denna praktfulla dörr var knappast skapad för en så undanskymd placering som den i korets nord- östra hörn, utan tillhörde sannolikt det romanska långhusets nord- eller sydportal. Dörren har av Folke Holmer20 daterats till 1100-talet och han anser det även troligt, att den tillhört en av långhus- portalerna. 447 1/2 BV E I c D !-- r E ' __ J 1/2cr ---, Dt_ 0 - - - - - )._ - ~-- -- ,,---, ~-~------~ -_;.--L L __ i : ::s±EIE'I .~:. B A ~I- 'V E ]JJ v c D I-~ i\ ,1:\ E IT c~ D """ ~- ' B (not 24). Förmodligen var det i samband därmed, som Persnäs östtorn fick sin om ett säteritak påminnande huv med två takfall (fig 300, 301). En liknande huv fanns nämligen också på Föra västtorn, avbildad av Rhezelius 1634, men ombyggd före 1673 (se när- mast följande volym om Föra kyrka). Från år 1626 vet vi mer om kyrkobyggnadens öden, tack vare arkivalierna. En ny klockstapel byggdes sagda år (fig 300), ombyggd och flyttad 1659 samt ersatt med en ny 1697 (se ovan, klockstapel). Sakristian, tillkommen 1650-1652 (fig 383:F), är redan beskriven ovan, i likhet med inredningen av densamma. Under 1600-talet var det huvudsakligen under- hållsarbeten, som företogs vid kyrkan, bl a 1654, 457 Fig 335. Kapitä l från norra korrnrmens kolonn , av den sk Gärdslösa-mästaren eller Håkan Tanna, 1200-talets mitt. Foto A Edle 1931. Cap ita/ ji·om the co/1111111 oj the N transept , by the so-ca/led Gärds/ösa Master or Håkan Tan11a, middle oj 13th century. Fig 336a- d. Detaljer av ans iktsmasker i hörnen på kapitä let i fig 333, 334:a, 335 . Foto A Edl~ 1931. Details oj heads 011 the corners oj the capita/ in jigs 333, 334a, 335. 459 PERSNÄS GAMLA KYRKA då det betalades 20 daler till »Byggmestaren på Kyr- kian>> för renoveringen av »ett litet tak på kyrkan nordan till». Reparationer av tak och tornhuvar företogs också bl a 1660, 1669 och följande år samt på 1680- och 1690-talen. Omfattande arbeten, till vilka bl a Högby kyrka lämnade ett litet bidrag 1672, påbörjades 1669 på de båda tornhuvarna. Därvid anlitades två kyrk- byggare från Ljungby, M(äster) Jondernetz (?) och Oluf. Förutom reparationer av fönster 1651 och 1691 , ägde utvidgning eller nyupptagning av fönster rum 1668, ty räk nämner utgifter ej blott för fönster- (glas), utan även för fönstrens insättande och kring- rnurande. Troligen var fönstren belägna i korsar- marnas fasader (utvidgade sista gången 1810, se nedan). En besiktning av »hwalfwet» år 1690 (räk) avsåg troligen korvalvet, som även senare visade sig skröp- ligt. Som redan tidigare påpekats i flera samman- hang, var orsaken härtill utan tvekan att finna i den utvidgning av triumfbågen, som hade företagits upprepade gånger, bl a någon gång i slutet av me- deltiden , och som hade medfört att östtornets sta- bilitet allvarligt hade rubbats. - Däremot framgår det ingenstädes av arkivalierna, att vare sig valvet över västtornets bottenvåning eller korsarmarnas valv skulle ha varit skadade. 1690 vitlimmades kyrkan. Det förhållandet , att det skedde samma år som valvet besiktigades, tyder på att det är frågan om interiören. 1698-1699 gjorde en snickare ett plant innertak över långhuset, »Panelet under Körcktaket». samt lister under detsamma. Det hade vågrät profil, kan man sluta sig till av de diskussioner som fördes 1767 och senare, då man beslöt att innertaket skulle »som ett hvalf panelas.» År 1700 fick Jonas murmästare betalt för att han murade och rappade kring panel- ningen. Sistnämda år insattes en predikstol (fig 365, se Nya kyrkan) invid triumfbågens södra vederlag (fig 306- 308, 321, 342), varvid murmästaren fick betalt för att han murade in balkarna samt för järn till predikstolen. Möjligen skedde samtidigt en ytterligare breddning av triumfbågen, ehuru detta ej utsägs i arkivalierna från den aktuella tiden. Vissa senare företagna åtgärder skulle därigenom få sin 460 naturliga motivering. Dit hör bl a den förstärkning av östtornet som skedde 1729-1730, korvalvets lagning 1784 samt omfattande reparationer av hela östtornet 1792- 1793. Östtornskatastrofen 1857 (se nedan) skulle också kunna förklaras som en följd av triumfbågens breddning, ehuru den direkt synes ha framkall ats av långhusets rivning. Underhållsarbeten, främst spånslagning och »bek- ning» av tornhuvar, yttertak och klockstapel , präg- lar också 1700-talet, liksom reparationer av fönster 1729- 1730 ägde förstärkningsarbeten av öst- tornet rum, i det att sex balkar (ankarbjälkar?) bilades och lades in . Kostnaderna uppgick till inte mindre än 72 daler, vilket visar, att det måste röra sig om ett tidsödande arbete. Som en jämförelse kan nämnas, att en byggmästare 1732 fick 25 daler för att han Jagade (troligen = spånade) klocksta- peln och kyrktaket; enbart kostnaderna för spån uppgick till 10 daler. En svår torka 1740 var troligen anledningen till att det följande decenniet spårlöst gått förbi i a rkiva- lierna, med avseende på byggnadsarbeten . På J 750- talet företogs en rad förbättringar 1755 rappades och kalkslogs exteriören, sakristians tak täcktes med tegel (se ovan) och två fönsterlufter om var- dera fyra rutor togs upp på norra (korsarms)gaveln. »Gluggarnas förwarande med luckor i tornen» samma år avsåg förmodligen öppningarna i de båda tornens översta våningar (fig 312 f). Beslut, fattade vid sockenstämmor 1755, 1756 och 1758 att göra fönster även på »Södra gaflen» verkställdes troligen ej , på grund av ett dyrbart orgelbygge. År 1769 skulle nya fönsterbågar målas med oljefärg, men det anges ej vilka. Ej heller vet vi, vart de uppruttnade fönsterbågar hörde, vilka 1775 ersattes med nya. 1756 inleddes flera års dyrbara och även på annat sätt krävande arbeten i och med förvärvandet av en orgel och en orgelläktare, den förra byggd av Lars Wahlberg, den senare av Petter Norling (se nedan, läktare och orgel). Orgelverket invigdes visserligen redan 1759, men fortsatte under flera decennier att på flera sätt ge församlingen stora bekymmer En av orsakerna till de många omsorgerna om orgeln var det bristfälliga yttertaket över långhuset, vilket medförde allvarliga fuktskador ej blott på orgeln, utan även på takpanelen. 1757 fick Solblom 2 daler för »Sparrwerckets lagande under taket», men det skulle dröja ända till 1769, innan flera andra, nödvändiga åtgärder kom till stånd . På grund av dels missväxt och dyra sädes- köp, dels det dyrbara orgelbygget, förmådde nämli- gen församlingsborna endast företa det mest nödvän- diga, till vilket räknades bl a tjärning av kyrktaket och klockstapeln samt uppsättande av de redan 1763 beslutade »Rällorna» (rännorna) under kyrktaket. Ett beslut från 1767 att anskaffa bräder till panelen och laga kyrktaket över läktaren måste också skju- tas upp till 1769. Vid biskopsvisitationen 1767 framhölls, att kyrk- taket fordrade snabb förbättring, emedan panel- ningen av dropp tagit stark röta, därför skulle den förnyas. Därvid uppkom förslaget , att till mera ljus och anseende i kyrkan, taket kunde som ett valv panelas. Detta förslag verkstä lldes 1770- 1771 , se nedan. Den 1.5.1770 tillkallades den mångbetrodde kvar- termästaren Örn i Svarteberga (s 157, not 30), för att han tillsammans med församlingens förtroende- män skulle delta i en besiktning av kyrktaket. Resul- tatet av syneförrättningen lades fram inför socken- stämman samma dag. Det hade visat sig, »at taket til Resningswirke Rännor och Panel war så för- fa llet och förruttnadt, att största fara war wid in- fallande Stormwäder at altsammans kunde ramla öfwerända, och således wäl tarfwade en allmän re- paration». En sådan var emellertid mer än försam- lingen förmådde på grund av de svåra tiderna. Örn gjorde i stället upp ett förslag på de allra nödvändi- gaste åtgärderna »som i år kan företagas at kyrkan må wara utom fara, med kyrkans och församlingens minsta känning och kostnad». Han föreslog att det plana innertaket skulle ersättas med ett trätunnvalv, en förändring som redan hade föreslagits vid bis- kopsvisitationen 1767 (se ovan). Därvid skulle »mäs- tadelen af gamla wirket» kunna användas. Likaså skulle man täta rännorna »med draf och beck». Med rännornas inläggande och yttertakets förbättring kunde man vänta till nästa år. Örn gjorde därefter upp en förteckning på behövligt material samt ut- lovade sin medverkan i arbetet. Stämman beslöt enhälligt att acceptera Örns förslag, varefter man fastställde arbetstiderna. från kl 6 fm till kl 8 em, med en middagspaus mellan kl 12 och kl l. BYGGNADSHISTORIA OCH DATERING 1778 hade församlingen beslutat att beställa en ny altarprydnad , »men innan hon insättes skulle en förståndig Murmästare besicktiga hwalfwet, som på flera ställen är remnade, om det kan stå eller eij.» Besiktningen av »Chorhwalfwet» utfördes av murmästare Törnberg (s 377, not 45), som tydligen tillrådde en reparation, ty 1784 betalades kostna- derna för »Chorets lagning». Lars Wandrings reparationer 1785-1700-talets slut 1780-talet utmärker sig genom stora omkostnader, dels för inredningen, altaruppsats (fig 307, 342 ff, 355), läktare, predikstol (fig 365), präststol och bänkar (närmare beskrivna nedan, se Inredn o inv), dels för reparationer, vilka fortsattes under 1790- talet. Under hela denna tid anförtroddes nästan alla uppdrag åt Lars Wandring.38 Klockstapelns underhåll hade varit aktuellt sedan 1775, men de beslutade åtgärderna hade av skilda orsaker uppskjutits (se ovan, klockstapel). 1782 föreslog den visiterande biskopen, att kyrkans ena torn skulle användas för klockan, emedan bristen på erforderligt virke (till en trästapel) »i synnerhet här på landet» hade blivit alltmer kännbar. 1785, när klockstapeln hade blivit »så swag, at ey utan fara kan ringas», utförde Lars Wandring omedelbart efter sådden den beslutade ombyggnaden av väst- tornet. För att tornet bättre skulle lämpa sig som klocktorn , togs en direkt ingång upp i tornets södra mur, 1 m över marken (fig 312). Av Löfgrens plan- ritningar att döma (fig 306, 321) murades samtidigt trappans ingång i tornets bottenvåning igen. Detta skedde i så fall för att själva kyrkorummet skulle kunna hållas stängt och skyddat för obehöriga även under klockringning. Resultatet av Wandrings om- byggnad är beskrivet ovan, se västtorn. Följande år, 1786, höjde Wandring orgelläktaren i samband med en reparation av orgeln, och 1786- 1787 byggde han bänkar i kyrkan. En ej närmare specificerad utbetalning till »Vand- ringen» 1790 gäller troligen en året förut beslutad reparation av kyrktaket över orgelverket »at det eij tager skada af rägn och yrsnö». Mycket omfattande arbeten utfördes under Wandrings ledning 13.5-25.7 1793 på östtornet, både »inwändes» och »utwändes». Till det förra arbetet anskaffades bl a 8 st kraftiga »ryggåsar», 461 PER SN ÄS GAMLA KYRKA 25 cm i genomskärning, hälften av dem 8,4 m långa, resten 6 m (till förankring, bjälklag eller takstol?) . - Det »utwändes» arbetet omfattade både spån- ande och »beckande»; tjäran togs från Påskallavik i Småland. 1794 reparerade Wandring vapenhusets tak (se ovan) och 1795 förbereddes västtornets repara- tioner genom att man begärde utsyning av 10 tolfter tallar »til wästra tornets iståndsättande». Inte förrän 1798 utförde Wandring reparationerna på västtor- net (spånslagning och tjärning) och »W flögen». Under mellantiden förbättrade han ännu en gång »mellantaket»; men det anskaffades också 51 1/2 alnar vadmal till en presenning över orgelverket, vilket visar, att man, trots takreparationen, be- farade takdropp. Till övriga arbeten på kyrkan under denna tid hör yttermurarnas rappande och kalkslående i en- lighet med ett beslut 1794. Ett stycke av denna mur- behandling är ännu bevarat på västtornets östra mur, under den nuvarande kyrkans vattentak, och utvisar en grå spritputs. 1797 beslöt man, som redan nämnts, att ersätta den södra (korsarms)dörren »med aldraförsta», dörren är synlig i fig 332. - 1798 anskaffades nio glasrutor, vilket troligen kan sättas i samband med ett beslut 1796 att stockstraff skulle utmätas för dem som genom stenkastning slog sönder kyrk- fönstren . Reparationer och förändringar 1800-1857 Reparationerna år 1806 uppgick till 67:38 :8, men det framgår ej av räk 1807, vilka delar av kyrkan det är frågan om. 1809 uppmanades de som ringde i klockan att stänga 1 uckorna efter sig. Man beslöt också, att »lås ställas til torndören, och nycklen förwaras hos den , som besörjer ringningen .» samt att västtor- net skulle tj äras till hösten och tomluckorna repa- reras eller förnyas. 1810 företogs en nödvändig, tidiga re diskuterad , men på grund av kriget 1808- 1809 uppskjuten re- paration av kyrkfönstren. De förmu ltnade fönster- ramarna och allt mörkna t glas skulle bytas ut, »til Guds ära , och gaiilalt folk til behag». - »Emedan gaiilalt gudfruktigt Kyrkefolk länge klagat öfver, at, när wäderleken är dunkel det för dem är, här i 462 kyrkan, så skumt och mörkt, at de svårligen kufia se, at läsa i Bok, men tro med wisshet, at det skulle blifwa ljusare i kyrkan , om nya fönster anskaffades, Och som glasrutorna nu genom sol- och wädrets åwerkan blifwit så fördunklade, at ljuset utifrån icke kan tilräckeligen inkoiila .» beslöt man nu att kyrkokassan skulle bekosta fönsterreparationen. Därvid skulle fönstren göras 4 alnar (240 cm) höga. 40 daler betalades till gl asmästare Stork för sju fönster med bly En liten inkomst fick kyrkan ge- nom försä ljning av de gamla kyrkfönstren. 1810 beslöt man att inrätta en vinkällare under sakristians golv (se ovan). Om den verkligen place- rades där eller om det i stället är den i absiden be- lägna källaren som kom till 1810 (fig 322, jfr s 447, 451), är ovisst. Ej heller har det gått att utreda, om källaren i absiden i sin tur är identisk med ett ut- rymme, i vilken kyrkans kassakista förvarades 1829, kall at »ett i östra tornet dertill inredt rum» (Inv 1829). Beträffande inbrottet i sakristian 1819 och därav föranledda reparationer, se ovan. Den byggmästare som därvid anlitades, Per Jonsson i Hallnäs, fick flera uppdrag vid kyrkan. 1822 och följade år spå- nade och tjärade han kyrkans tak och tomluckor, varom beslut redan hade fattats 1816. 1824- 1825 fick han bl a betalt »för dörrens förfärdigande till förvaringsrummet» och 1827- 1828 »för j ärnbeslag- ningen af dörren till förvaringsrummet i tornet». Därmed avses antingen en dörr i västtornets första våning (se ovan), eller också den flerstädes omtalade källaren i absidens golv Per Jonsson reparerade också vapenhusets tak. 1827- 1828 tillverkade snickaren Högwall bänk- dörrar, troligen också bänkar, i kyrkan. 1832 var byggmästare Lindman (s 377, not 47) sysselsatt med att reparera och tjära kyrkans tak. Därefter upphörde allt underhåll av kyrkan, med undantag av tornen, troligen på grund av att planer på en nybyggnad höll på att växa fram , ehuru det ej framgår av kyrkböckerna. Vid sockenstämman 1849 tog man upp en fråga som tydligen varit uppe till behandling tidigare, nämligen en nybyggnad av kyrkan , »Emedan denna församlings kyrka är gammal och börja r vara för- fallen samt därjämte är för liten för härvarande folkmängd , varpå många exempel visat sig och var- F i ~ 337 Förslag till ny ky rka , sydfasad och plan , av N I Löfgren (os ign) I 850. Skala ca I 600. RA. Av sgrafferingen framgår , att man hade ä mna t behå lla stora delar av G a mia kyrkan. Proposal f o r 11e111 church , S fro11/ and plan , 1850. The sgraffilo sho111s 1ha1 il 111as inlend- ed ro preserve !arge parrs of rhe olrl c/1urch . BYGGNADSHISTORIA OCH DAT E RI N G I J . \. med mången under senare å ren varit missbelåten. Emedan kyrkan kan icke utvidgas och reparation .. därå är därför utan ändamål , ville socknemännen ingen reparation företaga. » I stället beslöt man att börja sa mla pengar till den nya kyrkan , med början i juni sam ma år, »men någon tid till kyrkans före - stående nybyggnad blef icke om-bestämd». U nder sommaren 1850 gjorde NI Löfgren dels en uppmätning av kyrkan (fig 321), dels en förslags- ritning till en ny kyrka (fig 337). Vid en socken- stäm ma 23.10 samma år beslöt man, i enl ighet med Löfgrens förslag, »att af den gamla kyrkan begagnas västra tornet och så mycket af väggarne, som ske kan , varför den nya kyrkans bredd bli fver lika med bredden emel lan Norra och södra dörrarne: korset, och att den nya kyrkans längd bör blifva 60 alna r; samt att den i frågavarande byggnaden bör före- tagas så fort sig möjligen göra låter och blifver 12 alnar hög på ko rset.» Löfgrens förslag t ill en ny huv på västtornet visar så stora likhete r med Högby- tornet (fig 101), att det nog ej är någon tillfällighet. Det långsträckta långhuset påm inner om flera öländska kyrkor, t ill vi lka han tidigare gjort upp förslagsritningar (jfr s 38 f, s 43) , tex S Möck leby, där även den vida abs iden finns. Stora li kheter ka n också påvisas mellan Köpings mycket stora, 1953 rivna kyrka, som hade en portal med rusticerad omfattning på södra sidan och om vilken Löfgren i sina anteckningar uttalat sig med sto r uppskatt- ning. Ritningar och protokollsutdrag j ämte en an- hål lan om tillstånd att få bygga en ny kyrka en ligt förs laget översändes i april 185 1 till vederbörande myndigheter. Hand lingarna remitterades så små- 463 I: 1:, I ....... . ,, ... ...... L. _ / 464 .. ~ ,;/;.r/,,{,- ,,:.,,/ ''/ ,5,, ,, ~~r,r ,-.v.,.,., • .... ~ Fig 338. C G Blorn- Carlssons förslag till ombyggnad, fast- ställt 17/ 12 1851. Skala ca l :400. BSt. C G B/0111-Car/s- son's proposal for the rebuilding , approved on the 17th of December, 1851 Fig 339. C G Blom- Carlssons förslag till ombyggnad med ändring av AR U Pettersson, fastställt 14/7 J 857 Skala ca 1:400. BSt. C C Blom-Carlsson's proposal for the re- building, with altera- tions by AR U Pettersson, approved 011 the 14th oj July, 1857 -- I f •• ·' / t [ L r- 1 465 PERSNÄS GAMLA KYRKA ningom till ÖJÄ , där arkitekten C G Blom-Ca rl- son39 fick ärendet om hand. Hans memorial är da- terat 13.5.1851 Sedan han gjort diverse påpekanden beträffande avvikelser mellan måttuppgifterna i förslaget och ritningen , framhåller han som sin be- stämda åsikt, att kyrka n ej är omöjlig att vare sig repa rera eller utvidga, så som församlingen har framstä llt saken. Blom-Carlsson författade i stället en ritning, som bevisade motsatsen. »Församlingen har uppgivit att kyrkan är gammal och börjar vara förfallen , enligt undertecknads tanke är därmed icke sagt, att den är så förfallen att reparationer å densamma blir ändamålslösa. Föresl å r · att så väl det östra som västra tornet, ävensom sakristian och en del av sidomurar bibehåll as och att utvidg- ningen sker så åt söder som norr Härigenom kom- mer kyrkan att till planen bilda ett kors och nya murar erfordras till endast 90 sträckalnars längd , då den från orten föreslagna upptar nya murar till 153 1/2 alnars längd , inberäknad en ny sakristia». Han föreslår även att 46 gamla kyrkbänkar skall bibehållas, tillika med predikstolen och altaret, det sistnämnda endast framflyttas närmare södra och norra korsarmarna. »Enligt af undertecknad föreslagna förändringar bibehå ller kyrkan sitt primitiva ålderdoms utseende» , och därtill skulle ombyggnaden kosta mindre. Som ett alternativ föreslår Blom-Carlsson , att sakristian borttages och utrymmet i absiden används som sakristia i stället. Sakristians rivning skulle göra det möjligt att insätta fönster i korsarmarnas östra sida. Förslaget översändes till församlingen, som dis- kuterade det vid en extra sockenstämma 22.6.1851. Sedan några mindre förändringar hade beslutats, godkändes förslaget av alla utom tre (som fort- farande önskade följa Löfgrens förslag, fig 337), varefter ritningen omarbetades av Blom-Carlsson (fig 338, med undantag av korpartiet, som tillhör en ändring 1857). J sitt ärnbetsrnemorial kommenterar Blom-Carls- son sitt förslag ytterligare. »Erfordras reparation å tornen och ställningar dertill blifva af nöden , kunna tornen utan någon betydligare kostnad förses med ornering på sätt den af mig föreslagna ritningen utvisar» (fig 338). Församlingen godkände den nya ritningen 28.10.1851 , som därefter överlämnades till K M ajts prövning och fastställdes 17 12 samma år 466 1854 repareras tornen , men i övrigt sker ingenting förrän i september 1856, då man lägger grunden för de nya korsarmarna utanför de gamla. Den 27.4.1857 begynte man riva kyrkan , arbetet går raskt och redan 4.5 börjar man mura den nya kyrkan. Tre dagar senare inträffar en dramatisk händelse. Den 7.5 omkring kl 5 em nedstörtar västra halvan av östtornet uppifrån taket och ända ned. Orsa ken kan säkert sökas i det förhållandet, att östtornet, när den gamla kyrkans murar hade rivits, hade förlorat det nödvä ndiga stödet mot väster Vi har redan i samband med beskrivningen av triumfbågen framhållit, hur underminerad öst- tornets västra sida hade blivit. 40 Den J 1.5 ägde en besiktning rum , närvarande var, förutom kyrkoherde Amnell , byggmästaren P Isberg, kronofogden J H Eneman m fl, »och be- fants Torn byggnaden , som varit uppförd af Ölands kalksten i dubbla murar, fylld med småsten, grus eller lerbruk på ett sätt som vittnar om det mäst vårdslösa byggnadsarbete, som någonsin blifvit företagit , till hela dess wästra sida från taket till grunden i allo nedrasad och å terstående delen af densamma hotade att i hvarje ögonblick äfven falla, med anledning hvaraf förrättningsmännen ansågo denna Tornbyggnad vara helt och hållet förfallen samt rent af omöjlig att utan ombyggnad reparera och tillstyrka således dess skyndsamma nedrifv- ande.» En kort tid därefter hölls en extra socken- stämma, varvid man beslöt att ansöka om ändring av den fastställda ritningen på följande sätt: i stället för a tt återuppföra östtornet önskade man bygga ett vanligt kor med sakristia. Därtill ville man upp- föra läktare i korsarmarna samt flytta predikstolen till norra sidan. Följande dag är kyrkoherde Amnells sk rivelse till K Majt daterad , i vilken han för för- samlingens räkning anhåller om ändring av den fast- ställda ritningen . Utdrag ur syne- och stämmopro- tokoll bifogades. Han kommenterade även östtorns- katastrofen, som inträffade ». emot allas förmo- dan och a llas vår stora förlust och sorg. Lyckligtvis blef ingen menniska dervid skadad, utan hunno a rbeta rne skynda undan den hotande lifsfaran. Wi äro nu ganska41 bekymrade och villrådige i anled- ning af denna ofvantalde olyckshändelse med nämnda torn.» Församlingens anhållan bifölls, ÖIÄ lät arki- tekten A R U Pettersson42 omarbeta Blom-Carlssons ritning (fig 339), vilken faststä lldes 31 12.1857 Arbetet med den nya kyrkan forsatte i stort sett i enlighet med den nya ritningen. Enligt traditionen togs sand till kyrkobygget nordväst om kyrkan , strax utanför kyrkogårdsmuren , och det sålunda uppkomna hålet fylldes igen med sten från det rivna östtornet.43 Endast västtornet bibehölls av den medeltida kyrkan , däremot ingenting av kors- armarnas östra murar, så som ritningen fig 339 Glasmålningar Korets gotiska fönster pryddes med glasmålningar Löfgren beskriver dem sålunda. »Ofvantill ses några vackra genomskinliga glasrutor med åtskil- liga klara färger inbrände.» Något utförligare är Ahlqvist och det på honom byggande lnv 1829· »Ett fenster i Hög-Choret har öfwerst i rutorne diverse figurer och ibland dem ett Jesushufwud in pictura encaustica» (2: I , s 110). En annan anteck- ning synes också gälla detta fönster, trots den miss- visande lokalangivelsen. »Fram öfver Altaret står ett fenster i hvilket de öfversta Rutorne äro ibrända med färgor och den öfversta hade ett ibränt m(änni)- skoansigte» (Ahlqvist, Sam I 111, s 22). Av uttrycket Kalkmålningar Mandelgren har i en färglagd akvarell avbildat kalkmålningar (fig 31 , 340) »i norra hvalfvet» (Rese- ber s 64). Valvdiagonalerna markerades av smala, gula, lansformade stavar, upptill avslutade med ett kors, en lilja eller en spets. Valvmitten framhävdes genom en stor, gul cirkel med en i denna inskriven, likaledes gul , sexudd ig stjärna, formad med passare. Bottenytan var överströdd med mörkt röd bruna stjärnor och punkter. Valvkapporna utfylldes i övrigt av yviga blad- rankor i ärggrönt och rödbrunt, i vilka mänskliga bröstbilder var inskrivna, förmodligen en framställ- ning av Jesse rot, dvs Jesu stamträd. Ena kortsidan upptogs av en Yttersta doms-scen KALKMÅLNINGAR förutsatte (jfr fig 305 och 322) . I stället för de före- slagna, rundbågiga porta lerna (vilka förefö ll att antingen vara övertagna från den medeltida kyrkan eller kopior av dessa), blev ingångarna raktäckta , medan rundbågsfrisen på korsarmarnas gavlar togs bort 1959. Under sommaren 1860 si utför- des målningen och den inre vitkalkningen , och 30.6.1861 skedde invigningen. Den nya kyrkan be- skrivs nedan s 482 ff. »fram öfver Altaret» skulle man vi lj a sluta, att det i stä llet vore frågan om absidfönstret, det medeltida stenaltaret stod nämligen kvar bakom 1700-talets altaruppsats (fig 306, 308, 314, 315 , 319 ff) . Men detta fönster var mycket litet (s 447), ej heller nämnde Mandelgren någon glasmålning i samband med att han mätte upp det lilla fönstret. Man kan dock ej helt utesluta möjligheten av att även absidfönstret kan ha varit försett med en glasmålning. Glasmålningar med bröstbilder av Kristus och andra heliga förekommer på Gotland under sent 1200-tal och långt in i 1300-talet.44 med den krönte Kristus sittande på regnbågen som centralfigur Ur hans mun utgick Nådens lilja (ärg- grön) och Domens svärd (svart). Kristi krona gul , hans och övriga figurers dräkter mörkgrå. Regn- bågen i tre färger, ärggrönt, röd brunt och grått (räknat inifrån och ut). Den ena av de båda mänsk- lighetens förebedjare, som flankerar Världens domare, har misstolkats av konstnären eller Man- delgren. den stående munken på vänster sida skall vara Jungfru Maria. Den knäböjande figuren t h ä r Johannes Döparen. Djävulen t h grå, de saliga tv tecknade med rödbruna konturer. - Denna scen tolkades i lnv 1829 som »S. Olof, trampande på en drake». Troligen var målningen i början av 1800- 467 PERSNÄS GAMLA KYRKA __ ) ~----· ··-· -· \ . , "··. .,,/( r ~ Fig 340. Yttersta Domen. Deta lj av kalkmålning i norra korsarmens valv. Blyerts och akvarell av N M Mandelgren 1848. LUKI. The Last Judgmenl , detail oj mura/ in vaulting oj the N lransepl. Pencil and waler-co/our. talet så skadad, att regnbågen föreföll att vara en drake. Framställningar av S:t Olof var också täm- ligen vanliga på Öl and (jfr I: 4, fig 245, 272). Kalkmålningarna synes tillkomna under olika tider. Den geometriska rosetten och diagonalernas markeringar förekommer från slutet av 1200-talet och långt in på 1300-talet i flera gotländska kyr- kor,45 men finns även på närmare håll , nämligen i Gärdslösa kyrka , framtagna 1958 (not 12). Jesse rot 468 och Yttersta domen däremot förefaller att tillhöra medeltidens sista skede. 1654 beslöt man att överkalka niålningar i kyr- kan . »Tycktes och tienligit at den stygga målningen blefue öfuerstruken med huijtt : der til kan tagass betalning af kyrkiones penningar at kiöpa kalken.» Vilka målningar som avsågs eller om beslutet över huvud taget verkställdes, är obekant. Gamla kyrkans inredning och inventarier Högaltare, sidoaltare Det medeltida stenaltaret stod kvar i absiden bakom altaruppsatsen av år 1782 ända till kyrkans rasering 1857 och beskrivs av Ahlqvist: »Bakom Altartaflan är ett rum, hvarest gamla Stenaltaret ännu står i behåll , betäckt med en stor slätslipad sten» (2: 1, s J 10, not J). Det är även markerat i Löfgrens och Mandelgrens teckningar (fig 306, 308, 315, 319 f). Enligt de med A betecknade detaljbilderna av al- taret i fig 314 var altarskivan profilerad (i fig 315 försedd med skråkant) och hade på översidan fyra invigningskors i hörnen samt i mitten en liten fyr- sidig fördjupning för reliker. Skivans mått, omräk- nade i cm, var ca 168 x 109 cm. Baksidan, »altarets östra sida i koret», visade en större rektangulär re- likgömma. En avslagen skiva av grå- och rödspräck- lig kalksten , som ligger i nordöstra hörnet av kyrko- gården , är möjligen identisk med det medeltida hög- altarets skiva, 112 x 52 x 16 cm, profilerad på tre sidor· platt+hålkäl. Det träaltare, som ingick i 1782 års altaruppsats, placerades framför stenaltaret (fig 306 ff, 32 I) . Det har buktande sidor och blå, sekundär målning, på fram- sidan IHS samt korsade palm- och olivkvistar. För- des över till Nya kyrkan och stod där ända till 1959 jämte den tillhörande uppsatsen. Sedan 1960 i bi- sättningskapellet. Ett sidoaltare stod ännu 1848 kvar invid norra korsarmens östra mur (fig 341 , jfr fig 314, 316, 319). Det kallades ost- eller mataltare (s 269, not 55). Materialet var kalksten, även den slipade skivan, som hade fem inhuggna kors. Under skivan, på ena långsidan , var en liten fyrsidig fördjupning . Man- delgren beskriver sidoaltaret på följande sätt: ». under skifvan finnes en öppning för mottagning af qvarlefvor af det helgon, å hvilket altaret invigts ('helgonagömma') teckning av mig 1848. Fig 11. Öfversidan af samma altarbord, slipad och försedd med 5 inristade kors. - Presten i församlingen omtalade, att å detta altare plägade fordom för- samlingsboarne å påskdagen lemna prestens offer i matvaror.»46 - I samband med Nya kyrkans restaurering 1959 upptäcktes en sten i grunden till korets östra mur. Dess synliga kant var ca 120 cm lång samt profilerad (platt+ hål käl). Detta kan vara sidoaltarets skiva. Altarringar Två altarringar är kända. 1. Anskaffad 1680 (räk). Målaren Anders Björk47 fick 1709 betalt bl a för arbete på disken. 1754- 1758 beslöt man att flytta ut densamma. - 2. I samband med den nya altar- uppsatsens tillkomst 1782 gjordes en ny altarring med rätvinklig plan, frambuktande mittparti samt indelad med speglar (fig 306, 308, 321 , 342). Ersatt med en ny 1857 Medeltida altarskåp Ett medeltida altarskåp renoverades och »uppyn- tades» 1631 (räk). lnv 1658 nämner »itt Ekeskåp» bakom altaret som möjligen är identiskt med detta. Även senare förekommer notiser i arkivalierna, som kan syfta härpå. Jfr nedan s 480. Troligen ingick i altarskåpet någon eller några av de medeltida skulpturer, som nu står i Nya kyrkan och beskrivs nedan (fig 362 ff). Även en förlorad S:t Martins bild (se fig 27, s 47 samt nedan), kan möj- ligen ha hört till altarskåpet. 1778 var den gamla altartavlan »af Maskar så förderfwad, af hon snart kan falla omkull» (st prot), varför man beslöt att anskaffa en ny. Fig 341. Stenaltare vid norra korsarmens östra vägg. Litografi av N M Mandelgren i Atlas (1883). Stone altar by E wall oj N transept . Litho- graph. 469 PERSNÄS GAM L A KYRKA '· .... / / / ./'· .. -~ ./ '. " :J F ig 342. Interiör mot öster. Teck ning av NI Löfgren 1815 (stark förstoring). UUB. Jnteri01· /ooking E 1815. Drmving. Altaruppsats Den altarprydnad , som tillkom 1782 enligt beslut 1778 (fig 307, 342 f, 355), bestod av en i trä skulpte- rad , arkitektonisk uppbyggnad kring ett i målning utfört mittparti . Den var samma nsatt av delar från 470 olika tider och komponerad av And G Wadsten (s 269, not 54). I mitten Wadstens framställning av Gethsema ne, (fig 343). Frälsaren sitter på ett altare och håller i handen en kalk, över vilken en oblat svävar. Färg- skalan är blek: grönt, blått och gult dominerar 186 x 119 cm. Håkansson nr 660. Wadstens målning förvaras nu i södra korsarmen. Den ersattes 1890 med en ny, framställande Kristus visande sig för Maria Magdalena (fig 355), utförd av C 0 Chris- tiernin (se Nya kyrkan). Predellan hade ursprungligen fö ljande inskrift: »Kommer til migh / j alle som arbeten och ären be- tungade: och jagh wil wederqwecka eder. Math. 11 :28 v» (Ahlqvist, Saml III , s 22). Ramverket bestod av två brunmarmorerade ko- lonner med förgyllda korintiska kapitäl och profi- lerade postament. På det ena postamentet: »Gud i til ähra och detta G. hus till prydnad är denna Altar- tafla upsat uti Pastores och Probstens Magister Herr Georg Melins48 tid år 1782.» Som profilörer stod Lagen, den nedan s 492 be- skrivna Maria Magdalena från tidigt 1500-tal (fig 363), vilken av Wadsten blivit försedd med ett för- gyllt träsvärd (längd 50 cm, nu förvarat i kyrkans arkivskåp), samt Evangelium, en naiv skulptur, ut- förd av Wadsten själv Hon har gråvit karnation, förgyllt hår och draperier, och håller en uppslagen bok på vi lken hon pekar · »Joh. 1/ v 17» i fraktur (d v s »Och af hans fullhet hafwe wij alle fått/ och nådh för nådlrn). Höjd 126 cm. Nu i västtornets första våning. Vingarna bakom profilörerna pryddes med för- gyllda festoner samt avslutades upptill av eldurnor. Den nedan s 490 ff beskrivna medeltida madonnan (fig 362) utgjorde uppsatsens krönfigur, som av Wadsten hade försetts med kors, ankare och en putto, attributen för tro , hopp och kärlek (fig 344). Bakom henne en molnkrans omgiven av förgyllda solstrålar, också sk ulpterade av Wadsten. Hela altaruppsatsen fördes 1857 över till Nya kyrkan och gjorde tjänst ända till restaureringen 1959, då den ersattes med en modern altartavla (fig 359) på ett nymurat altare (se nedan). De medel- tida skulpturerna (fig 362 ff) restaurerades och ställ- des upp i Nya kyrkan , Wadstens ramverk och övriga delar förvaras nu dels i södra korsarmen, dels i bisättningskapellet. Triumfkrucifix Det medeltida triumfkrucifixet (fig 360, 361) hängde i början av 1800-talet på korets norra vägg (fig 307, 5 - 705528 Persnäs Kyrkor INREDNING O C H I NVENTARIER ' ;!" Fig 343. Getsemane, oljemålning av And G Wadsten 1782, ursprungligen centralparti i a ltaruppsatsen fig 355. Foto S Hallgren 1969. Gethsemane, oi/painting by And G Wadsten, 1782, origi11al/y the central part oj the reredos in Jig 355. 342). 1857 överfördes det till Nya kyrkan och be- skrivs nedan. Övrig medeltida träskulptur Kyrkan ägde ett ovanligt stort antal medeltida trä- skulpturer, varav flera ännu är bevarade. Förutom de redan nämnda bilderna av madonnan och Mag- dalen a (fig 362, 363), utgörs de av en helgonkonung (fig 364: a) och en helig diakon (fig 364: b). Samt- liga beskrivs nedan, se Nya kyrkan. Förlorad är en S:t Martin 50 till häst (fig 27) be- varad ännu omkring 1820, men endast känd genom Wallmans skiss, på vilken den betecknas som »St. Erik». Inv 1829 uppger endast två gamla bilder Kanske »St. Erik» hörde till Föra kyrka? Av ryt- 471 PERSNÄS GAMLA KYRKA taren syntes endast underkroppen, vars vridning åt sidan visar, att helgonet är avbildat i det ögonblick då han vänder sig mot tiggaren och delar sin mantel. Predikstol, timglas En predikstol (fig 365), tillverkad av bildhuggaren Swen Jönsson (not 69) år 1700 och målad av Anders Björk (not 47), står nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan. Den stod ursprungligen i långhusets sydöstra hörn, vilket föranledde Ahlqvist till anmärkningen att den var »orätt placerad» (2: 1, s 110). På hans tid hade nämligen många predikstolar i vårt land flyttats till kyrkornas nordsida. Ursprungligen var 472 Fig 344. Medeltida ma- donnabild (samma som i fig 362), av And G Wadsten förändrad till Caritas i hans altarupp- sats 1782. Jfr fig 342, 355. Foto A Ed le J 93l. Medieval Jigure oj the Virgin (the same as in Jig 362) , a/tered by And G Wadsten lo Carilas in his reredos in 1782. Cf. jigs 342, 355. Fig 345. Medeltida bok- pulpet. Teckning, akva- rell och blyerts av N M Mandelgren J 848. LUKI. Medieval /ectern . Draw- ing, water-colour and pencil. trappan försedd med en dörr med gavelformat överstycke (fig 307, 342). De är sedan länge för- svunna. - På predikstolen står ett timglas, vilket också beskrivs nedan. Bokpulpet, bokstol En bokpulpet från 1400-talets senare del (fig 34, 345) fanns kvar ännu 1848, då Mandelgren besökte Persnäs. Troligen försvann den i samband med Nya kyrkans tillkomst. Av Mandelgrens teckning fram- går, att den framtill hade två dörrar med smidda gångjärnsbeslag och att den stängdes med ett skjut- lås. 1829 stod den i sakristian och var då försedd INREDNING OCH INV ENTAR I E R t ... _, ~.{;~ .. . 0 i- ! I Jl 1.,, . I / ;/ med hänglås. Måtten, omräknade i cm, var följande : höjd 159 cm, bredd 142 cm samt djup 67,5 cm. Som en jämförelse kan nämnas, att motsvarande mått på en pulpet från Vallstena kyrka51 är 152, 159 samt 68 cm. En bokstol (se I: 3, s 269, not 58) anskaffades 1680 (räk). Ej bevarad. Förvaringsnischer ( depositorier) Inne i absiden på dess norra sida fanns en nisch, av Löfgren (s 78) kallad »ciborium» (jfr I: 4, s 378, not 67). Han meddelar också, att den hade en järnbe- slagen dörr. Mandelgren har mätt in den i sina pla- ner (fig 314, 319 f). -Även i sakristian fanns , som redan nämnts, några förvaringsnischer, två i öster samt en i norr (fig 314, 319 f). Nummertavlor Tre nummertavlor är kända, varav två är bevarade: 1. Krönt av »en gloria och ett ankare samt kors uti, och under bokstäfverne: NIL SDF 1795» (Inv 1829), dvs skänkt av kyrkoherden Lundeberg och hans första hustru.52 Den hängde »i hörnet af mu- ren, framför pastorskans stolsrum» (fig 307, 342) och var större än de båda andra . Överfördes 1857 till Nya kyrkan och hängdes upp på södra kors- armens östra vägg. Förstördes 1959 genom ett mi ss- öde då den användes i en provisorisk gudstjänst- lokal under Nya kyrkans restaurering. - 2. Svart tavla med profilerad , förgy lld ram krönt av en rund skiva formad som en krona. På skivan är tre slutna kronor målade i gult. 113 x 51 cm. I tornet. - 3. En- ligt Inv 1829 fanns ännu en nummertavla, svart med förgylld ram, ej bevarad. Nr 2 och 3 hängde enligt samma inv på vardera pelaren (=kors- armarnas kolonner). Bänkar 1632 gjordes bänkar i kyrkan för 100 daler, 1698 och följande år tillkom flera bänkar, bl a på kvinn- folkssidan (räk), och 1748 hade koret fått fyra nya bänkar (vis prot). 1754 beslöt man, att påföljande år göra bänkdörrar och 1756, 1757 och 1758 gjordes påminnelser härom. 1784 upptas utgifter för »präs- testolen» (st prot), bl a dess målning och stoffering, 1787 fick Lars Wandring (not 38) betalt »för stolars byggande i kyrkan». Man beslöt att fördela bänk- platserna genom lottdragning. Löfgrens planer (fig 306, 308, 321) visar, att bänkarna var uppdelade på flera större och mindre kvarter, ej blott i lång- huset och korsarmarna, utan även i västtornet. 1827-1828 hade man åter utgifter för bänkarna, 473 PERSNÄS GAMLA KYRKA bl a för stoldörrar, vilka tillverkades av snickaren Högwall. Läktare, orgel I Gamla kyrkan fanns fle ra läkta re. E n låg i väster ; va r »de an dra läcktarna» var placerade, so m omtalas 1798 (st prot), är ej känt. I samband med tillkomsten av en orgel fick skog- vaktaren Lundberg 1756 betalt för »werckets ut- syning till orgell ächta ren .». Församlingen åtog sig att föra hem virket »wid första åkföre». Detta och följande å r upptogs i räk utgifter för såväl orgel som orgelläktare. Den senare byggdes 1757 av snicka ren Petter Norling och står numera i Nya kyrkan (fig 358) . Urspru ngligen var den inbyggd i det smala långhusets västra del (fig 321), trappan låg i nordvästra hörnet. Läktarens fria sida, vars mittparti fortfarande skj uter ut i en halvcirkel , vilade på två stöd . 1761 hade man utgifter för bräder och lås till orgelläktaren, varav man kan sluta, att den skulle 474 Fig 346. Medeltida or- gelfragment av bly, funn a i vinkä llaren J 959. KLM . Foto S Hallgren 1969. Medieval lead orga11 ji·agments, Jound in the 1vine ce!!ar in 1959. kunna låsas och orgeln skydd as för obehöriga. Emellertid räckte det ej med att låsa läkta ren , ty 1767 förbjöd stämman pojkar och drängar att gå upp på läktaren och där föra oljud . Läktarbröstningen målades och stofferades 1784 av Wadsten. 1786 höjdes den av byggmästare Wand- ring, samtidigt som orgelverket reparerades (se nedan). Enligt Inv 1829 var bröstningen vit med bruna speglar, i de elva fä lten var versraderna i 150: e psalmen fördelade (»Halleluja, Lofver Gud i Hans Helgedom .») . 1798 års st prat innehåller en målande ski ldring av trängseln på läktaren. Organisten klagar över »den olägenhet han lider, i tjenstgöringen på orgel- läcktaren, som endast är bygd för werkets conserva- tion skul , och icke til stolerum». Man beslöt därför, »att alla de, som utan hans anmodan, drista gå in på samma orgel-läktare, skola enligt förre Sokne- stäma-besluten antecknas och af wederbörande Sexman beford ras till 8 skillingars böter - äfwen som ock de som på de andra läcktarna göra oljud, el ler spotta från läktaren ner på kyrkegålfwet , (hwilket är li ka ofö rståndigt, so m osed igt) skola med lika böter för sin oanständighet beläggas , är det pojkar, sitte nästa söndagen efter, i Stocken , enl. Protocollet å r 1776». Kyrkan har haft flera orglar· 1. Den äldsta bevarade kyrkboken (C I) nämner 1654 a tt orgelverk som redan då va r odugligt. Detta var säkert ett medeltida s k pos itiv, men därav är endast några orgelpipor bevarade till våra daga r (fig 345). I kyrkboken C 1 stå r fö lj a nde: »det onyt- tiga Skrofuet af orgewerket skall sä tti as afs ides der inga stolrum förhindras , och ska ll i Persnäs kyrkio sätti as på samma rummet, der orgewerket stod, Funten .» Orgeln stod a lltså fra mme i koret så so m bruket var i äldre tider. - Vid restaureringen 1959 fa nn man några fragment av o rge lpipor (fig 346), vi lka har hört till denna äldsta kända orgel. Pipfragmenten är av synnerligen stort orgelhistoriskt intresse, men kräver en speci alundersökning, vilken faller utanför ramen av denna beskrivning. Från mitten av 1600-talet och till 1700-talets mitt hade kyrkan ingen användba r orgel. 2. 1755 beslöt man att köpa »Calma re Orgewerk» (st prot), men köpet blev ej av En ny orgel upp- sattes 1758- 1759 av orgelbyggaren Lars Wahlberg53 på en år 1757 uppförd läktare. Den hade 8 stämmor (not 70) och kostade 600 daler srnt. Orgelbygget tog lå ng tid i a nsprå k. U nder 1758 underhöll prästen orgelbyggaren och ha ns med- Fig 348. Oblatask av svarvad masurbjörk, 1600-talet? Foto S Hallgren 1964. Wafer box of turned cur/y-grained birclnvood, 17th century (?). I N R EDN I NG OCH I NVENTA RI ER Fig 347 Fodral till sockenbudstyg av svarvat trä överdraget med sk inn . Foto S Hallgren 1964. Case f or viaticum vesse/s. OJ turned 1vood covered 1vith /eather. hjälpare med mat och dryck. 1759 invigdes det nya orgelverket, men åren 1761- 1767 medförde ytter- ligare utgifter för orgeln och dess läktare. Vid soc- kenstämma n detta å r beslöt man, att orgeln skulle betalas med sa mmanskott inom tre å r. Kyrko- F ig 349. Oblatask av driven mässing, 1700-talet. Foto S Hall- gren 1964. Wafer box, chased brass, 18th century . 475 PERSNÄS GAMLA KYRKA kassan fick under tiden lägga ut beloppet. - 1767 uppmanades församlingsborna , att noga höra efter orgeln och klockaren, när en okänd psalm sjunges och a tt icke överrösta prästen (st prot). Orgelfrågan hade varit ett tvisteämne inom för- samlingen (not 2). Det beslöts 1759 att »Måns Swenson i Trosnäs afsätties ifrån Sexmans Sysslan för sina stämplingar emot kyrkioherden och orge- werkets byggiande .» (st prot). J 786 fick »H r Directeur» Wolander54 betalt för orge lverkets reparation. Sedan dröjde det ända till 1812, innan orgeln behövde förbättras . Detta å r beslöt man att ansa orgelverket. Dopfunten Dopfunten (fig 368- 369) från 1200-talets mitt eller andra hälft står i Nya kyrkan och beskrivs nedan. 1654 skulle, som redan nämnts, funten flyttas fram till koret: »Funten skall på bequemligit rum ställas på ded h. dopet må i försa mlingens åsyn förrättas .» (vis prot) . Plats för funten skulle be- redas genom att man ställde det gamla orgelverket på en avsides plats. I funten stod ett dopfat. PB nämner en »Funtt Kätell», vilket låter förmoda ett djupt kärl. - Inv 1654 upptar ett funtbäcken , vilket 1713 kallas rnäs- singsbricka (inv). Detta torde ha varit ett lågt dop- fat , troligen identiskt med ett i Inv 1829 upptaget bäcken av mässing. Det är väl tänkbart, att det är samma dopfat som åsyftas 1591 och 1829 ! Skrank omkring dopfunten Ett skrank, »gallerwerker kringom funten», gjordes 1661 av Nils snickare (C 1, not 2). Ej bevarat. Nattvardskärl 1566 ägde Persnäs kyrka följ ande silverföremål. » l kalk o disk - 37 Jodh En förgy ld knapp00 4 1/2 Skiedsölf och annat småt. Sölffr - 18 lodh Peninger - 14 mark».56 1591 hade nattvardskärlen reducerats till följande (PB vis): »Kalcker 2 str Then stop - 1 ste Flaska - 1 st». Därav återstår nu delar av sockenbudstyget samt 476 noden till kalken i fig 371 (beskrivna nedan, se Nya kyrkan). Att kalkarna ej blev tjuvarnas byte 1819, berodde sannolikt på att de då, liksom redan 1658 (inv) förvarades i prästgården . Fodral till sockenbudstyget (fig 347), kallat »foder» 1767 (inv) , cylindriskt, av svarvat trä, på utsidan klätt med svart skinn och inuti fodrat med sämskskinn. Svart bärrem. Troligen från 1713. Skadat. Höjd 19,5 cm, diameter 12 cm. I tornet. Av arkivalierna framgår, att kyrkan inte förrän i modern tid blev ägare ti ll en vinkanna av ädel metall. Till vinet användes 1591 , som red an nämnts, ett tennstop och en flaska. Vid detflerstädes nämnda in- brottet i sakristian 1819 försvann bl a ett tennstop och en två kannors butelj »med winet deri». Inv 1829 upptar också ett tennstop, ej heller bevarat. - 1654 bestämdes, att »Kiörkones wijn skall wara godt Spanskt wijn, och hemptas i en liten eeke fier- ding med teen skruf» (vis prot). Oblataskar· Av trä, ens k låsask (fig 348) av svar- vad och skuren masurbjörk, rund och tillplattad. Locket har ett litet handtag fastsatt med trädym- lingar. Diameter 20,5 cm. Locket har tidigare kunnat låsas genom att två tappar i lockets undersida (nu bortskurna) kunde passas in i slitsar i askens kant. Genom vridning av locket grep tapparna om kanten , varigenom locket låstes. Troligen från 1600-talet.57 Jfr en låsask av tenn i Högby kyrka (fig 173, s 255). - 2. Av bleck, omnämnd 1713 (inv). Ej bevarad. - 3. Av mässing, oval , på tre fötter (skadade, fig 349). Avtrappat lock med driven, punsad och grave- rad ornering: änglahuvuden, blommor mm. Längd 13 cm, höjd 6,5 cm. Omnämnd första gången 1767 (st prot). Användes 1921 till kollektmedlen, nu i tornet. - 4. Av silver, tillverkad 1838, se Nya kyr- kan. Ingen brudkrona nämns i äldre handlingar. I stäl- let hyrde man brudkrona och päll från andra kyr- kor, fr a Högby 1755, 1817 och följande år (Högby räk) . Ljusredskap Kyrkans ljuskronor av mässing hänger nu i Nya kyrkan och beskrivs nedan, en för sex ljus, inköpt 1677, en för åtta ljus, skänkt 1688 (fig 372), en för sexton ljus, inköpt 1752 och tillverkad av Israel Zerl (fig 374) samt två för vardera sex ljus, tillver- Fig 350. Ljusstakar av dels för- tent, dels silverbronserat järnbleck troligen inköpta J 833. Foto S Hall- gren 1964. Candleslicks of part/y tinned and partly si/ver-bronze iron sheeting, bought probably in 1833. kade 1810 av Daniel Zerl. Där hänger också en krona av bronserat smidesjärn för sex ljus, anskaffad 1797 (st prot). En Jjuskrona av svarvat trä för tolv Jjus, upp- tagen i inv 1658 samt omnämnd 1713 jämte ytter- ligare en Jjuskrona av trä, är ej bevarade. Ett par väggljushållare av smidesjärn för vardera två ljus påträffades under korgolvet 1959. Den spet- siga änden har varit inmurad , möjligen i mitten av ett konsekrationskors. Längd 32 resp 34 cm. KLM. 1591 ägde kyrkan fyra »Kåpperstakern (PB vis), varav två ännu är bevarade. Jämte en tvåarmad ljusstake, skänkt 1799 (fig 373), förvaras de i Nya kyrkan och beskrivs nedan . En ljuspipa av gjuten mässing, 1600-talstyp, hit- tades under golvet 1959. Har tillhört en ljuskrona eller en ljusstake. Höjd 8 cm. KLM. Ljusstakar av silverbronserat eller förtent järn- bleck (fig 350: A-C) förvaras i tornet. De flesta av dem är troligen identiska med de åtta s k lampetter, som anskaffades 1833 (räk): 1-2. Av nattstaketyp med höj- och sänkbar ljushållare, för ett ljus (fig 350: C). De tunga fotplattorna fyllda med grov sand. Höjd 15,5 cm. - 3-4. Med rund fot och dito skaft, för ett ljus. Foten fylld med grov sand. Höjd 12 resp 13 cm. - 5-6. För ett ljus, runt skaft, kvadra- tisk fotplatta fylld med grov sand (fig 350: B). Höjd 9 cm. - 7-9. För två ljus, raka armar, rund fot med INREDNI NG O C H I NVENTAR IER krusad kant (fig 350: A). En ljushållare skadad. Höjd 22- 25 cm. Tre ljusstakar av smidesjärn är kända. I. För två ljus , har vilat på fyra ben , av vilka ett saknas. Höjd 30 cm. Funnen under korgolvet 1959, stod 1713 på predikstolen (inv), nu i KLM. Troligen identisk med den ena av ett par som omnämns i slutet av 1500- talet (PB vis) : »Jernnstaker - 2 strn. - 2. Den andra av de i PB vis nämnda järnstakarna , också för två ljus, bortbyttes 1658 »för annat järn hwar af spik är giordt» (inv). - 3. För tre ljus, stod 1713 »uti bookstolen» (inv), omnämns sista gången 1829 (Inv), är ej heller bevarad. - 4. Av okänt utseende, omnämnd 1829 (inv). Detta år stod en av järn ljus- stakarna på läktaren och två i sakristian (inv). Textilier År 1591 ägde kyrkan följ ande förråd av textilier (PB vis): »Kalckduch - 2 ste Messehaclar - 3 str Messeserker - 2 st [»en förnötth» enligt ett tillägg 1598] Altarkläde - 1 linningsduck Röckulin - 1 Örnagåt - 2 - - - alterduker - 2 st. - - - Handkläde58 - 3». 477 PERSNÄS GAMLA KYRKA Därav återstår ingenting i dag. Av senare till- komna textila föremål återstår endast den broderade våden från en korkåpa (fig 290, 375 ff) , vilken 1736 fördes över på en ny mässhake av röd sammet, en kalkduk av samma sorts röda sammet, också till- verkad 1736, samt en kalkduk av vit atlas med broderier (fig 377). Trots att så litet finns kvar, kan vi med arkivaliernas hjälp få en ganska god upp- fattning om kyrkans textilförråd. Fyra altardukar är kända. 1- 2. Omnämnda 1591 (PB vis). Endast den ena återstod 1767, då den be- tecknas som förmultnad (st prot). - 3. Infördes 1767 i inv och var förmodligen nyligen anskaffad. - 4. »En anständig altarduk» skulle anskaffas I 791 (vis prot). Antependier (altarkläden): 1 Av vitt linne (»lin- ningsduck»), omnämnt 1591 (PB vis). Möj ligen identiskt med »l st Rödt altarkläde» som anges vara förmultnat 1767 (st prot) samt med »l gl altarkläde» omnämnt 1791 (st prot). - 2. På norra sidoaltaret, 1713 kallat »gammalt rödt kläd( på osta altaret» (inv). Kalkkläden. 1- 2. Omnämnda 1591 (PB vis), det ena av dem kallas 1713 »kalkkläde Silkesstickat gl.» (inv) och anges i ett senare tillägg i samma inv som »förslitit» . 3. Av röd sammet, tillverkat 1736, i Nya kyrkan (se nedan). 4. Av broderad , vit atlas (fig 377), omnämnt första gången 1767 (st prot). En korkåpa omtalas 1658 (inv) , då den använ- des som brudpäll. »een gammal Pell eftr een Chor- kåpa». Möjligen identisk med »l så kallad Kurkåpa af rödt kläde-kirsin ,59 vilken betecknas som gammal 1791 (inv). Mässhakar · 1- 3, upptagna 1591 (PB vis). Endast en av dem återstod 1654: »En gammal Messehake aldeles obrukelig» (inv). De båda andra blev antag- ligen krigsbyte 1611 4. »Een Rödbruun Sammetz Messehake, medh Pärlestickare-arbete, och gott guld insenkt itt stark (?) qvarters breedt neder åt ryggen , kiöpt i Calmar A. 616. aff Welacht. Borgemestaren S(alig) Oluff Pedersson ibid . för 50 Dr Sm.» 1685 anskaffades två dockor rött silke »att flicka den röde Mässe- haken medlrn (räk). 17 I 6 »förbättrades» den (räk). 1713 kallades den gammal (inv) och i ett senare till lägg i samma inv »förderfwad». Av allt att döma, 478 syddes 1736 en ny mässhake av röd sammet, på vilken den broderade våden överflyttades (fig 290, 375 ff), trots missvisande formuleringar i arkivalierna. »ny mässhake af röd sammet» (räk 1736) och ». aldeles förslitin och obrukelig, i dess ställe är nu en nij tillkiöpt af rödt sammet, som nu införes - I st» (inv 1737). I senare inv beskrivs den nämligen som » l Mässe Hake af Rödt Sammet med brodderat Bord» (st prot 1767, inv 1791). 1783 lagades mäss- haken med glanslärft (st prot). Beskrivs nedan , se Nya kyrkan. Mässkjortor· 1- 2, upptagna i inv 1591 (PB vis), en av dem »förnött» 1598, enligt ett tillägg i samma inv Den andra möjligen identisk med »1 gl Mässe- skiorta upmultnad och obrukelig» (st prot 1767). - 3. Införd i inv 1782, stulen 1819 vid ett flerstädes omnämnt inbrott i sakristian. - 4. Av »Cambriche» (s 378, not 81), upptagen i Jnv 1829. Prästkappor- 1 Av svart kläde, endast omnämnd 1767 · »upmultnad och odugl» (st prot) . - 2. Av »camelott» (s 378, not 85), anskaffad som ersättning för nr 1 (inv 1782) och 1829 betecknad som »ut- gammal» (inv) . - 3. Anskaffad efter 1791 (inv 1803), likaledes av »Kamlott» (lnv 1829). Som redan är omtalat, ägde kyrkan 159 I ett röcklin och tre handkläden (PB vis), ej bevarade. Diskdukar (dukar till altarringen): J Uppge~ 1767 vara förmultnad (st prot) . - 2. Anskaffad senast 1767 (st prot) . - 3. »Ett täcke öfver disken» skulle anskaffas enligt ett beslut 1791 (vis prot). Bortstulet 1819 vid det flerstädes omtalade inbrottet i sakristian. Ingen av de båda »örnagåt», dvs överdrag till bokdynor, som fanns i kyrkan 1591 (PB vis) är bevarade. Brudpällar· l. Som brudpäll användes 1658 en korkåpa, troligen av rött kläde-kirsin (se ovan). - 2. »Päll af rödt Sars60 med gula och blå frantzarn är upptagen i inv 1713. En håv »af skurit Sammet med liten Malmklåcka» (st prot 1767) donerades 1756 till kyrkan av gäst- givaren J Hiort i Södvik (C I, not 2). Sista gången upptagen i Inv 1829. Det enda som återstår därav är en ring av järn med holk, funnen under kor- golvet 1959. Längd 35 cm. KLM. Håvgången avskaffades 1816 »enligt Förordnande wid sidsta Riksdag» , på grund av att andakten stördes därav I NREDN I NG O C H I NVENTA RI ER =X lDDDr • 1~ )4- . ~ . a b Fig 351 a- b. Gravsten över Sigmund från Horn, "i' 1341. Teckningar av J H Rhezel ius 1634 (a) och P Törnewall 1673 (b). Skala ca 1: 20. KB. Grave s/ab in memory oj Sigmund de Horn , "i' I 341 Drawings. (st prot). I stället skulle kollekten mottagas i bäcken vid kyrkans utgångar. Den 11 juni 1660 »gaff pasto ri s Morsijster Maria Oluffsd. till kyrkian itt skönt språngat handkläde öffwer Funten». 61 Ej bevarat. Gravminnen Fyra medeltida gravstenar är kända, varav nr 1- 3 troligen är utförda av samme stenm ästare: I Över Sigmund från Horn, t 1341 (fig 351 a-b ). E ndast ett fragment av grå ka lksten är bevarat, påträffat under korgolvet 1959, men stenen är både avbildad och beskriven av ä ldre forskare. U nge- fä rliga mått: 206 x 131 cm. I sin helhet löd inskriften (i majusk ler): +HI C ANN/ 0 IACET SIGMYD9 I DE HO RNE QVI OBllT DOINI M ccc XL I i IN DI E BEATI EGIDll ET FILI9 EI9 ( = här vilar Sigmund från Horn,62 som dog Herrens år 1341 på S:t Egidius' dag, dvs 1 september, och hans son). Vapenbilden utgörs av ett dryckeshorn so m pla- cerats lodrätt i skölden (för att motverka dennas lutning?). Hjälmprydnaden är ett dryckeshorn för- sett med en vippa av påfågelsfjädrar på vardera sidan av hornets öppning och en på hornets spets. Uppgiften att Sigmund från Horn skulle härstamma från en brabantsk ätt av samma namn och att han skulle vara stamfader för ät ten Horn a f K anckas nr 12 bygger på felaktiga kombinati oner Ahlqvist ha r fö rmodat, att den Elavus Sigmundsson, vilken omnämnes som hertiginnan Ingeborgs fogde på Borgholm i ett brev den 15 november 1346 (SD nr 4118, jfr SD nr 4246) , skulle vara denne Sig- munds son. Några källor, som styrka denna giss- ning, finn as icke. Den gamla ridda rhusgenealogiens uppgift, a tt just den i gravskriften omnämnda sonen skulle vara identisk med nämnde fogde (felaktigt 479 PERSNÄS GAMLA KYRKA kallad Claes) är icke trolig. Det ligger för övrigt närmare till hands att kombinera fogdens namn med två gravstenar i Resmo kyrka över Sigmund Elavi (Sigmund Elofsson) och Elavus, vilka förde ett vapen, visande ett flikigt blad. 63 Rhezelius (F c 2/3, fol 6) återger en tradition , en- ligt vilken Sigmund skulle ha förverkat sitt gods, när han slog ihjäl sin dräng och Jade honom i ett röse, »Olle bonderör b(enämn)t». I början av 1800-talet låg stenen i koret, delvis dold under altarringen. Ett hörn var då avslaget. 1959 söktes förgäves efter stenen, det enda som kom fram , var det hörn so m saknades i början av 1800- talet. Därjämte fann man bland rasmassorna under korgolvet ett stort antal stenstycken av samma slags grå kalksten, av Hadorph kallade Räfuelsten (fig 301 samt not 6). Förmodligen krossades stenen, när östtornet störtade ned i maj 1857 (jfr ovan). De be- varade fragmenten förvaras nu i KLM . 2. Över Botolf Fågel, t 1344 (fig 378), i Nya kyr- kan , se nedan. 3. Över Elov Åsesson (fig 296 a-b), t 1344, in- murad i södra korsarmens grund och beskriven ovan s 421. 4. En gravsten » ... med ett väl uthugget stamträd utan inskrift» låg i koret 1829 (Inv). Av denna be- skrivning att döma, kan det ha varit en sten från tidig medeltid med en framställning av korset som livets träd , lik dem som ännu är bevarade i Källa (fig 259, 260). Möjligen identisk med nr 6, s 505 f. Följande tre gravstenar, vilka ej är bevarade, är kända tack vare Ahlqvist, som även återgivit deras inskrifter· 5. Över prosten Haqvinus Sandberg, 64 t 1743, och hans första hustru, t 1711 Låg i koret. Ahl- qvist 2: 1, s 111. Håkansson nr 654. 6. Över prosten Petrus Bergström (not 2), t 1764. Låg i koret. Ahlqvist 2: 1, s 1I1. Håkansson nr 658. 7 Över Michel Simonsson (dödsåret oläsligt) och Michel Månsson, t 1632. I stora korsgången. Ahlqvist, Saml V, s 117 Håkansson nr 646. Beträffande övriga gravstenar, se ovan, kyrko- gård, samt nedan, Nya kyrkan . Votivskepp 1658 ägde kyrkan två votivskepp. Det äldre, som hade hängt i högkoret, hade senare flyttats »neder 480 i kyrckan», sedan man hängt upp ett nytt i koret, skänkt av en båtsman vid namn Pehr Andersson (inv) . Tavlor I början av 1800-talet hängde flera tavlor på norra korväggen (fig 307, 342), dels troligen några sk Hedengranstavlor (T:2, s 158, not 53), dels ett kungatal från år 1800 i en förgylld ram, tillverkad samma år av And G Wadsten (räk). Möbler mm Bord. 1- 2. Av furu, 1600-talstyp, målade i grå- blått, det ena med raka ben och dito slåar, 103 x 54 x 79 cm, det andra utan slåar, men med en låda, 90,5 x 52,5 x 73 cm. I tornet. - 3. Av furu, målat i gråblått, 140,5 x 80 x 81 cm. I boden. - Försvunnet är ett »gl. Bord med foot i Sacristian odugel» (inv 1713). Två stolar, ek, raka ben med kvadratisk genom- skärn ing förenade med profilerade slåar; täta rygg- brickor med profilerat ramverk. Sittbrädena fästade vid sargen med trädymlingar, 1600-talet. Under den blågrå färgen skymtar svart färg. Höjd 93 cm. - »Itt målat Säte rnedh rijggstycke» (inv 1658) är ej längre bevarat. - 1661 gjorde Nils snickare bän- kar i sakristian (räk). Kistor· 1. Av ek, järnbeslagen med överfalsat lock, två kraftiga, kvadratiska hänglås av ålder- domlig typ samt ett innanlås. Målad i gråblått med svarta beslag. 97 x 48,5 x 48 cm. Troligen densamma som enligt beslut 1654 (vis prot) anskaffades samma år för 20 daler och som 1829 kallades »Cassa Kista» och förvarades »i ett i östra tornet dertill inredt rum» (Inv 1829). - 2. Kistbänk av furu, överfalsat lock, nyckelskylt och hörnbeslag av smidesjärn. Målad i gråblått. Kallades för kyrkovärdskista 1829 (Inv). 143 x 55 x 52 cm. - Enligt en uppgift i inv 1658, senare överstruken, fanns det även »een gammal ark i Sacristian.» Samma inv upptar även »itt Ekeskåp bakom Altaret ståndandes». Det se- nare, som troligen är identiskt med »gammalt skååp i Sacristian» (inv 1713) och »l gl Skåp i Vapenhu- set» (Inv 1829), är ej bevarat. Möjligen åsyftas ett ovan s 469 omtalat medeltida altarskåp. Litet skrin, sk äska, av furu, utan lock ; på gav- larna är en rosett inskuren, slagen med passare, samt ristad inskrift: »ÅR 1789 MOS» (siffran 9 och bokstaven S spegelvända). 22 x 15,5 x 12 cm. I den ena av kistorna. En »armbyssa af bläck med litet läss» omtalas 1713 (inv), ej bevarad. Inv 1829 upptar bl a även ett alnmått (dvs aln- likare) , en mållikare, en tratt och en »serla» (brud- bänk), ej bevarade. Två spadar av furu med järnskodda blad för- varas i materialboden. Den ena ä r 96 cm lång, den andra , so m har avbrutet skaft, är endast 60 cm lång och se r oa nvänd ut. Böcker 1591 ägde kyrkan följande böcker (PB vis): »Suenska bibblia - 1 st e Officia le - 1 ste Antiphonale - 1 st Handbock - 1 st». Enligt ett tillägg från 1598 i samma inv tillkom en psalmbok. Ingen av dem är bevarad. Sedan man hade förvärvat Karl XIJ:s bibel (se Nya kyrkan) till kyrkan 1704 (räk), hyrdes den gamla bibeln ut till församlingsborna. 1769 hade Maria Jönsson i Stenninge haft den i tre år, men detta år bestämdes att bibeln hädanefter skulle hy- ras ut en månad i taget »och wid hwarje ombijte lämnas Biblen til kyrkioherden och pengarna til kyrkiowärdarna, som i Specialen uptages» (st prot). Lösfynd I samband med den byggnadsarkeologiska under- sökningen 1959 påträffades följande föremål , vilka beskrivits ovan i sina rätta sammanhang och nu förvaras i KLM. 1. Fragment av Sigmund de Hornes gravsten (fig 351 , s 479 f). - 2-3. Två verkstycken (fig 334: c,d), det ena från korets sydfönster (s 447), det andra troligen från ena korsarmskolonnen (s 453). - 4. Tretton fragment av en orgel (fig 346, s 475). - 5. I N REDNING O C H I NVENTA RI ER Två väggljushållare av järn (s 477). - 6. Ljusstake av järn (s 477). - Ljuspipa av mässing (s 477). - 8. Ring av jä rn , rest av kollekthåv (s 478). (Nr 4- 8 funna i vinkällaren under korgolvet). Klockor Klockor · 1- 2. Omnämda i slutet av 1500-talet (PB vis). En av dem eller båda togs av fienden 1611 en- ligt en ännu levande tradition65 och fördes bort med ett fartyg som gick under ute på Östersjön, ett litet stycke från land. 1776 beslöt man att vänta med den förestående reparationen av klockstapeln »tils man får se om den nedsänkta klåckan igenfinnes, som Directeuren, Högädle Herr Stephan Hammar66 lofwade uptaga och skänka til kyrkan» (st prot). Tydligen misslyckades försöket att dyka efter kloc- kan, ty församlingen fick nöja sig med en enda klocka ända till 1823, då den nuvarande lillklockan förvärvades (se nedan nr 5). 3. »Köpt [1]622 eft. S[alige] Tönies Bremer för Sölfuer mynt 400 Dm (inv 1658). 4. (Fig 380). Klocka nr 3 blev omgjuten av Jurgen Putensen (not 82) ; är nu storklocka i Nya kyrkan och beskrivs s 506 ff. 1687 heter det: »Giordes aftaa l, efter intet mere än een klocka är, at när 3die · gångh eller sammanringes, skulle (h)on klämptas 3 gånger efter åt lm (st prot). 1791 föreslog biskopen , att ännu en klocka skulle anskaffas, emedan den enda »ej skulle wara nog högljudande» för församlingens vidsträckthets skull, men projektet fick ställas på framtiden till förmån för de nödvändiga takrepara- tionerna (vis prot) . 5. (Fig 381 f) . Från Gårdveda församling inköptes 1823 en medeltida klocka, nu lillklocka i Nya kyr- kan (se nedan). En sanctusklocka är också upptagen i PB vis. » 1 lithenn [klocka]», även omnämnd i inv 1637 och 1658. Den ersattes i slutet av 1700-talet med en som nu hänger i Nya kyrkan och beskrivs ned an. 481 Nya kyrkan Plan och material Kyrkan (fig 292, 302- 305, 352, 354) består nu av ett medeltida västtorn samt en därtill fogad korskyrka från 1857, vars tillkomst skildrats ovan, uppförd av byggmästaren Peter Isberg efter ritning av C G Blom-Carlsson och A R U Pettersson (fig 339). Det nya långhuset är en korsformad byggnad i vars östra korsarm koret är beläget. Före 1959 var den östra korsarmens östra hälft avdelad till sakr ist ia (fig 339), numera är en sådan inrättad i norra korsarmen, i vilken även ett av kyrkans båda pannrum är inrymt (jfr planen fig 305). I södra korsarmen befinner sig dels ett sammanträdes- och lektion srum för konfirmander, del s ett pannrum. Spritputsade murar av ka lksten med slätputsade hörnri sa liter. Även tornet spritp utsat. Taklister av huggen röd och grå kalksten. Slätputsad skråkant- sockel på tornet, avfärgad i grått, i övrigt av tuktad , oputsad kalksten samt enstaka kvadrer med medel- .. 482 tida behuggning. I östra grunden är troligen en al- tarskiva inmurad (se ovan, Gamla kyrkan), i söder framskjuter ur grunden ett medeltida gravstens- fragment (fig 297, se ovan, Gamla kyrkan). C G Blom-Carlsson hade föreslagit en dekorering av tomfasaderna, med den motiveringen . »Erfo r- dras reparation å tornen, och ställningar dertill blifva af nöden, kunna tornen utan någon betyd- ligare kostnad förses med ornering på sätt den af mig föreslagna ritningen utvisar» (fig 338-339). Ett foto, taget 1898 av Hugo F Frölen (ATA) visar en fasaddekorat ion , som avviker från den av arkitek- ten föres lagna. På varje sid a var målade två blind- fönster över varandra som var efterbi ldn ingar i mindre skala av kyrkobyggnadens rundbågiga fönster med deras dåvara nde karakteristiska dia- gonalsp röjsverk. Denna dekoration är ej bevarad, troligen avlägsnades den vid restaureringen 1922. Ingångar Kyrkan har fyra ingånga r, av vil ka tre (i norr, söder och väster) fortfarande fungerar som sådana . Den forna sakri stieingången i öster ä r låst seda n 1959 och dess inre smyg omgjord till arkivskåp. Västporta lens omfattning (fig 292) , av grå skrå- huggen kalksten , tillkom 1959, varvid gångöpp- ningen breddades något ; de tre äld sta portalernas omfattningar är dels av huggen, dels slipad grå och röd kalksten . Som byggnadsmateria l ha r man bl a a nvänt gravstena r· i norra portalens västra om- fattn ing står· »[1]771 /D ». De tre ursprungliga portalernas dörrar är av furu . T idigare har de va rit målade med brun fä rg, men denna avlutades 1959. På södra dörren en medeltida dörring av smides- järn (fig 353), o rnerad med två motstä llda drak- huvuden och tre knutar. Diameter 13 cm. Har tro- Fig 353. Medeltida dörring av smides- järn med två motställda drakhuvuden. Nu på sydportalens dörr. Foto R Boström 1964. Medieval door-ri11g, with t1vo dragon's heads. Now 011 S door. F ig 352. Persnäs Nya kyrka från sö- der. Foto S Hallgren .1 964. Pers11äs New C/111rch from S. Fig 354. Kyrka n från öster. Foto S Hallgren 1964. Church from E. KYRKOBYGGNADEN 483 PERS NÄS NYA KYRKA !igen suttit på en av det medeltida långhusets dörrar (jfr ovan s 432). Den 1959 nygjorda västportalens dörr av bonad ek, lås och nyckel smidda av Bertil Nilsson, Grön- dal. Över de äldre portalerna inskriftsplattor av röd kalksten. I söder· UNDER KONUNG OSCAR IS REGERING BYG/DES DENNA KYRKA. ÅR. 1857. PÅ. KYRKANS Å / FÖRSAMLINGENS VÄGNAR. p ISBERG BYGM. / ÅSTER(sic) F.F. AF NP. IS(?) . I norr JAG VJL GÅ IN I DITT HUS PÅ DINA / STORA BARM- HERTIGHET PS. 5: 8. f MIS I SÖDVJK Ord. f: v ISS !ST [=i Stenninge?] LPSIT [=i Trosnäs?] : ÅLDERMÄN 484 I öster· Fig 355. Interiö r mo t sydost fö re restaureringen l 959. Bilden visa r C G Blom-Carlssons och A R U Petterssons rumsbild (jfr fi g 339). Foto A Edle l 93 J. !nterior looki11g SE before the restoration in 1959. The p icture sho1vs C G Blom-Car fsso11's and A R U Pettersson's i11terior (cf. jig 339) . Fig 356. Interiö r mot öster efter resta ureringen 1959. F oto S Hallgren 1964. Interior looking E after the res- toration in 1959. HIELP MIG GUD GEN/OM DITT NAMN PS: 54.3 Över västporta len ingen inskrift. Fönster Fönster rundbågiga med ljusgrå bågar Innanföns- ter av blåsigt antikglas i vitmålade bågar med bly- spröjsar Yttertak Tornhuven är spånad och svarttjärad, övriga ytter- tak täckta med tegel. De tre korsarmarnas uppskju- tande gavlar täckta med svartmålad plåt. Interiör Golv i kyrkorum och torn (nuvarande vapenhu- set) av grå, sågad kalksten från Sandvik, samt ett fåtal 1959 utvalda gamla gravstenar (se Gamla kyr- kan). I bänkkvarteren golv av trä. Före 1959 utgjordes golvet i kyrkorummet av gamla gravstenar samt av sekundärt använda tak- flisor (se Gamla kyrkan) , vilka numera ligger lösa invid norra stigluckan. Den sakristia som före 1959 var inrymd i östra korsarmen skildes från koret genom en brädvägg och hade innertak av trä, däröver en vind. Dess in- teriör var gråmålad . Innersmygarna av korets båda östra fönster (ti- digare sakristiefönster) igensattes 1959. Innertaket i korskyrkan (fig 356 ff) utgöres av ett brädvalv, avvalmat mot öster, norr och söder samt målat i ljusgrönt. Taklist i mörkare grönt. Väggarna är slätputsade och vitkalkade. I de båda östra murhörnen på gränsen mellan kyrkorummet KYRKOBYGGNADEN och koret är två kolonnbaser från Gamla kyrkan inmurade (fig 356, 357), se ovan. Uppvärmning Uppvärmning med varmluft (oljeeldning) installe- rad 1959. Tidigare varmluftanläggning med ved från 1932. Ännu tidigare fanns järnkaminer från 1890. Restaureringar Kyrkan har restaurerats flera gånger, 1889- 1890, 1922 samt 1932. Den senaste restaureringen, som radikalt för- ändrade kyrkans inre, ägde rum 1959- 1960 under ledning av ark Carl Hampus Bergman, Stockholm . Därvid disponerades kyrkorummet om (fig 305): under sidoläktarna inreddes sakristia, toaletter och kapprum (i norr), sammanträdes- och lektionsrum 485 486 Fig 357 Interiör mot norr. Foto S Hallgren 1964. Interim· looking N. Fig 358. Interiör mot väster. Foto S Hallgren 1964. Jnterior looking W för konfirmander samt en städskrubb (i söder) . I vardera korsarmen dessutom värmecentraler. För att ytterligare accentuera rummets längdaxel , slo- pades sakristian bakom koret, varigenom detta numera upptar hela östra korsarmen. Samtidigt av- valmades trävalvens ändar. För symmetriens skull är norra och östra por- NYA KYRKANS INREDNING OCH I NVENTARIER talerna bevarade, men begagnas numera ej. Den forna sakristieingångens inre smyg är omgjord till ett arkivskåp, där kyrkans silver och andra värde- full a inventarier förvaras. Utrymmena under sidoläktarna avskiljs från kyr- korummet genom träväggar, vilkas överdel är ge- nombrutna för luftcirkulationens skull (fig 357). Nya kyrkans inredning och inventarier Altare Altaret, som står fritt i koret, är av kalksten , grön- slammad , med den röda kalkstenen synlig i vissa detaljer. Tillverkat 1960 av Sandviks Bruks AB. Tidigare användes ett från Gamla kyrkan övertaget träaltare från 1783 (se ovan). Altarring Altarringen (fig 356), också från Sandvik, av röd och grå kalksten med ekdetaljer. Uppsatt 1960. Knäfallet klätt med grön sammet. - Mellan 1857 och 1960 fanns en sluten altarring med nästan cir- kelrund plan (fig 355), på framsidan prydd med skulpterade, förgyllda symboler för tron , hoppet Fig 359. Altartavla, utförd av Hans Fagerström 1960. Foto S Hallgren 1964. Triptych by Hans Fagerström , 1960. 6 - 705528 P ersnäs k yrkor och kärleken (kors, ankare och hj ärta). Speglar i blått och vitt med förgyllda lister och kannelyrer. Knäfall och armledare klädda med röd schagg. Al- tarringen förvaras nu i östra prästgå rdsflygeln, utom de skulpterade symbolerna, som förvaras i västtornet. Altarprydnader Altartavla (fig 359), triptyk, oljemålning på träfi- berplatta, utförd 1960 av konstnären Hans Fager- ström, Halmstad. Där framställs kyrkans tre stora högtider: i mitten påsken (Kristi uppståndelse) , på sidorna julen (madonnan med barnet och tillbed- 487 488 Fig 360. Triumfkrucifix av ek med ursprunglig målning. Nordtyskt ar- bete från omkring J 500 (jfr fig J 66). Foto S Hallgren J 964. Oak road with original painting. North German work from ca. 1500 (cf. Jig 166). F ig 361. Detalj av fig 360. Foto S Hallgren 1964. Detail of Jig 360. 489 PERSNÄS NYA KYRKA Fig 362. Madonna, lövträ , 1400-talets förra hälft (jfr fig 344). Foto S Hallgren 1964. Virgin , hardwood, first ha/f oj i 5th century (ej. Jig 344). .1 are) och pingsten (den Helige Andes utgjutande). Starkt lysande färger, där orange, gult, grönt och vitt dominerar. Före 1960 användes en altaruppsats från Gamla kyrkan (fig 307, 342, 355, s 470 f), omkring vilken var målad en dekoration direkt på korväggen. - Wadstens Gethsemane-tavla ersattes 1890 med en oljemålning, utförd av C 0 Christiernin67 (fig 355), framställande Kristus visande sig för Maria 490 Magdalena (Noli me tangere). Håkansson nr 667. Samtidigt ändrades predellans inskrift till följande: »Går och kungören det för mina bröder, att de må gå / till Galileen, och der skola de få se mig» (Matt 28:10). Christiernins målning är nu uppsatt över altaret i bisättningskapellet. Krucifix Altarkrucifix av lövträ, signerat Josef Funk, Ober- ammergau 1960. Höjd 49 cm. Gåva av kyrkoherde och fru K-B Lundgren. Ett medeltida triumfkrucifix av krederat, målat och förgyllt trä är sedan 1960 placerat i koret ovanför altaret (fig 360, 361). Kristus hänger frontalt med huvudet något lutat åt höger samt höger fot korsad över vänster. Kring höfterna är virat ett smalt, åtsittande ländkläde, vars flikar hänger ned vid si - dorna. Ansiktet präglas av ett behärskat lidande. Blek karnation, brunt hår och skägg, spår av guld på ländklädet och av grön färg på törnekronan. Rund blå gloria med röd kant och skulpterade, liljefor- made ljusstrålar. Det brunmålade korset är rikt snidat med äggstavsliknande bladlister och krabbor i rött och blått. På korsändarna är fyrpassformade tavlor med röd ram och blå fond , mot vilken de skulpterade och förgyllda evangelistsymbolerna av- tecknar sig. Höjd 405 cm. Nordtyskt arbete av hög kvalitet från 1500-talets början, nära besläktat med krucifixet i Högby kyrka (I: 3, fig 166-167 samt s 279 f). Hängde på korets södra vägg till 1959, då det konserverades av Sven Wahlgren. Därvid avlägs- nades yngre påmålning, bl a den som tillkom 1733: »Crucifixet i kyrkian har fru probstinnan Helena Cath: Marquard [not 64] låtit måhla och förbättra» (vis prot 1733). Övrig medeltida träskulptur Madonna bild (fig 362) av krederat och målat lövträ med urholkad baksida. Hon sitter på en bänk med överkroppen något vriden åt vänster mot det nakna Jesusbarnet, som hon håller i sina båda upplyftade händer. Hon bär en klänning i rött och silver med långa, åtsittande ärmar, hopfästad omkring den högt sittande midjan med ett smalt skärp, från vilken klänningen faller i smala, parallella veck. Kring den runda halsringningen en smal, kragliknande slå. Fig 363. Maria Magdalena, skulptur av ek, tillverkad i LC1beck omkring 1520. Foto S Hallgren J 964. Oak figure of Mary Mag- da/ene, Ltlbeck 1vork ca 1520. 491 PERSNÄS NYA KYRKA Över axlarna ligger en mantel i blått och guld , fod- rad med grönt. Den faller i mjuka, solfjäderfor- made, nästan symmetriska veckformer. Under veck- massorna skymtar hennes svarta, spetsiga skor. Marken under hennes fötter grön. Både Maria och barnet har gråvit karnation med ljusröda kinder, brunt hår med guldspår, ljusbruna ögon. Madon- nans krona med de trubbiga spetsarna kanske till- verkad av Wadsten. Granatäpplet i barnets hand förgyllt. Höjd 92 cm. Nordtyskt arbete från om- kring 1420- 1450. Försågs av And G Wadsten med flera attribut och placerades i hans år 1782 utförda altaruppsats som krönfigur, omgiven av en strålande sol och bulliga moln (fig 344). Nedtagen 1959, främmande tillsatser avlägsnade, konserverad av Sven Wahl- gren. Nu uppsatt på en konsol på södra sidan av koret, ovanför dopfunten. Maria Magdalena (fig 363) av krederad, målad och förgylld ek, fullrund skulptur. Bilden karak- teriseras av den generösa användningen av förgyll- ning inte bara i dräktens dramatiskt fladdrande dra- perier, utan även i hennes utslagna hår. Maria Magdalena står i en starkt markerad kont- ra post och håller sina tomma händer lyftade fram- för sig med livliga gester. Hon Jutar huvudet något mot höger och riktar blicken med tankfull min mot sin högra hand, som har varit sluten omkring ett smalt, runt föremål. Håret faller i stora lockar över hennes axlar. Det vänstra örat är oproportionerligt stort och utstående, vilket förvånar hos denna i övrigt så harmoniskt formade skulptur. Ljusröd karnation och bruna ögon. Klänningen är mycket lång med veckrik kjol och djupt urringat liv. Midjan är starkt markerad , ärmai·na långa och rynkade på tvären. Den mycket vida manteln ser ut att flyga upp för ett starkt vinddrag. På grund av att både mantel och klänning är förgyllda, är det svårt att skilja dem åt. Marken under figuren är grön. På baksidan av bilden är spår av starkt blå, troligen sekundär färg. Höjd 102 cm. Av mycket hög kvali- tet, utförd omkring 1520 i Lubeck. 68 Användes som profilör (Lagen) i Wadstens altar- uppsats (fig 307, 342, 355), se ovan, Gamla kyrkan. Restaurerad 1960 av Sven Wahlgren och placerad på en konsol i södra korsarmen. Helig konung (fig 364: a), S:t Olof eller S:t Erik 492 (kyrkan innehade reliker av sistnämnda helgon). Av lövträ, nästan all kredering och färg borta. Plan, summarisk baksida. Bilden står nästan frontalt. De framsträckta armarna avslagna där de varit skar- vade: underarmarna har varit skulpterade för sig och fästade med en järnten och en trätapp vid bilden. Det skäggiga ansiktet har markerade drag, hög panna , halvlångt, vågigt hår. På huvudet vilar en krona, vars spetsar, som varit fästade med tappar i kronringen , saknas. Hans koltliknande, knälånga och veckrika rock hålls ihop kring höfterna med ett kraftigt bälte. Sprund framtill , både upptill och nedtill , markerade med en i relief utförd slå, som fortsätter runt fållen. En mantel ligger löst över hans axlar, den är kort på sidorna, men hänger ned i en snibb bak. Färgspåren visar, att rocken varit förgylld , hosorna röda och manteln förgylld med blått foder. Höjd 84 cm. Nordtyskt arbete från 1400-talets mitt. På en konsol under orgelläktaren. Helig diakon, troligen S:t Laurentius (fig 364: b), av lövträ, fullrund skulptur. Armarna saknas, obe- tydliga spår av kredering, färg och förgyllning be- varade. Figuren står frontalt. Det breda ansiktet med spår av ljusröd karnation har barnsliga drag med runda kinder. Håret är ordnat i korkskruvloc- kar runt huvudet. Dalmatikan har varit förgylld med i krederingen inpressat mönster samt foder i grönt. Den fotsida , veckrika underklädnaden har varit röd. Höjd 72 cm. Nordtyskt arbete från 1400-talets mitt. På en konsol under orgelläktaren. Predikstol Predikstolen (fig 365) är ett arbete från år 1700 av bildhuggaren Swen Jönsson, 69 målad av Anders Björk (not 47). Korgen har femsidig plan och är ljusgrå. I hörnen vridna kolonnetter med rödbruna skaft, förgyllda joniserande kapitäl och baser som vilar på voluter i grönt och guld. Däremellan ljus- blå speglar med guldlister. Korgens nederkant med gröna bladfestoner. Underredet ljusgrått, den smala träpelare som bär upp korgen, mörkt rödbrun. Trappräcket grått med guldlister kring speglarna. Ljud taket ljusgrått, undersidan ljusblå, listerna ljus- grå och vita samt något guld. Duvan (omnämnd 17 J 3) försilvrad med rödbruna fötter. Ljud taket krönes av voluter med små guldurnor omkring en stor förgylld eldurna. - Håkansson nr 661. F ig 364. Helgonkon ung (S:t Olof e ller S:t Erik?) samt helig diakon (S:t Laurentius?), skulpturer av lövträ. Nordtyskt arbete, I 400-talets mitt. Foto R Boström J 95 1. Royal saint (St Olave ar St Erik?) and deacon saint (St Lawrence ?), hardwood scu/ptures. No rth German work, middle oj /5th century. 493 PERSNÄS KYRKOR Fig 365. Predikstol, tillverkad å r J 700 av bildhuggaren Swen Jönsson . Foto S Hallgren J 964. Pulpit, made in. 1700 by S wen Jönsson, scu/ptor. Predikstolen målades om och försågs 1783 med rokokoornament (fig 366), utförda av And G Wad- sten och hans gesäller. Speglarna fylldes med för- gyllda rocailler och såväl korg som ljudtak pryddes med festoner och annan utsmyckning. - 1857 och 1889 övermålades den i vitt, blått och guld. De se- kundära tillsatserna avlägsnades 1960, då de ur- sprungliga färgerna togs fram. Wadstens ornament konserverades av ritaren Gillis Sjöström, Södvik, och förvaras nu i en igenspikad låda i tornet. Predikstolens dörr (synlig i fig 307, 342) försågs med lås och målades 1709 av And Björk. Över dörren, försvunnen sedan 1857, stod, enligt Ahl- qvist (Sam! III, s 21) en inskrift: »Obs Predikstolen i Persnäs lärer vara upsatt i Prosten Sandbergs [not 64] tid , hvarom en öfverstruken, dock med möda läsbar inskrift öfver dörren vittnar, som varit 494 följande: 'Pastore / & / Praeposito / Haquino Sand- berg / Anno MDCCXXIX'» ( = genom kyrko- herden och prosten Haqvinus Sandbergs försorg 1729). - På dörren stod en inskrift: »Renovatus P. & P. Mag. G. Melin anno MDCCLXXXIII» ( = förnyad av prosten och kyrkoherden magister G Melin år 1783). Timglas Fyra glas i ett snidat, rödmålat träställ på fa9on- nerad ryggtavla av blåmålat trä med röd kant. På glashållaren är dessutom blommor och frukter må- lade. 1700-talet? Höjd 52 cm. Nummertavlor 1- 2. Av svart, slipad och polerad granit, skänkta 1960. Före dessa användes dels nummertavlor från Gamla kyrkan (se ovan), dels nr 3 (synlig i fig 355), av trä , svart med förgylld ram och detaljer, krönt av triangulär strålsol. Korsade ankare och kors i mittfältet. Pärlstavs- och lagerbladslister på ramen och nedtill skulpterad, förgylld frans. 1800-talets senare hälft. Höjd 142 cm, bredd 55,5 cm. I tornet. Bänkar Bänkarna är nygjorda 1959. Slutna bänkkvarter med ljusgrå fasader, dörrarnas speglar tegelröda . I det inre ljusgröna. - Den äldre bänkinredningen från 1857, kyrkans byggnadsår, var ursprungligen målad i ekimitation, men målades om 1932 i ljust gråbrunt med grön marmorering i speglarna samt gröna lister. Läktare, orgel Kyrkan har tre läktare, två större i korsarmarna från 1857 (fig 357) samt en liten i väster (fig 358) . Den senare ursprungligen byggd 1757 för Gamla kyrkan av Petter Norling (s 474) och i samband med Nya kyrkans tillkomst ombyggd (skarvarna är synliga på undersidan) samt försedd med ännu ett par stöd. Läktarnas fria sidor bärs upp av träko- lonner med förgyllda och ljusgrå kapitäl. Vid res- taureringen 1959-1960 avlutades kolonnskaftens grå marmorering, så att det rödbruna, ådriga furu- träet nu är synligt (fig 357). - Sidoläktarnas bröst- ningar grå med förgyllda detaljer samt en förgylld lyra inom blå rundel. - Före 1932 var orgelläkta- Fig 366. Predikstolen i fig 365 med de ro- kokoornament som And G Wadsten för- såg den med l 783 (avlägsnade J 960). Foto William Ander- son 1929. Pu/pit in Jig 365 with the Rococo ornament added by AndG Wad- sten in 1783 (removed in 1960). rens bröstning blå med grå speglar, därefter helt grå. Den har två symmetriskt anordnade genom- brutna trappor, tillkomna 1959- 1960. Dessför- innan hade den en enda trappa, i söder. Sidoläk- tarna hade ursprungligen två trappor vardera, nu- mera endast en. Orgelns fasad (fig 358) målad i ljusgrått och guld , är övertagen från Wahlbergs orgel (se Gamla kyr- kan). Även orgelverket70 hörde till de inventarier som 1857 överfördes till Nya kyrkan. Det gjorde tjänst ända till 1917, då Olof Hammarberg, Göteborg, byggde ett nytt med I 2 stämmor. Nytt innerverk (13 stämmor) levererades 1963 av samma firma . Dopredskap, piscina Dopfuntar: 1. (Övertagen från Gamla kyrkan) av röd- och gråspräcklig, gotländsk kalksten (fig 368, 369), en INREDNING OCH INVENTARIER s k gotländsk paradisfunt med tolv fält (Reuter- svärd typ 1 a) , utan uttömningshål. Från 1200-talets mitt eller andra hälft. Skaftet ä r också medeltida. Det stod mellan 1802 och 1923 ovanpå västra stig- luckan. Fotplattan från 1959 (den ursprungliga saknas). Cuppans diameter 83 cm, höjd 42 cm, funtens totala höjd 94,5 cm. Cuppan och skaftet blev olyckligtvis sandblästrade 1959, så att stenen nu har en död yta. 2. (Fig 370). Av grå- och rödspräcklig, slipad och polerad kalksten från Ölands västra sida (ur det sk »blommiga läget»). Skulpterad med krans av muss- lor och eklöv. Anskaffad 1890, uppställd i södra korsarmen. Höjd 87,5 cm. Tillhörande dopfat av mässing med inskrift i versaler: LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG OCH FÖRMENEN D EM JCKE(MARCUS 10:14). Diameter 42 cm. 495 PERSNÄS NYA KYRKA . ., Dopskålar av silver: I. Rund , med graverad bladkrans och goudronnerad fot. E nligt stämplar tillverkad 1956 av Guldsmeds- aktiebolaget, Stockholm. Diameter 21 cm. Gåva av församlingen 1957. 2. Rund , halvsfärisk skå l med profilerad kant och å ttkantig fot , enligt stämplar tillverkad 1968 av Wiven Nilsson , Lund. Diameter 23,5 cm. Piscina av röd , polerad öländsk kalksten. Till- verkad 1964, uppställd bakom altaret. Höjd 73 cm. Nattvardskärl, brudkrona K a lken (fig 371) är övertagen från Gamla kyrkan . Av delvis förgyllt silver, med rund sexdelad fot , sexkantigt skaft samt nod med rombiska knoppar. Höjd 22 cm. På den tillplattade runda noden är gotiska fön - sterformer drivna och graverade på över- och under- sidan. På de sex utsprången är bokstäver (minusk- Jer) graverade, en på var romb. Då dessa delvis är omgjorda blir texten oläslig: i h (n , lagat) s i c (?), skall vara: ihesus . Noden har vid senare reparationer blivit vänd upp- och ned. Skaftet består av två sex- 496 Fig 367. Orgel , byggd 1758- 1759 av Lars Wahlberg, innerverket senare förnyat . Foto S Hallgren 1964. Organ , built 1758- 1759 by Lars Wahlberg, the organ proper renewed later . kantiga led med pärlgoudronnerade l ister. Dess nedre led är, liksom noden , upp- och nedvänt. Även p å skaftet är graverade svårtydbara minuskler. På det övre: i p a I E I (?) P å det nedre : m a (I , lagat fel) i a g ( = [ave] Maria g[ratia plena etc]). Nod och skaft är medeltida, sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal.71 P å foten är sexpassformade upphöjningar, i svick- larna mellan dem blad . Dess övre del avslutas med en bl adkrans. På brättet följ a nde stämplar: H inom ett 0 ( = Hans Olofsson Sturk72, s 253 f samt s 270, not 96) och lejon ( = Smålands vapen) . År 1697 be- talades 41 : I 6 för kalkens förfärdigande och för- gyllning (räk). Kalken reparerades 1786 av Lars Magnus Kal- lerström73 samt, enligt stämplar av Carl Petter Ring- berg74 1828, då cuppan , som ha r S-svängd sida, och patenen anskaffades. Den senare, av silver, är all - deles slät och odekorerad , svagt förgylld och med Ringbergs stämplar på brättet, som delvis lossnat. Diameter 13 ,3 cm. Oblatasken är också övertagen från Gamla kyr- r ciJC. sektion I J .... Yl~ 11111/1111\ 0 1m. Fig 368. Uppmätn ing av dopfunten i fig 369 (med en a nnan , likaledes sekundär fotplatta). Skala l :20, S Hesselgren & S Fränne l 93 1. Sat!e drmving oj font in Jig 369 (with another, also secondary plinth). Fig 369. Dopfunt av gotländsk kalksten , en sk gotländsk paradisfunt (Reutersvärd typ 1 a). 1200-talets mitt eller senare hälft. Fotplattan och den nedre vu lsten tillverkade 1959 av ö ländsk kalksten. Foto S Hallgren 1964. Font oj Gotland limestone, a so-ca/led Gotland paradise font (Reutersvärd type 1 a); mick/le of i Jth century or second half. The plinth and the lo iver to/'lls moulding made in 1959 of /ime- stone fi'om Öland. Fig 370. Dopfunt av öländsk kalksten, anskaffad 1890. Foto S Hallgren 1964. Font oj Öland limestone, acquired in 1890. PERSNÄS NYA KYRKA I I kan. Den är av silver, oval , krönt av ett la mm och vilar på fyra tassar. Enligt stämplar tillverkad 1838 av Carl Gustaf Högstedt. 75 Inskrift : »Inköpt till Pärsnäs Kyrka / År / J 838». Höjd 12,5 cm. Vinkanna av silver, förgylld inuti . Foten är en efterbildning av nattvardskalkens och locket orne- rat med en bladkrans samt krönt med ett kors . En- ligt stämplar tillverkad av AKm ( = OA Karlström, Spånga [Stockholm]), 1934. Höjd 36 cm. Sockenbudstyg. Kalk av delvis förgyllt silver, med en stor nod som tidigare varit vinflaska (nu igen- lödd vid cuppan). På foten graverad inskrift : »Pes- nes Sochnebods Kalk A0 1713». Sockenbudstyget är emellertid ä ldre än så. Det finns nämligen upp- taget i inv 1658 och är möjligen identiskt med det som nämns 1566 (not 56) och 1591 (PB vis), se ovan. Reparerades redan 1686. När biskopen visiterade kyrkan I 713, var sockenbudstyget i Kalmar för »att upl agas och förgyllas inuti» (inv 1713). En kalk, möjligen identisk med denna, lagades och för- storades 1733 (inv). Höjd 15,5 cm. - Paten sam- tidig med kalken, med spår av svag förgyllning och oblatbehållare på undersidan. Diameter 9,7 cm. - Oblatask formad efter kalkens cuppa, på locket ett kors. Enligt inskrift SKÄNKT AV PERSNÄS KYRKLIGA SYFÖRENING 1951. Enligt stämplar tillverkad 1950 av Cesons Guld varu- Fig 37.l. Nattvardskalk av delvis förgyllt si lver. Nod och skaft från sent 1400-tal eller tidigt J 500-tal, foten tillverkad 1697 av Hans Olofsson Sturk i Kalmar, cuppan utförd J 828 av Car I Petter Ring- berg, också i Kalmar. Foto N Lagergren 19 51. Cha/ice, partly silver-gift. Knob and stem late 15th or early 16th cen- tury, the foot made in 1697 by Hans Olofsson Sturk, Kalmar, and the cup made in 1828 by Carl Petter Ringberg, a/so of Kalmar. aktiebolag, Göteborg, och formgiven av T Eldh. (Fodral till sockenbudstyget, se fig 347). Brudkrona av förgyllt silver, med hängande löv och gjutna ornament. Tillverkad 1898 av C G Hall- berg, Stockholm, och skänkt av nämndeman Gustaf Wilh Gustafsson , Lilla Horn. Diameter 12,5 cm. - Fodral till densamma, klätt med svart läder. Ljusredskap Alla kyrkans äldre ljusredskap är övertagna från Gamla kyrkan. Ljuskronor av brons eller mässing: 1. Av gjuten mässing för sex ljus, mittstammen krönt av en dubbelörn , S-formade ljus- och pryd- nadsarmar, runda droppskålar. Inköpt 1667 på fri- marknaden och gjord av »Crongiutare Josua Lukas i Nyköping». Reparerad 1693 och 1708. Håkansson nr 648. Höjd 52 cm. Hängde i Gamla kyrkan framme i koret, men nu under orgelläktaren. - 2. (Fig 372). Av brons med åtta pipor, S-formade prydnadsarmar, musselformade droppskålar samt ljuspipor i form av urnor. Mittstammen är krönt med en naken figur (vildman), ridande på en örn . Kulan , som nedtill avslutas med en pinjekotte, med inskrift angående donation från »Constablen wid dhet Kongl. Ammiralitetet Oloff Larszon Biörck 1688» i testamente efter han s föräldrar kyrkoherden i Persnäs Lars Andreae76 och dennes hustru Annika Jonsdotter. Höjd 112 cm. Hänger främ st över norra bänkkvarteret. Håkansson nr 649. - 3. (Fig 374). Av mässing, för sexton ljus i två kransar. Mussel- formade droppskålar, raka ljuspipor, reflexblom- mor samt mittstammen krönt av en dubbelörn. På ku lan graverad inskrift : »År 1752 d. 2 sept. AER Tenna Li usch rona TIL Guds Hus est Prydnad uti Persnäs Kyrika inkiöpt för kyrikans medel då pros- ten Högvördige HY eller D . E. Herr magister Lars Höök77 war kiorkioherde därstädes o H H Lars Mattisson i Hallnits OLH o. F. MICHELSSON. TROSNÄS kiörkans föreståndare. Giord: af: mäst:r Israel: Zerl78 : utii Carlscrona.» Kronan kos- tade 80 daler. - 4- 5. Av mässing, för vardera sex ljus, med musselformade droppskålar, S-formade armar och reflexstj ärnor. Båda kronorna har samma inskrift: »Å r 1810 Mag. N. I. Lundeberg, Prost ock Kyrkoherde / lon Simonssom i Lilla Horn ock / Lars Påfvelsson i Hallnäs Åldermän / Giord af Dan. Zerl i Carlskrona .» Höjd 45 cm. Över sidoläktarna. I N RED NING OCH INV ENTARIE R Håkansson nr 665. - 6-7. Av mässing, kopior av kronorna nr 1 och nr 2. Tillverkade 1959 och 1960 i Karlskrona. Den ena kronan är skänkt av en svenskamerikan i Hörlösa, den andra är en gåva av kyrkorådet. Över södra bänkkvarteret. - 8. Av bronserat smidesjärn, för sex ljus, anskaffad 1797 (st prot). Höjd 41 cm. Väggplåtar: 1- 9 (en skymtar i fig 355) : Av mäs- sing, för vardera två ljus, rektangulära ryggsköldar med rundade hörn, överstycke format som en driven stj ärna. Höjd 42 cm. Anskaffade 1932. Åtta av dem elektrifierade. - 10- 13. Av mäss ing, ovala, enligt stämplar tillverkade av Lindstedt i Kalmar, tro- ligen 1951. Höjd 55 cm. Elektrifierade. Två på va r- dera sidoläktaren . Ljusstakar : 1- 2. Av gjuten mäss ing på tre fötter, medeltida (lika fig 93 i Öland I: 2) står på altaret. Höjd 35 cm. De försågs 1668 med Jjusarmar för tre ljus (räk), vilka avlägsnades 1959. - 3. (Fig 373). Av gjuten mässing för två ljus. Den genombrutna mittstammen och armarna gjutna i ett stycke. Runda droppskålar, hög, kupig fotplatta med punsad ring- ornering. Tre skruv hål i fotens brätte. Höjd 28,5 cm. Gåva till kyrkan 1799 av kyrkovärdarna Lars Månsson i Hallnäs och Jon Simonsson i Persnäs (st prot 1800). Stod före 1962 på predikstolen. - 4-5. Lika nr 3, för två ljus. Armar och rnittstam gjutna i ett stycke, den sena re krönt av ett uppåt- riktat löv. Runda kupiga droppskålar samt stor och rund , kupig fotplatta. En av dem inköpt 1784 (st prot). Höjd 37 cm. - 6. Av mäss ing (synl ig i fig 367), trearmad, mittstammen skjuter högt över sid o- armarna som är gjutna och genombrutna med blad- rankor. Etsad bladdekor på den runda foten. 1800- talet? Höjd 37 cm. På orgelläktaren. - 7. Av mäs- sing, för sju ljus. Mittstam och armar vridna, dropp- skålarna goudronnerade. Modern . Höjd 85 cm. Förr på alta ret (fig 355), står nu i södra korfönstret. - 8- 9. Av mäss ing, för tre ljus, mittstam och armar S-vridna. Moderna. Höjd 22,5 cm. På predikstolen. Bänkljusstakar, dels av trä, svarvade, gamla, dels moderna av mäss ing, de senare tillverkade av Bertil Nilsson, Gröndal. - Sex ljusstakar av gjuten mäs- sing, vilka kan användas som blomvaser när de vändas upp och ned. Omkring 1960. Höjd 18 cm. Ljushållare av smidesjärn, för 3 + 3 ljus, fastsatta i fönstrens mittpost, tillkom vid senaste restaurering. 499 500 Fig 374. Ljuskrona av mässing, tillver- kad av Israel Zerl i Karlskrona och skänkt 1752. Foto R Boström 1940. Brass chandelier, made by Israel Zerl oj Karlskrona and presented in 1752. Fig 373. Ljusstake av gjuten mässing, skänkt 1799. Foto S Hallgren J 964. Brass candlestick, presented in 1799. Fig 372. Ljuskrona av gjuten mässing, skänkt 1688. Foto S Hal I gren J 964. Chandelier, cast brass, presented in 1688. I 7 / / , // /:/ Fig 375. Mässhake av röd sammet med figurbroderad våd i guld och olikfärgat silke. Våden, som är ett nederländskt arbete från omkring 1500 (jfr fig 176- 177), stammar från en korkåpa. Foto SHM 1952. Red ve/vet chasub/e with orphrey with figure embroidery in gold and multi-coloured si/le The orphrey, which is from the Lo1v Countries, dates from ca 1500 (cf. Jigs 176, 177), and was originally 011 a cape. 501 502 Fig 376a. S:t Tomas, detalj av fig 375. Foto R Boström 1941. St Thomas , detail from Jig 375. Fig 376b. S:t Paulus, förstorad detalj av fig 290 och fig 375. Foto R Boström 1941. St Paul, enlarged detail from Jigs 290 and 375. Textilier Antependier: 1. Av naturfärgat linne, Libraria, komponerat 1954 av MS ( = Märta Swartling- Andersson) . - Avpassat till det äldre alta ret, lik- som altarbrun nr 1. - 2. Av violett linne, Libraria 1960. 7 - 705528 P ersnäs k yrk or INREDNING O C H INVENTARI E R Altarbrun: 1. Av naturfärgat linne komponerat 1954 av MS ( = Märta Swartling-Andersson). Till- hör antependium nr 1. - - 2. Av grått linne, broderier i grått, vitt och guld. Libraria, komponerad 1960 av A-L 0 ( = Anna-Lisa Odelqvist). Mässhakar: 1. Av karmosinröd sammet (fig 503 PERS NÄS NYA KYRKA 290, 375 ff) med en våd , stammande från en kor- kåpa, fästad på ryggen. Våden är broderad med guld och olikfärgat silke (guldet dominerar) och kantad med ljusgrönt, grovt siden. Över varandra framställ s tre apostlar stående under go ti ska balda- kiner på schackrutade golv. Alla ha r brunt hår och skägg: a) S:t Tomas (fig 376: a), iförd grön man- tel skiftande i guld över en ljusbrun klädnad ; b) S:t Paulus (fig 290, 376: b) i blå mantel med gult foder över röd klädnad ; c) S:t Johannes iförd grön man tel över en blå klädnad . Västtyskt eller nederländskt a rbete från 1400- talets slut. Lik Högby (fig 176, 177, s 259 f). Höjd 122 cm. Själva mässhaken, jämte kalk- klädet nr 1, tillverkades 1736. Därvid överflyttades den broderade våden från en utsliten mässhake, vilken var inköpt 1616 hos borgmästaren i Kalmar, Oluff Pedersson (se ovan s 478, mässhake nr 4). Konserverad 1952 vid RAÄ:s textilkonservering Pietas nr 3052. 504 Fig 377. Ka lkduk av vitt siden med broderier i mångfärgat silke, guld och silver samt kantad med knypplad guldspets. Första gå ngen omtalad J 767. Foto S Hallgren J 964. While silk cha/ice veil, with embroi- dery in multi-co/oured si/le, go/d and silver, and edged with hand-made gold /ace . Menlioned f irst in 1767. 2. Av svart sammet med si lvergaloner och Jehova- sol i silver, samt fodrad med grå lä rft. Inköpt 1864 (räk). Konserverad 1955 vid RAÄ :s textilkonser- vering Pietas nr 3423. 3. Av vitt ylle med rött linnefoder. Licium 1947, komponerad av E P ( = Elin Pettersson). 4. Av grönblå sidendamast, med applikations- broderi. Libraria 1961 , komponerad av Anna-Lisa Odelqvist. 5. Av blåv iolett ylle med silverbroderier, grått linnefoder. Libraria , komponerad 1963 av Anna- Lisa Odelqvist. Kalkdukar: l. Av röd sammet, ofodrad och utan frans, tillverkad 1736 av samma sorts sammet som mässhake nr I. 47 x 54 cm. - 2. Av vitt, gulnat at- lassiden med broderade blombuketter i schatter- söm med naturalistiska färger samt guld och silver (fig 377). I kanten knypplad guldspets . Arbete av god kvalitet, första gången omnämnt 1767 (st prot). Renoverad I 955 vid RAÄ :s textilkonservering Pietas nr 3424 och då försedd med nytt foder av naturfärgad shantung. 49,5 x 50 cm. - 3. Vit siden- brokad, Libraria 1964. 50 x 50 cm. Fem stycken moderna stolor, grön, röd, svart , violett samt vit. Två stycken håvar av röd sidendamast med guld- broderi. Libraria 1932. - Före 1932 användes kubiska kollektbössor av plåt. Predikstolskläden: I. Av grönt linne, Libraria 1964. - 2. Av gulvitt linne, Libraria 1964. Kormatta, röll akan , geometriskt mönster i grönt, grått, blått och gult, komponerad 1960 av Anna- Lisa Odelqvist, Libraria. 285 x 324 cm. Gåva 1960. Dopklänning av vitt linne med blå broderier. Gåva 1962. Gravminnen l. Av grå kalksten , inlagd i korgolvet neda nför predikstolen (fig 378). Inskrift i välformade majusk- ler: HI C : IACET : BOTOLPH: / AVI /S : QVI OBIIT : ANO : DNI : M : ccc : XL : I llll : FER IA : Illl AN[TE D] OI CAM : L : ET FILI' : El ' : QVI OBllT / AN / NO : EODEM (=här vilar Botolf Fågel ,79 som dog Herrens år 1344 onsdagen före söndagen Quinquagesima80 och hans son, som dog samma år). I mittfältet en örn- liknande fågel (avis) , svagt synlig, samt två bomär- ken, sekundärt inhuggna, liksom initialerna IIS KlD. 218 x 135 cm. Nedre vänstra hörnet avslaget. - På Rhezelius' och Törnewalls tid låg stenen på kyrkogården , liksom ännu på Ahlqvist tid , 1820- talet. Vid Nya kyrkans tillkomst placerades den i mittgången, men fick vid restaureringen 1959 sin nuvarande, mer skyddade plats . - Håkansson nr 641. Följande stenar, nr 2- 6, är sedan 1959 inlagda i korgolvet bakom altaret. De beskrivs här i den ordning de ligger från söder till norr : 2. Grå kalksten med inskriften : ANNOX M D CCCIX I N E s : KID I DOT ANA BRITAX samt bomärke. 153 x 178 cm. - Håkansson nr 664. Mellan kryssen är en ristad rektangel. 3. Grå kalksten, med ett olikfärgat parti i form av en halvrundel: avtryck efter den gamla altar- ringen (jfr fig 306, 308, 321). Stenen har nämligen tidigare till större delen legat innanför denna. Ini- I NREDN I NG OCH I NVENTAR I ER .,.,.~ -. . Fig 378. Gravsten över Botolf Fågel (Botolph Avis) , ·i· 1344. Skala 1: 20. Teckning av P Törnewall J 673. UU B. Stenen placerades J 959 i korgolvet nedanför predikstolen (tidigare i mittgången). Grave stab in memory oj Botolf Fågel (Boto/ph A vis), "i" 1344. The stone 111as p/aced in the chancel jloor in 1959, be/01V the pulpit (formerly it 1Vas in the middle oj the nave). tialerna MS och årtalet 1665, delat av ett bomärke. 107 x 91 cm. - Håkansson nr 647. 4. Röd kalksten med lågerhuggen yta. Inom en nedsänkt oval i mitten initialerna M IS, årtalet 1709 samt bomärke. 215 x 148 x 13 cm. Håkansson nr 651. 5. Grå kalksten med initialerna N. I. L. ( = pros- ten Nils Johansson Lundeberg, t 1822, not 52). Även denna sten har legat under den gamla altar- rundeln , av avfärgningen att döma. 212 x 181x13 cm. 6. Röd kalksten , trapetsformad. Medeltida? I mitten bomärke, till höger nedtill urtag för bänk- stolpe eller liknande. 184 x 88 (75) cm. 505 PERSNÄS NYA KYRKA Fig 379. Yotivskepp, »Gambäta», skänkt 1877. Foto R Bo- ström 1964. Votiue s/11jJ , the Gambäta, presented in 1877. 7 (innanför sydportalen). Av grå kalksten. Inom en ristad fyrkant med ornerade hörn inskriften: ANO 1764 / PIS MlD / . Nederst bomärke. 205 x 163 cm. Håkansson nr 659 samt bomärke nr 135. 8 (innanför nordportalen:). Röd kalksten. Ö- verst inskrift i versaler inom rektangel: WAR NU ÅTER TL RIDS / MIN SIÄL TY HERRAN GÖR / TIG GOTT TY TU HAFWER / UTTAGIT MI NA SIÄL UTU / DÖDENOM, MIN, ÖGON / IFRA TÅRAR MIN FOOT IFRA / FAL · !AG· WIL · WANDRA FÖR / H ERRANOM VTI · THE· LEF-/WANDES · LANDE · PSALM 116 V 7 · 8 · 9 / / PKS S · E · D. Bomärke. 210 x 149 cm. Håkansson nr 671. Följande stenar, nr 9-11 , inlades 1959 i vapen- husets golv. De upprä knas från väster till öster: 9. Grå kalksten. Upptill en rektangel med ini- tialerna L.M.S: D.I.D. , samt årtalet 1750. Inom en fyrkant ett bomärke. 214 x 149 x 14 cm. Håkans- son nr 656. 10. Röd kalksten, med bomärke. 180 x 136 x 13 cm. Låg före 1959 söder om predikstolen. 11. Röd kalksten med inskrift inom rektangel: 506 P.K.S. 1733. Därunder bomärke (Trosnäs). 213 x 150 x 14 cm. Håkansson nr 653. Följande gravstenar, vilka av Håkansson har uppgivits ligga i Nya kyrkans golv, har ej kunnat återfinnas, sedan de 1959 togs ut ur kyrkan. Tro- ligen ligger de upptravade på norra kyrkogårds- muren: 12- 18. H å kansson nr 652, 662, 663, 669, 672, 673 sa mt 674. Sannolikt låg de före 1857 på kyrko- gården (jfr fig 320). Votivskepp Ett votivskepp av trä (fig 379), enligt inskrift »SKÄNGT AF A.N.S. ÅR 1877». Namnet Gam- bäta81 är målat på akterspegeln . Höjd 82 cm. Tavlor, möbler m m Originalritning till kyrkans ombyggnad av C G Blom-Carlsson 1851 med ändring av A R U Pet- tersson 1857, inom glas och svart ram, bleknad men tydlig. 51 x 66 cm. Möblerna i sakristian tillverkades vid restaure- ringen 1959, efter ritningar av arkitekt C H Berg- man. De består av prästaltare, fåtölj , tre stolar och ett bord, allt med läderklädsel. Kollektbössor, tre stycken , av bleck. Användes före 1932, då håvarna anskaffades (se s 478 f , 505). N yckel , med axet sammansatt av två M -formade stycken. Längd 18 cm. F rån gamla västportalens dörr (1857). Böcker Karl XIJ:s bibel , anskaffad 1704 och Jagad före 1733 (inv). Renoverad på 1950-talet med nytt ba nd med gamla beslag och nygjorda stämplar. Klockor Storklockan (fig 380) är omgjuten 1637 av Jurgen Putensen82 i Stockholm. Inskrift ru nt halsen (i två rader): DENNA KLOCKA FAGER OCH SKIÖN SKAL VPWECKIA TIL KYRCKIA OCH BON GUDZ FORSAMBLING I PEES- NES GELD HVILKA HAFVA HENNE SAMFÄLT KIOPT GUDH TIL AEHRA. / GENOM FLIT SIN LAERFADER KIAERA : HANS SIMONS: FALK!83 AHR 1.6.3.7. MANADT IVLI . GVDH VNNE OS SIN H. ORDH SAMEN OCH EN EVIGHLIGH GLEDIE AMEN. Fig 380a- b. Storklockan , omgjuten J 637 av Jurgen Puten- sen i Stockholm. Foto R Boström J 969 (tv) och J 964 (t h). The great bel/, recast in 1637 by Jurgen Putensen oj Stockholm. Norra sidan (fig 380 tv): två medaljonger i hög relief av Gustav Il Adolf och den lidande Kristus (Ecce homo), därunder: H: HANS SIMONSON I FALK PASTOR Därunder en fågel med en druvklase. Södra sidan: en myntavgjutning, därunder: HANS SIMONSON I LIENES / LARS I HI ELMSTADH Runt slagringen (en rad): SKYNDA TIGI-1 HERE TIL DOMEN SNART. LAET SEE TIT HERLIGA ANSICHTE KLART. THENS WESENDES HELGA TREFALDIGl-IEET . HIELP OS 0 GVDH I EWIGHEET. AMEN . M: IVRGEN PVTENSEN ME FECIT IN STOCH. Runt slagringen är även ett flertal bilder: fåglar, kräftor, fiskar (gädda och braxen) samt ett »band» av druvklasar. Klockan är f ö rikt prydd med renäs- sansornament. Den är emellertid ej så välgjuten som Fig 38J. Lillklockan , senmedeltida, troligen J300-talet. Inköpt 1823 från Gårdveda församling. Foto R Boström J 964. The small bell, late medieval, probably 14th century. Bought in 1823 from the parish ofGårdveda. I N RED N ING O C H INV EN TARIER 507 PERSNÄS NYA KYRKA <- 4., ...... -?!-- a Putensens klockor i allmänhet. Vid gjutningen har delar av formen lossnat, varför ornamentik och in- skrift, i synnerhet runt halsen, är mycket grova . Halsens inskrift har, för att överhuvud taget bli läslig, graverats. Tänkbart är att klockan gjutits av någon gesäll hos Putensen, som sänts till Öland för detta och andra uppdrag. Diameter 94 cm, höjd med krona 83 cm, utan krona 61 cm. Håkansson nr 645 . Lillklockan , som 1823 inköptes från Gårdveda (Gottfridsdals) församling i Småland , är från me- deltiden, med två gjutaremärken i relief (fig 381- 382). Runt halsen: DENNA KLOCKA ÄR KÖPT ÅR 1823 I FRÅN GOTTFRIDS- DALS FÖRSAMLING T PÄRSNÄS Norra sidan: w PASTOR A p KÄLSTRÖM84 I GUDI ALENA ÄRONA I u s B 508 b Södra sidan : Fig 382a- b. Samma klocka som i fig 381 a. Gjutaremärken. Uppm S Hesselgren & S Fränne 1931. Sektion, 1: 20, uppm L-M Holm bäck 1951. a- b. Sca/e draiving oj the be/I shown in Jig 381, and the Jounders' marks. MICAEL GÖRANSON I STÄNINGE I SVEN PEHRSON I HÖRLÖSA I ÅLDERMEN Runt slagringen: + IAG MINNER GERTAT PÅ SINN GUD MED BÖN ÅKALA JAG (alla ord ski lj as från varandra av tre punkter över varandra). Denna inskrift är sekundär, inhuggen med mejsel. Klockan är i själva verket senmedel- tida. Dess enda ursprungliga ornering är två rund- stavar runt hal sen, två klockgjutaremärken på krop- pen samt en rundstav i slaget. - Diameter 73,4 cm. höjd med krona 90 cm, utan krona 68,6 cm. Sanctusklocka, gjuten i si utet av 1700-ta let (den kallas ny 1793). Akantusornament runt halsen. Utan inskrift. Diameter 19,2 cm, höjd med krona 18,7 cm, utan krona 14 cm. Ringarrn och axel av trä. Hänger på södra sidan av koret. Noter J. Ahfqvist 2: J, s 208 f. 2. Peter Anders Bergström, kh i Persnäs 1753- 1764 (Herdam 4, s 82 f). Berättelsen återfinnes under rubriken »N ågra tenckwerdiga ährender och Förändringa r som sigh på å thski lliga tijder Hendt och till dragit haffwa» å ren 1614- 1765 (Cl, s 633- 647). - B var en sjä lvrådig och oresonlig man. Det framgår ej av kyrkböckerna, men väl av domkap hand! , att han levde i osämja inte bara med sin kontraktsprost (G Ahlberg) och sin komminister (J Dahlerus), utan även med en stor del av sina församlings- bor. En av orsakerna var de kuppartade metoder, med vilka ha n lyckades genomdriva orgelbygget 1758. 3. Ahfqvist, Sam! III, s 23, 24, 24 a , plan avb s 24 h ; 2: J, s 1J8. - Området ifråga ligger numera inom Föra sn. 4. Ahlqvist 2:1, s JJ4 f.- W Anderson, Stenkors s 29. 5. Rhezelius F.c. 2/3, s J 2, avb s J 3; F.c.5, s 57. 6. Räfwelsk sten= sten från Reva!. Jfr SvK Öland T: I, s 22, not 2. 7. Dagen före Reminiscere= lördagen före andra sö ndagen i fastan. År J 344 inföll denna dag den 28 februari. 8. Se vidare Sten Lundwall, Solur, Fataburen J 953, s 163 ff samt C G Lekholm, Tidmätning, Kulturen 1954, Lund 1955, s 10 ff. 9. Elof Michelsson är nämligen omnämnd redan 1768, men kallas »framlidne» å r 1802, se ovan. J 0. Hadorph benämner boden »korehuuss» (se underskriften till fig 301). Ahlqvist däremot kallar den kyrkbod (Sam! Jlf, s 22). En annan benämning ä r materialhus. - Vapen- huset tjänstgjorde under J 800-talet även som bårhus (se fig 306) . lJ. Löfgren kallar denna typ av kyrkor »Öländskas k klöf- sadlar», medan Ahlqvists förklaring av beteckningen lyder: »Gamla Köpings K yrka war upbyggd i den så kallade Klefsadels formen med ett Torn på hwarje ända» (2: J, s 160. Så även ang Räpplinge kyrka, 2:1, s 194). »Lång- löts Gamla Kyrka war upförd med 2:ne torn, på wanliga Öländska sättet, ett wid hwarje ända» (2: J, s 236). Ang Resmo kyrka skriver Ahlqvist: »Efter ett besynnerligt bruk i forntiden, ägde hon 2 :ne Torn, ett hwid hwarje gafwel» (2: 2, s 190). Såvitt mig är bekant, förekommer ej uttrycket tidiga re, varken hos Rhezelius eller i Ransak- ningar. Det äldsta exempel som anförs i SAOB är från J 866. - Klövsadel = packsadel som används såsom un- derlag för klövjebördor. Tornen liknas vid de båda bör- dorna på ömse sidor om packdjurets rygg. 12. R Boström, rapport rörande Gärdslösa kyrka J/11 1957, ATA (dnr 6227/57). - Dens, Gärdslösa kyrkas 93 ff. 13. R Boström, rapport rörande Glömminge kyrka, ATA (dnr 2219/53). 14. Hoflunds lå nga beskrivning i Inv 1829 stöder sig huvud- sakligen på Ahlqvist 2: l, s J 08 ff. J 5. Den följande a nalysen bygger helt på en utred ning av framlidne prof Erik Lundberg i brev till förf i jan 1969. - Jfr även Lundberg I, s 193. 16. G ä rdslösa, se Lundberg I, s 578 sam t uppm av S Hessel- gren och S Fränne J 931 i SvK arkiv. - Martebo, SvK Go I, fig 53, 54 samt Lummelunda i samma volym, fig 97. - Burs, SvK Go VI, fig 10 samt s 25. 17. Frö/en I, s 64 samt fig 46-47. - DK, Bornholm s 408. J 8. Beskrivningen av klockstolen är författad av L- M Ho/111- bäck. 19. Resmo kyrka ha r ett längsgående tunnvalv (W Anderson, Resmo, s 28 f ; Lundberg I, s 339, 406 f; uppm av Albert Flink J9J 8 i SvK ark iv). Arby kyrka, strax söder om Ka l- mar, har ett tvärställt tunn va lv över koret (uppm 1940 av H Åkerlund, ATA). 20. Överintendenten Folke Ho/mer, med vilken jag har disku- terat Persnäs-dörren och dess datering, har generöst lå tit mig taga del av sitt omfattande material om medeltidajä rn- smide. Följande citat är hämtat ur hans brev till förf: »Persnäsdörren uppvisar ett system med upprepade klyv- ningar av bågformade eller 'du bbelhornade' ä ndar av smideselementen, en utveckling av ett klart romanskt sätt att forma beslagssmide. Utvecklingen går från en viss enkel och klar formgivning till a llt mer ' utfingrade' och spretande mönster med tendens mot myller och överdrift av klyvningarna ju längre man går in i 1200-ta let. Med all reservation för Mandelgrens su mmariska teckningsmaner, vill jag gärna tro att en viss stramhet och red a i bes lagens a nordning på ytan hänför dörren till en tidigare period, alltså 1 JOD-talet, och den sk ulle då kunna tänkas höra ihop med den vid grävningarna konstaterade 1100-tals- kyrkan». - Jfr F Ho/mer i Tidskr f Konstvet J 932, s 86- 99. - E Wrangel i samma tidskr 1928. - A L Romdahl i Fv J 914. - E Lundberg i Rig 1927 och J 929. 2J. Detta missförhå lla nde framträder tydligt om ma n jämför det ännu bevarade västtornet med Mandelgrens sä tt att återge det i ritning. I tornplanen längst ned tv i fig 316 har han tagit med murtrappans hela sträckning från botten- våningen och ända upp till a ndra våningen (där den f ö är felritad). 22. Ramdala, se S vK Bl I, fig 73, s 65 f; V, s 14 f; The Chur- ches oj Blekinges 19. - Arby, se not 19. -Store Hedinge, se DK Praesto. amt, s 57, fig 3, s 59, fig5. 23. Lundberg I, s 388 f. - Tuulse, Hossmo, s 108. - I S1vartling, Alvastra Abbey, s 89 samt fig 53 . 24. Herdam 4, s 77. 25. Enligt en tradition bland nu levande ättlingar till för- 509 PERSNÄS KYRKOR övarna av inbrottet i sakristian, meddelad l 969 av kyrkvaktaren Allan Nilsson, gömdes stöldgodset under norra korsarmens trappsten och togs aldrig därifrån. Det är emellertid svårt att tänka sig, att den nedgrävda skatten skulle ha undgått upptäckt, när medeltidskyrkan rasera- des 1857. Ligger den mot förmodan kvar, befinner den sig under norra gången, mitt för dörren (jfr fig 322). Samma tradition förtäljer också, att dyrbara si lverföre- mål, en nattvardskalk eller en vinkanna, skulle finnas med bland det stulna. Jfr den s 451 citerade förteckningen av tjuvgodset. 26. Mandelgren har i en av sina skisser (fig 312) givit sydpor- talen samma form som den norra, medan han i renrit- ningen (fig 318) återgivit treklöverformen på samma sätt som övriga tecknare. 27. Barbette, en kvinnlig huvudbonad buren av de berömda furstinnestatyerna i Naumburg från omkring 1250. Även i Estuna kyrka förekommer en kvinna med en bar- bette på kalkmålningar, av I Wilcke-Lindqvist daterade till senast 1270-talet (SvK Up V, fig 637 samt s 715). 28. I min rapport 23/5 1959 till RA ang restaureringen av Persnäs kyrka, ATA (dnr 3309/59) kallad »stycke av en altarskiva eller fönsterbänk». 29. Gothems kyrka och Gärdslösamästaren behandlas av Roosval bl a i följande arbeten: Kirchen s 150 ff pi 75; Ciceronen l, s 99 f; Ciceronen 2, s 27, l l 8; SvK Go IV, fig 102, 103. - Jfr R Boström i Fv 1955, s 94; dens, Gärdslösa kyrka, s 93 ff . 30. Boström, Gärdslösa kyrka, fig 6 samt s l 00. 31. Uppm av Gärdslösa kyrka 1931 av S Hesselgren och S Fränne i SvK arkiv. 32. Se l: 3, s l 98 samt i not 29 ovan a a; Boström i Fv 1955, s 94, 96, 98. 33. Opublicerad anteckning av J Roosi:al i SvK arkiv. - Håkan Tanna är behandlad av I Anderson, Stenåsa, s 10 ff, fig 6-11 samt av R Boström i Festskr SK, s 72 f, fig 2- 3. 34. Rapport rörande Räpplinge kyrka av R Boström 22/6 1966, ATA (dnr 3529/66). - Dens i Öbl 31/12 l 966. 35. Jfr Böda, Högby och Källa kyrkor i SvK ÖlandI:2, s 112; 1:3, s 197, 200; 1:4, s 324 ff. 36. R Boström i Fv l 955, fig 2 samt s 96. 37. Rapport 25/4 l 957 av M Ho/ren rörande undersökning av Bredsätra kyrka, ATA (dnr 2781 /57). 38. Lars Wandring, f omkring 1730, kallad båtsman, i likhet med flera medlemmar av familjen, senare (kyrk-)bygg- mästare, bosatt i Gamleby. W var en mångkunnig man. I Högby flyttade han predikstolen och gjorde nya bänkar sa mt ändrade om västtornet till klocktorn l 786-1787 (SvK Öland I: 3, s 205 f, 222). G 1 m Brita Håkansdotter, t l 800. När han gifte sig andra gången 1801 med änkan Kjerstin Jonsdotter, kallas han »Inhys(es) Enkem(an)». 39. Carl Gustaf Blom-Carlsson, f 1799, t l 868. Arkitekt, pro- fessor i byggnadskonst vid Konstakademien. I ÖIÄ, där han mestadels sysslade med kyrklig arkitektur, tjänst- gjorde han under olika perioder: l 818 blev han konduk- 510 tör, l 829 t f arkitekt, l 844 arkitekt och efter flera tillfäl- liga förordnaden l 855 och följande år blev han intendent 1862. Från denna tjänst erhöll han avsked l 864. 40. K-B Lundgren har i Öländsk bygd 1962 gjort en försiktig antydan om en annan förklaring till tomkatastrofen . Den skulle ha framkallats med avsikt av församlingsborna, som därigenom ville driva igenom sin önskan att den nya kyrkan endast skulle ha ett torn, i väster (jfr fig 337). Det framgår emellertid klart av arkivalierna, att majoriteten var för de av ÖIÄ uppgjorda ritningarna (fig 338 f), en- dast 3 röstade emot. 41. Betydelsen av ordet ganska, se SvK Öland 1:4, s 377, not 46. 42. Abraham Rafael Ulrik Pettersson, f l 824, t l 866, andre arkitekt i ÖlÄ . Han har bl a gjort ritningarna till om- byggnaden av Vallentuna kyrka 1856 (SvK Up V, fig 120,sl22). 43. Meddelat av f kyrkvaktmästaren Arvid Logg 1959. 44. Vall (SvK Go III, fig 83, s 73; Roosval, Vitriarius, fig l 81). - Mästerby (Go III, fig 215, s 180, 186; Roosval a a fig 61). - Eskelhem (Go III, fig 236, s 204 f; Roosval a a, fig 171, pi 201). - Hejde (Go III, fig 293, 294, s 259; Roosval a a, fig 137). - Klinte (Go IIT, fig 389, 391, s 317, 320; Roosval a a, fig l l, pi 20). - Etelhem (Roosval a a, pi 23; Go V, s 129 ff). - Lau (Roosval a a, fig 159, pi 43). 45. Anga kyrka, målningar signerade av Hallvard (Roosval, Visby stift, färgbild mellan s 240 och 241; SvK Go IV, fig 594, 599). - Gothem (Roosval, a a, s 237; Go IV, s 864, grupp l). - Klinte (Go ITT, fig 394, s 320; Lagerlöf- Svahnström avb s l 7 l). - Hall (Lagerlöf-Svahnström s 148). 46. N M Mandelgren, Atlas XI, h 2, s 30, och pi VI, fig 10- 1 I. - Jfr SvK Öland I: 3, s 269, not 55. 47. Anders Björk, målare, hittills ej känd från någon annan kyrka på Öland. Möjligen identisk med Anders Björk- man, SvK Öland I: 3, s 269, not 52. 48. Georg Melin, kh i Persnäs l 769-1790. Han var gift fyra gånger, tredje gången med Catharina Lucia Åhstrand, f 1739, t 1770, dotter till den kände Petter Åhstrand, lands- kamrerare och kronofogde i Ölands norra mot, författare till Beskrifning öfwer Öland, Uppsala l 768. M fick J 9 barn , 8 söner och 11 döttrar, av vilka sistnämnda ett fler- tal gifte sig med öländska präster (Herdam 4, s 83 ff). 49. S:t Martin var biskop av Tours på 300-talet och brukar kallas Frankrikes apostel. I vårt land mest känd under namnformen Mårten. Legenden förtäljer, att han delade sin mantel i två delar, för att ge den ena åt en tiggare. På natten kom Kristus till honom i drömmen, iklädd den del av manteln som tiggaren fått. 50. William Karlsson, Studier, s 54, 55, 101 samt Pl XX, fig 56. 51. SHM inv nr 12 974, se SvK Go IT, fig 283 os 200. 52. Nils Johansson Lundeberg, kh i Persnäs 1791-1822. G 1 m Sophia Darothea Fiedler (Herdam 4, s 85 f). 53. Lars Wahlberg , f 1724, t 1776, orge lbyggare, från 1740- talets början elev till Wistenius (SvK Öland I: 2, s 159, not 76). Innehade från 1750-talets mitt verkstad tillsam- mans med A Wollander (not 54). Ansökte 177 l, liksom Wollander, om privilegium utan examination, vilket av- slogs. - Erici, Orgelinventarium, s 291. 54. Anders Wollander, f 1719, t 1803, orgelbyggare, från början av l 740-talet elev till Wistenius (SvK Öland 1:2, s 159, not 76), från början av 1750-talet i bolag med L Wahlberg. Efter dennes död 1776 anställd hos Peter Schiörlin och andra orgelbyggare samt verksam som reparatör. Inga självständiga verk kända. - Erici, Or- gelinventarium, s 292. 55 . Den förgyllda knappen är kanske identisk med noden på kalken i fig 371. 56. »Inventarium på alt Sö!j som finnes i kyrkorna på Öland Anno (1)566», ms i KA, enligt avskrift av Ahlqvist, Sam! I, s 35 (UUB). 57. En oblatask i exakt samma utformning, daterad 1625 eller 1627, finns nämligen i Estuna kyrka, SvK Up V, fig 668 och s 752. - Mandelgren avbi ldade 1872 en lik- nande i Smålands museum, Växjö (LUKI, Mandel- grenska sam! , avd VI, pi 215, nr 1466, 1467). 58. Betr benämningarna altarkläde, örngott, räck/in och handkläde, se Svk Öland I: 3, s 269, noterna 63- 66. - Textilbeskrivningarna s 477 ff samt s 503 ff granskade av ant ikvarien Inger Estham. 59. Kirsin (kersij)=yllevävnad från Kersey, Engl. 60. Sars (fr serge av lat serica, siden)= ett lätt, kyprat eller diagonalvävt sidentyg. 61. Gåvoregister 1657-1688, C J. 62. Med Horn avses den gård i Persnäs sn som nu går under namnet Lilla Horn och som under medeltiden var sätes- gård . I äldre tider ansåg man att i stället Horn i Högby sn åsyftades (Öland I: 3, s 202). Jfr exempelvis »Minne efter Adeliga Ätten HORNS Stamfader», det tal med vil ket Abraham Ahlqvist år l 824 tog sitt inträde i Gö- tiska förbundet (ms i ATA) . Se vidare not 63; SvK Öland I: l , s 45, not l samt Medelt Ölands 23. 63 . Jfr Ahlqvist 2: l, s 100; Håkansson nr 640 samt nr 675 och 676; Gardell nr 180, 30 samt 98 ; Medel! Ölands 25. - .Beskrivning av vapenbilden jämte kommentarer har välvilligt lämnats av statsheraldiker S G U Scheffer. 64. Haqvinius S venonis Sandberg, kh i Persnäs l 686- J 734, tillsammans md sin första hustru, Maria Stolpe (f 1659, t l 711) begraven i kyrkans kor. Han var gift 2:a gången (1722) med Helena Catharina von Marqvard, av allmogen kallad »fröken i Persnäs», t 1763. Hon synes ha fört ett äventyrl igt leverne och förekommer ofta i dom- böckerna samt i Dom kap hand I (Håkansson, s 215 f; Herdam 4, s 81 f). 65. Meddelad 1969 av kyrkvaktmästaren Allan N ilsson. 66. Titeln direktör brukades av dem som innehade högre befattningar inom Dykeriet. 67. Carl Oscar Christiernin, f 1823, t 1899, målare, bosatt i NOTER Kalmar. Han har bl a utfört a ltartavlor i G å rdby, Pers- näs och Stenåsa, varvid han som ramverk har bibehå llit uppsatser från l 700-talet. I Kalmar slottskyrka restaure- rade han de målade valv- och väggdekorationerna l 892 (SvK Sm UI, s 42). 68. »Kanske av Benedikt Dreyer», enligt ett tillägg av J Roosval från omkr 1940 i William Andersons ms. 69. Swen Jönsson, snickare, hittills ej känd från någon annan Ölandskyrka. Predikstolarna i Smedby och Runsten står emellertid så nära den i Persnäs att också de skulle kunna vara av hans hand. 70. Orglarnas disposition: A. Wahlbergs orgel: Gedacht 8, Quintadena 8, Principal 4, Kortfleut 4, Quinta 3, Oc- tava 2, Scharff 2 ch, Trampet 8 . .Bihangspedal (Hiilphers s 297). - B. 1917 års orgel: Man I : Borduna 16, Principal 8, Gedackt 8, Gamba 8, Octava 4, Trumpet 8. Man Il: Salcional 8, Rörflöjt 8, Flöjt 4, Vox humana 8. Ped: Subbas J 6, Gedackt 8. - C. 1963 års orgel: Man I (h uvudverk): Rörflöjt 8, Principal 4, Gemshorn 4, Blockflöjt 2, Mixtur 3 ch, Regal 8. Man JI (bröstverk): Gedakt 8. Rörflöjt 4, Principal 2, Nasat I l /3, Scharf 2 ch. Ped: Subbas 16, Kvintadena 4. 71. .Benäget meddelande av doc Aron Andersson. 72 . Kalkens fot i Persnäs överensstämmer nära med exem- pelvis nattvardskalkarna i Högby kyrka och i Kalmar slottskyrka. SvK Öland I: 3, fig l 70, s 253 f samt Sm IU, fig 68, s 81 f. 73 . Lars Magnus Kallerström, mästare i Kalmar l 773- 1814. 74. Carl Petter Ringberg (Ringborg), mästare i Kalmar 1826- 1828. 75. Carl Gustaf Högstedt, mästare i Kalmar 1819- 1841 [50]. 76. Laurentius Andreil! Calmariensis, kh i Persnäs 1644- 1650, t l 650. G m: I. Annica Jönsdotter. Barn: Elaus, faderns efterträdare, samt Olof, amirali tetslöjtnant, som kallade sig Björck. - 2. Brita Matthisdotter, som dog i Böda (Herdam 4, s 80). 77. Lars Höök, kh i Persnäs 1736- 1753 (Herdam 2, s 135). 78. Israel Zerl, jfr SvK Bl I, s 333, 371. Tidigast omnämnd 1744, då han skänkte en ljusarm till Trefaldighetskyrkan, Karlskrona (SvK Bl III, s l l 1 ff). - Sonen Daniel var även mässingsslagare och vann burskap 1775 (Öland I: 4, s 408, not 10). - W Anderson, Svenskt stadslif, s 32. 79. Ahlqvist (Sam! UI, s 23) berättar, att ett sigill »med namnet .Botolph graverad! med Munkbokstäfver, blef funnit på Persnäs prästgårds ägor af f d Comminister Runemark, men åter förstörd!» . - N S Runemark , adj i Persnäs l 798, g I m Carolina Melin, dt t G Melin (not 48). Herdam 2, s 326. 80. Onsdagen före söndagen Quinquagesima inföll år 1344 den l 1 februari. 81. = Gambetta . Kanske uppkallat efter något franskt fartyg som bar den store, just på 1870-talet så berömde stats- mannens namn. 82. Jurgen Putensen, klockgjutare i Stockholm, verksam 1631 - 1658, t 1660 (Holmbäck s 94). Förutom Persnäs 511 PERSNÄS KYRKOR storklocka har han på Öland endast gjutit storklockan i H ulterstad. Klockbeskrivningarna granskade och kom- pletterade av komminister L-M Holmbäck. 83. Hans Simonsson Falck (Johannes Simonis Falkius), kh i Persnäs 1614- 1643. G 2 m Ingrid Suensdotter. Två barn, Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR (se även s 84 ff) Stockholm RA: ÖIÄ skr t K Majt 1851 (vol 8) ang ritn t ny kyrka jämte 2 osign ritn av N I Löfgren, uppm av gamla kyrkan, ext o plan 4/6 1850 samt förs! t ny kyrka 10/7 1850, ext o plan (Ritn , se BSt); ÖJÄ skr t K Majt 1857 31 /7 (vol 2) ang ändr av ritn t ny kyrka . (Ritn, se BSt). - ATA: Åhstrand- Löfgren, kyrkan o kyrkogå rden från SO samt plan 1817 jämte beskr ; Osign teckn (tro! J Wallman)l 820 av Sigmund frå n Horns gravsten; Lä/gren I, s 7, 35, 59, 208 (kyrkan från S 1861 ), 230 (kyrkan från SY samt ofullst plan 1822), Bih s 45 ; A Ahlquist , »Minne efter Adeliga Ätten HORNS Stam- fader , uppläst i Göthiska Förbundet den 30 October 1824» jämte en avbildning av Sigmund från Horns gravsten (tro! av J Wallman); !nu 1829; J Wal/man , »Öländska och Goth- ländska Fornlemningar. Supplement till Hilfelings Dagbok ... T Häftet. 1830», fig 136, 137, 140, 142 (3 gravstenar, Rynings kors) ; Mandelgren , Reseber 1848, s 64; 3 teckn av H A R Siden I 873 (kapitäl och gravstenar) ; !h1fors, Oelandia sacra s 45- 56, 243 ; Snabbinu 1912 av A Billow, rev 1921 av Billow samt komp! 1933 av N Lindahl ; kop av skr ra Curman t PÄ Pers näs 17/10 1923 samt 28/ I 1924 ang medelt dopfunts- fragm ; kh G Håkansson t ra 9/ 1 1924 ang dopfuntsfragm jämte prot-utdrag Persnäs kyrkostämma 28/5 1923; A Bi/10111 skiss av dopfuntscuppa o skaft 1921; dens , reseber Öland 1923, dnr 1943/23; skr M Ho/ren 5/8 1930 (Persnäs) samt 25/4 1957 (Bredsätra dnr 2781 /57); Håkanssons sam/, Journal I (1936), s 142, 143, lI (1936- 1937), s 7- 11, 173, 181, 371- 373 ; Arby kyrka, Sm, uppm H Åkerlund 1940; skr N Sjö- s/rand 22/6 1959 (dnr 3917/59) jämte uppm av medelt grav- stensfragm; rapporter av R Boslröm 13/4 1953 (Glömminge dnr 2219/53), I / 11 1957 (Gärdslösa dnr 6227 /57), 23/5, 22/7 1959 (Persnäs dnr 3309/59, 4500/59), 22/6 1966 (Räpplinge dnr 3529/66) ; fotos, uppm, tidningsurklipp mm; Sveriges Kyrkors arkiv, ms t beskr av Persnäs kyrkor av William Anderson 27 /2 1936, renskr av detsamma, bearb av J Roos- val , komp I R Ström bom (Boström) I 940- 1949 jämte uppm, fotos , anteckn o excerpter; R Boström, anteckn, fotos o uppm 1959-1969; uppm av Gärdslösa kyrka, S Hesselgren o S Fränne 1931; uppm av Resmo kyrka av A Flink 1918; 512 varav dottern Elisabeth var g I m Elias Petri Ungius, komm i Föra ; g 2 m Oestanius Nicolai, kh i Källa (Her- dam 4, s 78 ff). 84. Anders Petler Källström, kh i Persnäs 1724- 1738 (Herdam 3, s 78). uppm av Glömminge och Vickleby kyrkor av Alb Flink 1918. - BSt: Förs! t ny kyrka av C-G Blom-Carlsson, fastst 17/ 12 1851 (tillhör ÖIÄ skr t K Majt, se RA); föreg förs! m ändr av A R U Peltersson, fastst 14/7 1857 (tillhör ÖIÄ skr t K Majt, se RA); förs! t ny bänkinredn Br Olsson 1930· plan över ringmuren Gusl Karlsson 1941; förs! t el belys~ T Engslröm 1951; C H Bergman uppm o förs! t rest 1958, ändr förs! C H Bergman 1959; förs I t altarskåpsmåln H Fagerslröm 1960; Skr M Ho/ren 29/10 1941 , kh N Lindahl 9/6 1941. - KB : Rhezelius F.b. 22 (Aschanaeus' sam!) , s 5 (Rynings kors avb); Rheze/ius F. c.2/3, s 12- 13 (Rynings kors), s 56 (S från Horns gravsten avb), s I 28- 129 Botolf Fågels gravsten), s 131 (E Åsessons gravsten), s 132- 133 (S från Horns gravsten); Rheze/ius F. c. 4a, s 10 (S från Horns vapenbi ld); Rhezelius F. c. 5, s 56 ff (4 teckn, kyrkan o kyrkog från S, gravstenar, Rynings kors mm), s 191 (Rynings kors) ; Ransakningar 1667 (avskr av original i YaLa), sign F I 9:4, s 240 ff, Törnewal/ F m 46, fol 5- 10 (avritn av 3 gravstenar jämte avdrag av trästockar); Peringskiöld, till- lägg t Monumenta, sign F h 34 (tidigare sign L 23), p 6 ang S från Horns gravsten; NI Löfgren, odat teckn av kyrkan från SY, sign F m 55. - KrA: Sjökarteverkets arkiv, karla över Öland, sign Litt V:26. - LMS: »Geomelrisk Book af Ölands Norre mootlm 1683, serien Geom jordeböcker, detalj av Persnäs kyrka o kyrkogård (G 2:47) . - NordM: Wa/1- mans sam! vol Il (omkr I 820) , Öland 1 (blyertsteckn av Ry- nings kors, tradition om Digerflisan); Öland 2, s 106 (kyr- kan från N) s 109 (teckn av »St Erik»), »kyrkan» i Geh ls gärde, gravstenar, Rynings kors ; Öland 3, bunt 1, s 164 (tradition om Rynings kors) , bläckteckn av Rynings kors, s 30 (blyertsteckn av kyrkans N korsarm) samt uppm av Digerflisan), Öland 3, fol 31-36 (medelt gravstenar avb) , fol 37 (Rynings kors avb). Kalmar KLB: Petrus Frige/ius ' sam/ (Sigmund från Horns gravsten en I sek källor). Lund LUF: Mande/grenska sam/. Avd Yl, pi 215, nr 1466, 1467 (svarvad låsask i Små! Mus, Växjö) ; Avd XT, pi 31, nr 129, fig 5 (S från Horns gravsten, efter Wallman?) ; pi 123, nr 513 (2 portaler, korets S fönster, N-fasad, tomplaner, plan , de- taljer) ; pi 124 (renritning ~ förlaga ti ll Atlas pi XIV fig 21 - 26) ; pi 325, nr 1268 (järnbeslagen dörr) ; pi 362, nr 1349 (kor- pulpet). Ser 4, nr 9 (Kalmar stift , Persnäs) , 19 teck ningar (huvudsakligen Persnäs kyrka, men även Gärdslösa och Löt): Planer, sektioner , fasader, porta ler, fönster , kolonndeta ljer , ka lkmå ln mm samt förlagor till Salmsons litograf i. Ser 5, 1 bl anteckn. Uppsala UUB: Hadorph S 30, fol 79 v:o (beskrivn); Törne1vall S 74, fo l. 237 (kyrkan frå n SY) ; Ahlqvist, Sam! I , sign S 84, s 35 (avskr av »Inventa rium på a lt Sölf som finnes i kyrkorna på Öland Anno [1]566», ms i KA); Sam! IIf, sign S 86, s 21- 24 h, 28 (i nt mot Ö av N i Lö/gren 1815, osign). Vadstena Va l a: Biskop Petrus Benedicti visitationsbok, sign F lll:a I (inv från 1500-talets slut), fol 21; Ransakningar 1667, original- hand I, sign F V I. - Kyrka ns arkiva lier: räk 1650- 1722 (C I), 1723- 1761 (L 1:1), 1756- 1791 (K 1:1), 1791- 1820 (L I:!) ; special 1786- 1820 (L 1:2), räk 1820- 1893 (L 1:3); vis prat och inv l 654, 1658, 1663, 1684, 1692, 1713, 1722, 1733, 1737, 1748, 1755, 1759 (C 1), 1767, 1782, 1791, 1793, 1803 (C 2); inv 1767, 1791 (K I:l); st prat 1656- 1687 (C !), 1753- 1799(K1:1), 1800- 1820(K f :2);gåvoregister 1657- 1688(C 1) ; » Några tenckwerdiga ährender och Förändringar som sigh på åthskil/iga tijder Hendt och tilldragit haf!wa» [1 614- 1765] (C 1, s 633- 647); vigsel/ängd 1767- 1831 (C 2); /öd-o dopbok 1767- 183 1 (C 2); död-o begr bok 1767- 183 1 (C 2); avskrcw brev mm 1767- 1822 (C 2) ; Om anmärkningsvärda händelser 1772- 1826 (C 2); Om inskr på gravstenar (C 2, bakpärmen) ; Högby räk 1672 (C 1) , kollekt t Persnäs. - Kalmar domkapitels arkiv, E 1V No 30 (Persnäs): a) ä ldre hand! 1651- 1785. Persnäs Hos PÄ förvaras yngre kyrkoarkivalier. Jnv, sign N 111:12 1964-1969 genomgången. Originalritn t kyrkans ombyggnad 1857 av C G Blom-Carlsson och A R U Pettersson inom glas och ram förvaras i kyrkan. KÄLLOR OCH LITT ERA TUR TRYCKTA KÄLLOR OCH LITT ERATUR (se även s 87 f, s 161 ff , s 169 f, s 272, s 380 samt s 409) Boström Ragnhild, Persnäs kyrka i gamla tider I- IT, Öbl 21 /12 resp 29/ 12 1959. - Tre märkliga gravstenar i Persnäs kyrka, Öbl 2/5 1959. Ho/mer F, Stildrag i järnsmideskonsten under romansk t id , i: Tidskr f konstvet 1932. Htilphers A A:son, Historisk afhandling om musik och instru- menter särdeles om orgwerks inrä ttningen i a llmä nhet jemte kort besk rifning öfwer orgwerken i Swerige, Wes- terås J 773. Janse 0 , Medeltidsminnen från Östergötland, Sthlm 1907. Karlsson William, Studier i Sveriges medeltida mö belkonst, akad avh, Lund l 928. Lager/öl E & Svahnström G, Gotlands kyrkor. En vägled ning. Sthlm 1966. Lundberg E, Järnbeslagna dörrar från romansk tid i Öster- götland, i: Rig 1927. - Järnbeslagna dörrar frå n romansk tid i Öste rgöt land . Nya studier, i: Rig 1929. - Sankt Örjans bild å Kungslena kyrkdörr, i: Med ha m- ma re och fack la IV, 1932. Lundgren K-8, Varför och hur ombyggdes Persnäs kyrka å r l 857, i: Öländsk bygd 1962. Romdah/ Axel L, Rogslösadörren och en grupp romanska smiden, i: Fv 19 14. Roosval J , G otlands kyrkokonst, i: Visby st ift i o rd och bild , Sthlm 1952. - Gotländsk vitriarius. De medeltida gotländska glasmå l- ningarnas bes tånd och historia, Sth lm 1950. S1vartling Ingrid, Alvastra Abbey. The first Cistercian Settle- ment in Sweden , Acta universitatis stock holmiensis/Stock- holm Studies in History of Art 16, Sth lm (tr i Uppsala) 1969. Tuulse A, The Ch urches of Blek inge (Ch Sw I) , Sthlm (tr i Uppsala) 1968. Wrange/ E, Konstnärligt järnsmide från den äldre medeltiden i Småland , i: Tidsk r f konstvet I 928. 513 Förkortningar (se även SvK Öl I:l, s v-vi) ATA BSt ChSw dep DK Antikvariskt-topografiska arkivet Sthlm. VHAA, Kulturhistoriska byråns arkiv, RAÄ (före l f7 l 967 i K Byggnadsstyrelsen). The Churches of Sweden , an Art Historical Jn- ventory, Second Series, Vol I-, Sthlm 1968- . deponerad , deposition. Danmarks Kirker. Udg af Nationalmuseet , Khvn 1933-. Domkap Kalmar domkapitel och dess arkiv, VaLa. ED hand! Ecklesiastikdepartementets konseljhandlingar RA . Fmpl Svenska fornminnesplatser. Vägledningar utg genom VHAA. Nr 1- ; 1926-. Fv Fornvännen , Sthlm l 906- . inv inventarieförteckning lnv l 829 en på grund av en kgl förordning l 7 /4 l 828 före- tagen inventering av forntida minnesmärken i kyrkor och på kyrkogårdar. Protokollen, som för- des av prästerna, utskrevs i flera exemplar, varav en serie förvaras i respektive kyrkoarkiv, en serie i ATA KA Kammararkivet, Sthlm. KB Kungl. Bibl, Sthlm. kh kyrkoherde KL Kalmar län . Årsbok för kulturhistoria och hem- bygdsvård . Utgiven av Kalmar läns fornminnes- förening. [51 - ]3- . Kalmar l 963. KLB Kalmar Läroverks Bibliotek (tidigare Gymnasie- biblioteket). KLM Kalmar Läns Museum och dess arkiv , Kalmar. KLMedd Årsboken Kalmar län. Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening 1- 50, Kalmar l 898- 1962. KrA Krigsarkivet, Sthlm. la Jandsantikvarien. LMS , LSt K Lantmäteristyrelsens arkiv, Sthlm. LSB Linköpings stifts- och landsbibliotek. LSt se LMS. LUF LUKC ms NordM prot PÄ ra 514 Institutionen för folklivsforskning vid Lunds uni- versitet (Folklivsarkivet). Till dess arkiv över- fördes l /7 l 969 de i LUKI förvarade Mandel- grenska samlingarna. se LUF manuskript Nordiska Museet, Sthlm. protokoll pastorsämbetet riksantikvarien RA RAÄ räk SAOB SBL SD Riksarkivet , Sthlm. Riksantikvarieämbetet, Sthlm . räkenskaper. SHM SjöHM sn Snabbinv Svenska akademiens ordbok, Lund l 893- Svenskt Biografiskt Lexikon , Sthlm l 9 l 8- . Svenskt diplomatarium 1-6 (tom år 1355) och ny ser 1- 4 (å ren 1401- 1420), Sthlm 1829- 1959. Statens Historiska Museum, Sthlm. Statens Sjöhistoriska Museum Sthlm. socken en preliminär inventering av de svenska kyrkor- nas föremålsbestånd av konst- och kulturhisto- riskt värde, utförd under åren l 917- 1932. Samt- liga snabbinventeringslistor förvaras i ATA. Ett ex har tillställts varje inventerad kyrka samt ve- derbörande domkapitel. - På Öland utfördes in- venteringen av Anders Billow 1912- 1921. Senare tillägg utförda av prästerna. sockenstämmoprotokoll. st prot SvD SvK UUB Va LA VHAA vis prot ÖBI ÖIÄ ÖIÄ skr ÖKS Svenska dagbladet. Sveriges Kyrkor , konsthistoriskt inventarium, vol l Upps 1912, vol 2- Sthlm 1913-. Uppsala Universitetsbibliotek . Vadstena Landsarkiv. K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Sthlm. vis i tationsprotokol I. Ölandsbladet, Borgholm. Överintendents Ämbetet (efter l 918 BSt), Sthlm. skrivelser från ÖIÄ till K Maj :t (inrikes-civildep) iRA. Ölands kulturminnesförenings skriftserie, Borg- holm 1929-. LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland Ds Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland Gä Gästrikland Vb Västerbotten Ha Halland Vg Västergötland Hr Härjedalen Yr Värmland Hs Hälsingland Vs Västmanland Jä Jämtland Ån Ångermanland La Lapp land Ög Östergötland Me Medelpad Öl Öland Nb Norrbotten Summary CH U RCHY A RD, BELL-TOWER The churchyard (fig 294), which has been extended south- wa rds, (cf fig 293), is surrounded by a dry wall of limestone. The two plastered and whitewashed masonry lichgates were built in 1802 (figs 292, 295). A bell-tower was erected in 1626 (fig 300), rebuilt and moved in J 659 and replaced by a completely new one in 1697. This one was used until 1785, when the wes t tower was converted into a bell-tower. The !a rge grave slabs, which were in the churchyard until as la te as 1848 (fig 320), are no longer in their origina l posi- tions. Ma ny of them were placed in the floor of the new church , built in 1857. Others were sold by auction and used in farms in the parish as steps and the like. HI STO RY OF CHU R C H BUILDINGS l. The oldest known church compri sed a nave and a some- what narrower, short chancel with a na rrow rood a rch and a wide, deep apse (fig 383 A, cf fig 322). The thin walls, the masonry, a bond of small tooled stones (fig 323), as well as narrow doorways with the door surround in the outer shell of the double walls, suppo rt the dating of the church to the first half or middle of the J 2th century. Only the west gable (f ig 323), foundations under the floor of the pre- sent church (fig 322), and a forged-iron door-ring (fig 353) rema in of the oldest church. A door with iron fittings (fig 330), moved later to the east tower, probably belonged to the oldest building. Traces of a scissor-beam roof (fig 324 a, b), which was undoubtedly open, may also be dated early. Il. A powerful west tower, st ill in existence, was built , with its east wall resting on the west gable of the nave (fig 383 B, cf figs 302, 304, 323). There are several storeys within the mighty walls, vaulted in the lower part , and with floor joists higher up. The directions of the vaults a lternate in the bottom two storeys, to neutralize the thrust of the vaults. Ample space and bea ms on which to hang meat, etc, narrow lights a nd an archers' storey under the roof show that the tower, when completed, could be used in the act ive defence of the surrounding country and as a place of refuge. Holes in the vaults for bell-ropes indicate that the tower was also intended for two bells (fig 302). On the evidence of the building history, the tower may be dated wi thin a relatively long period , ca l J 70- 1240. The poli- tical situa tion during the second ha lf of the 12th century, which made the fortification of churches along the Swedish coasts necessary, must also be taken into account when cal- culating the date of the tower. (Cf Böda, 1:2, p 164; Högby, 1:3, p 274; Källa, 1:4, pp 382 f.) The relative chronology must also be considered. The erec- tion of the church (except the vestry) went on until the middle of the 13th century, and for practica l and ecoi1omic rcasons it is difficult to believe that more than o ne !arge phase in the cou rse of the building could be executed at once. Such a great enterprise as the erection of the castle-like west tower may even have ta ken two periods, a lthough no definiti ve proof of this can be found in the masonry (cf the west tower of Föra Church, 1:6, and R Boström in Forn- vännen, 1955, p 102). lf so, the oldest tower was proba bly the bottom three storeys with some kind of timber erect ion on top, used as a bell-chamber, archers' storey and look-o ut post. A feasible dat ing would be the last quarter of the I 2th century at the earliest. Jll. The east tower was not part of the original building fig 383 C). A description of the east tower after its partial co llapse in conjunction with the erection of the present church in 1857 (period XI) shows that it was built with two wa lls quite sepa rate from each other: " .. . built of Öland limestone in double wa lls, filled with pebbles, grave! or clay .... " (Cf fi g 331 .) They were not, however, ordinary poured walls. In such walls the stones of the two outer walls are united in such a way that together they form a solid unit. In case of collapse, the shell and core of the walls wou ld not fall apart as they did in J 857. The disposition of the eas t tower also indi- cates that it was not a homogeneous building. As far as can be judged, the cha ncel was surrounded in such a way that the apse was a l so en cl osed (fig 331 ). The masonry steps in the north-east clearly went a long the out- side wall of the apse, turning west over the apse vault. South of the apse, between the mantle wall a nd the newly-erected south-eas t corner of the tower, a small watch man's cell with a barrel vault was made. Thi s served several purposes: a fire- proof room, difficult to di scover from inside the dark sta ir- case and from the o utside, and it saved a considerable amount of building material. There are quite a number of churches on Öland wi th tra- ditional aps idal chancels, whose walls have been reinforced to carry the weight of an east tower or a profane storey. In the churches of Köping and Resmo, the north a nd south wall s of the chancel were st rengthened on the insides, at Bredsätra and Räpplinge on the o utsi de (R Boström, Forn- vännen, 1955, fig 2 and pp 101 f, and Tuulse, Hossmo, pp 200 f). The still ex isting chancel at Resmo hasa secondary barrel vault , the north abutment of which is resting on a supporting a rch like those in figures 307, 329 a nd 342, while the south abutment wall contains a steep, narrow masonry sta ircase, the south boundary wall of which is the interna! wall of the chancel. The existing foundations of the chan- cel of Köping Church have traces of a si rnilar construction (R Boström, Fornvännen, 1955, figs 2, 3, and pp 101 f) . Old drawings of Persnäs Church also reveal that the part 515 PERSNÄS KYRKOR A [==~ ==d?d B b==~ [S==d?d c [Ql::]2 D ~~ iO! c:'.]