Fittja ANN CATHERINE BONNIERSVERIGES KYRKOR UPPLAND ROBERT BENNETT Fittja kyrka Fittjakyrka LAGUNDA HÄRAD, UPPLAND BAND XII:2 Av ANN CATHERINE BONNIER och ROBERT BENNETT VOLYM 140 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL PÅ UPPDRAG AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN UTGIVET AV STEN KARLING, ARMIN TUULSE OCH PER-OLOF WESTLUND Almqvist & Wiksell Stockholm 1970 MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD FOTO SÖREN HALLGR EN GRAFISK FORMGIVNING VIDAR FORSBERG Beskrivningen av Fittja kyrka, avslutad i augusti 1970, har utarbetats av fil kand AC Bonnier (byggnadsbeskrivning och byggnadshistoria) och fil lie R Bennett (inredning och inventarier). Manuskriptet har granskats av A Tuulse och S Karling samt redigerats av AC Bonnier. Excerperingen i ULA och UUB har utförts av fil stud Carin Olsson. Över- sällningen till engelska av bildtexter och sammanfattning har gjorts av Albert Read. Bildmalerial, anteckningar och excerpter förvaras i A TA. Omslagsbilden citerger Fittja kyrkas västfasad. Foto S Hallgre På omstående sida Lagunda härads sigill (Riksens Ständers Beslut o. Biafsked. 1602, s 18. RA). AL M QV IST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1 1970. Innehåll FITTJA KYRKA Inledning 109 Kyrkogården 109 Kyrkobyggnaden 110 Byggnadshistoria 127 Inredning och inventarier 132 NOTER 152 KÄLLOR OCH LITTERATUR 154 FÖRKORTNINGAR 156 SUMMARY 157 FITTJA KYRKA Uppland, Uppsala län, Lagunda härad, Uppsala ärkestift, Lagunda kontrakt Inledning Ortnamnet Fittja kommer av pluralformen till det fornnordiska ordet fit, strandäng. Socknen gränsar nämligen i norr till Lårstaviken, en del av Mälaren. I öster ligger Kulla och Holms socknar, i söder Hjälsta och i väster Giresta. Flera gravhögar finns i socknen och vid Bodarne by finns en runsten (U 828). Fynd av kufiska och persiska mynt tyder på tidiga vidsträckta handelsförbindelser. Kyrkan är belägen nära vattnet och på andra sidan Lårstaviken skymtar Viks slott. Adelssläkterna på Hässle,1 som omtalas redan på 1400-talet, och på Friberg (nu i Kulla sn) har genom donationer betytt mycket för kyrkan. Fittja församling omtalas i flera urkunder från 1300-talet, tidigast 1303 i samband med ärkebisko­ parnas visitationsresor (SD nr 2218). I ett testa- Kyrkogården 1779 beskrevs kyrkogården som »ganska wacker, och af godt läge, ehuru jorden där höst och wår synes något wattnsjuk . . . . » (vis prot) . Kyrkogården är i det närmaste kvadratisk och har sin största ut­ sträckning norr om kyrkan (fig 137). Inhägnaden består av en kallmur av vald och kluven gråsten mente av år 1310, upprättat av Magnus Gregersson,2 doneras en mark till »ecclesie et presbitero jn fit­ tium» (SD nr 1704). Vid upptagandet av den s k sexårsgärden 1314 betalar Fittja minst av kyrkorna i Lagunda härad (SD nr 1946). Prästerna i Fittja är kända sedan 1500-talet och kyrkans arkivalier finns bevarade från 1630-talet. Fittja var länge moderförsamling med Hjälsta som annex. 1868 sammanslogs Fittja, Hjälsta, Kulla och Holms församlingar till Hjälstaholms pastorat, varvid Fittja och Kulla upphörde att vara guds­ tjänstlokaler. I Fittja revs vapenhuset och kyrkans inventarier såldes 1870 på auktion (räk 1871). Kyrkan underhölls dock hjälpligt och återinvigdes 1925 av ärkebiskop Nathan Söderblom. Försam­ lingen tillhör sedan 1962 Gryta pastorat. med sin största höjd och bredd i söder, 110 resp 105 cm. Muren kantas av planterade askar, lönnar och lindar. Under 1600-talet underhölls for tfarande en me­ deltida bogårdsmur (räk). Vid prostvisitationen 1779 befanns dock denna mur vara i dåligt skick : »... Fig 136. Vinkanna av silver, ursprungligen en profan dryckeskanna. Troligen tillverkad i Liibeck vid 1600-talets början. Foto SHM 1970. Silver flagon, originally a profane goblet . Probably made in L!lbeck at the beginning of the llth century. 109 FITTJA KYRKA Fig 137. Situationsplan, 1: 2000. Uppm J Söderberg 1958. General plan. stenarne antingen redan utfallit eller hota fall; hwarförutan den å ett och annat ställe war för låg, at ohägn lätt kunde hafwa rum; är öfwer alt med jord ofwantäckt, som dock ej kunnat nog förswara gråstensmuren, hwilken är med bruk samman­ bunden, at icke wätan uplöst densamma». En ny mur uppfördes 1780 av dalkarlar (räk). Ingång Kyrkogårdens enda ingång befinner sig i söder och flankeras av murade och putsade grindstolpar med pyramidformiga plåttäckta huvar (fig 139). Hu­ varna har korskrönta förgyllda träklot. Grindstol­ parna uppfördes 1837 (räk), medan de smidda järn- Kyrkobyggnaden Fittja kyrka består av en mot öster något avsmal­ nande rektangulär salbyggnad med tresidig korav­ slutning samt sakristia i norr (fig 138, 142-145). Koravslutningen stöds av två strävpelare i öster och en i söder, vilka stöter vinkelrätt och stumtmotkor­ muren (fig 146). Långhusmurarna härrör från 1300­ talet eller tidigare, medan koret fått sin utformning under 1400-talets senare hälft. Sakristian härstam­ mar i sin nuvarande form från 1700-talet. Kyrkan har en för en landskyrka ovanligt rik yttre utsmyckning i form av blinderingar på väst­ gaveln och blinderingfriser på långsidor och kor. Sitt medeltida utseende har kyrkan i stort sett be- grindarna enligt en inskrift härrör från 1929. Här låg förut en stiglucka, vilken reparerades ett flertal gånger under 1600- och 1700-talen (räk). Den tycks ha stått kvar fram till dess att den nuvarande in­ gången iordningställdes. Gravar I kyrkogårdens nordvästra del finns en kalkstens­ häll, 118 x 173 cm, med följande inskrift: HÄR HWILAR KYRKO HERDEN ANDERS SÖDERGREN3 FÖDD DEN 31 DECEMB: 1699 DÖD DEN 2 FEBR: 1778. - I samma del av kyrkogården finns även en stor in­ hägnad grav över Herman Adolph Tersmeden, f 1758, d 1836, och hans familj. 4 Klockstapel Klockstapeln (fig 140), som är av tomtyp, står i en skogsbacke några hundra meter väster om kyrkan. Stapeln är brädfodrad och har en spåntäckt huv, vilken kröns av lanternin och spira. Den byggdes troligen 1767-68, då en större summa pengar utbe­ talades för »Klåckstapelens opsättande» (räk). En äldre klockstapel började byggas 1632 (inv 1634). Två år senare »blef klåckestapelen som stodh på kyrkiogården Transfererat opå Backen och mäst allsammans af nyo Upbygd» (räk). Denna klock­ stapel finns avbildad på en storskifteskarta från 1763 (fig 141). varat. Hadorphs avbildning från 16815 visar ett senare rivet vapenhus i söder, men redovisar inte blinderingsfriserna (fig 147). Material Kyrkans murar är till största delen uppförda av valda och kluvna gråstensblock i skärvspäckat bruk (fig 149). I koravslutningen består östmuren upp till fönstrets botten av gråsten, medan resten av muren är uppförd av tegel. Korets sydöstra och nordöstra murar är helt byggda av tegel. Medeltida tegel finns dessutom i västgaveln, långhusmurarnas övre del och valven samt i dörr- och fönsterom­ 110 Fig 138. Fittja kyrka frå n sydväst. Foto 1970. Fittja Church from sw. fattningar. Teglet i korets strävpelare har flera gånger lagats, tidigast omtalat 1643 (räk). Kyrkan är spritputsad och sedan 1955- 56 av­ färgad i gult med släta omfattningar runt portal och fönster. Över östra korfönstret finns en slätputsad rektangel , som burit årtalet 1781 ,6 det å r då kyrkan putsades (räk). Dessförinna n stod kyrkan oputsad enligt vis prot från 1779. Kyrkan saknar sockel. Vid korets sydöstra hörn finns en grundk lack efter ett äldre rakavs lutat kor (fig 148), på vi lken den nuvarande koravslutningen till stö rsta delen vilar. Sakristian har sprickor i putsen vid mötet med kyrkans mur och är förstärkt med ankarjärn i öst-väst. Gavelblindering Kyrkans västgavel , som härstammar från 1300-talet, har blinderingar i form av ett resligt kors med änd­ plattor, flankerat av två rundbågiga nischer samt två något lägre halverade ni scher (fig 150, 151). Kompositionen avslutas utåt av två korta hori­ sontella band. Blinderi ngarnas bottnar bestå r delvis KYRKOBYGGNADEN av kvadratiska tege lplattor prydda med mönster i form av inskurna kors och stjä rnor. I de rundbågiga ni scherna (fig 153) finns parvis ställda tegel av denna typ - i den vänstra sex, i den högra fyra - åtsk ilda av skift av van ligt tegel. Överst i dessa nischer bildas en vimperg av tre tegelplattor med en utskuren upphöjd ornering. Den högra nischen har få tt den rikaste utformningen genom att vimpergen här har ett antytt masverk i trepassform och genom att ytter ligare två tegelplattor har reliefdekor, den ena med ett stjärnmönster, den andra med ett orna­ ment bildat av fyra lilj or. En med den sistnämnda identisk platta har placerats diagonalt i blinderings­ korsets nedre runda ändplatta. De hori sontella banden bildas av tre tegel med inskurna kors och stjärnor (fig 152). De ornerade teglen i västgaveln tycks aldrig ha varit överputsade. 7 Det är troligt att tegelplattorna från början varit avsedda att smycka någon annan byggnad än Fittja kyrka. De ornerade teglen tycks nämligen inte vara organiskt inplacerade i blinderingen och man har tex satt in skift av vanligt tegel mellan plattorna för 111 Fig l 39. Ingången till kyrko­ gården med grindstolpar från 1837. Foto 1970. E11tra11ce lo churchyard wilh posts dating from 1837. Fig 140. a Klockstapeln i en skogsbacke väster om kyrkan. Foto l 970. b Uppm av klockstapeln, 1: 300. J Söderberg 1958. a Bell tower 011 a wooded hilf W oj the c/111rch . b S cci/e dra wing oj be/I tower. ll2 Fig 141. Kyrkans omgivningar 1763. Detalj av ka rta, LMS. Surrou11di11gs of church, 1763. Detail from a map. Fig 142. Nedan. Kyrkan och kyrkogårdsmuren från sydost. Foto 1970. Below. The church and ils s11rro1111di11g wall from S E. 113 Fig 144. Nedan. Plan samt tvärsektion mot öster, J: 300. Uppm J Söderberg J958. Below. Plan and cross seclion /ooking E. j 0 • (~ ; SP.A ~V 1<:1VtT .. ~VAPE.NHUS L------·- -----------..! PLAN 5KA R.NING B - B. 114 Fig 145. Längdsektion mot söder, I : 300. Uppm J Söderberg 1958. Lo11gitudi11al section looking S. Fig 143. T v. Kyrkan från norr. Foto 1970. Lejt. The Church from N. 5 1:'.ARNING A -A. Fig 146. Korav­ slutningen från öder. Foto 1970. End of chancel from S. 1I 5 L F!TTJA KYRKA Fig 147. Fittja kyrka J681. Teckning av J Hadorph i Afritningar. ~ ~~rd·. ~/)r };!,-,-,. ~ c:7'd;. ,j....,_. Firtja Church in 168 1. Drawing by J Hadorph . / Fig 148. Grundmur efter äldre kor vid kyrkans sydöstra hörn. Foto 1970. Foundarion af/er an o/der chance/ al SE corner oj church. att söka fylla ut nischerna. Såväl blinderingens kom­ position (se nedan under Byggnadshistoria) som plattornas ornamentik kan dock dateras till 1300­ talet. Genom sin relief har teglen verkat på samma sätt som en målad fasaddekoration (Olsson, s 72). Ornerat tegel av denna typ är dock för Sverige i det närmaste unikt. En liknande tegelplatta (fig 154) med upphöjd dekor, funnen på Slottsbacken i Gamla Stan , finns i Stockholms stadsmuseum (inv nr 6115). Yimperger som fasadutsmyckning förekommer under 1300- och 1400-talen i Nordtyskland (Suhr, s 58), speciellt i Mecklenburg. Det tidigaste exemplet på detta är klosterkyrkan i Chorin (Bergner, s 249), som stod färdig 1334 (Piltz-Peter, s 18). Men även om själva motivet övertagits från Nordtyskland har så inte varit fallet med tekniken. De tyska vim­ pergerna, liksom liknande i Tavastehus slott i Fin­ land (Drake, s 118 ff) , är utförda i formtege l, medan de i Fittja och Stockholm utformats i relief. Detta tyder på en inhemsk vidareutveckling av motivet, 116 KYRKOBYGGNAD EN Fig 149. Sydportalen och kyrkans murverk före restaureringen l 955- 56. Foto S Brandel 1923. ATA. S portal and masonry oj church bejore the restoration oj 1955- 56. kanske inom profanarkitekturen, och det är därför troligt att Fittjateglen tillverkats först under 1300­ talets senare del. Blinderingsfriser Långhusmurarna har under 1400-talet höjts med tegel i munkförband i ett ca 2 m högt skift, vilket avslutas av en gesims bestående av vulst och hålkäl. Teglet bildar på sydväggen en blinderingsfris av varandra skärande spetsbågar, som fortsätter över koravs lutningens murar (fig 155). Frisen gör ett uppehå ll vid det stora sydfönstret och är på koret uppdelad i små kvadrater som flankerar korfönst­ ren (fig 146). På norra långhusmuren finns en negativ trappfris, som fortsätter in under sakristians tak (fig 156). Blinderingarna är nu överputsade. Yttertak Kyrkan är försedd med ett tjärat spåntak, som är avvalmat över koravslutningen (fig 142). Takstolen är hopfogad med träpluggar och möjligen medeltida. Många notiser om spåning och smärre lagningar av taket finns frå n 1600-, 1700- och 1800-talen (räk). Rödfärgning av kyrktaket omtalas 1786, l 802 och 1832 (räk). När Jånghusmurarna höjdes på 1400-ta let, åstad­ 117 FITTJA KYRKA Fig 150. Västgavelns blinderingar. Foto 1970. Ornamental brickwork of W gable. koms västgavelns förhöjning ovanligt nog med hjälp av bräder (fig 150), vilka 1637 förnyades: »Samma åhr bygdes westergaflen på kyrkian / som all för­ fallen war, att dhe bundo honom fast medh reep / medh nya bräder, och een tålft bräder gaf pastor loci 8 thertill efter sin sohn Olof Pärson sampt kårset på samma gafuel ...» (räk). - I väster finns en takprydnad av snidat trä (fig 157) och i öster ett plåtkors med kulor, krönt av en tupp. Ingång Kyrkans enda ingång ligger i söder och utgörs av en stor rundbågig portal med en tegelomfattning i två språng (fig 158). På ett ä ldre foto (fig 149) är den yttre omfattningen hästskoformad, vi lket möj­ ligen hänger samman med att dörren tidigare öpp­ nades inåt. Den öppnas nu utåt och består av breda stående plankor. På dörren finns ett sen­ medeltida rombformat ringbeslag med liljeformade ändar. Bredd 40, höjd 40, ringens diameter l 6 cm. På insidan finns ett stock lås, som möjligen är iden­ tiskt med det »låås uthi Kyrckioporten», som an­ skaffades 1688 (räk). Höjd 50, bredd 17 cm. Inner- I 18 dörrarna är av gråmålat trä och sitter i en stickbågig nisch. - Bomhål saknas. Tröskelstenen utgörs av en kalkstenshäll. Försvunnen ingång Under västfönstret finns spår efter en igensatt portal (fig l 44, I 53a), som öppnat sig mot kyrkan i en ca 2 m bred stickbågig tegelomfattad nisch. Portalen torde ha igensatts före 1781 , då kyrkan putsades, eftersom ingen lagning syns i västfasadens ännu bevarade puts. Fönster Kyrkorummet är upplyst av fem fönster, varav de flesta bevarar medeltida former. Mot norr har kyr­ kan a ld rig haft några fönster. 1779 var samtliga fönster försedda med järngaller (vis prot). Mitt på sydfasaden sitter ett högt och smalt rund­ bågigt fönster med sneda smyga r (fig J59). Fönstret , som inte stämmer med kyrkans traveindelning, har ursprungligen haft sin fönsterbänk sex tegelskift lägre än nu , vilket markeras genom en ristning i putsen inne i kyrkan. Fönstrets övre del är inkom­ F ig 15 .1. Västgavelns bl inderingsoischer. Foto 1970. Niches in brick1Vork of W gab/e. Fig 152. Band av ornerat tegel i väst­ gaveln . Foto 1970. Frieze oj decorated bricks in W gable. 2 - 701 638 Fittja kyrka I 19 DM10 0 1 2 11111111111 I I Fig 153 a. Kyrkans västfasad, 1: 100. Uppm J Söderberg 1970. W front oj church. 10 M..., I l IGENS. PORT l I( > 3 4 5 I I 120 KYRKOBYGGNADEN Fig 153 b. Bl inder ingsbottnar i mönst rat tegel , I :40. Uppm J_Söderbcrg 1970. Decoralii;e brickwork in pallerned bricks. ponerad i sydfasadens tegelfris, vilket tyder på att dessa båda utformats samtidigt. Av de tre korfönstren (fig 146, 160) är det nord­ östra och det östra rundbågiga , medan det sydöstra har en spetsbågig yttre tegelomfattning i ett språng. De nordöstra och sydöstra fönstren har även in mot kyrkan ensprångiga omfattningar, av rundbågig res­ pektive spetsbågig form. 9 Östfönstrets innerkontur döljs av altaruppsatsen. I västfasaden finns ett stort fönster med fyrkantig dageröppn ing och stickbågig inre och yttre om­ fatt ning. Muren runt fönstret är på insidan uppmurad i skarpa avsatser för att reducera murtjockleken, vilket gjordes 1760 i samband med att fönstret fick sin nuvarande form (räk, st prot). [ kortravens sydvägg f inns en ristad ma rkering (fig 145) efter ett äldre igenmurat fönster. Detta har börjat på samma nivå som det stora sydfönstret, men aldrig varit lika högt, efte rsom tegelfrisen på utsidan löper obruten. Inte heller detta fönster stämmer med kyrkans traveindelni ng, vilket tyder på att de bägge sydfönstren fanns redan före kyr­ kans välvning. Det östligare av dessa har troligen igensatts i samband med den nuvarande korav­ slutn ingens tillkomst. Alla fönster har sneda smygar och fönsterbänk av tjärat trä. Korfönstren har blyinfattade rutor av antikglas, insatta 1954. Vapenhus Framför sydporta len har funnits ett vapenhus, som syns på Hadorphs teckning från 1681 (fig 147). Sydmurens fris löper här obruten och vapenhuset har inte heller haft förband med kyrka n. Enligt Fig J54. Ornerat tegel från Gamla Stan. Foto Sthlms stads­ museum J970. Decorated brick from the Ofd Town of Stockho/111. 121 FITTJA KYRKA Fig 155. Spetsbågsfr is på sydfasaden. Foto 1970. Pointed arc/1 frieze 011 S fro nt . 4 ~ ' '. ·- F ig 156. Trappfri s på nordfasaden. Foto 1970. Stepped frieze 011 N f ront . F ig 157. Takprydnad av snidat t rä över västgaveln. Foto 1970. Omame11t of carved wood above W gable. N M Mandelgren10 hade vapenhusgaveln 1867 »or­ nater och en Inskri ft som ej hann att läsas, och va r nästan utplånad». Vapenhuset omtalas tidigast 1641, då man spå n­ slog taket (räk). 1852 inreddes vinden till spann måls­ magas in (st pro t). Vapenhuset revs I 868, eftersom det »på fl era stä ll en remnat och hotar att störta 111 .. . » (st p ro t). Sakristia Den nu varande sak ri sti an (fig 143) uppfö rdes 1785: »Nedtogs den mycke t bofälliga och mörka Sacri­ sti an och en ny upsattes af Tege l och Gråsten, samt till lä ngden föröktes , såsom och större fö nster in­ sa ttes, jämte dubbla jä rnga ller dä rfö re» (vis prot). Sakri stian saknar fö rband med kyrkan11 och täcks av ett spånklätt va lm tak. I öster f inns ett galler­ förse tt fön ster med stickbågig inre och ytt re om­ fat tning. M ura rna ä r fö rstä rkta med anka rjärn öst-väst. 122 i Fig 158. Sydporta len. Foto 1970. Tlie S portal. Fig 159. Fönster och spetsbågsfris på kyrkans syd[asad. Foto 1970. Window and pointed arch fr ieze, S front oj cliurc/1. ,.. ~... -.,,.-. ~, . / } .. '/ . ..­ 123 FITTJA KYRKA Fig 160. Sydöstra korfönstret, sett inifrån. Foto 1970. SE c/1011ce/ wi11do111, seen from inside. Ingången går snett genom kyrkans nordmur och mynnar i sakristians sydvästra hörn. Denna passage anordnades 1853 i samband med att pred ikstolen flyttades fram i koret (st prot). Den ursprungliga ingången , som varit ca 80 cm bred, markeras av ristningar i putsen under predikstolen (fig 144). Sakristians inre är vitputsat och täcks av ett tunnvalv med stick kupor och vederlag i öst- väst. Utmed norra väggen löper en murad avsats. Höjd 34, djup 11 cm. Den södra väggen, som utgörs av kyrkans nordmur, ha r av allt att döma gröpts ur för att bereda större plats inne i sakristian (fig 144). Detta är mycket ovanligt och sammanhänger troligen med att sakri­ stian under 1600- och 1700-talen ansågs vara allde les för liten för kyrkans behov. Den äldre sakristia som ersattes 1785 var liksom vapenhuset uppförd efter det att kyrkans murar höjts med tegel, eftersom frisen även här löper obruten. Sakristian var redan 1664 för liten (vis prot) och en utvidgning föreslogs 1779, eftersom den var »ganska litet rymlig, fem alnar i fyrkant och därjämte nog Jåg i tak, hwars hwalf war sprucket» (vis prot). Om dessa må ttuppgifter är riktiga, vann man med nybyggnaden 1785 endast ca en halv meter åt vardera hållet. Interiör Kyrkans inre (fig 161 , 162) karakteriseras av den fönsterlösa nordväggen och de tre medeltida stjä rn­ valven, som i långhuset vilar på nästa n helt bort­ huggna väggpi lastrar. Murarna är i långhuset av­ trappade i två avsatser, av vilka den övre markerar övergången till tegel. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Vitkalkning av kyrkorummet om­ talas tidigast 1634 (inv). Golvet, som ligger på samma nivå i hela kyrkan , består av tegel lagt i mönster. I vis prot från 1785 heter det att »Gålfwet öfwer alt uti Kyrkan , ja ock under bänkarna, som därföre uttogs, samt wapen­ huset, med fyllning uphögdes, och å nyo omlades ...». Valv Kyrkorummet täcks av tre senmedeltida tegelvalv med delvis avfasade halvstensribbor, åtsk ilda av rundbågiga gördelbågar. Korvalvet vilar direkt på murarna och är närmast sexdelat. I öster, väster och söder finns ansiktsmasker (fig 163) i putsen i över­ gången mellan vägg och valvkappa, vilket gör valvet till ett sk gubbvalv.12 Ett liknande gubbansikte har troligen även funnits i norr, men försvunnit vid upp­ sättandet av predikstolen på denna vägg. Normalt borde korvalvet ha fått den rikaste ut­ formningen men detta har på grund av koravslut­ ningens asymmetriska form varit svårt att åstad­ komma. I stället har mittvalvet blivit ett sk sture­ valv13 (fig 164), medan det västligaste valvet är ett Fig 16J. Interiör mot öster. Foto 1970. /11/erior /ooking E. 124 vanligt stjärnvalv (fig 165). D e båda lå nghusvalven vilar på sköld bågar och kraftiga pilastrar, vars nedre delar ä r bo rthuggna (fig 166). Att valven inte har rasat beror möjligen på att de får ett visst fäste de avtrappade mu ra rna. Målningar Inga medeltida må lningar ha r påträffats i kyrkan . På nordväggen vid predikstolstrappan finn s rester av ett svart o rna ment av renässa nskaraktär och i ky rkans mittrave, lika ledes i norr, finn s en draperi­ må lning (fig 167 ) på platsen för en äldre predikstol. Draperimålningen är utförd i två blå nya nser och mittpart iet upptas av en förgylld Jehovasol. F ig 162. T v. Interiör mot väster. Foto 1970. Lejt. Interioi· /ooking W. F ig 163. T h. Ansiktsmask i korva lvet. Foto 1970. Right. Mask in cha11cel vaulting. Byggnadshistoria Medeltiden I. Långhuset är kyrkans ä ldsta del. Murklacken i sydöstra hörnet visa r nämligen att den tresidiga koravslutningen är sekundär och att kyrkan tid igare haft ett rakslutet kor av samma bredd som lå ng­ huset. Kyrkan ha r alltså en tid varit en sa lkyrka (se nedan), troligen färdigbyggd under 1300-ta let. Re­ dan på 1200-talet fanns dock en kyrka i Fittja, vilket cuppan från en romansk dopfunt (fi g 178) visar. Denna ä ldsta kyrka kan ha varit byggd av sten, men det finns för närvarande ingen möjlighet att kon­ statera om några rester ingår i den nuvarande kyrkan, eftersom dess murar är överputsade och ingen ut­ grävning företagits. Kyrka ns mot öster starkt av­ sma lnande plan gö r det dock locka nde a tt a nta a tt kyrkans västra del utgörs av ett romanskt långhus. En grupp upp landskyrkor från ca 1200 utmärks BYGGNADS Hl STORIA nämligen just av ett mot öster avsma lnande långhus, försett med ett smalare, va nligen abs idförsett kor. Sådana kyrkor finns eller har funnits i bl a Ytter­ gran och Övergran (SvK Up VII: 3, vo l 98, fig 433 resp s 528), Adelsö (SvK Up Yl: I , vol 73, s 10), Skå (SvK Up Yl: 3, vol 79, fig 363) och Orkesta (SvK Up IV: 2, vo l 11 , s 299). Förekomsten av en äldre romansk stenkyrka i Fittja måste dock ä n så lä nge förbli en hypotes. IL Den ovan omtalade sa l kyrkan , som alltså omfattade det nuvarande lå nghuset och ett rak­ slutet kor av samma bredd, hade med a ll sannolikhet sin ingång i söder på den nuvarande sydportalens pla ts . I söder fa nns också två fönste r, ett mitt på syd fasaden och ett lä ngre åt öster, senare vidgat respektive igensatt (se nedan). Dessa fönster tycks ha suttit ovan ligt lågt, åtm instone jämfört med nu­ 127 FlTTJA KYRKA Fig 164. Senmedeltida valv i långhusets öst ra del. Foto 1970. Late medieval vault in E part oj 11ave. varande golv- och marknivå . Kyrkan hade troligen ett plant innertak av trä, eftersom västgave lns insida inte är putsad , vilket borde ha varit fa ll et om där funnits ett trätunnvalv eller öppen takstol. Salkyr­ kans gavlar, av vilka nu endast västgaveln återstå r, var försedda med blinderingar. lnga ursprungliga dörr- eller fönsterformer finns bevarade. Ett visst dateringsunderlag ges dock av blinderingarna på västgaveln (fig 150). Det nisch­ flankerade korset förekommer under en sto r del av medeltiden, men tenderar att alltmer förgrovas, förminskas och trängas upp i gavelspetsen. Det slanka blinderingskorset i Fittja, som fyller upp hela gavelröstet, måste a lltså räknas till motivets ä ldsta utvecklingsskede. En av de ä ldsta korsblin­ deringarna i Uppland finns i Tensta kyrka, vars västgave l daterats till 1200-talets sista fjärdede l (Nordström, s 8). De o rnerade teglen (se ovan) har dock 1300-talsformer (fig 151 , J52) och användandet av vimperger som fasadutsmyckning tyder snarast på en datering till 1300-talets senare hälft, eftersom detta motiv övertagits från Nordtyskland , där det börjar bli vanligt först vid 1300-ta lets mitt. Även 1400-talsblinderinga rna i grannkyrkan Hjälsta visar nord tyska drag (Sv K U p X lI: J, vol 134, fig 87) och det är troligt att Stockholm genom sina han­ delsförbindelser spelat en förmedlande roll. Att västgaveln tillkommit under 1300-talets se­ nare del behöver inte nödvändigtvis betyda att så varit fal let även med sa lkyrkans murar. Som ovan visats kvarstår möjligen reste r från en romansk kyrka och även om salkyrkan va r den äldsta sten­ kyrkan har murarna troligen först uppförts till sin fulla höjd och försetts med vattentak innan gav­ larna byggts. Det är därför möjligt att kyrkan stod under byggnad eller ombyggnad redan vid 1300­ talets början, då en mindre summa pengar skänktes till kyrkan (SD nr 1704) och då Fittja beta lade lägre skatt än någon annan församling i Lagunda härad (SD nr 1946). Detta skulle nämligen kunna tyda på 128 Fig 165. Senmedeltida valv i långhusets västra del. Foto 1970. Late medieval vault in W part oj 11ave. att man just då hade sämre ekonomi på grund av pågående byggnadsarbeten. - Inga inventarier från salkyrkans tid har bevarats. III. Vid en omfattande ombyggnad under 1400-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende. Större delen av östra kormuren revs liksom korets hörn och en ny tresidig koravslutning byggdes av tegel. I sam­ band härmed igensattes det östligaste av de äldre sydfönstren (se ovan). Långhusmurarna höjdes med tegel,14 medan förhöjningen av västgaveln åstad­ koms med hjälp av bräder. Detta är mycket ovanligt och kan eventuellt tyda på att man planerat att bygga ett torn framför fasaden i väster. Övre delen av murarna pryddes med blinderingsfriser, som gör avbrott vid korfönstren och ett äldre sydfönster (se ovan), vilket samtidigt vidgades. Sydportalen för­ storades och försågs med en tvåsprångig tegelom­ fattning och samtidigt tillkom eventuellt en senare igensatt västportal. Hela kyrkan fick tegelvalv, som i koret vilar direkt på murarna, i långhuset på BYGGNA DSHfSTORIA sköldbågar och väggpi lastrar. Tämligen snart till­ byggdes också sakristia och vapenhus. Tresidiga koravslutningar förekommer inom klos­ terarkitekturen men är mycket ovanliga i uppländ­ ska medeltida landskyrkor, medan spetsbågsfriser ofta smyckar fasader i kyrkor i Uppland och Da­ larna under 1400-talets slut (Sundquist 1969, s 3). Båda dessa motiv har med största sannolikhet häm­ tats från Vårfrukyrka n i Enköping, som strax före 1489 fick ett nytt kor med en tresidig avslutning, byggt av murmästaren Anders (Sundquist 1952, s 15 ff). Dess murar pryddes med en spetsbågsfris, i vilken ett fönster inkomponerades på samma sätt som sydfönstret i Fittja. Vårfrukyrkans gubbvalv har även haft en viss influens, vilket gubbhuvudena i korvalvet visar. Det kan därför med säkerhet sägas att den stora ombyggnaden av Fittja kyrka inföll under 1400-talets sista fjärdedel. - Från denna tid härstammar också predellan från ett nu försvunnet altarskåp. 129 Det är märkligt att man vid en så omfattande och kostsam ombyggnad inte utvidgade kyrkan, vilken genom rivandet av det äldre korets hörn snarare blev mindre än den tidigare varit. Försam­ lingen var tydligen vid denna tid inte tillräckligt stor för att motivera en utvidgning och det kan där­ för tänkas att någon privatperson, en patronus, tagit initiativ till och bekostat kyrkans moderni­ sering. Fittja kyrka ligger i en trakt som är rik på slott och herresäten. Här finns på nära håll bl a Vik, Salnecke och Biskops-Arnö, alla bebodda un­ der medeltiden. Närmast kyrkan ligger dock Hässle,1 som omtalas redan på 1400-talet och vars ägare under 1600- och 1700-talen skänkte en mängd gåvor till kyrkan. Kanske stod Fittja kyrka under medeltiden i ett särskilt förhållande till herrgården, till vilken den kan ha fungerat som gårdskyrka. Senare förändringar och restaureringar Under 1600-, 1700- och 1800-talen genomgick kyr­ kan en rad smärre reparationer. 1781 rappades och vitlimmades den och 1785 byggdes en ny sakristia. 1868 upphörde kyrkan att vara gudstjänstlokal och samma år revs vapenhuset. Kyrkan restaurerades efter ett program uppgjort 1924 av arkitekt Sven Brandel och kunde återin­ vigas 1925. Vid restaureringen lagades och grund­ förstärktes sakristian och strävpelarna. Kyrktaket reparerades och tjärades, medan sakristian försågs med ett nytt tak. Nya inventarier inköptes som er­ sättning för dem som sålts under kyrkans tid som ödekyrka. - Elektrisk uppvärmning installerades I 938 efter ett förslag av Älvkarleby kraftverk och en transformatorkiosk byggdes in i den östra delen av kyrkogårdsmuren. 1955- 56 restaurerades kyrkan av konservator Nils Källe, Ektorp, efter ett restaureringsprogram av arkitekt Harald Thafvelin. Muren bakom det rivna vapenhuset putsades och hela kyrkan avfär- BYGG ADSHISTORIA Fig 167. Draperimå lning på platsen för en äldre pre:likstol. Jfr fig l 73. Foto 1970. Drapery painting at the place of an ok/er pulpit. Cf Jig 173. gades i gult. Väggar och valv rengjordes och vit­ kalkades och en draperimålning konserverades lik­ som en del inventarier. Äldre fönster och ingångar framtogs och markerades genom ristningar i putsen och grunden till kyrkans östra del förstärktes. Syd­ portalen fick innerdörrar ritade av a rkitekt Olof Malmfors, Sundsvall. F ig 166. Delvis borthuggen valvpilaster .i lå nghuset. Foto 1970. Vault pilaster in nave, part ly demolished. 131 FITTJA KYRKA Inredning och inventarier Fittja kyrka ägde under 1600- och 1700-talen en 1 beaktande av dess ringa storlek mycket rik inred­ ning, främst tillkommen genom en rad donationer under 1680-talet av greveparet Axel Julius De la Gardie och Sofia Juliana Forbus på det närbelägna godset Friberg.15 En stor del av denna inredning fanns kvar ännu år 1868, då kyrkan övergavs av för­ samlingen. Härvid beslöts om försäljning av hela inredningen, vilket skedde vid en auktion å r 1870. Dessförinnan hade Statens historiska museum be­ siktigat inredning och inventarier och därvid inköpt en vinkanna av silver (se nedan). Vid auktionen sål­ des allt utom bänkinredningen, altaranordningen, en -........-.- Fig J68. Altaruppsats med må lning av Johan Ahlberg, inköpt J 790. Foto 1970. Reredos 111ith painting by Johan Ah/berg, purc/10sed in 1790. nummertavla och predikstolen. Den sistnämnda in­ köptes dock senare (år 1895) av grannkyrkan Hjälsta. Hjälsta kyrka övertog också några textilier, medan nattva rdskalk och paten såldes till Holms försam­ ling. Med undantag av de till Hjälsta överlåtna tex­ tilierna har Fittja kyrka inte återfått några av de äldre inventarierna seda n den år 1925 togs i nytt bruk. Altaranordning Altarbord murat av tegel , putsat och vitkalkat. Altarbordet täckes av en grå, slipad kalkstensskiva (80 x 155 cm) med fem ristade invigningskors. På 132 I REDNI N G O C H I 1VENTARIER dess norra sida finns en relikgömma i altarbordets fulla höjd (105 cm). Relikgömmans bredd 55, djup I 25 cm. Utrymmet stänges med en trädörr, försedd med bygelhandtag och dörrspegel. - 1664 förelåg planer på att altaret, som tidigare var fristå­ ende, skul le sänkas och flyttas (vis prat), något som emel lertid inte tycks ha blivit utfört förrän 1685, då altarbordet på bekostnad av grevinnan Juliana Forbus på Friberg flyttades till sin nuvarande plats vid korets östra vägg (ant om gåvor 1685). Vid detta tillfälle tillkom sannolikt också relikgömmans trä­ dörr. - Den nuvarande altarskivan tillkom vid restaureringen 1951. Arbeten på den äldre altar­ anordningen omnämns 1634 (inv). Altaruppsats (fig I 68, 169) med oljemålning på duk, framställande Kristi gravläggning. Målningen, som utgör en kopia efter ett original av Cara­ vaggio, 16 är infattad i ett ramverk bestående av brun­ målade pilastrar med korintiska kapitäl, krönta av en urna. Framför vardera pilastern finns en kvinno­ figur i grisaille. Den vänstra, som är en framstä ll­ ning av Tron, har kalk och kors som attribut, medan den högra, som föreställer Hoppet, har ett ankare och en duva. Ovanför tavlan en förgylld sol, moln samt två änglahuvuden i grisaille. Nederst på ram­ verket kors, törnekrona och bok. - Altaruppsatsen är tillverkad av »Ritmästaren wid Kongl. Acade­ mien i Upsala och Ledamoten af Kongl. Målare­ och Bilthuggare-Academien i Stockholm» Johan Ahlberg17 och inköptes år 1790 för 3000 daler kmt (inv). En i det närmaste likadan altaruppsats finns i Kils kyrka i Närke (SvK Nä 1:2, vol 63, s 296), dit den av församlingen inköptes år 1786. Av ett senmedeltida altarskåp har bevarats en rest i form av en predella (fig 170, 171), huvudsak­ ligen utförd i ek. Mått: höjd 33, bredd 175, djup 27 cm. Framstycket har obetydliga rester av målning på duk, spänd över träet. Av resterna framgår att pre­ dellan haft framställningar av fem gestalter i halv­ figur mot vinröd botten. Samtliga har varit försedda med förgylld gloria. Frå n vänster syns en hel ig biskop med kräkla, Gud Fader med krona, Kristus som smärtornas man, en figur med röd kardinals­ hatt samt ytterligare en figur. - Det medeltida altarskåpet synes ha varit bevarat till större delen ännu år 1867, då det förvarades i klockstapeln (inv). Sannolikt såldes det tillsammans med kyrkans öv- Fig J69. Detalj av altaruppsatsen fig 168. Foto .1970. Delai/ oj reredos in Jig 168. riga inredning på auktionen 1870. Vis prat 1779 har följande beskrivning: »Altare-Taflan är gammal, med helgona-bilder prydd, samt med 3ne dylika bilder på sidorna omgifwen.» Inv 1829 lämnar ytterligare några upplysningar: »I vapenhuset är vid muren uppsatt en ställning med Skilderier omkring, inuti uppfylld med af i träd skurne Bilder 133 FITTJA KYRKA Fig 170. Predella från försvunnet sen medeltida altarskåp. Foto J970. Prede//a from a late medieval lriplych, 11ow los/. utaf Änglar, Helgon, Apostlar och Jungfru Maria: har förmodligen fordom stått inne i Kyrkan , kan­ hända varit Altare-Tafla. Det är på sidorna försedt med gångjärn så att det kan igenlåtas. Har fordom kallats Guduma Skåpet och öppnades till afskå­ dande blott vid Stora Högtider.» Fig 17J. Detalj av predellan fig J70. Foto 1970. Detai/ of prede//a in Jig 170. Sluten a ltarring av trä (fig 161) med utbuktande framparti , prydd med rektangulära speglar. Altar­ ringen är må lad i ljusgrön marmorering. Den var ny år 1779, då den dessutom fick ett brädgolv, allt be­ kostat av Anna Margareta von Rosenstein4 på Hässle (vis prot). Krucifix Kyrkans enda krucifix är ett litet altarkrucifix med Kristusfigur av malm, spikad på ett träkors. Höjd 37 cm. Tillverkat av Svensk Kyrkoslöjd. Inköpt 195 l (inv 1959). Försvunnen träskulptur I inv 1867 nämns två träskulpturer, den ena före­ stä llande Kristus, den andra Maria. Vid N M Man­ delgrens besök samma år förvarades skulpturerna, som han ansåg föreställa Maria och Ansgar, ti ll­ sammans med det medeltida a ltarskåpet (se ovan) i klockstapeln. 18 De båda träskulpturerna omtalas in te i kyrkans äldre inventarieförteckningar. Fig J72. T h. Predikstol från 1800-talets början , ursprungligen i Trefald ighetskyrkan i Uppsala . Foto J970. Righl. Pulpil from begi1111i11g of 191'1 cenlury, orig i11a//y in the C/1urc/1 of the J-foly Trinity , Uppsala. 134 ' \ . l·y l'irn3 - 70 I 638 FittJa ' Fig 173. Inskrift på äldre predikstol från Fittja, nu i Hjälsta kyrka. Foto A C Bonnier 1970. Jnscription 011 o/d pu/pit from Fittja, now in Hjälsta Churcf1. Fig 174. Nedan. Timglas, trol igen samtida med predikstolen f ig 172. Foto .1 970. F ig .175. Hattkräkla i södra bänkkvarteret. Foto 1970.Beloll'. Hourg/ass, probably contemporary with the pu/pil in Jig 172. Hat /10ok in S pews. 136 4 2 2 1 / __,. I Fig 176. Ovan. Bänkfasad med släkterna De Ja Gardies och Forbus' vapen . Målning från 1688. Foto J970. Above. Coats-of-anns oj the De la Cardie and Forbus Jami/ies. Painting 011 Jro11t oj pew, 1688. F ig 177. Axel Julius De la Gardies och Sofia Juliana Forbus' namnchiffer på bänkdörr. Målning från 1688. Foto 1970. Monograms oj Axel Julius De la Cardie and Sofia Juliana Forbus. Painting on pew door , 1688. 137 I il 5 ' FITTJA KYRKA Predikstol Predikstol (fig 172) vid korets norra vägg av snidat och förgyllt trä med målning huvudsakligen i ljus­ grått. Polygonal korg med fyra fält dekorerade av förgyllda reliefer i form av ett rombmönster med inskrivna bladornament samt kors och palmblad resp lagens tavlor och bokrulle. Trappa med barriär på båda sidor i genombrutet rombmönster, prydd med blad- och blomornament i förgylld relief. Ljudtak med lambrequinornament, krönt av ett kors. Dess undersida är målad i blått och har en skulpterad förgylld sol , under vilken hänger en likaledes förgylld duva. På väggen under ljudtaket en rektangulär gråmålad platta, flankerad av kanne­ lerade pilastrar. - Predikstolen härstammar från Trefaldighetskyrkan i Uppsala och kan dateras till början av 1800-talet med undantag av trappan, vil­ ken ursprungligen inte hört till utan torde vara något äldre. Predikstolen inköptes i en antikhandel i Uppsala år 1925 på ärkebiskop Nathan Söderbloms inrådan (inv 1959). Den renoverades 1956 (konser­ veringsrapport i ATA). Den äldre predikstolen, som stod vid långhusets norra vägg, skänktes enligt en inskrift på ljudtaket (fig 173) till Fittja kyrka år 1688 av Axel Julius De la Gardie och hans hustru, men såldes år 1895 till Hjälsta kyrka (SvK Up XII: 1, vol 134, fig 109). Den har polygonal korg med nischprydda fält och är dekorerad med skulpturer av evangelisterna samt S Paulus. Timglas (fig 174) med fyra glas, fästat vid predik­ stolen. Glasens fodral av mässingsplåt med punsad blad- och blomdekor, ståndaren av järn. Höjd 40 cm. Troligen tillfört kyrkan samtidigt med predik­ stolen. Det tidigare timglaset skänktes 1788 av kyr­ koherden Petrus Flumen.19 Det var målat och hade förgylld ståndare (inv 1790). Nya timglas omnämns också i 1634 och 1722 års inv. Bänkinredning Sluten bänkinredning, målad i grå och blågrön marmorering (fig 162). Sannolikt tillkommen om­ kring 1630 (inv 1634 omtalar att alla bänkar ny­ tillverkats några år tidigare). Bänkarna är på norra sidan numrerade från 3 till 20 och på den södra från 3 till 17. De tre sista bänkparen döljs numera av orgelläktaren (se nedan). Bänkdörrarna har rektangulära speglar, något enklare utformade på bänkparen 3 och 4 än på de övriga. Bänkgavlarnas höjd 95, bredd för dörr och bänkgavel tillsammans 79 cm. - I det södra bänkkvarteret finns två hatt­ kräklor av trä (fig 175). Framför det främsta bänkparet (nr 3) står ytter­ ligare ett par bänkar, målade i benvitt och båda för­ sedda med släkterna De la Gardies och Forbus' va­ pen i rött och gulbrunt (fig 162, 176). Vapnen är målade på långsidan åt koret. Södra bänken har mellan vapnen följande inskription: »Kögl: Majst. HögtBetrode Man Rådh Fält Marskalk Lieutenant och General-Govoernur Högwälborne grefwe Axel Julius De la Gardie grefwe Till Läcköö och Ahrens­ borgh FriHerre till Eekeholm Herre till Dagdön Tull­ garn Cumö Nutis och Friibergh». Mellan vapnen på norra bänken står: »HögWälborne Grefwiiia och Fru Fru Sophia Juliaa Forbus boren Friherredotter af Cumo grefwia til Läckö och Ahrensborg Fru til Dagdön TullGarn Cumo Nutis Och Friiberg». Båda bänkarna har på dörren ägarnas gemensamma namnchiffer, krönt av en adlig krona (fig 177). - Bänkparet, troligen tillverkat 1658 (Domkap arkiv, UUB), hade skänkts av grevinnan Christina Brahe20 på Hässle med villkor att den som önskade komma i åtnjutande av det nya bänkrummet efter att ha inhämtat kyrkoherdens och församlingens till­ stånd skulle få köpa bänkarna. Bänkrummet hade länge tillhört Hässle: » . .. hwilkens gårds egande all­ tid här till dags haffwa ståndet i främste bänken efter Choret...» (Domkap arkiv 1658, UUB). Ar 1688 uppläts bänkarna till greveparet De la Gardie som tack för de många gåvor kyrkan erhållit. Vid detta tillfälle försågs de båda bänkarna på ryggsidan med ett genombrutet skrank, krönt av änglabilder, som skärmade av dem från de övriga kyrkbänkarna (ant om gåvor 1688, inv 1779). 1779 förelåg planer på att bänkparet skulle tas bort, då det ansågs ta upp för stor plats i det redan trånga koret och då skranket dessutom skymde sikten mot altaret. För­ ändringen kom att inskränka sig till att skranket avlägsnades - om vid detta tillfälle eller senare är oklart. 1659 nämns en »Pastoris Stool i Choren gifwen af Herr Peder Weslenio8 Past Loci» (inv). I st prot 1786 beslutas om nya bänkar i koret, »en åt Präs­ terna och en åt Klockaren.. .». 138 Orgelläktare Den låga orgelläktaren (fig 162) i väster tillkom vid restaureringen 1925. Den ligger direkt på de tre bakersta bänkparen och har genombrutet bröstvärn med sågade balustrar. Orgelläktaren är målad samma blågröna marmorering som bänkarna. Orgel Orgelharmonium av brun ek med 19 stämmor, till­ verkat av Östlind & Almqvist. Anskaffat 1929 (inv 1959). Nummertavla Nummertavla av trä, med enkelt profilerade för­ gyllda ramar på båda sidor. Svart mittfält. Nummer­ tavlan sitter på en järnståndare, som i sin tur är fäs­ tad vid en trästolpe. På trästolpen sitter en liten S-formad ljusarm av mässing. Står i koret söder om altaret. Tavlans mått 53 x 65, total höjd 218 cm. Anskaffad 1831 (räk). Den tidigare nummertavlan skänktes 1745 till kyrkan av Margareta Steuch21 på Hässle. Dopredskap Medeltida dopfuntscuppa (fig 178) av grå sandsten. Cuppan är av 1200-talstyp och helt oornerad. I dess botten finns ett cylindriskt, centralt placerat ur­ tappningshål med diametern 2,5 cm. Cuppans höjd 41, diameter 62, djup 28 cm. - Tillhörande fot av kalksten, tillverkad och anskaffad 1951 (inv 1959). Dopfunten är nu placerad i korets södra del. Då kyrkan stod öde användes cuppan som blomurna på en gård i trakten. I vis prot 1779 sägs följande om dopfunten: »Och emedan Praepositus förnam, att Dopet i kyrkan sker wid en Stenfont, som stod höger om Altaret i en mycket trång wrå, där swårt wore för en Prestman at administrera Sacramentet, och lika swårt för Faddrar at framgå, eller där stå; utom det, at Dopets förrättning således icke wäl kan ses af Församlingen; så pröfwade Praepositus tjenligare, och tillstyrkte, at denna gl. font med des lösa fot och trälåck, 22 ur Choret flyttas, och sättes i wapnhuset; samt at, i det stället, et litet wackert Fäll-bräde wid Altare­ Disken fastsättes, midt för gången i kyrkan, eller ingången i Choret, hwarpå Silfwerskålen kunde stå; INREDNING OCH INVENTARIER hwilken som hon war nog liten, så skulle den till at undwika spillande, ställas å ett Tennfat...». I funten ligger ett mässingsfat i barockstil, skänkt 1956 och dekorerat med växtmotiv i drivet, punsat och ciselerat arbete (fig 179). Märkt »A Lindström. Stockholm». Den nu försvunna dopskål av silver, som omtalas i vis prot 1779, skänktes av Anna Juliana Horn23 på Friberg. N attvardskärl Kyrkans nuvarande nattvardskärl (fig 180) skänktes år 1937 av Kyrkliga syföreningen (anges i inskrip­ tion på samtliga delar). De är utförda i delvis för­ gyllt nysilver och består av vinkanna, kalk, paten och oblatask, samtliga försedda med driven dekor i form av godronnering. Dessutom finns en graverad dekor som på vinkanna och kalk består av palm­ blad, kors, törnekrona och bok samt på oblatasken av palmblad, kors och kalk. Vinkannan och oblat­ asken har korskrönta lock. Kalkens höjd 27, cup­ pans diameter 10 cm. Patenens diameter 15 cm. Vinkannans höjd 40 cm. Oblataskens höjd 10, dia­ meter 14 cm. Sockenbudstyg av delvis förgyllt silver, inköpt 1954 (inv 1959). Tillverkat av Svensk Kyrkoslöjd. Slät kalk frånsett en pärlrand på skaftets nod. Cup­ pan är invändigt förgylld. Höjd 13,5, cuppans dia­ meter 8 cm. Paten med förgylld översida och gra­ verat malteserkors på brättet. Diameter 11 cm. Oblatask, invändigt förgylld, med välvt lock prytt med ett graverat likarmat kors. Höjd 2, diameter 4,5 cm. - Till sockenbudstyget hör också två balusterformade glasflaskor med silverlock. Höjd 11 cm. Äldre nattvardskärl En delvis ännu bevarad uppsättning nattvardssilver (fig 181-183), krigsbyte från Polen, skänktes år 1744 till Fittja kyrka av grevinnan Anna Juliana Horn. Gåvan omfattade ursprungligen kalk, paten och två oblataskar, av vilka nu endast kalken och patenen finns i behåll. Dessa såldes vid auktionen 1870 till grannkyrkan Holm, men används av båda kyrkorna och förvaras nu i Fittja präst­ gård. - Kalk och paten av förgyllt silver med dekor i relief och gravyr. Kalkens fot är sexpass­ formad; cuppan härrör i sin nuvarande form från 139 F!TTJA KYRKA Fig 178. Dopfuntscuppa av sandsten från J200-talet. Foto J970. Sandstone f ont bowl, i Jtlr century. 1796. Nattvardskärlen är försedda med en inskrift på polska och årtalet 1688. Kalkens höjd 28, cup­ pans diameter 12,5 cm. Patenens diameter 17 cm. En vinkanna (fig 136, 184, 185), ursprungligen en profan dryckeskanna, skänktes år 1651 av dåva­ rande pastor primarius, senare biskopen i Strängnäs, Ericus Emporagrius. Kannan så ldes år 1869 för 250 riksdaler till Statens historiska museum, där den alltjämt befinner sig (inv nr 4249). Kannan, som är utförd i silver med de ornerade partierna för­ gyllda, har formen av en nedåt något avsmalnande cylinder. Den profilerade foten har en delvis driven ornamentik i form av rullverk och änglahuvuden, medan behållarens nedre del är dekorerad med gra- Fig J79. T h. Dopfat av mässing i barockstil. Skänkt till kyrkan 1956. Foto 1970. Right. Brass baptismal disk in Baroque sty le, prese11ted lo tlre cl111rch in 1956. verade voluter, fruktsnören m m. Den avskiljes från behållaren i övrigt av en lagerblad svulst, besatt med tre änglahuvuden. Behållarens midja omges av ett brett, genombrutet band med änglahuvuden och kvinnohermer mot en bladranka. Ovanför detta band har behållarens liv graverade beslagbands­ kartuscher m m samt texten: POSSESIO ECCLE­ SIAE IN FITTIA. På partiet under bandet grave­ rade ornament samt inskriptionen : In gratissimam memoriam Patris charissimi, DNI GABRIELIS ERICI EMPORAGRII24 qvondam Ecclesiae huius Pastoris vigilantissimi, nunc in Dno beati, et in hoc templo sepulti, Ego ejus filius ERICUS GABRIELIS EMPORAGRIUS25 S S Theol Doct Stockholmiae 140 Fig 180. Ovan t h. Nattvardskärl av delvis förgyllt nys il ver, skänkta J937. Foto J970. Above righl . Parcel-gilt 11ick el-silver conununion vesse/s, presenled in 1937. F ig 181- 182. Nedan och t h. Polsk t natt va rdssilver från 1688, tro ligen krigsbyte. Skänkt till kyrkan 1744. Foto J970. T h. Deta lj av ka lken. Foto J970. Below and right . Po/ish silver communion vessels, 1688, prob­ ably war booly. Presenled in 1744.- Righl, delai/ oj chalice. 141 FITTJA KYRKA Fig 183 . Detalj av patenen fig 181. Foto J970. Detai/ ofpale11 in Jig 181 . Pastor primarius, et Consistorij ibidem Praeses cantharum hunc argenteum Sacro Coenae Dominicae usui, consentiente, uxore mea charissima, (quam priori dejunctae, it i dem dilectissimae, SARAE ERIC! Simteliae, Superindux i) ELIZABETHA LAUR PAULINA Archiepiscopi filia Consecravi ANNO M.DC.LI. ( = Till tacksam åminnelse av min käre fader, herr Gabriel Erici Emporagrius, denna för­ samlings förre nitiske kyrkoherde, nu salig i Herren och begraven i detta tempel, invigde jag, hans son Ericus Gabrielis Emporagrius, teol dr, pastor pri­ marius i Stockholm och preses i konsistoriet där­ städes, år 1651 denna silverkanna till heligt bruk vid Herrens nattvard i samförstånd med min kära maka Elisabeth Paulina, ärkebiskop Laurentius' dotter, med vilken jag ingick ett nytt äktenskap efter min förra likaså älskade hustrus, Sara Eriksdotter Simtelia, bortgång.)26 - Jfr gravsten I. Vinkannans grepe delas på mitten av en platt, bladbesatt nod ; dess övre ända stöds av en grip, dess undre springer ut i två spiraler, besatta med var sin kvinnobyst och avslutade av var sitt granatäpple. Genombrutet tumtryck med profilerad kontur och bild av en naken man med en hund under ett ängla­ huvud (fig 184). Locket är kupigt och dekorerat med drivna rullverksspiraler, masker och frukt­ knippen samt krönt av en stående mansfigur i tidig 1600-talsdräkt (fig 185). Under botten två otydliga stämplar. Höjd 42,5 cm. - Stämplarna och kannans utseende tyder på att den kan ha tillverkats i Lii­ beck. Enligt af Ugglas (af Ugglas, s 26) ett nordtyskt arbete från 1600-talets början . Liknande dryckes­ kannor finns eller har funnits i Södertälje stads­ kyrka (Alm, s 14) samt i Kvillinge (Ög) och Ovansjö (Gä) kyrkor. 27 Försvunna nattvardskärl 1545 konfiskerade Gustav Vasa två förgyllda kalkar med patener samt en förgylld kopparmonstrans. Nattvardssilvret överlämnades av Fittjas kyrko­ herde Tord samt av kyrkvärdarna Lasse Olsson i Tuna och Måns i Hårsta (Källström, s 170). Kyrkans äldre arkivalier innehåller ett stort antal uppgifter om nattvardskärl som senare förkommit. Inv 1634 uppger att kyrkan år 1612 ägde en förgylld kalk som omkring 1630 blev stu len , »doch finge de silfret igen och för nyiade kalken». Mellan 1612 och J634 erhöll kyrkan en mässhake samt en för­ gylld kalk »huilka beggie Höglåflig i åm innelse S. Konung Gustaf Adolph oss igenom den wälbör­ dige junker Frans Wackerbarts28 promotion och interession gaf ifrå Ekholmsund, och till Fittia Kyrkio» (inv 1634). Kalken var försedd med ko­ nungens namn och vapen (inv 1659). Gåva n om­ fattade säkerligen också den förgyllda paten , vilken tillsammans med kalken Jämnades i utbyte mot det 1744 av grevinnan Horn skänkta silvret (se ovan). I ant om gåvor 1744 heter det, att den tidigare kalken varit »nog bräckelig och med koppar Jagad , samt till winrummet så liten att den intet räkt hela disken igenom på en gång, utan måste ånyo ingjutas .. '.». Kalk och paten vägde tillsammans 35 3/4 lod. Inv 1634 innehå ller också en uppgift om att en förgylld kalk sålts till Österunda socken för fyrtio daler silvermynt. Sannolikt gällde försäljningen den tidi­ gare stulna och förnyade kalken. M Aschaneus29 återger en inskription på en kalk med paten (vilken är inte fullt klart) som fanns i kyrkan. I Aschaneus avskrift lyder inskript ionen på ka lken De V era Vite , f ert Hoc vas pocu/a vitae ( = Frå n det sanna vinträdet bringar denna kalk livets dryck) och på patenen In Honorem Sanctorum 142 INREDNING OCH INVENTARI E R Fig .184. Tumgrepp, detalj av vinkannan fig J36. Foto SHM 1970. Thumb-grip, detail oj f/ago11 in Jig 136. Fig 185. Nedan. Krönande mansfigur på vinkanna från J600-talets början. Jfr fig .136. Foto SH M 1970. Below. Male figure on flago11, dating from begi1111i11g of 17th century. Cf Jig 136. Johannis apostolj et EW (ange/ist)ae, et clarae Vir­ ginis ( = Till helgonens, aposteln och evangelisten Johannes' samt jungfrun Claras ära). - J 634 fanns också en sockenbudskalk om J3 3/4 lods vikt (inv). År J 724 beställdes en ny sockenbudskalk av guld­ smeden Jacob Brunk (mästare i Stockholm 17J5­ 1738?). Härvid användes silvret i den äldre kalken med tillägg av 3 1/4 lod , så att den nya kalken kom att väga 17 lod. Den var förgylld inuti och hade plats för vinet i foten (räk). Denna nya sockenbuds­ kalk fanns kvar till inventarieauktionen 1870 (inv). Ett enklare sockenbudstyg av mässing inköptes år 1700 (räk). År 1681 skänkte Gabriel Alm30 en oblatask till kyrkan (inv). Denna fanns kvar till 1796, då den nedsmältes och användes vid förstorandet av cup­ pan på den av grevinnan Horn skänkta kalken (inv). I grevinnan Horns donation ingick som ovan nämnts också två oblataskar, varav den ena hörde samman med det samtidigt skänkta polska nattvardssilvret. Den var rund och utvändigt förgylld (ant om gåvor 1744). Den andra oblatasken, som var av sil ver och oval till formen , skänktes som komplettering till sockenbudstyget. Locket hade en skiva med en änglabild i emaljmålning (ant om gåvor I 744, inv 1867). Båda oblataskarna torde ha sålts på auk­ tionen J 870. Ljusredskap Ljuskronor av mässing: l. Av plåt, med tolv Jjus­ a rmar i två kransar och tjugofyra små prydnads­ armar med reflexblommor i tre kransar, bladfor­ made droppskå lar, barocktyp (fig 186). Avslutas nedåt i kula. Höjd 100 cm. Skänkt 1925 av antik­ ha ndlare Ohlsson, Uppsala (inv 1959). Hänger i koret. - 2. Med tjugofyra ljusarmar i tre kransar, runda droppskålar. Avslutas nedå t i kula. Höjd 4 - 70 1638 Fittja ky rka 143 FITTJA KYRKA 100 cm. Enligt inskription skänkt av Kyrkliga sy­ föreningen J951. Hänger i mellersta valvet. - 3. Med tolv ljusarmar i två kransar, runda dropp­ skålar. Avslutas nedåt i kula. Höjd 100 cm. Skänkt 1944 av Kyrkliga syföreningen (inv 1959). Hänger i västra valvet. - 4. Med fyra Jjusarmar (fig J87). Avslutas nedåt i kula, dekorerad med driven och ciselerad växtornamentik, barocktyp. Höjd 55 cm. Skänkt 1952 av Kyrkliga syföreningen (inv 1959). Hänger i sakristian. Väggplåtar av mässing: 1. Två st på norra väggen, vardera med två ljusarmar, rektangulär ryggsköld med avfasade hörn samt överstycke. Driven och pun­ sad bladdekor. Höjd 58 cm. - 2. Två st på norra väggen med vardera tre spiralvridna ljusarmar, rygg­ sköld med avrundade hörn samt överstycke (fig 188). Driven, punsad och ciselerad dekor med blad- och Fig 187. Ljuskrona (4) i sakristian . Barocktyp, skänkt 1952. Foto 1970. Chande/ier (4) in the vestry, Baroque type, presented in 1952. Fig 186. Tv. Ljuskrona (1) i koret. Barocktyp, skänkt 1925. Foto 1970. Left. Chande/ier (1) in the chance/, Baroque type, presented in 1925. fruktmotiv, barocktyp. Höjd 75 cm.-3. En på södra väggen i koret med två ljusarmar, rektangulär rygg­ sköld med avfasade hörn samt överstycke. Driven, punsad och ciselerad dekor med blom-, blad- och fruktmotiv. Höjd 69 cm. - 4. Två st på södra väggen i långhuset med vardera två ljusarmar, kvadratisk ryggsköld med avfasade hörn samt över­ stycke (fig 189). Driven och punsad växtdekor, barocktyp. Höjd 49 cm. - Samtliga väggplåtar är skänkta av Kyrkliga syföreningen och inköpta i olika antikaffärer i Stockholm å r 1966 (inv). Ljusstakar: 1. Fyra st av mässingsplåt på a ltaret med spiralvridna skaft samt driven och ciselerad dekor med blad- och blommotiv. Barocktyp. Två med höjd 30, fotens diameter 24,5 cm; de två övriga med höjd 23, fotens diameter 20 cm. Samtliga skänkta av ärkebiskop Nathan Söderblom år 1925 144 I NREDN ING OCH I NVENTAR I ER (inv 1959). - 2. Två st av tenn (fig 190) med vardera fem ljushå lla re. Enligt inskription på båda stakarna skänkta av Kyrkliga syföreningen år 1937. Höjd 30, bredd 35 cm. - 3. Två tennstakar med balusterfor­ made skaft, på prediksto len. Enligt stämplar til lver­ kade 1966 och skänkta samma år av Kyrkliga syför­ eningen (inv). - 4. Två mässingsstakar med balus- Fig 188. Väggplåt (2) på norra väggen. Barocktyp, skänkt l 966. Foto l 970. Sconce (2) on N 111all, Baroque type, presented in 1966. Fig 189. Väggplåt (4) på södra väggen. Barocktyp, skänkt 1966. Foto I 970. Sconce an S wall, Baroque type, presented in 1966. Fig 190. Lj usstake (2) av tenn, skänk t l 937. Foto 1970. Candlestick (2) , pe111ter, presented in 1937. terformade skaft, nytillverkade. Märkta »Malm. Made in Sweden». Skänkta av Kyrkl iga syfören ingen år 1967. Försvunna ljusredskap Kyrkan erhöll under 1600-talet enligt arkiva lierna fem oli ka ljuskronor som gåva. Den första av dessa 145 FITTJA KYRKA Fig J91. Kalk kläde 0) av vitt siden med broderier, skänkt J790. Foto 1970. Chalice veil (/), 1vhite silk with embroidery, presented in 1790. hade sex ljusarmar och skänktes till minne av Gab­ ri el Erici Emporagrius24 av hans arvingar omkr 1634 (inv). 1666 skänkte skrädda ren Olof Matson en krona med sex a rmar (räk) . En krona med å tta armar, skänkt av Margareta Boije31 , förekommer första gången i inv 168 J. Samma år nämns en krona skänk t av Olao Humble. Slutligen donerade Axel Julius De la Gardie15 och hans hustru en krona år 1685 tillsammans med a ltark läde, mässhake och kollekthåv (ant om gåvor). Kronan så ldes vid in­ ventarieaukt ionen 1870 till Viks slott, va rifrån den sena re skänktes till Balingsta kyrka (Up). K ronan har to lv lju sa rma r i en krans samt sex ton prydnads­ armar i två kransar. 1785 erhöll kyrkan av skatte­ bonden Mats Andersson i Bodarna en krona med åtta armar. Av ä ldre nu försvunna väggarmar ka n nämnas två st av mäss ing, skänkta 1688 av Axel Julius De la Gardie. De var placerade i koret och försedda med ett par små lösa, hängande mässingssköldar (ant om gåvor 1688, inv 1779). Vidare har funnits två st med va rdera två armar, fästade vid altartalvan. De skänktes 1798 av sergea nten Johan Benjamin Lemon till minne av hans hustru Cajsa Stina Tenglin i Fittjaby (st prot 1798, inv 1815) . År 1673 skänkte Axel Julius De la Gardie två mässingsstakar t ill kyrkan (räk) . De var försedda med hans namn och de De la Gardieska och For­ buska vapnen (inv 1681 , 1779). Vid ungefär samma tid erhöll kyrkan en tvåarmad mässingsstake av kyrkoherde Martinus Olai Treudderus32 (inv 1688) samt en tvåarmad mässingsstake av Östen Olofsson , Friberg (i nv 1681, 1688). Textilier Antependier: l. Av röd sammet med si lverga loner, troligen inköpt 1925. - 2. Av grö n yllevävnad med guldgaloner. Tillverkat av Ersta parament­ avde ln ing, Stockholm. Inköpt och skänkt 1953 av Kyrkliga syföreningen (inv J959). - 3. Av ljust bei ge yllevävnad utan dekor. Tillverkat på Hellevi N ilsson-Kjellhards syatelje, Hannas, Hammenhög. Inköpt 1956. - Tillhörande a ltarbrun av yll e med invävda kors i blått, gul t och rött. Mässhakar: 1. Av svart sammet med sil verdekor i form av Jehovasol och kors samt ga loner. Skänkt år 183 1 av ryttmästare Adolf Tersmeden och hans hustru Anna Margareta von Rosenstein4 (v is prot). Mässhaken såldes vid auktionen J870 ti ll Hjälsta kyrka. Den återtogs J951 och renoverades samma år (inv J959). - 2. Av blad- och blom mönstrad röd sidenbrokad. Mässhaken är av kontinental typ. Framsidan bär guldbårder med druvklasar och blad , baksidan en guldbård i korsform med broderier i beige, rött och silver. Mässhaken skänktes 1925 av fröken Agnes Branting genom förmedling av ärke­ biskop Nathan Söderblom. - 3. Av oblekt linne med blått kors i applikat ion. Skänkt på 1950-talet av kyrkoherde B I Kilström. Kalkkläden: I. Av ljust beige (ursprungligen vitt?) siden med broderier (fig 191). I mitten kors i gul ­ brunt samt törnekrona i ljusgrönt, däromkring sol i gu ldtråd . I kanten ranka med ljusgröna vi nlöv och druvk lasa r av små violetta paljetter, längst ut en guldfrans. På baks idan initi alerna A.M.v. R. Mått 50 x 50 cm. Skänkt J790 av Anna Margareta von Rosenstei n (inv). - 2. Av röd sammet med gu ld­ broderier i form av so l och blombuketter (fig 192). Broderierna överflyttades år 1952 från ett ä ldre kalk­ kläde av sammet från omkr 1800 (inv 1969). Mått 46 x 48 cm. - Under den tid kyrka n stod öde för­ varades de båda kalkklädena i Hjälsta kyrka. 146 Predikstolskläde: Av mönstrad guldbrokad, ned­ till frans. 1 nskrift på baks idan : »Gåva till Fittja kyrka av Dagmar Andersson f Alström till minne av min mor Ulrika Gustafva Alst röm f Andersson t I0.2 1881. SW ( = Sofia Widen33) Licium 1951.» Håvar: I. Av röd sammet med guldbårder. Skaft av trä och järn . Skänkt av ky rkvä rden F W Eriksso n, Älvlösa , år 1927, renoverad 1956 (inv 1959). Höjd J6, diameter 13,5, skaftets längd 140 cm. - 2. Av sämsksk inn. Brunt träska ft. Tillverkad av Svensk Kyrkoslöjd och inköpt 1952 (inv 1959) . Höjd 22, diameter 14,5, skaftets lä ngd 163 cm. Ryamatta framför a ltaret. Mönstrad i blått och olika grö na nyanser. Tillverkad och skänk t av Kyrk­ liga syföreningen å r 1956 (inv 1959). Mått 160 x 160 cm. Försvunna textilier I 1634 å rs inv uppges att kyrkan år 1612 ägde tre antependier, »tu gambla af wäfwit tygh och et något nyiare af go lt taft». Dessa åte rkommer i J659 och 1681 å rs inv. Mellan åren 1634 och 1659 erhö ll kyrkan ett nytt antepend ium av »brits atlask medh hwijta och röda Silkes frantsar och Silffsnören af Welb. Fru Margreta Boje31 .. .» (inv 1659) och å r 1679 ett antependium av »Rött och hwitt a ttlask blommerat, förährat av Wälb :ne Öfwersten H:r Christoph: Wernstädt34•• •» (inv 1681 ). Det sist­ nämnda nämns också 1779 (inv), men var då trasigt och svårt fuktskadat. 1685 skänkte Axel Julius De la G ardie och hans hust ru ett antependium till kyrkan. I ant om gåvor samma år beskrivs det som »af 3 breedder rööt blommerat sammet och twå breedder gijllenduuk på röd attlaskebottn , med Hans Excellences och Hennes Nådes Wapn på twå heela Sij lfwer plåtar i drefwet arbeete, så och med twå rader Sijlfwergaloner i öfwerste brädden , een rad needan före wapnen och rööt Welt till foder.» Antependiet fanns kvar ännu 1867 (inv) . Enligt 1634 å rs inv fann s två mässhakar å r 1612 i kyrkan. Den ena beskrivs endast som »gammal», den andra var av »brunt dammask» och sta ls omkr 1630. Mellan 1612 och 1634 skänktes en mässhake av gyllenduk av konung Gustaf Il Adolf genom för­ medling av Frans Wackerbart,28 som själv 1634 skänkte en »Messesärk, af fijnt lärefft och stufwad med blåt taft» samt »enn skön messehakel». I 1659 JNREDNI G OCH I NVENTAR I ER F ig J92. Kalk kläde (2) av röd sammet med gul dbroder ier, från ca J800. Foto J970. C/10/ice veil (2), red ve/vet wilh gold embroidery, ca 1800. å rs inv ha r en mässhake av »grönt dammask» till­ kommit, skänkt av Luca Billebrand. 1685 skänkte Axel Julius De la Gardie en mässhake av »dubbell gijllenduuk på röd attlaskesbotn, med ga nska kiockt av Sijlfwer bordeerat korrs, och å hre taall baak till , och ... nampn framman till sammaledes af Silfwer bordeerat, ha fwandes Sijlfwer spetsar rundt omkring, så och på ax larna , och omkring ha ll sen, sampt foder af brand gull t Wällt» (ant om gåvor 1685). Denna mässhake fanns kvar ännu 1867 (inv). En mässhake av rödbrun sammet med guld­ ga loner, skänkt av assessorn Gustaf Blixencron35 och hans hustru Metta Ribbing, förekommer första gången i inv 1722. Den var utsliten år 1815 och dess galoner överflyttades till den av De la Gardie skänkta mässhaken (inv). E nligt inv 1681 fanns detta år fyra kalkkläden i kyrkan, ett broderat med sil vertråd , ett annat med guldtråd på blå taftbotten och ett med rött silke. Ett av dessa kalkkläden torde vara det som omkring 1630 skänktes av Carin Cruus28 (inv 1634). Det fjärde kalkklädet erhö ll kyrkan som gåva år 1634 av E lsa Skytte (inv 1634). Det var broderat med silke och försett med texten »Chri :X» (inv 1722). 147 FITTJA KYRKA Fig 193. Gravsten (J) från 1632 i koret. Foto 1970. lncised s/ab (I) , 1632, in the chance/. Av håvar fanns 1659 en och 1681 tre st (inv), inte närmare beskrivna. 1685 skänkte Axel Julius De la Gardie och hans hustru en håv »af dubbel gijllen­ duuk med sex rader Sijlfwergaloner Utföre, een rad wpp ikring, een roos af Sijlfwergalooner, röött och huiit sillcke, hafwandes en swart Stång med beslag och klocka af Sijlfwer» (ant om gåvor 1685, inv 1722). Håven fanns kvar 1867 (inv). I inv 1722 nämns en gammal håv av röd sammet med galoner och mässingsklocka, i inv 1779 ytterligare en gam­ mal, obrukbar håv. En »altarekappa af insäncth arbete» skänktes 1634 av Maria Skytte. Av Christina Ulrica Ter­ smeden4 på Hässle erhöll kyrkan år 1790 två altar­ kuddar av röd sammet med kors av silvergaloner (inv). I inv 1867 omtalas »Ett antikt täcke med klostersöm, med särdeles konstrik brodering af si lke, att begagnas vid barnaqvinnors kyrkogå ng . .'.>>. Gravminnen Gravstenar: 1. Mitt i koret, av gråbrun sandsten med rundlar i hörnen (fig 193). Kring kanten en smal bå rd med texten: TEXTVS: CONCIONY: FV(NE)B / ESA: 5 6 : MEN : THEN : RETFERDIGE : FÖRGÅÅS : OCH I I GEN : ÄR : SOM LÄGER : ETC I s AP:5 : THE : RÄT­ FERDIGE ; SKOLA : LEFVA ; EVINERLIGA : . På mitt­ fältet IHS samt HIC : DORMIO : GABRIEL : ERIC! : / EMPORAGRI9 : HVJ9 : ECCTIAE I QVONDAM : p : NAT9 : AN 0 : I 1565 : IN : MINISTRV ORDINA I T9 : A : 1590 : VXORE : DVXI : I AN : 15~2 : CONCIO­ NATOR : I CASTRENSIS : APVD : STÅ I GEBRO : FVI : A : 98 : OCCVBVI : I IN : DNO : A: J632 : DIE: 18 : MAY: I ANOS: VITAE: COMPLEVI I 67 ( = Här vilar jag Gabriel Erici Emporagrius,24 fordom kyrkoherde i denna församling, född år 1565, präst­ vigd år 1590, gift år 1592, fältpräst vid Stångebro år 1598, dog år 1632 den 18 :e maj , 67 år gammal). Längd 193, bredd 114-120 cm. - 2. Väster om nr J, av rödgrå kalksten (fig J94). I hörnen rundlar med reliefer, de två övre bestående av änglahuvuden, de två nedre med timglas respektive dödskalle och korslagda ben. Mitt på stenen en kalk omramad av en krans i relief. Ovanför och nedanför kransen rektangulära fält med nött, på enstaka ställen oläs­ bar text : PARENTVM CARISSIMORVM I REV DN PETRI WES(L)INY I QUONDAM HUIUS ECCAE I PASTORIS NEC NON s(A)RAE G / EMPORAGRIAE UT ET soROR(1s) AC / FRATRUM PLACIDE IN DOMINO j DEFUNCTORU DOR­ MITORIUM I HOC CIPPO HONOR(AR)E I VOLVERUNT (ö_vre fältet) samt SUPERSTITES FILIUS ET / FILIAE ANO 1663 DEN 8 JULY I PHIL J V. 21 MIHI CHRISTUS I VITA MORS LUCRUM ( = De efterlevande, sonen och döttrarna, ha år 1663 den 8 juli velat med denna gravsten hedra det vilorum, som beretts åt deras kära föräldrar, den vördnadsvärde herr Petrus Weslinius,8 denna församlings förre kyrkoherde, samt Sara Gabrielsdotter Emporagria , liksom ock åt deras syster och bröder, vilka stilla insomnat i Herren. l Fil v 21: Kristus är mitt liv och döden är min vinning). Längd 190, bredd 123 cm. - 3. Väster om nr 2, av grå kalksten, med fyra järnringar i hörnen, eljest slät. Längd 205, bredd 140 cm. - 4. 148 I sakristian, stående i nordöstra hörnet (fig 195). Barngravsten av grå kalksten med profilerad kant längs tre sidor. Den fjärde sidan är helt ojämn. Den slipade översidan har ett inhugget kors samt texten IHS MPS BARNS, på den råhuggna undersidan finns initialerna KOD samt årtalet 1666. Mått 33 x 60, tjocklek 15 cm. - Gravstenen är synbarligen ett sekundärt använt arkitekturfragment. lnv 1829 beskriver ett år 1645 daterat epitafium, uppsatt av kyrkoherden D P E Weslandus8 (jfr gravsten 2) över hans hustru och barn. Epitafiet nämns också 1779 och 1795 (inv). Beskrivningen från å r 1829 lyder : »Ett Epitaphium ofvanför Sacer­ stige-dörren , en Tafla inom Ram, föreställer: Öf­ werst Frälsaren på korset, nedvid äro 10. mennisko­ figurer, 5 af män och 5 af qvinnor, nederst Initial­ Bokstäfwerne DPEW Past i F ittia och Hjelsta soch­ nar haffwer sin K. Hustru SGD och 2 Sine Söner och I. Dotter i thenna begrafna, ther han och menar / volente Deo / sig sjelfwus med the barnen som nu med Honom lefva begrafva låta. Gudh förläne oss allom Christnom en salig Stundh. 1645». Epitafiet fanns fortfarande kvar vid auktionen år 1870. I vis prot från 1600-talet omtalas gravar inne i kyrkan. 1664 utlovades sålunda att man skulle »borttaga snikare werket eller gallerij som är sat öfr Welb. Frans Wakerbards28 graf, det som deformerar både choret och kiörkian , at der kan blifwa en gångh up till Predikstoln som bör der wara». 1690 framvisades en dom, meddelad av tingsrätten, att skranket kring Gustaf Blixencrons35 grav mne 1 kyrkan skulle borttagas (vis prot). Övriga inventarier Möbler i sakristian: Skåp, bord och två stolar, samtliga av imiterad 1700-talstyp, anskaffade i sam­ band med kyrkans återinvigning 1925 (inv 1959). Försvunna inventarier Bland övriga nu försvunna inventarier kan nämnas ett si lverbälte om 14 lod och l g, skänkt år 1634 av Anders Marcusson i Älvlösa (inv). Vidare en fattigstock, första gången nämnd i inv 1722. 1770 försåldes en del av ett gammalt rökelsekar tillsam­ mans med en trasig klocka (st prot). lnv 1829 omtalar en »mindre Tafla», uppsatt på en vägg i koret: »föreställer i Olje-målning Fräl- INREDNING OCH INVENTARIER Fig 194. Gravsten (2) från 1663 i koret. Foto 1970. Jncised stab (2) , 1663, in the chance/. sarens Hufvud törnekrönt, med underskrift EXE HOMO, skänkt af nuvarande klockaren Ehrman». Tavlan nämns också 1850 och 1867 (inv). Klockor I klockstapeln hänger två klockor: I. Storklockan (fig 196) har runt halsen dubbla bårder med yppiga bladornament. Emellan dessa står: BEWARA TIN FOT NÄR DU GÅR TILL GUDS HUS OCH KOM TILL AT HÖRA PRED: n:4:17:v:. Runt slagringen bård med bladornament samt inskriften: KALLAR TILHOPA MENIGHETEN FÖRSAMLER THE ÄLDSTA OCH ALLA LANDSENS INBYGGIARE TILL HERRANS EDARS GUDS HUUS IOEL.l.v: 14. På klockans liv står på ena sidan : ADOLPH FREDRICH I SWERIGES GÖTHES OCH WÄNDES KONUNG I LOVISA ULRICA I SWERJGES GÖTHES OCH WÄNDES DROTTNING I HÖGVÄLBORNA GREVINNAN FRU ANNA I IULJANA HORN23 TIL FRIBERG I MED 149 FJTTJA KYRKA Fig J95 a- b. Arkitekturfragment, sekundärt använt som barngravsten (4) J 666. I sakrist ian. Foto J 970. Building e/eme11t, seco11dari/y used as chi/d's gravestone (4) , 1666. In rhe vestry. KYRKANS OCH FÖRSAMLINGENS OMKOSTNAD I OM­ GUTEN 1766 AF G:MEYER36 I STOCKHOLM. På motsatta sida n står: TILL PASTOR / FÖD MIN FÅR IOH:21.v:16 / ANDREAS SÖDERGREN3 samt: TILL FÖRSAMLINGEN. / MITT DÖDA KLANG DITT ÖRA RÖRER I OCH KALLAR DIG TILL HERRANS HUS I GUDS ORD EN STÖRRE KRAFT MEDFÖRER I I DITT FÖRSTÅND DETT TÄNDER LJUS. I ACK! STÅ DÅ EJ DES VÄRKAN MOT I MEN LÄT DITT SAMVET DER AF VÄCKAS I LÄT SYNDALUSTEN DÖDAS SLÄCKAS I MED BÖN OCH TÅRAR GIÖR SANN BOT. Omkring texten en bård med två änglahuvuden. Diameter 94, höjd med krona 91 cm. - 2. Li ll­ klockan (fig 197) har runt halsen dubbla bårder med bladornament, runt sl agringen en enkel bård av samma typ. På klockans li v texten: NÄR KLANGEN/ AF MITT LJUD I I LUFTEN VIDA SKALLAR I SÅ TÄNK 0 SJÄL PÅ GUD I HAN DIG TILL ZION KALLAR I TRÄD OCK I TEMPLET IN I OCH LOFVA HERREN SÅ I ATT DÖDA KLANGEN MIN / EJ FRUKTLÖST MÅ FÖRGÅ. Inskriften omges av en bård med bladornament. Tnskrift på motstående sida: DÅ CARL XIII / REGERADE I SVERIGE OCH NORRIGE I OCH HEDVIG ELISABETH CHARLOTTA I VAR SVERIGES OCH NORRIGES DROTTNING j BLEF DENNA KLOCKA I PÅ FITJA KYRKAS I OCH FÖRSAM­ LINGS BEKOSTNAD I OMGJUTEN ÅR 1816. I JON. BOLIN VAR NÅDÅRSPREDIKANT I OCH VÅRDADE DETTA PASTORAT I GJUTEN AF JOH : J GRANBERG37 I STOCKHOLM / VÄGER 2 SK.PD, VII L.P.D. Denna text omges av en bård, sammansatt av änglahuvuden och en kedja. Diameter 83,5, höjd med krona 72 cm. ­ Den äldre klockan var sprucken redan 1806 (st prot). I inv 1779 finns en utförlig beskrivning av dess tidi­ gare utseende : »På lilla klåckan: Då Gustaf III Sv. G. och V. konung prydde Svenska Thronen, Befrämjade Gudsfruktan, älskade folket, försvarade Friheten, och war Landets ömma Fader; samt då Sophia Magdalena, S. G. och V. Drottning, glädde Svenska Hjärtan, öfvade mildhet, och war Landets 150 I N R EDN ING OCH I NVENTAR IER Fig J96. Storklockan, omgjuten J766 av Gerhard Meyer dy. Foto 1970. The great bel/, re-casl in 1766 by Gerhard Meyer the younger. Hulda Moder; är jag guten af Lars Björkman38 i Sahla, år 1772. På andra sidan : Mig hafver Härads­ Domaren, Eric Larsson, samt dess Hustru , Catha­ rina Tenglin, i Fitjaby, låtit omgjuta, och föröka af sin förmåga , vunnen genom Guds välsignelse, under bön och arbete; uppmuntrade af Församlingens Pastor, And: Södergren ,3 anno aetatis 73. Omkring klåckan: Ps. 100: 4 och Apostl. G. 10 : 33.» Före omgjutningen vägde klockan ett skeppund femton Fig J97. Lillklockan , orngjuten J816 av Johan Jacob Gran­ berg. Foto J970. The small bel/, re-cast in 1816 by Johan Jacob Granberg. lispund fem skålpund, och efter, ett skeppund sjutton lispund tolv skålpund »Victualiewigt» (0: 1). Vid klockuppbörden 1531 indrogs två klockor frå n Fittja, tillsammans vägande 1 skeppund 9 lis­ pund.39 En klockstapel fanns redan 1632 (inv 1634). I räk 1685 betalades »Smeden för smijde på klockorna», vilket skulle innebära att kyrkan vid denna tid ägde mer än en klocka. I inv 1634 om­ talas en »handeklåcka», som fanns kvar ännu på 1700-talet. Troligen såld 1770 (st prat). 151 Noter 1. Hässle, säteri om två mantal i Fittja sn, Lagunda hd. Var på 1400-talet sätesgård, men kom att tillhöra Sko­ kloster. 1536 införlivades H med de kungliga arvgodsen och förlänades 1594 av hertiginnan Sofia av Sachsen på livstid till Anders Joensson, vars änka bodde där ännu 1608. 1610 förlänades godset till Frans Henrik Wacker­ bart (se not 28) mot rusttjänst och 1621 som vederlag för Kurö i Teda sn, Åsunda hd. Eftersom denne inte hade några arvingar, ville Axel Oxenstierna dra in godset 1635, men året därefter sålde Wackerbart H till Åke Tott (se not 20). Denne skänkte godset i morgongåva till sin andra hustru Christina Brahe, vars bror Per Brahe dy köpte det 1667. Före 1762 kom egendomen till Chris­ toffer Wernstedt (se not 34) och ärvdes av hans änka Metta Ribbing. Därefter har H tillhört bl a släkterna Hermansson, Rosen von Rosenstein och Tersmeden. ­ Uppgifterna hämtade från JA Almquist 1931, JE Alm­ quist 1960, Hist-geogr o stat lex 1860, Hand! rör Skan­ dinaviens historia bd 37 samt G Elgenstierna 1925-36. 2. Magnus Gregersson (oäkta Folkungaätten), tidigast om­ talad 1285, död före 1326. Son till Birger Jarls oäkta son Gregers Birgersson. Riddare ca 1287, riksråd senast 1299, lagman i Västmanland 1305. MG ägde flera gods i Uppland, bl a på Arnö i Övergrans sn, möjligen också i Fittja sn. I det testamente som han år 1310 upprättar för sonen Peter (SD nr 1704) doneras nämligen pengar till Fittja kyrka och 1329 sålde en annan son, Gregers, mark i Fittja till Uppsala domkyrka (SD nr 2745, 2746). En bror till MG, Karl Gregersson, ägde gods i Lagunda hd och var gift med Ramborg Israels­ dotter, som 1289 ärvde Viks slott. -JGallen-AF Lilje­ holm 1957, s 41 ff. 3. Anders Södergren, f 1699, d 1778. Kyrkoherde i Fittja 1755. 4. Herman Adolph Tersmeden, f 1758, d 1836. Ryttmästare vid adelsfaneregementet 1787, ägare till Hässle. G 1 m Christina Ulrika Aurivillia, adlad och adopterad Rosen von Rosenstein, f 1764, d 1797. G 2 m sin första hustrus syster, Anna Margareta Aurivillia, adlad och adopterad Rosen von Rosenstein, f 1761, d 1837. 5. Afritningar Il, pi 114. - Hadorph avbildar också ett vapen, som funnits någonstans i kyrkan. Enligt hans beskrivning skulle detta ha tillhört Peter Tomasson (Hännebjörke-ätten), lagman i Östergötland och Småland under 1300-talets slut. Denne tycks dock inte ha haft någon anknytning till Uppland, varför det är möjligt att Hadorph missuppfattat vapnet. 6. Denna inskrift fanns kvar fram till restaureringen 1955­ 56. - Jfr F Nordström 1966, s 10. 7. Enligt pm av Å Nisbeth 1955 i ATA. 8. Petrus Erici Weslinius (Weslenius, Weslandus, Weslander), d 1658. Kyrkoherde i Fittja 1634. Gift med Sara Gabriels­ dotter Emporagria, dotter till företrädaren Gabriel Erici Emporagrius (se not 24). 9. 1853 skulle enligt st prot »Fenstret i Choret på norra sidan.. . utvidgas inåt kyrkan i likhet med det mot­ svarande på södra sidan, så att derigenom bättre dager kunde ledas till predikstolen». Det är emellertid osäkert om denna förändring, som tydligen gällde båda fönstren, någonsin genomfördes. 10. Mandelgrenska sam!, ser 5, avd 1, 1 anteckn. 11. Kraftiga sprickor vid mötet med kyrkans nordmur tyder på att förband saknas. I ett utdrag ur Uppsala domkapi­ tels protokoll 30.9 1925 sägs också sakristian ha varit »skild från kyrkomuren», för att efter restaureringen 1924-25 »åter sammanbundits med kyrkan» (0: 1). 12. Om gubbvalv, se E Lundberg 1948, s 130. 13. Om sturevalv, se E Lundberg 1948, s 127 ff. 14. Det är möjligt att långhusmurarnas övre delar revs för att åstadkomma ett bättre underlag för tegelförhöjningen, eftersom murarna annars måste ha varit ovanligt låga. Då även fönstren tycks ha suttit mycket lågt, är det dock troligare att den nuvarande golv- respektive marknivån ligger avsevärt högre än under medeltiden. 15. Axel Julius De la Gardie, f 1637, d 1710. Riksråd 1674 och fältmarskalklöjtnant samma år med befäl över Fin­ land och 1677 också över försvaret av Jämtland och Berg­ slagen. 1687 generalguvernör i Estland, ett uppdrag från vilket han delvis på grund av bristande duglighet entle­ digades 1704. - Gift med Sofia Juliana Forbus, f 1649, d 1701, dotter till Arvid Forbus och Margareta Boije (se not 31). - Säteriet Friberg (Mysinge) i Fittja sn (nu i Kulla sn) inköptes 1653 av Arvid Forbus och ärvdes av mågen Axel Julius De la Gardie. 16. Originalmålningen, utförd ca 1602, finns i Vatikanen. 17. Johan Ah/berg, f 1752, d 1813, porträtt- och historie­ målare. Elev till Lorenz Pasch dy. Utnämnd till ritmästare vid Uppsala universitet 1786, ledamot av Konstakade­ mien 1803. 18. Mandelgrenska sam!, ser 5, avd 1, 1 anteckn. 19. Petrus Flumen (Flumenius), f 1723, d 1792, son till skol­ mästare Johan Flumen i Öregrund. Även sonen var först lärare, sedan rektor i Öregrund. 1778 blev han kyrko­ herde i Fittja. 152 20. Christina Brahe, f 1609, d 1681. Gift med fältmarskalken Åke Henriksson Tott, f 1598, d 1640, i hans andra gifte. 21. Margareta Steuchia, adlad Steuch, f 1696, d 1770. Gift med professor Johan Hermansson, f 1679, d 1737. 22. Ett dopfuntslock, troligen det som nämns 1779, fanns kvar ännu 1867, då kyrkan besöktes av N M Mandelgren: »uppå (dopfunten) låg ett utskuret lock fr: 1638». - Mandelgrenska sam!, ser 5, avd 1, I anteckn. 23. Anna Juliana Horn af Kanckas, f 1667, d 1753. Gift med general Adam Carl De la Gardie, f 1665, d 1721, son till Axel Julius De la Gardie och Sofia Juliana Forbus (se not 15). 24. Gabriel Erici Emporagrius, f 1565, d 1632, son till kyrko­ herden i Torsåker, Ericus Svenonis. Krigspräst i slaget vid Stångebro 1598, kyrkoherde i Årsunda 1601, i Fittja 1612. Gift med Dorothea Olofsdotler. 25. Ericus Gabrielis Emporagrius, f 1606, d 1674, son till Gabriel Erici Emporagrius (se not 24). Efter omfattande resor i utlandet professor i fysik i Uppsala och akade­ miens sekreterare 1637. Professor i teologi 1641 och preses vid kyrkomötet i Uppsala 1644 samt kunglig hovpredikant och drottning Kristinas biktfader 1645. Pastor primarius 1650 och biskop i Strängnäs 1664. ­ G I m Sara Eriksdoller Simtelia, begravd 1647. G 2 m Elisabeth Paulina, f I 630, d I652. G 3 m Anna Si­ monsdoller Depken, d 1668. 26. Översättningen av latinska texter har gjorts av fil kand Svante Nyberg. 27. Beskrivningen av silvret har granskats av intendenten fil lie Kersti Holmquist, Nordiska Museet. 28. Frans Henrik Wackerbart (Wakerbard), troligen tysk adelsman, omtalad som död 1638. Kammarjunkare hos Karl IX och häradshövding 1603-27 i Lagunda hd. W var en av de största läntagarna i Uppland och hade bl a Hässle (se not 1) och Kurö (Teda sn, Åsunda hd). Han skänkte frikostigt till kyrkor i Lagunda hd, sist en altar­ duk till Hjälsta 1637, då han av allt att döma ännu levde. 1638, då han omtalas som död, fick Fittja ett bårkläde genom hans syster Anna Wackerbart (räk). W ligger be­ gravd i Fittja (vis prot 1664). - Gift 1609 med Carin Cruus af Edeby, f 1537, d ?, änka efter Samuel Nilsson Ross, d 1607. -W kom möjligen till Sverige i samband med gifter­ målet mellan Gustav Vasas dotter Sofia och hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg, vilka bosatte sig på Ekolsund(Hus- NOTER by-Sjutolfts sn). Enligt ett brev från Axel Oxenstierna till drottning Kristina hade W ännu I 635 inga arvingar.­ Uppgifterna bl a hämtade ur JA Almquist 1931, J EAlm­ quist 1955, JE Almquist 1960, Handl rör Skandinaviens historia bd 37 samt arkivalier för Hjälsta och Fittja kyrkor. 29. lnvestigatio Antiqvitatis, p 12. 30. Gabriel Alm, d 1681, son till kyrkoherden i Fittja Petrus Erici Wes/inius (se not 8). Komminister i Fittja 1654, kyrkoherde i Åkerby 1678, i Fittja 1680. Gift med Sofia Honsdotter Lund. - Jfr SvK Up XII: I, vol 134, s 56. 31. Margareta Boije af Gennäs, f 1604, d 1668. G 1 m Henrik Horn af Kanckas, d 1629. G 2 m Arvid Forbus, f 1598, d 1665, ägare till Friberg, riksråd och general. - Jfr SvK Up XII: 1, vol 134, s 56. 32. Martinus Olai Treudderus, d 1674 eller 1680 och troligen begravd i Hjälsta kyrka. Krigspräst 1642, hospitals­ syssloman i Uppsala 1656, kyrkoherde i Fittja 1659. ­ Jfr SvK Up XII: 1, vol 134, s 99. 33. Sofia Widen, f 1900, d 1961, textilkonstnär. Föreståndare och konstnärlig ledare för Licium 1930-51. Från 1952 ledare för »Sofia Widen textilier AB» i Hytting, Borlänge. - Beskrivningen av textilierna har granskats av anti­ kvarien fil lie Anne Marie Franzen, Raä. 34. Christoffer Wemstedt, f 1632, d 1677. Major vid Upplands regemente, kommendant på Malmö slott 1674, överste för Stockholms borgerskap 1677. - Gift med Metta Ribbing, f 1644, d 1701, i hennes första gifte. 35. Gustaf B/ixencron, f 1649, d 1702, revisionskommissarie med assessors titel. Gift med Metta Ribbing (jfr not 34) i hennes andra gifte. 36. Gerhard Meyer dy, f 1704, d 1784, kunglig styckgjutare. Mästare 1723, verksam i Stockholm 1727-1772. - L M Holmbäck 1951, s 93. 37. Johan Jacob Granberg, f 1788, d ca 1820, klockgjutare. Lärling hos styvfadern Carl Fredrik Grönvall, gesäll 1810, mästare i Norrköping 1813, i Stockholm 1818. - Upp­ gifterna lämnade av L M Holmbäck. 38. Lars Björkman, f 1732, d ca 1800, klockgjutare och råd­ man. Lärling hos Isaac Rockman i Sala 1752, gesäll 1756, mästare 1759, verksam i Sala 1761-1787. - Uppgifterna lämnade av L M Holmbäck. 39. Nordin. vol 39: 5, p 91. 153 Källor och litteratur OTRY C KTA KÄLLOR Stockholm KA: Gustaf Vasas kopieböcker, silver 1545, s 79. ATA: E lhrfors, Uplandia sacra I: 2, s 762- 781; inv 1829; inv 1917 (G Boethius) ; avskr av Aschaneus och Ransakningar; försl till restaur av församlingens kommitterade 1922; beskr av kyrkan samt restaureringsprogram av S Brandel 1924; rapport om predellan och dopfuntsfoten av R Norberg 1951 ; rapport om predellan av B Berthelson och P-0 Westlund 1953; brev till KBS 1955 från P-0 Westlund och Å Nisbeth; pm av Å Nisbeth inför restaureringen 1955 ; konserverings­ rapport över interiören av N Källe 1955; konserverings­ rapport över predikstol, altaruppsats och bänkar av N Källe 1956. - Foton av exteriör och interiör av S Brandel 1923, E Erici och P-0 Westlund 1937 samt (med detaljer av de ornerade teglen) R Norberg 1951 ; foton av västportalen, sydfönstren, valv och draperimålning före restaurering av N Källe 1955; foton av inventarier av N Sundquist 1956. KB: M Aschaneus, Investigatio Antiqvitatis (F b 12); J Hadorph, Annotationskladd rörande kyrkor och forn­ minnen i Uppland (F f 10); J Peringskiöld, Monumenta Sueo-gothorum antiqua et recentia IV (F h 4); Ransakningar efter Antiqviteter, från åtskilliga lähn och Stifft. Del I Upp­ land m fl (F I 9). LMS: »Geometrisk Charta uthaf Fittia-by uthi Fittia Sochn och Lagunda Häradh 1685» av Petter Gedder (A 11: 47); »Charta öfver Fittia Bys Ägor», en storskifteskarta från 1763 av Jöns Sahlman (B 19-5: 1); »Karta öfverlnegorne till Fitjaby» av A Noren 1841-42 (B 19-5: 6). Raä: K-byrån: Först till inst av elvärme 1938; restaurerings­ program av H Thafvelin 1954; ritn till innerdörrar av 0 Malmfors 1956; diverse hand! rör restaur. Lund LUF: Mandelgrenska sam!, ser 4, avd 1 (exteriör) samt ser 5, avd 1, l anteckn (beskrivning). Uppsala ULA: Uppsala domkapitels arkiv, EV: 35, nr I. - Kyrkans arkivalier: inv 1634-1722 (Lla : 1), odat 1700-tal (N: 1), 1779-1867 (N: 2); räk 1634-1737 (Lla: 1), 1688-1716 (C: 1), 1717-1723 (C: 2), 1737-1800 (Lla: 2), 1768-1778 (Lla: 3), special 1776-1801 (Lla: 4), special 1801-1879 (Lla: 7); vis prot 1664 (Lla: 1), 1688-1741 (N: 1), 1779-1851(N:2); st prot 1736-1770 (N: 1), 1779-1818 (Kl: 1), 1829 (Kl: 2), 1832-1848 (Kl : 3) , 1852-1895 (Kl: 4); kr prot 1870-1875 (LII: l) ; ant om gåvor 1651-1745 (Lla: 1); hand! ang klockor 1815, 1816 (0: 1). - I PÄ i Fittja förvaras yngre arkivalier, bl a inv 1879-1938 (N: 1), räk special 1800- (LI: 3) samt hand! rör restaur (0: 1). UUB: Nordinska samt, vol 39: 5, p 91; Palmskiöldska saml, vol 275, p 117 och 119. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR Alm, H, Södertälje kyrka. Sörmländska kyrkor 88. Eskilstuna 1946. Almquist, JE, Lagmän och häradshövdingar i Sverige. Stock­ holm 1955. - Densamme, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden. Stockholm 1960. Almquist, J A, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, I. Stockholm 1931. Bergner, H, Handbuch der biirgerlichen Kunstaltertiimer in Deutschland, I. Leipzig 1906. Boethius, G, Stilströmningar inom den uppländska tegelarki­ tekturen, i: Studier i Upplands kyrkliga konst. Stockholm 1918. - Densamma, De tegelornerade gråstenskyrkorna i Norra Svealand. Stockholm 1921. Drake, K, Die Burg Hämeenlinna im Mittelalter. FFT 68. Helsingfors 1968. Elgenstierna, G, Den introducerade svenska adelns ättar­ taflor. Stockholm 1925-1936. Fägerskjöld, Carl, Samuel Nilsson Ross till Hässlö, i: PHT 58. Stockholm 1960. Gallen, J och Li{jeholm, A F, Folkungaättens oäkta gren, i: Äldre svenska frälsesläkter, I (utg gm F Wernstedt). Stockholm 1957. Hadorph, J, Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Upland (utgav E Vennberg). Stockholm 1917. Handlingar rörande Skandinaviens historia, bd 37. Stock­ holm 1856. Hellström, G, Stockholms stads herdaminne. Stockholm 1951. Historiskt-geografiskt och statistiskt lexicon öfver Sverige, III. Stockholm 1862. Halmbäck, L M, Klockor och klockringning. Stockholm 1951. Kilström, B I, Kring ett kyrkoöde, i: Julhelg för svenska hem 1953. - Densamme, Fittja kyrka, i: Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet. Uppsala 1958. Klingspor, C A, Anteckningar under resor i Upland som­ maren 1869. UFT I-V. Stockholm 1871-1876. 154 Kneschke, E H, Neues allgemeines deutsches Adels-Lexicon, IX. Leipzig 1930. Källström, 0, Medeltida kyrksilver från Sverige och Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. Uppsala 1939. Lundberg, E, Byggnadskonsten i Sverige. Sengotik och renässans. Stockholm 1948. Nordström, F, Tensta kyrka. Upplands kyrkor 42. Uppsala 1961. - Densamme, Fittja kyrka. Upplands kyrkor 52. Uppsala 1966. Olsson, M, Om målad fasaddekorering under medeltiden, i: Studier i Upplands kyrkliga konst. Stockholm 1918. Piltz, G och Peter, R, Die Kunst Nordostdeutschlands. Dresden 1961. Rannsakningar efter antikviteter, I (utg av I Olsson, N-G Stahre och C I Ståhle). Stockholm 1960. KÄLLOR OCH LITTERATUR Suhr, P, Der Backsteingiebel des norddeutschen Biirger­ hauses im Mittelalter. Berlin 1935. Sundquist, N, Vårfrukyrkan i Enköping. Enköping 1952. ­ Densamme, Rundbågsfris och spetsbågsfris. Särtryck ur Byggnadsfirman Anders Diös AB Verksamhetsberättelse för år 1968. Uppsala 1969. Svenskt Diplomatarium, II-III. Upsala 1837, 1842-1845. Söderberg, B G, Slott och herresäten i Sverige, Il. Malmö 1967. Tham, W, Beskrifning öfver Sveriges rike, I : 3. Stockholm 1850. Ugglas, C R af, Kyrkligt guld- och silversmide. Stockholm 1933. Upsala ärkestifts herdaminne, 1-III. Upsala 1842-1845. Wessen, E och Jansson, S B F, Upplands runinskrifter, III. Stockholm 1949-1951. 155 Förkortningar ATA FFT inv KA KB KBS K-byrån LMS LUF PHT PÄ Raä räk SD SHM st prot SvK u UFT Antikvariskt-topografiska arkivet i VHAA, Stockholm Finska fornminnesföreningens tidskrift inventarieförteckning Kammararkivet , Stockholm K Biblioteket, Stockholm K Byggnadsstyrelsen, Stockholm Kulturhistoriska byråns arkiv, Raä K Lantmäteristyrelsens arkiv, Stockholm Lunds universitet. Institutionen för folklivsforsk­ ning (Folklivsarkivet) Personhistorisk tidskrift Pastorsämbetet Riksantikvarieämbetet, Stockholm räkenskaper Svenskt Diplomatarium, II- III Statens historiska museum, Stockholm stämmoprotokoll Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg på uppdrag av VHAA. Stockholm 1912­ Upplands runinskrifter (Wessen-Jansson) Upplands fornminnesförenings tidskrift ULA Uppsala Landsarkiv UUB Uppsala universitetsbibliotek VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Stockholm vis prot visitations protokoll LANDSKAPSNAMNENSFÖRKORTNINGAR Bl Bo Dr Ds Go Gä Ha Hs Hr Jä La Me Nb Blekinge Bohuslän Dalarna Dalsland Gotland Gästrikland Halland Hälsingland Härjedalen Jämtland Lappland Medelpad Norrbotten Nä Närke Sk Skåne Sm Småland Sö Södermanland Up Uppland Vb Västerbotten Vg Västergötland Vr Värmland Vs Västmanland Ån Ångermanland Ög Östergötland Öl Öland Summary Fittja Church by Lake Mälaren was mentioned at the beginning of the fourteenth century. During the seventeenth and eighteenth centuries the church was richly furnished, thanks mainly to the generosity of the noble families living in the neighbourhood. With the combination of parishes in 1868, the church ceased to be used for divine service, and most of the furnishings were sold by auction in 1870. The medieval church of Fittja comprises a nave, tapering eastwards, a chancel with a three-sided end and a vestry in the north (figs 142, 144, 145). It isa very small church, built mainly of granite, but with walls richly decorated with brick friezes (figs 155, 156). In the ornamental brickwork of the west gable (fig 150) are square bricks (figs 151, 152), made for another, possibly profane building. Most of these bricks are decorated with incised crosses and stars, while others have decoration in relief, forming together small gables (fig 151). The decoration of the west gable is almost unique in Sweden-a brick similar to those in the gable may be seen at the Stockholm Museum -and may be traced back to North German prototypes. HISTORY I. There was a church at Fittja as long ago as the thirteenth century, as shown by the bowl of a Romanesque baptismal font (fig 178). The west part of the present nave may